Torsdagen den 21 maj Sid (Riksdagens protokoll 1959:19)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1959

FÖRSTA KAMMAREN

Nr 19

21—25 maj

Debatter m. m.

Torsdagen den 21 maj Sid.

Svar på frågor:

av herr öhman ang. byggandet av Alnöbron .................. 3

av herr Magnusson ang. förbättrade vägkommunikationer från
norra Bohuslän till inlandet................................ 3

Vissa anslag under åttonde huvudtiteln:

Bidrag till studiecirkelverksamhet ............................ 5

Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet ...................... 8

Bidrag till folkbibliotek ...................................... 10

Bidrag till föreläsningsverksamhet ............................ 12

Resekostnadsersättning åt föreläsare .......................... 12

Bidrag till konsulentverksamhet .............................. 13

Bidrag till studieförbund .................................... 14

Utbildning av ungdomsledare ................................ 14

Bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer . . 16

Studiehjälpsnämnden: omkostnader ......................... 16

Statens biografbyrå: omkostnader ............................ 17

Utökning av antalet försöksdistrikt inom enhetsskolan ............ 18

Utbildning av lärare i manlig slöjd, m. m....................... 19

Utredning angående viss komplettering av riksstaten, m. m......... 26

Ändring i förordningen om automobilskatt, m. in................. 31

Måndagen den 25 maj

Interpellation av herr Nilsson, Ferdinand, ang. avbetalningshandel
med motorfordon och jordbruksmaskiner...................... 42

I Förslå kammarens protokoll 1950. Nr 19

Nr 19

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Torsdagen den 21 maj Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 113, ang. vissa markförvärv för försvaret 5

— nr 114, ang. anslag under åttonde huvudtiteln till bidrag till
studiecirkelverksamhet och till ungdomens fritidsverksamhet,

m. m..................................................... 5

— nr 115, ang. försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. 18

— nr 116, ang. utbildning av lärare i manlig slöjd m. m........... 19

— nr 117, ang. medelsanvisning till statsbidrag för om- och tillbyggnad
av eldstäder för fliseldning.......................... 25

— nr 118, om utredning angående viss komplettering av riksstaten,

m. m..................................................... 26

Bevillningsutskottets betänkande nr 45, om ändring i förordningen
om automobilskatt m. m.................................... 31

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Torsdagen den 21 maj

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Justerades protokollen för den 14 innevarande
månad.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med stöd av bilagt läkarintyg får jag
härmed anhålla om befrielse från riksdagsarbetet
t. o. m. innevarande sessions
slut.

Göteborg den 20 maj 1959

Carl S:son Schmidt

Härmed intygas att Carl Schmidt, född
den 21/12 1894, på grund av sjukdom
(Hernia ing. dx.) är 1/1 oförmögen till
arbete den 20/5—den 15/6 1959.

Den 20/5 1959

Carl Otto Mannheimer
leg. läkare

Den begärda ledigheten beviljades.

Svar på fråga ang. byggande av
Alnöbron

Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr öhman till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
framställt följande fråga:
»När kommer byggandet av Alnöbron att
igångsättas?»

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
SKOGLUND,
som tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara
nämnda fråga, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr öhman har frågat
mig när byggandet av den planerade
bron över Alnösundet i Västernorrlands
län kommer att igångsättas.

Med anledning härav kan jag meddela,
att detta broföretag ingår i gällande flerårsplan
för byggande av storbroar under
perioden 1958—1962. Totalkostnaden
för företaget, inklusive tillfartsvägar,
har i planen upptagits med ett beräknat
belopp av 18 miljoner kronor,
varav en första medelstilldelning på 2
miljoner kronor avses utgå år 1960. Vattendomstolen
har nyligen lämnat medgivande
till brobyggnaden. Arbetsplan
för företaget har upprättats och beräknas
kunna fastställas under den närmaste
tiden. För närvarande utföres kompletterande
grundundersökningar för
upprättande av fullständiga entreprenadhandlingar.
Dessa beräknas bli utarbetade
i sådan tid, att anbudsinfordran
kan ske under hösten 1960, varefter
arbetena kan igångsättas. Byggnadstiden
för hela företaget har beräknats till cirka
5 år.

Herr ÖHMAN (k):

Herr talman! Jag ber att få uttrycka
min tacksamhet för det positiva svar
som herr statsrådet har lämnat. Jag vill
här bara understryka min tillfredsställelse
över att detta mycket nödvändiga
och efterlängtade brobygge nu kommer
till stånd. Jag hoppas att jag kan tolka
svaret på det sättet, att brobyggnationen
kan sättas i gång under år 1960 och
att det hela skall vara färdigt inom en
tidrymd av fem år.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Svar på fråga ang. förbättrade vägkommunikationer
från norra Bohuslän till
inlandet

Med stöd av § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Magnusson till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
framställt en så

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Ang. förbättrade vägkommunikationer från norra Bohuslän till inlandet

lydande fråga: »År lierr statsrådet beredd
att lämna uppgifter om planerna
till förbättrade vägkommunikationer
från Strömstad och övriga norra Bohuslän
till inlandet?»

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
SKOGLUND,
som förklarat sig ämna vid detta sammanträde
besvara jämväl berörda fråga,
erhöll ånyo ordet och yttrade:

Herr talman! Herr Magnusson har frågat
mig, om jag är beredd att lämna
uppgifter om planerna till förbättrade
vägkommunikationer från Strömstad och
övriga norra Bohuslän till inlandet.

Till svar härpå vill jag anföra följande.

Även om det är de nord-sydliga vägförbindelserna
— i första hand riksväg
2 —• som har den avgjort största betydelsen
för Strömstad och övriga norra
Bohuslän, kan man inte bortse från alt
avsevärda transportbehov även föreligger
mellan norra Bohuslän samt inlandet,
närmast då de dalsländska industrisamhällena.
Den viktigaste vägförbindelsen
är därvid länsväg 164, som går från
strömstadstrakten över Backa och passerar
länsgränsen vid Loviseholm. Inom
Älvsborgs län fortsätter denna vägförbindelse
över Mon till Dals-Ed. Därifrån
går en större väg mot Billingsfors
och Åmål samt en annan över Bäckefors
mot Mellerud.

Inom Bohuslän kommer länsväg 164
under innevarande år att oljegrusbchandlas
på sträckan mellan Backa och
länsgränsen. En ny anslutningsväg mellan
länsväg 164 och riksväg 2 — närmare
bestämt mellan Valex och Skee —
är avsedd att utföras under nästa vinter,
troligen som beredskapsarbete. I
syfte att bl. a. skapa bättre tillfartsleder
väster- och söderifrån till länsväg 164
företas en ombyggnad av vägen mellan
Tanum och Naverstad. Den sista etappen
av detta vägföretag, vilket utföres som
beredskapsarbete, är för närvarande under
slutförande. I anslutning härtill avser
arbetsmarknadsstyrelsen enligt vad
jag under hand inhämtat att även företa
en ombyggnad av länsväg 165 på

sträckan mellan Naverstad och Backa.
Vidare är en ombyggnad av samma länsväg
på sträckan mellan Hällevadsholm
och Naverstad upptagen i gällande flerårsplan.
Detta vägföretag, som för närvarande
projekteras, skall enligt planen
påbörjas under år 1960 men kan eventuellt
sättas i gång redan i höst som beredskapsarbete.

Genom dessa olika åtgärder kommer
man inom Göteborgs och Bohus län att
få relativt goda vägförbindelser till inlandet
såväl från strömstadstrakten som
från områdena kring Tanum och Hällevadsholm.
Även inom Älvsborgs län planeras
åtgärder för att förbättra vägförbindelserna
mellan norra Bohuslän och
Dalsland. Bl. a. kommer sträckan Skåpafors—Åmål
att oljegrusbehandlas under
innevarande år.

Jag kan även meddela att det inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
arbetsmarknadsstyrelsen pågår vissa utredningar
rörande transportbehoven inom
berörda delar av Bohuslän och Dalsland.
Slutligen kommer landshövdingen
i Göteborgs och Bohus län enligt vad
jag under hand inhämtat att ta initiativ
till ett sammanträde med landshövdingen
i Älvsborgs län samt representanter
för berörda länsorgan och kommuner
för att gemensamt dryfta frågan om förbättrade
vägförbindelser mellan de
nordligare delarna av länen.

Herr MAGNUSSON (s):

Herr talman! Till kommunikationsministern
ber jag att få framföra mitt tack
för det intresse han visat min enkla fråga
och för det positiva svar jag har fått.
Statsrådet har tidigare vid besök i Bohuslän
tagit del av våra bekymmer angående
vägförbindelser, och med svaret
på denna min fråga har jag fått bevis
för att de synpunkter, vi har framfört
där, kommer att beaktas.

Vägförbindelserna från Bohusläns
kustområden till inlandet har i alla tider
varit dåliga. Själva naturen strävar
emot bekväma förbindelser. De naturliga
färdvägarna går i landskapets längdriktning.
Trots att vägarna inåt landet är

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

krokiga och backiga sker dock ett betydande
utbyte av tunga varor på dem.
Från Värmland och Dalsland transporteras
trävaror som lastas ut över hamnarna
i Strömstad, Grebbestad och Fjällbacka.
Från Bohuslän transporteras massavirke
till pappersbruken i Dalsland.
Därtill kommer turisttrafiken som ökar
för varje år. Det är framför allt de salta
baden på västkusten och spinnfisket som
lockar turisterna.

All denna trafik har blivit alltför påfrestande
för de dåliga grusvägarna. Vissa
inskränkningar beträffande hjultrycket
har måst vidtagas för att vägarna
inte skall bli helt oframkomliga. Att detta
medför förluster, inte minst för dem
som har hand om transporterna, är uppenbart.
Från lastbilsägarnas sida har
därför framförts önskemål om att vägarna
med det snaraste måtte förstärkas,
och detta önskemål kommer nu att
tillgodoses med de åtgärder som kommunikationsministern
här ställt i utsikt.

Jag noterar med tacksamhet att landshövdingen
i Göteborgs och Bohus län
och landshövdingen i Älvsborgs län tillsammans
med representanter för länsorgan
och kommuner gemensamt skall
dryfta frågan om förbättrade vägförbindelser
mellan de nordligaste delarna av
länen. Vi önskar en hållfast och bekväm
väg från Åmål till Strömstad och norra
Bohuslän.

Sysselsättningssvårigheter har alltsedan
gatstensindustrien avvecklades varit
rådande i Bohuslän. Ett tillskott av nya
industriföretag är nödvändigt om inte
befolkningen i Dalsland och norra Bohuslän
ytterligare skall minskas. I den
mån goda förbindelser bidrager till industriens
lokalisering har vi även från
den synpunkten anledning att vara nöjda
med de åtgärder som vidtagits och
som vi hoppas ytterligare kommer att
vidtagas.

.lag vill därför än en gång tacka statsrådet
för hans svar och hoppas att även
andra kommunikationsproblem som vi
bar i Bohuslän skall åtnjuta samma intresse
från statsrådets sida. Bohuslän och
Dalsland är landskap, som det finns all
anledning att tillgodose både med kom -

Ang. bidrag till studiecirkelverksamhet
munikationer och med ett utvecklat näringsliv.

överläggningen ansågs härmed slutad.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av statsutskottets utlåtande nr 113,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa markförvärv för
försvaret jämte i ämnet väckta motioner,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 114, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställningar angående anslag
för budgetåret 1959/60 under åttonde
huvudtiteln till bidrag till studiecirkelverksamhet
och till ungdomens fritidsverksamhet
samt till folkbildningsåtgärder
i övrigt m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

Punkten 1

Ang. bidrag till studiecirkelverksamhet

Kungl. Maj :t hade i propositionen nr
41 föreslagit riksdagen att dels godkänna
av departementschefen förordade
ändrade grunder för statsbidrag till
studiecirkelverksamhet, att tillämpas
från och med redovisningsåret 1959/60,
dels ock till Bidrag till studiecirkelverksamhet
under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 9 000 000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebar en ändring
av gällande statsbidragsbestämmelser,
så att viss generell minskning skulle
erhållas i den andel, varmed staten
bidroge till kostnaderna för varje studiecirkel.
Denna minskning hade föreslagits
uppgå till omkring 20 procent, och
kostnaderna för statsbidragsgivningen
beräknades härigenom kunna hållas inom
ramen för det anslag, som anvisats
för innevarande budgetår.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Ang. bidrag till studiecirkelverksamhet

a) med avslag å Kungl. Majrts förslag
samt med bifall till motionerna 1:391,
av herr Möller m. fl., och II: 474, av herr
Lassinantti in. fl., II: 471, av herr Spångberg,
och II: 472, av herr Hagberg in. fl.,
i vad dessa motioner avsåge studiecirkelverksamhet,
besluta om oförändrade
grunder för statsbidrag till sådan verksamhet,
att tillämpas under redovisningsåret
1959/60;

h) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna II:
471 och II: 472, såvitt här vore i fråga,
till Bidrag till studiecirkelverksamhet
för budgetåret 1959/60 anvisa ett förslagsanslag
av 9 000 000 kronor.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Medan statsutskottets
andra avdelning har sysslat med att förbereda
detta utlåtande har någonting
nytt inträffat, som emellertid inte tycks
ha satt nämnvärda spår i utskottets bedömning.
Det nya är att vi har fått en
kompletteringsproposition, som rör riksstaten,
och av den framgår det att klyftan
mellan statsverkets utgifter och inkomster
är avsevärt större än vad vi befarade,
när statsverkspropositionen
framlades i januari. Samtidigt har ju,
som det tidigare sagts, det unika inträffat
att riksdagen inbjudes att fatta det
ena utgiftsbeslutet efter det andra utan
att det har förelagts den något förslag
om hur dessa utgifter fullt ut skall
täckas.

I det perspektiv som nu öppnar sig
kan man skönja en skattehöjning, som
jämte de ökade utgifter, som besluten i
fråga om obligatorisk tilläggspensionering
för med sig, såvitt jag förstår måste
innebära ett mycket kraftigt incitament
till en accelererad inflation.

Inför detta perspektiv måste man fråga
sig om det inte skulle vara möjligt att
pruta åtminstone något på det belopp
om sammanlagt cirka 21 miljoner kronor
som detta utlåtande avser. Jag tänker
då i första hand på den punkt vi nu
behandlar och som avser statsbidrag till
studiecirkelverksamheten. Jag tänker
också på punkterna 4, 5 och 7 i samma

utlåtande, alltså inte bara bidrag till
studiecirkelverksamheten utan också bidrag
till föreläsningsverksamheten, till
föreläsares resekostnader och till studieförbunden.

I samtliga fall är det fråga om folkbildningsåtgärder,
som vi alla sätter
värde på, men nog skulle man väl kunna
fråga sig, om det inför den mycket
betydande inkomstutjämning, som ägt
rum under de senaste åren, verkligen är
nödvändigt att lämna bidrag efter samma
grunder som tidigare. Nu konstaterar
man att utskottet, i motsats till vad
Kungl. Maj :t föreslagit, hemställer om
oförändrade grunder för bidragsgivningen
i fråga om studiecirklarna. Men
man höjer inte anslaget, utan under
hänvisning till att man räknar med något
ökad restriktivitet då det gäller bidrag
till studiecirklar, som är mera hobbybetonade,
tror man att anslaget skall
räcka till.

Jag tror inte, att denna bedömning är
realistisk. Skulle man på den punkten
vilja skapa garantier, borde man ha förändrat
anslagets karaktär från förslagsanslag
till obetecknat anslag. Inför de
mörka framtidsperspektiven beträffande
statsfinanserna tycker jag nog, att man
också skulle kunna ifrågasätta, om man
inte åtminstone tillfälligtvis skulle kunna
pruta bort cirka 30 procent av detta
anslag.

Ungefär samma resonemang har jag
beträffande de andra punkterna, och jag
kommer där att framställa yrkanden efter
deras föredragning. Det förefaller
mig som om man, inte minst med hänsyn
till den roll som radion numera spelar
i vårt folkbildningsarbete, också
skulle kunna tänka sig att sänka anslaget
till föreläsningsverksamheten med
samma procenttal. Detsamma gäller anslaget
till reseersättning, ett anslag som
jag också tycker att man för att skapa
garantier borde göra till ett obetecknat
anslag. När det slutligen gäller anslag till
studieförbunden kan man med hänsyn
till de fasta kostnadernas förhållandevis
stora andel kanske inte gå lika långt
som beträffande de övriga punkterna,

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

men i varje fall torde man med hänsyn
till nuvarande budgetläge kunna ta bort
20 procent.

Emellertid har vi från vårt håll, under
förlitande på det siffermaterial som
framlades i januari, inte väckt några motioner,
som motsvarar de önskemål jag
nu ansett mig böra framföra. Jag skall
för att vara riktigt säker på att iakttaga
riksdagens arbetsformer inte heller göra
något yrkande i denna riktning nu, utan
jag avser i stället att på samtliga dessa
punkter yrka återremiss till utskottet för
ett förnyat övervägande med hänsyn till
den nya situation som uppkommit.

Jag yrkar alltså, herr talman, på den
nu föredragna punkten återremiss till
utskottet. Skulle kammaren inte bifalla
återremissyrkandet på denna punkt, ber
jag att subsidiärt få föreslå, att Kungl.
Maj:ts förslag till grunder för bidragen
bifalles och att utskottets hemställan på
denna punkt i det avseendet avslås.

Herr MÖLLER (s):

Herr talman! I egenskap av motionär
vill jag uttala min synnerliga tillfredsställelse
över det sätt, på vilket utskottet
handlagt denna fråga. Genom den utformning
utlåtandet fått har man stillat
den oro som utbröt inom folkbildningsorganisationerna
på grund av Kungl.
Maj:ts proposition. Oron har dämpats
och avlägsnats, och studieverksamheten
kan nu fortsätta i samma former som tidigare
i vad gäller utvecklings- och expansionstakten.
Jag tror att det är möjligt
att göra den avgränsning av vissa
ämnesgrupper som utskottet föreslagit
och att man därigenom också skulle
kunna hålla tillbaka anspråken på statsmedel
utan att de centrala ämnesområdena
i folkbildningsarbetet blir lidande.

Man bör tvärtom kunna räkna med
att utskottets förslag såsom det utformats
kommer att stimulera den inriktning
på ökad kvalitet i studiearbetet,
som pågår inom cirkelverksamheten.

Jag har bara en önskan på vägen,
nämligen att den översyn av bestämmelserna
för statsbidrag åt folkbildningsarbetet,
som förutsättes och varom

Ang. bidrag till studiecirkelverksamhet
hemställes till Kungl. Maj :t, skall ske i
samma anda av generositet, välvilja och
förståelse för vikten av folkbildningsarbetet,
som präglat utskottsutlåtandet.

Med dessa ord, herr talman, yrkar jag
bifall till statsutskottets utlåtande och
vill samtidigt yrka avslag på det nyss
av herr Bergh framlagda återremissyrkandet.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill beträffande
punkten 1 erinra om att i statsutskottet
var samtliga partiers representanter
fullkomligt överens. Det finns ingen reservation
vid punkten 1, och detta gläder
mig alldeles särskilt.

Efter herr Möllers anförande kan jag
fatta mig mycket kort. Jag tror att den
medelväg, som utskottet gått i detta
avseende, skall visa sig vara lycklig. I
en tid, när vi allesammans är mycket angelägna
om att hitta på fullvärdiga sysselsättningar
för våra ungdomar, är just
den väg det här gäller att rekommendera.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att därunder
yrkats 1 :o) att vad utskottet i den
under behandling varande punkten hemställt
skulle bifallas; 2:o), av herr
Bergh, Bagnar, att punkten skulle visas
åter till utskottet; samt 3:o) att kammaren
skulle, såvitt gällde mom. a, bifalla
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag.

Herr talmannen anförde vidare, att
propositioner till en början komme att
framställas beträffande yrkandet om
återremiss.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner,
först på bifall till berörda
återremissyrkande samt vidare på avslag
därå; och förklarade herr talmannen
sig finna den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Bagnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Ang. bidrag till ungdomens fritidsverksamhet

Den, som avslår herr Ragnar Berghs
under överläggningen gjorda yrkande,
att statsutskottets utlåtande nr 114 punkten
1 skall visas åter till utskottet, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles yrkandet om återremiss.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 111;

Nej — 15.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Med anledning av de under l:o) och
3:o) här ovan upptagna yrkandena,
fortsatte herr talmannen, komme propositioner
nu att framställas särskilt rörande
varje moment av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

Sedermera gjorde herr talmannen enligt
de i fråga om mom. a förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet i nämnda moment
hemställt samt vidare på bifall till Kungl.
Maj:ts i ämnet framlagda förslag; och
förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig anse denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 114 punkten
1 mom. a, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles Kungl. Maj:ts i
ämnet framlagda förslag.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Svärd begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 112;

Nej — 14.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. b hemställt.

Punkten 2

Ang. bidrag till ungdomens fritidsverksamhet Kungl.

Maj:t hade i propositionen nr
41 föreslagit riksdagen att dels godkänna
av departementschefen förordade
grunder för statsbidrag till ungdomens
fritidsverksamhet, att tillämpas från och
med redovisningsåret 1959/60, dels ock
till Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet
för budgetåret 1959/60 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3 000 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft ett flertal motioner.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Tage Johansson m. fl. (1:250) och den
andra inom andra kammaren av herr
Svensson i Kungälv m. fl. (II: 310), hade
hemställts, såvitt nu var i fråga, att
riksdagen måtte höja anslaget till ung -

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Ang

domens fritidsverksamhet med 500 000
kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

a) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna I: 393, av herr Sveningsson,
och II: 476, av fru LidmanFrostenson
m. fl., såvitt nu vore i fråga,
samt med bifall till motionerna 1:387,
av herrar Thorsten Larsson och NilsEric
Gustafsson, och II: 464, av herrar
Gustavsson i Alvesta och Antonsson,
I: 391, av herr Möller m. fl., och II: 474,
av herr Lassinantti m. fl., II: 471, av
herr Spångberg, II: 472, av herr Hagberg
m. fl., och II: 473, av herrar Stenberg
och Allard, nämnda motioner såvitt
nu vore i fråga, besluta om oförändrade
grunder för statsbidrag till
ungdomens fritidsverksamhet, att tilllämpas
under redovisningsåret 1959/60;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 250
och II: 310, I: 387 och II: 464, I: 393 och
11:476, 11:471, 11:472 och 11:473, sistnämnda
sju motioner såvitt nu vore i
fråga, till Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet
för budgetåret 1959/60 anvisa
ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Kaijser och Skoglund i Doverstorp, fröken
Karlsson samt herr Heckscher, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort
hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte

a) med bifall till motionerna I: 393
och II: 476 samt med avslag å motionerna
I: 387 och II: 464, I: 391 och II: 474,
II: 471, II: 472 och II: 473, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, besluta,
att statsbidrag till ungdomens fritidsverksamhet
icke skulle utgå;

b) med bifall till motionerna 1:393
och II: 476, såvitt nu vore i fråga, samt
med avslag å motionerna 1:250 och
II: 310, I: 387 och II: 464, II: 471, II: 472
och 11:473, sistnämnda fem motioner
såvitt nu vore i fråga, besluta att avslå

bidrag till ungdomens fritidsverksamhet
Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av
anslag för budgetåret 1959/60 till bidrag
till ungdomens fritidsverksamhet.

Herr KAIJSER (li):

Herr talman! Under hänvisning till
det statsfinansiella läget ber jag att få
yrka bifall till den vid punkt 2 fogade,
med 1 betecknade reservationen.

Det bidrag det här gäller avser ju huvudsakligen
att ge en stimulanseffekt.
Departementschefen yttrar själv i propositionen,
att »det direkta stimulansbehovet
numera knappast torde vara lika
framträdande som vid verksamhetens
igångsättande». Den ökning, som verksamheten
har fått, tyder ju också på
detta. Även de, som arbetar i den frivilliga
verksamhet som äger rum inom detta
område, har framhållit, att man kommer
ganska långt utan något statsbidrag
och att statsbidraget, som uppgår till
cirka 20 öre per deltagare och timme,
betyder ett bortplottrande av pengar,
helst som det här rör sig om så små
belopp, att de inte kan ha någon nämnvärt
stimulerande inverkan.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen.

Herr JOHANSSON, TAGE, (s):

Herr talman! I motion nr 250 i denna
kammare har jag tillsammans med några
medmotionärer föreslagit, att bidraget
på denna punkt skulle höjas med 500 000
kronor från 3 miljoner till 3,5 miljoner
kronor. Det bör framhållas, att den i
motionen föreslagna höjningen inte
skulle ha inneburit ökade utgifter totalt
sett, ty vi har förutsatt, att för höjningen
erforderliga medel skulle tas från
annat, angivet ändamål under annan huvudtitel.

Eftersom utskottet nu bär föreslagit
att bidrag skall utgå till fritidsgrupperna
efter oförändrade grunder, så har
väl vi som motionärer ingen anledning
att känna oss missnöjda på denna punkt,
även om jag tror att det hade varit väl
motiverat att höja detta förslagsanslag
med de föreslagna 500 000 kronorna.

Jag har emellertid intet yrkande utan

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Ang. bidrag till folkbibliotek

kan instämma i vad utskottet här har

föreslagit.

Vad beträffar den reservation som avgivits
på denna punkt och det yrkande
som nyss ställdes är det klart, att man
kan hänvisa till det statsfinansiella läget.
Men även om de ungdomar som vi
vill nå genom fritidsgruppernas verksamhet
mycket väl kan betala dessa avgifter,
så förhåller det sig på det sättet,
att vi när vi vill nå dessa ungdomar måste
konkurrera med mycken annan mindre
värdefull sysselsättning, som erbjudes
ungdomen gratis. Vi kan därför inte
sätta avgifterna så högt — knappast ens
ta ut några avgifter över huvud taget.
Jag tror att det får betraktas som mycket
väsentligt och värdefullt att vi utan
någon beskärning kan fortsätta verksamheten
på detta område.

Jag har som sagt intet yrkande beträffande
den motion, som jag varit med
om att väcka, utan kan instämma i vad
statsutskottet har föreslagit.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Motiveringen är ungefär
densamma på varje punkt i utskottets
utlåtande, och jag skall därför inte trötta
kammaren med att upprepa den på
detta område.

Jag tror att de flesta av riksdagens ledamöter
är överens om att det är en
mycket värdefull verksamhet som det
just nu är fråga om. Jag tror också att
vi gör de ungdomar det här gäller en
mycket stor tjänst, om vi på detta sätt
kan åstadkomma möjligheter för dem
dels till sysselsättning och dels till att
förkovra sig på olika områden.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den nu föredragna punkten
hemställt samt vidare på godkännande
av den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse

denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 114 punkten
2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid punkten
avgivna reservationen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 115;

Nej — 15.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 3

Ang. bidrag till folkbibliotek

I denna punkt hade utskottet hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I: 134, av
herr Sveningsson, och II: 168, av herr
Edlund, såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till folkbibliotek för budgetåret
1959/60 anvisa ett förslagsanslag av
7 174 700 kronor;

II. att motionerna I: 238, av herr Axel
Svensson m. fl., och 11:308, av herr
Svenning m. fl., icke måtte av riksdagen
bifallas.

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

I motionerna I: 134 och II: 168 hade
hemställts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen
vid behandling av förevarande
punkt måtte dels hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte utfärda författningsändringar
enligt de i motionerna föreslagna
grunderna, att gälla från och med den
1 juli 1959, dels ock till Bidrag till folkbibliotek
för budgetåret 1959/60 anvisa
ett förslagsanslag av 6 774 700 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Kaijser och Skoglund i Doverstorp, fröken
Karlsson samt herr Heckscher, vilka
ansett, att utskottet bort under I hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:134 och 11:168, såvitt
nu vore i fråga,

a) hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
utfärda författningsändringar enligt de
i motionerna föreslagna grunderna, att
gälla från och med den 1 juli 1959,

b) till Bidrag till folkbibliotek för
budgetåret 1959/60 anvisa ett förslagsanslag
av 6 774 700 kronor.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Återigen under hänvisning
till det statsfinansiella läget ber
jag att få yrka bifall till den vid denna
punkt avgivna, med 2 betecknade reservationen.
Den bygger på ett motionsyrkande,
som innebär en ändring av grunderna
för beräkning av anslaget till folkbibliotek.
Denna ändring skulle medföra
en minskning av anslaget med 400 000
kronor. Motionärerna har tänkt sig att
folkbiblioteken skulle kunna få ersättning
genom att få rätt att utta en viss
avgift för utlåningen.

Det har tidigare sagts att det skulle
bli svårt att registrera ett sådant avgiftstagande.
Den möjligheten är tänkt,
att det hela skulle organiseras så, att
man för att utlösa det identitetskort som
erfordras skulle få betala en avgift med
1 krona. Det är ju mycket tråkigt att
kräva avgifter för lån vid ett bibliotek,
men denna avgift, som skulle gälla
för ett helt år, skulle uppgå till ungefär
hälften av vad en biografbiljett kos -

Ang. bidrag till folkbibliotek

tar, och det kan inte tyckas vara så
förfärligt farligt.

Med denna motivering ber jag att få
yrka bifall till den vid denna punkt avgivna
reservationen.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Denna fråga har varit
uppe i riksdagen praktiskt taget varje
år under senare tid, och alltid har kamrarna
med mycket stor majoritet beslutat
bifalla Kungl. Maj:ts förslag.

Jag ber att få yrka bifall till statsutskottets
förslag, som överensstämmer
med Kungl. Maj:ts på denna punkt.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
angående vartdera momentet av
utskottets i den nu förevarande punkten
gjorda hemställan.

I fråga om mom. I, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats dels att vad utskottet
i nämnda moment hemställt skulle
bifallas, dels ock att det förslag skulle
antagas, som innefattades i den vid
punkten avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 114 punkten
3 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositioncn

Nr 19

Torsdagen den 21 mai 1959

Ang. bidrag till föreläsningsverksamhet — Ang. resekostnadsersättning åt föreläsare

ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 116;

Nej — 15.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. II hemställt.

Punkten 4

Ang. bidrag till föreläsningsverksamhet

I enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet
framlagda förslag hade utskottet i förevarande
punkt hemställt, att riksdagen
måtte till Bidrag till föreläsningsverksamhet
för budgetåret 1959/60 anvisa
ett anslag av 955 000 kronor.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Med hänvisning till min
motivering i samband med den tidigare
föredragna punkten 1 i utlåtandet föreslår
jag, att denna punkt i utlåtandet
återremitteras till utskottet.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att därunder
yrkats dels att utskottets hemställan
skulle bifallas, dels ock, av herr
Bergh, Ragnar, att förevarande punkt
skulle visas åter till utskottet.

Därefter gjorde herr talmannen till
en början propositioner, dels på bifall
till det framställda återremissyrkandet,
dels ock på avslag därå; och förklarade
herr talmannen sig finna den senare
propositionen vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som avslår herr Ragnar Berghs
under överläggningen gjorda yrkande,
att statsutskottets utlåtande nr 114 punkten
4 skall visas åter till utskottet, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles yrkandet om återremiss.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i förevarande punkt hemställt.

Punkten 5

Ang. resekostnadsersättning åt föreläsare

Enligt Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning hade utskottet i denna
punkt hemställt, att riksdagen måtte till
Resekostnadsersättning åt föreläsare för
budgetåret 1959/60 anvisa ett förslagsanslag
av 300 000 kronor.

Herr BERGH, RAGNAR, (li):

Herr talman! Även på denna punkt
ber jag att med hänvisning till min motivering
under punkt 1 i utlåtandet få
yrka återremiss till utskottet.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag känner mig föranlåten
att erinra om att vi i dag upplever
någonting som jag tidigare inte varit
med om. Det förhåller sig nämligen så
att medan samtliga utskottsledamöter
var eniga vid behandlingen av ärendet
i utskottets plenum, så uppträder nu
vissa högerledamöter i kammaren och
säger sig komma att rösta emot utskot -

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

tets förslag. Detta är egendomligt, herr
talman!

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Det är mycket som är
egendomligt under denna riksdag! Det
verkligt egendomliga just här tycks vara
att man måste ta speciell hänsyn till att
vi har fått en kompletteringsproposition,
vars innebörd ännu inte synes gått
upp för allesammans. Denna kompletteringsproposition
har skapat ett sådant
nytt läge, att den ståndpunkt, som åtskilliga
av vår grupps medlemmar ansett
sig kunna intaga, måste omprövas.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få erinra om
att det endast är några få dagar sedan
dessa punkter behandlades i statsutskottets
plenum. Ingenting har sedan dess
kommit fram som vi då inte kände till.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att därunder yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock, av
herr Bergh, Ragnar, att ifrågavarande
punkt skulle visas åter till utskottet.

Sedermera gjorde herr talmannen till
en början propositioner, dels på bifall
till det framställda återremissyrkandet,
dels ock på avslag därå; och förklarade
herr talmannen sig anse den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes, samt efter
given varsel upplästes och godkändes eu
så lydande omröstningsproposition:

Den, som avslår herr Ragnar Berghs
under överläggningen gjorda yrkande,
att statsutskottets utlåtande nr 114 punkten
5 skall visas åter till utskottet, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Ang. bidrag till konsulentverksamhet

Vinner Nej, bifalles yrkandet om återremiss.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina
platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i denna punkt hemställt.

Punkten 6

Ang. bidrag till konsulentverksamhet

I förevarande punkt hade utskottet
hemställt, att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda
förslag samt med avslag å motionerna
1:249, av herr Tage Johansson m. fl.,
och 11:307, av herr Forsberg m. fl., till
Bidrag till föreläsningsförmedling och
konsulentverksamhet för budgetåret
1959/60 anvisa ett anslag av 204 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 249 och
11:307 hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att antalet bidrag för heltidsanställda
bildningskonsulenter skulle
utökas från nuvarande tio till elva, samt
att anslagsposten till Folkbildningsförbundens
konsulentverksamhet skulle höjas
med 6 900 kronor.

Herr JOHANSSON, TAGE, (s):

Herr talman! På denna punkt har vi
i en motion I: 249 föreslagit att antalet
bidrag till heltidsanställda konsulenter
skall ökas med ett, från tio till elva. Departementschefen
och statsutskottet har
föreslagit oförändrat antal, tio. Ett bifall
till vår motion på denna punkt
skulle ha medfört en utgiftsökning på endast
6 900 kronor. Det rör sig alltså om
ett mycket litet belopp, som jag tycker
att statsutskottet borde ha kunnat gå
med på.

Det finns för närvarande elva heltidsanställda
konsulenter, men endast tio
distrikt uppbär statsbidrag till dessa
konsulentlöner. Det hade varit rimligt —
anser vi — om också det elfte distriktet
fått statsbidrag till sin konsulent, i synnerhet
som distriktet under två år haft

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Ang. bidrag till studieförbund — Anslag till utbildning av ungdomsledare

heltidsanställd konsulent och klarat lönen
utan statsbidrag.

Statsutskottet säger i sitt utlåtande, att
det förutsätter, att departementschefen
skall ta sitt ställningstagande på denna
punkt under förnyad prövning. Det är
väl inte för mycket om vi tolkar denna
skrivning så, att den utgör en beställning
och att man alltså till nästa gång
ökar antalet bidrag till elva, så att även
Jönköpings län kan få statsbidrag till
sin konsulentverksamhet.

Om det, mot förmodan, förhåller sig
så, att denna bidragsgivning skall upphöra
bör ju detta på något sätt meddelas
länsbildningsförbunden så att de inte
kalkylerar med dessa bidrag, som ju
är av gammalt datum.

Eftérsom jag lärt mig att det inte lönar
sig att ställa något yrkande gentemot
ett enhälligt statsutskott, skall jag nu
inte heller göra det. Jag tolkar utskottets
skrivning så, att vi nästa gång kan
få detta statsbidrag.

I detta anförande instämde herrar
Bengtson (ep) och Boman (fp).

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till statsutskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den nu föredragna
punkten hemställt.

Punkten 7

Ang. bidrag till studieförbund

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
samt med avslag å motionerna
1:138, av herr Geijer m. fl., och II: 173,
av herr Zetterberg i Stockholm m. fl.,
till Bidrag till studieförbund för budgetåret
1959/60 anvisa ett anslag av
2 345 000 kronor.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Med hänvisning till min
tidigare motivering ber jag att få yrka
återremiss även på denna punkt.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannan yttrade, att därunder
yrkats dels att vad utskottet hemställt
skulle bifallas, dels ock, av herr
Bergh, Ragnar, att punkten skulle visas
åter till utskottet.

Därefter gjorde herr talmannen till en
början propositioner, dels på bifall till
herr Ragnar Berghs yrkande, dels ock på
avslag därå; och förklarade herr talmannen
sig finna den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som avslår herr Ragnar Berghs
under överläggningen gjorda yrkande,
att statsutskottets utlåtande nr 114 punkten
7 skall visas åter till utskottet, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles yrkandet om återremiss.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i förevarande punkt hemställt.

Punkterna 8—10

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 11

Anslag till utbildning av ungdomsledare

I nu ifrågavarande punkt hade utskottet
på anförda skäl hemställt, att riksdagen
måtte

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

1) med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet
framlagda förslag samt med avslag
å motionerna I: 125, av herr Ragnar
Bergh, och II: 163, av herrar Bengtsson
i Göteborg och Darlin, såvitt nu vore i
fråga, till Utbildning av ungdomsledare
för budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag
av 953 000 kronor;

2) i anledning av motionerna 1:251,
av herr Gunnar Berg, och II: 311, av fru
Lindskog m. fl., i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet i
punkten anfört.

I motionerna 1:125 och 11:163 hade
hemställts, såvitt nu var i fråga, att
riksdagen vid behandling av förevarande
punkt måtte dels besluta, att statsbidrag
icke skulle utgå för utbildning av ungdomsledare
för politiska organisationer,
dels till Utbildning av ungdomsledare
för budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag
av 843 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Kaijser och Skoglund i Doverstorp,
fröken Karlsson samt herr
Heckscher, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava den
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort under 1 hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag samt med bifall till motionerna
1:125 och 11:163, såvitt nu vore i fråga,
till Utbildning av ungdomsledare för
budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag
av 843 000 kronor.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Även detta är en fråga
som kommit igen flera år. Under framhållande
av att vi av principiella skäl
motsätter oss att statsbidrag utgår till
politiska organisationer ber jag att få
yrka bifall till den vid punkt 11 avgivna
och med 3 betecknade reservationen.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med

Anslag till utbildning av ungdomsledare
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
angående vartdera momentet av utskottets
i den nu ifrågavarande punkten
gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de beträffande mom. 1 förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter att
hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 114 punkten
11 mom. 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Palme begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 112;

Nej — 15.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. 2 hemställt.

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Ang. bidrag till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer — Anslag till
studiehjälpsnämnden: omkostnader
Punkten 12

Ang. bidrag till instruktörsverksamhet
inom ungdomsorganisationer

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
samt med avslag å motionerna
I: 125, av herr Ragnar Bergh, och II: 163,
av herrar Bengtsson i Göteborg och Darlin,
såvitt nu vore i fråga, till Bidrag till
instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer
för budgetåret 1959/60 anvisa
ett anslag av 574 000 kronor.

I motionerna 1:125 och 11:163 hade
hemställts, såvitt nu var i fråga, att
riksdagen vid behandlingen av förevarande
punkt måtte dels besluta, att statsbidrag
icke skulle utgå till instruktörsverksamhet
vid politiska organisationer,
dels till Bidrag till instruktörsverksamhet
inom ungdomsorganisationer för
budgetåret 1959/60 anvisa ett anslag av
487 900 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Kaijser och Skoglund i Doverstorp, fröken
Karlsson samt herr Heckscher, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag samt med bifall till motionerna
I: 125 och II: 163, såvitt nu vore
i fråga, till Bidrag till instruktörsverksamhet
inom ungdomsorganisationer för
budgetåret 1959/60 anvisa ett anslag av
487 900 kronor.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Med samma motivering
som vid närmast föregående reservation
ber jag att få yrka bifall till den under
denna punkt avgivna, med 4 betecknade
reservationen.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till statsutskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes enligt de därunder
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet i den un -

der behandling varande punkten hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid punkten
anförda reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 13—16

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 17

Anslag till studiehjälpsnämnden:
omkostnader

I förevarande punkt hade utskottet
av angivna orsaker hemställt, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts i
ämnet framlagda förslag samt med avslag
å motionerna I: 237, av herr Sundelin,
och II: 298, av herr Ståhl m. fl., såvitt
nu vore i fråga, till Studiehjälpsnämnden:
Omkostnader för budgetåret 1959/
60 anvisa ett förslagsanslag av 30 000
kronor.

I motionerna 1:237 och 11:298 hade
hemställts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen
vid behandling av förevarande
punkt måtte till Studiehjälpsnämnden:
Omkostnader för budgetåret 1959/60 anvisa
ett förslagsanslag av 27 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Axel Johannes Andersson, Jacobsson,
Kaijser, Nestrup och Skoglund i Doverstorp,
fröken Karlsson, herrar Heckscher
och Gustafsson i Skellefteå samt fröken
Vinge, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:237 och 11:298, såvitt
nu vore i fråga, till Studiehjälpsnämnden:
Omkostnader för budgetåret 1959/
60 anvisa ett förslagsanslag av 27 000
kronor.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Reservationen på denna
punkt gäller ett omkostnadsanslag. Då jag
hoppas att motiveringen för vårt yr -

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Anslag till statens biografbyrå: omkostnader

kande är väl bekant för kammaren skall
jag här inte upprepa densamma, utan
jag nöjer mig med att yrka bifall till den
Vid punkten avgivna reservationen nr 5.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Det är kanske svårt för
oss lekmän att bedöma huruvida de olika
ämbetsverkens omkostnader är skäligt
avvägda eller icke. På denna punkt
råkar det vara så, att jag själv sitter med
i den ifrågavarande nämnden och fördenskull
vet hur det internt går till där.
Jag kan försäkra att den man som har
huvudansvaret för nämnden, rektor
Smedberg — han skall ju snart avgå, så
jag tycker att jag kan framföra min
åsikt här —• är den home ekonomen.
Har han föreslagit 30 000 kronor, så vet
jag också att han behöver 30 000 kronor.
Denna erfarenhet har jag gjort under
en följd av år, och jag kan vara fullt
överens med departementschefen när
han nu har uppfört anslaget med 30 000
kronor. Jag vet att alla tänkbara sparsamhetsåtgärder
har vidtagits.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till statsutskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet i
den nu ifrågavarande punkten hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Axel Johannes, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 114 punkten
17, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

2 Första kammarens protokoll 1959. Nr 19

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Andersson, Axel
Johannes, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 88;

Nej — 39.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna IS och 19

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 20

Anslag till statens biografbyrå:
omkostnader

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
samt med avslag å motionerna
I: 237, av herr Sundelin, och II: 298, av
herr Ståhl m. fl., såvitt nu vore i fråga,
till Statens biografbyrå: Omkostnader
för budgetåret 1959/60 anvisa ett förslagsanslag
av 14 800 kronor.

I motionerna 1:237 och 11:298 hade
hemställts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen
under förevarande punkt måtte
anvisa ett förslagsanslag av 13 320 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Axel Johannes Andersson, Jacobsson,
Kaijser, Nestrup, Skoglund i Doverstorp
och Malmborg, fröken Karlsson, herrar
Heckscher och Gustafsson i Skellefteå
samt fröken Vinge, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte,
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna 1:237 och 11:298, så -

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Ang. utökning av antalet försöksdistrikt inom enhetsskolan

vitt nu vore i fråga, till Statens biografbyrå:
Omkostnader för budgetåret 1959/
60 anvisa ett förslagsanslag av 13 300
kronor.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid denna punkt avgivna reservationen.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till statsutskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter i enlighet med de därunder
framkomna yrkandena gjordes propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i den nu föredragna punkten hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarades den
förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 21

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar rörande
försöksverksamheten med nioårig
enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

Detta utlåtande var indelat i två avdelningar,
nämligen I. Den allmänna
försöksverksamheten och II. Statens försöksskola
i Linköping.

På framställning av herr talmannen
beslöts att utlåtandet skulle företagas till
avgörande avdelningsvis.

Avdelningen I

Ang. utökning av antalet försöksdistrikt
inom enhetsskolan

I denna avdelning hade utskottet hemställt,

I. att riksdagen måtte

a) godkänna vad departementschefen
i propositionen nr 62 förordat angående

vissa specialanordningar inom skolväsendet
i glesbygdskommuner, där försöksverksamhet
med nioårig obligatorisk
enhetsskola bedreves, samt bemyndiga
Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser,
som därav föranleddes;

b) till Skolöverstyrelsen: Försöks verksamhet

m. m. för budgetåret 1959/
60 anvisa ett reservationsanslag av
1 400 000 kronor;

II. att motionerna I: 127, av herr
Ragnar Bergh, och II: 182, av fru Kristensson
och herr Bengtsson i Göteborg,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

III. att motionen II: 482, av herr
Svensson i Krokstorp, icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

I motionerna I: 127 och II: 182 hade
hemställts, att riksdagen måtte uttala, att
utvidgning av försöksverksamheten inom
enhetsskolan till nya distrikt icke borde
förekomma i annan mån än då så av
organisatoriska skäl, sammanhängande
med försöksverksamhetens egen uppgift,
visade sig oundgängligen nödvändigt.

Vid avdelningen I hade reservation
avgivits av herrar Kaijser och Skoglund
i Doverstorp, fröken Karlsson samt herr
Heckscher, vilka ansett, att utskottet bort
under II hemställa, att riksdagen måtte,
i anledning av motionerna I: 127 och
II: 182, i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala,
att utvidgning av försöksverksamheten
inom enhetsskolan till nya distrikt
icke borde förekomma i annan mån än
då så visade sig oundgängligen nödvändigt
av organisatoriska skäl, sammanhängande
med försöksverksamhetens
egen uppgift, eller till följd av i enstaka
expanderande tätorter rådande utomordentliga
omständigheter.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag anhåller att få yrka
bifall till den vid avdelning I i utskottets
utlåtande avgivna reservationen,
som innehåller en hemställan att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t må uttala,
att utvidgning av försöksverksamheten
inom enhetsskolan till nya distrikt
icke skall förekomma i annan mån än

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Ang. utbildning av lärare i manlig slöjd, m. m.

då så visar sig oundgängligen nödvändigt
av organisatoriska skäl, sammanhängande
med försöksverksamhetens
egen uppgift, eller till följd av i enstaka
expanderande tätorter rådande utomordentliga
omständigheter.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! överst på s. 11 i statsutskottets
utlåtande har utskottet anfört
följande: »I motionerna I: 127 och II:
182 har uttalats, att det med hänsyn till
det statsfinansiella läget vore påkallat
att icke vidare utöka antalet försöksdistrikt
i annan mån än då så av organisatoriska
skäl kunde befinnas nödvändigt.
Utskottet kan icke dela denna motionärernas
uppfattning. I en tid av
skärpt läge på arbetsmarknaden med
uppenbara tendenser till ungdomsarbetslöshet
finner utskottet det särskilt angeläget,
att utbyggnaden av både den teoretiska
och den praktiska utbildningen
forceras, så långt tillgången på lärare
och lokaler det medger. Härvid synes
verksamheten med nioårig enhetsskola
kunna komma i fråga även i fall, där
den ej är motiverad av försöksverksamheten.
»

Detta uttalande, herr talman, anger utskottets
uppfattning om kärnpunkten i
denna fråga. Jag tror att det är nödvändigt,
att vi får fortsätta denna utbildningsverksamhet,
sedan må man kalla
den försöksverksamhet eller inte. I praktiken
blir det ingen skillnad, och Kungl.
Maj:t har ju här möjlighet att gå på olika
vägar. Det väsentliga för utskottet
har varit, att såväl den teoretiska som
den praktiska utbildningen forceras,
särskilt i det läge, där vi nu befinner
oss. Vi anser, såsom vi också skrivit i
utlåtandet, att även enhetsskolan bör
kunna komma i fråga när man går in
för den uppgiften.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till statsutskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt angående varje punkt av ut -

skottets i den nu förevarande avdelningen
gjorda hemställan.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkten I hemställt.

Sedermera gjordes enligt de beträffande
punkten II förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till vad
utskottet i denna punkt hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, son''
innefattades i den vid förevarande avdelning
anförda reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten III hemställt.

Avdelningen II

Utskottets hemställan bifölls.

Ang. utbildning av lärare i manlig
slöjd, m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 116, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående utbildning av
lärare i manlig slöjd m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

I propositionen nr 92 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 6 mars 1959, föreslagit
riksdagen att fatta beslut på sätt i propositionen
närmare angivits.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Robert Johansson m. fl. (I: 418) och den
andra inom andra kammaren av herr
Dickson in. fl. (11:515), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte, i avbidan
på fullständigare belysning av spörsmålet
om den framtida organisationen av
slöjdundervisningen, för närvarande
lämna Kungl. Maj:ts proposition nr 92
utan åtgärd och således nu avslå densamma,

Nr 19

Torsdagen den 21 mai 1959

Ang. utbildning av lärare i manlig slöjd, m. m.

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av fröken Ranmark m. fl. (I: 427) och
den andra inom andra kammaren av
herrar Larsson i Stockholm och Petterson
i Degerfors (II: 517), i vilka hemställts,
att riksdagen i anslutning till propositionen
angående utbildning av lärare
i manlig slöjd måtte vidtaga den ändringen
beträffande utbildningstiden, att
en hospiteringstermin inlades mellan
den första och andra seminarieterminen
i enlighet med vad slöjdlärarutredningen
föreslagit.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

I. att motionerna 1:418 och 11:515
icke måtte av riksdagen bifallas;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:427 och 11:517,

a) besluta, att i Linköping skulle upprättas
ett slöjdlärarseminarium med i
huvudsak den organisation departementschefen
förordat;

b) besluta, att utbildningen vid slöjdlärarseminariet
skulle taga sin början
höstterminen 1960;

c) godkänna av departementschefen
i övrigt förordade grunder för utbildning
av lärare i manlig slöjd;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de författningsändringar och utfärda
de övriga föreskrifter, som föranleddes
av vad som föreslagits under a)—c);

III. att riksdagen måtte

a) godkänna i utlåtandet införd personalförteckning
för slöjdlärarseminariet,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1959/60;

b) godkänna i utlåtandet införd avlöningsstat
för slöjdlärarseminariet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1959/60;

IV. för budgetåret 1959/60 under åttonde
huvudtiteln anvisa

a) till Slöjdlärarseminariet: Avlöningar
ett förslagsanslag av 43 000 kronor;

b) till Sjöjdlärarseminariet: Omkostnader
ett förslagsanslag av 15 000 kronor; c)

till Slöjdlärarseminariet: Materiel,
böcker in. in. ett reservationsanslag av
43 000 kronor;

d) till Slöjdlärarseminariet: Inredning
och utrustning ett reservationsanslag av
105 000 kronor;

V. till Vissa byggnadsarbeten för
slöjdlärarseminariet för budgetåret 1959/
60 under statens allmänna fastiglietsfond
anvisa ett investeringsanslag av 500 000
kronor.

Reservationer hade anförts

1) av herrar Herbert Larsson och
Lundqvist i Trollhättan, vilka ansett att
utskottet bort under I hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av motionerna
1:418 och 11:515, i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att förslag snarast
måtte framläggas för riksdagen om
förläggandet av annan statlig utbildningsverksamhet
till August Abrahamsons
stiftelse å Nääs;

2) av herr Petterson i Degerfors, som
dock ej antytt sin mening.

Herr LARSSON, HERBERT, (s):

Herr talman! Vid statsutskottets behandling
av detta ärende har jag anmält
en reservation under punkten I. Dessutom
står jag som medmotionär i motion
nr 418 i denna kammare.

Det beslut, som riksdagen nu står redo
att fatta, kommer att betyda slutet
för den slöjdutbildning, som under decennier
ägt rum vid Nääs, och den statliga
stiftelse, som sedan år 1898 drivit
slöjdundervisningen, får om ett par år
upphöra med den verksamhet, som gjort
Nääs till ett kulturcentrum, vida berömt
även ur internationell synpunkt.

Redan år 1872 öppnades den första
slöjdskolan för gossar, och två år senare
startade även slöjdskolan för flickor.
Sedan dess har verksamheten utbyggts,
och under de senaste decennierna har
den ökat och fått en allt större betydelse.
Genom August Abrahamsons död år
1898 och det testamente, han då efter -

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Ang. utbildning av lärare i manlig slöjd, m. m.

lämnade, bildades en stiftelse med hans
namn, vilken överlämnades till staten.
Av testamentet framgår att stiftelsen
skall verka för fortsatt utbildning av lärare
och lärarinnor. Sedan dess har
praktiskt taget all slöjdundervisning här
i landet för vår lärarkår varit förlagd
till Nääs. Verksamheten har byggts ut,
och Nääs har blivit ett verkligt kulturcentrum,
dit kursdeltagare -— utöver de
svenska — kommit från olika delar av
världen.

I prop. nr 92, som statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet framlagt,
föreslår departementschefen, att
slöjdundervisningen skall överflyttas till
Linköping. Förslaget bygger på den år
1955 tillsatta sakkunnigutredningen, den
s. k. slöjdlärarutredningen. Av direktiven
för utredningen framgår bl. a., att
slöjdlärarutbildningen icke kan kvarligga
på Nääs, enär Nääs’ placering omöjliggör
en övningsutbildning av tillfredsställande
omfattning. Vid studium av de
sakkunnigas utlåtande finner man emellertid,
att Linköping måhända inte heller
håller måttet härvidlag, men att som
reserv städerna Mjölby, Norrköping och
Motala funnes att tillgå. Dessa orter ligger
30, 42 resp. 50 km från Linköping.
Väger man mot detta motsvarande geografiska
förhållande beträffande Nääs,
så finner man att Nääs på kort avstånd
och med utmärkta såväl järnvägs- som
landsvägsförbindelser har både Göteborg
och Alingsås; inom en radie på 30
km uppges Nääs ha 2 folkskollärarseminarier,
4 högre allmänna läroverk, 5
realskolor, 2 enhetsskolor, 79 folkskolor
och 4 yrkesskolor, alltså en rik tillgång
till varierande möjligheter för auskultationer.

Statsutskottets andra avdelning har
vid sin behandling av ärendet helt anslutit
sig till propositionen i vad det
gäller förläggningsorten, och därmed
har — i avsaknad av en utredning —
möjligheterna uteslutits att bibehålla
slöjdskolan vid Nääs. För behandlingen
av detta ärende hade det varit av stort
värde om en sådan utredning förelegat.
Då hade de ekonomiska faktorerna kommit
in i bilden — ja, även frågan om

Nääs som framtida förläggningsort för
det nya slöjdlärarseminariet hade då
fått en närmare belysning. Riksdagen
hade då haft att välja mellan två olika
alternativ vid sitt ställningstagande. Nu
föreligger endast en utredning om överflyttning
till Linköping och de kostnader
som därav följer.

Avsaknaden av en fullständig utredning,
där båda alternativen förelegat,
medförde avlämnandet av de tidigare
omnämnda motionerna 1:418 och II:
515. Innan avdelningen behandlade föreliggande
proposition skedde också en
uppvaktning från de kommunala myndigheterna
inom Skallsjö kommun. Varken
denna uppvaktning eller föreliggande
motioner vann någon förståelse från
avdelningens sida.

Då gehör för motionerna inte kan vinnas
efter statsutskottets uppslutning
kring avdelningens förslag, återstår frågan:
Vad skall ske med Nääs i framtiden?
I den frågan har utskottet varit
något mera positivt genom sin skrivning,
där man bl. a. framhåller »önskvärdheten
av att riksdagen så snart som
möjligt skall beredas tillfälle att taga
ställning till ett med vederbörlig hänsyn
till donators ursprungliga vilja avpassat
förslag om Nääs’ framtida användning».

För stiftelsen, ja, även för bygden är
det angeläget att ett besked snarast erhålles
på den punkten. När den tillsatta
utredningen kan komma med något förslag
vet man inte. Ett dröjsmål här
skulle innebära en stor osäkerhet för
stiftelsen, om man ej när skolan flyttas
vet vad som skall komma i stället. För
att komma ur detta osäkerhetstillstånd,
som även vållar oro bland kommunalmännen,
bör snarast ett förslag framläggas
för riksdagen om det ändamål
Nääs i fortsättningen skall tjäna. Önskvärt
hade varit, ad beslut i detta hänseende
förelegat redan vid årets riksdag.
För alt påskynda ett sådant beslut
har jag i min reservation hemställt att
riksdagen må, i anledning av motionerna
1:418 och 11:515, i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att förslag snarast
förelägges riksdagen om förläggande
av annan statlig utbildningsverksam -

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Ang. utbildning av lärare i manlig slöjd,
het till August Abrahamsons stiftelse å
Nääs.

Ett sådant beslut har utskottet genom
sin skrivning i viss omfattning givit sitt
stöd, och därför bör riksdagen utan olägenhet
kunna ansluta sig till den föreliggande
reservationen.

Herr talman! Jag ber därför att få
yrka avslag på punkten I i utskottets utlåtande
och bifall till den av mig avlämnade
med 1 betecknade reservationen,
och som följd av ett bifall till reservationen
yrkar jag bifall till utskottets
förslag beträffande punkterna II
och III.

Herr LARSSON, SIGFRID, (ep):

Herr talman! Först ett par ord med
anledning av herr Herbert Larssons anförande.
Han sade att utbildningen av
slöjdlärare vid Nääs har pågått många
år och hänvisade till Nääs’ traditioner
och till testamentet. Då vill jag bara påpeka,
att testators huvudsyfte inte var
utbildning av slöjdlärare. Han säger i
sitt testamente, att Nääs skall användas
för fortbildning av lärare i slöjd, således
för dem som redan är utbildade. I
brist på någon annan utbildningsanstalt
för slöjdlärare har det blivit så, att Nääs
använts för detta ändamål, och jag vill
gärna medge att man under de förhållanden
som där råder har gjort ett gott
arbete på den punkten.

Men det är ju omvittnat från många
håll, att Nääs ur en synpunkt inte är
lämpligt som förläggningsort för slöjdlärarutbildningen.
Det är inte möjligt
att där ordna auskultationer med undervisningsövningar,
eftersom det inte finns
tillräckligt med skolungdom på platsen
för det ändamålet. Redan i direktiven
till utredningen sades det också klart
ifrån, att Nääs av detta skäl inte kan
ifrågakomma såsom förläggningsort för
ett slöjdlärarseminarium. Herr Larsson
förklarade nu att inte heller barnantalet
i Linköping räcker till. Jo, det gör det
i stort sett, herr Larsson. Under de år
som gått, sedan utredningen lade fram
sitt betänkande, har situationen ändrats
så att det i dag finns flera klasser än

m. m.

då, som kan användas för undervisningsövningar.
Både i utredningen och i
propositionen framhålles dessutom, att
om barnantalet vid något tillfälle inte
skulle räcka till, kan auskultationer och
övningar förläggas till angränsande städer,
exempelvis Norrköping, Mjölby och
Motala, som ligger ganska nära. I det
avseendet ligger ju Nääs betydligt sämre
till.

Herr Larsson menade vidare, att det
kanske skulle bli billigare att förlägga
seminariet till Nääs än till Linköping,
men det antagandet kan man sätta ett
stort frågetecken för. Det finns nämligen
i Linköping ett seminarium för utbildning
av kvinnliga lärare, som skail
läggas ned, och dess lokaler passar utmärkt
till ett slöjdlärarseminarium.
Byggnaderna på Nääs är, såsom herr
Larsson säkert väl känner till, i ett sådant
skick att det skulle kosta mycket
pengar att rusta upp dem så att man
kunde förlägga ett slöjdlärarseminarium
dit.

Herr Larsson är orolig för Nääs’ framtid.
Det framgår emellertid av propositionen
och av utskottets utlåtande, att
man inte behöver vara bekymrad för
den saken under de närmaste åren, eftersom
ju verksamheten vid det nya seminariet
inte kommer i gång förrän år
1960 och det dröjer ett år, innan där
kommer att utexamineras några slöjdlärare.
Under tiden måste verksamheten
på Nääs fortsätta. Därtill kommer att
det finns ett stort antal slöjdlärare, som
inte har full behörighet och som därför
behöver kompletterande undervisning.
Tidigare bär de på grund av bl. a. platsbristen
på Nääs inte kunnat få sådan
undervisning, men nu skall Nääs användas
också för den uppgiften. Det är
emellertid klart att verksamheten på
Nääs längre fram måste bedrivas på ett
annat sätt än hittills. Jag vill dock erinra
om att det hålls ett flertal kurser
på Nääs för närvarande, som inte har
något att göra med ifrågavarande dispositioner,
och det finns väl inget hinder
för att fortsätta med dem även framdeles.

Emellertid önskade herr Larsson få

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Ang. utbildning av lärare i manlig slöjd, m. m.

klart besked redan nu om hur det skall
gå med Nääs. Ja, men vi har dock litet
tid på oss, eftersom verksamheten som
sagt fortsätter där ungefär som förut, åtminstone
till år 19G2. Jag kan också försäkra
att den utredning, som arbetar
med frågan, inte ligger på latsidan, utan
överväger olika alternativ. Det är givet
att det förnämliga Nääs även i fortsättningen
bör utnyttjas, och jag hoppas det
blir i undervisningens tjänst, men del
tar sin tid att reda ut alla de problem
som är förknippade med den framtida
användningen. Till dessa problem hör
bl. a. det svaga skick, i vilket byggnadsbeståndet
befinner sig.

Jag skulle också vilja säga ett par ord
om slöjdlärarutbildningen, sådan den nu
har planerats enligt Kungl. Maj:ts förslag,
som utskottet så gott som helt har
tillstyrkt.

Det var glädjande att konstatera, att
många av remissvaren på utredningens
betänkande starkt betonade slöjdundervisningens
betydelse för skolarbetet.
Värdet av slöjdundervisningen är ju
emellertid mycket beroende av vilken
uppläggning undervisningen får. Därvidlag
ställs stora krav på slöjdlärarna. Vad
beträffar målsättningen för slöjdundervisningen
har denna ändrats med åren.
Man kan säga att slöjdundervisningen
har två huvuduppgifter. Den ena —- den
som man tidigare ansåg vara den helt
dominerande — avser att tillgodose den
rena nyttosynpunkten: de unga skall
lära sig att hantera vissa redskap och att
tillverka enkla, praktiska ting. Härigenom
skaffar de sig kunskaper, som de
i många situationer kan ha nytta av i
sitt framtida liv. Den andra huvuduppgiften,
som nutilldags spelar allt större
roll, är att ge eleverna möjlighet att utveckla
sin inneboende aktivitet och därigenom
få känna arbetsglädje. Dessutom
kan de tack vare slöjden odla upp sitt
formsinnc och sin organisationsförmåga.
Om slöjdtimmarna används rätt, kan
slöjden bli en betydelsefull motvikt till
de teoretiska studierna, som ju tar större
delen av barnens arbetsdag i anspråk.
I Förenta staterna har slöjdundervisningen
inriktats enbart på detta senare.

Man vill ge barnen tillfälle att i slöjden
få ge uttryck för sitt aktivitetsbehov och
sin känsloupplevelse genom att handskas
med en mångfald skiftande material.
I en skicklig lärares hand bör det
vara möjligt för eleverna att få dessa
behov tillgodosedda samtidigt med att
de får mer direkta praktiska nyttokunskaper.
Man skall inte förglömma att
slöjdundervisningen hos eleverna kan
grundlägga goda arbetsvanor, ordentlighet,
uthållighet, noggrannhet och förmåga
till planläggning.

Det är emellertid uppenbart att slöjdlärarna
för att nå dessa mål måste ha
inte bara goda fackkunskaper utan också
en god utbildning i pedagogik och
psykologi. Därför är det år som nu föreslås
för utbildning av slöjdlärare i minsta
laget. Det hade varit önskvärt att den
hospiteringstermin som utredningen föreslagit
hade förverkligats. Utredningens
förslag innebar, att seminarieeleverna
mellan de bägge terminerna — det
är ju föreslaget ett års utbildning, fördelad
på två terminer -— skulle tillbringa
en hospiteringstermin ute i landet,
d. v. s. de skulle utplaceras hos
duktiga slöjdlärare och under deras ledning
hjälpa till med slöjden. Slöjden erbjuder
betydande metodiska svårigheter,
och det är därför en dylik praktisk utbildning
får anses mycket värdefull. I
sitt remissyttrande har skolöverstyrelsen
förklarat att ett borttagande av hospiteringsterminen
väsentligt kommer att
försvaga slöjdlärarutbildningen. Skolöverstyrelsen
pekar också på att hospiteringsterminen
skulle ge tillfälle för seminaristerna
att under denna tid förkovra
sig i vissa moment av det teoretiska
kursstoffet. Det kan heller knappast
råda något tvivel om att seminaristerna
bättre skulle utnyttja undervisningen på
seminariet under den sista terminen,
alltså efter hospiteringsterminen, genom
de erfarenheter de har fått under hospitanttjänstgöringen.
Jag kan därför inte
annat än beklaga att hospiteringsterminen
ej tagits med i den kungl. propositionen.

Det visar sig dock att departementschefen
varit litet betänksam, ty han sä -

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Ang. utbildning av lärare i manlig slöjd,
ger att vi kanske får skjuta in ett par
veckors praktisk undervisningsverksamhet
i utbildningen. Utskottet har understrukit
detta, vilket jag finner glädjande.
Jag skulle inte alls bli förvånad om man,
när verksamheten kommit i gång och
man fått något års erfarenhet, kommer
underfund med att hospiteringsterminen
behövs. Om det skulle gå på det sättet,
hoppas jag att statsmakterna ställer sig
välvilliga.

Jag vill i detta sammanhang erinra
om att som utredningen lagt upp utbildningsplanerna,
skulle hospiteringsterminen,
som skulle skjutas in mellan terminerna
på seminarierna, inte föranleda
några större kostnader för statsverket,
då det enligt utredningens förslag inte
var meningen att hospitanterna skulle
ha någon avlöning under hospiteringsterminen,
till skillnad från vad som är
fallet med praktikanterna på lärarhögskolan,
när de har en motsvarande praktiktid.

Nu kanske någon säger: Ja, men blir
det inte för mycket med ett och ett halvt
års utbildning? Man får inte säga att
det är någon märkvärdigt lång tid med
tanke på en slöjdlärares viktiga arbete.
Någon kanske frågar: Kan det inte tänkas
att man på det sättet avskräcker ungdomar
från att gå den här banan? Enligt
de upplysningar utredningen erhöll
från arbetsmarknadsstyrelsen är så inte
fallet. Det föreligger hos ungdomen
ett stort intresse för denna bana.

Till slut, herr talman, vill jag bara uttala
min tillfredsställelse över att frågan
om ett slöjdlärarseminarium nu uppenbarligen
står inför sin lösning efter ett
utredningsarbete som har pågått inom
olika utredningar under flera decennier.

Det föreligger en blank reservation av
herr Petterson, som jag vet har tillkommit
just på grund av att utskottet
inte velat förorda hospiteringsterminen.
Jag är också med bland de motionärer
som önskat att vi skulle få denna termin,
men jag skall, herr talman, inte
ställa något yrkande utan nöja mig med
att upprepa den förhoppningen, att utbildningen,
om erfarenheterna sedan
verksamheten har kommit i gång visar

m. m.

att en hospiteringstermin behövs, skall
kompletteras med en dylik termin.

Fröken RANMARK (s):

Herr talman! Med anledning av det
föreliggande förslaget om slöjdlärarutbildningen
har jag i en motion framfört
yrkande om en praktiktermin. Den föregående
talaren, herr Sigfrid Larsson,
har ju utförligt redogjort för vilket värde
en sådan praktiktermin skulle ha och
hur den skulle ordnas. Jag vill bara tilllägga,
att när det gäller utbildningen vid
lärarhögskolan finns en sådan praktiktermin,
och den har visat sig röna en
mycket stor uppskattning. Jag har den
uppfattningen, att en praktiktermin inte
skulle vara mindre värdefull i fråga
om slöjdlärarutbildningen.

Jag har observerat, att enligt departementschefen
borde även övervägas att
inlägga en praktikperiod på några veckor
inom de två terminerna. Departementschefen
påpekar också värdet av att
mera tid anslås för praktiska uppgifter.
Utskottet understryker nödvändigheten
av att man inom ramen för de två terminerna
förstärker den praktiska utbildningen,
och det är med glädje jag konstaterar
statsutskottets välvilliga skrivning.

Jag har intet yrkande, herr talman.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Herr Sigfrid Larsson
slutade inte sitt anförande med att framställa
något förslag, och det gjorde inte
heller fröken Ranmark. Det gör att jag
kan fatta mig mycket kort.

Herr Sigfrid Larsson säger, att praktikterminen
skulle kunna anordnas utan
kostnader för statsverket. Jag tror inte
på den saken; det kommer nog att bli
rätt stora framtida kostnader på grund
av praktikterminen. Herr Larsson menar
nog, att det inte skulle uppstå kostnader
för staten under dessa sex månader,
men både herr Larsson och jag har varit
med så mycket när det gäller lönesättningar,
att vi känner till hur det
kommer att gå sedan.

Därutöver skulle jag vilja säga, att

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Ang. utbildning av lärare i manlig slöjd, m. m.

många för att inte säga de flesta av de
kandidater som det är fråga om redan
har hunnit gifta sig och bilda familj.
De har relativt svårt att vara borta från
hemmet någon längre tid, framför allt
utan inkomst. Det är också det som har
varit avgörande för departementschefen.

Till herr Herbert Larsson måste jag
nog säga, att jag aldrig varit med om en
reservation som är så onödig som hans.
Om de ärade ledamöter, som finns kvar
inne i kammaren, vill titta på övre
delen av s. 39 i utskottsutlåtandet, finner
ni där: »Utskottet vill emellertid understryka
önskvärdheten av att riksdagen
så snart som möjligt skall beredas
tillfälle att taga ställning till ett med
vederbörlig hänsyn till donators ursprungliga
vilja avpassat förslag om
Nääs framtida användning. I detta sammanhang
må nämnas, att enligt vad utskottet
erfarit nyligen till slöjdlärarutredningen
knutits en särskild expert
med speciell erfarenhet i permutationsfrågor.
» Det är vad utskottet skriver. Vad
skriver reservanterna? Jo, de begär att
riksdagen skall »i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att förslag snarast förelägges
riksdagen om förläggandet av
annan statlig utbildningsverksamhet till
August Abrahamsons stiftelse å Nääs».
Vad är det för reell skillnad mellan dessa
två saker? Praktiskt taget ingen.

Jag vill framhålla, att det är ytterst
sällan som statsutskottet skriver så positivt
som utskottet har gjort i detta fall.
Det beror på flera omständigheter. Vi är
överens om att ta så stor hänsyn som
det över huvud taget är möjligt till donators
ursprungliga vilja, och gör man
det, har man ju kommit in på de vägar
som såväl utskottet som reservanterna
anvisar. Av vad utskottet anfört framgår,
att Kungl. Maj:t är beredd att komma
med ett sådant förslag, när utredningen
hunnit så långt att Kungl. Maj:t kan
bygga en proposition på dess utlåtande.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till statsutskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr andre vice talmannen,
som för en stund övertagit ledning -

en av kammarens förhandlingar, att med
anledning av vad under överläggningen
yrkats propositioner komme att framställas
särskilt angående varje punkt av
utskottets i det nu föredragna utlåtandet
gjorda hemställan.

I fråga om punkten I, fortsatte herr
andre vice talmannen, hade yrkats dels
att vad utskottet i nämnda punkt hemställt
skulle bifallas, dels ock att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herrar Herbert Larsson och
Lundqvist i Trollhättan vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr andre vice talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Larsson, Herbert, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 116 punkten
I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herrar Herbert Larsson
och Lundqvist i Trollhättan vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Härefter bifölls på särskilda propositioner
vad utskottet i punkterna II—V
hemställt.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 117, i anledning
av väckt motion angående medelsanvisning
till statsbidrag för om- och tillbyggnad
av eldstäder för fliseldning, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Om utredning angående viss komplette ring

av riksstaten, m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 118, i anledning av väckta motioner
om utredning angående viss komplettering
av riksstaten, m. m.

I två likalvdande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Ewerlöf m. fl. (I: 31) och den andra inom
andra kammaren av herr Hjalmarson
in. fl. (II: 30), hade hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kung], Maj:t
måtte anhålla dels att Kung]. Maj:t ville
utan dröjsmål verkställa utredning om
en sådan komplettering av riksstaten, att
en fullständig uppställning över intäkter,
kostnader, tillgångar och skulder
lämnades efter sunda redovisningstekniska
principer, dels att Kungl. Maj:t
måtte till innevarande riksdag lämna
uppgifter om storleken av statens och
de statsägda bolagens pensionsskuld.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
motionerna 1:31 och 11:30 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
nomö, Skofflaml i Doverstorp, Cassel
och Heckscher, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava den lydelse,
som i reservationen angivits, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna
1:31 och 11:30, i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

dels utan dröjsmål verkställa den av
motionärerna begärda utredningen om
komplettering av riksstaten,

dels ock till innevarande riksdag
lämna uppgifter om storleken av statens
och de statsägda bolagens pensionsskuld.

Herr SVÄRD (h):

Herr talman! Den fråga som borde diskuteras
i detta sammanhang är både väsentlig
och högst betydande till sin storleksordning.
Det är därför fullt naturligt,
att den endast väcker ett förstrött intresse
i riksdagens första kammare.

Under senare år har man varit mycket

angelägen om att vid all ekonomisk verksamhet
finna en teknik, som möjliggör
inte bara en rättvisande resultatredovisning
utan också en summering och ett
klart angivande av de förpliktelser av
juridisk eller eljest bindande art som
hör till denna verksamhet. Samtidigt vill
man få en så klar överblick som möjligt
över de skulder och tillgångar, med vilka
verksamheten arbetar, över hela världen
ägnas denna problemställning mycket
intresse av teoretiker och inte minst
av praktiskt verksamma ekonomer. I väsentlig
grad torde detta ökade intresse
för en realistisk och fullständig bokföring
vara betingat av de allt större enheter,
i vilka verksamheten bedrives. Ju
större en enhet blir, desto mindre blir
möjligheterna att intuitivt ana sig till
sammanhangen, desto väsentligare blir
det att man verkligen har ett underlag
och ett realistiskt underlag för sin planering,
för sina beslut och för sina
finansieringsåtgöranden. Det har alltid
förefallit mig egendomligt, att denna
strävan, som är så karakteristisk för enskild
verksamhet, i så ringa grad fått
påverka tänkandet inom den offentliga
sektorn. Det är ju i alla fall så, att denna
offentliga verksamhet nu har tagit en
omfattning som gör den svår att överblicka,
den har anordnats i former som
skapar åtaganden, i många fall för
lång tid framöver, och den strävar i vissa
avseenden efter affärsmässighet på
ett glädjande sätt. I och för sig borde
alltså fullkomligt självklart den redovisningsteknik,
den alltmer förfinade redovisningsteknik,
som används inom stora
enheter av den enskilda sektorn, komma
till användning också inom den offentliga
sektorn. Det enda skälet till att
så icke sker är en omedveten föreställning
om att ett offentligt företag — ett
verk eller offentligheten som sådan —
alltid kan falla tillbaka på beskattningsmakten
och följaktligen alltid reglera sina
förpliktelser och sina mellanhavanden
genom att ställa krav på medborgarna
att solidariskt svara för dem. Ur rationalitetssynpunkt
är emellertid denna
föreställning passerad. Den är uttryck
för en äldre tids sätt att tänka i statsfinanser.
Vi har med vår framställning

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Om utredning angående viss komplettering av riksstaten, m. m.

till riksdagen velat väcka hela problemet
till liv, velat ställa det under debatt
och ställa det under debatt från nya
utgångspunkter. Det har alltså för oss
inte varit fråga om att vidare utveckla
den redovisningsteknik, som bygger på
gamla vedertagna föreställningar, utan
att föra in i resonemanget ett nytt ferment,
som kan leda till nya resultat.

De myndigheter, som har hörts i anledning
av denna framställning, har
självfallet avvisat den, annars skulle de
inte ha varit myndigheter. Men de har
avvisat den med ett antal kategoriska
påståenden, som vid närmare granskning
gör ett minst sagt egendomligt intryck,
och med en aggressivitet i argumentationen,
som borde vara ägnad att
väcka riksdagens uppmärksamhet. Om
man försvarar ett system, om vars överlägsenhet
man är säker, har man inte
behov av att försvara för mycket, såsom
de hörda myndigheterna har gjort. Att
sedan myndigheterna i sina resonemang
gjort sig skyldiga till uttalanden, som
jag'' skulle kunna citera bara för att belysa
hur man skriver och hur man tänker
nuförtiden i centrala myndigheter,
är en sak. Dåt mig bara fråga den utskottsmajoritet,
som har accepterat dessa
remissutlåtanden: Vad är den reella
innebörden i följande uttalande: Statskontoret
påstår att »utförandet av i varje
fall mera noggranna och försäkringsmässigt
riktiga beräkningar i detta avseende
knappast kan motivera det avsevärda
arbete, som skulle erfordras»?
Finns det någon tillstymmelse till logik
i detta uttalande, och vilken är i så
fall denna tillstymmelse?

Riksräkenskapsverket hävdar att ett
krav om att statens pensionsförpliktelser
skall redovisas såsom en förpliktelse och
bokföras på det sätt en förpliktelse skall
bokföras, som en skuld, skulle innebära
ett förslag om en övergång från fördelningssystem
till premiereservsystem i
den statliga pensioneringen. Rakom påståendet
ligger ett tankefel och ett för
ett centralt verk djupt komprometterande
tankefel. Det sätt, på vilket en förpliktelse
bokföres, har i och för sig
ingenting att göra med den teknik, en -

ligt vilken avgifter i ett pensionssystem
uttas. Detta är en av de grundläggande
försäkringsmässiga utgångspunkterna,
och man hade haft den förhoppningen,
att åtminstone de grundläggande utgångspunkterna
i det avseendet skulle
ha fattats av riksräkenskapsverket.

Den statsutskottsavdelning som har
sysslat med denna fråga avvisar självfallet
hela förslaget liksom den tankegång
som ligger bakom förslaget. Man
gör det också för utskottets del med ett
antal konstateranden, vilkas riktighet
kan starkt ifrågasättas. Statsutskottets
fjärde avdelnings majoritet hävdar, att
en riksstat skulle ha karaktären av en
hushållningsplan för det aktuella budgetåret.
Påståendet är konkret felaktigt.
Det förekommer nämligen så många utgifter
vid sidan av och utanför en riksstat,
att påståendet inte håller. Men sammanknytningen
av begreppen hushållningsplan
och den närmast rättsliga begränsningen
till ett år av de anslagsbeslut
som fattas är orimlig. Ju mer tekniken
utvecklas, desto uppenbarare blir
det, att det är omöjligt att föra en finanspolitik
med ettårsbegränsningar.
Det är med andra ord omöjligt att bryta
loss riksstaten för ett år, som är ett
formellt begrepp, ur sitt reella sammanhang.

Utskottet hävdar också, att en riksstat
innefattar en utgiftssida med utgiftsiindamål
och anslag och att i den
också »redovisas sättet för det totala
utgiftsbeloppets finansiering». Vi lär i
nästa vecka få tillfälle att diskutera hur
därmed förhåller sig, men just nu kan
jag bara fråga finansministern, om han
verkligen hävdar att hans förslag till
riksstat för nästa budgetår redovisar sättet
för det totala utgiftsbeloppets finansiering.

Därtill kommer ett tredje märkligt
konstaterande, också det använt för att
avböja en diskussion kring de väsentliga
tingen. Statsutskottsavdelningen påstår
utan närmare bevisning, alt varje förändring
i statens förmögenhetsställning
öppet redovisas på riksstaten såsom underskott
eller överskott på driftbudgeten.
.lag vet inte om författarna till detta har

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Om utredning'' angående viss komplettering av riksstaten, m. m.

tänkt igenom vad de har sagt eller vad
de eventuellt har velat säga med detta.
Jag nöjer mig med att slå fast, att påståendet
att varje förändring av statens
förmögenhetsställning skulle redovisas
på riksstaten är ohållbart och oriktigt.

På samma sätt skulle jag kunna fortsätta
från den ena punkten till den andra.
.lag skulle kunna ställa statsutskottets
sätt att resonera mot bakgrunden
av de krav, som man numera praktiskt
taget över hela världen ställer när det
gäller bokföring inom enskilt och offentligt
företagande, men jag skall avstå,
herr talman, och nöja mig med att bara
kort konstatera, att jag icke delar utskottets
uppfattning, att budgetordningen
i sin nuvarande form fyller det syfte
den har att tjäna. Att vi inom högerpartiet
därvidlag icke är ensamma torde
framgå av den debatt kring dessa problem,
som föres i mycket stora kretsar
men som tydligen helt har gått statsutskottsavdelningen
förbi.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den
reservation, som är fogad till detta utlåtande
och som avgivits av herr Domö,
herr Skoglund i Doverstorp m. fl.

Herr THUN (s):

Herr talman! Då man läser motionen i
förevarande fråga, får man lätt den uppfattningen,
att budget- och redovisningssystemet
inte på något sätt skulle vara
tillfredsställande utan snarare bristfälligt.
Riksräkenskapsverket har emellertid
närmare undersökt denna sak. Det
har gått tillbaka i tiden åtskilliga år och
redovisat det arbete för en förbättring
av budgettekniken, som har bedrivits
från år 1911 fram till år 1945/46, då
Hammarskjöld som statssekreterare bl. a.
bidrog i hög grad till att rätta till en del
förhållanden, som kanske inte var tillfredsställande.

Det är givet att det alltid kan finnas
skäl för vissa påpekanden i ett sådant
här sammanhang. Det kan ju finnas detaljer,
som bör rättas till i olika avseenden.
Utskottet har inte heller underlåtit
att säga, att man naturligtvis bör
se på vissa saker härvidlag. Att bl. a.

riksräkenskapsverket här — som herr
Svärd framhållit — lämnat ett yttrande
som kanske är unikt genom sin aggressivitet,
kan kanske förklaras av att motionärerna
vill framhålla, att det här
gäller att få fram en sund redovisningsoch
budgetteknik. Det är naturligtvis
ingenting att förvåna sig över att dessa
väl kvalificerade tjänstemän -— jag håller
dem nämligen för väl kvalificerade
— som fyller sin uppgift på ett utmärkt
sätt med den ambition de besitter,
går fram ganska hårt vid sitt bedömande
av motionens syfte i berörda
avseende. Dessa tjänstemän, som i sitt
dagliga arbete sysslar med budgettekniska
spörsmål, borde ju genom sin erfarenhet
ha möjligheter att bedöma dessa
frågor och därigenom också ha möjligheter
att efter hand förbättra budgettekniken.
Det framhålles ju också mycket
riktigt i utskottets utlåtande, att så varit
fallet.

Herr Svärd gör gällande, att det i dag
inte finns möjligheter att få en klar bedömning
av den ekonomiska situationen,
och han anser också, att detta system
med s. k. hushållningsplan med hänsyn
till att den statliga verksamheten svällt
så avsevärt inte längre borde tillämpas.
Nu är det ändå så, att denna budgetprincip
med hushållningsplan grundar
sig på det förhållandet, att riksdagen
varje år har att ta ställning till olika
äskanden som kan komma i fråga och
att riksdagen också prövar dessa ur
ekonomisk synpunkt. Det är i stort sett
precis samma system, som tillämpas inom
den kommunala verksamheten och
inom landstingen, där man alltså har
att ta ställning till de olika utgifterna
varje år. Det gäller själva hushållningsplanen.

Vi kommer sedan in på det andra området,
som rör statens verksamhet i form
av bolag och annan affärsdrivande verksamhet.
Riksräkenskapsverket har liksom
utskottet framhållit, att de statliga
bolagen arbetar efter samma regler som
enskilda bolag. De har att rätta sig efter
aktiebolagslagen och får lov att tilllämpa
ett bokföringssystem som överensstämmer
med bestämmelserna i aktie -

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Om utredning angående

bolagslagen. Jag har en känsla av att det
måste föreligga ett misstag från motionärernas
sida, när de ger sig in på detta
speciella område. Man måste hålla isär
de två olika sakerna, å ena sidan en
hushållningsplan med den budgetteknik
man har och å andra sidan statens bolagsverksamhet.

Vad det gäller de affärsdrivande verken
redovisas det också att bokföringen
sker efter affärsmässiga principer.
Där bör man alltså kunna hålla det hela
isär. Kvar har man då just vad jag
nämnde tidigare, nämligen ett system
som ligger rätt nära det man använder
på det kommunala planet, den s. k. hushållningsplanen.

Utskottet har i anledning av vad som
framhållits i motionen, att redovisningssystemet
är mycket komplicerat och att
det borde kunna göras enklare, så att
det skulle bli möjligt för den enskilde
riksdagsmannen till en bättre bedömning,
sagt att det knappast är möjligt att
få fram ett sådant system, vilket beror
på omfattningen av den verksamhet som
här kommer i fråga. Det gör att oberoende
av vilken budgetteknik man än använder
kommer det att bli besvärligare
än tidigare att få en klar överblick.

Med hänsyn till det kontinuerliga omdaningsarbete,
som bedrivs då det gäller
en förbättring av budgettekniken, finns
det knappast någon anledning för riksdagen
att biträda motionärernas yrkande
om en utredning för att klarlägga vissa
saker. Vad gäller bedömningen på
lång sikt av sådana frågor som pensionskostnader
och dylikt, som motionärerna
tydligen har siktat till, har utskottet erinrat
om att Kungl. Maj:t i proposition
nr 150 innevarande år förutskickat att vi
skall få en ny långtidsutredning till
stånd. Beträffande sådana frågor som
inte budgetmässigt kan klaras av på ett
budgetår, måste man göra upp långtidsprognoser
vid sidan av budgeten. I enlighet
med vad utskottet har kommit
fram till anser jag detta borde vara tillräckligt
för alt ge erforderlig klarhet
vid en bedömning av statens ekonomi.

Med det anförda hemställer jag att
riksdagen måtte besluta avslå motionerna
I: 31 och II: 30.

viss komplettering av riksstaten, m. m.

Herr SVÄRD (h):

Herr talman! Ingen betvivlar ett ögonblick
vederbörande ämbetsverks intresse
för och möjligheter att under sina
förutsättningar ge ett så fullkomligt och
så riktigt uttryck som möjligt för statens
ekonomiska ställning, men det är
inte den saken vi diskuterar. Vi diskuterar
de förutsättningar, med andra ord
de utgångspunkter, från vilka en redovisning
skall göras. Det är där vi hävdar
att en omprövning måste komma
till stånd så fort som möjligt, detta av
det mycket enkla skälet, att om vi fortsätter
som hittills, kommer den faktiska
osäkerhet, under vilken en finansminister
arbetar — jag ömmar mycket för
finansministrarnas säkerhet — att bli
värre och värre. I detta hus och i oroväckande
omfattning också i kanslihuset
har man nämligen den vanan, att
man ikläder statsverket ekonomiska förpliktelser,
som inte redovisas till sin
sammanlagda tyngd eller till sin effekt
under den tid dessa förpliktelser gäller.

Låt mig ta ett mycket drastiskt exempel.
Vi beslöt här — om jag inte minns
fel var det 1951 — en överföring av enskilt
fiskevatten till allmänt fiskevatten.
Det hävdades då från regeringens sida,
att detta skulle medföra statsutgifter på
ungefär 1 miljon kronor, och som absolut
maximum för de totala utgifterna,
herr Thun, angavs siffran 2 miljoner
kronor. Finansministern har i riksstaten
för nästa budgetår nödgats uppta ett
anslag på 5 miljoner kronor för de utgifter
som skall göras endast under det
året. Det kan frågas, vilka ersättningsförpliktelser
den svenska staten har
ådragit sig i anledning av denna lagstiftning.
För min del skulle jag tro, att
dessa juridiskt bindande förpliktelser
rör sig i storleksordningen 50—100 miljoner
kronor.

Det är uppenbart, att om vi på punkt
efter punkt ikläder oss juridiskt eller
eljest bindande åtaganden, har vi ett intresse,
ett gemensamt intresse, av att
verkligen få detta redovisat. .lag kan inte
se annat än att detta är eu förutsättning
för att man skall kunna föra vad
vi kallar finanspolitik. Det är också eu
förutsättning för alt vi skall kunna ha

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Om utredning angående viss komplettering av riksstaten, m. m.

en aning om vad vi beslutar. Det är därtill
en förutsättning för att vi skall kunna
planera sådana ting som skatteuttag
under en något längre period än ett år.
Det är alltså denna stora fråga, herr
Thun, som vi har velat aktualisera.

Jag skall inte besvära med ytterligare
debatt på enskilda punkter i den argumentation
som riksräkenskapsverket,
statskontoret och statsutskottet har tilllåtit
sig. Jag kan bara tillägga, att det
skulle finnas möjligheter att där göra
en motargumentation av synnerligen
obehaglig art.

Herr THUN (s):

Herr talman! Som herr Svärd säger
omspänner denna fråga ett kolossalt
stort område. Skulle vi börja diskutera
enskilda detaljer här, skulle det leda till
en diskussion på åtskilliga timmar.

Jag skulle dock ändå på en punkt vilja
något komplettera vad jag tidigare
sade beträffande budgettekniken. Herr
Svärd nämnde, att det är svårt att bedöma
vissa utgifter under ett antal år.
Jag vet inte, huruvida herr Svärd då
avsåg en sådan sak som att det kan beviljas
anslag för ett visst ändamål och
att anslaget sedan, om det inte förbrukas
under budgetåret, kommer att på
grund av olika omständigheter slås ut
över ett flertal år. Man använder därvid
metoden med reservationsanslag,
där anslagen oberoende av tiden hålles
låsta för det speciella ändamål som medlen
avsetts för. Förbrukningen kan skjuta
över 1, 2 eller 3 år, men dessa reservationsanslag
står ändå kvar. Sådana saker
kan inte ge anledning till missvisning
beträffande statens ekonomiska
åtaganden.

.lag kan även nämna, att då det
gäller förslagsanslag finns det med den
budgetteknik som numera tillämpas —
åtskilliga av oss som sitter i olika styrelser
känner väl till detta — möjligheter
att låta anslagen stå öppna, om man
inte hinner använda dem under löpande
budgetår men anmäler förhållandet.
Därigenom skapas en garanti även på

detta område för att det inte skall behöva
uppstå några större rubbningar i budgeten.
Jag ville anföra detta som ett klarläggande.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad
utskottet i det nu ifrågavarande utlåtandet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse denna
proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Domö begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 118, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Domö begärde
rösträkning verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 111;

Nej — 15.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Om ändring i förordningen om automobilskatt,
m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 45, i anledning av väckta
motioner om ändring i förordningen
om automobilskatt, m. in.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:159,
av herr Sveningsson m. fl., och 11:208,
av herr Stenberg in. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte antaga i motionerna
införda förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse
av 5 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt; och

2) förordning om ändrad lydelse av
3 § förordningen den 21 maj 1954 (nr
260) om brännoljeskatt.

II) motionen 11:209, av herrar Asp
och Sundelin, vari hemställts, att skatt
på motorbrännolja, som förbrukades av
motorfordon med tillstånd till yrkesmässig
trafik, måtte utgå med 15 öre för
liter och att bestämmelsen måtte träda i
kraft den 1 juli 1959.

De i motionerna 1:159 och 11:208
framlagda förordningsförslagen avsågo,
att fordonsskatten å lastbilar, bussar och
släpvagnar fr. o. m. den 1 januari 1960
skulle sänkas till de skattesatser, som
gällde före den av 1954 års riksdag beslutade
höjningen av fordonsskatten,
samt att brännoljeskatten skulle sänkas
med 5 öre per liter.

Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet
av angivna orsaker hemställt,

1) att de likalydande motionerna
I: 159, av herr Sveningsson m. fl., och
II: 208, av herr Stenberg m. fl., om vissa
ändringar i förordningarna om automobilskatt
och brännoljeskatt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt

2) att motionen 11:209, av herrar
Asp och Sundelin, om sänkning av skatten
på motorbrännolja, som förbrukades

i yrkesmässig trafik, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

Beträffande fordonsskatten

I) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Nilsson
i Bästekille och Stenberg, vilka — under
hänvisning till innehållet i de likalydande
motionerna 1:159 och 11:208,
i vad motionerna avsåge sänkning av
fordonsskatten å lastbilar, bussar och
släpvagnar — ansett, att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, med bifall
till nämnda motioner i denna del,
antaga det vid motionerna fogade förslaget
till förordning angående ändrad lydelse
av 5 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt; samt

II) av herrar Bengtson, Mattsson och
Vigelsbo, vilka likväl ej antytt sin åsikt.

Beträffande brännoljeskatten

III) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist,
Bengtson, Mattsson, Nilsson i
Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Nilsson i
Bästekille och Stenberg, vilka — under
hänvisning till innehållet i de likalydande
motionerna 1:159 och 11:208, i vad
motionerna avsåge sänkning av brännoljeskatten
— ansett, att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, med bifall
till nämnda motioner i denna del,
antaga det vid motionerna fogade förslaget
till förordning om ändrad lydelse
av 3 § förordningen den 21 maj 1954
(nr 260) om brännoljeskatt; samt

IV) av herr Asp, som dock ej antytt
sin mening.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Kommunikations- och
transportmedlen har under senare decennier
fått en allt större betydelse i
vårt samhälle. Jag skall inte gå in på
orsakerna till varför det blivit så utan
konstaterar bara, att det förhåller sig
på det sättet. .lag vill också konstatera,
att det nu är en period av omställning
för kommunikationer och transportmedel,
där t. ex. flyget kommit att svara
för en allt större del av transporterna.

Nr 19

Torsdagen den 21 inaj 1959

Om ändring i förordningen om automobilskatt, m. m.

Bilismen liar expanderat kraftigt och
även på andra områden, t. ex. beträffande
televisionen, som också är ett kommunikationsmedel,
göres mycket stora
framsteg.

Vad gäller bilismen vill jag först och
främst betona den stora betydelsen av
att denna bar tillgång till goda vägar.
På en god väg blir slitaget på fordonen
mindre, hastigheten kan hållas jämnare,
fordonen kan ta tyngre last etc. Det är
till fördel i alla avseenden om vägarna
är goda. Det kan t. o. m. diskuteras om
det inte i många fall är bättre att ha
goda vägar och att bilismen eventuellt
får betala en högre skatt. Detta är en avvägningsfråga,
men jag skulle kunna
tänka mig att det i många fall kan vara
gynnsammare att betala den högre skatten,
om man får bättre vägar.

När vi diskuterar frågan om automobilavgifter,
får vi aldrig släppa kravet
på bättre vägar ur sikte. När jag nu
använder ordet automobilavgifter skulle
jag vilja säga att det egentligen inte
är riktigt att kalla det för automobilskattemedel
i den mån de användes för
vägarna. Vi borde faktiskt, eftersom vi
har en specialbudget, kalla det för vägavgifter.
Man bör uppehålla principen
att bilismen skall betala vägväsendet. Sedan
är det en avvägningsfråga bur goda
vägar vi skall ha och hur dessa avgifter
skall fördelas mellan olika grupper inom
bilismen.

Man kan hålla hur långa tal som helst
om att vi skall ha bättre vägar och att de
nuvarande vägarna inte är tillfredsställande.
Men vi kommer aldrig ifrån principen
att, när vi konstaterat hur bra vägarna
skall vara, kostnaderna måste betalas
av bilismen och att det får göras
en lämplig avvägning mellan dessa faktorer.

Om man nu accepterat denna princip,
uppkommer frågan hur vägavgifterna
skall avvägas mellan olika slag av fordon.
Det är klart att man rent tekniskt
kan fastställa fördelningen på basis av
en utredning om hur mycket den ena
eller den andra bilen sliter på vägarna.
Men det kan också finnas anledning att
ta hänsyn till närings- och trafikpoli -

tiska problem. Men även om man gör
det, bör man ändå, innan men fastställer
fördelningen, veta vilket slitage som
olika fordon utsätter vägarna för.

Det finns en utredning, 1953 års trafikutredning,
som bl. a. sysslar med frågor
om hur olika fordon sliter på vägarna.
Jag måste med allra djupaste beklagande
konstatera att den utredningen tyvärr
inte ännu är färdig. Jag kan inte
nog kraftigt understryka att den bör
färdigställas så snart som möjligt. Det
är så mycket mer angeläget som detta
förhållande nu föranleder många diskussioner
och tvistiglieter på detta område.
Jag har särskilt velat understryka
detta och hoppas att utredningen arbetar
så snabbt som möjligt.

Det har i utskottet nämnts att utredningen
kommer att framlägga sitt betänkande
under loppet av nästa år. Visserligen
är det bra, kan man säga, att
man kan se fram mot en tidpunkt då den
avslutat sitt arbete, men det skulle vara
högeligen önskvärt om utredningen kunde
slutföra sitt arbete ännu tidigare.

När vi sedan kommer fram till vilket
slitage som olika bilstorlekar utsätter vägarna
för, blir det fråga om att avväga
hur mycket varje bilkategori skall betala.
I det sammanhanget har departementschefen
sagt, när frågan behandlades
1954, att han inte ansett sig behöva
ta slutlig ståndpunkt till den av utredningen
föreslagna omfördelningen av
skattebördan. Det gällde alltså här den
Niteliuska utredningen av 1951. Men han
säger vidare: »Förslaget syntes nämligen
böra ytterligare överarbetas samt
eventuellt revideras med beaktande av
närings- och trafikpolitiska synpunkter.»
Departementschefen har således redan
i det sammanhanget varit inne på tanken
att det inte nödvändigtvis behöver
bli en rent teknisk-matematisk fördelning
av fordonsskatten och skatten i övrigt
utan att man kan ta hänsyn till även
närings- och trafikpolitiska skäl. Man
kan t. ex. säga att den tyngre trafiken
är så betydelsefull ur transportsynpunkt,
att man beslutar låta den lättare personbilstrafiken
betala något mera i
skatt. Därmed kan man säga att den på

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Om ändring i förordningen om automobilskatt, m. m.

sätt och vis subventionerar den tyngre
trafiken. Det kan ur näringspolitisk synpunkt
vara försvarbart att vidta sådana
anordningar, och då skall vi också göra
det.

Om 1953 års trafikutredning hade varit
klar med sitt arbete och vi alltså kunnat
veta hur stort slitage olika typer av
fordon vållar på vägarna, hade vi kunnat
slippa ifrån alla dessa framställningar,
som i stor utsträckning beror
på att det råder ovisshet om hur mycket
de olika fordonskategorierna egentligen
hör betala. Den tunga trafiken, som
nu får betala de största beloppen och
naturligtvis känner sig hårt behandlad,
skulle säkert förstå det hela bättre om
den var medveten om att den faktiskt
betalar något mindre än vad den rätteligen
borde göra i förhållande till slitaget
på vägarna.

Detta är, herr talman, anledningen till
att vi från vår sida inte har kunnat ansluta
oss till reservation nr I beträffande
fordonsskatten. För att kunna fatta
ett definitivt beslut i denna fråga måste
vi ha en säkrare grund att stå på innan
vi kan vidta några mera väsentliga förändringar
i fråga om skattens fördelning.
Vi har dock med hänsyn till att
bussar och tyngre lastbilar har en tyngande
beskattning velat medverka till vissa
lättnader för dessa fordonskategorier
därigenom att vi enligt reservation III
velat genomföra en sänkning redan nu
av brännoljeskatten. Jag betonar att
denna sänkning motiveras av näringspolitiska
och trafikpolitiska skäl. Den baseras
således inte på någon avvägning
av skattebördan med hänsyn till de olika
fordonens slitage på vägarna, eftersom
vi inte har det siffermaterial som
bör ligga till grund för en sänkning av
den orsaken. Vi har bedömt läget så,
att vi i avvaktan på att utredningen skall
slutföras måste göra något redan nu för
att hjälpa bussarna och den tunga trafiken.
Därför vill vi medverka till den
föreslagna sänkningen av brännoljeskatten.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets utlåtande med den ändring
som innefattas i den med III helt
Förslå kammarens protokoll 1950. Nr 19

tecknade, av herr Hagberg m. fl. avgivna
reservationen.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Om bevillningsutskottets
betänkande nr 45 kan framhållas att
det, som det ofta säges här i riksdagen,
är en gammal bekant, ett ärende som
återkommit och behandlats år efter år
under en ganska lång tid. Från högerpartiet
och borgerligt håll har alltsedan
år 1954, då de nuvarande bilskatterna
beslutades, framlagts förslag om sänkning
av skatten för den tyngre trafiken
— lastbilar och bussar, den s. k. nyttotrafiken.
Till det föreliggande utskottsbetänkande!
har fogats ett par reservationer
med herr Hagberg som första
namn. Då herr Hagberg på grund av ett
annat viktigt allmänt uppdrag är förhindrad
att närvara i kammaren i dag
har jag fått uppgiften att i egenskap av
motionär säga några ord och yrka bifall
till dessa båda reservationer.

Det kan naturligtvis sägas att det sedan
denna fråga senast behandlades inte
har inträffat något som ger anledning
till att på densamma anlägga några
nya synpunkter. Även utskottet redovisar
vad man redan redovisat många
gånger förr. Man är säkerligen även inom
utskottmajoriteten medveten om att
den tyngre trafiken är hårt trängd och
belastad av de höga skatterna. Jag har
sagt vid något tillfälle tidigare, men det
finns anledning att upprepa det i dag,
att det sannolikt inte finns någon yrkesgrupp
som får vidkännas så tunga
och hårda skatter som just den yrkesgrupp
det här gäller och som svarar för
den tunga trafiken med motorfordon. I
varje fall finns det ingen yrkesgrupp
som är belastad med en sådan tung
skattebörda och som samtidigt bär ett
så hårt arbete.

Vad som särskilt talar för denna uppfattning
att skattebelastningen är mycket
hård är de stora belopp i brännoljeskatt
som ägarna av lastbilar och bussar
inte liar kunnat betala in till statskassan,
fastän de förfallit till betalning.
Det skattebelopp som kung], kontrollstyrelsen
måste lämna till inkassering

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Om ändring i förordningen om automobilskatt, m. m.

ökar månad för månad. Beloppet var den
31 augusti förra året 11 miljoner. Den
senaste sammanställningen, av den 28
februari i år, visar en ökning till 11,4
miljoner kronor. Ett enligt min mening
stort belopp.

I år har i andra kammaren ett par
socialdemokratiska riksdagsmän i en
motion föreslagit en betydande sänkning
av brännoljeskatten. Motionen har
tyvärr inte förts fram längre än till en
blank reservation vid bevillningsutskottets
betänkande. I motion II: 209 framhåller
motionärerna att de kollektiva
transportmedel, som skall betjäna allmänheten
med såväl person- som godstransporter,
ständigt kommer i ett allt
brydsammare läge. Man uttalar särskilt
att dessa bekymmer för den tyngre trafiken
har gått ut över glesbygderna, och
man talar om att de kollektiva transportmedlen
befinner sig i ett krisläge.

Det finns anledning att beklaga att
som sagt denna motion inte lett till annat
resultat än en blank reservation.

Utskottet plockar i år fram samma
motivering som förra året för att bilskatten
inte skall kunna sänkas på det
sätt vi föreslagit. Utskottet pekar på den
vägplan varom riksdagen i år har fattat
principbeslut, som det så vackert heter.
Men när det gäller investeringarnas storlek
och de medel som måste till för att
förverkliga denna vägplan, då vill man
från regeringens sida enligt vad som
föreslogs i statsverkspropositionen under
inga förhållanden vara med om något
principbeslut eller uttalande på längre
sikt, och under sådana omständigheter
har ju inte principbeslutet om vägplanen
det värde som detta beslut kunde
haft, om man i princip även accepterat
att bilskattemedlen i sin helhet skall
användas till att förverkliga vägplanen.

Också i år redovisar bevillningsutskottet
de många bilskattemiljoner ■— 1 115
miljoner — som ännu inte kommit vägväsendet
till godo. När samma fråga om
sänkning av fordonsskatten och brännoljeskatten
behandlades i slutet av förra
året framställde jag till utskottsmajoriteten
en fråga utan att få något svar, och
då finns det anledning att upprepa frå -

gan även vid detta tillfälle: När räknar
bevillningsutskottets majoritet med och
vilket konjunkturläge skall vi ha här i
landet för att dessa mer än 1 100 miljoner
av bilskattemedel skall komma vägväsendet
till godo? Jag tror liksom den
föregående talaren att bilägarna och
lastbilägarna är mycket intresserade av
den saken. Blir det bättre vägar i någon
väsentlig omfattning kan man bättre utnyttja
sina fordon, man kommer lättare
fram på vägen och får lägre omkostnader.
En högre standard på vägarna ger
i verkligheten samma resultat som en
skattesänkning. Jag delar herr Bengtsons
uppfattning att om vi får bra vägar
kan vi ha litet högre bilskatter, men
under nuvarande förhållanden är bilskatten
för hög.

Av utskottets betänkande förra året
fick man den uppfattningen att 1953 års
trafikutredning inom en nära framtid,
som det sades, skulle framlägga förslag
om motortrafikens beskattning. I år konstateras
det att denna utredning torde
komma att framlägga sina förslag först
nästa år. Man har anledning att fråga:
Hur många gånger och i hur många sammanhang
har inte 1953 års trafikutredning
åberopats som motiv för att ingenting
skall hända i den eller den frågan?
Jag vill även här kraftigt understryka
vad herr Bengtson framhöll, nämligen
att denna utredning bör påskynda sitt
arbete och lägga fram sina förslag så
snart som möjligt. När utredningen nu
har arbetat i sex år tycker man i alla
fall att den ganska snart borde kunna
infria det löfte som bevillningsutskottet
lämnade i slutet av förra året, att den
skulle bli färdig, som sagt, inom en nära
framtid.

Säkert finns det många fler synpunkter
än jag här anfört som talar för den
berättigade skattesänkning för den tunga
trafiken, som vi föreslagit i motionerna
I: 159 och 11:208, men jag ber att med
det anförda, herr talman, få yrka bifall
till reservationerna I och III vid detta
betänkande, avgivna av herr Hagberg
m. fl.

Häri instämde herr Spetz (fp).

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Om ändring i forordningen om automobilskatt, m. m.

Fröken RANMARK (s):

Herr talman! Riksdagsbeslutet 1954
innebar en omfördelning av fordonsskatten
i riktning mot en ökad skattebelastning
för den tyngre trafiken, alltså
lastbilar och bussar. De båda föregående
talarna har också varit inne på
att den torde nöta våra vägar i mycket
högre grad än vad den lättare fordonstrafiken
gör.

Upprepade gånger har det motionerats
om en sänkning av skatten särskilt för
de tyngre fordonen liksom av brännoljeskatten,
och man har framhållit vilka
ekonomiska svårigheter som ägarna av
lastbilar och bussar har. När det gäller
busstrafiken torde dock den sänkning
av fordonsskatten och även brännoljeskatten,
som motionärerna här avser,
vara av rätt ringa betydelse. Det är helt
andra faktorer som skapar busstrafikens
trångmål, bland annat att folk i så
stor utsträckning som nu är fallet har
skaffat sig egna bilar och därför inte
i lika hög grad som förr anlitar bussarna.
Den tyngre trafiken torde vara mer
betjänt av goda vägar. Herr Bengtson
var inne på det, och jag tror att vi alla
är överens om att det viktigaste önskemålet
är att man får goda vägar.

Herr Sveningsson frågade när bevillningsutskottet
räknar med att de miljoner
som finns i automobilskattemedelsfonden
skall kunna komma vägväsendet
till godo. Jag vill hänvisa till vad departementschefen
säger i årets statsverksproposition
— det finns återgivet på s.
11—12 i utskottets yttrande — »att väginvesteringarnas
omfattning liksom hittills
årligen bör prövas med beaktande
av samtliga på frågan inverkande faktorer.
I den mån de samhällsekonomiska
och statsfinansiella förutsättningarna
därvid visar sig föreligga, bör enligt
departementschefen en successiv stegring
av väg- och gatubyggnadsverksamlieten
komma under övervägande».

Den upprustning av vägarna, vilken
som sagt är i hög grad önskvärd, kan
möjligtvis komma ganska snart. Då iir
det synnerligen värdefullt att ha tillgång
till denna fond, varför jag har
svårt att se något motiv för en skatte -

sänkning, varken vad gäller brännoljeskatten
eller fordonsskatten.

För övrigt skulle jag vilja säga att jag
finner tidpunkten för en skattereducering
synnerligen olämpligt vald. Till och
med motionärerna säger: »Av hänsyn
till det ansträngda statsfinansiella läget
nödgas vi emellertid föreslå, att sänkningarna
genomföres först fr. o. m. den
1 januari 1960», alltså inte fr. o. m. budgetårets
början den 1 juli.

Dessutom skulle jag vilja framhålla,
såsom redan upprepade gånger nämnts,
att 1953 års trafikutredning arbetar
med dessa problem. Det har sagts att
den nästa år kommer att framlägga förslag
i denna fråga, och då är det väl
anledning att vi inväntar denna utredning
och ser vad den har att komma
med.

Herr talman! Med anledning av det
anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Vi fick av utskottets representant,
fröken Ranmark, höra att
denna skattelättnad inte betyder så
mycket. Men om den är så betydelselös,
och inte kostar så mycket, borde man
väl kunna vara med om att genomföra
den. Skattesänkning skulle uppskattas av
många. Jag delar, som jag redan sagt,
den uppfattningen att det är bra om vi
får goda vägar, och det är också en sak
som trafikanterna inom den tunga trafiken
önskar.

Jag fick, tycker jag, även denna gång
ett mycket svagt svar på min fråga. Jag
uttalade önskemålet att få i någon mån
klarlagt, när bevillningsutskottets majoritet
tänker sig att dessa skattemiljoner,
mer iin 1 100, skall komma till användning.
Det blev bara en hänvisning —
sådan som vi har hört många gånger
förr —• till att det statsfinansiella och det
samhällsekonomiska läget måste tagas
med i bedömningen. Vad jag hade väntat
och hoppats på var ett uttalande om
vilka konjunkturer vi skall ha vid det
tillfälle då man anser att dessa medel
skall komma till användning för de än -

Nr 19

Torsdagen den 21 maj 1959

Om ändring i förordningen om automobilskatt, m. m.

damål, som riksdagen dock har beslutat
om att de skall användas till.

När det år 1954 beslutades om bilskatterna
sade man att detta var ett
provisoriskt skattebeslut, och det har
man sagt många gånger. När det nu är
så lätt att besluta införa provisoriska
skatter, skulle det då inte vara lika lätt
att någon gång besluta införa vad man
skulle kunna kalla en provisorisk skattelättnad
och genomföra den nu, i väntan
på att trafikutredningen blir färdig
och i avvaktan på att vi får de bättre
vägar som så många gånger har utlovats? Herr

ERIKSSON (s):

Herr talman! Herr Sveningsson är besviken
över att han inte, vare sig i fjol
eller i år, fått svar på en fråga, som han
ställt till bevillningsutskottet, nämligen
fr ågan när utskottet kan redovisa hur de
fonderade bilskattemedlen skall komma
vägarna till godo.

Kan möjligen herr Sveningsson inte
tänka sig att han vänt sig till alldeles fel
utskott med sin fråga? Det är nämligen
inte bevillningsutskottet som gör avvägningarna
när det gäller de offentliga investeringarna.
Jag ber därför herr Sveningsson
att rikta sin fråga till det utskott
som liar med saken att skaffa.

Herr SVENINGSSON (h) :

Herr talman! När bevillningsutskottet
använder vägplanen och dessa bilskattemiljoner
som motivering för att avstyrka
vårt förslag om en skattesänkning,
skulle väl utskottet också i någon mån
kunna uttala sig om när man tycker att
dessa bilskattemiljoner skall komma till
användning. Jag önskade inte mer än ett
uttalande i den riktningen.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av de yrkanden, som under
överläggningen förekommit, propositioner
komme att framställas särskilt beträffande
vardera punkten av utskottets
i det nu förevarande betänkandet gjorda
hemställan. I fråga om punkten 1, fort -

satte herr talmannen, komme propositioner
att framställas först särskilt angående
utskottets hemställan såvitt anginge
förordningen om automobilskatt
och därefter särskilt rörande utskottets
hemställan i vad gällde förordningen
om brännoljeskatt.

Härefter gjorde herr talmannen enligt
de yrkanden, som förekommit beträffande
utskottets hemställan såvitt
rörde förordningen om automobilskatt,
propositioner, först på bifall till denna
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med I betecknade reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan i förevarande
del, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Sveningsson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
45 punkten 1, såvitt gäller förordningen
om automobilskatt, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg in. fl.
vid betänkandet avgivna, med I betecknade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Sveningsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —- 83;

Nej — 43.

Torsdagen den 21 maj 1959

Nr 19

Om ändring i förordningen om automobilskatt, m. m.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Beträffande utskottets hemställan i vad
gällde förordningen om brännoljeskatt,
anförde vidare herr talmannen, hade yrkats
dels att vad utskottet härutinnan
hemställt skulle bifallas, dels ock att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med III betecknade reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan i denna
del vara med övervägande ja besvarad.

Herr Bengtson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 45
punkten 1, såvitt gäller förordningen om
brännoljeskatt, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med III betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Bengtson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 72;

Nej — 58.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten 2 hemställt.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj:ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 160, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Österrike för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.08.

In fidem
K.-G. Lindelöw.

Nr 19

Fredagen den 22 maj 1959

Fredagen den 22 maj

Kammaren sammanträde kl. 14.00.

Justerades protokollet för den 15 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 270, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående villkoren för postbefordran av
tidningar (tidningsförordning);

nr 271, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 21
december 1945 (nr 823) om nöjesskatt,
m. m., såvitt propositionen hänvisats till
bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 272, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av punkt 14 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370);

nr 273, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 och 7 §§ förordningen
den 19 november 1914 (nr
383) angående stämpelavgiften jämte i
ämnet väckta motioner; samt

nr 274, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
överenskommelse med Schweiz rörande
tullmedgivanden m. m. jämte i ämnet
väckt motion.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 160, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Österrike för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande och
memorial:

nr 18, i anledning av fullmäktiges i
riksgäldskontoret skrivelse den 16 oktober
1958 med överlämnande av betänkande
med förslag till ny stadga om ersättning
för riksdagsmannauppdragets
fullgörande jämte i ärendet väckta motioner;
samt

nr 19, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden;

statsutskottets utlåtanden:

nr 119, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under femte
huvudtiteln gjorda framställningar angående
anslag för budgetåret 1959/60 till
Allmänna barnbidrag, Ersättning till
postverket för utbetalning av allmänna
barnbidrag, Bidrag till sjukkassor m. m.
och Särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders barn jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1959/
60 till Driftbidrag till statens järnvägar
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 121, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition rörande statsbidragsgivningen
till anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 122, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1959/60 till Skatteersättning till kommunerna
jämte i ämnet väckta motioner; nr

123, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1959/60 till studiebidrag
och stipendier samt till bi -

Fredagen den 22 maj 1959

Nr 19

drag till driften av folkskolor in. m.
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 124, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1959/60 till reglering av prisstegringar
på försvarshuvudtiteln m. m.
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 125, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1959/
60 till Aktieteckning i Aktiebolaget Statens
skogsindustrier jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 126, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar om dels vissa anslag för
budgetåret 1959/60 till universiteten,
den medicinska utbildningen m. m., dels
ock ökat stöd åt forskning m. m. jämte
i ämnet väckta motioner;

nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställning om anslag
för budgetåret 1959/60 till Bidrag
till vetenskaplig verksamhet vid Vetenskapsakademien
jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 128, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1959/60 till bidrag till byggnadsarbeten
m. m. inom skolväsendet jämte
i ämnet väckta motioner;

nr 129, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1959/60 till Statens tekniska
forskningsråd och till Tekniskt-vetenskaplig
forskning m. in.;

nr 130, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under femte
huvudtiteln gjorda framställning angående
anslag för budgetåret 1959/60 till
Förberedelser för pensionsreformen
jämte i ämnet väckta motioner; samt
nr 131, i anledning av Kungl. Majits
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om avsättning av kommunalskattemedel
till budgetutjämningsfonden
för budgetåret 1959/60;

bevillningsutskottets betiinkanden:

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475) jämte i ämnet väckta motioner; -

nr 51, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet ävensom beträffande
vissa andra skatter; samt
nr 55, i anledning av väckta motioner
angående ändring av kommnnalskattelagens
regler om beskattning av ersättning
till riksdagsmän;

bankoutskottets memorial och utlåtanden
:

nr 34, angående särskilt lönetillägg åt
hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän; nr

35, i anledning av väckt motion om
pension till avlidne, förre förste stenografen
Albert Lnndmans änka, m. m.;

nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i valutalagen den 22 juni 1939 (nr
350) så ock om fortsatt giltighet av samma
lag, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 37, i anledning av fullmäktiges i
riksgäldskontoret framställning angående
Nordiska rådets svenska delegations
ställning och arbetsformer;

nr 38, angående regleringen för budgetåret
1959/60 av utgifterna under huvudtiteln
Riksdagen och dess verk m. m.;

nr 39, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni
1949 (nr 314) angående rätt för Konungen
att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, m. m., dels i ämnet väckta
motioner, dels väckta motioner angående
åtgärder för återgång till lågräntepolitik,
dels ock väckta motioner angående
vissa åtgärder till främjande av
full sysselsättning;

nr 40, angående uppskov med behandlingen
av vissa till bankoutskottet hänvisade
ärenden;

nr 41, i anledning av framställning
från delegerade för riksdagens verk angående
tjänstemännens vid dessa verk
löner under år 1959, in. in.; samt
nr 42, i anledning av framställning
från delegerade för riksdagens verk

Nr 19

Fredagen den 22 maj 1959

angående pensionsreglering för anställningshavare
vid dessa verk;

andra lagutskottets utlåtanden och memorial: nr

39, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar m. m., dels ock
i ämnet väckta motioner;

nr 40, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden; samt

nr 41, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om förbud mot innehav av vissa
stiletter m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner;

tredje lagutskottets memorial nr 21,
angående uppskov med behandlingen av
vissa utskottet tilldelade ärenden;

jordbruksutskottetsutlåtanden och memorial: nr

29, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område
m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående statligt stöd
till jordbrukets rationalisering m. m.
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar rörande det särskilda
stödet åt det mindre jordbruket jämte
i ämnet väckta motioner; samt

nr 33, angående uppskov med behandlingen
av vissa till jordbruksutskottet
hänvisade ärenden; ävensom

särskilda utskottets memorial nr 2,
i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut
i fråga om förslag rörande vissa
sparfrämjande- och värdesäkringsåtgärder.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.05.

In fidem
K.-G. Lindelöw.

Måndagen den 25 maj 1959

Nr 19

Måndagen den 25 maj

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollet för den 19 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 275, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående ökning
av de svenska insatserna i Internationella
valutafonden och Världsbanken.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 277, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken
m. m.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 278, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till sjöarbetstidslag,
m. m., dels ock i ämnet
väckt motion;

nr 279, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 16 maj 1930
(nr 139) om vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri-
och kondito-riarbete;

nr 280, i anledning av väckta motioner
om viss ändring i bidragsförskottslagen;

nr 281, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648),
dels ock i ämnet väckta motioner; samt
nr 282, i anledning av väckta motioner
om visst tillägg till 7 § sjukförsäkringslagen.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 18 och
memorial nr 19, statsutskottets utlåtanden
nr 119—131, bevillningsutskottets be 4

Första kammarens protokoll 1959. Nr 19

tänkanden nr 49, 51 och 55, bankoutskottets
memorial nr 34, utlåtanden nr 35—
39, memorial nr 40 samt utlåtanden nr
41 och 42, andra lagutskottets utlåtande
nr 39, memorial nr 40 och utlåtande nr
41, tredje lagutskottets memorial nr 21,
jordbruksutskottets utlåtanden nr 29—
31 och memorial nr 33 ävensom särskilda
utskottets memorial nr 2.

På framställning av herr talmannen beslöts
att på föredragningslistan för morgondagens
sammanträde följande betänkanden
skulle i nedan angiven ordning
uppföras främst bland två gånger bordlagda
ärenden, nämligen

bankoutskottets utlåtande nr 36, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 29, 30 och
31, bevillningsutskottets betänkande nr
49, jordbruksutskottets memorial nr 33,
särskilda utskottets memorial nr 2, konstitutionsutskottets
utlåtande nr 18 samt
bevillningsutskottets betänkande nr
55.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets memorial nr 132, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut
i fråga om skyddsrum vid universitetsbiblioteket
i Uppsala;

bevillningsutskottets betänkande nr
52, i anledning av väckta motioner om
slopande av beskattningen av familjebidrag
till värnpliktiga; samt

första lagutskottets memorial nr 28,
föranlett av kamrarnas skiljaktiga beslut
beträffande första lagutskottets utlåtande
nr 25 i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 22 juni
1939 (nr 314) om villkorlig dom, dels
ock i ämnet väckta motioner ävensom
motioner om vissa åtgärder i syfte att
bekämpa brottsligheten.

Nr 19

Måndagen den 25 maj 1959

Interpellation ang. avbetalningshandeln

med motorfordon och jordbruksmaskiner

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
erhöll på begäran ordet och anförde:

De av kreditinrättningarna tillämpade
kreditrestriktionerna jämte under flera
år inträffade felslagna skördar har berett
den jordbrukande befolkningen betydande
svårigheter. Tillgången på likvida
medel har strypts ned, nödvändiga
inköp har måst företagas på kredit, genom
utställande av växlar o. s. v. Utbyten
och nyinköp av motorfordon och
dyra maskiner har även i stor utsträckning
måst klaras genom avbetalningsköp.
Det är klart att inköpspriserna inte
blivit billigare, när köparen har varit
beroende av krediter. De ofta detaljerade,
för den i sådana ting föga tränade
enskilda köparen svåröverskådliga och
svårbedöml iga kontraktsbestämmelser,
som därvid kommer till användning gör
inte saken lättare. När emellertid köparen
förelägges tryckta och ifyllda blanketter
med rader av klausuler uppgjorda
av stora, allmänt kända firmor under
hänvisning till normer av mäktiga riksorganisationer,
vartill säljarföretagen är
anslutna, har den enskilde ofta menat,
att det var inte annat att göra än att i
god tro skriva på. Efteråt har han ofta
fått göra upptäckten, att det hela blev
en svidande dyr historia.

I sådana sammanhang har den tillämpade
ränteberäkningsmetoden med den
s. k. raka räntan tilldragit sig särskild
uppmärksamhet. Detta ränteräkningssystem
förväxlas lätt med den fasta avgift
per år, som exempelvis tillämpas av hypoteksföreningarna.
Det är emellertid
här fråga om någonting helt annat. Likheten
är att i båda fallen ingår i betalningsposten
både ränta, förvaltningsavgift
och amortering. Skillnaden är emellertid
väsentlig, ty i hypoteksföreningens
avgift förskjutes proportionen mellan
ränta och amortering, och amorteringsdelen
växer allteftersom skulden nedbringas.
Beträffande köpekontrakten
med den raka räntan är metoden en annan.

På ordersedeln anges avbetalningstiden,
varjämte hänvisning förekommer:

»Betr. ränta och avbet.-tillägg se omst.
villkor!» På ordersedelns baksida säges:
»Erlägges ej slutlikvid senast vid leverans,
skall kontrakt rörande avbetalningsköp
upprättas och köparen lämna

accept å oguldet belopp enligt av.....

handlareförbunds centralstyrelse fastställda
normer.»

Om detta är ju inte mycket mer att
säga än att det måste inge köparen förtroende
att bli behandlad enligt av den
stora centralorganisationen uppgjorda
normer. Går man sedan till köpekontraktet,
så säges däri bland mycket annat
följande, som inte heller är ägnat att
skrämma någon särskilt:

»Den å omstående sida angivna räntekostnaden
är baserad på affärsbankernas
nuvarande räntesats för 6 månaders
aktielån. Skulle denna höjas under kontraktstiden,
är köparen vid anfordran
skyldig erlägga motsvarande merkostnad.
»

Mindre förtroendeingivande förefaller
däremot den klausul, enligt vilken »säljaren
fritager sig från allt ansvar för
muntliga förbindelser, ej intagna i detta
kontrakt».

Hur dessa kontrakt tillämpas kan naturligtvis
vara olika. Enligt vad som
kommit till min kännedom synes emellertid
praxis i bra många fall överensstämma
med innehållet i ett kontrakt, för
vilket här nedan skall redogöras. Kontraktet
avsåg köp av ett motorfordon,
varvid annat förslitet sådant lämnades i
utbyte. Visst belopp lämnades kontant
och amorteringskontraktet avsåg betalandet
av kr 4 000 jämte »räntor och
finansieringsavgifter» i fem poster under
sammanlagt femton månader. Beloppet
uträknades vid kontraktets upprättande
till inte fullt kr. 4 400. Här
kommer den raka räntan in i bilden,
den uträknades på förhand och ingick
i betalningen var tredje månad med ungefär
80 kr. för varje gång, oavsett hur
mycket av skulden som dä var ogulden.

Vid kontraktets undertecknande överlämnade
köparen till säljaren fem växlar
å ca 880 kr. vardera, förfallande i tur
och ordning var tredje månad under
amorteringstiden. Amorteringen framgår
således enligt detta kontrakt enligt vad

Måndagen den 25 maj 1959

Nr 19

Interpellation ang. avbetalningshandeln

nedan angives, icke räknats:	varvid	ränta	på ränta
Tid Skuld	Amor-	Av-	Ungefärilg
	tering	gift	ränte- procent
1 kvartalet 4 000	800	84	8,4 %
2 [» 3 200	800	79	10 %
3 » 2 400	800	79	13 %
4 i) 1600	800	79	20 %
5 » 800	800	79	40 %

Kontraktet innehåller bestämmelse, enligt
vilken köparen äger rätt i förväg
inbetala återstående skuld enligt kontraktet
och utfå däremot svarande
växlar. Detta synes innebära att han
— om han kan skaffa pengarna —
skulle kunna köpa sig fri från de oskäliga
räntekostnaderna. Växlarna är emellertid
utställda på hela skulden, inklusive
den raka räntan. I enskilda fall har
uppgivits, att någon ränteeftergift icke
medgivits.

Jag har icke varit i tillfälle att taga
del av den försäljarorganisations normer
och riktlinjer för sådana avbetalningsköp,
som här berörts. Jag vill därför
lämna öppet huru det förhåller sig beträffande
den överensstämmelse ev.
bristande överensstämmelse, som kan förefinnas
mellan i viss utsträckning förefintlig
praxis och bestämmelsen på ordersedeln
att organisationens normer
skall gälla i fråga om räntor och amorteringsvillkor.
Det system, som synes ha
tillämpats i ganska betydande omfattning
blir inte vackrare, om det endast
giver sig ut för att utgöra ett fullföljande
av den stora säljarorganisationens
normer. Tillämpningen av affärsbankernas
räntenorm, som ovan omnämnts,
synes även endast gälla första kvartalet.
Sedan tager den raka räntan vid. Så
stora likviditetssvårigheter som jordbruket,
i synnerhet i Mellansverige, råkat
ut för, är det för bra många en klen tröst,
om de skulle ha rätt att komma ifrån des -

med motorfordon och jordbruksmaskiner
sa uppenbart oskäliga räntor genom att
betala in skulden. Många lär sitta fast,
när de en gång skrivit på.

Under hänvisning till det anförda ber
jag att få till statsrådet och chefen för
handelsdepartementet rikta följande frågor: Har

statsrådet uppmärksammat den
omfattning avbetalningshandeln med motorfordon
och kostsammare jordbruksmaskiner
tagit i samband med köparnas
försvagade likviditet samt den jordmån
för oarter och missförhållanden som
därav skapats?

Avser statsrådet att söka kontakt med
försäljarorganisationerna på dessa områden
för att närmare klargöra sammanhang
och omfattning av systemet med
tillämpande av s. k. rak ränta vid avbetalningsköpen
samt bringa i övervägande
en sanering av berörda missförhållanden? På

gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes en av herr Hagberg under
sammanträdet till herr talmannen avlämnad,
av honom och herr Svärd undertecknad
motion, nr 514, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad
lydelse av 10 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
m. m.

Motionen hänvisades till bevillningsutskottet.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.11.

In fidem
K.-G. Lindelöw