Torsdagen den 2 april Sid (Riksdagens protokoll 1970:14)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 14

FÖRSTA KAMMAREN

1970

2—3 april

Debatter m. in.

Torsdagen den 2 april Sid.

Svar på enkel fråga av herr Schött (m) om utbildning vid lärarhögskolan
i Kalmar av lärare i musik...................... 5

Interpellation av herr Wallmark (m) ang. strukturproblem inom
den elektroniska industrin, m. m........................... 8

Fredagen den 3 april

Anslag under nionde huvudtiteln:

Taxorna för lantbruksnämndernas beställningsarbeten ...... 10

Om tidigare ianspråktagande av anslaget för utslaktningsbidrag 12
Om höjning av det extra mjölkpristillägget i norra Sverige .. 15

Om förstärkning av den resistensbiologiska verksamheten vid

statens växtskyddsanstalt ................................ 18

Lantbrukshögskolan ...................................... 20

Bidrag till viss praktiskt vetenskaplig växtförädling.......... 26

Bidrag till kommuner för förvärv av naturvårdsområden .... 28

Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin,
m. m................................................... 30

Lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål ........ 32

Om rätt att avlämna självdeklaration till valfri länsstyrelse eller

lokal skattemyndighet .................................... 37

Om rätt för tullen att utfärda provisoriskt körförbud för inkommande
fordon ............................................ 38

Om rätt för kommun att utan vederlag överlåta viss sjukvårdsut rustning

till u-land ........................................ 44

Existensminimum vid införsel i lön .......................... 49

Arbetsgivares redovisningsskyldighet enligt införsellagen ...... 50

Om undantag för ambulerande skrivbyrå från förbudet mot arbetsförmedling
i förvärvssyfte ............................ 53

1 Första kammarens protokoll 1970. Nr 14

Nr 14

Innehåll

Sid.

Interpellation av fru Landberg (s) om åtgärder för ett mer differentierat
näringsliv i Norrköping .......................... 57

Meddelande ang. enkel fråga av herr Olsson, Johan, (ep) om förläggning
till Ljusdal av statens järnvägars planerade redovisningscentral
inom Sundsvallsdistriktet ...................... 58

Samtliga avgjorda ärenden
Fredagen den 3 april

Jordbruksutskottets utlåtande nr 1, ang. utgifterna på driftbudgeten
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde ...... 10

— nr 3, ang. utgifterna på kapitalbudgeten inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde ............................ 32

— nr 10, ang. Främjande i allmänhet av fiskerinäringen ...... 37

— nr 12, om ett avlösningssystem vid sjukdom och semester för

jordbrukare ............................................ 37

Bevillningsutskottets betänkande nr 28, ang. beskattningen av
idrottsföreningar och andra ideella organisationer .......... 37

— nr 29, om avdrag vid inkomstbeskattningen för s. k. garantiskuld
.................................................. 37

— nr 30, om rätt att avlämna självdeklaration till valfri länsstyrelse
eller lokal skattemyndighet .......................... 37

Första lagutskottets utlåtande nr 15, om förkortning av väntetiden
vid rättspsykiatrisk undersökning ........................ 38

— nr 21, om offentligt biträde åt part i ärenden rörande administrativt
frihetsberövande.................................. 38

— nr 22, ang. handläggningen av lagsökning och betalningsföreläggande
................................................ 38

Andra lagutskottets utlåtande nr 17, ang. förslag till sjöarbetstidslag
.................................................... 38

— nr 18, om lagstadgad skyldighet för företag att varsla om

driftsinskränkning eller företagsnedläggning................ 38

— nr 20, om försöksverksamhet med vård i hemmet av ungdoms vårdsskoleelev

.......................................... 38

— nr 21, om rätt för kommun att föra talan mot föräldrar om

återvinning av ekonomiskt bidrag till barn ................ 38

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23, om rätt för tullen att utfärda
provisoriskt körförbud för inkommande fordon ........ 38

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21, om riksdagens medverkan
vid planeringen av den framtida industrilokaliseringen . . 43

— nr 22, om rätt för kommun att utan vederlag överlåta viss sjuk vårdsutrustning

till u-land ................................ 44

Innehåll

Nr 14

Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 26, om beskattning av spelautomater
.............................................. 48

— nr 27, om tullättnader för färdigprodukter från u-länderna . . 48

— nr 31, ang. vissa uppbördsfrågor .......................... 49

Första lagutskottets utlåtande nr 19, om överförande från läkare
till sjuksköterska av blodprovstagning vid rattfylleri ........ 50

— nr 20, om ändrade regler för arbetsgivares redovisningsskyldighet
enligt införsellagen ................................ 50

Andra lagutskottets utlåtande nr 19, om undantag för ambulerande
skrivbyrå från förbudet mot arbetsförmedling i förvärvssyfte
.................................................... 53

Torsdagen den 2 april 1970

Nr 14

Torsdagen den 2 april

Kammaren sammanträdde kl. 15.00.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse, nr
123, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande
att beställa viss utrustning
till akademiska sjukhuset i Uppsala.

Om utbildning vid lärarhögskolan i Kalmar
av lärare i musik

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet
för att besvara herr Schötts (m) fråga
till herr statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
om utbildning
vid lärarhögskolan i Kalmar av lärare
i musik, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 20 mars, och
anförde:

Herr talman! Herr Schött har frågat
chefen för utbildningsdepartementet,
om han vill medverka till att av skolöverstyrelsen
föreslagen särskild utbildning
av lärare i musik anordnas även
vid lärarhögskolan i Kalmar, vilken
fr. o. m. höstterminen 1970 disponerar
modern musikinstitution. Enligt fastställd
ärendefördelning ankommer det
på mig att besvara frågan.

Skolöverstyrelsens förslag om särskild
utbildning av sådana lärare i musik,
som saknar föreskriven utbildning,
remissbehandlas för närvarande. I avvaktan
på remissvaren är jag inte beredd
ta ställning till frågan om sådan
utbildning skalll anordnas och i så fall
vart den skall förläggas.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Till statsrådet Moberg
ber jag att få framföra mitt tack för svaret
på min fråga.

Bakgrunden till den är det förhållandet
att skolöverstyrelsen den 9 februari
i år i skrivelse till Konungen har hemställt
att från och med höstterminen
1970 särskild utbildning av lärare i musik
skall anordnas vid 12 av rikets 15
lärarhögskolor och att bland dessa 12
man inte har tagit med lärarhögskolan
i Kalmar, ehuru denna torde erbjuda
landets modernaste musikinstitution.

År 1968 åtog sig Kalmar stad att för
statens räkning uppföra en ny musikinstitution.
Kostnaden beräknades då
till 400 000 kronor. Staten skulle bidra
med 100 000 kronor och Kalmar stad
med resterande 300 000 kronor. Programmet
har emellertid utvidgats, ökade
krav har ställts på materiel och
akustiska förhållanden, och den byggnad
som nu är under uppförande kommer
att kosta 825 000 kronor, varför
Kalmar stads ekonomiska insats här lär
bli inte mindre än 725 000 kronor. Med
hänsyn till denna imponerande satsning
från Kalmar stads sida, som innebär
att lärarhögskolan där om några
månader har landets modernaste musikinstitution,
har man ansett det självklart
att sådan särskild utbildning av
musiklärare som planeras starta vid
våra lärarhögskolor till hösten skulle
anordnas också i Kalmar. Skolöverstyrelsens
åtgärd att inte ta med Kalmar i
sitt förslag har därför väckt mycket
stor förvåning.

I en skrivelse av den 10 mars har lärarhögskolan
i Kalmar fäst Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet på fallet. I skrivelsen
har framhållits att de lokalmässiga
förutsättningarna för musiklärarutbildning
i Kalmar är synnerligen goda
men också att skolan har en stab av
progressiva metodiker och ämnesföreträdare,
som utöver tjänst såsom lärar -

Nr 14

Torsdagen den 2 april 1970

Om utbildning vid lärarhögskolan i Kalmar av lärare i musik

utbildare också har erfarenhet av
vuxenfortbildning, vunnen genom konsulentverksamhet
på länsplanet. Personer
som kan tänkas bli rekryterade till
den särskilda musiklärarutbildningen
förutsättes av skolöverstyrelsen i allmänhet
komma att vara yrkesverksamma
under utbildningstiden. Härigenom
hoppas man att icke-behöriga lärare,
som nu tjänstgör och alltså har en värdefull
praktisk-pedagogisk erfarenhet,
kommer att lockas till denna särskilt
anpassade utbildning. Denna kräver
därför, framhålles det, en ordentlig decentralisering
med rimliga reseavstånd
och minskade resekostnader.

Länsskolnämnden i mitt hemlän har
verkställt en utredning, som visar att
det finns en stor kader av icke-behöriga
men lämpliga timlärare, vilka bör vara
intresserade av en sådan här utbildning
i Kalmar.

I detta sammanhang vill jag också understryka
hur lockandet det vore att
förlägga sommarutbildning till Kalmar.
Det skisseras ju sommarkurser om cirka
fem veckor.

Statsrådet Moberg meddelar nu i sitt
svar att skolöverstyrelsens förslag är ute
på remiss och att statsrådet därför inte
är beredd att nu ta ställning till frågan
om någon särskild musiklärarutbildning
skall komma till stånd och vart
den skall förläggas. För min del tycker
jag att skolöverstyrelsen så starkt har
motiverat ifrågavarande utbildning att
jag har svårt att tänka mig att remissinstanserna
kommer att gå emot förslaget.
Jag har också svårt att tänka mig
att Kungl. Maj :t inte kommer att besluta
att sådan musiklärarutbildning skall
igångsättas.

Beträffande förläggandet av utbildningen
är jag tacksam för att det givits
tillfälle, innan något beslut är fattat, att
ytterligare fästa statsrådets uppmärksamhet
på de synnerligen starka skäl
som talar för att en sådan här musiklärarutbildning
förlägges till lärarhögskolan
i Kalmar.

Givetvis hoppas jag att denna fråga

snabbt skall få en positiv lösning. Än en
gång ber jag att få tacka statsrådet för
svaret.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 46, angående dialekt- och ortnamnsarkiven
m. m.;
nr 53, angående riksinternatskolor;
nr 55, angående riksskatteverkets organisation
in. m.; samt

nr 58, angående anslag till marknadsrådet
och konsumentombudsmannen.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 59,
med förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen
(1960:74).

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 63,
angående organisationen av den statliga
förhandlingsverksamheten i löne- och
anställningsfrågor, m. m.

Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 68, angående fortsatt valutareglering;
och

nr 69, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser om riksbankens sedelutgivning,
m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 75, med förslag om den
fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten,
m. m., hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge de långsiktiga
målen för regionalpolitiken, till bankoutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
76, angående anslag för budgetåret
1970/71 till byggnadsarbeten samt in -

Torsdagen den 2 april 1970

Nr 14

redning och utrustning av lokaler vid
universitet, högskolor m. in.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 77, angående förbättrat
studiestöd m. m., hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge anvisande av
anslag, till statsutskottet och i övrigt till
lagutskott.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 78,
angående kapitaltillskott till Norrbottens
Järnverk AB.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 79, angående stöd till
idrotten, hänvisades propositionen, såvitt
den avsåge anslag till Stöd till idrotten:
Anläggningsstöd m. in., till jordbruksutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 80, angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1970/71,
hänvisades propositionen, såvitt den avsåge
jordbruksdepartementets verksamhetsområde,
till jordbruksutskottet och
i övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 81,
angående anslag till lån till nordiska
industrialiseringsfonden till förmån för
Island.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 82, med förslag om vissa
stödåtgärder för svensk varvsindustri,
hänvisades propositionen, såvitt
den avsåge näringspolitiska riktlinjer
beträffande svensk varvsindustri och
godkännande av ändring i bolagsordningen
för AB Svensk exportkredit, till
bankoutskottet samt i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 83, angående anslag till delegationen
för atomenergifrågor för budgetåret
1970/71;

nr 84, angående transportstöd som
regionalpolitiskt medel; och

nr 85, angående Norrlandsfondens
fortsatta verksamhet m. in.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 86, angående statliga garantier
för skadeersättning vid vissa
atomolyckor, m. m., hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge godkännande
av bestämmelser om atomenergins
fredliga utnyttjande, till utrikesutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 89, med förslag till kungörelse om
ändring i sjötrafikförordningen (1962:
150); och

nr 90, med förslag till kungörelse om
ändring i livsmedelsstadgan (1951:
824).

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 91,
angående viss utvidgning av långivningen
ur statens lånefond för den
mindre skeppsfarten.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 105, angående utgifter
på tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret
1969/70, hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge jordbruksdepartementets
verksamhetsområde, till jordbruksutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och lades till handlingarna
styrelsens för riksdagens förvaltningskontor
berättelse för dess verksamhet
under år 1969.

Nr 14

Torsdagen den 2 april 1970

Interpellation ang. strukturproblem inom

Föredrogos och hänvisades

motionerna nr 1032—1035 till statsutskottet,

motionen nr 1036 till lagutskott,

motionen nr 1037 till jordbruksutskottet,

motionerna nr 1038 och 1039 till konstitutionsutskottet,

motionen nr 1040 till utrikesutskottet,

motionerna nr 1041 och 1042 till lagutskott
samt

motionerna nr 1043—1048 till bevillningsutskottet.

Vid föredragning av motionen nr
1049 hänvisades densamma, såvitt den
avsåge hemmamakebidrag, införande
av ett extra pensionstillskott och förutsättningarna
för garanterade minimiinkcwnster,
till lagutskott samt i övrigt
till bevillningsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
motionerna nr 1050—
1069.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 21
och 22, bevillningsutskottets betänkanden
nr 26, 27 och 31, bankoutskottets
utlåtanden nr 17—21, första lagutskottets
utlåtanden nr 19 och 20, andra
lagutskottets utlåtande nr 19, jordbruksutskottets
utlåtande nr 11 samt allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 14
—18.

På framställning av herr talmannen
beslöts att på föredragningslistan för
morgondagens sammanträde

dels jordbruksutskottets utlåtanden
nr 1, 3, 10 och 12 skulle uppföras
främst bland två gånger bordlagda
ärenden,

dels ock bankoutskottets utlåtanden
nr 17—21 skulle sättas sist, för behandling
onsdagen den 8 april.

den elektroniska industrin, m. m.

Herr TALMANNEN yttrade:

Arbetsplenum den 10 april kl. 10.00
inställes. Bordläggningsplenum hålles
kl. 14.00. I stället för på fredagen hålles
arbetsplenum torsdagen den 9 april
kl. 13.00.

Ordet lämnades till herr andre vice
talmannen IVAR JOHANSSON (ep), som
anförde:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av de ärenden som avses i
Kungl. Maj:ts propositioner nr 75, 77,
78, 82, 84 och 85 hemställer jag att
kammaren måtte medgiva att tiden för
avgivande av motioner i anledning av
nämnda kungl. propositioner utsträckes
till det sammanträde som infaller
näst efter 15 dagar från det propositionerna
kom kammaren till handa.

Denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj :ts till kammaren överlämnade proposition
nr 87, angående godkännande
av konvention om avskaffande av rasdiskriminering,
m. in.

Interpellation ang. strukturproblem
inom den elektroniska industrin,
m. m.

Herr WALLMARK (m) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Inom industridepartementet
genomfördes våren 1969 en undersökning
av den svenska elektronikindustrins
utveckling och av förhållandena
på den svenska elektronikmarknaden.
Vid efterföljande överläggningar
med bl. a. representanter för elektronikindustrin
framfördes kritik mot vissa
slutsatser som departementets utredare
hade dragit av ett ofullständigt statistiskt
material.

I årets statsverksproposition bil. 15
Industridepartementet berörs elektronikindustrin
på tre olika ställen.

Torsdagen den 2 april 1970

Nr 14

Interpellation ang. strukturproblem inom den elektroniska industrin, m. m.

På första sidan: ”1 näringspolitiska
rådet har sålunda under 1969 ett flertal
överläggningar ägt rum om strukturproblem
inom bl. a. textil- och konfektionsindustrin,
stålindustrin, elektronikindustrin,
varvsindustrin samt massaoch
pappersindustrin.”

På s. 3 under rubriken ”Industribranschfrågor”
omnämns departementets
utredning om elektronikindustrin
och därefter sägs: ”Efterföljande överläggningar
med bl. a. representanter
för elektronikindustrin gav vid handen
att vissa statliga åtgärder kan vara påkallade.
Med anledning härav övervägs
en systematisk inventering av aktuella
och förutsebara behov inom datateknikens
område.”

På s. 64 under rubriken ”Teknisk utveckling
m. m.” säger departementschefen
:

”Jag delar vidare styrelsens uppfattning
om behovet av en välplanerad insats
för att främja den industriella utvecklingen.
Särskilt angelägen är en fördjupad
analys av forsknings- och utvecklingsarbete
inom skilda teknikområden
och industribranscher. Uppmärksamhet
bör fästas på områden där behov
av statliga åtgärder aktualiserats i
andra sammanhang. Bland dessa märks
textil- och varvsindustrin liksom den
elektroniska industrin.”

Med hänvisning till ovannämnda citat
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för industridepartementet
få ställa följande frågor: -

1. Anser statsrådet att ev. erforderliga
branschanalyser bör genomföras
på sätt som skett beträffande elektronikindustrin? 2.

Anser statsrådet att det föreligger
strukturproblem inom elektronikindustrin
i likhet med övriga i näringspolitiska
rådet diskuterade industrigrenar
och i så fall vilka?

3. Anser statsrådet att det är nödvändigt
och lämpligt att hemlighålla vad
som förekommer i näringspolitiska rådet? 4.

Vilka statliga åtgärder åsyftar statsrådet
beträffande den elektroniska industrin
när denna omnämns tillsammans
med textil- och varvsindustrin?

5. Har statsrådet haft några överläggningar
med företrädare för den elektroniska
industrin beträffande industrins
påstådda strukturproblem och de planerade
statliga åtgärderna under tiden
från tidigare omnämnd överläggning
fram till dags dato?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.12.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Fredagen den 3 april

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag anhålla om tjänstledighet
från riksdagsarbetet under tiden
den 7—den 10 april 1970 för tjänsteresa
till Zambia.

Stockholm den 2 april 1970

Gunnar Lange

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse, nr 107,
till Konungen angående val av ombud
i Europarådets rådgivande församling
med suppleanter;

dels till riksdagens förordnanden, nr
108—113, för
herr Kaj Björk,

” Gösta Bohman,

” Bertil Ohlin,
fröken Astrid Bergegren,
herr Stig Alemyr och
” Gunnar Hedlund
att vara ombud i Europarådets rådgivande
församling;

dels ock till riksdagens förordnanden,
nr 114—119, för
herr Bo Martinsson,

” Nils Wååg,

” Daniel Wiklund,

” Uno Hedström,

” Ingvar Svanberg och
” Bengt Sjönell

att vara suppleanter för ombud i Europarådets
rådgivande församling.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 87, angående godkännande
av konvention om avskaffande
av rasdiskriminering, m. m., hänvisades
propositionen, såvitt den avsåge
ändring i tryckfrihetsförordningen, till
konstitutionsutskottet och i övrigt till
lagutskott.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande jordbruksutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av Kungl.
Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna på
driftbudgeten för budgetåret 1970/71
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
jämte motioner.

Punkterna 1 och 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3

Ang. taxorna för lantbruksnämndernas
beställningsarbeten

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Lantbruksnämnderna för
budgetåret 1970/71 anvisa ett förslagsanslag
av 78 100 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 263,
av herr Skagerlund m. fl., och 11:298,
av herr Nilsson i Lönsboda m. fl., hade
anhållits, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t som sin mening måtte giva
till känna vad i motionerna anförts beträffande
taxorna för lantbruksnämndernas
beställningsarbeten.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

1. lämna motionerna 1:263 och II:
298 utan bifall,

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Ang. taxorna för lantbruksnämndernas beställningsarbeten

2. till Lantbruksnämnderna för bud- Herr talman! Jag har för dagen inget
getåret 1970/71 anvisa ett förslagsan- yrkande,
slag av 78 100 000 kronor.

Reservation hade anmälts av herr
Skagerlund (fp), som dock ej antytt sin
mening.

Herr SKAGERLUND (fp):

Herr talman! Anledningen till den
blanka reservationen vid punkten 3,
Lantbruksnämnderna, är en motion om
att uppskjuta taxehöjningen på de beställningsarbeten
som lantbruksnämnderna
utför.

Enligt vad jag erfarit har taxehöjningen
redan trätt i kraft. Då emellertid
flera höjningar förmodligen är att
vänta senare vill jag redan nu peka på
ett par saker.

Kostnaderna för lantbruksnämnderna
är för nästa budgetår beräknade till
cirka 78 miljoner kronor och inkomsterna
till cirka 3 miljoner kronor. Inkomstsidan
betyder således förhållandevis
litet i den budgeten.

Tendensen för närvarande är att efterfrågan
på beställningsarbeten minskar.
Det förefaller också som om efterfrågan
på det statliga ekonomiska
stödet till rationaliseringsåtgärder har
stagnerat.

Vi motionärer hävdar att det är mycket
viktigt att vidmakthålla och helst
vidareutveckla den goodwill lantbruksnämnderna
erhöll vid omorganisationen.
Det vore mycket beklagligt om
inte de rådgivningsresurser till fullo
utnyttjades som lantbruksnämnderna i
dag ställer till förfogande. Vi vill således
varna för ytterligare taxehöjningar
och skulle i stället vilja rekommendera
att den allmänna avgiftsfria rådgivningen
utökades. Det är ute på fältet vid
besök hos näringsutövarna som rådgivningsarbetet
kommer till sin rätt. Jag
tror också att det är en önskan från
lantbruksnämndernas befattningshavare
att få sådana ändrade arbetsförhållanden.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Herr Skagerlund ställde
inget annat yrkande än bifall till utskottet,
men jag tror ändå det kan vara
skäl att något kommentera hans synpunkter.

Motionärerna önskar, såsom herr
Skagerlund redan har påpekat, att den
planerade taxehöjningen i fråga om
ersättning för vissa beställningsarbeten
som lantbruksnämnderna utför skall
uppskjutas tills vidare. Motionärerna
anser att den föreslagna taxehöjningen
kan komma att medföra att jordbrukarna
kommer att dra sig för att utnyttja
den rådgivning som lantbruksnämnderna
erbjuder och att detta kan komma
att verka hämmande på rationaliseringsarbetet.
Det är möjligt, men jag
tror det knappast. Höjningen blir ju
ganska måttlig, och jag tvivlar på att
någon behöver dra sig för kostnaderna.

Jag vill sedan gärna erinra om vad
riksdagen uttalade i samband med 1967
års beslut angående lantbruksnämndernas
nya organisation, nämligen att
tjänster som lantbruksnämnden utför på
beställning i princip skall betalas av
beställaren så att man får till stånd
full kostnadstäckning. Riksdagen beslöt
dock samtidigt att man under en viss
övergångstid inte skulle kräva full
kostnadsersättning, vilket man inte heller
gjort under den tid som gått sedan
dess. Inte heller med den nu föreslagna
höjningen blir det full kostnadstäckning.

Före 1967 uppgick ersättningen till
cirka 40 procent av självkostnaderna.
Genom 1967 års beslut höjdes ersättningen
till 60 procent. Nu föreslår departementschefen
att procentsatsen
skall höjas till 75 procent av självkostnaden.
Det betyder att trots den föreslagna
höjningen kvarstår en 25-procentig
subvention av självkostnaderna.

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om tidigare ianspråktagande av anslaget

Utskottet anser att den föreslagna
höjningen helt går i linje med det beslut
som fattades 1967 och att man med
den nu föreslagna höjningen ytterligare
närmar sig kravet på full kostnadstäckning.
Trots den föreslagna höjningen
har vi dock här, som jag redan sagt,
alltjämt 25 procents subvention.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkterna 4—10

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 11

Om tidigare ianspråktagande av anslaget
för utslaktningsbidrag

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
dels att godkänna den ändring av
gällande reglering av sockernäringen
för regleringsperioden den 1 juli 1969
—30 juni 1974 som redovisats i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden
för den 2 januari 1970, dels till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1970/71 anvisa ett
förslagsanslag av 116 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I:
941, av herr Pettersson, Harald, m. fl.,
samt II: 606, av herr Larsson i Borrby
och herr Elmstedt, vari yrkats, att riksdagen
skulle besluta, att det för 1970/
71 avsedda beloppet om 25 miljoner
kronor som utslaktningsbidrag finge tagas
i anspråk 1969/70,

dels ock de likalydande motionerna
1: 943, av herrar Skagerlund och Axelson,
samt II: 1080, av herr Eriksson
i Arvika m. fl., vari föreslagits, att riksdagen
skulle besluta, att de 50 miljoner
kronor som av budgetmedel anvisats
för regleringsändamål 1969/70 och
1970/71 för täckande av exportkostna -

för utslaktningsbidrag
der för kött enligt överenskomna riktlinjer
finge användas utan årlig maximering.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

1. godkänna den ändring av gällande
reglering av sockernäringen för regleringsperioden
den 1 juli 1969—den 30
juni 1974 som redovisats i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för den
2 januari 1970,

2. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag på motionerna
1:941 och 11:606 samt 1:943 och II:
1080 godkänna vad utskottet anfört beträffande
medel som skulle användas
för att kompensera föreningen Svensk
kötthandel för de extra kostnader som
följde av en större årlig minskning av
kostammen än 20 000 djur,

3. till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område för budgetåret
1970/71 anvisa ett förslagsanslag av
116 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Skårman (fp), Hermansson (ep), Skagerlund
(fp), Hubinette (m), Ingvar
Andersson (m), Hansson i Skegrie
(ep), Antby (fp), Persson i Heden (ep)
och Krönmark (m), vilka ansett, att
utskottets yttrande i viss angiven del
bort hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort under 2
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med
bifall till motionerna 1:941 och 11:606
samt 1:943 och 11:1080 godkänna vad
reservanterna anfört beträffande medel
som skulle användas för att kompensera
föreningen Svensk kötthandel för de
extra kostnader som följde av en större
årlig minskning av kostammen än
20 000 djur.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! I förevarande punkt,
som rör prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område, är det framför allt
en aktuell fråga som har behandlats i

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Om tidigare ianspråktagande av analaget för utalaktningsbidrag

utskottet, nämligen den stora utslaktningen
under höstens och vinterns lopp.
Det finns också ett par motioner som
ligger till grund för den reservation som
jag senare kommer att yrka bifall till.

Riksdagen har i dag att fatta beslut
om att 25 miljoner kronor ställes till
förfogande för vart och ett av regleringsåren
1909/70 och 1970/71. Medlen
skall användas för att täcka förluster
vid en utslaktning av mer än 20 000
kor per år. Denna minskning av kostammen
med 20 000 djur per år baseras
i sin tur på bedömningar av hur
man skall kunna anpassa mjölkproduktionen
till nu rådande avsättningsmöjligheter.

Jordbruksnämnden har emellertid i
en skrivelse av den 2 september 1969
begärt att få disponera det för nästa
budgetår avsedda beloppet 25 miljoner
kronor redan innevarande budgetår.
Den svåra torkan under förra sommaren
jämte en otillfredsställande lönsamhet
i mjölkproduktionen har nämligen
förorsakat en ännu kraftigare utslaktning
än man ursprungligen räknade
med. Enligt jordbruksnämndens kalkyler
räknar man med en utslaktning
av 55 000 djur. Enligt de motioner i
frågan, som väcktes i januari i år och
som nu föreligger till behandling, räknar
man med en utslaktning av närmare
70 000 djur. Det är nära 10 procent av
hela den svenska kostannnen och en
utslaktning som är långt större än vad
man kunde förmoda vid den tidpunkt
då jordbruksnämnden gjorde sin framställning.

Jag har dock ännu färskare siffror i
dag. Jag har här i min hand siffror
från Slakteriförbundet, som visar att
kostammen minskat med över 70 000
kor, närmare bestämt 72 000. Genom utslaktningen
av mjölkkor under 1909/70
tillförs den svenska marknaden cirka
17,2 miljoner kilogram nötkött extra.
Denna kvantitet måste exporteras. Exportförlusten
för nötkött är cirka 4: 50
kronor per kilogram, vilket innebär en
extra kostnad på ungefär 70 miljoner

kronor. Den extra utslaktningen utöver
de 20 000 kor som ej är ”bidragsberättigade”
motsvarar exportförlusten på 50
miljoner kronor. Det vill säga att båda
beloppen på 25 miljoner kronor behövs
för att täcka enbart extrautslaktningen.

Departementschefen har stannat för
att högst 10 miljoner kronor får tas av
de för budgetåret 1970/71 avsedda
medlen att användas för de extra kostnader,
som hänför sig till minskningen
av kostammen under innevarande budgetår.
Utskottets majoritet har också,
trots det förändrade läget, tillstyrkt departementschefens
förslag.

Det föreligger emellertid en reservation
vid denna punkt, som innebär att
föreningen Svensk kötthandel redan under
nu löpande budgetår bör ges möjlighet
att utnyttja de medel som ursprungligen
avsetts för budgetåret 1970/71.

Jag ber, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Enligt 1969 års riksdagsbeslut
skall jordbruksnämnden för
regleringsåret 1970/71, i likhet med vad
som gällde för regleringsåret 1909/70,
få disponera högst 25 miljoner kronor
för att kompensera föreningen Svensk
kötthandel för de extra kostnader som
följer av större årlig minskning av kostammen
än 20 000 djur. Frågan om
bidrag till ökad utslaktning ingick i den
tvååriga prisuppgörelsen för jordbruket.

I början av september månad 1969
begärde jordbruksnämnden hos jordbruksministern
att för regleringsåret
1969/70, alltså innevarande regleringsår,
få disponera 25 miljoner kronor av
det för regleringsåret 1970/71 avsedda
bidraget under motivering att utslaktningen
blivit större än de 20 000 djur
som man normalt räknat med.

Jordbruksministern har gått jordbruksnämnden
till mötes i så måtto att
han medgivit att föreningen Svensk
kötthandel skall få disponera högst 10

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om tidigare ianspråktagande av anslaget
miljoner kronor av de 25 miljoner kronor
som var avsedda för nästa regleringsår.
Tydligen har jordbruksnämnden
och föreningen Svensk kötthandel
inte blivit nöjda med jordbruksministerns
förslag, eftersom det, som herr
Hermansson anförde, finns både motioner
och reservationer i detta ärende.

Det är klart att man kan ha olika meningar
om hur stor utslaktningen egentligen
kommer att bli under innevarande
regleringsår. I propositionen är medelsbehovet
beräknat mot bakgrund av
en kalkyl från jordbruksnämnden, i
vilken man beräknat utslaktningen till
cirka 55 000 djur under budgetåret. Motionärerna
och reservanterna har tydligen
bättre kontakter och färskare uppgifter.
De säger att utslaktningen kommer
att bli 65 000—70 000 djur, och
herr Hermansson hade en ännu färskare
uppgift, nämligen 72 000 djur. Med
hänsyn härtill kräver man att tillgängliga
medel skall få användas när som
helst under den löpande regleringsperioden.

Utskottets majoritet vill inte förneka
att förra sommarens torka kan komma
att skapa påfrestningar på föreningen
Svensk kötthandels ekonomi, men man
vet ännu inte med säkerhet hur stor
denna påfrestning blir. Om man utgår
ifrån att det blir en nedslaktning av
55 000 djur — nu säger visserligen herr
Hermansson att det blir 72 000 kor som
kommer att slaktas — jag vet inte vilken
siffra som är den riktiga — innebär
det att det blir en utslaktning av
35 000 kor mer än man räknat med
vid normal utslaktning. Med ett exportbidrag
på 1 000 kronor per djur på den
slakt som överstiger 20 000 djur blir
det —- om vi alltså utgår från att den
totala nedslaktningen blir 55 000 djur
— ungefär 35 miljoner kronor som
fattas. Här finns då från början 25 miljoner
kronor att tillgripa som bidrag
för att täcka kostnaderna. Enligt Kungl.
Maj :ts och utskottets förslag tillkommer
sedan 10 miljoner kronor. Det blir

för utslaktningsbidrag

då full täckning för den normala utslaktningen.

Om man räknar som reservanterna
och motionärerna har gjort behövs det
givetvis mera pengar, men det blir liksom
en annan fråga. Här får vi väl hålla
oss till vad utskottet och regeringen
har föreslagit.

Med det sagda yrkar jag, herr talman,
bifall till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande varje moment av utskottets
i förevarande punkt gjorda
hemställan.

På gjord proposition bifölls utskottets
hemställan i mom. 1.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de rörande mom. 2 förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hermansson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten It mom. 2, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Om höjning av det extra mjölkpristillägget i norra Sverige

hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Hermansson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 53;

Nej —43.

Herr Nilsson, Ferdinand, (ep) anmälde,
att han vid den nu företagna voteringen
avsett att rösta nej men dock
markerats såsom frånvarande.

Sedermera bifölls på gjord proposition
utskottets hemställan i mom. 3.

Punkten 12

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 13

Om höjning av det extra mjölkpristilllägget
i norra Sverige

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Särskilt stöd åt det mindre
jordbruket för budgetåret 1970/71 anvisa
ett förslagsanslag av 50 300 000 kronor.

Från förevarande anslag bestredes
bland annat kostnaderna för det extra
mjölkpristillägget i norra Sverige.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I: 64,
av herr Helén m. fl., och II: 80, av herr
Gustafson i Göteborg m. fl., vari anhållits,
att riksdagen, såvitt nu vore i fråga,
måtte besluta medgiva en uppräkning
av det extra mjölkpristillägget i
norra Sverige med 25 procent,

dels de likalydande motionerna I:
123, av herr Strandberg m. fl., och II:
134, av herr Petersson i Gäddvik och
herr Nilsson i Agnäs, vari yrkats, att
riksdagen skulle anvisa till Särskilt stöd
åt det mindre jordbruket för budgetåret
1970/71 ett förslagsanslag av 59 300 000
kronor, varav 9 000 000 kronor finge

disponeras för det i motionerna angivna
syftet,

dels ock de likalydande motionerna
1:256, av herr Gustafsson, Nils-Eric,
och herr Sundin, samt II: 354, av herr
Eriksson i Bäckmora m. fl., vari yrkats,
att riksdagen skulle

1) medgiva generell höjning av det
extra mjölkpristillägget i norra Sverige
med 25 procent för återställande av
pristilläggets realvärde, samt

2) anvisa för budgetåret 1970/71 för
ovan angivna ändamål utöver Kungl.
Maj :ts förslag ett belopp av 9 000 000
kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
på motionerna I: 64 och II: 80, såvitt nu
vore i fråga, samt motionerna I: 123 och
11:134 ävensom 1:256 och 11:354 till
Särskilt stöd åt det mindre jordbruket
för budgetåret 1970/71 anvisa ett förslagsanslag
av 50 300 000 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Skärman (fp), Hermansson (ep), Skagerlund
(fp), Hubinette (m), Ingvar
Andersson (m), Hansson i Skegrie (ep),
Persson i Heden (ep), Berndtsson (fp)
och Krönmark (m), vilka ansett, att utskottets
yttrande i viss del bort hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj ds förslag och motionerna
1:64 och 11:80, såvitt nu vore i fråga,
ävensom med bifall till motionerna I:
123 och 11:134 samt 1:256 och 11:354
till Särskilt stöd åt det mindre jordbruket
för budgetåret 1970/71 anvisa ett
förslagsanslag av 59 300 000 kronor.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Ett vanligt knep att
minska på ett anslag eller bidrag som
man egentligen inte gillar men som man
med hänsyn till en mer eller mindre
stark opinion inte vill gå emot är att
år efter år tillstyrka ett oförändrat be -

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om höjning av det extra mjölkpristillägget i
lopp. På så vis har man visat sig positiv,
och den allestädes verkande inflationen
urholkar bidraget år för år.

Så är det med det särskilda stödet till
det mindre jordbruket, till den del detta
utgår som ett extra mjölkpristillägg
i norra Sverige.

Sedan det nuvarande bidraget fastställdes
1962 har penningvärdet rasat
ganska väsentligt, och utvecklingen under
nuvarande budgetår tyder inte precis
på någon stabilisering. Grunderna
för detta extra mjölkpristillägg fastställdes
senast år 1967. Enligt departementschefens
förslag skall bidraget även för
budgetåret 1970/71 utgå efter oförändrad
bidragsskala.

Det är inte första gången som denna
fråga diskuteras i riksdagen, och egentligen
skulle det räcka med att jag yrkade
bifall till reservationen, där de
förenade oppositionspartierna föreslår
en uppräkning av mjölkpristillägget
med 25 procent som kompensation för
minskat penningvärde och i samband
därmed ett med 9 miljoner kronor ökat
förslagsanslag. Emellertid har det sedan
sist tillkommit ett par moment som
tarvar någon kommentar och borde positivt
påverka ställningstagandet.

För det första har jordbruksutskottets
majoritet i år kunnat falla tillbaka
på en i juni 1969 tillsatt utredning som
skall företa en allmän översyn av stödet
till jordbruket i norra Sverige. Denna
skall naturligtvis inte föregripas,
men på detta svarar vi: Inflationen har
redan verkat. Medan gräset växer, dör
kon, som det heter. Vad Norrland behöver
är förebyggande hälsovård, innan
man behöver ta till ingripande ekonomiska
operationer.

För det andra har regeringen nyligen
i en proposition lagt fram ett paket
med förslag till Norrlandsstöd, som vi
vill tolka som ett nytänkande på det
här området. Det skulle helt passa in i
detta schema, om majoritetspartiet här
ville följa sin regerings nytänkande och
gå med på att återge mjölkpristillägget

norra Sverige

det värde som man ansåg skäligt redan
1962.

Herr talman! Med dessa få ord vill
jag tillstyrka reservationen vid denna
punkt.

Herr STRANDBERG (m):

Herr talman! Jag har i denna fråga
stått i kammarens talarstol under fjolåret
och även tidigare. Låt mig till en
början få helt instämma i vad den föregående
talaren här har anfört.

Vad jag ännu en gång måste få uttrycka
är att detta inte är en fråga som
bara skall ses från producenternas synpunkt,
utan jag vill se den även från
konsumenternas synpunkt. Jag råkar
själv tillhöra den senare gruppen. För
varje år och månad som går ställs vi allt
oftare inför problemet hur vi skall kunna
tillgodose konsumenternas önskemål
att få tillgång till mjölk. Med den
utveckling som har ägt rum tvingas
man i Norrbotten att importera mjölk
från Västerbotten. Snart är dock den
tiden inne då vi inte kan räkna med
några överskottslager ens i Västerbotten.
Var hämtar då vi konsumenter i
Norrbotten vår mjölk? Det går inte att
vända sig till Mälardalen, ty där är
redan konsumtionen så stor att tillgängliga
resurser är fullt utnyttjade.
Skall vi tvingas ända ned i södra Sverige,
eller skall vi tvingas att gå utanför
rikets gränser för att vi såsom konsumenter
skall få våra rättmätiga behov
av mjölk tillgodosedda?

Såsom mjölkkonsumenter i norra
Sverige ställer vi oss dessa frågor. Även
med tanke på konsumenterna har vi
alltså all orsak att slå vakt om en tillräcklig
produktion. Därför kan man
även såsom mjölkkonsument helhjärtat
instämma i den föreliggande reservationen.

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr talman! Kungl. Maj:t har under
punkten C 4 i statsverkspropositio -

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Om höjning av det extra mjolkpristillägget i norra Sverige

nen anvisat ett förslagsanslag på
50 300 000 kronor såsom särskilt stöd åt
det mindre jordbruket för nästa budgetår,
vilket är 800 000 kronor mer än
för innevarande budgetår. Dessa 800 000
kronor är beräknade för det extra
mjölkpristillägget. Detta betyder att
för nästa budgetår står 36,8 miljoner
kronor till förfogande för sagda ändamål.
Det förtjänar nämnas i detta sammanhang
att detta belopp motsvarar
vad jordbruksnämnden har begärt.
Nämnden har. också ansett att det extra
mjölkpristillägget skall för nästa budgetår
utgå med oförändrat belopp per
kilogram mjölkfett. Om dessa utgående
tillägg är tillräckliga eller inte, kan
inte jag nu säga något bestämt om. Inte
heller vill jag uttala mig om huruvida
de är tillräckliga för att utjämna nuvarande
skillnader i produktionskostnader
mellan de olika delarna av vårt
land.

Vad som har hänt sedan vi i fjol behandlade
denna fråga är att Kungl.
Maj :t har tillsatt en utredning, utredningen
om stöd till jordbruket i norra
Sverige, som den har till arbetsnamn.
Den utredningen behandlar dessa frågor.
Jag kan nu omtala att den beräknas
kunna slutföra sitt uppdrag i slutet
av innevarande år.

Med hänsyn till att de frågor som
motionärerna tar upp är föremål för utredning
har utskottsmajoriteten inte
funnit någon anledning att närmare
uttala sig i denna fråga.

Jag yrkar med det anförda bifall till
utskottets förslag.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Jag vill bara helt kort
påpeka att den höjning av anslaget som
Kungl. Maj :t har begärt och som tillstyrkts
av utskottet inte påverkar den
enskilde producentens ställning, eftersom
—■ såsom också herr Hedström
mycket riktigt angav — tillägget per
kilogram mjölkfett skulle vara oför 2

Första kammarens protokoll 1970. Nr 11

ändrat. Grunderna för mjölkpristillägget
är således oförändrade och inflationsurholkningen
har inte på något
sätt kompenserats.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder framkomna yrkanden
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i
den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse denna
proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Skärman begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 13, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Skärman begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 55;

Nej — 50.

Punkterna It—21

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Punkten 22

Om förstärkning av den resistensbiologiska
verksamheten vid statens växfskyddsanstalt Kungi.

Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Statens växtskyddsanstalt för
budgetåret 1970/71 anvisa ett förslagsanslag
av 5 989 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna 1:

419, av herr Andersson, Ingvar, m. fl.,
och 11:472, av fru Sundberg, vari yrkats,
att riksdagen skulle besluta att utöver
vad Kungl. Maj:t föreslagit för
budgetåret 1970/71 anvisa 125 000 kronor
att i enlighet med anstaltsstyrelsens
anslagsäskanden användas för förstärkning
av den resistensbiologiska verksamheten
vid statens växtskyddsanstalt,

dels de likalydande motionerna I:

420, av herr Bengtson, samt II: 464, av
herr Börjesson i Falköping och fru
Anér, vari anhållits, att riksdagen måtte
besluta att till Statens växtskyddsanstalt
för budgetåret 1970/71 anvisa ett
med 131 000 kronor i förhållande till
Kungl. Majrts förslag förhöjt förslagsanslag
av 6 120 000 kronor,

dels ock de likalydande motionerna
1:939, av herr Olsson, Ernst, m. fl.,
samt II: 1079, av herr Elmstedt och herr
Larsson i Öskevik, vari föreslagits, att
riksdagen skulle besluta om utbyggnad
av den resistensbiologiska forskningen
i enlighet med förslag av statens växtskyddsanstalt
och därför till Statens
växtskyddsanstalt för budgetåret 1970/
71 anvisa ett med 131 000 kronor i förhållande
till Kungl. Maj :ts förslag förhöjt
förslagsanslag av 6 120 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
på motionerna I: 419 och II: 472, I: 420
och II: 464 samt I: 939 och II: 1079 till
Statens växtskyddsanstalt för budgetåret
1970/71 anvisa ett förslagsanslag
av 5 989 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Skärman (fp), Hermansson
(ep), Skagerlund (fp), Hiibinette
(m), Ingvar Andersson (m), Hansson
i Skegrie (ep), Antby (fp), Persson i
Heden (ep) och Krönmark (m), vilka
ansett, att utskottets yttrande i viss del
bort hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:419 och 11:472 ävensom med bifall
till motionerna 1:420 och 11:464 samt
1:939 och 11:1079 till Statens växtskyddsanstalt
för budgetåret 1970/71
anvisa ett förslagsanslag av 6 120 000
kronor.

Herr ANDERSSON, INGVAR, (in):

Herr talman! Kemiska bekämpningsmedel
används i allt större omfattning
för att bekämpa sjukdomar och skadedjur
på våra kulturväxter. För vissa
sjukdomskänsliga och för skadedjur begärliga
växtslag har, med nutida krav
på lönsamhet och kvalitet, den kemiska
bekämpningen blivit ett villkor för odling
över huvud taget.

Vunna erfarenheter visar att kemiska
medel i praktiskt bruk är förenade med
menliga sidoverkningar. I några fall
föreligger nu förbud mot användning
av medel som ansetts riskabla. Hit hör
DDT och vissa andra klorerade kolväten.
Åtgärden kommer sannolikt att innebära
lägre skördar av t. ex. oljeväxter.

En direkt kompensation för inkomstbortfallet
torde vara svår att nå, men
ett rimligt krav är att inskränkningarna
i rätten att använda bekämpningsmedlen
åtföljes av det allmännas stöd för
utveckling av alternativa bekämpningsåtgärder.
Resistensförädlingen och bruket
av resistenta sorter är en väg. Resistensbiologisk
forskning måste emellertid
föregå resistensförädling. En sådan
forskning är i gång vid statens
växtskyddsanstalt, men resurserna är
knappa. Anstalten har därför i petita
framfört önskemål om en uppräkning
av anslaget med 131 000 kronor, specialdestinerat
till resistensbiologisk forsk -

Fredagen den 3 april 1970 Nr 14

Om förstärkning av den resistensbiologiska verksamheten vid statens växtskydds^

anstalt

ning. Reservanterna finner anslagsäskandet
berättigat, varför jag yrkar bifall
till den vid punkten 22 fogade reservationen.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Under denna punkt har
reservanterna enats om att — utöver
vad Kungl. Maj :t föreslagit — kräva
ett ytterligare anslag på 131 000 kronor
för att möjliggöra en utbyggnad av den
resistensbiologiska forskningen vid
växtskyddsanstalten. Bland annat skulle
anstalten tillföras två forskartjänster.
Det är precis samma förslag som
växtskyddsanstalten har framfört.

Utskottsmajoriteten vill i detta sammanhang
nämna att det för budgetåret
1970/71 i statsverkspropositionen har
beräknats ett anslag på 563 000 kronor
för särskilda undersökningar vid växtskyddsanstalten.
Det betyder att om anstalten
finner det lämpligt att ytterligare
resistensbiologiska undersökningar
görs på detta område, så kan anstalten
naturligtvis utnyttja dessa medel.
Redan nu bedrivs verksamheten
vid resistensbiologiska laboratoriet till
stor del med forskningsmedel, och man
kan kanske ifrågasätta om den inte
även i fortsättningen bör finansieras
med särskilda forskningsmedel. Det är
ju heller inte, herr talman, vanligt eller
lämpligt att ett utskott föreslår tillsättande
av tjänster vid sidan av vad
Kungl. Maj:t vid sin prövning har funnit
möjligt.

Jag bör kanske tillägga att anslaget
under denna punkt för nästa budgetår
är höjt med 376 000 kronor. Nu vill reservanterna
höja med ytterligare
131 000 kronor, vilket skulle betyda en
sammanlagd höjning med 507 000 kronor.
Jag tycker att reservanterna, även
om de är i opposition, bör visa lite ansvar
och se till vad som är möjligt att
kosta på sig.

Jag ber med detta, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen i enlighet
med de yrkanden, som därunder förekommit,
gjorde propositioner, först på
bifall till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Skärman begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varse] upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 22, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Skärman begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —57;

Nej — 48.

Punkten 23

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Punkten 24

Anslag till lantbrukshögskolan

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att

a) godkänna de riktlinjer som förordats
i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för den 2 januari 1970
rörande organisationen av växtförädlingsverksamheten
med frukt och bär,

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna
avtal om överlåtelse till staten av
egendomen Balsgård i enlighet med vad
som anförts i statsrådsprotokollet,

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
benämningen av professuren i fruktoch
bärodling enligt vad som förordats
i statsrådsprotokollet,

d) till Lantbrukshögskolan: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1970/71
anvisa ett förslagsanslag av 29 632 000
kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I:
429, av herr Svanström m. fl., och II:
603, av herr Hansson i Skegrie m. fl.,
varit anhållits, att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj :t att inrätta en
professur i ämnet radiobiologi vid lantbrukshögskolan
i enlighet med vad i
motionerna anförts,

dels de likalydande motionerna I:
916, av herr Andersson, Ingvar, ni. fl.,
samt II: 1078, av herr Eliasson i Moholm
och herr Hedin, vari yrkats, att
riksdagen skulle besluta dels inrätta
en tjänst som biträdande professor i
jordbearbetning vid lantbrukshögskolan,
dels under nionde huvudtiteln,
punkten Hl, Lantbrukshögskolan: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1970/
71 anvisa ett med 85 000 kronor till
29 717 000 kronor förhöjt förslagsanslag,

dels ock de likalydande motionerna
I: 929, av herr Larsson, Thorsten, m. fl.,
och II: 1082, av herr Grebäck m. fl.,
vari föreslagits, att riksdagen skulle bemyndiga
Kungl. Maj :t att vid lantbruks -

högskolans konsulentavdelning inrätta
en tjänst som statskonsulent, högst Ae
28, för sektionen Teknik med uppgift
att bevaka ämnet lantbrukets byggnadsteknik.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

1. godkänna de riktlinjer som i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden
för den 2 januari 1970 förordats rörande
organisationen av växtförädlingsverksamheten
med frukt och bär,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna
avtal om överlåtelse till staten
av egendomen Balsgård i enlighet med
vad som anförts i statsrådsprotokollet,

3. bemyndiga Kungl. Maj.t att ändra
benämningen av professuren i fruktoch
bärodling enligt vad som i statsrådsprotokollet
förordats,

4. lämna motionerna 1:429 och II:
603 utan åtgärd,

5. lämna motionerna 1:916 och II:
1078, såvitt avsåge inrättande av tjänst
som biträdande professor i jordbearbetning,
utan bifall,

6. lämna motionerna 1:929 och II:
1082 utan bifall,

7. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag på motionerna I: 916
och II: 1078, såvitt i övrigt vore i fråga,
till Lantbrukshögskolan: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1970/71 anvisa
ett förslagsanslag av 29 632 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Skärman (fp), Hermansson (ep), Skagerlund
(fp), Svenungsson (m), Ingvar
Andersson (m), Hansson i Skegrie (ep),
Antby (fp), Eliasson i Moholm (m) och
Persson i Heden (ep), vilka ansett, att
utskottets yttrande i viss del bort erhålla
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under
4—7 hemställa, att riksdagen måtte

4. med bifall till motionerna 1:429
och II: 603, såvitt nu vore i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj :t att inrätta en professur
i ämnet radiobiologi vid lant -

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

brukshögskolan i enlighet med vad reservanterna
anfört,

5. med bifall till motionerna 1:916
och II: 1078, såvitt nu vore i fråga, uttala,
att vid lantbrukshögskolan borde
inrättas en tjänst som biträdande professor
i jordbearbetning,

6. med bifall till motionerna 1:929
och II: 1082, såvitt nu vore i fråga, uttala,
att vid lantbrukshögskolan borde
inrättas en tjänst som statskonsulent i
frågor rörande lantbrukets byggnadsteknik,

7. i anledning av Kung]. Maj:ts förslag
ävensom med bifall till motionerna
I: 429 och II: 603, I: 916 och II: 1078
samt I: 929 och II: 1082, samtliga motioner
såvitt i övrigt vore i fråga, till
Lantbrukshögskolan: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1970/71 anvisa ett
förslagsanslag av 29 790 000 kronor.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Jordbruksutskottet har
vid olika tillfällen tagit del av den verksamhet
som bedrives vid bl. a. Lantbrukshögskolan.
Av naturliga skäl, då
det under nuvarande internationella
och inhemska jordbrukspolitiska förhållanden
gäller att hålla produktiviteten
inom jordbruket så hög som möjligt,
har vårt intresse huvudsakligen varit
inriktat mot den forskningsverksamhet
som där bedrivits. Bland annat fann
vi där eu högt driven och praktiskt fotad
forskningsverksamhet på vattenvårdens
område. Då denna forskning oroades
av att den genom statens forskningsråd
endast fick kortfristiga anslag,
har en rad år motionsledes framförts
kravet på en ordinarie tjänst som
statsagronom för denna uppgift. Varje
gång har vi dock fått bakslag, tills vi
äntligen i årets statsverksproposition
kunde läsa att man i departementet
funnit den föreslagna tjänsten vara en
god placering. Jag vill till departementschefen
framföra en lyckönskan
till ett gott beslut.

Det är heller inte av otacksamhet
som vi i år under reservationen vid den -

Anslag till lantbrukshögskolan
na punkt tillstyrker inrättande av tre
tjänster inom Lantbrukshögskolans
verksamhetsfält. Det är vår övertygelse
att även dessa tjänster alla är av utomordentlig
betydelse just för att få fram
en god ekonomi för jordbruket. Vi tror
även alt deras forskningsuppgifter, som
delvis tvingats fram av ekonomiska
skäl, är så jordnära och av sådan direkt
målforskningskaraktär att de på kort
sikt skall lämna god utdelning. Jordbruksutskottets
majoritet har dock inte
vågat att satsa på dem.

Den första tjänsten gäller en professur
i ämnet radiobiologi. Vi har från
utskottets sida även här varit i tillfälle
att ta del av den högtstående och intensiva
forskning som vid Lantbrukshögskolan
här bedrives med förnämlig apparatur
men under primitiva lokalförhållanden,
åtminstone vid tiden för vårt
besök. Vi blev nog även övertygade om
den betydelsefulla verksamhet, inte
minst på växtsjukdomarnas område,
som i jordbrukets intresse här bedrivs
och som måste vara av betydelse på
lång sikt även för miljövården. Karaktären
av de uppgifter som åligger föreståndaren
för institutionen får anses
helt jämförbar med vad som gäller för
övriga institutioner vid högskolan som
leds av professorer. Vi tillstyrker därför
inrättandet av en särskilt professur
och vill i det sammanhanget påpeka att
de ekonomiska konsekvenserna är ringa
då befattningen som biträdande professor
samtidigt kan dragas in.

Den andra tjänsten hänger direkt
samman med utvecklingen på jordbearbetningens
område. Genom användandet
av alltmer utrustade och starkare
och därmed tyngre jordbruksmaskiner
vid jordens bearbetning och skörd sker
en sammanpackning av jorden, som
framför allt på vissa jordar och under
speciella väderleksförhållanden visat
sig medföra en betydande skördenedsättning.

Utskottet har för övrigt i denna fråga
en framstående kapacitet i herr
Eliasson i Moholm, som dessutom är

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Anslag till lantbrukshögskolan
motionär. Han har direkt medverkat i
försöksverksamhet på detta område i
Skaraborgs län.

Man är inte på det klara med orsak
och verkan i denna ur produktionssynpunkt
viktiga fråga. Här behövs således
en grundlig forskning. Vi föreslår i reservationen
att det inrättas en biträdande
professorstjänst i jordbearbetning.

Slutligen har för jordbrukets och då
framför allt animalieproduktionens del
de höga och stigande byggnadskostnaderna
kommit att bli en tungt vägande
faktor när det gäller produktionskostnaderna.
Vi hörde senast i dagens morgonnyheter
i radio hur byggnadskostnaderna
stigit oerhört under 1960-talet.
För att hålla dessa kostnader nere fordras
nytänkande och forskning. Denna
bör följas av intensifierad upplysning
och rådgivning. Lantbrukshögskolans
konsulentavdelning är således i angeläget
behov av den tjänst som statskonsulent
i frågor rörande lantbrukets
byggnadsteknik, vilken föreslås i motionerna
I: 929 och II: 1082 och vilken
tillstyrkes av reservanterna. Herr Skagerlund,
som själv är praktisk jordbrukare,
kommer i denna del att komplettera
mig med en del uppgifter från fältet.

Det är således tre angelägna behov
som vi tagit upp i vår reservation och
som man med gott samvete kan stödja,
inte minst eftersom den inom lantbruket
bedrivna såväl grund- som målforskningen
även i relation till dess
ekonomiska betydelse är mycket eftersatt
i jämförelse med t. ex. industriforskningen.

Herr talman! Jag ber att få tillstyrka
reservationen.

Herr ANDERSSON, INGVAR, (m):

Herr talman! Jag skall uppehålla mig
vid motionsparet 1:916 och 11:1078,
vari aktualiseras behovet av forskning
för att belysa olika jordbearbetningsmetoders
inverkan på avkastningen.

Forskning och försöksverksamhet i
jordbearbetning har länge försummats
och sker endast i ytterst ringa omfattning.
Som jämförelse kan nämnas att
jordbearbetning och gödsling drar ungefär
lika stora kostnader för jordbruket.
Större och tyngre traktorer och maskiner
användes vid jordbearbetning, men
de påfrestningar detta innebär på jordstrukturen
i våra odlade arealer har
hittills inte kunnat mätas. I vissa extrema
fall sjunker skördarna emellertid
bevisligen till hälften om felaktiga metoder
och extremt tunga redskap användes.
En omfattande forskning behövs
för att belysa och komma till rätta
med problemen.

Motionärerna föreslår att en tjänst
som biträdande professor i jordbearbetning
inrättas vid lantbrukshögskolan
samt att anslaget till förvaltningskostnader
uppräknas med 85 000 kronor
för att bestrida kostnaderna under
budgetåret 1970/71.

Utskottsreservanterna har funnit
framställningen helt berättigad. Jag ber,
herr talman, att få yrka bifall till den
vid punkt 24 fogade reservationen.

Herr SKAGERLUND (fp):

Herr talman! Jag vill helt instämma i
vad herrar Skårman och Ingvar Andersson
sagt när det gäller lantbrukshögskolan
och dess behov av förstärkning.
Jag finner det dock angeläget att
ytterligare understryka vikten och behovet
av att inrätta en tjänst i lantbrukets
byggnadsteknik.

Jordbrukets byggnadsbestånd är i
många fall nedslitet och orationellt. För
animalieproduktionen föreligger således
ett stort behov av förnyelse av byggnadsbeståndet
under 1970-talet. Men
vem kan t. ex. uppföra en mjölkproduktionsbyggnad
till dagens priser och
få en lönsamhetskalkyl för produktionsgrenen
att gå ihop? Den praktiske jordbrukaren
som räknat på detta vet att
det är mycket svårt. För KR-jordbrukaren,
som kan få 40 procent i investe -

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

ringsbidrag, är situationen gynnsammare.

Jordbrukets byggnadsfrågor kommer
säkerligen på ett mer markerat sätt att
återfinnas i 1970-talets jordbruksdebatt.
Om man inte kan nå lönsamhet
genom produktpriser, kanske förbättrade
stödformer måste tillskapas. Stort behov
av fortsatt och förbättrad forskning
samt försöksverksamhet beträffande
jordbrukets ekonomibyggnader föreligger
således. Inrättandet av en tjänst
som statskonsulent med uppgift att bevaka
frågor rörande lantbrukets byggnadsteknik
är välgrundad.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Under denna punkt har
Kungl. Maj:t anslagit medel till viss
personalförstärkning vid Lantbrukshögskolan
liksom en viss ändring av en
professur m. m. De borgerliga ledamöterna
har, som vi har hört här och i
utskottet, inte varit nöjda med Kungl.
Maj :ts förslag och reserverat sig.

Motionärernas förslag är liktydigt
med Lantbrukshögskolans begäran hos
Kungl. Maj :t. Som redan har antytts vill
de ha en tjänst som biträdande professor
i jordbearbetning, en tjänst som
statskonsulent i frågor rörande lantbrukets
byggnadsteknik, och vidare vill de
utbyta en tjänst som biträdande professor
vid Radiobiologiska institutionen
mot en ordinarie tjänst i samma
ämne.

Förslaget om en professur i radiobiologi
har förts fram här i riksdagen
de senaste åren. Utskottet har vid tidigare
behandlingar menat att en viss
forskning är viktig på detta område,
men med hänsyn till den omfattande
forskning som pågår inom radiobiologin
vid olika forskningsorgan kan det
vara tveksamt om det finns tillräckligt
underlag för en eventuell förstärkning
på just detta område, i konkurrens med
andra forskningsuppgifter.

Anslag till lantbrukshögskolan

Härutöver kan tilläggas att det redan
nu finns en biträdande professor i ledningen
för Radiobiologiska institutionen
vid Lantbrukshögskolan. Som jag
tidigare nämnt är det ett viktigt forskningsfält.
Eftersom det finns en biträdande
professor i ämnet förmodar jag
att forskningen bedrivs i ungefär samma
takt som om man skulle utbyta honom
mot en ordinarie professor. Det
är egentligen bara ordet biträdande som
försvinner. Utbytet av en biträdande
professor mot en ordinarie kostar naturligtvis
en hel del pengar, och det
har med tanke på allt övrigt som Kungl.
Maj:t har att ta hänsyn till inte funnits
utrymme i budgeten för en dylik
åtgärd.

Frågan om inrättandet av en tjänst
som statskonsulent i frågor rörande
lantbrukets byggnadsteknik har även tidigare
varit föremål för riksdagens
prövning. Inga nya motiveringar, som
givit anledning till ändrad uppfattning
från i fjol, har framkommit vid utskottsbehandlingen
av detta ärende.

Vad slutligen gäller förslaget om inrättandet
av en tjänst som biträdande
professor i jordbearbetning är det klart
att man kommer in på ett område som
är av stor vikt genom utvecklingen och
användandet av allt större och tyngre
maskiner. Men inom detta liksom inom
andra områden står Lantbrukshögskolan
inte stilla. Jag vill erinra om att det
vid Lantbrukshögskolans vetenskapliga
institution ingår en särskild avdelning
för jordbearbetning med en professor
som chef. Det kan även nämnas att det
vid den avdelningen finns en statsagronomtjänst
för ledning av försöksverksamheten.
Då denna alltså synes pågå
inom det berörda området är det
kanske för närvarande mera ett önsketänkande
än en absolut nödvändighet
att inrätta nya tjänster. Jag tror inte
heller att det är rätta vägen att utskottet
ger sig in på att inrätta tjänster.

Jag har sagt i utskottet, och jag vill
gärna säga det nu också, att visst är
frågan om jordbearbetningen och ma -

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Anslag till lantbrukshögskolan
skinerna ett viktigt problem, men jag
tror inte att det fordras en professor
för att konstatera att jorden lämpas
samman, när man ger sig ut på åkrarna
med dessa stora maskiner. Det har jag
sagt länge, och som gammal lantarbetare
tycker jag att man förstår det med
bara sunt förnuft. I synnerhet är det
naturligtvis olämpligt att ge sig ut på
åkrarna med stora maskiner när jorden
inte är tjänlig. Herrar jordbrukare
här i kammaren måste kunna intyga att
nog ger man sig ofta ut på åkrarna
med tunga maskiner, när jorden inte är
tjänlig härför. Det är självklart att man
då lämpar ihop jorden och trycker ned
de täckdiken som finns.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Jag hyser inte alls någon
tanke på att övertyga herr Mossberger
om lämpligheten att tillskapa
dessa tjänster, men det är ett par saker
jag gärna skulle vilja vända mig
emot.

Att en framstående forskare skulle
vara lika nöjd med att inneha en tjänst
som biträdande professor som att vara
ordinarie professor, det skall herr Mossberger
inte tro. Vill man ha kvar duktigt
och framstående folk, får man minsann
bädda för dem så att de blir nöjda
och får den ställning som motsvarar
deras arbete och ansvar.

Jag vet att herr Mossberger faktiskt
har erfarenheter av jordbearbetning
från sin egen verksamhet, men jag skulle
ändå vilja säga att inte blir väl den
tillpackade jorden mjukare av att man
känner till att den blir hårt packad.
Forskningen skall väl bl. a. försöka
finna olika medel som motverkar att
jorden packas till.

Vidare nämnde herr Mossberger att
man är ute och kör med tunga maskiner
på åkrarna även när jorden är sur.
Herr Mossberger, som är från Västkusten,
vet väl att det inte är så lätt att väl -

ja väder varje år. Det är det åtminstone
inte på Västkusten och kanske inte heller
på många andra håll i vårt land.

Herr ANDERSSON, INGVAR, (m):

Herr talman! När man lyssnar till
herr Mossberger slår det en att han
ivrar för en utpräglad sparsamhet, och
han skulle därför mycket väl kunna
tillhöra mitt parti.

Vi som reserverat oss mot utskottets
förslag har gjort det därför att det här
gäller en investering, som i det långa
loppet kommer att visa sig vara riktig
och innebära besparingar.

När det gäller jordbearbetningen säger
herr Mossberger att han vet hur
verkningarna blir av dessa stora redskap,
traktorer bland annat, och det vet
kanske de flesta som sätter in sådana
maskiner. Men användandet av stora
redskap och tunga traktorer är givetvis
inget självändamål. I den pressade
ekonomiska situation som jordbruket i
dag befinner sig i måste stora redskap
och stora traktorer till för att komma
åt kostnadssidan, som jordbrukarna
inte själva råder över på annat sätt än
i fråga om rationaliseringar och besparingar.
Alldeles självklart är också att
en jordbrukare som skaffar en stor
maskin kanske inte skulle ha gjort det,
om han känt till vad det skulle komma
att innebära i fråga om jordpackning
och sämre avkastning. Det är på den
punkten, herr Mossberger, som reservanterna
menar att det är viktigt att vi
får fakta på bordet som belyser hur
olika jordbearbetningsmetoder verkar.
Det finns inga skäl att vifta bort dessa
framställningar. De är viktiga.

Jag vill ge herr Mossberger rätt i ett
avseende, nämligen att det inte är så
mycket att säga om vad som totalt
ställs till förfogande för forskning,
växtförädling och annat, men jag anser
att det måste göras omfördelningar
inom denna pott. Just jordbearbetningen
är kostnadskrävande, och det
måste finnas underlag för den rationalisering
som sker i jordbruket.

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Om det går att göra en
omfördelning inom detta område så att
man kan gynna denna del har jag självfallet
ingenting emot detta. Som jag tidigare
sagt tror jag inte att man behöver
en professor för detta. Man kan
ju också propagera bland jordbrukarna
och säga att de inte skall ge sig ut i
åkrarna med dessa stora maskiner när
jorden inte är tjänlig. Jordbrukarna
borde ha så pass mycket kurage att de
inte köper sådana stora maskiner som
inte lämpar sig för jorden.

Dessutom vill jag gärna säga alt herr
Ingvar Andersson, herr Skårman och
för övrigt alla inom de borgerliga partierna
egentligen kan vara glada över
att socialdemokraterna finns. Om vi
skulle ha bifallit alla motioner som behandlats
bara inom jordbruksutskottet
som väckts av de borgerliga partierna,
skulle det ha inneburit en anslagsökning
under den huvudtiteln på cirka 28
miljoner kronor. Till detta kommer alla
andra huvudtitlar. Vart skall detta bära
hän till slut? Vi får väl ändå vara
konsekventa och försöka hålla igen. I
det avseendet tycker jag att herr Ingvar
Andersson och jag bör ta varandra i
hand, om vi skall kunna hålla detta inom
rimliga gränser.

Herr ANDERSSON, INGVAR, (m):

Herr talman! Jag vill till sist bara
konstatera att jordbruksutskottets ärade
vice ordförande påstår att jordbrukarna
inte är skickade för sin uppgift. Han
säger att man ger sig ut för att bearbeta
jorden vid en tidpunkt när man
borde hålla sig hemma, d. v. s. när jorden
inte är tjänlig. Jag känner jordbrukarkåren,
och jag vet att man icke
handlar på det sätt som herr Skårman
påstår.

Herr SKÅRMAN (fp):

Herr talman! Jag har inte påstått
detta.

Anslag till lantbrukshögskolan

Herr ANDERSSON, INGVAR, (m):

Herr talman! Jag ber att få göra ett
tillrättaläggande. Jag menade naturligtvis
herr Mossberger.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Möjligen var det tankarna
som talade hos herr Andersson; jag
tror att herr Skårman har exakt samma
uppfattning som jag i det här fallet.
Jag har inte skurit alla jordbrukare
över en kam, men jag säger att det finns
jordbrukare som ger sig ut att bruka
jorden med stora maskiner när den inte
är tjänlig. Det vet jag mycket väl.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att
med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets i
förevarande punkt gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt angående
mom. 1—3 och därefter särskilt
rörande mom. 4—7.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
hemställt i mom. 1—3.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de avseende mom. 4—7 förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Skårman begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 24 mom. 4—7, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Ang. bidrag till viss praktiskt vetenskaplig

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Skärman begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 58;

Nej — 45.

Punkterna 25—28

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 29

Ang. bidrag till viss praktiskt vetenskaplig
växtförädling

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till viss praktiskt vetenskaplig
växtförädling för budgetåret
1970/71 anvisa ett anslag av 255 000
kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I:
254, av herr Andersson, Ingvar, m. fl.,
och II: 293, av herr Grebäck m. fl., vari
anhållits, att riksdagen måtte till den
praktiskt vetenskapliga verksamheten
vid Weibullsholms växtförädlingsananstalt
för budgetåret 1970/71 anvisa ett
förslagsanslag av 295 000 kronor,

dels ock de likalydande motionerna
1:923, av herr Eskilsson, och 11: 1099,
av fru Sundberg m. fl., vari yrkats, att
riksdagen till Bidrag till viss praktiskt
vetenskaplig växtförädling för budgetåret
1970/71 skulle anvisa ett anslag av
345 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på angivna orsaker hemställt,

växtförädling

att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
på motionerna 1:254 och 11:293 samt
1:923 och 11:1099 till Bidrag till viss
praktiskt vetenskaplig växtförädling för
budgetåret 1970/71 anvisa ett anslag av
255 000 kronor.

Beservation hade anförts av herrar
Skärman (fp), Hermansson (ep), Skagerlund
(fp), Hubinette (m), Ingvar
Andersson (m), Hansson i Skegrie (ep),
Antby (fp), Persson i Heden (ep) och
Krönmark (m), vilka ansett, att utskottets
yttrande i viss del bort hava den
lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag ävensom motionerna I:
254 och II: 293 samt I: 923 och II: 1099
till Bidrag till viss praktiskt vetenskaplig
växtförädling för budgetåret 1970/
71 anvisa ett anslag av 415 000 kronor.

Herr ANDERSSON, INGVAR, (m):

Herr talman! Vi behandlar på denna
punkt bidrag till praktiskt vetenskaplig
växtförädling.

Det rör sig om totalt två anstalter,
nämligen den praktiskt vetenskapliga
verksamheten vid Weibullsholm och vid
Algot Holmberg & söner AB. Bidragsmottagarna
har gjort framställningar
om uppskrivning av bidraget; Weibullsholm
med 70 000 kronor och Algot
Holmberg & söner med 90 000 kronor.

Jag vill för kammaren här framhålla
vilken oerhörd betydelse Weibullsholm
har haft för svenskt jordbruk.
Man har nästan på löpande band åstadkommit
högkvalitativa och högavkastande
sorter. Det har i sin tur bidragit
till att svenskt jordbruk i dag har
en viss konkurrenskraft.

Verksamheten vid de nu nämnda anstalterna
blir självfallet dyrare för varje
år som går. Den föreslagna uppräkningen
av bidraget till Weibullsholm
har samband med kostnadsökningen.
Lantbrukshögskolan har yttrat sig över
framställningen och sagt att bidraget

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Ang. bidrag till

bör uppräknas med ett belopp som
motsvarar kostnadsökningen.

Algot Holmberg & söner bedriver en
speciell växtförädling. Företaget arbetar
på att förädla sojabönan så att den
skall bli lämpad för odling under de
betingelser som råder i vårt land. Man
har nått vissa framgångar, men man
är inte färdig med arbetet. Vid fjolårets
riksdag tog jag upp problemet om proteinförsörjningen
här i landet i händelse
av en avspärrning. Det är mot
den bakgrunden ytterligt betydelsefullt
att den forskning får fortsätta som bedrivs
vid Weibullsholm och Svalöv vad
beträffar åkerbönan och vid båda dessa
anstalter men också — och i synnerhet
— hos Algot Holmberg & söner
rörande sojabönan. Givetvis är det också
nödvändigt att ge dessa anstalter
det stöd som de förtjänar.

Herr talman! Trots att jag vet att utskottets
talesman kommer att säga att
vi reservanter inte känner ansvar för
statsbudgetens utgiftssida vågar jag yrka
bifall till den reservation som är fogad
till punkten 29.

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr talman! I de föreliggande motionerna
I: 923 och II: 1099 hemställer motionärerna
att anslaget till Algot Holmberg
& söner AB höjs från 30 000 kronor
till 120 000. De motiverar denna
höjning med att den vid bolaget bedrivna
förädlingen av sojabönan anses
vara av stor betydelse från proteinsynpunkt.

I det andra motionsparet, motionerna
1:254 och 11:293, vilka gäller den
praktiskt vetenskapliga verksamheten
vid Weibullsholm, begärs att anslaget
skall höjas med 70 000 kronor till
295 000 kronor. Den begärda höjningen
motiveras med att Weibullsholm har
fått fram sorter av stråsäd med mycket
stor avkastningsförmåga.

Till detta vill jag säga att även om
utskottsmajoriteten har yrkat avslag
på dessa motioner, betyder det inte

viss praktiskt vetenskaplig växtförädling
att vi är negativt inställda till det arbete
på detta område som bedrivs vid
Weibullsholm och Algot Holmberg &
söner AB. Men det har inte varit möjligt
för Kungl. Maj:t att föreslå någon
höjning av anslaget för nästa budgetår.
För övrigt kan man säga att liknande
motioner om en ökning av anslagen
till dessa båda företag framfördes
även vid fjolårets riksdag men avslogs.
Något nytt som motiverar en
ändrad ståndpunkt har väl inte heller
framkommit.

Jag bör kanske liksom i fjol påpeka
att Algot Holmberg & söner AB numera
ägs av Weibullsholm och att ett nära
samarbete på växtförädlingens område
sker dessa företag emellan. Jag anser
detta vara helt riktigt. Dessutom kan
det tilläggas att Weibullsholm erhåller
rätt betydande inkomster genom växtförädlingsa
vgifter.

Då alltså inga nya synpunkter har
framkommit som motiverar ett ändrat
ställningstagande från i fjol, ber jag att
med dessa ord få yrka bifall till utskottets
förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
i enlighet med därunder framkomna yrkanden
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Skärman begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 29, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Ang. bidrag till kommuner för förvärv av

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Skärman begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 08:

Nej — 45.

Punkterna 30—32

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 33

Ang. bidrag till kommuner för förvärv
av naturvårdsområden

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Ersättningar vid bildande av
naturreservat m. m. för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag
av 9 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I:
326, av herrar Brundin och Hubinette,
samt II: 336, av fru Sundberg m. fl.,
såvitt nu vore i fråga,

dels ock de likalydande motionerna
I: 948, av herr Åkerlund, samt II: 1106,
av herrar Åkerlind och Oskarson.

I motionerna I: 326 och II: 356 hade,
såvitt nu vore i fråga, anhållits, att riksdagen
måtte som sin mening uttala, att
anslaget för Ersättningar vid bildande
av naturreservat endast i undantagsfall
borde användas för bidrag till kommuner
för förvärv av naturvårdsområden.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

naturvårdsområden

1. lämna motionerna I: 326 och II:
356 utan åtgärd, såvitt desamma avsåge
bidrag till kommuner för förvärv av
naturvårdsområden,

2. a. lämna motionerna I: 948 och II:
1106 utan åtgärd, såvitt däri yrkats på
utredning rörande behovet av naturvårdsområden
m. m.,

b. lämna motionerna 1:948 och II:
1106 i övrigt utan åtgärd,

3. till Ersättningar vid bildande av
naturreservat m. m. för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av
9 000 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Hermansson (ep), Svenungsson
(m), Ingvar Andersson (m),
Hansson i Skegrie (ep), Eliasson i Moholm
(m) och Persson i Heden (ep),
vilka ansett, att utskottets yttrande i
viss angiven del bort hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under 1 hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
326 och II: 356, såvitt nu vore i fråga,
som sin mening giva Kungl. Maj:t till
känna vad reservanterna anfört beträffande
bidrag till kommuner för förvärv
av naturvårdsområden.

Herr ANDERSSON, INGVAR, (in):

Herr talman! Trovärdiga prognoser
visar att vi i vårt land under de närmaste
20 åren kommer att behöva 1,5
å 2 miljoner hektar för olika slag av
rekreations- och fritidsaktiviteter.
Åkermark i produktion beräknas omfatta
3 miljoner hektar, varav en icke
oväsentlig del är dömd till nedläggning.

Kostnaden för röjningsarbeten på redan
igenvuxen mark uppgår till 2 000
å 3 000 kronor per hektar. Detta visar
att ovarsamhet kan komma att ådra
samhället stora utgifter. Förhindrande
av förbuskning på ett område är troligen
det billigaste sättet för naturvården.

Vid punkten 33 ifrågasätter reservanterna
om en koncentration på för -

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Ang. bidrag till kommuner för förvärv av naturvårdsområden

värv av naturvårdsområden innebär
det mest effektiva sättet att använda
för landskapsvården disponibla resurser.
överenskommelser med enskilda
markägare skulle skapa ett större utbud
av olika områden och större differentiering
av olika landskapsmiljöer.

Departementschefens förslag innebär
vidare att enskilda markägares möjligheter
att erhålla ersättning för upplåtande
av mark för fritidsändamål kraftigt
beskärs.

Förevarande anslag bör endast i undantagsfall
användas för bidrag till
kommuner för förvärv av naturvårdsområden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den
vid punkten 33 fogade reservationen.

Herr MAGNUSSON (s):

Herr talman! Utskottets majoritet
hävdar i sin skrivning en helt annan
uppfattning än den som reservanterna
har framfört.

Erfarenheterna har visat att möjligheten
att ge markägare ersättning för
skada och intrång på grund av tillämpningen
av naturvårdslagen har skapat
rätt många konflikter. Markägarna anser
sig icke få en ersättning som motsvarar
de olägenheter som intrånget
förorsakar. Allt som oftast förekommer
starka protester mot länsstyrelsernas
fridlysningar.

Den rätta vägen måste vara att samhället,
vare sig det är en kommun eller
en stiftelse, förvärvar marken och
på det sättet tillgodoser allmänhetens
behov av rekreationsområden och sådana
områden som ur annan synpunkt
bör skyddas.

Departementschefen har i statsverkspropositionen
förordat att den huvudsakliga
delen av förevarande anslag på
9 miljoner kronor skall användas för
att stödja kommuner och stiftelser vid
förvärv av markområden. Jag tror att
detta är den väg som är framkomligast
och den väg som i största möjliga utsträckning
är ägnad att undvika kon -

fliktsituationer mellan markägare och
intressenter för fritidsområden och
skyddsområden.

Jag ber med detta att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande punkt gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt
angående mom. 1 samt därefter
särskilt rörande utskottets hemställan i
övrigt.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de avseende mom. 1 framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Ingvar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 33 mom. 1, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Andersson, Ingvar,
begärde rösträkning, verkställdes

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Ang. bidrag till vatten- och luftvårdande
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —70;

Nej — 33.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i
denna punkt.

Punkterna 3b—36

Vad utskottets hemställt bifölls.

Punkten 37

Ang. bidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin, m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin för
budgetåret 1970/71 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I:
171, av herr Hubinelte m. fl., och II:
195, av herr Hedin m. fl., vari yrkais,
att riksdagen skulle besluta, att statsbidrag
enligt de grunder som föreslagits
för vatten- och luftvårdande åtgärder
inom industrin jämväl skulle kunna
utgå till jordbruksföretag,

dels de likalydande motionerna I:
260, av herrar Skagerlund och Axelson,
samt II: 291, av herr Eriksson i Arvika
m. fl., vari föreslagits, att riksdagen
skulle besluta, att statsbidrag enligt de
grunder som tillämpades för vattenoch
luftvårdande åtgärder inom industrin
jämväl skulle kunna utgå till jordbruksföretag,

dels ock de likalydande motionerna
1:430, av herr Svanström m. fl., och
II: 468, av herr Jonasson m. fl., vari anhållits,
att riksdagen måtte a) medgiva,
att statsbidrag finge utgå till vatten- och
luftvårdande åtgärder inom jordbruket
och trädgårdsnäringen enligt samma

åtgärder inom industrin, m. m.
grunder som enligt 1969 års riksdagsbeslut
gällde för industrin; samt b) till
Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder
inom industrin, jordbruket och
trädgårdsnäringen för budgetåret 1970/
71 anvisa ett reservationsanslag av
50 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

1. lämna utan åtgärd motionerna I:
171 och II: 195, I: 260 och II: 291 samt
I: 430 och II: 468, sistnämnda motioner
såvitt nu vore i fråga, angående utvidgning
av området för nu ifrågavarande
statliga stöd till att även omfatta jordbruksföretag
m. m.,

2. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag på motionerna 1:430
och II: 468, såvitt i övrigt vore i fråga,
till Bidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av
50 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Skärman (fp), Hermansson (ep), Skagerlund
(fp), Svenungsson (in), Ingvar
Andersson (m), Hansson i Skegrie (ep),
Eliasson i Moholm (m), Persson i Heden
(ep) och Nilsson i Lönsboda (fp),
vilka ansett, att utskottets yttrande i
viss del bort erhålla den lydelse, som
i reservationen angivits, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte

1. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med bifall till motionerna
1:171 och 11:195, 1:260 och 11:291
samt I: 430 och II: 468, sistnämnda motioner
såvitt nu vore i fråga, som sin
mening giva Kungl. Maj :t till känna vad
reservanterna förordat angående utvidgning
av området för nu ifrågavarande
statliga stöd till att även omfatta jordbruksföretag
m. m.,

2. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
430 och 11:468, såvitt i övrigt vore i
fråga, till Bidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin, jord -

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Ang. bidrag till vatten- och
bruket och trädgårdsnäringen för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 000 kronor.

Herr SKAGERLUND (fp):

Herr talman! Budgetåret 1969/70 infördes
ett anslag om 50 miljoner kronor
att användas till luft- och vattenvård
inom industrin. Det skall utgå efter
bestämmelser som återfinns i kungörelse
i Svensk författningssamling nr
356: 1969. Avsikten är att bidrag i första
hand skall gå ut under en femårsperiod
och att stödåtgärderna skall få
stimulerande effekt på investeringar för
vatten- och luftvård. Enligt uppgift från
naturvårdsverket kommer under innevarande
budgetår att beviljas 4,3 miljoner
kronor i bidrag, och ansökningar
ligger inne om 22 miljoner kronor.
Antalet ansökningar ökar också.

Dessa siffror tyder på att det i varje
fall för närvarande finns ett visst utrymme
för fler näringar att få del av
detta anslag. Redan föregående år uppmärksammades
att jordbruket ställts
utanför, och i motioner och reservation
påtalades detta. Utskottets talesman
sade då bl. a.:

”Det som motionärerna och reservanterna
här vidare har anfört, att jordbruket
kommer i en sämre ställning än
industrin, får bedömas i ett annat sammanhang.
Om så småningom även jordbrukets
nedsmutsning av vatten i sjöar
och vattendrag förorsakar så stor samhällelig
skada att staten bör ingripa och
lämna stöd är detta en angelägen uppgift.
Jag vill uttrycka den förhoppningen
att även jordbruket skall ges tillfälle
till ordentligt stöd.”

Jag har uppfattat detta uttalande som
ett löfte för framtiden. Vad som sedan
hänt är att miljöskyddslagen kommit
till och att hälsovårdsnämnderna inventerat
och kartlagt hur det förhåller
sig med bl. a. vattenvården vid alla
jordbruk. Alla vet att det föreligger
brister och att det finns problem vid
animalieproduktionen och i trädgårdsnäringen.

luftvärdande åtgärder inom industrin, m. m.

I tre motionspar har påtalats det otillfredsställande
i att jordbruket ställs
utanför denna bidragsform. Jordbrukets
förädlingsindustrier får del av anslaget
— och det är vi givetvis tacksamma
för — men med litet god vilja
borde det vara möjligt att omarbeta bestämmelserna
så att även bestående
jordbruks- och trädgårdsföretag kan ges
tillfälle att söka bidrag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen
vid denna punkt.

Herr MAGNUSSON (s):

Herr talman! Eftersom jag vid förra
arets riksdag var utskottets talesman i
detta ärende var det också jag som sade
de ord som citerades av herr Skagerlund.
Jag står fast vid vad jag sade och
vill även i år framhålla att om jordbruket
verkligen förorsakar skadliga utsläpp
i luft och vatten, så bör det omprövas
huruvida inte också jordbruket
skall komma i fråga. Nu är jordbruket
inte helt ställt utanför. Det finns ju
möjligheter att för nyuppförande eller
tillbyggnad av ekonomibyggnaderna vid
jordbruket erhålla statligt stöd i form
av kreditgarantier. Sker byggnationen
i samband med rationalisering av jordbruket
bör bidrag också utgå.

Att industrin icke har utnyttjat de
50 miljoner kronor som har anslagits
är att beklaga. Men man kan inte ta
detta som intäkt för att allting är bra
på detta område. Vi vet samtliga att så
ingalunda är fallet. Fortfarande kvarstår
många föroreningar från industrierna.
Men även om industrin får bidrag
av staten blir det ju rätt stora kostnader,
och därför vidtas inte åtgärder
i den utsträckning som skulle vara
önskvärt. Jag tror i varje fall att industrin
förorsakar betydligt svårare utsläpp
än jordbruket i luft och vatten.
Klagomålen mot jordbrukets förorening
har inte varit så många att de föranleder
några särskilda åtgärder från
statsmakternas sida.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Ang. lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid punkten avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Skagerlund begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 37, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Skagerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 58;

Nej — 46.

Punkterna 38—4f

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 42

Lades till handlingarna.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande jordbruksutskottets
utlåtande nr 3, i anledning av Kungl.
Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna på
kapitalbudgeten för budgetåret 1970/71
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
jämte motioner.

Punkterna 1—5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 6

Ang. lagring av jordbruksprodukter för
beredskapsändamål

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att a) besluta om inrättande av en
jordbruksnämndens delfond under fonden
för beredskapslagring, b) till Lagring
av jordbruksprodukter för beredskapsändamål
för budgetåret 1970/71
anvisa ett investeringsanslag av
155 000 000 kronor, c) bemyndiga
Kungl. Maj:t att från Fonden för förlag
till statsverket av anslagen Lagring av
jordbruksprodukter, Ytterligare lagring
av jordbruksprodukter och Särskild
lagring av livsmedel till Fonden för beredskapslagring:
jordbruksnämndens

delfond överföra 116 200 000 kronor, d)
bemyndiga Kungl. Maj :t att vid krig,
krigsfara eller andra omständigheter av
synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap
disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret
av högst 50 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I:
169, av herr Eskilsson m. fl., och II:
198, av herr Petersson i Gäddvik m. fl.,
vari yrkats, att riksdagen skulle besluta
bemyndiga Kungl. Maj:t att vid behov
disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret
av högst 50 000 000 kronor,

dels ock de likalydande motionerna
1:927, av herr Kristiansson, Axel, och
II: 1083, av herr Hansson i Skegrie,
vari anhållits, att riksdagen måtte be -

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Ang. lagring av
sluta, att de 50 miljoner kronor, som
enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle införas
under d) som rörlig kredit i riksgäldskontoret
att disponeras vid krig,
krigsfara eller andra omständigheter av
synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap,
i stället skulle anvisas under b)
som investeringsanslag, innebärande att
investeringsanslaget till Lagring av
jordbruksprodukter för beredskapsändamål
för budgetåret 1970/71 skulle
uppföras med 205 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

1. besluta om inrättande av en jordbruksnämndens
delfond under fonden
för beredskapslagring,

2. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag på motionerna
I: 927 och II: 1083, såvitt nu vore i fråga,
till Lagring av jordbruksprodukter
för beredskapsändamål för budgetåret
1970/71 anvisa ett investeringsanslag av
155 000 000 kronor,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att från

Fonden för förlag till statsverket av anslagen
Lagring av jordbruksprodukter,
Ytterligare lagring av jordbruksprodukter
och Särskild lagring av livsmedel till
Fonden för beredskapslagring: jord bruksnämndens

delfond överföra
116 200 000 kronor,

4. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag på motionerna
1:169 och 11:198 samt 1:927 och II:
1083, sistnämnda motioner såvitt i övrigt
vore i fråga, bemyndiga Kungl.
Maj :t att vid krig, krigsfara eller andra
omständigheter av synnerlig vikt för
rikets försvarsberedskap disponera en
rörlig kredit i riksgäldskontoret av
högst 50 000 000 kronor.

Reservationer hade anförts

1 a. av herrar Hermansson (ep), Svenungsson
(m), Ingvar Andersson (m),
Hansson i Skegrie (ep), Eliasson i Moholm
(m) och Persson i Heden (ep),
vilka ansett, att utskottets yttrande i
viss angiven del bort hava den lydelse,

3 Första kammarens protokoll 1970. Nr 14

jordbruksprodukter för beredskapsändamål
reservationen visade, samt att utskottet
bort under 2 och 4 hemställa, att riksdagen
måtte

2. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna
I: 927 och II: 1083, såvitt nu vore i fråga,
till Lagring av jordbruksprodukter
för beredskapsändamål för budgetåret
1970/71 anvisa ett investeringsanslag
av 205 000 000 kronor,

4. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 169 och II: 198
ävensom med bifall till motionerna I:
927 och II: 1083, sistnämnda motioner
såvitt nu vore i fråga, som sin mening
giva Kungl. Maj :t till känna vad reservanterna
anfört beträffande dispositionen
av en rörlig kredit i riksgäldskontoret
för beredskapslagring m. m.;

1 b. av herrar Skärman (fp), Skagerlund
(fp) och Berndtsson (fp), vilka
ansett, att utskottets yttrande i viss del
bort erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits;

2. av herrar Skärman (fp), Skagerlund
(fp) och Berndtsson (fp), vilka
— vid bifall till reservationen 1 b —
ansett, att utskottet bort under en ny
punkt 5 hemställa, att riksdagen måtte
som sin mening giva Kungl. Maj :t till
känna vad reservanterna anfört beträffande
den långsiktiga utbyggnaden av
livsmedelsberedskapen.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! Riksdagsbeslutet 1967
om en 80-procentig självförsörjningsgrad
skedde under förutsättning av en
ökad beredskapslagring av produktionsmedel
och livsmedel. Undersökningar
1968, gjorda av jordbruksnämnden, har
visat att beredskapsmålsättningen inte
uppnåtts. Redan nu vid en självförsörjningsgrad
av cirka 90 procent är
beredskapen inte tillfredsställande.

Vid 1969 års riksdag ville man avvakta
de kompletterande utredningar som
då pågick. Dessa utredningar har nu tagit
form av en långsiktig plan för beredskapslagring
så att man vid 1970-talets mitt skall vara framme vid en lag -

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Ang. lagring av jordbruksprodukter för
ringskapacitet på omkring en miljard
kronor, en plan som har godtagits av
i stort sett alla remissinstanser.

För ett första steg i denna långsiktiga
uppbyggnad begärde jordbruksnämnden
i sina petita inför budgetåret
1970/71 en ökning av beredskapslagren
med omkring 50 miljoner kronor. Dessa
pengar skulle användas för ökad lagring
av animaliska livsmedel, socker
och torrjäst samt för att öka beredskapslagren
av oljekraftfoder och animaliskt
proteinfoder.

I årets statsverksproposition har departementschefen
inte varit beredd att
föreslå en utökad lagring vad gäller
den långsiktiga lagerutbyggnaden. För
förstärkning av försörjningsberedskapen
förordas i jordbrukshuvudtiteln endast
att regeringen skall bemyndigas att
vid krig, krigsfara eller andra omständigheter
av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap
disponera en rörlig kredit
i riksgäldskontoret om högst 50 miljoner
kronor för beredskapslagring
m. m.

Jordbruksnämndens utredningar har
visat att vår livsmedelsberedskap är
otillfredsställande. Utredningarna har
genomgående tillstyrkts av remissmyndigheterna.
Den behandling som frågan
om livsmedelsberedskapen fått i
årets jordbrukshuvudtitel kan inte sägas
vara i god överensstämmelse med
1967 års jordbruksbeslut. Det militära
försvaret kostar nu drygt 5,5 miljarder
kronor. Det är betydande belopp. Men
de har inte sitt värde för vårt land, om
vi inte samtidigt är beredda att klara
en acceptabel livsmedelsberedskap.

Enligt reservanternas mening har
jordbruksnämndens utredningar klart
utvisat att en väsentlig förstärkning av
livsmedelsberedskapen bör genomföras
så snart som möjligt. Reservanterna delar
härvidlag den i motionerna 1:927
och II: 1083 uttryckta uppfattningen att
detta lämpligen bör medföra att det
belopp av 50 miljoner kronor som enligt
departementschefens förslag skulle
disponeras i form av rörlig kredit i

beredskapsändamål

stället anvisas som förstärkning av nu
förevarande investeringsanslag.

Jag ber, herr talman, med dessa ord
att få yrka bifall till reservation 1 a.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! I sak kan jag helt vara
överens med herr Hermansson och finna
att de upplysningar han här har
lämnat är helt i överensstämmelse med
vad vi kunnat konstatera under utskottsbehandlingen.
Eftersom vi där
ändå har kommit till en annan slutsats
vid bedömningen ber jag att få rekapitulera
något av vad herr Hermansson
har framfört.

Redan vid föregående års budgetbehandling
kunde jordbruksutskottet godta
Kungl. Maj:ts då framlagda förslag
om en förhållandevis begränsad medelsanvisning
för beredskapslagring på
livsmedelsområdet. Såsom framhållits i
både reservation 1 a och reservation 1 b
var bakgrunden därtill att statens jordbruksnämnd
väntades lägga fram ett
definitivt förslag till lagring av mer
långsiktig natur i samband med anslagsäskandet
för budgetåret 1970/71
som vi nu behandlar. Vi ville därför
vänta med avgörandet.

Denna utredning har verkställts, och
folkpartiet har funnit sig böra godta
nämndens förslag till omdisponering av
fonderna för inrättandet av en jordbruksnämndens
delfond under fonden
för beredskapslagring. Jordbruksnämnden
har emellertid funnit beredskapslagringen
vara klart underdimensionerad
och ansett en medelsökning med
närmare 50 miljoner kronor erforderlig
för att finansiera ett första steg i den
mera långsiktiga lageruppbyggnad som
herr Hermansson tidigare har talat om.
Denna medelsökning har departementschefen
emellertid icke varit beredd att
föreslå utan sökt tillgodose jordbruksnämndens
klart dokumenterade krav
på så sätt, att Kungl. Maj:t föreslås bemyndigas
att vid krig, krigsfara eller
andra omständigheter av synnerlig vikt

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Ang. lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål

för rikets försvarsberedskap disponera
en rörlig kredit i riksgäldskontoret
av högst 50 miljoner kronor.

Vid sin prövning av statsverkspropositionen
har folkpartiet observerat denna
mycket diskutabla lösning men funnit
att årets budget inte kunde ge utrymme
för en ökning av investeringsanslaget
på det sått jordbruksnämnden
föreslagit med hela 50 miljoner kronor.

Den föredragning som av företrädare
för jordbruksnämnden gjordes inför
jordbruksutskottet visade emellertid att
läget var betydligt allvarligare än vad
som kunde utläsas av statsverkspropositionen
och icke kunde anses stå i
god överensstämmelse med de av 1967
års riksdag godtagna riktlinjerna för
den fortsatta jordbrukspolitiken. När
krig eller krigsfara inträtt är det även
väl sent att tänka på att öka beredskapen.

Av denna anledning och då budgeten
inte gav utrymme för en ökning av denna
storleksordning har vi för året ansett
oss nödsakade att acceptera departementschefens
förslag, dock under den
uttryckliga förutsättningen att Kungl.
Maj:t till nästa års riksdag inkommer
med förslag till en långsiktig uppbyggnad
av livsmedelsberedskapen, varvid
medelsanvisningen för ändamålet bör
uppräknas att gälla för en från fem till
fyra år förkortad uppbyggnadsperiod.
Vår försvarsberedskap och folkets försörjning
under en avspärrningstid är
ju baserad på att beredskapsplanen genomförs
och inte bara blir en plan på
papperet.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till reservationerna
1 b och 2.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! I motionerna I: 169 och
II: 198 yrkas en friare skrivning jämfört
med departementschefens när det
gäller den rörliga krediten på föreslagna
50 miljoner kronor. Formuleringen
i statsverkspropositionen på denna

3f Första kammarens protokoll 1970. Nr 14

punkt, att Kungl. Maj:t vid krig, krigsfara
eller andra omständigheter av
synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap
skulle bemyndigas disponera
en rörlig kredit i riksgäldskontoret av
högst 50 miljoner kronor, innebär en
hårfin skillnad jämfört med motionärernas
formulering — mycket mindre
än vad den egentligen kan förefalla.
Både i motionen och i statsverkspropositionen
anser man att det är regeringen
som skall bedöma vad som är
av synnerlig vikt, och ett bemyndigande
av här aktuellt slag ökar bevakningen
av den internationella utvecklingen
i fråga om varor som är av betydelse
för försörjningen.

Chefen för finansdepartementet anmäler
under detta avsnitt att en budgetomläggning
kommer att göras beträffande
finansieringen av den beredskapslagring
som handhas av statens
jordbruksnämnd, överstyrelsen för ekonomisk
beredskap och Svensk spannmålshandel.
Det betyder att beredskapslagringen
kommer att finansieras från
en nyinrättad fond, och under denna
nya fond kommer en särskild delfond
att handhas av jordbruksnämnden och
Svensk spannmålshandel. Till denna
delfond har Kungl. Maj :t anvisat ett investeringsanslag
på 155 miljoner kronor.

I ett annat motionspar, I: 927 och
II: 1083, yrkas att de 50 miljoner kronor
som Kungl. Maj :t begär bemyndigade
att under vissa angivna förhållanden
få förstärka försvarsberedskapen
med i stället måtte inbakas under jordbruksnämndens
delfond. I motionerna
föreslås alltså att till denna delfond anslås
205 miljoner kronor i stället för
155 miljoner kronor enligt Kungl.
Maj :ts förslag. Själva grundtanken i
motionerna är ungefär densamma som
i det första motionspar jag nämnde
och behöver kanske inte närmare presenteras.

Utskottet anser för sin del att det bemyndigande
som begärs i propositionen
ger Kungl. Maj:t tillräcklig handlings -

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Ang. lagring av jordbruksprodukter för beredskapsändamål

frihet och finner i likhet med Kungl.
Maj :t att en rörlig kredit kan vara att
föredra framför en direkt medelsanvisning.
Utöver detta kan anföras att
jordbruksministern också har beräknat
medel för extra arbetskraft som kan
erfordras på grund av att jordbruksnämnden
övertagit ansvaret för den
centrala planläggningen av jordbrukets
arbetsblocksorganisation.

Vad föregående talare anförde om
att vi skulle ha en dålig livsmedelsberedskap
vill jag inte närmare ge mig
in på. Jag tycker nämligen att vi bör
ha fullt förtroende för de myndigheter
som handhar denna beredskap och jag
anser det litet felaktigt av oss att försöka
inge folk den föreställningen att vi
skulle ha dålig livsmedelsberedskap.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande punkt gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt
angående mom. 1, därefter särskilt
rörande mom. 2 och 4 samt vidare
särskilt avseende mom. 3. Därpå komme,
fortsatte herr talmannen, propositioner
att framställas särskilt vidkommande
motiveringen i viss del samt, om
så erfordrades, särskilt i vad anginge
reservationen 2.

På gjord proposition bifölls utskottets
hemställan i mom. 1.

Sedermera gjorde herr talmannen enligt
de beträffande mom. 2 och 4 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Hermansson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Hermansson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 3
punkten 6 mom. 2 och 4, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hermansson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Hermansson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 69;

Nej — 32.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter bifölls på gjord proposition
utskottets hemställan i mom. 3.

Vidkommande utskottets motivering
från och med det stycke å s. 4 i det
tryckta utlåtandet, som började med
orden ”Utskottet anser”, anförde nu
herr talmannen, hade yrkats dels att
densamma skulle godkännas, dels ock
att kammaren skulle godkänna den motivering,
som förordats i den av herr
Skärman m. fl. vid punkten avgivna,
med 1 b betecknade reservationen.

Därpå gjordes propositioner enligt
dessa båda yrkanden och förklarades
propositionen på godkännande av utskottets
motivering i denna del oförändrad
vara med övervägande ja besvarad.

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Om rätt att avlämna självdeklaration

Punkten 7

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 8

Lades till handlingarna.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets
utlåtanden:

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående Främjande i allmänhet
av fiskerinäringen för budgetåret
1970/71 jämte motioner; samt

nr 12, i anledning av motioner om
ett avlösningssystem vid sjukdom och
semester för jordbrukare.

Vad utskottet i dessa utlåtanden
hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

nr 28, med anledning av motioner
angående beskattningen av idrottsföreningar
och andra ideella organisationer;
samt

nr 29, med anledning av motioner
om avdrag vid inkomstbeskattningen
för s. k. garantiskuld.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Om rätt att avlämna självdeklaration till
valfri länsstyrelse eller lokal skattemyndighet Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 30, med anledning av
motioner om rätt att avlämna självdeklaration
till valfri länsstyrelse eller lokal
skattemyndighet.

I de likalydande motionerna I: 497,
av herr Schött, och II: 570, av herr
Thylén, hade anhållits, att riksdagen
måtte antaga i motionerna infört förslag
till lag om ändring i taxeringsförordningen
(1956: 623), vilket förslag

till valfri länsstyrelse eller lokal skattemyndighet avsåge,

att den skattskyldige skulle hava
möjlighet att avlämna sin självdeklaration
till valfri länsstyrelse eller lokal
skattemyndighet, oavsett i vilket län
taxeringen skulle äga rum.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt
att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 497 och II: 570.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! I betänkandet om skattebrotten
— SOU 1969:42 — föreslås
bl. a. att den som avlämnar sin deklaration
för sent skall påföras särskilt skattetillägg.

Skulle detta bli beslutat kan det komma
att innebära, att den som inlämnar
deklarationen till fel myndighet kommer
att drabbas av sådan avgift. Detta
har förefallit i varje fall Föreningen
Sveriges fögderichefer otillfredsställande.
Föreningen har därför i sitt remissyttrande
anfört bl. a. följande: ”Med
hänsyn till nuvarande rörliga befolkningsläge
vill föreningen i de skattskyldigas
intresse föreslå, att självdeklaration
får avlämnas till vilken länsstyrelse
eller lokal skattemyndighet som
helst.”

Då jag ansett att en sådan förbättrad
service åt de skattskyldiga bör komma
till stånd snarast möjligt, har jag motionerat
om en lagändring redan nu.

Herr talman! Vi upplever nu det för
många något anmärkningsvärda, att ett
förslag till förmån för de skattskyldiga
framföres och stödes helt av den organisation,
som företräder de lokala skattemyndigheterna,
men att förslaget avstyrkes
av bevillningsutskottet med hänsyn
till det merarbete, som skulle drabba
dessa myndigheter.

För min del finner jag bevillningsutskottets
ställningstagande förvånansvärt.
Såvitt jag förstår, är det bara en
tidsfråga när en lagändring i enlighet
med motionen kommer att genomföras.

Jag har inget yrkande, men jag har

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

inte kunnat underlåta att här deklarera
denna min mening.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 15, i anledning av motioner om
förkortning av väntetiden vid rättspsykiatrisk
undersökning;

nr 21, i anledning av motion om offentligt
biträde åt part i ärenden rörande
administrativt frihetsberövande;
samt

nr 22, i anledning av motioner angående
handläggningen av lagsökning och
betalningsföreläggande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till sjöarbetstidslag,
jämte motioner i ämnet;

nr 18, i anledning av motioner om
lagstadgad skyldighet för företag att
varsla om driftsinskränkning eller företagsnedläggning; nr

20, i anledning av motioner om
försöksverksamhet med vård i hemmet
av ungdomsvårdsskoleelev; och

nr 21, i anledning av motioner om
rätt för kommun att föra talan mot föräldrar
om återvinning av ekonomiskt
bidrag till barn.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om rätt för tullen att utfärda provisoriskt
körförbud för inkommande fordon

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 23, i anledning av motioner
om rätt för tullen att utfärda provisoriskt
körförbud för inkommande
fordon.

Tredje lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 325 i
första kammaren av herrar Tistad och
Ernulf samt nr 351 i andra kammaren
av herr Löfgren.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade yrkats, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle anhålla om
sådan ändring i vägtrafikförordningen,
att tulltjänsteman erhölle befogenhet
att utfärda provisoriskt körförbud för
från utlandet inkommande fordon i enlighet
med vad som angivits i motionerna.

Utskottet hade i det nu förevarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna I: 325 och II: 351
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Ernulf (fp) och Sellgren (fp), vilka ansett,
att utskottet bort på anförda skäl
hemställa, att riksdagen måtte med bifall
till motionerna 1:325 och 11:351 i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
sådan ändring i vägtrafikförordningen,
att tulltjänsteman finge befogenhet att
utfärda provisoriskt körförbud för från
utlandet inkommande fordon i enlighet
med vad som angivits i motionerna.

Herr TISTAD (fp):

Herr talman! I min egenskap av motionär
ber jag att få ta kammarens uppmärksamhet
i anspråk vid behandlingen
av detta ärende.

Första gången riksdagen behandlade
frågan om särskild trafikkontroll av
motorfordon som inkommer från utlandet
var år 1967. I en motion framhöll
då mina medmotionärer och jag
att tullen, när den från tullsynpunkt
kontrollerar lastbilar som kommer in

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om rätt för tullen att utfärda provisoriskt körförbud för inkommande fordon

från utlandet, utan nämnvärt mcrarbete
— stickprovsmässigt eller diir särskild
anledning föreligger — också skulle
kunna utföra kontroll på efterlevnaden
av de bestämmelser om maxiinilast,
axeltryck, boggietryck och lastens
anordnande som finns i vägtrafikförordningen.
I motionen begärde vi en
utredning av om man skulle kunna
uppdraga en sådan begränsad trafikkontroll
åt tullen och ge tullpersonalen
de befogenheter som den behövde för
att utföra kontrollen.

Motionen remitterades till rikspolisstyrelsen
och generaltullstyrelsen. Rikspolisstyrelsen
avstyrkte bestämt, men
generaltullstyrelsen ställde sig i stort
sett positiv till motionens syfte.

Tredje lagutskottet ansåg i likhet med
rikspolisstyrelsen att man inte borde
överlämna någon del av trafikkontrollen
åt tullen. Däremot var det enligt utskottets
uppfattning önskvärt, att man
väl tillvaratog de möjligheter som kunde
finnas att förbättra och rationalisera
trafikkontrollen genom samarbete
mellan polisen och tullverkets personal.
Detta borde ske, ansåg utskottet, genom
att tullpersonalen antecknade och delgav
polisen data rörande fordon och
totalvikter och tillkallade polis vid flagranta
överträdelser av bestämmelserna.
Utskottet ansåg sig kunna förutsätta,
att de berörda myndigheterna,
d. v. s. polisen och tullen, utan särskild
utredning eller framställning skulle ta
de initiativ som erfordrades för att lösa
de praktiska samarbetsfrågorna. Utskottet
avstyrkte därför motionerna och
riksdagen följde utskottet.

Men det finns som bekant en viss
sorts kvarnar som mal långsamt, och
ingenting hände i fråga om samarbetet
på området mellan polisen och tullen.
Motionärerna ansåg sig därför ha anledning
att återkomma 1968 och 1969.
I sitt utlåtande över motionerna till
1969 års riksdag konstaterade utskottet,
att de uttalanden som utskottet tidigare
gjort om samarbete inte lett till några
initiativ från vare sig polisen eller tul -

len, och utskottet underströk på nytt
vikten av att ett samarbete kommer till
stånd i den utsträckning som är praktiskt
möjlig och lämplig.

I år har herr Ernulf och jag i denna
kammare och herr Löfgren i medkammaren
i likalydande motioner i båda
kamrarna tagit upp frågan från en annan
utgångspunkt, nämligen den som
utskottet självt har angett och som innebär,
att frågan bör lösas genom samarbete
mellan polisen och tullen. Det
förefaller som om utskottet inte hade
observerat skillnaden. I utskottets recit
anges nämligen att de tidigare motionerna
i ämnet har i allt väsentligt samma
innehåll som de motioner vi nu behandlar.
I själva verket har årets motioner
—■ även om de berör samma
ämne som de tidigare motionerna —-helt annat innehåll och utmynnar, vilket
framför allt är viktigt, i ett helt annat
yrkande än de tidigare motionerna.

Tredje lagutskottet bekräftar i utlåtandet
sin tidigare inställning, som innebär
att ansvaret för fordonskontrollen
skall åvila polisen och kontrollen
ske i polisens regi, men att tullen på
gränsorterna bör samarbeta med polisen
bl. a. genom att tulltjänstemännen
tillkallar polis, när de i samband med
tullkontroll, som de har att utföra, konstaterar
flagranta överträdelser av trafiksäkerhetsföreskrifterna.

Motionärerna accepterar alltså den
utgångspunkten. I motionerna säger vi
emellertid, att om det skall vara någon
mening med ett samarbete av det slag
som utskottet har rekommenderat, måste
tullen få befogenhet att hålla kvar
fordonet tills polisen hinner komma till
platsen. Därför begär vi att tulltjänstemännen
skall få rätt att utfärda provisoriskt
körförbud i väntan på att tillkallad
polis skall infinna sig.

Låt mig illustrera detta med ett exempel.
Det kommer en lastbil från Norge
till gränsstationen i Svinesund en
natt. I Svinesund förtullar föraren sin
last. Han är försedd med vederbörliga
papper och ingenting finns att anmär -

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om rätt för tullen att utfärda provisoriskt
ka från tullsynpunkt. Men de tullhandlingar
som föraren har företett visar att
bilen har 50 procent för tung last. Tulltjänstemannen
skall nu, som tredje lagutskottet
tänker sig saken, tillkalla polis.
Jag tror mig emellertid veta, att det
nattetid inte finns alltför gott om poliser,
som är i tjänstgöring i norra Bohuslän
och kan ingripa i sådana här
fall. Det har sagts mig att det i regel
inte finns mer än en polisbil med besättning
i hela området norr om Uddevalla.
Den bilen kanske befinner sig
10—15 mil från Svinesund, när den blir
tillkallad. Det kan alltså dröja en bra
stund, innan polisen kommer. Tulltjänstemannen
kan be föraren av den överlastade
bilen att vänta ett par timmar,
men om föraren inte frivilligt går med
på det, har tulltjänstemannen inte någon
befogenhet att ålägga honom att
stanna. Föraren kan lugnt starta sitt
fordon och ge sig ut på sin trafikfarliga
färd. Polisen får försöka hinna upp
honom eller genskjuta honom någonstans
på vägen och där, i nattmörkret
vid vägkanten, utföra sin vägning av
bilen i stället för på den upplysta tullstationen
med helt andra och bättre
vägningsredskap till förfogande. Kanske
får polisen inte tag i bilen, utan
den hinner fram till sin bestämmelseort.
Kanske hinner den till och med
lossa sin övertunga last, innan polisen
kommer fram. I värsta fall kanske inte
polisen får tag på den överlastade bilen,
innan den har vållat en trafikolycka
med måhända mycket svåra följder.

Jag har, herr talman, svårt att förstå
att tredje lagutskottets majoritet, som
dock tidigare så klart uttalat sig om
önskvärdheten av att få till stånd ett
samarbete på detta område, helt blundar
för hur nödvändigt det är att skapa
elementära förutsättningar för att
ett samarbete av detta slag över huvud
taget skall få någon mening. Kanske
har utskottet lagt alltför stor vikt vid
en händelse som inträffade tidigare i
år. Den 26 januari, tre dagar efter det
motionerna inlämnats, utfärdade gene -

körförbud för inkommande fordon
raltullstyrelsen under hänvisning till
tredje lagutskottets utlåtande vid 1969
års riksdag föreskrifter i ämnet som
jag tillåter mig att återge i oavkortat
skick — de är nämligen helt korta:

”1. Upptäckes i samband med tullkontrollen
eller föreligger eljest anledning
misstänka, att från utlandet inkommande
fordon har för tung last,
för högt axeltryck eller är felaktigt eller
olämpligt lastat eller att annan omständighet
av betydelse för trafiksäkerheten
inte beaktats, skall förhållandet
omedelbart anmälas till närmaste polismyndighet.

2. Där så icke redan skett skall kontakt
upptas med vederbörande lokala
polismyndighet för överenskommelse
om erforderliga praktiska detaljer i detta
samarbete.”

Utskottet säger sig också ha erfarit
att rikspolisstyrelsen kommer att utge
anvisningar om samarbetet mellan de
lokala polis- och tullmyndigheterna
samt att frågan om trafikkontrollen
kommer att behandlas i dessa anvisningar.
Och så uttalar utskottet till sist
sin tillfredsställelse med de initiativ
som sent omsider tagits av de ansvariga
myndigheterna: ”Enligt utskottets
mening torde härigenom problemet med
övervakning och kontroll av från utlandet
inkommande fordon kunna få en
praktisk och lämplig lösning.”

Vilken lösning är det som utskottet
syftar på? Såvitt jag kan finna, har tullstyrelsen
med sina kortfattade föreskrifter
endast spelat över bollen till de lokala
tullmyndigheterna utan ett ord till
vägledning hur problem av den art som
jag angav i mitt exempel skall lösas.
Den enda rekommendation som de lokala
tullmyndigheterna fått är att de
skall komma överens med de lokala
polismyndigheterna om erforderliga
praktiska detaljer.

Men rikspolisstyrelsen kommer ju
med anvisningar, enligt vad utskottet
uppger. Jag talade i går med den tjänsteman
i generaltullstyrelsen som på
tullsidan närmast håller i samarbetet

Fredagen den 9 april 1970

Nr 14

Om rätt för tullen att utfärda provisoriskt körförbud för inkommande fordon

tull—polis. Enligt honom ligger rikspolisstyrelsens
anvisningar klara att
skicka ut, men de innehåller ingenting
om samarbete på detta speciella område.
Svårigheterna att skapa ett meningsfullt
samarbete är lika stora och
de praktiska samarbetsproblemen lika
olösta efter det att generaltullstyrelsen
utfärdat sina föreskrifter. Det enda som
har hänt är att tullstyrelsen delegerat
uppgiften att lösa dem till en lägre nivå
inom tullverket.

Eftersom det här gäller polisens ansvarsområde,
bör det vara rikspolisstyrelsen
som i första hand har intresse av
att ett effektivt samarbete kommer till
stånd och därför bör prestera en lösning
av de praktiska samarbetsfrågorna.
Men på den sidan har man tydligen
inte så bråttom.

Det skulle vara intressant att höra
hur tredje lagutskottets majoritet ser på
det problem som inryms i mitt exempel
om bilen i Svinesund. Hur kan man
lösa det på annat sätt än att tulltjänstemännen
i Svinesund och på andra
gränsorter får rätt att hålla kvar en trafikfarlig
bil tills polisen hinner komma
till platsen?

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid utskottsutlåtandet fogade
reservationen.

Häri instämde herr Schött (m).

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Jag kan i allt väsentligt
instämma i vad herr Tistad har yttrat,
men jag vill tillägga att vi i utskottet
diskuterade skillnaden mellan de motioner
som nu föreligger och tidigare
motioner i samma ämne, även om den
inte tillräckligt klart framgår av reciten.

För mig är det också obegripligt att
utskottsmajoriteten inte har velat ge tullen
möjlighet att på ett effektivt sätt
samarbeta med polisen, när tullen nu
är villig att hjälpa polisen i det här
avseendet. Jag ställde i utskottet frågan,
om det verkligen skall behövas att

det inträffar eu upprörande trafikolycka
till följd av att en bil med trafikfarlig
överlast ger sig ut på vägarna,
innan man från utskottsmajoritetens sida
vill inse att tullen måste få möjlighet
att förhindra sådana risker.

Minimikravet för att ett samarbete
skall bli effektivt är enligt reservanternas
mening — i enlighet med motionärernas
uppfattning — att tullmannen
får befogenhet att meddela provisoriskt
körförbud, vilket naturligtvis bör följas
av en omedelbar underrättelse till
närmaste polismyndighet eller polisman.

Av den anledningen, herr talman, yrkar
jag bifall till reservationen.

Herr KRISTIANSSON, SVANTE, (s):

Herr talman! Såsom det redan har
erinrats om väcktes liknande motioner
vid 1967 års riksdag. Före utskottsbehandlingen
av motionerna hade remissutlåtanden
avgivits av rikspolisstyrelsen
och generaltullstyrelsen. Rikspolisstyrelsen
avstyrkte bestämt motionerna,
medan generaltullstyrelsen icke hade
något att erinra mot att en utredning
kom till stånd. Således är det inte riktigt
när herr Tistad gör gällande att generaltullstyrelsen
hade en positiv inställning
till motionsyrkandena. Det hade
väl först ett yttrande av generaltullstyrelsen
över den ifrågasatta utredningen
kunnat ge besked om.

Utskottet instämde i rikspolisstyrelsens
uppfattning att det vore betänkligt
att dela ansvaret för den aktuella
fordonskontrollen mellan polisen och
tullverket, då en sådan uppdelning kunde
vara ägnad att skapa oklara ansvarsförhållanden.
Samtidigt gjorde emellertid
utskottet -— såsom har påpekats —
det uttalandet att det skulle vara värdefullt
med ett samarbete mellan tullverket
och polisen för att ernå en effektiv
fordonskontroll, enligt motionernas
syfte. Kamrarna biföll utskottets
hemställan att motionerna icke skulle
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om rätt för tullen att utfärda provisoriskt körförbud för inkommande fordon

Liknande motioner väcktes också vid
1968 och 1969 års riksdagar. Utskottet
vidhöll den intagna ståndpunkten och
avstyrkte motionerna men underströk
ånyo vikten av att det av riksdagen tidigare
förutsatta samarbetet mellan polisen
och tullpersonalen skulle komma
till stånd i den utsträckning som var
praktiskt möjlig och lämplig.

Vid behandlingen av de nu aktuella
motionerna har utskottet med tillfredsställelse
konstaterat att initiativ tagits
av berörda myndigheter för att genomföra
det av utskottet i tidigare utlåtanden
åsyftade samarbetet. Sålunda har
generaltullstyrelsen i januari i år utfärdat
föreskrifter för samarbete med polisen
beträffande den åberopade fordonskontrollen.
Enligt vad utskottet erfarit
kommer rikspolisstyrelsen inom
den närmaste tiden att meddela anvisningar
till de lokala polismyndigheterna
om samarbete med tullverket.

Nu gör herr Tistad gällande att detta
samarbete inte kan leda till något resultat.
Nog tycker jag att det är litet
väl tidigt att uttala sig härom. Det finns
väl i varje fall anledning att avvakta
resultatet av det nu inledda samarbetet
innan man gör någon bedömning.

Enligt utskottets mening torde härigenom
problemet med övervakning
och kontroll av från utlandet inkommande
fordon kunna få en praktisk
lösning. Med hänsyn till att syftet med
motionerna har uppnåtts är det förvånande
att reservation ändå förekommer
i anslutning till utlåtandet.

Herr talman! Jag ber att med det sagda
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr TISTAD (fp):

Herr talman! Till att börja med vill
jag konstatera att herr Svante Kristiansson
inte alls är intresserad av vad som
händer i Svinesund, utan bara läser
upp valda delar av utskottets utlåtande.

Herr Kristiansson menar att 1970 års
motioner kan bemötas på samma sätt

som motionerna 1967, 1968 och 1969.
Det är dock i år helt nya motioner med
ett annat och mera begränsat yrkande
än det som tidigare förekom.

Den remissbehandling som gjordes
ägde rum 1967, och man faller fortfarande
tillbaka på den fastän det nu gäller
helt andra motioner än dem som
förelåg 1967. Herr Kristiansson säger
att generaltullstyrelsen vid det tillfället
inte ställde sig positiv utan endast tillstyrkte
en utredning. Jag sade i mitt
anförande att generaltullstyrelsen ställde
sig positiv till motionernas syfte
och motionsyrkandet innebar just att
saken skulle utredas. Generaltullstyrelsen
ville även ha till stånd en utredning
och alltså var styrelsen positiv till
motionssyftet. Jag vet emellertid också
att generaltullstyrelsen är positivt inställd
till avsikten med motionerna,
d. v. s. att få till stånd en mer effektiv
trafikkontroll inom ett område där
man vet att det förekommer mycket stora
brister.

Det går inte att argumentera som utskottsmajoriteten
gör — man hänvisar
till vad som hände under de föregående
åren — när det är ett nytt motionsyrkande,
som utgår från att allt skall ordnas
så som tredje lagutskottet och riksdagen
sagt, d. v. s. att ett samarbete på
frivillig bas mellan tullen och polisen
skall komma till stånd. Vi vill genom
de nya motionerna skapa förutsättningar
för att ett sådant samarbete skall
kunna bli något så när effektivt genom
att tulltjänsteman skall få rätt att, i
väntan på att polisen hinner ta ställning
i frågan, utfärda provisoriskt körförbud
för trafikfarliga fordon.

Jag skulle till sist vilja höra om inte
herr Kristiansson ändå har någon kommentar
att göra till exemplet från Svinesund.
Jag tycker att det säger mer än
mycket teoretiserande kring dessa problem.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Herr Kristiansson uttryckte
sin förvåning över att det före -

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om rätt för tullen att utfärda provisoriskt körförbud för inkommande fordon

låg en reservation eftersom, som lian
sade, syftet med motionerna hade uppnåtts
och man nu hade kommit fram
till en praktisk lösning. Orsaken till reservationen
är ju att reservanterna inte
anser att syftet med motionerna uppnåtts,
eftersom yrkandet i desamma har
avstyrkts. Dessutom kan vi inte finna
att en praktisk lösning har kommit till
stånd.

Om en bil med trafikfarlig överlast
befinner sig vid en tullstation och tulltjänstemannens
enda möjlighet är att
ringa polisen och avvakta, kanske flera
timmar innan polisen kommer till
platsen, och tullmannen saknar möjlighet
att hindra bilen att fara vidare, då
kan vi reservanter inte finna att det
är en praktisk lösning. Syftet med motionen
var att man skulle åstadkomma
en möjlighet för tullmannen att provisoriskt
hindra att bilen körde sin väg, i
avbidan på att polisen kunde komma
till platsen. Det syftet vill inte utskottet
tillgodose.

Herr talman! Från motionärernas och
reservanternas synpunkt är det alltså
all anledning att vidhålla yrkandet om
bifall till reservationen.

Herr KRISTIANSSON, SVANTE, (s):

Herr talman! Det är en orimlig begäran
att utskottet skall uttala sig om
förhållandena i framtiden vid de lokala
tullstationerna, sedan detta samarbete
kommit till stånd.

Herr TISTAD (fp):

Herr talman! Min önskan var bara att
ledamoten av första kammaren herr
Svante Kristiansson med användande
av det sunda förnuft, som en riksdagsman
bör besitta, skulle uttala sig om
det mycket enkla exempel som jag anförde.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen enligt därunder
förekomna yrkanden gjorde pro -

positioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Ernulf begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad tredje lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 23,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Ernulf begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —78;

Nej — 24.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av konstitutionsutskottets
utlåtande nr 21, i anledning
av motioner om riksdagens
medverkan vid planeringen av den
framtida industrilokaliseringen, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om rätt för kommun att utan vederlag
överlåta viss sjukvårdsutrustning till
u-land

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 22, i anledning av motioner
om rätt för kommun att utan vederlag
överlåta viss sjukvårdsutrustning
till u-land.

I detta utlåtande hade utskottet behandlat
de likalydande motionerna 1:
178, av herr Tistad, samt 11:203, av
herr Andersson i Örebro och herr Enskog,
i vilka motioner yrkats, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle
anhålla om förslag till bestämmelser
som möjliggjorde för kommunal sjukvårdshuvudman
att utan vederlag överlåta
övertalig sjukvårdsutrustning till
utvecklingsland.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte avslå motionerna
1:178 och 11:203.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Denna motion tycks mig
vara angelägen. Utskottets utlåtande synes
mig på en gång dunkelt och kallsinnigt.

Behovet av sådan sjukvårdsutrustning
som i Sverige räknas som övertalig är i
många utvecklingsländer mycket stort.
Jag har själv haft tillfälle att konstatera
hur man på missionssjukhus i KongoBrazzaville
fortfarande saknar förlossningssängar
— sådana som i Sverige
skrotas ned därför att de inte längre
anses tjänliga. Jag har hört berättas på
andra sjukhus i Kongo-Kinshasa att
man är glad över den förbandsmateriel
som av olika skäl inte kan användas vid
svenska sjukhus. Vidare har jag på något
missionssjukhus i Indien sett sändningar
från svenska apotek av medicin
som inte längre kunnat säljas i Sverige
därför att lagringstiden är begränsad,
men som ändå bedömts kunna användas
under ytterligare ett år eller så. Man
har där tacksamt tagit emot medicinen
därför att man annars inte har sådan.

Jag har sett hur man på missionssjukhus
i Kongo delat ut glasögon som samlats
in vid svenska vårdanstalter genom
olika hjälporganisationer och som kan
komma dem till godo som annars över
huvud taget inte skulle få någon hjälp.
Ofta har denna typ av materiel skeppats
över genom att rederier gratis har tagit
med materielen när man fått utrymme
på någon lämplig båt.

Nu brukar det resas invändningar
mot denna typ av hjälpsändningar. Det
finns de som rynkar på näsan och säger
att bara förstklassig materiel skall
skickas ut. Trots att det alltså är så att
man på många av sjukhusen i utvecklingsländerna
inte har den materiel det
gäller anses det bättre att man får stå
helt utan än att man använder sådan
materiel som vi här hemma av olika
skäl inte kan utnyttja. Så finns det de
som säger — dit hör konstitutionsutskottet
-—• att detta får frivilligorganisationer
och hjälporgan själva svara för.
Ja, visst kan man säga det. Men är det
inte orimligt att man skall låta materiel
stå outnyttjad i Sverige eller skrotas
ned bara därför att man av formella
skäl menar att det inte är möjligt att
överlåta den?

Sedan brukar man hänvisa till att förarbetena
till 1962 års lag om rätt för
kommun att bistå utländska studerande
måste tolkas som en begränsning av
möjligheterna att skänka sjukvårdsmateriel
till missions- och andra hjälporganisationer
för vidare befordran till något
u-land. Det sägs där att de kommunala
uppgifterna skall ha lokal anknytning.
Det sägs också att man inte bör
uppge lokaliseringsprincipen som riktlinje
för avgränsningen av kommunernas
verksamhetsområde. Det är ganska
självklart, men det är inte detta som
saken gäller. Frågan är ju hur man
tolkar lagen i detta konkreta fall, och
där är utskottets utlåtande inte till någon
hjälp. Vad menar utskottet med
denna mening: ”Den fråga som motionärerna
tar upp kan lösas genom kontakter
med frivilligorganisationer och
hjälporgan för utvecklingsländer”? Vems

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Om rätt för kommun att utan vederlag överlåta viss sjukvårdsutrustning till u-land

kontakter? Den meningen skulle man
gärna vilja ha uttolkad — om den kan
tolkas.

Man skulle kunna gå vidare och ställa
frågor: Får en kommun till en missionsorganisation
eller något annan hjälporgan
lämna övertalig sjukvårdsmateriel?
Får det ske så snart eu bokföringsmässig
avskrivning av materielen i fråga
har skett? Får det ske om alternativet
är eu lagring på obegränsad tid, vilket
faktiskt lär förekomma på en del håll?
Får det ske om alternativet är att sälja
t. ex. sängar för skrotvärdet? Det är
ganska väsentligt att tolkningar kan ges
på denna punkt. Jag är ordförande i
den utlänningsutredning som Stockholms
stad tillsatt. Vi har till uppgift
bl. a. att granska denna fråga. Det rör
sig om ett visst mått av överskottsmateriel
från sjukhusen i Stockholm. Just
nu diskuterar vi frågan: Strider det mot
lagen att man lämnar denna materiel till
någon missionsorganisation eller till Röda
korset som på lämpligt sätt vidarebefordrar
det till de sjukhus vilka kan
komma i fråga i utvecklingsländerna?
På den punkten råder oklarhet, och
sannerligen hjälper utskottet inte oss
med den tolkningen.

Detta måste väl vara en fråga där
sunda förnuftet säger att det är önskvärt
med en generös tolkning från kommunernas
och sjukhusdirektionernas
sida, så att den sjukvårdsmateriel som
av ett eller annat skäl inte kan användas
här hemma ändå kan komma
utvecklingsländerna till godo i väntan
på den dag då vi i vårt land har resurser
och vilja att se till att man där ute
har lika god sjukvårdsutrustning som
våra svenska sjukhus.

Jag har velat säga detta, herr talman,
eftersom utskottets utlåtande i varje fall
till sin ton är ganska okänsligt.

Herr OLSSON, ERIK, (s):

Herr talman! Herr Wikström ställde
en fråga beträffande utskottets yttrande:
”Den fråga som motionärerna tar

4 Första kammarens protokoll 1970. Nr 14

upp kan lösas genom kontakter med
frivilligorganisationer och hjälporgan
för utvecklingsländer.” Med detta uttalande
menar utskottet vad det säger,
helt enkelt.

Den andra frågan är också besvarad
om man läser utskottsutlåtandet från
början. Det sägs där att överlåtelse utan
vederlag kan ske av sådan utrustning
som är för sjukvårdshuvudmannen utan
bruksvärde och som alltså är avskriven.
I övrigt är man enligt 50 § kommunallagen
och 56 § landstingslagen skyldig
att ta ut det restvärde som finnes. Detta
är alltså det korta svar jag kan ge på
de frågor som här har ställts.

Man har inom utskottet inte alls varit
hårdhjärtad och oförstående till vad
som gäller internationell biståndsverksamhet.
Men samhällelig hjälp till uländerna
är enligt gällande rättspraxis
primärt att anse som en statlig uppgift
och faller väl utanför den kommunala
kompetensen. En ändring av 50 § kommunallagen
och 56 § landstingslagen
vad gäller kommuns skyldighet att förvalta
förmögenhet torde ingen nu vilja
föreslå. Men en lagändring i det fallet
blir väl nödvändig om man skall kunna
gå motionärerna till mötes i detta sammanhang.

Dessutom föreligger det nog även
andra risker i sammanhanget. Jag hörde
senast i går kväll ett resonemang
mellan två på detta område mycket sakkunniga
personer. Den ena hade arbetat
under tre år inom u-landshjälpen
i Afrika, och den andra, en mycket
högt uppsatt person här i landet, hade
varit på studieresa bl. a. i Tanzania.
Båda hade den uppfattningen att man
i u-länderna ofta säger: ”Här kommer
ni med vad ni har utrangerat och det
får duga åt oss.” Detta är de inte belåtna
med. Den man som hade arbetat
där nere hade bl. a. kommit med några
maskiner för att slå betongtegel. Han
fick beskedet: ”Ja, nu har ni vita
i Europa tillverkat allt det betongtegel
ni behöver. Då kan ni konnna hit och
överlämna era gamla maskiner.” Det

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om rätt för kommun att utan vederlag överlåta viss sjukvårdsutrustning till u-land

är ett ställningstagande som man bör
förstå och respektera; därför är det
kanske inte alla gånger är så lämpligt
att komma med utrangerad materiel.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Herr Erik Olsson upprepade
den mening som jag citerade ur
utskottsutlåtandet. Men en dunkel mening
blir inte mer klar därför att den
upprepas.

Hur skulle det ha sett ut om sjukvården
i vårt land hade bedrivits i statlig
regi. Då hade man inte som nu kunnat
falla tillbaka på det formella resonemanget
att sjukvårdens möjligheter
här är begränsade därför att den drivs
i kommunal regi.

I herr Erik Olssons inlägg fanns ändå
något mera av den generositet som
jag efterlyser. En sådan skulle t. ex. innebära
att riksdagen markerade att man
inte hade något emot att kommunerna
och sjukvårdsdirektionerna tillämpade
en generös tolkning på detta område.

Herr Erik Olsson upprepade argumentet
att man inte skall sända ut
övertalig materiel. Jag har själv besökt
sjukhus i Kongo där man så sent som
för några år sedan saknade förlossningssängar.
Jag föreställer mig att den
kvinna som har att välja mellan att föda
sitt barn på det gamla sättet, det vill
säga på en bädd av blad från palmträd
eller liknande, eller att få ligga i en
förlossningssäng, som kanske bedömts
som olämplig i Sverige därför att man
här byggt om ett sjukhus, har något
andra mått på rummen etc., gärna accepterar
förlossningssängen.

Barnaföderskan i Kongo är nog nöjd
med att få en från Sverige utrangerad
förlossningssäng i väntan på att den
dag skall komma då det är lika hög
standard i u-länderna som här hemma
på sjukvårdens område.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Herr Wikström har
säkerligen alldeles rätt i det han sade
i slutet av sitt anförande, att den kvinna
som skall föda barn nog är tacksam
över att kunna få göra det i en
säng. Hon kanske i det ögonblicket inte
så mycket tänker på om det är i en
från Sverige kasserad säng. Men det är
väl inte det frågan gäller, utan frågan
här gäller vad myndigheterna i vederbörande
land anser, som av det rika
landet Sverige skulle erbjudas kasserad
materiel. Jag är rädd för att vi kommer
snubblande nära vad vi brukar
akta oss för, nämligen nykolonialism,
om vi driver den regeln för långt.

Jag kan försäkra herr Wikström att
det i konstitutionsutskottet i sakfrågan
icke fanns annat än den största förståelse
för både behovet och önskvärdheten
av att kunna vara med på något
litet hörn för att avhjälpa behoven. Men
det ansågs inte — det har herr Erik
Olsson alldeles rätt i — att man skulle
göra det genom en särskild lagstiftning
om de kommunala förmögenhetstillgångarna
i syfte att exportera kasserad
och överbliven materiel till u-länderna.
I utskottet nämndes också som
exempel på en allt annat än lyckad sådan
hjälpinsats bussarna till Pakistan.
Deras sorgliga öde är ju väl bekant.

Beträffande den juridiska tolkningen
tycker jag det är riktigt att hänvisa
herr Wikström till vad som faktiskt står
i gällande bestämmelser. Finns det inget
restvärde är förfogandet i princip
fritt. Finns det ett restvärde är fältet
öppet för förhandlingar mellan t. ex.
hjälporganisationer och vederbörande
kommun eller mellan SIDA och vederbörande
kommun. Det finns alla möjligheter
till sådana förhandlingar, vilket
är innebörden av utskottets skrivning.

Fru SEGERSTEDT WIBERG (fp):

Herr talman! Efter herr Hernelius’
anförande skulle jag strängt taget kunna
avstå från att yttra mig.

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Om rätt för kommun att utan vederlag överlåta viss sjukvårdsutrustning till u-land

Jag vill bara, liksom herr Hernelius,
än en gång understryka att det sannerligen
inte är på grund av okänslighet
som utskottet har avstyrkt denna
motion. Om herr Wikström läser hela
utlåtandet, bör han kunna se det, även
om han inte vill förstå en mening i
utlåtandet.

Vi måste, som herr Hernelius påpekade,
vara mycket försiktiga i vårt umgänge
med u-länderna. Det skulle ur
deras synpunkt se mycket underligt ut
om det rika Sverige lagstiftade för att
skänka överskottsvaror till de fattiga
länderna.

Herr WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig till herr Hernelius
och fru Segerstedt Wiberg säga
att jag inte yrkat på att konstitutionsutskottet
skulle förfara med motionerna
på något annat sätt. Jag har inte heller
beskyllt utskottet för att vara okänsligt.
Vad jag sagt är att jag tycker skrivningen
är okänslig. Med det menar jag
att rättsläget här visserligen är klart,
men att frågan gäller hur man skall
tolka lagtexten i konkreta situationer.
Det finns många sjukhusdirektioner och
kommuner som har haft anledning att
fundera över denna fråga.

Det är inte heller så att det är kommunerna
eller staten som skall erbjuda
de aktuella sjukhusen denna materiel,
utan det skall ske genom olika hjälporganisationer,
som får bedöma om det
kan anses sakligt motiverat att föra
över materielen. Det kan vara materiel
— t. ex. förbandsmaterial, sängar —
som knappast kommit till användning
och som av något skäl inte kan utnyttjas.
Jag anser att man borde kunna
se till att sådan utrustning kommer
sjukhus i något u-land till godo.

Herr TISTAD (fp):

Herr talman! Som motionär i detta
ärende har jag lyssnat mycket uppmärksamt
till debatten, och nog har det
förekommit uttalanden som gör att man
ställer sig litet undrande.

Det är så för närvarande att om sjukvårdsmateriel
fullständigt saknar restvärde
föreligger inte något hinder för
vederbörande sjukvårdshuvudman att
överlåta den till ett u-land. Men så snart
utrustningen har något restvärde kan
så inte ske; det skulle strida mot kommunallagarna.
I sådana fall måste man
förhandla med någon välgörenhetsorganisation,
som kan överta utrustningen
till minst restvärdet. Det innebär att
riktigt dålig materiel, som är helt avskriven
och kassabel, kan överlåtas till
ett u-land, men när det är fråga om
bättre materiel, som fortfarande är användbar,
då föreligger hinder för sådan
överlåtelse.

Många gånger är det fullt användbar,
värdefull materiel som kan bli övertalig.
Jag talar här av egen erfarenhet,
för jag har inspirerats till denna motion
av erfarenheter som ordförande i
en sjukhusdirektion. Om ett sjukhus
t. ex. övergår till att använda engångsmateriel
på något område, är all den
permanenta materielen på området att
betrakta som övertalig. Den kan vara
fullt användbar och helt modern. Det
kan vara andra skäl än att den permanenta
materielen är omodern som gör
att man övergår till engångsmateriel.
Det kan vara ett mycket värdefullt tillskott
för ett sjukhus i ett u-land att få
sådan materiel.

Jag anser att den argumentering inte
alls är bärande, som går ut på att det
skulle kunna vara till skada för Sveriges
renommé, om vi skänkte sjukhusutrustning,
som kanske inte är fullständigt
toppmodern och nyanskaffad,
till u-länderna. Utskottet har angripit
detta problem från helt andra utgångspunkter
än motionärerna och enligt
min mening satt en käpp i hjulet för
u-landsinsatser som kan vara av stort
värde, något som är beklagligt.

Herr SÖRLIN (s):

Herr talman! Jag är överraskad av
herr Wikströms inlägg i denna debatt.

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om ratt för kommun att utan vederlag överlåta viss sjukvårdsutrustning till u-land

Jag råkar sedan en lång följd av år
vara verksam bland sjukvårdshuvudmännen
inom Landstingsförbundet, och
där har vi sannerligen inte den uppfattningen
att man på våra svenska sjukvårdsinrättningar
lagrat övertalig materiel
på sätt som här görs gällande. På
huvudmannasidan har man sedan länge
haft den uppfattningen att vad man inte
behöver i den aktuella sjukvården
skall kunna användas på olika sätt —■
inom vårt land eller, om så erfordras,
även i andra länder.

Nog skulle det vara förbluffande om
svensk riksdag för en sådan relativt liten
detalj som denna skulle hemställa
om en lagändring. Kan herr Wikström
inte tänka sig att hjälporganisationerna
skulle kunna få överta den materiel
man här talar om? Intill dess att det
uppstår ett rättsfall händer ingenting.
Jag föreställer mig att ingen svensk
medborgare skulle vilja överklaga ett
beslut, innebärande att sådan materiel
det här är fråga om överlämnas till
andra länder som kan ha behov av den.

På sjukvårdshuvudmannasidan har
vi alltså ingen anledning att gå motionärerna
till mötes. Vi skulle betrakta
det som högst otillfredsställande om
riksdagen började använda pekpinnar
när det gäller sådant som man inom
svensk sjukvård och inom Landstingsförbundet
anser sig kunna klara av med
nu gällande bestämmelser.

Herr talman! Jag ansluter mig till yrkandet
om bifall till utskottets hemställan.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Gentemot herr Sörlin
vill jag säga att ingen har ifrågasatt
att motionen skulle bifallas — inte i
den här debatten. Vi har talat om hur
man skall tolka möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen.
Herr Sörlins anförande
berör inte den fråga som diskuterats
här i dag.

Herr SVENINGSSON (m):

Herr talman! Jag vill bara säga till
herr Wikström att riksdagen inte är
till för att tolka lagen åt Stockholms
stad. Det finns anvisningar för hur
kommunerna skall gå till väga, och det
finns säkert möjligheter att klara denna
sak på ett praktiskt sätt.

Om man inte gärna vill ta emot sådan
här övertalig och begagnad materiel
i utvecklingsländerna, innebär det
också en risk att ändra lagstiftningen
och därmed den kommunala kompetensen.
Jag är ganska övertygad om
att vissa tidningar i vårt land mycket
starkt skulle kritisera en lagändring i
syfte att skicka begagnad materiel till
utvecklingsländerna, det skulle betraktas
som en skandal för Sverige.

Herr TISTAD (fp):

Herr talman! Jag blir mer och mer
förvånad. Man kan inte ändra lagstiftningen
så att man kan skicka övertalig
sjukvårdsutrustning till utvecklingsländerna,
men man uttalar helt öppet
att det går bra att göra detta vid sidan
av lagen, därför att ingen kommer att
överklaga en sådan lagöverträdelse.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Herr talmannen uppstod nu och avlägsnade
sig, varvid ledningen av kammarens
förhandlingar övertogs av herr
förste vice talmannen.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

nr 26, med anledning av motion om
beskattning av spelautomater; och
nr 27, med anledning av motioner om
tullättnader för färdigprodukter från
u-länderna.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Fredagen den 3 april 1970

Ang. existensminimum vid införsel i lön

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 31, med anledning av
motioner beträffande vissa uppbördsfrftgor.

Till behandling hade bevillningsutskottet
förehaft

1) de likalydande motionerna 1:220,
av fru Ohlsson, Lilly, och herr Mårtensson,
samt II: 262, av herr Jadestig och
fru Gradin;

2) de likalydande motionerna I: 787,
av herr Schött, och 11:913, av herr
Krönmark;

3) motionen 1:533, av herrar Alexanderson
och Ernulf; samt

4) motionen 11:933, av herr Ullsten.

I motionerna 1:220 och 11:262 hade
anhållits, att riksdagen hos Kungl.
Maj :t måtte begära översyn av instruktionen
för centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden så att ett större hänsynstagande
till de sociala aspekterna
vid bestämmande av beloppen och reglerna
för existensminimum vid införsel
i lön kunde göras.

Utskottet hade i det nu föredragna
betänkandet på åberopade grunder
hemställt, att riksdagen måtte

A) beträffande existensminimum

avslå motionerna 1:220 och 11:262

B) beträffande tidpunkten för ansökan
om jämkning av preliminär skatt

avslå motionerna I: 787 och 11:913

C) beträffande ränta vid restitution
av skatt

avslå motionen 1:533

D) beträffande information angående
grunderna för utdebitering till kyrklig
kommun

avslå motionen 11:933.

Fru OHLSSON, LILLY, (s):

Herr talman! I bevillningsutskottets
betänkande nr 31 behandlas bl. a. frågan
om existensminimum, som tagits
upp i motionerna I: 220 och II: 262.
Eftersom jag hör till motionärerna vill
jag, herr talman, säga några ord i an -

Nr 14 49

slutning till motionerna och utskottsbetänkandet
i den här delen.

I motionerna har begärts en översyn
av instruktionen för centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden (CFU)
så att ett större hänsynstagande kan
göras till de sociala aspekterna, främst
vid socialnämndernas och kronofogdemyndigheternas
bedömningar där de
av CFU fastställda normalbeloppen för
existensminimum är avgörande eller
vägledande för myndigheternas handlande.

Motionerna har enhälligt avstyrkts i
bevillningsutskottet, och jag är beredd
att böja mig för det avslag på motionerna
som då naturligtvis kommer att följa
här i kammaren. Kvar står emellertid
— och det har inte motsagts av utskottet
— att den praktiska tillämpningen
inte är vad den borde vara. Bestämmelserna
tillämpas inte på samma
sätt av socialnämnderna runt om i landet,
och detta tycks även i allt större
utsträckning gälla i fråga om kronofogdemyndigheternas
verksamhet.

Som utskottet påpekar är kronofogdarna
inte bundna av de av CFU uppgjorda
normerna vid fastställandet av
de belopp som vid införsel skall förbehållas
gäldenären. Det torde dock inte
råda någon tvekan om att dessa belopp
i mycket stor utsträckning blir vägledande
för utmätningsmännen. En del
utmätningsmän har, som påpekats i motionerna,
insett att beloppen är alltför
låga och tillämpar en generösare bedömning.
Men det gäller tyvärr inte
alla, och härigenom uppstår de i motionerna
påtalade orättvisorna vid behandlingen
av likartade ärenden på olika
platser i landet.

Som påpekats i motionerna kan ett
alltför strikt fasthållande vid de av
CFU fastställda beloppen många gånger
åstadkomma förödande verkningar för
personer vilka kanske tillfälligt befinner
sig i en svår social situation, är i
behov av socialhjälp eller behöver
skydd mot fordringsägare vilkas krav
kan utgöra ett hot mot vederbörandes
och hans familjs hela existens.

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Ang. arbetsgivares redovisningsskyldighet enligt införsellagen

Utskottet har avstyrkt motionerna,
men ändå varit positivt till motionärernas
syfte, vilket man upptäcker om man
läser betänkandet noggrant. Nederst på
sidan 9 och med fortsättning på sidan
10 uttalas nämligen att det av motionerna
aktualiserade problemet i regel synes
kunna lösas inom ramen för gällande
lagstiftning genom en generös
tolkning av begreppet existensminimum,
där sociala och andra förhållanden
motiverar detta. En sådan utveckling,
herr talman, är just vad vi eftersträvar.
Låt oss hoppas att utskottets
uttalande också når ut till de myndigheter
som har att följa eller vägledas
av CFU:s belopp för existensminimum.

Om jag till den förhoppningen också
lägger den höjning av existensminimumbeloppen,
som väl bör bli följden
av det skatteförslag som nyligen förelagts
riksdagen, finns det kanske trots
allt anledning att se fram emot en snar
förbättring på det här området till gagn
för många som lever i små omständigheter
eller som tillfälligt råkat komma
i en svår social situation.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Som fru Ohlsson har
sagt ligger det till på det sättet att de
anvisningar som finns om existensminimum
är avsedda som en vägledning.
Man behöver alltså inte vara slaviskt
bunden av dessa belopp. Utskottet
tror att det resultat som fru Ohlsson
eftersträvar uppnås enklast och bäst
genom att man inte har bundna belopp
utan i stället överlåter åt kronofogdemyndigheten
att göra en bedömning.
Finns det sociala skäl bör man räkna
med ett högre belopp, och finns inte
några sådana skäl kanske t. o. m. ett
lägre belopp bör tillämpas än det normalbelopp
som CFU fastställt.

Vi är alltså i stort sett eniga om att
det finns fall då det är befogat med en
generösare tolkning. Men man skall fördenskull
inte generalisera alltför hårt.

Det finns t. ex. människor med inkomster
långt under detta existensminimum
som ändå måste betala skatt
därför att de kanske har någon krona
sparad på banken och inte kan få anvisningarna
om existensminimum tilllämpade.
Det händer också att människor
som kanske sålt en vara eller
har en fordran på en person som blir
utsatt för indrivning förlorar pengarna
och själva råkar i en svår situation därför
att vederbörande inte vill betala.
Om vi beslutade att i sådana här fall generellt
tillämpa ett högre existensminimum
skulle detta i många fall skada
andra människor.

Jag anser att utskottet med sin skrivning
tillgodoser motionärernas önskemål
och ber, herr talman, att få yrka
bifall till bevillningsutskottets betänkande.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det nu
ifrågavarande betänkandet hemställt.

Vid förnyad föredragning av första
lagutskottets utlåtande nr 19, i anledning
av motioner om överförande från
läkare till sjuksköterska av blodprovstagning
vid rattfylleri, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Ang. arbetsgivares redovisningsskyldighet
enligt införsellagen

Föredrogs ånyo första lagutskottets
utlåtande nr 20, i anledning av motion
om ändrade regler för arbetsgivares
redovisningsskyldighet enligt införsellagen.

I motionen 11:28, av herr Sjöholm,
hade yrkats, att riksdagen skulle besluta
att för sin del antaga i motionen infört
förslag till ändrad lydelse av 22 §
införsellagen den 6 december 1968, vilket
förslag avsåge, att detta stadgande
skulle göras tillämpligt jämväl på införsel
för skatt och allmänna avgifter
ävensom för böter och viten.

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Ang. arbetsgivares redovisningsskyldighet enligt införsellagen

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att motionen 11:28 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Alexanderson (fp), Schött (m), Sörenson
(fp), Börjesson i Falköping (ep),
Sjöholm (fp), Oskarson (m) och Polstam
(ep), vilka ansett, att utskottets
yttrande i viss angiven del hort erhålla
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
i anledning av motionen II: 28 måtte
giva till känna vad reservanterna anfört.

Enligt reservanternas mening borde
Kungl. Maj:t, efter prövning av de erfarenheter
som vunnits av lagrummets
tillämpning, upptaga frågan om ändring
av 22 § införsellagen i enlighet med
i reservationen angivna överväganden.

Herr ALEXANDERSON (fp):

Herr talman! Ärendet rör, som framgår
av rubriken, ändrade regler för arbetsgivares
redovisningsskyldighet enligt
införsellagen. Det är en kanske inte
så helt lättförståelig rubrik. I realiteten
handlar det således om i vilken utsträckning
man skall ställa införselinstitutet
till förfogande för indrivning av
fordringar. Man vill givetvis ha indrivningsmöjligheterna
så effektiva som
möjligt utan att de skall i oskälig omfattning
inkräkta på gäldenärernas existens.
Särskilt är man ju angelägen om
att komina till rätta med personer som
använder ekonomiska eller juridiska
knep för att undanhålla egendom från
indrivning.

1968 infördes en nyhet på det här området
efter förslag av lagberedningen.
Man hade uppmärksammat att en metod
som tillämpas är att gäldenären
arbetar i en rörelse som hans make eller
annan närstående driver eller hos
ett familjebolag utan att han får någon
lön eller mot så låg ersättning att införsel
inte kan äga rum. Mången gång
finns det anledning förmoda att gälde -

nären faktiskt för gottgörelse för sitt
arbete i någon form, ehuru det inte kan
visas. För att komma till rätta med sådana
fall föreskrivs i den nya införsellagen
att om gäldenären arbetar i annans
förvärvsverksamhet utan lön eller
mot uppenbart för låg ersättning, så får
utmätningsmannen ålägga arbetsgivaren
att för tid efter det beslut därom
meddelats och till dess annat förordnats
till utmätningsmannen utge så
mycket som kunnat uttagas genom införsel
om skälig lön hade utgått för
arbetet.

Emellertid begränsades den här bestämmelsens
tillämpningsområde till
att gälla bara familjerättsliga underhållsbidrag
och motsvarande kommunala
bidrag. Däremot tog man inte med
sådana fordringar som eljest kan indrivas
genom införsel, nämligen skatter
och allmänna avgifter, böter och viten.

När detta ärende remissbehandlades
framfördes förslag om att reglerna
skulle gälla alla former av fordringar
som kunde indrivas genom införsel.
Men departementschefen var försiktig
inför en sådan här bestämmelse, som
var en nyhet, och tog bara upp det förslag
som lagberedningen hade framfört,
alltså i första hand förslaget om de familjerättsliga
underhållsbidragen. Frågan
blev inte föremål för någon särskild
uppmärksamhet vid riksdagsbehandlingen,
då propositionen bifölls.

Nu har i en motion yrkats att möjligheterna
skall utsträckas till att gälla indrivning
av skatter och allmänna avgifter
samt böter och viten. Det finns väl
inget rimligt skäl för att just denna
möjlighet skall vara begränsad, när införselinstitutet
i övrigt får tillämpas på
alla dessa områden. I själva verket är
nog situationen den att det finns större
utrymme för att nå ett effektivt resultat
på detta område. Man kan också befara
att sådana här metoder tillämpas i stor
utsträckning just för att undgå skattebetalning.

Utskottet har avvisat den i motionen
framförda tanken och förklarar att vi

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Ang. arbetsgivares redovisningsskyldighet
har för kort erfarenhet av den nya lagen.
Det är inte det relevanta, ty så
länge vi inte har någon erfarenhet som
visar några olägenheter, kunde det vara
anledning att ta upp frågan och
verkligen försöka diskutera den. Jag
vill givetvis inte föreslå, vilket motionären
här har gjort, att vi omedelbart
skall ändra lagen på denna punkt. Men
det kan ändå finnas anledning att snarast
möjligt ta i övervägande denna
fråga och få en utvidgning till stånd
så snart man har kunnat överblicka erfarenheterna
av den nya lagens tilllämpning.
Det är ett sådant önskemål
som framställs i den till utskottsutlåtandet
fogade reservationen, vari begärs
att Kungl. Maj:t efter prövning av
de erfarenheter som har vunnits av
lagrummets tillämpning skall uppta frågan
om en ändring av denna paragraf
till övervägande.

Jag får, herr talman, yrka bifall till
den reservationen.

Herr SVEDBERG, ERIK, (s):

Herr talman! I den nya lagstiftning
om exekution i lön, som antogs vid 1968
års höstriksdag och som har varit i tilllämpning
från den 1 juli 1969, ingick
även, som herr Alexanderson nyss erinrade
om, en modernisering av införsellagen.
En nyhet är här den möjlighet
som utmätningsmannen får att ingripa
mot vissa illojala förfaranden från gäldenären.
Om denne arbetar i annans
förvärvsverksamhet utan lön eller mot
uppenbart för låg ersättning och om av
denna anledning fordran ej kan tas ut
genom införsel i vanlig ordning, skall
utmätningsmannen kunna ålägga arbetsgivaren
att utge så mycket som hade
kunnat uttas om skälig lön hade utgått
för arbetet.

Detta framgår av den nya 22 § i lagen.
Där heter det också, att möjligheten
att på detta sätt ta ut medel för
täckande av arbetstagares skuld kan tilllämpas
endast beträffande underhållsbidrag
enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken
eller beträffande bidrag

enligt införsellagen

som tillkommer kommun för omhändertaget
barn eller som utgår till hjälptagares
försörjning enligt angivna paragrafer
i barnavårdslagen och i lagen om
socialhjälp.

Motionären i ärendet, herr Sjöholm i
andra kammaren, har velat ta steget
fullt ut på så sätt att även skatter och
allmänna avgifter, böter och viten skulle
få uttas av utmätningsmannen på angivet
sätt när det anses kunna konstateras
att arbetsgivare och arbetstagare är
i maskopi med varandra för att hindra
införsel i vanlig ordning.

Den i det här avseendet gällande lagen,
som alltså varit i kraft endast drygt
ett halvår, tillkom — som herr Alexanderson
nämnde — på förslag av lagberedningen
och tillstyrktes av det övervägande
antalet remissinstanser.

Även om det fanns några hörda myndigheter
som ville utsträcka utmätningsmannens
befogenheter till att gälla samtliga
införselbara fordringar så var det
även åtskilliga som anförde betänkligheter;
bl. a. flera länsstyrelser avstyrkte
och menade att den här aktuella
prövningen av rättssäkerhetsskäl borde
tillkomma domstol och inte administrativ
myndighet.

Föreningen Sveriges häradshövdingar,
som torde stå herr Alexanderson
nära, behandlade i sitt remissvar särskilt
den situationen, att arbetsgivaren
av en eller annan anledning inte hade
möjlighet att betala gäldenären marknadsmässig
lön. Det kunde i sådana fall
framstå som i hög grad obilligt att tilllämpa
de föreslagna bestämmelserna.
Föreningen förordade att, om lagberedningens
förslag genomfördes, det gavs
en sådan utformning att stötande resultat
vid dess tillämpning undveks.

Lagrådet anförde också vissa betänkligheter
men ville inte motsätta sig bestämmelsen
då tillämpningen av densamma
kunde väntas bli begränsad och
den var avsedd att hindra förfaranden
som i realiteten var illojala.

Remissopinionen i frågan var alltså
ganska splittrad.

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Om undantag för ambulerande skrivbyrå från förbudet mot arbetsförmedling

i förvärvssyfte

Med hänsyn till att lagregeln i fråga
har varit i kraft endast drygt ett halvår
och att det vid dess antagande från
många håll anfördes att utmätningsmannen
här kunde komma att ställas inför
besvärliga bedömningsfrågor kan inte
utskottsmajoriteten anse det försvarligt
att redan nu, innan någon nämnvärd
erfarenhet av regeln vunnits, godta den
utökning av tillämpningsområdet som
motionären och reservanterna förordar.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr förste vice
talmannen i enlighet med de yrkanden,
som därunder framkommit, propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr förste vice talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Alexanderson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad första lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 20,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Alexanderson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 59;

Nej — 49.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Om undantag för ambulerande skrivbyrå
från förbudet mot arbetsförmedling i
förvärvssyfte

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 19, i anledning av motioner
om undantag för ambulerande
skrivbyrå från förbudet mot arbetsförmedling
i förvärvssyfte.

Andra lagutskottet hade behandlat
två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 510, av herr Åkerlund m.fl., samt II:
996, av herr Björkman m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade anhållits, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om
sådan ändring i lagen om arbetsförmedling,
att de ambulerande skrivbyråerna
undantoges från det generella förbudet
mot arbetsförmedling i förvärvssyfte,
och att den nyligen tillsatta utredningen
rörande arbetsförmedling inom vissa
yrkesområden m. m. måtte förstärkas
med representanter för skrivbyråerna
och de arbetssökande kvinnorna.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att motionerna 1:510 och 11:996 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr Hubinette
(m) och fröken IVetterström
(in), vilka ansett, att utskottets yttrande
i viss del bort hava den lydelse, som
i reservationen angivits, samt att utskottet
bort hemställa,

A. att riksdagen måtte i anledning

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om undantag för ambulerande skrivbyrå

i förvärvssyfte

av motionerna 1:510 och 11:996 som
sin mening giva Kungl. Maj:t till känna
vad reservanterna anfört om tillåtande
av skrivbyråernas ambulerande
verksamhet; samt

B. att motionerna, i den mån de icke
behandlats under A, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Herr HiiBINETTE (m):

Herr talman! Frågan om de s. k. ambulerande
skrivbyråerna har varit föremål
för behandling här i riksdagen flera
gånger tidigare. Jag känner mig emellertid
föranlåten att något betona vissa
saker, som kan vara värda att beakta
när vi nu skall gå till ett förnyat beslut
i frågan.

Dessa ambulerande skrivbyråer har
otvivelaktigt fyllt ett ganska angeläget
behov i samhället. Det framgår bäst av
att många, inte minst statliga institutioner,
bar tagit deras tjänster i anspråk.
Jag skall inte här trötta och betunga
mina kolleger med en uppräkning av
alla dem som utnyttjat tjänsterna, men
justitiedepartementet, utbildningsdepartementet,
överståthållarämbetet och
många andra kan ändå vara värda att
nämnas i sammanhanget.

Vidare har riksdagen vid en tidigare
behandling av frågan bifallit en hemställan
från andra lagutskottet. Utskottet
anförde då att det var angeläget att
följa utvecklingen på ifrågavarande område.
Om det därvid skulle visa sig att
den offentliga arbetsförmedlingen även
efter en effektivisering inte kunde tillfredsställa
behovet av förevarande serviceverksamhet
borde man överväga
åtgärder för att öppna möjligheter för
dessa skrivbyråer.

I anledning av detta riksdagens uttalande
år 1963 fick arbetsmarknadsutredningen
ett tilläggsdirektiv med uppdrag
att överse lagen om arbetsförmedling.

I det avgivna betänkandet anför utredningen
bl. a. att skrivbyråer som bedriver
ambulerande verksamhet fyller en
värdefull funktion genom att de på ett

från förbudet mot arbetsförmedling

effektivt sätt förmedlar personal för
korttids- och vikariattjänstgöring inom
kontorsbranschen. Utredningens ledamöter
har en hel del positiva synpunkter
på dessa frågor.

När betänkandet skickades ut på remiss
anförde bl. a. statskontoret, vilket
kan vara värt att notera, att inom näringslivet
kunde iakttagas en klar tendens
till ett ökat behov av att låta uppgifter
som kräver insatser av specialiserad
och tillfällig natur ombesörjas av
särskilda serviceföretag. Statskontoret
tillstyrkte alltså att man skulle tillåta
dessa skrivbyråer att bedriva sin verksamhet,
vilket emellertid inte föranledde
någon som helst åtgärd från regeringens
sida. Ingen proposition bar
lagts fram i ärendet, utan i november
förra året tillsattes i stället en ny utredning
med direktiv som går ut på att
man skall försöka sätta krokben ordentligt
och effektivt för all dylik verksamhet.
I direktiven tas också upp verksamheten
inom industrisektorn, och
man talar om varvsindustrins engagerande
av arbetare från vissa serviceföretag.

Skrivbyråernas verksamhet har en
helt annan karaktär än den industriella
verksamheten och jag tycker att det är
felaktigt att man i direktiven har blandat
in denna. Vi kan därför inte dela
den uppfattning som hävdas i direktiven,
att det inte har övertygande visats
att det finns behov av en särskild service
för dessa kontorsfrågor.

Gällande lag om arbetsförmedling
tillkom för att stävja missbruk, d. v. s.
exploatering av arbetssökande människor.
Såvitt vi reservanter kunnat utröna
har någon anmärkning inte kunnat
riktas mot skrivbyråerna vare sig från
de arbetssökande eller från byråernas
kunder.

Byråerna erbjuder anställningsformer,
vilka är förmånliga för den arbetskraft
som inte önskar bli bunden på heltid
i förvärvsarbete. Dessa anställningsformer
är till fördel bl. a. för kvinnor

Fredagen den 3 april 1070

Nr 14

Om undantag för ambulerande skrivbyrå från förbudet mot arbetsförmedling

som på grund av arbete i hemmet endast
önskar arbete på deltid. Det är
synd att man nu skall försöka få fram eu
ytterligare skärpt lagstiftning som kommer
att bereda svårigheter för dessa serviceföretag.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till
den reservation som är fogad till detta
utlåtande.

Herr LARSSON, LARS, (s):

Herr talman! Detta ärende har, som
herr Hiibinette antydde, varit föremål
för riksdagsbehandling vid ett par tillfällen
tidigare. Utskottsmajoriteten har
inte haft anledning att inta annan ställning
än att man fortfarande hävdar
att den offentliga arbetsförmedlingen i
princip bör täcka alla yrkesområden.
Skall man tillåta enskild förmedling
som ett komplement, så får det ske på
områden där det finns särskilda skäl.
Skall avgift utgå för förmedling av arbete,
bör sådan förmedling få bedrivas
endast av organisation.

Det är mot bakgrunden av dessa principer
som utskottet även nu avstyrker
framställningen om att man skulle tilllåta
privat arbetsförmedling inom detta
område. Det är ju inte så, vilket man
möjligen kunde tro av herr Hiibinettes
anförande, att man vill gå emot den
service som bedrivs av skrivbyråerna
och andra. Frågan är i stället hur arbetsförmedlingen
skall bedrivas. Skall
den ske i offentlig regi eller skall man
tillåta att avgiftsbelagd förmedling också
bedrivs av enskilda personer? Vid
den utredning som gjordes tidigare befanns
det att stora organisationer som
LO och TCO samt även arbetsmarknadsstyrelsen
motsatte sig ett genomförande
av förslaget i motionerna.

Herr talman! Jag skall fatta mig kort
och inte tillägga mera utan ber att få
yrka bifall till andra lagutskottets hemställan.

i förvärvssyfte

Herr HOBINETTE (m):

Herr talman! När herr Lars Larsson
talar om de offentliga arbetsförmedlingarnas
roll i sammanhanget måste
jag påpeka att de inte kunnat klara sin
uppgift i detta fall. Det är liksom en
annan typ av verksamhet som de bedriver,
en verksamhet där arbetsgivaren
själv får svara för .semesterersättning,
arbetsgivaravgift o. s. v. I det fall
som vi pläderar för är det skrivbyråerna
som svarar också för hela denna
service och avlastar företagarsidan dessa
svårigheter. Jag tycker därför att det
är fel att göra den direkta jämförelsen
och säga som herr Larsson gör att det
är de offentliga arbetsförmedlingarna
som skall svara för detta när man kan
bevisa att de inte har samma funktion.

Vidare säger herr Larsson att andra
lagutskottet fortfarande hävdar samma
inställning som tidigare. Men jag har
ju talat om här att andra lagutskottet
tidigare har sagt att man skall följa
frågan och i den mån som det behövs
underlätta för denna typ av service.
Utskottets ställningstagande i år överensstämmer
därför inte med tidigare
ställningstagande.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Eftersom jag har personlig
erfarenhet av att det ibland är
svårt att få skrivhjälp genom arbetsförmedlingen,
vill jag för min del säga
att jag tycker att man bör se praktiskt
på denna fråga. Det kan många gånger
vara så att en myndighet eller en enskild
person har ett akut behov av
skrivhjälp, ett behov som arbetsförmedlingen
inte kan tillgodose. Om en enskild
person vill fylla denna servicefunktion,
varför skall vi då förbjuda honom
att göra detta?

Jag tycker som reservanterna att utskottsmajoriteten
ser väldigt dogmatiskt
på problemet, och jag kommer, herr talman,
för min del att rösta för reservationen.

Nr 14

Fredagen den 3 april 1970

Om undantag för ambulerande skrivbyrå
i förvärvssyfte
Herr LARSSON, LARS, (s):

Herr talman! Det finns ingen anledning
att öppna en stor principiell debatt
om hur den svenska arbetsmarknaden
och förmedlingen av arbete skall
skötas. Annars funnes det i dag anledning
för mig att ta upp den debatten
från den speciella utgångspunkten att
jag är östgöte. Det har inte rests några
krav från de intressen som företräds av
reservanterna i övrigt att man skall
låta privat arbetsförmedling ta hand om
de uppgifterna i det avseende jag nu
tänker på.

Här är den principiella riktlinjen att
förmedling av arbete bör ske genom
den offentliga arbetsförmedlingen. När
herr Hiibinette citerar vad andra lagutskottet
uttalat tidigare vill jag framhålla
att uttalandet pekar på att man
vill underlätta denna service. Men att
det skulle ske genom att man medgav
att privatpersoner i vinstintresse drev
arbetsförmedling tror jag inte det varit
fråga om.

Jag ber sålunda, herr talman, att få
vidhålla mitt yrkande om bifall till utskottets
hemställan.

Herr HOBINETTE (m):

Herr talman! Det är tydligen en medveten
strävan att vilseleda som herr
Lars Larsson gör när han börjar blanda
in de sorgliga förhållandena i Norrköping
i det resonemang som jag för.
Jag försökte klarlägga min principiella
inställning till den industriella arbetsförmedlingen
i mitt första inlägg, men
det tycks herr Larsson inte ha uppfattat
ordentligt.

Jag har på intet sätt velat inkräkta
på den offentliga arbetsförmedlingens
skyldigheter att förmedla arbete och
att svara för den allra största uppgiften
härvidlag. Men när det finns en liten
sektor som arbetsförmedlingen tydligen
inte klarar, tycker jag att lagstiftarna
kunde vara generösa och säga att
för att underlätta för alla dem som öns -

från förbudet mot arbetsförmedling

kar en bättre och livaktigare service
på kontorssidan än vad den mer byråkratiska
arbetsförmedlingen kan ge
skulle man där kunna släppa verksamheten
friare. Jag vill betona att jag hela
tiden har tagit avstånd från att man
på något sätt skulle låta privat arbetsförmedling
vara verksam inom den industriella
sektorn.

Herr LARSSON, LARS, (s):

Herr talman! Det var kanske inte
herr Hubinettes anförande som kom
mig att rikta blickarna mot förmedlingen
av arbetskraft inom industrin,
utan den drabant som herr Hiibinette
fick och som talade om den dogmatiska
synen på denna fråga. Låt mig tillägga
att om den offentliga arbetsförmedlingen
inte räcker till, måste vi väl ge den
resurser och utveckla den så att den
kan driva en rationell, effektiv och modern
arbetsförmedlingsverksamhet.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Jag förmodar att herr
Larsson syftade på att jag citerade reservationens
uttalande om dogmatiska
skäl, som även enligt min mening inte
bör vara avgörande.

Jag är helt ense med utskottets majoritet
om att arbetsförmedling i princip
bör drivas av samhället utan vinstsyfte.
Men om det i vissa undantagsfall
— det gäller väl egentligen närmast
skrivhjälp på kontor — har visat sig
vara en praktisk anordning att komplettera
samhällets servicefunktion med att
enskilda hjälper till, kan jag inte förstå
att det kan vara berättigat att kritisera
en sådan ordning. Tvärtom har ju
statliga myndigheter, bl. a. departementen,
utnyttjat denna ambulerande
skrivbyråverksamhet och säkerligen
haft utbyte av den. Jag tycker inte att
departementen därvidlag handlat fel.
Om man sedan råkar kollidera med
lagstiftningen anser jag att man bör

Fredagen den 3 april 1970

Nr 14

Interpellation om åtgärder för ett mer differentierat näringsliv i Norrköping

kunna överväga en justering av lagstiftningen.

överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
gjorde propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr förste
vice talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hubinette begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 19,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Hubinette begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —73;

Nej —31.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På framställning av herr förste vice
talmannen beslöts, att handläggningen
av återstående ärenden å föredragningslistan
skulle uppskjutas till kammarens
sammanträde den 8 april.

Herr WIKSTRÖM (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av det ärende som avses i Kungl.
Maj:ts proposition nr 58 angående anslag
till marknadsrådet och konsumentombudsmannen,
hemställer jag att kammaren
måtte medgiva att tiden för avgivande
av motioner i anledning av
nämnda kungl. proposition utsträckes
till det sammanträde som infaller näst
efter femton dagar från det propositionen
kom kammaren till handa.

Denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

57, med förslag till lag om otillbörlig
marknadsföring, m. m.; och

nr 94, med förslag till lag om arbetsgivares
kvittningsrätt, m. m.

Anmäldes och bordlädes utrikesutskottets
utlåtande nr 5, i anledning av
motioner om dels uttalande angående
antisemitismen i Sovjetunionen och Östeuropa,
dels avståndstagande från förföljelser
mot kristna.

Interpellation om åtgärder för ett mer
differentierat näringsliv i Norrköping

Ordet lämnades härefter till fru
LANDBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Norrköpingsregionen
har alltsedan 1953 drabbats hårt av de
påfrestningar som textilindustrin utsatts
för i vårt land. Genom arbetsmarknadspolitiska
och övriga stödåtgärder,
som successivt byggts upp, har de värsta
vådorna av nedläggningarna dock

Nr 14

Fredagen dén 3 april 1970

Meddelande ang. enkel fråga
kunnat elimineras. Men svårigheterna
har långtifrån bemästrats. Trots de insatser
som, särskilt under senare år,
gjorts nödgas jag konstatera att man
under åren 1953—1969 inte kunnat utöka
antalet arbetsplatser i regionen.

Nu har staden åter drabbats av en
omfattande nedläggning. Ca 900 personer
ställs utanför arbetslivet. För den
enskilda människan kan detta innebära
en katastrof, särskilt med hänsyn
till att medelåldern för dessa drabbade
är så hög som 55 år. Hälften av de friställda
är kvinnor. All erfarenhet av tidigare
nedläggningar visar att det just
är den äldre arbetskraften i allmänhet
och kvinnor i synnerhet som har svårt
för att få nya anställningar.

En utredning som företagits visar vidare
att av dem som friställts vid nedläggningar
av detta slag är det 20 procent
som aldrig mer får komma ut i
normalt arbetsliv.

Med detta som bakgrund finns det all
anledning att känna oro, inte bara för
de enskilda människor som drabbas
utan också för hela staden Norrköping
och dess möjligheter att utvecklas.

Det är därför enligt min mening ytterst
angeläget att snabba och effektiva
åtgärder vidtas för att skapa möjligheter
för en livskraftig Norrköpingsregion.
Jag är medveten om att alla de arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som
står till buds kommer att vidtas, samtidigt
som jag beklagar att de planer på
övriga stödåtgärder som under den senaste
allmänna lågkonjunkturen diskuterades
inte hann förverkligas, innan
beslutet om denna aktuella nedläggning
kom.

Vad som behövs är -— förutom de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna —
investeringar i nya företag och övrig
verksamhet, privat såväl som statlig.
Därtill krävs statligt lokaliseringsstöd,
snabba beslut om omlokalisering av
statlig verksamhet till Norrköping, nylokalisering
av såväl företag som förvaltningsenheter.

Under åberopande av ovanstående
hemställer jag att till statsrådet och chefen
för industridepartementet få ställa
följande fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta
för att snabbt öka Norrköpings möjligheter
att utveckla ett mer differentierat
näringsliv?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

1070, av herr Bohman m. fl.,
nr 1071, av herr Richardson,
nr 1072, av fröken Stenberg och herr
Lidgard,

nr 1073, av fröken Stenberg och herr
Lidgard,

nr 1074, av fröken Stenberg och herr
Lidgard,

nr 1075, av herr Wirtén och herr
Larsson, Thorsten, samt
nr 1076, av herr Österdahl,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 35, angående ökat stöd till
vuxenutbildningen;

nr 1077, av herr Jacobsson, Gösta,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 37, angående samordning
av Veterinärhögskolans verksamhet med
annan forskning och utbildning m. m.;
ävensom

nr 1078, av herr Bohman m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition
nr 66, med förslag till lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
m. m.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr Olsson,
Johan, (ep) till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartemen -

I-Vcdagcn den 3 april 1970

Nr 14

tet: ”Vill Statsrådet medverka till att
den av SJ planerade redovisningscentralen
inom Sundsvallsdistriktet förläggs
till Ljusdal för motverkande av
sysselsättningsproblem till följd av
tjänsteindragningar genom företagets
rationaliseringar inom regionen?”

Meddelande ang. enkel fråga
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 13.46.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

KUNGL. BOKTR. STHLM IB70