Redogörelse till riksdagen
1991/92:8

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse
för år 1991

Redog.

1991/92:8

Enligt 48 § lagen (1988:1385) för Sveriges riksbank avger fullmäktige i riks-
banken härvid fogade redovisning av riksbankens verksamhet under 1991
jämte förslag till disposition av riksbankens resultat.

Till vissa beslut, som fullmäktige fattat under året och som redovisas i be-
rättelsen, har fogats reservationer och särskilda yttranden. Dessa finns redo-
visade i fullmäktiges protokoll.

Fullmäktige hemställer

- att riksdagen fastställer riksbankens i förvaltningsberättelsen åter-
givna balans- och resultaträkningar för år 1991

- att riksdagen beslutar att av riksbankens resultat, 8665 mkr, skall

a) 7700 mkr, levereras in till statsverket; och

b) 965 mkr, överföras till dispositionsfonden.

Stockholm den 6 februari 1992

På fullmäktiges vägnar:

STAFFAN B UREN STAM LINDER

Inger Kindgren

I beslutet har deltagit Staffan Burenstam Linder (ordf.), Gustaf
Lindencrona (vice ordf.), Bengt Dennis, Johan Gernandt, Jan Bergqvist,
Birgitta Johansson, Nils-Olof Gustavsson och Ivar Franzén.

Föredragande har varit Bengt Dennis.

1 Riksdagen 1991192. 2 saml. Nr 8

Innehåll

Redog. 1991/92:8

Inledning.................................................. 4

Kredit- och valutapolitiken .................................. 6

Real och finansiell bakgrund............................... 6

Penning- och valutapolitikens inriktning..................... 12

Utvecklingen på finansmarknaderna........................ 18

Kredit- och valutapolitiskt kalendarium 1991................... 24

Internationellt finansiellt samarbete........................... 26

Betalningsmedelsförsörjningen............................... 37

Förvaltningsåtgärder........................................ 40

Riksbankens bokslut....................... 48

Förslag till disposition av riksbankens resultat för år 1991 m.m. ... 66

Bilaga 1: Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne............................... 67

Bilaga 2: Organisationsplan för Sveriges riksbank .............. 68

Inledning Redog. 1991/92:8

Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är Sveriges riksbank rikets centralbank
med ansvar för valuta- och kreditpolitik. Banken skall också främja ett sä-
kert och effektivt betalningsväsende. Sveriges riksbank är en myndighet un-
der riksdagen. Riksbanken förvaltas av åtta fullmäktige, varav sju väljs av
riksdagen och en, som är riksbankens chef, väljs av de övriga fullmäktige.
De sju riksdagsvalda fullmäktige väljer inom sig ordförande.

Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har endast Sveriges riksbank rätt att ge
ut sedlar och mynt. Utformningen av de sedlar och mynt som riksbanken ger
ut bestäms av riksbanken. Detta framgår av en i riksbankslagen företagen
ändring som trädde i kraft den 1 januari 1992.

Grundläggande bestämmelser om riksbanken och dess uppgifter finns i la-
gen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Riksbankens huvudsakliga uppgifter är att:

- svara för landets försörjning med sedlar och mynt,
-följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna,

- vidta erforderliga penning- och valutapolitiska åtgärder,

- förvalta guld- och valutareserven samt
-fungera som statens och bankernas bank.

I lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel regleras de kreditpolitiska in-
strument som regeringen genom förordnande kan ställa till riksbankens för-
fogande. Har förordnande om kreditpolitiska medel givits utfärdar riksban-
ken de tillämpningsföreskrifter som behövs för användningen av sådana me-
del.

Vidare får riksbanken, i enlighet med riksbankslagen, i kreditpolitiskt
syfte genom beslut i enskilda fall uppställa kassakrav gentemot kreditinsti-
tut.

Av lagen om valutareglering (1990:749) framgår bl.a. att regeringen efter
samråd med riksbanken får förordna om valutareglering, om landet är i krig
eller krigsfara. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1990. Genom lagen upphävdes
valutalagen (1939:350).

Lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. utgör den le-
gala grunden för riksbankens insamling av betalningsbalansstatistiken. Be-
talningslagen trädde i kraft den 1 juli 1990.

Riksbanken har utfärdat föreskrifter om tillämpning av betalningslagen,
vilka återfinns i riksbankens författningssamling serie B.

Vid utgången av 1991 bedriver riksbanken verksamhet vid huvudkontoret
i Stockholm samt vid 19 riksbankskontor vars uppgift främst består av att
svara för betalningsmedelsförsörjning. Ut- och inlämning av sedlar sker
också vid två riksbanksdepåer i postverkets regi.

Under 1991 hade fullmäktige i riksbanken följande sammansättning:

Ordinarie ledamöter

Per Borg, ordförande (t.o.m. den 14 oktober 1991), Staffan Burenstam
Linder, ordförande (fr.o.m. den 15 oktober 1991, ordinarie ledamot t.o.m.
den 14 oktober 1991), Jan Bergqvist, vice ordförande (t.o.m. den 14 oktober

1991, ordinarie ledamot fr.o.m. den 15 oktober 1991), Gustaf Lindencrona, Redog. 1991/92:8
vice ordförande (fr.o.m. den 15 oktober 1991), Bengt Dennis, riksbanks-
chef, Allan Larsson (fr.o.m. den 15 oktober 1991), Johan Gernandt (fr.o.m.

den 15 oktober 1991), Birgitta Johansson, Christer Eirefelt (t.o.m. den 14
oktober 1991), Börje Hörnlund (t.o.m. den 3 oktober 1991), Aina Westin
(t.o.m. den 14 oktober 1991) och Bengt Kindbom (fr.o.m. den 15 oktober
1991).

Suppleanter

Roland Brännström (t.o.m. den 14 oktober), Georg Danell (fr.o.m. den 15
oktober 1991), Inge Carlsson, Johan Gernandt (t.o.m. den 14 oktober
1991), Stephan Tolstoy (fr.o.m. den 15 oktober 1991), Nils-Olof Gustafsson,
Lars Leijonborg (t.o.m. den 14 oktober 1991), Lars Ernestam (fr.o.m. den
15 oktober 1991), Bengt Kindbom (t.o.m. den 14 oktober 1991), Lisbeth
Staaf-Igelström, Ivar Franzén (fr.o.m. den 15 oktober 1991), Thomas
Franzén och Claes Norgren, vice riksbankschefer.

Kredit- och valutapolitiken

Redog. 1991/92:8

Real och finansiell bakgrund

Den realekonomiska utvecklingen i Sverige blev svagare än väntat under
1991. Såväl den internationella som den inhemska efterfrågan bidrog till
detta. För OECD-länderna dämpades tillväxten till i genomsnitt 1 procent.
Produktionen i Sverige föll däremot med ungefär 1 procent. Den djupa låg-
konjunkturen i Sverige ledde också till ett kraftigt fall i sysselsättningen.

Utvecklingen av löner och priser påverkades av den låga aktivitetsnivån i
ekonomin och detsamma gällde för bytesbalansen. Underskottet i bytesba-
lansen mer än halverades jämfört med 1990.

Diagram 1. Inflationstakt

12-månadersförändring i procent

Källa: Statistiska centralbyrån

Utvecklingen i OECD-området

Redan under andra halvåret 1990 dämpades den ekonomiska aktiviteten
inom OECD-området. Uppbromsningen fortsatte under första halvåret
1991 och det var framför allt investeringarna som bidrog till detta. Bland de
större länderna var konjunkturnedgången mest markant i USA, Storbritan-
nien och Kanada. I Tyskland och Japan låg tillväxten kvar på en hög nivå
under första halvåret 1991.

Under andra halvåret 1991 inleddes en svag och osäker uppgång i USA Redog. 1991/92:8
och Storbritannien, samtidigt som tillväxten började dämpas i Tyskland och
Japan. För hela OECD-området innebar detta en viss återhämtning under
loppet av 1991, men med en BNP-ökning på endast 1 procent blev tillväxten
1991 ändå den lägsta inom OECD-området sedan lågkonjunkturåret 1982.

Den svaga efterfrågeutvecklingen i OECD-området under 1991 resulte-
rade i en ökad arbetslöshet och dämpad löneutveckling. Under inledningen
av året bidrog höjda indirekta skatter i flera länder till en viss ökning av infla-
tionstakten. Under andra halvåret föll inflationstakten, varför den genom-
snittliga inflationstakten inom OECD-området blev lägre än 1990.

I Tyskland var utvecklingen den motsatta, dvs. såväl löneökningstakten
som inflationen steg jämfört med 1990. Skattehöjningar, för att finansiera
återföreningen av de tyska staterna, bidrog till denna utveckling. Eftersom
inflationstakten samtidigt sjönk i flertalet andra EG-länder minskade skill-
naderna i inflationstakt ytterligare. Den genomsnittliga inflationen i EG
sjönk från 5,7 procent 1990 till 5,1 procent 1991.

Stora räntesänkningar i USA

Under 1991 sänktes räntenivåerna i flertalet OECD-länder, men ökningstak-
ten i penningmängd och utlåning var ändock svag. De största räntesänkning-
arna skedde i USA, bl.a. mot bakgrund av att låg tillväxt i penningmängden
ansågs ge utrymme för en lättnad i penningpolitiken. I EG-länderna strama-
des penningpolitiken åt mot bakgrund av en högre inflationstakt, särskilt i
Tyskland.

Under våren skedde en kraftig dollaruppgång. När kriget i och kring Ku-
wait upphört fanns förväntningar om en snar ekonomisk återhämtning i
USA. När dessa förväntningar inte uppfylldes började dollarn i juni istället
att falla både mot yenen och mot D-marken. Under hösten fortsatte dollarn
att falla framförallt mot D-marken. I växelkursmekanismen inom EMS bibe-
hölls stabiliteten, trots att spänningarna tidvis var stora mellan de ingående
valutorna.

Den svaga ekonomiska tillväxten under 1991 medförde att budgetunder-
skottet ökade i många OECD-länder. Det samlade underskottet i OECD-
området uppgick till drygt 2 procent av BNP. Den mest markanta föränd-
ringen av budgetsaldot inträffade i Tyskland. Kostnaderna i samband med
de tyska staternas återförening medförde att underskottet steg från drygt 2
procent av BNP 1990 till närmare 5 procent 1991. Även i USA ökade budget-
underskottet markant som andel av BNP.

Fallande svensk export

Den svenska varuexporten föll 1991 både räknat i värde och i volym med
cirka 2 procent. Den svaga internationella utvecklingen försämrade export-
förutsättningarna och speciellt svag var efterfrågan på några av de viktigare
exportmarknaderna för svensk industri, såsom USA, Storbritannien och
Finland. Svensk exportindustri fortsatte att förlora marknadsandelar 1991.

Exportföretagen var under 1991 mycket försiktiga i sin prissättning. Un-
der loppet av året sänktes exportpriserna marginellt. Härigenom kom de

svenska exportpriserna att utvecklas ungefär i takt med konkurrentländer-
nas.

Kraftiga vinstfall

Företagens vinstutveckling påverkades av denna prisutveckling på export-
marknaderna. På hemmamarknaden höjde visserligen företagen priserna,
men inte i takt med kostnaderna. Kostnaderna ökade betydligt jämfört med
1990, även om ökningstakten dämpades under loppet av 1991. Eftersläpande
effekter av tidigare löneökningar och utvidgade semesterförmåner bidrog till
detta. Inom industrin föll vinstmarginalerna nästan till de låga nivåer som
rådde i början av 1980-talet.

Svag inhemsk efterfrågan

Samtliga delar i den inhemska efterfrågan utvecklades svagt under 1991.
Speciellt anmärkningsvärd var utvecklingen av den privata konsumtionen.
Trots att hushållens inkomster steg kraftigt valde hushållen att inte öka sin
konsumtion. Detta innebar att hushållen liksom under 1990 sparade hela sin
inkomstökning. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av skattereformen
och den tidigare mycket låga nivån på hushållssparandet i Sverige.

Investeringarna påverkades negativt av att både vinstnivån och efterfrå-
gan föll. Bruttoinvesteringarna föll med ca 8 procent i volym jämfört med
1990. Eftersom företagen minskade sina lager i snabb takt, gav även lagerut-
vecklingen ett kraftigt negativt bidrag till efterfrågan. Den enda del av efter-
frågan som ökade var offentlig konsumtion, men med en halverad öknings-
takt jämfört med 1990.

Den låga nivån på den inhemska efterfrågan resulterade i en kraftigt fal-
lande varuimport. Importvolymen föll med cirka 8 procent. I värde mins-
kade varuimporten ungefär lika mycket, eftersom importpriserna genom-
snittligt låg kvar på 1990 års nivå.

Stigande arbetslöshet

Arbetslösheten ökade under 1991.1 början av året var den öppna arbetslös-
heten endast 2 procent medan den vid årets slut låg på 3,5 procent. Ökningen
skedde trots att de arbetsmarknadspolitiska insatserna snabbt utökades,
framförallt genom arbetsmarknadsutbildning. Försämringen av arbetsmark-
nadsläget fortsatte under hela 1991. Under höstmånaderna varslades ett be-
tydande antal personer om uppsägning.

Den genomsnittliga ökningen av timlönerna 1991 blev ca 5,5 procent, vil-
ket innebar en halvering av 1990 års ökningstakt. För första gången sedan
1983 steg därmed timlönerna i Sverige i ungefär samma takt som i våra kon-
kurrentländer.

Fallande inflationstakt

För årets första månader noterades mycket höga inflationstal när den indi-
rekta beskattningen utvidgades som en del av 1991 års skattereform. Dessa
effekter av skatteomläggningen påverkade konsumentprisindex med ca 3,5
procentenheter. Den svaga efterfrågan liksom de låga löneökningarna bi-

Redog. 1991/92:8

Diagram 2. Öppet arbetslösa och arbetsmarknadspolitiska insatser

Procent av arbetskraften, tremånaderstal på säsongrensade data

Redog. 1991/92:8

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Statistiska centralbyrån

drog dock till att ökningen av konsumentprisindex dämpades markant under
loppet av året. Detta fick också genomslag på hushållens inflationsförvänt-
ningar, som föll i snabb takt. Under andra halvåret uppgick förändringen av
konsumentprisindex till cirka 5 procent mätt i årstakt.

Finanspolitiken

I 1991 års finansplan beräknades statsbudgeten vara balanserad. På grund
av utlåning till affärsverken förväntades ett statligt lånebehov, men detta
skulle bli mindre än 10 miljarder kronor för 1991. Redan under våren visade
sig dessa beräkningar vara alltför optimistiska. Statsbudgetens underskott
ökade snabbt och budgetförsvagningen fortsatte även under årets senare
hälft. Detta avspeglas i att statens upplåning blev hela 75 miljarder, vilket
innebar en markant ökning från 1990 års upplåning på 25 miljarder kronor.

Den svaga inhemska efterfrågan innebar att skattebaserna utvecklades
svagt, samtidigt som utgifterna pressades upp genom bl.a. olika arbetsmark-
nadspolitiska insatser. Med sedvanliga beräkningsmetoder innebar det
snabbt ökande lånebehovet att finanspolitiken var kraftigt expansiv. Att den
inhemska efterfrågan ändock utvecklades svagt berodde huvudsakligen på
att hushållen i allmänhet valde att använda sin inkomstökning till sparande
i stället för till konsumtion.

Betydande delar av underskottet i statsbudgeten torde vara av strukturell
och inte av tillfällig karaktär. En bestående ökning av hushållens sparande

innebär att stora delar av skattebaserna kommer att ligga kvar på en lägre
nivå än under tidigare år.

Bytesbalansunderskottet minskade

Bytesbalansunderskottet reducerades påtagligt under 1991. Underskottet
stannade vid ca 14 miljarder kronor, vilket innebar en minskning med cirka
24 miljarder från 1990. Räknat som andel av BNP uppgick underskottet till
1,0 procent.

Huvuddelen av förbättringen i bytesbalansen berodde på varuhandeln.
Recessionen resulterade i en snabb och kraftig nedgång i importen. Då ex-
porten endast föll med ett par procent ökade överskottet i handelsbalansen
från 16 till 34 miljarder kronor. Det ökade överskottet i handelsbalansen or-
sakades av volymutvecklingen i utrikeshandeln. Bytesförhållandet förändra-
des endast marginellt 1991.

Redog. 1991/92:8

Diagram 3. Bytesbalansen 1980—1991

Miljarder kronor

Källa: Sveriges riksbank

Även nettot av tjänster och transfereringar sammantaget förstärktes.
Framför allt förbättrades tjänstehandeln på grund av en kraftig minskning
av tjänsteimporten.

Underskottet i avkastning på kapital som omfattar räntebetalningar, åter-
investerade vinstmedel och utdelningar blev ungefär lika stort som 1990, ca
24 miljarder. Effekten av en mindre ökning av utlandsupplåningen balanse-
rades bl.a. av en fallande internationell räntenivå.

Däremot försämrades resevalutanettot huvudsakligen på grund av en in-
komstminskning. Resandet till Sverige föll kraftigt. Resevalutautgifterna till
följd av svenskars utlandsresor steg, men i en väsentligt långsammare takt
än föregående år.

Kraftigt minskad utlandsupplåning

Utvecklingen för kapitalbalansens olika delar 1991 var väsentligt annorlunda
än föregående år. De stora kapitalutflöden vi tidigare haft till följd av
svenska företags direktinvesteringar i utlandet minskade drastiskt. Samtidigt
ökade de utländska direktinvesteringarna i Sverige. Nettoutflödet till följd
av direktinvesteringar beräknas endast ha uppgått till cirka 10 miljarder, vil-
ket innebär en avsevärd minskning jämfört med 1990 års utflöde på 70 mil-
jarder kronor.

Redog. 1991/92:8

Tabell 1. Bytesbalans och valutaflöde

Miljarder kronor

	1989	1990	1991
A. Bytesbalans	-21	-38	-14
B. Privata kapitaltransaktioner, netto	43	95	29
därav:
direkta investeringar	-53	-681	-121
lån/obl. m.m. i utländsk valuta	111	1121	-6‘
lån/obl. m.m. i svenska kronor	38	601	311
handel med aktier	-30	-19	-3
Valutaflöde (A + B = C-D-E)	22	57	15
C. Valutareservens transaktionsförändring	8	44	-3
D. Riksbankens övriga transaktioner	-	-	-
E. Statens upplåning i utländsk valuta	-14	-13	-18

1 Avser perioden januari-november respektive år.
Källa: Sveriges riksbank

När det gäller upplåningen i utländsk valuta skedde en mindre nettoamor-
tering 1991. Även detta innebar en stor förändring jämfört med 1990,
nettoupplåningen i utländsk valuta uppgick då till 112 miljarder kronor.
Bakom 1991 års nettoamortering låg en betydande nettoupplåning via lång-
fristiga lån och en än större nettoamortering av kortfristig upplåning.

Det privata kapitalinflödet under 1991 genererades i hög grad av ut-
ländska placeringar i svenska obligationer och andra krontillgångar. Sam-
mantaget under året medförde dessa placeringar ett kapitalinflöde på åtmin-
stone 30 miljarder kronor. Detta inflöde täckte mer än väl bytesbalansens
underskott och ett mindre nettoutflöde via aktiehandeln med utlandet.

Amorteringar av statens skuld i utländsk valuta uppgick 1991 till 18 miljar-
der kronor. Då dessa amorteringar var större än valutainflödet på 15 miljar-
der kronor minskade valutareserven något.

Under tidigare år har betydande oförklarade utflöden registrerats i betal-
ningsbalansen. Nettot av de transaktioner som inte fångas upp i statistiken
förefaller dock för 1991 resultera i ett inflöde.

Diagram 4. Total värdepappershandel med utlandet, netto
Miljarder kronor

Redog. 1991/92:8

Källa: Sveriges riksbank

Penning- och valutapolitikens inriktning

Den viktigaste penning- och valutapolitiska händelsen under 1991 var att
riksbanken knöt den svenska kronan till den europeiska valutaenheten ecu
den 17 maj. Kopplingen till ecu är ett ensidigt svenskt åtagande. Central-
bankerna i EG-länderna har ingen skyldighet att intervenera för att för-
hindra att kronan överskrider de fastställda gränserna.

Förutsättningarna för den svenska valutapolitiken ändrades genom riks-
dagens beslut i december 1990 att Sverige skulle ansöka om medlemskap i
EG. Därmed stod det klart att det svenska växelkurssystemet måste läggas
om med siktet inställt på deltagande i EMS. Beslutet i maj om kopplingen till
ecu skall ses som ett första steg i en sådan process. Riksbanken deklarerade i
samband med beslutet att möjligheterna att skapa ett fastare samarbete mel-
lan Sverige och EMS genom association bör tas till vara så snart möjlighet
för detta öppnas. För närvarande är det oklart hur ett sådant samarbetet kan
utformas när det gäller länder som inte ingår i EG.

Knytningen av den svenska kronans kurs till ecun innebar ingen föränd-
ring av målet för svensk penning- och valutapolitik. Målet är oförändrat att
upprätthålla en fast växelkurs. Förtroendet för denna växelkurspolitik vilar
ytterst på den samlade ekonomiska politiken, med en uthållig och konse-
kvent antiinflationspolitik som en central del.

• Ecu-anknytningen innebär att riktvärdet för valutakorgens index (132;
±1,5 procent) har ersatts med ett riktvärde för kronans kurs gentemot den

teoretiska ecun. Det nya riktvärdet är 7,40054 kronor per ecu. Variationer Redog. 1991/92:8
runt riktvärdet inom ett band på ± 1,5 procent tillåts, vilket innebär att kro-
nans kurs kommer att hållas mellan 7,28953 och 7,51115.

Den svenska kronan är genom ecu-anknytningen - liksom tidigare - knu-
ten till ett genomsnitt av valutor. Valutasammansättningen och viktfördel-
ningen är identisk med ecu-korgen. Några centralkurser mot de enskilda
ERM-valutorna har inte fastställts, men med ecu-anknytningen följer auto-
matiskt att fluktuationsutrymmet begränsas gentemot varje ERM-valuta.
Med ett band runt ecu på ±1,5 procent kan det största tänkbara fluktua-
tionsutrymmet mot D-marken beräknas bli ± 3,79 procent. Däremot kom-
mer kronan i det nya systemet att uppvisa större svängningar än tidigare
gentemot valutorna utanför EMS-samarbetet, som t.ex. dollarn.

Kronans riktvärde mot ecu fastställdes så att nivån mot utlandets valutor
var oförändrad, dvs. ingen förändring av växelkursen mot någon valuta före-
kom i samband med ecu-anknytningen.

Externinriktad penningpolitik

Samhällsekonomisk balans uppnås mest effektivt om den ekonomiska politi-
ken följer fasta normer. Den fasta växelkursen utgör ett centralt element i
detta sammanhang och försvaret av denna kräver att varaktiga obalanser på
valutamarknaden undviks. Detta innebär att valutautflöden inte tillåts över
en längre tidsperiod samt att staten inte nettolånar i utländsk valuta. Vid
större varaktiga inflöden skall en där till svarande amortering av statens va-
lutaskuld ske.

Penningmarknadsräntorna är därför centrala. Räntenivån måste över ti-
den hållas på en sådan nivå att valutautflöden undviks.

Räntefall inledde året

Under inledningen av 1991 fortsatte marknadsräntorna att falla från de höga
räntenivåer som uppnåddes efter en period med valutaoro i oktober 1990.
Räntefallet i början av 1991 skall bl.a. ses mot bakgrund av riksdagens beslut
i december 1990 om en framtida svensk EG-ansökan.

Regeringens finansplan i januari bidrog också till räntenedgången, då den
uppfattades som stram.

Riksbanken reducerade den 11 januari och den 6 februari bankernas mar-
ginalränta med sammanlagt 2 procentenheter. Marginalräntan uppgick där-
efter till 12 procent. Från årets början till den 16 maj föll också räntan på
sexmånaders statsskuldväxlar med 2 procentenheter. Räntedifferensen mot
ett korgvägt genomsnitt av utlandsräntor minskade med ungefär 1 procent-
enhet.

Det var ett ökande förtroende för växelkurspolitiken och balanserade va-
lutaflöden som gav utrymme för en lägre räntedifferens mot omvärlden.
Nedgången för den femåriga räntan på riksobligationer uppgick till 1,5 pro-
centenheter, dvs. endast ett något mindre fall än för sexmånaders statsskuld-
växlar. 13

Diagram 5. Avkastningskurvan för statspapper vid olika tidpunkter
Effektiv årsränta

Redog. 1991/92:8

Dagar Ar

Källa: Sveriges riksbank

Ecu-anknytningen

Knytningen av den svenska kronan till ecu och därmed till de europeiska
valutorna den 17 maj medförde stora inflöden av valuta till följd av ett ökat
förtroende för den svenska växelkurspolitiken. Åtgärden minskade valuta-
risken mot de europeiska valutorna i och med att fluktuationsutrymmet mot
dessa begränsades. Placeringar i kronor blev i högre grad än tidigare ett al-
ternativ till placeringar i EG-valutor och ecu.

Det stora valutainflödet ledde till kraftiga nedgångar i marknadsräntorna,
vilket gav utrymme för ytterligare två sänkningar av banksystemets margi-
nalränta. Den 24 maj flyttade riksbanken banksystemet ner till 11-procent-
steget och den 31 maj till 10-procentsteget. Fram till i början av juni föll rän-
tan på sexmånaders statsskuldväxlar med drygt 1 procentenhet till 10,7 pro-
cent. Räntan på femåriga riksobligationerföll med drygt 0,5 procentenheter.

Läget stabiliseras

Räntefallet i Sverige och en ränteuppgång i utlandet ledde till en kraftig
minskning av räntedifferensen till omvärlden. Räntedifferensen mellan sex-
månaders statsskuldväxelränta och marknadsecuräntan föll från drygt 3 pro-
centenheter före ecu-anknytningen till cirka 1 procentenhet i mitten av juni.
Den minskade räntedifferensen ledde till amorteringar av korta utlandslån
samt att utlänningar avvecklade sina kronpositioner på valutaterminsmark-
naden. Däremot fortsatte utlänningar att nettoköpa räntebärande papper
noterade i kronor och den långa privata utlandsupplåningen ökade. Nettoef-
fekten blev valutautflöden.

Redog. 1991/92:8

Diagram 6. Ränteutvecklingen i Sverige och internationellt
Enkel årsränta vid slutet av resp, månad för sexmånadersplaceringar

Valutautflödet pågick från och med andra veckan i juni och fram till mitten
av augusti. Mot bakgrund av första halvårets valutainflöde samt valutareser-
vens storlek reagerade marknaden lugnt på dessa utflöden. De längre rän-
torna fortsatte att falla i takt med förväntningar om en lägre inflationstakt.

Förväntningarna var stora i marknaden att den svenska räntenedgången
skulle fortsätta på grund av den svaga konjunkturutvecklingen. Räntediffe-
rensen mellan tremånaders statsskuldväxlar och marknadsecu föll. Genom-
snittligt uppgick räntedifferensen till 0,6 procentenheter under september.
Mot slutet av månaden uppstod åter valutautflöden till följd av den succes-
sivt krympande räntedifferensen mot omvärlden. I syfte att öka räntemargi-
nalen mot utlandet höjde riksbanken den 1 oktober marginalräntan med 0,5
procentenheter till 10,5 procent. Detta medförde att valutautflödet vände
till ett inflöde. Bland annat ökade intresset från utlandet att köpa svenska
räntebärande papper.

Valutaoron i november/december

I mitten av november uppstod stora valutautflöden på grund av ett flertal
negativt verkande faktorer. Bland de utländska faktorerna fanns den finska
devalveringen den 15 november liksom andra finansiella störningar i några
av de nordiska länderna. Stigande europeiska räntor och därmed minskad
räntedifferens samt förväntningar om en uppskrivning av D-marken inom

Redog. 1991/92:8

Diagram 7. Valutaflöde, valutakursindex och räntedifferens

Källa: Sveriges riksbank

Anm. Staplarna illustrerar valutaflödet per månad och definieras som valutareservens
transaktionsförändring minus statens och riksbankens utlandsupplåning samt minus
tilldelningen av särskilda dragningsrätter (SDR). Räntedifferensen är mätt som skill-
naden mellan 6-månaders statsskuldväxelränta och 6-månaders ecuränta. Fr.o.m.
1991-05—21 visas kronkurs mot teoretiska ecu. Riktvärdet är 7,40054 kronor per ecu.

ERM var andra utländska faktorer. Dessutom tillkom vid denna tidpunkt
den s.k. årsskifteseffekten (dvs. att företag minskar sin utländska nettoskuld
inför årsbokslutet), en oro för det ökande svenska budgetunderskottet och
inriktningen av den ekonomiska politiken. Alla dessa faktorer bidrog till att
placerarna upplevde en ökad osäkerhet vid investeringar i den svenska kro-
nan.

Den ökade osäkerheten för kronan föranledde riksbanken att höja ban-
kernas marginalränta i två steg i månadsskiftet november/december; från
10,5 till 11,5 procent den 26 november samt från 11,5 till 17,5 procent den 5
december. Avsikten var att på detta sätt klargöra att den svenska växelkurs-
politiken låg fast.

Avkastningskurvan fick en brant negativ lutning då de korta räntorna steg
kraftigt medan de längre räntorna förhöll sig relativt stabila. Den penning-
politiska åtstramningen resulterade i ett omfattande valutainflöde. Riksban-
ken sänkte därför bankernas marginalränta till 15 procent den 13 december
och till 14 procent den 18 december. Avkastningskurvan fick under loppet
av december en mera flack lutning, då det framförallt var de kortare mark-
nadsräntorna som föll.

Diagram 8. Av kastnings kurvor för statspapper vid olika tidpunkter

Redog. 1991/92:8

Procent

Källa: Sveriges riksbank

Riksbankens räntetrappa

Under 1991 beslutade riksbanken vid två tillfällen om tekniska justeringar
av riksbankens räntetrappa. Dessa påverkade dock inte räntetrappans funk-
tionssätt som bas för styrningen av marknadsräntorna.

Med verkan från och med den 1 april 1991 sänktes kassakravet för banker
från 4 till 2 procentenheter och kassakravet för finansbolag avskaffades.
Detta innebar en återgång till den nivå kassakraven hade före avregleringen
1985. De sänkta kassakraven innebar en likvidisering av banksystemet med
nära 12 miljarder kronor. Då avsikten inte var att påverka stramheten i pen-
ningpolitiken valde riksbanken att samtidigt justera räntetrappan så att ban-
kernas marginalränta i riksbanken inte förändrades. Justeringen innebar att
räntetrappan försköts. Bankerna fick möjlighet att deponera medel i riks-
banken till en stegvis lägre ränta samtidigt som upplåningen i räntetrappan
vid en given räntenivå minskades. Vidare tog riksbanken ett principbeslut
att återinföra krav på säkerheter vid utlåning till banker.

I samband med den årliga revideringen av räntetrappan, som en följd av
bankernas ändrade kapitalbaser, beslöt riksbanken att per den 1 september
genomföra ytterligare en teknisk justering av räntetrappan. Räntetrappan
justerades vid detta tillfälle i tre avseenden.

För det första minskades steghöjden från 1 till 0,5 procentenheter, vilket
ger riksbanken möjlighet att i större utsträckning finjustera marginalräntan.
En mjukare styrning av de allra kortaste marknadsräntorna svarar också
bättre mot hur andra centralbanker styr sina marknadsräntor. För det andra
ökades stegdjupet, dvs. de belopp som bankerna får placera eller låna till vid
varje given ränta, från 3,6 till 4,5 miljarder kronor. Djupare steg minskar

2 Riksdagen 199H92. 2 saml. Nr 8

sannolikheten för att oförutsedda fluktuationer i likviditeten i banksystemet
skall påverka räntenivån. För det tredje sänktes det högsta steget i räntetrap-
pan från 20 till 15 procent. För upplåning utöver 15-procentsteget gäller som
tidigare de villkor som riksbanken från tid till annan beslutar.

Diskontoförändringar

Diskontot är numera inget penningpolitiskt medel. Emellertid används det
fortfarande i många privaträttsliga avtal, för vissa banklån samt i lagar och
förordningar. Av detta skäl ändrar riksbanken diskontot i efterhand när nya
räntenivåer etablerats på kreditmarknaden. Diskontot sänktes därför från
11,5 till 11 procent med verkan fr.o.m. den 1 februari, till 10 procent den 8
mars, till 9 procent den 31 maj och till 8 procent den 4 oktober.

Utvecklingen på finansmarknaderna

Den dämpning av kreditefterfrågan som skedde 1990 förstärktes ytterligare
1991. Nettoupplåningen under 1991 motsvarade 7 procent av BNP, vilket in-
nebar en minskning jämfört med upplåningen 1989 och 1990 som var 23 re-
spektive 19 procent av BNP. Den sammantagna nettoupplåningen av hus-
håll, företag och kommuner ökade 1991 mindre än under 1990 i svenska kro-
nor. I utländsk valuta skedde en mindre nettoamortering.

Dämpad kreditefterfrågan

Flera faktorer bidrog till att nettoupplåningen endast ökade långsamt. För
företagssektorns del hade den svaga konjunkturen en avgörande inverkan.
Företagens investeringar och lager föll och därmed dämpades upplåningsbe-
hovet. Företagen reducerade också sina direktinvesteringar och övriga vär-
depappersförvärv i utlandet. Tillsammans med en krympande differens mel-
lan svenska och utländska räntor gav detta en svag efterfrågan på valutalån
under huvuddelen av 1991.

En annan faktor av betydelse för företagens kreditefterfrågan var prisfal-
len för kommersiella fastigheter. Dessa prisfall påverkade, i förening med
det svaga konjunkturläget, många företags förmåga att ta upp nya krediter
på marknaden och att återbetala gamla lån. Härigenom kom kreditförlus-
terna i bank- och finansbolagssektorn att öka markant.

För hushållens del innebar det kraftigt ökande sparandet 1991 att öknings-
takten i skuldsättningen dämpades. Detta kan till stor del förklaras av skatte-
reformens återverkningar och de ändrade förhållandena på villa- och fastig-
hetsmarknaderna. Det faktum att hushållen uppnått en hög total skuldsätt-
ning under senare år verkade också återhållande.

Kommunsektorn redovisade växande underskott och större upplåningsbe-
hov under 1990. Många enskilda kommuner hade en hårt ansträngd finan-
siell situation också under 1991, men för sektorn i sin helhet kom ändå mer-
parten av det tidigare nettoupplåningsbehovet på kreditmarknaden att redu-

Redog. 1991/92:8

ceras.

Kreditutbudet förändras

Redog. 1991/92:8

Den aggregerade utlåningen från banker, finansbolag och bostadsinstitut vi-
sar sedan en längre tid en klar avmattning. Ökningstakterna, räknat över 12
månader, nådde som högst 25 procent i början av 1990, men föll till 16 pro-
cent i december 1990 och till blygsamma 6 procent i december 1991. Samti-
digt med denna avmattning har det skett förskjutningar i kreditutbudet mel-
lan olika kategorier institut. Bankernas och finansbolagens utlåning har
minskat medan bostadsinstituten har en fortsatt hög utlåning.

Tabell 2. Kreditinstitutens totala utlåning

Nettoflöden. Miljarder kronor

	Svenska kronor				Utländsk valuta	Totalt
	Banker	Finans- bolag	Bostads- institut	Summa	Utländsk valuta	Totalt
1987	44,0	23,2	58,8	126,1	22,2	148,3
1988	94,6	8,1	90,9	193.6	64,9	258,5
1989	45,1	1.0	109,1	155.2	128,4	283,6
1990	19,4	-16,2	129,7	133,0	123,0	256,0
1991	-4,6	-17,0	139,5	117.9	-16,0	101,9

Källa: Sveriges riksbank

Bostadsinstitutens tillväxt fortsatt stabil

Den kreditefterfrågan som under 1991 riktades mot bostadsinstituten blev
oväntat stor, såväl vad avser nyproduktion som belåning av beståndet. Delar
av denna ökning berodde på överflyttningar av stora lånevolymer från ban-
ker och finansbolag till bostadsinstituten under 1991.

Den största ökningen föll på institutens belåning av bostäder och fastighe-
ter i beståndet. Utlåningen till nyproduktion skedde till övervägande del i
kombination med statlig belåning och denna del av verksamheten fortsatte
att öka kraftigt om än inte lika mycket som 1990.

Till skillnad mot 1990 har allmänhetens låneefterfrågan under inneva-
rande år främst avsett bostadsinstitutens olika bundna låneformer. De rör-
liga räntorna har tidvis legat förhållandevis högt, vilket påverkat efterfrågan.
På upplåningssidan har det mot denna bakgrund skett en förskjutning i rikt-
ning mot mer långfristig obligationsupplåning från bostadsinstitutens sida.

Lägre kreditgivning frän banker och finansbolag

Som framgått ovan redovisade banker och finansbolag en påtaglig neddrag-
ning i utlåningstakterna under 1991. För bankernas del var det framförallt
fråga om en mycket kraftig neddragning i företagsutlåningen i utländsk va-
luta.

Företagens stock av valutalån i bankerna nettoamorterades med 2 miljar-
der till 380 miljarder kronor. Även hushållen nettoamorterade sin upplåning
i utländsk valuta. Hushållen hade vid utgången av 1991 lån motsvarande ca
19 miljarder kronor i utländsk valuta, en minskning under året med 6 miljar-

der. Nära hälften av bankernas samlade lånestock utgjordes av utländsk va-
luta vid årsskiftet 1991/92.

För bankernas utlåning i svenska kronor noterades en viss nettoamorte-
ring under loppet av 1991. Utlåningen till allmänheten i svenska kronor
minskade sammantaget med 5 miljarder kronor eller med 0,9 procent. Av
den samlade lånestocken, 900 miljarder kronor, är ungefär tre fjärdedelar
placerade i företagssektorn.

Finansbolagssektorns totala utlåningsstock fortsatte att krympa från 129
miljarder kronor i december 1990 till 104 miljarder vid utgången av 1991.
Krediterna till hushållen har härvid dragits ned snabbare än till övriga sekto-
rer. Hushållskrediternas andel av total utlåning har fallit mot 20-procentsni-
vån.

Efter den s.k. finansbolagskrisen hösten 1990 har det blivit väsentligt svå-
rare för många finansbolag att klara sin upplåning direkt på marknaden ge-
nom att utge marknadsbevis. Upplåningen i banker och andra kreditinstitut
har istället ökat. Genom en lagändring öppnades fr.o.m. augusti 1991 möj-
ligheten för finansbolagen att emittera certifikat och obligationer för att den
vägen bredda sin marknadsupplåning. Denna möjlighet utnyttjades endast
av ett fåtal aktörer.

Obligationsmarknaden växer

En växande andel av kreditförmedlingen skedde 1991 genom värdepappers-
marknaden för räntebärande instrument. Detta gäller om man ser på tillväx-
ten av den utelöpande stocken. Betydelsen av obligationsmarknaden under-
stryks än mer av att omsättningen steg kraftigt under 1991.

Staten ökade sin upplåning mot såväl statsskuldväxlar som obligationer
framförallt på grund av det växande budgetunderskottet, men också bero-
ende på att lån i utländsk valuta ersattes av lån i kronor. Som framgått ovan
fortsatte också bostadsinstitutens utestående stock av obligationer att öka.

Till skillnad från 1990 kom ökningstakten i den kortfristiga finansieringen
att dämpas 1991. Bakom denna utveckling ligger en omsvängning och ned-
dragning av certifikatupplåning i företagssektorn. Bostadsinstitutens kort-
fristiga upplåning var också väsentligt högre under 1991 än under närmast
föregående år.

Okade emissioner i utlandet

Efter avvecklingen av valutaregleringen 1989 har utlandets intresse att för-
värva kronobligationer tidvis varit stort. En kraftigt ökad efterfrågan notera-
des 1991 efter det att kronan under våren knöts till ecu. För helåret uppgick
emissionerna i kronor i utlandet till motsvarande 14 miljarder, att jämföra
med 9 miljarder kronor under perioden juli 1989 till december 1990.

Bostadsinstitutens försäljningar av kronobligationer i Köpenhamn har
fortsatt i ökad omfattning under 1991. Försäljningar har inletts även i Lon-
don, men till mycket blygsamma belopp. Totalt har bostadsinstituten sålt ob-
ligationer via dessa kanaler till ett värde av 20 miljarder kronor, att jämföras
med 16 miljarder kronor för perioden juli 1989 till december 1990.

Redog. 1991/92:8

Tabell 3. Utestående volymer av vissa värdepapper
Stockar vid periodens slut. Miljarder kronor

Redog. 1991/92:8

	1986	1987	1988	1989	1990	1991
Statsskuldväxlar	93	76	90	80	148	3291
Statsobligationer	266	266	255	243	233	269
Bostadsobligationer	332	378	451	541	606	701
Certifikat	25	46	58	99	124	133
Bostadsinstitut	5	16	25	42	57	85
Kommuner	4	6	7	7	10	14
Företag m.m.	16	24	26	50	48	34
Summa	716	766	854	963	1 111	1432

Källa: Sveriges riksbank

1 Härav rekriverade riksbanken 119 miljarder i december 1991.

Portföljanpassningar

Jämfört med 1990 ökade efterfrågan på svenska värdepapper från de in-
hemska försäkringsinstituten. Dessa minskade sina placeringar i utländska
valutor och fastigheter till förmån för placeringar i kronor. Samtidigt ökade
olika kategorier av utländska placerare också kraftigt sina placeringar i rän-
tebärande kronpapper.

Denna utveckling har i hög grad påverkats av den stabila valutasituationen
och av trenden med fallande marknadsräntor under större delen av 1991. De
svenska företagens upplåning i utländsk valuta och motsvarande kortfristiga
portföljplaceringar har i rådande konjunkturläge och marknadsläge mins-
kat. Utrymmet för räntearbitrageaffärer begränsades av en sjunkande ränte-
marginal gentemot utlandet, framförallt från kronans ecu-anknytning fram
till perioden av valutaoro vid månadsskiftet november/december.

Penningmängden ökar

Under första halvåret ökade penningmängden, mätt som bankinlåning och
sedelinnehav (M3), ungefär i takt med nominell BNP. Under andra halvåret
steg ökningstakten t.o.m. november. I december föll ökningstaketen i pen-
ningmängden (M 3) ned till 4 procent, vilket till stor del berodde på att käll-
skatt på ränteintäkter införts.

Den kraftiga ökningen tidigare torde vara ett uttryck för en portföljan-
passning. Företagen förstärkte sin betalningsberedskap genom att öka sin
bankinlåning på bekostnad av andra placeringar.

Ökningen av hushållsparandet 1991 skedde huvudsakligen genom bankin-
låning, vilket bidrog till att tillväxttakten i penningmängden steg. Bankerna
använde den expanderande inlåningen till att i ökad utsträckning köpa vär-
depapper och inte till att öka sin kreditgivning till allmänheten.

Stigande kreditförluster

Under 1991 har det skett en påtaglig försvagning av soliditeten i flera banker
och finansbolag. Problemen med omfattande förluster i verksamheten har
varit tydliga under en längre tid inom finansbolagssektorn och har där utlöst
stora omstruktureringar. Under 1991 trappades bankernas kreditförluster

upp markant. Enligt preliminära uppgifter uppgick kreditförlusterna till åt-
minstone 30 miljarder kronor 1991 jämfört med 12 miljarder 1990. Denna
utveckling återspeglar i hög grad de betydande prisfall som förevarit på
marknaden för kommersiella fastigheter sedan hösten 1990.

Det samlade rörelseresultatet före avdrag för kreditförluster visade en
gynnsam utveckling. Storleken på kreditförlusterna medförde dock att rörel-
seresultatet i banksektorn stannade i närheten av noll. För 1990 redovisade
banksektorn ett överskott på 13,5 miljarder.

Två stora banker, Nordbanken och Första Sparbanken, redovisade
mycket omfattande kreditförluster på ett fåtal större engagemang. Inom re-
spektive bank inleddes ett omedelbart rekonstruktionsarbete och som ett led
i detta tillfördes bankerna mot slutet av året nytt eget kapital. För Nord-
banken garanterade staten, i rollen som huvudägare, en nyemission av ak-
tier. Kapitaltillskottet från staten kom att uppgå till 4,2 miljarder kronor.
Första Sparbanken tillfördes 3,8 miljarder kronor i form av ett villkorslån
från Sparbankernas Bank. För detta lån står staten som garant.

Skärpta kapitalkrav

Även andra banker förstärkte sin kapitaltäckning via nyemissioner och för-
lagslåneemissioner. Enligt den s.k. Baselöverenskommelsen skall de inter-
nationellt verksamma bankerna inom GlO-området senast vid utgången av
1992 ha uppnått en kapitaltäckning på lägst 8 procent för sina totala, risk-
vägda placeringar. Det gäller för Sveriges vidkommande såväl koncernerna
som enskilda institut; banker, kreditinstitut och värdepappersbolag. Vid års-
skiftet 1990/91 gällde kravet 7,25 procent som ett mellansteg, men då enbart
för bankkoncernerna.

De svenska bankerna har uppfyllt dessa kapitalkrav. Normalt redovisar
bankerna en högre kapitaltäckning än 8 procent. Räknat på koncernnivå,
inklusive olika typer av dotterbolag, krymper dock marginalen till den stipu-
lerade 8 procentsnivån. Den viktigaste förklaringen till detta är att till bank-
koncernerna räknas också flertalet bostadsfinansierande mellanhandsinsti-
tut. Bostadsinstituten har tidigare verkat under väsentligt lägre kapitalkrav
än banker.

Kreditförluster urholkar ett instituts kapitalbas. Förlustdrabbade banker
kan därför tvingas att begränsa sin utlåning för att uppfylla kapitaltäcknings-
kraven. Då förlusterna under 1991 var så ojämt fördelade skiljer sig utlå-
ningskapaciteten i högre grad än tidigare mellan de olika bankerna.

Fortsatt strukturomvandling

Den pågående recessionen är den första på en avreglerad kreditmarknad.
Kreditinstituten exponeras hårdare för olika affärsrisker än vad som tidigare
varit vanligt i Sverige. Särskilt bland bankerna och finansbolagen har en-
skilda institut fått vidkännas stora kreditförluster och resultatförsämringar.
Denna utveckling har bidragit till en fortsatt strukturomvandling med nya
organisationslösningar, uppköp och sammanslagningar.

Under 1991 ombildade flertalet av de större sparbankerna sina rörelser
till aktiebolagsform. Dessa utgör numera dotterbolag under ett och samma

Redog. 1991/92:8

holdingbolag, Sparbanksgruppen AB. Inom föreningsbankerna genomför- Redog. 1991/92:8
des också en sammanslagning. De tolv regionala enheterna slogs samman till
Sveriges Föreningsbank. Därefter fusionerades även sektorns affärsbank,
Föreningsbankernas Bank, med den nybildade Sveriges Föreningsbank.

Med verkan fr.o.m. augusti 1991 ändrades rörelsereglerna för banker och
försäkringsbolag så att ägarsamverkan över de traditionella branschgrän-
serna möjliggjordes. Banker och försäkringsbolag kan med den nya lagstift-
ningen äga varandras aktier och ingå i en och samma koncern.

Kredit- och valutapolitiskt kalendarium 1991

31 januari

Riksbanken beslutade sänka diskontot från 11,5 procent till 11 procent med
verkan fr.o.m. den 1 februari 1991.

7 mars

Riksbanken beslutade sänka diskontot från 11 procent till 10 procent med
verkan fr.o.m. den 8 mars 1991.

21 mars

Riksbanken beslutade att, med verkan fr.o.m. den 1 april 1991, sänka kas-
sakraven för banker från 4 till 2 procent samt att avskaffa kassakraven för
finansbolag. Då avsikten inte var att påverka stramheten i penningpolitiken
justerade riksbanken samtidigt räntetrappan så att räntenivån för bankernas
upplåning i riksbanken bibehölls.

21 mars

Riksbanken beslutade att krav på säkerhet vid riksbankens utlåning till ban-
ker skulle återinföras under andra halvåret 1991 sedan ett nytt kontobaserat
system för värdepappersclearing (PmC) tagits i bruk. Som säkerhet skulle
statspapper, värdepapper utgivna av kommun eller bostadsinstitut och vär-
depapper garanterade till 100 procent av stat eller kommun accepteras. (In-
förandet har sedan förskjutits framöver. Frågan bereds ytterligare bl.a. mot
bakgrund av att den tilltänkta verksamheten i PmC inte kommer till stånd.)

17 maj

Riksbanken knöt den svenska kronan till den europeiska valutaenheten ecu.

30 maj

Riksbanken beslutade sänka diskontot från 10 procent till 9 procent med ver-
kan fr.o.m. den 31 maj 1991.

13 juni

Riksbanken och riksgäldskontoret annonserade sin avsikt att efter den 1 juli
1991 teckna nya avtal för handel på den svenska statspappersmarknaden.
Riksbanken erbjöd svenska banker och fondkommissionsbolag att teckna
primary dealer avtal. Riksgäldskontoret erbjöd samtidigt möjlighet till delat
återförsäljaravtal; ett avtal för statsskuldväxlar och ett för stats- och riksobli-
gationer.

22 augusti

Riksbanken beslutade att med verkan fr.o.m. den 1 september 1991 genom-
föra en teknisk justering av räntetrappan. Steghöjden minskades från en till
en halv procentenhet. Stegdjupet, dvs. det belopp som bankerna får placera
eller låna till vid varje given ränta i räntetrappan, höjdes från 3,6 till 4,5 mil-
jarder kronor. Det innebar, att varje steg i räntetrappan motsvarade 4 pro-
cent av bankernas kapitalbaser. Högsta steget i räntetrappen sänktes från 20

till 15 procent. För upplåning utöver 15-procentsteget gäller samma princip Redog. 1991/92:8
som tidigare, dvs. den ränta som riskbanken från tid till annan beslutar.

3 oktober

Riskbanken beslutade sänka diskontot från 9 procent till 8 procent med ver-
kan fr.o.m. den 4 oktober 1991.

3 oktober

Riksbanken upphävde förbudet mot indexlån för försäkringsföretag. Där-
med upphörde ränteregleringen att gälla för försäkringsbolag. Vidare av-
skaffade riksbanken den sista restriktionen i emissionskontrollen, förbudet
mot indexklausuler i obligations- och certifikatlåneavtal.

Internationellt finansiellt samarbete

Omvandlingen av de tidigare planekonomierna i Östeuropa och de tidigare
Sovjetrepublikerna1, i riktning mot marknadsekonomi, var den företeelse
som satte den starkaste prägeln på det internationella finansiella samarbetet
under 1991. Härutöver diskuterades främst ytterligare åtgärder för de fatti-
gaste länderna inom ramen för den internationella skuldstrategin.

Reformprocessen mot marknadsekonomi

De tidigare planekonomierna har kommit olika långt i omvandlingsproces-
sen mot marknadsekonomi. Polen. Tjeckoslovakien och Ungern har allmänt
sett hunnit längst, medan förändringarna hittills varit mindre i Bulgarien och
Rumänien. Det ekonomiska läget i Jugoslavien försämrades dramatiskt i
samband med de interna politiska oroligheterna i landet. De baltiska sta-
terna och de övriga tidigare Sovjetrepublikerna samt Albanien befinner sig
fortfarande i inledningsskedet av omvandlingsprocessen.

Delvis har länderna valt olika strategier för sin omvandling. Samtidigt kan
det konstateras att vissa ekonomisk-politiska element är oundgängliga för att
reformarbetet ska vara framgångsrikt. Exempelvis måste makroekonomisk
stabiliseringspolitik gå hand i hand med strukturella reformer för att den
nödvändiga liberaliseringen av hela det ekonomiska systemet skall kunna
ske i effektiva former. Länderna måste eftersträva att föra en balanserad
budgetpolitik och en stram penningpolitik som medger en snabb sänkning
av inflationstakten så att konkurrenskraften inte försvagas och så att upp-
kommande underskott i bytesbalansen på sikt kan finansieras i marknads-
mässiga former. Denna inriktning ligger också till grund för de ekonomiska
anpassningsprogram som antagits av Internationella valutafonden (IMF) för
de aktuella länderna.

Omvandlingen mot marknadsekonomi förutsätter att privat ägande blir
möjligt. Företag och hushåll måste få möjlighet att följa marknadsmässiga
incitament för sitt beteende. Pris- och lönebildningen måste ske i fria former
och under inflytande från internationell konkurrens så att effektiva relativ-
priser kan etableras. I detta sammanhang är det självfallet väsentligt att utri-
keshandeln liberaliseras. Flertalet länder har dock valt att endast successivt
göra sina valutor fullt konvertibla för att finansiera importen; en forcerad
konvertibilitet befaras kunna verka destabiliserande på ekonomin innan en
större trovärdighet för den ekonomiska politiken kunnat etableras.

Ett av de mera väsentliga reformområdena är vidare uppbyggnaden av ef-
fektiva finansiella institutioner och marknader för att mobilisera ett större
inhemskt sparande och för att effektivisera allokeringen av kapital till inve-
steringar.

Under 1991 ställdes den ekonomiska politiken på hårda prov i flera länder
i och med att produktionen överlag föll kraftigt och inflationen på många
håll blev mycket hög. Även arbetslösheten utvecklades ogynnsamt i de flesta

1 I detta sammanhang avses Albanien, Bulgarien, Jugoslavien, Polen, Rumänien,
Tjeckoslovakien och Ungern samt Estland, Lettland, Litauen och de övriga republi-
ker som ingick i Sovjetunionen intill dess upplösning vid årsskiftet 1991/92.

Redog. 1991/92:8

länderna. En starkt bidragande orsak till nedgången i produktionen var att
handeln inom öststatsblocket halverades i volym sedan denna handel lagts
om till att ske till världsmarknadspriser och betalas med konvertibla valutor.
Påfrestningarna gjorde det i flera fall svårt att hålla fast vid planerade ekono-
misk-politiska målsättningar.

Omvandlingen till marknadsekonomi kommer att ta många år i anspråk.
Ländernas möjligheter att dra till sig investerings- och finansieringskapital
från andra länder kan väntas tillta först successivt. Övergångsvis erfordras
därför även offentligt finansiellt stöd om de ekonomiska påfrestningarna
skall kunna minskas för att underlätta anpassningen. Under 1991 fylldes
nära 75 procent av det externa finansieringsbehovet i de berörda länderna
med kapital från offentliga källor. Inom ramen för G242 har hittills utfästs
lån och annat stöd om sammanlagt drygt 25 miljarder ecu (ca 190 miljarder
kronor), varav mer än 60 procent gått till Polen, Ungern och Jugoslavien.
Polen beviljades under 1991 dessutom stora skuldlättnader i Parisklubben.
Lån från IMF beviljades i samband med medelfristiga utvecklingsprogram i
Polen och Ungern samt mera kortfristiga stabiliseringsprogram för Bulga-
rien, Rumänien och Tjeckoslovakien. Totalt uppgick de lån som IMF bevil-
jade till dessa länder under 1991 till 3,3 miljarder SDR (ca 26,3 miljarder
kronor).

Det kan inte väntas att ett så omfattande offentligt finansieringsstöd kan
utgå under särskilt lång tid till.

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) inledde
sin verksamhet i april 1991. Banken har till syfte att underlätta övergången
till marknadsekonomi och främja privata initiativ i Östeuropa och de tidi-
gare Sovjetrepublikerna genom att låna ut pengar och satsa riskkapital. Vid
årets slut hade banken för dessa ändamål beviljat lån m.m. om ca 388 miljo-
ner ecu, motsvarande ca 2,9 miljarder kronor.

Förutom finansiellt stöd aktualiserades assistans från västvärlden i form
av teknisk rådgivning, utbildning etc. inom flera områden. G24, IMF,
EBRD och Världsbanken medverkade även med sådana insatser, liksom Or-
ganisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och ett fler-
tal enskilda länder. Inom centralbanksområdet samordnar Bank for Interna-
tional Settlements (BIS) information om gjorda insatser.

De politiska och ekonomiska förändringarna inom Sovjetunionen och dess
republiker tilldrog sig utan tvekan den största uppmärksamheten i västvärl-
den under 1991. Strax före årsskiftet 1990/91 hade IMF, Världsbanken,
OECD och EBRD presenterat en gemensam studie över Sovjetunionens
ekonomi. De övergripande slutsatserna var att huvudansvaret för att en radi-
kal marknadsekonomisk reformstrategi utarbetas och genomförs vilar på det
egna landet. Det internationella samfundet ansågs främst kunna bidra ge-
nom att ge tekniskt och humanitärt bistånd.

Under 1991 kom Sovjetunionen att genomgå betydande politiska föränd-
ringar. De baltiska staterna bröt sig ur unionen, som även formellt upplöstes
vid årsskiftet 1991/92 sedan andra delrepubliker förklarat sig självständiga

2 G24 omfattar OECDs medlemsländer och stödverksamheten organiseras av EG-
kommissionen.

Redog. 1991/92:8

och i stället bildat ett lösare hopfogat samvälde. Dessa politiska förändringar
har emellertid inte förändrat de grundläggande ekonomiska problemen
inom området. Sålunda kvarstår behoven av att genomföra genomgripande
ekonomisk-politiska reformer och att få till stånd ett visst utländskt stöd för
dessa reformprocesser.

Den ekonomiska situationen i Sovjetunionen och dess republiker förvär-
rades dessutom drastiskt under 1991. Industriproduktionen sjönk kraftigt,
liksom produktionen inom jordbruket och oljesektorn. Det konsoliderade
budgetunderskottet ökade mycket snabbt och inflationen uppgick till tresiff-
riga tal. Det uppstod också svårigheter att sköta betalningsförpliktelserna
gentemot utlandet. En bidragande orsak till det förvärrade ekonomiska lä-
get och till den föga framgångsrika politiken var oklarheter i den interna
makt- och rollfördelningen och de därmed förknippade ekonomiska styrpro-
blemen. Det är ännu inte helt klart om medlemmarna i det nya samväldet
kommer att hålla en gemensam valuta eller vilken samordning av den ekono-
miska politiken som de kommer att söka etablera.

Även om vissa oklarheter på detta område sålunda består, har viktiga för-
ändringar på andra områden skett under 1991. Ansträngningar har bl.a.
gjorts för att få till stånd ett ekonomiskt samarbete mellan delrepublikerna
och för att genomföra omfattande ekonomiska liberaliseringsprogram, åt-
minstone i Ryssland.

Sovjetunionen ansökte i juli om medlemskap i IMF och Världsbanken.
Efter unionens upplösning övertogs denna ansökan av Ryssland, och även
Ukraina kom att för egen del ansöka om medlemskap. Det avtal om en spe-
ciell associering för Sovjetunionen till IMF som undertecknades i oktober
gör det möjligt för IMF att ställa ekonomisk expertis och rådgivning på det
makroekonomiska området till förfogande även i de nu självständiga repu-
blikerna. Avtalet medger emellertid inte kreditgivning från IMF. Även
Världsbanken har starkt engagerat sig i den tekniska biståndsgivningen till
Sovjetunionen och dess republiker samt de baltiska staterna.

I november träffades en principöverenskommelse mellan Sovjetunionen
och G7-länderna beträffande hanteringen av landets utlandsskuld och verk-
ställandet av ekonomiska reformer. Ryssland har sedermera påtagit sig an-
svaret för de sovjetiska förpliktelserna enligt denna överenskommelse, som
dock ännu vid årets slut inte var undertecknad.

De tre baltiska staterna - Estland, Lettland och Litauen - intar en särställ-
ning i händelseutvecklingen under 1991 genom att de blev politiskt självstän-
diga redan i augusti. I ekonomiskt och monetärt hänseende förblev de emel-
lertid i hög grad knutna till det sovjetiska systemet. Viktiga initiativ togs
ändå successivt för att vidga utrymmet för det nationella beslutsfattandet
inom det ekonomiska området. Bl.a. eftersträvar man att bygga upp funge-
rande centralbanker i västerländsk mening och att införa nationella valutor
som skall ersätta rubeln som betalningsmedel.

Samtliga baltiska stater har ansökt om medlemskap i IMF och Världs-
banken, och de kan förväntas bli medlemmar under första halvåret 1992.

Från riksbankens sida har kontakterna med de baltiska centralbankerna
förstärkts under året, bl.a. vad gäller formerna för framtida teknisk assi-
stans. Även inom ramen för det nordiska samarbetet har relationerna ut-

Redog. 1991/92:8

vecklats genom exempelvis besök vid de baltiska centralbankerna. Ambitio-
nen är att samordna framtida teknisk assistans till de baltiska centralbank-
erna med de insatser som förutses från valutafondens sida.

Den internationella skuldsituationen

Tredje världens utlandsskuld har under de senaste åren vuxit betydligt lång-
sammare i nominella termer än vad som var fallet i början och mitten av
1980-talet. I flera skuldtyngda länder utgör den stora skuldbördan dock fort-
farande en betydande hämsko på tillväxten.

Diskussionerna om skuldkrisen har hittills huvudsakligen koncentrerats
till Latinamerika och Afrika. Latinamerika svarar för drygt en tredjedel av
u-ländernas utlandsskuld. Den största delen avser skulder till privata ban-
ker. En god skuldskötsel i denna region är därför väsentlig för stabiliteten
i hela det internationella finansiella systemet. I Afrika söder om Sahara är
huvuddelen av skulderna däremot till offentliga kreditgivare. Dessa länder
svarar visserligen för endast ca 13 procent av tredje världens totala utlands-
skuld, men det är i denna region som skuldbördan för de enskilda länderna
är som tyngst. Under de senaste åren har också skuldproblemen i Östeuropa
och de tidigare Sovjetrepublikerna fått ökad uppmärksamhet. Omvand-
lingen till marknadekonomi, i kombination med kraftigt höjda oljepriser och
sammanbrottet i öststatshandeln, har medfört att skuldproblemen i flera öst-
europeiska länder blivit akuta.

För att nå en varaktig lösning på skuldproblemen är det grundläggande att
politiken i berörda länder inriktas på att stärka den egna ekonomin, så att
de på sikt förmår klara sin skuldhantering på egen hand. I denna process har
skuldomförhandlingar blivit ett viktigt led i att skapa en bra utgångspunkt
för ekonomisk stabilitet och tillväxt. Vid omförhandlingar av offentliga skul-
der i Parisklubben är grundregeln att återbetalningsperioden förlängs med
10 år. Denna möjlighet har dock visat sig otillräcklig, framför allt för de fatti-
gaste länderna i Afrika. För dessa länder skapades därför 1988 s.k. Toronto-
villkor, som medger att återbetalningsperioden förlängs med ytterligare 15
år eller att den omförhandlade skulden reduceras med en tredjedel i form av
skuldavskrivning eller lägre räntor.

Med tiden har även dessa villkor visat sig otillräckliga för de fattigaste län-
derna i Afrika, varför Storbritannien 1990 föreslog att två tredjedelar av
skuldstocken i dessa länder skulle skrivas av, s.k. Trinidad-villkor. Dessa vill-
kor har under det gångna året diskuterats i Parisklubben. I december 1991
enades Parisklubbsländerna, med undantag av USA, om att bevilja en skuld-
minskning om 50 procent av det omförhandlade beloppet i form av avskriv-
ning, räntereduktion eller kapitalisering av moratorieränta kombinerat med
räntesänkning. USA får tills vidare fortsätta att tillämpa den förlängda åter-
betalningstiden enligt Toronto-villkoren (dvs. ingen koncessionalitet). Om-
förhandlingarna avser, som tidigare, förfall under en viss period. En omför-
handling av hela skuldstocken, på minst lika förmånliga villkor, skall dock
övervägas efter en period på 3 till 4 år, förutsatt att skuldlandet sköter sina
åtaganden gentemot Parisklubben och IMF.

Redog. 1991/92:8

Under 1991 omförhandlade också två medelinkomstländer, Polen och
Egypten, sina offentliga utlandsskulder till mycket förmånliga villkor. De
beviljades en 50-procentig avskrivning på de omförhandlade beloppen.
Skuldreduktionen, som skall ske i två respektive tre steg, är kopplad till att
länderna framgångsrikt genomför IMF-stödda anpassningsprogram. Båda
uppgörelserna har betecknats som unika fall i syfte att inte generellt ut-
sträcka möjligheten till skuldlättnad på dessa villkor till andra medelin-
komstländer.

De offentliga kreditorernas andel av u-ländernas totala utlandsskuld har
kontinuerligt vuxit under de senaste åren. I syfte att förmå de privata ban-
kerna att medverka till en bättre finansieringssituation för de skuldtyngda
medelinkomstländerna, främst i Latinamerika, lade USAs finansminister
Brady 1989 fram ett förslag. Det innebär i korthet att bankerna vid frivilliga
omförhandlingar med skuldtyngda länder kan välja mellan skuldreduktion,
räntejustering eller nya krediter. Vid skuldomförhandlingarna har bankerna
främst valt att reducera räntan, medan relativt få banker varit intresserade
av att direkt skriva ned skuldbeloppet eller erbjuda ny finansiering. Under
1991 genomfördes omförhandlingar i enlighet med Bradys plan endast för
Uruguay. Härutöver nådde Marocko och Nigeria preliminära överenskom-
melser med bankerna.

Även Parisklubben söker stimulera en ökad medverkan från de privata
bankernas sida genom att göra Parisklubbsavtalen avhängiga motsvarande
uppgörelser mellan skuldlandet och de privata bankerna.

Verksamheten inom IMF

Det policyskapande organet i IMF, interimskommittén, hade, som vanligt,
två möten under 1991. Vid mötet i april rörde överläggningarna i första hand
de finansiella åtgärder som vidtagits som följd av Kuwaitkriget. Höstens
möte dominerades i stället av reaktionerna på händelserna i Sovjetunionen.
Övriga huvudpunkter vid det senare mötet var fullföljandet av Uruguay-run-
dan inom GATT och den internationella skuldstrategin. Det konstaterades
att de skuldsatta länder som genomfört av IMF godkända ekonomiska an-
passningsprogram hade haft en mer gynnsam utveckling än andra länder. Vi-
dare uttalades stöd för snara lättnader i de fattigaste ländernas skuldbörda i
samband med förhandlingar i Parisklubben.

De nordiska länderna har en gemensam delegat i interimskommittén. Un-
der 1991 avlöstes chefdirektör Rolf Kullberg, Finlands Bank, i denna funk-
tion av Islands handelsminister, Jon Sigurdsson.

Med början under hösten 1990 och fortsatt under 1991 vidtog IMF ett an-
tal åtgärder för att möta effekterna av Kuwaitkriget för de medlemsländer
som direkt eller indirekt hade drabbats hårt i ekonomiskt hänseende. Vissa
av fondens utlåningsregler gjordes mer flexibla och en särskild möjlighet att
låna för att kompensera en fördyrad oljeimport tillämpades t.o.m. utgången
av 1991 inom IMFs Compensatory and Contingency Financing Facility
(CCFF). Under loppet av året utnyttjades oljeelementet hos CCFF av 11
länder på ett totalt belopp av 3 miljarder SDR.

Redog. 1991/92:8

Ett av de länder utanför själva krigszonen som drabbades hårt var Indien. Redog. 1991/92:8
Tillsammans med inhemska ekonomiska problem förvärrades den finan-
siella situationen och trycket på dess valutareserv blev allt större. Indien
valde i detta läge att utnyttja sina lånemöjligheter hos valutafonden. Genom
tre upptagna krediter, som vid årsskiftet 1991/92 motsvarade 2,7 miljarder
SDR, kom Indien att bli 1991 års största nytillkommande låntagare hos IMF.

Utlåningen till de östeuropeiska staterna ökade också kraftigt och uppgick
vid slutet av 1991 till totalt 3,3 miljarder SDR.

Under 1991 ingick IMF sammanlagt 29 program med medlemsländer på
ett beviljat belopp av 8,9 miljarder SDR.

I juni 1990 godkände valutafondens direktion den nionde allmänna kvot-
höjningen som uppgick till 50 procent och som skulle höja IMFs samlade
insatskapital till ca 135 miljarder SDR (ca 1 067 miljarder kronor).3 För att
en sådan höjning skall kunna träda i kraft krävs bl.a. att medlemsländer med
sammanlagt 85 procent av den totala kvotsumman godkänner höjningen.
Det skulle i detta fall ske före utgången av 1991.

Medlemsländernas godkännande har emellertid försenats på många håll.
Sålunda hade vid utgången av 1991 endast 103 medlemsstater med 66,7 pro-
cent av den totala röststyrkan godkänt höjningen. Alltså saknades 18,3 pro-
cent av fondens röstvärde för att kvothöjningen skulle kunna träda i kraft.
USA svarar ensamt för 18,9 procent av den totala röststyrkan. Att ett ameri-
kanskt beslut inte har fattats beror främst på att behandlingen av frågan i
kongressen kopplats till andra kontroversiella förslag.

Då det stod klart att den nödvändiga röstmajoriteten inte kunde uppnås
före årsskiftet 1991/92, förlängdes tiden för medlemsländernas godkännande
till utgången av juni 1992.

Beloppet för de samlade betalningsdröjsmålen avseende räntor och åter-
betalning av valutafondens utlåning till medlemsländerna fortsatte att stiga
under 1991. Det var visserligen bara nio länder som hade långvariga dröjs-
mål gentemot fonden vid slutet av 19914, men det samlade skuldbeloppet var
betydande och uppgick till 3,6 miljarder SDR. Detta kan jämföras med de
37,3 miljarder SDR som då utgjorde fondens tillgängliga allmänna resurser.

De åtgärder som valutafonden kan vidta mot länder som inte fullgör sina
återbetalningar har inte visat sig särskilt verkningsfulla. Som komplement
beslöt man därför under 1990 att inrätta s.k. Rights Accumulation Programs,
RAP, som innebär att en medlem kan tjäna in rättigheter till framtida IMF-
finansiering genom att följa ett ”IMF-övervakat” program för ekonomisk an-
passning under en viss tid. Några utbetalningar från valutafonden kan emel-
lertid inte ske så länge som landet i fråga inte fullgjort sina förpliktelser mot
fonden. Sådana program inleddes under 1991 i Zambia och Peru.

För de länder som inte visar någon vilja att samarbeta med fonden har
sanktioner måst övervägas. I samband med den tidigare omnämnda nionde
kvothöjningen föreslogs en ändring av valutafondens stadgar i syfte att

3 En närmare presentation av motiven för höjningen redovisades i riksbankens förvalt-
ningsberättelse för 1990, sid. 37-39.

4 Liberia, Panama, Peru, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Vietnam, Zaire och Zambia.

kunna dra in ett lands rösträtt och vissa därmed sammanhängande rättighe- Redog. 1991/92:8
ter.

IMFs direktions rekommendation om stadgeändring har i flertalet med-
lemsländer inte kunnat antas utan parlamentsbeslut. För svensk del tog riks-
dagen detta beslut i november 1990, samtidigt med beslutet om Sveriges bi-
drag till den föreslagna kvothöjningen. I slutet av 1991 hade dock endast län-
der med 56,3 procent av valutafondens totala röstetal accepterat ändringen.
Även för denna fråga har IMFs direktion flyttat fram tidpunkten för med-
lemsstaternas godkännande till utgången av juni 1992.

Under 1991 uppgick IMFs nya kreditutfästelser till 8,2 miljarder SDR (ca

65 miljarder kronor) mot 2,3 miljarder SDR under 1990. De faktiska utbe-
talningarna till låntagarländerna ökade till 7,5 miljarder SDR (ca 59,3 mil-
jarder kronor), att jämföra med 1990 års utbetalningar om 5,0 miljarder
SDR. Återbetalningarna till fonden på lämnade krediter utgjorde 4,7 miljar-
der SDR under 1991 mot 5,8 miljarder SDR under 1990. Totalt sett översteg
alltså fondens utlåning dess inlåning med 2,8 miljarder SDR under 1991.
Härtill kommer utbetalningarna 1991 av förvaltade medel (SAF/ESAF-faci-
liteterna) om 0,8 miljarder SDR netto (ca 6,3 miljarder kronor).

Sveriges kvot i IMF uppgår idag till 1 064 miljoner SDR, vilket ger Sverige

1,15 procent av fondens totala röststyrka. Sveriges nettoställning i fonden
framgår av tabell 1. Riksbankens nettoställning gentemot valutafonden för-
stärktes under 1991 med 74 miljoner SDR. Detta förorsakades av att fon-
dens utlåning i kronor till medlemsländerna (116 miljoner SDR) var större
än återbetalningarna på tidigare beviljade lån i kronor (42 miljoner SDR).

Tabell 1. IMFs kronbehållning samt Sveriges nettoställning i IMF
Uppgifter vid slutet av respektive år

	IMFs kronbehållning		Sveriges netto- ställning* milj. SDR
	milj. SDR	procent av kvoten	Sveriges netto- ställning* milj. SDR
1988	814	76	251
1989	811	76	254
1990	830	78	234
1991	756	71	308

* Av Sveriges kvot (1 064 miljoner SDR) har 227 miljoner SDR reglerats i SDR eller
andra reservtillgångar och 837 miljoner SDR i svenska kronor. Sveriges nettoställning
utgörs av de överförda reservtillgångarna samt av den del av insatskapitalet i kronor
som fonden disponerat netto för utlåning i kronor till medlemsländerna. Vid utgången
av 1991 hade fonden lånat ut kronor för motsvarande 81 miljoner SDR och nettoställ-
ningen uppgick således till 227 + 81 = 308 miljoner SDR.

Riksbanken ingick 1987 ett avtal med valutafonden om frivilliga transak-
tioner i SDR. Inom ramen för detta har fonden köpt och sålt SDR till riks-
banken utöver det obligatoriska tilldelningsförfarandet. Som en följd härav
har riksbankens SDR-innehav under 1991 ökat med 86 miljoner SDR till 290
miljoner SDR.

Under 1991 beslöts inte om någon tilldelning av SDR. Sedan starten av
SDR-systemet år 1970 har medlemsländerna totalt tilldelats ca 21 miljarder
SDR.

Under 1991 beviljades Albanien och Mongoliet medlemskap i IMF. Totalt
sett uppgår därmed antalet medlemmar till 156 stycken. Ansökan om med-

lemskap inlämnades under året av ytterligare sju stater, nämligen Estland, Redog. 1991/92:8
Lettland, Litauen, Marshallöarna, Mikronesien, Sovjetunionen (sedemera
övertagen av Ryssland) samt Ukraina. Härutöver kvarstod Schweiz med-
lemskapsansökan från 1990.

Världsbanksgruppen

I världsbanksgruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utveck-
lingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multilate-
rala investeringsgarantiorganet (MIGA). Omfattningen och utvecklingen av
gruppens utlåning framgår av tabell 2. Antalet medlemmar i IBRD är nu
liksom i IMF 156. Till de 52 länder, vars BNP per capita uppgår till högst 730
dollar (ca 4 000 kronor) utgår lån enbart från IDA, vilket innebär att ingen
ränta utan endast en smärre administrationsavgift uttas.

Huvuddelen av IBRD/IDAs utlåning är inriktad på projektfinansiering.
Numera används dock ca 25 procent av den totala utlåningen till att främja
mer övergripande ekonomiska åtgärder, s.k. struktur- eller sektoranpass-
ning. Under budgetåret 1990/91 mer än fördubblades utlåningen till län-
derna i Östeuropa jämfört med föregående budgetår.

Vid slutet av budgetåret 1990/91 hade IBRD utestående lån på 90,6 miljar-
der dollar (ca 500 miljarder kronor), motsvarande 59 procent av summan av
tecknat kapital, reserver och vinst.5 Nära 140 miljarder dollar hade då teck-
nats av IBRDs auktoriserade kapital6 på 171,4 miljarder dollar. Endast en
mindre andel av det tecknade kapitalet i IBRD är inbetalt, och banken finan-
sierar i stället sin utlåning huvudsakligen genom upplåning med det totala
kapitalet som garanti. Vid utgången av budgetåret 1990/91 uppgick den me-
del- och långfristiga upplåningen till 84,7 miljarder dollar.

Som framgår av tabell 2 var utlåningen under budgetåret 1990/91 drygt
16 miljarder dollar (ca 89 miljarder kronor). Efter avdrag för amorteringar
uppgick utbetalningarna netto till 2,1 miljarder dollar. För budgetåret
1991/92 planeras för en utlåning på ca 18 miljarder dollar.

Tabell 2. Världsbanksgruppens långivning under budgetåren 1988189 -1990191*

Miljarder dollar

	1988/89	1989/90	1990/91
Summa utfästelser
IBRD, IDA, IFC	23,0	22,9	25,6
därav IBRD	16,4	15,2	16,4
Summa utbetalningar IBRD, IDA, IFC	15,8	18,7	17,6
därav IBRD	11,6	13,9	11,4

* Världsbanksgruppens budgetår är 1 juli—30 juni.

5 Enligt bankens stadgar får utestående lån inkl, garantier inte överstiga summan av
tecknat kapital, reserver och vinst.

6 Det belopp som kapitalet högst kan uppgå till när alla medlemmar tecknat sin andel
i den senaste kapitalhöjningen.

3 Riksdagen 199U92. 2 saml. Nr 8

Under budgetåret 1990/91 lånade IBRD totalt upp 10,9 miljarder dollar.
Den genomsnittliga upplåningskostnaden bestämmer räntan på IBRDs utlå-
ning. Räntan uppgick under andra halvåret 1991 till 7,7 procent.

IBRDs nettovinst uppgick 1990/91 till 1,2 miljarder dollar. Resultatet be-
lastades med 149 miljoner dollar i form av avsättningar till följd av att vissa
medlemsländer inte fullgjort sina betalningar på lån från IBRD; de ackumu-
lerade avsättningarna uppgick till nära 2 miljarder dollar. Avsättningarna
gäller lån till åtta länder.7 Förhållandet mellan lån och reserver var vid bud-
getårets utgång 11,2 procent och uppfyllde därmed det mål som uppsatts.
Banken har högsta kreditvärdighet ”AAA” på de internationella kapital-
marknaderna.

Sverige har efter 1988 års kapitalhöjning 1 806,4 miljoner dollar (ca 10 mil-
jarder kronor) i tecknat kapital i IBRD. Den inbetalda andelen uppgår till
593 miljoner kronor, vilket redovisas i riksbankens balansräkning. Rege-
ringen garanterar riksbanken för eventuella förluster på kapitalet.

Till den nionde påfyllnaden av IDA gjorde Sverige under 1991 en andra
delbetalning på 631,96 miljoner kronor via en skuldsedel deponerad i riks-
banken.

EES-avtalet

Förhandlingarna mellan EFTA och EG om att upprätta ett Europeiskt Eko-
nomiskt Samarbetsområde (EES) slutfördes till största delen under 1991.
Avtalet hade dock vid årets utgång ännu inte undertecknats. Förutsatt att så
kan ske, avses avtalet träda i kraft den 1 januari 1993. Regelverket för den
s.k. inre marknaden inom EG kommer därmed att omfatta även EFTA-län-
derna.

Riksbanken berörs i detta sammanhang främst av lagstiftningen för kapi-
talrörelser över gränserna och för finansiella tjänster, samarbetet på stati-
stikområdet samt vissa former av ekonomiskt och monetärt samarbete. En
företrädare för riksbanken har deltagit i EES-förhandlingarna på dessa om-
råden.

EES-avtalet kommer att föranleda vissa förändringar av nu gällande
svenska regler. Så t.ex. omfattas vissa transaktioner mellan Sverige och ut-
landet fortfarande av restriktioner som begränsar en fri rörlighet för kapital
och ett fritt utbyte av finansiella tjänster över gränserna. Restriktionerna
gäller de återstående förbuden (med vissa undantag) mot att hålla konto i
utländsk bank samt skyldigheten att anlita svenska auktoriserade finansinsti-
tut för betalningar och värdepapperstransaktioner med utlandet. Dessa re-
striktioner måste upphävas i samband med EES-avtalets ikraftträdande.
Inom riksbanken förbereds alternativa metoder att inhämta statistiska upp-
gifter för betalningsbalansen när nuvarande rutiner måste ändras.

Genom EES-avtalet kommer Sverige och övriga EFTA-länder vidare att
få vissa möjligheter att medverka i EGs kommittéväsen i vad avser tillämp-
ning och vidareutveckling av den lagstiftning som skall gälla för EES. For-
merna för denna medverkan är inte definitivt överenskomna, men en succes-

7 Guatemala, Irak, Liberia, Nicaragua, Panama, Peru, Sierra, Leone och Syrien.

Redog. 1991/92:8

siv utveckling kan förutses redan före det formella ikraftträdandet av EES- Redog. 1991/92:8
avtalet. Riksbanken kommer här att delta i de kontakter som etableras inom
de nämnda områdena.

EES-avtalets bestämmelser om ekonomiskt och monetärt samarbete om-
fattar framför allt informationsutbyte samt vissa gemensamma studier av av-
talets ekonomiska effekter. Eventuella konsultationer om den ekonomiska
politiken skall inte vara bindande.

Samarbetet inom BIS

Bank for International Settlements (BIS) har som övergripande ändamål att
främja samarbetet mellan centralbanker. Sverige har varit aktieägare i BIS
sedan bankens tillkomst år 1930 och medlem av bankens styrelse under hu-
vuddelen av denna tid. Den svenske riksbankschefen Bengt Dennis är presi-
dent för BIS och ordförande i BIS styrelse fram till utgången av 1993. BIS
använder Sveriges riksbank som förmedlare vid vissa av sina internationella
värdepapperstransaktioner, dvs. riksbanken är deponent för BIS. Liksom ti-
digare år har riksbanken och BIS även handlat valuta, tagit emot depositio-
ner och lämnat kortfristiga lån sinsemellan.

BIS kontor i Basel utgör en regelbunden mötesplats för centralbanksche-
ferna i de viktigare industriländerna inom ramen för det s.k. Tiogruppssam-
arbetet (G 10). Mötena syftar till att uppnå en höggrad av förståelse och sam-
stämmighet på det penning- och valutapolitiska området. Härigenom skapas
förutsättningar för stabilare förhållanden på de internationella finansiella
marknaderna.

BIS utgör normalt mötesplats även för ett antal kommittéer inom G10-
samarbetet. Riksbanken är representerad i Baselkommittén för banktillsyn.
Under det gångna året inriktades arbetet i Baselkommittén främst på att
söka nå en internationell överenskommelse om kapitaltäckningskrav för
vissa s.k. marknadsrisker (valutakursrisker, ränterisker och positionsrisker i
värdepapper), och på att söka stärka samarbetet mellan tillsynsmyndigheter
i olika länder. Baselkommitténs möte i september 1991 ägde rum i Saltsjöba-
den.

I Euro-currency Standing Committee diskuteras systemriskfrågor på det
internationella finansiella området genom analys av statistik och genom-
gångar av den löpande utvecklingen inom viktiga delar av det monetära sy-
stemet. Vidare utreds frågor av särskild betydelse för stabiliteten i systemet.

Riksbanken har även deltagit i ett antal andra BIS-kommittéers och spe-
cialistgruppers arbete. Bland dessa bör särskilt nämnas Committee on Pay-
ment and Settlement Systems, som studerar säkerheten i de befintliga syste-
men för betalningar inom och mellan olika länder. Under 1991 studerades
bl.a. hur centralbankerna kan bidra till en ökad säkerhet i valutahandeln
samt hur säkerheten i värdepappershandeln kan främjas genom samtidig le-
verans och betalning (delivery versus payment). På båda dessa områden vän-
tas konkreta förslag komma att läggas fram under 1992.

Övrigt internationellt finansiellt samarbete

Riksbanken förmedlade under 1991 Sveriges femte inbetalning under den
fjärde allmänna kapitalökningen till Afrikanska utvecklingsbanken. Detta
skedde i form av en skuldsedel på 14,4 miljoner kronor. Till Interameri-
kanska utvecklingsbanken inbetalades totalt 3,4 miljoner kronor, vilket ut-
gjorde den första inbetalningen under den sjunde påfyllnaden.

Sveriges medverkan i den Polska stabiliseringsfonden utgörs av ett återbe-
talningspliktigt bidrag på 65 miljoner kronor. Fonden utnyttjades inte under
1991, och mot slutet av året förlängdes arrangemanget för ytterligare ett år.

Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of New
York om ömsesidiga kreditfaciliteter i dollar respektive kronor förlängdes
1991 för ytterligare ett år. Avtalet omfattar ett belopp om 300 miljoner dol-
lar. Arrangemanget utnyttjades inte under det gångna året.

Redog. 1991/92:8

Betalningsmedelsförsörjningen

Riksbanken svarar för landets försörjning av sedlar och mynt. Enligt lag har
riksbanken ensam rätt att ge ut sedlar och mynt samt bestämma om utform-
ningen av dessa. Sedlar får ges ut med valörerna tio, tjugo, femtio, ett-
hundra, femhundra, ettusen och tiotusen kronor. Mynt får ges ut med valö-
rerna tio öre, femtio öre, en krona, fem kronor och tio kronor. Dessutom
får minnesmynt och jubileumsmynt med andra valörer ges ut.

Riksbankens kontor har till uppgift att tillhandahålla sedlar och mynt åt
post och banker liksom att ta emot de sedlar och mynt som föranleds av över-
skott hos post och banker. Riksbankens depåer har motsvarande uppgift i
första hand vad gäller sedlar. Försörjningen av sedlar och mynt inom landet
kan karakteriseras som betalningsmedelsavdelningens basverksamhet.

Vid sidan av denna service har riksbanken sedan 1984 även en affärsverk-
samhet, en avgiftsbelagd service på betalningsmedelsområdet. Riksbanken
har sålunda åtagit sig att i samband med ut- och inväxling av sedlar och mynt
mot avgift tillhandahålla tjänster utöver den fastställda servicenivån.

Sedel- och myntserie

Riksbanken har under hösten 1991 infört ett 10-kronorsmynt. Under 1992
kommer ett flertal förändringar att genomföras. I februari 1992 kommer en
20-kronorssedel att introduceras. Sedeln får den utformning som den tidi-
gare planerade 50-kronorssedeln skulle ha fått. Någon ny 50-kronorssedel
trycks emellertid ej. De 50-kronorssedlar och 10-kronorssedlar som finns i
cirkulation dras successivt in. Vid årsskiftet 1991/1992 upphörde 10.000-kro-
norssedeln att gälla som lagligt betalningsmedel.

Riksdagen har, på förslag från riksbanken, beslutat att 10-öresmyntet skall
upphöra att gälla som lagligt betalningsmedel vid utgången av september
månad 1992. I samband med beslutet gjordes en ändring i lagen om avrund-
ning av vissa öresbelopp. Ett nytt, nickelfritt, 50-öresmynt kommer dess-
utom att introduceras, förmodligen under sista kvartalet 1992. Det nya 50-
öresmyntet kommer tills vidare att löpa parallellt med det gamla. Riksbanks-
fullmäktige beslutade den 12 december om myntets utformning i enlighet
med förslag från AB Tumba Bruk.

Sedlar

Värdet av utelöpande sedlar uppgick vid utgången av 1991 till ca 73 miljarder
kronor, vilket är en ökning med 5 procent under året. Av diagram 1 och 2
framgår utvecklingen av utelöpande sedelmängd (exkl. 5-kronorssedlar och
10.000-kronorssedlar) dels i värde (miljarder kronor), dels i antal (miljoner
stycken).

Inströmningen till riksbanken av antalet utelöpande sedlar har minskat
under 1991, vilket framgår av diagram 3. Bidragande till detta är bl.a. riks-
bankens åtgärder för att påverka sedelströmmarna. Riksbanken har under
1991 i högre grad än tidigare tagit emot och lämnat ut sedlar utan räkning
och sortering. En annan orsak är att 500-kronorssedeln i ökad utsträckning
används i uttagsautomater.

Redog. 1991/92:8

Diagram], Utelöpande sedlar, värden

Ultimo december 1987 - 1991

Redog. 1991/92:8

□ 10 kr ^60 kr KS 100 kr □600 kr £S3l000 kr

Diagram 2. Utelöpande sedlar, antal

Ultimo december 1987 - 1991

KS 10 kr KS 60 kr EK 100 kr □ 600 kr □ 1000 kr

Diagram 3. Inströmning av sedlar1 1987—1991

Redog. 1991/92:8

iSSSlOkr ggäeokr ESshoo kr □500 kr □ 1000 kr

Vid utgången av 1987 upphörde vissa äldre sedlar vara giltiga betalnings-
medel. Under 1991 har riksbanken växlat in 7 miljoner kronor av dessa äldre
sedlar. Antalet utelöpande 10.000-kronorssedlar som ej lösts in innan de
upphörde att gälla som giltigt betalningsmedel vid årsskiftet 1991/92 uppgick
till 17.028 stycken.

Mynt

Introduktionen av det nya nickelfria 10-kronorsmyntet påbörjades 1 oktober
1991. Vid årsskiftet fanns 10-kronorsmynt utelöpande till ett värde av 565
miljoner kronor.

Avgiftsbelagda tjänster

Intäkterna från riksbankens avgiftsbelagda service på betalningsmedelsom-
rådet fortsätter att öka. Sammanlagt har riksbanken under 1991 fakturerat
49,5 miljoner kronor för denna service. För 1992 är prognosen 51 miljoner
kronor. Riksbanksfullmäktige har under hösten fastställt nya principer för
affärsverksamheten och därvid ställt ökade krav på affärsmässighet.

Riksbanken har under 1991 startat ett samarbete med riksgäldskontoret
avseende den under året introducerade sparformen riksgäldskonto. Vissa av
riksbankens kontor har fungerat som försäljningsställen mot en ersättning
från riksgäldskontoret. Totalt under året har riksgäldskonton motsvarande
862 miljoner kronor förmedlats av riksbanken. Riksbankens intäkter för
denna verksamhet totalt har (inkl, försäljning av premieobligationer på post-
order och på andrahandsmarknaden) uppgått till 9 miljoner kronor 1991.

1 Exkl. 5-kronorssedlar och 10.000-kronorssedlar.

Förvaltningsåtgärder

I detta avsnitt redovisas vissa under året vidtagna organisatoriska föränd-
ringar inom riksbanken samt vissa administrativa åtgärder. Vidare lämnas en
sammanställning av under året avgivna remissyttranden.

Riksbankens organisation

Huvudkontorets indelning i avdelningar och sekretariat har under året varit
oförändrad. Nu gällande organisationsplan redovisas som bilaga till denna
berättelse. Två av huvudkontorets avdelningar har under året erhållit nya
chefer. Till chef för administrativa avdelningen har fullmäktige förordnat
Hans Krook (fr.o.m. den 1 april 1991) och till chef för ekonomiska avdel-
ningen Krister Andersson (fr.o.m. den 28 oktober 1991). Vidare har full-
mäktige den 3 oktober 1991 förordnat Emil Ems till chef för finansmark-
nadsavdelningen med tillträde i mars 1992.

Under 1991 genomfördes en regional omorganisation. Den nya regionin-
delningen, som trädde i kraft den 1 april 1991, innebar att antalet regioner
reducerades från åtta till fem och består av region Norr, Väster, Mellan, Ös-
ter och Söder.

I samband med omorganisationen föreslogs att samtliga kontor skulle be-
nämnas riksbankskontor. Ett genomförande av detta förslag fordrade änd-
ring i riksbankslagen. Denna ändring har genomförts och trädde i kraft den
1 januari 1992.

Några viktiga förvaltningsärenden

Fullmäktige fattade i december 1988 principbeslut om uppförande av nytt
regionkontor i Göteborg. Sedan ett flertal tomtalternativ i centrala Göte-
borg hade prövats togs den 14 februari 1991 beslut att förlägga riksbankskon-
toret för Göteborgsområdet (region Väster) till Mölndal och att godkänna
köp av tomt för det nya riksbankskontoret.

Genom en ändring 1990 av 38 § riksbankslagen stadgas att fullmäktig samt
sådan personal och uppdragstagare hos riksbanken som riksbanken bestäm-
mer skriftligen skall anmäla sitt innehav och ändring i innehav av fondpapper
som anges i 2§ insiderlagen (1990:1342) till riksbanken. I anledning härav
har fullmäktige den 11 april 1991 beslutat anta regler beträffande anmälan
om fondpappersinnehav m.m. och beträffande bisysslor.

Riksbanken har tillsammans med övriga större fastighetsägare vid Brun-
kebergstorg, där huvudkontoret är beläget, deltagit i ett projekt att företa
ombyggnad av torget. Fullmäktige beslöt den 20 juni 1991 att bemyndiga
riksbankschefen att för riksbanken teckna avtal om medverkan till ombygg-
nad av Brunkebergstorg intill en kostnad som för riksbankens del uppgår till
högst 1,9 miljoner kronor inkl. moms.

Vid bolagsstämman den 27 juni 1991 i det av riksbanken helägda dotterbo-
laget AB Tumba Bruk beslöts bl.a. att utdelningen på aktierna skulle vara 3
procent, dvs. 1,08 miljoner kronor. Till styrelseledamöter valdes advokaten
Johan Gernandt, ordförande, verkställande direktören Bengt Åke Berg,

Redog. 1991/92:8

f.d. riksdagsmannen Roland Brännström, direktörerna Hans Carlsson, Redog. 1991/92:8
Gunnar Dahlsten och Bo Rassmuson samt avdelningschefen Hans Krook.

Produktionen vid AB Tumba Bruk har av tradition avsett svenska sedlar.
Sedan verksamheten lades om till bolagsform har man eftersträvat affärs-
mässiga villkor i relationerna mellan riksbanken och Tumba Bruk samtidigt
som företaget vidgat verksamheten till nya marknader och produkter. För-
sörjning av sedlar till riksbanken svarar nu för en sjunkande andel av Tumba
Bruks totala leveranser av papper och tryck. Resten av försäljningen sker på
olika marknader, varav största delen går på export.

De samlade intäkterna ökade från 426 miljoner kronor 1989 till 456 miljo-
ner kronor 1990, vilket är en ökning med ca 7 procent. Resultatet för 1990,
före bokslutsdispositioner och skatt, som uppgick till 22,5 miljoner kronor
(25,9 miljoner kronor 1989) försämrades påtagligt för pappersdivisionen,
medan tryckeri- och myntdivisionen redovisade marginella förbättringar.

Fullmäktige har beslutat att med AB Tumba Bruk träffa avtal om tillverk-
ning av minnesmynt i anledning av 200-årsminnet 1992 av Gustav Illrs död
1792.

Sedan flera år har ett system för en säker och effektiv hantering av pen-
ningmarknadsinstrument befunnit sig under utveckling. Riksbanken har va-
rit aktivt engagerad i detta arbete som bedrivits inom ramen för Penning-
marknadsCentralen AB (PmC). Förutom riksbanken har flertalet ledande
aktörer på penningmarknaden varit delägare och medlemmar i PmC.

Arbetet med PmC innebar att ett system med hög säkerhetsnivå byggdes
upp. Dock kom processen också att präglas av tekniska och administrativa
problem med åtföljande förseningar. När det stod klart att systemet inte
skulle kunna tas i drift i juni 1991 som planerat, aktualiserades frågan om
relativt omfattande kapitaltillskott till PmC AB för att fullfölja projektet.

I egenskap av delägare förklarade sig riksbanken vara beredd att skjuta till
ytterligare kapital till PmC, förutsatt att övriga delägare gjorde detsamma.
Riksbanken ansåg att de alternativ till PmC som lanserats under sommaren
dels inte var lika utvecklade i fråga om funktionalitet som PmC, dels var allt-
för oklara bl.a. vad gällde kostnadsbild och tid för färdigställande.

Emellertid var flera viktiga aktörer - främst de större affärsbankerna -
starkt negativa till en fortsatt satsning på PmC. PmCs styrelse ansåg mot den
bakgrunden att projektet inte var praktiskt möjligt att fullfölja och föror-
dade därför en avveckling av PmC. Detta blev också bolagsstämmans beslut
i september 1991.

Fullmäktige beslöt den 19 december 1991 att, under vissa förutsättningar,
ställa 20 miljoner kronor till förfogande för ombyggnad av lokaler i fastighe-
ten Slottsbacken 6, dit en överflyttning av myntkabinettet planeras.

Under 1991 har ett projektarbete bedrivits kring intern ekonomisk effekti-
vitet. Syftet har varit att effektivare kunna utnyttja riksbankens resurser. I
en rapport i maj 1991 presenterades nya riktlinjer för verksamhetsplane-
ringen inför 1992. Huvuddragen i dessa var att:

- avdelningarna i sina arbetsplaner ska redovisa förvaltningkostnaderna för
olika delverksamheter/funktioner med särskilt angivande av nya verksam-
heter eller ambitionshöjningar,

- avdelningarna åläggs att budgetera för minst 2 procent
lägre resursförbrukning 1992 än i budgeten för 1991
exkl. investeringar och

- avdelningarna åläggs att presentera ett antal
långsiktiga rationaliseringsprojekt.

I den budget för 1992 som fullmäktige fastställde i december 1991 minskar
driftkostnaderna med 2 procent och förvaltningskostnaderna med totalt 9
procent i förhållande till budgeten för 1991. Förvaltningskostnader och för-
valtningsintäkter behandlas i kapitlet ”Riksbankens bokslut”.

Vad gäller långsiktiga rationaliseringsprojekt har direktionen beslutat att
prioritera insatser på sex områden:

- metoder för investeringsbedömningar och kalkyler,

- bevakningsgruppens organisation och arbetsuppgifter,

- kontorsnätets framtida struktur,

- den interna organisationen och arbetsrutiner inom betalningsmedelsavdel-
ningens kontor,

- beloppsgränserna för rapportering av utlandsbetalningar,

- generell kommunikationslösning mellan banker och riksbanken vad gäller
bl.a. olika rapporter till riksbanken.

Ett delmål i arbetet med intern ekonomisk effektivitet är att kunna redovisa
kostnader och intäkter på verksamhetsgrenar och funktioner. Bokföringen
görs i dag på kostnadsslag och kostnadsställen. Med hjälp av olika nyckeltal
kan förvaltningskostnaderna för 1991 fördelas på respektive avdelning. På
motsvarande sätt har den fastställda budgeten fördelats på de olika avdel-
ningarna.

Redog. 1991/92:8

Avdelning mkr	Förvaltningskostnader i riksbanken
Avdelning mkr	Utfall 1991	Budget 1992
Direktionssekretariatet	12 887	12 545
Revisionsavdelningen	5 196	6180
Penning- och valutapolitiska avdelningen	31772	35 188
Internationella sekretariatet	3 605	5 829
Ekonomiska avdelningen	13 540	18 178
Finansmarknadsavdelningen	11 859	14 091
Redovisningsavdelningen	22 650	25 839
Betalningsbalansavdelningen	18 447	22 319
ADB-avdelningen	38 866	42 309
Administrativa avdelningen	71 519	50173
Betalningsmedelsavdelningen	483 607	378 464
(inkl, kostnader för sedlar och mynt)
Ej fördelat	782	8 809
Totalt	714 730	619 924

Anm. De båda kolumnerna är inte helt jämförbara eftersom redovisningen av moms
ändrades per den 1 juli 1991 enligt beslut av riksdagen.

Remissyttranden avgivna av fullmäktige under år 1991

Redog. 1991/92:8

01.10 Hemställan från Näringslivskredit NLK Aktiebolag om godkännande
av ändringar i bolagsordningen

01.17 Skrivelse från Allmänna Pensionsfonden, första-tredje fondstyrel-
serna, angående ändring av tidpunkten för avlämnande av förvaltningsberät-
telse

01.24 Ansökan från Banque Indosuez Sverige AB om tillstånd att förvärva
aktier i Financiére Indosuez AB

01.31 Ansökan från Nordbanken Kredit AB om godkännande av ändringar
i bolagsordningen

01.31 Framställning från Sveriges Föreningsbankers Förbund om ändring av

10 kap. 8§ föreningsbankslagen

02.07 Förslag av lagmannen Anders Nordström angående Stadshypoteksin-
stitutionens omorganisation

02.07 Hemställan från Stadshypotekskassan om ökning av grundfonden för
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

02.14 Ansökan om godkännande av ändring av bolagsordning för Agro Kre-
dit AB

02.14 Ansökan om godkännande av ändring av bolagsordning för Agro Jord-
brukskredit AB

02.14 Promemorian En teknisk översyn av AP-fondens reglemente
(Ds 1990:90)

02.14 Betänkandet Reformerad förmögenhetsbeskattning (Ds 1990:91)

03.07 Ansökan från Föreningsbankens Kommunfinansiering AB om god-
kännande av bolagsordning

03.14 Betänkandet Finansiell tillsyn (SOU 1991:2)

03.28 Promemorian Ny konsumentkreditlag (Ds 1990:84)

03.28 Insolvensutredningens delbetänkande Skuldsaneringslag

(SOU 1990:74)

03.28 Ansökan om godkännande av ändring i bolagsordningen för Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB

04.11 Skrivelse angående styrelserepresentation i Gota Bank

04.11 Ansökan om godkännande av ändring i bolagsordningen för Banco
Fastighetsfinansiering AB

04.18 Promemorian Nya placeringsregler för allemansfonder (Ds 1991:7)

05.23 Ansökan från Svenska Handelsbanken om tillstånd att etablera en fi-
lial i Helsingfors

05.23 Ansökan från Nordbanken om tillstånd att etablera en filial i Helsing- Redog. 1991/92:8
fors

05.30 Ansökan från Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, om för-
värv av aktier i ett planerat helägt dotterbolag

06.20 Ansökan från Nordbanken om tillstånd att etablera en filial i Singa-

pore

06.20 Ansökan från Nordbanken Företagskredit AB om ändring i bolagsord-

ning

06.20 Betänkandet Försäkringsföreningar (SOU 1990:101) samt försäkrings-
inspektionens beslut den 22 januari 1991 angående höjning av högsta med-
givna kapitalförsäkringsbelopp enligt 6§ lagen (1972:262) om understöds-
föreningar jämte bifogad skrivelse från Svenska Livförsäkringsföreningars
Riksförbund

06.27 Ansökan från AB Spintab och Kommunkredit AB om godkännande

av ändringar i bolagsordningar

07.04 Ansökan från Nordbanken Hypotek AB om godkännande av ändring

i bolagsordning

07.04 Ansökan från Sparbanken Skåne och Tomelilla Sparbank att verk-

ställa avtal om fusion enligt 7 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) samt ansö-
kan från Sparbanken Skåne om stadfästelse av ändring i reglementet för
Sparbanken Skåne

07.04 Framställning från Stockholms fondbörs om ändring i 32 § förord-

ningen (1979:996) om Stockholms fondbörs

07.18 Ansökningar av Nya Sparbanken m.fl. om oktroj m.m. samt ansökan
av Sparbanksgruppen AB om undantag från 1 kap. 4§ första stycket bank-
aktiebolagslagen (1987:618)

07.18 Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd till etable-

ring av filialkontor i Luxemburg

07.18 Hemställan om godkännande av ny bolagsordning för Banco Fastig-
hetsfinansiering AB

07.18 Hemställan om godkännande av ny bolagsordning för Svensk Fastig-
hetskredit AB

07.18 Hemställan om godkännande av ändring i bolagsordning för Svensk
Bostadsrättsfinansiering AB

07.18 Framställning från Sveriges Föreningsbankers Förbund om ändringar

i bankrörelselagen (1987:617)

07.18 Förslag om ändring av lagen (1981:669) om finansiering av framtida

utgifter för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen)

08.08 Ansökan av föreningsbanksstämman för Mälarprovinsernas Före-

ningsbank m.fl. om att verkställa avtal om fusion enligt föreningsbanksla- 44

gen, om stadfästelse av stadgar och om beviljande av oktroj för en ny central Redog. 1991/92:8
föreningsbank samt ansökan om att få överta del av en central förenings-
banks rörelse

08.08 Ansökan av Gota Bank och Christiania Bank AB om att få verkställa
avtal om fusion

08.22 Hemställan om tillstånd till förändrad juridisk struktur av Nordban-
kens innehav av Carnegie Fondkommission AB m.m.

08.22 Hemställan om undantag från kapitaltäckningsregler för Svensk Bo-
stadsfinansiering AB BOFAB

09.05 Förslag angående Landshypoteksorganisationens omorganisation
(Dnr 2605/91)

09.05 Framställning från finansinspektionen angående ändring av avgifterna
för inspektionens verksamhet

09.19 Promemorian Skatteregler för ny bostadsfinansiering m.m.
(Ds 1991:38)

09.19 Promemorian Lämplighetsprövning av ägare i banker (Ds 1991:39)

09.19 Ansökan från Midland Montagu Bank om att få verkställa fusionsavtal
med Montagu Fondkommission AB resp. Montagu & Co AB

09.19 Ansökan om godkännande av ändring av bolagsordning för Förenings-
banken Kredit AB

10.03 Framställning från Fondbolagens Förening angående ändring i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder m.m.

10.17 Ansökan från Nordbanken och Norra Nordbanken om tillstånd att
verkställa fusionsavtal

10.17 Ansökan från Svenska Handelsbanken och Skånska Banken om till-
stånd att verkställa fusionsavtal

10.17 Ansökan från Skånska Banken och AB Linköpings Affärspalats, Fas-
tighets AB Kommerserådet samt Fastighets AB Herkules om tillstånd att
verkställa fusionsavtal

10.17 Ansökan om fusionsavtal samt stadfästelse av reglemente och medde-
lande av oktroj för Sparbanken Sörmland

10.24 Promemorian Allemanskonto - en tredje sparform inom allemansspa-
randet (Ds 1991:48)

11.07 Betänkandet Allmän pension (SOU 1990:76)

11.07 Betänkande av kommittén för översyn av svenskt multilateralt utveck-
lingssamarbete (SOU 1991:48)

11.07 Promemorian Finansbolagskrisen, en förstudie (Ds 1991:47)

11.07 Hemställan om stadfästelse av ändring i bolagsordningen för Östgöta
Enskilda Bank

11.21 Ansökan om stadfästelse av ändringar av bolagsordningen för Spar- Redog. 1991/92:8
bankernas Bank

12.05 Promemoria med anledning av utredningen om finansinspektionens
organisation (Fi 1991:04)

12.12 Ansökan från Sparbanken Strömstad om tillstånd att verkställa om-

bildning till bankaktiebolag

12.12 Ansökan från SPP och Trygg-Hansa Liv om tillstånd att förvärva aktier

i Gota AB

12.19 Ansökan från S-E-Banken om tillstånd att förvärva aktier i Skandia

Group Försäkringsaktiebolag (Skandia)

12.19 Framställning från Sveriges Föreningsbank om ändring i 1 kap. 7§
föreningsbankslagen (1987:620)

12.19 Ansökan från Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, om
godkännande av ändring i bolagsordning

Riksbankens bokslut

Redog. 1991/92:8

Tillgångar, mkr Balans

	1991			1990	1989
Guld och utländska tillgångar
Guld........................ Särskilda dragningsrätter i	Not	1	1 167	1 167	1 167
Internationella valutafonden....... Reservposition i Internationella	Not	2	2 336	1653	2 145
valutafonden..................	Not	3	2 446	1 883	2 075
Utländska banker och värdepapper m.m.. nettobelopp..............	Not	4	93 802	99 083	55 317
Guld och valutareserv.............. Sveriges andel i Internationella återuppbyggnadsbankens grundfond.			99 751	103 786	60 704
inbetalt belopp..................	Not	5	593	593	593
Övriga utländska tillgångar.........	Not	6	3	3	5
Inhemska tillgångar
Statspapper och obligationer........	Not	7	131 721	37 780	58 461
Utlåning, riksgäldskontoret.......	Not	8	-	14 862	30 442
Utlåning, banker...............	Not	9	23 556	19 675	27 868
Utlåning, allmänheten...........	Not	10	1	2	39
Utlåning........................			23 557	34 539	58 349
Övriga inhemska tillgångar.........	Not	11	235	89	103
Summa tillgångar			255 860	176 790	178 215

Inom linjen förda poster 1991, se not 33

Redog. 1991/92:8

räkning Skulder och eget kapital, mkr

1991 1990 1989

Utländska skulder

Nettotilldelning av särskilda dragnings-

rätter i Internationella valutafonden . . .	Not	2	1 978	1985	2 017
Övriga utländska skulder...........	Not	12	-	45	90
Inhemska skulder
Checkräkning, riksgäldskontoret. . . .	Not	8	88 889	-	-
Checkräkning, banker...........	Not	13	452	121	-
Checkräkning, övriga............	Not	14	9 109	6 976	5 381
Checkräkning...................			98 450	7 097	5 381
Särskild inlåning.................	. Not	7	807	2 004	-
Kassakravsmedel, banker ........			2 899	12 458	12107
Kassakravsmedel, finansbolag.....			-	3 318	3 759
Kassakravsmedel................	Not	15	2 899	15 776	15 866
Konton för investering m.m.......			5 797	11 846	17 335
Särskilda investeringskonton......			98	376	452
Förnyelsekonton...............			172	736	1019
Likviditetskonton, företag........			-	-	7 724
Särskilda räkningar...............	Not	16	6 067	12 958	26 530
Övriga inhemska skulder...........	Not	17	1 194	2 990	3012
Utelöpande sedlar och mynt
Sedlar.......................	Not	18	73 108	69 620	66 079
Mynt .......................	. Not	19	2 991	2 359	2 229
Utelöpande sedlar och mynt........			76 099	71 979	68 308
Resultatutjämningskonto...........	. Not	20	39 564	34 819	30 755
Eget kapital....................	. Not	21	20 137	19 256	19 503
Årets resultat...................			8 665	7 881	6 753
Summa skulder och eget kapital			255 860	176 790	178 215

4 Riksdagen 1991/92. 2 saml. Nr 8

Resultaträkning

Redog. 1991/92:8

Mkr

	1991		1990	1989
Utländska rörelsen Ränteintäkter.................	. . Not 22	12 138	6 335	4 049
Räntekostnader...............	. . Not 23	- 193	- 198	- 171
Omräkning av valutakurser........	. . Not 24	- 1386	- 1005	-1476
Summa utländska rörelsen		10 559	5 132	2 402
Inhemska rörelsen Ränteintäkter av statspapper m.m........................	. . Not 25	6 942	6 554	5 494
Ränteintäkter av utlåning till banker m.m...................	. . Not 26	3 177	5 068	4 062
Räntekostnader...............	. . Not 27	- 6 631	- 4 223	-3 883
Summa inhemska rörelsen		3 488	7 399	5 673
Förvaltningsintäkter............	. . Not 28	85	69	69
Förvaltningskostnader...........	. . Not 29	- 715	- 647	- 582
Övriga intäkter................	. . Not 30	0	1	24
Övriga kostnader..............	. . Not 31	7	9	- 12
Resultat före bokslutsdispositioner . .		13410	11945	7 574
Bokslutsd isposition Avsättning till resultat- utjämningskonto ...............	. . Not 32	- 4 745	- 4 064	- 821
Årets resultat.................		8 665	7 881	6 753

Kommentarer till 1991 års bokslut

Redog. 1991/92:8

Kommentarer till resultat- och balansräkning

Riksbankens resultat före bokslutsdispositioner blev för år 1991 13 410 mkr,
vilket är 1 465 mkr mer än 1990.

Inom den utländska rörelsen ökade resultatet netto med 5 427 mkr. Denna
ökning beror dels på en genomsnittligt större valutareserv, dels en sänkning
av räntenivån på flera utländska marknader, vilket medförde avsevärt högre
avkastning på värdepapperen på dessa marknader. Avkastningen på valuta-
reserven under 1991 var drygt 9 procent.

För den inhemska rörelsen försämrades resultatet med 3 911 mkr. Rän-
teintäkterna minskade främst beroende på förändringar i räntetrappan, som
ledde till att bankernas upplåning i riksbanken minskade. I stället placerade
bankerna medel i riksbanken.

Kostnaderna för riksbankens förvaltning uppgick 1991 till 715 mkr. För-
valtningsintäkterna uppgick till 85 mkr.

Sammansättningen av riksbankens tillgångar och skulder varierar kraftigt
och återspeglar den förda penning- och valutapolitiken. De största posterna
bland riksbankens tillgångar är valutareserven och innehavet av statspapper
och obligationer. Dessa poster sammantagna har mellan de två senaste bok-
slutstillfällena ökat med 89 906 mkr (från 141 566 mkr vid utgången av 1990
till 231 472 mkr ett år senare). Innehavet av statspapper och obligationer har
ökat med 93 941 mkr främst beroende på ett utestående återköpsavtal vid
årsskiftet (bokfört värde 85 963 mkr) medan valutareserven minskat med
4 035 mkr.På skuldsidan har inhemska skulder ökat med 68 592. De vikti-
gaste förändringarna här är att kassakravsmedel minskat med 12 877 mkr,
att särskilda räkningar minskat med 6 891 mkr samt att riksbanken hade inlå-
ning från riksgäldskontoret med 88 889 mkr vid årsskiftet. Normalt har riks-
banken en fordran på riksgäldskontoret och vid slutet av 1990 var denna
14 862 mkr.

Den genomsnittliga behållningen i valutareserven var under 1991 115 000
mkr (1990 76 000 mkr). Den ökade genomsnittliga behållningen samt den
högre förräntningen förklarar årets höga avkastning på den utländska rörel-
sen, 10 558 mkr (1990 5 132 mkr).

För den inhemska rörelsen var de genomsnittliga inhemska tillgångarna
under året 76 000 mkr (1990 95 000 mkr) och de genomsnittliga skulderna
67 000 mkr (1990 55 000 mkr). Av de inhemska skulderna var under 1991 ca
50 000 mkr (1990 32 000 mkr) räntebärande. Minskningen av de genomsnitt-
liga inhemska tillgångarna och ökningen av de genomsnittliga räntebärande
skulderna har inneburit att resultatet för den inhemska rörelsen mer än hal-
verats jämfört med 1990.

Av resultatet efter avsättning till resultatutjämningskonto föreslås att
7 700 mkr överförs till statsverket och att återstoden 965 mkr avsätts till dis-
positionsfonden i enlighet med tidigare fastlagda riktlinjer, vilka redovisas
utförligt nedan.

Redovisningsprinciper

Redog. 1991/92:8

Riksbankens redovisning ska ge ekonomisk politisk relevant information om
bankens verksamhet. Redovisningsprinciperna är oförändrade jämfört med
föregående år och innebär att riksbankens tillgångar och skulder, med un-
dantag av guld, vid års- och kvartalsskiften är enhetligt värderade till gäl-
lande marknadsvärden. För perioden mellan omvärderingstillfällena bok-
förs transaktionerna till transaktionsvärde.

Såväl svenska som utländska värdepapper har värderats till marknadens
lägsta köpkurs inklusive upplupen ränta till och med den 31 december 1991.
För svenska värdepapper har kursen per den 30 december 1991 använts, för
utländska värdepapper kursen per den 27 december 1991.

Marknadsvärderingen av tillgångar och skulder innebär att inkomster och
utgifter i den utländska och inhemska rörelsen har periodiserats fullständigt.
Rörelsens resultat och avkastning blir således hänförda till det räkenskapsår
de rätteligen avser i likhet med vad som skulle ha skett om riksbankens till-
gångar och skulder realiserades på balansdagen. Ränteintäkterna på riks-
bankens värdepappersinnehav kommer genom marknadsvärderingen att in-
nehålla all avkastning i form av kupongräntor, upplupna räntor, realiserade
och orealiserade kursvinster/kursförluster.

Under posten statspapper och obligationer upptas netto de värdepappers-
innehav som utgörs av återköpsavtal och omvända återköpsavtal (repor/om-
vända repor). Dessa värderas som utlåning respektive inlåning. De underlig-
gande värdepapperen vid en repaaffär bokförs inte utan betraktas som sä-
kerhet för lån. De underliggande värdepapperen vid omvända repor värde-
ras däremot som eget värdepappersinnehav enligt ovan beskrivna marknads-
värderingsprincip. I resultaträkningen redovisas intäkten från repor under
avkastning av statspapper medan riksbankens kostnad för omvända repor
redovisas under räntekostnader för inhemska rörelsen.

Effekten av omvärderingen av tillgångar i utländsk valuta till vid årsskiftet
gällande valutakurs särredovisas i resultaträkningen under utländska rörel-
sen medan effekterna av marknadsvärderingen på värdepapper redovisas
under ränteintäkter för utländska respektive inhemska rörelsen.

Till skillnad från ränteintäkter och räntekostnader sker inte någon full-
ständig periodisering av förvaltningskostnader och förvaltningsintäkter. Ma-
skiner, inventarier och andra anläggningstillgångar kostnadsförs i sin helhet
det år de anskaffas. Anläggningstillgångar upptas inom linjen och framgår
av notförteckningen.

Riktlinjer för disposition av riksbankens resultat

Fullmäktige i riksbanken fastställde under 1988 riktlinjer för riksbankens
bokslutsdispositioner och inleverans till statsverket.

Eftersom riksbankens tillgångar och skulder värderas till marknadsvär-
den, kan det inträffa att resultatet ett visst år påverkas mycket kraftigt av
stora ränte- eller valutakursförändringar. För att uppnå stabilitet i inleveran-
sen till statsverket ska 80 procent av det genomsnittliga resultatet före bok-
slutsdispositioner under den senaste femårsperioden ligga till grund för be-
räkningen av inleveransen till statsverket. Beloppet avrundas till jämnt 100-

tal mkr. Till dispositionsfonden ska årligen avsättas 10 procent av samma un-
derlag. Återstoden av årets resultat efter dessa åtgärder avsätts till ett resul-
tatutjämningskonto.

Den resultatpåverkan som uppkommer vid en eventuell uppskriv-
ning/nedskrivning av kronans värde ska inte påverka det årsgenomsnitt som
läggs till grund för inleveransen till statsverket. Vid en av fullmäktige beslu-
tad justering av växelkurser, dvs. med nuvarande växelkursregim en ändring
av riktvärdet för svenska kronans kurs gentemot den officiella ecu (7,40054),
bör i stället dispositionsfonden utnyttjas.

Till statsverket ska, förutom den del av riksbankens resultat som redovi-
sats ovan, även inlevereras en avkastning på s.k. särskilda räkningar i riks-
banken. På dessa medel erhåller statsverket från och med 1988 ränta motsva-
rande räntan på sex månaders statsskuldväxlar. Avdrag görs för de räntor
som riksbanken erlagt. Denna ränta redovisas som en räntekostnad i riks-
bankens resultaträkning och beloppet ingår bland övriga inhemska skulder i
balansräkningen. Under januari månad efter bokslutsåret överförs denna
ränta till statsverket. Statsverkets avkastning minskar årligen i och med att
inga nya insättningar görs på dessa räkningar. Nu innestående medel på
dessa räkningar beräknas vara utbetalda till kontohavarna före 1996 års ut-
gång.

Redog. 1991/92:8

Noter till balans- och resultaträkningar

Not 1

Guld

Guldinnehavet är 188 586,9 kg. Värderingen av riksbankens guldinnehav har skett till
42,22 US dollar/uns, vilket motsvarar 6 190:08 kronor/kg. Den dollarkurs som an-
vänds i detta sammanhang är senast gällande centralkurs (4,56 kronor per US dollar)
som formellt upphävdes 1978. Riksbankens guldreserv hade vid årsskiftet ett mark-
nadsvärde på ca 12 000 mkr.

Not 2

Särskilda dragningsrätter i Internationella valutafonden (International Monetary Fund)
På tillgångssidan upptas riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter, SDR, me-
dan Sveriges nettotilldelning av SDR redovisas under utländska skulder. Nettotilldel-
ningen, som är oförändrad sedan 1981, uppgår till 246,5 miljoner SDR. SDR-posterna
har upptagits till marknadsvärde vid respektive års slut.

Not 3

Reservposition i Internationella valutafonden (International Monetary Fund)
Sveriges insatskapital i valutafonden uppgår till 1 064,3 miljoner SDR. I reservpositio-
nen ingår dels det belopp som inbetalats i SDR eller andra reservtillgångar (motsva-
rande 226,8 miljoner SDR), dels det belopp som fonden använt för utlåning i svenska
kronor till medlemsländerna. Beloppet i utländsk valuta är omräknat efter marknads-
kurs vid respektive års slut.

Not 4

Utländska banker och värdepapper m.m., nettobelopp

Denna post i valutareserven består till övervägande del av utländska statspapper och
statsgaranterade värdepapper samt därutöver av tillgodohavanden i utländska banker.
I beloppet ingår även som en avdragspost utländska bankers tillgodohavanden i kro-
nor i riksbanken med 366 mkr.

5 Riksdagen 1991192. 2 saml. Nr 8

Värdet av denna post vid kvartalsskiftena under de två senaste åren var:

Mkr	1991	1990
31 mars	109 096	60 520
30 juni	132 799	71 970
30 september	107 179	67 485
31 december	93 802	99 083

Det genomsnittliga värdet har varit ca 40 mkr högre under 1991 än under 1990.

Not 5

Sveriges andel i Internationella återuppbyggnadsbankens grundfond (International
Bank for Reconstruction and Development) inbetalt belopp

Riksbanken svarar för den svenska inbetalningen som uppgår till 3 procent av det av
Sverige tecknade kapitalet. Den resterande delen (97 procent) är garantikapital.
Svenska staten är garant för täckning av förluster som kan uppkomma på tecknat kapi-
tal.

Någon förändring av kapitalinsatsen har inte skett sedan 1989.

Not 6

Övriga utländska tillgångar

Här redovisas riksbankens innehav av utländska sedlar m.m.

Not 7

, Statspapper och obligationer

Riksbankens innehav av statspapper och obligationer består av statsskuldväxlar, riks-
och statsobligationer samt ett mindre antal övriga obligationer. Under posten redovi-
sas löpande under året också återköps- och återförsäljningsavtal i statspapper och bo-
stadspapper, s.k. repor och omvända repor. Vid årsskiftet uppgick det sammanlagda
värdet av statspapper och obligationer samt utestående repor till 131 721 mkr i bokfört
värde, vilket motsvarar 130 367 mkr i nominellt värde. Av den totala ökningen på
93 941 mkr för denna post sedan 1990 års utgång, hänför sig 85 963 mkr till utestående
återköpsavtal vidtagna vid årsskiftet.

Genom att köpa och sälja värdepapper samt göra repor och omvända repor kan
likviditeten och därmed räntenivån i banksystemet påverkas. Likviditeten kan också
påverkas genom att riksbanken lånar ut pengar till bankerna eller lånar in pengar från
bankerna för bestämda perioder. Vid årsskiftet fanns sådan inlåning på 800 mkr (in-
klusive upplupen ränta 807 mkr). Beloppet redovisas under rubriken ”Särskild inlå-
ning” på balansräkningens skuldsida.

Not 8

Utlåning, riksgäldskontoret!Checkräkning, riksgäldskontoret

Riksgäldskontorets kontokredit utnyttjas för att täcka statens kortfristiga upplånings-
behov och förändringar avspeglar såväl betalningar på statsverkets checkräkning som
riksgäldskontorets in- och utbetalningar på lån. Under december månad rekvirerade
riksbanken stora volymer statsskuldväxlar för interventioner på penningmarknaden
och därför står riksbanken i skuld till riksgäldskontoret vid årsskiftet med 88 889 mkr
vilket redovisas på balansräkningens skuldsida. Med undantag för en vecka i augusti
och de tre sista veckorna i december 1991 har riksbanken, såsom vanligen är fallet,
haft utlåning till riksgäldskontoret.

Not 9

Utlåning, banker

Lån till banker sker på daglig basis i form av checkräkningskredit. Räntevillkoren styrs
av räntetrappans utformning. Räntetrappan justeras per den 1 september varje år till
följd av ändringar i bankernas egna kapital och värderegleringskonton.

Räntetrappan justerades även den 1 april 1991 i samband med att kassakraven för
bankerna sänktes från 4 till 2 procent så att den eftersträvade räntenivån i trappan
kunde nås med en mindre utlåning från riksbanken till bankerna.

I samband med justeringen av räntetrappan i september genomfördes även vissa
tekniska förändringar. Dessa förändringar innebar bland annat att det skedde en
tyngdpunktsförskjutning i trappan från utlåning till inlåning. Banksystemet kom här-

Redog. 1991/92:8

igenom att i riksbanken, på oförändrad räntenivå, placera medel jämfört med att tidi- Redog. 1991/92:8
gare ha varit låntagare.

Vid årsskiftet 1991/92 låg bankupplåningen på 15-procentsteget i räntetrappan.

Not 10

Utlåning, allmänheten

Posten omfattar hypotekslån, avbetalningslån och arvsskattelån. Numera sker nyutlå-
ning till allmänheten endast för ett fåtal arvsskattelån.

Not 11

Övriga inhemska tillgångar

Mkr	1991
Clearingfordringar	149
Personallån	69
Fordran på leverantörer	6
Övrigt	11
Summa	235

Clearingfordringar består av utestående fordringar på övriga clearingdeltagare över
årsskiftet. Riksbankens anställda kan erhålla personallån. Lånen handläggs enligt av-
tal av Nordbanken. Fordran på leverantörer avser sedlar som lånats ut för testning av
nya sedelsorteringsmaskiner.

Not 12

Övriga utländska skulder

Inbetalningar för Sveriges andelsteckning under 1988 års allmänna kapitalhöjning i
Internationella återuppbyggnadsbankens grundfond skedde delvis i svenska kronor i
form av en skuldsedel. Denna skuld slutbetalades under 1991.

Not 13

Checkräkning, banker

Under posten redovisas behållningen på de bankers checkräkningar som visar över-
skott. Räntevillkoren styrs av räntetrappans utformning. Under en stor del av 1991
har bankerna legat på inlåning (jämför not 9).

Not 14

Checkräkning, övriga

Den största behållningen innehas av Statens kärnbränslenämnd och utgörs av avgifter
inbetalade av reaktorinnehavare för finansiering av framtida utgifter för använt kärn-
bränsle. Statens kärnbränslenämnd erhåller ränta motsvarande marknadsräntan på
10-åriga statsobligationer.

Under posten förs i övrigt belopp för postverket, personalföreningar, anställda i
riksbanken m.fl.

Mkr	1991	1990	1989
Statens kärnbränslenämnd	9 104	6 971	5 377
Övriga	5	5	4
Summa	9 109	6 976	5 381

Not 15

Kassakravsmedel

Kassakravet på bankerna för december 1991 utgör 2 procent av deras genomsnittliga
förbindelser i oktober månad enligt riksbankens föreskrifter. Av det på bankerna
lagda kassakravet, totalt 11 545 mkr, har 2 899 mkr inbetalats på räntelöst konto i riks-
banken. Resterande del upp till 2 procent utgörs av inneliggande kassa i bankerna.
Den 1 april 1991 avskaffades kassakraven för finansbolag och kassakraven för ban-
kerna sänktes från 4 till 2 procent.

Not 16

Särskilda räkningar

Under posten finns ett stort antal depositionsräkningar för företag. Under 1991 mins-
kade behållningen på dessa räkningar med 6 891 mkr.

Den största behållningen avser konton för investering. Nya insättningar på dessa
konton kan endast ske undantagsvis. Beträffande konto för investering, vinstkonto,
särskilt investeringskonto (1982) och förnyelsekonto har beslut fattats att kvarstående
avsättningar i normalfallet skall återföras till beskattning senast vid 1996 års taxering.

Under 1988 och 1989 gjordes inbetalning till likviditetskonto i riksbanken av före-
tag. Den 2 juli 1990 återbetalades medlen i sin helhet, inklusive ränta.

Statsverket har erhållit ränta på medel innestående på särskilda räkningar (se av-
snittet om riktlinjer för disposition av riksbankens resultat).

De olika kontotyperna och behållningen per den 31 december 1991, 1990 och 1989
framgår av nedanstående tablå.

Behållning per kontotyp, (mkr) samt huvudförfattning	1991	1990	1989
Konto för investering i rörelse (SFS 1955:256)	96	141	160
Konto för investering i skogsbruk (SFS 1955:256)	0	0	0
Arbetsmiljökonto (SFS 1974:325)	0	0	1
Särskilt investeringskonto (SFS 1974:988)	-		0
Investeringskonto för skog (SFS 1974:989)	0	0	0
Konto för investering (SFS 1979:609)	5 698	11700	17 169
Vinstkonto (SFS 1980:456)	3	5	5
Särskilt investeringskonto (SFS 1982:1185)	98	376	452
Förnyelsekonto (SFS 1984:1090)	172	736	1019
Likviditetskonto för företag (SFS 1988:706)			7 724
Summa	6 067	12 958	26 530

Not 17 Övriga inhemska skulder
Mkr	1991	1990	1989
Skuld till statsverket	1 140	2 818	2 921
Oreglerade clearingbetalningar	-	101	30
Leverantörsskulder	23	12	13
Övriga skulder	31	59	48
Summa	1 194	2 990	3 012

Skulden till statsverket består av räntor på särskilda räkningar (jämför not 27). Räntan
till statsverket på de medel som är innestående i riksbanken på särskilda räkningar
överförs till statsverket direkt efter årsskiftet. Skulden på 1 140 mkr reglerades den 10
januari 1992.

Leverantörsskulder under denna post avser fakturor som kostnadsbokförts 1991
men ej betalats före årsskiftet. Övriga obetalda leverantörsfakturor som ej kostnads-
bokförts redovisas inom linjen.

Redog. 1991/92:8

Not 18

Utelöpande sedlar.

Posten består av utelöpande sedlar som under årens lopp lämnats ut från riksbanken.
Årsskiftet är den period på året då den utelöpande sedelmängden är som störst. Den
fördelar sig på följande valörer:

Mkr	1991	1990	1989
10 000 kronor	170	665	1 194
1 000 kronor	41091	38 594	37 704
500 kronor	14 733	12 182	9 199
100 kronor	14 669	15 497	15 419
50 kronor	1035	1009	961
10 kronor	1313	1574	1502
5 kronor	97	99	100
Summa	73 108	69 620	66 079

Den 31 december 1991 upphörde 10 000-kronorssedeln att gälla som lagligt betal-
ningsmedel.

Not 19

Utelöpande mynt

Vid årsskiftet bestod de utelöpande mynten av följande valörer:

Mkr	1991	1990	1989
10 kronor	565		-
5 kronor	861	833	783
2 kronor	9	9	9
1 kronor	769	736	697
0:50 kronor	168	166	159
0:10 kronor	216	209	197
Minnesmynt	403	406	384
Summa	2 991	2 359	2 229

Not 20

Resultatutjämningskonto

Under 1988 lades riktlinjer fast för disposition av riksbankens resultat. Dessa riktlinjer
innebär att, sedan avsättning av resultatet gjorts för inleverans till statsverket samt
dispositionsfond, återstoden avsätts till ett resultatutjämningskonto. (Se avsnittet
”Riktlinjer för disposition av riksbankens resultat” i kommentarerna). 11991 års bok-
slut har till detta konto avsatts ytterligare 4 745 mkr.

Not 21

Eget kapital

Eget kapital utgörs av:

Mkr	1991	1990	1989
Grundfond	1000	1000	1000
Reservfond	500	500	500
Dispositionsfond	18 637	17 756	18 003
Summa	20 137	19 256	19 503

Avsättning till respektive ianspråktagande av grundfond och reservfond görs efter
riksdagsbeslut. Senaste avsättningen gjordes 1978 då grundfonden ökades med 900
mkr och reservfonden med 400 mkr. Dispositionsfonden kan tas i anspråk efter beslut
av riksbanksfullmäktige. Under 1991 överfördes 881 mkr till dispositionsfonden av
1990 års resultat.

Redog. 1991/92:8

Not 22 Redog. 1991/92:8

Ränteintäkter, utländska rörelsen

Som ränteintäkter redovisas erhållna och periodiserade räntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster och kursförluster. Jämfört med föregående år ökade intäk-
terna med 5 803 mkr. Den kraftiga ökningen beror på dels en väsentligt högre genom-
snittlig valutareserv dels högre marknadsvärde på värdepapperen i valutareserven
som en följd av fallande utländska räntor. Den kursvinst som då uppstått är redovisad
under denna post.

Not 23

Räntekostnader, utländska rörelsen

Av räntekostnaderna utgörs huvuddelen av räntor på nettotilldelningen av särskilda
dragningsrätter i Internationella valutafonden. Här redovisas också räntor på ut-
ländska bankers och organisationers lorokonton i riksbanken.

Not 24

Omräkning av valutakurser, utländska rörelsen

Nedskrivningen på 1 386 mkr innefattar både realiserade och orealiserade valutakurs-
effekter på såväl utländska tillgångar som skulder. Riksbanken har under året till och
med september haft en terminsposition på i genomsnitt ca 23 200 mkr. För dessa köp
av valutor har riksbanken betalat terminspremier och kostnaden för dessa ingår i
denna post.

Not 25

Ränteintäkter av statspapper och obligationer, inhemska rörelsen

Ränteintäkterna omfattar all avkastning i form av kupongräntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster/kursförluster på riksbankens inhemska värdepappersinne-
hav. I posten ligger också avkastning av repor.

Not 26

Ränteintäkter av utlåning till banker m.m., inhemska rörelsen

Mkr	1991	1990	1989
Banker, upplåning i räntetrappan	691	1 943	1987
Banker, anbudskredit	418	37	73
Riksgäldskontoret	2 063	3 083	1990
Övrigt	5	5	12
Summa	3 177	5 068	4 062

Ränteintäkter av bankernas upplåning har under året minskat, till stor del beroende
på ändrad utformning av räntetrappan.

På utlåning till riksgäldskontoret, statens kontokredit i riksbanken, erhåller riks- banken marknadsränta (dagslåneränta). Not 27 Räntekostnader, inhemska rörelsen
Mkr	1991	1990	1989
Banker, inlåning i räntetrappan	491	-	-
Banker, övrig inlåning	3 275	313	-
Särskilda räkningar till statsverket	1 140	2 818	2 921
Riksgäldskontoret	868	-	-
Likviditetskonton	-	287	440
Statens kärnbränslenämnd	855	771	522
Övriga räntor	2	34	0
Summa	6 631	4 223	3 883

Räntekostnaderna för övrig bankinlåning omfattar såväl den särskilda inlåningen (an-
budsinlåning) som riksbankens räntekostnader för omvända repor. Ökningen under 58

1991 beror på att inlåning från banker och omvända repor tidvis varit omfattande un-
der året. Under 1990 och 1989 redovisades den räntekostnad som uppstod när ban-
kerna hade inlåning i riksbanken som en avdragspost under ränteintäkter. Beloppen
under dessa år var då obetydliga. Statsverket erhåller ränta på medel innestående på
särskilda räkningar i riksbanken. Räntesatsen motsvarar räntan på sex månaders stats-
skuldväxlar.

När riksgäldskontoret har inlåning i riksbanken, som vid årsskiftet 1991/92 erhåller
riksgäldskontoret marknadsränta (dagslåneränta).

Not 28

Förvaltningsintäkter

Intäktsslag, mkr	1991	1990
Affärsverksamhet, premieobligationer	9	3
Affärsverksamhet, sedlar och mynt	49	42
ADB-tjänster	4	1
Hyror m.m.	8	9
Övrigt	15	14
Summa förvaltningsintäkter	85	69
Förvaltningsintäkterna kommenteras ytterligare efter not 33.
Not 29
Förvaltningskostnader
Huvudkostnadsslag, mkr	1991	1990
DRIFTKOSTNADER
Personal	244	224
Resor/utbildning/representation	14	12
ADB	39	30
Transport och säkerhet	3	3
Maskiner och inventarier	3	4
Fastigheter	22	23
Kontorsservice	12	13
Information	3	3
Utrikesrörelsen	11	13
Övriga förvaltningskostnader	7	6
Summa driftkostnader	358	331
SEDLAR OCH MYNT	279	247
INVESTERINGAR	78	69
Summa förvaltningskostnader	715	647

Förvaltningskostnaderna kommenteras ytterligare efter not 33.

Not 30

Övriga intäkter

AB Tumba Bruk har sedan flera år ett obligationslån i riksbanken. Lånet bokfördes
inom linjen fram till 1989 då det upptogs på balansräkningen, vilket medförde en övrig
intäkt 1989 på 17,1 mkr. Även 1989 års amorteringar på detta obligationslån (6,8 mkr)
redovisas under denna rubrik i resultaträkningen. Ränteinbetalningar på lånet för
åren 1989 - 1991 redovisas däremot som ränteintäkter.

Mot 37

Övriga kostnader

Vid utgången av 1987 upphörde vissa sedlar att vara lagligt betalningsmedel. De sedlar
som inte inlösts i början av hösten 1988 togs i bokslutet bort från skuldposten ”utelö-
pande sedlar”. Av olika skäl har riksbanken inlöst sedlar även efter denna tidpunkt
och kostnaderna för denna inlösen redovisas under ”övriga kostnader” i resultaträk-
ningen.

Redog. 1991/92:8

Not 32

Avsättning till resultatutjämningskonto

Enligt de riktlinjer som fastställts för bokslutsdispositioner har 4 745 mkr av årets re-
sultat före bokslutsdispositioner avsatts till ett resultatutjämningskonto.

Not 33

I balansräkningen har inte upptagits följande poster:

Mkr 1991

Fastigheter 1281

Värdet av fastigheterna har 1991 justerats nedåt mot bakgrund av
vikande priser på fastigheter.

Aktier i AB Tumba Bruk 43

Nominellt värde 36 mkr

Anskaffningsvärde 43,2 mkr

Aktier i PenningmarknadsCentralen PmC AB under avveckling 0

Nominellt värde 11 mkr

Anskaffningsvärde 16,5 mkr

Aktier i PenningmarknadsCentralen PmC AB under bildande 0

Nominellt värde 0,050 mkr

Anskaffningsvärde 0,050 mkr

Aktier i Penningmarknadsinformation Pml AB 1

Nominellt värde 0,350 mkr

Anskaffningsvärde 0,6 mkr

Aktier i SWIFT 0

Nominellt värde BEF 65 000

Anskaffningsvärde 33 484,95 kr

Aktier i BIS 10

13 157 aktier ä 2 500 guldfranc. Anskaffningsvärdet (ca 10 mkr) mot-
svarar 25 procent av tecknat belopp

Lån till riksbankspersonalens semesterförening 3

Kundfordringar, ej intäktsförda vid årsskiftet 1

Leverantörsfakturor, ej skuld- eller kostnadsförda vid årsskiftet 2

Riksbankens mynt- och medaljsamling

Maskiner och inventarier

Valutakontrakt vid årsskiftet. Terminspositionen publiceras dels i riks-
bankens kvartalstidsskrift, dels samtidigt med valutaflödet per den
sista varje månad med tre månaders eftersläpning. Under januari till
och med september 1991 var terminspositionen i genomsnitt ca
23 200 mkr. Vid årsskiftet utestående valutakontrakt skulle vid en
marknadsvärdering medfört en uppskrivning med ca 300 mkr.

Ansvarsförbindelser

Garantiåtaganden mot BIS

Garantiåtaganden på 1 696 miljoner USD i Världsbanken. Enligt rege-
ringsbeslut garanterar staten de förluster som kan uppkomma på ka-
pitalinsatsen i Världsbanken.

Avtal om kortsiktigt valutastöd med Federal Reserve Bank i New York
samt de nordiska centralbankerna. Dessa avtal gäller ömsesidigt och
uppgår till 300 miljoner USD respektive 150 miljoner SDR. (För den
senare gäller vid lämnande av kredit ett maximalt belopp om 100 mil-
joner SDR per centralbank).

Standby kredit hos utländsk bank

Åtagande att årligen till Nobelstiftelsen ställa medel till förfogande för
att utdela ett pris i ekonomi.

Redog. 1991/92:8

Förvaltningsintäkter Redog. 1991/92:8

Förvaltningsintäkterna redovisas nedan uppdelade på fem huvudområden
för 1990 och 1991. I tabellen redovisas även budget för 1991 samt den av
fullmäktige fastställda budgeten för 1992.

Förvaltningsintäkterna uppgår 1991 till 85 mkr, vilket motsvarar budget.

Huvudintäktsslag, mkr	Budget 1992	Utfall 1991	Budget 1991	Utfall 1990
Affärsverks, premieobl. m.m.	8	9	12	3
Affärsverks, sedlar/mynt	51	49	47	42
ADB-tjänster	4	4	4	1
Hyror m.m.	10	8	9	9
Övrigt	12	15	13	14
Summa förvaltningsintäkter	85	85	85	69

Affärsverksamhet med premieobligationer m.m.

Riksbanken medverkar dels vid försäljning av premieobligationer, dels vid
inlösen av tidigare premielån, avstämpling av vinster m.m. Intäkterna under
året uppgår till 9,2 mkr, vilket är högre än tidigare år (1990 3,1 mkr och
1989 8,4 mkr). Ökningen beror främst på försäljningsintäkter på 4 mkr från
riksgäldens nya sparform riksgäldskonto där försäljning sker via ett antal
riksbankskontor.

Affärsverksamhet med sedlar och mynt

Intäkter från tjänster till post, banker med flera uppgick till 49 mkr, vilket är
en ökning med 7 mkr från 1990. Under året skedde inga förändringar i den
fasta prissättningen.

ADB-tjänster

Ett nytt clearing- och interbanksystem togs i bruk 1990. Intäkterna avser del-
tagaravgifter i systemet vilka för 1991 uppgick till 3,9 mkr.

Hyror m.m

I flera av riksbankens kontor hyrs vissa delar av lokalerna ut. Hyresintäk-
terna samt ersättning för vissa lokalvårdsstjänster uppgick 1991 till 8,3 mkr.
Avvikelsen gentemot budget beror på att vissa intäkter som avser 1991 bok-
fördes på 1990.

Övriga förvaltningsintäkter

Bland övriga förvaltningsintäkter redovisas bland annat aktieutdelning på
riksbankens innehav i BIS (11,1 mkr) och AB Tumba Bruk (1,1 mkr). Här
återfinns även intäkter för sedelundersökningar samt försäljning av myntset.

Förvaltningskostnader

Redog. 1991/92:8

Förvaltningskostnaderna redovisas nedan uppdelade på tre huvudområden
med undergrupperingar för 1990 och 1991. I tabellen redovisas även budget
för 1991 samt den av fullmäktige fastställda budgeten för 1992.

Förvaltningskostnaderna uppgår 1991 till 715 mkr, vilket motsvarar 95
procent av budget. Från och med 1991-07-01 har riksbanken fått kompensa-
tion för erlagd moms med 51 mkr. Utfallet för 1991 belastas därför med
moms enbart under första halvåret medan budgeten för 1991 innehåller
moms för hela året. Om utfallet för 1991 korrigeras för den ändrade momsre-
dovisningen ligger det för driftskostnaderna och investeringarna under bud-
get medan utgifterna för sedlar och mynt blivit högre än budgeterat. Utveck-
lingen på olika undergrupper kommenteras nedan.

Huvudkostnadsslag, mkr	Budget 1992	Utfall 1991	Budget 1991	Utfall 1990
DRIFTKOSTNADER
Personal	253	244	261	224
Resor/utbildning/
representation	16	14	18	12
ADB-kostnader	41	39	42	30
Transport/säkerhet	3	3	4	3
Maskiner/inventarier	5	3	3	4
Fastigheter	22	22	24	23
Kontorsservice	12	12	14	13
Information	3	3	4	3
Utrikesrörelsen	15	11	12	13
Övrigt	7	7	8	6
Summa driftkostnader	377	358	390	331
SEDLAR OCH MYNT	186	279	268	247
INVESTERINGAR	57	78	97	69
Summa förvaltningskostnader	620	715	755	647

I den budget som fullmäktige fastställt för 1992 - och som inte innehåller
någon momskostnad - minskar riksbankens förvaltningskostnader totalt
med 9 procent i förhållande till budgeten för 1991. Driftskostnaderna mins-
kar realt med ca 2 procent och besparingar görs på flera områden; minskade
kostnader för studiebesök och studieresor utomlands, lägre produktions-
kostnader för vissa publikationer, återhållsamhet med att anställa vikarier,
lägre budget för konsulter m.m. För nästan samtliga avdelningar är perso-
nalbudgeten 1992 oförändrad eller lägre än under föregående år. Kostna-
derna för nya sedlar och mynt minskar med 13,5 procent och investeringar i
fastigheter, fordon, ADB-utrustning m.m. minskar med 25 procent jämfört
med 1991. Prisuppräkning har skett med 5 procent för lönekostnader och 3
procent för flertalet övriga förvaltningskostnader.

Driftkostnader

Redog. 1991/92:8

Personal

Personalkostnaden för 1991 uppgick till 244 mkr. I grundlön har 143 mkr ut-
betalats sedan avdrag gjorts med 6 mkr för ersättning från riksförsäkrings-
verket, RFV, för arbetsgivarinträde. Pensioner och sociala avgifter uppgick
till 86 mkr.

Antalet årsarbetskrafter i budgeten för 1991 uppgick till 955, (885 för
1990) och planeras inför 1992 att minska till 878. Den stora ökningen av års-
arbetskrafter för 1991 avsåg affärsverksamheten för betalningsmedelsavdel-
ningen. Den i verksamhetsplaneringen tilldelade personalresursen har dock
inte tagits i anspråk. Skälet är dels att rationaliseringar har gjorts, dels att
affärsverksamheten inte utvecklats som planerat. Den slutliga kostnaden för
grundlöner under 1991 motsvarar 878 årsarbetskrafter, dvs. 77 under bud-
get.

Budgeten för personalkostnader 1992 innebär vad gäller betalningsme-
delsförsörjningen en fortsatt rationalisering. Vid huvudkontoret ökar perso-
nalkostnaden något, främst på ADB-avdelningen där rekrytering av egen
personal beräknas minska användningen av konsulter.

Resor, utbildning och representation

Kostnader för resor och utbildning har ökat kraftigt de senaste åren och upp-
gick 1991 till 13,5 mkr (12 mkr 1990 och 10 mkr 1989).

ADB

Kostnader för hyror, underhåll och konsulter för ADB-verksamhet m.m.
uppgick 1991 till 38,7 mkr, vilket motsvarar ca 93 procent av budget. Dessa
kostnader har stigit kraftigt under de senaste åren, (1990 30 mkr och 1989 21
mkr) främst beroende på att riksbanken i en övergångsfas arbetar i en miljö
med två datortyper.

En planerad ökning av datorkapaciteten utfördes under året genom för-
hyrning till en kostnad på 2 mkr i stället för som budgeterat genom inköp.
Utfallet för driftkostnader för ADB har ändå blivit lägre än budgeterat till
följd av att konsulter har ersatts av egen personal.

Transport och säkerhet

Här redovisas driftkostnader för riksbankens fordon, köpta bevaknings-
tjänster och vissa beredskapskostnader. Det bör uppmärksammas att under-
håll av säkerhetsanläggningar redovisas bland fastighetskostnaderna.

Under året har värdetransporter i samband med utgivningen av 10-kro-
nors myntet och 20-kronors sedeln prioriterats liksom transporter med an-
ledning av placeringen av en ny typ av sedelsorteringsmaskin i Örebro.

Maskiner och inventarier

Kostnader för reparationer och mindre anskaffningar av maskiner och inven-
tarier har helt följt budget.

Fastigheter

Redog. 1991/92:8

Under rubriken fastigheter redovisas kostnader för drift och underhåll vad
gäller byggnader och installationer i säkerhetsanläggningar. Under året har
utredning och test av nytt styr- och övervakningssystem för ventilationsan-
läggning pågått för att åstadkomma en rationellare drift.

Vid riksbankskontoren har en del förändringar av säkerhetsanläggning-
arna utförts. En inkoppling av larmindikatorer från kontoren till huvudkon-
torets centralvakt har pågått under 1990 och 1991. Detta arbete är nu slut-
fört. Vid ett kontor pågår byte av centralutrustningen och passerkontrollan-
läggningen.

Kontorsservice

Kostnader för kontorsservice (telefon, telex, post och kontorsmaterial
m.m.) ligger strax under budgeten för 1991.

Information

Här ingår kostnader för riksbankens löpande publikationer (förvaltningsbe-
rättelse, årsbok, kvartalstidskrift och Kredit- och valutamarknaden), sär-
skilda informationsprojekt, personaltidningen Bancoposten m.m.

De låga kostnaderna jämfört med budget beror på att medel avsatta för
en kampanj om falska sedlar inte utnyttjades. Medel för denna kampanj är
nu avsatta i 1992 års budget.

Informationsinsatser kommer under 1992 att göras inför introduktionen
av 20-kronors sedeln, slopandet av 50-kronors sedeln, nytt 50-öres mynt
samt nya avrundningsregler när 10-öres myntet försvinner från marknaden.

Utrikesrörelsen

Under denna rubrik redovisas kostnader för bland annat depå- och kontoav-
gifter, kommunikationskostnader samt kostnader för portföljförvaltning.

Övriga förvaltningskostnader

Under denna rubrik redovisas kostnader för konsulttjänster, vissa stati-
stikleveranser, kassabrister m.m. Konsulter för ADB- och byggnadsverk-
samhet ingår inte här utan redovisas under ADB-kostnader respektive fas-
tighetskostnader.

Sedlar och mynt

Totalkostnaden 1991 för sedlar och mynt uppgick till 278,6 mkr, där 101,9
mkr avser sedelkostnader (budget 91,9 mkr) och 176,7 mkr avser kostnader
för mynt (budget 174,8 mkr).

Kostnaden för sedlar överskred budgeten med ca 7 mkr. Detta beror dels
på en tilläggsbeställning av 500-kronors sedlar, dels på att priset på 20-kro-
nors sedeln, som inte var fastlagt vid budgettillfället 1991, blev högre än be-
räknat. En kostnad utöver budget, som avser slutfaktureringen av utveck-
lingskostnaderna för den nya sedelserien ingår i posten.

Kostnaderna för bruksmynt ligger ca 5,5 mkr över budget. Detta har sin Redog. 1991/92:8
förklaring i att kostnaden för mynt beställda för leverans under 1990 över-
förts till 1991.

Antalet levererade sedlar uppgick till 154 miljoner stycken och levererade
mynt till 185 miljoner stycken.

Investeringar

ADB

ADB-investeringarna understeg klart budget. Detta beror på att man under
1991 planerade att köpa in ytterligare en stordator, vilken var budgeterad till
6,3 mkr. Utökningen av kapaciteten gjordes i stället på hyresbasis.

Fastigheter

Ett 10-årigt byggnadsprogram fastställdes 1983 av fullmäktige för ny- och
ombyggnader av riksbankens fastigheter. Under året har det sista projektet
i programmet avslutats i och med att Västeråskontorets ombyggnad blev fär-
dig.

I december 1988 fattade fullmäktige ett principbeslut om ett uppförande
av ett nytt riksbankskontor för Göteborgsområdet. Inköp av tomt har skett
under året till en total kostnad av 11 mkr. Igångsättning av projekteringen
har under året blivit senarelagd på grund av att godkännandet av ny stads-
plan för området tog längre tid än beräknat. Projektarbetet för nybyggande
kommer att pågå under 1992 och trolig byggstart blir hösten 1992. Särskild
redovisning av totalbudgeten för projektet skall underställas fullmäktige för
slutligt ställningstagande och beslut.

Riksbankskontoret i Örebro har under året byggts om så att en ny sedel-
sorterings-, sedelförpacknings- och makuleringsanläggning kunnat installe-
ras. Vid huvudkontoret har ombyggnad skett för ett nytt handlarrum samt
ombyggnad av stora banksalen till kontorslokaler. Samtidigt installerades en
ny styr- och regleranläggning för dessa lokaler. Tilläggsbudget har beviljats
för dessa ombyggnader med 7,8 mkr.

Maskineriinventarier

Under året har en höghastighetsmaskin för att sortera sedlar inköpts till en
kostnad av 13 mkr och installerats vid Örebrokontoret.

Förslag till disposition av riksbankens resultat för Redog. 1991/92:8
år 1991

I enlighet med de riktlinjer för disposition av riksbankens resultat, som fast-
ställts av fullmäktige och som redovisats i kommentarerna, föreslås följande
disposition:

Riksbankens resultat 1991 före bokslutsdispositioner är 13 410 mkr. För
perioden 1987-1991 är det genomsnittliga resultatet 9 651 mkr. 80 procent
härav avrundat till jämnt 100-tal mkr är 7 700 mkr, som föreslås överföras
till statsverket. Till dispositionsfonden föreslås överföras 965 mkr sedan re-
sterande del, 4 745 mkr, av årets resultat före bokslutsdispositioner avsatts
till resultatutjämningskonto.

	Resultat före bokslutsdisposition	Inleverans till staten av riksbankens resultat
1986	(9 181 mkr)	7 355 mkr
1987	5 870 mkr	6 111 mkr
1988	9 458 mkr	6 600 mkr
1989	7 574 mkr	6 000 mkr
1990	11 945 mkr	7 000 mkr
1991	13 410 mkr	7 700 mkr (förslag)

Den avkastning på s.k. särskilda räkningar i riksbanken (se kommentarerna)
som ska tillfalla statsverket uppgick för år 1991 till 1140 mkr. Detta belopp
har överförts till statsverket under januari månad 1992. Motsvarande belopp
föregående år var 2 818 mkr.

Om riksbankens förslag till disposition av resultatet bifalles, kommer såle-
des totalt 8 840 mkr (7 700 + 1 140) att överföras till statsverket under bud-
getåret 1991/92.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne

Som ett led i celebrerandet av riksbankens 300-årsjubileum instiftade ban-
ken 1968 ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset skall
årligen utdelas såsom belöning till den eller de personer som inom ekono-
misk vetenskap utfört ett arbete av den framstående betydelse, som avses i
Alfred Nobels den 27 november 1895 upprättade testamente. Priset utdelas
av Kungliga Vetenskapsakademien enligt de grunder som gäller för utdelan-
det av de genom testamentet instiftade Nobelprisen och prisbeloppet över-
ensstämmer med det för dessa pris fastställda beloppet.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne utdela-
des 1991 till professor Ronald Coase, University of Chicago, USA, för hans
klarläggande av transaktionskostnadernas och de ekonomiska rättigheternas
betydelse för det ekonomiska systemets institutionella struktur och funk-
tionssätt.

Priset har utdelats varje år från och med 1969 enligt följande:

Redog. 1991/92:8

Bilaga 1

1969 R Frisch och J Tinbergen

1970 P Samuelson

1971 S Kuznets

1972 J R Hicks och K J Arrow

1973 W Leontief

1974 G Myrdal och F A von Hayek

1975 L Kantorovich och T C Koopmans

1976 M Friedman

1977 B Ohlin och J Meade

1978 H A Simon

1979 T W Schultz och A Lewis

1980 L R Klein

1981 J Tobin

1982 G Stigler

1983 G Debreu

1984 R Stone

1985 F Modigliani

1986 J M Buchanan

1987 R M Solow

1988 M Allais

1989 T Haavelmo

1990 H Markowitz, M Miller och W Sharpe

1991 R Coase

Redog. 1991/92:8

Bilaga 2

SVERIGES RIKSBANK - ORGANISATIONSPLAN

gotab 40469, Stockholm 1992

Redogörelse 1991/92:8

Redogörelse till riksdagen1991/92:8

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelseför år 1991

Innehåll

Kredit- och valutapolitiken

Kredit- och valutapolitiskt kalendarium 1991

Internationellt finansiellt samarbete

Betalningsmedelsförsörjningen

Förvaltningsåtgärder

Riksbankens bokslut

Kommentarer till 1991 års bokslut

Förslag till disposition av riksbankens resultat för Redog. 1991/92:8år 1991

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne

Redogörelse till riksdagen
1991/92:8

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse
för år 1991

Förslag till disposition av riksbankens resultat för Redog. 1991/92:8
år 1991