Redogörelse till riksdagen

1997/98:RB1

Fullmäktiges i Riksbanken
förvaltningsberättelse för år 1997

Redog.

1997/98 :RB1

Enligt 48 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank avger fullmäktige i Riks-
banken härvid fogade redovisning av Riksbankens verksamhet under 1997
jämte förslag till disposition av Riksbankens resultat.

Vissa beslut, som fullmäktige fattat under året, redovisas i berättelsen.

Fullmäktige hemställer

• att riksdagen fastställer Riksbankens i förvaltningsberättelsen återgivna
balans- och resultaträkningar för år 1997 och

• att riksdagen beslutar att av Riksbankens resultat efter avsättning till resul-
tatutjämningsfonden, 14 251 miljoner kronor, ska

a) 4 951 miljoner kronor överföras till dispositionsfonden och

b) 9 300 miljoner kronor levereras in till statsverket.

Stockholm den 12 februari 1998

På fullmäktiges vägnar:

KJELL-OLOF FELDT

/Kerstin Alm

I beslutet har deltagit Kjell-Olof Feldt (ordf.), Bengt Westerberg (vice ordf.),
Urban Bäckström, Birgitta Johansson, Johan Gernandt, Berit Löfstedt och
Ingegerd Troedsson.

Föredragande har varit Urban Bäckström.

1 Riksdagen 1997/98. 2 saml. RB1

Innehåll

Inledning.................................................. 3

Penning-och valutapolitik 1997............................... 4

Betalningsväsende.......................................... 15

Europeiskt ekonomiskt samarbete inom EU..................... 24

Övrigt.................................................... 30

Förvaltningsåtgärder.................................... 30

Internationellt finansiellt samarbete....................... 33

Finansiell statistik...................................... 35

Riksbankens bokslut........................................ 38

Riksbankens förvaltning..................................... 53

Förslag till disposition av Riksbankens resultat för år 1997 m.m.... 57

Bilaga 1: Penning- och valutapolitiskt kalendarium 1997 ......... 59

Bilaga 2: Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne............................... 60

Bilaga 3: Organisationsplan för Sveriges riksbank............... 62

Redog.

1997/98 :RB1

Inledning

Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är Riksbanken rikets centralbank med an-
svar för valuta- och kreditpolitik. Banken ska också främja ett säkert och ef-
fektivt betalningsväsende.

Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Riksbanken förvaltas av åtta
fullmäktige; sju väljs av riksdagen och en, som är Riksbankens chef, väljs
av de övriga fullmäktige. De sju riksdagsvalda fullmäktige väljer inom sig
ordförande.

Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har endast Riksbanken rätt att ge ut sed-
lar och mynt. Utformningen av de sedlar och mynt som Riksbanken ger ut
bestäms av Riksbanken enligt lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank (riks-
bankslagen).

Riksbankslagen innehåller även grundläggande bestämmelser om Riksban-
ken och dess verksamhet. Riksbankens huvudsakliga uppgifter är att:

• svara för landets försörjning med sedlar och mynt,

• följa utvecklingen på penning- och valutamarknaderna,

• vidta erforderliga penning- och valutapolitiska åtgärder,

• förvalta guld- och valutareserven samt

• fungera som bankernas bank.

Av lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering framgår att regeringen
efter samråd med Riksbanken får förordna om valutareglering om Sverige är
i krig eller krigsfara. Om regeringen har förordnat om valutareglering får re-
geringen, på framställning av Riksbanken, också förordna om kreditreglering.

Riksbanken får, i enlighet med riksbankslagen, i kreditpolitiskt syfte ge-
nom beslut i enskilda fall uppställa kassakrav gentemot kreditinstitut.

Riksbanken får vidare, i enlighet med riksbankslagen, utfärda föreskrifter
om skyldighet att lämna de uppgifter till Riksbanken som behövs för Riksban-
kens betalningsbalansstatistik.

Riksbanken bedriver verksamhet vid huvudkontoret i Stockholm. Betal-
ningsmedelsförsörjningen sker förutom vid huvudkontoret vid tio riksbanks-
kontor och åtta depåer.

Under 1997 hade fullmäktige i Riksbanken följande sammansättning:

Redog.

1997/98:RB1

Ordinarie ledamöter

Kjell-Olof Feldt, ordförande, Bengt Westerberg, vice ordförande, Urban
Bäckström, riksbankschef, Birgitta Johansson, Johan Gemandt, Bengt K.A.
Johansson, Berit Löfstedt och Ingegerd Troedsson.

Suppleanter

Inge Carlsson, Sinikka Bohlin, Stephan Tolstoy, Lars Hedfors, Carin Lund-
berg, Peter Egardt, Agne Hansson samt vice riksbankscheferna Stefan Ingves
och Lars Heikensten.

Penning- och valutapolitik 1997

Under 1997 härden svenska ekonomins anpassning från en höginflationseko-
nomi till en ekonomi inriktad mot låga och stabila priser fortsatt. Sedan 1994
har priserna ökat med knappt 2 procent per år. Samtidigt har den årliga reala
tillväxten varit i genomsnitt omkring 2,5 procent. Skillnaden i inflationsut-
vecklingjämfört med 1970- och 1980-talet är påtaglig även om den låga infla-
tionen till en del förklaras av ett lågt kapacitetsutnyttjande efter den djupa
konjunkturnedgången i början av 1990-talet. Förväntningarna i ekonomin om
den framtida inflationen ligger numera väl inom inflationsmålets toleransin-
tervall.

Efter de omfattande sänkningarna av reporäntan under 1996, från 8,91 pro-
cent i början av året till 4,10 procent den 18 december, gick penningpolitiken
in i ett betydligt lugnare skede. Reporäntan hölls oförändrad på nivån 4,10
procent under i stort sett hela 1997. Mot slutet av året signalerade Riksbanken
att en omläggning mot en mindre expansiv penningpolitik var motiverad och
den 17 december höjde Riksbanken reporäntan med 25 punkter till 4,35 pro-
cent.

Under 1997 har alltså inga stora förändringar skett i penningpolitikens in-
riktning. Läget på de finansiella marknaderna har också varit förhållandevis
stabilt. Från penningpolitisk synpunkt har året ändå varit betydelsefullt. Rege-
ring och riksdag tog ställning i två viktiga frågor som i hög grad påverkar
förutsättningarna för penningpolitiken. För det första klargjordes att ett
svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen, EMU, från dess
start 1999 inte är aktuellt. För det andra presenterade regeringen en proposi-
tion grundad på en fempartiöverenskommelse med ett antal förslag som syftar
till att stärka Riksbankens ställning, delvis som en anpassning till regelverket
inom EU.

Inflationen låg men stigande

Inflationen mätt med KPI uppgick till i genomsnitt 0,9 procent 1997 och ham-
nade således något under inflationsmålets nedre toleransgräns. Bakom detta
genomsnittliga inflationstal ligger en uppgång i inflationen under en stor del
av året efter att priserna i stort sett legat stilla i början av året. De sista måna-
derna under 1997 planade prisstegringstakten dock ut. Mellan december 1996
och december 1997 ökade konsumentprisindex med 1,9 procent. De olika
måtten på den underliggande inflationen1 var mer stabila 1997 och låg i ge-
nomsnitt på mellan 1,4 och 1,9 procent.

Den låga inflationen under 1996 och 1997 beror till stor del på nedgången
i räntekostnaderna för egnahem. Räntekostnaderna kommer att bidra till en
lägre ökningstakt under ännu en tid men bidragets storlek fortsätter att minska

1 Det finns flera mått på den underliggande inflationen som UND1, UND2 och
UNDINH. I både UND1 och UND2 har räntekostnader för egnahemsboende exklude-
rats från KPI. I UND2 har även olje- och bensinpriser exkluderats. Båda måtten har
även justerats för effekter av förändringar av indirekta skatter och subventioner. Om
dessutom varor och tjänster som huvudsakligen importeras exkluderas från UND1 er-
hålls den inhemskt liggande inflationen, UNDINH.

Redog.

1997/98:RB1

Diagram 1. Faktisk inflation, underliggande inflation och inflationsmål

Procent

Redog.

1997/98 :RB1

Anm. De horisontella linjerna för 1995-1997 anger Riksbankens toleransin-
tervall för KPI.

Diagram 2. Inflationen uppdelad på olika områden

Procent

efterhand som en allt större andel av hushållen har omsatt bostadslånen till
lägre räntesatser. Inhemskt genererad inflation, beräknad som prisutveck-
lingen exklusive importerade produkter och effekter av förändrade räntekost-
nader, steg successivt under 1997 och uppgick i december till 3,5 procent. Av
denna uppgång svarar höjda indirekta skatter för 1,0 procentenhet.

Förväntningar om den framtida inflationen intar en central roll i inflations-
processen eftersom de utgör underlag för pris- och lönesättningsbeslut. För-
väntningarna ligger nu i huvudsak i linje medjnflationsmålet, vilket tyder på
att förtroendet för en politik inriktad mot prisstabilitet har befästs. Under 1997
förefaller inflationsförväntningarna ha stigit något. Även i en ekonomi där
förtroendet för prisstabilitet är etablerat kan man dock förvänta sig att infla-
tionsförväntningarna varierar med konjunkturen. Uppgången i inflationsför-
väntningarna är därför naturlig mot bakgrund av den stigande aktivitetsnivån
i ekonomin.

Återhämtningen befästs

I slutet av 1996 började den svenska ekonomin återhämta sig efter en kortva-
rig avmattningsperiod. Uppgången blev tydligare under 1997 även om tillväx-
ten också detta år ser ut att ha blivit förhållandevis dämpad. BNP beräknas
ha ökat med knappt 2 procent mellan 1996 och 1997.

Exporten ökade mer 1997 än 1996, främst till följd av en god internationell
konjunktur men också på grund av att en förhållandevis svag växelkurs och
en hög produktivitet bidragit till ett fortsatt gynnsamt konkurrensläge. Även

Redog.

1997/98:RB1

Diagram 3. Inflationsförväntningar hos hushåll och industri

Procent

Anm. De horisontella linjerna för 1995-1998 anger Riksbankens toleransin-
tervall för KPI.

Diagram 4. Inflationsförväntningar hos placerare på obligationsmarknaden

Procent

Redog.

1997/98:RB1

Anm. De horisontella linjerna för 1995-1997 anger Riksbankens toleransin-
tervall för KPI.

importen ökade mer än året innan. Detta hindrar dock inte att utrikeshandeln
fortsatte att vara en av tillväxtens viktigaste drivkrafter.

Uppgången i den privata konsumtionen, som inleddes under tredje kvartalet
1996, fortsatte under 1997. Eftersom besparingarna i statsfinanserna ledde till
en fortsatt svag utveckling av hushållens inkomster har konsumtionsökningen
möjliggjorts av en minskning i sparandet. Det var främst konsumtionen av
varaktiga varor som ökade, vilket troligen var ett resultat av ett uppdämt be-
hov hos hushållen att förnya vissa kapitalvaror efter en osäker period med
små inköp. Den låga räntenivån och stigande tillgångspriser har bidragit till
att stimulera den privata konsumtionen, vilket avspeglas i att hushållens kre-
ditefterfrågan har ökat. Successivt har därmed den privata konsumtionen bli-
vit en allt viktigare drivkraft i konjunkturuppgången.

En svag utveckling av bruttoinvesteringar och neddragningar i den offent-
liga verksamheten begränsade tillväxten under 1997. Det var framförallt bo-
stadsbyggandet som återigen minskade kraftigt sedan de temporära investe-
ringsbidragen till ny- och ombyggnation togs bort i december 1996. Även
industrins investeringar utvecklades förhållandevis svagt under 1997 efter tre
år med mycket stora ökningar.

Handelsbalansen för 1997 visade ett något större överskott än den rekord-
nivå som noterades 1996. Överskottet uppgick till 131 miljarder kronor att
jämföra med 121 miljarder 1996. Som ett resultat härav har bytesbalansen
fortsatt att visa betydande överskott. För 1997 beräknas överskottet i bytesba-
lansen uppgå till omkring 3 procent av BNP. Detta överskott har främst mot-

Diagram 5. Tillväxten och dess sammansättning 1993-97

Procentenheter respektive procent

Redog.

1997/98:RB1

0
-2
-4
-6

-2

-4

-6

■■ Nettoexport

Lager
Investeringar

Offentlig konsumtion
■■ Privat konsumtion
--BNP

1993

1994

1995 1996

1997

Anm. KI:s prognos för 1997.

svarats av investeringar i utländska aktier och räntebärande papper. Liksom
1995 och 1996 låg investeringarna i utländska aktier på en betydligt högre
nivå än under tidigare perioder.

Trots att konjunkturuppgången förstärktes under 1997 fortsatte sysselsätt-
ningen att utvecklas svagt. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn
minskade i en sådan omfattning att den överskuggade en gynnsammare ut-
veckling inom den privata sektorn, byggnadsindustrin undantagen. Under
1997 minskade den totala sysselsättningen med 42 800 personer. Den öppna
arbetslösheten sjönk trots detta från omkring 9 procent i juli till omkring 7
procent i december. Till större delen var detta ett resultat av utbildningssats-
ningar. Att den ökade aktiviteten i ekonomin inte genererade högre sysselsätt-
ning beror i viss utsträckning på problem på den svenska arbetsmarknaden.
Ett av problemen är att löneökningarna trots en hög arbetslöshet har tenderat
att bli förhållandevis höga, ett annat är att det tycks finnas vissa svårigheter
att fylla de vakanser som uppstår.

Omläggning av penningpolitiken

Penningpolitiken verkar med betydande fördröjning på inflationen och måste
därmed med nödvändighet vara framåtblickande. Svenska och internationella
erfarenheter tyder på att penningpolitiken har sin huvudsakliga effekt på pris-
utvecklingen på ett till två års sikt. Prognoser över prisutvecklingen blir därför
viktiga för penningpolitikens utformning. I syfte att bidra till förståelse av
de penningpolitiska åtgärder som vidtas och tydliggöra den analysram som
används publicerar Riksbanken sedan 1993 inflationsrapporter där bedöm-
ningar av den framtida inflationen redovisas.

Diagram 6. Totalt och öppet antal arbetslösa samt personer i AMS-åtgärder
1996 och 1997

Tusentals personer

Redog.

1997/98:RB1

I Riksbankens inflationsrapport i december 1996 konstaterades att pen-
ningpolitiken var relativt väl avvägd och att det behövdes tid för att analysera
situationen efter sänkningarna av reporäntan som skett under året. Dessa var
mycket omfattande både i ett historiskt och internationellt perspektiv. I infla-
tionsrapporten i mars 1997 uteslöt Riksbanken inte något mer stimulerande
monetära förhållanden, men med hänsyn till växelkursutvecklingen bedöm-
des fortsatta räntesänkningar inte vara nödvändiga. Den närmaste tiden däref-
ter utvecklades kronan förhållandevis svagt och ekonomin gavs därmed ytter-
ligare stimulans. Några ytterligare räntesänkningar genomfördes inte. I infla-
tionsrapporten i juni bedömde Riksbanken att penningpolitiken var väl av-
vägd.

Från ett långsiktigt perspektiv talar ekonomiska fundamenta för att kronan
fortfarande är undervärderad. Under sommaren stärktes kronan, men mot slu-
tet av året kom ånyo en viss försvagning. Samtidigt har både korta och långa
realräntor legat på nivåer som är låga. Den sammantagna effekten av den för-
hållandevis svaga växelkursen och de låga räntorna har hela 1997 varit expan-
siv. Eftersom penningpolitiken verkar med fördröjning kommer detta att ha
en stimulerande effekt på efterfrågan de närmaste åren. Inflationstrycket kom-
mer därmed successivt att öka i takt med att de lediga resurser som under de
senaste åren bidragit till att begränsa prisutvecklingen tas i anspråk. Penning-
politiken kan inte stimulera efterfrågan i samma utsträckning som under 1997
över hela konjunkturcykeln utan att prisstabiliteten hotas.

I inflationsrapporten i december 1997 gjorde Riksbanken bedömningen att
en omläggning av penningpolitiken i mindre expansiv riktning var motiverad
för att undvika att inflationsmålet skulle överskridas under 1999. Reporäntan

höjdes därför den 17 december med 25 punkter till 4,35 procent. Den succes-
siva förstärkningen av konjunkturen och högre korta räntor i Europa ledde, i
kombination med de signaler Riksbanken givit i tal och tidigare inflationsrap-
porter, till att de korta marknadsräntorna under 1997 gradvis anpassades till
en omsvängning av penningpolitiken. Reporäntehöjningen var således förut-
sedd av marknadens aktörer.

Omläggningen av penningpolitiken kan med en analogi beskrivas som att
Riksbanken ”lättar på gasen” i ett tidigt skede för att förhindra att den ska
tvingas ”stampa på bromsen” alltför sent. På så sätt skapas förutsättningar för
en mer långvarig produktions- och sysselsättningsuppgång. Ett långt dröjsmål
skulle kunna resultera i att inflationsförväntningarna stiger och inflationsme-
kanismer återigen får fotfäste i svensk ekonomi. En omläggning av penning-
politiken i ett senare skede skulle i så fall behöva bli mer påtaglig med nega-
tiva effekter på den reala ekonomin.

Ambitionen är att förändringarna i penningpolitiken ska vara odramatiska
och att det ska räcka med förhållandevis begränsade styrränteförändringar för
att hålla prisutvecklingen i linje med inflationsmålet. För detta talar bland
annat att förtroendet för den samlade ekonomiska politiken har ökat och att
inflationsmålet idag är starkare förankrat än tidigare. Det finns också goda
argument för att kronan de närmaste åren ska kunna stärkas så att den reala
växelkursen närmar sig sin långsiktiga jämviktsnivå. Det kommer i så fall att
bidra till mindre expansiva monetära förhållanden.

Redog.

1997/98:RB1

Diagram 7. Faktisk och förväntad repo ränta enligt terminsräntor

Procent

Den internationella utvecklingen och krisen i Asien

I Storbritannien och USA, som ligger först i konjunkturcykeln, har den ekono-
miska aktiviteten sedan en tid varit hög. Den brittiska centralbanken började
strama åt penningpolitiken redan i slutet av 1996 medan den amerikanska
styrräntan höjdes under våren 1997. EU-området som helhet har under 1997
befunnit sig i en uppgångsfas och tendenser till ökande inflation har föranlett
höjda styrräntor i alla våra nordiska grannländer samt i Tyskland, Frankrike,
Österrike och Beneluxländerna. I de sydeuropeiska länderna, som tidigare
kännetecknats av hög inflation, har den ekonomiska politikens inriktning mot
prisstabilitet fått genomslag i sjunkande inflation och inflationsförväntningar
vilket har möjliggjort styrräntesänkningar från tidigare höga nivåer.

Under 1997 framstod det som allt tydligare att EMU kommer att starta som
planerat den 1 januari 1999. Detta bidrog i hög grad till att räntorna i tidigare
höginflationsländer, som tydligt deklarerat sin intention att delta i EMU från
start, sjönk påtagligt. Trots förväntat ökande aktivitet i OECD-området be-
döms inflationen bli låg de närmaste åren.

Under sommaren drabbades ett antal länder i Sydostasien med Thailand
i spetsen av upprepade valutaattacker som gjorde att dessa länder slutligen
tvingades överge den koppling till den amerikanska dollarn som deras valutor
hade haft. Krisen spred sig efter hand till närliggande länder. I samband med
att Hongkong-dollarn i slutet av oktober utsattes för spekulationer rasade
börskurserna i Hongkong och oron spreds till börser och kreditmarknader
världen över. Börserna i Europa och USA återhämtade dock sig snabbt. En
ny våg av oro på de finansiella marknaderna följde i slutet av november då
flera japanska banker gick omkull. Sydkorea tvingades söka hjälp hos Interna-
tionella valutafonden som bistod landet med stora lån.2

I inflationsrapporten i december framhölls risken för att den asiatiska kri-
sen kunde fördjupas och få spridningseffekter som påtagligt kunde försvaga
den internationella konjunkturen. Krisen bedömdes emellertid i december
1997 inte få en större omfattning än att en omläggning av den svenska pen-
ningpolitiken i en mindre expansiv inriktning var motiverad. Vilken omfatt-
ning krisen slutligen får och vilka återverkningarna blir i resten av världen är
ännu oklart.

Inget svenskt deltagande i EMU 1999

Regeringens och riksdagens ställningstagande i EMU-frågan är ett av de poli-
tiska beslut under 1997 som påtagligt påverkar förutsättningarna för penning-
politiken kommande år. I juni meddelade finansministern att ett svenskt delta-
gande i EMU från starten i januari 1999 inte är aktuellt med tanke på det svaga
stöd ett sådant deltagande har hos det svenska folket. En proposition med
denna innebörd överlämnades till riksdagen i oktober. Där framhölls också att
handlingsfriheten bör bevaras för att möjliggöra ett eventuellt senare svenskt
deltagande, vilket dock bör underställas svenska folket för prövning. Proposi-
tionen antogs av riksdagen i början av december.

Riksbanken har ställt sig positiv till ett deltagande i valutaunionen från

Redog.

1997/98:RB1

2 Se även sid. 33.

Diagram 8. Nominell effektiv växelkurs (TCW-vägd)

Index: 18 november 1992=100

Redog.

1997/98 :RB1

Diagram 9. Räntor

start. Detta framgick av riksbanksfullmäktiges remissvar i februari 1997 på
EMU-utredningen.

Även om Sverige inte inledningsvis deltar i valutaunionen kommer Riks-
banken att hålla en hög beredskap för att Sverige med kort varsel ska kunna
inträda. Målsättningen är att det ska ta högst ett år för Riksbanken att klara
de omställningar som behövs för att medverka i EMU:s gemensamma pen-
ningpolitik. För att säkerställa detta mål och för att kunna dra nytta av andra
EU-länders erfarenheter beslutade Riksbanken att fortsätta att delta i förbere-
delsearbetet inför EMU tillsammans med övriga länders centralbanker. Även
arbetet med att samråda med och informera den svenska finansiella sektorn
kommer att fortsätta.3

Riksbankens ställning stärks

I januari 1993 beslutade riksbanksfullmäktige att penningpolitiken ska inrik-
tas mot att uppfylla ett inflationsmål, enligt vilken inflationstakten mätt som
förändring i konsumentprisindex från och med 1995 ska begränsas till 2 pro-
cent per år med ett toleransintervall på ±1 procentenhet. Erfarenheterna från
de tre år som inflationsmålspolitiken hittills har tillämpats måste betraktas
som positiva; den ekonomiska tillväxten har med svenska mått mätt varit för-
hållandevis hög samtidigt som inflationen legat nära det fastställda målet.
Även i andra länder där penningpolitiken vägleds av ett uttalat inflationsmål
är erfarenheterna goda.

Inflationsmålet har hittills varit ett av Riksbanken självpåtaget åtagande,
även om regering och riksdag har uttryckt stöd både för den penningpolitiska
inriktningen mot prisstabilitet och för Riksbankens mål. I november 1997
överlämnade regeringen en proposition till riksdagen om Riksbankens ställ-
ning, baserad på en departementspromemoria som tidigare under året sam-
manställts av en arbetsgrupp med representanter för samtliga riksdagspartier.
Fem av riksdagspartierna har ställt sig bakom förslaget. Propositionen kan
delvis ses som en anpassning i den riktning som EU-samarbetet föreskriver,
men de förslag som presenteras är också väl motiverade även ur rent samhälls-
ekonomisk synvinkel. Bland annat föreslås att prisstabilitetsmålet lagfästs ge-
nom att det i lagen om Sveriges riksbank föreskrivs att målet för Riksbankens
verksamhet ska vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Detta beslut utgör
en viktig bekräftelse på att den svenska låginflationspolitiken kommer att
ligga fast.

Andra föreslagna förändringar är att fullmäktige ges en kontrollerande
funktion och att Riksbanken i fortsättningen leds av en direktion med sex hel-
tidsanställda ledamöter, som ska besluta i alla penningpolitiska frågor. Vidare
föreslås ett förbud för myndigheter att bestämma hur Riksbanken ska besluta
i penningpolitiska frågor och att ledamot av direktionen inte får söka eller ta
emot instruktioner när han/hon fullgör penningpolitiska uppgifter. Det över-
gripande ansvaret för valutapolitiska frågor föreslås överföras från Riksban-
ken till regeringen såtillvida att regeringen ska bestämma vilket växelkurssys-
tem som ska gälla. Riksbanken ska bestämma om centralkurs och bandbredd

Redog.

1997/98:RB 1

3 Se även sid. 28.

i ett system med fast växelkurs och om den praktiska tillämpningen av valuta-
politiken i ett system med flytande växelkurs. Sammantaget innebär förslagen
att Riksbankens ställning stärks påtagligt, vilket bör öka låginflationspoliti-
kens trovärdighet.

Motivet för ett parlament att delegera penningpolitiken till en oberoende
centralbank är att detta säkerställer att den politik som eftersträvas faktiskt
också kommer att genomföras. Det är också viktigt att understryka att det
även i fortsättningen är riksdagen som anger målet för Riksbanken. Förslagen
syftar således inte till att göra Riksbanken oberoende i den meningen att den
ges frihet att föra vilken penningpolitik som helst. Avsikten är i stället att
skapa bästa tänkbara betingelser för Riksbanken att föra en penningpolitik
som leder till att det mål riksdagen har ställt upp uppfylls.

Redog.

1997/98:RB1

Betalningsväsende

En av Riksbankens huvuduppgifter är att med riksbankslagens formulering
”främja ett säkert och effektivt betalningsväsende”. I Sverige används två
typer av betalningsmedel; kontotillgodohavanden samt sedlar och mynt. Kon-
totillgodohavanden svarar för uppskattningsvis 90 å 95 procent av värdet av
alla de betalningar som görs i ekonomin. Betalningssystemet är det system
som gör det möjligt att genomföra betalningar via konton i stället för att enbart
använda sedlar och mynt. Riksbanken har en lagstadgad uppgift att verka för
stabilitet och effektivitet i betalningssystemet.

Betalningssystemet

Behovet av övervakning av betalningssystemet följer av att ett väl fungerande
betalningssystem fungerar som smörjmedel för hela ekonomin. Det leder till
lägre kostnader och mindre risker i produktionen av varor och tjänster och
främjar därigenom tillväxt och sysselsättning. På motsvarande sätt kan en
störning i betalningssystemets funktioner få negativa konsekvenser för hela
samhällsekonomin. Kriser i betalningssystemet kan medverka till att den sam-
hällsekonomiska utvecklingen kommer in i en ond cirkel av fallande produk-
tion, stigande arbetslöshet och deflation. Under ett sådant förlopp försämras
förutsättningarna för centralbanken att bedriva penningpolitik.

Riksbanken utgav i november 1997 en ny publikation - finansmarknads-
rapporten. Avsikten är att Riksbanken i denna rapport halvårsvis ska redogöra
för sin syn på utvecklingen i det finansiella systemet. Den första rapporten
bestod i huvudsak av två delar. I den första delen förklarade Riksbanken sina
uppgifter som övervakare av stabiliteten i betalningssystemet och hur arbetet
inom detta område bedrivs. I rapportens andra del analyserades konkurrenssi-
tuationen i den svenska banksektorn. Utgångspunkten för denna analys var
att det finns en möjlig negativ effekt av konkurrensen; att bankerna ökar sitt
risktagande, vilket i förlängningen skulle kunna innebära ett hot mot stabilite-
ten i det finansiella systemet. Slutsatsen från rapporten var att stabiliteten i
det finansiella systemet är god.

Riksbankens arbete med att övervaka stabiliteten i betalningssystemet är
uppdelat i två områden. Detta hänger samman med att betalningssystemet kan
sägas bestå av två delar; infrastruktur och finansiella företag.

Infrastrukturen är de tekniska och administrativa system som gör det möj-
ligt att genomföra betalningar mellan finansiella företag och övriga aktörer i
ekonomin, samt även finansiella företag sinsemellan. Till infrastrukturen kan
också de system räknas som gör det möjligt att ingå och genomföra affärer
med finansiella tillgångar. Infrastrukturen omfattar marknadsplatser där fi-
nansiella tillgångar handlas, clearingsystem där betalningsuppdrag samman-
ställs, samt avvecklingssystem där ägande- och panträtter avseende finan-
siella tillgångar registreras och slutgiltigt överförs.

Normalt är det enbart vissa finansiella företag som har tillträde till betal-
ningssystemets infrastruktur och därmed behöver privatpersoner och företag
vända sig till dessa när de ska använda sig av systemet. De aktuella företagen
är bankerna och vissa clearinghus, som administrerar och genomför betal-

Redog.

1997/98:RB1

ningar. Genom att infrastrukturen bärs upp av dessa finansiella företag går
det i praktiken inte att analysera infrastrukturen och dess betydelse för den
finansiella stabiliteten utan att också analysera enskilda aktörers verksamhet.
Därtill avser det legala ramverket i första hand de finansiella företagen, inte
de system som utgör själva infrastrukturen. Bankerna är de centrala företagen
i betalningssystemet och det är därmed bankerna, och i synnerhet de fyra stora
bankkoncemema, som står i fokus för Riksbankens analys av det finansiella
systemet. Systemkriser kan utlösas om en bank av något skäl inte kan fullgöra
sina betalningsåligganden och finansiella problem spridas genom betalnings-
systemet. Det är risken för detta som Riksbanken behöver analysera och för-
söka motverka.

Beskrivningen av utvecklingen inom betalningssystemet och Riksbankens
roll som övervakare av detta följer i fortsättningen den ovan beskrivna uppdel-
ningen.

Betalningsystemets infrastruktur

Allmän analys och övervakning

Riksbankens arbete med betalningssystemets infrastruktur syftar till att verka
för minskade systemrisker och ökad effektivitet i systemet. RlX-systemet är
ett system för stora betalningar och stora betalningar medför stora riskexpo-
neringar. Därför är det ur stabilitetssynpunkt viktigt att Riksbankens analys i
allt väsentligt är inriktad på de stora betalningarna. Dessa medför också ett
behov av att följa utvecklingen för de system som hanterar värdepapper och
som, utöver det faktum att de hanterar mycket stora belopp, är av väsentlig
betydelse för en fungerande värdepappersmarknad och därmed för Riksban-
kens andra huvuduppgift - penningpolitiken. De aktuella svenska värdepap-
perssystemen är OM Gruppens, OM, och Värdepapperscentralens, VPC,
system1, där stora värden hanteras och där likvidavvecklingen sker via RIX-
systemet. Brister i denna typ av system kan få betydande negativa effekter på
den finansiella marknaden.

När det gäller VPC har Riksbanken också ett intresse av att äganderätts-
överföringar och pantsättning kan ske snabbt och säkert. Detta är viktigt då
all upplåning i Riksbanken normalt ska ske mot full säkerhet och dessa säker-
heter utgörs av värdepapper som återfinns på konton hos VPC.

Riksbanken har även en viss, mer begränsad övervakningsroll även inom
massbetalningsområdet; hushållens och företagens betalningar. Denna roll
avser framför allt de system som har direkta länkar till RlX-systemet, främst
bankgirot och dataclearingen.2 Riksbanken övervakar att dessa system i sin
generella konstruktion uppfyller rimliga krav på dels stabilitet, dels tydlighet
vad gäller kostnader och tidsåtgång för att genomföra betalningar. Detta är
viktigt för att upprätthålla allmänhetens förtroende för betalningssystemet.

1 OM:s system för registrering av derivatkontrakt som är noterade på OM Gruppens
börser respektive VPC:s system för räntebärande värdepapper och aktier noterade på
Stockholms Fondbörs.

2 Dataclearingen används för flera viktiga funktioner på den svenska massbetalnings-
marknaden, exempelvis vid överföringar mellan banker och överföringar av betalningar
med kort eller check. Både dataclearingen och bankgirosystemet administreras av
Bankgirocentralen, BGC.

Redog.

1997/98:RB1

Om förtroendet av olika skäl gröps ur och hushåll och företag slutar använda Redog.
vissa förmedlare och transaktionstekniker finns risk för en successiv erode- 1997/98:RB1
ring av betalningssystemets effektivitet med betydande samhällsekonomiska
kostnader som resultat.

RlX-systemet

För närvarande pågår ett omfattande utvecklingsarbete för att förbättra RIX-
systemet både i stabilitets- och effektivitetsperspektiv. Detta arbete kommer
att fortgå under 1998.

Dagens on-lineregistrering ersätts successivt med en ny kommunikations-
teknik - meddelandehantering genom Swift-kommunikation. Förändringen
gör det möjligt att integrera deltagarnas system och RlX-systemet och det blir
lättare för en deltagare att processa en större volym betalningar. Samma tek-
nik har valts av EU:s centralbanker för Target-systemet.

Ett kösystem infördes i november 1997 och omfattar alla betalningar som
sänds till RlX-systemet via meddelandehantering. Betalningar avvecklas di-
rekt förutsatt att tillräcklig likviditet finns på kontot alternativt att betalningen
ryms inom den tillåtna krediten för kontot.3 Betalningar som saknar täckning
läggs i kö i väntläge tills dess att full täckning finns på deltagarens konto.

Under hösten 1997 har borttagandet av debiteringar påbörjats. Deltagare
har tidigare kunnat debitera (dra pengar från) en annan deltagares konto, men
i framtiden kommer det endast vara möjligt att genomföra krediteringar (gott-
skrivningar) av en motparts konto. Borttagandet av debiteringar i RlX-syste-
met kommer att ställa krav på ett förändrat informationsutbyte mellan delta-
garna exempelvis vad gäller avvecklingen av check- och korttransaktioner.

Under 1997 har ett omfattande utvecklingsarbete pågått tillsammans med
VPC för att kunna införa en automatisk, och därmed snabbare pantsättning
av säkerheter. En bank kommer att kunna förändra sin limit i RlX-systemet
genom att överföra skuldebrev från sitt vanliga ägarkonto till ett pantkonto i
VPC-systemet och därigenom med omedelbar verkan få tillgång till en större
kredit. Arbete har även bedrivits för att ersätta dagens system där panter kan
belånas till 97 procent av det nominella värdet med en marknadsvärdering
som bättre kommer att visa pantens faktiska värde.

RIX- och Target-systemet

Sverige kommer att ställa sig utanför EMU, i varje fall i ett första skede. Även
om Sverige inte kommer att vara delaktig i den gemensamma penningpoliti-
ken kommer Riksbanken att ingå i Target-systemet. RlX-systemet kommer
att fungera som i dagsläget och avveckla betalningar i kronor. Parallellt med
systemet för betalningar i svenska kronor, K-RIX, byggs ett separat system
upp för betalningar i euro, E-RIX. Detta system kommer att börja testas under
våren 1998 för att sättas i produktion den 1 januari 1999.

3 Det är också en förutsättning att säkerheter ställs för lånet, eftersom all upplåning i
Riksbanken ska ske mot godtagbar säkerhet.

2 Riksdagen 1997/98. 2 samt. RB1

Elektroniska pengar

Sedan några år tillbaka finns det kort som är ”laddade” med elektroniska
"pengar” för användning i exempelvis telefonautomater. Under de senaste
åren har system utvecklats som innebär att sådana kort kan användas som
ett generellt betalningsinstrument, som vid behov kan återuppladdas via en
bankomatliknande terminal eller, i vissa fall, över telenätet. En annan variant
av ”elektroniska pengar”, som är på framväxt, är att föra över medel från ett
bankkonto till hårddisken i en PC för vidare transaktioner över telenätet och
för inköp via exempelvis Internet.

Denna utveckling reser en rad frågor för centralbanker och tillsynsmyndig-
heter. Denna nya typ av betalningsinstrument kommer att få effekter på an-
vändningen av sedlar och mynt och därmed på centralbankens inkomster, och
det kan påverka sättet att utforma penningpolitiken. Vidare uppkommer frå-
gor om utgivarnas finansiella stabilitet, om systemens tekniska säkerhet och
juridiska grundval.

Under 1996 och 1997 studerades dessa frågor ingående av centralbankerna
inom ramen för G 1 O-samarbetet, men också inom EMI. Den centrala slutsat-
sen från G 1 O-arbetet var att centralbankerna aktivt ska följa den snabba ut-
vecklingen på området. Elektroniska pengar har varit föremål för intensiva
diskussioner inom EMI:s ram också under 1997. Från ett tillsynsperspektiv
diskuteras frågan om vilka institut som ska kunna få utgivarstatus samt vilka
minimikrav som ska ställas på dessa. Ett EU-direktiv som avgör denna fråga
väntas komma under 1998.

I början av 1997 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att besvara
frågan om existerande lagar och regelverk bör genomgå förändringar för att
omfatta dessa nya system och om detta är fallet föreslå lämpliga ändringar.
Utredningens arbete väntas bli klart under första hälften av 1998.

Elektroniska pengar har också varit föremål för analys och diskussioner
inom Riksbanken. Framför allt har centralbanksrelevanta aspekter av elektro-
niska pengar diskuterats. Exempel på sådana aspekter är elektroniska pengars
effekter på centralbankens intäkter av sedelutgivningen och huruvida sättet
att utforma penningpolitiken bör anpassas samt olika aspekter vad gäller sta-
biliteten i systemen. De interna diskussionerna och analysen utmynnade i en
rapport4 som publicerades av Riksbanken i slutet av 1997.

Försök med ett kortbaserat system av elektroniska pengar, det s.k. Cash-
kortet, har pågått i flera svenska städer under 1997. Systemet utvecklas i sam-
arbete mellan Nordbanken, S-E-Banken och FöreningsSparbanken. En riks-
lansering av Cash-kortet är planerad under 1998.

Strukturella förändringar på börs- och clearingmarknaden

I november 1997 lämnades förslag till samgående mellan OM och Stock-
holms Fondbörs. Detta förslag får inga direkta effekter på betalningssyste-
mets infrastruktur, då avvecklingen av aktie- och derivathandeln även i fort-

4 Elektroniska pengar och elektroniska betalningar, Gabriela Guibourg, Riksbanksstu-
dier nr 1, november 1997.

Redog.

1997/98:RB1

sättningen kommer att ske inom den befintliga strukturen; aktiehandeln av-
vecklas i VPC och derivathandeln i OM.

Av betydelse för infrastrukturen är den utveckling mot ökad integration
mellan nordiska börser som accentuerats under 1997. OM har upprättat länkar
med de norska och finska derivatbörserna. Detta innebär att företag som är
medlem på en av börserna har möjlighet att handla och/eller cleara aktie- och
ränterelaterade derivat även på de andra börserna. Stockholms Fondbörs har
också inlett ett samarbete med börsen i Köpenhamn som syftar till att skapa
ett gemensamt handelssystem för de båda börserna. Denna utveckling mot
ökad integration, som kan förstärkas av en sammanslagning av OM och Fond-
börsen, innebär att det bör finnas förutsättningar för ett fullständigt integrerat
börshandelssystem i Norden.

Bankerna

Allmän analys och övervakning

Riksbankens analys av bankerna har under 1997 breddats och utvecklats i be-
tydande omfattning. Analysen av bankerna är uppdelad på tre områden; mark-
nadsanalys, riskanalys och krisberedskap.

Marknadsanalysen är inriktad på den framtida intjäningsförmågan i bank-
sektorn. Om bankernas intjäningsförmåga inte är tillfredsställande finns risk
att deras finansiella styrka eroderas och att de ökar sitt risktagande. Detta
skulle kunna resultera i allvarliga hot mot stabiliteten i det finansiella syste-
met. I den första finansmarknadsrapporten presenterades en övergripande ge-
nomgång av de svenska bankernas konkurrenssituation.

Riskanalysen är inriktad på bankernas finansiella risker. För banker, mer
än för andra företag, gäller att balansräkningen, och då framför allt tillgångs-
sidan, är av avgörande betydelse för överlevnadsförmågan. Av särskilt stor
betydelse är de kreditexponeringar som bankerna ikläder sig genom dels utlå-
ning, dels valutatransaktioner i form av s.k. Herstatt-risk.

Störningar i enskilda institut kan i sig hota betalningssystemets funktions-
sätt men hoten mot systemet blir betydligt allvarligare om många institut
drabbas samtidigt eller om förtroendet för hela det finansiella systemet rub-
bas. Historiska erfarenheter visar att sådana hot i första hand uppstår i sam-
band med betydande förändringar i den ekonomiska miljö där de finansiella
företagen verkar. En av de viktigaste beståndsdelarna i riskanalysen är således
att kontinuerligt följa makroekonomiska indikatorer som visar på potentiella
problem.

Riksbanken koncentrerar sig i första hand på att; i) i så god tid som möjligt
uppmärksamma kristecken, ii) i så hög grad som möjligt medverka till att
kriser undviks och iii) om de inträffar lindra deras negativa effekter. Riksban-
kens krisberedskap innefattar detaljerade planer för hur Riksbanken ska agera
i händelse av kriser i det finansiella systemet, och hur samarbetet med Finans-
departementet och Finansinspektionen ska organiseras. Marknads- och risk-
analysen är basen i den information som Riksbanken behöver i händelse av
en krissituation i det finansiella systemet.

Redog.

1997/98:RB1

Herstatt-risk

Herstatt-risk är risken att en aktör på valutamarknaden betalar ut den valuta
som sålts, men inte erhåller leverans av den valuta som köpts.5 Att detta kan
uppstå beror på att det finns ett tidsglapp mellan betalning och leverans av de
olika leden i en valutaaffär. I mars 1996 publicerade G 10:s centralbanker en
rapport där man gav banksektorn en tvåårsperiod för att själva ta fram en lös-
ning som reducerar Herstatt-riskerna. Rapporten slog fast betydelsen av att
bankerna mäter dessa risker på ett korrekt sätt. Risken kan reduceras genom
åtgärder på tre parallella plan; i de individuella bankerna, genom gemen-
samma branschlösningar och genom olika aktiviteter av centralbankerna. Åt-
gärder som reducerar riskerna är exempelvis att kvitta beloppen som ska av-
vecklas mot varandra (nettning) och att tidsglappet mellan betalning och leve-
rans reduceras.

Riksbanken har under hösten 1997 genomfört en undersökning av de fyra
stora svenska bankerna. Undersökningen är en uppföljning av den undersök-
ning som genomfördes under 1996. Övriga G 1 O-länder har gjort liknande un-
dersökningar. Syftet är att centralbankerna ska bilda sig en uppfattning om
hur banksektorn hanterar Herstatt-risken för att därigenom kunna avgöra om
det krävs ytterligare insatser av myndigheter.

Bankkoncernernas utveckling

De fyra stora bankkoncernerna, S-E-Banken, Handelsbanken, Nordbanken
och FöreningsSparbanken, svarar för en dominerande del av den svenska
banksektorn. Exempelvis står de för ca 80 procent av den totala utlåningen
till allmänheten från kreditinstitut. Det är dessa koncerner som i första hand
är föremål för Riksbankens analys.

Bankkoncemema redovisade tillfredsställande lönsamhet under 1997, om
än lägre än 1996. Flera faktorer pressade lönsamheten. Dessa faktorer väntas
bestå även i fortsättningen och leda till att bankkoncemema visar lägre vins-
ter. De viktigaste faktorerna är att:

• räntemarginalerna minskar på grund av hårdare konkurrens och minskande
marginaler på både in- och utlåning,

• kreditförlusterna för närvarande ligger relativt lågt historiskt sett, rimligen
under en långsiktigt hållbar nivå, och kan förväntas stiga när konjunkturen
vänder nedåt,

• fallande räntor inte gav samma resultatbidrag till bankernas värdepappers-
portföljer 1997 som 1995 och 1996.

Kapitaltäckningen och primärkapitalrelationen är tillfredsställande i ban-
kerna. Kapitaltäckningsgraden ligger i samtliga institut runt 12 procent med
undantag av Handelsbankens 10 procent. De fyra stora bankkoncemema 1ig-

Redog.

1997/98:RB1

5 Risken är uppkallad efter en tysk bankirfirma, Bankhaus Herstatt, som gick i konkurs
1974 och som åsamkade sina motparter förluster i avvecklingen av valutaaffärer. Av-
veckling innebär den slutliga regleringen av ett skuld- eller fordringsförhållande, det
vill säga den faktiska överföringen av pengar mellan två aktörer. På engelska heter detta
settlement.

ger med god marginal över det lagstadgade kapitaltäckningskravet på 8 pro-
cent.

Utlåningen till allmänheten från bankerna har under 1997 ökat med ca 15
procent. I bostadsinstituten är utlåningen i stort sett oförändrad, men omsätt-
ningen är fortsatt hög och priskonkurrensen hård på denna marknad. Statliga
SBAB:s inträde på marknaden för bostadslån till hushåll har bidragit till fort-
satt marginalpress på nyutlåning.

Inlåningen från svensk allmänhet har sedan årsskiftet 1996/97 minskat på
grund av minskad inlåning från företag och att hushållen fortsatt att välja
andra sparformer. Hushållen har skiftat från räntebärande banksparande till
olika typer av fonder, framförallt aktiefonder och försäkringssparande. Under
de tre första kvartalen 1997 hade nysparande i fonder fördubblats jämfört med
samma tid 1996 och avsättningar till försäkringssparande hade ökat med 40
procent.

De stora bankerna har alla varit inblandade i fusions- eller uppköpsaffärer
under 1997.

• I december 1996 lade Handelsbanken ett bud på Stadshypotek. Affären
accepterades av Stadshypoteks aktieägare, erforderliga myndighetstill-
stånd lämnades och Stadshypoteks verksamhet integrerades under 1997 i
Handelsbanken.

• I februari 1997 presenterade styrelserna för Sparbanken Sverige och Före-
ningsbanken ett förslag till samgående mellan de två bankerna under nam-
net FöreningsSparbanken. I oktober gav regeringen klartecken till fusio-
nen.

• I oktober 1997 lämnade Nordbanken ett förslag till samgående med den
finska Meritabanken under det nya namnet MeritaNordbanken. Fusionen
är den första gränsöverskridande sammanslagningen mellan två stora nor-
äiska universalbanker. Svenska staten beslöt i anslutning till samgåendet
sJia motsvarande 12 procent av samtliga aktier i Nordbanken. Efter för-
sälji.mgen uppgår statens andel i det svenska börsbolaget (Nordbanken
Holding) till 47 procent. Nordbanken Holding ska tillsammans med det
finska holdingbolaget Merita äga den sammanslagna banken, vilket inne-
bär att staten har en andel på ca 28 procent i MeritaNordbanken. Aktie-
ägarna har i tillräcklig utsträckning accepterat budet. Vissa myndighetstill-
stånd återstår innan affären är fullständigt genomförd.

• I oktober 1997 presenterade S-E-Bankens och Trygg-Hansas styrelser ett
förslag till samgående mellan de två företagen. Samgåendet godkändes av
såväl aktieägare som myndigheter och blir det första betydande samgåen-
det mellan en bank och ett försäkringsbolag i Sverige.

Tre nya aktörer har tillkommit på bankmarknaden under 1997. Dessa är HSB
Bank AB, GE Capital Bank, en dotterbank till General Electric Company,
samt en filial till Avco Trust PLC. Dessutom har Den Danske Bank genom
att köpa Östgöta Enskilda Bank gjort en omfattande satsning på de svenska
privat- och småföretagsmarknaderna, marknadssegment där den utländska
konkurrensen hittills varit låg.

De svenska bankernas konkurrenssituation och konkurrenskraft analysera-
des i den första finansmarknadsrapporten. Slutsatsen var att konkurrens-

Redog.

1997/98 :RB1

trycket i banksektorn ökat, i första hand genom att marknaden gradvis intema-
tionaliserats samt att traditionella bankprodukter som inlåning och utlåning
möter större konkurrens från andra finansiella produkter. Bankerna förefaller
dock vara väl rustade att möta denna ökade konkurrens.

Betalningsmedelsförsörjningen

Riksbanken ansvarar för landets försörjning av sedlar och mynt och har ensam
rätt att ge ut sedlar och mynt. Riksbankens kontor och depåer förser banker
och post med sedlar och mynt till en av Riksbanken fastställd servicenivå.
Huvudparten av betalningsmedelsavdelningens verksamhet är intäktsfinan-
sierad.

Den omstrukturering av kontorsnätet som riksbanksfullmäktige beslutade
1993 slutfördes under 1997 i och med att kontoret i Gävle avvecklades. Riks-
banken har nu elva kontor samt åtta depåer, varav fyra drivs av posten och
fyra av Securitas Värde AB.

Översyn av kontanthanteringen

Betalningsmedelsavdelningen har under 1997 gjort en översyn av kontant-
hanteringen och en avrapportering med principförslag kommer att lämnas i
början av 1998. Utredningens syfte är att med bred personalmedverkan dels
utforma en målbild för kontanthanteringssystemet i Sverige år 2002, dels att
ta fram underlag och förslag till den framtida fördelningen av ansvar uppgif-
ter och kostnader mellan Riksbanken och övriga aktörer i kontanthanterings-
systemet. En av utgångspunkterna har varit att skapa framförhållning för
framtida förändringar och att ge tid för en successiv anpassning till nya krav.

Utredningen ska också klarlägga vad Riksbankens ansvar för att ”främja
ett säkert och effektivt betalningsväsende” betyder för kontanthanteringen;
hur Riksbanken som centralbank formulerar och tar sitt ansvar för kontant-
hanteringssystemet. Centrala frågeställningar är exempelvis vad Riksbanken
själv aktivt måste göra i systemet och vilka uppgifter som ur samhällsekono-
misk synpunkt kan skötas av andra aktörer med Riksbanken som tillsynsmyn-
dighet.

I detta sammanhang har avdelningen studerat hur andra centralbanker ur
olika aspekter har löst och definierat sina uppdrag. Utredningen har sökt
skapa profiler för andra centralbanker som sedan legat till grund för egna
överväganden. Profilerna jämför i vilken utsträckning centralbankerna tar an-
svar för, eller även aktivt utför, äkthets- och kvalitetskontroller av sedlar, pris-
sätter tjänster, medverkar i banksystemet med kontanttjänster m.m. Viktiga
delar är även valuteringsregler och olika former av tjänsteproduktion som
lämnas ut till extema producenter.

Bakgrunden till översynen är de förändringar som kan väntas på sikt och
som kan påverka Riksbankens roll och organisationsstruktur. I huvudsak av-
ser detta tre stora delfrågor, nämligen omstruktureringen av det svenska bank-
och postväsendet, förändringar i hushållens betalningsmönster samt en even-
tuell svensk anslutning till EMU och införandet av euron i Sverige.

Den pågående omstruktureringen av det svenska bank- och postväsendet

Redog.

1997/98 :RB1

kommer inte bara att leda till en minskning av antalet bank- och postkontor
utan även till förändringar av bankkontorens funktion för kontanthanteringen.

Den andra delfrågan gäller förändringar i hushållens betalningsmönster,
dvs. en utveckling av alternativa betalningsformer, främst olika typer av kort-
betalningar. Detta område kommer att fortsätta att utvecklas och man kan li-
kaså förvänta sig att acceptansen från allmänhetens sida kommer att öka. Styr-
kan och snabbheten i denna teknikacceptans är emellertid svår att förutse.
Kortbetalningamas relativa andel av hushållens betalningar kommer att öka
även om det inte blir så stora förändringar i den faktiska volymen sedlar som
hanteras i samhället.

Inför en eventuell introduktion av euron i Sverige och med tanke på den
korta tid som kommer att stå till buds från beslut till genomförande måste en
beredskap skapas för att på kort tid kunna byta svenska kronor mot euro.

Redog.

1997/98 :RB1

Sedlar och mynt

Värdet av utelöpande sedlar och mynt uppgick vid utgången av 1997 till ca
83 miljarder kronor, vilket är en ökning med 2,6 procent under året. Antalet
utelöpande sedlar ökade samtidigt med 0,7 procent. Tabell 1 visar utveck-
lingen av utelöpande sedelmängd i värde.

Tabell 1. Utelöpande sedlar, värde

Genomsnitt respektive år. Miljarder kronor

Valör	1993	1994	1995	1996	1997
10 kronor	375	327	305	291	281
20 kronor	1 227	1452	2684	1 328	1 213
50 kronor	429	225	178	687	885
100 kronor	11 781	11 032	10373	9 698	9 356
500 kronor	15 484	17313	19 375	21 266	23 390
1 000 kronor	35 558	36 256	35 940	35 294	36 284

Under 1997 har betalningsmedelsavdelningen aktivt arbetat för att höja kvali-
tén på utelöpande sedlar. Dessutom har avdelningen sökt medverka till att öka
användningen av 50-kronorssedeln. Den tidigare 20-kronorssedeln har bytts
ut mot en sedel av mindre format med modifierad färgsättning för att minska
risken för förväxling med 100-kronorssedeln. För 100-kronorssedeln har ut-
växlingen fortsatt till sedlar med löpande i stället för som tidigare orienterat
vattenmärke. Under 1997 har minnesmynt i valörerna 1 000 kronor och 200
kronor utgivits med anledning av att det var 600 år sedan Kalmarunionen bil-
dades.

För 1997 beräknas faktureringen för de avgiftsbelagda tjänsterna uppgå till
närmare 90 miljoner kronor. Härtill kommer intäkter från premieobligations-
verksamheten på drygt 12 miljoner kronor. Ett nytt datasystem för premieobli-
gationshanteringen har utvecklats under 1997 och systemet beräknas vara
klart att tas i bruk i början av 1998.

Europeiskt ekonomiskt samarbete inom EU

Riksbanken deltar i samarbetet mellan de europeiska centralbankerna i Euro-
peiska monetära institutet, EMI. EMI:s uppgifter anges i EG-fördraget och
består främst i att dels förbereda verksamheten i Europeiska centralbanken,
ECB, och Europeiska centralbankssystemet, ECBS, dels främja samord-
ningen mellan centralbankerna i EU-ländema. Centralbankerna inom EU är
även, tillsammans med finansdepartementen, representerade i Monetära kom-
mittén; en rådgivande kommitté till Ekofinrådet och kommissionen. EU:s
centralbankschefer deltar vid de informella Ekofinmötena som äger rum två
gånger om året. Utöver detta deltar Riksbanken i EU-samarbetet genom sin
representation i EG-kommissionens rådgivande bankkommitté, BAC, respek-
tive i kommittéer inom EG-kommissionens statistikbyrå, Eurostat.

EMU-processen under 1997

Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni kom stats- och regeringsche-
ferna överens om den slutliga utformningen av stabilitets- och tillväxtpakten.
Syftet med denna pakt är att garantera budgetdisciplin i de länder som kom-
mer att delta i den ekonomiska och monetära unionen. Europeiska rådet ena-
des även om huvuddragen i det nya växelkurssamarbetet mellan länderna i
valutaunionen och de som inte deltar från starten. Stats- och regeringsche-
ferna lade fast den slutliga utformningen av det legala ramverket för den ge-
mensamma valutan.

Vid det informella Ekofinmötet i Mondorf i september enades finansminist-
rar och centralbankschefer om att bilaterala konverteringskurser, som ska
gälla från den 1 januari 1999, ska annonseras i samband med att urvalet av
länder som ska delta i unionen sker; alltså redan våren 1998. Detta för att
minska osäkerheten på de finansiella marknaderna.

Den 17 november enades Ekofinrådet om att sedlar och mynt i den gemen-
samma valutan ska introduceras i januari 2002. Tidigare har denna tidpunkt
enbart angivits som det datum då sedlar och mynt senast ska ha introducerats.

Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997 enades stats-
och regeringscheferna om en resolution vad avser principerna och villkoren
för en förstärkt ekonomisk samordning mellan de länder som deltar i valuta-
unionen samt mellan dessa och de som inledningsvis står utanför. Ekofinrådet
står i centrum för samordningen av den ekonomiska politiken, men ekonomi-
och finansministrarna från euroländerna har möjlighet att mötas informellt.
Samtliga EU-länders ministrar ska emellertid delta om det informella rådet
avser att diskutera frågor av gemensamt intresse. Vidare berörde resolutionen
hur valutapolitiken för euron ska genomföras, hur valutaunionen ska företrä-
das samt hur dialogen mellan Ministerrådet och ECB ska organiseras.

Sveriges ställningstagande

Hösten 1996 presenterade den svenska EMU-utredningen sitt betänkande. En
sammanvägning av tre grupper av argument - samhällsekonomisk effektivi-
tet, stabiliseringspolitiska respektive politiska konsekvenser - ledde utred-

Redog.

1997/98:RB1

ningen till slutsatsen att Sverige bör delta i valutaunionen, men inte från star-
ten. Samhällsekonomiska och politiska aspekter talade för, medan stabilise-
ringspolitiska aspekter talade mot ett svenskt deltagande från start. Utred-
ningen underströk att den höga svenska arbetslösheten gör att Sverige behöver
behålla möjligheten att föra en självständig penning- och valutapolitik. Utan
möjligheter att parera störningar i den svenska ekonomin och med en hög
arbetslöshetsnivå skulle en störning som enbart drabbar den svenska ekono-
min kunna få allvarliga konsekvenser. Utredningen ansåg att en självständig
svensk penningpolitik skulle kunna bidra till att stödja de nödvändiga refor-
mer som behövs, främst på arbetsmarknaden. Först när dessa reformer ge-
nomförts är Sverige redo att delta i valutaunionen.

Som skäl för en avvaktande hållning till valutaunionen framhöll utred-
ningen, utöver den höga arbetslösheten, även den osäkra statsfmansiella situa-
tionen, behovet av debatt och sannolikt ett begränsat antal deltagarländer från
start.

Riksbanken gjorde dock en annan bedömning. I det remissvar som banken
lämnade i februari 1997 framhölls att de stabiliseringspolitiska kostnaderna
av att delta i EMU överskattats i utredningen, samtidigt som de samhällseko-
nomiska respektive de allmänna politiska vinsterna underskattats. Riksban-
ken ansåg inte att riskerna för störningar som enbart skulle drabba den
svenska ekonomin är så stora som utredningen gör gällande. Vidare ansåg
Riksbanken att kostnaden för att bibehålla den svenska penningpolitiken un-
derskattades i utredningen. Den höga arbetslösheten är i sig inte ett argument
för att inte delta från start. Det är främst reformer av arbetsmarknadens och
lönebildningens funktionssätt som krävs för att komma tillrätta med arbets-
löshetsproblemet. Riksbanken pekade även på de kostnader som ett utanför-
skap under en period lär innebära för den finansiella sektorn. Riksbankens
slutsats var att Sverige bör delta i valutaunionen från start.

Den 4 december 1997 beslutade riksdagen att Sverige inte ska delta i valu-
taunionen från starten den 1 januari 1999. Ett senare deltagande har emellertid
inte uteslutits och förberedelser ska genomföras så att det blir möjligt för Sve-
rige att med kort varsel kunna bli medlem i unionen.

Förberedelsearbetet inom EMI

Riksbankens verksamhet kommer till vissa delar att beröras av att ECBS upp-
rättas oavsett riksdagens beslut att Sverige inte ska delta i valutaunionen från
start. Riksbanken kommer t.ex. att anslutas till det gemensamma systemet för
eurobetalningar över gränserna, Target, och att omfattas av harmoniserade
regler för statistikredovisning och rapportering. I övrigt deltar Riksbanken i
EMI:s förberedelsearbete på ett sådant sätt att en hög grad av handlingsfrihet
kan upprätthållas.

EMI har under 1997 förberett det rättsliga, organisatoriska och logistiska
regelverk som är nödvändigt för att ECBS ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Det är emellertid ECB-rådet som fattar de formella besluten om regelverket.
På flera områden har förberedelsearbetet nått fram till utarbetande av detalje-
rade bestämmelser, och implementering av dessa i de nationella centralban-
kerna. På några områden har EMI:s råd presenterat olika utformningar av re-

Redog.

1997/98:RB1

gelverket och överlåtit åt ECB-rådet att avgöra vilken utformning som ska
tillämpas; förberedelserna har skett med sikte på att den slutliga utformningen
ska kunna implementeras i tid till starten av valutaunionen.

Penningpolitiskt styrsystem

EMI offentliggjorde under 1997 två rapporter om utformningen av det pen-
ningpolitiska styrsystemet inom ECBS. Båda rapporterna redovisar relativt
detaljerat vilka instrument som EMI förberett för detta ändamål, hur mot-
partskretsen kan avgränsas, hur anbudsförfaranden är avsedda att genomföras,
vilka tillgångar som kan godtas som säkerhet etc. Det planerade styrsystemet
för ECBS innehåller flera likheter med det som Riksbanken tillämpar idag.
En reporänta kommer att fastställas i en korridor av fasta, men justerbara, in-
och utlåningsräntor. Huvudinstrumentet för att styra likviditeten är regel-
bundna kortfristiga repotransaktioner. Dessa kan sedan efter behov fmjusteras
med olika transaktioner för att styra dagslåneräntan till önskad nivå. Behovet
av sådan finjustering beror bl.a. på om kassakrav kommer att tillämpas i
ECBS. Detta är fortfarande en öppen fråga.

Hantering av valutareserven och växelkurssamarbete

EMI har under året också arbetat med regelverket för förvaltningen av valuta-
reserver inom ECBS. Dels handlar det om formerna för att förvalta de reserv-
tillgångar som de nationella centralbankerna ska överföra till ECB i samband
med starten av valutaunionen, dels måste regler läggas fast för förvaltningen
av kvarvarande reservtillgångar hos de nationella centralbankerna och för of-
fentliga myndigheters valutatransaktioner. EMI har berett ett samarbetsavtal
mellan centralbankerna inför upprättandet av den växelkursmekanism,
ERM2, som ska avlösa samarbetet inom Europeiska monetära systemet,
EMS, när etapp tre startar. ERM2 baseras även på en resolution som med-
lemsländernas stats- och regeringschefer enades om vid Europeiska rådets
möte i Amsterdam. Genom ERM2 upprättas centralkurser mellan euron och
valutorna för de EU-länder som står utanför euroområdet och som väljer att
delta i ERM2. Deltagande i systemet är frivilligt, men länder med undantag
förväntas delta.

Betaln ingssystem

EMI har givit ut ytterligare en lägesrapport om utvecklingen av Target-syste-
met. Där preciseras hur betalningssystemet är tänkt att verka. EMI har också
fortlöpande övervakat formerna för avveckling av transaktioner i privata ecu.

Riksbankens anslutning till Target ger möjlighet att förmedla eurobetal-
ningar via andra centralbanker inom EU. För det ändamålet kommer ett RIX-
system för eurotransaktioner, det s.k. E-RIX, att etableras. RlX-systemet i
kronor kommer dock att bestå så länge som Sverige står utanför valutaunio-
nen och kronan inte fullt ut ersatts av euro som valutaenhet. ECB-rådet kom-
mer sedermera att besluta om i vad mån centralbanker i länder utanför euro-

Redog.

1997/98:RB1

området ska utsättas för begränsningar i möjligheterna att få centralbankskre-
dit i euro under loppet av en dag.

All utlåning från centralbankerna ska ske mot säkerhet, vare sig utlåningen
sker inom ramen för den penningpolitiska styrningen eller som krediter under
loppet av en dag inom betalningssystemet. EMI har under 1997 i en rapport
redovisat de förfaranden som avses komma till användning vid gränsöverskri-
dande värdepapperstransaktioner i ECBS.

Statistik

EMI har under året preliminärt tillkännagivit vilka institut som ska lämna
uppgifter om sin finansiella verksamhet till ECB. Förteckningen kommer att
kompletteras, i första hand med penningmarknadsfonder som också kommer
att omfattas av statistikrapporteringen.

Sedlar och mynt

Efter presentationen av utformningen av de eurosedlar som ska införas den 1
januari 2002 har EMI arbetat vidare med formgivningen och redovisat detal-
jerade provtryck under året. De mynt i euro och cent som samtidigt ska införas
utformas i samarbete mellan berörda myndigheter i EU-länderna. Vid Euro-
peiska rådets möte i Amsterdam enades medlemsländerna om formgivningen
av den gemensamma myntsidan.

Legal konvergens

EMI har även granskat den legala konvergensen, dvs. den anpassning av na-
tionell lagstiftning som föreskrivs för att göra denna förenlig med fördraget.
Denna anpassning avser framför allt kravet på att centralbankerna ska göras
oberoende och åläggas ett entydigt mål om att upprätthålla prisstabilitet. En
lägesrapport om denna legala anpassning offentliggjordes av EMI i oktober.
EMI har konsulterats av nationella myndigheter beträffande förslag till lag-
stiftning inom EMI:s behörighetsområde. Så t.ex. har Finansdepartementet i
Sverige inhämtat EMI:s synpunkter på lagrådsremissen om Riksbankens
ställning inför riksdagens behandling och beslut.

Samordning av euroförberedelser

Starten av valutaunionen förutsätter förberedelser även inom den privata sek-
torn, inte minst finansiella institutioner. Detta arbete följs i allt väsentligt av
de nationella centralbankerna, men EMI har samordnat vissa övervakningsin-
satser och dessutom haft egna kontakter med företrädare för den finansiella
sektorn.

Regeringskansliets eurokoordinering

Finansdepartementet samordnar de praktiska förberedelserna för ett even-
tuellt införande av euron i Sverige. I augusti 1996 tillsattes en eurokoordine-
ringsfunktion under Finansdepartementets ledning. Arbetet med att se över

Redog.

1997/98:RB1

vilka förberedelser som pågår i samhället och med att inventera behovet av
olika åtgärder inför en eventuell omställning till euron har bedrivits inom fem
arbetsgrupper inom områdena; näringslivsfrågor, medborgarfrågor, lagstift-
ning, finansiella sektorns omställning och den offentliga sektorns anpassning.
Riksbanken har lämnat bidrag till arbetet i fråga om förberedelserna inom den
finansiella sektorn. En första rapport från gruppen presenterades i början av
1997 i form av en departementsskrivelse (Ds 1997:9). I september 1997 följ-
des denna rapport av ytterligare en skrivelse (Ds 1997:59). I dessa båda skri-
velser behandlades situationen såväl vid ett svenskt deltagande som vid ett
utanförskap.

I december 1997 fattade regeringen beslut om att tillsätta en referensgrupp
för de svenska euroförberedelserna. Gruppens uppgift är att övervaka den
svenska anpassningen till euron när Sverige står utanför valutaunionen, att
övervaka utarbetandet av en svensk övergångsplan inför ett eventuellt senare
svenskt inträde samt att utveckla dialogen med de grupper av intressenter som
påverkas av införandet av euron. Denna grupp ska ledas av finansministern.
Övriga representanter är bl.a. riksbankschefen, konsumentministern, arbets-
marknadsministern och närings- och handelsministern samt företrädare för
näringslivet och arbetsmarknadens parter. Eurokoordineringsfunktionen ska
biträda referensgruppen.

Samråd och information med den finansiella sektorn, SIFS

Under 1997 har Riksbankens samarbete med den finansiella sektorn i över-
gångsfrågor fortsatt. Riksbankens arbete har främst skett inom gruppen för
Samråd och Information med den Finansiella Sektorn, SIFS. SIFS består av
en styrgrupp och fem undergrupper.

I styrgruppen deltar representanter från den finansiella sektorn; Försäk-
ringsförbundet, Postgirot Bank, VPC, Stockholms fondbörs, Svenska Bank-
föreningen, Finansbolagens förening, Fondhandlareföreningen, Fondbola-
gens Förening och Bankgirot. Även Finansdepartementet, Riksgäldskontoret
och Finansinspektionen deltar i arbetet. För fem huvudområden finns idag
fungerande arbetsgrupper; penning- och valutapolitik, statistik, sedlar och
mynt, betalningssystem samt juridik.

Samarbetet med den finansiella sektorn i övergångsfrågor har bl.a. resulte-
rat i tre rapporter om euron; en lägesrapport om euron i den svenska finan-
siella sektorn (februari 1997), en rapport om betalningssystemet (oktober
1997) och en sammanställning av gemensamma ståndpunkter i lägesrappor-
ten (oktober 1997). När lägesrapporten om euron i den svenska finansiella
sektorn presenterades var det fortfarande ovisst om Sverige skulle delta i valu-
taunionen eller ej. Rapporten utgick ifrån att ett deltagande från start 1999
inte var uteslutet, varför den koncentrerades på vilka förberedelser som be-
hövdes för att den finansiella sektorn skulle kunna klara av att delta från start.
Riksdagens ställningstagande har emellertid inneburit att analysarbete inletts
om vad som kommer att hända i den svenska finansiella sektorn vid ett utan-
förskap.

Redog.

1997/98:RB1

Samarbete med regeringskansliet

Representanter från Riksbanken har under 1997 deltagit i flera grupper som
arbetar med EU- och EMU-frågor; Finansdepartementets arbetsgrupp för EU-
och EMU frågor, eurokoordineringsgruppen, referensgruppen för EU:s eko-
nomisk-politiska samarbete och olika typer av beredningsmöten inför bl.a.
Monetära kommittén.

Redog.

1997/98:RB 1

Övrigt

Förvaltningsåtgärder

I detta avsnitt redovisas organisatoriska förändringar under 1997 inom Riks-
banken och vissa administrativa åtgärder. Dessutom lämnas en sammanställ-
ning av remissyttranden avgivna under året.

Riksbankens organisation

Under 1997 har tre av huvudkontorets avdelningar erhållit nya chefer. Till
chef för revisionsavdelningen har fullmäktige förordnat Gunilla Werner
Carlsson (fr.o.m. den 15 september 1997) och till chef för organisations- och
förvaltningsavdelningen Agneta Rönström (fr.o.m. den 1 september 1997).
Direktionen har förordnat Christina Nordh Berntsson till chef för internatio-
nella sekretariatet (fr.o.m. den 1 februari 1997).

Den 1 juli 1997 infördes en ny intern ledningsstruktur i Riksbanken och
den tidigare direktionen avvecklades. Strukturen bygger på förutsättningen
att flertalet beslut fattas i linjeorganisationen med en långt driven delegering.
Som komplement finns vissa gemensamma fora för diskussion och beslut. I
riksbankschefens beslutsgrupp fattar riksbankschefen beslut om förslag till
fullmäktige, reporänta, vissa policybeslut, riktlinjer för verksamhetsplan,
större investeringar m.m. I Riksbankens ledningsgrupp diskuterar riksbanks-
chefen, de två vice riksbankscheferna och den administrative direktören samt
avdelningscheferna gemensamma frågor. Därutöver finns ämnesinriktade be-
sluts- och beredningsgrupper samt ledningsforum för gemensam diskussion
och information till bankens samtliga chefer.

Huvudkontorets organisationsplan per den 1 januari 1998 redovisas som
bilaga till denna berättelse.

Riksbankens kontorsnät

Riksbankskontoret i Gävle lades ned den 1 februari 1997. Detta var den sista
i raden av nedläggningar av riksbankskontor som fullmäktige beslutade om
1993. Kontorsnätet består för närvarande, inklusive kontoret i Stockholm, av
elva riksbankskontor.

Personal

Vid utgången av 1997 var 744 personer anställda i Riksbanken. Motsvarande
antal vid 1996 års utgång var 782 personer. Av de anställda per den 31 decem-
ber 1997 var 57 procent kvinnor och 43 procent män. Åldersstrukturen vid
utgången av 1997 visar att andelen anställda som är mellan 31 och 40 år har
ökat något medan andelen anställda under 31 år har minskat något jämfört
med utgången av 1996.1 övrigt är åldersstrukturen oförändrad jämfört med
tidigare.

Redog.

1997/98:RB1

Under de fyra senaste åren har betydligt fler personer än tidigare slutat på
banken. Detta beror både på arbetsbrist i samband med nedläggningar av riks-
bankskontor och på den tidigare genomförda översynen av huvudkontoret
men också på ett ökat antal frivilliga avgångar. Av de 95 personer som slutade
under 1997 slutade 34 på grund av arbetsbrist, 18 gick i pension och 43 slu-
tade på egen begäran. Antalet externa rekryteringar var 1997 något mindre än
1996 samtidigt som antalet interna omflyttningar var något större under 1997
(se diagram 1).

Några viktiga förvaltningsärenden

AB Tumba Bruk

Vid bolagsstämman den 19 juni 1997 i det av Riksbanken helägda bolaget
AB Tumba Bruk beslutades om utdelning på aktierna med 4,3 miljoner kro-
nor. Till styrelseledamöter valdes advokaten Johan Gernandt, ordförande,
verkställande direktören Lennart Bergstedt, direktörerna Bengt Åke Berg,
Hans Carlsson, Gunnar Dahlsten, Bo Rassmuson och Yvonne Sandberg-
Fries, f.d. riksbankschefen Bengt Dennis, riksbanksdirektören Kersti Eriksen
och vice riksbankschefen Stefan Ingves.

Intäkterna i bolaget minskade från 367 miljoner kronor 1995 till 342 miljo-
ner kronor 1996. Resultatet för 1996, före bokslutsdispositioner och skatt,
uppgick till -21,8 miljoner kronor (1,8 miljoner kronor 1995).

Redog.

1997/98:RB1

Minnesmynt

Fullmäktige beslöt den 20 februari 1997 att med Tumba Bruk träffa avtal om
minnesmynt med anledning av att det 1997 var 600 år sedan de nordiska län-
derna enades i Kalmarunionen. Mynten började cirkulera i handeln den 12
juni 1997.

Budget 1998

Fullmäktige fastställde den 11 december 1997 Riksbankens budget för för-
valtningsutgifter och förvaltningsinkomster för 1998. Förvaltningsutgiftema
för 1998 budgeteras till 600 miljoner kronor och förvaltningsinkomstema till
151 miljoner kronor.

För 1998 har budgeterats för en nedgång till 681 av antalet årsarbetskrafter
från 693 stycken 1997. Betalningsmedelsavdelningen budgeterar en minsk-
ning med åtta årsarbetare och övriga avdelningar minskar med sammanlagt
fyra årsarbetare.

Utredning om Riksbankens guldförvärv

Efter beslut av fullmäktige den 19 december 1996 tillsattes en utrednings-
grupp med uppgift att i Riksbankens arkiv närmare utreda omständigheterna
kring Riksbankens förvärv av guld under andra världskriget och i vad mån
detta har utgjort ”rövat guld” utöver vad som tidigare bedömts vara fallet.
Arbetet påbörjades i mitten av februari och avslutades den 17 december 1997.
Uppdraget skulle ursprungligen ha slutförts under första halvåret 1997 men
visade sig under hand vara mera omfattande och komplicerat än vad som från
början kunde förutses. Dessutom begärde ”Kommissionen om judiska till-
gångar i Sverige vid tiden för andra världskriget (Dir 1997:31)” vissa kom-
pletterande och utökade arbetsinsatser av utredningen.

Utredningsrapporten har överlämnats till Kommissionen om judiska till-
gångar i Sverige vid tiden för andra världskriget som ett underlag för kommis-
sionens vidare arbete.

Utredningens ledamöter har varit f.d. justitierådet Jan Heuman, professorn
Harry Flarn och auktoriserade revisorn Ingvar Pramhäll. Sekreterare har varit
hovrättsassessorerna Peder Bjursten och Christel Lundmark.

Remissyttranden avgivna av fullmäktige under 1997

02.06 Betänkandet Sverige och EMU (SOU 1996:58). Avgivet till Finansde-
partementet.

02.06 Rättschefspromemorian Riksbankens ställning, analys av behovet av
grundlagsändringar. Avgivet till Finansdepartementet.

03.06 JAK Medlemsbanks oktrojansökan. Avgivet till Finansdepartementet.
03.06 Betänkandet Bostadspolitik 2000 (SOU 1996:156). Avgivet till Inri-
kesdepartementet.

03.20 Betänkandet Ansvaret för valutapolitiken (SOU 1997:10). Avgivet till
Finansdepartementet.

Redog.

1997/98: RB1

04.24 Redovisningskommitténs slutbetänkande Översyn av redovisningslag- Redog.
stiftningen (SOU 1996:157). Avgivet till Justitiedepartementet. 1997/98:RB1

08.14 Betänkandet Statsskuldspolitiken (SOU 1997:66). Avgivet till Finans-
departementet.

08.14 Departementspromemorian Riksbankens ställning. Avgivet till Finans-
departementet.

10.02 Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplan mellan Sparbanken
Sverige AB och Föreningsbanken AB. Avgivet till Finansdepartementet.

Remissyttranden har också avgivits av riksbankschefen. Dessa är inte med-
tagna här.

Internationellt Finansiellt samarbete

Internationella valutafonden, IMF

Internationella valutafonden, IMF, har som uppgift att verka för ett stabilt mo-
netärt system och att ge medlemsstaterna temporär finansiering vid betal-
ningsbalansproblem och svåra ekonomiska kriser. I gengäld måste staterna
genomföra djupgående ekonomiska reformer.

Under andra halvåret 1997 har verksamheten dominerats av krisen i Syd-
ostasien. Thailand, Indonesien och Sydkorea har ingått treåriga låneavtal med
IMF på 4, 10 respektive 21 miljarder USD. Avtalen har åtföljts av stora inter-
nationella finansieringspaket. Som en följd av krisen har också ett nytt lånear-
rangemang skapats inom IMF, ”Supplemental Reserve Facility”. Räntan är
högre och återbetalningstiden kortare än vid ordinarie utlåning.

Finansieringspaketet för Sydkorea uppgår till totalt drygt 59 miljarder
USD. Utöver IMF-lånet ingår lån från Världsbanken och Asiatiska utveck-
lingsbanken på sammanlagt upp till 14 miljarder USD samt bilateral långiv-
ning i form av en s.k. ”second line of defence”1 på upp till drygt 24 miljarder
USD. Hittills har totalt 16 miljarder USD utbetalts, varav 11 miljarder från
IMF. De 13 länder (G 102 plus Australien och Nya Zeeland), som står bakom
”second line of defence”, tillkännagav i slutet av året att de var beredda att
betala ut en tredjedel av åtagandet (8 miljarder USD). Sveriges andel av denna
tredjedel är 104 miljoner USD. Ett villkor för utbetalningen är en betydande
frivillig förlängning av de internationella bankernas lån till de sydkoreanska
finansiella instituten. Bankerna började också kring årsskiftet i betydligt
högre grad än tidigare ”rulla över” sina krediter till Sydkorea.

Översynen av IMF:s övervakning av medlemsländerna har under 1997 in-
riktats på att förbättra övervakningen av kapitalbalansutvecklingen. Ett prin-
cipbeslut om en stadgeändring i syfte att ge IMF ett klart mandat att övervaka
medlemsländernas liberaliseringsprocess har fattats. Där framgår det att IMF
ska koncentrera sig på restriktioner som har makroekonomisk betydelse.Vi-
dare har ett principbeslut fattats under 1997 om att höja medlemmarnas kapi-
talinsats i IMF med 45 procent.

1 ”En andra försvarslinje”.

2 G 10-länderna utgörs av Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna,
Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och USA.

3 Riksdagen 1997/98. 2 saml. RB1

Under 1997 fattades beslut om en särskild tilldelning av SDR3 till samtliga
medlemmar på totalt 21,4 miljarder SDR. Anledningen var att en del av de
nyare medlemmarna inte fått några SDR. Överenskommelsen träder i kraft
då 85 procent av medlemmarna godtagit den. Under 1997 startade också det
s.k. HlPC-initiativet. Samtliga kreditorer ska under kommande år bevilja
skuldlättnad för de fattigaste och mest skuldtyngda u-länderna, HIPC, Heav-
ily Indebted Poor Countries, om dessa länder genomfört tillfredsställande
ekonomiska reformer. Ännu har man dock inte nått någon enighet om hur
IMF:s andel av denna skuldlättnad varaktigt ska finansieras.

Sveriges relation till IMF

Sverige utgör tillsammans med de övriga nordiska och baltiska länderna en
av IMF:s 24 valkretsar. Under 1996-1997 har Riksbanken haft ansvaret för
att utforma och koordinera den nordisk-baltiska valkretsens synpunkter till
den svenska exekutivdirektören i IMF. Detta ansvar kommer från och med
1998 att övergå till Danmark, varvid en dansk representant kommer att överta
posten som exekutivdirektör för den nordisk-baltiska valkretsen.

Sveriges kvotandel, kapitalinsats, i valutafonden uppgår till 1 614 miljoner
SDR, vilket motsvarar cirka 17,3 miljarder kronor. Kapitalinsatsen ger Sve-
rige en röstandel på 1,1 procent i IMF.

Teknisk assistans

IMF ger sina medlemsländer tekniskt bistånd dels genom att sända ut exper-
ter, dels i form att kurser och utbildning i penningpolitik, finanspolitik och
betalningsbalansstatistik. Riksbanken ger teknisk assistans dels genom att
skicka experter till multilateralt organiserade utbildningar och workshops,
dels bilateralt genom att ta emot grupper för studiebesök. Riksbanken deltar
också sedan december 1996 i det EU-finansierade utbildningsprojektet för
den ryska centralbanken, TACIS. Den ryska centralbanken har under 1997
varit den största mottagaren av teknisk assistans från Riksbanken.

BIS

Bank for International Settlements, BIS, har till uppgift att främja samarbete
mellan medlemsländernas centralbanker. BIS utgör diskussionsforum och ut-
redningsorgan i penning- och valutapolitiska frågor. Banken genomför också
finansiella transaktioner för centralbankernas räkning och kan på andra sätt
delta i internationella finansiella arrangemang. BIS fungerar även som sekre-
tariat för ett antal sakorienterade kommittéer inom G 10. Riksbanken var un-
der 1997 företrädd i BIS styrelse.

3 Special Drawing Rights, en slags reserv valuta. 1 SDR motsvarade 10,67 SEK vid ut-
gången av 1997.

Redog.

1997/98: RB1

G10

G 10 utgör ett forum för internationellt ekonomiska samarbete. Samarbetet,
som har sitt ursprung i överenskommelsen General Arrangements to Borrow,
GAB, bedrivs både mellan medlemsländernas centralbanker och mellan cen-
tralbanker och finansministerier. En stor uppgift under 1997 har varit arbetet
för att främja finansiell stabilitet i tillväxtekonomier. Arbetet med att upprätta
ett nytt och utvidgat lånearrangemang för att komplettera GAB, New Arran-
gements to Borrow, NAB, vilket utöver G 1 O-länderna kommer att omfatta ett
antal tillväxtekonomier och mindre i-länder, har fortsatt under året. Sveriges
riksdag godkände i maj Riksbankens deltagande i NAB. Den formella anslut-
ningen till NAB återstår dock.

Riksbanken har under året deltagit i ett antal kommittéer inom ramen för
G 10:s centralbankssamarbete.

Baselkommittén för banktillsyn har under året bl.a. samarbetat med tillväxt-
ekonomier för att lägga fast principer för effektiv banktillsyn som kan tilläm-
pas på en vidare länderkrets än traditionella industriländer. Principerna har
sammanställts i dokumentet ”Core Principles for Effective Banking Supervi-
sion”. Dokumentet har spridits till tillsynsmyndigheter i stora delar av värl-
den.

Betalningssystemkommittén har till uppgift att analysera utvecklingen i in-
hemska och gränsöverskridande betalningar samt föreslå åtgärder som kan
minska systemriskema i dessa. Under 1997 har kommittén bl.a. rapporterat
om sitt arbete med anknytning till elektroniska pengar.

Euromarknadskommittén diskuterar utvecklingen på de internationella fi-
nansiella marknaderna med tonvikt på makroaspekter av finansiell stabilitet.
Under 1997 har kommittén gjort en utredning om strukturförändringarna på
de finansiella marknaderna under de senaste 15 åren.

Guld- och valutakommittén har under året i vanlig ordning diskuterat ut-
vecklingen på valutamarknaden samt frågor i anslutning till denna.

Finansiell statistik

Riksbanken ska enligt 50 § riksbankslagen ”löpande offentliggöra statistiska
uppgifter rörande valuta- och kreditförhållanden”. Inom Riksbanken sker en
omfattande framställning av finansiell statistik. Statistiken täcker områden
som in- och utlåning från kreditinstitut, penningmängd, svensk obligations-
marknad, betalningsbalans, räntor och valutakurser. Den information som sta-
tistiken ger bildar grunden för Riksbanken och externa användare att förstå
utvecklingen på de finansiella marknaderna.

Insamlingen av statistikunderlag sker med stöd av riksbankslagen. Av lagen
framgår att finansiella institut ska lämna de uppgifter till Riksbanken som är
nödvändiga för att kunna dels följa utvecklingen på valuta- och kreditmarkna-
derna, dels övervaka det finansiella systemets stabilitet. Dessutom framgår att
Riksbanken får samla in uppgifter som behövs som underlag för att samman-
ställa Sveriges betalningsbalans.

I statistikansvaret ingår också att göra statistiken tillgänglig för användare.
Det sker genom distribution av statistikpublikationer och informationssyste-
met PMI. För att öka tillgängligheten har under 1997 förberedelser gjorts för

Redog.

1997/98 :RB1

att Riksbankens statistik ska kunna hämtas via Internet. Den 22 januari 1998
lades betalningsbalansstatistiken ut på Riksbankens hemsida. Finansmark-
nadsstatistiken kommer att presenteras på samma sätt senare under året.

EU/EMI

Riksbanken har under 1997 deltagit i ett omfattande internationellt omställ-
nings- och harmoniseringsarbete vad gäller den finansiella statistiken. Detta
arbete är en följd av dels Sveriges EU-medlemskap, dels förberedelserna för
den Ekonomiska och monetära unionen.

Inom finansmarknadsområdet sker arbetet med harmoniseringen i arbets-
grupper inom det Europeiska monetära institutet, EMI. Arbetet har under
1997 inriktats på att implementera den nya rapportering som ska gälla från
januari 1998. I detta arbete har en ny population av finansiella institut, s.k.
monetära finansinstitut, MFI, fastställts. Vad gäller betalningsbalansstatisti-
ken fokuseras intresset inom EMI till kapitalbalansen där en harmonisering
av centrala begrepp och definitioner genomförts under 1997. Från och med
januari 1999, då den monetära unionen trätt i kraft, ska de länder som deltar
i unionen rapportera sådana underlag till Europeiska centralbanken som gör
det möjligt att sammanställa en betalningsbalans för det gemensamma valu-
taområdet.

För att kunna sammanställa finansräkenskaper för det samlade euroområdet
har en översyn av insamlingsmetoder och principer inletts av EMI. Syftet är
att ECB under 1999 ska kunna inleda sammanställningen av årsvisa finansrä-
kenskaper för att senare kunna övergå till även kvartalsvisa sammanställ-
ningar.

Euro stat

Riksbanken deltar också i arbetet inom Eurostat, där harmoniseringsarbetet
vad avser betalningsbalansen i första hand är inriktat på bytesbalansens olika
delar. Detta harmoniseringsarbete går hand i hand med förändringar som har
samband med introduktionen av Internationella valutafondens, IMF, femte
betalningsbalansmanual. Den svenska betalningsbalansen har från och med
oktober 1997 anpassats till de nya riktlinjerna från Eurostat och IMF.

IMF

Sverige har anslutit sig till den särskilda statistikstandard, ”Special Data Dis-
semination Standard”, SDDS, som formulerats av IMF. Vid utgången av 1997
hade ett 40-tal länder anslutit sig. vilket innebär att dessa länder före utgången
av 1998 måste anpassa sin ekonomiska statistik till de krav som denna stan-
dard ställer. Standarden syftar till att internationellt höja kvalitén i ekonomisk
statistik vad gäller innehåll, spridning, integritet m.m. Mexicokrisen var en
utlösande faktor till IMF:s initiativ, eftersom fördröjningar i den ekonomiska
statistiken anses ha bidragit till att skapa osäkerhet, vilket kan ha fördjupat
krisen.

Sveriges anslutning till IMF:s standard berör även Riksbankens statistik-

Redog.

1997/98:RB1

produktion. Anpassningen till SDDS medför endast mindre förändringar i den
statistik Riksbanken publicerar. Dessa förändringar slutförs under 1998.

BIS

Under 1997 har bankstatistiken som sänds till BIS delvis ställts om. Förbere-
delserna för den nya rapporteringen av statistik beträffande finansiella derivat
pågår.

Redog.

1997/98:RB1

Riksbankens bokslut

Redovisningsprinciper

Riksbankens redovisning ska ge relevant information om Riksbankens verk-
samhet. De tillämpade redovisningsprinciperna innebär att Riksbankens till-
gångar och skulder är värderade till gällande marknadsvärden, med undantag
av guld och anläggningstillgångar.

Värdepappersinnehavet har värderats till marknadens köpkurs inklusive
upplupen ränta till och med den 31 december 1997. Köpkurser per den 30
december 1997 har använts för svenska värdepapper. För utländska värdepap-
per har köpkurser per den 29 och 30 december 1997 använts. Fordringar och
skulder i utländsk valuta har värderats till balansdagens köpkurs enligt Riks-
bankens officiella kurslista.

Orealiserade vinster och förluster i valuta gottskrivs eller belastar rörelsere-
sultatet netto under posten ”Omräkning av valutakurser”. I denna post ingår
också värderingen av terminspositionen.

Resultatpostema för ränteintäkter på Riksbankens värdepappersinnehav in-
nefattar efter marknadsvärderingen avkastning i form av räntor och realise-
rade och orealiserade kursvinster respektive kursförluster. Detta medverkar
till att det redovisade resultatet kan variera påtagligt mellan bokslutstillfällena
beroende på förändringar av det inhemska och internationella ränteläget.

Redovisning av repor

Riksbanken bruttoredovisar utlånings- och inlåningsrepor i utländska valutor
och svenska kronor.

Utlåningsrepor för utländska rörelsen redovisas under ”Banker och ut-
ländska värdepapper” och inlåningsrepor under ”Övriga utländska skulder”.
Utlåningsrepor för svenska rörelsen redovisas under ”Utlåning, banker” och
inlåningsrepor under ”Inlåning, banker”.

De värdepapper som Riksbanken lämnar som säkerhet vid inlåningsrepor
marknadsvärderas enligt de regler som gäller för Riksbankens övriga värde-
pappersinnehav.

Värdepapper som Riksbanken erhåller vid utlåningsrepor marknadsvärde-
ras däremot inte, eftersom de är att betrakta som säkerhet för lån och inte är
ägda av Riksbanken.

Likviddagsredovisning/Affärsdagsredovisning

Riksbanken tillämpar likviddagsredovisning. Transaktioner avseende pen-
ning- och kapitalmarknadsinstrument registreras på avslutsdagen men betrak-
tas som förpliktelser utanför balansräkningen fram till likviddagen. Värdeför-
ändringar avseende poster utanför balansräkningen beaktas från avslutsda-
gen. Valutaaffärer över årskiftet värderas och kurseffekten av dessa ingår i va-
lutaresultatet (jmf. not 32).

Ej likviderade affärer uppgick brutto till cirka 400 mkr per årsskiftet. Då
dessa avser köp och försäljningar inom samma balanspost skulle dessa affärer
endast ha en marginell påverkan på omslutningen vid affärsdagsredovisning.

Redog.

1997/98 :RB1

Den resultatmässiga effekten skulle enligt beräkningar blivit -74 mkr (-47 Redog.
mkr). 1997/98 :RB1

Materiella anläggningstillgångar

Samtliga av Riksbanken ägda fastigheter är bokförda till anskaffningsvärde
och skrivs av i enlighet med redovisningspraxis (50 år). Nedskrivningar har
gjorts där värdeminskning bedömts varaktig. Inventarier tas upp till anskaff-
ningsvärde och skrivs av enligt plan (se not 11).

Personalkostnader hänförliga till egenutvecklade ADB-investeringar inräk-
nas i anskaffningsvärdet för tillgången.

Finansiella risker

I Riksbankens förvaltning av valutareserven uppstår olika typer av risker. De
mest betydelsefulla är ränterisker, valutarisker, likviditetsrisker och kreditris-
ker. Dessa kan kvantifieras med olika metoder.

Normalt uppstår finansiella risker beroende på att tillgångar och skulder ej
är perfekt matchade. Riksbankens skuldsida har ingen direkt koppling till det
finansiella innehavet, valutareserven, varför denna begreppsmässigt kan be-
traktas som en förvaltningsportfölj.

Andra viktiga riskområden, såsom legala och administrativa risker, är svåra
att kvantifiera och uttrycka i kronor.

Ränterisker

Ränterisk kan anges genom en portföljs duration. Duration är ett tidsmått som
anger den genomsnittliga återbetalningstiden i en portfölj med hänsyn till ku-
pongbetalningar, eventuella amorteringar och slutförfall. För valutareserven
var per den 31 december 1997 durationen 3,5 år. Motsvarande siffra 1996 var
4,5 år.

Ränterisken kan också anges som modifierad duration och uttrycker då den
procentuella värdeförändringen som följer av 1 procentenhets förändring av
marknadsräntan. För valutareserven var per den 31 december 1997 den modi-
fierade durationen 3,3 procent. Motsvarande siffra 1996 var 4,3 procent.

Valutarisker

Valutarisker uppstår då tillgångar och skulder i en valuta inte är lika stora. I
Riksbankens verksamhet uppstår valutarisken beroende på att delar av valuta-
reserven placeras i utländska värdepapper och i depositioner/nostro medan
värderingen sker i svenska kronor. Riksbanken hanterar denna risk genom
fastställda normandelar för olika valutor samt maximala avvikelser för dessa.
Innehavet är koncentrerat i de mest likvida valutorna enligt en fastställd norm-
portfölj.

Likviditetsrisker

Likviditetsrisken är risken för att ett specifikt innehav inte kan avyttras utan
påtaglig prissänkning. En bristande omsättbarhet kan påverka priset negativt.
Likviditetsrisken i ett värdepapper beror främst av likviditeten i den marknad
där papperet omsätts, emittent samt av villkoren förknippade med värdepap-
peret.

Riksbanken begränsar denna risk genom att bara placera i instrument för
vilka det existerar stora och likvida marknader.

Kreditrisker

Kreditrisken (motpartsrisken) avser risken för att motparten inte kan fullfölja
sina åtaganden avseende amorterings-, ränte- eller slutbetalning enligt instru-
mentets ursprungliga villkor. Långivaren eller innehavaren riskerar att avkast-
ning och placerat kapital erläggs för sent eller inte alls.

Innehaven i valutareserven består i huvudsak av placeringar i statspapper
och andra institutioner som anses fria från kreditrisk. Övriga placeringar,
maximalt 15 procent, är limiterade i förhållande till valutareservens totala
marknadsvärde och efter diversifiering på institut med högsta kreditvärdighet
enligt aktuell extern rating.

Value-at-Risk

Value-at-Risk är en metod som används för att bedöma den aggregerade expo-
neringen för marknadsrisk i finansiell verksamhet. Riksbanken har för avsikt
att lägga en allt större vikt vid riskmåttet under 1998. Value-at-Risk kommer
att utvecklas till att spela en allt mer framträdande roll i den interna riskrap-
porteringen.

Redog.

1997/98 :RB1

BALANSRÄKNINGAR 31 december

Tillgångar, mkr

Redog.

1997/98:RB1

1997 1996 1995

Guld och utländska tillgångar

Guld.........................

Särskilda dragningsrätter i IMF ....

Reservposition i IMF............

ECU-fordran på EMI............

Banker och utländska värdepapper
Guld och valutareserv .............

Övriga utländska tillgångar.........

Inhemska tillgångar

Statspapper och obligationer........

Utlåning, banker .................

Penningpolitiska repor.............

Övriga inhemska tillgångar.........

Anläggningstillgångar

Anläggningstillgångar .............

Summa tillgångar................

Not	1	909	905	925
Not	2	2 962	1 978	2 956
Not	3	6 280	4476	3816
Not	4	10598	10 578	11 764
Not	5	70239	122 304	151 859
		90988	140241	171320
Not	6	2461	—	5
Not	7	53 088	59 045	71025
Not	8	4117	9638	2 607
Not	9	36216	-	-
Not	10	1124	2501	11480
Not	11	1175	1169	864
		189169	212594	257 301

Inom linjen förda poster, se not 32.

Redog.

1997/98:RB1

Skulder och eget kapital, mkr

	1997		1996	1995
Utländska skulder
Nettotilldelning av särskilda
dragningsrätter i IMF...........	... Not 2	2 641	2448	2457
Övriga utländska skulder........	... Not 12	3 983	4135	3484
Inhemska skulder
Inlåning, banker.............	... Not 8	1 961	1467	1 295
Inlåning, övriga .............	... Not 13	7	6	17640
Inlåning ...........		1 968	1473	18 935
Riksbankscertifikat ............	... Not 14		32 040	75 142
Särskilda räkningar ............	... Not 15	34	121	586
Övriga inhemska skulder........	... Not 16	3 864	4 254	3466
Utelöpande sedlar och mynt
Sedlar.....................	... Not 17	78 986	77 135	73 064
Mynt......................	... Not 18	3 809	3 656	3 596
Utelöpande sedlar och mynt .....		82 795	80791	76660

Resultatutjämningsfond och eget kapital

Resultatutjämningsfond.........	. Not 19	47 422	46993	42419
Eget kapital ..................	.. Not 20	32 211	26 283	29 606
Resultatutjämningsfond och
eget kapital.....................		79 633	73276	72 025
Arets resultat ..................		14 251	14 056	4 546
Summa skulder och eget kapital . .		189 169	212 594	257 301

Inom linjen förda poster, se not 32.

RESULTATRÄKNINGAR 31 december

Mkr

Redog.

1997/98 :RB1

		1997	1996	1995
Utländska rörelsen
Ränteintäkter ....................	Not 21	7919	9439	23 291
Räntekostnader...................	Not 22	-458	-150	-182
Omräkning av valutakurser.........	Not 23	3 786	4 941	-4 563
Summa utländska rörelsen		11247	14 230	18546
Inhemska rörelsen
Ränteintäkter av statspapper m.m.....	Not 24	3 602	9659	11 169
Ränteintäkter av utlåning till
banker m.m......................	Not 25	496	93	163
Räntekostnader m.m...............	Not 26	-197	-4946	-10666
Summa inhemska rörelsen		3901	4806	666
Förvaltningsintäkter...............	Not 27	149	145	144
Förvaltningskostnader .............	Not 28	-633	-541	-533
Övriga intäkter...................	Not 29	21	3	0
Övriga kostnader.................	Not 30	-5	-13	-7
Resultat före bokslutsdispositioner		14 680	18 630	18816
Bokslutsdisposition
Avsättning till
resultatutjämningsfond.............	Not 31	-429	-4 574	-14 270
Årets resultat ...................		14251	14 056	4 546

Översikt

Allmänt

I Riksbankens redovisning används begreppen ”Utländska rörelsen” respek-
tive ”Inhemska rörelsen”. Utländska rörelsen (valutareserven) avser innehav
i utländska värdepapper, depositioner/nostro, dragningsrätter och guld. Riks-
bankens guldinnehav ingår per definition ej i valutareserven. Den inhemska
rörelsen avser in-/utlåning i det svenska banksystemet, penningpolitiska repo-
transaktioner, statspapper och bostadsobligationer i kronor samt övriga till-
gångar och skulder i kronor.

Förvaltningsintäkter/-kostnader genereras i den del av verksamheten som
inte är direkt förknippad med det finansiella flödet. Förvaltningsresultatet be-
lyses under ett särskilt avsnitt (se sid. 53-56).

Bokslutskommentar

Vid årsskiftet 1997/98 uppgick balansomslutningen till 189 169 mkr (212 594
mkr), en minskning på totalt 23 425 mkr (44 707 mkr). Minskningen av valu-
tareserven var vid årsskiftet 49 257 mkr (31 079 mkr). Minskningen i valuta-
reserven beror i huvudsak på amorteringen av terminsboken.

Riksbanken uppvisade 1997 ett resultat före bokslutsdispositioner på
14 680 mkr (18 630 mkr). Avkastningen i den utländska rörelsen är i förhål-
lande till storleken i det finansiella innehavet i linje med föregående års av-
kastning. Ränteutvecklingen i den utländska rörelsen har varit fallande över
hela avkastningskurvan och har därmed givit en positiv priseffekt.

Inga dramatiska ränterörelser har påverkat de viktigare valutorna i valutare-
serven. Under året har kronans värde försvagats något mot de centrala valu-
torna i Riksbankens valutareserv, vilket ger en positiv värderingseffekt på
3 786 mkr (4 941 mkr).

Den inhemska ränteutvecklingen med stigande räntor i värdepapper med
en löptid på upp till fem år och fallande räntor i de längre löptiderna har sam-
mantaget gett en negativ priseffekt.

Ränteintäkterna har varit lägre i den inhemska rörelsen. Inom det svenska
finansiella nettot uppvägs detta av minskade räntekostnader, främst beroende
på minskade räntekostnader för emitterade certifikat.

Förvaltningsintäkterna är i stort oförändrade sedan 1996. De ökade förvalt-
ningskostnaderna förklaras främst av större inköp av sedlar och mynt samt
ökade av- och nedskrivningar på tillgångar.

Större förändringar av tillgångar och skulder

Valutareservens genomsnittliga behållning var under 1997 ca 117,7 mdr
(153,4 mdr).

Posten ”Banker och utländska värdepapper” har balansmässigt minskat
kraftigt under året. Detta beror främst på att Riksbanken använt delar av inne-
havet för att återbetala resterande del av terminspositionen som byggdes upp
under hösten 1992 i samband med försvaret av växelkursen. Nettominsk-
ningen (avista och termin) i den utländska positionen har under 1997 varit

Redog.

1997/98:RB1

cirka 5,7 mdr. Terminspositionen har tidigare år genom marknadsvärderingen
också påverkat ”Övriga inhemska tillgångar” respektive ”Övriga inhemska
skulder”. Ingen sådan påverkan är aktuell i 1997 års balanser.

Volymen i posterna ”Utlåning, banker”, ”Penningpolitiska repor” och
”Riksbankscertifikat” kan variera kraftigt mellan åren beroende på hur likvi-
diteten är i det finansiella systemet. Förändringarna av dessa poster från före-
gående år är beroende av penningpolitiska faktorer.

Innehavet av statspapper och obligationer har minskat från 59,0 mdr vid
årets början till 53,1 mdr vid årets slut och har i genomsnitt uppgått till 55,0
mdr (68,0 mdr).

Redog.

1997/98 :RB1

Penningpolitiska repor

Likviditeten i banksystemet har under året svängt från ett överskott till ett
underskott till följd av ett stramare likviditetsläge i banksystemet orsakat av
återbetalningen av ovan nämnda terminsposition. Totalt uppgår återbetal-
ningen till 44 142 mkr. Inlåning via emission av riksbankscertifikat har som
en följd av det ändrade likviditetsläget ersatts av utlåning via penningpolitiska
repor. Dessa uppgick vid årets slut till 36 216 mkr.

Sedlar och mynt

Utelöpande sedlar och mynt varierar beroende på behovet av denna typ av
betalningsmedel. Normalt är den utelöpande sedelmängden som störst vid
årsskiftet, bland annat beroende på en ökad omsättning i handeln. Jämfört
med 961231 (80.8 mdr) var utelöpande mängd sedlar och mynt 971231 (82,8
mdr) drygt 2 mdr större och jämfört med 951231 6,1 mdr större.

Sveriges lån till Korea

Sverige har liksom övriga G 10-länder1, Australien och Nya Zeeland deklare-
rat en beredskap att lämna finansiellt stöd till Sydkorea i form av en s.k. ”se-
cond line of defence”2. Detta internationella låneåtagande uppgår maximalt
till 24,1 miljarder USD, varav Sveriges andel - vilken finansieras av Riksban-
ken - maximalt uppgår till 312,5 miljoner USD. ”Second line of defence”
ingår i ett IMF-stött finansieringspaket på totalt ca 59 miljarder USD.3 Mot
slutet av 1997 förklarade de deltagande länderna i ”second line of defence”
att de var beredda att utbetala en tredjedel (dvs. ca 8 miljarder USD) av sitt
åtagande. Förutsättningen är en betydande frivillig förlängning av de interna-
tionella bankernas lån till sydkoreanska finansiella institutioner. Denna tred-
jedel förväntas utbetalas i början av 1998. För Sverige kommer detta innebära
ett lån på 104 miljoner USD i ett första skede.

1 G 10-länderna utgörs av Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna,
Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och USA.

2 ”En andra försvarslinje”.

3 Se närmare avsnittet ”Internationella valutafonden” under rubriken ”Internationellt
finansiellt samarbete”.

Anläggningstillgångar

Under året har värdet på Riksbankens fastigheter skrivits ned med 8,0 mkr.
Nedskrivet belopp förs mot dispositionsfonden.

Under året har en fastighet i Visby till ett bokfört värde av 1,3 mkr avyttrats.

Köp och försäljning av valutor på termin

Terminspositionen vid årsskiftet 1997/98 motsvarar gjorda kommersiella
växlingar med likviddag nästkommande år. Riksbanken har nettoköpt valutor
motsvarande ett belopp om 155 mkr till transaktionskurs. Marknadsvärde-
ringen av dessa utestående valutakontrakt i utländsk valuta per årsskiftet har
inneburit en nedskrivning av Riksbankens åtaganden med 34 mkr. Detta be-
lopp belastar årets resultat.

Riksbanken har under 1997 haft en negativ terminsposition, utländska valu-
tor sålda på termin, på i genomsnitt ca 15,7 mdr (70,1 mdr). Avista- och ter-
minsinnehavet av utländska valutor har under året i genomsnitt uppgått till ca
102,0 mdr (83,3 mdr).

Innehavda derivatinstrument ingår som en naturlig del i Riksbankens finan-
siella förvaltning och används för att förändra och begränsa riskerna i inneha-
vet. Derivatinstrumenten marknadsvärderas som traditionella värdepapper
och riskerna begränsas genom limiter.

Vinstdisposition

Riksbankens inleverans av vinstmedel till statsverket görs enligt riktlinjer som
fastställdes 1988 (Riksdagsbeslut 1989-05-03 FiU 1988/89:27 och 1993/94:
FiU14). Se avsnittet ”Förslag till disposition av Riksbankens resultat”.

Noter till balans- och resultaträkning

Not I

Guld

Värderingen av Riksbankens guldinnehav har som tidigare skett till 42,22 US dol-
lar/uns, vilket motsvarar 6 190,08 kronor/kg. Den dollarkurs som används i detta sam-
manhang är senast gällande centralkurs (4,56 kronor per US dollar) som formellt upp-
hävdes 1978. En översyn pågår inom EMI:s ram för att skapa gemensamma regler för
de europeiska centralbankernas värdering av sina guldinnehav. Ökningen från före-
gående år förklaras av att guldets andel i swap-avtalet med EMI minskat något under
året. Det totala innehavet uppgår per 971231 till 185,4 ton, vilket motsvarar ett mark-
nadsvärde på ca 13,7 mdr.

Not 2

Särskilda dragningsrätter i Internationella valutafonden, IMF/Nettotilldelning av sär-
skilda dragningsrätter i IMF

På tillgångssidan upptas Riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter, SDR, me-
dan Sveriges nettotilldelning av SDR redovisas under utländska skulder. Nettotilldel-
ningen uppgår till 247 miljoner SDR. SDR-posterna har upptagits till marknadsvärde
vid respektive års slut.

Not 3

Reservposition i IMF

Sveriges insatskapital i valutafonden uppgår till 1 614 miljoner SDR. I reservpositionen
ingår dels det belopp som inbetalts i reservvalutor (motsvarande 364 miljoner SDR),
dels det nettobelopp som fonden använt för utlåning i svenska kronor till medlemslän-
derna. Beloppet i utländsk valuta är omräknat efter marknadskurs vid respektive års
slut.

Redog.

1997/98:RB1

Not 4

ECU-fordran på EMI (Europeiska monetära institutet)

Avser Riksbankens ECU-fordran på EMI, till följd av det ömsesidiga swap-avtalet, och
uppgår till 10598 mkr. På grund av att swap-avtalet skett till marknadspris har det guld
som ingår i avtalet också marknadsvärderats. Motsvarande minskning har skett av pos-
terna ”Guld” och ”Banker och utländska värdepapper”. Swap-avtalet ingicks under
1995 (se not 16).

Not 5

Banker och utländska värdepapper

Denna post i valutareserven består till övervägande del av utländska statspapper och
statsgaranterade värdepapper samt därutöver av tillgodohavanden i utländska banker
såsom depåer och behållningar på nostrokonton.

Den genomsnittliga behållningen har varit ca 93,1 mdr (137,4 mdr).

Not 6

Övriga utländska tillgångar

Här redovisas Riksbankens fordran i IMF:s finansiella stöd till Korea (se även sid. 45).

Not 7

Statspapper och obligationer

Riksbankens innehav av statspapper och obligationer består av statsskuldväxlar, stats-
obligationer samt ett mindre antal övriga obligationer.

(VorS

Utlåning, banker/Inlåning, banker

Under posten ”Utlåning, banker” redovisas dels lån till bankerna på deras konto för
upplåning i utlåningssteget i Riksbankens styrsystem, dels lån via dagslån. Överskottet
på bankernas konto för placering i inlåningssteget i Riksbankens styrsystem redovisas
under posten ”Inlåning, banker”. I genomsnitt har motsvarande upp- och inlåning för
bankerna uppgått till ca 0,1 (0,1 mdr) respektive ca 0,1 mdr (0,1 mdr). Detta i enlighet
med Riksbankens policy som innebär att banksystemet ska sträva efter att likviditets-
mässigt ligga så nära ± noll som möjligt.

Transaktionerna på dagslånemarknaden, som utförs i syfte att finjustera likviditeten
i banksystemet, har för upplåning i genomsnitt uppgått till ca 0.8 mdr (1,0 mdr) och
för inlåning till ca 0,8 mdr (1,8 mdr).

Not 9

Penningpolitiska repor

Posten består av utlåning via penningpolitiska repor. Sammantaget uppgick denna utlå-
ning till 36,2 mdr.

Redog.

1997/98:RB1

Not 10

Övriga inhemska tillgångar

Mkr	1997	1996	1995
Balansering av valutakursvinst i
terminspositionen	-	-	8 056
Fordran RRV (EU)	933	2 339	3 238
Fordran mervärdeskatt	19	13	9
Personallån	152	141	140
Övrigt	20	8	37
Summa	1 124	2501	11480

Posten ”Fordran RRV (EU)” balanserar medel som krediterats och kvarstår på EU-
kommissionens konto i Riksbanken. När utbetalning sker från detta konto debiteras
samtidigt statsverkets konto motsvarande belopp.

Riksbankens anställda kan erhålla personallån. Villkoren för personallån är i enlighet
med bankpraxis. Lånen handläggs enligt avtal av Nordbanken.

Not 11

Anläggningstillgångar

Riksbankens anläggningstillgångar invärderades 1994 i balansräkningen. Tillgångarna
upptogs till anskaffningsvärde minskat med avskrivningar för de år tillgångarna inne-
hafts (avskrivningar se även not 28).

Anläggningstillgångar

Redog.

1997/98:RB1

Aktier och andelar (nom. värde)
Aktier i AB Tumba Bruk

860000 aktier å 100 kr

Aktier i Swift

13 aktier ä 5000 BEF

Bokfört värde, mkr
1997	1996	1995
475	475	221
43	43	43
0	0	0

Andelar i EMI	165	165	165
2.9 procent av totala andelsbeloppet
Aktier i BIS	267	267	12
16021 aktier å 2500 guldfranc
	1997	1996	1995
Fastigheter
Anskaffningsvärde	793	778	758
Ackumulerade avskrivningar enligt plan	-263	-255	-235
Ackumulerade avskrivningar på årets avyttringar	1	13	0
Årets avskrivningar	-20	-20	-20
Bokfört värde	511	516	503
Maskiner och inventarier
Anskaffningsvärde	469	422	360
Ackumulerade avskrivningar enligt plan	-244	-220	-179
Ackumulerade avskrivningar på årets avyttringar	12	17	0
Årets avskrivningar	-48	-41	-41
Bokfört värde	189	178	140

Avskrivningstiden på byggnader är 50 år och 10-15 år på övriga fastighetsanlägg-
ningar. Avskrivningstiden för inventarier är 3-7 år.

Med utgångspunkt i en marknadsvärdering 1989, som kompletterats med en över-
siktlig bedömning av förändringen i prisnivån under respektive år på motsvarande
objekt, ges marknadsvärdet 966 mkr (981 mkr) på Riksbankens fastigheter.

Not 12

Övriga utländska skulder

I ”Övriga utländska skulder” ingår konton i Riksbanken i svenska kronor för andra
centralbankers och internationella organisationers räkning (lorokonton). Under denna
post redovisas från och med 1995 även utländska inlåningsrepor.

I posten redovisas även Riksbankens åtagande i IMF:s stöd till Korea motsvarande
2461 mkr (se sid. 45).

Not 13

Inlåning, övriga

Under ”Inlåning, övriga” redovisas belopp för personalföreningar, anställda i Riksban-
ken m.fl. 1995 redovisades även deponerade medel för Kärnavfallsfonden inom posten.

Not 14

Riksbankscertifikat

Riksbankens emissioner av riksbankscertifikat påverkar banksystemets likviditet. Vid
årsskiftet 971231 fanns inga utestående riksbankscertifikat.

Not 15

Särskilda räkningar

Under posten redovisas depositionsräkningar, som till största delen utgörs av företags
avsättningar till investeringsfond. Under 1997 minskade behållningen på dessa räk-
ningar med 86 mkr till 34,3 mkr. Avsättningarna i företagens redovisning skulle vara
återförda till beskattning senast vid 1996 års taxering. För de företag som inte taxeras
1996 skulle återföringen först ske i 1997 års taxering. Återstående belopp härrör från
avsättningar där återbetalning ej kunnat ske beroende på oklarhet kring deponerande
företag.

Statsverket har erhållit ränta på medel innestående på särskilda räkningar (se avsnit-
tet om riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat, sid. 57).

Not 16

Övriga inhemska skulder

Mkr	1997	1996	1995
Reservation för valutakursförlust
i terminspositionen	34	692	-
Balanserad kurseffekt EU-swap	3315	3 368	3 368
Skuld till statsverket	2	23	69
Oreglerade clearingbetalningar	6	1	2
Leverantörsskulder	27	48	15
Skuld till Riksgäldskontoret	247	102	0
Övriga skulder	21	20	12
Värdering EMI-fordran (jmf. not 4)	212	-	-
Summa	3 864	4 254	3 466

Redog.

1997/98:RB1

Reservation för att täcka valutakursförlust i terminspositionen till följd av marknads-
värderingen per den 31 december 1997 redovisas under ”Övriga inhemska skulder”.
Valutakurseffekten resultatförs.

Det swap-avtal med EMI som ingicks under 1995 genomfördes till marknadspris.
Detta innebär att skillnaden mellan marknadskursen och den historiska värderingskur-
sen på guld balanseras mot posten ”Övriga inhemska skulder” för att undvika resultat-
påverkan.

Skulden till statsverket består av räntor på särskilda räkningar (jmf. not 14). Detta
belopp, 2 mkr, utbetalas under början av 1998.

Leverantörsskulder under denna post avser de fakturor som kostnadsbokförts 1997
men ej betalats före årsskiftet.

Skulden till Riksgäldskontoret består i inkommande utländska betalningar som vid
årskiftet ej kunnat föras över till Riksgäldskontoret.

I posten ”Övriga inhemska skulder” ingår skulder för ej reglerade betalningar.

Not 17

Utelöpande sedlar

Posten består av vid årsskiftet utelöpande sedlar. Kring årsskiftet är den utelöpande
sedelmängden som störst. Den fördelar sig på följande valörer:

Mkr	1997	1996	1995
1 000 kronor	39 226	38 637	37 842
500 kronor	27 157	25 565	22316
100 kronor	9906	10332	10649
50 kronor	962	913	185
20 kronor	1 366	1 309	1 679
10 kronor	277	286	299
5 kronor	92	93	94
Summa	78 986	77 135	73 064

Not 18

Utelöpande mynt

Vid årsskiftet bestod de utelöpande mynten av följande valörer:

Mkr	1997	1996	1995
10 kronor	1 371	1 306	1 321
5 kronor	863	831	811
2 kronor	9	8	9
1 kronor	843	810	783
0:50 kronor	200	192	185
Minnesmynt	523	509	487
Summa	3 809	3 656	3 596

4 Riksdagen 1997/98. 2 saml. RB1

Not 19

Resultatutjämningsfond

I 1996 års bokslut har avsättning gjorts till resultatutjämningsfonden med 4 574 mkr.
1997 har avsatts 429 mkr till resultatutjämningsfonden.

Redog.

1997/98 :RB1

Not 20

Eget kapital

Eget kapital utgörs av:

Mkr

1997

1996

1995

Grundfond

Reservfond

Dispositionsfond

1 000

500

3071 1

1 000

500
24783

1 000

500

28 106

Summa

32211

26 283

29 606

Avsättning till respektive ianspråktagande av grundfond och reservfond görs efter riks-
dagsbeslut. Senaste avsättningen gjordes 1978 då grundfonden ökades med 900 mkr
och reservfonden med 400 mkr. Dispositionsfonden kan tas i anspråk efter beslut av
riksbanksfullmäktige. Riksbankens anläggningstillgångar invärderades 1994 i balans-
räkningen. Det invärderade beloppet (654 mkr) fördes mot dispositionsfonden och är
bara utdelningsbart till den del anläggningstillgångarna är avskrivna.

Under 1997 överfördes 5 956 mkr till dispositionsfonden av 1996 års resultat. Av
dessa avsåg 4941 mkr avsättning för den under 1996 uppkomna positiva valutakursef-
fekten.

Mot fonden har också förts en nedskrivning av fastigheter och övriga anläggningstill-
gångar motsvarande 28 mkr.

Totalt är 869 mkr av dispositionsfonden ej utdelningsbart.

Not 21

Ränteintäkter, utländska rörelsen

Som ränteintäkter redovisas räntor och realiserade och orealiserade kursvinster respek-
tive kursförluster på värdepapper. Jämfört med föregående år har ränteintäkterna mins-
kat med 1 520 mkr (-13 852 mkr).

Marknadsvärderingen vid årsskiftet innebär att orealiserade kursförändringar i det
utländska värdepappersinnehavet resultatförts.

Not 22

Räntekostnader, utländska rörelsen

Av räntekostnaderna utgörs huvuddelen av räntor på nettotilldelningen av särskilda
dragningsrätter i Internationella valutafonden. Här redovisas också räntor på utländska
bankers och organisationers kronkonton (lorokonton) i Riksbanken samt kostnader för
mäklararvoden samt depå- och kontoavgifter avseende valutareservens förvaltning.
Dessa avgifter på motsvarande 13 mkr (13 mkr) redovisas sedan 1996 som räntekostna-
der.

Not 23

Omräkning av valutakurser

Uppskrivningen på netto 3 786 mkr (4 941 mkr) innefattar realiserade och orealiserade
valutakurseffekter på såväl utländska tillgångar som utländska skulder. Posten innefat-
tar även de terminspremier vilka Riksbanken erhållit vid försäljning av utländska valu-
tor på termin. Det positiva resultatet är en följd av valutakursrörelser och sammansätt-
ningen av valutareserven. Riksbankens nettoinnehav av utländska valutor har blivit mer
värda omräknade till kronor.

Not 24

Ränteintäkter av statspapper och obligationer, inhemska rörelsen

Ränteintäkterna omfattar all avkastning i form av kupongräntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster/kursförluster på Riksbankens inhemska värdepappersinnehav.

Marknadsvärderingen vid årsskiftet innebär att orealiserade kursförändringar i det
inhemska värdepappersinnehavet resultatförts.

Ränteintäkterna har minskat med 6 057 mkr jämfört med föregående år (+1 510 mkr).
Den lägre avkastningen förklaras av en långsammare takt i räntenedgången under 1997
än under 1996, vilket ger effekter i det inhemska obligationsinnehavet. Riksbanken har
också haft ett genomsnittligt mindre innehav.

Not 25

Ränteintäkter av utlåning till banker m.m., inhemska rörelsen

Mkr	1997	1996	1995
Banker	488	83	153
Övrigt	8	10	10
Summa	496	93	163

Redog.

1997/98:RB1

Ränteintäkter från banker innehåller ränta från repor och räkningskrediter. Föränd-
ringen förklaras av större aktivitet i repotransaktioner.

Not 26

Räntekostnader m.m., inhemska rörelsen

Mkr	1997	1996	1995
Banker	54	178	218
Särskilda räkningar (statsverket)	2	23	69
Statens kärnkraftinspektion	0	37	1 632
Riksbankscertifikat	141	4708	8 747
Summa	197	4946	10666

Räntekostnader avseende banker innehåller ränta från repor, inlåning och överskott i
räkningskrediter.

Statsverket erhåller ränta på medel innestående på särskilda räkningar i Riksbanken.
Räntesatsen motsvarar räntan på sexmånaders statsskuldväxlar.

Not 27

Förvaltnings intäkter

Intäktsslag, mkr	1997	1996	1995
Affärsverksamhet, premieobligationer	12	11	13
Affärsverksamhet, sedlar och mynt	88	89	92
Clearing/interbank	10	9	6
Hyror m.m.	10	10	6
Övrigt	29	26	27
Summa förvaltningsintäkter	149	145	144
Not 28
Förvaltningskostnader
Kostnadsslag, mkr	1997	1996	1995
Driftkostnader	401	391	378
Sedlar och mynt	164	89	94
Avskrivningar	68	61	61
Summa förvaltningskostnader	633	541	533

Från och med 1996 redovisas kostnader för depå- och kontoavgifter avseende valutare-
servens förvaltning under ”Räntekostnader, utländska rörelsen”.

Not 29

Övriga intäkter

Under posten redovisas intäkter som ej kan hänföras till Riksbankens löpande verksam-
het eller förvaltning. De större intäktsbeloppen utgörs av återförda dispositioner vid
avyttring av inventarier.

Not 30

Övriga kostnader

Under posten redovisas kostnader som ej kan hänföras till Riksbankens löpande verk-
samhet eller förvaltning.

Boks lutsdisposition

Avsättning till resultatutjämningsfond har skett med 429 mkr.

Not 32

Poster som redovisas inom linjen

I balansräkningen har inte upptagits följande poster:

Mkr 1997 1996

Redog.

1997/98 :RB1

Lån till riksbankspersonalens semesterförening

Riksbankens mynt- och medaljsamling

Utestående ränteterminer med positivt värde uppgick nominellt
till 5 221 mkr (1 137 mkr) med ett marknadsvärde per årsskif-
tet på 5 mkr (7 mkr). Ränteterminer med ett negativt värde
uppgick nominellt till 5 260 mkr (5 054 mkr) med ett mark-
nadsvärde per årsskiftet på -4 mkr (-4 mkr).

Kreditfaciliteter

Avtal om kortfristigt ömsesidigt valutastöd med Federal Reserve
Bank of New York uppgående till 300 miljoner USD; med de
nordiska centralbankerna uppgående till 2 000 miljoner ECU.
Vid lämnande av kredit 1 000 miljoner ECU per centralbank.
För Sedlabanki Islands utgör motsvarande belopp 200 miljo-
ner ECU respektive 100 miljoner ECU.

Avtal om kortfristigt ömsesidigt valutastöd med två utländska
centralbanker.

Avtal under GAB - General Arrangement to Borrow - avseende
lånefacilitet till Internationella valutafonden uppgående till
382 miljoner SDR.

Standby kredit hos utländsk bank.

Ansvarsförbindelser

Åtagande mot Nobelstiftelsen

Riksbanken har åtagit sig att årligen ställa medel till förfogande
för att utdela ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels
minne.

Riksbankens förvaltning

Förvaltningsintäkter

Förvaltningsintäktema redovisas nedan för 1996 och 1997 uppdelade på sex
huvudområden. I tabellen redovisas även budget för 1997. Förvaltningsintäk-
terna uppgick 1997 till 149 mkr (145 mkr).

Redog.

1997/98:RB1

Intäktsslag, mkr	Utfall	Budget	Utfall
	1997	1997	1996
Affärsverksamhet, premieobligationer m.m.	12	9	11
Affärsverksamhet, sedlar och mynt	88	87	89
Clearing/interbank	10	9	9
Hyror m.m.	10	10	10
Aktieutdelning	26	25	22
Övrigt	3	2	4
Summa förvaltningsintäkter	149	142	145

Affärsverksamheten med premieobligationer m.m.

Riksbanken medverkar vid försäljning av premieobligationer, vid inlösen av
tidigare premielån, avstämpling av vinster m.m. Riksbanken deltar också i
obligationernas andrahandsmarknad. Intäkterna under året uppgick till 12
mkr (11 mkr).

Affärsverksamheten med sedlar och mynt

Intäkter från utförda tjänster till post, banker och andra kunder uppgick till
88 mkr (89 mkr). De tjänster som utförs innefattar bl.a. uppräkning, kvalitets-
sortering och packning av sedlar och mynt.

Clearing/interbank

Intäkterna avser främst avgifter från banker m.fl. för deltagande i Riksban-
kens system för clearing och interbankbetalningar, RlX-systemet. Intäkterna
uppgick till 10 mkr (9 mkr).

Hyror m.m.

I flera av Riksbankens kontor hyrs delar av lokalerna ut till externa hyresgäs-
ter. Hyresintäkterna uppgick 1997 till 10 mkr (10 mkr).

Aktieutdelning

Utdelningen på Riksbankens aktieinnehav i BIS uppgick 1997 till 22 mkr (18
mkr) och i Tumba Bruk AB till 4 mkr (4 mkr).

Övriga förvaltningsintäkter

Övriga förvaltningsintäkter uppgick till 3 mkr (4 mkr).

Redog.

1997/98 :RB1

Förvaltningskostnader

Förvaltningskostnaderna redovisas nedan för 1996 och 1997 uppdelade på tre
huvudområden. Här redovisas även budget för 1997. Under året har fullmäk-
tige fattat kompletterande beslut om bl.a. ytterligare inköp av sedlar och mynt
på 45 mkr. I redovisningen av kostnadsbudgeten för 1997 inkluderas dessa
medel.

Förvaltningskostnaderna uppgick 1997 till 633 mkr (541 mkr), vilket mot-
svarar 102 procent av budget.

Kostnadsslag, mkr	Utfall	Budget	Utfall
	1997	1997	1996
Driftkostnader
Personal	270	276	274
Information, representation	11	10	9
Transport, resor	18	16	16
Konsulter, övriga tjänster	16	16	8
Maskiner, inventarier	7	6	5
Kontorskostnader	17	16	15
Fastighetsdrift	22	24	23
ADB-drift	27	32	26
Ekonomipris m.m.	13	13	15
Summa driftkostnader	401	409	391
Sedlar och mynt	164	163	89
Avskrivningar	68	48	61
Summa förvaltningskostnader	633	620	541

Driftkostnader

Personal

Personalkostnaderna för 1997 uppgick till 270 mkr (274 mkr). Härtill kom-
mer personalkostnader som har inräknats i anskaffningsvärdet för tillgångs-
förda ADB-investeringar. De totala utgifterna för personal uppgick till 277
mkr under 1997. Personalkostnaderna har blivit 6 mkr lägre än budgeterat
främst beroende på att ett stort antal vakanser inte återbesatts under året. För
1997 uppgick antalet budgeterade årsarbetskrafter till 693. Den faktiska be-
manningen under året har motsvarat ca 670 årsarbetskrafter.

Information, representation

I informationskostnaden ingår kostnader för Riksbankens löpande publikatio-
ner (förvaltningsberättelse, årsbok, kvartalstidskrift, inflationsrapport m.fl.),
särskilda informationsprojekt (EMU-broschyr), personaltidningen Bancopos-
ten m.m. Under 1997 uppgick kostnaderna till 11 mkr (9 mkr).

Resor, transport

Kostnader för resor och transporter uppgick 1997 till 18 mkr (16 mkr), varav
10 mkr avser utrikes resor, 7 mkr inrikes resor och resterande övriga transport-
kostnader.

Konsulter, övriga tjänster

Driftkostnaderna för konsulter och övriga tjänster uppgick 1997 till 16 mkr
(8 mkr). Härtill kommer konsultarvoden som har inräknats i anskaffningsvär-
det för tillgångsförda fastighets- och ADB-investeringar. De totala utgifterna
för konsulter och övriga tjänster uppgick till 35 mkr under 1997.1 detta kost-
nadsslag inkluderas även kostnaderna för betalningstjänster, dvs. kommuni-
kationskostnader samt kostnader för portföljförvaltning, vilka 1997 uppgick
till 1 mkr (1 mkr). Under 1997 har kostnaderna för betalningstjänster i huvud-
sak inkluderats i ”Räntekostnader, utländska rörelsen” (se not 22).

Maskiner och inventarier

Kostnaderna för reparationer och mindre anskaffningar av maskiner och in-
ventarier uppgick till 7 mkr (5 mkr).

Kontorskostnader

Kostnader för kontorsmaterial, telefon, telex, porto m.m. uppgick till 17 mkr
(15 mkr).

Fastighetsdrift

Här återfinns kostnader för drift och underhåll av byggnader och installationer
i säkerhetsanläggningar. Kostnaderna uppgick till 22 mkr (23 mkr).

ADB-drift

Kostnader för programvara, kommunikation, förbrukningsmaterial, externa
tjänster m.m. har under året uppgått till 27 mkr (26 mkr).

Ekonomipris m.m.

Totalt uppgick dessa kostnader till 13 mkr (15 mkr). Nobelstiftelsens ekono-
mipris medför en förvaltningskostnad på 12 mkr.

Sedlar och mynt

Totalkostnaden 1997 för sedlar och mynt uppgick till 164 mkr (89 mkr), varav
119 mkr avser sedlar, 27 mkr bruksmynt och 18 mkr kostnader för minnes-
mynt.

Redog.

1997/98:RB1

Avskrivningar

De totala avskrivningarna för 1997 uppgick till 68 mkr (61 mkr). Utgifterna
för under 1997 gjorda investeringar uppgick till 77 mkr exklusive personalut-
gifter i samband med ADB-investeringar.

Redog.

1997/98:RB1

Förslag till disposition av Riksbankens resultat för
år 1997

Redog.

1997/98 :RB1

Riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat

Fullmäktige i Riksbanken fastställde i 1988 års förvaltningsberättelse
riktlinjer för Riksbankens bokslutsdispositioner och inleverans till
statsverket.

Riksbankens tillgångar och skulder värderas till marknadsvärde, vil-
ket medför att resultatet för ett visst år kan påverkas kraftigt av stora
ränte- och valutakursförändringar. För att uppnå stabilitet i inleveran-
sen till statsverket ska 80 procent av det genomsnittliga resultatet före
bokslutsdispositioner under den senaste femårsperioden ligga till
grund för beräkningen av inleveransen till statsverket. Beloppet avrun-
das till närmaste 100-tal miljoner kronor. Till dispositionsfonden ska
årligen avsättas 10 procent av samma underlag under förutsättning att
innevarande års vinst före bokslutsdispositioner är minst lika stor som
ovan framräknade avsättning. Återstoden av årets resultat efter dessa
åtgärder avsättes till eller överförs från en resultatutjämningsfond.

Den resultatpåverkan som uppkommer vid en eventuell uppskriv-
ning/nedskrivning av kronans värde eller av valutakurseffekter som en
följd av en växelkursregim med flytande krona ska inte påverka det
årsgenomsnitt som läggs till grund för inleveransen till statsverket.
Årets resultat justeras därför för valutakurseffekten. Detta justerings-
belopp överförs till eller från dispositionsfonden.

Till statsverket ska, förutom den del av Riksbankens resultat som
redovisats ovan, även inlevereras en avkastning på s.k. särskilda räk-
ningar i Riksbanken. På dessa medel erhåller statsverket från och med
1988 ränta motsvarande räntan på sexmånaders statsskuldväxlar.
Denna ränta redovisas som en räntekostnad i Riksbankens resultaträk-
ning och beloppet ingår bland övriga inhemska skulder i balansräk-
ningen. Under januari månad efter bokslutsåret överförs denna ränta
till statsverket. Statsverkets avkastning minskar årligen i och med att
inga nya insättningar görs på dessa räkningar.

Förslag beträffande Riksbankens resultat år 1997

Enligt ovan redovisade riktlinjer för dispositionen av Riksbankens resultat ska
det årsgenomsnitt som läggs till grund för inleveransen till staten inte påver-
kas av en eventuell upp- och nedskrivning av kronans värde eller av valuta-
kurseffekter som en följd av en växelkursregim med flytande krona. Avsikten
härmed är att inte ta i anspråk ett resultat som påverkats genom större valuta-
kursomvärderingar av tillgångar och skulder.

Riksbankens resultat 1997 före bokslutsdispositioner och exklusive valuta-
kurseffekt uppgår till 10 894 miljoner kronor. Detta resultat läggs till grund
för beräkningen av inleveransen till statsverket.

	Resultat före bok- slutsdispositioner	Inleverans till staten av Riksbankens resultat
1993	22713 mkr1	9 500 mkr
1994	-12449 mkr1	6 200 mkr
1995	23 379 mkr1	8 100 mkr
1996	13 689 mkr1	8 100 mkr
1997	10894 mkr1	9 300 mkr2

Redog.

1997/98:RB1

1 Justerat för årets valutakurseffekt.

2 Förslag.

För perioden 1993-1997 är det genomsnittliga resultatet före bokslutsdisposi-
tioner 11 645 mkr och 80 procent av detta, avrundat till närmaste hundratal
miljoner kronor, är 9 300 mkr. Förslaget är att detta belopp ska inlevereras till
staten. Av samma femårsgenomsnitt ska enligt riktlinjerna 10 procent, dvs.
1 165 mkr avsättas till dispositionsfonden.

Den för 1997 positiva valutakurseffekten på 3 786 mkr överförs också till
dispositionsfonden. Detta innebär att den totala överföringen till dispositions-
fonden blir 4 951 mkr. Resterande del, 429 mkr, av årets resultat före boksluts-
dispositioner avsätts till resultatutjämningsfonden.

Utöver den föreslagna inleveransen på 9 300 mkr erhåller staten ränta på
s.k. särskilda räkningar i Riksbanken (medel på Investeringskonton m.m.).
Denna uppgår för 1997 till 2 mkr (23 mkr) och ska inbetalas till statskassan
under inledningen av 1998.

Om Riksbankens förslag till inleverans av årets resultat bifalls kommer så-
ledes totalt 9 302 mkr att överföras till statsverket.

Penning- och valutapolitiskt kalendarium 1997

2 januari

Riksbanken fastställer referensräntan diskontot till 2,5 procent med verkan
fr.o.m. den 3 januari 1997.

1 april

Riksbankschefen fastställer referensräntan diskontot till oförändrat 2,5 pro-
cent.

7 juli

Riksbankschefen fastställer referensräntan diskontot till oförändrat 2,5 pro-
cent.

I oktober

Riksbankschefen fastställer referensräntan diskontot till oförändrat 2,5 pro-
cent.

II december

Riksbankschefen beslutar höja den fasta reporäntan från 4,10 procent till 4,35
procent att gälla från och med den 17 december 1997. Den repa som läggs
den 16 december kommer, till följd av jul- och nyårshelgerna, att löpa i fyra
veckor till och med den 14 januari 1998.

Redog.

1997/98:RB1

Bilaga 1

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap
till Alfred Nobels minne

I samband med Riksbankens 300-årsjubileum instiftade banken 1968 ett pris
i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset utdelas årligen till den
eller de personer som inom ekonomisk vetenskap utfört ett arbete av den
framstående betydelse som avses i Alfred Nobels den 27 november 1895 upp-
rättade testamente. Priset utdelas av Kungliga Vetenskapsakademien enligt de
grunder som gäller för utdelandet av de genom testamentet instiftade Nobel-
prisen och prisbeloppet överensstämmer med det för dessa pris fastställda be-
loppet.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne utdela-
des 1997 till professor Robert C. Merton, Harvard University, Cambridge,
USA och professor Myron S. Scholes, Stanford University, Stanford, USA
för en banbrytande formel för värdering av aktieoptioner. Deras metod har
öppnat nya vägar för ekonomiska värderingar inom många områden. Metoden
har också bidragit till framväxten av nya finansiella produkter och underlättat
en effektivare riskhantering i samhället.

I en marknadsekonomi är det viktigt att företag och hushåll kan välja risk-
nivå i sin verksamhet. Detta sker på finansiella marknader som kan omfördela
risker till dem som är skickade och villiga att ta dem. Marknaden för optioner
och andra s.k. derivatinstrument spelar här en viktig roll. Där kan nämligen
aktörer med framtida intäkter eller betalningar försäkra sig om en vinst över
en viss nivå eller försäkra sig mot en förlust över en viss nivå. En option kan
skydda innehavaren mot ensidig risk genom sin konstruktion; den ger rätten,
men ej skyldigheten, att köpa eller sälja ett visst värdepapper i framtiden, till
ett specificerat pris. God riskhantering förutsätter dock en rationell värdering
av dylika instrument. En viktig insats inom de ekonomiska vetenskaperna un-
der de senaste 25 åren är en ny metod att värdera derivatinstrument.

Metoden utarbetades av årets pristagare Robert Merton och Myron Scho-
les, tillsammans med Fischer Black, som tyvärr avled 1995. De tre arbetade
på samma problem, att värdera optioner, och hade nära kontakt. Black och
Scholes publicerade 1973 den s.k. Black-Scholes-formeln som numera dagli-
gen används av tusentals aktörer på finansmarknaderna för värdering av aktie-
optioner. Rober Merton anvisade en metod för att härleda formeln, som visat
sig vara utomordentligt generell; han har också generaliserat formeln i en rad
olika riktningar.

Black, Merton och Scholes metod har lagt grunden för den snabba tillväx-
ten av derivatmarknadema under de senaste tio åren. Men den har också mer
generella tillämpningar och har skapat nya ämnesområden inom och utanför
finansiell ekonomi. Liknande metoder kan t.ex. användas för att värdera för-
säkringar eller garantier, men också för att värdera flexibilitet vid investe-
ringsbeslut.

Redog.

1997/98:RB1

Bilaga 2

har utdelats varje år från och med 1969 enligt följande:

R. Frisch och J. Tinbergen

P. Samuelson

S. Kuznets

J.R. Hicks och K.J. Arrow

W. Leontief

G. Myrdal och F.A. von Hayek

L. Kantorovich och T.C. Koopmans

M. Friedman

B. Ohlin och J. Meade

H. A. Simon

T. W. Schultz och A. Lewis

L. R. Klein

J. Tobin

G. Stigler

G. Debreu

R. Stone

F. Modigliani

J.M. Buchanan

R.M. Solow

M. Allais

R. Haavelmo

H. Markowitz, M. Miller och W. Sharpe

R. Coase

G. S. Becker

R.W. Fogel och D.C. North

J.C. Harsanyi, J.F. Nash och R. Selten

R.E. Lucas, Jr.

J.A. Mirrlees och W. Vickrey

R.C. Merton och M.S. Scholes

Redog.

1997/98:RB1

Bilaga 2

Sveriges riksbank - organisationsplan

Per den 1 januari 1998

Redog.

1997/98 :RB1

Bilaga 3

Riksbanks-

kontor

i
!

c
ta.

1 M JO St

<u
"O

a a U S

c a « 'u

<a f

U «n GQ X

| Ekonomiska 1

avdelningen

Claes
Berg

1 & •§
U H
H

Eländers Gotab 55818, Stockholm 1998

Redogörelse 1997/98:RB1

Redogörelse till riksdagen

1997/98:RB1

Fullmäktiges i Riksbankenförvaltningsberättelse för år 1997

Innehåll

Inledning

Ordinarie ledamöter

Suppleanter

Penning- och valutapolitik 1997

Inflationen låg men stigande

Återhämtningen befästs

Omläggning av penningpolitiken

Den internationella utvecklingen och krisen i Asien

Inget svenskt deltagande i EMU 1999

Riksbankens ställning stärks

Betalningsväsende

Betalningssystemet

Betalningsmedelsförsörjningen

Europeiskt ekonomiskt samarbete inom EU

EMU-processen under 1997

Sveriges ställningstagande

Förberedelsearbetet inom EMI

Samordning av euroförberedelser

Övrigt

Internationellt Finansiellt samarbete

Finansiell statistik

Riksbankens bokslut

Finansiella risker

Mkr

Översikt

Noter till balans- och resultaträkning

Riksbankens förvaltning

Förvaltningskostnader

Förslag till disposition av Riksbankens resultat förår 1997

Riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat

Förslag beträffande Riksbankens resultat år 1997

Penning- och valutapolitiskt kalendarium 1997

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskaptill Alfred Nobels minne

Sveriges riksbank - organisationsplan

Fullmäktiges i Riksbanken
förvaltningsberättelse för år 1997

Förslag till disposition av Riksbankens resultat för
år 1997

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap
till Alfred Nobels minne