Finansutskottets offentliga sammanträde om finansiering av ny kärnkraft

Rapport från riksdagen 2024/25:RFR4

Rapporter från riksdagen 2024/25:RFR4

Finansutskottet FiU

Finansutskottets oﬀentliga sammanträde om ﬁnansiering av ny kärnkraft

Finansutskottets offentliga sammanträde om

finansiering av ny kärnkraft

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-7915-117-1 (tryck)

ISBN 978-91-7915-118-8 (pdf)

Tryck: Riksdagstryckeriet, Stockholm 2024

2024/25:RFR4

Förord

Finansutskottet bjöd in till ett offentligt sammanträde om finansiering av ny kärnkraft den 14 november 2024. Under sammanträdet medverkade finansmarknadsminister Niklas Wykman, professor Tomas Kåberger vid Chalmers tekniska högskola, analyschef Mia Bodin vid Bodecker Partners AB och vd Johan Torgeby på SEB.

I det följande redovisas de uppteckningar som gjordes vid sammanträdet och de bilder som Niklas Wykman, Mia Bodin och Johan Toregby visade under sina presentationer.

2024/25:RFR4

Innehållsförteckning
Förord .............................................................................................................	3
Program ..........................................................................................................	5
Uppteckningar från det offentliga sammanträdet............................................	6
Bilaga
Bilder från det offentliga sammanträdet .......................................................	39

2024/25:RFR4

Program

Datum:	Torsdagen den 14 november 2024
Tid:	Kl. 10.00–12.00
Plats:	Förstakammarsalen
Deltagare:	Finansmarknadsminister Niklas Wykman, professor Tomas
	Kåberger, analyschef Mia Bodin, vd Johan Torgeby.

Program

10.00

Finansutskottets ordförande Edward Riedl (M) hälsar välkommen.

10.05

Inledande anförande av finansmarknadsminister Niklas Wykman.

10.20

Inledande kommentarer

–Professor Tomas Kåberger, Chalmers tekniska högskola

–Analyschef Mia Bodin, Bodecker Partners AB

–Vd Johan Torgeby, SEB

10.50

Frågor från och diskussion med finansutskottets ledamöter.

11.55

Finansutskottets vice ordförande Mikael Damberg (S) avslutar.

2024/25:RFR4

Uppteckningar från det offentliga sammanträdet

Ordföranden: Klockan är slagen tio, och finansutskottets offentliga sammanträde om finansiering av ny kärnkraft är härmed öppnat. Jag vill hälsa alla er här i salen, alla er som följer sammanträdet via riksdagens webbsändning och alla er som följer den här dagen via SVT Forum varmt och hjärtligt välkomna. Jag vill särskilt hälsa finansmarknadsminister Niklas Wykman, Tomas Kåberger, professor på Chalmers tekniska högskola, Mia Bodin, analyschef på Bo- decker partners och Johan Torgeby, vd på SEB, varmt och hjärtligt välkomna. Ni kommer att få tio minuter vardera – förutom ministern, som får ytterligare fem minuter – för att berätta om er syn på detta. Därefter kommer finansutskottets ledamöter i partiernas storleksordning att erbjudas möjlighet att ställa frågor och eventuellt komma med synpunkter. Tanken är att alla partier ska hinna ställa sina frågor, så jag kommer att vara ganska tuff med tiden. Alla panelister kommer såklart att erbjudas möjlighet att besvara frågorna. Jag ska se till att alla hinner med detta.

Sammanträdet handlar om det som är på mångas läppar: elpriser, elproduktion, kärnkraft och mycket annat. Det här är frågor som är viktiga. Det kostar mycket pengar. Den här regeringen och Tidöpartierna har en plan att bygga kärnkraft, och då är detta viktigt. Därför har finansutskottet ett särskilt intresse av det. Det är mycket viktigt att man öppet och transparent pratar om kostnader och finansiering av detta. I allt detta sammantaget behöver vi såklart också ha en diskussion alla partier emellan om kunskapsuppbyggnad. Det gäller såklart även er som följer detta – svenska folket. Jag är jätteglad att vi på det här sättet kan bjuda in till ett samtal om hur ny kärnkraft ska kunna finansieras. Med det lämnar jag först ordet till finansmarknadsminister Niklas Wykman. Varmt välkommen!

Statsrådet Niklas Wykman (M): Stort tack för det! Det är roligt att få vara i riksdagen och prata om detta. Det stora intresse som finns för det svenska energisystemet och utbyggnaden av kärnkraft är mycket glädjande. Det växande stödet för ny kärnkraft utgör mycket goda nyheter för svenska industriarbetare, svenska löntagare och inte minst den gröna omställningen.

Precis som ordföranden i finansutskottet nyss konstaterade handlar detta om mycket pengar. Det handlar om betydande prioriteringar och stora åtaganden över lång tid. Det är dock ingenting som är nytt eller unikt när det gäller den svenska elmarknaden och vår energiproduktion, utan så har det varit i hela vår moderna historia. Vid utbyggnaden av vindkraften har det givits stora subventioner. Det har också handlat om biogas och biomassa och i något mindre utsträckning om vattenkraften. Senast när vi byggde kärnkraft i Sverige var staten i allra högsta grad inblandad. Att det finns ett statligt intresse och ett

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

behov av att staten är med och engagerar sig är fullt naturligt. Det är precis så det brukar vara och alltid har varit i Sverige beträffande den svenska energiproduktionen och vår elmarknad.

Vi ska ju ha diskussioner här kring finansiering och riskdelning, men i grunden är det ju så att vårt energisystem och möjligheten till el i våra hem och vår industri har samhällsnyttor. Det är på samma sätt som med vägar och annat. Det kan vara svårt för det enskilda företaget som producerar att tillgodoräkna sig värdet av att det finns vägar runt om i landet. Det kanske har ett större värde än vad det bara har för den som eventuellt skulle äga en väg. Därför har

viett statligt övergripande ansvar för till exempel infrastruktur; det kan vara svårt att som enskilt företag tillgodoräkna sig den nytta som görs för hela samhället. Så är det med energin också. Det är nästan svårt att föreställa sig hur vårt land och våra liv skulle vara om det inte fanns el i uttaget. Det är en helt annan värld man i så fall pratar om. Statens engagemang är alltså naturligt. I Sverige har det alltid funnits där i olika utsträckning och på olika sätt.

Jag tänkte vara lite tråkig och börja med slutsatsen när det gäller allt det vi ska prata om i dag. Att vi vill ha en riskdelning och en statlig finansieringsmodell för ny kärnkraft handlar inte bara om att möjliggöra ny kärnkraft, ett bättre elsystem och den gröna omställningen, som kan ha många positiva effekter. Det handlar också om att vi i slutändan ska ha så låga kostnader som möjligt. Att vi ska ha en riskdelningsmodell och en finansieringsmodell som bygger på statlig inblandning syftar till att möjliggöra investeringar men också till att hålla kostnaderna för hushållen, konsumenterna och industrin så låga som möjligt. Syftet är alltså tvådelat.

Varför gör man då inte bara det här? Det här kunde ju staten göra själv rakt av så att säga, skulle man kunna tänka sig. I grunden handlar ansatsen om att man vill ha en modell där man kombinerar det bästa av två världar. Statens möjlighet att vara långsiktig, uthållig och förutsägbar men också att låna pengar till mycket låg kostnad kombineras där med företagens möjlighet att ha hög grad av kostnadseffektivitet och god kostnadskontroll men framför allt givetvis deras kompetens i själva kärnuppdraget att bygga ny kärnkraft.

En sådan här modell har flera olika syften. Det huvudsakliga syftet är att få på plats ny energi till så låg kostnad som möjligt. Vi tar till vara varandras styrkor i samhället och gör detta ihop. Det handlar primärt om statens låga kostnader för att låna, eftersom det är den stora delen av att bygga ny kärnkraft när det gäller den totala kostnaden, men sedan också om företags möjlighet att ha hög kostnadskontroll och hög effektivitet och deras djupa kunskap om hur man faktiskt gör. Det här handlar om att gjuta samman Sverige och tillsammans göra det bästa för svenska hushåll, svensk industri och svenska löntagare.

Det här är någonting som är mycket viktigt. Så fort det blir en diskussion om energisystem och elsystem är det naturligt att det blir väldigt mycket siffror och väldigt mycket fakta av olika slag. Men det här är ett grundslag att ha god koll på. De här siffrorna är nu två år gamla, tror jag. Vi använder ungefär 350 terawattimmar energi i Sverige. Av dessa 350 terawattimmar kommer 120 från

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	vår totala elproduktion och 230 från andra energiformer, som alla mer eller
	mindre har ett koldioxidinslag. En del av dem har inte så stora negativa kon-
	sekvenser. Vi har fjärrvärme, biogas och andra saker. Men vi har också ett
	stort fossilinslag. Även om vi skulle ha kvar dagens användning av energi to-
	talt sett och inte skulle expandera energianvändningen har vi 120 från ett elsy-
	stem och sedan 230. Om man skulle ta bort det som är mest miljövänligt av
	det återstår ungefär 140 terawattimmar som vi skulle vilja ersätta med el. Det
	är fossila inslag där vi skulle vilja ha el i stället.
	Det handlar inte minst om transporterna, som står för ungefär 70 terawatt-
	timmar. Även om vi inte skulle öka vår energianvändning utan ligga kvar på
	befintlig energianvändning är det väldigt mycket som vi vill ersätta i den gröna
	omställningen från koldioxid och fossilt till fossilfritt och koldioxidfritt. Om
	en reaktor ger ungefär 10 terawattimmar och vi vill ersätta 140 förstår ni att
	det även om vi bygger nya kärnkraftsreaktorer finns ett betydande behov av
	andra energikällor också.
	Det är därför det är så apart att ställa olika typer av energislag mot varandra.
	Ska vi klara den gröna omställningen är det uppenbart att det inte är en floskel
	att alla energislag behövs. Det är inget som politiker eller andra bara säger,
	utan det är genuint så om vi ska klara den utmaning som ligger framför oss.
	Låt oss nu titta på själva elproduktionen, bara de 120 terawattimmarna. Det
	andra var konsumtion, det här är produktion. Produktionen är lite högre än
	konsumtionen. Det beror dels på att det sker ett bortfall vid överföringen av el
	i våra nät, dels på att vi exporterar en del. Här står kärnkraften för en betydande
	del av den totala produktionen. Den kärnkraft vi har kommer inte att finnas
	kvar för evigt, även om man kan göra insatser för att livstidsförlänga den. Men
	att klara det stora behov vi har av att ersätta fossilt med fossilfritt skulle förstås
	bli mycket svårt utan kärnkraft. Det är svårt att se hur det skulle gå till.
	Det grå uppåtgående streck som ni ser på bilden går upp mot 300 terawatt-
	timmar i elproduktion. En del säger att det är mycket, och så kan det vara. Man
	kan vara ödmjuk inför det. Men då ska man vara medveten om att vi fortfa-
	rande är under vår totala energianvändning även om man gör hela den här ut-
	byggnaden. Även om man gör allt detta har vi fortfarande en produktion som
	är under vad vi totalt sett gör av med i dag. Här finns det uppenbart en mycket
	stor utmaning som ligger framför oss. Skulle man ta bort kärnkraften ur den
	här mixen är det väldigt svårt att se hur vi skulle klara av att nå målen.
	Om man talar om statens inblandning i detta är det så att kärnkraften också
	tillhandahåller så kallade systemnyttor inom energisystemet, vilket andra
	kraftslag inte gör eller gör i mindre utsträckning. De systemnyttor som tillhan-
	dahålls av vattenkraften har vi bara i ena landsänden. De kan därför inte stabi-
	lisera hela systemet på det sättet. Detta blir ingenjörstekniskt, men det här är
	också ett skäl till att staten behöver vara med och agera på olika sätt. Även om
	man skulle bygga ut elproduktionen i dess helhet, och det har vi gjort väldigt
	mycket, krävs det fortfarande andra saker för att elsystemet i sin helhet ska
	fungera. Vi pratade om spänningshållning och frekvensstabilitet, där kärn-

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

kraften tillhandahåller så kallade systemnyttor, som enligt många också gör det möjligt och enklare att expandera andra energikällor i vårt system.

Jag kom någon gång med en liknelse som jag fick kritik för; man tyckte att det inte var en bra liknelse. Själv tycker jag dock att den är bra, så jag upprepar den. Om man äter 100 gram mjölkchoklad får man i sig ungefär lika mycket energi som om man äter 100 gram nötter. Systemnyttan är dock som ni vet väldigt olika. Så är det med energiproduktionen också. Även om energin är densamma är det olika systemnyttor från olika kraftslag. Kärnkraften bidrar till ett stabilare, robustare och mer pålitligt energisystem. Men detta kan vara svårt att prissätta mot kund, eftersom det som man betalar för är elanvändningen. Bakom det finns ju dock ett helt system som också ska fungera. Även detta bidrar till att man kan behöva göra saker för kärnkraften på det här området.

Det har skett en stor förskjutning generellt till fördel för kärnkraften, kan man säga. Sedan har olika internationella bedömare olika anslag. För en del, som FN:s klimatpanel, ingår det en del beräkningsunderlag. OECD:s energiorgan är mer rakt på i slutsatsen att kärnkraften är nödvändig för att klara den gröna omställningen. I EU:s taxonomi är kärnkraften klassificerad som hållbar.

Sveriges statsminister Ulf Kristersson och andra har ett brett och stort internationellt perspektiv när det handlar om att öka kärnkraften. Det finns stor uppslutning i många länder kring att kärnkraften är nödvändig, både för att klara vår levnadsstandard och för att klara den gröna omställningen. Nyligen har det också kommit rapporter på EU-nivå som beskriver betydelsen av energiproduktion för att klara vår tillväxt. Vi vet alla om att EU och Europa har problem med sin ekonomiska tillväxt. Sverige har problem med arbetslöshet. Jämför man med en del andra länder, till exempel USA, har vi halkat efter. Här pekar man tydligt på energiproduktionen som nödvändig för att vi ska komma i kapp och prestera bättre i vår ekonomi samtidigt som vi ska klara den gröna omställningen.

Sedan finns det också ett mycket stort intresse för att vara med och finansiera. Det har varit allt från Bidenadministrationens stora möten med de största och tyngsta internationella investerare som över huvud taget finns, vilka uppmanar till att investera i kärnkraft, till att det i svensk industri finns ett stort intresse för att på olika sätt vara med i detta. Hur man än vänder och vrider på det finns det argument för och emot kärnkraft, men den internationella uppslutningen av väldigt mycket expertis men också väldigt mycket av marknaden pekar på kärnkraften som en nödvändig väg framåt för att klara vår gröna omställning och jobb och tillväxt i ekonomin.

Men varför krävs då statlig inblandning i detta? Ja, det finns vissa saker som gör ett kärnkraftsbygge unikt. Inte allt men väldigt mycket har att göra med tid i två aspekter. Den ena är att det här är investeringar som sker över mycket lång tid. Man har såklart en mycket stor kostnad i början av ett projekt, när det ska byggas. Sedan är inte kärnkraftverk så dyra att drifta när de väl är

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	på plats, men intäkterna kommer ju mycket långt fram i förhållande till inve-
	steringskostnaderna.
	Man kan jämföra lite med fastighetssektorn till exempel. Där behöver man
	anförskaffa mycket kapital och låna för att bygga här och nu. Sedan har man
	intäkter under lång tid. Kärnkraften är nästan ett extremfall av detta. Man har
	väldigt stora kostnader först. Sedan har man intäkter som kommer under
	mycket lång tid. Bara det att tiden är väldigt utsträckt skapar ju risker och osä-
	kerhet som det kan vara väldigt svårt för ett enskilt företag eller bolag att ta in
	i sin balansräkning; man vet inte hur det kommer att se ut om 30, 40 eller 50
	år. Det är väldigt svårt att räkna på. Där kan staten bidra på olika sätt, både
	genom att man tar ned den initiala kostnaden för att låna pengar och för att det
	blir en trygghet över tid. Det är en sak som talar för detta.
	En annan tidsaspekt är att vi i ena änden är stressade för att vi delvis har
	monterat ned den svenska kärnkraften men i den andra har en stor tidspress på
	oss att klara omställningen i ekonomin. Det här pressas alltså av tiden från två
	håll. Det finns en brådska här och nu för svenska hushåll och svenska företag.
	Vi ska klara omställningen. Å andra sidan finns tidsaspekten att det här är nå-
	got som tar väldigt lång tid. Därmed finns det stora risker och osäkerheter.
	Om detta har vi haft en utredning. Mats Dillén var utredare och tittade på
	de här frågorna. Jag ska börja med att säga att det är en utredning som har fått
	mycket positiv feedback från branschen och marknaden, även internationellt.
	Jag träffar väldigt många människor i Sverige och på andra ställen som beskri-
	ver det här som en väldigt bra produkt och en mycket bra startpunkt för att
	bygga kärnkraft i Sverige.
	Det här bygger som jag redan har sagt på en enkel princip. Sedan kan tek-
	niken bli svår, men principen är väldigt enkel. Vi ska ta till vara statens stora
	fördel, som är att vi kan låna mycket pengar billigt till staten. Den initiala ka-
	pitalkostnaden är dominerande när man bygger ny kärnkraft. Det är dyrt med
	ingenjörer och annat också som behövs när man bygger, men kapitalkostnaden
	är väldigt stor. Staten kan låna mycket billigare än vad bolag kan göra. Staten
	har också möjlighet att låna större volymer. Detta ska man använda sig av.
	Sedan ska man använda den privata marknaden och företagens kompetens att
	bygga men också ha hög effektivitet och god kostnadskontroll.
	De statliga lånen kan gå till ett projektbolag som sedan ska bygga själva
	kärnkraften. Ett sådant här projektbolag kan staten sedan också vara engagerad
	i. Det kan typiskt sett drivas av ett av våra stora energiföretag. I ett sådant här
	projektbolag som bygger kärnkraft skulle också svensk industri kunna vara
	med, men också svenska staten eller finansiella aktörer. Det finns inga stängda
	dörrar i utredningens förslag kring vem som kan äga aktier i ett sådant här
	bolag. Det behöver såklart vara ett energibolag, för det är den kompetensen
	man är ute efter, men det kan också vara andra som är med och äger. På rent
	affärsmässig grund skulle även staten kunna äga aktier i bolaget.
	För att ta ned riskerna finns det sedan ett prissäkringsavtal, inte för den som
	köper elen utan för den som producerar elen; den ska få en fast ersättning. Det
	har förekommit väldigt mycket diskussioner i debatten om vad detta kostar.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

Men kollar man på ett normalt elpris och utredningens förslag kan man tänka sig att det för ett vanligt svenskt villahushåll kanske handlar om 50–60 kronor i månaden som det skulle kosta att ha ett sådant här prissäkringsavtal. Skulle elpriserna bli väsentligt lägre stiger den kostnaden, men då sjunker ju också hushållets elräkning rent generellt, så lägre elpriser har ändå i så fall en stor samhällsnytta för Sverige ifall det skulle inträffa. Det här är den balans som finns.

Sedan finns det en utvärderingsmekanism. När man har byggt färdigt kollar man hur det gick och vad den totala kostnaden blev. Är det då så att det blir väldigt lönsamt kan staten höja räntan eller sänka det fasta priset. Har man haft problem i byggfasen kan man göra tvärtom för att projektet fortsatt ska vara lönsamt.

Det ska sägas att många sådana här projekt internationellt har blivit dyrare än vad man hade tänkt sig. Det behöver man ta höjd för också här. Men då är det också viktigt att påminna sig om att den insikten har tagits med i utredningens förslag. Där har man tittat på och bedömt vad det har kostat i andra länder, och så har man tagit in det redan från start i de bedömningar som gjorts.

För att avrunda detta: Ambitionen från Tidösamarbetet är känd. Vi ska bygga motsvarande två storskaliga reaktorer till 2035. Utredningens förslag pekar på fyra fem storskaliga reaktorer. Det sägs för att få ekonomi i detta. Det är en så kallad programrisk. Det bygger på att man har räknat med att man ska ta kostnaden för slutförvaret inom hela projektet. Om man skulle ha kostnaden för slutförvaret utanför projektet skulle det inte vara lika nödvändigt att bygga just fyra eller fem, utan då skulle modellen också kunna användas för två reaktorer.

Eftersom det har förekommit i debatten tycker jag att det är viktigt att poängtera att det här inte är modellen om det sedan ska byggas mer kärnkraft. Man kan inte ta de här siffrorna och sedan extrapolera dem eller dra ut det till att det skulle omfatta fler kärnkraftsreaktorer. Det här ska ju statsstödsgodkännas inom EU. Det är svårt att tro att man skulle ha ett statsstödsgodkännande, för det här handlar om att börja ett projekt och göra någonting nytt. Det är det

visiktar på. Ska man sedan bygga mer kärnkraft framöver är det svårt att tro att det är den här modellen som skulle vara aktuell, utan det här handlar om de första reaktorerna. Det är viktigt.

Sedan finns det en diskussion som jag tycker är bra om att man skulle kunna ha det här även för andra kraftslag som ger motsvarande systemnytta. Det är inte uteslutet.

Jag avslutar med de offentliga finanserna. Utredningen har räknat på detta. Går det enligt kostnadsmodell räknar man med att staten till och med går lite plus på detta. Är det så att det drar över kostnaden väsentligt blir det i slutändan ett litet minus, men de offentliga finanserna är mycket trygga inom detta.

Tomas Kåberger, Chalmers tekniska högskola: Herr ordförande! Visionen att Sverige ska ersätta fossila bränslen inte bara i elproduktionen utan också i

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	industrin och transportsektorn grundar sig på att vi för tio år sedan började
	kunna producera el till en kostnad som var lägre än världsmarknadspriset på
	olja per energienhet. I Sverige var det vindkraften på land som först nådde
	under den gränsen. Ute i världen var det både vindkraft och solel under den
	här perioden.
	I de flesta andra länder i världen måste den billiga sol- och vindelen först
	användas för att ersätta fossila bränslen i elproduktionen själv. Men Sverige
	har den fantastiska fördelen att vi redan har ett fossilfritt elproduktionssystem.
	De nyaste och modernaste av de avskrivna kärnkraftsreaktorer som är kvar kan
	producera el för 22–40 öre per kilowattimme, som redovisningarna visar nu.
	Ny vindkraft kunde byggas på land för ungefär 20–40 öre per kilowattimme.
	Därmed såg industrin stora möjligheter att öka vindkraftsproduktionen och di-
	rekt börja använda den elen för att ersätta el i transportsektorn och industrin.
	Vi såg i Sverige planer på att bygga anläggningar för att producera stål;
	vätgas ersatte koks i reduktionsprocessen. Vi hade flera projekt för att bygga
	elektrobränslefabriker som skulle tillverka flygbränsle och sjöfartsbränsle från
	el. Vi hade i kemiindustrin och drivmedelsindustrin ambitioner att börja an-
	vända el för att producera vätgas när elen var billig och ersätta andra vätgas-
	källor i kemiindustrin och drivmedelsindustrin. Dessutom anlades och plane-
	rades batterifabriker i Sverige, eftersom tillverkningen av batterier också är en
	elintensiv process. Den fossilfria elen var fördelaktig.
	Sedan har vindkraftsutbyggnaden på land avstannat. Nu är det också svårt
	att bygga havsbaserad vindkraft i Sverige. Vi har samtidigt sett hur ett stort
	antal av de planerade elanvändande anläggningarna stoppats eller skjutits på
	framtiden. Det gäller Hybritprojektet, batterifabriker, batterikomponentsfabri-
	ker och elektrobränslefabrikerna i Forsmark, i Sollefteå och på västkusten. Det
	här har lett till att den brådska som man tidigare såg att få fram ny elproduktion
	försvunnit.
	Solel och vindel fortsätter att bli billigare i världen, och vi kommer att kon-
	kurrera med andra länder inte bara om att producera elen utan också om var
	man kan förlägga den elintensiva industri där el ersätter fossila bränslen. Att
	ligga med lägst kostnad där kommer att vara avgörande för i vilka länder de
	här investeringarna kommer att ske.
	För ett par tre år sedan kom en rapport från Energiforsk som sa att ny kärn-
	kraft skulle kunna byggas till en investeringskostnad på mellan 40 000 och
	55 000 kronor per kilowatt. Den kostnaden framstod då som väldigt låg. Om
	man nu tittar på verkliga projekt i världen visar det sig i europeiska projekt
	och nordamerikanska projekt att kostnaden är långt större, kanske 140 000
	kronor per kilowatt i de bästa anläggningarna och över 200 000 kronor per
	kilowatt i till exempel brittiska Hinkley Point, som ännu inte riktigt är färdig-
	byggt. I utredningen används siffran 80 000 kronor per kilowatt som någon-
	ting mer realistiskt än 40 000–55 000. Det är riktigt att det är mer realistiskt,
	men det ser ut som att det i verkligheten skulle bli dyrare.
	Det system som föreslås för investeringsstödet är så utformat att om det blir
	fördyring ska skattebetalarna gå in med ytterligare lån i proportion till för-

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

dyringen; det blir 75 procent av fördyringen. Den risk som man till slut löper är att de här projekten ändå inte slutförs. Av alla kommersiella reaktorprojekt som har startats i världen i hela historien har mer än ett av tio avbrutits innan det blivit slutfört på grund av att kostnadsökningarna inte kunnat bäras av projektägarna. Det här kan försätta de svenska framtida politikerna i dilemmat att ett projekt inte kan fullföljas. Frågan är då om man ska skjuta till ytterligare pengar utöver de 600 miljarderna eller acceptera att de miljarder man redan spenderat blir värdelösa.

I USA har man under detta sekel startat fyra reaktorprojekt. Två av dem avbröts efter att man hade investerat 100 miljarder kronor. Trots att man lagt ned så mycket pengar bedömde man inte att man kunde fullfölja projekten. Det var de två i Summer. Man fullföljde två projekt i Vogtle, men de blev ytterligare fördyrade efter att man hade fattat det här beslutet. Det finns alltså en betydande risk för att det blir dyrare än man tänkt sig, även mycket dyrare än man tänkt sig.

Det är också så att den efterfrågan som vi såg för några år sedan inte längre finns. Frågan är om den kan uppstå med de kostnader som man förutser för alla elkonsumenter i och med utredarens förslag att stödet ska täckas genom att all el beskattas lika. Kommer då industrin att förläggas till Sverige? Till detta kommer att kostnaderna för solel och vindel kommer att fortsätta falla. Det finns ingen anledning att tro att de mycket fina lärkurvor som solel och vindel hittills uppvisat nu skulle upphöra.

Bloomberg New Energy Finance och diverse akademiska forskare som tittar på lärkurvor förutser att kostnaderna för landbaserad vindkraft i Sverige kommer att hamna någonstans mellan 15 och 25 öre år 2050. Det är ungefär vad solel i Spanien och på iberiska halvön också förväntas kosta vid den tiden. Det kommer att vara den referenskostnad som industrin kommer att se när de beslutar var de ska lägga de elintensiva anläggningarna.

Det stora åtagande som ett sådant här projekt, program för att stödja ny kärnkraft, skulle innebära kräver nog lite bättre analyser innan det genomförs. Det är inte bråttom. Man bör tänka. Det är dyrt. Frågan är om det finns någon efterfrågan som är villig att betala de kostnader detta skulle innebära.

Mia Bodin, Bodecker Partners AB: Det är jättekul att vara här. Jag är analyschef och partner på Bodecker Partners, som är oberoende rådgivare till storskalig elproduktion och till energiintensiv industri, framför allt inom vätgassektorn, powertechs, datacenter och liknande.

Jag fokuserar på riskhantering och prissäkringar på elmarknaden och kommer i den här presentationen att fokusera på framför allt prissäkring, alltså CFD-biten, och inte så mycket på lånefinansiering, som Kåberger var inne på tidigare. Till att börja med har jag lite generella inspel.

Jag håller helt med utredningen om att finansiering och risker i grunden bör bäras av producenterna själva, för att inte missa incitament att hålla det så kostnadseffektivt som möjligt. Man pratar också om att det är väldigt stora

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	osäkerheter, höga kapitalkostnader och initialt höga fasta kostnader som be-
	höver bäras under lång tid. Här kan det vara lämpligt och nödvändigt för staten
	att gå in och bära en del av riskerna och kostnaderna för alla olika storskaliga
	produktionsslag som behöver komma till för att vi ska säkra den gröna indu-
	strins omställning.
	Marknadsincitamenten ska bevaras i möjligaste mån, skriver man också i
	utredningen. Det håller jag med om helt och fullt. Jag tycker till och med att
	de, om något, ska höjas ytterligare.
	Men med väldigt höga kostnader och stora motpartsrisker är det i dag svårt
	för både industri och producent att prissäkra sig på marknaden.
	Det finns dock ett antal aspekter som jag tycker saknas. Det här utrednings-
	förslaget innebär väldigt hög risk för kraftigt försämrad lönsamhet för all be-
	fintlig produktion inom vindkraft, solkraft och vattenkraft och en dränering av
	den finansiella marknaden. Det innebär väldigt hög risk för stopp i all annan
	produktion och därmed all ny produktion som hade kunnat tillkomma före
	2035–2040, då vi möjligtvis kan få ny kärnkraft på plats.
	Det innebär också en avsaknad av prissäkringsmöjligheter – det blir svårare
	för den svenska industrin att prissäkra sig – och en inlåsning i minst 40 år i ett
	mycket dyrt och oflexibelt elsystem. Det riskerar den svenska industrins kon-
	kurrenskraft. Jag kommer att gå igenom de här var och en för sig.
	Vi börjar med kraftigt försämrad lönsamhet och stopp för annan elproduk-
	tion. Om man trycker in en stor mängd elproduktion på marknaden, oavsett
	vilken elproduktion det är, sänker det spotpriserna på elmarknaden och gör det
	mycket svårare för all annan elproduktion att få lönsamhet i sina affärer. Nor-
	malt sett skulle det leda till att investeringar i ny elproduktion stoppas. När de
	ser att elpriserna är för låga och att de inte kommer att få lönsamhet i nästa
	vindkraftspark, nästa solkraftspark eller nästa kärnkraftverk investerar de inte
	mer, om det då inte åtföljs av ny elförbrukning.
	Men i det här fallet får man 80 öre även för nästa och nästa och nästa. Det
	spelar alltså ingen roll vad själva elpriset blir. Man kommer att fortsätta inve-
	stera även om det är överproduktion.
	Kärnkraft kommer också att producera även vid de timmar och dagar då det
	är överproduktion och väldigt låga spotpriser, eftersom man inte har flexibili-
	teten och tillräckliga marknadsincitament. Det riskerar att ge ännu fler nega-
	tiva timmar, vilket ställer till det för all annan produktion.
	När alla andra trycker in ny elproduktion i kraftsystemet skulle de prissäkra
	sig på de finansiella elmarknaderna och därmed ge den svenska industrin och
	oss vanliga konsumenter möjlighet att prissäkra med dem som motpart. Men
	genom att införa ett CFD-system tar man bort det incitamentet och den möj-
	ligheten för andra att prissäkra sig mot den elproduktionen på de finansiella
	marknaderna. Det gör det dyrare för alla andra kraftslag att prissäkra sig.
	De här kraftigt försämrade lönsamhetskalkylerna stoppar investeringar i all
	annan elproduktion som skulle kunna vara på plats före 2035. Därmed riskeras
	svensk industris gröna omställning och konkurrenskraft.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

Om vi tittar på hur det ser ut för svensk industri och på avsaknaden av prissäkringsmöjligheter ser vi att prissäkring av framtida elkostnader är helt avgörande för investeringar i ny svensk industri. Vår industri som behöver ställa om står inför extremt kapitalkrävande och långa investeringar i de elektrifieringsprojekt som pågår.

Man har också behov av att matcha eventuellt långa kundavtal på andra sidan där man redan har beslutat att sälja sin e-metanol, vätgas, ammoniak eller sitt gröna stål till ett fast pris och behöver kunna prissäkra en del av kostnaderna på samma sätt. Man behöver även kunna prissäkra sig för att kunna få lån, lånefinansiering. Det är dessutom ofta ett krav för att få investeringsbidrag, innovationsbidrag och liknande från EU och i Sverige.

Elproducenter med CFD:er kommer inte att vara en tillgänglig motpart till den här industrin. De kommer inte heller att prissäkra sin volym på marknadsplatserna och därigenom erbjuda volym och möjligheter för den svenska industrin. Det gör det svårt för industrin att säkra sina framtida elkostnader.

Det här innebär stor risk för inlåsning i ett dyrt och oflexibelt system i minst

40 år. Hela Europas elmarknad är på väg mot en ny era där det verkligen krävs kostnadseffektiva och flexibla system och innovativa samarbeten. Här är vi bara i startgroparna, precis som Kåberger var inne på tidigare.

Vi ser också att elektrifieringen av fordonssektorn är på väg att bli ett enormt batterilager. Grafen, som ni kan se på bilden som visas i salen, visar längst ned prognosen för de stationära batterilagren. Det är enorma volymer bara det. Men den visar också möjligheten för fordonssektorn. Bilarna står normalt stilla 95 procent av tiden. Där pratar vi alltså inte längre om bara en- eller-två-timmars-batterier, utan vi pratar om åtta eller tolv timmar som skulle kunna vara ett liggande batteri hela tiden.

Vi ser också att kostnaden för batterisystem faller extremt snabbt. Det finns enormt många grafer på det. Den som ni nu ser är bara en av dem. Det kommer att bli allt billigare. Och det är inte längre en-eller-två-timmars-batterier som planeras utan betydligt längre tider än så.

När det gäller stödtjänstvolymerna, de systemtjänster som behövs, har vi inte sett att de marknaderna har utvecklats så snabbt tidigare. Men nu är det verkligen på väg att hända. Det här är bara en av marknaderna. Där har Svenska kraftnät sett ett behov, och man har öppnat upp för fler. Förkvalificeringsvolymerna, de volymer som träder in på de här marknaderna, ökar extremt snabbt och kommer nu även från vindkraftsbatterier och övriga.

Vi har redan teknik, marknader och färdiga projekt för leverans av stora mängder el även i baskraftsliknande strukturer från till exempel havsvindsparker. Och det tecknas hela tiden PPA:er som är anpassade för att möjliggöra flexibilitet. Det är innovativa samarbeten mellan producenter, lagring och elbolag och olika former av aggregerad konsumtion för att få till så nära baseload som möjligt.

Höga marknadspriser och volatilitet har alltså satt igång den här mycket snabba utvecklingen, och den är bara i startgroparna. Därför vore det väldigt

2024/25:RFR4

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

olyckligt att få till ett system där man låser in sig i en struktur som inte längre passar.

Samtidigt gör den föreslagna modellen för finansiering av ny kärnkraft att de lägre elpriserna, som man skapar när man får in ny elproduktion på marknaden, inte kommer svensk industri eller svenska konsumenter till del, eftersom de ändå måste betala motsvarande 40–80 öre oavsett om det egentligen blir ett lägre pris på elmarknaden. Och kärnkraft är ändå en icke-flexibel produktion som inte får tillräckliga incitament att agera på marknadens signaler. Det kommer att trycka ut andra mer flexibla och kostnadseffektiva lösningar, som jag var inne på tidigare.

När vi tittar på hur mycket det ska kosta ser vi att just CFD-biten är extremt osäker med tanke på att det beror helt på hur elpriset kommer att vara. För varje reaktor man sätter i drift kommer elpriset att falla, vilket gör att kostnaden och ersättningskostnaden för CFD:erna, alltså skillnaden mellan det faktiska elpriset och de 80 örena, kommer att bli större och större. För varje reaktor kommer det att bli ännu dyrare att få in nästa reaktor. Pristaket, som inte är flexibelt på något sätt, startar en ond spiral.

Om man tittar på CFD:erna för till exempel havsbaserad vind i Norge kan man se att de också hade en hög CFD, men de hade samtidigt ett tak som gjorde att det inte gick att överstiga. Om priserna föll för mycket och skillnaden blev för stor räckte stödet kanske bara i 5 eller 6 år i stället för 15 år.

Stora mängder kärnkraftsel trycker ned referenspriset, spotpriset. Det leder som sagt till en högre kostnad för varje reaktor som tas i drift. Det leder eventuellt också till ett behov av CFD:er eller liknande till andra kraftslag, eftersom andra kraftslag kommer att drabbas av de låga elpriserna och inte få betalt de 80 örena. Det kommer eventuellt att leda till ytterligare behov av stöd till andra kraftslag, eftersom vi även kommer att behöva ny vindkraft, solkraft och liknande för att få ihop det om vi ska få den omställning av industrin som vi vill ha.

Det kan eventuellt också leda till ett behov av CFD:er till industrin, eftersom de också kan behöva stöd om de ska betala motsvarande 80 öre. Det blir ytterligare en ond spiral.

Hur skulle staten kunna möjliggöra för ny elproduktion? Jag har försökt koncentrera mig på vad man skulle kunna göra som skulle påverka marknaden så lite som möjligt. En sak är såklart någon form av statliga kreditgarantier till både industrier och elproducenter, alltså att göra det lättare för industrier och ny elproduktion att hitta varandra i bilaterala kontrakt och prissäkra sig mot varandra.

Det är ofta kapitalkostnaden och kreditkostnaderna det faller på. Det är svårt för framför allt ny industri, som kanske inte har långa och stora balansräkningar bakom sig. Nya bolag har svårt att ha den kreditvärdighet som krävs för att kunna prissäkra sig. Statliga kreditgarantier skulle hjälpa mycket.

En annan sak är utökade satsningar på stödtjänster för teknikneutrala bidrag. Man behöver systemstabilitet. Det kan kärnkraft stå för, men det kan även andra kraftslag göra. Här finns en möjlighet också för kärnkraften att få

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

extra betalt för de systemtjänster som den kanske är ensam om att kunna bidra till. Man kan alltså utöka de marknaderna, men göra dem teknikneutrala och ge betalt för den nytta de ger systemet snarare än för bara en specifik teknik. Det ger incitament till investeringar där det är mest effektivt och ökar lönsamheten för både produktion och industri.

Någon form av investeringsstöd kan också behövas. LCOE-stöd, stöd innan driftsättning, skulle i alla fall inte påverka marknaden och kan som sagt behövas till nya kraftslag eller för att få till den extremt storskaliga elproduktion som vi kan behöva. Det minskar kostnaderna och därmed prisgapet mellan vad industrin är villig att betala och vad producenterna behöver.

Man kanske ska fundera på någon form av CFD:er på slutprodukterna i stället, alltså att hjälpa industrin att komma i kapp och att kunna betala högre elpriser. Någon form av CFD på de gröna produkterna, till exempel på skillnaden när det gäller att få till exempelvis flygbränsle. Man kan göra någon form av skillnad så att de kan sälja sina produkter till ett marknadspris och samtidigt få betalt det som de behöver få betalt för att få igenom sina investeringar. Då skulle de kunna betala mer för elen sedan.

Man kan titta på att hjälpa till med likvida standardkontrakt, sådana kontrakt som faktiskt finns på Nasdaq redan i dag, för att hjälpa båda parterna att prissäkra sig.

Slutligen: Om man nu ändå behöver ha CFD:er på plats för att kunna få igenom investeringar i storskalig elproduktion bör man ha teknikneutrala auktionsförfaranden, ett i taget, baserat på välplanerat behov av systemnytta och den tidsaspekt man behöver. Vilken systemnytta behöver vi inom fem år? Vilken behöver vi inom tio år? Vilken behöver vi inom 30 år? Då ska man öppna upp för alla kraftslag att vara med, ett i taget, på just den systemnytta som behövs och kan undvika onödigt dyra prislåsningar i höga priser.

Johan Torgeby, SEB: Jag vill tacka finansutskottet och ordföranden för inbjudan. Det är jättekul att vara här. Jag ska egentligen repetera vad som redan har sagts, men från ett helt annat perspektiv: det privata kapitalmarknadsperspektivet.

Jag vill först påminna alla om försörjningstrappan för kapital för en nation. Innan man tittar på finansieringskälla till något som helst projekt är det viktigt att titta igenom och fråga sig själv några saker. Vem är det man ber om att ta risken? Och vilken adekvat avkastning bör man ge i utbyte mot att någon tar den risken?

De flesta företag som startas i det här landet varje år, cirka 60 000–70 000, kommer från en idé och en individ och finansieras faktiskt av bolån genom självfinansiering. Det är det absolut vanligaste sättet att börja en kommersialisering av en ny idé eller för ett nytt företag att skapas.

Framgångsrika entreprenörer kan sedan hjälpa andra. De kallas ängelinvesterare. Den första institutionella delen av den marknadsplatsen är venture

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	capital, det vill säga högriskkapitalfonder som är villiga att stödja på ett väldigt
	tidigt stadium, innan saker och ting fungerar.
	Sedan har vi den stora kapitalmarknaden. Den går från aktiekapital, börsen
	och allt annat aktiekapital, till högriskobligationer, lågriskobligationer och
	klassiska banklån. Detta görs i all utsträckning till företag och privatpersoner
	som har en bevisad återbetalningsförmåga. Det är otroligt stora belopp.
	Sedan har vi de två absolut största. Det är bankers obligationer, där vi som
	bank emitterar våra obligationer. Det är den näst minst riskfyllda formen av
	att investera. Och det är såklart statsobligationer, som är den minst riskfyllda.
	Två saker är viktiga att påpeka här: Risk och förväntad ersättning för den
	risken har ett samband. Om man slår bort det sambandet riskerar man att ha
	signifikant dålig kapitalallokering. Även storleken på cirklarna som ni ser på
	bilden är viktiga – djupet. Du kan inte be om riskkapital i vissa former av
	marknaden. Detta är egentligen sorgligt att säga, men marknadsekonomin kan
	inte lösa allting. Det finns en hel del saker vi skulle vilja åstadkomma utan att
	kapitalförsörjningstrappan kan användas.
	Det ni nu ser på bilden är de tre huvudmåtten för privat sektor. Det måste
	finnas ett kassaflöde, gärna tre år beprövat. Det ska vara tydligt, transparent
	och stabilt. Då kan man använda sig av lånefinansiering. Det ska finnas till-
	gångar, gärna materiella tillgångar, med ett observerbart värde så att man vet
	att om man inte har kassaflöde går det att komma ur dessa risker på ett bra sätt.
	Och det ska finnas eget kapital. Huvudmannen bakom projektet, företaget eller
	annat, måste stoppa in egna pengar så att det inte är överbelånat. Här är det
	aktiekapital i sin traditionella form.
	Nu ser ni en bild som rör kärnkraftsprojektet, med tanke på de tre huvud-
	benen som man måste uppfylla. När man gör bedömningar av det här är det
	riskbedömningar man gör. Den första är att det i ett kärnkraftsprojekt finns
	politisk risk. Det är konstant. Allt man gör har politisk risk. Men detta är av
	särskilt lång natur. Därför krävs särskilt långa och stabila spelregler.
	Prisrisk på el har gåtts igenom tidigare. Den är signifikant. Och eftersom
	beloppen är så stora är det en extra hög osäkerhet när det gäller att försöka
	förutse långt fram i tiden vilken återbetalning företaget som ska sälja elen kan
	ha för intäkter.
	Det finns också en konstruktionsrisk. Detta är otroligt stora projekt. De tar
	lång tid, och man vet inte vad de kostar. Hur hög blir kostnadsrisken?
	Summan av det här är såklart det sorgliga att kapitalmarknaden inte klarar
	det här själv i privat regi.
	Ni ser nu tre exempel på saker och ting som kapitalmarknaden klarar galant.
	Bolån är den enklaste formen. Den mest belåningsbara tillgång som finns är
	ens eget boende. Nummer två är byggnadskreditiv. Om man ska bygga kom-
	mersiella fastigheter eller nya hyresfastigheter eller till och med om en enskild
	individ vill bygga en egen villa har vi en konstruktionsrisk. Och helt plötsligt
	ändras kreditbedömningen till att vara något värre än för ett bolån. Och sedan
	har vi en mycket väletablerad marknad i vind. Projektfinansiering finns på
	plats, och vi gör väldigt mycket i systemet för detta.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

Nu kan vi titta på konstruktionsfasen i fråga om kärnkraft. Den är lång, den har otroligt långa och höga kostnadsosäkerheter och den har politisk risk. Det resulterar i att kreditrisken blir mycket hög. Det passar inte de institutioner som finns. Men när kärnkraften är i drift är den otroligt finansierbar igen.

Där vi står i dag måste vi, enligt min personliga mening, försöka brygga ihop tre saker. På den privata finansmarknaden är huvudsatsen återbetalningsförmåga. Man kan inte och bör inte låna ut pengar om det inte finns en bra återbetalningsförmåga. Det är nämligen pensionärer och hushåll som har satt in pengarna i systemet.

De som ska bygga det här och de som sedan ska operera det behöver ha en adekvat riskjusterad avkastning på det kapital de sysselsätter. Men det viktigaste av allt är – det finns mycket mer än finans i det här – samhällsnyttan av stabil el, säkerhetsläget, geopolitik, industrins konkurrenskraft och hushållens möjlighet att få billig el på ett stabilt sätt. På bilden ser ni nu de tre delar som jag anser att vi ska försöka få ihop.

Båda föregående talare har pratat om riskerna och olika sätt för staten att kunna beblanda sig. Här är några faktiska exempel, som den som är intresserad kan läsa, på när det har gjorts. Men det gäller framför allt vägar, sjukhus, skolor och broar och inte kärnkraft i den här delen av världen. Men det finns mycket att bli inspirerad av, vilket jag tycker att rapporten verkligen visar.

Tack för er uppmärksamhet!

Ordföranden: Nu har vi fått höra finansmarknadsministern redogöra för regeringens arbete. Vi har också hört de övriga panelisterna beskriva lite olika perspektiv. Nu har finansutskottets ledamöter möjlighet att ställa frågor, tre och tre i partiernas storleksordning, och eventuellt komma med synpunkter.

Fredrik Olovsson (S): Ordförande! Jag vill tacka så mycket för föredragningarna.

Energisystemet och inte minst elsystemet är sammansatta av flera olika kraftslag och tekniker. När man fattar beslut om en så storskalig utbyggnad och inte minst om man ska ha väldigt mycket offentliga medel är det klart att det behöver grunda sig på en gedigen samhällsekonomisk analys. De här olika vägarna och mixarna framåt behöver leda fram till lägsta möjliga kostnader.

Vi har också hört i dag från panelen att svensk industri är helt beroende av låga kostnader. Det är det som ger dem konkurrenskraft. Om priset totalt sett för elleveransen blir högt blir det inte heller några investeringar. Det är viktigt att ha med den bilden. Då borde målsättningen vara att bygga det mest konkurrenskraftiga, det billigaste om man får säga så, givet de förmågor vi vill ha. Det är det alternativet vi borde genomföra.

Då blir frågan till regeringen, som i det här fallet har en väldigt ensidig utredning som siktar på just ett av kraftslagen, varför man inte gör en bredare analys helt enkelt. Finansministern fick den frågan i SVT för en tid sedan och kunde inte svara på varför det inte fanns en sådan. Det är möjligt att finans-

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	marknadsministern har funderat mer på om det inte vore på sin plats att bredda
	analysen. Annars blir den ju ganska platt, och vi riskerar att hamna fel och
	dyrt.
	Den andra frågan går till Mia Bodin, som visade på komplexiteten och vilka
	effekter det får när man ger stora subventioner riktade till ett särskilt kraftslag.
	Om regeringen nu väljer att gå vidare med just precis den här modellen visar
	din föredragning att det riskerar att få ganska stora effekter.
	Om man nu ändå vill gå vidare, vad är det som man åtminstone måste få på
	plats och justera i det här för att det inte ska få väldigt negativa effekter på
	svensk industri, inte minst de kommande 10 kanske 15 åren, innan det kan
	finnas kärnkraft på plats?
	Jag tycker också att Johans genomgång nu på slutet var intressant. I de re-
	missvar som hittills har presenterats på regeringens hemsida – de är inte så
	många – tas det upp ett sätt att komma runt just behovet av riskdelning eller i
	vart fall i den här skalan. Det är att man siktar mer på små modulära reaktorer,
	som kan byggas snabbare, till en lägre kapitalkostnad och komma in i elsyste-
	met successivt. Är det en lösning som ni snarare ser som någonting bra och
	som man borde ta med i den här mer politiska kalkylen?
	David Perez (SD): Herr ordförande! Jag vill tacka för mycket intressanta drag-
	ningar.
	I utredningen skriver ni inte minst om potentiella risker. Vi har hört om
	ekonomiska risker och politiska risker. Vi ska ändå komma ihåg att beslutet
	att lägga ned vår befintliga kärnkraft i förtid fattades med minsta möjliga mar-
	ginal här i riksdagen – 174 röster mot 173. Jag minns själv hur det tjoades och
	klappades från vissa bänkrader. Nu sitter vi här ett par år senare, och samma
	partier som var med och fattade ett förödande och rent av skadligt beslut för
	Sverige har landat i att det faktiskt vore bra med nya kärnkraftverk.
	Hur ser ni på att höja tröskeln för en framtida avveckling, till exempel att
	det ska krävas kvalificerad majoritet här i riksdagen, det vill säga att tre fjär-
	dedelar ska rösta för en nedläggning? Det skulle sänka tröskeln för den fram-
	tida politiska risken och inte minst den ekonomiska risken för investerare.
	Jag tänkte också lyfta upp att medan vi sitter här har sex länder på COP 29
	beslutat eller förpliktat sig att tredubbla sin kärnkraftskapacitet.
	Jag känner också att jag måste trycka tillbaka när det gäller det här med
	vindkraftverken. Man måste komma ihåg att en stor majoritet av vindkrafts-
	bolagen där ute går med förlust. Ändå har vi rekordhöga priser för elkunderna.
	Och Svenska kraftnät har väldigt höga kostnader för att balansera det väder-
	beroende kraftslaget. Samtidigt har de här vindkraftverken subventionerats
	kraftigt av det offentliga.
	Är man kommunpolitiker minns man också att kommuner runt om i Sverige
	investerade i att köpa enskilda vindkraftverk, vilket har resulterat i kraftiga
	förluster för de kommunerna.
	Jag skulle vilja få lite svar på de funderingarna.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

Ida Drougge (M): Sverige och svenska hushåll och företag är som bekant i en mycket jobbig situation i dag. Vi har gått från att vi från början hade i princip obegränsad tillgång till billig fossilfri el till en situation där vi i stället fryser och företag får nej till sina nya etableringar och utökningar av sina verksamheter. Att gå runt i tofflor är kanske mysigt, men det är inte den här oron och oförutsägbarheten.

Jag kan inte släppa att det är politiska beslut som har lett oss hit och att politiska risker också är en stor faktor i det här. I Sverige är det Socialdemokraterna med samarbetspartier som har fattat beslut som har lett till förtida onödig nedläggning av kärnkraft. Också andra partier i Europa har fattat sådana politiska beslut. De har gjort samma sak och blivit beroende av rysk gas. Man har bedrivit en solskenspolitik där man har utgått från evig fred, evig vind och evig sol.

Ministern sa här tidigare att det är kul att det finns ett stort folkligt intresse för elproduktion och kärnkraft. Jag önskar att det inte var det, att det inte behövde vara det.

Tror ni att vi kommer att kunna ta oss dit igen? Det kanske ytterst är en fråga till just ministern. Kommer vi att kunna få lägre, stabilare elpriser? Eller är det en naiv dröm?

Ordföranden: Då får panelisterna möjlighet att besvara eller komma med synpunkter i samma ordning som anförandena hölls. Jag påminner om att ge relativt korta svar så att vi hinner med samtliga partier under dagen.

Statsrådet Niklas Wykman (M): Jag börjar bakifrån i frågeställningarna. Det är klart att med facit i hand har kärnkraftsnedläggningar i Sverige och Europa inte gagnat oss. Det har inte gagnat svenska hushåll, och det har inte gagnat svensk industri. Det har skapat ett europeiskt beroende av rysk gas, och vi har fått volatila elpriser. Allt detta beror inte på samma sak, men på totalen har det gjort oss mer sårbara.

Men tiden går som bekant inte att vrida tillbaka, utan man behöver blicka framåt och i stället försöka bygga så bred uppslutning som möjligt bakom lösningar på problemen. Men vi hade absolut haft ett bättre läge om vi inte hade stängt ned kärnkraft i Sverige och i Tyskland. Men nu är det gjort, och då får man navigera utifrån den situation som råder.

Både Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna ställde frågor om vindkraft. Jag visade bilder på att det är ett kraftslag som har subventionerats. Det har också gjorts för andra kraftslag. Det har gjorts för kärnkraft tidigare, och det har gjorts för biogas och även för vattenkraft, om än i mindre omfattning. Det är klart att det finns en statlig inblandning i alla energislag. Det är också på goda grunder. Det är inte bara dåligt, utan det finns skäl till att man har valt att göra på det sättet.

Fredrik Olovssons fråga är såklart väldigt motiverad. Ska man titta på allt detta samlat? Vår bedömning har trots allt varit att varje energislag har sina

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	specifika utmaningar, sina specifika problem. Man kan alltså behöva titta på
	dem var och en för sig. Det betyder inte att vi har lämnat andra energislag
	därhän. Jag vet inte hur andra partier ställer sig till det specifikt, men jag tror
	att det som görs för att till exempel bygga större lokal förankring kring vind-
	kraften är en sådan sak.
	Kärnkraft och vindkraft skiljer sig åt väldigt mycket och på många olika
	sätt. En sådan sak är att när det gäller kärnkraft är det förvisso ett stort ingrepp
	på en plats. För vindkraft tas större ytor i anspråk. Det finns olika typer av
	diskussioner, och det har man försökt adressera på olika sätt. När det gäller
	vindkraften finns nu detta med att föra tillbaka resurser till de kommuner som
	faktiskt bygger.
	Det är inte så att vi bara har tittat på ett energislag, utan vi har tittat på
	behoven i alla energislag. Sedan har vi gjort det var och en för sig, och så får
	man såklart göra en sammanvägd bedömning av detta.
	Det är viktigt att poängtera att det inte handlar om att vi ska bygga ut ett
	energislag och inte andra. Man kan diskutera olika siffror. Jag säger inte att
	detta är den mest exakta och korrekta jämförelsepunkten. Men åtminstone 140
	terawattimmar av det vi redan har i dag som är väldigt fossiltungt skulle vi i
	stället vilja ha utan koldioxidinslag. Det är klart att ifall en reaktor är 10 tera-
	wattimmar och vi vill ersätta 140 terawattimmar finns det uppenbart ett stort
	behov av alla energislag.
	Jag delar i grunden Fredrik Olovssons analys att man behöver titta på alla
	energislag, alla deras förutsättningar och incitament på alla delar. Jag ser verk-
	ligen inget motsatsförhållande.
	Jag tror att vi är på väg mot att lägga detta med ett strikt motsatsförhållande
	bakom oss. Utredningen pekar på att det till exempel inte går att utesluta att
	det skulle vara lättare att sälja vindkraftverk ifall det fanns mer kärnkraft. Det
	skulle göra det enklare med prissättningen.
	Diskussionen har förts om att det har funnits ett motsatsförhållande. Vi har
	så stort åtagande för den gröna omställningen, så stora behov i svensk industri,
	och svenska hushåll är med rätta trötta på volatila elpriser. Det finns inte riktigt
	något motsatsförhållande här. Tvärtom kan det ena bana väg för det andra.
	Tomas Kåberger, Chalmers tekniska högskola: Det är lätt att motivera att man
	gör gediget utredningsarbete, samhällsekonomiska analyser och systemana-
	lyser. Det gör man bland annat för att sortera bland de argument som förekom-
	mer där vissa är rätt och vissa är fel.
	Det är viktigt att man vet hur verkligheten är innan man fattar beslut med
	så stora ekonomiska konsekvenser för flera generationer framåt.
	I Sverige har vi Europas lägsta elpriser. Det har varit skälet till att andra
	tidigare har varit intresserade av att investera här. Det har man sett som en
	långsiktig möjlighet.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

Det har varit problem att få elektrisk effekt till orter där det inte finns kraftledningar fram till de orterna. Det är inte en fråga om elproduktion, utan det är en fråga om elöverföring.

Mia Bodin visade att systemtjänsterna kan tillhandahållas av flera olika tekniska system. Kärnkraft är ett sådant. Kärnkraften borde kunna få betalt för att man levererar frekvensstabilitet och spänningsstabilitet.

Men man ska inte glömma att i så fall ska också de som orsakar problemen betala för det. En tredjedel av alla stora frekvensproblem i Norden de senaste åren har faktiskt orsakats just av snabbstoppade kärnkraftverk.

Mia Bodin, Bodecker Partners AB: Jag börjar med frågan om vad som åtminstone måste komma på plats. Det som är absolut viktigast är i så fall att även ge väldigt klara och tydliga besked och mål om hur man ska få elproduktion på plats fram till 2030 och vad som kommer att gälla för annan typ av elproduktion.

Inför man ett CFD-system för kärnkraften kommer man att behöva införa någonting även för andra kraftslag. Det handlar om tydliga och klara mål, en tydlig politisk vilja, att man tydligt visar att man vill ha annan kraftproduktion på plats och hur det ska lösas.

Antagligen kommer det eventuellt i så fall behövas någon form av CFD där också, och troligtvis även till industrin. Det behövs också ett svar till industrin på hur mycket av taket på 80 öre som man kommer att vara med att betala.

Man kommer inte som ny industri att kunna betala 80 öre för sin kraft. Då kommer vi inte att få någon ny vätgas, powertechs, datacenter eller liknande hos oss. Då kommer det att läggas någon annanstans.

Vindkraftsbolag går med förlust. Jag skulle kunna tala väldigt länge om det, men det kan jag tyvärr inte göra. Det är inte riktigt så som det målas ut i medierna.

I mitt bolag företräder vi väldigt mycket vindkraft. I generella lag går vindkraften helt okej. Det är dessutom privata investerare, så det är ingenting som i stora drag drabbar Sverige som ekonomi. Det är privata investerare som i så fall drabbas.

Det har mycket att göra med tidiga PPA-avtal som har ingåtts och som inte längre ingås. Vi har också haft en situation där det har kommit vindkraft väldigt snabbt. Det har lett till en kannibalisering, som jag har läst om tidigare, som har ställt till problem.

Där är man nu på god väg. Man jobbar med olika typer av kraftslag och lagringslösningar. Där finns väldigt gott hopp. Det investeras fortfarande i vindkraft Sverige. Det skulle man inte göra om majoriteten gick med förlust.

Kommer vi någonsin att se en värld med stabila låga elpriser igen? Ja, jag är väldigt positiv till att vi kommer att kunna göra det. Vi har haft ett antal år med ganska många extrema händelser och där framför allt gasleveranserna från Ryssland har avstannat.

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Vi blev snabbt tvungna i Europa att få in ny flytande gas från USA och
	andra länder och få till nya strukturer för det. Det har tagit tid.
	Jag håller med om att kärnkraftsnedläggningarna gick alldeles för fort. Det
	hade varit betydligt bättre att behålla den långsiktigt. När den lades ned och vi
	blev tvungna att få in otroligt mycket förnybar kraft väldigt snabbt tar det tid
	att få till ett stabilt system igen.
	Vi har de senaste två åren sett att det händer otroligt mycket. Där önskar
	jag att vi kunde ha lite is i magen. Det behöver inte vara lång tid. Det kan vara
	ett år eller två år till, och sedan kommer vi att se en betydligt lugnare marknad
	igen.
	Ida Gabrielsson (V): Tack, panelen. Det har varit intressanta frågor och intres-
	sant diskussion.
	Först har jag en reflektion. När vi tittar på för staten och samhället stora
	utgifter och viktiga funktioner önskar man på något sätt att man någonstans
	lämnar det som jag tycker känns mer som ett kulturkrig så att vi hamnar i det
	neutrala. Vad är bäst, och vad är mest gynnsamt för samhällsekonomin och
	Sverige?
	Då blir ändå funderingen varför man har gjort en ganska liten utredning
	som inte motsvarar andra där man tittar brett på frågor och varför man kon-
	centrerar den enbart till kraftslag.
	Det är klart att ingen säger emot att vi behöver mer energi eller att vi behö-
	ver lagra och överföra bättre. Frågan är hur vi gör det på bästa sätt. Jag tycker
	inte att känslor om nedlagda kärnkraftverk kan vara det avgörande för hur vi
	gör framåt. Det vore inte bra.
	Eftersom det är så stora kostnader kanske vi till och med stör marknaden
	när vi garanterar ett visst pris. När man gör utredningar brukar man annars
	presentera en finansieringsmodell. Om detta nu klassas som offentligt under
	en stor tid, hur ser finansieringen ut för regeringen?
	Man beräknar att det ska kosta upp till 600 miljarder. Under ett år är det 89
	miljarder. Det trappas såklart upp. Men under bara ett år kostar det så pass
	mycket för staten, och det påverkar budgetsaldot.
	Ingen behöver övertyga Vänsterpartiet om att man kan behöva låna till in-
	vesteringar. Men ett sådant ramverk har vi inte. Hur ska finansieringen för
	detta se ut enligt regeringen? Det är min fråga.
	Martin Ådahl (C): Jag vill tacka för de intressanta analyserna från flera av våra
	experter här. Det reser väldigt många frågor om den modell som har presente-
	rats i utredningen.
	Om jag förstått det rätt finns det en ganska överhängande risk med den här
	modellen, eftersom den inte har incitament för att hålla nere kostnaderna, för
	att det blir väldigt mycket dyrare el långsiktigt för både hushållen och indu-
	strin. Det är både i sig själv och via den skatt som läggs till.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

Jag förstod på Mia Bodins presentation, som var väldigt intressant, att det också bidrar till att det inte går att prissäkra, vilket är helt avgörande för industrin. Det tillsammans leder till att det finns en risk för att industri flyttar utomlands helt enkelt för att systemet skapar ett för högt pris på el.

Som flera har varit inne på förlorar vi på grund av detta dessutom utbyggnad av grön el under mellantiden och andra billigare alternativ. Man nämnde till och med uttrycket ”en ond spiral” om vad detta åstadkommer.

Det här väcker många frågor. Föregående talare men även flera av experterna har för det första nämnt vad det här egentligen minst kommer att kosta skattebetalarna. Det skulle vara intressant att få veta vad det minst och mest kostar.

För det andra: Är det verkligen realistiskt med 80 öre som riktpris, när riktpriset i motsvarande system har lett till mycket högre kostnader? Vad innebär därmed det för skatten?

Framför allt har flera varit inne på följande. Detta är en modell som har fått ganska hård kritik här nu i dag. Vad är det som vi kan ha som en teknikneutral annan modell? Ni får gärna utveckla det mer.

Jag tackar för svaret på föregående frågor från några av experterna. Jag undrar om en annan modell som i stället håller nere kostnaderna och gör att det som ska levereras i form av effekt och trygghet över tiden för konsumenten blir så billigt som möjligt och inte så dyrt som möjligt.

Sedan har jag ytterligare två specifika frågor till finansmarknadsminister Niklas Wykman. Den första gäller följande. Det låter på regeringen som att ni kommer att hålla fast vid den modell som presenteras i utredningen, även efter den kritik som har presenterats på andra ställen och i dag.

Den andra gäller följande. Som framgick av presentationen från finansmarknadsministern ska det inte nödvändigtvis vara samma modell för kommande reaktorer som för de första två reaktorerna.

Om man har extremt subventionerat med prisgarantier med subventioner för två reaktorer, hur ska någon kunna konkurrera med dem och bygga ny kraft efteråt utan att få samma modell eller en ännu dyrare modell, såsom även Mia Bodin klargjorde i sin presentation? Hur hänger det ihop? Det kan inte bli billigare. Det är jättedyrt, men det kommer också att bli dyrare som i en ond spiral, som det uttrycktes, för varje ny reaktor som tillkommer. Det var specifikt till Niklas Wykman.

Hans Eklind (KD): Tack för viktiga och tankeväckande inlägg. De flesta är väl ändå överens om att vi behöver alla energislag i energimixen för att klara av den gröna omställningen. Jag tror inte att det är där diskussionen egentligen ligger här i dag, även om det kanske låter så ibland.

För trettiotalet år sedan läste jag nationalekonomi vid Linköpings universitet. Jag bekantade mig då med uttrycket alternativkostnad. Det har jag haft väldigt stor nytta av under livet i olika roller. Det är alltså kostnaden för att välja ett handlingsalternativ framför ett annat.

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Jag tror att det är precis det som ligger bakom när min egen partiledare
	tillika energiminister säger: Det kostar. Det är dyrt att bygga kärnkraft. Men
	det är svindyrt att inte göra det.
	Om vi ändå ska tala om vad som är dyrt kan vi heller inte blunda för att vi
	står här nu och har ett samtal om kostnader. Men det har också genererats av
	att man har förtidsavvecklat kärnkraft och stoppat nybyggnation av kärnkraft.
	Vi vet att det är elkunderna som får betala det i slutändan. Energiforsk pekar
	på att priset skulle ha kunnat vara 30–50 procent lägre i södra Sverige om man
	inte förtidsavvecklat Ringhals 1 och 2.
	Den väderberoende energikraften skulle jag också snabbt vilja kommen-
	tera. Det är ändå ett alternativ som ska finnas med i energimixen. Men gör man
	det överdrivet kan man hamna i något annat. Vi ska lära oss ett nytt begrepp:
	dunkelflaute. Det fick jag lära mig för några dagar sedan.
	Dunkelflaute är tyska. Det betyder mörk stiltje. Det är en beskrivning av
	det som nu har skett som har gjort att priset har spikats upp rejält. Man har inte
	lycktas få fram någon elproduktion från vare sig vindkraft eller solkraft i Tysk-
	land.
	Då är frågan: Vad ska vi satsa på? I Tyskland har man nu kickat igång kol-
	kraften. Det är 45 procent av elproduktionen som förra veckan i Tyskland kom
	från brunkol och stenkol. Det är inte det alternativ som vi vill se.
	Jag är jätteglad över att Mia Bodin talade om CFD. Jag inser att man som
	litet parti kommer in sent i frågeställningar, och då har de större partierna oftast
	redan roffat åt sig av de frågor man skulle ha velat ställa.
	Jag tycker att det contract for difference som du nämnde, Mia Bodin, är värt
	att borra lite grann i. Det har varit en diskussion där utredaren har lagt fram ett
	förslag på 80 öre. Min fråga är: Är det för högt?
	Jag skulle vilja göra en jämförelse med havsbaserad vindkraft. Även där
	finns CFD-kontrakt, som jag har förstått det, i Norge och Storbritannien. Hur
	ligger de CFD-kontrakten prismässigt? Jag vet att de många gånger ligger
	högre än 80 öre.
	Jag är ingen expert. Det är därför jag vänder mig till er så att jag får ställa
	frågorna. Har det någonting med livslängden att göra? För havsbaserad vind-
	kraft räknar man med att livslängden är 30–35 år någonstans. Talar vi om kärn-
	kraft så talar vi om minst 80 år. Påverkar det CFD-kontrakten och priset för
	det?
	Statsrådet Niklas Wykman (M): Det var många bra frågor, men det är kortare
	om tid. Jag får försöka selektera och svara så rappt som möjligt på dem.
	Vi betalar för systemtjänster. En del av det utredningen säger är att man kan
	producera el på en mängd sätt. Men för ett stabilt, robust och motståndskraftigt
	elsystem är handlingsfriheten inte lika stor.
	När det kommer till att utveckla andra sätt att göra det än kärnkraft hörde
	vi här diskussionen att man skulle kunna använda bilbatterier, andra batteri-

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

lösningar och vätgas. Det finns mycket som experimenteras och forskas med men inget som ännu är i tillräckligt stor skala.

Vi ska givetvis uppmuntra det. Kommer sådant ska vi givetvis använda det som är billigast. Men vi måste också utgå från det läge vi har. Man kan inte förlita sig på en teknik som ännu inte finns, eller som man hoppas ska finnas i morgon.

Med det sagt, som jag redan sa i min presentation, kan man sedan gå vidare och göra det teknikneutralt och betala för systemtjänsterna. Det är egentligen det man är ute efter med kärnkraften. Själva elen kan vi producera på många sätt. Kärnkraften tillhandahåller systemtjänster som gör att vårt energisystem fungerar.

Kan man i nästa steg titta på hur detta kan bli teknikneutralt eller hur man kan hitta olika system för olika energislag är jag fullt ut öppen också för en sådan lösning.

Sedan ska sägas att vi inte bara tittar på kärnkraften. Det finns fler utredningar som tittar på elmarknaden i dess helhet. Här bygger man ett pussel. Det är inte alla steg på en gång, men ett steg i taget för att komma tillbaka till stabiliteten som Ida Drougge och andra eftersökte.

Sedan kommer jag till Martin Ådahls och Ida Gabrielssons frågor om finansieringen. Det huvudförslag som ligger säger att bygga motsvarande fyra, fem reaktorer kan kosta 400 miljarder. Man tänker sig då att 100 miljarder är privat kapital eller eget kapital, och sedan är 300 miljarder i statliga lån enligt utredningens förslag.

Det sätter också bilden av vad det de facto kostar. Det är en subvention på så sätt att ett privat bolag får tillgång till statens låga ränta. Men lånen ska betalas tillbaka, som jag visat på min sista bild. Enligt utredningens bedömning i huvudscenariot går till och med skattekollektivet eller staten lite plus på detta.

Martin Ådahl ställde en fråga. Vi arbetar vidare med utredningens förslag. Vi får nu också in remisser. Det betyder inte att man inte kan behöva kalibrera delar av detta. Men i enkelhet är svaret ja på frågan.

Vi arbetar med inriktning mot det som utredningen har föreslagit. Vi ska ta emot remisserna. De olika parametrarna – 80 öre är ett exempel eller utvärderingspunkter – kan behöva kalibreras. Men inriktningen är att arbeta med den struktur som utredningen föreslår. De olika ingående parametrarna kan man behöva arbeta med.

Jag delar dock inte Martin Ådahls oro för att en initial trygghet för den som investerar eller vill bygga ny kärnkraft skulle hota framtida elproduktion, tvärtom. När man ska göra något för första gången och något som är nytt är det fullt naturligt att det finns en extra osäkerhet och extra risk som man kan behöva kompensera extra för.

Precis så gjordes när vi byggde ut vindkraften. Då hade man ett stort elcertifikatsystem i början. Det har man inte längre eftersom tekniken mognade och marknaderna förstod vad detta kostade. Det blev en kunskapsuppbyggnad under tiden.

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Det är en fullt naturlig process. Så har vi arbetat i Sverige historiskt också
	om andra energislag. Den oron vill jag säga att jag inte delar. Här följer vi en
	robust och traditionell svensk historia i hur vi har format vår elmarknad.
	Tomas Kåberger, Chalmers tekniska högskola: Min tidigare kollega Mikael
	Odenberg brukade kalla mig marknadsfundamentalist. Det var för att jag tror
	på konkurrensens förmåga att hålla nere kostnaderna.
	Jag gillar elmarknad i konkurrens just därför att det är ett sätt där privata
	investerare får tro på det de vill, investera och riskera sina egna pengar och
	inte skattebetalarnas, och de som kan tillhandahålla el billigast vinner.
	De kärnkraftsprojekt som har byggts i världen med statligt stöd, och särskilt
	i Europa den senaste tiden, har haft elproduktionskostnader på mellan 1,25
	kronor och 1,50 kronor per kilowattimme i de fall man vet vad kostnaderna är.
	Solkraft och vindkraft kan byggas för åtminstone 20 öre till 50 öre per kilo-
	wattimme.
	Den skillnaden är enorm jämfört med värdet av de systemtjänster som
	ibland brukar anföras som något skäl att i stället bygga kärnkraft.
	Avvecklingen av gamla reaktorer, som har ännu högre produktionskostna-
	der än de som nu är kvar i Sverige, går i flera länder utan några som helst
	politiska beslut.
	I Storbritannien, där man har en väldigt stark vurm för att fortsätta att bygga
	kärnkraft och har en kärnvapenarsenal att underhålla, har ändå 26 av 33 reak-
	torer stängts under 2000-talet.
	Det är också en ekonomisk fråga hur länge man kan hålla igång gamla re-
	aktorer. Kostnaderna för att hålla igång de svenska har legat på någonstans
	mellan 22 och 40 öre kilowattimmen de senaste åren.
	Därför tror jag att Martin Ådahl har en poäng. Vi bör tänka noggrant om
	vilka regleringar som vi ska ha. Konkurrensen är ett väldigt bra sätt att mini-
	mera kostnaderna. Då får de privata investerarna hantera saker som att det inte
	alltid blåser och att det inte alltid skiner sol.
	Men det har forskare och energiföretag och både elproducenter och konsu-
	menter funderat på i 25 år. Man har förutsagt att lärkurvorna skulle skapa den
	konkurrenssituation vi i dag har.
	Mia Bodin, Bodecker Partners AB: Det kom ett par olika frågor om 80 öre och
	subventionsnivån, och om den är realistisk och liknande.
	Om den är realistisk för kärnkraft eller inte har jag väldigt svårt att svara
	på. Jag kan inte kostnadsbilden för kärnkraft så mycket.
	För det första kan jag nämna att jag tror att skillnaderna gör att det riskerar
	att bli betydligt dyrare, som jag också sa i presentationen. Jag tror att man har
	räknat på skillnaden mellan 80 öre och 67 öre eller liknande. Jag tror att det
	kommer att bli betydligt mer, med tanke på att elpriset kommer att tryckas ned
	både på grund av ny kärnkraft och på grund av ny vindkraft och annat som
	kommer in i systemet.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

När det gäller havsbaserad vind och kanske specifikt auktionerna i Norge och liknande stämmer det att den senaste auktionen där landade på någonstans runt 100 eller 112, om jag inte har fel.

Skillnaden där är att varje ny park görs genom ett auktionsförfarande. Detta gäller bara för en park. Nästa kommer att kunna bli någonting annat. Det följer hela tiden marknaden och kostnadsutvecklingen. Förhoppningsvis kommer kostnadsutvecklingen för nästa park, där man kan ha lärt sig någonting, att bli lägre, och så kommer man att kunna betala mindre.

Den stora skillnaden här har med livslängden att göra och det tak som är satt. Där har man satt ett tak på 23 miljarder NOK, eller någonting sådant. Det finns i varje fall ett tak. Det gör att om skillnaden mellan spotpriset och CFD- nivån skulle bli för stort kommer det bara räcka i sex eller sju år, tror jag att vi räknade ut, om prisprognoserna som ligger stämmer.

Det är inte en subvention i 40 år utan en subvention i kanske sex eller sju år då. Maximalt brukar det ligga på ungefär 15 år i auktionerna. Där är det en stor skillnad i den totala kostnaden som blir.

Frågan var: Finns det en bättre modell? Jag gick igenom en hel del. Det är teknikneutrala auktionssystem av olika slag, om det sedan handlar om CFD och framför allt om systemtjänster där man tar en funktion i taget, som är en betydligt bättre modell.

Alternativkostnaden kan man tala mycket om. Jag är helt övertygad om att alternativkostnaden är betydligt lägre med olika former av kostnadseffektiva kraftslag i kombination med lagringslösningar.

De lagringslösningarna är, som jag var inne på tidigare, inte bara nya batterier som behöver byggas och investeras i. Fordonsindustrin som ändå byggs ut av helt andra skäl kommer bara att sitta där som ett jättestort batteri som inte behöver kosta någonting extra som sådant.

Johan Torgeby, SEB: Jag börjar med frågan om modulärt byggande av kärnkraft skulle ändra bilden. Jag skulle vilja hävda att det principiellt inte är så. Den riskbild jag visade skulle jag ha använt även om det var en modulär strategi. Det handlar mer om de som ska bygga än om det finansiella.

Men det är helt uppenbart att det blir kortare, och det är riskminimerande. Det blir också sekvensiellt, vilket också hjälper i riskbilden. Det går fortare att komma ifrån en statlig finansiering till en helt privat finansiering om det hade varit en ambition. Men det är också i utbyte mot hur mycket el man får.

Andra frågan var om förluster i vindkraft. Mia Bodin svarade väldigt elegant. Jag tycker att man kan använda det för att påminna sig om det vi talar om i dag är lätt att titta på i efterhand och vara efterklok om.

Det är precis ett exempel på att det är svårt och att det inte alltid går rätt. Det är inte lätta saker, och de går ibland inte som man önskar. Därav sitter vi kanske här i dag.

Industrin vill bara ha stabil, ren, rimligt prissatt el. Det är vad vi försöker att åstadkomma. Alla sorter och former är diversifierande för en välmående

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	industrination. Vi talar ofta om billigast. Men det finns många faktorer för
	varför en fabrik öppnas eller varför man etablerar sig i ett land.
	Den prisbild eller kostnadssituation som man möter är en faktor. Men jag
	vill inte överdriva det. Jag tror att rätt många av oss skulle acceptera en rimligt
	prissatt el som håller oss konkurrenskraftiga men som ändå kan delas mellan
	alla parter som är involverade.
	Det frågades om överhängande risk för kostnadsöverskridanden eller kost-
	nadsincitament. Det finns en mängd tekniker för det. Men det är en kvadrupel-
	förhandling, så den är kladdig.
	Du behöver ha staten, byggaren, operatören av tillgången och finansiärerna.
	Alla måste vara överens runt bordet att det finns tillräckligt med incitament
	för de som ska bygga att hålla sig till kostnadsmålen. Men det får inte vara så
	restriktivt att de får ta oskälig risk att skulle saker och ting fördyras så går de i
	putten. Den balansen är oerhört komplicerad att få till.
	Finns det någon annan modell som är bättre? Jag vet personligen inte någon
	annan modell än publikt-privat samarbete. Sedan finns det varianter av den
	modellen. Det här förslaget är en av dem.
	Det är egentligen riskdelningsskillnad i de olika modellerna. På min lilla
	lista jag visade finns ett flertal olika. I utredningen har vi fått se en modell som
	jag inte har någonting annat att säga om än att den fungerar som ett förslag för
	riskdelning och annat.
	Linus Lakso (MP): Tack för väldigt bra inspel redan av experterna.
	En del historia har tagits upp. Bara för att rama in min frågeställning kan vi
	konstatera att vi kommer från en historia där vi under alliansregeringens tid
	var beroende av import av tysk och polsk kolkraft.
	Efter åtta år med en rödgrön regering har vi byggt ut kraftproduktionen
	kraftigt, trots att marknaden har lagt ned vissa gamla produktionsanläggningar.
	Vi hade 2022 Europas största överskott av fossilfri el.
	Men nu ser vi att utbyggnadstakten viker nedåt igen. Det gäller inte minst
	eftersom Tidöpartierna säger nej till mellan 70 och 100 procent av all ny vind-
	kraft. Det är försämrade förutsättningar för solkraften, och man har dragit till-
	baka alla tidigare stöd för energieffektivisering.
	En grundförutsättning för att vi ska gå mot regeringens förväntade behov
	av 300 terawattimmar är att vi faktiskt lyckas med den gröna industrirevolut-
	ion jag tror att vi alla vill se i Sverige.
	Då är min fråga först till experterna, som ni redan var inne på: Vad händer
	med investeringsviljan för annan fossilfri elproduktion till 2030 och 2035? En-
	bart att lägga fram ett sådant här förslag blir ett hot om att störa marknaden
	kraftigt, och det är det även när man faktiskt genomför det. Kan ni sätta det i
	proportion? Ni var redan inne på att det har sina problem.
	Jag har sedan en fråga till regeringen. Om vi bara ska klara klimatomställ-
	ningen är det inte säkert att vi behöver 300 terawattimmar. Finansmarknads-
	ministern var inne på skillnaden mellan el och energi. Men det finns en

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

skillnad mellan energi och exergi, det vill säga kvalitet på energi. Det är inte säkert att vi behöver ersätta en kilowattimme med en kilowattimme bara för att ersätta den fossila energin, utan det kan vara betydligt mindre.

Målet 300 terawattimmar indikerar att regeringen faktiskt vill se den gröna industrirevolutionen där vi tar till vara på möjligheten att också hjälpa andra länder i deras klimatomställning och bli en ekonomisk vinnare på omställningen.

Då är min fråga till regeringen: Tycker ni att det är ett problem med den långa listan av nedlagda och tillbakadragna industriprojekt som har stått som spön i backen den senaste tiden? Vad vill man göra åt det? Socialdemokraterna ställde en bra fråga. Men jag skulle ändå be om att man förtydligar svaret om alternativen.

Det finns en lång rad både statliga och internationella aktörer som har tittat på detta. Om man kollar på SVK:s senaste långsiktiga marknadsanalys ser man att i ett scenario där vi satsar på det förnybara plus det vi kallar grön baskraft får vi fortsatt Europas lägsta elpriser, men om vi satsar på den massiva kärnkraftsutbyggnad som regeringen vill ha får vi alltså Europas högsta elpriser.

Denna kunskap finns alltså. Internationella energiorganet har också systemanalyser som pekar på detta. Chalmers och Blekinge Tekniska Högskola har också tagit fram analyser som visar att skillnaden är väldigt stor. Då blir jag väldigt förvånad över att man inte har tittat på alternativen. Därför skulle jag vilja ge regeringen möjlighet att utveckla svaret på varför man inte tittar brett.

Jag undrar också över något annat. Det finns faktiskt siffror på de systemnyttor som nämndes, i en underlagsrapport till finansieringsutredningen. De visar att det finns ett värde som kärnkraften bidrar med. Men det är ungefär 1 öre per kilowattimme, och det går att ersätta med andra tekniker, som batterier. Man kan producera reaktiv effekt och spänningshållning på andra sätt för ungefär 1 öre. Blir det då motiverat att subventionera in någonting på mellan 1 och 1 ½ krona?

Sedan är det min sista fråga. Man antar här att man ska kunna bygga en ny reaktor för 100 miljarder, men internationella erfarenheter visar att det blir betydligt dyrare än så. Finansmarknadsministern understryker också att det blir första gången vi gör detta och att det är någonting nytt. Är det då realistiskt att anta att vi, när vi gör detta första gången, ska kunna bygga mycket billigare än alla andra länder, där det blir betydligt dyrare?

Det var mina frågor.

Cecilia Rönn (L): Tack för jätteintressanta dragningar och diskussioner! Vi har tidigare pratat om att vi en gång i tiden hade tolv reaktorer, och alla byggdes med en statlig inblandning. Sex av dem är nu nedstängda. Som flera har sagt stängdes de ned i förtid av ekonomiska och politiska skäl. Effektskatten och politisk osäkerhet skapade en situation där man inte riktigt såg en framtid för kärnkraften.

2024/25:RFR4

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

De två sista reaktorerna som stängdes i min hemort – Ringhals 1 och 2 – hade en märkbar inverkan på elpriserna i Sverige. Enligt analys från Energiforsk ökade priserna hösten och vintern 2021 mellan 30 och 45 procent i södra Sverige, elområde 3 och 4, till följd av nedstängningarna. Vi ska titta framåt, men detta är ändå beklagligt. Jag tycker att vi borde lära oss av konsekvenserna av den här historien. Det har blivit dyrt för Sverige.

Jag tycker att vi samtidigt från politikens sida måste vara tydliga med att vi behöver alla fossilfria kraftslag för den omställning vi står inför. Den stora frågan, som jag anser att man måste besvara i detta, är ungefär densamma som Hans Eklind hade innan. Hur ser alternativen ut om man inte bygger kärnkraft, och vad kostar det?

Intermittent elproduktion, som vindkraft och solkraft, behöver kompletteras med till exempel vätgaslagring, batterilagring och flexibilitetstjänster. Jag har tidigare varit ordförande för ett energibolag som i princip var först i Sverige med en tydlig strategi för batterilagring och flexibilitetstjänster upp till den förnybara elproduktion som det bolaget hade. Men utifrån de rapporter och analyser som jag har läst är alternativen för energilagring i den omfattning som skulle krävas för ny kärnkraft – och de egenskaper som detta får i elnätet

–både dyrare och mer ytkrävande. De har ett större klimatavtryck och är dessutom tekniskt osäkra. Därför tänker jag att kärnkraften har en plats i vårt energisystem men att de andra alternativen också behövs där de gör bäst nytta, till exempel nära industrin när det gäller vätgaslagring.

Men vi har hört andra åsikter här, både från utskottet och från Mia Bodin, som svarade Hans Eklind att hon tror att alternativkostnaderna är lägre. Det skulle vara intressant med en utveckling här utifrån flera aspekter.

Sedan gäller det CFD-modellen. Jag är också en marknadsvän, men jag anser att vi från politikens sida ska vara möjliggörare för att Sverige ska bli bättre. För den gröna omställningen måste vi erbjuda stabil elproduktion till stabila och förutsägbara priser. Staten behöver ha en roll här, precis som finansmarknadsministern exemplifierade med infrastrukturen.

Jag har en fråga kring detta, med risk för att jag inte har förstått det rätt. CFD-modellen garanterar ett pris till producenten. Det är inte priset ut till industrin eller konsumenten – det har jag ändå fått en liten uppfattning om här, framför allt av Mia Bodins dragning. Dessutom poängterade finansmarknadsministern i sin presentation att räntan på lånen och nivån på prissäkringen kan justeras efter hand, så att avkastningen hamnar mellan golvet och taket. Det borde innebära att man kan justera nivån efter hand som det byggs fler reaktorer. Har jag förstått det rätt då?

Ordföranden: Då har vi avverkat första rundan. Alla partier har haft möjlighet att ställa frågor. Då påbörjar vi en andra runda. Detta sker i mån av tid. Ni får gärna anmäla er så att jag ser det. Det kommer att vara partierna i storleksordning och frågor tre och tre. Jag ber partierna att vara något kortare i den andra

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

rundan. Då hinner fler partier ställa frågor. Först ut i den andra rundan blir då Eva Lindh, Socialdemokraterna.

Eva Lindh (S): Jag tänkte inte ägna mig åt historiebeskrivning. Jag vill bara påminna om att vi har lite olika bild av vad som har hänt.

Först vill jag tacka panelisterna. Jag tycker att detta är otroligt intressant. Det är också väldigt viktigt, eftersom det blir otroligt viktiga beslut vi ska fatta. Därför kommer mina frågor att handla lite om rimligheten och grunderna för de beslut som vi kommer att behöva fatta framöver.

Det ena handlar om de övriga kraftslagen. Jag känner att denna fråga kanske framför allt vänder sig till finansmarknadsministern. Nu ser vi att också partier i den sittande regeringen kanske tycker att vi behöver titta mer på de alternativa kostnaderna för de alternativa kraftslagen. Det är viktigt att vi får med det i bedömningarna och de beslut som vi fattar. Det är alltså viktigt att vi också får med detta med påverkan på de andra kraftslagen och vad det kommer att innebära. Jag vill gärna höra vad statsrådet säger om det.

Det andra riktar sig kanske också till statsrådet. Det handlar om de rimliga bedömningarna. Nu när vi lyssnar hör vi att det också finns andra kostnader. Det finns en oro för att det ska bli fördyringar och för hur det ska betalas. Vad finns det för plan om det blir så? I denna utredning är det tydligt att det är staten och skattebetalarna som kommer att stå för mycket av risken och kostnaderna. Det är viktigt att vi är medvetna om det. Hur ska det fördelas? Den frågan har ställts. Jag tycker inte riktigt att vi har fått svar på den. Om det blir fördyringar, vad finns det för plan när det gäller kostnaderna för detta? Hur ska statens åtagande och hushållens kostnader beräknas? Det är viktigt att vi tar med riskerna men också hur detta ska betalas. Vad är beräkningarna när det gäller hur skattebetalarna ska betala för detta framöver?

Statsrådet Niklas Wykman (M): Jag sa till Mikael Damberg här att jag känner mig väldigt klämd mellan två storheter, dels väldigt bra och legitima frågor, dels ordförandens uppmaning om att jag ska vara mycket kortare i mina svar. Det är mycket svårt att reda ut båda de sakerna samtidigt. Jag ska göra mitt bästa.

Vad industrin slutligen kommer att tycka kring detta kommer vi att se i remissvaren. Det kommer man också att se i deras potentiella agerande i dessa projekt. Alla de signaler jag har från stor svensk industri är att man ser positivt på grundslagen i utredningen och att man ser positivt på att bygga ny kärnkraft i Sverige. Det är bra för svensk konkurrenskraft. Det är bra för svenska industriarbetares löner. Det är den grova bilden jag får till mig. Vi kommer snart att ha ett tydligare facit kring detta.

Jag ska också svara på frågan om behovet. Jag pratade om att man kan se väldigt tydligt att man vill ställa om åtminstone 140 terawattimmar från fossila källor till fossilfria källor. När det gäller den svenska transportinfrastrukturen är det 70 terawattimmar. Och en reaktor är 10 terawattimmar. Då kan man

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	ställa de storheterna mot varandra. Även om man bygger ny kärnkraft finns
	det ett uppenbart stort behov också av andra energislag.
	Det är viktigt att poängtera att när de har byggts och när det har introduce-
	rats andra nya energislag har det också funnits olika typer av statliga stöd, till
	exempel för vindkraften och biomassan. Att staten är med och hjälper till när
	man ska göra nytt är alltså inget unikt. Det är tvärtom så vi har gjort på den
	svenska energimarknaden. Sedan finns det brister i den, men överlag har det
	fungerat bättre än det har gjort i många andra jämförbara länder.
	Sedan kommer vi till kostnaden. Utredningen poängterar att man har tagit
	in erfarenheter från andra länder. Det är alltså inte så att utredningen och vi i
	regeringen står inför att vi inte har tagit in de erfarenheterna från start. När
	man har prissatt detta och när utredningen har kommit med sitt förslag har man
	lärt sig av de erfarenheter som finns från andra länder. Då har man landat i sin
	kostnadsbedömning.
	Det handlar om att man ska genomföra det projekt utredningen pratar om,
	motsvarande fyra fem reaktorer. Man pratar här om ett projektbolag och att
	det skulle behöva 400 miljarder. 300 av dem skulle vara statliga lån. 100 mil-
	jarder skulle vara privat eller annat kapital. Då tittar man på att pengarna skulle
	komma tillbaka till staten; då skulle staten till och med gå lite plus. Skulle det
	bli en stor och omfattande fördyring – utöver redan internaliserade erfaren-
	heter av fördyringar i andra länder – skulle staten i slutändan gå ett litet minus
	på detta men inte så att det på något sätt skulle vara i närheten av att hota
	stabiliteten i Sverige eller utöver marginalen påverka de offentliga finanserna
	eller skuldsättningen.
	Sverige har en låg statsskuld. I normalfallet handlar det om några procents
	ökning av statsskulden om man finansierar detta via lån. Skulle det bli det
	dyraste scenariot de räknar på handlar det om några procentenheter till. Men
	det ligger fortfarande inom ramen för det skuldankare som vi har i Sverige.
	Man måste absolut ha noga koll på kostnaden. En del av detta med att ha
	en hög kostnadskontroll är att ta in det privata. Men alla de förslag som utred-
	ningen bedömer och tittar på ligger väl inom ramen för den återhållsamhet vi
	har i Sverige i synen på offentliga finanser och den försiktighetsprincip som
	vi har.
	Den sista frågan att besvara kring detta gäller de nya teknikerna. Jag är fullt
	öppen för att vi ska titta på olika typer av stöd och modeller också för batterier,
	vätgaslagring och så vidare. Det är möjligt att detta behöver komma lite längre
	i sin utformning, tekniska utveckling och forskningsframkant för att det ska
	lämpa sig exakt för en statlig utredning. Det kan inte jag bedöma här och nu.
	Men det är absolut intressant att också titta på det och att titta på de system-
	tjänsterna, för detta kan potentiellt tillhandahålla samma systemtjänster som
	kärnkraften.
	Låt oss säga att det visar sig att dessa tekniker mognar fram och blir stor-
	skaliga och att de blir användbara för hela Sveriges behov, inte bara för ett
	enskilt sjukhus eller en enskild industri för att upprätthålla systemdrift där.
	Ifall dessa tekniker utvecklas på ett sådant sätt att de verkligen blir användbara

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

för ett helt land och ett helt energisystem är det fullt möjligt att titta på denna typ av stödsystem också för systemnyttor därifrån.

Då skulle jag vilja säga – återigen – med tanke på detta med att inte ställa olika kraftslag mot varandra: När det gäller att få fram sådana system har vi tagit ett stort steg genom att börja titta på kärnkraften. Vi är närmare ett sådant system också för vätgaslagring, batterier eller andra tekniker genom att vi har tagit detta steg. Då finns det någonting att ha som utgångspunkt när man sedan tittar vidare.

Men jag tycker att den gröna omställningen är brådskande. Det är regeringens bedömning att de volatila elpriser som svenska hushåll har mött är olyckliga. Det finns starka skäl att agera för att lösa detta. Dyker det sedan upp nya forskningsframsteg och nya tekniker ska vi självklart ta in dem i systemet.

Jag tycker att man ska se på kärnkraftsutbyggnaden som ett sätt att skapa mer el men också som en försäkring: Svensk industri, svenska löner och svensk välfärd ska vara skyddade utifall de nya tekniker det talas om inte blir fullt så framgångsrika eller kommer fullt så snabbt som man tror. Men kommer de ska vi självklart använda oss av dem. Vi kan förbereda modeller också för detta. Det har jag ingenting emot, tvärtom.

Ordföranden: Vi kommer tyvärr inte att hinna med ytterligare en runda med frågeställare och eventuella synpunkter. Så jag får be panelisterna att förutom att svara på frågorna göra ett medskick om de vill. Vill ministern komplettera med ett sista medskick till finansutskottet och till alla andra som lyssnar inne i salen, via webben och via SVT Forum?

Statsrådet Niklas Wykman (M): Jag vill först och främst tacka för att vi har denna möjlighet. Det är bra att diskutera detta med lamporna tända och kameran på och höra varandras perspektiv. Jag var väldigt glad över det jag hörde från Miljöpartiet. Det finns en robust uppfattning kring att vi alla är överens om att vi ska göra den gröna omställningen. Sedan har vi möjligtvis olika perspektiv på hur den ska åstadkommas. Jag tror att det är väldigt bra för Sverige och svenska folket att man känner att det finns en bred uppslutning i dessa frågor, även om man sedan kan välja olika tekniska lösningar.

De frågor som har kommit från Socialdemokraterna, Fredrik Olovsson bland annat, tycker jag är mycket legitima. Vi ska alltid ha god ordning och reda i offentliga finanser. Vi ska inte ägna oss åt projekt som riskerar skattebetalarnas pengar på ett sätt som inte är försvarbart. Det är därför väldigt bra att vi har diskussionen om huruvida man tar höjd för de risker som finns. Det är precis det som detta syftar till.

Sedan har det varit många frågor kring att man önskar att man inte var i den här situationen. Nu är vi i denna situation. Då vill det till att kliva fram och ta ansvar för den och hantera den på bästa sätt för svenska löntagare och för svensk välfärd. Min bedömning är att svensk industri och svenska jobbskapare har starka skäl för att vara för kärnkraft. Men det står, som sagt var, inte emot

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	andra energislag. Vi behöver genuint alla energislag. Det är inte en floskel.
	Det är en realitet för att klara både löner och omställning.

Tomas Kåberger, Chalmers tekniska högskola: Än en gång: Detta är ett förslag med väldigt stora ekonomiska konsekvenser under väldigt många decennier. Det är beslut som ska fattas av en generation och av personer som inte riskerar bara sina egna pengar utan också andras och framtida generationers. Därför förtjänar detta noggrann utredning och eftertanke och granskning av de argument och påståenden som förekommer i debatten och som inte alltid är korrekta.

En del argument har blivit föråldrade, för utvecklingen i omvärlden går snabbt just nu. Internationella energimyndigheten, IEA, i Paris har länge kritiserats för att de har varit pessimistiska och underskattat utvecklingen av framför allt sol- och vindel samt även batterier och energihushållning. De senaste 18 månaderna har man levererat ett antal rapporter där man förutser en dramatisk tillväxt framför allt när det gäller sol, vind och batterier, av rent ekonomiska skäl. Det har blivit så billigt, och det fortsätter att bli billigare.

I sin senaste rapport säger IEA att sol och vind i år kommer att gå om vattenkraft och bli de största bidragen till förnybar energi. Förnybar el totalt kommer att gå om kol nästa år. Sol och vind kommer att gå om kärnkraft var och en för sig 2026. Sol går om vind 2027. Sol ensam går om vattenkraft 2029, och vind går om vattenkraft 2030. Förnybar el kommer att stå för hälften av världens elproduktion.

Detta är en dramatisk utveckling. Det är inte en transition. Det är en revolution som pågår. Mia tog upp batteritillväxten. Både stationära batterier och

–ännu mer – batterier i elbilar växer väldigt snabbt globalt. Det förtjänar att reflektera över detta och se vilka konsekvenser det har för konkurrenskraften i olika delar av världen och hur Sverige möter detta på ett effektivt sätt.

Kostnadsskillnaderna mellan sol och vind och kärnkraft är, med de förslag som finns och även med de stödsystem som finns, väldigt stora. Det ska till väldigt starka argument om kärnkrafts externa fördelar på olika sätt för att rättfärdiga att man satsar så stora pengar på kärnkraft just nu. Låt oss utreda, tänka noga och se till att vi fattar beslut på uppdaterad information som faktiskt gör att besluten är rimliga också för kommande generationer.

Mia Bodin, Bodecker Partners AB: En sak som jag inte tycker att vi får glömma är den stora skillnaden när det gäller alternativkostnad och kostnader över huvud taget för dessa bitar. När det gäller många andra kraftslag är det andra, alltså privata investerare, som går in och betalar för detta. Det ska vi inte glömma.

När det gäller havsbaserad och landbaserad vindkraft, solkraft och även batterilagring och liknande är det privata investerare från olika europeiska och andra länder som går in och betalar för det. Vi får lägre elpris av detta, som vi drar nytta av.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2024/25:RFR4

Där är det en väldigt stor skillnad, för i detta förslag är det Sverige som nation som ska gå in och betala för den utbyggnad som ska ske. Därför är det lite svårt att jämföra alternativkostnad utan att ta hänsyn till vem det är som faktiskt ska betala kostnaden som sådan.

Vi vet heller inte om vi kommer att få de här 300–350 terawattimmarna. Ska man då redan nu låsa in sig i att utlova finansiering till väldigt många reaktorer och väldigt mycket kraft utan att faktiskt veta om förbrukningen kommer att följa med? Om industrin ska betala runt 80 öre kommer den inte att följa med, och då kommer vi inte att få de 300–350 terawattimmarna.

Det är också så att den här CFD-skillnaden eller prisskillnaden ska smetas ut, så att säga, på konsumtionen. I förslaget är detta uträknat utifrån 300 terawattimmar. Om vi får mindre än 300 terawattimmar i elförbrukning kommer den kvarvarande konsumtionsmassan, så att säga, att få betala ännu mer än det som finns i förslaget. Det ska vi inte heller glömma.

Sedan var det en fråga om att det är skillnad på elpris och på de 80 örena. Det är två helt olika saker. Det kan vara lite svårt att förhålla sig till det, så att säga. Men all ny elproduktion vi stoppar i systemet kommer att sänka elpriserna, men skillnaden är att om man inte har det här subventionstaket får vi ta del av de här låga elpriserna, både konsumenter och industrin.

Det betyder inte att industrin de facto på marknaden kommer att betala 80 öre, men man kommer på något sätt att få betala de 80 örena. Det ska, så att säga, på något sätt smetas ut. Om det sedan är avgifter eller skatt eller hur det nu ska vara kommer det ändå att bli motsvarande den kostnaden på något sätt. Det kommer vi inte ifrån.

Slutligen: Alla här är överens om att det även behövs andra kraftslag och att det inte kommer att räcka med kärnkraft. Problemet är just att vi riskerar att stänga ute alla andra kraftslag om detta går igenom i nuvarande form.

Johan Torgeby, SEB: Jag tyckte mig höra en fråga eller en tanke kring even-

tuell kannibalisering: Om vi gör detta har vi bandbredd och kapital för att göra annat. Jag skulle från mitt personliga och icke speciellt vetenskapliga perspektiv inte oroa mig för det. Den otroliga mobilisering som finns i näringslivet i dag för att försöka åstadkomma stabil ren el är mycket, mycket starkare än du kan tänka dig. Det är inte bara för att man vill göra bra saker. Det är också för att det är kommersiellt extremt logiskt att försöka hitta rätt i denna knepiga ekvation.

Jag ska också göra en distinktion. Den begränsande faktorn är inte pengar. Summan av kronor, ören, dollar, cent och euro är mer än tillräcklig. Det handlar om detta med riskjusterad avkastning och om att man inte spenderar dem på ett ansvarslöst sätt. Jag tror att det finns all möjlighet för finansiella aktörer att finansiera alla olika typer av hållbara affärsmodeller inom det här området. Problemet är att hitta de hållbara, eftersom vi testar ny mark.

Jag har två andra reflektioner. Vi testar saker från en finansiärs perspektiv som vi inte har testat tidigare. Då är det någonting annat än vad man är van

2024/25:RFR4	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	vid. Först måste man då tillåta sig själv att inte alltid ha alla svar, och man
	måste tillåta sig själv att göra fel, göra om och göra rätt. Det är väldigt, väldigt
	svårt att hitta exakt perfekt lösning med en gång. Det är därför jag tänker på
	att hur man sätter ihop olika konsortier och alltihop snarast är en iterativ pro-
	cess. Sedan gäller det att agera snabbt när man känner att man är på fel väg, så
	att inte skadorna blir ohanterliga.
	Till sist tänkte jag på Ida och hennes fråga: Ska vi debattera det här – det är
	ju sorgligt att vi pratar om det? Nu är jag liksom nationalekonom och före-
	tagsekonom. Tyvärr är inte det naturvetenskap, utan det är samhällsvetenskap.
	Som jag ser det är detta den mest finansierbara industrin i världen. Det är detta
	som det talas om på COP i dag, och vi kommer inte att sluta prata om det. Det
	kommer att vara otroligt mycket åsikter om hur energiförsörjningen av världen
	finansieras och kommer till.
	Vice ordförande Mikael Damberg: Det ankommer på mig, som vice ordfö-
	rande i finansutskottet, att å finansutskottets vägnar tacka alla deltagare under
	denna öppna hearing – finansmarknadsministern Niklas Wykman, Mia Bodin
	från Bodecker, Johan Torgeby från SEB och Tomas Kåberger från Chalmers.
	Ni har bidragit med olika perspektiv. Det är inte så att alla i den här panelen
	har tyckt exakt samma sak, och det var lite meningen. Inför stora beslut –
	mycket pengar – är det viktigt att olika perspektiv ventileras och diskuteras.
	Till syvende och sist, om regeringen lägger fram ett förslag, är det i riksdagens
	kammare som man kommer att behöva hantera dessa frågor och fatta beslut.
	Vi tackar för denna offentliga hearing och hoppas att de som har lyssnat har
	lärt sig någonting nytt och kanske också tar med sig några frågor ytterligare
	framöver.

2024/25:RFR4

BILAGA

Bilder från det offentliga sammanträdet

Bilder som visades av Niklas Wykman

Finansiering av ny kärnkraft

Finansmarknadsminister Niklas Wykman

Finansutskottet 14 november 2024

Finansdepartementet 1

Staten har en roll på energimarknaden

–då och nu

•Subvention via elcertifikatsystemet (2023 års prisnivå):

•Vindkraft ca 27 miljarder

•Biomassa/biogas ca 34 miljarder

•Vattenkraft ca 9 miljarder

•Betydande statlig inblandning vid finansiering av kärnkraftsutbyggnaden i Sverige 1966-85

•Samhällsekonomiska värden som privata aktörer inte kan räkna hem – en investering i en av samhällets grundfunktioner

•Riskdelning syftar till att sänka kostnaden, inte bara täcka den

Finansdepartementet 2

2024/25:RFR4

BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

Sveriges energianvändning

•Energianvändning ca 350 TWh

•120 TWh från el

•230 TWh från andra energiformer

Finansdepartementet 3

Elproduktionen

Elproduktion (netto) per kraftslag fr.o.m. 1970, TWh
350
300	300 TWh 2045
	300 TWh 2045
250	Övrig värmekraft
250
	Kraftvärme
200	Industriell kraftvärme
	Industriell kraftvärme
150	Solkraft
100	Vindkraft
100	Vattenkraft
	Vattenkraft
50	Kärnkraft
0
	Källa: Energimyndigheten
	Finansdepartementet	4

Avgörande systemnyttor med kärnkraft

•Spänningshållning

•Frekvensstabilitet

•Överföringskapacitet mellan el-områden

Finansdepartementet 5

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA

2024/25:RFR4

Uppslutning kring kärnkraften

•FN:s klimatpanel IPCC

•OECD:s energiorgan IEA

•EU:s taxonomi & Triple Nuclear Alliance

•Draghi-rapporten

•Stort intresse för att bidra till kärnkraftens finansiering

Finansdepartementet 6

Varför krävs statlig inblandning?

•Konstruktionsfasen

•Stora investeringskostnader för att bygga

•Lång byggtid innan elproduktionen genererar intäkter

•Stor osäkerhet om kostnaden för att bygga

•Ingenstans i världen byggs det nya reaktorer utan ett statligt engagemang

•Driftsfasen

•Stor osäkerhet kring framtida elpriser

•Lång återbetalningstid

•Skyndsamhet – behoven motiverar hastighet i planeringen

Finansdepartementet 7

Utredningens förslag till modell

1.Förmånliga statliga lån främst under konstruktionsfasen

2.Prissäkring (CfD) ger en på förhand bestämd ersättning för en viss mängd el

3.Både golv och tak för avkastningen till projektbolaget

Räntan på lånen och nivån på prissäkringen justeras efter hand så att avkastningen hamnar mellan golvet och taket.

Finansdepartementet 8

2024/25:RFR4

BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

Målbild

•Två storskaliga reaktorer till 2035

•Utredningens förslag motsvarar fyra-fem storskaliga reaktorer

•Låneramen kan användas för en sekvens av projektbolag

•Modeller för andra fossilfria kraftslag som ger motsvarande systemnytta?

Finansdepartementet 9

Offentligfinansiella effekter

	Statlig utlåning till programmet						Statlig utlåning till programmet
	Ingen fördyring, 2023 års prisnivå						Fördyring, 2023 års prisnivå
	350						500
	350						500
	300						450


kronor	200					kronor	400
kronor	200					kronor	300
	250						350
Miljarder	150					Miljarder	250


	100						200


	50						150
	50						100
	0						100
	0						50
	-50						50
	-50						0
	0	5	10	15	20		0	5	10	15	20
			År från konstruktionsstart						År från konstruktionsstart

Källa: Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft (Fi 2023:F)

Utredningens antaganden

•Program motsvarande 5 000 MW installerad effekt

•Fyra reaktorer à 1 250 MW byggs med två års mellanrum

•Övergång till privat finansiering tio år efter färdigställande

•I fallet fördyring erfar samtliga fyra projekt 50 procent kostnadsöverskridande

Finansdepartementet 10

Finansiering av ny kärnkraft

Finansmarknadsminister Niklas Wykman

Finansutskottet 14 november 2024

Finansdepartementet 11

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA

2024/25:RFR4

Bilder som visades av Mia Bodin

Inledande kommentar – finansiering ny kärnkraft

Finansutskottets offentliga sammanträde 14 nov 2024

Mia Bodin,

Bodecker Partners

Oberoende rådgivare till storskalig förnybar elproduktion samt ny elintensiv industri inom t.ex. vätgas/PtX, datacenters, industri med omställningsbehov/elektrifiering.

Fokus på riskhantering och prissäkring av energiprisrisker på fysiska och finansiella marknader samt bilateralt.

Rådgivare i flertalet pågående rekonstruktionsärenden av vindkraft med PPA:er.

Medförfattare till Energimarknadsinspektionens rapport ”Bilateral hedging of electricity in Sweden” från juni 2024.

2024/25:RFR4

BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

Generella inspel

Håller med utredningen om att:

➢Finansiering och risker i grunden bör bäras av producenterna själva - för att säkerställa incitament till kostnadseffektivitet.

➢Stora osäkerheter, höga kapitalkostnader och initialt höga fasta kostnader som gör att staten kan behöva dela kostnader och risker för ny elproduktion i syfte att säkerställa svensk industris framtida omställning och konkurrenskraft.

➢Marknadsincitament ska bevaras i möjligaste mån. Och höjas!

➢Motpartsrisker och höga kostnader för säkerheter gör det svårt att prissäkra sig tillräckligt idag.

MEN…

Generella inspel

Några aspekter saknas. Förslaget innebär hög risk för:

➢Kraftigt försämrad lönsamhet för nuvarande elproduktion och dränering av finansiella marknaden

➢Stopp för investeringar i andra kraftslag och därmed all ny elproduktion före 2035-2040

➢Avsaknad av prissäkringsmöjligheter för svensk industri

➢Inlåsning i minst 40 år i dyrt och inflexibelt elsystem med resulterande hög risk för svensk industris konkurrenskraft

Försämrad lönsamhet och stopp för annan elproduktion

Stor mängd elproduktion från kärnkraft sänker spotpriserna på marknaden.

Kärnkraft kommer att producera även vid överproduktion och mycket låga spotpriser. Avsaknad av flexibilitet och tillräckliga marknadsincitament riskerar att öka prisvolatiliteten med t.ex. fler negativa

timmar.

CfD:er tar bort prissäkringar som borde göras på de etablerade finansiella marknaderna (Nasdaq, EEX, och bilateralt). Det gör det dyrare för alla andra att prissäkra sig.

Kraftigt försämrade lönsamhetskalkyler stoppar investeringar i annan ny elproduktion som skulle ha kunnat vara på plats före 2030. Därmed riskeras svensk industris gröna omställning och konkurrenskraft.

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA

2024/25:RFR4

Avsaknad av prissäkringsmöjligheter för svensk industri

Prissäkring av framtida elkostnader är avgörande för investeringar i svensk industri

•Kapitalkrävande långa investeringar i elektrifieringsprojekt

•Behov att matcha långa kundavtal med fastprisupplägg, t.ex. grön e-metanol/ammoniak, grönt stål, batterier osv.

•Möjliggöra lånefinansiering

•PPA dessutom ofta krav för investeringsbidrag m.m.

Elproducenter med Cfd kommer inte att vara tillgänglig motpart till industri i PPA. De kommer heller inte att prissäkra sin volym på marknadsplatser och därigenom erbjuda prissäkringsvolym till industri.

Cfd-system för producenter gör det mycket svårt för industri att säkra sina framtida elkostnader.

Därmed riskeras betydande industrisatsningar.

Inlåsning i dyrt och inflexibelt system i minst 40 år…

…samtidigt som hela Europas elmarknad är på väg mot en ny era som kräver kostnadseffektiva flexibla elsystem och innovativa samarbeten.

Vi är bara i startgroparna av många snabba förändringar.

Elektrifiering av fordonssektorn blir ett enormt batterilager

Kostnad för batterisystem faller extremt snabbt

Stödtjänstvolymer ökar snabbt och nya marknader skapas där behov finns

Vi har redan teknik, marknader och färdiga projekt för leverans av stora mängder el, även i baskraftsliknande strukturer, från havsvindsparker.

Nya PPA:er anpassas för att möjliggöra flexibilitet. Nya innovativa samarbeten mellan producenter, lagring, konsumenter skapas varje dag.

Höga marknadspriser och volatilitet har satt igång en mycket snabb utveckling som bara är i startgroparna.

2024/25:RFR4

BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

Föreslagen modell för finansiering av ny svensk kärnkraft gör att:

➢Lägre elpriser till följd av ny elproduktion inte kommer svensk industri och konsumenter till gagn.

➢Stora mängder icke-flexibel produktion utan tillräckliga incitament att agera på marknadssignaler och hitta innovativa samarbetslösningar kommer att trycka ut andra mer flexibla och kostnadseffektiva lösningar.

➢Förväntad kostnad för cfd-stöd med utgångspunkt i 67 öre/kWh riskerar överstigas markant! Prognoser ~50-70 öre i SE3 – före industriförseningar och exkl. utbyggnad av kärnkraft…

➢Stora mängder kärnkraftsel trycker ner referenspriset vilket leder till högre kostnad för cfdersättningar för varje reaktor som tas i drift. Blir en ond spiral när investeringstakt inte påverkas av marknadspriser.

➢Cfd:er till kärnkraft leder till behov av cfd:er till andra kraftslag, och till behov av cfd:er för industri. Ytterligare en ond spiral av stöd…

Hur skulle staten kunna möjliggöra ny elproduktion?


		Investeringsstöd/”LCOE-
	Utökade satsningar på	stöd” till både produktion
	Utökade satsningar på	& industri, t.ex.
	stödtjänster för	& industri, t.ex.
Statliga kreditgarantier* till	stödtjänster för	nätanslutning,
	teknikneutrala bidrag till	nätanslutning,
		teknikspecifika stöd.
både industri och
	systemstabilitet.

elproducenter.
elproducenter.		Minskar kostnader och
	Incitament till investeringar	Minskar kostnader och
Stöttar långa kontrakt på	Incitament till investeringar	prisgap och möjliggör
	där det är mest effektivt,	prisgap och möjliggör
		därmed bilaterala kontrakt.
handelsplatser och bilateralt.
	samt ökar lönsamhet för

Minskar kostnader,
Minskar kostnader,	både produktion och
finansieringsrisk och prisgap.	både produktion och
finansieringsrisk och prisgap.	industri.
	industri.

CfDer på slutprodukter? Nya elintensiva industrierna behöver säkra långsiktiga intäkter för att kunna betala mer för elen.

Likvida standardkontrakt till båda sidorna?

Transparens och ökad marknadslikviditet.

Cfd i teknikneutrala

auktionsförfaranden baserat på väl planerat behov utifrån systemnytta och tidsaspekt.

En i taget för att undvika inlåsning i onödigt höga priser!

	Bodecker Partners	*Om inte kreditgarantier kan ställas till enskilda aktörer bör kreditgarantierna ställas gentemot elbörsens clearinghus i syfte att täcka
	Bodecker Partners	residualriskerna för parterna och underlätta handeln (jmf riksbanken ”lender of last resort” gentemot svenska banker).

Mia Bodin

Co-founding Partner

Bodecker Partners AB

mia@bodeckerpartners.com 073-808 18 98

Bodecker Partners expertis inom den nordiska elmarknaden hör till Sveriges främsta. Vi erbjuder oberoende rådgivning och hantering av marknadsprisrisker till investerare i nordisk förnybar elproduktion

Bodecker Partners – oberoende rådgivning och förvaltning

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA

2024/25:RFR4

Bilder som visades av Johan Torgeby

Finansutskottets offentliga sammanträde om

finansiering avnykärnkraft

14 November 2024

Johan Torgeby, vd och koncernchef SEB

Bank- och kapitalmarknadens djup, avkastningskrav och förhållande till risk

Förväntad avkastning

30%

25%

20%

15%

20%

10%

Volym (EUR) i nyemissioner och kapitalresning senaste 10 åren

0%	Investeringsrisk
Låg	Hög

Notera: volymer avseende statsobligationer, bankobligationer, IG-företagsobligationer och HY-företagsobligationer avser 2013 - juni 2023. Volymer avseende aktiekapital, private equity och venture capital

avser 2013-2023 1kv. Källa: Bloomberg, PitchBook.

2024/25:RFR4

BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

Bank- och kapitalmarknadens djup, avkastningskrav och förhållande till risk

Förväntad avkastning

30%

25%

20%

15%

20%

10%

Låg

	Finansiering ur
Venture capital	egen ficka
Venture capital
(riskkapital)
	”Ängelinvesterare”
	(riskkapital)

Volym (EUR) i nyemissioner och kapitalresning senaste 10 åren

Investeringsrisk

Hög

avser 2013-2023 1kv. Källa: Bloomberg, PitchBook.

Bank- och kapitalmarknadens djup, avkastningskrav och förhållande till risk

Förväntad avkastning

30%

25%

Private equity

	Finansiering ur
Venture capital	egen ficka
Venture capital
(riskkapital)

20%

15%

20%

10%

Låg

Aktiekapital

IG-

Banklån Företagsobligationer (bolag)

HY- företagsobligationer

(riskkapital)

”Ängelinvesterare”

(riskkapital)

Volym (EUR) i nyemissioner och kapitalresning senaste 10 åren

Investeringsrisk

Hög

avser 2013-2023 1kv. Källa: Bloomberg, PitchBook.

Bank- och kapitalmarknadens djup, avkastningskrav och förhållande till risk

Förväntad avkastning

30%
25%
20%		Aktiekapital
15%
20%		IG-
	Banklån	Företagsobligationer
10%	(bolag)
10%
	Bank-	HY-
	Statsobligationer obligationer	HY-
	Statsobligationer obligationer	företagsobligationer
10%	(SSA)	företagsobligationer
10%
5%
0%
	Låg

	Finansiering ur
Venture capital	egen ficka
Venture capital
Private equity (riskkapital)

(riskkapital)

”Ängelinvesterare” (riskkapital)

Volym (EUR) i nyemissioner och kapitalresning senaste 10 åren

Investeringsrisk

Hög

avser 2013-2023 1kv. Källa: Bloomberg, PitchBook.

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA

2024/25:RFR4

Förutsättningar för bankfinansiering

Kassaflöde

Tillgångar

Eget kapital

Osäkerheter i kärnkraftsprojekt

Ackumulerade kostnader - kassaflöde
Konstruktionsfas	Driftsättning	Driftfas

Osäkerheter i kärnkraftsprojekt

1Politisk risk

Ackumulerade kostnader - kassaflöde

Konstruktionsfas

Driftsättning

Driftfas

2024/25:RFR4

BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

Osäkerheter i kärnkraftsprojekt

1 Politisk risk

Ackumulerade kostnader - kassaflöde

2Prisrisk el

Konstruktionsfas

Driftsättning

Driftfas

Osäkerheter i kärnkraftsprojekt

Ackumulerade kostnader - kassaflöde

1 Politisk risk

2 Prisrisk el

3 Konstruktionsrisk tid

Konstruktionsfas

Driftsättning

Driftfas

Osäkerheter i kärnkraftsprojekt

kostnader - kassaflöde

1 Politisk risk

2 Prisrisk el

Konstruktionsrisk

Ackumulerade

3 Konstruktionsrisk tid

kostnad

Konstruktionsfas

Driftsättning

Driftfas

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA

2024/25:RFR4

Risknivåer i olika banklån

		Beprövade
	Bolån	Byggnadskreditiv	Projektfinansiering
	Bolån	Byggnadskreditiv	(Vind)
			(Vind)

Tid att bygga	-	1-2 år	2-4 år

Risk för kostnadsökningar	-	15%	20%
under byggfasen	-	15%	20%
under byggfasen

Politisk risk	Minimal	Minimal	Låg – medel

Kvalitet på säkerhet	Mycket hög	Hög	Medel – hög

Total kreditrisk	Mycket låg	Låg	Medel

	✓	✓	✓

Risknivåer i olika banklån

Beprövade

	Bolån	Byggnadskreditiv	Projektfinansiering	Kärnkraft
	Bolån	Byggnadskreditiv	(Vind)	(konstruktion)
			(Vind)	(konstruktion)

Tid att bygga	-	1-2 år	2-4 år	10 år?

Risk för kostnadsökningar	-	15%	20%	100%?
under byggfasen	-	15%	20%	100%?
under byggfasen

Politisk risk	Minimal	Minimal	Låg – medel	Hög

Kvalitet på säkerhet	Mycket hög	Hög	Medel – hög	Mycket låg

Total kreditrisk	Mycket låg	Låg	Medel	Mycket hög

	✓	✓	✓	x

Risknivåer i olika banklån

Beprövade

	Bolån	Byggnadskreditiv	Projektfinansiering	Kärnkraft	Kärnkraft (drift)
	Bolån	Byggnadskreditiv	(Vind)	(konstruktion)	Kärnkraft (drift)
			(Vind)	(konstruktion)

Tid att bygga	-	1-2 år	2-4 år	10 år?	-

Risk för kostnadsökningar	-	15%	20%	100%?	-
under byggfasen	-	15%	20%	100%?	-
under byggfasen

Politisk risk	Minimal	Minimal	Låg – medel	Hög	Medel

Kvalitet på säkerhet	Mycket hög	Hög	Medel – hög	Mycket låg	Medel – hög

Total kreditrisk	Mycket låg	Låg	Medel	Mycket hög	Medel

	✓	✓	✓	x	✓

2024/25:RFR4

BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

Privat-publikt samarbete

Återbetalnings-

förmåga

Privat

finansmarknad

Privat-publikt samarbete

Återbetalnings-
förmåga	Avkastning
Privat	Näringslivet
finansmarknad

Privat-publikt samarbete

Staten Samhällsnytta

Återbetalnings-
förmåga	Avkastning
Privat	Näringslivet
finansmarknad

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA

2024/25:RFR4

Privat-publikt samarbete

Staten Samhällsnytta

Återbetalnings-
förmåga	Avkastning

E10 / RV 85

Tjeldsund-Langvassbukt

Norge	RV3/RV25
	Ommangsvollen-Grundset
	E18
	Grimstad- Kristiansand
	E39
	Klett- Bardshaugn

Finland	E18
	Hamina-Vaalimaa
	E18
	Muurla-Lohjanharju
Sverige

År	Värde	Entreprenör	Initiell ägare
2023	EUR 970m	Skanska	Skanska
2022	EUR 1bn	FCC, Webuild,	Macquarie, Webuild, SK
2022	EUR 1bn	SK Ecoplant	Macquarie, Webuild, SK
		SK Ecoplant
2018	EUR 270m	Skanska	Skanska
2006	EUR 450m	Bilfinger Berger,	Bilfinger Berger, Pihl & Søn,
2006	EUR 450m	Pihl & Søn	Sundt AS
		Pihl & Søn	Sundt AS
2003	EUR 140m	Skanska	Skanska
2020	EUR 170m	YIT	YIT, Meridiam
2015	EUR 250m	YIT	YIT, Meridiam
2005	EUR 330m	Skanska	Skanska, Laing,
2005	EUR 330m	Skanska	Lemminkäinen
			Lemminkäinen
2010	EUR 1.4bn	Skanska	Skanska, Innisfree
1999	EUR 460m	NCC, SIAB, Vattenfall,	NCC, Vattenfall, Alsthom,
1999	EUR 460m	Alsthom, Mowlem	Mowlem
		Alsthom, Mowlem	Mowlem

Privat	Näringslivet
finansmarknad

Öresundsbron 2000 EUR 3.3bn Sund Link Contractor Öresundskonsortiet

Danmark	Car Park	2022	EUR 150m	MT Højgaard	Casa, AkademikerPension
	E45
	Kliplev-Sonderborg	2010	EUR 150m	Strabag, Züblin	Strabag
		2007	EUR 300m	E. Pihl & Son	E. Pihl & Son, DIF

Privat-publikt samarbete

Staten Samhällsnytta

Återbetalnings-
förmåga	Avkastning

E10 / RV 85

Tjeldsund-Langvassbukt

Norge	RV3/RV25
	Ommangsvollen-Grundset
	E18
	Grimstad- Kristiansand
	E39
	Klett- Bardshaugn

Finland	E18
	Hamina-Vaalimaa
	E18
	Muurla-Lohjanharju
Sverige

År	Värde	Entreprenör	Initiell ägare
2023	EUR 970m	Skanska	Skanska
2022	EUR 1bn	FCC, Webuild,	Macquarie, Webuild, SK
2022	EUR 1bn	SK Ecoplant	Macquarie, Webuild, SK
		SK Ecoplant
2018	EUR 270m	Skanska	Skanska
2006	EUR 450m	Bilfinger Berger,	Bilfinger Berger, Pihl & Søn,
2006	EUR 450m	Pihl & Søn	Sundt AS
		Pihl & Søn	Sundt AS
2003	EUR 140m	Skanska	Skanska
2020	EUR 170m	YIT	YIT, Meridiam
2015	EUR 250m	YIT	YIT, Meridiam
2005	EUR 330m	Skanska	Skanska, Laing,
2005	EUR 330m	Skanska	Lemminkäinen
			Lemminkäinen
2010	EUR 1.4bn	Skanska	Skanska, Innisfree
1999	EUR 460m	NCC, SIAB, Vattenfall,	NCC, Vattenfall, Alsthom,
1999	EUR 460m	Alsthom, Mowlem	Mowlem
		Alsthom, Mowlem	Mowlem

Privat	Näringslivet
finansmarknad

Vi existerar för att stötta våra kunder

och svensk näringsverksamhet

Öresundsbron 2000 EUR 3.3bn Sund Link Contractor Öresundskonsortiet

Danmark	Car Park	2022	EUR 150m	MT Højgaard	Casa, AkademikerPension
	E45
	Kliplev-Sonderborg	2010	EUR 150m	Strabag, Züblin	Strabag
		2007	EUR 300m	E. Pihl & Son	E. Pihl & Son, DIF

Tack för er

uppmärksamhet

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2022/23
2022/23:RFR1	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 20 oktober
	2022
2022/23:RFR2	FINANSUTSKOTTET
	Översikt med internationella exempel på uppföljning och
	utvärdering av centralbanker
2022/23:RFR3	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om finansiell stabilitet i svensk ekonomi i ljuset
	av hög inflation och högre räntor
2022/23:RFR4	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Riksbankens årsredovisning 2022 och det sen-
	aste penningpolitiska beslutet från februari 2023
2022/23:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Utvärdering av penningpolitiken 2022
2022/23:RFR6	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport, Svensk
	finanspolitik 2023
2022/23:RFR7	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om penningpolitiken 2022

2024/25:RFR4

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2023/24
2023/24:RFR1	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken
	den 17 oktober 2023
2023/24:RFR2	SOCIALUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om nationell högspecialiserad vård
2023/24:RFR3	CIVILUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om vårdnad, boende och umgänge vid våld
	i familjen.
2023/24:RFR4	NÄRINGSUTSKOTTET
	Näringsutskottets offentliga sammanträde om energilagring
2023/24:RFR5	TRAFIKUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om artificiell intelligens (AI)
2023/24:RFR6	SOCIALUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om reformen av EU:s
	läkemedelslagstiftning
2023/24:RFR7	TRAFIKUTSKOTTET
	Planera laddinfrastruktur för vägtrafik – en kunskapsöversikt
2023/24:RFR8	FINANSUTSKOTTET
	Den demokratiska granskningen av centralbanker – En
	forskningsöversikt
2023/24:RFR9	CIVILUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde – Hur säkerställer vi ett bostadsbyggande
	som möter behov och efterfrågan i hela landet?
2023/24:RFR10	FINANSUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om finansiell stabilitet i en osäker omvärld
	– hur påverkas Sverige?
2023/24: RFR11	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Utvärdering av förädlingsindustrin och detaljhandeln för livsmedel
2023/24: RFR12	TRAFIKUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om trafikens elektrifiering
2023/24: RFR13	FINANSUTSKOTTET
	Riksbankens årsredovisning 2023 och den aktuella penningpolitiken
2023/24: RFR14	SOCIALUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om civilt försvar och krisberedskap inom
	hälso- och sjukvården
2023/24:RFR15	FINANSUTSKOTTET
	Svensk penningpolitik 2023
2023/24:RFR16	NÄRINGSUTSKOTTET
	Näringsutskottets offentliga sammanträde om en forsknings- och
	innovationspolitik för ett konkurrenskraftigt näringsliv
2023/24:RFR17	FINANSUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om Finanspolitiska rådets rapport,
	Svensk finanspolitik 2024

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2023/24
2023/24:RFR18	FINANSUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde med utfrågning av Riksbankens direktion
	om penningpolitiken 2023
2023/24:RFR19	CIVILUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om överskuldsättning

2024/25:RFR4

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2024/25
2024/25:RFR1	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Arbetslivsinriktad rehabilitering för sjukskrivna med stressrelaterad
	ohälsa – en utvärdering
2024/25:RFR2	FINANSUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde med utfrågning av Riksbankens direktion
	om penningpolitiken 2024
2024/25:RFR3	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Uppföljning av det civila försvaret – erfarenheter från tre beredskaps-
	sektorer

Beställningar: Riksdagens tryckeriexpedition, 100 12 Stockholm

telefon: 08-786 58 10, e-post: order.riksdagstryck@riksdagen.se

Tidigare utgivna rapporter: www.riksdagen.se under Dokument & lagar