Redogörelse till riksdagen

1990/91:8

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för
år 1990

Redog.

1990/91:8

Enligt 48 § lagen (1988:1385) för Sveriges riksbank avger fullmäktige i riks-
banken härvid fogade redovisning av riksbankens verksamhet under 1990
jämte förslag till disposition av riksbankens resultat.

Till vissa beslut, som fullmäktige fattat under året och som redovisas i be-
rättelsen, har fogats reservationer och särskilda yttranden. Dessa finns redo-
visade i fullmäktiges protokoll.

Fullmäktige hemställer

- att riksdagen fastställer riksbankens i förvaltningsberättelsen åter-
givna balans- och resultaträkningar för år 1990

- att riksdagen beslutar att av riksbankens resultat, 7881436012 kr,
skall

a) 7000000000 kr, levereras in till statsverket; och

b) 881436012 kr, överföras till dispositionsfonden.

Stockholm den 7 februari 1991

PER BORG

JAN BERGQVIST

BENGT DENNIS

STAFFAN

BURENSTAM LINDER

BIRGITTA JOHANSSON CHRISTER EIREFELT BÖRJE HÖRNLUND

AINA WESTIN

/Inger Kindgren

1 Riksdagen 1990/91. 2 saml. Nr 8

Rättelse: S. 11 rad 15 Står: Liksom---fortsatte Rättat till: Handelsbalansen---

resevalutanettot

Redog.

1990/91:8

Innehåll

Inledning............................................ 4

Kredit- och valutapolitiken............................... 6

Real och finansiell bakgrund......................... 6

Penning- och valutapolitikens inriktning................. 13

Utvecklingen på finansmarknaderna.................... 18

Valutaregleringen 1990.................................. 23

Kredit- och valutapolitiskt kalendarium 1990 ................. 24

Internationellt finansiellt samarbete........................ 26

Betalningsmedelsförsörjningen........................... 36

Förvaltningsåtgärder................................... 40

Riksbankens bokslut................................... 44

Förslag till disposition av riksbankens resultat för år 1990 ....... 61

Bilaga 1: Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne........................... 62

Bilaga 2: Organisationsplan för Sveriges riksbank............. 63

Inledning

Redog.

1990/91:8

Enligt 9 kap 12 § regeringsformen är Sveriges riksbank rikets centralbank
med ansvar för valuta- och kreditpolitik. Banken skall också främja ett sä-
kert och effektivt betalningsväsende. Sveriges riksbank aren myndighet un-
der riksdagen. Riksbanken förvaltas av åtta fullmäktige, varav sju väljs av
riksdagen och en. som är riksbankens chef, väljs av de övriga fullmäktige.
De sju riksdagsvalda fullmäktige väljer inom sig ordförande.

Enligt 9 kap 13 § regeringsformen har endast Sveriges riksbank rätt att ge
ut sedlar och mynt och att bestämma utformningen av dessa.

Grundläggande bestämmelser om riksbanken och dess uppgifter finns i la-
gen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Riksbankens huvudsakliga uppgifter är att:

- svara för landets försörjning med sedlar och mynt,

- följa utvecklingen på valuta- och kreditmarknaderna,

- vidta erforderliga penning- och valutapolitiska

- åtgärder,

- förvalta guld- och valutareserven samt

- fungera som statens och bankernas bank.

I lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel regleras de kreditpolitiska in-
strument som regeringen genom förordnande kan ställa till riksbankens för-
fogande. I lar förordnande om kreditpolitiska medel givits utfärdar riksban-
ken de tillämpningsföreskrifter som behövs för användningen av sådana me-
del.

Vidare får riksbanken, i enlighet med riksbankslagen, i kreditpolitiskt
syfte genom beslut i enskilda fall uppställa kassakrav gentemot kreditinsti-
tut.

Av lagen om valutareglering (1990:749) framgår bl.a. att regeringen efter
samråd med riksbanken får förordna om valutareglering, om landet är i krig
eller krigsfara. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1990. Genom lagen upphävdes
valutalagen (1939:350).

Lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. utgör den le-
gala grunden för riksbankens insamling av betalningsbalansstatistiken. Be-
talningslagen trädde i kraft den 1 juli 1990.

Riksbanken har utfärdat föreskrifter om tillämpning av betalningslagen
vilka återfinns i riksbankens författningssamling, serie B.

Vid utgången av 1990 bedriver riksbanken verksamhet vid huvudkontoret
i Stockholm där en särskild enhet, region Stockholm, svarar för betalnings-
medelsförsörjningen, vid åtta regionkontor samt under dessa tio kassakon-
tor. Vidare sker ut- och inlämning av sedlar vid två riksbanksdepåer i post-
verkets regi. Regionkontorens och kassakontorens uppgift består främst av
att svara för betalningsmcdelsförsörjningen.

Under år 1990 hade fullmäktige i riksbanken följande sammansättning:

Ordinarie ledamöter

Erik Åsbrink, ordförande (t.o.m. den 27 februari 1990), Per Borg, ordfö-
rande (fr.o.m. den 23 mars 1990), Arne Gadd, vice ordförande (t.o.m. den
10 januari 1990), Jan Bergqvist, vice ordförande (fr.o.m. den 18 januari
1990), Bengt Dennis, riksbankschef, Staffan Burenstam Linder, Birgitta
Johansson, Ingemar Eliasson (t.o.m. den 30 juni 1990), Christer Eirefelt
(fr.o.m. den 1 juli 1990), Börje Hörnlund och Aina Westin (fr.o.m. den 11
januari 1990).

Suppleanter

Klas Eklund, (t.o.m. den 27 mars 1990), Aina Westin (t.o.m. den 10 januari
1990), Roland Brännström, Inge Carlsson, Johan Gernandt, Nils-Olof Gus-
tafsson (fr.o.m. den 11 januari 1990), Christer Eirefelt (t.o.m. den 30 juni
1990), Lars Leijonborg (fr.o.m. den 1 juli 1990), Bengt Kindbom och Lis-
beth Staaf-Igelström (fr.o.m. den 28 mars 1990) samt som vice riksbanksche-
fer Anders Sahlén (t.o.m. den 28 februari 1990), Thomas Franzén och Claes
Norgren (fr.o.m. den 1 juli 1990).

Redog.

1990/91:8

Kredit- och valutapolitiken

Redog.

1990/91:8

Real och finansiell bakgrund

Vid 1990 års ingång var det uppenbart att obalanserna i svensk ekonomi ris-
kerade att förvärras. Snabba kostnadsökningar hotade att ytterligare för-
sämra vår konkurrenskraft med negativa konsekvenser för bl.a. bytesbalan-
sen och i ett senare skede arbetslösheten.

Dessa farhågor besannades och när det gäller bytesbalans och inflation
blev utvecklingen sämre än vad som förväntades i början av året. Tillväxten
uppgick enligt preliminära uppskattningar endast till cirka en procent, dvs.
väsentligt lägre än genomsnittet för OECD-området.

Diagram I. Inflationstakt

12-månadersl'örändring i procent

Kalla: SCB

Olika konjunkturfaser

I OECD-området dämpades den genomsnittliga tillväxttakten under 1990
till strax över 2,5 procent. I USA och Storbritannien men även i Finland
skedde en markant uppbromsning. Däremot låg tillväxttakten kvar på en
hög nivå i förutvarande Västtyskland och i Japan accelererade den.

Inflationstakten i OECD-området steg endast marginellt under första
halvåret. Under hösten ökade den snabbare till stor del beroende på den
oljeprisuppgång som följde av Iraks invasion av Kuwait i början av augusti.
Den genomsnittliga inflationstakten för OECD-länderna blev 4,8 procent
1990 mot 4,4 procent 1989.

Penningpolitikens utformning i de stora länderna påverkades i hög grad
av ländernas olika förutsättningar vad gällde tillväxt och förväntad infla-
tionstakt. I både Japan och förutvarande Västtyskand steg räntorna. 1
Västtyskland skedde detta mot bakgrund av allmänna farhågor för infla-
tionsutvecklingen, vilka förstärktes av finansieringsbördan för återför-
eningen av Öst- och Västtyskland. 1 USA fördes däremot en lättare penning-
politik på grund av farhågor för en recession.

Förändringarna av de relativa räntenivåerna mellan de stora länderna på-
verkade växelkursernas utveckling 1990. Den amerikanska räntenivån låg
under första halvåret över räntenivån i Japan och Västtyskland, medan mot-
satsen kom att gälla fr.o.m. sensommaren. Detta bidrog till ett dollarfall och
till att yenen och EMS-valutorna steg.

Uppmärksamheten kring utvecklingen av de stora ländernas externbalan-
ser dämpades 1990 i takt med att obalanserna minskade. USA:s underskott
och Japans överskott föll båda till 1,5 procent av BNP. Det förenade
Tysklands överskott reducerades till ca 4 procent av BNP.

Vikande export

Den svenska varuexporten blev väsentligt svagare 1990 än vad som allmänt
förväntades i början av året. Volymen stagnerade och priserna steg mindre
än väntat. Försvagningen på flera viktiga exportmarknader och speciellt en
svag efterfrågan på investeringsvaror försämrade exportförutsättningarna.
En i stort sett oförändrad exportvolym innebar fortsatt kraftiga förluster av
marknadsandelar.

Trots snabba kostnadsökningar var företagen påfallande försiktiga i sin
prissättning. Exportpriserna steg endast med ca 2,5 procent mot drygt 6 pro-
cent 1989. Detta innebar att de svenska exportföretagen höjde sina priser
ungefär lika mycket som konkurrenterna 1990.

Kraftiga vinstfall

Företagens försiktiga prissättning på exportmarknaderna skedde på bekost-
nad av vinstutvecklingen, även om företagen höjde priserna mera på hem-
mamarknaden. Kostnadsutvecklingen var snabb på grund av kraftiga löne-
ökningar och en fortsatt svag produktivitetsutveckling. Inom industrin föll
vinstmarginalerna till de låga nivåer som rådde i början av 1980-talet.

Den inhemska efterfrågan steg under 1990 väsentligt långsammare än un-
der 1989. Framförallt bromsades ökningstakten i investeringarna. Indu-
striinvesteringarna föll med några procent, hämmade av den kraftiga vinst-
försämringen och av negativa förväntningar om svensk ekonomi.

Uppbromsning i offentlig konsumtion

Ökningstakten i den offentliga konsumtionen uppgick 1990 till ca 1,5 pro-
cent. Expansionen orsakades huvudsakligen av en sysselsättningsökning un-
der våren, då vakanser besattes i betydande omfattning. Under andra halv-
året upphörde denna expansion.

På samma sätt som för den offentliga konsumtionen utvecklades den pri-
vata konsumtionen svagt under andra halvåret. Hushållens bedömning av

Redog.

1990/91:8

framtidsutsikterna för svensk ekonomi blev då avsevärt mer pessimistisk, vil-
ket bidrog till en svag konsumtionsutveckling. För helåret innebar denna ut-
veckling en stagnation i privat konsumtion.

Försvagningen av den inhemska efterfrågan medförde att också varuim-
porten stagnerade 1990. Prisökningarna var 1990 ungefär lika stora som för
varuexporten, dvs. ca 2,5 procent. Höstens stora oljeprisuppgång fick endast
ett begränsat genomslag på årsgenomsnittet.

Omfattande varsel

Arbetsmarknadsläget förändrades kraftigt under loppet av 1990, även om
årsgenomsnittet för arbetslösheten endast steg till 1,5 procent. Inom indu-
strin minskade sysselsättningen snabbt redan under första halvåret. På grund
av sysselsättningsökningar inom framförallt den offentliga sektorn steg dock
inte arbetslösheten. Under andra halvåret upphörde expansionen inom den
offentliga sektorn samtidigt som varsel om uppsägningar och permitteringar
blev omfattande, framförallt inom industrin. Då huvuddelen av dessa varsel
avsåg friställningar under 1991, blev ökningen av arbetslösheten under årets
sista månader begränsad.

Förändringen av arbetsmarknadsläget gav en långsammare löneökning
mot slutet av året, men den genomsnittliga ökningen av timlönerna 1990 blev
ca 10,5 procent. Detta innebar en något snabbare ökning av timlönerna än
föregående år och ungefär dubbelt så snabb ökning som i våra konkurrent-
länder.

Redog.

1990/91:8

Diagram 2. Antal personer berörda av varsel om uppsägning.
3-månaderssnitt

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Hög inflation

Ökningen i konsumentprisindex var kraftig under 1990. Vid årets slut låg
nivån 10,9 procent högre än ett år tidigare. En stor del av ökningen var en
följd av omläggningen från inkomstskatt till indirekt beskattning i samband
med 1990 och 1991 års skattereform. Dessutom steg konsumentprisindex till
följd av en tillfällig momshöjning för perioden 1 juli 1990 till 31 december
1991.

Inlationstakten steg emellertid även om man exkluderar förändringarna i
indirekt beskattning. Nettoprisindex steg från ca 6 procent i 12-månaders-
takt till ca 7,5 procent vid slutet av året. Till en mindre del beror denna ök-
ning på oljeprisuppgången, men huvudskälet till att den underliggande infla-
tionstakten steg torde vara de snabba löneökningarna.

Finanspolitiken

I februari 1990 föreslog regeringen åtstramningsåtgärder för att minska oba-
lanserna i ekonomin, samtidigt införde regeringen prisstopp. I åtstramnings-
paketet ingick bl.a. lönestopp samt fredsplikt på arbetsmarknaden t.o.m. ut-
gången av 1991 och ett kommunalt skattestopp för 1991. Regeringen fick
inte stöd för åtgärderna, vilket ledde till en regeringskris och regeringsom-
bildning.

I april fick den nya regeringen stöd i riksdagen för en finanspolitisk åt-
stramning, som bl.a. innefattade ett kommunalt skattestopp för både 1991
och 1992 och den tillfälliga momshöjning som nämnts tidigare.

I en skrivelse till regeringen i november föreslog regeringen ytterligare åt-
gärder inför 1991. Detta skedde mot bakgrund av en period med stor oro
på valuta- och penningmarknaden som resulterat i ett kraftigt valutautflöde.
Förslagen omfattade såväl strukturella förändringar som en finanspolitisk åt-
stramning. I förslagen ingick bl.a. besparingar i sjukförsäkringen. Rege-
ringen uttalade sig samtidigt för ett framtida svenskt medlemskap i EG.

Kreditefterfrågan dämpades

Liksom i flera andra industriländer dämpades kreditefterfrågan i Sverige
1990. Hushållen och företagen ökade sammantaget sin nettoupplåning be-
tydligt långsammare än tidigare. Sett som andel av BNP innebar detta en
kraftig minskning (se diagram 3).

Hushållens upplåning hade mattats redan under 1989. En hög skuldsätt-
ning, en hög räntenivå samt minskande avdragsmöjligheter till följd av för-
ändringar i skattesystemet dämpade hushållens upplåningsvilja ytterligare
under 1990. Till detta kom att fallande aktiekurser och stagnerande fastig-
hetspriser minskade såväl hushållens incitament som möjligheter till ökad
skuldsättning.

Ökningen av hushållens finansiella placeringar var mycket liten 1990 jäm-
fört med tidigare år. Under i synnerhet 1988, men även under 1989, ökade
hushållen sina finansiella placeringar kraftigt. Minskade möjligheter 1990 till
skatteplanering och arbitragevinster mellan upplåning och finansiella place-
ringar bör ha bidragit till att placeringarna endast steg långsamt.

Redog.

1990/91:8

Diagram 3. Allmänhetens nettoupplåning, sektorfördelacl
SEK och utländsk valuta. I procent av BNP

Redog.

1990/91:8

Källor: SCB och riksbanken

Kommunsektorns växande underskott ledde till att dess upplåning ökade
kraftigt mellan 1989 och 1990.

För företagssektorn dämpades ökningstakten i upplåningen först 1990.
Den markant försämrade vinstnivån reducerade företagens intresse av att

Diagram 4. Allmänhetens nettoupplåning, valutafördelad
SEK och utländsk valuta. I procent av BNP

Källor: SCB och riksbanken

finansiera investeringar i Sverige via ökad skuldsättning. Företagen fortsatte
emellertid att öka sina direktinvesteringar och portföljplaceringar utom-
lands i ungefär samma omfattning som året innan, vilket bidrog till att hålla
uppe företagens upplåning.

Företagssektorns kreditefterfrågan riktades 1990 liksom 1989 i hög ut-
sträckning mot lån i utländsk valuta. Den lägre ränta företagen kunde er-
hålla vid lån i utländsk valuta var naturligtvis en viktig orsak liksom ökningen
av företagens placeringar i utlandet. Även i hushållsektorn ökade intresset
för upplåning i utländsk valuta, men storleksmässigt är denna upplåning
fortfarande marginell.

Växande bytesbalansunderskott

Bytesbalansunderskottet ökade från 20 till 33 miljarder kronor mellan 1989
och 1990. Räknat som andel av BNP växte underskottet från 1,6 till 2,4 pro-
cent.

Handelsbalansen gav ungefär samma överskott 1990 som 1989. Däremot
fortsatte resevalutanettot att försvagas 1990. Inkomsterna ökade endast
långsamt samtidigt som utgifterna i samband med svenskars resor till ut-
landet ökade kraftigt.

Den största försämringen i bytesbalansens delposter avsåg dock avkast-
ningsnettot, som inkluderar räntebetalningar och återinvesterade vinstme-

Redog.

1990/91:8

Diagram5. Bytesbalansen 1980-1990

Miljarder kronor

Miljarder kr

Källa: Riksbanken

del. Det ökande underskottet i avkastning på kapital speglar stigande ränte-
kostnader för finansiering av bytesbalansunderskottet och nettoimport av
utländska portföljaktier.

Under 1990 genomfördes en definitionsändring i betalningsbalansen.
Återinvesterade vinstmedel inkluderades såväl i bytes- som i kapitalbalan-
sen. Utvecklingen mellan olika år påverkades endast i mindre grad härige-
nom, men däremot förändrades nivåerna markant. Exempelvis reducerades
bytesbalansens underskott för 1990 med 17,4 miljarder kronor genom denna
statistikomläggning. Definitionsändringen skedde i överensstämmelse med
gällande rekommendationer från Internationella valutafonden och från en
av regeringen tillsatt statlig utredning.

Stora privata kapitalinflöden

Den höga räntedifferensen under 1990 gav ett privat valutainflöde på 57 mil-
jarder kronor. Visserligen ökade utflödet kraftigt via både bytesbalansen
och via direktinvesteringarna, men valutainflödet via andra delar steg än
snabbare.

Redog.

1990/91:8

Tabell 1. Bytesbalans och valutaflöde
Miljarder kronor

	1988	1989	1990
A. Bytesbalans	- 4	- 20	- 33
B. Privata kapitaltransaktioner, netto	20	42	90
därav:
direkta investeringar	-35	- 45'	- 68'
lån/obl. m.m. i utländsk valuta	60	112'	112'
lån/obl. m.m. i svenska kronor	-	31'	66'
handel med aktier	- 6	- 30	- 19
Valutaflöde (A + B=C-D-E)	16	22	57
C. Valutareservens transaktionsförändring	4	8	44
D. Riksbankens övriga transaktioner	-	-	-
E. Statens upplåning	-12	- 14	- 13

1 Avser perioden januari-november respektive år.

Liksom under 1989 genererades huvudelen av kapitalinflödet av svenskars
upplåning i utländsk valuta. Denna upplåning dominerades av kortfristiga
lån som nästan uteslutande förmedlades av svenska valutabanker.

Utländska placeringar i kronobligationer och andra marknadsinstrument
i svenska kronor genererade också betydande inflöden under 1990. Sam-
mantaget under året bidrog dessa placeringar med ett kapitalinflöde på 50
miljarder kronor.

Svenska företags direktinvesteringar i utlandet fortsatte att öka snabbt
1990. Då de utländska investeringarna i Sverige ökade mindre i absoluta tal,
steg nettoutflödet. Aktiehandel med utlandet gav under 1990 ett något
mindre utflöde än under 1989.

Valutainflödet under 1990 resulterade i en markant ökning av valutareser-
ven samtidigt som en viss amortering av statens skuld i utländsk valuta kunde
ske.

Diagram 6. Total värdepappershandel med utlandet

Netto, miljarder kronor. Kumulerade månadsdata

Redog.

1990/91:8

Källa: Riksbanken

För 1990, liksom för 1989, registrerades ett stort oförklarat valutautflöde
i betalningsbalansen. Även andra industriländer med en höggrad av interna-
tionalisering och integrering av finansmarknaderna har svårigheter att statis-
tisk registrera transaktioner i sin betalningsbalansstatistik.

Penning- och valutapolitikens inriktning

Det övergripande målet för svensk penning- och valutapolitik är att upprätt-
hålla en fast växelkurs. Den fasta växelkursen innebär att avvikelser i infla-
tionstakt mellan Sverige och de länder som ingår i valutakorgen långsiktigt
måste återställas genom en intern svensk anpassning av löner och priser.

Med en fast växelkursregim måste penningpolitiken underordnas valuta-
politiken. Kombinationen fast växelkurs och fria kapitalrörelser innebär att
penningpolitiken endast i begränsad utsträckning kan användas för att på-
verka det inhemska efterfrågeläget. Blir differensen mellan svenska och ut-
ländska räntor för stor strömmar valuta in i Sverige, vilket pressar ner rän-
torna. Omvänt, om placerarna uppfattar det svenska ränteläget som för lågt,
strömmar valuta ut och räntorna stiger.

Valutanormen

För att den fasta växelkursen skall kunna försvaras krävs att fasta normer för
politiken etableras och att varaktiga obalanser på valutamarknaden undviks.

Detta regleras för svenskt vidkommande i den s.k. valutanormen. Denna
stipulerar att valutaflödet ska balansera eller vara positivt, sett över en
längre tidperiod. Detta innebär att valutautflöden inte får täckas genom stat-
lig nettoupplåning i utländsk valuta.

Penningmarknadsräntorna blir därför centrala. Utifrån det rådande läget
på valutamarknaden måste penningpolitiken hanteras så att de inhemska
räntorna, dvs. i realiteten räntedifferensen mot omvärlden, hålls på en sådan
nivå att varaktiga valutautflöden undviks.

Stram penningpolitik

Penningpolitiken var under 1990 externorienterad. Mot bakgrund av oro på
valutamarknaderna höjde riksbanken räntorna till mycket höga nivåer vid
två tillfällen under året; februari resp, oktober. Skatteomläggningen bidrog
till att förstärka effekten av de höga räntorna på den inhemska efterfrågan.

Den strama penningpolitiken ledde till att det inhemska likviditetstillskot-
tet blev mycket litet. Utöver en låg kreditefterfrågan bidrog också överskot-
ten i statens budget till att dämpa det inhemska likviditetstillskottet. Pen-
ningmängdens tillväxt, mätt som sedelinnehav plus bankinlåning (M3), låg
dock i december 1990 liksom i december 1989 vid 10 procent. Orsaken till
att penningmängdens tillväxt inte avtog var höstens stora valutainflöde.

Diagram 7. Ränteutvecklingen i Sverige och internationellt

Enkel årsränta vid slutet av resp, månad för 6-månadersplaceringar

Redog.

1990/91:8

J FMÄMJ JASOND JFMAMJ JASONDJFMAMJJASOND

1988 1989 1990

Källa: Riksbanken

I slutet av 1989 hade marknaderna på allvar börjat uppmärksammma pro-
blemen i den svenska löne- och prisbildningen. Valutautflöden uppstod, va-
lutaindex försvagades och räntorna steg. Det svagare indexet och de högre
penningmarknadsräntorna hejdade valutautflödena och balans uppnåddes
på valutamarknaden i januari 1990.

Regeringskrisett

När regeringens förslag till ekonomisk-politiska åtgärder avvisades av riks-
dagen i början av februari 1990 avgiek regeringen. Den regeringskris som
följde ledde till osäkerhet om den ekonomiska politiken och om valutapoliti-
kens inriktning. Valutaindex försvagdes till följd av detta och för andra rap-
portveckan i februari registerades ett valutautflöde på 5,2 miljarder kronor.
Riksbanken beslöt i detta läge att höja räntorna.

Redog.

1990/91:8

Diagram 8. Avkastningskurvor för statspapper vid olika tidpunkter

Effektiv årsränta

Procent

dagar år år

Kälhr. Riksbanken

En pågående bankstrejk innebar dock att handeln med räntebärande vär-
depapper i stort sett låg nere. Likviditetsindragningen kunde följaktligen
inte genomföras med hjälp av vanliga marknadsoperationer. Istället erbjöds
bankerna dagsinlåning till 15,25 procents ränta i riksbanken. Detta ledde i
sin tur till att bankerna ökade sin upplåning i riksbanken från 12- till 15-pro-
centssteget i räntetrappan. Därigenom steg dagslåneräntan med ca 2,75 pro-
centenheter.

När bankerna öppnade igen den 19 februari var osäkerheten stor om vad
som skulle hända med valutaindex och de svenska räntorna, men upplös-
ningen blev odramatisk. De korta räntorna steg med ungefär 2 procentenhe-
ter och de långa med 1 procentenhet.

Skillnaden mellan svensk penningmarknadsränta, mätt som avkastningen
på sexmånaders statsskuldväxlar, och ett korgvägt genomsnitt av utlandsrän-
tor ökade från 2,2 till 4,0 procentenheter. Valutakursindex försvagades i an-
slutning till regeringskrisen, men trycket på kronan minskade tämligen
snabbt. Den ombildade regeringen tillträdde den 26 februari och under de
två sista veckorna i februari kunde ett valutainflöde på 5,3 miljarder kronor
registeras.

Räntenedgång under våren

Under våren stabiliserades situationen på penning- och valutamarknaden.
Ett fortgående valutainflöde gjorde det möjligt att successivt sänka räntorna
till nivåerna före regeringskrisen. Räntenedgången berörde hela avkast-
ningskurvan, som parallellförflyttades nedåt. Valutakursindex stärktes och
höjl sig återigen inom den starka delen av bandet. Den överenskommelse
om en åtstramning av den ekonomiska politiken som träffades i riksdagen i
april bidrog sannolikt till denna utveckling. Under skitet av våren och under
huvuddelen av sommaren präglades marknaden av stabilitet.

Konflikten i Persiska viken

I och med Iraks inmarsch i Kuwait i augusti och den efterföljande höjningen
av oljepriset steg de internationella räntorna markant. De svenska räntorna
följde med i denna uppgång, men ökningen av de korta svenska räntorna
blev större än utomlands. Under sommaren hade inflationstakten fortsatt att
öka och bytesbalansen försämrats ytterligare. På sina håll började man dis-
kutera möjligheten av en devalvering av kronan. Detta bidrog till en försvag-
ning av växelkursindex och en ökad räntedifferens.

Den 23 augusti nådde index och differensen mot en sexmånaders korg-
ränta sin högsta nivå under månaden. Valutaindex hade då försvagats till
132,60 samtidigt som räntedifferensen uppgick till 3,5 procentenheter. In-
dexförsvagningen skedde under det att riksbanken intervenerade kraftigt på
valutamarknaden. För augusti månad registrerades ett valutautflöde på 6,4
miljarder kronor.

Rcdog.

1990/91:8

Diagram 9. Valutaflöde, valutakursindex och riintedifferans

Källa: Riksbanken

De svenska räntorna följde med i den fortsatta uppgången i de internatio- Redog.
nella räntorna och räntedifferensen låg kvar på strax över 3 procentenheter 1990/91:8
under september. Periodvis kunde dock en extra stark press iakttagas på de
korta räntorna. Likviditetskrisen hos vissa finansbolag gav upphov till en
ökad prisdifferentiering mellan värdepapper med olika riskprofiler. Det är
också sannolikt att finansbolagskrisen ledde till en ökad försiktighet inför
placeringar i krontillgångar.

Oro på valutamarknaden

I början av oktober inleddes en ny period av valutaoro, som bottnade i en
tilltagande medvetenhet om problemen i svensk ekonomi. Spekulationer om
att kronan skulle knytas till ecun och samtidigt skrivas ned florerade och
dessa rykten fick genomslag på marknaden. Under de två första veckorna i
oktober registrerades ett valutautflöde på 3,7 respektive 12,0 miljarder kro-
nor.

Riksbanken höjde därför bankernas upplåning i räntetrappan i flera etap-
per från 12-procentsteget till 17-procentsteget under perioden 9 till 18 okto-
ber. Samtidigt lät riksbanken valutaindex försvagas till strax över 133. När
valutaindex försvagas minskar utrymmet för framtida deprecieringar av kro-
nan inom bandet. Vid en given räntediffercns och med fullt förtroende för
växelkursbandets gränser blir då kronplaceringar gynnsammare, vilket ökar
incitamenten till valutainflöde. Sedan förtroendet för växelkursen på nytt
förstärkts bidrog valutaindex höga värde till ett valutainflöde.

Läget stabiliseras

Effekterna på penningmarknadsräntorna och valutaflödet blev stora. Rän-
teuppgången blev störst för de korta löptiderna. Under oktober ökade rän-
tan på statsskuldväxlar med mindre än fyra månader till förfall med ca 2,75
procentenheter. För växlar med löptider över fyra månader blev uppgången
något mindre, ca 1,5 procentenhet. Obligationsräntorna var i stort sett oför-
ändrade på löptider över två år. Avkastningskurvan fick nu en markerad ne-
gativ lutning.

Osäkerheten om valutapolitiken minskade och efterfrågan på svenska
kronor ökade. Framförallt kom ett stort antal köpare in på statsskuldväxel-
marknaden. Riksbanken valde att prioritera stora inflöden före en förstärk-
ning av valutaindex. Under de två sista rapportveckorna i oktober redovisa-
des ett valutainflöde på 11,0 resp. 16,2 miljarder kronor. Det senare är det
största inflöde riksbanken någonsin registrerat för en enskild rapportvecka.

Det krispaketet som regeringen presenterade den 26 oktober hjälpte till
att stabilisera läget på penning- och valutamarknaden. Valutainflödena möj-
liggjorde en successiv sänkning av marknadsräntorna liksom en sänkning av
banksystemets upplåning i räntetrappan till 14-procentsteget.

Valutainflödet fortsatte under november samtidigt som index hölls stabilt
runt 132,8. En viss press nedåt på räntorna kunde noteras. Det var främst de
korta räntorna som tenderade att falla. Trots detta behöll avkastningskurvan
en markerat negativ lutning.

Inför årsskiftet fanns det i marknaden förväntningar om valutautflöden

2 Riksdagen 1990191. 2 saml. Nr 8

Diagram 10. Avkastningskurvor för statpapper vid olika tidpunkter
Effektiv årsränta

Redog.

1990/91:8

dagar år år

Källa: Riksbanken

bl.a. till följd av de skärpta kapitaltäckningskraven för bankerna. Banksta-
tistiken visar också på en kraftig nettoamortering av den privata utlandsupp-
låningen i december. Emellertid balanserades detta utflöde av bl.a. ut-
ländska placeringar i svenska värdepapper. För december månad registrera-
des ett valutainflöde på 2,3 miljarder kronor och för helåret 1990 ett inflöde
pä totalt 57,5 miljarder kronor.

Diskonlojöränd ringar

Diskontots betydelse i penningpolitiken är numera begränsad. Emellertid
används det fortfarande i många privaträttsliga avtal, för vissa banklån samt
i lagar och förordningar. Av detta skäl ändrar riksbanken diskontot i efter-
hand när nya räntenivåer etablerats på penningmarknaden. Med verkan
fr.o.m. den 16 mars höjde därför riksbanken diskontot från 10,5 till 12 pro-
cent, sänkte det till 11 procent fr.o.m. den 18 maj och höjde det till 11,5 pro-
cent fr.o.m. den 23 november.

Utvecklingen på finansmarknaderna

Den totala kreditgivningen från banker, bostadsinstitut och finansbolag
dämpades under 1990. Samtidigt ändrade utlåningen karaktär genom att en
liten utlåningsökning i svenska kronor kombinerades med en fortsatt ökning
av utlåning i utländsk valuta.

Ökningen av utlåningen i utländsk valuta skedde framförallt genom ban-
ker och finansbolag. För bankernas del uppgick kreditstockarna i utländsk
valuta vid utgången av 1990 till motsvarande 407 miljarder kronor och i
svenska kronor till 504 miljarder.

Tabell 2. Kreditinstitutens totala utlåning

Nettoflöden. Miljarder kronor

	Svenska kronor				Utländsk — valuta
	Banker	Finans- bolag	Bostads- institut	Totalt	Utländsk — valuta
1987	44,0	23,2	58,8	126,1	22,2
1988	94,6	8,1	90,9	193,6	64,9
1989	45,1	1,0	104,6	150,7	128,4
1990	19,4	(-15,0)	121,5	125,9	123,0

Redog.

1990/91:8

Den helt dominerande delen av utlåningen i utländsk valuta var företags-
krediter, även om hushållens intresse för lån i utländsk valuta ökade under
året. Hushållen, inkl, personliga företagare, hade vid årets slut lånat ca 24
miljarder kronor i utländsk valuta. Detta motsvarade ca 4 procent av hushål-
lens totala upplåning.

När det gäller utlåningen i svenska kronor från banker fortsatte 1990 den
kraftiga dämpning av ökningstakten som inletts 1989. För finansbolagens ut-
låning i svenska kronor var det inte bara fråga om en dämpning av utlåningen
utan om en nettoamortering.

Bostadsinstitutens utlåning ökade

Bostadsinstitutens utlåning i svenska kronor steg i något snabbare takt 1990
än 1989. Framförallt ökade institutens utlåning med rörlig räntesats. Under
våren och sommaren stimulerades denna av förväntningar om fallande rän-
tor och av att den rörliga räntan då låg lägre än den bundna. Under hösten
ökade åter efterfrågan på bundna lån i takt med stigande korta räntor.

Ökningen av efterfrågan på ränterörliga lån under 1990 påverkade i sin
tur sammansättningen av bostadsinstitutens upplåning. Instituten ökade sin
kortfristiga upplåning via certifikat och reverser och den genomsnittliga åter-
stående räntebindningstiden på bostadsinstitutens lånestock sjönk markant.
Delar av institutens upplåning skedde i utländsk valuta, men instituten tog
då inte själva valutarisken på sin utlandsupplåning.

En krympande finansbolagssektor

De flesta finansbolag redovisade under 1990 stagnerande eller vikande utlå-
ning och endast ett fåtal bolag fortsatte att öka sin kreditgivning. Finansbola-
gens sammanlagda utlåning i svenska kronor och utländsk valuta minskade
med 3 miljarder kronor. Bakom dessa siffror döljer sig en nettoamortering
av krediter i svenska kronor medan krediter i utländsk valuta ökade.

Riksbanken beslutade i november att slopa det s.k. dubbla kassakravet,
dvs. kassakravet på bankers och finansbolags upplåning från annat sådant
institut. Åtgärden får störst betydelse för finansbolag som i betydande om-
fattning finansierar sig genom upplåning från banker och från andra finans-
bolag.

bot isatt stora emissioner

En stor andel av kreditförmedlingen skedde I ‘990 genom värdcpappcrsmark-
nadcn lör räntebärande papper. Den totala upplåningen via räntebärande
växlar, certilikat och obligationer uppgick till 136 mil jarder kronor, netto.

Det var den kortfristiga finansieringen som steg under 1990. Bostadsinsti-
tuten och företagen ökade sin certifikatuppläning samtidigt som staten mins-
kade sin upplåning genom riksobligationer till förmän for upplåning genom
statsskuldväxlar. Det emitterade beloppet i obligationer kom mot denna
bakgrund att bli lägre än under 1989 och obligationsmarknaden dominerades
1990 av bostadsinstitutens långfristiga upplåningsbehov.

Redog.

1990/91:8

Tabell .T Emissioner av vissa värdepapper
Stockar vid periodens slut. Miljarder kronor

	19X6	19X7	I9SS	19X9	1990
Statsskuldväxlar	93	76	9(1	XI)	14X
Statsobligationer	266	266	255	243	233
Bostadsobligationer	332	37S	451	541	606
Bankccrtilikat	5	13	7	10	9
Ovr. certilikat	25	46	5X	101	115
varav:
bostadsinslitut	5	16	25	44	57
kommuner	3	6	7	7	10
lördag m.m.	17	24	26	50	4X
Summa	721	779	X6I	975	1 111

Intresset för emissioner utomlands i svenska kronor var svagt under 1990.
Atta eurokronemissioner genomfördes till ett sammanlagt värde av 2,2 mil-
jarder kronor. I läri inräknas inte bostadsinstitutens försäl jning tiv kronobli-
galioner via Köpenhamn. Under 1990 sälde instituten där obligationer för
9.2 miljarder kronor.

1’ortloljanpassnini^

De icke-finansiella företagen samt utlandet svarade för en väsentlig del av
ökningen i efterlragan pä räntebärande papper i svenska kronor. Den höga
svenska räntenivån stimulerade företagen till att ta upp kortfristiga län i ut-
ländsk valuta och delar av denna uppläning placerades i statsskuldväxlar,
certilikat och andra marknadsprogram. De utländska placerarna ökade
också kraftigt sina placeringar i räntebärande kronpapper.

Däremot visade de större institutionella placerarna ett svagt intresse för
räntebärande papper under 1990. Bankerna fortsatte att dra ned sina port-
följer samtidigt som AP-lönden och försäkringsbolagen överlag redovisade
blygsamma svenska obligationsförvärv. I-Örsäkringssektorn ökade sina pla-
ceringar i utländsk valuta, framför allt genom förvärv av utländska aktier.
Även sammansättningen av de inhemska portföljerna ändrades till förmän
för en större andel realtillgangar.

Slopad omsättningsskatt

Handeln med räntebärande papper på andrahandsmarknaden ökade under
loppet av 1990. Den viktigaste orsaken till detta var att omsättningskatten
pä räntebärande papper avskaffades i mitten av april, vilket gav positiva
återverkningar pä marknaden.

Den genomsnittliga omsättningen i statspapper låg på 7,8 miljarder kro-
nor per dag under första kvartalet. Därefter steg omsättningen successivt un-
der året och uppgick till 21,8 miljarder per dag under fjärde kvartalet. De
stora ränterörelserna under fjärde kvartalet bidrog likaså till att stimulera
handeln.

Snabb strukturomvandling

Under 1990 fortsatte den snabba strukturomvandlingen på kreditmarkna-
den. En liknande omvandling pågår i de flesta industriländer mot bakgrund
av avregleringar och en internationalisering av kreditmarknaderna. För
svensk vidkommande bidrog avvecklingen av valutaregleringen 1989 samt
friare regler för utländska etableringar och utländskt ägande i Sverige till att
driva på strukturomvandlingen.

För bankernas del skedde uppköp och sammanslagningar inom affärs-
bankssektorn samt förberedelser för nya ägar- och organisationslösningar
inom sparbankerna och föreningsbankerna. Ett framträdande drag var där-
vid strävan efter större koncernbildningar i syfte att ta till vara stordrifts-
och samordningsfördelar bättre. Under andra halvåret aktualiserades bl.a.
frågan om nya organisatoriska kopplingar över den traditionella bransch-
gränsen bank/försäkring. Flera avtal om samgåenden eller samverkan mel-
lan bank och försäkringsbolag aviserades, men genomförandet av dessa affä-
rer förutsätter att gällande lagstiftning ändras.

Utslagnings- och koncentrationsprocessen var särskilt tydlig inom finans-
bolagssektorn. De bakomliggande faktorerna var framförallt en hårdnande
konkurrens och en försämrad lönsamhet på kreditmarknaden. Antalet fi-
nansbolag minskade under 1990 från 215 till ISO stycken.

Stigande kreditförluster

Under 1990 kom flera bekräftelser på stigande kreditförluster för banker och
finansbolag. Inom banksektorn aviserades kraftigt ökande kreditförluster
efter flera gynnsamma år sett ur resultatsynpunkt. Detta bidrog till en hår-
dare kreditprövning mot slutet av året.

De akuta problemen på kreditmarknaden under 1990 avsåg dock finans-
bolagen. Under hösten utlöstes en kris inom finansbolagssektorn av en vi-
kande prisutveckling för fastigheter. I slutet av september bekräftade några
av de större icke bankägda finansbolagen förluster på krediter de lämnat
med högt belånade fastigheter som säkerhet. Detta medförde att kreditvär-
digheten för finansbolagen som grupp kom att ifrågasättas, vilket snabbt
ledde till en akut likviditetskris för ett stort antal finansbolag utanför bank-
sektorn. Marknaden för dessa finansbolags uppläningsinstrument upphörde
i praktiken att fungera till följd av förtroendekrisen.

Mot slutet av året kunde endast finansbolag med starka ägare och bankga-

Redog.

1990/91:8

rantier finansiera sig direkt på marknaden. Den större riskmedvetenheten
hos placerarna hade då ökat räntedifferenserna mellan olika finansbolag be-
roende på ägarbild, liksom mellan olika typer av placeringar i allmänhet.

Problemen för finansbolagen ledde till att två finansbolagskoncerner be-
gärdes i konkurs och till att tre ställde in betalningarna under hösten 1990.

Skärpta kapitalkrav

En annan faktor som påverkade bankerna och kreditinstituten under 1990
varde skärpta kraven på kapitaltäckning, dvs. kraven på egenkapitalets stor-
lek i förhållande till placeringarna. Vid utgången av april hade de större
svenska bankkoncernerna en kapitaltäckning på 6,8 procent, medan de vid
årets slut hade att uppfylla ett krav på 7,25 procent. Liknande förändringar
har påbörjats i flera andra länder, då de höjda kapitalkraven är en del av en
internationell överenskommelse inom ramen för G-10 ländernas central-
bankschefssamarbete inom BIS.

Ett sätt för bankerna att möta de nya kraven var att öka den redovisade
kapitalbasen genom att emittera aktier, förlagslån eller liknande instrument.
Alternativt kunde de välja att i ökad utsträckning koncentrera verksamhe-
terna och minska balansomslutningen. Bankerna utnyttjade båda dessa möj-
ligheter under 1990. Vid utgången av 1992 höjs kravet till 8 procents kapital-
täckning och gäller då samtliga banker, kreditinstitut och fondkommissions-
bolag.

Redog.

1990/91:8

Valutaregleringen 1990

Redog.

1990/91:8

Valutaregleringen avvecklades i allt väsentligt vid halvårsskiftet 1989. Emel-
lertid hade insamlingen av uppgifter för väsentliga delar av betalningsbalans-
statistiken baserats på bestämmelser i valutaförordningen. I enlighet med ut-
talande i statsverkspropositionen 1989 att avvecklingen borde ske på sådant
sätt att dels en god statistik över utrikesbetalningarna kunde bibehållas, dels
en fungerande skattekontroll upprätthållas, beslöt riksdagen förlänga valu-
taförordningen t.o.m. den 30 juni 1990. Under denna tid skulle utredas hur
statistik- och skattekontrollintressen skulle kunna tillgodoses på annat sätt
än via valutaförordningen. Genom riksbankens dispenser gjordes emellertid
under denna övergångstid de allra flesta transaktioner helt fria. De enda reg-
ler som behölls var

- att betalningar till och från utlandet skulle göras genom valutabank,

- att transaktioner med utlandet i värdepapper måste ske genom förmed-
ling av en valutabank som är fondkommissionär eller av riksbanken sär-
skilt godkänd fondkommissionär,

- att utländska värdepapper skulle förvaras i depå hos en sådan institution,

- att av utlänning förvärvade obligationer som utfärdats av staten eller
svenskt kreditinstitut skulle förvaras i depå i Sverige,

- att valutainlänning i princip inte fick hålla inlåningskonto i utlandet samt

- att premier för livförsäkring i utlandet inte fick överstiga 3 000 kronor per
år.

Dessa regler, baserade på valutaförordningen, tillämpades sålunda fram till
och med 30 juni 1990.

Under våren 1990 fattade riksdagen beslut om en lag (1990:750) om betal-
ningar till och från utlandet m.m. Denna lag, som trädde i kraft den 1 juli
1990, skulle ersätta valutaförordningen som grund för betalningsbalanssta-
tistik och för skattekontroll. 1 sak överfördes de regler som återgetts ovan
till den nya lagen. Denna lag ger riksbanken rätt att medge undantag från
bestämmelserna om särskilda skäl finns. Däremot får inte riksbanken ut-
färda generella dispenser från förbuden. Sådana generella undantag måste
lämnas i form av en av regeringen utfärdad förordning.

Regeringen har också i en förordning (1990:757) om betalningar till och
från utlandet infört en rad undantag som motsvarar sådana som riksbanken
tidigare gjort antingen i föreskrifter eller i individuella tillstånd. Även denna
förordning trädde i kraft den l juli 1990.

Förbudet att betala livförsäkringspremier till utlandet för mer än 3 000
kronor per år har genom lag (1990:1142) upphävts från och med den 1 ja-
nuari 1991.

Genom en ändring i riksbankslagen (1990:751) kunde riksbanken från den
1 juli 1990 ge valutahandelstillstånd till kreditinstitut. Tidigare hade sådant
tillstånd endast kunnat lämnas till bankaktiebolag, sparbank och postverket.
Riksbanken avser att på ansökan lämna valutahandelstillstånd till sådant
kreditinstitut som uppfyller riksbankens krav på främst kunskap, organisa-
tion och förmåga att lämna erforderlig rapportering till riksbanken. Under
året lämnades valutahandelstillstånd till en fondkommissionär.

Kredit- och valutapolitiskt kalendarium 1990

11 januari

Riksbanken utfärdade tillämpningsföreskrifter rörande räntereglering för
livförsäkringsföretag. Ränteregleringen avsåg liksom tidigare s.k. indexlån.

22 februari

Riksbanken beslutade med verkan fr.o.m. den 1 mars 1990 göra en teknisk
justering av räntetrappan. Justeringen innebar, att stegen i trappan förkorta-
des till 7 procent av upplåningsbasen, dvs. 3,5 miljarder kronor. Lägsta ränta
är 9 procent, motsvarande 7 procent av upplåningsbasen, och högsta ränta
är 20 procent, motsvarande 84 procent av upplåningsbasen. För upplåning
därutöver gäller de villkor, som riksbanken bestämmer.

15 mars

Riksbanken beslutade höja diskontot från 10,5 procent till 12 procent med
verkan fr.o.m. den 16 mars 1990.

Redog.

1990/91:8

17 maj

Riksbanken beslutade sänka diskontot från 12 procent till 11 procent med
verkan fr.o.m. den 18 maj 1990.

25 oktober

Riksbanken hemställde hos regeringen om fortsatt förordnande om ränte-
reglering för livförsäkringsbolag att gälla under 1991.

8 november

Riksbanken beslutade upphäva alla kursrestriktioner vid obligationsemissio-
ner med verkan fr.o.m. den 1 januari 1991. Innan dess fick emissionskursen
inte ligga utanför följande intervaller:

- lån med upp till fem års löptid:

- lån med upp till tio års löptid:

- lån med över tio års löptid:

92-108 procent

87-113 procent

85-115 procent

22 november

Riksbanken beslutade höja diskontot från 11 procent till 11,5 procent med
verkan fr.o.m. den 23 november 1990.

22 november

Riksbanken beslutade, att kassakrav på banker och finansbolag inte längre
skall gälla inlåning från andra banker och finansbolag.

20 december

Riksbanken utfärdade nya tillämpningsföreskrifter rörande räntereglering
för försäkringsbolag med verkan fr.o.m. den 1 januari 1991. De nya före-
skrifterna avsåg liksom tidigare s.k. indexlån.

20 december

Riksbanken beslutade att utländsk bankfilial i Sverige skall få delta i riks-
banksclearingen på samma villkor som svenska banker.

Filialernas upplåningsbas skall bestämmas enligt följande:

- filial bildad genom omvandling av en utländsk dotterbank får behålla
denna dotterbanks upplåningsbas;

- filial inrättad vid sidan av en dotterbank får gemensam upplåningsbas
med denna samt

- en helt nybildad filial får tills vidare en upplåningsbas på 60 miljoner kro-
nor.

Redog.

1990/91:8

Internationellt finansiellt samarbete

Redog.

1990/91:8

Utvecklingen inom det internationella finansiella samarbetet dominerades
under 1990 av händelserna i Östeuropa och oroligheterna i Mellersta östern.
Vidare togs vissa nya initiativ för att lindra situationen i de skulddrabbade
länderna.

Östeuropa, Mellersta östern och skuldländerna

I Östeuropa accelererade den ekonomiska omvandling som hade startat
1989, och strävandena att införa marknadsekonomi intensifierades. Samti-
digt som det traditionella planhushållningssystemet föll samman och mark-
nadskrafterna fick friare spelrum, uppenbarades den stora omfattningen av
de ekonomiska och finansiella problemen. En motsvarande utveckling har
inletts även i Sovjetunionen.

Reformsträvandena i de tidigare planekonomierna har under året föran-
lett betydande insatser för stöd och utveckling från det internationella sam-
fundet. Av de aktuella länderna är nu samtliga - utom Sovjetunionen och
Albanien - medlemmar i såväl Internationella valutafonden, IMF, som
Världsbanken, IBRD, och får därigenom tillgång till dessa organisationers
expertis och finansiella bistånd. Detta skapar bättre förutsättningar för en
framtida samordning på bredare bas. Vid utgången av 1990 har Jugoslavien,
Polen och Ungern ekonomiskpolitiska program, som stöds av valutafonden.
Dessa länder har lån även från IBRD.

I det internationella finansiella samarbetet har två nya organisationer fått
viktiga roller att spela.

G-24 utgör den institutionella ramen för samordningen av bilateralt bi-
stånd från de 24 industrialiserade OECD-länderna till länderna i Östeuropa
och Sovjetunionen. EG-kommissionen spelar en ledande roll i denna sam-
ordning som sekretariat för arbetsgrupper inom ett antal nyckelområden
som miljö, livsmedel, utbildning, kapitalbildning och industriell utveckling.

Arbetet med att förbereda verksamheten i den Europeiska banken för
återuppbyggnad och utveckling, EBRD, forcerades under 1990. Banken,
som har till syfte att underlätta övergången till marknadsekonomi och främja
privata initiativ i Östeuropa och Sovjetunionen, har sitt huvudkontor förlagt
till London. Den skall lämna stöd till ekonomiska reformer för bl.a. avmo-
nopolisering, decentralisering och privatisering. Sverige blev medlem av
EBRD genom ett riksdagsbeslut i november 1990. Den svenska kapitalinsat-
sen uppgår till 228 miljoner ECU (ca 1,75 miljarder kronor). EBRD beräk-
nas kunna påbörja sin verksamhet under första kvartalet 1991.

Oroligheterna i Mellersta östern blev akuta i och med Iraks ockupation av
Kuwait. Den s.k. Gulfkrisen fick en rad ekonomiska och finansiella åter-
verkningar: priset på råolja fördubblades, blockaden mot Irak ströp stora
delar av landets utrikeshandel och betalningsströmmarna till och från Irak/
Kuwait, flyktingströmmen från området ledde till minskade inkomstöverfö-
ringar till andra länder och till ökat behov av biståndsinsatser etc.

De länder som drabbats mest direkt av negativa effekter av Gulfkrisen är
de s.k. frontlinjestaterna: Egypten, Jordanien och Turkiet. Andra länder
som påverkats är Indien, Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka och Filippinerna,

vilka har förlorat stora inkomstöverföringar från landsmän sysselsatta i
Kuwait. En tredje grupp som drabbats särskilt hårt är de öststater som från
årsskiftet skall betala sin oljeimport från Sovjetunionen i konvertibel valuta.

Interimskommittén, det policyskapande organet i Internationella valuta-
fonden, ställde sig vid sitt möte i september 1990 bakom en allmän rekom-
mendation att de höjda oljepriserna måste tillåtas slå igenom i medlemslän-
dernas ekonomier. Kommittén varnade för att försöka dämpa de omedel-
bara effekterna genom subventioner eller priskontroller, eftersom detta på
sikt kunde befaras ge upphov till en ny inflationsspiral.

För att hjälpa de medlemsländer som drabbats särskilt hårt av oljekrisen
beslöt man att tillämpa de låneinstrument fonden redan förfogar över på ett
flexibelt sätt. Nya låneformer bedömdes inte vara behövliga.

Fondens direktion har därefter preciserat ett antal modifieringar i lå-
neinstrumenten för att, i den speciella situationen, underlätta användningen
av fondstöd. Ändringarna innebär att tillgången till fondmedel ökas, under
en begränsad tid, för länder som fått en försämrad ekonomisk situation som
direkt följd av Gulfkrisen. Därmed avses inte enbart oförutsett ökade kost-
nader; i många berörda länder tar sig försämringen uttryck i bortfall av intäk-
ter för oljetransporter eller i bortfall av transfereringsinkomster.

Fonden har sålunda gjort det möjligt att låna högre belopp än vad som
normalt medges i ordinarie program. Vidare finns det möjlighet att förlänga
strukturanpassningsprogrammen för de fattigaste länderna (ESAF) med ett
år till fyra år. Dessutom har den låneform som är avsedd att kompensera för
markanta förändringar i viktiga yttre förutsättningar för ett land komplette-
rats så att det blir möjligt att t.o.m. utgången av 1991 ta hänsyn till ökade
importkostnader för olja, oljeprodukter och naturgas.

Även Världsbanken har utökat möjligheterna till utlåning till följd av
Gulfkrisen. Detta kan ske bl.a. via utökade lån för anpassning och ökad fi-
nansieringsandel i lån till projekt.

Ett amerikanskt initiativ i september 1990 resulterade i bildandet av sam-
ordningsgruppen Gulf Crisis Financial Coordination Group, GCFCG.
Gruppen skall samordna finansiellt stöd till frontlinjestaterna. I gruppen in-
gick vid bildandet G-10 länderna, EG-kommissionen, Saudiarabien, För-
enade Arabemiraten, Qatar, Kuwaits exilregering, Republiken Korea och
Gulfstaternas samarbetsorgan, GCC. Sedermera har ytterligare ett antal
OECD-länder anslutit sig till gruppen. Representanter för Internationella
valutafonden och Världsbanken deltar också i gruppens möten.

Arbetet i GCFCG har till en början koncentrerats på frågan om finansie-
ringsbehovets storlek och på att mobilisera olika typer av stöd till de drab-
bade länderna. I början av november redovisade gruppen utfästelser om ca
13 miljarder dollar, varav ca 8,5 miljarder från Gulfstaterna och ca 2 miljar-
der vardera från Japan och EG. Sverige deltar med 45 miljoner dollar (ca
250 miljoner kronor).

De internationella skuldfrågorna kom under 1990 något i skymundan av
händelserna i Östeuropa och av Gulfkrisen. Skuldbördan har likväl fortsatt
varit betydande för ett flertal länder.

För att kunna hantera de problem som är förknippade med en stor skuld-
stock måste åtgärder sättas in på flera olika håll. Grundläggande är att skuld-

Redog.

1990/91:8

landets egen ekonomi på sikt kan stärkas så att landet förmår klara sin skukl-
tjänsthantering på egen hand. Internationella valutafonden spelar en viktig
roll i detta sammanhang genom att utarbeta ekonomiska anpassningspro-
gram. Om dessa följs, kan det öppnas möjligheter att utnyttja flera olika fi-
nansieringskällor: lån från IMF och Världsbanken, nya lån från offentliga
kreditorer och från de internationella affärsbankerna etc. Processen kan
komma igång ganska snabbt med hjälp av t.ex. överbryggningskrediter från
BIS1.

En svårighet med att få igång en sådan ”självläkande” process är dock
många gånger att finansiella tillskott i sig är en förutsättning för att den eko-
nomiska anpassningen i skuldlandet skall lyckas. Ett viktigt komplement har
därför måst bli olika arrangemang för att lätta finansieringsbördan vad gäller
den tidigare skuldsättningen. Det s.k. Brady-initiativet2 är ett exempel på ett
sådant arrangemang, som syftar till att underlätta mera normala relationer
mellan skuldländerna och de internationella affärsbankerna, så att dessa kan
förmås att framgent bevilja nya krediter till skuldländerna. Brady-initiativet
har hittills kommit till användning när det gäller Mexiko, Filippinerna, Costa
Rica och Venezuela.

Förhandlingarna mellan ett skuldland och de internationella bankerna
inom Brady-initiativet bygger på att varje bank kan välja bland olika alterna-
tiv för sin insats. I de hittills framförhandlade bankavtalen har bankerna
främst valt alternativet att reducera räntan, medan relativt få banker varit
intresserade av att direkt skriva ned skuldbeloppet.

Skuldländernas ekonomiska utveckling under Brady-initiativet har varit
blandad. Oljeprisutvecklingen är en av orsakerna till att vissa länder fått
stora problem att följa sina anpassningsprogram. Dessa prishöjningar har
däremot kraftigt förbättrat läget för t.ex. Mexiko och Venezuela. De länder
som närmast står i tur för Brady-avtal är Marocko och Uruguay. Marocko
har hunnit längst i denna process och väntas i början av 1991 få ett fondavtal
inom ramen för Brady-initiativet.

Under de senaste åren har tendensen varit att de offentliga kreditorernas
andel av den totala skulden vuxit. 1 Parisklubben3 togs under 1990 nya initia-
tiv för att omförhandla eller minska skuldbördan för kraftigt skuldsatta län-
der. En ny principöverenskommelse träffades i juni 1990 för de mindre ut-
vecklade medelinkomstländerna4 som betydde förmånligare villkor vid om-
förhandlingarna av dessa länders skulder. I korthet innebär överenskommel-
sen att återbetalningstidcn förlängs och att det skall bli möjligt att inkludera
s.k. skuldkonvertering (dvs. omvandling av utestående skuld till exempelvis
aktier eller obligationer) i omförhandlingarna. Marocko är det första land
som fått ett avtal med sådana villkor.

Redog.

1990/91:8

1 BIS har under året med stöd av ett antal centralbanker lämnat överbryggningskredi-
ter till Mexico, Ungern och Guyana. Riksbanken har genom garantiåtaganden med-
verkat i dessa lånearrangemang.

2Se riksbankens förvaltningsberättelse för 1989 (sid 34).

3 Forum för omförhandling av villkoren för offentliga fordringar, t.ex. statligt garante-
rade exportkrediter.

4 Länder med BNP/capita mindre än ca 6 380 kronor.

F or de fattigaste länderna i Afrika finns sedan 1988 den s.k. Toronto-över-
enskommelsen. Denna innebär att de offentliga kreditorerna vid omför-
handling i Parisklubben kan välja ntellan skuldavskrivning, längre återbetal-
ningstider eller lägre räntor.

Toronto-villkoren har doek visat sig otillräckliga. Ett nytt förslag presente-
rades från brittisk sida vid ett möte pä Trinidad i september 1990. Förslaget
går ut på att villkoren för hela skuldstocken bör omförhandlas i stället för
som tidigare enbart för lan som förfaller under en viss period. Vidare före-
slogs en ökning av skuldavskrivningen, en förlängd återbetalningstid till 25
år samt kapitalisering av räntan med fem års amorteringsfrihet. Diskussioner
pågår i Parisklubben beträffande det nya förslaget.

Det bör för övrigt noteras att även länder utanför Afrika som Bolivia och
Polen under loppet av 1990 har erhållit förmånliga omförhandlingsvillkor av
Toronto-karaktär.

Kvotökning i Internationella valutafonden

Inom Internationella valutafonden slutfördes i juni 1990 den nionde all-
männa översynen av medlemsländernas insatser eller s.k. kvoter. Översynen
resulterade i förslag om höjning av den totala kvotsumman i fonden med 50
procent, från ca 90 miljarder SDK till ca 135 miljarder SDK Resultatet av
översynen har tillställts medlemsländerna för formellt godkännande.

En av valutafondens huvuduppgifter är att ge temporärt finansiellt stöd åt
medlemsländer med betalningsbalansproblem. Stödet är avsett att under-
lätta en nödvändig ekonomisk anpassning utan att handels- eller betalnings-
restriktioner skall behöva tillgripas. Detta betalningsbalansstöd finansieras
primärt genom ianspräktagande av fondens ordinarie resurser, dvs. medlem-
marnas insatser. Det råder enighet i medlemskretsen om att valutafondens
utlåning även framgent i första hand bör finansieras genom utnyttjande av
fondens egna medel.

Efterfrågan på traditionellt betalningsbalansstöd från valutafonden har
varit hög under senare år. Härutöver tillkommer de särskilda insatser som
fonden har åtagit sig sedan 1989 i samband med initiativ för att hantera den
internationella skuldkrisen. Prognoser som gjorts såväl inom valutafonden
som tiv andra institutioner pekar på ett fortsatt högt utnyttjande av resur-
serna under de närmaste åren. Åtskilliga medlemsländer, särskilt utveck-
lingsländer och flera länder som genomför grundläggande marknadsekono-
miska reformer, kommer även fortsättningsvis att ha betalningsproblem av
en sådan karaktär att det blir nödvändigt med omfattande och upprepade
fondinsatser.

De resurser som fonden har tillgängliga för utlåning kommer även efter
kvothöjningen att uppgå till relativt små belopp i förhållande till medlem-
marnas totala finansieringsbehov. I luvuddelen av dessa behov måste täckas
från andra källor. Trots detta är fondutlåningen av central betydelse genom
att den är konditionell, dvs. kopplad till ekonomiska anpassningsprogram
för låntagarna. Valutafondsstödda anpassningsprogram är för åtskilliga
medlemsländer en förutsättning för att de skall få låna från andra källor och
kan i denna mening sägas vara en katalysator för fortsatt eller vidgat stöd.

Redog.

1990/91:8

Detta gäller särskilt kreditgivning från internationella affärsbanker men
även stöd från offentliga kreditorer i internationella fora som Parisklubben.

Enligt valutafondens stadga skall en översyn av medlemmarnas kvoter ske
minst vart femte år. Förberedelserna för den nionde översynen inleddes
1987. Det visade sig emellertid inte möjligt att nå en uppgörelse innan den
stipulerade femårsperioden utlöpte 1989. Först vid ett möte med IMFs inte-
rimskommitté i maj 1990 kunde en principöverenskommelse nås. Denna
överenskommelse innebär dels som nämnts att den totala kvotsumman i fon-
den skall höjas med 50 procent, dels att kvothöjningarna skall fördelas enligt
vissa schablonregler. Enligt dessa regler sker en viss anpassning av medlems-
ländernas kvotandelar genom att 40 procent av den totala kvothöjningen
fördelas i förhållande till ländernas relativa position i världsekonomin i nulä-
get. Återstående 60 procent av kvothöjningsbeloppet fördelas i förhållande
till hittills gällande kvoter.

Vid den nionde översynen har Japans kvot blivit föremål för en särskild
ökning, vilket återspeglar landets snabbt växande betydelse i världsekono-
min. Samtidigt har kvotökningarna för Frankrike, Italien, Kanada, Stor-
britannien, Tyskland och USA justerats så att övriga medlemsländers kvot-
ökningar ej påverkas av den särskilda höjningen för Japan. Förslaget inne-
bär att dels Japan och Tyskland, dels även Frankrike och Storbritannien,
kommer att få lika stora kvoter.

En ytterligare anpassning inom ramen för nionde översynen gäller med-
lemsländer med mycket små kvoter (under 10 miljoner SDR). För beräk-
ningen av dessa kvoter har fastställts något generösare avrundningsregler än
för övriga kvoter.

För att kvothöjningen skall träda i kraft krävs att parlamenten i länder
med minst 70 procent av den totala kvotsumman ger sitt godkännande. För
Sveriges vidkommande innebär det aktuella beslutet att kvotandelen kom-
mer att uppgå till 1,19 procent. Detta sker genom att nuvarande kvot på
1 064,3 miljoner SDR ökas med 549,7 miljoner SDR, dvs. med 51,6 procent.
Härigenom kommer Sveriges kvot att uppgå till 1 614,0 miljoner SDR eller
ca 12 900 miljoner kronor.

Den 12 juli 1990 skrev fullmäktige i Sveriges riksbank till regeringen med
förslag att den svenska kapitalinsatsen i IMF skulle höjas på angivet sätt i
samband med den nionde kvotöversynen. Regeringen tog upp detta förslag
i sin proposition 1990/91:9 till riksdagen. Efter beredning i finansutskottet
(1990/91 :FiU3) biföll riksdagen den 28 november 1990 förslaget.

Inbetalningarna av kvothöjningarna skall till 25 procent fullgöras i SDR
eller i av IMF särskilt angivna valutor. Återstående 75 procent överförs i
medlemslandets egen valuta. Kvothöjningen innebär ingen påfrestning på
den svenska valutareserven, eftersom reservpositionen i valutafonden ingår
i valutareserven.

Betalningsdröjsmål i IMF och motåtgärder

Problemet med betalningsdröjsmål är allvarligt för IMF. Det är visserligen
hittills bara ett mindre antal länder som har långvariga dröjsmål gentemot
fonden. Det samlade skuldbeloppet är emellertid betydande och uppgick vid
slutet av 1990 till drygt 27 miljarder kronor, vilket kan jämföras med de 227

Redog.

1990/91:8

miljarder som då utgjorde fondens tillgängliga allmänna resurser.

Med de regler som hittills gällt kan fonden, genom direktionsbeslut, av-
stänga en medlem som inte fullföljer sina skyldigheter från att utnyttja fon-
dens allmänna resurser. Ett sådant beslut följs upp av regelbundet återkom-
mande diskussioner i direktionen och gradvis starkare budskap till landet om
klagomålens allvar. Som en yttersta åtgärd kan styrelsemedlemmarna, med
85 procent av samtliga röster, anmoda ett land som gravt missköter sina ålig-
ganden gentemot fonden att utträda ur organisationen.

Dessa sanktionsåtgärder har inte visat sig särskilt verkningsfulla. Valuta-
fonden beslöt därför under 1990 att tillämpa en s.k. Rights Approach, som
innebär att en medlem kan tjäna in rättigheter till framtida fondfinansiering
genom att följa ett ”fondövervakat” program för ekonomisk anpassning.
Några utbetalningar från fonden kan emellertid inte ske så länge som landet
ifråga inte fullgjort sina förpliktelser mot fonden.

Ansatsen har ännu inte kunnat tillämpas på något av länderna med långva-
riga betalningsdröjsmål. För vissa av länderna finns f.n. inte heller reella
möjligheter att tillämpa denna ansats, därför att de inte visar någon vilja att
samarbeta med fonden. I samband med den tidigare omnämnda nionde
kvothöjningen beslöts därför också om en ändring av valutafondens stadgar
i syfte att kunna tillgripa kraftigare sanktioner mot icke samarbetande med-
lemmar.

Den nya åtgärd som stadgeändringen möjliggör innebär att direktionen,
med 70 procents majoritet, skall kunna besluta att dra in ett lands rösträtt
och vissa därmed sammanhängande rättigheter. Rösträtten skall, med
samma krav på majoritet, kunna återges till landet så snart samarbetet med
fonden kommit igång igen. Innan någon av sanktionsåtgärderna kan sättas
in måste landet ha känt till klagomålen under rimlig tid och haft möjlighet
att förklara sitt agerande.

Fondstyrelsens rekommendation om stadgeändring kan i flertalet med-
lemsländer inte biträdas utan parlamentsbeslut. För svensk del tog riksdagen
detta beslut i november 1990, samtidigt med beslutet om Sveriges bidrag till
den föreslagna kvothöjningen.

Valutafondens löpande verksamhet

Under 1990 uppgick valutafondens nya kreditutfästelser till 2,3 miljarder
SDR mot 9,6 miljarder SDR under 1989. De faktiska utbetalningarna till
låntagarländerna ökade emellertid till 5,0 miljarder SDR - att jämföra med
1989 års utbetalningar om 3,5 miljarder SDR. Härtill kommer utbetalning-
arna 1990 av förvaltade medel (SAF/ESAF-faciliteterna) om 0,5 miljarder
SDR. Återbetalningarna till fonden på lämnade krediter utgjorde 5,8 miljar-
der SDR under 1990 mot 5,9 miljarder under 1989. Under 1990 återbetala-
des dessutom 0,3 miljarder SDR av förvaltade medel. Totalt sett kom alltså
fondens in- och utlåningsoperationer i stort sett i balans 1990 efter att tidi-
gare år ha medfört ett betydande nettoinflöde.

Sveriges nettoställning i fonden framgår av tabell 1. Riksbankens netto-
ställning gentemot valutafonden försvagades marginellt under 1990 med 20
miljoner SDR. Detta förorsakades av att återbetalningarna i kronor över-
steg användningen av kronor i fondens utlåning.

Redog.

1990/91:8

Riksbanken ingick år 1987 ett avtal med valutafonden om frivilliga trans-
aktioner i SDR. Inom ramen för detta har fonden köpt och sålt SDR till riks-
banken utöver det obligatoriska tilldelningsförfarandet. Som en följd härav
har riksbankens SDR-innehav under 1990 minskat med 56 miljoner SDR till
204 miljoner SDR.

Medlemmarna i valutafonden har ej heller under 1990 kunnat enas om en
tilldelning av SDR under den s.k. femte basperioden, som inleddes år 1987.
Sedan starten av SDR-systemet år 1970 har medlemsländerna totalt tilldelats
ca 21 miljarder SDR.

Sveriges bidrag till valutafondens ESAF-konto, som bestrids med bi-
ståndsmedel, uppgick för 1990 till 150 miljoner kronor.

Under 1990 har Bulgarien och Namibia beviljats medlemskap i valutafon-
den. Tjeckoslovakien har dessutom återinträtt som medlem efter en 35-årig
frånvaro. Vidare har Arabrepubliken Jemen och Demokratiska Folkrepu-
bliken Jemen gått samman i ett medlemskap i fonden. Antalet medlemslän-
der har därmed netto ökat med 2 till 154.

Tabell 1. IMFs kronbehållning, Sveriges nettoställning i IMF och SDR-
inneliav.

Uppgifter vid slutet av respektive år.

IMFs kronbehållning

	milj SDR	procent av kvoten	Sveriges nettoställning* milj SDR	Sveriges SDR-innehav milj SDR
1987	787	74	277	208
1988	814	76	251	299
1989	811	76	254	260
1990	830	78	234	204

* Nettoställningen motsvarar summan av egentlig reservtranch (det insatskapital som
inbetalats i SDR eller reservtillgångar), särskild reservtranch (det belopp som fonden
netto disponerar av det insatskapital som inbetalats i kronor) och ev. långivning till
IMF.

Världsbanksgruppen

I världsbanksgruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utveck-
lingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multila-
terala investeringsgarantiorganet (MIGA). Omfattningen och utvecklingen
av gruppens utlåning framgår av tabell 2. Gränsen för att ett land skall kunna
låna enbart från IDA - och därmed erhålla biståndsmedel - är för närva-
rande att BNP uppgår till högst 700 dollar per capita. Antalet medlemmar i
IBRD/IDA är nu, liksom i valutafonden, 154.

Huvuddelen av IBRD/IDAs utlåning är inriktad på projektfinansiering.
Som en följd av den internationella skuldkrisen används dock numera ca 25
grocent av den totala utlåningen till att främja mer övergripande ekono-
miska åtgärder, s.k. struktur- eller sektoranpassning.

Vid slutet av budgetåret 1989/90 hade IBRD utestående lån på 89 miljar-
der dollar, vilket motsvarar 65 procent av summan av tecknat kapital, reser-

Redog.

1990/91:8

ver och vinst.5 Nettoutbetalningarna (utbetalningar minus amorteringar) un- Redog.
der budgetåret var 5,7 miljarder dollar. För budgetåret 1990/91 planeras för 1990/91:8
en utlåning på 16-18 miljarder dollar.

Tabell 2. Världsbanksgruppens långivning under budgetåren 1985/86-

1989/90*

Miljarder dollar

	1985/86	1986187	1987/88	1988/89	1989190
Utfästelser IBRD	13,2	14.2	14,8	16,4	15.2
IDA	3,1	3,5	4,5	4,9 ,	5.5
IFC	1,2	0,9	/,.?	1,7	2,2
Summa	17,5	18,6	20,6	23,0	22,9
Utbetalningar IBRD	8,3	11,4	11.6	11.6	13,9
IDA	3.2	3.1	3,4	3,6	3,8
IFC	0,5	0,5	0,9	0,9	i,o
Summa	12,0	15,0	15,9	15,8	18,7

* Världsbanksgruppens budgetår löper I juli-30 juni. För IFC ingår även bidrag till
riskkapital.

Vid utgången av budgetåret 1989/90 hade 125 miljarder dollar tecknats av
IBRDs auktoriserade kapital6 på 171,4 miljarder dollar. Endast en mindre
andel av IBRDs kapital betalas in. Banken får medel till sin utlåning huvud-
sakligen genom upplåning, där bankens totala kapital utgör garantin. Vid
utgången av budgetåret 1989/90 uppgick medel- och långfristig upplåning till
81,2 miljarder dollar. Under detta budgetår lånade IBRD totalt 11,7 miljar-
der dollar. Räntan på lån från IBRD bestäms av de genomsnittliga upplå-
ningskostnaderna och uppgick till 7,7 procent vid utgången av 1990.

De ackumulerade avsättningar som gjorts till följd av att vissa medlems-
länder inte fullgjort sina betalningar på lån från IBRD uppgick till 1,25 mil-
jarder dollar. Avsättningarna gällde lån till sju länder.7 De lån som banken
inte fick in någon ränta på uppgick till drygt 3 procent av bankens låneport-
följ. Vinsten minskade till följd därav med 248 miljoner dollar. Netto-efter
avdrag för avsättningar och ej erhållen ränta-var vinsten ca 1 miljard dollar,
och förhållandet mellan reserver och lån steg till nära 11 procent. Banken
har högsta kreditvärdighet ”AAA” på de internationella kapitalmarkna-
derna.

Sverige har efter 1988 års kapitalhöjning 1 806,4 miljoner dollar i tecknat
kapital i IBRD. Den inbetalda andelen uppgår till 593 miljoner kronor och
redovisas i riksbankens balansräkning. Regeringen garanterar riksbanken
för eventuella förluster på det tecknade kapitalet.

Till den nionde påfyllnaden av IDA gjorde Sverige en första delbetalning
på 631,96 miljoner kronor via en skuldsedel deponerad i riksbanken. Vidare

5 Enligt bankens stadga får utestående och utbetalade lån inkl, garantier inte överstiga
summan av tecknat kapital, reserver och vinst.

6 Det maximala beloppet för kapitalet som medlemmarna bemyndigat.
7Liberia, Nicaragua, Panama, Peru, Sierra Leone, Syrien och Zambia.

3 Riksdagen 1990191. 2 saml. Nr 8

inbetalades kontant 210,65 mil joner kronor till IDAs konto i riksbanken. Till
den år 1985 beslutade kapitalhöjningen i IFC gjordes en femte och sista inbe-
talning på 9,58 miljoner kronor.

Samarbetet inom BIS

The Bank for International Settlements, BIS, avslutade under 1990 sitt sex-
tionde verksamhetsår. Denna institution är därmed världens äldsta finan-
siella samarbetsorganisation. Banken har som övergripande ändamål att
främja en samordning mellan centralbanker.

Sverige har varit aktieägare i BIS sedan bankens tillkomst och medlem av
bankens styrelse under huvuddelen av denna tid. I november 1990 utsågs
den svenske riksbankschefen Bengt Dennis till president för BIS och ordfö-
rande i BIS’ styrelse för en period på tre år från den 1 januari 1991. Bengt
Dennis kvarstår parallellt som chef för Sveriges riksbank.

Under 1990 har BIS börjat använda Sveriges riksbank som förmedlare vid
vissa av sina internationella värdepapperstransaktioner, dvs. riksbanken har
blivit deponent för BIS. Liksom tidigare år har riksbanken och BIS även
handlat valuta, tagit emot depositioner och lämnat kortfristiga lån sinsemel-
lan.

BIS' kontor i Basel utgör en regelbunden mötesplats för centralbanksche-
ferna i de viktigare industriländerna, G-10. Mötena syftar till att uppnå en
hög grad av förståelse och samstämmighet för att - när så bedöms ändamåls-
enligt - samordna penning- och valutapolitiska åtgärder på internationell ba-
sis. I lärigenom skapas förutsättning för stabilare förhållanden på de interna-
tionella finansiella marknaderna.

BIS utgör normalt mötesplats även för några kommittéer inom ramen för
G-10 samarbetet. Riksbanken är representerad i den s.k. Baselkommittén
Jör banktillsyn. Under det gångna året har arbetet i Baselkommittén främst
inriktats på utredningsarbete kring bankernas marknadsrisker, t.ex. ränte-
risker, valutakursrisker och portföljrisker. Avsikten är att överväga i vilken
mån de kapitaltäckningskrav för kreditrisker som antogs 1988 behöver utvid-
gas till att omfatta även andra risker. Baselkommittén planerar att lägga
fram ett förslag i frågan under 1991. I den s.k. Ettro-currency Standing Com-
mittee diskuteras systemriskfrågor på det internationella finansiella området
genom analys av statistik och genomgångar av den löpande utvecklingen
inom viktiga delar av det monetära systemet. Dessutom utreds frågor av sär-
skild betydelse för stabiliteten i systemet.

Riksbanken har även deltagit i ett antal andra BIS-kommittéers och spe-
cialistgruppers arbete. Bland dessa bör särskilt nämnas den s.k. Committee
on Interbank Netting Scliemes som haft till uppdrag att studera de risker som
är förknippade med att kvitta tillgångar och skulder vid interbanktransaktio-
ner mellan olika länder och i olika valutor. Arbetet resulterade i juli 1990 i
en slutrapport som bl.a. rekommenderar att centralbankerna enas om mini-
minormer för internationella nettningssystem och om samverkan i övervak-
ningen av dessa. Rapporten godtogs av G-10 gruppens centralbankschefer i
november 1990.

Redog.

1990/91:8

Övrigt internationellt finansiellt samarbete

Till Afrikanska utvecklingsbanken gjordes den fjärde inbetalningen under
den fjärde allmänna kapitalökningen. Detta skedde i form av en skuldsedel
på 13,8 miljoner kronor. Till Afrikanska utvecklingsfonden inbetalades -
också i form av en skuldsedel - 254 miljoner kronor, vilket utgjorde den
tredje delbetalningen under den femte påfyllnaden.

Till Asiatiska utvecklingsfonden gjordes den fjärde inbetalningen under
den fjärde påfyllnaden. Detta skedde i form av en skuldsedel på 91,4 miljo-
ner kronor.

Till det höjda grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken gjordes den
tredje delbetalningen på 5,6 miljoner SDR.

Sveriges medverkan i den Polska stabiliseringsfonden utgjordes av ett
återbetalningsbart bidrag på 65 miljoner kronor. Fonden utnyttjades inte un-
der 1990, och mot slutet av året förlängdes arrangemanget ytterligare ett år.

Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Reserve Bank of New
York om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av dollar och kronor förlängdes
1990 för ytterligare ett år. Det belopp som avtalet omfattar uppgår till 300
miljoner dollar. Arrangemanget har ej utnyttjats under året.

Redog.

1990/91:8

Bctalningsmedelsförsörj ningen

Riksbanken svarar för landets försörjning av sedlar och mynt. Enligt lag har
riksbanken ensam rätt att gc ut sedlar och mynt samt bestämma om utform-
ningen av dessa. Sedlar får ges ut med valörerna tio, tjugo, femtio, ett-
hundra, femhundra, ettusen och tiotusen kronor. Mynt får ges ut med valö-
rerna tio öre, femtio öre, en krona, fem kronor och tio kronor. Dessutom
får minnesmynt och jubilcumsmynt med andra valörer ges ut.

Riksbankens kontor har till uppgift att tillhandahålla sedlar och mynt åt
post och banker liksom att mottaga de sedlar och mynt som föranleds av
överskott hos post och banker. Riksbankens depåer har motsvarande uppgift
i första hand vad gäller sedlar. Försörjningen av sedlar och mynt inom landet
kan karakteriseras som betalningsmedelsavdelningens basverksamhet.

Vid sidan av denna service, som riksbanken alltid tillhandahållit, har riks-
banken sedan 1984 även en affärsverksamhet, en avgiftsbelagd service på
betalningsmedelsområdet. Riksbanken har sålunda åtagit sig att i samband
med ut- och inväxling av sedlar och mynt mot avgift tillhandahålla tjänster
utöver den fastlagda servicenivån.

Sedel- ocli myntserie

Fullmäktige beslöt under våren 1990 att införa ett l()-kronorsmynt. Myntet
skall tillverkas av nickelfri legering. Sedan 10-kronorsmyntet introducerats
kommer en 20-kronorssedel att införas. Sedeln får den utformning som den
tidigare planerade 50-kronorssedeln skulle ha fått (Selma Lagerlöf). Någon
ny 50-kronorssedel trycks ej. De 50-kronorssedlar och 10-kronorssedlar som
finns i cirkulation dras successivt in.

Därtill beslöt fullmäktige under våren 1990 att 10-öresmyntet ej vidare
skall ges ut. Samtidigt beslöts att ett 50-öresmynt i nickelfri legering införs.
AB Tumba Bruk gavs i uppdrag att inkomma med förslag til! 50-öringens
utformning. Fullmäktige har föreslagit riksdagen dels att 10-öresmyntet skall
upphöra som lagligt betalningsmedel vid utgången av september 1992, dels
föreslagit om ändring i lagen om avrundning av vissa öresbelopp.

Sedlar

Värdet av utelöpande sedlar uppgick vid utgången av 1990 till ca 70 miljarder
kronor, vilket är en ökning med 5 procent under året. Av diagram 1 och 2
framgår utvecklingen av utelöpande sedelmängd (exkl. 5-kronorssedlar och
10 000-kronorssedlar) dels i värde (miljarder kronor), dels i volym (miljoner
stycken).

Redog.

1990/91:8

Diagram 1. Utelöpande sedlar, värden

Ultimo december 1986-1990

Redog.

1990/91:8

SlO kr ES160 kr ESSIlOOkr EU 600 kr E;£S3 1000 kr

Diagram 2. Utelöpande sedlar, antal

Ultimo december 1986-1990

10 kr SS 60 kr SSJlOOkr □ 600 kr isas) 1000 kr

Inströmningen av sedlar ökar, som framgår av diagram 3, olika snabbt för
olika valörer.

Redog.

1990/91:8

Diagram 3. Inströmning av sedlar' 1986-1990

ESSUo kr ^60 kr Sä 100 kr O 600 kr IW 1000 kr

Exkl. 5-kronorssedlar och 10 000-kronorssedlar.

I november 1989 lanserades en ny 1 000-kronorssedel. Vid utgången av
1990 utgör den nya sedeln 68 procent av samtliga utelöpande 1 000-kronors-
sedlar.

Vid utgången av år 1987 upphörde vissa äldre sedlar vara giltiga betal-
ningsmedel. Under 1990 har riksbanken växlat in 9 miljoner kronor av dessa
äldre sedlar.

Några fall av sedelförfalskning genom färgkopiering har upptäckts under
1990. En informationskampanj för att öka uppmärksamheten mot dylika fal-
sarier har genomförts för i första hand kassapersonal inom bank och detalj-
handel.

Mynt

Under år 1990 gavs två minnesmynt ut med anledning av Vasamuséets invig-
ning. Ett silvermynt på 200 kronor i en upplaga på 50 000 exemplar och ett
guldmynt på 1 000 kronor i en upplaga på 15 000 exemplar. Efterfrågan på
mynten motsvarade relativt väl den präglade upplagan, dock väntas minst 5
procent av silvermynten komma i retur.

Under året har den tidigare bristsituationen på 10-öringar upphört. Det
främsta skälet till detta är att avrundning till närmaste 50-öring redan nu sker
på många ställen. Produktionen av 10-öresmynt har kunnat minska med 20
miljoner stycken (10 procent) i förhållande till prognosen.

Under året har produktion av det nya nickelfria 10-kronorsinyntet kunnat
påbörjas. Avsikten är att myntet skall introduceras sista kvartalet 1991.

Sedelhantering

Rationaliseringen av arbetet med sedlar och mynt har fortsatt under 1990.
Ökad användning av maskiner ger nu endast marginella effekter.

En på senare år ökande cirkulationshastighet - sedlarna kommer in allt
oftare till riksbanken - har initierat olika åtgärder för att påverka sedel-
strömmarna och därmed arbetsvolymen. En försöksverksamhet med återan-
vändning av sedlar utan mellanliggande räkning och sortering har inneburit
att ökningstakten av inströmningen har minskat samt att den kvarstående
ökningen kunnat genomföras med i huvudsak oförändrade resursinsatser.

En ändrad prissättning har haft som syfte att minska strömmarna och/eller
ge bättre kostnadstäckning för de strömmar som orsakas av affärsverksam-
heten.

Avgiftsbelagda tjänster

Intäkterna från riksbankens avgiftsbelagda service på betalningsmedelsom-
rådet har fortsatt att öka snabbt. Sammanlagt har riksbanken under 1990
fakturerat ca 42 miljoner kronor för denna service. För år 1991 är prognosen
ca 46 miljoner kronor, en ökning med ca 11 procent.

Riksbankens försäljning av premieobligationer per postorder har under
1990 givit intäkter på 3 miljoner kronor.

Under året har förberedelser gjorts för att kunna delta i introduktionen
och hanteringen av den nya sparformen riksgäldskonto som avses starta i
början av 1991.

Riksbankens kontor blir genom affärsverksamheten bättre fungerande ad-
ministrativa enheter där variationen av arbetsuppgifter bl.a. påverkar ar-
betsmiljön positivt.

Redog.

1990/91:8

Förvaltningsåtgärder Redog.

1 detta avsnitt redovisas vissa under året vidtagna organisatoriska föränd- 1990/91
ringar inom riksbanken samt vissa administrativa åtgärder. Vidare lämnas en
sammanställning av under året avgivna remissyttranden.

Riksbankens organisation

Sedan den genomgripande omorganisationen av riksbankens avdelningsor-
ganisation genomförts under 1989 har huvudkontorets indelning i avdel-
ningar och sekretariat under 1990 förändrats endast på så sätt att en ny redo-
visningsavdelning tillkommit. Avdelningen har ansvar för de uppgifter som
tidigare handlades inom back Office på finansmarknadsavdelningen och re-
dovisningskontoret inom administrativa avdelningen. Nu gällande organisa-
tionsplan redovisas som bilaga till denna berättelse.

Fullmäktige beslöt den 31 maj 1990 att utse byråchefen Claes Norgren till
vice riksbankschef efter Anders Sahlén som den 28 februari 1990 lämnat sin
tjänst. Fullmäktige beslöt vidare att, vid förhinder för riksbankschefen,
Thomas Franzén i första hand skall inträda som suppleant för denne i full-
mäktige och jämväl i övrigt överta de uppgifter och befogenheter som till-
kommer riksbankschefen. Ärendena fördelas mellan de två vice riksbanks-
cheferna så att Thomas Franzén svarar för ärenden från penning- och valuta-
politiska avdelningen, internationella sekretariatet och ekonomiska avdel-
ningen och att Claes Norgren svarar för ärenden från finansmarknadsavdel-
ningen, betalningsbalansavdelningen, redovisningsavdelningen och ADB-
avdelningen.

Riksbanken lade våren 1983 fast riktlinjerna för riksbankens regionala or-
ganisation. 1 sin principiella uppbyggnad har nu gällande regionala organisa-
tion varit oförändrad sedan dess. Fullmäktige beslöt den 12 juli 1990 att ar-
betet med att förändra regionindelningen bedrivs vidare. Avsikten är att an-
talet regioner minskas till högst sex och minst fyra senast per den 1 juli 1992.

Under 1990 genomfördes en regional omorganisation. Per den 1 augusti
upplöstes region Gävle. Kontoret i Gävle fördes, med oförändrade arbets-
uppgifter och oförändrad status, till region Härnösand, Uppsalakontoret till
region Stockholm och Falukontoret till region Örebro. Dessutom avveckla-
des sedeldepån i Borås under 1990. Vid 1991 års ingång fanns inom betal-
ningsmedelsavdelningen åtta regioner och inom dessa tio kassakontor och
två riksbanksdepåer.

Pågående och planerade investeringar i fastigheter redovisas i avsnittet
”Riksbankens bokslut”.

Några viktiga förvaltningsärenden

Vid bolagsstämman den 14 juni 1990 i det av riksbanken helägda dotterbola-
get AB Tumba Bruk beslöts bl.a. att utdelningen på aktierna skulle vara 3
procent, dvs. 1,08 miljoner kronor. Till styrelseledamöter valdes advokaten
Johan Gernandt, ordförande, verkställande direktören Bengt Åke Berg, di-
rektörerna Hans Carlsson, Gunnar Dahlsten, Lars Engström och Lennart
Siltberg, riksdagsmannen Roland Brännström samt riksbanksdirektören
Åke Gustafsson.

Riksbankens behov av sedlar svarar för en allt mindre andel av Tumba
Bruks totala leveranser av papper och tryck. Under 1989 uppgick andelen
till ca en femtedel. Resten av försäljningen sker på olika marknader, varav
största delen går på export. Efterfrågan på företagets produkter ökade un-
der loppet av 1989.

Företagets samlade intäkter ökade under 1989 från 363 miljoner kronor
till 426 miljoner kronor, en ökning med drygt 17 procent. Resultatet för

1989, som uppgick till 25,9 (14,3) miljoner kronor före bokslutsdispositioner
och skatt, har gynnats av påtagliga förbättringar i pappers- och tryckeridivi-
sionens affärsverksamhet.

Fullmäktige antog under hösten, med ikraftträdande den 1 december

1990, ny arbetsordning för riksbanken. Den nya arbetsordningen är föran-
ledd av att riksbanken under 1989 genomfört en genomgripande omorgani-
sation av avdelningsorganisationen samt utnyttjat möjligheten att utse två
vice riksbankschefer. I arbetsordningen informeras nu om dels förbudet för
riksbankens tjänstemän att utnyttja sekretessbelagda uppgifter för egen eko-
nomisk vinning, dels de regler som gäller för bisysslor samt dels skyldigheten
för vissa tjänstemän att anmäla sitt värdepappersinnehav till arbetsgivaren.
Övriga ändringar som skett är huvudsakligen av redaktionell art och har att
göra med nämnda omorganisation.

Fullmäktige fastställde den 6 december 1990 budgeten för 1991. Denna
behandlas under avsnittet ”Riksbankens bokslut”.

Redog.

1990/91:8

Remissyttranden avgivna av fullmäktige under år 1990

11.1 § 3 Ansökan från Sparbanken Kronan, Växjö, om tillstånd att för-
värva aktier i regionalt finansbolag

11.1 § 4 Ansökan från Pkbanken att förvärva samtliga aktier m.m. i Nord-
banken

11.1 § 5 Ansökan från Svenska Handelsbanken att förvärva aktier och
konvertibla förlagsbevis i Skånska Banken

18.1 § 6 Ansökan från Sib-Invest AB om godkännande av ny bolagsord-
ning enligt lagen om kreditaktiebolag

1.2 § 3 Promemorian Ny Valutalag, m.m. (Ds 1989:74)

1.2 § 4 Promemorian Diskontot som referensränta (Ds 1989:76)

22.2 § 4 Besvär över bankinspektionens beslut att avslå ansökan från AB
Arvid Svensson om tillstånd att få bedriva finansieringsverksamhet

8.3 § 3 Betänkandet Riksgäldskontoret - en finansförvaltning i staten
(SOU 1989:95)

8.3 § 4 Promemorian En ny aktiefondslag (Ds 1989:71)

8.3 § 6 Ansökan från Arbitech Fondkommission AB om tillstånd att driva
fondkommissionsrörelse

15.3 § 4 Betänkandet Hypoteksinstituten i framtiden (SOU 1989:103)

29.3 § 6 Betänkandet Värdepappersmarknaden i framtiden (SOU
1989:72)

3.5 § 2 Ansökan från Bank Société Générale om tillstånd att driva fond-
kommissionsrörelse

3.5 § 3 Ansökan från Algemene Bank Nederland (Sverige) AB om till-
stånd att driva fondkommissionsrörelse

17.5 § 5 Promemorian Lagreglering ang. PenningmarknadsCentralen,
PmC Aktiebolag (Ds 1990:26)

17.5 § 6 Betänkandet Svensk utrikeshandel i krislägen (SOU 1989:107)

17.5 § 9 Ansökan från Svenska Handelsbanken att få etablera en s.k. nter-
chant bank i Sydney, Australien

31.5 § 5 Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken att få ändra bolags-
ordningen för bankens dotterbolag Aktiv Placering AB

31.5 § 6 Ansökan från Sparbankernas Bank om tillstånd att inrätta filialer
i New York och på Cayman Islands

14.6 § 3 Betänkandet Långtidsutredningen 1990 (SOU 1990:14)

14.6 § 5 Ansökan från Mellersta Norrlands Föreningsbank att få förvärva
JP Banks rörelse i Jämtland och Härjedalen

14.6 § 6 Ansökan från H Lundén Fondkommission AB, under bildande,
om tillstånd att driva fondkommissionsrörelse

14.6 § 7 Ansökan från Sparbankernas Bank om tillstånd att inrätta en filial
i London

14.6 § 8 Ansökan från PKföretagskredit Aktiebolag om godkännande av
ändring av bolagsordning

21.6 § 5 Svenska Sparbanksföreningens promemoria den 15 mars 1990;
Sparbanksgruppen med förslag till ändringar i sparbankslagen m.m.

21.6 § 6 Betänkandet Tomträttsavgäld (SOU 1990:23)

21.6 § 7 Ansökan från Sveriges Hypoteksbank att få förvärva aktier i Sam-
kredit AB och Lantbrukskredit AB

Redog.

1990/91:8

28.6 § 2 Ansökan från Folksam ömsesidig livförsäkring om koncession för
ett nytt livförsäkringsbolag

12.7 § 3 Framställning från bankinspektionen angående ändring av avgif-
terna för inspektionens verksamhet

12.7 § 4 Ansökan att verkställa avtal om fusion mellan Gotabanken och
Skaraborgsbanken respektive Gotabanken och Wermlandsbanken

12.7 § 5 Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken avseende förvärv
av aktier i Scandinavian Investments plc samt, genom sistnämnda bolag, av
aktier i Scandinavian Banking Group plc

2.8 § 2 Ansökan från Sveriges Allmänna Hypoteksbank om förvärv av ak-
tier i två organisationsbolag, AB Grundstenen 52227 och AB Grundstenen
51373 samt om förvärv av andelar i Lantbrukarnas Riksförbund ekonomisk
förening

2.8 § 3 Framställning från AB Svensk Exportkredit om godkännande av
ändring i bolagsordning

16.8 § 3 Utkast till lagrådsremiss om ändrade kapitaltäckningsregler med
anledning av skattereformen, m.m.

29.8 § 4 Betänkandet Beskattning av utländsk valuta och beskattning av
utskiftade medel (Ds 1990:38)

29.8 § 5 Betänkandet Särskild skatt i den finansiella sektorn (SOU
1990:46) av utredningen (Fi 1989:02) om beskattning av den finansiella sek-
torn

13.9 § 3 Betänkandet Förenklad statistikreglering (SOU 1990:43)

13.9 § 4 Ansökan från Skandinaviska Enskilda Banken om tillstånd till
etablering av filialkontor i Paris

13.9 § 5 Ansökan från Svenska Handelsbanken om tillstånd till etablering
av en filial i Luxemburg

13.9 § 6 Ansökan från Gotabanken om tillstånd till etablering av en filial
i Luxemburg

11.10 § 3 Framställning från Svenska Bankföreningen m.fl. angående vissa
ändringar avseende s.k. vinstsparkonton

8.11 § 4 Promemorian Sveriges tillträde till FN:s narkotikabrottskonven-
tion (Ds 1990:53)

22.11 § 5 Ansökan från Birka Fondkommission AB, under bildande, om
tillstånd att driva fondkommissionsrörelse

22.11 § 6 Hemställan från Kommuninvest i Örebro län AB om godkän-
nande av ändringar i bolagsordningen

22.11 § 7 Framställning ang. ändring i 30 § förordningen (1979:996) om
Stockholms fondbörs

6.12 § 3 Skrivelse från Stockholms fondbörs ang. ombildning av fondbör-
sen

13.12 § 3 Promemorian Branschglidning i den finansiella sektorn (Ds
1990:57)

13.12 § 4 Hemställan från Svenska Inteckning Garanti AB Sigab om god-
kännande av ändringar i bolagsordningen

20.12 § 2 Bokföringsnämndens begäran om översyn av redovisningslag-
stiftningen

20.12 § 3 Ansökan från Aktiebolaget Industrikredit om ändringar i bolags-
ordningen

Redog.

1990/91:8

Riksbankens bokslut

Tillgångar, ntkr

Balans

Redog.

1990/91:8

1990

1989

1988

Guld och utländska tillgångar

Guld........................	Not	1	1 167	1 167	1 168
Särskilda dragningsrätter i
Internationella valutafonden.......	Not	2	1 653	2 145	2 482
Reservposition i Internationella
valutafonden..................	Not	3	1 883	2 075	2 080
Utländska banker och värdepapper
m.m., nettobelopp..............	Not	4	99 083	55 317	48 011
Guld och valutareserv..............			103 786	60 704	53 741
Sveriges andel i Internationella
återuppbyggnadsbankens grundfond,
inbetalt belopp..................	Not	5	593	593	444
Övriga utländska tillgångar..........	Not	6	3	5	3
Inhemska tillgångar
Skattkammarväxlar.............	Not	7	-	-	13 685
Övriga statspapper m.m...........	Not	8	37 780	58 461	79 225
Statspapper och obligationer.........			37 780	58 461	92 910
Utlåning, riksgäldskontoret........	Not	9	14 862	30 442	-
Utlåning, banker...............	Not 10		19 675	27 868	17 403
Utlåning, allmänheten...........	Not 11		2	39	141
Utlåning.......................			34 539	58 349	17 544
Övriga inhemska tillgångar..........	Not 12		89	103	42
Summa tillgångar			176 790	178 215	164 684

Inom linjen förda poster 1990, se not 37

Redog.

1990/91:8

räknillg Skulder och eget kapital, nikr

	1990		1989	1988
Utländska skulder
Nettotilldelning av särskilda dragnings- rätter i Internationella valutafonden . . .	Not 2	1 985	2 017	2 035
Övriga utländska skulder...........	Not 13	45	90	1
Inhemska skulder
Checkräkning, staten............	Not 14	-	-	7
Checkräkning, banker...........	Not 15	121	-	-
Checkräkning, övriga............	Not 16	6 976	5 381	3 641
Checkräkning...................		7 097	5 381	3 648
Särskild inlåning.................	Not 8	2 004	-	-
Kassakravsmedel, banker.........	Not 17	12 458	12 107	11 518
Kassakravsmedel, finansbolag......	Not 18	3 318	3 759	4 238
Kassakravsmedel.................		15 776	15 866	15 756
Konton för investering m.m........		11 846	17 335	14 765
Särskilda investeringskonton.......		376	452	588
Förnyelsekonton................		736	1 019	1 375
Likviditetskonton, företag.........		-	7 724	6 791
Särskilda räkningar...............	Not 19	12 958	26 530	23 519
Övriga inhemska skulder...........	Not 20	2 990	3 012	2 175
Utelöpande sedlar och mynt
Sedlar.......................	Not 21	69 620	66 079	59 451
Mynt........................	Not 22	2 359	2 229	2 063
Utelöpande sedlar och mynt.........		71 979	68 308	61 514
Resultatutjäinningskonto...........	Not 23	34 819	30 755	29 934
Eget kapital.....................	Not 24	19 256	19 503	18 678
Årets resultat....................		7 881	6 753	7 424
Summa skulder och eget kapital		176 790	178 215	164 684

Resultaträkning

Redog.

1990/91:8

Mkr

	1990		1989	1988
Utländska rörelsen
Ränteintäkter..................	Not 25	6 335	4 049	3 023
Räntekostnader................	Not 26	- 198	- 171	- 135
Omvärdering av valutor..........	Not 27	- 1 005	- 1 476	- 164
Summa utländska rörelsen		5 132	2 402	2 724
Inhemska rörelsen
Ränteintäkter av statspapper
m. m.........................	Not 28	6 554	5 494	7 915
Ränteintäkter av utlåning till banker
m.m.........................	Not 29	5 068	4 062	1 618
Räntekostnader................	Not 30	- 4 223	- 3 883	- 2 858
Summa inhemska rörelsen		7 399	5 673	6 675
Förvaltningsintäkter...............	Not 31	69	69	65
Förvaltningskostnader.............	Not 32	- 647	- 582	- 553
Övriga intäkter..................	Not 33	1	24	-
Övriga kostnader.................	Not 34	9	12	-
Extraordinära intäkter.............	Not 35	-	-	547
Resultat före hokslutsdispositioner.....		11 945	7 574	9 458
Bokslutsdisposition
Avsättning till resultat-
utjämningskonto...............	Not 36	- 4 064	- 821	- 2 034
Årets resultat...................		7 881	6 753	7 424

Kommentarer till 1990 års bokslut

Kommentarer till resultat- och balansräkning

Riksbankens resultat före bokslutsdispositioner blev för år 1990 11 945 mkr,
vilket är 4 371 mkr mer än 1989.

Ökningen beror på en uppgång i såväl det inhemska som det utländska
ränteläget. Även en under slutet av 1990 väsentligt större valutareserv har
bidragit till att riksbankens överskott är avsevärt större än 1989.

Inom den utländska rörelsen ökade resultatet netto med 2 730 mkr huvud-
sakligen till följd av den genomsnittligt större valutareserven, men även till
följd av något högre internationell räntenivå.

För den inhemska rörelsen medförde den höjda räntenivån att överskottet
blev netto 1 726 mkr större än under 1989. Detta trots att den genomsnittliga
behållningen för de inhemska tillgångarna minskade. Av ökningen kan 1 060
mkr hänföras till avkastning på statspapper, medan ökningen av avkast-
ningen på posten utlåning banker m.m. helt kan hänföras till ökade räntein-
komster av utlåning till statsverket. Ränteinkomsterna av utlåning till ban-
ker var oförändrade, trots att räntenivån höjdes (den utlånade volymen
sjönk genom att räntetrappan justerades i början av 1990). Räntekostnaden
för den inhemska rörelsen ökade emellertid med 340 mkr dels beroende på
den högre räntenivån, dels på att riksbanken under februari - mars lånat in
pengar från bankerna.

Kostnaderna för riksbankens förvaltning uppgick 1990 till 647 mkr. För-
valtningsintäkterna uppgick till 69 mkr. Riksbankens förvaltning finansieras
genom överskott i den utländska och inhemska rörelsen. I resultaträkningen
redovisas summan av förvaltningskostnaderna som en avdragspost till resul-
tatet. På motsvarande sätt redovisas förvaltningsintäkterna.

Sammansättningen av riksbankens tillgångar förändras ständigt till följd
av den förda penning- och valutapolitiken. De tyngsta posterna bland riks-
bankens tillgångar är valutareserven och innehavet av statspapper och obli-
gationer. Sammantaget är ökningen vid bokslutstillfället 22 401 mkr (från
119 165 mkr vid utgången av 1989 till 141 566 mkr ett år senare). Innehavet
av statspapper och obligationer har dock gått ned med 20 681 mkr medan
valutareserven ökat med 43 082 mkr. Detta är en följd av det stora valutain-
flöde som ägde rum under senare delen av oktober och november. Den ge-
nomsnittliga behållningen i valutareserven har under året varit ca 76 000 mkr
(föregående år ca 60 000 mkr).

Av resultatet efter avsättning till resultatutjämningskonto föreslås att
7000 mkr överförs till statsverket och att återstoden 881 mkr avsätts till dis-
positionsfonden i enlighet med tidigare fastlagda riktlinjer, vilka redovisas
utförligt nedan.

Redovisningsprinciper

Riksbankens redovisning ska främst ge ekonomisk politisk relevant informa-
tion om bankens verksamhet. Detta innebär att bankens tillgångar och skul-
der, med undantag av guld, värderas efter vid års- och kvartalsslut gällande
marknadsvärden. En bokföring till marknadsvärden innebär att någon s.k.

Redog.

1990/91:8

försiktighetsprincip inte tillämpas i värderingen av tillgångar och skulder.
Redovisningsprinciperna är oförändrade jämfört med föregående år.

Redovisningsprinciperna innebär att riksbankens tillgångar och skulder
vid års- och kvartalsskiften är enhetligt värderade. För perioden mellan om-
värderingstillfällena bokförs transaktionerna till transaktionsvärde.

Marknadsvärdering av tillgångar och skulder innebär vidare att inkomster
och utgifter i den utländska och inhemska rörelsen har periodiserats fullstän-
digt. Rörelsens resultat och avkastning blir således hänförda till det räken-
skapsår de rätteligen avser i likhet med vad som skulle ha skett om riksban-
kens tillgångar och skulder realiserades på balansdagen. Ränteintäkterna på
riksbankens värdepappersinnehav kommer genom marknadsvärderingen att
innehålla all avkastning i form av kupongräntor, upplupna räntor, realise-
rade och orealiserade kursvinster och kursförluster.

Effekten av omvärderingen av tillgångar i utländsk valuta till vid årsskiftet
gällande valutakurs särredovisas i resultaträkningen under utländska rörel-
sen medan effekterna av marknadsvärderingen på värdepapper redovisas
under ränteintäkter för utländska respektive inhemska rörelsen.

Efter den utländska och inhemska rörelsen redovisas förvaltningsintäkter
och förvaltningskostnader. Dessa intäkter och kostnader kommenteras och
jämförs med av fullmäktige fastställd budget nedan efter notförteckningen.
Till skillnad från ränteintäkter och räntekostnader sker inte någon fullstän-
dig periodisering av förvaltningskostnader och förvaltningsintäkter. Kostna-
der för maskiner, inventarier och andra anläggningstillgångar skrivs i sin hel-
het av det år de anskaffas. Anläggningstillgångar upptas inom linjen och
framgår av notförteckningen.

Riktlinjer för disposition av riksbankens resultat

Fullmäktige i riksbanken fastställde under 1988 riktlinjer för riksbankens
bokslutsdispositioner och inleverans till statsverket.

Eftersom riksbankens tillgångar och skulder värderas till marknadsvär-
den, kan det inträffa att resultatet ett visst år påverkas mycket kraftigt av
stora ränte- eller valutakursförändringar. För att uppnå stabilitet i inleveran-
sen till statsverket ska 80 procent av det genomsnittliga resultatet före bok-
slutsdispositioner under den senaste femårsperioden ligga till grund för be-
räkningen av inleveransen till statsverket. Beloppet avrundas till jämnt 100-
tal mkr. Till dispositionsfonden ska årligen avsättas 10 procent av samma un-
derlag. Återstoden av årets resultat efter dessa åtgärder avsätts till ett resul-
tatutjämningskonto.

Den resultatpåverkan som uppkommer vid en eventuell uppskrivning/-
nedskrivning av kronans värde ska inte påverka det årsgenomsnitt som läggs
till grund för inleveransen till statsverket. Vid en av fullmäktige beslutad ju-
stering av växelkurser, dvs. med nuvarande växelkursregim en ändring av
riktvärdet för riksbankens valutakursindex (132,0), bör i stället dispositions-
fonden utnyttjas.

Till statsverket ska, förutom den del av riksbankens resultat som redovi-
sats ovan, även inlevereras en avkastning på s.k. särskilda räkningar i riks-
banken. På dessa medel erhåller statsverket från och med 1988 ränta motsva-

Redog.

1990/91:8

rande räntan på sex månaders statsskuldväxlar. Avdrag görs för de räntor Redog.

som riksbanken erlagt. Denna ränta redovisas som en räntekostnad i riks- 1990/91:8

bankens resultaträkning och beloppet ingår bland övriga inhemska skulder i
balansräkningen. Under januari månad efter bokslutsåret överförs denna
ränta till statsverket.

Noter till balans- och resultaträkning

Not 1

Guld

Guldinnehavet är 188 586,9 kg. I likhet med 1989 har riksbanken under 1990 givit ut
minnesmynt. I stället för att använda guld ur riksbankens behållning köpte AB Tumba
Bruk det guld som erfordrades för 1990 års minnesmynt på marknaden. Värderingen
av riksbankens guldinnehav har skett till 42,22 US dollar/uns, vilket motsvarar
6 190:08 kronor/kg. Den dollarkurs som används i detta sammanhang är senast gäl-
lande centralkurs (4,56 kronor per US dollar) som formellt upphävdes 1978. Riksban-
kens guldreserv hade vid årsskiftet ett marknadsvärde på ca 13 000 mkr.

Not 2

Särskilda dragningsrätter i Internationella valutafonden (International Monetary Fund)
På tillgångssidan upptas riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter, SDR, me-
dan Sveriges nettotilldelning av SDR redovisas under utländska skulder. Nettotilldel-
ningen, som är oförändrad sedan 1989, uppgår till 246,5 miljoner SDR. SDR-posterna
har upptagits till marknadsvärde vid respektive års slut.

Not 3

Reservposition i Internationella valutafonden (International Monetary Fund)

Posten utgörs av det insatskapital som inbetalats med reservtillgångar samt det belopp
som fonden netto disponerat av det insatskapital som inbetalats i kronor.

Not 4

Utländska banker och värdepapper m.m., nettobelopp

Denna post i valutareserven består till övervägande delen av utländska statspapper
och statsgaranterade värdepapper samt därutöver av tillgodohavanden i utländska
banker. I beloppet ingår även som en avdragspost utländska bankers tillgodohavanden
i riksbanken med 409 mkr. Skälet härtill är att en försäljning av dessa behållningar i
riksbanken av kronor, allt annat lika, skulle innebära motsvarande minskning av valu-
tareserven. Postens nominella värde uppgick vid årsskiftet till 98 216 mkr.

Värdet av denna post vid kvartalsskiftena under de två senaste åren var:

Mkr	1990	1989
31 mars	60 520	44 609
30 juni	71 970	52 342
30 september	67 485	68 549
31 december	99 083	55 317

Not 5

Sveriges andel i Internationella återuppbyggnadsbankens grundfond (International
Bank for Reconstruction and Development) inbetalt belopp

Riksbanken svarar för den svenska inbetalningen (som 1989 uppgick till 3 procent av
tecknat kapital). Den resterande delen (1989 lika med 97 procent) är garantikapital.
Svenska staten är garant för täckning av förluster som kan uppkomma på tecknat kapi-
tal.

Någon förändring av kapitalinsatsen har inte skett under 1990.

Not 6

Övriga utländska tillgångar

Här redovisas riksbankens innehav av utländska sedlar m.m.

4 Riksdagen 1990191. 2 saml. Nr 8

Not 7

Skattkammarväxlar

Riksbankens innehav av skattkamniarväxlar var en avräkningspost för att täcka stats-
verkets dagliga underskott. Detta förfarande upphörde 1988-12-31 då riksgäldskonto-
ret erhöll kontokredit (sc not 9).

Not 8

Övriga statspapper m.m.

Riksbankens innehav av statspapper och obligationer uppgick vid årsskiftet till 37 780
mkr i bokfört värde, vilket motsvarar 38 763 mkr i nominellt värde och är en minsk-
ning sedan föregående årsskifte med 21 281 mkr i nominellt värde. Innehavet består
av statsskuldväxlar, riks- och statsobligationer samt ett mindre antal övriga obligatio-
ner.

Genom att köpa och sälja statspapper kan likviditeten och räntenivån i banksyste-
met påverkas. Likviditeten kan också påverkas genom att riksbanken lånar ut pengar
till bankerna eller lånar in pengar från bankerna för bestämda perioder. Inlåning på
detta sätt skedde första gången i februari 1990.

Vid årsskiftet fanns inlåning på 2 000 mkr (inklusive upplupen ränta 2 004 mkr).
Denna skuld återbetalades den 2 januari 1991 och finns upptagen under posten ”Sär-
skild inlåning” på balansräkningens skuldsida.

Not 9

Utlåning, riksgäldskontoret

Sedan 1989-01-01 har riksgäldskontoret kontokredit i riksbanken. Kontokrediten ut-
nyttjas för att täcka statens kortfristiga upplåningsbehov och förändringar avspeglar
såväl betalningar på statsverkets checkräkning som riksgäldskontorets in- och utbetal-
ningar på lån. Under januari till mitten av maj 1990 låg krediten som regel över 30 000
mkr. Den har därefter, bortsett från enstaka veckor eller dagar, minskat. Under okto-
ber. då riksbanken rekvirerade stora volymer statsskuldväxlar, värdet i stället riksban-
ken som stod i skuld till riksgäldskontoret med som högst ca 15 000 mkr.

Före 1989 fördes motsvarande kortfristiga utlåning till statsverket som en avräk-
ningspost under posten statspapper och obligationer (se not 7 och 14).

Not 10

Utlåning, banker

Län till banker under denna rubrik sker på daglig basis i form av chcckräkningskredit.
Räntevillkoren styrs av räntetrappans utformning. Räntctrappan justeras per den 1
juni varje år till följd av ändringar i det egna kapitalet och värdcrcgleringskonton.
Under 1990 gjordes dessutom en justering av räntctrappan per den 1 mars. Utlåningen
till bankerna kunde härigenom ske till en högre räntenivå utan att lånevolymen ökade.

Vid årsskiftet 1990/91 låg upplåningen på 14-proccntstegct i räntctrappan, vilket in-
nebären total upplåning i riksbanken mellan 18 125 mkr och 21 750 mkr till en genom-
snittsränta på 11,5 procent.

Under första kvartalet 1990 har under en fyravcckorspcriod lån till bankerna läm-
nats efter ett anbudsförfarande. Några sådana s.k. direktlån fanns inte vid årsslutet
1990.

Not II

Utlåning, allmänheten

Posten omfattar hypotekslån, avbetalningslån och arvsskattelån. Numera sker nyutlå-
ning till allmänheten endast för ett fåtal arvsskattelån.

Not 12

Övriga inhemska tillgångar

Mkr
Pcrsonallån	35
Fordran på leverantörer	38
Övrigt	16
Summa	89

Sedan i maj 1990 kan riksbankens anställda erhålla lån till subventionerad ränta. Lå-
nen handläggs enligt avtal av Nordbanken.

Redog.

1990/91:8

Fordran på leverantörer avser sedlar som lånats ut för testning av nya sedelsorte-
ringsmaskiner.

Not 13

Övriga utländska skulder

I april 1989 skedde inbetalningar för Sveriges andclsteckning under 1988 års allmänna
kapitalhöjning i Internationella återuppbyggnadsbankens grundfond. Inbetalning-
arna skedde delvis i svenska kronor i form av en skuldsedel. Beloppet utgör vad som
kvarstår på denna skuldsedel.

Not 14

Checkräkning, staten

Kontot statsverkets checkräkning utvisar ingen balans då det dagligen avräknas mot
riksgäldskontorets kontokredit.

Not 15

Checkräkning, banker

Under posten förs behållningen på de bankers checkräkningar, vilka visar överskott.
På behållningen på bankers checkräkning utgår för närvarande 8 procents ränta.

Not 16

Checkräkning, övriga

Under posten förs ett flertal olika kundcheckräkningar. Den största behållningen in-
nehas av Statens kärnbränslenämnd och utgörs av avgifter inbetalade av reaktorinne-
havare för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle. På dessa inlånings-
räkningar utgår ränta motsvarande marknadsräntan på 10-åriga statsobligationer. Un-
der posten förs i övrigt belopp för personalföreningar, anställda i riksbanken m.fl.

Redog.

1990/91:8

Mkr	1990	1989	1988
Statens kärnbränslenämnd	6 971	5 377	3 609
Övriga	5	4	32
Summa	6 976	5 381	3 641

Not 17

Kassakravstnedel, banker

Kassakravet på bankerna för december 1990 utgör 4 procent av deras genomsnittliga
förbindelser i oktober månad enligt riksbankens föreskrifter. Av det på bankerna
lagda kassakravet, totalt 20 348 mkr, har 12 458 mkr inbetalats på räntelöst konto i
riksbanken. Resterande del upp till 4 procent utgörs av inneliggande kassa i bankerna.

Under året har det på bankerna lagda kassakravet legat mellan 19 592 och 20 778
mkr.

Not 18

Kassakravsmedel, finansbolag

Sedan den 1 juli 1988 är finansbolag skyldiga att ha medel innestående på räntelöst
konto i riksbanken. Redovisat belopp, 3 318 mkr, utgörs av krav för december månad
1990, vilket var 4 procent av finansbolagens genomsnittliga förbindelser för oktober
månad enligt riksbankens föreskrifter.

Vid årsskiftet fanns medel innestående för 147 finansbolag.

Not 19

Särskilda räkningar

Under posten finns ett stort antal depositionsräkningar för företag. Av dessa kontoty-
per har endast likviditetskonton varit räntebärande för företaget. Statsverket har
emellertid erhållit ränta på medel innestående på särskilda räkningar (se avsnittet om
riktlinjer för disposition av riksbankens resultat).

Den största behållningen avser konton för investering. Endast företag med brutet
räkenskapsår 1989 har under 1990 haft rätt att göra insättningar till konto för investe-
ring. Några nya insättningar får framdeles ej göras på dessa konton. Under 1990 mins-
kade behållningen på dessa konton med 5 489 mkr till 11 846 mkr.

Till särskilda investeringskonton har gjorts insättningar 1984 och 1985 baserade på
företagens vinst. Under 1990 återbetalades 76 mkr från dessa konton.

Till förnyelsekonton gjordes under 1986 insättning med 10 procent av ett företags
justerade vinst enligt lag om förnyelsekonton. Under 1990 gjordes uttag med 283 ntkr.

Under 1988 gjordes preliminär inbetalning till likviditetskonto i riksbanken av före-
tag. Insättningen under 1988 motsvarade 90 procent av 15 procent av företagets likvida
tillgångar överstigande 50 ntkr. Under 1989 inbetalades resterande 10 procent. Den 2
juli 1990 återbetalades medlen i sin helhet, inklusive ränta, totalt 8 010 mkr. Ränte-
satsen var den som gäller vid inlåning i riksbanken från bank, det vill säga 6 procent
fram till och med februari 1990 och 8 procent för tiden därefter.

De olika kontotyperna och behållningen per den 31 december 1990, 1989 och 1988
framgår av nedanstående tablå.

Redog.

1990/91:8

Behållning per kontotyp, (mkr) samt huvudförfattning	1990	1989	1988
Konto för investering i rörelse (SFS 1955:256)	141	160	181
Konto för investering i skogsbruk	0	0	0
(SFS 1955:256) Arbetsmiljökonto (SFS 1974:325)	0	1	1
Särskilt investeringskonto (SFS 1974:988)	-	0	0
Investeringskonto för skog (SFS 1974:989)	0	0	0
Konto lör investering (SFS 1979:609)	11 700	17 169	14 576
Vinstkonto	5	5	7
(SFS 1980:456) Särskilt investeringskonto	376	452	588
(SFS 1982:1185) Förnyelsekonto (SFS 1984:1090)	376	1 019	1 375
Likviditetskonto för företag (SFS 1988:706)		7 724	6 791
Summa	12 958	26 530	23 519
Nol 20 Övriga inhemska skulder
Mkr	1990	1989	1988
Skuld till statsverket	2 818	2 921	2 047
Oreglerade clcaringbctalningar	101	30	78
Leverantörsskulder	12	13	14
Övriga skulder	59	48	36
Summa	2 990	3 012	2 175

Skulden till statsverket består av räntor på särskilda räkningar (jämför not 30).

Nol 21

Ulelöpande sedlar

Posten består av utelöpande sedlar som under årens lopp lämnats ut från riksbanken
och utgörs av värdet av från AB Tumba Bruk levererade sedlar minus makulerade och
i riksbanken förvarade sedlar. Årsskiftet är den period på året då sedelmängden är
som störst. De utelöpande sedlarna fördelar sig på följande valörer:

Mkr	1990	1989	1988	- Redog. - 1990/91:8
10 000 kronor	665	1 194	2 223
1 000 kronor	38 594	37 704	32 530
500 kronor	12 182	9 199	7 398
100 kronor	15 497	15 419	14 846
50 kronor	1 009	961	921
10 kronor	1 574	1 502	1 431
5 kronor	99	100	102
Summa	69 620	66 079	59 451

Not 22

Utelöpande mynt

Sedan 1986 redovisas utelöpande mynt på samma sätt som utelöpande sedlar. Vid års-
skiftet bestod de utelöpande mynten av följande valörer:

Mkr	1990	1989	1988
5 kronor	833	783	722
2 kronor	9	9	9
1 kronor	736	697	650
0:50 kronor	166	159	150
0:10 kronor	209	197	178
Minnesmynt	406	384	354
Summa	2 359	2 229	2 063

Not 23

Resultatiitjämningskonto

Under 1988 lades riktlinjer fast för disposition av riksbankens resultat. Dessa riktlinjer
innebär att sedan avsättning av resultatet gjorts för inleverans till statsverket samt dis-
positionsfond, återstoden avsätts till ett resultatiitjämningskonto. (Se avsnittet ”Rikt-
linjer för disposition av riksbankens resultat” i kommentarerna). I 1990 års bokslut
har till detta konto avsatts ytterligare 4 064 mkr.

Not 24

Eget kapital

Eget kapital utgörs av:

Mkr	1990	1989	1988
Grundfond	1 (XX)	1 (XX)	1 (XX)
Reservfond	500	500	500
Dispositionsfond	17 756	18 003	17 178
Summa	19 256	19 503	18 678

Avsättning till respektive ianspråktagande av grundfond och reservfond görs efter
riksdagsbeslut. Senaste avsättning gjordes 1978 då grundfonden ökades med 9(X) mkr
och reservfonden med 400 mkr. Dispositionsfonden kan tas i anspråk efter beslut av
riksbanksfullmäktige. Under 1990 överfördes 753 mkr till dispositionsfonden av 1989
års resultat och 1 000 mkr utbetalades till statsverket i enlighet med riksbankens för-
slag i 1989 års bokslut.

Not 25

Ränteintäkter, utländska rörelsen

Som ränteintäkter redovisas erhållna och periodiserade räntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster och kursförluster. Jämfört med föregående år ökade intäk-
terna med 2 286 mkr. Utländska värdepapper har värderats till marknadskurs per den
27 december 1990. Upplupen ränta har räknats fram till och med bokslutsdagen. Ök-
ningen speglar den kraftigt ökade valutareserven, vilket också visas av att ränteintäk-
terna till stor del kan hänföras till det fjärde kvartalet 1990. Förutom den större valuta-
reserven har det internationella ränteläget varit klart högre under 1990 än under 1989.

Not 26

Räntekostnader, utländska rörelsen

Av räntekostnaderna utgörs huvuddelen av räntor på nettotilldclningcn av särskilda
dragningsrätter i Internationella valutafonden. Här redovisas också räntor på ut-
ländska bankers och organisationers lorokonton i riksbanken.

Not 27

Omvärdering av valutor, utländska rörelsen

Nedskrivningen på I 005 mkr innefattar både realiserade och orealiserade valutakurs-
effekter på såväl utländska tillgångar som skulder. Riksbanken har under året till och
med augusti haft en terminsposition på i genomsnitt ca 12 000 mkr. För dessa köp av
valutor har riksbanken betalat terminspremier och kostnaden för dessa ingår i denna
omvärderingspost.

Not 28

Ränteintäkter av statspapper m.m., inhemska rörelsen

Ränteintäkterna omfattar all avkastning i form av kupongräntor samt realiserade och
orealiserade kursvinstcr/kursförluster på riksbankens inhemska värdepappersinne-
hav. Svenska värdepapper har värderats till köpkurs på marknaden per den 28 decem-
ber 1990. Av avkastningen 1988 utgjorde 1 179 mkr ränta på skattkammarväxlar. Mot-
svarande ränta under 1990 och 1989 på riksgäldskontorets kontokredit, 3 083 mkr re-
spektive I 990 mkr, bokförs under posten ränteintäkter tiv utlåning till banker m.m.

Nol 29

Ränteintäkter av utlåning till banker m.m., inhemska rörelsen

Redog.

1990/91:8

Mkr	1990	1989	1988
Banker (inklusive anbudskredit)	1 980	2 060	1 593
Riksgäldskontoret	3 083	1 990	-
Övrigt	5	12	25
Summa	5 068	4 062	1 618

Ränteintäkterna av bankernas upplåning i riksbanken under 1990 ligger på ungefär
samma nivå som under 1989 trots att den genomsnittliga upplåningsvolymen varit
lägre under 1990. Detta förklaras av att räntenivån på upplåningen har varit högre än
under 1989 med en topp i februari under bankkonflikten och ytterligare en i oktober
då marginalräntan under en kortare period var 17 procent.

Pä utlåning till riksgäldskontoret, statens kontokredit i riksbanken, erhåller riks-
banken marknadsränta. Såväl räntenivån som upplåningsbelopp har varit högre 1990
än 1989.

Not 30

Räntekostnader, inhemska rörelsen

Mkr	1990	1989	1988
Inlåning från banker	313	-	-
Särskilda räkningar till statsverket	2 818	2 921	2 047
Likviditetskonton	287	440	330
Statens kärnbränslenämnd	771	522	345
Övriga räntor	34	0	136
Summa	4 223	3 883	2 858

Statsverket erhåller ränta på medel innestående på särskilda räkningar i riksbanken.
Räntesatsen motsvarar räntan på sex månaders statsskuldväxlar.

Not 31

Förvaltningsintäkter

Redog.

1990/91:8

Intäktsslag, mkr	1990	1989	1988
Affärsverksamhet, premieobligationer	3	8	7
Affärsverksamhet, sedlar och mynt	42	30	22
ADB-tjänster	1	2	3
Hyror m.m.	9	7	8
Övrigt	14	22	26
Summa	69	69	66

Förvaltningsintäkterna kommenteras ytterligare efter not 37.

Not 32

Förvaltningskostnader

Huvudkostnadsslag, mkr	1990	1989	1988
Sedlar och mynt	247	201	205
Utrikesrörelsen	13	-	-
Personal	221	196	178
ADB	51	54	24
Transport och säkerhet	4	4	4
Maskiner och inventarier	16	19	19
Fastigheter	56	70	74
Kontorsservice	16	16	15
Resor/utbildning/representation	12	10	7
Information	5	4	3
Övriga förvaltningskostnader	6	8	24
Summa	647	582	553

Förvaltningskostnaderna kommenteras ytterligare efter not 37.

Not 33

Övriga intäkter

AB Tumba Bruk har sedan flera år ett obligationslån i riksbanken. Lånet ingår sedan
1989 bland riksbankens tillgångar i balansräkningen. Tidigare bokfördes lånet inom
linjen. Omföringen till balansräkningen 1989 medförde en övrig intäkt 1989 på 17,1
mkr. Även 1989 års amorteringar på detta obligationslån (6,8 ntkr) redovisas under
denna rubrik i resultaträkningen. 1989 och 1990 års ränteinbetalningar på lånet redo-
visas däremot som en ränteintäkt.

Beloppet för 1990 avser avskrivning av äldre ränteskulder uppkomna i samband
med värdepappersaffärer.

Not 34

Övriga kostnader

Vid utgången av 1987 upphörde vissa sedlar att vara lagligt betalningsmedel. De sedlar
som inte inlösts i början av hösten 1988 togs i bokslutet bort från skuldposten ”utelö-
pande sedlar”. Härigenom uppstod en bokföringsmässig intäkt för 1988 på 411 mkr.
Av olika skäl har riksbanken inlöst sedlar även efter denna tidpunkt och kostnaderna
för denna inlösen under 1989 och 1990 redovisas under ”övriga kostnader" i resultat-
räkningen.

Not 35

Extraordinära intäkter

Under 1988 uppstod en intäkt på 411 mkr när sedelskulden minskades med de sedlar
som e j blivit inlösta och som vid utgången av 1987 upphörde att vara lagligt betalnings-
medel. En annan extraordinär intäkt 1988 var ersättningen från auktioner för rätten
att förvärva aktier utomlands (135,4 mkr).

Not 56

Avsättning till resultatutjiimningskonto

Enligt de riktlinjer som fastställts för bokslutsdispositioner har 4 064 mkr av årets re-
sultat före bokslutsdispositioner avsatts till ett resultatutjiimningskonto.

Not 37

1 balansräkningen har inte upptagits följande:

Redog.

1990/91:8

Tillgångar, mkr 1990

Fastigheter 1 551

Under 1989 gjordes en försiktig marknadsvärdesbedömning. Dessa
värden har därför kunnat behållas trots vikande priser på fastigheter.

Aktier i AB Tuntba Bruk 43

Nominellt värde 36 mkr

Anskaffningsvärde 43,2 mkr

Aktier i PenningmarknadsCentralen PmC AB 17

Nominellt värde 11 mkr

Anskaffningsvärde 16,5 mkr

Aktier i Penningmarknadsinformation Pml AB 1

Nominellt värde 0,350 mkr

Anskaffningsvärde 0,6 mkr

Andelar i SWIFT 0

Nominellt värde BEF 40 000

Anskaffningsvärde 8 166,50 kr

Aktier i BIS 10

13 157 aktier ä 2 500 guldfranc. Anskaffningsvärdet motsvarar 25 pro-
cent av tecknat belopp (ca 10 mkr)

Lån till riksbankspersonalens semesterförening 2

Riksbankens mynt- och medaljsamling

Maskiner och inventarier -

Valutakontrakt vid årsskiftet. Terminspositionen publiceras i riksban-
kens kvartalstidsskrilt med tre månaders eftersläpning. Under januari
till augusti 1990 var terminspositionen i genomsnitt ca 12 000 mkr Vid
årsskiftet utestående valutakontrakt skulle vid en marknadsvärdering
medfört en nedskrivning med 385 mkr.

Ansvarsförbindelser:

Garantiåtaganden mot BIS

Garantiåtaganden på 1 696 miljoner USD i Världsbanken

Enligt regeringsbeslut garanterar staten de förluster som kan upp-
komma på kapitalinsatsen i Världsbanken och som fullmäktige inte an-
ser bör belasta riksbanken.

Avtal om kortsiktigt valutastöd med Federal Reserve

Bank i New York samt de nordiska centralbankerna.

Dessa avtal gäller ömsesidigt och uppgår till 300 miljoner USD respek-
tive 150 miljoner SDR.

(För den senare gäller vid lämnande av kredit ett maximalt belopp om
100 miljoner SDR per centralbank)

Standby kredit hos utländsk bank

Åtagande att årligen till Nobelstiftelsen ställa medel till förfogande för
att utdela ett pris i ekonomi.

Till detta ändamål inrättades 1968 fonden för riksbankens pris i ekono-
misk vetenskap till Alfred Nobeis minne. Det för priset avsatta fond-
kapitalet har ett nominellt värde på 46 mkr.

Redog.

1990/91:8

Förvaltningsintäkter

Mkr

Huvudintäktsslag	Budget 1991	Utfall 1990	Budget 1990	Utfall 1989
Affärsverks, premieobligationer	12	3	7	8
Affärsverks, sedlar/mynt	47	42	33	30
ADB-tjänster	4	1	1	2
Hyror m.m.	9	9	8	7
Övrigt	13	14	17	22
Summa	85	69	66	69

Affärsverksamhet med premieobligationer

Riksbanken medverkar dels vid försäljning av premieobligationer, dels vid
inlösen av tidigare premielån, avstämpling av vinster m.m. Intäkterna upp-
gick under 1990 till 3,1 mkr vilket är lägre än tidigare år (1988 7,3 mkr och
1989 8,4 mkr) beroende på att färre emissioner gjordes under året. Under
hösten har riksbankens regionkontor börjat sälja premieobligationer på and-
rahandsmarknaden, vilket förväntas medföra ökade provisionsintäkter i
framtiden.

Affärsverksamhet med sedlar och mynt

De totala intäkterna 1990 från försäljning av tjänster till post, banker m.fl.
uppgick till 41,8 mkr. Även 1990 skedde en kraftig ökning (1988 22 mkr och

1989 30 mkr). En ny prislista med höjda priser infördes under våren 1990
vilket även bidrog till intäktsökningen.

ADB-tjänster

Intäkterna avser huvudsakligen deltagande i clearing- och interbanksyste-
met. Ett nytt clearing/interbank-system togs i bruk under 1990 vilket ger
ökade intäkter från och med 1991. Tidigare intäkter från avtal med andra
Unisys-användare för back-up i riksbanken har bortfallit.

Hyror m.m.

I flera av riksbankens region- och kassakontor hyrs vissa delar av lokalerna
ut. Hyresintäkterna samt ersättning för vissa lokalvårdstjänster uppgick

1990 till 9,5 mkr.

Övriga förvaltningsintäkter

Bland övriga intäkter redovisas bl.a. aktieutdelning på riksbankens innehav
i BIS (11,2 mkr) och AB Tumba Bruk (1,1 mkr). Riksbanken har tidigare år
använt eget guld till produktionen av minnesmynt. När eget guld uppvärde-
rats till marknadspris och sålts till AB Tumba Bruk har en bokföringsmässig
intäkt uppstått. För 1990 budgeterades en motsvarande intäkt, som dock
inte uppkom eftersom AB Tumba Bruk köpte guld på marknaden.

Förvaltningskostnader	Redog.
Förvaltningskostnaderna redovisas nedan uppdelade på elva huvudområden	1990/91:8

för 1989 och 1990, I tabellen redovisas även budgeten för 1990 samt den av
fullmäktige fastställda budgeten för 1991.

Budgeten för 1991 har räknats upp med 7 procent vad gäller löner respek-
tive 6,5 procent för flertalet övriga förvaltningskostnader.

Mkr

Huvudkostnadsslag	Budget 1991	lltfall 1990	Budget 1990	Utfall 1989
Sedlar och mynt	267	247	238	201
Utrikesrörelsen	12	13	12
Personal	263	221	215	196
ADB	71	51	59	54
Transport/säkerhet	6	4	4	4
Maskiner/inventarier	30	16	18	19
Fastigheter	63	56	78	70
Kontorsservice	14	16	15	16
Resor/utbildning/representation	18	12	14	10
Intonnation	4	5	3	4
Övriga förva 11 ni ngskost nader	8	6	6	8
Summa	756	647	662	582

Sedlar ocli mynt

Av totalkostnaden 247 mkr avser 103 mkr sedelkostnader (budget 57 mkr)
och 142 mkr myntkostnader (budget 180 mkr).

Kostnaden för sedlar överskred budgeten med ca 50 mkr. Detta beror dels
på att leveranser som budgeterats för 1989 kom att senareläggas och istället
belasta 1990, dels på kraftiga prishöjningar. Under 1990 köpte riksbanken
269 miljoner st. nya sedlar, vilket är 104 miljoner st. fler än budgeterat.

Kostnaderna för bruksmynt ligger 28 mkr under budget. Detta beror på att
planeringen ändrades att under 1990 framställa två års behov av bruksmynt.
Dessutom har priserna på metaller har varit ca 10 procent lägre än när bud-
geten utarbetades. I kostnaden för mynt ingår, förutom kostnaden för bruks-
mynt, framtagningen av 1990 års minnesmynt med anledning av Wasamu-
séets invigning, 50 000 silvermynt och 15 000 guldmynt. Under 1991 plane-
ras ingen utgivning av minnesmynt. För 1991 budgeteras kostnader för ut-
veckling av en ny, nickelfri 50-öring.

Under 1990 planerades en 10-öres kampanj, vilken dock inte genomför-
des. För 1991 har budgeterats för en ny kampanj och marknadens behov av
10-öringar kommer i första hand att mötas på detta sätt.

Utrikesrörelsen

Kostnader inom detta huvudkostnadsslag redovisades 1989 under ”Kontors-
service” respektive ”Övrigt”. Här ingår bland annat kostnader för kommuni-
kation samt depå- och kontoavgifter.

Personal

Personalkostnaden för 1990 uppgick till 221 mkr. I grundlön har 139 mkr ut-
betalats sedan avdrag gjorts med 7 mkr för ersättning från Riksförsäkrings-
verket, RFV, för arbetsgivarinträde. Retroaktiva höjningar avseende 1989
har belastat 1990 års resultat. Antalet årsarbetskrafter 1990 uppgick till 885
och planeras inför 1991 bli 955. Pensioner och sociala avgifter har kostat 71
mkr.

Under året har en utredning kartlagt frånvaron på riksbanken och ett pro-
jektarbete har påbörjats för att under 1991 ta fram ett handlingsprogram för
minskad frånvaro.

Vid beräkning av 1991 års personalkostnad har utgångspunkten varit den
personalstat som fastställts med korrigeringar för de tjänster som beräknats
vara vakanta delar av året samt nyinrättade tjänster.

I personalstaten för 1991 beräknas 75 nya tjänster inrättas samtidigt som
4 utgår. Den stora ökningen ligger främst inom betalningsmedelsavdel-
ningen där affärsverksamheten expanderar och kräver utökade resurser.

ADB

Utfallet för ADB-kostnaderna 1990 är 50 mkr, vilket är 9 mkr under budget.
En planerad utökning av den centrala processorkapaciteten genomfördes
inte under året. I stället kommer motsvarande utbyggnad av centraldatorn
att ske under 1991. Lagringskapaciteten utökas allteftersom nya system ut-
vecklas i IBM-miljön. Det ökade behovet av lagringskapacitet avser främst
BAS-systemet (betalningsbalansstatistik), TS-systemet (tidsserier och an-
nan ekonomisk information) samt RlX-systemet (bland annat clearing, in-
terbank och PmC:s likvidavräkning). Parallellt med de nya systemen an-
vänds Unisysutrustning för löpande produktion till och med 1992. En fort-
satt satsning på investeringar i persondatormiljön har skett även 1990.

Transport och säkerhet

Här redovisas kostnaderna för riksbankens fordon (både investering och
drift), köpta bevakningstjänster och vissa beredskapskostnader. Det bör
uppmärksammas att underhåll och nyinvesteringar av säkerhetsanlägg-
ningar redovisas bland fastighetskostnaderna. Under året har kostnaderna
för polisens eskorttjänster vid värdetransporter ökat kraftigt. En ytterligare
ökning kommer att ske under 1991 eftersom en ny sedelsorteringsmaskin,
riksbankens första höghastighetsmaskin, kommer att placeras i Örebro.

Maskiner! inventarier

Utfallet 1990 på 16 mkr ligger på 85 procent av budget beroende på att vissa
investeringsbehov har kunnat täckas med äldre maskiner eller renoveringar.

Under 10-kronorsedelns återstående livstid kommer en förenklad uppräk-
ning att tillämpas. Serviceavtal kommer att sägas upp för de maskiner som
för närvarande räknar 10-kronorssedlar och en anpassning av maskiner till
de nya valörerna 10-kronors mynt och 20-kronors sedel kommer att ske.

Redog.

1990/91:8

Fastigheter

1983 fastställde fullmäktige ett 10-årigt byggnadsprogram för riksbankens
fastigheter. Alla större om- och nybyggnader är klara. Under 1990 blev kon-
toret i Uppsala inflyttningsklart och i Västerås återstår endast slutfasen i om-
byggnaden. Projekteringen av en ny sedeldepå i Borås avbröts i december
1989 enligt fullmäktiges beslut. Nedlagda kostnader uppgick till 0,5 mkr
(budget 6 mkr).

Förutsättningarna för ett projekt om utbyte av säkerhetsanläggningen vid
huvudkontoret har ändrats. Lokalbehovet för sedel- och mynthantering i
Stockholmsregionen ska utredas med sikte på att undersöka möjligheterna
för och konsekvenserna av en flyttning av denna verksamhet till ett nytt kon-
tor. I avvaktan härpå behålls nuvarande säkerhetsanläggning vid huvudkon-
toret. En konsekvens härav är att budgeterade medel 1990 för en ny säker-
hetsanläggning, 20 mkr, inte använts.

I december 1988 fattade fullmäktige ett principbeslut om ett nytt kontor
för region Göteborg. Kostnaden för anskaffning av tomt kommer att belasta
1991.

Kontorsservice

Kostnader för kontorsservice (telefon, post, kontorsmaterial etc.) ligger på
samma nivå som för 1989.

Resor/ utbildning/ representation

Kostnaderna för utrikesresor och personalutveckling har ökat kraftigt under
de senaste åren (utfall 1988 7 mkr, 1989 10 mkr och 1990 12 mkr).

Information

Här ingår kostnader för riksbankens löpande publikationer (förvaltningsbe-
rättelse, årsbok, kvartalstidskrift och Kredit- och valutamarknaden), sär-
skilda informationsprojekt, annonsering, personaltidningen Bancoposten
m.m.

Under 1990 har en informationskampanj om falska sedlar genomförts.
Etapp ett har riktat sig till alla kategorier av kassapersonal och en etapp två,
som riktar sig till allmänheten, kan komma att genomföras under 1991. In-
formationsinsatser under 1991 kommer även att göras inför introduktionen
av nytt 10-kronorsmynt och ny 20-kronorssedel.

Övrigt

Under denna rubrik redovisas kostnader för konsulttjänster, vissa statistikle-
veranser, kassabrister m.m. Konsulter för ADB- och byggnadsverksamhet
ingår inte här utan redovisas under ADB- kostnader respektive olika bygg-
nadsprojekt.

Redog.

1990/91:8

Förslag till disposition av riksbankens resultat för
år 1990

Redog.

1990/91:8

I enlighet med de riktlinjer för disposition av riksbankens resultat, som fast-
ställts av fullmäktige och som redovisats i kommentarerna, föreslås följande
disposition:

Riksbankens resultat 1990 före bokslutsdispositioner är 11 945 mkr. För
perioden 1986-1990 är det genomsnittliga resultatet 8 806 mkr. 80 procent
härav avrundat till jämnt 100-tal mkr är 7 000 mkr, som föreslås överföras
till statsverket. Till dispositionsfonden föreslås överföras 881 mkr sedan re-
sterande del, 4 064 mkr, av årets resultat före bokslutsdispositioner avsatts
till resultatutjämningskonto.

Resultat före bokslutsdisposition		Inleverans till staten av riksbankens resultat
1985	(5 554 mkr)	5 661 mkr
1986	9 181 mkr	7 355 mkr
1987	5 870 mkr	6 111 mkr
1988	9 458 mkr	6 600 mkr
1989	7 574 mkr	6 000 mkr
1990	11 945 mkr (förslag)	7 000 mkr

Den avkastning på s.k. särskilda räkningar i riksbanken (se kommentarerna)
som ska tillfalla statsverket uppgick för år 1990 till 2 818 mkr. Detta belopp
har överförts till statsverket under januari månad 1991. Motsvarande belopp
föregående år var 2 921 mkr.

Om riksbankens förslag till disposition av resultatet bifalles, kommer såle-
des totalt 9 818 mkr (7 000 + 2 818) att överföras till statsverket under bud-
getåret 1990/91.

Bilaga 1 Redog.

1990/91:8

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne

Som ett led i celebrerandet av riksbankens 300-årsjubileum instiftade ban-
ken 1968 ett pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset skall
årligen utdelas såsom belöning till den eller de personer som inom ekono-
misk vetenskap utfört ett arbete av den framstående betydelse, som avses i
Alfred Nobels den 27 november 1895 upprättade testamente. Priset utdelas
av Kungliga Vetenskapsakademien enligt de grunder som gäller för utdelan-
det av de genom testamentet instiftade Nobelprisen och prisbeloppet över-
ensstämmer med det för dessa pris fastställda beloppet.

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne utdela-
des 1990 till professor Harry Markowitz, City University of New York, pro-
fessor Merton Miller, University of Chicago och professor William Sharpe,
Stanford University, för deras pionjärinsatser inom teorin för finansiell eko-
nomi.

Harry Markowitz belönades för att ha utvecklat den s.k. portföljvalsteorin
för förmögenhetsplacering. William Sharpe belönades för sina insatser inom
teorin för prisbildning för finansiella tillgångar, den s.k. ”Capital Asset
Pricing”-modellen (CAPM) och Merton Miller för sina grundläggande insat-
ser inom teorin för företagsfinansiering.

Priset har utdelats varje år från och med 1969 enligt följande:

1969 R Frisch och J Tinbergen

1970 P Samuelson

1971 S Kuznets

1972 J R Ificks och K J Arrow

1973 W Leontief

1974 G Myrdal och F A von Hayek

1975 L Kantorovich och T C Koopmans

1976 M Friedman

1977 B Ohlin och J Meade

1978 II A Simon

1979 T W Schultz och A Lewis

1980 L R Klein

1981 JTobin

1982 G Stigler

1983 G Debreu

1984 R Stone

1985 F Modigliani

1986 J M Buchanan

1987 R M Solow

1988 M Allais

1989 THaavelmo

1990 H Markowitz, M Miller och W Sharpe

Redog.

1990/91:8

SVERIGES RIKSBANK - ORGANISATIONSPLAN Fullmäktige

Gäller fr o m 1 januari 1991 ■■ > -j--------

gotab 97552, Stockholm 1991

Redogörelse 1990/91:8

Redogörelse till riksdagen

1990/91:8

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse förår 1990

Innehåll

Inledning

Kredit- och valutapolitiken

Valutaregleringen 1990

Kredit- och valutapolitiskt kalendarium 1990

Internationellt finansiellt samarbete

Bctalningsmedelsförsörj ningen

Förvaltningsåtgärder Redog.

Kommentarer till 1990 års bokslut

Förslag till disposition av riksbankens resultat förår 1990

Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till

Alfred Nobels minne

Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för
år 1990

Förslag till disposition av riksbankens resultat för
år 1990