Utbildningsutskottets offentliga utfrågning inför proposition om forskning och innovation

Rapport från riksdagen 2015/16:RFR16

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-87541-48-3

Riksdagstryckeriet, Stockholm, 2016

2015/16:RFR16

Förord

Utbildningsutskottet kallade den 3 mars 2016 till en öppen utfrågning i riksdagen inför proposition om forskning och innovation. Till utfrågningen inbjöds myndigheter, organisationer m.fl. för att ge sin syn på dessa frågor. I det följande redovisas programmet och en utskrift av den stenografiska uppteckningen som gjordes vid utfrågningen.

Stockholm i maj 2016
Lena Hallengren (S)	Cecilia Nordling
Utbildningsutskottets ordförande	Kanslichef

2015/16:RFR16

Program för öppen utfrågning inför proposition om forskning och innovation

Datum: torsdagen den 3 mars 2016

Tidpunkt: kl. 8.30–12.00

Plats: Förstakammarsalen, riksdagen

8.30Utbildningsutskottets ordförande Lena Hallengren (S) hälsar välkommen

8.35Inledning av Göran Sandberg, verkställande ledamot, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse1

8.45Anders Söderholm, vice ordförande, Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF)

8.55Sven Stafström, generaldirektör, Vetenskapsrådet

9.05Charlotte Brogren, generaldirektör, Vinnova

9.15Ingrid Petersson, generaldirektör, Formas (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande)

9.25Ewa Ställdal, generaldirektör, Forte (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd)

9.35Frågor och diskussion

9.55Korta inlägg (5 min. per talare):

Sara Bargi, enhetschef för hållbar el, Energimyndigheten Olle Norberg, generaldirektör, Rymdstyrelsen

Olof Sandén, verkställande direktör, RISE Research Institutes of Sweden

Gunilla Herdenberg, riksbibliotekarie, Kungliga biblioteket

1 Denna punkt utgick ur programmet.

PROGRAM FÖR ÖPPEN UTFRÅGNING INFÖR PROPOSITION OM FORSKNING OCH INNOVATION

2015/16:RFR16

Madelene Sandström, verkställande direktör, Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen)

Lars Hultman, verkställande direktör, Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF)

10.25Kaffepaus

10.45Korta inlägg (5 min per talare):

Cissi Askwall, generalsekreterare, Vetenskap & Allmänhet

Christian Broberger, forskningspolitisk talesperson, Sveriges unga akademi

Emil Görnerup, forsknings- och innovationspolitisk expert, Svenskt Näringsliv

Göran Arrius, ordförande, Saco

Ola Asplund, senior rådgivare, IF Metall

Karolina Antonov, analyschef, LIF – de forskande läkemedelsföretagen

Kristina Sparreljung, ledamot, Forska! Sverige

11.20Frågor och diskussion

11.55Avslutning av utbildningsutskottets vice ordförande Christer Nylander (L)

2015/16:RFR16

Stenografisk utskrift från den öppna utfrågningen

Ordföranden: Klockan är lite drygt halv nio denna torsdagsmorgon, mina vänner. Det är roligt att se så många här av alla inbjudna, men jag är också glad att det är många utskott som är här.

För er externa gäster ska jag berätta att det finns bred representation från utbildningsutskottet, som anordnar själva hearingen, men också representanter från näringsutskottet, miljö- och jordbruksutskottet, kulturutskottet, trafikutskottet, arbetsmarknadsutskottet och socialutskottet. Det är egentligen utskottstid, vilket innebär att en del har sammanträden och kommer att smita in här om en stund, ifall ni funderar över vilka det är som kommer. Ledamöterna sitter samlat på ena sidan.

Jag vill återigen hälsa er varmt välkomna hit. Syftet är att försöka ge ledamöterna i utbildningsutskottet och riksdagen en översikt, så gott det nu är möjligt, inför den forskningsproposition som regeringen och sedermera riksdagen kommer att arbeta med.

Det har kommit väldigt många inspel. Det betyder att vi gör många olika ansträngningar för att sätta oss in i detta. Vi ordnar frukostmöten, vi träffar partivis och vi träffar i andra konstellationer kanske några av er och även andra som inte har möjlighet att vara här i dag. Det finns de som vi inte hade möjlighet att bjuda in, utan vi var tvungna att göra ett urval.

Vi uppfattade att det var ett positivt gensvar på den hearing som ordnades inför förra forskningspropositionen, och vi är hoppfulla även inför dagens hearing. Meningen är att försöka göra en långsiktig forskningsproposition som tar ett tioårsperspektiv för att skapa ambitiös forskningspolitik men också långsiktighet, tydlighet, helt enkelt långsiktiga spelregler. Det förutsätter en politisk samsyn i riksdagen om vissa kärnvärden som vi successivt arbetar med.

En annan viktig del är ett ökat nyttiggörande av forskningen. Sverige behöver bli bättre på att säkerställa att forskning resulterar i nytta i samhället och tillväxt i näringslivet. Detta i sin tur kräver mer av samverkan mellan universitet och högskolor, forskningsinstitut, företag och offentlig verksamhet. Re- geringens ambition är att skapa incitament för ökad samverkan.

En annan viktig del är bättre villkor för unga forskare. Det är allom känt i denna kammare att unga forskare kan gå många år utan en säker anställning och en tydlig karriärväg. Regeringens ambition här är att förbättra villkoren för unga forskare så att fler talanger både vågar och vill satsa en stor del av sin tidiga karriär just på forskning.

Ytterligare ett område som jag gärna vill passa på att nämna är en jämställd akademi. Där kommer regeringen att arbeta för en snabbare ökning av andelen kvinnliga professorer. Det handlar också om en jämställd fördelning av statliga forskningsmedel och en fortsatt jämställdhetsintegrering.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Det handlar om högre basanslag för fler nya upptäckter. Det är en del av lärosätenas forskningsmedel som är basanslag och som ska prioriteras upp. Regeringens ambition är att ge forskarna mer tid åt att forska i stället för att skriva ansökningar. Därmed kan man ge den grundtrygghet som forskare behöver för att kunna satsa på de riktigt vågade förslagen som har en stor potential om de lyckas.

Jag vill avslutningsvis nämna forskning och utbildning i hela landet. Forskning och utbildning av hög kvalitet ska ske i hela landet. Det möjliggör en god samverkan med det omgivande samhället. Det gynnar i sin tur näringsliv, regional utveckling och även själva forskningen.

Banden behöver även stärkas mellan forskning, utbildning och innovation. Till allt detta hoppas vi på många inspel. Jag får understryka att diskussionerna inte blir så omfattande. Vi har försökt att ge så många som möjligt av er tid. Det kommer att finnas en fikastund. Vi hoppas att ni också stannar under

lunchen så att ni kanske får möjlighet att vidareutveckla era tankar.

Innan jag tar plats på podiet vill jag säga att det är väldigt tidspressat. Jag förstår att det är svårt att klämma ihop många av de ambitioner som ni har och som era remissvar innehåller. De bilder som delas ut kommer ledamöterna att få. Det finns också presentationer utanför lokalen från några av er och framför allt från några av dem som inte har kunnat beredas plats på podiet. Det finns också alla möjligheter att skicka in skriftliga kortfattade underlag till ledamöterna.

Ni är återigen varmt välkomna. Jag skulle naturligtvis tittat på vem som är första talare, men det kanske Christer Nylander kan hjälpa mig med.

Christer Nylander (L): Tack, Lena Hallengren. Vi ska börja med Göran Sandberg, som tyvärr fått förhinder. Det gör att vi tjänar någon minut på det pressade schemat. Vi släpper i stället in Anders Söderholm, som är vice ordförande i Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF. Varmt välkommen.

Anders Söderholm, Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF: Mina damer och herrar! Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, är en sammanslutning av de 37 statliga och enskilda universiteten och högskolorna. Vi är formade för att tillvarata de gemensamma intressena som sektorn kan ha inom både forsknings- och utbildningspolitiken. Det rör bland annat kvalitetsfrågor med olika systemfrågor som är av vikt för sektorn.

Vi har liksom många andra lämnat in ett så kallat inspel inför den kommande forsknings- och innovationspolitiska propositionen. Vi tar i första hand som förbund ställning till olika systemfrågor i lite mer generell bemärkelse som har att göra med styrningen av universitet och högskolor.

Förslagen är grupperade i tre områden, som jag tänkte gå igenom. Det är för det första förslag som syftar till att på olika sätt understryka och öka handlingsfriheten för universitet och högskolor. Det är för det andra förslag som stimulerar styrning för kvalitet, effektivitet och profilering. Det är för det

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	tredje några punkter som mer direkt handlar om kvalitetsutveckling och
	kvalitetssäkring av forskning.
	Låt mig först beröra området handlingsfrihet. Statsmakten har i olika om-
	gångar betonat betydelsen av lärosätenas autonomi och också genomfört re-
	former i den riktningen. Det som SUHF nu ser som väsentligast i en fortsatt
	reformering i handlingsfrihetens tecken är följande punkter.
	Den första är den som ordföranden var inne på inledningsvis. Andelen eko-
	nomiska resurser, det vill säga basanslagen, som lärosätena långsiktigt råder
	över måste öka. Det är helt klart att rådsfinansiering, sektorsfinansierad forsk-
	ning och på olika sätt konkurrensutsatta externa medel är en omistlig del av
	forskningssystemet och finansieringssystemet. Men när denna andel blir den
	helt dominerande får det orimliga konsekvenser.
	Det är i dag nära 60 procent av den samlade forskningsbudgeten på lärosä-
	tena som är extern kontraktsbunden forskning av olika slag. En sådan stor an-
	del innebär att seniora medarbetare ägnar en orimligt stor andel av sin tid åt
	att söka och avrapportera forskningsanslag snarare än att bedriva forskningen.
	Lärosätena får också betydande svårigheter att upprätthålla ett robust karriär-
	system. Det strategiska ansvaret för forskningens långsiktiga utveckling blir
	svårt att hantera på både fakultets- och lärosätesnivå inom ramen för den typ
	av finansieringssystem som vi har i dag. En ökad andel basanslag skulle därför
	få direkta positiva effekter i form av både bättre effektivitet och kvalitet.
	Den andra punkten är större flexibilitet i användningen av anslagen för
	forskning och utbildning. Det skulle öka friheten och minska en del av inef-
	fektiviteten i systemet. Det handlar alltså om en enkel observation att utbild-
	ning och forskning båda är delar av det samlade uppdraget från universitets-
	och högskolesektorn. Enskilda medarbetare ska delta i båda verksamheterna,
	och akademiska miljöer måste byggas för att klara av båda uppgifterna.
	Det kan framstå som motsägelsefullt att politiken ofta drivs på olika sätt för
	forskning och utbildning snarare än att betona samhörigheten mellan de två
	verksamheterna inom universitet och högskolor. Vi tror att en tydligare upp-
	märksamhet på det samlade uppdraget skulle vara en viktig ansats för att för-
	bättra hela systemets funktion.
	Sedan gäller det lärosätenas möjligheter att bygga kapital. Lärosätena kri-
	tiseras från tid till annan för ansamlingen av kapital i balansräkningen. Men
	med tanke på den variation som externfinansieringen uppvisar, behovet av att
	kunna vara mer ansvarsfull som arbetsgivare och för att kunna göra större en-
	skilda satsningar finns det en viss poäng med att det finns en frihet att bygga
	ett visst kapital i balansräkningen för myndigheterna.
	Slutligen finns inom denna kategori ett antal saker som man ibland brukar
	tala om som skavsår inom ramen för myndighetsformen. Det berör sådana frå-
	gor som möjligheten att ta emot donationer, möjligheter att ingå vissa avtal
	och att samverka i olika juridiska konstellationer.
	Här skulle SUHF gärna vilja hänvisa till en utredning som har tagits fram
	av Stockholm–Uppsala universitetsnätverk. Den redogör för och listar de olika

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

typerna av problem som finns och hur man ska kunna lösa dem inom ramen för den myndighetsform vi har i dag.

Den andra kategorin av förslag har samlats under rubriken Styrning för kvalitet, effektivitet och profilering. Här är ansatsen att Sverige behöver ett rikt högskolelandskap med en mångfald av olika typer av lärosäten som kan skapa en trygghet och robusthet i olikheterna av uppdragen. Några förslag i den riktningen är följande.

Vi tycker att man behöver reformera den mål- och resultatstyrning som vi arbetar med. Det är ett naturligt sätt att styra vår typ av verksamheter inom universitet och högskolor. Utmaningen är möjligen att kombinera en insiktsfull mål- och resultatstyrning med en frånvaro av exakt detaljstyrning. Här tycker vi att det behöver byggas upp en ny relation mellan i praktiken Utbildningsdepartementet och lärosätena när det gäller implementeringen av styrmodellerna för universitet och högskolor.

För det andra bör lärosätenas uppdrag spegla mångfalden. Det innebär att olika lärosäten ger olika mervärden till det svenska högskolelandskapet och det svenska systemet. Denna variation är i grunden positiv inte bara för det enskilda lärosätet utan för riket som helhet.

Det kan vara olika fokus vid olika lärosäten och olika kombinationer av utbildning och forskning som speglar och uppvisar olika typer av förutsättningar för olika lärosäten. Dessa olikheter måste kunna tas upp som en del i styrningen i form av strategiska uppdrag, initierade resultatdialoger och fördjupade framtidsdiskussioner mellan uppdragsgivare och lärosäten.

Vi tycker också att man bör titta på möjligheten att koordinera den projektfinansierade forskningen. Det är inte bara så att det är en stor andel externa medel i sektorn. Det är också många olika finansiärer med många och ofta icke-koordinerade satsningar. Det kan leda både till resurskoncentration men också till resursuttunning på andra delar i sektorn. Det kan leda till ryckigheter och obalanser. För den statliga delen vore det därför intressant att se vad som skulle kunna göras i termer av ökad samordning och en mer sammanhållen syn på de uppgifter som finansiärerna ska upprätthålla inom ramen för det gemensamma systemet.

Avslutningsvis finns en tredje kategori av förslag som vi har fogat samman under rubriken Kvalitetsutveckling. Svensk forskning är stark även i ett internationellt perspektiv. Men det finns också tecken på att tillskjutna medel i det svenska systemet inte ger samma positiva effekter som i en del andra länder i vår närhet. En viktig orsak är det som jag har varit inne på, den stora andelen externfinansiering som helt enkelt saktar ned produktiviteten i sektorn. Det kan därför vara viktigt att försöka anknyta de svenska erfarenheterna till erfarenheterna i en del andra länder.

Det första förslaget innebär en förstärkt uppföljning och utvärdering på nationell nivå. Det syftar till att som en del av resultatdialoger och uppdragsdiskussioner skapa en bättre förståelse för och insikt i de förhållanden som föreligger i Sverige och hur de internationella jämförelserna faller ut. Det är

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	centralt att material tas fram på ett oberoende sätt för detta, kanske i ett för
	ändamålet särskilt organiserat högskoleobservatorium.
	Det andra förslaget i denna kategori är att förstärka och samordna lärosäte-
	nas egna kvalitetssystem. Det är rimligt att lärosätena ansvarar för sin egen
	kvalitet och också för kontroll och utveckling av den. Det är inget som hindrar
	att format och rapportering följer ett nationellt mönster i syfte att kunna utgöra
	underlag för nationella analyser och uppföljningar. Det är till och med efter-
	strävansvärt att så sker. Men det är samtidigt en fundamental del i statens styr-
	ning av universitet och högskolor att klargöra att ansvaret för kvalitetskontrol-
	len och kvalitetsutveckling måste ligga på de enskilda lärosätena.
	Universitets- och högskoleförbundet har också tagit fram en översikt över
	forskningsfinansieringssystem i olika länder och hur effektiva de olika syste-
	men är i termer av produktivitet inom forskningen. Det framgår i korta drag
	att de system som präglas av en större andel basanslag än extern finansiering
	och en tydlig ansvarsfördelning där lärosäten har det odelade ansvaret för kva-
	liteten presterar bättre än system i andra länder som likt Sverige har en liten
	andel basanslag och en viss förkärlek för låta nationella kvalitetssystem slå ut
	de lokala.
	Som jag nämnde i början klargör SUHF:s förslag väsentliga reformom-
	råden vad gäller det forskningspolitiska systemet för styrning, dialog och upp-
	följning. Förslagen har den tonvikten därför att vi tror och menar att strävan-
	dena efter hög kvalitet i forskningen har direkta kopplingar till hur systemet
	för styrning är utformat. Forskningens innehåll och framstegsambitioner fast-
	ställs, utformas och genomförs bättre av forskarsamhället självt i samverkan
	med olika former av externa partner men inom ramen för ett system som upp-
	visar en typ av förståelse för forskningens förutsättningar, ungefär så som vi
	har föreslagit.
	Sven Stafström, Vetenskapsrådet: Tack så mycket för inbjudan att komma hit.
	Jag ser verkligen fram emot de presentationer och diskussioner vi kommer att
	ha under förmiddagen. Jag tänkte börja med att ge en liten kort presentation
	av Vetenskapsrådet och vår roll i det svenska forskningsfinansieringssystemet.
	Det är fem punkter.
	Vi finansierar forskning av högsta vetenskapliga kvalitet inom samtliga ve-
	tenskapliga områden.
	Vi har ett övergripande ansvar för nationell forskningsinfrastruktur. Här vill
	jag speciellt trycka på att det inte är något som vi gör ensamt, utan vi har ett
	nära och intimt samarbete med lärosätena. Det är absolut nödvändigt, eftersom
	det är långsiktiga satsningar som görs på lärosätesnivå. Vi har också samarbete
	med övriga forskningsfinansiärer. Vi jobbar tillsammans för detta. Det är vad
	jag menar med att ha ansvar för nationell forskningsinfrastruktur.
	Vi genomför analyser och ger råd till regeringen i forskningspolitiska frå-
	gor. Vi har en speciell avdelning för forskningspolitik hos oss.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Vi verkar för internationellt forskningssamarbete. Även här vill jag trycka på att framför allt forskningsfinansiärer behöver samverka i detta så att vi utåt sett är enade. Här har vi ett väldigt speciellt uppdrag när det gäller EU- finansierad forskning. I de statliga forskningsfinansiärernas gemensamma inspel till forskningspropositionen trycker vi på att det bör utvidgas och även ha ett globalt perspektiv med forskningssamarbete också utanför EU.

Sist och inte minst samordnar vi och utvecklar kommunikation om forskningens betydelse, resultat och villkor. Det är en väldigt intressant och spännande uppgift.

Jag vill börja med att visa regeringens forskningspolitiska mål för att sätta in de förslag jag kommer med i ett sammanhang.

Sverige ska vara en framstående forskningsnation där forskning och utbildning bedrivs med hög kvalitet och skapar ny kunskap som bidrar till innovation, samhällets utveckling och näringslivets konkurrenskraft.

En annan skrivning kring forskning har jag också tagit med i tre punkter. De lyfter fram de grundläggande uppgifterna som forskningen har.

Den första punkten är att skapa ny kunskap. Det gör man med ett analytiskt och insiktssökande arbetssätt.

Den andra punkten är en kritisk uppgift som prövar nya och etablerade sanningar. Jag vill speciellt trycka på den. Det är aktuellt i dagarna. Det är inte bara genombrottsforskning som gäller. Det handlar också om en ibland tålamodsprövande och lite tråkig uppgift att kritiskt granska andra forskare och andra sanningar som finns i vårt samhälle. Den är nog så viktig när det gäller forskning.

Den tredje punkten är en konstruktiv uppgift som löser praktiska problem och främjar innovation så att vi kopplar ihop forskningens resultat med nästa steg som är nytta och innovation.

Nu kommer jag in på vårt inspel till den forskningspolitiska propositionen. Forskningssystemet behöver utvecklas. Det tror jag att alla tycker här. Min första punkt är ökad vetenskaplig kvalitet.

Jag har en liten bild här som visar de ansökningar som vi får in. Det är totalt 6 000 ansökningar. Varje ansökan granskas och betygsätts. Vi har en sjugradig betygsskala från 1 Poor till 7 Outstanding. På något sätt är det en beskrivning av kvaliteten på svensk forskning. Vi tar in ansökningar från alla forskningsområden, och väldigt många forskare söker hos oss.

Det visar att svensk forskning har väldigt hög kvalitet. Vi ser att det är en tyngdpunkt i skalan mot Very good, Excellent och Outstanding. Men som tidigare talare var inne på går det att förbättra.

Ser man till den mängd pengar som har stoppats in i systemet under den senaste tioårsperioden borde vi ha ännu bättre forskning i Sverige. Det som har hänt, menar jag, är att de pengar som vi använt egentligen bara har ökat antalet forskare inom alla betygskategorierna. Det som vi önskar är att man får en förskjutning av skalan mot högre betyg.

Det saknas i det svenska forskningssystemet en drivkraft mot ökad kvalitet. Här har vi lagt fram ett förslag vi kallar Fokus som ett exempel på hur man

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	kan jobba för att öka kvaliteten i det svenska systemet. Jag går inte in på Fokus
	i detalj. Det var någonting som var aktuellt i samband med förra forsknings-
	propositionen men som naturligtvis finns kvar i diskussionen framgent. Det
	viktiga är att vi får någonting som driver mot ökad kvalitet.
	Jag vill i detta sammanhang säga att när Vetenskapsrådet finansierar forsk-
	ning är det Outstanding och Excellent som i princip får hos oss. Vi har inte
	pengar nog att finansiera alla som har betyg 6. Vi finansierar också några inom
	ramen för betyget 5. Där går gränsen för vår budget. Jag kommer på nästa bild
	att återkomma till hur man kan förbättra det läget.
	Det finns ytterligare några saker när det gäller forskningssystemet och vad
	som behöver utvecklas. Genomslag utanför akademin och att öka forskningens
	betydelse för samhällets utveckling är naturligtvis otroligt viktigt. Det gäller
	även medvetenheten om detta. Här kommer kommunikationsuppdraget in i
	sammanhanget. Vi vill att allmänheten ska ha god insikt om att forskningen
	har betydelse för samhällets utveckling.
	Vi lyfter också fram ett antal åtgärder som vi menar behövs för att åtgärda
	svagheter i systemet. Här är sex punkter. Det finns betydligt fler i vårt inspel,
	men låt mig nämna dessa.
	Det är rekrytering. Den satte jag först för att den är absolut viktigast. Ska
	vi förbättra kvaliteten i det svenska forskningssystemet behöver vi vara nog-
	granna när vi rekryterar forskare. Vi ska rekrytera de bästa forskarna till våra
	lärosäten. Mobilitet och internationalisering är också otroligt viktigt.
	Det gäller också jämställdhet. Vi vet att vi har ett problem framför allt när
	det gäller professorer. 75 procent av professorerna i Sverige är män och 25
	procent kvinnor. Så får det inte vara. Där måste vi återigen gemensamt lärosä-
	ten och forskningsfinansiärer jobba för att förbättra det.
	Forskningsetik är aktuellt i dagsläget. Research integrity, säger man på eng-
	elska. Det kanske är en bättre beskrivning av det hela. Det är ett stort område.
	Här behöver vi jobba intensivt i alla delar av det för att hitta rätt i framtiden.
	Grundutbildningskopplingen är naturligtvis också väldigt viktig i samman-
	hanget. Forskning och grundutbildning hör nära ihop, och de tjänar på
	varandra från båda håll.
	Tvärvetenskap är någonting som vi ofta diskuterar. Hanterar vi det bra eller
	inte? När man ser på framtidens forskningsresultat kommer många av dem att
	finnas inom just tvärvetenskap, inom områden som ligger mellan discipliner
	eller där discipliner samverkar. Här måste vi förbättra vårt sätt att hantera det
	och stödja tvärvetenskaplig forskning.
	På sista bilden visar jag åtta punkter från vårt inspel till forskningspolitiska
	propositionen.
	De fyra första handlar mycket om finansiering. Satsa på de fria projektbi-
	dragen. Som jag visade på profilen med olika betyg kan vi i dag bara finansiera
	de allra bästa projekten. Det finns många väldigt bra projekt som inte får finan-
	siering från oss.
	Därför menar vi att det enklaste sättet att förbättra kvaliteten i det svenska
	forskningssystemet är att satsa lite mer på de fria projektbidragen och ge några
12

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

mycket excellenta forskare möjlighet att bedriva sin forskning med stöd från oss.

Satsa på unga forskares karriärer. Det är naturligtvis också väldigt viktigt om man tänker på forskningens framtid, och så vidare. Här är det lite speciellt fokus på just karriärer och att man ska ha en stabil karriärväg framgent när man startar sin forskarbana.

Forskningsmiljöer är väldigt viktiga i forskningssystemet. Det gäller att man har en kreativ miljö där forskare samverkar. Här menar vi att Sverige kan bli bättre. Vi vill se fler sådana miljöer som är världsledande.

Infrastruktur för forskning är naturligtvis väldigt viktigt. Problemet här är att det också är väldigt dyrt. För att hänga med i utvecklingen måste vi satsa på forskningsinfrastruktur. Här måste vi också prioritera. Vi kan inte satsa på allting. Vi måste välja ut och satsa extra på det.

Den femte punkten är att kraftsamla i nationella forsknings- och innovationsprogram. Det är något som vi i vårt gemensamma inspel, vi statliga forskningsfinansiärer, har tryckt väldigt hårt på. Här måste vi agera tillsammans inom vissa områden där det verkligen behövs en nationell samling. Det handlar om både forskning och innovation. Jag var tidigare inne på kedjan från kunskap till nytta och att vi jobbar med den gemensamt.

Stabila villkor för forskare. Vi har sett en utveckling där vi har allt fler forskare i systemet. Men var och en har sämre villkor och sämre resurser. Om man nu ska öka basanslaget ska det inte vara så att det blir fler forskare i systemet, utan de bästa forskarna ska få bättre villkor och stabila sådana.

Jämställdheten i forskningen har jag varit inne på tidigare och ökat internationellt samarbete. Återigen har vi ett gott samarbete nationellt när det gäller EU-finansierad forskning. Vi ser gärna att det utökas också globalt. Även EU har tryckt på att man ska öppna sig mot omvärlden när det gäller forskning.

Det avslutar min presentation.

Charlotte Brogren, Vinnova: Jag tänkte börja med ett litet historiskt perspektiv på vad vi pratar om. Sverige är ett land med en lång historia, där innovatörer, forskare och entreprenörer har tagit fram idéer som har drivit upp svensk industri, är en stor del av näringslivet och är viktiga här hemma och över hela världen. Det är inte bara herrarna från företagen som jag visar logotyper från nu som är viktiga för svenskt näringsliv. Även i dag har vi innovatörer och nya idéer som skapar nya arbetstillfällen som är viktiga för framtiden.

Det är rätt fantastiskt. Vi är ett land som har bara 0,13 procent av jordens befolkning, och vi har kunnat ligga i topp när det gäller att ta kunskap till nya innovationer under väldigt lång tid.

Men det innebär inte att man kan slå sig till ro. Den globala konkurrensen blir tuffare och hårdare, och om vi tittar framåt ser vi väldigt många utmaningar – som också är möjligheter, om man adresserar dem.

Jag vill lyfta upp de saker som vi har tagit upp i vårt enskilda inspel men även i vårt gemensamma inspel till den kommande FOI-propositionen.

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	Det första jag vill ta upp handlar om våra lärosäten. De är absolut en av de
	viktigaste sektorerna om Sverige ska kunna fortsätta att leva och ha hög kom-
	petens. Vi har inget annat som vi kan konkurrera med.
	Jag instämmer till viss del i den problemställning som SUHF tar upp. Men
	jag instämmer inte alls i att det är bara ökade basanslag som är svaret på att vi
	ska kunna ordna problemen, där vi har visstidsanställda, där vi inte har jäm-
	likhet och liknande. Vi kan titta på fördelningen av basanslag på de svenska
	lärosätena och se att vi har väldigt stor spridning, från 20 till 70 procent. Men
	vi ser väldigt liten skillnad i andelen kvinnliga professorer, i andelen visstids-
	anställda. Vi tror givetvis att pengar är en viktig del för att åstadkomma detta,
	men vi tror att ledarskapet är minst lika viktigt.
	I den mån man har möjlighet att öka basanslaget vill vi se att det finns en
	bättre modell för hur basanslaget fördelas som driver en förändring åt det håll
	som vi vill. Det handlar, precis som ordföranden för utbildningsutskottet tog
	upp, om att skapa bättre förutsättningar för långsiktig spetsforskning, vilket
	Sven var inne på också. Det handlar om att få bättre integration mellan utbild-
	ningen och spetsforskningen och inte minst att skapa bättre förutsättningar och
	incitament för samverkan med det övriga samhället.
	Gärna mer medel, men sätt det i ett system som driver ett beteende som
	förändrar den utveckling som vi har sett under de senaste tio femton åren!
	När det gäller inriktning på forskning och innovation vet vi att vi har en
	mängd utmaningar runt omkring oss: miljö, energi, demografi, nya sjukdomar
	och liknande. Många av de utmaningarna följer inte fakultetsgränser. Vi be-
	höver mer tänkande på tvärs på grundläggande nivå och mer tillämpad forsk-
	ning.
	Vi behöver skapa ett bättre system av de olika instrument som finns i Sve-
	rige, som hakar i när det gäller hur vi jobbar ihop i Sverige men även hur de
	jobbar ihop mot inte minst Horizon 2020, världens största forsknings- och in-
	novationsprogram.
	Skapa ett nytt, mer grundläggande, tvärsektoriellt forskningsprogram! För-
	stärk de strategiska innovationsprogrammen! Se till att de jobbar ihop och
	bättre taggar i det som sker på Europanivå!
	Jag vill lyfta upp en fråga som kanske ligger lite i utkanten men som jag
	ändå tycker är viktig för FOI-propositionen. Det handlar om effektiv kapital-
	försörjning för nya idéer och företag.
	Vi kan titta på hur olika länder har det med företagsstöd och hur stor del av
	företagsstödet som går till framåtriktade aktiviteter, det vill säga FoU och in-
	novation, ser vi att det är bara 4 procent av det statliga företagsstödet i Sverige
	som går till forskning och innovation. Många andra länder, som England, Spa-
	nien och liknande, ligger en bra bit över 20 procent. Här har vi stora möjlig-
	heter att se över hela företagsstödet och göra det mer framåtriktat i stället för
	konserverande.
	Vi tror att vi skulle kunna se till att det finns mer medel för att stödja idéer
	som kommer från inkubatorer och från våra innovationskontor.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Den sista punkten som jag vill ta upp handlar om Team Sweden. Det är något som den nuvarande regeringen har tagit fram för främjandeaktiviteter. Men vi behöver också mycket mer av Team Sweden-tanke när det gäller hur vi samarbetar med resten av världen inom forskning och innovation. Vi kan inte fragmentera det på alla myndigheter och universitet som jobbar med detta. Vi måste ha mycket mer av ett samlat grepp och jobba enade. Även om vi är bra i förhållande till vår storlek är vi trots allt ett väldigt litet land.

Ingrid Petersson, Formas: Riksdagsledamöter, mina damer och herrar! Jag kommer mycket kortfattat att presentera Formas och vårt inspel till propositionen. Vi finansierar i huvudsak forskning och viss utvecklingsverksamhet. Jag kan inledningsvis säga att vi tycker att det är bra att man gör en proposition där man för samman de tre delarna forskning, utbildning och innovation.

Formas har till uppgift att finansiera högkvalitativ forskning och utvecklingsarbete inom miljö i bred bemärkelse, areella näringar – jordbruk, skogsbruk, livsmedel och fiske – samt samhällsbyggnad. Vi har dock valt att kalla oss Forskningsrådet för hållbar utveckling. Vi vill inte se det som tre separata områden, utan det är fråga om system. Samhällsbygget, hur vi bygger våra städer, påverkar vårt klimat och den miljö som vi får. Areella näringar är beroende av goda jordar men påverkar också våra hav. Vi ser detta som systemfrågor, inte något som är uppdelat i delar.

Vilka är vi i det svenska forskningsfinansieringssystemet? Vi är inriktade på tre områden med hållbarhet som övergripande mål. Vi har bottom up-finan- siering, där forskarna i öppen utlysning väljer vilka frågeställningar som de vill beforska och med vilka metoder det ska ske. Vi jobbar också med innovation tillsammans med Vinnova och Energimyndigheten i strategiska innovationsområden och innovationsprogram. Vi tycker att vi har ett mycket bra samarbete där och vill fortsätta med det. Vi jobbar med agendor och påverkansplattformar.

Vi har ändå vårt fokus i att jobba med de samhälleliga utmaningarna och med behovsdriven forskning. Här har vi egna utlysningar, som kan vara beställda av regering och riksdag. I den förra forskningspolitiska propositionen fick vi medel för två stora program, ett vad gäller skogsråvara och biomassa, som nu är uppe i 100 miljoner kronor, och ett för hållbart samhällsbyggande, som också är uppe i 100 miljoner kronor. Vi har mycket EU-samarbete men också samarbete på global nivå.

Andra aktörer i Sverige har andra roller i systemet. Jag tror på att vi ska ha en mångfald men att vi – som tidigare talare har sagt – måste samarbeta ordentligt så att det varken blir glapp eller överlappning.

Sammanfattningsvis, vad gör vi? Vi identifierar och finansierar forskning och utveckling. När vi bedömer en forskningsansökan gör vi det utifrån både den vetenskapliga kvaliteten och samhällsrelevansen. Vi bedömer inte ansökningar disciplinärt, utan vi bedömer dem tematiskt. Det kan vara klimat, livsmedel och djur eller resurseffektiva system. Det är så vi bedömer det.

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	Vi ska främja nyttiggörande och användning av forskning. Vi ska finansiera
	kunskapsuppbyggnad för att möta de samhälleliga utmaningarna.
	Utgångspunkterna i vårt inspel är att samhället måste satsa på forskning,
	utveckling och innovation. Regering och riksdag har tidigare sagt att man vill
	att 4 procent av bnp ska gå till de områdena. Tyvärr tycker vi oss se att det inte
	går upp utan att det går ned.
	Jag är personligen ganska rädd för vad som kommer att ske i höst. Jag vet
	att regering och riksdag har mycket stora utmaningar. Den 1 mars lämnade vi
	alla in våra budgetunderlag. Jag har sneglat på budgetunderlagen från Migra-
	tionsverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Jag ser att det som
	krävs för att klara bidrag och de utmaningar som vi har i dag kommer att ge
	ett mycket hårt tryck på budgeten. Men jag hoppas verkligen att regering och
	riksdag också väljer att satsa på framtiden och satsar på forskningen.
	Om jag tittar på mina områden, miljöforskningen, ser jag att Sverige har
	mycket stora ambitioner. Men vad jag kan se i forskningsdelen är de politiska
	ambitionerna betydligt större på själva området än på forskningen – jag kom-
	mer tillbaka till det. Jag kan också se att forskning till stöd för hållbar utveck-
	ling som procent av all forskning ligger på en förvånansvärt låg nivå i Sverige.
	Om vi ser på den forskning som görs, är den bra? Citeringsgrad är ett sätt
	att mäta kvaliteten. Vi kan se att den forskning som vi finansierar ligger bra
	till. Lite beroende på forskningsfält kan citeringsmönstret se olika ut. Men att
	vi har inte bara vetenskaplig kvalitet utan också samhällsrelevans gör inte att
	forskningen på något sätt skulle vara sämre. Vi kan också se att våra forskare
	publicerar nästan två och en halv gång mer än vad motsvarande forskare gör i
	de nordiska länderna. Vi ser alltså att det finns en potential för mer medel för
	hållbarhetsforskning. Vi har goda forskare. Vi ligger lågt.
	Bilden jag visar nu tror jag att ni alla känner igen. Det är mänsklighetens
	strävan mot år 2030, Agenda 2030, och de 17 hållbarhetsmålen. Av de målen
	ligger många rakt inom det område som vi ska finansiera. De visas lite skar-
	pare på bilden. Men det innebär naturligtvis inte att vi inte ska bidra till jäm-
	ställdhet eller god utbildning för alla. I vårt inspel har vi tagit utgångspunkt i
	de målen, när vi har valt ut de områden som vi tycker att regering och riksdag
	ska satsa på.
	Våra förslag är först en långsiktig balanserad finansiering. Vi vill se en fort-
	satt resursuppbyggnad för forskning och utveckling. Vi kan också stödja vad
	som kom fram från SUHF, att vi måste ha en balansering mellan universitet
	och högskolor och den externa finansieringen med råden. Vi måste också föra
	en dialog om hur detta ska ske.
	Ett annat förslag är internationalisering även utanför EU. Det har vi i vårt
	gemensamma inspel. Andra förslag gäller mobilitet akademi–samhälle och
	strategiska innovationsprogram. Jag vill också tillägga strategiska gemen-
	samma forskningsprogram på den punkten.
	Vi föreslår också att vi ska jobba mer med samverkansplattformar för nyt-
	tiggörande. En utredning vad gäller miljömyndigheternas organisation föreslår

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

en ny funktion för att ta fram evidensbaserade synteser, miljö-SBU. Vi bejakar det. Vi tycker att det är bra för att nyttiggöra forskning i samhället.

Vi begär mer pengar. Vi begär 600 miljoner kronor i resursuppbyggnad till 2020. Av dem öronmärks hälften till klimat, livsmedel och urbanisering. Resten ska vara icke öronmärkt och kunna användas både i öppen utlysning och för en del andra angelägna områden, som kan vara hav och vatten och att fortsätta bygga upp forskningen i bioekonomi.

Varför har vi valt ut de här områdena? Ett nytt klimat – en ny miljö. I Sverige finns ambitioner om att vi ska vara klimatneutrala 2050. Det kommer att kräva betydande kunskapsuppbyggnad och naturligtvis också action. Vi ser att Sverige är världsledande på delar av klimatforskningen. Det kan vara klimatmodeller och en del annat. Vi måste gå vidare med hur vi ska anpassa vårt samhälle, systemstudier och annat.

Vad ska vi äta? Det är helt grundläggande för hela mänskligheten att vi har mycket mat som gör att vi får god hälsa men också att vi kan producera den på ett klimatsmart sätt. Sverige har varit duktigt på livsmedelsforskning. Be- träffande industrin: På Charlottes bild fanns Tetrapak och Alfa Laval. Där kopplar man tekniken till livsmedelsindustrin. Tyvärr har vi tappat när det gäller livsmedelsforskningen. Många duktiga forskare har gått i pension, och en del av våra företag, som Arla, har flyttat utomlands. Här behöver vi samla och förstärka oss. Det ligger också i linje med regeringens livsmedelsstrategi.

Tak över huvudet och urbanisering skulle jag tro är ett av de hetaste nya forskningsfälten, om man tittar i andra länder. Hur ska vi organisera våra städer? Vad händer med de delar av landet som avfolkas? Hur är det med transporter och logistik? Kan vi bygga billigare? Hur kan vi få en social integration och en social hållbarhet? Det är det tredje området som vi lyfter upp för särskilda satsningar.

I alla de här tre områdena måste man jobba mycket tvärdisciplinärt och tillsammans med andra aktörer i samhället. Jag kan också se att alla tre områdena kan vara grunden för innovationer och för en ökad svensk export.

Ewa Ställdal, Forte: Jag vill börja med att visa en bild på Fortes öppna utfrågning, som äger rum nästa vecka på Nacka strand, nämligen Forte Talks. Det är en öppen utfrågning där politiker, forskare, beslutsfattare, verksamhetsutförare och de som är mottagare av forskningsresultaten träffas under en och en halv dag för att titta på hur vi behöver samverka för framtiden. Jag tyckte att det var passande för dagens tema. Som man sår får man skörda – investeringar för framtidens välfärd.

Forte är det strategiska forskningsråd som är inriktat mot hälsa, arbetsliv och välfärdsfrågor. Vår forskningsportfölj är bred. Ungefär hälften av Fortes anslag går till treåriga projektanslag i öppen utlysning, naturligtvis inom hälsa, arbetsliv och välfärd. Vi har programanslag på fyra till sex år där kravet är att de ska vara tvärvetenskapliga. Vi har 13 nationella centrumanslag till för samhället mycket viktiga frågor – jag återkommer till några som vi föreslår ska förstärkas. Vi stöder också både internationella och nationella nätverk.

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	Här vill jag säga att svensk välfärdsforskning har högt anseende interna-
	tionellt. Vi har därför ett omfattande internationellt samarbete inom välfärds-
	området inom EU men också utanför EU, med länder som Indien och Sydaf-
	rika, som är mycket intresserade av samverkan med oss när det gäller åldrande
	och hälsa, mot bakgrund av den ökade medellivslängden, jämlikhet vid hälsa
	och så vidare.
	Jag tänkte kort kommentera vårt inspel, som vi har kallat Forskning möter
	samhälle, för att betona vikten av att de områden som vi stöder forskning inom
	kräver omfattande dialog med verksamhetsutförarna. Det är både universitet
	och högskolor, eftersom pengarna går till forskare vid universitet och högsko-
	lor. Jag håller med alla föregående talare beträffande vikten av starka univer-
	sitet och högskolor och bra karriärvägar för forskare. Vad Forte gör är att vi
	försöker koppla dem till de samhällsområden som enligt riksdagens beslut är
	vår uppgift att fullgöra.
	Våra utgångspunkter ska jag kort nämna. Det är att forskningen ska bedri-
	vas jämlikt och jämställt. Vi är en av de myndigheter som har fått ett särskilt
	uppdrag när det gäller jämställdhetsfrågorna. Vi har lagt en handlingsplan som
	vi nyligen har lämnat in till regeringen. Vi räknar med att den ska kunna svara
	upp för att ta reda på lite mer om hur vi kan skapa större jämställdhet inom
	framför allt akademin.
	Vi menar att forskningen allt tydligare måste svara upp mot samhällets be-
	hov, för att vi ska klara de utmaningar som vi har framför oss, framåt i tiden.
	Vårt inspel är också anpassat för att utvecklas för att möta FN:s hållbarhets-
	mål, precis som Ingrid Petersson nyss beskrev det för Formas del. Det är andra
	områden som berör Forte, och de hade kompletterat Ingrids delar, så att vi
	tillsammans hade täckt större delen av de 17 hållbarhetsmålen.
	Jag vill poängtera att dialogen och samverkan med forskare, universitet och
	högskolor, Sveriges Kommuner och Landsting, brukare, professioner och ar-
	betsmarknadens parter måste öka. Jag har som chef för Forte verkligen haft
	ambitionen att åstadkomma det under de år som jag har varit chef. Internation-
	ellt samarbete måste naturligtvis också stärkas. Just de områdena är, som jag
	sa nyss, internationellt starka. Den svenska välfärdsmodellen är väl känd ut-
	anför Europas gränser.
	Hög vetenskaplig kvalitet är en självklarhet. Konkurrensutsättning och nor-
	diska och internationella experter i våra paneler bådar för en bra, integrativ
	forskning.
	Samhällsrelevansen är vår profil. Nyttiggörande, kommunikation och sam-
	verkan samt aktiva samhällsrepresentanter i beredningsgrupper och hela finan-
	sieringsprocessen är utmärkande för Fortes arbete och bildar också grunden
	för att vi snabbare ska kunna nyttiggöra forskningsresultaten.
	De lite konstiga pilar som ni ser på bilden jag visar ska försöka visa på
	dimensionerna i forskningslandskapet. När det gäller Forte har vi på sätt och
	vis en top-down-profil, eftersom hälsa, arbetsliv och välfärd är de tematiska
	områden som vi ska stödja forskning inom. Men vårt sätt att fullgöra forsk-
	ningsuppdraget är bottom-up. Vi utlyser ansökningar, man söker, och vi har
18

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

en peer review-bedömning där samhällsrepresentanter ingår. Den forskningen är såväl grundforskning som tillämpad forskning. Vår profil är dock närheten till tillämpningen, som kanske är ett komplement till Vetenskapsrådet, lite mer likt Formas sätt att arbeta.

Vi har en ganska omfattande omvärldsanalys, som vi har med i vårt inspel. Det är fem megatrender: globalisering, migration, urbanisering, klimatförändringar och digitalisering. Det är välkänt för alla här i rummet.

För att möta dem har vi lyft fem strategiska nationella forskningsprogram där vi skulle kunna möta konsekvenser i det svenska samhället till följd av megatrender. Jag ska kort kommentera dem.

Först har vi den demografiska utvecklingen. Där ser vi att vi behöver mer forskning kring både demografins utveckling och ekonomi och tillväxten framöver. Vi vet att färre ska försörja fler. Vi vet att äldres aktiva och hälsosamma åldrande kommer att vara avgörande för hur vi klarar våra uppdrag inom välfärdssystemen. Välfärdsteknologin är en möjlighet, men vi måste veta mer hur vi ska implementera den i befolkningen och hur vi ska utforma välfärdssystemen. Den globala hälsan visar på nya hälsopanoramor och nya sjukdomar som kommer med flyktingströmmarna till Sverige och som vi inte på många år har varit vana vid att hantera, så vi behöver mer kunskap och system för detta.

Arbetslivets omdaning är det andra området. Där är forskningens fokus bland annat digitaliseringens effekter på arbetsmarknaden. Vi kommer ju att ha en helt annan arbetsmarknad, med andra möjligheter för unga personer när det gäller inträde på arbetsmarknaden, som måste beforskas. Men det gäller också utträdet från arbetsmarknaden, som behöver senareläggas. Vi behöver ha en bra bakgrund för att hantera det.

Välfärdens kvalitet, styrning, organisering och processer har jag redan varit inne på. Det är en mycket viktig fråga för att vi ska titta på ledning, organisering och styrning men också ersättningssystemen, hur vi ska kunna klara av det för framtiden.

Den fjärde frågan behöver jag inte nämna så mycket om. Vi läser ju om den i tidningarna varje dag. Det är migration och integration. Sedan många år har Forte det nationella samordningsansvaret för migration och etniska relationer. Vi har två centrumbildningar som nu i tio år har presenterat ett bra kunskapsunderlag som vi behöver effektivisera i mer interventionsforskning för att kunna möta de behov som finns bland kommunerna och landstingen för att hantera flyktingfrågorna. Vi behöver bättre kunna bedöma och förbättra de flyktingpolitiska insatserna, de ensamkommande flyktingbarnens behov och så vidare. Här finns också olika boendeformer.

Jämlika levnadsvillkor är det femte området. Där vet vi genom forskning sedan decennier att jämlika levnadsvillkor leder till bättre hälsa och ett bättre samhälle. Barns levnadsvillkor, utbildning och hälsa är något vi vill lyfta fram ytterligare. Här är vi inne på arbetsmarknadsfrågor och även beroendeforskning, som vi behöver mer kunskap kring, liksom det hälsosamma, aktiva åldrandet.

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	De fem områdena är delvis integrerade i varandra. Det är därför det inte är
	några strategiska forskningsområden, som var ett fokus i förra forskningspro-
	positionen, utan detta är fem interaktiva program som skulle kunna möta de
	stora samhällsbehoven.
	Vi lägger också ett antal förslag på hur vi ska kunna korta tiden från forsk-
	ningsresultat till att komma ut i policy och praktik. Det finns alltför mycket
	känd kunskap som inte tillämpas i praktiken. Vi vet att forskning kan visa på
	möjligheterna att åtminstone mycket snabbt halvera den tid som generellt lig-
	ger från forskningsresultat till användning i praktiken.
	Vägen framåt är framför allt de fem sektorsövergripande programmen men
	också att ta fram mer forskningsbaserade data som grund för policy och prak-
	tik. Det gäller framför allt socialtjänsten. Om man tittar på SBU:s kriterier för
	kunskapsluckor skulle socialtjänsten vara en enda stor kunskapslucka. Det är
	klart att det finns mycket kunskap och evidensbaserad kunskap, men den måste
	systematiseras, och det måste till bättre data. Vi har en bra infrastruktur. Forte
	vill hjälpa till att bygga kvalitetsregister för socialtjänsten.
	Vi tror att vi genom vårt deltagande i det statliga rådet för styrning med
	kunskap har fått ytterligare en bra plattform för att kunna snabba på de här
	processerna från forskning till praktik.
	Avslutningsvis: Vi begär också pengar. Vi har den extra satsningen på de
	fem strategiska forskningsprogrammen tillsammans med en förstärkt forsk-
	ning om interventionernas effekter. Vi ska veta att vi gör rätt saker. Vi ska inte
	uppfinna hjulen på nytt med olika utvecklingsprojekt. Vi vill också ha en för-
	stärkt forskning om implementering.
	Då hamnar vi på en förstärkning av Fortes anslag på 130 miljoner kronor
	per år under den kommande perioden, och då är jag säker på att vi kan göra
	stor skillnad och skapa mervärde.
	Ordföranden: Vi tackar för detta. Det finns nu möjlighet för framför allt ut-
	bildningsutskottets ledamöter men även andra ledamöter att ställa frågor.
	Thomas Strand (S): Jag tackar för de inspel som vi nu har fått höra. Inför denna
	utfrågning har vi fått en del pm från flera av er som vi har kunnat läsa.
	Det är tre ord som jag har fastnat för när jag har läst dessa pm som jag
	tycker återkommer ganska ofta. Det första ordet är samverkan, det andra är
	tvärvetenskap och det tredje är koordinera. På sätt och vis tycker jag att dessa
	ord hänger samman ganska bra – samverkan, tvärvetenskap och koordinera.
	Vi har lite olika roller. Vi politiker ska fatta beslut och bestämma i riksda-
	gen. Vi har också er som aktörer som sedan jobbar aktivt med forskning, in-
	novation och utbildning. När dessa begrepp kommer tillbaka gång på gång
	tolkar jag det som att ni vill ha en utveckling på dessa tre områden. Men vad
	ska vi som politiker göra? Vilken systematik behöver vi för att detta ska bli
	bättre? Kan ni ange lite mer konkret vad det är som vi behöver fatta beslut om.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Vad är inte bra i dag, och vad behöver vi ta beslut om som faktiskt ger incitament för att det ska bli bättre samverkan, för att det ska bli mer tvärvetenskap och för att vi ska få en bättre koordination mellan aktörerna?

Den som vill kan svara på min fråga.

Ingrid Petersson, Formas: Jag tackar Thomas Strand för frågan. Jag tror att vi alla har sett att vi måste göra detta, och vi har möjlighet att se vad som sker i världen. I Sverige är vi 10 miljoner invånare. Vi har ett starkt forsknings- och innovationssystem, och vi måste behålla det. Därför måste vi, som Charlotte Brogren var inne på, bli Team Sweden. Vi kan inte se oss som små aktörer, där vi bara ska optimera vår egen del.

Jag tycker att det i den förra forskningspropositionen fanns en del bra saker som har bidragit till denna koordinering. Vi har fått 200 miljoner kronor från EU-Sam som vi har på bordet mellan oss, och vi ska gemensamt bestämma vilka projekt som vi ska gå in och finansiera. Jag tycker att SIO-programmen, där vi jobbar nära varandra, har gjort att vi har fått en större förståelse för varandras roller och kompletterar varandra.

Om vi gör sådana stora mer tvärvetenskapliga program och till exempel har ett program om klimat, kan man säga att Formas kan koordinera det. På andra områden kan det vara någon annan som koordinerar. Det tror jag också gör att vi kommer samman mer.

Jag skulle också gärna se en dialog med lärosätena, där vi diskuterar vem som ska finansiera vad. Jag tycker personligen att lärosätena ska finansiera hela lönekostnaden för de högre tjänsterna och att jag som finansiär ska finansiera doktorander, kanske postdoks och projektkostnader. Där tror jag att vi skulle kunna mötas. Men vi får hitta formerna för dialogen, och jag tycker att vi är på god väg.

Anders Söderholm, Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF: Vi noterar egentligen samma punkter i vårt resonemang, Thomas Strand, där just den tvärvetenskapliga frågan ofta har svårt att överleva i ett mycket disciplinärt orienterat system. Vi har sett inom både utbildnings- och forskningsutvärderingar att just tvärvetenskapliga insatser tenderar att ha svårigheter att passera nålsögat i olika typer av nationella granskningar. Jag håller därför helt med om att detta är en jätteviktig fråga.

Om man ser på det från lärosätena, med anknytning till det som Ingrid Pe- tersson sa, tror jag att en viktig komponent för att hantera dessa ambitioner är just dialog. Lärosätenas uppdragsgivare, som i någon mening är regering och riksdag och i någon mening även forskningsfinansiärerna, behöver resonera om hur detta ska utföras. Det måste ske på olika sätt vid olika lärosäten och på olika sätt för olika kunskapsområden. Det är den kvalifikationsgraden i dialogen som jag tror är nyckeln för att komma till rätta med dessa frågor. Det vilar på regeringen, på finansiärerna och lärosätena att få till detta.

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	Sven Stafström, Vetenskapsrådet: Jag vill ta upp frågan om tvärvetenskap som
	jag tror är framtiden, som jag nämnde i mitt inlägg. Mycket av den forskning
	som vi kommer att se i framtiden ligger mellan discipliner där discipliner sam-
	verkar.
	Däremot håller jag inte med om att det hanteras dåligt i dagens system. Vi
	har under två år på Vetenskapsrådet satt sökarljuset på just tvärvetenskap. Sty-
	relsen har avsatt extra pengar och extra resurser för att kunna bedöma den. Det
	visar sig att när man gör det disciplinärt, fast man låter disciplinerna samverka
	i bedömningen, fungerar bedömningen mycket bra. Vi är rätt säkra på att vi
	inte säger nej till goda tvärvetenskapliga ansökningar bara för att de är tvärve-
	tenskapliga. Jag menar att vi i dagens bedömningssystem klarar av att hantera
	detta. Forskarna själva ser verkligen att discipliner måste samverka. Jag menar
	att om man har forskare som bedömer ansökningar fungerar detta mycket bra.
	Jag håller med om det som tidigare har sagts, och som Ingrid Petersson var
	inne på, om att samverkan är mycket viktigt. Vi är många forskningsfinansiä-
	rer. Jag tycker att EU-Sam har varit en bra pilot just för att visa att vi kan
	samverka. Att man utvidgar vårt gemensamma förslag till global forsknings-
	samverkan känns mycket viktigt.
	Ewa Ställdal, Forte: Jag ska kortfattat ge ytterligare en kommentar. Samver-
	kan i bedömningen och i finansieringsprocessen är naturligtvis ett bra sätt att
	samverka mellan olika parter. Man måste faktiskt lägga mycket krut på hur
	man ställer samman bedömningspaneler och grupper. Resultaten blir nämligen
	inte bättre än den input som man har gett från bedömargrupperna. Det är ett
	stort ansvar för oss forskningsfinansiärer att lägga ett mycket stort arbete på
	att ställa samman dem på ett bra sätt, så att man verkligen stöder den tvärve-
	tenskapliga utvecklingen och så att den håller hög kvalitet framöver.
	När det gäller ytterligare samverkan och tvärvetenskap skulle jag vilja till-
	lägga att inom de områden som Forte representerar, nämligen välfärdens
	forskningsområden, är en lösning kombinationstjänster där vi kan ta efter mo-
	dellen från medicin som har varit så framgångsrik. Där har man ett ben i forsk-
	ningen och ett ben i verksamheten. Det är väl det som ligger bakom att svensk
	hälso- och sjukvård har så hög kvalitet och gott rykte. Den modellen borde vi
	genomföra med stor kraft inom socialtjänsten och inom andra av välfärdens
	områden, där forskare kan ha ett ben i verksamheten och ett ben i forskningen.
	Då skapar vi också en karriärväg inom yrken som i dag saknar sådana, nämli-
	gen inom den sociala sektorn.
	Joakim Appelquist, Vinnova: Eftersom vi har mycket samverkan med det om-
	kringliggande samhället tänkte jag ta upp detta. Vi har haft ett uppdrag med
	anledning av den proposition som tidigare har lagts fram att ta fram en pilot
	där vi ser på hur man kan mäta samverkan och ha det som en del när det gäller
	att fördela basanslag. När det gäller denna pilot har vi utvecklat ett system i
	dialog med lärosätena. Vi ser mycket lovande resultat. Vi gör bedömningen

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

att man skulle kunna införa ett sådant system där man fördelar en del av basanslaget och har samverkan som fördelningsnyckel. Det tycker jag att man bör titta vidare på och ta med som ett förslag i den kommande propositionen.

Betty Malmberg (M): Jag tackar för spännande föredragningar. Jag tackar även alla er andra som har skrivit de pm som har skickats in inför denna utfrågning.

Jag gjorde samma reflektion som Thomas Strand. Men jag tänkte nämna ytterligare ett ord som ofta återkommer och som inte heller är nytt i debatten, och det handlar om mobilitet.

Jag ska rikta mina frågor lite tydligare. Min första fråga går till Anders Sö- derholm som representerar SUHF här. Vi talar ofta om mobilitet, och det har talats om det i decennier. Ändå är det faktiskt universitet och lärosäten som till stor del sitter på möjligheten att genomföra detta så att det blir verkstad.

Vi talar just om meriteringen här. Anders Söderholm nämnde i sitt inledningsanförande att han talar mer om ledning, styrning och system. Men är inte detta också en fråga som SUHF borde omfamna för att faktiskt genomföra någonting där vi kan meritera både pedagogik och mobilitet i samband med rekryteringsprocesser? Det är en fråga.

Jag undrar också, Anders Söderholm, om du vill ge respons på Sven Stafströms inlägg där han nämner att den stora resursförstärkning som har skett till universitet och högskolor har resulterat i färre resurser per forskare. Kan du kommentera det?

Jag har också en fråga till Sven Stafström. Kan du lite grann utveckla detta med samverkan och vetenskaplig excellens, eftersom det faktiskt inte är någonting som alla tar ad notam? Men det finns forskning som belägger detta, och jag undrar om du kan nämna någonting om det.

Det är få av dessa anföranden som tar upp en viktig aspekt, nämligen den tråkiga utveckling som vi har i Sverige där så många företag flyttar sin forskning utomlands. Ingrid Petersosn från Formas tog upp det, och jag vet att många har detta implicit i sitt uppdrag. Men vilken är analysen? Hur möter forskningsfinansiärer och universitet och högskolor denna bedrövliga utveckling? Vi måste hitta vägar så att vi kan attrahera internationell forskarkompetens på olika sätt. Men vi måste ha en strategisk analys av hur vi får fler att faktiskt stanna kvar i Sverige.

Christer Nylander (L): Jag instämmer i mycket av det som Betty Malmberg frågade om. Men när det gäller mobilitet, som flera av er har lyft fram, vill jag bara komplettera Betty Malmbergs fråga med vad ni andra anser vara det största hindret. Mobilitet är nämligen en ganska viktig del ur kvalitetssynpunkt.

Flera av er nämnde också jämställdhet, som också är en rätt central del om man vill lyfta kvaliteten. Ibland hävdas det att det finns en motsatsställning mellan mobilitet och jämställdhet. Är det så?

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	Anders Söderholm, Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF: Betty
	Malmberg ställde två frågor. Den första har vi debatterat med Sven Stafström
	och Vetenskapsrådet i en del andra sammanhang när det gäller denna resurs
	för forskare. Man ska komma ihåg att det system som vi har, där enskilda fors-
	kare söker många enskilda projekt, leder till ett behov av personer för att ge-
	nomföra dessa projekt. Den andra förklaringen som jag också vill föra fram är
	att vi också har ett utbildningsuppdrag. När detta utbildningsuppdrag av olika
	skäl förändras ställer det krav på hur vi använder forskningsresurserna. Nu har
	vi under en tid byggt ut till exempel lärarutbildningen med över en halv miljard
	i takbelopp. Det ställer krav på att anställa personer, som i sin tur ställer krav
	på forskningsbudgeten.
	Vi har alltså denna kombination av forsknings- och utbildningsuppdraget
	som en förklaring och den enorma projektifiering av vår forskningsverksamhet
	som en annan förklaring.
	Sedan kan jag hålla med om frågeställningen att vi borde ta ett större ansvar
	för att resurssätta våra seniora forskare på ett bättre sätt, till exempel genom
	att koppla både postdoktorsanställningar och forskarutbildningsresurser till
	dem. Jag håller alltså med om att denna fråga är viktig och behöver hanteras.
	Återigen, utan att gå i polemik med mina kollegor här, vill jag säga att ett
	större basanslag skulle göra oss till bättre arbetsgivare även i detta avseende.
	När det gäller mobilitetsfrågorna finns det en sorts målkonflikt. Vi har en
	befordringsgång inom högskolesektorn, där vi från många lärosäten ändå står
	bakom principen att man ska kunna befordras inom ramen för sin anställning
	– man börjar som lektor och kan befordras. Denna princip om befordrings-
	gången står i någon mening i konflikt med ambitionen att man ska röra på sig
	under sin karriär. Vi har alltså dessa två ambitioner som står i konflikt med
	varandra. Jag vet inte riktigt om vi är beredda att ge upp denna befordrings-
	princip som inte alla men många lärosäten ändå håller fast vid inom ramen för
	den självständighet som vi numera har.
	Sedan finns det en kulturell dimension i detta också, om hur systemet har
	byggts under ganska lång tid. Vi är nog många som ändå ser att detta behov
	av mobilitet finns där. Den breddade kompetensprövningen finns också där.
	Jag skulle vilja säga att det i dag är en mycket bredare bedömning än bara
	forskningsmeriter vid tillsättning av tjänster. Man kan ge utrymme för både
	samverkan och utbildningsprestationer i bedömningarna, och det görs i mycket
	stor utsträckning. Vi är på båda dessa frågor som nämns.
	Ingrid Petersson, Formas: Jag tänkte ta upp två frågor. Den ena handlar om
	näringslivet. Här tar jag med lite av mina egna erfarenheter från när jag job-
	bade på Astra Zeneca med dessa frågor under fem år. Helt avgörande för Astra
	Zenecas lokalisering i Sverige var en bra och högre utbildning. Att man inte
	hade tillräckligt många duktiga kemister var ett stort problem. Det gör att jag
	är så glad att man för samman dessa frågor till en proposition. Andra avgö-
	rande delar var till exempel SciLifeLab, där man i Sverige gjorde en unik sats-
	ning som man ville finnas nära.
24

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

De kortsiktiga forskningssamarbetena kan man lägga var som helst i hela världen. Men det måste vara ett långsiktigt samarbete och en mycket bra rekryteringsbas, både med sådana som kommer direkt från högskolan och med forskare som man kan ta in.

När det gäller mobilitetsfrågorna har vi forskningsfinansiärer en del. Vi sätter bedömningskriterier. Ewa Ställdal visade Fortes. Vi skulle möjligtvis kunna lägga in mer när vi bedömer våra ansökningar vad gäller mobilitet. När det gäller mobilitet tror jag också att vi har varit för fyrkantiga. Då tänker jag på den internationella mobiliteten, där man kanske inte vill åka till Kanada under ett eller två år om man har småbarn och så vidare. Men om vi kan göra det på ett annat sätt och mer flexibelt tror jag att vi kan bidra till att öka mobiliteten.

Sven Stafström, Vetenskapsrådet: Samverkan handlar om flera områden. Men låt mig börja med att diskutera det i termer av samverkan mellan forskare. Här tror jag att det allra viktigaste är att det sker spontant och att forskarna själva söker samverkan med de forskare som de ser att de tjänar på att jobba tillsammans med. Här ska vi forskningsfinansiärer agera som en facilitator för denna typ av samverkan. Det är det bästa sättet att agera. Det var därför som jag nämnde starka forskningsmiljöer. Det är mycket centralt just för att skapa nya forskningsresultat att forskningsmiljöer bildas, gärna tvärvetenskapliga. Vår roll som forskningsfinansiär är att gå in och stödja miljöerna.

Jag vet inte om det var detta som Betty Malmberg menade när det gäller just samverkan. Det kan även vara samverkan utanför akademin.

Betty Malmberg (M): Min fråga gällde just detta, eftersom det är många som inte tror att samverkan gynnar den vetenskapliga excellensen. Men där vet jag att ni har en massa studier som faktiskt bekräftar det.

Sven Stafström, Vetenskapsrådet: Då tänker du på samverkan just utanför akademin. Där går det åt båda håll. Excellent forskning ger bidrag och kunskap till industrin. Industrin kommer med intressanta uppslag för forskningsidéer som skapas ute i industrin och som tas om hand av akademin. Denna samverkan är absolut central.

Lars Hultman, Stiftelsen för strategisk forskning, SSF: Jag ska ge svar till Christer Nylander och Betty Malmberg. Stiftelsen SSF har mobilitetsstöd för att uppmuntra personer att röra sig mellan akademi och industri. Vi betalar lönen upp till ett år. Det sker utlysning varje år. Vi premierar också unga forskare som byter lärosäte när de ska etablera sig och bygga sin forskargrupp. Här är rörligheten mycket liten i Sverige.

Vi funderar på att införa krav på att man ska ha gjort en internationell postdoktor för att komma i fråga för en meriteringstjänst om vi ska bidra till denna verksamhet. Men här har vi som finansiärer lite svårt, eftersom lärosätena har

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	ganska olika tjänsteordningar. Det är därför svårt att hitta varandra. Men vi
	skulle gärna vilja söka en sådan samverkan.
	Vi har i vårt inspel föreslagit att lärosätena ska återinföra att man sparar
	pengar, så att professorer kan åka på en sabbatical efter tio år. Det är ett inter-
	nationellt mycket välprövat system. Men någonstans försvann dessa pengar.
	De har kanske använts till att anställa fler personer eller forska mer, vilket är
	bra. Men rörligheten har minskat.
	Annika Eclund (KD): Jag tackar för nyttiga presentationer. Jag vill ställa min
	fråga till Sven Stafström på Vetenskapsrådet som nämnde både international-
	isering och jämställdhet. Då undrar jag hur ni upplever att efterfrågan på
	svenska forskningsresultat är vid en internationell jämförelse.
	När det gäller jämställdhet sa du att vi ska göra gemensamma ansträng-
	ningar för att jämställdheten ska öka. Vad skulle lämpliga åtgärder eller inci-
	tament kunna vara för att få fler kvinnor att välja en forskningskarriär?
	Fredrik Christensson (C): Jag tackar för mycket bra föredragningar. Jag skulle
	vilja lyfta fram ett annat perspektiv när det gäller tidigare frågor som har
	ställts, och det är kopplat till samhällsnytta och innovationer. Vi fick en rapport
	från OECD strax före jul kopplad till att Sverige var mycket dåligt på detta.
	Trots att vi har mer resurser får vi inte ut mer samhällsnytta och innovationer.
	Jag ställer min fråga till Joakim Appelquist från Vinnova. Vad ser ni som
	det absolut viktigaste kopplat till innovationsmiljöerna? Någon från Veten-
	skapsrådet eller någon annan kanske har något inspel kopplat till att vi ska få
	ökad samhällsnytta av de forskningsresultat som kommer fram, men också in-
	novationer och företag.
	Joakim Appelquist, Vinnova: Detta är ett svar även på Betty Malmbergs fråga
	om flytten av företag. Det som vi ser som möjligheter och som vi har jobbat
	med långsiktigt på Vinnova är först och främst de strategiska innovationspro-
	grammen som lanserades i samband med den förra propositionen. Här har vi
	skapat en mycket nära samverkan mellan akademi, näringsliv, industri och of-
	fentlig sektor. Här samlas alla centrala innovationsaktörer för att själva sätta
	en agenda som syftar långsiktigt när det gäller vad Sverige ska leva av och hur
	vi ska få konkurrenskraftiga industrier på lång sikt. De första startades redan
	2013. Som ni alla förstår är det komplexa förhandlingar. Det handlar om att få
	fram gemensamma prioriteringar. Vi bedömer att detta arbete har en stor po-
	tential, och här jobbar vi tillsammans med Formas och Energimyndigheten
	inom olika områden. På detta sätt skapar vi dessa klistriga miljöer, som vi sä-
	ger. Det handlar dels om att få hit företagen, dels om att behålla de företag som
	vi har. Detta ser vi som ett mycket bra sätt.
	När det gäller mobilitet mellan akademi och näringsliv har vi startat ett pro-
	gram för att ge incitament, precis som Strategiska forskningsstiftelsen, för att
	få lite kortare mobilitet mellan företag och akademi. Vi har nu startat ett pro-
	gram, och vi tror att vi kan skala upp detta.
26

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Jag ska säga något om utmaningsperspektivet, som Charlotte Brogren nämnde i sin presentation – att använda utmaningar för att ta fram nya innovationer. Här spelar offentlig sektor en helt central roll, bland annat för att verkligen kunna testa de nya idéerna. När nya städer byggs och när nya system skapas inom vården, plocka då in företag och akademi för att hjälpa till att utveckla nya idéer så att vi skapar innovationer framöver. Det har vi alltid varit duktiga på, och det måste vi vara duktiga på framöver. Jobba alltså med utmaningarna och se offentlig sektor som en kraft för innovation och ge incitament för det. Där har vi ett program som heter Utmaningsdriven innovation. Där finns det mängder med spännande projekt. Det jobbar vi gärna vidare med.

Sven Stafström, Vetenskapsrådet: Jag börjar med Annika Eclunds frågor. Den första handlade om internationalisering. När man är ute och reser internationellt uppfattas Sverige som en mycket intressant partner när det gäller forskningssamarbete. Jag tror att vi har mer att ge där och att vi kan hitta fler strategiska partner utomlands som kan ge Sverige en fördel forskningsmässigt. Satsa lite mer på det i den andan.

EU-Sam och de 200 miljoner som vi har fått därifrån är mycket bra. Om man också kan få till något liknande globalt kan vi verkligen utnyttja den po– tential som vi har som en attraktiv partner i forskningssamarbete internationellt.

När det gäller jämställdhet och framför allt professorer – det är 75 procent män och 25 procent kvinnor som är professorer – hade vi en utlysning som var en ögonöppnare, åtminstone för mig. Det gällde en rådsprofessor, som vi kallar det. I princip kan bara professorer söka. Vi utlyser tio sådana bidrag vartannat år. Resultatet blev att åtta män och två kvinnor fick detta.

Man behöver inte vara jättepolitiskt korrekt för att tycka att det egentligen är en skandal att det är så. Då insåg jag att vi själva som forskningsfinansiär inte kan göra så mycket åt detta. Vi måste samverka. Det är klart att vi kan lägga ned bidragsfonden och säga att vi inte stöder professorer. Men det känns som att ge avkall på kvalitet för mycket. Här måste vi verkligen se till att i samverkan med lärosätena hitta sätt att underlätta för kvinnliga forskare att göra karriär och nå professorsgrad. Jag har inga svar på detta. Det är någonting som Anders Söderholm och jag får diskutera vidare.

Jag vet till exempel att detta kommer att tas upp i Almedalen i sommar. Vi har också inlett diskussioner med SUHF om att denna fråga ska tas upp tidigare än i just Almedalen. Det ligger alltså högt på vår agenda. Det finns inga lätta lösningar. Men vi måste jobba med det, och vi måste jobba tillsammans

– finansiärer och lärosäten.

Ordföranden: Nu ska det bli ett antal korta inlägg – fem minuter per talare. Först ger jag ordet till Sara Bargi, som är enhetschef för hållbar el på Ener-

gimyndigheten.

Sara Bargi, Energimyndigheten: Tack för inbjudan!

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	När det gäller de globala utmaningarna vet vi att 70 procent av växthusgas-
	utsläppen kommer från energisektorn. Samtidigt saknar 1 miljard människor
	världen över tillgång till modern energi. Det här är givetvis en utmaning som
	även påverkar och hänger ihop med andra utmaningar såsom migrationsström-
	mar, säkerhetspolitik och välfärd – både lokalt och globalt. Samtidigt finns det
	i Sverige världsledande forskare inom energiteknik och miljöteknik, till exem-
	pel inom nya solcellstekniker, generatorteknik och processkunskap.
	De här perspektiven knyts alltså ihop i energiforskningen och energiinno-
	vationer. Vi har redan hört att varje utmaning också kan rymma ett frö till en
	möjlighet.
	En nyckel för att få till innovationerna och nyttan i samhället är det breda
	uppdrag som Energimyndigheten har i dag. Batteriforskning kan vara ett ex-
	empel. Längst upp på bilden som visas kan vi se ett exempel som ska illustrera
	grundforskning. För att ta fram nya batterikemier för att öka hållbarheten på
	batterierna, livslängden, krävs grundforskning som kan ge nytta för batteri-
	forskningen men också ge spinoffer i andra sektorer.
	Det räcker dock inte att ha bra batterier. Vi ska veta hur vi kan integrera
	dem i till exempel elbussen som vi kan se uppe till vänster på bilden. Hur
	fungerar det? Hur länge kommer bussen att leva? Hur ska vi ladda? Bussen i
	sin tur befinner sig i ett system med kollektivtrafik. Vilka använder kollektiv-
	trafiken? Hur påverkar det resvanor om vi kan ha en busshållplats inomhus?
	Elbussen är tyst och avger inga utsläpp under drift. Hur kan vi få fler män att
	använda kollektivtrafiken? Det är mest kvinnor som gör det i dag. Hur påver-
	kar det här stadsplanering? Och så vidare. Alla dessa frågor är integrerade,
	hänger ihop, och måste kunna hanteras som en helhet.
	Vi har en stor fördel: För varje krona staten satsar på energiforskning lägger
	privata aktörer till nästan lika mycket, vilket växlar upp medlen så att betydligt
	mer forskning utförs. Volvo har varit med och betalat för det här projektet.
	Utmaningen är som sagt global. Just nu samarbetar svenska forskare och
	utvecklingsföretag med indiska parter på Andamanerna i Indiska oceanen för
	att skapa hållbara mikronät. Människor som har haft en dieselgenerator eller
	ingen modern energi alls ska kunna få tillgång till hållbar energi i små nät. Det
	handlar inte om kunskapsöverföring. Det handlar om kunskapsutbyte. Fors-
	karna och utvecklingsföretagen lär sig också någonting som kan vara till nytta
	för oss på hemmaplan. Hur skapar vi mikronät i Sverige om vi till exempel
	behöver backup på sjukhus? Det är inte så olika som man tror ibland. Det ger
	dessutom exportmöjligheter för företagen.
	Vi har strukturerat upp framtiden i fem utmaningar. Jag talade nyss om in-
	novation för jobb och klimat globalt. Vi tror också att vi behöver ett helt för-
	nybart energisystem för att uppnå långsiktig hållbarhet och för att möta kli-
	mathotet. Energisystemet måste vara flexibelt och robust, så att det levererar
	energi när vi behöver den. Givetvis ska detta helst skötas resurseffektivt, utan
	onödigt slöseri med resurser. Vi måste även ta hänsyn till aktörerna. Vem an-
	vänder energin och hur och varför? Vilka regelverk behövs för att åstadkomma
	omställning? Och vad behöver jag eller vi här i salen göra som individer?
28

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

För att lösa dessa fem sammanflätade utmaningar krävs det ett helhetsgrepp och ökade forsknings- och innovationsinsatser. Som flera har nämnt tidigare krävs det mer tvärvetenskap men också mer tvärsektoriell forskning där man involverar flera sektorer. Jag nämnde exemplet med kollektivtrafiken tidigare.

Det behövs mer internationella insatser, så att vi kan växla upp svenska insatser med internationella medel, kunskapsutbyte och exportmöjligheter. Här finns det goda möjligheter att samverka med exportstrategier och andra synergieffekter.

Vi behöver mer samverkan, som flera kollegor har nämnt. Det finns redan mycket samverkan. Vi kan fortsätta göra mycket själva, men det kan också behöva uppmuntras av politikerna, apropå frågan tidigare.

Forskning och innovation löser givetvis inte allt. Men om vi kan få till detta tror vi att vi har goda chanser att lösa klimatutmaningen, kapa de 70 procenten av utsläppen, ge hållbar energi jorden över och samtidigt gynna svenskt näringsliv, svensk akademi och svenska medborgare.

Olle Norberg, Rymdstyrelsen: Tack för inbjudan!

Rymdstyrelsen är en myndighet som har förmånen att arbeta med ett brett spektrum. Som ni kan se på bilden som visas jobbar vi med alltifrån att säkra tillgång till samhällsviktig rymdinfrastruktur samtidigt som vi jobbar med att utveckla konkurrenskraftiga rymdföretag i Sverige och starka svenska forskargrupper.

Vad menar vi med samhällsviktig rymdinfrastruktur? Jo, i dag är vi helt beroende av till exempel kommunikationssatelliter, navigationssatelliter – som även ger tids- och jordobservationer – vädersatelliter, satelliter som används för katastrofhantering och liknande. Det här tar vi fram i ett europeiskt samarbete. Vi arbetar till ungefär 70 procent genom den europeiska rymdorganisationen Esa och till resterande del på nationell basis, då med att stärka svenska rymdföretag och svensk forskning. Vi fördelar medel till dem där medlen gör bäst nytta.

Vi representerar Sverige i internationella rymdsammanhang. Och vi informerar en hel del. Vi jobbar mot framför allt barn och ungdomar med att se till att intresset för naturvetenskap och teknik bibehålls.

I sammanhanget är det också viktigt att känna till att Ingemar Skogö kom med en rymdutredning i slutet av förra sommaren, den första på 20 år. Den är viktig när man tittar på en forsknings- och innovationsproposition. Det som utredaren skriver handlar egentligen inte om något nytt vägval. Han kommer fram till att svensk rymdverksamhet står på en stabil grund men att det naturligtvis finns vägar för att förbättra den. En viktig del är att skapa en nationell rymdstrategi. Sverige är ett av få länder som har avancerad rymdverksamhet, stark forskning, men inte en egen rymdstrategi. Vi måste skapa en sådan strategi, där vi väljer väg inför framtiden.

Vi i Rymdstyrelsen har ställt oss bakom i stort sett allt som utredaren har kommit fram till i utredningen, bland annat att nyttan för samhället måste sättas än mer i centrum för svensk rymdverksamhet, utan att man gör avkall på

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	svensk grundforskning i rymden. Rymdverksamheten kan bidra i ännu högre
	grad till ökad innovation och tillväxt, förutom de samhällstillämpningar som
	den ger automatiskt. Även svensk försvarspolitik, säkerhetspolitik och utrikes-
	politik måste beaktas och vara med när man pratar om svensk rymdverksam-
	het.
	Rymdforskningen är central för att vi ska förstå vårt liv på jorden, inte bara
	utifrån hur liv skapades och hur vi kom till. Den är även central för att vi ska
	förstå vår framtid. När det gäller klimat och miljö är det många gånger helt
	avgörande att vi kan mäta de parametrarna från rymden och få det globala
	perspektivet. Utredaren tycker också att Esrange bör vara en strategisk tillgång
	för Sverige i än högre grad.
	Utredaren föreslår att Rymdstyrelsen bör få ett utökat mandat, att vi inte
	bara ska göra det vi gör i dag utan än mer för att samverka och hålla samman
	svensk rymdverksamhet. Myndigheten skulle då bli ungefär dubbelt så stor
	som i dag. Det är något som jag bejakar och tycker vore bra. Men jag ser nack-
	delar. Man skulle då omfördela egna medel, det sakanslag som vi i dag använ-
	der för att stärka svensk rymdverksamhet, till att finansiera en större rymdsty-
	relse.
	Det finns också en annan parameter längst ned på bilden som jag visar. Jag
	beskriver där att svensk rymdverksamhet riskerar att urholkas en aning om vi
	inte får förstärkning för den ökning av Sveriges obligatoriska bidrag till Esa
	som har skett på grund av att Sverige, relativt sett gentemot andra länder i
	Europa, har gått ganska bra under senare tid. Bidraget betalas gentemot vår
	andel av Europas totala bnp.
	Jag vill säga några ord om det som vi föreslår i vårt inspel till forsknings-
	propositionen. Det europeiska systemet Copernicus, ett jordobservationssy-
	stem som har tagits fram gemensamt av EU och Esa, står nu inför en opera-
	tionalisering. Satelliterna kommer att kunna användas i många hänseenden när
	det gäller jordobservation och säkerhet. Det är i mångt och mycket angrän-
	sande till Formas områden där man kommer att kunna använda det här ope-
	rationellt.
	När det gäller gratis data, fritt tillgängliga för alla, tror vi att man verkligen
	skulle kunna dra nytta av det genom att tillgängliggöra det här i Sverige, få ut
	det. Då kan det användas för att ge samhällsekonomiska vinster men också
	kommersiella vinster, där det gäller att skapa applikationer, tillämpningar, som
	går att sälja. Det här är gratis data som många människor kan vilja få tillgång
	till på enkla sätt.
	Svensk rymdforskning står väldigt stabilt. Den har kommit dit på grund av
	att vi har haft svenska, nationella forskningssatelliter. Vi tror att vi ska fortsätta
	med det och skapa en bas för att ha det här kontinuerligt. Det resulterar i att
	svenska forskare blir framgångsrika. De är till exempel med på den Rosetta
	som vi nu har till en komet, och liknande. Vi vill utveckla forskningsmöjlig-
	heter med raketer och ballonger. Vi ser också att svenska forskare skulle kunna
	samlas runt ett centrum för planetär utforskning.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Med den sista bilden som jag visar vill jag säga att rymdområdet fascinerar barn och ungdomar. Det märker vi tydligt, till exempel när vi är ute med Christer Fuglesang. Vi skriver också läromedel för skolor och gör webbsatsningar. Vi tror att man skulle kunna bygga vidare på det här och därigenom stärka intresset för naturvetenskap och teknik ytterligare genom att använda rymden som ett tematiskt område.

Olof Sandén, RISE Research Institutes of Sweden: God morgon! Även jag vill tacka för inbjudan. Det här är ett fantastiskt tillfälle att berätta lite grann om RISE, om vad vi gör, om de utmaningar vi ser framgent och om hur vi tror att det skulle kunna adresseras i den kommande forsknings- och innovationspropositionen.

Vad är RISE? RISE är ett hundraprocentigt statligt ägt företag som samlar de svenska forskningsinstituten. I den grupperingen ingår SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Swedish ICT, Swerea och Innventia. Vår omsättning summeras till lite över 3 miljarder kronor per år. Huvuddelen av pengarna, ungefär 55 procent, kommer från svenska företag. 27 procent är medel som är tagna i offentlig konkurrens. En stor del av de pengarna kommer från EU. I botten ligger en basfinansiering som vi använder till att bygga upp kompetens. För 2015 var den på ungefär 18 procent.

Vi har sammanlagt lite över 2 000 forskare. Ungefär 30 procent av dem är disputerade och arbetar i instituten men har även delade tjänster med universitet och högskola. Vår kundgruppering är alltifrån de stora svenska multinationella företagen till små och medelstora företag. Totalt sett är ungefär 30 procent SMF-företag i strukturen.

Vi driver dessutom ett stort antal test- och demonstrationsanläggningar. Det är alltifrån de mest avancerade mikroskopen till stora anläggningar för att testköra bilar, så att man kan testa förarlösa bilar men även kolonnkörning. Vi driver pappersmaskiner i testskalor på KTH-området. Vi arbetar med några av de världsledande företagen på textilanvändning, för att försöka använda träfibrer för att producera framtida textilier.

Vi har alltså en bred palett av arbeten. Och alla har att göra med tillämpning av forskning, till nytta för svensk industri. Det sammanfattar vi i vår vision om att accelerera innovation. Det fanns frågor tidigare om kopplingen till innovation och företagande. Det är i just det delsteget som instituten är verksamma. Vi gör det för att skapa hållbar tillväxt i svensk industri. Vi gör det baserat på vetenskaplig grund. Och vi gör det nu i allt högre grad i internationell konkurrens.

Många av de svenska globala företagen köper inte tjänsterna av de svenska instituten, som de tidigare gjorde. De väljer att köpa dem av det institut i världen som är bäst på det specifika området. Det finns ingen nationell koppling där man väljer att lägga ett forskningsuppdrag i Sverige på emotionella grunder. Man skannar verkligen av den globala marknaden och lägger uppdraget där man får ut mest av pengarna.

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	Vilka utmaningar och vilken situation ser vi i dag? Vi ser en situation där
	näringslivet i totala termer ökar satsningarna medan man lägger allt mindre av
	satsningarna på forskning och utveckling i Sverige. Där har vi ett jätteproblem.
	Vi ser att viktiga konkurrensländer stärker sina investeringar i instituten. När-
	liggande länder, till exempel Tyskland, har en basfinansiering till sina institut
	på plus 30 procent.
	Vi ser ett behov av att kunna nyttogöra satsningar gjorda på stora forsk-
	ningsinfrastrukturer i Sverige så att de kommer till nytta för industrin. Vi tror
	att instituten har möjlighet att spela en roll när det gäller att få ut forsknings-
	resultat och skapa innovationer i näringslivet och samhället.
	Vi driver även ett stort förnyelseprojekt inom RISE-strukturen. Vi ser över
	våra egna bitar och hur vi själva är organiserade, för att öka vår egen effekti-
	vitet till att bli än effektivare. Där tittar vi specifikt på att möjliggöra ett gräns-
	överskridande arbete i större utsträckning än tidigare. Vi har till stor del suttit
	uppdelade i våra enskilda institut. Detta projekt hoppas vi kunna gå i mål med
	på vårkanten, för att skapa en svensk stark institutssektor.
	Vad skulle vi vilja fokusera på? Vi skulle, med hjälp av vår basfinansiering,
	vilja bygga spetskompetens för näringslivet. Vi skulle vilja driva innovations-
	processer tvärs över hela samhället, alltså inte bara till klassiska industrian-
	vändningar utan även till applikationer till landsting och offentlig sektor. Vi
	skulle vilja tillgängliggöra de test- och demonstrationsanläggningar som jag
	nämnde tidigare för att kunna göra förkedjeproduktioner, för att kunna göra
	testanläggningar och för att industrin ska kunna dela på kostnader för stora och
	dyra utrustningsdelar. Vi tror att det är en roll för de stora företagen. Men jag
	tror också att det är en viktig del för små och medelstora företag, specifikt för
	att de ska kunna ta klivet upp till att bli lite större företag.
	Vi arbetar också mycket med att stödja den svenska industrins internatio-
	nalisering. Vi är stora deltagare i EU-programmen ihop med företagen. Vi har
	totalt sett, spritt över RISE, det femte största engagemanget i EU efter de fyra
	stora universiteten. Vi driver det här inte bara utifrån vår egen utgångspunkt
	utan i samverkan med det innovationssystem som finns och den forskningsfi-
	nansiering vi har i Sverige. Det gör vi bland annat för att öka forskningsmobi-
	liteten mellan oss och företagen och mellan oss och universitet och högskola.
	Vi tror att det är en viktig bit för att få ut innovationerna och få in kunnandet i
	företagen.
	Vi erbjuder arbetsplatser och vägar in på arbetsmarknaden för många ny-
	anlända. Och vi bidrar till hållbar utveckling.
	Jag vill avsluta med vårt äskande, som finns med i vårt inspel, om 350 mil-
	joner kronor extra per år för att göra de här nämnda delarna.
	Gunilla Herdenberg, Kungliga biblioteket: Ärade riksdagsledamöter! Mina
	damer och herrar! Tack för inbjudan!
	Fri information för framtida kunskap är Kungliga bibliotekets vision. Så
	lyder också rubriken på vårt inskickade underlag inför den kommande forsk-
	ningspolitiska propositionen. Det innebär att de förslag vi lyfter fram, som ni
32

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

också har fått utskickade, är just förslag på hur visionen om fri information för framtida kunskap ska kunna komma några steg närmare ett förverkligande.

Varför är detta viktigt? Vi lever i ett digitalt kunskaps- och informationssamhälle. Det ställer oss inför helt nya utmaningar. Det är en tid då vi har de tekniska förutsättningarna att förverkliga den fria informationen. Begränsningarna är framför allt av juridisk och ekonomisk art.

Det första vi lyfter fram i vårt underlag är att det behövs en översyn av pliktlagen, det vill säga den lag som föreskriver att allt utgivet tryck liksom allt radio- och tv-sänt ska levereras till Kungliga biblioteket för att vara tillgängligt för framtida forskning. Den första pliktlagen kom redan 1661. Att Sverige har haft en pliktlagstiftning under så lång tid innebär att vi i dag har fantastiska möjligheter att ta del av tidigare generationers tankar och idéer samtidigt som vi bevarar dagens berättelser för framtida generationer. Men som vi skriver behöver lagen ses över.

I dag har de flesta av oss en smart telefon. Det är ett fantastiskt verktyg. Jag kan, var jag än befinner mig, till exempel koppla upp mig mot databaser, bibliotekskataloger och andra söktjänster.

Många av oss twittrar. I en tweet kan det finnas en länk till en forskningsartikel eller till ett digitalt arkiv. Eller så kan man i tweeten referera till en tidningsartikel där Twitterinlägget är ett inlägg i ett stort samtal.

I dag förs en mycket stor del av det politiska samtalet och debatter i sociala medier. Men det är ingen som har i uppdrag att bevara den debatten för framtiden. Om framtidens forskare ska förstå dagens samhälle är det viktigt att även de debatter som förs på sociala medier och filmer som sprids på till exempel Youtube bevaras. Det är bland annat därför vi föreslår att pliktlagen ska ses över.

KB har också tre förslag som alla handlar om tillgång: samordna införandet för öppen tillgång till vetenskapliga publikationer, utveckla en samlad ingång för den svenska vetenskapliga utgivningen samt förslaget om särskilda resurser för digitalisering. Allt handlar övergripande om tillgång till information.

Som Sveriges nationalbibliotek har vi ett samordningsansvar och erfarenhet från ett flertal av de frågor som föreslås utredas vidare. Förutom openaccess.se, Bibsamkonsortiet och Swepub samverkar vi med flera aktörer inom forsknings- och utbildningssamhället liksom inom de olika bibliotekssystemen. Det är därför naturligt att Kungliga biblioteket samordnar införandet av riktlinjer för öppen tillgång till vetenskapliga publikationer. Det är det som är fri information för framtida kunskap – fri för alla och tillgänglig för alla. Det ska inte skilja sig åt beroende på var man befinner sig geografiskt eller vilken position man har i samhället.

Det finns ett gemensamt behov av snabb tillgänglighet och tillgång, för samhällets och demokratins fortsatta utveckling. Men tillgången är inte likvärdig i dag. Studenterna vid Högskolan i Gävle har tillgång till 166 000 elektroniska titlar vid sitt bibliotek. Om de i stället hade valt att studera i Uppsala hade de haft mer än tio gånger så många elektroniska resurser, 1 896 000 titlar.

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	När de sedan är klara med sin examen och börjar arbeta på till exempel Livs-
	medelsverket har de bara tillgång till 1 300 titlar.
	Ytterst handlar det här om demokrati, en likvärdig och tillgänglig infra-
	struktur för forskning. De förslag vi lyfter fram möjliggör på olika sätt att vi
	stärker tillgängligheten och gör den mer likvärdig. Det skulle bli regional lik-
	värdighet i Sverige och global rättvisa internationellt.
	Vi lever i ett digitalt kunskaps- och informationssamhälle. Tekniken finns,
	men juridiken och ekonomin sätter begränsningarna. Allt det som forsknings-
	råden finansierar ska inte vara inlåst. Kunskapen ska publiceras open access.
	Detaljerna i vårt förslag kan ni läsa i det utskickade materialet. Gemensamt är
	att förslagen syftar till att förverkliga visionen om fri information för framtida
	kunskap.
	Madelene Sandström, Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK-
	stiftelsen: Ärade utskottsledamöter! Ärade kollegor! Tack för inbjudan!
	KK-stiftelsens uppdrag är att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vad innebär
	det? Jo, det innebär att vi har som uppdrag att skapa förutsättningar för Sveri-
	ges alla delar. Det är inte bara fråga om storstäderna. Det handlar om att skapa
	förutsättningar för alla de företag som finns och som producerar, utvecklar och
	skapar tjänster över hela Sverige.
	Vilken är den viktigaste frågan för dessa företag? Det är att klara sin kom-
	petensförsörjning. Det har vi hört tidigare. Företag vill kunna rekrytera perso-
	ner till sin verksamhet, annars har man inte lust eller möjlighet att vara kvar i
	Sverige. När det gäller kompetensutveckling räcker det inte att utbildas en
	gång i livet. Det sker en utveckling i arbetslivet. Det uppkommer även ett be-
	hov av att uppgradera och kanske förändra den position man har som arbets-
	tagare. Man vill kompetensutvecklas, på avancerad nivå.
	Vad vill företagen mer ha tillgång till? Jo, de vill ha tillgång till starka forsk-
	ningsmiljöer. Framför allt vill man ha möjlighet att samverka med de organi-
	sationer, alltså universitet och högskolor, som kan bidra med kompetensför-
	sörjning, kompetensutveckling och avancerad forskning.
	KK-stiftelsen har i uppdrag att stödja, finansiera, den här typen av samver-
	kan mellan universitet och högskolor och företag. Vi kallar det samproduktion.
	Vi kallar det inte samverkan. Varför kallar vi det samproduktion? Jo, därför
	att företagen ska, med sin personal och sina resurser, ingå i dessa kompetens-
	utvecklings- och forskningssamarbeten. Här tror jag tyvärr att vi fortfarande
	är lite unika. Vi bör inte vara det länge till, hoppas jag.
	Våra programformer är utformade så att vi ska skapa förutsättningar för
	universitet och högskolor att bygga upp starka forskningsmiljöer och kom-
	pletta miljöer, det vill säga forskningsmiljöer som har god interaktion med ut-
	bildningen och samarbetet med utomstående organisationer, som företag och
	övriga organisationer i samhället. Det handlar om såväl mobilitet som att för-
	stärka forskargrupperna vid lärosätena.
	Vårt inspel till den forskningspolitiska propositionen handlar om att vi vill
	se stöd till universitet och högskolor för att de ska kunna utveckla kompletta
34

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

miljöer i större utsträckning än vad som nu sker. Vi tycker också att det är viktigt att kompetensutveckling blir en viktig fråga för universitet och hög– skolor. Vi pratar mycket om studenter, söktryck och programformer. Men vi vill också se större möjligheter och incitament för universitet och högskolor att bedriva kompetensutveckling för dem som redan har en utbildning, dem som är verksamma i samhället och i näringslivet.

Vi tror också att det motstånd – man kan också kalla det fördomar – som har funnits i Regeringskansliet tidigare mot att ha utbildning på nätet måste förändras så att vi kan skapa en kompetens inom utbildning på nätet. De starka forskningsmiljöerna som finns vid universitet och högskolor måste nämligen ges möjlighet att kunna tillhandahålla utbildning för de som inte har möjlighet att befinna sig på campus. Det måste finnas möjlighet att studera där man befinner sig. Man måste även kunna kombinera det med arbete. Detta är de områden som vi tycker är viktiga inför framtiden.

Vi kan också se att det finns en nyindustrialiseringsstrategi. Vår verksamhet, tycker vi, passar utomordentligt bra in i den typ av satsningar som vi ser att staten nu engagerar sig i, med det lilla undantaget att det är satsningar som vi har bedrivit under lång tid. Vi ser fram emot att fler aktörer engagerar sig i detta.

Vad är det för verksamhet som bedrivs? Och vilka bedriver den? På bilden som visas kan ni se de företag som ingår i forskningssamarbeten och kompetensutveckling. Vilka samarbetar de med? Jo, de samarbetar med hela Sverige, med högskolor och nya universitet.

Lars Hultman, Stiftelsen för strategisk forskning, SSF: Ärade riksdagsledamöter! Mina damer och herrar! Jag har hälsningar från vår ordförande Harriet Wallberg.

Stiftelsen för strategisk forskning är en oberoende offentlig forskningsfinansiär. Låt mig uttrycka lite farhågor för det som händer i Sverige och hur vi ska hantera den oerhört kraftfulla förändringstid som vi befinner oss i. Stiftelsen har till exempel tittat på digitaliseringens effekter. Det har landat i två rapporter som ni kanske har hört i Almedalen. Vi svarar mot dem med att ha tematiska rambidragsutlysningar på automatisering och big data.

Jag är dock övertygad om att nästa forskningsproposition måste ta höjd för dessa förändringar. Det måste finnas contingency. Förändringarna går snabbbare än vad vi är vana vid. Vi människor är vana att tänka linjärt. Men nu är det accelererande förlopp, och det händer saker i världen.

Det som har framkommit om att industrin minskar sina avsättningar i Sverige är djupt oroande. Andra länders industrier kommer ju inte till oss för att vi har en forskning som de behöver. Därför är det väsentligt att forskningen står stark. Lärosätena har ett stort ansvar för att säkra inomdisciplinär forskning så att det utifrån den kan komma ett intresse för samverkan.

SSF vill se sig som en del i samhällskontraktet. Vi är bildade av staten. Vi fick ett startkapital på 6 miljarder och har delat 12 miljarder. Även med börs-

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	sättningar har vi 10 miljarder kvar. Dessa vill vi använda klokt. Stadgarna sä-
	ger att vårt kapital får förbrukas. Stiftelsen har levt med ett 15-årigt perspektiv.
	Det gör vi fortfarande, men denna gång är det på allvar. Styrelsen och jag vill
	förbruka pengarna, och vi vill i samhällskontraktet gå in och höja avsättning-
	arna och dubbla dem från 500 miljoner till 1 miljard.
	Vi utgår från att staten inte sänker sina investeringar och ger mindre basan-
	slag och mindre rådsbidrag så att vi måste komplettera, för det skulle kännas
	fel. Vi behöver ju stärka Sverige tillsammans.
	Vårt kapital blir alltså förbrukat ungefär 2029 med last call 2025.
	Vårt ändamål, som det är skrivet i stadgarna, är att stötta forskning inom
	naturvetenskap, teknik och medicin med det klara syftet att stärka Sveriges
	framtida konkurrenskraft. Detta gör vi genom att stötta unga forskare, som blir
	framtidens forskningsledare och bygger starka miljöer, tvärvetenskap och rör-
	lighet. Jag tror att externa finansiärer har en speciell förmåga och roll i sam-
	hället att uppmuntra till rörlighet och samarbete mellan högskolor och industri
	eller klinik.
	Vårt inspel till forskningspropositionen är att Sverige behöver satsa mer på
	strategisk forskning. Det vore bra att göra det mer genom SSF, men det gäller
	att få in strategisk forskning över huvud taget. Forte, Formas och instituten
	talar ju om att det behöver komma in i hela systemet, och då behöver utbild-
	ningsutskottet, näringsutskottet med flera utskott samverka.
	Det här med forskningsinfrastrukturen är ju uppe mycket. Sven och VR drar
	det tyngsta lasset, men lärosätena har också ett ansvar. I frihetsreformen följde
	uppdraget med att sörja för infrastruktur. Vi som är en mindre finansiär försö-
	ker förhålla oss till vad lärosätena, VR och Wallenbergstiftelserna gör så att vi
	kan vara kompletterande. Men vi kan inte ta basansvaret för att anställa perso-
	ner som kan infrastruktur och för att underhålla dessa teknikplattformar. Som
	jag sa i svaret på en fråga satsar vi mycket på mobilitet och försöker att anpassa
	våra programformer.
	Landet är också behjälpt av en mångfald finansiärer. Finns det någon tanke
	om att slå samman finansiärer avråder jag från det.
	SSF har ungefär samma pengar varje år. Vi delar ut 500–600 miljoner varje
	år. Över tid har vår andel, jämfört med vad VR och Vinnova betalar för grund-
	forskning, kommit att minska, så vi är en ganska liten strategisk aktör. Då är
	vi tillbaka till att Sverige behöver mer strategisk forskning.
	Bilden visar att grundforskning och behovsmotiverad forskning dras isär –
	storleken på vårt fält är smickrande; vi är ungefär 2 procent av de 34 miljar-
	derna – och då är det ännu viktigare att det finns en strategisk verksamhet i
	mitten av detta. Om den stavas SSF är det bra. Vi föreslår att man ska se över
	forskningsfinansieringssystemet och stärka dessa moment. Jag skulle föreslå
	att staten inbjuder till förhandlingar för att resonera med stiftelsen om en åter-
	kapitalisering med därtill hörande statligt uppdrag.
	Vi har med olika rapporter visat hur vi har verkat systemförändrande och
	att det finns en stor potential. Strategisk forskning byggs också upp mycket i

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

omvärlden. Vi har Danmark, Finland, USA och Medarpa, så det är en internationell trend.

Vi ser också att citeringsgraden för de arbeten som publiceras med tack till oss ligger i topp tillsammans med Energimyndigheten.

Cissi Askwall, generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet, VA: Riksdagsledamöter! Mina damer och herrar! Det är jätteroligt att få komma hit.

Vetenskap & Allmänhet är en ideell förening som främjar dialog och öppenhet mellan allmänhet och forskare. Mitt och föreningens inspel handlar förstås om hur man på bästa sätt kan göra detta. Vi är en medlemsorganisation som har organisationer som medlemmar. De är ungefär 80 stycken. Man kan säga att hälften är V och hälften är A, där V är vetenskapssamhället och A är allmänheten och andra samhällssektorer.

Vi arbetar för att utveckla olika sätt att få allmänhet och forskare att mötas. Vi har olika koncept och format för det så att det blir interaktivitet och att alla parter får sig något nytt till livs.

Vi gör också en del studier och undersökningar av gränssnittet mellan forskning och samhället i stort. Vi gör bland annat årliga mätningar av allmänhetens attityder till forskning och forskare. Utgångsläget är gott. Förtroendet är högt både för den forskning som bedrivs i Sverige och för forskare, allra mest för forskare vid lärosäten. Forskare vid företag har det inte riktigt lika lätt. Men utgångspunkten är alltså ganska god.

Nu kanske ni funderar på den där historien med Karolinska Institutet och forskare Macchiarini och undrar om det har påverkat förtroendet. Vi funderade precis likadant. Vi gjorde därför i förra veckan en extramätning av förtroendet, som inte har publicerats ännu. Jag ska bara ge er en liten glimt. Det är nämligen så att förtroendet för forskare just vid lärosäten ligger väldigt stabilt trots det som har hänt den senaste tiden. Även förtroende för den andra typen av forskare ligger stabilt, som vi ser av mätningen.

Vi ställde också en öppen följdfråga: Har man sett eller hört något i medierna den senaste månaden som har påverkat ens förtroende i någon riktning? Det var ganska många som hade gjort det. En av fyra hade sett något som påverkade negativt, men faktum är att det också fanns en hel del som hade sett något som påverkade dem i positiv riktning – ungefär en av tio. Ungefär en av tio hade sett nyheter som påverkade både positivt och negativt.

De som ansåg sig ha påverkats fick ytterligare en fråga: Vad är det som du har sett i nyhetsrapporteringen? Då såg man att det var många som hade uppmärksammat händelserna kring Paolo Macchiarini. Vi fick in 373 öppna svar. Många av dem handlade om en kombination av det som har hänt: Macchiariniaffären, forskningen om stamcellerna eller luftstruparna. Vi konstaterade att många har noterat detta, och en hel del har också menat att det har påverkat dem negativt.

Vi ser det här som ett bevis på att man behöver kommunicera mycket när det gäller forskning, av många skäl. Här handlar det om att man ska få insyn och att man kan vara med i samhällsdiskussionen. Men det handlar också om

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	att vi alla ska kunna fatta beslut som vilar på vetenskaplig grund. Inte minst
	politikerna, de folkvalda, måste kunna göra det. Det handlar om att få intresse
	för forskning i samhället och att få nya generationer att vilja satsa på forskning.
	Det handlar om att forskningen ska kunna göra nytta i samhället och komma
	till användning på olika sätt.
	För forskarna själva handlar det om det som har sagts tidigare i dag: sam-
	verkan inte bara med näringslivet utan samverkan med andra sektorer i sam-
	hället. Om man ska kunna hitta samarbete över disciplingränser, tvärdiscipli-
	närt, är det viktigt att man känner till andra forskare och annan typ av forsk-
	ning. När man kommunicerar innebär det också att man ökar möjligheten till
	finansiering och att finansiärerna förstår vad det är för vits med forskningen.
	Det handlar om oss alla – vi skattebetalare – och att vår vilja att satsa medel
	på forskning kvarstår.
	Det handlar inte enbart om att kommunicera utan också om att direkt invol-
	vera olika parter i forskningen. RRI, Responsible Research and Innovation,
	brukar man säga i EU. Det är alltså ansvarsfull forskning och innovation. Det
	handlar om att man på olika sätt involverar intressenter och berörda i forskning
	och innovation under processen så att det som kommer ut i slutändan blir så
	användbart, så etiskt godtagbart och så hållbart miljömässigt, socialt och eko-
	nomiskt, som möjligt. Det är saker som vi på Vetenskap & Allmänhet hoppas
	kommer att adresseras i den kommande forskningspropositionen. Det handlar
	om att ordna incitament för hur forskare ska vilja kommunicera och samverka
	mer med omvärlden.
	Om ni vill veta mer finns det i inspelet som ligger på era bänkar.
	Ordföranden: Tack så mycket, Cissi! Nu är det dags för Christian Broberger,
	som är forskningspolitisk talesperson för Sveriges unga akademi. Välkom-
	men!
	Christian Broberger, Sveriges unga akademi: Tack, fru ordförande! Vi upp-
	skattar möjligheten att få berätta om våra idéer. Jag företräder här Sveriges
	unga akademi, som är en tvärvetenskaplig sammanslutning av 47 unga fors-
	karledare inom en bred mängd discipliner.
	Vi har i vårt inspel till forskningspropositionen satt idéerna i centrum. Vi
	ger en rad förslag med syfte att leda till ett system där vi brett rekryterar och
	behåller de främsta forskningstalangerna och ger dem långsiktiga finansiella
	och organisatoriska förutsättningar att fritt formulera, kritiskt pröva och sedan
	praktiskt omsätta de bästa nya idéerna.
	Här anser vi att projektbidrag erbjuder ett alldeles unikt redskap för att
	åstadkomma detta i sin kvalitetsdrivande funktion. De stimulerar till forskar-
	initierad forskning, vilket vi tycker är oerhört viktigt. Vi vill därför utöka
	forskningsrådens projektbidrag i såväl mängd och storlek som, framför allt,
	anslagsperiod inom områdena för att man inte ska behöva söka så ofta. Det
	kräver att vi utvecklar sakkunniggranskningen så att det finns ett kritiskt för-

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

hållningssätt till det som föreslås i ansökningarna. Syftet med projektbidragsformen är inte bara att pengar hamnar på rätt ställe på rätt sätt, utan också att ge en återkoppling till den som har sökt medlen som en del i forskningens pågående kvalitetsarbete. Hur ska då detta finansieras? Ett av våra förslag, som vi har drivit länge, är att återföra vinsten från Akademiska Hus till forskningen så att den inte försvinner in i den allmänna statskassan.

Vi ser behovet av förstärkta basanslag för att lärosätena ska kunna arbeta strategiskt med bland annat rekryteringsarbete. Men vi tycker att det är oerhört viktigt att finansieringen, om det tillskjuts medel, inte sker på bekostnad av projektbidragen.

Vi vill se en fördelning av basanslag enligt stabila kvalitetsbaserade formler som inte ändras från år till år. Vi vill att det som framför allt prioriteras i användningen av basanslag är fullfinansiering av högre tjänster. Vi vill att lärosätena också transparent redovisar hur de har utnyttjat dessa medel för att uppnå de strategiska mål man har.

Det är hög tid att Sverige kan erbjuda forskare tydliga karriärvägar som bygger på transparent utvärdering. 2013 lade vi fram ett förslag om detta som fortfarande är aktuellt. Det bygger i korthet på internationell utlysning. Vi vill se sexåriga tjänster och inte fyraåriga tjänster, som det är i dag, där startanslag kommer med tjänsten för att knyta forskare och lärosäten närmare varandra. Det är oerhört viktigt att dessa tjänster innebär en rätt till utvärdering för ställningstagande till befordran. Men de måste också ha mycket högt ställda kvalitetskrav för att systemet ska kunna vara hållbart. Det måste finnas möjlighet att avsluta den verksamhet som inte uppfyller kraven.

För dem som inte vill fortsätta som självständiga forskarledare men som har mycket värdefull kompetens har vi idéer om att det parallellt med forskarledartjänsterna behöver formaliseras en staff-scientist-tjänst av amerikansk modell.

Vi oroas liksom många föregående talare av den låga mobiliteten i Sverige. Vi har en rad förslag för detta. Vi vill bland annat återinföra VR:s postdoktorsbidrag för inresande forskare till Sverige från utlandet för att bredda rekryteringsgrunden till hela världen. Det nationellt enhetliga karriärsystem vi föreslår tycker vi också gynnar rörlighet i och med att man kan flytta med den tjänstenivå man är på mellan lärosäten. Vi tycker att det är viktigt att mobilitet är en formell merit och ibland även krav vid tjänstetillsättning. Det kan användas vid viktning av basanslag: Hur bra har ett lärosäte lyckats knyta till sig forskare från andra miljöer? Vi anser att VR som regel ska använda sig av utländska sakkunniga, och inte bara sakkunniga från det egna landet.

Vi vill se mer jämställdhet och jämlikhet. Vi oroar oss för den sociala snedrekryteringen, som vi egentligen inte har sett förbättras. Vi tycker att forskarsamhället har ett stort eget ansvar för att tidigt exponera barn och ungdomar från hem utan akademisk tradition för forskning för att inte förlora denna begåvningspool.

När det gäller jämställdhet anser vi att de projektbidrag som vi vill stärka är ett sätt att främja detta. Vi ser i fördelningen av dem att de till skillnad från

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	till exempel många av de excellenssatsningar som har gjorts har ett bra, och
	ett mycket bättre, utfall i könsbalansen. Vi föreslår att man utlyser lektorat där
	det finns starka kvinnliga forskare men få kvinnliga professorer. Vi tycker att
	basanslag också kan fördelas med en viss viktning för ett lärosätes förmåga att
	uppnå jämställdhet i sina högre tjänster.
	Vi har också lagt fram en rad andra förslag som min talartid är för kort för
	att kunna gå igenom. Jag hänvisar till de förslag som finns tillgängliga på vår
	hemsida.
	Ordföranden: Tack så mycket, Christian! Nu går ordet till Emil Görnerup,
	forsknings- och innovationspolitisk expert på Svenskt Näringsliv. Välkom-
	men!
	Emil Görnerup, Svenskt Näringsliv: Tack så mycket! Tack till utbildningsut-
	skottet för inbjudan! Företagens FoU-investeringar i Sverige har stagnerat. Det
	har varit uppe tidigare här under dagen. I absoluta tal har de under det senaste
	decenniet legat i princip stilla. Detta har fått som konsekvens att ekonomins
	forskningsintensitet netto som andel av bnp av företagens investeringar har
	sjunkit med en tredjedel, från 3 till 2 procent av bnp.
	För Svenskt Näringsliv är detta den enskilt största forskningspolitiska ut-
	maning som Sverige står inför. Det handlar inte om små pengar, utan denna
	förlorade procentenhet i forskningsintensitet motsvarar ungefär all offentlig
	forskning i Sverige. Detta är alltså en fråga som förtjänar att tas på allvar, och
	vi tycker att forskningspropositionen måste ta ett helhetsgrepp kring villkoren
	för all forskning i Sverige.
	Det är klart att en viktig faktor för att kunna vända denna utveckling handlar
	om den akademiska forskningens tillgänglighet, kvalitet och relevans för fö-
	retagen. Möjligheten att rekrytera duktiga forskare och medarbetare är också
	en viktig faktor. Här finns det fortfarande mycket att göra.
	Vi har nyligen släppt en undersökning där vi har intervjuat 500 forskare. Vi
	kan i denna undersökning se att andelen forskare som har samarbete med fö-
	retag har sjunkit under den senaste femårsperioden. Detta är lite anmärknings-
	värt eftersom det ändå har skett ganska mycket insatser, exempelvis innova-
	tionskontor och så vidare. Vi ser trots allt denna utveckling, och det är en sta-
	tistiskt säkerställd minskning.
	Kanske ligger en del av förklaringen här: Det är bara en tredjedel av fors-
	karna som anser att ledningen på högskolorna är tydlig med att samverkan är
	en huvuduppgift. Om vi tittar på de stora och breda universiteten, i Göteborg,
	Stockholm, Lund och Uppsala, ser vi att det bara är 17 procent av forskarna
	som anser att ledningen är tydlig med detta. Det är dit i runda slängar två tred-
	jedelar av alla forskningsanslag går. Vi kan också komma ihåg att det har varit
	en huvuduppgift i snart två decennier att samverka.
	Mer behöver ske. Vi tror att ett skäl till att det ser ut så här är att det saknas
	drivkrafter att jobba med frågan. Det saknas ekonomiska incitament. När vi
	talar om ekonomiska incitament kopplade till forskningsfinansieringen visade
40

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

vår undersökning också att när man pratar med forskarna direkt är det en stor andel som tycker att relevans och nytta ska ha en påverkan på forskningsmedlens fördelning. Åtta av tio tycker att det ska påverka finansieringen till en mindre eller större del. Det är faktiskt bara en av tio forskare som inte tycker att det ska ha någon påverkan på fördelningen av forskningsmedel över huvud taget.

Jag tolkar detta som att svenska forskare ändå har ganska gott självförtroende när det gäller den egna forskningen. De tycker att den är bra. Det finns en genuin vilja att forskningen ska komma till nytta och bidra till ökad samhällsnytta och ökat välstånd.

Våra konkreta förslag som vi vill se i forskningspropositionen handlar delvis om ledarskap och samverkan, som vi har identifierat som en svaghet. Det är inte okej att det är en så låg andel av forskarna som uppfattar forskningssamverkan och nyttjande som en huvuduppgift. Här behöver det ställas högre krav. Det behövs också ökade drivkrafter. Vi har föreslagit att man inför en innovationspremie i forskningsfinansieringen. Här har bland andra Vetenskapsrådet och Vinnova tagit fram förslag på ett förtjänstfullt sätt som vi tycker att man borde gå vidare med. Det är ingen lätt fråga. Det finns ingen quick fix för detta, men det behövs en quick start, för den forskning som vi tappar är svår att få tillbaka. Vi måste agera nu.

Vi vill också, i likhet med föregående talare, gärna se en mobilitetspremie. Man kopplar alltså forskningsmobilitet både mellan akademi och mellan akademi och näringsliv till finansiering. Man ska även premiera vid tjänstetillsättningar. Utöver detta vill vi gärna se fortsatta strategiska satsningar som ett komplement. Då talar vi om strategiska innovationsområden och även om satsningar på instituten. Det ska vara breddade och ökade satsningar på områden där man inte har verksamhet i dag. Man ska även jobba mer med att knyta samman akademi och näringsliv, och det är bra om instituten tar den rollen.

Ordföranden: Tack så mycket för det, Emil! Då är det dags för Göran Arrius, ordförande för Saco. Varsågod!

Göran Arrius, Saco: Ärade ledamöter, mina damer och herrar! Tack så mycket för att vi får komma hit!

Vi konstaterar från Sacos sida att det finns stora utmaningar. Vi ser bland annat på hur vi ska få de bästa och största talangerna att stanna inom forskningen i Sverige, antingen de väljer att stanna inom akademin eller hos företagen. Vi ser ett behov av ökad samverkan mellan akademin och näringslivet, som många har varit inne på. Detta ska naturligtvis leda till att vi får en utbildning på alla nivåer i världsklass.

Jag vill bara vara lite mer optimistisk än de flesta i dag och berätta att just nu skriver man i DN att Sverige är det tredje bästa landet i Europa när det gäller innovation. Det tycker jag var glädjande.

Vad ser vi då för sätt att lösa problemen? Vi går som många andra in på basanslagen. Vi ser att det bland annat skulle kunna ge en högre kvalitet i

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	forskningen. Vi skulle kunna ge forskarna ytterligare tid att syssla med det
	som de tycker är det roligaste, nämligen att forska. Men en annan viktig del är
	naturligtvis att kunna ge tryggare villkor för dem som är anställda inom forsk-
	ningen. Vi tycker att alla doktorander borde vara anställda från dag ett. Det
	ska vara lika villkor för lika arbete för alla som doktorerar. Vi tycker att det är
	dags att sluta med missbruket av visstidsanställningar inom akademin.
	En andra punkt är hur meriteringen ska ske. Vi ser naturligtvis att forsk-
	ningen måste vara en viktig del för meriteringen inom högskolan, men vi
	tycker att det borde vara en ökad tyngd på utbildning. Vi ser att det nog skulle
	vara till nytta, givetvis för studenterna men också för forskarna, att möta unga
	studenter.
	Vi ser att ökad tyngd borde läggas på ledarskapet. En annan del är samver-
	kan, såväl extern som intern. Det handlar också om att rörligheten mellan lä-
	rosätena borde bli större. Det handlar om rörligheten mellan lärosätena men
	också ut i annat arbetsliv, fram och tillbaka. Det här ser vi som en nyckel till
	högre kvalitet i forskningen i Sverige.
	En tredje del som vi vill peka på är att vi måste ta hand om hela utbildnings-
	kedjan. Det är inte så att forskning och högre utbildning står separat, och det
	tror jag att alla som har tagit emot nya studenter märker. Om vi har problem i
	förskolan får vi problem i grundskolan. Om vi har problem i grundskolan får
	vi problem på gymnasiet. Om vi har problem i gymnasiet får vi inte tillräckligt
	kvalificerade studenter som kommer in på högskolan. Hela kedjan måste funka
	för att Sverige ska bli i världsklass.
	Jag ska säga några korta ord om geografin. Vi tycker, precis som många
	har sagt tidigare, att det ska bedrivas kvalificerad forskning över hela landet.
	Däremot borde man nog titta på om vi kan bedriva all form av forskning och
	utbildning överallt i hela landet. Vi kanske någonstans måste smala av för att
	kunna hålla en hög kvalitet.
	Slutligen: Jämställdhet ska naturligtvis genomsyra hela arbetet inom den
	högre utbildningen och forskningen. Jag skulle vilja trycka på en jämställd-
	hetsfråga som inte så ofta kommer upp. Det är den som handlar om alla unga
	killar som droppar ut ur utbildningssystemet. Det är unga killar som ofta kom-
	mer från studieovana hem och som droppar ut ur grundskolan och gymnasiet
	och som också droppar ut ur den högre utbildningen.
	Ordföranden: Tack så mycket, Göran! Det är viktiga ord som du avslutar med;
	jag vill gärna understryka det. Nu går ordet till Ola Asplund, senior rådgivare
	i IF Metall.
	Ola Asplund, IF Metall: Det ser ut att gå bra för Sverige just nu. En massa
	saker rullar åt rätt håll. Men som några har varit inne på här kan saker och ting
	förändras ganska fort. Det handlar om det som vi har varit så stolta över – hur
	svensk industri har satsat på forskning och så vidare. Betty var inne på det
	tidigare, och flera har nämnt det. På några få år kan situationen bytas ut. Det
	är alltså inte tid för att luta sig tillbaka.
42

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Ingen har undgått diskussionen om en fjärde industriell revolution. Just nu satsar alla ledande industriländer runt om i världen oerhört mycket på att skaffa sig en bra position i det som har kallats för digitaliseringar, som i och för sig har pågått i decennier men som ändå kommer att ta ett språng under de närmaste kanske tio åren. Det är en stor händelse som kommer att ske.

Vi behöver hålla fast vid de stora globala företag som finns här i landet. Vi kan inte låsa fast dem med kättingar och så vidare, utan vi måste skapa en miljö som gör det så intressant att vara här att de inte kan låta bli att vara här. Vi kan göra det; det visar exemplet med Astra Zeneca och den satsning de gör på bioläkemedel i Södertälje.

Forskning och innovation är de båda leden i propositionen. Jag tror att vi i forskningspropositionen borde samla oss till att öka vikten för innovation i fördelningen däremellan. Jag säger inte att forskningen ska minska, men vi måste ge proportionellt mer till innovationssidan.

Några av de saker som är viktiga för de här stora företagen är test- och demonstrationsanläggningar – att kunna verifiera det man forskar fram och kunna visa upp det för en marknad. Det där är ganska dyra saker. Vi behöver verkligen rannsaka oss när det gäller vilka prioriteringar vi ska göra på området. Men vi har också en stor infrastruktur som vi kan göra mycket mer tillgänglig. Det är speciellt intressant för mindre företag. En förvånansvärt stor del av de mindre företagen har inte alls kontakt med innovationssystemet i dag, inte med instituten eller ens med Almi. Där finns en hel del att göra. I forskningspropositionen borde man ha ett explicit uppdrag att jobba med dessa. Jag vet att man gör det redan nu, men man borde också lägga pengar och formulera ett uppdrag för att utveckla den sidan.

Digitaliseringen leder också till ett förändrat arbetsliv. Hur vi jobbar i våra företag är inte bara en fråga om arbetsmiljö. Det är en avgörande aspekt, men det här är också ett konkurrensmedel för våra företag eftersom det gynnar ett innovationsklimat inne i företagen. Många företag är duktiga på det där, men vi behöver också koppla en bättre forskning till detta. Vi behöver sammanföra forskning inom arbetsmiljö med forskning som också adresserar produktivitet och flexibilitet. Diskussionen om ett nytt arbetslivsinstitut kan vara lite bedagad ibland, men om vi får ihop de här två sidorna skulle vi kunna få en resurs som gör båda sakerna.

Det pågår mycket nu, och det är egentligen ett bra år för forskningspropositionen. Det är någonstans runt 150 miljarder som ska läggas ut för fyra år framåt. Regeringen tar fram en nyindustrialiseringsstrategi, det pågår en diskussion om en life science-strategi, vi har ett innovationsråd, som någon kanske har märkt, vi har en exportstrategi och så vidare. Alla de här sakerna måste vi få ihop till en gemensam strategi.

Därför är det viktigt att de prioriteringar som görs i nyindustrialiseringsstrategin går igen också i forskningspropositionen. Det gäller både inriktning och pengar och så vidare. Om vi får det får vi en möjlighet för alla olika aktörer, bland andra de som sitter här, att hänga in sina projekt, sina program och sina prioriteringar under den gemensamma strategin. Det är ett mål som jag

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	hoppas att vi når med forskningspropositionen – att den kan visa att det blir en
	gemensam strategi på det viset.
	Arbetsmarknadens parter bråkar rätt mycket om löner och arbetsvillkor och
	så vidare. Men vi bråkar inte om de här sakerna, för vi ser att detta är gemen-
	sam nytta. Det är ett medskick från anställda och företag till utskottet inför
	förhandlingen.
	Ordföranden: Tack för det, Ola! Nu är det Karolina Antonovs, analyschef på
	LIF – de forskande läkemedelsföretagen, tur,
	Karolina Antonov, LIF – de forskande läkemedelsföretagen: Tack för möjlig-
	heten att lämna läkemedelsbranschens synpunkter inför den kommande forsk-
	nings- och innovationspropositionen. Den kommer att lägga grunden för Sve-
	rges förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen, där allt fler län-
	der erbjuder goda villkor och ett generöst samarbetsklimat för läkemedelsfö-
	retag.
	På läkemedelsföretagen i Sverige arbetar 2 700 personer med forskning och
	utveckling, varav en fjärdedel är disputerade. Företagen investerar 9 miljarder
	kronor per år i forskning, vilket är 10 procent av den totala omsättningen. Varje
	år bedrivs 400 kliniska läkemedelsprövningar som ger svenska patienter tidig
	tillgång till ny behandling. Det exporteras läkemedel för 71 miljarder kronor,
	vilket ger det näst största bidraget till handelsöverskottet.
	Läkemedelsföretags forskning bedrivs i samarbete. Företag samarbetar
	med akademi och med varandra för att hitta nya mekanismer och substanser
	som kan bli läkemedel. Utvecklingen från idé till produkt styrs av de regelverk
	som samhället har satt upp, och stora investeringar sker när läkemedlen ska
	prövas på patienter. Det är en forskning som bara kan ske i samarbete med
	hälso- och sjukvården.
	Behovet av fortsatt forskning efter att läkemedel godkänts ökar dramatiskt
	och bygger på samarbete med svenska register och andra datakällor. Ett väl
	fungerande samarbetsklimat är därför helt avgörande för vår bransch.
	Sveriges position inom läkemedelsforskningen har urholkats i takt med att
	andra länders hälso- och sjukvård och forskningsinfrastruktur har utvecklats.
	Trots utredningar, samarbetsprojekt och olika stimulansmedel kan vi konsta-
	tera att problembeskrivningen i dag i princip är densamma som 2012.
	Åtgärder har vidtagits. Vi har SciLifeLab, de regionala cancercentren,
	Kommittén för nationell samordning av kliniska studier, regeringens innova-
	tionsråd och den särskilde life science-samordnaren. Alla initiativ är mycket
	lovvärda, men de måste knytas närmare de nationella strategierna för läkeme-
	del och e-hälsa.
	Propositionen kan underlätta för forskning och innovationer inom hälso-
	och sjukvården för att gynna den enskilda patienten. Ambitionen måste vara
	att Sverige är ett föregångsland när det gäller att föra in innovationer i hälso-
	och sjukvården. Vi har stor respekt för den fria grundforskningen, men det är

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

viktigt att även nyttiggörandet av forskningen stärks. Genom ekonomiska incitament och tydliga krav måste sjukvården ges tid och utrymme att delta i forskning och utveckling. Det behöver synliggöras och belönas.

En ständig strävan mot bättre resultat är grunden för en forskningsinriktad hälso- och sjukvård. Ersättning bör baseras på uppnådda medicinska resultat. För det krävs goda förutsättningar för registerforskning. Området har utretts, men vi väntar fortfarande på viktiga beslut. Vi halkar efter länder som har förmått modernisera sin infrastruktur, och det är avgörande att vi förmår göra detsamma. Sveriges dokumenterat goda möjligheter att följa läkemedel i klinisk vardag måste utvecklas från en potential till en faktisk möjlighet. E-häl- soarbetet måste påskyndas så att vi får en strukturerad och sökbar vårddokumentation.

Attityder och förhållningssätt till samarbete med läkemedelsföretag måste förändras så att företagen ses som en del av den svenska hälso- och sjukvården som bidrar med kunskap och kompetens. Redan i slutrapporten från Delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen, Alla vinner genom samverkan i den kliniska forskningen! från 2009 fanns förslag på hur samverkan mellan sjukvården och läkemedelsföretagen i grunden borde förändras. Dessa förslag bör genomföras.

Ambitionsnivån för regeringens life science-satsning måste vara att sektorn ska öka i betydelse. Det kan ske om Sverige inom de kommande tio åren har en av världens tre mest framträdande forskningsmiljöer i life science och genom att vi har samverkan mellan läkemedelsföretag, sjukvård och akademi som attraherar framträdande internationella forskare. Vi ska också ha de mest intressanta forskningsprojekten och ett ökat antal kliniska läkemedelsprövningar. Attityder och ramverk bör förändras så att life science-företagen kan öka sina forsknings-, utvecklings- och produktionsinvesteringar i Sverige.

Kristina Sparreljung, Forska Sverige: Vi från Forska Sverige vill tacka för att vi också får vara med i den här debatten. Forska Sverige är en oberoende stiftelse som verkar för att förbättra den medicinska forskningen och dess villkor och tillämpning i Sverige. Den är grundad av personer från olika delar av samhället – politiker, näringsliv, intresseorganisationer, patientorganisationer och universitet. En del av dem sitter också här i dag.

Vår vision är att medicinsk forskning och medicinska företag ska utvecklas och inte flytta ut utan flytta in i Sverige. Det är en ganska viktig faktor. Den trend vi ser är oroande även för Forskarsverige. I det arbetet har vi samlats kring och arbetat med en agenda som vi kallar Agenda för hälsa och välstånd. Där finns konkreta förslag, varav några kommer att presenteras i dag. Även genomförandeförslag för hur man omsätter det här i praktisk handling står att läsa om i Agenda för hälsa och välstånd.

Ett av våra förslag är att man vidgar propositionen lite grann till en forsk- nings-, högre utbildnings- och innovationsproposition, det vill säga något som är lite bredare än den ansats som funnits hittills. Ett annat är att vi på sikt skulle vilja se en fördubbling av investeringarna i forskningen, så att de i framtiden

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	motsvarar 4 öre per vårdkrona. Det skulle vara gynnsamt för såväl forskningen
	och utvecklingen som vården. Parallellt med långsiktiga finansiella investe-
	ringar krävs strukturella systemjusteringar. Det tror vi ganska mycket på. Här
	i dag är det framför allt system- och aktörsperspektivet som vi skulle vilja lyfta
	fram.
	Väldigt många saker i de förslag som vi har pratat om har nämnts här. Det
	är framför allt tjänster som vi skulle vilja peka på. Det finns konkreta möjlig-
	heter att öppna konkurrensen, utlysa alla tjänster och införa ett tenure track-
	system för att gynna unga forskare och få fler forskare att ta sig fram i Sverige
	forskningsmässigt. Det skulle vara gynnsamt för Sverige. Det gäller också att
	skapa karriärtjänster för klinisk forskning. Ewa Ställdal nämnde det här med
	50–50, att man är 50 procent i klinik och 50 procent forskare. Det är någonting
	som varit mycket framgångsrikt inom den medicinska delen, och vi tror på det
	även för andra områden. Det är verkligen en metod att lyfta fram. Det har
	också visat sig i studier att det är framgångsrikt.
	Vi skulle vilja säga någonting om basanslagen, som är viktiga. Vi tror ab-
	solut på ökade basanslag för universitet och högskolor som en hjälpande del i
	att omsätta systemkrav. Någonting som också har nämnts är satsningar på di-
	gitalisering. Vi tror att det finns en outnyttjad potential för Sverige i att utnyttja
	den digitalisering som faktiskt sker och kommer att ske explosionsartat, som
	Ola alldeles nyss nämnde. Vi tror att det är en möjlighet, en potential. Det vore
	ett förlorat tillfälle att inte använda den för framtiden.
	På samma sätt ska vi säga någonting om våra nationella databaser, bioban-
	ker och kvalitetsregister. Vi vet alla att det finns en resurs här, men vi vet också
	att vi tappar lite av dess kraft och möjligheter för att vi inte samordnar tillräck-
	ligt väl. Vi skulle kunna göra mer för att ta vara på den potentialen. Införande
	av ett ackrediteringssystem för universitetssjukvård är något som vi har tagit
	upp, men det är ingen annan som har nämnt det här i dag. Vi skulle vilja se att
	Utbildningsdepartementet och Socialdepartementet tog fram en plan som man
	också implementerade för att se kvaliteten på vårdutvecklingen. Andra av våra
	krav gäller utvärdering av behandling, utbildning och forskning inom vården.
	Det är viktigt att vi får system som gör att vi följer upp och får en lärande
	process. Vi måste ta fram en plan för hur vi ska göra detta och implementera
	den.
	Tidigare har flera nämnt specialiserade forsknings- och behandlingscent-
	rum. Detta har visat sig vara framgångsrikt i andra länder, och vi tror på det
	även här. Det gynnar också möjligheterna att röra sig och möjligheterna att
	titta på och hitta tvärvetenskap om man vågar satsa på vissa specifika områden.
	Precis som några har sagt kommer vi inte att ha råd att satsa på all forskning,
	även om all forskning är viktig. Det skulle vara gynnsamt för Sverige med
	några centrum.
	Vi tackar för uppmärksamheten! Rapporten finns att ladda ned, med mycket
	konkreta exempel på genomföranden, på forskasverige.se.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Ordföranden: Tack så mycket för ännu fler intressanta inspel! Jag tänkte att Göran Blomqvist, vd för Riksbankens Jubileumsfond, skulle få reflektera lite grann under några minuter. Under tiden får de ledamöter som begärt ordet lite extra betänketid för att spetsa till frågan, så att den riktar sig till någon av dem som är lämpliga för att svara.

Göran Blomqvist, Riksbankens Jubileumsfond: Det har varit många röster och ett stort engagemang som har imponerat på mig. Jag tror personligen att det är väldigt bra att det finns en mångfald inom forskningsfinansieringen. Men samtidigt måste jag säga att jag när jag lyssnar i dag kan oroa mig lite grann för att det kommer att finnas en splittring i denna mångfald. Fortsatt dialog mellan finansiärer och mellan finansiärer och lärosäten ser jag därför som väldigt viktigt. Då kan det bli bra.

För Riksbankens Jubileumsfonds del har vi som stiftelse stor frihet att utforma våra insatser. Kollegorna från Stiftelsen för strategisk forskning och KK-stiftelsen har varit inne på detta tidigare i dag. Den friheten kan man använda till att göra egna analyser, men det är också väldigt viktigt att ha dialogen igång med lärosätena, där trots allt en mycket stor del av den samlade forskningen både finansieras och utförs.

Jag kan ge några exempel på att vi har försökt närma oss och anpassa oss till lärosätenas behov. Det gäller för det första utformningen av karriärprogram för unga mycket framstående forskare. Där är stiftelser aktiva, inte bara vi utan även Wallenbergstiftelserna. Vi vill på det sättet stödja långsiktigheten och att de blir självständiga. Där behöver vi från tid till annan stämma av med lärosätena. Ska man låta forskarna söka själva, eller ska man ha ett nomineringsförfarande? Det är väsentliga frågor som det är viktigt att man diskuterar.

För det andra har vi när det gäller projekt och forskningsprogram öppnat för att svenska sökande ska få ta med de kollegor som de vill ha med från hela världen, söka sina bästa kollegor inom ett forskningsområde. Det tror jag är väldigt viktigt och en betydelsefull aspekt av internationaliseringen. Där går det nog att hitta lösningar. Ibland kan det finnas formella regler, men vi som stiftelse har inte de begränsningarna.

För det tredje är det just nu ett väldigt fokus på karriäranställningar och meriteringsanställningar. Vi har i dialogen med lärosätena också fått upp ögonen för att de som redan är lektorer och professorer många gånger har svårigheter att få möjlighet att slutföra sina studier eller dra igång nya verksamheter. Vi finansierar i och för sig på försöksverksamhet sabbatsterminer, vilket väcker ett oerhört starkt intresse. Där kan man utnyttja de möjligheter som finns på den statliga arbetsmarknaden enligt det så kallade URA-avtalet, som gäller utlandsstationering av personal. Det innebär att den som är utomlands under en period har möjlighet att ta med make/maka och barnen och få ett litet bidrag till det. I det hela man gör som finansiär är det små pengar, men det har väldigt stor betydelse för de berörda familjerna.

Rörlighet mellan sektorer är en fjärde punkt som har varit uppe. Jubileumsfonden arbetar med ett program som vi kallar Flexit för att markera att man

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	går mellan sektorerna. Det absolut viktigaste för alla sådana program – och
	den här erfarenheten tror jag finns även inom Vinnova och SSF – är att incita-
	mentsstrukturen blir glasklar, och det är bara lärosätena som förfogar över den
	frågan. Det är en sådan sak som vi måste utforma bättre.
	Slutligen vill jag säga något om infrastruktur. Jag drar som finansiär inom
	det humanistiska och samhällsvetenskapliga området gärna en lans för Kung-
	liga biblioteket och andra så kallade ABM-institutioner – arkiv, bibliotek och
	museer – inom kultursektorn. De har ett stort och viktigt demokratiskt uppdrag
	när det gäller fri tillgång till informationen, men förhållandevis lite pengar för
	ändamålet. Tänk på ABM-inrättningarna! De har som sagt ett vitalt uppdrag.
	Ordföranden: Det är dags för frågor. Vi kör ”frågestundsstuket”, med en mi-
	nuts frågor och en minuts svar. Klarar vi det när vi står i kammaren med reger-
	ingen ska vi väl klara det även nu. Då kommer alla som har bett om att få ställa
	frågor att hinna göra det.
	Michael Svensson (M): Jag har en kort fråga till Emil Görnerup. Du berättade
	om de 35 miljarderna. Forskningen har minskat, och andelen av bnp har gått
	ned från 3 till 2 procent. Hur menar du att vi i politiken kan hjälpa till och se
	till att det ökar igen?
	Emil Görnerup, Svenskt Näringsliv: Delvis handlar det förstås om goda gene-
	rella förutsättningar för företagande och investeringar. Som jag nämnde är
	också möjligheten till samarbete med världsledande forskningsmiljöer en jät-
	teviktig faktor. Det är själva grunden till att företagen bedriver sin verksamhet
	här. Det är ingen slump att det finns stora kluster i Cambridge, Boston och så
	vidare. Det måste vara hög kvalitet, och det måste finnas en tillgänglighet. För
	att kunna nå dit tror vi som sagt att det måste till konkreta drivkrafter i forsk-
	ningsfinansieringen kopplat till basanslagen.
	Håkan Bergman (S): Min fråga riktar sig till representanterna för Vetenskap &
	Allmänhet och delvis Sveriges unga akademi. Den handlar om kommunikat-
	ion, dialog och tillgängliggörande av forskning och forskningsresultat, som ni
	berörde på lite olika sätt. Det finns flera fördelar med det. En av dem är helt
	enkelt att man sprider forskningens resultat. En annan är att man stärker anse-
	endet för och betydelsen av forskningen. En tredje är att man intresserar fler
	för forskning, framför allt barn och ungdomar. I det perspektivet blir det
	ganska viktigt hur vi tillgängliggör forskningen i samhället.
	Jag förstod att Vetenskap & Allmänhet har som en av sina punkter att det
	vid forskningsansökningar borde finnas ett krav på hur man tillgängliggör
	forskningen. Jag skulle vilja veta om ni har mer tankar kring det. Jag noterade
	också att Sveriges unga akademi hade ett viktigt jämlikhetsperspektiv när man
	sa hur man skulle försöka nå grupper av barn och ungdomar som skulle kunna
	intressera sig för forskning men som kanske inte alla gånger har förutsättning-
	arna för det.
48

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Cissi Askwall, Vetenskap & Allmänhet: Det stämmer. Genom att alla forskare, eller väldigt många av dem i alla fall, behöver ta del av finansiärernas pengar har finansiärerna – vilka kan innefatta staten själv, som fördelar pengar via statliga forskningsråd – möjlighet att ställa krav på att man inte bara ska bedriva excellent forskning, vilket man naturligtvis ska göra, utan också på olika sätt ska kommunicera resultaten av forskningen och kanske också i vissa fall, som jag nämnde, på olika sätt ska involvera berörda i processen medan man håller på och forskar. Som sagt kan finansiärerna ställa krav om till exempel att man redan i samband med sin ansökan ska inkomma med en kommunikationsplan. Jag tror inte att man ska behöva säga exakt hur mycket pengar man ska använda, men det handlar om att de aspekterna också ska finnas med för att man ska komma i fråga för anslag.

Christian Broberger, Sveriges unga akademi: Vad gäller tillgängliggörandet är det många finansiärer som ställer krav på open access. Men man ska vara medveten om att det inte är gratis. Det är oerhört dyrt att publicera open access, och det måste finnas medel tillgängliga för det. Vi vill gärna göra det, men det måste nog tillskjutas medel till projektbidragen.

Vad gäller att nå ut till de barn och ungdomar som inte exponeras för forskning tycker vi som sagt att det i mycket är forskningssamhällets eget ansvar. Sedan kan ni frigöra medel för det, men vi måste få ut forskare i skolorna, och vi måste få in elever till universiteten och laboratorierna på ett tidigt stadium. På mitt eget lärosäte, Karolinska Institutet, har vi ett samarbete med Tensta gymnasium som är väldigt bra, men det är viktigt att komma ihåg att det lätt blir så att man rör sig här i storstadsregionerna. Man får inte tappa perspektivet att det kanske framför allt är i glesbygdsområdena som den här problematiken finns. Vi forskare måste därför inse att vi får röra oss lite längre för att nå hela den pool av talanger som finns.

Ordföranden: Ledamöter i utskottet! Glöm inte bort att det gjordes ett antal korta inspel också före fikat! Dem får man naturligtvis också involvera i sina frågor.

Christer Nylander (L): Flera av er har tagit ganska breda grepp i de här introduktionerna. Ola Asplund sa ungefär att det ska göras så intressant att vara i Sverige att man inte kan låta bli att vara här. Detta handlar kanske inte bara om forskningspolitik.

Jag skulle vilja ställa en fråga till arbetsmarknadens parter. Det har kommit många önskemål under dagen här, men om man vänder på det: Vad är det som ni absolut inte vill se i en forskningsproposition och som skulle innebära att färre skulle vilja vara här?

Ordföranden: Ni som hör till arbetsmarknadens parter får vifta med händerna.

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	Emil Görnerup, Svenskt Näringsliv: Det som jag inte skulle vilja se är väl att
	man gör en fortsatt ökning av basanslagen utan att samtidigt säkerställa att de
	leder till ökad kvalitet och relevans, som vi har pratat mycket om här i dag.
	Jag tror att basanslagen har ökat med i runda slängar 30 procent de senaste
	mandatperioderna. Det är en väldigt kraftig ökning. Men som Vetenskapsrådet
	visade tidigare har det lett till ganska mycket ”more of the same”. Vi har alltså
	inte sett någon större förskjutning mot hög kvalitet och så vidare. Vi behöver
	ett perspektivskifte från fokus på resurser till fokus mot resultat av forsk-
	ningen.
	Ola Asplund, IF Metall: Det kanske är lite svårt att säga vad som inte ska ingå.
	Men det är viktigt att man inte i och med forskningspropositionen bygger upp
	parallella strukturer för utveckling på de områden där till exempel industrin
	redan har satt igång att bygga upp sådana. 5G är ett sådant område. Där finns
	det avancerade samarbeten med industrin och de stora företagen. Då gäller det
	att förstärka dem och inte sätta upp nya strukturer. Det är mitt medskick.
	Göran Arrius, Saco: Vi vill inte se en skarpare uppdelning mellan forskning,
	utbildning och skola, utan hela kedjan ska hänga ihop.
	Ordföranden: Det var kort och koncist.
	Annika Eclund (KD): Jag tackar så mycket för nyttiga presentationer. Jag har
	en fråga som egentligen har sin grund i det pm som Saco skickade ut, så det
	blir en fråga till Göran Arrius. Den gäller grundutbildningen, som ska ligga till
	grund för en eventuell forskarkarriär. Vad anser ni om storleken på ersättnings-
	beloppen för olika ämnen inom den högre utbildningen? Är den tillräcklig för
	att skapa den kvalitet som vi önskar?
	Göran Arrius, Saco: Det vill vi nog inte gå in och peta i. Vi tycker nog att det
	ska vara lärosätena själva som får avgöra den frågan.
	Erik Bengtzboe (M): Jag tackar för alla inspel under dagen. Det har varit en
	del nytt och en del bekräftelser, men allting har varit matnyttigt. Jag har en
	fråga riktad till Karolina Antonov från LIF. I det pm ni skickade in på förhand
	lyfter ni fram behovet av att kunna rekrytera utländska experter för att stärka
	svensk forskning. Kan du utveckla det lite grann? Hurdana ser egentligen hind-
	ren och utmaningarna ut i dag, och hur behöver vi tackla de frågorna i forsk-
	ningspropositionen?
	Karolina Antonov, LIF – de forskande läkemedelsföretagen: Det handlar till
	stor del om att skapa miljöer dit forskare vill komma. Men det handlar även
	om företagens möjligheter vad gäller skattelättnader, kanske framför allt den

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

möjliga längden på skattelättnaderna, men även nivåerna. Det kan finnas personer med lägre lönenivåer där man också har behov av att ha de här skattelättnaderna.

Ulrika Carlsson i Skövde (C): Jag tackar för alla kloka inspel av olika slag. Det är väldigt svårt att välja ut vem man ska ställa frågan till, men jag skulle vilja ställa den till Madelene Sandström kopplat till det hon tog upp om digitalisering. Vi pratar om mobilitet, kvalitet och digitalisering. Frågan är nu vad vi behöver göra, vad vi behöver tillskjuta i något slags samlad strategi för att politik, akademi och näringsliv på något sätt ska få möjligheter att återta en mer framskjuten position. I vissa fall säger man att vi tappar mark. Vi är snabbt på när det gäller olika typer av digitaliseringssatsningar, men vi har gått tillbaka. Du berörde detta lite grann i ditt anförande, och jag skulle gärna höra någon minut till om det.

Madelene Sandström, Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK- stiftelsen: Digitaliseringen ingår i väldigt många olika verksamheter inom forskningen. Vi kan se från våra satsningar att företagen själva har tagit upp detta. Det har också genomsyrat forskningsmiljöernas sätt att arbeta med utveckling. För de lärosäten som vi arbetar med, vilket framför allt är högskolorna och de nya universiteten, var it när digitaliseringen var ung en viktig beståndsdel i utvecklingen av forskning och undervisning. Därför har det varit en viktig faktor för dem när de har fått möjligheter till examinationsrätter inom forskningen.

Något som jag också tog upp gällande digitaliseringen är att man kan bedriva utbildning på nätet. Jag vet inte om det var det som Ulrika Carlsson tänkte på också. Här tycker jag att vi har tappat bort en radda år på ett mycket märkligt sätt; Sverige har alltid legat långt framme i detta förut. Man borde ha en agenda för detta, och jag skulle tippa att alla lärosäten välkomnar denna möjlighet att utveckla utbildning på nätet. Då tänker jag inte bara på grundutbildning, utan även på specialiserade utbildningar. Det borde också vara ett starkt intresse både för näringslivet och för arbetsmarknadens övriga parter, då vi behöver skapa förutsättningar för livslångt lärande. Detta ser jag nog som den främsta möjligheten för regeringen och Alliansen att göra en insats i propositionen. Det här har vi saknat länge.

Lars Hultman, Stiftelsen för strategisk forskning, SSF: Inom ICT ser vi, beträffande jämställdhetsaspekten, att det finns väldigt få kvinnor i de kontingenter som kan söka pengar. Som Sven var inne på måste vi uppmuntra fler kvinnor att göra karriär inom it. Det är 20–80, och det kan vara 10–90 inom vissa miljöer. Det är inte hållbart.

Gunilla Svantorp (S): Jag har en fråga till Göran Arrius från Saco, som lyfte fram utmaningen med att unga män ”droppar” från högre utbildning. Jag skulle vilja lägga till utmaningen med att unga män oftast är de som stannar kvar på

2015/16:RFR16	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN
	hemorten och inte vill flytta någonstans för att genomgå högre utbildning. Hur
	tänker Göran kring de två utmaningarna tillsammans?
	Göran Arrius, Saco: Det där är kanske egentligen samma fråga. Att man drop-
	par från universitet, gymnasium och grundskola tror jag beror på att grund-
	skola och gymnasium inte klarar av sitt kompenserande uppdrag. Vi ser ganska
	tydligt att det är killar från studieovana hem som det här berör starkt. Det finns
	i dag nästan inte kvar några arbeten att gå till om man inte har åtminstone
	gymnasieutbildning. Det finns fler lokala arbeten som normalt sett är kvinn-
	liga, och killarna tar inte dem. Det finns olika sätt att se på det här. Vi måste
	naturligtvis se till att det är färre som droppar ut och fler som går vidare, se till
	att vi hittar alla talanger. Men vi måste nog också faktiskt få killarna att förstå
	att de måste ta den typ av jobb som killar traditionellt sett inte tar, för det är de
	jobben som finns om man inte vill läsa vidare.
	Jasenko Omanovic (S): Jag sitter i trafikutskottet, och där är vi väldigt bero-
	ende av forskning. Både när vi ska sätta upp mål att uppnå och när vi ska följa
	upp hur det gått att uppnå målen är forskningen väldigt viktig för oss. Nu står
	vi inför stora utmaningar. Vi tittar på möjligheten till en höghastighetsbana,
	men det är inte bara fråga om en höghastighetsbana utan om ett samhällspro-
	jekt långt utöver det. Om vi får till stånd en höghastighetsbana kommer vi
	kanske att få ett nytt Malmö i form av Linköping och Norrköping. Malmö
	självt kommer att växa så att det kanske blir större än dagens Göteborg. Det i
	sig innebär ett antal samhällsutmaningar, och vi är i mycket hög grad beroende
	av forskningen. Vi är inte det enda land i världen som står inför de utmaning-
	arna. Samtidigt står landsbygden i så fall inför helt nya utmaningar där vi också
	är beroende av forskningen.
	Kommer vi i ett internationellt perspektiv att ha god kvalitet på forskning
	och forskare, och kommer vi att kunna rekrytera i den konkurrens som finns
	ute i världen? Jag vet inte om Anders Söderholm vill svara på frågan eller om
	någon annan med kunskap om rekrytering av forskare vill göra det.
	Ordföranden: Det är säkert många som tycker att de har perspektiv på detta,
	men eftersom Anders Söderholm nämndes får han ordet.
	Anders Söderholm, Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF: Detta
	är en oerhört viktig fråga. Min erfarenhet är att de forskningsmiljöer som har
	en bra kvalitet också har lätt att rekrytera. I de forskningsmiljöer som är lite
	svagare på universiteten och högskolorna är det svårt att rekrytera. Det här
	skiljer sig också mellan olika vetenskapsområden. Som jag nämnde tidigare
	bygger vi nu ut vissa områden kraftigt, och då blir det helt enkelt brist på dis-
	puterad personal att rekrytera till de områdena. Jag skulle svara både ja och
	nej på frågan, men kvaliteten i forskningen är den bästa garanten för att attra-
	hera unga människor till de forskningsområdena. Jag tycker att frågan hänger
	väl ihop med det som varit temat under hela dagen.
52

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN ÖPPNA UTFRÅGNINGEN

2015/16:RFR16

Ordföranden: Jag tycker att vi tillsammans har klarat av att få en massa inspel men också hålla tiden, och jag tackar så mycket för det. Jag lämnar ordet till utbildningsutskottets vice ordförande Christer Nylander, som ska avsluta hearingen.

Christer Nylander (L): Jag ska avsluta den, men inte sammanfatta den och inte skapa någon syntes. Jag tror att jag talar för de flesta ledamöter, kanske alla, när jag säger att man lyssnar på någon som säger en sak och håller med och sedan lyssnar på någon annan som säger något helt annat och håller med om det också. Det är ett bra tecken på kvalitet i ett seminarium eller en utfrågning att man kan bolla olika idéer och få lite olika inspel och ibland motstånd, ibland samstämmighet.

Vi kommer nu att fundera några månader fram tills forskningspropositionen ska läggas fram. Till vår hjälp kommer vi att ha de stenografiska anteckningar som gjorts under dagen. De samlas i en riksdagsskrift som kommer att skickas ut till alla som deltagit, så att ni kan ta del av varandras och era egna inspel. Det har varit en mångfald av inspel, och vi kan väl förvänta oss att några av dem besvaras i forskningspropositionen – en del helt, en del halvt. En del kanske kommer att få vänta några år till nästa forskningsproposition. Men det finns en bred samsyn i den här salen bland ledamöter och övriga deltagare om att forskning är viktigt för Sverige, att Sverige ska vara en kunskapsekonomi också framöver och att vi tillsammans måste fatta en del beslut som är strategiskt viktiga. Ibland kommer vi att vara överens i politiken, ibland inte. Ibland kommer vi att skilja oss mellan olika utskott och ibland mellan olika partier. Men att det finns en gemensam vilja att Sverige ska vara ett fortsatt starkt kunskapssamhälle tror jag att vi är ense om.

Jag skulle med de orden vilja tacka både ledamöterna från olika utskott och er som kommit hit för en otroligt givande halvdag som jag tror kommer att bli ganska avgörande för de inspel som vi politiker senare kommer att göra inför de forskningsbeslut som så småningom ska fattas. Ni kommer att få skriften som sammanfattar det hela, och den kan väl leda vidare till fortsatta samtal kring detta. Stort tack för i dag!

2015/16:RFR16

BILAGA

Promemorior från inbjudna myndigheter och organisationer

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER BILAGA

2015/16:RFR16

BILAGA PROMEMORIOR FRÅN INBJUDNA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN

2013/14

2013/14:RFR1	SOCIALUTSKOTTET
	Etisk bedömning av nya metoder i vården
	– en uppföljning av landstingens och statens insatser
2013/14:RFR2	KULTURUTSKOTTET
	Uppföljning av regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 17
	Kultur, medier, trossamfund och fritid
2013/14:RFR3	KULTURUTSKOTTET
	En bok är en bok är en bok?
	– en fördjupningsstudie av e-böckerna i dag
2013/14:RFR4	KULTURUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om funktionshindersperspektiv i kulturarvet
2013/14:RFR5	TRAFIKUTSKOTTET
	Hela resan hela året! – En uppföljning av transportsystemets
	tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning
2013/14:RFR6	FINANSUTSKOTTET
	Finansutskottets offentliga utfrågning om ändring av riksdagens be-
	slut om höjd nedre skiktgräns för statlig inkomstskatt
2013/14:RFR7	SKATTEUTSKOTTET
	Inventering av skatteforskare 2013
2013/14:RFR8	ARBETSMARKNADSUTSKOTTET
	Ett förlängt arbetsliv – forskning om arbetstagarnas och
	arbetsmarknadens förutsättningar
2013/14:RFR9	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus
2013/14:RFR10	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Subsidiaritet i EU efter Lissabon
2013/14:RFR11	SKATTEUTSKOTTET
	Utvärdering av skattelättnader för utländska experter, specialister,
	forskare och andra nyckelpersoner
2013/14:RFR12	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets offentliga utfrågning om PISA-undersökningen
2013/14:RFR13	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets öppna kunskapsseminarium om icke smittsamma
	sjukdomar
	– ett ökande hot globalt och i Sverige (onsdagen den 4 december 2013)
2013/14:RFR14	KULTURUTSKOTTET
	För, med och av
	– en uppföljning av tillgängligheten inom kulturen
2013/14:RFR15	SKATTEUTSKOTTET
	Skatteutskottets seminarium om OECD:s handlingsplan mot
	skattebaserodering och vinstförflyttning
2013/14:RFR16	TRAFIKUTSKOTTET
	Framtidens flyg

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2013/14
2013/14:RFR17	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Översyn av ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen
	1995–2012
2013/14:RFR18	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets öppna kunskapsseminarium om socialtjänstens ar-
	bete med barn som far illa
2013/14:RFR19	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets seminarium om utbildning för hållbar
	utveckling inklusive entreprenöriellt lärande
2013/14:RFR20	KULTURUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning
	För, med och av – en uppföljning av tillgänglighet inom kulturen
2013/14:RFR21	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Delredovisning 1: Skrivbordsstudie om autonomi- och
	kvalitetsreformerna
2013/14:RFR22	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Delredovisning 2: Intervjuundersökning med rektorer
2013/14:RFR23	TRAFIKUTSKOTTET
	Trafikutskottets hearing om framtidens luftfart – Har vi luft under
	vingarna?
2013/14:RFR24	JUSTITIEUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning med anledning av EU-domstolens dom om data-
	lagringsdirektivet

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2014/15
2014/15:RFR1	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Stöd till lokala åtgärder mot övergödning
2014/15:RFR2	TRAFIKUTSKOTTET
	Hållbara analyser?
	Om samhällsekonomiska analyser inom transportsektorn med sär-
	skild hänsyn till hållbar utveckling
2014/15:RFR3	TRAFIKUTSKOTTET
	Trafikutskottets offentliga utfrågning om järnvägens vägval
2014/15:RFR4	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Blev det som vi tänkt oss?
	En uppföljning av vissa frågor i det försvarspolitiska inriktningsbe-
	slutet 2009
2014/15:RFR5	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Huvudrapport
2014/15:RFR6	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Delredovisning 3: Enkätundersökning till studieansvariga
2014/15:RFR7	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Delredovisning 4: Den fallstudiebaserade undersökningens första fas
2014/15:RFR8	TRAFIKUTSKOTTET
	Seminarium om samhällsekonomiska analyser
2014/15:RFR9	TRAFIKUTSKOTTET
	Sjöfartsnäringen och dess konkurrenskraft
2014/15:RFR10	SKATTEUTSKOTTET
	Skattebefriade bränslen i industriella processer, så kallade råvaru-
	bränslen
2014/15:RFR11	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets offentliga utfrågning om idrott och fysisk akti-
	vitet i skolan – ett sätt att stärka inlärning och hälsa
2014/15:RFR12	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Konstitutionsutskottets hearing om journalisters och medie-redakt-
	ioners säkerhet och arbetsförutsättningar
2014/15:RFR13	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Finsam – en uppföljning av finansiell samordning av rehabilite-
	ringsinsatser
2014/15:RFR14	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning om Finsam
	– finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
2014/15:RFR15	SKATTEUTSKOTTET
	Skatteutskottets seminarium om internationellt samarbete mot skat-
	teflykt

2014/15:RFR16	NÄRINGSUTSKOTTET OCH UTRIKESUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om ett handelsavtal mellan EU och USA
	(TTIP)
2014/15:RFR17	CIVILUTSKOTTET
	Civilutskottets offentliga utfrågning om unga vuxnas möjlighet att
	finansiera ett eget boende

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2015/16
2015/16:RFR1	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Statsråds medverkan i konstitutionsutskottets granskning
2015/16:RFR2	FINANSUTSKOTTET
	Finansutskottets offentliga utfrågning om den aktuella penningpolitiken
	den 24 september 2015
2015/16:RFR3	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Om krisen eller kriget kommer –
	En uppföljning av informationsinsatser till allmänheten om den
	enskildes ansvar och beredskap
	Huvudrapport och Bilagor
2015/16:RFR4	KULTURUTSKOTTET
	Är samverkan modellen?
	En uppföljning och utvärdering av kultursamverkansmodellen
2015/16:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Öppna utfrågning om den aktuella penningpolitiken
	den 12 november 2015
2015/16:RFR6	FINANSUTSKOTTET
	Utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2010–2015
2015/16:RFR7	FINANSUTSKOTTET
	Review of the Riksbank’s Monetary Policy 2010-2015
2015/16:RFR8	SKATTEUTSKOTTET
	Punktskattehöjningar på alkohol- och tobaksprodukter – skatte-
	effekter och påverkan på den oregistrerade anskaffningen av dessa
	produkter
2015/16:RFR9	CIVILUTSKOTTET
	Miljömärkning av produkter – En översikt över de miljömärkningar
	av produkter som finns i Sverige och i de övriga nordiska länderna
2015/16:RFR10	KONSTITUTIONSUTSKOTTET OCH JUSTITIEUTSKOTTET
	Konstitutionsutskottets och justitieutskottets hearing om radikali-
	sering och rekrytering till våldsbejakande extremism i den digitala
	miljön
2015/16:RFR11	KULTURUTSKOTTET
	Kulturutskottets seminarium om kultursamverkansmodellen
2015/16:RFR12	FINANSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om den aktuella penningpolitiken 23 februari
	2016
2015/16:RFR13	SOCIALUTSKOTTET
	Cancervården – utmaningar och möjligheter
2015/16:RFR14	TRAFIKUTSKOTTET
	Kollektivtrafiklagen – en uppföljning
2015/16:RFR15	CIVILUTSKOTTET
	Inventering av forskning inom civilutskottets beredningsområde
	2016