Torsdagen den 16 april Sid (Riksdagens protokoll 1970:18)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 18

FÖRSTA KAMMAREN

1970

16—17 april

Debatter m. m.

Torsdagen den 16 april Sid.

Svar på enkla frågor:

av herr Hjorth (s) ang. utlåning av vapen och ammunition .. 3

av herr Wikström (fp) ang. viss befrielse från undervisningen
i avgångsklass i gymnasieskola.......................... 4

Svar på interpellationer:

av herr Augustsson (s) ang. indragningen av domkretsar .... 6

av herr Österdahl (fp) om stationering av en ambulanshelikopter
på Gotland ........................................ 8

Meddelande ang. enkel fråga av herr Carlsson, Eric, (ep) ang.
vägarbeten i arbetsmarknadsmyndigheternas regi ............ 12

Fredagen den 17 april

Interpellation av herr Werner (vpk) om kompensation till kommunerna
för höjningen av mervärdeskatten, m. m........... 14

1 Första kammarens protokoll 1970. Nr 18

Torsdagen den 16 april 1970

Nr 18

Torsdagen den 16 april

Kammaren sammanträdde kl. 15.00.

Justerades protokollet för den 8 innevarande
månad.

Ang. utlåning av vapen och ammunition

Herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ANDERSSON erhöll
ordet för att besvara herr Hjorths (s)
fråga angående utlåning av vapen och
ammunition, vilken fråga intagits i
kammarens protokoll för den 7 april,
och anförde:

Herr talman! Herr Hjorth har frågat
mig om jag är beredd att ta initiativ
till en översyn av bestämmelserna angående
utlåning av vapen och ammunition.

För att en person skall få tillstånd
att inneha skjutvapen ställs följande
krav i vapenförordningen av 1949 samt
av Kungl. Maj :t fastställda tillämpningsföreskrifter
från 1961:

Vapen får endast innehas av person,
som skäligen ej kan antas komma att
missbruka vapnet. Den sökande skall
ha ett styrkt behov av att inneha vapen.
Vidare skall den sökande vara känd för
pålitlighet och laglydnad samt vara omdömesgill
och eljest lämplig att anförtros
skjutvapen.

Prövningen skall utföras av polismyndigheten
i den ort, där den sökande
har sin hemvist.

För automatvapen och pistol gäller
härutöver den skärpta bestämmelsen att
tillstånd ej får ges såvida inte synnerliga
skäl föreligger.

Vidare krävs att den sökande skall
ha fyllt 21 år. Prövningen sker också
efter strängare principer än i fråga om
mindre farliga vapen. Sålunda fordras
att sökande är aktiv medlem i skytte -

förening, förening för frivillig befälsutbildning
eller annan motsvarande organisation
samt att han uppfyllt fordringarna
för erhållande av automatskyttemärke
i guld.

Dessa regler gäller vid licensgivning
till enskild person, men de ligger även
till grund för den bedömning som görs
vid utlåning av skjutvapen från vissa
frivilliga försvarsorganisationer.

Sådan frivillig försvarsorganisation
får för övning eller tävling låna ut
skjutvapen till medlem enligt vissa mycket
restriktiva regler. Restriktiviteten
måste noga vägas mot de berättigade
krav, som frivilligorganisationerna måste
ställa för att kunna bedriva sin utbildning.

En översyn av vapenförordningen
pågår för närvarande i justitiedepartementet
men det är ännu för tidigt att
uttala sig om resulatet av denna. I avvaktan
på utredningens förslag har
emellertid överbefälhavaren år 1968 utfärdat
provisoriska bestämmelser, vilka
innebär en skärpning av gällande
tillämpningsföreskrifter.

På herr Hjorts fråga vill jag således,
med hänvisning till vad jag sagt, svara
att en översyn av vapenförordningen
redan pågår inom justitiedepartementet.

Herr HJORTH (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern
för svaret på min enkla
fråga. Skottdramat i Uppsala nyligen
då en desperado mejade ner ett gäng
ungdomar med en k-pist aktualiserade
frågan om inte bestämmelserna för vapeninnehav
behöver skärpas. För att
få inneha jaktvapen är tillståndsgivningen
restriktiv och störst i fråga om
salongsgevär.

Man blir därför förvånad när man

Nr 18

Torsdagen den 16 april 1970

Ang. viss befrielse från undervisningen i avgångsklass i gymnasieskola

får höra att medlemmar i frivilliga försvars-
och skytteorganisationer får förvara
så farliga vapen som automatvapen
utgör hemma i sin bostad — samt
därtill en stor mängd ammunition. Även
om bestämmelserna föreskriver en betryggande
förvaring är det naturligtvis
svårt att upprätthålla kontrollen över
att så sker.

Vetskapen om sådan hemmaförvaring
kan locka till inbrott och även till missbruk.
Ambitionen att stimulera det enskilda
skytteintresset kan anses lovvärd,
men fördenskull är det väl inte nödvändigt
att i varje fall förvara ammunitionen
i hemmet, övningsskjutningen
måste ju ändå ske på särskilda platser.
Om man ej på ett säkert sätt kan förvara
vapnen och ammunitionen kollektivt,
borde man sträva efter att förvara
ammunitionen på annat ställe än vapnet.
Nu får vapen endast innehas av
person som skäligen ej kan antas komma
att missbruka vapnet. Det hörde vi
nyss av försvarsministern. Den sökande
skall vidare ha ett styrkt behov av
att inneha vapen.

Enligt vapenförordningen får utlåning
av skjutvapen ske till medlemmar
av olika skytte- och försvarsorganisationer.
Detta gäller även sådana organisationer
som frivilliga automobilkåren,
frivilliga motorcykelkåren, Röda
korset, Blå stjärnan och Sveriges lottakårer,
vilket jag finner mera märkligt.
Den som är berättigad att inneha vapen
får utan hinder låna ut vapnet för kortare
tid, högst två veckor, för samma
ändamål som tillståndet avser. De allvarliga
följder som en utlåning av vapen
och förvaring i hemmet av vapen
och ammunition utgör kan enligt min
mening föranleda restriktivare bestämmelser,
i första hand för automatvapen.

Jag är glad över att det pågår en översyn
av denna fråga inom justitiedepartementet,
och jag förutsätter att den
leder fram till en ytterligare skärpning
av gällande tillämpningsföreskrifter.
Jag hoppas att det inte dröjer alltför
länge.

Med detta ber jag än en gång att få
tacka för svaret.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. viss befrielse från undervisningen
i avgångsklass i gymnasieskola

Herr statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
CARLSSON erhöll
ordet för att besvara herr Wikströms
(fp) fråga angående viss befrielse
från undervisningen i avgångsklass
i gymnasieskola, vilken fråga intagits
i kammarens protokoll för den
17 mars, och yttrade:

Herr talman! Herr Wikström har frågit
mig om jag anser att arbetsgivarintyg
om avtalad anställning bör berättiga
elever i de gymnasiala skolornas
avgångsklasser till befrielse från undervisningen
under vårterminens slutskede.

Enligt skolstadgan har klassföreståndare
eller rektor möjlighet att meddela
elev ledighet från skolarbetet under vissa
förutsättningar. I den mån det kan
finnas behov av närmare anvisningar
rörande tillämpningen av dessa bestämmelser,
ankommer det på skolöverstyrelsen
att meddela sådana.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern
för svaret. Denna
fråga aktualiserades ju när vi övergick
från studentexamen till en examensfri
skolavslutning. Jag ställde min fråga
delvis mot bakgrunden av den situation
som i fjol uppstod i en rad kommuner,
där eleverna i de gymnasiala
skolformernas avgångsklasser begärde
att få sluta skolan samtidigt som de
elever vilka skulle påbörja sin värnpliktstjänstgöring.
Det främsta motiv
som angavs, åtminstone inofficiellt, var
att man ville ha tillfälle att fira sina
examensfester på samma sätt som tidigare.

Torsdagen den 1C april 1970

Nr 18

Ang. viss befrielse från undervisningen i avgångsklass i gymnasieskola

Många kommuner och skolstyrelser
hamnade i en ganska underlig situation
där man utsattes för kraftiga påtryckningar
från elevopinionens sida. Skolstyrelserna
hävdade väl i allmänhet att
undervisningen skulle fortgå till terminens
slut, men på många håll föll man
ändå undan för elevopinionens tryck.

I år är elevaktioner ånyo på gång,
och jag tycker att det är angeläget med
ett klarläggande. För min del har jag
ansett det självklart att alla elever bör
gå terminen ut, med undantag av dem
som skall börja sin värnpliktstjänstgöring,
och det är ju i allmänhet en
mindre del. Självfallet skall de elever
få ledighet som kan prestera tillfredsställande
motiveringar för sin ledighetsansökan.
Dit hör en praktikanttjänstgöring
som kan bedömas nödvändig
för elevernas vidareutbildning eller
naturligtvis, som alltid, speciella familjeskäl,
eller om man, som ofta är fallet
i juni, skall delta i någon kongress e. d.
Men skall man verkligen ställa sig positiv
till aktioner som kan komma att
omfatta praktiskt taget alla elever i en
klass? I och för sig är det inte svårt
att få intyg från en arbetsgivare om att
det skulle vara önskvärt att vederbörande
elev kunde börja sin anställning
för ett sommararbete redan den 1 juni
eller de sista dagarna i maj.

Det är, som utbildningsministern påminde
om, klassföreståndaren eller, om
det gäller mer än tre dagar, rektorn
som har möjlighet att bevilja denna
ledighet. Men rektorerna råkar här in
i en mycket svår position gentemot
sina elever, om de utan att få vägledande
anvisningar skall ta ställning till
dessa frågor. Jag tycker alltså att det
vore önskvärt att man fick ett klarläggande
antingen från utbildningsministern
eller från skolöverstyrelsen. Helst
borde en sådan anvisning ges i tid så
att vi slipper denna typ av aktioner,
som jag upplever såsom ganska meningslösa.
Jag förmodar att utbildningsministern
och jag är överens om att en
poäng med det nya examensfria syste -

met väl ändå var atl eleverna även i
avgångsklasserna skulle gå kvar terminen
ut.

Herr statsrådet CARLSSON:

Herr talman! Frågan om läsårets
längd och skolarbetsveckans omfattning
har som bekant nyligen varit föremål
för riksdagsbeslut. Det är alldeles givet
att det beslutet inte skall kunna ifrågasättas
på så sätt att det blir en regel
i en skolenhet att man får göra undantag.
Den prövning som kan ske skall
gälla individuella fall, där då särskilda
skäl talar för att man på grundval av
— i detta fall — ett arbetsgivarintyg
skall kunna få sluta tidigare.

Skälen för riksdagens ställningstagande
på denna punkt var självfallet
både organisatoriska och pedagogiska.
En förändring av dessa bestämmelser
om lärotiden m. m. kan — det är väl
rimligt att utgå från det — få vissa konsekvenser
för skolarbetets resultat.
Även detta gör att ett sådant här kollektivt
ställningstagande inte är lämpligt
och inte heller har varit avsikten.

Eftersom man med rätt eller orätt använder
arbetsgivarens synpunkter såsom
motiv för att lägga fram detta intyg,
vill jag också betona att det även
bör vara ett arbetsgivarintresse att eleverna
fullföljer sina studier och har en
så god utbildning som möjligt när de
skall tillträda sina anställningar.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Låt mig bara säga till
utbildningsministern att vi är helt överens
på denna punkt. Jag är glad för
detta klarläggande. Det kan förhindra
en mängd tvister och underlätta för
rektorerna att ta ställning till framställningar
som har kommit eller kan
komma i detta avseende.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Nr 18

Torsdagen den 16 april 1970

Ang. indragningen av domkretsar

Ordet lämnades härefter till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
GEIJER, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta
sammanträde besvara herr Augustssons
(s) interpellation angående indragningen
av domkretsar, och nu anförde:

Herr talman! Herr Augustsson har
frågat mig om vissa aviserade indragningar
av domkretsar är i överensstämmelse
med riksdagens uttalade mening
och i så fall på vilka grunder eller
principer indragningarna baserats.

Riksdagen antog i maj 1969 riktlinjer
för en översyn av den judiciella indelningen.
Riksdagen godtog därvid principen
att en domkrets regelmässigt bör
vara så stor att den bereder sysselsättning
åt minst tre lagfarna domare men
uttalade att principen bör tillämpas
med stor försiktighet. Enligt riksdagens
mening bör en domstol med två domare
behållas om den är så belägen att
en indragning av domstolen skulle påtagligt
försämra den rättssökande allmänhetens
krav på service eller eljest
medföra väsentliga olägenheter för enskilda
eller det allmänna. I detta sammanhang
betonade riksdagen särskilt
att domsagokansli i centralort så långt
möjligt bör bibehållas. Riksdagen ansåg
också att domstol med endast en domare
övergångsvis kan komma i fråga.

Efter tillkomsten av det nyssnämnda
riksdagsbeslutet har Kungl. Maj:t i särskilda
beslut förordnat om den judiciella
indelningen i tre hela län och delar
av fyra andra län. Besluten skall med
ett undantag gälla fr. o. m. den 1 januari
1971. Genom dessa beslut minskas
antalet underrätter — som den 1
januari 1970 var 135 — med 17. Av
dessa är 12 s. k. enmansdomstolar. De
återstående 5 har i dag två domare men
är alla belägna i orter där det finns ytterligare
en domstol. Ingen centralort
som i dag har kansli för domstol med
minst två domare kommer alltså att
sakna domstol till följd av dessa beslut.
Bortsett från ett specialfall innebär de

hittills fattade besluten att sju orter
med enmansdomstolar mister sin domstol.
I samtliga fall är det fråga om
domstolar med så litet arbetsunderlag
att de redan nu inte ger full sysselsättning
för mer än en ordinarie domare.
I flertalet av dessa fall kommer dessutom
arbetsunderlaget att minska ytterligare
som en följd av kommunindelningsändringar.
Korta avstånd och goda
kommunikationer bidrar i dessa fall
också till att någon nämnvärd försämring
av servicen ej uppstår för den
rättssökande allmänheten genom nedläggningen
av domstolskansliet på orten.

De beslut för vilka jag nu har redogjort
stämmer enligt min mening helt
överens med riksdagens uttalanden, och
dessa kommer givetvis att beaktas även
i det fortsatta arbetet. Vad speciellt beträffar
enmansdomstolarna är jag beredd
att medverka till att sådan centralort,
som är särskilt ogynnsamt belägen
och har besvärliga kommunikationsförhållanden,
kan på de villkor
riksdagen angett få fortsätta att vara
kansliort för domkrets, även om domstolens
arbetsunderlag är otillräckligt
för flera än en ordinarie domare.

Slutligen vill jag framhålla att varje
beslut har föregåtts av utredning om de
lokala förhållandena och att kommuner
och andra intressenter haft tillfälle
att yttra sig över utredningen. Som
ett led i beredningen av ärendena brukar
dessutom tjänstemän i justitiedepartementet
överlägga direkt med företrädare
för berörda lokala intressen och
berörd personal, vanligen i samband
med besök på de orter som är i fråga.
Detta förfarande kommer att tillämpas
också i fortsättningen.

Herr AUGUSTSSON (s):

Herr talman! Allra först ber jag att
få tacka justitieministern för svaret på
min interpellation. Det utgör till stor
del en bekräftelse på riksdagens beslut
om att sammanläggning av domkretsar
bör ske med stor försiktighet.

Torsdagen den 10 april 1970

Nr 18

Utskottets skrivning på denna punkt
var ju ett resultat av den starka opinion
som kom till synes ute i landet som
följd av föreslagen ändring av domkretsindelningen.
Utskottets skrivning
och riksdagens beslut följde också de
tankar som kom fram i de motioner
som förelåg i samband med propositionens
behandling. Här gällde framför
allt att inte påtagligt försämra den rättssökande
allmänhetens krav på service.
Utskottet betonade också att domkansli
i centralort så långt möjligt bör bibehållas.

Även lokalfrågorna bör tillmätas stor
betydelse. Utskottet utgick ifrån att regeringen
efter utförda utredningar noga
överväger frågan och utnyttjar de möjligheter
som finns att bevara domstolar
med endast två domare. Märk väl,
utskottet sade vidare: ”Skäl av nämnda
slag” — jag har nu inte återgivit alla
skäl — ”kan enligt utskottet befinnas
vara så starka att de motiverar bibehållande
av domkrets som ger arbete för
endast en domare. Med dessa jämkningar
är utskottet berett att godta
propositionens förslag i denna del.”
Riksdagen ansåg alltså att domstol med
endast en domare skulle kunna komma
i fråga. Ordet ”övergångsvis” i detta
sammanhang har jag för min del inte
kunnat finna i utskottets utlåtande.

Det finns flera orter i det här landet
där man är intresserad av domkretsproblemet.
Men om jag ändå får sätta
in tolkningen av riksdagens beslut i en
konkret situation så blir frågan den
här: Folkungabygdens domsaga i Mjölby
verkar vara i detta sammanhang ett
gränsfall. Arbetsunderlaget är för närvarande
för mycket för en domare.
Domkretsen kanske kan betecknas som
1 1/2-domarkrets. Betydande industriell
expansion synes vara på gång inom regionen.
Domsagans lokaler är tillfredsställande.
Denna domsaga skall enligt
Kungl. Maj:ts planer i en framtid dras
in. Är justitieministern beredd att ompröva
dessa planer?

Jag har full förståelse för svårighe -

Anjf. indragningen av domkretsar
ten att ge ett svar just nu, och därför
begär jag det inte heller. Men en andrahandsfråga
kunde jag väl ändå få svar
på: Är justitieministern villig att titta
litet närmare på problemet och undersöka
om inte Folkungabygdens domsaga
i Mjölby ändå borde vara kvar? Jag
tror att detta skulle vara värdefullt.

Herr KARLSSON, HELGE, (s):

Herr talman! Vi är rätt många här i
riksdagen som med spänning väntat på
justitieministerns svar på herr Augustssons
interpellation om de aviserade indragningarna
av domkretsarna, om de
är i överensstämmelse med den mening
som riksdagen uttalade när denna fråga
behandlades i maj 1969.

I den proposition som förelåg vid det
tillfället uttalades klart att domkretsarna
skulle ha ett arbetsunderlag för minst
tre domare. Utskottet kunde — som herr
Augustsson här har relaterat —- inte helt
gå på den linjen utan förordade att
även tvådomarkretsar skulle ha möjlighet
att existera under förutsättning
att man hade kansli på centralorten.

Jag anser att justitieministern och
regeringen på denna punkt helt följt
riksdagens uttalade mening. Det är ett
tillfredsställande svar som vi här fått av
justitieministern. Han säger därvid att
ingen centralort som i dag har kansli
för domstol med minst två domare
kommer att sakna domstol till följd av
de beslut som fattats. Vidare säger han
att ”de beslut för vilka jag nu har redogjort
stämmer enligt min mening helt
överens med riksdagens uttalanden, och
dessa kommer givetvis att beaktas även
i det fortsatta arbetet”.

Jag tycker att detta uttalande ger betryggande
garantier för att de domkretsar
med två domare som har kanslier
på centralort kommer att består i
fortsättningen.

Man kan givetvis ha delade meningar
om de mindre domkretsarna, men när
vi diskuterade detta ärende i utskottet
och även här i kamrarna lades enligt

Nr 18

Torsdagen den 16 april 1970

Om stationering av en ambulanshelikopter på Gotland

mitt förmenande mycket stor vikt vid
bedömningen av ortens möjligheter att
expandera. En domkrets med en och
en halv domare som herr Augustsson
nämnt med Folkungabygdens domstol
i Mjölby som exempel skulle mycket
väl kunna existera om man där bedömt
att den industriella och kommunala expansionen
är sådan att arbetsunderlag
finns för domstolen.

Herr statsrådet GEIJER:

Herr talman! Det är riktigt att ordet
”övergångsvis” inte står i själva riksdagsbeslutet,
men bestämmelserna har
tagits in i övergångsbestämmelserna,
och det var därför jag tillät mig använda
det uttrycket.

Herr Augustsson har redan sagt att
han förstår att jag inte här i riksdagen
kan ta ställning och lämna upplysning
i ett enskilt fall som är föremål för utredning.
Jag vill emellertid nämna att
den domkrets som herr Augustsson här
särskilt uppehöll sig vid inte hör till
dem som ligger närmast i tur. Det ser
för dagen ut så att det inte blir aktuellt
med nya regler förrän från 1 januari
1976. Det gör att vi har god tid på oss
att ytterligare överväga situationen.

Herr Augustsson frågade om jag är
beredd att titta närmare på situationen
i det aktuella fallet. Det är klart, herr
Augustsson, att vi som jag sagt här inte
kommer att fatta något beslut förrän
efter en synnerligen grundlig utredning,
där alla parter får tillfälle att höra av
sig och där vi har utredningsmän som
gett oss ett underlag för bedömningen.
Därvid spelar också en av de faktorer
som herr Karlsson nämnde en roll. Det
är inte bara ortens aktuella invånarantal
som kommer att beaktas utan
också dess möjligheter att expandera.

Herr AUGUSTSSON (s):

Herr talman! Jag är givetvis glad över
det sista positiva uttalandet från justitieministern
om att det inte skulle bli

något ställningstagande förrän 1976.
Men om det skulle bli en ändring måste
man förbereda detta i god tid på den
ort dit domsagan eventuellt skulle flyttas.
Man måste ta ställning till lokalfrågor
och andra frågor på ett tidigare
stadium. Det är därför jag anser att
justitieministern borde titta litet på detta
innan man börjar diskutera lokalfrågan.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Om stationering av en ambulanshelikopter
på Gotland

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
GEIJER, som meddelat,
att han ämnade vid detta sammanträde
besvara jämväl herr Österdahls
(fp) interpellation om stationering av
en ambulanshelikopter på Gotland, fick
ånyo ordet och yttrade:

Herr talman! Herr Österdahl har frågat
chefen för socialdepartementet om
han är beredd medverka till att en helikopter
året om stationeras på Gotland
för bl. a. ambulans- och räddningstjänst
på ön och över angränsande havsområden.
Interpellationen har överlämnats
till mig för besvarande.

Ansvaret för ambulans- och räddningsflygtjänsten
har den 1 juli 1969
förts över från luftfartsverket till rikspolisstyrelsen.
Verksamheten bedrivs
liksom tidigare i stor utsträckning med
utnyttjande av civila flygföretag.

Rikspolisstyrelsen har träffat överenskommelser
med ett antal flygföretag
om utförande av ambulans- och räddningsflygningar
i landet. För Gotlands
del utförs dessa flygningar f. n. i regel
av ett i Stockholm stationerat företag.
Om detta företag inte har något flygplan
tillgängligt utförs flygningen av annat
företag. Därigenom har en i stort sett
tillfredsställande beredskap kunnat erhållas.
Om de civila resurserna vid
något tillfälle inte är tillräckliga finns

Torsdagen den l(i april 1970 Nr 18 9

Om stationering av en ambulanshelikopter pa Gotland

det vissa möjligheter att nyttja militärt
flyg i ambulans- och räddningsflygtjänst
i särskilt viktiga och brådskande
fall.

Enligt vad jag har inhämtat fungerar
ambulans- och räddningsflygtjänsten
för Gotlands del väl. I syfte alt ytterligare
höja beredskapen för flygning
från Gotland har rikspolisstyrelsen
emellertid för avsikt att träffa avtal med
ett flygföretag, enligt vilket företaget
åtager sig att självt svara för att lämpligt
flygplan alltid finns att tillgå med
kort varsel.

När det gäller frågan om att stationera
en helikopter på Gotland för ambulans-
och räddningstjänst vill jag
framhålla att ett flygplan kan utnyttjas
i vissa lägen där en helikopter på grund
av dåligt väder inte kan flyga. Vidare
är kostnaden för transport med civilt
flygplan avsevärt lägre än driftkostnaden
för en helikopter av den typ som
lämpligen bör användas för flygning
från Gotland till fastlandet.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt
är jag inte beredd att medverka till att
en helikopter stationeras året om på
Gotland för ambulans- och räddningstjänst.

Herr ÖSTERDAHL (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
för svaret på min interpellation.

Bakgrunden är naturligtvis den att
Gotland med sitt isolerade läge och sina
begränsade möjligheter att tillhandahålla
specialister inom sjukvården är
i stort behov av snabba och lämpliga
förbindelser med regionsjukhus på fastlandet,
och då naturligtvis i första hand
i Stockholm, samt spanings- och räddningstjänst
över Östersjön. Jag har flera
gånger blivit uppmärksammad på
hur illa ställt det är med standarden
och utrymmet i de flygplan som användes
vid transport av personer vid
olycksfall och sjukdomar som kräver
snabb behandling.

Det är naturligtvis omöjligt för en
lekman som jag att helt triinga in i de
problem som uppstår i samband med
dessa transporter. Men medföljande
sjukvårdspersonal som kan bedöma frågan,
och speciellt sådan som flera gånger
har följt med dylika transporter, är
upprörd över hur trångt och besvärligt
det kan vara i planen. Om nu dessa uttalanden
är riktiga, vilket jag inte har
anledning att betvivla, är det för mig
omöjligt att godta statsrådets uttalande
om att räddnings- och ambulanstjänsten
fungerar väl för Gotlands del. Större
plan och snabbare beredskap är behov
som bör tillgodoses. Jag tycker också
att statsrådets svar faktiskt understryker
dessa behov. Däri säger statsrådet:
”För Gotlands del utförs dessa flygningar
för närvarande i regel av ett i Stockholm
stationerat företag. Om detta företag
inte har något flygplan tillgängligt
utförs flygningen av annat företag.
Därigenom har en i stort sett tillfredsställande
beredskap kunnat erhållas.
Om de civila resurserna vid något tillfälle
inte är tillräckliga finns det vissa
möjligheter att nyttja militärt flyg i
ambulans- och räddningsflygtjänst i
särskilt viktiga och brådskande fall.”

Detta sökande efter flygplan tar naturligtvis
tid, och därtill kommer att
färdtiden mellan Stockholm och Visby
och åter är ganska lång. Så särskilt
snabb transport kan det alltså inte bli
fråga om ens när det gäller olycksfall
och annat som kräver snabb transport.
Därför är jag tacksam för att rikspolisstyrelsen
har för avsikt att träffa avtal
med flygföretag om att dessa alltid skall
se till att lämpligt flygplan skall finnas
att tillgå med kort varsel. Jag vill understryka
att det måste vara ett lämpligt
flygplan och att det måste stå till
förfogande med kort varsel. Kan vi få
ett sådant här avtal, är jag ganska nöjd
med svaret. Vid tecknandet av detta avtal
bör man också komma ihåg att det
finns Gotlandsföretag som kan ställa
flygplan till förfogande, företag som
ligger närmare det aktuella området.

Nr 18

Torsdagen den 16 april 1970

Om stationering av en ambulanshelikopter på Gotland

Den andra delen av min fråga tycker
jag inte att statsrådet tar upp i sitt svar.
Jag har i min interpellation bl. a. sagt
följande:

”En bättre övervakning av detta havsområde
(mellersta Östersjön) skulle
också ur många andra synpunkter vara
värdefull. Oljeutsläpp från fartyg borde
ganska snabbt kunna lokaliseras och
fartygen också identifieras. Därigenom
skulle förebyggande åtgärder kunna sättas
in i ett tidigare skede mot oljans
skadeverkningar t. ex. på fåglar och
längs våra kuster. Vid fartygsolyckor
är det också viktigt — speciellt under
den kalla årstiden — att ingripandena
sker snabbt. Även ur olika militära synvinklar
bör det vara värdefullt att ha
ständig tillgång till helikopter för spaning,
övervakning och räddning av personal
etc.”

Många problem kommer till, och något
svar på hur de skall lösas har jag
inte fått. Många verk blir berörda, såvitt
jag kan förstå, .lag har redan talat
om rikspolisstyrelsen. Därtill berörs de
militära myndigheterna och sjöfartsstvrelsen.
Kanske har även naturvårdsverket
och tullverket intressen att bevaka.

Att behov av övervakning och ingripanden
finns framgår av sjöfartsverkets
skrivelse till kommunikationsdepartementet
den 28 januari i år, alltså en
vecka efter det denna interpellation
framställdes. I skrivelsen redogörs för
hur helikopterberedskapen i landet är
organiserad och var helikoptrarna
finns. I skrivelsen säger sjöfartsverket:

”Ur sjöräddningssynpunkt är helikoptrarnas
basering i stort sett lämplig.
Den täckning av Östersjön som ges när
en helikopter är baserad i Visby är
emellertid fördelaktigare än när Nyköping
används som baseringsort i stället
för Visby. Avståndet mellan baseringsorterna
Berga och Nyköping är förhållandevis
litet. Vintertid är behovet av
snabba sjöräddningsinsatser speciellt
stort. Med nuvarande ordning försämras
möjligheterna att göra snabba räddningsinsatser
med helikopter i delar av

Östersjön under just denna tid. Det är
därför angeläget att helikopter finns baserad
på Gotland hela året.”

Sjöfartsstyrelsen, som väl måste vara
sakkunnig i det här fallet, håller alltså
på att en helikopter behövs i Visby året
runt. Sjöfartsstyrelsen säger ingenting
om flygplanens överlägsenhet, som
statsrådet har talat om. Borde inte hänsyn
tas till detta yttrande och en eventuell
helikopter i Visby utnyttjas även
för andra uppgifter? Skulle inte alla de
här myndigheternas och verkens behov
av övervakning, ingripanden, rapportering,
transporter o. s. v. kunna samordnas
under en myndighet — givetvis
helst på Gotland, där den bästa överblicken
finns? Då kunde helikoptern
utnyttjas rationellt och vara till hands
och snabbt kunna rycka ut när så behövs.
Jag hoppas att statsrådet tar initiativ
till en samordning. Jag tror att
det är nödvändigt att ett sådant tas från
högsta ort.

Herr statsrådet GEIJER:

Herr talman! Herr Österdahl har påtalat
att med de anordningar som vi för
närvarande har och som jag har redogjort
för kan i vissa fall svårigheter
uppstå. Det är väl riktigt att man inte
kan åstadkomma en räddningstjänst
som fungerar hundraprocentigt i alla
avseenden och alla situationer. Jag undrar
dock om inte svårigheterna med
andra plan än helikoptrar i någon mån
har överdrivits. Det finns vissa fall då
det kan vara olägenheter med vanliga
flygplan, men i normalfallen bör de
fungera bra.

Herr Österdahl delar inte min uppfattning
att läget för närvarande är
hyggligt -— eller att det är väl, som det
är uttryckt i interpellationssvaret.
Emellertid har herr Österdahl även sagt
att om rikspolisstyrelsen nu arrangerar
verksamheten på det sätt som jag
har antytt så bör det innebära en betydande
förbättring. Det tror jag också.

Jag vill egentligen bara framhålla att

Nr 18

Torsdagen den 16 april 1970

Om stationering av en ambulanshelikopter på Gotland

även om en sådan linje som herr Österdahl
förordar skulle följas och en helikopter
stationeras på Gotland, så kan
det ju ändå uppstå svårigheter. Helikoptern
kan vara ute på ett uppdrag samtidigt
som en ny situation inträffar, och
då måste man ju ha möjlighet att klara
den på något annat sätt.

Den andra frågan som herr Österdahl
har tagit upp, om en bättre övervakning,
går ju utöver frågan om Gotlands
situation. Jag håller med herr Österdahl
om att det är önskvärt med en samordning
mellan alla de myndigheter som
har intresse av övervakning på olika
områden, men i det sammanhanget utgör
ju frågan om en helikopter på Gotland
bara en del av problemet. Jag ställer
mig positiv till kontakter med de
myndigheter som det här är fråga om
för att de samfällt skall få behövliga resurser.
Det är klart att det då måste gälla
hela vårt stora kustområde, och därmed
blir det ju inte i första hand en
Gotlandsfråga, men behovet av samordning
föreligger.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 103, om riktlinjer för
en partiell omorganisation av den statliga
länsförvaltningen, hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun,
till konstitutionsutskottet samt i övrigt
till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 118,
med förslag till lag om allmänna vatten-
och avloppsanläggningar, m. m.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
124, angående ökning av garantifonden
för Skeppsfartens sekundärlånekassa.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
motionen nr 1130.

Föredrogos och bordlädes ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 16 och allmänna
beredningsutskottets utlåtanden
nr 21—26.

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj :ts till kammaren överlämnade proposition
nr 112, angående avgifterna i
postverkets tidningsrörelse.

Herr HERNELIUS (m) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av de ärenden som avses i
Kungl. Maj:ts propositioner nr 97 och
119 hemställer jag att kammaren måtte
medgiva att tiden för avgivande av motioner
i anledning av nämnda kungl.
propositioner utsträckes till det sammanträde
som infaller näst efter 15 dagar
från det propositionerna kom kammaren
till handa.

Denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

1131, av herr Pettersson, Arne, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 57, med förslag till lag om otillbörlig
marknadsföring, m. in.;

nr 1132, av herr Carlsson, Oscar,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 75, med förslag om den
fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten,
m. m.;

nr 1133, av herr Olsson, Johan, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
75, med förslag om den fortsatta regionalpolitiska
stödverksamheten, m. m.;

nr 1134, av herr Pettersson, Karl, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 75, med förslag om den fortsatta
regionalpolitiska stödverksamheten,
m. m.;

Nr 18

Torsdagen den 16 april 1970

Meddelande ang. enkel fråga

nr 1135, av herr Nilsson, Nils, och
herr Carlsson, Eric, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 84, angående
transportstöd som regionalpolitisk!
medel;

nr 1136, av herr Olsson, Johan, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
nr 84, angående transportstöd som regionalpolitisk!
medel;

nr 1137, av herr Pettersson, Karl, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 84, angående transportstöd som regionalpolitiskt
medel; samt

nr 1138, av herr Olsson, Johan, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 85, angående Norrlandsfondens fortsatta
verksamhet m. m.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla

fråga denna dag framställts av herr
Carlsson, Eric, (ep) till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet:
”Vill Statsrådet medverka till att vägarbeten
i arbetsmarknadsmyndigheternas
regi för vilka endast sommararbeten
återstår och där arbetskraften i viss
omfattning måste bedömas som svårplacerad
får fortgå även efter det att övriga
AMS-arbeten avbryts i slutet av
april?”

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.41.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Fredagen den 17 april 1970

Nr 18

Fredagen den 17 april

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 9 innevarande
månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet från och
med den 20 april till och med den 25
april för att i Geneve leda nedrustningsdelegationens
arbete.

Stockholm den 15/4 1970

Alva Myrdal

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
112, angående avgifterna i postverkets
tidningsrörelse.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 1131 till lagutskott och
motionerna nr 1132—1138 till statsutskottet.

Anmäldes och bordlädes skrivelse
från Nordiska rådets svenska delegation
med överlämnande av berättelse
för rådets adertonde session.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1970/71 inom handelsdeparte -

mentets verksamhetsområde jämte motioner;
samt

nr 50, i anledning av vissa av Kungl.
Maj :t i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för
budgetåret 1970/71 till bostadsbyggande
m. m. jämte motioner;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 26, i anledning av motioner angående
rätten till ersättning av allmänna
medel vid frikännande dom;

nr 27, i anledning av motioner angående
äktenskaps ingående inför svensk
myndighet i utlandet;

nr 32, i anledning av motioner angående
bestraffningen av lärare vid övergrepp
mot elev;

nr 33, i anledning av motion angående
avgivande av nöjdförklaring;

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i lagen (1963:197) om allmänt
kriminalregister, m. m.; samt

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1966: 158) angående
utvidgad tillämpning av lagen den
22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa
fall mot överlåtelse eller upplåtelse
av fartyg m. m. och av lagen den 21
mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg; andra

lagutskottets utlåtanden:
nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i sjukvårdslagen (1962:242) jämte
motioner i ämnet;

nr 31, i anledning av motioner angående
behovsprövningen av studiemedel
för gift studerande;

nr 32, i anledning av motioner angående
bestämmelserna om återbetalning
av studiemedel; samt

Nr 18

Fredagen den 17 april 1970

nr 33, i anledning av motioner angående
förmånerna inom den allmänna
försäkringen för deltids- och korttidsanställda,
m. m.;

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
ändring i lagen (1938: 274) om rätt till
jakt m. m. jämte motioner i ämnet;

nr 29, i anledning av motioner angående
belysningsutrustningen på motorfordon; nr

31, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till kungörelse
om handel med preventivmedel jämte
motion i ämnet;

nr 33, i anledning av motion angående
kostnaderna för gatuhållning m. m.
inom byggnadsplanelagda områden;
samt

nr 36, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om ändring
i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,
m. m.; ävensom jordbruksutskottets

utlåtanden:
nr 17, i anledning av motioner om
statlig garanti för att trygga Norrvikens
trädgårdars fortbestånd, m. in.;

nr 18, i anledning av motioner angående
stödet åt trädgårdsnäringen;

nr 19, i anledning av motioner om
åtgärder för bättre utnyttjande av
sko gsbilvägnätet;

nr 20, i anledning av motioner om
statligt stöd till försäkring av fiskebåtar
och fiskredskap; samt

nr 21, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående Bidrag till kommunala
avloppsreningsverk m. m. för budgetåret
1970/71 jämte motioner.

Interpellation om kompensation till

kommunerna för höjningen av mervärdeskatten,
m. m.

Herr WERNER (vpk) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun i
samband med årets skattepolitiska debatt
har fått förnyad aktualitet. Det
ekomiskt bekymmersamma läget för en
rad kommuner har även föranlett uttalanden
från en del kommuner om nödvändigheten
av att snarast få till stånd
en från kommunernas synpunkt fördelaktigare
kostnadsfördelning.

1969 års riksdag gav enhälligt uttryck
åt samma mening i det antagna utskottsutlåtandet
om att jämte skatteutjämningsfrågan
även frågan om en annan
kostnadsfördelning mellan stat och
kommun borde utredas. Finansministern
har emellertid uttalat, att han betraktar
denna fråga vara ”av klart annan
karaktär”. Finanaministern ämnar
först låta utreda frågan om skatteutjämningen.
Först när denna utredning är
fullbordad kommer utredningen om
kostnadsfördelningen att tillsättas.
Kommunförbundets tidskrift (nr 5
1970) uttalar sig mycket kritiskt häremot
och säger sig ha intrycket... ”att
något utredande av frågor som gäller
kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun inte kan bli aktuellt förrän
möjligen under 70-talets senare del”.

I detta läge uppstår frågan om någon
eller några åtgärder i den riktning
fjolårets riksdag uttalade sig för, tillika
fjolårets kongress av Svenska kommunförbundet
samt en rad enskilda kommuner,
kan komma till stånd utan att
den på längre sikt aviserade utredningen
därför behöver föregripas. I detta
sammanhang bör hänvisas till att regeringens
förslag till skattereform visserligen
förebådar förslag om kompensation
till kommunerna bl. a. på grund
av grundavdragets införande, men ingenting
sägs om kompensation för de
merutgifter som drabbar kommunerna

Fredagen den 17 april 1970 Nr 18

Interpellation om kompensation till kommunerna för höjningen av mervärdeskatten,

m. m.

till följd av inomshöjningen. Enligt inom
kommunförbundet gjorda uppskattningar
motsvarar en femprocentig höjning
av momsen en procent av primärkommunernas
sammanlagda utgifter eller
mellan 30 och 40 öre per skattekrona.
För landstingens del blir effekten
en merutgift för vård- och skolsektorerna
med ca 60 milj. kr.

I stället för att den ekonomiska bördan
borde undergå en lättnad förefaller
det således som om resultatet går i
motsatt riktning, d. v. s. en försämring.

Jag kan inte för min del acceptera
uppskovet med utredningen om kostnadsfördelningen
och delar därvid de
kritiska uttalandena i Kommunförbundets
tidskrift. Ett tillmötesgående i viss
utsträckning borde dock kunna ske oavsett
om utredningen om kostnadsfördelningen
senarelägges.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få rikta följande fråga:

Har statsrådet för avsikt att framlägga
förslag om åtgärder bl. a. i syfte att
kompensera kommunerna för höjningen
av mervärdeskatten samt även på annat
sätt bereda kommunerna en ekonomisk
lättnad?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

1139, av herr Jacobsson, Gösta,
och herr Bohman, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 57, med förslag
till lag om otillbörlig marknadsföring,
m. m.;

nr 1140, av herr Bohman m. fl.,
nr 1141, av herr Bohman m. fl.,
nr 1142, av herr Helén m. fl.,
nr 1143, av herr Lindblad,
nr 1144, av herr Pettersson, Axel
Georg,

nr 1145, av herr Pettersson, Karl,

nr 1146, av herr Pettersson, Karl,

nr 1147, av herr Pettersson, Kort,

nr 1148, av herr Pettersson, Karl,

nr 1149, av herr Schött,

nr 1150, av herr Stefanson,

nr 1151, av herr Sundin m. fl.,

nr 1152, av herr Österdahl, samt

nr 1153, av herr Österdahl,

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 75, med förslag om den fortsatta
regionalpolitiska stödverksamheten,
m. m.;

nr 1154, av herr Olsson, Johan, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
77, angående förbättrat studiestöd
m. m.;

nr 1155, av fröken Stenberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
77, angående förbättrat studiestöd
m. m.;

nr 1156, av herrar Wanhainen och
Hedström, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 77, angående förbättrat
studiestöd m. m.;

nr 1157, av herr Olsson, Johan, och
herr Nilsson, Ferdinand, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 82, med
förslag om vissa stödåtgärder för svensk
varvsindustri;

nr 1158, av herr Schött, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 82, med
förslag om vissa stödåtgärder för svensk
varvsindustri; samt

nr 1159, av herr Stefanson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 82, med förslag om vissa stödåtgärder
för svensk varvsindustri;

nr 1160, av herr Olsson, Johan, och
herr Svedberg, Erik,

nr 1161, av herr Pettersson, Karl,

nr 1162, av herr Schött,

nr 1163, av herr Stefanson,

nr 1164, av herr Sundin m. fl., samt

nr 1165, av herrar Tistad och Levin,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 84, angående transportstöd
som regionalpolitiskt medel; ävensom
nr 1166, av herr Gustafsson, NilsEric,
och herr Olsson, Johan, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr

Nr 18

Fredagen den 17 april 1970

85, angående Norrlandsfondens fortsatta
verksamhet m. m.; samt

nr 1167, av herr Pettersson, Kart, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 109, angående vissa trafiksäkerhetsfrågor.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.08.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970