Torsdagen den 21 april sid (Riksdagens protokoll 1966:19)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 19

FÖRSTA KAMMAREN

1966

21—22 april

Debatter m. m.

Torsdagen den 21 april sid.

Svar på interpellation av herr Kaijser ang. flottledernas betydelse
som trafikmedel, m. m..................................... 3

Fredagen den 22 april

Interpellation av herr Karlsson, Göran, ang. möjligheterna för
unga handikappade att erhålla arkivarbete .................. 10

Meddelande ang. enkel fråga av herr Isa c sou ang. en förbättrad
trafikundervisning ........................................ 10

1 Första kammarens protokoll 1966. Nr 19

o >1

;j fe
tf

V''v -

-y ^5

■ '' :

-v* -<

* fri

■

Torsdagen den 21 april 1966

Nr 19

Torsdagen den 21 april

Kammaren sammanträdde kl. 1G.00.

Justerades protokollet för den 15
innevarande månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden
den 28 april—den 17 maj 1966 för deltagande
i VIII:e internationella sparbankskongressen
i New York samt för
studier i USA, till vilka talmanskonferensen
beviljat resebidrag.

Stockholm den 20 april 1966

Erik Alexanderson

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1966/67 inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner; och

nr 117, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande
att försälja viss staten tillhörig fast
egendom, m. m. jämte en i ämnet väckt
motion.

Ang. flottledernas betydelse som trafikmedel,
m. m.

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
PALME, som
tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr

It Första kammarens protokoll 1966. Kr 19

Kaijsers interpellation angående flottledernas
betydelse som trafikmedel,
m. m., erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Kaijser har frågat
mig om jag vill medverka till att en
allsidig utredning kommer till stånd
rörande flottledernas betydelse som trafikapparat
och den samhällsekonomiska
effekten av nedläggande av de större
flottledssystemen.

Den pågående strukturrationaliseringen
inom skogsbruket har inneburit
förändringar även i fråga om skogsbrukets
transporter. En av anledningarna
härtill är det skärpta konkurrensläget
som tvingat företagen att på olika
sätt söka minska produktionskostnaderna.
Mellan åren 1950 och 1964 har
längden av de trafikerade flottlederna
minskat från ca 30 000 kilometer till
17 000. Under samma period har den
totala flottgodsmängden gått ner med
endast 9 procent eller från 10,7 till 9,8
miljoner kubikmeter. Samtidigt har
emellertid avverkningarna väsentligt
ökat, varigenom flottgodsmängdens andel
av de totalt avverkade kvantiteterna
under perioden sjunkit från en
tredjedel till mindre än en fjärdedel.

Övergången från flottning till landtransport
som ett led i den pågående
rationaliseringsprocessen har flera orsaker.
Landstransporter medger sålunda
kontinuerlig råvarutillförsel till industrien
under hela året, vilket innebär
vinster genom minskad lagerhållning.
Frigörelse från flottningens säsongbundenhet
medför också att såväl
arbetskraft som maskiner kan utnyttjas
mer effektivt. Det har vidare i vissa
fall visat sig ekonomiskt fördelaktigt
att övergå till att barka och sortera
veden i centrala anläggningar vid industrierna.
Eftersom obarkad ved har
dålig flytförmåga med därav följande

Nr 19

Torsdagen den 21 april 1966

Ang. flottledernas betydelse som trafikmedel, m. m.

sjunkningsförluster har landtransport
av sådan ved fått ersätta flottningen.
Obarkad ved kan inte heller ligga lagrad
för länge i skogen på grund av riskerna
för insektskador. Vidare har den
industriella förbrukningen av lövved
ökat kraftigt under senare år. Denna
ved kan inte flottas över huvud taget
och måste därför landtransporteras.
Detta gäller även beträffande yngre
samt mer frodvuxet virke, vilket icke
kan flottas utan föregående barkning
och långvarig torkning.

De direkta transportkostnaderna är
fortfarande väsentligt lägre vid flottning
än vid landtransport. De sammanlagda
vinsterna vid landtransport är
emellertid, av de skäl jag nyss nämnt,
i en del fall så betydande att vissa industrier
efter ingående överväganden
funnit det företagsekonomiskt fördelaktigt
att övergå från flottning till landtransport.
Hittills har nedläggningen
av flottningen väsentligen avsett biflottlederna.
Flottgodset har överförts till
såväl väg- som järnvägstransport.

Övergången till landtransport innebär
att skogstransporterna kan fortgå
året runt. Från arbetsmarknadssynpunkt
kan det innebära en fördel att
ersätta säsongbetonade transporter med
transporter som ger sysselsättning under
hela året. För kraftproduktionen
betyder slopandet av flottningen att
vatten kan överföras från virkestransport
till produktion av elektrisk energi.

Den ändrade transporttekniken ställer
emellertid vissa krav på det allmänna.
Främst gäller detta vid övergång
till landsvägstransport då upprustningar
av vägnätet kan bli aktuella.
Vid bedömningen av frågor rörande
övergång från flottning till landtransport
bör därför de samhällsekonomiska
och företagsekonomiska vinsterna i olika
alternativ ställas i relation till de
samhällsekonomiska kostnaderna. Ombyggnader
av vägnätet inom områden
som berörs av flottningsnedläggningar
bör i princip bedömas enligt allmänt
tillämpade prioriteringsregler. Det är

därför angeläget att vägmyndigheterna
så tidigt som möjligt får ta del av planer
på omläggning av skogstransporterna.
Härigenom skapas bättre förutsättningar
för en realistisk bedömning
av vägfrågorna bl. a. i fråga om
möjligheterna att inordna eventuella
vägbyggnadsprojekt i vägväsendets ordinarie
planering. Den övergång från
flottning till landsvägstransport som
hittills skett har möjliggjorts bl. a. genom
den kraftiga upprustning av det
allmänna vägnätet som skett under senare
år särskilt i fråga om bärighetsstandarden.
I de fall det gäller att övergå
från flottning till järnvägstransport
brukar förhandlingar regelmässigt tas
upp med statens järnvägar.

Frågan om skogsbrukets transporter
har behandlats av en särskild kommitté
med representanter för domänstyrelsen,
Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund samt skogsindustrierna.
Kommittén lade år 1961 fram en utredning
med namnet Skogsbrukets transporter,
vari bl. a. redovisades de allmänna
förutsättningarna för olika transportalternativ.
Redan under utredningsarbetets
gång tillsattes lokalkommittéer
för de olika vattenområdena. Dessa
kommittéer har fortsatt sitt arbete efter
det att utredningen framlagts. Det
finns sålunda ett material, som kan utgöra
underlag för de specialundersökningar
som erfordras då fråga om nedläggning
av flottningen i visst vattendrag
blir aktuell.

Beträffande de av interpellanten berörda
nedläggningarna i Lilla Lule älv
samt i Ljungan och Indalsälven vill jag
anföra följande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tog
år 1959 initiativ till en utredning rörande
lämpligheten av att övergå från
flottning i Lilla Lule älv till annat
transportsätt. Utredningen visade att
nedläggning av hela Lilla Lule älv som
flottled var att föredraga. Ett stort antal
kommuner, myndigheter, organisationer
och enskilda fick tillfälle att framföra
synpunkter på utredningen. Frå -

Torsdagen den 21 april 1966

Nr 19

Ang. flottledernas betydelse som trafikmedel, m. m.

gan om nedläggningen av flottningen
har sålunda blivil belyst från olika
synpunkter. Sedermera träffades en
överenskommelse om flottningens nedläggande
mellan skogs- och flottningsintressenterna
samt vattenfallsverket,
enligt vilken vattenfallsverket lämnar
ett särskilt bidrag till huvudsakligen
vägbyggnader under skogsvårdsstyrelsens
medverkan. Kungl. Maj.-t har sedermera
genom beslut den 29 april
1965 beslutat om avlysning av Lilla
Lule älv som flottled.

Frågan om nedläggning av flottningen
i Ljungan och Indalsälven har aktualiserats
av skogsintressenterna. Förhandlingar
har förts med kraftintressenterna,
och en överenskommelse har
träffats enligt vilken ett visst belopp
ställs till förfogande av kraftintressenterna
som bidrag till vissa investeringar
inom skogsbruket — i första hand
skogsbilvägar — i syfte att utjämna de
förändringar i värdet mellan skilda
fastigheter och fastighetskomplex, som
kan bli en följd av flottningens upphörande.
Förhandlingar bär också
förts mellan skogsintressenterna och
statens järnvägar rörande transporterna
inom ifrågavarande områden. Statens
järnvägar har genom olika åtgärder
kunnat erbjuda skogsföretagen ett realistiskt
alternativ till flottningen. Man
torde därför vid en nedläggning av
flottningen kunna räkna med att den
alldeles övervägande delen av det nuvarande
flottgodset överförs till järnvägstransport.
De bandelar som blir
aktuella för de ökade virkestransporterna
har f. n. en betydande överskottskapacitet.
Vissa relativt obetydliga investeringar
torde emellertid bli erforderliga
för SJ. Man räknar med att
medeltransportavståndet med bil till
lastningsplatsen vid järnväg, på grund
av järnvägsnätets fördelaktiga läge
inom området, inte mer väsentligt kommer
att överstiga det nuvarande medeltransportavståndet
till flottled. I
detta sammanhang kan jag nämna att
konsekvenserna för vägväsendets del

av en nedläggning av flottningen i Indalsälven
och Ljungan varit föremål
för överläggningar mellan berörda parter
under denna månad.

Nedläggning av flottleder kan sålunda
innebära vissa fördelar från samhällsekonomisk
synpunkt men också ha
negativa verkningar. Eftersom förhållandena
är olika från fall till fall synes
det svårt att generellt fastslå när
det ena eller det andra transportsättet
är mest fördelaktigt. Särskilt för virke
som skall tillföras kustindustrierna
från avlägsna delar av en älvdal kan
flottningen vara bästa transportsättet.
Vissa grundläggande utredningar i frågan
har, som jag nämnt i det föregående,
relativt nyligen utförts. Då nedläggningar
av flottleder aktualiseras
bör, enligt min mening, särskilda studier
i varje särskilt fall komma till
stånd. Det är härvid viktigt att även de
samhällsekonomiska synpunkterna kan
beaktas. Detta sker bäst genom att planeringen
av en så omfattande transportomläggning,
som en nedläggning av
en flottled innebär, på ett så tidigt stadium
som möjligt sker i samråd med
de statliga myndigheterna. Bestämmande
för trafikuppdelningen bör därvid
i enlighet med riktlinjerna för trafikpolitiken
vara att transporterna sker
till lägsta samhällsekonomiska kostnad.

Under hänvisning till vad jag anfört
anser jag det f. n. inte motiverat att
verkställa en utredning på sätt interpellanten
avsett.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framföra mitt
tack för det utförliga svar han givit
på min interpellation.

Innan jag övergår till att diskutera
de intressanta problem, som hänger
samman med nedläggningen av en större
flottled, vill jag för undvikande av
missförstånd framhålla att jag ingalunda
har velat ifrågasätta nedläggning -

Nr 19

Torsdagen den 21 april 1966

Ang. flottledernas betydelse som trafikmedel, m. m.

en av flottningen inom Ljungan och
Indalsälven. Den nedläggningen var redan
beslutad, när jag framställde interpellationen,
och den har jag ingen
anledning att lägga mig i.

I interpellationen säges att det föreliggande
problemet borde bli föremål
för en allsidig utredning, innan ytterligare
nedläggningar av större flottleder
görs. Den betydelse nedläggningen
har i fråga om väginvesteringar och
som framgår bl. a. av vad länsstyrelsen
i Jämtlands län begärde i anledning
av den förestående nedläggningen
av flottningen inom Ljungan och Indalsälven
har jag tolkat som ett exempel,
som kanske skulle kunna användas
som grund för beräkningar inom
andra områden. Jag har emellertid också
klart för mig, att en del av de anförda
vägföretagen är upptagna i den
föreliggande vägplanen och alltså skulle
komma till stånd alldeles oberoende
av denna nedläggning av flottleden.
En del rör transporter som inte går till
kusten utan till industrier uppe i Jämtland.
Siffrorna är alltså inte helt jämförbara.

Vad nedläggningen av flottningen i
Dalälven, i Klarälven, i Ångermanälven
— för att nu ta några exempel — med
stora och betydelsefulla flottleder skulle
betyda i väginvesteringar utöver de
ordinära investeringarna enligt föreliggande
planer måste det vara av intresse
att ha en uppfattning om, innan
man fattar beslut om nedläggning av
flottlederna även där. Och det är ju en
sak, som på ett tidigt stadium synbarligen
kommer under övervägande av
de olika parterna. Jag vet att förhållandena
inom det aktuella området —
Ljungan och Indalsälven — är särskilt
gynnsamma för att övergå till landtransport
med hänsyn till järnvägsnätets
utbredning och att förhållandena
där inte utan vidare kan jämföras med
förhållandena inom andra håll — det
är också helt naturligt.

Flottlederna och flottningen har ju
en mycket gammal hävd här i landet

och har sedan länge reglerats i lag.
Den nu gällande lagen är från 1919.
De som arbetar inom flottningsarbetet
synes därför med en viss rätt kunna
begära att få se vad en grundlig företagsekonomisk
och samhällsekonomisk
utredning av nedläggningen av
flottningen visar. Det måste vara föga
stimulerande för det fortsatta arbetet
att rationalisera flottningsarbetet, vilket
man under de senaste åren har
kunnat göra på ett framgångsrikt sätt,
och att sänka flottningskostnaderna,
vilket man också kunnat göra framgångsrikt
under de senaste åren, när
man lever i ovisshet beträffande den
viktiga frågan om flottningen skall läggas
ned eller inte.

Jag har inte något att invända mot
de uppgifter, som lämnas i interpellationssvaret,
även om jag tror att det
finns ytterligare några saker som där
inte är beaktade.

Jag förstår väl betydelsen av den
snabbare transporten av virket och den
minskning av lagerhållningen, som den
innebär, liksom också fördelen av att
råvaran kontinuerligt kan föras fram
till industrierna — detta naturligtvis
under förutsättning att vägnätet rustas
upp så att det inte under tjällossningen
blir en lång period av stillestånd så
som man inom flera av våra skogslän
är van vid att det blir om vårarna.

Jag har också klart för mig att den
centralisering av barkningen, som är
en av dagens rationaliseringsåtgärder,
medför att timret inte kan flottas.
Detsamma gäller också den mängd av
lövved som har ökat betydligt under
senare år. På vissa håll kan en övergång
till järnvägstransport innebära
att eljest inte bärkraftiga järnvägar kan
behållas — det är bara det, att när bilarna
blir större och vägarna bättre
så finner man det kanske ändamålsenligt
att åka med bilen hela vägen när
man nu en gång har lasten ombord.
Jag förstår också att flottningens avveckling
betyder fördelar för kraftverken
— mera vatten för kraftproduk -

Torsdagen den 21 april 1966

Nr 19

Ang. flottledernas betydelse som trafikmedel, m. m.

tionen och bort med besvären med
flottningen och anordningarna för den.

Det är emellertid ett par frågor som
inte aliså eller obetydligt är diskuterade
i sammanhanget. De drivmedel som
behövs för bilar och för icke elektrifierade
järnvägars drift måste tynga vår
handelsbalans. Och vad betyder detta
i en avspärrningstid, något som vi som
är litet äldre har genomlevt två gånger.

Det sägs i interpellationssvaret att
det ur arbetsmarknadssynpunkt kan
innebära en fördel att ersätta säsongbetonade
transporter med transporter
som ger sysselsättning hela året, och
det är väl riktigt i och för sig. Men
det betyder också att man tar bort en
hel del arbetstillfällen för många som
har en bostad längs flottleden, t. ex.
innehavare av småbruk som vid sidan
av detta har sin utkomst av skogs- och
flottningsarbete. Det bidrar också till
att tunna ut befolkningen i landsändan.

I interpellationssvaret finns inte heller
något nämnt om det kapital som är
nedlagt i våra flottleder. Det är naturligtvis
svårt att beräkna; mycket
har legat i sådana leder som redan
blivit avvecklade, men en hel del har
satsats också under senare år. Det kapitalet
kommer att vara försvunnet
när leden läggs ned.

Det finns också vissa andra problem
som kan vara av intresse, t. ex.
smärre intressenters möjligheter att
frakta sitt timmer. Tar de större intressenterna
bort sitt flottgods blir flottningen
för de återstående kvantiteterna
så dyr att den över huvud taget icke
lönar sig.

Förhållandena är naturligtvis mycket
olika inom olika älvområden. En relativt
färsk undersökning av förhållandena
i Klarälven gav, efter vad jag
kan förstå, vid handen att flottningen
av det virke som under det året transporterats
där ställde sig 4,5 miljoner
kronor billigare än landtransport. Men
det är tydligt att förhållandena kan
ändra sig snabbt. År 1962 kunde man
förutspå, att båda transportmedlen

inom överskådlig tid skulle komma att
bestå vid sidan av varandra, och ännu
1964 kunde man säga, att även om man
tog hänsyn till förlust såväl genom
sjunkning av virket och skador av annat
slag, exempelvis på grund av vattenvärdets
minskning för kraftverken,
blev resultatet otvetydigt, att det inte
lönar sig att övergå från flottning till
bilkörning när det gäller en huvudflottled
med normal längd och belastning.
Men nu, två år senare, är man
— inom ett visserligen geografiskt
gynnsamt utformat område — klar att
fatta beslut om flottningens avveckling
inom två å tre år.

Statsrådet säger att det inte är motiverat
med någon utredning av den
typ jag avsett därför att förhållandena
är så olika på olika håll. Han framhåller
emellertid att de nedläggningar av
flottningsleder som aktualiseras bör bli
föremål för särskilda studier i varje särskilt
fall. Det är kanske riktigt att det
sker så, inte bara därför att förhållandena
är olika på olika håll utan också
därför att förändringar av olika art
inom olika delar av industrien och
inom olika delar av transportapparaten
raskt kan förändra grunderna för
de gjorda beräkningarna; jag tänker
här exempelvis på vad den ändrade
barkningsmetodiken och användningen
av lövved i princip betytt. Men jag är
ändå övertygad om att de som är anställda
inom flottningen med glädje
skulle se att en utredning kom till
stånd, så att de skulle få klart för sig
hur utvecklingen åtminstone inom den
närmaste framtiden kommer att gestalta
sig.

Jag ber än en gång att få tacka för
svaret.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 49—51, bevillningsutskottets
betänkande nr 12, första
lagutskottets utlåtanden nr 23—25,

Nr 19

Torsdagen den 21 april 1966

andra lagutskottets utlåtanden nr 38,
40 och 42, tredje lagutskottets utlåtanden
nr 27—34 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 28 och 29.

Anmäldes och bordlädes Kung].
Maj :ts till kammaren överlämnade proposition
nr 73, med förslag till lag an -

gående ändring i lagen den 12 maj 1917
(nr 189) om expropriation, m. m.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.22.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Fredagen den 22 april 1966

Nr 19

Fredagen den 22 april

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 140, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1966/67 till finansiellt utvecklingsbistånd;
samt

nr 141, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till avlöningar
och -omkostnader för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för budgetåret
1966/67.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 73,
med förslag till lag angående ändring
i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om
expropriation, m. m.

Herr ÅKERLUND (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av det ärende, som avses i
Kungl. Maj:ts proposition nr 73, med
förslag till lag angående ändring i lagen
den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation,
m. m., hemställer jag, att
kammaren måtte medgiva, att tiden för
avgivande av motioner i anledning av
nämnda kungl. proposition utsträckes
till det sammanträde, som infaller näst
efter torsdagen den 5 nästkommande
maj.

Denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om förklaring enligt arti -

kel 46 i Europarådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna;
samt

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående provisorisk tilllämpning
av bestämmelser om privilegier
och immunitet för organisationen
för europeisk rymdforskning;

konstitutionsutskottets utlåtanden och
memorial:

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen
m. m.;

nr 29, i anledning av motioner om
kungörande av röstlängd;

nr 30, i anledning av motioner om
vissa riktlinjer för en författningsreform; nr

31, i anledning av motioner om
beaktande av den enskildes intressen
vid utarbetande av en ny grundlag;

nr 32, i anledning av motioner om
förbud mot retroaktiv lagstiftning;
samt

nr 33, angående granskning av de i
statsrådet förda protokollen;

statsutskottets utlåtanden och memorial: nr

52, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställningar angående utbildning i
automatisk databehandling samt anslag
för budgetåret 1966/67 till pedagogiskt
utvecklingsarbete jämte i dessa ämnen
väckta motioner;

nr 53, i anledning av Kungl. Maj :-ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1966/67 till bidrag till politiska
partier jämte i ämnet väckta motioner;

nr 54, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i fråga om anslag för
budgetåret 1966/67 till Förvaltningar -

Nr 19

Fredagen den 22 april 1966

Interpellation ang. möjligheterna för unga handikappade att erhålla arkivarbete —
Meddelande ang. enkel fråga

na m. in. vid universiteten och vissa
högskolor: Avlöningar;

nr 55, i anledning av kamrarnas

skiljaktiga beslut i fråga om anslag för
budgetåret 1966/67 till Universiteten
och vissa högskolor: Omkostnader;

nr 56, i anledning av kamrarnas

skiljaktiga beslut i fråga om anslag för
budgetåret 1966/67 till Nordiska afrikainstitutet:
Avlöningar; samt

nr 57, i anledning av kamrarnas

skiljaktiga beslut i fråga om krediter
för bostadsförbättringar;

bevillningsutskottets betänkande nr
31, i anledning av väckta motioner angående
åtgärder vid beskattningen i
syfte att främja sparandet;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 8, i anledning av väckta motioner
om statsanslag till Jägarnas riksförbund;
samt

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av priserna
på vissa jordbruksprodukter och
av sockernäringen, m. m. jämte i ämnet
väckta motioner; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

30, i anledning av väckta motioner
angående utbyggnaden av Södertälje
kanal; samt

nr 31, i anledning av väckt motion
om motverkande av rivning av icke saneringsmogna
bostadsfastigheter.

Interpellation ang. möjligheterna för
unga handikappade att erhålla arkivarbete Ordet

lämnades på begäran till herr
KARLSSON, GÖRAN, (s) som yttrade:

Herr talman! Arkivarbetet har genom
sin karaktär av arbetsträning och/eller
skyddad verksamhet blivit ett av arbetsvärdens
åtgärdsinstrument. Genomsnittligt
tillhör arkivarbetarna betyd -

ligt högre åldersklasser än arbetsvärdens
sökande i övrigt, men det torde
vara realistiskt att räkna med att arkivarbetet
för många unga handikappade
med övervägande teoretisk utbildning
i framtiden kommer att bli av
stort värde, när arbetsvärden ej lyckas
finna en direktplacering på öppna
marknaden.

Nu har emellertid kungl. arbetsmarknadsstyrelsen
i en skrivelse av den 10
februari 1966 förbjudit länsarbetsnämnderna
att tills vidare hänvisa personer
under 30 år till arkivarbete. Anser inrikesministern
att denna åtgärd är i
linje med de riktlinjer för den framtida
arbetsmarknadspolitiken som framlagts
i proposition nr 52, och kan vi förvänta
oss att kungl. arbetsmarknadsstyrelsen
får sådana direktiv att även unga
handikappade kan få en möjlighet att,
när arbetsvärden finner det lämpligt,
bli placerade i arkivarbete?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr
Isacson (h) till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet:
»Vilken erfarenhet har vunnits av ''intensiv
trafikundervisning’ som bedrives
inom några av landets skolor — och
vilka initiativ från Kungl. Maj:ts eller
skolöverstyrelsens sida kan på grundval
av dessa erfarenheter förväntas för
en förbättrad trafikundervisning?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.09.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTR. STHLM l%6