Offentlig utfrågning om it-infrastrukturen - i dag och i framtiden

Rapport från riksdagen 2016/17:RFR20

Offentlig utfrågning om it-infrastrukturen – i dag och i framtiden

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-88607-06-5

Riksdagstryckeriet, Stockholm, 2017

2016/17:RFR20

Förord

Den 6 februari 2017 anordnade trafikutskottet en offentlig utfrågning om itinfrastrukturen – i dag och i framtiden. Syftet med utfrågningen var att belysa olika frågeställningar och att fördjupa ledamöternas kunskaper inom området.

Vid utfrågningen medverkade

•Erik Bohlin, biträdande professor vid Teknikens ekonomi och organisation vid Chalmers tekniska högskola

•Ann-Marie Eklund Löwinder, säkerhetschef vid Internetstiftelsen i Sverige (IIS)

•Peter Haglund, sektionschef, avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

•Per Sundin, fibernätskoordinator i Bräcke kommun/Byanätsforum och Bengt Flykt, kommunchef i Bräcke kommun

•Dan Sjöblom, generaldirektör vid Post- och telestyrelsen (PTS) och Bo Andersson, chefsekonom vid PTS

•Kajsa Frisell, näringspolitisk expert vid IT- & Telekomföretagen

•Per-Erik Holmberg, affärsansvarig vid RISE Viktoria

•Richard Oehme, verksamhetschef för cybersäkerhet och skydd av samhällsviktig verksamhet vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Minna Nyman, verksamhetschef för Rakel och ledningssystem vid MSB

•David Mothander, policyansvarig för samhällspolitiska frågor vid Google

•Cecilia Sjöberg, direktör, avdelningschef för Tjänster och IKT vid Vinnova och Joakim Tiséus, avdelningschef, avdelningen för samhällsutveckling vid Vinnova.

Utskottet bedömer att det som framfördes under utfrågningen är av allmänt intresse och därför bör göras tillgängligt för en vidare krets. Därför publiceras här en utskrift från utfrågningen.

2016/17:RFR20

Innehållsförteckning
Program för trafikutskottets offentliga utfrågning om it-
infrastrukturen i dag och i framtiden ...........................................................	5
Stenografisk utskrift från trafikutskottets utfrågning......................................	7
Ordföranden Karin Svensson Smith (MP)....................................................	7
Erik Bohlin, Chalmers tekniska högskola ....................................................	8
Anne-Marie Eklund Löwinder, IIS.............................................................	11
Peter Haglund, SKL ...................................................................................	13
Bengt Flykt och Per Sundin, Bräcke kommun ...........................................	16
Dan Sjöblom och Bo Andersson, PTS........................................................	19
Kajsa Frisell, IT & Telekomföretagen........................................................	22
Richard Oehme och Minna Nyman, MSB..................................................	24
Per-Erik Holmberg, RISE Viktoria ............................................................	27
David Mothander, Google..........................................................................	29
Cecilia Sjöberg och Joakim Tiséus, Vinnova.............................................	31
Frågestund..................................................................................................	33
Vice ordföranden Jessica Rosencrantz (M)................................................	49
Bildpresentationer från utfrågningen............................................................	52

Program för trafikutskottets offentliga utfrågning om it-infrastrukturen i dag och i framtiden

Datum och tid: Torsdagen den 2 februari 2017, kl. 08.45–12.00 Plats: Förstakammarsalen

08.45–08.50 Trafikutskottets ordförande Karin Svensson Smith (MP)

08.50–09.00 Nyttigt bredband? Riksdagens rapport om it-infrastrukturen

Erik Bohlin, biträdande professor vid Teknikens ekonomi och organisation Chalmers tekniska högskola

09.00–09.10 Förutsättningar, utmaningar och möjligheter med framtidens it-infrastruktur ur ett användarperspektiv

Ann-Marie Eklund Löwinder, säkerhetschef Internetstiftelsen i Sverige (IIS)

09.10–09.20 Kommunernas roll och det offentligas ansvar för it-infra- strukturen effekter av kommunala investeringar

Peter Haglund, sektionschef, avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

09.20 09.30 Hinder och möjligheter med fiberutbyggnad i glesbygd

Per Sundin, fibernätskoordinator Bräcke kommun/Byanätsforum

09.30–09.40 It-infrastrukturen, PTS uppdrag och mål

Jonas Wessel, avdelningschef spektrumavdelningen & Bo Andersson, chefsekonom Post- och telestyrelsen (PTS)

09.40–09.50 Främjandet av effektiv konkurrens på marknaden

Kajsa Frisell, näringspolitisk expert IT- & Telekomföretagen

2016/17:RFR20

PROGRAM FÖR TRAFIKUTSKOTTETS OFFENTLIGA UTFRÅGNING OM IT-INFRASTRUKTUREN I DAG OCH I FRAMTIDEN

09.50–10.00 It-infrastrukturens och bredbandets betydelse för innovationskraft och hållbar utveckling

Cecilia Sjöberg, direktör, avdelningschef för Tjänster och IKT & Joakim Tiséus, avdelningschef, avdelningen för samhällsutveckling Vinnova

10.00 10.10 ITS som möjliggörare inom transportsektorn

Per-Erik Holmberg, affärsansvarig RISE Viktoria

10.10–10.20 Sårbarhet och elektronisk kommunikation krav på tillförlitlighet och robusthet

Richard Oehme, verksamhetschef för cybersäkerhet och skydd av samhällsviktig verksamhet & Minna Nyman, verksamhetschef för Rakel och ledningssystem Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)

10.20–10.30 Vad vill framtidens konsumenter ha?

David Mothander, policyansvarig för samhällspolitiska frågor Google

10.30 10.55 Paus

10.55–11.55 Frågestund

11.55–12.00 Trafikutskottets vice ordförande Jessica Rosencrantz (M)

2016/17:RFR20

Stenografisk utskrift

Ordförande under utfrågningen var Karin Svensson Smith (MP), och vice ordförande var Jessica Rosencrantz (M).

Ordföranden: Välkomna till trafikutskottets utfrågning om it-infrastruktur. Jag heter Karin Svensson Smith och är ordförande i riksdagens trafikutskott. Vi har anordnat denna hearing för att få ett bättre kunskapsunderlag inför att vi ska ta ställning till det riksdagen har att besluta om när det gäller lagar, skatter och investeringar.

Detta är onekligen ett spännande område. Jag kom in i riksdagen 1998, och en av de första sakerna jag var med och gjorde var att påverka en proposition som hette Ett informationssamhälle för alla. Då ställde vi oss olika frågor. Hur många människor kommer att använda en telefon till mer än att ringa med? Det visste man inte riktigt då. Skulle det vara exklusivt för några få, eller skulle många kunna använda telefonen till mer än att ringa? Skulle människor vilja ha datorer med uppkoppling i sina hem? Ja, det fanns verkligen delade meningar om det.

Det vi gjorde var att spana in i framtiden och göra något slags hygglig förutsägelse: Vad är det som kommer att hända? Det kan vi ju aldrig veta, men jag är lite nöjd med att vi vågade vara modiga och säga att Sverige ska vara ledande i den här utvecklingen. Vi ska vara ledande såväl när det gäller teknik som när det gäller samhällsförändringar och möjligheten för många människor att ta del av teknikens positiva sidor. Det vi då gjorde när det gäller bredband och uppkoppling kan vi också, så här efteråt, se var ganska bra.

Nu står vi kanske inför ett nytt skifte – vem vet? För att få mer underlag har vi i trafikutskottet tagit fram en forskningsrapport för att skaffa oss bättre underlag för våra framtidsspaningar. Den handlar väldigt mycket om 5G och om ytterligare uppkoppling så att de skillnader som i dag finns mellan stad och land och de förutsättningar som finns för näringslivsetablering förbättras. Vad har detta att göra med företagande och arbetstillfällen? Jo, ganska mycket. Vi har vanligtvis mest fysiska infrastrukturinvesteringar, i form av vägar och järnvägar, att diskutera i trafikutskottet; rent ekonomiskt är det helt klart detta som dominerar när riksdagen beslutar om anslag. Jag tror dock inte att någon i dag kan säga att it-infrastrukturen är ointressant för framtiden.

Det handlar väldigt mycket om 5G, och det senaste halvåret har spelplanen för det internationella samtalet förändrats ganska drastiskt. De av oss som tror på öppna gränser, som tror på att människor vill träffas och umgås och som inser att utvecklingen mot att allting blir mer internationellt anser att vi ska bejaka och underlätta detta i de bästa former. De politiker som vill vrida klockan tillbaka hoppas jag kommer att få fel.

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	Med detta vill jag inleda utfrågningen om it-infrastruktur. Förste talare är
	den forskare som har hjälpt oss mest med den rapport vi har lämnat, nämligen
	Erik Bohlin från Chalmers.
	Erik Bohlin, Chalmers tekniska högskola: Det är en stor glädje och ära för mig
	och min forskargrupp – min kollega Sven Lindmark är här i dag – att berätta
	något om den del av vår rapport som ingick i trafikutskottets rapport. Jag ska
	ge några axplock från rapporten och göra lite reflektioner utifrån dem.
	Som ni ser på skärmen ställer jag frågan: ”Nyttigt bredband?” Vi kommer
	ju ihåg rådet att det är nyttigt med sex till åtta brödskivor om dagen, så man
	kan fråga sig hur nyttigt bredband är och hur vi ska föra den frågan som dis-
	kussion i samhället. Man måste också ställa frågan om det alltid och på alla
	sätt är nyttigt med bredband. Hur och när är det nyttigt? Det vill jag alltså
	försöka diskutera och fundera lite allmänt på, förutom de resultat vi kommer
	att redogöra för här. Enligt samhällsandan är det naturligtvis nyttigt med bred-
	band, men låt oss också fundera på alla aspekter!
	Min agenda i dag är alltså att ge lite axplock från tidigare forskning, och då
	utgår jag lite grann från det min forskargrupp och jag själv var med om. Sedan
	ska jag sammanfatta en del inslag från vår rapport och ge lite tankar kring
	framtida forskning. Jag har totalt sett 15 bilder i min visuella presentation.
	Rubriken för nästa bild är ”Fördubblad bredbandhastighet – hur nyttigt?”.
	Vi råkade vara med i en studie tillsammans med Ericsson och ADL år 2011
	där vi uppskattade hur mycket som händer om man hypotetiskt fördubblar
	bredbandshastigheten i ett land. Vad händer då på bnp-nivå? Vi hade olika
	statistiska metoder och annat, urval och OECD-länder, och vi kom fram till att
	det kan ha en viss påverkan på bnp om man hypotetiskt fördubblar bredbands-
	hastigheten. Det var ju väldigt roligt, och detta gick runt i en pressrelease väl-
	digt snabbt.
	Nästa dag fanns studien plötsligt med i ett pressmeddelande från Australi-
	ens premiärminister. Jag måste förlåta henne, för i meddelandet stod det bara
	”research … in Europe by Ericsson and Arthur D. Little”. Hon glömde med
	andra ord bort Chalmers, vilket var svårt – så kända var vi alltså inte där! Bak-
	grunden där var naturligtvis politisk; man föreslog ett stort nationellt bred-
	bandsnät till en kostnad av 50 miljarder australiensiska dollar. Det var alltså
	en laddad fråga, och vårt resultat kom in i deras politiska debatt på ett intres-
	sant sätt. Frågorna har med andra ord ibland en viss potential i politiken.
	Om vi tittar på hur vi skissade på detta rent forskningsmässigt ser vi att
	startpunkten var korrelation, det vill säga samband. Det är inte kausalitet; det
	visar vi i en statistisk analys som vi inte tar upp här. Det finns dock en intres-
	sant korrelation mellan bredbandshastighet och bnp. Det rör sig alltså inte bara
	om ökad tillgänglighet utan även om ökad hastighet, där ökad hastighet hade
	en stark korrelation med bnp – starkare än vissa andra variabler när det gäller
	bredband. Vi gjorde en djupdykning och utsortering av olika mekanismer och

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

kunde påvisa att det kan finnas en i alla fall hypotetisk scenariomässig kausalitet.

Det var makronivån. Vi gick vidare och tittade även på mikronivån, och där ställde vi i en senare studie en kanske ännu djärvare fråga, nämligen: Om den personliga bredbandshastigheten i ett hushåll ökar, får man då en ökad hushållsinkomst? Vanligtvis tänker vi ju tvärtom, det vill säga att den med högre inkomst har större behov av bredband och så vidare, men finns det till och med en omvänd mekanism där?

Den frågan ställde vi på grundval av en bred servicestudie med 20 000 respondenter i en massa olika länder där datan kom från Ericsson Consumer Lab. Där skulle man kunna hitta startpunkten i en positiv korrelation, men med vissa typer av metoder kunde man skapa sig i alla fall en möjlighetsbild av att det faktiskt fanns en kausalitet där. Det är ju en väldigt spännande tanke, och frågan är varför – är det för att det betjänar vissa typer av jobbsituationer eller så? Det vet vi inte.

Om vi tittar på den rapport som föreligger här blev vi med denna bakgrund naturligtvis väldigt glada över möjligheten att fundera på Sverige, med större data och så vidare. Vi ville inte heller titta enbart på ekonomiska faktorer utan även på lite bredare faktorer. Vi tittade därför på ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter av högre bredbandstillgänglighet. Vi tittade på tillgänglighet men även på hastighet i både mobil och fast struktur. Frågan är alltså vilka potentiella effekter det kan ha. Vi är i vår rapport inte särskilt kausalt inriktade, utan vi är inriktade på samband. Det är naturligtvis underlag för fortsatt forskning. Vissa typer av våra datamängder och metoder upplevde vi inte tillät oss att gå djupare än så, men jag tror att det räcker ganska långt för att skapa en diskussion.

Vad hade vi då för data? Jo, vi hade både PTS bredbandskartläggning och Bredbandskollen, som görs av Internetstiftelsen i Sverige. Den var vi glada över att få. Bredbandskollen är, som många av er säkert vet efter att ha provat, ett självtest. Där fick vi en fantastisk databas med 200 miljoner observationer sedan 2007. Det är så många självtester som har gjorts – 200 miljoner. Med tio variabler har vi plötsligt en datamatris på 2 miljarder punkter, så det var en stor glädjekälla.

Det visade sig dock ganska svårt att matcha den detaljnivån med SCB-data. Det är ju en sak att titta på hushållsnivå, men sedan hade vi bara data på Sverigenivå. Det var alltså i slutändan väldigt dyrt att få en tillräckligt stor detaljnivå; det var en kostnad som översteg vår budget. Vi var därför tvungna att gå över till att titta på kommundata, och det är naturligtvis något för fortsatt forskning. Kommuner är aggregat, som vi vet, och där kan det se väldigt olika ut – vissa kommuner har en stark landsbygdsdel och sedan en stadskärna. Detta skapar alltså en viss begränsning i våra studieresultat.

De data som vi var intresserade av att se effektvariabler på var bland andra sysselsättning, lönenivåer, inkomstnivåer, arbetsställen, antal företag, antal nystartade företag och huspriser. Det fanns många variabler som vi ville ha in, men till slut landade vi i det som går att mäta. Till detta räknas resultat på

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	nationella prov – alltså studieeffekter – bruttoregionalprodukt, bilkörning per
	capita, som en miljödel, och valdeltagande.
	Vi har en grundläggande statistisk modell där vi tittar på kvalitetsupplevel-
	sen. Den styrs av bredbandshastighet och bredbandstillgänglighet samt ett an-
	tal bakgrundsfaktorer som vi har olika kontrollmekanismer för. Vi gör många
	olika deltester med så kallad eftersläpning, lags. Vi har en massa olika mo-
	deller. Om vi, som på bilden jag nu visar, tittar på nationella prov finns det
	olika typer av grundmodeller. Bilden visar hur det ser ut i statistikprogrammet
	efter ett visst arbete.
	Man kan även se det på ett enklare sätt, som på bilden jag nu visar. Där det
	tidigare har handlat om multipel regression tittar vi här bara på en faktor. Här
	kan vi se uppgifter vad gäller nationella prov i engelska, med betygsgenom-
	snitt och mobil nedlänk. Det finns en viss korrelation. Det grå fältet på bilden
	är det signifikanta fältet, och man kan tycka att sambanden inte är särskilt
	starka. Men när vi nu tittar på en bild som visar data för nationella prov i ma-
	tematik kan vi se att det kanske finns någonting att fundera på här.
	Vi har olika delresultat, vilket nog sammanfattas ganska väl i rapporten. I
	slutändan kan vi säga att resultaten på den ekonomiska sidan inte är så starka,
	bland annat på grund av en viss begränsning vad gäller tidsserie. Man kan se
	att det finns en viss utarmningseffekt av bredband i glesbygden vad gäller eko-
	nomin.
	När det gäller faktorer i den sociala miljön blir det intressant. När vi tittade
	på utbildning och nationella prov såg vi en viss positiv koppling mellan bred-
	bandshastighet och resultat i engelska och matte, men det fanns en negativ
	koppling vad gäller svenska.
	Under punkten demokratiskt inflytande fann vi en viss koppling mellan höjt
	valdeltagande och bredbandstillgänglighet. Detta kan exempelvis kopplas till
	nyhetskonsumtion och nyhetsintresse.
	När det gäller bilkörning är det både positivt och negativt. Fast bredband
	kan medföra minskad bilkörning, och kanske möjligheter till pendling, medan
	ökad hastighet för mobilt bredband kan medföra mer bilkörning och en ökad
	frihetsgrad.
	Vi ville naturligtvis gå vidare och bygga vidare på dessa data. Vi ville syssla
	med fingraderad data, jämförande studier och fortsatt forskning. Det finns mer
	att göra!
	Ordföranden: Tack så mycket för presentationen! Jag visar här upp den rap-
	port som det refereras till, om någon undrar. Den heter It-infrastrukturen – i
	dag och i framtiden. Den finns på riksdagens hemsida.
	Näste talare är Anne-Marie Eklund Löwinder, säkerhetschef, Internetstif-
	telsen. Var så god!

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Anne-Marie Eklund Löwinder, IIS: God morgon och tack så hemskt mycket för att jag har fått komma hit! Ämnet är förutsättningar, utmaningar och möjligheter med framtidens it-infrastruktur ur ett användarperspektiv. Internetstiftelsen i Sverige har två ben som vi står på. Det ena är att vi administrerar toppdomäner för internet i Sverige; det andra är att vi har i vår urkund att vi ska bidra till en positiv utveckling av internet.

Det är bara att konstatera att vårt samhälle befinner sig i en förändring som kan likställas med den industrialisering som västvärlden genomgick i slutet av 1800-talet. Internets framgång som kommunikationslösning i kombination med digitaliseringen öppnar enorma möjligheter, och vi har egentligen bara snuddat vid detta.

Tekniska innovationer som berör infrastruktur, i detta fall särskilt relaterat till kommunikation, ger ofta upphov till diskussioner. Dessa diskussioner handlar i grunden inte om nytta utan om makt, bevakning av positioner, affärer och tillväxt. Det gemensamma politiska målet borde vara att alla ska ha tillgång till en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar infrastruktur. I detta perspektiv är det viktigt att röster höjs för det allmännas bästa.

En av de slutsatser som IIS har dragit, liksom andra före oss, är att det inte är effektivt att etablera en fysisk it-infrastruktur för varje enskild tillämpning. Vi har varit med om detta tidigare: en sladd per tjänst. Först telefon – en sladd. Tv – en annan sladd. Om man vill ha en fax behövs en tredje sladd. Detta vill vi inte tillbaka till, och därför är det viktigt att anläggning av fysisk it-infra- struktur görs för generellt bruk – en infrastruktur för alla tjänster. Därmed kan man bygga på kapaciteten i den grundläggande infrastrukturen bara genom att byta utrustning i ändarna.

Det är också viktigt att det finns tekniska förutsättningar så att kapaciteten kan vara hög både till och från användaren. Det är inte så att vi bara ska matas med information, utan vi kan också mycket väl bidra som producenter av information.

Ur användarens perspektiv ser jag främst två svårigheter. Den första svårigheten handlar om möjligheten att vara delaktig i det digitaliserade samhället. Den handlar om att få vara med och om att överbrygga de digitala klyftorna. För att Sverige ska vara den mest attraktiva platsen för innovationer och företagande inom it-området krävs att befolkningen håller jämna steg i kompetensutvecklingen och kan delta.

Den andra svårigheten som jag ser rör möjligheterna för användare att kunna jämföra olika bredbandstjänster, eftersom information om dessa inte finns specificerad. Vi vet egentligen inte vad det är vi får. Det finns inget enhetligt sätt att beskriva tjänsterna. Detta visas inte minst av den reklam som Boxer hade för en tid sedan, som Reklamombudsmannen klandrade, där man sålde luftfiber under devisen ”fast bredband utan att behöva gräva en enda meter”. En vanlig konsument har ingen som helst möjlighet att bedöma relevansen i ett sådant erbjudande.

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	För att komma till rätta med denna typ av svårigheter har vi, som Erik
	nämnde, bidragit till exempel genom Bredbandskollen, där man själv kan
	testa. Detta har bidragit till starkare konsumentmakt.
	Vi behöver också hantera en del konsekvenser som detta medför för it-in-
	frastrukturen. En sådan berör optisk fiber. Jag vidhåller, vilket jag gjorde redan
	på den tiden jag jobbade på It-kommissionen, att optisk fiber är det enda som
	kan hantera den tillväxt i kapacitet som vi behöver när vi talar om transport av
	kommunikation. Sedan finns det en rad olika sätt att komma åt transportnätet
	– och det är accessdelen. Det kan vara mobilt, det kan vara radio, det kan vara
	koppar och antagligen även järntråd, om vi anstränger oss lite. Men alla andra
	tekniktyper på stamnätet är på väg bort och kommer bara att fungera som kom-
	plement under en tid. Jag tror också att vi ska tänka på att det som rör på sig –
	som människor och bilar – har behov av trådlös access. Hus rör sig väldigt
	sällan; till dem kan man använda ett fast nät.
	Det centrala för utveckling av och åtkomst till offentliga och privata tjänster
	är både en gynnsam utveckling av stabila förbindelser och uppkopplingar till
	internet och tjänster som sätter människan i centrum. Här krävs konsument-
	rådgivning, krav på leverantörer och förståelse för de olika aktörernas roller
	och möjligheter att stimulera utvecklingen.
	Att som konsument bara ha en leverantör av internetaccess behöver inte
	vara problematiskt, och det behöver framför allt inte begränsa konkurrensen
	om valmöjligheter när det gäller tjänster i samma omfattning. Här måste be-
	slutsfattarna – och vi alla – stävja den typ av beteenden som trots decenniers
	varningar fortfarande förekommer i form av det vi kallar vertikal integration
	och ett osunt klättrande i värdekedjan.
	Jag vill citera krönikören Emanuel Karlsten, som kritiserade Telia för att
	tänja på nätneutraliteten. Han skriver: ”Vi har alltså fått internetleverantörer
	som lämnat nätneutraliteten och insett att de kan tjäna pengar genom att skapa
	gräddfiler för vissa tjänster. Som tagit sig makten att avgöra vilka internet-
	tjänster som ska blomstra och vilka som ska dö. Det har spritt sig från operatör
	till operatör.”
	Karlsten undrar vart vi är på väg. Han skriver om farhågan att så länge po-
	litiker är passiva i denna fråga ligger internets framtid i knät på operatörer och
	deras goda vilja. I takt med förändrade affärsmodeller och förlorade intäkter
	riskerar vi att hamna i en situation som är hämmande för användaren.
	När det gäller trådlös internetaccess finns det redan i dag två, tre eller
	kanske fyra mobila nät tillgängliga. Det som hindrar användare från att an-
	vända alla dessa samtidigt är affärsmässiga och regulativa begränsningar. Den
	mest stabila mobiltelefon som en individ i Sverige kan få i dag är att ha ett
	simkort från en mobiloperatör i utlandet, för då får man via nationell roaming
	tillgång till alla svenska nät. Om man däremot har ett simkort från en svensk
	operatör får man bara tillgång till det nät som detta kort hör till och, i förläng-
	ningen, kanske bara till de tjänster som den operatören har valt att förmedla
	till rimliga villkor.

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Internet som vi känner det förändras alltså. Nätneutraliteten riskerar att bli en idé som är förbehållen romantiker och nätkramare. Brott mot nätneutraliteten omdefinieras som kommersiell utveckling. Men vad det i själva verket innebär är att resursstarka tjänsteleverantörer har råd att betala en viss operatör för att få snabbare och billigare datatrafik, vilket i sin tur förhindrar mindre bemedlade tjänsteleverantörer att kunna få nytta av nätet och av nystartade tjänster och att konkurrera med dem med tjocka plånböcker. Ingen användare väljer frivilligt en tjänst som är långsam och dyr, möjligen med undantag för några få idealister.

Om vi drar det till sin spets kan detta i slutändan innebära att vi behöver ha flera olika abonnemang, kanske till och med för att få tillgång till samhällsviktiga tjänster. Dit vill vi inte komma. Det vi har som medel för att förhindra detta är reglering, men det önskar vi oss inte heller. Vad vi behöver är en tekniskt god infrastruktur som klarar av den tillväxt som vi har och den som kommer, så att internet även i fortsättningen kan vara en informations- eller kunskapsinfrastruktur, lika viktig som vägar, järnvägar och annan infrastruktur har varit och fortfarande är.

En väl utbyggd infrastruktur har betydelse för tillväxten, men den har också stor betydelse för exempelvis samhällsservice, offentlig förvaltning, utbildning, kompetensutveckling, demokrati och regional rättvisa. En väl utformad it-infrastruktur är inte ett alternativ till en positiv utveckling av vård, skola och omsorg, utan det är en förutsättning för att det här ska hända. För detta krävs en närmast obegränsad överföringskapacitet. Det bästa vore om själva nätet i sig aldrig utgör den hindrande faktorn. Resten är innovation.

Ordföranden: Tack så mycket! I detta anförande sas att politiker är passiva, men det tror jag inte att vi i trafikutskottet är. I alla fall försöker vi med den här utfrågningen att vara aktiva och informerade i debatten.

En aktör i denna debatt är Sveriges Kommuner och Landsting. I deras tidning Dagens Samhälle förs en intressant diskussion, och jag ser fram emot att lyssna på vad Peter Haglund har att säga om detta.

Peter Haglund, SKL: Jag tackar för inbjudan att presentera SKL:s syn på de här frågorna. Jag tänkte inleda med att säga några ord om SKL. SKL är en medlemsorganisation för alla kommuner och landsting. Det är en intresseorganisation och en arbetsgivarorganisation. Jag svarar för det område som bland annat handlar om infrastruktur. Det gäller flygplatser, vägar, järnvägar och bredbandsinfrastruktur, som är väldigt viktiga frågor för våra medlemmar.

Som föregående talare var inne på kan man generellt säga att frågan om att ta till vara digitaliseringsmöjligheter i den kommunala verksamheten är en väldigt stor fråga. Mycket av det vi nu jobbar med på SKL är kopplat till digitalisering i stort och smått. Detta gäller inom de områden som jag svarar för, från digitala lås till självkörande fordon. Det sker alltså väldigt mycket utveckling som innebär stora möjligheter för den kommunala verksamheten.

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	Jag tänkte hinna med några huvudpunkter. En av dessa rör kommunens rol-
	ler i bredbandsutbyggnaden – kommunen kan bidra på ett antal olika sätt. Se-
	dan tänkte jag presentera vår grundsyn när det gäller kommunens roll i bred-
	bandsutbyggnaden. Därefter vill jag säga några ord om marknadsutveck-
	lingen, där de offentligt ägda stadsnäten har en viktig roll. Jag kommer att
	beröra kunskapspolicyutvecklingen de senaste åren, vad SKL har tyckt och
	vad regeringen har sagt i olika frågor. Till sist tänkte jag kort nämna hur vi
	stöder våra medlemmar i dessa frågor.
	Kommunerna är en nyckelaktör för att vi ska få till stånd en snabb utbygg-
	nad, som samhällsbyggare och som planeringsorgan. Tillämpningen av PBL,
	infrastruktur för bredband och elektronisk infrastruktur är allmänintressen som
	kommunerna har att tillgodose inom sitt planeringsansvar. Många kommuner
	tar också en väldigt aktiv roll som ägare av stadsnät. Andra väljer att samarbeta
	med privata aktörer, men det är som sagt många som tar en aktiv ägarroll och
	stöder utvecklingen på det sättet.
	Kommunerna har en del mark som är intressant för utbyggnad. Man jobbar
	med att fatta beslut om markupplåtelse och med att ge tillstånd att gräva i mar-
	ken och att lägga ned optofiber. Den kommunala organisationen är ofta även
	den största kunden. För den kommunala verksamheten behöver man köpa en
	stor mängd digitala kommunikationstjänster, så även här har kommunen en
	roll.
	Kommunen har ofta en bredbandskoordinator som har uppdraget att få fart
	på dessa frågor i kommunen. Ofta finns det även regionala koordinatorer som
	jobbar med de här frågorna för att få fart på hanteringen.
	Vår syn på dessa frågor, från kommunhorisonten, är att denna infrastruktur
	är samhällsviktig och bör komma hela samhället till del. Vi tycker att det är en
	naturlig del av den kommunala verksamheten att ta ett aktivt ansvar även som
	ägare för fiberinfrastruktur. Det är lite som att anlägga gator, vilket kommu-
	nerna har gjort länge, och det har fungerat bra.
	Vi tror att ägandet är viktigt för kommuner som vill säkerställa ett långsik-
	tigt inflytande i dessa frågor. Vi har sedan tidigare en rekommendation till dem
	som har byggt upp verksamheten med stadsnät att inte sälja dessa nät. Detta är
	en verksamhet som måste bära sig ekonomiskt, oavsett om ägandet är privat
	eller offentligt. Om kommunen har ägandet har man också långsiktigt infly-
	tande över utvecklingen, vilket vi tror är positivt.
	Vi tror också att det är svårt att genom avtal säkerställa ett långsiktigt in-
	flytande. Vi tror inte att det finns juridiska möjligheter att långsiktigt säker-
	ställa öppenhet och en viss utbyggnad på samma sätt som man kan göra om
	kommunen står för ägandet.
	Från SKL:s sida känner vi ibland att vi har blivit missförstådda när vi har
	tryckt så mycket på det offentliga ägandet. Syftet med detta är just att möjlig-
	göra konkurrens på högre nivåer i värdekedjan, mellan operatörer och i slut-
	kundsledet. Vi tror att man får en väldigt bra konkurrens gentemot slutkunder
	om kommunerna tar ansvaret för att tillhandahålla denna öppna infrastruktur.
	Detta, att möjliggöra konkurrens, är den stora poängen.
14

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Vissa av stadsnäten erbjöd tidigare slutkundstjänster, men det förekommer lyckligtvis i väldigt liten utsträckning i dag. Fokus bör ligga på att tillhandahålla den grundläggande infrastrukturen.

Vi ser nu en karta som visar var det finns stadsnät. Det finns ofta även andra nätägare i de här kommunerna, men totalt är det ungefär 180 kommuner som har stadsnät i nuläget. Dessa har under de senaste åren stått för en väldigt stor del av utbyggnaden. PTS redovisade siffror som pekade på att det handlar om 46 procent av de nya uppkopplingarna under 2014 och 2015.

Vi ser att när kommunala aktörer är aktiva på det här området stimulerar detta privata aktörer att också vara aktiva. Den snabba utbyggnad som har skett under senare år förklaras till stor del av en positiv konkurrens i infrastrukturutbyggnaden. Där ser vi att stadsnäten, utöver att man bygger mycket själv, stimulerat utbyggnad bland privata aktörer.

Det som är lite unikt i Sverige är att vi numera har fler som är fiberuppkopplade än som har uppkoppling via det gamla kopparnätet. Detta är unikt, och det är naturligtvis väldigt bra att vi har det så.

Vi vet också att aktörer på bredbandsmarknaden som inte själva äger bredbandsinfrastruktur uppskattar att det finns tillgång till en operatörs neutrala fiberinfrastruktur via stadsnäten, eftersom detta ger dem möjligheter att konkurrera gentemot slutkunden.

Detta har varit en viktig fråga för våra medlemmar under ett antal år. 2014 blev väldigt många kommunalt ägda stadsnät uppvaktade av marknadsaktörer som ville köpa stadsnäten. Då fördes en omfattande diskussion om det långsiktiga perspektivet på denna fråga, och SKL landade i en rekommendation att inte sälja stadsnäten. De utgör en viktig långsiktig resurs som på sikt ska bära sina egna kostnader. Om man från kommunens sida vill ha långsiktig rådighet och kontroll – om man ser detta som ett viktigt samhällsintresse – är det bra att ha den kontroll och rådighet som ägandet innebär.

Det är inte så ofta som SKL ger rekommendationer till medlemmar, men här fanns en stor efterfrågan på en sådan. Rekommendationen blev att inte sälja stadsnäten, och detta står sig alltjämt.

Vid årsskiftet 2015/2016 presenterade OECD en skrift om stadsnätens betydelse för utbyggnad och priser. Man landade i den väldigt positiva slutsatsen att de kommunala stadsnäten har haft stor betydelse för utbyggnadstakten och även en positiv effekt på prisnivåer för slutkunder.

Vi valde år 2016 att säga upp en tidigare överenskommelse som vi hade med Konkurrensverket och PTS. Huvudskälet till detta var att det fanns en skrivning i den överenskommelsen som sa att det i första hand var privata marknadsaktörer som skulle svara för utbyggnaden, medan de kommunalt ägda stadsnäten skulle ha en mer perifer roll. Med några års erfarenhet och denna OECD-rapport som grund känner vi att de kommunala stadsnäten har en viktig roll. Vi ska inte ha en överenskommelse som säger att dessa ska vara passiva och inte bidra till den här utbyggnaden.

Det fanns andra delar i den överenskommelsen, som handlade om kommunens agerande när det gäller markupplåtelse, som är helt okej och fungerar

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	även i fortsättningen. Det kan finnas delar som behöver ses över även där, men
	huvudskälet var att överenskommelsen pekade så starkt på privata marknads-
	aktörer.
	Det som hände 2016 var att vi yttrade oss om den statliga bredbandsinfra-
	strukturen, som ju är en jätteinvestering. Trafikverket, Svenska kraftnät med
	flera har omfattande fiberinfrastruktur. Vi menar att utredningens förslag, med
	bara lite ökad samverkan, var väl måttfullt. Denna infrastruktur behöver till-
	gängliggöras för bredare användning i hela samhället, och vi hade gärna sett
	att man går längre än dessa förslag.
	Regeringens bredbandsstrategi kom strax före årsskiftet. Där ger reger-
	ingen positiva signaler till framför allt de privata marknadsaktörerna i utbygg-
	naden. Vi hade gärna sett att man även hade lyft fram de kommunala stadsnä-
	ten tydligare och belyst deras viktiga roll, både för utbyggnad och för den
	långsiktiga prisnivån. Från regeringens sida har man valt att i första hand peka
	på privata marknadsaktörer. Vi hade dock tyckt att det varit bättre med lika
	villkor och uppmuntran även till de kommunala stadsnäten.
	Vi tror att smarta städer blir ett viktigt koncept framöver. Starkt fokus har
	legat på att koppla upp hushåll och företag, men det finns mycket i våra städer
	som behöver kopplas upp för att möjliggöra bland annat en fortsatt utveckling
	av nya tjänster.
	Vi försöker att stödja våra medlemmar, bland annat när det gäller markupp-
	låtelse. Detta är en viktig process för att ge tillgång till kommunal mark. Där
	har vi utvecklat så kallade normalavtal som kommunerna kan använda sig av.
	Vi håller nu på att ta fram exempel på ägardirektiv för kommunala stadsnät,
	som visar hur man kan pusha för samhällsintresset och samhällsnyttan.
	Öppenhet är naturligtvis en viktig fråga även i de kommunala näten. Vi
	anordnar nästa vecka en workshop med över 100 gatuingenjörer, som är de
	som har att hantera denna utbyggnad på en väldigt konkret nivå. Syftet är lä-
	rande, utbyte och gemensamt utvecklingsarbete. Vi har också ett nätverk med
	bredbandsansvariga från kommunerna, även detta för att diskutera och stödja
	varandra i den här utvecklingen. Vi försöker alltså att bidra på lite olika sätt.
	Ordföranden: Då har vi hört kommunernas inspel i den här diskussionen och
	nu är det dags att gå över till fibernätskoordinator Per Sundin från Bräcke
	kommun.
	Bengt Flykt, Bräcke kommun: Fru ordförande, presidium och åhörare! Jag är
	kommunchef i Bräcke kommun. Jag ska bara sköta en mycket kort inledning.
	Vi ska för en liten stund lämna principer och teorier och i stället gå in på fi-
	berutbyggnad ”in real life” i glesbygd. Jag lämnar över till Bräcke kommuns
	fibersamordnare.

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Per Sundin, Bräcke kommun: Normalt när jag och min företrädare är ute och pratar i byarna kan det ta två timmar. I den här byn har vi tio minuter på oss, men vi får se vad vi kan lyckas förmedla på den tiden.

Bräcke kommun ligger mitt i Sverige. Vi hade i förra veckan 6 483 fast boende invånare på 3 013 adresser. Storleken motsvarar ungefär halva Stockholms län. Kommunen är alltså ungefär lika stor som Gotland och motsvarar 1 procent av Sveriges yta.

Bilden som jag nu visar illustrerar utvecklingen som vi har haft sedan 2010. Det var 2011 som en person blev anlitad för att göra en utredning, och sedan satte vi igång med organisationen. I början av 2012 skrevs ett dokument om hur man skulle fibrera en gles kommun, som vi presenterade på en konferens i Spanien. Vi påstod där att det är ekonomiskt försvarbart att fibrera även om det bor en person per kvadratkilometer. Detta gäller utanför tätorterna.

Vi gjorde en karta där vi passerade alla hus på några hundra meters avstånd. Hur lång sträcka blir det i en kommun? Det blev 70 mil. Då skulle man till och med kunna erbjuda redundans till hemmen.

Vi funderade också på hur man skulle placera växelstationerna och de aktiva noderna. Det fanns 41 växelstationer i Bräcke innan vi började, men vi diskuterade om det skulle vara två eller fyra. De nya lasrarna räcker nämligen så långt att man inte behöver ha noder överallt. För den som vill läsa vidare om hur vi tänkte på den tiden finns detta material tillgängligt från min kollega här i salen.

Det organiserades i elva föreningar som täckte 100 procent av ytan, förutom tätorterna. Tätorterna organiserades i två föreningar: en för Pilgrimstad och en annan för Kälarne, Bräcke och Gällö. Bilden som nu visas beskriver statusen för kommunens olika delar. De gröna delarna är färdiga, medan de gula har börjat byggas och blir klara till hösten. De bruna delarna håller vi fortfarande på att projektera, men även dessa blir antagligen klara i år.

Kommunstyrelsen tog beslut om att vi skulle försöka att fibrera hela kommunen. Alla skulle bli erbjudna bredband och ha möjlighet att investera i detta innan 2020, om jag minns rätt. Detta kommer att vara gjort i slutet av året. Alla i Bräcke kommun har fått ett sådant erbjudande, utom två hushåll som ligger på gränsen till en by i Östersunds kommun som vi ansåg kunde ta sig an dem. Mer än 93 procent har nappat på det här erbjudandet, och till detta ska läggas en hel del fritidsboende.

Det beslutades också att man skulle ha en fibersamordnare som ska hjälpa föreningarna med upphandlingar och med att knyta kontakter med den andra sidan av marknaden. Det finns ju både en utbudssida och en efterfrågesida. Efterfrågesidan stod de ju själva för, så det var utbudssidan som man ville få dit. Det var inte så att alla sprang benen av sig för att komma och hjälpa till.

På bilden som jag nu visar kan vi se min definition av bredband. Jag håller med Anne-Marie Eklund Löwinder om att fiber är det enda som är framtidssäkert, och jag påstår att detta är den enda vägen till hemmen. Vi kan diskutera om det ska vara 0,2 megabit, 1 megabit, 30 megabit, 100 megabit, 1 gigabit

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	eller vad det nu kan vara. Fiber är det enda som kan leverera allt det här, och
	därför tyckte vi att det var väldigt viktigt.
	Det går att fibrera en kommun av Bräckes typ, för det måste gå att göra.
	Det måste också gå att göra till ett vettigt pris.
	Det finns exempel på lantbrukare som varit tvungna att åka från Kälarne-
	området till Östersund, nio mil, därför att en statlig myndighet krävde en bra
	internetuppkoppling för att kunna lämna uppgifter. Så kan man ju inte ha det.
	Om man måste åka för att få bra telekommunikation betyder det att det blir
	kommunikation på distans. Det är absurt. Därför ställer jag mig ibland lite frå-
	gande till 98-procentsmålet, för det är ju de som befinner sig längst bort som
	behöver telekommunikationen mest.
	Jag ska berätta lite grann om hur vi jobbar. Vi har en intäktssida och en
	kostnadssida. På intäktssidan gäller det att få med ”alla”, för man kan ju inte
	tvinga folk att dra in fiber i huset, utan det måste vara ett fritt val. Men det har
	varit en väldigt stor uppslutning.
	Solidarisk prissättning inom området har varit en nyckelpunkt. Jag har sagt
	att man ska se till att få med ändpunkterna inom området, för då har man i alla
	fall tagit de stora kostnaderna.
	Erbjud redundans till dem som vill! Om folk vill köpa två abonnemang ska
	de väl kunna göra det. Hyr ut delar av nätet om det skulle behövas! Behovet
	har varit 10 000 kvadratkilometer i Bräcke kommun, att jämföra med Gotland
	som körde med samma modell med fiberföreningar på 20 000 kvadratkilome-
	ter.
	På kostnadssidan har vi gjort ett väldigt stort eget arbete. Förläggning måste
	göras med grävfri teknik nuförtiden med en hel del plöjning på landsbygden,
	vilket har lett till att vi fått ned totalkostnaden för fiber, svetsning med mera
	till 100 kronor per meter. Och med lite uppfinningsrikedom kanske vi kan
	pressa kostnaden ytterligare – jag har sagt till 50 kronor. Bruttokostnaden ut-
	anför tätorterna är ungefär 35 000 per styck för underhåll och framför allt för
	att minimera antalet noder, som är de som kostar.
	Jag ska ta upp några hinder. Här kanske ni i trafikutskottet kan påverka lite
	grann. Alla i Bräcke kommun avstår intrångsuppgifter utom staten. Det är
	långa och oberäkneliga handläggningstider hos Trafikverket, staten. Det är nå-
	got som har drivit upp kostnaderna på sistone. Vi vet inte när vi blir klara på
	grund av att vi får vänta på tillstånd att gräva från Trafikverket.
	Folk tror ibland fortfarande att allt är trådlöst eller att kopparnätet inte
	släcks ned. Intäkterna måste ju räcka för att underhålla nätet, och regelsyste-
	met hjälper inte alltid föreningarna.
	Nu lämnar jag över ordet till Bengt.
	Bengt Flykt, Bräcke kommun: Hur gör man då? Vi tror att optofiber är en för-
	utsättning för att bo och bedriva verksamheter – till och med lantbrukaren be-
	höver det.

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Först och främst har fiber andra tekniska förutsättningar än koppar, och då ska man inte bygga fiber som om man byggde koppar. Vi har övergett de geografiska byarna och har som sagt skapat elva fiberbyar. Vi har bara byggt det som behövs. Vi har inte råd att bygga parallella nät, utan vi har tagit de befintliga privata nätägarnas optofiber som finns i marken, lagt på det kommunala fåtalet meter fiber och sedan sett vad det är som fattas, och det är det vi bygger.

Vi har inget elbolag i Bräcke kommun, och vi har ingen nätkompetens i Bräcke kommun. En förutsättning för att få driftsekonomi i näten är att vi får ett större nätområde med tillräckligt många abonnenter, principer till trots. Därför har vi överlåtit vårt nät till Skanova, som är den största privata nätägaren.

Genom att få större områden och en helhet finns det aktörer som är intresserade, för ingen vill äga ett isolerat bynät i Norrlands glesbygd. Sedan gäller det att underlätta för fiberföreningarna. Vi har skapat Bräcke fiber ideell förening, som överför erfarenheter mellan de elva fiberföreningarna så att inte samma misstag behöver göras överallt. Vi delar gärna med oss av erfarenheterna.

Framför allt gäller det att ha ett stödsystem som är förutsägbart och inte ändrar förutsättningarna för tusentals ideella krafter. Det gäller att stötta dem och se till att regelverket är enkelt och inte straffar dem som gör det här möjligt.

Ordföranden: Det var ”real life” det! Då övergår vi till näste talare, den statliga myndigheten PTS och Jonas Wessel, Bo Andersson och myndighetens nye generaldirektör.

Dan Sjöblom, generaldirektör, PTS: Jag som står i talarstolen heter Dan Sjöblom, GD på PTS sedan i går. Jonas Wessel sitter kvar i publiken, och Bo Andersson kommer att berätta mer om en liten stund.

Jag vill börja med att tacka för inbjudan till utskottets utfrågning och också gratulera utskottet för valet av ämne i dag. Vi på PTS ser naturligtvis gärna att de här frågorna diskuteras mycket och ofta i utskottet. Om utskottets ledamöter har önskemål om att fördjupa sig på olika sätt är vi självfallet tillgängliga för det.

PTS uppdrag är exakt det som är kärnan för diskussionen i dag, att se till att hela Sverige får tillgång till väl fungerande post, telefoni och inte minst bredband, som vi särskilt pratar om i dag. Bilden visar en summering av vårt uppdrag. Det är många olika faktorer som ska vägas in för att få största möjliga samhällsnytta av de fantastiska möjligheter som vi just har hört olika aktörers syn på. Allt detta ska vi helst försöka åstadkomma samtidigt.

Vi har vissa verktyg att arbeta med. Ytterst är det ju lagar som reglerar vad som är möjligt och inte inom det här området, och PTS har att hantera alla dessa lagar för att försöka få just största möjliga samhällsnytta. Jag tänker inte

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	ta min begränsade tid i anspråk till att gå närmare in på det, utan jag lämnar
	över ordet till Bo Andersson för mer detaljer.
	Bo Andersson, PTS: Vi har pratat mycket om att fiber är viktigt. Men väldigt
	många vill ha en trådlös uppkoppling, så jag tror att det behöver byggas både
	och. De bygger på varandra. Fibern behövs för att förstärka det trådlösa nätet
	och vice versa. Det är en viktig del i vad man vill ha som slutkund och vad
	som fungerar långsiktigt.
	Kopplat till de verktyg och mål som PTS jobbar med har vi bredbandsstra-
	tegier, den tidigare och den nya som nu har kommit. Jag tänker belysa lite
	grann hur långt vi har kommit och dela upp det i den fasta och den mobila
	sidan.
	Som sagts här tidigare är det stora skillnader. Mycket händer och mycket
	byggs med hjälp av marknaden, kommuner och olika aktörer på bredbands-
	marknaden. Vi har nått väldigt långt. I flerfamiljshus i tätort har fiberutbygg-
	naden kommit väldigt långt. Affärsmodellerna har utvecklats. Det sker också
	mycket nu i enfamiljshus, och det byggs väldigt mycket nu på många orter.
	Utmaningarna finns bland annat i stora delar av landsbygden, men även där
	byggs det mycket. Det är en hög aktivitet och framför allt en stor efterfrågan.
	Det är viktigt att alla kommer med här och får tillgång till alla tjänster som
	finns, tjänster som staten tillhandahåller och tjänster som tillhandahålls av
	andra aktörer, så att man inte ska behöva åka nio mil för att komma åt en bred-
	bandsuppkoppling.
	När man jämför siffrorna ser man att det är en stor skillnad beroende på
	tätheten. Självklart kostar det mer att dra längre än att dra kortare sträckor.
	För att klara utmaningarna är det viktigt att vi jobbar tillsammans. Samver-
	kanslösningar är ju en viktig del i det som vi arbetar med. Som statlig myndig-
	het är vi en viktig nyckel i nätverket. Vi har jobbat mycket inom Bredbands-
	forum, som alla här säkert känner till. Jag tror att det är viktigt att vi har med
	aktörer från alla olika delar på den här marknaden. Utmaningarna ligger fram-
	för allt i att avstånden blir längre och längre mellan alla som bor och verkar i
	landet. Där behövs lokal kunskap och kännedom. Det är lättare när hindren för
	investeringar är låga. Där de är högre behöver man identifiera dem och med
	samverkanslösningar se till att reducera dem för att på så sätt skapa möjligheter
	för investeringar. Det vi såg från Bräcke kommun tycker jag är ett utmärkt
	exempel på den typen av verksamhet.
	Vi går nu vidare och tittar på mobilmarknaden. Bilden visar en mobilantenn
	på en skidort i norra Sverige, och jag vet inte hur bra den är när den är så
	översnöad. Av siffrorna ser vi att vi har kommit väldigt långt. Mobilutbygg-
	naden har skett och sker med hög hastighet, och väldigt många har tillgång till
	mycket.
	Det är dock viktigt att komplettera bilden, för det finns två sidor av detta.
	Det är en stor utbyggnad som täcker väldigt många, samtidigt som det är
	många som upplever att de inte har täckning. Upplever man att man inte har

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

den täckning man behöver är det något som vi behöver jobba med. Här blir tillgången till frekvenser som kan arbeta för en bra täckning ett viktigt verktyg för oss.

Det pratas fortfarande i telefon. Grafen till höger på bilden visar att antalet röstminuter är ganska stabilt över tid, men det här var för några år sedan. Nu- mera sker den stora majoriteten av alla samtalsminuter med mobiltelefoni, så vi håller på att förändra vårt beteende där väldigt mycket.

Hur sjutton ska man då komma ut till de områden som det är svårare att nå ut till? Ett exempel är hur vi har jobbat med tilldelningen av 800-megaherzban- det. Vi lade till ett täckningskrav utifrån det samhällsomfattande tjänstmålet att alla ska ha tillgång till minst 1 megabit per sekund. Sedan kan man fundera på var nivån ska ligga, men det var den nivå som vi siktade på. I en del av tillståndet fick operatören reservera 300 miljoner kronor för att täcka identifierade hushåll, för det är svårt att med ett täckningskrav fylla ut de luckor som finns ute i landet. Vi såg då till att ge täckning i de områden där människor bor och verkar och där det inte fanns täckning. Det ledde till att det byggdes ungefär 204 basstationer, varav 100 på helt nya platser. Det är nu färre än 150 hushåll som saknar 1 megabit per sekund av de identifierade hushåll som togs fram med hjälp av PTS.

Utbyggnaden planeras att vara klar under 2017. Utbyggnaden har skett med den senaste tekniken, som ger mycket mer än 1 megabit per sekund, så de som har fått täckning har också fått en mycket högre hastighet där de bor och verkar. Det är intressant att utbyggnaden inte bara har täckt in precis de platser där människor håller till, i hus och verksamheter, utan det har skett en ökning av täckning med totalt 6–7 procent i landytor. Det har alltså gett en hel del extra på marginalen utöver täckning där fastigheterna ligger.

Det visar hur viktigt det är att jobba med våra samverkanslösningar på den fasta sidan och att vi på den mobila sidan kan jobba med de tekniska verktygen för att nå fram till alla.

Vi pratar om hur viktigt det här nätet är, och det innebär att när det inte fungerar blir sårbarheten för landet väldigt stor. En del av vårt arbete är säkerhet och robusthet, och då kan pyramiden på bilden vara ett lämpligt verktyg. Där beskrivs tre olika nivåer.

Den grundläggande nivån utgörs av regelverket, det vill säga lagar, förordningar och föreskrifter som anmälda operatörer måste leva upp till. Förutom normgivning arbetar PTS också med tillsyn, så att vi säkerställer att den grundläggande nivån verkligen uppfylls. Den här nivån innebär att de grundförväntningar som marknaden har på operatörerna ska uppfyllas.

Nästa nivå handlar om marknaden, där utbud och efterfrågan på tillförlitlighet möts. Här är det en utmaning för PTS att se till att de som har samhällsviktiga verksamheter faktiskt ser sitt behov, vad man är beroende av, och specificerar vad man verkligen är ute efter. Här arbetar vi med information och rådgivning om hur man ska anskaffa robusta kommunikationstjänster.

Den tredje och högsta nivån är en nivå som går utöver vad operatörer eller konsumenter kan ta ansvar för att ta fram själva. Där kan staten gå in och hjälpa

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	till och stötta. Vi arbetar med olika åtgärder för mer robusthet och säkerhet
	vad gäller både tjänster och själva infrastrukturen. Vi arbetar även väldigt
	mycket med krishanteringsförmågan i landet.
	Med detta tackar jag och avslutar vår del av presentationen.
	Ordföranden: Det var statens myndighet PTS. Näste talare är Kajsa Frisell
	som är näringspolitisk expert hos IT & Telekomföretagen.
	Kajsa Frisell, IT & Telekomföretagen: Om Sverige ska klara de högt ställda
	bredbandsmålen och så många som möjligt ska kunna koppla upp sig till en
	framtidssäker infrastruktur och få tillgång till prisvärda digitala tjänster är det
	avgörande att många aktörer investerar, samverkar och konkurrerar. Effektiv
	konkurrens kräver att fler aktörer kan investera och agera på marknaden på bra
	och lika villkor. Då får vi en utveckling med innovation, bra priser och stor
	valfrihet för konsumenten.
	Jag heter Kajsa Frisell och är näringspolitisk expert på IT & Telekomföre-
	tagen. Jag är väldigt glad att få vara här i dag – tack för det! Jag ska prata om
	frågor som engagerar mig och mina medlemsföretag väldigt mycket.
	Jag har tidigare arbetat på Post- och telestyrelsen med alltifrån nätsäkerhet
	till konsumenträttigheter. Jag var även med och byggde upp regeringens Bred-
	bandsforum. Men sedan tre år tillbaka har jag den här rollen.
	IT & Telekomföretagen är en bransch- och arbetsgivarorganisation. Vi har
	drygt 1 200 medlemsföretag. Vårt uppdrag är, enkelt uttryckt, att skapa bästa
	möjliga förutsättningar för en konkurrenskraftig It- och telekombransch i Sve-
	rige.
	Att vi har innovativa och konkurrenskraftiga It- och telekombolag verk-
	samma här i vårt land är en förutsättning för att vi ska kunna tillvarata hela
	digitaliseringens möjligheter. Därför handlar vårt uppdrag på IT & Telekom-
	företagen om att driva på och underlätta för digitaliseringen i Sverige.
	I den nya bredbandsstrategin, som regeringen presenterade i slutet av de-
	cember, har man höjt ambitionen med ett bredbandsmål som omfattar alla. Det
	är något som vi från branschen verkligen välkomnar. Det som är positivt med
	strategin är också att den vidhåller den redan inslagna linjen, som fastställdes
	i den tidigare strategin 2009 av tidigare regering, att utgångspunkten är en
	marknadsdriven utbyggnad och att finansieringen av den digitala infrastruk-
	turen i första hand ska komma från marknadens aktörer.
	Att man håller fast vid den inslagna linjen tycker vi borgar för långsiktighet
	och större möjlighet att genom målmedvetet arbete nå det önskade läget. Ni
	vet ju att långsiktighet och tydlighet främjar investeringar, och det är det vi
	behöver för att få den här infrastrukturen på plats.
	Vi välkomnar naturligtvis också att regeringen i sin bredbandsstrategi så
	tydligt betonar att det är avgörande att privata investeringar inte förhindras och
	trängs ut, utan att marknadens aktörer fortsätter att investera och ges incita-
	ment och förutsättningar att göra det.
22

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Att bygga bredband till alla är en kostsam historia, som vi har hört flera här nämna i dag. Jag skulle säga att det är uppemot 50 miljarder vi har kvar att investera för att nå regeringens bredbandsmål. Då är det centralt att de investeringar som görs räcker så långt som möjligt. I dag saknas det varken kapital eller vilja att bygga bredband från marknadsaktörernas håll, och det är en unik situation som vi bör dra nytta av i Sverige för att skapa en helt uppkopplad nation.

Sund konkurrens är det effektivaste verktyget för tjänster och produkter i framkant och låga konsumentpriser.

När det kommer till bredbandsutbyggnaden har kommunerna en nyckelroll, som vi också hört här tidigare i dag. I de allra flesta kommuner fungerar samarbetet med privata aktörer väl. Utmärkande för dessa kommuner är att de främjar effektiv konkurrens, att de har kommunala bredbandsstrategier och att det finns en vilja och en handlingskraft hos både politiker och tjänstemän. De ger markavtal med skäliga villkor, de har resurser att handlägga exempelvis grävtillstånd, så att det blir rimliga handläggningstider, och de är välvilligt inställda till alternativa och mer kostnadseffektiva förläggningsmetoder utan att för den skull tumma på robustheten. Dessa kommuner främjar konkurrens i och mellan bredbandsinfrastrukturer. Men det finns kommuner där situationen är den motsatta.

I flera kommuner försiggår en oacceptabel sammanblandning av roller, rollen som kommun, rollen som stadsnät och eventuella andra roller i kommunala bolag som bostads- och energibolag. Det här agerandet menar vi skadar drivkrafterna för konkurrens och fördyrar och försenar den utbyggnad som vi ser framför oss. Ytterst drabbar det faktiskt konsumenterna genom sämre valfrihet, sämre utbud och högre priser.

I bredbandsstrategin poängterar regeringen just kommunernas nyckelroll, vilket är väldigt bra. Det man säger är att det är särskilt viktigt med transparens i krav och avgifter när det gäller arbete på kommunal mark, effektivisering i tillståndsprocesser och konkurrensneutralitet. Vi tycker att det är bra att regeringen poängterar detta, men det pekar på att det finns utmaningar.

I flera kommuner anges den ansvariga för det kommunala stadsnätet eller energibolaget även som ansvarig för kommunens bredbandspolitik och bredbandsutbyggnad. Det är inte sund konkurrens. Att ett kommunalt bolag men inget annat får göra reklam för bredband på kommunens hemsida är inte heller sund konkurrens. När ett privat bolag i dialog med kommunen berättar om sina utbyggnadsplaner och upptäcker att affärsplanerna direkt förmedlas till det kommunala stadsnätsbolaget betyder det att man inte har suttit och pratat med kommunen utan med sin konkurrent. Det är inte heller sund konkurrens.

I Bredbandsforums nystartsgrupp, där jag sitter tillsammans med tio andra representanter för bredbands-Sverige, har vi identifierat och prioriterat de utmaningar som vi har för att nå regeringens bredbandsmål. Det är en arbetsgrupp som är pågående. Vi kommer med vår slutrapport i maj, tror jag att det blir.

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	De tre högst prioriterade utmaningarna är landsbygden, engagemang i kom-
	muner och kommunala genomförandeprocesser – tre utmaningar som vi från
	IT & Telekomföretagen och våra medlemmar ställer oss bakom. Att ignorera
	dessa utmaningar gynnar ingen.
	Främjande av sund konkurrens i alla kommuner är vad som behövs för att
	vi alla ska få tillgång till en bra uppkoppling. Därför måste vi nu få upp alla
	aktörer på banan och i samverkan undanröja hindren. Det är ett fortsatt hårt
	arbete. Men vi har ett gemensamt mål, vilket jag tror att alla kan skriva under
	på. Jag är övertygad om att vad som krävs är hårt samarbete och samverkan
	för att undanröja hindren och för att vi i Sverige fullt ut ska kunna dra nytta av
	digitaliseringens möjligheter.
	Ordföranden: Tack för detta inspel från IT & och Telekomföretagen och näste
	talare är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
	Richard Oehme, MSB: Vi är en beredskapsmyndighet, så vi är alltid redo. Tack
	för att vi fått komma hit!
	Mitt namn är Richard Oehme, och jag är här med min kollega Minna Ny-
	man. Vi kommer att prata fem minuter var. Jag kommer att prata en del om de
	risker och sårbarheter som vi ser framför oss i den här domänen.
	Först ska jag säga att MSB arbetar väldigt mycket med samhällsinforma-
	tions- och cybersäkerhet. Där vänder vi oss till offentliga aktörer och privata
	aktörer. Det är ett idogt arbete och basen för samhällets informationssäkerhet.
	Det vi ser framöver är dock en utmaning, och jag ska prata lite mer om den.
	Utmaningen består i att den enormt snabba digitaliseringen som vi har haft inte
	alltid har inneburit att vi har satt säkerheten först. Vi kommer att se framöver,
	och har sett väldigt tydligt de senaste åren, att så är fallet. Det kan grovt be-
	skrivas så att it-utvecklingen, som är oerhört positiv och som ger fantastiska
	möjligheter, inte går hand i hand med den säkerhetsutveckling som sker på
	området. Det skapar den typen av hot, risker och sårbarheter som vi nu ser i
	det moderna samhället.
	Säkerheten har alltså inte varit en fråga, och det gäller alltifrån produktsä-
	kerhet till annan typ av tankar kring säkerhet. Det gör att de produkter som vi
	sänder ut inte får fäste och att de kan hackas på olika sätt. Basen är den globala
	infrastrukturen. Vi glömmer ofta bort att internet faktiskt är fysiska kablar och
	att det oftast binds samman på internationell nivå.
	Vad som också är ett problem är att vi har flera olika led av upphandlingar
	och inköp, där vi är beroende men inte alltid ser beroendekällan. Det kan vara
	Amazon och liknande som finns i Storbritannien. Om en internetförbindelse,
	en växel, går ned påverkar det när man ska handla någonting här. Den typen
	av beroendeform drabbade till exempel för några år sedan ett stort finansiellt
	företag i Taiwan, där 15 kablar påverkades av en jordbävning. Den finansiella
	tjänst som Taiwan höll på med försvann över en natt och kom aldrig tillbaka.

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Det blev många miljarder i förlust för den investeringen. Den typen av beroendeform finns på många olika sätt och på många olika nivåer.

Bilden illustrerar sådant som vi också har sett i Sverige och i Tyskland. Fiberkablar i Sverige är en del av den statliga infrastrukturen. Blir det störningar där blir det också störningar här. Kablarna ligger ofta väldigt nära våra vägnät och järnvägar, och påverkas de på något sätt kan internet påverkas på ett allvarligt sätt.

Vi är väldigt beroende av industriella informations- och styrsystem. De finns ute i vår infrastruktur på ett helt annat sätt än vad vi har tänkt på tidigare. Problemet här har också varit en sammankoppling mellan administrativ it och styrsystemen. Styrsystemen är inte gjorda för att vara uppkopplade mot internet. När någonting händer kan det påverka så att systemen kan gå ned. Jag ska återkomma till det senare.

Mycket av infrastrukturen finns i den kommunala förvaltningen och i kommunala bolag. Det vi tyvärr ser i de undersökningar som vi har gjort under ett antal år är att kravet på säkerhet i de kommunala bolagen, som driver vattenrening, äldrevård och all typ av infrastruktur, exempelvis värmeverk, inte har kommit med.

Det gör också att de blir väldigt sårbara. I en ny säkerhetspolitisk situation är det självklart allvarligt.

Vi har pratat om att allt – våra kylskåp och andra saker – blir uppkopplat. Det är också fantastiskt. Här finns det väldigt mycket. Innan jul såg vi att ett stort antal övervakningskameror från en kinesisk tillverkare kidnappades globalt. Man använde det för att göra en överbelastningsattack som faktiskt skadade och påverkade samhället i stort globalt sett, även oss här i Sverige. Det är ett exempel på beroendeförhållanden som vi inte ser i det här.

De inbyggda digitala sårbarheterna skapar helt nya och oförutsägbara risker i en helt uppkopplad värld. För ett år sedan övade vi tillsammans med de nordiska ländernas nationella CERT-funktion, Computer Emergency Response Team – brandkårsstyrkan på internet – på FOI i Linköping. Vi lyckades då påverka både vattenreningsverken och lastbilar som vi lyckades stoppa – inte i verkligheten, men fiktivt och med riktig utrustning på plats – över hela Norden. Vi påverkade också trafikljus över hela Norden. Vi kunde koppla upp och koppla ned dem.

Det här är en basfråga. Vi måste ta med oss att den allvarlighetsgraden finns. Det är inte fantasier. Det är inte science fiction. Tyvärr har säkerheten varit alldeles för dålig.

Minna Nyman, MSB: Jag är verksamhetschef för Rakel och ledningssystem. MSB jobbar med kommunikationstjänster just eftersom vi har uppdraget att se till att det som kan kallas för kärnverksamheten i samhället – aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar – kan leda och samverka effektivt. Det gäller vardagsverksamheten men också när större olyckor eller kriser som är samhällspåverkande uppstår. Vår uppgift är att se till att man har de tekniska

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	stödsystem man behöver. Och en grund i all kris- och olyckshantering är kom-
	munikation. Därför har MSB till uppgift att leverera kommunikationstjänster
	för samhällsviktiga aktörer.
	I dag har vi någonting som kallas Rakel. De flesta av er här i salen känner
	säkert till det. Det är Sveriges mest tillgängliga och driftsäkra nät för ledning
	och samverkan för samhällsviktiga aktörer. Det är vad vi ibland kallar för ett
	dedikerat nät, för en avgränsad användargrupp. Det är inte publikt.
	Rakel fungerar väldigt bra för tal. Men i och med den digitala utvecklingen,
	som alla tidigare talare har kommit med bevis för, behöver vi komplettera Ra-
	kel med bredbandstjänster, för att kunna möta samhällets digitalisering i form
	av samhällsservice. I ett mer uppkopplat samhälle, där människor lever digi-
	talt, måste de organisationer som levererar samhällstjänster kunna jobba med
	de tekniska möjligheterna och leverera effektiva tjänster.
	De krav vi har på Rakel i dag visas nu på skärmen här i kammaren. Det är
	utifrån de kraven som Rakel har byggts. Och de fortsätter att vara krav för
	bredbandstjänster. Det som kanske har fått en annan tyngd än tidigare är be-
	hovet av kontroll. Med ett ändrat säkerhetspolitiskt läge, med de digitala ut-
	maningarna vad gäller informationssäkerhet och cybersäkerhet och med de ut-
	maningar vi har vad gäller robusthet och tillgänglighet i de viktiga kommuni-
	kationstjänsterna över tid, finns det ett stort behov av att ha kontroll över de
	tjänsterna och leveransen.
	Många av er som sitter här i Förstakammarsalen har varit med i debatten
	om 700-megahertzfrågan. Vi har fått en särskild fråga om att nämna något om
	det. Jag tänkte bara berätta lite kort om det. Vi har vid olika tillfällen fått frågan
	från regeringen: Hur skulle man kunna producera och tillgängliggöra mobila,
	ip-baserade datatjänster för samhällsviktiga aktörer – inte för alla, utan för ak-
	törer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar?
	Vår lösning hittills har varit någonting som liknar det som visas på skärmen
	just nu. Det går ut på att man ska ta fram en hybridlösning, där vi med offentlig
	kontroll och kommersiell service skapar en så god tjänst som det bara går. I
	botten behöver vi mycket mer tydligt använda den statliga fiber som redan
	finns, till exempel Trafikverket och Svenska kraftnät. Vi behöver ha ett eget
	kärnnät för att få kontroll över abonnenter, trafik och tjänster och för att kunna
	jobba med ackreditering och så vidare.
	Vi behöver 2x10 av 700-bandet för att kunna bygga nätet och på sikt ett
	eget radioaccessnät. Men vi kommer alltid att behöva roama till de kommer-
	siella operatörerna. Där finns det också stora affärsmöjligheter för den kom-
	mersiella sidan. På det sättet kan vi på ett effektivare sätt hantera kapacitets-
	toppar och i vissa delar hantera täckningsproblem.
	När det gäller inplaceringar kommer vi att fortsätta vara beroende av den
	kommersiella marknaden. Men vi kommer också att kunna tillgängliggöra
	master. Vi kommer att behöva bygga där det inte finns täckning. Då ska vi se
	till att de masterna också kan användas av privata aktörer. På det sättet kan vi
	skapa ökad konkurrens och affärsmöjligheter.

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Då kan vi få det som egentligen är vårt uppdrag och som vi eftersträvar i form av samhällsansvar och det offentliga åtagandet. Vi kan få en grundfunktionalitet för allmän ordning, säkerhet och hälsa som fungerar överallt, alltid och i vilket väder som helst. Det kan skapas affärsmöjligheter för fler av de privata aktörerna, och vi vidmakthåller god konkurrens.

För samhället i stort tryggar vi kommunikationen, bidrar till samhällsservice i hela landet på likvärdiga villkor och kan med särskilda insatser se till att bidra till glesbygdstäckning.

Ordföranden: Då var det dags att välkomna Per-Erik Holmberg från RISE Viktoria Swedish ICT. Det hette ni inte när vi gjorde vårt program. Du kanske får tillfälle att berätta vad det är för någonting.

Per-Erik Holmberg, RISE Viktoria: RISE är det nya varumärket för de flesta av de svenska instituten. På Viktoria jobbar vi med ICT, och vårt fokus är på hållbara transporter. Den inriktningen kommer jag också att ha på min presentation.

Teknik- och tjänsteutvecklingen inom fordons- och transportindustrin går med en hastighet som inte har setts sedan hästen ersattes av förbränningsmotorn i början av förra seklet. Framtidens bilar kommer troligtvis att vara uppkopplade. De kommer att vara elektrifierade, de kommer att vara autonoma och de kommer troligtvis också att levereras som tjänst till konsumenten.

Det innebär stora utmaningar, inte minst för fordonsindustrin, som – om de vill fortsätta att vara ledande – måste följa med i alla trender och ställa om produkter men också sina erbjudanden och affärsmodeller för att inte missa paradigmskiftena. Utvecklingen kan upplevas som en utmaning även för kollektivtrafiken, som måste konkurrera med den egna bilen men nu kanske också med tjänsteleverantörer som vill komma med mobilitetserbjudanden som alternativ till bilägandet.

Vad vet vi egentligen om den här teknikutvecklingen? Leder den egentligen mot hållbarhet? Ja, vi kan hitta studier som visar att självkörande elektrifierade bilpooler kan erbjuda persontransporter i städer på ett mer tidseffektivt, mer hållbart och faktiskt också billigare sätt än kollektivtrafiken kan göra. Det finns samtidigt studier som visar att till exempel friflytande bilpooler ibland kan konkurrera mer med kollektivtrafiken än med den egna bilen. Kunskapsläget på det området spretar alltså mycket.

Även om alla skulle byta sina fossildrivna bilar mot elbilar har vi fortfarande kvar trängseln; vi har fortfarande lika många bilar. Och vi har fortfarande kvar resursuttag från jordens resurser på problemlistan. Att elektrifiera löser alltså inte hela problemet.

Vi letar alla efter den ”silver bullet” inom teknikutvecklingen som skulle tillåta oss att fortsätta precis som förut. I detta ställs bränsle mot bränsle. Snabbtåg ställs mot elvägar, och polarisering leder mot skyttegravar – på den politiska arenan men också inom teknikutvecklingen.

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	Vi har dock digitaliseringen. Och den digitaliseringsvåg som vi upplever
	nu är en fantastisk möjlighet att koppla ihop alla de här pusselbitarna. Trans-
	portresurserna är uppkopplade. Infrastrukturen håller på att bli uppkopplad.
	Godset håller på att bli uppkopplat. Och vi är alla uppkopplade i någon form
	med hjälp av devices – mobiler och andra enheter.
	Nya startup-företag inom området lanseras i rasande takt. Det kan vara
	tjänster där man som privatperson kan ta med ett paket till någon annan när
	man ändå ska resa till Göteborg eller Stockholm. Det kan vara någon som ska
	till tippen på lördagar och som samlar upp skräpet hos grannarna och samtidigt
	levererar matkassen. Möjligheten finns också att prenumerera på mobilitet;
	taxi, bilpool, kollektivtrafik och cykel finns alltid tillgängligt genom en knapp-
	tryckning i en tjänst.
	Hur bidrar då digitaliseringen till utvecklingen? Varför har de här innova-
	tionerna inte sett dagens ljus förrän nu? Några av grundförutsättningarna är
	just det uppkopplade transportsystemet, att fordonen, infrastrukturen och an-
	vändarna är uppkopplade. Men det krävs också ett robust mobilnät. 5G-ut-
	vecklingen är på gång i Sverige nu. Det är en molninfrastruktur där tjänster
	kan erbjudas sömlöst till användarna mellan olika tjänsteleverantörer. Saker-
	nas internet möjliggör nya sensorer som placeras ut i vårt vardagsliv och i
	transporterna. Det gör att vi kan effektivisera, optimera och samla transporter
	och användare till nya affärer men också till hållbarhet.
	Min titel på det här anförandet är: ITS som möjliggörare i transportsyste-
	met. Då kan man fråga sig vad det ska möjliggöra. Jag har tagit min utgångs-
	punkt i de problem som dagens transportsystem orsakar och tittar på om ITS
	är en möjliggörare för att komma till rätta med dem.
	När det gäller trängseln visar en nyss utkommen studie från OECD och ITF
	att man i en europeisk stad, i detta fall Lissabon, kan minska antalet fordon i
	staden med 97 procent om man ersätter dagens transportsystem med uteslu-
	tande delade och optimerade taxibussar eller minibussar. Man minskar parke-
	ringsbehovet med 95 procent, för halva kostnaden av dagens transportarbete.
	En del hävdar att det är en överoptimistisk simulering och kanske overkliga
	antaganden. Det är många som räknar på och tittar på siffrorna. Men även om
	hälften av det skulle vara sant är det ändå en fantastisk möjlighet som kan
	uppnås med hjälp av digitalisering.
	Jag går vidare till säkerhet. Varje år dör 1,2 miljoner människor i trafiken
	runt om i världen. 90 procent av de olyckorna är på något sätt relaterade till
	mänskliga misstag. Då är potentialen med autonoma fordon enorm. Det är for-
	don som följer alla regler, som följer hastighetsbegränsningarna dag efter dag,
	vecka efter vecka och år efter år. Och ingen somnar bakom ratten.
	När det gäller utsläpp, naturresurser och klimat kan vi se att bilen används
	kanske 5 procent av tiden, och på en genomsnittsresa är 1,2 av platserna i bilen
	upptagna. Möjligheterna till resurseffektivisering och optimering är jättestora.
	Kombinerade mobilitetstjänster med bilpooler, cykelpooler, kollektivtrafik
	och taxi som kombineras i en tjänst är ett reellt alternativ till att äga den egna

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

bilen. Och ägandet av den egna bilen är ofta en inlåsningseffekt som driver bilkörande.

Tack vare öppen data, digitala biljetter från kollektivtrafiken, som är på gång, och en robust och heltäckande kollektivtrafik men också tillgång till olika former av bilar – bilpooler i mer dynamiska former – kan detta leda till ett mer hållbart resande för många. Det gäller åtminstone för så kallade flexibilister som befinner sig någonstans mellan bilkörande och kollektivtrafik.

Sanningen är nog att alla de här utvecklingsspåren är bitar i ett pussel. Men vi har ännu inte sett bilden på framsidan av hur det färdiglagda pusslet ska se ut. Var och en av pusselbitarna kan nämligen designas till hållbarhet. Men ibland måste vi kanske slipa lite på kanterna för att bitarna ska passa i pusslet. Det ska framför allt medföra beteendeförändringar. Det är det som är det stora problemet. Vi kan utveckla hur mycket teknik som helst. Men det här handlar om att förändra vårt beteende. Det gäller såväl oss som resenärer som transportköpare, lagstiftare – ni som sitter här i dag – och arbetsgivare. Bilpooler i städer må ta gaturum i anspråk i en stad där målsättningen är att ha färre bilar i centrum. Men bilpoolerna är samtidigt en förutsättning för att familjer ska välja bort den egna bilen, det egna bilägandet, och blanda det behov av bil, som man har ibland, med att använda kollektivtrafik.

Vi måste testa, och vi måste testa i stor skala. Ibland måste vi simulera lagstiftning, policyer och regelverk för att verkligen kunna se om vi som användare och resenärer kan ta åt oss de här teknikerna och tjänsterna. Behovet av så kallade policylabb och verklighetslabb är alltså stort.

Det har visat sig att kommersiella ride sharing-tjänster, till exempel Uberpop som vi hade i Stockholm ett tag, har visat sig kunna missbrukas initialt av de som eventuellt vill ta genvägar. Men den typen av tjänster är ändå en förutsättning för att skapa attraktiva tjänster för att kunna dela transportresurser när den traditionella kollektivtrafiken inte kan attrahera alla och täcka alla behov.

Skattelagstiftning måste ibland avspegla samhällets intentioner och möjliggöra för till exempel arbetsgivare att erbjuda hållbara mobilitetstjänster som ett alternativ till förmånsbilar. Det skulle kunna vara starten för den verkliga omställningen från egna hjul till delade hjul, som norm för vårt transportarbete.

Då och då bromsas utvecklingen av lokala parkeringsnormer, avfallsreglementen, nuvarande skattelagstiftning och ibland osunda affärsupplägg som leder till negativa effekter och inbromsningar. Men det går framåt, och det går fort framåt.

Ordföranden: Vi fortsätter med framtidsspaningarna. Vad vill framtidens konsumenter ha? Vi har en representant från Google här, David Mothander.

David Mothander, Google: Tack för att jag får komma hit! Jag jobbar på Google med det som kallas för policyfrågor, vilket egentligen är ett samlingsnamn för väldigt mycket. Jag har blivit ombedd att tala om en framtidsspaning.

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	Det innebär att jag inte kommer att kunna luta mig tillbaka på fakta. Jag kom-
	mer inte heller att referera till alternativ fakta, utan jag ska försöka ge er en
	bild som förhoppningsvis utmanar er uppfattning om vad infrastruktur är.
	Jag vill utmana er uppfattning om vad infrastruktur är, men jag vill också
	inskärpa ett par punkter som jag tror är viktiga att ha i bakhuvudet.
	Det finns forskare vid MIT som har tittat lite på hur amerikanska företag
	investerar i it. Man har funnit att det korrelerar direkt med Moore’s law, det
	vill säga fördubblingen av en utveckling vid ett tidigt intervall. Man finner
	alltså att den digitala utveckling som vi befinner oss i är exponentiell till sin
	hastighet och till sin omfattning. Andrew McAfee visar tydligt att vi befinner
	oss precis i början av kurvan, där den börjar ta fart. Det vi har talat om hittills
	i dag – Uber, Facebook, Instagram och Google – är bara en föraning om vad
	som ska komma. Vi är i början, och knappt i början av början.
	Vi upplever allihop att det är en alltför snabb hastighet. Men i det samman-
	hanget är det viktigt att påpeka att det aldrig kommer att gå så långsamt som
	det gör i dag. Det kan skrämma, men det är viktigt att ha i bakhuvudet när man
	planerar, till exempel för framtidens infrastruktur.
	Oljan i allt det här är data. Vi samlar data. Det sägs att om den data som
	just nu produceras i världen per år skulle tryckas på dvd-skivor – om någon
	skulle använda det mediet fortfarande – och om de skulle staplas i en hög,
	skulle den högen nå från riksdagen till månen och tillbaka. Det är en ganska
	ansenlig mängd data. Om ni då tänker på den exponentiella utvecklingen för-
	står ni att den datahögen växer i en rasande takt. Frågan är: Vad gör vi med
	denna data? Den är lite som Babels bibliotek. Den är osorterad. Det är 6 000
	rum. Det är 25 bokstäver. Och det är alla tänkbara kombinationer.
	Poängen är att vi måste lära oss att hitta i datahögen för att komma någon-
	vart. Jag visar just nu ett exempel på vad man kan göra med denna data som
	är tämligen meningslöst. Det är ett exempel på en korrelation utan kausalitet.
	Att lära sig hitta i denna data med ett syfte leder mig in på nästa grej, som
	egentligen är det spännande som kommer runt hörnet – den artificiella intelli-
	gensen. AI är en ganska dålig benämning. Om ni tittar bakåt kan ni se att det
	inte har gjorts en enda film de senaste 40 åren som utmålar AI som någonting
	positivt. Men det är det. Det är AI som kommer att ge oss möjligheten att
	komma fram till bättre slutsatser med hjälp av data, än vad Nicolas Cage gör.
	Jag ska ge er ett praktiskt exempel. Google translate är en tjänst som många
	använder. Google translate byggdes egentligen för att lära sig samband mellan
	olika språk. Man såg en översättning och visste att ett ord betydde ungefär
	samma sak i nästa språk. Man gjorde jämförelser med många stora dokument-
	högar och kunde utvinna en förståelse för systematik och så vidare.
	Vi har nu introducerat AI i Google translate. Det innebär egentligen att ni
	har ett nätverk av algoritmer som på något sätt är artificiella neuroner som
	sitter ihop i ett nätverk. De algoritmerna har kommit fram till att det bästa sättet
	att göra översättningar är att skapa ett eget modersmål. Tjänsten har alltså själv
	skapat ett modersmål. Om vi ska översätta från svenska till engelska och sedan
	vidare till finska har den tidigare gått från svenska till engelska till finska. Men
30

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

nu går den tillbaka till sitt modersmål. Det gör att vi kan utveckla översättningstjänster på ett helt annat sätt. Vi kan hitta dialektala skillnader. Tjänsten kan kanske inte hitta ironi och cynism, men det lär den göra så småningom. Det är ett exempel på hur AI förmodligen används av många i dag.

Det som är spännande är att det här, det vill säga data och AI, inte är en tjänst som slutkonsumenten använder direkt. Det har blivit en plattform som på något sätt kommer att vila ovanpå den plattform som fiber och mobilnät utgör. Ovanpå det kommer ni sedan att finna de tjänster som vi konsumenter kommer att använda.

Jag vill visa en bild för er, även om den är lite trist och grön; bilden är från BCG Sverige. Bilden visar att om Europa förmår ta klivet in och börja använda det här, om Europa vågar ta sig an internet of things, big data, VR och även automatiseringen kommer vi att kunna få en jobb- och tillväxtutveckling som ser ut som på bilden som visas på skärmen i kammaren. Alla de fyra områdena förutsätter att vi får access till den stora mängden data och att vi får verktygen för att söka i den.

På frågan vad konsumentens behov kommer att vara i framtiden är mitt svar att jag tror att konsumentens behov kommer att bygga väldigt mycket på access till de funktionaliteterna. I det ligger då frågan: Vad är i så fall infrastruktur? Är infrastruktur bara den – med all respekt – kalla, svarta fibern som ligger i marken? Eller behöver vi börja tänka och utvidga det till att omfatta även den här typen av funktionaliteter?

Ordföranden: Tack, och sist innan pausen lyssnar vi på Vinnova.

Cecilia Sjöberg, Vinnova: Tack för att vi får komma hit! Vinnova är Sveriges innovationsmyndighet. Vårt uppdrag är att främja hållbar tillväxt och samhällsnytta.

Det vi ska säga blir någon form av sammanfattning. Men jag tror ändå att det kan vara intressant, ur vårt perspektiv som handlar om forskning och innovation. Vi ser några tydliga trender i vår projektportfölj och i de omvärldsanalyser vi gör.

Transformation är en sådan trend. Vi ser att digitalisering och ny teknik är drivande i samhällsutvecklingen. Vi går från det analoga till det digitala, och vi går från produkter till tjänster. Det förändrar väldigt mycket av det vi gör, hur vi gör det och vad vi kommer att göra i framtiden. Det förändrar också värdekedjor. Vi måste utveckla nya affärsmodeller. Det ställer krav också på infrastrukturen. Den ska vara robust, och den ska vara tillförlitlig.

En annan trend är att allting blir smart. Vi har hört om smarta städer, smart produktion och smarta transporter. Då blir data den nya oljan, som David sa. Vi pratar om datadriven innovation. Med hjälp av data drivs det alltså på för nya innovativa lösningar. Men data måste också hanteras. Den måste lagras, och den ska analyseras och visualiseras – för att den ska kunna användas så att

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	vi kan utveckla de smarta lösningarna. Då blir it-infrastrukturen en viktig för-
	utsättning. Den behöver inte bara vara robust utan också ge skydd för den per-
	sonliga integriteten.
	En tredje trend, som vi ser tydligt i de projekt som vi finansierar, är auto-
	matisering. Det är automation av processer, till exempel tillverkningsprocesser
	och robotik, till exempel robotar i industrin men också robotar i hemmet. Men
	det gäller också automatisering av produkter och tjänster. Här kommer artifi-
	ciell intelligens in som en möjliggörare för att automatisera.
	Det här skapar, som vi ser det, möjligheter till hållbara lösningar. Vi finan-
	sierar till exempel projekt med automatiserade gruvor eller platooning av last-
	bilar. Det bidrar till minskad energiförbrukning men ställer också krav på tråd-
	lös kommunikation.
	När det gäller alla de här trenderna finns det många teknikområden som
	måste utvecklas. Vi måste forska och innovera inom dem. Några har nämnts –
	IOT, VR, AR och allt vad det är. För att Sverige ska bli framgångsrikt inom
	det här måste vi forska och utveckla inom digital säkerhet, mjukvaruutveck-
	ling och sensorer. Vi måste inte bara forska, utveckla och innovera utan också
	utbilda för att hålla oss i framkant.
	Joakim Tiséus, Vinnova: Jag har några ytterligare reflektioner. Digitalisering-
	ens intåg på transportområdet är oerhört starkt. Det finns en massa förvänt-
	ningar och en massa förhoppningar.
	Det finns förhoppningar om säkerhet och miljö givetvis, om att den här ty-
	pen av digitalisering ska hjälpa oss att skärpa prestandan på säkerhets- och
	miljöområdet ytterligare. Det finns också förhoppningar när det gäller yteffek-
	tivitet. Om vi kan packa eller trafikstyra våra fordon – det gäller alla trans-
	portslag – på ett bättre sätt skapar det nya ytor att kunna bygga på. Och bygga
	behöver vi. Och det skapar förhoppningar om tillväxt hos de stora företagen
	som drivs mot en digitalisering och har gjort det under flera år. Och det skapar
	förhoppningar för nya aktörer. Vi ser i dag att nya aktörer gör intåg i den
	ganska traditionella transportindustrin.
	En av de stora trenderna är automatisering, som Per-Erik var inne på. Det
	är inget nytt. Det har pågått ganska länge, med alltifrån ABS-bromsar i bilar
	till farthållare. Nu är vi snart framme vid självkörande bilar. Det sker även
	inom flygindustrin och sjöfartsnäringen. Det kommer att komma. Frågan är
	bara hur vi ska förhålla oss till det. Det påverkar också hur vi planerar för vår
	infrastruktur, den fysiska infrastrukturen. Hur förhåller sig infrastrukturpropo-
	sitionen till den digitala infrastrukturen? Behöver vi bygga så mycket som vi
	gör i dag? Kan vi utnyttja det på ett helt annat sätt? Vi bygger för 100 år framåt.
	Det här går exceptionellt fort. Det måste vi föra in.
	En annan trend som faktiskt är ny – automatisering är nämligen inte nytt –
	är mobilitetstjänster, som Per-Erik var inne på. Det är egentligen samma sak
	som sker på andra områden, till exempel inom musikindustrin och filmindu-
	strin med Spotify, Netflix och liknande. Nu kommer det allt hårdare krav på

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

mobilitetstjänster. Man paketerar till familjer. Det drivs också av trenden om en delandets ekonomi, att gå mot att inte behöva äga men att ha tillgång till. Vi ser tydligt, sedan ganska lång tid tillbaka, att hela transportforskningsportföljen går åt de hållen.

Problemet är att de traditionella aktörerna inte alltid hänger med. Det är inte teknikfrågorna det handlar om. Det handlar om policyfrågor. Det är politik, lagstiftning och juridik. Det är traditionella uppfattningar om vad en transporttjänst är. Hur vi förhåller oss till olika delar av den framtida digitaliseringen är oerhört viktigt att ha med sig när man planerar sin infrastruktur.

En tredje sak som jag vill ta upp utifrån ett forsknings- och innovationsperspektiv är att vi med digitaliseringen kan hantera helt andra, mycket större, samhällsutmaningar. Men det ställer också krav på forsknings- och innovationsprojekten. Innovation är mycket mer än teknik – man fastnar ofta i tekniken. Det handlar om policy, det handlar om organisationsfrågor och det handlar om affärsmodeller. De är lika centrala som tekniken. Tekniken kommer nämligen att slå emot dem ändå. De perspektiven måste alltså in i forsknings- och innovationsprojekten tidigt. Det ser vi i dag.

En annan tydlig aktör är den offentliga verksamheten. Och den kommer att bli än viktigare i framtiden. Myndigheter, kommuner och städer måste tidigt in i forsknings- och innovationsprojekten.

Ordföranden: Nu är det paus i trafikutskottets utfrågning om infrastruktur. Pausen varar till fem i elva. Efter det börjar en utfrågning. Det är riksdagsledamöter som ställer frågor. Och frågor kan ställas till såväl föredragshållarna som vem som helst i salen.

Ordföranden: Då har vi klarat av pausen och fortsätter trafikutskottets utfrågning om it-infrastruktur. Nu går det till så att riksdagsledamöter ställer frågor som ska vara så precisa som möjligt för att vi ska hinna med många frågor och många svar. Detsamma gäller svaren. Ställ gärna distinkta frågor till en eller max två av dem som pratat. Först ut är Teres Lindberg (S).

Teres Lindberg (S): Jag tackar alla föredragshållare. Det var otroligt intressanta föredragningar. Egentligen kanske det hade varit mer intressant att ha en paneldebatt där ni fick ställa frågor till varandra. Men nu ser inte formen ut så. Jag anar ändå en tydlig konflikt.

Vi har i dag en bredbandsstrategi som höjer ribban. Det är naturligtvis bra och behövligt. Det är de politiska ambitionerna som har lett till att vi är där vi i dag är när det gäller bredbandsutbyggnaden. Samtidigt visar Googles framtidsspaning på att vi bara är i början av vad som komma skall. Jag tror inte riktigt att vi kan föreställa oss hur det kommer att bli, men kraven på ökad kapacitet och ökad uppkoppling kommer bara att bli större och större. Behoven kommer hela tiden att växa. Det tror jag är någonting som vi kan fastslå.

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	Där handlar det både om hela Sveriges innovations- och konkurrenskraft
	och om våra möjligheter framåt. Men det handlar också om säkerhet och ro-
	busthet och om redundansen. Det handlar om utvecklingen med smarta städer
	och så vidare, ökad urbanisering och krav på en fungerande glesbygd. Alla de
	där frågorna driver saker framåt.
	Den konflikt som jag ändå upplever som starkast här hänger ihop med det
	som Internetstiftelsen lyfte fram, alltså att vi behöver ha en infrastruktur för
	alla tjänster för att klara redundansen och de framtida utmaningarna. MSB lyf-
	ter dock fram behovet av säkerhet och trygghet, alltså den separata uppkopp-
	lingsdelen. Det handlar om ett bevarande av Trafikverkets egna nät och om
	Svenska kraftnät, men också om att ta i anspråk delar av 700-bandet.
	Min fråga är: Är parallella vägar verkligen lösningen, det vill säga att vi
	bygger vägar som är specifika för vissa funktioner? Borde man inte i stället
	kunna se till att vi samordnar allting i en enda väg, men möjliggör för säkra
	kanaler när det behövs? Frågan riktas främst till Internetstiftelsen och MSB.
	Ann-Marie Eklund Löwinder, Internetstiftelsen: Det är en alldeles korrekt be-
	dömning. Det som det egentligen handlar om är skillnaden mellan det tradi-
	tionella sättet att bygga nät och det mer moderna sätt som vi förespråkar, där
	man har en gemensam kommunikationsarkitektur och en gemensam infra-
	struktur som kan rymma alla tjänster genom att det finns en möjlighet att bygga
	så robust och redundant som möjligt.
	Minna Nyman, MSB: Frågan var, som jag uppfattade den, om det verkligen är
	en god idé att ha separata lösningar. Den användarkrets som vi har att hantera
	är de som ser till att människors liv, hälsa och egendom liksom samhällets
	demokratiska värden och ytterst vår suveränitet kan vidmakthållas över tid.
	De krav som våra användare har på kommunikationsinfrastrukturens funk-
	tionalitet är andra än de som vi som privata konsumenter har till vardags. När
	du och jag lever vårt vanliga liv kan vi klara av ett bortfall av tillgänglighet.
	Men en polis som jagar en rånare, en brandman som släcker ett brinnande hus
	eller en ambulansförare som kör en hjärtsjuk patient till sjukhuset måste kunna
	förlita sig på en robust och alltid tillgänglig kommunikation som också upp-
	fyller de säkerhetskrav som man har på den informationsdelning som ska ske
	över nätet.
	Därför ser vi att det är nödvändigt att ha särskilda lösningar för sam-
	hällsviktiga aktörer. I den nya säkerhetspolitiska situation som vi har behöver
	vi också alldeles särskilt ha kontroll över drift och vilka som använder infra-
	strukturen, och vi måste också kunna kontrollera detta genom långsiktiga ägar-
	förhållanden.
	Ordföranden: Tack så mycket, då är det Erik Ottosson (M).

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Erik Ottoson (M): Fru ordförande! Tack, alla föredragshållare, för mycket intressanta inspel och föredrag!

Jag tänkte försöka mig på en fråga som blickar framåt ur ett strikt politiskt perspektiv och handlar om det som vi ägnar oss åt här i huset, alltså lagstiftning. Jag skulle vilja be om en önskelista för att möjliggöra i stället för att begränsa den intressanta utveckling som bland annat beskrevs av David Mothander på Google och Per-Erik Holmberg när det gäller utvecklingen av transportsektorn.

Vad tror ni att det finns för nyckelfaktorer som vi inom politiken behöver ägna oss åt för att undanröja hinder för en positiv utveckling utan att samtidigt också naivt undanröja hinder för en negativ utveckling som skulle kunna komma att slå tillbaka?

David Mothander, Google: Jag vill ge två korta svar. Det första kanske till viss del återknyter till föregående fråga.

En av de centrala frågorna är ju fri rörlighet av data. Vi kan ta Google som exempel. För de flesta av er som använder Googles tjänster i dag passerar data på något sätt gränsen över till Finland och processas i vårt datacenter i Kotka- Hamina. Likaså tror jag att det är snävt att tala om kommunikation i den gamla betydelsen. Vi behöver kunna föra data fritt över gränserna, för det är då vi på riktigt kan använda internets storhet. Jag tror alltså att datarörlighet och inte krav på datalokalisering till vissa länder och så vidare är en helt central fråga.

Det andra svaret jag har att ge är att jag tror att när vi talar om viktiga frågor som integritet och exempelvis upphovsrätt adresserar vi hitintills de frågorna i ett mycket defensivt perspektiv. I stället bör vi se att när det gäller exempelvis integritet ligger det givetvis i allas intresse att hitta en form för integritet som säkerställer användarnas tillit. Men integriteten förändras också över tiden, och det gör att man också måste titta på integritet ur ett forskningsperspektiv eller ett innovationsperspektiv och så vidare.

Jag skulle alltså vilja ge som en reflektion att man måste våga se båda sidor av myntet när det gäller de här sakfrågorna som kommer att dyka upp på vägen de närmaste åren.

Per-Erik Holmberg, RISE Viktoria: Jag berörde som kortast den osäkerhet vi har om de här tjänsterna och vilken påverkan det får på vårt beteende. Jag tror att det är mycket viktigt att vi får pröva de här tjänsterna under kontrollerade former, även om det i dag finns policyer eller till och med regelverk som förbjuder eller hindrar dem. Ett exempel är de självkörande bilarna som ska rulla på gatorna i Göteborg under året. Transportstyrelsen har fått vara behjälplig med att hitta möjligheter att göra detta.

Det kan vara avsteg från skattelagstiftning, undantag eller dispenser under framför allt längre tid som behövs för att verkligen kunna se hur människor kan ta åt sig av de här tjänsterna. Då är vi tillbaka vid det här med policy labs och inte bara de offentliga aktörerna som finansiärer eller regelverkssättare

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	eller policy makers utan att de också deltar i de här projekten. Trafikverket är
	inte bara en finansiär eller en regelsättare utan deltar också i utvecklingen. Det
	gäller också Transportstyrelsen, Sjöfartsverket, kommunerna. I dag sätter man
	sig ibland på varsin sida av ett bord och väntar tills förslaget kommer, och
	sedan ska man ta ställning till det. Men det är viktigt att den här samverkan
	finns inte bara på papperet utan också i de här innovationsprojekten. Fler per-
	soner från lagstiftning, offentlig verksamhet och policy makers som är med
	och är aktiva i de här innovations- och utvecklingsprojekten behövs alltså.
	Ordföranden: Jag ser att det är fler som vill yttra sig, men för att vi ska få en
	dynamisk diskussion är det ledamöterna som bestämmer vem som ska frågas
	och inte så många. Per Klarberg (SD) är nästa.
	Per Klarberg (SD): Fru ordförande! Jag har en fråga till PTS och hör gärna
	också ett inspel från Minna Nyman på MSB.
	Sverigedemokraterna väckte ett utskottsinitiativ i höstas efter PTS beslut
	att inte följa Säpos och MSB:s rekommendationer angående bevarandet av
	2x10 MHz i det som kallas FDD-segmentet av 700 MHz-bandet. Efter det
	stoppade regeringen som bekant auktionen av 700 MHz-bandet.
	Min fråga till PTS är: Var står PTS i dag avseende en auktion av 700 MHz-
	bandet? Och kommer PTS denna gång att ta hänsyn till Säpos, Försvarsmak-
	tens och MSB:s rekommendation att bevara 2x10 MHz i FDD-segmentet av
	700 MHz-bandet?
	Jonas Wessel, PTS: Vi avbröt som sagt den pågående auktionen i höstas då
	förutsättningarna förändrades. Vi står nu i ett läge där det pågår en regerings-
	kansliintern utredning om behov och möjligheter, och den kommer med sitt
	slutresultat i slutet av februari. Vad vi har sagt är att eftersom det just nu råder
	oklarhet kring mängden spektrum som finns tillgängligt för tilldelning och tid-
	punkten för det kan vi inte starta om en tilldelning av något spektrum just nu
	eftersom det är för oklart.
	Med detta sagt förbereder vi fortfarande för att så småningom gå ut med
	valda delar av 700 MHz-bandet. När det gäller hur stora delar det blir får vi
	avvakta politiska beslut och vad som händer efter pågående utredning.
	Minna Nyman, MSB: Kan du repetera frågan och hur den berörde just MSB?
	Ordföranden: Den handlade om att MSB har haft synpunkter på frekvensför-
	delningen, och därför förväntas ni svara på den frågan.
	Minna Nyman, MSB: Vi har ju haft synpunkten att man ska avsätta 2x10 MHz
	till att kunna bygga ett kommunikationsnät för samhällsviktiga aktörer. Vi vill
36

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

att de delarna ligger i de kommersiella delarna av 700 MHz-bandet. Det här är just för att vi ska kunna skapa en lösning som inte är en nischlösning rent utvecklingsmässigt utan att vi på sikt ska kunna vidareutveckla den kommunikationstjänst vi utvecklar utifrån kommande teknikutveckling.

Vår bedömning är att vi hoppas att man kommer att fatta beslut om att 2x10 MHz avsätts för samhällsviktig verksamhet. Det betyder å andra sidan att man faktiskt kan auktionera ut resten närhelst man vill. Vi gör inte bedömningen att man måste vänta ända till 2018 då de här frekvenserna släpps fria igen.

Ordföranden: Då är det Miljöpartiets tur att ställa en fråga, och det är jag som ska göra det.

Vi har förstått av den information som vi har fått från Näringsdepartementet att världsradiokonferensen 2019 är ganska avgörande för i vilken utsträckning 5G kan få en internationell utbredning för att man kan tillgodogöra sig de nyttor som 5G kan medföra för samhället.

Ericsson är ju ett företag som är världsledande i det här sammanhanget, och vi har en representant för Ericsson här i salen, nämligen Ulf Persson. Jag skulle vilja veta hur ni ser på strategin inför världsradiokonferensen och om ni har några synpunkter på vad politiken kan göra för att underlätta att den här tekniken tas i bruk och hur ni ser på er egen roll i det.

Jag har samma fråga till Näringsdepartementet som är representerat här och sköter uppdrag till PTS med mera. Hur förbereder man sig inför den här konferensen för att man ska kunna se till att frekvenser och spektrum gör det möjligt att tillgodogöra sig 5G på ett bra sätt? Jag tror att det är Andreas Dahlqvist som är här från Näringsdepartementet.

Ulf Persson, Ericsson: Fru ordförande! Som sas är det alldeles korrekt att nästa världsradiokonferens äger rum 2019. Den senaste var 2015. Vid den världsradiokonferensen togs det beslut om radiofrekvenser och spektrum för 4G som förhoppningsvis kommer att implementeras och som vi från industrins sida och Ericsson uppfattar som mycket positivt. Dessutom identifierade man ett antal frekvensband för 5G för studier under perioden fram till världsradiokonferensen 2019. Det var ett positivt steg.

Samtidigt ser Ericsson, som jobbar intensivt tillsammans med kunder, operatörer, myndigheter och universitet runt om i världen, att just nu är det ett väldigt momentum kring frekvensband som inte har identifierats i världsradiokonferensen. Det sker framför allt i Nordamerika, Sydostasien, Korea och Ja- pan. Det blir rätt tekniskt det här, men det rör sig om det så kallade 28 GHz- bandet. Ericsson som är närvarande på den här marknaden arbetar med detta.

Jag tror att det finns en risk att Europa, som inte har stött just det frekvensbandet, kan riskera att hamna på efterkälken. Från industrins och från Ericssons sida ser vi gärna att Europa kan harmonisera sin hållning också kring

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	detta frekvensband där det nu är en hög aktivitet och där vi kan se att det kom-
	mer att lanseras tjänster inom kort. Det finns alltså tekniska lösningar på detta
	som vi tror att man kan ställa sig bakom.
	Det är viktigt också att slå fast att det inte bara är nya frekvensband som
	kommer att behövas för 5G. Vi är övertygade om att 5G kommer att lanseras
	i de flesta licensierade frekvensband som finns redan nu. Även där är det vik-
	tigt att Europa och Sverige är proaktiva när det gäller det så kallade C-bandet
	som är 3 400–3 800 MHz och kanske med en utvidgning där. Där tror vi att
	kanske de första 5G-tjänsterna kommer att kunna lanseras. Det är ett utomor-
	dentligt frekvensband för detta. Vi ser gärna att Sverige och PTS som ansvarig
	myndighet kan ligga i framkant och möjliggöra en tidig lansering av 5G också
	i det frekvensbandet.
	Andreas Dahlqvist, Näringsdepartementet: Frågan gällde hur vi förbereder oss
	inför den kommande världsradiokonferensen. Det pågår intensiva förberedel-
	ser inför nästkommande världsradiokonferens. Det är framför allt Post- och
	telestyrelsen som driver det förberedelsearbetet eftersom det är förhållandevis
	tekniska frågor, detaljerade frekvensfrågor, som diskuteras. Även branschen
	inkluderas i de här diskussionerna. Vi håller alltså på med ett kontinuerligt
	arbete med att ta fram de svenska ståndpunkterna rörande de olika punkterna
	som ska tas upp under världsradiokonferensen.
	Ordföranden: Då är det Anders Åkesson (C).
	Anders Åkesson (C): Tack för spännande inspel! Det känns som att vi är över-
	ens om målet, ett uppkopplat samhälle överallt. Frågan är hur vägen dit ska se
	ut. Jag tyckte att det var bra att exemplet från Bräcke var med här. Som jag
	tolkade Bräckes lösning var det en kombination av marknad och offentliga
	insatser i fördelningen 70/30 som möjliggjorde en total utbyggnad.
	Samtidigt uppfattade jag möjligtvis en liten dissonans i diskussionen fram-
	förd av SKL:s företrädare här, Peter Haglund, att det var lite för mycket mark-
	nad i den statliga bredbandsstrategi som nyligen har presenterats. Därför väljer
	jag att ställa min fråga till Kajsa Frisell från IT- & Telekomföretagen som fö-
	reträder marknaden. Jag lämnar öppet till ordföranden att ge möjlighet för fler
	att kommentera.
	Du nämnde, Kajsa, i din föredragning om landsbygden, eller hela landet,
	som en utmaning när det gäller att nå de uppsatta bredbandsmålen. Jag skulle
	vilja höra om IT- & Telekomföretagens syn på hur vi når en så bra och robust
	uppkoppling som möjligt i hela landet till lägsta möjliga kostnad.
	Kajsa Frisell, IT- & Telekomföretagen: Bräcke är ett bra exempel på god sam-
	verkan mellan marknad och kommun. Utmaningen när det gäller landsbygden
	är ju att det är glesare och längre sträckor att bygga, och det blir givetvis mer
38

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

kostsamt. Det vi ser är att det finns ett stort intresse från marknadens aktörer att bygga ut även i stora delar av landsbygden, men det krävs en god samverkan med kommun, vilket man bland annat har haft i Bräcke.

När det gäller landsbygden vill jag också lyfta fram vikten av mer spektrum till marknadens aktörer för att kunna bygga just glesbygdstäckning, alltså bra bredband via de mobila näten. Vi anser att det var mycket olyckligt att man var tvungen att stoppa tilldelningen av 700 MHz-bandet, för det drabbar landsbygden. Vi från IT- & Telekomföretagen ser att blåljusmyndigheternas behov kan baseras på de kommersiella näten. För att skapa en bra konkurrens och en bra täckning i hela landet bör man fördela så mycket som möjligt av 700 MHz- bandet till marknaden så att marknaden kan bygga de här mobilnäten i konkurrens. Baserat på det kan staten upphandla de framtida blåljusnäten därifrån.

Alternativet som man pratar om, att bygga ett statligt nät, kommer att innebära dels att frekvenser kommer att ligga oanvända under många år framöver, dels att blåljusmyndigheterna kommer att få vänta mycket länge på en ersättare till Rakel. Bygget av ett nytt nät kommer att bli oerhört dyrt. Vi har hört uppskattningar på runt 10 miljarder för att bygga ett statligt nät. Det skulle bli väldigt mycket mer kostnadseffektivt om man från marknadsaktörerna i konkurrens kan bygga det nätet.

Sedan pratar man om att överskottskapaciteten från det här nätet skulle säljas på marknaden för att tjäna in pengar till staten. Vi menar att man då skapar en aktör som konkurrerar på helt andra villkor än någon annan av marknadens aktörer. Det skulle störa konkurrensen på marknaden. För att få bra bredband till en så stor del av landet som möjligt ska man fördela mer spektrum till marknadens aktörer som bygger det här. Vi menar att en kommersiell lösning för blåljusmyndigheterna skulle vara minst lika säker, mer kostnadseffektiv, implementeras snabbare och ha bättre funktionalitet och kapacitet än ett eget nät.

Ordföranden: Tack så mycket, jag tror att synpunkten har gått fram där. Emma Wallrup (V) är nästa.

Emma Wallrup (V): Jag har två frågor till SKL och MSB. Jag funderar på om SKL har en dialog med MSB när det gäller just robustheten i sådana funktioner som välfärden kan ha behov av. Jag tänker på om man bygger ut sjukvård i Norrland där det är glesbefolkat så att den blir mer it-baserad och så vidare men även på ambulanssjukvård och andra sårbara verksamheter som kräver en tydlig robusthet. Jag är nyfiken på att höra om det finns en dialog däremellan.

Vi i Sverige har varit ledande just för att vi har haft en sorts blandekonomi i utbyggnaden av nätet där vi har haft stadsnäten och det privata. Internationella aktörer pekar på att vi har gått fortare framåt här just för att vi har den blandningen. Det känns viktigt att värna detta, särskilt när det gäller robustheten.

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	Det som vi hörde från SKL om att stadsnäten kan bidra till att vi har kontroll
	över det hela är viktigt. När vi bygger för välfärdsverksamheter som utgör
	grunden i de här mer livsuppehållande systemen, som kanske kommer att bli
	mer sårbara nu i en mer osäker värld, är just tryggheten i systemen och att de
	är robusta och kvalitativa viktigt. Då måste man ändå säga att om vi bygger ut
	under hård konkurrens kanske risken finns att det inte blir samma robusta kva-
	litet.
	Jag uppehåller mig vid den första frågan till MSB och SKL.
	Richard Oehme, MSB: Vi har ett nära samarbete med SKL. Ett exempel på det
	är att vi nyligen kom ut med gemensamma rekommendationer till kommu-
	nerna om hur man ska förstärka informationssäkerheten i sju punkter. Vi dis-
	kuterar också långsiktigt hur vi kan ställa gemensamma krav. I det försöker vi
	också blanda in länsstyrelserna så att det blir en sammansatt bild helt och hål-
	let. Svaret på frågan är alltså ja från mitt perspektiv. Sedan har Minna något
	att säga också.
	Minna Nyman, MSB: SKL deltar också i myndighetens råd för samhällsviktiga
	kommunikationstjänster där ett antal aktörer ses med jämna mellanrum för att
	diskutera just den här typen av frågor. SKL:s medlemsorganisationer, valda
	delar av dem, har också deltagit i mobildatapiloter och i andra typer av förar-
	beten inför våra slutsatser och till exempel svar på regeringsuppdrag.
	Peter Haglund, SKL: Jag kan bara bekräfta bilden som MSB ger. Vi deltar i
	det här arbetet, och vår roll är framför allt att tydliggöra de kommunala verk-
	samheternas behov i det här perspektivet.
	Ordföranden: Tack, då är det Liberalernas tur att ställa frågan.
	Nina Lundström (L): Tack för intressanta föredragningar! Min fråga riktar sig
	ur lite olika perspektiv till både Bräcke och David Mothander på Google.
	Jag börjar med framtidsspaningen. Det var en fråga som jag fastnade vid.
	Vi är bara i början av en utveckling av många tjänster. Min fråga är: Kommer
	alla att finnas med på det här tåget? Kommer alla att få bli delaktiga och ta del
	av tjänsterna? Eller kommer det att se lite olika ut? Det vore intressant att få
	ta del av den infrastrukturframtidsspaningen för att sedan gå över till frågorna
	till Bräcke.
	Jag är nyfiken på vilka hinder som finns. Vad skulle man kunna göra snabbt
	i närtid för att underlätta för det som ni beskriver med lantbrukaren som måste
	åka nio mil för att fylla i de dokument som myndigheterna kräver? Sedan var
	det också tillståndsfrågorna. Vad är det som gör att man inte får tillstånd? Vad
	är det som drar ut på tiden? Hur mycket små hinder finns på vägen? Tycker ni

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

också att det är viktigt att hålla öppet för andra lösningar, eller varför är fiber så viktigt? Och hur har ni bemötts av dem som bor där? Om vissa inte vill ansluta sig, varför vill de inte det?

Mina frågor handlar egentligen om ett konsumentperspektiv och ett infrastrukturperspektiv. Vilka ska ha tillgång till alla dessa tjänster som kommer att finnas i framtiden?

David Mothander, Google: Jag gillar den frågan, för den är mycket viktig. Först och främst måste man vara ärlig och säga att vi har ett problem med att hela samhället ännu inte tar del av digitaliseringen. Men jag skulle vilja ge dig en motbild också. Digitalisering är ju så mycket mer än att bara konsumera chattjänster och olika typer av sociala nätverk. I exempelvis sjukvården använder vi oss kanske till 90 procent av journaler och till 10 procent av data som samlas in. Inom en ganska kort tid kommer det att vara tvärtom, det vill säga sjukvården kommer till 90 procent att förlita sig på data som genereras i realtid. Den typen av användande av den nya tekniken kommer att vara tillgänglig och omfatta alla. Jag tror alltså att man måste anlägga ett djupare perspektiv på vad transformationen kommer att innebära.

Min tro och min förhoppning är att alla på ett eller annat sätt kommer att inkluderas av detta. Sedan är det givetvis en generationsfråga då yngre medlemmar i vårt samhälle kanske är mer på än andra.

Bengt Flykt, Bräcke kommun: Vi uppfattade att det var två frågor: dels vad man kan göra för att underlätta, dels varför fiber. Jag börjar med fråga ett och ska säga att det som har möjliggjort en förändring från 0 till 93 procent inom fem år i Bräcke är en treenighet bestående av det offentliga, marknadsaktörer och en folkrörelse. Tusentals ideella timmar har lagts ned, så den ideella sektorn har en stor del, främst utanför tätorterna, i det här.

Givet de tusentals ideella timmarna är det viktigt att ha ett tydligt regelverk, att det är samma regelverk och att regelverket inte ändras utan att man vet vad man har att förhålla sig till. Det är viktigt att man stöder de här föreningarna och deras tusentals timmar. I vårt fall har vi tillsatt en fibersamordnare för att stödja dem. De gör det här därför att det inte finns en marknad. De hade i alla fall av alla tagit en lapp i brevlådan och kryssat i ett ”Ja”, men en sådan lapp finns inte. Därför går de ut med spaden. Då ska man inte straffa dem genom att ha krångliga upphandlingsregler, utan man måste hitta schabloner och enkelhet så att det blir möjligt för de ideella krafterna att göra detta.

Regelförenklingar, stöd i form av samordnare och stöd i form av att det finns offentliga stödpengar är viktigt.

Per Sundin, Bräcke kommun: Jag uppfattade att den andra frågan var: Varför fiber? Jag drog min vy på det här med bredband tidigare. Det enda som vi vet är att fiber nog kan klara det mesta av vad man kan uppfinna i den närmaste

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	framtiden. Det finns i dag redan behov av 10 gigabit, skulle jag påstå, för vissa
	applikationer – kanske ännu mer. Fiber är alltså det enda som klarar det. Och
	detta kan vi ju göra; det är helt demokratiskt. I Bräcke vill vi ha samma utbud
	och pris som i Stockholm. Det var det enda vi begärde, i princip.
	Ordföranden: Tack så mycket, då är det Robert Halef.
	Robert Halef (KD): Tack, allihop, för jättebra inlägg i dag! Det har sagts att
	kommunala bredbandsnät främjar konkurrensen och att stadsnäten är viktiga
	på marknaden. Detta håller jag med om. Ett hinder i dag för utbyggnaden av
	bredband är den kommunala lokaliseringsprincipen. Små orter och kommuner
	på landsbygden skulle gynnas av att lokaliseringsprincipen undantas, och det
	skulle även öka konkurrensen på marknaden. Med andra ord: Fler mindre orter
	får bredband genom att tillåta att kommunalägda stadsnät får erbjuda tjänster
	över kommungränser.
	Min fråga är till PTS och SKL. Tycker ni att det är dags att se över lokali-
	seringsprincipen?
	Peter Haglund, SKL: Vi tycker att det är bra att man ser över lokaliserings-
	principen kopplat till bredbandsutbyggnaden på samma sätt som man har gjort
	till exempel när det gäller utbyggnad av elnätet. Vi har noterat att regeringen i
	den nya bredbandsstrategin har lyft den frågan. Vi ser positivt på att man full-
	följer det.
	Dan Sjöblom, PTS: Jag svarar både med min nya hatt på och med min gamla
	från Konkurrensverket. Jag tycker att konkurrens är bra, men konkurrens ska
	vara på lika villkor. Det är viktigt, som många har talat om här, att det finns
	förutsägbarhet i regelverken. Om en privat investering ska göras måste man
	veta vad man ger sig in i, hur man investerar och hur man kan få tillbaka sina
	pengar. Har man då en kommun som konkurrent är det bra om man vet om
	det. Långsiktighet i de här regelverken är alltså viktigt.
	Den kommunalrättsliga principen om att man ska sköta kommunala inve-
	steringar inom kommunens område är väletablerad. Det finns några undantag
	till den, men de är inte så många och det är viktigt att det finns tydlighet i
	regelverket – om det inte är den principen som gäller, vad är det då för princip
	som gäller? Det behöver fastställas.
	Ordföranden: Vi går nu över till frågeomgång två. Då är det Jasenko Oma-
	novic (S).
	Jasenko Omanovic (S): Ordförande! Först och främst vill jag tacka för bra och
	intressanta inlägg.
42

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Jag har två frågor. När vi diskuterar detta upplever man ofta ett stort fokus på storstäder. Själv kommer jag inte från någon storstad. Vi hörde exempelvis representanten från RISE tala om självkörande bilar som ska kunna konkurrera med kollektivtrafiken. Jag vill höra om det utifrån ett landsbygdsperspektiv.

Vi kan ta Bräcke som exempel; jag ser att Bräckes representant genast räcker upp handen. Där finns det en person per kvadratkilometer. Att få dit den delen av kollektivtrafiken vore inte samma sak som att hundra tusen bilar trängs här i storstaden med fyra personer i varje. I Bräcke behöver man på de där 70 milen, som det tidigare talades om, kanske bara några få bilar för de personer som kan vilja åka någonstans. Hur påverkar dessa nya möjligheter landsbygden?

I min andra fråga vänder jag mig till ett amerikanskt bolag, Google, för Ericsson har ju redan fått svara på en del frågor. Vi är ju ett exportland och är väldigt beroende av export. Ni tittade in lite i framtiden och talade om vad som kommer att hända framöver. Hur kommer digitaliseringen att påverka oss och våra konkurrensfördelar i exporten? Vi ligger långt framme, men det finns en del andra länder som inte har en så stor exportmarknad.

Per-Erik Holmberg, RISE Viktoria: Det är alldeles riktigt att en stor del av diskussionerna om de nya mobilitetstjänsterna initialt har ett fokus på storstäderna på grund av urbaniseringen. Exempelvis bor 70 procent i storstäder. Man tror att tjänsterna initialt kommer att göra störst nytta där. Dessutom finns kanske de största kommersiella drivkrafterna där. I städerna adresseras trängsel, miljö och hälsa och vilka vinster som kan ges.

Det finns absolut ytterligare en aspekt som jag dock själv inte tog upp tidigare, och det är tillgänglighet. Den adresseras på landsbygden. Samma teknik men andra innovationer och andra typer av tjänster kan få samma effekter där. Den självkörande byabussen skulle kunna vara ett exempel på detta. Ett annat kan vara en blandning av delningsekonomi och mobilitetstjänster där det kanske inte finns några bussar eller där det bara går en tur om dagen, på förmiddagen. Det finns kanske inte ens taxi. Då kan grannens bil vara taxi, bussen kan vara taxi eller grannens bil kan vara bilpool med dagens möjligheter att dela digitala nycklar. Det kommer absolut att komma tjänster där som är till nytta för tillgängligheten, men det kommer kanske i en andra våg. De kommersiella krafterna har ju större fokus där kunderna finns.

David Mothander, Google: Jag ska försöka svara kort på frågan, men det kommer att bli väldigt svårt. Det råder inga tvivel om att Sverige ligger i täten. Vi har internationellt sett en god infrastruktur. Vi har en historia av entreprenörer och innovatörer. Befolkningen har god bildning och har tagit till sig av tekniken och så vidare. Vi kan dock se att Sverige ganska raskt rasar i rankningslistorna. Vi svenskar konsumerar inte mindre, men vi kan se att företagen och de offentliga investerarna inte investerar i digitalisering i samma takt som

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	andra längre. Prognosen är alltså något dyster, men vi hör fortfarande till topp-
	skiktet.
	När det gäller den svenska exporten och hur den ska lyckas ta sig framåt är
	det ett faktum, vilket vi nyligen har visat i en rapport, att vår framskjutna po-
	sition ger oss en möjlighet att tjäna mer på digitalisering än länder som inte
	har kommit lika långt. Det handlar om ganska stora summor och många jobb.
	Detta bygger dock på att vi får en avsättning och får tillgång till de större
	marknaderna för våra digitala tjänster och produkter. Det gör att den pågående
	förhandlingen om ett digitalt inre Europa nog är helt avgörande för Sverige. I
	förlängningen av detta är frihandelsavtal, såsom TTIP, precis lika viktiga. Vi
	får se vad som händer med allt detta.
	Jag har en tredje punkt och kommer tillbaka till det jag talade om förut. Det
	gäller behovet av att ha fria dataflöden runt om i världen. Det är ju i dessa
	dataflöden man hittar de digitala tjänsterna och produkterna.
	Prognosen är alltså god, men det finns hinder som måste övervinnas.
	Ordföranden: Tack för ett distinkt svar! Då är det dags för Erik Ottoson (M).
	Erik Ottoson (M): Fru ordförande! Min fråga går till Post- och telestyrelsen.
	Det finns bevisligen ett spänningsfält på fibermarknaden där diskussionen va-
	rierar beroende på vem man talar med. Antingen är det en slagsida till stads-
	nätens fördel, eller så är det en slagsida åt de privatas fördel. En del talar om
	att vi ska ha ett fantastiskt samarbete mellan dessa två olika aktörerna på mark-
	naden. Därutöver finns det en uppsjö olika uppfattningar om hur detta ska se
	ut. Det finns också många berättelser om konkurrenssnedvridande situationer,
	där kommuner agerar på olika sätt, vilka dock tillbakavisas lika fort av nämnd
	kommun som beskriver att det inte alls ligger till på det viset eller att det skulle
	finnas en konkurrenssnedvridande effekt.
	Min fråga till Post- och telestyrelsen blir: Hur ser bedömning av konkur-
	renssituationen och situationen som helhet på fibermarknaden ut när det gäller
	utbyggnaden och relationen mellan de kommunala stadsnäten och de privata
	aktörerna?
	Man kan ha två olika perspektiv när man besvarar denna fråga. Det ena är
	det strikt juridiska: Ingenting otillåtet har skett. Det andra är det mer dyna-
	miska: Det skulle vara bra om det fungerade så här i stället. Jag ber er att inta
	det andra förhållningssättet till frågan, för att kanske få ett lite mer intressant
	svar.
	Ordföranden: Då får vi se om Post- och telestyrelsen kan ge ett intressant svar.
	Bo Andersson, Post- och telestyrelsen: Tack för frågan! Jag kan börja med att
	jämföra med vad som händer på fibermarknaden i Sverige och i många andra

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

europeiska länder. Det investeras mycket här. Jag är av den starka övertygelsen att en bra konkurrenssituation, när det finns möjligheter på en marknad, också leder till många investeringar. Detta är bevis för att vi har en relativt väl fungerande konkurrenssituation.

En viktig förutsättning för detta är att vi har ett stabilt regelverk och att detta leder till en jämn spelplan. Vi ser att behovet av att det finns flera olika aktörer som har möjlighet att konkurrera med varandra på marknaden i såväl glesbygd som tätort är väldigt viktigt. Vi har möjlighet att påverka situationen men vill inte göra det på något annat sätt än att se till att bibehålla dagens konkurrenssituation som genererar många investeringar och sannolikt ger marknaden en stor möjlighet att positivt utvecklas vidare i samma riktning.

Ordföranden: Då är det Jimmy Ståhl (SD).

Jimmy Ståhl (SD): Vi har hört mycket om framtidens möjligheter, om internet, uppkoppling, autonoma fordon, delningsekonomi med mera. Jag tänkte beröra lite tråkiga saker, vilka har med uppkoppling att göra men som utgör en fara.

Många stormakter och en hel del mindre aktörer satsar på cyberkrigföring. Efter exemplet med Stuxnet och Irans kärnvapenprogram blev det tydligt att inga datoriserade system är helt säkra. Jag undrar därför hur MSB:s informationsarbete gentemot samhällsviktiga myndigheter ser ut. Betonas vikten av att kunna upprätthålla verksamheterna även utan uppkopplade datoriserade system?

Richard Oehme, MSB: Vårt arbete är inte enbart riktat till statliga myndigheter utan till hela samhället, både privata och offentliga aktörer. När det gäller skydd av kritisk infrastruktur är det inte bara vi som jobbar med detta, utan det gör även flera andra aktörer, till exempel Säkerhetspolisen.

Jag nämnde i min föredragning att vi har ett långtgående program tillsammans med Totalförsvarets forskningsinstitut. Vi bjuder in samhällsviktiga aktörer, såsom Eon, Fortum och Vattenfall, och övar i en skarp miljö för att just skydda kritisk infrastruktur. Det var också denna övning som jag refererade till vad avser nordisk nivå och nordiska länder. Förra året hade vi en första övning på nordisk nivå eftersom vi är så pass sammankopplade. Detta är ett exempel på vad vi gör. Det finns många fler exempel.

I och med att hot, risker och sårbarhet ökar, vilket jag visade i min presentation, måste vi öva för detta. Men vi måste göra det tillsammans med den privata sektorn. Det är nämligen där den stora delen av driften sker.

Ordföranden: Nästa frågeställare är jag själv, och jag har två distinkta frågor. Den ena ställer jag till PTS. Vi hörde vad Ericsson sa när det gäller möjligheterna att verkligen få genomslag world wide för 5G. Där identifieras er verksamhet som strategisk för att man ska kunna få till de spektrum och annat som

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	behövs. Där finns det två viktiga arenor, dels radiokonferensen 2019, dels de
	europeiska möjligheterna. Jag skulle vilja att ni kort redogör för vad ni gör i
	det sammanhanget.
	Min andra fråga vill jag ställa till Ola Barthel, vd från Triangelbolaget som
	jobbar med utbyggnad av bredband. Kan du säga något om vilket hinder som
	är störst för att den vision som allihop här tycks dela ska kunna bli verklighet?
	Vad skulle kunna snabba upp det hela?
	Jonas Wessel, Post- och telestyrelsen: 5G är ett spännande steg. Om det hand-
	lar om revolution eller evolution kanske det tvistas om. Men att det finns ett
	nästa steg efter 4G är självklart. Förutsättningarna för det är råvaran. Oljan in
	i det är spektrum. Hur detta förvaltas i olika affärsmodeller och av vem är nästa
	fråga. Den stora och viktiga frågan är vilka frekvensresurser som behövs. De
	behöver harmoniseras och standardiseras, och de behöver tas fram över stora
	geografiska ytor för att bland annat skapa marknadsförutsättningar.
	En sådan viktig spelplan är självklart Europa. Vi har ett arbete inom ramen
	för Radio Spectrum Policy Group, RSPG, och där deklarerade vi nyligen vilka
	pioneer band 5G kommer att ha. Vi pekade då ut 700-megahertzbandet och
	3,5- och 26-gigahertzbanden. Det handlar alltså om många av de bitar som
	Ericsson framförde. Detta har vi gjort för att väldigt tydligt visa hur vi i Europa
	kan ta ledartröjan och på så vis skapa förutsättningar för 5G. Det här har nu
	gått in i ett harmoniseringsarbete på Europanivå för framtagande av tekniska
	förutsättningar med mera.
	Ytterligare en viktig del är vad vi gör nationellt i Sverige. I morgon kommer
	Post- och telestyrelsen att ha ett 5G-forum där vi presenterar en plan för hur vi
	möjliggör storskaliga tester och storskalig utrullning i enlighet med de tidta-
	beller som finns. Vi kommer att publicera material om detta från och med i
	morgon.
	Under världsradiokonferensen kommer 5G att tas upp och många frågor då
	gäller höga band, vilket även Ulf beskrev. Vi tror att förutsättningarna för de
	viktiga bitarna redan är klara, bland annat för 3,5- och 700-banden och många
	av de band som i dag används för 2G, 3G och 4G. I dessa band kan förutsätt-
	ningar skapas för att ge en möjlighet att introducera 5G.
	WRC-förberedelserna är en del, och där pågår väldigt många spännande
	och viktiga initiativ. Vi tror dock att vi kommer att ha förutsättningarna klara
	i Europa och Sverige långt innan världsradiokonferensen hålls. Vi hoppas att
	detta bara kommer att bekräfta den inslagna vägen.
	Ola Barthel, Triangelbolaget: Jag vill tacka för den fråga som alla ställer sig.
	Jag tror att mycket handlar om att det ska finnas tydliga regler. Många har varit
	inne på samma sak. Vi talar om att kommunerna ska göra det. Ska det offent-
	liga eller det privata bygga detta? I dag är det här inte tydligt.
	Vi har inga tydliga regler. Det finns kommuner som hindrar privata opera-
	törer att bygga eftersom de har bestämt sig för att göra det själva. Vad gäller
46

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

det som ligger på en kommun måste bli tydligt. Om en kommun inte har tillåtelse att gå med vinst blir det inte konkurrens på lika villkor. Det är tydligt att vi måste ha regler som alla ser och som alla följer.

Ett av de större hindren är att branschen, både det privata och det offentliga, sitter i var sitt skyttevärn i stället för att mötas mitt på och samverka mer. Vi borde jobba mer med forum och med det offentliga, som exempelvis Trafikverket som sitter med hela tillståndshanteringen i dag när man ska gräva längs med vägarna.

I dag klagar alla på Trafikverket för att handläggningstiderna är långa. Ja, de är otroligt långa. Där står staten i vägen. Men vi ska vara ärliga och säga att det finns en tiotill femtonfaldig ökning av tillstånd. Jag tror att det räcker om man bara sätter sig och diskuterar vad som gäller. Som det är i dag sätter Trafikverket upp regler för hur vi ska hantera nedläggning av fiber längs med vägarna men gör det inte i samverkan med branschen.

Man borde sätta sig ned och diskutera i kommunerna. Jag tror att mycket handlar om att titta på och göra detta gemensamt. Vi ser i många kommuner där det kommunala och det privata verkligen har lyckats. Ett exempel är Bräcke där kommunen har varit drivande och lämnat över det hela till Skanova, som nu tar hand om drift och underhåll. Här får man stordriftsfördelar.

Det finns andra kommuner där man har ett stadsnät, men där det inte finns kompetens eller ekonomi att bygga ut till alla. Där går man i stället in och jobbar med det privata. Jag tror att det är dags att sätta sig tillsammans och titta på detta, i stället för att var och en jobbar utifrån sin egen agenda.

Ordföranden: Tack så mycket! Emma Wallrup (V), har du någon mer fråga så ställ den nu.

Emma Wallrup (V): Jag undrar om Post- och telestyrelsen har någon överblick över hur påverkan ser ut ute i landet när man nu tar bort kopparnätet, och hur effekterna av detta kan mildras.

Bo Andersson, Post- och telestyrelsen: Det pågår en dialog mellan PTS och de marknadsaktörer det gäller för att se till att dämpa de effekterna och för att få ett långsiktigt perspektiv. Jag tycker att vi har en bra väg framåt.

Ordföranden: Nina Lundström (L) Har du någon mer fråga?

Nina Lundström (L): Det har diskuterats mycket om olika hinder, men jag skulle även vilja höra lite om vilka vinster som finns med att få bredbandsutbyggnaden till stånd. Jag vill av PTS höra vilka samhällsekonomiska vinster som finns. Kan man exempelvis se det på bnp-tillväxten? Och kan Bräcke se

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	några lokala vinster med utbyggnaden? Hur ser det ut för till exempel närings-
	liv och företagare?
	Bo Andersson, Post- och telestyrelsen: Vi lutar oss i mångt och mycket mot
	forskningsinsatser som gjorts inom dessa frågor. Det verkar vara tydligt att
	den ökning av tillgång till bredband som byggs upp i olika länder och inom
	olika områden leder till tillväxtökningar. Det är uppenbart att det går åt det
	hållet. Ju fler insatser man gör, desto mer tillskott blir det till bnp. Från ett
	ekonomiskt perspektiv kan jag dock också tänka mig att det så småningom
	finns en avtagande marginalnytta, som säkert kommer att visa sig.
	Erik var i sin beskrivning inne på att det finns mer att göra på forsknings-
	fronten. Det som är tydligt och som bortom alla tvivel har bevisats är att det
	faktiskt leder till tillväxtökningar.
	Ordföranden: Har Bräcke kommun något svar på Ninas fråga?
	Bengt Flykt, Bräcke kommun: När det gäller lokala vinster tänker jag att värl-
	den globalt sett blir lokal. Världen utvecklas kanske inte radiellt.
	Vårt exempel med lantbrukaren visar att en fiberuppkoppling är en grund-
	förutsättning för att kunna bo och bedriva verksamhet. Det är en hygienfaktor.
	Annars kan man inte utveckla sin verksamhet, och man kommer inte att kunna
	leva där heller med de krav som samhället ställer.
	Vi har valt att göra detta i två steg. Vi tänkte att det inte var någon mening
	med att erbjuda e-tjänster till medborgarna om de inte har någon uppkoppling.
	I ett första steg satsade vi på att alla skulle få en fiberuppkoppling, och med
	våra 93 procent är vi som sagt ganska nära nu. Steg två är naturligtvis att er-
	bjuda e-tjänster.
	Det handlar då inte bara om lokala och kommunala tjänster, utan om att
	kunna göra alla tjänster gentemot det offentliga och det privata, lokalt som
	globalt, över nätet. Fibern är grundförutsättningen. Om man kan bygga fiber i
	Bräcke så kan man bygga fiber i Jämtland. Och kan man bygga fiber i Jämtland
	kan man faktiskt fibrera alla hushåll i Sverige.
	Ordföranden: Då är det Robert Halef (KD), har du någon mer fråga?
	Robert Halef (KD): Ordförande! Mina frågor är riktade till MSB och IT- &
	Telekomföretagen.
	Vi är alltmer uppkopplade och är sårbara för cyberattacker, vilket är oro-
	ande. I dagens ökande it-utveckling hänger säkerheten inte med i samma takt.
	Samtidigt går vi alltmer mot ett digitaliserat samhälle. Cyberattacker kan lam-

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

slå privata och offentliga verksamheter med stora samhällsekonomiska konsekvenser. Jag tycker att det är helt okej att blåljusmyndigheterna får disponera en viss del av 700 MHz-bandet och att resten auktioneras ut till privata aktörer.

Min fråga är: Vilka politiska beslut saknas i dag för att säkerheten och robustheten ska kunna öka och för att vår sårbarhet för cyberattacker ska minska?

Richard Oehme, MSB: Det sker en hel del i denna domän just nu. Dels har vi det dataskyddsdirektiv som har införts och som ställer krav på ett helt annat sätt, dels har vi nät- och informationssäkerhetsdirektivet som ska träda i kraft i maj nästa år. Detta ställer krav på sex sektorer, vilket utgör en basplatta.

Regeringen har dessutom gett oss, Säkerhetspolisen och Försvarsmakten i uppdrag att göra en obligatorisk it-incidentrapportering. Det har vi gjort sedan den 1 april förra året. Här sker alltså en hel del saker.

Utöver det har vi också upphandlingssituationen, vilket är något som ofta glöms bort, men den är viktig. Vi ställer sällan krav på säkerhet. Många gånger är utgångspunkten lägst pris, om än inte alltid. Man får då det man upphandlar. Detta är ett problem för marknaden, eftersom många aktörer i Sverige ställer olika krav trots att vi har ramavtalsupphandlingar. Det blir svårt att få ekonomiska stordriftsfördelar för de leverantörer som finns så att vi kan få en bra säkerhet och en bra basplatta. Här finns mycket att göra. Den nya Upphandlingsmyndigheten är en väg i detta.

Bilden är alltså komplex, och man kan göra mycket mer. Nya saker är dock på gång, och om jag har förstått det hela rätt kommer regeringen med sin strategi om informations- och cybersäkerhet i maj.

Kajsa Frisell, IT- & Telekomföretagen: Jag håller med MSB vad gäller beställarkompetens. När du beställer en tjänst måste du vara tydlig med vad du vill ha för att få en säker tjänst.

Jag vill också poängtera att vi behöver ha en robust och säker infrastruktur för att kunna ha säkra tjänster inom den. Branschgemensamt har vi nu under ledning av Post- och telestyrelsen tagit fram en standard som heter Robust fiber. Det handlar om miniminivåer. När man bygger fiber ska det åtminstone byggas enligt dessa anvisningar. I många fall byggs det högre.

Enligt min mening bör man från statligt håll ställa krav på att denna standard följs när man delar ut stöd till fiberföreningar och liknande. Här skulle vi gärna se att man kopplar ihop att när någon är stödberättigad ska det byggas åtminstone så robust som standarden föreskriver.

Vice ordföranden: Då har vi kommit fram till slutet av denna förmiddag. Jag vill tacka för en intressant förmiddag. Vi har diskuterat många saker: spektrumtilldelning, vem som ska bygga infrastrukturen, när den ska byggas, vem som ska finansiera den, vem som ska göra vad i näringskedjan, hur vi får

2016/17:RFR20	STENOGRAFISK UTSKRIFT
	en effektiv konkurrens och, som både många här inne och i pausen har lyft upp
	i tider som dessa, ett större fokus på robusthet och säkerhet kopplat till it-frå-
	gorna.
	Jag tänkte inte ägna de sista fem minuterna till att ge mina synpunkter på
	allt detta. Det har vi inte tid till, och jag har nog heller inte alla svar i dag. Vi
	får tacka er för alla viktiga och kloka inspel. Jag tror inte att någon här har
	somnat, men om man skulle ha gjort det eller om någon har missat något kom-
	mer det här att läggas ut på riksdagens hemsida i morgon. Då kan man titta på
	detta i efterhand.
	Låt oss ägna oss åt en filosofisk fråga. Det gör vi inte alltför ofta i detta hus
	– och kanske är den inte ens filosofisk. Om man ställer sig frågan vad it egent-
	ligen är och vad är det i vårt samhälle som berörs inser man ganska snabbt att
	det handlar om det mesta.
	I detta hus kan vi konstatera att socialutskottet i allra högsta grad berörs när
	man diskuterar en digitaliserad vård och möjligheten att träffa sin läkare över
	nätet. Utbildningsutskottet berörs i och med distansundervisning och elevers
	rätt att ha tillgång till en egen padda i skolan. Ganska snabbt kan det bli spretigt
	om man talar om vem som har ansvar för dessa frågor i riksdagen.
	Ibland kan jag önska att vi hade haft ett it-utskott. Det kanske hade varit på
	sin plats; vi har ju haft ett bostadsutskott en gång i tiden, så det går att ha
	ganska nischade utskott. Men nu finns det inte, utan frågorna har hamnat på
	trafikutskottets bord. Kanske är det trafikutskottets namn som är missvisande.
	Vi kanske egentligen borde heta infrastrukturutskottet.
	En summering av denna dag är att it är lika mycket en grundläggande in-
	frastruktur som de vägar vi kör på eller den järnväg som vi ser tåg rulla fram
	på.
	Nu har vi diskuterat mycket och fått spännande framtidsspaningar från
	Google, Vinnova och många andra, men det är klart att allting trots allt tar sin
	början i vilken infrastruktur vi har. Man kan konstatera att samhället i dag mer
	och mer förväntar sig att medborgarna ska vara uppkopplade. Ändå ser vi att
	alla inte får tillgång till den möjligheten i samma utsträckning. Jag tänker då
	på att politiken måste ha i beaktande att det ser lite olika ut. Bräcke illustrerade
	hur man kan ligga i framkant fast man befinner sig i glesare delar av Sverige.
	Men det finns delar av Sverige som riskerar att hamna efter, och det är rätt
	tydligt att utmaningarna ser olika ut. Jag har själv precis flyttat in i Norra Djur-
	gårdsstaden, en miljöstadsdel här i Stockholms stad. Där kan man med knapp-
	tryckningar på sin telefon styra när tvättmaskinen går igång och mäta sin ener-
	giförbrukning och vattenförbrukning.
	Med andra ord: Samma digitala revolution ser rätt olika ut beroende på var
	man befinner sig i Sverige, och det måste politiken ta hänsyn till och skapa
	förutsättningar för. Och om alla ska med på tåget kanske vi borde inse att alla
	inte sitter i samma vagn för tillfället, och det måste politiken som sagt förstå.
	Kopplingen till tåg och till trafik är ju faktiskt väldigt tydlig när det gäller it
	också.

STENOGRAFISK UTSKRIFT

2016/17:RFR20

Jag tycker att det var jättespännande att höra vad som nu sker kring delningsekonomi, Mobility as a service och självkörande fordon. Har vi inte en fungerande it-infrastruktur i framtiden kommer inte heller våra vägar att fungera, kan man konstatera.

Många har hört det här citatet förr, men Jan Stenbeck sa att teknik alltid slår politik. Vår ambition är att så inte ska vara fallet. Därför har vi den hearingen

– för att säkerställa att politiken hänger med och att Sverige inte tappar i de viktiga rankningarna på det här området. Tusen tack för denna intressanta förmiddag!

2016/17:RFR20