Redogörelse till riksdagen

1993/94:RB1

Fullmäktiges i Riksbanken
förvaltningsberättelse för år 1993

Redog.

1993/94: RB1

Enligt 48 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank avger fullmäktige i Riks-
banken härvid fogade redovisning av Riksbankens verksamhet under 1993
jämte förslag till disposition av Riksbankens resultat.

Till vissa beslut, som fullmäktige fattat under året och som redovisas i be-
rättelsen, har fogats reservationer och särskilda yttranden. Dessa finns redo-
visade i fullmäktiges protokoll.

Fullmäktige hemställer

- att riksdagen fastställer Riksbankens i förvaltningsberättelsen
återgivna balans- och resultaträkningar för år 1993
-att riksdagen beslutar att av Riksbankens resultat, 14622 mkr,
skall

a) 9500 mkr, levereras in till statsverket; och

b) 5 122 mkr, överföras till dispositionsfonden.

Stockholm den 3 februari 1994

På fullmäktiges vägnar:

STAFFAN BURENSTAM LINDER

/Inger Kindgren

I beslutet har deltagit Staffan Burenstam Linder (ordf.), Gustaf Linden-
crona (vice ordf.), Urban Bäckström, Johan Gernandt, Jan Bergqvist, Bengt
Kindbom, Nils-Olof Gustafsson och Lisbeth Staaf-Igelström.

Föredragande har varit Urban Bäckström.

Innehåll

Inledning.................................................. 3

Penning- och valutapolitiken................................. 5

Internationell bakgrund................................... 5

Nya förutsättningar för penningpolitiken .................... 6

Svensk ekonomi.......................................... 8

Penningpolitikens utformning.............................. 15

Finansmarknaderna....................................... 20

Penning- och valutapolitiskt kalendarium...................... 25

Internationellt finansiellt samarbete........................... 27

Betalningsmedelsförsörjningen............................... 34

Förvaltningsåtgärder........................................ 37

Riksbankens bokslut........................................ 42

Förslag till disposition av Riksbankens resultat för år 1993 m.m. .. 59

Bilaga 1: Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne............................... 61

Bilaga 2: Organisationsplan för Sveriges riksbank .............. 63

Redog.

1993/94: RB1

Inledning

Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är Riksbanken rikets centralbank med
ansvar för valuta- och kreditpolitik. Banken skall också främja ett säkert och
effektivt betalningsväsende. Riksbanken är en myndighet under riksdagen.
Riksbanken förvaltas av åtta fullmäktige, varav sju väljs av riksdagen och
en, som är Riksbankens chef, väljs av de övriga fullmäktige. De sju riksdags-
valda fullmäktige väljer inom sig ordförande.

Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har endast Riksbanken rätt att ge ut
sedlar och mynt. Utformningen av de sedlar och mynt som Riksbanken ger
ut bestäms enligt lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank (riksbankslagen)
av Riksbanken.

Riksbankslagen innehåller även grundläggande bestämmelser om Riks-
banken och dess verksamhet. Riksbankens huvudsakliga uppgifter är att:

-svara för landets försörjning med sedlar och mynt,

-följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna,

- vidta erforderliga penning- och valutapolitiska åtgärder,

- förvalta guld- och valutareserven samt

- fungera som statens och bankernas bank.

Lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering ersatte den 1 januari 1993
de två tidigare lagarna, lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel och lagen
(1990:749) om valutareglering. Av valuta- och kreditregleringslagen framgår
bl.a. att regeringen efter samråd med Riksbanken får förordna om valutare-
glering om Sverige är i krig eller krigsfara. Om regeringen har förordnat om
valutareglering, får regeringen på framställning av Riksbanken också för-
ordna om kreditreglering.

Riksbanken får, i enlighet med riksbankslagen, i kreditpolitiskt syfte ge-
nom beslut i enskilda fall uppställa kassakrav gentemot kreditinstitut.

Riksbanken får vidare, i enlighet med riksbankslagen, utfärda föreskrifter
om skyldighet att lämna de uppgifter till Riksbanken som behövs för Riks-
bankens betalningsbalansstatistik. Vid utgången av 1992 upphörde lagen
(1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. att gälla (SFS
1992:1309).

Vid utgången av 1993 bedrev Riksbanken verksamhet vid huvudkontoret
i Stockholm samt vid 19 riksbankskontor, vars uppgift främst består i att
svara för betalningsmedelsförsörjning.

Under 1993 hade fullmäktige i Riksbanken följande sammansättning:

Ordinarie ledamöter

Staffan Burenstam Linder, ordförande, Gustaf Lindencrona, vice ordfö-
rande, Bengt Dennis, riksbankschef, Allan Larsson, Johan Gernandt, Jan
Bergqvist, Birgitta Johansson och Bengt Kindbom.

Redog.

1993/94: RB1

Suppleanter

Georg Danell, Inge Carlsson, Stephan Tolstoy, Nils-Olof Gustafsson, Lars
Ernestam, Lisbeth Staaf-Igelström och Ivar Franzén samt vice riksbanksche-
ferna Thomas Franzén och (t.o.m. den 5 oktober 1993) Claes Norgren.

Redog.

1993/94: RB1

Penning- och valutapolitiken

Internationell bakgrund

Svag konjunktur

Tillväxten i OECD-området var svag 1993, kring 1 procent, och låg för tredje
året i rad under potentiell nivå. Det dämpade efterfrågeläget berodde till
stor del på en fortgående finansiell konsolidering i den privata sektorn.

I Europa påverkades utvecklingen i hög grad av den svaga tyska konjunk-
turen. Bruttonationalprodukten, BNP, i Tyskland föll under 1993 med ca 1,5
procent. Den tyska recessionen fick betydande återverkningar i övriga euro-
peiska ekonomier och tog sig bl.a. uttryck i ökad arbetslöshet och försvagade
statsfinanser.

Aktiviteten i den amerikanska ekonomin ökade successivt under året, om
än i långsammare takt än i tidigare konjunkturuppgångar. BNP ökade med
nära 3 procent. 1993 blev däremot det svagaste året i den japanska ekonomin
sedan mitten av 1970-talet.

Fortsatt turbulens

Den europeiska valutaoron, som inleddes under hösten 1992 och som bl.a.
resulterade i att Storbritannien och Italien lämnade växelkurssamarbetet,
ERM, kom att bestå fram till augusti 1993. Irland tvingades devalvera i feb-
ruari och i maj skrev Spanien och Portugal ned sina valutor. Danmark och
Frankrike kunde försvara växelkurserna med hjälp av kraftigt höjda räntor.

Spänningarna inom växelkurssamarbetet avtog visserligen under senvå-
ren, men under sommaren förvärrades återigen situationen. Den internatio-
nella konjunkturen fortsatte att utvecklas svagare än väntat. Detta i kombi-
nation med att förväntade tyska räntesänkningar uteblev, intensifierade
oron på de europeiska valutamarknaderna. Den 2 augusti beslutade EG:s
monetära kommitté att utvidga fluktuationsbanden inom ERM till ±15 pro-
cent för alla valutor. Tyskland och Nederländerna behöll dock, utanför det
formella ERM-samarbetet, bilateralt sina band på ±2,25 procent.

De länder som tvingades överge fastkurspolitiken under hösten 1992,
hade generellt sett större grundläggande ekonomiska problem än de länder
som drabbades av turbulensen under sommaren 1993. De länder som gav
vika under 1992 hade historiskt sett haft hög inflation och inflationsförvänt-
ningarna var i flera fall endast långsamt på väg nedåt.

För de länder som fick problem under 1993 var ekonomin överlag i bättre
tillstånd och antiinflationspolitiken hade varit framgångsrik. Den misstro
mot växelkurspolitiken som uppstod, berodde främst på den relativt strama
penningpolitik Tyskland förde efter återföreningen, i syfte att bekämpa det
inflationstryck som en expansiv finanspolitik orsakade. Bristande trovärdig-
het för en konsekvent antiinflationspolitik i kombination med den tyska pen-
ningpolitiken hindrade andra länder från att utnyttja det utrymme för ränte-
sänkningar som det svaga inflationstrycket i ekonomierna skapade.

Övergången till mer rörliga växelkurser i Europa innebar inte att penning-
politikens inriktning förändrades. Tilltron till det övergripande målet om
långsiktig prisstabilitet tilläts inte äventyras av forcerade räntesänkningar.

Redog.

1993/94: RB1

Efter en initial försvagning av de hårdare ERM-valutorna - den danska kro-
nan samt den franska och den belgiska francen - gentemot D-marken efter
den 2 augusti, stärktes dessa valutor betydligt under slutet av året och hand-
lades i december inom sina gamla bandgränser.

Även utanför EG-blocket var växelkursrörelserna kraftiga under året.
Yenkursen apprecierades kraftigt mot samtliga valutor, ca 15 procent mot
den amerikanska dollarn och över 23 procent mot D-marken.

Nya förutsättningar för penningpolitiken

Rörlig växelkurs

Riksbankens beslut den 19 november 1992 att överge den fasta växelkurspo-
litiken och låta kronan flyta fritt har väsentligt ändrat förutsättningarna för
penningpolitiken. Detta gäller emellertid mer den tekniska utformningen av
politiken än politikens mål. Prisstabilitet var målet under fast kurs och är
fortsatt målet under rörlig växelkurs.

Vid en fast kronkurs - och med prisstabilitet som slutligt mål - fungerar
växelkursen som ett intermediärt mål för penningpolitiken. Därmed blir ut-
vecklingen i valutaflödena den centrala penningpolitiska indikatorn. Huvud-
uppgiften för penningpolitiken är då att se till att räntorna är på en sådan
nivå att valutaflödena på sikt är i balans. I ett fastkurssystem kan central-
banken inte använda räntan för att på kort och medellång sikt motverka in-
flationsimpulser, eftersom räntenivån används för att upprätthålla den fasta
växelkursen.

I den nya situationen, med rörlig växelkurs, utgör växelkursen och för-
väntningarna om dess framtida utveckling indikatorer på hur ekonomin ut-
vecklas. Vid utformningen av penningpolitiken måste såväl ränte- som
växelkursutvecklingen beaktas. Riksbanken måste, under beaktande av den
ekonomiska situationen och dess förväntade utveckling, avgöra vilka pen-
ningpolitiska åtgärder som krävs för att uppnå långsiktig prisstabilitet.

Inflationsmål

I samband med att Riksbanksfullmäktige den 15 januari 1993 presenterade
målet för penningpolitiken, gjorde fullmäktige följande uttalande:

” Under fast växelkurs är prisstabilitet övergripande mål för penningpolitiken.
Den fasta växelkursen fungerar som ett intermediärt mål och utgör en norm
för penningpolitiken och den ekonomiska politiken i stort.

Under rörlig växelkurs är prisstabilitet alltjämt övergripande mål för pen-
ningpolitiken.

Trovärdigheten i prisstabilitetsmålet år beroende av den samlade ekono-
miska politikens utformning.

Det har skett en markant nedväxling av den underliggande inflationstakten
under senare år. Den uppgår nu till ca 2 procent. Därmed har Sverige uppnått
en prisstegringstakt som ligger på en låg västeuropeisk nivå. Det svaga efter-
frågeläget medför, att den inflationsimpuls som uppstår tillföljd av deprecie-
ringen av kronan och ändringarna i de indirekta skatterna, kommer att be-

Redog.

1993/94: RB1

gränsas. Finansplanen anger att den underliggande inflationen skall förbli låg
och att en prisstegring överstigande 5 procent under 1993 inte kan tolereras.

Riksbanken kommer för sin del genom penningpolitiken att hävda de resul-
tat som uppnåtts i kampen mot inflationen. Riksbanken preciserar målet för
penningpolitiken som att förändringen i konsumentprisindex från och med
1995 begränsas till 2 procent, med en tolerans om ±1 procentenhet. Detta sva-
rar mot den nuvarande underliggande inflationstakten. Under såväl 1993 som
1994 inriktas penningpolitiken på att förhindra att den inflationsimpuls som
uppstår till följd av deprecieringen av kronan och förändringar av de indirekta
skatterna, leder till en ökning i den underliggande inflationstakten.

Prisstabilitet skapar goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt, hög syssel-
sättning och motverkar en godtycklig inkomst- och förmögenhetsomfördel-
ning. ”

Penningpolitikens inriktning

Avgörande för penningpolitikens framgång är att politiken förs med ett lång-
siktigt perspektiv och att den uppfattas som trovärdig. Om det finns förtro-
ende för politiken, kan de korta räntorna falla utan att det sker en uppgång
i de långa räntorna. Saknas detta förtroende begränsas det penningpolitiska
handlingsutrymmet. Sänkta korträntor riskerar då istället att försvaga växel-
kursen, höja inflationsförväntningarna och driva upp långräntorna. I sådana
fall blir nettoeffekten en åtstramning av den inhemska efterfrågan, både på
grund av fallande konsumtion och minskande investeringar.

Penningpolitiken måste ta hänsyn till ekonomins funktionssätt, efterfråge-
läget och den övriga ekonomiska politiken. Eftersom penningpolitiska åt-
gärder får full effekt på den ekonomiska aktiviteten först efter ett till två år
måste penningpolitiken ses i ett medel- och långsiktigt perspektiv.

Indikatorer

Som stöd för utformningen av penningpolitiken är kunskap om sambanden
mellan olika ekonomiska variabler och prisutvecklingen nödvändiga. Riks-
banken studerar därför ett brett spektrum av penningpolitiska indikatorer,
reala såväl som monetära.

De penningpolitiska indikatorerna kan, med olika tidsperspektiv, ge un-
derlag för bedömning om inflationen är på väg att över- eller underskrida de
gränser som är uppsatta. Att sträva efter att uppnå prisstabilitet innebär att
såväl en deflationistisk utveckling som en ökande inflation skall undvikas.
Det är en sammantagen bedömning av indikatorerna som ligger till grund
för penningpolitiska beslut.1

En grupp indikatorer utgörs av monetära variabler som den nominella
växelkursen, olika penningmängdsaggregat och kreditvolymer. Även räntor
och relativa räntenivåer gentemot utlandet kan tjäna som indikatorer. En
annan grupp indikatorer har anknytning till den reala ekonomin. Det gäller

1 Riksbanken har i två publikationer utgivna under 1993 redogjort för utvecklingen i
dessa indikatorer: ”Penningpolitiska indikatorer”, juni 1993 samt ”Inflation och infla-
tionsförväntningar i Sverige”, oktober 1993.

Redog.

1993/94:RB1

exempelvis avvikelser i totalproduktionen från dess potentiella nivå, indu-
strins kapacitetsutnyttjande, industrins orderingång, arbetslöshet, lediga
platser m.m. Ytterligare en grupp av indikatorer utgörs av sådana variabler
som ligger tidigt i prisbildningen. Ett exempel är råvarupriser. Utfallen av
löneavtalen är likaså centrala.

Redog.

1993/94:RB1

Svensk ekonomi

Tudelning av ekonomin

En ökad tendens till tudelning av ekonomin har satt sin prägel på svensk eko-
nomi under 1993. Risken med en stark tudelning är att deprecieringen av
kronan, via högre importpriser, leder till lägre real köpkraft. Detta i sin tur
gör att den hemmamarknadsinriktade sektorn möter minskande efterfrågan,
med avtagande investeringar och ökande arbetslöshet som följd. Stora spän-
ningar kan dessutom uppstå mellan grupper i de olika sektorerna med kom-
pensationskrav i lönebildningen som följd.

Den försvagade kronan ledde i början av året till expansion i exportsek-
torn medan den hemmamarknadsinriktade sektorn stramades åt. Under slu-
tet av året kunde en uppgång även i den inhemska efterfrågan märkas. Un-
der inledningen av året fortsatte den samlade produktionen, BNP, att falla.
En återhämtning fr.o.m. andra kvartalet medförde dock att BNP-fallet be-
räknas ha stannat mellan 1,5 och 2 procent för helåret 1993.

Konkurrenskraften i svenskt näringsliv stärktes kraftigt genom deprecie-
ringen av kronan. Därutöver bidrog sänkta arbetsgivaravgifter med 4,3 pro-

Diagram 1. Faktiskt kapacitetsutnyttjande i industrin

Första kvartalet 1980 - tredje kvartalet 1993

Källa: SCB

centenheter fr.o.m. årsskiftet 1992/93 till förstärkningen av konkurrenskraf-
ten.

Exportföretagen använde sin kraftigt förbättrade konkurrenskraft både
till att öka sina vinstmarginaler och till att sänka sina priser i utländsk valuta.
Varuexporten ökade med 8,5 procent i volym under 1993, vilket i stor ut-
sträckning var en följd av betydande marknadsandelsvinster.

Industrins kapacitetsutnyttjande, vilket ger information om det omedel-
bara inflationstrycket i ekonomin, var fortsatt lågt men ökade under året.
Vinstmarginalerna inom industrin, som tidigare hade varit starkt nedpres-
sade, steg under året.

Redog.

1993/94: RB1

Svag inhemsk efterfrågan

Trots att industriproduktionen ökade fortsatte industriinvesteringarna att
falla för fjärde året i rad. Fallet under 1993 var dock mindre än under åren
dessförinnan. Investeringarna i övrigt näringsliv, som till största delen är
hemmamarknadsinriktat, bedöms ha minskat med 20 å 25 procent. Bostads-
investeringarna föll också mycket kraftigt.

Konsumtionen, både den privata och den offentliga, fortsatte att falla un-
der första halvåret. Först under sommarmånaderna kunde en uppgång inom
vissa delar av den inhemska efterfrågan skönjas. Detaljhandelsomsättningen
liksom bilförsäljningen började då öka, vilket medförde att den privata kon-
sumtionen vände uppåt under tredje kvartalet.

Hushållen fortsatte att nettoamortera sina lån. Därmed har skuldsätt-
ningen, sett i förhållande till disponibelinkomsten, kommit ned på nivåer

Diagram 2. Arbetslöshet

Procent av arbetskraften

Källa: SCB

jämförbara med mitten av 1970-talet. Därtill kommer att räntebetalningarna
efter skatt som andel av disponibelinkomsten reducerats, men de ligger fort-
farande på en högre nivå än under andra hälften av 1980-talet. Räntesat-
serna för bostadslån sjönk med 3,9 procentenheter mellan december 1992
och december 1993. Eftersom en stor del av bostadslånen är bundna dröjer
det innan räntefallet får fullt genomslag.

I och med att hushållens skulder reducerats kraftigt, förbättras förutsätt-
ningarna för en återhämtning i den privata konsumtionen. Andra faktorer
verkade återhållande. Oron för arbetslöshet och osäkerheten om de fram-
tida pensions- och socialförsäkringssystemen påverkar hushållens framtida
bedömningar negativt.

Utvecklingen på arbetsmarknaden var fortsatt negativ. Sysselsättningen
föll ytterligare under året, både inom den offentliga och privata tjänstesek-
torn. Sysselsättningsfallet inom industrin dämpades emellertid under hösten
och ser ut att ha nått botten. Den öppna arbetslösheten var i december 8
procent. Inklusive personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick ar-
betslösheten då till 12,5 procent. Antalet lediga platser, vakanser, upphörde
dock att minska mot slutet av året.

Inflationstakten dämpas

Inflationstakten, mätt som förändringen i konsumentprisindex under tolv
månader, steg kraftigt efter årsskiftet 1992/93. Det var i huvudsak höjda indi-
rekta skatter som bidrog till ökningen, men även deprecieringen gav effekter
via stigande importpriser. Inflationstakten var som högst i april, 5,1 procent.

Redog.

1993/94:RB1

Diagram 3. Konsumentprisindex och hushållens inflationsförväntningar
Procentuell förändring över tolv månader

Källa: SCB

Därefter minskade inflationstakten ned till 4,1 procent i december. Import-
priserna i producentledet höjdes under året med 11,5 procent.

En förklaring till att deprecieringen inte fick större genomslag i konsu-
mentledet var det svaga efterfrågeläget. Dessutom motverkades höjda indi-
rekta skatter och minskade subventioner av reducerade arbetsgivaravgifter.
Särskilt för detaljhandeln, som har hög löneandel, var denna effekt bety-
dande.

Hushållens inflationsförväntningar för den närmaste tolvmånadersperio-
den sjönk under året och låg i december på 2 procent.

Inflationsförväntningarna på kort sikt hos placerarna på obligationsmark-
naden har också successivt reducerats, efter att ha stigit i samband med att
kronan började flyta. Däremot var inflationsförväntningarna på medellång
sikt högre än på kort sikt. Inflationsförväntningarna på medellång sikt steg
dessutom något mot slutet av året.

Ett annat sätt att mäta inflationsförväntningar är att studera s.k. implicita
terminsräntekurvor. Dessa visar den förväntade framtida utvecklingen av de
korta räntorna. Terminsräntekurvorna hade i slutet av året skiftat nedåt för
alla löptider jämfört med i slutet av 1992. Detta kan, givet oförändrade real-
räntor, tolkas som att inflationsförväntningarna hade fallit. Under loppet av
1993 blev den implicita terminsräntekurvan något brantare, vilket kan tolkas
som något ökade inflationsförväntningar på lång sikt.

Försämringen i statsfinanserna har varit mycket snabb. Lånebehovet, dvs.
finansieringen av budgetunderskottet och underskott i statliga fonder m.m.,
fortsatte att stiga under 1993. Ökningstakten, mätt som ackumulerade tolv-

Redog.

1993/94: RB1

Diagram 4. Inflationsförväntningar hos placerare på obligationsmarknaden

Anm. Medeltal av förväntad årlig inflation de närmaste två resp, fem åren, från den
tidpunkt undersökningen gjordes.

Källa: Aragon Fondkommission

Redog.

1993/94:RB1

Diagram 5. Statens lånebehov

Ackumulerade tolvmånaderstal

månaderstal, dämpades dock jämfört med 1992. För kalenderåret 1993 upp-
gick lånebehovet till 243 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 17 procent
av BNP.

Låg kreditefterfrågan

En indikator på inflationstrycket på längre sikt är utlåningen till allmänhe-
ten, dvs. hushåll, icke-finansiella företag och kommuner. Den svaga utveck-
lingen i ekonomin har medfört att kreditefterfrågan varit låg. Under 1993
nettoamorterade allmänheten sina lån tagna i kreditinstitut med 139 miljar-
der kronor. Det var främst lån i utländsk valuta som amorterades. Även lån
tagna direkt i utlandet nettoamorterades. Däremot ökade aktieemissionerna
markant jämfört med tidigare år.

Den skuldsaneringsprocess som pågått under ett par år fortsatte således
även under 1993.

Ökning av penningmängden

Penningmängden, M3, mäter svenska företags och hushålls likvida medel i
svenska kronor och i utländsk valuta. Under hösten ökade tillväxttakten,
mätt i tolvmånaderstal, kraftigt och låg som högst - i oktober 1993 - på 13,6
procent. Därefter har en nedgång i ökningstakten ägt rum.

För tolkningen av penningmängdens förändring under 1993 har det höga
och fluktuerande ränteläget under andra halvåret 1992 avgörande betydelse.
De höga räntorna under hösten 1992 ökade såväl företagens som hushållens

Diagram 6. Penningmängd, M3
Tolvmånaders procentuell förändring

Redog.

1993/94: RB1

Procent

JAJOJAJOJAJOJAJOJAJO

1989 1990 1991 1992 1993

Källa: Sveriges riksbank

benägenhet att placera i räntebärande värdepapper. Dessa ingår inte i M3.

Tillväxttakten på tolvmånadersbasis för M3 visade därför mycket höga ök-
ningstal för september och oktober 1993. Tillväxten i M3 föll sedan tillbaka
och uppgick i december till 3,9 procent.

Utvecklingen i ekonomin, som den kommer till uttryck i ett flertal indika-
torer, visar således ett svagt inflationstryck på kort sikt. I takt med att kon-
junkturen förbättras under 1994 och 1995 kan det uppstå tendenser till ett
ökat inflationstryck.

Förbättring i bytesbalansen

Den positiva utvecklingen i varuexporten samt den svaga importutveck-
lingen ledde till en kraftig förstärkning av handelsbalansen. För helåret 1993
uppgick överskottet i handelsbalansen till 56 miljarder kronor, en ökning
med hela 21 miljarder kronor jämfört med året innan. Därutöver beräknas
underskottet i tjänstehandeln, kapitalavkastning m.m, ha minskat till ca 50
miljarder kronor. Förbättringen berodde på att underskottet i resevalutanet-
tot nästan halverades.

Därmed kom bytesbalansen att vända, från ett underskott på drygt 30 mil-
jarder kronor 1992, till ett visst överskott 1993.

Fortsatta amorteringar i utländsk valuta

I och med bytet av växelkursregim ökade osäkerheten kring kronkursens ut-
veckling. Detta, tillsammans med ett allmänt behov av att dra ned skuldsätt-

ningen, föranledde den privata sektorn att fortsätta att kraftigt reducera ex-
poneringen i utländsk valuta.

Den privata sektorn amorterade lån i utländsk valuta, till största delen
kortfristiga lån via bank. Sammantaget nettoamorterades 80 riiiljarder kro-
nor under perioden januari - november 1993. De lån som Riksbanken bistått
de svenska bankerna med under valutaoron hösten 1992 kunde därför suc-
cessivt avvecklas under 1993.

Utlandets nettoplaceringar i räntebärande kronpapper minskade under
året. En kraftig ökning i handeln med stats- och bostadsobligationer ägde
dock rum 1993. I och med att dessa köp till största delen valutasäkrades ge-
nom terminskontrakt och/eller finansierades genom återköpsavtal, uppkom
inte någon effekt på kronkursen. Motivet till den ökade handeln var förvänt-
ningar om fortsatt fallande räntor. Under perioden januari - november re-
sulterade handeln med räntebärande kronpapper i ett nettoutflöde på ca 7
miljarder kronor.

Därutöver ökade bl.a. bostadsinstituten sin långfristiga kronupplåning i
utlandet, vilket medförde att kronupplåningen i utlandet totalt gav ett net-
toinflöde på 30 miljarder kronor under perioden januari - november 1993.

Utlandets minskade nettoplaceringar i räntebärande kronpapper åtföljdes
av ökade köp av svenska aktier. Handeln med utländska aktier var i stort
sett i balans.

Svenska direktinvesteringar i utlandet under 1993 var jämfört med 1980-
talets nivåer måttliga, men något större än 1992. Även utlandets direktinve-
steringar i Sverige ökade och var större under 1993 än under 1992. Detta
resulterade i att nettot av direktinvesteringar i Sverige och i utlandet gav ett
mindre underskott 1993 än året innan.

Statens lånebehov finansierades under året till en del med lån i utländsk
valuta. För helåret 1993 uppgick lånen till ca 80 miljarder kronor. Därmed
övertog staten en del av den valutaexponering som den privata sektorn tidi-
gare haft. Dessutom användes en del av den ökade upplåningen till att bygga
upp valutareserven.

Under inledningen av året försvagades kronan kraftigt. En alltför stor
depreciering riskerar att på sikt vara inflationsdrivande. För att motverka

Redog.

1993/94:RB1

Tabell 1. Betalningsbalans, netto

Miljarder kronor

	1991	1992	Jan-nov 1993
A. Bytesbalans	-21	-31	5
B. Privata kapitaltransaktioner, netto	37	-138	-2
därav:
direktinvesteringar	-6	-8	-2
handel med aktier	-3	10	29
lån/obl. m.m. i utländsk valuta	-9	-141	-80
lån/obl. m.m. i svenska kronor	68	36	30
C. Riksbankens lån till svenska banker i	0	58	-58
utländsk valuta
D. Valutaflöde (A+B+C=E-F-G)	15	-112	-55
E. Valutareservens transaktionsförändring	-3	44	26
F. Riksbankens övriga transaktioner	0	0	0
G. Statens upplåning i utländsk valuta	-18	156	81

en sådan utveckling valde Riksbanken att intervenera på valutamarknaden
genom försäljning av utländsk valuta. Under året uppgick interventionerna
totalt till ca 55 miljarder kronor. Valutareserven ökade sammantaget med 22
miljarder kronor under 1993.

Under valutakrisen hösten 1992 köpte Riksbanken svenska kronor på ter-
minsmarknaden för att stödja kronkursen. Under 1993 har Riksbanken i
stort sett endast omsatt förfallna terminskontrakt.

Penningpolitikens utformning

Utformningen av Riksbankens penningpolitik skall ses mot bakgrund av den
ekonomiska utvecklingen under året. Efter övergången till rörlig växelkurs
sänktes marginalräntan gradvis i små steg.

Den låga aktivitetsnivån i ekonomin samt skuldsaneringen gav å ena sidan
utrymme för lättnader i penningpolitiken. Å andra sidan är penningpolitiken
beroende av den samlade ekonomiska politiken. Det omfattande underskot-
tet i statsbudgeten begränsade i hög grad det penningpolitiska utrymmet.

Orolig inledning

Perioden fram till i början av april kännetecknades av en ojämn utveckling
av såväl räntor som växelkurs. Flera omständigheter bidrog härtill. Det om-
fattande budgetunderskottet och avsaknaden av ett långsiktigt program för
sanering av statsfinanserna liksom stigande inflationsförväntningar var bi-
dragande orsaker till den oroliga inledningen av året.

Redog.

1993/94: RB1

Diagram 7. Prognoser över statens lånebehov

Källa: Finansdepartementet

Diagram 8. Korta och långa räntor

1992 1993

Källa: Sveriges riksbank

Redog.

1993/94:RB1

Ett flertal konjunkturbedömare presenterade i början av året inflations-
prognoser kring 6 procent för 1993. Prognoserna för statens lånebehov hade
successivt uppreviderats för det då innevarande budgetåret (1992/93).

Den omedelbara effekten av Riksbankens beslut att låta växelkursen flyta
blev att kronan deprecierades med cirka 10 procent. I början av 1993 fort-
satte kronkursen att försvagas. Samtidigt började de långa obligationsrän-
torna stiga vilket kunde tolkas som förväntningar om ökad inflation på sikt.

Den 14 januari intervenerade Riksbanken i valutamarknaden för första
gången sedan den fasta växelkursen övergavs. Riksbankens intervention
stärkte kronan något samtidigt som uppgången i de långa obligationsrän-
torna bröts.

Den 5 februari sänkte Riksbanken marginalräntan med 0,75 procentenhe-
ter. Till en början togs sänkningen emot väl, men snart tolkades den som
att Riksbanken övergett den försiktiga hanteringen av marginalräntan och
istället slagit in på en aggressiv räntesänkningslinje. De korta penningmark-
nadsräntorna föll kraftigt samtidigt som kronkursen försvagades och de
långa räntorna steg. För att bryta förväntningarna om fortsatt snabba margi-
nalräntesänkningar intervenerade Riksbanken på penningmarknaden den
25 februari. De långa räntorna vände då nedåt samtidigt som kronan stärk-
tes. Åtgärden skapade därmed klarhet i att prisstabilitet var fortsatt målet
för penningpolitiken.

Under mars månad försvagades kronkursen återigen till följd av politisk
osäkerhet. Dessutom fortsatte oron på de europeiska valutamarknaderna,
där vissa valutor utsattes för en hård press.

Fram till slutet av mars 1993 hade Riksbanken sänkt marginalräntan med
2,75 procentenheter, från 12,5 procent i mitten november 1992 till 9,75 pro-
cent. Kronkursen hade under samma period försvagats med 20 procent gent-
emot den teoretiska ecun.

Redog.

1993/94:RB1

Diagram 9. Timlöner i industrin

Procentuell förändring, tremånaders glidande medeltal

Källa: SCB

Lugn utveckling

I och med att riksdagen i början av april ställde sig bakom regeringens fi-
nanspolitik och att en plan för reducering av budgetunderskottet presentera-
des i samband med kompletteringspropositionen, inträdde en period av rela-
tivt lugn utveckling på penning- och valutamarknaderna.

Inflationstakten visade efter april månad tecken på att avta och löneför-
handlingarna resulterade i modesta löneökningar.

Diagram 10. Marginalränta och växelkurs

1992 1993

Källa: Sveriges riksbank

Samarbetet inom det europeiska växelkurssamarbetet fungerade fram till
början av sommaren utan större spänningar och räntorna föll såväl interna-
tionellt som i Sverige.

Riksbanken bedömde därmed att det fanns utrymme för lägre marginal-
ränta. Under perioden april till och med juni sänkte Riksbanken marginal-
räntan fyra gånger, från 9,75 procent till 8,75 procent. De korta marknads-
räntorna föll med 1,9 procentenheter och de långa obligationsräntorna med
drygt 1 procentenhet från början av april till mitten av juni. Kronan stärktes
under samma period med ca 7 procent gentemot den teoretiska ecun.

Lugnet bryts

Den relativt lugna utvecklingen på penning- och valutamarknaderna bröts i
mitten av juni då kronan började försvagas. Budgetunderskottet och statens
upplåning kom i fokus för uppmärksamheten och påverkade kurssättningen.

Under juli bestod tendensen till försvagning av kronan. Den internatio-
nella valutaoron tilltog och den 2 augusti vidgades bandbredden för flertalet
ERM-valutor till ±15 procent.

Förväntningarna om en påtagligt lägre räntenivå i Europa förstärktes efter
den 2 augusti. För Sveriges del ledde detta snabbt till förväntningar om lägre
svenska korträntor.

Riksbanken genomförde tre sänkningar av marginalräntan under juli och
augusti. Riksbanken fäste i sin bedömning vikt vid att nedgången i de långa
räntorna hade varit uthållig och betydande. Vidare hade inflationsförvänt-
ningarna dämpats. Dessutom hade kronan visat en tendens att förstärkas i
början på augusti efter det att ERM-systemet förändrats.

Fortsatt försvagning av kronan

I slutet av augusti började återigen kronan att försvagas och de långa rän-
torna steg. En sannolik orsak till detta vai; oron för statsfinansernas utveck-
ling. Saneringsprogrammet hade inte konkretiserats och det fanns farhågor
för att det skulle komma att urholkas.

Under senare delen av september började obligationsräntorna falla och
kronan stärktes något. Mot bakgrund av denna utveckling samt en räntened-
gång i flera andra europeiska länder beslutade Riksbanken i oktober att
sänka marginalräntan med 0,25 procentenheter till 7,75 procent.

I november försvagades kronan åter. Försvagningen berodde till stor del
på oro för budgetutvecklingen och det politiska systemets möjligheter att
komma tillrätta med detta. Den svagare valutan medförde att räntefallet
upphörde. De långa räntorna steg något. Räntenedgången tog emellertid ny
fart under december.

Från den 19 november 1992 sänktes marginalräntan 12 gånger, från 12,5
procent till 7,75 procent i oktober 1993. Strax före deprecieringen låg den
tioåriga statsobligationsräntan på 11,3 procent. Den 30 december 1993 hade
den sjunkit till 7 procent, ett fall på 4,3 procentenheter. Jämfört med juli
1992, då räntenivån inte var extremt uppdragen, hade räntan sjunkit med

Redog.

1993/94:RB1

Diagram 11. Räntedifferens SEKIDEM

1992 1993

Källa: Sveriges riksbank

Redog.

1993/94 :RB1

2,8 procentenheter. Kronan hade, sedan den tilläts flyta och till utgången av
1993, försvagats med ca 20 procent.

Differensen gentemot tyska obligationsräntor var i december 1993 ca 1,4
procentenheter, i det närmaste densamma som i juli 1992.

Trots den stora deprecieringen av kronan har alltså räntedifferensen inte
fallit mot Tyskland och gentemot flera europeiska valutor har räntedifferen-
sen ökat. Det kan tolkas som ett bristande förtroende för svensk ekonomisk
politik.

Penningpolitikens effekt på efterfrågan

Vid bedömningen av penningpolitikens effekt på den totala efterfrågan i
ekonomin måste hänsyn tas både till utvecklingen i räntorna och i växelkur-
sen.

Den sammantagna effekten av sänkta räntor och försvagad växelkurs be-
räknas för närvarande ge en betydande stimulans till ekonomin, motsva-
rande 4 procent av BNP på ett till två års sikt. I samband med bytet av växel-
kursregim har en mycket kraftig omsvängning av penningpolitiken från åt-
stramning till kraftig stimulans ägt rum.

Statens upplåning

I slutet av 1993 uppgick statsskulden till 1132 miljarder kronor, vilket mot-
svarade ca 78 procent av BNP. Skulden ökade med 252 miljarder kronor un-
der året. Statens bruttoupplåning uppgick samtidigt till 675 miljarder kro-
nor.

Under året skedde en omläggning av upplåningen till längre löptider, vil-
ket innebar att obligationsstocken ökade med 120 miljarder kronor medan
stocken av statsskuldsväxlar minskade med 82 miljarder kronor.

Under 1993 nettolånade staten 80 miljarder kronor i utländsk valuta. Ut-
landsskulden uppgick till 364 miljarder kronor vid slutet av året, vilket mot-
svarade 32 procent av den totala statsskulden.

Aterköpsavtal och riksbankscertifikat

Under 1992 infördes en möjlighet för de institut som har fått teckna avtal
med Riksbanken att under kort tid låna statsobligationer av Riksbanken,
s.k. återköpsavtal. Denna möjlighet utökades under 1993 till att även gälla
statsskuldväxlar (1993-03-01) och bostadsobligationer (1993-06-03). Där-
med minskar risken att räntesättningen störs av tillfälliga svårigheter att an-
skaffa ett visst värdepapper.

I mars 1993 började Riksbanken att ge ut riksbankscertifikat. Certifikaten
är ett komplement till återköpsavtal vid styrning av likviditeten.

Finansmarknaderna

Kreditgivningen

Som framgått blev kreditefterfrågan mycket svag under 1993. Den finan-
siella konsolideringen fortsatte bland såväl hushåll som företag, med bety-
dande nettoamorteringar av skulder som följd. Den samlade utlåningen från
banker, bostadsinstitut och finansbolag blev därmed betydligt lägre än under

1992. Mätt som tolvmånaders förändring föll ökningstakten för utlåningen
från +1,3 procent vid utgången av 1992 till —6,2 procent motsvarande tid

1993.

Den utestående kreditstocken minskade i såväl kronor som utländsk va-
luta. Bankernas, bostadsinstitutens och finansbolagens totala utlåning till
allmänheten i svenska kronor föll med sammanlagt 43 miljarder kronor un-
der 1993.

Företagen nettoamorterade lån i utländsk valuta med drygt 96 miljarder
kronor under samma tid, men deprecieringen av den svenska kronan med-
förde att värdet av den kvarstående skuldstocken i utländsk valuta ökade.
Nettoförändringen av skuldstocken i utländsk valuta blev en minskning med
79 miljarder. Merparten av denna neddragning skedde under första kvarta-
let. Under andra och tredje kvartalet dämpades amorteringarna i utländsk
valuta, samtidigt som företagens direktupplåning i utlandet ökade. Sett över
året som helhet noterades dock en mindre nettoamortering, även när det gäl-
ler företagens direktupplåning i utländsk valuta.

Hushållens skulder fortsatte att minska under 1993 och skuldsättningen i
förhållande till disponibelinkomsten var åter nere på de nivåer som rådde
under 1970-talets mitt. Under 1993 minskade hushållens samlade skulder i
kreditinstituten med 26 miljarder kronor, till 644 miljarder kronor. Det var
huvudsakligen en minskning av kronlån i banker, medan däremot krediter
från bostadsinstituten ökade svagt.

Uppgifterna om bankernas utlåning har påverkats av att olika problem-
krediter, huvudsakligen med anknytning till kommersiella fastigheter, lyfts
ut ur bankernas balanser till särskilda för ändamålet bildade bolag. Upp-

Redog.

1993/94:RB1

Tabell 2. Kreditinstitutens totala utlåning

Stockförändring. Miljarder kronor

	Svenska kronor				Utländsk valuta	Totalt
	Banker	Finans- bolag	Bostads- institut	Summa	Utländsk valuta	Totalt
1987	44.0	23.2	58.8	126,1	22,2	148,3
1988	94.6	8.1	90,9	193,6	64,9	258,5
1989	45,1	1.0	109,1	155,2	128,4	283,6
1990	19,4	-16.2	129.7	133,0	123.0	256.0
1991	-5.8	-16.0	139.5	117,7	-16,1	101,6
1992	51.1	-3.9	10.1	57,2	-32.8	24,4
1993	-92,9	-1,5	51.1	-43,3	-79,3	-122,6

Källa: Sveriges riksbank

skattningsvis har lånestocken i bankerna härigenom minskat med 30 miljar-
der kronor under året.

En del av problemkrediterna har lyfts in i finansbolagssektorn, medan
andra engagemang flyttats till förvaltningsbolag utanför kreditinstituten. De
sistnämnda engagemangen faller därmed utanför den statistiskt redovisade
kreditgivningen.

Utlåningen i finansbolagssektorn fortsatte att minska under 1993. En suc-
cessiv avveckling av olika problemkrediter, bl.a. genom att finansbolagen
realiserat panter och tagit kreditförluster, i kombination med en allmänt låg
kreditefterfrågan förklarar minskningen.

Tillväxttakten i bostadsinstitutens utlåning ökade något under 1993. De
fallande utlåningsräntorna under året bidrog till en överströmning av kredi-
ter från banksektorn. Ett stort antal färdigställda lägenheter fick också sin
slutliga, långfristiga finansiering i bostadsinstituten 1993. Merparten av bo-
stadsinstitutens nyutlåning kanaliserades till företagssektorn och till kommu-
nala objekt.

Inlåning och sparande

Till följd av det höga och fluktuerande ränteläget under andra halvåret 1992
ökade såväl företagens som hushållens benägenhet att placera i räntebä-
rande värdepapper. Köpen av statsskuldväxlar och privatobligationer ledde
till en neddragning av bankinlåningen i kronor, vars tillväxttakt därmed
dämpades avsevärt. Sedan oktober 1992 har tillväxten i bankernas företags-
inlåning ökat medan tillväxten i hushållens inlåning varit förhållandevis
svag. I stället har hushållen ökat sitt försäkringssparande. Bankinlåningen
från företag ökade med 35 miljarder kronor under 1993, till 349 miljarder
kronor. Detta är spegelbilden av att företagens innehav av statsskuldväxlar
successivt minskat under året.

Vissa tecken på ökad konkurrens om spararnas medel har nu börjat skön-
jas. Dels är flera nya banketableringar på väg på den svenska marknaden,
dels har de alternativa placeringsmöjligheterna som erbjuds via värdepap-
persmarknaden fått ökad betydelse. Från 1 januari 1994 öppnar ny lagstift-

Redog.

1993/94: RB1

ning möjlighet till individuellt pensionssparande i olika former. Detta kan Redog.
dels ske som inlåning på konto i bank, dels som fondsparande eller som spa- 1993/94:RB1
rande i enskilda värdepapper. Ett 90-tal institut, såväl redan etablerade som
nybildade, har ansökt om tillstånd hos Finansinspektionen för att få bedriva
den nya formen av pensionssparrörelse.

Värdepappersmarknaden

På värdepappersmarknaden noterades en ökning av de utestående obliga-
tionsstockarna även 1993, medan de kortfristiga penningmarknadsinstru-
menten drogs ned. Staten ökade sin obligationsupplåning, netto, på den in-
hemska marknaden med 120 miljarder kronor, samtidigt som stocken stats-
skuldväxlar minskade med 82 miljarder.

Omdisponeringen innebar bl.a. att räntebindningstiden för statsskulden
förlängdes jämfört med föregående år. Som tidigare framgått finansierades
en betydande del av statens lånebehov i utländsk valuta under 1993.

Upplåningssituationen för bostadsinstituten förbättrades markant efter de
finansieringssvårigheter som uppträdde på marknaden under hösten 1992.
Möjligheterna att emittera bostadsobligationer var under 1993 åter gynn-
samma såväl i Sverige som på utländska marknader, inte minst till följd av
de fallande obligationsräntorna. De större bostadsinstituten kunde i ökad
utsträckning diversifiera upplåningen och placera större andelar obligationer
på de internationella kapitalmarknaderna. En alternativ kapitalkälla vars
betydelse växer är privatobligationer riktade till hushåll och mindre place-
rare.

Bostadsinstituten drog under 1993 ned de kortfristiga certifikatprogram-
men med 25 miljarder kronor till 57 miljarder kronor. Den utestående obli-
gationsstocken ökade samtidigt med 75 miljarder kronor till 856 miljarder
kronor vid årets slut. En växande del av denna obligationsstock, närmare 90
miljarder kronor vid utgången av 1993, är ursprungligen upptagen i utländsk
valuta. Bostadsinstituten tar ingen egen valutarisk i de sammanhangen utan
swappar lånebeloppen till svenska kronor.

Utlandsfinansieringen har på senare tid framstått som ett attraktivt alter-
nativ av flera skäl. Den kan framför allt ses som ett uttryck för institutens
långsiktiga strategi att bredda sin upplåning men också som ett tecken på
en kvardröjande osäkerhet om värderingen av bostadsobligationerna på den
inhemska obligationsmarknaden. Ränteskillnaden mellan jämförbara fem-
åriga stats- och bostadsobligationer har varierat kraftigt under senare år.
Ränteskillnaden drogs ned vid ingången till 1993, efter det att den statliga
garantin för det finansiella systemet utfärdats och nedtrappningen av mark-
nadsräntorna inletts. Dock har ränteskillnaderna gentemot statspapperen
därefter kvarstått på nivåer som är högre än vad som gällde före finanskri-
sen.

Bankernas resultatutveckling

För 1992 redovisade bankkoncernerna (som inkluderar bankägda bostadsin-
stitut, finansbolag m.m.) ett resultat före kreditförluster på 25 miljarder kro-

nor. Reserveringarna för kreditförluster uppgick samtidigt till 74 miljarder,
vilket sammantaget ledde till ett rörelseunderskott på 49 miljarder kronor.
Förlusterna var särskilt stora under fjärde kvartalet 1992.

Under de nio första månaderna 1993, för vilka resultat finns rapporterade,
har en markant förbättring skett. Före reserveringar för kreditförluster upp-
visades ett överskott på 28 miljarder kronor, mot 19 miljarder vid motsva-
rande tidpunkt 1992. Förbättringen är delvis en följd av temporära faktorer,
främst orsakade av nedgången i det allmänna ränteläget, men även hänförlig
till andra faktorer som lett till ökningar av intäkterna och neddragningar av
kostnaderna. Det har skett betydande anpassningar av såväl inlåningsvoly-
merna som kreditvolymerna och bankernas finansieringssituation har för-
bättrats.

Samtidigt har reserveringarna för kreditförluster minskat. För de första
nio månaderna 1993 uppgick dessa till 36 miljarder kronor mot 54 miljarder
kronor för motsvarande period 1992. Om kreditförlusterna i Securum, som
sedan den 1 januari 1993 ligger utanför banksystemet, inkluderas skall 13
miljarder adderas till de tidigare nämnda 36 miljarderna. Takten i neddrag-
ningen när det gäller kreditförluster är, enligt denna redovisning, än så länge
måttlig. Fördelningen av kreditförluster på olika låntagarkategorier har inte
förändrats nämnvärt från 1992. Alltjämt svarar de fastighetsrelaterade lånen
för omkring hälften av kreditförlusterna. Förluster på lån till privatpersoner
svarar fortfarande för mindre än en tiondel av samtliga kreditförluster.

Den ökade intjäningen före kreditförluster och de lägre reserveringsbeho-
ven innebär att bankernas totala rörelseresultat förbättrats markant. Nord-
banken och Svenska Handelsbanken visar vinst, S-E-Banken visar i stort sett
nollresultat och förlusterna för Sparbanken Sverige har reducerats betydligt i
jämförelse med 1992. Föreningsbankens underskott har däremot ökat något
ytterligare och Gota Bank redovisar fortsatt mycket stora förluster 1993.

Bankernas resultatförbättring för perioden januari-september väntas i
stort sett fortsätta i samma takt under årets sista kvartal.

Flertalet bankers kapitaltäckning har förstärkts betydligt på senare tid dels
genom tillförsel av nytt riskkapital, dels genom ett effektivare utnyttjande
av befintligt kapital. Sålunda låg S-E-Banken och Svenska Handelsbanken
på över 12 procent i kapitaltäckningsgrad efter gjorda nyemissioner mot slu-
tet av 1993. Nordbanken, Sparbanken Sverige och Föreningsbanken låg vid
samma tidpunkt samtliga i intervallet 9-11 procent.

Statliga stödåtgärder

Omedelbart efter riksdagsbeslutet i december 1992 om statligt bankstöd, an-
mälde S-E-Banken, Sparbanken Sverige och Föreningsbanken att de even-
tuellt var i behov av statligt finansiellt stöd. Staten hade vid denna tidpunkt
tagit över Nordbanken och Gota Bank och dessa banker var föremål för re-
konstruktionsåtgärder.

I och med den gradvis förbättrade finansiella situationen för bankerna un-
der 1993 blev det under slutet av året möjligt för S-E-Banken, Sparbanken
Sverige och Föreningsbanken att erhålla nytt riskkapital via den privata
marknaden. Kapitaltäckningen för dessa tre banker blev därmed tillfreds-

Redog.

1993/94: RB1

ställande. Det finansiella stödet från staten kunde mot denna bakgrund in-
skränkas till en förlustgaranti för Föreningsbanken på 2,5 miljarder kronor.

Nordbanken uppvisar, som ovan nämnts, vinstresultat efter det att Secu-
rum avskilts från banken och blivit ett separat statsägt bolag. Staten använde
ett liknande förfaringssätt för Gota Bank. En stor volym dåliga krediter, ca
40 miljarder räknat på bruttobasis, överfördes från banken till ett nybildat
bolag, Retriva. Den återstående, ”goda” delen av banken förvärvades vid
årets slut av Nordbanken, medan Retriva övertogs av staten.

Vid slutet av 1993 fanns det hos Bankstödsnämnden, den myndighet som
hanterar det statliga bankstödet, inte någon kvarstående ansökan om finan-
siellt stöd.

Eftersom det statliga bankstödet avser åtgärder för att stärka bankernas
solvens ligger det inte inom Riksbankens direkta ansvarsområde. Enligt
Bankstödsnämndens föreskrifter skall dock samråd ske med Riksbanken in-
nan nämndens styrelse beslutar i frågor av annan än marginell betydelse. Så
har också skett under 1993 och Riksbanken har i de sammanhangen lämnat
synpunkter på Bankstödsnämndens förslag.

Redog.

1993/94:RB1

Penning- och valutapolitiskt kalendarium 1993 Redog.

1993/94: RBl

4 januari

Riksbanken fastställde referensräntan diskontot till 9 procent med verkan

fr.o.m. den 5 januari 1993.

5 januari

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 11 procent till 10,5 procent

fr.o.m. den 7 januari.

5 februari

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 10,5 procent till 9,75 pro-

cent fr.o.m. den 9 februari.

1 april

Riksbanken fastställde referensräntan diskontot till 7 procent med verkan

fr.o.m. den 2 april.

23 april

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 9,75 procent till 9,5 pro-
cent fr.o.m. den 27 april.

23 april

Riksbanken beslutade justera räntetrappan så att ränteändringar kan göras

i steg om 0,25 procentenheter.

29 april

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 9,5 procent till 9,25 pro-
cent fr.o.m. den 30 april.

13 maj

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 9,25 procent till 9 procent

fr.o.m. den 17 maj.

19 maj

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 9 procent till 8,75 procent

fr.o.m. den 25 maj.

1 juli

Riksbanken fastställde referensräntan diskontot till 6 procent med verkan

fr.o.m. den 2 juli.

1 juli

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 8,75 procent till 8,5 pro-
cent fr.o.m. den 5 juli.

5 augusti

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 8,5 procent till 8,25 pro-
cent fr.o.m. den 9 augusti.

12 augusti

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 8,25 procent till 8 procent
fr.o.m. den 16 augusti.

12 augusti

Som en anpassning till gällande räntenivåer gjorde Riksbanken en teknisk
förändring av räntetrappan så att varje steg justerades ned med 2 procenten-
heter.

7 oktober

Riksbanken fastställde referensräntan diskontot till 5 procent med verkan
fr.o.m. den 8 oktober.

21 oktober

Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 8 procent till 7,75 procent
fr.o.m. den 25 oktober.

Redog.

1993/94: RB1

Internationellt finansiellt samarbete

Verksamheten inom IMF

De nordiska och baltiska länderna representerades under 1993 i interims-
kommittén, det policyskapande organet i Internationella valutafonden
(IMF), av den isländske handelsministern, sedermera centralbankschefen
Jön Sigurdsson. Interimskommittén hade två möten under året.

Vårmötet i april fokuserade på tillväxtrelaterade frågor för världsekono-
min. I en särskild deklaration om internationellt samarbete för uthållig glo-
bal tillväxt angavs olika åtgärder som borde vidtas för att bidra till en positiv
utveckling.

Vid höstmötet i september, som föregick fondens årsmöte, stod handels-
frågorna i centrum. Vikten av frihandel för högre global tillväxt underströks.
Farhågor uttrycktes för att den svaga ekonomiska utvecklingen och den
ökade arbetslösheten i i-länderna skulle förstärka de protektionistiska ten-
denserna i världsekonomin.

Många noterade u-ländernas höga tillväxtsiffror och välkomnade dessa
länders starka bidrag till ökad internationell handel. Emellertid påpekades
att skillnaderna i tillväxt ökade mellan länder inom denna alltmer hetero-
gena landkategori. Vad gäller utvecklingen i de s.k. transformationsekono-
mierna, dvs. de länder som för närvarande genomgår en omvandling från
plan- till marknadsekonomier, underströks vikten av att fullfölja omfattande
anpassnings- och reformprogram samt att öka det finansiella samarbetet
mellan länderna.

En ny tilldelning av särskilda dragningsrätter (SDR) diskuterades under
höstmötet, främst mot bakgrund av att många nya medlemsländer inte delta-
git i någon sådan tilldelning. Något beslut om SDR-tilldelning fattades emel-
lertid inte. Sedan starten av SDR-systemet 1970 har fondens medlemsländer
totalt tilldelats ca 21 miljarder SDR.

I december 1993 beslutade IMF:s direktion om en fortsättning på valuta-
fondens Enhanced Structural Adjustment Facility (ESAF). Genom ESAF
har utlåning skett till de fattigaste länderna till subventionerade villkor. Utlå-
ningen har skett med separat förvaltade medel och underlättat för länderna
att förutom den grundläggande makroekonomiska anpassningen även ge-
nomföra långtgående strukturella reformer. Den nya faciliteten, ESAF II,
kommer i hög grad att likna sin föregångare, men med vissa modifieringar.

Finansieringen av ESAF II var vid utgången av 1993 inte helt klar. Sverige
har dock beslutat delta i lånearrangemanget med ett gåvobidrag om 400 mil-
joner kronor.

De ekonomiska anpassningsproblemen i Ryssland, andra f.d. sovjetre-
publiker och flera tidigare planekonomier blev under året alltmer uppen-
bara. Många av transformationsekonomierna har under övergången till
marknadsekonomi fått kraftigt ökade importkostnader och stora exportbort-
fall. Övergången till nya betalnings- och kreditsystem samt utvecklingen av
nya ekonomiska och juridiska institutioner gör att många länder har haft
svårt med anpassning till de nya ekonomiska förutsättningarna. Detta var
motivet till att valutafonden i april 1993 skapade den temporära lånemöjlig-
heten Systemic Transformation Facility (STF). Genom STF kan låneutfästel-

Redog.

1993/94:RB1

ser ske till utgången av 1994. Länder har möjlighet att genom faciliteten låna
upp till 50 procent av sin kvot i fonden. Tillgång till medel genom STF ges
under förutsättning att landet genomför ett ekonomiskt anpassningsprogram
som på sikt kan leda till ett avtal under någon av fondens ordinarie utlånings-
fönster. Villkoren är sålunda mindre krävande än för fondens traditionella
lån. Lånemöjligheten har hittills använts av de baltiska länderna och andra
f.d. sovjetrepubliker samt av Kambodja, Slovakien och Vietnam.

Utöver finansiellt stöd genom lån och bistånd finns det ett betydande be-
hov av att bygga upp praktisk och teoretisk kunskap i u-länder och östländer.
IMF ger därför kurser i exempelvis penningpolitik, finanspolitik och betal-
ningsbalansstatistik genom sitt institut i Washington. Vid Joint Vienna Insti-
tute i Wien är kursutbudet i första hand avsett för personer från central-
banker och finansdepartement i de länder som nu genomgår en transforme-
ring från plan- till marknadsekonomi. Experter från Riksbanken medver-
kade under året i föreläsningar vid institutet.

Inom ramen för fondens normala verksamhet bedrivs även omfattande
teknisk assistans till medlemsländers centralbanker genom expertbesök eller
permanent placerade experter. Riksbanken har i detta sammanhang ställt
experter till IMF:s förfogande för insatser i bl.a. Estland, Lettland, Litauen,
Kirgistan, Turkmenistan och Vitryssland.

Det kan nämnas att Riksbanken under 1993 även gav teknisk assistans bi-
lateralt. Sådant bistånd gällde främst de baltiska länderna och avsåg utbyte
av erfarenheter inom ett brett fält av centralbanksfunktioner. Exempelvis
medverkade Riksbanken i och finansierade ett utbildningsprogram i Han-
delshögskolans i Stockholm regi. I programmet deltog personer från den est-
niska centralbanken, estniska affärsbanker och de ekonomiska fakulteterna
vid tre högskolor i Estland.

Bland övriga bilaterala aktiviteter under året kan nämnas att Riksbanken
vid några tillfällen kombinerat tekniskt bistånd med donationer av begagnad
teknisk utrustning till de baltiska centralbankerna.

Under en följd av år har IMF drabbats av betalningsdröjsmål från vissa
medlemsstater avseende räntor på och återbetalning av valutafondens utlå-
ning. Detta har visserligen bara gällt ett mindre antal länder som har långva-
riga dröjsmål gentemot fonden, men beloppen har efterhand blivit bety-
dande. Vid slutet av 1993 uppgick dröjsmålen till motsvarande 33,9 miljar-
der kronor, vilket kan jämföras med de 791,8 miljarder som då utgjorde fon-
dens tillgängliga allmänna resurser. För de aktuella långvariga dröjsmålen
står sju afrikanska länder. Allvarligast är läget för Sudan, som under året
förlorade sin rösträtt i fonden. Kambodja, Peru och Vietnam har dock under
1993 reglerat sina dröjsmål och övriga förpliktelser gentemot IMF.

Under 1993 beviljades Mikronesien och Tadzjikistan medlemskap i fon-
den. Den politiska delningen av två tidigare medlemsstater ledde till att
Tjeckien och Slovakien samt Kroatien, Makedonien och Slovenien efter-
trädde de tidigare republikerna Tjeckoslovakien respektive Jugoslavien som
medlemmar. Även Bosnien-Herzegovina och Serbien-Montenegro anses
vara efterträdare till den förra förbundsrepubliken Jugoslavien, men som ett
resultat av det pågående kriget och de betalningsdröjsmål som uppkommit
därav har dessa stater ännu inte upptagits som medlemmar. Totalt uppgick

Redog.

1993/94:RB1

antalet medlemmar i IMF vid slutet av år 1993 till 178 stycken. Härutöver
har Eritrea ansökt om medlemskap.

Under 1993 ingick IMF sammanlagt 34 program med medlemsländer på
ett beviljat belopp av 5,3 miljarder SDR. Under året uppgick fondens nya
kreditutfästelser till 3 miljarder SDR mot 6,5 miljarder SDR under 1992. De
faktiska utbetalningarna till låntagarländerna blev 5 miljarder SDR, vilket
kan jämföras med 1992 års utbetalningar om 4,8 miljarder SDR. Härtill
kommer utbetalningarna under 1993 av förvaltade medel (SAF/ESAF-facili-
teterna) om 0,3 miljarder SDR (1992: 0,5 miljarder SDR).

Återbetalningarna till IMF på lämnade krediter utgjorde 3,8 miljarder
SDR under 1993 mot 4,2 miljarder SDR under 1992. Under 1993 återbetala-
des dessutom 0,09 miljarder SDR av förvaltade medel (1992: 0,02 miljarder
SDR). Totalt redovisade valutafondens in- och utlåningsoperationer ett net-
toutflöde på 1,4 miljarder SDR.

Redog.

1993/94:RB1

Sveriges relationer till IMF

Sveriges kvot (dvs. kapitalinsats) i fonden uppgår efter ökningen under 1992
till 1 614 miljoner SDR (ca 18,4 miljarder kronor). Detta motsvarar en rös-
tandel inom IMF på 1,10 procent. Sveriges nettoställning i fonden blev oför-
ändrad mellan årsskiftena, vilket framgår av tabell 1.

Riksbanken ingick 1987 ett avtal med IMF om frivilliga transaktioner i
SDR. Inom ramen för detta avtal har fonden köpt och sålt SDR till Riksban-
ken utöver det ordinarie tilldelningsförfarandet. Som en följd härav och ef-
ter räntegottgörelser har Riksbankens SDR-innehav under 1993 ökat med
10 miljoner SDR till 42 miljoner SDR.

Tabell 1. IMF:s kronbehållning samt Sveriges nettoställning i IMF
Uppgifter vid slutet av respektive år

	IMF:s kronbehållning		Sveriges nettoställning* Miljoner SDR
	Miljoner SDR	Procent av kvoten	Sveriges nettoställning* Miljoner SDR
1990	830	78	234
1991	756	71	308
1992	1 163	72	451
1993	1 163	72	451

* Av Sveriges kvot (1 614 miljoner SDR) har 364 miljoner SDR reglerats i reservvalu-
tor och 1 250 miljoner SDR i svenska kronor. Sveriges nettoställning utgörs av de över-
förda reservvalutorna samt det belopp som fonden disponerat netto för utlåning i kro-
nor till medlemsländerna. Vid utgången av 1993 hade fonden lånat ut kronor för mot-
svarande 87 miljoner SDR och nettoställningen uppgick sådeles till 364 + 87 = 451
miljoner SDR.

Verksamheten inom Världsbanken

Världsbanken består av International Bank for Reconstruction and Develop-
ment (IBRD) och Internationella utvecklingsfonden (IDA). IBRD lånar ut
till en marknadsrelaterad ränta, medan IDA:s utlåning sker till koncessio-

nella villkor och inriktas på de fattigaste länderna. Antalet medlemmar i
IBRD ökade under 1993 till 176.

Vid slutet av budgetåret 1992/93 hade IBRD utestående lån på drygt 104
miljarder dollar, motsvarande 57 procent av summan av tecknat kapital, re-
server och vinst.1 Drygt 165 miljarder dollar hade då tecknats av IBRD:s
auktoriserade kapital2 på 184 miljarder dollar. Endast en mindre andel av
det tecknade kapitalet betalas in. IBRD finansierar i stället sin utlåning ge-
nom upplåning med det totala kapitalet som garanti. Vid utgången av bud-
getåret 1992/93 uppgick den medel- och långfristiga upplåningen till nära 94
miljarder dollar. IBRD har högsta kreditvärdighet på de internationella ka-
pitalmarknaderna och liksom IMF har Världsbanken status som ”preferred
creditor”.

Under budgetåret 1992/93 lånade IBRD upp nära 12,7 miljarder dollar i
lång- och medelfristiga former i olika valutor. Den genomsnittliga upplå-
ningskostnaden för de valutor som IBRD använder ligger till grund för rän-
tan på IBRD:s utlåning. Räntesatsen för utlåningen uppgick sålunda under
denna tidsperiod för de aktuella valutorna till drygt 7 procent. IBRD:s netto-
vinst uppgick under 1992/93 till 1,1 miljarder dollar.

Kvaliteten på IBRD:s låneportfölj försämrades under 1980-talet men har
sedan 1990 stabiliserats. Stabiliseringen har emellertid skett på en relativt
hög risknivå. Den grupp låntagarländer som tillhör kategorin lågriskländer
utgjorde 1993 endast 30 procent av portföljen jämfört med drygt 70 procent
1980. Samtidigt utgjorde utestående lån till gruppen högriskländer knappt
19 procent av låneportföljen 1993 jämfört med 8 procent 1980. En potentiell
riskfaktor är för övrigt att Världsbankens portfölj nu är mer koncentrerad
till ett fåtal länder än tidigare. De fem största låntagarna svarade 1993 för
drygt 45 procent av den totala utlåningen och två av dessa länder översteg
vid utgången av 1993 den gräns som IBRD satt för sin låneexponering till ett
land, nämligen 10 procent av portföljen. Denna koncentration väntas dock
avta under de närmaste åren.

Låntagarländerna indelas numera i fem riskkategorier: lågriskkategorin,
mellanriskkategorin, IDA-only-kategorin, högriskkategorin och länder i
”Nonaccrual status”3

Sedan budgetåret 1991/92 gör Världsbanken avsättningar både för den
specifika risk som nuvarande länder i nonaccrual status innebär och för de
allmänna riskerna för eventuella ytterligare betalningsinställelser. Man be-
slutade under 1993 att inför nästa budgetår höja andelen sådana avsättningar
från nuvarande 2,5 procent av tillväxten i låneportföljen till 3 procent. Un-
der innevarande budgetår görs sålunda avsättningar motsvarande 578 miljo-
ner dollar. De ackumulerade avsättningarna kommer efter denna avsättning
att uppgå till 3,2 miljarder dollar.

Bankens reservmål höjdes dessutom under året i syfte att bibehålla en ac-

Redog.

1993/94: RB1

1 Enligt bankens stadgar får utestående lån inkl, garantier inte överstiga summan av
tecknat kapital, reserver och vinst.

2 Det belopp som kapitalet högst kan uppgå till när alla medlemmar tecknat sina ande-
lar.

3 Riskkategorin som består av länder med betalningseftersläpningar om mer än sex
månader. Samtliga IBRD:s och IDA:s utbetalningar stoppas då.

ceptabel riskexponeringsnivå. Förhållandet mellan reserver och utlåning var
vid budgetårets utgång 11,4 procent och uppfyllde därmed målet på 11 pro-
cent. Den beslutade höjningen innebär att reserverna från och med budget-
året 1993/94 skall uppgå till 13 procent av totala utestående lån jämte garan-
tier minus ackumulerade avsättningar.

Sverige har efter 1988 års allmänna kapitalhöjning 1 806 miljoner dollar i
tecknat kapital i IBRD (ca 15,3 miljarder kronor). Den inbetalda andelen
uppgår till 593 miljoner kronor, vilket redovisas i Riksbankens balansräk-
ning. Regeringen garanterar Riksbanken för eventuella förluster på kapita-
let.

Samarbetet inom BIS

Bank for International Settlements (BIS) har som övergripande syfte att
främja samarbetet mellan centralbanker. Dess huvudfunktioner kan indelas
i fyra områden, nämligen att utgöra ett forum för internationellt penning-
och valutapolitiskt samarbete, att fungera som ett aktivt utredningsorgan,
att utföra finansiella transaktioner för centralbankerna samt att vara agent
eller förvaltare vid olika internationella finansiella arrangemang.

BIS är mötesplats för centralbankscheferna i länderna inom den s.k. tio-
gruppen (G10),4 för diskussioner av valuta- och penningpolitiska frågor samt
för flera sakorienterade GlO-kommittéer.

BIS publicerade i mars 1993 en rapport5 som genomförts tillsammans med
26 centralbanker där storleken och sammansättningen av såväl lokala valuta-
marknader som den totala valutamarknaden kartlagts.

Riksbanken har varit aktieägare i BIS sedan bankens tillkomst 1930 och
har varit företrädd i bankens styrelse under huvuddelen av denna tid. Dåva-
rande riksbankschefen Bengt Dennis var fram till utgången av 1993 presi-
dent för BIS och ordförande i BIS styrelse.

Samarbetet inom tiogruppen

Tiogruppen bildades 1962 i samband med tillskapandet av de generella lå-
nearrangemangen, ”The General Arrangements to Borrow” (GAB), med
IMF. Förutom att behandla frågor i samband med dessa lånearrangemang,
som alltjämt är ikraft, utgör G10 också ett forum för internationell ekono-
misk diskussion, såväl mellan centralbanker som mellan centralbanker och
finansministerier.

Inom GAB är det för Sveriges del Riksbanken som står för eventuell utlå-
ning till IMF. I juni 1993 godkändes en femårig förlängning av GAB-avtalet.

GlO-länderna inledde hösten 1992 en studie av de internationella kapital-
rörelserna, delvis mot bakgrund av de oroligheter som då hade ägt rum på
valutamarknaderna. Studien baserades dels på myndigheters och internatio-
nella organisationers analys av utvecklingen på valutamarknaderna, dels på

Redog.

1993/94 :RB1

4 G10 består idag av elva större industriländer; Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Ka-
nada, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och USA.

5 Central Bank Survey of Foreign Exchange Market Activity April 1992.

intervjuer med marknadsaktörer. Rapporten, International Capital Move-
ments and Foreign Exchange Markets, som publicerades i april 1993, note-
rade att den internationella valutahandeln har expanderat kraftigt under de
senaste åren.6 En rad förklaringar identifierades, av vilka avregleringarna av
valutamarknaderna, den teknologiska utvecklingen inom data och telekom-
munikation, utvecklingen av nya finansiella instrument och den ökade akti-
viteten hos s.k. institutionella investerare (t.ex. pensionsfonder) utgör de
viktigaste. Denna utveckling har ökat effektiviteten i den globala resursför-
delningen, men också medfört ökade krav på ekonomisk-politisk disciplin
i de enskilda länderna. Centralbankernas möjligheter att försvara rådande
växelkurser med hjälp av valutainterventioner och/eller räntepolitik har be-
gränsats på grund av storleken på de belopp som är i omlopp på valutamark-
naderna. Trovärdigheten i såväl ländernas ekonomiska politik som växel-
kurspolitik har avgörande betydelse för utvecklingen av växelkurserna. Osä-
kerheten om ikraftträdandet av Maastrichtfördraget inom EG bidrog till va-
lutaoron under 1992 och 1993. En generell slutsats i rapporten är att prissta-
bilitet och ökad ekonomisk-politisk samordning mellan länder är nödvändigt
för att uppnå internationell växelkursstabilitet. Vidare konstaterades att va-
lutaregleringar inte är effektiva metoder för att hantera valutaflöden, men
att en förbättrad tillsyn av de finansiella marknaderna är nödvändig. I stu-
dien poängterades även att likviditeten på valutamarknaderna (i synnerhet
för avistatransaktioner) och funktionen hos betalningssystemen kunde upp-
rätthållas trots turbulensen på marknaderna.

Under 1993 presenterade den s.k. Baselkommittén för banktillsyn ett pre-
liminärt förslag till modifierade kapitaltäckningskrav inom GlO-länderna.
Förslaget går ut på dels att utvidga kapitalkraven till att utöver kreditrisker
även omfatta olika former av marknadsrisker, dels att tillåta viss nettning vid
beräkningar av kreditrisker. En strävan är att de nya reglerna inte bara skall
omfatta banker utan också tillämpas i tillsynen av andra finansiella institut.
Kommittén väntas komma med ett slutligt förslag under 1994.

Betalningssystemskommittén har under året löpande följt och diskuterat
olika frågor med relevans för betalningssystemens stabilitet och effektivitet.
Kommittén har studerat clearing- och settlementfrågor i samband med vär-
depappershandel över gränserna. En rapport om olika former av central-
banksservice rörande betalningar i flera valutor och gränsöverskridande be-
talningar har publicerats.

The Euro-currency Standing Committee följer löpande utvecklingen på de
finansiella marknaderna. Under 1993 studerades särskilt statistikfrågor rö-
rande derivatmarknaderna.

Guld- och valutakommittén, som även under 1993 leddes av vice riks-
bankschef Thomas Franzén, följer utvecklingen på guld- och valutamarkna-
derna samt frågor i anknytning därtill.

Redog.

1993/94: RB1

6 Enligt uppgifter från BIS uppskattas den dagliga globala omsättningen på valuta-
marknaderna ha tredubblats under de senaste sex åren till 880 miljarder USD. Han-
deln inom vissa marknadssegment, t.ex. derivathandeln, beräknas ha vuxit ännu snab-
bare.

Europeisk integration

Samtliga berörda länder ratificerade under 1993 avtalet om ett Europeiskt
Ekonomiskt Samarbetsområde (EES), inkl, de ändringar som krävts till följd
av att Schweiz valt att inte delta i samarbetet. Avtalet trädde i kraft den 1
januari 1994.

EES-avtalet innefattar de rättsakter som antagits inom EG t.o.m. den 31
juli 1991. Under 1993 pågick ett arbete med att avgöra i vad mån rättsakter
som tillkommit därefter är relevanta för EES samt om övergångstider eller
särlösningar krävs för EFTA-länderna. För Sveriges del utgjorde reglerna
om försäkringsbolagens placeringar ett problem. EG föreskriver att place-
ringar hos enskilda företag inte får överskrida 10 procent av de försäkrings-
tekniska skulderna; i Sverige utgör bostadsobligationer en viktig placerings-
form för försäkringsbolagen, men det finns endast ett fåtal emittenter. För
att svenska försäkringsbolag skall få möjlighet att anpassa sig till de nya grän-
serna har Sverige beviljats en övergångsperiod till år 2000.

Lagstiftningen inom EG utvecklas löpande och detta innebär att även reg-
lerna i EES-avtalet kommer att ändras. Genom Maastrichtfördragets ikraft-
trädande har exempelvis bestämmelserna för kapitalrörelser gentemot
tredje land ändrats och detta kommer att föranleda ändringar av EES-avta-
let.

Genom EES kommer EFTA-länderna att få ett visst inflytande på utform-
ningen av förslag till nya rättsakter inom EG. Riksbanken kommer att delta
i sådana kommittéer och arbetsgrupper som faller inom Riksbankens an-
svarsområde. Detta blir främst aktuellt för områden finansiella tjänster och
statistik.

Sveriges förhandlingar om medlemskap i EG inleddes den 1 februari. Se-
dan fördraget om en europeisk union (Maastrichtfördraget) trätt i kraft den
1 november, kunde även avsnitten om en ekonomisk och monetär union
(EMU) läggas till grund för medlemskapsförhandlingarna. Förutom fördra-
gets bestämmelser ingår även ett antal förordningar och beslut utfärdade av
Rådet avsedda för övergångsfasen i förhandlingsunderlaget.

Regeringen deklarerade i samband med förhandlingarna i denna del att
Sverige är berett att delta i utvecklandet av EMU och avser att ta ställning
till Sveriges deltagande i slutfasen av denna union i ljuset av den fortsatta
utvecklingen och i enlighet med fördragets bestämmelser.

Riksbanken har deltagit i beredningen av svenska förhandlingspositioner
inom de områden som berör Riksbankens verksamhetsområde. De bestäm-
melser som föranlett särskilda överväganden från svensk sida avser anpass-
ningen till förbudet mot centralbanksfinansiering av den offentliga sektorn
samt tillämpning av kravet på växelkursstabilitet för nytillkommande med-
lemsländer inför deltagande i unionens slutfas. Sverige begär inte några un-
dantag eller övergångsregler vad gäller EMU. Sverige begär i förhandling-
arna i den ekonomiska delen endast ett undantag för att begränsa utländska
förvärv av fritidsfastigheter i Sverige.

Redog.

1993/94: RB1

Betalningsmedelsförsörjningen

Riksbanken svarar för landets försörjning av sedlar och mynt och har ensam
rätt att ge ut sedlar och mynt samt bestämma utformningen av dessa. Riks-
bankens kontor skall förse post och banker med sedlar och mynt av rimlig
kvalitet och på av Riksbanken fastställd servicenivå. Vid sidan av denna s.k.
basverksamhet bedriver Riksbanken även affärsverksamhet där banken mot
betalning utför vissa tjänster.

Antalet riksbankskontor skall under åren 1994-1997 minska från nuva-
rande 19 till 10 alternativt 11 enligt beslut som fattats under 1993. De två
riksbanksdepåerna lades ned under 1993.

Sedel- och myntserie

De nuvarande sedel- och myntserierna omfattar vardera fyra valörer.

Sedlar från närmast föregående sedelserie är fortfarande giltiga betal-
ningsmedel, men dras successivt in. Dessa sedlar hade vid utgången av 1993
ett sammanlagt värde av 5,5 miljarder kronor och motsvarar 22 procent av
antalet utelöpande sedlar.

Riksbanken löser efter prövning in även sedlar från äldre sedelserier.

Sedlar

Värdet av utelöpande sedlar uppgick vid utgången av 1993 till drygt 72 mil-
jarder kronor, en ökning med 2 procent under året. Antalet utelöpande sed-
lar minskade däremot. Detta berodde framför allt på introduktionen av 10-
kronorsmyntet och 20-kronorssedeln som ersatte 10- och 50-kronorssed-

Redog.

1993/94: RB1

Diagram 1. Inströmning av sedlar 1988 - 1993

10 kronor IQ] 20 kronor I I 50 kronor

100 kronor 1»»% 500 kronor I I 1000 kronor

Diagram 2. Utelöpande sedlar, värde

Ultimo december 1988 - 1993

Redog.

1993/94:RB1

lama. Inströmningen av sedlar till Riksbanken fortsatte att minska även un-
der 1993 (se diagram 1). Diagram 2 och 3 visar utvecklingen av den utelö-
pande sedelmängden (exkl. 5-kronorssedlar och 10 000-kronorssedlar) dels
i värde (miljarder kronor), dels i volym (miljoner stycken).

Diagram 3. Utelöpande sedlar, antal

Ultimo december 1988 - 1993

Miljoner sedlar

300

100 -

1989

1990

1991

1993

1988

300

100 -

1990

1991

1992

1993

20 kronor
liiiiiy 500 kronor

I .. I 50 kronor

I I 1000 kronor

200 -

1992

Även inströmningen av 100-kronorssedeln minskade. Detta berodde dels
på Riksbankens åtgärder för att påverka sedelströmmarna genom att lämna
ut mottagna sedlar utan mellanliggande sortering, dels på en ökad använd-
ning av 500-kronorssedlar.

Vid utgången av 1987 upphörde vissa äldre sedlar att vara giltiga betal-
ningsmedel. Under 1993 växlade Riksbanken in 3,8 miljoner kronor av dessa
äldre sedlar.

Redog.

1993/94: RB1

Vid utgången av 1991 upphörde 10 000-kronorssedeln att vara giltigt betal-
ningsmedel. Under 1993 inlöstes ytterligare 1368 stycken 10 000-kronorssed-
lar. De resterande 556 sedlarna har bokförts som övrig intäkt.

Mynt

Under 1993 avslutades indragningen av 10-öresmyntet. Riksbanken fick in
cirka 35 procent av de 10-öresmynt som fanns utelöpande i samhället vid års-
skiftet 1991/1992.

Den resterande delen på 142 miljoner kronor har bokförts som övrig in-
täkt.

Under året introducerades ett nytt nickelfritt 50-öresmynt. Detta ska tills
vidare cirkulera parallellt med det tidigare 50-öresmyntet.

Minnesmynt

Under 1993 har två olika minnesmynt givits ut. Dels med anledning av 20-
årsminnet av kung Carl XVI Gustafs trontillträde, dels med anledning av
drottning Silvias 50-årsdag. Båda minnesmynten präglades i valörerna 1000
kronor i guld och 200 kronor i silver. Upplagorna var begränsade till 15 000
vad gäller guldmynten och 50000 vad gäller silvermynten.

Affärsverksamhet

Intäkterna från Riksbankens affärsverksamhet på betalningsmedelsområdet
uppgick under 1993 till 66 miljoner kronor; en ökning med 5 miljoner kronor
jämfört med 1992.

Intäkterna kommer från försäljning av riksbankssorterade sedlar, kassett-
uppräkning, packningstjänster samt räkning och sortering av mynt.

Under 1991 påbörjades ett samarbete med Riksgäldskontoret vad gäller
sparformen riksgäldskonto. Vissa av Riksbankens kontor fungerar som för-
säljningsställen mot en ersättning från Riksgäldskontoret. Detta samarbete
fortsatte under 1993. Volymerna från denna verksamhet minskade emeller-
tid jämfört med 1992. Däremot ökade intäkterna från försäljning av premie-
obligationer på postorder och på andrahandsmarknaden. Sammanlagt upp-
gick intäkterna för obligationshantering under 1993 till 17 miljoner kronor.

Förvaltningsåtgärder

I detta avsnitt redovisas viktigare organisatoriska förändringar inom Riks-
banken samt vissa administrativa åtgärder. Dessutom lämnas en samman-
ställning av under året avgivna remissyttranden.

Redog.

1993/94: RB1

Riksbankens organisation

Under 1993 har ett informationssekretariat inrättats. Till chef för det nya
sekretariatet har från och med den 1 september 1993 Ingrid Iremark förord-
nats. Nu gällande organisationsplan redovisas som bilaga 2 till denna berät-
telse.

Tre av huvudkontorets avdelningar har erhållit nya chefer. Till chef för
penning- och valutapolitiska avdelningen förordnade fullmäktige den 8 juli
1993 Peter Norman med tillträde den 1 januari 1994. Den 22 juli 1993 förord-
nades Kai Barvéll till chef för redovisningsavdelningen från och med den 1
oktober 1993. Vidare förordnade fullmäktige den 7 oktober 1993 Peter Sten-
kula till chef för finansmarknadsavdelningen från och med den 1 december
1993.

Claes Norgren, som den 31 maj 1990 utsetts till vice riksbankschef, förord-
nades av regeringen från och med den 6 oktober 1993 till generaldirektör
och chef för Finansinspektionen. Med anledning härav lämnade Claes Nor-
gren den 5 oktober 1993 sin tjänst vid Riksbanken.

När Claes Norgren tillträdde som vice riksbankschef beslöts att ärendena
skulle fördelas mellan de två vice riksbankscheferna så att Thomas Franzén
skulle svara för ärenden från penning- och valutapolitiska avdelningen, in-
ternationella sekretariatet och ekonomiska avdelningen. Intill dess en efter-
trädare för Claes Norgren tillträtt svarar Thomas Franzén även för ärenden
från finansmarknadsavdelningen, betalningsbalansavdelningen och ADB-
avdelningen medan riksbankschefen svarar för ärenden från redovisningsav-
delningen.

Bengt Dennis tillträdde som riksbankschef i oktober 1982. Han omvaldes
senast som riksbankschef i januari 1989 för en period av fem år. Med anled-
ning av att mandatperioden gick ut den 31 december 1993 företog fullmäk-
tige den 3 november 1993 val av riksbankschef för tiden 1 januari 1994 till
utgången av 1998. Till fullmäktig och chef för Riksbanken valde fullmäktige
Urban Bäckström.

I den regionala organisationen är antalet regioner oförändrat fem; region
Norr, Väster, Mellan, Oster och Söder.

Personal

Vid utgången av oktober månad 1993 var 956 personer anställda vid Riks-
banken. Fördelningen på åldersgrupper och kön framgår av nedanstående
tabell.

Antal anställda personer per den sista oktober 1993

Ålder	-24	25-34	35-44	45-54	55-	Totalt	Procent
Män	25	91	97	116	37	366	38
Kvinnor	35	122	130	168	135	590	62
Totalt	60	213	227	284	172	956	-
Procent	6	22	24	30	18	-	100

Redog.

1993/94:RB1

Den externa personalrörligheten har under 1993 fortsatt att sjunka. Där-
emot har antalet interna omflyttningar varit högre under 1993 än under 1992.

Personalrörlighet 1991 — 1993

Antal personer

	1991	1992	1993*
Slutat	78	65	33
Rekryteringar	84	38	34
Interna omflyttningar	22	11	18

*T.o.m. oktober.

Några viktiga förvaltningsärenden

Fullmäktige beslöt den 25 mars 1993 att godkänna Riksbankens fortsatta
medverkan i tekniskt bistånd till Estland.

Den 4 maj 1993 beslöt fullmäktige att Riksbankens särskilda obligations-
portfölj för ekonomipriset skulle avskaffas. I stället skall Riksbanken i sin
budget årligen bland förvaltningskostnaderna ta upp ett belopp som motsva-
rar det årets ekonomipris samt kostnader för administration. Beslutet skall
gälla från och med 1994 års ekonomipris.

Vid bolagsstämman den 17 juni 1993 i det av Riksbanken helägda dotter-
bolaget AB Tumba Bruk beslöts bl.a. om utdelning på aktierna med 4,3 mil-
joner kronor. Till styrelseledamöter omvaldes advokaten Johan Gernandt,
ordförande, verkställande direktören Bengt Åke Berg, f.d. riksdagsmannen
Roland Brännström, direktörerna Hans Carlsson, Gunnar Dahlsten och Bo
Rassmuson samt avdelningschefen Hans Krook.

Intäkterna minskade från 545 miljoner kronor 1991 till 461 miljoner kro-
nor 1992, med ca 15 procent. Resultatet för 1992, före bokslutsdispositioner
och skatt, uppgick till 92,2 miljoner kronor (27,6 mkr 1991).

Riksbanksdepåerna i Karlskrona och Kalmar har dragits in under året.
Under 1992 fick ett konsultföretag i uppdrag att analysera behovet av lång-
siktiga förändringar i Riksbankens kontorsorganisation. Konsultrapporten
och bedömningar inom Riksbanken har resulterat i att fullmäktige därutöver
under 1993 fattat beslut om kontorsnätet enligt följande.

Den 11 mars 1993 beslöt fullmäktige att riksbankskontoren i Visby och
Östersund skall dras in senast den 30 juni 1994 och att kontoret i Umeå skall
dras in senast 1995.

Den 23 september 1993 beslöt fullmäktige att riksbankskontoren i Väners-
borg, Västerås, Uppsala, Gävle och Skövde skall avvecklas under perioden
1995-1997. Samtidigt beslöt fullmäktige att kontoret i Karlstad senast under
första halvåret 1995 skall prövas för eventuell nedläggning.

Planeringen av Riksbankens kontorsnät för 1990-talet skall inriktas på att
kontor skall finnas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Luleå, Härnösand,
Växjö, Linköping, Jönköping, Örebro och Falun.

Fullmäktige fastställde den 9 december 1993 budgeten för förvaltnings-
kostnader och förvaltningsintäkter för år 1994. Liksom de senaste åren har
budgetprocessen präglats av krav på effektivisering av verksamheten. Ut-
vecklingen från de senaste åren fortsätter med personalminskningar i bas-
verksamheten avseende sedlar och mynt medan ökningar sker inom affärs-
verksamheten och utrednings- och analysområdena. Erfarenheterna från
1993 har visat att införandet av rörlig växelkurs medför ytterligare behov av
fördjupade ekonomisk-politiska analyser som kräver tillskott av kompetens
och resurser. Mot denna bakgrund avses bl.a. en särskild forskningsgrupp
inrättas med tidsbegränsade förordnanden.

I budgeten för år 1994 beräknas totalt sett en personalminskning motsva-
rande ca 10 årsarbetare jämfört med budget för år 1993. Den totala personal-
styrkan budgeteras för år 1994 till 835 årsarbetskrafter. Härav är knappt hälf-
ten, 402 stycken, placerade vid huvudkontoret.

De totala förvaltningskostnaderna för år 1994 budgeteras till ca 667 miljo-
ner kronor. Förvaltningsintäkterna, främst från affärsverksamheten med
sedlar, mynt och obligationer, beräknas under 1994 uppgå till 114 miljoner
kronor.

Nedanstående tabell visar en grov fördelning av förvaltningskostnaderna
under 1993 samt budget för år 1994 på Riksbankens huvuduppgifter.

Förvaltningskostnader i Riksbanken
Miljoner kronor

Huvuduppgift	Utfall 1993	Budget 1994
Betalningsmedelsförsörjning	301	350
Penning- och valutapolitik	88	107
Övervakning av marknaderna	49	55
Allmän förvaltning	110	155
Totalt	548	667

Den 9 december 1993 fastställde fullmäktige även ny arbetsordning för
Riksbanken. Ändringarna i arbetsordningen är huvudsakligen av redaktio-
nell art.

Den 22 december 1993 beslöt fullmäktige att tills vidare pröva att dela upp
ansvaret för avgörande av remissärenden. Beslutet innebar att två typer av
remissärenden skall avgöras av fullmäktige, nämligen sådana som rör frågor
om Riksbankens verksamhet och dess konstitutionella ställning och sådana
som rör frågor av principiell karaktär avseende penning- och valutapolitik,
samt kreditmarknad. Övriga ärenden skall avgöras av riskbankschefen.

Remissyttranden avgivna av fullmäktige under år 1993

01.14 Betänkandet Ekonomisk politik under kriser och i krig (SOU 1992:75)

01.14 Ansökningar från WASA Livförsäkring, Ömsesidigt, från Bohusban-
ken och från AB Cincinnatus om förvärv av aktier

Redog.

1993/94: RB1

01.21 Betänkandet Utredningen om vissa internationella insolvensfrågor Redog.
(SOU 1992:78) 1993/94:RB1

01.21 Skrivelse från Svenska Fondhandlareföreningen med begäran om änd-
ring av reglerna för värdepappersbolags kreditgivning till aktieägare m.fl.

02.25 Betänkandet Sparar vi för lite? - hushållssparande i samhällsekonomin
(SOU 1992:97)

02.25 Framställning från Riksgäldskontoret om höjning av bankernas ersätt-
ning vid överföringar av medel inom allemanssparandet

04.01 Betänkandet Bankstödsnämnden (SOU 1993:28)

04.01 Finansdepartementets promemoria om vissa frågor rörande villkor för
den statliga garantin till banker och andra kreditinstitut

04.15 Ansökan från Alfred Berg Transferator AB om tillstånd att vara kon-
toförande institut enligt aktiekontolagen

04.15 Remiss från Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) av förslag till
Riktlinjer ABC för det civila försvaret

04.22 Ansökan från L E Lundbergföretagen AB om tillstånd att förvärva
ytterligare aktier i Östgöta Enskilda Bank

04.22 Finansinspektionens redovisningsföreskrifter för 1993

04.22 Promemoria med utkast till proposition om ändrade regler för innehav
av egendom som en bank förvärvat för att skydda fordran

05.13 Finansinspektionens begäran om yttrande avseende hantering av pen-
ningmarknadsinstrument i VPC:s VP-system

05.13 Ansökan från Trygg-Hansa Försäkrings AB om tillstånd enligt aktie-
kontolagen (1989:827)

06.24 Betänkandet Nya villkor för ekonomi och politik (SOU 1993:16)

07.22 Skrivelse från Kommerskollegium Krishandelsavtalet med Finland

08.12 Betänkandet Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (SOU
1993:29). Del 2. Den ekonomiska dubbelbeskattningen och av promemorian
Beskattning av enskild näringsverksamhet, m.m. Ändringar i bolagsbeskatt-
ningen (Ds 1993:28)

08.12 Skrivelse från Riksgäldskontoret Förslag till ändring av Riksgäldskon-
torets instruktion

08.12 Utkast till lagrådsremiss om ändringar i den finansiella lagstiftningen
med anledning av Postverkets bolagisering

08.12 Ansökan från Crédit Lyonnais, Paris, om tillstånd att etablera filial i
Sverige

08.12 Ansökan från Midland Bank plc om tillstånd att etablera filial i Sverige

08.12 Ansökan från ABN AMRO Bank N.V. om tillstånd att etablera filial
i Sverige

08.12 Ansökan från JP Bank och JP Fond- och Förmögenhetsförvaltning nr
2 AB om tillstånd att verkställa fusionsavtal

09.09 Betänkandet Riksbanken och prisstabiliteten (SOU 1993:20)

11.18 Promemorian Riskkapitalavdrag, En modell för skattelättnader vid
satsningar i små industriföretag samt framställan från Skogsägarnas Riksför-
bunds styrelse om utnyttjande av obeskattade skogskontomedel för investe-
ringar i skogsindustrin

12.02 Ansökan om oktroj för Trygg-Banken

Redog.

1993/94 :RB1

RIKSBANKENS BOKSLUT

Redog.

1993/94:RB1

Redovisningsprinciper

Riksbankens redovisning ska ge ekonomisk politisk relevant infor-
mation om Riksbankens verksamhet. Redovisningsprinciperna inne-
bär att Riksbankens tillgångar och skulder, med undantag av guld, men
inklusive Riksbankens terminsposition i utländsk valuta (utestående
valutakontrakt som redovisas inom linjen) vid års- och kvartalsskiften
är enhetligt värderade till gällande marknadsvärden. För perioden
mellan omvärderingstillfällena bokförs transaktionerna till transak-
tionsvärde. Det redovisade resultatet för 1993 återspeglar därmed
Riksbankens hela verksamhet. Se vidare nedan, Omvärdering av till-
gångar och skulder i utländsk valuta.

Såväl svenska som utländska värdepapper har värderats till markna-
dens köpkurs inklusive upplupen ränta till och med den 31 december
1993. För svenska värdepapper har kursen per den 30 december 1993
använts, för utländska värdepapper kursen per den 29 december 1993.

Marknadsvärderingen av tillgångar och skulder innebär att inkoms-
ter och utgifter i den utländska och inhemska rörelsen periodiseras full-
ständigt. Rörelsens resultat och avkastning blir hänförda till det räken-
skapsår de avser i likhet med vad som skulle ha skett om Riksbankens
tillgångar och skulder realiserades på balansdagen. Resultatposterna
för ränteintäkter på Riksbankens värdepappersinnehav kommer ge-
nom marknadsvärderingen att innehålla all avkastning i form av ku-
pongräntor, upplupna räntor, realiserade och orealiserade kursvinster
respektive kursförluster.

Under posten statspapper och obligationer upptas även netto åter-
köpsavtal och omvända återköpsavtal (repor/omvända repor). Dessa
värderas som utlåning respektive inlåning. Värdepapper som Riksban-
ken erhåller vid en repaaffär bokförs inte som eget innehav, utan be-
traktas som säkerhet för lån. Värdepapper vid omvända repor, som
Riksbanken lämnar som säkerhet för inlåning värderas däremot som
eget värdepappersinnehav enligt ovan beskrivna marknadsvärderings-
princip. I resultaträkningen redovisas intäkten från repor under av-
kastning av statspapper medan Riksbankens kostnad för omvända re-
por redovisas under räntekostnader för inhemska rörelsen.

Effekten av omvärderingen av tillgångar och skulder inklusive ter-
minspositionen i utländsk valuta till vid kvartals- och årsskiften gäl-
lande valutakurser särredovisas netto i resultaträkningen under ut-
ländska rörelsen. Effekterna av marknadsvärderingen på värdepapper
redovisas under ränteintäkter för utländska respektive inhemska rörel-
sen.

Till skillnad från ränteintäkter och räntekostnader sker inte någon
fullständig periodisering av förvaltningskostnader och förvaltningsin-
täkter. Fastigheter, maskiner, inventarier och andra anläggningstill-
gångar kostnadsförs i sin helhet det år de anskaffas. Anläggningstill-
gångar upptas inom linjen och framgår av notförteckningen.

BALANSRÄKNING

Redog.

1993/94: RB1

Tillgångar, mkr

	1993			1992	1991
Guld och utländska tillgångar
Guld........................	. Not	1	1 167	1 167	1 167
Särskilda dragningsrätter i IMF ....	. Not	2	508	359	2 336
Reservposition i IMF............	Not	3	5 157	4 377	2 446
Banker och utländska värdepapper . .	. Not	4	168 900	157 606	93 802
Guld och valutareserv			175 732	163 509	99 751
Sveriges andel i Världsbankens			593	593	593
grundfond, inbetalt belopp .........	. Not	5
Övriga utländska tillgångar .........	. Not	6	4	3	3
Inhemska tillgångar
Statspapper och obligationer........	. Not	7	97 251	145 470	131 721
Utlåning, Riksgäldskontoret.......	Not	8	-	42131	-
Utlåning, banker...............	. Not	9	1263	18 841	23 556
Utlåning, allmänheten...........	. Not 10		0	0	1
Utlåning			1 263	60 972	23 557
Övriga inhemska tillgångar .........	. Not 11		131	102	235
Summa tillgångar			274 974	370 649	255 860

Inom linjen förda poster 1993, se not 34

Skulder och eget kapital, mkr

Redog.

1993/94: RB1

1993 1992 1991

Utländska skulder

Nettotilldelning av särskilda

dragningsrätter i IMF ..............	. Not 2	2 835	2 413	1 978
Övriga utländska skulder............	Not 12	79	12 623	-
Inhemska skulder
Checkräkning, Riksgäldskontoret . . . .	Not 8	21 791	-	88 889
Checkräkning, banker............	Not 9	2 903	6 551	452
Checkräkning, övriga.............	Not 13	12 962	11 255	9109
Checkräkning		37 656	17 806	98 450
Riksbankscertifikat................	. Not 14	61 986	-	-
Särskild inlåning, Riksgäldskontoret . .	Not 15	-	159 694	-
Särskild inlåning, banker..........	Not 9	5 001	16 402	807
Särskild inlåning		5 001	176 096	807
Kassakravsmedel ................	. Not 16	5 263	2 798	2 899
Särskilda räkningar...............	. Not 17	1 457	2 386	6 067
Övriga inhemska skulder............	. Not 18	1 538	18 498	1 194
Utelöpande sedlar och mynt
Sedlar.......................	. Not 19	72 414	70 740	73 108
Mynt .......................	. Not 20	3 308	3 205	2 991
Utelöpande sedlar och mynt		75 722	73 945	76 099
Resultatutjämningskonto...........	Not 21	46 798	34 766	39 564
Eget kapital ....................	. Not 22	22 017	21 102	20 137
Årets resultat....................		14 622	8 216	8 665
Summa skulder och eget kapital		274 974	370 649	255 860

RESULTATRÄKNING

Redog.

1993/94:RB1

Mkr

		1993	1992	1991
Utländska rörelsen
Ränteintäkter....................	Not 23	19 974	11437	12 138
Räntekostnader ..................	Not 24	- 214	- 818	- 193
Omräkning av valutakurser...........	Not 25	3 941	- 850	- 1 386
Summa utländska rörelsen		23 701	9 769	10 559
Inhemska rörelsen
Ränteintäkter av statspapper m.m.....	Not 26	14 433	12186	6 942
Ränteintäkter av utlåning till banker m.m.	Not 27	2 549	6 543	3 177
Räntekostnader m.m...............	Not 28	-13 788	- 24 567	- 6 631
Summa inhemska rörelsen		3194	-5 838	3 488
Förvaltningsintäkter ...............	Not 29	130	99	85
Förvaltningskostnader..............	Not 30	- 548	- 606	- 715
Övriga intäkter...................	Not 31	181	0	0
Övriga kostnader .................	Not 32	4	6	7
Resultat före bokslutsdispositioner......		26 654	3418	13 410
Bokslutsdisposition
Upplösning av resultatutjämningskonto .	Not 33		+ 4 798	-
Avsättning till resultatutjämningskonto .	Not 33	-12 032	-	- 4 745
Årets resultat .....................		14 622	8 216	8 665

Kommentarer till 1993 års bokslut

Översikt

Riksbankens resultat före bokslutsdispositioner blev för år 1993 26 654 mkr
(3 418 mkr år 1992).

Resultatet i den utländska rörelsen uppgick till netto 23 701 mkr (9 769
mkr) och i den inhemska rörelsen till 3 194 mkr (- 5 838 mkr). Riksbankens
förvaltningskostnader minskade 1993 till 548 mkr (606 mkr). Förvaltningsin-
täkterna ökade till 130 mkr (99 mkr). Övriga intäkter och kostnader uppgick
till 181 mkr respektive 4 mkr.

Den förda penning- och valutapolitiken i kombination med ett internatio-
nellt fallande ränteläge innebar en avsevärd resultatförbättring jämfört med
1992.

Omvärderingar av Riksbankens nettoinnehav av valutor (valutareserv -
terminsposition i utländska valutor) har till följd av den flytande kronans
depreciering inneburit en ökning av resultatet med 3 941 mkr (- 850 mkr).

Ränteintäkter inom utländska rörelsen ökade till 19974 mkr (11 437 mkr)
vilket framför allt beror på kursvinster på värdepappersinnehavet till följd av
en under året fallande räntenivå samt en genomsnittligt högre valutareserv.

Ränteintäkter av svenska statspapper m.m. steg till 14 433 mkr (12 186
mkr) också framför allt beroende på kursvinster på värdepappersinnehavet
till följd av en fallande räntenivå.

Lägre räntor i kombination med en genomsnittligt lägre inlåning i Riks-
banken medförde att posten Räntekostnader m.m. i den inhemska rörelsen
minskade till 13 788 mkr (24 567 mkr).

Större förändringar av tillgångar och skulder

Valutareserven ökade under januari månad från ca 163000 mkr till ca
175 000 mkr och har därefter legat på denna nivå. Den genomsnittliga be-
hållningen i valutareserven var under 1993 175 000 mkr (1992 134000 mkr).

Riksbanken har under året haft en negativ terminsposition på i genomsnitt
ca 145 000 mkr. Nettoinnehavet av utländska valutor har således under året
i genomsnitt uppgått till ca 30 000 mkr.

Under hösten 1992 och våren 1993 lånade Riksgäldskontoret upp utländsk
valuta för Riksbankens räkning dels för att förstärka valutareserven, dels för
att ge lån till svenska banker. Den av Riksgäldskontoret upplånade valutan
köptes av Riksbanken mot kronor, vilka krediterades Riksgäldskontoret och
redovisades under rubriken ”särskild inlåning”. Efter Riksdagens beslut att
slopa den s.k. valutalånenormen blev Riksgäldskontorets utländska upplå-
ning tillgänglig för budgetfinansiering och beloppet för den särskilda inlå-
ningen överfördes successivt till Riksgäldskontorets ordinarie checkräkning.
Från och med andra halvåret 1993 har särskild inlåning från Riksgäldskonto-
ret helt upphört.

Inhemska tillgångar, främst statspapper och obligationer samt utlåning till
banker, uppgick under året till i genomsnitt 130000 mkr (80000 mkr).
Största posten utgjordes av statspapper och obligationer där innehavet gått
från 145 470 vid årets början till 97 251 vid årets slut och i genomsnitt uppgått

Redog.

1993/94: RB1

till 110000 mkr. Utlåning till banker har skett i form av anbudskredit i hu-
vudsak mellan januari och augusti, i genomsnitt ca 36000 mkr under perio-
den.

Banksystemet har under årets första åtta månader legat på inlåning, från
ca 5 000 mkr vid årets början till ca 30 000 mkr fram till augusti då banksyste-
met flyttades till upplåning i räntetrappan sedan anbudskrediter till ban-
kerna upphörde. Under årets två sista månader låg banksystemet åter på in-
låning på ca 1000 mkr. För att styra banklikviditeten har Riksbanken från
och med hösten börjat utge Riksbankscertifikat som vid årsskiftet gav en in-
låning på 60000 mkr.

Ränteersättning till Riksgäldskontoret

Kostnaderna för Riksgäldskontorets upplåning för Riksbankens räkning
samt för Riksgäldskontorets checkräkning uppgick under 1993 till totalt
11011 mkr (19 129 mkr).

Terminsposition i utländsk valuta

Vid årsskiftet hade Riksbanken en negativ terminsposition i utländsk va-
luta, - 142 066 mkr till transaktionskurser. Vid en marknadsvärdering av ute-
stående terminskontrakt i utländsk valuta skulle en uppskrivning av Riks-
bankens åtaganden behöva göras med 1 318 mkr. Detta belopp har belastat
årets resultat.

Bokslutsd isposition

Riksbankens inleverans av resultatet till statsverket görs enligt riktlinjer som
fastställdes 1988 (Riksdagsbeslut 1989-05-03 FiU 1988/89:27). Mot bakgrund
av att Sverige sedan den 19 november 1992 har en växelkursregim med fly-
tande krona som kan innebära, och har inneburit, större kursrörelser än un-
der perioden med fastkurssystem föreslås, att det resultat som skall ligga till
grund för beräkningen av inleveransen till staten skall justeras med årets va-
lutakurseffekt.

Av årets resultat 26 654 mkr, föreslås att 9 500 mkr inlevereras till statsver-
ket och att 5 122 mkr avsätts till dispositionsfonden samt 12032 mkr till re-
sultatutjämningskontot. Se vidare ”Förslag till disposition av Riksbankens
resultat för år 1993”.

Redog.

1993/94: RB1

Noter till balans- och resultaträkning

Not 1

Guld

Guldinnehavet är 188 587 kg. Värderingen av Riksbankens guldinnehav har som tidi-
gare skett till 42,22 US dollar/uns, vilket motsvarar 6 190,08 kronor/kg. Den dollar-
kurs som används i detta sammanhang är senast gällande centralkurs (4,56 kronor per
US dollar) som formellt upphävdes 1978. Riksbankens guldreserv hade vid årsskiftet
ett marknadsvärde på ca 19 700 mkr.

Redog.

1993/94:RB1

Not 2

Särskilda dragningsrätter i IMF (Internationella valutafonden)

På tillgångssidan upptas Riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter, SDR, me-
dan Sveriges nettotilldelning av SDR redovisas under utländska skulder. Nettotilldel-
ningen, som är oförändrad sedan 1981, uppgår till 247 miljoner SDR. SDR-posterna
har upptagits till marknadsvärde vid respektive års slut.

Not 3

Reservposition i IMF (Internationella valutafonden)/Nettotilldening av särskilda drag-
ningsrätter i IMF

Sveriges insatskapital i valutafonden uppgår till 1614 miljoner SDR. I reservpositio-
nen ingår dels det belopp som inbetalats i reservvalutor (motsvarande 364 miljoner
SDR), dels det nettobelopp som fonden använt för utlåning i svenska kronor till med-
lemsländerna. Beloppet i utländsk valuta är omräknat efter marknadskurs vid respek-
tive års slut.

Not 4

Banker och utländska värdepapper

Denna post i valutareserven består till övervägande del av utländska statspapper och
statsgaranterade värdepapper samt därutöver av tillgodohavanden i utländska banker
såsom depåer och nostrokonton.

Värdet av denna post vid kvartalsskiftena under de två senaste åren var:

Mkr	1993	1992
31 mars	156 716	130 978
30 juni	173 771	129 634
30 september	172 387	106 151
31 december	168 900	157 603

Det genomsnittliga värdet har varit ca 167500 mkr (1992 130000 mkr).

Not 5

Sveriges andel i Världsbankens grundfond, inbetalt belopp

Riksbanken svarar för de svenska inbetalningarna som totalt uppgår till 6,1 procent
av det av Sverige tecknade kapitalet. Den resterande delen är garantikapital. Svenska
staten är garant för täckning av förluster som kan uppkomma på tecknat kapital. Kapi-
talinsatsen har varit oförändrad sedan 1989.

Not 6

Övriga utländska tillgångar

Här redovisas Riksbankens innehav av utländska sedlar.

Not 7

Statspapper och obligationer

Riksbankens innehav av statspapper och obligationer består av statsskuldväxlar, stats-
obligationer samt ett mindre antal övriga obligationer. Under posten redovisas lö-
pande under året också återköpsavtal i statspapper och bostadspapper, s.k. repor. Av-
drag görs för återförsäljningsavtal (omvända repor). Vid årsskiftet uppgick det sam-
manlagda värdet av statspapper och obligationer samt utestående repor till 97 251 mkr
i bokfört värde, vilket motsvarar 88850 mkr i nominellt värde.

Genom att köpa och sälja värdepapper samt göra repor och omvända repor kan
likviditeten och därmed räntenivån i banksystemet påverkas. Likviditeten kan också
påverkas genom att Riksbanken lånar ut pengar till bankerna eller lånar in pengar
från bankerna för bestämda perioder antingen i form av s.k. anbudskredit respektive
anbudsinlåning, eller genom dagslånetransaktioner (se vidare under not 9).

Not 8

Utlåning, Riksgäldskontoret/Checkräkning, Riksgäldskontoret

Riksgäldskontorets kontokredit utnyttjas för att täcka statens kortfristiga upplånings-
behov och förändringar avspeglar såväl betalningar på statsverkets checkräkning som
Riksgäldskontorets in- och utbetalningar på lån.

För att kunna göra stora interventioner på penningmarknaden kan Riksbanken re-
kvirera statsskuldväxlar utöver det som köps i emissionerna. Härvid krediteras Riks-
gäldskontorets checkräkning och kontot visar inlåning i Riksbanken.

Under 314 dagar hade Riksgäldskontoret inlåning på sitt checkräkningskonto, det
vill säga Riksbanken har stått i skuld till Riksgäldskontoret. Medelinlåningen per dag
över hela året uppgick till drygt 63200 mkr (se även not 15).

Not 9

Utlåning, banker/Checkräkning, banker

Särskild inlåning, banker

Under posten utlåning banker på balansräkningens tillgångssida redovisas dels lån till
bankerna på deras konto för kredit i checkräkning (upplåning i räntetrappan), dels
lån genom anbudskredit eller dagslån.

Räntevillkoren på checkräkningen styrs av räntetrappans utformning. Räntetrap-
pan har ändrats flera gånger under året av penningpolitiska skäl. Vilka ändringar som
vidtagits beskrivs på andra håll i denna förvaltningsberättelse.

De bankers checkräkningar som visar överskott redovisas på skuldsidan i balansräk-
ningen under posten ”checkräkning, banker”. Under större delen av året låg banksy-
stemet i sin helhet på inlåning. Mellan den 16 augusti och 25 oktober låg emellertid
bankerna på upplåning i räntetrappan.

För att påverka likviditeten i banksystemet kan Riksbanken låna ut pengar till ban-
kerna eller låna in pengar för bestämda perioder. Under posten ”utlåning, banker”
på tillgångssidan redovisas sådan utlåning till bankerna i form av anbudskredit eller
dagslån. Under året förekom sådan utlåning 259 dagar och vid årsskiftet uppgick
denna till 500 mkr.

Under posten ”särskild inlåning, banker” på balansräkningens skuldsida redovisas
ställningen av vissa transaktioner som Riksbanken genomfört på dagslånemarknaden.
Sådana transaktioner har genomförts varje dag under året och i genomsnitt uppgått
till 1 038 mkr.

Not 10

Utlåning, allmänheten

Posten omfattar avbetalningslån och arvsskattelån. Nyutlåning till allmänheten sker
endast för ett fåtal arvsskattelån.

Redog.

1993/94: RB1

Not 11

Övriga inhemska tillgängar

Mkr	1993	1992
Fordran mervärdesskatt	12	8
Personallån	111	91
Övrigt	8	3
Summa	131	102

Riksbankens anställda kan erhålla personallån. Lånen handläggs enligt avtal av Nord-
banken.

Not 12

Övriga utländska skulder

I övriga utländska skulder ingår konton i Riksbanken i svenska kronor för andra cen-
tralbankers och internationella organisationers räkning (lorokonton). Dessa redovisa-
des 1991 och tidigare som en avdragspost till valutareserven.

Under september 1992 lånade Riksbanken utländsk valuta för att förstärka valuta-
reserven. Vid årsskiftet 1992/93 var skulden, värderad till marknadspris, 12472 mkr.
Skulden återbetalades under 1993.

Not 13

Checkräkning, övriga

Den största posten avser Statens kärnkraftinspektion och utgörs av avgifter inbetalade
av reaktorinnehavare för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle. Sta-
tens Kärnkraftinspektion erhåller ränta motsvarande marknadsräntan på 10-åriga
statsobligationer.

Under posten förs i övrigt belopp för Postverket, personalföreningar, anställda i
Riksbanken m.fl.

Mkr	1993	1992	1991
Statens kärnkraftinspektion	12 954	11 248	9 104
Övriga	8	7	5
Summa	12 962	11 255	9 109

Redog.

1993/94: RB1

Not 14

Riksbankscertifikat

Riksbanken började i december 1992 att emittera egna skuldebrev, s.k. riksbankscer-
tifikat (diskonteringspapper). Riksbankscertifikat har i vissa fall använts för att ersätta
hanteringen med s.k. leveransförbindelser vid omvända repor.

Not 15

Särskild inlåning, Riksgäldskontoret

Den särskilda inlåningen från Riksgäldskontoret upphörde från och med andra halv-
året 1993.

Särskild inlåning från Riksgäldskontoret avsåg den upplåning som Riksgäldskonto-
ret gjorde under 1992 dels för att förstärka valutareserven (tranch 1), dels för att Riks-
banken skulle kunna deponera utländsk valuta hos de svenska bankerna (tranch 2).
Riksgäldskontoret fick under hösten 1992 i uppdrag att för Riksbankens räkning låna
utländsk valuta till ett värde av 13000 mECU respektive 15000 mECU. Vid årsskiftet
1992/93 uppgick Riksbankens skuld i den s.k. tranch 1 till 99215 mkr och i tranch 2
till 60480 mkr.

Den 4 januari 1993 gjordes en ombokning till Riksgäldskontorets checkräkning med
det belopp som då fanns som ”särskild inlåning” i tranch 1. Denna ombokning gjordes
till följd av riksdagens beslut att slopa den s.k. valutalånenormen. Beloppet blev där-
med tillgängligt för budgetfinansiering. Den 30 juni 1993 gjordes ytterligare en om-
bokning av det resterande beloppet under ”särskild inlåning”, vilket var en följd av
riksdagens och regeringens beslut att medel som upplånats av Riksgäldskontoret för
Riksbankens räkning får användas för finansiering av statens utgifter.

Not 16

Kassakravsmedel

Kassakravet på bankerna för december 1993 utgör 2 procent av deras genomsnittliga
förbindelser i oktober månad enligt Riksbankens föreskrifter. Av det på bankerna
lagda kassakravet, totalt 13 018 mkr, har 5 263 mkr inbetalats på räntelöst konto i
Riksbanken. Resterande del upp till 2 procent utgörs av inneliggande kassa i ban-
kerna.

Not 17

Särskilda räkningar

Under posten redovisas depositionsräkningar för företag. Under 1993 minskade be-
hållningen på dessa räkningar med 929 mkr till 1 457 mkr. Den största behållningen
avser konton för investering.

I normalfallet skall avsättningar på dessa räkningar återföras till beskattning senast
vid 1996 års taxering.

Statsverket har erhållit ränta på medel innestående på särskilda räkningar (se av-
snittet om riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat).

Not 18

Övriga inhemska skulder

Mkr	1993	1992	1991
Reservation för valutakursförlust i termins-
positionen	1 318	17 924	-
Skuld till statsverket	161	528	1 140
Oreglerade clearingbetalningar	13	-	-
Leverantörsskulder	19	22	23
Övriga skulder	27	24	31
Summa	1 538	18 498	1 194

Som en övrig inhemsk skuld redovisas den reservering som gjorts för att täcka valuta-
kursförlusten i terminspositionen som belastat 1992 och 1993 års resultat (se även not
24).

Skulden till statsverket består av räntor på särskilda räkningar (jämför not 27). Rän-
tan till statsverket på de medel som är innestående i Riksbanken på särskilda räk-

ningar överförs till statsverket direkt efter årsskiftet. Skulden på beloppet, 161 mkr,
reglerades under januari 1994.

Leverantörsskulder under denna post avser fakturor som kostnadsbokförts 1993
men ej betalats före årsskiftet. Övriga obetalda leverantörsfakturor som ej kostnads-
bokförts redovisas inom linjen.

Redog.

1993/94: RB1

Not 19

Utelöpande sedlar

Posten består av utelöpande sedlar som under årens lopp lämnats ut från Riksbanken.
Årsskiftet är den period på året då den utelöpande sedelmängden är som störst. Den
fördelar sig på följande valörer:

Mkr	1993	1992	1991
10 000 kronor	-	19	170
1 000 kronor	39 803	39 299	41 091
500 kronor	18 384	15 711	14 733
100 kronor	12 000	13 354	14 669
50 kronor	262	817	1035
20 kronor	1525	1 011	-
10 kronor	345	433	1 313
5 kronor	95	96	97
Summa	72 414	70 740	73 108

Den 31 december 1991 upphörde 10 000-kronorssedeln att gälla som lagligt betalnings-
medel.

Not 20

Utelöpande mynt

Vid årsskiftet bestod de utelöpande mynten av följande valörer:

Mkr	1993	1992	1991
10 kronor	1 157	993	565
5 kronor	773	764	861
2 kronor	8	9	9
1 kronor	731	703	769
0:50 kronor	169	157	168
0:10 kronor	-	155	216
Minnesmynt	470	424	403
Summa	3 308	3 205	2 991

Den 30 september 1992 upphörde 10-öresmyntet att gälla som lagligt betalningsmedel.

Not 21

Resultatutjämningskonto

Genom Riksdagens beslut den 3 maj 1989 då förvaltningsberättelsen för 1988 fastställ-
des, lades riktlinjer upp för disposition av Riksbankens resultat. Dessa riktlinjer inne-
bär att, sedan avsättning av resultatet gjorts för inleverans till statsverket samt disposi-
tionsfond, återstoden avsätts till ett resultatutjämningskonto (se avsnittet ”Riktlinjer
för disposition av Riksbankens resultat”). 11993 års bokslut har till detta konto avsatts
12 032 mkr.

Not 22

Eget kapital

Eget kapital utgörs av:

Mkr	1993	1992	1991
Grundfond	1000	1000	1000
Reservfond	500	500	500
Dispositionsfond	20 517	19 602	18 637
Summa	22 017	21 102	20137

Avsättning till respektive ianspråktagande av grundfond och reservfond görs efter
riksdagsbeslut. Senaste avsättningen gjordes 1978 då grundfonden ökades med 900
mkr och reservfonden med 400 mkr. Dispositionsfonden kan tas i anspråk efter beslut
av riksbanksfullmäktige. Under 1993 överfördes 916 mkr till dispositionsfonden av
1992 års resultat.

Not 23

Ränteintäkter, utländska rörelsen

Som ränteintäkter redovisas erhållna och periodiserade räntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster och kursförluster på värdepapper. Jämfört med föregående
år ökade intäkterna med 8 537 mkr.

Den kraftiga ökningen beror på dels väsentligt lägre utländska räntor som medfört
kursvinster på värdepappersinnehavet, dels på en genomsnittligt högre valutareserv.

Not 24

Räntekostnader, utländska rörelsen

Av räntekostnaderna utgörs huvuddelen av räntor på nettotilldelningen av särskilda
dragningsrätter i Internationella valutafonden. Här redovisas också räntor på ut-
ländska bankers och organisationers lorokonton i Riksbanken samt kostnader för
mäklararvoden.

Not 25

Omräkning av valutakurser

Uppskrivningen på 3 941 mkr innefattar både realiserade och orealiserade valutakurs-
effekter på såväl utländska tillgångar som utländska skulder, inkl. Riksbankens nega-
tiva terminsposition (se även not 18). År 1992 uppgick denna post till -850 mkr. redovi-
sat brutto (17 074 mkr valutareserven, - 17 924 mkr terminspositionen).

Den huvudsakliga orsaken till den positiva resultateffekten är den depreciering av
kronan som successivt skett under året. Här redovisas också som en intäkt de termins-
premier vilka Riksbanken erhållit vid försäljning av utländska valutor på termin.

Not 26

Ränteintäkter av statspapper m.m., inhemska rörelsen

Ränteintäkterna omfattar all avkastning i form av kupongräntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster/kursförluster på Riksbankens inhemska värdepappersinne-
hav. I posten ligger också avkastning av repor. Av den totala avkastningen på statspap-
per på 14433 mkr uppgick avkastningen på repor till 1 661 mkr.

Redog.

1993/94:RB1

Not 27

Ränteintäkter av utlåning till banker m.m., inhemska rörelsen

Mkr	1993	1992	1991
Banker, upplåning i räntetrappan	38	2 329	691
Banker, anbudskredit	2 087	3 865	418
Riksgäldskontoret	414	341	2 063
Övrigt	10	8	5
Summa	2 549	6 543	3 177

På utlåning till Riksgäldskontoret, statens kontokredit i Riksbanken, erhåller Riks-
banken marknadsränta (dagslåneränta).

Not 28

Räntekostnader m.m., inhemska rörelsen

Mkr	1993	1992	1991
Banker, inlåning i räntetrappan	1069	182	491
Banker, övrig inlåning	164	3 724	3 275
Särskilda räkningar till statsverket	161	528	1 140
Riksgäldskontoret, checkräkning	5 695	8 654	868
Riksgäldskontoret, tranch 1	2 337	3 639	-
Riksgäldskontoret, tranch 2	2 979	6 836	-
Statens kärnkraftinspektion	1 026	1 004	855
Riksbankscertifikat	356	-	-
Övriga räntor	1	0	2
Summa	13 788	24 567	6 631

Räntekostnaderna för övrig bankinlåning omfattar såväl den särskilda inlåningen (an-
budsinlåning) som Riksbankens räntekostnader för omvända repor.

Statsverket erhåller ränta på medel innestående på särskilda räkningar i Riksban-
ken. Räntesatsen motsvarar räntan på sexmånaders statsskuldväxlar.

När Riksgäldskontoret har inlåning på sin checkräkning i Riksbanken erhåller Riks-
gäldskontoret marknadsränta (dagslåneränta).

Riksbanken betalade för den upplåning i utländsk valuta, som gjorts för att för-

stärka valutareserven (tranch 1) och som växlades till kronor i Riksbanken, ränta mot-
svarande sexmånaders depositioner på den svenska penningmarknaden. Valutakurs-
risken bars av Riksgäldskontoret.

Ränta för Riksgäldskontorets upplåning i utländsk valuta huvudsakligen avsedd för
deponering hos svenska banker (tranch 2) betalades i kronor men baserades på ett
genomsnitt av tre- och sexmånaders Libor för ifrågavarande utländska valutor med
tillägg för Riksgäldskontorets administrativa kostnader för upplåningen. För denna
inlåning ersatte Riksbanken Riksgäldskontoret vid växelkursvariationer.

Not 29

Förvaltningsintäkter

Intäktsslag, mkr	1993 1992 1991
Affärsverksamhet, premieobligationer	17 10	9
Affärsverksamhet, sedlar och mynt	66 61	49
ADB-tjänster	3 3	4
Hyror m.m.	9 9	8
Övrigt	35 16	15
Summa förvaltningsintäkter	130 99	85
Förvaltningsintäkterna kommenteras ytterligare efter not 34.
Not 30
Förvaltningskostnader
Huvudkostnadsslag, mkr	1993	1992	1991
DRIFTKOSTNADER
Personal	241	251	244
Resor/utbildning/representation	18	15	14
ADB	40	40	39
Transport och säkerhet	3	3	3
Maskiner och inventarier	4	4	3
Fastigheter	19	21	22
Kontorsservice	14	12	12
Information	2	3	3
Utrikesrörelsen	12	19	11
Övrigt	11	8	7
Summa driftkostnader	364	376	358
SEDLAR OCH MYNT	117	191	279
INVESTERINGAR	67	39	78
Summa förvaltningskostnader	548	606	715

Förvaltningskostnaderna kommenteras ytterligare efter not 34.

Not 31

Övriga intäkter

10 000-kronorssedeln upphörde att gälla som lagligt betalningsmedel den 31 december
1991, 10-öresmyntet den 30 september 1992. I samband med 1993 års bokslut har de
belopp som ej inlösts, 5 mkr respektive 142 mkr, tagits bort från posten ”utelöpande
sedlar” respektive ”utelöpande mynt” och därmed genererat en intäkt som redovisas
under denna post.

De obligationer, vars avkastning varit avsedd att täcka kostnaderna för Riksban-
kens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, har i årets bokslut överförts
till Riksbankens egen portfölj. Värdet av dessa obligationer har givit upphov till en
intäkt på 32 mkr.

Not 32

Övriga kostnader

Sedlar som upphört att vara lagligt betalningsmedel och därmed tagits bort från skuld-
posten ”utelöpande sedlar”, har av olika skäl inlösts. Kostnaden för denna inlösen re-
dovisas under denna post.

Not 33

Bokslutsdisposition

Avsättning till respektive upplösning av resultatutjämningskonto sker enligt de riktlin-
jer som fastställts för disposition av Riksbankens resultat.

Redog.

1993/94:RB1

Not 34 I balansräkningen har inte upptagits följande poster:			Redog. 1993/94: RB1
Mkr	1993	1992	Redog. 1993/94: RB1
Fastigheter	997	1097
Värdet av fastigheterna utgår från en försiktig marknadsvär- dering 1989 som kompletterats med en översiktlig bedöm- ning av förändringen i prisnivån under 1993 på motsvarande objekt. En värdering enligt Finansinspektionens anvisningar till banker (i princip anskaffningsvärde och 50 års avskriv- ning) skulle innebära ett totalt värde på ca 431 mkr. Aktier i AB Tumba Bruk	43	43
Nominellt värde 36 mkr Anskaffningsvärde 43,2 mkr Aktier i PenningmarknadsCentralen PmC AB	0	0
Nominellt värde 0,050 mkr Anskaffningsvärde 0,050 mkr Aktier i SWIFT	0	0
Nominellt värde BEF 65 000 Anskaffningsvärde 33 484,95 kr Aktier i BIS	10	10
13 021 aktier ä 2 500 guldfranc. Anskaffningsvärdet (ca 10 mkr) motsvarar 25 procent av tecknat belopp Lån till riksbankspersonalens semesterförening	3	3
Kundfordringar, ej intäktsförda vid årsskiftet	1	1
Leverantörsfakturor, ej skuld- eller kostnadsförda vid årsskiftet	6	1
Riksbankens mynt- och medaljsamling	-	-
Maskiner och inventarier	-	-

Valutakontrakt vid årsskiftet. Terminspositionen publiceras
dels i Riksbankens kvartalstidsskrift, dels samtidigt med va-
lutaflödet per den sista bankdagen varje månad med tre må-
naders eftersläpning. Vid årsskiftet var terminspositionen
negativ och uppgick till 142 066 mkr (131 352 mkr) En mark-
nadsvärdering av vid årsskiftet utestående valutakontrakt vi-
sar ett uppskrivningsbehov av skulden i terminspositionen på
1 318 mkr (17 924 mkr). Detta belopp redovisas som en kost-
nad under ”omräkning av valutakurser” i resultaträkningen.

Avyttring under året:

I juni skiftades tillgångarna i bolaget PmC AB under avveck-
ling. Till Riksbanken utbetalades då ca 2 mkr som redovisas
under övriga intäkter i resultaträkningen.

Kreditfaciliteter och ansvarsförbindelser

Garantiåtaganden mot BIS

Garantiåtaganden på 1 696 miljoner USD i Världsbanken. En-
ligt regeringsbeslut garanterar staten de förluster som kan
uppkomma på kapitalinsatsen i Världsbanken.

Avtal om kortsiktigt valutastöd med Federal Reserve Bank i
New York samt med de nordiska centralbankerna gäller öm-
sesidigt och uppgår till 300 miljoner USD respektive 2 000
miljoner ECU. För den senare gäller vid lämnande av kredit
1 000 miljoner ECU per centralbank. (För Sedlabanki Is-
lands utgör dock motsvarande belopp 200 miljoner ECU re-
spektive 100 miljoner ECU.)

Avtal om kortfristigt ömsesidigt valutastöd med två utländska
centralbanker.

Standby kredit hos utländsk bank.

Åtagande mot Nobelstiftelsen. Riksbanken har åtagit sig att år-
ligen ställa medel till förfogande för att utdela ett pris i eko-
nomi.

Riksbankens förvaltning

Förvaltningsintäkter

Förvaltningsintäkterna redovisas nedan för 1992 och 1993 och uppdelade på
fem huvudområden. I tabellen redovisas även budget för 1993 samt den av
fullmäktige fastställda budgeten för 1994. Förvaltningsintäkterna uppgick
1993 till 130 mkr.

Mkr

Huvudintäktslag	Budget 1994	Utfall 1993	Budget 1993	Utfall 1992
Affärsverksamhet, premieobliga- tioner m.m.	16	17	10	10
Affärsverksamhet, sedlar och mynt	68	66	67	61
ADB-tjänster	3	3	3	3
Hyror m.m.	7	9	9	9
Övrigt	20	35	12	16
Summa förvaltningsintäkter	114	130	101	99

Affärsverksamheten med premieobligationer m.m.

Riksbanken medverkar vid försäljning av premieobligationer, vid inlösen av
tidigare premielån, avstämpling av vinster m.m. Intäkterna under året upp-
gick till 17 mkr (10 mkr).

Affärsverksamheten med sedlar och mynt

Intäkter från utförda tjänster till post, banker med flera kunder uppgick till
66 mkr (61 mkr).

ADB-tjänster

Intäkterna avser avgifter från banker med flera för deltagande i Riksbankens
system för clearing och interbankbetalningar. Intäkterna uppgick 1993 till
3 mkr (3 mkr).

Hyror m.m.

I flera av Riksbankens kontor hyrs delar av lokalerna ut till externa hyresgäs-
ter. Hyresintäkterna samt ersättning för lokalvårdsstjänster uppgick 1993 till
9 mkr (9 mkr).

Övriga förvaltningsintäkter

Bland övriga förvaltningsintäkter redovisas bland annat utdelning på Riks-
bankens aktieinnehav i BIS, 16 mkr och AB Tumba Bruk, 4 mkr. En annan
intäkt har under 1993 varit skrotförsäljning av 10-öresmyntet. Intäkten upp-
gick till 14 mkr.

Redog.

1993/94: RB1

Förvaltningskostnader

Förvaltningskostnaderna redovisas nedan uppdelade på tre huvudområden.
I tabellen redovisas även budget för 1993 samt den av fullmäktige fastställda
budgeten för 1994, inkl, prisuppräkning. Under året har fullmäktige tagit
beslut om en investering på 5 mkr för att öka kapaciteten i bankens IBM-
dator. Vidare har fullmäktige anvisat ytterligare 22 mkr till ett minnesmynt
med anledning av drottningens födelsedag och 2 mkr för utökat bistånd till
Baltikum. I redovisningen av budget 1993 nedan inkluderas dessa 29 mkr.

Förvaltningskostnaderna uppgick 1993 till 548 mkr, vilket motsvarade 89
procent av budget. Det var främst personal- och investeringskostnaderna
som underskridit budget. Budgeten för flertalet förvaltningskostnader, ex-
klusive löner, har för 1994 räknats upp med 2,5 procent.

Mkr

Huvudskos tnadsslag	Budget 1994	Utfall 1993	Budget 1993	Utfall 1992
DRIFTKOSTNADER
Personal	267	241	261	251
Resor/utbildning/representation	22	18	19	15
ADB-kostnader	44	40	44	40
Transport och säkerhet	3	3	3	3
Maskiner och inventarier	5	4	5	4
Fastigheter	26	19	25	21
Kontorsservice	14	14	13	12
Information	3	2	3	3
Utrikesrörelsen	17	12	13	19
Övrigt	35	11	14	8
Summa driftkostnader	436	364	400	376
SEDLAR OCH MYNT	75	117	127	191
INVESTERINGAR	156	67	86	39
Summa förvaltningskostnader:	667	548	613	606

Driftkostnader

Personal

Personalkostnaden för 1993 uppgick till 241 mkr (251 mkr). I grundlön har
150 mkr utbetalats. Pensioner och sociala avgifter uppgick till 75 mkr. Bud-
get 1993 för personalkostnader innehåller reserveringar för lönehöjningar
enligt kollektivavtal. Avtalet innebär dock att lönerna höjs först från och
med januari 1994. Någon kostnad för avtalet har således inte uppstått under
1993.

Antalet årsarbetskrafter i budgeten för 1992 uppgick till 878 och för 1993 till
845. För 1994 beräknas antalet årsarbetskrafter minska till 835. De senaste
årens minskning av årsarbetskrafter avser i huvudsak betalningsmedelsav-
delningen inom vilken rationaliseringar och volymminskningar har skett och
kommer att ske även under 1994. Under 1994 beräknas en minskning ske
med 20 årsarbetskrafter inom betalningsmedelsavdelningen medan övriga
avdelningar sammanlagt ökar med 10.

Redog.

1993/94: RB1

Resor, utbildning och representation

Kostnader för resor, utbildning och representation har ökat de senaste åren
och uppgick 1993 till 18 mkr (15 mkr). Den budgeterade ökningen för 1994
hänför sig främst till utlandsresor, kostnader för personalutveckling och re-
sor i samband med kontorsnedläggningarna inom betalningsmedelsavdel-
ningen.

ADB

Kostnader för hyror, underhåll och konsulter m.m. för ADB-verksamhet
uppgick 1993 till 40 mkr, vilket motsvarar ca 90 procent av budget. Det låga
utfallet beror bland annat på lägre leasingkostnader för IBM-stordatorn och
lägre konsultkostnader.

Transport och säkerhet

Här redovisas drift- och underhållskostnader för Riksbankens fordon, köpta
bevakningstjänster och vissa beredskapskostnader.

Underhåll av säkerhetsanläggningar redovisas bland fastighetskostna-
derna. Kostnaderna har under de senaste åren legat på en oförändrad nivå.

Maskiner och inventarier

Kostnaderna för reparationer och mindre anskaffningar av maskiner och in-
ventarier har blivit något lägre än budgeterat.

Fastigheter

Här återfinns kostnader för drift och underhåll av byggnader och installatio-
ner i säkerhetsanläggningar.

Kostnaden för projektering avseende en ny styr- och regleranläggning för
ventilationsanläggningen vid huvudkontoret redovisas som en fastighets-
kostnad.

Kontorsservice

Kostnader för kontorsservice (post, telefon, telex och kontorsmaterial
m.m.) har överstigit de budgeterade kostnaderna för verksamhetsåret. Or-
saken härtill är främst att försäljningen av premieobligationer - och därmed
portokostnaden i samband härmed - blivit högre än beräknat.

Information

Här ingår kostnader för Riksbankens löpande publikationer (förvaltningsbe-
rättelse, årsbok, kvartalstidskrift samt Kredit- och valutamarknaden), sär-
skilda informationsprojekt, personaltidningen Bancoposten m.m. Kostna-
derna har under de senaste åren varit i stort sett oförändrade.

Redog.

1993/94: RB1

Utrikesrörelsen

Under utrikesrörelsen redovisas kostnader för bland annat depå- och kon-
toavgifter, kommunikationskostnader samt kostnader för portföljförvalt-
ning. Fr.o.m. 1993 redovisas kostnaderna för mäklararvoden inte som tidi-
gare under rubriken förvaltningskostnader utan i stället bland utrikesrörel-
sens räntekostnader. Den beräknade ökningen av kostnaderna under 1994
beror dels på en planerad utökning av antalet portföljförvaltare, dels på kro-
nans depreciering.

Övriga förvaltningskostnader

Här redovisas kostnader för konsulttjänster, vissa statistikleveranser m.m.
Kostnaden för konsulter för ADB- och byggverksamhet redovisas dock un-
der ADB-kostnader respektive fastighetskostnader.

Den stora ökningen av budgeten för 1994 beror på att Nobelstiftelsens
ekonomipris, budgeterat till 13 mkr, ingår i förvaltningskostnaderna från och
med detta år. Vidare har under 1994 10 mkr budgeterats som bidrag till inve-
stering i nya lokaler för Myntkabinettet.

Sedlar och mynt

Totalkostnaden 1993 för sedlar och mynt uppgick till 117 mkr, varav 57 mkr
avser sedelkostnader (budget 53 mkr) och 60 mkr kostnader för mynt (bud-
get 74 mkr).

Under 1993 har två olika minnesmynt givits ut. I varje utgåva präglades
mynten i valörerna 1 000 och 200 kronor.

Investeringar

ADB-investeringar

ADB-investeringar har under 1993 uppgått till ca 27 mkr. Investeringarna
avser bl.a. den fortsatta uppbyggnaden av persondatormiljön, införandet av
ett nytt ekonomisystem för förvaltningsredovisning, förbättrat systemstöd
för valuta- och penninghandeln samt en ökning av kapaciteten i bankens
IBM-dator.

Fastigheter

Projektering för byggnads- och installationsarbeten vid kontoret i Mölndal
har i huvudsak slutförts under året. Byggnadsarbetena startade den 15 juni.
Generalentreprenaden skall vara klar för slutbesiktning i februari 1995 och
hela riksbanksdelen klar för inflyttning i juni 1995.

Projekteringen av ny styr- och regleranläggning vid huvudkontoret har
slutförts under året.

Kostnaderna för fastighetsinvesteringar har under 1993 uppgått till 29
mkr. För 1994 beräknas fastighetsinvesteringarna öka till 110 mkr. Den kraf-
tiga ökningen hänför sig till byggandet av Mölndalskontoret, som för året
budgeterats till 81 mkr.

Redog.

1993/94: RB1

Förslag till disposition av Riksbankens resultat för
år 1993

Riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat

Fullmäktige i Riksbanken fastställde i 1988 års förvaltningsberät-
telse riktlinjer för Riksbankens bokslutsdispositioner och inleverans
till statsverket.

Eftersom Riksbankens tillgångar och skulder värderas till mark-
nadsvärden, kan det inträffa att resultatet ett visst år påverkas mycket
kraftigt av stora ränte- eller valutakursförändringar. För att uppnå sta-
bilitet i inleveransen till statsverket skall 80 procent av det genom-
snittliga resultatet före bokslutsdispositioner under den senaste fem-
årsperioden ligga till grund för beräkningen av inleveransen till stats-
verket. Beloppet avrundas till jämnt 100-tal mkr. Till dispositionsfon-
den skall årligen avsättas 10 procent av samma underlag. Återstoden
av årets resultat efter dessa åtgärder avsätts till ett resultatutjämnings-
konto.

Den resultatpåverkan som uppkommer vid en eventuell uppskriv-
ning/nedskrivning av kronans värde skall inte påverka det årsgenom-
snitt som läggs till grund för inleveransen till statsverket. Vid en av
fullmäktige beslutad justering av växelkurser bör i stället dispositions-
fonden utnyttjas.

Till statsverket skall, förutom den del av Riksbankens resultat som
redovisats ovan, även inlevereras en avkastning på s.k. särskilda räk-
ningar i Riksbanken. På dessa medel erhåller statsverket från och med
1988 ränta motsvarande räntan på sexmånaders statsskuldväxlar. Av-
drag görs för de räntor som Riksbanken erlagt. Denna ränta redovisas
som en räntekostnad i Riksbankens resultaträkning och beloppet in-
går bland övriga inhemska skulder i balansräkningen. Under januari
månad efter bokslutsåret överförs denna ränta till statsverket. Stats-
verkets avkastning minskar årligen i och med att inga nya insättningar
görs på dessa räkningar. Nu innestående medel på dessa räkningar be-
räknas vara utbetalda till kontohavarna före 1996 års utgång.

Förslag beträffande Riksbankens resultat år 1993

Enligt ovan redovisade riktlinjer för dispositionen av Riksbankens resultat
skall det årsgenomsnitt som läggs till grund för inleveransen till staten inte
påverkas av en eventuell upp- eller nedskrivning av kronans värde. Avsikten
härmed är att inte ta i anspråk ett resultat som uppkommit genom större om-
värderingar av tillgångar och skulder. Med en växelkursregim med flytande
krona kan kronan komma att visa apprecieringar/deprecieringar som i stor-
lek kan motsvara tidigare genomförda formella upp- eller nedskrivningar av
kronans värde. Detta har varit fallet såväl under 1992 som 1993. Det är där-
för naturligt att det resultat som läggs till grund för inleveransen till staten
bör exkludera eventuella valutakurseffekter.

Redog.

1993/94: RB1

Riksbankens resultat 1993 före bokslutsdispositioner exklusive valuta- Redog.
kurseffekt uppgår till 22 713 mkr. Detta resultat läggs till grund för beräk- 1993/94:RB1
ningen av inleveransen till statsverket.

	Resultat före bokslutsdisposition	Inleverans till staten av Riksbankens resultat
1988	(9 458) mkr	6 600 mkr
1989	7 574 mkr	6 000 mkr
1990	11 945 mkr	7 000 mkr
1991	13 410 mkr	7 700 mkr
1992	3 418 mkr	7 300 mkr
1993	22 713 mkr1	9 500 mkr (förslag)

1 Justerat för årets valutakurseffekt

För perioden 1989—1993 är det genomsnittliga resultatet före bokslutsdispo-
sitioner 11812 mkr och 80 procent av detta, avrundat till närmaste hundratal
mkr, är 9500 mkr. Förslaget är att detta belopp skall inlevereras till staten.
Av samma femårsgenomsnitt föreslås att 10 procent, dvs. 1181 mkr, samt
verksamhetens valutakurseffekt, 3941 mkr, totalt 5 122 mkr avsätts till dis-
positionsfonden. Resterande del, 12 032 mkr, av årets resultat före boksluts-
dispositioner avsätts till resultatutjämningskonto.

Utöver den föreslagna inleveransen på 9500 mkr erhåller staten ränta på
s.k. särskilda räkningar i Riksbanken (medel på investeringskonton m.m.).
Denna uppgår för 1993 till 161 mkr (528 mkr) och har inbetalts till statsver-
ket under januari 1993.

Om Riksbankens förslag till inleverans av årets resultat bifalls kommer
således totalt 9 661 mkr att överföras till statsverket under budgetåret
1993/94.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne

I samband med Riksbankens 300-årsjubileum instiftade banken 1968 ett pris
i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset skall utdelas årligen
till den eller de personer som inom ekonomisk vetenskap utfört ett arbete
av den framstående betydelse, som avses i Alfred Nobels den 27 november
1895 upprättade testamente. Priset utdelas av Kungliga Vetenskapsakade-
mien enligt de grunder som gäller för utdelandet av de genom testamentet
instiftade Nobelprisen och prisbeloppet överensstämmer med det för dessa
pris fastställda beloppet.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne utdela-
des 1993 till professor Robert W. Fogel, University of Chicago, USA och till
professor Douglass C. North, Washington University, St. Louis, USA för att
ha förnyat den ekonomisk-historiska forskningen genom att använda ekono-
misk teori och kvantitativa metoder för att förklara ekonomisk och institu-
tionell förändring.

Robert Fogels främsta arbeten rör järnvägarnas roll i den ekonomiska ut-
vecklingen i Förenta staterna, slaveriets betydelse som institution och dess
ekonomiska roll i USA samt studier i historisk demografi.

Douglass North har studerat den långsiktiga utvecklingen i Europa och
Förenta staterna och har i senare arbeten analyserat institutionens roll för
ekonomisk tillväxt.

Priset har utdelats varje år från och med 1969 enligt följande:

1969 R. Frisch och J. Tinbergen

1970 P. Samuelson

1971 S. Kuznets

1972 J.R. Hicks och K.J. Arrow

1973 W. Leontief

1974 G. Myrdal och F.A. von Hayek

1975 L. Kantorovich och T.C. Koopmans

1976 M. Friedman

1977 B. Ohlin och J. Meade

1978 H.A. Simon

1979 T.W. Schultz och A. Lewis

1980 L.R. Klein

1981 J. Tobin

1982 G. Stigler

1983 G. Debreu

1984 R. Stone

1985 F. Modigliani

1986 J.M. Buchanan

1987 R.M. Solow

1988 M. Allais

1989 T. Haavelmo

1990 H. Markowitz, M. Miller och W. Sharpe

Redog.

1993/94: RB1

Bilaga 1

1991

1992

1993

R. Coase

G.S. Becker

R.W. Fogel och D.C. North

Redog.

1993/94:RB1

Bilaga 1

SVERIGES RIKSBANK-ORGANISATIONSPLAN

Gäller fr.o.m. 1 januari 1994

Redog.

1993/94:RB1

Bilaga 2

gotab 45601, Stockholm 1994

Redogörelse 1993/94:RB1

Redogörelse till riksdagen

1993/94:RB1

Fullmäktiges i Riksbankenförvaltningsberättelse för år 1993

Innehåll

Inledning

Penning- och valutapolitiken

Penning- och valutapolitiskt kalendarium 1993 Redog.

Internationellt finansiellt samarbete

Betalningsmedelsförsörjningen

Förvaltningsåtgärder

RIKSBANKENS BOKSLUT

Kommentarer till 1993 års bokslut

Riksbankens förvaltning

Förslag till disposition av Riksbankens resultat förår 1993

Riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat

Förslag beträffande Riksbankens resultat år 1993

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne

Fullmäktiges i Riksbanken
förvaltningsberättelse för år 1993

Förslag till disposition av Riksbankens resultat för
år 1993