Offentlig utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport 2017

Rapport från riksdagen 2016/17:RFR19

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-88607-05-8

Riksdagstryckeriet, Stockholm, 2017

2016/17:RFR19

Förord

Den 16 maj 2017 höll finansutskottet en öppen utfrågning i riksdagen om Finanspolitiska rådets rapport Svensk finanspolitik 2017, med professor Harry Flam, Finanspolitiska rådets ordförande och finansminister Magdalena Andersson. I det följande redovisas en utskrift av de stenografiska uppteckningar som gjordes vid utfrågningen och de bilder som föredragshållarna visade under sina presentationer.

2016/17:RFR19

Stenografisk utskrift från den offentliga utfrågningen

Tisdagen den 16 maj, kl. 9.00–11.00

Inbjudna talare:

–Professor Harry Flam, Finanspolitiska rådets ordförande

–Finansminister Magdalena Andersson

Ordföranden: Klockan är slagen lite drygt 9.00. Alla är hjärtligt välkomna till finansutskottets öppna utfrågning med anledning av Finanspolitiska rådets rapport Penningpolitiken 2017. Den är en del av uppföljningen av den förda finanspolitiken men också en del av utskottets beredning av regeringens ekonomiska vårproposition som vi populärt kallar för vårbudgeten.

Dagens utfrågning kommer att gå till på så sätt att rådets ordförande Harry Flam inleder och presenterar rådets rapport. Därefter får finansministern möjlighet att kommentera, och sedan blir det tid för frågor från utskottets ledamöter och ersättare. Först går ordet till Harry Flam, som är välkommen hit.

Harry Flam, Finanspolitiska rådet: Vi är tacksamma för att få chansen att komma hit och presentera rapporten och också att få frågor från utskottets ledamöter och förhoppningsvis diskussion.

Årets rapport handlar egentligen om fyra olika saker. Jag ska presentera tre olika saker här på skärmen.

Den första avdelningen gäller finanspolitiken. Där konstaterarvi först attvi befinner oss i en högkonjunktur. Vi har varit i en högkonjunktur i ett två år, och vi ser framför oss ett par goda år till. Vi ser också att resursutnyttjandet blir alltmer ansträngt.

Vi har några siffor här som visar på hur läget ser ut. På översta raden ser ni vårpropositionen där regeringen tror årets tillväxt blir 2,9 procent. Vad KI och Riksbanken tror omläget är ungefär likadant, knappt 3 procent. Även nästa år, 2018, verkar bli ett bra ekonomiskt år.

Kanske lika intressant är siffrorna för bnp-gapet, ett mått på resursutnyttjandetiekonomin.Depositiva siffrornavisarattresursutnyttjandetliggeröver vad som är långsiktigt hållbart. Vi har en högkonjunktur. Regeringen säger att gapet i år är 0,5 procent medan KI och Riksbanken har tydligt högre skattningar av resursutnyttjandet, bnp-gap på 1 procent och 1,3 procent.

I det här läget kan vi konstatera att det strukturella sparandet, det konjunkturjusterade sparandet, ligger tydligt under vad gällande överskottsmål kräver trots att ekonomin befinner sig i en högkonjunktur. Vi konstaterar att i detta läge från 2016 till 2017 väljer regeringen att fatta beslut om försvagningar av de offentliga finanserna med totalt 22 miljarder kronor.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

Denhärbildenvisarhurdetserutmedhjälpavstaplar.Omnitittarpå2017 ser ni att både det strukturella och det faktiska finansiella sparandet beräknas ligga på 0,3 procent av bnp i år. Det kommer även nästa år att ligga under 1 procent, som ju är målet för sparandet över en konjunkturcykel.

Viutvärderarfinanspolitikenefterdetstrukturellasparandet,somgerögonblicksbilden av var ekonomin befinner sig när det gäller sparandet. Men vi tittar också bakåt för att se hur överskottsmålet har uppfyllts.

Den här bilden visar vad som har varit för handen de senaste åren. Om ni tittar på kurvan 2016 ser ni att kurvan ligger på ett värde på minus 0,5. Det betyder att den åttaårsperiod som slutar 2005 har ett genomsnittligt finansiellt sparandepåminus0,5procent.Detäralltså1½procentunderöverskottsmålet. Det är alltså perioden 2009–2016.

Går vi till vänster på kurvan ser vi att för varje åttaårsperiod bak till 2012 har det varit på samma sätt. Sparandet under en åttaårsperiod ligger under överskottsmålet. Går vi framåt den streckade linjen ser vi att det kommer att vara fallet till periodens slut 2020, för den period som vi har prognoser. Även där ligger sparandet under det gällande överskottsmålet, ska jag tillägga.

Vi menar att den bild som jag ger här av det strukturella sparandet och det finansiella sparandet inte är förenlig med det finanspolitiska ramverket.

Jag går över till arbetsmarknaden som är ett stort problem i svensk ekonomi, som vi väl känner till. Vi konstaterar först att Sverige har ett högre arbetskraftsdeltagande och en högre sysselsättningsgrad än alla andra EU- länder. Det ser vi på den här bilden.

Om ni tittar på den röda stapeln längst till höger ser ni att arbetskraftsdeltagandet ligger på över 80 procent, och sysselsättningsgraden ligger på ungefär 75–76 procent. Det är bäst i EU. Snittet ges av den gula stapeln. Det ska vi naturligtvis vara glada och tacksamma för.

Det stora problemet är att det finns betydande skillnader i sysselsättning och arbetslöshet mellan personer som är födda i Sverige och framför allt personer som är födda utanför Europa.

Den här bilden visar i siffror vad det är frågan om. Den svarta kurvan visar inrikesföddassysselsättningsgrad.Detäralltsåiprocentavåldersgruppen16– 64 år. Där har vi en sysselsättningsgrad på 90 procent. Det är väldigt högt.

Tittar vi på utomeuropeiskt födda, den röda kurvan, ser vi att där ligger sysselsättningsgradenpåknappt70procent.Detär20procentenhetersskillnad mellangrupperna.Detärfördemsomhargymnasialutbildning.Detsersämre ut för dem som har högst grundskoleutbildning, förgymnasial utbildning.

Här har vi en bild på hur det ser ut med arbetslösheten. För infödda ligger arbetslösheten i dag väldigt lågt – den ligger någonstans mellan 3 och 4 pro- cent,somniseravdensvartakurvan–medanmänniskorföddautanförEuropa har en arbetslöshet på ungefär 17 procent. Det är väldigt mycket högre. Skulle jag visat en bild på folk som har lägre utbildning, alltså grundskola eller lägre, skulle arbetslöshetssiffran legat på drygt 30 procent för den gruppen.

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Vi menar att det är ett mycket stort problem. Det kanske är det största pro-
	blemet i svensk ekonomi. Det är också ett problem som har många andra di-
	mensioner. Det är ett socialt problem och ett politiskt problem. Vi menar att
	lösningen är att gå vidare på samma väg som hittills, det vill säga mer utbild-
	ning och mer av subventionerade anställningar.
	Vi menar också att man måste pröva en tredje väg, ett tredje slag av åtgär-
	der. Det är det som är aktuellt i debatten, nämligen enklare jobb för människor
	som har lägre kvalifikationer och utbildning. Det framförde vi redan i förra
	åretsrapport,ochviupprepardetiåretsrapport.Enklajobbkrävernaturligtvis
	löner efter det, det vill säga löner som ligger under dagens minimilöner.
	När det gäller regeringens arbetslöshetsmål, som är att Sverige ska ha EU:s
	lägsta arbetslöshet 2020, menar vi att det inte är möjligt att uppnå. Det beror
	bland annat på att vi räknar heltidsstuderande ungdomar somsöker arbete som
	arbetslösa. Sedan är det naturligtvis den stora vågen av asylinvandrare de sen-
	aste åren där det kommer att ta lång tid innan de kommer ut på arbetsmark-
	naden som gör att jag tror att det i praktiken är omöjligt att nå målet.
	Vi menar att ett bättre mål vore att sätta upp sysselsättningsmål för särskilt
	utsatta grupper – det gäller asylinvandrare, unga lågutbildade och långtidsar-
	betslösa – och inte ha ett mål som gäller för hela arbetsmarknaden och i ar-
	betslöshetstermer.
	Slutligen ska jag säga några ord om regeringens prognoser. Då menar jag
	inte bara den här regeringen utan alla regeringar och också regeringen som
	kom före. Vi har gjort en undersökning över en längre period för att kunna få
	statistiskt säkra mått på prognosfel och så vidare. Det är inte regeringen som
	gör prognoserna, utan det är tjänstemännen i Regeringskansliet.
	Vi konstaterar först att regeringens prognoser för viktiga makrovariabler
	har varit mindre träffsäkra än Konjunkturinstitutets. Det finns en tendens till
	att överskatta tillväxten och offentligt sparande och att underskatta arbetslös-
	heten.
	Det ser vi på den här bilden. De gula kurvorna är regeringens prognoser tre
	år framåt – t+1, t+2 och t+3. Tittar vi på bnp-tillväxten ser vi att felet är större.
	Kurvan ligger över Konjunkturinstitutets svarta kurva.
	När det gäller arbetslösheten, till höger, ser vi att regeringens prognoser är
	lägre än vad som faktiskt blir fallet och att gapet ökar över tid jämfört med
	Konjunkturinstitutet.
	När det gäller sparandet, både det finansiella sparandet och det strukturella
	sparandet, ser vi att regeringen tenderar att överskatta sparandet på sikt. Jag
	kanske ska tillägga här att det inte gäller den nuvarande regeringen, som har
	underskattat sparandet särskilt förra året.
	Här har vi en annan bild på potentiell bnp och bnp som visar det jag sa
	tidigare men i absoluta tal. I dag ligger bnp på ungefär 4 400 miljarder. Det vi
	ska titta på här är dels regeringens prognoser, dels KI:s prognoser år för år.
	Om vi tittar på 2017 ser vi att staplarna är lite längre för regeringen i bud-
	getpropositionen 2017. Det betyder att regeringen skattade tillväxten 2017 nå-

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

got högre än Konjunkturinstitutet. Går vi vidare till höger ser vi att det är genomgående på det sättet. Både faktisk och potentiell bnp överskattas relativt Konjunkturinstitutet, men vi såg också att båda tenderar att överskatta utfallet.

Det här är naturligtvis problematiskt. Vi vill ha så träffsäkra prognoser som möjligt för att kunna anpassa politiken till verkligheten. Det är också problematiskt på det sättet att när man överskattar potentiell bnp tenderar det strukturella sparandet att skattas som högre än vad det egentligen är. Vi utvärderar finanspolitiken efter det strukturella sparandet, så det är problematiskt.

Det påverkar även hur regeringen sätter utgiftstaken. Om det är så att man siktar på att ha utgifter som en viss andel av bnp, vilket regeringen tidigare har sagt att man skulle göra, kommer det verkliga utfallet att kanske bli något högre som andel av bnp än vad man menar att det ska vara.

Här ser vi att i den svarta kurvan är regeringens uppskattning av var budgettaket ligger i förhållande till bnp. Ni ser att den kurvan ligger under den gula kurvan som är i enlighet med KI:s uppskattning. KI har alltså en lägre uppskattningavbnp.Därförhamnarutgiftsandelenhögreiförhållandetillbnp. Det var vad jag hade att säga.

Ordföranden: Tack så mycket. Jag ger ordet till finansministern för kommentarer.

Finansminister Magdalena Andersson: Tack för möjligheten att komma hit och kommentera. Jag ska börja med en kommentar på det sista som Harry sa. Du sa att regeringen låg lägre i förhållande till KI i prognosen för bnp om tre fyra år. Både Harry och jag vet att vi inte har någon aning om hur bnp faktiskt utvecklas under de tre fyra åren. Det enda vi vet är att det inte kommer att bli vare sig somregeringen eller somKI säger. Däremot är det viktigt att ha fokus på att göra så bra prognoser som möjligt. Jag kommer att återkomma till det senare.

Jag tänkte göra en liten inledning och sedan kommentera några av de övergripande slutsatserna.

Det är flera aktörer som utvärderar regeringens politik. Det är bra att vi får höra synpunkter från många olika aktörer. Vi har EU, OECD och Internationella valutafonden. I Sverige har vi också ESV, IFAU, Konjunkturinstitutet, RiksrevisionenochFinanspolitiskarådet.Detärenuppsjöavuppföljningarav regeringenspolitik.Detärnaturligtvisbra.Detärviktigtatthaensådanextern uppföljning och bra att få olika input. Mot den bakgrunden välkomnar vi årets rapport från Finanspolitiska rådet.

Det kan också vara bra att påminna om vad en del andra aktörer säger om regeringenspolitik.TillexempelInternationellavalutafonden,OECDochEU- kommissionen gör en helt annan bedömning av regeringens finanspolitik än vad Finanspolitiska rådet gör. IMF, OECD och EU-kommissionen menar att regeringen på ett väl avvägt sätt har hanterat inte minst de ökade kostnaderna för migrationen men också generellt sett. De gör en annan bedömning än den som Finanspolitiska rådet gör.

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Jag tänkte kommentera synpunkterna och slutsatserna utifrån tre olika de-
	lar: finanspolitik, arbetsmarknad och prognosutvärderingen.
	Om vi börjar med finanspolitiken gör Finanspolitiska rådet bedömningen
	att överskottsmålet inte uppnåddes 2006–2015 även om man tar hänsyn till
	finanskrisen och den lågkonjunktur som följde under finanskrisen. Där tycker
	jag själv att det är viktigt att modifiera den kritiken.
	När det gäller de överskott man hade 2007 och 2008 använde man under
	själva finanskrisen den styrkan i ekonomin till att ge skjuts åt den ekonomiska
	utvecklingen. Det tycker jag var väl avvägt och föredömligt gjort.
	Däremot är jag väldigt kritisk till utvecklingen 2013 och 2014. När kon-
	junkturenvändeuppåtvaldemanändåattfortsättaattförsämrastatsfinanserna
	påettsättsomgjordeattvi2014lågpåettreelltunderskottpå1,5procentmen
	ett strukturellt underskott på nästan 1 procent av bnp. Det innebar att vi hade
	glidit rejält av banan i förhållande till överskottsmålet. Det var under slutet av
	förra mandatperioden som enligt min bedömning misstagen gjordes av den
	tidigare regeringen.
	Vi tittar på vad som har hänt när det gäller förändring av det strukturella
	sparandet under den här perioden. Det strukturella sparandet är alltså när man
	har rensat bort konjunkturen från sparandet. Det är så här sparandet ser ut, och
	här har vi förändringarna mellan åren.
	Det man ser på den här bilden är det strukturella sparandet. Titta särskilt på
	de senaste två åren. Det är inte bara det att konjunkturen ser bättre ut, utan
	också det konjunkturjusterade sparandet har förbättrats avsevärt. Det har för-
	bättrats med 1,8 procent sammantaget under den här mandatperioden. Det är
	mer än det som Finanspolitiska rådet rekommenderade i början av mandatpe-
	rioden. Deras bedömning var att det strukturella sparandet borde öka med un-
	gefär 1/2 procent om året. Sedan har det ökat betydligt mer än så.
	Detgörattunderförraåretuppnåddes1procentistrukturelltsparande.Min
	bedömningärattdetgörattdetliggerilinjemedöverskottsmålet, menjagtror
	attHarrynogtyckerattdetbordeliggaännuhögreänså.Detberornaturligtvis
	på hur man tolkar det finanspolitiska ramverket, det vill säga hur lågt struktu-
	rellt sparande man menar att man bör ha i en lågkonjunktur. Det vi ser är en
	kraftig förstärkning av det strukturella sparandet, det som även tar hänsyn till
	att man räknar bort konjunktureffekterna.
	Om man tittar på sparandet över tid ser vi att i bedömningen har vi nu över-
	skott i de offentliga finanserna under hela mandatperioden. Vi ser ett kraftigt
	stigande överskott under 2019 och 2020 i takt med att ekonomin växer. Som
	Finanspolitiska rådet påpekar ser vi dock en liten dipp 2017. Det beror i hu-
	vudsak på tillfälliga faktorer.
	Tittar man på det migrationsjusterade sparandet 2017 är det inte 0,3 utan 0,7.
	Där ligger vi även strukturellt nära överskottsmålet och då är det migrations-
	justerade sparandet beräknat ganska extremt. Då justerar du bara för kostna-
	derna för de som kom utöver det dubbla historiska genomsnittet. Om du tar
	det genomsnittliga antalet asylsökande och justerade för dekostnaderna skulle
	vi vara på 1 procents sparande också för 2017.
8

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

Det är i huvudsak tillfälliga faktorer. Det är en del investeringar som sker 2017. Sedan ser vi hur ekonomin blir något mer normal och utvecklas starkt de kommande åren. Vi ser också att det är väldigt stora marginaler till det nya överskottsmålet som kommer att införas 2019.

Minbedömningärattdetmotdenhärbakgrundenintehadevaritvälavvägt att för innevarande år genomföra omfattande besparingar för att få upp det strukturella sparandet givet att det i huvudsak beror på tillfälliga faktorer. Det somregeringenkanskeihuvudsakinteskullehagenomförtvarde10välfärdsmiljarderna som var den stora permanenta satsningen i budgeten för 2017.

Min bedömning är att det var en väl avvägd politik givet de ökande kraven på kommunerna i takt med att befolkningen växer väldigt kraftigt och det ansvar de har inte minst för att ta hand om nyanlända barn i våra förskolor och skolor. Det var en väl avvägd politik givet det ekonomiska läget och hur vi ser att det växer framöver men också mot bakgrund av det statsfinansiella läget i Sverige.

NågotsomjaghadetycktvaritintressanthärfrånFinanspolitiskarådethade varit om man hade kunnat ha lite mer diskussion omvad som är en väl avvägd policymix. Det är ett väldigt fokus på att vi bör öka det finansiella sparandet men inte en diskussion om vad det i så fall skulle innebära för Riksbankens räntepolitik och vilka risker det i så fall skulle kunna skapa i ekonomin.

Diskussionen om policymix är lite svår för mig att ta eftersom det kan låta som att jag lägger mig i Riksbankens politik, och då sitter Ulf Kristersson där och skulle tycka att det eventuellt skulle föranleda en KU-anmälan. Jag får hålla tungan rätt i mun. Men jag tänker själv att det hade varit intressant om Finanspolitiska rådet hade kunnat ha en sådan policymixdiskussion.

Omvi tittar på arbetsmarknaden påpekar Finanspolitiska rådet helt korrekt, och här delar jag helt synen på problembilden, att vi har en väldigt hög sysselsättningsgrad i Sverige. Vi har låg arbetslöshet för människor som är födda i Sverige. Vi har också låg arbetslöshet för människor som har gymnasieutbildning eller mer. Men vi har ett problem för människor att komma in när det gäller framför allt människor födda utanför Europa eller utanför Sverige och med kort utbildning.

Det är också därför regeringen jobbar hårt med frågan. Det handlar om ett kunskapslyftsomfulltutbyggtkommerattinnebära70 000utbildningsplatser. Det handlar bland annat om möjligheten att läsa in en gymnasieutbildning teoretiskt. Vi bygger också ut yrkesvuxplatserna ganska omfattande. Vi bygger ut folkhögskolorna och också den högre utbildningen.

Det är också viktigt att det ska vara billigt för arbetsgivare att anställa människor som står långt från arbetsmarknaden. Om de inte har den produktivitet som den svenska lönenivån implicerar behöver man göra det billigare för arbetsgivare att anställa de personerna. Där har vi ett antal subventioner somgör detta.

Det finns en kritik från arbetsgivare att de är krångliga att använda. Det är precis därför vi nu ser över de subventionerna för att göra det enklare och

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	kanske också mer attraktivt för arbetsgivare att använda de olika formerna av
	subventioner.
	Här har vi också infört extratjänster i välfärden som är ett sätt att helt kost-
	nadsfritt för kommuner och landsting kunna anställa människor som står långt
	från arbetsmarknaden och då kunna dela upp de arbetsuppgifter som till ex-
	empel en undersköterska har. De delar av hennes eller hans arbetsuppgifter
	som kräver en utbildning behöver naturligtvis undersköterskan utföra. Däre-
	mot de enklare arbetsuppgifterna bör en person som kanske står längre från
	arbetsmarknaden och inte har den utbildningen kunna utföra.
	Jag tänker till exempel på hemtjänsten. När man kommer till en äldre ska
	ordinarie hemtjänstpersonal, ofta en utbildad undersköterska, kunna komma.
	Men man ska kunna ha med sig en person som inte har bott särskilt länge i
	Sverige.Dåkan mandelaupparbetsuppgifternasåattdensominteär utbildad
	kanske kan sköta städningen och gå och handla medan den som är utbildad
	kan hjälpa till med dusch, medicin men kanske också ha tid att sitta ned vid
	köksbordet, dricka kaffe och ha ett samtal. Det är bättre för den äldre som får
	bättre service. Det underlättar arbetet för den ordinarie personalen. Men det
	ger också en fot in på arbetsmarknaden för en person som kanske är ny i Sve-
	rige.
	Det är så extratjänsterna ska fungera. Vi ser nu hur de ökar i antal. Jag hop-
	pas att kommuner och landsting kommer att i än större utsträckning använda
	den möjligheten.
	Därutöver har vi snabbspåren som är en fantastisk möjlighet för människor
	som kommer hit med yrkeserfarenhet att komma in på arbetsmarknaden. De
	behöver bli fler. Moderna beredskapsjobb i statliga myndigheter är också ett
	sättattförsökaskapaenklarearbetsuppgifterochvägarinpåarbetsmarknaden.
	Validering behöver förbättras, och sfi byggas ut. Vi har också gjort en reform
	av etableringsersättningen.
	Vi har avskaffat vårdnadsbidraget, som var ett sätt att låsa in framför allt
	kvinnor utanför arbetsmarknaden. Vi förändrar också föräldraförsäkringen på
	ett sådant sätt att det snabbare gör att framför allt nyanlända kvinnor ska
	komma ut på arbetsmarknaden.
	När det gäller lönenivåer är det, som Finanspolitiska rådet tar upp i sin rap-
	port, inte på det sättet i Sverige att det är riksdagen som sätter löner. Och jag
	tycker inte att det bör vara på det sättet heller. Det är en fråga för parterna. LO
	har kommit med en förhandlingsinvit till Svenskt Näringsliv, just för att dis-
	kutera hur man snabbare ska kunna få in inte minst nyanlända på arbetsmark-
	naden. Hittills har Svenskt Näringsliv inte svarat på den inviten. Det vore väl-
	digt bra om man kunde börja förhandla om de frågorna, för att underlätta för
	människor att komma in. Jag hoppas att den typen av förhandlingar snart kan
	komma till stånd.
	Rådettarocksåuppmålformuleringenförregeringensarbetslöshetsmåloch
	menar att vi borde fokusera tydligare på just de grupper som står lite längre
	bort från arbetsmarknaden. Om regeringen ska nå sitt arbetslöshetsmål kom-
	mer vi att behöva fokusera på människor somhar låg utbildning, unga somhar
10

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

svårt att komma in eller nyanlända – samma grupper som rådet lyfte fram. De grupperna behöver tydligt fokus för att vi ska nå målet – så jag är inte säker på att en omformulering av målet skulle styra politiken i en annan riktning än nuvarande målformulering gör. Jag tror inte att det skulle spela särskilt stor roll i sak för politikens utformning att ändra målformulering.

Det är också viktigt att påminna om det somHarry säger, att det finns saker som är problematiska men också en del som går åt rätt håll. Ni ser nu en bild på två diagram, och diagrammet till vänster handlar om arbetskraftsdeltagande.Härhändernågotväldigtintressant.Den mörkblålinjenärarbetskraftsdeltagande för inrikes födda personer, och den grå linjen är arbetskraftsdeltagande för utrikes födda personer. Vi kan se att arbetskraftsdeltagandet för utrikes födda har ökat kraftigt. Nu står alltså en betydligt större andel av utrikes födda till arbetsmarknadens förfogande än tidigare. Det är oerhört positivt. Men det gör också att arbetslöshetssiffrorna ser högre ut än de annars hade varit. Men vi vill inte trycka ned arbetslöshet genomatt människor inte ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Det här är ändå någonting positivt.

Den andra bilden visar sysselsättningsgraden på lite olika sätt. Den grå överstalinjenvisarsysselsättningsgradförinrikesföddamän.Nästalinjevisar att inrikes födda kvinnor har en väldigt hög sysselsättningsgrad. Sedan ser vi den ljusblå linjen som visar utrikes födda män, som har lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda. Och sedan ser vi den gröna linjen som visar sysselsättningsgrad för utrikes födda kvinnor. Där är det en ganska tydlig kurva uppåt. Det är väldigt positivt och en utveckling som vi verkligen behöver hålla i. Det är viktigt för jämställdheten i Sverige att både män och kvinnor jobbar. Då behöver sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor verkligen stiga. Här ser vi att det har hänt en hel del. Det är oerhört positivt.

Det är också viktigt att bära med sig att vid en jämförelse med resten av EU ligger sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor i Sverige ungefär i linje med sysselsättningsgraden för kvinnor i EU som helhet. Den genomsnittliga sysselsättningsgraden för kvinnor i hela EU ligger alltså på ungefär samma nivå som sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor i Sverige. Det är ingenting som vi ska vara nöjda med på något sätt. Men det är viktigt att ha med perspektiven när man tittar på det här. Det viktigaste att ha med från den här bilden är att sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor stiger. Vi ska fortsätta jobba så att den kurvan fortsätter uppåt.

När det gäller prognosutvärderingen tog Harry upp bnp-gapen. Det är viktigt och bra att Finanspolitiska rådet tittar på det. Jag vill bara påminna om att den här regeringens bnp-gap ser väsentligt annorlunda ut än den förra regeringens. På bilden som nu visas kan man se skillnaden på hur regeringen ser på bnp-gapet jämfört med Riksbanken, som är de grå staplarna, och Konjunkturinstitutet, som är de mörkblå staplarna.

Vi kan se att för såväl 2015 som 2016 och 2017 har regeringen en något annorlundabedömningavbnp-gapen.Mendet ärintei närhetenavhur detsåg 2013 och 2014. Den extrema bedömning som dåvarande regering gjorde av bnp-gapen kanske var en av anledningarna till att man använde mer pengar än

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	vad som fanns i de två budgetarna. Det kan vara en viktig orsak till att vi 2014
	halkade så långt från banan vad gäller överskottsmålet.
	Jag ska säga någonting om framskrivningsmetod och kommer att ta både
	den nuvarande och den tidigare regeringen lite i försvar. När regeringen gör
	prognoser bygger det som vi lägger på riksdagens bord på oförändrad politik.
	Vi gör alltså en prognos i budgeten utifrån de förslag som vi lägger fram i den
	budgeten och ingenting annat. Det har varit praxis under en längre tid. När vi
	lägger fram budgeten utgår vi från de förslag som ligger i den budgeten. I pro-
	gnosen lägger vi inte in förslag som framtida regeringar kan tänkas lägga fram
	och som riksdagen eventuellt kommer att fatta beslut om i framtiden. Man har
	alltså bara med den politik som ligger i budgeten för det år som budgeten av-
	ser.
	Detinnebärattprognosenfördetfinansiellamenocksådetstrukturellaspa-
	randet bara är väntevärdesriktig för det första året. Med den här metoden ska
	prognosen för det finansiella eller det strukturella sparandet för åren därefter
	inte vara väntevärdesriktig. Regeringar och riksdagar kommer nämligen att
	fatta nya beslut om reformer de kommande åren. Det beskrivs tydligt i rege-
	ringens budget att man gör på det sättet.
	Det har blivit en viss förvirring i debatten när det gäller det här. Riksrevi-
	sionen har också hjälpt till med den förvirringen, när de har sagt att det fattas
	50 miljarder framöver som kommunerna skulle behöva. Men det beror ju på
	att regeringen inte har fantiserat ihop att framtida riksdagar kommer att fatta
	beslut om de pengarna, precis enligt gällande praxis. Det finns däremot ett
	stort överskott för de kommande åren, som man kan välja att lägga till kom-
	muner och landsting eller någonting annat. Det fattas inte några pengar. Men
	man har inte lagt in det i prognosen, eftersom man inte vill föregripa vilka
	beslut framtida riksdagar eller regeringar kommer att fatta.
	Regeringen gör inte en bedömning av hur den tror att man kommer att fatta
	beslut framöver, utan propositionerna är ett underlag för riksdagens beslut.
	Och riksdagen har – i alla fall enligt min bedömning – hittills velat veta vad
	konsekvenserna blir av de beslut som fattas nu, snarare än vilka beslut reger-
	ingen tror att framtida riksdagar eventuellt kommer att fatta.
	Tidigare fanns det lite alternativ när man gjorde alternativa framskriv-
	ningar. Regeringen gissade så att säga vilka beslut som kunde fattas i framti-
	den. Det kan vara värt att påminna om att dåvarande Finanspolitiska rådet kri-
	tiserade det 2008.
	Närdetgällerprognosenfördetårsomärväntevärdesriktigt,nämligenpro-
	gnosen för det kommande budgetåret, det år som budgetpropositionen avser,
	kandetvaravärtattunderstrykaattdetoffentligafinansiellasparandetintehar
	överskattats sedan den här regeringen tillträdde – precis som Harry sa. Man
	har tvärtom underskattat det.
	Vi kan titta på bilden, på budgetpropositionerna för 2011, 2012, 2013 och
	2014. Där kan vi se att regeringen var lite för optimistisk om det offentliga
	finansiella sparandet för det kommande budgetåret, framför allt 2012 och

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

2013. Men under de senaste två åren och även hittills under innevarande budgetår har regeringen ganska kraftigt underskattat styrkan i de offentliga finanserna. Om jag ska få kritik för någonting vad gäller prognosförmågan på Fi- nansdepartementet just nu är det alltså att vi underskattar styrkan i de offentliga finanserna. Vi är något för försiktiga i våra prognoser just nu. Det skulle vara relevant kritik.

Ordföranden: Vi tackar för två intressanta föredragningar och går över till den del av utfrågningen somhandlar omjust frågorfrån ledamöterna. Vitar ettpar frågeställare åt gången, och vi får ordet enligt partiernas storleksordning. Jag tänkte därmed själv börja med att ställa några frågor, till i första hand Harry Flam.

Jag undrar hur det kommer sig att ni gör en annorlunda bedömning av den förda finanspolitiken än exempelvis OECD, EU-kommissionen och IMF, som lyftes fram av finansministern. Samtliga de institutionerna har gett den svenska politiken goda betyg, inte bara för att vi har ett av de starkaste sparandena i EU och en skuld som minskar. Det sker också i ett läge när vi har negativa räntor, ganska extrema penningpolitiska åtgärder, ett svagt kostnadstryck och modesta löneavtal. Innebär inte det, sammantaget, att vi stabiliseringspolitiskt har ganska väl avvägd politik i Sverige?

Min andra fråga gäller prognoserna. Finansministern hade väldigt många förklaringar och synpunkter om dessa. Jag vill gärna höra Harry Flams synpunkter på det finansministern sa om prognoserna.

Slutligen, 2016 var det år då sparandet var i linje med överskottsmålet. Det var det år på ett decennium som man nådde upp till det. Det strukturella sparandet har stärkts med nästan 2 procentenheter på två år. Det är mycket mer än Finanspolitiska rådet själv tyckte var en lämplig takt, i sin rapport för 2015. Det är nästan dubbelt så snabb återhämtning som rådet då rekommenderade. Varför gör ni en annan bedömning nu än ni gjorde då, om storleksordningen för vad man behöver hämta hem?

Ulf Kristersson (M): Min fråga till Harry Flam kretsar framför allt kring den andra delen av analysen. Ni gör som de flesta ekonomer bedömningen att en stor tillgång för svensk arbetsmarknad är högt arbetskraftsdeltagande och hög sysselsättningsgradgenerelltsett.Ni menarattdetärsjälvaförutsättningenför att på lång sikt ha låg arbetslöshet.

Det finns väl känd potential som vi inte tar vara på fullt ut. Hade vi varit bäst bland jämförbara länder skulle det alltså finnas potential för äldre och för yngre att komma in snabbare och för kvinnor att arbeta mer även i Sverige. Men framför allt pekar du på det som är det uppenbara och största bekymret, att det är stor skillnad mellan inrikes födda och utrikes födda, ännu mer så ju längre ned man går i utbildningsnivåerna.

Dettraditionellasvaretpådettaärattlönebildningenochavtalenärenfråga för parterna. Det är ett traditionellt svar på goda grunder, det vill säga det har

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	i många stycken oftafungeratpåettbrasätt.Samtidigtär detjustnuuppenbart
	att den takt med vilken parterna skulle kunna lösa de problemen knappast sva-
	rar mot den hastighet som behövs för att göra någonting åt det. Din egen före-
	trädare Lars Calmfors, har resonerat om olika vägar för att nå fram till anställ-
	ningsformer, avtal eller politik som skulle kunna påskynda det här. Det har
	resonerats om det också i andra skrifter.
	Min enkla fråga, som är svår att svara på, är: Om inte parterna snabbt når
	fram till lösningar, givet vad som händer om man lever utanför den vanliga
	arbetsmarknaden i flera år – institutionen för socialt arbete i Göteborg hade
	analyser om detta i Dagens Nyheter nyligen – vad bör regeringen i så fall göra
	i stället?
	Harry Flam, Finanspolitiska rådet: Fredriks första fråga gällde varför inter-
	nationella organisationer bedömer finanspolitiken i Sverige som välavvägd
	medan vi inte gör det.
	Utifrån sett är Sverige i en avundsvärd position när det gäller ekonomin. Vi
	har väldigt starka offentliga finanser, och vi har generellt sett ett bra läge på
	arbetsmarknaden och verkar vara förskonade från många av de problem som
	finns i andra delar av Europa. Men enligt ramverksskrivelsen från regeringen
	2010 ska vi bedöma finanspolitiken med hänsyn till både stabiliseringspoli-
	tiska överväganden och det finanspolitiska ramverket. Jag gissar att de inter-
	nationellaorganisationernaintehartagitsärskiltstorhänsyntilldetramverket.
	Det är sannolikt orsaken till att vi gör en annan bedömning än de gör. Vi kom-
	mer säkert tillbaka till det senare.
	Nu kommer jag in på Fredriks andra fråga. Det är sant att det strukturella
	sparandet har förbättrats kraftigt, med nästan 2 procentenheter, från 2014 till
	nu. Men jag vill påstå att det till största delen beror på faktorer somregeringen
	inte har beslutat om, utan det beror till stor del på automatik och på att kon-
	junkturen helt enkelt har utvecklats mycket starkare än rådet trodde i 2015 års
	rapport.
	Det vi framför allt skjuter in oss på är att regeringen har fattat diskretionära
	beslut om försvagning av budgeten med 22 miljarder totalt i år. Det menar vi
	är uppseendeväckande. Man ska också ha klart för sig att när budgetproposit-
	ionen lades, i september förra året, visste inte regeringen att det strukturella
	sparandet skulle förbättras så kraftigt som det gjorde under 2016. Då var pro-
	gnosenatt det strukturellasparandetskullevara 0,2procentochinte 1procent.
	Trots det fattade man beslut om en försvagning av budgeten med 16 miljarder.
	Jag tycker att både regeringen och vi ska bedömas på den information som
	fanns för handen, vid tillfället. Finanspolitiska rådet underskattade i 2015 års
	rapport styrkan i konjunkturuppgången. Vi sa att det vore oklokt att försöka ta
	igen det stora gap i strukturellt sparande som fanns 2014 på en gång. Vi före-
	språkade att man skulle låta den automatiska förbättringen verka, med ungefär
	½ procent per år. Det skulle innebära att man under mandatperioden, alltså
	fram till och med 2018, skulle nå målnivån för strukturellt sparande.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

Det föreföll riktigt då. Och jag skulle tro att rådet fortfarande, på det underlagvihadedå,skullegörasammabedömning.Mensedanharkonjunkturen utvecklats mycket starkare, plus att andra saker har hänt som stör beräkningarna – framför allt asylinvandringen 2015.

När det gäller Ulfs fråga om det ska skötas av parterna eller inte hänvisar vi, både förra året och i år, till att parterna bör lösa det här. Vi har ingen uppfattning omvad man ska göra omingen lösning kommer till stånd. Det är möjligt att vi kan ha en synpunkt på det nästa år, om det inte händer någonting i förhandlingarna mellan Svenskt Näringsliv och LO.

Dennis Dioukarev (SD): Tack för bra dragning! Det finns många intressanta slutsatser i rapporten. Men jag fokuserar på samma ämne som föregående frågeställare. I förra årets rapport uttrycktes tvivel kring målet om att EU:s lägsta arbetslöshetskullenåstill2020.Detvivlenfinnsintekvariåretsupplaga,utan rådet konstaterar att det är orealistiskt. Färska siffror visar dessutomatt antalet arbetslösastigerförförstagångenpålänge,vilketärovanligtienhögkonjunktur. Men det är ändå en naturlig utveckling av förd invandringspolitik. Man bör dock ägna en tanke åt vad som kan hända i en lågkonjunktur om arbetslösheten inte minskar nu.

Rapporten pekar också på problematiken med tudelningen på arbetsmarknaden mellan inrikes födda och utomeuropeiskt födda. Det vore intressant att höra vilka konsekvenser ni tror att det kan få för den absoluta och relativa fattigdomen i landet, givet att utvecklingen inte bryts. Vad skulle det betyda för framtiden? Kan det rent av vara på det sättet att grunden för en ny socioekonomisk underklass läggs nu?

Janine Alm Ericson (MP): Tack för intressanta dragningar! Jag har en fråga angående förslaget om lägre ränteavdrag. Det är ingen hemlighet att vi i Miljöpartiet har haft det på förslag ganska länge, också med de argument som Finanspolitiska rådet för fram här vad gäller stabilitet och att minska hushållens skuldsättning. Det är fler partier som tycker det.

Vi pratar ofta om hur det ska hanteras på lång sikt, hur det ska hanteras och om en utfasning i olika steg. Jag undrar om Finanspolitiska rådet har tittat på vilken nivå som skulle kunna vara lämplig i ett kortare perspektiv, för att kunna göra någonting i närtid?

Harry Flam, Finanspolitiska rådet: När det gäller den första frågan är det redan ett stort problem att så många står utanför arbetsmarknaden och har svårt att komma in. Och det kommer väl kanske att bli ännu värre. Vi har inte utvecklat några resonemang om sociala och andra aspekter på det här. Men det är klart att risken finns. Och det får naturligtvis konsekvenser för inkomstfördelningen. Vi har inga siffror på det än.

Vi har en ökad ekonomisk ojämlikhet. Det har vi konstaterat i rapporten. Men till vilken grad det beror på invandringen vet vi inte i dag.

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Janine Alm Ericson! Vi hade i förra årets rapport en beräkning av fördel-
	ningseffekternaavatttrappanedränteavdragenmed30procent.Vihadeockså
	en beräkning av effekterna av att höja fastighetsavgiften med 30 procent.
	Slutsatsen av det är väl att effekterna, räknat på disponibel inkomst, är för-
	vånansvärt små. I genomsnitt rör det sig faktiskt om mindre än 1 procent, över
	alla inkomsttagare. Det är klart att det slår olika beroende på hur stor inkomst
	man har och hur stora lån man har. Men om jag minns rätt var det värsta utfal-
	let att man skulle få en sådan försämring att ytterligare 7 procent av disponibel
	inkomst skulle gå till räntekostnader. Men i allmänhet låg det väsentligt lägre.
	Vi har inte uttalat oss om hur stor avtrappning som är lämplig och i vilken
	takt det ska ske. Det avstår jag alltså från att svara på.

Emil Källström (C): Herr ordförande! Jag har först en kommentar till finansministern. När tillfälle ges och frågor ställs om åtstramningar brukar finansministern svara något i stil med att hon inte vill säga upp lärare. Det hade varit ett högst rimligt svar att ge om bulken av statsbudgeten hade varit satsningar på lärare och deras löner. Nu är det inte riktigt på det sättet. Det finns gott om andra åtgärder att ta till, om man skulle önska strama åt den ekonomiska politiken på ett klokt sätt. Det exemplifieras kanske inte minst av bostadssubventioner, som är onödigt expansiva och dessutom kastar bensin på en redan förhållandevis varm eld.

Jag har också en fråga till Finanspolitiska rådet och Harry Flam. Vi är mångasomtalaromriskenförattdensvenskaekonominskablitudelad–eller att vi redan är där – inte minst med bäring på arbetsmarknad och bostadsmarknad. Jag känner mig själv lite tudelad när jag ska analysera det ekonomiska läget.

Åena sidan finns det en rad orosmoln. Jag tänker på denna riksdags samlade passivitet när det gäller bristen på reformer för arbetsmarknaden och bostadsmarknaden och större rörlighet på dem båda. Samtidigt har vi haft ett antal goda år men har inte, precis som rådet nämner, byggt upp de skyddsvallar som vi kanske skulle behöva. Den som beskådar vår ekonomi som en grekisk tragedi kan redan nu säga vad som kommer att ske: Bristen på åtgärder på bostadsmarknaden innebär ett prisras. Det får följdverkningar i den bredare ekonomin, och då har vi tyvärr inte vidtagit de åtgärder som rustar Sverige starkt när det gäller arbetsmarknad och bostadsmarknad. Samtidigt har vi misslyckats med att bygga upp de skyddsvallar som skulle behövas. Det vore självklart ett mycket olyckligt läge.

Åandra sidan är den svenska ekonomin, som många har konstaterat här tidigare, förhållandevis stark. Jämfört med många andra länder i vår omvärld är våra problem på en helt annan nivå. De är primärt i form av orosmoln vid horisonten. De är inte här och nu. Hur väger man dessa två bilder mot varandra?

Och jag har tidigare frågat: Hur orolig bör man egentligen vara för läget och framtiden vad gäller den svenska ekonomin?

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

Ulla Andersson (V): Mina frågor kommer främst att röra arbetsmarknaden. Omvitittarpåkvinnorssysselsättningsgradserviattdengenerelltärbetydligt lägre än mäns. Orsaken till det är bland annat att föräldraförsäkringen inte är individualiserad och att kvinnors arbete organiseras i form av deltider och betydligt oftare i form av visstidsanställningar. Men det beror också på att äldreomsorgen inte är tillräckligt utbyggd och att barnomsorgen, till exempel på obekväm arbetstid, inte alls är av den omfattning som skulle behövas. Det berör Finanspolitiska rådet inte i sin rapport över huvud taget. Jag undrar varför.

Förattkvinnor skakunnadelta påarbetsmarknaden måstevi haenutbyggd välfärd, så att kvinnor kan delta på samma villkor som män. Era råd, Harry Flam, går snarare i motsatt riktning, det vill säga att vi skulle ha sparat trots de brister som finns i välfärden och trots att Sverige har väldigt goda finanser. Varför gör ni inte den analysen i rapporten?

Min andra fråga handlar om det rådet föreslår, det vill säga sänkta ingångslöner. Vi vet att arbetarkvinnor har väldigt låga löner. Den genomsnittliga lönen för arbetarkvinnor är ungefär 18 500 kronor. Men om vi tittar på de faktiska ingångslönerna i olika avtalsområden kan vi se att den faktiska ingångslönen inom till exempel hotell- och restaurangbranschen ligger på 14 600 kronor. I detaljhandeln ligger den på 13 000 och i kommunsektorn på 13 500 kronor. Det är oerhört låga inkomster. Det är oerhört lite betalt.

Hur låga ska de här lönerna vara innan ni är nöjda? De här lönerna går inte ens att leva på i dag; inom till exempel detaljhandeln har 70 procent av kvinnorna deltidsanställning.

Vilka analyser har ni gjort för att komma fram till de råd ni ger? Har ni gått igenom hur de faktiska ingångslönerna ser ut och hur förändringar av dem skulle påverka kvinnorna som har de ingångslönerna men också avtalsområdena i stort?

Min sista fråga rör både Finanspolitiska rådet och finansministern. Det finns partier som föreslår sänkt a-kassa. Ur ett stabiliseringshänseende är det väldigt allvarligt om ekonomin skulle gå nedåt. Jag skulle vilja höra vilken bedömning ni gör och vilka konsekvenser sänkt a-kassa skulle kunna få i samhället om vi skulle få en djupare ekonomisk nedgång, eftersom efterfrågan skulle sjunka kraftigt bland grupper som verkligen skulle behöva upprätthålla den.

Harry Flam, Finanspolitiska rådet: Jag svarar först på Emil Källströms fråga om hur orolig man ska vara. Å ena sidan finns det en positiv bild av svensk ekonomi, och å andra sidan ser vi orosmoln vid horisonten.

Jag tror inte att man behöver vara särskilt orolig. Om det inte händer något katastrofalt i Nordkorea eller om någon amerikansk president får för sig något annat tror jag att utvecklingen ser ganska bra ut de närmaste åren. Europa är sakta på väg uppåt ekonomiskt. Det kommer att hjälpa Sverige. Svensk export gynnas av det.

Svensk ekonomi står som sagt stark. Vi har gjort ganska mycket för att förstärka det finansiella systemet genom att öka buffertar och så vidare. Mer kan

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	säkert göras. Men läget är ett helt annat i dag än 2007. Jag tycker alltså inte att
	man ska vara särskilt orolig.
	Vi sitter här och diskuterar hur högt det strukturella sparandet bör vara. Vi
	pratar alltså om någon procentenhet, eller tiondels procentenheter. Finanspo-
	litiska rådet har redovisat beräkningar av var statsskulden kommer att hamna
	på lång sikt, med olika överskottsmål eller budgetbalanser.
	Det är ju inte så stor skillnad på hur stor statsskulden på lång sikt kommer
	att vara. Men det viktiga är ju att riksdagen har beslutat om ett finanspolitiskt
	ramverk för att vi inte ska hamna i samma situation som i början av 90-talet
	och för att vi inte ska råka ut för de problem som flera länder råkade ut för
	under och efter finanskrisen. Det är viktigt att trovärdigheten för överskotts-
	målet – vad det nu än är – upprätthålls varje år.
	Det går liksom inte att slå sig till ro, för då befinner man sig snart på ett
	sluttande plan. Det är en väldigt viktig aspekt på den här diskussionen. Vår
	uppgift i det finanspolitiska rådet är att följa upp det finanspolitiska ramverket
	och påpeka när vi tycker att man avviker från de mål som är uppsatta.
	Ulla Andersson undrade varför man ska spara när det ser så bra ut och var-
	för man ska spara på välfärdsutgifter. Vi har ju inte pekat ut områden där man
	ska spara. Vi har inte heller pekat ut skatter som ska höjas, annat än i en dis-
	kussion med regeringen om vilken typ av åtstramning som kan vara ägnad åt
	bådeatt stärka statsfinansernaochattpå siktstärkadenfinansiellastabiliteten.
	Där har vi pekat ut ränteavdragen och fastighetsavgiften.
	En stramare finanspolitik måste inte med nödvändighet innebära att man
	skär i välfärden. Man kan bygga ut välfärden och höja skatter, och man kan
	höja skatter mer så att det blir en stramare finanspolitik.
	Nej, vi säger ingenting om vilka ingångslöner som krävs. Men med tanke
	på de subventioner som ges till människor som står utanför arbetsmarknaden
	via olika program krävs det väldigt låga löner för att arbetsgivare ska anställa.
	Det är i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter, så vi har ingen syn-
	punkt på var den lönenivån ska ligga. Men det är klart att den måste ligga
	under, inte på den nivå som är avtalade ingångslöner, som – enligt vad nu
	nämnde – är extremt låga och som inte stämmer överens med den bild somjag
	har av var låga löner ligger någonstans. Ingångslönerna måste naturligtvis
	ligga mellan dessa löner och dagens nivå på försörjningsstöd, men exakt vil-
	ken nivå kan vi inte säga.
	Ulla Andersson (V): Ursäkta, jag vill bara förtydliga att de faktiska ingångslö-
	nerna betyder att det inte är fråga om heltid. Man måste se hur det ser ut på
	arbetsmarknaden. Det var därför som jag rabblade upp de faktiska ingångslö-
	nerna. Jag ville bara förtydliga det.
	Finansminister Magdalena Andersson: Som svar på Emil Källströms fråga
	finns det investeringsstöd till bostäder. Jag antar att du också menade de 1,8

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

miljarder som går till kommunerna. Av dessa pengar används också en del säkert till lärare.

Men de pengarna räcker inte så långt, i alla fall om jag förstår Harry rätt. Du är inte så tydlig med exakt vad du tycker men om jag förstått rätt, säger du att vi ska ligga 1 procent stramare än vad vi gör nu. Då skulle vi dra in 40 miljarder på ekonomin i år. Då räcker ju inte investeringsstöden eller om man sparar 1,8 miljarder på kommunerna. Det kommer man inte så långt med.

Den höjda fastighetsavgiften som föreslås hjälper inte heller så särskilt långt. Man kan ju ta bort hela ränteavdragen, men jag utgår från att ni inte menar det. Det skulle i så fall ske en långsam avtrappning. Inte ens om man läggerihopalla saker somharnämntshär i rummetkommer man särskilt långt om man ska dra in 30–40 miljarder. Då skulle det naturligtvis handla om väldigt omfattande skattehöjningar där man går på de breda baserna, om att avskaffa jobbskatteavdragen, om att höja bensinskatten, om att höja arbetsgivaravgiften eller om att kommuner och landsting – som är en stor utgiftspost – skulle få mindre resurser.

Harry pratar om att vi har fattat beslut om diskretionära åtgärder. Om man tar hänsyn till de diskretionära beslut som vi fattade om utgiftsökningar och inkomstförstärkningar i förra årets budget var det för 2017 en diff på 10 miljarder. Det är precis de 10 välfärdsmiljarderna där regeringen gjorde bedömningen att det var viktigt för kommuner och landsting för att klara den exceptionella situationen med ett omfattande antal fler människor som anlände till kommunerna. Dessa pengar är också fördelade utifrån hur många nyanlända och asylsökande som kommunerna har.

Väldigt mycket av dessa pengar har gått just till förskolor och skolor. Jag tycker att det är oerhört viktigt att när det kommer nya barn till skolor och förskolor ska de barn som redan finns där inte behöva uppleva en sämre kvalitet. Det är precis det som pengarna har använts till, och det är därför som jag använder lärare och förskollärare som exempel. Mycket av dessa pengar har gått till förskollärare och lärare.

Jag tror inte att man ska inbilla sig att man kan dra in 30–40 miljarder utan att det märks. Det kommer naturligtvis att märkas.

Jag har stor respekt för den syn som Harry har utifrån den utgångspunkt som han har som professor och teoretiker. Men att införa skattehöjningar och besparingar på 40 miljarder i år, för att 2019 nå det nya överskottsmålet på 1/3 procent, skulle innebära stora, omfattande skattehöjningar eller uppsägningar nu för att vi sedan om ett eller två år skulle sänka skatterna eller återanställa dessapersoner.Dettyckerintejagärettvälavvägtochlångsiktigtansvarsfullt sätt att föra finanspolitik, inte minst mot bakgrund av att vi har en låg statsskuld i Sverige.

Då är den inriktning som vi har mer välavvägd och balanserad, vilket för övrigt också OECD, EU-kommissionen och IMF tycker.

Sedan ska jag säga något om a-kassan och automatiska stabilisatorer. A- kassan är väldigt viktig som automatisk stabilisator och viktig i en lågkonjunktur. Där kan man naturligtvis kompensera med en mer aktiv finanspolitik

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	i en lågkonjunktur. Men det som historien säger oss är att när det väl slår till
	är det viktigt med de automatiska stabilisatorerna, eftersom de fungerar med
	automatik. Den diskretionära politiken har ofta en tendens att bli feltajmad.
	Det gör att man ska värna om och vara försiktiga med de automatiska stabili-
	satorerna.
	Jag vill sedan påpeka att med de förslag som finns inom det finanspolitiska
	rådet med en kombination av sänkta löner, marknadshyror och höjda bostads-
	bidrag är det klart att det finns ju risk för att det blir en större andel av befolk-
	ningen som de facto blir bidragsberoende och möter väldigt höga marginalef-
	fekter, antingen genom att man behöver försörjningsstöd för att klara sin för-
	sörjning eller för att man behöver bostadsbidrag.
	Det riskerar också att få effekter på arbetsutbudet som ni också har haft en
	diskussion om i rapporten. Viktiga aspekter att ta med sig är att det riskerar att
	öka bidragsberoendet och därmed också minska arbetskraftsutbudet. Det är ju
	två krafter som motverkar varandra där.
	Mathias Sundin (FP): Ordförande! Jag har två frågor till Harry Flam. Ni skri-
	ver på s. 123 att regeringen slår i BP17 fast att det finansiella sparandet tydligt
	avviker från den motsatta nivån. Regeringen redovisar emellertid inte någon
	plan,vilketbudgetlagenkräverförhurenåtergångtillöverskottsmåletskaske.
	Anser Finanspolitiska rådet att regeringen i BP17 bröt mot budgetlagen?
	Vi var tidigare inne på att det största problemet i svensk ekonomi är skill-
	nadenisysselsättningmellaninrikesochutrikesfödda.Detfinnsettantalolika
	förslag på bordet från regering och opposition. Liberalerna råkar ligga nära
	Finanspolitiska rådet i ganska mycket, eller om det är tvärtom – det vet jag
	inte.
	Tänker vitillräckligt storthär? Räckerde åtgärdersomliggerpåbordetoch
	somni räknar upp här omsubventionerade anställningar, utbildningar, enklare
	jobb och lägre löner? Räcker det, eller måste vi tänka mycket större? Detta är
	ett väldigt stort problem. Ska vi tänka i klass med tidigare stora överenskom-
	melser, till exempel skattereformen på 90-talet, pensionsöverenskommelsen,
	budgetramverket? Är det i den klassen som vi ska tänka? Eller räcker det med
	det som finns på bordet?
	Larry Söder (KD): Vi har pratat lite grann om prognoser. Jag tycker att det är
	väldigt bra att man försöker att förbättra dem hela tiden för att göra dem så bra
	som möjligt. Det som sticker ut när det gäller prognoser är den offentliga kon-
	sumtionen. Regeringen gör ett helt annat ställningstagande än vad andra insti-
	tut gör. Man anser att under 2018–2019 kommer den offentliga konsumtionen
	att minska medan andra gör bedömningen att den kommer att öka.
	Detta skapar givetvis ett utrymme för att lägga pengarna på någonting an-
	nat, om man önskar det. Eller också kan man tänka som jag gör, det vill säga
	attkostnadenändåkommerattuppstå,och detbetyderattnågonannanisåfall
	får betala den.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

Eftersom regeringens bedömning står ut jämfört med andra bedömare är min fråga: Kan regeringen tänka sig att ändra detta till höstbudgeten? Sådana som jag vill ha en stram budget för att man ska kunna lägga pengarna på det som kostar pengar. Den offentliga konsumtionen kommer att öka också under 2018–2019.Ellerharregeringenföravsiktattläggadessapengarpånågonting annat?

Harry Flam Finanspolitiska rådet: Jag börjar med Magdalenas frågor, och det gällerstorlekenpådenbesparingsomiså fallskullevaranödvändigeller:Hur mycket ska man strama åt budgeten? Vi har inte angett några siffror. Vi har bara sagt att det ska vara betydligt stramare.

Marginaleffekterna av höjda bostadsbidrag är verkligen ett problem. Det måste man tänka noga på. Om man ska genomföra en reform på hyresmarknaden måste man tänka väldigt noga på dels hur man ska kompensera dem som drabbas, dels hur det ska ske för att man inte ska få dessa marginaleffekter. Jag har tyvärr inte något bra svar i dag.

Jagefterlyserhärattnågonbordeutredahurenövergångtillmarknadshyror ska ske i praktiken. Det kommer nog inte att ske via en offentlig utredning. Frågan är ju en ganska het potatis. Jag hoppas att någon annan tar upp den kastade handsken.

Mathias hade en fråga till Finanspolitiska rådet om det finns en plan i budgetpropositionenförvadsomskaskeiframtiden meddetoffentligasparandet. Nej, vi efterlyser ju en sådan plan. Det som gör vårt jobb svårt är ju att prognoserna framöver för offentligt sparande bygger på oförändrade beslut. Vi vet att det kommer att fattas beslut om utgifter och kanske även skattehöjningar.

Vi menar dock att man skulle kunna kräva lite mer konkretion av regeringen, att regeringen gör åtaganden för det finansiella sparandet och anger i vilkentaktsomregeringenavserattsparaiframtiden,intebarapresentera siffror som bygger på en mekanisk framskrivning av existerande politik.

Sedan frågades det om det krävs större reformer. Ja, det är möjligt, men vi har inga sådana i åtanke. Redan att öppna upp på arbetsmarknaden genom att skapa nya, enkla jobb med lägre löner är en ganska stor reform i sig. Jag tror att det kommer att hjälpa en del, men jag tror inte att det kommer att avhjälpa problemet. Vi kommer inte att få samma sysselsättningsgrad och samma arbetslöshetsnivå för utrikes och för inrikes födda under väldigt lång tid. Det är så det är.

Finansminister Magdalena Andersson: Prognoser för kommunernas konsumtion är en ren teknisk framskrivning utifrån de beslut som vi föreslår att riksdagen ska fatta samt utifrån kravet på att kommunerna ska ha balans i sin ekonomi. Det är ju tekniskt framställt, så det är inte en prognos för vad man tror att kommunernas behov är eller ens för vad man tror att den faktiska utvecklingen kommer att bli. Det är rent tekniskt så vi gör.

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Om riksdagen vill ha ett annat beslutsunderlag är det en fråga som vi i så
	fall bör diskutera över blockgränserna och se vad det är för beslutsunderlag
	som riksdagen vill ha i budgetpropositionen.
	Minbedömningärattdethittillsharråttenenighetöverblockgränsernaom
	att det beslutsunderlag som riksdagen har i budgetpropositionen är effekterna
	av den politik som föreslås i budgetpropositionen snarare än någonting annat.
	Villriksdagenhaettannatbeslutsunderlagärvinaturligtvisöppnaförensådan
	diskussion.
	Den här diskussionen är nu ganska förvirrad, inte minst på grund av Riks-
	revisionens inlägg i debatten. Det kommer att bli enklare när vi har det nya
	finanspolitiska ramverket på plats. Då blir det tydligt att vi ska styra mot ⅓
	procents strukturellt överskott.
	Att vi idag har någonting som ska gälla över en konjunkturcykel förvirrar
	lite. När det blir tydligt att vi ska styra mot ⅓ procent i överskott blir det också
	tydligare vad somligger i prognosen. Det somdet snarare handlar omär vilket
	reformutrymmesomframtidariksdagarkommerattbeslutaom.Jagtrorattdet
	blir en något klarare debatt efter det.
	Men vill man ha något annat beslutsunderlag kan vi naturligtvis gissa vad
	framtida riksdagar ska fatta beslut om eller om kommunerna kommer att fatta
	beslut om skattehöjningar.
	En sak är dock tydlig för mig. De överskott som växer framframöver kom-
	mer att behöva användas för att stärka och säkra kvaliteten i välfärden, i kom-
	muner och landsting, eftersom vi ser att andelen äldre och andelen barn ökar
	väldigt kraftigt.
	Vi vill inte ha stora nedskärningar i verksamheter eller stora, omfattande
	kommunalskattehöjningar. Därför kommer kommunerna att behöva stöd
	framöver.
	Monica Green (S): Först har jag en kommentar till Liberalernas fråga om
	blocköverskridande reformer. När jag var i Skaraborg i fredags – alltså i min
	valkrets – och träffade företagare där lovordade de bland annat den blocköver-
	skridande skattereformen som Liberalerna och regeringen genomförde för ett
	antal år sedan. De skickade med till oss att de vill se mer av sådant.
	Jag har en fråga till Harry Flam och en fråga till Magdalena Andersson. Jag
	börjar med frågan till Magdalena Andersson. Vi fick nu svaret på kritiken när
	det gäller att sparandet var väldigt lågt 2014. Då tyckte rådet att det inte var så
	farligt. Det var inte så stort problem för de offentliga finanserna då, men det
	var uppseendeväckande i år.
	Harry Flam sa att det var för att Magdalena Andersson inte visste att det
	skulle gå så här bra. Det var det som var kritiken. Jag undrar om Magdalena
	Andersson något kan kommentera detta. Kunde du inte veta att det skulle gå
	så här bra för Sverige som det gör just nu, och i så fall varför inte?
	Jag vill borra lite mer i det som Harry Flam pläderar för med minimilöner.
	Du pratade om sänkta löner, men du har ingen synpunkt på detta. Du tycker

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

ändå att den svenska modellen med att parterna ska göra upp är bra. Du hade inga synpunkter på det.

Vi har hört det här tidigare, bland annat från borgerliga partier. För ett antal år sedan var det ungdomar som borde ha lägre löner. Ofta i debatten hörde vi att om de inte får lägre löner kommer arbetslösheten att fortsätta att stiga så som den gjorde under den borgerliga regeringens tid. Det är precis tvärtom. Nu sjunker arbetslösheten bland ungdomar väldigt mycket trots att det är lite dyrare att anställa dem.

Den kritiken har nu tystnat. Nu ger man sig på en ny grupp, nämligen nyanlända. De borde ha lägre löner. Bara man kommer åt någon kan man börja med låglönespiralen. Det är i alla fall så jag tolkar det. Jag skulle gärna vilja höra vad Harry Flam har för kommentar till det.

Jörgen Andersson (M): Jag riktar mig i första hand till Harry Flam. Men det står naturligtvis Magdalena Andersson fritt att också kommentera detta.

För att uttrycka sig diplomatiskt kan man väl ändå säga att Finanspolitiska rådet är tydligt i sin uppfattning. Mycket av det som tas upp tas också upp av många andra utomstående bedömare. Magdalena Andersson var inne på det. Det är ständigt återkommande.

Detärintesåattdetåterkommerbaraunderdethäråret,utandetharfunnits medunderganskalångtid.Julängretiddettarinnanmankommertillåtgärder och rekommendationer, desto skarpare kanske man måste vara i sin kritik.

Man ska inte vara särskilt orolig, svarade Harry Flam på Emil Källströms fråga, men ju längre tiden går utan att det blir några åtgärder på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden och i fråga om de obalanser som finns när det gäller hushållens skuldsättning måste det väl ändå ha en viss betydelse för trovärdigheten för svensk ekonomi på lite längre sikt. En viktig faktor för ekonomisk framgång är att det finns en institutionell tillit.

Min fråga är: På lite längre sikt – givet att arbetsmarknadens funktionssätt inteåtgärdas,attbostadsmarknadensfunktionssättinteåtgärdasochattdetinte kommer några förslag med tanke på de rekommendationer som kommer från alla utomstående bedömare för att komma till rätta med hushållens skuldsättning – finns det en risk för att den institutionella tilliten försämras? Vad betyder det i så fall för Sveriges ekonomiska framgång?

Harry Flam Finanspolitiska rådet: Jag ska först kommentera Monica Greens fråga om lägre löner för ungdomar och lägre löner till invandrare.

Det har gått rätt så bra för ungdomar, och ungdomsarbetslösheten har faktiskt sjunkit betydligt under senare år. Jag vet inte i vilken omfattning, men en del kan väl bero på konjunkturuppgången. Det har varit en väldigt stark konjunkturuppgång, och det har gynnat ungdomarna. Det har nog gynnat invandrare också till viss del.

Men jag ser framför mig de invandrare som har låg utbildning. Ungefär en tredjedel av dem har ju inte ens grundskoleutbildning, och många av dem är

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	funktionella analfabeter. De har inte svenska språket. Kvinnorna kanske inte
	har någon yrkeserfarenhet. Det säger sig självt, för att få en arbetsgivare att
	anställa dem krävs det lägre löner. Lönekostnaden måste alltså bli lägre. An-
	nars vill ingen anställa dem.
	Erfarenheterna från de subventionerade anställningar som vi har haft – det
	finns många olika skäl till att arbetsgivarna inte har nappat särskilt mycket på
	de olika program som finns – är att inte ens väldigt låga löner har haft särskilt
	stor framgång.
	Jagärganska säkerpåattlågalönerskullebidratillattlösa problemet, men
	jag säger förstås inte att de löser det helt och hållet.
	JörgenAnderssonfrågadeomtrovärdighetenförsvenskekonominärvihar
	så stora problem på olika marknader, framför allt på arbetsmarknaden och bo-
	stadsmarknaden. Jag tror att svensk ekonomi klarar sig ganska bra i det stora
	hela, även om vi har så stora gap som vi har när det gäller tudelningen på
	arbetsmarknaden.
	Man behöver bara titta på andra länder i Europa som har ännu värre pro-
	blem. Det här är framför allt ett socialt problem och ett problem vid till exem-
	pel inkomstfördelning. Det blir en tudelning av samhället.
	Jag är inte så orolig för ekonomin. Jag är mer orolig för de sociala proble-
	men, inkomstfördelningsproblemen och så vidare. Vårt samhälle har varit re-
	lativt homogent. Vi har haft en av de jämnaste inkomstfördelningarna bland
	utvecklade länder. Vi går mot ett samhälle med större inkomstklyftor och
	större sociala klyftor. Det är klart att det på lång sikt underminerar tilliten i
	samhället mellan olika grupper.
	Jag är inte specialist på det här, och jag har förstås inte sagt någonting om
	det i rapporten.
	Finansminister Magdalena Andersson: Under framför allt 2016 var utveck-
	lingen överraskande god. Som jag sa tidigare har regeringen underskattat styr-
	kan i de offentliga finanserna för 2016. Det var högre framför allt momsintäk-
	ter och högre kapitalskatteintäkter. Samtidigt var ju också utgifterna överras-
	kande stora eftersomkostnaderna för migrationen blev högre än vad man hade
	kunnat förutse. Så det gäller i båda ändar.
	Det har sagts att det inte beror på åtgärder från regeringen. Men den här
	regeringen har diskretionärt fört den stramaste finanspolitiken sedan budget-
	saneringen. Det var nödvändigt just för att det strukturella sparandet låg långt
	under målet. Det var också ett negativt strukturellt sparande när vi tog över
	regeringsmakten.
	Vi har sett till att finansiera våra reformer, och det är en viktig orsak till att
	det strukturella sparandet ser helt annorlunda ut.
	För 2017 är det ungefär de 10 välfärdsmiljarderna som inte var fullt finan-
	sierade via andra besparingar. Men inför nästa år är detta en del av de bespa-
	ringar som regeringen har föreslagit, framför allt när det gäller ensamkom-
	mande flyktingbarn och ungdomar. De verkar nu med full kraft. Den största

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

delen av de 10 välfärdsmiljarderna kommer därför också att finansieras via besparingar för 2018.

Detsomärpositivtärattviserenstarkutvecklingpåarbetsmarknadensom gör att fler människor arbetar och betalar skatt. Det kom nya siffror alldeles nyssfrånSCBsomvisaratt sysselsättningenharstigit medöver 100 000 människor på ett år och att arbetslösheten fortsätter att sjunka. Det är naturligtvis också viktigt. Att människor kommer i jobb är också bra för statsfinanserna. Risken är väl att vi har underskattat detta.

Håkan Svenneling (V): Jag funderar på det här med bostäder. Finanspolitiska rådet föreslår att hyrorna ska höjas, vilket skulle ge en ökad vinst för fastighetsägarna.Samtidigtvillmanmötauppmedhöjdabostadsbidrag,vilketkommer att leda till en ökad statlig kostnad.

Om rådet menar att man behöver strama åt politiken i större utsträckning, så skulle det i sin tur leda till ännu större åtstramningar. Nu föreslår rådet en engångsbeskattning för framför allt fastighetsägarna.

Det känns ju inte som att riskerna är så stora för att ekvationen inte skulle gå ihop och för att den inte leder till de effekter som man vill ha. Det är folk som inte har någon förmögenhet som finns i hyresbeståndet och som kan förlora sina bostäder genom att de inte har råd att betala en höjd hyra.

Sedan skulle jag vilja ha en kommentar till att man bara analyserat bostadssituationen i Stockholms län. Vilka risker har det för politiken när man, som Finanspolitiskarådetgör,baratittarpåendelavStockholm?Argumentationen för det är att det är den mest överhettade delen av marknaden. Men ni tycker alltså att politiska beslut ska grundas bara på en liten klick av Sveriges land? Finns det inte en ganska stor risk för att politiken slår på ett felaktigt sätt?

Min avslutande fundering riktar sig framför allt till Magdalena Andersson och gäller ränteavdragen. Nu har det kommit ytterligare en rapport som säger att man bör göra någonting åt ränteavdragen. Du har i princip alla partier med dig förutom Ulf Kristersson från Moderaterna. Skulle man inte kunna inleda med ränteavdragen?

Du har varit väldigt tveksam till att trappa ned på ränteavdragen, men i dag har man inte ens ett tak för hur stora ränteavdrag som man kan göra. Det leder till att det finns fem personer i Sverige som gör mer än 1 miljon i ränteavdrag varje år. Hur det ens är möjligt har jag lite svårt att förstå med tanke på hur låg räntan är, men det betyder ändå att några tjänar väldigt mycket pengar på dagens system.

Ingela Nylund Watz (S): Vi har hört här att de svenska finanserna är väldigt starka. Därför skulle det vara bra om finansministern kunde ge en bild av hur Sverige ligger till med det finansiella sparandet i förhållande till andra EU- länder, så att den bilden blir lite klarare.

JagharävenenfrågatillFinanspolitiskarådetochHarryFlam. Den rör inte synpunkterna på ekonomin utan handlar mer om rådet som sådant. I rapporten

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	framför ni från rådet en väldigt skarp oro för att regeringen nu tänker tillsätta
	en valberedning, med bland andra riksdagsledamöter, som ska utse rådets le-
	damöter. Ni verkar vara tvärt emot detta, om man uttrycker det enkelt. Ni me-
	nar att det skulle innebära att Finanspolitiska rådets oberoende riskeras.
	Detta får mig att fundera lite grann. Riksdagen har nyligen genom ett lik-
	nande förfaringssätt med en valberedning tillsatt tre nya riksrevisorer. Mot
	bakgrund av det ni säger här undrar jag om man ska dra slutsatsen att ni menar
	att de tre nya riksrevisorernas oberoende kan ifrågasättas.
	Harry Flam, Finanspolitiska rådet: Först vill jag säga något om studien om
	fördelningseffekterna av en övergång mot marknadshyror. Den siktar framför
	allt in sig på vad detta skulle innebära för olika inkomstlägen och olika hus-
	hållstyper, såsomensamstående, ensamstående med barn och så vidare. Vi har
	inte varit särskilt detaljerade om hur man skulle göra en sådan övergång och
	hur den skulle finansieras.
	Vi pekar på att man kan finansiera åtminstone en del av en sådan reform
	genom beskattning av de engångsvinster som fastighetsägarna kommer att
	göra, och man kan även finansiera detta genom höjda bostadsbidrag. Men vi
	är helt på det klara med att man måste vara betydligt mer detaljerad, om en
	sådan reformskulle genomföras, när det gäller vilka åtgärder somkrävs för att
	skyddahyresgäster,ochframföralltlåginkomsttagare,ivilkentaktdettaskulle
	görasochhurhyresmarknadenöverhuvudtagetskulleomregleras–detärinte
	fråga om att avreglera hyresmarknaden utan om att omreglera den.
	Man ska nog se detta främst som en studie om fördelningseffekterna och
	inte så mycket som en plan för hur en sådan reform skulle genomföras.
	Att studien baseras på Storstockholm beror helt enkelt på att det är svårt att
	få tag på de data som krävs för att göra en studie som denna. Man måste ha
	tillräckligt många överlåtelser av hyreskontrakt via bostadsförmedling, till-
	räckligt många försäljningar av bostadsrätter och tillräckliga data för presum-
	tionshyror i nyproduktion. Det är dessutom svårt att få tag på data. Dessa data
	ska sedan kopplas samman med inkomstdata. Detta gjorde att vi begränsade
	oss till Stockholm.
	Men man får nog säga att problemen är störst i Stockholm när det gäller
	hyresmarknadenochbostadsmarknadenrentgenerellt.Stockholmhartrotsallt
	många områden som är olika beträffande inkomster. Här finns områden där
	man relativt sett har låga inkomster liksom områden där man kanske har de
	högsta inkomsterna i riket.
	Jag tror att detta ger en bra bild, men man ska naturligtvis inte ta de siffror
	som presenteras som exakt sanning. Det här är bara uppskattningar, som trots
	allt visar vad man kan förvänta sig: Det slår väldigt olika för olika hushåll
	avseende inkomst och familjetyp.
	Ja, Ingela Nylund Watz, vi har vänt oss mot Överskottsmålskommitténs
	förslagomattpresidietifinansutskottetskulleingå.Detsaskanske”ledamöter
	från finansutskottet”, men jag tror att man avser att presidiet, alltså ordföran-

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

den och vice ordföranden, skulle ingå i valberedningen. Detta skulle åtminstone kunna skada förtroendet för att Finanspolitiska rådet är oberoende, även om det faktiskt inte betyder att man försöker styra rådet på något sätt.

Vi skulle föredra att det inte handlar omledamöter från finansutskottet. Det kan i stället till exempel vara generaldirektörer, chefen för Konjunkturinstitutet eller någon annan statlig myndighet, förutvarande ordföranden i Finanspolitiska rådet eller något sådant.

Jag kan hålla med om att det principiellt sett ser konstigt ut att vi själva är valberedning och att regeringen sedan fattar beslutet. Men en tidigare regering har konstaterat att detta är en väldigt bra ordning som är ägnad att upprätthålla förtroendet för vårt oberoende, att det har fungerat väldigt bra under de år som vi har funnits till och att man har samma ordning i Danmark. Där har man haft det under mycket längre tid än här, och det har fungerat bra.

Jag har ingen uppfattning om hur tillsättandet av riksrevisorer går till och vilka implikationer det har på deras oberoende.

Finansminister Magdalena Andersson (S): Jag skulle kunna ge mig in i debatten om huruvida det är bra att organ själva beslutar om sina efterträdare, men jag nöjer mig med att konstatera att det fanns en väldigt bred enighet i riksdagenomenannanordning. Viavsernaturligtvis attimplementeradetta. Detvar bra att enigheten var så bred när det gällde att göra förändringar både i det finanspolitiska ramverket och i hur man utser Finanspolitiska rådet. Självklart är det viktigt att säkerställa att dessa är oberoende, men många partier i riksdagen har gjort bedömningen att oberoendet säkerställs på andra sätt än att man utser sina egna efterträdare.

Jag fick en fråga om ränteavdragen. Ordningen att man avskaffade fastighetsskatten utan att röra ränteavdragen gör att det ser lite konstigt ut i det svenska skattesystemet. Det finns ingen fastighetsskatt och ingen skatt på den effektiva avkastningen. Däremot finns ett avdrag för räntorna. Detta gör de facto att man kan uppfatta att skattesystemet, som det är utformat nu, uppmanartillökadbelåning.Detblevocksåresultatetefterdenpolitikomläggningen.

Samtidigtharmångafamiljerfattatdetstörstabeslutsomdenågonsinkommer att fatta i sitt liv utifrån de regler som finns i dag, nämligen att köpa ett radhusellerenbostadsrätt.Attgöraförändringaribeslutsommänniskorredan har fattat är inte något som står särskilt högt på önskelistan. Både den tidigare regeringen och denna har i stället tittat på andra åtgärder. Man har tittat på riskvikter, bolånetak och amorteringskrav. Just nu jobbar vi med att få fram Finansinspektionensnyamandatsåattytterligareåtgärderkansättasinfortare, om de bedöms som nödvändiga.

Ränteavdragen har varit uppe för diskussion i samband med de bostadspolitiska samtalen, då man diskuterade en bredare överenskommelse. Där kom man dock inte fram, vilket gör att de ligger där de ligger. Detberor på en kombination av att man inte kom överens och av att detta inte står högst upp önskelistan hos vare sig tidigare eller nuvarande ansvariga politiker.

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Jag tycker dock att det är viktigt att framhålla att ingen ansvarskännande
	politiker kan säga att det aldrig kommer att bli ett läge då man behöver göra
	något åt ränteavdragen. Fortsätter hushållens skuldsättning att öka kan detta
	bli nödvändigt. Därför är det också viktigt att människor använder nuvarande
	låga ränteläge till att amortera, snarare än att öka sin belåning.
	Jag fick även en fråga om finansiellt sparande i Sverige jämfört med andra
	EU-länder. Viliggerstarkt idet finansiella sparandetochhörtilltopp trei EU.
	Bara Luxemburg och Malta har ett starkare finansiellt sparande än Sverige. Vi
	har alltså en bronsplats och är det enda lite större landet som har ett så starkt
	finansiellt sparande.
	Ordföranden: Ytterligare två har satt upp sig på talarlistan.
	Jan Ericson (M): Jag vill ställa några frågor om arbetsmarknadsbiten, som jag
	tycker är intressant.
	Vikankonstateraettingenlängretrorpåregeringensarbetslöshetsmåleller
	att det finns någon som helst möjlighet att nå det. Detta kan vi alltså avfärda.
	Diskussionen kommer då in på det somFinanspolitiska rådet talar omvad gäl-
	ler sysselsättningsgrad som ett intressantare mått. Just detta fokus har vi från
	moderat håll när vi säger att vi måste minska skillnaden i arbetslöshet mellan
	inrikes och utrikes födda.
	I den bild som Magdalena Andersson redovisade sa hon att en del siffror
	också går åt rätt håll. Hon pekade på att arbetskraftsdeltagandet ökar bland
	inrikesochutrikesföddaochattdetökarmerblandutrikesfödda.Jagvillförst
	invända mot bilden av att det ökar mycket bland inrikes födda. Faktum är att
	det står ganska stilla, trots att vi har en extremt stark högkonjunktur. Det hän-
	der nästan ingenting vad gäller sysselsättningsgraden bland inrikes födda.
	Bland utrikes födda ökar det, och min första fråga gäller detta. Hur ser ar-
	betskraftsdeltagandet bland utrikes födda ut om man räknar bort alla arbets-
	kraftsinvandrare som har kommit till följd av Alliansens stora reform om ar-
	betskraftsinvandring? Jag har en känsla av att bilden blir helt annorlunda än
	den bild som finansministern presenterar. Hur ser alltså arbetskraftsdeltagan-
	det ut bland dem som har kommit hit som flyktinginvandrare?
	Jag har även en fråga som framför allt går till Harry Flam. Trots att vi har
	en stark högkonjunktur ser vi nu att arbetslösheten har slutat att falla. Vi ser
	till och med tecken på att den ökar, mitt i en mycket stark högkonjunktur. Jag
	vill fråga Harry Flam hur det ser ut historiskt. Har det någonsin hänt att man
	har haft en stigande arbetslöshet mitt under en mycket stark högkonjunktur?
	Anette Åkesson (M): Jag vill börja med en kort fråga till finansministern, som
	presenterade en bild som visade att det strukturella sparandet kraftigt har ökat
	under denna regering. Faktum är väl att ökningen skedde mellan 2014 och
	2015 respektive 2015 och 2016, och då var det under alliansbudgetar, vilket
	kan vara värt att nämna.

STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

Min fråga till Harry Flam gäller finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. Fi- nanspolitiska rådet har ju kommit med kritik mot regeringen för att den har överskattat de positiva bitarna i prognoserna och underskattat de negativa. Detta kan på lång sikt få relativt stora konsekvenser. När man tittar på inte minst tiden efter 2025–2030 och det nya mått som Finanspolitiska rådet har tagit fram, det så kallade S35, kan man ställa sig frågan om inte även Finanspolitiskarådetharvaritförpositivt.Mantarjumedattpensionsåldernkommer att höjas successivt och att kostnaderna för den offentliga sektorn ligger konstant.

Harry Flam, Finanspolitiska rådet: Vad gäller frågan om att det finns tecken på att arbetslöshetsutvecklingen har börjat stiga tycker jag att det är lite för tidigt att på basis av de senaste siffrorna uttala sig omen trend.Och jag känner inte till tillräckligt mycket för att kunna uttala mig om detta är historiskt unikt på något sätt.

Vad gäller huruvida även vi har varit för optimistiska på längre sikt har vi gjortolikaalternativaberäkningarberoendepåomdetenaellerdetandrakommer till stånd, till exempel en höjning av pensionsåldern. En del av dem ser mer positiva ut än grundprognosen, medan andra är mer negativa än grundprognosen. Jag tror dock att prognoser som sträcker sig så långt fram i tiden somfrågan gällde ska man ta med en väldigt stor nypa salt. Man gör demmest för att se om något katastrofalt finns bortom horisonten, och man ska inte lita för mycket på dem.

Finansminister Magdalena Andersson (S): Jag börjar med arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden. Frågan gällde om ökat arbetskraftsdeltagande bland utrikes födda i huvudsak beror på arbetskraftsinvandring. Jag har inte sett några sådana siffror, och jag vet inte ens om det finns några sådana. Huruvida det är så kan säkert någon som gräver i statistiken säga.

Men om man bara med ögonmått tittar på de båda bilderna vad gäller ökad sysselsättningsgrad bland utrikes födda och arbetskraftsdeltagande bland utrikesföddatycksarbetskraftsdeltagandetökasnabbareänsysselsättningsgraden bland utrikes födda. Av detta borde man kunna dra slutsatsen att det ökade arbetskraftsdeltagandet inte bara kan bero på arbetskraftsinvandrare, för då borde de öka ungefär lika fort. Rimligen betyder detta att en del som har varit i Sverige ett tag och inte tidigare har stått till arbetsmarknadens förfogande nu gör det. Detta är naturligtvis positivt.

Till Anette Åkesson vill jag säga att det inte var under alliansregeringen som förbättringarna i det strukturella sparandet skedde, utan det var 2015 och 2016. Däremot har Anette Åkesson helt rätt i att den alliansmotion som gick igenom och som gällde under det första halvåret av 2015 var en bidragande orsak till det förstärkta offentlig-finansiella sparandet år 2015. Detta berodde på att Alliansen lade fram en budgetmotion som följde regeringens ramar, vilka var betydligt stramare.

2016/17:RFR19	STENOGRAFISK UTSKRIFT FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Om man vill göra en poäng, Anette Åkesson, så för Moderaterna en stra-
	mare finanspolitik i opposition än vad man gjorde i regeringsställning.
	Ordföranden:Detfinnsingaytterligarefrågeställarepåtalarlistan,ochdärmed
	har vi kommit till slutet av denna utfrågning. Vi tackar Harry Flam och Fi-
	nanspolitiska rådet för årets rapport och diskussionen i dag. Vi tackar även
	finansministernförföredragningenochföratthonsvaradepåvårafrågor.Där-
	med avslutas utfrågningen.

2016/17:RFR19

BILAGA 1

Bildpresentationer från utfrågningen

Professor Harry Flam

2016/17:RFR19

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

2016/17:RFR19	BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN
	Finansminister Magdalena Andersson

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

BILAGA 1:BILDPRESENTATIONER FRÅN UTFRÅGNINGEN

2016/17:RFR19

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2014/15
2014/15:RFR1	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Stöd till lokala åtgärder mot övergödning
2014/15:RFR2	TRAFIKUTSKOTTET
	Hållbara analyser?
	Om samhällsekonomiska analyser inom transportsektorn med sär-
	skild hänsyn till hållbar utveckling
2014/15:RFR3	TRAFIKUTSKOTTET
	Trafikutskottets offentliga utfrågning om järnvägens vägval
2014/15:RFR4	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Blev det som vi tänkt oss?
	En uppföljning av vissa frågor i det försvarspolitiska inriktningsbe-
	slutet 2009
2014/15:RFR5	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Huvudrapport
2014/15:RFR6	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Delredovisning 3: Enkätundersökning till studieansvariga
2014/15:RFR7	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
	Delredovisning 4: Den fallstudiebaserade undersökningens första fas
2014/15:RFR8	TRAFIKUTSKOTTET
	Seminarium om samhällsekonomiska analyser
2014/15:RFR9	TRAFIKUTSKOTTET
	Sjöfartsnäringen och dess konkurrenskraft
2014/15:RFR10	SKATTEUTSKOTTET
	Skattebefriade bränslen i industriella processer, så kallade råvaru-
	bränslen
2014/15:RFR11	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets offentliga utfrågning om idrott och fysisk akti-
	vitet i skolan – ett sätt att stärka inlärning och hälsa
2014/15:RFR12	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Konstitutionsutskottets hearing om journalisters och medie-redakt-
	ioners säkerhet och arbetsförutsättningar
2014/15:RFR13	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Finsam – en uppföljning av finansiell samordning av rehabilite-
	ringsinsatser
2014/15:RFR14	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning om Finsam
	– finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
2014/15:RFR15	SKATTEUTSKOTTET
	Skatteutskottets seminarium om internationellt samarbete mot skat-
	teflykt

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2014/15
2014/15:RFR16	NÄRINGSUTSKOTTET OCH UTRIKESUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om ett handelsavtal mellan EU och USA
	(TTIP)
2014/15:RFR17	CIVILUTSKOTTET
	Civilutskottets offentliga utfrågning om unga vuxnas möjlighet att
	finansiera ett eget boende

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2015/16
2015/16:RFR1	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Statsrådsmedverkanikonstitutionsutskottetsgranskning
2015/16:RFR2	FINANSUTSKOTTET
	Finansutskottetsoffentligautfrågningomdenaktuellapenningpolitiken
	den24september2015
2015/16:RFR3	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Omkrisenellerkrigetkommer–
	Enuppföljningavinformationsinsatsertillallmänhetenomden
	enskildesansvarochberedskap
	HuvudrapportochBilagor
2015/16:RFR4	KULTURUTSKOTTET
	Är samverkan modellen?
	En uppföljning och utvärdering av kultursamverkansmodellen
2015/16:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Öppna utfrågning om den aktuella penningpolitiken
	den 12 november 2015
2015/16:RFR6	FINANSUTSKOTTET
	Utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2010–2015
2015/16:RFR7	FINANSUTSKOTTET
	Review of the Riksbank’s Monetary Policy 2010-2015
2015/16:RFR8	SKATTEUTSKOTTET
	Punktskattehöjningar på alkohol- och tobaksprodukter – skatte-
	effekter och påverkan på den oregistrerade anskaffningen av dessa
	produkter
2015/16:RFR9	CIVILUTSKOTTET
	Miljömärkning av produkter – En översikt över de miljömärkningar
	av produkter som finns i Sverige och i de övriga nordiska länderna
2015/16:RFR10	KONSTITUTIONSUTSKOTTET OCH JUSTITIEUTSKOTTET
	Konstitutionsutskottets och justitieutskottets hearing om radikali-
	sering och rekrytering till våldsbejakande extremism i den digitala
	miljön
2015/16:RFR11	KULTURUTSKOTTET
	Kulturutskottets seminarium om kultursamverkansmodellen
2015/16:RFR12	FINANSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om den aktuella penningpolitiken 23 februari
	2016
2015/16:RFR13	SOCIALUTSKOTTET
	Cancervården – utmaningar och möjligheter
2015/16:RFR14	TRAFIKUTSKOTTET
	Kollektivtrafiklagen – en uppföljning
2015/16:RFR15	CIVILUTSKOTTET
	Inventering av forskning inom civilutskottets beredningsområde
	2016

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2015/16
2015/16:RFR16	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets offentliga utfrågning inför proposition om
	forskning och innovation
2015/16RFR17	KULTURUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om förutsättningar för svensk film
2015/16RFR18	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Digitaliseringeniskolan–desspåverkanpåkvalitet,likvärdighetoch
	resultat i utbildningen
2015/16RFR19	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering
	och effekter av två högskolereformer i Sverige
2015/16RFR20	FINANSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om utvärderingen av penningpolitiken 2010-
	2015 12 maj 2015
2015/16RFR21	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport 2016
2015/16RFR22	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets öppna utfrågning om lärarbrist
2015/16RFR23	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottetsseminariumomcancervården–utmaningaroch möj-
	ligheter
2015/16RFR24	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Utbildningsutskottets öppna utfrågning om brist på utbildade inom
	naturvetenskap och teknik
2015/16RFR25	NÄRINGSUTSKOTTET
	Näringsutskottets offentliga utfrågning om piratkopiering och andra
	rättighetsintrång på den digitala marknaden
2015/16RFR26	TRAFIKUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om finansieringsmodeller för transportinfra-
	struktur
2015/16RFR27	CIVILUTSKOTTET
	Civilutskottets offentliga utfrågning om familjerätten är i takt med
	tiden

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2016/17
2016/17:RFR1	TRAFIKUTSKOTTET
	It-infrastrukturen–idagochiframtiden
2016/17:RFR2	CIVILUTSKOTTET
	Uppföljningavdennyafastighetsmäklarlagen
2016/17:RFR3	FINANSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 27 sep-
	tember 2016
2016/17:RFR4	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Forskarskolor för lärare och förskollärare – en uppföljning av fyra
	statliga satsningar
2016/17:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 15
	november 2016
2016/17:RFR6	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning om Finsams
	fortsatta utveckling - nästa steg
2016/17:RFR7	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Uppföljning av systemet med överlåtbara fiskerättigheter i det pela-
	giska fisket
2016/17:RFR8	SKATTEUTSKOTTET OCH NÄRINGSUTSKOTTET
	Konkurrenskraften hos svenska multinationella företag i ljuset av
	nya regler inom internationell beskattning
2016/17:RFR9	CIVILUTSKOTTET
	Civilutskottets offentliga utfrågning om marknadsföring i sociala
	medier
2016/17:RFR10	NÄRINGSUTSKOTTET
	Uppföljning av handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar
	2010–2012
2016/17:RFR11	SKATTEUTSKOTTET
	Skatteutskottets seminarium om Skattereformen 25 år – dess historia
	och framtid
2016/17:RFR12	KULTURUTSKOTTET
	Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn
	och ungdomar
2016/17:RFR13	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 14
	mars 2017
2016/17:RFR14	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets offentliga utfrågning om kompetensförsörjningen
	inom hälso- och sjukvården
2016/17:RFR15	KULTURUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om framtidens public service
2016/17:RFR16	TRAFIKUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om ett ökat kollektivt resande för framtiden

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2016/17
2016/17:RFR17	CIVILUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning
	Riktvärden för trafikbuller
2016/17:RFR18	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om åtgärder för lägre sjukfrånvaro och om
	hanteringen av regionala skillnader i sjukförsäkringen