Torsdagen den 16 oktober Sid (Riksdagens protokoll 1969:31)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 31

FÖRSTA KAMMAREN

16—17 oktober

1969

Debatter m. m.

Torsdagen den 16 oktober Sid.

Hälsningsord av talmannen .................................. 3

Interpellationer:

av herr Kristiansson, Axel, (ep) ang. skadorna på jord- och

skogsbruk genom extremt väder under år 1969 .......... 5

av herr Richardson (fp) om rätt att utan studentkompetens avlägga
fullständig grundexamen vid universitet............ 6

av herr Werner (vpk) ang. inrättande av en statlig bostads eller

samhällsbyggnadsbank, m. m....................... 6

av herr Österdahl (fp) ang. trafiken mellan Gotland och fastlandet
................................................ 7

av herr Högström (s) om åtgärder för att underlätta anställande
av kvalificerad arbetskraft i företag med lokaliseringsbidrag
................................................ 8

av herr Jansson, Paul, (s) om bättre ersättning till värnpliktig

vid skada i militärtjänst................................

av herr Sveningsson (m) om åtgärder med anledning av storm -

skadorna i södra och västra Sverige, m. m............... 11

av herr Sveningsson (m) ang. åtgärder mot illegal narkotikahantering,
m. m....................................... 12

av herr Tistad (fp) ang. insynen i statliga företag.......... 13

av herr Wirtén (fp) ang. lokaliseringen till Sannäs av en plutoniumfabrik
.......................................... 14

Meddelande ang. enkel fråga av herr Nilsson, Ferdinand, (ep)
ang. det statliga stödet vid nyetablering och utveckling av företag
...................................................... 15

Fredagen den 17 oktober

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Schött (m) om åtgärder mot avfolkning av Gotska

Sandön .............................................. 18

av herr Strandberg (m) om överföring från postlönekonto till
annan bank .......................................... 18

1 Första kammarens protokoll 1969. Nr 31

i.''

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få hälsa ledamöterna av
första kammaren välkomna till höstsessionen
och hoppas att den varma och
vackra sommaren har medfört både vila
och nya krafter för det säkerligen ganska
ansträngande arbete som vi får under
hösten. Det är ju många ärenden
som är uppskjutna sedan vårriksdagen,
och likaledes kommer nu över 50-talet
regeringspropositioner, av vilka somliga
torde vara tämligen omfattande.

Herr talmannen förklarade härefter
årets höstsession öppnad.

Vidare anförde herr TALMANNEN:

Bland det myckna material som delats
ut på ledamöternas bänkar finns
också en sammanträdesplan och en
ärendeplan för höstsessionen fram till
och med den 30 november.

Som framgår av den preliminära
sammanträdesplanen har det inte varit
möjligt att i år uppgöra en plan för
hela höstsessionen. Så snart det visar
sig möjligt att fastställa dag för sessionens
avslutande kommer jag givetvis
att underrätta kammarens ledamöter
därom. I övrigt ber jag att få hänvisa
till de utdelade handlingarna.

Jag tillåter mig också fästa ledamöternas
uppmärksamhet på att riksdagens
konstklubb vid avslutandet av Erlanderepoken
velat ge ledamöterna tillfälle
till en återblick på de många politiskt
viktiga händelser som timat under
denna epok genom en utställning
av inte alltför allvarligt slag i sammanbindningsbanan.

Upplästes följande till kammaren inkomna
skrivelse:

Till riksdagen

Härmed får jag avsäga mig förtroendet
att vara justitieombudsman från
och med den 3 november 1969.

Stockholm den 15/10 1969

Hugo Henkow

På gjord proposition beslöt kammaren
att vid sammanträde torsdagen den
23 innevarande månad företaga val av
valmän jämte suppleanter för utseende
av en riksdagens ombudsman.

Ledighet från riksdagsgöromålen för
deltagande i utrikesutskottets resa till
USA och Canada beviljades herrar
Lundström, Dahlén och Arne Gei jer,
herr andre vice talmannen Ivar Johansson
samt herrar Birger Andersson
och Virgin för tiden den 16—den 22
oktober ävensom herr Axel Andersson
för tiden den 16—den 21 i samma månad.

Vidare beviljades herrar Hyman, Ottosson,
Bertil Petersson, Johan Olsson
och Jonsson ledighet från riksdagsgöromålen
under tiden den 16 oktober—
den 1 november för deltagande i statsutskottets
femte avdelnings resa till
Japan, Hongkong, Thailand och Italien.

Ytterligare upplästes följande till
kammaren inkomna ansökningar:

Till riksdagens första kammare

I anslutning till utrikesutskottets resa
till USA och Canada, med början den
11 oktober, anhålles om förlängd tjänstledighet
från riksdagsarbetet till och
med den 29 oktober för att fullfölja en

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

studieresa, för vilken resestipendium
beviljats av talmanskonferensen.

Sollentuna den 7 oktober 1969

Sture Palm

Till riksdagens första kammare

Härmed anhålles om ledighet från
riksdagsarbetet från och med den 16
oktober tills vidare för att såsom
svensk delegat deltaga i Förenta Nationernas
XXIV generalförsamlings möte
i New York.

Stockholm den 16 september 1969
Torsten Bengtson

De begärda ledigheterna beviljades,
beträffande herr Bengtson för den tid,
som åtginge för berörda uppdrags fullgörande.

Upplästes tre till kammaren inkomna
ansökningar, vilka jämte därvid fogade
läkarintyg voro så lydande:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad, som för närvarande
är intagen å Södertälje sjukhus, får härmed
anmäla förhinder att deltaga i
riksdagens arbete vid höstsessionens
början. Läkarintyg bifogas.

Södertälje den 12 oktober 1969

Manne Olsson

Härmed intygas att riksdagsman
Emanuel Vilhelm Olsson med adress
Bergshyddan, Solbergavägen 7, Nykvarn,
för närvarande är intagen på
Södertälje sjukhus för utredning och
att utredningen beräknas vara färdig
tidigast den 19/10 1969.

Med. kliniken, Sjukhuset, Södertälje,
den 10/10 1969

F. Ericsson
avdelningsläkare

Till riksdagens första kammare

På grund av magsår och njurlidande
anhålles om ledighet från riksdagsarbetet
tills vidare.

Örnsköldsvik den 15/10 1969

Sven E. Sundin

Härmed intygas att riksdagsman
Sven E. Sundin denna dag intagits på
härvarande medicinska klinik för utredning
och vård.

örnsköldsviks sjukhus den 15/10 1969
Johan Rudebeck
överläkare

Till riksdagens första kammare

Åberopande bifogade läkarintyg anhåller
jag om ledighet från riksdagsarbetet
för tiden den 16/10—den 24/10.

Umeå den 14/10 1969

Gunnar Rönnberg

Ang. riksdagsman Gunnar Rönnberg,
f. 09 01 30, Slöjdgatan 1 B, Umeå

Ovanstående patient vårdas sedan
den 9/10 1969 på medicinska kliniken,
Umeå lasarett. Utskrivning beräknas
ske omkring den 16/10, varefter herr
Rönnberg kommer att vara sjukskriven
till och med den 26/10 1969.

Således är herr Rönnberg på grund
av sjukdom förhindrad att återgå i arbetet
före nämnda datum.

Umeå den 13/10 1969

Karl Swedberg
t.f. underläkare

Jämväl dessa ledigheter beviljades,
beträffande herr Olsson, Manne, och
herr Sundin för den tid, det i respektive
läkarintyg omförmälda hindret varade.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

109, med förslag till lag om vissa
rättigheter för statslösa personer och
politiska flyktingar;

nr 118, med förslag till lag om förbud
mot professionell boxning m. m.;

nr 119, med förslag till lag om ändring
i giftermålsbalken m. in.;

nr 120, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m.;

nr 121, angående ett statligt förvaltningsbolag,
m. m.;

Torsdasen den 16 oktober 1969 Nr 31

Interpellation ang. skadorna på jord- och

nr 122, angående Vänerns och Vätterns
förbindelse med västerhavet;

nr 123, med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt; och
nr 124, med förslag till lag om ändring
i ärvdabalken, m. m.

Anmäldes och bordlädes av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjorda anmälningar, att till utskottet
inkommit framställningar

dels från fullmäktige i riksbanken
angående nybyggnad för riksbankens
huvudkontor;

dels från fullmäktige i riksbanken
angående ombildande av vissa ordinarie
tjänster i riksbanken;

dels ock från riksdagens revisorer
angående omorganisation av revisorernas
kansli.

Interpellation ang. skadorna på jordoch
skogsbruk genom extremt väder
under år 1969

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep)
erhöll på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Det svenska jord- och
skogsbruket har under år 1969 hårt
drabbats av skadeverkningar. Det på
grund av ihållande regn försenade vårbruket
jämte därefter ihållande sommartorka
har förorsakat stora skador
på årets skörd. Inom vissa områden och
beträffande vissa grödor finns det anledning
att tala om missväxt. De hårda
höststormarna har åstadkommit katastrofala
skador på växande skog. Skadorna
varierar i omfattning, men bedöms
sammantagna som de största som
förekommit i modern tid. Också beträffande
skogen har sommartorkan åstadkommit
betydande skador framför allt
på yngre bestånd.

Att det svenska jordbruket på grund
av de onormala väderleksförhållandena
kommit i ett mycket besvärligt ekono -

skogsbruk genom extremt väder under

år 1969

miskt läge torde stå utom allt tvivel.
Framför allt gäller detta de särskilt kapitalkrävande
företagen. Hårdast drabbas
de jordbrukare som med statligt
stöd gjort stora kapitalinsatser i rationaliseringssyfte.
Det höga ränteläget gör
för denna kategori situationen än värre.
Det må dock inte förglömmas, att
speciellt skogsskadorna där stormen
gått hårdast fram också för det mindre
jordbruket varit mycket kännbara. Här
är det ofta fråga om endera tillspillogivande
av sparat kapital eller undanryckande
av en väsentlig del av försörjningsunderlaget
framöver.

Beträffande det egentliga jordbruket
finns sedan åtskilliga år tillbaka ett
fungerande skördeskadeskydd. Dessbättre
innefattar detta numera också
obligatorisk anmälningsplikt varigenom
samtliga jordbrukare automatiskt blir
delaktiga av eventuellt utfall därifrån.
Det kan dock ifrågasättas om detta
skydd räcker inför en katastrof av sådan
räckvidd. De onormala väderleksförhållandena
har förorsakat skador
som skördeskadeskyddet inte på något
sätt täcker. Som exempel kan nämnas
omsådd av utvintrade höstgrödor, av
torkan förstörd vallinsådd, samt inte
minst de på grund av väderleksförhållandena
icke besådda arealerna. Därtill
kommer att ett ovisst utfall i fråga om
skadeersättning blir tillgängligt först i
mars 1970.

På skogens område finns ingen motsvarighet
till skördeskadeskyddet. Det
försäkringsmässiga skydd som skogsägaren
hittills kunnat teckna ger med
nuvarande kvalifikationsgränser ett
ringa eller högst bristfälligt skydd. Sannolikt
blir en mycket stor del av de
skadelidande helt utan ersättning. Det
ekonomiska avbräcket torde därför inom
denna sektor av näringen bli än
större, i varje fall på sikt. Här uppställer
sig också arbetskrafts- och marknadsföringsproblem
av stora mått.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas
att jordbruksnäringen, skördeskade -

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation om rätt att utan studentkompetens avlägga fullständig grundexamen
vid universitet — Interpellation ang. inrättande av en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank,
m. m.

skyddet till trots, lidit ett stort ekonomiskt
avbräck. Som omedelbar åtgärd
måste tillses att jordbruksnäringens likviditet
icke undergrävs, att uppskov
med amorteringar beviljas i erforderlig
grad samt att gällande kreditrestriktioner
tar hänsyn till årets skördesituation.
När skördesituationen totalt och
med säkerhet kan överblickas, torde fråga
uppstå om jordbruket på sikt ensamt
skall bära denna börda eller om övriga
åtgärder från samhällets sida bör vidtagas.
Där skogsbruket dominerar är
förhållandena delvis annorlunda. Det
påtvingade »förtidsuttaget» bör föranleda
en liberalisering av gränserna för
insättning på skogskonto. Det är här
också fråga om en anspänning och reservering
av tillgängliga arbetskraftsresurser
med kännedom om skogen. I detta
fall kan det vara angeläget t. ex. med
uppskov med militärtjänst för yrkeskunniga
skogsarbetare.

Med hänvisning till ovanstående anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd att redogöra för
de åtgärder som vidtagits eller som
kommer att vidtagas för att mildra
verkningarna av de skador som på
grund av extrema väderleksförhållanden
drabbat jord- och skogsbruket?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål
finge framställas.

Interpellation om rätt att utan studentkompetens
avlägga fullständig grundexamen
vid universitet

Ordet lämnades härefter till herr
RICHARDSON (fp), som yttrade:

Herr talman! Från och med detta läsår
har rätten till universitetsstudier vidgats.
Var och en som har fem års yrkesarbete
bakom sig har nu rätt att

skriva in sig vid universitet och läsa
något eller några av de tolv ämnen, som
öppnats även för dem som inte har studentexamen
eller motsvarande studiekompetens.

De som på detta sätt försöksvis får
bedriva universitetsstudier har dock
inte de formella möjligheterna att studera
till en fullständig examen. De får
bara läsa högst 60 poäng, vilket motsvarar
en halv grundexamen. Bestämmelserna
förefaller omotiverade. De som
visat studieförmåga nog att ta 60 poäng
bör också få förtroendet att studera vidare.

Med hänvisning till det ovan anförda
anhåller jag att till statsrådet och chefen
för utbildningsdepartementet få
ställa följande fråga:

Avser statsrådet att låta utfärda sådana
bestämmelser, att de personer
utan studentexamen eller motsvarande
studiekompetens, som erhållit rätt att
skriva in sig vid universitet och läsa
vissa ämnen i begränsad omfattning,
också skall få möjlighet att studera till
en fullständig grundexamen?

Även denna anhållan bifölls.

Interpellation ang. inrättande av en
statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank,
m. m.

Herr WERNER (vpk) erhöll nu ordet
och anförde:

Herr talman! Situationen på bostadsmarknaden
är med hänsyn till kostnadsutvecklingen
fortfarande ett allvarligt
problem. I en från bostadsstyrelsen
nyligen framlagd rapport om bostadshyror
och outhyrda lägenheter i statsbelånade
flerfamiljshus belyses detta.
Antalet outhyrda bostäder tre månader
efter färdigställandet utgjorde i Storgöteborg
10 %, Västerås 17 %, Eskilstuna
31 %, Oxelösund 87 %, Nyköping
48 %, Karlskrona 31 %, Mariestad 33 %,

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation ang. trafiken mellan Gotland och fastlandet

osv. för att nämna de mest anmärkningsvärda
exemplen. Siffrorna uttrycker
det enkla faktum att bostadskonsumenterna
inte anser sig ha råd att klara
de höga hyrorna inom nyproduktionen.

Enligt samma källa är medelhyran
för trerumslägenheter exklusive bränsle
500 kronor för hela riket, högst låg
den i Storstockholm med 600 kronor
per månad och i Malmö—Lundområdet
lägst med 450 kronor per månad. Hyrorna/årsavgifterna
för trerumslägenheter
var i genomsnitt 5—6 % högre
för de lägenheter som blev inflyttningsfärdiga
under år 1968 än för dem som
färdigställdes före oktober 1967. Enligt
undersökningar företagna av statistiska
centralbyrån är den genomsnittliga
byggnadskostnaden per m2 lägenhetsyta
946 kronor år 1968 mot 923 kronor
år 1967. Byggnadskostnadsindex för januari
1969 ligger dock 2,2 % lägre än
motsvarande månad 1968. En viss tendens
till sänkning föreligger således.

Mot bakgrunden av dessa fakta uppstår
frågan om åtgärder från statsmakternas
sida i syfte att nedbringa bostadsbyggnadskostnaderna.
I förgrunden
står därvid följande frågor:

1. Kapitalkostnadernas nedbringande.
En fortsatt högräntepolitik hotar att
vända tendenserna till sänkta byggkostnader
till en ny stegringstrend.

2. En rationellare och mera stabil
ordning i fråga om bostadsbyggandets
kreditförsörjning är nödvändig. Från
tid till annan träffade avtal med affärsbankerna
om en förbättrad finansiering
av bostadsbyggandet vid tillfällen
då kritiken mot hittills rådande
system vuxit i styrka är ingen tillfredsställande
ordning. Risk för nya störningar
föreligger. Det i riksdagen flera
gånger resta kravet om en statlig totalfinansiering
av bostadsbyggandet genom
en statlig bostads- eller, som
Svenska byggnadsarbetareförbundets
kongress formulerade, en samhällsbyggnadsbank,
framstår som en avgjort bättre
lösning.

3. I motioner och interpellationer

från vänsterpartiet kommunisterna har
i riksdagen ett flertal gånger aktualiserats
även en rad andra frågor. Sådana
är bl. a. samhälleliga ingripanden i syfte
att åstadkomma en billigare byggmaterialproduktion,
stöd åt allmännyttiga
produktionsföretag som jämte det fackligt-kooperativa
storbyggnadsföretaget
BPA kan erbjuda de privatkapitalistiska
storföretagen inom branschen konkurrens
i fråga om de större byggnadsobjekten.
Nämnas bör också åtgärder i
syfte att sätta stopp för markspekulation
och upptrissade markpriser. Åtgärder
i denna riktning har alltjämt
aktualitet. Sammantaget kan de leda till
sänkta byggkostnader och därmed också
till lägre hyror.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande frågor:

Hur bedömer statsrådet förutsättningarna
att genom statliga åtgärder
medverka till sänkta bostadsbyggnadskostnader
och vilka initiativ kan påräknas
från statsrådets sida i sådan riktning? Har

statsrådet för avsikt att för riksdagen
framlägga förslag om inrättandet
av en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank? Det

sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang'', trafiken mellan Gotland
och fastlandet

Ordet lämnades på begäran till herr
ÖSTERDAHL (fp), som yttrade:

Herr talman! Under snart 25 år har
sjöförbindelserna mellan Gotland och
fastlandet varit föremål för statliga utredningar
och överväganden. Någon lösning
på därmed sammanhängande trafikproblem
— som främst synes vara av
ekonomisk natur — har dock ännu inte
kommit til! stånd. Under tiden har en

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation om åtgärder för att underlätta anställande av kvalificerad arbets kraft

i företag med lokaliseringsbidrag

oerhört snabb utveckling ägt rum på
den hjulburna trafikens område, främst
beroende på långtradartrafikens utbyggnad
och effektivisering. Sjötrafiken
har på korta sträckor inte kunnat hävda
sig i konkurrensen, vilket bl. a. framgår
av att kusttrafiken nästan helt nedlagts.
Sjötransporterna mellan Gotland
och fastlandet — med hänsyn till de
korta avstånden närmast hänförliga till
kusttrafik — har därför fördyrats kraftigt
i förhållande till trafiken på land.
Detta har medfört att avståndet mellan
Gotland och riket i övrigt förlängts avsevärt,
ekonomiskt sett. För närvarande
är transportkostnaderna per ton
gods mellan Visby och Stockholm ungefär
tre gånger så höga som vid transport
motsvarande avstånd på fastlandet,
om godset i båda fallen transporteras
på långtradare.

Eftersom hemmamarknaden på Gotland
är för liten för andra än rent servicebetonade
företag måste större delen
av produktionen på Gotland avsättas
utanför ön. Vidare måste större delen av
konsumtionsvarorna införas till Gotland.
De höga fraktkostnaderna får
därför till resultat dels lägre producentpriser
för varor tillverkade på ön men
med avsättning utom länet, dels högre
konsumentpriser på införda produkter
med höga levnadskostnader som följd.
Detta medför att levnadsstandarden blir
lägre på Gotland än i övriga delar av
landet.

I de fall råvaror måste införas till
Gotland och produkterna därav avsättes
utanför ön får företagen vidkännas
dubbla fraktkostnader enligt nu gällande
höga frakttaxor.

En av de viktigaste förutsättningarna
för att gotländsk företagsamhet skall
kunna utvecklas på ett tillfredsställande
sätt och därigenom skapa möjligheter
för Gotlands befolkning att erhålla
godtagbara sysselsättnings- och inkomstmöjligheter
är att transportkostnaderna
mellan Gotland och fastlandet nedbringas
till samma nivå som på motsvarande

avstånd på fastlandet. Det är därför angeläget
att snabba åtgärder i den riktningen
vidtages från statens sida.

I januari i år frågade undertecknad
dåvarande kommunikationsministern
om han hade för avsikt att till 1969 års
vårriksdag lämna förslag angående trafiken
mellan Gotland och fastlandet.
Han hänvisade då till det preliminära
avtal som träffats men som Gotlandsbolagets
styrelse inte ansett sig kunna
godta. Han kunde därför inte göra något
uttalande i frågan.

Med hänsyn till detta svar och till att
några utåt synliga nya initiativ i frågan
inte tagits men också till att en ny kommunikationsminister
tillträtt med .—.
som jag hoppas — en positiv inställning
till detta för Gotland så vitala problem,
hemställer jag om första kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
rikta följande frågor:

1. Vilka åtgärder har från regeringens
sida vidtagits sedan januari 1969
för att lösa trafikproblemen mellan
Gotland och fastlandet?

2. Vilka nya initiativ kan under den
närmaste tiden emotses från herr statsrådets
sida för att lösa dessa för Gotlands
befolkning så vitala trafikproblem? På

gjord proposition bifölls herr österdahls
berörda hemställan.

Interpellation om åtgärder för att underlätta
anställande av kvalificerad arbetskraft
i företag med lokaliseringsbidrag Herr

HÖGSTRÖM (s) fick därpå ordet
och anförde:

Herr talman! Utvecklingen på arbetsmarknaden
under första halvåret 1969
har kännetecknats av en betydande
förstärkning i näringslivets efterfrågan
på personal. För landet som helhet gäller
efterfrågan inte enbart van arbets -

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation om åtgärder för att underlätta anställande av kvalificerad arbets kraft

i företag med lokaliseringsbidrag

kraft utan i allt högre grad ovan och
tidigare relativt svårplacerad arbetskraft.

Trots den ökade arbetskraftefterfrågan
har den registrerade arbetslösheten
legat kvar på en relativt hög säsongmässig
nivå. Speciellt gäller detta våra
fyra nordligaste län.

Tusentals unga och yrkesutbildade
människor har under de senaste åren
på grund av avsaknad av arbetstillfäl Period

Start- Familje hjälp

bidrag

len måst söka sin utkomst i andra delar
av landet.

För att stimulera till denna flyttning
har staten för den enskilde sökanden på
ett fördelaktigt sätt medverkat med ekonomiska
bidrag.

Som exempel på hur stor denna utflyttning
är kan nämnas att under tiden
1.1 1967—30.6 1969 i de fyra nordligaste
länen följande antal har beviljats
flyttningshjälp.

Flyttn.- Utrustn.- Samtliga* 1 därav

bidrag bidrag kvinn liga -

1967 9 004 1 395 1 382 1 197 10 302 2 843

1969 11 915 1 784 2 006 1 693 13 728 3 814

1.1—30.6 7 911 1 429 1 333 1 255 9 141 2 158

28 830 4 608 4 721 4 145 33 171 8 815

1 Fn person kan ha beviljats hjälp i en eller tlera av dessa former under året. Slutsiffran utgör
därför inte en summering av de föregående kolumnerna.

Totalt har alltså under denna tidsperiod
33171 personer erhållit flyttningsbidrag.

Till detta kan läggas att en minst lika
stor förflyttning sker utan hjälp av statliga
bidrag. Det gäller i huvudsak personer
som är nyexaminerade från en
utbildning och som tidigare inte varit
ute på arbetsmarknaden.

För att motverka den undersysselsättning,
som uppkommit genom den
strukturrationalisering som genomförts
inom den norrländska basindustrin med
därtill hörande driftinskränkningar
och driftnedläggelser, har beslut fattats
om statligt lokaliseringsstöd med ansenliga
belopp. Under perioden 1.7
19(55—30.6 1969 har beslut fattats om
statligt lokaliseringsstöd för 885 miljoner
kronor, varav 164 miljoner i bidrag.

Det s. k. stödområdets andel av det
statliga lokaliseringsstödet, som beviljats
under de gångna fyra åren av den
femåriga försöksverksamheten, är 68
procent. Områdets andel av enbart bidragen
uppgår till 95 procent.

Härnösand/Kramfors, Säffle/Åmål,
Östersunds, Sundsvalls och Karlstads
A-regioner, har alla fått mer än 50 miljoner
i lokaliseringsstöd. De sammanlagda
kostnaderna för de investeringsobjekt
som getts stöd har beräknats till
1 626 miljoner, fördelade på 860 miljoner
i byggnader och 766 miljoner i
maskiner. Investeringarna har i samband
med ansökan om lokaliseringsstöd
beräknats komma att resultera i sysselsättning
för 9 800 personer inom stödområdet
och för 5100 personer inom
andra lokaliseringsområden i landet.
Uppgifterna om det beräknade sysselsättningstillskottet
grundas på företagens
egna uppskattningar och avser antal
årsarbetare.

Inom Västernorrlands län har under
perioden 1.7 1965—30.6 1969 beviljats
lokaliseringsbidrag med 25 892 000 kronor
och lån med 127 292 000 kronor, totalt
ett lokaliseringsstöd med 153 184 000
kronor. Den planerade sysselsättningsökningen
var beräknad till 1 464 arbetstillfällen.
Den 30.6 1969 redovisades en
förändring av sysselsättningstillskottet

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation om åtgärder för att underlätta anställande av kvalificerad arbets kraft

i företag med lokaliseringsbidrag

med -f 697. Det är räknat totalt på redan
tidigare verksamma företag — som
erhållit stöd för utbyggnad — och helt
nylokaliserade företag.

Genom den förda lokaliseringspolitiken
har alltså länet tillförts medel som
skulle möjliggöra att ytterligare arbetskraft
skulle kunna beredas sysselsättning.
En fullt utbyggd produktionsapparat
finns, till viss del med en mycket
högt kvalificerad tillverkning. Det har
dock uppstått vissa svårigheter att driva
företagen med en önskad produktivitet.
Den primära orsaken till detta är
den knapphet som råder på fullt kunnig
arbetskraft med mångårig vana inom
yrket. Även om omskolningsverksamheten
på alla sätt försöker att medverka
till att lösa bl. a. de nylokaliserade
företagens problem, har det dock
framstått som nödvändigt att de jämväl
på något sätt tillförs arbetskraft med
en längre kvalificerad yrkesutbildning.

Då länet, och i synnerhet vissa områden
av detsamma, tidigare varit ett
utpräglat område för bearbetning av
skogsprodukter, saknas yrkesmän med
mångårig erfarenhet inom i första hand
metallbranschen.

Som exempel kan nämnas att inom
vissa områden i länet vid mittmånadsräkningen
i september månad ett 100-tal lediga platser redovisades inom metall-
och verkstadsindustrin. En betydande
del gäller efterfrågan av högt
kvalificerad arbetskraft. Genom att detta
område tillfördes ett antal »nyckelmän»,
som den yrkeskunniga arbetskraften
utgör, skulle företagen i ökad
utsträckning kunna anställa även icke
yrkeskunnig arbetskraft som nu av skilda
orsaker är att betrakta som lokalt
bunden. Det skulle även medföra att
ungdomarna — på ett helt annat sätt
än tidigare — fick en ökad frihet i valet
mellan arbete inom hemorten och
i andra delar av landet.

Önskemålet är nu att sådana åtgärder
vidtages att den kvalificerade arbetskraft
som det här gäller ges en möj -

lighet till att erhålla samtliga flyttningsbidrag
vid anställning i nylokaliserade
företag i stödområdet.

Enligt arbetsmarknadskungörelsens
29 § utgörs flyttningsbidrag av respenning,
bortavistelsebidrag, starthjälp, utrustningsbidrag.

Enligt de allmänna förutsättningarna
utgår i stort sett dessa bidrag till den
som

»1) är eller löper risk att bli arbetslös,

2) kan antagas icke kunna få arbete

1 eller i närheten av hemorten, och

3) genom den offentliga arbetsförmedlingen
får eller söker arbetsanställning
i öppna marknaden i annan
ort, där det är särskilt svårt att få arbetskraft
i det yrke anställningen avser.

Utan hinder av villkoren under 1 och

2 kan flyttningsbidrag i form av respenning
och bortavistelsebidrag utgå
till den som har kvalificerad yrkesutbildning
och efter eget initiativ fått stadigvarande
anställning i yrket vid nyetablerat
eller utvidgat industriföretag i
ort inom område som anges i 2 § första
stycket kungörelsen den 23 april 1965
(nr 101) om statligt lokaliseringsstöd,
under förutsättning att arbetskraft med
den behövliga utbildningen icke kan
erhållas i orten.»

Av ovanstående framgår
att en person som har kvalificerad
yrkesutbildning och efter eget initiativ
fått stadigvarande anställning i yrke
inom ett nyetablerat lokaliseringsföretag
på annan ort, kan komma i åtnjutande
av vissa flyttningsbidrag;

att arbetstagaren dock endast kan
erhålla respenning och bortavistelsebidrag; att

han ej kan komma i åtnjutande av
starthjälp och utrustningsbidrag.

Med stöd av det ovan anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få framställa följande frågor:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet vid -

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation om bättre ersättning till värnpliktig vid skada i militärtjänst — Interpellation
om åtgärder med anledning av stormskadorna i södra och västra

Sverige, m. m.

taga för att underlätta för de nylokaliserade
företagen att erhålla den för specialiserade
uppgifter kvalificerade arbetskraft
som de behöver för att skapa
och upprätthålla en hög produktivitet?

2. Är statsrådet beredd att göra en
översyn av nu gällande bestämmelser
om flyttningsbidragen så att, oavsett
hemort, kvalificerad arbetskraft utöver
respenning och bortavistelsebidrag skall
kunna komma i åtnjutande även av
starthjälp och utrustningsbidrag vid tillträde
till »nyckelbefattning» inom ett
lokaiiseringsföretag?

Kammaren medgav, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas.

Interpellation om bättre ersättning till

värnpliktig vid skada i militärtjänst

Ordet gavs nu till herr JANSSON,
PAUL, (s), som yttrade:

Herr talman! Värnpliktsutbildningen
medför inte bara svåra påfrestningar
för de värnpliktiga utan också stora
risker för skador under övningar och
annan utbildning. De skador som uppstår
vid exempelvis skjutövningar av
olika slag och handhavande av sprängämnen
som handgranater och dylikt får
ofta förödande konsekvenser för den
skadade och hans familj.

1 detta sammanhang vill jag hänvisa
till den svåra olycka som för ett halvår
sedan inträffade vid Ravlunda skjutfält
där en haubits exploderade och tre unga
män fick sätta livet till och fyra fick
allvarliga skador. En av de svårast skadade
Rune Stridh, bosatt i min egen
hemkommun, har fått båda armarna avslitna
och synen helt fördärvad på det
ena ögat, under det att han f. n. har ledsyn
på det andra.

Vederbörande har ännu, ett halvår
efter olyckan, inte fått någon klarhet i
om eller när något skadestånd kommer
att utbetalas till honom för de svåra

skador han åsamkats i sin tjänsteutövning.

Han lär enligt uppgift ha blivit uppmanad
att stämma kronan inför domstol
för att få sin sak prövad. Det måste
enligt min uppfattning anses beklagligt,
för att inte säga stötande, att sådana åtgärder
måste vidtagas mot vårt rättssamhälle
för att få ut ett skadestånd
som måste anses självklart i ett fall som
detta.

Den ekonomiska kompensation som
1950 års militärskadeersättningsförordning
ger är ofta otillräcklig. Denna omständighet
i förening med det faktum
att de lagliga möjligheterna att få ut
skadestånd ofta är begränsade eller helt
obefintliga visar att nuvarande rättsläge
i fråga om det allmännas ekonomiska
ansvar för skador, som värnpliktiga
ådrager sig under sin tjänstgöring,
inte är tillfredsställande. Frågan
har sedan många år behandlats av riksdagen
och olika statliga utredningar
utan att någon tillfredsställande slutlig
lösning kunnat nås.

Med stöd av det ovan anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få ställa följande fråga:

Har statsrådet för avsikt att vidtaga
åtgärder för en förbättring av militiirskadeskyddet
för de värnpliktiga?

Jämväl denna hemställan bifölls.

Interpellation om åtgärder med anledning
av stormskadorna i södra och
västra Sverige, m. m.

Herr SVENINGSSON (in) erhöll på
begäran ordet och anförde:

Herr talman! Vid två tillfällen under
september månad inträffade i södra och
västra Sverige mycket svåra och omfattande
stormskador. De största skadorna
uppstod måndagen den 22 september.

12 Nr 31 Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. åtgärder mot illegal narkotikahantering, m. in.

Ett tiotal människoliv gick till spillo
och ett mångdubbelt större antal blev
skadade. Stora skador inträffade på
byggnader. Många 1 000-tal stora träd i
parker och trädgårdar fick skatta åt
förgängelsen. Elströms- och telefonledningar
blev sönderslagna och långa
strömavbrott förorsakade näringslivet
och 10 000-tals familjer stora förluster.
I vissa områden har telefonnätet ännu
inte reparerats.

De största skadorna har dock inträffat
på skogen, och enbart i södra
delen av Älvsborgs län har man bedömt
att mellan 1 miljon och 3,5 miljoner
kubikmeter skog skadats. Det finns här
i vissa områden skogsägare, som fått
nära nog hela eller i varje fall 80—90
procent av sitt skogsbestånd nedröjt och
sönderbrutet av stormen. Andra har fått
en stormfällning som rör sig om många
års avverkning.

Många års strävan från såväl skogsvårdare
som skogsägare att få fram ett
rationellt skogsbruk och lättavverkade
bestånd raserades under några timmar.

Avverkningskostnaderna kommer att
bli höga, då ett stort antal träd är sönderbrutna
och flera meter av stammen
måste kapas för att passa med måttet
på massaved och timmer. Stora oöverstigliga
rotfällen gör det riskfyllt och
omöjligt att arbeta rationellt. Risktilllägg
måste utgå på den ordinarie avverkningstaxan.

För att i någon mån minska förlusterna
för skogsägarna vill jag ifrågasätta
om inte gränserna för insättning på
skogskonto bör höjas.

Det råder oro och bekymmer hos dessa
10 000-tals skogsägare, som fått skogen
stormhärjad. Vad som bidrager härtill
är det förhållandet att det i berörda
bygder inte finns tillräckligt med arbetskraft
för allt uppröjningsarbete. Det
är därför ytterst angeläget, att samhället
i rådande situation vidtager sådana
åtgärder att arbetskraft från annat håll
kan tillföras det katastrofdrabbade området.
Detta bör ske så snabbt som

möjligt då svårigheterna blir mångdubbelt
större när snön har fallit.

I en så allvarlig situation som för
närvarande råder i det stormhärjade
området bör det vara samhällets skyldighet
att göra en betydelsefull insats.
Detta skulle vara av stor betydelse både
för de enskilda skogsägarna och för
landet i sin helhet.

Åberopade det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Kommer några åtgärder att vidtagas
för att tillgodose behovet av arbetskraft
för uppröjning av den stormfällda
skogen i södra och västra Sverige
?

2. Vill herr statsrådet medverka till
att bestämmelserna om insättning på
skogskonto ges en liberalare tillämpning
för de skogsägare som fått sin skog
stormskadad?

3. Anser herr statsrådet att beredskapen
inom televerket varit tillräcklig
för att möta katastrofer av förevarande
slag?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål
finge framställas.

Interpellation ang. åtgärder mot illegal
narkotikahantering, m. m.

Herr SVENINGSSON (m) fick ånyo
ordet och yttrade:

Herr talman! Trots polisens och tullens
stora satsning alltifrån ingången av
år 1969 har man ännu inte kommit till
rätta med den illegala narkotikahanteringen
och dess konsekvenser. Således
har massmedia under den gångna sommaren
kunnat relatera många tragiska
tilldragelser, som har haft sin upprinnelse
i narkotikamissbruk. Flera människoliv
har förspillts. Langarnas antal
torde bevisligen genom polisens insatser
ha minskats, men kundkretsen

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation ang. insynen i statliga företa;

tycks inte minska i samma omfattning.
En följd av den hårdare tull- och polisbevakningen
har blivit att de mindre
förslagna narkotikabrottslingarna antingen
gripits eller bytt verksamhetsområde.
De mera slipade och därmed
farligare brottslingarna tycks stärka sina
positioner och tillhandahålla i ökad
omfattning relativt lättsmugglade preparat,
men som samtidigt är alltmera riskfyllda
att använda, t. ex. LSD.

Den katastrofkonferens, som regeringen
sammankallade i slutet av år
1968 kom betydligt för sent. Polismyndigheterna
tvingades gå före genom en
självinitierad, temporär men unik resursomfördelning
i avsikt att slå hårt
mot den illegala narkotikahanteringen.
Tack vare detta föredömliga initiativ
och den enorma offervilja de enskilda
polis- och tulltjänstemännen under året
visat, har narkotikasituationen inte resulterat
i den katastrof, som tycktes nära
vid årsskiftet 1968—1969. Men läget
är ändå mycket allvarligt. Utöver att
narkotikabrotten tenderar att bli mer
raffinerade, blir de våldsbrott, som har
samband med missbruk av stimulantia,
allt grövre. Det står nu fullt klart att
den temporära resursomfördelning som
polisen tvingats till i kampen mot narkotikan
måste ersättas med en permanent
organisation, samtidigt som de polisiära
arbetsuppgifterna som fått ligga
nere återupptas. Riksåklagaren har nyligen
betonat att det måste tas som ett
samhällsansvar att polisaktionen mot
narkotikabrottsligheten fortgår med den
styrka den haft hittills under året. Rikspolisstyrelsen
föreslår i sina petita att
den i år tillämpade förstärkta yttre
spaningsverksamheten permanentas och
begär därmed ökade resurser.

Vårdsituationen för narkomanerna är
fortfarande ytterst labil. Att t. ex. narkomaner
måste vistas månader och år
på fångvårdsanstalter utan egentlig vård
och mycket ofta t. o. in. under kontinuerlig
tillförsel av illegal narkotika kan
inte vara annat än ytterligt otillfredsställande.
Lika olyckligt är det att där

egentlig vård kan beredas, saknas möjligheter
till effektiv eftervård. Å andra
sidan hälsar man med tillfredsställelse
de försök som nu görs på några ungdomsvårdsskolor
till kontinuerlig terapi
och uppföljning med hjälp och stöd
till narkotikaoffer. Denna utveckling till
en effektiviserad narkomanvård måste
emellertid stärkas och ske snabbare om
en jämvikt mellan tillgång och efterfrågan
på vården skall kunna skönjas inom
rimlig tid.

Med stöd av vad ovan anförts anhålles
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Vill herr statsrådet upplysa kammaren
om vilka resultat som hittills
nåtts under 1969 av offensiven mot den
illegala narkotikahanteringen?

2. År herr statsrådet beredd förordna
en särskilt kraftig resursförstärkning
till polis- och tullmyndigheterna
med tanke på deras insatser mot den
illegala narkotikahanteringen?

3. Vilka åtgärder anser herr statsrådet
under den närmaste framtiden bör
prioriteras när det gäller den egentliga
narkomanvården ?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. insynen i statliga
företag

Ordet lämnades därefter till herr
TISTAD (fp), som anförde:

Herr talman! Insynen i de statliga
företagen är klart otillfredsställande.
Särskilt gäller det den ekonomiska informationen
om de företag, som går
mindre bra. Typiskt är, att man i det
längsta sökte frammana en bild av glättad
optimism beträffande Durox framtid.
Även i andra fall har den information,
som ägaren-staten givit om sina
företag frivilligt och utan påtryckning
varit bristfällig. Ett exempel utgör den
knapphändiga information, som gavs i

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. lokaliseringen till Sannäs av en plutoniumfabrik

proposition nr 105 1969 i samband med
bildandet av SMT Machine Company
AB.

I proposition nr 121 angående ett
statligt förvaltningsbolag föreslås två åtgärder,
som dock endast gäller förvaltningsbolaget.

Riksgäldsfullmäktige skall på riksdagens
vägnar utse två av fem revisorer i
det föreslagna förvaltningsbolaget och
tolv riksdagsledamöter skall beredas
tillfälle att vara närvarande vid och
ställa frågor till bolagsstämman för förvaltningsbolaget.
Denna insynsmöjlighet
kommer däremot inte att finnas i företag
som t. ex. SMT Machine Company,
vilka inte föreslås sortera under förvaltningsbolaget.

Det är i och för sig bra förslag, men
de är långtifrån tillräckliga. Riksdagsmännens
närvarorätt vid de statliga företagens
bolagsstämmor bör vidgas betydligt.
Den stora statliga företagsgruppen
skiljer sig från motsvarande börsnoterade
enskilda företag på så sätt,
att det saknas möjligheter att genom
aktieköp skaffa sig tillträde till bolagsstämman
och där få information.

Eu arbetsgrupp inom folkpartiet har
i skriften Konkurrens och balans föreslagit,
att »riksdagsmännen bör ges en
generell rätt att uppträda på de statliga
företagens bolagsstämmor och där kunna
ställa frågor om verksamheten». Det
är ett realistiskt förslag, som borde
kunna genomföras utan dröjsmål. Riksdagsmännens
rätt att närvara på bolagsstämmor
bör gälla alla statliga företag.
Närvarorätten bör vidare gälla alla
riksdagsmän eller i varje fall en betydligt
vidare krets än vad som föreslås
i fråga om det statliga förvaltningsbolaget.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag att till statsrådet och chefen
för industridepartementet få ställa följande
frågor:

1. Anser statsrådet att den allmänna
insynen i statliga företag bör vara så
omfattande som är möjligt utan att företagens
verksamhet försvåras?

2. Anser statsrådet att riksdagens
ledamöter bör ges generell rätt att uppträda
på samtliga statliga företags bolagsstämmor
och där ställa frågor om
verksamheten?

På gjord proposition bifölls herr
Tistads berörda anhållan.

Interpellation ang. lokaliseringen till
Sannäs av en plutoniumfabrik

Herr WIRTÉN (fp) erhöll nu ordet
och yttrade:

Herr talman! AB Atomenergi planerar
att omkring 1975 uppföra en upparbetningsanläggning.
Denna skall dels
inrymma en s. k. plutoniumfabrik för
anrikning av uran, dels utgöra slutstation
för allt avfall från den radioaktiva
industrin. I detta syfte köpte AB Atomenergi
redan 1965 mark i Sannäs i Tanums
kommun norr om Grebbestad och
har senare sökt förvärva ytterligare
mark.

Utbrända bränsleelement från atomkraftverk
skall med båt eller järnväg
transporteras till anläggningen. Ytterst
radioaktiva restprodukter avlägsnas och
lagras i bergrum under särskilda säkerhetsåtgärder
under en mycket lång tid.
Plutonium skall tillvaratas och återföras
till kraftverken. Mycket stora krav måste
ställas på lokaliseringen av en sådan
anläggning. De tunga transporterna kräver
hamn, väg och järnvägsförbindelser.
Verket kommer att släppa ut lågaktivt
avfall och måste därför ligga nära
öppet hav. Vidare måste finnas tillgång
till stora mängder sötvatten. Det måste
finnas bra berg att spränga in delar av
anläggningen i. Med hänsyn till säkerhetsriskerna
måste anläggningen ligga
på behörigt avstånd från större tätort
— ca 20 km har uppgetts. AB Atomenergi
uppger att de undersökningar
man gjort av kuststräckan Sundsvall—
Strömstad visat att Sannäsområdet i Bohuslän
är den lämpligaste lokaliseringsorten
för en upparbetningsanläggning.

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Det finns en rad betänkligheter i
samband med planläggningen och lokaliseringen
av detta verk.

a) Om lokalisering av en upparbetningsanläggning
till Sverige är nödvändig
måste den ske inom ramen för riksplaneringen.
Kuststräckan från Fjällbacka
upp till den norska gränsen har
med undantag för Strömstadsregionen
hittills betraktats som ett reservat för
turism och friluftsliv. Det är ett område
som har tillgång till landets bästa badvatten
och goda utvecklingsmöjligheter
för sommarbebyggelse och turism. En
av tankegångarna bakom riksplaneringen
har varit att samla industri till ett
begränsat antal orter. Att ta nya delar
av hittills industrilösa kustområden för
industrilokalisering är inte lämpligt. Det
bör ytterligare undersökas om det är
möjligt att av säkerhetsskäl förlägga en
industri av detta slag till något av de
områden som reserverats för industrialisering.

b) Från miljösynpunkt måste skadeverkningarna
från en sådan här anläggning
kunna överblickas. Radioaktivt
avloppsvatten skulle genom tunnel släppas
ut i Skagerack, kylvatten i den
mindre Sannäsfjorden. Ytterligare radioaktivt
spill går ut genom skorstenar.
Naturvårdsrådet i Göteborg och statens
planverk har inte kunnat tillstyrka ytterligare
markförvärv.

c) Planeringen av fabriken har gjorts
utan tillräcklig insyn från allmänhet
och en del berörda myndigheter. Flera
inkopplade myndigheter har begärt ytterligare
information och framhållit att
det inte är klarlagt om lokaliseringen
är lämplig från synpunkter som vatten-
och naturvård, bebyggelseplanering
etc. Någon tillfredsställande utredning
om alternativa lägen för en lokalisering
har inte presterats. Någon betryggande
analys av vilka konsekvenser
spridningen av radioaktiva ämnen får
har inte offentliggjorts. Informationen
till allmänheten om konsekvenserna av
en ev. lokalisering har varit otillräcklig.
Det har bl. a. lett till att fritidsbyar

Meddelande ang. enkel fråga
och fritidsstugor nu byggs i omedelbar
anslutning till det område AB Atomenergi
förvärvat.

Lokaliseringen av plutoniumverket
till Sannäsområdet kan ses som ett exempel
på en planering som skett utan
allmänhetens insyn. Det är en skärningspunkt
mellan miljö- och fritidsintressen
och det statliga AB Atomenergis
intresse. Man kan förstå en kommun
som vill ha tung industri inom sitt område,
när sådan industri där saknas,
men lokaliseringen av en så speciell
verksamhet till en bestämd ort måste
ske under hänsyn till riksplaneringens
syften och krav och under öppenhet
och med redovisning av alternativ och
skadeverkningar.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för civildepartementet
få ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet att en lokalisering
av AB Atomenergis upparbetningsanläggning
till Sannäs är lämplig med hänsyn
till riksplaneringens syften och
krav, behovet av fritidsområden och
riskerna för skadlig miljöpåverkan?

2. Vill statsrådet medverka till att en
förutsättningslös utredning görs och
öppet redovisas om alternativa lokaliseringsorter
för en anläggning av denna
typ, där hänsyn tas till riksplaneringens
syften och miljövårdens krav?

Även denna anhållan bifölls.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Nilsson, Yngve, m. fl. undertecknad
motion, nr 1061, i anledning av riksdagens
revisorers framställning angående
förvaltningen av vissa kungl.
slott, m. m.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga den 15 oktober framställts av
herr Nilsson, Ferdinand, (ep) till herr

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Meddelande ang. enkel fråga
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet:
»Har Statsrådet sin upp märksamhet

fästad på de svårigheter
— påtalade exempelvis i remissyttrande
av länsstyrelsen och planeringsrådet
i Uppsala — som i orter belägna
nära gräns till s. k. stödområde skapats
av de olika förutsättningarna att
erhålla statligt stöd vid nyetablering
av företag eller för utveckling av befintliga
industrier? Vill Statsrådet därvid
särskilt bevaka att statliga stödåtgärder
i lokaliseringssyfte, ev. stöd åt
s. k. statskommunala industribyggnads -

företag, icke som i enskilda fall förekommit
och nyligen åter befarats ske
utnyttjas för att locka företag från en
industrifattig ort till en annan?»

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.16.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Fredagen den 17 oktober 1969

Nr 31

Fredagen den 17 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Upplästes en till kammaren inkommen
skrivelse av följande lydelse:

Till riksdagen

Undertecknad, Bengt Olof Norling,
får härmed anhålla om befrielse från
mitt uppdrag som suppleant för fullmäktigen
i riksbanken herr Per Valfrid
Åsbrink, från och med den 1 juli
innevarande år, på grund av att jag då
frånträder min tjänst som Landsorganisationens
i Sverige sekreterare.

Stockholm den 30 juni 1969

Bengt Norling

Det antecknades, att herr Bengt Olof
Norling den 21 maj 1969 utsetts till
suppleant för herr Per Valfrid Åsbrink
i dennes egenskap av fullmäktig i riksbanken
för valperioden 1969—1972.

På särskilda propositioner biföll
kammaren berörda anhållan samt beslöt,
att med anledning därav val av
en suppleant för herr Åsbrink efter
herr Norling skulle i föreskriven ordning
anställas.

Vidare upplästes följande till kammaren
inkomna ansökning:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet från och
med den 25 oktober 1969 tills vidare
för deltagande i FN:s generalförsamlings
tjugufjärde ordinarie möte.

Stockholm den 16 oktober 1969

Alva Myrdal

Den begärda ledigheten beviljades
för den tid, som åtginge för uppdragets
fullgörande.

Föredrogos och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 109, med förslag till lag om vissa
rättigheter för statslösa personer och
politiska flyktingar;

nr 118, med förslag till lag om förbud
mot professionell boxning m. m.;
och

nr 119, med förslag till lag om ändring
i giftermålsbalken m. in.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 120, med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 121, angående ett statligt förvaltningsbolag,
m. m.; samt

nr 122, angående Vänerns och Vätterns
förbindelse med västerhavet.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 123, med förslag till förordning
om ändring i förordningen den
2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 124, med förslag till lag
om ändring i ärvdabalken, m. in., hänvisades
propositionen, såvitt den avsåge
ändring i förordningen om arvsskatt
och gåvoskatt, till bevillningsutskottet
samt i övrigt till lagutskott.

Föredrogos hankoutskottets anmälningar
jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet inkommit framställningar -

Nr 31

Fredagen den 17 oktober 1969

Meddelande ang. enkla frågor

dels från fullmäktige i riksbanken
angående nybyggnad för riksbankens
huvudkontor,

dels från fullmäktige i riksbanken
angående ombildande av vissa ordinarie
tjänster i riksbanken,

dels ock från riksdagens revisorer
angående omorganisation av revisorernas
kansli.

Framställningarna hänvisades till
bankoutskottet.

Vid föredragning av motionen nr
1061 hänvisades densamma, såvitt den
avsåge driften av affärsrörelserna vid
Drottningholms slott och vid Gripsholms
slott samt förvaltningen av
Drottningholms kungsgård, till statsutskottet
och i övrigt till konstitutionsutskottet.

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj:ts till kammaren överlämnade proposition
nr 126, med förslag till lag
om kommunalt partistöd.

Anmäldes och bordlädes följande
motioner:

nr 1062, av herr Alexanderson m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 99, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), in. in.; och
nr 1063, av fru Hamrin-Thorell
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts

proposition nr 118, med förslag till lag
om förbud mot professionell boxning
in. in.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor den 16 oktober framställts, nämligen av

herr Schött (m) till hans excellens
herr statsministern: »Vilka åtgärder
kommer regeringen att vidtaga för
att förhindra att Gotska Sandön avfolkas
i samband med den bebådade
fyrautomatiseringen?»; samt

av herr Strandberg (m) till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Vill Statsrådet

medverka till att löntagare som erhåller
lön på s. k. postlönekonto ges möjlighet
att automatiskt föra över lönen
till av löntagaren önskat konto i annan
bank?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.03.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

KUNGL BOKTR. STHLM 1969