Torsdagen den 16 mars Sid (Riksdagens protokoll 1967:15)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 15

FÖRSTA KAMMAREN

1967

16—17 mars

Debatter m. m.

Torsdagen den 16 mars Sid.

Svar på enkla frågor:

av herr Tistad om anstånd för studerande med erläggande av

kvarstående skatt ...................................... 3

av herr Eriksson, Karl-Erik, ang. personalinskränkningar vid

försvarets fabriksverk .................................. 4

av herr Petersson, Erik Filip, ang. slutförandet av 1956 års

klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar ........ 5

av herr Kristiansson, Axel, ang. medförande av besiktningsinstrument
vid färd med traktor ........................ 6

Interpellation av herr Tistad om åtgärder mot illegal införsel av
narkotika ................................................ 8

Fredagen den 17 mars

Beskattningen av idrottspriser................................ 9

Villabeskattningen m. m..................................... 16

Om befrielse för handikappade från bilskatt .................. 19

Om ändring i beskattningen i syfte att främja mindre företags utveckling
.................................................. 20

Anslag under nionde huvudtiteln:

Stöd åt hästaveln, m. m................................... 23

Om statsbidrag till skogsskolan i Gammelkroppa.............. 29

Finansieringen av den framtida sjöregleringsforskningen...... 31

Om anslag till utbildningsverksamhet på fiskerinäringens område
.................................................. 32

Bidrag till naturvårdsupplysning............................ 35

Dispositionen av domänverkets markfond.................... 37

Markförvärv för naturvårdsändamål ........................ 44

Statens fiskredskapslånefond .............................. 45

1 Första kammarens protokoll 1967. Nr 15

Nr 15

Innehåll

Sid.

Om statsanslag till Jägarnas riksförbund ...................... 47

Interpellation av herr Petersson, Erik Filip, ang. forskning och information
om kvicksilverförgiftning av fisk.................. 50

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Isacson ang. användningen av växtförädlingsavgifter .. 51

av herr Isacson ang. engångsförpackningar och nedskräpning i
naturen .............................................. 51

Samtliga avgjorda ärenden
Fredagen den 17 mars

Bevillningsutskottets betänkande nr 9, ang. beskattningen av
idrottspriser ............................................ 9

— nr 11, ang. avskrivningsunderlaget för skogsvägar, m. m..... 16

— nr 12, ang. villabeskattningen m. m......................... 16

— nr 15, om befrielse för handikappade från bilskatt.......... 19

— nr 16, om ändring i beskattningen i syfte att främja mindre

företags utveckling .............................. 20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 1, ang. utgifterna på driftbudgeten
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde ...... 23

— nr 3, ang. utgifterna på kapitalbudgeten inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde ............................ 44

— nr 5, om statsanslag till Jägarnas riksförbund, m. m......... 47

Torsdagen den 16 mars 1967

Nr 15

Torsdagen den 16 mars

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 8 innevarande
månad.

Om anstånd för studerande med erläggande
av kvarstående skatt

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet för
att besvara herr Tistads fråga om anstånd
för studerande med erläggande
av kvarstående skatt, vilken fråga intagits
i kammarens protokoll för den
9 mars, och anförde:

Herr talman! Herr Tistad har frågat
mig om jag är beredd att ta initiativ
till sådan ändring av uppbördsförordningen,
att studerande, som för sitt
uppehälle är beroende av studiemedel,
kan medges anstånd med erläggande
av kvarstående skatt, som hänför sig
till inkomst av feriearbete eller tidigare
anställning.

Frågan om vidgade möjligheter att
medge anstånd med betalning av skatt
prövas f. n. i finansdepartementet på
grund av ett förslag av uppbördsutredningen
(SOU 1965:23). Proposition i
ämnet kan väntas till innevarande års
riksdag. De anståndsregler som rent
allmänt gäller eller kommer att föreslås
avser även studerande. Några speciellt
utformade regler för studerande
har varken utredningen eller remissinstanserna
ansett erforderliga eller
lämpliga. Jag har på denna punkt ingen
avvikande uppfattning.

Herr TISTAD (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för finansdepartementet
för svaret på min fråga.

Jag skall be att till belysande av
denna fråga få anföra ett litet exempel.
En person har arbetat under hela år
1965 och för sin inkomst blivit påförd
kvarstående skatt. Denna skall erläggas
under uppbördsterminer i mars och
maj 1967. Vi tänker oss nu att denne
person har upphört med sitt arbete
och upptagit universitetsstudier fr. o. m.
höstterminen 1966 och att vederbörande
lever uteslutande av studiemedel.

Jag tycker att det i detta fall skulle
vara synnerligen önskvärt att personen
i fråga kunde få anstånd med erläggande
av den kvarstående skatten
t. ex. till dess att han under sommaren
kanske tar ett feriearbete och med
hjälp av inkomster härav kan betala
den påförda skatten.

Emellertid medger de regler som
gäller inte anstånd annat än när den
bristande skattebetalningsförmågan beror
på arbetslöshet eller sjukdom eller
eljest är oförvållad, och det anses inte
att studier är oförvållade utan att sådana
är i högsta grad avsiktliga.

Det är min förhoppning att de nya
bestämmelser som statsrådet har signalerat
inte skall innehålla så snäva
villkor utan kommer att medge en mera
liberal prövning av sådana fall som
detta. Givetvis är det inte i och för
sig erforderligt med några specialregler
för studerande. Huvudsaken är att
bestämmelserna blir så utformade att
de löser de problem som de studerande
möter på detta område och som
jag har försökt belysa med mitt exempel.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Nr 15

Torsdagen den 16 mars 1967

Ang. personalinskränkningar vid försvarets
fabriksverk

Herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ANDERSSON erhöll
ordet för att besvara herr Karl-Erik
Erikssons fråga angående personalinskränkningar
vid försvarets fabriksverk,
vilken fråga intagits i kammarens protokoll
för den 10 mars, och yttrade:

Herr talman! Herr Karl-Erik Eriksson
har frågat mig om jag vill lämna
uppgift om de i Försvarets civila tjänstemannaförbunds
i pressen omnämnda
styrelseuttalande angivna personalinskränkningarna
inom försvarets fabriksverk,
bl. a. berörande Zakrisdalsverken
i Karlstad, kommer att verkställas.

Jag vet inte vilka informationer som
ligger till grund för det nämnda uttalandet
av FCTF:s styrelse och för uppgifterna
till pressen. Men enligt vad jag
inhämtat från fabriksverket föreligger
inte nu några beslut om personalinskränkningar
utom vid torpedverkstaden
i Motala, där omflyttning av ett 20-tal tjänstemän till andra verksamhetsgrenar
inom verket pågår.

Det är emellertid klart att fabriksverket,
liksom åtskilliga företag inom
svensk verkstadsindustri, står inför
vissa omställnings- och anpassningsproblem.
Man kan då inte bortse från riskerna
av att arbetskraft måste friställas
vid vissa arbetsplatser. Vid lösningen
av de anpassningsproblem som
kan uppstå undersöker man naturligtvis
först möjligheterna till förflyttning
och omskolning av personal. Detta gäller
givetvis också Zakrisdalsverken i
den mån sysselsättningsproblem aktualiseras
där.

Hur sysselsättningsläget inom fabriksverket
på sikt kommer att utveckla sig
bl. a. med hänsyn till försvarskostnadernas
utveckling är det i dag för tidigt
att yttra sig om.

Herr ERIKSSON, KARL-ERIK, (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Andersson för svaret. Bak -

grunden till min fråga är de alarmerande
uppgifter som lämnades i TV
och pressen och som inte minst gällde
Zakrisdalsverken i Karlstad. Uppgifterna
hade lämnats av Försvarets civila
tjänstemannaförbunds styrelse som
också gjort ett uttalande med anledning
av det allvarliga läget när det gäller sysselsättningen
inom hela försvarsområdet.
Jag har framför mig här en avskrift
av de uppgifter som lämnats till
TV och pressen. Beträffande Zakrisdalsverken
i Karlstad säger man att läget
är särskilt bekymmersamt. »Om
några ytterligare arbeten inte tillförs
verkstaden kommer inom ett par månader
flera hundra man att sakna sysselsättning.
Vid årsskiftet 1967/68 finns
över huvud taget inget arbete kvar förutsatt
att inga nya beställningar inkommer.
» Jag är mån om att understryka
att denna uppgift redigerades på ett så
olyckligt sätt i TV att tittarna ingavs
en känsla av att en nedläggning var
direkt överhängande — något som uppgiftslämnarna
självfallet inte menade.

Nu säger statsrådet i sitt svar att enligt
vad statsrådet inhämtat från fabriksverket
några beslut om personalinskränkningar
nu inte föreligger. Det är
med tillfredsställelse jag konstaterar
detta, och jag stryker under det så
mycket kraftigare därför att de farhågor
som framförts för en vecka sedan
tydligen var mycket starkt grundade.
Jag får väl då tolka statsrådets uttalande
som ett bevis på att den sjunkande
beställningskurvan nu förbättrats.

Vad jag bedömer såsom allvarligt är
att sysselsättningsläget över hela linjen
är bekymmersamt. Helhetsintrycket av
statsrådets svar inger ju också en viss
känsla av osäkerhet inför framtiden.
Siffror på friställningar som varslats
är följande: vid flygverkstäderna i Arboga
150 man, Malmslätt 80, Västerås
160 fördelat på två år, omplacering av
ett 40-tal man vid centrala torpedverkstaden
i Motala. Detta inger oro för
framtiden.

I pressen har man ställt sig frågande

Torsdagen den 16 mars 1967

Nr 15

Ang. slutförandet av 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar

till att det, samtidigt som indragningar
varslats vid Zakrisdalsverken, byggs
en ny ammunitionsfabrik i Vingåker.
Jag har bedömt det så att de skyddsområden
som finns vid Zakrisdal inte
var tillräckliga, men nu har det framskymtat
att det givits dispens till Zakrisdal
för samma tillverkning som den
vilken planerats i Vingåker. Jag vill nu
begagna tillfället att fråga statsrådet,
om den tveksamhet som i pressen från
flera håll framförts mot en nyanläggning
i detta läge är befogad.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. slutförandet av 1956 års klientelundersökning
rörande ungdomsbrottslingar Herr

statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING erhöll ordet för
att besvara herr Erik Filip Peterssons
fråga angående slutförandet av 1956 års
klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar,
vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 10 mars, och
anförde:

Herr talman! Herr Erik Filip Petersson
bar frågat mig när jag beräknar
att 1956 års klientelundersökning
rörande ungdomsbrottslingar kommer
att slutföra sitt arbete. Som svar får
jag anföra.

Undersökningen syftar till att beskriva
det mycket unga brottsklientelet och
att försöka analysera de faktorer som
utlöser den tidiga kriminaliteten. Undersökningsmaterialet
består av 200
pojkar i åldern 11—14 år som första
gången polisanmäldes för brott under
åren 1959—63 samt en kontrollgrupp
på 100 pojkar som inte har registrerats
för brott. Pojkarna i kontrollgruppen
är i samma ålder och tillhör samma
socialskikt som pojkarna i undersökningsgruppen.
Deras familje- och
bostadsförhållanden är också jämförbara.
Fn uppföljning av det material

som har registrerats äger rum, när de
undersökta pojkarna har nått 18-årsåldern.
Redan av denna anledning
kommer undersökningen att dra ut på
tiden. De yngsta pojkarna blir 18 år
under år 1970. Undersökningen är
utomordentligt ambitiös och vetenskapligt
underbyggd. Ett delbetänkande
kommer att redovisas under loppet av
år 1968. Detta betänkande kommer att
ha formen av en rent beskrivande redogörelse
för undersökningsfynden och
för sambandet mellan dessa. Utredningen
beräknar att en analys av orsakssammanhangen
skall kunna publiceras
något år senare. Resultaten av den uppföljning,
som äger rum, kan redovisas
tidigast år 1970.

Herr PETERSSON, ERIK FILIP, (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min fråga. Denna
undersökning har ofta bedömts inta
en nyckelställning på det sättet att andra
åtgärder beträffande ungdomsbrottsligheten
lämpligen skulle få anstå tills
man hade fått den klarhet som denna
undersökning skulle ge. Man har givetvis
också knutit mycket stora förhoppningar
till den och avvaktar den med
intresse.

Problemet har under årens lopp sedan
utredningen tillsattes givetvis blivit
större och större. Jag har tittat i direktiven,
och där sades bl. a. att man
önskade mycket snabbt resultat. Nu förstår
jag av den redovisning som gjorts
i dag att det är upplagt som ett långsiktigt
arbete och ett synnerligen vetenskapligt
sådant och att man inte
kan vänta resultat så snabbt som man
kanske hade tänkt. Men det kanske
hade varit möjligt att man vid sidan om
dessa undersökningar också hade fått
fram något material som kunde ha använts
tidigare. Nu har vi ingenting annat
att göra än att vänta till tidigast
1970, och jag får väl uttala den förhoppningen
att det inte måtte gå med
denna utredning som med så många

Nr 15

Torsdagen den 16 mars 1967

Ang. medförande av besiktningsinstrument vid färd med traktor

andra, nämligen att den dröjer ytterligare
ett eller annat år efter det att
den aviserats.

Herr statsrådet KLING:

Herr talman! Jag tror att vi kan vara
fullständigt överens om angelägenheten
av att denna utredning blir färdig så
fort som möjligt. Jag tror att vi åtminstone
för dagen skall lita på de uppgifter
som lämnats om tidpunkten. Det är
unga, ivriga vetenskapsmän som håller
på med detta arbete och som själva är
angelägna att bli färdiga så fort som
möjligt.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. medförande av besiktningsinstrument
vid färd med traktor

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
PALME erhöll
ordet för att besvara herr Axel
Kristianssons fråga angående medförande
av besiktningsinstrument vid färd
med traktor, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 2 mars, och
yttrade:

Herr Axel Kristiansson har frågat
mig om jag är beredd ta initiativ till
sådan ändring av vägtrafikförordningen
att traktor undantas från kravet på
att besiktningsinstrumentet alltid måste
medföras vid färd.

Den bestämmelse som åsyftas finns
intagen i 10 § 6 mom. vägtrafikförordningen
och fick sin nuvarande lydelse
år 1964 i samband med reformen om
årlig kontrollbesiktning för vissa äldre
motorfordon och släpvagnar. Skyldigheten
att medföra besiktningsinstrument
befanns nödvändig för att det
skulle bli möjligt att övervaka efterlevnaden
av meddelade körförbud och
förelägganden. Det gjordes inte något
undantag för traktorerna. Körförbud
och föreläggande om kontrollbesiktning

kan som bekant utfärdas i särskild ordning
också för sådana fordon.

Det förutsattes när bestämmelserna
infördes, att en undersökning skulle ske
om möjligheterna att som ett alternativ
till besiktningshandlingen kunna medföra
en särskild vagnbok. Den frågan
har numera utretts och betänkandet
har remissbehandlats.

I samband därmed behandlas en
framställning från RLF om att förare
av traktor skall befrias helt från skyldigheten
att medföra någon handling
vid färd. Mot bakgrund av de erfarenheter
som nu vunnits av det nya systemet
räknar jag med att det skall vara
möjligt att ta ställning i frågan under
den närmaste tiden.

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få framföra mitt tack för
svaret.

Svaret är ju positivt så till vida att
statsrådet utlovar en prövning av frågan
inom en relativt snar framtid.
Däremot är det inte möjligt att ur svaret
utläsa huruvida utfallet av denna
prövning blir sådant att traktorerna inte
behöver medföra inregistreringsbevis
och/eller typintyg.

Detta kan synas vara en i och för
sig liten fråga, men den nuvarande
skyldigheten innebär många praktiska
olägenheter. Traktorerna är ju helt enkelt
inte så konstruerade att man kan
medföra ett sådant bevis; i varje fall
på de flesta traktorer finns det ingen
plats där beviset kan förvaras —■ och
det sägs ju i förordningen att handlingen
skall förvaras på sådant sätt att
det är möjligt att också se vad den
egentligen innebär. Så som traktorerna
är konstruerade lär det inte heller vara
möjligt att ordna den saken.

Jag har svårt att tänka mig att en
föreskrift om medförande av vagnbok
skulle betyda en förenkling. Problemet
blir nog ungefär detsamma som när det

Torsdagen den 16 mars 1967

Nr 15

Ang. medförande av besiktningsinstrument vid färd med traktor

gäller nyss nämnda handlingar, därest
vagnboken skall medföras vid färd.

Med hänsyn till att traktorerna i varje
fall som regel har en mycket kort
körsträcka bör undantag kunna medges.
En regel därom skulle ju kunna kompletteras
med föreskrift om skyldighet
att inom viss angiven tid förete handlingarna.

Jag vill än en gång tacka för svaret
och uttala förhoppningen att prövningen
skall ge positivt resultat.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Herr Kristiansson har
rätt tolkat mitt svar så till vida att jag
inte tagit ställning till hur det skall bli.
Tre alternativ finns: att behålla nuvarande
föreskrift, att införa bestämmelser
om en särskild vagnbok vilken inte
på samma sätt som besiktningsinstrumentet
anses vara en värdehandling,
eller att helt slopa kravet att traktorförare
skall ha med en handling. Vi har
som sagt ännu inte tagit ställning. Det
enda jag kan lova är ett ganska snabbt
besked.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Vid föredragning av en skrivelse från
talmanskonferensen med överlämnande
av ett från utredningen angående riksdagens
revisorers verksamhet inkommet
betänkande med förslag till effektivisering
av riksdagens revisorers verksamhet,
hänvisades betänkandet, såvitt
det avsåge revisorernas konstitutionella
ställning, till konstitutionsutskottet och
i övrigt till bankoutskottet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 54,
angående bidrag för budgetåret 1967/68
till handelshögskolan i Stockholm.

Föredrogos och bordlädes ånyo bevillningsutskottets
betänkanden nr 9,
11, 12, 15 och 16 samt jordbruksutskottets
utlåtanden nr 1, 3 och 5.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 110, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i lagen den 6
juni 1925 (nr 382) angående uppvärmning
av till kreatursföda avsedd mjölk
m. m.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

32, angående omorganisation av
riksdagens ombudsmannaämbeten; och
nr 60, angående användning av medel
ur postverkets understödskassa.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtande nr
29, i anledning av Kungl. Majrts proposition
med förslag till förordning om
avdrag vid inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning m. m. jämte motion, såvitt
ärendet hänvisats till utskottet;

statsutskottets utlåtanden:
nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1967/68 inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna på kapitalbudgeten
för budgetåret 1967/68
inom kommunikationsdepartementets,
verksamhetsområde jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 41, i anledning av väckta motioner
angående statsbidrag till Religionspedagogiska
institutet;

nr 42, i anledning av väckta motioner
om statsbidrag till Sveriges folkhögskoleelevers
förbund; samt

Nr 15

Torsdagen den 16 mars 1967

Interpellation om åtgärder mot illegal införsel av narkotika

nr 44, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående beslutanderätten
i ärenden om tillstånd att bearbeta icke
inmutningsbara mineralfyndigheter på
kronojord;

bevillningsutskottets betänkan den:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om avdrag vid inkomsttaxeringen för
viss aktieutdelning, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner, såvitt propositionen
och motionerna hänvisats till bevillningsutskottet;
samt

nr 7, i anledning av väckta motioner
om successiv avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolag; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
:

nr 9, i anledning av väckta motioner
om effektivisering av övervakningen
inom kriminalvården;

nr 10, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för att främja produktion
av elektriska bilar; samt

nr 11, i anledning av väckta motioner
om utrustning av bil med förbandslåda.

Interpellation om åtgärder mot illegal
införsel av narkotika

Herr TISTAD (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Missbruket av narkotika
har på senare tid ökat mycket kraftigt
i Sverige, ökningen har skett i en
sådan oroväckande takt att man kan
tala om ett allvarligt hot mot folkhälsan.
Missbruket avser i första hand
centralstimulerande medel, vilket internationellt
sett, torde innebära en ovanlig
inriktning.

Man har framför allt kunnat inregistrera
missbruk av narkotiska medel

i de större städerna, i första hand
Stockholm. På senare tid har missbruket
spritt sig över landet. En väsentlig
orsak härtill torde vara att postorderhandeln
kommit att begagnas för att
sprida narkotikapreparat. Dessutom
torde langarnas antal ha ökats och
deras organisation förstärkts. Missbruket
av narkotika torde nu i allt större
utsträckning ske i grupper. Särskilt allvarligt
är det att narkotikaförsäljningen
inriktas på ungdomar i tidig ålder.
Det förekommer fall där langare rentav
utdelar narkotiska medel gratis utanför
skolportarna i syfte att skapa en
marknad för preparaten.

En stark opinion kräver åtgärder
från samhällets sida mot det tilltagande
narkotikamissbruket.

Den illegala handeln har ökat snabbt.
En mycket viktig åtgärd f. n. måste vara
att så effektivt som möjligt stävja
denna handel. Narkotikapreparat införes
i stor utsträckning utifrån. Mot
bakgrund härav bör alla tillgängliga
medel sättas in för att effektivt motverka
illegal införsel av narkotika.

Med stöd av det anförda får jag hemställa
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för finansdepartementet
framställa följande fråga:

Vilka åtgärder planerar herr statsrådet
för att effektivt motverka illegal
införsel av narkotikapreparat?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.22.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Fredagen den 17 mars

Kammaren sammanträdde kl. 11.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
andre vice talmannen.

Justerades protokollet för den 9 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 10, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1967/68 inom handelsdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner; samt

nr 113, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1967/68 till högre utbildning och forskning
samt lärarutbildning jämte i ämnet
väckta motioner.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 106, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående tillägg till livräntor
enligt förordningen den 11 juni 1943
(nr 347) om vissa ersättningar vid införandet
av statsmonopol å importen av
tobaksvaror, jämte i ämnet väckt motion; nr

107, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 32 § förordningen
den 14 december 1956 (nr
629) om erkända arbetslöshetskassor;
samt

nr 108, i anledning av väckt motion
om vårdbidrag och invaliditetstillägg.

Vid föredragning av Kungl. Maj ds
proposition nr 32, angående omorganisation
av riksdagens ombudsmannaämbeten,
hänvisades propositionen, såvitt
den avsåge instruktion för riksdagens
ombudsmän, till lagutskott och i övrigt
till konstitutionsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj ds proposition nr
60, angående användning av medel ur
postverkets understödskassa.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 29,
statsutskottets utlåtanden nr 4, 9, 41,
42 och 44, bevillningsutskottets betänkanden
nr 3 och 7 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 9—11.

Ang. beskattningen av idrottspriser

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 9, i anledning av väckta
motioner angående beskattningen av
idrottspriser.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:329,
av herr Johan Olsson m. fl., och II:
408, av herr Johansson i Växjö m. fl.,
vari anhållits, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj d
hemställa, att frågan om en generösare
beskattning av idrottspriser måtte bliva
föremål för utredning; samt

2) motionen I: 427, av herr Svanström,
vari föreslagits, att riksdagen
skulle besluta, att vid förekommande
beskattning av idrottsmäns tävlingspriser
avdrag skulle medgivas för intäk -

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. beskattningen av idrottspriser

lernas förvärvande med maximerade
schablonbelopp, i allmänhet upp till
prisernas praktiska värde.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,

1) att riksdagen med bifall till de
likalydande motionerna 1:329, av herr
Johan Olsson m. fl., och II: 408, av herr
Johansson i Växjö in. fl., måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
av frågan om en generösare
beskattning av idrottspriser, samt

2) att motionen I: 427, av herr Svanström,
måtte, i den mån den icke kunde
anses besvarad genom vad utskottet i
betänkandet anfört och hemställt, av
riksdagen lämnas utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
John Ericsson, Einar Eriksson, Wärnberg,
Tage Johansson, Arne Pettersson,
Engkvist, Asp, Andersson i Essvik, Carlsson
i Västerås och Nyström, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa, att följande motioner, nämligen 1)

de likalydande motionerna I: 329,
av herr Johan Olsson in. fl., och II: 408,
av herr Johansson i Växjö m. fl., angående
beskattningen av idrottspriser,
samt

2) motionen I: 427, av herr Svanström,
angående beskattning av idrottspriser,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad reservanterna
anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! När ledamöterna har
läst detta betänkande från bevillningsutskottet
har de säkert fått det intrycket,
att skrivningen har skett på ett sätt
som visar en stor uppskattning av
idrottsrörelsens allmänna verksamhet.
Många hade nog en förhoppning om
att yrkandet i den reservation som är

fogad till betänkandet skulle bli enhälligt
antaget av utskottet. Så blev emellertid
inte förhållandet, utan lottmajoriteten
förordade en särskild skrivelse
till Kungl. Maj :t med hemställan om
utredning av speciella spörsmål.

Låt mig då först säga när det gäller
amatöridrotten i stort, att det överväldigande
antalet utövare inte har några
som helst bekymmer när det gäller beskattningen
av idrottspriser. Det är en
relativt liten grupp elitidrottsmän, som
anser att deras priser är oskäligt hårt
beskattade för närvarande. Det är nog
inte helt med verkligheten överensstämmande,
ty riksskattenämndens schabloner
när det gäller avdrag och värderingar
är av den karaktären, att man
har sökt tillmötesgå dessa inkomsttagare
så långt det har varit möjligt. Jag
vill vidare påpeka, att det försiggår
överläggningar, eller skall vi säga förhandlingar,
mellan Riksidrottsförbundet
och riksskattenämnden om på vilket
sätt man ytterligare skulle kunna
förenkla och kanske liberalisera dessa
beskattningsregler. Dessa överläggningar
är ännu inte avslutade.

Om man ser efter vad utskottets majoritet
vill, finner man, att det pekar
på ett antal punkter och bl. a. säger:
»Konfliktsituationen mellan beskattningsregler
och amatörregler bör därvid
uppmärksammas».

Menar utskottsmajoriteten, att en av
Kungl. Maj :t tillsatt utredning skall börja
på att tala om vad som är amatörregler
inom idrottsvärlden? Det tycker
jag skulle vara en mycket främmande
uppgift för en kunglig kommitté, som
skall reformera beskattningen. Denna
schism hänger naturligtvis samman
med att priser av större värde eller direkta
inkomster ju inte är förenliga
med amatörreglerna i allmänhet. För
det stora flertalet uppgår prissummans
värde naturligtvis inte till mer än 500
kronor per år, det är självklart.

Bifalles förslaget om en skrivelse till
Kungl. Maj:t, tror jag att idrottsutövarna
löper vissa risker. Det är nämligen

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

nog inte möjligt att besluta om generella
regler för vissa inkomstslag, vilket
utskottsmajoriteten tycks tro. Det
riktiga är väl att vederbörande fria
idrottsorganisationer får fortsätta att
söka komma fram till en lösning av
eventuella konfliktsituationer. Taxeringsmyndigheterna
bär ingalunda något
speciellt intresse av att klämma
till idrottsutövarna vid värderingen av
deras priser.

Vi reservanter har velat betyga vårt
intresse för idrottsverksamheten i allmänhet.
Det stora flertalet idrottsutövare
har ingen som helst känning av
beskattningsreglerna på detta område,
men för ett antal elitidrottsmän kan
det naturligtvis uppstå problem. De problemen
löser man inte genom att riksdagen
begär att det tillsätts en kommitté
med uppgift att utarbeta regler.
Om så sker, blir anvisningarna stelare
än någonsin, och jag tror att resultatet
därigenom blir sämre för idrottsmännen.

Herr talman! Jag hemställer om bifall
till reservationen.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Inledningsvis vill jag
påpeka, att man i fråga om beskattning
över huvud taget bör finna normer
som är hållbara. Vad beträffar idrottsfolkets
priser vet vi att det på grund av
speciellt nitiska taxeringsmän på vissa
håll i landet har uppstått en rätt stor
irritation. Jag behöver inte nämna någon
vid namn, men saken har diskuterats
i bevillningsutskottet, och de personer
som det är fråga om är kända.

De som med lottens hjälp har kommit
afl utgöra majoritet i utskottet har kommit
fram till att stjärnidrottsmännen
får ålägga sig en disciplin och genomföra
ett arbetsprogram som överträffar
de flesta andra prestationer som utförs
i vårt samhälle. Det är en av anledningarna
till att vi anser att man här
bör finna en schablon som ligger betydligt
över vad som nu tillämpas.

Ang. beskattningen av idrottspriser

Utöver detta skulle jag vilja anföra
att på det hela taget ingen idrott —
som jag ser det — kan leva vidare om
man inte har stjärnidrottsmän. Det är
deras prestationer som skapar bredden.
Vi vet att idrottsrörelsen i dag har en
ledande ställning bland ungdomsorganisationerna.
Inte minst med tanke på
allt det, som nu hotar eller belastar
nutidens ungdom — man behöver väl
inte ens nämna »knark» och annat sådant
— är det nödvändigt att vi ger
idrottsrörelsen ännu bättre möjligheter
att bredda aktiviteten, även om denna
i och för sig som sagt redan är stor.

Det är riktigt som bevillningsutskottets
ordförande säger, att majoriteten
i viss mån har påstått att en förutsättningslös
utredning skulle kunna finna
normer som anpassas till amatörreglerna
på ena eller andra sättet. Ja, herr
Kinna-Ericsson, det är väl alltid så att
förutsättningslösa utredningar bör pröva
alla de olika vägar som man eventuellt
kan beträda. Min bestämda uppfattning
är — det har jag redan antytt
— att man bör finna en väg som
ger önskat resultat och därmed främjar
ungdomens fysiska och psykiska
fostran i vårt samhälle.

Herr talman! Innan jag yrkar bifall
till utskottets betänkande skulle jag
vilja ställa en fråga till reservanterna.
Om exempelvis en landshövding, en
biskop, en kyrkoherde eller annan s. k.
hög potentat i vårt samhälle avgår och
har en relativt dålig ekonomi görs ju
i många fall insamlingar från enskilda,
och överstiger inte det insamlade beloppet
2 000 kronor behöver inte mottagaren
erlägga någon skatt för pengarna.
Jag skulle i detta sammanhang
bara vilja antyda, att mot den bakgrunden
borde det framstå som ännu mera
angeläget att man med tanke på ungdomens
fostran höjer den nuvarande
schablonen vid beskattningen av toppidrottsmännens
priser till ett betydligt
högre belopp.

Om exempelvis bevillningsutskottets
ärade ordförande har en son eller dot -

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. beskattningen av idrottspriser
ter och med hänsyn till sin inkomst eller
av andra skäl finner det lämpligt att
skänka vederbörande 2 000 kronor, så
är det beloppet skattefritt för mottagaren.
Nu ser jag idrottspriserna som gåvor
i anledning av en förnämlig prestation,
och jag tycker att reservanterna
även ur en sådan synpunkt borde kunna
sträcka sig så långt att de gick med
på en förutsättningslös utredning i syfte
att åstadkomma större rättvisa än den
som nu råder, i all synnerhet som man
på det sättet ökar möjligheterna att i
framtiden ge vår ungdom en bredare
fostran.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets betänkande.

Herr ERICSSON, JOHN, (s) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Sundin tog som exempel,
att om jag har en dotter eller en
son som jag skänker 2 000 kronor så
slipper vederbörande skatta för det beloppet.
Det är, herr Sundin, ju ingen
prestation från min sida. Om jag ger
bort 2 000 kronor har jag skattat för dessa
pengar tidigare. Det var därför inte
något relevant exempel. Det är samma
sak med de där potentaterna —■ landshövdingen
eller biskopen — som herr
Sundin talade om. Om de får en gåva
finns det väl ingen som gör gällande, att
de har utövat en prestation. Bidragsgivaren
får ju skatta för pengarna, och
han får inte göra något avdrag i sin
deklaration för gåvan.

Idrottspriserna är ju till för att belöna
en idrottsprestation. Då säger herr Sundin,
att dessa idrottsmän har fått anstränga
sig väldigt mycket för att komma
i en sådan position att de kan erövra
priser. Men, herr Sundin, vi kan väl inte
säga att de som anstränger sig särskilt
mycket skall få skattefrihet för den sakens
skull! Tag t. ex. muraren som jobbar
på ackord och tjänar ett par, tre tusenlappar
extra. Han anstränger sig
otvivelaktigt. Skall han få skattefrihet
för dessa pengar?

Det är ju att märka att idrottsmännen
får göra avdrag för alla sina kostnader.
Det sägs i upplysningar från Riksidrottsförbundet
att man där numera tillämpar
de statliga rese- och traktamentsreglementena.
Det är självklart att avdrag
skall få göras för varenda krona upp till
den nivå som reglementena bestämmer.

Herr Sundin har också en alldeles
speciell uppfattning här det gäller »förutsättningslösa»
utredningar. De av
kammarens ledamöter som är intresserade
kan ju läsa sista stycket i majoritetens
skrivning. Om jag kan läsa rätt
innantill har majoriteten där klart och
tydligt sagt, att den avser en skattelättnad
för idrottsmännen. Är det förutsättningslöst?
Såvitt jag förstår innebär
skrivningen en direkt beställning från
riksdagen sida.

Jag kan aldrig föreställa mig att nuvarande
Kungl. Maj:ts regering skulle sätta
i gång en sådan utredning, om riksdagen
beslutade en sådan. Den är opraktisk,
icke genomförbar. Administrativt
skall dessa frågor handläggas på ett annat
sätt. Jag tycker att idrottsrörelsen
och de statliga myndigheterna har kommit
en god bit på väg. Låt dem fortsätta
— med det beskedet att riksdagen har
en allmän välvillig inställning till dessa
heskattningsfrågor.

Om det nu skulle vara så, som herr
Sundin säger, att en och annan person
inom skattebyråkratin går hårt fram,
får den saken justeras med andra metoder
än sådana att det skrivs generella
regler för hur myndigheterna skall bedöma
idrottspriser av varjehanda slag.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr SUNDIN (ep) kort genmäle:

Herr talman! Det är ju ingen nyhet
som bevillningsutskottets ordförande
presenterar när han säger, att han aldrig
kan tänka sig att nuvarande regering
skulle kunna vara med om en skattelättnad
för prestationer av det slag vi här
talar om. Det betyder ju bara omskrivet,
att regeringen inte skulle ha samma

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

känsla för idrottsfolket som vi har i denna
fråga. Det innebär väl endast ännu
ett undertecknande av den reservation,
som har förts fram i detta sammanhang.

Sedan vill jag säga, att det nog ändock
var ett relevant exempel som jag angav.
Skattefriheten för dessa 2 000 kronor
gäller ju mottagaren av pengarna, inte
den som ger pengarna. Under sådana
förhållanden är exemplet relevant. När
det gäller toppidrottsmännen får man,
såsom skett exempelvis i Umeå och även
i Dalarna, anse det vara obehörigt att de
får betala skatt för erhållna priser, vilka
så länge amatörregeln gäller icke
kommer att ha samma värde som de hade
just när idrottsprestationen gjordes.
Detta torde göra det så mycket mer nödvändigt
att den nuvarande schablonen
överges och att beloppet om möjligt
höjs.

Vi har visserligen när det gäller den
förutsättningslösa utredningen preciserat
vissa önskemål, men det är väl ändå
så, herr Ericsson, att varje utredning
har möjligheter att pröva vad som är
möjligt och inte möjligt att genomföra.
Och det som reservanterna i detta sammanhang
vill är att det skapas en större
rättvisa för idrottsmännen än vad som
för närvarande är fallet.

Herr ERICSSON, JOHN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! .lag känner ett behov av
att erinra herr Sundin om att man inte
får citera på det sätt som han gjort!

Herr Sundin kom fram till att jag
hade menat att den nuvarande regeringen
inte vill ha generösare beskattningsregler.
Jag har aldrig sagt något sådant,
och mitt anförande går inte att tolka på
detta sätt. Men ingen ledamot av denna
kammare kan påstå att det blir generösare
beskattningsregler för idrottsmännen,
om den begärda skrivelsen till
Kungl. Maj:t kommer till stånd, än vad
som kan uppnås genom den nu praktiserade
metoden, nämligen att de fria organisationerna
förhandlar direkt med

Ang. beskattningen av idrottspriser
myndigheterna för att lösa de föreliggande
problemen.

Herr SUNDIN (ep) kort genmäle:

Herr talman! I reservanternas skrivning
hänvisas till att det pågår överläggningar
mellan riksskattenämnden och
Riksidrottsförbundet. Jag tror inte jag
misstolkar situationen efter de föredragningar
och diskussioner, som förekommit
i bevillningsutskottet, om jag
antar att dessa överläggningar icke kommer
att leda till något resultat.

Icke minst av denna anledning anser
vi att den utredning vi föreslår är nödvändig.

Herr ERICSSON, JOHN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Det har inte förekommit
något vid föredragningarna i bevillningsutskottet,
som säger att dessa
förhandlingar inte kommer att leda till
ett resultat. Herr Sundins påstående är
taget fullständigt fritt ur luften.

Senast i dag på morgonen hade jag
ett samtal med Riksidrottsförbundets
ordförande, som är ledamot av Sveriges
riksdag, och denne gav uttryck för den
meningen — som jag hoppas att han
offentligt tillkännager i andra kammaren
— att dessa frågor skall handläggas
på ett sådant sätt att det inger ömsesidigt
förtroende. Förhandlingarna har
ingalunda avbrutits utan det föreligger
aktuella skrivelser i detta sammanhang.

Herr SUNDIN (ep) kort genmäle:

Herr talman! Till det sista vill jag
bara genmäla, att beskattningen över
huvud taget, vilket område det än gäller,
inte har något samband med överläggningar
som kan förekomma, utan är
beroende av den lagstiftning som finns
på området i fråga. Sedan står fältet
fullständigt fritt för olika taxeringsmyndigheter
att tolka den efter de linjer
som de anser lämpliga.

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. beskattningen av idrottspriser

Herr ERICSSON, JOHN, (s) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Sundins senaste
påstående gick ut på att det måste finnas
en lagstiftning för att skatteförfattningarna
skall kunna tillämpas.

Vad är det som framgår av det betänkande
vi nu behandlar? Jo, att riksskattenämnden
har utgivit anvisningar
om vissa schablonregler. Dessa anvisningar
är emellertid inte tvingande för
den lokala taxeringsmyndigheten, men
de är riktlinjer för dess arbete. Man
följer alltså inte någon speciell skattelagstiftning
utan tillämpar bara vissa
anvisningar.

Herr SUNDIN (ep) kort genmäle:

Herr talman! Detta börjar nästan bli
samma följetong som frågan om vi i
vår framtida konstitution skall ha en
eller två kammare i riksdagen! Det finns
väl ingen större anledning att fortsätta
debatten, eftersom denna fråga inte är
av samma stora betydelse, men jag har
den bestämda uppfattningen att utskottets
ordförande försöker att förenkla
problematiken för att om möjligt behaga
idrottsfolket. Det är ändock så, att
varje taxeringsmyndighet måste ha en
lagstiftning att följa för att kunna genomföra
beskattningen av objekten i
fråga.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Efter detta nog så animerade
meningsutbyte mellan två giganter
i bevillningsutskottet kan det väl förefalla
nästan som en antiklimax att en
enkel ledamot av denna kammare uppträder.

Emellertid har jag i viss mån ett förflutet
i detta sammanhang. Jag tog mig
nämligen orådet före att 1963 fråga finansministern
om dessa ting, och detsamma
har jag gjort i år. Jag måste
säga att jag vid bägge tillfällena fått en
stark känsla av att finansministern gärna
skulle se att man kunde få fram en

sådan tillämpning av gällande bestämmelser,
att man åstadkommer så litet
irritation som möjligt. Ty det är uppenbarligen
på det sättet att vårt land i
stora delar av världen, som har intresse
för elitidrott, har varit föremål för
en mindre trivsam uppmärksamhet i
detta sammanhang. I vissa organ har
man väl nästan dragit ett löjets skimmer
över den behandling som Sveriges
folk ger sina mest framstående idrottsmän.

Jag vill understryka vad som här har
sagts om att elitidrotten är helt nödvändig
för att få fram en bredd i idrottsutövningen.
Det är därför vi skall vara
aktsamma om våra toppidrottsmän och
försöka ännu mera befrämja deras intresse
för idrottsutövandet. När jag 1963
fick svar från finansministern tillät jag
mig understryka några ord, som jag
hoppas skall bli bevingade, nämligen
att »några småtterier inte skall tillämpas
i detta sammanhang». Av svaret
fick jag en bestämd uppfattning om att
han gärna vill göra det bästa av saken.

Jag skall inte förneka att reservationen
här innehåller vissa skrivningar
som är uppmuntrande; om det är tillåtet
för en enkel ledamot av kammaren att
ge den elogen till utskottets ordförande
— i den mån han är ansvarig för reservationen
— får jag väl göra det. Men
jag vill också samtidigt säga att den
debatt som nyss fördes har förtagit en
del av det goda intryck som man får
när man läser skrivningen.

Anledningen, herr talman, till att jag
ändå har tagit till orda är att jag i detta
ärende också har väckt en högst personlig
motion, som helt enkelt går ut på
ett beslut att man skulle kunna vid beskattning
av idrottsmännens tävlingspriser
medge avdrag för intäktens förvärvande
med maximerade schablonbelopp
som i allmänhet skulle gå upp
till prisernas praktiska värde. Det är,
herr talman, särskilt det praktiska värdet
som jag vill understryka. När det
gäller amatöridrott har man all anledning
att säga att detta värde inte är

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

särskilt stort. Som alla vet kan en amatöridrottsman
inte försälja sina priser
utan att bli förklarad professionell.

Genom lottens hjälp har utskottsmajoriteten,
som här har sagts, kommit att
vid delningen av utskottet förorda den
första motionen. Beträffande min motion
har utskottsmajoriteten sagt, att i
den mån den inte är besvarad genom
skrivningen skall den icke föranleda någon
åtgärd. Jag har emellertid vid min
bedömning funnit att jag är tillfredsställd
med utskottsmajoritetens skrivning,
även vad det gäller min motion,
eftersom en utredning självklart också
måste komma att ta hänsyn till den speciella
tankegång som jag har anfört i
motionen.

Herr talman! För att nu i någon mån
ge prov på den självtukt, som jag häromkvällen
hade anledning att tala om
från denna plats, skall jag inte orda vidare
i denna fråga utan ber att få instämma
i yrkandet om bifall till utskottets
förslag.

Herr PETERSSON, ERIK FILIP, (fp):

Herr talman! Motsättningen mellan
utskott och reservanter är säkerligen
inte så stor som kammarens ledamöter
kanske fick intryck av under första
delen av debatten här.

Det är givetvis en något knepig sak
att skattemässigt komma till rätta med
frågan om idrottsmännens priser, men
även reservanterna ger i sin försiktiga
skrivning uttryck åt att det finns områden
av detta problem, som inte är
tillfredsställande. De pekar på några
sådana. Det är väl på det sättet, att beskattningen
av idrottsmännens priser
inte riktigt passar in i vårt skattesystem,
ty här är det fråga om prestationer
som inte är av samma natur som
vanligt arbete och vanlig tjänst.

Jag skall, herr talman, tillåta mig, eftersom
här sagts så mycket redan, att
peka på bara en enda sak som i detta
fall är säregen för idrottsmännen, och
det är den mycket långa tid de måste
ägna åt förberedande träning.

Ang. beskattningen av idrottspriser

Det kan ju vara så att en idrottsman
får arbeta i åratal innan han kan
erövra ett pris, och envar vet ju att
han får försaka mycket av fritid och
att han får satsa hårt på sin förberedelse.
Det är en sak som sedan inte
kommer in i skattebilden. Man kan invända
att idrottsmännen själva har nöje
av sin träning och att de gör det för
sin egen trivsel, men när man nu skall
ge sig in på att skattemässigt bedöma
prestationen måste man ha denna sak
med i bilden.

Herr talman! Jag vill endast peka
på denna detalj av problemet och yrkar
bifall till utskottets hemställan.

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! Som aktiv idrottsledare
har jag naturligtvis svårt att tiga still,
utan jag vill gärna säga några ord i
detta ärende.

Jag vill då först med tillfredsställelse
konstatera den stora uppskattning,
som man tydligen allmänt har när det
gäller idrottsrörelsen. Man tycks också
allmänt inse betydelsen av att vi har
elitidrottsmän. De är nödvändiga för
att vi skall få fart på breddidrotten,
som ju ytterst är det väsentliga.

Som jag har uppfattat saken har både
utskottet och reservanterna klart uttalat,
att de önskar en generösare inställning
vid beskattningen av idrottspriserna.
Man är uppenbarligen överens
om målet. Det är om vägarna som
meningarna är delade.

Jag skall villigt erkänna att man
härvidlag kan vara tveksam. Majoriteten
vill ha en särskild utredning, medan
reservanterna mera litar till de
överläggningar som pågår mellan Riksidrottsförbundet
och riksskattenämnden.
För egen del beklagar jag att ärendet
inte varit remitterat till Riksidrottsförbundet.
Då kanske diskussionen här
i dag kunde ha uteblivit. Jag vill endast
uttala den förhoppningen, att man
vilken väg riksdagen nu än väljer i
detta ärende skall komma fram till ett

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. villabeskattningen m. m.
snabbt och generöst resultat så att man
får bort den irritation som råder på
detta område.

Frågan kan ju inte heller vara av
den omfattningen att den kan ha något
som helst inflytande på det statsfinansiella
läget!

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr andre vice talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på godkännande av den vid betänkandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr andre vice talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Ericsson, John, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 9,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid betänkandet
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för nej-propositionen.

Då emellertid herr Sundin begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 57;

Nej —67.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid den nu företagna omröstningen
hade herr andre vice talmannen å den
voteringsutrustning, som befunne sig i
talmansbordet, av misstag nedtryckt den
för herr förste vice talmannen avsedda
ja-knappen. Å omröstningstavlan hade
följaktligen för herr förste vice talmannen
markerats en ja-röst, oaktat han
vid tillfället varit frånvarande, medan
herr andre vice talmannen, som avsett
att rösta ja för egen del, å tavlan utmärkts
såsom frånvarande.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 11, i anledning
av väckta motioner angående
avskrivningsunderlaget för skogsvägar,
m. m., bifölls vad utskottet i detta betänkande
hemställt.

Ang. villabeskattningen m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 12, i anledning av väckta
motioner angående villabeskattningen
m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:18,
av herr Lundberg, och 11:26, av herr
Regnéll, vari yrkats, att riksdagen skulle
besluta, att den nu gällande gränsen
för skärpt villabeskattning — 100 000
kronor — skulle höjas med 25 000 kronor
för varje å fastigheten mantalsskriven
och till ägarens hushåll hörande
person utöver fyra; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:330,
av herr Manne Olsson och fru Wallentheim,
samt 11:419, av herr Nyström
m. fl., vari föreslagits, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t begära,
att åtgärder måtte vidtagas för att
snarast införa en särskild beskattning
av fritidshus i syfte att giva de berörda
kommunerna den inkomsthöjning,
som måste anses vara väl motiverad.

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet av angivna orsaker
hemställt, att följande motioner, nämligen 1)

de likalydande motionerna 1:18,
av herr Lundberg, och 11:26, av herr
Regnéll, angående villabeskattningen,
ävensom

2) de likalydande motionerna i: 330,
av herr Manne Olsson och fru Wallentheim,
samt II: 419, av herr Nyström
m. fl., om en särskild kommunal beskattning
av fritidshus,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vid betänkandet hade fogats ett särskilt
yttrande av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson, Lundström, Erik Filip
Petersson, Sundin, Magnusson i Borås,
Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson
i Bäckmora och Enskog.

Herr OLSSON, MANNE, (s):

Herr talman! Efter behandling av
motionerna 1:330 och 11:419 har utskottet
i sitt utlåtande yttrat: »Enligt
utskottets mening är det angeläget att
kommunerna får ersättning för sina
kostnader för fritidsbebyggelsen. Utskottet
förutsätter därför att Kungl.
Maj:t ägnar frågan särskild uppmärksamhet.
Med hänsyn till att fritidsutredningens
förslag f. n. är föremål för
Kungl. Maj:ts prövning saknas emellertid
anledning biträda skrivelseyrkandet
i motionerna.»

Kommunernas inkomster kan under
själva exploateringstiden många gånger
vara otillräckliga. Byggnadslovsersättningen
svarar i regel mot den normala
kostnaden. Många byggnadsärenden
kan bli mycket komplicerade med upprepade
besök på byggnadsplatsen och
med besvärsfrågor kanske till högsta
instans. Eldsläckningsberedskap och
släckningsarbete för sådana fritidsområden
kan innebära mycket kostsamma
uppgifter för kommunerna. Hälsovårdsnämndens
bevakning av hälsovårdsstadgan
och byggnadsplanebestämmel 2

Första kammarens protokoll 1967. Nr 15

Ang. villabeskattningen m. m.

sernas efterlevnad i sanitära frågor kräver
mycken tid. Väghållningen till fritidsområdena
medför stora kostnader
för vägsamfälligheterna och allt oftare
får kommunerna träda in. Olycksfall
och sjukdom kan inträffa, vilket sätter
sjukvårdsorganisationen på svåra prov.

Många fler exemplar skulle kunna
anföras på kostnader, som kan beröra
kommunerna i samband med fritidsbebyggelsen.

Herr talman! Med detta lilla inlägg
vill jag ytterligare understryka angelägenheten
av att den kommunala beskattningen
av fritidshus snarast blir
föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet,
vilket utskottet också framhållit i
sitt utlåtande.

Herr LUNDBERG (h):

Herr talman! I det särskilda yttrande
som avgivits av oppositionens utskottsledamöter
i anslutning till motionerna
1:18 och II: 26 anser man att
frågan om de stora familjerna och villabeskattningen
bör prövas i ett annat
sammanhang, och med detta får jag som
motionär förklara mig nöjd.

Ett av utskottets argument för avstyrkandet
av motionen är enligt min
åsikt godtagbart, nämligen det som gäller
kontroll- och tillämpningssvårigheter.
Men när jag läser att de i motionen
föreslagna reglerna skulle vara någonting
»helt främmande för svensk beskattningsrätt»,
att de ur rättvisesynpunkt
skulle vara otillfredsställande
och skapa tröskelproblem, tycker jag
att situationen nästan är något komisk
— tragikomisk skulle de säga som är
hårdast drabbade. Ty nog är det väl
så, att det var när man införde dubbelprogressiviteten
med den nya villaskatten
som man kom med någonting
som är nytt och orättvist och som skapade
tröskelproblem. Utskottets argumentering
mot en ändring av en sådan
här ny skattelag sammanfaller med oppositionens
anmärkningar mot samma
lag, när den skulle införas. En dålig och

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. villabeskattningen m. m.
tillkrånglad lagstiftning föder, det skall
jag gärna medge, kanske något konstiga
ändringsförslag.

Nu är det ju bara några månader sedan
vi senast diskuterade dessa frågor,
varför mycket väl inte bör sägas här.
Jag försökte finna en uppslagsända för
att ta bort skatteskärpningen för de
stora familjerna, som kräver stort bostadsutrymme.
Jag hittade denna gång
icke någon tekniskt tillfredsställande
lösning men hoppas få vara med när
ärendet, enligt det särskilda yttrandets
lydelse, »bör prövas i ett annat sammanhang».

Herr talman! För att eventuellt bespara
den socialdemokratiska skatteexpertisen
ett inlägg skall jag be att få
yrka bifall till utskottets förslag —•
även om det yrkandet ställes helt formellt
och utan någon som helst entusiasm! -

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Jag hade ju nöjet att vara
med i villabeskattningsutredningen.
Den proposition och det beslut som riksdagen
sedermera fattade på grundval av
dess utredning stod icke i överensstämmelse
med utredningens förslag som sådant.
Den gräns som vi då föreslog låg
vid 125 000 kronor. Kungl. Maj:t föreslog
100 000 kronor och den socialdemokratiska
majoriteten här i riksdagen
följde — helt naturligt — Kungl. Maj:ts
givna besked.

Med den ökning av byggnadskostnaderna
som har ägt rum och som alltjämt
äger rum är det fortfarande min bestämda
uppfattning, att den gränsdragning
som utredningen föreslog skulle ha
skapat betydligt större rättvisa åt det
stora flertalet villaägare i vårt samhälle
såväl i dagens som i morgondagens läge.
Nu har ju detta förslag så nyligen tagits
av riksdagen att en reservation i anledning
av en motion i den anda, som
jag här talar om, antagligen skulle ha
rönt samma öde som utredningsförslaget

då riksdagen fattade beslut i denna fråga
förra gången.

Jag vill utöver detta bara säga, att
det motionsförslag som nu föreligger
över huvud taget icke tilltalar mig. Men
jag förmodar att vi i sinom tid än en
gång får pröva detta ärende i ett annat
sammanhang, och då kanske vi får möjlighet
att ändra bestämmelserna så att
de blir rättvisare mot det stora antalet
villaägare i vårt samhälle.

Herr talman! Även jag ber att få yrka
bifall till utskottets förslag — det kan
ju vara roligt att göra det någon gång,
inte bara av ren artighet utan även av
något annat skäl.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag kan dela herr Lundbergs
uppfattning att det, sedan de båda
föregående talarna yrkat bifall till utskottets
förslag, inte finns någon anledning
för bevillningsutskottets »socialdemokratiska
skatteexpertis» — såsom
herr Lundberg uttryckte saken — ta till
orda. Om vi verkligen skulle ta en diskussion
på det hugskott, som herr Lundberg
motionsledes har framfört, förmodar
jag att det skulle bli en ganska
egendomlig debatt. Herr Lundberg erkände
ju själv att hans uppslag hade
kommit ganska oöverlagt. Han hade inte
tänkt sig in i de tekniska detaljerna.

Vad som är mest intressant i betänkandet
är det motionsyrkande som har
framställts av herr Manne Olsson och
som han har pläderat för. Problemet är
alldeles säkert synnerligen stort för sådana
kommuner som till huvudsaklig
del hyser sommargäster i fritidshus.

Som också framhålls i betänkandet,
var denna fråga föremål för fritidsutredningens
uppmärksamhet. Utredningen
förslog att som en kompensation till
kommunerna skulle man ta en särskild
avgift på fastigheterna. Detta förslag
fick emellertid en mycket hårdhänt kritik
i remissinstanserna, och jag kan förstå
det. Genomförandet av en generell

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Om befrielse för handikappade från bilskatt

avgift för fritidshusen strider i hög grad
mot den praxis, som vi tillämpar inom
vårt skattesystem. Någon form för att
tillföra dessa kommuner en inkomst
måste dock aktualiseras. Utskottet framhåller,
att man förväntar att detta spörsmål
skall kunna utredas och snarast
möjligt föreläggas riksdagen för beslut.

Utskottet framhåller som viktigt, att
det väl har lättat något för fritidskommunerna
genom den senaste allmänna
fastighetstaxeringen, då man väsentligt
höjde skatteunderlaget för dessa kommuner.
Jag tror att med den skrivning,
som utskottet här gjort, har man tillmötesgått
motionärerna i hög grad, vilket
även herr Manne Olsson bekräftat.

Herr talman! Jag instämmer i yrkandet
om bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt.

Om befrielse för handikappade från
bilskatt

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 15, i anledning av väckt
motion om befrielse för handikappade
från bilskatt.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, I:
324, av herrar Göran Karlsson och Högström,
hade anhållits, att möjlighet till
skattebefrielse för bil snarast måtte
öppnas för handikappade, som erhölle
bidrag av statliga medel enligt kungörelsen
den 22 oktober 1965 (nr 544)
om statsbidrag till vissa hjälpmedel för
handikappade.

Utskottet hade i det nu föredragna
betänkandet på åberopade grunder
hemställt, att motionen I: 324, av herrar
Göran Karlsson och Högström, om
befrielse för handikappade från bilskatt,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

f2 Första kammarens protokoll 1967. Nr 15

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! I denna fråga har herr
Högström och jag väckt en motion om
att den som har invalidbil, men som inte
har förvärvsarbete, skall kunna befrias
från bilskatt.

Det behövs inga långa motiveringar
för att klargöra, att man på detta område
bör åstadkomma förbättringar. Den
som i dag har förvärvsarbete och äger
ett invalidmotorfordon, en bil exempelvis,
kan erhålla skattebefrielse; den som
inte har förvärvsarbete och följaktligen
ligger i en lägre inkomstklass kan däremot
tyvärr inte erhålla motsvarande
skattebefrielse. Vi finner, att denna ordning
inte är bra. Vi har velat peka på
problemet, därför att vi tror att man bör
bereda möjlighet till skattebefrielse också
för dem som får nytta av det beslut,
som riksdagen fattade 1965 om bidrag
med ett par tusen kronor till inköp av
bil.

Bevillningsutskottet har avstyrkt motionen
och hänvisar bland annat till
handikapputredningen, som även har
att syssla med de handikappades transportproblem.
Jag har förståelse för den
synpunkten. När det finns en utredning,
har den ju möjlighet att ta upp frågan
till behandling. Jag är emellertid rädd
för att handikapputredningen har så
mycket på programmet, att den inte hinner
med allt, om den skall vara klar till
1968 års riksdag. I den situationen skulle
jag gärna ha sett att bevillningsutskottet
hade behandlat motionen något
annorlunda.

En sak till vill jag säga. I en passus i
utlåtandet står det att en person som exempelvis
har hjärtsjukdom inte skulle
kunna erhålla det här bilbidraget. Eftersom
förslaget sålunda inte kan gälla alla
handikappade, finns det skäl till att inte
bifalla förslaget, anses det vidare, men
jag tror att utskottet har tolkat bestämmelserna
alldeles felaktigt därvidlag.
En människa som har hjärtbesvär och
därför har svårt att förflytta sig har ju
ulan vidare möjlighet att erhålla de
2 000 kronor som det i regel rör sig om.

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Om ändring i beskattningen i syfte att främja mindre företags utveckling

Utskottets skrivning håller därför inte
riktigt i sak.

Eftersom alla föregående talare visat
sig nådiga gentemot bevillningsutskottet
och inte ställt några yrkanden, skall
inte heller jag yrka bifall till motionen
i den här frågan. När nu bevillningsutskottet
skrivit att handikapputredningen
skall behandla frågan och framlägga
förslag så snart som möjligt, vill jag
bara uttala förhoppningen att förslaget
verkligen skall komma till 1968 års riksdag.

Herr JOHANSSON, TAGE, (s):

Herr talman! Efter herr Karlssons anförande
kan jag inskränka mig till att
yrka bifall till utskottets betänkande. I
sak är utskottsmajoriteten ense med motionärerna
i den här frågan, och utskottet
fattade sitt beslut med anledning
av ett besked från handikapputredningen.
Vi fick nämligen beskedet att frågan
skulle behandlas i sådan tid att vi kunde
få den till riksdagen redan under nästa
år. Då fann vi, att vi inte hade något att
vinna på att skriva till Kungl. Maj:t i
ärendet.

Jag hemställer alltså om bifall till utskottets
betänkande.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i
det nu ifrågavarande betänkandet hemställt.

Om ändring i beskattningen i syfte att
främja mindre företags utveckling

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 16, i anledning av väckt
motion1 om ändring i beskattningen i
syfte att främja mindre företags utveckling.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
en inom riksdagen väckt motion, II:
711, av herr Johansson i Skärstad och
herr Börjesson i Falköping, i vilken motion
hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om översyn och förslag rörande änd -

ringar i beskattningsreglerna i syfte
att främja de mindre företagens konsolidering,
självfinansiering och utveckling.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att motionen II: 711, av herr Johansson
i Skärstad och herr Börjesson i Falköping,
om ändring i beskattningen i syfte
att främja mindre företags utveckling,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Lundström,
Erik Filip Petersson, Sundin,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den ändrade lydelse,
som i reservationen angivits, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen,
med bifall till motionen II: 711, av
herr Johansson i Skärstad och herr
Börjesson i Falköping, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om översyn
och förslag rörande ändringar i beskattningsreglerna
i syfte att främja de
mindre företagens konsolidering, självfinansiering
och utveckling.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Den borgerliga hälften i
bevillningsutskottet har samstämmigt
ställt sig bakom centermotionärernas
hemställan om översyn och förslag rörande
ändringar i beskattningsreglerna
i syfte att främja de mindre företagens
konsolidering, självfinansiering och utveckling.
Det är enligt vår åsikt en
mycket angelägen sak det gäller för
denna företagskategori. Jag har själv
tidigare gång efter annan motionsvägen
framfört liknande förslag till sådana
ändringar i beskattningsreglerna som
tar sikte på att främja de mindre företagens
konsolidering.

Småföretagen är utan tvivel ganska
styvmoderligt behandlade i beskattningshänsende,
och på grund härav
ställde vi oss positiva till det förslag

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Om ändring i beskattningen i syfte att främja mindre företags utveckling

som nu har framförts i reservationen.
Vi vill särskilt stryka under behovet av
ökade självfinansieringsmöjligheter för
de mindre företagen. Mindre företag
bär nämligen sämre sådana möjligheter
än andra företag. De har inga investeringsfonder,
de har små möjligheter att
avskriva på lager och maskiner, m. m.

I syfte att underlätta självfinansiering
och kapitalbildning inom denna företagskategori
har jag själv vid tidigare
riksdagar framlagt motioner om avdrag
i begränsad omfattning vid inkomsttaxering
för avsättning till vad jag kallar en
självfinansieringsfond, som skulle öppet
redovisas i bokföringen. Detta förslag
har varit något av ett kärleksbarn
för mig i riksdagen, men jag har hittills
haft ganska ringa framgång med det.
En förutsättning för ett sådant avdrag
skulle enligt min mening vara att inkomsten
redovisas bokföringsmässigt.
Även jordbrukare skulle ha motsvarande
avdragsrätt. Avdraget skulle årligen
begränsas till förslagsvis 10 procent av
årsvinsten, varjämte fondens totala
storlek skulle maximeras till 50 000 kronor.
En tidsbegränsning på tio år skulle
föreskrivas för fondens återförande till
beskattning, varvid reglerna för ackumulerad
inkomst skulle tillämpas. Det
innebure en form av skattekredit, som
vore till gagn för småföretagen.

Eftersom, herr talman, denna tanke
— som sagt — är ett kärleksbarn för
mig, har jag inte kunnat låta bli att erinra
om detta praktiska förslag, som
jag i flera år har väckt motion om. Det
ligger helt i linje med reservanternas
yrkande. Att företagsskatteberedningen
tar upp detta och andra förslag är inte
utan vidare klart. I motsats till utskottsmajoriteten
har reservanterna velat ha
en särskild skrivelse till Kungl. Maj:t i
ämnet.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Herr Gösta Jacobsson
talade om ett kärleksbarn. Det var ett

vackert uttryck. Han har väl uppmärksammat
vad utskottsmajoriteten säger i
sitt betänkande, nämligen att man nu
delvis är på väg att lösa dessa frågor
för enskilda företagare när det gäller
pensionsrätt och liknande. Investeringsfonderna
lämpar sig väl inte gärna för
fysiska personer, där beskattningen är
progressiv. I det fallet får man väl finna
andra former för att klara självfinansieringen.

Det finns anledning att peka på vad
som anföres på sidan 3 i betänkandet,
första stycket, där det talas om att de
mindre företagen är hårdare beskattade
än storföretagen. Det framgår nämligen
att de företagare som har en inkomst
över 90 000 kronor —• det är då
man kommer upp i paritet med procentbeskattningen
för aktiebolag — utgör
bara en halv procent av totala antalet
rörelseidkare. Herr Gösta Jacobsson vet
att företagen betalar 40 procent i statlig
skatt. En fysisk person skal! tjäna över
90 000 kronor för att skatten skall utgå
efter högre procenttal, förutsatt att han
är gift. Jag tycker att denna siffra säger
åtskilligt mer än många andra resonemang,
alltså att endast en halv procent
av alla enskilda rörelseidkare kommer
över summan 90 000 kronor.

Herr Gösta Jacobsson påstår att
mindre företag inte har samma avskrivningsmöjligheter
som större, vilket jag
dock måste beteckna såsom en sanning
med modifikation. I verkligheten är det
väl ofta så att man, i den mån som rörelsen
är givande, kan anskaffa varulager,
maskiner och liknande, för vilket
det finns avskrivningsmöjligheter. Det
blir en god sparbössa även för dessa
mindre företag. Problemet nu är väl:
Skall man lyckas åstadkomma sådana
överskott som kan möjliggöra att man
kan utnyttja alla lagliga medel för avskrivning?
Det är väl svårigheten nu.
Det finns ett par saker som jag tror att
man kan ändra. Jag är t. ex. ganska säker
på att avskrivningsreglerna för
byggnad blir ändrade; den frågan håller
företagsskatteutredningen nu på att

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Om ändring i beskattningen i syfte att främja mindre företags utveckling

fundera över, men vi är ju tämligen ense
om att en ändring där bör komma till
stånd.

Jag hemställer om bifall till utskottets
förslag.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Det är ytterst få småföretagare
som kommer upp till en så
hög beskattningsbar inkomst som
90 000 kronor; utskottsordföranden pekade
ju på den gränsen. Men frågan gäller
inte detta utan möjligheterna att
göra avdrag i beskattningshänseende,
och enligt min mening bör dessa möjligheter
göras bättre för små företag. En
frisör, en skräddare eller liknande företagare
har exempelvis synnerligen små
lager och inte särskilt mycket maskiner
heller. Därför saknar han nästan helt
möjligheter att konsolidera företaget via
beskattningen — all inkomst beskattas
med ringa möjlighet till avdrag. Han
har små möjligheter att lägga upp reserver.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Bevillningsutskottets
ordförande sade att han när det gäller
avskrivningsreglerna för byggnad väntar
en förändring och förbättring. Företagsskatteutredningen
funderar på detta,
yttrade han. Jag tycker att denna
fråga har diskuterats under många,
många år. En rad förslag har framlagts
och till och med remissbehandlats. Man
har väntat att regeringen så småningom
skulle gå till handling, men ännu har
inte något förslag lagts fram. Herr Ericsson
säger nu att man funderar på saken.
Jag undrar, går det att få någon
upplysning om hur länge man kommer
att fundera?

Jag har en bestämd känsla av att det
här skulle behövas någonting annat än
ett fortsatt funderande.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Med mitt yttrande avsåg
jag att ge den meningen till känna
att det inom riksdagens partier finns
resonans för en sådan här förändring.
Jag har ingen möjlighet att ange när
regeringen kan lägga fram ett förslag,
men så mycket är väl klart att ändrade
avskrivningsregler för byggnader innebär
en rätt genomgripande reform
som kommer att kosta mycket pengar.
Herr Isacson är medveten om att skatteunderlaget
när det gäller rörelse inte
bär någon tendens att öka, vilket i sin
tur sammanhänger med de mycket gynnsamma
skatteregler vi har — företagarna
kan ju tack vare dem behålla pengarna
i sin rörelse i samband med avskrivningar,
fondavsättningar o. s. v.

Herr Jacobsson talar om smärre företagare
och nämner att exempelvis en
frisör inte kan skriva bort någonting
— lians varulager har så litet substansvärde.
Det kan vara riktigt, men arbetsuppgiften
är väl inte heller i sådana fall
av den karaktären att man kan säga
att företagaren löper risker. Naturligtvis
löper han i arbetet samma risker
som varje annan fysisk person, men
som företagare är han inte underkastad
några speciella risker. Numera har han
ju också möjlighet att ordna sin pensionering
på ett hyggligt sätt.

Det jag avsåg var vad man i allmänhet
kallar småföretagare av gängse typ.

De 90 000 kronorna i inkomst, säger
han, är det inte många som uppnår.
Nej tyvärr, men då har dessa personer
ju inte heller en hårdare beskattning
än vad bolagen har. Beloppet 90 000
kronor är valt med tanke på att man
vill finna den gräns där aktiebolagsbeskattningen
och beskattningen av fysisk
person möter varandra. Jag tycker
att den siffran är mycket upplysande.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr andre vice talmannen
enligt de därunder framkomna yrkandena
gjorde propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vi -

Fredagen den 17 mars 1907

Nr 15

dare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid betänkandet avgivna
reservationen; och förklarade
herr andre vice talmannen, efter att
hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
16, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 68;

Nej — 58.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande jordbruksutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av Kungl.
Maj ds i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna på
driftbudgeten för budgetåret 1967/68
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
jämte i ämnet väckta
motioner.

Ang. stöd åt hästaveln, m. m.

Punkterna 1—7

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten S

Ang. stöd åt hästaveln, m. m.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels medgiva, att under budgetåret
1967/68 finge beviljas statlig kreditgaranti
för lån avseende inköp av avelsoch
ridhästar intill ett belopp av 500 000
kronor, dels ock till Befrämjande av
husdjursaveln in. m. för budgetåret
1967/68 anvisa ett reservationsanslag av
1 483 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
behandlat två likalydande motioner,
nämligen I: 457, av herr Larsson,
Thorsten, in. fl., ocli 11:821, av herr
Jönsson i Ingemarsgärden m. fl., i vilka
motioner anhållits, att riksdagen måtte
godkänna Kungl. Maj:ts förslag till anslagsanvisning
samt förordats, att fördelningen
av anslagsposten till stöd åt
hästaveln skulle verkställas av lantbruksstyrelsen
efter samråd med den
till styrelsen knutna hästavelsnämnden.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

a) medgiva, att under budgetåret
1967/68 finge beviljas statlig kreditgaranti
för lån avseende inköp av avelsoch
ridhästar intill ett belopp av
500 000 kronor,

b) till Befrämjande av husdjursaveln
m. in. för budgetåret 1967/68 anvisa ett
reservationsanslag av 1 483 000 kronor,

c) lämna motionerna 1:457 och II:
821 utan åtgärd.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Carl Eskilsson, Nils Hansson,
Hermansson, Isacson, Skärman,
Hansson i Skegrie, Hedin, Jönsson i
Ingemarsgärden, Dahlgren och Berndtsson,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den lydelse,
reservationen visade, samt att ut -

Nr 15

Fredagen den 17 mars 19G7

Ang. stöd åt hästaveln, m. m.
skottet bort under c hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna
I: 457 och It: 821, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad reservanterna
anfört angående fördelningen av medlen
till stöd åt hästaveln.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Innan jag går in på argumenteringen
för reservationen vid
denna punkt skulle jag vilja ta upp frågan
om det sätt på vilket propositioner
numera skrivs. Det kan måhända förefalla
litet förvånande, men jag har inte
kunnat undgå att under vårriksdagen
vara förvånad över det sätt på vilket
propositionen i år rörande jordbruksdepartementets
verksamhetsområde är
skriven. Med tanke på det antal trycksidor
som vi riksdagsmän på ett eller
annat sätt skall gå igenom är det självfallet
skönt att antalet inte är så stort,
och ur den synpunkten kan det ju vara
föredömligt att en departementschef
är så kortfattad som möjligt. I år söker
man emellertid på punkt efter punkt
efter motivet för departementschefens
ställningstagande. Många gånger är
skrivningen så knapphändig att man
inte får en aning om vad departementschefen
tänkt eller varför han har tänkt
på ett visst sätt. I stället har någom
ting nytt införts. Departementschefen
förklarar anledningen till att vissa ämbetsverk
och institutioner finns till och
bedriver på det sättet något av en studiecirkel-
eller upplysningsverksamhet.
Jag kan inte underlåta att till protokollet
få antecknat detta förhållande.

På sid. 26 behandlas t. ex. statens
växtskyddsanstalt. På ett tiotal rader
beskrivs där vad anstalten gör och vilka
uppgifter den har. Anstalten begär
emellertid ett anslag på cirka 68 000
kronor med följande motivering: »För
att bl. a. minska användningen av starkt
giftiga kemikalier för bekämpning av
insekter bör ekologiska undersökningar
av skadegörarna bedrivas vid anstalten».
Detta är en mycket intressant
uppgift. Anstaltsstvrelsen vill alltså ver -

ka för att få fram medel utan negativa
biologiska effekter.

På denna punkt har jordbruksministern
inte bifallit anslagsframställningen,
men han har inte angivit anledningen
till sitt ställningstagande.
Det konstateras bara på några få rader
följande: »Med hänvisning till sammanställningen
beräknar jag anslaget till
3 051 000 kr. Jag har därvid, utöver medel
till löneomräkningen, beräknat
17 000 kr. för att täcka merkostnaden
för kontroll av växtmaterial som importeras
under annan tid än ordinarie arbetstid.
» Omedelbart därefter följer
Kungl. Maj :ts hemställan.

Denna synnerligen kortfattade motivering
förvånar den som studerar dessa
frågor. Man tvingas att gå tillbaks
till petitan och de övriga källskrifterna,
vilket i och för sig förstås kan vara
nyttigt. Men inte heller där får man
svar på motivet till ett avslag på en
intressant fråga. Jag har en känsla
av att departementschefen tidigare på
en punkt som denna skulle ha uttalat
att han inte ville ta ställning till exempelvis
det redovisade anslaget antingen
av statsfinansiella skäl eller på
grund av att dessa problem kommer att
beaktas av en utredning, nämligen i
detta fall naturresursutredningen.

Det är sådant som man inte kan låta
bli att förvåna sig över. Jag vill bara
till protokollet anteckna detta. Det blir
inte lättare för oss enskilda riksdagsmän
att arbeta när vi vet så litet om
motivet för departementschefens ställningstagande.

Sedan skulle jag vilja gå över till
punkt 8, befrämjande av husdjursaveln
in. in. Det är en reservation knuten till
den punkten, och det är en reservation
som på intet sätt kan sägas vara av någon
större betydelse. Jag skulle vilja
uttrycka saken så att reservationen har
tillkommit i förtrytelsen över att vi inte
kommit överens i jordbruksutskottet på
denna punkt. Bakom reservationen ligger
en motion om att det lilla anslag
som na beviljas till hästaveln skulle få

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

ses som en klumpsumma, över vilken
lantbruksstyrelsen skulle få förfoga,
utan att riksdagen fastställer delramar
för detta ändamål. Jag tror att det
skulle vara ett praktiskt förfaringssätt
— vi har velat hävda detta i motionen
och i reservationen. Att man inte kunde
komma överens om en skrivning i
detta fall tycker vi bara är ett bevis
för att man inte ser tillräckligt praktiskt
på saken från den andra sidan.

Jag vill alltså med denna motivering
yrka bifall till reservationen vid punkt 8.

Herr HANSSON, NILS, (fp):

Herr talman! Vad som föranledde
mig att begära ordet redan på denna
punkt var att herr Isacson uttalade ett
allmänt omdöme om propositionen.
Jag kan i viss mån instämma med honom
om att årets proposition är svårläst.
Han nämnde att omfånget är ungefär
bara hälften av föregående års proposition.
Detta beror till dels på att
många punkter är utbrutna för att behandlas
i samband med särskilda propositioner.
Det beror också på att man
i år har gjort avsevärda beskärningar i
uppställningar och motiveringar. Jag
håller med herr Isacson om att detta
har medfört att läsningen avsevärt försvårats.
På många punkter är det svårt
att komma till klarhet om vad som
verkligen föreslås utan att gå till de
olika verkens petitaäskanden. Jag hörde
av vårt sekretariat att man där i
större utsträckning än tidigare har infordrat
petita från verken. Jag vill här
understryka att det är ett önskemål
från utskottets sida att vi får en fylligare
skrivning som underlättar läsningen.
En orsak till nedskärningen i år
lär vara den konflikt som rådde när
propositionen skrevs. Det är ändå befogat
att vi här säger ifrån att vi önskar
en fylligare skrivning, så att vi inte
behöver studera respektive petita vid
sidan om för att rätt förstå propositionens
innehåll.

Vad propositionen i övrigt beträffar

Ang. stöd åt hästaveln, m. m.
skulle jag vilja citera något av vad en
av petitaförfattarna skriver: »Årets

statsverksproposition är utomordentligt
restriktiv. Sparsamhetens kyliga och
snåla vindar blåser tvärsigenom hela
det statliga verksamhetsfältet. Praktiskt
taget inget område lämnas oberört. De
vackert och omsorgsfullt uppmurade
petitabyggnaderna smulas obarmhärtigt
sönder från grunden och ramlar ihop
som korthus. Departementsprövningen
har närmast karaktären av rena
bombräden. Det är inte mycket mer än
ruinhögar som blir kvar av petitorna
— knappt det ibland.» Det är alltså
inledningen. Sedan går författaren vidare
och säger att han förstår orsaken.
Det är vårt ekonomiska läge o. s. v.,
och så fortsätter han: »För skogsbrukets
vidkommande måste emellertid
från dess företrädares sida allvarligt
beklagas att kraftigt restriktiva åtgärder
i fråga om det statliga stödet till
näringen skall behöva sättas in just vid
en tidpunkt som den nuvarande. I stället
för en åtstramning synes tvärtom i
rådande brydsamma lönsamhetsläge för
skogsbruket en ökning av det allmännas
insatser ha varit påkallad för att göra
det möjligt för företagarna att -— till
båtnad för landet — någorlunda snabbt
komma ur den nuvarande pressande
ekonomiska vågdalen. En ökad statlig
satsning borde med andra ord ha varit
pengar som, sett på längre sikt, skulle
räntat sig.»

Jag förstår rätt väl departementschefens
sparsamhetsnit, och jag tror
t. o. m. att om jag varit i hans kläder
hade jag handlat på ungefär samma
sätt med hänsyn till det olyckliga ekonomiska
läge som vi nu befinner oss i.
Men det är inte min mening att gå in
på det ekonomiska spörsmålet. Det var
länge sedan jag hade anledning delta
i kammarens ekonomiska debatter. Men
jag skulle vilja understryka den sista
meningen i citatet, nämligen att en
ökad statlig satsning borde ha varit
pengar som, sett på längre sikt, skulle
räntat sig. Jag tror att dessa ord kan

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. stöd åt hästaveln, m. m.

vara berättigade. I varje fall är de värda

att diskutera.

Jag tänker då bl. a. på den hittills
underdimensionerade skogliga forskningen.
Här har emellertid sedan vi
skrev utlåtandet och behandlade propositionen
hänt en del genom att departementschefen
i går eller i förgår
på kammarens bord lade fram proposition
nr 51 om den skogliga forskningen.
Jag har inte hunnit mer än flyktigt
granska den, men jag har ändå
fått intrycket att den är positiv, och
det är glädjande. Det är alltså en positiv
insats från departementschefens
sida som jag uppskattar, men den får
vi tillfälle att återkomma till.

Vad jag i första hand ställer mig
frågande till och där positiva insatser
kanske i första hand borde ha kommit
i fråga är läget i övre Norrland. Jag
undrar om inte satsningen på skogsbruket
där borde ha varit större i nuvarande
läge. Vi har ju i kammaren diskuterat
virkesbalanser i övre Norrland,
vilka i viss mån varit något motsägande.
Man har fruktat rätt stor råvarubrist.
Somliga har varit optimistiska,
andra mera pessimistiska. I proposition
nr 51, som grundar sig på ett
betänkande av f. generaldirektör Erik
Höjer som ensamutredare, instämmer
denne i vad långtidsutredningen framhållit,
nämligen att knapphet på virke
kan uppstå i Norrland redan före 1970.
Det är en kort nådatid vi har, och blir
det en allvarlig råvarubrist kommer det
naturligtvis att få mycket allvarliga konsekvenser
för övre Norrland.

Jag skall inte gå närmare in på dessa
problem, men jag tror att departementschefen
bör beakta dem. Det är
just där som jag ställer mig tveksam
om huruvida man inte trots det ekonomiska
läget skulle ha gått in för
större och kraftigare åtgärder. Jag tror
nämligen att läget är mycket allvarligt
där uppe och att en brist på råvaror
kan få mycket allvarliga följder. Både
på skogsvårdens, skogsvägsbyggandets,
skogsdikningens m. fl. områden skulle

jag gärna ha sett att man för nästa
budgetår satt in större krafttag för att
förhindra att ett katastrofläge inträder.

Nu skall jag emellertid villigt erkänna
att departementschefen kan åberopa
en del till sitt försvar i detta fall. Jag
väckte förra året en motion om medel
för försöksverksamhet med mekaniserad
dikning och skogsodling kombinerad
med gödsling. Jag tänkte då inte minst
på de ofantliga arealer av välbelägna
sumpmarker som finns i Norrbotten
och Västerbotten och som kan, om de
görs produktiva, producera miljontals
kubikmeter virke. Denna motion fick
ett ganska surt mottagande i utskottet
av departementschefens partikamrater.
Det blev ändå till slut en ganska positiv
skrivning, men det blev inga medel.

Det är med desto större tillfredsställelse
som jag noterat att skogsstyrelsen
har äskat ett anslag på 100 000
kronor för detta ändamål, och sedan har
departementschefen — någon har sagt
att det skett av misstag, men jag hoppas
så inte är fallet — ökat beloppet
till 200 000 kronor. Jag är naturligtvis
mycket glad över detta, helst som denna
medelstilldelning har kombinerats
med inrättandet av en laboratur i skoglig
torvmarkslära. Min enda anmärkning
är att det hade varit klokt att även
höja anslaget till skogsdikning över huvud
taget. Dessa 200 000 kronor tas
nämligen från det anslag på en halv
miljon kronor, vill jag minnas, som
utgår till skogsdikning, alltså i år ett
oförändrat anslag.

Jag ser också i denna nya proposition
att generaldirektör Höjer, anvisar
denna så att säga dikningsväg som en
av de viktigaste vägarna att öka våra
virkestillgångar, alldeles speciellt i
Norrland.

Herr talman! Vad jag här anförde
var något allmänt om propositionen.
Om reservationerna har jag inte mycket
att säga — det är ju där fråga om
rätt obetydliga saker. Jag förekommer
själv bara under en reservation och

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

den gäller den punkt som vi nu behandlar.
Där har jag bara att instämma i
vad herr Isacson har yrkat, nämligen
bifall till reservationen. Det är ju inte
här fråga om några ytterligare medel,
utan det är bara fråga om en klok fördelning,
eller rättare sagt en friare dispositionsrätt
över de medel som är anslagna
till stöd åt hästaveln.

•lag ber alltså att få yrka bifall till
reservationen.

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! De båda föregående talarna
har tagit upp ett par kanske mera
allmänna frågor, och jag skall i mitt inlägg
här inte beröra just den punkt som
vi nu behandlar, utan jag skall säga några
ord i anslutning till vad herr Isacson
anförde, med vilken också herr Hansson
i viss mån instämde.

Jag tror nog att alla kammarens ledamöter
har märkt att den trave av huvudtitlar
som vi hämtade på våra bänkar
här i kammaren den It januari i år
var betydligt mindre omfångsrik än den
varit tidigare år. Detta gäller ju inte
bara nionde huvudtiteln utan samtliga
huvudtitlar som i år är redigerade efter
en annan princip än tidigare, och detta
har väl också lett till en viss minskning
av antalet trycksidor.

När det gäller just nionde huvudtiteln
måste vi — som herr Hansson påpekat
— beakta att en del av de stora frågorna
i år är utbrutna och antingen redan har
presenterats eller kommer att presenteras
i särskilda propositioner under riksdagen.
Den nedbantning som vi kan
konstatera — huvudtiteln omfattade i
fjol 300 trycksidor och nu 175 sidor —
är kanske inte uttryck för vad vi normalt
kan räkna med, men det kan ändå
sägas att det nya sättet att presentera
frågorna innebär en viss koncentration.

Herr Isacson har framhållit vad han
uppfattar som brister. Vi har i allmänhet
inte motiverat avslagen. Att en fråga
inte förs fram kan bero på en eller flera
omständigheter, och vi har i allmänhet

Ang. stöd åt hästaveln, m. m.
avstått från att offra utrymme på sådant.

Jag vill påpeka att det också finns
klara förbättringar. Riksdagsledamöterna
får i år en bättre orientering på vissa
punkter än förut. När det gäller t. ex.
statens växtskyddsanstalt, som herr
Isacson talade om, under punkt E upptas
nu inte bara det antal tjänster som
yrkas utan också hur många tjänster
som nu finns vid anstalten. Man får då
bättre möjligheter att jämföra med tidigare
förhållanden. I år finns en fullständig
redovisning av alla delposter i
omkostnadsanslaget — förut har vi i allmänhet
redovisat endast de poster där
det har skett förändringar.

Vi presenterar nu frågorna på ett sätt
som är annorlunda. Det kan å ena sidan
sägas vara mera upplysande på vissa
punkter, men å andra sidan medger jag
gärna att koncentrationen naturligtvis
har medfört att upplysningarna blivit
knappare på andra punkter.

I jordbruksdepartementet står vi gärna
till förfogande för att ge alla de upplysningar
som utskottet behöver för att
få tillräcklig insyn vid bedömningen av
frågorna.

Skulle riksdagen mera allmänt reagera
mot det nya sättet att presentera huvudtitlarna,
föreställer jag mig att regeringen
inte kan undgå att ta intryck av
detta. Men några huvudtitlar har redan
behandlats, och jag har inte noterat att
man beträffande dessa har gjort motsvarande
anmärkning.

Herr LARSSON, THORSTEN, (ep):

Herr talman! Med herr talmannens
tillåtelse hade jag'' tänkt uppehålla mig''
vid den punkt vi nu behandlar. Det har
här förts en diskussion om jordbrukshuvudtiteln
och huvudtitlarna i allmänhet,
och man har väl, som herr statsrådet
just nu sade, märkt denna koncentration
som kan innebära vissa nackdelar.

Låt mig nu återgå till punkt 8. Herr
Isacson har behandlat den också. Jag
fick den uppfattningen att det inte hade
förekommit så stora meningsskiljaktig -

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. stöd åt hästaveln, m. m.

heter i utskottet om den. Det gällde väl

mest de mera praktiska åtgärderna.

Motionen avser inte heller annat än att
försöka anlägga en praktisk syn på frågan
om anslaget till hästaveln. Den motion
som jag åberopar har förmenat att
medlen bör ställas till lantbruksstyrelsens
förfogande med en friare dispositionsrätt.
Jag tror att detta vore en åtgärd
som skulle befrämja smidigheten i
tillämpningen. Detta kan ha ganska stor
betydelse för hästavelsorganisationerna.

Hästsporten är i dag en allemanssport.
Förr i tiden var den kanske inte det.
Den ansågs vara en sport av mera exklusiv
karaktär för de besuttna familjernas
ungdomar. Men det är inte så nu. Jag
erinrar mig ett tal som Per Edvin Sköld
höll i andra kammaren ett av de första
åren som jag var med i riksdagen, där
han uppehöll sig vid hästsportens stora
betydelse och karakteriserade den såsom
nära nog en folkrörelse eller en
idrottsrörelse, i varje fall som likvärdig
med vilken idrottsgren som helst. Jag
tror att hästsporten har denna stora allmänna
betydelse, och det bör man beakta
vid anslagsgivningen till hästaveln.

Hästavelsorganisationerna utövar sålunda
en ganska betydelsefull verksamhet
i det allmännas intresse. Jag skall
inte bli mångordig, herr talman. Det är
egentligen mycket sällan som jag talar i
jordbruksfrågor trots att jag är jordbrukare.

Jag ber med detta alltså att få yrka
bifall till reservationen, ty jag tror att
vad som däri föreslås är av vikt för hästaveln,
hur man än i princip ser på saken.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Jag skulle bara vilja säga
till jordbruksministern att riksdagen
naturligtvis skall vara tacksam över att
antalet trycksidor i jordbrukshuvudtiteln
minskat. Det bör vara en klar framgång
att antalet trycksidor i år är betydligt
mindre än tidigare. Paketet var lättare
att bära, luntan var också lättare

att bläddra i. Men propositionerna bör
väl ändå ge så utförliga upplysningar
som möjligt, så att man inte skall behöva
gå till källmaterialet för att få klarhet
i ärendena. I ett utskott kan man naturligtvis
alltid få fram erforderligt material,
men det är ju inte bara de frågor
man är med om att behandla i utskott
som intresserar en, utan det gör också
en rad andra frågor.

Även andra departementschefer har
blivit påtagligt mer kortfattade i sina
motiveringar, men jordbruksministern
är mästare i det avseendet. Jag ifrågasätter
starkt om det kan vara till gagn
för riksdagens arbete att en departementschef
är så ordknapp, och jag tycker
det skulle vara glädjande om riksdagen
på något sätt kunde ge sin mening
till känna om den saken.

Det är uppenbart att statsverkspropositionen
innehåller förbättringar. Det är
t. ex. mycket trevligt att studera hur
många befattningshavare det finns inom
de olika ämbetsverken m. m. Vi kan
ju konstatera att regeringen i år har lyckats
bromsa den utveckling som Parkinsons
lag beskriver, och det är naturligtvis
ur regeringens synpunkt glädjande
att kunna lämna en sådan redovisning i
årets stafsverksproposition.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Herr Isacson och herr
Nils Hansson börjar diskutera en del
ärenden som skall komma och kanske
några som har varit. Vad gäller propositionens
skrivning och sådant har jordbruksministern
redan svarat, så det behöver
jag väl inte säga något mera om.
Jag tycker att herr Isacson nog är ute i
ogjort väder när han säger att det är så
knapphändigt skrivet. Det har dock inte
varit för kapphändigt för utskottet. Vi
har diskuterat ärendet grundligt, inte
bara på materialet i propositionen utan
också på remissvar i många punkter. Av
utskottssekretariatet har vi fått de uppgifter
och upplysningar vi har behövt.

För att återgå till själva den punkt vi

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Om statsbidrag till skogsskolan i Gammelkroppa

behandlar är det egentligen, som redan
sagts, inte så mycket som skiljer. Motionärerna
vill att lantbruksstyrelsen
och hästavelsnämnden skall äga besluta
om medelsförvaltningen för hästaveln.

Jag undrar om man inte bär anledning
att dra den slutsatsen att det är för
att få mer pengar till denna rörelse.
Kungl. Maj :t har ju följt lantbruksstyrelsens
förslag när det gäller pengarna, och
då kan man ju tycka att även reservanterna
skulle kunna vara nöjda.

Herr Isacson sade att reservationen
har tillkommit därför att vi inte kunde
komma överens i utskottet. Ja, det är väl
rätt naturligt att en reservation tillkommer
under sådana förhållanden.

Man behöver kanske inte säga så mycket
mer om detta. Ett bifall till reservationen
skulle betyda en misstro mot
Kungl. Maj it när det gäller att fördela
dessa pengar.

Vi beslöt så sent som under fjolåret
om bestämmelserna här. Dessa bestämmelser
har knappt hunnit tillämpas än,
och redan nu begär man att vi skall ändra
dem. Utskottet har ansett att det i dag
inte finns någon anledning att ändra
Kungl. Maj ds förslag, och jag ber, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmecl
slutad, yttrade herr förste vice talmannen,
som för en stund övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar,
att med anledning av föreliggande yrkanden
propositioner beträffande utskottets
i förevarande punkt gjorda
hemställan komme att framställas först
särskilt angående mom. a och b samt
därefter särskilt rörande mom. c.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. a och b hemställt.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
i enlighet med de avseende
mom. c förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid

punkten avgivna reservationen; och förklarade
herr förste vice talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Eskilsson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 8 mom. c, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, sorti
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Eskilsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —68;

Nej — 54.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Punkterna 9—73

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 74

Om statsbidrag till skogsskolan i Gammelkroppa Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen,
att till Statens skogsskolor m. m.:
Omkostnader för budgetåret 1967/68 anvisa
ett förslagsanslag av 585 000 kronor.

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Om statsbidrag till skogsskolan i Gammelkroppa

I samband härmed hade utskottet behandlat
de likalydande motionerna I:
118, av herr Eriksson, Karl-Erik, och
herr Kaijser, samt II: 154, av herr Jonasson
och herr Andersson i Örebro,
vari anhållits, att riksdagen måtte dels
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att
ett driftbidrag å 27 000 kronor avseende
läsåret 1967/68 borde beviljas Värmlands-Örebro
läns skogsskola, Gammelkroppa,
dels till Statens skogsskolor
m. in.: Omkostnader för budgetåret

1967/68 anvisa ett förslagsanslag av
612 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte, med bi-fall
till Kungl. Maj:ts framställning samt
med avslag å motionerna 1:118 och
II: 154, till Statens skogsskolor m. in.:
Omkostnader för budgetåret 1967/68
anvisa ett förslagsanslag av 585 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Karl-Erik Eriksson och Jonasson, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort erhålla
den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning samt
med bifall till motionerna 1:118 och
11:154, till Statens skogsskolor in. m.:
Omkostnader för budgetåret 1967/68
anvisa ett förslagsanslag av 612 000 kronor.

Herr ERIKSSON, KARL-ERIK, (fp):

Herr talman! Skogsstyrelsen har i
sitt anslagsäskande begärt ett anslag till
Gammelkroppa skogsskola på 27 000
kronor. Denna framställning har departementschefen
inte bifallit.

Skogsskolan i Gammelkroppa drives
av en stiftelse, Värmlands och Örebro
läns skogsskola. Den arbetar parallellt
med statens skogsskolor. Intagningen
vid skolan sker efter enahanda grunder
som vid de statliga skolorna. Undervisningen
vid skolan följer i stort sett
kursplanerna vid statens skogsskolor.

Skogsstyrelsen inspekterar verksamheten
vid skolan och tillsätter en ledamot
i skolans styrelse.

I en skrivelse till skogsstyrelsen har
Gammelkroppaskolans styrelse framhållit,
att det ekonomiska läget är sådant
att det ej synes möjligt att driva skolan
i fortsättningen utan hjälp av statligt
bidrag till lönekostnaderna. Skolan har
begärt ett anslag på 27 000 kronor, vilket
skogsstyrelsen, som jag tidigare
nämnt, har tillstyrkt.

Skogsstyrelsen har också framhållit
den goda utbildningen vid Gammelkroppaskolan.
För oss som på nära håll
följer skolans arbete skulle det framstå
som en gärd av rättvisa, om också
denna skola finge något statligt stöd. Vi
har därför motionerat om att det begärda
anslaget på 27 000 kronor skulle
beviljas. Jordbruksutskottet har avstyrkt
motionerna, och herr Jonasson i andra
kammaren och jag har reserverat oss.

Jag ber, herr talman, med denna korta
motivering att få yrka bifall till reservationen.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Det är riktigt, som herr
Eriksson säger, att det i ett par motioner
har yrkats på en förhöjning av
anslaget med 27 000 kronor utöver vad
Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet har
dock inte velat vara med om att ge det
av motionärerna begärda bidraget till
den enskilda skogsskolan i Gammelkroppa.

Det är inte första gången detta ärende
behandlas, utan motioner med liknande
yrkanden liar förekommit tidigare.
Nu pågår emellertid en utredning
om skogsbrukets yrkesutbildning, och
så länge den arbetar vill utskottet inte
tillstyrka något anslag. Med den motiveringen,
herr talman, yrkar jag bifall till
utskottets förslag.

Herr ERIKSSON, KARL-ERIK, (fp):

Herr talman! Till herr Mossberger
vill jag bara säga att vi motionärer väl

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Ang. finansieringen av den framtida sjöregleringsforskningen

känner till avslagsmotiveringen, men vi
anser att skolan behöver stöd också under
väntetiden. I denna vår uppfattning
instämmer skogsstyrelsen, som i sina
petita framhåller följande: »I avvaktan
på det slutliga ställningstagande som
kan väntas föreligga sedan skogsbrukets
yrkesutbildningskommitté framlagt sitt
slutbetänkande anser skogsstyrelsen att
den nu aktuella verksamheten vid skolan
bör stödjas.»

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes enligt därunder
förekomna yrkanden propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarades den förra
propositionen, vilken förnyades, vara
med övervägande ja besvarad.

Punkterna 75—8,9

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 90

Ang. finansieringen av den framtida
sjöregleringsforskningen

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Fiskeristyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1967/68 anvisa ett förslagsanslag
av 2 427 000 kronor.

Enligt departementschefens mening
borde erforderliga medel för sjöregleringsforskning
på grund av minskat bidrag
från vattenkraftsintressenter kunna
utgå ur de fiskeavgiftsmedel vilka
upptoges enligt 2 kap. 10 § vattenlagen.

I samband härmed hade utskottet behandlat
motionen 11: 823, av herr Levin,
vari anhållits, att riksdagen måtte uttala,
att de medel, som inflöte enligt
kap. 2 § 10 vattenlagen, borde användas
på sätt som riksdagen tidigare beslutat.

Enligt motionärens förslag borde även
i fortsättningen beslut om medlens användande
ske från fall till fall och
medlen användas dels till olika slag av

forskning och försöksverksamhet på fiskets
område, dels till olika slag av praktiska
åtgärder i syfte att förbättra fiskbeståndet
såväl i sötvattnen som vid
kusterna och i havet.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

a) till Fiskeristyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1967/68 anvisa ett förslagsanslag
av 2 427 000 kronor,

b) med bifall till motionen II: 823 i
skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet i punkten anfört i fråga
om ianspråktagande av avgiftsmedel
enligt 2 kap. 10 § vattenlagen för sjöregleringsforskning''
vid fiskeristyrelsens
sötvattenslaboratorium.

Vid punkten hade avgivits ett särskilt
yttrande av herrar Hedström, Manne
Olsson och Eskilsson i Likenäs.

Herr HEDSTRÖM (s):

Herr talman! Vid denna punkt i jordbruksutskottets
utlåtande har jag och
herr Manne Olsson i denna kammare
fogat ett särskilt yttrande. Vi anser
nämligen i likhet med departementschefen
att man tillfälligt kan ta medel
till forskningen på detta område ur de
fiskeavgiftsmedel som tas upp enligt 2
kap. 10 § vattenlagen.

Med det särskilda yttrandet har vi
bara velat markera att frågan om den
fortsatta sjöregleringsforskningen behandlas
av 1962 års utredning rörande
organisationen av fiskeristyrelsens laboratorieverksamhet.
Alla som sysslar
med dessa ting vet att fritidsfisket är
intimt sammankopplat med denna fråga.
Vi har fått kännedom om att fritidsfiskeutredningen
sannolikt måste komma
in på dessa problem, och först när
den har avlämnat sitt betänkande kommer
proposition att föreläggas riksdagen
med de förslag som betingas därav.

Det är mot denna bakgrund vi har
ansett att utskottet kunde åtnöjt sig med
departementschefens förslag i avvaktan
på det slutliga ställningstagandet. Jag

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Om anslag till utbildningsverksamhet på
har dock intet annat yrkande än om
bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkterna 91—94

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 95

Om anslag till utbildningsverksamhet på
fiskerinäringens område

Kungi. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen
för budgetåret 1967/68 anvisa
ett reservationsanslag av 285 000
kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat de likalydande motionerna I:
651, av herr Karlsson, Helge, och II:
824, av herr Levin in. fl., i vilka yrkats,
att riksdagen skulle besluta att till bidrag
enligt reglementet för statsunderstödd
utbildningsverksamhet på fiskerinäringens
område skulle anvisas ett
anslag av 150 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:651 och 11:824,
till Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen
för budgetåret 1967/68 anvisa
ett reservationsanslag av 315 000 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Mossberger, Hedström, Augustsson och
Manne Olsson, fru Lundblad samt herrar
Trana, Eskilsson i Likenäs och
Björk, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag å motionerna 1:651 och 11:824,
till Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen
för budgetåret 1967/68 anvisa
ett reservationsanslag av 285 000 kronor.

fiskerinäringens område

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Under denna punkt har
utskottsmajoriteten tillstyrkt en motion
som går ut på ökning av anslaget till
fiskerinäringen i allmänhet med 30 000
kronor utöver vad Kungl. Maj:t har äskat.

I motionen anföres att pengarna skall
användas för studier, kursverksamhet
och dylikt. Det är klart att även vi reservanter
har förståelse för att man
också inom fiskerinäringen behöver en
studieverksamhet. Men å andra sidan
förstår vi att Kungl. Maj:t inte kunnat
begära högre anslag när inte ens fiskeristyrelsen
äskat några medel för detta
behov. Styrelsen har nu 120 000 kronor
till sitt förfogande på denna punkt;
beloppet ökades med 20 000 kronor i
fjol.

Motiveringen när man nu begär ytterligare
30 000 kronor är att det finns eu
lång ko av sökande som önskar bidrag
för studier. Jag vill nog tro att man
har en lång ko, men så är det på alla
områden — vilket område vi än tänker
på finns det möjligheter att göra av med
ytterligare pengar. Då har vi menat
att motionärerna och även utskottsmajoriteten
borde kunnat ta hänsyn till
det kärva ekonomiska klimatet och nöjt
sig med de 120 000 kronorna. Jag tror
inte att det behöver bli något som helst
kaos på detta område om vi nöjer oss
med de föreslagna 120 000 kronorna.

Jag ber med dessa ord, herr talman,
att få yrka bifall till reservationen vid
denna punkt.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! Under förevarande
punkt i det utskottsutlåtande som vi
nu behandlar, vilken går under rubriken
Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen,
upptas bl. a. visst statsbidrag
för utbildningsverksamhet på
fiskerinäringens område. Det utgår under
innevarande budgetår med ett belopp
av 120 000 kronor. Med stöd av
detta bidrag anordnas undervisningskurser
och studieresor, i regel av hus -

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Om anslag till utbildningsverksamhet på fiskerinäringens område

hållningssällskapen i samarbete med
Fiskarnas studieförbund. Utöver navigation
och maskinlära anordnas kurser
i handhavandet av de många nya tekniska
hjälpmedel som tillkommit under
de senare åren.

Efterfrågan på statsbidrag till denna
kursverksamhet har under en följd av
år varit väsentligt större än tillgängliga
medel, varför en stor del av planerade
kurser ej kunnat komma till utförande.
Under år 1966 ökade ansökningarna om
bidrag med närmare 50 000 kronor till
över 280 000 kronor. Då samtidigt omkostnaderna
för anordnande av dylika
kurser stigit väsentligt skulle en oförändrad
medelsanvisning komma att betyda
en ytterligare beskärning av det
antal kurser som skulle kunna anordnas.
Det skulle vara mycket beklagligt
om så skulle ske, då denna kursverksamhet
har blivit mycket uppskattad av
fiskarbefolkningen och utgör, som det
visat sig, ett lämpligt system för yrkesutbildning
inom fiskarkåren.

Det har, herr talman, väckts motioner,
nr 651 i denna kammare av herr
Helge Karlsson och nr 824 i andra kammaren
av herr Levin m. fl., i vilka hemställts
att anslaget måtte höjas med
30 000 kronor, från nuvarande 120 000
till 150 000 kronor.

Jordbruksutskottets majoritet ställer
sig positiv till förslaget och anför bl. a.
följande: »Enligt utskottets mening utgör
ifrågavarande kursverksamhet ett
värdefullt led i strävandena att utnyttja
möjligheterna till ökad rationalisering
på fiskerinäringens område. Med hänsyn
till kostnadsutvecklingen och speciellt
det utbildningsbehov som ännu
ej kunnat tillgodoses, finner utskottet
skäl tala för att medelsanvisningen för
ändamålet ökas med av motionärerna
föreslaget belopp.»

När man läser vad reservanterna anfört
finner man att även de är positivt
inställda och till stora delar understryker
utskottets synpunkter. Det är bara
när det gäller att ta ställning som de
negativa synpunkterna kommer fram.

Herr Mossberger sade att man måste
ta hänsyn till det kärva ekonomiska
klimatet, och det är naturligtvis ett
starkt argument, inte minst i år. Här
gäller det emellertid ett litet anslag och
en höjning av detta med endast 30 000
kronor. Så illa ställt föreställer jag mig
att det väl ändå inte är här i landet att
anvisandet av detta belopp skulle bringa
staten på knä. Det skulle emellertid betyda
oerhört mycket för utvecklingen
på detta område och för utbildningen av
dessa människor, som får allt större
och allt mer svårskötta båtar att handskas
med. För dem skulle en anslagsökning
av denna storleksordning betyda
mycket.

Jag ber att med hänvisning till det
anförda få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr KARLSSON, HELGE, (s):

Herr talman! Som motionär skulle
jag ju kunna vara nöjd i och med att
utskottet har tillstyrkt motionen och
därmed en ökning av ifrågavarande anslag
med 30 000 kronor. Jag vill emellertid
ändå säga några ord med anledning
av vad herr Mossberger som talesman
för reservanterna yttrade.

Herr Mossberger ville, föreföll det
mig, insinuera att vi motionärer inte
ansåg oss böra ta hänsyn till det statsfinansiella
läget. I likhet med herr Hermansson
vill jag säga att jag inte tror
att 30 000 kronor därvidlag kan ha någon
avgörande betydelse. Det är alldeles
givet att man kan krypa bakom den
där frasen om det statsfinansiella läget.
Vi måste naturligtvis vara medvetna
om att yrkanden om anslagshöjningar
kan göras också i andra avseenden.
I detta fall ligger det dock något annorlunda
till, ty den studie- och den
utbildningsverksamhet som bedrivs
med hjälp av dessa medel har ju föranletts
av en ändring i sjöbefälskungörelsen
som innebär att skeppare på
dessa fartyg och även folk i maskinrummen
måste ha en viss utbildning.

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Om anslag till utbildningsverksamhet på fiskerinäringens område

Många av fiskebåtarna faller just under
denna bestämmelse. Fiskarna är helt
enkelt tvingade att skaffa sig denna utbildning
för att kunna bedriva sitt yrke.

Det har vidare betonats att anslaget
föregående år ökades från 100 000 kronor
till 120 000 kronor. Det är riktigt.
Men jag vill, liksom herr Hermansson,
understryka att behovet av dessa medel
har ökat i än större omfattning, nämligen
från 230 000 till 280 000 kronor.

Jag ber därför, herr talman, att med
dessa ord få yrka bifall till utskottets
hemställan på denna punkt.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Det finns kanske inte
anledning att ta upp någon större debatt
i detta ärende. Jag erkänner att
det kan vara en liten fråga, men 30 000
kronor hit och 30 000 kronor dit gör
snart en hel del pengar. Jag förmodar
att departementschefen även måste ta
sådana hänsyn vid fördelningen av de
medel han kan få.

Det har sagts att vi reservanter skulle
vara särskilt avogt inställda mot fiskarkåren.
Jag vill bestämt bestrida detta.
Det är inte fråga om någon avoghet mot
fiskarkåren som sådan, utan vårt ställningstagande
grundar sig helt på vår
uppfattning att man, i ett sådant läge
som det vi nu lever i, inte skall öka
anslagen på detta sätt.

Om det skulle vara så som Helge
Karlsson säger, nämligen att det står en
lång ko och väntar på utbildning och
att fiskarna är tvingade att skaffa sig
denna kompetens, tror jag att problemet
kan lösas på annat sätt. Det är inte
nödvändigt att öka anslaget bara för
ett enda års skull.

Jag kan vidare inte låta bli att framhålla
att det under innevarande riksdag
från borgerligt håll har yrkats på en
sänkning av statsutgifterna med cirka
10 procent. Om de borgerliga ledamöter
som nu biträtt utskottets hemställan
på denna punkt hade varit konsekventa,
borde de ha yrkat på en

sänkning av anslaget med 12 000 kronor
i stället för att föreslå en ökning på
30 000 kronor.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! Skall man verkligen,
herr Mossberger, behöva slå så blint när
det gäller att få till stånd en vettig avvägning
på denna punkt? Vi har många
gånger att ta ställning till miljonanslag,
och då tycker jag att det kan vara
anledning att syna motiveringarna i
sömmarna. I detta fall gäller det en
bagatellartad summa, som inte kan ha
någon större betydelse från statsfinansiell
synpunkt men som är av avgörande
betydelse för de berörda fiskarnas
utbildning.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr förste vice talmannen
enligt de därunder framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr förste
vice talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Mossberger begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1
punkten 95, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

''början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Mossberger begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —59;

Nej —61.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Punkterna 96—101

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 102

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj :ts i ämnet
framlagda förslag samt med avslag
å motionerna 1:364, av herr Isacson
m. fl., och II: 456, av herr Lothigius, såvitt
nu vore i fråga, till Naturvård: Bidrag
till naturvårdsupplysning, in. m.
för budgetåret 1967/68 anvisa ett reservationsanslag
av 500 000 kronor,

b) lämna motionerna 1:364 och II:
456 utan åtgärd, såvitt de ej förut behandlats.

Kungl. Maj :ts förslag innebar en anslagsökning
med 50 000 kronor.

I motionerna 1:364 och 11:456 hade
anhållits, att riksdagen måtte besluta a)
att till Naturvård: Bidrag till naturvårdsupplysning
in. in. för budgetåret
1967/68 anvisa ett belopp av 760 000
kronor; b) att i skrivelse till Kungl.
Maj :t föreslå, att en naturvårdskonferens
skulle anordnas angående möjligheterna
till en intensifierad naturvårdsupplysning.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! På denna punkt föreligger
ingen reservation, men jag tar mig

Ang. bidrag till naturvårdsupplysning

ändå friheten att begära ordet för att
säga några ord med anledning av punkten
Naturvårdsupplysning.

Utskottet liar under denna punkt behandlat
två motioner av undertecknad
och herr Lothigius m. fl. Vi begärde
där en ökning av anslaget med 310 000
kronor samt föreslog en skrivelse till
Kungl. Maj :t med förslag att det skulle
anordnas en speciell naturvårdskonferens.
Utskottet har inte tillstyrkt motionerna,
och vi har, såsom man säger
i dylika sammanhang, på grund av
statsfinansiella skäl inte kommit med
någon reservation. Det finns emellertid
ändå anledning att fästa uppmärksamheten
på några hithörande problem,
som ingalunda är alldeles oväsentliga.

Vi har en statens naturvårdsnämnd
som skall handlägga alla dessa frågor.
Av statens naturvårdsnämnd förväntar
vi att nämnden, när den står klar i sin
nya utrustning, skall ta många goda
initiativ. Men samtidigt som ännu ingenting
skett härvidlag överfylls landskapet
av skräp, och folk fortsätter som om
ingenting hänt att lorta ner den svenska
naturen. Här borde tas mycket mer initiativ
än det i själva verket görs på
många håll. Vi har en del områden i
vårt land där det har tagits värdefulla
initiativ, och sådana initiativ förtjänar
all uppskattning.

Men hur skall vi komma till rätta med
dessa problem när så oändligt många
människor inte förstår hur vansinnigt
det är att slänga skräp omkring sig? Jag
tror att vi här måste gå till väga på det
sättet att vi i skolan tar upplysningen
till hjälp. Vi måste uppfostra ungdomen
från början i denna fråga, men också utnyttja
massmedia för att klargöra för
folk att man ingalunda slänger skräp
gratis — någon måste betala det.

Detta problem diskuterades i fjol, och
då hemställde riksdagen enligt allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 3 i
skrivelse till Kungl. Maj:t att dessa frågor
skulle göras till föremål för speciell
uppmärksamhet. Sedan dess har regeringen,
efter vad jag kan finna, inte ta -

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Aiig. bidrag till naturvärdsupplysning

git något initiativ, vilket jag tycker är
ägnat att förvåna.

Nu har statsrådet Odhnoff nyligen talat
om dessa problem och bl. a. sagt att man
i fråga om engångsemballagen gör besparingar
i handelsledet men skjuter
över kostnaden till skattebetalarna. Det
ar alldeles riktigt. Men det är inte bara
skattebetalarna, utan också markägare
och andra som har ansvaret för naturen
som i stor utsträckning får betala den
fortsatta nedskräpningen.

Det är många intressanta spörsmål
som bär borde tas upp till en intensiv
diskussion. Man borde kunna förvänta
att regeringen tar ett initiativ som följd
av allmänna beredningsutskottets och
riksdagens enhälliga uttalande förra
året. Vi bar talat så många gånger om
dessa frågor i riksdagen. Jag hoppas
verkligen att regeringen nu tar ett initiativ,
så att vi får klarlagt vilka möjligheter
vi har att komma till rätta med
detta ständigt växande problem — ty
visst växer det. Det är ingen tvekan om
att problemet om engångsemballaget blir
större för varje år soin går.

Jag vill, herr talman, med det anförda
ha sagt att vi ingalunda är nöjda med
vad som sker på detta område, men att
vi med hänsyn till kostnaden inte angivit
någon speciell reservation.

I detta anförande instämde herr Skärman
(fp).

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Jag kunde också i stort
sett nöja mig med att instämma i herr
Isacsons synpunkter, men jag vill i anknytning
till det berörda spörsmålet ändå
säga några ord.

Det är uppenbart att det borde ha
kunnat bli ett bifall till motionsyrkandet.
Trots att ett enhälligt utskott föreslår
avslag på det högre anslaget finns
det ändå anledning att säga att den höjning
som Kungl. Maj:t föreslår med
50 000 kronor i viss mån tyvärr är att

betrakta som en fiktion, eftersom det
framgår av propositionen att såväl vattenvården
som luftvården numera har
inordnats under ett och samma anslag.
Jag vill i det sammanhanget uttala den
förhoppningen att de frivilligt arbetande
organ som fått anslag under denna
punkt inte nu kommer att få sina anslag
beskärda på grund av den utvidgning av
upplysningsområdet som skett genom
att vatten- och luftvården också kom in
jämte den vanliga naturvården.

Jag skulle också vilja säga att det är
väldigt angeläget att hålla de frivilligt
arbetande krafterna i gång genom en positiv
bidragsgivning. Som jag många
gånger tidigare har deklarerat har jag
nöjet att hjälpa till i ett av de frivilligt
arbetande organen, nämligen Samfundet
för hembygdsvård. Vi håller där på att
planera omfattande kampanjer i syfte
att få till stånd bättre förhållanden när
det gäller nedskräpningen i naturen och
liknande problem. Jag anser att det frivilliga
arbetet måste fortsätta och att det
skall ske på en bred front — i skolorna,
i scoutverksamheten och i studieorganisationernas
och bildningsförbundens,
regi. Det är nödvändigt med ett betydande
ekonomiskt bidrag från kommuner
och landsting, men det måste ändå
bli staten som bidrar med det väsentliga.

Herr talman! Med det jag nu anfört
vill jag understryka vikten av att vi
ständigt håller intresset för dessa frågor
levande. Uppfostran av människorna
måste börja i hemmen. Man kastar ju
inte apelsinskal på salsmattan, men man
tycker sig med full rätt kunna göra det
i parker och på offentliga platser. Det är
ett uppenbart bevis på bristande aktning
för de allmänna värden som en ren och
trivsam natur innebär för oss alla.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Punkten 103

Ang. dispositionen av domänverkets
markfond

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Naturvård: Ersättningar till
markägare m. m. för budgetåret 1967/
68 anvisa ett reservationsanslag av
3 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 182,
av herr Svanström och herr Pettersson,
Harald, samt 11:224, av herr Jonasson
m. fl., i vilka motioner hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om skyndsam prövning
och förslag beträffande sådan ändring
av reglerna för dispositionen av domänverkets
markfond, att fondens medel
kunde tagas i anspråk för inköp av särskilda
natur- och fritidsområden samt
för ordnande av friluftsanläggningar;

2) de likalydande motionerna I: 655,
av herr Sveningsson och herr Nilsson,
Yngve, samt II: 818, av herrar Hedin
och Petersson, vari föreslagits, såvitt nu
vore i fråga, att riksdagen skulle besluta
a) att ändra grunderna för deponering
av domänverkets markfond i enlighet
med vad i motionerna anförts, b)
att inrätta en fond för ersättning till
markägare, vilka vore berättigade till
ersättning enligt naturvårdslagen, c)
att avslå Kungl. Maj:ts hemställan om
att till Naturvård: Ersättning till markägare
m. m. för budgetåret 1967/68 anvisa
ett reservationsanslag av 3 000 000
kronor, d) att av behållningen på domänverkets
markfond anvisa 3 000 000
kronor till fonden för ersättning till
markägare.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

a) avslå motionerna 1:655 och II:
818 i vad de, såvitt nu vore i fråga, avsåge
ändrade grunder för dispositionen
av domänverkets markfond,

3 Första kammarens protokoll 1967. Nr 15

b) lämna motionerna I: 182 och II:
224 utan åtgärd,

c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag på motionerna
I: 655 och II: 818, såvitt nu vore i fråga,
till Naturvård: Ersättningar till markägare
m. m. för budgetåret 1967/68 anvisa
ett reservationsanslag av 3 000 000
kronor,

d) lämna motionerna 1:655 och II:
818 utan bifall, såvitt de avsåge ianspråktagande
av domänverkets markfond
för nyssnämnda ändamål.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Carl Eskilsson, Hermansson,
Isacson, Hansson i Skegrie,
Jonasson och Hedin, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under b
hemställa, att riksdagen måtte med bifall
till motionerna I: 182 och II: 224 i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
skyndsam prövning och förslag beträffande
sådan ändring av reglerna för
dispositionen av domänverkets markfond,
att fondens medel kunde tagas
i anspråk för inköp av särskilda naturoch
fritidsområden samt för ordnande
av friluftsanläggningar;

b) av herrar Carl Eskilsson, Isacson
och Hedin, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del lyda så,
som reservationen visade, samt att utskottet
bort under c och d hemställa,
att riksdagen måtte med avslag å Kungl.
Maj :ts framställning samt med bifall till
motionerna I: 655 och II: 818, såvitt nu
vore i fråga, medgiva, att för budgetåret
1967/68 finge disponeras 3 000 000 kronor
ur domänverkets markfond för det
i statsverkspropositionen angivna ändamålet
Naturvård: Ersättningar till markägare
m. m.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Frågan om användningen
av domänverkets markfond är en
gammal bekant. Den har varit föremål
för motioner och diskussioner vid de
senaste riksdagarna, och den har på nytt

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. dispositionen av domänverkets markfond

aktualiserats genom ett motionspar till
årets riksdag.

Motionerna har två huvudyrkanden.
I motionerna från centerpartihåll,
I: 182 och II: 224, föreslås att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om skyndsam prövning och
förslag beträffande sådan ändring av
reglerna för dispositionen av domänverkets
markfond, att fondens medel
må kunna tas i anspråk för inköp av
särskilda natur- och fritidsområden
samt för ordnande av friluftsanläggningar.

I högermotionerna I: 655 och II: 818
yrkas att riksdagen dels måtte besluta
ändring av grunderna för markfondens
användning, dels omedelbart anvisa
medel ur markfonden för ersättning till
markägare m. m. och för markförvärv
till naturvårdsändamål.

Senast behandlade vi frågan om dispositionen
av markfonden vid höstriksdagen
i fjol. Då gjorde riksdagen på
förslag av jordbruksutskottet ett positivt
uttalande i frågan om markfondens
användning. Det framgick dock av
debatten här i kammaren, att jordbruksministern
inte lade in samma innebörd
i skrivningen som jordbruksutskottets
majoritet. Det är ju jordbruksministern
som skall tillämpa bestämmelserna. Vi
reservanter anser därför fortfarande, att
frågan om markfondens användning bör
bli föremål för en utredning, som syftar
till att vidga fondens användningsområde
utöver det ursprungligen beslutade.

Eftersom dessa regler fastställdes av
1911 och 1912 års riksdagar och eftersom
förhållandena och behoven ändrats
så väsentligt under denna tid, kan man
inte påstå att riksdagen gör något förhastat
genom att begära en sådan utredning.
Med denna motivering ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till reservation
a.

Det andra motionsyrkandet avser anslag
från markfonden för olika naturvårdsändamål.
Inte heller detta är något

nytt förslag, det har återkommit under
flera år.

Syftet med förslaget är inte att minska
anslaget för naturvårdsändamål.
Även motionärerna anser det stora medelsbehovet
för naturvårdsändamål behjärtansvärt,
men vi anser att behovet
kan fyllas genom att man tar i anspråk
medel ur markfonden i stället för att
anvisa anslag över budgeten. Förslaget
ingår alltså som ett led i våra försök
att minska de direkta driftsutgifterna.
Vi tror inte att ett genomförande av förslaget
skulle behöva minska domänverkets
möjligheter att driva en aktiv
inköpspolitik, och även om så skulle
vara fallet, blir kanske inte skadan så
stor. Fortfarande sker en hel del försäljningar
av kronojord omkring städer
och tätorter till många gånger alltför
höga priser. Det är inte mer än rätt
att en del av de medel, som därigenom
inflyter till markfonden, också får användas
för att tillgodose det ökade behov
av natur- och fritidsområden som
finns i våra dagars samhälle.

Med detta, herr talman, ber jag också
att få yrka bifall till den med b betecknade
reservationen.

Herr MAGNUSSON (s):

Herr talman! Det är riktigt som herr
Eskilsson säger att det är en ständigt
återkommande begäran att domänverkets
markfond skall användas på ett
helt annat sätt än den ursprungligen
var avsedd för. Däremot kan jag inte
dela herr Eskilssons uppfattning att
syftet med motionerna skulle vara att
bespara staten utgifter. Jag tror att syftet
med dessa motioner ligger på ett
helt annat plan. Detta har också kommit
till uttryck i den motion, som herr
Jonasson m. fl. har väckt och i vilken
det anföres att det från samhällets och
näringslivets sida icke kan anses önskvärt
att domänverket ökar sitt skogsinnehav.
Jag tror att det är där som motionärerna
har sin starkaste önskan

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Ang. dispositionen av domänverkets markfond

förankrad. Motionärerna framhåller
vidare, att det enskilda skogsbruket ger
bättre utbyte än det statliga och att
det därför finns anledning för riksdagen
att beskära domänverkets markförvärv.

Riksdagen har år efter år sagt ifrån
att någon ändring av dispositionerna
för domänverkets markfond icke får
ske, och utskottsmajoriteten finner icke
anledning att föreslå riksdagen någon
ändring på grund av årets motion. Vi
har icke blivit övertygade om att statens
skogsinnehav och en eventuell ökning
av innehavet står i strid med samhällets
och näringslivets intressen.

Motionärerna och reservanterna föreslår
att markfonden får användas för
inköp av särskilda natur- och fritidsområden
samt för ersättning till markägare
på grund av naturvårdslagens tilllämpning.
Utskottsmajoriteten avstyrker
denna form av finansiering och
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Jag ber med detta att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Då folkpartiets representanter
i jordbruksutskottet inte anslutit
sig till reservationen under punkt
103 som gäller naturvården, vill jag
helt kortfattat ange de skäl som föreligger
för att vi kunnat oreserverat
stödja utskottets förslag.

Vi är helt ense med reservanterna
om betydelsen av naturvården för hela
vårt folk. Vi är också på det klara med
att försummelser under de gångna åren
gör att vi får bereda oss på att under
en tid ställa betydande belopp till förfogande
för att inrätta reservat och
bygga upp naturvården.

I reservation a Vill reservanterna
ändra reglerna för dispositionen av domänverkets
markfond så att den må
kunna tas i anspråk för inköp av särskilda
natur- och fritidsområden samt
för ordnande av friluftsanläggningar. I
princip anser vi att det inte finns någon

större skillnad mellan markförvärv för
enbart jordbruks- och skogsproduktion
och markförvärv för fritidsändamål.
Genom det förtydligande som gjordes i
jordbruksutskottets utlåtande nr 24
föregående år, där det klart sagts ifrån
att domänverket vid sina inköp även
bör beakta fritids- och naturvårdsintressena,
är vi till freds och får följa
upp markförvärven, därest dessa icke
skulle ske enligt riksdagens uttalade
åsikt.

När det gäller anordnandet av friluftsanläggningar
anser vi det direkt
felaktigt att därtill användes domänverkets
markfond.

Reservation b avser även. disposition
av domänverkets markfond, i detta fall
för ersättningar till markägare för
olika slag av markupplåtelser för naturvårdsändamål.
Även här anser vi att
fondmedel ej bör utnyttjas utan anslag
utgå av skattemedel. Här har länsstyrelserna
begärt ett betydande anslag, 33
miljoner kronor. Det av utskottet tillstyrkta
reservationsanslaget på 3 miljoner
kan därför verka obetydligt. Med
hänsyn emellertid till att tidigare anslag
ej hunnit förbrukas, utan en reservation
på 2,5 miljoner kvarstod vid
det senaste budgetårets utgång och då
budgetläget, som vi alla vet är bekymmersamt,
har vi ansett oss för året kunna
gå med på utskottets förslag. Om
man, som reservanterna föreslår, skulle
ta dessa 3 miljoner ur domänverkets
markfond, skulle enligt min uppfattning
i stället möjligheterna till förvärv av
områden lämpliga för fritidsliv försämras.

Herr talman! Med detta korta anförande
ber jag att få tillstyrka utskottets
förslag.

Herr HANSSON, NILS, (fp):

Herr talman! När jag begärde ordet
visste jag inte att herr Skärman skulle
gå upp och säga vad jag hade på hjärtat,
nämligen att vi inte kan ge utskottets
uttalande i höstas den tolkning

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. dispositionen av domänverkets markfond

som herr Eskilsson vill ge det. Jag tror
inte det skiljer något mellan utskottsmajoritetens
uppfattning och departementschefens
uppfattning. Jag kan inte
biträda de två reservationer det här är
fråga om.

Herr ESKILSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Det viktigaste i detta
sammanhang är väl inte vad herr Skärman,
herr Hansson i Ronneby eller jag
tycker om utskottets utlåtande i höstas.
Det viktigaste är vad chefen för jordbruksdepartementet
inlägger i det uttalande
som jordbruksutskottet gjorde i
sitt utlåtande nr 24 till höstriksdagen.

Enligt protokollet från debatten den
7 december 1966 yttrade jordbruksministern
efter ett inlägg av herr Lage
Svedberg, att det var med en viss tvekan
han tog till orda, men att han ansåg sig
böra göra det när det gällde tolkningen
av jordbruksutskottets uttalande. Statsrådet
yttrade: »Får jag uttolka herr
Svedbergs anförande på det sättet att
utskottet med denna, jag måste säga,
svårtydbara formulering inte har menat
att de går ifrån tidigare uttalanden,
då kan jag vara nöjd.» Jordbruksministern
utvecklar sedan detta genom att
säga, att det blir fråga om att köpa sådan
skogsmark, som man väl kan försvara
ur rent skoglig synpunkt.

Jag anser att jordbruksministern med
detta uttalande har dragit ett streck
över de önskemål herr Hansson i Ronneby
inlade i jordbruksutskottets uttalande
i höstas.

Herr MAGNUSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det sista herr Erskilsson
säger är väl av mindre betydelse,
ty skogsmark har domänverket köpt under
alla år, och där sker ingen ändring.
Här talar vi om sådan skogsmark som
inte kan anses produktiv eller där naturvårdsintressena
dominerar. För sådana
fall är inrättad en särskild fond,
som inte tagits i anspråk, och i vilken
för närvarande finns 7 miljoner kronor
tillgängliga.

Det finns ingen anledning att nu göra
en utredning om att använda domänverkets
markfond annorlunda än enligt
de bestämmelser som finns.

Herr SKÄRMAN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det har kanske inte så
stor betydelse vad jordbruksministern
sagt. Det som är av verklig betydelse är
hur inköpen kommer att ske.

Jag måste säga att den resa vi företog
i Amerika i höstas styrkte mig i min
uppfattning. När amerikanerna sköter
sin skog, räknar de inte bara med
timmerproduktion, utan de räknar med
viltvård, vattenvård, fritidsutnyttjande
och naturvård. De räknar allt detta som
inkomst av de statliga skogarna, även
om det naturligtvis inte är så lätt att i
pengar värdera den inkomsten.

Jag anser att vi har så stort behov
av områden, dit vi kan slussa vår allmänhet,
att man vid skogsförvärven inte
kan särskilja mellan rena timmerproduktionsområden
och andra. Alla kommer
att utnyttjas för fritidsändamål.
De innehåller därtill impediment som
öar, vatten och annat, som endast kan
utnyttjas för fritidsändamål.

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! För att det inte skall
verka som om det vore någon djup klyfta
mellan vad jag menar och vad som
uttalades av utskottet i fjol — vilket
man skulle kunna tro när man lyssnat
till lierr Eskilssons inlägg —- vill jag
framhålla att det är riktigt att jag vid
det tillfället sade att jag hade svårt att
avgöra vilken innebörd man skulle inlägga
i utskottets uttalande. Det slutade
i alla fall med att vi var överens om att
det inte innebar någon förändring i
grunderna för hur domänverkets markfond
skulle disponeras, och då var jag
lugn.

Jag har som sagt velat framföra detta
för att åhörarna här efter herr Eskilssons
inlägg inte skall ha intryck av
någonting annat.

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Ang.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Det var detta som jag
trodde var innebörden i jordbruksministerns
uttalande i höstens debatt. Jag
tror dock inte att jordbruksutskottets
majoritet inlade samma innebörd i sitt
utlåtande. Jordbruksministern säger, att
han inte anser att detta utlåtande innebar
någon förändring. Det var hans
tolkning av uttalandet, men majoriteten
i jordbruksutskottet avsåg nog att det
skulle vara en förändring.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Det var herr Magnussons
yttrande som föranledde mig att
begära ordet.

Han var vänlig nog att tala om herr
Jonasson som motionär, men var och en
som läser utlåtandet finner att det även
i första kammaren finns ett par motionärer.
Eftersom jag är en av dessa vill
jag säga att den uttydning av skriften,
som herr Magnusson tillät sig att göra
från denna talarstol, var riktig så till vida
att han föredrog en av de motiveringar
som fanns och finns.

Pengar kommer in till domänverkets
markfond genom försäljningar av välbelägna
områden, som betingar ett överpris
och som kommer att användas till
tomtmark och liknande ändamål i tätorternas
närhet, liksom i vissa fall genom
försäljning av markområden intill
kraftstationer och andra liknande anläggningar.
Vi motionärer har då den
uppfattningen, att det kan vara motiverat
att en del av dessa pengar mycket
väl kan användas för områden, som är
ägnade att bereda rekreation och avkoppling
åt människorna i de tätorter
som indirekt ligger bakom fondens ökning.

Detta innebär, herr Magnusson, att
det, eftersom tomtmark försälj es av domänverket
i de växande städernas ytterområden,
är de växande städernas
invånare, som sedan bör få njuta frukterna
av denna försäljningsverksamhet,
för den händelse någon del av domän -

dispositionen av domänverkets markfond
verkets markfond användes till inköp av
lämpliga områden för rekreation för
just de människorna.

Jag har med detta velat ha sagt, att
motionärernas motivering självklart är
tvåsidig. Å ena sidan skall man inte ge
ökat utrymme för den ordinarie inköpsverksamheten.
Det är en debatt som jag
personligen har fört här i kammaren vid
så många olika tillfällen, att jag i detta
sammanhang inte har någon större önskan
att ta upp den på nytt. Å andra sidan
är det lika självklart att vi är besjälade
av viljan att skapa bättre förutsättningar
för tätorternas människor även i
detta sammanhang.

Jag har med dessa ord, herr talman,
bara velat göra ett förtydligande, så att
inte något intryck skulle kvarstå om att
vi centermotionärer skulle ha ensidiga
önskemål och motiv för vårt motionerande.
Jag ber att få instämma i yrkandet
om bifall till reservation a.

Herr MAGNUSSON (s):

Herr talman! Jag skulle kunna citera
vidare ur motionen. Jag ber om ursäkt
för att jag inte fick med herr Svanströms
namn. I rubriken till motionen
står det »herr Jonasson in. fl.» och det
var där jag läste.

Frågan om huruvida domänverket
skall tillgodose tätorternas behov av fritidsområden
kan diskuteras. Man skall
dock icke bortse ifrån, att domänverket
är ett statligt verk och som sådant besjälat
av att redovisa en vinst. Motionärerna
har sagt, att det privata skogsbruket
ger en betydligt bättre avkastning än
vad domänverkets skogsbruk gör. Nu
vill man emellertid försämra möjligheterna
för det statliga skogsbruket att
konkurrera med det privata på samma
villkor.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Det resonemang som
herr Magnusson för måste ju ändå vara
felaktigt. Vi har inte begärt, att man

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Ang. dispositionen av domänverkets markfond

skall ta av domänverkets driftsöverskott
för att klara naturvården, utan vad vi
har velat ta i anspråk är en del av markfondens
pengar. Yi har motiverat vårt
krav med att markfonden ju ökar vid
varje försäljning som domänverket gör.
Domänverket säljer normalt mark för
bebyggelse och ofta till ett mycket högt
pris. Vi tycker att det då är riktigt att
ta en del av de vinstmedel domänverket
har för att inköpa mark för fritidsändamål.

Det är alltså inte fråga om att försämra
domänverkets netto.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Vad herr Magnusson nu
tillagt om skrivningen i vår motion gav
inte särskilt mycket. Vi har ju inte haft
uppfattningen, att man på det här sättet
skulle försämra avkastningen från
domänverkets skogar. Jag tror snarare
att man genom att i lämpligt utvalda
områden kombinera fritidsverksamhet
och vanlig skoglig verksamhet skulle i
vissa fall kunna förbättra domänverkets
lönsamhet.

Har herr Magnusson den uppfattningen
så förefaller det mig som om vi vore
ganska väl överens, och till en annan
gång får jag kanske räkna med att återfinna
herr Magnusson bland reservanterna.

Herr MAGNUSSON (s):

Herr talman! Att göra en uppdelning
av den mark domänverket säljer för bebyggelse,
och sådan, som säljs med tanke
på fortsatt användning i skogsbruket,
är nog en svår fråga att klara ut vid det
här tillfället.

Emellertid är markfonden inte så stor
som motionärerna vill påstå. Den minskar
ständigt och uppgår f. n. till 21 miljoner
kronor. Det är inte något stort belopp
i ett statligt företags fond för inköp
av nya markområden.

Jag föreställer mig att domänverket
vid många tillfällen köper områden, där
det privata skogsbruket inte är intresserat
och där det fordras stora insatser

för att ett effektivt skogsbruk skall bedrivas.

Slutligen vill jag säga att jag bor mitt
i ett område, där domänverket bedriver
skogsbruk, och jag kan försäkra att det
är ett skogsbruk som är fullt i klass med
det privata.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Jag måste säga att jag
är förvånad över herr Magnussons syn
på domänverkets markförvärv. Ingen
skall tro att domänverket i dag är intresserat
av att köpa skogsmark på
grund av att verket har sociala synpunkter
på skogsvården. Domänverket
köper i dag mark som är räntabel,
mark som ger hög avkastning och mark
som ligger i trakter där man kan förvänta
att det går att göra nya förvärv
i framtiden. Man köper ingen skog norr
om Dalälven, ty där är rotnettot för
dåligt. Man köper söderut, där avkastningen
är hög och där man kan räkna
med ett gott rotnetto.

Dessa saker är alldeles klara, och
handlingssättet är ur domänverkets
synpunkt det enda riktiga.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Liksom herr Isacson
vill jag understryka, att domänverket
inte bedriver sin verksamhet på det
sättet att det köper stora kalområden
för skogsodling. Den som haft möjlighet
att se hur inköpsverksamheten bedrivits
i t. ex. Kalmar län vet att det
inte är sådana områden verket lägger an
på. Jag anklagar inte domänverket för
den sakens skull. Domänverket har
självklart intentionen att skaffa områden
som ger förutsättningar för god
lönsamhet, och jag är den siste som
skulle anmärka på detta.

Det var en glädjande vändning i herr
Magnussons senaste yttrande, när han
hävdade att det statliga skogsbruket står
sig gott i jämförelse med det privata.
Motsatsen har jag hört många gånger,
men detta var något alldeles nytt, som
jag är mycket tacksam för.

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Ang. dispositionen av domänverkets markfond
Ja — 85;

Nej —38.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr förste vice
talmannen, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner beträffande
utskottets i förevarande punkt
gjorda hemställan komme att framställas
först särskilt angående mom. b samt
därefter särskilt avseende mom. a, c
och d.

I vad gällde mom. b, fortsatte herr
förste vice talmannen, hade yrkats dels
att utskottets hemställan skulle bifallas,
dels ock att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av herr Carl
Eskilsson m. fl. vid punkten avgivna,
med a betecknade reservationen.

Sedermera gjorde herr förste vice talmannen
propositioner enligt dessa båda
yrkanden och förklarade sig anse
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

Herr Eskilsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1 punkten
103 mom. b, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Carl Eskilsson
m. fl. vid punkten avgivna med a betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Eskilsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr förste vice talmannen
enligt de beträffande mom. a,
c och d förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den av
herr Carl Eskilsson m. fl. vid punkten
avgivna, med b betecknade reservationen;
och förklarade herr förste vice talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Eskilsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 1 punkten
103 mom. a, c och d, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Carl Eskilsson
m. fl. vid punkten avgivna, med b betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Eskilsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —94;

Nej — 22.

Därjämte hade 9 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Anslag till markförvärv för naturvårdsändamål

Punkterna 104—123

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 124

Lades till handlingarna.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande jordbruksutskottets utlåtande
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna på kapitalbudgeten
för budgetåret 1967/68
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
jämte i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—3

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 4

Anslag till markförvärv för naturvårdsändamål Kungl.

Maj :t hade föreslagit, att den
delfond under domänfonden, varå naturvårdsobjekt
i kronans ägo redovisades,
skulle tillföras 2 500 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet behandlat
de likalydande motionerna I:
655, av herr Sveningsson och herr Nilsson,
Yngve, samt 11:818, av herrar Hedin
och Petersson, vari, såvitt nu vore

1 fråga, yrkats, att riksdagen skulle besluta
att avslå Kungl. Maj :ts hemställan
om att till Markförvärv för naturvårdsändamål,
m. m. för budgetåret 1967/
68 anvisa ett investeringsanslag av

2 500 000 kronor samt att av behållningen
på domänverkets markfond anvisa
2 500 000 kronor till Markförvärv för
naturvårdsändamål.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte

a) avslå motionerna 1:655 och II:
818 i vad de, såvitt nu vore i fråga,
avsåge ändrade grunder för dispositionen
av domänverkets markfond,

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag på motionerna I: 655
och II: 818, såvitt nu vore i fråga, till
Markförvärv för naturvårdsändamål,
m. m. för budgetåret 1967/68 anvisa ett
investeringsanslag av 2 500 000 kronor,

c) lämna motionerna 1:655 och II:
818 utan bifall, såvitt de avsåge ianspråktagande
av domänverkets markfond
för nyssnämnda ändamål.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Carl Eskilsson, Isacson
och Hedin, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort under b och c hemställa, att riksdagen
måtte med avslag å Kungl. Maj :ts
framställning samt med bifall till motionerna
I: 655 och II: 818, såvitt nu
vore i fråga, medgiva, att för budgetåret
1967/68 2 500 000 kronor finge disponeras
ur domänverkets markfond för
det i statsverkspropositionen angivna
ändamålet Markförvärv för naturvårdsändamål,
m. m.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Med hänvisning till den
motivering som jag anförde vid behandlingen
av jordbruksutskottets utlåtande
nr 1 i motsvarande punkt ber jag att
här få yrka bifall till reservationen.

Herr MAGNUSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr andre vice talmannen
yttrade, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner beträffande
utskottets i förevarande punkt
gjorda hemställan komme att framställas
först särskilt angående mom. a samt
därefter särskilt rörande mom. b och c.

På gjord proposition bifölls utskottets
i mom. a gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr andre vice talmannen
i enlighet med de avseende

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

inom. b och c förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till vad
utskottet hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr andre
vice talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Eskilsson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 3
punkten 4 mom. b och c, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns
därvid, att flertalet röstade för ja-propositionen.

Punkterna 5—7

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 8

Anslag till statens fiskredskapslånefond

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
medgiva, att det för budgetåret
1962/63 anvisade investeringsanslaget
till Statens fiskredskapslånefond under
budgetåret 1967/68 finge användas för
det med anslaget avsedda ändamålet.

I samband härmed hade utskottet behandlat
två inom riksdagen väckta, likalydande
motioner, nämligen I: 458,
av herr Nilsson, Yngve, och herr Sehött,
samt II: 580, av herr Nilsson i Bästekille
och herr Krönmark, vari föreslagits,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Anslag till statens fiskredskapslånefond
Maj :t skulle anhålla om sådan ändring
av fiskredskapslånefondens bestämmelser,
att högsta lånebelopp ej överstege
15 000 kronor eller, om sökande redan
häftade i skuld för fiskredskapslån,
15 000 kronor minskat med lånesumman.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

a) medgiva, att det för budgetåret
1962/63 anvisade investeringsanslaget
till Statens fiskredskapslånefond finge
under budgetåret 1967/68 användas för
det med anslaget avsedda ändamålet,

b) lämna motionerna 1:458 och II:
580 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Carl Eskilsson, Nils Hansson, Hermansson,
Isacson, Skärman, Hansson i Skegrie,
Jonasson, Hedin, Berndtsson och
Åberg, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss del erhålla den lydelse,
som i reservationen angivits, samt
att utskottet bort under b hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till motionerna
I: 458 och II: 580 i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om sådan
ändring av fiskredskapslånefondens bestämmelser,
att högsta lånebelopp ej
överstege 15 000 kronor eller, om sökande
redan häftade i skuld för fiskredskapslån,
15 000 kronor minskat
med lånesumman.

Herr HERMANSSON (ep):

Herr talman! Bara några få ord!

Yi har sedan 1962 möjlighet att lämna
lån till fiskare vid tillfällen, när deras
fiskredskap gått förlorade eller blivit
skadade. Dessa lån beviljas dock inte
till högre belopp än som motsvarar 75
procent av redskapens värde, och lånebeloppet
må ej överstiga sammanlagt
10 000 kronor.

Det har i år väckts ett motionspar,
nämligen 1:458 och 11:580, vari föreslås
att det högsta lånebeloppet skulle
sättas till 15 000 kronor. Detta förslag
motiveras framför allt med den kost -

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Anslag till statens fiskredskapslånefond
nadsfördyring och penningvärdeförsämring
som har skett.

Jag och några övriga ledamöter i
jordbruksutskottet har i en reservation
ansett denna uppskrivning av lånebeloppet
vara rimlig, och jag ber därför
att få yrka bifall till reservationen.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Jag är egentligen något
förvånad över att det blev en reservation
i detta ärende. Man har nämligen
från visst håll uppgivit att de funnit
reservanternas begäran något egendomlig,
eftersom någon sådan framställning
inte hade gjorts från fiskeristyrelsen.

Trots detta gjorde utskottet en ganska
välvillig skrivning, nämligen »att Kungl.
Maj:t följer kostnadsutvecklingen på
förevarande område och framlägger de
förslag till ändring av lånebestämmelserna
som kan befinnas erforderliga».
Med denna skrivning utgick vi från att
det inte skulle bli någon reservation.

En sådan har nu emellertid fogats till
utskottets utlåtande, och jag ber därför,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr andre vice talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande vartdera
momentet av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

På gjord proposition bifölls utskottets
i mom. a gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr andre vice talmannen
enligt de rörande mom. b förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid punkten
avgivna reservationen; och förklarade
herr andre vice talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Hermansson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 3
punkten 8 inom. b, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Hermansson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —66;

Nej — 54.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avsto de från att rösta.

Vid den nu företagna omröstningen
hade herr andre vice talmannen å den
voteringsutrustning, som befunne sig
i talmansbordet, av misstag nedtryckt
den för herr förste vice talmannen avsedda
nej-knappen. Å omröstningstavlan
hade följaktligen för herr förste
vice talmannen markerats en nej-röst,
oaktat han vid tillfället varit frånvarande,
medan herr andre vice talmannen,
som avsett att rösta nej för egen
del, å tavlan utmärkts såsom frånvarande.

Punkterna 9 och 10

Vad utskottet hemställt bifölls.

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

Punkten 11

Lades till handlingarna.

Om statsanslag till Jägarnas riksförbund

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 5, i anledning av väckta
motioner om statsanslag till Jägarnas
riksförbund, m. m.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet
hänvisade, likalydande
motioner, nämligen 1:119, av herr
Karlsson, Helge, in. fl., och II: 155, av
herr Wikner in. fl., hade föreslagits,
att riksdagen skulle besluta, att ett
årligt anslag ur jaktvårdsfonden tillerkändes
Jägarnas riksförbund, att storleken
av anslaget för budgetåret 1967/
68 skulle fixeras till 150 000 kronor
samt att riksdagen skulle hemställa
att hos Jägarnas riksförbund få tillsätta
en styrelseledamot för insyn i förbundets
verksamhet.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna I: 119 och II: 155
lämnas utan bifall.

Reservation hade anförts av herr
Wanhainen och fru Jäderberg, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort erhålla
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av motionerna
I: 119 och II: 155 i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad reservanterna
anfört.

Reservanterna hade bland annat funnit
skäl tala för att Jägarnas riksförbund
i likhet med Svenska jägareförbundet
komme i åtnjutande av årliga
bidrag från jaktvårdsfonden för sin
verksamhet.

Ilerr KARLSSON, HELGE, (s):

Herr talman! För andra året i följd
kommer vi motionärer igen och begär
att även till Jägarnas riksförbund skall
utgå anslag ur jaktvårdsfonden, och i

Om statsanslag till Jägarnas riksförbund
likhet med föregående år har utskottet
avslagit motionen. Jag skulle också vilja
påpeka, att jordbruksutskottet använt
ungefär samma formuleringar och samma
argumenteringar som föregående år.
Man hänger nämligen upp sitt avslagsyrkande
på det uttalande som tredje
lagutskottet gjorde redan 1951 där man
bl. a. sade att ökade grupper av jaktintresserade
skulle kunna beredas inflytande
på ledningen av jaktvårdsarbetet,
om förutsättningar funnes för
samverkan mellan de båda nu ifrågavarande
organisationerna. Man vill alltså
att de skall gå tillsammans.

Det är givet att jag helt delar utskottets
uppfattning att det vore tacknämligt
om man kunde få de bägge riksorganisationerna
att gå samman. Men nu
har det visat sig att man sedan 1951,
alltså under praktiskt taget 16 år, inte
har kunnat förena dessa båda organisationer.
Det kanske också är helt naturligt,
ty även människor med samma intressen
kan inte alltid dväljas i samma
organisation. Vi har exempel på det från
många håll i organisationslivet här i
landet. Man måste acceptera förhållandena
sådana de är och då också ge Jägarnas
riksförbund samma rättigheter
när det gäller anslag ur jaktvårdsfonden
som Svenska jägareförbundet har.

Jag skall här inte kritisera Jägareförbundets
göranden och låtanden när det
gäller att sköta jaktvården och viltvården,
ty jag tycker att det skött den uppgiften
på ett utomordentligt sätt. I varje
fall framgår det av den jaktutredning
som snart kommer till riksdagen för
ställningstagande.

Det är inte på det organisatoriska planet,
som meningarna skiljer sig, utan
här gäller det helt enkelt att få anslag
från jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund
för den verksamhet som detta
förbund bedriver.

Man säger —- jag citerar fortfarande
tredje lagutskottet — att alla skulle
medverka till att det blir en sammanläggning.
Jag tror inte man gör det genom
att handskas med Jägarnas riksför -

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Om statsanslag till Jägarnas riksförbund
bund på detta sätt. Det är i regel så, att
om storebror får alla fickpengarna så
blir lillebror litet »syrak» på honom.
Han kan inte finna sig i det förhållandet
att bara den ene skall ha hand om
pengarna.

Så är ändå förhållandet här, även
om man säger som man gör på Svenska
jägarförbundet i ett cirkulär som har
gått ut till riksdagens ledamöter. Där
heter det, att man får ungefär 4 miljoner
kronor i anslag för att sköta jaktvården
och viltvården, men därifrån avgår
ungefär 10 procent till administrationskostnader,
alltså drygt 400 000 kronor.
Vi motionärer tycker att det vore skäligt
att även ge Jägarnas riksförbund ett
anslag så att det kan bedriva sin verksamhet
inom jägarskrået.

Jag ber med detta, herr talman, att få
yrka bifall till den reservation som är
fogad till utskottets utlåtande.

Häri instämde herr Gustafsson, NilsEric,
(ep).

Fru LUNDBLAD (s):

Herr talman! Vi är nu framme vid
dagens sista ärende och jag har en
känsla av att riksdagens ledamöter längtar
efter att kunna ta tåget för att få resa
hem till ett välbehövligt påsklov.

Jag skall därför helt kort be att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Herr LOKANDER (s):

Herr talman! Jag vill börja med att
instämma i herr Helge Karlssons anförande.
Jag skulle ha kunnat nöja mig
med det, men jag erinrar mig debatten
den 30 november förra året här i kammaren,
då riksförbundets sympatisörer
fick en liten påminnelse av herr Nils
Hansson, som enligt protokollet yttrade:
»Det råd som jag i all välvilja skulle
vilja ge motionärerna är, herr talman,
att de uppmanar den minoritet
som de företräder att sluta upp tillsammans
med landets övriga jägare i en
organisation.»

Herr Hansson förstår väl att detta för
närvarande är alldeles uteslutet. Därför
skulle jag i min tur vilja ge herr
Hansson ett råd i all välvilja. Det rådet
lyder: Uppmana dem som tillhör majoriteten
att förstå minoriteten — som
ändå består av omkring 11 000 medlemmar
— som önskar driva en verksamhet
som tillgodoser deras intressen ur
jaktvårdssynpunkt. De bör ha samma
möjligheter och rättigheter som alla
andra jägare! Och jag vill tillägga: Jägarnas
riksförbund är utan tvivel en
organisation som fyller sitt ändamål!

Herr talman! Jag ber att med dessa
ord få yrka bifall till reservationen.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Det skulle väl vara ganska
egendomligt om riksdagen nu skulle
ändra de bestämmelser, som redan
finns, och det vore kanske ännu mer
egendomligt om vi nu skulle ge anslag
till Jägarnas riksförbund. För det första
har Jägarnas riksförbund begärt ett
anslag som egentligen innebär vad jag
tror mycket mer per medlem än vad
Svenska jägareförbundet har. För det
andra deklarerade Jägarnas riksförbund
vid uppvaktningen i utskottet, att det
inte vill arbeta efter de stadgar som
föreligger. Riksdagen har själv beslutat
att anta dessa stadgar, och så länge
de inte är ändrade måste vi se till att
de följs.

Vi tycker därför att det är egendomligt
att dessa motioner återkommer årligen
på detta sätt. Medlemmarna i Jägarnas
riksförbund har ju möjlighet
att påverka en ändring av bestämmelserna
om de ansluter sig till den organisation,
som enligt beslut skall handha
verksamheten. Vi som är fackligt organiserade
vet att det inte går att stå
utanför en organisation. Om man vill ha
någon möjlighet att påverka förhållandena
måste man vara medlem i organisationen,
inte stå utanför och kritisera.

Den bästa möjligheten är väl här att

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

söka ett samarbete. Jägarnas riksförbund
deklarerade i utskottet att de var
böjda för samarbete, och jag hoppas att
ett sådant kommer till stånd.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr KARLSSON, HELGE, (s):

Herr talman! Jag vill bara säga till
lierr Mossberger att vi inte har yrkat
på någon ändrad organisation, i varje
fall inte i denna motion. Men låt mig
tillägga inom parentes, att jag tycker
att organisationen inte är riktig. Vi accepterar
dock riksdagens beslut att
Svenska jägareförbundet skall leda jaktocli
viltvården i landet. Däremot anser
vi att det finns möjlighet för Kungl.
Maj:t att lämna ekonomiskt bidrag även
till Jägarnas riksförbund, och det är det
som vi påvisar i denna motion.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Det är klart att det där
kan låta vackert som Helge Karlsson
säger. Jag vill inte påstå att detta ärende
är analogt, men man skulle vilja
säga att det skulle kunna tolkas, som
om LO skulle ge anslag till syndikalisternas
organisation!

Herr HANSSON, NILS, (fp):

Herr talman! Mitt namn nämndes
nyss i diskussionen. Jag har inte deltagit
i utskottsbehandlingen av detta
ärende i år, och det gjorde jag inte
heller förra året. Jag vill minnas att det
var ett utlåtande från tredje lagutskottet,
som i höstas föranledde mig att
göra ett längre inlägg. Nu vill jag endast
hänvisa till vad jag sade den
gången. Det är riktigt som citerats, nämligen
att jag uppmanade minoriteten att
söka samarbete. Den uppmaningen har
jag också riktat till Svenska jägareförbundet.

Det olyckligaste vi kan åstadkomma i
fråga om jaktvården är en splittring av
strävandena att få den bedriven i sunda

Om statsanslag till Jägarnas riksförbund
banor på stora områden. Jag vill minnas
att det finns omkring 1 200 jaktvårdsområden
i landet. Alla dessa utom
ett tillhör Svenska jägareförbundet.
Skulle vi på något vis medverka till en
splittring, kommer jaktvården enbart
att bli lidande på det, och jag vill upprepa
min uppmaning från förra året att
här söka samarbete från båda håll. Från
Svenska jägareförbundets sida har jag
fått en bestämd försäkran om att förbundet
vill göra allt för att nå fram till
ett samarbete och åstadkomma en samordning
av j aktvårdsarbetet.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr andre vice
talmannen jämlikt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
andre vice talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Karlsson, Helge, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Nr 15

Fredagen den 17 mars 1967

Interpellation ang. forskning och information om kvicksilverförgiftning av fisk

Då emellertid herr Karlsson, Helge,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —91;

Nej — 22.

Därjämte hade 9 ledamöter tillkännagivit,
att de avsto de från att rösta.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN
yttrade:

Till kammarens ledamöter kommer
att per post översändas en stencilerad
sammanställning, vari angives data för
de sammanträden, då motioner sist må
väckas i anledning av de till och med
i dag, fredagen den 17 mars, avlämnade
propositionerna.

Jag får vidare meddela, att de Kungl.
Majrts propositioner som under tiden
20—23 innevarande mars överlämnas
till kammaren kommer att per post tillställas
ledamöterna i den mån delningsupplaga
föreligger. Propositionerna
kommer dessutom att som vanligt utdelas
på ledamöternas bänkar i plenisalen.

Ordet lämnades härefter på begäran
till herr STRANDBERG (h), som anförde: Herr

talman! Med hänsyn till infallande
helg hemställer jag, att kammaren
måtte medgiva att tiden för avgivande
av motioner i anledning av dels
det betänkande med förslag till effektivisering
av riksdagens revisorers verksamhet,
som bordlagts den 15 mars, dels
ock de Kungl. Maj:ts propositioner,
som bordlagts vid kammarens sammanträden
onsdagen den 15 och torsdagen
den 16 mars, utsträckes till det sammanträde,
som infaller näst efter 15
dagar från det betänkandet och propositionerna
kom kammaren till handa.

Denna hemställan bifölls.

På framställning av herr andre vice
talmannen beslöts att å föredragningslistan
för kammarens nästa sammanträde
konstitutionsutskottets utlåtande nr
29 skulle uppföras näst efter bevillningsutskottets
betänkande nr 7.

Interpellation ang. forskning och information
om kvicksilverförgiftning av fisk

Herr PETERSSON, ERIK FILIP, (fp)
erhöll på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! Oroande rapporter om
kvicksilverförgiftningar hos fisk fortsätter
att komma från olika insjöar. Avsättningen
av insjöfisk har under inverkan
av sådana uppgifter försvårats.
Många konsumenter känner sig ovissa
om huruvida fisken är hälsovådlig eller
inte och avstår i sådant läge från att
förtära fisk. Utövarna av insjöfiske är å
sin sida i många fall villrådiga om huruvida
de kan fortsätta sin verksamhet.

I vissa avseenden har motstridande
informationer till allmänheten förekommit
angående eventuella risker av att
äta fisk från förorenat vatten.

Blott en ringa del av landets vattendrag
har hittills blivit föremål för undersökning
angående kvicksilverförgiftning.
Statens institut för folkhälsan torde
f. n. inte ha kapacitet att öka sina
undersökningar. De erfarenheter man
hittills vunnit synes böra ligga till grund
för en planering över hur undersökningsarbetet
i fortsättningen skall bedrivas.

Hänvisande till ovanstående anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Avser statsrådet föranstalta om utökade
möjligheter för fiskanalys från
vattendrag, där kvicksilverförgiftning
kan misstänkas?

2. Avser statsrådet föranstalta om att
objektiva och entydiga informationer
delges allmänheten allteftersom forskningsresultat
framkommer?

Fredagen den 17 mars 1967

Nr 15

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser: nr

114, till Styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor angående gemensamma
bestämmelser om grupplivförsäkring
för arbetstagare hos riksdagen
och dess verk; samt

nr 115, till Konungen om medverkan
av statens grupplivnämnd och statens
personalpensionsverk vid handläggningen
av ärenden angående grupplivförsäkring
för arbetstagare hos riksdagen.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla

Meddelande ang. enkla frågor

frågor denna dag framställts av herr
Isacson (h) till herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet:

»År Statsrådet beredd att i samband
med behandling av proposition nr 37
angående utbyggnad av växtförädlingsavgifter
lämna kammaren en redogörelse
över hur dessa avgifter hittills använts?®;
samt

»Vilka initiativ har Kungi. Maj :t tagit
i anledning av allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 3/1966 vad avser
översyn och utredning rörande engångsförpackningar
samt nedskräpning
i naturen?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.34.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGI. BOKTR. STHLM 1967