Torsdagen den 20 maj Sid (Riksdagens protokoll 1965:26)

RIKSDAGENS

»W PROTOKOLL

Nr 26

FÖRSTA KAMMAREN

1965

20 maj

Debatter m. m.

Torsdagen den 20 maj Sid.

Om inrättande av en njurmedicinsk klinik vid karolinska sjukhuset
.................................................... ^

Vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m........... 9

Meddelande ang. enkel fråga av herr Schött om tidigare utbetalning
av folkpension ...................................... 30

Samtliga avgjorda ärenden

Torsdagen den 20 maj

Statsutskottets utlåtande nr 99, ang. karolinska sjukhusets fortsatta
utbyggande m. m......................................... 3

— nr 100, ang. vissa frågor rörande vård och undervisning av

rörelsehindrade barn m. m............................... 9

— nr 101, ang. blind- och dövskolväsendets organisation in. m. . . 30

— nr 102, ang. överlåtelse av viss staten tillhörig mark m. m..... 30

— nr 103, ang. uppförande av ett nytt tvätteri i Eskilstuna...... 30

— nr 104, ang. anslag till ombudsmannaämbete! för näringsfri hetsfrågor

och till statens pris- och kartellnämnd............ 30

Allmänna beredningsutskottets memorial nr 40, ang. uppskov med
behandlingen av vissa ärenden ............................ 30

1 Första kammarens protokoll 1965. Nr 26

''.

) A () FO ;i5 i. ■'' r / A 0A( ? ^ /i i !•

''" -■ )i AI/iM.A ^ /. •'':'' ■•] i

jam 0?i

.£« fri Tfa; ‘utdrfi

J.iSi 9S ?»•»}.* :(■''■;*/{

»i: ill hi t t V .» 5 J;. ■- ''•

■ •’■''■ n ■'' ''<,•:) - >511 - • i ''ra jjnl r.a.f ■ i-,-; /

. :«,i -■ yw

it U '' itir''rjliar; ... ,/ j. <,- -r ,

'' i

f: ■: ;>ii ;: .i

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Torsdagen den 20 maj

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 14 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse, nr 234,
till Konungen angående val av fullmäktige
i riksbanken med suppleanter;

dels ock till riksdagens förordnanden: nr

235, för herr Karl Emil Ahlkvist
att vara fullmäktig i riksbanken;

nr 236, för herr Yngve Holmberg att
vara fullmäktig i riksbanken;

nr 237, för herr Hans Lennart Gustafsson
att vara fullmäktig i riksbanken; nr

238, för herr Elis Birger Nilsson
att vara suppleant för en av riksdagens
fullmäktige i riksbanken;

nr 239, för herr Hans Martin Staffan
Burenstam Linder att vara suppleant
för en fullmäktig i riksbanken; och
nr 240, för herr Erik Gunnar Wärnberg
att vara suppleant för en fullmäktig
i riksbanken.

Anmäldes och godkändes allmänna
beredningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 260, i anledning av dels § 21 i
riksdagens revisorers berättelse över
den år 1964 av dem verkställda granskningen
av statsverket, dels väckta motioner
om översiktlig riksplanering av
kusttrakterna;

nr 261, i anledning av väckta motioner
angående arbetsgivares uppgiftsoch
uppbördsskyldighet; samt

nr 262, i anledning av väckta motioner
angående alkohol- och nykterhetspolitiken.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 264, med uppgift på vilande förslag
till ändringar i grundlagarna; och
nr 266, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om inskränkningar
i rätten att utbekomma
allmänna handlingar.

Anmäldes och godkändes sammansatta
konstitutions- och andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 267, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
reform av de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt m. m., jämte i ämnet
väckta motioner.

Föredrogos och bordlädes ånyo utrikesutskottets
utlåtanden nr 7 och 8,
konstitutionsutskottets utlåtande nr 31,
statsutskottets utlåtanden nr 105—111,
bevillningsutskottets betänkanden nr 31,
32 och 34, bankoutskottets utlåtande nr
36, första lagutskottets utlåtanden nr 27
och 28 samt jordbruksutskottets utlåtande
nr 13.

Om inrättande av en njurmedicinsk klinik
vid karolinska sjukhuset

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 99, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående karolinska
sjukhusets fortsatta utbyggande m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

4 Nr 26 Torsdagen den 20 maj 1965

Om inrättande av en njurmedicinsk klinik vid karolinska sjukhuset

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1965/66 beräkna på driftbudgeten
under femte huvudtiteln till
Karolinska sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag
av 3 miljoner kronor
samt på kapitalbudgeten under statens
allmänna fastighetsfond till Utbyggande
av karolinska sjukhuset ett investeringsanslag
av 7,5 miljoner kronor.

Därefter hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 59 föreslagit riksdagen att
dels godtaga av departementschefen förordade
riktlinjer för en fortsatt planering
av karolinska sjukhusets utbyggande;
dels medgiva, att en ångpanna till
pannanläggningen vid karolinska sjukhuset
finge beställas till ett värde av
högst 2 000 000 kronor, att betalas tidigast
under budgetåret 1966/67; dels till
Utbyggande av karolinska sjukhuset för
budgetåret 1965/66 på kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond,
socialdepartementet, anvisa ett investeringsanslag
av 7 500 000 kronor; dels
ock till Karolinska sjukhuset: Utrustning
för budgetåret 1965/66 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 3 317 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likaIvdande
motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Edström (I:
663) och den andra inom andra kammaren
av herr Enskog (II: 783), i vilka
hemställts, att riksdagen vid sin behandling
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 59 måtte besluta, att för erforderlig
projektering samt byggnadsarbeten för
åstadkommande av cn njurmedicinsk
klinik inom karolinska sjukhusets huvudbyggnad
skulle för budgetåret 1965/
66 på kapitalbudgeten under statens allmänna
fastighetsfond, socialdepartementet,
anvisas ett i jämförelse med
propositionen med 690 000 kronor förhöjt
investeringsanslag av 8 190 000
kronor till Utbyggande av karolinska
sjukhuset.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

a) godtaga Kungl. Maj:ts förslag i
vad avsåge av departementschefen förordade
riktlinjer för en fortsatt planering
av karolinska sjukhusets utbyggande; b)

i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet i utlåtandet anfört
angående huvudmannaskapet för
karolinska sjukhuset;

c) medgiva, att en ångpanna till
pannanläggningen vid karolinska sjukhuset
finge beställas till ett värde av
högst 2 000 000 kronor, att betalas tidigast
under budgetåret 1966/67;

d) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I:
663 och II: 783 till Utbyggande av karolinska
sjukhuset för budgetåret 1965/
66 på kapitalbudgeten under statens allmänna
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 7 500 000 kronor;

e) till Karolinska sjukhuset: Utrustning
för budgetåret 1965/66 på driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 3 317 000
kronor.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson, herrar Axel Andersson, Per
Jacobsson, Edström och Wallmark, fröken
Elmén samt herrar Larsson i Hedenäset,
Nelander och Mundebo, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort i
viss angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort under d hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
663 och II: 783 till Utbyggande av karolinska
sjukhuset för budgetåret 1965/
66 på kapitalbudgeten under statens
allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 8 190 000 kronor.

Herr EDSTRÖM (fp):

Ilerr talman! Vi människor av i dag
får vara tacksamma för de nya möjligheter
att bevara liv samt att bota eller

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Om inrättande av en njurmedicinsk klinik vid karolinska sjukhuset

lindra sjukdom, som vetenskap och teknik
givit oss. Men dessa möjligheter bör
även praktiskt utnyttjas. I vårt land är
det därvid påfallande, hur olika de båda
sjukvårdshuvudmannakategorierna,
staten och landstingen, reagerar, hur
mycket trögare staten stimuleras än
landstingen. Hade det varit staten som
haft ansvaret för huvudparten av vår
kroppssjukvårds praktiska utbyggande,
hade vi sannerligen inte varit ett sådant
elitland i världen inom sluten
kroppssjukvård som vi är i dag. Vi behöver
bara se på mentalsjukvården, där
vi sannerligen inte tillhör eliten. Ur
praktisk synpunkt är det därför angeläget
att även de tre sista statliga
kroppssjukhusen, karolinska sjukhuset,
serafimerlasarettet och Uppsala akademiska
sjukhus, avvecklas som statliga
— en princip som riksdagen redan i
samband med regionsjukvårdsplanen
för fem år sedan antagit och där det i
dag inte finns orsak att göra något annat
uttalande. Det har också utskottet
understrukit i sitt utlåtande, till vilket
jag i det fallet helt ansluter mig.

Det är inte på den punkten som olika
uppfattningar uppstått inom utskottet,
utan det är när det gäller att praktiskt
ordna en specialiserad njursjukvård
för dem som bor och verkar i storstockholmsområdet.
Dessa människor bör
inte vara sämre ställda än andra, deras
regionsjukhus bör vara lika väl utrustat
som övriga. Även stockholmarna är
värda att man i görligaste mån söker
rädda deras liv vid svåra njurinsuffieienser.

Vi i Sydsverige har i det avseendet i
nästan tjugo år haft sådana resurser
som karolinska sjukhuset ännu inte har.
Direktionen för karolinska sjukhuset
skriver också: »Behovet av att inom
sjukhuset kunna effektivt behandla grava
fall av njurinsufficiens är mycket
stort och gäller i särskilt hög grad de
många fall, som intagits å specialklinik
vid sjukhuset för annan grundsjukdom
och där komplikation med uremi tillstött.
» Vad direktionen här främst tänkt

på är den s. k. extracorporala dialystekniken
vid behandling av bristande
njurfunktion, en behandling som måste
handhas av specialtränad personal och
med speciell apparatur, den vi kallar
konstgjord njure.

Men sedan har tillkommit andra moment.
Framför allt har det under det
sista året blivit praktiskt möjligt att
genomföra vad vi kallar njurtransplantation,
ett oerhört framsteg på medicinens
område.

Vidare är det ett annat tekniskt användningsområde
som här framkommit
och särskilt nämnts i överläkarnas
skrivelse, som bifogats sjukhusets petita.
Det är de nya tekniska framsteg
som gjorts beträffande den speciella
undersökningstekniken på detta område.
Där nämns framför allt tre nya sjukvårdstekniska
metoder:

1) njurbiopsi genom perkutan punktion
av njure under röntgengenomlysning,

2) kontinuerlig registrering av trycket
i njurbäckenet genom punktion av
detsamma under TV-kontroll och

3) s. k. renografi.

Allt detta är högspecialiserade undersökningar
som bara kan utföras på en
njurmedicinsk specialklinik och som i
sig ger ökade möjligheter att rädda liv
eller mildra sjukdom hos många svårt
njursjuka.

Det är detta som gör att karolinska
sjukhusets direktions petitum att snarast
erhålla anslag för inrättande av en
provisorisk njurmedicinsk specialklinik
1 tr. upp inom huvudbyggnaden bör bifallas.

Nu kan man säga att det inte är så
stor skillnad mellan utskottsmajoritetens
skrivning och reservanternas. Även
majoriteten skriver att »det är angeläget
att människor med njurinsufficiens
kan erhålla den vård och behandling
som är möjlig genom framstegen på
detta område.» Men skillnaden kommer
sedan. Utskottet säger nämligen: »Därest
det skulle visa sig erforderligt och
lämpligt att utvidga verksamheten vid

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 19G5

Om inrättande av en njurmedicinsk klinik vid karolinska sjukhuset

karolinska sjukhuset genom inrättande
av en provisorisk njurmedicinsk klinik,
förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t
kommer att framlägga förslag härutinnan.
» Reservanterna däremot skriver:
»Under sådana förhållanden synes det
med hänsyn till det trängande sjukvårdsbehovet
motiverat att inrättandet
av kliniken» — alltså den njurmedicinska
specialkliniken — »icke ytterligare
fördröjes, utan att medel för detta
ändamål under budgetåret 1965/66 beviljas,
att efter Kungl. Maj:ts ytterligare
prövning ställas till karolinska sjukhusets
direktions förfogande för ändamålet.
»

Skillnaden är alltså att om reservationen
bifalles får men efter Kungl.
Maj:ts prövning pengar att användas
redan under detta budgetår, medan man
däremot om majoritetens förslag bifalles
får skjuta upp detta under ytterligare
ett år. Eftersom man gång på gång
skjutit upp detta ärende, borde man nu
verkligen kunna vara beredd att ordna
den provisoriska njurcentral som är så
absolut erforderlig vid karolinska sjukhuset.

Den motivering som genomlyser departementschefens
så att säga underlåtenhet
att uppta direktionens med kraft
understrukna förslag att få medel till
denna njurcentral går egentligen tillbaka
på frågan om hur en definitiv
njurmedicinsk klinik bör utformas. Det
är fortfarande inte klart var den definitiva
njurmedicinska specialkliniken
skall förläggas. Det kommer att ta minst
10 år till innan vi vet hur den skall definitivt
utformas och var den kommer
att ligga. Frågan sammanhänger med
placeringen av andra kliniker.

Men under tiden behöver vi ett provisorium,
vilket kommer att användas
under minst 10 år, ett provisorium som
man får börja med liksom oftast i dylika
fall och genom vilket man vinner
erfarenhet om hur den definitiva planeringen
bäst bör uppläggas.

Det är angeläget att vi även vid detta
regionsjukhus som karolinska sjukhu -

set utgör snarast får den möjlighet till
fullgod behandling av njurinsufficienser,
som en njurmedicinsk specialklinik
skulle ge.

Detta är motiveringen till att jag yrkar
bifall till den vid utskottets utlåtande
fogade reservationen.

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Herr Edström nämnde
med hänvisning till reservationen i utskottets
utlåtande något om karolinska
sjukhusets petita. Det ger mig anledning
att säga några ord om denna sak.

Det är riktigt att direktionen för karolinska
sjukhuset i sina äskanden för
budgetåret 1965/66 även begärde en biträdande
överläkare för njurmedicin
vid sjukhusets medicinska klinik. Medicinalstyrelsen,
som hänvisade till rådande
läkarbrist, ansåg sig icke kunna
tillstyrka den begärda läkartjänsten.
Vägledande för styrelsens ställningstagande
torde ha varit uppfattningen att
man i första hand bör satsa på en utbyggnad
av redan existerande njurmedicinska
sjukvårdsenheter. Från karolinska
sjukhusets sida anmäldes en rad
angelägna sjukvårdsbehov. Vid avvägningen
mellan dessa behov ansåg sig
regeringen böra följa medicinalstyrelsens
mening i förevarande fråga.

Förslag om inrättande av denna läkartjänst
har således inte lagts fram.
Riksdagen har som bekant vid sin behandling
av karolinska sjukhusets avlöningsstat
godtagit detta ställningstagande.
Medicinalstyrelsen, regeringen
och riksdagen har således varit eniga
på denna punkt.

Men, herr talman, det var egentligen
inte för att säga detta som jag begärde
ordet, utan det var för att vid behandlingen
av föreliggande utskottsutlåtande
nämna att i andra kammaren framställts
en interpellation och en enkel
fråga beträffande behovet av vård och
behandlingen av personer med livshotande
njursjukdomar. Jag har för avsikt
att besvara dessa frågor vid be -

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Om inrättande av en njurmedicinsk klinik vid karolinska sjukhuset

handlingen av statsutskottets utlåtande
nr 99 i andra kammaren om en stund.
Utan att föregripa mitt svar vill jag
framhålla att behovet av s. k. dialysbehandling
visat sig svårt att bedöma.
Bl. a. till följd av de medicinska framstegen
kan behovet av dialyser väntas
öka. Det är vi nog på det klara med.
Samtidigt kan resultatet av pågående
tekniskt utvecklingsarbete på området
komma att i viss mån förändra nuvarande
förutsättningar för njursjukvårdens
anordnande. Dessa frågor är emellertid
inte tillräckligt utredda.

Mot bakgrunden härav har Kungl.
Maj:t nyligen uppdragit åt medicinalstyrelsen
att med iakttagande av all
möjlig noggrannhet och skvndsamhet
utreda behovet av medicinska vårdresurser
för njursjuka.

Herr talman! Jag har velat lämna
kammaren denna upplysning vid behandlingen
av föreliggande utskottsutlåtande.

Herr EDSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara göra en liten
kort replik med anledning av herr
statsrådets anförande då det gäller medicinalstyrelsens
ställningstagande i
detta fall.

Det är nämligen så, att medicinalstyrelsen
inte på något sätt avstyrkt inrättande
av en njurmedicinsk klinik. Vad
myndigheten avstyrkt är inrättande av
en specialläkartjänst i den situation som
i dag råder. När denna klinik inrättats
avser karolinska sjukhusets direktion
att lägga fram personalstaten för densamma.
Jag är övertygad om att medicinalstyrelsen
i det läget inte kommer att
avstyrka att den läkartjänst det här gäller
då inrättas. Det är alltså i nuvarande
situation man avstyrkt inrättande av
läkartjänsten. Vad beträffar själva byggenskapen
har medicinalstyrelsen inte
alls yttrat sig.

Vad gäller den andra frågan, vet jag
mycket väl, att det ofta, när det blir fråga
om specialisering inom medicinen,
uppstår eu viss diskussion mellan, höll

jag på att säga, mera konservativt tänkande
och radikalt nytänkande. Ingen
specialitet inom medicinen har framkommit
utan motstånd från de gamla
kliniker ur vilka den utbrutits. Så förhåller
det sig ookså i detta fall — det
vet vi.

Men vi har specialkliniker i både
Lund och Göteborg som verkat i många
år och visat sig fylla ett praktiskt mycket
stort sjukvårdsbehov. Där har tusentals
sjuka räddats till livet eller fått en
betydande förbättring av sitt hälsotillstånd
inte bara för ögonblicket, utan
många har fått ett fullvärdigt hälsotillstånd
under många år. Det väsentliga är
vad de sjuka behöver — detta måste vara
rättesnöret för allt vad vi gör inom
sjukvården.

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Bara en kort replik!

Det är ju så att Stockholm inte saknar
resurser på detta område — det finns
en klinik inrättad på S:t Eriks sjukhus.

Jag skall inte polemisera mot hem
Edström beträffande den läkartjänst
han nämnde, men eftersom han påpekade
att skillnaden mellan utskottsmajoritetens
och reservanternas uppfattningar
egentligen var mycket liten — reservanterna
ville ju här skynda fortare —
vill jag bara säga att det är klart att en
förutsättning för att inrätta en specialklinik
av detta slag är att det finns läkare.
Frågan om läkartjänsten är därför
relevant i detta sammanhang.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Det är egentligen inte
mycket att tillägga här. Vad som skiljer
utskottsmajoriteten och reservanterna åt
är inte om det skall vara en njurklinik,
utan det är närmast när pengarna skall
anvisas för ändamålet. Utskottet skriver
ju på följande sätt: »Därest det skulle
visa sig erforderligt och lämpligt att utvidga
verksamheten vid karolinska sjukhuset
genom inrättande av en proviso -

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Om inrättande av en njurmedicinsk klinik vid karolinska sjukhuset

risk njurmedicinsk klinik, förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t kommer att
framlägga förslag härutinnan.»

Så långt är vi väl överens. Vad herr
Edström vill är att man redan nu på
nästa års stat skall ta upp pengar för
denna klinik. Han resonerar som så att
man på detta sätt vinner ett år. Vi menar
att skall man framlägga förslag om
att inrätta denna provisoriska njurmedicinska
klinik, anvisar man pengar
samtidigt. Man vinner ingenting på att
följa reservationen. Både utskottet och
reservanterna vill att någonting skall
ske — skillnaden gäller alltså bara om
pengarna skall anvisas nu eller sedan.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill bara kort säga
att skillnaden är ett års försening eller
ej. Det är därför som reservanterna föreslår,
att pengarna nu skall ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet.
Då har Kungl. Maj:t möjlighet att sätta
i gång den byggenskap det här gäller
redan under instundande budgetår.

Direktionens och överläkarnas inställning
vet vi ju redan. Det är departementets
inställning, som här kan sägas vara
tveksam. Vid bifall till vår reservation
har man inom departementet möjlighet
att på nytt pröva denna sak och att ställa
pengarna till förfogande för ändamålet
under detta budgetår, om så anses
nödvändigt. Det är det som är skillnaden
— annars måste det dröja ytterligare
ett helt år.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Vi talar tydligen olika
språk, herr Edström och jag. Vi är båda
överens om att Kungl. Maj:t skall framlägga
förslag om att inrätta den klinik
det här gäller. Det innebär att frågan
återigen skall prövas i riksdagen, ty meningen
är väl inte att man först skall
sätta i gång och bygga och sedan begära
tillstånd att få göra det.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr förste vice talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner beträffande utskottets
i förevarande utlåtande gjorda
hemställan komme att framställas först
särskilt beträffande punkterna a—c,
därefter särskilt i fråga om punkten d
samt slutligen särskilt angående punkten
e.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkterna a—c hemställt.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
i enlighet med de rörande punkten
d förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr förste vice talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Edström begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 99 punkten
d, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt votcringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Edström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

Ja — 78;

Nej — 40.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
utskottets i punkten e gjorda hemställan.

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade
barn m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 100, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående vissa frågor
rörande vård och undervisning av
rörelsehindrade barn m. m. jämte i
ämnet väckta motioner ävensom vissa
motioner angående handikappvården i
övrigt.

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till Lån
till vissa byggnadsarbeten vid Norrbackainstitutet
m. m. för budgetåret
1965/66 på kapitalbudgeten under fonden
för låneunderstöd beräkna ett investeringsanslag
av 300 000 kronor.

Därefter hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 75, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 5 mars 1965,
föreslagit riksdagen att dels godkänna
av departementschefen föreslagna riktlinjer
för vård och undervisning av rörelsehindrade
barn m. in.; dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter
beträffande ersättning för resor för
vissa handikappade barn m. fl.; dels
ock för budgetåret 1965/66 på kapitalbudgeten
anvisa under fonden för låneunderstöd,
socialdepartementet, till Lån
till vissa byggnadsarbeten m. m. vid
Norrbackainstitutet ett investeringsanslag
av 2 250 000 kronor, till Lån för
ombyggnad av ortopediska kliniken vid
Norrbackainstitutet ett investeringsanslag
av 300 000 kronor och till Lån till
vissa byggnadsarbeten vid Briicke ös Försitt

kammarens protokoll 1965. Nr 26

tergård i Göteborg m. m. ett investeringsanslag
av 2 100 000 kronor samt
under statens allmänna fastighetsfond,
socialdepartementet, till Vissa byggnadsarbeten
vid Folke Bernadottehemmet
i Uppsala ett investeringsanslag av
1 300 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Thorsten Larsson m. fl. (I: 723)
och den andra inom andra kammaren
av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (II:
848), i vilka hemställts, dels att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om förslag till tidsplan för utbyggande
av vård och undervisning
för handikappade barn, dels att riksdagen
måtte besluta att de i propositionen
föreslagna riktlinjerna för vård och
undervisning av rörelsehindrade barn
skulle kompletteras med det i motionerna
anförda, dels ock att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela
föreskrifter beträffande resor för
vissa handikappade barn m. fl. i enlighet
med vad i motionerna anförts;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Lundström m. fl. (I: 724) och den
andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (II: 849), i vilka anhållits,

A. att riksdagen vid sin behandling
av proposition nr 75 måtte besluta,

1) att en för landet gemensam föreslagen
fackskola och gymnasieinstitution
för handikappade skulle förläggas
till stockholmsområdet,

2) att reseersättningen för rörelsehindrade
barn skulle gälla även de
barn, som vårdades på landstingens institutioner
och elevhem,

3) att inrätta två konsulenttjänster på
ordinarie stat med uppgift att samordna
åtgärder för underlättande av skolgången
för rörelsehindrade,

4) att för ändamålet under A punk -

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.
ten 3 under åttonde huvudtiteln rubriken
Skolöverstyrelsen: Avlöningar för

budgetåret 1965/66 anslå 17 720 000
kronor, vilket vore 80 000 kronor utöver
Kungl. Maj :ts förslag,

5) att under åttonde huvudtiteln för
ombyggnad av äldre skolor anvisa ett
förslagsanslag på 500 000 kronor för
budgetåret 1965/66;

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte begära, att den i propositionen
omnämnda utredningen om handikappfrågor
måtte givas i uppdrag att

a) utreda kompetensfördelningen
mellan olika berörda offentliga organ
vid handläggning av frågor rörande
handikappade,

b) som grund för en bättre rehabiliteringsverksamhet
göra en kartläggning
av landets handikappade,

c) verkställa utredning om registrering
i syfte att så långt möjligt erbjuda
lämplig vård och undervisning m. m.
åt rörelsehindrade barn;

C. att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte uttala angelägenheten
av

1) att på regionsjukhusen utsåges
samarbetsorgan bestående av experter
från olika medicinska specialiteter och
pedagogiska institutioner för vården
av handikappade över 18 år,

2) att försöksverksamheten snarast
överginge till en mer permanent verksamhetsform,

3) att försöksverksamheten med fackskola
och gymnasium för handikappade
utökades till att omfatta även den
tekniska fackskolan, samt

4) att sjukresebestämmelserna gåves
en generös tolkning vid val av färdsätt
för handikappade barn;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Virgin m. fl. (I: 725) och den
andra inom andra kammaren av herr
andre vice talmannen Cassel m. fl. (II:
847).

Vidare hade utskottet i förevarande
sammanhang förehaft följande vid riks -

dagens början väckta motioner, nämligen dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Göran Karlsson in. fl. (I: 283) och den
andra inom andra kammaren av fru
Skantz in. fl. (II: 351),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Virgin in. fl. (I: 349) och den
andra inom andra kammaren av herr
Heckscher in. fl. (11:342),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Adolfsson och Lager (I: 405) samt
den andra inom andra kammaren av
herr Holmberg m. fl. (II: 507),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Göran Karlsson in. fl. (1:414) och den
andra inom andra kammaren av fru
Skantz m. fl. (II: 523),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (I: 417) och den andra
inom andra kammaren av herr
Ohlin in. fl. (11:516),

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av fru Olsson och herr Axel Kristiansson
(1:419) samt den andra inom
andra kammaren av herr Larsson i
Luttra m. fl. (II: 509).

I motionerna 1:283 och 11:351 hade
hemställts, dels att riksdagen måtte besluta
att statliga lån skulle utgå till
allmännyttiga stiftelser, kommuner
och landsting till hela kostnaden vid
uppförande av servicebostäder för gravt
rörelsehindrade; dels ock att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla
om skyndsam utredning rörande
de handikappades möjligheter att mantalsskrivas
i servicebostadshus utanför
sin tidigare mantalskommun samt frågor
rörande fördelning av de sociala
kostnaderna mellan kommuner och
landsting.

I motionerna I: 405 och II: 507 hade
anhållits, att riksdagen måtte besluta,

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

dels att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om snabb undersökning samt förslag
med syfte att åstadkomma en sådan
samordning av handikappvård, rehabilitering
och arbetsvård som givits exempel
på i motionerna; dels ock att
finansieringen av en sådan samordnad,
vidgad och effektiviserad verksamhet
på länsplanet skulle ske så, att det icke
medförde några ytterligare kostnader
för landstingen och de landstingsfria
städerna.

I motionerna 1:417 och 11:516 hade
föreslagits, utom annat, att riksdagen
skulle

1) besluta avskaffa invalidbostadsbidragets
maximibelopp från och med
den 1 juli 1965,

2) i anledning av yrkandet under
punkten 1) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
för budgetåret
1965/66 under elfte huvudtiteln anvisa
ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag
med 2 000 000 kronor förhöjt reservationsanslag
av inalles 32 000 000
kronor,

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om en översyn av byggnadslagstiftningen
i syfte att underlätta de
handikappades livsföring,

4) besluta att för personalförstärkningar
på arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå
inrätta 6 nya tjänster i
stället för 2, som Kungl. Maj:t föreslagit,
och därför till Arbetsmarknadsstyrelsen:
Avlöningar för budgetåret 1965/66
under elfte huvudtiteln anvisa ett i jämförelse
med Kungl. Maj:ts förslag med
130 635 kronor förhöjt förslagsanslag
av 13 530 635 kronor,

5) besluta att för personalförstärkning
av arbetsvårdsexpeditionerna inom
arbetsförmedlingen inrätta 20 nya
tjänster i överensstämmelse med arbetsmarknadsstyrelsens
förslag i stället
för 10, som Kungl. Maj:t föreslagit,
och därför till Arbetsförmedlingen:
Avlöningar för budgetåret 1965/60
under elfte huvudtiteln anvisa ett i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med

299 745 kronor förhöjt förslagsanslag
om inalles 67 049 745 kronor,

6) besluta att till Arbetsmarknadsstyrelsen:
Bidrag till anordnande av
verkstäder för handikappade för budgetåret
1965/66 anvisa ett i jämförelse
med Kungl. Maj :ts förslag med 2 000 000
kronor höjt reservationsanslag av
13 000 000 kronor, samt

7) besluta att för att stimulera handikappade
till resor och inköp av litteratur
in. m. för budgetåret 1965/66
anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000
kronor.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,

1. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 723 och II: 848, såvitt
nu vore i fråga, godkänna av departementschefen
i statsrådsprotokollet föreslagna
riktlinjer för vård och undervisning
av rörelsehindrade barn m. m.;

2. att motionerna I: 723 och II: 848,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t rörande tidsplan för utbyggnad
av vård och undervisning för handikappade
barn, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

3. att motionerna I: 724 och II: 849,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj: t rörande försöksverksamheten
med påbyggnadsundervisning, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

4. att motionerna I: 724 och II: 849,
i vad de avsåge förläggning av en för
landet gemensam fackskola och gymnasieinstitution
till stockholmsområdet,
icke måtte bifallas av riksdagen;

5. att motionerna I: 724 och II: 849,
i vad de avsåge inrättande av vissa konsulenttjänster
vid skolöverstyrelsen,
icke måtte bifallas av riksdagen;

6. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:723 och 11:848
samt I: 724 och II: 849, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter

Nr 2G

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

beträffande ersättning för resor för vissa
handikappade barn in. fl.;

7. att riksdagen måtte

a) till Lån till vissa byggnadsarbeten
in. m. vid Norrbackainstitutet för budgetåret
1965/66 på kapitalbudgeten under
fonden för låneunderstöd anvisa
ett investeringsanslag av 2 250 000 kronor; b)

till Lån för ombyggnad av ortopediska
kliniken vid Norrbackainstitutet
för budgetåret 1965/66 på kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av
300 000 kronor;

c) till Lån till vissa byggnadsarbeten
vid Bräcke Östergård i Göteborg m. in.
för budgetåret 1965/66 på kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av 2 100 000
kronor;

d) till Vissa byggnadsarbeten vid
Folke Bernadotteheonmet i Uppsala för
budgetåret 1965/66 på kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 1 300 000
kronor;

8. att motionerna I: 417 och II: 516, i
vad de avsåge invalidbostadsbidragets
maximibelopp, icke måtte bifallas av
riksdagen;

9. att motionerna I: 417 och II: 516, i
vad de avsåge översyn av byggnadslagstiftningen,
icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

10. att motionerna I: 283 och II: 351
icke måtte bifallas av riksdagen;

11. att motionerna I: 414 och II: 523,
i vad de avsåge utbyggnad av vården
för utvecklingsstörda barn, icke måtte
bifallas av riksdagen;

12. att motionerna I: 724 och II: 849,
i vad de avsåge medelsanvisning för viss
ombyggnad av skolor, icke måtte bifallas
av riksdagen;

13. att motionerna I: 724 och II: 849,
i vad avsåge skrivelse till Kungl. Maj:t
angående samordningsorgan vid regionsjukhusen,
icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

14. besluta att i förevarande sam -

manhang behandlade motioner, till den
del de icke blivit under punkterna 1—-13 särskilt berörda eller av utskottet
behandlade i annat utlåtande, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Bengtson, Johan Olsson,
Larsson i Hedenäset och Nilsson i
Tvärålund, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort under 1 hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 723 och II: 848, såvitt
nu vore i fråga, godkänna av departementschefen
i statsrådsprotokollet
och av reservanterna föreslagna riktlinjer
för vård och undervisning av rörelsehindrade
barn m. m.;

2) av herrar Axel Andersson, Bengtson,
Per Jacobsson, Edström och Johan
Olsson, fröken Elmén samt herrar Larsson
i Hedenäset, Nelander, Nilsson i
Tvärålund och Mundebo, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss del
erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
3 hemställa, att riksdagen måtte,
med bifall till motionerna I: 724 och
II: 849, såvitt nu vore i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten
av att försöksverksamheten
med fackskola och gymnasium för
handikappade snarast överginge till en
mer permanent verksamhetsform samt
utökades till att omfatta även den tekniska
fackskolan;

3) av herrar Axel Andersson, Bengtson,
Per Jacobsson, Edström och Johan
Olsson, fröken Elmén samt herrar Larsson
i Hedenäset, Nelander, Nilsson i
Tvärålund och Mundebo, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss angiven
del lyda så, som reservationen visade,
samt att utskottet bort under 4
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av motionerna I: 724 och II: 849,
såvitt nu vore i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

utredning av frågan om lokalisering av
en för landet gemensam fackskola och
gymnasieinstitution;

4) av herrar Axel Andersson, Per
Jacobsson och Edström, fröken Elmén
samt herrar ''Selander och Mundebo,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del erhålla den avfattning, denna
reservation visade, samt att utskottet
bort under 5 hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av motionerna
I: 724 och II: 849, såvitt nu vore i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad reservanterna anfört angående
konsulenttjänster vid skolöverstyrelsen
för vissa samordningsuppgifter;

5) av herrar Bengtson, Johan Olsson,
Larsson i Hedenäset och Kilsson i
Tvärålund, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del erhålla i reservationen
angiven lydelse samt att utskottet
bort under 6 hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt motionerna 1:724
och II: 849 ävensom med bifall till motionerna
1:723 och 11:848, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter
beträffande ersättning för resor för
vissa handikappade barn in. fl., innebärande
möjlighet till två fria resor i
månaden;

6) av fröken Andersson, herrar Axel
Andersson, Bengtson, Per Jacobsson,
Edström, Kaijser, Johan Olsson och
Bohman, fröken Elmén samt herrar
Larsson i Hedenäset, Turesson, Kelander,
Kilsson i Tvärålund och Mundebo,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss angiven del lyda på sätt reservationen
visade samt att utskottet bort
under 8 hemställa, att riksdagen måtte
i anledning av motionerna 1:417 och
II: 516, såvitt nu vore i fråga, besluta
att höja invalidbostadsbidragets maximibelopp
med 5 000 kronor till 15 000
kronor från och med den 1 juli 1965;

7) av herrar Axel Andersson, Per
Jacobsson och Edström, fröken Elmén
samt herrar Kelander och Mundebo,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort

i viss del hava den lydelse, denna reservation
visade, samt att utskottet bort
under 12 hemställa, att riksdagen måtte
i anledning av motionerna I: 724 och
II: 849, såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till viss ombyggnad av skolor för
budgetåret 1965/66 på driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 500 000 kronor;

8) av herrar Axel Andersson, Bengtson,
Per Jacobsson, Edström och Johan
Olsson, fröken Elmén samt herrar Larsson
i Hedenäset, Kelander, Kilsson i
Tvärålund och Mundebo, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss del
hava i reservationen angiven avfattning
samt att utskottet bort under 13 hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna I: 724 och II: 849, såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj :t framhålla angelägenheten
av att samordningsorgan, bestående av
experter från olika medicinska specialiteter
och pedagogiska institutioner,
utsåges på regionsjukhusen för vården
av handikappade över 18 år.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! Vi i den kommunistiska
riksdagsgruppen har tänkt oss att stödja
reservation nr 6 om invalidbostadsbidrag,
men däremot bär vi inte tänkt ge
våra röster åt reservation 5 som handlar
om ersättning för resor för handikappade
barn och deras anhöriga. Eftersom
detta kanske kan tyckas ologiskt, vill jag
här anföra de motiv vi har för vårt
ståndpunktstagande.

Vad gäller reservation nr 5 vill jag
gärna säga att de handikappade barnen
är i särskilt stort behov av täta kontakter
med sina anhöriga och hemmet och
att föräldrarna liar behov av kontakt
med sina barn. Den saken behöver vi
väl inte diskutera. I dessa fall framträder
behovet starkare än när det gäller
andra barn, och daningsprocessen blir
lidande om denna kontakt inte kan uppehållas
någorlunda kontinuerligt. Så
till vida är vi helt och hållet med på reservanternas
intentioner, men det som

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

nu tillstyrkes av utskottet innebär ett
mycket betydande framsteg. Det kan
finnas skäl att något studera verkningarna
av detta inrran fråga om ytterligare
åtgärder i denna riktning upptages.

När det däremot gäller invalidbostadsbidragen
bär två år förflutit sedan
det nu utgående maximibidraget fastställdes.
Mycket har hänt sedan dess,
nämligen kostnadsökningar av olika
slag, inte minst fördyringar som drabbat
byggandet. Man bar kommit fram
till nya erfarenheter beträffande sådana
lägenheters utrustning och vidare till en
ökad insikt om problemets och behovets
stora omfattning. Vi tycker alltså att allt
som kan göras bör göras för att stimulera
till byggande av de specialutrustade
lägenheter som det här är fråga om, detta
i all synnerhet som hittills så upprörande
litet har gjorts i detta avseende.
Sammanfattningsvis vill jag säga att vår
riksdagsgrupps röster kommer att läggas
för reservation nr 6, i den mån det
kan medföra någon verkan.

Jag hoppas, herr talman, att det tillätes
mig att också yttra några ord om
handikappvården, rehabiliteringen och
arbetsvärden i största allmänhet. Vi har
väckt en motion i detta ämne. Också i
den frågan kan sägas att endast litet liar
gjorts i förhållande till problemets mycket
stora räckvidd. Som vi säger i vår
motion förekommer det visserligen en
del försök att lätta upp tillvaron för de
handikappade och att återinpassa sjuka
människor i ett normalt arbetsliv, men
vi framhåller också — och jag tycker
med rätta — att det mesta ännu fattas i
fråga om nödvändig vård och hjälp åt
dessa handikappade människor. Tyvärr
är det också så att de stödbehövande
ofta hamnar i ett ingenmansland mellan
olika huvudmän och olika instanser, och
detta kan även ske lokalt inom kommunens
ram. För egen del sitter jag med i
en rehabiliteringsutredning i min hemstad
Göteborg och brottas med dessa
problem, och jag har under detta arbete
och vid besök på olika vårdinrättningar
av detta slag i älla delar av vårt land

fått en något bitter och kanske bister erfarenhet
av hur både s. k. kompetenstvister
och annat kan sätta käppar i hjulet
för att förverkliga vården enligt de
intentioner som redan finns.

Den medicinska rehabiliteringen borde
enligt min uppfattning gå hand i
hand med arbetsvärden. På detta sätt
har vi i viss mån numera lyckats i min
hemstad. Arbetsvärden i sin tur borde
inte vara splittrad på många olika institutioner
och huvudmän.

Vi har i landet utan tvivel vad som
kan kallas för begynnelsen till en hygglig
handikappvård, rehabilitering och
arbetsvärd, men enligt vår uppfattning
—• och det kommer starkt till uttryck i
motionen — borde all sådan lokalt genomförd
eller lokalt planerad verksamhet
samordnas. Den skulle därigenom
också automatiskt effektiviseras, och
man borde befrias från sådana kompetenstvister
som hittills i ganska hög grad
har förevarit. Verksamheten borde vidare
helt föras under landstingen beträffande
ledningen.

Detta är vår huvuduppfattning i dessa
frågor beträffande den organisatoriska
sidan av saken, och det kan av ordalagen
att döma antagas att statsutskottet
tycker ungefär detsamma. Statsutskottets
hänvisning till en aviserad särskild
utredning om dessa frågor gör att
jag inte finner orsak att på den punkten
yrka annat än i enlighet med utskottets
hemställan.

Hem JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! I proposition nr 75, som
behandlar frågor rörande vård och undervisning
av rörelsehindrade barn och
ungdomar och som ligger till grund för
det utskottsutlåtande som vi nu behandlar,
säger departementschefen inledningsvis
att de handikappades speciella
problem och levnadsförhållanden ägnas
allt större uppmärksamhet från samhällets
och enskilda organisationers sida
samt i den offentliga debatten. Han påpekar
vidare att en snabb förändring

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

bär präglat både tänkesätt och praktiska
åtgärder när det gäller de handikappade
och att det numera framstår som både
möjligt och nödvändigt att samhället i
högre grad tillgodoser de handikappades
särskilda behov.

.lag tror att detta är något som vi allesammans
kan instämma i, och jag är
övertygad om att vi alla och ifrån alla
läger är besjälade av en önskan att försöka
göra samhällets stödåtgärder för de
rörelsehindrade av olika slag så effektiva
som möjligt och utforma dessa hjälpåtgärder
på ett sådant sätt att de verkligen
blir till gagn för de handikappade
och fyller de uppgifter som de är avsedda
att fylla.

Jag skulle vilja säga, herr talman, att
om det är någon fråga som vi borde
kunna behandla alldeles vid sidan av de
politiska motsättningarna och grupperingarna
i riksdagen, så borde det vara
denna fråga. Vi brukar tala om att man
skall försöka hjälpa de handikappade
att anpassa sig i samhället och föra ett
normalt liv. Jag tror att vi allesammans
är överens om att försöka främja en sådan
utveckling, men vi måste å andra
sidan ha klart för oss att här finns det
en reservation. Här är det den handikappades,
den rörelsehindrades egen
personliga situation som alltid lägger
ett hinder i vägen då det gäller att föra
ett normalt liv, och därför förefaller
det också vara i hög grad angeläget att
vi försöker att genom samhälleliga åtgärder
så långt det är möjligt kompensera
den enskilde i denna belägenhet.

Därför har vi med tillfredsställelse
tagit del av den proposition som bär är
framlagd. Den vittnar om att departementschefen
också har blicken öppen
för de problem som det här gäller och
säkerligen är angelägen om att på detta
område försöka att hjälpa de människor
det hiir gäller. Jag är också övertygad
om att det är en linje som även utskottets
majoritet är besjälad av, varför vi
på den punkten egentligen inte skulle
behöva föra någon diskussion.

Att det ändå har blivit så pass många

reservationer som vad fallet är i den här
frågan visar väl bara att frågan är komplicerad,
att den är besvärlig att handskas
med och att vi alltjämt bär delade
meningar när det gäller det praktiska
greppet på åtskilliga av de detaljer som
detta spörsmål inrymmer.

Jag skall här försöka att helt kort beröra
de reservationer som jag har biträtt
i utskottet; det är tyvärr ganska
många. Jag skall försöka att begränsa
mig så mycket som möjligt.

I reservation 2, som är gemensam för
folkpartiet och centerpartiet, påpekar vi
angelägenheten av att den försöksverksamhet
med påbyggnadsundervisning,
som påbörjades 1964 och som alltjämt
pågår och som väl säkerligen också
kommer att fortgå under avsevärd tid
framöver, så snart som möjligt övergår
till mera permanent verksamhet och att
man då också försöker skapa utrymme
för den tekniska fackskolan.

Vi tror att det är mycket angeläget
att man försöker bereda ökade möjligheter
till högre teoretisk undervisning
för de handikappade för att därigenom
bredda yrkesvalet, skapa flera yrkesvägar
att välja mellan och finna möjlighet
till yrken även på högre nivåer,
där kravet är mindre på rörlighet och
fysisk styrka. Vi tror framför allt att det
är angeläget att försöka skapa förutsättningar
för teknisk utbildning på högre
nivå för de handikappade. Det är också
en synpunkt som De vanföras riksförbund
i sitt remissyttrande särskilt
tryckt på.

Av denna anledning vill vi här förorda
att man i skrivelse till Kung].
Maj:t framhåller angelägenheten av att
försöksverksamheten med fackskola
och gymnasium för handikappade snarast
övergår till en mera permanent
verksamhetsform och att den utökas
att även omfatta den tekniska fackskolan.

Vi liar vidare i en annan reservation,
som också är gemensam för folkpartiet
och centerpartiet, yrkat på en skyndsam
utredning angående en gemensam

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

fackskole- och gymnasieinstitution för
hela landet. Vi hade ursprungligen i en
motion yrkat att denna skola skulle
förläggas till stockholmsområdet, men
vi har under utskottsbehandlingen
frånträtt detta yrkande. Vi anser att
den frågan kan behöva ytterligare övervägas.

Det är angeläget att de handikappade
så långt det nu kan vara möjligt bereds
utbildning och undervisning vid
de reguljära utbildningsanstalterna.
Men vi har ett ganska stort klientel av
svårt rörelsehindrade, som inte har
möjlighet till det. För dem tror vi det
är angeläget att man försöker skapa en
central utbildningsanstalt, som bör bli
gemensam för hela landet, därför att
man då kan göra den tillräckligt stor
för att bereda möjlighet till olika utbildningslinjer.
Vi föreslår alltså på
denna punkt en skyndsam utredning av
frågan om lokalisering av en för landet
gemensam fackskole- och gymnasieinstitution.

I en annan reservation behandlar vi
frågan om konsulenttjänster för att
samordna åtgärder för underlättande
av skolgången för rörelsehindrade. Här
anmäler chefen för socialdepartementet
att chefen för ecklesiastikdepartementet
avser att föreslå Kungl. Maj:t att
ställa medel till förfogande för en arvodesbefattning
som konsulent i socialstyrelsen
med de nämnda arbetsuppgifterna.
Det är tacknämligt att man har
gått in för denna linje. Emellertid tror
vi att det är svårt att få en person med
nödiga kvalifikationer att ta en sådan
befattning som en arvodestjänst. Vi tror
också att dessa arbetsuppgifter är så
omfattande -— de gäller dock hela landet
— att det kommer att visa sig nödvändigt
att ha minst två tjänster för
dem. Detta har vi i denna reservation
velat ge uttryck åt.

I reservation 6, som redan har behandlats
av herr Adolfsson, yrkar vi att
maximibidraget för invalidbostäder,
som för närvarande är 10 000 kronor,
skall höjas till 15 000 kronor. Denna

reservation är gemensam för högern,
centerpartiet och folkpartiet.

Det är väl klart, och det har erfarenheten
också visat, att flertalet av de bidragssökande
inte är i behov av detta
högre bidrag. Bidragsbeloppen kommer
kanske i regel att röra sig mellan
6 000 och 8 000 kronor. Vi anser dock
att det bör finnas möjligheter att gå
utöver denna gräns. I enskilda fall, när
det visar sig nödvändigt med särskilt
kostnadskrävande åtgärder, bör man
ha ett högre maximibelopp att tillgå.
På denna grund har vi här velat föreslå
att maximibeloppet höjs till 15 000
kronor.

I reservation 7 föreslår vi att riksdagen
skall anvisa ett belopp på 500 000
kronor för att stimulera ombyggnad av
äldre skolor så att dessa blir mera lätttillgängliga
för handikappade elever och
lärare. Våra skollokaler i allmänhet,
liksom våra offentliga lokaler över huvud
taget, är sällan byggda på ett sådant
sätt att de är särskilt lättillgängliga
för personer med svårare handikapp.
Jag har tidigare sagt att det är
angeläget att de handikappade får möjlighet
att så långt det nu kan gå erhålla
undervisning och utbildning inom det
reguljära undervisningsväsendet. Därför
tror vi att det är angeläget att man
försöker underlätta dessa möjligheter
genom att göra lokalerna mera lättillgängliga,
så att de handikappade kan
komma in och ut och begagna dessa lokaler
på det sätt som deras handikappmedger.

Slutligen, herr talman, föreslår vi i
reservation nr 8 att det vid regionsjukhusen
skall utses ett samarbetsorgan, bestående
av experter från olika medicinska
och pedagogiska specialiteter ocli
institutioner för vården av handikappade
över 18 år. Det är en tanke som
ursprungligen kommit fram vid karolinska
institutet, och jag tror det är i
hög grad angeläget att den blir realiserad
genom att det inrättas ett organ
som samordnar förhållandena på detta
område och skapar den kontinuitet i

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

vården av de handikappade som är så
påtagligt nödvändig, särskilt för handikappade
i den ålder det här är fråga
om.

Herr talman! Jag har med dessa ord
försökt att i största korthet redovisa
de reservationer som föreligger vid utskottets
utlåtande, och jag ber att få
yrka bifall till samtliga reservationer
som har herr Axel Andersson såsom
första namn samt reservation 6 av fröken
Andersson in. fl.

Herr PETTERSSON, HARALD, (ep):

Herr talman! Jag kan i mycket instämma
i vad herr Jacobsson här har
sagt, jag vill ändock anföra ytterligare
några allmänna synpunkter på den fråga
som vi nu behandlar.

Utbildningen av de rörelsehindrade
barnen och ungdomarna har varit mycket
eftersatt i vårt land. Vi är väl i dag
i stort sett överens om att de handikappades
särskilda behov måste tillgodoses
genom omfattande samhälleliga åtgärder,
och proposition nr 75 är ett uttryck
för att man nu vill ta ett grepp
om denna mycket viktiga fråga.

Proposition nr 75 aktualiserar frågor
som har varit föremål för framstötar i
riksdagen under en lång följd av år,
men vad som där föreslås är bara en
liten del av ett mycket stort arbete i
syfte att åstadkomma lämpliga samhälleliga
insatser för de handikappades
vård och utbildning. Samhället måste
gå före då det gäller att ge organisationen
ett reellt innehåll. Vi vet att opinionen
hos både enskilda och organisationer
i dag är sådan att samhället
nog måste vara mer aktivt på dessa områden
än det tidigare har varit.

Om man skall försöka bedöma den
skolorganisation som nu föreslås, är
det första som man måste fråga sig helt
naturligt huruvida den föreslagna organisationen
täcker det behov som föreligger.
Såvitt vi kan förstå med den
kännedom vi har om antalet handikappade
barn och ungdomar skulle det

planerade platsantalet vara otillräckligt.
I och med att det blir diskussion
och lämnas upplysning kring de handikappade
barnens och ungdomarnas möjligheter
kommer ett tidigare latent behov
av utbildning att göra sig gällande.

I motion nr 848 i andra kammaren,
som motsvaras av motion nr 723 i denna
kammare, har vi angivit ungefär hur
vi ser på den skolorganisation som är
nödvändig för att man skall kunna ge
den utbildning som man eftersträvar.

Vi tar upp en annan sak, nämligen de
ökade möjligheter som den moderna
medicinska vetenskapen ger att hjälpa
dessa barn och ungdomar, kanske inte
precis till några nämnvärda förbättringar,
men ändå till en lindring av de
besvär som de dras med. Vi har den
uppfattningen att samhället, vid sidan
av skolarbetet, bör svara för den nödvändiga
medicinska behandlingen.

Det är nog viktigt att man inte släpper
dessa ungdomar efter skolans slut
utan ger dem allt fortsatt stöd. Den
erfarenhet vi har på detta område säger
oss att mycket svåra problem uppstår
för de enskilda vid slutad skolgång
och inte minst under tonåren. Vi hyser
den meningen att samhället även efter
skolgångens slut bör ha ansvar för kontakten
mellan elever och föräldrar och
ge de handikappade de bästa möjligheterna
till en fortsatt hygglig och meningsfylld
tillvaro.

Herr Adolfsson tog upp frågan om
resorna. Jag skall villigt medge att utskottsmajoriteten
föreslår en avsevärd
förbättring, nämligen en resa per månad
till hemorten för inneliggande ungdomar
eller, om ungdomarna inte kan
utnyttja denna möjlighet, för föräldrarna,
som får besöka barnen, eller —
om föräldrarna inte har möjlighet att
göra resan — för den som har vårdansvaret.
När man nu skall bestämma
sig och det vi fastställer kanske kommer
att gälla under mycket lång tid
framåt, förefaller det oss som om eu
utökning till två resor i månaden skulle
vara mycket välkommen för många.

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

Jag tyckte att herr Adolfssons argumentering
var alldeles utmärkt när han talade
om behovet av kontakt mellan föräldrar
och barn, men det förvånar mig
att han ändå kom fram till att det som
nu är föreslaget är tillräckligt. I vår
reservation nr 5 föreslår vi att det skall
bli möjligt att göra två resor i månaden.

Denna reform är mycket värdefull,
men den kostar också pengar. Det är
landstingen och de landstingsfria städerna
som får vara huvudmän, och vi
vet att de redan tidigare har stora uppgifter.
Jag vill därför i detta sammanhang
påminna om nödvändigheten av
att staten ger huvudmännen sådana ekonomiska
resurser att de får möjlighet
att på ett aktivt sätt ta hand om denna,
som vi ser det, värdefulla utbildningsoch
vårdreform.

Herr talman! Jag hemställer om bifall
till reservationerna 1 och 5 och instämmer
i tidigare framfört yrkande om
bifall till reservationerna 2, 3, 6 och 8.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! I den proposition som
ligger till grund för det utskottsutlåtande
vi nu behandlar föreslås åtskilligt
som har accepterats av utskottet. I propositionen
behandlas frågor om vård
och undervisning av rörelsehindrade
barn i förskoleåldern och i grundskolan,
och till följd av ett beslut av 1961 års
riksdag föreslås att verksamheten utbyggs
till att avse även grundskolans
högstadium. Antalet rörelsehindrade
barn i grundskolan för vilka särskilda
anordningar behöver vidtas beräknas
vara cirka 600 i hela landet. Detta är
bakgrunden till det utskottsutlåtande
som nu föreligger.

I propositionen föreslås även en fortsatt
undervisning, och förslagen härom
accepteras enhälligt av utskottet. Visserligen
är man oense om huruvida det
skall vara en försöksundervisning eller
om den skall göras permanent, men det
anvisas närmare 6 miljoner kronor för
uppförande av elevpaviljonger m. in. vid

Norrbackainstitutet i Stockholm, vid
Folke Bernadottehemmet i Uppsala och
Bräoke östergård i Göteborg. Vidare har
regeringen framlagt förslag i syfte att
öka antalet fria resor för handikappade
barn som vårdas på vissa institutioner.
Slutligen förutskickas i propositionen
en särskild utredning av olika frågor rörande
omvårdnaden av de handikappade.
Det sägs särskilt ut, att ett kontaktoch
samarbetsorgan för handikappsorganisationerna,
statens handikappråd,
skall inrättas.

I väsentlig mån har utskottet alltså accepterat
vad som förordas i propositionen.

När utskottet hade att ta ställning till
propositionen förelåg även en rad motioner.
I några motioner som väcktes i
januari i anslutning till statsverkspropositionen
angavs i avbidan på en kommande
proposition vissa anslagsäskanden,
medan förslag i detaljfrågor skulle
få anstå tills proposition nr 75 kom.
Dessa motioner som remitterades till utskottet
i januari fick ligga tills propositionen
avlämnades, då det kom en ny
flod av motioner av ungefär samma motionärer
— det var partimotioner från
samtliga oppositionspartier och enskilda
motioner, i vilka olika yrkanden
ställdes.

Det förelåg vissa svårigheter för utskottet,
eftersom motionerna från januari
innehöll mindre långt gående förslag
än motionerna från mars, beroende
på att en del som man hemställde om i
januari överträffades i den proposition,
som är dagtecknad i mars månad. Det
gjorde att utskottet fick försöka penetrera
problemet, plocka fram de skilda
meningarna och göra en något så när
enhetlig bedömning av propositionens
innehåll. Detta har gjort att antalet
punkter i utskottets utlåtande är ovanligt
stort, och även reservationerna har
blivit ovanligt många — det är inte
mindre än åtta reservationer, som här
har förordats av sina tillskyndare.

Om jag, herr talman, tar upp och
kommenterar reservationerna i ordning.

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

gör jag det närmast för att ledamöterna
skall få ett begrepp om hur det egentligen
ligger till.

Några meningsskiljaktigheter finns
egentligen inte när det gäller omvårdnaden
av rörelsehindrade barn. När herr
Harald Pettersson så varmt talade för de
handikappade, kunde en som inte kände
till saken möjligen få den uppfattningen,
att meningarna här är delade
mellan partierna. Så är ju inte alls förhållandet;
det har bara på sistone blivit,
jag vill inte precis säga populärt att motionera
i dessa frågor, utan jag vill snarare
säga att man har blivit allt mera
angelägen om att visa sitt stora intresse
för dessa människor som är slagna av
ödet och av livet.

I reservation 1, om vilken centern är
ensam, föreslås att vissa riktlinjer skall
anges angående den kommande utvecklingen
inom handikappvården och vården
av de rörelsehindrade. Önskemålen
och synpunkterna i reservationen sammanfaller
till väsentliga delar med de
åtgärder som utskottet anser skall ligga
till grund för den fortsatta uppbyggnaden
av organisationen. I det avseendet
föreligger strängt taget inte några delade
meningar. Reservationen har väl närmast
tillkommit i syfte att visa ett intresse,
men intresset från reservanternas
sida är ju inte något annat än det
intresse som utskottsmajoriteten har givit
uttryck åt i utskottets skrivning.

I reservation 2, undertecknad av folkpartister
och centerpartister, framföres
önskemål om att försöksverksamheten
vid undervisningsanstalterna skall avbrytas
och att en permanentning skall
ske av verksamheten. Denna försöksverksamhet
påbörjades dock sa sent
som förra året, och vi har ansett att försök
i en större omfattning bör göras innan
man binder sig för någonting. Försöksverksamheten
har på intet sätt varit
otillfredsställande eller till nackdel
för eleverna. Däremot är det värdefullt
att det finns möjligheter att pröva sig
fram, att man utan att vara bunden
kanske kan övergå från ett förfarings -

sätt till ett annat, och detta är sannerligen
inte på något vis till skada för eleverna;
det kan möjligen vara till besvär
för dem som har hand om skolorna,
men ingalunda för eleverna. Vi anser således
att denna försöksverksamhet, som
bara är ett år gammal, bör få fortsätta
till dess i varje fall så många försök har
gjorts att man vet hur det hela lämpligen
skall ordnas.

Folkpartiet och centern står för den
tredje reservationen, i vilken hemställes
om en för landet gemensam fackskola
och gymnasieinstitution.

Såsom herr Jacobsson redan sagt bär
reservanterna frånträtt motionärernas
förslag om att denna gemensamma skola
skulle ligga i stockholmsområdet. Utskottsmajoriteten
har varit av den uppfattningen
att man i första hand skall se
till att denna utbildning i fackskola och
över huvud taget all gymnasial utbildning
lägges så nära elevernas hem som
är rimligt och möjligt. Jag vet att det
finns en stark föräldraopinion mot att
skapa ett för landet gemensamt institut
för denna undervisning. Vi tror att vi
gagnar de rörelsehindrade barnen mest
genom att om möjligt undvika att ha en
gemensam skola för hela landet när det
gäller den undervisning som det här är
fråga om. Det kan ju tänkas att vi får
pröva om vår uppfattning, men just nu,
inför en stark föräldraopinion och då
även det gymnasiala utbildningsväsendet
är inne i en stark utveckling, bör en
sådan reform anstå.

I reservation 4, om vilken folkpartiet
är ensamt, föreslås två konsulenttjänster
inom skolöverstyrelsen för handläggning
av de spörsmål som det här är fråga
om.

Herr Jacobsson förklarade nyss att
lian tror att det behövs två konsulenter.
Det är ju alltid bra när frtlk tror. Ingen
vet egentligen om det är nödvändigt
med två konsulenter, men vi vet att avsikten
är att inom skolöverstyrelsen inrätta
en arvodestjänst, vars innehavare
skall ha hand om samordningen beträffande
åtgärder för underlättande av

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

skolgången för rörelsehindrade barn. Vi
får väl avvakta och se hur det utfaller
med denna tjänst. Om det skulle visa sig
att den inte är tillräcklig, får vi kanske
ompröva även den saken, men just nu
vet ingen om det ena eller det andra är
det riktiga.

I reservation 5, för vilken centern är
ensam huvudansvarig, vill man utöka
antalet fria resor.

I propositionen har förordats att antalet
fria resor för de rörelsehindrade
barnen vid dessa anstalter samt för föräldrar
som reser till skolorna skall utökas
från tre till tolv per år. Herr Harald
Pettersson har sagt att detta är en
förnämlig ökning, och det kan ju ingen
förneka. Centern gjorde emellertid som
man brukar göra när man spelar bridge:
den dubblade. Centern vill öka antalet
resor från tolv till 24. Utskottsmajoriteten
anser att det just nu kanske är att
gå litet onödigt långt. Av olika skäl har
vi ansett att det är till fyllest med den
väsentliga ökning som dock förordats
och som en stor majoritet inom utskottet
har anslutit sig till.

Den sjätte reservationen, som höger,
folkparti och center enats om, gäller invalidbidragets
maximibelopp. Det höjdes
1963 från 7 000 till 10 000 kronor,
och enligt uppgifter som vi fått från bostadsstyrelsen
har önskemål endast i
undantagsfall förekommit om överskridande
av beloppet 10 000 kronor. Reservanterna
förordar dock att maximibeloppet
skall sättas till 15 000 kronor. Nu
används ju dessa pengar för extra anordningar
i invalidbostäder: att ändra
dörrar, ta bort trösklar, göra vissa anordningar
i kök etc. som underlättar arbetet
för vederbörande. Bostadsstyrelsen
har också börjat syna detta område
och undersöka anspråken. Närmast är
det länsbostadsnämnderna som handlägger
dessa frågor, och man försöker att
samla in uppgifter utifrån landet om
hur maximeringen till 10 000 kronor utfaller
och huruvida en ändring är nödvändig.
När den undersökningen blivit
slutförd är det inte bara tänkbart utan

sannolikt att förslag i ena eller andra
avseendet kommer att framläggas. Man
bör alltså kunna vänta på slutförandet
av den utredningen. Genomsnittssiffran
för sökta bidrag är 6 000 kronor, och
det är ytterst få fall där beloppet kommer
upp i 10 000 kronor. Därför bör
man kunna vänta i varje fall tills bostadsstyrelsens
utredning hunnit bli
klar.

Den sjunde reservationen kommer
från folkpartiets representanter, som
vill ha pengar anvisade för ombyggnad
av gamla skolor i syfte att göra det lättare
för handikappade lärare och elever.
Det är väl ett ringa antal skolbarn i varje
skola som behöver exempelvis ändrade
möbler — de eleverna finns inte hopklumpade
i vissa skolor, utan de finns
en och två här och var ute i landet. Sedan
länge har de lokala skolstyrelserna
ändrat bänkar och gjort andra förändringar
som är nödvändiga för att rörelsehindrade
barn skall kunna vara med
i skolarbetet på samma sätt som de fullt
friska barnen. Yi har inte ansett att det
av några som helst skäl är angeläget att
riksdagen anvisar medel till detta — det
rör sig om små ting i varje skoldistrikt,
och distrikten kan själva svara för dessa
kostnader.

1 den åttonde reservationen — ansvariga
för den är folkpartister och centerpartister
— vill man i skrivelse till
Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten
av ett samordningsorgan, bestående av
experter från olika medicinska specialiteter
och pedagogiska institutioner, för
vården av handikappade över 18 år. Vi
har inom majoriteten inte ansett det
nödvändigt att skriva till Kungl. Maj :t
om detta, alldenstund i propositionen
förutskickas en särskild utredning av
olika frågor rörande just omvårdnaden
av de handikappade. Utskottet förutsätter
att denna utredning snarast kommer
till stånd och bl. a. tar upp sådana frågor
som de i denna reservation angivna.
Vi tycker att om Kungl. Maj :t har aviserat
en utredning skall vi inte behöva
skriva ett brev till kungen och be att

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

denna utredning kommer till stånd —
vi bör kunna lita på, jag skulle nästan
vilja säga, kungsord i det fallet.

Med denna motivering ber jag, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr JACOBSSON, PER, (fp) kort genmäle: Herr

talman! Egentligen är det kanske
inte så mycket att säga med anledning
av vad herr Birger Andersson yttrat.
Jag har haft tillfälle att motivera våra
reservationer, han har motiverat sin
ståndpunkt, och då kunde det väl i och
för sig räcka.

Men när han polemiserar mot reservation
2, som gäller försöksverksamheten
med påbyggnadsundervisning, säger han
att vi föreslår att den skall avbrytas. Det
är väl ändå ett litet onyanserat uttryckssätt
—- vi föreslår ju tvärtom att verksamheten
skall fortsätta men att den
successivt skall permanentas, då vi tror
att detta blir till fördel för undervisningen
i fortsättningen.

När det gäller reservation 3 om en för
landet gemensam fackskola och gymnasieinstitution
säger herr Andersson att
en stark föräldraopinion riktar sig mot
en sådan anordning. Det är möjligt att
en dylik opinion kan finnas, men säkerligen
förekommer också en föräldraopinion
som är angelägen om att de handikappade
och rörelsehindrade skall få
bästa möjliga undervisning och utbildning
samt att den skall kunna göras så
differentierad som möjligt. Där tror jag
att även herr Birger Andersson rör sig
med en tro, och längre kan man kanske
på den punkten tills vidare inte komma.

Beträffande reservation 4, som rör
konsulenttjänsterna, säger herr Birger
Andersson, att vår ståndpunkt egentligen
endast grundar sig på tro. Herr Andersson
kan inte följa oss, eftersom han
inte vet om vår tro är riktig. Det är naturligtvis
också en ståndpunkt. Det är ju
dock på det sättet här i riksdagen, att vi
i vissa fall rör oss med tro, eftersom vi

inte alltid har att behandla exakta vetenskaper.
Vid våra bedömningar rör vi
oss ibland också med sannolikhetsskäl,
och det är väl ut ifrån dessa sannolikhetsskäl
som vi har tagit vår ståndpunkt.
Jag förmodar att även detta kan
vara en ståndpunkt som herr Andersson
kan ha anledning att ibland hysa en viss
respekt för.

Herr PETTERSSON, HARALD, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Birger Andersson
uttryckte sig på det sättet, att centern
hade »dubblat» när det gäller resorna,
och att detta väl var att gå onödigt långt.
Ja, detta med onödigt långt är naturligtvis
en bedömningsfråga. Kanske har
man olika utgångspunkter och erfarenheter
för sin bedömning, men i vissa
fall kan det sannerligen vara i allra
högsta grad befogat, såsom när avstånden
är stora och kanske även berör folk
med för små ekonomiska resurser för
att själva kunna sätta till pengar för att
resa och uppehålla den kontakt som
vi är eniga om är värdefull.

När det gäller reservation 1 vill herr
Andersson göra gällande att den bara
skulle utgöra en programförklaring för
att ha som ett dokument för vad partiet
vill i dessa frågor. Nu är det ju emellertid
tillåtet här i riksdagen att ha sin
egen mening och framföra sin syn på
olika frågor. Jag tror inte att det är alldeles
oviktigt att man gör en sådan där
»programförklaring». Inte minst med
hänsyn till den försöksverksamhet som
pågår på detta område bör de synpunkter
som är framförda i reservation 1
mycket vät kunna vara till viss nytta, i
varje fall för den pågående försöksverksamheten.

Herr ADOLFSSON (k) kort genmäle:

Herr talman! Herr Harald Pettersson
polemiserade mot herr Birger Andersson,
och jag för min del skulle vilja polemisera
mot herr Harald Pettersson.

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

Först önskar jag dock säga att om någon
förvånade sig över att jag inte yttrade
något om proposition nr 75, så var
orsaken härtill självklart att vi i allt väsentligt
har accepterat de förslag som
har framlagts i den propositionen och
att jag ansåg deklamationer helt onödiga.
Vi har inte heller motionerat i anslutning
till den.

Med anledning av den utförliga uppräkning
som herr Birger Andersson
gjorde över problematiken med de
många motionerna vill jag erinra honom
om att vår motion inte var framlagd i
anslutning till proposition nr 75 och inte
heller med anknytning till statsverkspropositionen.
Vår motion var så att
säga fristående och lämnades under den
ordinarie motionstiden i januari månad.

Jag observerade att herr Harald Pettersson
i sitt anförande instämde i min
argumentation för möjligheter till ökad
kontakt mellan föräldrar och barn i de
fall det bär gäller, men att han dock uttryckte
förvåning över att jag likväl hade
— som jag har för mig att han sade
-— uttalat att allt blir bra med det som
nu föreslås. Jag finner anledning att ta
upp detta till bemötande, därför att jag
inte har yttrat mig så, vilket ju också
protokollet kommer att visa. Jag har
alltså inte gått i god för att det nya förslaget
beträffande de fria resornas antal
är eller blir till fyllest. Någonting
sådant kan inte utläsas ur mitt anförande.
Jag har endast erinrat om den betydande
förbättring som uppstår jämfört
med de förhållanden som nu råder. Att
förbättringen är mycket anmärkningsvärd
till sitt omfång, kan ju herr Harald
Pettersson inte gärna förneka. Jag anser
att vi kan lugna oss litet och avvakta
verkningarna av de väsentliga utökningar
i friresornas antal som nu föreslås.
Visar det sig sedan att reservanternas
bud verkligen vilar på en saklig grund,
skall vi nog i den situationen vara på
alerten.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skall inte inlåta mig
i någon diskussion om tro eller vetande
med herr Jacobsson. Att jag just när
det gällde konsulenttjänsterna nämnde
ordet tro berodde på att herr Jacobsson
så starkt hade betonat att »vi tror»
det och det. Det var detta jag tyckte
var kanske litet för sangviniskt när det
gäller sådana här ting. Vi från utskottsmajoriteten
anser nämligen, att man
bör pröva sig fram med den tjänst som
man avser att inrätta i skolöverstyrelsen
och se effekten därav,

När det sedan gäller de olika ting i
övrigt som herr Jacobsson kom med vill
jag bara säga, att jag inte riktigt förstår
honom, när han framhåller att försöksverksamheten
inte skall avbrytas
helt abrupt utan skall avvecklas så att
säga pö om pö. Jag har dock läst hans
egen reservation, där det ju står, att
riksdagen må »i skrivelse till Kungl.
Maj :t framhålla angelägenheten av att
försöksverksamheten med fackskola
och gymnasium för handikappade snarast
övergår till en mer permanent verksamhetsform
.. .». Man har inte både
en permanent verksamhetsform och en
försöksskola, utan man har endera.

Herr Harald Pettersson var ju litet
stött, kan vi säga på skaraborgska, för
att jag framhöll att centern hade dubblat
resorna. Det är dock inte något felaktigt
påstående. 24 är ju dubbelt så
mycket som 12, och följaktligen var det
fråga om en dubblering.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Alla de som har varit
uppe och talat för de olika partierna
har klart angivit hur intresserade vi alla
är i den här frågan. Vi kan ju, som
herr Per Jacobsson sade, ha olika synpunkter
om hur frågan skall lösas, men
vi är alla intresserade av den. Vi ser
ju handikappade ute i livet i samhället,
vi ser dem om vi besöker vissa institutioner,
somliga av oss ser dem i vårt

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

arbete och andra kan se dem i sin egenskap
av föräldrar. Vi har, som sagt,
allesammans ett mycket stort intresse
för detta område.

De förslag som framläggs i propositionerna
nr 75 och 76 och som berör
de handikappade barnen, särskilt de
rörelsehindrade, har ju hälsats med tillfredsställelse
från alla håll. Naturligtvis
omfattar de bara en liten del av
allt som behöver göras för de handikappade,
men de utgör steg i rätt riktning,
en början på åtgärder som bör följas
upp vidare.

Närmast gäller det nu de handikappade
barnens undervisning. På de flesta
av de områden som propositionerna
omfattar kan vi ansluta oss till departementschefens
förslag. Vi ansluter oss
sålunda till förslagen i fråga om internatverksamheten,
de olika elevhemmens
organisation och de principiella
synpunkterna på deras lokalisering, huvudmannaskapsfrågorna,
de utökade
möjligheterna till fria resor för handikappade
barn och deras föräldrar,
o. s. v., men vi önskar också vissa kompletterande
åtgärder, framför allt sådana
som skall öka möjligheterna för
normalbegåvade rörelsehindrade elever
på obligatoriska, gymnasiala och eftergymnasiala
undervisningsstadier att åtnjuta
undervisning i normalklass på
eller så nära hemorten som möjligt. Vi
vill ha en skyndsam utredning om dessa
frågor, så att förslag härom kan framläggas
för 1966 års riksdag. I proposition
nr 75 har förutskickats utredning
av olika frågor rörande omvårdnaden
av handikappade, och när utskottet i
sitt utlåtande förutsätter att den utredningen
snarast kommer till stånd och
att frågor som tas upp i våra motionsledes
framförda yrkanden kommer under
bedömande i samband med att utredningen
tillsättes, har vi ansett oss
tillfredsställda tills vidare och har i
flertalet avseenden inte framfört några
särskilda synpunkter reservationsvis.

Den grundsyn som departementschefen
har, nämligen att de handikappade

barnen bör få samma start i livet som
andra barn, är en riktig syn, som man
naturligtvis bör göra allt för att förverkliga.
Den är ändå trots allt många
gånger en utopi. Livet blir för många
av de handikappade aldrig detsamma
som det blir för de friska, de psykiskt
och fysiskt normalt funtade, och det är
för samhället liksom också för var och
en av de mera lyckligt lottade enskilda
samhällsmedlemmarna en angelägen
uppgift att bidra till att i så hög grad
som möjligt eliminera svårigheterna för
de mindre lyckligt lottade.

Också departementschefen understryker
att handikappade barn bör få sin
undervisning tillsammans med icke
handikappade barn i så stor utsträckning
som möjligt. Hur man än försöker
genomföra detta och underlätta och
ordna för dem blir det vissa som dock
måste få sin undervisning i särskilda
skolor och anstalter. Man skall väl inte
driva propagandan för att de skall få
undervisning tillsammans med normala
barn så långt att man så att säga glömmer
bort att man även behöver ha de
anstalterna i ett gott och välutbvggt
skick.

Önskan att den handikappade skall
följa undervisningen i normalklass får
inte ställa allt för stora krav på den
handikappade. Nödvändigt är att de
parter som har att avväga frågor i samband
med de handikappades skolplacering
gör detta på ett smidigt och okonventionellt
sätt, hela tiden med utgångspunkt
från individen själv och
under beaktande av att vilken skolform
som än väljs denna inte får medföra
för stora påfrestningar för den handikappade
eleven. Utgående från denna
önskan, denna strävan att möjliggöra
för de handikappade eleverna att följa
undervisningen i normalklass, anser vi
att vissa ytterligare åtgärder bör vidtagas.
Som herr Jacobsson tidigare har
sagt, måste skolsituationen anpassas efter
de handikappade eleverna och de
handikappade lärarna. Skolbyggnaderna
måste göras handikappvänliga. Viss

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

utrustning måste installeras som är nödvändig
för att göra skolan tillgänglig
för de handikappade. Sådant bör ske
inte bara i de nya skolor soin byggs
utan också i de redan existerande. Departementschefen
förutsätter att kommunerna
ensamma skall bekosta dessa
åtgärder, och vi hörde nyss att herr
Birger Andersson ansåg detsamma. Vi
delar inte den uppfattningen, då vi inte
anser allmänna rekommendationer tillräckliga
för att trygga erforderligt kommunalt
engagemang i den frågan. Vi
anser att staten måste ikläda sig viss
del av kostnaderna, men vi anser att
formerna för den statliga bidragsgivningen
måste utredas. Bidraget bör ha
en stimulanseffekt, men utredningen
måste också syfta till att klarlägga vilka
hjälpanordningar man bör ha i skolorna
och vilka skolor som bör få den utrustningen.
Man bör sikta till att en sådan
behövlig utrustning skall finnas i
så stort antal och vara så lokaliserad
att en handikappad elev, som över huvud
taget kan få sin undervisning i en
normalklass, oavsett hemmets geografiska
läge dagligen skall kunna färdas
mellan skola och hem. Inom de gymnasiala
skolformerna bör i princip samtliga
utbildningsanstalter vara så utrustade
att handikappade elever kan
tas emot. Givetvis bör också de eftergymnasiala
utbildningsanstalterna uppmärksammas
med hänsyn till de förhållanden
som nu berörts.

Alla dessa byggnadstekniska förhållanden
är just typiska för de uppgifter
som vi anser bör snabbutredas — av
sakkunniga, där bland annat de handikappades
egna organisationer bör få
vara representerade — så att förslag
kan framläggas till nästa års riksdag
om hur statsbidragssystemet skall ordnas.
Vi hoppas att detta skall vara möjligt.

Departementschefen framhåller också
nödvändigheten av tekniska hjälpmedel
och andra anordningar för undervisningen
och nödvändigheten av att de
dagliga transporterna av de handikap -

pade organiseras. Han påpekar att skolmyndigheterna
i större utsträckning än
som nu är fallet bör ta hänsyn till dessa
krav för att öka möjligheterna för
de handikappade barnen att inordnas
i det vanliga skolväsendet. Han framhåller
vidare att jämlikt ecklesiastikministerns
förslag skolöverstyrelsen
skall ytterligare överväga formerna för
statens insatser på området och därvid
pröva om och på vad sätt de pedagogiska
hjälpmedelscentralerna kan medverka.

Vi vill påpeka, att härutöver kan behövas
personell assistans — assistans i
samband med förflyttning, i anledning
av bespisning, toalettbesök, raster o. s. v.
—■ och möjlighet till sjukgymnastisk behandling.
De sakkunniga som skall tillsättas
bör också utreda hela denna fråga
med hänsyn till kostnader och former
för statsbidrag.

Vi anser sålunda, att ytterligare utredning
bör göras angående formerna för
statsbidragen, innan man beviljar några
medel för de här nämnda uppgifterna.

I fråga om resorna har vi följt departementschefens
förslag, som ju betyder
en mycket stor förbättring i förhållande
till nuläget. Vi har full förståelse för betydelsen
av kontakt mellan föräldrarna
och barnen. De anstalter, beträffande
vilka staten svarar för kostnaderna, är
region- eller riksanstalter med ofta mycket
långa reseavstånd. För dessa anstalter
är naturligtvis de här resebidragen
av mycket stor betydelse. De statliga bestämmelserna
kommer utan tvivel att
medföra att eleverna har ett naturligt
krav att de får göra de här resorna, för
så vitt inte rent medicinska hinder ligger
i vägen. Om medicinska hinder föreligger,
skall föräldrarna ha viss rätt
att få resa och efter ansökan få bidrag
till kostnaderna. De mycket långa resorna
kan för dessa barn medföra betydande
påfrestningar. Det av departementschefen
framlagda förslaget innebär som
sagt en högst avsevärd förbättring i jämförelse
med hittillsvarande förhållan -

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

den, och jag tycker att man bör avvakta
effekten av förslaget innan man går vidare.

Beträffande landstingens anstalter är
resorna kortare och ersättningarna följaktligen
som regel mindre väsentliga.
Men om landstingen skulle vilja så att
säga tömma sina anstalter över veckosluten
på sådana elever som kan tas om
hand av sina anhöriga, står det naturligtvis
landstingen fritt att öka de bidragsberättigade
resornas antal. På det
sättet kanske man kan bidra till att lätta
personalsituationen. Men man skall
inte glömma bort att för de elever som
blir kvar ensamma blir veckosluten ganska
trista, då de flesta av deras kanske
piggare kamrater får resa hem.

Som sagt, om landstingen kan bestämma,
sker det under enklare former och
utan den tyngd som fixerade statliga bestämmelser
har. Man kommer då inte på
alla håll att kräva dessa resor, som för
elever med lång resväg kan bli mycket
påfrestande.

Det finns många andra frågor som tas
upp i propositionen. Jag skall inte närmare
tala om dem. Jag vill bara påpeka
att vi med intresse har läst om den utredning
för inventering av de handikappade
som departementschefen har
tillsatt och att departementschefen inriktar
sig på möjligheterna att införa
hälsokontroll av barnen i förskoleåldern.
Jag vill bara framhålla att det är
klart att man kommer på en hel del av
de handikappade barnen med en sådan
undersökning, och det är viktigt nog,
men de som blir handikappade efter
den tiden är också en hel del, och de
kommer på det sättet undan.

Jag vill också erinra om det kända
förhållandet, att tillskapandet av det
vårdbidrag som kom häromåret har
medfört, att eu hel del av de handikappade
som förut mer eller mindre stillsamt
sköttes i sina hem har kommit
fram. Föräldrarna har fått möjlighet att
fä ekonomisk hjälp för att sköta dem,
och detta har gjort att de har fått intres -

se av att tala om att de handikappade
finns.

Det är många andra saker beträffande
de handikappade som är aktuella och
som måste genomföras förr eller senare.
Jag hoppas att den aviserade utredningen
skall göra stora insatser för dem, för
deras inpassning i samhället och för anordnandet
av servicebostäder och invalidbostäder.
Vi har i fråga om den sistnämnda
frågan anfört reservation nr 6
om höjning av invalidbostadsbidragets
maximibelopp. Det är en reservation
med samma innehåll som en reservation
vi också framförde gemensamt förra
året.

Herr talman! Jag ber alltså att få yrka
bifall till reservation 6 men i övrigt
till utskottets hemställan.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! Jag vill gärna uttala min
tillfredsställelse över den proposition
som här föreligger. Den tar upp bland
annat utbildningsfrågorna för de handikappade
ungdomarna, och här ser jag
ett led i strävandena att åstadkomma en
förbättring för dem så att de i någon
mån skall kunna jämställas med friska
barn. De handikappade barnen har alltför
länge fått vänta på att få en utbildning
som de nu ges möjlighet till. Därför
hälsar jag som sagt med glädje detta
förslag från socialministerns sida.

Frågan om hur man på bästa sätt skall
hjälpa de handikappade grupperna har
nu kommit i blickpunkten mer än någonsin
tidigare. Även det är naturligtvis
något som man är glad över, ty därmed
har människorna väckts till insikt om
att vi har grupper som tidigare varit
försummade och som nu behöver samhällets
stöd i betydligt större utsträckning
än vad de tidigare fått.

I detta förslag från utskottets sida har
man bland annat behandlat en motion
som jag har undertecknat tillsammans
med några medmotionärer både i denna

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

och i andra kammaren. Denna motion
tog upp bland annat ersättningsmöjligheterna
för byggande av servicebostäder
åt handikappade. Den tog också upp
mantalsskrivningsproblemet, ty det är
otvivelaktigt ett problem, hur man skall
kunna lösa frågan att vara mantalsskriven
i en kommun och flytta till en nybyggd
servicebostad för handikappade
i en annan kommun för att bosätta sig
där. Det är möjligt att det beslut som
riksdagen fattade häromdagen om kyrkobokföringsort
skall kunna lösa detta
problem. För övrigt är jag inte beredd
att såsom frågan nu ligger till, när socialministern
aviserat en utredning
kring handikappfrågorna, yrka bifall till
motionen.

Eftersom bostadsfrågan har diskuterats
så mycket både i dag och tidigare,
vill jag ta upp ett litet resonemang i den
saken. Här har sagts att man borde öka
bidraget till invalidbostäder från 10 000
till 15 000 kronor, och det är klart att
det ligger en del i det resonemanget.
Men då skall man hela tiden hålla i minnet
att när det gäller ersättning för byggande
av bostäder med speciell inredning
för handikappade, är det, som utskottets
talesman här anfört, på det sättet,
att det i de allra flesta fall räcker
med de 10 000 kronor som nu är maximibelopp.
Det är följaktligen bara i några
få enstaka fall som man behöver ha
mer än 10 000 kronor. Jag vill dock gärna
understryka att det vore önskvärt,
om det funnes möjlighet att i dessa speciella
fall gå upp över 10 000 kronor.

Vad som gjort att jag velat ta upp denna
fråga är att det inte bara är fråga om
att man får bidrag på låt oss säga 10 000
kronor för inredande av en handikapplägenhet,
utan problemet för den handikappade
är helt enkelt, hur han eller
hon skall ha möjlighet att betala den
hyra som det kostar att bo i en modern
lägenhet. Det är ett problem som är
mycket större än vad som anförts i reservationen.
Frågan gäller om det finns
möjlighet för en handikappad att efterfråga
en lägenhet, oberoende av hur den

är inredd. Det är en uppgift som i dag
åvilar våra kommuner att se till att de
som är handikappade får en chans att
kunna hyra en modern bostad och få ersättning
av kommunen för denna. Men
om man ser sig om i Svea rike är det
bara mellan 10 och 20 kommuner som
har löst den frågan ordentligt. Jag vill
kraftigt understryka, att detta är ett centralt
kapitel när det gäller att bereda bostäder
åt handikappade medborgare.
Det är möjligt att denna fråga borde bli
föremål för en översyn av den utredning
som socialministern aviserat, tv det är
som sagt alltför få kommuner som har
utnyttjat de möjligheter de i dag borde
ha att ge de handikappade ett handtag
på detta område.

Inom det förbund som jag representerar,
nämligen DVR, har man från både
Stadsförbundet och Kommunförbundet
fått rekommendation att kommunerna
skall ge bidrag till hyran för
handikappade, men som sagt, det har
inte slagit igenom så som man hade
hoppats att det skulle göra. Alla inser
att det är omöjligt att klara en hyra på
låt oss säga 3 000 kronor eller kanske
därutöver för den som bara har förtidspension
och kommunalt bostadstillägg,
och därför måste ett extra tillskott till.
Jag vill erinra om möjligheten för den
utredning, som socialministern sagt sig
vilja tillsätta, för att ta upp den frågan
och föreslå ett bidrag från statens sida.
Det skulle lösa hyresproblemet för de
handikappade. Sedan kan man naturligtvis
genom att höja ersättningen i vissa
fall också gå längre när det gäller
bidrag till invalidbostäder.

I detta sammanhang vill jag inom
parentes säga, att beträffande vanliga
flerfamiljsfastigheter har både SABO
och HSB sagt, att det belopp på 10 000
kronor, som jag här har nämnt, räcker
till, och det är följaktligen bara när
det gäller villafastigheter som detta belopp
i enstaka fall inte är tillräckligt.

Låt mig ta upp ytterligare en sak
och det är nödvändigheten av en effektiv
samhällsplanering. De flesta före -

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

gående talare har sagt ifrån att man
måste planera så att samhället blir mera
handikappvänligt. DVR anordnade
förra veckan en konferens med arkitekter,
husbyggare — i detta fall representanter
för SABO och HSB —- representanter
för Sveriges fastighetsägareförbund,
för skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen,
in. fl., och där togs hela
den problematik som föreligger på detta
område upp. Man förklarade då från
alla instansers sida att man var beredd
att göra ökade insatser i fortsättningen.
Det gällde då inte minst — om jag tar
det i tur och ordning — att söka åstadkomma
en arkitektutbildning som bättre
tog hänsyn till samhällsplaneringen
för de handikappade. Det är fråga om
hur man skall planera bostäderna så
att de blir liandikappvänligare än fallet
är i dag. Inte minst representanterna
för byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen
förklarade att de var beredda
att göra ökade insatser på planeringsområdet,
och det var ganska intressant
att höra — eftersom skolorna figurerar
i denna bild — att praktiskt taget
alla de ritningar, som i dag färdigställes
när det gäller skolorna, granskas av
skolöverstyrelsens arkitekter så att
skolbyggnaderna blir handikappvänliga.
I en del fall är det ingen obligatorisk
granskning, men det var ända upp
till 90 procent av materialet som blev
föremål för en frivillig granskning. Jag
tycker att detta är en utveckling som
är mycket värdefull.

I övrigt kan jag i det allra mesta instämma
i vad utskottet här har föreslagit Efter

det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr förste vice
talmannen, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner komme
att framställas först särskilt beträffande
envar av punkterna 1, 3, 4, 5, 6, 8, 12
och 13 av utskottets i förevarande utlåtande
gjorda hemställan samt därefter
särskilt rörande utskottets hemställan
i övrigt.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
förste vice talmannen, hade yrkats dels
bifall till utskottets hemställan, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Bengtson m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen.

Sedermera gjorde herr förste vice
talmannen propositioner enligt dessa
båda yrkanden och förklarade sig anse
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Pettersson, Harald, begärde votering,
i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 100 punkten
1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Bengtson in. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Pettersson, Harald,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —112;

Nej— 12.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
enligt de avseende punkten 3
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr
Axel Andersson m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 2 betecknade reservationen;
och förklarade herr förste vice talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 100 punkten
3, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Axel Andersson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 2 betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att
enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 93;

Nej — 32.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr förste vice talmannen
i enlighet med de rörande punkten
4 framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den av
herr Axel Andersson m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 3 betecknade reservationen;
och förklarade herr förste vice
talmannen, efter att hava upprepat pro -

positionen på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 100 punkten
4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Axel Andersson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med
3 betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —92;

Nej — 32.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ytterligare gjordes enligt de beträffande
punkten 5 förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i
den av herr Axel Andersson m. fl. vid
utlåtandet avgivna, med 4 betecknade
reservationen; och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Härpå gjordes enligt de i fråga om
punkten 6 framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
i denna punkt gjorda hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

Ang. vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.

innefattades i den av herr Bengtson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 5 betecknade
reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja- besvarad.

Såvitt anginge punkten 8, anförde nu
herr förste vice talmannen, hade yrkats
dels bifall till vad utskottet hemställt,
dels ock att kammaren skulle antaga
det förslag, som innefattades i den av
fröken Andersson m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr förste vice talmannen
propositioner enligt dessa båda
yrkanden och förklarade sig finna
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 100 punkten
8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson
m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 69;

Nej — 57.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Därpå gjordes enligt de avseende
punkten 12 förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den av
herr Axel Andersson m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 7 betecknade reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Vidkommande punkten 13, yttrade
herr förste vice talmannen, hade yrkats
dels bifall till utskottets i denna
punkt gjorda hemställan, dels ock att
det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Axel Andersson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 8
betecknade reservationen.

Härefter gjorde herr förste vice talmannen
propositioner enligt dessa båda
yrkanden och förklarade sig anse
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 100 punkten
13, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Axel Andersson
in. fl. vid utlåtandet avgivna, med 8
betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och

Nr 26

Torsdagen den 20 maj 1965

Meddelande ang. enkel fråga

befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —94;

Nej — 31.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i detta
utlåtande.

Föredrogs ånyo och företogs avdelnings-
och punktvis till avgörande statsutskottets
utlåtande nr 101, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
blind- och dövskolväsendets organisation
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Avdelningen I

Utskottets hemställan bifölls.

Avdelningen II

Punkterna 1—7

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

102, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av viss
staten tillhörig mark m. m.;

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppförande av
ett nytt tvätteri i Eskilstuna jämte i ämnet
väckta motioner; samt

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande anslag för budgetåret
1965/66 till ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor och till statens
pris- och kartellnämnd jämte i ämnet
väckta motioner,

varvid utlåtandet nr 104 företogs
punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av allmänna
beredningsutskottets memorial nr 40,
angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden, bifölls vad utskottet
i detta memorial hemställt.

På framställning av herr förste vice
talmannen beslöts att å föredragningslistan
för morgondagens sammanträde
bevillningsutskottets betänkande nr 32
skulle uppföras främst bland två gånger
bordlagda ärenden ävensom att jordbruksutskottets
utlåtande nr 13 skulle
sättas näst efter statsutskottets utlåtande
nr 108 samt bankoutskottets utlåtande
nr 36 närmast före statsutskottets utlåtande
nr 110.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 227, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående kommunal skatteutjämning,
m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet; och
nr 228, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 265, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m., m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr
Schött (h) till herr statsrådet och che -

Torsdagen den 20 maj 1965

Nr 26

fen för socialdepartementet: »Vill Herr
Statsrådet medverka till att utbetalning
av folkpension kan ske senast den 13
under skatteuppbördsmånaderna för
att underlätta folkpensionärernas skatteinbetalning?» -

Meddelande ang. enkel fråga

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.11.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTR. STHIM 1965