Redogörelse till riksdagen

1995/96:RB1

Fullmäktiges i Riksbanken
förvaltningsberättelse för år 1995

Redog.

1995/96:RB1

Enligt 48 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank avger fullmäktige i Riks-
banken härvid fogade redovisning av Riksbankens verksamhet under 1995
jämte förslag till disposition av Riksbankens resultat.

Vissa beslut, som fullmäktige fattat under året, redovisas i berättelsen.

Fullmäktige hemställer

- att riksdagen fastställer Riksbankens i förvaltningsberättelsen åter-
givna balans- och resultaträkningar för år 1995

- att riksdagen beslutar att Riksbankens resultat, efter avsättning till
resultatutjämningsfonden,

a) 4 546 miljoner kronor, jämte

b) 3 554 miljoner kronor överförda från dispositionsfonden, totalt

c) 8 100 miljoner kronor ska levereras in till statsverket.

Stockholm den 8 februari 1996

På fullmäktiges vägnar:

KJELL-OLOF FELDT

/Kerstin Alm

I beslutet har deltagit Kjell-Olof Feldt (ordf.), Bengt Westerberg (vice ordf.),
Urban Bäckström, Birgitta Johansson, Johan Gemandt, Bengt K.Å. Johans-
son, Ingegerd Troedsson och Inge Carlsson.

Föredragande har varit Urban Bäckström.

1 Riksdagen 1995/96. 2 samt. RB1

Innehåll

Inledning.................................................. 3

Penningpolitiken och det finansiella systemet................... 4

Penning- och valutapolitiken............................. 4

Det finansiella systemet................................. 16

Penning- och valutapolitiskt kalendarium....................... 20

Internationellt samarbete..................................... 23

Betalningsväsendet......................................... 28

Förvaltningsåtgärder........................................ 34

Riksbankens bokslut........................................ 39

Valutareserven och dess förvaltning........................... 57

Förslag till disposition av Riksbankens resultat för år 1995........ 64

Bilaga 1: Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred No-

bels minne....................................... 66

Bilaga 2: Organisationsplan för Sveriges riksbank.............. 68

Redog.

1995/96: RB1

Inledning

Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är Riksbanken rikets centralbank med an-
svar för valuta- och kreditpolitik. Banken ska också främja ett säkert och ef-
fektivt betalningsväsende.

Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Riksbanken förvaltas av åtta
fullmäktige; sju väljs av riksdagen och en, som är Riksbankens chef, väljs
av de övriga fullmäktige. De sju riksdagsvalda fullmäktige väljer inom sig
ordförande.

Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har endast Riksbanken rätt att ge ut
sedlar och mynt. Utformningen av de sedlar och mynt som Riksbanken ger
ut bestäms av Riksbanken enligt lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
(riksbankslagen).

Riksbankslagen innehåller även grundläggande bestämmelserom Riksban-
ken och dess verksamhet. Riksbankens huvudsakliga uppgifter är att:

- svara för landets försörjning med sedlar och mynt,

- följa utvecklingen på penning- och valutamarknaderna,

- vidta erforderliga penning- och valutapolitiska åtgärder,

- förvalta guld- och valutareserven samt

- fungera som bankernas bank.

Av lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering framgår bl.a. att rege-
ringen efter samråd med Riksbanken får förordna om valutareglering om Sve-
rige är i krig eller krigsfara. Om regeringen har förordnat om valutareglering,
får regeringen på framställning av Riksbanken också förordna om kreditregle-
ring.

Riksbanken får, i enlighet med riksbankslagen, i kreditpolitiskt syfte ge-
nom beslut i enskilda fall uppställa kassakrav gentemot kreditinstitut.

Riksbanken får vidare, i enlighet med riksbankslagen, utfärda föreskrifter
om skyldighet att lämna de uppgifter till Riksbanken som behövs för Riksban-
kens betalningsbalansstatistik.

Vid utgången av 1995 bedrev Riksbanken verksamhet vid huvudkontoret i
Stockholm. Betalningsmedelsförsörjningen bedrevs vid 15 riksbankskontor,
varav ett i Stockholm, samt vid fyra depåer.

Under 1995 hade fullmäktige i Riksbanken följande sammansättning:

Ordinarie ledamöter

Kjell-Olof Feldt, ordförande, Bengt Westerberg, vice ordförande, Urban
Bäckström, riksbankschef, Birgitta Johansson, Johan Gernandt, Bengt K.A.
Johansson, Kristina Persson och Ingegerd Troedsson.

Suppleanter

Inge Carlsson, Lisbeth Staaf-Igelström, Stephan Tolstoy, Lars Hedfors, Carin
Lundberg, Peter Egardt, Agne Hansson samt vice riksbankscheferna Stefan
Ingves och Thomas Franzén (t.o.m. den 24 september 1995) samt Lars Hei-
kensten (fr.o.m. den 23 oktober 1995).

Redog.

1995/96: RB1

Penningpolitiken och det finansiella systemet

Penning- och valutapolitiken

Målet för penningpolitiken är prisstabilitet. Utformningen av penningpoliti-
ken baseras på ett antal indikatorer för det framtida inflationstrycket.

Både svensk och internationell erfarenhet visar att prisstabilitet skapar
gynnsamma förutsättningar för tillväxt och sysselsättning. Hög inflation
snedvrider prissystemet och skapar osäkerhet, vilket leder till en ineffektiv
fördelning av ekonomins resurser och därmed till lägre tillväxt.

I januari 1993 preciserade riksbanksfullmäktige ett inflationsmål med föl-
jande innehåll: Förändringen i konsumentprisindex ska begränsas till 2 pro-
cent, med en tolerans om ±1 procentenhet. Detta mål skulle gälla från och
med 1995, medan målet för 1993 och 1994 avsåg att förhindra en ökning i
den underliggande inflationstakten. Under en följd av år under 1970- och
1980-talen hade Sverige hög inflation och samtidigt kraftiga svängningar i
ekonomin. Sparande, investeringar och produktivitet utvecklades svagt.

Redog.

1995/96:RB1

Inflationen inom intervallet

Den genomsnittliga inflationstakten 1995 blev 2,9 procent. Utfallet blev där-
med högre än målet 2 procent, men stannade inom toleransintervallet ± 1 pro-
centenhet. Det måste sägas ha varit en framgång mot bakgrund av den starka
tillväxten och att kronan var lågt värderad. Utfallet tyder på att inflationsbenä-
genheten i den svenska ekonomin har minskat.

Diagram 1. KP1 och underliggande inflation

Procentuell förändring, tolvmånaderstal

Tillfälliga effekter höjde inflationstakten under 1995. Den underliggande
inflationstakten låg kring 2 procent, dvs. lägre än ökningen i KPI på 2,9 pro-
cent. Skillnaden förklaras framförallt av höjda indirekta skatter och avgifter.
Toleransintervallet kring Riksbankens inflationsmål syftar bl.a. till att ge ut-
rymme för sådana avvikelser utanför Riksbankens kontroll.

Penningpolitiken påverkar ekonomin och prisutvecklingen med tidsför-
dröjning. Det tar normalt ett å två år innan den fulla effekten uppnås. Avgö-
rande för Riksbankens penningpolitiska beslut under 1995 var alltså bedöm-
ningen av inflationstakten främst under 1996 och 1997. Inflationstakten under
1995 påverkades framförallt av den penningpolitik som fördes under 1993
och 1994.

Penningpolitikens effekter på ekonomin går i huvudsak via två kanaler, den
korta räntan och växelkursen. Både den korta räntans nivå och växelkursen
måste därför beaktas vid en bedömning av de monetära förhållandena, dvs.
om penningpolitiken är expansiv, neutral eller stram.

Riksbanken styr inte direkt sammansättningen av de monetära förhållan-
dena. Den beror främst på den ekonomiska politiken i stort och förtroendet
för denna. Däremot kan den totala effekten påverkas via räntepolitiken. Den
långa räntan, som styr räntekostnaden för många bostadslån, påverkas fram-
förallt av det allmänna förtroendet för den ekonomiska politiken.

Redog.

1995/96; RB1

Tillväxten blev stark

Den exportledda konjunkturuppgång som tog fart 1994 fortsatte under 1995.
Vid sidan av en expanderande export bidrog stigande investeringar till en till-
växt enligt de flesta bedömare i BNP på ca 3.5 procent 1995. Den snabba
tillväxten i svensk ekonomi resulterade dock endast i begränsad utsträckning
i ökad sysselsättning; i antal personer blev ökningen 1,6 procent medan den
i timmar blev 2,1 procent.

Den öppna arbetslösheten uppgick 1995 till i genomsnitt 7,7 procent; 0,3
procentenheter lägre än 1994. Att arbetslösheten inte minskade ytterligare
hade sin grund i flera förhållanden. Tillväxten var koncentrerad till industrin,
som visserligen ökade sin sysselsättning, men inte tillräckligt för att påtagligt

Diagram 2. Arbetsmarknad

1 000-tals personer

öka den totala sysselsättningen. Samtidigt hölls tillväxten i offentliga och pri-
vata tjänster tillbaka. Till detta kom också en god produktivitetsutveckling i
alla delar av ekonomin, som höll tillbaka sysselsättningsuppgången. Förbätt-
ringen av arbetsmarknadsläget bidrog till att fler personer sökte sig ut på ar-
betsmarknaden och därmed till att arbetslösheten inte sjönk i takt med den
ökade sysselsättningen.

Underskotten i den offentliga sektorns finanser påverkade också under
1995 ekonomins utveckling. Den kraftiga ökningen av statens lånebehov
bröts som en följd både av vidtagna åtgärder och stark tillväxt. Men under-
skottet i statens budget var fortfarande stort och statens skuld som andel av
BNP hög. Farhågor för en snabbt växande statsskuld och för en framtida infla-
tion gav markanta effekter på både växelkurs och lång ränta särskilt under
första halvåret 1995.

Redog.

1995/96:RB1

Internationell oro drabbar Sverige

Kring årsskiftet 1994/95 deprecierades den mexikanska valutan kraftigt. Ut-
vecklingen i Mexiko överraskade många sparare och låntagare på de interna-
tionella finansiella marknaderna och reaktionen blev en väsentligt mer försik-
tig attityd än tidigare till länder som förknippades med hög risk. Ett osäkert
politiskt läge i Italien och Spanien under våren 1995 förstärkte denna tendens.

För Sverige innebar attitydförändringen en depreciering av kronan och sti-
gande långa räntor, eftersom den svenska kronan liksom svenska statspapper
kom att betraktas som placeringar med hög risk. De huvudsakliga skälen till
att marknaden gjorde denna bedömning var den stigande statsskulden och den
inflationsbenägenhet som den svenska ekonomin tidigare uppvisat. Ränte-
och växelkursutvecklingen i Sverige kom under denna period att bli snarlik
den i andra europeiska länder, som ansågs ha likartade problem som Italien
och Spanien.

Diagram 3. Räntor och räntedifferens

Dagsnoteringar 19 november 1992-ultimo 1995

Stark tillväxt i kombination med en svag växelkurs bidrog till ett högt infla-
tionstryck. Både under april och maj låg inflationstakten på tolvmånadersba-
sis över 3 procent. Till viss del orsakades prisuppgången av tillfälliga faktorer,
men även den underliggande inflationstakten steg.

Redog.

1995/96: RB1

Riksbanken höjde styrräntan

Den ökande ekonomiska aktiviteten, särskilt inom industrin, under andra
halvåret 1994 och under början av 1995 skapade ett ökat inflationstryck i eko-
nomin. Skillnaden mellan den faktiska produktionen och ekonomins poten-
tiella produktion krympte på ett sådant sätt att det framkallade inflationsten-
denser. Detta var en central faktor för penningpolitikens utformning under
framför allt första hälften av 1995.

Ett flertal andra faktorer indikerade också ett stigande inflationstryck. Ka-
pacitetsutnyttjandet inom industrin hade ökat snabbt under 1994 och låg un-
der 1995 kvar på en mycket hög nivå. Det goda efterfrågeläget för stora delar
av industrin resulterade särskilt i början av året i kraftigt stigande producent-
priser. Prisökningarna på tolvmånadersbasis steg exempelvis från 6,3 procent
i början av året till, som mest, 11,5 procent i maj 1995.

Dessutom visade enkäter genomförda på uppdrag av Riksbanken att infla-
tionsförväntningarna ökat markant från hösten 1994 till februari 1995. Under
våren fortsatte inflationsförväntningarna att stiga för vissa grupper medan de
föll för andra. I början på sommaren låg nivån på dessa förväntningar i all-
mänhet inom intervallet 3,5-4,0 procent, alltså väsentligt över Riksbankens
inflationsmål.

En indikator som inte pekade på ett stigande inflationstryck var utveck-
lingen av penningmängden. Penningmängden (M3) minskade under första
halvåret med ca 3 procent i årstakt. Denna minskning speglade emellertid
framförallt förändringar i hushållens portföljval. Många hushåll valde place-

Diagram 4. Faktisk inflation (KPI) och inflationsförväntningar

Procentuell förändring, tolvmånaderstal

Diagram 5. Penningmängd M 3
Procentuell förändring, tolvmånaderstal

Redog.

1995/96: RB1

ringar i privatobligationer i stället för bankinlåning. Då dessutom undersök-
ningar visat på en instabilitet i den svenska penningefterfrågan, tillmättes ut-
vecklingen i penningmängden endast ett begränsat informationsvärde för den
framtida prisutvecklingen.

Inflationsbedömningen innebar att de monetära förhållandena måste ges en
mindre expansiv inriktning. Riksbanken höjde därför styrräntorna vid ett fler-
tal tillfällen under våren och sommaren. Den sista av dessa höjningar genom-
fördes den 5 juli, då reporäntan sattes till 8,91 procent. Eftersom reporäntan
vid årets ingång låg på 7,60 procent höjdes den alltså totalt med 1,31 procent-
enheter under 1995. Sedan höjningarna inleddes i augusti 1994 värden sam-
manlagda uppgången i reporäntan 1,99 procentenheter.

Diagram 6. Riksbankens räntekorridor och reporäntan

Procent

Huvuddelen av höjningen av reporäntan under 1995 skedde i större steg.
Under en period på våren övergick Riksbanken till att höja reporäntan i små
steg och i tätare intervall. Under delar av denna period använde sig Riksban-
ken också vid ett par tillfällen av variabla repor i stället för en fastställd repo-
ränta.

Riksbanken höjde vid tre tillfällen in- och utlåningsräntan, dvs. räntekorri-
dorens golv och tak. Detta skedde den 15 februari, den 19 april och den 5 juli.

Avtalen gav höga löneökningar

Avtalsförhandlingarna inom den privata sektorn under våren och försomma-
ren resulterade generellt sett i höga löneökningar för de närmaste åren. Den
lönekostnadsökning på 3,5 procent per år som arbetsmarknadspartemas eko-
nomer förordat överskreds. Skillnaderna i avtalade löneökningar mellan indu-
strin och de hemmamarknadsorienterade sektorerna var samtidigt små. Detta
senare kan innebära en risk ur inflationssynpunkt, eftersom anställda i sekto-
rer med hög efterfrågan tenderar att i varje fall delvis kompensera sig i efter-
skott via löneglidning. Dessutom finns risk för att industrin på sikt får rekryte-
ringsproblem, samtidigt som sysselsättningen växer långsammare än önsk-
värt i de hemmamarknadsorienterade näringarna.

Avtalen kan innebära inflationsrisker för de närmaste åren. Såvida inte lö-
neglidningen under dessa avtal begränsas uppstår ett kostnadstryck som är
högre än i flertalet andra EU-länder. Fortsatt snabba produktivitetsökningar i
den svenska ekonomin kan dock neutralisera ett sådant kostnadstryck.

Mindre expansiva monetära förhållanden

Den samlade effekten av räntor och växelkurs på ekonomin var fortsatt expan-
siv under våren trots korträntehöjningarna. Orsaken var att kronan försvaga-
des så kraftigt.

Redog.

1995/96:RB1

Diagram 7. Indikator på räntans och växelkursens effekt på den totala efter-
frågan om ett år

Procent

Riksbanken bedömde därför i den inflationsrapport som kom i juni att infla-
tionstakten, med oförändrad ekonomisk politik och oförändrat förtroende för
denna, riskerade att överskrida den övre gränsen för målet om prisstabilitet.
För att reducera den sammantagna expansiva effekten av de monetära förhål-
landena krävdes därför en förstärkning av kronan eller ytterligare uppjuste-
ringar av reporäntan.

Under sommaren inleddes en omvärdering av den svenska ekonomiska ut-
vecklingen och den ekonomiska politiken bland marknadsaktörerna. Denna
underlättades av att oron på de internationella finansiella marknaderna avtog.

Kronan stärktes, konkurrensvägt, med drygt 3 procent under perioden ju-
ni-augusti. Eftersom apprecieringen innebar att de monetära förhållandena
blev något mindre expansiva genomfördes ingen ytterligare höjning av repo-
räntan.

Redog.

1995/96:RB1

Ljusare syn på svensk ekonomi

Ett av flera skäl till omvärderingen var den politiska uppslutningen i riksda-
gen för en konsolidering av den offentliga sektorns finanser. I början av juni
kunde därför regeringen, i ett konvergensprogram inom ramen för EU-samar-
betet, redovisa ett närmast fullständigt stöd i riksdagen för målsättningen att
stabilisera den offentliga sektorns skuldkvot 1996 samt att eliminera den of-
fentliga sektorns underskott 1998. Ett annat skäl till omvärderingen var den
starka ekonomiska utvecklingen. Den bidrog starkt till förbättringen av sta-
tens finanser. Statsskulden är dock fortsatt stor och den statsfinansiella ut-
vecklingen kan åter bli problematisk vid en mer markant konjunkturförsvag-
ning. Därför är det viktigt att konvergensprogrammet har den mekanism, som

Diagram 8. Kronans kurs mot tyska marken och effektiv växelkurs (konkur-
rensvägd)

SEK/DEM respektive index: 18 november 1992 = 100

Diagram 9. Statens lånebehov

Ackumulerade tolvmånaderstal. Miljarder kronor

Redog.

1995/96: RB1

Diagram 10. Växelkursen för kronor, lire och pesetas

Index: November 1992=100

kontrollstationerna innebär, för att följa upp statsfinanserna och för att åtgärda
eventuella återkommande problem. Trots den höga tillväxten, inte minst i in-
dustrin, tilltog inte inflationstendenserna. Detta hängde bl.a. samman med en
kraftig investerings- och produktivitetstillväxt.

Riksbankens bedömning var att kronan var undervärderad och att det fanns
förutsättningar för en starkare krona. I början av september meddelade därför
Riksbanken att den inte uteslöt valutainterventioner för att förstärka en positiv
trend i kronans utveckling.

Detta uttalande förefaller ha bidragit till att fästa uppmärksamheten på att

förutsättningarna för den svenska ekonomins utveckling förbättrats. Den posi-
tiva trend som redan fanns kunde förstärkas.

Som en följd av det ökade förtroendet apprecierade kronan betydligt under
september månad. Samtidigt minskade volatiliteten på de inhemska markna-
derna, eftersom växelkursens och den långa räntans känslighet för finansiell
oro utomlands reducerades. Särskilt tydligt minskade samvariationen gent-
emot växelkurserna för italienska lire och spanska pesetas. De interventioner
Riksbanken faktiskt genomförde under hösten var till storleken begränsade.

Under höstens lopp fortsatte förtroendet för den samlade ekonomiska poli-
tiken att stärkas. Tillsammans med gynnsamma förhållanden på de internatio-
nella finansmarknaderna resulterade detta i en ytterligare appreciering av kro-
nan samt i fallande långa räntor.

På grund av förbättringen av det statsfinansiella läget bedömde regeringen,
i samband med den halvårsvisa avstämningen av konvergensprogrammet i no-
vember, att den offentliga sektorns skuldkvot skulle stabiliseras redan 1995.

Under tremånadersperioden september-november apprecierades kronan
med ca 10 procent samtidigt som de långa räntorna föll markant; på exempelvis
tioåriga statsobligationer från 10,2 till 8,7 procent. Räntedifferensen till motsva-
rande tyska räntor sjönk under samma tid från 3,5 till 2,6 procentenheter.

Stora strukturförändringar

Det höga ränteläget under framför allt våren 1995 och den finanspolitiska åt-
stramningen bidrog till att den inhemska efterfrågan utvecklades svagt. I kom-
bination med den expanderande exportsektorn innebar detta att den snabba
strukturella förändringen av ekonomins sammansättning fortsatte. Industrin
andel av BNP fortsatte att växa. Under loppet av 1995 steg industrins andel
till över 21 procent. Detta innebar en kraftig förskjutning jämfört med 1992,
då motsvarande andel låg på 18 procent. En förskjutning i motsatt riktning
skedde för den offentliga sektorn, vars andel av BNP krympte från ca 27,4
till ca 25,8 procent.

Jämfört med 1993-1994 skedde ändå under året en utveckling mot en mera
balanserad tillväxt. Risken för överhettning inom industrin minskade när ka-
paciteten byggdes ut och kronan under hösten apprecierades. Samtidigt med-
förde en försiktig uppgång i konsumtionen att ledig kapacitet kunde tas i an-
språk i andra sektorer.

Dämpad industrikonjunktur mot slutet av året

Den svenska industrikonjunkturen dämpades mot slutet av året i takt med en
svagare internationell efterfrågan. Företagens prissättning påverkades av
detta, vilket resulterade i successivt lägre tolvmånaderstal för ökningstakten
i producentprisledet. I november motsvarade ökningstakten i producentpri-
serna den som gällde vid årets ingång.

Apprecieringen av kronan och den lägre ökningstakten i producentprisledet
bidrog till att också prisökningarna i konsumentledet blev lägre mot slutet av
året. I december låg konsumentpriserna 2,6 procent högre än ett år tidigare.

Redog.

1995/96:RB1

Lägre inflationsförväntningar

I november månads inflationsrapport konstaterade Riksbanken att förutsätt-
ningarna för prisstabilitet hade förbättrats. Utöver en gynnsam utveckling av
växelkursen och av efterfrågans sammansättning hade även inflationsförvänt-
ningarna sjunkit markant sedan sommaren. Industriföretag och finansmark-
nadsaktörer väntade sig nu en inflation strax över 3 procent. Trots nedgången
låg inflationsförväntningarna över Riksbankens inflationsmål samtidigt som
kronan enligt Riksbankens bedömning fortfarande var undervärderad.

Utvecklingen på de finansiella marknaderna under första hälften av decem-
ber karakteriserades åter av ökade rörelser i räntor och valutakurser. Emeller-
tid var förändringen mellan månadens början och dess slut begränsad både
för växelkursen och de långa räntorna; kronan deprecierades något medan den
långa räntan fortsatte att falla. För helåret 1995 kom därmed kronan att appre-
cieras med ca 7 procent (konkurrensvägt) medan den långa räntan föll från
10,9 till 8,4 procent.

Redog.

1995/96:RB1

ERM-förväntningar

Apprecieringen av kronan under senare delen av året utlöste tidvis förvänt-
ningar på marknaden om ett nära förestående svensk deltagande i EU:s växel-
kursmekanism ERM och därmed ett fastställande av en centralkurs för kro-
nan. Enligt Riksbankens synsätt kan emellertid ett sådant steg bli aktuellt först
när den svenska ekonomin uppnått en stabilitet som skulle göra ett sådant steg
trovärdigt.

Den allmänna diskussionen om ett svenskt deltagande i ERM var nära
kopplad till kravet på valutastabilitet, som ett av flera villkor, för ett framtida
deltagande i en europeisk monetär union. Riksbankens tolkning av detta krav
är att det avser valutastabilitet i sig. Om ett lands valuta deltagit i ERM eller
ej är rimligen inte avgörande, eftersom de formella kraven uppställdes under

Diagram 11. Räntan på tioåriga statspapper i Sverige, Tyskland och USA
Procent, månadsgenomsnitt

en tid då den normala bandbredden inom ERM var väsentligt smalare än den
nuvarande på ±15 procent.

Stort överskott i bytesbalansen

1 Riksbankens uppgifter ingår att producera statistik om bytesbalansen. Den
starka exportökningen under 1995 bidrog till ett stort överskott i utrikeshan-
deln och till en snabb förbättring i de löpande affärerna med utlandet. Över-
skottet i bytesbalansen ökade med ca 30 miljarder kronor jämfört med 1994
och uppgick till ca 35 miljarder kronor. Den internationella konjunkturupp-
gången ledde samtidigt till en ökad avkastning från de svenskägda företagen
i utlandet, vilket också påverkade bytesbalansen i positiv riktning. Överskot-
tet i bytesbalansen 1995 motsvarade drygt 2 procent av BNP, vilket var det
största överskottet sedan 1973.

En bidragande orsak till förstärkningen av bytesbalansen och det finansiella
sparandet var minskningen av det statliga sparandeunderskottet. Saneringen
av statens finanser och den starka tillväxten minskade statens utgifter och
ökade inkomsterna. Tillsammans med ett fortsatt högt privat sparande resulte-
rade detta i ett sparandeöverskott som möjliggjorde amorteringar av Sveriges
utlandsskuld.

Utlandsskulden i förhållande till BNP beräknas ha minskat något, men
motsvarade dock fortfarande vid årsskiftet 1995/96 ca 45 procent av BNP.
I ett internationellt perspektiv är detta en stor utlandsskuld som innebär ett
betydande utlandsberoende. Räntebetalningar på denna skuld belastade 1995
bytesbalansen med ca 65 miljarder kronor. Den internationella ränteutveck-
lingen och kronans växelkurs mot de viktigaste lånevalutoma har en stor in-
verkan på storleken av dessa räntebetalningar.

Okade utländska portföljinvesteringar

De utländska portföljinvesteringama i Sverige ökade under 1995 och ett net-
toinflöde av kapital registrerades. I kraft av den goda vinstutvecklingen inom
exportsektorn framstod svenska aktier som intressanta för utländska place-
rare. Statistiken påverkades också i stor utsträckning av ett par enstaka storaf-
färer under hösten 1995 - fusionen mellan läkemedelsbolagen Pharmacia och
Upjohn samt statens utförsäljning av delar av Nordbanken. Den totala expor-
ten av svenska aktier uppgick till och med november 1995 till 15 miljarder
kronor.

Utländska placerares intresse för räntebärande värdepapper - i första hand
stats- och bostadspapper - ökade under senvåren. Till och med november
1995 uppgick nettoköpen till 31 miljarder kronor. En övervägande del av
dessa finansierades med kortfristiga kronlån, även om också mer långsiktiga
investerare ökade sina placeringar. De utländska investerare som finansierade
sina köp av värdepapper med egen valuta under våren och sommaren kunde
under hösten 1995 tillgodoräkna sig betydande vinster till följd av kombina-
tionen fallande räntor och appreciering av kronan.

Redog.

1995/96: RB1

Minskad privat skuldsättning

Den privata sektorn fortsatte att minska sina skulder i utländsk valuta med
ytterligare ca 18 miljarder kronor under 1995. De sammanlagda amortering-
arna under 1993, 1994 och 1995 uppgick därmed till ca 165 miljarder kronor.
Skuldminskningen under året var bl.a. ett uttryck för bostadsinstitutens mins-
kade behov av utlandsupplåning. En låg inhemsk kreditefterfrågan samt alter-
nativa och billigare finansieringsformer, i form av certifikat och privatobliga-
tioner, bidrog till denna utveckling.

Staten ökade sin skuldsättning i utländsk valuta med 48 miljarder kronor
1995. Apprecieringen av kronan innebar emellertid att skuldstocken, mätt i
kronor, ökade med endast 9 miljarder till 392 miljarder kronor. Vid utgången
av 1995 finansierade utländska placerare ca 40 procent av den totala statsskul-
den.

Valutautflöde utan växelkurseffekt

Valutaflödet - som utgörs av nettot av bytesbalansen och privata kapitalflö-
den - resulterade 1995 i ett utflöde på 58,2 miljarder kronor. Nettoutflödet
förklaras i allt väsentligt av att Riksbanken minskade sin terminsskuld i ut-
ländsk valuta samt av att räntor på den statliga nettoskulden finansierades via
valutareserven. Neddragningen av terminsskulden är av teknisk karaktär och
beror på att valutareserven är stor och att det är önskvärt med en lägre balans-
omslutning för Riksbanken.

Förfallande valutaterminskontrakt för sammanlagt 38 miljarder kronor fi-
nansierades genom minskad valutareserv. Avvecklingen av terminsskulden
bidrog därmed inte till att förändra Riksbankens nettoposition - avista plus
termin - vilket innebar att transaktionerna var växelkursneutrala. Den statliga
bruttoupplåningen i utländsk valuta på 44 miljarder kronor ökade dock Riks-
bankens nettoposition, medan räntebetalningar för statens nettoskuld i ut-
ländsk valuta reducerade reserven. I slutet av 1995 uppgick Riksbankens net-
toposition till 64 miljarder kronor, vilket var en ökning med 28 miljarder kro-
nor sedan årets början. Avistareserven uppgick till 171,3 miljarder kronor och
terminsskulden till 107,0 miljarder kronor.

Redog.

1995/96: RB1

Tabell 1. Betalningsbalansen, netto

Miljarder kronor

	1993	1994	1994 Jan-nov	1995 Jan-nov
A. Bytesbalans, netto därav:	- 29,1	6,6	7,5	33,7
handelsbalans	50,8	64,4	62,5	100,3
resevaluta	- 14,2	-15,8	-14,6	-13,1
räntenetto	- 66,6	-60,3	-55.3	-59.1
avkastning på direktinvesteringar	0,1	16,4	15.0	19,1
B. Privata kapital- transaktioner, netto därav:	28,4	-19,5	-18,4	-85.0
direktinvesteringar	17,9	-2,3	3,2	25,5
handel med aktier	32,2	37,4	37,6	-34,2
lån/obligationer m.m. i utländsk valuta	-104,4	-54,0	-51,5	-50,6
lån/obligationer m.m. i svenska kronor	42,7	2,5	-1,6	31,3
C. Riksbankens lån till svenska banker i utländsk valuta D. Valutaflöde	- 57,8	0	0	0
(A+B+C=E-F-G)	- 58,4	-12,9	-10,9	-51,3
E. Valutareservens transaktionsförändri ng	17,7	18,1	25,1	-5,7
F. Riksbankens övriga transaktioner	0	0	0	0
G. Statens upplåning i utländsk valuta	76,1	31,0	36,0	45.6

Redog.

1995/96: RB1

Det finansiella systemet

Riksbanken ska enligt riksbankslagen verka för ”ett säkert och effektivt betal-
ningsväsende”. I början av året preciserades detta ansvar närmare i ett policy-
dokument. Riksbankens ska i första hand reducera systemrisker, dvs. risken
att effekterna av en aktörs fallissemang eller någon annan störning sprider sig
till andra aktörer och hotar hela betalningsystemets funktion.

Riksbankens primära ansvar är att övervaka stabiliteten i RlX-systemet
(Riksbankens system för clearing och avveckling av betalningstransaktioner)
och dess undersystem, dvs. RlX-deltagande banker och clearingorganisatio-
ner. Övervakningen av dessa institut sker på en övergripande nivå, medan Fi-
nansinspektionen svarar för tillsynen av de enskilda instituten. För att Riks-
banken ska kunna utföra sin uppgift följer och analyserar Riksbanken även
utvecklingen på finansmarknaden i stort.

Situationen i det finansiella systemet fortsatte att förbättras under 1995.
Under hösten överlämnade Finansinspektionen en skrivelse till regeringen där
man konstaterade att bankstödet, som infördes i samband med bankkrisen
1992, skulle kunna avskaffas utan negativa effekter för det finansiella syste-
met i stort. Finansdepartementet föreslog därefter att stödet avskaffas vid
halvårsskiftet 1996. Riksbanksfullmäktige tillstyrkte detta förslag. Finanskri-
sen från 1990-talets första år kan därmed bedömas vara ett avslutat kapitel.

Svag kreditefterfrågan

Den inhemska kreditefterfrågan var fortsatt låg under 1995, även om situatio-
nen förbättrades något i jämförelse med föregående år. De icke-finansiella
företagens och hushållens skuldkonsolidering synes ha avstannat under 1995.
Hushållens sammanlagda krediter i bank och bostadsinstitut fortsatte visserli-
gen att minska men endast marginellt. Företagen fortsatte att nettoamortera
valutalån i svensk bank, men ökade kronupplåningen.

Kreditefterfrågan var särskilt svag om man beaktar den starka BNP-tillväx-
ten under året. En viktig orsak var den fortsatt låga byggaktiviteten. Industrins
snabba investeringstillväxt avspeglades inte heller i en ökad kreditgivning till
företagssektorn. Investeringarna förefaller i stället i betydande utsträckning
ha finansierats med internt genererade vinstmedel och med direktupplåning i
utlandet.

Till följd av efterfrågeläget ökade konkurrensen på kreditmarknaden. Ban-
kerna bibehöll under året en låg marginal mellan utlåningsräntor och korta
marknadsräntor.

Redog.

1995/96:RB1

Konkurrens om sparandet

Sparandet i hushållssektorn var i ett historiskt perspektiv fortsatt högt under
1995. Hushållens sparkvot var under 1995 ca 71/2 procent av den disponibla
inkomsten, i jämförelse med 1 procent i genomsnitt under 1980-talet. Margi-
nalen mellan inlåningsräntan och marknadsräntan var fortsatt stor till följd av
det höga sparandeutbudet.

De etablerade bankerna fick ökad konkurrens om sparmedlen från nyeta-
bleringar. Under 1995 etablerades en ny svensk bank liksom sex filialer till
utländska bankföretag. Bankerna fick också konkurrens från andra finansiella
placeringar än bankinlåning. En betydande del av hushållens finansiella spa-
rande kanaliserades till privatobligationer. Stocken av privatobligationer mer

Diagram 12. Utlåning till svensk allmänhet

Procentuell förändring, tolvmånaderstal

2 Riksdagen 1995/96. 2 samt. RB1

Diagram 13. Bankernas in- och utlåningsränta samt statsskuldväxelräntan
Procent

Redog.

1995/96: RB1

Statsskuldväxelränta ■ 6 mån

Utlåningsränta

Inlåningsränta

än fördubblades från halvårsskiftet 1994 till halvårsskiftet 1995. En viktig
orsak till den mycket kraftiga ökningen var att obligationerna löpte med en
betydligt högre ränta än den som bankerna erbjöd. Under andra halvåret avtog
ökningstakten bl.a. på grund av att skillnaden mellan lång och kort marknads-
ränta minskade.

Även andra sparformer utanför bankerna attraherade sparmedel. Sålunda
hade försäkringssparandet en fortsatt gynnsam utveckling. Samtidigt valde
företagen att i ökad utsträckning placera sina likvida medel på värdepappers-
marknaden i form av statsskuldväxlar och andra certifikat.

Fortsatt stabilisering i finanssektorn

Bankernas kreditvolym ökade - om än obetydligt - under andra hälften av
1995 medan bostadsinstitutens utlåning till allmänheten minskade. Samtidigt
utvecklades inlåningsvolymema svagt av orsaker som tidigare berörts. Den
totala differensen mellan bankernas in- och utlåningsräntor minskade något
under året. Vid årets slut var räntedifferensen 5,5 procentenheter. Detta var i
paritet med nivån innan bankkrisen tog sin början. Bankernas räntenetto för-
bättrades dock överlag bl.a. på grund av en minskning av de nödlidande kredi-
terna. Samtidigt minskade kreditförlusterna kraftigt vilket medförde att resul-
taten för sektorn som helhet blev relativt gott. Totalt sett förbättrades den fi-
nansiella ställningen i banksektorn under 1995. Kapitaltäckningsgraden låg
kvar på en hög nivå.

Även bostadsinstituten uppvisade under året en positiv resultatutveckling.
Resultatförbättringen berodde även här på fallande kreditförluster men också
på minskade refinansieringskostnader till följd av hushållens köp av privatob-
ligationer från bostadsinstituten. Stabiliseringen av situationen i banker och
bostadsinstitut gjorde det möjligt att föreslå att bankstödet avskaffas.

Bankernas innehav av fastigheter var under 1995 fortfarande mycket om-

fattande, vilket medförde en känslighet för fastighetsprisförändringar och där-
med för ränteutvecklingen. Politiska beslut under 1995 kommer att göra det
möjligt för bankerna att under 1996 dela ut aktier i bankernas fastighetsbolag
till sina aktieägare. Om så blir fallet bör stabiliteten i banksystemet förbättras
ytterligare.

Deri vatmarknaden

Derivatmarknaden har på senare år utvecklats i snabb takt, såväl inom landet
som internationellt. Detta faktum har förorsakat en debatt om eventuella sy-
stemrisker förknippade med denna utveckling. Riksbanken deltog under vå-
ren 1995 i en internationell undersökning i syfte att kartlägga derivatmarkna-
den. Undersökningen visade att den totala utestående volymen av derivatin-
strument på den inhemska marknaden uppgick till 7 097 miljarder kronor,
mätt i underliggande nominella belopp, varav OTC-marknadens andel ut-
gjorde 85 procent. Större delen av OTC-marknaden består av standardiserade
derivatprodukter för vilka preciserade säkerhetskrav gäller. De instrument
som inte är standardiserade och som därför bedöms vara de mest riskfyllda,
utgjorde således en mycket liten del av omsättningen på derivatmarknaden.

Redog.

1995/96:RB1

Diagram 14. Kreditförlusterna i bankkoncernerna

Miljarder kronor

Anm. Kreditförlusterna för 1995 är uppskattade på basis av utvecklingen un-
der årets första nio månader.

Penning- och valutapolitiskt kalendarium

2 januari

Riksbanken fastställer referensräntan diskontot till 7 procent att gälla fr.o.m.
den 3 januari 1995.

9 februari

Riksbankschefen beslutar höja den/asta reporäntan från 7,60 procent till 7,80
procent att gälla fr.o.m. den 15 februari 1995. Samtidigt introduceras variabla
repor.

9 februari

Riksbanken beslutar höja golvet och taket i räntekorridoren med en halv pro-
centenhet vardera. Inlåningsräntan höjs från 6,0 procent till 6,50 procent och
utlåningsräntan höjs från 8,0 procent till 8,50 procent. Beslutet träder i kraft
den 15 februari 1995.

14 februari

Högst accepterad ränta på variabel repa är 7,60 procent att gälla fr.o.m. den

15 februari 1995.

27 februari

Högst accepterad ränta på variabel repa är 7,83 procent att gälla fr.o.m. den
22 februari 1995.

28 februari

Högst accepterad ränta på variabel repa är 7,90 procent att gälla fr.o.m. den
1 mars 1995.

7 mars

Högst accepterad ränta på variabel repa är 8,05 procent att gälla fr.o.m. den

8 mars 1995.

8 mars

Riksbanken meddelar sitt beslut att övergå till att köpa statspapper i andra-
handsmarknaden i stället för direkta köp i Riksgäldskontorets emissioner. Be-
slutet är föranlett av EU:s förbud för centralbanker att köpa statspapper i pri-
märmarknaden.

Redog.

1995/96: RB1

14 mars

Riksbankschefen beslutar höja den fasta reporäntan från 7,80 procent till 8,10
procent att gälla fr.o.m. den 15 mars 1995.

21 mars

Riksbankschefen beslutar höja den fasta reporäntan från 8,10 procent till 8,15
procent att gälla fr.o.m. den 22 mars 1995.

28 mars

Riksbankschefen beslutar höja den fasta reporäntan från 8,15 procent till 8,20
procent att gälla fr.o.m. den 29 mars 1995.

3 april

Riksbanken fastställer referensräntan diskontot till 7 procent att gälla fr.o.m.
den 4 april 1995.

4 april

Riksbankschefen beslutar höja den/asta reporäntan från 8,20 procent till 8,27
procent att gälla fr.o.m. den 5 april 1995.

11 april

Riksbankschefen beslutar höja den fasta reporäntan från 8,27 procent till 8,34
procent att gälla fr.o.m. den 12 april 1995.

11 april

Riksbanken ingår ett svapp-avtal med Europeiska monetära institutet, EM1.
Avtalet innebär att 20 procent av dollarreserven och 20 procent av guldreser-
ven svappas mot ecu.

12 april

Riksbanken beslutar justera rän te korridoren. Inlåningsräntan höjs från 6,5
procent till 7,5 procent och utlåningsräntan höjs från 8,5 procent till 9,0 pro-
cent. Beslutet träder i kraft den 19 april 1995.

18 april

Riksbankschefen beslutar höja den fasta reporäntan från 8,34 procent till 8,41
procent att gälla fr.o.m. den 19 april 1995.

6 juni

Riksbankschefen beslutar höja den fasta reporäntan från 8,41 procent till 8,66
procent att gälla fr.o.m. den 7 juni 1995.

29 juni

Riksbanken beslutar höja in- och utlåningsräntan med 0,5 procentenheter
vardera. Inlåningsräntan sätts till 8 procent och utlåningsräntan till 9,5 pro-
cent. Beslutet träder i kraft den 5 juli 1995.

Redog.

1995/96:RB1

3 juli

Riksbanken fastställer referensräntan diskontot till 7,5 procent med verkan
fr.o.m. den 4 juli 1995.

4 juli

Riksbankschefen beslutar höja åen fasta reporäntan från 8,66 procent till 8,91
procent att gälla fr.o.m. den 5 juli 1995.

5 oktober

Riksbanken fastställer referensräntan diskontot till 7,0 procent med verkan
fr.o.m. den 6 oktober 1995.

Redog.

1995/96:RB1

Internationellt samarbete

Europeiska unionen

Sverige blev medlem av Europeiska unionen (EU) den 1 januari 1995. Sedan
dess deltar Riksbanken fullt ut i centralbankssamarbetet inom EU.

Samarbetet inom Europeiska monetära institutet (EMI) syftar dels till att
förstärka den penningpolitiska samordningen mellan EU-ländema, dels till
att förbereda upprättandet av en ekonomisk och monetär union (EMU) och
införandet av en enda valuta. För detta valutaområde ska en enhetlig penning-
politik utformas av Europeiska centralbanken (ECB), som tillsammans med
centralbankerna i de deltagande länderna kommer att bilda Europeiska cen-
tralbankssystemet (ECBS). Enligt fördraget ska EMI förbereda verksamheten
i ECBS och rapportera om dessa förberedelser före slutet av 1996.

I april 1995 gav EMI ut en årsrapport över sitt första verksamhetsår. I no-
vember gav EMI, i enlighet med artikel 7 i EMI:s stadga, ut en lägesrapport
om EMU-förberedelsema. I denna rapport ingick även en bedömning av vilka
framsteg medlemsländerna gjort vad gäller att uppfylla fördragets konver-
genskrav och att förbereda anpassningen av lagstiftningen för de nationella
centralbankerna.

I november offentliggjorde EMI i ett referensscenario, i enlighet med Euro-
peiska rådets uppdrag från mötet i Cannes i juni, sin syn på övergången till
en enda valuta. Denna övergång kan av praktiska skäl inte ske vid en enda
tidpunkt, och referensscenariot beskriver de delsteg som behöver tas.

Enligt EMI behöver beslutet om vilka länder som ska ingå i valutaområdet
tas omkring ett år före låsningen av växelkurserna mellan de deltagande valu-
torna. Enligt fördraget förutses detta ske den 1 januari 1999. Under denna
mellanliggande period upprättas ECBS och de sista förberedelserna för över-
gången beslutas formellt. Sedan växelkurserna låsts kommer den enhetliga
penningpolitiken att definieras och genomföras i den gemensamma valutan.
Då läggs systemet för överföring av stora betalningar genom centralbankerna
om till denna valutaenhet. På olika sätt ska övergången till den gemensamma
valutan i den privata sektorn främjas under övergångsperioden.

Senast tre år efter det att växelkurserna låsts ska sedlar och mynt i den ge-
mensamma valutan introduceras. Då inleds den sista sexmånadersperioden
för övergången. Därefter upphör de nationella valutorna att finnas till.

EMI:s rapport ”Övergången till gemensam valuta” låg till grund för Eko-
fin-rådets rapport om övergången till en gemensam valuta som antogs av
Europeiska rådet vid dess möte i Madrid i december. Vid detta möte bestäm-
des även att den gemensamma valutan ska benämnas euro.

Riksbanken har på olika sätt deltagit i EMI:s arbete under året. Riksbanks-
chefen är ledamot av EMI:s råd, och tjänstemän från Riksbanken har deltagit
i de undergrupper inom EMI som utrett frågorna inför ställningstagande i
EMI:s råd. Sådana undergrupper finns för penningpolitik, valutapolitik, bank-
tillsyn, betalningssystem, statistik, sedlar, redovisning, informationssystem
och legala frågor.

Riksbanken är också sedan årsskiftet 1994/95 part i avtalet om Europeiska
monetära systemet (EMS), som reglerar de valutapolitiska förfarandena mel-
lan centralbankerna i EU-ländema. EMS syftar till att upprätthålla en zon av

Redog.

1995/96:RB1

monetär stabilitet i Europa. En central del i avtalet är växelkursmekanismen Redog.
ERM, men Riksbanken står tills vidare utanför den delen av EMS-avtalet. 1995/96:RB1

Riksbanken är därtill representerad i ett antal kommittéer i anslutning till
EU-rådets och kommissionens verksamhet. Monetära kommittén har en cen-
tral roll i granskningen av medlemsländernas ekonomiska politik. Kommittén
bereder främst sådana frågor och finansiella frågor till Ekofm-rådet efter för-
slag av Kommissionen. Sverige företräds i kommittén av en statssekreterare
från Finansdepartementet samt av en av de vice riksbankscheferna. Vidare
deltar riksbankschefen vid sidan av finansministern i de informella Ekofin-
möten som ordnas varje halvår.

Ekonomisk-politiska kommittén analyserar och bereder frågor av mera
långsiktig och strukturell art inför diskussioner i Ekofm-rådet. Såväl Finans-
departementet som Riksbanken är representerade i kommittén.

Riksbanken engageras i EU-samarbetet även genom sin representation i
EG-kommissionens rådgivande bankkommitté (BAC) för överläggningar
kring banklagstiftningen, respektive i kommittéer inom EG-kommissionens
statistikbyrå, EU RO STAT, vad gäller monetär och finansiell statistik samt be-
talningsbalansstatistik.

Internationella valutafonden

I Internationella valutafonden (IMF) ingår Sverige tillsammans med övriga
nordiska länder samt de baltiska länderna i en gemensam valkrets. Posten som
valkretsens representant i valutafondens exekutivstyrelse alternerar mellan de
nordiska länderna. Från årsskiftet 1995/96 innehar Sverige denna post. Sve-
rige får därmed ansvaret för att samordna instruktionerna till valkretsens sty-
relserepresentant. Riksbanken svarar för de officiella förbindelserna mellan
Sverige och IMF.

Det gångna året i Internationella valutafonden har karakteriserats av ett
ökat behov av finansiellt stöd till Mexiko, till u-länder och framför allt till
tidigare planekonomier under omvandling s.k. transitionsländer. Detta med-
förde kraftigt ökad efterfrågan på IMF: s resurser. Omvandlingen av planeko-
nomier till marknadsekonomier har dessutom ökat behovet av tekniskt bi-
stånd, dvs. överföring av praktisk och teoretisk kunskap. Under de senaste
fem åren har denna verksamhet ökat med 75 procent.

Fondens roll har förstärkts i efterdyningarna av Mexikokrisen. Den 1 feb-
ruari 1995 beslöt exekutivstyrelsen att bevilja Mexiko ett 18-månaders
standby-avtal på 17,8 miljarder dollar. Detta var det största finansieringspaket
som någonsin har ställts till förfogande för ett medlemsland. Mexiko har
också fått stora bilaterala lån från ett antal länder, främst USA, för att lösa
sina akuta betalningsbalansproblem. En stor del av arbetet inom valutafonden
under året har handlat om att förebygga och om hur man hanterar kriser lik-
nande den i Mexiko. IMF har lagt upp riktlinjerna för en strategi med kompo-
nenter som syftar till stärkt övervakning, förbättrad krishantering och ökade
finansiella resurser.

Fondens övervakningsfunktion kommer framöver att förstärkas via flera
kanaler. En av IMF:s viktigaste uppgifter är att övervaka medlemsländernas
växelkurspolitik och se till att medlemsländerna har ett effektivt och funge-
rande monetärt system.

IMF fyller denna uppgift på två sätt; dels genom en diskussion på global
nivå i publikationen ”World Economic Outlook” och dels genom årliga kon-
sultationer med medlemsländerna. Konsultationerna fyller en mycket viktig
funktion i övervakningen.

Den ekonomiska övervakningen av medlemsländerna ska framöver effekti-
viseras och förbättras. Detta ska bl.a. ske genom att höja kvaliteten på statisti-
ken och öka snabbheten i datainsamlingen från medlemsländerna. Därigenom
kan IMF upptäcka potentiella problem på ett tidigare stadium och föreslå
förebyggande ekonomisk-politiska åtgärder. IMF ska också medverka till att
allmänheten och de finansiella marknaderna får bättre ekonomisk information
från medlemsländerna.

För att snabbare kunna fatta beslut om åtgärder och finansiering vid fram-
tida krissituationer har IMF beslutat att etablera en speciell beslutsprocedur,
Emergency Financing Mechanism. Denna procedur syftar bl.a. till att i högre
grad involvera IMF:s styrelse i beslutsprocessen.

Vad gäller ökade finansiella resurser, har under året diskuterats dels hur
mycket medlemsländernas kvoter i IMF bör höjas, dels hur IMF kan förses
med ytterligare medel genom det speciella låneavtal som finns med G 10-län-
dema (se nedan).

De sammanlagda betalningsdröjsmålen till IMF ökade något under 1995.
Trots detta minskade antalet länder med betalningsdröjsmål. Fyra afrikanska
länder står nu för huvuddelen av betalningsdröjsmålen.

Under året antogs Brunei och Bosnien-Herzegovina som nya medlemmar
i valutafonden. Totalt uppgick antalet medlemmar vid slutet av 1995 till 181
stycken.

Tekniskt bistånd

Många u-länder och östländer har behov inte bara av finansiellt stöd genom
lån och bistånd utan också av att bygga upp praktisk och teoretisk kunskap.
IMF ger därför kurser i exempelvis penningpolitik, finanspolitik och betal-
ningsbalansstatistik vid sitt institut i Washington. IMF och andra multilaterala
organisationer samt vissa enskilda länder finansierar ett kursutbud vid Joint
Vienna Institute i Wien. Dessa kurser är i första hand avsedda för personer
från centralbanker och finansdepartement i de länder som nu genomgår en
omvandling från plan till marknadsekonomi. Experter från Riksbanken med-
verkade under året i föreläsningar vid detta institut samt vid en del andra av
IMF anordnade seminarier riktade till dessa länder.

IMF förmedlar även omfattande tekniskt bistånd till medlemsländers cen-
tralbanker genom expertbesök eller permanent placerade experter. Riksban-
ken har i detta sammanhang ställt experter till IMF:s förfogande för insatser
i Estland, Iran, Lettland, Litauen, Ryssland och Tjeckien.

Riksbanken gav under 1995 tekniskt bistånd också bilateralt. Sådant bi-
stånd gällde främst de baltiska länderna och avsåg utbyte av kunskap och erfa-
renheter inom ett brett fält av centralbanksfunktioner. Under året avslutades
ett utbildningsprogram i Handelshögskolans i Stockholm regi. Programmet,
som inriktades på bankverksamhet, juridik och ledarskap genomfördes i
Stockholm och Riga. Riksbanken finansierade denna utbildning och medver-
kade med föreläsare.

Redog.

1995/96:RB1

Sveriges relationer till IMF

Sveriges kvot, kapitalinsats, i valutafonden uppgår till 1 614 miljoner SDR
(ca 12,1 miljarder kronor). Detta motsvarar en röstandel på 1,10 procent i
IMF. Sverige har tilldelats totalt 246,53 miljoner SDR. Inom ramen för ett
avtal om frivilliga transaktioner i SDR har andra IMF-medlemmar köpt och
sålt SDR till Riksbanken utöver det ordinarie tilldelningsförfarandet. Som en
följd härav har Riksbankens SDR-innehav under 1995 ökat med 250 miljoner
SDR till 296,8 miljoner SDR.

Tabell 1. IMF:s finansiella transaktioner

Uppgifter vid slutet av respektive år
Miljarder SDR

	1993	1994	1995
Kreditutbetalningar	5,0	4,98	16,97
Utbetalningar SAF/ESAF	0,3	0,88	1.43
Återbetalningar till	3,8	4,6	6,6
IMF på lämnade krediter Återbetalningar till IMF på SAF/ESAF	0.09	0,2	0,4
Totalt nettoutflöde från in/utlåning	1,4	1.1	11.4

1995-12-28 var 1 SDR (XDR) = 9,85914 SEK

Världsbanken

Enligt EG:s regler kan Riksbanken inte längre ansvara för finansieringen av
den svenska inbetalda andelen i Världsbanken eftersom detta normalt inte är
en penning- eller valutapolitisk uppgift. Under 1995 överfördes således den
inbetalda delen av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken (IBRD; International
Bank for Reconstruction and Development) till regeringen.

BIS

Bank for International Settlements (BIS) har till uppgift att främja samarbete
mellan G 10-ländemas1 centralbanker. För medlemsbankerna utgör därför
BIS både diskussionsforum och utredningsorgan i penning- och valutapoli-
tiska frågor. BIS utför också finansiella transaktioner för centralbankernas
räkning och kan på andra sätt delta i internationella finansiella arrangemang.
BIS fungerar även som sekretariat för ett antal sakorienterade kommittéer
inom tiogruppen vilkas arbete beskrivs nedan. Riksbanken var under 1995,
liksom under de flesta år sedan BIS tillkomst 1930, företrädd i BIS styrelse.

G 10

Tiogruppen utgör ett forum för internationella ekonomiska diskussioner.
G 1 O-samarbete bedrivs i olika former, både mellan medlemsländernas cen-
tralbanker och mellan centralbankerna och finansministerierna.

G 10 slutförde under året en studie av sparande, investeringar och real rän-
teutveckling. Där konstaterades bl.a. att det globala sparandet har sjunkit,

1 Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien,
Sverige, Tyskland och USA.

Redog.

1995/96:RB 1

Betalningsväsendet

Betalningsmedelsförsörjningen

Riksbanken svarar för landets försörjning av sedlar och mynt och har ensam
rätt att ge ut sedlar och mynt samt att bestämma utformningen av dessa. Riks-
bankens kontor förser post och banker med sedlar och mynt av rimlig kvalitet
och på av Riksbanken fastställd servicenivå. Vid sidan av denna basverksam-
het bedriver Riksbanken även affärsverksamhet där banken mot betalning ut-
för vissa tjänster.

Vid ingången av 1995 fanns 16 riksbankskontor och tre depåer. Under året
har ett riksbankskontor ombildats till depå. Under året har beslut fattats att
kontoret i Karlstad tills vidare ska finnas kvar. Kontorsnätet kommer vid ut-
gången av 1997 bestå av elva riksbankskontor och mellan fyra och åtta depåer.
Diskussion om inrättande av depåer pågår för närvarande vid de fyra orter där
riksbankskontor ska läggas ner under 1996 och 1997.

Redog.

1995/96:RB1

Sedel- och myntserie

Den nuvarande sedel- och myntserien omfattar fyra valörer av varje sort.

Sedlar från föregående sedelserie är fortfarande giltiga betalningsmedel,
men dras successivt in. Dessa sedlar utgör i antal för närvarande 20 procent
av samtliga utelöpande sedlar och har ett sammanlagt värde av 3,8 miljarder
kronor. Riksbanken har i en skrivelse till riksdagen föreslagit att dessa sedlar
ska upphöra att vara lagliga betalningsmedel efter utgången av 1998. Riks-
banken löser efter prövning även in sedlar från äldre sedelserier.

Under första kvartalet 1996 kommer en ny 50-kronorssedel att införas och
senast under 1997 ska en ny mindre 20-kronorssedel i annan färgsättning er-
sätta den nuvarande 20-kronorssedel n.

Sedlar

Värdet av utelöpande sedlar uppgick vid utgången av 1995 till ca 73 miljarder
kronor, vilket är detsamma som vid årsskiftet dessförinnan. Antalet utelö-
pande sedlar minskar däremot marginellt beroende på förändringarna i sedel-
och myntseriema. Av diagram 1 och 2 framgår utvecklingen av den utelö-
pande sedelmängden (exkl. 5-kronorssedlar och 10000-kronorssedlar) dels i
värde (miljarder kronor), dels i volym (miljoner stycken).

främst till följd av en försvagning av det offentliga sparandet, och att den reala
räntenivån har stigit.

En annan arbetsgrupp har under året studerat olika alternativ för att vidga
de generella lånearrangemangen (General Arrangements to Borrow) till IMF
En riktlinje för arbetet i gruppen har varit G 7-ländemas uppmaning att för-
dubbla det totala lånebeloppet. Arbetsgruppen har även analyserat möjlighe-
terna att öka låneramarna genom att vidga kretsen av länder som ingår i arran-
gemangen.

Baselkommitténför banktillsyn lade under 1995 fram ett förslag om att ut-
vidga kapitalkraven för bankerna inom G 10-ländema till att omfatta även
olika former av marknadsrisker. Förslaget godtogs av centralbankscheferna
den 11 december 1995, och ska träda i kraft vid utgången av 1997. En harmo-
nisering mellan ”Basel-reglema” och de motsvarande kapitalkrav som till-
lämpas inom EU har påbörjats. Kommittén har under 1995 även presenterat
riktlinjer för en harmoniserad redovisning av bankernas handels- och derivat-
transaktioner.

Betalningssystemkommittén analyserar olika frågor som berör betalnings-
systemens effektivitet och stabilitet. I december slutfördes en analys av av-
vecklingsriskema i valutahandel (Herstatt-risker), och förslag hur dessa bör
hanteras och minskas. Förslagen berör både bankernas och centralbankernas
arrangemang och rutiner. Frågor förknippade med användningen av säkerhe-
ter över gränserna, med en kartläggning av clearing och avveckling på derivat-
marknaderna i de olika G 10-ländema, har också analyserats under året. Ett
arbete rörande nya former av elektroniska betalningar (prepaid-cards m.m.)
har initierats under året.

Euromarknadskommittén diskuterar utvecklingen på de internationella fi-
nansiella marknaderna. Också under 1995 uppmärksammades derivatmark-
naderna. En internationell enkätundersökning, i vilken Riksbanken deltog,
gjordes under våren för att kartlägga derivatmarknadens struktur och risker.
Undersökningen publicerades i december 1995 (se sid. 19).

Guld- och valutakommittén diskuterar främst utvecklingen på valutamark-
naderna samt frågor i anslutning till denna.

Övrigt kommittéarbete

Inom ramen för Economic Policy Committee i OECD fördes diskussioner om
medlemsländernas ekonomiska utveckling. Inom Committee on Financial
Markets i OECD diskuterades strukturfrågor på de internationella finansiella
marknaderna. Committee on Capital Movements and Invisible Transactions,
också inom OECD, har under 1995 liksom tidigare granskat systemen för fria
kapitalrörelser hos både medlemsländer och länder som söker tillträde till
OECD. I slutet av året antogs Tjeckien som ny medlem. Inom OECD påbörja-
des under året även förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal, MAI.

Redog.

1995/96: RB1

Diagram I. Utelöpande sedlar, värde
Ultimo respektive år. Miljarder kronor

Redog.

1995/96: RB1

Diagram 2. Utelöpande sedlar, antal
Ultimo respektive år. Miljoner stycken

1985

1987

1989

1991

Inströmningen av sedlar till Riksbanken minskade marginellt under 1995,
vilket framgår av diagram 3.

Diagram 3. Inströmning av sedlar

Miljoner stycken

Redog.

1995/96: RB1

S 10 S 20 ■ 50 □ 100 □ 500 □ 1000

Inströmningen av 100-kronorssedeln minskar. Detta beror dels på Riksban-
kens åtgärder för att påverka sedelströmmama genom att lämna ut mottagna
sedlar utan mellanliggande sortering, dels på en ökad användning av 500-kro-
norssedlar. Ett visst minskat intresse för 1 000-kronorssedlar kan bero på osä-
kerhet hos allmänheten på grund av de falska 1 000-kronorssedlar som avslö-
jats under året. Ett informationsmaterial för äkthetskontroll av svenska sedlar
har därför tagits fram.

Vid utgången av 1987 upphörde vissa äldre sedlar att vara giltiga betal-
ningsmedel. Under 1995 har Riksbanken växlat in 6,5 miljoner kronor av
dessa äldre sedlar.

Minnesmynt

Under 1995 har minnesmynt givits ut med anledning av 1 000-årsjubileum av
svensk myntning. Detta minnesmynt finns i valörerna 1 000 kronor i guld och
200 kronor i silver, upplagorna har varit begränsade. Med anledning av FN:s
50-årsjubileum har en specialutgåva av 5-kronorsmyntet givits ut i en upplaga
på 300000 stycken.

Avgiftsbelagda tjänster

En utvärdering av avdelningens affärsverksamhet har genomförts under 1995.
Som en följd därav har nya riktlinjer för kalkylering och prissättning för af-
färsverksamheten inom BMA införts. Intäkterna från Riksbankens avgiftsbe-
lagda service på betalningsmedelsområdet uppgick till 92 miljoner kronor
1995. För 1996 är prognosen 89 miljoner kronor.

Samarbetet med Riksgäldskontoret om sparformen riksgäldskonto har fort-
satt under 1995. Intäkterna från denna verksamhet har minskat ytterligare.
Sammanlagt uppgår intäkterna för obligationshantering till 13 miljoner kro-
nor 1995.

RlX-systemet

I en penningekonomi används två typer av pengar - sedlar och mynt respek-
tive kontotillgodohavanden. De senare svarar för uppskattningsvis mellan 90
och 95 procent av det totala värde som genom betalningar överförs mellan
olika aktörer i ekonomin. För att hantera kontobaserade betalningar behövs
betalningsförmedlare/intermediärer, huvudsakligen banker och clearingorga-
nisationer. Dessa tillhandahåller konton och dator- och annan administrativ
kapacitet för att flytta pengar mellan olika konton.

Betalningar måste kunna genomföras oavsett om betalningsavsändaren och
betalningsmottagaren har sina konton hos samma eller hos olika förmedlare.
För att klara detta krävs en infrastruktur där betalningsuppdragen kan proces-
sas och penningflödena kanaliseras till och från olika konton och institut. Det
är denna infrastruktur som utgör betalningssystemet. Att detta system funge-
rar väl är av central betydelse, såväl för den reala ekonomin som för de finan-
siella marknadernas funktionsförmåga. Därmed är det också en förutsättning
för en effektiv penningpolitik.

Betalningssystemfrågorna, och i synnerhet de s.k. systemrisker som vidlå-
ter denna infrastruktur, har de senaste åren blivit föremål för ett starkt ökat
intresse, framför allt bland centralbankerna. Orsakerna är den snabba och
kraftiga ökning av de finansiella flödena som skett inom och mellan de natio-
nella finansiella systemen. Dessa är i sin tur ett resultat av internationalise-
ring, avreglering och kommunikationsteknologiska landvinningar.

I institutionell mening bärs betalningssystemet framför allt upp av Riks-
banken och bankerna, där bankernas inlåningskonton utgör basen. Riksban-
ken kan ses som knutpunkten i detta samlade nätverk; över bankernas konton
i Riksbanken sker dels de direkta betalningarna mellan bankerna, dels avveck-
lingen av de betalningsuppdrag från bankkunder som förmedlats från en bank
till en annan. Detta sker inom ramen för Riksbankens RlX-system. Via delta-
garnas konton i RlX-systemet kan Riksbanken också - sedan den 1 januari
1995 mot ställande av full säkerhet - ge kredit till bankerna; under dagen för
att säkerställa ett friktionsfritt betalningsflöde och över natten som ett led i
penningpolitiken. RlX-systemet utgör därmed också en del av penningpoliti-
kens infrastruktur.

RlX-systemet är ett system som baseras på principen om bruttoavveckling
i realtid (real time gross settlement, RTGS). Detta betyder att betalningar kan
avvecklas en och en och att de medel som förs in på bankernas konton i Riks-
banken omedelbart blir tillgängliga för nya betalningar under hela den tid sy-
stemet är öppet. Detta systemkoncept har införts eller är under införande i
samtliga EU-länder som bas för det kommande gemensamma nätverket för
stora betalningar, det s.k. TARGET-systemet som ska tas i drift vid över-
gången till en gemensam valuta.

Vid utgången av 1995 deltog, förutom Riksbanken, tjugotvå institut i RIX.
Med undantag av Bankgirocentralen (BGC), Värdepapperscen trålen (VPC),
OM Stockholm AB och Riksgäldskontoret är dessa institut banker. Antalet
transaktioner var i december 1995 i genomsnitt ca 1 200 per dag och dagsom-
sättningen ca 300 miljarder kronor, motsvarande storleksordningen 20 pro-
cent av 1995 års BNP. Annorlunda uttryckt omsätts i systemet ett belopp mot-
svarande ett års BNP på ca fem bankdagar.

Redog.

1995/96; RB1

Flera principiellt betydelsefulla förändringar i systemet har genomförts un-
der 1995, främst avskaffandet av alla blancokrediter (såväl över natten som
under dagen) och avskaffandet av det s.k. tolvslaget (se nedan). De gemen-
samma nämnarna för dessa och andra åtgärder har varit att ge aktörerna incita-
ment till förbättrad riskhantering, att öka transparensen i systemet och att an-
passa systemet till förändringar i omvärlden, i synnerhet till de krav som ställs
inom ramen för det europeiska centralbankssamarbetet.

RlX-systemet möjliggör som nämnts en löpande betalningsavveckling.
Trots detta har betalningar intill nyligen av tradition samlats upp och avveck-
lats i klump vid en viss tidpunkt varje dag - tolvslaget. Under 1995 avskaffa-
des tolvslaget och Riksbanken tog initiativ till att bryta upp den samlade av-
vecklingen och att sprida olika slags betalningar över dagen. På basis av en
överenkommelse som bankerna träffat sinsemellan, introducerades dessa nya
rutiner i början av december. Detta skall dock ses som ett första steg mot en
mer kontinuerlig betalningsavveckling. En sådan skulle innebära att likvidi-
tetsbehoven blev mindre koncentrerade till vissa tidpunkter på dagen, samti-
digt som betalningsprocessen blir snabbare. Detta innebär i sin tur minskade
finansiella risker för deltagarna och möjligheter till snabbare betalningsser-
vice för bankernas kunder. För att underlätta en fortsättning av denna process
ska RlX-systemet under 1996 anpassas så att det blir möjligt att koppla ihop
systemet med bankernas datasystem.

Redog.

1995/96: RB1

Diagram 4. Omsättningen i RlX-systemet och VP-handeln

Procent av BNP

En annan förändring som genomförts under 1995, och med samma syfte, är
att bankernas s.k. stora kundbetalningar (betalningar överstigande 50 miljoner
kronor), numera avvecklas individuellt och löpande under dagen.

Omsättningsutvecklingen i RIX styrs givetvis av det underliggande värdet
av de betalningar som görs inom banksystemet, men också i hög grad av hur
olika slag av transaktioner hanteras inom ramen för RlX-systemet. Som fram-
går av diagram 4 skedde en kraftig ökning av omsättningen på värdepappers-
marknaderna åren 1992-1994, samtidigt som omsättningen i RIX minskade.

Detta berodde på att penningmarknadstransaktionema under loppet av 1993
lades om till att nettas multilateralt inom ramen för VP-systemet. Under 1995
däremot ökade omsättningen i RlX-systemet. Huvudförklaringen här är den
omvända; att stora kundbetalningar började avvecklas på bruttobasis under
året. Detta visade sig i en ökad omsättning.

Ett väl fungerande betalningssystem inom EU är en förutsättning för att en
gemensam penningpolitik ska kunna föras. En av de viktigaste uppgifterna
under 1995 har varit att delta i centralbankssamarbetet inom ramen för EMI,
där ett av målen är att anpassa RlX-systemet och andra nationella system så
att dessa kan kopplas samman med varandra, i form av det s.k. TARGET-
systemet, när den ekonomiska och monetära unionen bildas 1999.

Redog.

1995/96: RB1

3 Riksdagen 1995/96. 2 samt. RB1

Förvaltningsåtgärder

I detta avsnitt redovisas större organisatoriska förändringar inom Riksbanken
och vissa administrativa åtgärder. Dessutom lämnas en sammanställning av
avgivna remissyttranden.

Riksbankens organisation

Fullmäktige utsåg den 21 september 1995 chefekonomen Lars Heikensten till
vice riksbankschef efter Thomas Franzén. Thomas Franzén utsågs samma dag
av regeringen till riksgäldsdirektör och lämnade därför sin tjänst vid Riksban-
ken fr.o.m. den 25 september. Lars Heikensten tillträdde sin tjänst som vice
riksbankschef den 23 oktober 1995.

Fullmäktige beslutade den 21 september 1995 även att vid förhinder för
riksbankschefen ska Stefan Ingves i första hand och Lars Heikensten i andra
hand inträda som suppleant för denne i fullmäktige och även i övrigt överta
de uppgifter och befogenheter som tillfaller riksbankschefen.

Fullmäktige beslutade den 19 oktober 1995 om ny organisation för Riks-
banken (se bilaga 2). Riksbankens verksamhet delades in i tre block: penning-
och valutapolitik, betalningsväsende och administration. Direkt under riks-
bankschefen placerades tre stabsenheter: direktionssekretariatet, informa-
tionssekretariatet och internationella sekretariatet.

Det penning- och valutapolitiska blocket, som leds av vice riksbankschef
Lars Heikensten, omfattar penning- och valutapolitiska avdelningen med
Richard Gröttheim som chef, ekonomiska avdelningen med Krister Anders-
son som chef, och avdelningen för finansiell statistik med Sigvard Ahlzén
som chef.

Richard Gröttheim förordnades den 11 augusti 1995 till chef för penning-
och valutapolitiska avdelningen. Avdelningen, som ansvarar för implemente-
ringen av penning- och valutapolitiken, berördes inte av omorganisationen.

Ekonomiska avdelningen svarar för den makroekonomiska analysen. Vid
omorganisationen fördes även analys av frågor som rör penningmängds- och
kreditaggregat till avdelningen.

Avdelningen för finansiell statistik består av den tidigare betalningsbalans-
avdelningen och övriga statistikfunktioner inom det finansiella området. Av-
delningens ansvarsområde är betalningsbalansstatistik och finansmarknads-
statistik. Avdelningen ansvarar för insamling, sammanställning, publicering
och analys av statistiken.

Det andra blocket, som rör betalningsväsende i vid mening, leds av vice
riksbankschef Stefan Ingves. I blocket ingår betalningsmedelsavdelningen
med Hans Krook som chef och betalningssystemavdelningen med Kai Barvéll
som chef.

Betalningssystemavdelningen handhar betalningssystemfrågor, betal-
ningsavveckling och frågor rörande finansmarknadens struktur. Avdelningen
ansvarar för Riksbankens clearing- och betalningssystem RIX samt betal-
ningssystemfrågor i övrigt. Därutöver ansvarar avdelningen för att följa finan-
siella institut med betydelse för betalningssystemets stabilitet. Avdelningen
ska analysera de finansiella marknaderna ur ett stabilitetsperspektiv samt

Redog.

1995/96:RB1

strukturförändringars betydelse för genomslaget i penningpolitiken. Vidare
ansvarar avdelningen för handläggning, kontroll och analys av penning- och
valutapolitiska avdelningens transaktioner på de finansiella marknaderna.

Det administrativa blocket leds av en administrativ direktör, Kersti Eriksen.
I blocket ingår personal- och kompetensförsörjningsavdelningen med Inge-
mar Andréasson som chef, planerings- och ekonomiavdelningen med Lena
Kvist som chef, organisations- och förvaltningsavdelningen samt IT-avdel-
ningen. För de två sistnämnda avdelningarna är chefstjänsterna vakanta.

Personal- och kompetensförsörjningsavdelningen ansvarar för bankens
personalpolitik och kompetensförsörjning, som rekrytering och gemensamma
personalutvecklingsfrågor. Avdelningen ansvarar också för arbetsmiljöfrågor
samt för övrig personal- och löneadministration.

Planerings- och ekonomiavdelningen ansvarar för styrnings- och uppfölj-
ningssystem, verksamhetsplanering och budget, huvudbok, bokslut och årsre-
dovisning samt Riksbankens övriga redovisningsadministration.

Organisations- och förvaltningsavdelningen ansvarar för organisations-
och administrativt rationaliseringsarbete, diarium, fastighetsförvaltning,
transport, bevakning, intendentur och övrig intern service.

IT-avdelningen ansvarar huvudsakligen för samma uppgifter som den tidi-
gare ADB-avdelningen samt telefonifrågor.

Direkt under den administrativa direktören finns stabsfunktioner, främst sä-
kerhetsfunktionen.

Den nya organisationen trädde i kraft den 13 november 1995.

Redog.

1995/96: RB1

Riksbankens kontorsnät

Fullmäktige beslutade den 15 juni 1995 att betalningsmedelsavdelningens re-
gionala organisation och regionchefstjänstema ska avvecklas den 31 decem-
ber 1995. Från samma tidpunkt blir återstående riksbankskontor direkt under-
ställda avdelningschefen. Kontoret i Karlstad består tills vidare. Avveckling
av kontor enligt tidigare beslut fortsätter i enlighet med planerna.

Personal

Vid utgången av december månad 1995 var 833 personer anställda på Riks-
banken. Motsvarande siffra i december 1994 var 896 personer. Detta är en
minskning med 7 procent.

Av de anställda den sista december 1995 var 506 kvinnor (61 procent) och
327 män. På betalningsmedelsavdelningen var 73 procent kvinnor medan
motsvarande siffra på banken i övrigt var 47 procent. Medelåldern för an-
ställda på Riksbanken är 44 år.

Diagram 1. Antal anställda på Riksbanken

Fördelat på åldersgrupper och kön

Redog.

1995/96: RB1

Källa: Riksbanken

Under flera år har sjuktalet på Riksbanken sjunkit. Vid en jämförelse mel-
lan första halvåret 1994 och första halvåret 1995 har sjuktalet emellertid stigit
något.

Den externa personalrörligheten har sjunkit sedan början av 1990-talet. Un-
der 1994 var antalet externa rekryteringar ovanligt få beroende på den på-
gående översynen av verksamheten på huvudkontoret. Under 1995 har rörlig-
heten ökat både när det gäller personal som slutat och nyrekryteringar. Av de
45 personer som slutat under första halvåret 1995 har 15 slutat på grund av
arbetsbrist, 11 gått i pension och 19 sagt upp sig. Totalt för hela 1995 slutade
100 personer i banken och 47 personer rekryterades (se diagram 2).

Diagram 2. Personalrörlighet

Antal personer

Källa: Riksbanken

Några viktiga förvaltningsärenden

AB Tumba Bruk

Fullmäktige beslutade den 9 februari 1995 att med AB Tumba Bruk, av Riks-
bankens helägt bolag, träffa avtal om en specialutgåva av 5-kronorsmynt med
anledning av FN:s 5O-årsjubileum 1995. Myntet började cirkulera den 19 ok-
tober 1995.

Vid bolagsstämman den 15 juni 1995 i AB Tumba Bruk beslutades om ut-
delning på aktierna med 4,3 miljoner kronor. Till styrelseledamöter valdes
advokaten Johan Gernandt, ordförande, verkställande direktören Bengt Åke
Berg, f.d. riksdagsmannen Roland Brännström, direktörerna Hans Carlsson,
Gunnar Dahlsten och Bo Rassmuson, f.d. riksbankschefen Bengt Dennis samt
riksbanksdirektörema Louise Eidsmo och Hans Krook.

Intäkterna i bolaget minskade från 470 miljoner kronor 1993 till 449 miljo-
ner kronor 1994. Resultatet för 1994, före bokslutsdispositioner och skatt,
uppgick till 52,9 miljoner kronor (86,6 mkr 1993).

Fullmäktige utsåg den 30 november Urban Bäckström att företräda Riks-
banken vid den extra bolagsstämman i AB Tumba Bruk samma dag och upp-
drog åt Urban Bäckström att vid stämman rösta för att Hans Krook, med an-
ledning av dennes utnämning till chef för betalningsmedelsavdelningen,
skulle entledigas från uppdraget och att Kersti Eriksen skulle utses till ny leda-
mot av styrelsen.

Fullmäktige beslutade den 12 juni 1995 att en ny 50-kronorssedel ska intro-
duceras under första kvartalet 1996 och att en ny mindre 20-kronorssedel ska
introduceras senast under 1997.

Fullmäktige beslutade den 16 november att träffa avtal med AB Tumba
Bruk om tillverkning av två minnesmynt under 1996 med anledning av H M
Konungens 50-årsdag den 30 april 1996.

För att högtidlighålla kronprinsessan Victorias myndighetsdag den 14 juli

1995 lät AB Tumba Bruk prägla en särskild minnesmedalj.

Äldre sedlar

Den 2 november 1995 beslutade fullmäktige att i skrivelse till riksdagen lägga
fram förslag till lag om demonetisering av vissa äldre sedlar.

Budget 1996

Fullmäktige fastställde den 14 december 1995 budgeten för förvaltningskost-
nader och förvaltningsintäkter för 1996.

Under 1996 beräknas antalet budgeterade årsarbetskrafter minska till 742
jämfört med 779 under 1995. Inom betalningsmedelsavdelningen beräknas en
minskning med 26 årsarbetare och inom huvudkontoret med 11 årsarbetare.

Fullmäktige fastställde Riksbankens budget för förvaltningsutgifter för

1996 till 584,2 miljoner kronor och förvaltningsinkomster för 1996 till 143,5
miljoner kronor.

Redog.

1995/96:RB1

Remissyttranden avgivna av fullmäktige under 1995

03.16 Departementspromemorian Insättningsgaranti (Ds 1995:3). Avgivet till
Finansdepartementet.

03.16 Finansinspektionens förslag till allmänna råd om etiska riktlinjer hos
företag under inspektionens tillsyn. Avgivet till Finansinspektionen.

06.15 Betänkandet Långtidsutredningen 1995 (SOU 1995:4). Avgivet till Fi-
nansdepartementet.

09.07 Riksdagens revisorers rapport Valutareserven - förvaltning, avkastning
och storlek (1994/95:8). Avgivet till Riksdagens revisorer.

Redog.

1995/96: RB1

RIKSBANKENS BOKSLUT

Redog.

1995/96:RB1

Redovisningsprinciper

Riksbankens redovisning ska ge relevant information om Riksbankens
verksamhet. De tillämpade redovisningsprinciperna innebär att Riks-
bankens tillgångar och skulder är enhetligt värderade till gällande
marknadsvärden, med undantag av guld och anläggningstillgångar,
men inklusive Riksbankens terminsposition i utländsk valuta (ute-
stående valutaterminskontrakt som redovisas inom linjen) vid års- och
kvartalsskiften. För perioden mellan omvärderingstillfällena bokförs
transaktionerna till transaktionsvärde.

Såväl svenska som utländska värdepapper har värderats till markna-
dens köpkurs inklusive upplupen ränta till och med den 31 december
1995. Köpkurser per den 29 december 1995 har använts för såväl
svenska som utländska värdepapper.

Resultatposterna för ränteintäkter på Riksbankens värdepappers-
innehav innefattar efter marknadsvärderingen; avkastning i form av ku-
pongräntor, upplupna räntor, realiserade och orealiserade kursvinster
respektive kursförluster.

Det faktum att resultatet innefattar orealiserade kursvinster och kurs-
förluster medför att det redovisade resultatet varierar mellan boksluts-
tillfällena till följd av förändringar av det inhemska och internationella
ränteläget. Marknadsvärderingen av tillgångar och skulder innebär att
inkomster och utgifter i den utländska och inhemska rörelsen periodi-
seras. Rörelsens resultat och avkastning blir hänförda till det räken-
skapsår de avser i likhet med vad som skulle ha skett om Riksbankens
tillgångar och skulder hade realiserats på balansdagen.

Effekten av omvärderingen av tillgångar och skulder inklusive valu-
taterminspositionen i utländsk valuta till vid årsskiftet gällande valuta-
kurser redovisas netto i resultaträkningen under utländska rörelsen.

Ändrade redovisningsprinciper

Riksbanken har under 1995 ändrat sina redovisningsprinciper från
netto till bruttoredovisning för utlånings- och inlåningsrepor i ut-
ländska valutor och svenska kronor.

Utlåningsrepor för utländska rörelsen redovisas under ”Banker och
utländska värdepapper” och inlåningsrepor under ”Övriga utländska
skulder”. Utlåningsrepor för svenska rörelsen redovisas under ”Utlå-
ning, banker” och inlåningsrepor under ”Inlåning, banker”.

De värdepapper som Riksbanken lämnar som säkerhet vid inlånings-
repor, marknadsvärderas enligt de regler som gäller för Riksbankens
övriga värdepappersinnehav. Värdepapper som Riksbanken erhåller
vid utlåningsrepor marknadsvärderas däremot inte, eftersom de är att
betrakta som säkerhet för lån och inte är ägda av Riksbanken. I resultat-
räkningen redovisas intäkten från utlåningsrepor under ränteintäkter av
utlåning medan Riksbankens kostnad för inlåningsrepor redovisas un-
der räntekostnader för inhemska rörelsen.

Från och med 1995 har investeringar bokförts som tillgångar och
avskrivningar har skett enligt plan. Tidigare år har investeringar kost-
nadsförts under året.

BALANSRÄKNING per 31 december

Tillgångar, mkr

Redog.

1995/96: RB1

			1995	1994'	1993'
Guld och utländska tillgångar
Guld .............................................	Not	1	925	1 167	1 167
Särskilda dragningsrätter i IMF ...	Not	2	2 956	508	508
Reservposition i IMF ...................	Not	3	3 816	4 930	5 157
ECU-fordran på EMI ...................	Not	4	11 764	-	-
Banker och utländska värdepapper	Not	5	151 859	174 584	172819
Guld och valutareserv ......................			171 320	181 189	179 651
Sveriges andel i Världsbankens
grundfond, inbetalt belopp...............	Not	6	-	593	593
Övriga utländska tillgångar .............	Not	7	5	4	4
Inhemska tillgångar
Statspapper och obligationer ...........	Not	8	71025	87 326	101 464
Utlåning, banker ..............................	Not	9	2 607	10	1 263
Övriga inhemska tillgångar .............	Not 10		11480	2 983	131
Anläggningstillgångar
Anläggningstillgångar......................	Not 11		864	654	-
Summa tillgångar			257 301	272 759	283 106

Inom linjen förda poster, se not 34.

1 På grund av ändrade redovisningsprinciper för utlånings- och inlåningsrepor har siff-
rorna i balansräkningen för 1993 och 1994 justerats.

Skulder och eget kapital, mkr

Utländska skulder Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter i IMF....................... Övriga utländska skulder.................	Not 2 Not 12	1995	1994'	I9931
	Not 2 Not 12	2 457 3 484	2 699 3 447	2 835 3 998
Inhemska skulder
Inlåning. Riksgäldskontoret .........	Not 13	-	-	21 791
Inlåning, banker ...........................	Not 9	1 295	1 492	12 117
Inlåning, övriga............................	Not 14	17 640	15 084	12 962
Inlåning ............................................		18 935	16 576	46 870
Riksbankscertifikat ..........................	Not 15	75 142	107 960	61986
Kassakravsmedel .............................	Not 16	-	-	5 263
Särskilda räkningar ..........................	Not 17	586	922	1457
Övriga inhemska skulder.................	Not 18	3 466	177	1 538
Utelöpande sedlar och mynt
Sedlar ...........................................	Not 19	73 064	72 992	72414
Mynt.............................................	Not 20	3 596	3 450	3 308
Utelöpande sedlar och mynt ............ Resultatutjämningsfond och eget kapital		76 660	76 442	75 722
Resultatutjämningsfond ...............	Not 21	42 419	28 149	46 798
Eget kapital .................................. Resultatutjämningsfond och eget	Not 22	29 606	27 793	22 017
kapital...............................................		72 025	55 942	68 815
Arets resultat ..................................		4 546	8 594	14 622
Summa skulder och eget kapital		257 301	272 759	283 106

Redog.

1995/96: RB1

1 På grund av ändrade redovisningsprinciper för utlånings- och inlåningsrepor har siff-
rorna i balansräkningen för 1993 och 1994 justerats.

RESULTATRÄKNING PER 31 DECEMBER

Mkr

Redog.

1995/96:RB1

		1995	19942	19932
Utlandska rörelsen
Ränteintäkter....................................	Not 23	23 291	-2 966	19 974
Räntekostnader.................................	Not 24	- 182	- 155	-214
Omräkning av valutakurser..............	Not 25	-4 563	2 394	3 941
Summa utländska rörelsen		18 546	-727	23 701
Inhemska rörelsen
Ränteintäkter av statspapper m.m. ...	Not 26	11 169	690	12 733
Ränteintäkter av utlåning till
banker m.m......................................	Not 27	163	274	4 209
Räntekostnader m.m........................	Not 28	- 10 666	-9814	- 13 788
Summa inhemska rörelsen		666	-8 850	3 194
Förvaltningsintäkter .........................	Not 29	144	131	130
Förvaltningskostnader......................	Not 30	-533	-598	-548
Övriga intäkter .................................	Not 31	0	0	181
Övriga kostnader..............................	Not 32	-7	- 11	-4
Resultat före bokslutsdispositioner		18 816	- 10 055	26 654
Bokslutsdisposition
Upplösning av
resultatutjämningsfond.....................	Not 33		+ 18 649
Avsättning till
resultatutjämningsfond.....................	Not 33	- 14 270		- 12 032
Ärets resultat ..................................		4 546	8 594	14 622

2 Pä grund av ändrade redovisningsprinciper för utlånings- och inlåningsrepor har siff-
rorna i resultaträkningen för 1993 och 1994 justerats.

Kommentar till 1995 års bokslut

Översikt

Riksbankens resultat före bokslutsdispositioner uppvisade för år 1995 en
vinst på 18 816 mkr (-10 055 mkr 1994).

Balansomslutningen uppgick på balansdagen till 257 301 mkr (272759
mkr).

Riksbankens värdepappersinnehav marknadsvärderas till ett värde, mot-
svarande det värde innehavet skulle få om det realiserades på balansdagen,
enligt gällande redovisningsprinciper. Därigenom kommer det redovisade re-
sultatet att påverkas av upp- respektive nedskrivningar i värdepappersinneha-
vet till följd av förändringar i den inhemska och internationella räntenivån.
(Detta trots att Riksbanken har en långsiktig investeringshorisont i sitt värde-
pappersinnehav).

De inhemska och internationella marknadsräntorna har under 1995 fallit.
Detta har medfört att Riksbanken redovisat en vinst då värdepappersinneha-
vet, till följd av ett högre marknadsvärde per balansdagen, skrivits upp.

En nedskrivning av värdepappersinnehavet gjordes 1994, på grund av ett
lägre marknadsvärde orsakat av stigande marknadsräntor.

Resultatet i den utländska rörelsen uppgick till netto 18 546 mkr (-727 mkr)
och i den inhemska rörelsen till 666 mkr (-8 850 mkr). Riksbankens förvalt-
ningskostnader minskade till 533 mkr (598 mkr). Förvaltningsintäktema
ökade till 144 mkr (131 mkr).

Omvärderingar av Riksbankens nettoinnehav av valutor (valutareserv plus
terminsposition i utländska valutor) har inneburit en försämring av resultatet
med -4563 mkr (2 394 mkr). Kronan har apprecierats under året vilket har
medfört en negativ resultatpåverkan med avdrag för de terminspremier vilka
Riksbanken erhållit vid försäljning av utländska valutor på termin.

Ränteintäkter inom den utländska rörelsen uppgick till 23 291 mkr (-2 966
mkr). Utöver rena ränteintäkter ingår även orealiserade kursvinster, till följd
av en under året fällande internationell räntenivå.

Ränteintäkterna från svenska statspapper var också positiva 11 169 mkr
(690 mkr). Även denna ökning berodde på att orealiserade kursvinster i värde-
pappersinnehavet, till följd av en fallande svensk räntenivå, är inkluderade i
denna post.

Större förändringar av tillgångar och skulder

Valutareservens genomsnittliga behållning var under 1995 ca 188,9 mdkr
(175,5 mdkr).

Ökningen av Riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter (SDR), 2 448
mkr, beror på att vissa utvecklingsländer, via Internationella valutafonden, skaf-
fat sig valuta genom att sälja särskilda dragningsrätter till Riksbanken.

Riksbanken har under året haft en negativ terminsposition, utländska valu-
tor sålda på termin, på i genomsnitt ca 126,4 mdkr (143,0 mdkr). Nettoinneha-
vet av utländska valutor har under året i genomsnitt uppgått till ca 63,0 mdkr
(33,0 mdkr).

Innehavet av statspapper och obligationer har minskat från 87 326 mkr vid

Redog.

1995/96:RB1

årets början till 71025 mkr och har i genomsnitt uppgått till 79,7 mdkr
(91,0 mdkr).

Under 1995 har den av Riksbanken inbetalda andelen i Världsbanken
(IBRD) efter riksdagsbeslut överförts till regeringen utan vederlag. I årets ba-
lansräkning har posten ”Sveriges andel i Världsbankens grundfond, inbetalt
belopp” därför utgått och motsvarande minskning har skett av dispositions-
fonden.

Under året har Riksbankens inbetalade medel till EMI, 165 mkr, tagits upp
bland anläggningstillgångarna. Riksbankens andel i EMI motsvarar 2,9 pro-
cent av medlemsbankernas, dvs. centralbankerna i EU, totalt inbetalade be-
lopp till EMI.

Med anledning av det europeiska samarbetet har Riksbanken under 1995
skrivit under EMS-avtalet. Alla centralbanker, som ingått detta avtal, har ge-
nomfört ett svapp-avtal med Europeiska monetära institutet (EMI), som inne-
bär att 20 procent av dollarreserven och 20 procent av guldreserven växlas
mot ecu till marknadspris. Till följd av svapp-avtalet har en ny post tillkommit
på tillgångssidan ”ECU-fordran på EMI”. Posten avser Riksbankens fordran
på EMI och uppgår till 11 764 mkr. Motsvarande minskning har skett av pos-
terna ”Guld” och ”Banker och utländska värdpapper”.

Behållningen av utestående riksbankscertifikat har minskat till följd av ett
stramare likviditetsläge i banksystemet orsakat av att Riksbanken låtit den
utestående terminspositionen minska med 38 037 mkr till 107 000 mkr. Inlå-
ning via emission av riksbankscertifikat uppgick vid årets slut till 75 142 mkr
(107 960 mkr).

Anläggningstillgångar

Under året har Riksbanken inbetalat medel till EMI, 165 mkr. Dessa redovisas
i balansräkningen under anläggningstillgångar. Riksbankens andel i EMI
motsvarar 2,9 procent av medlemsbankernas, dvs. centralbankerna i EU, totalt
inbetalade belopp till EMI.

Köp och försäljning av valutor på termin

Vid årsskiftet hade Riksbanken sålt valutor på termin motsvarande ett belopp
om 107 000 mkr till transaktionskurser. Marknadsvärderingen av utestående
valutaterminskontrakt i utländsk valuta per årsskiftet har inneburit en ned-
skrivning av Riksbankens åtaganden med 8 056 mkr. Detta belopp har tillförts
årets resultat.

Bokslutsdisposition

Riksbankens inleverans av vinstmedel till statsverket görs enligt riktlinjer som
fastställdes 1988 (Riksdagsbeslut 1989-05-03 FiU 1988/89:27 och
1993/94:FiU 14).

Av årets resultat före bokslutsdispositioner 18 816 mkr föreslås att 14 270
mkr avsättes till resultatutjämningsfonden. Arets resultat efter bokslutsdispo-
sitioner 4 546 mkr jämte 3 554 mkr, överförda från dispositionsfonden, dvs.

Redog.

1995/96: RB1

sammanlagt 8 100 mkr föreslås levereras in till statsverket. Se vidare ”För-
slag till disposition av Riksbankens resultat för år 1995”.

Noter till balans- och resultaträkning

Redog.

1995/96: RB1

Not I

Guld

Värderingen av Riksbankens guldinnehav har som tidigare skett till 42,22 US dollar/uns,
vilket motsvarar 6 190,08 kronor/kg. Den dollarkurs som används i detta sammanhang
är senast gällande centralkurs (4,56 kronor per US dollar) som formellt upphävdes 1978.
En översyn pågår inom EMIrs ram för att skapa gemensamma regler för de europeiska
centralbankernas värdering av sina guldinnehav.

Minskningen av guldinnehavet, - 242 mkr, efter marknadspris förklaras helt av
svapp-avtalet med EMI där 20 procent av guldreserven växlats mot ecu. Riksbankens
samlade innehav av guld, 188 587 kg, är oförändrat, genom att motsvarande guldinne-
hav har köpts tillbaka på termin. Riksbankens guldreserv hade vid årsskiftet ett mark-
nadsvärde på ca 15,5 mdkr (se not 4).

Not 2

Särskilda dragningsrätter i IMF (Internationella valutafonden)/Nettotilldelning av sär-
skilda dragningsrätter i IMF

På tillgångssidan upptas Riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter, SDR, me-
dan Sveriges nettotilldelning av SDR redovisas under utländska skulder. Nettotilldel-
ningen, som är oförändrad sedan 1981, uppgår till 247 miljoner SDR. SDR-posterna
har upptagits till marknadsvärde vid respektive års slut. Ökningen av Riksbankens inne-
hav av SDR, 2448 mkr, beror på att vissa utvecklingsländer har skaffat sig valuta ge-
nom att sälja särskilda dragningsrätter till Riksbanken.

Not J

Reservposition i IMF (Internationella valutafonden)

Sveriges insatskapital i valutafonden uppgår till 1 614 miljoner SDR. 1 reservpositionen
ingår dels det belopp som inbetalats i reservvalutor (motsvarande 364 miljoner SDR),
dels det nettobelopp som fonden använt för utlåning i svenska kronor till medlemslän-
derna. Beloppet i utländsk valuta är omräknat efter marknadskurs vid respektive års
slut.

Not 4

ECU-fordran på EMI (Europeiska monetära institutet)

Till följd av svapp-avtalet med EMI haren ny post tillkommit i balansräkningen. Posten
avser Riksbankens ECU-fordran på EMI och uppgår till 11 764 mkr. På grund av att
svapp-avtalet skett till marknadspris har det guld som ingår i avtalet också marknads-
värderats. Motsvarande minskning har skett av posterna ”Guld” och ”Banker och ut-
ländska värdepapper” (se not 1 och 18).

Not 5

Banker och utländska värdepapper

Denna post i valutareserven består till övervägande del av utländska statspapper och
statsgaranterade värdepapper samt därutöver av tillgodohavanden i utländska banker
såsom depåer och behållningar på nostrokonton.

Under denna post nettoredovisades tidigare utlånings- och inlåningsrepor i utländska
värdepapper. Riksbanken har ändrat redovisningsprincip och från och med 1995 brutto-
redovisas utlånings- och inlåningsrepor (se not 12).

Den genomsnittliga behållningen har varit ca 172,5 mdkr (169,0 mdkr).

Not 6

Sveriges andel i Världsbankens grundfond, inbetalt belopp

Under 1995 har den av Riksbanken inbetalda andelen i Världsbanken (IBRD), efter
riksdagsbeslut, överförts till regeringen utan vederlag. Denna post har därför utgått i
årets balansräkning och motsvarande minskning har skett av dispositionsfonden (se vi-
dare not 22) innebärande att årets resultat ej påverkas.

Not 7

Övriga utländska tillgångar

Här redovisas Riksbankens innehav av utländska sedlar.

Not 8

Statspapper och obligationer

Riksbankens innehav av statspapper och obligationer består av statsskuldväxlar, stats-
obligationer samt ett mindre antal övriga obligationer. Vid årsskiftet uppgick det sam-
manlagda värdet till 71 025 mkr i bokfört värde, motsvarande nominella värdet 65 191
mkr (86 143 mkr). 1 genomsnitt uppgick det bokförda innehavet till 79,7 mdkr.

Under denna post redovisades tidigare utlånings- och inlåningsrepor i statspapper
och obligationer. Riksbanken har ändrat redovisningsprincip och från och med 1995
bruttoredovisas utlånings- och inlåningsrepor (se not 9).

Not 9

Utlåning, banker/Inlåning, banker

Under posten ”Utlåning banker” redovisas dels lån till bankerna på deras konto för
upplåning i utlåningssteget i Riksbankens styrsystem, dels lån via dagslån. Överskottet
på bankernas konto för placering i inlåningssteget i Riksbankens styrsystem redovisas
under posten ”Inlåning, banker”. I genomsnitt har motsvarande upp- och inlåning för
bankerna uppgått till ca 0,3 mdkr respektive ca 0,4 mdkr. Detta i enlighet med Riksban-
kens policy som innebär att banksystemet ska sträva efter att likviditetsmässigt ligga
så nära ± noll som möjligt.

Transaktionerna på dagslånemarknaden, som utförs i syfte att finjustera likviditeten
i banksystemet, har för upplåning i genomsnitt uppgått till ca 1,3 mdkr och för inlåning
till ca 1,8 mdkr.

Utlåningsrepor i statspapper och obligationer har från och med 1995 redovisats under
”Utlåning, banker” och inlåningsrepor under posten ”Inlåning, banker”. Posten ”Inlå-
ning banker” har tidigare redovisats under delposterna ”Checkräkning, banker” och
”Särskild inlåning, banker”.

Redog.

1995/96: RB1

Not 10

Övriga inhemska tillgångar

Mkr	1995	1994	1993
Balansering av valutakursvinst i	8 056	2 830	-
terminspositionen
Fordran RRV (EU)	3 238	-	-
Fordran mervärdeskatt	9	8	12
Personallån	140	135	111
Övrigt	37	10	8
Summa	11 480	2 983	131

Som en övrig inhemsk tillgång redovisas balansering av den valutakursvinst som resul-
tatförts i 1995 års bokslut till följd av marknadsvärderingen av terminspositionen per
årsskiftet. När en valutakursförlust i terminspositionen belastar resultatet redovisas en
reservering under ”Övriga inhemska skulder” (se not 18).

Posten ”Fordran RRV (EU)” balanserar medel som krediterats och kvarstår på EU-
kommissionens konto i Riksbanken. När utbetalning sker från detta konto debiteras
samtidigt statsverkets konto motsvarande belopp.

Riksbankens anställda kan erhålla personallån. Villkoren för personallån är i enlighet
med bankpraxis. Lånen handläggs enligt avtal av Nordbanken.

Not II

Anläggningstillgångar

Riksbankens anläggningstillgångar invärderades 1994 i balansräkningen. Tillgångarna
upptogs till anskaffningsvärde minskat med avskrivningar för de år tillgångarna inne-
hafts (avskrivningar se även not 30).

I 1995 års bokslut har Riksbankens andel i EMI, motsvarande 2,9 procent av med-
lemsbankernas totalt inbetalade belopp, tagits upp bland anläggningstillgångarna.

Anläggningstillgångar
	Nominellt värde	Bokfört värde, mkr 1995	1994
Aktier och andelar		221	56
Aktier och andelar är
upptagna till ett ursprungligt
anskaffningsvärde
Aktier i AB Tumba Bruk	36 mkr	43	43
Aktier i PmC AB	0,05 mkr	0	0
Aktier i S.W.I.F.T.	BEF 65 000	0	0
Aktier i BIS 13 021 aktier å 2 500 guldfranc		12	12
Andelar i EMI		165	-
		1995	1994
Fastigheter
Anskaffningsvärde		758	711
Ackumulerade avskrivningar enligt plan		-235	-221
Årets avskrivningar		- 20’	- 16
Bokfört värde		5034	474
Maskiner och inventarier
Anskaffningsvärde		360	303
Ackumulerade avskrivningar enligt plan		- 179	- 142
Årets avskrivningar		- 415	- 37
Bokfört värde		140	124

Redog.

1995/96: RB1

Not 12

Övriga utländska skulder

I övriga utländska skulder ingår konton i Riksbanken i svenska kronor för andra central-
bankers och internationella organisationers räkning (lorokonton). Under denna post re-
dovisas från och med 1995 även utländska inlåningsrepor (se not 5).

Not 13

Inlåning, Riksgäldskontoret

Sedan tredje kvartalet 1994 varken placerar eller lånar Riksgäldskontoret några medel
i Riksbanken.

Not 14

Inlåning, övriga

Den största posten avser Statens kärnkraftinspektion och utgörs av avgifter inbetalade
av reaktorinnehavare för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle. Sta-
tens kärnkraftinspektion erhåller ränta motsvarande marknadsräntan på tioåriga stats-
obligationer. Enligt riksdagsbeslut prop. 1995/96:83 har under januari 1996 Statens
kärnkraftsinspektions medel i Riksbanken utbetalats till Riksgäldskontoret för Kärnav-
fallsfondens räkning.

Under posten förs i övrigt belopp för personalföreningar, anställda i Riksbanken m.fl.

Mkr	1995	1994	1993
Statens kärnkraftinspektion	17 634	15 078	12 954
Övriga	6	6	8
Summa	17 640	15 084	12 962

’ Avskrivningstid 50 år.

4 Försiktig marknadsvärdering 1989 som kompletteras med en översiktlig bedömning
av förändringen i prisnivån under respektive år på motsvarande objekt ger marknads-
värdet 1 035 mkr (923 mkr)

5 Avskrivningstid 3-7 år.

Not 15

R iksbankscertifikat

Banksystemets likviditet påverkas framför allt av Riksbankens emissioner av riks-
bankscertifikat. Emissioner av riksbankscertifikat sker varje vecka och den normala
löptiden är fjorton dagar.

Den genomsnittliga inlåningen via riksbankscertifikat under 1995 var ca 104,2 mdkr
(105,5 mdkr).

Not 16

Kassakravsmedel

Kassakravet på bankerna sänktes till noll procent den 1 april 1994.

Not 17

Särskilda räkningar

Under posten redovisas depositionsräkningar för företag. Under 1995 minskade behåll-
ningen på dessa räkningar med 336 mkr till 586 mkr. Den största behållningen avser
konton för investering.

Behållningen på dessa räkningar skall återföras till företagen och beskattning ske
senast vid 1996 års taxering.

Statsverket har erhållit ränta på medel innestående på särskilda räkningar (se avsnit-
tet nedan om riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat).

Redog.

1995/96:RB1

Not 18

Övriga inhemska skulder

Mkr	1995	1994	1993
Reservation för	-	-	1 318
valutakursförlust
i terminspositionen
Balanserad kurseffekt	3 368	-	-
EU-svapp
Skuld till statsverket	69	90	161
Oreglerade clearingbetalningar	2	-	13
Leverantörsskulder	15	31	19
Övriga skulder	12	56	27
Summa	3 466	177	1 538

Det svapp-avtal med EMI som ingåtts under 1995 har genomförts till marknadspris.
Detta innebär att skillnaden mellan marknadskursen och den historiska värderingskur-
sen på guld balanseras mot posten ”Övriga inhemska skulder” för att undvika resultat-
påverkan.

Skulden till statsverket består av räntor på särskilda räkningar (jämför not 17). Detta
belopp, 69 mkr, har utbetalats under januari 1996.

Leverantörsskulder under denna post avser de fakturor som kostnadsbokförts 1995
men ej betalats före årsskiftet.

I posten ”Övriga skulder” ingår skulder för ej reglerade betalningar.

Not 19

Utelöpande sedlar

Posten består av vid årsskiftet utelöpande sedlar. Årsskiftet är den period på året då den
utelöpande sedelmängden är som störst. Den fördelar sig på följande valörer:

Mkr	1995	1994	1993
1 000 kronor	37 842	39 569	39 803
500 kronor	22 316	19 903	18 384
100 kronor	10 649	11 298	12 000
50 kronor	185	205	262
20 kronor	1 679	1 608	1 525
10 kronor	299	315	345
5 kronor	94	94	95
Summa	73 064	72 992	72 414

Not 20

Utelöpande mynt

Vid årsskiftet bestod de utelöpande mynten av följande valörer:

Redog.

1995/96: RB1

Mkr	1995	1994	1993
10 kronor	1 321	1 247	1 157
5 kronor	811	790	773
2 kronor	9	9	8
1 kronor	783	759	731
0:50 kronor	185	179	169
Minnesmynt	487	466	470
Summa	3 596	3 450	3 308

Not 21

Resultatutjämningsfond

Genom riksdagsbeslut 1989 fastlades riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat.
Dessa riktlinjer innebär att, sedan avsättning av resultatet gjorts för inleverans till stats-
verket samt dispositionsfond, återstoden avsätts till eller upplöses ur en resultatutjäm-
ningsfond (se avsnittet ”Riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat”). I 1995 års
bokslut har avsättning gjorts till denna fond med 14 270 mkr.

Not 22

Eget kapital

Eget kapital utgörs av:

Mkr	1995	1994	1993
Grundfond	1 000	1 000	1 000
Reservfond	500	500	500
Dispositionsfond	28 106	26 293	20517
Summa	29 606	27 793	22 017

Avsättning till respektive ianspråktagande av grundfond och reservfond görs efter riks-
dagsbeslut. Senaste avsättningen gjordes 1978 då grundfonden ökades med 900 mkr
och reservfonden med 400 mkr. Dispositionsfonden kan tas i anspråk efter beslut av
riksbanksfullmäktige.

Under 1995 överfördes 2 394 mkr till dispositionsfonden av 1994 års resultat samt
12 mkr motsvarande det värde som anläggningstillgångarna har korrigerats med i ba-
lansräkningen 1995 (avskrivningar se not 11).

Vidare har dispositionsfonden belastats med 593 mkr som en följd av riksdagens
beslut (1994/95:447) att överlåta den svenska inbetalda andelen i Världsbanken utan
vederlag till regeringen (se not 6).

Ränteintäkter, utländska rörelsen

Som ränteintäkter redovisas erhållna och periodiserade räntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster respektive kursförluster på värdepapper. Ränteintäkterna blev
för den utländska rörelsen positiva. Jämfört med föregående år har ränteintäkterna ökat
med 26 257 mkr.

Den kraftiga ökningen förklaras av en räntenedgång i internationella utländska obli-
gationsräntor under året. Marknadsvärderingen vid årsskiftet har därför inneburit att
stora orealiserade kursvinster i det utländska värdepappersinnehavet resultatförts.

Not 24

Räntekostnader, utländska rörelsen

Av räntekostnaderna utgörs huvuddelen av räntor på nettotilldelningen av särskilda
dragningsrätter i Internationella valutafonden. Här redovisas också räntor på utländska
bankers och organisationers kronkonton (lorokonton) i Riksbanken samt kostnader för
mäklararvoden avseende valutareservens förvaltning.

Not 25

Omräkning av valutakurser

Nedskrivningen på 4 563 mkr (netto) innefattar realiserade och orealiserade valutakursef-
fekter på såväl utländska tillgångar som utländska skulder, inklusive Riksbankens nega-
tiva terminsposition i utländsk valuta (se även not 10). Posten innefattar även de termins-

4 Riksdagen 1995/96. 2 saml. RB1

preminer vilka Riksbanken erhållit vid försäljning av utländska valutor på termin. År
1994 uppgick denna post till +2 394 mkr.

Det negativa resultatet är en följd av att kronan apprecierats under 1995 och Riksban-
kens nettoinnehav av utländska valutor har därigenom blivit mindre värda uttryckta i
kronor.

Not 26

Ränteintäkter av statspapper och obligationer, inhemska rörelsen

Ränteintäkterna omfattar all avkastning i form av kupongräntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster/kursförluster på Riksbankens inhemska värdepappersinnehav.

Ränteintäkterna har ökat med 10479 mkr jämfört med föregående år. Den kraftiga
ökningen förklaras huvudsakligen av räntenedgången i de inhemska obligationsräntorna
under året. Marknadsvärderingen vid årsskiftet har inneburit att stora orealiserade kurs-
vinster i det inhemska värdepappersinnehavet resultatförts.

Redog.

1995/96: RB1

Not 27

Ränteintäkter av utlåning till banker m.m., inhemska rörelsen

Mkr	1995	1994	1993
Banker6	153	57	3 785
Riksgäldskontoret	0	207	414
Övrigt	10	10	10
Summa	163	274	4 209

Riksgäldskontorets finansiering och placering i Riksbanken upphörde fr.o.m. tredje
kvartalet 1994.

Not 28

Räntekostnader m.m., inhemska rörelsen

Mkr	1995	1994	1993
Banker7	218	487	1 233
Särskilda räkningar (statsverket)	69	90	161
Riksgäldskontoret	0	159	5 695
Riksgäldskontoret, tranch 1	-	-	2 337
Riksgäldskontoret, tranch 2	-	-	2 979
Statens kärnkraftinspektion	1 632	1 273	1 026
Riksbankscertifikat	8 747	7 805	356
Övriga räntor	0	0	1
Summa	10 666	9814	13 788

Statsverket erhåller ränta på medel innestående på särskilda räkningar i Riksbanken.
Räntesatsen motsvarar räntan på sexmånaders statsskuldväxlar.

Not 29

Förvaltnings intäkter

Intäktsslag, mkr	1995	1994	1993
Affärs verksamhet,	13	16	17
premieobligationer
Affärsverksamhet,	92	80	66
sedlar och mynt
Clearing/interbank	6	4	3
Hyror m.m.	6	5	9
Övrigt	27	26	35
Summa förvaltningsintäkter	144	131	130

6 Posten innefattar ränteintäkter för bankutlåning och repor.

7 Posten innefattar räntekostnader för bankinlåning och omvända repor.

Not 30

Förvaltningskostnader

Huvudkostnadsslag, mkr	1995	1994	1993
Driftkostnader	378	399	3638
Sedlar och mynt	94	87	118*
Avskrivningar	61	112’	67’
Summa förvaltningskostnader	533	598	548

Redog.

1995/96:RB1

Not 31

Övriga intäkter

Under posten redovisas intäkter som ej kan hänföras till Riksbankens löpande verksam-
het eller förvaltning. Så fördes till exempel under 1993 den bokföringsmässiga intäkt
som genererades av ej inlösta 10-öresmynt. Dessa upphörde att gälla som lagligt betal-
ningsmedel den 30 september 1992.

Not 32

Övriga kostnader

Sedlar, som upphört att vara lagligt betalningsmedel och därmed tagits bort från skuld-
posten ”Utelöpande sedlar”, har av olika skäl inlösts. Kostnaden för denna inlösen re-
dovisas under denna post.

Not 33

Bokslutsdisposition

Avsättning till respektive upplösning av resultatutjämningsfond sker enligt de riktlinjer
som fastställts för disposition av Riksbankens resultat.

Not 34

Poster som redovisas inom linjen

I balansräkningen har inte upptagits följande poster:

Mkr__________________________________________________1995_______1994

Lån till riksbankspersonalens semesterförening 3 3

Kundfordringar10, ej intäktsförda vid årsskiftet - 1

Riksbankens mynt- och medaljsamling

Valutakontrakt vid årsskiftet

Valutor sålda på termin publiceras dels i Riksbankens kvar-
talstidsskrift, dels samtidigt med valutaflödet per den
sista bankdagen varje månad med tre månaders efter-
släpning. Vid årsskiftet var terminspositionen negativ
och uppgick till 107 000 mkr (145 037 mkr). En mark-
nadsvärdering av vid årsskiftet utestående valutakon-
trakt visar ett nedskrivningsbehov av skulden i termins-
positionen på 8 056 mkr (2 830 mkr). Detta belopp redo-
visas som en intäkt under ”Omräkning av valutakurser
i resultaträkningen” (se not 10).

Kreditfaciliteter

Avtal om kortfristigt ömsesidigt valutastöd

med Federal Reserve Bank of New York uppgående till

300 miljoner USD;

med de nordiska centralbankerna uppgående till 2000
miljoner ECU. Vid lämnande av kredit 1 000 miljoner
ECU per centralbank.

För Sedlabanki Islands utgör motsvarande belopp 200
miljoner ECU respektive 100 miljoner ECU.

8 Transportkostnader, som tidigare var placerade under posten ”Driftkostnader”, har
från och med 1994 flyttats till posten ”Sedlar och mynt”. Därför har ”Summa förvalt-
ningskostnader” för nämnda poster justerats för 1993.

9 1993 och 1994 års belopp innefattar kostnadsförda investeringar.

10 Från och med 1995 finns alla kundfordringar redovisade i balansräkningen under
"Övriga inhemska tillgångar”.

Avtal om kortfristigt ömsesidigt valutastöd med två ut-
ländska centralbanker.

Standby kredit hos utländsk bank.

Redog.

1995/96: RB1

Ansvarsförbindelser

Åtagande mot Nobelstiftelsen

Riksbanken har åtagit sig att årligen ställa medel till för-
fogande för att utdela ett pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne.

Riksbankens förvaltning

Förvaltningsintäkter

Redog.

1995/96:RB1

Förvaltningsintäkterna redovisas nedan för 1994 och 1995 uppdelade på sex
huvudområden. I tabellen redovisas även budget för 1995. Förvaltningsintäk-
tema uppgick 1995 till 144 mkr (131 mkr).

Huvudintäktsslag, mkr	Utfall 1995	Budget 1995	Utfall 1994
Affärsverksamhet
premieobligationer m.m. Affärsverksamhet,	13	17	16
sedlar och mynt	92	77	80
Clearing/interbank	6	6	4
Hyror m.m.	6	5	5
Aktieutdelning	25	22	22
Övrigt	2	1	4
Summa förvaltningsintäkter	144	128	131

Affärsverksamheten med premieobligationer m.m.

Riksbanken medverkar vid försäljning av premieobligationer, vid inlösen av
tidigare premielån, avstämpling av vinster m.m. Intäkterna under året uppgick
till 13 mkr (16 mkr).

Affärsverksamheten med sedlar och mynt

Intäkter från utförda tjänster till post, banker med flera kunder uppgick till 92
mkr (80 mkr). Det är främst affärsverksamheten med sedlar som ökat mer än
beräknat.

C le a ring/inte rbank

Intäkterna avser främst avgifter från banker m.fl. för deltagande i Riksban-
kens system för clearing och interbankbetalningar. Intäkterna uppgick 1995
till 6 mkr (4 mkr).

Hyror m.m.

I flera av Riksbankens kontor hyrs delar av lokalerna ut till externa hyresgäs-
ter. Hyresintäkterna samt ersättning för lokalvårdstjänster uppgick 1995 till
6 mkr (5 mkr).

Aktieutdelning

Utdelningen på Riksbankens aktieinnehav i BIS uppgick 1995 till 21 mkr (18
mkr) och i AB Tumba Bruk till 4 mkr (4 mkr).

5 Riksdagen 1995/96. 2 saml. RB1

Övriga förvaltningsintäkter

Övriga förvaltningsintäkter uppgick till 2 mkr (4 mkr).

Förvaltningskostnader

Fullmäktige beslöt den 26 januari 1995 att låta invärdera under tidigare år
anskaffade anläggningstillgångar i balansräkningen per 1994-12-31 och
uppta dessa till bokfört värde tillsammans med de anskaffningar som gjorts
under 1994. Vidare beslöts att nya redovisningsprinciper skall gälla från och
med 1995-01-01. Dessa innebär att anläggningstillgångar upptas i balansräk-
ningen löpande och att avskrivningar sker kvartalsvis enligt plan.

Förvaltningskostnaderna redovisas nedan uppdelade på tre huvudområden.
I tabellen redovisas även budget för 1995. Under året har fullmäktige tagit
beslut om ytterligare inköp av sedlar med 10 mkr. I redovisningen av kost-
nadsbudgeten för 1995 nedan inkluderas dessa medel.

Förvaltningskostnaderna uppgick 1995 till 533 mkr (598 mkr), vilket mot-
svarar 95 procent av budget.

Kostnader, mkr	Utfall 1995	Budget 1995	Utfall 1994
Driftkostnader
Personal	255	265	264
Information, representation	5	4	5
Transport, resor	14	12	13
Konsulter, övriga tjänster	7	11	17
Maskiner, inventarier	5	6	6
Kontorskostnader	13	15	14
Fastighetsdrift	22	25	23
ABD-drift	24	29	22
Betalningstjänster	11	15	12
Ekonomipris, donationer m.m.	22	24	23
Summa driftkostnader	378	406	399
Sedlar och mynt	94	95	87
Avskrivningar	61	62	112'
Summa förvaltningskostnader	533	563	598

Driftkostnader

Personal

Personalkostnaderna för 1995 uppgick till 255 mkr (264 mkr). Personalkost-
naderna har blivit 10 mkr lägre än budgeterat främst beroende på att ett stort
antal vakanser inte återbesatts under året. För 1995 uppgick antal budgeterade
årsarbetskrafter till 779. Den faktiska bemanningen under året har dock en-
dast motsvarat ca 755 årsarbetskrafter. En annan orsak till att utfallet blev

1 1994 års belopp innefattar kostnadsförda investeringar. För 1994 var dessa 59 mkr och
avskrivningen 53 mkr.

Redog.

1995/96:RB1

lägre än budgeterat är att medel reserverades för 1995 års lönerörelse. Någon Redog.
utbetalning blev dock inte aktuell under året.2 1995/96:RB 1

Information, representation

I informationskostnaden ingår kostnader för Riksbankens löpande publikatio-
ner (förvaltningsberättelse, årsbok, kvartalstidskrift samt Finansmarknaden),
särskilda informationsprojekt, personaltidningen Bancoposten m.m. Under
1995 uppgick kostnaderna till 5 mkr (5 mkr).

Resor, transport

Kostnader för resor och transporter uppgick 1995 till 14 mkr (13 mkr) varav
7 mkr avser utrikes resor, 5 mkr avser inrikes resor och resterande övriga tran-
sportkostnader.

Konsulter, övriga tjänster

Driftkostnaderna för konsulter och övriga tjänster uppgick 1995 till 7 mkr (17
mkr) vilket är lägre än budgeterat. En anledning härtill är att vissa planerade
ADB-insatser inte genomförts.3

Maskiner och inventarier

Kostnaderna för reparationer och mindre anskaffningar av maskiner och in-
ventarier uppgick till 5 mkr (6 mkr), vilket överensstämmer med budget för
1995.

Kontorskostnader

Kostnader för kontorsmaterial, telefon, telex, porto m.m. uppgår till 13 mkr
(14 mkr), vilket är ca 2 mkr lägre än budget.

Fastighetsdrifi

Här återfinns kostnader för drift och underhåll av byggnader och installationer

1 säkerhetsanläggningar. Kostnaderna uppgick till 22 mkr (23 mkr), vilket är
lägre än budgeterat. Orsaken är främst att effektiviseringar gjorts i fastighets-
driften.

ADB-drift

Kostnader för programvara, kommunikation, förbrukningsmaterial, externa
tjänster m.m. har under året uppgått till 24 mkr (22 mkr), vilket motsvarar

2 Härtill kommer personalkostnader som har inräknats i anskaffningsvärdet för till-
gångsförda ABD-investeringar. De totala utgifterna för personal uppgick till 261 mkr
under 1995.

3 Härtill kommer konsultarvoden som har inräknats i anskaffningsvärdet för tillgångs-
förda ADB-investeringar. De totala utgifterna för konsulter och övriga tjänster uppgick
till 18 mkr under 1995.

83 procent av budget. En anledning till att kostnaderna blev lägre än budgete-
rat är att vissa planerade ADB-investeringar inte genomförts och att därmed
sammanhängande driftkostnader uteblivit.

Betainingstjänster

Under betalningstjänster redovisas kostnader för bland annat depå- och kon-
toavgifter, kommunikationskostnader samt kostnader för portföljförvaltning.
Kostnaderna under 1995 har uppgått till 11 mkr (12 mkr) mot budgeterade 15
mkr. Anledningen till den lägre kostnaden är främst att färre externa förvaltare
för valutareserven har anlitats än planerat.

Ekonomipris, donationer m.m.

Totalt uppgick dessa kostnader till 22 mkr (23 mkr). Nobelstiftelsens ekono-
mipris medför en förvaltningskostnad på 12 mkr. Under 1995 har 9 mkr utbe-
talts som bidrag till investering i nya lokaler för Myntkabinettet.

Sedlar och mynt

Totalkostnaden 1995 för sedlar och mynt uppgick till 94 mkr (87 mkr), varav
66 mkr avser sedelkostnader, 18 mkr minnesmynt och 10 mkr kostnader för
bruksmynt m.m. Det totala utfallet för sedlar och mynt överensstämmer med
budget för 1995, inklusive fullmäktiges tilläggsbeslut om 10 mkr.

Avskrivningar

Från och med 1995 gäller nya redovisningsprinciper som innebär att anlägg-
ningstillgångar upptas i balansräkningen löpande och att avskrivningar sker
kvartalsvis enligt plan. De totala avskrivningarna för 1995 uppgår till 61 mkr
(53 mkr) vilket motsvarar 98 procent av budgeten. Av dessa avser 12 mkr ma-
skiner och inventarier, 1 mkr fordon, 20 mkr fastigheter och 28 mkr ADB-
investeringar.4

4 Utgifterna för under 1995 gjorda investeringar uppgår till 77 mkr exklusive personal-
och konsultkostnader i samband med ABD-investeringar.

Redog.

1995/96:RBl

Valutareserven och dess förvaltning

Riksbanken ansvarar för valutareserven

Enligt riksbankslagen paragraf 11 ankommer det på Riksbanken att i valuta-
politiskt syfte hålla utländska tillgångar i form av valuta och guld. Valutare-
serven utgör i den meningen en interventionsresurs, med vilken Riksbanken
kan försvara kronans värde i förhållande till andra valutor, dvs. dess växel-
kurs.

Under fast växelkursregim blir fluktuationer i växelkursen i förhållande till
en fastställd växelkursparitet avgörande för när Riksbanken intervenerar ge-
nom att köpa eller sälja kronor.

Sedan november 1992 tillämpar Riksbanken en rörlig växelkursregim, vil-
ket i princip innebär att kronans växelkurs tillåts fluktuera fritt. Även om väx-
elkursen är rörlig kan det ligga i Riksbankens intresse att intervenera för att
därigenom dämpa fluktuationerna i växelkursens rörelse uppåt eller nedåt. In-
terventioner görs också i rent signaleringssyfte för att vägleda marknaden.

Valutainterventioner har varit betydligt mer frekventa och under vissa peri-
oder avsevärt större under den fasta växelkursregimen än under den rörliga.
Valutareservens funktion är därför i detta avseende tydligare under fast växel-
kursregim än under rörlig. För att skapa trovärdighet kring ett fast växelkurså-
tagande krävs bl.a. att valutareserven är så pass stor att Riksbanken kan leva
upp till åtagandet att försvara den fasta växelkursen. Eftersom något motsva-
rande åtagande inte finns under rörlig växelkursregim finns det i en sådan
regim inget tydligt krav på valutareservens storlek.

I samband med försvaret av växelkursen under hösten 1992 såldes en bety-
dande mängd valuta på termin. Den stora negativa terminsposition som då
uppkom har medfört att nettovalutareserven, dvs. avistareserven plus termins-
positionen, har varit betydligt mindre under perioden med rörlig växelkurs
jämförd med den fasta växelkursperioden. Enligt Riksbankens uppfattning är
det nu viktigt att blicka framåt mot den europeiska monetära unionen och
arrangemangen kring densamma så att Riksbankens valutareserv anpassas till
att avspegla förhållandena bland EU:s övriga centralbanker. Detta gäller
framför allt valutareservens storlek och sammansättning.

Under 1995 inleddes en avveckling av den terminsskuld i utländsk valuta
som byggdes upp under försvaret av den fasta växelkursen. Terminsskulden
har under året reducerats med 38 mdr och uppgick vid slutet av året till 107
mdr kronor. Den förfallande terminsskulden finansierades med en minskning
av valutareserven, vilket innebar att transaktionerna var växelkursneutrala.
Genom att terminsskulden reducerades via valutareserven har Riksbankens
balansomslutning minskat. Avvecklingen av terminsskulden har inga pen-
ning- och valutapolitiska motiv.

Den statliga nettoupplåningen i utländsk valuta på 20 mdr ökade samtidigt
valutareserven under året.

Valutareservsförvaltningen under 1995

Valutareservens avkastning, baserat på en marknadsvärdering av portföljen,
för 1995 blev +18 546 miljoner kronor. Motsvarande avkastning var -727

Redog.

1995/96: RB1

miljoner kronor för 1994 och+23 701 miljoner kronor för 1993.1 valutareser-
ven utgör investeringsportföljen den största andelen, ca 80 procent. Denna
portfölj som har en långsiktig placeringshorisont består framför allt av obliga-
tioner med varierande löptider. Förändringar i obligationsräntorna innebär
motsvarande priseffekter på dessa obligationer, med åtföljande genomslag i
avkastningssiffrorna. Återstående 20 procent av valutareserven består av en
1 ikviditetsportfölj med kort löptid. Denna används bl.a. för att hantera statens
transaktioner med utlandet.

Den genomsnittliga behållningen av utländska värdepapper var 1995 ca
172 miljarder, 1994 ca 169 miljarder och 1993 ca 168 miljarder. Mot dessa
tillgångar står Riksbankens negativa terminsposition, dvs. sålda valutor på ter-
min. Riksbankens nettoinnehav av utländska valutor har i genomsnitt uppgått
till ca 63 miljarder 1995, ca 33 miljarder 1994 och ca 30 miljarder 1993.

Redog.

1995/96:RB1

Diagram 1. Valutareservens avkastning 1993-1995

Procent

Utvecklingen åren 1993-1995 (se diagram 1) åskådliggör tydligt känslighe-
ten i Riksbankens resultat av förändringar i marknadsräntorna. De internatio-
nella obligationsräntorna som föll under 1993 steg under 1994 för att åter falla
tillbaka under 1995. Förklaringen till de stora förändringarna i avkastningsta-
len mellan åren ligger i att en stor del av de resultatförda priseffektema utgörs
av orealiserade vinster respektive förluster på värdepappersinnehavet, vilket
framgår av diagram 2.

Diagram 2. Valutareservens avkastning 1993-1995

Miljoner kronor

Redog.

1995/96:RB1

Avkastningen på valutareserven kan brytas ned på olika resultatkomponen-
ter; ränte-, pris- och omvärderingseffekt.

Ränteeffekten, dvs. i huvudsak kupongbetalningar, har successivt ökat mel-
lan åren. Utfallet 1995 var ca +16 miljarder vilket skall jämföras med ca +14
miljarder 1994 och ca +12 miljarder 1993. Den kontinuerligt ökande ränteef-
fekten förklaras av en kombination av marknadsräntornas utveckling samt ett
ökat utländskt värdepappersinnehav.

Riksbanken redovisar priseffekten, det vill säga upp- och nedskrivningen
av värdepappersinnehavet till följd av förändrade marknadsräntor, fullt ut
över resultaträkningen. Detta får till följd att den redovisade avkastningen va-
rierar avsevärt mellan åren trots att den underliggande intjäningsförmågan är
stabil. Priseffekten var ca +11 miljarder 1995 vilket skall jämföras med ca
-14 miljarder 1994 och ca +11 miljarder 1993.

Omvärderingseffekten till följd av valutakursförändringar följer valuta-
kursutvecklingen för den svenska kronan. Omvärderingarna har fått en större
betydelse i takt med att Riksbankens nettoposition (valutareserv/avista samt
terminspositionen) har ökat.

Valutareserven är uppdelad i en aktivt förvaltad del, investeringsportföljen,
och en passivt förvaltad del, likviditetsportföljen. För att kunna utvärdera re-
sultatet av den aktiva förvaltningen av investeringsportföljen finns ett normin-
dex för varje valutablock ingående i investeringsportföljen. En jämförelse
mellan investeringsportföljens avkastning och en sammanvägd avkastning av
normindex visar en något lägre avkastning för 1995. För 1994 var avvikelsen
mot normindex -0,2 procentenheter och för 1993 var motsvarande siffra +0,5
procentenheter. Sett över hela perioden 1993-1995 översteg avkastningen
normindex med ca 300 miljoner kronor i absoluta tal.

Förvaltningens uppbyggnad

Valutareservförvaltningens resultat bestäms av dels utvecklingen på olika fi-
nansiella marknader och dels valet av förvaltningsstrategi. Valutareserven har

under året vid flera tillfällen diskuterats utifrån förvaltningsstrategiska ut-
gångspunkter. Det är därför lämpligt att här något beröra hur förvaltningen
bedrivs.

Fullmäktige fastställer risknormer

Förvaltningen av guld- och valutareserven är förknippad med olika typer av
risker; valuta-, ränte-, kredit- och likviditetsrisk.

I riksbankslagen, paragraferna 12, 13,14 och 16, ges riktlinjer för valutare-
serven och dess hantering. Dessa riktlinjer är dock inte tillräckliga som för-
valtningsnormer. Av den anledningen måste riktlinjerna i riksbankslagen kon-
kretiseras samtidigt som ytterligare riktlinjer måste anges. Detta gör riks-
banksfullmäktige, som ansvarar för definitionen av gällande risknormer för
valuta-, ränte- och kreditrisk.

I samband med den årliga redovisningen av guld- och valutareservens för-
valtningsverksamhet, ger fullmäktige riksbankschefen ett mandat att förvalta
denna reserv. Riksbankschefen delegerar i sin tur normer och riskmandat till
den operativa avdelningen, penning- och valutapolitiska avdelningen (PVA).

Valutareserven förvaltas sedan utifrån delegerade normer för hur investe-
rings- och handlargruppen får agera. Om en portfölj har samma exponering
som normen, med avseende på olika typer av risk, föreligger per definition
ingen risk relativt normportföljen, eftersom portföljförvaltaren då i princip
erhåller samma avkastning som normen så när som på eventuella transak-
tionskostnader.

Alla operativa aktiviteter vad gäller valutareserven sker på PVA där det
finns en handlargrupp och en investeringsgrupp som tillsammans har det ope-
rativa ansvaret för valutareservens förvaltning.

Investeringar i nya kontrollsystem

Förvaltningen av valutareserven ställer stora krav på organisation med tydligt
definierade ansvars- och resultatområden samt risknormer. Uppföljning och
kontroll av dessa är av största betydelse.

Ansvaret för uppföljning och kontroll av valutareservens förvaltning ligger
hos betalningssystemavdelningen (BSA). Inom denna avdelning kontrollerar
och reglerar enheten för back-office och betalningar alla typer av transaktio-
ner avseende förvaltningen. Analys och kontrollgruppen på BSA ansvarar för
resultatuppföljning och rapportering av aktivt risktagande. Uppföljningen och
kontrollen sker oberoende av och skilt från den operativa avdelningen. Detta
säkerställer en opartisk och objektiv kontroll av valutareservsförvaltningen
och dess resultat. Analys- och kontrollgruppen bildades 1994 som ett led i
det kontinuerligt pågående arbetet med att i olika avseenden anpassa valutare-
servsförvaltningen till dagens marknadsbetingelser. Såväl den tekniska ut-
vecklingen som marknadernas utveckling har medfört att Riksbanken för när-
varande genomför betydande systemanpassningar.

En effektiv och noggrann uppföljning av resultat och risker ställer höga
krav på välanpassade kontrollsystem. Riksbanken har sedan 1992 successivt
infört ett nytt back-office system, det s.k. Atlassystemet, vilket handhar Riks-

Redog.

1995/96: RB1

bankens betalningar och redovisning av valutareserven. Systemet består av tre
moduler. Den sista modulen, värdepappersdelen, togs i bruk under november
1995. Med det nya systemet i drift ökar graden av automatisering. Detta ger
ökad kapacitet och en säkrare samt effektivare uppföljning och kontroll.

Nästa steg i utvecklingen av portföljförvaltningen är att även införa ett
front-office system. Detta beräknas ske mot slutet av 1996. Systemet kommer
att förbättra handlarstödet vad avser positionsinformation och riskhantering.
Dessa funktioner skall integreras med dagens back-office och informations-
system. När detta har skett har Riksbanken nått sitt mål med ett heltäckande
integrerat systempaket för de finansiella produkterna.

Utvecklingen av det nya systemstödet för kontrollarbetet har pågått under
lång tid. Det beror dels på att verksamheten är komplex och innefattar många
skilda produkter vilket i sin tur leder till komplicerade kontrollsystem och
dels att mycket av systemutvecklingen skett med egna resurser för att därige-
nom bygga upp systemkompetensen i Riksbanken och uppnå en säker system-
förvaltning i framtiden.

Riksdagens revisorers synpunkter

Under 1994 påbörjade Riksdagens revisorer (RR) en revision av Riksbankens
förvaltning av valutareserven. I oktober 1995 avlämnade RR den slutgiltiga
rapporten till riksdagen.

RR har haft tillgång till data över valutareservens marknadsvärde för perio-
den 1992-1994 och bedömer att förvaltningen av valutareserven har varit till-
fredsställande under perioden ifråga. RR har också undersökt den interna kon-
trollen och uppföljningen kring valutareservens förvaltning och har kommit
med påpekanden inom några områden, bl.a. avseende dokumentation,
systemutveckling och kontroll, målformulering, räntekänslighet och riskmått,
samt guldreservsförvaltningen.

Enligt RR har dokumentationen kring hanteringen av valutareserven varit
bristfällig och oöverskådlig. Riksbanken har uppmärksammat problemet och
infört ett nytt väl samlat, överskådligt och lättuppdaterat styrdokument, vilket
Riksbanksfullmäktige fastställde i maj 1995.

Beträffande interna system och kontroller har RR påpekat att det finns be-
gränsningar, bl.a. när det gäller handlarstöd, riskkontroll och resultatrapporte-
ring. RR anser att objektiva beräkningar av risker och avkastning utifrån redo-
visningssystemet sker med för låg periodicitet. Riksbanken har dock, som ti-
digare nämnts, sedan 1992 gjort avsevärda investeringar på systemsidan mot-
svarande ca 50 miljoner kronor. Dessa investeringar avser det tidigare om-
nämnda Atlassystemet, som nu är i drift och utgör grunden för ytterligare
investeringar på systemsidan. Den lägre periodiciteten i beräkningen av risker
och avkastning under systemutvecklingsperioden är enligt vår bedömning
inte något allvarligt hinder inom förvaltningsverksamheten. Detta har sin
grund i att utöver den interna riskrapporteringen det även finns andra regel-
bundna kontrollmekanismer, bl.a. ett kompetent back-office med mångårig
erfarenhet. Därmed är också RR:s påpekande i huvudsak åtgärdat.

Med det nya back-office systemet har Riksbanken lagt grunden för förbätt-
rat handlarstöd, riskkontroll och resultatrapportering och därmed kommit en

Redog.

1995/96:RB1

bra bit framåt i systemutvecklingen. Det nya back-office systemet, tillsam-
mans med ett nytt front-office system, kommer att leda till en högre grad av
automatisering när det gäller beräkning av marknadsvärden och relevanta ris-
ker. Detta kommer att öka kapaciteten både vad avser uppföljning och kon-
troll. De planerade systemförbättringama kommer att möjliggöra mer kor-
rekta beräkningar av risktagande. Det blir därmed enklare att fastställa risk-
mandat.

I och med att det nya back-office systemet nu har tagits i bruk fullt ut sker
daglig resultatrapportering helt automatiskt baserat på dagliga marknadspri-
ser från i huvudsak informationssystemet Triarch. Genom detta har också ett
antal fristående sidosystem kunnat avvecklas.

I avvaktan på ett nytt front-office system har analys- och kontrollgruppen
inom BSA tillförts extra resurser. Detta för att förbättra kvalitén i riskkontrol-
len och öka periodiciteten i riskuppföljningsarbetet.

När det gäller den praktiska förvaltningen av valutareserven gör riksdagens
revisorer bedömningen att den inte är helt konsistent med investeringsgrup-
pens målformulering att överträffa normportföljens avkastning. RR menar att
investeringsgruppen gör relativt små avvikelser från normandelar för valutor
och normdurationer och att den faktiska avkastningen därmed också uppvisar
små avvikelser gentemot index.

Av valutapolitiska och centralbanksmässiga skäl har det under de senaste
åren inte varit Riksbankens avsikt att aktivt ta valutapositioner inom valutare-
servsförvaltningen. Detta bland annat på grund av den valutaturbulens som
förekommit bland annat inom ERM och Norden. Valutaandelama i reserven
avviker därför av naturliga skäl endast marginellt mot normandelama. Cen-
tralbanker är traditionellt också mycket konservativa när det gäller att ta valu-
takursrisker. Valutariskmandaten har i enlighet med ovan angivna skäl helt
utgått i samband med fastställandet av det nya styrdokumentet i maj 1995.

Beträffande investeringsgruppens förvaltning av valutareservens ränteris-
ker har gruppen i praktiken avvikit mer mot normportföljema än vad reviso-
rernas rapport gör gällande.

RR menar också att investeringsportföljens duration (löptid) är relativt lång
och därför kan diskuteras. Den långa durationen gör portföljen relativt känslig
för ränteförändringar, varför revisorerna anser att Riksbanken bör överväga
att korta durationen något.

Valet av duration är ytterst en bedömningsfråga där reservens placeringsho-
risont och fördelningen mellan tillgångar i likviditets- respektive investerings-
portföljen måste vägas in och också relateras till storleken på det egna kapita-
let. Enligt portföljuppdelningssystemet delar Riksbanken, efter att beräkning
av likviditetsbehovet har genomförts, upp reserven med avseende på kortsik-
tigt likviditetsbehov och långsiktigt kapital. Detta görs i form av en likvidi-
tets- och en investeringsportfölj. När Riksbanken bedömer likviditetsbehovet
vara uppfyllt i termer av likviditetsportföljens storlek, placeras det överskju-
tande kapitalet i investeringsportföljen. Löptiden på den senare återspeglar
Riksbankens bedömning av vad som är en lämplig placeringshorisont.

Revisorerna anser också att om kortare duration leder till minskad avkast-
ning bör Riksbanken överväga att öka kreditrisken i portföljen. Det är viktigt
att inte ta för stor kreditrisk, eftersom likviditeten i valutareserven är av stor

Redog.

1995/96:RB1

betydelse. Om man i turbulenta perioder tvingas avyttra illikvida placeringar
med hög kreditrisk kan det uppstå situationer där Riksbanken förvärrar en
ogynnsam utveckling på de finansiella marknaderna. En ökning av kreditris-
ken är därför inte aktuellt.

Beträffande guldreserven konstaterar RR att avkastningen de senaste fem-
ton åren har varit låg och att den nuvarande nivån på guldreserven främst före-
faller vara historiskt betingad och inte ett resultat av strategiska beslut.

När det gäller guldreservens historiska avkastning betyder periodvalet
mycket. Om beräkningarna görs på längre tidsperioder än femton år visar
guldreserven en betydligt bättre avkastning. Från det att guldpriset ”släpptes
fritt” genom avskaffandet av det ”officiella guldpriset” 1973, har priset ökat
från 6 200 kr/kg till idag ca 89 000 kr/kg. Guldet utgör dessutom ett ytterligare
riskdiversifieringselement. Riksbankens guldinnehav är litet både i ett euro-
peiskt och globalt perspektiv. Endast i jämförelse med de nordiska grannlän-
derna kan Sverige sägas vara en någorlunda stor guldinnehavare. Enligt Riks-
bankens bedömning är det inte lämpligt att reducera guldinnehavet.

Redog.

1995/96: RB1

Förslag till disposition av Riksbankens resultat för
år 1995

Redog.

1995/96:RB1

Riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat

Fullmäktige i Riksbanken fastställde i 1988 års förvaltningsberättelse
riktlinjer för Riksbankens bokslutsdispositioner och inleverans till
statsverket.

Eftersom Riksbankens tillgångar och skulder värderas till marknads-
värden, kan det inträffa att resultatet ett visst år påverkas kraftigt av
stora ränte- eller valutakursförändringar. För att uppnå stabilitet i inle-
veransen till statsverket ska 80 procent av det genomsnittliga resultatet
före bokslutsdispositioner under den senaste femårsperioden ligga till
grund för beräkningen av inleveransen till statsverket. Beloppet avrun-
das till närmaste 100-tal miljoner kronor. Till dispositionsfonden ska
årligen avsättas 10 procent av samma underlag under förutsättning att
innevarande års vinst före bokslutsdispositioner är minst lika stor som
ovan framräknade avsättning. Återstoden av årets resultat efter dessa
åtgärder avsättes till eller överföres från en resultatutjämningsfond.

Den resultatpåverkan som uppkommer vid en eventuell uppskriv-
ning/nedskrivning av kronans värde ska inte påverka det årsgenomsnitt
som läggs till grund för inleveransen till statsverket.

Till statsverket ska, förutom den del av Riksbankens resultat som
redovisats ovan, även inlevereras en avkastning på s.k. särskilda räk-
ningar i Riksbanken. På dessa medel erhåller statsverket från och med
1988 ränta motsvarande räntan på sexmånaders statsskuldväxlar.
Denna ränta redovisas som en räntekostnad i Riksbankens resultaträk-
ning och beloppet ingår bland övriga inhemska skulder i balansräk-
ningen. Under januari månad efter bokslutsåret överförs denna ränta
till statsverket. Statsverkets avkastning minskar årligen i och med att
inga nya insättningar görs på dessa räkningar. Nu innestående medel
på dessa räkningar avses att utbetalas till kontoinnehavarna före 1996
års utgång.

Förslag beträffande Riksbankens resultat år 1995

Enligt ovan redovisade riktlinjer för dispositionen av Riksbankens resultat ska
det årsgenomsnitt som läggs till grund för inleveransen till staten inte påver-
kas av en eventuell upp- eller nedskrivning av kronans värde eller av valuta-
kurseffekter som en följd av en växelkursregim med flytande krona. Avsikten
härmed är att inte ta i anspråk ett resultat som påverkats genom större valuta-
kursomvärderingar av tillgångar och skulder.

Riksbankens resultat 1995 före bokslutsdispositioner exklusive valutakurs-
effekt uppgår till 23 379 miljoner kronor. Detta resultat läggs till grund för
beräkningen av inleveransen till statsverket.

	Resultat före bokslutsdisposition	Inleverans till staten av Riksbankens resultat
1991	13 410 mkr	7 700 mkr
1992	3 418 mkr	7 300 mkr
1993	22 713 mkr1	9 500 mkr
1994	-12 449 mkr1	6 200 mkr
1995	23 379 mkr1	8 100 mkr (förslag)

Redog.

1995/96:RB1

För perioden 1991-1995 är det genomsnittliga resultatet före bokslutsdisposi-
tioner 10094 miljoner kronor och 80 procent av detta, avrundat till närmaste
hundratal miljoner kronor, är 8 100 miljoner kronor. Förslaget är att detta be-
lopp ska inlevereras till staten. Av samma femårsgenomsnitt ska enligt riktlin-
jerna 10 procent, dvs. 1 009 miljoner kronor avsättas till dispositionsfonden.
För täckande av verksamhetens valutakurseffekt behöver en överföring från
dispositionsfonden med totalt 4563 miljoner kronor göras vilket innebär netto
en överföring med 3 554 miljoner kronor. Resterande del, 14 270 miljoner
kronor, av årets resultat före bokslutsdispositioner föreslås avsättas till resul-
tatutjämningsfonden.

Utöver den föreslagna inleveransen på 8 100 miljoner kronor erhåller staten
ränta på s.k. särskilda räkningar i Riksbanken (medel på investeringskonton
m.m.). Denna uppgår för 1995 till 69 miljoner kronor (90 mkr) och har inbe-
talts till statskassan under januari 1996.

Om Riksbankens förslag till inleverans av årets resultat bifalls kommer så-
ledes totalt 8 169 miljoner kronor att överföras till statsverket under budget-
året 1995/1996.

1 Justerat för årets valutakurseffekt.

Nobelpriset i ekonomisk vetenskap

I samband med Riksbankens 300-årsjubileum instiftade banken 1968 ett pris
i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset utdelas årligen till den
eller de personer som inom ekonomisk vetenskap utfört ett arbete av den
framstående betydelse som avses i Alfred Nobels den 27 november 1895 upp-
rättade testamente. Priset utdelas av Kungliga Vetenskapsakademien enligt de
grunder som gäller för utdelandet av de genom testamentet instiftade Nobel-
prisen och prisbeloppet överensstämmer med det för dessa pris fastställda be-
loppet.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne utdela-
des 1995 till professor Robert E. Lucas, Jr., University of Chicago, USA för
att ha utvecklat och tillämpat hypotesen om rationella förväntningar och i
grunden förändrat makroekonomisk analys och synen på ekonomisk politik.

Robert Lucas är den nationalekonom som haft störst betydelse för den
makroekonomiska forskningen sedan 1970. Hans insatser har lett till en snabb
och omvälvande utveckling när det gäller användningen av hypotesen om ra-
tionella förväntningar, framväxten av en jämviktsteori för konjunkturvariatio-
ner, insikterna om svårigheterna att styra ekonomin med ekonomisk politik,
samt möjligheterna till en tillförlitlig utvärdering av ekonomisk politik med
hjälp av statistiska metoder. Lucas insatser har också haft mycket stor bety-
delse för flera andra forskningsområden än makroekonomi.

Priset har utdelats varje år från och med 1969 enligt följande:

Redog.

1995/96:RB1

Bilaga 1

1969 R. Frisch och J. Tinbergen

1970 P. Samuelson

1971 S. Kuznets

1972 J.R. Hicks och K.J. Arrow

1973 W. Leontief

1974 G. Myrdal och F.A. von Hayek

1975 L. Kantorovich och T.C. Koopmans

1976 M. Friedman

1977 B. Ohlin och J. Meade

1978 H.A. Simon

1979 T.W. Schultz och A. Lewis

1980 L.R. Klein

1981 J. Tobin

1982 G. Stigler

1983 G. Debreu

1984 R. Stone

1985 F. Modigliani

1986 J.M. Buchanan

1987 R.M. Solow

1988 M. Allais

1989 R. Haavelmo

1990 H. Markowitz, M. Miller och W. Sharpe

1991 R. Coase

1992 G.S. Becker

1993 R.W. Fogel och D.C. North

1994 J.C. Harsanyi, J.F. Nash och R. Selten

1995 R.E. Lucas, Jr.

Redog.

1995/96: RB1

Bilaga 1

SVERIGES RIKSBANK - ORGANISATIONSPLAN
Per den 1 januari 1996

Redog.

1995/96: RB1

Bilaga 2

Rådgivare Riksbankschef

<3
C

Gröttheim Andersson Ahlzén Krook Barvell Andréasson Kvist Vakant

gotab 49479, Stockholm 1996

Redogörelse 1995/96:RB1

Redogörelse till riksdagen

1995/96:RB1

Fullmäktiges i Riksbankenförvaltningsberättelse för år 1995

Innehåll

Inledning

Penningpolitiken och det finansiella systemet

Redog.

1995/96: RB1

Det finansiella systemet

Penning- och valutapolitiskt kalendarium

Internationellt samarbete

Internationella valutafonden

Tekniskt bistånd

Sveriges relationer till IMF

Världsbanken

BIS

G 10

Betalningsväsendet

Övrigt kommittéarbete

RlX-systemet

Förvaltningsåtgärder

Riksbankens organisation

Personal

Några viktiga förvaltningsärenden

Remissyttranden avgivna av fullmäktige under 1995

RIKSBANKENS BOKSLUT

Redog.

1995/96:RB1

Redovisningsprinciper

Ändrade redovisningsprinciper

Skulder och eget kapital, mkr

Redog.

1995/96: RB1

Mkr

Större förändringar av tillgångar och skulder

Anläggningstillgångar

Köp och försäljning av valutor på termin

Bokslutsdisposition

Noter till balans- och resultaträkning

Redog.

1995/96: RB1

Riksbankens förvaltning

Förvaltningskostnader

Valutareserven och dess förvaltning

Riksbanken ansvarar för valutareserven

Valutareservsförvaltningen under 1995

Förvaltningens uppbyggnad

Fullmäktige fastställer risknormer

Investeringar i nya kontrollsystem

Riksdagens revisorers synpunkter

Förslag till disposition av Riksbankens resultat förår 1995

Riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat

Förslag beträffande Riksbankens resultat år 1995

Redog.

1995/96:RB1

Nobelpriset i ekonomisk vetenskap

Fullmäktiges i Riksbanken
förvaltningsberättelse för år 1995

Förslag till disposition av Riksbankens resultat för
år 1995