Från två- till enkammar system • Teknisk-ekonomiskutredning av Kungl. byggnadsstyrelsen på uppdragav Riksdagens förvaltningskontor • Stockholm 1968 (Redogörelse 1968:rfk)

TECKENFÖRKLARING

• • • •

RIKSDAGENS HUS

Från två- till enkammar system • Teknisk-ekonomisk
utredning av Kungl. byggnadsstyrelsen på uppdrag
av Riksdagens förvaltningskontor • Stockholm 1968

] KAMMARE OCH KAMMARNÄRA LOKALER

8 2 Kammarens plenisal med läktare
8 3 Talmansrum

8 4 Kammarkansli

B 5 Statsrådsrum

8 17 Riksdagens förvaltningskontor (RFK):

RF K ledning: ordföranderum
RFK 1:a arbetsenheten: duplicering, budcentral
RFK 4:e arbetsenheten, riksdagstrycket
(exkl. förråd, bokbinderi, försäljning)

RFK 5: e arbetsenheten, upplysningstjänsten
8 19 Gemensamma ledamotsrum
(exkl. andaktsrum och vilrum)

Enskilda ledamotsrum
Delegationsrum

8 20 Kammarens konferensrum
8 22 Press, radio, TV
8 23 Restaurang och representationslokaler
B 24 Postanstalt, postfacksrum
8 25 Handbibliotek

□ LOKALER MED KRAV PÅ SAMBAND
MED KAMMARNÄRA LOKALER

8 6 Utrikesutskottet
B 7 Konstitutionsutskottet
8 8 Statsutskottet
8 9 Bevillningsutskottet
8 7 0 Bankoutskottet
B 11 Lagutskotten
8 12 Jordbruksutskottet
B 13 Allmänna beredningsutskottet
8 74 Särskilt utskott
8 75 Eventuellt revisionsutskott
B 16 För utskotten gemensamma rum
8 77 RFK 4: e arbetsenheten: försäljning
8 20 Övriga konferensrum, partilokaler och
lektionssalar
8 27 Partigrupperna

B 24 Reception, information och utställning, resebyrå

] PERIFERA LOKALER

8 17 Riksdagens förvaltningskontor (RFK):

RFK ledning (exkl. ordföranderum)

RFK 1: a arbetsenheten
(exkl. duplicering budcentral)

RFK 2: a arbetsenheten
RFK 3: e arbetsenheten
RFK 4:e arbetsenheten: förråd, bokbinderi
B 18 Vissa riksdagens organ
8 19 Andaktsrum, vilrum
8 24 Televäxel, motion, fritid, sjukrum
8 25 Riksdagsbiblioteket
8 26 Bostad

] ÖVRIGA LOKALER

Maskinanläggning: fläktrum, schakt,

undercentraler, elrum
Kapprum, toaletter, städrum
Parkering

] YTOR FÖR HORISONTAL KOMMUNIKATION
] YTOR FÖR VERTIKAL KOMMUNIKATION
] DISPONIBLA LOKALER

Riksdagens hus

Från två- till en kammarsystem

Teknisk-ekonomisk utredning utförd av
Kungl byggnadsstyrelsen på uppdrag
av riksdagens förvaltningskontor
Stockholm 1968

SVENSKA REPRODUKTIONS AB
STOCKHOLM 1968

Innehållsförteckning

Skrivelse till styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor ................

1 Inledning

.1 Utredningsuppdraget...........

.2 Utredningens organisation och bedrivande
.....................

2 Mål, metod, precisionsgrad

.1 Utredningen mål..............

.2 Metod och precisionsgrad ......

3 Riksdagens lokalkrav

.1 Lokalprogram för den nya enkammarriksdagen
.................

.2 Standardkrav och normer ......

.3 Blockschema av lokalgrupper och
samband samt organisationsmodell
.........................

.4 Riksdagens framtida lokalbehov . .

4 Yttre förutsättningar

.1 Riksdagens lokalisering med hänsyn
till yttre samband och beroenden
.........................

.2 Stadsplaneförhållanden mm ....
.3 Stadsbildsmässiga förutsättningar .

5 Alternativ 1, ombyggnad av nuvarande
riksdagshus

.1 Tidigare förslag ..............

.2 Yttre förutsättningar...........

.3 Val av underalternativ.........

.4 Beskrivning av underalternativ . .
.5 Bedömning ..................

6 Alternativ 2, nybyggnad på Helgeandsholmen .

1 Tidigare förslag...............

.2 Yttre förutsättningar...........

.3 Val av underalternativ.........

.4 Beskrivning av underalternativ . .
.5 Bedömning...................

7 Alternativ 3, nybyggnad på Nedre
Norrmalm

.1 Tidigare förslag............... 47

.2 Yttre förutsättningar........... 47

.3 Val av underalternativ......... 49

.4 Beskrivning av underalternativ . . 49

.5 Bedömning .................. 51

8 Slutbedömning och rekommendation .

1 Allmänt ..................... 55

.2 Funktionell jämförelse......... 56

.3 Ekonomisk jämförelse.......... 56

.4 Jämförelse av genomförandeplaner 56

.5 Stadsbildsjämförelse ........... 57

.6 Rekommendation ............. 58

9 Sammanfattning .............. 65

Bilagor

1 PM angående ombyggnad och
grundförstärkning av byggnader
för riksdag och riksbank på Flelgeandsholmen.

Sven Tyrén AB den 12.1.1968 .. 71

2 PM den 20.10.1967 beträffande inventering
och bedömning av vvsoch
elanläggningarna i riksdagsoch
riksbankshusen.

Kungl byggnadsstyrelsen. Utvecklingsbyrån
................... 74

3 Stockholms stads generalplanebe rednings

yttrande den 21.12.1967 77

.1 Stadsbyggnadsdirektörens skrivelse
till generalplaneberedningens leda -

möter den 19.12.1967 ......... 79

.2 PM angående riksdagshus på Nedre
Norrmalm, framlagt av generalplaneberedningens
expertutskott

den 29.11.1967 ............... 80

.3 Protokoll, fört vid generalplaneberedningens
sammanträde den 21.
12.1967, med tillhörande underbilagor
...................... 83

Till Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 10
mars 1967 hemställde styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor om byggnadsstyrelsens
medverkan vid en utredning om riksdagens
lokal- och byggnadsfrågor, vilka aktualiserats
inför den förestående författningsreformen
med övergång från två- till
enkammarsystem. Utredningen skulle i första
hand avse en teknisk-ekonomisk jämförelse
mellan följande tre alternativ:

Ombyggnad av nuvarande riksdagshus

Nybyggnad på Helgeandsholmen

Nybyggnad på Nedre Norrmalm

Utredningen skulle därjämte avse de
övergångsanordningar som erfordras för att
riksdagen skall fungera under den tid nuvarande
byggnad eventuellt ej står till förfogande.

Det har förutsatts att den begärda utredningen
skulle föreligga som underlag för
riksdagsbeslut under vårriksdagen 1968. Den
tid som därigenom stått till förfogande för

utredningen har med hänsyn till frågans betydelse
och svårighetsgrad varit kort.

Frågan om provisoriska lokaler har behandlats
inom utredningens ram. Det av
Stockholms stad framlagda förslaget om en
provisorisk förläggning av riksdagen till Sergels
torg har emellertid ännu inte gett sådant
material, att en jämförande bedömning
kunnat ske med byggnadsstyrelsens
förslag om en förläggning till kv. Garnisonen
på Östermalm. Styrelsen avser att redovisa
provisoriefrågan när erforderligt material
föreligger.

Byggnadsstyrelsen får härmed överlämna
sitt tryckta betänkande som getts titeln
”Riksdagens hus. Från två- till enkammarsystem”.

I ärendets handläggning har deltagit generaldirektören
Sixten Larsson, tekniske direktören
Olof Eriksson, planeringsdirektören
Åke Smith, byggnadsrådet Harry Törnquist
och arkitekten Nils Arne Rosén, föredragande.

Stockholm den 25 mars 1968

Sixten Larsson

I Nils Arne Rosén

1. INLEDNING

1.1 UTREDNINGSUPPDRAGET

I skrivelse den 10 mars 1967 begärde styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor efter
riksdagens bemyndigande byggnadsstyrelsens
medverkan vid en teknisk-ekonomisk
utredning gällande om- eller nybyggnad av
riksdagens hus m. m. Såsom riktlinjer för
utredningen skulle gälla vad förvaltningskontorets
styrelse föreslagit i skrivelse den
6 december 1966 till riksdagens bankoutskott
med de modifikationer som utskottet
angett i sitt av riksdagen godkända memorial
(BoU 1967: 4, Rskr 84).

I sin ovannämnda skrivelse till bankoutskottet
hänvisade förvaltningskontorets styrelse
inledningsvis till de diskussioner som
förevarit inom riksdagen angående dess lokalfrågor
vilka även föranlett motioner om
utredning angående uppkomna förslag till
lösning av en del akuta lokalproblem. I skrivelsen
hänvisades vidare till skrivelse från
grundlagberedningen angående en partiell
grundlagreform som antogs träda i kraft
den 1 januari 1971.

I frågan om riksdagens lokalisering anförde
förvaltningskontorets styrelse bl. a.

”Enligt styrelsens mening måste behovet av
nära kontakter mellan regering och riksdag i
en modern parlamentarism tillmätas avgörande
betydelse vid bedömningen av frågan om
förläggningen av riksdagens hus. Varje förslag
att flytta riksdagshuset från Helgeandsholmen
får ses mot bakgrunden av dels nu
existerande förhållanden, dels överblickbara
planer för framtiden.

Sedan det nuvarande riksdagshuset 1905 togs
i bruk, har trakten söder och norr om Helgeandsholmen
i allt större utsträckning tagits i

anspråk av Kungl. Maj:ts kansli. Ett nät av
dagliga kontakter har utvecklats mellan statsdepartementens
tjänstemän och riksdagens samt
mellan statsrådets ledamöter och departementstjänstemän,
som under tider då departementschefer
vistas i riksdagshuset beger sig dit för
föredragningar, närvaro vid uppvaktningar etc.
Ett upplösande av dessa praktiska förutsättningar
för både regerings- och riksdagsarbetets
bedrivande framstår numera närmast som en
omöjlighet.

Några planer föreligger ej på att flytta Kungl
Majits kansli från trakten kring Helgeandsholmen.
Tvärtom framstår Helgeandsholmen
med hänsyn till pågående planering för ett
inom Nedre Norrmalm utbyggt administrativt
centrum såsom den alltmera utpräglade centralplatsen,
med vilken förbindelserna ej blott
såsom tidigare från Staden mellan broarna
utan numera och i framtiden även från Nedre
Norrmalm bör underlättas.

En annan plats för riksdagens hus än Helgeandsholmen
skulle sannolikt medföra ett
mycket stort lokalbehov för alla regerings- och
andra organ, som för sitt arbete är beroende
av bekväma kommunikationer med riksdagen,
med åtföljande kraftiga byggnadsinvesteringar
utöver kostnaderna för ett nytt riksdagshus.
Härtill kommer att flyttningen av riksdagens
hus från denna trakt skulle betyda brytandet
av en långvarig tradition”.

Efter att ha refererat till tidigare diskussioner
och förslag till om- och tillbyggnad
samt nybyggnad av riksdagens hus på Helgeandsholmen
anförde styrelsen bl. a. följande.

”Förvaltningskontorets styrelse anser det vara
nödvändigt att ett slutligt ställningstagande

till frågan om nybyggnad respektive ombyggnad
för riksdagens räkning på Helgeandsholmen
föregås av en utredning som med utgångspunkt
i grundlagsberedningens premisser klarlägger
och möjliggör en jämförelse mellan den
disponibla ytan, kostnaderna och tidsåtgången
vid genomförande av nybyggnads- resp. ombyggnadsalternativet.

En sådan utredning bör ge en säker vägledning
för ett omdöme i huvudfrågan: Skall riksbyggnaderna
behållas eller ej?

Styrelsen vill understryka att den föreslagna
utredningen rörande nybyggnadsalternativet givetvis
inte skall avse någon detaljutformning
beträffande planlösningen eller den estetiska
utformningen av ett nytt riksdagshus. Utredningen
skall endast — — — utarbeta översiktsplaner
och tillhandahålla betryggande siffror,
så att en riktig jämförelse kan göras mellan
ombyggnads- och nybyggnadsalternativet.

En sådan utredning kommer dessutom att
vara ett led i utarbetandet av ett program för
en -tävling om en slutgiltig lösning av hela
problemkomplexet.

Oavsett om nybyggnads- eller ombyggnadsalternativet
blir det definitiva, måste övergångsvis
lokaler anskaffas för riksdagen under
den tid byggnadsarbetena pågår”.

Slutligen anförde förvaltningskontorets
styrelse:

”En teknisk-ekonomisk jämförande utredning
som här avses torde även om den bedrives
målmedvetet och skyndsamt kräva en tid av
inemot ett år. Den bör därför påbörjas snarast”.

Fullmäktige i riksbanken avgav den 26
januari 1967 till bankoutskottet yttrande
över förvaltningskontorets skrivelse. Fullmäktige
angav i sitt yttrande att vissa åtgärder
hade vidtagits för att förbereda en
eventuell förflyttning av riksbankens huvudkontor
från Helgeandsholmen till en
nybyggnad i kv Fyrmörsaren vid Brunkebergstorg
i syfte att bereda riksdagen ytterligare
utrymme på Helgeandsholmen. Tidpunkten
för en sådan förflyttning vore
emellertid oviss, något som en utredning an -

gående riksdagens lokalfråga hade att beakta.
Fullmäktige anförde att riksbankens
nuvarande läge ur många synpunkter var
fördelaktigt och betonade att det ej var ett
önskemål för riksbanken att flytta därifrån.

Bankoutskottet anförde i sitt memorial
nr 4 år 1967 följande.

”Riksdagens lokalfrågor har under de senaste
åren varit föremål för stor uppmärksamhet,
och riksdagen har fattat flera beslut syftande
till att bereda ökat utrymme såväl åt
dess förvaltnings- och serviceorganisation som
åt partikanslierna och de enskilda riksdagsledamöterna.
Nyligen har ett sextiotal rum i kvarteret
Rosenbad tagits i anspråk för utskottsoch
partigruppsändamål och såsom arbetsrum
för ledamöter. Genom att vissa delar av riksdagsbibliotekets
samlingar flyttas från riksdagshuset
frigörs lokaler som avses bli utnyttjade
till ledamotsrum. Ytterligare sådana kommer
att utvinnas genom iordningställande av vissa
utrymmen under riksdagshusets tak.

De åtgärder som här nämnts innebär dock
endast partiella förbättringar. Mera genomgripande
förändringar måste vidtagas för att på
längre sikt skapa tillfredsställande lokalförhållanden.
Detta gäller redan vid nuvarande organisation
av riksdagen. Planerna på en författningsreform,
omfattande bl. a. övergång till enkammarsystem,
gör det oundgängligt att verkställa
en fullständig översyn av lokalproblemen.

I ett remissyttrande hösten 1966 (BoU:s uti.
nr 47, bil. 6) meddelade styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor sin avsikt att ta initiativ
till en jämförande utredning av olika alternativ
för ombyggnad av det nuvarande riksdagshuset
och för byggande av ett nytt riksdagshus.
Syftet skulle vara att underlätta för
riksdagen att, sedan beslut fattats om en författningsreform,
snabbt ta ställning i byggnadsfrågan.
I sin nu förevarande skrivelse till
bankoutskottet föreslår förvaltningskontorets
styrelse att den skall få bemyndigande att föranstalta
om den tidigare aviserade utredningen.
Denna karakteriseras som en jämförande teknisk-ekonomisk
utredning av riksdagens lokalfrågor,
verkställd med hänsyn till eventuell
övergång till enkammarsystem och innefattande
viss programmering. I sin skrivelse redovisar
styrelsen de tilltänkta närmare riktlinjerna
för utredningen, vilken beräknas kunna bli
slutförd på ca ett år. Medelsbehovet för ända -

målet anges till 945 000 kronor, vilket belopp
föreslås ställas till förfogande i form av ett
särskilt reservationsanslag.

Utskottet finner det i likhet med förvaltningskontorets
styrelse angeläget, att en utredning
av här angivet slag kommer till stånd.
Utan en i tid genomförd inventering av lokalbehovet
och planering för att täcka det kommer
ett beslut om övergång till enkammarsystem
att medföra onödigt stora praktiska
svårigheter. Därtill kommer att hittills vidtagna
och projekterade åtgärder inte kan anses
tillräckliga för att fylla behovet av ytterligare
arbetsrum för riksdagens ledamöter och personal
samt partikanslierna. Utskottet vill således
föreslå att riksdagen ger förvaltningskontorets
styrelse det önskade bemyndigandet att
föranstalta om en utredning av riksdagens lokalfrågor
samt anvisar erforderliga medel för
ändamålet. Såsom riktlinjer för denna utredning
bör, med den modifikation som utskottet
anger i det följande, gälla vad styrelsen därvidlag
föreslagit.

Bland de förslag till uppförande av ett nytt
riksdagshus som under årens lopp framlagts
har åtskilliga avsett förläggning till annan
plats än Helgeandsholmen. Efter att ha redogjort
för vissa sådana projekt konstaterar förvaltningskontorets
styrelse att en placering
utanför Helgeandsholmen skulle medföra stora
nackdelar, eftersom den skulle i hög grad försämra
möjligheterna till fortsatt nära kontakt
mellan å ena sidan riksdagen, å andra sidan
regeringen och statsdepartementen. Med hänsyn
också till traditionens bud och till grundlagberedningens
tidsplan för författningsreformen
förordar styrelsen att utredningen skall
verkställas med utgångspunkt i att riksdagens
hus alltjämt skall vara förlagt till Helgeandsholmen.

Liksom styrelsen finner utskottet det ofrånkomligt
att riksdagens hus befinner sig i nära
anslutning till det område i Staden mellan
broarna och på Nedre Norrmalm där statsdepartementen
har sina lokaler. Även ett stort
antal andra myndigheter är förlagda till denna
del av huvudstaden, och områdets karaktär av
förvaltningscentrum torde bli ytterligare utpräglad
i samband med den pågående omdaningen
av Nedre Norrmalm. En förläggning av
riksdagens hus till en mera avlägsen plats torde
medföra svåröverskådliga och onödigt kostnadskrävande
konsekvenser.

Det nu sagda innebär dock inte, att inte
vissa alternativ till en fortsatt förläggning till

Helgeandsholmen skulle kunna övervägas. I
första hand tänker utskottet på Nedre Norrmalm,
vars slutliga planlösning ännu inte är
avgjord och som måhända skulle kunna erbjuda
ett läge för riksdagens hus som från praktisk
synpunkt icke vore underlägset det nuvarande.
Utskottet finner det därför rimligt, att
den planerade utredningen inte begränsas i så
hög grad som förvaltningskontorets styrelse
föreslagit utan även kommer att avse alternativ
till lokalisering av riksdagens hus utanför
Helgeandsholmen.

Utskottet avser givetvis icke, att alla dylika
alternativ som är teoretiskt tänkbara skall beaktas.
Åtskilliga av de förslag som förekommit
i debatten om ett nytt riksdagshus torde av
stadsplanemässiga, antikvariska, tekniska eller
ekonomiska skäl vara föga realistiska, och härtill
kommer den begränsade geografiska rörelsefrihet
som önskemålet om fortsatt nära anslutning
till statsdepartementen etc. medför.
Med hänsyn härtill räknar utskottet med att
den utvidgning av utredningens omfattning som
utskottet förordar inte i någon mera väsentlig
mån skall påverka tidsåtgången och kostnaderna
för utredningen. Utskottet begränsar sin
hemställan om medel för ändamålet till att avse
den av förvaltningskontorets styrelse angivna
summan. Därest medelsbehovet skulle
öka, torde frågan om ytterligare anslag få aktualiseras
senare.

Den planerade utredningen bör enligt förslaget
omfatta även utnyttjandet av riksbankens
nuvarande hus och tomt. Bankofullmäktige
redogör i sitt yttrande över förslaget för
hur frågan om en flyttning av riksbanken från
dess nuvarande byggnad aktualiserats och framhåller
att det från riksbankens sida inte föreligger
något önskemål att flytta från Helgeandsholmen.
Utskottet vill för sin del vitsorda
att det är riksdagens behov av utökade lokaler,
som föranlett att åtgärder under de senaste
åren vidtagits i syfte att få till stånd ett nytt
riksbankshus på Nedre Norrmalm. Därest riksdagen
även framgent skall vara förlagd till
Helgeandsholmen får det enligt utskottets mening
bedömas som osannolikt att riksbanken
kan kvarstanna i sin nuvarande fastighet. Utskottet
finner det därför ofrånkomligt att utredningen
får gälla utnyttjandet av Helgeandsholmen
i dess helhet. Såsom framgår av bankofullmäktiges
yttrande har fullmäktige inte i
och för sig något att invända mot att utredningsuppdraget
får denna omfattning. Med hänsyn
till att något slutgiltigt beslut ännu icke

fattats om utformningen av det område dit
riksbankens nya byggnad avsetts bli förlagd, är
det enligt utskottets uppfattning särskilt angeläget
att också den fortsatta utvecklingen av
riksbankens lokalfråga på detta sätt blir beaktad.

Med hänsyn till den grad av förutsättningslöshet
som avses prägla utredningsarbetet finner
utskottet inga ytterligare uttalanden från
riksdagens sida vara erforderliga i detta sammanhang.
När utredningens resultat föreligger
torde underlag finnas för den ingående debatt
om utformningen av riksdagens hus som otvivelaktigt
är motiverad med hänsyn till såväl
riksdagens funktion som stadsplanemässiga och
estetiska synpunkter.”

Riksdagen fattade den 23 februari 1967
beslut i överensstämmelse med vad utskottet
hemställt.

I sin ovan nämnda skrivelse till byggnadsstyrelsen
anförde förvaltningskontoret
följande.

”Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
har denna dag hos Kungl Maj:t hemställt om
medgivande för byggnadsstyrelsen att biträda
förvaltningskontoret vid utredningens genomförande.

Under förutsättning av bifall till sistnämnda

framställning får styrelsen härmed hemställa
om byggnadsstyrelsens medverkan vid utredningen.

Såsom riktlinjer för utredningen skall enligt
bankoutskottets av riksdagen godkända memorial
gälla vad förvaltningskontorets styrelse
föreslagit i sin vid memorialet fogade skrivelse
med de modifikationer som utskottet angett.

Styrelsen har beslutat att utredningen av
nybyggnadsalternativet i första hand skall avse
lokalisering av riksdagens hus till Helgeandsholmen
eller Nedre Norrmalm jämte de övergångsanordningar
som erfordras för att riksdagen
skall kunna fungera under den tid nuvarande
byggnad ev ej står till förfogande. I
samband med utredningen skall, såsom följer
av styrelsens vid bankoutskottets memorial fogade
skrivelse, även prövas ett i de likalydande
motionerna I: 42 och II: 76 år 1966, som bifogas,
framfört förslag att — genom i riksdagshusplanen
nedsänkta huskroppar eller på
annat sätt t ex genom flygelbyggnader — få

fram för riksdagsledamöternas behov erforderligt
antal arbetsrum samt parkeringsutrymmen
för deras bilar.

Utredningen skall avse utnyttjandet av Helgeandsholmen
i dess helhet, därest riksdagen
även framgent skall vara förlagd till Helgeandsholmen.

Med hänsyn till att slutgiltigt beslut ännu
ej föreligger om utformningen av det område
i kv Fyrmörsaren dit en nybyggnad för riksbanken
hittills avsetts bli förlagd är det angeläget
att den fortsatta utvecklingen av riksbankens
lokalfråga beaktas inom utredningens
ram.

Då utredningen aktualiserats främst med
hänsyn till de lokalfrågor som anmäler sig vid
en övergång till enkammarsystem, vilket av
grundlagberedningen preliminärt beräknats ske
den 1 januari 1971, kommer förvaltningskontoret
att utarbeta och till byggnadsstyrelsen
överlämna lokalprogram allteftersom grundlagsberedningen
tillhandahåller härför erforderligt
underlag.

I enlighet med styrelsens beslut kommer förvaltningskontoret
för att tagas under övervägande
vid utredningsarbetet att till byggnadsstyrelsen
överlämna vissa förslag m. m. (skrivelser,
promemorior, skisser, ritningar och beskrivningar)
beträffande riksdagens hus, vilka
under årens lopp inkommit till riksgäldskontoret
och förvaltningskontoret.

Frågan om formerna för de av utredningen
betingade kontakterna mellan förvaltningskontorets
styrelse och byggnadsstyrelsen och med
Stockholms stad, ordningen för anvisande av
medel som erfordras för utredningens bedrivande
samt andra med utredningen sammanhängande
frågor torde få närmare regleras senare.

Styrelsen förutsätter att arbetsprogram för
utredningen snarast underställes styrelsen för
godkännande.”

Ett preliminärt lokalprogram för riksdagens
och riksdagsbibliotekets framtida lokalbehov
efter övergång till enkammarsystem
samt ombyggnad eller nybyggnad av riksdagens
hus fastställdes av förvaltningskontorets
styrelse den 27 april 1967 och överlämnades
till byggnadsstyrelsen att ligga till
grund för utredningen. Förvaltningskontoret
har även i samråd med byggnadsstyrelsen
utarbetat ett lokalprogram för riksdä -

gens och riksdagsbibliotekets lokalbehov under
den övergångstid nuvarande lokaler
eventuellt ej står till förfogande.

1.2 UTREDNINGENS ORGANISATION
OCH BEDRIVANDE

Inom byggnadsstyrelsen har utredningen
handhafts av utredningsbyrån med arkitekten
Nils Arne Rosén som ansvarig projektledare.

För genomförande av det omfattande utredningsarbetet
har byggnadsstyrelsen i stor
utsträckning anlitat konsulter. Därjämte har
byggnadsstyrelsens olika fackavdelningar
var och en på sitt område deltagit i arbetet.

Det huvudsakliga utredningsarbetet har
utförts av Ahlgren, Olsson, Silow arkitektkontor
AB genom professor Sven Silow
med arkitekt Göran Streijffert som närmaste
medarbetare och, vad avser frågan om
nybyggnad på Helgeandsholmen, i samarbete
med arkitektfirman Carlbring och Englund
genom arkitekt Lars Englund.

Byggnadsstyrelsen har uppdragit åt professor
Sven Ivar Lind, som tidigare haft
riksgäldskontorets uppdrag att utreda ombyggnad
av nuvarande riksdagshus, att bearbeta
sin utredning med nu föreliggande
förutsättningar.

Professor Paul Hedqvist, som tidigare
framlagt förslag om nytt riksdagshus vid
Gustav Adolfs torg, har på byggnadsstyrelsens
uppdrag bearbetat sitt förslag.

Byggnadsteknisk konsult har varit Sven
Tyrén AB genom civilingenjör Sven Tyrén
och ingenjör Rudolf Thelander. Firman har
bl. a. utrett frågan om grundförstärkning av
riksdagens och riksbankens hus.

Konsult för värme, ventilation och sanitet
har varit Wahlings konstruktionsbyrå AB
genom civilingenjör Bertil Wahling.

Elteknisk konsult har varit Ängpanneföreningen
AB genom ingenjör Yngve Lindberg.

Trafikteknisk konsult har varit Vattenbyggnadsbyrån
AB genom civilingenjör
Gunnar Kullström.

Undersökning av grundförhållandena på
Helgeandsholmen har utförts av Orrje &
Co AB.

Byggledare AB genom civilingenjör Lennart
Rudin har anlitats för tidplanering och
kostnadsberäkningar.

Ledning och samordning av utredningsarbetet
har handhafts av en särskild arbetsgrupp
bestående av arkitekt Rosén, civilingenjör
Rudin och professor Silow.

Arbetsprogram för utredningen godkändes
av förvaltningskontorets styrelse den 16
maj 1967.

För utredningsarbetet har anlitats tillgängliga
tryckta källor angående bebyggelsen
på och kring Helgeandsholmen liksom opublicerade
rapporter från tekniska undersökningar
beträffande riksdagens hus och markförhållandena
på Helgeandsholmen.

Under utredningstiden har byggnadsstyrelsen
vid sammanträden med förvaltningskontorets
styrelse redovisat utredningsläget
och bl. a. erhållit godkännande av revideringar
av lokalprogrammet. Därjämte har
genom fortlöpande kontakter med förvaltningskontorets
ledning information erhållits
angående riksdagens organisation och
arbetsformer.

Med Stockholms stads tekniska experter
har under utredningsarbetet samråd skett,
varjämte stadens generalplaneberedning avgivit
yttrande över visst utredningsmaterial.

Parallellt med utredningen angående riksdagens
byggnadsfråga har inom byggnadsstyrelsen
pågått en utredning kallad ”Utbyggnadsplan
för Södra Klara”, avseende
ett flera kvarter omfattande nybyggnadsområde
på Nedre Norrmalm för statlig förvaltning.
Mellan de båda utredningarna har
utväxlats sådan information som varit av
värde för respektive utredning.

I skrivelser den 20 november 1967 och
den 8 januari 1968 till styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor har byggnadsstyrelsen
anmält frågan om projektering av
provisoriska lokaler för riksdagen i kv Garnisonen.

2. MÅL, METOD, PRECISIONSGRAD

2.1 UTREDNINGENS MÅL

Utredningsuppdraget förutsätter tre alternativa
lösningar av riksdagens byggnadsfråga.

Alt. 1 Ombyggnad av nuvarande riksdagshus Alt.

2 Nybyggnad på Helgeandsholmen
Alt. 3 Nybyggnad på Nedre Norrmalm

Ändamålet med utredningen har tolkats
så, att den skall beskriva, jämföra och värdera
de tre i uppdraget angivna alternativen
för lösandet av riksdagens byggnadsfråga
ur teknisk och ekonomisk synpunkt och på
grundval härav avge en rekommendation.

Med tekniska synpunkter har förståtts såväl
byggnadstekniska som funktionssynpunkter,
med ekonomiska synpunkter såväl
kostnads- som genomförandesynpunkter.
Utredningen har därför behandlat de tre
alternativen med avseende på deras egenskaper
beträffande

funktion

byggnadsteknik

kostnader

genomförande

De tre alternativen har emellertid inte
kunnat belysas ur dessa synpunkter utan
ett konkret underlag som med nödvändighet
innefattar antaganden eller värderingar
beträffande stadsbilden.

Byggnadsstyrelsen har därför valt att behandla
alternativen även med avseende på
deras konsekvenser beträffande
stadsbild

De speciella undersökningar utöver huvudfrågan
som ingått i utredningsuppdra -

get har kunnat behandlas inom ramen för
den sålunda angivna målsättningen. Detta
gäller såväl prövandet av förslag till underbyggnad
av riksdagshusplanen enligt motionerna
I: 42 och II: 76 år 1966, som speciell
undersökning beträffande el-uppvärmning
av riksdagens hus.

2.2 METOD OCH PRECISIONSGRAD

Den metod som valts för utredningen kan
i korthet beskrivas sålunda. Riksdagens lokalkrav
och de yttre förutsättningarna i var
och en av de tre alternativa situationerna
har utretts. Därefter har de tre situationernas
möjligheter att tillfredsställa kraven studerats
i ett antal skisser. Med utgångspunkt
från dessa har de tre alternativen värderats
och jämförts med avseende på de under 2.1
angivna egenskaperna. Arbetsförloppet har
varit följande.

2.21 Sammanställning av riksdagens lokalkrav a)

komplettering och revidering av det preliminära
lokalprogrammet till ett för utredningen
gällande lokalprogram

b) införandet av vissa standardkrav och
normer för enhetlig tillämpning av lokalprogrammet c)

utveckling av detta lokalprogram till
ett blockschema utvisande lokalgrupper och
samband och till en tredimensionell organisationsmodell d)

framskrivning av riksdagens kommande
lokalbehov

2.22 Sammanställning av yttre förutsättningar a)

yttre sambandsförhållanden

b) stadsplaneförutsättningar m. m.

c) stadsbildsmässiga förutsättningar

Dessa yttre styrande faktorer är i stort
sett givna. Med avseende på de stadsbildsmässiga
förutsättningarna har dock vissa
kompletteringar erfordrats. De är delvis gemensamma
för samtliga tre alternativ.

2.23 Tillämpning av program odi organisationsmodell
på de tre givna situationerna

För var och en av de alternativa situationerna
har ett antal skisser utarbetats. Dessa
underalternativ har valts så att de ger tydligast
möjliga skillnader ur de aspekter under
vilka alternativen skall bedömas. Härigenom
belyses de tre givna situationerna
på önskvärd bredd. Väljes endast ett alternativ
för varje situation finns stor risk för
att det inte är representativt. Underalternativen
får i detta sammanhang inte uppfattas
som förslag till riksdagshus. De utgör endast
utredningens bedömningsunderlag avsett
att belysa de tre huvudalternativen.

Det har krävts olika precisionsgrad för
utarbetande av detta underlag i de tre alternativen.
Anpassningen till de existerande
byggnaderna enligt alternativ 1 har krävt
ett relativt detaljerat studium. Bedömningsunderlaget
har därför utarbetats i skala
1: 100 och 1: 200. Alternativen 2 och 3 har
inte krävt samma precision även om beroendet
i alternativ 3 av de yttre villkoren på
Nedre Norrmalm krävt viss noggrannhet.
Bedömningsunderlaget har i båda dessa alternativ
utarbetats i skala 1: 400.

2.24 Värdering av alternativen

Vart och ett av underalternativen har granskats
och värderats med avseende på de under
2.1 angivna egenskaperna. Resultatet
har sedan summerats till en sammanfattande
bild av varje huvudalternativ.

2.241 Funktionsbedömning. Den funktionella
bedömningen har gjorts enligt en gra -

derad skala som framgår av tabell nr 1,
sid. 61 och med avseende på följande faktorer.

a) Utrymmenas utformning

varvid i första hand deras storlek med avseende
på yta och i förekommande fall andra
för respektive funktion väsentliga mått
samt dagsljusförhållanden och möjlighet till
fria utblickar granskats. Måttoleransen vid
granskning av enskilda utrymmen har varit
10%.

b) Inre samband

varvid speciell vikt lagts vid uppfyllandet
av sambandskrav av första ordningen ; dessa
har på grundval av mätningar bedömts
enligt en graderad skala. Beträffande övriga
samband inom och mellan lokalgrupper liar
överensstämmelse respektive avvikelse från
de uppställda kraven utan gradering invägts
i bedömningen.

c) Flexibilitet

varvid anläggningens möjlighet att anpassas
till framtida förändringar av funktionskrav
granskats.

d) Expansionsmöjligheter

varvid möjligheterna till samband med i
framtiden tillkommande lokaler bedömts.

e) Yttre samband

varvid i första hand möjligheterna till gott
samband mellan riksdag och statsdepartement
bedömts.

f) Yttre beroenden

varvid risken för störningar från ur riksdagens
synpunkt ovidkommande trafik m. m.
bedömts.

2.242 Byggnadsteknisk bedömning. Erforderliga
grundförstärkningsåtgärder, schaktningsarbeten
och därmed sammanhängande
arbeten har i huvudsak bedömts med ledning
av kända förhållanden såväl på Helgeandsholmen
som inom Nedre Norrmalm.
Kompletterande grundundersökningar har
dessutom gjorts på Helgeandsholmen.

Bedömning av den byggnadstekniska genomförbarheten
har baserats på preliminära
stomritningar i skala 1:200/1:400. En relativt
säker bedömning av respektive alternativs
byggnadstekniska genomförbarhet
har därigenom erhållits.

2.243 Bedömning av kostnader. Den teknisk-ekonomiska
utredningen skall enligt direktiven
klarlägga och möjliggöra en jämförelse
mellan den disponibla ytan, kostnaderna
och tidsåtgången vid genomförande av
nybyggnads- respektive ombyggnadsalternativet
(BoU:s memorial 1967: 4 s. 13).

För kostnadsbedömningen har tillämpats
de metoder som användes för kostnadsuppskattning
på grundval av byggnadsprogram
och de principer som anvisas i statskontorets
programbudgetutredning (SOU 1967:
11). Uppskattningarna har relaterats till de
i de olika underalternativen studerade totalprojekten,
varefter tillägg gjorts i de fall
programmet ej helt uppfyllts eller fördelning
skett mellan programyta och överyta
i de fall sådan förutsatts.

Följande kostnader har framräknats:

produktions(byggnads)kostnader för hus
och tomt

markanskaffningskostnader inkluderande
dels rena markkostnader dels övriga särskilda
kostnader

räntekostnader under tiden till inflyttning
årskostnader

Härjämte har finansieringsaspekten belysts
genom särredovisning av uppskattat
värde för riksdagshusets nuvarande tomt
och den del av kostnaderna som skall täckas
genom anslag samt redovisning av uppskattat
årligt medelsbehov under planerings-
och produktionstiden i anslutning till
upprättade tidplaner. Sistnämnda utgiftsfördelning
har även legat till grund för
uppskattningen av räntekostnaderna under
tiden fram till inflyttning.

T samtliga avseenden är uppskattningarna
relaterade till kostnadsnivån den 1 april
1967.

Metoden för uppskattning av produktionskostnaderna
kan sammanfattningsvis
beskrivas sålunda.

Kostnaderna för projektering, utredning,
administration m. m. har bedömts uppgå
till ca 20 % av uppskattade kostnader för
byggnad med viss variation med hänsyn till
alternativens egenskaper.

Kostnaderna för rivning, yttre arbeten
och därmed sammanhängande arbeten är
baserade på uppskattade mängder, som prissatts.

För bedömning av kostnaderna för grundförstärkningsarbeten
och därmed sammanhängande
arbeten har skissförslag upprättats.
Med dessa skisser som underlag har
preliminära mängder framräknats och prissatts.

För bedömning av kostnader för byggnads-
och installationsarbeten har ytor och
volymer mätts från arkitektritningar i skala
1: 200 eller 1: 400, varvid byggnadsstyrelsens
regler för yt- och volymberäkningar använts.
Sålunda framräknade totalytor har
åsatts en på erfarenhet baserad kostnad per
m2 varvid en genomgående hög standard
förutsatts. Kostnaderna för VVS- och elinstallationerna
har härjämte särskilt undersökts
för varje alternativ, varigenom en
kontroll av valda erfarenhetssiffror erhållits.

Den på utredningsmaterialet baserade
uppskattningen av byggnadskostnaderna bedöms
ha sådan tillförlitlighet att felmarginalen
kan sättas till ± 10 %.

Markanskaffningskostnaderna är av speciellt
intresse, särskilt för att erhålla en
rättvisande jämförelse mellan de alternativ
som innebär att riksdagshuset placeras på
Helgeandsholmen och de alternativ som
förutsätter en lokalisering till Nedre Norrmalm.
När det gäller redovisning av kostnader
är det enligt här förut angivna principer
klart att kostnaderna för [värdet av]
marken skall medtagas i kalkylen också i
de alternativ som avser Helgeandsholmen,
även om marken där redan äges av staten
och disponeras av riksdagen och dessa kostnader
ur finansieringssynpunkt sålunda kan
bedömas vara av mindre intresse. En jämförelse
bör vidare självfallet gälla marken
för enbart riksdagshus och hänsyn därför

ej tagas till om statsägd mark nu disponeras
för riksbanken eller annan statlig verksamhet.
Man får nämligen räkna med att i sistnämnda
fall annan mark måste anskaffas
på grund av de ändrade dispositionerna. Det
är därför i kostnadshänseende likgiltigt om
marken äges av staten eller ej.

Kostnaderna för markförvärv blir beroende
av vad som efter förhandlingar kan
avtalas eller av utslag vid expropriationsdomstol.
Byggnadsstyrelsen har med hänsyn
härtill valt att uppskatta jämförelsekostnader
grundade på principerna i expropriationslagen
och i huvudsak på av expropriationsdomstol
faställda markvärden för jämförbar
tomtmark samt på bedömda övriga
fastighetsvärden jämte evakuerings- och intrångsersättningar.
Samma principer har använts
beträffande Helgeandsholmen och
Nedre Norrmalm. Fördelningen vad avser
Helgeandsholmen mellan riksdags- och riksbankshusen
har baserats på relationen mellan
nuvarande byggnaders våningsytor.

Räntekostnaderna fram till inflyttningsdatum
har beräknats som en med ränta på
ränta till denna tidpunkt ackumulerad kostnad
efter räntesatsen 5,75 % (statens normalränta)
och med beaktande av tidpunkten
för kapitalinsatserna enligt investeringsplanen.

Vid årskostnadsberäkningen har med beaktande
av förhållandena i detta speciella
fall i princip följts förslagen till hyresberäkning
i statskontorets programbudgetutredning.
Styrelsen har således beräknat årskostnaden
på grundval av dels uppskattade
drifts- och underhållskostnader, dels kostnader
för kalkylmässig avskrivning och
ränta. Då i detta fall kostnaderna bör återspegla
genomsnittskostnad för en längre tid,
har i stället för den aktuella räntefoten för
statens långfristiga upplåning tillämpats statens
normalränta 5,75 %. Ränta har beräknats
även på markvärdet. Det belopp
som legat till grund för avskrivningarna har
varit totala produktionskostnaderna inklusive
ränta minskade med markvärdet. Avskrivningstiden
har med hänsyn till den
uppskattade funktionella och tekniska livs -

längden för ett nytt eller ombyggt riksdagshus
satts till 60 år. Annuitetsmetoden har
tillämpats.

Den ekonomiska jämförelsen mellan de
olika alternativen skall enligt byggnadsstyrelsens
mening främst baseras på årskostnaderna,
i vilka samtliga kostnadsfaktorer
är invägda.

2.244 Bedömning av genomförandet. Genomförandet
i de tre alternativen har bedömts
mot bakgrund av de olika situationerna.
De tidsmässiga konsekvenserna redovisas
i tidplaner. Dessa har uppdelats i
tre huvudskeden:

1. Skede för arkitekttävling samt därmed
sammanhängande utredningar och beslut,

2. projekteringsskede samt

3. produktionsskede

De två första skedena har brutits ned i
ett flertal delskeden med hänsyn till att karaktäristiska
skillnader mellan alternativen
här föreligger, medan däremot produktionsskedena
i huvudsak uppdelats i grundförstärkning
och därmed sammanhängande arbeten
samt byggande.

Nämnvärda tidsreserver har inte lagts in
i planerna, varför inträffande förseningar
med största sannolikhet inte kan inarbetas
i de följande skedena, utan medför försenad
inflyttning. Tidpunkter för riksdagens
beslutsfattande har angivits.

2.245 Stadsbildsbedömning. Bedömning av
stadsbilden har gjorts med avseende på dels
den grad av frihet beträffande stadsbilden
som de olika alternativen erbjuder, dels deras
förmåga att motsvara ett antal hypotetiska
önskemål beträffande stadsbilden.

Dessa önskemål redovisas och motiveras
i avsnitt 4.3, Stadsbildsmässiga förutsättningar.

2.25 Jämförelse mellan alternativen

Resultatet av bedömningarna har sammanfattats
för varje huvudalternativ. Dessa sam -

manfattningar är representativa för alternativens
egenskaper. Det är därför med utgångspunkt
från dem — inte från de konkreta
skisserna till underalternativ — som
jämförelsen mellan de tre givna alternativen
till lösandet av riksdagens byggnadsfrågor
är gjord.

Vid den jämförande värderingen av al -

ternativen har varje egenskap bedömts separat
och alternativen placerats i rangordning.

Därefter har försök gjorts till en sammanvägning
av de olika aspekterna. Vid
denna slutliga jämförelse har konsekvenserna
redovisats av olika viktning av bedömningssynpunkterna.

3. RIKSDAGENS LOKALKRAV

3.1 LOKALPROGRAM FÖR DEN NYA
ENKAMMARRIKSDAGEN

3.11 Sammanställning av programmerade
ytor

Efter kompletteringar och revideringar av
det preliminära lokalprogrammet omfattar
det följande lokalgrupper och ytor.

litt	lokalgrupp	antal rum	yta m2
B 2	Kammarens plenisal med läktare . . .		1 100
3	Talmansrum ....................	10	205
4	Kammarkansli ..................	40	490
5	Statsrådsrum ....................	28	805
6—	-16 Utskotten ........................	156	5 020
17	Förvaltningskontoret ..............	85	3 825
18	Vissa riksdagens organ ............	10	170
19	Enskilda och gemensamma ledamots-
	rum ............................	347	4 890
20	Konferensrum, partilokaler ........	19	950
21	Partigrupperna ..................	60	1 300
22	Press, radio, TV ................	29	315
23	Restaurang, representation ........		1 900
24	Reception, service, fritid ..........	23	905
25	Riksdagsbiblioteket ..............	30	3 175
26	Personalbostad ..................		80
27	Kapprum, wc, städrum............		780
	Programyta för riksdagshus ......	837	25 905
	Tekniska serviceytor ..............		4 200
	Programyta för parkering .........		7 500

2.12 Kommentarer till lokalprogrammet

2.121 B 2 Kammarens plenisal med läktare.
Ett antal former för plenisal och olika
uppställningar av ledamöternas bänkar har
prövats för att bedöma erforderlig yta för
plenisal med läktare. Bild 1 visar ett antal
varierande planer och bänkuppställningar
där ytorna i samtliga fall ligger mellan

1 000 och 1 100 m2. För att inget ställningstagande
till plantyp och bänkuppställning
skall vara inbyggt i programmet har ytan
satts till 1 100 m2.

Speciellt för alternativ 1 är dimensioneringen
av plenisalen av betydelse då den
befintliga byggnaden sätter gränser för vad
som är genomförbart.

3.122 B 19 Enskilda ledamotsrum. I det preliminära
lokalprogrammet förutsattes ursprungligen
att 300 av ledamöternas arbetsrum
skulle ha en yta av 15 m2 vardera.

Utgår man från att ledamotsrummen skall
möjliggöra arbete, vila, mottagning av delegationer
samt förvaring blir de lämpligaste
rumsmåtten 3,6X4,2 m (bild 2). Detta innebär
följande behov:

programyta 4 500 m2

dagsljusbelyst yta 4 500 m2

fasadlängd 1 080 m

Dessa rum utgör ca 20 % av programytan
och deras fasadlängd ca 40 %av den
totala fönsterfasadlängden och medför därmed
en avsevärd utbredning av byggnaden.

Minskas ledamotsrummen till 12 m2 och
kompletteras de med 20 delegationsrum å
20 m2 utan krav på dagsljus rymmande vardera
10 personer minskas behoven till följande: programyta

4 000 m2

dagsljusbelyst yta 3 600 m2

fasadlängd 810 m

Härvid beräknas ledamotsrummen ha en
bredd av 2,7 m (bild 2). De tillåter med
detta mått mottagande av 3—4 besökande.

Ersätts ledamotsrummen med kontorslandskap
kompletterade med 60 vilrum och
30 delegationsrum kan behoven minskas till
följande:

programyta 3 000 m2

dagsljusbelyst yta 2 000 m2

fasadlängd 200 m

Efter godkännande av förvaltningskontorets
styrelse har programmet reviderats i
enlighet med det först nämnda ändringsalternativet
innebärande en minskning av ledamotsrummen
från 15 till 12 m2 och ett
tillskott av 20 delegationsrum om vardera
20 m2.

3.123 Parkering. Biluppställningen förutsättes
förlagd till garage. Behovet av bilplatser
för ledamöter har beräknats efter studium
av nuvarande tilldelning av parkeringstillstånd.
Eftersom ingen begränsning i tilldel -

ningen av parkeringstillstånd för ledamöter
praktiserats, uttrycker deras antal det fulla
behovet. Behovet av bilplatser för anställda
har framräknats enligt samma norm som
tillämpas för kontor inom stadens centrala
delar, d. v. s. en bilplats per fyra anställda.
För besökande, åhörare, press och reserv
har särskilda beräkningar gjorts. Antalet bilplatser
blir följande:

ledamöter 140 bilplatser

tjänstemän 75

övriga 85

parkering totalt 300 bilplatser

parkering programyta 7 500 m2

3.124 Serviceytor. De för maskinanläggningar
erforderliga utrymmena har beräknats
med utgångspunkt från den standard
beträffande VVS- och el-funktioner som redovisas
i avsnitt 3.2. De omfattar 4 200 m2.

3.125 Övrigt. Vissa andra justeringar av
lokalkraven har anmälts under utredningens
gång eller kan bli aktuella senare. Det gäller
exempelvis kammarkansliets lokalbehov
som är beroende av den ännu ej fastställda
personalorganisationen för enkammarriksdagens
kammarkansli. Sådana justeringar
får beaktas under den fortsatta programbearbetning
som förutsättes ske.

3.2 STANDARDKRAV OCH NORMER

3.21 Allmänt

För att åstadkomma en enhetlig tillämpning
av programmet i samtliga studerade
fall i avseenden som berör ytor, volymer
och kostnader har följande standardkrav
och normer antagits. De har valts för att
motsvara vad som idag är högt ställda krav
och även rimligt täcka en allmän standardutveckling
under byggnadens livslängd.

3.22 Teknisk livslängd

Den tekniska livslängden är olika för olika
komponenter i byggnaden. Installationer
kan bedömas ha en livslängd av i genom -

snitt 20 år, medan stomkomplement har
approximativt den dubbla livslängden och
stommen betydligt mer. Med hänsyn härtill
och till de olika komponenternas andel i
byggnadskostnaden kan byggnadens totala
tekniska livslängd beräknas till ca 60 år.

3.23 Funktionell livslängd

En byggnads funktionella livslängd är beroende
på dess förmåga att motsvara eller
anpassas till förändring och utveckling av
de funktionella kraven. Dessa förändras dels
som följd av en allmän standardutveckling,
dels som följd av beslut om ändring eller
utvidgning av den verksamhet lokalerna
skall betjäna. Målsättningen för byggnadsutformningen
bör vara att nå en funktionell
livslängd som från början eller med rimliga
moderniseringsåtgärder motsvarar den tekniska
livslängden d. v. s. i detta fall 60 år.

De ändrade krav som blir en följd av
beslut om ändring eller utvidgning av verksamheten
kan inte i detalj förutses. I den
funktionella värderingen av de olika alternativen
har därför flexibiliteten, d. v. s. allmän
förmåga till anpassning av lokalutformningen,
beaktats.

3.24 Inre samband

Utöver vad programmet anger har följande
sambandskrav antagits.

a) För de kammarnära lokalernas samband
med plenisalen har följande standard
antagits.

I kammarplanet skall ligga:
talmansrum

kammarens konferensrum
kammarkansliet

riksdagstryckets inre distribution

I kammarplanet bör ligga:
statsrådsrum

upplysningstjänstens mottagning

handbibliotek

kammarens tambur

vissa gemensamma ledamotsrum (klubbrum,
justeringsrum, skrivmaskinsrum)

Övriga kammarnära lokaler (enskilda ledamotsrum
och delegationsrum, restaurang,

press, radio, TV) bör fördela sig på tre eller
fyra plan. Denna standard har antagits efter
studium av hur fördelningen av de kammarnära
lokalerna på ett eller flera plan påverkar
avståndet i tid mellan längst bort belägna
ledamotsrum och kammaren. Vid
övergång från fördelning på ett till fördelning
på två plan halveras tidsavståndet.
Från två till tre plan blir minskningen något
mindre. Skillnaden i tidsavstånd mellan fördelning
på tre och fördelning på fyra plan
är obetydlig, men fördelningen på tre plan
erbjuder större bekvämlighet genom att en
mindre del av avståndet behöver tillryggaläggas
i trappor. Vid en fördelning av de
kammarnära lokalerna på mer än fyra plan
har hissar bedömts vara nödvändiga och
därmed ökas tidsavståndet till minst samma
storlek som vid fördelningen på ett plan.

b) För parkering har som minimikrav
fastställts 200 bilplatser i garage direkt anslutet
till riksdagshuset. Siffran har satts
lägre än det framräknade bilplatsbehovet
för att inte parkeringen skall prioriteras
framför andra funktioner i programmet och
därigenom på ett oriktigt sätt verka styrande
på riksdagshusets lokalisering och utformning.
Det kan anses rimligt att delar
av parkeringen liksom andra delar av riksdagens
serviceorgan (se punkt c) förläggs
utanför det egentliga riksdagshuset.

c) Vissa lokaler har svagt behov av samband
med övriga. Det har bedömts att av
dessa följande kan förläggas utan interna
förbindelser med riksdagens övriga lokaler.

lokaler för	ljust	mörkt
utrymme	utrymme
Förvaltningskontoret ledning	75	65
1 :a enheten j 2:a enheten >	410	220
3:e enheten J 4:e enheten	500	900
gemensamt		200
	9 85	1 385
Riksdagsbiblioteket	875	2 200
Vissa riksdagens organ	65
	1 925 m2	3 585 m2

Summa programyta 5 510 m2

Vid expansion kan förutsättas att tillkommande
delar av partigruppers kanslier
kan behandlas som ovan förtecknade lokaler.
Beträffande expansion se vidare avsnitt
3.4.

3.25 Dagsljusbehov

För lokaler om vilka tveksamhet kan råda
beträffande dagsljusbehov har följande
standard antagits.

Konferenslokaler och delegationsrum kräver
med undantag för stora och lilla partilokalen
ej dagsljus.

Utskottens plenisalar skall ha direkt dagsljus.

Enskilda ledamotsrum skall ha direkt
dagsljus.

Restaurang och gemensamma ledamotsrum
(klubbrum etc.) kan ha differentierade
dagsljusförhållanden.

Programytor med resp. utan behov av
dagsljus fördelar sig sålunda.

Ytor som kräver dagsljus 18 440 m2

Ytor som inte kräver dagsljus 7 465 m2

Programyta exkl. parkering 25 905 m2

3.26 Rumsmått, våningshöjd och utnyttjandetal Enskilda

ledamotsrum skall ha en rumsbredd
av minst 2,7 m. För övriga kontorsrum
gäller byggnadsstyrelsens rekommendationer
för statlig förvaltning.

Våningshöjden, som starkt påverkar byggnadens
volym, har genomgående satts till
3,6 m. Det har bedömts att detta mått genomsnittligt
är tillräckligt för samtliga utrymmen
utom rum som överstiger 200 m2.
För dessa har ingen våningshöjd normerats.

Utnyttjandetalet är i princip ett uttryck
för en planlösnings effektivitet. I denna utredning
är variationer i utnyttjandetal intressanta
endast i den mån de är betingade
av de olika alternativens yttre förutsättningar.
Som normalnivå har ett utnyttjandetal
av 60 % antagits. Detta innebär med det

givna programmet en totalyta om 43 000 m2
exklusive parkering.

3.27 Byggnadstekiiisk standard

En hög standard förutsättes beträffande såväl
stomme som yttre och inre ytskikt samt
kompletteringsdelar.

3.28 WS-standard

För att ernå en god arbetsmiljö måste de
klimatfaktorer som inverkar på människans
välbefinnande kunna regleras. Därför erfordras
att till byggnaden förd uteluft i avseende
på temperatur, fuktighet och renhet
hålles inom lämpliga, för berörda lokalers
nyttjande och funktion anpassade gränsvärden.
Ventilationsanläggningen förutsättes
därför utrustad med anordningar för fullständig
luftbehandling d. v. s. rening, befuktning
och värmning respektive kylning
samt för olika lokaltyper anpassad regleringsteknisk
utrustning.

Fläktrum, apparatrum, schakt m. m. förutsättes
dimensionerade med sikte på hög
standard och med sådana ytor och volymer
att skötsel och service av installationerna
kan utföras på ett rationellt sätt.

3.29 El-standard

Den totalt installerade effekten har uppskattats
till 60 W/m2 totalyta och den uttagna
effekten har antigts bli 50 % av den installerade.
Detta innebär en medelbelysningsstyrka
av ca 500 lux.

För hissar har hastigheten antagits vara
1 m/s vid lyfthöjder över 12 m och 0,6 m/s
under 12 m.

För samtliga alternativ har förutsatts en
automatisk rikstelefonväxel bestående av
1 000 anknytningar.

Förutom i normal kontorsstandard ingående
teletekniska installationer krävs viss
för riksdagen och massmedia speciell utrustning.

Ställverk, centraler, schakt m. m. förutsättes
dimensionerade med sikte på hög
standard och med möjlighet till framtida
utökningar.

3.3 BLOCKSCHEMA AV LOKALGRUPPER
OCH SAMBAND SAMT ORGANISATIONSMODELL Behovet

av samband mellan lokaler och lokalgrupper
har graderats som:

1 starkt

2 mindre starkt

3 svagt eller obefintligt

Lokalgruppernas storlek och sambandsbehov
har åskådliggjorts i ett blockschema
(bild 3)

Plenisalens behov av samband har bedömts
som särskilt väsentligt för riksdagshusets
inre organisation. Därför har en uppdelning
i kammarnära lokaler, lokaler med
krav på samband med kammarnära lokaler
och perifera lokaler givits speciell tydlighet
i blockschemat. Denna uppdelning har även
tillämpats i redovisningen av utredningsskisserna.

Beträffande lokalgruppernas storlek kan
konstateras att den största är utskottslokalerna,
5 020 m2, och därnäst den lokalgrupp
som utgörs av enskilda ledamotsrum och
delegationsrum, tillsammans 4 180 m2.

Med summariskt angivande av lokalgrupper
och samband har blockschemat översatts
dels till en abstrakt organisationsmodell,
dels med tillämpning av programmet jämte
antagna standardkrav och normer till en
måttbestämd organisationsmodell, (bild 4).
Dessa har varit vägledande vid utarbetande
och bedömning av utredningsalternativen.

3.4 RIKSDAGENS FRAMTIDA LOKALBEHOV För

bedömning av riksdagens byggnadsfråga
är den framtida utvecklingen av dess lokalbehov
av stor betydelse. Att göra en förutsägelse
om detta som sträcker sig över en
längre tidsrymd är givetvis vanskligt. Å
andra sidan är det inte rimligt att betrakta
denna byggnadsfråga i ett alltför kort tidsperspektiv.
Det sätt på vilket den löses kommer
att för avsevärd tid bestämma riksdagens
arbetsförhållanden. Såsom framgår av
avsnitt 3.12 har en om- eller nybyggnads

såväl tekniska som funktionella livslängd bedömts
till cirka 60 år, d. v. s. tiden fram till
år 2040. Det har därför ansetts motiverat
att göra vissa antaganden om lokalsituationens
förändring under en längre period. Antagandena
bygger på en analys av riksdagens
lokal- och personalutveckling från år
1905 — d. v. s. tidpunkten dä det nuvarande
riksdagshuset togs i bruk —• till år 1967
och innebär en framskrivning av lokalutvecklingen
till år 2030. Vid analysen av den
hittillsvarande utvecklingen har hänsyn tagits
dels till vilka lokaler inom riksdagshuset
som under periodens början i realiteten disponerades
av riksdagen och dess organ, dels
till de lokaler utanför riksdagshuset som
tillkommit under periodens senare del. Vidare
har korrigeringar gjorts såväl med hänsyn
till överstandard beträffande utrymmen
för vissa funktioner under periodens början
som till understandard i dagens situation.
Riksdagens nuvarande lokalbestånd ger
nämligen inte en rättvisande bild av det aktuella
behovet. En påfallande ”förslumning”
har efterhand inträtt. En riktigare
bild erhålles om ytorna på grundval av personalbeståndet
omräknas till den standard
som tillämpats i det preliminära lokalprogrammet.

Utrymmena har i diagrammet på bild 5
fördelats på tre huvudgrupper.

1 Lokaler för av författningen bundna
funktioner (plenisal med läktare och utskottens
sessionssalar; till denna grupp har
även förts de enskilda ledamotsrummen).

2. Lokaler för övriga politiska funktioner
(gemensamma ledamotsrum, rum för
talmän, statsråd, ordförande i utskott och
partigrupper, förtroenderåd, restaurang etc.).

3. Lokaler för förvaltnings- och kanslifunktioner
(kammar- och utskottskanslier,
förvaltningskontor, partikanslier, bibliotek
m. m.).

Den förstnämnda gruppen är i stort sett
konstant. De andra grupperna visar däremot
en tydlig tillväxt.

Fram till 1967 ökade lokalbehovet från
10 200 m2 till 19 500 m2, motsvarande en år -

lig tillväxt av 1,5% räknat på utgångssiffran.
Den verkliga lokaltillgången 1967 var
dock endast 13 800 m2.

Det aktuella lokalprogrammet om cirka
26 000 m2 innehåller en utrymmesreserv på
17%. Förutsättes samma procentuella tillväxt
som hittills, räknat på det nya programmet,
skulle detta vara tillräckligt fram
till omkring 1985. Detta skulle kunna innebära
att en inte obetydlig del av utrymmesreserven
kommer att förbrukas genom behovsutveckling
fram till den tidpunkt om
ca 10 år då riksdagens nya lokaler kan tagas
i bruk. Efter 1985 sker med de gjorda
antagandena en ökning av lokalbehovet
med totalt 60 % fram till prognostidens
slut. Det har antagits att behovet för de
författningsmässigt bundna lokalerna jämte
ledamöternas arbets- och delegationsrum
är konstant. Eventuellt tillkommande behov
för ledamöters sekreterare etc. innefattas i
den förutsedda ökningen av lokaler för
kansli- och förvaltningsändamål. Inom denna
grupp kan man förvänta sig en särskilt
snabb ökning av lokalbehovet för partigruppskanslierna
och upplysningstjänsten.
Liksom under tiden fram till 1967 kommer
lokalbehovet i framtiden förmodligen att
utvecklas språngvis och inte med den jämna
takt som diagrammet anger.

Det ligger i sakens natur att en framskrivning
av riksdagens loklbehov för så
lång tid och med den enkla metod som
här tillämpats måste vara osäker. Detta gäller
framförallt för tidsperiodens senare del
som dessutom, oavsett graden av säkerhet,
måste tillmätas mindre vikt vid nu aktuella
ställningstaganden. Å andra sidan kan det
inte bortses ifrån att expansionsbehov kan
komma att uppträda redan under det första
årtiondet efter inflyttning i nya lokaler.
Framskrivningen innebär en genomsnittlig
tillväxttakt av 1,5 % per år. Som jämförelse
kan nämnas att byggnadsstyrelsen vid
kortsiktiga prognoser för statsförvaltningens
lokalbehov räknar med en tillväxttakt
av 4 % per år.

Godtar man möjligheten att riksdagens
lokalbehov kan komma att utvecklas så

som här beskrivits, inställer sig frågan hur
situationen organisatoriskt och byggnadsmässigt
skall kunna bemästras i framtiden.
En mycket stor ökning av lokalbehovet kan
inte uteslutas. Rationaliseringar av de icke
författningsmässigt bundna verksamheterna
kommer därför sannolikt att bli aktuella
för att bromsa utvecklingen av personal och
lokalbehov.

Det kan vidare visa sig önskvärt att i
framtiden så många som möjligt av riksdagens
serviceorgan arbetar enligt ett terminalsystem.
Därvid skulle deras lokalkrävande
delar förläggas utanför själva riksdagshuset
medan den direkta kontakten med
riksdagsarbetet skulle uppehållas via terminaler
i detta. Den teletekniska utvecklingen
talar för att sådana arbetsformer i framtiden
kan bli aktuella. Riksdagsbiblioteket
och delar av förvaltningskontoret bedöms,
på sätt som visas i avsnitt 3.24, redan nu
kunna fungera på ett sådant sätt.

Det är därför möjligt att framdeles tillkommande
lokalbehov utan större olägenhet
helt eller delvis kan tillgodoses i byggnader
utanför riksdagshuset och med relativt
stor frihet beträffande deras lokalisering,
men det kan heller inte uteslutas att
de tillkommande lokalerna bör ha internt
samband med riksdagshuset. Det måste därför
bedömas som väsentligt för de olika alternativens
funktionsduglighet att sådana
expansionsmöjligheter finns som erbjuder
goda interna samband med riksdagshuset.

Vid en framtida tillväxt av lokalbehovet
får förutsättas att en utflyttning i första
hand sker av vissa serviceorgan med svaga
krav på samband varigenom riksdagens
centrala funktioner ges möjlighet att expandera
inom byggnaden. Detta understryker
betydelsen av att hela det nu aktuella lokalbehovet
tillgodoses i en och samma anläggning.

Oberoende av formerna för lokaltillväxt
och organisatoriska förändringar kommer
dessa att medföra nya funktionella krav på
riksdagshuset. Dess flexibilitet måste därför
tillmätas stor vikt vid bedömningen av alternativen.

4. YTTRE FÖRUTSÄTTNINGAR

4.1 RIKSDAGENS LOKALISERING
MED HÄNSYN TILL YTTRE SAMBAND
OCH BEROENDEN

Riksdagens behov av yttre samband avviker
i stort sett inte från de för central statlig
förvaltning normala. Endast i tre avseenden
är de speciella. Det gäller de utpräglade
behoven av:

samband med leverantörer av riksdagens
tryck

samband med massmedia
samband med statsdepartementen
Det förstnämnda sambandet är svårt att
effektivt upprätthålla inom alla delar av
staden där trafikstockningar kan uppstå.
Båda de aktuella lokaliseringsalternativen
innebär svårigheter. Endast genom att förlägga
tryckeri och bokbinderi inom riksdagshuset
eller med intern förbindelse,
exempelvis via kulvert till detta, kan full
garanti för effektivt samband ges. Möjligheterna
härtill är större på Nedre Norrmalm
än på Helgeandsholmen. Tillförseln
av riksdagstryck uppgår till ca 4 ton per dag
under sessionstid.

Det andra speciella sambandsbehovet —
med massmedia — kan tillfredsställas genom
sådana installationer och utrymmen i
riksdagshuset att material för respektive media
kan förmedlas oberoende av riksdagshusets
läge.

Det tredje sambandsbehovet — med
statsdepartementen — betonas starkt i såväl
riksdagens förvaltningskontors skrivelse
till bankoutskottet av den 6 december 1966
som i bankoutskottets memorial nr 4 år
1967. Det har uppenbart betydelse för riksdagens
lokalisering.

I skriften ”Huvudstad”, utgiven 1964, uppdrog
byggnadsstyrelsen riktlinjerna för lokalisering
av statlig förvaltning i Stockholm.
Planeringen för att tillgodose lokalbehovet
för den regionala och centrala statsförvaltningen
inklusive statsdepartementen har därefter
fortsatt och lokalförsörjningsplan jämte
utbyggnadsplaner för bl. a. förvaltningsområdet
inom Nedre Norrmalm, kanslihuskvarteren
och Riddarholmen kan inom kort
redovisas. De väsentligaste av de förslag
som byggnadsstyrelsen därvid avser att
framlägga har under hand presenterats för
finansdepartementet. Planeringen inom Nedre
Norrmalm utgår från de förutsättningar
som fanns innan riksdagshusutredningen
påbörjades. Konsekvenserna för denna planering
av ett förläggande av riksdagshuset
till Nedre Norrmalm redovisas i avsnitt
7.55.

Med stöd av dessa utredningar kan man
förutse att riksdagens och statsdepartmentens
lokaler samt, i mån av utrymme, viss
regeringsnära förvaltning för överblickbar
tid kommer att ligga inom ett område som i
norr begränsas av Herkulesgatan, i söder
av en mera vagt fixerad linje i Staden mellan
broarna, i väster av Tegelbacken och
i öster av Regeringsgatan eller Västra Trädgårdsgatan.

Med denna geografiska begränsning är
enda alternativet till riksdagens kvarliggande
på Helgeandsholmen en placering inom
Nedre Norrmalm. Andra permanenta lägen
måste enligt byggnadsstyrelsens uppfattning
medföra en total omlokalisering av
såväl riksdag som regering, ett alternativ
som byggnadsstyrelsen förutsätter ligga
utanför utredningens ram att pröva.

På grund av statsdepartementens successiva
tillväxt och önskemålet att häva den
nuvarande lokalsplittringen på ömse sidor
om Norrström samt svårigheter knutna till
ytterligare expansion i Staden mellan broarna
räknar byggnadsstyrelsen med en omlokalisering
av statsdepartementen till Nedre
Norrmalm. Här förutsättes att denna
omlokalisering genomföres under närmaste
tjugoårsperiod.

En studie har gjorts med riksdagshuset
placerat på Helgeandsholmen respektive på
Nedre Norrmalm med avseende på dess
samband med statdepartementen (Bild 6,
vari av tekniska skäl även vissa privatägda
fastigheter givits samma markering som de
statsägda). Studien, som baserats på de antaganden
som gjorts beträffande riksdagens
och statsdepartementen framtida lokalbehov
i avsnitt 3.4, avser tre möjliga utvecklingsstadier.
Förhållandena sådana de framskrivits
är självfallet hypotetiska. Studien förutsätter att,

om riksdagen kvarligger, det i utredningen
aktuella lokalprogrammet för riksdagen,
men ej någon expansion, kan realiseras
på Helgeandsholmen;

att, om riksdagen förflyttas till Nedre
Norrmalm, Helgeandsholmen disponeras av
riksbanken eller av annan förvaltning till ett
utnyttjande motsvarande riksbankens aktuella
nybyggnadsprogram;

att statsdepartementen flyttar till Nedre
Norrmalm;

att riksdagen, om den förläggs till Helgeandsholmen,
expanderar söderut;

att riksdagen, om den förläggs till Nedre
Norrmalm, expanderar i angränsande kvarter.

Kvarligger riksdagen på Helgeandsholmen
och expanderar söderut blir möjligheterna
till samband mellan riksdag och statsdepartement
goda och mellan statsdepartementen
inbördes mycket goda i samtliga utvecklingsstadier.
Lokaler för departementens behov
kan tillgodoses successivt på Nedre
Norrmalm.

Förflyttas riksdagen till Nedre Norrmalm
och expanderar i angränsande kvarter blir
möjligheterna till samband mellan riksdag
och statsdepartement och mellan statsdepartementen
inbördes mycket goda i de två
första utvecklingsstadierna. Under det tredje
får en mindre del av departementen, i det
fall viss återflyttning sker till Gamla stan,
mindre god relation till såväl riksdagen som
övriga departement. En eventuell utvidgning
av statsdepartementen i denna avlägsna
framtid exempelvis till Helgeandsholmen
eller utanför det definierade området, exempelvis
intill Västra Trädgårdsgatan, är dock
lika trolig och ger goda respektive mycket
goda sambandsmöjligheter. Lokalbehovet på
Nedre Norrmalm för riksdag och departement
utvecklas med stor styrka redan i
första utvecklingsstadiet.

Den totala kapaciteten med avseende på
antalet arbetsplatser inom området är approximativt
densamma vare sig riksdagen
kvarligger på Helgeandsholmen eller förlägges
till Nedre Norrmalm. I det förra fallet
förutsättes nämligen att stor del av bebyggelsen
öster om Malmtorgsgatan bibehålies.
Den har relativt lågt utnyttjandetal. I det
senare fallet förutsättes att huvuddelen av
denna bebyggelse måste ersättas. Nybyggnaderna
medför effektivare utnyttjande varigenom
den minskade byggnadsvolymen på
Helgeandsholmen kompenseras.

4.2 STADSPLANEFÖRHÅLLANDEN
M. M.

4.21 Stadsplaner, saneringsplancr

För Helgeandsholmen gäller ej någon fastställd
stadsplan.

För angränsande delar av Staden mellan
broarna, d. v. s. slottsområdet och kanslihuskvarteren,
gällande planer förutsätter, i
den mån sådana finns, inga förändringar i
nuvarande bebyggelse.

För Nedre Norrmalm har sedan början
av 1930-talet pågått ett stadsplanearbete syftande
till en sanering av bebyggelsen och

en trafikmässig standardhöjning som resulterade
i 1962 års cityplan. I januari innevarande
år har en omarbetad principplan
för cityområdet, City 67, antagits av stadsfullmäktige
att ligga till grund för detaljplanearbetet.

Cityplanen innebär att Norrmalms fasad
mot strömmen lämnas orörd vilket bl. a. beror
på att viss bebyggelse betraktas som alltför
värdefull för att ersättning skulle vara
önskvärd eller möjlig. För området omkring
Strömmen anvisar planen inga förändringar.
Underlag för sådana har också
saknats under den långa period planeringen
på Norrmalm pågått. Området har därför
mer eller mindre betraktats som givet till utformning
och innehåll.

Cityplanen jämte utbyggnadsplanen för
det statliga förvaltningsområdet innebär att
följande kvarter på Nedre Norrmalm helt
eller delvis kommer att rivas och förnyas
före år 1980 (bild 9).

Kv Pompe — skall ge plats för utökning
av Tegelbackens trafikapparat
Kv Björnen (utom Adelcrantzska palatset)
— statlig förvaltning
Kv Loen — statlig förvaltning
Kv Tigern — statlig förvaltning
Kv Brunkhalsen — statlig förvaltning
Kv Brunkhuvudet — statlig förvaltning
Kv Johannes Större — statlig förvaltning
Kv S:t Per och Torviggen — parkeringshus
Kv Jakob Mindre — fastigheter mot Jakobsgatan
rivs för gatubreddning
Kv Jakob Större —• fastigheter mot Jakobsgatan
och Regeringsgatan rivs för gatubreddning
och tunnelbaneuppgång.

De enda kvarter inom området mellan
Herkulesgatan och Fredsgatan som har antagits
kvarstå helt oförändrade är kv Vinstocken,
kv Uttern (Konstakademien) samt
kv Röda Bodarna vid Tegelbacken. I kv
Jakob Mindre förutses den värdefulla bebyggelsen
utefter Fredsgatan kvarstå. Bebyggelsen
i kvarteren mellan Fredsgatan
och Strömgatan är genomgående av högt
kulturhistoriskt värde och antages bevarad.

Genomförandet av stadens planer är delvis
relativt långt framskridet. Konsekvenserna
härav redovisas närmare i kap 7.

4.22 Ägoförhållanden

Helgeandsholmen äges av riksdagen med
undantag för Strömparterren och Norrbro,
som äges av staden.

Inom den här aktuella delen av Nedre
Norrmalm äger kronan hela kv Röda Bodarna,
Björnen, Tigern och Vinstocken samt
delar av kv Rosenbad, Lejonet, Loen och
Brunkhuvudet. Förhandlingar pågår om förvärv
av kv Brunkhalsen och Johannes Större
samt återstående delar av kv Loen och
Brunkhuvudet (bild 6).

Kv Uttern äges av Konstakademien men
kronan har dispositionsrätten enligt särskilt
avtal.

4.23 Trafikförhållanden

Enligt cityplanen och gällande trafikledsplaner
skall den breddade Jakobsgatan tillsammans
med Fredsgatan utgöra ett enkelriktat
gatupar för den öst-västliga trafiken
i cityområdets södra del. Trafikmängden i
gatorna blir ansenlig. Malmtorgsgatan och
Regeringsgatan skall vara enkelriktade och
förmedla den nord-sydliga trafiken mellan
cityområdet och Skeppsbron, vilket innebär
att en betydande fordonstrafik kommer att
gå fram över Norrbro. Även över Riksbron
förutsättes fordonstrafiken bibehållen
men bli av mindre omfattning, liksom trafiken
från Myntgatan till Norrbro.
Strömgatan, Västerlånggatan och Drottninggatan
norr om Fredsgatan antages bli
gånggator. Riksgatan får särskild betydelse
som förbindelse mellan dessa gångstråk och
bör erbjuda visst klimatskydd för de gående.
Jakobsgatan jämte Karduansmakargatan
beräknas ingå i ett gångsystem från Tegelbacken
till en blivande tunnelbanestation vid
Regeringsgatan, till vilken även planeras ett
gångstråk från Hamngatan genom kv Åskslaget
och Trollhättan (bild 6).

Området beräknas bli väl försörjt med
kollektiv trafik, dels genom ett flertal busslinjer
som angör Tegelbacken, dels genom
en ny tunnelbanelinje från Järvafältet med
station under Kungsträdgården och uppgång
i bl. a. kv Jakob Större.

4.24 Energiförsörjning

Byggnadens värmeförsörjning kan ordnas
på olika sätt — antingen genom egen oljeeldad
panncentral eller genom abonnemang
från stadens verk på gas, fjärrvärme eller
el. Val av primärenergi är i viss mån beroende
av de teknisk-ekonomiska förutsättningar
som råder vid byggnadens projektering.

Oljeeldad central bör, för att undvika
luftnedsmutsning, endast ifrågakomma om
gasvärme, fjärrvärme eller elvärme ej skulle
bli möjlig.

Stockholms Gasverk kan från befintlig
högtrycksledning i Norrbro år 1971 leverera
erforderlig gasmängd för uppvärmningsändamål.
En gaseldad panncentral arbetar
med en hög jämn verkningsgrad varvid en
fullständig och relativt sotfri förbränning
erhålles varför man i stort kan bortse från
problemet med luftföroreningar. Detta alternativ
är dock ekonomiskt ogynnsammare
än fjärrvärme. Av speciella skäl avser
man dock att uppvärma Gamla stan medelst
gas.

För närvarande pågår utbyggnad i Stockholms
Elverks regi av ett distributionsnät
som skall förse Nedre Norrmalm med fjärrvärme.
Det blir möjligt att erhålla fjärrvärmeleverans
i början av 70-talet och detta
alternativ utgör det mest praktiska och sam'';digt
det mest ekonomiska. Lämpligheten
av en samordning i ett större statligt abonnemang
bör övervägas.

Ett elvärmealternativ innebär bl. a. att
luftbehandlings- och uppvärmningssystem i
högre grad måste påverka byggnadens utformning
om godtagbara driftskostnader
skall kunna uppnås. En sådan påverkan är
svår att värdera utan detaljstudier. Kostnaderna
blir sannolikt högre för elvärme än
för fjärrvärme utan att dock erbjuda påtagliga
fördelar.

Mot denna bakgrund har vid dimensionering
och kostnadsbedömning av utredningsalternativen
förutsatts en lösning av byggnadens
värmeförsörjning med fjärrvärme.

Försörjningen med elkraft sker från
Stockholms Elverk vid spänningen 10 kV.

Om byggnaden förlägges inom det statliga
förvaltningsområdet på Nedre Norrmalm
kan samordning eventuellt ske genom ett
större kollektivt abonnemang för hela området.
Reservkraft för t. ex. voteringsanläggningen
förutsättes erhållen från dieselaggregat.

4.21 Byggnad steknisk begränsning

Byggande under grundvattennivån innebär
tekniska svårigheter och höga kostnader.
Sådant byggande förutsättes därför komma
ifråga endast i undantagsfall.

4.3 STADSBILDSMÄSSIGA
FÖRUTSÄTTNINGAR

4.31 Allmänt

De stadsbildsmässiga förutsättningarna inom
det för utredningen aktuella området bestäms
dels av slottet och angränsande bebyggelse
inom Staden mellan broarna, dels
av existerande och planerade förhållanden
beträffande bebyggelsen utmed Norrström
och kring Gustav Adolfs torg på Nedre
Norrmalm. Beträffande bebyggelsen söder
om Helgeandsholmen kan förhållandena betraktas
som givna. Detsamma gäller bebyggelsen
i kvarteren mellan Norrström och
Fredsgatan. De förändringar som kan ske
norr om denna bestäms av stadens nu eller
i framtiden gällande planer. City 67 innebär
att bebyggelsen i sina huvuddrag bibehåller
nuvarande struktur. Gatubreddningar
och förnyelse av byggnadsbeståndet i kvartersstora
block innebär dock ändringar ifråga
om skala och utnyttjande. För Helgeandsholmen
finnes utöver vad som ovan
anförts beträffande trafik m.m. ingen plan
eller på annat sätt formulerad yttre förutsättning
som vid om- eller nybyggnad reglerar
bebyggelsen.

Begränsningar i Helgeandsholmens utnyttjande
torde sålunda väsentligen vara beroende
av hänsyn till stadsbilden. Byggnadsstyrelsen
har därför funnit det befogat att
närmare behandla frågan om Helgeandsholmens
roll i stadsbilden. Härvid har inledningsvis
uppmärksamhet ägnats åt vissa äld -

re förslag till Helgeandsholmens ordnande
med avsikt att i korthet belysa tidigare värderingar
och gestaltningsprinciper.

4.32 Äldre projekt

Gemensamt för de meningar och förslag
rörande Helgeandsholmens gestaltning som
framlagts efter återupptäckten år 1774 av
Nicodemus Tessin d.y:s stora slottsomgivningsprojekt
gäller, att de, oavsett olika förutsättningar
i övrigt, har framställts med
detta projekt och det fullbordade slottet såsom
referenser.

Tessins projekt från 1713 (bild 8) innebar
att hela det centrala strömlandskapet skulle
omskapas till en sammanhängande kungastad,
för ögat och för tanken behärskat av
det nya slott som stod under byggnad.

En bärande tanke i det stora slottssystemet
är den huvudaxel som bildas av slottsbron
— Norrbro — mellan slottet och den
kungliga gravkyrkan i fonden av Gustav
Adolfs torg.

Helgeandsholmen upptas av en ny stallanläggning
för det kungliga slottet med huvudvolymen
— rännarbanan — på holmens
västra del. Mellan rännarbanan och Norrbro
ligger på samma nivå som bron en stor
gård, som på ömse sidor omges av låga flyglar.
Väster om rännarbanan löper en med
Norrbro parallell och likformig bro och på
båda sidor om stallanläggningen anges breda
strandgator som förbinder de två broarna
med varandra. Ytterst mot öster har utbildats
ett nedsänkt halvcirkelformigt parti,
vars byggnader endast reser sig i jämnhöjd
med Norrbros nivå. Längst i väster finns
en, likaledes nedsänkt, kaj för galärer.

Norrbro löper helt öppen över holmen,
endast en låg mur avskiljer den från stallgården.
Tessins avsikt tycks emellertid ha
varit att markera broaxeln genom skulpturuppställning.

När C. F. Adelcrantz och Erik Palmstedt
på 1780- och 90-talen arbetade på att realisera
Norrbro var en planmässig avröjning
av Helgeandsholmen för en total nygestaltning
inte längre aktuell. De tankar om Norrbroaxelns
förlängning ut mot Brunnsviken

som framkom under den gustavianska tiden
innebar att också planerna på fondbyggnaden
vid Gustav Adolfs torg lades åt sidan.

I sitt år 1781 approberade förslag till
Norrbro jämte reglering av Helgeandsholmens
östparti omgav Adelcrantz den övet
holmen belägna delen av bron med bodlängor
i två våningar och förläde en ganska
omfattande nybebyggelse för stadens fiskoch
slakthus till området för nuvarande
Strömparterren. Därmed åstadkoms en i förhållande
till Tessins projekt artskild lösning ;
broaxeln utbildades som ett växelspel mellan
öppet och slutet rum.

I ett projekt från 1791 har Adelcrantz
lämnat ytterligare ett alternativ till broaxelns
gestaltning, innebärande att brons
mittparti utvidgas till en cirkelrund plats,
mot väster begränsad av en exedraformad
kolonnad och mot öster öppen mot Strömmen.
Projektet har tillkommit i samband
med frågan om en alternativ placering av
Sergels staty av Gustav III som här föreslogs
placerad på terrassen öster om själva
bron. De på bild 10 återgivna ritningarna
av C. F. Sundvall hör nära samman med
Adelcrantz’ projekt, som sålunda introducerar
en ny tanke, en rytmisk platskomposition
utefter brons längdaxel förenad med
öppenhet mot Strömmen.

Effekten av arkitektoniskt sluten förbindelse
mellan slottet och Gustav Adolfs torg
är särskilt utmärkande för ett av Palmstedt
år 1794 framlagt förslag (bild 9). Den södra
strömgrenen är igenfylld och framför slottet
har lagts en halvcirkelformad förplats som
är helt inbyggd liksom även huvudaxeln
mot Gustav Adolfs torg ända fram till den
norra strömgrenen. 1794 var tanken på
Norrbroaxelns fortsättning mot Brunnsviken
inte aktuell och Palmstedts projekt antyder
också placeringen av en kolonnprydd monumentalbyggnad
i torgets fond.

Dessa och andra förslag från 1700-talet
kan sammanfattas som en strävan att genom
en kringbyggd förbindelse mellan slottet
och torget samla hela detta parti till ett
enda arkitektoniskt helt, en rytmisk följd av
platser av olika form grupperade kring en
huvudaxel.

År 1803 framlades av L. J. Desprez ånyo
ett förslag till en fullständig omdaning av
Helgeandsholmen. Förslaget är enbart bevarat
i form av en beskrivning, enligt vilken
en ny operabyggnad skulle förläggas
till holmens västra del, medan planen mellan
nybyggnaden och Norrbro skulle sänkas betydligt
och genom valv under bron stå i
förbindelse med Strömparterren. Såsom
fondbyggnad vid Gustav Adolfs torg föreslogs
ett palats för kronprinsen.

Samtidigt med färdigställandet av Norrbro
vid 1800-talets början kom en helt ny
aspekt att läggas på frågan om Helgeandsholmens
gestaltning. Naturen började göra
sitt intåg i stadsplaneringen och röster höjdes
för att omvandla holmen till en allmän
park eller promenadplats. När Norrbrobasaren,
ritad av Axel Nyström, kom till på
1830-talet, gavs den därför en enkel, provisorisk
karaktär. Vid samma tid ordnades
Strömparterren för allmänheten med konditori,
musikpaviljonger, de första tidningskioskerna
och senare punschservering.

På 1870-talet fördes emellertid riksdagshusfrågan
på tal i samband med Helgeandsholmen.
Riksdagen hade då sina lokaler på
Riddarholmen. Diskussioner fördes dels om
ägoförhållanden mellan staten och staden,
dels om andra möjliga lägen för ett riksdagshus,
bl.a. Riddarholmen, Skeppsholmen
och Operatomten, dels huruvida Helgeandsholmen
borde vara uteslutande öppen plats
eller bebyggd, antingen med ett riksbankshus
enbart eller med ”två skilda byggnader”.
Häftiga meningsutbyten kom till stånd mellan
företrädare för den ”ideella” uppfattningen
rörande platsen och dess förskönande
i huvudstadens intresse, och förespråkare
för det ”realas” intresse med holmen som
tomtplats för de båda riksbyggnaderna.
Idealisterna anfördes av arkitekten F. W.
Scholander, som hävdade att slottsfasaden
borde synas lika väl från norr och väster
som den alltid synts fritt från öster över
Strömmen, och hyllade skönhetsidealet ”träd
och vattenspeglar”.

Efter riksdagsmotion av P. E. Lithander
fattades år 1888 beslut om uppförande av
både riksdagshus och riksbankshus på Hel -

geandsholmen. Året därpå utlystes en arkitekttävling.

Fastän tävlingen vanns av arkitekten Valfrid
Karlsson blev det överintendenten Helgo
Zetterwall som tog arkitektarbetet omhand.
Det första förslaget, till det yttre kännetecknat
främst av dess höga kampanil,
framlades 1890. Nya opinionsstormar rasade,
dels mot den stora, skymmande byggnadsvolymen,
dels mot den stora, erforderliga
utfyllnaden i vattnet, underblåsta av
nästan samtliga svenska arkitekter och andra
konstnärer, särskilt efter avröjningen av
holmen ”som för alla och envar uppenbarade
den betagande utsikten mot slottet”
(bild 13). Detta samt inhämtande av utländsk
kritik gav som resultat en omarbetning
av förslagets fasader varvid bl.a. kampanilen
ersattes av en kupol. Då det visade
sig nödvändigt åt öka volymen avsade sig
sedan Zetterwall uppdraget, under skäl att
en utvidgning måste medföra överträdande
av den s.k. ”skönhetslinjen” från sydöstra
hörnet av Arvfurstens palats till nordvästra
slottshörnet, vilken borde vara yttersta gräns
österut för bebyggelse på platsen.

Konstakademien rådfrågades. En knapp
majoritet avstyrkte framflyttning, men nästan
hälften av ledamöterna reserverade sig.
Uppdraget gick därefter oförändrat till Zetterwalls
medhjälpare Aron Johansson, som
efter bearbetning framlade ett förslag ”i den
stil som genom Valléerna och Tessinerna
införts till Sverige och där vuxit sig till
svensk hemortsrätt”.

Emot detta av riksdagen fastställda förslag
reagerade bl.a. Stockholms stad som
lät Ferdinand Boberg utföra ett motförslag
med endast ett riksbankshus på holmen beläget
öster om Riksgatan. Stadens avsikt var
att förhindra den stora utfyllnad i Mälaren
som krävdes för det officiella förslaget. Bobergs
projekt vände liksom Zetterwalls och
Johanssons sin entré och största fasad åt
öster, men var på grund av sin lägre höjd
och mindre volym mindre skymmande och
mindre konkurrerande med slottet (bild 11).

Aron Johanssons förslag blev slutligen
förverkligat, dock utan kupol, och byggnaden
invigdes av 1905 års riksdag.

Möjligheterna att påverka stadsbilden inskränktes
därefter till frågan om ordnande
av Riksplan. Tävlingar anordnades under
1920- och 30-talen, varvid tanken på att
sänka planen prövades, men inga åtgärder
vidtogs.

Ragnar Östberg gjorde år 1937 på eget
initiativ en skiss till ett nytt riksdagshus,
visserligen beläget väster om Riksgatan, men
i likhet med det befintliga vändande en stor
väggbildande fasadskiva mot öster. Holmens
mittparti tänktes sänkt till Strömparterrens
nivå med förbindelse under Norrbros
valv (bild 11).

Arkitekt Tage William-Olsson framlade
år 1959 ett förslag att schakta bort östra
hälften av Helgeandsholmen och även avlägsna
slottets huvudsymmetriaxel Norrbro
till förmån för en stor vattenyta med två,
i förhållande till slottet assymetriskt förlagda
broar, den ena i Malmtorgsgatans förlängning
mot skarven mellan slottets huvudkropp
och nordvästra flygel, tätt framför
Riksdagshuset som förutsattes stå kvar,
och den andra snett ifrån Kungsträdgårdens
västra sida mot Skeppsbron.

Riksdagens tilltagande lokalbehov har föranlett
ett flertal förslag till om- och utbyggnad,
av vilka Sigurd Lewerentz’ år 1963 förnyade
förslag från 30-talet är det viktigaste.
Lewerentz’ förslag innebar en ökning av
byggnadsmassan på holmen med arbetslokaler
för riksdagen i två flyglar på planen
framför riksdagshuset samt ett annex till
Operan på Strömparterrens norra del, men
samtidigt en reducering av riksdagshusets
dominerande verkan mot öster (bild 11).

4.33 Stadsbildsönskemål

Man har som framgår av ovanstående under
tidernas lopp och under inflytande av
olika arkitektur- och miljöideal skiftat mellan
olika synsätt beträffande holmens gestaltning,
från ett synsätt innebärande att
den kan och bör bebyggas i avsevärd omfattning
till ett annat som mest extremt
innebär att den bör lämnas helt obebyggd.
Efter riksdagshusets tillkomst har en tidvis
tämligen enhällig fackopinion kritiserat si -

tuationen. En ofta framhållen synpunkt har
varit att riksdagshuset med hänsyn till den
omgivande bebyggelsen är för stort och ligger
för nära norrbroaxeln, en annan att
det på ett olyckligt sätt blockerar det öppna
stråket mellan Mälaren och Saltsjön. Kritiken
liksom förslagen till konkreta åtgärder
har sålunda som regel utgått från ett restriktivt
synsätt på bebyggelsens omfattning.

Arkitekt Lewerentz’ förslag synes grundat
på ett motsatt betraktelsesätt och kan karakteriseras
som ett program för bemästrande
av siutationen genom tillförande av
nya byggnadsvolymer och funktioner inom
Helgeandsholmen och Gustav Adolfs torg.
Några av nuvarande bebyggelse obundna
studier inom ramen för ett mera långtgående,
generöst synsätt beträffande bebyggelsens
omfattning har emellertid inte gjorts.
Någon reell bakgrund för sådana studier
har heller inte funnits. Direktiven för denna
utredning och dess knappa tidsram har inte
medgett det inträngande och omfattande
studium av Helgeandsholmens gestaltning
som måste ligga till grund för ett slutligt
ställningstagande beträffande bebyggelsens
omfattning och utformning. Det kräver
bland annat samarbete med staden som i
egenskap av stadsplaneansvarig myndighet
är nära berörd av denna fråga. Ett uppställande
av hypotetiska önskemål beträffande
stadsbilden har emellertid varit nödvändigt
för utredningens bedrivande, dels som riktlinje
vid arbetet med respektive alternativ,
dels som stöd för jämförelse mellan de olika
alternativens möjligheter att ge ur stadsbildssynpunkt
goda lösningar.

För att kunna bestämma de begränsningar
som hypotetiskt kan läggas på bebyggandet
av Helgeandsholmen har utredningen
med ett antal värderingar som underlag formulerat
vissa önskemål beträffande stadsbilden.
De viktigaste förutsatta värderingarna
— som för övrigt torde vara allmänt
omfattande — är uppskattningen av

1. Stockholmslandskapets struktur med
växling mellan vattenstråk och tydligt urskiljbara
stadsdelar (bild 12).

2. Slottssystemet bestående av slottet —
Norrbro—Gustav Adolfs torg (bild 8 och 9).

3. Det visuellt uppfattbara sammanhanget
mellan Drottninggatan och Gamla stan
(bild 14).

Utifrån den första värderingen kan följande
önskemål uppställas:

Det visuella sammanhanget som luft- och
vattenstråket Strömmen utgör bör inte brytas
av avskärmande bebyggelse. Hög bebyggelse
med nordsydlig utbredning bör därför
undvikas.

Vattenytor kring Helgeandsholmen bör
inte invaderas, i varje fall inte utan kompensation
i nya vattenytor (bild 12).

Utifrån den andra värderingen kan följande
önskemål uppställas:

Bebyggelsen på Helgeandsholmen bör antingen
inordna sig under principerna för
slott-, bro- och torgsystemets utformning
eller vara lösgjord från detta, exempelvis
genom avvikande skala och formell behandling
eller genom att vara förskjuten västerut
och förankrad kring Riksgatan.

Norrbros egenskap av axel i systemet bör
vara tydligt uppfattbar. Stora byggnadsvolymer
i dess närhet bör undvikas. Riksplan
bör eventuellt helt eller delvis sänkas.

Slottssystemets komposition med fondbyggnaden
vid Gustav Adolfs torg som motpol
till slottet bör understrykas genom en
bebyggelse med hög estetisk intensitet i torgets
fond.

Utifrån den tredje värderingen kan följande
önskemål uppställas:

Riksgatan bör inte byggas över så att den
visuella kontakten mellan Mynttorget—Västerlånggatan
och Drottninggatan går förlorad
och helst inte så att —- sett från Drottninggatan
— kyrkspirorna i Gamla stan
skyms.

De redovisade önskemålen har använts
som hypotetiska yttre förutsättningar i denna
utredning.

Bild 1

Riksdagens programkrav

B 2 Kammarens plenisal med läktare.
Planformer, bänkuppställningar och ytor.

Skala 1:1 000

Plenisal 680 m2
Läktare 360 m2
Summa 1.040 m2

Plenisal 740 m2
Läktare 360 m2
Summa 1.100 m2

Plenisal 640 m:
Läktare 360 m!

Summa 1.000 m2

Plenisal 710 m2
Läktare 350 m2

Summa 1.060 m2

=3 ^

■4^

Plenisal 740 m2
Läktare 360 m2
Summa 1.100 m2

Plenisal 680 m2
Läktare 360 m2

Summa 1.040 m2

Bild 2

Riksdagens programkrav

B 19 Enskilda ledamotsrum.
Storlek och fasadlängd.
Skala 1:100.

3,6 m

Preliminärt program:

300 ledamotsrum d 15 m2
Programyta 4.500 m2
Ljus yta 4.500 m2
Fasadlängd 1.080 m

2,7 m

Reviderat program:

300 ledamotsrum å 12 m2 samt 20 delegationsrum å 20 m2
Programyta 4.000 m2
Ljus yta 3.600 m2
Fasadlängd 810 m

Bild 3

Riksdagens programkrav

Blockschema över lokalgruppers storlek
och sambandsbehov.
Programyta exklusive kapprum, toaletter,
städrum: 25125 m2.

Skala 1:1000

HUVUDENTRÉ

B 23		B 5	B 19
Restaurang		Statsrådsrum	Enskilda ledamotsrum,
Representation		805 m2	delegationsrum
1900 m2			4180 m2
	r''

B 18		B 19
Vissa		Gemensamma
riksd		ledamotsrum
organ		710 m2
170 m2

B 20
Övriga
konferensrum
partilokaler

720

Kammarens

Partigrupperna

konf. 110m

B 2

__Kammarens plenisal

med Täktare

1300 m

B 3

Talmansrum
205 m

100 m

B 24

Post, telefon,
tambur

B 24

Motion, fritid
450 m

Lektion

125

B 4

Kammarkansl
490 m2

B 24
Reception m. m
200 m

B 24

Televäxel
180

B 26
Bostad
BO m

B 17

Försäljning

B 6-16
Utskotten
5020 m

■RFK5-------RFK 1,4''

Hand -

Press, radio, TV
s315 m2

555 m

125 m2

B 25

Riksdagsbiblioteket
3075 m2

RFK ledning, 1, 2, 3
1000 m2

B 17

Bokbinderi
500 m2

B 17

Förråd, lager
1050 m2

Starkt behov av samband
Mindre starkt behov av samband.

Bild 4

Riksdagens programkrav

Abstrakt organisationsmodell utvisande lokalgruppers samband.

•Vp v

Ledamotsrum

Statsråd
Talmän
K-kansli /

/RFK 4,5

Partigrupperna

Konferensrum

/ RFK
ledning
1, 2, 3

Kammare

Klubbrum

Handbibl.

Ledamotsrum

Restaurang

Representation

Konkret måttbestämd organisationsmodell
utvisande lokalgruppers samband och utformning

Skala 1:2000

Bild 5

Riksdagens programkrav

Beräkning av riksdagens hittillsvarande och framtida lokalbehov.

Rums -

< Teknisk och funktionell livslängd >

40000

Av författningen
bundna funktioner

Övriga politiska
funktioner

30 000

20000

Förvaltnings- och
kanslifunktioner

10000

Beräkningsperiod

---Lokaltillgång

- Lokalbehov

Bild 6

Yttre förutsättningar

Riksdagens samband med statsdepartementen

A. Riksdag på Helgeandsholmen och expanderande söderut.

B. Riksdagen på Nedre Norrmalm och expandrande i angränsande
kvarter.

I, II, III stadier i riksdagens och statsdepartementens
expansion.

Riksdag

Statsdepartement
Regeringsnära förvaltning

		A	B
1	Riksdag	26.000	26.000
	Statsdepartement	48.000	48.000
	Regeringsnära förvaltning	94.000	96.000
	Summa rumsyta	168.000 m2	170.U0O m2
II	Riksdag	33.000	33.000
	Statsdepartement	72.000	72.000
	Regeringsnära förvaltning	63.000	65.000
	Summa rumsyta	168.000 m2	1 /0.000 m2
III Riksdag	41.000	41.000
	Statsdepartement	96.000	96.000
	Regeringsnära förvaltning	31.000	33.000
	Summa rumsyta	168.000 m2	170.000 m2

3DCO TJU

□ UU.

Bild 7

Yttre förutsättningar

Gångtrafik
Körtrafik L

FYRMOR

SAREN

FRIGGA

Fastigheter
i statlig ägo

SPEKTERN

a 11 u g g t g n

ELEFANTEN

WAHRENBERG

Herk

BJÖRNEN

BRUNKHALSEN

TORVIGGEN
S:T PER

JAKOB

STORRE

Karduansmakargatan

BRUNKH

DET

LOEN

sgalan

RÖDA
BODAR

JOHANNES
STÖRRE

U i I LRN

TIGERN

VINSTOCKEN

JAKOB

MINDRE

Gustav Adolfs

Torg

LEJONET

ROSENBAD

Operan

Strömgatan

Norrstrom

StaM<tinalen

AGLA -

CEPHALUS

NEPTU

NUS

STÖRRE

Slottet

\atomena^

MERCURIUS

MILON

□

TRITONIA

\AURORÄ

Karta över centrala huvudstadsområdet enligt city-67. Skala 1:4000

Bild 8

Yttre förutsättningar

''rf rf

iLiH:

•prr—
.rrr_

•inrrj’v

*mnr

miaju*u.

rxx j r

''Hhn:r-“7t:nij''

;it:u

IKJU^

,i;ii;ir.^

Generalplan till Stockholms slottsomgivning av Nic. Tessin d.y. 1713.

Nuvarande förhållanden är inlagda med blått.

Bild 9

Yttre förutsättningar

in in 111.1.11s?

UUI

Biliifl

B 18 i Bli

aaaaaam

WmS

jfflratHf

tiiMtW

Hiimn

ni m

Tessins generalplan 1713. Rekonstruktion av Tage William-Olsson

Plan över området norr om slottet.

Erik Palmstedt 1794

tf/fout h//.Ktg/mnq mnkmtc/ in/u/l c w/rt

'' _ Hsssssf \: ____JC*J.

I ?> H ™/w» jruy [ r

hélf/tf/A Sfa&pr/rhvl

.Jfteiy/Utn-.

Bild 10

Yttre förutsättningar

I m 4 1 1 1

I I i

•TKub!

§—HK

åk mflnr

RIKSPLAN

NORRBRO

STRÖMPARTERREN

Projekt till ordnande av Helgeandsholmens östra del. Uppgjort av C.F. Sundvall
omkring 1790.

Övre bilden visar fasad mot öster av nuvarande Strömparterren.

Nedre bilden visar sektion mot norr genom Norrbro.

Bild 11

Yttre förutsättningar

Förslag till riksbanksbyggnad — endast — på Helgeandsholmen.

Ferdinand Boberg 1895.

Förslag till riksdagshus på
riksbankstomten.

Ragnar Östberg 1937.

Förslag till tillbyggnad av
riksdagshuset och andra
åtgärder på Helgeandsholmen.
Sigurd Lewerentz 1963.

siifiii

Bild 12

Yttre förutsättningar

Karta över Stockholm, visande vattenstråk och stadsdelar.

*<;

mmmssBms

MSmk inliHo&^ÄSa^3

v ^7<p«4&i5\ wJ?

v^g^v*

Ät ft

SS8H»

«5f/A

58*82*

-*■ tf

GMä

ran

LÄS»!

Omkr. 1500 1600 1700 1800 1900

Norrströms minskning

Bild 13

Yttre förutsättningar

iCÉlJLi.

■Ä

. .. - ■*.

. *Vr''

Helgeandsholmen avröjd för riksdagshusb/gget. Detalj ur målning av

Anna Palm de Rosa 1890.

Bild 14

Yttre förutsättningar

Riksdagshuset från Gustav Adolfs torg.

PRr*

% iT

Drottninggatan mot söder.

5. ALTERNATIV 1

OMBYGGNAD AV NUVARANDE RIKSDAGSHUS

5.1 TIDIGARE FÖRSLAG TILL OMOCH
TILLBYGGNADER AV RIKSDAGSHUSET Utredningen

har studerat ett antal tidigare
om- och tillbyggnadsprojekt. De utgör förslag
som framlagts under de senaste decennierna
för att lösa riksdagens akuta lokalproblem.
Vid denna granskning har de olika
förslagens kapacitet jämförts med de
nu begärda ytorna. Härvid har genomgående
konstaterats att oberoende av förtjänster
i övrigt inget av förslagen motsvarar programmets
krav om hänsyn tages inte bara
till ytbehov utan även till dagsljuskrav m.m.
Detta är i och för sig inte förvånande då
förslagen uppgjorts innan det nu aktuella
programmet formulerades.

Professor S. I. Linds på uppdrag av riksgäldskontoret
år 1959 utarbetade förslag
utgår dock från i princip samma förutsättning
som det gällande programmet. Det avser
i sina två versioner lokaler för en enkammarriksdag
med 293 respektive 328 ledamotsplatser.
Det har bearbetats inom utredningens
ram.

5.2 YTTRE FÖRUTSÄTTNINGAR

5.21 Allmänt

Den mest påtagligt styrande yttre faktorn
för detta alternativ är de nuvarande riksbyggnaderna
eftersom de förutsättes helt eller
delvis bevarade. Härtill kommer de allmänna
förutsättningar som redovisats i kap 4.

5.22 De nuvarande riksbyggnadernas beskaffenhet 5.

221 Kapacitet och inre disposition. Riksdagshuset
har en rumsyta av ca 12 000 m2

och en totalyta av ca 31 000 m2, d. v. s. ett
utnyttjandetal av ca 39%. Detta låga utnyttjande
beror huvudsakligen på de mycket
tjocka yttre och inre murpartierna och de
spatiösa centrala hallarna. Programytan
exklusive parkering för ett nytt riksdagshus
är 26 000 m2 och totalytan ca 43 000 m2
vid ett utnyttjandetal av ca 60 %. Den begärda
rumsytan är sålunda mer än dubbelt
så stor som den inom riksdagshuset tillgängliga.

Riksbanksbyggnaden har en rumsyta av
ca 5 000 m2 och en totalyta av ca 11 000 m2
motsvarande ett utnyttjandetal av 46 %.
Även med detta lokaltillskott understiger
den tillgängliga rumsytan den begärda (exklusive
parkering) med ca 9 000 m2.

Den inre dispositionen av riksdagshuset
är präglad av tvåkammarsystemet. Lokalerna
är i stor omfattning mindre ändamålsenliga
och de inre sambanden delvis otillfredsställande.
Nödvändiga smärre om- och
tillbyggnader i samband med förändrade
behov och tilltagande utrymmesbrist har
bidragit härtill. Riksbankens hus innehåller
förutom bankhallen endast rum av relativt
små mått och i stor omfattning begränsade
av bärande väggar.

Riksdagen disponerar för närvarande en
rumsyta av ca 13 500 m2 varav ca 1 500 m2
utanför riksdagshuset. Det verkliga lokalbehovet
vid nuvarande organisation är ca
19 500 m2. Relationen mellan lokalbehov
och tillgänglig yta talar sitt tydliga språk
beträffande de lokalförhållanden under vilka
den nuvarande riksdagen arbetar.

Av ovanstående data framgår att avsevärda
ytor utöver riksdagshusets måste disponeras
vid en ombyggnad. Utredningen har

därför förutsatt att ombyggnadsalternativet
omfattar båda riksbyggnaderna.

5.222 Byggnadstekniska förutsättningar.

Byggnaderna för riksdag och riksbank är
i princip uppbyggda på likartat sätt. Stommarna
är, bortsett från vissa lokala sättsprickor,
i god teknisk kondition.

Yttertaken fordrar med nuvarande utförande
ett relativt stort underhåll.

Granitfasaderna är periodvis utsatta för
stora temperaturrörelser som leder till otätheter
med fuktskador och frostsprängningar
som följd.

Byggnaderna är grundlagda på träpålar.
Riksdagshuset har varit utsatt för sjunkningsrörelser
fr. o. m. tiden för uppförandet.
En grundförstärkning är nödvändig.
Två olika alternativ har studerats (bild 15).

Förstärkningsalternativ I förutsätter att
hela riksdagshuset grundförstärkes.

Förstärkningsalternativ II innebär att endast
riksdagshusets sydvästra delar grundförstärkes
och att en uppdämning av grundvattenytan
åstadkommes genom att en tätspont
utföres enligt bild 15. Övriga befintliga
delar av byggnaden och tillkommande
nybyggnader grundlägges på de befintliga
träpålarna. Förstärkningsalternativ II medför
underhållskostnader förorsakade av lagning
av sprickor i partiet mellan grundförstärkt
del och befintlig grundkonstruktion
och innebär en begränsning av byggnadens
livslängd till cirka 60 år.

Utförligare redovisning för byggnadernas
tekniska status och erforderlig grundförstärkning
återfinns i bilaga 1.

5.223 VVS- och elanläggningar. En inventering
av riksdagshusets och riksbankens
VVS- och el-anläggningar har utförts i syfte
att möjliggöra en bedömning av installationernas
användbarhet i olika om- och tillbyggnadsalternativ.
Resultatet redovisas i bilaga
2. Av denna framgår att det vid en
mera omfattande ombyggnad för riksdagen
av såväl teknisk-ekonomiska som driftsmässiga
skäl ej är motiverat att behålla någon

del av de VVS- och el-tekniska installationerna,
vilka således helt bör ersättas.

5.3 VAL AV UNDERALTERNATIV

För att på tillräcklig bredd kunna överblicka
konsekvenserna av ombyggnad har utredningen
valt att studera följande underalternativ.

1 a. Ombyggnad av riksbyggnaderna med
plenisal förlagd till riksdagshuset.

1 b. Ombyggnad av riksbyggnaderna med
plenisal förlagd till nuvarande riksbanken.

1 c. Ombyggnad av riksdagshuset och nybyggnad
med plenisal på riksbankens plats.

Underalternativen 1 a och 1 b förutsätter
att de befintliga byggnaderna i huvudsak
bibehålies. De representerar funktionellt
skilda sätt att göra en ombyggnad och implicerar
även skillnader i de övriga avseenden
som skall bedömas. Dessa alternativ har
studerats i skala 1: 200 vilket möjliggjort en
relativt noggrann prövning av tekniska och
funktionella förhållanden.

Alternativ 1 c belyser de vinster beträffande
kapacitet, funktion och kostnad som
en total nybyggnad på riksbankens tomt
medför vid i övrigt samma förutsättningar
som i alternativ 1 b.

Dessutom har i enlighet med utredningsuppdraget
förslag till underbyggnad av riksdagshusplanen
enligt motionerna I: 42 och
II: 76 år 1966 studerats.

5.4 BESKRIVNING AV UNDERALTERNATIV 5.

41 Alternativ I a

Utarbetat av professor Sven Ivar Lind

Detta alternativ avser ombyggnad av riksbyggnaderna
med plenisal förlagd till det
nuvarande riksdagshuset.

Det innebär relativt omfattande ingrepp
i och tillskott till de befintliga byggnaderna.
I riksdagshuset är såväl kamrarna som den
centrala trapphallen ersatta med nybyggda
delar.

Av riksbankens byggnad bibehålies längan
utmed Riksgatan medan övriga delar ersättes
med nybyggnader. Lokaler på var

sida om Riksgatan sammanbindes genom
korridorer i de befintliga portalerna på
huvud våningens nivå (kammarplan).

Riksplan underbygges i två plan samt bebygges
med en mindre tillbyggnad.

Totalytan exklusive parkering utgör
52 000 m2. Parkeringen omfattar 400 bilplatser
varav 350 under Riksplan och 50 under
nybyggda delar, d. v. s. 100 platser mer än
vad som krävs enligt programmet. Utnyttjandetalet
är 50 %. Denna relativt låga siffra
beror på de bevarade byggnadspartiernas
dåliga planekonomi.

Hela lokalprogrammet jämte en mindre
reserv är inrymt på Helgeandsholmen.

Entrén från Riksplan bibehålies som ledamöternas
huvudentré. Entré för allmänhet
ligger vid Riksplan och entré för press vid
Riksgatan. Infart för parkering sker dels
från Norrbro, dels från Riksgatan. Lastplatser
ligger dels vid Riksgatan dels under
nybyggnad på riksbankens tomt samt under
Riksplan.

Kammarens plenisal är förlagd till nybyggnad
på nuvarande första kammarens
plats.

Flertalet kammarnära utrymmen utom ledamotsrum
är förlagda till det nuvarande
riksdagshuset och fördelade på två plan.

Enskilda ledamotsrum, delegationsrum
och klubbrum ligger i nybyggnad på nuvarande
riksbankens tomt och är fördelade
på fem plan.

Längsta avstånd från ledamotsrum till plenisal
är 130 m med vertikal förflyttning två
trappor.

Restaurang ligger i nybyggnadens bottenplan
mot Strömmen.

Kafé är förlagt till våningen under kammarens
plenisal i det befintliga riksdagshuset.

Representationsutrymmen utgöres som
för närvarande av sammanbindningsbanan.

Utskotten är förlagda till nuvarande riksdagshuset
och fördelade på fyra plan.

Partigruppernas lokaler är fördelade så
att gruppkanslierna ligger i nybyggnadens
undre våningar och förtroenderådens sammanträdeslokaler
i riksdagshusets jordvåning.

Förvaltningskontorets lokaler är i huvudsak
förlagda till riksbankstomten.

Riksdagsbiblioteket ligger i nybyggnad på
Riksplan.

Ekonomiska data om förslaget framgår
av tabell 2, sid. 62, ritningar och modellfoto
av bild 16—19.

5.42 Alternativ 1 b

Detta alternativ avser ombyggnad av de båda
riksbyggnaderna med plenisal förlagd till
nuvarande riksbankshuset.

Det innebär relativt begränsade ingrepp
i de befintliga byggnaderna. I riksdagshuset
är kamrarna ersatta med arbetsrum kring
ljusgårdar medan mittpartiet med trapphallen
bibehållits. Riksbankshuset är tillbyggt
över nuvarande bankhallen. Det sammanbindes
med riksdagshuset genom en gång
över Riksgatan på huvudvåningens nivå
(kammarplan). Riksplan underbygges i ett,
alternativt två plan.

Totalytan exklusive parkering utgör
50.000 m2. Parkering omfattar 230 bilplatser
i ett plan, d. v. s. drygt det antal som
föreskrives ligga i direkt anslutning till riksdagshuset.
Utnyttjandetalet är 46 %. Denna
relativt låga siffra beror på de bevarade
byggnadspartiernas dåliga planekonomi. Om
Riksplan endast underbygges med ett plan
på sätt som ritningarna visar uppstår en
programrest om c:a 2.000 m2 som sålunda
måste förläggas utanför Helgeandsholmen
liksom även 70 bilplatser. Bebygges Riksplan
helt eller delvis upp till nuvarande nivå
kan programrest och resterande parkeringsplatser
förläggas dit.

Entrén från Riksplan bibehålies. Ledamöternas
huvudentréer och entré för allmänhet
och press ligger vid Riksgatan. Infart för
parkering och lastning sker från Riksgatan.

Kammarens plenisal ligger i överbyggnad
till nuvarande riksbanken på samma nivå
som riksdagshusets huvudvåning.

Flertalet kammarnära utrymmen har förlagts
till riksbanksbyggnaden fördelade på
tre plan och till riksdagshusets huvudvåning.

Enskilda ledamotsrum ligger kring de ny -

byggda gårdarna i riksdagshuset fördelade
på fem plan.

Längsta avstånd från ledamotsrum till
plenisal är 100 m med vertikal förflyttning
två trappor.

Delegationsrum ligger i riksdagshuset fördelade
på tre plan med huvuddelen förlagd
till entréplanet (jordvåningen).

Restaurang och kafé ligger under plenisalen
i riksbanksbyggnaden.

Representationsutrymmen utgöres som för
närvarande av sammanbindningsbanan.

Utskotten är förlagda till nuvarande riksdagshuset
och är fördelade på sex plan.

Partigruppernas lokaler ligger i riksdagshusets
undre våningar.

Förvaltningskontorets lokaler är i huvudsak
förlagda till riksbyggnadernas undre våningar.

Riksdagsbiblioteket är förlagt utanför
Helgeandsholmen.

Ekonomiska data om förslaget framgår
av tabell 2, sid. 62, ritningar och modellfoto
av bild 20—23.

5.43 Alternativ 1 c

Detta alternativ avser ombyggnad av riksdagshuset
med plenisal förlagd till nybyggnad
på riksbankens tomt.

Det innebär relativt begränsade ingrepp
i den bevarade byggnaden. I riksdagshuset
är kamrarna ersatta med arbetsrum kring
ljusgårdar medan mittpartiet med trapphallen
bibehållits.

Riksbanken ersättes med nybyggnad som
sammanbindes med riksdagshuset genom en
gång över Riksgatan på huvudvåningens nivå
(kammarplan). Riksplan underbygges i
ett, alternativt två plan.

Totalytan exklusive parkering utgör
54.000 m2.

Parkering omfattar 230 bilplatser i ett
plan, d. v. s. drygt det antal som föreskrives
ligga i direkt anslutning till riksdagshuset.
Utnyttjandetalet är 48 %. Denna relativt låga
siffra beror på de bevarade byggnadspartiernas
dåliga planekonomi. Om Riksplan
endast underbygges med ett plan på sätt
som ritningarna visar måste 70 bilplatser

förläggas utanför Helgeandsholmen. Bebygges
Riksplan helt eller delvis upp till nuvarande
nivå kan resterande parkeringsplatser
förläggas dit.

Entréen från Riksplan bibehålies. Ledamöternas
huvudentréer och entré för allmänhet
och press ligger vid Riksgatan. Infart
för parkering och lastning sker från
Riksgatan.

Kammarens plenisal ligger i nybyggnaden
på samma nivå som riksdagshusets huvudvåning.
Flertalet kammarnära utrymmen
har förlagts till nybyggnaden fördelade på
tre plan och till riksdagshusets huvudvåning.

Enskilda ledamotsrum ligger kring de nybyggda
gårdarna i riksdagshuset fördelade
på fem plan.

Längsta avstånd från ledamotsrum till
plenisal är 110 m med vertikal förflyttning
två trappor.

Delegationsrum ligger i riksdagshuset fördelade
på fem plan.

Restaurang och kafé ligger under plenisalen
i nybyggnaden.

Representationsutrymmen utgöres liksom
för närvarande av sammanbindningsbanan.

Utskotten är förlagda till nuvarande riksdagshus
och är fördelade på fem plan.

Partigruppernas lokaler ligger i riksdagshusets
undre våningar.

Förvaltningskontorets lokaler är i huvudsak
förlagda till riksdagshusets och nybyggnadens
undre våningar.

Riksdagsbiblioteket är förlagt till nybyggnadens
undre våningar.

Ekonomiska data om förslaget framgår
av tabell 2 sid. 62, ritningar av bild 24.

5.44 Underbyggnad av Riksplan enligt motionerna
I: 42 och II: 76 år 1966.

Detta förslag avser tillbyggnad för att åstadkomma
arbetsrum för riksdagens ledamöter
i kajerna mot Norrström och Stallkanalen
samt under Norrbro. Dessutom upptar förslaget
parkering under Riksplan.

Totalt kan 200 ledamotsrum och 300 bilplatser
inrymmas i de föreslagna tillbyggnaderna.

Med en förläggning av kammarens plenisal
enligt alternativ 1 a, blir gångavståndet
från det längst bort belägna rummet 180 m
med en vertikal förflyttning av 4 trappor.
Med en förläggning av plenisalen enligt alternativ
1 b, blir samma avstånd 270 m och
4 trappor.

För kajbyggnaderna och i synnerhet för
Norrbros underbyggnad kommer uppenbarligen
kontakten med riksdagshusets övriga
delar att bli så dåliga att en förläggning av
ledamotsrum eller andra kammarnära utrymmen
dit är olämplig. Däremot kan mer
perifera funktioner som t. ex. riksdagsbiblioteket
förläggas i en underbyggnad av detta
slag.

Förslaget kan endast bedömas i samband
med en totaldisposition av Helgeandsholmen
t. ex. kombinerat med åtgärder enligt
alternativen 1 a—c.

5.5 BEDÖMNING

5.51 Allmänt

Ombyggnad i inskränkt mening är inte möjlig.
Alternativet måste innebära antingen
tillbyggnad av relativt stor omfattning eller
tillbyggnad av mindre omfattning förenad
med förläggning av vissa delar av programmet
utanför Helgeandsholmen. Eftergifter
beträffande funktionella krav måste i båda
fallen göras.

5.52 Funktionell bedömning

a) Programmets krav kan tillfredsställas på
ett godtagbart sätt beträffande ytor och utrymmenas
utformning. Utrymmen som kräver
dagsljus saknar dock i vissa fall sådant
och ett mindre antal utrymmen är underdimensionerade.
Planekonomien är låg med
ett genomsnittligt utnyttjandetal om ca
48 %. Jämfört med riksdagshusets nuvarande
utnyttjandetal innebär det dock en betydande
effektivisering.

b) Inre samband har godtagbar kvalitet
men uppfyller inte programmets fordringar
på alla punkter. Sålunda motsvarar inget av
underalternativen fordringarna beträffande
ledamotsrummens samband med kammarens
plenisal.

c) Möjligheten att ge flexibilitet åt lokalerna
för att möta ändrade behov är dålig.
Inom bevarade delar av byggnaderna är
flexibiliteten begränsad, inom nybyggda delar
inskränkt till relativt små enheter.

d) Möjligheten att expandera genom ytterligare
tillbyggnad på Helgeandsholmen
kan inte förutsättas utan ytterligare utredning.
Sambandet med tillkommande lokaler
söder om Stallkanalen måste lösas antingen
genom att man accepterar utomhusförbindelse
eller genom byggande av tunnel under
vattnet. Det är teoretiskt möjligt att bygga
en klimatskyddande förbindelse över kanalen,
men en sådan förbindelse kan bli svår
att genomföra av stadsbildsskäl. Möjligheten
till goda förbindelser med tillkommande
lokaler måste därför tills vidare bedömas
som dåliga.

e) Möjligheterna till yttre samband, i
första hand med departementen, är goda
även efter departementens flyttning till
Nedre Norrmalm.

f) Möjligheten till oberoende av yttre
störningar och ovidkommande trafik är god.

5.53 Byggnadsteknisk bedömning

Relativt omfattande grundförstärkningsarbeten
kommer under alla förhållanden att
krävas om befintliga byggnader eller delar
därav skall behållas. Resultatet av pågående
undersökningar av de tekniska förutsättningarna
för det enklare grundförstärkningsalternativet
kommer att redovisas under
våren 1968.

Vid grundförstärkningsarbeten samt omoch
tillbyggnadsarbeten av här aktuell omfattning
kan oförutsedda byggnadstekniska
problem uppkomma.

Anslutning till externa försörjningsystem
kräver inga exceptionella åtgärder.

5.54 Bedömning av kostnader

För kostnadsredovisning hänvisas till tabellerna
2 och 3, sid. 62—63. Uppskattningar
har skett avseende produktionskostnader
för projektering, rivning, grundförstärkning,
byggnads- och installationsarbeten m.m. i
respektive underalternativ. För den ekono -

miska behandlingen har en genomsnittlig
kostnad för samtliga tre underalternativ
valts. Med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer,
som alltid föreligger vid såväl grundförstärkningsarbeten
som om- och tillbyggnader,
är den valda genomsnittskostnaden
högre än medeltalet av underalternativets
kostnader.

Redovisade kostnader för grundförstärkning/pålning
avser en fullständig grundförstärkning
av riksdagshuset enligt avsnitt 5.2.
Det bör särskilt framhållas att, trots omfattande
påbyggnad av befintlig riksbankbyggnad
i alternativ 1 b, befintlig träpålning under
denna byggnad bedömes kunna upptaga
de sålunda tillkommande lasterna, vilka
delvis kompenserats genom att tunga
väggpartier skall rivas. Dessutom har förutsatts
att föreslagna påbyggnader utföres i
lätta material och planeras med hänsyn till
befintlig grund. Det förutsättes då att befintliga
träpålar under riksbanksbyggnaden
inte har blivit utsatta för bakteriangrepp.
Om så skulle vara fallet och hela byggnaden
bibehålies, ökas de angivna grundförstärkningskostnaderna
med 10—12 milj. kronor.

Om en enklare grundförstärkning enligt
avsnitt 5.2 bedömes acceptabel, kommer de
redovisade grundförstärkningskostnaderna
att reduceras med 12—15 milj. kronor.

Helgeandsholmens sammanlagda markvärde
har uppskattas till 25 milj. kronor, vilket
baserats på det enhetspris per m2 våningsyta
kontor som fastställts av expropriationsdomstolen
för närmast motsvarande läge
och utnyttjande. Av det sammanlagda
markvärdet bedömes 5 milj. kronor hänföra
sig till riksbankens tomt, medan resterande
20 milj. kronor avser riksdagshustomten och
sålunda räknas som eget kapital.

Beräknad kapitalkostnad för detta alternativ
är ca 155 milj. kronor. Beräknad årskostnad
för riksdagens lokaler är ca 14
milj. kronor.

Vid expansion eventuellt erforderlig tunnelförbindelse
under Stallkanalen till kanslihuskvarteren
uppskattas kosta 8—10 milj.
kronor.

5.55 Bedömning av genomförande

Erforderlig tidsåtgång för planering, projektering
och byggande redovisas i form av
nätverksplan, bild 47. I tidplanen förutsättes
viss förenkling av upphandlingsförfarandet
för såväl grundförstärkningsarbeten
som byggnadsarbeten. Med hänsyn till
de speciella komplikationer som kan inträffa
vid om- och tillbyggnader har byggnadstiden
bedömts till närmare 4 år.

Inflyttning beräknas kunna ske tidigast
vid årsskiftet 1977/78.

Tidplanen förutsätter att riksbankens nuvarande
lokaler friställes vid årsskiftet 1972/
73. Byggnadsstyrelsen bedömer att bankens
nybyggnad i kv. Fyrmörsaren vid Brunkebergstorg,
om ingenting oförutsett inträffar,
bör vara klar vid denna tidpunkt. En förskjutning
av riksbankens tidplan kan medföra
motsvarande förskjutning av tidplanen
för riksdagshuset.

Blivande byggnadsområde kan tack vare
stora fria ytor organiseras på ett rationellt
sätt.

Möjligheterna att genomföra en expansion
söder om Stallkanalen i nuvarande
kanslihuskvarteren kan bedömas som relativt
goda, förutsatt att statsdepartementen
successivt överflyttas till kvarteren i Södra
Klara.

5.56 Stadsbilds bedöm ning

Kritiken av det nuvarande riksdagshuset har
ofta på ett oklart sätt pendlat mellan synpunkter
på själva byggnaden och på dess
effekt på stadsbilden.

Beträffande dess effekt på stadsbilden,
kan konstateras att byggnaden inte motsvarar
de önskemål som utredningen hypotetiskt
formulerat. Den avskärmar sålunda
starkt det öst-västliga luft- och vattenstråket
och samverkar mindre väl med med
systemet Slottet—Norrbro—Gustav Adolfs
torg. En ombyggnad erbjuder genom bundenheten
vid nuvarande förhållanden självfallet
relativt liten frihet vid utformningen
av bebyggelsen. Den förutsätter att man i
stort godtar den nuvarande situationen och

att man dessutom är beredd att acceptera
ett tillskott av ytterligare byggnadsvolymer.
Möjligheten för dessa att på ett positivt
sätt påverka stadsbilden blir därmed avgörande.
Bedömningsunderlaget synes inte utesluta
att så kan bli fallet.

Beträffande byggnaden som sådan är det
byggnadsstyrelsens åsikt att den bör uppskattas
som ett betydande och intressant
uttryck för sin tids byggnadskonst. Motiven

för byggnadens bevarande är, enligt styrelsens
mening, samtidigt i väsentlig utsträckning
beroende av att dess ursprungliga funktion
bibehålies. Bevarandet av byggnaden i
enlighet med detta alternativ kan sålunda
ses som ett positivt värde. Detta förutsätter
emellertid att ombyggnaden genomföres så,
att den ursprungliga arkitekturen i väsentliga
avseenden bevaras. Detta gäller även
arkitektoniskt värdefulla delar av interiören.

Bild 15

Alternativ 1.

Förslag till grundförstärkning

Befintlig spont,

Damm,

■

Fullständig grundförstärkning

Partiell grundförstärkning

Fångdamm vid partiell grundförstärkning

Bild 16

Jakobsgatan Helgeandsholmen

Norrbro R iksgatan

STADSSEKTIONER

Jakobsgatan

Fredsgatan

Slottet

SITUATIONSPLAN SKALA 1:4000

Bild 17

Parkerin;

Parkering

SEKTION VÄSTER - ÖSTER

i * •

J 1 B 23 Restaurang

Entréhall

HUKirB

CXEMI

ENTRÉPLAN SKALA 1:1000

B 19

Bild 18

B 24

B 17

SEKTION SÖDER - NORR

Trio -

B 3 Talmansrum

B 19 Enskilda L.

Kammarens plenisal

B 19 Enskilda L.

B 5 Statsråds- rum

KAMMARPLAN SKALA 1:1 000

Bild 19

Modellfotografi från väster.

Bild 20

Jakobsgatan Helgeandsholmen

Norrbro

Riksgatan

STADSSEKTIONER

Jakobsgatan

Fredsaatän

G.A. torg

Slottet

SITUATIONSPLAN SKALA 1:4000

Bild 21

Parkering

SEKTION VÄSTER - ÖSTER

B 19 Enskilda L.

B 23 Kafé

B 11 Lu

B11 Lu

ENTRÉPLAN SKALA 1:1000

Bild 22

B 191 B 8

SEKTION NORR - SÖDER

B 17 RFK 4

RFK 1

B 19 Enskilda L.

B 2

Kammarens

plenisal

B 4 Kammarkansli

KAMMARPLAN SKALA 1:1000

Bild 23

sisp;;:-::

Modellfotografi från väster.

Bild 24

Jakobsgatan Helgeandsholmen

Norrbro

Riksgatan

STADSSEKTIONER

Jakobsgatan

Fredsaatan

G.A. torg

Slottet

SITUATIONSPLAN SKALA 1:4000

6. ALTERNATIV 2

NYBYGGNAD PÅ HELGEANDSHOLMEN

6.1 TIDIGARE FÖRSLAG TILL NYBYGGNAD
PÅ HELGEANDSHOLMEN

I avsnitt 4.3 har en sammanställning av vissa
tidigare förslag till Helgeandsholmens utnyttjande
och utformning gjorts. Dessa tidigare
förslag ger inte någon entydig bild
som kan vara till vägledning för den aktuella
bedömningen av utnyttjande och utformning.
Ferdinand Bobergs förslag till riksbanksbyggnad
av 1895 och Ragnar Östbergs
förslag till nytt riksdagshus av 1937 har
dock ett speciellt intresse. Det förra därför
att det tillkom som ett alternativ till Aron
Johanssons riksdagshus, det senare därför
att det är det enda relativt fullständigt redovisade
förslaget till nybyggelse efter det
nuvarande riksdagshusets tillkomst.

Ferdinand Bobergs förslag (bild 11) visar
en byggnad av betydligt blygsammare dimensioner
än de nuvarande riksbyggnadernas.
Den lämnar stor öppenhet i det östvästliga
luft- och vattenstråket. Genom sitt
läge relativt långt åt väster påverkar den inte
nämnvärt systemet slottet—Norrbro—
Gustav Adolfs torg.

Ragnar Östbergs förslag (bild 11) till nytt
riksdagshus visar en bebyggelse som helt ligger
väster om Riksgatan. Riksplanen har
sänkts till Strömparterrens nivå. Även detta
förslag ger uttryck för viljan att bättre än
i den befintliga situationen tillvarata och
understryka slottets arkitektoniska kvaliteter.
Givetvis understiger kapaciteten hos
dessa förslag avsevärt riksdagens aktuella
utrymmesbehov.

6.2 YTTRE FÖRUTSÄTTNINGAR

Medan alternativ 1, ombyggnad av riksdagshuset,
påtagligt styrs av de befintliga
förhållandena kan alternativ 2 anses obundet
inte bara av Helgeandsholmens nuvarande
bebyggelse utan också av dess utbredning
och höjdförhållanden. De yttre förutsättningarna
för trafik, stadsbild m. m. har
redovisats i kap. 4.

6.3 VAL AV UNDERALTERNATIV

En nybyggnad enligt det aktuella programmet
ryms inom de nuvarande riksbyggnadernas
stadsbyggnadsvolym. Grupperas nybyggnaden
på approximativt samma sätt
som de nuvarande byggnaderna och förutsättes
inre ljusgårdar av samma mått som
i underalternativ 1 b, får den en höjd som
föga understiger det nuvarande riksdagshusets.
Skillnaden mellan de existerande volymerna
och nybyggnadsvolymen är sålunda
obetydlig. En marginell ökning av utrymmesprogrammet
eller högre krav på dagsljusbelysning
kan helt utplåna dem. En nybyggnad
på Helgeandsholmen innebär följaktligen
approximativt samma volymer som
de nuvarande. En enkel konsekvens av nybyggnadsalternativet
är därmed konstaterad.
Den säger emellertid ingenting om i vilken
grad dessa volymer kan tillfredsställa uppställda
interna och externa krav.

De interna kraven har konkretiserats i
den måttbestämda organisationsmodellen
enligt bild 4. Appliceras den på Helgeandsholmen
kan det konstateras att den upptar

en yta som överstiger nuvarande byggnadsyta
och har något större bredd och en högsta
höjd som med 7—8 m överstiger taklinjen
på det nuvarande riksdagshuset. Sålunda
överskrides de existerande stadsbyggnadsvolymerna.
Organisationsmodellen får
emellertid inte uppfattas som en oflexibel
arkitektonisk norm. Beträffande utrymmenas
mått och samband är den dock giltig.

Frågan huruvida de erforderliga volymerna
kan grupperas på annat sätt med
godtagbara inre egenskaper och med tillgodoseende
av yttre krav har studerats i
några exempel. Dessa exempel får inte uppfattas
som förslag till riksdagshus eller överhuvudtaget
som konkreta byggnader. De är
teoretiska försök genom vilka utredningen
på erforderlig bredd sökt infånga konsekvenserna
av nybyggnad av riksdagshus på
Helgeandsholmen. De har valts så att de
bör visa tydliga skillnader med avseende på
såväl inre funktioner som tekniska, ekonomiska
och stadsbildsmässiga konsekvenser.
De utgörs av följande underalternativ av vilka
2 a och 2 b har valts som ytterlighetsexempel
för att få fram gränsvärden vid bedömningen.

2 a. En starkt koncentrerad byggnad.

2 b. En extremt utbredd byggnad.

2 c. En beträffande utbredning och koncentration
mera moderat byggnad.

Samtliga underalternativ bygger på förutsättningen
att hela programmet jämte garage
för 200 bilar inrymmes på holmen.

6.4 BESKRIVNING AV UNDERALTERNATIV 6.

41 Alternativ 2 a

Förlägges en koncentrerad lösning med huvuddelen
av byggnadsvolymen öster om
Riksgatan, kommer den i motsättning till
önskemålet att byggnadsvolymen inte skall
ge upphov till en arkitektonisk konflikt med
slottssystemet. Förlägges huvuddelen av
byggnadsvolymen väster om Riksgatan,
tvingas man att invadera vattenytor vilket
också innebär en kränkning av de gränser
för bebyggelsen som hypotetiskt dragits.
Förlägges byggnadsvolymerna relativt jämnt

fördelade kring Riksgatan undvikes de ovan
nämnda nackdelarna medan i stället möjligheten
till visuell öppenhet i Riksgatan minskar.
För detta studium har en koncentrerad
lösning grupperad kring Riksgatan valts.

Lokalprogrammet har infogats i en kvadratisk
anläggning med diagonal längs Riksgatan.
Den omfattar en yttre del om fyra
våningar och en central byggnadskropp om
åtta våningar. Lokalerna på var sida om
Riksgatan sammanbindes genom korridorer

1 sex plan. Riksplan som sänkes med drygt

2 m är underbyggd i ett plan. Gångförbindelse
finns mellan Riksplan och Strömparterren.
Helgeandsholmens strandkontur har
förändrats så att vattenytorna i Stallkanalen
och Norrström ökat.

Byggnadens totalyta exklusive parkering
är 42 500 m2 och dess utnyttjandetal är
61 %. Garaget omfattar 250 bilplatser d.v.s.
drygt det antal som föreskrivits ligga i direkt
anslutning till Riksdagshuset. Hela lokalprogrammet
är inrymt på Helgeandsholmen
med undantag för resterande parkeringsplatser
motsvarande en yta av 1 500 m2.

En central gångentré finns vid Riksgatan.
Fyra enkelriktade körramper från denna leder
till parkering och lastplats.

Kammarens plenisal ligger i den centrala
kroppens västra del på planet två trappor.

De kammarnära lokalerna är fördelade i
såväl den centrala kroppen som den yttre
delen. Med undantag av restaurang och representationslokaler
ligger de samlade på tre
plan runt kammarens plenisal.

Enskilda ledamotsrum ligger med vissa
undantag på de tre övre planen i den yttre
delen. Delegationsrum ligger på planet en
trappa. Längsta gångavstånd från enskilda
ledamotsrum till kammarens plenisal är 70
m med vertikal förflyttning en trappa.

Restaurang med kafé och representationslokaler
ligger i den västra delen på planet
en trappa ned.

I den centrala kroppens övre delar återfinns
lokaler för utskotten, partigrupperna,
övriga konferensrum och partilokaler. De
binds samman genom korridorer över Riksgatan.

Utskotten ligger på planen fem, sex och

sju trappor. Partigrupperna ligger på planet
fyra trappor.

De lokaler för Riksdagens förvaltningskontor
som ej ingår bland kammarnära lokaler
är placerade på entréplanet och planet
en trappa ned.

Riksdagsbiblioteket ligger på entréplanet.

Ekonomiska data om förslaget framgår
av tabell 2, sid. 62, ritningar och modellfoto
av bild 26—29.

6.42 Alternativ 2 b

Alternativet utgörs av lågbebyggelse med
utbredd planform i stort sett överensstämmande
med Helgeandsholmens yta inklusive
Strömparterren. Huvuddelen av byggnaden
är i två våningar. Riksgatan och Norrbro
gör genombrott i byggnaden. Passager finns
dock under dessa genombrott. Ett betydande
antal lokaler, bl. a. enskilda ledamotsrum,
belyses med överljus.

Anläggningens totalyta exklusive parkering
utgör 43 000 m2 och dess utnyttjandetal
är 60 %. Garaget omfattar 230 bilplatser,
d. v.s. drygt det antal som föreskrivits
ligga i direkt anslutning till riksdagshuset.
Hela lokalprogrammet är inrymt på Helgeandsholmen
med undantag för resterande
parkeringsplatser motsvarande en yta av
2 000 m2.

En central gångentré finns vid Riksgatan.
Vid Norrbro finns separata entréer via
vilka restaurang, bibliotek och kammarens
läktare nås. Två enkelriktade körramper leder
biltrafiken från Riksgatan till det undre
planet med parkering och lastplats.

Kammarens plenisal ligger på huvudplanet
i anslutning till entrén vid Riksgatan.

Kammarnära lokaler ligger med obetydliga
undantag på huvudplanet mellan Riksgatan
och Norrbro samt öster om Norrbro
och i mittpartiets övre del.

Enskilda ledamotsrum utom delegationsrum
ligger på entréplanet. Längsta gångavstånd
från enskilda ledamotsrum till kammarens
plenisal är 110 m.

Restaurang och representationslokaler ligger
på huvudplanet öster om Norrbro över

Strömparterren. Kafé ligger i mittpartiets
övre del.

Utskotten ligger på två plan väster om
Riksgatan.

Partigruppernas lokaler ligger på det undre
planet vid de norra och södra kajerna.

Lokaler för riksdagens förvaltningskontor
ligger på huvudplanet nära plenisalen och
på undre planet.

Riksdagsbiblioteket ligger på det undre
planet omedelbart öster om Norrbro på
Strömparterren.

Ekonomiska data om förslaget framgår av
tabell 2, sid. 62, ritningar och modellfoto av
bild 30—32.

6.43 Alternativ 2 c

Detta underalternativ kombinerar låg och
relativt hög bebyggelse. En terrassbyggnad
om två våningar med gårdar skjuter fram
mot Norrbro och väster om den ligger en
central byggnadskropp med plenisal. Väster
om Riksgatan samlar sig den relativt höga
bebyggelsen kring en gård och kajerna är
något indragna. Riksgatan är överbyggd
med två smala byggnadskroppar. Delar av
Riksplan är sänkta.

Totalytan för byggnaden exklusive parkering
är 42 000 m2 och utnyttjandetalet är
62 %. Garaget omfattar 220 bilplatser vilket
är det antal som föreskrivits ligga i direkt
anslutning till riksdagshuset. Hela lokalprogrammet
är inrymt på Helgeandsholmen
med undantag för resterande parkeringsplatser
motsvarande en yta av 2 400 m2.

Byggnadens huvudentré leder till en entréhall
i två plan omedelbart öster om Riksgatan.
En dubbelriktad körramp från Riksgatan
vid Stallkanalen leder biltrafiken till
ett undre plan med parkering och lastplats.
Anläggningen möjliggör en diagonal gångförbindelse
över Helgeandsholmen från
Gustav Adolfs torg till Mynttorget.

Kammarens plenisal ligger över entréhallen
på planet två trappor över Riksgatan.

De kammarnära lokalerna är fördelade
på tre plan i såväl den centrala plenisalsbyggnaden
som i flygelbyggnaderna väster
om Riksgatan.

Enskilda ledamotsrum ligger på planen
en, två och tre trappor upp i delen väster
om Riksgatan. Längsta gångavståndet från
dem till kammarens plenisal är 100 m med
vertikal förflyttning en trappa.

Restaurang med kafé och representationslokaler
ligger på planet en trappa upp i
anslutning till entréhallen.

Utskotten ligger på båda planen i terrassbyggnaden.

Partigrupperna ligger på läktarplanet fyra
trappor upp fördelade på båda sidor om
Riksgatan.

De lokaler för förvaltningskontoret som
ej ingår i de kammarnära lokalerna ligger
på entréplanet och planet en trappa ned på
vardera sidan om Riksgatan.

Riksdagsbiblioteket ligger i Riksgatans
plan i anslutning till entréhallen.

Ekonomiska data om förslaget framgår
av tabell 2, sid. 62, ritningar och modellfoto
av bild 33—34.

6.5 BEDÖMNING
6.51 Allmänt

Förutsättningen för undersökningen av
samtliga underalternativ har varit att hela
lokalprogrammet skall förverkligas på Helgeandsholmen,
men att i framtiden tillkommande
lokalbehov skall tillfredsställas utanför
holmen. Programmet genererar en byggnadsvolym
som approximativt är densamma
som de nuvarande riksbyggnadernas. I
samtliga undersökta alternativ har realiserandet
av programmet på Helgeandsholmen
inneburit vissa eftergifter beträffande såväl
stadsbild som funktionsduglighet, vilka är
klart relaterade till varandra. Optimerar
man funktionsegenskaperna får man göra
betydande avsteg från de uppställda önskemålen
beträffande stadsbilden. Tillgodoser
man dessa stadsbildsönskemål försämras
funktionsegenskaperna. Med hänsyn till denna
konflikt kan det vara skäl notera att de
ytor som enligt programmets normer kan
förläggas utan direkt kontakt med det egentliga
riksdagshuset utan avsevärd omedelbar
olägenhet bör kunna placeras utanför Helgeandsholmen.
Detta leder emellertid till

att de funktionella betingelserna vid en expansion
kan komma att försämras. Det är
rimligt att förutsätta att dessa förhållanden
särskilt studeras i samband med en fortsatt
bearbetning av byggnadsprogrammet.

Med hänsyn till byggnadens funktionsduglighet,
framförallt på längre sikt, har
byggnadsstyrelsen emellertid under nu givna
programförutsättningar inte velat räkna med
en splittring av lokalerna.

6.52 Funktionell bedömning

a) Lokalerna kan utformas på ett i stort sett
gott sätt. Bedömningsunderlaget visar dock
att de yttre kraven på stadsbyggnadsvolymernas
begränsning och gruppering har en
tendens att göra dem något speciella. Underalternativ
2 b visar sålunda lokaler som
genom sin förläggning eller sina dagsljusförhållanden
avviker från normal standard.
För de övriga underalternativen gäller att
lokalerna har normal standard och att de
på grund av byggnadens fria läge har mycket
gott dagsljus och ger möjlighet till fria
utblickar vilket måste värderas högt.

b) Möjligheterna till goda inre samband
begränsas av att anläggningen av allt att
döma måste delas av Riksgatan. Det starkt
koncentrerade underalternativet ger dock
trots detta goda samband, medan de övriga
ger något sämre.

c) Möjligheten att uppnå flexibilitet i den
inre organisationen är godtagbar men begränsas
i samtliga underalternativ av Riksgatan.

d) Expansionen vid ökat lokalbehov förutsättes
ske utanför Helgeandsholmen under
i stort sett samma villkor som gäller för
alternativ 1.

e) Beträffande yttre samband och beroenden
gäller samma som för alternativ 1.

Ovanstående bedömning utgår från de tre
studerade underalternativen.

Applicerar man i stället organisationsmodellen
helt oförändrad på Helgeandsholmen
ger det — i varje fall teoretiskt ■—• en bild
av de bästa funktionella förhållanden som
denna lokalisering kan erbjuda. Det innebär
förbättrade egenskaper beträffande lokaler -

nas utformning, inre samband och flexibilitet
men oförändrade funktionella egenskaper
i övrigt.

6.53 Byggnadsteknisk bedömning

Nybyggnad på Helgeandsholmen erbjuder
inga större tekniska problem. Grundförstärkning
kan utföras med slagpålar av betong
varvid vissa svårigheter kan uppstå
beroende på befintliga träpålar.

Anslutning till externa försörjningssystem
kräver inga exceptionella åtgärder.

6.54 Bedömning av kostnader

För kostnadsredovisning hänvisas till tabellerna
2 och 3, sid. 62—63. Uppskattning
har skett avseende produktionskostnader
för projektering, rivning, grundförstärkning,
byggnads- och installationsarbeten m. m. i
respektive underalternativ. Samtliga alternativ
belastas med relativt hög kostnad för
yttre arbeten sammanhängande med förutsedda
förändringar av nivåer och strandkonturer.
Kostnadsskillnaden mellan underalternativen
är mycket liten trots den extrema
skillnaden i byggnadstyp. Den genomsnittliga
kostnaden ligger sålunda mycket
nära kostnaden för respektive underalternativ.

Markvärdet på Helgeandsholmen har bedömts
vara detsamma som i alternativ 1.

Beräknad kapitalkostnad för detta alternativ
är ca 130 milj. kronor. Beräknad årskostnad
för riksdagens lokaler är 11,5 milj.
kronor.

Vid expansion eventuellt erforderlig tunnelförbindelse
under Stallkanalen uppskattas
kosta 8—10 milj. kronor.

6.55 Bedömning av genomförande

Genomförandetidplanen enligt bild 47 kan
bedömas som relativt tillförlitlig i den del
som avser genomförande av byggnads- och
installationsarbeten. Det skede som omfattar
arkitektttävling och därmed sammanhängande
utredningar och beslut kan eventuellt
komma att kräva längre tid än som beräknats
i tidplanen, beroende på de stadsbilds -

mässiga överväganden som kan behöva göras
i samband med utformningen av en helt
ny bebyggelse på holmen.

Inflyttning beräknas kunna ske tidigast
vid årsskiftet 1977/78.

Blivande byggnadsområde kan tack vare
stora fria ytor organiseras på ett rationellt
sätt.

6.56 Stadsbilds bedömning

Alternativet erbjuder på grund av dess
obundenhet vid existerande förhållanden
relativt stor frihet beträffande byggnadsvolymernas
gruppering på Helgeandsholmen.
Denna frihet begränsas dock av inre organisationskrav
och svårigheten att undvika
en anläggning som uppdelas av Riksgatan.

Samtliga underalternativ ger en jämfört
med nuvarande förhållanden ökad öppenhet
åt luft- vattenstråket Strömmen. Inget av
dem motsvarar dock alla de uppställda önskemålen
beträffande stadsbilden. Alternativ
2 a, som endast kommer i konflikt med
önskemålet om visuell kontakt från Drottninggatan
mot Gamla stan, motsvarar dem
dock bättre än de övriga.

Samtliga underalternativ innebär vissa eftergifter
beträffande funktionsdugligheten
för tillgodoseende av de hypotetiska önskemålen
beträffande stadsbilden. Med speciell
tydlighet påverkar kravet på Riksgatans öppenhet
det funktionella resultatet. Om de
funktionella kraven tillgodoses på bästa möjliga
sätt, förändras stadsbildsegenskaperna.
Förhållandena närmar sig då de som blir
rådande vid ett direkt applicerande av organisationsmodellen
på Helgeandsholmen. De
hypotetiska önskemålen beträffande stadsbilden
kan därvid inte tillgodoses.

Det kan å andra sidan hävdas att om

man accepterar en ombyggnad ur stadsbildssynpunkt
följer att också en nybyggnad
av samma storlek borde kunna godtas.
Man kan dock med ganska stor säkerhet
förutse att krav som den nuvarande bebyggelsen
inte uppfyller kommer att ställas i

samband med nybyggnad på Helgeandsholmen.
Det synes därför uppenbart att nybyggnadsalternativets
realiserande i princip
erbjuder minst samma svårigheter som förelåg
vid tillkomsten av det nuvarande riksdagshuset.

Bild 25

Alternativ 2

Norrbro Riksgatan

1					-1 1_rv_	f Ti ^
			- tf- II _U U-

Slottet G.A. torg

Programmet inlagt i nuvarande riksbyggnaders volymer

Norrbro Riksgatan

i_i_r	r*-
■ '' . i •" i i » > . b=—r u—lj-w

Slottet

Den måttbestämda organisationsmodellen applicerad på Helgeandsholmen,

Bild 26

Riksgatan

Norrbro

Slottet

G.A. torg

STADSSEKTIONER

Jakobsgatan

G.A. torg

Slottet

SITUATIONSPLAN SKALA 1:4000

Bild 27

B 6-16

B 4 B 17

Parkering

SEKTION VÄSTER - ÖSTER

ENTRÉPLAN SKALA 1:1000

Bild 28

B 17
B 19

SEKTIONER NORR - SÖDER

B 17
RFK 4

KAMMARPLAN SKALA 1:1000

Bild 29

Modellfotografi från väster.

Bild 30

Norrbro Riksgatan

■fij^TTwW,

Slottet

G.A. torg

STADSSEKTIONER

Jakobsgatari

Fredsaatan

SITUATIONSPLAN SKALA 1:4000

Bild 31

B 2

	1	B 17 \|	in	i n i_i_	n?pi_
		B 20	Parkering	Parkering	_L

SEKTION SÖDER - NORR

				B 2
		i
I I IT16	_U l. u..._	I I	B 24	i i 63 i i Bs i 11 Bil? n i n rin i Fi	~B23 \|
B 6-16	B 17		Parkering	B 25

SEKTION VÄSTER - ÖSTER

B 17 RFK1.4

B 19 Enskilda ledamotsrum

I----------j

B 19 Gemensamma ledamotsrum

i________i

Kammarens plenisal

B 17 RFK 5
B 25

B 19 En

skilda ledamotsrum

B 23 Restaurang

B 6-16

-B 6-16-

B 6-16

ENTRÉ- OCH KAMMARPLAN SKALA 1 :1000

Bild 32

Modellfotografi från väster.

Bild 33

Norrbro

Riksgatan

I I

~y—xi

Slottet

G.A. torg

STADSSEKTIONER

Jakobsgatan

Slottet

SITUATIONSPLAN SKALA 1:4000

Bild 34

Modellfotografi från väster.

7. ALTERNATIV 3

NYBYGGNAD PÅ NEDRE NORRMALM

7.1 TIDIGARE FÖRSLAG

För omkring 30 år sedan framlade professor
Paul Hedqvist, då byggnadsråd i byggnadsstyrelsen,
förslag till riksdagshus i kv Vinstocken
samt en plan för bebyggelsen i angränsande
delar av Nedre Norrmalm. Detta
förslag utgjorde ett alternativ till de då aktuella,
relativt omfattande byggnadsarbeten
som planerades och senare genomfördes i
det nuvarande riksdagshuset. Tanken har sedan
tagits upp av andra förslagsställare. År
1967 framlade professor Fledqvist en till den
aktuella cityplanen anpassad version av sitt
tidigare förslag. Förslaget omfattade även
planer för kvarteren Åskslaget och Trollhättan.

I samband med den bearbetning som 1967
på Stockholms stads uppdrag gjordes av det
s. k. EGT-förslaget, författat av arkitekterna
Ralph Erskine, Leonie Geisendorf och
Anders Tengbom och belönat med inköp i
Stockholms stads tävling om bebyggelse inom
kv Fyrmörsaren m. fl. vid Sergels torg,
gjordes ett alternativ med riksdagshus i anslutning
till det gångstråk mellan Sergels
Torg och Gustav Adolfs torg som utgör
planförslagets grundidé.

Inget av dessa förslag byggde på det nu
aktuella lokalprogrammet. Professor Fledqvists
förslag har bearbetats inom utredningen.
EGT-förslaget är av intresse för att
det principiellt belyser vilka fördelar som en
mycket genomgripande förändring av stadsplanen
skulle kunna ge ur riksdagens synpunkt.
Efter stadens ställningstagande till
City 67 är EGT-förslaget emellertid inte
längre aktuellt. Det har därför inte vidare
utvecklats inom utredningen.

7.2 YTTRE FÖRUTSÄTTNINGAR

7.21 Nedre Norrmalm

De yttre förutsättningarna för detta alternativ
kan i korthet beskrivas som stadens
existerande och planerade förhållanden så
som de uttrycks i 1967 års cityplan samt de
genomförandeplaner som är knutna till denna.
Dessa planer är utarbetade med andra
utgångspunkter än att riksdagshuset skall
förläggas till Nedre Norrmalm. Utredningen
har därför arbetat dels med utgångspunkt
från cityplanen, dels med alternativa planförutsättningar
mer anpassade till riksdagens
behov.

Som framgår i avsnitt 4.1 har utredningen
förutsatt att ett riksdagshus om det förläggs
på Nedre Norrmalm skall placeras inom
det område som i norr begränsas av
en linje i höjd med Flerkulesgatan, i öster
av Kungsträdgårdsgatan och i väster av Tegelbacken
(bild 7). Karakteristiskt för cityplanen
inom detta område är att öst-västlig
trafik framförs i Fredsgatan och Herkulesgatan
samt i den starkt breddade Jakobsgatan,
som delar området i en nordlig och
en sydlig del. Nord-sydlig trafik framföres
i Malmtorgsgatan och Regeringsgatan.
Drottninggatan avses bli gånggata fram till
Fredsgatan i söder. Enligt planen skall kv
S:t Per disponeras för parkeringshus. Kvarteren
söder om den breddade Jakobsgatan
berörs inte av förändrade förhållanden. Bebyggelsen
i kv Vinstocken och Jakob Mindre
förutsättes sålunda kvarligga. Undantag
härifrån utgör nordöstra delen av kv Jakob
Mindre, som berörs av Jakobsgatans reglering.

De alternativa planförutsättningar som

utredningen arbetat med innebär att det
öst-västliga trafikflödet koncentreras dels
till Herkulesgatan, dels till en breddad och
dubbelriktad Fredsgata (bild 42). Mellan
dessa uppstår en från öst-västlig trafik frigjord
zon. Den nordsydliga trafiken i Malmtorgs-
och Regeringsgatorna har bibehållits.
Ett från dessa gator planskilt gångstråk har
utbildats i zonens inre. Det har anslutning
till gångstråken i Klara Västra Kyrkogata,
Drottninggatan, Norra Smedjegatan och
Kungsträdgården.

I zonens östra del förutsättes tunnelbaneuppgång
med anslutning till station Kungsträdgården
på den blivande linjen till Järvafältet
över Kungsholmen.

Planalternativet innebär ingen principiell
förändring av trafikmönstret i den berörda
stadsdelen.

I båda dessa planalternativ förutsättes att
området söder om Herkulesgatan helt eller
till största delen utnyttjas för centrala statliga
verksamheter i enlighet med byggnadsstyrelsens
lokalplanering.

Eftersom ett riksdagshus på Nedre Norrmalm
med nödvändighet i relativt stor omfattning
blir kringflutet av trafik och verksamheter
som hänför sig till stadens lokala
liv, har utredningen förutsatt att gatuplanet
inte utnyttjas för andra riksdagens lokaler
än entréhallar och liknande allmänna utrymmen.
Härigenom åstadkommes en buffertzon
mellan stadslivet och utrymmena för
riksdagens verksamhet som bedömts som
nödvändig vid denna lokalisering av riksdagen.

Förutsättningarna beträffande samordning
med och anslutning till stadens tekniska
försörjningssystem såväl i det slutliga stadiet
som framför allt under genomförandet
har kunnat kartläggas i sina huvuddrag genom
att material från pågående utredning
om planering för statlig förvaltning i Södra
Klara och uppgifter lämnade av Stockholms
stad kunnat utnyttjas.

Till skillnad från alternativen 1 och 2 förutsätter
detta alternativ att mark förvärvas
för byggande av riksdagshuset. Till villkoren
för genomförandet hör sålunda möjligheten
av och tidsåtgången för dessa förvärv. Då

de olika underalternativen förutsätter olika
markförvärv redovisas dessa förhållanden i
samband med respektive underalternativ.

7.22 Helgeandsholmen

Vid en förläggning av riksdagshuset till
Nedre Norrmalm uppkommer frågan om
det nuvarande riksdagshusets och Helgeandsholmens
framtida behandling.

Vad angår riksdagshuset har i det föregående
konstaterats, å ena sidan att byggnaden
inte motsvarar de stadsbildsmässiga
önskemål som hypotetiskt uppställts, å andra
sidan att byggnaden enligt byggnadsstyrelsens
mening har betydande historiskt och
kulturhistoriskt värde.

Utredningen har vidare visat att en ombyggnad
av riksdagshuset för dess nuvarande
ändamål ställer sig dyrare än en nybyggnad.
En ombyggnad för annat ändamål
torde vara ännu mera ofördelaktig från ekonomisk
synpunkt. Enligt byggnadsstyrelsens
erfarenhet skulle det inte heller vara ekonomiskt
försvarbart att för en övergångsperiod
provisoriskt iordningställa byggnaden
för andra ändamål än dem för vilka
den är avsedd.

Vid vägning av nu redovisade faktorer
finner byggnadsstyrelsen att övervägande
skäl talar för det nuvarande riksdagshusets
snara rivning i det fall riksdagens nybyggnad
förläggs till Nedre Norrmalm.

Som framgått av avsnitt 4.1 har i utredningsarbetet
antagits att Helgeandsholmen
i detta alternativ skulle kunna utnyttjas av
riksbanken. Riksbanken önskar enligt bankofullmäktiges
i avsnitt 1.1 refererade uttalande
lcvarligga på Helgeandsholmen om
riksdagen inte behöver disponera bankens
tomt. Ett utnyttjande som kvantitativt motsvarar
riksbankens aktuella nybyggnadsprogram
vid Brunkebergstorg — 16 000 m2
rumsyta eller något mer än hälften av riksdagens
program — har även bedömts medföra
en byggnadsvolym som innebär mindre
risker ur stadsbildssynpunkt än en nybyggnad
för riksdagen. Det antagna utnyttjandet
motsvarar ca 800 arbetsplatser enligt gängse
utrymmesstandard för statlig förvaltning.

Jämfört med det alternativ då riksdagen
kvarligger erhålles sålunda teoretiskt en ökning
av antalet arbetsplatser.

Frågan om Helgeandsholmens utnyttjande
och gestaltning i det fall riksdagen förläggs
till Nedre Norrmalm kräver för sin lösning
emellertid närmare undersökningar och
överväganden som bör komma till stånd vid
en särskild utredning.

7.3 VAL AV UNDERALTERNATIV

Möjliga förläggningar av riksdagshuset har
inventerats dels inom ramen för cityplanen,
d. v. s. med breddad Jakobsgata, dels under
förutsättning av att Fredsgatan breddas.

Ett antal förläggningar som totalt sett
visar goda egenskaper har gjorts till föremål
för närmare granskning. De representerar
olika grader av följsamhet gentemot
cityplanen. Alternativens egenskaper i detta
avseende har bedömts som viktiga med avseende
på sina konsekvenser för funktion,
kostnad och genomförande.

3 a. Riksdagshus förlagt till kv Johannes
Större, Vinstocken och Jakob Mindre. Detta
underalternativ innebär i stort sett en anpassning
av riksdagshuset till den aktuella
cityplanen. Det medför sålunda små förändringar
av denna.

3 b. Riksdagshus i kv Vinstocken och S:t
Per och berörande del av kv Jakob Mindre.
Alternativet medför måttliga förändringar
av cityplanen.

3 c. Riksdagshus i kv Vinstocken och S:t
Per och delar av kv Jakob Mindre och Torviggen.
Alternativet medför relativt stor omarbetning
av cityplanen för området söder
om Herkulesgatan.

7.4 BESKRIVNING AV UNDERALTERNATIV 7.

41 Alternativ 3 a

Alternativet innebär att riksdagshuset placeras
i kv. Johannes Större, Vinstocken och
Jakob Mindre, med små ändringar av cityplanen.
Den enda väsentliga ändringen är
införandet av överbyggnader över Malm -

torgsgatan och Regeringsgatan för att åstadkomma
samband mellan kvarteren. Kv. Jakob
Mindre ägs ej av staten, kv. Johannes
Större beräknas i huvudsak komma i statlig
ägo och kv. Vinstocken ägs av staten.

Hela lokalprogrammet inryms i riksdagshuset,
dess totalyta exklusive parkering och
disponibla lokaler är 46 000 m2. Utnyttjandetalet
är 57 °/0.

I markplanet finns disponibla utrymmen
med en totalyta om ca 2 000 m2. Antalet
parkeringsplatser i källarvåningarna är 500
dvs. 200 mer än det i programmet begärda
antalet.

Huvudentrén ligger vid Gustav Adolfs
torg. Under riksdagshuset och Jakobsgatan
finns gångförbindelser med planerat gångstråk
i Norra Smedjegatan och med den
blivande tunnelbanestationen i kv. Jakob
Större. Entré till partilokaler finns vid Jakobs
torg, entré till utskott vid Drottninggatan,
där också kontakt kan nås med det
planerade interna förbindelsesystemet i det
framtida statliga förvaltningsområdet i Södra
Klara.

Kammarens plenisal är förlagd till kv.
Vinstocken.

De kammarnära lokalerna ligger i alla
tre kvarteren och i tre plan med högst en
vånings nivåskillnad till kammaren.

Ledamotsrummen är förlagda som övriga
kammarnära lokaler. Längsta gångavstånd
till plenisal är 110 m med vertikal förflyttning
en trappa.

Restaurang, kafé och representationslokaler
ligger i kv. Vinstocken i planet under
kammarplanet med utsikt över Gustav
Adolfs torg.

Utskotten är förlagda till västra delen av
kv Johannes Större, mot Drottninggatan.

Partigruppernas lokaler ligger i de nedre
våningarna i kv. Jakob Mindre.

Förvaltningskontoret ligger i kv. Johannes
Större.

Riksdagsbiblioteket ligger i markplanet i
kv. Johannes Större, med separat ingång
från Fredsgatan.

Ekonomiska data för underalternativet
framgår av tabell 2, sid. 62, situationsplan
och modellfoto av bild 35—36.

7.42 Alternativ 3 b

Utarbetat av professor Paul Hedqvist

Alternativet innebär att riksdagshuset placeras
i kv. Vinstocken och det norr därom
liggande kv. S:t Per. Kvarteren förbinds
med överbyggnader i fyra plan över Jakobsgatan.
Kv. S:t Per är enligt City 67 avsett
att bebyggas med parkeringshus. Alternativet
innebär sålunda förändrad användning
av detta kvarter. I övrigt krävs endast små
förändringar av cityplanen. Regeringsgatan
ges ny dragning söder om Jakobsgatan så
att den mynnar vinkelrätt och i förhållande
till Malmtorgsgatan symmetriskt i Gustav
Adolfs torg. Härvid måste västra delen av
kv. Jakob Mindre rivas. Staten äger kv. Vinstocken
men inte kv. S:t Per och Jakob
Mindre.

Anläggningen rymmer samtliga i programmet
begärda lokaler och har en totalyta exklusive
parkering och disponibla lokaler om
45.500 nr. Utnyttjandetalet är 57 %. Inom
anläggningen finns disponibla utrymmen
med en totalyta av c:a 10.500 m2 varav för
riksdagens framtida lokalexpansion c:a 4.500
m2. Antalet parkeringsplatser i källaren är
300 motsvarande hela det enligt programmet
angivna parkeringsbehovet.

Riksdagens huvudentré är förlagd till
kv. Vinstocken mot Gustav Adolfs torg.
Bottenvåningen i detta kvarter är utbildad
till en portik som via en rund gård i kv. S:t
Per och en föreslagen galleria i kv. Åskslaget
står i förbindelse med Hamngatan. I
portiken mynnar också gångtrafiken från
den planerade tunnelbanestationen och de
blivande förvaltningskvarteren i Södra Klara.
I detta plan är kv. Vinstocken och S:t
Per förenade med varandra.

Entré till riksdagsbiblioteket samt personalentré
ligger vid gården i kv. S:t Per. Från
garage- och varuentré vid Regeringsgatan
leder körramper till underliggande plan med
garage och varuförsörjningsutrymmen.

Anläggningen är uppdelad i två huvuddelar,
dels en ”representativ” del i kvarteret
Vinstocken med entréhall, plenisalar, statsrådens
och talmännens rum etc., dels en
kontorsdel i kv. S:t Per med i huvudsak en -

skilda arbetsrum och administrativa lokaler.

ICammarens plenisal ligger högst upp i
kvarteret Vinstocken.

Kammarnära lokaler ligger i båda kvarteren
med högst två trappors nivåskillnad i
förhållande till kammarens plenisal och med
klubbrum och handbibliotek mot Gustav
Adolfs torg.

Ledamotsrummen ligger i kv. S:t Per fördelade
på tre plan. Deras maximala gångavstånd
till kammaren är 130 m med vertikal
förflyttning en trappa.

Restaurang och representationsutrymmen
ligger två plan över kammarens plan i kv.
S:t Pers översta våning.

Kafé ligger intill kammarens plenisal i kv.
Vinstocken.

Utskottens lokaler ligger fördelade på tre
plan i kv. Vinstocken.

Partigrupperna har sina lokaler i kv. S:t
Per i huvudsak kring den runda gården.

Förvaltningskontoret har huvuddelen av
sina utrymmen i samma kvarter.

Riksdagsbiblioteket är beläget vid den
runda gården i kv. S:t Per varifrån det också
har en separat entré.

Ekonomiska data för underalternativet
framgår av tabell 2, sid. 62, ritningar och
modellfoto av bild 37—40.

7.43 Alternativ 3 c

Alternativet är placerat i en sammanhållen
zon för statliga verksamheter begränsad av
Fredsgatan, Klara Södra Kyrkogata, Herkulesgatan
och Västra Trädgårdsgatan. Genom
att Jakobsgatans trafik överflyttats till
Fredsgatan samtidigt som Malmtorgs- och
Regeringsgatan går på viadukter genom området
har fullständig korsningsfrihet uppnåtts
för gångtrafiken inom området. Riksdagshuset
kan placeras på flera ställen inom
zonen, men studiet har begränsats till läget
i kv. Vinstocken, S:t Per och del av Jakob
Mindre vid Gustav Adolfs torg.

För att genomföra denna zon erfordras
följande relativt stora förändringar av cityplanen.

1. Breddning av Fredsgatan till minst 19
in bredd med gångbana i arkad. I förslaget
har visats en breddning till 27 m.

2 Förlängning av Herkulesgatan till Regeringsgatan
med avkortning av kv. Åskslaget.

3 Förändrad användning av kv. S:t Per.

1 förslaget har även följande icke nödvändiga
ändringar av cityplanen gjorts.

1. Förändring av Regeringsgatans riktning
mellan Herkulesgatan och Gustav
Adolfs torg.

2. Gångtrafikgenombrott i Odd Fellows
hus till Västra Trädgårdsgatan.

3. Rivning av Konstakademiens byggnad.

Nödvändiga statliga markförvärv för

byggande av riksdagshuset är kv. S:t Per
och kv. Jakob Mindre. För genomförande
av den skisserade zonen för statlig verksamhet
krävs disposition av samtliga kvarter inom
området. En mycket stor del av dessa
är dock redan i statlig ägo.

Hela lokalprogrammet är inrymt i riksdagshuset,
vars totalyta exklusive parkering
och disponibla lokaler är 45 000 m2. Utnyttjandetalet
är 58 %.

Disponibla utrymmen i gatuplanet har en
totalyta om c:a 3 000 m2. Om alla disponibla
utrymmen i källare används för parkering
ryms 600 bilar d. v. s. 300 mer än
det i programmet begärda antalet.

Riksdagens huvudentré ligger mot Gustav
Adolfs torg och mot det inre gångområdet
med kontakt till den i kv. Jakob Större
planerade tunnelbanestationen. Separat
entré till bibliotek och utskottslokaler ligger
mot gångområdet.

Kammarens plenisal ligger centralt i byggnaden
över det öst-västliga gångstråket.

De kammarnära lokalerna är grupperade
runt plenisalen i tre plan.

Ledamotsrummen upptar helt längorna
längs Malmtorgsgatan och Regeringsgatan,
längsta gångavstånd till plenisal är 55 m
med vertikal förflyttning en trappa.

Restaurang, kafé och representation ligger
i planet under plenisalen mot Gustav
Adolfs torg.

Utskottens lokaler ligger i de tre översta
planen i den norra delen av riksdagshuset.

Partigruppernas lokaler ligger i de två
översta planen i den södra delen av byggnaden.

Förvaltningskontoret och Riksdagsbiblio -

teket upptar första och andra våningarna
över gatuplanet i den norra byggnadskroppen.

Ekonomiska data om underalternativet
framgår av tabell 2, sid. 62, ritningar och
modellfoto av bild 41—45.

7.5 BEDÖMNING
7.51 Allmänt

En förläggning av riksdagshuset till Nedre
Norrmalm innebär ingrepp i befintlig bebyggelse
och medför betydande kapitalinsatser.
Åtgärderna kan endast motiveras av
att riksdagen därigenom erhåller optimala
funktionella förhållanden samtidigt som
högt ställda anspråk ifråga om stadsbild
och stadsmiljö tillgodoses. Byggnadsstyrelsen
har funnit att ett sådant resultat inte
kan uppnås med mindre än att genomgripande
förändringar i planerna för det berörda
området vidtages. En revision av cityplanen
från Herkulesgatan och söderut får
sålunda förutsättas.

I ”PM angående riksdagshus på Nedre
Norrmalm” av Stockholms stads generalplaneberednings
expertutskott, vilken PM
bilagts beredningens av byggnadsstyrelsen
begärda yttrande i frågan (bil. 3: 2) görs
efter bedömning av de olika underalternativen
följande sammanfattning.

”Expertutskottet finner det mest troligt att
om man skulle bestämma sig för att flytta riksdagen
till Nedre Norrmalm, kommer man vid
den slutliga utformningen av riksdagshusprojektet
att finna det alltför vanskligt att stanna
vid halvmesyrer och hellre acceptera att konsekvenserna
av beslutet får bli att stadsplanen
för området omarbetas radikalt med utgångspunkt
från de nya förutsättningarna.”

Expertutskottet delar sålunda byggnadsstyrelsens
uppfattning om önskvärdheten av
en planrevision vid genomförandet av detta
alternativ.

Då man inte kan förutsäga resultatet av
en planrevision har bedömningen grundats
på värderingar av såväl de underalternativ
som förutsätter i princip oförändrad cityplan
som det som förutsätter mer genomgripande
förändringar.

7.52 Funktionell bedömning

a) Möjligheterna till adekvata lokaler är
goda i samtliga underalternativ.

b) Möjligheterna till lämpliga inre samband
är relativt goda i alt. 3 a och 3 b och
mycket goda i alt. 3 c.

c) Möjligheten att ge byggnaden flexibilitet
för anpassning till förändrade behov är
begränsad i alt. 3 a och 3 b och god i alt.
3 c.

d) Möjligheten till expansion med bibehållande
av inre samband bedömes som god
i samtliga underalternativ.

e) Möjligheten till samband med statsdepartementen
är mycket god under förutsättning
att dessa överflyttas till området norr
om Strömmen.

f) Möjligheten till oberoende av yttre
störningar av trafik m. m. är dålig men kan
delvis kompenseras genom byggnadstekniska
åtgärder.

En jämförelse mellan de olika underalternativen
visar att de som förutsätter i princip
oförändrad cityplan har lägre interna
funktionsvärden än det som förutsätter reviderad
plan. Det senare motsvarar organisationsmodellens
optimala interna egenskaper.

7.53 Byggnadsteknisk bedömning

1 detta alternativ sker grundläggning i
Brunkebergsåsen varför grundläggningsförhållandena
måste anses relativt enkla. Några
byggnadstekniska problem utöver vad
som kan betraktas som normalt förekommande
i det berörda området behöver inte
förutses. Däremot kommer kravet att upprätthålla
allmän trafik på kringliggande gator
och att omhänderta genomgående ledningar
under byggnadstiden att medföra
relativt dyrbara spontningsarbeten, alternativt
byggande av provisoriska bryggor.

Anpassningen till stadens försörjningssystem
kommer sålunda att kräva särskilda
och delvis komplicerade åtgärder.

7.54 Kostnadsbedömning

För kostnadsredovisning hänvisas till tabellerna
2 och 3, sid. 62—63. Uppskattningar

har skett avseende produktionskostnader för
projektering, rivning, grundförstärkning,
byggnads- och installationsarbeten m. m. i
respektive underalternativ. Kostnadsskillnaden
mellan underalternativen är förhållandevis
liten. För den ekonomiska bedömningen
har valts en medelkostnad för de
tre alternativen. Med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer
som alltid föreligger vid genomförandet
av cityprojekt är den valda
kostnaden avrundad till närmast högre 5
milj. krontal.

Angiven markanskaffningskostnad är bedömd
genomsnittskostnad för de tre underalternativen.
Kostnaden avser endast den
tomtmark som upptas av riksdagshuset och
ej andra för genomförande av stadsplaneändringar
erforderliga fastighetsförvärv.

Produktionskostnader inklusive markkostnader
för överytor, som skall hyras ut och
sålunda bära sina egna kapital- och driftskostnader,
har bedömts uppgå till 37 milj.
kronor. Motsvarande årskostnad har uppskattats
till 2,6 milj. kronor.

Under rubriken ”eget kapital” har liksom
i alternativen 1 och 2 upptagits 20 milj. kronor,
utgörande bedömt markvärde för riksdagshusets
tomt på Flelgeandsholmen. Detta
värde har satts inom parentes och hänsyn
har inte tagits till detta kapital vid redovisning
av anslagsbehov, därför att det är tveksamt
hur Flelgeandsholmen kan utnyttjas i
detta alternativ. Behandlingen av denna post
är intressant ur finansieringssynpunkt men
inte för kostnadsredovisningen.

Beräknad kapitalkostnad för detta alternativ
är ca 195 milj. kronor. Beräknad årskostnad
för riksdagens lokaler är ca 14 milj.
kronor.

7.55 Bedömning av genomförande

7.551 Planrevision. Tidsåtgången för en tillräckligt
genomgripande planrevision är svår
att bedöma. Graden och arten av förändringar
som blir aktuella kan endast i sina
huvuddrag förutses. Utgår man från en
planrevision av den omfattning som förutsättes
i alternativ 3 c innebär den såväl förändringar
av kvartersformer, gatuprofiler,

trafikdragningar m. m. som förändringar av
markanvändning. Stadsplanebearbetningen
omfattar även överväganden beträffande
miljö och stadsbild som kan komma att kräva
långvarigt arbete och tidskrävande överläggningar
mellan staden och staten. Varje
bedömning av tidsåtgången måste därför bli
osäker.

Byggnadsstyrelsen har räknat med att en
planrevision inte skall beröra vissa perifera
delar av området. Sålunda bör kv. Björnen,
som innehåller Adelcrantzska palatset (byggnadsminnesmärke),
och kv. Loen samt eventuellt
delar av kv. Brunkhalsen kunna lämnas
utanför eventuella planförändringar.
Detsamma torde gälla viss del av bebyggelsen
i kv. Jacob Större invid Västra Trädgårdsgatan.
Beträffande kv. Trollhättan och
Åskslaget torde en planrevision endast behöva
beröra kvarterens södra delar. Med
hänsyn till genomförandeplanerna måste
förutsättas att ny plan för dessa kvarter
fastställes så tidigt som möjligt och att den
sedan utgör en av förutsättningarna för planeringen
söder om Herkulesgatan.

Kv. S:t Pers utnyttjande för riksdagshuset
torde vara den betydelsefullaste förändringen
beträffande markanvändning som kan
förutses. Cityplanen anvisar att kvarteret
skall användas för parkeringshus. Den förändrade
användningen berör parkeringsförhållandena
inom hela området. Härvid bör
erinras om att ett betydande antal bilplatser,
som ej beräknats i cityplanen, kan tillföras
området genom riksdagshusets förläggning
dit. Frågan om förändrad användning av
kv. S:t Per kan dock bli svårlöst.

En arkitekttävling om detta alternativ
måste omfatta riksdagshuset och de stadsplanefrågor
som man funnit inte lämpligen
kan eller bör låsas som en förutsättning. Vidare
måste en huvuddisposition av området
som ger statsdepartementen ett tillräckligt
och samlat lokalbestånd vara en förutsättning.
Sammankopplingen med planfrågor
leder till att tävlingen bör anordnas i samverkan
med staden.

7.552 Fastighetsförvärv. Vilka fastigheter
det kan bli fråga om att förvärva för nytt

riksdagshus vid ett genomförande av alternativ
3 kan här inte anges, utan blir beroende
av vilken förläggning riksdagshuset ges
och vilka förändringar av cityplanen som
blir aktuella. Utgående från utredningsmaterialet
kan man förmoda, att det kan bli
fråga om förvärv dels av hela kv. S:t Per
och Torviggen, vilka äges av staden, dels
av kv. Jakob Mindre helt eller delvis.

7.553 Ersättningslokaler. Vid rivning av kv.
Jakob Mindre torde Grängesbergsbolaget
och Broströmskoncernen komma att kräva
ersättning i form av lokaler i likvärdiga
citylägen. För danska ambassaden kommer
att behövas en fastighet med motsvarande
läge och standard eller mark för ny ambassadbyggnad.
Vidare krävs ersättning av lokalerna
i kv. Vinstocken som nu nyttjas av
utrikes- och försvarsdepartementen. Även
andra kvarter som nyttjas eller avses bli
nyttjade för statlig förvaltning kan komma
att beröras.

7.554 Trafik och ledningssystem. I princip
måste det befintliga trafiksystemet vara intakt
under genomförandetiden. Trafiken
måste upprätthållas från Brunkebergstorg
och från Regeringsgatan till Gustav Adolfs
torg och Norrbro. Vissa svårigheter kan
komma att uppstå att föra den öst-västliga
trafiken förbi Operan i Strömgatan och Jakobsgatan
i samband med igångsättandet av
arbetena med Blasieholmsleden. Under genomförandetiden
kommer omhändertagandet
av genomgående ledningar med provisoriska
anordningar att skapa tekniska problem.
De planerade permanenta ledningstunnlarna
i Malmtorgsgatan och Fredsgatan
kan komma att beröras. Den planerade tunnelbanestationen
under Kungsträdgården
med uppgång i kv. Jakob Större har hittills
beräknats tas i bruk 1975. En reviderad plan
kan komma att påkalla provisorier beträffande
uppgångar och förbindelser under gatuplanet.
För att kunna bemästra problemen
beträffande trafik, ledningssystem m.m.
måste en detaljerad planläggning ske i nära
samarbete med staden.

7.555 Genomförande. I skrivelse till byggnadsstyrelsen
den 21 december 1967 (bilaga
3) har generalplaneberedningen med hänvisning
till expertutskottets ovannämnda
promemoria framhållit att förläggningen av
ett riksdagshus till Nedre Norrmalm skulle
innebära djupgående ingrepp och störningar
i den pågående cityregleringen och därför
vore mycket oroande ur stadens synpunkt.
Generalplaneberedningens majoritet har under
framhållande av att den givetvis inte
gjort någon bedömning ur rikspolitiska aspekter
avstyrkt att riksdagshuset förlägges
till Nedre Norrmalm. Generalplaneberedningens
avstyrkande av riksdagshusets förläggning
till Nedre Norrmalm måste i lokaliseringsfrågan
tillmätas stor vikt.

En förläggning av riksdagen till Nedre
Norrmalm kommer att påverka byggandet
för annan statlig förvaltning i området. Särskilt
gäller detta kv. Brunkhalsen, Brunkhuvudet,
Johannes Större och Tigern, där
förnyelsen kan komma att försenas med ett
till två år i förhållande till nuvarande planer.

Möjligheten att i framtiden erhålla vid
expansion erforderliga lokaler med tillfredsställande
samband bedöms på vissa villkor
som goda. Med en förutseende planering
kan dels riksdagshuset ges sådan storlek att
det innehåller vissa reservutrymmen, som
kan utnyttjas av annan statlig verksamhet
tills de erfordras för riksdagen, dels möjligheter
skapas till expansion i angränsande
byggnader. Det senare förutsätter dock med
tanke på att kvarteren omkring Drottninggatan
kan förutses vara disponerade av
statsdepartementen ytterligare fastighetsförvärv
nu eller senare utöver vad som erfordras
enbart för riksdagshuset.

7.556 Tidplan. Genomförandeplanen enligt
bild 48 innebär att inflyttning beräknas ske
vid årsskiftet 1979/80. Tidpunkten överensstämmer
med separat gjorda bedömanden
av stadens experter.

7.56 Stadsbildsbedömning

Utformningen av miljön kring ett nytt riksdagshus
på Nedre Norrmalm beror av den
stadsplan som staden med hänsyn till egna
och riksdagens behov kan komma att utforma.
Utredningsunderlaget synes visa att en
god stadsbild kan åstadkommas såväl med
respekterande av nuvarande planförhållanden
som med reviderade planförutsättningar.
Risk finns för att ur stadsbildssynpunkt
och i sig själva värdefulla byggnader måste
offras i detta alternativ. De nackdelar dessa
risker innebär måste vägas mot de möjligheter
alternativet öppnar. För gestaltningen
av ramen för de statliga verksamheterna
inom området erbjuder alternativet stora
arkitektoniska möjligheter, särskilt med hänsyn
till att riksdagens byggnadsfråga kan
samordnas med planering och byggande för
andra statliga ändamål inom stadsdelen.

Under förutsättning att det nuvarande
riksdagshuset rives ger detta alternativ uppenbart
stor frihet beträffande Helgeandsholmens
gestaltning. Utredningen bedömer
att förutsättningarna därmed blir mycket
gynnsamma för att tillvarata och utveckla
öppenheten i Strömmens luft- och vattenstråk
och för att ta hänsyn till systemet
slottet—Norrbro—Gustav Adolfs torg.

Skulle det nuvarande riksdagshuset däremot
komma att kvarstå under avsevärd
tid eller permanentas för annat ändamål
uppstår en ur stadsbildens synpunkt mindre
gynnsam situation. Härtill kommer att man
då får ett nytt och ett f.d. riksdagshus inom
ett och samma stadsbildskomplex. Någon
motsvarande egendomlighet medförde inte
flyttningen från Riddarholmen till Helgeandsholmen
vid seklets början. Förbättringen
ur stadsbildssynpunkt inskränker sig då
till möjligheten att få en byggnad av hög
estetisk intensitet i fonden av Gustav Adolfs
torg. De stadsbildsmässiga vinsterna av alternativet
blir därmed begränsade.

Bild 35

Slottet G.A. torg

Drottninggatan

Regeringsgatan

STADSSEKTIONER

Jakobsgatan

Fredsaatan

G.A. torg

SITUATIONSPLAN SKALA 1:4000

Bild 36

v i

11,.

w *

Modellfotografi från söder.

Bild 37

Norrbro G. A. torg

r~i i~i-^

nnnnnnnrl

TTi r 1

Drottninggatan

Regeringsgatan

STADSSEKTIONER

Jakobsgatan

Fredsaatan

G.A. torg

SITUATIONSPLAN SKALA 1:4000

Malmtorgsgatan

Bild 38

Entré •

Entré

Disponibelt

Entréhall

G.A. torg

ENTRÉPLAN SKALA 1:1000

Regeringsgatan

Bild 39

Parkering

SEKTION NORR - SÖDER

B 23 Kafé

Kammarens

plenisal

B 19 Gemensamma ledamotsrum
B 25

KAMMARPLAN
SKALA 1:1000

Bild 40

i > Va

53003» Z" /Sm

| ’

Modellfotografi från söder.

Bild 41

T		f—O-T	—w
_I	—PH		i—U—t p	t—i in i ii
	S—X

Slottet G.A. torg

i i

i--

R_r h_B

-rf—llllll ''In

hnnnmnmnrnr

rnn -

Drottninggatan Regeringsgatan

STADSSEKTIONER

Fredsgatan

G.A. torg

SITUATIONSPLAN SKALA 1:4000

Bild 42

Gångtrafik

Körtrafik

JakobsgaldK

G.A. torg

Slottet

TRAFIKPLAN SKALA 1:4000

Malmtorgsgatanl

Bild 43

B 2

Parkering

SEKTION VÄSTER - ÖSTER

Herkulesgatan

Disponibelt

____j

Entréhall

k_____

ENTRÉPLAN SKALA 1:1000

Regeringsgatan

Bild 44


B 21
B 21	B 20	B 19	B 19\|
B 5		B 19
B 2		B 1?\| I

II
—Il			JL

Parkering


B 8
B 11
B 9

Last

SEKTION SÖDER - NORR

B 3 Talmansrum

B 17 RFK 1,4

B 4 Kammarskansli

B 17 RFK4

Kammarens plenisal

B 19 Gemensamma
ledamotsrum

WC Kpr

B 5 Statsrådsrum

KAMMARPLAN
SKALA 1:1000

Bild 45

/ m

imijM

■H

■wrt

M_i

Modellfotografi från söder.

8. SLUTBEDÖMNING OCH REKOMMENDATION

8.1 ALLMÄNT

Jämförelsen mellan de tre alternativen bygger
på de sammanfattningar som gjorts av
dem beträffande följande egenskaper:
funktionella
tekniska
ekonomiska
genomförandestadsbildsmässiga De

tekniska egenskaperna och problemen
har översatts i kostnader och tid och har
invägts i kostnadsbedömningar och genomförandeplaner
varför de utgår ur den slutliga
jämförelsen.

8.2 FUNKTIONELL JÄMFÖRELSE

a) Beträffande möjligheten till god utformning
av utrymmen bör alternativen placeras
i följande ordning:

I: Alt. 3
2: Alt. 2
3: Alt. 1.

Skillnaden i kvalitet mellan alt. 3 och 2
är mycket liten.

b) Beträffande möjligheten till goda inre
samband bör alternativen placeras i följande
ordning:

1: Alt. 3
2: Alt. 2
3: Alt. 1.

c) Beträffande möjligheten till flexibilitet
bör alternativen placeras i följande ordning:

1: Alt. 3
2: Alt. 2
3: Alt. 1.

d) Beträffande möjligheterna till goda
samband vid expansion bör alternativen placeras
i följande ordning:

1: Alt. 3

2: Alt. 2 och 1.

Skillnaden mellan alt. 3 och de övriga är
stor medan skillnaden mellan alt. 1 och 2 är
så obetydlig att de kan betraktas som likvärdiga.

e) Beträffande möjligheterna till goda yttre
samband bör alternativen placeras i följande
ordning:

I. Alt. 3

2: Alt. 1 och 2.

Alt. 3 ger mycket goda möjligheter till
samband mellan riksdagen och statsdepartementen
under överblickbar tid, förutsatt att
departementen förflyttas till Nedre Norrmalm
inom en period av ca 20 år. Alt. 1
och 2 ger goda möjligheter till samband
oberoende av takten i en överflyttning av
departementen.

f) Beträffande oberoende av yttre störningar
och ovidkommande funktioner bör
alternativen placeras i följande ordning:

1: Alt.l och 2

2: Alt. 3.

Alt. 1 och 2 är likvärdiga och överlägsna
alt. 3.

Beträffande funktionella möjligheter totalt
sett bör alternativen placeras sålunda:

1: Alt. 3

2: Alt. 2

3: Alt. 1.

I tabell 1, sid. 61, redovisas värderingarna
av funktionsegenskaperna hos alternativen

enligt en graderad skala. Det relativt låga
totala funktionsvärdet hos alt. 2 kan delvis
hänföras till de avvikelser från organisationsmodellen
som gjorts i bedömningsunderlaget
av hänsyn till stadsbilden. Som visats
i avsnitt 6.3 förbättras de interna funktionsegenskaperna
om organisationsmodellen
helt oförändrad appliceras på Helgeandsholmen.
Värdena för expansion och
yttre kontakter förbättras dock inte. De är
betingade av lokaliseringen. Totalt blir funktionsvärdet
enligt styrelsens bedömning något
bättre än för ett riksdagshus på Nedre
Norrmalm anpassat till cityplanen men når
inte upp till den funktionella standard som
kan nås i alt. 3 vid reviderad cityplan. Även
om de funktionella möjligheterna på Helgeandsholmen
tas ut i full utsträckning blir
därför ordningen mellan alternativen oförändrad
ehuru skillnaden mellan alt. 3 och 2
minskar.

8.3 EKONOMISK JÄMFÖRELSE

I tabellerna 2 och 3, sid. 62—63, har sammanställts
de produktions- och årskostnader
m. m. som redovisats för varje alternativ.
På bild 46 redovisas härjämte en sammanställning
av de årliga medelsbehoven exklusive
räntekostnader. Av de redovisade uppgifterna
framgår bl. a.

att produktionskostnaden för hus motsvarande
riksdagens programmerade behov
är lägst i alt. 3 och 5 % högre i alt. 2 och
30 % högre i alt. 1,

att emellertid mark- och särskilda kostnader
är ca 40 milj. kronor eller 150 % högre
i alt. 3 än i alt. 1 och 2.

att räntekostnaderna blir lika för alt. 1
och 3 och ca 20 % lägre för alt. 2 samt

att den kostnad på vilken kostnadsjämförelse
bör baseras, årskostnaden, blir lika
i alt. 1 och 3 och ca 17 % lägre i alt. 2 men
att om den enklare grundförstärkningen visas
bli möjlig i alt. 1 skillnaden i årskostnad
mellan detta alternativ och alt. 2 blir
marginell.

Vid en jämförelse av kostnaderna bör således
alternativen placeras i följande ordning: -

1: Alt. 2

2: Alt. 1 och 3

I alt. 3 har en investering av totalt 37
milj. kronor (inkl. räntor) bedömts tillkomma
utöver vad som erfordras för riksdagens
behov.

Emedan i alt. 1 och 2 tomt redan disponeras
av riksdagen blir vidare kapitalanskaffningsbehovet
i alt. 3 omkring 80 %
högre än i alt. 2, och omkring 50 % högre
än i alt. 1.

Medtages även dessa faktorer i den ekonomiska
bedömningen bör alternativen placeras
i ordningen:

1: Alt. 2

2: Alt. 1

3: Alt. 3

8.4 JÄMFÖRELSE AV GENOMFÖRANDEPLANER Alt.

1 och 2 har bedömts som i huvudsak
lika med avseende på genomförandetider.

1 båda fallen beräknas riksdagens nya lokaler
kunna tagas i bruk under 1978. Den större
valfriheten i utformningen av alt. 2 jämfört
med alt. 1 och den principiella konflikten
mellan stadsbildsönskemål och funktionskrav
kan medföra sådana komplikationer
att alt. 2 tar längre tid att genomföra än
alt. 1. Alt. 3 har beräknats kräva ytterligare

2 år. Genomförandeplanen för detta alternativ
är behäftad med större osäkerhet än
planerna för alt. 1 och 2, beroende på de
komplicerade plan- och förvärvsfrågorna.
Alt. 1 och 2 medför inga speciella genomförandeproblem.
Inga komplicerade sammankopplingar
av genomförandeplanerna
med sådana för annan bebyggelse förekommer.
Detta är däremot i hög grad fallet i
alt. 3. I detta alternativ måste genomförandeproblemen
bedömas som mycket svåra
beroende på de ovan nämnda plan- och förvärvsfrågorna,
nödvändiga evakueringar etc.
Samtidigt medför alt. 3 svåra störningar av
stadens genomförandeplaner. Genomförandet
av lokalexpansionen erbjuder inga speciella
svårigheter i alt. 1 och 2 under förutsättning
att statsdepartementen lämnat kans -

lihuset. r alt. 3 krävs speciella åtgärder för
att säkerställa en framtida expansion. Alternativen
bör placeras i följande ordning:

1: Alt. 1

2: Alt. 2

3: Alt. 3

Genomförandeplaner för alt. 1 och 2 redovisas
på bild 47 och för alt. 3 på bild 48.

8 5 STADSBILDSJÄMFÖRELSE

I utredningen har studiet av gestaltningsfrågor
i enlighet med direktiven varit begränsat
och schematiskt. Det framtagna bedömningsunderlaget
utgör inte tillräcklig grund
för ett slutgiltigt ställningstagande till alternativens
konsekvenser för stadsbilden. Det
ger dock möjlighet till vissa summariska
slutsatser. Dessa gäller i första hand den
grad av frihet vid utformningen av stadsbilden
som de olika alternativen erbjuder
och deras möjlighet att motsvara de hypotetiskt
uppställda önskemålen beträffande
denna.

Graden av frihet när det gäller gestaltningen
av Helgeandsholmen är störst i alternativ
3, mindre i alternativ 2 och minst i
alternativ 1. Skillnaden mellan alternativ 3
och 2 är betydande medan skillnaden mellan
alternativ 2 och 1 är relativt liten. 1 alternativ
2 begränsas friheten av interna
funktionskrav på riksdagshuset och svårigheten
att undvika en anläggning som delas
av Riksgatan. I alternativ 1 begränsas friheten
i första hand av de existerande byggnaderna.
Förlägges riksdagshuset till Nedre
Norrmalm begränsas friheten av de planer
som kan komma att bli gällande inom området.
Ett val av alternativ 3 förutsätter
dock enligt utredningen en planrevision som
tillgodoser såväl funktionella som stadsbildsmässiga
krav.

Möjligheterna att tillgodose de uppställda
önskemålen beträffande stadsbilden är goda
i alternativ 3, begränsade i alternativ 2
och starkt begränsade i alternativ 1. Skillnaden
mellan alternativ 3 och 2 är stor,
skillnaden mellan alternativ 2 och 1 är beroende
av hur starkt de funktionella kraven
i alternativ 2 hävdas. Om de tillgodoses väl,

blir möjligheterna att motsvara de uppställda
önskemålen reducerade. Alternativ
2 och 1 blir då relativt likvärdiga.

Skulle nuvarande riksdagshus kvarstå avsevärd
tid vid en lösning enligt alternativ 3,
blir fördelarna med detta alternativ ur
stadsbildssynpunkt små.

Som framgått av det ovanstående är inte
stadsbildsegenskaperna en isolerad komponent.
De har en tydlig relation till de funktionella
egenskaperna hos alternativen. Det
är i detta samband som deras betydelse för
den teknisk-ekonomiska utredningen tydligast
framträder. I alternativ 1 är påverkan
av stadsbildssynpunkterna på det funktionella
resultatet måttlig då redan hänsyn till
de befintliga byggnaderna binder utformningen
och därmed de funktionella egenskaperna
på ett avgörande sätt. I alternativ 2
är sambandet mellan stadsbilds- och funktionsegenskaper
tydligt. Tillämpas de hypotetiskt
formulerade stadsbildsönskemålen
uppstår, som visats, en konflikt mellan dessa
och de funktionella programkraven. Den
hypotetiska karaktären hos stadsbildsönskemålen
innebär emellertid att det inte kan
uteslutas att fördjupade studier leder till
lösningar av problemen vid nybyggnad på
Helgeandsholmen som förenar hög funktionell
och stadsbildsmässig kvalitet. Möjligheten
att finna sådana lösningar kan endast
klarläggas genom en arkitekttävling eller
noggrann projektering. Någon garanti
för att fortsatta studier leder till ett sådant
resultat föreligger emellertid inte. Utgår man
från att de funktionella egenskaperna skall
tillgodoses på bästa möjliga sätt innebär
alternativ 2 sålunda att betydande risker
tas beträffande det stadsbildsmässiga resultatet.
I alternativ 3 föreligger en bristande
överensstämmelse mellan stadsbildsönskemålen
så som de uttrycks i city-planen och
riksdagens programkrav. Utredningen visar
emellertid att den förutsatta planrevisionen
väl kan tillgodose de funktionella kraven
med bibehållna eller förbättrade stadsbildsegenskaper
inom Nedre Norrmalm. Någon
konflikt mellan funktionella krav och stadsbildssynpunkter
synes sålunda inte föreligga
i detta alternativ.

Nära förbunden med stadsbildsproblemen
är frågan om riksdagshusets tydlighet
som uttryck för dess funktion och som element
i stadsbilden.

Det viktigaste synliga uttrycket för riksdagen
kommer under den 60-årsperiod, som
det nu programmerade riksdagshuset kan
beräknas fungera, förmodligen att utgöras
av televisionsbilden eller andra bilder förmedlade
genom nya kommunikationsmedel.
Detta förhållande gör emellertid inte frågan
om riksdagens hus som uttryck för dess
verksamhet mindre relevant. Den nuvarande
byggnaden karakteriseras i hög grad av
den typ av utrymmen som kamrarna, de
stora sammanträdesrummen, trapphallen
och sammanbindningsbanan representerar. 1
det nya programmet är inslaget av normala
kontors- och sammanträdeslokaler stort. Enbart
ledamotsrummen upptar ca 35 % av
de erforderliga fasadlängerna. Byggnadens
karaktär av kontorshus blir därigenom mera
framträdande. Det är därför i mindre
grad de enskilda utrymmena, med undantag
för plenisalen, än de inbördes sambandskraven
som kan utgöra funktionellt underlag
för specifika drag i riksdagshusets utformning.

Såväl läget på Helgeandsholmen som läget
inom Nedre Norrmalm intill Gustav
Adolfs torg ger stor tydlighet åt riksdagshuset
i stadsbilden, det förra genom att låta
det ingå som ett lätt identifierbart och vida
synligt element i stadslandskapet med dess
växlingar av vatten, stadsdelar och öar, det
senare genom att låta det ingå som en viktig
del av det arkitektoniska system som utgörs
av Slottet—Norrbro—Gustav Adolfs torg.

Tydligheten i riksdagens arkitektoniska
uttryck blir i det senare fallet mindre än
på Helgeandsholmen i den meningen att huset
inte blir en från alla sidor fritt synlig
arkitektonisk gestalt. Å andra sidan innebär
läget i torgets fond ett incitament till självständig
och kraftfull gestaltning enligt slottbro-torgsystemets
krav. Riksdagens förläggning
hit ger också utgångspunkter för utbildandet
av en trafikfri zon, anknuten till
det kollektiva trafiknätet, och med möjlighet
till en skala och förtätning av bebyggelsen

som verkningsfullt kan samspela med den
öppna gestaltning av strömområdet med
Helgeandsholmen som samtidigt blir möjlig,
i en sådan planering synes också regeringsbyggnaderna
kunna infogas. Ett läge för
riksdagen och regeringen inom en sådan zon
ger en ny och intressant möjlighet till manifestation
av dessa verksamheter på ett uttrycksfullt
och till vår tids stadsbyggande
anpassat sätt.

8.6 REKOMMENDATION

Föreliggande teknisk-ekonomiska utredning
ger underlag för bedömande av riksdagens
byggnadsfråga ur i utredningen behandlade
synpunkter. Såsom är förutsatt i utredningens
direktiv finns det härjämte andra faktorer
som vid ett slutligt ställningstagande
bör invägas. Dit hör hänsyn till kulturhistoriska
värden och till den politiska tradition
som är knuten till nuvarande riksdagshus
och till Helgeandsholmen, faktorer
som det inte tillkommer styrelsen att bedöma.
Dit hör också hänsyn till de samlade
statliga lokalproblemen bl. a. för statsdepartementen
och till de betydande stadsmiljövärden
som kan hävdas inom ifrågavarande
centrala stadsparti av Stockholm. De senare
är svåra att klart avgränsa från de mera
begränsade stadsbildsbedömningar som
ingår i utredningen.

Tar man hänsyn till såväl de faktorer
som utredningen behandlat som andra här
ovan antydda motiv för val av alternativ
kan följande karaktäristik av valsituationen
ges.

Alt. 1, ombyggnad, kan komma i fråga om
man värderar de existerande riksbyggnaderna
så högt ur kulturhistorisk synpunkt och
som bärare av politisk tradition att man är
beredd till eftergifter beträffande funktionsdugligheten
och accepterar relativt höga kostnader.

Alt. 2, nybyggnad på Helgeandsholmen,
kan komma i fråga om man är beredd att
acceptera osäkerhet beträffande stadsbilden
för att med måttlig insats av tid och pengar
uppnå ett ur funktionssynpunkt relativt gott
resultat.

Alt. 3, nybyggnad på Nedre Norrmalm,
kan komma i fråga om man är beredd att
påtaga sig betydande genomförandesvårigheter
och relativt höga kostnader för att
uppnå ett ur funktions- och stadsbildssynpunkt
gott resultat.

Avvägningar av det slag som dessa situationer
innefattar tillkommer riksdagen.
Byggnadsstyrelsen har i sin bedömning och
rekommendation begränsat sig till faktorer
som avses i utredningsdirektiven och faktorer
inom styrelsens kompetensområde.

Vid en summering av de jämförelser som
i avsnitten 8.1—8.5 gjorts för var och en
av de egenskaper som har bedömts finner
man att inget av alternativen tveklöst kan
utpekas som överlägset. Olika faktorer i
bedömningen pekar i olika riktningar. Avgörande
för en sammanvägd bedömning
blir därför den vikt man tillmäter de olika
bedömningsfaktorerna inbördes. Dessa fördelar
sig i två grupper varvid funktionella
och stadsbildsmässiga egenskaper kan sägas
representera resultatet medan kostnads- och
genomförandeegenskaper representerar insatsen.

Byggnadsstyrelsen vill först summera de
slutsatser som kan dragas på grund av funktionella,
tekniska, ekonomiska och genomförandemässiga
bedömanden och därefter
anföra vissa synpunkter på stadsbildsfrågorna
och övriga faktorer.

Ser man därvid i första hand till det
funktionella resultatet bör alt. 3 placeras
främst.

Ser man i första hand till insatsen bör
alt. 2 placeras främst.

Alt. 1 kan inte placeras främst vare sig
med avseende på funktionellt resultat eller
insats.

Enligt byggnadsstyrelsens mening bör de
funktionella kraven ges stor tyngd. Kompromisser
med avseende på dem bör därför
undvikas. Inget av alternativen är emellertid
undermåligt ur funktionssynpunkt. Alt. 1,
ombyggnad på Helgeandsholmen, som kräver
en relativt stor ekonomisk insats ger
dock i jämförelse med övriga alternativ det
minst tillfredsställande funktionella resultatet.
Detta leder till slutsatsen att riksdagens

lokalfråga ur teknisk och ekonomisk synpunkt
bör lösas enligt ettdera av nybyggnadsalternativen
och med hela programmet
tillgodosett inom en och samma anläggning
för att riksdagen under en rimlig tidsperiod
skall tillförsäkras bästa möjliga arbetsbetingelser.

Mot varandra ställs därmed

alternativ 2, nybyggnad på Helgeandsholmen
med hela programmet realiserat
och funktionella krav väl tillgodosedda
och

alternativ 3, nybyggnad på Nedre Norrmalm
med de stadsplanerevisioner
som är erforderliga för att
funktionella krav tillfullo skall
tillgodoses.

Byggnadsstyrelsen finner att skillnaden i
insats mellan nybyggnad på Helgeandsholmen
resp. på Nedre Norrmalm är betydande.
Genomförandesvårigheterna i det senare
alternativet är utomordentligt stora, samtidigt
som kostnaderna är högre. De funktionella
egenskaperna är bättre i alt. 3. Vid en
sammanvägning av dessa faktorer finner
styrelsen att skillnaden i funktionsegenskaper
inte kan uppväga skillnaden i insats. På
grundval av funktionella, tekniska, ekonomiska
och genomförandefaktorer rekommenderar
styrelsen därför alt. 2, nybyggnad
på Helgeandsholmen.

Skulle riksdagen finna att dess byggnadsfråga
bör lösas enligt denna på tekniska och
ekonomiska bedömningar grundade rekommendation
föreslår byggnadsstyrelsen att en
arkitekttävling anordnas som i första hand
gäller lösandet av riksdagens byggnadsfråga
med nybyggnad på Helgeandsholmen. En
sådan tävling kan utan förskjutning i tidplanen
även omfatta ombyggnadsalternativet.
Noggrannare än vad som varit möjligt
inom utredningen kan en sådan tävling belysa
möjligheterna att förena tillfredsställande
funktionell standard i en ombyggnad med
ett bevarande av riksdagshuset i en utsträckning
som gör alternativet meningsfullt från
historisk och kulturhistorisk synpunkt.

Invägs de stadsbildsmässiga synpunkterna

försvagas avsevärt motiveringen för alt. 2,
nybyggnad på Helgeandsholmen, på grund
av de betydande risker alternativet härvidlag
innebär. Samtidigt blir motiven starkare för
alt. 3, nybyggnad på Nedre Norrmalm, på
grund av de positiva möjligheter alternativet
enligt avsnitt 8.5 erbjuder. Ett slutligt ställningstagande
bör enligt styrelsens mening
baseras även på bedömning av följande förhållanden.

Inom hela det sammanhängande statliga
område som omfattar norra delen av Gamla
stan, Helgeandsholmen och de delar av
Nedre Norrmalm som är eller avses komma
i statlig ägo kommer byggnaderna med få
undantag att beröras av lokalplanerings- och
byggnadsåtgärder inom en period av ett par
decennier. Statsdepartementen planeras flytta
från Gamla stan till Nedre Norrmalm.
Kanslihuskvarteren kommer att få nya
funktioner och delvis utökas. På Nedre
Norrmalm planeras sex kvarter omkring
Drottninggatan mellan Fredsgatan och Herkulesgatan
att nästan helt nybebyggas för
statlig förvaltning, i första hand statsdepartementen.
Nedre Norrmalm kommer således
att inrymma nya regeringsbyggnader,
vilket kan ses som en lika betydelsefull
byggnadsfråga som riksdagshusfrågan. De
statliga myndigheter som nu finns inom området
kommer att flytta till andra delar av
staden. En flyttning av Konstakademien till
Skeppsholmen har diskuterats; dess byggnad
är i stort behov av upprustning och
måste troligen även grundförstärkas.

Härtill kommer de förändringar utanför
den statliga sektorn som betingas av stadens
saneringspläner.

Att dessa förhållanden inträffar samtidigt
som riksdagens byggnadsfråga aktualiseras
måste ses som en unik situation. De förutsättningar
den ger för planering och gestaltning
av detta stadsparti torde inte återkomma.
Ytterligare studier och överväganden,
som inte kunnat göras inom utredningens
ram, synes med hänsyn till dessa förutsättningar
berättigade.

Enligt byggnadsstyrelsens mening bör därför
staden beredas tillfälle att mot bakgrund
av den nu genomförda utredningen och nyss

anförda synpunkter ge sin bedömning av
hela frågan. Som generalplaneberedningen
anfört i sitt förut refererade yttrande, i vilket
beredningen avstyrker en förläggning av
riksdagshuset till Nedre Norrmalm, är dess
ställningstagande grundat på det material
styrelsen under hösten 1967 kunde ställa till
förfogande. I detta var inte konsekvenserna
av helgeandsholmsalternativen tillräckligt
belysta och övriga här berörda frågor inte
redovisade.

Skulle staden vid en bedömning på grundval
av de mera fullständigt redovisade förutsättningarna
avstyrka en förläggning av
riksdagshuset till Nedre Norrmalm blir enligt
styrelsens mening genomförandet av alternativ
3 försvårat och därtill knutet till frågan
om det kommunala planmonopolet.
Detta alternativ bör då enligt byggnadsstyrelsens
mening definitivt avföras.

Skulle riksdagen finna en fortsatt mera
förutsättningslös utredning av de föreliggande
stadsplane- och byggnadsfrågorna
berättigad vill byggnadsstyrelsen förorda att
denna organiseras i samarbete mellan riksdagen,
Kungl Maj:t och staden med syfte
att undersöka alla de resta frågorna i ett
sammanhang. I utredningen bör även ingå
frågan om Helgeandsholmens framtida utnyttjande
för det fall att riksdagshuset förläggs
till Nedre Norrmalm liksom ett fördjupat
studium, främst av de stadsbildsmässiga
konsekvenserna, av en förläggning
av riksdagshuset till Helgeandsholmen. Beslut
om riksdagens lokalisering kan då fattas
först efter denna utredning. Detta torde
kunna ske under 1969 varvid större förskjutningar
i förhållande till den i utredningen
redovisade tidplanen för Nedre
Norrmalmsalternativet inte behöver uppstå
medan en ett-årig förskjutning i tidplanen
för helgeandsholmsalternativen blir följden.

Eftersom byggnadsstyrelsen först i utredningens
slutskede kunnat tillställa riksantikvarieämbetet
och statens planverk erforderligt
bedömningsunderlag förordar
byggnadsstyrelsen att dessa myndigheter får
inkomma med yttranden till styrelsen för
riksdagens förvaltningskontor eller till bankoutskottet.

Sammanfattning av funktionsbedömning

Tabell 1

Bedömning	Lokalernas utformning	Inre samband	Flexibilitet	Samband vid expansion	Yttre samband	Yttre beroende	Summering
ALT. 1 abc	Godtagbar	Godtagbar	Dålig	Dålig	God	God	Godtagbar
ALT. 2 abc	God	God	Godtagbar	Dålig	God	God	Godtagbar till god
ALT. 3 ab	God	Godtagbar	Godtagbar	God	Mycket god	Dålig	Godtagbar till god
ALT. 3 c	God	Mycket god	God	God	Mycket god	Dålig	God

Bedömningsskaia	Lokaler överens-stämmande med uppställda krav	Avstånd från kammarnära lo-kal till kammare	Flexibilitet inom byggnaden	Internt samband med expansions-delar	Avstånd till statsdeparte- menten	Beroende av ovidkommande trafik etc.
Mycket god	Alla	< 70 M	Fullständigt	Alla plan	< 250 M
God	Nästan alla	< 100 M	Nära fullständigt	Något el. några plan över gatan	< 400 M	Ringa
Godtagbar	Övervägande del	< 130 M	Inom stora delar	Under gata	< 500 M
Dålig	Mindre del	> 130 M	Inom begränsade delar	Sväretablerat	< 600 M	Påtagligt
Mycket dålig	Få		Begränsad av rumsindelning	Omöjligt	> 600 M

Uppskattade kostnader i mkr (kostnadsläge 1/4 1967)

Tabell 2

Råd	Ytor resp. kostnadsslag	1 a	1 b	1 c	2 a	2 b	2 c	3 a	3 b	3 c
A	Totalyta m2........................	67 600	57 800	62 700	50 200	50 000	48 000	63 700	65 600	70 000
	(Därav program inkl. 300 P-platser). .. .	—	—	—	—	—	—	(55 200)	(54 400)	(54 200)
B	Brist för tillgodoseende av programyta m2	—	5 000	1 500	1 500	2 000	2 400	—	—	—
	(Därav för P-platser)................	—	(1 500)	(1 500)	(1 500)	(2 000)	(2 400)	—	—	—
1	Projektering, utredn. adm. m.m........	21	21	21	17	17	17	20	20	20
2	Rivning, yttre arbeten, schakt, spont....	9	4	5	11	17	13	7	9	7
3	Grundförstärkning / pålning...........	26	23	25	4	3	4	1	1	1
4	Bygg o. installation inkl.
	anslutningsavgifter..................	78	66	72	71	69	69	86	90	90
5	Resterande programytor.............	—	7	1	1	2	2	—	—	—
6	Summa kostnad	134	121	124	104	108	105	114	120	118
7	Genomsnittskostnad i resp. huvudalt. . ..		130			105			120
8	Markanskaffningskostnad.............		25			25			75
9	Summa kostnad exkl. räntor	155	130	195
10	Därav för riksdagen inkl. 300 P-platser.		155			130			164
11	Därav för överytor..................		—			—			31
12	Eget kapital (markvärde).............		20			20			(20)
13	Anslagsbehov.......................		135			110			195

Årkostnadskalkyl mkr/år (kostnadsläge 1/4 1967) Tabell 3

Rad	Kostnadsslag	För riksdagen i	För över-ytor i alt. 3
alt. 1	alt. 2	alt. 3
1	Byggnad.................	130	105	100	20
2	Mark...................	25	25	34	6
3	Särskilda kostnader.......	—	—	30	5
4	Räntekostnader under
	byggnadstiden............	32	25	31	6
5	Summa kostnad	187	155	195	37
6	Årskostnad	14	11.5	14	2.6

Principer för beräkning av årskostnad. Årskostnad beräknas på grundval av dels drift och underhållskostnader
för byggnad, vari även ingår värmekostnader, dels kostnader för kalkylmässig avskrivning
med 60 års avskrivningstid och ränta. Följande procentsatser har använts:
drifts- och underhållskostnad inkl. värmekostnad 2 % av kostnad för byggnad (rad 1)
ränta 5.75 % (statens normalränta) av kostnad för mark (rad 2)

annuitet 5.96 % av kostnad för byggnad (rad 1), särskilda kostnader (rad 3) samt räntekostnader
under byggnadstiden (rad 4)

Diagram över årliga medelsbehov exkl. räntekostnader

Bild 46

Mkr/år ALTERNATIV 1

5 Mkr

130 Mkr

ALTERNATIV 2

5 Mkr

105 Mkr

ALTERNATIV 3

75 Mkr

120 Mkr

År 1968

Byggnadsproduktion

Markanskaffning

Entreprenörer Byggnadsstyrelsen

Bild 47

Slutbedömning och rekommendation

Riksdagen

Riksdagens

förvaltningskontor

Utredningsoch
proj. byråer

Byggnadsbyrå

Stockholms stad

Projektorer

Alternativ 1

Alternativ 2

Nybyggnad

Riksbanken

1968

1969

1970

1971

1972

1973

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

Beslut om alt. Beslut om tävling Principbeslut med proj. uppdrag till BS Beslut

M- ^

Beslut, medelanvisning för byggnad

arbetning av lokalprogram

RFK:s förslå:

Utlysa tävling

Utredning

Tävlingspragrai

Jurybedömning Bearbetning av program Granskning Granskning

Bearbetning av program Granskning

Upphandling: Rivning, Spontning m. m

Arkitekttävling

Rivning a

Rivnin

Förslagshandlingar

delar av Ri

Upphand

Granskning, f

• • f

ing: Byggnad Alt

kostnadsberäkning

Huvudhandlingar Bygghandlingar

1, Byggnad Alt. 2

• \


Om-, ti II		c h	nyby

Grundförstärkningar

ksdagshus

Rivning av Riksbankshus

Uppföljning under byggnad

Kompletteringar

Uppföljning under byggnad

gnad

Inredning och utrustning

''^av Riksdagshus

Schakt, pålning, fundamentering

Rivning av Riksbankshus

Nybyggnad

Rivning av kv Fyrmörsaren Schakt Nybyggnad för Riksbanken Flyttning

Inredning och utrustning

• •

Tidplan för genomförandet alternativ 1 och 2

Bild 48

Slutbedömning och rekommendation

Beslut, medelanvisning för byggnad

Beslut om alt.

i. uppdrag till BS

Beslut

Riksdagen

Riksdagens

förvaltningskontor

Jurybedömning

Bearbetni

av program

Utredning

Utredningsoch
proj. byråer

Gräns ki

räkning

Byggnad

Byggnadsbyrå

under byggn

taden och markförvärv

Markdelegation

drincipplan faststdlles

Detaljplaner

Stadsplanebearbetning

Stockholms stad

Uppföljning

under byggnad

Projektorer

iga byggnader

utrustning

Entreprenörer

Tidp.lan för genomförandet alternativ 3

9. Sammanfattning

År 1888 fattades beslut om uppförande av
både riksdagshus och riksbankshus på Helgeandsholmen.
Riksdagshuset togs i bruk år
1905 och riksbankens hus året därpå. Genom
ökade arbetsuppgifter och ändrade arbetsformer
liar riksdagens liksom riksbankens
lokalbehov förändrats på ett sådant
sätt att de nuvarande lokalerna blivit helt
otillräckliga. Den otillfredsställande lokalsituationen
kommer att accentueras vid genomförandet
av författningsreformen. Enligt
Kungl. Maj:ts proposition till 1968 års
riksdag föreslås reformen träda i kraft den
1 januari 1971, varigenom det nuvarande
tvåkammarsystemet övergår till en riksdag
med en enda kammare bestående av 350
ledamöter.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
har med riksdagens bemyndigande uppdragit
åt byggnadsstyrelsen att göra en tekniskekonomisk
utredning angående riksdagens
lokal- och byggnadsproblem. Utredningsuppdraget
förutsätter tre alternativa lösningar.

Alternativ 1. Ombyggnad av nuvarande
riksdagshus.

2. Nybyggnad på Helgeandsholmen.

3. Nybyggnad på Nedre Norrmalm.

Utredningen skulle även avse frågan om
provisoriska lokaler för riksdagen under
om- resp. nybyggnadstiden. Denna fråga
avser byggnadsstyrelsen att redovisa separat,
då bedömning av det av Stockholms
stad framlagda förslaget till provisoriska lokaler
vid Sergels torg inte kunnat göras inom
utredningens tidsram. Enligt byggnadsstyrelsens
mening torde inte anledning fin -

nas att låta valet av provisorium påverka
frågan om riksdagens framtida förläggning.

Utredningens syfte har varit att beskriva,
jämföra och värdera de tre förutsatta alternativen
ur funktionella, tekniska, ekonomiska
och genomförandesynpunkter samt på
grundval därav avge en rekommendation
att ligga till grund för riksdagens beslut.

De tre alternativen har emellertid inte
kunnat belysas ur dessa synpunkter utan ett
konkret underlag som med nödvändighet
innefattar antaganden eller värderingar beträffande
stadsbilden. Alternativen har därför
behandlats även ur stadsbildssynpunkt.

Som underlag för utredningen har förvaltningskontoret
utarbetat ett lokalprogram
för riksdagens och riksdagsbibliotekets
lokalbehov sådant det bedöms vara omkring
1985. Programmet förutsätter bl. a.
att varje riksdagsledamot skall ha ett eget
arbetsrum. Den sammanlagda rumsytan enligt
lokalprogrammet uppgår till ca 26 000
m2 vartill kommer ca 7 500 m2 rumsyta för
de ca 300 bilplatser som erfordras för ledamöter,
tjänstemän och besökande.

För att åstadkomma en enhetlig tillämpning
av programmet i samtliga studerade
fall har utredningen antagit vissa krav och
normer beträffande utrymmenas samband,
rumstandard, måttförhållanden, teknisk standard
m. m. Byggnadens tekniska och funktionella
livslängd har bedömts till ca 60 år.
Standard och normer har valts för att motsvara
vad som idag är högt ställda krav och
för att även rimligt täcka en allmän standardutveckling
under byggnadens livslängd.

För bedömning av riksdagens byggnadsfråga
är den framtida utvecklingen av dess
lokalbehov av stor betydelse. Utredningen
har sökt kartlägga den hittillsvarande lokal -

utvecklingen och på grundval härav göra en
framskrivning av de framtida lokalbehoven.
Om de nuvarande ytorna på grundval av
nuvarande personalbestånd omräkas till den
standard som tillämpas i det preliminära lokalprogrammet
finner man att lokalbehovet
fram till 1967 ökade från 10 200 m2 till
19 500 m2, motsvarande en årlig tillväxt av
1,5%. Den verkliga lokaltillgången 1967
var dock endast 13 800 m2, vilket avspeglar
den generella standardförsämring som efterhand
inträtt. En framtida lokaltillväxt,
som måste förutses men vars omfattning är
svår att bestämma, innebär bl. a. att expansionsmöjligheter
som medför gott samband
med det egentliga riksdagshuset måste bedömas
som väsentliga för de olika alternativens
funktionsduglighet. Lokaltillväxt och
organisatoriska förändringar kommer att
medföra nya funktionella krav, varför möjligheten
till flexibilitet måste tillmätas stor
vikt vid bedömningen av alternativen.

Riksdagens lokalisering är beroende av att
goda samband kan upprätthållas med statsdepartementen.
På grund av dessas successiva
tillväxt och önskemålet att häva den nuvarande
lokalsplittringen på ömse sidor om
Norrström samt de svårigheter som är förknippade
med ytterligare expansion i Gamla
stan räknar byggnadsstyrelsen med en
omlokalisering av statsdepartementen till
Nedre Norrmalm.

Utredningen har studerat hur riksdagens
och statsdepartementens möjligheter till expansion
och samband förhåller sig vid tre
antagna utvecklingsstadier och vid en förläggning
av riksdagshuset till Helgeandsholmen
respektive till Nedre Norrmalm. Kvarligger
riksdagen på Helgeandsholmen förutsattes
dess expansion ske söderut inom de
nuvarande kanslihuskvarteren. Förflyttas
riksdagen till Nedre Norrmalm förutsättes
dess expansion ske i angränsande kvarter.

Vad beträffar de stadsplanemässiga förutsättningarna
gäller, att det för Helgeandsholmen
inte finns någon fastställd stadsplan
och att någon förändring av närmast
omgivande bebyggelse i Gamla stan och i
kvarteren mellan Strömgatan och Fredsgatan
ej bör förutses. För Nedre Norr -

malm gäller den av stadsfullmäktige i januari
1968 antagna cityplanen, City 67.
Byggnadsstyrelsen avser att samtidigt med
denna utredning framlägga en utbyggnadsplan
för en statlig förvaltningszon omfattande
kvarteren utmed Drottninggatan mellan
Fredsgatan och Herkulesgatan. Utbyggnadsplanen
jämte cityplanen innebär att omfattande
reglerings- och nybyggnadsåtgärder
planeras inom det område på Nedre Norrmalm
där en förläggning av riksdagshuset
kan bli aktuell.

Utredningen har förutsatt att riksdagshuset
anslutes till stadens fjärrvärmesystem.

För att kunna bestämma de''begränsningar
som hypotetiskt kan läggas på bebyggandet
av Helgeandsholmen har utredningen
med ett antal värderingar som underlag formulerat
vissa önskemål beträffande stadsbilden.
De viktigaste förutsatta värderingarna
— som för övrigt torde vara allmänt
omfattande — är uppskattningen av stockholmslandskapets
struktur med växling mellan
vattenstråk och tydligt urskiljbara stadsdelar,
slottssystemet bestående av slottet—
Norrbro—Gustav Adolfs torg samt det visuella
sammanhanget mellan Drottninggatan
och Gamla stan. Ett uppställande av på
antagna värderingar baserade stadsbildsönskemål
har varit nödvändiga för utredningen,
dels som riktlinje vid arbetet med
respektive alternativ, dels som stöd för jämförelsen
mellan de olika alternativen.

Alternativ 1, ombyggnad av nuvarande
riksdagshus. Den mest påtagligt styrande
faktorn för detta alternativ är de nuvarande
riksbyggnaderna som förutsättes helt eller
delvis bevarade. Riksdagshuset har en
rumsyta av ca 12 000 m2 och riksbanken en
motsvarande yta av ca 5 000 m2, vilka sammanlagda
sålunda understiger programytan
exklusive parkering med ca 9 000 m2. Av
begränsningen hos den tillgängliga ytan och
lokalernas mindre ändamålsenliga beskaffenhet
följer, dels att båda riksbyggnaderna
måste tas i anspråk, dels att en ombyggnad
i inskränkt mening inte är möjlig. Alternativet
förutsätter sålunda antingen tillbyggnad
av relativt stor omfattning eller tillbyggnad
av mindre omfattning förenad med

förläggning av vissa delar av programmet
utanför Helgeandsholmen. Eftergifter beträffande
funktionella krav måste göras i
båda fallen.

För riksdagshuset och under vissa förutsättningar
även för riksbankens hus erfordras
grundförstärkning. Samtliga VVS- och
elinstallationer bör ersättas.

För att på tillräcklig bredd kunna överblicka
konsekvenserna av alternativet har
det studerats i tre underalternativ:

1 a, ombyggnad av riksbyggnaderna med
plenisal förlagd till riksdagshuset, innebärande
relativt omfattande ingrepp i riksbyggnaderna,
delvis nybyggnad på riksbankens
tomt samt underbyggnad av och nybyggnad
på Riksplan ;

1 b, ombyggnad av riksbyggnaderna med
plenisal förlagd till riksbankens hus, innebärande
relativt begränsade ingrepp i riksbyggnaderna
och underbyggnad av Riksplan
;

1 c, ombyggnad av riksdagshuset och nybyggnad
med plenisal på riksbankens tomt,
innebärande relativt begränsade ingrepp i
riksdagshuset samt underbyggnad av Riksplan.

Alternativets funktionsegenskaper är med
avseende på ytor, utrymmens utformning
och inre samband godtagbara, utan att dock
helt uppfylla programmets fordringar. Lokalernas
flexibilitet är dålig. Möjlighet att
tillgodose framtida expansionsbehov genom
ytterligare tillbyggnad på Helgeandsholmen
kan inte förutsättas. Vid expansion utanför
holmen blir förbindelserna med tillkommande
lokaler dåliga. Möjligheterna till samband
med statsdepartementen är goda.

För en fullständig grundförstärkning av
riksdagshuset har kostnaden beräknas uppgå
till ca 25 milj. kronor medan en grundförstärkning
av riksbankens hus — i det fall
en sådan kan bli erforderlig — kostnadsberäknats
till 10—12 milj. kronor.

Lnder förutsättning att fullständig grundförstärkning
utföres av det nuvarande riksdagshuset
beräknas kapitalkostnaden för alternativet
uppgå till ca 155 milj. kronor och
den beräknade årskostnaden för riksdagens
lokaler till ca 14 milj. kronor.

Inflyttning beräknas kunna ske tidigast
vid årsskiftet 1977/78.

Ombyggnadsalternativet förutsätter att
man i stort godtar den nuvarande stadsbilden
och att man därtill accepterar ett tillskott
av ytterligare byggnadsvolymer. Bedömningsunderlaget
utesluter inte möjligheten
att detta tillskott kan komma att påverka
stadsbilden på ett positivt sätt.

Ett bevarande av riksdagshuset för dess
ursprungliga ändamål kan ur historisk och
kulturhistorisk synpunkt ses som ett värde.

Alternativ 2, nybyggnad på Helgeandsholmen.
Såsom förutsättning för alternativet
har gällt att hela lokalprogrammet skall förverkligas
på Helgeandsholmen, men att i
framtiden tillkommande lokalbehov skall
tillgodoses utanför holmen. Det givna programmet
och de antagna utrymmesnormerna
ger en nybyggnadsvolym som approximativt
är densamma som de nuvarande
riksbyggnadernas. Frågan huruvida de erforderliga
volymerna kan grupperas på sådant
sätt att de ger godtagbara inre egenskaper
med tillgodoseende av de krav som
den yttre miljön ställer har studerats i ett
antal teoretiska exempel. Dessa exempel,
som inte får fattas som konkreta förslag, utgörs
av:

2 a, en starkt koncentrerad byggnad
2 b, en extremt utbredd byggnad
2 c, en beträffande utbredning och koncentration
mera moderat byggnad.

Alternativets inre funktionsegenskaper,
avseende lokalernas utformning, inre samband
och flexibilitet, är godtagbara till goda.
Möjligheterna till förbättrade egenskaper
härvidlag är beroende av hänsynstaganden
till stadsbilden. Alternativets yttre funktionsegenskaper,
avseende expansionsmöjligheter
samt yttre samband och beroenden,
är bestämda av lokaliseringen och sålunda
i princip likvärdiga med motsvarande egenskaper
hos alternativ 1.

Kapitalkostnaden är beräknad till ca 130
milj. kronor, medan den beräknade årskostnaden
för riksdagens lokaler uppgår till ca
11,5 milj. kronor.

Inflyttning beräknas kunna ske tidigast
vid årsskiftet 1977/78.

Alternativet innebär vissa eftergifter beträffande
funktionsdugligheten för att tillgodose
de önskemål som hypotetiskt uppställts
beträffande stadsbilden. Om de funktionella
kraven tillgodoses på bästa möjliga
sätt kan dessa stadsbildsönskemål å andra
sidan inte uppfyllas. Alternativets realiserande
innebär sålunda i princip minst samma
svårigheter som förelåg vid tillkomsten
av de nuvarande riksbyggnaderna.

Alternativ 3, nybyggnad på Nedre Norrmalm.
Utredningen har förutsatt att riksdagshuset
vid en förläggning till Nedre
Norrmalm skall placeras inom ett område
som i norr begränsas av en linje i höjd med
Herkulesgatan, i öster av Kungsträdgårdsgatan
och i väster av Tegelbacken. De yttre
förutsättningarna för alternativet utgörs av
rådande och i 1967 års cityplan planerade
förhållanden inom stadsdelen.

Tre underalternativ för riksdagshusets
placering inom området har närmare studerats: 3

a, förläggning till kvarteren Johannes
Större, Vinstocken och Jakob Mindre,
innebärande i stort sett en anpassning
till cityplanen och sålunda små förändringar
av denna ;

3 b, förläggning till kvarteren Vinstocken
och S:t Per samt del av kvarteret Jakob
Mindre, innebärande måttliga förändringar
av cityplanen;

3 c, förläggning till kvarteren Vinstocken
och S:t Per samt del av kvarteret Jakob
Mindre, innebärande relativt stor omarbetning
av cityplanen för området söder
om Herkulesgatan.

Alternativet har goda funktionsegenskaper.
De underalternativ som förutsätter i
princip oförändrad cityplan har dock lägre
interna funktionsvärden än det som förutsätter
reviderad plan. Skillnaden i fråga om
funktionsvärden mellan alternativen 2 och
3 blir sålunda ringa om en planrevision ej
kommer till stånd.

Beräknad kapitalkostnad för alternativet
är 195 milj. kronor, vari ingår en kostnad
för kommersiella lokaler m. m. om ca 30
milj. kronor. Årskostnaden för riksdagens
lokaler beräknas till 14 milj. kronor.

Samtliga underalternativ förutsätter fastighetsförvärv,
anskaffning av ersättningslokaler
samt upprätthållande av trafik jämte
omhändertagande av genomgående ledningar
m. m. under genomförandeskedet. Genomförandeproblemen
är sålunda stora och
medför betydande kapitalinsatser. Åtgärderna
kan endast motiveras av att riksdagen
därigenom erhåller optimala funktionella
förhållanden samtidigt som högt ställda anspråk
i fråga om stadsbild och stadsmiljö
tillgodoses. Utredningen har funnit att ett
sådant resultat inte kan uppnås med mindre
än att genomgripande förändringar i planerna
för det berörda området vidtages. En
revision av cityplanen för området söder om
Herkulesgatan får sålunda förutsättas. Graden
och arten av en sådan planrevision kan
endast förutses i sina huvuddrag, varför tidsåtgången
även är svår att bestämma. Inflyttning
beräknas emellertid kunna ske vid
årsskiftet 1979/80.

Möjligheterna att vid en förläggning av
riksdagshuset till Nedre Norrmalm positivt
påverka stadsbilden bedömes som goda, dels
vad gäller utformningen av ramen för de
statliga verksamheterna inom området, dels
i fråga om Helgeandsholmens gestaltning
under förutsättning att det nuvarande riksdagshuset
rives.

Vid sammanställning och jämförelse av
de tre alternativen med avseende på deras
egenskaper beträffande funktion, kostnader,
genomförande och stadsbild har utredningen
kommit till följande resultat.

Beträffande funktionse genskaperna bör
alt. 3 sättas främst, därefter alt. 2 och sist
alt. 1. Skillnaden mellan alt. 3 och alt. 2 är
delvis beroende av det senare alternativets
anpassning till de uppställda önskemålen beträffande
stadsbilden. Skillnaden minskar
men upphävs inte vid ett åsidosättande av
dessa önskemål.

Beträffande kostnaderna bör alt. 2 sättas
främst och därefter alt. 1 och 3. Medtages
i bedömningen de för alt. 3 särskilt tillkommande
investeringarna utöver vad som erfordras
för riksdagens behov jämte det särskilda
kapitalanskaffningsbehov som följer

av att tomt inte disponeras av riksdagen på
Nedre Norrmalm bör alt. 3 placeras efter
alt. 1.

Beträffande genomförandet bör alt. 1
sättas främst, därefter alt. 2 och sist alt. 3.
Alt. 1 och 2 medför inga speciella genomförandeproblem,
varvid dock den principiella
konflikten mellan stadsbildsönskemål och
funktionskrav i alt. 2 kan komma att komplicera
genomförandet av detta alternativ.
I alt. 3 måste genomförandeproblemen bedömas
som mycket svåra.

Beträffande stadsbilden bedöms graden
av frihet vid utformningen av stadsbilden
vara störst i alt. 3, mindre i alt. 2 och minst
i alt. 1, varvid bedömningen bl. a. baseras
på förutsättningen att en planrevision som
tillgodoser såväl funktionella som stadsbildsmässiga
krav kommer till stånd vid ett
val av alt. 3.

Möjligheterna att uppfylla de uppställda
önskemålen beträffande stadsbilden är goda
i alt. 3, begränsade i alt. 2 och starkt begränsade
i alt. 1. Fördelarna hos alt. 3 bedöms
vara delvis beroende av att det nuvarande
riksdagshuset rives.

Möjligheterna att ge riksdagshuset ett i
stadsbilden tydligt arkitektoniskt uttryck är
goda såväl vid en förläggning till Helgeandsholmen
som till Nedre Norrmalm.

Byggnadsstyrelsens rekommendation.
Byggnadsstyrelsen har i sin bedömning och
rekommendation begränsat sig till faktorer
som avses i utredningsdirektiven och faktorer
inom styrelsens kompetensområde.
Härjämte finns andra faktorer, t. ex. hänsyn
till kulturhistoriska värden och politisk tradition,
som bör invägas vid ett slutligt ställningstagande.

Vid en summering av de jämförelser som
i utredningen gjorts för var och en av de
egenskaper som har bedömts finner byggnadsstyrelsen
att inget av alternativen tveklöst
kan utpekas som överlägset. Avgörande
för en sammanvägd bedömning blir den vikt
man tillmäter de olika bedömningsfaktorerna
inbördes. Enligt byggnadsstyrelsens mening
bör de funktionella kraven ges stor
tyngd. Inget av alternativen är emellertid

undermåligt ur funktionssynpunkt. Alternativ
1, ombyggnad, som kräver en relativt
stor ekonomisk insats, ger dock i jämförelse
med övriga alternativ det minst tillfredsställande
funktionella resultat. Vid en
jämförelse av de båda nybyggnadsalternativen
baserad på funktionella, tekniska, ekonomiska
och genomförandefaktorer finner
byggnadsstyrelsen att alternativ 3, nybyggnad
på Nedre Norrmalm, visserligen uppvisar
bättre funktionella egenskaper men
att kostnader och genomförandesvårigheter
är avsevärt större. På grundval av dessa
teknisk-ekonomiska faktorer rekommenderar
byggnadsstyrelsen alternativ 2, nybyggnad
på Helgeandsholmen.

Utredningen visar att ett val av alternativ
2 emellertid innebär betydande stadsbildsmässiga
risker. De stadsbildsbedömningar
som ingår i utredningen är svåra att klart
avgränsa från de betydande stadsmiljövärden
som kan hävdas inom ifrågavarande
centrala stadsparti i Stockholm. Ett slutligt
ställningstagande bör därför enligt byggnadsstyrelsens
mening baseras även på följande
förhållanden. Nedre Norrmalm kommer
att undergå en genomgripande sanering
och förnyelse, varvid området bl. a. kommer
att inrymma nya regeringsbyggnader, vilket
kan ses som en lika betydelsefull byggnadsfråga
som riksdagshusfrågan. Att dessa förhållanden
inträffar samtidigt som riksdagens
byggnadsfråga aktualiseras måste ses
som en unik situation, som inte torde återkomma.
Ytterligare studier och överväganden
synes med hänsyn till dessa förutsättningar
berättigade.

Byggnadsstyrelsen förordar att staden beredes
tillfälle att ge sin bedömning av i utredningen
berörda frågor. Skulle staden härvid
avstyrka en förläggning av riksdagshuset
till Nedre Norrmalm bör detta alternativ
enligt byggnadsstyrelsens mening definitivt
avföras.

Skulle riksdagen finna en fortsatt mera
förutsättningslös utredning av de föreliggande
stadsplane- och byggnadsfrågorna berättigad
förordar byggnadsstyrelsen att denna
organiseras i samarbete mellan riksdagen,
Kungl. Maj:t och staden.

i''

Bilaga 1

PM angående ombyggnad och
grundförstärkning av byggnader för riksdag
och riksbank på Helgeandsholmen

Inledning

Denna PM bygger på äldre undersökningar
och under år 1967 företagna utredningar
enligt nedan.

1. ”Bilaga 1. Redogörelse för undersökningar
av grundläggningen för riksdagshuset
å Helgeandsholmen” daterad ”Stockholm
den 3 december 1925”. Skriften utgör
bihang till riksdagens protokoll 1926.

2. ”Bilaga 2. Preliminärt förslag till grundförstärkning
av riksdagshuset å Helgeandsholmen”
daterad ”Stockholm i januari
1926”. Skriften utgör bihang till riksdagens
protokoll 1926.

3. ”Redogörelse för undersökningar och
besiktningar vid riksdagshuset utförda under
år 1928”. Skriften är daterad ”Stockholm
den 12 december 1928”.

4. ”Utlåtande rörande av riksdagshuskommittén
upprättade förslag till ombyggnad
av riksdagshuset”. Skriften är daterad
”Stockholm den 11 januari 1937”.

5. Riksdags- och riks bankshusen. Precisionsavvägning.
Avvägningarna omfattar tiden
från år 1900 till dags dato.

6. Riksdags- och riksbankshusen. Vattenståndsobservationer
i Mälaren och Saltsjön
från januari 1940.

7. Grundundersökning, daterad 26.9 1967
utförd av Orrje & Co.

8 Nya provgropar samt okulärbesiktningar
utförda under år 1967.

Y tter takskonstruktioner

Riksdagshuset. Centrumpartiet av riksdagshuset
är utformat som ett plant tak. Beläggningen
utgjordes ursprungligen av sintrade
plattor, som sedermera utbytts mot en be -

tongplatta på en vattenisolering. Anslutningen
av vattenisoleringen mot befintliga
barriärer och stensocklar är ur täthetssynpunkt
ej fullgod. Vid en ombyggnad bör
dessa detaljer ges en bättre lösning.

Takbeläggningen på sidobyggnaderna består
huvudsakligen av kopparplåt, som vilar
dels på träunderlag, dels i anslutning mot
barriärerna på betong. Denna del av taket
har mycket små fall, vilket haft till följd
att plåtfalsarna frusit sönder och läckage
uppstått. Under sommaren 1966 påbörjades
ett lagningsarbete, som givit ett tätt tak som
resultat men som dock fordrar relativt mycket
underhåll. Vid en ombyggnad bör taket
omkonstrueras.

Riksbanken. Takbeläggningen består till
större delen av kopparplåt medan vissa partier
har pappbeläggning. Pappen har delvis
släppt från underlaget. I delar av takrännorna
har pappen gått sönder, vilket haft till
följd att vatten tränger ner i underliggande
partier. Avtäckningsplåtar vid lister och dylikt
är införda i anslutande horisontella fogar.
Fogarna är tätade med blyinlägg. Inläggen
har lossnat och fallit ut. Riksvapnet
över byggnadsentrén jämte lejonen mot Mälarsidan
är dåligt fogade. Vissa delar är
frostskadade.

Stenmurar, vilka omsluter lanternintaket,
har öppna fogar. Vatten tränger in i murarna
och rinner ut på väggarna i undervarande
våning. Murarna är utsatta för stora rörelser
på grund av årstidernas temperaturväxlingar.
Vid en ombyggnad bör hela taket
konstrueras om.

Bjälklagskonstruktioner

Riksdagshuset och riksbanken. Bjälklagen
är utförda dels som oarmerade betonggolv
mellan stålbalkar, dels som tegelvalv. Bjälklagen
är i god teknisk kondition.

Fasader

Riksdagshuset. Yttre fasadmurar består av
30—50 cm tjocka granitblock med bakmurning
av tegel. Fogarna i graniten är
mycket tunna och fyllda med bruk. I samband
med sättningar i grunden har vissa
partier spruckit sönder. Krön, lister och andra
utskjutande partier har normalt ej någon
avtäckning och blir sålunda hårt utsatta för
klimatets påfrestningar i form av vatten och
frost.

Ytterfasaderna är uppbyggda som stora
monoliter, varför temperaturrörelserna kan
bli avsevärda. Vid rörelserna lösgöres fogbruket,
vatten tränger in i fogarna och frostskador
uppstår vid låga temperaturer.

I samband med en ombyggnad torde ventilationsanläggningen
komma att utföras för
befuktning av friskluften. Detta skapar ytterligare
fuktproblem för fasaderna som, om
inte försvarsåtgärder vidtas, kan medföra
stora fuktutfällningar i fasadernas tegelmurar.
Följden av detta blir

a) försämrad värmeisolering

b) förrostning och rostsprängning av fasadens
hållarkramlor med påföljd att fasadstenen
brister

c) missfärgning och sönderfrysning av fasaden.

Problemet sammanhänger med beklädnadens
stora diffusionstäthet. Fuktmängden,
som inifrån söker sig ut genom väggen, är
större än den fuktmängd som kan passera
genom granitbeklädnaden och en anrikning
av fukt bakom denna sker successivt.

Fasaderna mot gårdarna består av putsat
tegel. På grund av sättningsrörelserna
finns vissa sprickor i fasaderna men i övrigt
är de i gott skick.

Riksbanken. Fasaderna är uppbyggda som
riksdagshusets. Riksbanken har ej varit utsatt
för större ojämna sättningar och är

därför relativt sprickfri. Fasadytornas storlek
är i samtliga fasader, utom mot Riksgatan,
betydligt mindre än riksdagshusets
och till större delen i relativt gott skick.

Grundmurar

Riksdagshuset och riksbanken. Grundmurarna
är i källarvåningen murade av tegel
ned till källargolvet. Under denna nivå är
de utförda som kallmurar.

Grundläggning

Riksdagshuset och riksbanken. Byggnaderna
är grundlagda på stödpålar av trä. Över träpålarna
ligger en rustbädd av 2 lager plank.
Det undre lagret har en tjocklek av 3", det
övre är 2". I samband med utläggningen av
rustbädden har pålarnas övre delar kringfyllts
med ett lager av kalkgrus och stenfyllning.
Detta lager har packats ned mellan
pålarna.

På rustbädden har grundmurarna uppmurats.
Enligt tidigare undersökningar i
riksdagshuset är murarna utförda som kallmurar,
d. v. s. bruk har ej begagnats vid
murningen. Undersökningarna har även visat
att murfogarna är stora och att vissa
murpartier har stora överkragningar över
undervarande murpartier. Antydningar om
slarvigt utförda murar återfinns i de tidigare
undersökningarna.

Riksdagshusets rustbädd lades vid nybyggnadstillfället
med överkant på —0,71
m. Riksbankshusets rustbädd är enligt
grundritningar belägen med överkant på
—0,87.

Medellågvattenytan i Saltsjön är idag c:a
—0,60. Detta innebär med nuvarande hastighet
på landhöjningen, 44 cm/100 år, att
rustbädden inom en tidsrymd av c: a 30 år
periodvis kommer att ligga över grundvattenytan.
Detta gäller framför allt de östra
partierna av riksdagshuset. Partierna närmast
Riksgatan har troligen genom Mälarens
uppdämning ett högre vattenstånd.

Riksbankshusets rustbädd ligger på betryggande
djup under vattenytan om man
räknar med en ”livslängd” av minst 60 år
för byggnaden innan förstärkningsåtgärder
måste vidtagas.

Riksdagshuset har varit utsatt för sjunkningsrörelser
ända från nybyggnadstiden.
Hastigheten på rörelsen varierar i olika delar
av huset. Sjunkningen sker snabbast i
sydvästra hörnet av byggnaden där avståndet
till fast botten är störst och undergrunden
delvis består av lera. Rörelserna har i
vissa punkter varit relativt konstanta under
de senaste 40 åren, andra punkter visar avtagande
sjunkningsrörelser under samma
tidsperiod.

Orsakerna till sjunkningsrörelserna är sannolikt
en kombination av följande faktorer:

a) Fordringarna på pålarnas stoppslagning
har varit för små.

b) Pålarna är på vissa ställen överbelastade
till c: a dubbelt normalt tillåtna belastningar.

c) Vissa pålskallar har skurits av snett
varav följt att skallen trängt in i rustbädden.

d) Variationer i undergrundens beskaffenhet
har ej beaktats vid pålslagningsarbetet.

Även riksbankshuset har varit utsatt för
rörelser dock av mindre mått och ej med
samma skador som följd som vid riksdagshuset.

Erforderlig grundförstärkning
Riksdagshuset. Vid ett studium av möjliga
alternativ till grundförstärkning har två huvudprinciper
utkristalliserats.

I) Nedförande av lasterna till fast botten
genom betongpålar, betongplintar eller dylikt
under samtliga delar av byggnaden som
ej rives. Detta ger en grundkonstruktion
som håller för överskådlig tid. Se ritning nr
3780-101 och 102.

II) Nedförande av lasterna till fast botten
genom betongpålar, betongplintar eller dylikt
för byggnadens sydvästra delar. Under
övriga delar, som ej rives, utnyttjas befintlig
grundläggning på träpålar. Detta ger en
trolig livslängd av c:a 30 år. Om åtgärderna
kompletteras med en tätspont för uppdämning
av grundvattenytan blir livslängden c:a
60 år. Se ritning nr 3780-201 och 202. Efter
dessa 60 år kan man grundförstärka de träpålade
delarna om så anses erforderligt vid
den tidpunkten.

Båda alternativen förutsätter att byggnadens
inre partier rives. De kvarvarande delarna
utgöres av utrymmet mellan yttre fasadmurar
och inre bärande vägg mot korridor.
Mittpartiet, trapphallarna, kan kvarstå
eller rivas efter olika planlösningskrav.

För alternativ I gäller att sedan kvarvarande
byggnadsdelar grundförstärkts slagpålning
med betongpålar kan verkställas för
de nya delar som skall byggas.

För alternativ II gäller att befintliga träpålar
även utnyttjas för de delar som skall
nybyggas.

För alternativ II gäller dessutom att de
delar som nu ej grundförstärkes kommer att
fortsätta att sjunka i förhållande till de delar
som förstärkes. De relativa sättningarna
kommer dock att bli avsevärt mindre än hittills.
Ett något större underhåll än normalt
kräves dock med hänsyn till uppkommande
sprickor.

För alternativ II måste dessutom tills vidare
lämnas en reservation beträffande träpålarnas
kondition. På senare tid har man
nämligen observerat att träpålar under
vattenytan angripits av bakterier. Undersökningar
av träpålar vid Tegelbacken hösten
1967 har visat att vissa pålar har fått sin
bärförmåga avsevärt nedsatt på grund av
bakterieangrepp. För närvarande pågår upptagning
av gropar invid riksdagshuset för att
ge möjlighet att taga prover ur pålarna för
laboratorieundersökning.

Riksbanken. Riksbanksbyggnadens grundläggning
är med reservation för eventuella
bakterieangrepp i bättre kondition än riksdagshusets.
De olika ombyggnadsalternativen
påverkar emellertid grundläggningen i
olika grad.

En mindre ombyggnad i riksbanken kan
utföras utan ingrepp i under grunden. I de
fall då omfattande ombyggnader sker bör
en grundförstärkning utföras i princip enligt
alternativ I vid riksdagshuset.

Stockholm den 12 januari 1968

SVEN TYRÉN AB

Sven Ty rån

Bilaga 2 PM den 20.10.1967 beträffande inventering

och bedömning av vvs- och elanläggningarna
i riksdags- och riksbankshusen

Inventering

En inventering av VVS- och el-anläggningarna
i riksbyggnaderna har utförts i avsikt
att möjliggöra en bedömning av installationernas
användbarhet vid olika om- och
tillbyggnadsalternativ.

V VS-anläggningarna i riksdagshuset. Byggnadens
västra panncentral från år 1951 är
uttjänt och arbetar med dålig verkningsgrad
medan den östra panncentralen från år 1963
är i gott skick liksom oljelagringsanläggningen
från år 1961. Uppvärmningssystem
inklusive radiatorer nyinstallerades till större
delen omkring år 1940. Värmeanläggningen
i l:a och 2:a kamrarnas plenisalar
moderniserades år 1951. Radiatorgrupperna
försågs år 1963 med automatisk reglering.
Temperaturen för tilluftaggregaten regleras
manuellt och måste därför hållas under
uppsikt för att hindra sönderfrysning
av batterierna.

Rörförläggningen i huvudstråken är ej
ändamålsenlig vilket gör att vissa rör är
nästan oåtkomliga. Avstängingsventilerna är
otäta och stryporgan för gruppledningar
saknas helt vilket innebär att en godtagbar
reglering ej kan uppnås. Rörledningarna är
i relativt gott skick men isolering och upphängningsanordningar
är delvis bristfälliga.

Kall- och varmvattensystemen härrör till
stora delar från tiden för husets uppförande.
Då de utgörs av kopparrör är de fortfarande
i godtagbart skick.

Byggnadens två avloppssystem, det ena
för spillvatten från toaletter och tvättställ
och det andra för dagvatten från takavlopp
och gårdar, förde ursprungligen vattnet ut
i Norrström. I slutet av 50-talet inkopplades
spillvattenledningarna till stadens nät
via en pumpstation och i samband härmed
drogs nya ledningar i källaren. Stamledningarna
är till stor del från tiden för husets
uppförande och delvis igenslammade samt
starkt rostangripna.

Ett flertal äldre sanitetsapparater är uttjänta.
Ny bastuanläggning utfördes år 1965.

Restaurangköket upprustades i början av
40-talet varefter utbyte av apparater gjorts
vid behov.

Ventilationsanläggningen utgörs i första
hand av ett större fläktrum i källaren och
flera mindre i andra delar av byggnaden
samt av kanalsystem för tilluft och ett antal
separata tilluftsaggregat. Fläktrummet i källaren
får luft från kajen vid Norrström.
Luften förvärmes, filtreras och befuktas i
speciella aggregat bestående av perforerade
cylindrar som roterar delvis nedsänkta i
vattenkar. Tilluftsfläktarna trycker luften in
i ett tryckkammarsystem som utgörs av förbindelsegångarna
i källaren. Från dessa
kammare eller kanaler förs luften genom
separata tilluftsaggregat till olika lokaler där
luften eftervärmes.

Övriga aggregat har ordinär utrustning
och är försedda med oljefilter respektive
kasettfilter.

Frånluftfläktar är placerade i fläktrum
på vindsvåningen eller på yttertaken.

Vissa påbyggnader får luft från nya ventilationsaggregat
placerade på taken.

Ett flertal lokaler saknar helt anordningar
för ventilation.

Ventilationsaggregaten svarar inte mot dagens
krav på luftmängder och verkningsgrad.
Luftfuktarna i stora fläktrummet är
mycket skötselkrävande, i övriga system är
de sönderrostade och ur funktion. Förbindelsegångarna
som användes till tryckkammare
och huvudkanaler utgör samtidigt ledningsstråk
för rör och el-kablar, varför de
vid reparationsarbeten nedskräpas och luften
nedsmutsas.

Anordningar för kylning av luften saknas.

Efter nyinstallationer och ändringar av
tilluft- och frånluftanordningarna i 2:a kammarens
plenisal fungerar dessa tillfredsställande.

VVS-anläggningarna i riksbankshuset. Byggnaden
försågs ursprungligen med egen panncentral
för ånga. År 1959 moderniserades
värmeanläggningen och anslöts till riksdagshusets
panncentral. I samband härmed utbyttes
ledningssystem, radiatorer och pumpar.
För varmvattenberedning och uppvärmning
av bankvalven finns en oljeeldad
panna från 1960. Radiatorgrupperna är försedda
med regleringsautomatik. Värmeanläggningen
är i gott skick.

Beträffande sanitetsanläggningen gäller i
huvudsak liknande förhållanden som ovan
relaterats för riksdagshuset.

Ventilationsanläggningen för banksal och
bankvalv installerades år 1957. Denna användes
bl. a. på grund av ogynnsam placering
av inblåsningsdon endast vintertid varför
dess funktion inskränkts till att komplettera
uppvärmningen av lokalerna. Övriga
aggregat är betydligt äldre. Frånluftfläktar
för lunchrum och depositavalv saknas liksom
anordningar för befuktning och kylning
av luften. Kontorslokalerna har självdragsventilation.
I sin nuvarande utformning
och funktion uppfyller ventilationsanläggningen
ej ens de enklaste fordringar.

El-anläggningarna i riksdagshuset. Stockholms
Elverk distribuerar för närvarande till
byggnaden lågspänd såväl lik- som växelström.
En ursprunglig likströmsservis är
fortfarande i drift men matar bara en travers.
Den västra växelströmsservisen togs i
drift år 1938 och den östra år 1940. De matas
från transformatorstationer vid Rosenbad
respektive Gustav Adolfs torg. Utöver
dessa serviser finns två interna ledningar så
att vid spänningsbortfall på en av centralerna
den andra kan inkopplas manuellt.

Elinköpet är uppdelat på 10 olika abonnemang.

De ursprungliga installationerna, så när
som på en ringa del i anslutning till stora
trapphuset, har ersatts med nya i samband
med renoveringen i början av 40-talet. Sedermera
har en del nyinstallationer och renoveringar
utförts, såsom utbyte av likströms-
till växelströmsmotorer, kraft och
belysning i pannrum, kraft för 2: a kammarens
ventilationsanläggning m. fl. Stigarcentralerna
är med hänsyn till servisrummens
storlek praktiskt taget helt utnyttjade.

Stigarledningarna är förlagda i ingjutna
inbilade rör, vilkas dimensioner i regel ej
tillåter dragning av nya ledningar med grövre
areor. Gruppcentralerna är merendels
placerade i svåråtkomliga utrymmen.

El-installationerna för VVS-anläggningen
är oöverskådligt placerade, fläktarna manövreras
manuellt från utspridda manöverdon,
fläktmotorerna matas i en del fall från
den ena servisen och manöversystemen från
den andra, vilket i hög grad försvårar servicearbetena.
Säkerhetsbrytare saknas för
de flesta fläktarna.

Eftersom de teletekniska installationerna
efterhand har utbyggts utan lcanalisationssystem
är ledningarna klamrade i utanpåliggande
ledningsstråk eller bandade på
VVS-rör.

Hissarna är nedslitna och motsvarar inte
nutida standard.

El-anläggningarna i riksbankshuset. Stockholms
Elverk levererar lik- och växelström
via två serviser från år 1907 respektive från
år 1947.

Elinköpet är uppdelat på 5 abonnemang
med en mätare för växelström och 4 mätare
för likström. De ursprungliga installationerna
ersattes med nya i mitten av 30-talet och
i början av 50-talet kopplades vissa installationer
över på växelström. Fortfarande är
dock ca 30 % av anläggningen ansluten till
likström. Stigarcentralernas utbyggnadsmöjligheter
är mycket begränsade. Huvudledningarna
är så klent dimensionerade att
större belastningsökningar ej är möjliga.
Vissa ledningar är dragna i strid med nu
gällande föreskrifter och åtskilliga är i dåligt
skick. Installationer i apparat-, pannoch
fläktrum är godtagbara.

Beträffande de teletekniska installationerna
och hissarna gäller samma förhållande
som i riksdagshuset.

Bedömning av VVS- och el-anläggningarnas
användbarhet

Förhållanden utan ombyggnad. Om byggnaderna
används för i huvudsak nuvarande
ändamål och endast smärre ändringar blir
aktuella samt om ingen ökning av nuvarande
standard begärs, är värmeanläggningarna
i sådant skick att de efter vissa justeringar
kan anses driftsdugliga i ytterligare ca 10
år. Efter utbyte av vissa sanitetsapparater
och stamledningar samt upprustning av restaurangköket
gäller detsamma även sanitetsanläggningarna.
Även ventilationsanläggningarna
kan efter justeringar och smärre
kompletteringar anses användbara ytterligare
ett flertal år.

Under förutsättning att inga avsevärda
belastningsökningar kommer ifråga kan de
befintliga el-installationerna accepteras ännu
ett antal år. Det är dock angeläget att
installationerna snarast ändras så att antalet
mätare reduceras i avsikt att minska elkraftavgifterna.

Förhållanden vid ombyggnad. Vid en mera
omfattande om- och tillbyggnad kan antagas
att byggnadernas värmebehov kommer
att fördubblas, i huvudsak beroende på utökning
av ventilationsbehoven. Den östra
panncentralen i riksdagshuset blir då otillräcklig,
varför en ny större central måste
utföras eller anslutning ske till stadens fjärrvärmesystem.
Kostnaden för renovering av
centraler och ledningssystem och den hänsyn
som måste tas till dem såväl vid projektering
som vid byggande gör det oekonomiskt
att behålla vissa eljest användbara delar
av systemen. Ur drifts- och underhållssynpunkt
är detta ej heller tillrådligt.

Sanitära utrymmen liksom kökslokaler
torde vid en ombyggnad komma att omplaceras
och utökas, varför man får räkna med
att helt demontera befintliga sanitetsanläggningar.

Ventilationsanläggningarna uppfyller ej
nutida standardkrav, är delvis i dåligt skick
och arbetar med otillräckliga luftmängder,
varför de bör helt utbytas.

De ökade belastningar och utrymmesbehov
som nya anläggningar för hissar, ventilation,
belysning och teleteknik kommer
att kräva samt ledningsystemens uppbyggnad,
som ej motsvarar dagens krav på installationsstandard,
gör det nödvändigt att
ersätta de befintliga elinstallationerna med
helt nya.

Av inventeringen och bedömningen framgår
att det vid en mera omfattande ombyggnad
såväl av tekniska skäl som med
hänsyn till investerings- och driftskostnader
ej är motiverat åt behålla någon del av de
VVS- och el-tekniska installationerna. Man
bör räkna med genomgående helt nya installationer.

KUNGL BYGGNADSSTYRELSEN

Utvecklingsbyrån

Bilaga 3 Stockholms stads generalplaneberednings
yttrande den 21.12. 1967.

T ill Byggnadsstyrelsen

Från byggnadsstyrelsen har under hand
framställts önskemål att generalplaneberedningen
måtte yttra sig över hittills framlagda
alternativ till ett nytt riksdagshus utformning
och placering. I anledning härav får
generalplaneberedningen anföra följande.

Byggnadsstyrelsens utredningar rörande
olika alternativ till riksdagshusfrågans lösning
är ännu ej avslutade, varför generalplaneberedningen
nu ej kan göra någon
sammanfattande bedömning av utredningsresultaten.

Som generalplaneberedningens expertutskott
redovisat i en promemoria den 29 november
1967 (bilaga 1) har ett preliminärt
utredningsmaterial beträffande det tredje
huvudalternativet riksdagshus på Nedre
Norrmalm förberedande granskats av utskottet.
Som sammanfattning av sina undersökningar
konstaterar expertutskottet att om
man skulle bestämma sig för detta alternativ
synes en radikal omarbetning av stadsplanen
för södra Nedre Norrmalm bli nödvändig
eftersom nya förutsättningar kommer
att gälla för omdaningen av stadspartiet.
Som en följd därav måste också arbetsprogrammet
för områdets reglering läggas
om. Omdaningen utvidgas och pågående
regleringar måste avbrytas. Verkningarna
därav kommer att sträcka sig ända upp till
Hamngatan genom att även det s. k. Storviggenprojektet
(dvs. kvartersblocket på
Brunkebergstorgs östra sida, innefattande
ett hotell av internationell klass med cirka
600 rum, ett parkeringshus för 1 000 bilar
samt 25 000 m2 kontorslokaler, allt kostnadsberäknat
till 150 å 200 miljoner kronor)
måste omarbetas. Konsekvenserna av detta
alternativ för stadens aktuella planer och

projekt är således mycket ingripande. Genom
att hela området under lång tid måste
ligga under omplanering och därefter till
största delen skall bebyggas successivt för
statliga ändamål, synes det överhuvudtaget
bli svårt att inom överskådlig tid engagera
intressenter som vågar satsa på utnyttjandet
av återstående delar vid Brunkebergstorg
och Hamngatan.

Generalplaneberedningen finner att de
djupgående ingrepp och störningar i den
pågående cityregleringen som förläggningen
av ett riksdagshus till Nedre Norrmalm
skulle medföra är mycket oroande ur stadens
synpunkt. Det är givetvis icke möjligt
att överblicka vidden av verkningarna, vare
sig det antal år som skulle gå förlorade genom
den nödvändiga omarbetningen av cityplanen
till dess nya beslut kan föreligga
som kan ligga till grund för nya förhandlingar
med enskilda investeringsvilliga intressenter
eller de ekonomiska konsekvenserna
i olika avseenden. Till förlustkontot
får hänföras de skador som tillfogas handel
och företagsamhet inom det redan reglerade
cityområdet liksom trakten däromkring
genom den minskade attraktivitet för
city som köpcentrum som uppstår på grund
av regleringens avstannande. Det allmänna
intrycket av en trasig stadsbild och ett ofullständigt
verk kommer att förstärkas genom
att ytterligare rivningar måste ske utan att
någon nybebyggelse kan komma till stånd.
Det är givetvis även omöjligt att förutse hur
möjligheterna påverkas att förmå riskvilliga
företagarintressen till långsiktiga och omfattande
investeringar. Hela kontinuiteten i
regleringsprocessen, som bygger på en obruten
kedja av evakueringar, rivningar, mark -

upplåtelser och nybebyggelse stannar av och
en hög grad av ovisshet såväl hos myndigheterna
som inom näringslivet kommer att
uppstå.

Beträffande de båda andra huvudalternativen,
om- eller nybyggnad på Helgeandsholmen,
har något utredningsmaterial ännu
ej överlämnats till staden. Utredningsarbetet
har i fråga om dessa alternativ ännu ej
sammanfattats så att några definitiva omdömen
kan göras. Efter den presentation av
pågående utredningar som gavs vid sammanträde
med representanter för byggnadsstyrelsen
och staden den 1 december har vissa
kompletterande informationer lämnats underhand.
För dagen synes det endast möjligt
att konstatera följande.

Såvitt man kan finna blir det ej nödvändigt
att å priori utesluta någotdera av de
två alternativen ombyggnad eller nybyggnad
på Helgeandsholmen. I vart fall kan
man räkna med att ombyggnadsalternativet
torde kunna uppfylla det lokalprogram som
har uppställts och ge ett väl fungerande
riksdagshus. De om- och tillbyggnader som
krävs torde falla inom ramen för vad man
kan diskutera i ett alternativ, vars utgångspunkt
är att holmen kommer att ha en bebyggelse
i nuvarande skala.

Hur ett nybyggnadsalternativ på Helgeandsholmen
kommer att ställa sig är det för
dagen svårare att överblicka. Bedömningen
kommer självfallet att helt bero på vilka
restriktioner man önskar uppställa i det fall
att nuvarande bebyggelse på Helgeandsholmen
skall försvinna och helt nya anspråk
således kan uppställas i fråga om
stadsbild och miljö.

Några försök till jämförelser av de olika

alternativen i fråga om kostnader och genomförandeproblem
kan ännu ej göras. Det
ligger emellertid i sakens natur att de båda
Helgeandsholmsalternativen är mycket enklare
att förverkliga än Norrmalmsalternativet,
eftersom riksdagshusprojektet i de båda
förstnämnda alternativen kan drivas efter
sitt eget program och inte behöver inordnas
i en omfattande och komplicerad stadsomdaning
samt vidga och förändra dess planering
och genomförandeprogram.

Med hänsyn till de stadens intressen som
generalplaneberedningen har att företräda
anser sig beredningen inte kunna underlåta
att framföra ovanstående synpunkter samt
i konsekvens härmed avstyrka, att riksdagshuset
förlägges till Nedre Norrmalm.

Generalplaneberedningen har självfallet
här inte gjort någon bedömning ur rikspolitiska
aspekter. Frågan om riksdagshusets
eventuella placering på Nedre Norrmalm
har tyvärr aktualiserats på ett så sent stadium,
att denna eventualitet inte kunnat
beaktas i det planeringsarbete som i så
många år pågått beträffande city, och där
genomförandeprocessen redan är så långt
avancerad.

Protokollsutdrag utvisande ärendets behandling
i generalplaneberedningen bilägges,
ävensom en av adjungerade ledamoten,
stadsbyggnadsdirektören Göran Sidenbladh
avgiven skrivelse.

Stockholm den 21 december 1967

På generalplaneberedningens vägnar:

Nils Hallerby

Jan Thunved

De beteckningar som tidigare under utredningen
åsatts de olika alternativen och som användes
i följande underbilagor har sedermera
utbytts mot nu gällande alternativbeteckningar.
Gällande beteckning har nedan inom klämmer

tillagts respektive inaktuella beteckning.

De nedan omnämnda alternativen 1 g, 2 a—7
och 3 d har i senare delen av utredningen utgått.

BILAGA 3:1

Stockholms stads stadsbyggnadskontor
19.12.1967

Till Generalplaneberedningens ledamöter

Ang. Riksdagens byggnadsfråga och Helgeandsholmen 1

brev av den 27 november 1967 redovisar
jag min uppfattning om dessa frågor. Den
29 november 1967 har beredningens expertutskott
uttalat sin mening med stöd av en
samma dag daterad ”PM angående granskning
av förslag till riksdagshus på Nedre
Norrmalm”, (alternativ 3 a, 3 b, 3 c och 3 d).

Efter sammanträdet med byggnadsstyrelsen,
den 1 december 1967, har vi fått ta del
av föreliggande förslag till ombyggnad av
riksdagshus och riksbank för Riksdagens behov
(alternativ 1 b [1 a], 1 e [1 b], 1 f [1 c]
och 1 g) och nybyggnad på Helgeandsholmen
(alternativ 2 a—4 [2 a], 2 a—5 [2 b],

2 a—6 [2 c] och 2 a—7).

Jämväl de provisoriska lösningarna har
diskuterats, dels den av byggnadsstyrelsen
föreslagna i kv. Garnisonen, dels den av Åke
Hedtjärn och Torsten Westman den 16 december
1967 föreslagna i kv. Skansen och
Frigga.

För dagen föreligger följande frågor att
bedöma:

1. Ombyggnad av den nuvarande bebyggelsen
på Helgeandsholmen till permanent
riksdagshus.

2. Nybyggnad på Helgeandsholmen för
Riksdagens behov.

3. Nybyggnad på Nedre Norrmalm av
permanent riksdagshus. 4

4. Provisorisk lösning av Riksdagens lokalfråga a)

i kv. Garnisonen

b) i kv. Skansen och Frigga

c) på Helgeandsholmen

5. Helgeandsholmens framtida användning
om permanent riksdagshus och riksbank
byggs på Nedre Norrmalm.

1. Ombyggnad på Helgeandsholmen

Fyra skisser föreligger. I samtliga rivs båda
plenisalarna ut och man bibehåller i stort
sett yttermurarna, någon gång även huvudtrappan.
Schematiskt kan förslagen redovisas.

Förslag	Riksdagshus	Riksbankshus
1 b [1 a]	Allt inom ytter -muren nytt. Plenisal och en ny gård.	Endast fasaden mot Riksgatan bibehållen. Ny gård öppen mot väster.
1 e [1 b]	Kamrarna er-satta med ”kon-torsgårdar”.	Plenisal ovan-på bankhallen.
1 f[1 c]	Kamrarna er-satta med”kon-torsgårdar”.	Hel nybyggnad med plenisal.
Ig	Helt nytt riks-dagshus.	Plenisal ovan-på bankhallen.

Det är omöjligt att efter så ytligt studium
av förslagen avge definitivt omdöme. Alternativ
1 b [la] och 1 f [1 c] synes mer
intressanta än de två andra. I samtliga fall
gäller dock att ombyggnaderna visas bli så
omfattande att hel nybyggnad torde bli billigare.
Genom att förorda ombyggnad kan
förslagsställaren dock försvara sig mot att
behöva reducera byggnadsvolymen. Genom
att våningsplanen är låsta till de gamla fasaderna
torde man dock med en nybyggnad
med mindre kubikinnehåll kunna få ut
samma nyttiga golvyta. Det synes mig därför
inte finnas skäl förorda en ombyggnad.

2. Nybyggnad på Helgeandsholmen

Fyra skisser föreligger. Förutsättningarna
för dessa synes ha varit att de skall inrymma
samma golvyta som i alternativ 3 dvs.
vad Riksdagen beräknats behöva under de
närmaste 20 åren. (Jfr PM från arkitekterna
Ahlgren-Olsson-Silow den 16 maj 1967

som jag erhöll den 30 oktober 1967).

Denna förutsättning kan givetvis diskuteras.
När man upprättar ett definitivt byggnadsprogram
kommer med stor sannolikhet
den önskade golvytan att ha ökat. Det är,
med andra ord fråga om när Riksdagens
lokaler måste växa in i Gamla Stan och/
eller Nedre Norrmalm. Kanske blir det om
20 år, kanske vid inflyttningen i det nya huset
om, säg, 10 år. När ett definitivt program
skrivs enligt detta alternativ bör man
därför ha frihet att bedöma hur stor del av
det då aktuella lokalbehovet som skall tillgodoses
på Helgeandsholmen och hur stor
del som skall tillgodoses annorstädes. Mer
kan för dagen inte sägas om denna svåra
byggnadsfråga.

3. Nybyggnad på Nedre Norrmalm

Även här finns fyra underalternativ. Två
förutsätter breddning av Fredsgatan, vilket
jag med hänsyn till Gustav Adolfs torgs karaktär
av slutet rum inte vill förorda. Den
olyckliga effekten skulle förstärkas om riksdagshuset
skulle få en enhetlig sydfasad från
Drottninggatan till Jakobs torg.

Om man med ledning av nu föreliggande
skisser skall jämföra alternativen att bygga
riksdagshuset ”på bredden”, alternativ 3 c
[3 a], eller ”på djupet”, alternativ 3 a [3 b],
föredrar jag det senare. Detta påverkar
dock på ett mer kännbart sätt den av staden
bedrivna planeringen än alternativ 3 c
[3 a], vilket därutöver har fördelen att bibehålla
Regeringsgatan oförändrad. (Jfr mitt
brev av den 27 november 1967).

Projekteringen av riksdagshuset bör enligt
min uppfattning fortsättas enligt alternativen
3 a och 3 c [3 b].

I valet mellan alternativa möjligheter för
nybyggnad anser jag övervägande skäl tala
för Nedre Norrmalm. På Helgeandsholmen
blir en nybyggnad begränsad av att platsen
— lika litet i dag som för 80 år sedan kan
tåla en tillräckligt stor byggnad. Riksdagen
skulle där förr eller senare bli instängd i
ett för litet hus. På Nedre Norrmalm däremot
kan Riksdagen växa nästan obegrän sat

in i angränsande kvarter.

Skäl för att välja Nedre Norrmalm är
även att provisorielösningen enligt nästa
stycke, då blir bättre och billigare.

4. Provisoriska lokaler för Riksdagen.

Med min i föregående stycke redovisade
uppfattning förordar jag att Riksdagen provisoriskt
blir kvar på Helgeandsholmen,
varvid en ca 700 mI 2 stor hall-byggnad uppföres
på Riksplans norra del med en täckt
förbindelse in till ”sammanbindningsbanan”.
Denna provisoriska lösning torde kosta en
bråkdel av vad de övriga beräknas kosta.
När Riksbanken om några år flyttar till kv.
Fyrmörsaren, kan Riksdagen växa in i det
nuvarande riksbankshuset.

Om ett sådant beslut att flytta Riksdagen
inte kan åstadkommas förordas att provisoriska
lokaler inrättas i kv. Skansen och Frigga
enligt Hedtjärn och Westmans förslag,
och med av dem angiven motivering.

5. Helgeandsholmens framtida användning.

Även om Riksdagen under 70-talets sista
år, flyttar till Nedre Norrmalm torde de
kvarvarande byggnaderna ha ett så stort
bruksvärde att de blir utnyttjade under avsevärd
tid.

Det kan därför knappast vara meningsfullt
att nu utarbeta stadsplan för Helgeandsholmen.

Stockholm som ovan

Göran Sidenbladh

BILAGA 3: 2

PM angående riksdagshus på Nedre Norrmalm Med

anledning av byggnadsstyrelsens förfrågningar
i bilagda skrivelse till stadsbyggnadsdirektören
den 7 november 1967 har en
särskild av expertutskottet tillsatt arbetsgrupp
gjort vissa förberedande undersökningar
av de överlämnade riksdagshusalternativen.
Resultaten redovisas i bilagda promemoria
av arbetsgruppen. Beträffande dessa
resultat bör följande framhållas.

De påpekanden och omdömen som nu
kan göras är självfallet högst preliminära,
vilket främst beror på utredningsmaterialets
egen karaktär och på den korta granskningstiden.
Påpekanden har ändå gjorts även i
viktigare detaljfrågor, eftersom vi antagit
att utredningsmännen kan ha nytta av dem
i sitt fortsatta arbete.

En mera ingående bedömning av Norrmalmsalternativet
kräver självfallet fortsatta
studier. Vidare är det nödvändigt att de
kan jämföras med lösningar av riksdagshusfrågan
enligt de två andra huvudalternativen,
dvs. ny- eller ombyggnad på Helgeandsholmen.
Bedömningen av Norrmalmsalternativen
är också i hög grad beroende
på statsmakternas intentioner i fråga om
Helgeandsholmens framtid, ifall riksdagen
lämnar holmen. I första hand är detta en
fråga av grundläggande betydelse för stadsbilden
i området vid slottet, Strömmen och
Gustav Adolfs Torg. Den är vidare av väsentlig
betydelse för statsförvaltningens utrymmesbehov
och lokaliseringsproblem i det
centrala Stockholm på längre sikt. På kort
sikt är frågan också väsentlig för de markoch
evakueringsproblem som uppkommer
om en riksdagshustomt skall frigöras på
Nedre Norrmalm.

Arbetsgruppen har nu ej kunnat gå in på
denna komplicerade problematik, vilket ej
heller torde ha avsetts med byggnadsstyrelsens
förfrågningar (utredningsmaterial har
endast överlämnats för Norrmalmsalternativen).

Av de fyra Norrmalmsalternativ som
framläggs, är det ett som å priori förefaller
påtagligt enklare än de övriga, nämligen
alternativet 3 C [3 a], där riksdagshuskomplexet
ej inkräktar på kvarteren norr om
Jakobsgatan utan har koncentrerats till
kvarteren Johannes Större, Vinstocken och
Jakob Mindre i kvartersraden närmast norr
om Gustav Adolfs Torg.

Eftersom City 67 avsiktligt lämnar denna
kvartersrad orörd, innebär emellertid även
detta alternativ ett viktigt avsteg från intentionerna
i stadens planering och utvidgar
regleringsprogrammet med tre kvarter som
har högvärdig bebyggelse och är svåra att

evakuera. Eftersom riksdagshusprojektet förutsätter
att regleringen av den sydligaste
citydelen prioriteras, kräver detta alternativ
ungefär samma omställning av stadens regleringsplaner
som de övriga och är i själva
verket ej det alternativ som kan genomföras
snabbast.

Förslagets konsekvenser för stadsmiljön i
den södra delen av Nedre Norrmalm synes
också vara större än man omedelbart föreställer
sig. Stadsdelen blir hårdare sluten
mot söder genom att de tre kvarteren byggs
ihop med varandra i flera våningsplan över
Malmtorgsgatan och Regeringsgatan. Redan
i detta alternativ — än mer i de övriga —
framgår det att den nuvarande stadsplanestrukturen
i Nedre Norrmalms södra del,
vars huvuddrag City 67 bibehåller, egentligen
inte tål ett så stort komplex som riksdagshusbygget.
Skall riksdagshuset placeras
där, bör en mera ingripande omplanering
av stadspartiet accepteras.

Även alternativet 3 A [3 b] bibehåller formellt
sett ungefär City 67:s stadsplanemönster,
men de avvikelser som förekommer är
betydelsefulla. Projektet utvecklas här norrut
från kvarteret Vinstocken över Jakobsgatan
och parkeringshustomten i kvarteret
S:t Per. Riksdagshuset reser sig fem meter
högre än det nuvarande huset i kv. Vinstocken
och fronten har flyttats fyra meter söderut
mot Gustav Adolfs Torg. Jakobsgatan
överbyggs i fyra våningar. Regeringsgatan
vrids österöver. Konsekvenserna för den pågående
cityregleringen blir även i detta alternativ
vittgående. Stadsplanelösningarna
och genomförandeprogrammen måste omarbetas
för just de regleringsetapper som
enligt stadens program är närmast förestående.

En av nyckelfrågorna i detta alternativ
blir att finna ersättning för den parkeringskapacitet
på 1 100 platser som går förlorad
i kvarteret S:t Per. Förslaget innebär inte
någon minskning utan tvärtom en viss ökning
(ca 10 %) av tomtexploateringstalet i
den södra citydelen och inplaceringen av
ett modernt riksdagshus torde ej motivera
någon sänkning av områdets i och för sig
låga bilstandard snarare tvärtom. — Rätte -

ligen borde därför en väsentligt större yta
inom stadspartiet än den angivna ha redovisats
som direkt påverkad av riksdagshusprojektet.

Expertutskottet har vid sin prövning av
förslagen alltmer närmat sig den uppfattning
som utredningsmännen själva av allt att
döma har kommit till, nämligen att alternativen
3 b [5 c] och 3 d, som redovisar de
största förändringarna jämfört med City 67,
troligen i själva verket är de mest realistiska
alternativen. De har som utgångspunkt att
om riksdagshuset skall placeras i Nedre
Norrmalm, måste stadsplanen underordnas
riksdagshuskomplexets krav. Lösningen blir
visserligen då ganska förödande för all tidigare
planering. Å andra sidan kan det inte
förnekas att de två tidigare behandlade alternativen
ger ett visst intryck av nödlösning,
genom att riksdagshuset ligger inpressat
i ett stadsplanemönster som är uppgjort
med helt andra utgångspunkter än att rymma
ett så stort och betydelsefullt projekt.

Granskningen av alternativen B [3 c] och
D [3 d] synes emellertid visa att dessa alternativ
ännu ej är tillräckligt genomarbetade.
Man riskerar att markutnyttjandet blir väl
högt. Vissa trafiklösningar som föreslås är
ej möjliga, parkeringsfrågan är ej tillfredsställande
löst. En något större generositet
i planlösningen synes alltså erforderlig.

För att bilda en riksdagshustomt av tillräcklig
storlek har förslagsställarna valt att
i dessa alternativ flytta Jakobsgatans körtrafik
till Fredsgatan, som alltså måste vidgas.
Konsekvenserna därav för Gustav Adols
Torg är besvärande, men det är möjligt att
ett sådant grepp måste prövas för att man
skall kunna bilda enheter av den storlek
som erfordras för riksdagshuskomplexet och
annan statlig verksamhet som har direkt
samband därmed. Överflyttningen av Jakobsgatans
trafikfunktioner till Fredsgatan
och Herkulesgatan medför emellertid också
problem för trafiklösningen i övrigt med

konsekvenser för Tegelbacken, Brunkebergstorg
och Regeringsgatan, som kan bli svåra
att klara.

Självfallet innebär alternativen B [3 c] och
D [3 d] ytterst allvarliga konsekvenser för
cityregleringen. Omplaneringen av den södra
citydelen blir mycket krävande. De rivningar
som erfordras utöver vad City 67
föreslår blir stora. Regleringen av Fredsgatan
kräver rivning av alla kvarteren på gatans
norra sida fram till Rödbotorget.

Samtliga alternativ kräver, som arbetsgruppen
redovisar, en koncentrerad satsning
på den södra delen av Nedre Norrmalm under
1970-talet, vilket ovillkorligen måste påverka
cityregleringens fortsatta förlopp.
Samtliga alternativ innebär också ändringar
i stadsdelens inre miljö och förändrar stadsbilden
vid Gustav Adolfs Torg ganska radikalt.
Alternativen B [3 c] och D [3 d] går
längre än de övriga i fråga om strukturomvandlingen
av stadspartiet. I realiteten torde
emellertid alla lösningarna av riksdagshusfrågan
kräva bearbetningar av City 67
med tillhörande regleringsprogram som via
Storviggenblocket återverkar ända upp till
Ffamngatan.

Vid sidan av de för varje särskilt alternativ
redovisade granskningsresultaten kan
som ett allmänt resultat av bedömningen
anmärkas, att valet mellan Norrmalmsalternativen
sannolikt ej kommer att kunna göras
på grundval av jämförelser med cityplanen
och dess regleringsprogram, investeringarnas
storlek och dylikt. Expertutskottet
finner det mest troligt att om man skulle
bestämma sig för att flytta riksdagen till
Nedre Norrmalm, kommer man vid den
slutliga utformningen av riksdagshusprojektet
att finna det alltför vanskligt att stanna
vid halvmesyrer och hellre acceptera att
konsekvenserna av beslutet får bli att stadsplanen
för området omarbetas radikalt med
utgångspunkt från de nya förutsättningarna.

Stockholm den 29 november 1967

Generalplaneberedningens expertutskott
Anders Nordberg

BILAGA 3: 3

Protokoll, fört vid generalplaneberedningens
sammanträde onsdagen den 21 december
1967 kl. 13.30 i Stora kollegiesalen, Stadshuset.

Närvarande:

Borgarrådet Nils Hallerby, ordförande

Borgarrådet Hjalmar Mehr, vice ordförande

Borgarrådet Gösta Agrenius

Direktör Carl Albert Anderson

Direktör Albert Aronson

Borgarrådet Per-Olof Hanson

Civilekonom Carl-Johan Ihrfors

Borgarrådet Sven Johansson

Fil.dr. Yngve Larsson

Redaktör Knut Olsson

Borgarrådet Thorsten Sundström

Gatudirektör Carl Ehrman
Direktör Inge Hörlén
Utredningschefen Anders Nordberg
Stadsbyggnadsdirektören Göran Sidenbladh

Direktör Åke Hedtjärn
Chefsarkitekt Torsten Westman

§ 1.

Riksdagshusalternativ på Nedre Norrmalm.
Den av generalplaneberedningen den 10
april 1967 utsedda delegationen för samråd
med byggnadsstyrelsen om planeringen av
de framtida statliga förvaltningskvarteren i
södra citydelen hade den 12 december 1967
sammanträffat med styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor och representanter för
byggnadsstyrelsen angående frågan om provisoriska
lokaler för riksdagen. Därvid hade
även diskuterats alternativa förslag till nytt
riksdagshus på Nedre Norrmalm. I detta
sammanhang hade från de statliga företrädarna
framförts önskemålet att generalplaneberedningen
måtte avge yttrande över dessa
förslag samt över förslag innebärande
att ett nybyggt eller ombyggt riksdagshus
skulle ligga kvar på Helgeandsholmen.

Beredningens expertutskott hade avgivit
en promemoria i ärendet den 29 november
1967, varjämte stadsbyggnadsdirektören Göran
Sidenbladh i skrivelse den 19 december
1967 till generalplaneberedningens ledamö -

ter redovisat sin ståndpunkt i frågan.

I ärendet uppkom överläggning. Härvid
yrkade herr ordföranden, borgarrådet Hallerby
att yttrande skulle avges i enlighet
med av honom framlagt förslag (bilaga 1).

Herr vice ordföranden, borgarrådet Mehr,
yrkade att i förslaget skulle utförligare redovisas
nackdelarna ur stadens synpunkt
med ett riksdagshus på Nedre Norrmalm,
att i förslaget det sista stycket skulle utgå
samt att yttrandet skulle innehålla ett avstyrkande
av att riksdagshuset förlägges till
Nedre Norrmalm.

Ledamoten herr Agrenius instämde i herr
vice ordförandens yrkande.

Efter i enlighet med dessa yrkanden framställda
propositioner beslöt generalplaneberedningen
utan omröstning bifalla herr
vice ordförandens förslag. Beredningen hade
sålunda beslutat att —• med överlämnande
av expertutskottets promemoria och stadsbyggnadsdirektörens
skrivelse — med skrivelse
enligt registraturet avstyrka att ett nytt
riksdagshus förlägges till Nedre Norrmalm.
Herr ordföranden samt ledamoten herr PerOlof
Hanson ävensom ledamoten herr Yngve
Larsson gjorde i anslutning härtill de
särskilda uttalanden som framgår av bilagorna
2 och 3.

Stadsbyggnadsdirektören lät till protokollet
anteckna att han, av de skäl han redovisat
i sin ovannämnda skrivelse, ansåg att
ett nytt riksdagshus borde förläggas till
Nedre Norrmalm.

§ 2.

Information om förslag till provisoriska lokaler
för riksdagen vid Sergels Torg.

I promeroria av den 9 och 21 december
1967 hade direktören Åke Hedtjärn och
chefsarkitekten Torsten Westman redovisat
förslag till provisoriska lokaler för riksdagen
vid Sergels Torg. Förslaget demonstrerades
för generalplaneberedningen.

Vid protokollet:

Jan Thunved

Justeras den 8 januari 1968:

Nils Hallerby

(Bilaga 1)

Ordförandens förslag till uttalande i Riksdagshusfrågan.

Byggnadsstyrelsens utredningar rörande
olika alternativ till riksdagshusfrågans lösning
är ännu ej avslutade, varför någon
sammanfattande bedömning av utredningsresultaten
nu ej kan göras.

Som generalplaneberedningens expertutskott
redovisat i en promemoria den 29 november
1967 (bilaga 1) har ett preliminärt
utredningsmaterial beträffande det tredje
huvudalternativet riksdagshus på Nedre
Norrmalm förberedande granskats av utskottet.
Som sammanfattning av sina undersökningar
konstaterar expertutskottet att
om man skulle bestämma sig för detta alternativ
synes en radikal omarbetning av
stadsplanen för södra Nedre Norrmalm bli
nödvändig eftersom nya förutsättningar
kommer att gälla för omdaningen av stadspartiet.
Som en följd därav måste också arbetsprogrammet
för områdets reglering läggas
om. Omdaningen utvidgas och pågående
regleringar måste avbrytas. Verkningarna
därav kommer att sträcka sig ända upp till
Hamngatan genom att även det s.k. Storviggen-projektet
måste omarbetas. Konsekvenserna
av detta alternativ för stadens aktuella
planer och projekt är således mycket ingripande.
Genom att hela området under
lång tid måste ligga under omplanering och
därefter till största delen skall bebyggas
successivt för statliga ändamål, synes det
överhuvud taget bli svårt att inom överskådlig
tid engagera intressenter som vågar
satsa på utnyttjandet av restpartierna vid
Brunkebergstorg och Hamngatan. — Något
ytterligare material som kan tjäna som underlag
för kompletterande bedömningar av
Norrmalmsalternativet föreligger ännu ej.

Beträffande de båda andra huvudalternativen,
om- eller nybyggnad på Helgeandsholmen,
har något utredningsmaterial ännu
ej överlämnats till staden. Utredningsarbetet
har i fråga om dessa alternativ ännu ej sammanfattats
så att några definitiva omdömen
kan göras. Efter den presentation av pågående
utredningar som gavs vid sammanträde
med representanter för byggnadsstyrelsen
och staden den 1 december har vissa
kompletterande informationer lämnats underhand.
För dagen synes det endast möjligt
att konstatera följande.

Några försök till jämförelser av de olika
alternativen i fråga om kostnader och genomförandeproblem
kan ännu ej göras. Det
ligger emellertid i sakens natur att de båda
Helgeandsholmsalternativen är mycket enklare
att förverkliga än Norrmalmsalternativet,
eftersom riksdagshusprojektet i de båda
förstnämnda alternativen kan drivas efter
sitt eget program och inte behöver inordnas
i en omfattande och komplicerad stadsomdaning
samt vidga och förändra dess
planering och genomförandeprogram.

Generalplaneberedningen har här velat
ange de problem som från stadens synpunkter
bör beaktas i samband med frågan om
riksdagens framtida placering. Eftersom det

är en riksangelägenhet att riksdagen tillförsäkras
rymliga, ändamålsenliga och centralt
belägna lokaler vill beredningen till sist
framhålla, att vilket alternativ statsmakterna
än stannar för, ser beredningen det som en
självklar uppgift att på allt sätt medverka
till att denna lösning ges en för både riksdagen
och staden gynnsam utformning.

Stockholm den 21 december 1967.

(Bilaga 2)

Särskilt uttalande av herr ordföranden
och ledamoten herr Per-Olof Hanson.

Det är en viktig angelägenhet både för
huvudstaden och riket i sin helhet att riksdagen
tillförsäkras rymliga, ändamålsenliga
och centralt belägna lokaler. Vilket alternativ
statsmakterna än slutligen kommer att
stanna för, bör det vara en självklar uppgift
för staden att medverka till att detta
ges den gynnsammast möjliga utformningen.
Det är samtidigt rimligt att staten beaktar
de betydande kommunala intressen som härvidlag
och i olika avseenden gör sig gällande.
Som framgår av handlingarna skulle en
förläggning av riksdagen till Nedre Norrmalm
få ingripande konsekvenser för den
fortsatta stadsregleringen inom ett stort område.
Med hänsyn dessutom till att generalplaneberedningen
nu haft tillgång till endast
ett preliminärt och i väsentliga delar ofullständigt
bedömningsmaterial borde beredningen
i sitt yttrande sålunda ha begränsat
sig till att ange vad som från stadens synpunkter
bör beaktas vid de statliga myndigheternas
fortsatta överväganden om riksdagens
framtida placering och inte nu gått
in på vare sig tillstyrkande eller avstyrkande
i fråga om något av de nu föreliggande alternativa
förslagen.

(Bilaga 3)

Särskilt yttrande av herr Yngve Larsson,
med hänvisning till stadsbyggnadsdirektörens
yttrande i ärendet.

Enligt min mening visar det förslag till
nytt riksdagshus å Nedre Norrmalm som
framlagts av professor Paul Hedqvist, att
här en utomordentlig lösning av den nya
riksdagens byggnadsfråga kan vinnas, för

det fall statsmakterna beslutar sig för en
flyttning av riksdagen från Helgeandsholmen.

Ett riksdagshus vid Gustav Adolfs Torg
har det representativa, stadsbilden dominerande
läge som tillkommer folkrepresentationens
byggnad. Det kan bilda ett meningsfullt
och arkitektoniskt fullvärdigt motstycke
till slottet, och det fullbordar därmed
slottsomgivningen i Tessinsk anda — i stället
för att, som det nuvarande riksdagshuset,
markera en arkitektonisk konkurrens
med ”kungaborgen”, symbol för första statsmakten.
Utom de fördelar i form av tillräckliga
och planmässigt ordnade lokalutrymmen
som en nybyggnad kan medföra,
ger det föreslagna läget goda expansionsmöjligheter
och nära kontakter med det
statliga förvaltningscentrum som planeras i
sydvästra Klara — fördelar som icke står
att vinna om riksdagen stannar på Helgeandsholmen.

Den föreliggande utredningen visar även
att en förläggning av riksdagen till Nedre
Norrmalm är väl möjlig utan några större
ändringar i dess stadsplan. Hedqvists förslag
ansluter sig i huvudsak till det nuvarande
gatunätet, med i City 67 föreslagna ändringar.
Den viktigaste avvikelsen utgör omläggningen
av Regeringsgatans sydligaste del
till rät vinkel mot torget. De övre våningarna
i kv. Vinstocken och S:t Per förenas
genom två överbyggnader över Jakobsgatan,
något som endast torde vara ägnat att
förläna denna enligt cityplanerna kraftigt
breddade aveny ökat intresse ur stadsbildens
synpunkt.

Förslaget innebär vidare att det stora parkeringshus
som projekteras i kv. S:t Per
(1100 platser) försvinner — något som enligt
min mening även oberoende av riksdagshusbygget
bör ske. Att lägga till rätta för
en kraftig ökning av biltrafiken i själva
stadskärnan kan icke anses klokt; julmånadens
färksa erfarenheter av bilköer, stockningar
och svåra rubbningar av busstrafiken
ger kraftiga argument för den mening
jag i detta hänseende hävdat i samband med
generalplaneberedningens yttrande över City
67.

Hedqvists förslag skapar vidare en korsningsfri
direkt gångtrafikled från Gustav
Adolfs Torg fram till Hamngatan, i viss anslutning
till 1946 års Nedre Norrmalmsplan.
En sådan led saknas i City 67. Den av Hedqvist
föreslagna utformningen av bebyggelsen
mellan Brunkebergstorg och Regeringsgatan
med sin övertäckta ”galleria” finner
jag vida mera tilltalande än den som anges
i projektet Storviggen, med dess av högbebyggelse
trängda och överskuggade gånggata
inom kvarteret.

Till generalplaneberedningen har även
hänskjutits förslag till lösningen av riksdagens
lokalproblem genom om- och tillbyggnader
av de nuvarande riksbyggena på Helgeandsholmen.
Även om det föreliggande
lokalprogrammet därmed skulle kunna tillgodoses,
komme utrymme för framtida behov
att saknas. Hur knapp den tillgängliga
byggnadsytan är framgår av projekten att
därutöver bygga ut i Strömmen och på
Riksplan. Uppgiften torde ha ytterligare försvårats
genom projektorernas bundenhet till
de nuvarande byggnadernas spatiösa fasadoch
våningsindelning, med därav följande
missförhållande mellan byggnadsvolym och
nyttig våningsyta. Även av detta skäl torde
en fullständig nybyggnad vara att föredraga.

Väljer statsmakterna en lösning enligt alternativet
Helgeandsholmen uppstår sålunda
byggnadsproblem som med hänsyn till läget
är av allra största betydelse för Stockholms
centrala stadsbild. Det torde få förutsättas
att stadens myndigheter kommer att
beredas tillfälle att även i fortsättningen del -

taga i deras behandling. Det finns anledning
att påminna därom, att tillkomsten av de
nuvarande riksbyggena — vilkas förläggning
väl må anses utgöra det största missgreppet
i Stockholms stadsbygge under de
senaste hundra åren —- i icke ringa mån
möjliggjordes genom den i stort sett passiva
hållning staden ansåg sig böra intaga —
intill dess det var för sent.

Jag kan slutligen icke underlåta att uttala
största tveksamhet gentemot det i och för
sig fyndiga förslag till en provisorisk lösning
av riksdagens lokalfråga i kulturhuset
vid Sergels Torg samt teater- och hotellbyggnaderna
enligt det Celsingska tävlingsprojektet.
Om och när de i tävlingsprogrammet
angivna teatrarna kommer att behövas
sammanhänger med Oscarsteaterns och Vasateaterns
öden och står alltså i vida fältet.
Såsom den kritiska debatten kring Markelius’
grundligt utredda och väl genomtänkta
projekt till stadsteater vid Södermalmstorg
visar, kan många olika synpunkter göras
gällande vid teatrars utformning, och även
av detta skäl synes det föga välbetänkt att
redan nu i all hast bygga fast de tillämnade
teaterlokalerna. Också programmet för kulturhuset
befinner sig alltjämt under utredning
; kombinationen av dess lokaler, formade
för helt andra uppgifter, med riksdagens
arbete synes mig egendomlig och
opraktisk. Det sammanhang mellan form
och innehåll som bör känneteckna god arkitektur
måste här komma att saknas.

Yngve Larsson

] KAMMARE OCH KAMMARNÄRA LOKALER

8 2 Kammarens plenisal med läktare
8 3 Talmansrum
8 4 Kammarkansli
8 5 Statsrådsrum

8 17 Riksdagens förvaltningskontor (RFK):

RFK ledning: ordföranderum
RF K 1:a arbetsenheten: duplicering, budcent ral
RFK 4: e arbetsenheten, riksdagstrycket
(exkl. förråd, bokbinderi, försäljning)

RFK 5: e arbetsenheten, upplysningstjänsten
8 19 Gemensamma ledamotsrum
(exkl. andaktsrum och vilrum)

Enskilda ledamotsrum
Delegationsrum

8 20 Kammarens konferensrum
8 22 Press, radio, TV
8 23 Restaurang och representationslokaler
8 24 Postanstalt, postfacksrum
8 25 Handbibliotek

□ LOKALER MED KRAV PÅ SAMBAND
MED KAMMARNÄRA LOKALER

8 6 Utrikesutskottet
8 7 Konstitutionsutskottet
8 8 Statsutskottet
8 9 Bevillningsutskottet
B 10 Bankoutskottet
8 11 Lagutskotten
B 12 Jordbruksutskottet
B 13 Allmänna beredningsutskottet
B 14 Särskilt utskott
B 15 Eventuellt revisionsutskott
B 16 För utskotten gemensamma rum
8 17 RFK 4:e arbetsenheten: försäljning
8 20 Övriga konferensrum, partilokaler och
lektionssalar
8 21 Partigrupperna

8 24 Reception, information och utställning, resebyrå

] PERIFERA LOKALER

8 17 Riksdagens förvaltningskontor (RFK):

RFK ledning (exkl. ordföranderum)

RFK 1: a arbetsenheten
(exkl. duplicering budcentral)

] ÖVRIGA LOKALER

Maskinanläggning: fläktrum, schakt,

undercentraler, elrum
Kapprum, toaletter, städrum
Parkering

] YTOR FÖR HORISONTAL KOMMUNIKATION
] YTOR FÖR VERTIKAL KOMMUNIKATION
] DISPONIBLA LOKALER

TECKENFÖRKLARING

Pris 25 kr