Offentlig utfrågning om framtidens public service

Rapport från riksdagen 2016/17:RFR15

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-87541-97-1

Riksdagstryckeriet, Stockholm, 2017

Förord

Kulturutskottet anordnade den 23 mars 2017 en offentlig utfrågning om framtidens public service. Syftet var att få underlag inför fortsatta diskussioner om framtidens public service.

I det följande redovisas programmet för utfrågningen och en utskrift av den stenografiska uppteckningen som gjordes vid utfrågningen.

Stockholm i maj 2017

Olof Lavesson	Ann Aurén
Kulturutskottets ordförande	Kanslichef

2016/17:RFR15

Program

Dag: Torsdagen den 23 mars 2017

Tid: Kl. 10.00–12.00 (kaffe serveras från kl. 9.30)

Plats: Riksdagen, Förstakammarsalen

Inledning

10.00Olof Lavesson (M), kulturutskottets ordförande

Framtidens public service

10.05Andreas Ekström, journalist, Sydsvenska Dagbladet

10.15Jesper Strömbäck, professor, Göteborgs universitet, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation

10.25Cilla Benkö, vd, Sveriges Radio AB

10.35Hanna Stjärne, vd, Sveriges Television AB

10.45Christel Tholse Willers, vd, Sveriges Utbildningsradio AB

10.55Jan Scherman, diversearbetare

11.05Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister, Kulturdepartementet

11.15Frågestund

Avslutning

11.55Gunilla Carlsson (S), kulturutskottets vice ordförande

2016/17:RFR15

Offentlig utfrågning om framtidens public service

Olof Lavesson (M), ordförande: Kära vänner! Vi hälsar er alla hjärtligt välkomna till riksdagens förstakammarsal och utskottets offentliga utfrågning om framtidens public service.

Seminariet direktsänds i Sveriges Television, och jag vill också hälsa alla er som följer detta via tv eller webb välkomna.

Är det en fråga som ständigt berör oss är det den om public service. Vi möter public service varje dag när vi tar del av utbudet i Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.

Men vi kanske inte alltid funderar över vad public service står för eller varför det är så viktigt med public service. Det känns för många helt enkelt som en självklarhet.

Den självklarheten gäller inte överallt. Händelser i vår geografiska närhet både skrämmer och förskräcker. När politiker och regeringar stärker greppet och vill omvandla sina public service-medier till det som man kallar nationella kulturinstitut eller när journalister och chefer hotas med avsked därför att verksamheten inte faller det politiska styret på läppen, då är det viktigare än någonsin att Sverige står upp för public service.

Kulturutskottet har vid ett flertal tillfällen betonat betydelsen av en stark och oberoende radio och tv i allmänhetens tjänst för det svenska medielandskapet och ytterst för vår demokrati samt hur viktigt det är att public service förblir oberoende och skyddas från påtryckningar i utförandet av sin verksamhet.

Samtidigt är det viktigt att även här föra en debatt om villkoren för public service såväl innanför som utanför politiken. Många har gett sig in i den här debatten, och det välkomnar jag. Det är naturligt att det finns åsikter i samhället om det som SVT, SR och UR gör och hur man uppfyller sitt uppdrag.

Det handlar ytterst om förtroendet för public service. Jag är övertygad om att såväl status som position för public service stärks av att verksamheten diskuteras.

Vi är nu halvvägs inne i nuvarande sändningstillstånd. Och då börjar det bli dags att förbereda nästa tillståndsperiod som ska ta sin början 2020.

Att det är just inför sändningstillstånden som den parlamentariska diskussionen om public service förs är centralt. När det gäller tillstånden och avställning av tillstånden ska det ske en politisk prövning. Sedan är det upp till bolagen att utföra sin verksamhet inom ramen för dessa tillstånd utan vare sig påtryckningar eller pekpinnar från politiskt håll.

Regeringen har gett den parlamentariska public service-kommittén i uppdrag att se över och komma med förslag till finansiering av public service. Innan sommaren kommer regeringen att besluta om tilläggsdirektiv som rör kommande sändningstillstånd och deras utformning. Jag är väldigt glad över

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	att vi har stora delar av den kommittén på plats här i dag. Vi hälsar er särskilt
	välkomna.
	Jag vill också ge ett stort välkomnande till våra talare. Det gläder mig att vi
	har samtliga tre programbolagschefer på plats liksom vår kultur- och demo-
	kratiminister som är på väg hit.
	Vi kommer även att få intressanta och viktiga inspel såväl från den fri-
	stående sidan som från akademien.
	Tillsammans med utskottets vice ordförande Gunilla Carlsson och utskot-
	tets kanslichef Ann Aurén ska jag försöka att lotsa oss igenom detta. Jag vill
	redan förvarna talarna om att jag kommer att vara ganska hård när det gäller
	tiden – detta inte av ohövlighet, utan för att alla ska komma till tals och för att
	utskottsledamöterna ska få möjlighet att ställa frågor.
	Med detta vill jag än en gång hälsa er alla hjärtligt välkomna samtidigt som
	jag lämnar ordet till dagens inledningstalare Andreas Ekström.
	Andreas är till vardags journalist på Sydsvenskan, men han har också gjort
	sig känd som föredragshållare och författare när det gäller den digitala revo-
	lutionen. Han har bland annat skrivit boken Google-koden. Han har utsetts till
	Årets genombrott på Talargalan, och han har hållit flera uppskattade TED
	Talks. Hjärtligt välkommen, Andreas!
	Andreas Ekström, Sydsvenska Dagbladet: Vilken ära och vilken glädje att få
	tala inför den här församlingen!
	Någonting fångade min uppmärksamhet i en debattartikel i Svenska Dag-
	bladet från i går. Sju direktörer för massmediebolag skrev en hel del kloka
	saker om framtiden för public service, möjligheter och begränsningar. Det bör-
	jade så bra, men sedan blev det lite konstigt.
	Det står så här: ”Det” – och då utgår vi från public service-uppdraget – ”bör
	ske utifrån ett allmännyttigt behov som inte uppfylls eller kan antas uppfyllas
	av andra mediebolag.” Det är kärnan för mig när det gäller vad public service
	är.
	Vi har inga operahus och inga bibliotek i Sverige som går med vinst. Jag
	tror att vi kan vara alldeles säkra på att saker som Dagens dikt, Sameradion
	och en lång rad andra kulturbärande institutionella kulturella verksamheter i
	Sverige inte går med vinst. De kommer inte någonsin att drivas eller produce-
	ras av bolag som syftar till vinst i sin verksamhet. Men vi har dem ändå därför
	att vi har bestämt oss för att det i ett litet språkområde som vårt och i en liten
	kultursfär som vår finns det andra värden. Det är därför som vi gör alla de här
	sakerna.
	Så här långt är debattartikeln bra – jag utgår från att nästan alla som är
	specialintresserade har läst den. Men i nästa stycke står det: ”All verksamhet
	måste ha tydlig koppling till public service-bolagens kärnverksamhet – det vill
	säga bolagens utsändningar i FM-nät och marknät.”
	Nej, kamrater, så är det inte längre. Det är ett fullständigt irrelevant sätt att
	se på vad public service ska vara och hur det distribueras. Public service är att

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

tillgodose ett innehåll som marknadskrafterna aldrig kan tillgodose och sedan distribuera på det sätt som man redaktionellt finner för gott. Punkt, slut.

Att vi har public service med ett särskilt fokus på tv och radio har många olika historiska skäl. Ett av dem är kostnadsskäl, att det var så väldigt dyrt att göra television och att göra radio. Vet ni vad, jag kan göra television just nu för inga pengar alls med mobilen. Det är inte konstigare än så. Den typen av distinktion har förlorat och kommer än mer att förlora sin relevans.

Public service har felaktigt trott att man bygger sin legitimitet på att någon gång ibland dra stora åskådarskaror, till exempel genom Melodifestivalen och stora sportsändningar. Sådant, menar man, skänker legitimitet i verksamheten. Sådant, menar man, får människor att betala sin licensavgift.

Vet ni vad, jag tror att det är tvärtom. Jag tror i stället att människor är beredda att säga: Vi är ett litet land. Vi är ett litet kulturområde. Vi är ett litet språkområde. Vi tänker betala lite grann för att göra särskilda insatser för kulturen i vårt land. Vi behöver inte göra någonting i Sveriges Television som vi kan vara säkra på att TV3 eller Kanal 5 omedelbart kommer att göra i morgon om vi lägger ned det. Det är inte så legitimiteten vinns.

Men hur ska vi klara och förklara det? Och hur ska vi klara av att vinna det under förutsättning att vi bestämmer oss för att tycka som jag, vilket inte alls är säkert? Jag tror att det krävs – och här vänder jag mig särskilt till utskottets ledamöter – en typ av antipopulistiskt ledarskap som ni måste orka att ta och genomföra där ni säger: Nej, vi kan inte räkna hem detta. Nej, det är inte så att varje programpunkt riktar sig till alla. Men vi slår vakt om public service därför att vi tycker att ett land som Sverige ska ha bibliotek, operahus, konstnärliga och kulturella uttryck som inte nödvändigtvis mäts bara i sin kommersiella bärkraft.

Det är inte ett helt lättsålt budskap. Det är kanske inte en valvinnare, men det är en typ av politiskt ledarskap som jag är helt övertygad om att vi just nu lider brist på. Av just det skälet är public service-frågan mycket större än vad den ser ut att vara.

För mig slår framtidens public service vakt om det innehåll jag annars aldrig kommer att kunna ta del av. Men om den distribueras som television, som radio, som tryckt papperstidning, som böcker, ja, som en performance lämnar jag med varm hand åt de respektive redaktionerna att bedöma.

Ordföranden: Då går vi raskt vidare i programmet. Nästa talare är Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har bland annat forskat om mediernas bevakning av politik och samhälle och de förändrade medielandskapen och deras betydelse. Han var också huvudsekreterare i den förra regeringens framtidskommission. Varmt välkommen, Jesper!

Jesper Strömbäck, Göteborgs universitet: Som forskare kan jag inte uttala mig särskilt mycket om framtiden för public service med vetskap. Däremot kan jag

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	uttala mig om det som har varit och det som är. Det är lite grann så som jag
	ser min roll här, att på dessa tio minuter försöka att sammanfatta vad vi vet
	forskningsmässigt om vilken skillnad public service gör i sådana medieland-
	skap som det svenska.
	Jag gör detta utifrån ett demokratiskt perspektiv. Det finns väldigt många
	teorier här som pekar på att man måste se mediefrågor i allmänhet och public
	service i synnerhet ytterst som en demokratifråga. En fungerande demokrati
	förutsätter bland annat att människor är åtminstone någorlunda informerade
	om politik och samhälle. Då måste en demokrati ha institutioner som säker-
	ställer att denna information produceras och sprids, till allmänheten.
	Forskningen om vilken betydelse som public service har är ett område där
	vi vet mycket. Det finns en del forskningsområden där det är svårt att dra slut-
	satser därför att det inte har forskats tillräckligt. Men när det gäller public ser-
	vice finns det en väldigt omfattande forskning.
	Man kan titta på detta utifrån fyra olika analytiska nivåer. Det handlar om
	strukturen, om utbudet, om innehåll och om effekter. Det här är en väldigt kort
	sammanfattning, så jag kommer att förenkla lite grann. Men på det stora hela
	är detta vad forskningen visar.
	När det gäller strukturer har starka public service-företag och starka public
	service-kanaler inte bara betydelse i sig själva, utan de påverkar också struk-
	turen i övrigt, bland annat genom att påverka kommersiella kanaler i riktning
	mot mer investeringar i programutbud och mer nyhets- och samhällsjournali-
	stik.
	I länder med en stark public service finns det en del kommersiella kanaler
	som konkurrerar med public service. För att kunna konkurrera med public ser-
	vice måste de investera i program och satsa på den typ av nyhets- och sam-
	hällsjournalistik som public service gör, både för att uppfattas som seriösa och
	för att kunna locka över tittare eller lyssnare från public service.
	När det gäller utbud vet vi med en hög grad av säkerhet att public service
	har ett större utbud av nyhets- och samhällsjournalistik än kommersiella kana-
	ler. Det spelar egentligen ingen roll, vilket land vi än tittar på så är detta ett
	återkommande mönster.
	Detta har såklart betydelse i sig, men det är också kopplat till innehållet.
	Det finns åtskillig forskning som pekar på att public service präglas av högre
	informationsvärde och/eller kvalitet än innehållet i kommersiella kanaler.
	Här vill jag sätta jag informationsvärde och kvalitet inom citationstecken,
	för dessa begrepp är väldigt problematiska att använda. Man har undersökt det
	empiriskt på olika sätt i olika studier. Det som är genomgående i forskningen
	är slutsatsen att public service-företag tenderar att ha den typ av utbud och
	innehåll som mer ligger i linje med journalistikens klassiska uppgift, att till-
	handahålla sådan information som människor behöver för att kunna ta ställ-
	ning i samhällsfrågor.

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

Detta har också sin betydelse för effekter. Från forskning såväl i Sverige som i andra länder vet vi att public service bidrar mer till människors kunskaper om politik och samhälle än kommersiella kanaler. Det har undersökts både på en aggregerad samhällsnivå och på en individnivå.

Människor som bor i länder med starkare public service är mer kunniga om politik och samhälle än människor som bor i länder med ett kommersialiserat mediesystem. Men på individnivå kan man koppla människors faktiska medieanvändning till deras kunskaper och se hur mycket man lär sig och hur mycket ny information man plockar upp om man följer olika typer av medier. Den forskningen landar i att man lär sig mer av att följa public service-nyheter än nyheter i kommersiella kanaler.

Ingenting av detta betyder att public service i sig själv är överlägsen kommersiella kanaler eller att journalisterna, redaktörerna eller medarbetarna på något sätt per definition är bättre inom public service är i kommersiella kanaler.

Det handlar om de institutionella förutsättningarna och i vilken utsträckning som man utsätts för kommersiell konkurrens. Jag vill inte på något sätt hävda att kommersiella kanaler gör ett dåligt jobb. De gör ett, mer eller mindre, bra jobb givet de förutsättningar som de har, men förutsättningarna skiljer sig åt. Det är därför som det är viktigt utifrån ett politiskt och demokratiskt perspektiv att se på vilka förutsättningar medierna har att verka. Då är public service en unik demokratisk institution, skulle jag vilja säga.

För några månader sedan publicerades en internationell genomgång av forskning kring public service. Där landade man i ungefär samma slutsats som jag, fast den formulerades lite annorlunda:

”The academic and stakeholder research reviewed thus provides strong evidence that public service media have a positive political impact, some evidence that public service media have a positive social impact, and little evidence that public service media have a negative market impact.” Detta om forskningen och om vilken skillnad public service gör.

Det finns en del villkorande faktorer. Enligt den forskning som finns gäller det inte överallt. Det gäller exempelvis inte i Italien i samma utsträckning som det gör i Sverige. Varför då? Jo, det kan ha olika anledningar, men det är tre faktorer som är särskilt viktiga.

För det första måste public service ha en ganska stark ställning i medielandskapet i förhållande till de kommersiella aktörerna. De kommersiella aktörerna måste förhålla sig till och konkurrera med public service. I USA har public service en marknadsandel på ett par tre procent. Där spelar public service ingen roll. Public service är ointressant där. Det måste till att public service är tillräckligt stark för att den ska få dessa effekter.

För det andra måste man också se till att public service är välfinansierad. I det ligger att finansieringen också måste vara stabil. I länder där public service är mer beroende av annonsintäkter har inte public service lika positiva effekter. Det gäller också länder där det finns en politisk kontroll och styrning av public services ekonomi.

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	För det tredje måste public service vara politiskt och kommersiellt obero-
	ende.
	Den stora frågan som ofta diskuteras och som Andreas var inne på är: Hur
	ska innehållet förhålla sig till det innehåll som andra aktörer kan tillhanda-
	hålla? Det forskningsmässiga svaret är i grund och botten att för att public
	service ska ha dessa effekter på struktur, utbud och innehåll är det viktigt att
	public service har ett stort utbud av nyhets- och samhällsjournalistik.
	Men man måste också hitta den rätta balansen mellan smalt och brett. Om
	public service blir för smal, så når man bara dem som är särskilt intresserade
	av politik och samhälle. Då når man i huvudsak de som är väldigt resursstarka.
	Ska man nå ut bredare, och därmed bidra till vidare kunskapsspridning, måste
	man också ha en del mer populära genrer och program för att skapa så kallade
	lead in-effekter, det vill säga att det är naturligt att slå på en public service-
	kanal eller gå in på en hemsida, kanske inte därför att man i första hand är ute
	efter nyhets- och samhällsjournalistik. Man är ute efter någonting annat, men
	man leds in till att konsumera den typ av innehåll och utbud som är mer de-
	mokratiskt centralt.
	Det får alltså inte bli för smalt, och det får inte heller bli för brett. Då tappar
	public service sin särställning. Då finns det inget skäl att ha public service, om
	man gör för mycket detsamma som kommersiella aktörer gör. Här är det fråga
	om en balansgång.
	Om vi tittar på de övergripande förändringarna i medielandskapet är en stor
	fråga att vi går mot ett alltmer heterogent, ett alltmer fragmenterat, ett alltmer
	polariserat medielandskap där människor allt lättare kan välja det medieutbud
	och det medieinnehåll som de är intresserade av utifrån sina politiska intressen
	eller sina politiska preferenser. Det har aldrig varit så enkelt för människor att
	söka sig till det som de är intresserade av, på de plattformar och vid de tid-
	punkter som de är intresserade av.
	Det här riskerar att leda till att offentligheten splittras ännu mer. Vi har haft
	mycket av diskussionen kring den politiska polariseringen och polariseringen
	när det gäller grundläggande verklighetsuppfattningar.
	För att demokratin ska fungera bra krävs det att det finns gemensamma fy-
	siska och mediala arenor och platser där människor från olika delar av sam-
	hället, med olika bakgrunder och erfarenheter, kan mötas och få kunskap om
	och förståelse för dem som har andra bakgrunder, erfarenheter eller åsikter –
	detta för den sociala sammanhållningen.
	Detta är en av de stora utmaningarna för den svenska demokratin framöver.
	Hur kan man stärka den sociala sammanhållningen i ett samhälle som blir allt-
	mer fragmenterat också när det gäller mediesidan?
	Nu lämnar jag det som forskningen visar, och går in på det som är min
	personliga slutsats. Ju svagare kommersiella nyhetsmedier blir, ju mer frag-
	menterad konsumtionen av nyhetsmedier blir, desto viktigare blir public ser-
	vice. Alldeles oavsett vilken betydelse som public service hade 1995 eller
	2005 är betydelsen en annan 2017, och den kommer kanske att vara ytterligare
	en annan 2025.
10

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

Så här långt är min bedömning att public service är den institution som har bäst förutsättningar att producera och nå ut brett med kvalificerat innehåll. Jag ser inte att andra aktörer kommer att lyckas bättre med detta i framtiden.

Sedan står public service såklart inför en rad olika utmaningar. Det handlar om finansiering, hur man ska nå unga tittare, hur långt ska man gå på webben, hur man ska hantera förtroendefrågor och så vidare. Men det överlämnar jag till dem som jobbar med dessa frågor.

Ordföranden: Nu övergår vi till att få höra från våra public service-bolag. Först ut är Sveriges Radio och Cilla Benkö. Cilla har en bred erfarenhet av public service. Hon har varit chef över bland annat Aktuellt på SVT och Ekoredaktionen på Sveriges Radio. Hon har även varit reporter på TV4.

Sedan 2012 är hon vd för Sveriges Radio, och det är i den rollen som vi hälsar dig välkommen.

Cilla Benkö, Sveriges Radio AB: Jag ska prata om en alltmer digital och global konkurrens. Då har vi den här stora utmaningen i dag: Vi måste bli valda. Vi har varit ganska bortskämda med att varje svenskt hushåll har mellan sju och åtta radioapparater hemma. I bilen är det vi och några kommersiella radiokanaler som konkurrerar. Så ser det inte ut längre. Vi konkurrerar med allt och alla i den smarta mobiltelefonen, och då gäller det att bli vald.

Det gäller också att ha en affärsidé. Tro det eller inte, men vi är ett radiobolag, så vi satsar på ljudet. Vi har ljudet i fokus när vi utvecklar vårt innehåll, och vi gör det på alla tre ben. Vi gör det för den stora publik som fortfarande finns i den analoga radion. Det är 5 miljoner människor som varje dag väljer Sveriges Radio.

Men vi gör det också för den publik som väljer att ta del av oss digitalt, och vi gör det tillsammans med publiken på sociala medier.

Sedan har vi bestämt att det viktigaste faktiskt inte är att publiken kommer till oss. Det viktigaste är att vårt innehåll når fram till publiken, så vi jagar inte klick.

Sedan har vi begränsade resurser, och det gäller att prioritera. Allt innehåll som vi producerar är viktigt, annars skulle vi inte göra det, men vissa saker är just nu viktigare att utveckla än annat.

Det handlar till exempel om det som är ryggraden i Sveriges Radio, nämligen nyheter och den grävande journalistiken. Det handlar om vår lokala närvaro. Det handlar om att ta ett speciellt ansvar för kulturen utanför de stora städerna. Och det handlar om den så viktiga utrikesjournalistiken.

Redan i dag får man 92 procent av det samlade utbudet för våra minoriteter via Sveriges Radio.

Sveriges Radio har alltid varit snabba med nyheter, och det tänker vi fortsätta att vara. Men det är många som är snabba där ute. Det viktiga nu är att vi också är snabba med att förklara varför någonting har inträffat och vad det kan få för konsekvenser.

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	Däremot driver vi inte opinion. Vi förmedlar kunskap, och sedan får folk
	själva bestämma vad de ska tycka.
	Jag vågar påstå att Sveriges Radio i dag är det enda riktiga riksmediet som
	finns kvar i landet. Vi finns på 50 platser. Ibland när jag lyssnar på debatten
	om oss låter det som att vi bara producerar nyheter. Vi gör massor av lokala
	originalnyheter, men vi är ju också något annat.
	Vi sänder från tidig morgon till sen kväll. Vi är en öppen arena för debatt
	och diskussion där olika röster hörs, där åsikter bryts och där olika perspektiv
	lyfts fram, något som enligt Jesper är viktigare än någonsin i ett Sverige som
	blir alltmer fragmentiserat, alltmer polariserat och alltmer tudelat.
	I våra lokala kanaler hörs det 200 000 röster varje år. Det som gör oss till
	ett riktigt riksmedium är att dessa röster ju inte stannar där lokalt. Vi tar dem
	vidare ut i hela landet via våra riksprogram. Där satsar vi just nu på att verkli-
	gen vara hela Sveriges Sveriges Radio: mer av röster, mer av ämnen och mer
	av perspektiv utanför Stockholm i våra riksprogram. Vi är inte ett elitmedium.
	Sedan har vi Nordens största korrespondentnät. Är det viktigt? Ja, det är
	det. Man kan sätta in det lokala i ett nationellt och ett internationellt perspektiv.
	Man kan göra lokaljournalistik, och man kan titta på världen med svenska
	ögon. Man är inte beroende av stora amerikanska och brittiska nyhetsbyråer.
	Det är viktigt för den svenska publiken och för den svenska demokratin.
	Sedan är vi inte bara en stor nyhets- och samhällsaktör. Vi är också Sveriges
	största kultur- och musikscen. Vi har Berwaldhallen som är ett hus i Stock-
	holm. I Berwaldhallen hör man en av världens bästa körer och en riktigt bra
	symfoniorkester. 100 000 människor runt om i landet lyssnar på en konsert.
	Det är en väldigt stor musikscen.
	Sedan har vi en talangjakt för den unga osignade publiken i P4. Numera gör
	vi det så numera hyllade Musikhjälpen i P3 tillsammans med SVT, UR och
	Radiohjälpen.
	Vi vill också nå de unga, det vill ju alla. Då gäller att ha koll på var de
	befinner sig. Trots det har P3 som vanlig traditionell radiokanal fortfarande
	var fjärde eller var femte av målgruppen som dagligen lyssnar på den kanalen.
	Och varför gör man det? Jo, för att P3 inte bara spelar musik, utan man sätter
	in den i ett sammanhang. Man guidar och satsar på samhälls- och nyhetsjour-
	nalistiken.
	Jag sitter med i EBU:s styrelse. I ett europeiskt perspektiv är det unikt. 40
	procent av innehållet i P3 är talat innehåll. Man har sin egen ungdomskorre-
	spondent, och man har unga grävreportrar i Göteborg.
	När det gäller den så omtalade musiken är det 13 000 titlar som presenteras
	i P3 varje år, och det är bra mycket mer än vad man får i en kommersiell
	radiokanal.
	Räcker det? Nej, det räcker inte. Trots det måste såklart även vi finnas där
	de unga befinner sig. Därför har vi landets enda nyhetsredaktion som speciellt
	fokuserar på den här målgruppen, tar upp målgruppens ämnesval och också tar
	de stora nyheterna till gruppen på ett sätt som passar den och som gör det at-
	traktivt.
12

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

Det är lika viktigt att min 20-åriga dotter som ska rösta för första gången får ta del av en oberoende och opartisk politisk kommentar av Tomas Ramberg på Facebook på ett sätt som hon gillar som att jag får höra Tomas Ramberg i P1-Morgon. Det är också viktigt för den svenska demokratin.

Sveriges Radio i dag är ett företag som har en ekonomi i balans, och det är också viktigt. Det gör att vi har skapat vårt eget utrymme för innovation och utveckling. Det finns ingen fond för oss vid sidan av. Återigen: Det lägger vi på att utveckla ljudet via till exempel ett antal specialpoddar. I år när det är ett stort Europaår har vi Europapodden. Vi personaliserar också Sveriges Radio Play där man hittar vårt ljud och våra program. Det kräver publiken av oss.

Vi har lyckats med det här därför att vi ganska tidigt började att se över våra lokaler som vi har moderniserat. Vi gör dem mindre, och vi kommer att fortsätta att göra dem ännu mindre för att frigöra pengar till program. Vi är världsledande när det gäller att ha tagit fram en ny och billigare teknik, inte bara för att producera radio, utan för att sända radio utanför radiohusen.

Det funkar så här: Ni känner kanske igen Helena Groll, Johar Bendjelloul, programledare i Studio Ett, och Ginna Lindberg som kommenterade det amerikanska valet.

De befinner sig utanför Vita huset. Ni ser ingen studio, ni ser inget hus och ni ser inga tekniker. De har varsin ryggsäck på ryggen och en padda under armen, och de sänder med den här tekniken hem till svenska folket. Det här gör såklart att man i framtiden kan producera en helt annan sorts radio också lokalt. Det vi satsar på nu är att frigöra pengar för att rulla ut den här tekniken i hela landet.

Så vad behöver vi av er? Vi behöver kunna fortsätta vår förflyttning. Vi har tolv jättestora publicistiska utvecklingsprojekt som rullar en bra bit in i nästa sändningstillståndsperiod. Vi behöver vara oberoende och få vara ett självständigt radiobolag långt bort från politiskt inflytande. I det ligger en trygg och stabil finansiering där Sveriges Radio tror att det bästa är en teknikneutral avgift.

Sedan måste vi också få räkna det vi gör på webben. Så är det inte i dag när granskningsnämnden tittar i efterhand på om vi har levt upp till vårt uppdrag. Sveriges Radio spelar en oerhört viktig roll i samhället.

Här visar jag nu resultat från en undersökning gjord av Novus. Frågan gick både till dem som lyssnar och till dem som inte lyssnar, och nästan 80 procent sa att vi spelar en viktig roll i samhället. Det vill vi fortsätta att göra – för publiken och för den svenska demokratin.

(Applåder)

Ordföranden: Tack Cilla! Vi går nu vidare till SVT och Hanna Stjärne som även hon har en bakgrund inom radion som chef för såväl Ekot som P1, men hon har också varit i den privata mediesektorn som vd, chefredaktör och ansvarig utgivare för UNT-koncernen. Nu är hon vd för Sveriges Television. Hjärtligt välkommen, Hanna!

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	Hanna Stjärne, Sveriges Television AB: Om 535 dagar, den 9 september 2018,
	går det svenska folket till val. De kommer då att omges av mer information än
	någonsin tidigare. De kommer att kunna följa partiernas egen information. De
	kommer att få råd från sina vänner. De kommer att följa traditionella medier.
	De kommer att kunna följa vad som cirkulerar i sociala medier. Och de har
	förstås sina egna erfarenheter och sin egen förförståelse med sig.
	Men det finns också en ökad risk att de kommer att fatta sitt beslut utifrån
	mer av desinformation och digitala påverkansförsök från aktörer både i och
	utanför Sverige. Paradoxalt nog finns också en risk att de kommer att fatta sitt
	beslut utifrån en snävare bild trots att informationen är mycket bredare än vad
	den någonsin har varit och att de kommer att fatta sina beslut utifrån det som
	rekommenderas till dem i sociala medier i deras egen mycket begränsade fil-
	terbubbla.
	Mitt i allt det här, inför valet om 535 dagar, finns det också en viktig källa
	till seriös information, och det är public service. Faktum är att den allra vik-
	tigaste källan till information inför valen under lång tid har varit just SVT. Det
	visar flera olika undersökningar. På SVT märker vi ett ökat intresse för våra
	nyhetssändningar redan nu. De samlar mer och mer publik. Nästan 2 miljoner
	tittade på den förra partiledardebatten till exempel. Det här ökade intresset
	märker vi också av när vi träffar tittare över hela landet.
	Under våren har SVT:s nyhetsreportrar gått ut med en kaffetermos och ka-
	nelbullar och besökt hundratals platser över hela landet för att höra vad män-
	niskor är extra intresserade av. Vad vill de att vi granskar? Vad vill de att vi
	bevakar? Vad är extra viktigt för dem? Den här bilden visar en fikaträff på
	Volvo i Olofström. Men vi har också varit i klassrum, på syjuntor och hemma
	hos familjer, och en sak har varit tydlig vid alla de här mötena: Opartiskheten
	och sakligheten som finns i public service är helt central för vår publik.
	När vi kom ut med kaffekorgen till Borrby sa en tittare: ”Public service ska
	reda ut vad som är falskt och vad som är sant.” Det här har funnits med som
	en röd tråd i de möten som vi har haft. Man behöver någonting att hålla sig i.
	Man behöver någon sorts stabilitet, och det är en respons som vi får från tit-
	tarna ännu mer just nu.
	Vilken är då SVT:s roll framöver? Vi tror att det finns en grundläggande
	kärna just i det här – i demokratiuppdraget och i folkbildningsuppdraget. Un-
	der hösten tog vi fram en ny vision för SVT: Vi bidrar och vill bidra till ett
	Sverige där alla är mer nyfikna och mer och mer insatta.
	I det här ligger förstås traditionell kunskap. Här finns folkbildning och här
	finns en sorts sans och balans som är en viktig motvikt mot desinformation
	och mot myter. Det finns ju, som vi hörde, entydig forskning som visar att
	public service hjälper till med att höja allmänbildningsnivån i samhället.
	Nyfikenheten bidrar också till en sorts förståelse oss människor emellan så
	att man genom programmen och utbudet får en chans att få en inblick i någon
	annan människas liv. Man vidgar sin filterbubbla, och vi blir nyfikna på
	varandra. Vi blir nyfikna på vad just du eller du eller du tänker på egentligen.

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

Grunden för det här är förstås att publiken litar på oss. Bilden jag visar nu känner ni säkert igen från den senaste SOM-undersökningen. Sveriges Radio och SVT ligger i topp när det gäller förtroendet hos allmänheten i Sverige.

Nio av tio personer i Sverige tittar på något från SVT varje vecka. Genomsnittssvensken lägger nästan en timme om dagen på SVT. De allra flesta tittar på det sätt som passar dem allra bäst just i stunden oavsett om de tittar via datorn, mobiltelefonen, surfplattan eller på den traditionella tv-apparaten. Det här börjar väldigt tidigt. Ett av de första ord som många barn i Sverige lär sig är ”bolibompa”. Så små barn som ett-och-ett-halvt-åringar kan svajpa på surfplattan. Ett-och-ett-halvt-åringar är faktiskt medvetna mediekonsumenter i dag. De väljer själva vad de vill titta på. Det här är en helt ny situation. Ut- vecklingen har gått rasande fort, och det gör att vi är i ett historiskt och nytt läge när det gäller barns mediekonsumtion.

SVT når i stort sett alla barn i Sverige. Jag skulle vilja säga att Lilla Aktuellt är det viktigaste nyhetsprogrammet i Sverige. Vi försöker hjälpa skolan att lära barnen, vi jobbar med källkritik och vi jobbar med grunderna i demokratin i våra barnprogram.

Om man vidgar perspektivet och tittar på hela det svenska medielandskapet ser man att det just nu styrs mycket av två starka krafter.

Den första är digitaliseringen. 1 miljon svenskar använder i dag SVT bara digitalt, bara online, framför allt via SVT Play. 1 miljon svenskar. Bara på de två år som jag har varit på SVT har den här siffran ökat dramatiskt, inte minst bland unga och de grupper som SVT har i särskilt uppdrag att nå.

Digitaliseringen var den första kraften. Den andra kraften är globaliseringen. I mediebranschen cirklar en allt större del av verkligheten just nu kring de beslut som fattas av globala giganter som Facebook och Google. Ett par förändringar i deras sökalgoritmer i Silicon Valley påverkar faktiskt en stor del av offentligheten i stora delar av Europa. När de går in och skruvar på algoritmerna påverkar det vilken information människor över hela Europa får till sig. Deras reklamintäkter i Sverige är redan i dag större än den samlade dagspressens, och de har just gått om hela tv-branschen i Sverige. För dem är Sverige en liten, perifer digital marknad.

Hur svarar då vi på SVT på den här situationen, på de här förändringarna som sker just nu? Vi fokuserar på uppdraget. Vi stärker journalistiken. Vi stärker utbudet. Vi har till exempel just genomfört den största ökningen av antalet reportrar runt om i landet som vi någonsin har gjort. Vi har slimmat teknik och administration så att vi har kunnat anställa 70 journalister på ett år över hela landet. Vi har öppnat helt nya redaktioner i Helsingborg, Södertälje, Borås, Angered och Rinkeby, och vi öppnar snart i Övertorneå. Det här innebär att de journalistiska besluten fattas över hela landet. De fattas över hela landet och så nära människor som möjligt.

Vi satsar på faktakoll. Vi satsar på granskande journalistik som avslöjar men också fördjupar och förklarar, som till exempel i dokumentärserien om kirurgen Macchiarini.

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	SVT är den största kulturproducenten i Sverige. På SVT kan man se allt från
	Vänligen Lars Lerin till Kulturstudion. Vi ökar satsningarna på svensk film,
	och vi ökar satsningarna på svenskt drama. Vi har utökat sändningarna på mi-
	noritetsspråk. Vi har gjort det lättare för dem som inte har varit så länge i Sve-
	rige genom att starta helt nya nyhetssändningar på lätt svenska varje dag. Vi
	har gjort en ny app som heter Språkplay där man kan få SVT Plays innehåll
	översatt till 18 språk.
	Viktigt är också att vi samlar Sverige i en alltmer splittrad tid, till exempel
	när fler än var tredje svensk tittar på Melodifestivalen och teckentolkarna blir
	hjältar för oss alla.
	Nu börjar arbetet mot ett nytt sändningstillstånd. Det vi vet är att de krafter
	som vi ser i dag kommer att vara ännu starkare framöver.
	Jag vill också lyfta en specifik fråga. Säkerhetsläget kommer att fortsätta
	att vara skarpare, och det finns en stor risk att det blir ännu skarpare än vad det
	är i dag under de kommande åren. Vi behöver tänka till kring det nationella
	säkerhetsperspektivet även i tillståndsprocessen. Seriösa medier i Sverige är
	redan i dag utsatta för stor informationspåverkan, för hot, för desinformation
	och för rykten. Varje dag hanterar SVT ett trettiotal säkerhetsincidenter i form
	av ofredanden, våldshandlingar, olaga hot och hotmejl – ett trettiotal inciden-
	ter bara för SVT varje dag. En stor del av dem är så allvarliga att de polisan-
	mäls.
	De kommande åren kan vi också räkna med att det kommer fler åsiktsme-
	dier i Sverige, alltså medier som vill driva en tes i stället för att ärligt försöka
	söka en sanning. Det blir mer views än news.
	Vi kommer mer än någonsin att behöva ett starkt och oberoende public ser-
	vice som faktiskt har Sverige i fokus, som ägs av oss själva och som är en sorts
	trygghet, samlingspunkt och garant både i vardag och i kris. Undersökningar
	visar att det är public service man vänder sig till när samhället skakar till. SVT
	är också Sveriges kollektiva minne. När vi tittar på Fem myror eller Här är
	ditt liv förstår vi hur samhället såg ut och vilka frågor som diskuterades på 70-
	talet, på 80-talet, i alla tider.
	Men hur kan man utifrån det här formulera och forma ett public service och
	villkor för public service så att vi kan möta och faktiskt mota en del av de här
	starka förändringarna? Finansieringen kan inte vara inlåst i den traditionella
	tv-apparaten. Det behövs en finansieringsform som garanterar public services
	oberoende, som är långsiktig och solidarisk och som är teknikneutral. Online-
	uppdraget behöver utvecklas och oberoendet behöver stärkas.
	Samtidigt är kärnan i public service-uppdraget tidlös: att engagera, under-
	hålla och berika i allmänhetens tjänst och att ge människor ett bättre underlag
	för att välja i nästa val och nästa och nästa.
	Så här uttryckte regissören Lars Molin en gång SVT:s uppdrag, och sällan
	har uppdraget varit viktigare än nu. [Bild visas med texten: ”Sveriges Televi-
	sion ska vara folklig och publik, ge plats för både politik och högmässa, kung-
	ligheter, frimärkssamlande och erotik. Den ska vara omutlig för snäva grupp-
	intressen, egennytta och framför allt ska den vara en bastion mot fördumning
16

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

på alla områden … Den tv:n ska också ha råd att fungera i en tid av nedgång, pest och kolera.”]

(Applåder)

Ordföranden: Tack, Hanna! Nu är det dags för Christel Tholse Willers. Christel är i dag vd för Utbildningsradion men har en bakgrund inom Sveriges Te- levision, dels som chef för SVT Malmö, dels som ansvarig för megaprojekt som Eurovision Song Contest 2013 och svenska Melodifestivalen. I dag är det dock Utbildningsradion som står på agendan. Hjärtligt välkommen, Christel!

Christel Tholse Willers, Utbildningsradion: ”Nu har jag förstått vad jag har läst.” Det sa Nils, elva år, som är min son. Han går i femman, och på hans agenda i skolan stod att lära sig om det demokratiska Sverige – hur funkar det? Partier, kvalificerad majoritet, enkel majoritet, de röstar och vem vinner? Det var ganska tufft. Det var en utmaning, och jag hjälpte till så gott jag kunde. Han lärde sig det där. Efter ett par dagar kom han hem, och så sa han: ”I dag fick vi se på ett UR-program” – han har de glasögonen på sig – ”och när jag såg Dröm om demokrati förstod jag vad jag hade läst.”

Att ha som uppdrag att via medier tillsammans med andra utbilda och folkbilda medborgare i allmänhetens tjänst är ett världsunikt uppdrag, ett uppdrag som är viktigt på riktigt och där UR gör skillnad i människors lärande. Behoven av utbildningsprogram är större än någonsin.

Vi har hört här att det blir allt viktigare att kunna navigera i det digitala samhället och att kunna lära sig att kritiskt förhålla sig till det enorma informationsflöde vi alla utsätts för. En grundförutsättning för detta är att barn och unga lär sig läsa, skriva, räkna och nå kunskapsmålen i skolan.

Att säkra ett utbud med publicistisk och pedagogisk kvalitet som kompletterar, breddar och förstärker andras insatser blir därför allt viktigare i vår strävan efter en likvärdig skola.

Att bredda, förstärka och komplettera – vad innebär då det? Jag kan ta ett exempel. Livet i Bokstavslandet är en tv-serie dramatiserad för att hjälpa barn att knäcka läskoden. Man lär sig inte att läsa genom att titta bara på Livet i Bokstavslandet, men det kompletterar det pedagogen lär ut i skolan och de läromedel som pedagogen har till stöd. Det vi försöker är att med hjälp av ett pedagogiskt berättande locka barnens lust och önskan att vilja läsa. Då använder vi humor och starka karaktärer, och vi gör det tillsammans med pedagoger.

Det finns åtta lärstilar, det vill säga vi har olika sätt att knäcka läskoden. Vi smyger in de olika pedagogiska metoderna i en programserie som Livet i Bokstavslandet. Jag ser det inte, men den med ett pedagogiskt tränat öga ser det. Vi hjälper till att få barn att lära sig läsa.

UR har en lång erfarenhet av att tillgängliggöra utbudet på andra plattformar efter sändning för att det ska kunna användas i utbildningen. Det gör vi på olika sätt. Vi använder mediepedagoger som frekvent är ute och träffar pe-

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	dagoger i deras miljö, skol- och utbildningsmiljön. Vi använder oss av medie-
	centraler som distribuerar vårt innehåll, och vi använder givetvis digitala platt-
	formar.
	Eleven möter vårt utbud i utbildningen. När samma program går i sändning
	bidrar UR till folkbildningen i Sverige. Därför är det naturligt att i framtiden
	betrakta webben också som en kärnverksamhet, och den bör räknas.
	Omvärlden har som sagt förändrats, och UR har hängt med. Vi har bland
	annat haft möjlighet att få rättighetsavtal som gör att vårt utbud kan ligga upp
	till fem år på öppet internet. Det gör att vi blir trovärdiga och en spelare för
	lärarna som kan nå vårt utbud år från år.
	Sammantaget gör detta att vi fortsatt har ett mycket högt förtroende bland
	lärarna i Sverige. Över 100 000 lärare använder UR:s utbud varje månad. Nio
	lärare av tio rekommenderar gärna utbudet till en kollega.
	De kommande tre åren har vi valt tre prioriterade behovsområden. Det
	första är medie- och informationskunnighet, det som kallas MIK. UR ska ge
	medborgarna kunskap och möjlighet att förhålla sig källkritiskt till informa-
	tion, desinformation, fakta, värderingar och kunskap. Det bidrar till medvetna
	mediekonsumenter. Att inte kunna navigera i det nya digitala landskapet skulle
	kunna framkalla ett slags digital analfabetism. Det bygger utanförskap, rädslor
	och konspirationsteorier – listan kan göras lång.
	I sammanhanget, när vi pratar om filterbubblor, är det jätteviktigt att nämna
	att eftersom UR finns i skolmiljön – det råder skolplikt i Sverige – bryter vi
	igenom de filterbubblor som finns. Man tar del av vårt utbud från norr till sö-
	der, i alla möjliga upptagningsområden, och vårt utbud når därmed alla.
	Men vi måste också fortsatt leva som vi lär. När vi pratar om medie- och
	informationskunnighet tror jag att det blir mycket viktigt att vi är transparenta,
	att vi tydligt redovisar våra källor. När vi hänvisar till forskning – vilken forsk-
	ning, och vilket urval har vi gjort? På så sätt kan vi också visa hur man kan
	implementera MIK.
	Det andra behovsområdet är de nya i Sverige. UR ska bidra till att minska
	utbildningsklyftorna. När det gäller de nya i Sverige ska de kunna klara av en
	utbildning som gör att de kommer in i samhället.
	Vårt fokus kommer att ligga på att agera språkförstärkande. Vi hjälper ele-
	ven att gå från ett vardagsspråk till ett skolspråk till ett ämnesinriktat språk för
	att kunna klara av utbildningen. Genom att göra materialet tillgängligt på platt-
	formarna, våra egna och andras, på en mängd olika språk lyckas vi nå mål-
	gruppen.
	Redan i dag finns 1 800 program på urskola.se på andra språk än svenska,
	och vi översätter till 47 språk. Där räknar vi givetvis in de nationella minori-
	tetsspråken, varieteter och svenskt teckenspråk. Men vi kommer att göra mer
	framöver.
	Det tredje området är kunskapsmålen i skolan. De senaste åren har vi hört
	rapporter om försämrade skolresultat och betygsskillnader. Att ge alla elever
	förutsättningar och möjligheter att uppnå kraven i skolan är ett kärnområde för

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

UR. Alla elever har enligt skollagen rätt att gå ut grundskolan med godkända betyg. Vi vill bidra till att alla elever når sin fulla potential.

UR kan genom barns och ungas alltmer digitala användarvanor möta upp med ett pedagogiskt berättande i rörlig bild och ljud. Vi utgår från tre perspektiv: ämneskraven, kunskapskraven och förmågor. Hur vi utvecklar och stärker elevernas förmågor är lika viktigt som att stärka den rena faktakunskapen. Uppdraget inbegriper också att stötta lärarna. Lärare behöver kompetensutbildas och fortbildas, och de behöver handledning.

Ett exempel är Retorikmatchen. Det är sjätteklassare som helt enkelt tävlar i retorik. Det sänds i både radio och tv, men det börjar långt innan strålkastarljuset sätts på. Det börjar i klassrummet när läraren förklarar och inspirerar: Vad ska du säga? Vad vill du säga? Vilket budskap har du, och hur ska du säga det?

Jag fick ett mejl vidarebefordrat från redaktionen för ett par månader sedan. Det var från en lärare som ville dela med sig. Han beskrev en pojke som satt längst bak i klassrummet och som inte riktigt ville räcka upp handen för att svara på frågor – han vågade inte. I slutet av den terminen, efter att ha jobbat med retorik, stod samma kille längst fram i aulan och höll ett avslutningstal för hela skolan. Att få ett sådant kvitto på att vi gör skillnad gör mig otroligt stolt och glad.

Sammantaget kan sägas att UR är del av ett system som ska skapa medvetna medborgare och ha skolan i fokus där både lärare och elever stöttas. UR är ett av många didaktiska val. UR har det pedagogiska berättandet som form. Inför framtiden är det viktigt med en säkrad finansiering och att vi får räkna det vi producerar oavsett var vi väljer att publicera.

Jag är stolt över det här uppdraget. Det finns ingen motsvarighet i hela världen. Det finns stora behov, det finns förutsättningar och om det krävs skulle UR kunna accelerera.

(Applåder)

Ordföranden: Vi tackar de tre programbolagscheferna och går vidare till Jan Scherman som själv har valt titeln diversearbetare i dagens program. Han har dock ett mer gediget cv inom mediesektorn och inledde förvisso karriären inom SVT men har sedan främst haft en lång karriär inom TV4-gruppen och var under tio år dess chef. Under senare år har han även varit affärsområdeschef för Aftonbladet TV. Hjärtligt välkommen, Jan!

Jan Scherman: Diversearbetare är en väldigt fin titel, tycker jag. Tack så mycket för att jag fick komma hit! Det här är en fantastiskt vacker sal, måste jag säga inledningsvis – Förstakammarsalen. Här har växlats många historiska repliker. Aktuellt direktsände 1989 när Anders Björck fällde den berömda kommentaren: ”Du ska veta hut när du är här!” Det är ett ordbruk som vi kanske inte ska använda i dag; det är en annan samtalston här i dag.

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	Jag vill ändå säga att det alltid finns en risk när man talar om public service
	att det blir lite digitalt: noll eller ett, för eller emot. Jag ska försöka mig på
	konststycket att säga både och. Det blir inte lätt.
	På temat: Varför, var och vad? ska jag visa några bilder. Det här är en av
	mina egna, från Kungsträdgården. Den är mycket vacker, om jag får säga det
	själv.
	Hörni, jag tänkte att vi ska flytta oss ut ur det här rummet. När jag googlade
	i går på hur tv såg ut förr i tiden hittade jag den här bilden [svartvit bild på en
	familj som sitter samlad framför tv:n]. Jag kommer själv ihåg det här. Så pass
	gammal är jag. Det här är modern tv [färgbild på familj framför tv:n där tre av
	fem familjemedlemmar tittar på dator, platta och mobiltelefon]. Man är fort-
	farande tillsammans, men alla agerar individuellt.
	Nu får ni blicka in i mitt privata fotoalbum. Det här är när min familj var
	på resa häromåret. Så här umgås vi, och säkert ni också [bild som visar två
	barn och två vuxna i en soffa och med varsin mobiltelefon]. Jag har sett att
	många har pillat på sina mobiltelefoner här.
	Det här är Alice, tio år, ett av mina barnbarn. Hon är i New York. Vi pratade
	inte särskilt mycket under resan, för hon levererade till sin Youtubekanal hela
	tiden [bilden visar Alice som sitter i en soffa och filmar sig själv med en tele-
	fon på selfiepinne].
	Här har min hustru smygfotograferat mig när jag håller på med tre apparater
	samtidigt.
	Ungefär 74 procent av dem som tittar på tv har flera grejer igång samtidigt
	enligt en stor undersökning från Ericssons konsumentanalyslabb.
	Så här smygfotograferade jag en gång på Aftonbladet [bilden visar hur en
	man sitter med en dator och en kvinna sitter med en mobiltelefon under ett
	möte]. Så här går det till när vi har möten numera.
	Man kan hålla på så här rätt länge. Ta till er följande notering bland alla de
	här uppgifterna: Under valet 2014 informerade sig sex av tio i den unga mål-
	gruppen förstagångsväljare via Facebook. Det är viktigt att komma ihåg.
	Här får ni en liten inblick i hur det ser ut på en journalistisk arbetsplats
	[bilden visar en vägg på en redaktion som är fylld med skärmar med en massa
	olika flöden]. Det här är inte från Expressen, Aftonbladet, DN eller Svenska
	Dagbladet, utan det här är från CNN. Så här går det till i dag. Jag har ju själv
	jobbat på Aftonbladet ett antal år, och man följer hela tiden live hur det tickar
	på olika sociala plattformar. Sedan räknar man om index så att man ser vad
	som ligger i topp. På den här bilden är det någonting om Iran [grafik med röda,
	gröna och blå bollar med text i]. Lawrence Phillips och de andra grejerna kän-
	ner jag inte till, men Star Wars är ju bekant. Sedan fattar man beslut efter det
	här så att bollarna ligger rätt i luften.
	Så här ser det ut i hela världen [bild på ung man som ligger på rygg och
	pillar med sin mobiltelefon]. Det här var när jag var i Kina senast, i Peking. Ta
	med er de här bilderna, och orkar ni inte lyssna på vad jag säger så titta på den
	här bilden [bild på körsbärsblom]!

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

Jag ska börja med varför. Jag känner ett slags behov av att först av allt säga: Public service-innehåll – vad det nu är, men om vi har något slags rund definition av det – publiceras även i kommersiella medier, och så har det varit väldigt länge. Det görs viktiga avslöjanden, det görs kulturreportage, det görs oerhört mycket inom ramen bredd och mångfald. Detta är ett nytt scenario som jag tror att man politiskt snart måste börja ta till sig. Det finns inte ett specifikt företag som är ensamt om att göra public service-innehåll.

Med detta sagt måste man vara klar över den ram som gäller i kommersiella medier. Jag blev väldigt glad när jag läste Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som i helgen hyllade sina reklamsäljare. Läs den artikeln! Det tycker jag var både modigt och bra av en väldigt erfaren och kunnig publicist, och där klargörs väldigt tydligt att den publicistiska ramen i ett kommersiellt finansierat medieföretag sätts av intäkterna. Utan vinst på sista raden blir det väldigt svårt att ha en publicistisk frihet.

Debattartikeln i Svenska Dagbladet nämndes här av den första talaren, tror jag att det var. När ni ser vilka bolag som har skrivit under kan ni notera att de stora bolagen – Bonnier, MTG, Schibsted – drar in ungefär 60 miljarder i omsättning, och det står 3 miljarder nere på sista raden. Det är alltså inte noll eller ett, svart eller vitt, utan det är lite mer mångfasetterat.

Jag ska inte upprepa min kritik mot min förra arbetsplats TV4:s nedläggning av lokal-tv:n, för då blir det tråkigt. Däremot vill jag säga att när företagsledningen fattade det beslutet skedde det med ett väldigt tydligt och enkelt motiv: Verksamheten var inte lönsam och bedömdes inte heller vara lönsam framåt.

Det är den skillnaden som jag tror att man måste ta med sig. I mitt perspektiv leder det inte bara till att public service ska göra det som kommersiella medier av olika skäl inte orkar med, utan även där är det lite mer komplicerat.

Så tar jag frågan var, eftersom även den har varit aktuell. I början, på monopoltiden med stambanan och det analoga marknätet, var det väldigt enkelt. Det fanns ett slags konstitution i botten som handlade om att allmänhetens tv skulle nå alla medborgare i landet. Nu har ju distributionen fullständigt exploderat, eftersom tillgängligheten till rörlig bild eller ljud är väldigt allmän och enkel. Egentligen är den enda begränsningen att en del bredbandspipor är för svaga. Då kan man inte, tycker jag, säga att public service inte får vara där eller där eller där. De ungdomar som formade sin faktabank inför valet 2014 gick till Facebook. I mitt enkla perspektiv betyder det att public service måste vara där människorna befinner sig, det vill säga på alla tillgängliga plattformar. Den viktiga frågan är hur, och den behöver redas ut. Inte ”får inte”, om någonting är populärt.

Mina barn och barnbarn informerar sig inte särskilt ofta framför platt-tv- sändningar via det digitala marknätet, och det där tror jag att man måste ha med sig på riktigt. Det för då med sig en liten komplicerande omständighet, och det är ju varför inte Aftonbladets, Expressens eller DN:s onlineverksamhet då inte ska kunna ha public service-materialet tillgängligt på sina plattformar.

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	Jag vill inte ha ett enkelt svar på den frågan, men den måste liksom behand-
	las. Public service ska finnas där människorna finns, och i de kommersiella
	mediernas värld blir det på något sätt rätt motsägelsefullt om flera eller alla
	delar av public service-innehållet finns på exempelvis Facebook, medan Af-
	tonbladet i sin onlineverksamhet inte kan ha samma public service-material.
	Jag ger er inte svaret, men frågan måste på något sätt hanteras.
	Jag tycker också att det är extremt olyckligt att det avtal som nu daterar sig
	från 2013 har en sådan distributionsteknisk inlåsning som det har. Jag skulle
	gärna se att man lyfte ut den frågan illa kvickt och skapade den här friheten
	som jag talar om, med de komplikationer som måste redas ut. Det är en kvar-
	leva av en väldigt ålderdomlig tidsperiod. Ska man vänta till 2019 kan jag bli
	riktigt orolig, måste jag säga.
	Till sist: Det handlar om vad, och det är väl här som jag under årens lopp
	till en del blivit rätt kritisk mot public service. Jag tycker att public service
	lever i något slags hägn av gamle vd Sam Nilssons tid när man talade om att
	SVT måste ha 50 procent av den tillgängliga publiken för att det skulle finnas
	betalningsvilja. Sedan har det där gått vidare till något slags önskan om att
	man ska vinna det där kommersiella racet om att vara den största tv-kanalen
	och ha den största publiken, och då kryddar man sitt utbud med ibland, måste
	jag säga, rätt provocerande innehåll som Tro, hopp och kärlek där präster ska
	gifta sig eller kändisar ska skickas ut på grönbete.
	Varje gång man säger det där ramlar man rakt in i fällan, nämligen huruvida
	man ska bestämma exakt med pekfingret vad public service är. Men jag tror
	faktiskt att public service-bolagen gör sig själva en otjänst genom att vara så
	utmanande inom det här området. Jag tycker inte att det politiska uppdraget
	ska vara ett pekfinger, men ni måste nu våga ta frågan om att peka ut fokus-
	områden där public service absolut måste vara.
	Ett uppenbart fokusområde är ju lokal verksamhet. Det finns hur många
	vita fläckar som helst på den svenska kartan i dag där det inte ens finns jour-
	nalister på plats i kommunen. Det är ett område. Det handlar också om stark
	nyhetsförmedling 24 timmar om dygnet, ännu mer korrespondenter ute i värl-
	den, ännu fler lokala redaktioner och ännu mer stöd till film.
	Självfallet handlar det också om underhållning. Det går inte längre att köra
	med motsatsparet brett och smalt. Ta mina barnbarn igen – de definierar inte
	saker och ting på det sättet. Ungdomarna i tioårsåldern som ni såg här vet pre-
	cis lika mycket om Trump som jag. Det finns ett oerhört stort intresse för ny-
	heter och samhällsjournalistik. Jag tror att vi ska försöka tänka bort ifrån smalt
	eller brett och i stället hitta fokusområden.
	Allra sist vill jag säga att om den sittande public service-utredningen gör
	som jag tycker att det har blivit väldigt många gånger tidigare, det vill säga
	nästan ingenting alls för det funkar ändå, så skulle jag vilja säga: Vi befinner
	oss i en dramatisk och omvälvande tid när detta inte längre håller. Ni måste
	faktiskt våga komma med tydligare definitioner, lösa finansieringsfrågan på
	ett begripligt och uthålligt sätt och reda ut det här med var public service ska
	finnas. Annars tror jag att den verksamheten utsätts för risker och hot som gör
22

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

att den stora demokratiska betydelse som public service har riskerar att devalveras.

(Applåder)

Ordföranden: Stort tack! Det har nu blivit dags att hälsa vår kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke välkommen. Hon behöver kanske inte någon närmare presentation, men hon har faktiskt också inlett sin karriär på SVT. Hjärtligt välkommen – vi är glada att du är här!

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP): Jag vill börja med att tacka ordföranden och hela utskottet för att ni anordnar denna offentliga utfrågning, som det så fint heter, om framtidens public service. Jag hoppas att detta är en av många delar som kommer att utgöra ett gott underlag för så många som möjligt att ta del av de svåra och stora frågor vi står inför.

En mångfald av oberoende medier är nödvändigt för att demokratin ska fungera. I en tid där den fria pressen på alltför många håll i världen är satt under tryck är det viktigare än någonsin att värna medierna och den fria journalistiken. Alla människor, oavsett var man bor i landet, ska ha tillgång till allsidig nyhetsförmedling av hög kvalitet för att var och en självständigt ska kunna bilda sig en uppfattning om samhället utifrån fakta och kunskap.

Journalistiken är också ett viktigt skydd mot maktmissbruk och korruption. Genom att fria medier granskar samhällets olika maktsfärer upprätthålls allmänhetens insyn i maktutövningen, och det blir möjligt för allmänheten att utkräva ansvar. Journalistiken är avgörande för att demokratin ska kunna hållas vital.

Den digitala revolutionen har förändrat förutsättningarna för mediepolitiken. Det är vi alla väl medvetna om. Internet och sociala medier har blivit en central infrastruktur för nyhetsförmedling, och aldrig förr har det varit så enkelt att dela information och kunskap.

Men den digitala revolutionen manar till eftertanke om hur framtidens mediepolitik bör utformas. Det är min absoluta övertygelse att betydelsen av professionella medier och journalistisk granskning är större än någonsin. I en flora av medier och informationskanaler kan ansvarstagande kommersiella nyhetsmedier och public service göra verklig skillnad för det offentliga samtalet. Villkoren för public service i det nya medielandskapet är därför en central mediepolitisk fråga.

Den viktigaste utgångspunkten i politiken för tv och radio i allmänhetens tjänst är att värna public services oberoende. Public service måste stå bortom samhällets olika maktsfärer. Detta gäller särskilt den politiska sfären. Om trovärdigheten ska kunna hållas intakt får det aldrig råda några tvivel om att public service som institution står oberoende i förhållande till politiken.

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	Därför har jag sedan jag tillträdde som kulturminister varit mån om att inte
	blanda mig i diskussionen om public services rådande verksamhet – vad bola-
	gen gör och hur de gör det – i det avtal som nu gäller, och detta ställningsta-
	gande har jag stått bi trots den väldigt livliga debatten.
	Tidningsföretagen har haft sin egen public service-kommission. Medieut-
	redningens särskilda pm om public service har genererat debatt, liksom den
	rapport om marknadspåverkan som initierades av den förra regeringen.
	Samtidigt välkomnar jag med emfas en levande diskussion om public ser-
	vices verksamhet som engagerar många, men det är inte en kulturministers sak
	att delta och lyfta detaljer och tyckande och tänkande i den diskussionen under
	pågående tillståndsperiod. Om allmänhetens förtroende ska kunna upprätthål-
	las är det nödvändigt att public service under pågående tillståndsperiod fredas
	från allt som kan uppfattas som politisk påverkan och alldeles särskilt sittande
	regerings påverkan.
	Public service har genom sitt oberoende en unik position. Jag är därför glad
	över att public service-företagen år efter år fortsätter att ha ett mycket högt
	förtroende hos det svenska folket. Det förtroendet är avgörande för att SR,
	SVT och UR ska fortsätta vara oberoende röster som når ut i hela landet.
	För nästan exakt en månad sedan hade jag förmånen att få sitta i ett långt
	samtal med vd:arna för public services tre programföretag. Vi genomförde då
	den halvtidsöversyn som enligt riksdagens beslut ska genomföras mitt i till-
	ståndsperioden. Samtalet handlade om public services uppdrag, förutsätt-
	ningar och utmaningar. En stor del av samtalet handlade om viktiga frågor
	inför framtiden och om den parlamentariska public service-kommittén.
	För mig var samtalet en möjlighet att få ställa alla de frågor som jag varken
	kan eller bör ställa annars. Samtalet har rapporterats till kulturutskottet. Det
	var mycket givande och kommer att utgöra ett viktigt underlag i det fortsatta
	arbetet med tilläggsdirektiven till den parlamentariska public service-kommit-
	tén.
	Denna kommitté med representanter från samtliga riksdagspartier tillsattes
	i februari. Kommittén kommer att arbeta i två steg. I ett första steg ska de
	utreda och lämna förslag till en ny finansieringsmodell för public service som
	ska ersätta den nuvarande radio- och tv-avgiften. Denna del är svaret på riks-
	dagens tillkännagivande som begärt en utredning av radio- och tv-avgiften i
	god tid före nästa sändningstillståndsperiod. Att hitta ett nytt finansieringssy-
	stem som är långsiktigt hållbart, garanterar public services oberoende och upp-
	levs som legitimt av allmänheten är en avgörande framtidsfråga för public ser-
	vice. Det är därför min stora förhoppning att kommittén ska lämna ett förslag
	i bred politisk enighet. Uppdraget ska redovisas den 30 september.
	I nästa steg ska kommittén utreda och föreslå hur villkoren för public ser-
	vice ska utformas inför nästa sändningstillståndsperiod. I det nya medieland-
	skapet där olika typer av medier smälter samman och där till exempel skillna-
	den mellan en tv-kanal och en tidning blir allt mindre uppstår mängder med
	nya frågor och utmaningar också när det gäller villkoren för public service.

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

Direktiven till den andra delen av uppdraget tas just nu fram på mitt departement, och min förhoppning är att dessa ska vara klara före sommaren.

Som jag betonade inledningsvis är det min bestämda uppfattning att public service och andra kvalitativa nyhetsmedier har en avgörande betydelse i ett demokratiskt samhälle, och det är en betydelse som sannolikt kommer att fortsätta öka. Public service står alltså inför en ny och utmanande tid. Kommittén kommer att behöva ta ställning till många stora och svåra frågor som handlar om vilken roll public service ska spela i framtiden.

Bolagen har alla högt ställda ambitioner för sin verksamhet. SVT har formulerat en målsättning om att deras verksamhet ska bidra till att publiken blir mer nyfiken och mer insatt. Det är ett motto som jag hoppas ska kunna tjäna som inspiration även för kommitténs arbete, liksom jag hoppas att den här hearingen är det första av många tillfällen till samtal, diskussion och kunskapande om och för framtiden för radio och tv i allmänhetens tjänst.

(Applåder)

Ordföranden: Stort tack! Vi kommer nu att gå in på den del där riksdagens ledamöter från kulturutskottet får möjlighet att ställa frågor till paneldeltagarna. Nu kommer vi kanske till en utmaning, och den handlar om att hålla tidsgränser och så. Jag vill alltså be ledamöterna om att försöka ställa korta, koncisa frågor och gärna också berätta vem man riktar frågan till så blir det lite enklare.

Jag kommer att lämna ordet till partierna i storleksordning, och första frågeställare är Ida Karkiainen, Socialdemokraterna.

Ida Karkiainen (S): Tack för ordet, och tack för otroligt bra dragningar! Jag vill rikta ett särskilt tack för att ni alla berörde vikten av att finnas i hela landet. Det är en otroligt viktig demokratisk fråga att även nyheter från hela Sverige lyfts i riksmedierna, så jag tackar särskilt för detta.

Jag undrar: Hur ser public service-bolagen själva på sin roll när det gäller att bidra till en stark, heterogen mediebransch och på att fylla de vita fläckarna eller kanske de svarta hål som finns i medielandskapets geografiska täckning?

Ordföranden: Den frågan lämnas brett till public service-bolagens chefer. Jag tittar på er – vem vill börja?

Cilla Benkö, Sveriges Radio AB: Jag försökte väl beskriva det där. Jag tror att i vår framtid så blir husen inte så viktiga. Det är därför vi satsar på att ta fram den här nya tekniken som vi vill rulla ut i hela landet, för med den tekniken kan vi komma otroligt mycket närmare alla medborgare och lyssna på dem, vara närvarande, ta upp deras frågeställningar och föra in nya perspektiv i en bevakning både lokalt och sedan ut i hela landet även socialt och digitalt.

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	Vi har också publiknätverk kopplade till alla våra lokala kanaler. Helt van-
	liga människor hör av sig, säger att de vill vara med och får vara med. Redan
	på morgonen spelar de in vilka ämnen som rör sig i deras område och vad de
	tycker att den lokala kanalen ska bevaka. Det är klart att när radion i Jämtland
	har 300–400 personer i sitt nätverk som varje morgon kommer med inspel till
	bevakningsområden blir ju det en otroligt mycket bredare bevakning än när tre
	fyra lokala nyhetsjournalister sitter och tänker på vad de ska bevaka varje dag.
	Vi försöker alltså på alla sätt helt enkelt bjuda in publiken till ett medskap-
	ande.
	Hanna Stjärne, Sveriges Television AB: Vi har ju som jag berättade gjort en
	stor utökning av antalet reportrar runt om i landet, och den bygger på en ge-
	nomgång där vi tittade på hur Sverige faktiskt har förändrats de senaste åren
	och kommer att förändras. Hur ser flyttströmmarna ut? Vilken typ av frågor
	har diskuterats? Hur har vi lyckats bevaka dem?
	I grunden för denna omfördelning, där vi alltså har skurit ned på det vi kan
	för att få fram 70 nya reportertjänster, har vi tittat på just vad vi har för vita
	fläckar på kartan och hur det egentligen ser ut i Sverige. Detta har gjort att vi
	har öppnat nya redaktioner på väldigt många olika ställen. I grunden finns det
	alltså en genomlysning av hur Sverige faktiskt ser ut i dag och hur Sverige
	håller på att förändras, och det har gett oss en mycket bättre täckning över
	landet.
	Sedan är det klart att när vi har reportrar i Södertälje så kan de rapportera
	om vad som händer där. Det kan komma in i Rapport och Aktuellt, och det kan
	också kompletteras med en bild från våra utrikeskorrespondenter. Vi vet till
	exempel att i Södertälje finns det många med en bakgrund i Syrien, och då kan
	vi koppla ihop deras verklighet i vardagen i Södertälje centrum med det som
	faktiskt händer i Sverige i stort och via våra utrikeskorrespondenter även med
	det som händer i området kring Syrien.
	Vi har alltså en chans att koppla ihop den här utvecklingen: Det som händer
	lokalt hör ju ihop med det som händer i Sverige som helhet och det som händer
	i andra delar av världen.
	(Ordföranden: Ida Karkiainen, jag uppfattade att din fråga ställdes lite grann i
	förhållande till andra medier också?)
	Det är ju inte så länge sedan jag själv var chefredaktör för en tidning. Jag var
	det för drygt två år sedan, och då jobbade jag i Uppsala på UNT-koncernen
	och hade hand om Upsala Nya Tidning och en rad andra tidningar runt om i
	Uppland.
	Jag har ju i kroppen de utmaningar som flera av de lokala tidningarna står
	inför, och jag har mycket kontakt med kollegor runt om i landet på många
	olika ställen. Ibland i debatten hör man ju de stora företagen, men det finns
	många tidningsföretag runt om i landet också.
26

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

Jag har också initierat en genomgång som vi genomför just nu, där vi har samtal med framför allt chefredaktörer runt om i landet. Jag var själv i Malmö häromveckan, jag ska åka till Kalmar, jag kommer att åka till Västerås, vi har varit i Luleå och vi kommer att vara på en rad olika platser i landet med några förslag som vi har sett där vi kan samarbeta mer med tidningarna.

Men vi lyssnar också och hör vad tidningsföretagen själva ser. Finns det områden där vi kan samarbeta mer? Vi har till exempel tittat på granskande journalistik. Det finns redan i dag en möjlighet för andra att komma med idéer till program till SVT. SVT:s budget är 4,8 miljarder, och 3 miljarder av dem går i dag till andra aktörer. Man kan lämna in förslag och programförslag av olika slag. Tittar man till exempel på drama och dokumentärer ser man att mellan 80 och 90 procent av dem görs av andra – produktionsbolag och frilansare. En stor del av de här pengarna går också till upphovsmän.

Vi har alltså ett väldigt stort kontaktnät och samarbetar med väldigt många runt om i landet, och för att kunna förbättra det framöver har vi också de här samtalen där vi både har några idéer själva och även åker runt för att höra mer med stora öron.

Ordföranden: Cilla Benkö ska få en kort kommentar också, men jag vill bara säga att för att vi ska hinna med så får svaren vara korta och koncisa.

Cilla Benkö, Sveriges Radio AB: Det blir ett jättekort svar som också är ett svar på Janne Schermans inlägg: Allt Sveriges Radios ljud är fritt att använda för den som vill, även våra kommersiella konkurrenter, och det gör de. När Aftonbladet gör en jättesatsning bakom betalvägg på Estonia så använder de två timmar av Sveriges Radios ljud. Det är det enkla svaret på den frågan.

Cecilia Magnusson (M): Tack, herr ordförande, och tack för alla inlägg som har varit väldigt intressanta!

Jag uppfattade att Jesper Strömbäck sa att ju svagare kommersiella medier blir, desto viktigare är det med public service. Jag måste ändå som politiker tycka att man ska ha en mångfald, inte bara en public service, utan även kommersiella medier. Det är bra för mångfalden inom medierna.

Jag skulle dock vilja fastna vid den fråga som Jan Scherman tog upp om hur public service ska vara, och det hänger ju samman med mångfalden. Hur ska vi kunna begränsa public service? Då kommer jag in på förhandsprövningen, och då är frågan till kulturminister Alice Bah Kuhnke: Kommer Public service-utredningen att få ta fram förslag om den framtida förhandsprövningen för public service-bolagen?

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP): Det återstår att se. Jag kommer inte att här och nu sitta och berätta exakt hur formuleringen kommer

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	att se ut, utan det kommer jag att annonsera i sedvanlig ordning när vi, för-
	hoppningsvis före sommaren, ger tilläggsdirektivet till kommittén.
	Jesper Strömbäck, Göteborgs universitet: Vad jag menade är att journalistik
	kostar. Vi talar väldigt mycket om distribution av medieinnehåll och distribu-
	tion av journalistik, men i grund och botten så handlar det om produktionen,
	och i den takt som andra medieföretag, privata medieföretag, tidningar inte
	minst, får det svårare och deras ekonomiska muskler att producera god jour-
	nalistik försvagas, då blir public service viktigare för att fylla det som tidning-
	arna tidigare kunde göra.
	Det är inte ett argument mot mångfald; jag håller självklart med om att det
	behövs en stor mångfald, och jag ser det som ett stort problem att andra delar
	av mediebranschen har det så svårt ekonomiskt, för det drabbar ju journalisti-
	ken.
	Aron Emilsson (SD): Tack till alla talare och för de inlägg som har gjorts hit-
	tills!
	Vi kan börja med att konstatera att det råder en samsyn om public services
	grundläggande roll, syfte och existensberättigande i demokratin. Just gransk-
	ningen och rapporteringen om hur utvecklingen ser ut bland institutioner och
	aktörer i demokratin är kanske det viktigaste arbetet liksom granskningen av
	oss politiker. Men sakligheten och opartiskheten är ju också grunden för den
	folkliga förankringen, och här visar olika undersökningar på olika grad av för-
	troendeutveckling för de traditionella medierna och också för public service
	generellt.
	När det gäller teorin i hur vi ser på sändningstillstånd och praktiken i hur
	det ser ut i många människors uppfattning har vi alltså ett glapp, och därför
	vill jag ställa två frågor.
	Den ena frågan riktar sig till kulturministern och den andra till SVT som
	public service-bolag.
	Den första frågan är: Är kulturministern beredd till en kompletterad utred-
	ning om just förstärkta saklighetsprövningar och förstärkningar i sändnings-
	tillståndet för saklighet och oberoende utöver den föreliggande finansierings-
	utredningen?
	Den andra frågan, till SVT, är vad som är det viktigaste verktyget som ni
	har hittat under de olika verklighetsbesök som Hanna Stjärne nämnde här när
	det gäller att ta tillbaka nyhetsundvikare och den stora och växande målgrupp
	som tidigare har haft ett väldigt stort förtroende för SVT men som i mötet med
	oss politiker bland annat hävdar att man har ett minskat förtroende för till ex-
	empel Sveriges Television.
	Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP): Tack för frågan! Det
	är noterbart att det är en sverigedemokrat som lyfter samsynen. Det är ju så att

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

om det finns ett parti som genom åren har uttryckt en snedsyn, en annan syn, kring public services oberoende och hur public service arbetar så är det Sverigedemokraterna. I övrigt finns det en bred samsyn, vilket jag är väldigt glad och tacksam för, och det borgar också för ett gott arbete som ska tas i parlamentarisk anda.

När det gäller om och vad jag öppnar för är det så att vi i detta nu arbetar med det tilläggsdirektiv som ska komma till kommittén. Vilka frågor och detaljer och vad som ska belysas i detta direktiv återkommer jag till i den process och den ordning som man ska göra det.

Hanna Stjärne, Sveriges Television AB: Vi jobbar på många olika sätt med att förstå vilka frågor som verkligen engagerar människor. Jag berättade här om en turné som vi har gjort nu, när många olika reportrar har varit ute och lyssnat, men vi gör detta ständigt. Vi har otroligt mycket kontakt med vår publik. Nio av tio tittar på något från SVT varje vecka, och vi får väldigt mycket respons tillbaka.

Jag tror att ett av våra främsta verktyg är de redaktioner vi har runt om i Sverige. De jobbar hela tiden med stora, öppna öron för att höra vad det är för frågor som rör sig och belysa dem på ett sakligt och opartiskt sätt, så långt de bara kan.

Vi har stora diskussioner internt, där vi hela tiden prövar var en publicering landar och hur den blev. Jag tror att vi i större utsträckning också kommer att behöva berätta – och det tror jag är bra – hur vi har landat i de nyheter vi förmedlar och berätta mer om processen innan. Varför valde vi att landa i denna fråga? Var kom idén ifrån? Hur landade vi i just denna publicering? Det diskuterar vi en hel del internt, och det tror jag är en sak som vi kommer att jobba med framöver.

Sedan visar det sig också – ni såg ju bilden över förtroendemätningen i min dragning – att public service, både SR och SVT, legat stadigt i toppen när det gäller förtroende bland svenskar i Sverige.

Niclas Malmberg (MP): Jag har två frågor, först en som har debatterats mycket den sista tiden men inte belysts så mycket här i dag, nämligen vilken eventuell påverkan public services närvaro på sociala medier kan ha på andra medieaktörer. Det skulle jag gärna vilja ha belyst, från SVT och/eller Sveriges Radio.

Den andra frågan handlar om det som går under epitetet ”räkna webben”. Vi vet ju att framför allt tablå-tv snabbt tappar mark till förmån för Play. Vi vet också att nästa sändningstillstånd måste ta ett nytt grepp om frågan. Samtidigt får vi höra att detta är väldigt komplext och kräver grundlagsändringar. Är det så? Krävs en grundlagsändring, eller hur skulle frågan kunna lösas? Även den andra frågan är ställd till SVT och/eller SR. De kanske har ett gemensamt svar eller vill svara var för sig.

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	Hanna Stjärne, Sveriges Television AB: När det gäller den första frågan, hur
	vi förhåller oss till sociala medier, är det klart att de ger en möjlighet, som inte
	riktigt har funnits tidigare, att faktiskt göra saker tillsammans med publiken.
	När vi till exempel har tittat närmare på och granskat bredbandsutbyggnaden
	i Sverige, som också är en viktig fråga som gäller hur människor kan ta del av
	information, har vi tagit hjälp av publiken.
	Vi gjorde en stor granskning som kallades #ettsverige, som fick rätt stor
	uppmärksamhet. Där tittade vi på hur bredbandstäckningen egentligen ser ut
	runt om i Sverige och var det finns vita fläckar i den bemärkelsen. Detta gör
	vi tillsammans med publiken.
	Sedan använder vi såklart sociala medier för att kunna diskutera med tit-
	tarna. När nio av tio tittar på SVT varje vecka är det klart att det finns väldigt
	många olika tankar och idéer. Hur kan SVT bli bättre? Vad borde vi förändra?
	Varför har vi gjort som vi har gjort? Detta diskuterar vi naturligtvis mycket
	med publiken.
	Annars är vi faktiskt rätt restriktiva på SVT. Vi ser att vi i vissa lägen be-
	höver jobba extra med sociala medier för att nå ut, faktiskt också i marknads-
	föringssyfte. Vi behöver berätta att det här innehållet finns. Men vi är rätt re-
	striktiva i den frågan.
	När det gäller frågan om att räkna webb och möjligheterna vid sidan av en
	grundlagsändring, som ju ligger väldigt långt fram, går utvecklingen rasande
	fort nu. Vi har 1 miljon svenskar som bara tar del av SVT digitalt. Majoriteten
	av de nio av tio som tar del av SVT varje vecka gör det på alla plattformar. De
	tittar i mobilen, på surfplattan och på den stora tv-skärmen hemma. De tittar
	på SVT Play. Den vanligaste kommentaren jag får när jag någon gång blir
	igenkänd på stan och folk kommer fram är ”tack för SVT Play”. Det är en högt
	älskad tjänst.
	Jag tror att det du lyfter är väldigt viktigt: att titta på om det finns möjlig-
	heter för oss att redan i dag gå in och räkna och få tillgodoräkna oss det som
	finns på webben, och hur det skulle kunna se ut. Vi jobbar såklart med samma
	typer av principer när det gäller innehållet på nätet som när det gäller innehål-
	let i tv- och radiokanalerna. Vi tar det ansvaret redan nu, men det skulle vara
	bra med en formell prövning också.
	Cilla Benkö, Sveriges Radio AB: Jag kan komplettera med att det finns en tem-
	porär lösning av problematiken, nämligen att politiken talar om för gransk-
	ningsnämnden att man i väntan på en grundlagsändring ska beakta det public
	service-bolagen gör på alla plattformar. Då skulle vi till exempel få tillgodo-
	räkna oss 6 000 timmar Sisuradio på webben, som i dag inte räknas. Men om
	samma 6 000 timmar går i ett DAB-nät i marken och ingen lyssnar räknas de,
	och det visar hur absurt det är i dagens tekniska läge.
	Rossana Dinamarca (V): Det har varit väldigt intressant att lyssna på de drag-
	ningar som har varit. Det finns ändå en samsyn kring vikten av den särställning
30

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

som gör public service i Sverige så starkt: Man har det smalare men lägger också vikt vid att det ska vara brett.

Vi ser det nästan som självklart – och det nämndes här – att vi kommer att kunna se Melodifestivalen och sportevenemang som VM och OS. I somras, under OS, vaknade en del till och undrade om de inte skulle kunna se matchen eller något annat evenemang, just därför att public service inte hade rättigheterna. Detta är inget som har nämnts nu, men jag ser det ändå som en viktig fråga. Är det av allmänt intresse att vi ska kunna se de stora evenemangen, eller är det något vi bara ska låta andra köpa upp utan att det spelar så stor roll om allmänheten får se eller inte? Denna fråga gäller evenemangslistan och är riktad till Hanna Stjärne. Jag har också ställt en fråga om detta till kulturministern.

En annan sak som är lite svår att lyfta utan att gå in på vad man gör i olika program, men som jag tycker är viktig att betona med tanke på den tid vi lever i, är opartiskheten, som ju alla framhåller vikten av. Det har funnits en diskussion, till exempel när bokmässan bjudit in Nya Tider och man i direktsändning i Aktuellt bjöd in chefredaktören att sitta och orera om en massa saker. Detta har dykt upp flera gånger: Det upplevs inte som att public service faktiskt säger ifrån. Opartiskheten lyfts på ett sätt som gör att man inte gör det som kan förväntas av public service: att man ska klara balansgången mellan det som är sant och det som är falskt. Jag tror att det är extremt viktigt just nu och kommer att vara det även framöver.

Hanna Stjärne, Sveriges Television AB: När det gäller idrotten är utvecklingen väldigt speciell just nu. Kostnaderna för de stora idrottsevenemangen har ökat dramatiskt de senaste åren. På SVT är vi med i budgivningarna. Vi hanterar pengarna så ansvarsfullt vi bara kan, för det är licensbetalarnas medel. Vi är med och försöker se till att så många som möjligt i Sverige ska kunna se de riktigt stora evenemangen. Vi har rättigheterna till en hel del stora evenemang; just OS har vi inte.

Jag tror också att vi i detta rum måste vara medvetna om att denna konkurrens nu är global. När vi var med och konkurrerade om att få sända OS ställdes vi mot aktörer från Mellanöstern och Kina, som ville köpa rättigheterna för Sverige. Det pågår en extremt stark globalisering och internationalisering just nu, inte minst på tv-marknaden, och det går väldigt fort.

Vi är med. Vi försöker göra en avvägning mellan alla intressen och alla krav vi i public service har på oss för att använda licensbetalarnas medel så ansvarsfullt som möjligt och säkra de rättigheter vi kan. Och det gör vi också ibland i samarbete med privata aktörer i Sverige. Vi sänder till exempel en hel del fotboll tillsammans med TV4, och vi gör drama tillsammans med MTG. Vi samarbetar alltså med andra och försöker säkra rättigheterna.

Vi vet ju att idrott är något som förenar oss och som vi samlas kring, och i längden tror jag faktiskt att detta påverkar svenskt idrottsliv. Om en stor del

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	av de riktigt stora evenemangen blir inlåsta i olika typer av betaltjänster blir
	det svårare för alla att ta del av dem. Vi välkomnar därför en evenemangslista.
	När det gäller den andra frågan, synen på opartiskhet, försöker vi hela tiden
	arbeta med det. Vi försöker göra den grundläggande värderingen så att vi inte
	hamnar i ett läge med en sorts falsk balans; det finns faktiskt vissa frågor som
	man kan slå fast. Vi försöker titta på forskning och göra vägningen. Dessa
	diskussioner har vi ständigt internt.
	Våra reportrar coachas hela tiden att ställa tuffa frågor, oavsett vilket ämne
	det handlar om: att kunna bemöta, diskutera och gå på de riktigt smärtsamma
	punkterna vem det än är. Det vet jag att många i den här salen har fått känna
	på. Reportrarna ska vara omutliga och opartiska, och vi jobbar mycket med
	detta. I vissa lägen kan vi säkert bli mycket bättre, och vi jobbar med att coacha
	reportrarna så att de ska ställa de svåra frågorna, vem det än handlar om.
	Cilla Benkö, Sveriges Radio AB: Jag tycker att detta är en otroligt viktig fråga,
	och jag vill därför peka på en sak där jag tycker att debatten ibland går lite fel.
	SVT, Sveriges Radio och TV4 omfattas av demokratiparagrafen i radio- och
	tv-lagen. Ibland hänvisas det till den på ett lite felaktigt sätt. Demokratipara-
	grafen säger att vi, om en person i sändning yttrar något som går emot alla
	människors lika värde, aktivt ska ta ställning emot. Det räcker alltså inte att
	släppa fram en annan debattör, utan programledaren – om det är en direktsänd-
	ning – ska aktivt gå in och ta ställning emot.
	Det demokratiparagrafen däremot inte säger är att bolagen från början ska
	säga att vissa personer inte får höras i radio eller vara med i tv. Här går det
	ibland lite snett. Självklart ska vi vara en öppen arena för alla. Även folk som
	tycker saker som jag personligen kanske tycker är helt åt helskotta ska få vara
	med i både radio och tv, men yttrar man något som går emot alla människors
	lika värde ska vi alltså ta aktiv ställning emot. Detta diskuterar vi oerhört
	mycket, och det kommer att vara ännu viktigare framöver, tror jag.
	Bengt Eliasson (L): Tack för alldeles utmärkta och högintressanta föredrag-
	ningar i inledningarna! Det märks att vi är många som är besjälade av ett stort,
	starkt och oberoende public service – som ständigt utvecklas – som enhet och
	begrepp. Detta tycker jag också förpliktar ganska mycket, inte minst för oss i
	politiken och som demokratiska delar i ett samhälle.
	Då kommer man till frågan om att ytterligare stärka och säkra oberoendet
	för evinnerlig tid och med avseende på alla begrepp, när det gäller såväl vad
	och hur som med vad, som Jan Scherman var inne på i sitt föredrag.
	Jag skulle vilja ställa några frågor till Jesper Strömbäck och till just Jan
	Scherman. Det handlar om ifall det finns någon bortre gräns för vad public
	service ska göra. Jag tänker på detta i förhållande till konkurrensfrågorna, som
	flera frågeställare varit inne på, inte minst på det lokala planet; detta är ju en
	ständig debattfråga. Jag tänker på det i förhållande till det demokratiska be-
	greppet, armlängds avstånd och demokratikriteriets egentliga innehåll – om
32

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

det är styrande eller inte. Och jag tänker på det i förhållande till den allmänna diskussion, analys och kritik mot public service-institutionerna som ständigt finns. Är den bra eller dålig? Ska man ha den levande och driva på den, eller ska man ställa sig vid sidan av?

Frågorna är möjligtvis mer filosofiska, men detta är ack så viktigt när vi nu ska gå in i mer skarpa diskussioner om en ny sändningsperiod.

Jesper Strömbäck, Göteborgs universitet: Jag vet inte om jag har något bra svar som går att formulera här. Det finns absolut bortre gränser, men var de går är en väldigt komplicerad fråga. Man kan inte som forskare säga att här går gränsen, utan i så fall måste man bygga det på ett resonemang om public services ansvar i förhållande till hur starka olika andra aktörer är.

Problematiskt i detta sammanhang kan vara att det skiljer sig åt i olika delar av landet. För att ta ett exempel blir det i en kommun eller region där det inte längre finns några tidningar ett stort ansvar för public service att försöka fylla på med lokal och regional nyhetsbevakning. Men det blir en annan situation i en region eller kommun där det finns väldigt starka tidningar. Det är inte säkert att public service ska gå lika långt där. Hur kompletterar man utan att konkurrera ut, lokalt och regionalt? Det är en väldigt svår fråga. Men någonstans finns det en bortre gräns; det gör det för allt.

Jan Scherman: Jag smet nästan undan – det var så filosofiskt. Men det jag försökte säga var att tidigare formuleringar om ett mångsidigt utbud inte räcker längre. För att citera författaren Joseph Heller: ”Någonting har hänt” från den tid då det rådde en monopolsituation i fråga om television och radio. Vi har haft en explosion av innehåll, och det var därför jag påpekade att även andra medier gör public service-innehåll, vilket är bra för mångfalden.

Jag vill därför inte sträcka mig längre än till att jag tycker att ni nu måste våga anta utmaningen att börja fastslå en tydligare fokusinriktning så att man inte hamnar i detaljstyrning och sätter ned pinnen där du efterfrågade. Finns det en bortre gräns? Ja, men jag skulle nog vilja avråda från att sätta pinnen. Jag skulle igen vilja predika för att man ska bli tydligare när det gäller inriktning och fokusområden.

Jag vill lägga till att mitt perspektiv inte handlar om att public service är allt det som andra inte gör. Det blir en fullständigt hopplös och felaktig inriktning. Det varierar dessutom över tid. Man kan tala om stora och små mängder som görs och inte görs. En gång i tiden kritiserades mångfalden i public service för att man ville driva igenom opera-tv, som ingen tittar på. Det ska man vara försiktig med, och då är man inne på detaljstyrningen och den bortre gränsen.

Roland Utbult (KD): Jag vill också tacka för alla inlägg. Jag vill gå tillbaka till en grundläggande fråga, som är riktad till cheferna för public service. Det

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	handlar om den garanterade finansieringen på 8 miljarder, som skapar en eko-
	nomisk obalans i konkurrensen med andra medier. Hur ser ni på den?
	Jag har en fråga till, som går till kulturministern och departementet. Mi-
	nistern nämnde halvtidsavstämningen; vilka är regeringens slutsatser av den?
	Frågan gäller inte public service-bolagens tankar utan vad departementet självt
	menar har fungerat och inte fungerat fram till halvtidsavstämningen. Vilken
	blev slutsatsen av samtalet?
	Cilla Benkö, Sveriges Radio AB: Vi kan börja med detta med pengarna. Vi har
	8 miljarder; det är vår enda intäkt. Bara Sveriges Radio gör motsvarande
	4 nationella och 25 lokala tidningar och driver dessutom ett konserthus med
	kör och orkester. Ett svenskt hushåll betalar 800 kronor om året för Sveriges
	Radios samlade innehåll.
	Jämför detta med det vi just hörde både Jan Scherman och Jesper Ström-
	bäck berätta om, nämligen de samlade intäkterna för kommersiella mediefö-
	retag i Sverige. Då är Sveriges Radios samlade kaka ganska liten. Att jämföra
	hela vår finansiering med det statliga bidrag som i dag kallas presstöd blir full-
	komligt felaktigt om vi ska ställa storhet mot storhet. Det är det första.
	Sedan tror jag också att det är viktigt att komma ihåg att det i andra länder
	finns public service som får ha kommersiella intäkter. I Sverige har vi bestämt
	att det inte ska vara så, och det tycker jag är bra. Men i mina kollegors plån-
	böcker kommer det in en hel del annonsintäkter. Jag tycker att det är bra att vi
	har ett rent public service utan annonsintäkter.
	Jag tror också att det är viktigt att vi bestämmer oss för att hålla fast vid det
	vi har bestämt i Sverige, nämligen vad public service är. Public service är inte
	kvalitetsinnehåll. Vi gör jättemycket som är bra kvalitet; det gör kommersiella
	medier också. Det är otroligt viktigt att det finns livskraftiga kommersiella
	medier och ett starkt public service sida vid sida, det som kallas för dual sy-
	stem.
	Public service i Sverige kännetecknas av fyra saker. Det första gäller ägan-
	deformen – det ska vara skilt från staten. Det andra är finansieringen, som ska
	komma direkt från svenska folket. Det tredje är en reglering, som ska beslutas
	av riksdagen. Det fjärde är att vi ska vara opartiska. Om man inte kan checka
	av alla dessa fyra saker – om man till exempel inte vill ha en reglering som är
	beslutad i riksdagen – är man inte ett public service-företag. Däremot kan man
	fortfarande göra ett väldigt kvalitativt innehåll.
	Hanna Stjärne, Sveriges Television AB: Eftersom det faktiskt inte var så länge
	sedan jag själv var tidningschef har jag väldigt tydligt med mig de erfarenhet-
	erna även när jag går in i det här jobbet. I den första debattartikel jag skrev
	som SVT-chef diskuterade jag och tog upp punkter som rörde public service.
	Men jag tog också upp den punkt som jag tror är allra viktigast för många av
	de kommersiella medieföretagen och som var allra viktigast för mig i min roll
	på UNT: en förändrad digitalmoms. Den frågan diskuteras redan politiskt.
34

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

Detta kommer att innebära en stor förändring för många av de privata medieföretagen och hjälpa dem över tröskeln för att kunna utveckla den digitala affärsmodell det handlar om. Den subvention av momssatsen som nu diskuteras politiskt tror jag kommer att få stor inverkan. Det är en väldigt stor reform, riktad mot privata medieföretag, som håller på att sättas i verket.

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP): Halvtidsöversynen genomfördes exakt som den skulle enligt de regler som finns uppsatta, vilket jag också rapporterade till kulturutskottet för några dagar sedan. Vi utgick från en myndighetsgenomgång och från de frågor och diskussioner som varit uppe i debatten, även här i dag. Vi samtalade om vissa specifika frågor, till exempel sponsringsfrågan.

Men själva slutsatsen, sammanfattningen av halvtidsöversynen, är det tydliga inspel som kommer att synas när kommittén får sitt tilläggsdirektiv.

Ordföranden: Då har vi gått igenom alla partier, och vi har ett par minuter kvar. Finns det några fler frågor? Jag vill be om väldigt konkreta och koncisa frågor.

Marie-Louise Rönnmark (S): Tack för era analyser och kloka förslag! Att vara på alla plattformar borde vara en självklarhet. Jag vill rikta en fråga till Jan Scherman. Det kanske är lite filosofiskt men också verkligt; så ser det ut i dag. Vi tar lättare in information som bekräftar vår bild – så fungerar vi som människor. Det klickade blir den lilla gruppens synpunkter, och en liten grupp kidnappar debatten.

Jag ser att det är här vi har kampen i dag. Vi talar om det lokala och det globala, och vi ser Sputnik som tar över vissas tankar. Ni har alla talat om källkritik, kunskap, folkbildning och så vidare. Men jag skulle vilja att du kommenterade lite mer om det vi kidnappar.

Jan Scherman: Det var inte lätt! Kan du precisera lite? Jag bollar tillbaka – det är ett känt knep.

Marie-Louise Rönnmark (S): Det kända knepet tar jag till mig. Du kan ta fake news. En liten grupp kan på nätet, genom att klicka flera gånger, få oss att tro att det är detta debatten består av.

Jan Scherman: Du reser en fråga som de flesta i församlingen inser inte har ett kort svar. Men jag tycker att det tangerar något som vi har varit inne på: vikten av att det i vårt samhälle fortsätter att finnas ett starkt oberoende och ekonomiskt oberoende public service-företag, som kan stå emot det som ibland kallas för klickokratin.

2016/17:RFR15	OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE
	Det andra problem du tar upp, som har att göra med fake news och metoder
	där man på nätet flaggar för sådant som inte är sant, skulle jag vilja säga ligger
	hos alla ansvariga i samhället: public service, kommersiella bolag och politi-
	ker. Det gäller inte sedan utan nyss, för detta har pågått så otroligt länge.
	Den tredje sak jag vill passa på att säga tangerar det som jag tror att Aron
	var inne på. Vi måste, trots alla fina siffror, vara medvetna om att det finns en
	stark, stor och växande grupp som inte på samma sätt är intresserad av att kon-
	sumera nyheter från traditionella medier. Sveriges Television, Sveriges Radio
	och några andra företag har tillsammans med analysföretaget Nepa undersökt
	detta. Man landar faktiskt i att nästan hälften av den målgruppen inte anser sig
	nyhetsmässigt tillfredsställd av det som erbjuds på etablerade vägar. Där har
	vi, tycker jag, en varningsklocka till, och vi har ett gemensamt ansvar att ta tag
	i detta, nyss.
	Saila Quicklund (M): Jag vill tacka alla för väldigt intressanta inlägg. Jag har
	en fråga till public service-bolagen. Det handlar om vilket innehåll som om-
	fattas av uttrycket ”i allmänhetens tjänst”. Jag relaterar detta också till det som
	Andreas Ekström tidigare tog upp.
	Fråga två: Kan andra än public service-bolag verka i allmänhetens tjänst?
	Cilla Benkö, Sveriges Radio AB: Det finns såklart inget enkelt svar på den
	frågan heller. Som jag har försökt beskriva strävar vi efter att prioritera vissa
	ämnesområden, där vi lägger mer krut. Jag tror inte att jag behöver upprepa
	vilka de är. Vi försöker att verkligen vara ett Sveriges Radio för hela Sverige.
	Det är så vi verkar i allmänhetens tjänst. Vi vill låta alla röster och alla per-
	spektiv få höras och debatteras. Det är det enkla svaret på den frågan.
	Jag tror att ”i allmänhetens tjänst” också innebär att man faktiskt är obero-
	ende av kommersiella, religiösa eller politiska intressen. Det är bara SVT, Sve-
	riges Radio och UR som är det. Det hindrar inte att kommersiella medieföretag
	återigen gör ett innehåll som är extremt viktigt och jättebra och som håller
	väldigt hög kvalitet och gynnar allmänheten. Men de är inte i allmänhetens
	tjänst på samma sätt – de är i det kommersiellas tjänst. Ytterst, vilket även Jan
	Scherman vittnade om, handlar det nämligen om vad som står på sista raden.
	De måste tjäna pengar.
	Ordföranden: Då bryter vi frågerundan för den här gången. Jag vill tacka alla
	frågeställare.
	Gunilla Carlsson (S), vice ordförande: Medierna och de mediepolitiska förut-
	sättningarna har kraftigt förändrats. Mediepolitiska ställningstaganden och
	analyser hinner knappt skrivas och debatteras innan förutsättningarna föränd-
	ras och man får börja om på nya premisser.

OFFENTLIG UTFRÅGNING OM FRAMTIDENS PUBLIC SERVICE

2016/17:RFR15

Dagens utfrågning är ett led i att vi också ska jobba med nya sändningstillstånd för public service framöver. Jag vill tacka er alla som deltagit i denna diskussion. Det finns en hel del saker jag tar med mig. Jag tänker på det som sagts om att slå vakt om det innehåll som vi annars aldrig skulle kunna få ta del av, hur viktigt public service är för demokratin, att det bidrar till mer kunskap hos människor om politik och samhälle och att polariseringen i samhället i dag är väldigt stor och att det då, vilket lyftes fram, blir allt viktigare med ett gemensamt ”fikabord” för ett samhälle som ska hålla ihop.

Vi måste bli valda, var det någon som lyfte fram. Det är intressant, med tanke på det här huset, att se hur viktigt det är att bli vald. Så är det också för public service-bolagen och vilka plattformar som man får lov att finnas på. Det måste ges möjlighet att finnas där människor finns.

Då handlar det också om att 1 miljon människor tar del av public service via webben.

Vikten av att reda ut vad som är falskt och vad som är sant har lyfts fram. Situationen i dag innebär en allt större fara för hot och utsatthet. Vi blir påverkade av påtryckningar från olika håll runt om i världen och av desinfor-

mation.

Att vi ska värna medierna och den fria journalistiken är en av grunderna i en demokrati. Hur kompletterar man utan att konkurrera ut?

Det här är några av de frågeställningar som inte minst den nya public ser- vice-utredningen kommer att få brottas med framöver innan den överlämnas till regeringen och till slut landar på riksdagens bord.

Ett jättestort tack från kulturutskottet för att ni delgav oss alla synpunkter, tankar och utmaningar som vi står inför framöver när det gäller public service i framtiden! Tack så jättemycket!

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2014/15
2014/15:RFR1	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Stöd till lokala åtgärder mot övergödning
2014/15:RFR2	TRAFIKUTSKOTTET
	Hållbara analyser?
	Om samhällsekonomiska analyser inom transportsektorn med sär-
	skild hänsyn till hållbar utveckling
2014/15:RFR3	TRAFIKUTSKOTTET
	Trafikutskottets offentliga utfrågning om järnvägens vägval
2014/15:RFR4	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Blev det som vi tänkt oss?
	En uppföljning av vissa frågor i det försvarspolitiska inriktningsbe-
	slutet 2009
2014/15:RFR5	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Huvudrapport
2014/15:RFR6	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Delredovisning 3: Enkätundersökning till studieansvariga
2014/15:RFR7	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Delredovisning 4: Den fallstudiebaserade undersökningens första fas
2014/15:RFR8	TRAFIKUTSKOTTET
	Seminarium om samhällsekonomiska analyser
2014/15:RFR9	TRAFIKUTSKOTTET
	Sjöfartsnäringen och dess konkurrenskraft
2014/15:RFR10	SKATTEUTSKOTTET
	Skattebefriade bränslen i industriella processer, så kallade råvaru-
	bränslen
2014/15:RFR11	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets offentliga utfrågning om idrott och fysisk akti-
	vitet i skolan – ett sätt att stärka inlärning och hälsa
2014/15:RFR12	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Konstitutionsutskottets hearing om journalisters och medie-redakt-
	ioners säkerhet och arbetsförutsättningar
2014/15:RFR13	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Finsam – en uppföljning av finansiell samordning av rehabilite-
	ringsinsatser
2014/15:RFR14	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning om Finsam
	– finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
2014/15:RFR15	SKATTEUTSKOTTET
	Skatteutskottets seminarium om internationellt samarbete mot skat-
	teflykt

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2014/15
2014/15:RFR16	NÄRINGSUTSKOTTET OCH UTRIKESUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om ett handelsavtal mellan EU och USA
	(TTIP)
2014/15:RFR17	CIVILUTSKOTTET
	Civilutskottets offentliga utfrågning om unga vuxnas möjlighet att
	finansiera ett eget boende

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2015/16
2015/16:RFR1	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Statsråds medverkan i konstitutionsutskottets granskning
2015/16:RFR2	FINANSUTSKOTTET
	Finansutskottets offentliga utfrågning om den aktuella penningpolitiken
	den 24 september 2015
2015/16:RFR3	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Om krisen eller kriget kommer –
	En uppföljning av informationsinsatser till allmänheten om den
	enskildes ansvar och beredskap
	Huvudrapport och Bilagor
2015/16:RFR4	KULTURUTSKOTTET
	Är samverkan modellen?
	En uppföljning och utvärdering av kultursamverkansmodellen
2015/16:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Öppna utfrågning om den aktuella penningpolitiken
	den 12 november 2015
2015/16:RFR6	FINANSUTSKOTTET
	Utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2010–2015
2015/16:RFR7	FINANSUTSKOTTET
	Review of the Riksbank’s Monetary Policy 2010-2015
2015/16:RFR8	SKATTEUTSKOTTET
	Punktskattehöjningar på alkohol- och tobaksprodukter – skatte-
	effekter och påverkan på den oregistrerade anskaffningen av dessa
	produkter
2015/16:RFR9	CIVILUTSKOTTET
	Miljömärkning av produkter – En översikt över de miljömärkningar
	av produkter som finns i Sverige och i de övriga nordiska länderna
2015/16:RFR10	KONSTITUTIONSUTSKOTTET OCH JUSTITIEUTSKOTTET
	Konstitutionsutskottets och justitieutskottets hearing om radikali-
	sering och rekrytering till våldsbejakande extremism i den digitala
	miljön
2015/16:RFR11	KULTURUTSKOTTET
	Kulturutskottets seminarium om kultursamverkansmodellen
2015/16:RFR12	FINANSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om den aktuella penningpolitiken 23 februari
	2016
2015/16:RFR13	SOCIALUTSKOTTET
	Cancervården – utmaningar och möjligheter
2015/16:RFR14	TRAFIKUTSKOTTET
	Kollektivtrafiklagen – en uppföljning
2015/16:RFR15	CIVILUTSKOTTET
	Inventering av forskning inom civilutskottets beredningsområde
	2016

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2015/16
2015/16:RFR16	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets offentliga utfrågning inför proposition om
	forskning och innovation
2015/16RFR17	KULTURUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om förutsättningar för svensk film
2015/16RFR18	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Digitaliseringen i skolan – dess påverkan på kvalitet, likvärdighet och
	resultat i utbildningen
2015/16RFR19	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
2015/16RFR20	FINANSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om utvärderingen av penningpolitiken 2010-
	2015 12 maj 2015
2015/16RFR21	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport 2016
2015/16RFR22	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets öppna utfrågning om lärarbrist
2015/16RFR23	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets seminarium om cancervården – utmaningar och möj-
	ligheter
2015/16RFR24	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets öppna utfrågning om brist på utbildade inom
	naturvetenskap och teknik
2015/16RFR25	NÄRINGSUTSKOTTET
	Näringsutskottets offentliga utfrågning om piratkopiering och andra
	rättighetsintrång på den digitala marknaden
2015/16RFR26	TRAFIKUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om finansieringsmodeller för transportinfra-
	struktur
2015/16RFR27	CIVILUTSKOTTET
	Civilutskottets offentliga utfrågning om familjerätten är i takt med
	tiden

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2016/17
2016/17:RFR1	TRAFIKUTSKOTTET
	It-infrastrukturen – i dag och i framtiden
2016/17:RFR2	CIVILUTSKOTTET
	Uppföljning av den nya fastighetsmäklarlagen
2016/17:RFR3	FINANSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 27 sep-
	tember 2016
2016/17:RFR4	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Forskarskolor för lärare och förskollärare – en uppföljning av fyra
	statliga satsningar
2016/17:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 15
	november 2016
2016/17:RFR6	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning om Finsams
	fortsatta utveckling - nästa steg
2016/17:RFR7	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Uppföljning av systemet med överlåtbara fiskerättigheter i det pela-
	giska fisket
2016/17:RFR8	SKATTEUTSKOTTET OCH NÄRINGSUTSKOTTET
	Konkurrenskraften hos svenska multinationella företag i ljuset av
	nya regler inom internationell beskattning
2016/17:RFR9	CIVILUTSKOTTET
	Civilutskottets offentliga utfrågning om marknadsföring i sociala
	medier
2016/17:RFR10	NÄRINGSUTSKOTTET
	Uppföljning av handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar
	2010–2012
2016/17:RFR11	SKATTEUTSKOTTET
	Skatteutskottets seminarium om Skattereformen 25 år – dess historia
	och framtid
2016/17:RFR12	KULTURUTSKOTTET
	Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn
	och ungdomar
2016/17:RFR13	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 14
	mars 2017
2016/17:RFR14	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets offentliga utfrågning om kompetensförsörjningen
	inom hälso- och sjukvården