Torsdagen den 14 maj Sid (Riksdagens protokoll 1964:24)

RIKSDAGENS

Nr 24

PROTOKOLL

FÖRSTA KAMMAREN

1964

14—15 maj

Debatter m. m.

Torsdagen den 14 maj Sid.

Svar på interpellation av herr Hiibinette ang. åtgärder för bekämpande
av flyghavre....................................

Fortsatt valutareglering, m. ................................ ‘

Om en liberalisering av kapitalrörelserna inom Norden ........ 13

Om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m. 15
Inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. in. ..

Riksbankens sedelutgivning ................................

Utvidgning av ränteregleringslagens tillämpningsområde ......

Omorganisation av statens bilinspektion ...................

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat
......................................................

24
32
34

Fredagen den 15 maj

Anslag under åttonde huvudtiteln till skolväsendet:

Bidrag till Sveriges elevers centralorganisation ..............

Pedagogiskt utvecklingsarbete ..............................

Bidrag till driften av grundskolor.......................•••

Bidrag till inackordering av skolbarn i elevhem eller enskilda

hem ..................................................

Bidrag till anordnande av skolskjutsar......................

Bidrag till pedagogisk utrustning ..........................

Folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter

Omorganisation av skol- och arbetshemmet vid Mogård ......

Försöksverksamheten med kontinuerligt tidningsstudium \id
gymnasiet .............1...............................

Första kammarens protokoll 196b. Nr 2i

49
52

Nr 24

Innehåll

De allmänna gymnasiernas medel för bibliotek och materiel
Om inrättande av ett korrespondensgymnasium i Valdemarsvik
m. m................................

Om statsbidrag till Grännaskolan ...............

Bidrag till driften av lokala yrkesskolor

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m.

Bidrag till kostnader för granskning av utförda gesällprov

Bidrag till driften av folkhögskolor ................

Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor .......''...... ’ ''

Fortsatt utbyggnad av universitetet i Umeå
Interpellationer:

Sid.

108

109

av herr Billman ang. bedömningsgrunderna vid tillsättandet av

ordinarie lärartjänster å grundskolans högstadium ........

av herr Nilsson, Ferdinand, om statligt stöd för att stimulera
industriell verksamhet i norra Uppland, m. m.......

Samtliga avgjorda ärenden

Torsdagen den 14 maj

Bankoutskottets utlåtande nr 31, ang. förordnande om fortsatt
valutareglering, m. m.....................

— nr 32, ang. redogörelse för Nordiska rådets tolfte session

nr 33, om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter,

— nr 34, ang. inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäring arna,

m. m..........................

— nr 35, ang. särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m........................

nr 36, ang. ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen

Statsutskottets utlåtande nr 99, ang. omorganisation av statens
bilinspektion m. m..................

nr 100, ang. ersättning till statens järnvägar för drift av icke
lönsamma järnvägslinjer m. m...........

— nr 101, ang. vissa fastighetsfrågor m. m. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde

— nr 77, ang. allmän beredskapsstat (allmänna frågor)

— nr 78, ang. allmän beredskapsstat (justitiedepartementet)
nr 79, ang. allmän beredskapsstat (försvarsdepartementet)

— nr 80, ang. allmän beredskapsstat (socialdepartementet)

— nr 81, ang. allmän beredskapsstat (kommunikationsdepartementet)
.............................

— nr 82, ang. allmän beredskapsstat (finansdepartementet)

— nr^83, an8- allmän beredskapsstat (ecklesiastikdepartemen -

24
32

Innehåll

Nr 24

Std.

Statsutskottets utlåtande nr 84, ang. allmän beredskapsstat (handelsdepartementet)
................................. •

— nr 85, ang. allmän beredskapsstat (inrikesdepartementet) ..
_ nr 86, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: justitiedepartementet
............................................

_ nr 87, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: försvarsdepartementet
..................................... '' ......

_ nr 88, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: socialdepartementet
.............................................I-''

__ nr 89, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: kommunikationsdepartementet
................................

_ nr 90, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: finansdepartementet
..................................... ........

_ nr 91, ang. ytterligare utgifter & tilläggsstat II: ecklesiastikdepartementet
............................ • .......

_ nr 92, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: inrikesdepartementet
................................. ........ '' ‘"

_ nr 97, ang. vissa anslagsfrågor m. m. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde ..............................

— nr 98, ang. fortsatt disposition av visst äldre anslag inom

utrikesdepartementets verksamhetsområde ................

— nr 102, ang. inrättande av ett institut för nyttiggörande av

forskningsresultat ................... • ..............‘''

_ nr 103, ang. vissa ändringar i statliga avlönings- och pensions reglementen

............................................

_ nr 104, ang. den statliga exportkreditgarantiverksamheten----

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32, ang. ändring i vägtrafikförordningen,
m. .....................................;.....

_ nr 33, i anledning av vissa paragrafer i riksdagens revisorers

berättelse angående granskning av statsverket..............

Jordbruksutskottets utlåtande nr 12, ang. anslag till vissa forskningsråd
m. ...........................

_ nr 13, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: jordbruksaren den

.......................................... ..........

— nr 16, ang. försäljning av viss kronan tillhörig mark, m. m. ..
_ nr 17, ang. inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäring arna,

m. ................................................

Fredagen den 15 maj

Statsutskottets utlåtande nr 93, ang. anslag till skolväsendet---- 48

— nr 94, ang. fortsatt utbyggnad av universitetet i Umeå m. m. 109

*K t*

tiåfonfii

A''i?

f !•

- ,*n&f.;vkI: nijfitfnr. •,}* ttl.-nuuwi.i- *M*.

’ l.) ‘ ^i

r! ;ii.f i.- o.Vmi) Mny.vd uittnu-t :tin vyx <n

■ ill.-ji.fiiÄ-jjirilil i: TiiSr.j.t

■ ■ ''ifi

■VW.M -i •*. ; • i S-i. å ■,n.r:h -

. ^.^nvu., .< :1[

■ • • }»hiv •. •. i*

:j, >i;>.>n.t

iMfjU;.. : ij i. «•

-i tf

''■■■ « -0 • ; % l.ii fl !•>!,* • .■:?!>: .J

,‘i''>''«<:*! ■ ■; jSi -t

■ ..... oh i,i 11; o>JvtS oumuH.-). sJ:,iv</:>

/s ''^nii ,Kt'' •

-■■''ii:.''

'' i! i*''1 !!t: ,<••,. ..

•■* ''• • - i f»''.:..''♦«•!).n.i 11

f. . -c- :

'' ■ ■ ■ it .fjv ;i, , .j - .

i ,J

-i •''’*> ‘ l .lliitii • :-.[j ;

l■:

■<> i .i:;: -

• it to” fii-vi

fy* iiit -t it t ,1 h.,

v :: XIi-1 .. - ■ ’? ;? ,i. ,,

i!:r >*•’ T l •aoHii-.iliii'' ■MlUf^ti-nllsjof

.............i» . i; ’‘f

^ * V ■ i"1 f i * t • sMli!. !s: ryrj^i . jr.,

■ ;»• JI

• \* -i -- ''ii •< > * r: .. i;,,; ,(i

itirir;n?J,r„-ij,,)Sj .,51 /, •>!>«,iWfcu,? .j.,, -• f‘

11?

jnfn (.t ci:}|» :a''iiSh''j 1 j;)

Ifi* J. ; .,u ■ ...

. . .»v. *•’ ‘ J ■ .1 sti <

■1 i in» K ?!»>•; ot v.,, ..;

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Torsdagen den 14 maj

Kammaren sammanträdde kl. 14.00

Justerades protokollet för den 8 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 184, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående viss omorganisation
av jordbrukstekniska institutet
och statens forskningsanstalt för
lantmannabyggnader, in. m. jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 185, i anledning av Kungl Maj:ts
proposition angående organisationen av
.statens lantbrukskemiska laboratorium,
in. m. jämte i ämnet väckta motioner,
och

nr 195 i anledning av Kungl. Maj:ts

i statsverkspropositionen gjorda framställning
rörande Bidrag till hushållningssällskapen:
Omkostnader jämte i
ämnet väckta motioner.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 227, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § förordningen
den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften, m. m.; och
nr 228, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960 (nr 391),
in. ni.

Ang. åtgärder för bekämpande av
flyghavre

Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
HOLMQVIST, som

tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr
Hiibinettes den 17 april framställda interpellation
angående åtgärder för bekämpande
av flyghavre, erhöll ordet
och yttrade:

Herr talman! Herr Hubinette har frågat
om jag avser att vidta några mera
vittgående åtgärder i form av ökade resurser
för att råda bot mot flyghavreproblemet.

Såsom berörts i interpellationen har
frågan om ökade resurser för att bekämpa
flyghavren behandlats av riksdagen
den 3 april i år i anledning av
motioner, som väckts av herr Hubinette
in. fl. Såsom framgår av jordbruksutskottets
utlåtande över motionerna
uppmärksammas frågan av lantbruksstyrelsen
och lantbrukshögskolan. Vad
utskottet uttalat bland annat om angelägenheten
av effektiva bekämpningsåtgärder
mot flyghavren kommer att ges
till känna för styrelsen och högskolan.
Någon ytterligare åtgärd från min sida
är ej aktuell för närvarande.

Herr HttBINETTE (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
jordbruksministern för svaret. Detta
kan förefalla vara en mycket liten fråga,
och jordbruksministerns svar vittnar
ju också om att han tar ganska
lätt på problemet. Men dess värre är
detta inget enkelt problem, och det tycker
jag bäst kan belysas genom att jag
citerar några av de remissyttranden
som inkom till jordbruksutskottet i samband
med dess behandling av motionerna
i ärendet i år.

Lantbrukshögskolans styrelse säger
bl. a.: »Flyghavre utgör ett av de besvärligaste
hoten mot svensk utsädesodling
och intensifierade åtgärder mot
detta besvärliga ogräs är i hög grad

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. åtgärder för bekämpande av flyghavre

påkallade. Styrelsen vill därför starkt
understryka vikten av att medel ställs
till förfogande för en utbyggd forsknings-
och försöksverksamhet rörande
flyghavren.»

Lantbruksstyrelsen säger: »Lant bruksstyrelsen

kan vitsorda att flyghavren
är till stor skada i de spannmålsodlande
områdena ... Liksom motionärerna
anser lantbruksstyrelsen angeläget
att man genom forsknings- och
försöksverksamhet söker finna metoder
för att än bättre komma till rätta med
flvghavreproblemet.»

Hushållningssällskapens förbund uttalar,
att den ökade flyghavreförekomsten
för närvarande utgör ett av de besvärligaste
problemen för växtodlingen
inom flertalet av våra viktigaste jordbruksområden.
Förbundet anför vidare:
»De undersökningar och den försöksverksamhet
på området, som där
förekommer» — därvid åsyftas lantbrukshögskolan
— »är emellertid i betraktande
av flyghavreproblemets ekonomiska
storleksordning icke av den
omfattning, som får anses vara behövlig
och önskvärd.»

Efter att ha tagit del av dessa yttranden
blir man desto mer förvånad,
då jordbruksministern i sitt svar i dag
säger: »Vad utskottet uttalat bland annat
om angelägenheten av effektiva bekämpningsåtgärder
mot flyghavren
kommer att ges till känna för styrelsen
och högskolan.»

Vad säger då utskottet? Jo: »Utskottet
vill för sin del understryka angelägenheten
av att ifrågavarande, för växtodlingen
besvärande ogräs blir föremål
för effektiva bekämpningsåtgärder.»

Konklusionen av det hela är att jordbruksministern
nöjer sig med att skicka
detta torftiga uttalande till två institutioner,
som redan genom sina remisssvar
dokumenterat sig som goda förespråkare
för effektiva åtgärder mot
detta ogräs.

Vad jag åsyftade med min fråga var
närmast att jag ville höra om jordbruksministern
är beredd att medverka till

en intensivare forskning. Det är nämligen
forskning som behövs på detta
område, innan man kan sätta in åtgärder.
Jag kan tala om att vid ett sammanträde
på hushållningssällskapet i
Uppsala våra förnämsta forskare på
området framhöll att vi inte har kommit
så mycket längre i dag när det gäller
flyghavreforskningen än Carl von
Linné hade gjort i mitten av 1700-talet.
Detta är rätt skrämmande. Nu talar
jordbruksutskottet och jordbruksministern
om att effektiva bekämpningsåtgärder
skall sättas in. Det första man måste
veta är hur det hela fungerar, innan
man kan sätta in bekämpningsåtgärder.
Det är beträffande denna forskning,
hem jordbruksminister, som jag har
frågat om Ni är beredd att på ett eller
annat sätt medverka.

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vet inte om det kan
se ut som om jag vore ointresserad av
denna fråga. Jag har tvärtom åberopat
vad utskottet har sagt på denna punkt.
Det kanske i stället finns anledning att
fråga, om herr Hiibinette själv har varit
tillräckligt intresserad av frågan. Han
har visserligen väckt en motion, och
jag föreställer mig att kammarens ledamöter
har haft anledning att ta del av
den. Utskottet har avgivit ett utlåtande
över motionen, vilket behandlades här
i riksdagen den 3 april. Herr Hiibinette
hade haft möjligheter att då begära ordet
och framställa ett yrkande, i den
män utskottet inte tillgodosåg herr Hiibinettes
önskemål. Det har han nu inte
gjort, i varje fall har han inte vid det
tillfället talat i denna fråga.

Jag har bara haft att hänvisa till att
riksdagen i vanlig ordning har behandlat
detta spörsmål och därvid gjort en
skrivning. Vi kan ju alltid diskutera
hur kraftig den är, men jag vill erinra
herr Hiibinette om att det inte är jag
som disponerar över forskningsanslaget
till högskolan. Vi anvisar medel till

Nr 24

Torsdagen den 14 mai 1964

forskningen, men det måste ankomma
på högskolans forskare själva att avgöra
vilka forsknings- eller försöksobjekt
som skall gå fram och vilken turordning
de skall få.

Riksdagens skrivelse kommer självfallet
att i vanlig ordning uppmärksammas
vid höstens budgetarbete. Om vi
därvid kommer fram till att det föreligger
ett behov av alldeles speciella åtgärder,
kommer den saken självfallet
också att beaktas.

.lag har i likhet med herr Hubinette
närmast sett detta som en fråga om
forskning, och under sådana förhållanden
ankommer det ju på de instanser
som jag har nämnt att tillgodose de berättigade
intressen som bär kan föreligga.

Herr HUBINETTE (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka för
det sista klarläggandet, som tydligt visade
att också jordbruksministern åsyftade
forskning och inte endast bekämpningsåtgärder,
vilket man lätt kan tro
när man läser interpellationssvaret, där
jordbruksministern speciellt trycker på
bekämpningsåtgärderna.

Jag har fullt klart för mig att lantbrukshögskolan
disponerar över dessa
anslag, men man anser där att de nu är
för små för att medge effektiva forskningsåtgärder.
Det var därför jag önskade
att ett vidgat forskningsanslag möjligen
kunde komma i åtanke till ett annat
år, så att det blir möjligt att sätta
in kraftåtgärder för att komma till rätta
med flyghavren.

överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 105—108, 111
och 116—118, bevillningsutskottets betänkanden
nr 52 och 54 samt allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 27.

Ang. fortsatt valutareglering, m. m.

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 31, i anledning av dels Kungl.
Maj ds proposition med hemställan om
riksdagens samtycke till förordnande
om fortsatt valutareglering, in. in., dels
ock väckta motioner om upphävande eller
ändringar av valutaregleringen.

I en den 20 mars 1964 dagtecknad
proposition, nr 134, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning,
hade Kungl. Maj:t

dels begärt riksdagens samtycke till
förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad föredragande departementschefen
förordat;

dels ock inhämtat riksdagens yttrande
över ett vid propositionen fogat förslag
till förordning om fortsatt giltighet
av valutaförordningen den 5 juni 1959
(nr 264) och om ändring i samma förordning.

I propositionen hade begärts riksdagens
samtycke till förordnande om fortsatt
valutareglering för tiden den 1 juli
1964—den 30 juni 1965. För riksdagens
yttrande hade i anslutning härtill framlagts
förslag till bestämmelser om fortsatt
giltighet av valutaförordningen under
samma tid. I samband därmed hade
även vissa ändringar föreslagits i förordningens
ansvarsbestämmelser. Dessa
ändringar, som föranleddes av brottsbalken,
avsåges skola träda i kraft den 1
januari 1965.

Till utskottet hade hänvisats de i anledning
av propositionen väckta likalvdande
motionerna nr 794 i första kammaren
av herr Stefanson m. fl. och nr
977 i andra kammaren av herr Magnusson
i Borås m. fl-, vari hemställts, att
riksdagen måtte avslå propositionen.

Till behandling i detta sammanhang
hade utskottet vidare upptagit ett antal
vid riksdagens början väckta, till
utskottet hänvisade motioner, såvitt dessa
avsåge valutaregleringen. I de delar
motionerna avsåge annat än frågor
rörande valutaregleringen, behandlades

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. fortsatt valutareglering, m. m.

de i utskottets utlåtande nr 33. Motionerna
voro följande, nämligen

dels de likalydande motionerna nr
583 i första kammaren av herr Virgin
m. fl. och nr 704 i andra kammaren av
herr Heckscher m. fl., vari yrkats, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skulle hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

a) verkställa utredning angående förbättring
av näringslivets finansieringsmöjligheter
i enlighet med de riktlinjer
som angivits i motionerna; samt

b) vidtaga de förenklingar, lättnader
och andra ändringar i valutaförordningen
den o juni 1959, som betingades
av vad i motionerna närmare anförts;

dels de likalydande motionerna nr
577 i första kammaren av herrar Dahlén
och Hilding samt nr 708 i andra kammaren
av herrar Wiklund och Keijer, vari
föreslagits, såvitt nu vore i fråga, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skulle anhålla om en utredning med
uPPgift särskilt att företaga en revision
av valutakontrollagstiftningen, i syfte
att undanröja för svenskt näringsliv
otidsenliga hinder i fråga om kreditgivning,
upplåning och värdepappershandel
m. m.;

dels ock de likalydande motionerna
nr 584 i första kammaren av herr Åkerlund
samt nr 707 i andra kammaren av
herrar Regnéll och Nordgren, vari hemställts,
såvitt nu vore i fråga, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att Kungl. Maj:t skyndsamt måtte
utreda och förelägga riksdagen förslag
till de ändringar av valutaregleringen,
som erfordrades för att underlätta
en anpassning av den svenska kredit-
och kapitalmarknaden till den internationella
utvecklingen.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

A. med avslag å motionerna I: 794 och
11:977 samtycka till förordnande om
fortsatt valutareglering i enlighet med

vad i den förevarande propositionen
förordats,

B. vad beträffade det genom proposionen
framlagda förslaget till förordning
i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening giva till känna vad utskottet
i utlåtandet anfört,

C. besluta, att motionerna 1:583 och
11:704, 1:577 och 11:708 samt 1:584
och II: 707, samtliga såvitt nu vore i
fråga, icke skulle föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Gorthon,
Stefanson, Berglund och Jonsson.
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss angiven del hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa

i första hand att riksdagen måtte

A. med bifall till motionerna I: 794
och 11:977 avslå förevarande proposition
i vad den avsåge begäran om
riksdagens samtycke till förordnande
om fortsatt valutareglering,

B. besluta, att propositionen i vad den
avsåge inhämtande av yttrande över
vid densamma fogat förslag till förordning
icke skulle föranleda någon riksdagens
åtgärd,

C. besluta, att motionerna 1:583 och
11:704, 1:577 och 11:708 samt 1:584
och 11:707, samtliga såvitt nu vore i
fråga, måtte anses besvarade med vad
reservanterna anfört och hemställt;

i andra hand — därest under punkterna
A och B icke vad i reservationen
yrkats utan vad i propositionen
hemställts vunne riksdagens bifall —
att riksdagen under punkten C måtte
besluta att i anledning av motionerna
I: 583 och II: /04, I: 577 och II: 708 samt
1:584 och 11:707, samtliga såvitt nu
vore i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t skyndsamt
måtte verkställa utredning rörande ändringar
av valutaregleringen i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionerna.

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,
(h):

Herr talman! Varje år återkommer
Kungl. Maj:t med en hemställan om att
riksdagen måtte ge sitt samtycke till en
fortsatt valutareglering, och varje år
yrkas i olika motioner avslag på denna
Kungl. Maj:ts framställning.

De argument som här åberopas för
valutaregleringen och de som anföres
mot den visar inte någon större variation.
Kungl. Maj:t anser att denna reglering
är nödvändig som ett ekonomisktpolitiskt
instrument för en effektiv och
ändamålsenlig politik. Avslagsyrkandena
grundar sig som regel på den uppfattningen,
att regleringen försvårar för
svenska företag att konkurrera på de
internationella marknaderna och att den
strider mot OECD:s regler för liberalisering
av kapitalrörelserna.

Utskottets majoritet godkänner helt
departementschefens uppfattning om
nödvändigheten av en fortsatt valutareglering,
men det anmärkningsvärda
är att majoriteten efter detta sitt ståndpunktstagande
lägger så stor vikt vid
att tala om hur generöst och välvilligt
valutaregleringen tillämpas i praktiken.
Ingen tvekan råder om att en liberalisering
undan för undan skett i avseende
på regleringen. För närvarande är ju
alla löpande betalningar fria, om de
sker genom en av riksbanken godkänd
valutabank. Ansökningar om tillstånd
till svenska investeringar i utlandet brukar
undantagslöst bifallas, även om upplåning
i utlandet skulle erfordras. Utländska
företag har också fått tillstånd
till betydande direkta investeringar här
i Sverige.

Vad är det då som återstår av denna
valutareglering? Ja, det är de s. k.
portföljinvesteringarna och självfallet
riksbankens kontroll över valutatransaktionerna.
Men även när det gäller
portföljinvesteringarna måtte en uppmjukning
ha skett, ty jag såg för någon
tid sedan en uppgift i pressen, att både
export och import av värdepapper förekommer
i icke oväsentlig utsträckning.

Ang. fortsatt valutareRlerinR, m. m.
Jag vill i detta sammanhang också hänvisa
till att näringslivets valutagrupp i
sitt yttrande över valutakommitténs förslag
år 1962 anförde starka betänkligheter
mot valutaregleringen. I sitt i år
avgivna yttrande över de väckta motionerna
uttalar gruppen att valutaregleringen
bör avvecklas. Om jag till detta
lägger de möjligheter som finns att vid
en väsentligt ändrad ekonomisk-politisk
situation tillämpa fullmaktslagstiftningen,
synes det åtminstone mig inte vara
så stor risk med att upphäva valutaregleringen.

Med denna motivering yrkar jag, herr
talman, i första hand bifall till reservationen
i vad gäller punkterna A, B och
C.

Den valutakommitté som år 1962 avgav
sitt betänkande hade enligt sina direktiv
även att yttra sig över verkningarna
av en helt avskaffad valutareglering.
Kommittén gjorde dock inte detta,
under hänvisning till det oklara läget
i samband med Sveriges ansökan om
inträde i EEC.

Då frågan om Sveriges inträde i EEC
är synnerligen oklar och då det synes
mig angeläget att även denna sida av
valutaproblemet blir föremål för utredning,
yrkar jag i andra hand att riksdagen
under punkten C måtte besluta
att i anledning av motionerna I: 583
och II: 704, I: 577 och II: 708 samt I: 584
och II: 707, samtliga såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
Kungl. Maj:t skyndsamt måtte verkställa
utredning rörande ändringar av valutaregleringen
i enlighet med de riktlinjer
som angivits i motionerna.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! Jag vill ju instämma
med herr Gustaf Henry Hansson, i vad
han säger att man år från år återkommer
till dessa frågor och om de resultat
som under åren har uppnåtts. I utskottet
har vi nog en känsla av att den
liberalisering som även herr Hansson
talar om i dag är en realitet att räkna
med då det gäller valutalagstiftningen.

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. fortsatt valutareglering, m. m.

I förevarande utlåtande har utskottets
majoritet tillstyrkt att ett förordnande
sker om en fortsatt valutareglering för
tiden 1 juli 1964—30 juni 1965. I vårt
utlåtande behandlas också flera motioner.
dels sådana som har väckts med
anledning av den proposition som ligger
till grund för utlåtandet, dels även
sådana som har väckts i början av vårriksdagen.
Ett genomgående tema i dessa
motioner är uttalanden om de allvarliga
farhågor som har uppstått för
det svenska näringslivet till följd av
vår restriktiva valutareglering. Motionärerna
säger att valutaregleringens bestämmelser
i många avseenden har varit
ett hinder för ett framgångsrikt
svenskt deltagande på de internationella
marknaderna.

Man kan i dagens läge egentligen fråga
sig om det finns täckning för ett sådant
uttalande. Motsvarar denna beskrivning
dagens verklighet? Enligt utskottsmajoritetens
uppfattning är dessa
påståenden mycket klart överdrivna.

Det kan, som jag redan nämnde i början,
slås fast, att valutaregleringen kraftigt
har liberaliserats under senare år.
Sålunda är de löpande betalningarna
fria. Att dessa är av största betydelse
för alla våra företag som arbetar på
utlandet torde vara klart, men även för
stora avsnitt av kapitalöverföringarna
iir praxis numera mycket liberal. Tillstand
till direkta investeringar i utlandet
beviljas numera nästan undantagslöst,
och dessa investeringar är vanligen
av långsiktig och stabil natur och
påverkar direkt de svenska företagens
ställning på världsmarknaden. Tillstånd
beviljas även i de fall svenska bolag
vill företaga upplåning utomlands i
samband med investeringar eller över
huvud taget i samband med svensk export
eller annan verksamhet utomlands,
Utskottet har därför på goda grunder
ansett sig kunna uttala, att svenska företag
inom ramen för gällande valutareglering
har betydande möjligheter att
tillgodose sitt kapitalbehov på utländsk
mark. Mot bakgrunden härav är det

svårt att förstå påståendet att en valutareglering
med nuvarande utformning
utgör ett allvarligt hinder för våra företag.

Vad valutaregleringen nu framför allt
tillämpas för är värdepappershandel.
I motsats till de slags internationella
betalningar som nämnts tidigare är
denna åtminstone delvis av klart kortfristig
och spekulativ karaktär. Utskottet
har om dessa kapitaltransaktioner,
vari ingår s. k. portföljinvesteringar, uttalat
och tillåter sig hävda, att det gäller
inslag i valutaregleringen som torde
kunna anses ha mindre direkt betydelse
för svenska företag.

Utskottets motivering för att vilja behålla
valutaregleringen för dessa typer
av internationella kapitalrörelser torde
vara väl känd. Vi anser inom utskottet
att de kvarvarande begränsningarna
fyller en viktig uppgift för den ekonomiska
politiken. Om valutaregleringen
upphäves i fråga om dessa kapitalrörelser
skulle möjligheterna att få en effektiv
stabiliseringspolitik avsevärt begränsas.
En liberalisering av kapitalrörelserna
skulle troligen tvinga fram en
ökad användning av andra ekonomiskpolitiska
instrument, såväl kreditpolitiska
som finanspolitiska.

Här kan man uttala en undran om
var reservanterna står i denna fråga.
Det finns en viss antydan om detta i
motionerna 1:577 och 11:708. Där sägs
nämligen att de svenska företagens planering
i hög grad försvåras av den
förda kreditpolitiken. Motionärerna betecknar
denna politik som ryckig. Företagen
skulle kunna undgå verkningarna
av denna om de finge operera
mera fritt på en internationell kapitalmarknad.
Det är svårt att utläsa något
annat av detta än att motionärerna underkänner
kreditpolitiken som ett nödvändigt
instrument för ekonomisk stabilisering.
Valutaregleringen skulle alltså
upphävas för att företagen på så sätt
skulle undslippa verkningarna av den
internationella kreditpolitiken. Nog kan
man väl anta att företagen själva inte

Torsdagen den 14 maj 1904

Nr 24

skulle vilja solidarisera sig med dessa
tankegångar, men uttalandena kanske
i viss mån belyser motionärernas egentliga
intresse av att vilja upphäva valutaregleringen.

Det görs också ibland gällande aitt valutaregleringen
kanske tidvis har tjänat
stabiliseringspolitiska syften men att
den inte är ett viktigt instrument i den
ekonomiska politiken. För att granska
denna tankegång kan det erinras om ett
lands möjligheter att föra en viss ekonomisk
politik och påverka landets kapitalutbyte
med utlandet.

I ett läge med helt fria kapitalrörelser,
d. v. s. även i fråga om värdepappershandel^
blir förräntningssynpunkten
avgörande för i vilket land en kapitalplacerare
sätter sitt kapital. EU
land som försöker motverka en inflationsutveckling
med kreditåtstramning
och räntehöjning kan mycket väl märka
hur denna politik motverkas genom
ett inflöde av kapital som söker en
hög förräntning.

Ett exempel på ett land där kapitalrörelser
inom ramen för en långt driven
kapitalliberalisering skapat stora
svårigheter för stabiliseringspolitiken
är Västtyskland, som det också redogörs
för i kompletteringspropositionen.
Där försöker nu de tyska myndigheterna
begränsa kapitalinflödet utifrån utan
att samtidigt uppge restriktiviteten i
kreditpolitiken. Till de åtgärder som
måst vidtagas hör bl. a. beskattning av
utlänningars ränteinkomster av tyska
obligationer och avskaffande av förväntningen
av utlänningars tillgodohavanden
i tyska banker.

Ett annat land som tvingats införa begränsningar
är Schweiz. Myndigheterna
liar tidigare haft frivilliga överenskommelser
med bankerna, syftande till att
begränsa införandet av utländskt kapital
till landet. För att ge ytterligare
kraft åt dessa överenskommelser har
det schweiziska parlamentet beslutat
om vissa fullmaktslagar, som ger regeringen
ökad befogenhet att ålägga ban -

Ang. fortsatt valutareglcring, in. m.
kerna stark restriktivitet när det gäller
import av utländskt kapital.

Den andra situationen föreligger när
ett land måste komma till rätta med en
för svag efterfrågan och arbetslöshet
genom bl. a. en lätt kreditpolitik och
eu låg ränta. Det utflöde som uppstår
när kapitalet söker sig till högre förräntning
i andra länder kan framtvinga
en politik som står i strid med kravet
att trygga full sysselsättning. USA har
som bekant också under flera år befunnit
sig i ett sådant dilemma. Förslaget
om räntcutjämningsskatt, som syftar till
att begränsa det stora utflödet av privat
kapital, får ses mot denna bakgrund.

Det kan alltså här konstateras, att de
tre västländer som betraktas som de mest
liberala på detta område —• Schweiz,
Västtyskland och USA — alla har
tvingats frångå sin tidigare inställning.
För vårt lands vidkommande gäller att
i betraktande av den höga ambitionsnivå
som vi har för den ekonomiska politiken,
t. ex. vad avser den fulla sysselsättningen,
kunde man befara allvarliga
störningar av vår ekonomi, om vi hade
helt fria kapitalrörelser.

Det har också gjorts gällande att de
förskjutningar i betalningsterminerna
för den löpande handeln som nu sker
utan att valutaregleringen kan påverka
dem har större effekt på valutareserven
och likviditetsläget i landet än vad fria
kapitalrörelser skulle ha. Om detta är
väl att säga, att det i och för sig är riktigt
att det även inom ramen för de fria
löpande betalningarna kan ske sådana
förändringar i fråga om betalningsterminer
m. m., som påverkar den s. k.
förskjutningsposten ganska avsevärt.
Men detta förhållande kan ju inte rimligen
vara ett motiv för att skapa ytterligare
utrymme för balansstörande fluktuationer,
såsom man skulle göra om
värdepappershandeln släpptes helt fri.

Sammanfattningsvis kan man fråga
vad alternativet till valutaregleringen
skulle vara. Om man inte vill pruta på
målsättningen för den allmänna ekono -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. fortsatt valutareglering, m. m.
miska politiken — och det torde säkerligen
inte heller reservanterna vilja göra
— måste det stå klart att om man tog
bort valutaregleringen, skulle det ställas
mycket stora krav på användningen av
andra ekonomisk-politiska medel. Det
är inte säkert att vi skulle kunna klara
situationen på ett för landets ekonomi
lika smidigt sätt som vi lyckats med nu,
och den risken vill åtminstone inte majoriteten
i bankoutskottet ta i dag.

Med det sagda, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets utlåtande
på samtliga punkter.

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,
(h):

Herr talman! Jag skall bara till herr
Ståhle säga, att om man studerar handlingarna
år för år så visar det sig, att
allteftersom tiden har gått har det blivit
fler och fler uppmjukningar på den
här fronten, och vi är ju bägge två överens
om hur långt man hittills har hunnit.
Enligt mitt förmenande återstår det
inte mer än själva kapitalrörelserna,
och skillnaden mellan herr Ståhles uppfattning
och min är den, att herr Ståhle
tror att fria kapitalrörelser skulle vålla
eu ofantlig skada, under det att jag för
min del hyser den uppfattningen, att
om det verkligen skulle bli några skadeverkningar
så är samhällets möjligheter
att ingripa mot dessa så stora att
man inte ska behöva dras med dem under
någon längre tid. Jag vill också erinra
om att det svenska näringslivet är
enhälligt när det gäller frågan om att få
bort valutaregleringen. Även nationalekonomer
— alltså folk av facket — hyser
den uppfattningen att man skall
kunna göra det. Det är väl ganska betecknande
att bankinspektionen, som
väl får anses besitta en god kännedom
om dessa saker, i sitt remissyttrande
över ansökningar från två bankföretag
att få engagera sig i utländska banker
har konstaterat, att den inte vill bestrida
att utvecklingen går mot en ökad
internationalisering och en friare etablering
utöver gränserna.

Jag är inte den som vill stå här och
tala för att vi skall bedriva en ekonomisk
politik som på något sätt är farlig
för det svenska samhället, men jag hyser
den bestämda uppfattningen att man
utan några som helst risker skulle kunna
ytterligare uppmjuka, för att inte
säga avskaffa valutaregleringen.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! På denna punkt är det
en skillnad i bedömningen mellan herr
Hansson i Göteborg och utskottsmajoriteten.
Det framgår ju av utskottets utlåtande,
men jag noterar att herr Hansson
närmat sig oss, även om han vill ha
det på det sättet att vi har närmat oss
hans uppfattning. Vi har konstaterat att
liberaliseringen har skett — det erkänner
också herr Hansson — och det är
just denna liberalisering som utskottet
håller mycket styvt på i sitt utlåtande,
men vi är inte beredda att ta bort alla
dessa saker, med hänsyn till de faror
som enligt vår uppfattning då skulle
kunna uppträda på det ekonomiska området
i vårt land.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall
till utskottets förslag på alla punkter.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt angående punkterna A och B
av utskottets i förevarande utlåtande
gjorda hemställan samt därefter särskilt
beträffande punkten C.

I fråga om punkterna A och B, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels
bifall till vad utskottet hemställt, dels
ock att kammaren skulle godkänna den
vid utlåtandet avgivna reservationen
i förevarande del.

Därefter gjorde herr talmannan propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Om en liberalisering av kapitalrörelserna inom Norden

Herr Hansson, Gustaf Henry, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 31 punkterna
A och B, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet
avgivna reservationen i förevarande
del.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Hansson, Gustaf
Henry, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda;

Ja — 87;

Nej — 49.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera gjordes beträffande utskottets
hemställan i punkten C propositioner,
först på bifall till denna hemställan
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i det i andra
hand framställda yrkandet i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Om en liberalisering av kapitalrörelserna
inom Norden

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 32, i anledning av dels Kungl.
Maj ds skrivelse till riksdagen med re -

dogörelse för Nordiska rådets tolfte
session, dels i anslutning härtill väckt
motion.

Genom en den 3 april 1964 dagtecknad
skrivelse, nr 84, hade Kungl. Maj:t
lämnat riksdagen redogörelse för Nordiska
rådets tolfte session i Stockholm
den 15—21 februari 1964.

Skrivelsen hade, såvitt den gällde
punkterna F. 2 och E 11 av de under
avdelning II behandlade sakerna, hänvisats
till bankoutskottet.

Under punkten E 2 hade bland annat
behandlats en vid sessionen antagen rekommendation
av följande lydelse:
»Nordisk Råd henstiller til regjeringene
i Danmark, Finland, Norge og Sverige
snarest å utrede spprsmålet om en liberalisering
av kapitalbevegelsene i Norden,
samt eventuelt å fjerne hindringene,
forsåvidt en liberalisering av slik
art er forenl-ig med forpliktelsene i
henhohl til OECD-koden.»

Till bankoutskottet hade även hänvisats
den i anledning av ifrågavarande
skrivelse väckta motionen nr 781 i första
kammaren av herr Hernelius, vari
hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Majrts skrivelse nr 84
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla, att förutsättningarna
för ett tillbakadragande
av Sveriges reservationer till OECD:s
kod för liberalisering av kapitalrörelser
skyndsamt måtte utredas.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

1) att motionen I: 781 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd,

2) att riksdagen i anledning av Kungl.
Maj ds skrivelse nr 84, såvitt nu vore i
fråga, måtte giva Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet i utlåtandet anfört.

Reservation hade anförts av herrar
Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Gorthon,
Stefanson, Berglund och Jonsson,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del erhålla den lydelse, som i re -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Om en liberalisering av kapitalrörelserna inom Norden

servationen angivits, samt att utskottet
bort under 1 hemställa, att riksdagen
med bifall till motionen 1:781 måtte
hos Kungl. Maj :t anhålla, att förutsättningarna
för ett tillbakadragande av
Sveriges reservationer till OECD:s kod
för liberalisering av kapitalrörelser
skyndsamt måtte utredas.

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,
(h):

Herr talman! I sin motion har herr
Hernelius yrkat att frågan om tillbakadragandet
av Sveriges reservationer till
OECD:s kod för liberalisering av kapitalrörelserna
skyndsamt utredes.

Såsom bankoutskottet anfört i sitt utlåtande
nr 32 sammanfaller detta yrkande
i sak med de yrkanden som utskottet
behandlat i sitt utlåtande om
valutaregleringen och som kammaren
tog ställning till i föregående ärende
och därvid avslog.

Under sådana omständigheter har jag,
herr talman, icke något yrkande.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! I föreliggande utlåtande
har utskottsmajoriteten uttalat sitt intresse
för Nordiska rådets rekommendation
att en liberalisering av kapitalrörelserna
inom Norden skall utredas.
Utskottet förutsätter att för vårt lands
del regeringens åtgärder bringas till
riksdagens kännedom. Med anledning
av Kungl. Maj :ts skrivelse har herr Hernelius,
såsom herr Hansson just framhöll,
i denna kammare väckt en motion
och hemställt att i samband med behandlingen
av Nordiska rådets rekommendation
även förutsättningarna för
tillbakadragande av Sveriges reservationer
i OECD utredes. Till förmån för
detta yrkande har reservation till detta
utlåtande avgivits, men herr Hansson
har icke ställt något yrkande om bifall
till denna.

För egen del har jag stor sympati
för syftet med här förevarande förslag,
nämligen i den del det gäller att få till

stånd en omfattande liberalisering. Däremot
anser jag det inte vara riktigt, vare
sig formellt från författningssynpunkt
eller praktiskt ur ekonomisk
synvinkel, att vända sig till Kungl.
Majjt för att begära utredning av förutsättningarna
för en liberalisering. Utredning
kan begäras, om man önskar
få valutalagens eller valutaförordningens
bestämmelser ändrade, såsom yrkats
i reservationen till bankoutskottets
utlåtande nr 31, men förutsättningarna
för en liberalisering skapas endast genom
riksbankens politik dag för dag,
och anvisningarna i stora drag för riksbankens
politik kan endast ges av riksdagen.
I den mån någon utredning av
teknisk natur kan vara erforderlig för
bedömningen av liberaliseringens förutsättningar
är det riksbankens sak att
göra den, och det är ingen tvekan om
att riksbanken kommer att göra en sådan
utredning, om riksdagen så begär.
En hänvändelse till Kungl. Maj :t skulle
däremot innebära att ånyo dra in riksbanken
under regeringens inflytelsesfär
och undergräva den självständiga ställning
riksbanken i författningen intar
och enligt min mening bör inta.

Jag har ett behov av att redovisa
min principiella ståndpunkt i detta
sammanhang, då jag trots min stora
sympati för syftet med herr Hernelius’
motion och med reservationens hemställan
skulle ha kommit i ett svårt läge
om en röstning hade påyrkats. Jag
skulle nämligen då ha kommit i en underlig
dager, när jag skulle motivera
min egen reservation till bankoutskottets
utlåtande nr 35 om sedelutgivningsrätten,
vartill jag skall be att få
återkomma.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Jag kan väl förstå herr
Åkerlunds principiella synpunkter och
vill bara tillägga att min motion har
utformats på sätt som skett för att den
skulle anknyta till rekommendation nr

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

10 som Nordiska rådet antog i denna
säl den 19 februari 1904.

Jag vill tilliigga att denna rekommendation,
som helt sammanfaller med
motionens yrkande, antogs av en betydande
majoritet. Mot densamma röstade
egentligen endast fyra medlemmar
av Nordiska rådet. En medlem, Aksel
Larsen, Danmark, avstod från att rösta.
Övriga röstade för rekommendationen
och måste, såvitt jag kan tolka saken,
anses ha instämt i motionens syfte och
i reservationens syfte i dag.

Bland dem som i Nordiska rådet röstade
för rekommendationen var Emil
Alilkvist, Birger Andersson, Ebon Andersson,
Leif Cassel, Sigrid Ekendahl,
Einar Gustafsson, Hans Gustafsson, Ingrid
Gärde Widemar, Ragnar Lassinanti,
Birger Lundström, Bertil Ohlin,
Dagmar Ranmark, Ingrid Segerstedt
Wiberg och Fridolf Thapper.

Jag utgår ifrån att man inte röstar
och tänker på ett sätt i denna sal när
Nordiska rådet sammanträder och på
ett annat sätt när vi behandlar en motion
i Sveriges riksdag.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! Då intet särskilt yrkande
framställts, inskränker jag mig till
att yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr AHLKVIST (s):

Herr talman! Då herr Hernelius räknade
upp hur ledamöter av Nordiska
rådet röstade, vill jag fästa hans uppmärksamhet
på att det gällde en rekommendation
till de nordiska regeringarna
att samfällt lösa frågan. Det
var ingen rekommendation till svenska
riksdagen att ensam lösa den.

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Motionen slutar med
att anhålla att svenska regeringen måtte
utreda frågan. Den sammanfaller
alltså helt med rekommendationen.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter,
m. m.

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 33, i anledning av väckta motioner
om förbättring av näringslivets
finansieringsmöjligheter, m. m.

Till bankoutskottet hade hänvisats
följande motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr
577 i första kammaren av herrar Dahlén
och Hilding samt nr 708 i andra kammaren
av herrar Wiklund och Keijer,
vari yrkats, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle anhålla om en utredning
med uppgift särskilt att

a) utarbeta och framlägga förslag till
vidgad användning av kreditgarantisystem
för att främja svenskt näringslivs
utlandsengagemang,

b) företaga en revision av bank- och
valutakontrollagstiftning i syfte att undanröja
för svenskt näringsliv otidsenliga
hinder i fråga om kreditgivning,
upplåning och värdepappershandel
m. m.;

dels de likalydande motionerna nr

583 i första kammaren av herr Virgin
in. fl. och nr 704 i andra kammaren av
herr Heckscher m. fl., vari föreslagits,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skulle hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte

a) verkställa utredning angående förbättring
av näringslivets finansieringsmöjligheter
i enlighet med de riktlinjer
som angivits i motionerna; samt

b) vidtaga de förenklingar, lättnader
och andra ändringar i valutaförordningen
den 5 juni 1959, som betingades
av vad i motionerna närmare anförts;

dels de likalydande motionerna nr

584 i första kammaren av herr Åkerlund
samt nr 707 i andra kammaren av her -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

rar Regnéll och Nordgren, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungi.
Maj :t

a) skyndsamt måtte utreda och förelägga
riksdagen förslag till de ändringar
av banklagstiftning och valutareglering,
som erfordrades för att underlätta
en anpassning av den svenska kreditoch
kapitalmarknaden till den internationella
utvecklingen,

b) inför årets riksdag måtte framlägga
förslag om införande av s. k. finanskreditgarantier.

1 detta utlåtande hade utskottet behandlat
ovannämnda motioner i vad de
avsåge annat än frågor rörande valutaregleringen.
I de delar motionerna däremot
avsåge valutaregleringen, hade utskottet
behandlat dem i sitt utlåtande
nr 31.

Till behandling i förevarande utlåtande
hade utskottet vidare upptagit de
till utskottet hänvisade likalvdande motionerna
nr 431 i första kammaren av
herr Holmberg m. fl. och nr 518 i andra
kammaren av herr Magnusson i Borås
in. fl., vari yrkats, att riksdagen
skulle hos Kungl. Maj :t hemställa om
tillsättandet av en sakkunnig utredning
i syfte att dels utreda möjligheterna att
medelst olika stimulansåtgärder av den
art som i motionerna närmare angivits
åstadkomma en breddning av det personliga
aktieägandet, dels framlägga
förslag till dylika åtgärder.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,

A) att motionerna 1:583 och 11:704,
såvitt nu vore i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

B) att motionerna 1:577 och 11:708,
såvitt nu vore i fråga, samt motionerna
I: 584 och II: 707, såvitt nu vore i fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

C) att motionerna 1:431 och 11:518
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I. av herrar Regnéll, Gustaf Henry
Hansson, Nils Theodor Larsson, Gorthon,
Stefanson, Berglund, Jonsson och
Elmwall, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del erhålla
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort under A hemställa, att
riksdagen med bifall till motionerna I:
583 och II: 704, såvitt nu vore i fråga,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte verkställa
utredning angående förbättring av näringslivets
finansieringsmöjligheter i
enlighet med de riktlinjer som reservanterna
angivit;

II. av herrar Regnéll, Gustaf Henry
Hansson, Gorthon, Stefanson, Berglund
och Jonsson, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava den lydelse,
som i reservationen angivits, samt
att utskottet bort under B hemställa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna
1:577 och 11:708 samt 1:584
och 11:707 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om skyndsam utredning
rörande ändringar av banklagstiftningen
i enlighet med de riktlinjer som reservanterna
angivit;

2) att motionerna 1:577 och 11:708,
såvitt nu vore i fråga, samt motionerna
I: 584 och II: 707, såvitt nu vore i fråga,
i övrigt icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

III. av herrar Regnéll, Gustaf Henry
Hansson, Gorthon, Stefanson, Berglund
och Jonsson, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den ändrade avfattning,
reservationen visade, samt att
utskottet bort under C hemställa, att
riksdagen med bifall till motionerna I:
431 och 11:518 måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om tillsättandet av en sakkunnig
utredning i syfte att dels utreda möjligheterna
att medelst olika stimulansåtgärder
av den art som i motionerna
närmare angivits åstadkomma en breddning
av det personliga aktieägandet,

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

Om förbättring av

dels framlägga förslag till dylika åtgärder.

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,

(h): o.

Herr talman! I motionerna I: 583 och
11:704, 1:577 och 11:708 samt 1:584
och 11:707 behandlas en hel del åtgärder
till förmån för näringslivets finansieringsmöjligheter,
och alla motioner
slutar med en hemställan hos Kungl.
Maj:t om utredning. De åtgärder som
föreslås är bland annat förenklingar,
lättnader och andra ändringar i valutaförordningen,
men då denna fråga behandlades
i bankoutskottets utlåtande
nr 31, som kammaren nyss tog ställning
till, skall jag självfallet inte ånyo orda
om denna sak.

Återstående föreslagna åtgärder är
en revision av banklagstiftningen, vidgad
användning av kreditgarantisystem
för att främja svenskt näringslivs utlandsengagemang
o. s. v. Dessa motioner
har varit föremål för ett omfattande
remissförfarande, och av handlingarna
framgår att bankofullmäktiges majoritet
och Landsorganisationen avstyrkt
att en utredning skall komma
till stånd, under det att handelskamrarna
som regel tillstyrlat utredningsförslaget.

Utskottet påpekar i sitt utlåtande att
riksdagen redan tagit ställning till förslag
om två av de föreslagna åtgärderna
och bifallit dessa förslag. Jag skall därför
inte heller orda någonting om dem.

Då det inte råder någon tvekan om
att näringslivets självfinansieringsmöjligheter
inte minst på grund av utländsk
konkurrens är väsentligt minskade
och då det för näringslivet är avstor
betydelse att finansieringsmöjligheter
står till förfogande både för rationaliseringar
och för kreditgivning i
samband med exportaffärer, synes det
mig väl motiverat att frågan grundligt
utredes. Med denna motivering yrkar
jag, herr talman, bifall till den med I
betecknade reservationen av herr Regnéll
in. fl.

2 Första kammarens protokoll 196i. Nr 24

Bankoutskottet har i sitt utlåtande
gjort en uppräkning av alla de utredningar
som sysslar med frågor av denna
art, men trots detta anser jag frågan
om en revision av banklagstiftningen
vara av sådan vikt, att den bör
bli föremål för särskild utredning. Med
denna motivering yrkar jag bifall till
den med II betecknade reservationen
av herr Regnéll in. fl.

Till sist yrkar jag bifall till den med
III betecknade reservationen med motivering
att det är nödvändigt att tillföra
företagen kapitalresurser genom en
breddning av de personliga aktieägandet.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! I det utlåtande som bankoutskottet
bär har avgivit behandlas
en rad motioner, som alla tar upp frågor
om företagens kapitalanskaffning
och därmed sammanhängande problem.
Motionärerna — och även reservanterna
— har genomgående velat ha nya utredningar
till stånd, medan utskottets
majoritet stannat för att icke anse detta
erforderligt.

Först kan erinras om att det inte är
några nya problem som här diskuteras.

I statsverkspropositionen lades ju fram
vissa förslag på detta område, som riksdagen
har antagit. Härmed avses förslaget
om särskilda investeringsavdrag för
under år 1964 anskaffade maskiner, liksom
förlängningen av den s. k. Anelllagen.
I samband med dessa förslag
väcktes olika motioner, i vilka föreslogs
vissa ytterligare åtgärder på skattesidan
för att öka utrymmet för självfinansiering
av företagens investeringar. Riksdagen
fann inte skäl att acceptera dessa
förslag. I samband med frågan om företagens
investeringar kan väl också erinras
om debatten föregående vecka rörande
igångsättningstillstånd för mindre
angelägna byggnadsarbeten. Till de angelägna
objekt, som kan prioriteras genom
denna reglering, hör, förutom bostäderna,
industrianläggningar.

I den första reservationen vid utlåtan -

Nr 24 Torsdagen den 14 maj 1964

Om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m

det säges, att den utveckling som skett
under senare år beträffande företagens
självfinansieringsmöjligheter inger starka
farhågor. Så illa har inte utskottsmajoriteten
bedömt förhållandet. Kompletteringspropositionen
innehåller också
vissa uppgifter som kan vara av intresse
i detta sammanhang. Där har gjorts
en uppföljning av utvecklingen hittills
under 1960-talet, dels som den förra
långtidsutredningen hade beräknat utvecklingen
och dels den faktiska utvecklingen.

Allmänt kan då sägas att vi har uppnått
en höjning av framstegstakten som
är väsentligt starkare än den vi uppnådde
under 1950-talet. Långtidsutredningen
räknade optimistiskt med att tillväxten
skulle öka med 3,5 procent per
är — som var genomsnittet under 1950-talet — till 4 procent per år. Beräkningarna
tyder ju på att ökningstakten överträffat
prognoserna med i det närmaste
en halv procent per år. För 1964 beräknas
en ökning av bruttonationalprodukten
på inte mindre än 5,5 procent, vilket
är bland de högsta produktionssiffrorna
under efterkrigstiden. I propositionen
uttrycks förhållandet också på
det sättet, att för 1965 erfordras en ökning
av bruttonationalprodukten med
bara 2 procent för att vi skall kunna
uppnå den stegring, som långtidsutredningen
förutsåg för hela femårsperioden.

Även investeringarna har ökat i snabbare
takt än som förutsetts. De totala
investeringarna i byggnader och maskiner
— som antogs öka med 4 procent
per år — har ökat med drygt 5 procent
per år. Som vi känner till faller den
kraftigaste ökningen på kommunerna.
De privata investeringarna har stigit
med 4 procent per år. Den förutsedda
ökningstakten har kunnat överträffas på
alla områden utom för industriinvesteringarna.
För dessa redovisas dock en

så stor ökning under perioden 1960_

1964 som 18 procent. Framför allt beror
detta på den mycket kraftiga uppgången
under 1960-talets första båda år.

Därefter har industriinvesteringarna i
stort sett legat kvar på den uppnådda
höga nivån, kanske med en viss vikande
tendens.

De planer som nu redovisas i den reviderade
nationalbudgeten för år 1964
pekar inte på någon omedelbar uppgång
av industriinvesteringarna. Det hävdas
emellertid att konjunkturuppgången
kommer att medföra en successiv upprevidering
av planerna under loppet av
1964. Det synes realistiskt, säges det vidare,
att räkna med att stagnationen
kommer att brytas om inte redan i slutet
av 1964 så i varje fall under 1965.
Mot denna bakgrund kan vi inte se, att
laget ter sig sa pessimistiskt som reservanterna
anser.

Utvecklingen av industriinvesteringarna
är givetvis av stor betydelse för
vår ekonomi. Finansieringsfrågorna ägnas
en kontinuerlig uppmärksamhet. Utskottet
har också erinrat om regeringens
uttalande i finansplanen, att i den mån
den svenska kreditmarknadens institutionella
förhållanden visar sig lägga
hinder i vägen för en önskvärd upplåningsökning,
kommer dessa hinder att
undanröjas.

I utlåtandet har utskottet pekat på att
flera utredningar arbetar med hithörande
problem. I första hand kan nämnas
allmänna skatteberedningen, vars
förslag kan väntas bli av stor betydelse
för företagens finansieringssituation.
Arbetet med en ny långtidsutredning
pågår också. Denna skall, liksom de tidigare
långtidsutredningarna, göra en
kartläggning av utvecklingsperspektiven
inom hela den svenska ekonomien.
Inom ramen för långtidsutredningen göres
en särskild undersökning om de finansiella
långtidsperspektiven inom den
svenska samhällsekonomien. Uppläggningen
av denna undersökning har utskottet
redovisat.

Mot bakgrunden av de nu nämnda förhållandena
ter sig reservanternas krav
på ytterligare utredning enligt vår mening
inte angeläget och inte heller tillräckligt
starkt underbvggt.

Torsdagen den 14 maj 1964 Nr 24 19

Om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

einittcrande företagens situation i syn -

Även i den andra reservationen begäres
en utredning, som skall behandla
banklagstiftningen. Såvitt utskottet liar
funnit är de konkreta problem som motionärerna
tagit upp redan föremål för
prövning, främst inom kreditinstitututredningen.
Denna innehåller ju representativa
företrädare för den svenska
bank- och sparbanksvärlden. Man bör
val på denna punkt kunna avvakta deras
arbete.

Utskottet har slutligen också i detta
utlåtande behandlat en högermotion, i
'' ilken begäres en utredning om åtgärder
för att åstadkomma eu breddning
av aktieägandet. Denna motion kan väl
fattas som ett led i högerns försök att
sprida den s. k. ägardemokratien. Motionärerna
säger nämligen, att behovet
av att sprida ägandet till det stora flertalet
medborgare bör utgöra en målsättning
för den ekonomiska politiken.
Ägandet, varmed här förstås aktier,
skall fördelas i stället för att samlas till
stat och kommun och några få enskilda
maktkoncentrationer.

Den andra utgångspunkten för motionärerna
är att näringslivets behov av
riskkapital skall tillgodoses, eller, annorlunda
uttryckt: småspararnas medel
skall användas för att tillgodose företagens
behov av riskvilligt kapital. Här
föreligger enligt vår uppfattning en viss
motsättning. De s. k. småspararna är
framför allt intresserade av ett trygghetssparande.
Ofta är sparandet målbundet
och utgör vad man brukar kalla
målsparande. Nu menar motionärerna
att detta sparande bör ske i form av
aktieförvärv. Syftet skall enligt motionärerna
vara att företagen skall från
många personliga sparare dra till sig
icke säkerhetskrävande kapital.

Innehav av aktier innebär som bekant
att man bär en del av själva företagarrisken.
Värdcsäkringskommittén,
som också har kommit in på dessa frågor,
framställer förhållandet så, att det
är sådana placerare, som antingen besitter
ingående kännedom om näringslivets
villkor i allmänhet och de aktie -

nerhet eller som har möjlighet att i stora
portföljer sammansätta aktieinnehavet
på ett sådant sätt att detta sprids
över ett större antal företag med sinsemellan
olikartade riskegenskaper, vilka
har möjlighet att reducera konsekvenserna
av risktagande vid aktieköp.
Detta är naturligtvis riktigt, och man
måste ställa sig skeptisk till talet om
trygghetssparande i detta sammanhang.
Man kan också peka på det motsägelsefulla
i ett kortsiktigt målsparande i aktieform.
Hur skall hushållen bära sig åt
för att t. ex. spara till egnahem eller
fritidshus genom att förvärva och sedan
vid en bestämd tidpunkt avyttra
aktier?

Den svenska aktiemarknaden i dag
karakteriseras av att det råder brist på
aktier men inte av att det skulle vara
brist på aktieköpare. Vidare gäller att
det finns en mycket begränsad omsättning
av aktier. Det är därför viktigt,
att rörligheten på aktiemarknaden
ökas. Som det nu är sker ju en mycket
begränsad omsättning av de befintliga
aktierna. Bland de åtgärder som vidtagits
av statsmakterna i detta syfte kan
nämnas den s. k. Anell-lagen, vilken
som bekant underlättar företagens aktieemissioner.
Utskottet har också i detta
sammanhang erinrat om den utredning,
som tillsattes i slutet av april i
år och som skall göra en översyn av
bestämmelserna rörande beskattningen
av värdestegringsvinster på aktier. En
av uppgifterna för denna utredning är
att skapa beskattningsregler, som, förutom
att de dämpar tendenserna till
kursöverdrifter, också ökar rörligheten
på aktiemarknaden.

Motionärerna säger sig vilja ha en
ökad spridning av aktier. Det kan nämnas
att enligt den senaste undersökning
som gjorts på detta område — den är
för all del några år gammal — var det
bara cirka fem procent av de svenska
hushållen, som ägde aktier. Som jämförelse
kan nämnas, att samma undersökning
visade att 66 procent av hushållen

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m

redovisade banktillgodohavanden, 49
procent tillgångar i försäkringsform och
42 procent i obligationer. Enligt en
annan, ännu äldre undersökning utgjorde
det totala antalet aktieägare i
Sverige 165 000. Aktieinnehavet hos 60
procent av dessa översteg inte 5 000
kronor, och deras innehav av aktier
representerade högst fem procent av
det totala aktievärdet. De 11 000 största
aktieägarna ägde å andra sidan ungefär
två tredjedelar av totalvärdet av aktierna.
Även om förhållandena har ändrats
under senare år efter tillkomsten bl. a.
av de s. k. aktiestiftelserna, är siffrorna
säkert fortfarande representativa.

Det är långt ifrån säkert att en spridning
av aktieägandet genom småspararna
skulle leda till en reell spridning
också av kontrollen över företagen.
Snarare är väl förhållandet det motsatta.
Ju starkare spridning, desto lättare
blir det för några få aktieägare
att uppnå bestämmanderätten över företaget.
I många bolag räcker det med
5 procent av röstvärdet för att få bestämmanderätten.
Vad man gör vid en
spridning av aktierna är kanske därför
snarast att öka möjligheterna för personer
med förmögenheter att vinna inflytande
i de olika företagen.

Det är oklart om motionärerna möjligen
haft detta i tankarna, när de uttalar
att det samlade röstvärdet hos aktierna
inte bör utgöra motiv för förvärv.
Om härmed avses att stora aktieägares
rösträtt skulle begränsas, är detta
ju intressant, när man tänker på
från vilket håll motionen kommer.

Det kan erinras om att även dessa
frågor redan är föremål för utredning.
Den s. k. koncentrationsutredningen
(utredningen rörande ägandeförhållanden
och maktkoncentrationen inom det
privata näringslivet) har till uppgift
just att analysera innebörden i strävandena
till ökad aktiespridning. I direktiven
sägs, att en sådan demokratisering
av aktieinnehavet i realiteten synes
kunna bli ett instrument för en
ökad maktkoncentration, i och med att

ett stort antal små aktieägare torde sakna
möjligheter att utöva något reellt
inflytande och endast får fungera som
kapitalleverantörer.

Inte heller på denna punkt har, mot
bakgrund av det nu anförda, utskottets
majoritet ansett det lämpligt att nu tillsätta
någon ytterligare utredning av det
slag som motionärerna föreslagit.

Med hänvisning till vad som här anförts,
herr talman, ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan på alla
punkter.

Herr STEPANSON (fp):

Herr talman! Jag kan i allt väsentligt
instämma i vad herr Hansson redan
sagt beträffande detta utlåtande,
liksom i vad som framhållits i reservationen.
Jag tror också att det är nödvändigt
att man skapar nya och smidigare
former för kreditgivningen och
förbättrade lånemöjligheter för näringslivet
i dess helhet. Men låt mig för att
komplettera herr Hanssons framställning
säga något om de mindre och medelstora
företagens problem när det
gäller den fråga, som vi nu diskuterar.

Den kreditgivning till de mindre och
medelstora företagen, som sker från
kreditinstituten här i vårt land, kommer
till övervägande del ifrån bankväsendet.
Enligt den utredning, som förelåg
för några år sedan, och som gav
en omkonstruktion av Aktiebolaget Industrikredit
till resultat, påvisades, om
jag inte missminner mig, att den institutionella
kreditgivningen till dessa företag
till 75—85 procent kom från bankerna,
den övriga delen från försäkringsinstitut
och andra kreditformer.
Då är det naturligtvis också av utomordentligt
''stor vikt, att banklagstiftningen
får eu sådan utformning, att
den anpassar sig till utvecklingen och
medger att dessa typer av företag, liksom
näringslivet i övrigt, på ett smidigt
sätt förses med krediter. Vi har
visserligen fått Industrikredit och Företagskredit
som ett tillskott på kredit -

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Om förbättring av

marknaden för dessa typer av företag.
Det är dessa instituts uppgift i första
hand att upptaga lån i ATP-fonderna
och förmedla dessa pengar till de mindre
företagen. Jag tror emellertid personligen,
att en fördelaktig väg för denna
kreditgivning vore att ge banklagstiftningen
en mera liberal utformning,
så att bankerna finge rätt att lämna
bundna lån med längre amorteringstid
än nu är fallet och dessutom rätt att
uppta lån i ATP-fonderna och slussa
över dessa medel till företagsamheten.
Dessa önskemål om åtgärder har man
även från bankhåll i skilda sammanhang
givit uttryck åt.

Jag ville tillfoga detta till de synpunkter
som redan lämnats, och jag
ber att i likhet med herr Hansson få
yrka bifall till de vid utskottsutlåtandet
fogade reservationerna.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! De kreditinstitut som
på senare år har inrättats just med
tanke på finansieringen av de företag
som herr Stefanson här nämnde har
måhända varit i verksamhet för kort tid
för att man i dag skall ha någon erfarenhet
av det hela. Uppläggningen
av dessa institut är baserad på att de
skall förse dessa mindre och medelstora
företag med kapital. Vi kommer
senare på föredragningslistan i dag
att få ta ställning till ett förslag om
inrättandet av två nya kreditinstitut,
som också skall medverka till att ge
krediter åt olika företag i detta land.

Jag tror att de farhågor som har
framkommit från herr Stefansons sida
är ganska överdrivna. Det har hittills
icke visat sig uppstå några svårigheter
vad gäller finansieringen på detta område.

Herr talman! Jag vidhåller således
mitt yrkande.

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,
(h):

Herr talman! Tyvärr kan jag inte
dela herr Ståhles optimism när det gäl -

näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.
ler kapitalförsörjningen här i landet
just nu. När man som jag tillhör styrelsen
för ett kreditbolag har man i
dag känning av alla dem som kommer
och vill ha sina byggnadskreditiv ordnade.
Det är förenat med mycket stora
svårigheter för att inte säga omöjligt
att driva fram de stora belopp som det
här är fråga om. Det står då för mig
fullständigt klart, att om man skall dirigera
allt tillgängligt kapital mot bostadssektorn,
måste det bli ganska svårt
för det övriga näringslivet att få sitt
kreditbehov tillgodosett. Jag tror att
det skulle vara av en viss betydelse att
få detta genomgånget.

Om man går några år tillbaka i tiden,
var kapitalförsörjningen i detta land
ordnad på det sättet, att vi hade affärsbanker
som drev affärsbanksrörelse,
vi hade sparbanker som bedrev sparbanksrörelse
och vi hade kreditbolag
som i regel ordnade de långfristiga krediterna.
Vad är det da som har skett
under senare tid? Jo, en del av kreditföretagen
har börjat bedriva nästan affärsbanksrörelse,
sparbankerna är på
väg att bli affärsbanker, som herr Ståhle
kanske vet, men däremot står bestämmelserna
för affärsbankerna kvar,
att de inte får lämna några långfristiga
lån. Jag vet att detta förbud kringgås
därigenom att man skriver kortfristiga
reverser som förnyas när de förfaller.
Jag tycker att man av rättviseskäl —
även om man inte har mycket till övers
för affärsbankerna — skulle kunna medge
dem denna långfristiga belåning.

Vad sedan gäller aktieinnehavet måste
jag säga att jag haft så mycket att
göra på sista tiden, att jag inte haft
tid att som herr Ståhle botanisera i all
den litteratur som förekommit, men jag
vet av erfarenhet att den lille aktieägaren
inte är så betydelselös i sammanhanget
som herr Ståhle vill göra
gällande. Varje bolagsstyrelse hyser
nämligen en viss skräck för att på bolagsstämman
bli utsatt för kritik, och
den kritiken kan riktas av vilken aktieägare
som helst.

22 Nr 24 Torsdagen den 14 maj 1964

Om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

Jag skall inte i övrigt ge mig in på
resonemanget om aktieägandet. Person,
ligen betraktar jag det som en fördel
för en familj att ha åtminstone en del
av sina tillgångar placerade i aktier.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande
till alla delar.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande varje punkt av
utskottets i förevarande utlåtande gjorda
hemställan.

I fråga om punkten A, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels bifall till
vad utskottet hemställt, dels ock att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Regnéll m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med I betecknade reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hansson, Gustaf Henry, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 33 punkten
A, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Regnéll m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med I betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Hansson, Gustaf
Henry, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda
Ja — 74;

Nej — 61.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de rörande punkten R förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr
Regnéll m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med II betecknade reservationen; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Hansson, Gustaf Henry, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 33 punkten
B, röstar

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Regnéll m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med II betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hansson, Gustaf
Henry, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ja —86;

Nej — 47.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr talmannen enligt
de avseende punkten C framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Regnéll m. fl. vid
utlåtandet avgivna, med III betecknade
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Hansson, Gustaf Henry, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 33 punkten
C, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Regnéll in. fl.
vid utlåtandet avgivna, med III betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Hansson, Gustaf
Henry, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —87;

Nej — 46.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. inrättande av kreditinstitut för
lantbruksnäringarna, m. m.

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 34, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående inrättande
av kreditinstitut för lantbruksnäringarna,
in. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 13 mars 1964 dagtccknad
proposition, nr 117, hade Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa
avtal om inrättande av kreditinstitut
för lantbruksnäringarna i huvudsaklig
överensstämmelse med i propositionen
angivna grunder;

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att utfärda garantiförbindelser
å 15 000 000 kronor att ingå i de föreslagna
institutens garantifonder;

c) till Teckning av aktier i kreditinstitut
för lantbruksnäringarna å kapitalbudgeten
under fonden för statens
aktier för budgetåret 1964/65 anvisa ett
investeringsanslag av 7 500 000 kronor.

Propositionen hade, såvitt avsåge anvisande
av anslag, hänvisats till jordbruksutskottet
och i övrigt till bankoutskottet.

Av bankoutskottet hade samtidigt,
utom såvitt anginge anvisande av anslag,
behandlats följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen dels

de likalydande motionerna nr
707 i första kammaren av herrar Ferdinand
Nilsson och Axel Emanuel Andersson
samt nr 864 i andra kammaren
av herrar Elmwall och Persson i Heden,
dels ock de likalydande motionerna
nr 741 i första kammaren av herr Wallmark
samt nr 909 i andra kammaren avherrar
Nordgren och Ringaby.

I motionerna 1:741 och 11:909 hade
hemställts, att riksdagen måtte

1. med avslag å Kungl. Maj:ts proposition
nr 117 besluta att genom erfor -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964
Ang. riksbankens sedelutgivning

derliga kapitaltillskott till Industrikredit
AB samt Företagskredit AB giva
dessa kreditaktiebolag möjlighet att tillhandagå
de med jord- och skogsbruket
förknippade näringsgrenarna med långfristiga
krediter;

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om omedelbar översyn av gällande
banklags bestämmelser rörande affärsbanks
rätt att meddela långfristiga
krediter i syfte att giva affärsbankerna
möjlighet att på lika villkor konkurrera
med kreditaktiebolagen vid sådan kreditgivning.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte med avslag å motionerna
I: 741 och II: 909, såvitt nu vore
i fråga, ävensom motionerna I: 707 och
II: 864 samt med bifall till föreliggande
proposition, såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa
avtal om inrättande av kreditinstitut
för lantbruksnäringarna i huvudsaklig
överensstämmelse med i propositionen
angivna grunder;

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att utfärda garantiförbindelser
å 15 000 000 kronor att ingå i de föreslagna
institutens garantifonder.

Reservation utan angiven mening hade
anförts av herrar Regnéll, Gustaf
Henry Hansson, Gorthon, Stefanson,
Berglund och Jonsson, beträffande vad
utskottet anfört med avseende på punkten
2 i den i motionerna I: 741 och
II: 909 gjorda hemställan.

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,
(h):

Herr talman! Denna reservation får
nog betraktas som ett olycksfall i arbetet.
Det yrkande som här är framställt
sammanfaller ju med ett yrkande i föregående
utlåtande, och när riksdagen nu
har avslagit det har jag, herr talman,
intet yrkande.

Herr STÅHLE (s):

Då inget yrkande har framställts, ber
jag endast att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt.

Ang. riksbankens sedelutgivning

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 35, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning, in. in., jämte
i anledning av propositionen väckt
motion.

I en den 20 mars 1964 dagtecknad
proposition, nr 130, vilken hänvisats
till bankoutskottet, hade Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat
förslag till lag med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning,

dels ock medgiva, att riksbanken för
tiden 1 juli 1964 — den 30 juni 1965
finge fritagas från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse,
med rätt dock för riksbanken att före
utgången av denna tid återupptaga inlösningen
av bankens sedlar, om förhållandena
gåve anledning till detta.

I propositionen hade bland annat föreslagits,
att särskilda bestämmelser om
undantag från riksbankslagens föreskrifter
beträffande riksbankens sedelutgivningsrätt
skulle gälla även för tiden
1 juli 1964 — den 30 juni 1965.
Därvid hade förordats, att maximibeloppet
för sedelutgivningsrätten skulle
höjas från 8 400 till 9 200 miljoner kronor.

Till utskottet hade hänvisats den i
anledning av propositionen väckta mo -

Torsdagen den 14 maj 1904

Nr 24

tionen 1:791, av herr Åkerlund, vari
hemställts, att riksdagen måtte bifalla
propositionen, dock med den ändringen,
att riksbanken finge utgiva sedlar
till ett belopp av högst 9 000 miljoner
kronor.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

1. med avslag å motionen 1:791 antaga
det genom propositionen framlagda
förslaget till lag med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning; 2.

medgiva, att riksbanken finge för
tiden den 1 juli 1964 — den 30 juni
1965 fritagas från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse, med
rätt dock för riksbanken att före utgången
av denna tid återupptaga inlösningen
av bankens sedlar, om förhållandena
gåve anledning till detta.

Reservation hade avgivits av herr
Åkerlund, som ansett, att utskottets yttrande
bort hava den ändrade lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort under 1 hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionen I: 791 antaga
det genom propositionen framlagda
förslaget till lag med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning,
dock med den lydelse av 1 §, som
i reservationen angivits.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Jag skall börja med att
erinra om att jag i fjol uttalade önskemålet,
att den ekonomiska debatten icke
uppspaltades så att valuta- och penningpolitiken
behandlades för sig, och därtill
separat, en dag och finanspolitiken
en annan, nämligen vid kompletteringspropositionens
och den reviderade finansplanens
handläggning. Från såväl
sakliga utgångspunkter som för att ge
eu intresseväckande och kvalitativt
högtstående debatt bör enligt min mening
en samordning komma till stånd,

Ang. riksbankens sedelutgivning
så att den ekonomiska politikens Ire
viktigaste beståndsdelar blir behandlade
och avgjorda i ett sammanhang.

Av olika anledningar tycks detta inte
ha gått i år. Jag hoppas emellertid att
kamrarnas presidier ändå ville till ett
kommande år allvarligt överväga en
samordning av den ekonomiska debatten.

Den procedur som nu tillämpas och
blivit tillämpad här just i dag har framkallat
besvärliga komplikationer. Vi har
sålunda nyligen fattat beslut om valutapolitiken.
Sedan detta blivit gjort har
fyra utlåtanden blivit presenterade, varav
detta är det fjärde, och ytterligare
ett tillkommer, vilka samtliga berör
penningpolitiken. Av dessa rör tre uttryckligen
förutsättningarna för en viss
valutapolitik, och i särskilt hög grad
är detta fallet med nu föreliggande utlåtande.
Förutsättningarna för en viss
politik blir alltså behandlade sedan frågan
om denna politik blivit avgjord. Det
är en egendomlig tågordning.

Men, herr talman, jag kan trots detta
omöjligen tro att debattens uppläggning
är gjord med syfte att riva sönder
oppositionens argumentationsmöjligheter.
För min del är läget just nu besvärande.
Å ena sidan skulle jag kunna återkalla
min reservation vid detta utlåtande
med motivering att det inte finns
någon särskilt tungt vägande anledning
att föra en restriktiv penningpolitik när
vi har valutareglering. Det går med
andra ord bra att trycka sedlar — var
så god och sätt i gång! Å andra sidan
bär jag biträtt reservationen till förmån
för valutaregleringens avskaffande.
Det skulle jag inte ha gjort, om inte
förutsättningarna härför funnits, kan
skapas eller önskan finns att skapa dem.
På denna sistnämnda punkt vill jag vara
fullt tydlig. Jag har givit min röst
för valutaregleringens avskaffande under
uttrycklig förutsättning, att det förs
en sådan inhemsk penningpolitik, att
inte landet störtas i en valutakris.

Jag skall emellertid tacka för att kammaren
i går beslöt flytta fram bankout -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. riksbankens sedelutgivning
skottets ärenden så att debatten i denna
fråga kan föras utan att ligga under tidspress.
Enligt min mening är det bär viktiga
frågor, som gäller hur vi på olika
håll bedömer vårt lands ekonomiska resurser
och hur vi skall bringa alla de
krav vi ställer på dessa i samklang med
vad vi orkar prestera med vårt arbete,
så att vi når balans mellan vår efterfrågan
och våra tillgångar.

I denna speciella fråga finns det de —•
både i detta hus och annorstädes — som
menar att sedelutgivningen inte är en
fråga av nämnvärd betydelse. Utskottsmajoriteten
hör till dem, när den säger
att sedelmängden icke kan anses spela
den roll i penningpolitiskt hänseende
som jag tillskriver den. Jag är tacksam
för att det sägs vänligt, men jag förmenar
att dessa människor har fel. Det är,
herr talman, en verkligt stor favör för
flen som fått en inträdesbiljett till Sveriges
riksdag att kunna få framföra sin
mening ostört och under anspråk på
att bli bemött med sakskäl.

Som synes är jag ensam reservant,
och jag är möjligen också ensam om
min mening bland riksdagens 383 ledamöter
— det vet jag inte, men det är
min avsikt att ta reda på den saken i
dag. Det vilar därför på mig att göra
en så klar presentation av mina motiv
som jag någonsin kan.

Jag vill börja med några saker som
sägs i proposionen nr 130. Där erinras
om att 1949 års riksbankslagskonrmitté
föreslog avskaffande av alla spärrar för
sedelutgivning. Detta förslag godtogs
dock inte. En ny utredning föreslog
1955 likaledes att alla spärrar skulle
bort och därtill att grundlagen skulle
ändras med definitivt upphävande av
guldinlösensskyldigheten. Nu meddelas
i propositionen, att bägge dessa förslag
lagts till handlingarna. Med andra ord:
det gick inte.

Det är för mig en stor personlig tillfredsställelse
att riksbanksfullmäktige
tagit detta steg.

Det meddelas att författningsutredningen
tagit vid, där sedelutgivnings -

kommittén slutade, och vi kan läsa i
författningsutredningens förslag i 8 kap.
8 § följande formulering: »Rätten att
utgiva sedlar tillkommer riksbanken.»
Herr talman! Formuleringen är sublim.
Varför inte också en paragraf, så lydande:
»Rätten att utgiva krediter tillkommer
bankerna?» Man har inte ens
tänkt på att man skulle kunna säga:
»Ensamrätten att utgiva sedlar tillkommer
riksbanken.» Författningsutredningen
avslöjar avgrunder av okunnighet.

En ny utredning har tillsatts för att
verkställa översyn av myntlagstiftningen
och ta ställning till riksbankslagens
sedelutgivningsbestämmelser och sedelutredningens
och författningsutredningens
grundlagsförslag och därpå
bvgga förslag om ändringar i myntlagstiftningen.
Jag avstår från att framföra
gratulationer till uppdraget.

Jag går vidare i texten. Bankofnllmäktige
förklarade 1957, att förslag till
ny riksbankslag skulle presenteras
1957. Året därefter hade man kommit
underfund med att inte heller det gick.
Bankoutskottet blev otåligt och begärde
för denna enligt utskottets mening så
betydelselösa fråga om sedelutgivningen
ett förslag från riksbanksfullmäktige,
och det har nu gjorts vartenda år
sedan 1957.

Bankofullmäktige värjer sig emellertid
och vill ha tid till nya överväganden.
Sedelutgivningen är, säger de, en
del av den vidare kreditpolitiska problematiken
vid Sveriges medverkan i
det europeiska ekonomiska samarbetet
— det skall läsas: t. ex. valutaregleringens
fortvaro eller avskaffande.

Bankoutskottet är emellertid ihärdigt
och vill veta hur det skall bli. Det är
nämligen betydelsefullt, sägs det i år,
att sedelutgivningsrätten blir permanent
reglerad. Detta är betydelsefullt,
men den sedelmängd som man ger ut
är betydelselös!

De kreditpolitiska övervägandena är
trots detta besvärliga för riksbanken,
och en ny kreditmarknadsutredning har

Torsdagen den 14 maj 19C4

Nr 24

tillsatts. Assistans har begärts av konjunkturinstitutets
chef.

Finansministern lämnar också sitt bidrag
till att sprida klarhet —• eller kanske
rättare sagt förvirring — genom
att införa den internationella kreditpolitiska
problematiken; se sid. 9 i propositionen!
Mig veterligt förs det i internationella
sammanhang ingen internationell
kreditpolitik alls. Något organ
för en sådan finns icke. Världsbanken
är det inte. Kreidtpolitiken är nationell.
Däremot finns det en internationell
valutapolitik som förs via internationella
valutafonden, och det är en
helt annan sak.

Herr talman! Förvirringen är total
på detta område. Skilda organ sysslar
med ting som nödvändigt hör samman.
Grundlagens bestämmelser, riksbankslagen,
myntlagen är alla delar av vår
penningförfattning och måste behandlas
i ett sammanhang. Först får man bestämma
sig för om vi skall ha guldstandard,
som andra länder i världen,
eller silverstandard eller kopparstandard
eller pappersstandard, och sedan
får man skriva lagarna därefter — det
går inte att börja med någon detaljfråga
och sedan anpassa de stora principerna
efter detaljerna.

Under de år som ytterligare kan åtgå
för att vinna klarhet i dessa frågor
får vi inte genom en oklok politik
omöjliggöra eller försvåra den lösning
vi kan finna vara den bästa för vårt
land.

Den ekonomisk-politiska målsättningen
bör därför enligt min mening gå ut
på att bevara kronans guldparitet såsom
vi 1950, efter 1949 års devalvering,
fastlade den vid vår anslutning till internationella
valutafonden och att sträva
fram till den frihet för valutatransaktioner
och kapitalrörelser som är internationella
valutafondens klara och
tydliga målsättning för den internationella
valutapolitiken. Internationella valutafondens
stadga säger också att syftet
härmed är att främja världshandeln

Ang. riksbankens sedelutgivning
för att nå full sysselsättning, hög produktion
och hög levnadsstandard.

I denna anda har jag väckt min motion
nr 791 i denna kammare. Jag föreslår
däri en försiktig omläggning av
riksbankens placeringspolitik för utlandstillgångar
med ökning av guldkassan
ocli att man genom ökad frihet för
det enskilda näringslivet till utländska
kapitalrörelser låter det nu bundna vaIutaförrådet
komma till räntablare användning.
En viss påfrestning måste
man räkna med vid en övergång till
större frihet. Kronkursen, d. v. s. i
sista hand guldpariteten, måste dock
med kraft försvaras. Jag vill absolut
icke veta av någon upprepning av vad
som hände 1946—1949. Därtill medverkar
jag aldrig.

Eu restriktiv inhemsk penningpolitik
är då nödvändig. Penningskapandet
måste hållas nere, om vi skall våga ta
steget över till frihet, och det är sedlarna
som är det likviditetsskapande
medlet och bas för en mångdubblad
kreditgivning — sex till tio gånger.

Utskottsmajoriteten söker bagatellisera
sedelmängdens roll genom att säga,
att den är en följd av den allmänna
omsättningens krav. Det är den visst
inte. Det beror helt på vilken politik
som förs. Omsättningens storlek kan
lika väl bli en följd av den sedelmängd
riksbanken vill ställa till förfogande.
Utskottet intar samma ståndpunkt som
mannen i Gahlinhistorien, som när han
hörde att riksbanken skaffat ny sedelpress
och effektiviserat sedeltryckningen
utropade: »Meddelandet att riksbanken
trycker nya sedlar gläder mig
mycket. Sedlar är just vad jag behöver.
»

Hänvisningen till kausalsammanhanget
på detta sätt är i mitt tycke helt ointressant.

Det är däremot inte riksbankens bedömning.
Den är med 10 procents ökning
av det s. k. sedelbehovet starkt
pessimistisk från ekonomisk stabilitetssynpunkt.
Nationalprodukten beräknas

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. riksbankens sedelutgivning

t. ex. bara stiga med 5 procent. Riksbanksledningen
försöker otvivelaktigt
hålla igen i dessa dagar, men törs tydligen
knappast tro att det skall lyckas,
eftersom den vill ha så stor sedelutgivningsrätt.
Det är djupt oroande, men
riksbanksledningen har min sympati.

Mitt förslag om 600 miljoners ökning
av sedelmängden är givetvis också en
bedömning, men därtill en uppmaning
för att stärka riksbankens ställning.

Gemensamt för oss alla är att vi har
att hålla oss till den provisoriska lagstiftningens
utformning. Det är alltså
därmed inte sagt, att inte såväl mitt
600-miljonersförslag som riksbankens
800-miljonersförslag kan vara dåliga
lösningar bägge två på problemet. Uppgiften
är sannerligen inte lätt, något
som alla torde ha förstått av den underliga
gången i detta ärendes behandling
under 50- och 60-talen.

Jag vill emellertid i detta sammanhang
via protokollet framföra uppmaningen
till herrar Åsbrink, Callans och
Eklöf i riksbanken, att de tar en titt i
Federal Reserve Bulletins februari- och
marsnummer för i år, så skall de finna
att precis de problem vi här diskuterar
är lika aktuella i Förenta staterna och
föranleder uttalanden av ordföranden i
Federal Reserve Board och ledamöterna
i denna styrelse inför kongressen
om den politik som bör föras med avseende
på pengarna. Följer de sedan
diskussionen bakåt i tiden till Patmankommittén
1952 och Douglaskommittén
1950 så skall de finna en intensiv och
kvalitativt högtstående diskussion i
dessa frågor av människor som ser problemen
och som vet vad de vill.

En fråga som jag här inte behöver
ställa är vad socialdemokraterna just
för ögonblicket vill. De säger att de vill
ha valutamuren kvar som ekonomiskt
politiskt medel för att kunna göra en
bassäng med mycket sedlar i här i Sverige,
men så griper eftertankens kranka
blekhet dem när Landsorganisationen
säger »kanske, kanhända — men inte
just nu.» Landsorganisationen känner

obehaget, och dess ekonomiska experter
förstår en hel del. Just nu vill de ha
status quo. Det är klart och konsekvent.

Det jag däremot inte riktigt vet är vad
folkpartiet menar. De har påyrkat, liksom
vi, valutaregleringens avskaffande.
De har en partiledare, som i dessa sammanhang
gärna vill göra gällande att
han begriper de här tingen. Folkpartiets
representanter har dock inte på något
för mig påtagligt sätt sagt att vi måste
skapa förutsättningar för valutaregleringens
avskaffande. Socialdemokraterna
säger ändå att förutsättningar måste
skapas. Det är, märk väl, bara en krona
på tio papperskronor som med dessa
gammaldags bestämmelser, sådana som
gäller i Schweiz, Belgien och Amerika,
har täckning i guld och bara varannan
krona som har täckning i valutor. Vad
folkpartiets representanter sagt är, att
de gärna vill låna pengar utomlands.
Det går förmodligen till en tid, men om
det blir så bra i det långa loppet är jag
mera tveksam inför. Men stöd för den
restriktiva penningpolitiken har jag tydligen
inte att vänta på det hållet.

Vad centerpartiets representanter har
för mening vet jag inte. Inte heller vet
jag'' om de själva vet vilken mening de
har. De röstar i varje fall med .socialdemokraterna.

Det är, herr talman, oundvikligt att
vid behandlingen av dessa frågor en
samordning kommer till stånd. Det är
en brist i vårt parlamentariska arbetssätt
att så viktiga frågor som dessa inte
blir behandlade samtidigt och samordnat,
vare sig i detta hus eller av regeringen
genom dess utredningar.

Jag vill sluta med att säga, att jag var
med under åren 1946—1949, och jag vet
vilka uttalanden som då gjordes från
riksdagens sida och vilka anvisningar
som gavs till riksbanken. De anvisningar,
som därvid lämnades, var med varandra
sinsemellan helt oförenliga. Det
är inte möjligt att begära av riksbanken,
att den skall klara sinsemellan helt
och hållet oförenliga målsättningar. Vi
får absolut inte underlåta att här i riks -

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

(lagen fylla den uppgift vi liar gentemot
landet, nämligen den att lämna åt riksbanken
allt det stöd som riksbanken,
vårt eget organ, behöver för att kunna
föra en någorlunda samordnad politik.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till den vid detta utlåtande
fogade reservationen, och jag vill också
säga att jag har för avsikt att begära
rösträkning.

Herr STÄHLE (s):

Herr talman! Jag har den allra största
respekt för herr Åkerlunds kunnighet på
detta område, men jag måste erkänna att
jag har mycket svårt att följa honom i
hans, enligt min uppfattning, mera vetenskapliga
resonemang när det gäller
riksbankens sedelutgivning.

Herr Åkerlund tillstyrkte ju även
Kungl. Maj:ts förslag med endast den
förändringen, att tillståndet för sedelutgivningen
bör begränsas till 9 000 miljoner
kronor mot av Kungl. Maj:t föreslagna
9 200 miljoner kronor. Det skiljer
således i detta fall bara på 200 miljoner
kronor.

Herr Åkerlund har flera gånger i sitt
anförande talat om bankoutskottets majoritet.
Denna majoritet består av samtliga
ledamöter i bankoutskottet utom
herr Åkerlund. Han är således mycket
ensam; han har inte fått någon av sina
partivänner med sig på det resonemang
som han för i sin reservation.

Bankoutskottet har tidigare flerfaldiga
gånger framhållit, att det är betydelsefullt
att sedelutgivningsrätten blir permanent
reglerad. Utskottet anser även
i år att detta är en angelägen sak och
vill understryka, att riksbanksfullmäktige
utan onödigt dröjsmål framlägger
förslag till revision av riksbankslagen.

I nuvarande läge finner utskottet en
förlängning av den provisoriska lagstiftningen
om sedelutgivningsrätten motiverad
och tillstyrker därför Kungl.
Maj:ts förslag i detta avseende.

Med dessa få ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Ang. riksbankens sedelutgivning

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,

(h):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att göra något uttalande om riksbankens
rätt att ge ut sedlar — jag är
rädd för att jag tillhör den förvirrade
hop, som herr Åkerlund för en stund
sedan talade om — utan jag har begärt
ordet för att säga något om den riksbankslag,
som nu har varit aktuell i
många år utan att den av vederbörande
framlagts.

När vi förra året behandlade en framställning
från riksbanken om dess rätt
att utge sedlar lämnade jag en utförlig
redogörelse för lagfrågans behandling
under en lång följd av år. Jag skall inte
nu åter upprepa denna historik, utan
jag hänvisar den som kan ha intresse
för denna sak att ta del av förra årets
riksdagsprotokoll.

Både herr Åkerlund och herr Ståhle
har refererat vad bankoutskottet i år
skriver för att uppmana riksbanksfullmäktige
att lägga fram denna lag. Det
skall jag inte heller upprepa. Jag skall
endast tillägga, att det måste betraktas
såsom i hög grad anmärkningsvärt att
ett riksdagens eget verk på detta sätt år
efter år inte tar någon som helst hänsyn
till vad riksdagen uttalar.

Jag har, herr talman, inte något yrkande
men har inte velat uraktlåta att
även i år bringa denna fråga på tal här
i kammaren.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Herr Ståhle säger först,
att de 200 miljoner kronor, som här skiljer
våra uppfattningar, skulle vara »ett
ringa belopp».

Nej, herr Ståhle, så ligger det ändå
inte till! Vi har i dag en bruttonationalprodukt
som behöver omsättas i en
storleksordning av ungefär 100 miljarder
kronor. Den bruttonationalprodukten
kan vi omsätta med begagnande
av ett sedelomlopp i en storlek på något
mellan 8 och 9 miljarder kronor.
Det som är väsentligt vid bedömningen

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. riksbankens sedelutgivning

av storleken på sedelökningen är naturligtvis
hur den verkar så att säga
på själva marginalen, och därvidlag
är det en 25 procentig ökning som skiljer
mellan å ena sidan min uppfattning
och å andra sidan riksbanksfullmäktiges
samt herr Ståhles uppfattning. Det
kan i och för sig inte sägas vara en
liten skillnad.

Å andra sidan skall man kanske inte
fästa alltför stor vikt vid själva hundratalet
miljoner eller tiotalet miljoner.
Det väsentliga är, att när jag gjorde
den bedömningen, att 600 miljoner kronor
torde vara en möjlig siffra, var
det under förutsättning att man för en
så stram penningpolitik, att förutsättningar
på litet sikt kan skapas för den
avveckling av valutaregleringen som
är ett önskemål från oppositionen.

Herr Ståhle säger, att jag har majoriteten
emot mig. Ja, herr Ståhle, det
är mycket möjligt att herr Ståhle har
rätt på den punkten. Men det behöver
dock inte betyda, att jag sakligt sett
har fel.

Sedan sägs det att en permanent reglering
av denna lagstiftning vore utomordentligt
viktig och betydelsefull. Riksdagen
har också vid upprepade tillfällen
vänt sig till riksbanken med begäran
om detta, och riksbanken har å sin
sida begärt att regeringen skall vara
riksbanken behjälplig med att på allt
sätt ställa utredningsresurser till förfogande.
Trots detta har det visat sig,
att det har varit utomordentligt svårt
att göra ett förslag. Därvidlag vill jag
för min del bara understryka, att även
jag har den uppfattningen att det är
väldigt svårt. Och vad skall riksbanken
göra om den har så ont om folk och
så svårt att få fram utredningar på
detta område? Jag kan bara uttrycka
en livlig förhoppning, att när nu konjunkturinstitutets
chef, som är en kompetent
ekonom, liar blivit inkopplad på
kreditmarknadens problem här i landet,
och eftersom det också var hans
promemoria som låg till grund för förra
årets förslag rörande valutaregle -

ringens bibehållande, så skall han kunna
finna en möjlighet att samordna
dessa problem och jämka ihop dem till
någonting som kan läggas till grund
för ett lagstiftningsförslag.

Herr talman! Jag känner mig förpliktigad
att säga ett par ord även av
ekonomisk natur med anledning av vad
som tidigare har sagts av herr Ståhle
här i debatten och vad som sagts av
bl. a. inrikesminister Johansson när
vi diskuterade byggnadsregleringen; jag
vet att också finansministern har varit
inne på samma tema flera gånger. Vad
jag syftar på är några ord om förhållandena
i de tre länder som herr Ståhle
åberopade, nämligen Schweiz, Västtyskland
och USA.

Jag vill därvidlag framhålla att problemen
i fråga om Schweiz och Västtyskland
är likartade, vilket dock inte
gäller USA. Problemen är likartade för
dessa båda länder inbördes därigenom
att de bägge har ett högst betydande
kapitalflöde utifrån. Då bör vi kanske
se på hur deras valutasituation ser ut.
Schweiz bär dels 11 miljarder schweizerfranc
i guld — alltså 13,5 miljarder
kronor i svenskt mynt — och 11 miljarder
schweizerfranc stående i utländska
banker tillhörande schweiziska medborgare
— alltså sammanlagt i svenskt
mynt 27 miljarder kronor. Mot detta
framstår de 900 miljoner kronor i guld
och de 3 500 miljoner kronor i valutor,
som Sveriges riksbank har, såsom ganska
blygsamma.

Problemet för Schweiz är att man
till följd av detta starka kapitalflöde
också har fått en utomordentligt stark
efterfrågan på arbetskraft. Det är ett
problem som vi känner till — visserligen
i mycket liten skala, men det har
dock varit kännbart också här i landet.
Sedan 1959 har antalet utländska
arbetare, sysselsatta av schweiziskt kapital
på schweiziskt territorium, ökat
från 365 000 till 700 000 människor. Vid
en jämförelse med dessa siffror måste
man ju säga, att den överflyttning av
norrlänningar till södra Sverige, som

Torsdagen den 14 maj 19(54

Nr 24

vi nu genomför —- enligt mitt förmenande
kanske litet farligt — ter sig mycket
blygsam. Vårt problem i detta avseende
är litet jämfört med det som
schweizarna har.

Det bar i Schweiz också uttryckligen
sagts att det varit statspolitiska skäl,
som legat till grund för schweizarnas
önskan att dämma upp denna inflyttning.
De har förmenat att det framför
allt är av den anledningen de varit
tvungna att tillgripa vissa reglerande
åtgärder av den typ som socialdemokraterna
här hemma gärna vill föra
fram som ett exempel för oss på den
borgerliga kanten, när vi har talat om
vår längtan efter frihet i ekonomien.
Men vi skall heller inte glömma bort
eu annan sak. Om finansministern någon
gång skulle ha tid att titta på det
anförande, som doktor Schwegler i
schweiziska nationalbanken höll inför
generalförsamlingen, skulle han få se
att vad de framför allt kör fram med
är att de skall få ett, som det heter,
åtdragande av penningkranen —
»Zudrelien des Geldhahnes» — d. v. s.
det gäller i första hand att hejda penningskapandet.
Och det är det som
också jag säger när jag yrkar på 600
miljoner i stället för 800 miljoner kronor:
Låt oss något litet dra åt den
skruven, så kan det hända att vi når
bättre resultat på en lång rad andra
områden!

Beträffande Västtyskland skall jag
nöja mig med att konstatera, att man
där har samma problem när det gäller
kapitaltillflödet. Det rör sig för närvarande
om tillgångar av det slag som
vi här diskuterar till ett värde motsvarande
ungefär 40 miljarder svenska kronor.
Man har vidtagit vissa åtgärder
för att sälja bort valutor, framför allt
i form av amerikanska skattkammarväxlar,
till tyska banker för att på det
sättet försöka strama åt, när det gäller
likvidiseringen av det ekonomiska livet.

Beträffande USA är läget ett annat i
så måtto, att man där inte har något
valutatillflödc utan i själva verket en

Ang. riksbankens sedelutgivning
motsatt utveckling. Detta har förorsakat
besvärliga problem för USA:s vidkommande,
men det har ännu icke föranlett
amerikanarna att i någon högre
grad tillgripa en valutareglering. De har
vidtagit vissa åtgärder — det skall på
intet sätt förnekas — som har till syfte
att om möjligt förhindra en alltför
stark avtappning framför allt av guldtillgångar.

Och så, herr Ståhle, ytterligare en
sak som jag vill tala något om. Herr
Ståhle berörde framstegstakten och
gjorde en jämförelse mellan förhållandena
i vårt land under 1950-talet och
under 1960-talet. Vi har ju inte nått 60-talets slut ännu, men det är möjligt att
ökningen kan ligga någon halv procent
högre under 60-talets första år än genomsnittet
under 50-talet. Det är i och
för sig inte märkvärdigt, eftersom 50-talet i dess helhet kännetecknades av
en mindre hektisk utveckling över hela
världen. Vi skall dock inte göra gällande,
att tillväxttakten exempelvis i
Schweiz skulle vara sämre än i vårt
land. Herr Ståhle nämner siffran 5 procent.
Jag vill framhålla att för de tre senaste
åren ligger ökningen för Schweiz
vidkommande på ungefär 8, 7 och 5 å 6
procent.

Herr talman! Jag ber om ursäkt att
jag varit så långrandig men hoppas att
jag inte besvärat för mycket.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! Jag skall försöka fatta
mig kortare! Jag vill rätta herr Åkerlunds
uttalande om vad han kallade för
»mitt förslag». Jag vill inte ta åt mig
äran, utan det är bankoutskottets förslag.
Bakom förslaget står majoriteten
i utskottet, d. v. s. samtliga utskottets
ledamöter utom herr Åkerlund.

När utskottet gjorde sitt ställningstagande
utgick vi ifrån riksbanksfullmäktiges
bedömning. Riksbanksfullmäktige
har kommit med förslag, och de har
ansvar för vår penningpolitik. Vi hyser
mycket stort förtroende för deras

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. utvidgning av ränteregleringslagens tillämpningsområde

bedömning i det här fallet, och detta
har varit avgörande för utskottets ställningstagande.

Jag vidhåller således mitt yrkande,
herr talman.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Jag har ingen anledning
att säga annat än att jag också
har förtroende för riksbanksfullmäktige.
Det är bara det, att jag anser att
riksdagen har en alldeles speciell skyldighet
att stödja sitt eget organ när
det gäller att föra just den penningpolitik
som kan leda till ett för landet gott
resultat.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att
med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande vardera punkten av
utskottets i förevarande utlåtande gjorda
hemställan.

Därefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de rörande punkten 1 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet i denna punkt
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Åkerlund begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 35 punkten
1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Åkerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 115;

Nej — 13.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten 2 hemställt.

Ang. utvidgning av ränteregleringslagens
tillämpningsområde

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 36, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr 258)
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 3 april 1964 dagtecknad proposition,
nr 142, vilken hänvisats till
bankoutskottet, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag om ändrad
lydelse av 6 § ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr 258).

Det i propositionen framlagda förslaget
innebar en utvidgning av möjligheten
till emissionskontroll i fråga om kreditaktiebolagens
upplåning i syfte att
möjliggöra sådan kontroll beträffande
långfristiga reverslån.

Till utskottet hade även hänvisats de
i anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna nr 797 i första
kammaren av herrar Stefanson och Billman
samt nr 981 i andra kammaren av
herrar Berglund och Magnusson i Borås,

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1904

:i:s

Ang. utvidgning av

vari hemställts, att riksdagen måtte avslå
propositionen.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, med avslag å motionerna
I: 797 och II: 981, antaga det vid
propositionen fogade förslaget till lag
om ändrad lydelse av 0 § ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr 258).

Reservation hade avgivits av herrar
Regnéll, Stefanson, Åkerlund, Risberg,
Hijltander och Jonsson, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort erhålla den
ändrade avfattning, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna
1:797 och 11:981 måtte avslå
propositionen.

Herr RISBERG (h):

Herr talman! I det förslag till ändrad
lydelse av ränteregleringslagen,
som framlagts i proposition nr 142, sägs
ingenting om att lagparagrafen endast
skulle vara avsedd att gälla s. k. långa
lån. Enligt min mening borde detta ha
varit klart uttryckt i lagtexten. Bankoutskottet
förutsätter visserligen »att
riksbanken skall medge sådana allmänna
undantag från kontrollen, att reversupplåning
på kortare tid än fem år
normalt inte behöver underställas riksbankens
prövning», men denna kommentar
finner jag vara ganska vag, och
den kan givas en alltför fri tolkning.
Denna oklarhet är ett av huvudskälen
till att jag reserverat mig till förmån
för motion 1: 797.

I övrigt har jag liksom de andra reservanterna
den uppfattningen, att anledning
saknas att utvidga ränteregleringslagens
tillämpningsområde.

Herr talman! Jag skall inte förlänga
den långa ekonomiska debatt som här
ägt rum genom att ytterligare tala om
motionen. Jag yrkar bifall till den vid
denna punkt avgivna reservationen.

ränteregleringslagens tillämpningsområde

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! 1 Kungl. Maj:ts proposition
nr 142 föreslås att möjligheten till
emissionskontroll skall utsträckas till
att omfatta alla typer av skuldebrev,
som utges av kreditaktiebolag. Avsikten
med detta är närmast att skapa förutsättningar
för överenskommelser mellan
riksbanken och berörda kreditinstitut
även beträffande upplåning mot revers.

Utskottet finner för sin del de skäl
vara bärande, vilka anförts för en utvidgning
av de möjligheter till emissionskontroll
som ränteregleringslagen
erbjuder, men utskottet vill också understryka
att riksbanken skall medge
sådana allmänna undantag från kontrollen,
att reversupplåning på kortare
tid än fem år normalt inte behöver underställas
riksbankens prövning. Detta
bär också framhållits i propositionen.

Herr talman! Med detta anförande
ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i förevarande utlåtande hemställt samt
vidare på godkännande av den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Risberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande 1>-delse:

Den, som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 30, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet
avgivna reservationen.

3 Första hammarens protokoll 196 ''i. år 24

34 Nr 24 Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. omorganisation av statens bilinspektion

tionen, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för sta -

Då emellertid herr Risberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

J a — 8/;

Nej — 43.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. omorganisation av statens bilinspektion Föredrogs

ånyo statsutskottets utlåtande
nr 99, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående omorganisation
av statens bilinspektion m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj:t under sjätte huvudtiteln föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret
1964/65 beräkna till Statens bilinspektion:
Avlöningar m. m. ett anslag av
7 168 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Sedermera hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 71, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 28
februari 1964, föreslagit riksdagen att
dels godkänna i statsrådsprotokollet
föreslagna riktlinjer för omorganisation
a\ statens bilinspektion, dels bemvndiga
Kungl. Maj:t att i personalförteckningen
för statens bilinspektion vidtaga
i statsrådsprotokollet föreslagna ändringar,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
vidtaga de övergångsanordningar, som
erfordrades i anledning av omorganisa -

tens bilinspektion, att tillämpas under
tiden den 1 juli—den 31 december 1964,
dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens bilinspektion,
att tillämpas tills vidare
från och med den 1 januari 1965, dels
godkänna av departementschefen förordad
stat för statens bilinspektions
uppdragsverksamhet, att tillämpas tills
vidare från och med den 1 januari 1965,
dels ock till statens bilinspektions avlönings-
och omkostnadsanslag samt inspektionens
anslag till uppdragsverksamhet
och utrustning för budgetåret
1964/65 å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln
anvisa sammanlagt 6 657 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

I propositionen nr 71 hade förslag
framlagts rörande en effektivare typbesiktning
av motorfordon in. m. samt omorganisation
från och med den 1 januari
1965 av statens bilinspektion. Typbesiktningsverksamheten
hade föreslagits
koncentrerad till ett enda förrättningsställe,
beläget i Stockholm. Någon
formell bundenhet till besiktningsstället
ansågs emellertid icke böra komma i
fråga. Om det befunnes lämpligt att vissa
kontrollåtgärder vidtoges å annan
ort eller plats — exempelvis i biltill\
erkarens lokaler — borde hinder härför
icke föreligga. Vidare hade bland
annat föreslagits, att frivillig typbesiktning
av chassier skulle komma till
stånd.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Bergman m. fl. (1:678) och den
andra inom andra kammaren av herr
Gustafson i Göteborg m. fl. (11:825), i
vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av de i Kungl. Maj:ts proposition
nr 71 föreslagna riktlinjerna för
omorganisation av statens bilinspektion
måtte besluta, att typbesiktning även

Torsdagen den 14 maj 1964 Nr 24 35

Ang. omorganisation av statens bilinspektion

skulle kunna utföras av statens bilinspektion
i Göteborg,

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kamaren av
herr Axel Kristiansson m. fl. (1:079)
och den andra inom andra kammaren
av herr Mattsson in. fl. (Il: 826), i vilka
anhållits, att riksdagen vid sin behandling
av propositionen nr 71 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att de
i propositionen berörda personalresurserna
liksom besiktningsverksamheten
i övrigt måtte disponeras så, att typbesiktning
av motorfordonen kunde utföras
av statens bilinspektion i Göteborg
i enlighet med vad i motionerna anförts.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag ävensom motionerna
1:678 och 11:825 samt 1:679 och
II: 826,

a) godkänna i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den
28 februari 1964 föreslagna riktlinjer för
omorganisation av statens bilinspektion
med de ändringar, som betingades av
vad utskottet i utlåtandet anfört;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för statens bilinspektion, som
föranleddes av förslagen i förenämnda
statsrådsprotokoll;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de övergångsanordningar, som erfordrades
i anledning av omorganisationen; d)

godkänna i utlåtandet införd avlöningsstat
för statens bilinspektion, att
tillämpas under tiden den 1 juli deu
31 december 1964;

e) godkänna i utlåtandet införd avlöningsstat
för statens bilinspektion, att
tillämpas tills vidare från och med den
1 januari 1965;

f) godkänna i utlåtandet införd stat
för statens bilinspektions uppdragsverksamhet,
att tillämpas tills vidare från
och med den 1 januari 1965;

g) för budgetåret 1964/65 å driftbudgeten
under sjätte huvudtiteln anvisa

1) till Statens bilinspektion. Avlöningar
ett förslagsanslag av 3191 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen; 2)

till Statens bilinspektion: Omkostnader
ett förslagsanslag av 1 142 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen; 3)

till Statens bilinspektion: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av
2 099 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen; 4)

till Statens hilinspektion: Utrustning
ett förslagsanslag av 225 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Reservation hade anförts av herrai
Bengtson, Nils-Eric Gustafsson, Staxäng,
Andersson i Knäred och Gustafsson
i Kårby, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del erhålla
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort under a och b hemställa,
att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 679 och II: 826 ävensom med
bifall till motionerna I: 678 och II: 825,

a) godkänna i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den
28 februari 1964 föreslagna riktlinjer
för omorganisation av statens bilinspektion
med de ändringar, som reservanterna
föreslagit;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för statens bilinspektion, som föranleddes
av förslagen i förenämnda statsrådsprotokoll
samt vad reservanterna
föreslagit.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Deu reservation som
avgivits vid detta utlåtande gäller frågan
var typbesiktningsanläggningar av
bilar skall förläggas.

Det har tidigare varit tre platser på
vilka man har företagit typbesiktning -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1904

Ang. omorganisation av statens bilinspektion

ar, nämligen Stockholm, Göteborg och
Malmö. I propositionen föreslår man
1111 att besiktningarna skall koncentreras
till Stockholm.

Reservanterna har inte ansett att detta
är riktigt. Vi har framför allt motiverat
vår ståndpunkt med att den svenska
bilindustrien har sin tyngdpunkt i Västsverige,
och därför anser vi att det också
skall finnas typbesiktningsanläggning
i Göteborg. Visserligen har de
flesta typbesiktningarna varit i Stockholm,
men det är dock ett väsentligt
antal som skett även i Göteborg. Antalet
kommer troligen att öka ytterligare
i samband med införandet av tvpbesiktning
för chassier. Det skulle givetvis
vara en fördel för den svenska bilindustrien
att ha typbesiktning i Göteborg.

Man kan då fråga vilka nackdelarna
skulle vara, eftersom Kungl. Maj:t har
föreslagit endast Stockholm. Jag förstår
att syftet är att man vill ha så enhetliga
typbesiktningar som möjligt.
Jag tror dock inte att dessa besiktningar
är av den karaktären att man skulle
äventyra så värst mycket om man hade
besiktningar på två platser. Det är val
knappast heller så, att typbesiktningen
blir så enhetlig när man måste räkna
med att antalet besiktningar ökar, tv
när antalet på en plats blir större blir
det kanske ändå någon skillnad i hur
det besiktigas. Detta kan dock knappast
vara någon vägande invändning mot
enhetlig besiktning.

Det är givet att kostnaden kommer
att bli något större för statens del om
man skall ha typbesiktningar på två
håll, det är vi medvetna om, men å
andra sidan blir besparingarna för bilindustrien
uppenbara genom att man
har besiktning även i Göteborg. Vi har
ansett det ganska självfallet, att när vi
bär en industri av sådan betydelse som
bilindustrien i Sverige, vilken också har
sin stora betydelse för vår export, bör
man också i denna sak beakta att man
lägger en typbesiktning på den plats
där denna industri har sin tyngdpunkt.
Slutligen vill jag påpeka en sak, som

inte har någon större betydelse men
som inte skall förbises. Skall man försöka
bedriva en lokaliseringspolitik, då
bör man när det gäller mindre saker
om möjligt försöka beakta lokaliseringssynpunkten
även där. Detta är visserligen
inte bär något större skäl, tv
det rör sig om ett så pass litet antal
anställda, men det har ändå en viss
betydelse, och vissa följdverkningar
kan man alltid räkna med. Därför kan
det också vara anledning till att man
förlägger en typbesiktning till Göteborg.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen
av mig själv in. fl.

Häri instämde herrar Hermansson
(ep) och Risberg (h).

Herr PERSSON, FRITZ, (s):

Herr talman! Jag skulle vilja börja
med att uttala min djupa, för att inte säga
bråddjupa beundran för herr Bengtson
som på ett så utmärkt sätt lyckats
undvika att ange några relevanta fakta
i detta ärende.

Förra året beslöt riksdagen på förslag
av Kungl. Maj:t att allmän periodisk fordonskontroll
skulle införas fr. o. in.
nästa år. Kontrollen skall vara årlig och
avse samtliga registrerade motorfordon
och släpvagnar äldre än tre år. Ett för
ändamålet särskilt bildat bolag, Aktiebolaget
Svensk bilprovning, skulle svara
för inspektionsverksamheten. Avsikten
är att vissa uppgifter, som nu vilar
på statens bilinspektion, skall överföras
till bolaget. Bilinspektionens uppgifter
kommer därefter i huvudsak att vara
typbesiktning, förareprov, prov med
körskolepersonal samt kontroll över
körskolor.

I proposition nr 71 förordas att typbesiktningen
koncentreras till ett enda
förrättningsställe, beläget i Stockholm,
och som motivering härför har i huvudsak
anförts att det övervägande antalet
typbesiktningar redan utföres där. Den
personal, som erfordras för att åstadkomma
en effektivare typbesiktning,

Nr 24

Torsdagen (lön I I maj 1964 Nr 21 tf

Ang. omorganisation av statens bilinspektion

bär beräknats till tio befattningshavare
samt två personer för handräckning.
Departementschefen anser inte att alla
typbesiktningar behöver utföras i Stockholm
av den anledningen att Stockholm
blir enda ort med särskilt typbesiktningsställe.
Enligt hans mening kommer
därför den föreslagna koncentrationen
till förrättningsstället i Stockholm inte
att medföra några allvarliga praktiska
problem för bl. a. bilindustrien i Västsverige.

I de likalydande motionerna 1: 678
och II: 825 har yrkats, att riksdagen vid
behandlingen av de i Kungl. Maj:ts proposition
nr 71 föreslagna riktlinjerna
för omorganisation av statens bilinspektion
skulle besluta att typbesiktning
även skall kunna utföras av statens bilinspektion
i Göteborg. 1 de likalydande
motionerna 1:679 och 11:826 bär yrkats,
att riksdagen vid sin behandling
av proposition nr 71 skulle i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att de i propositionen
berörda personalresurserna
liksom besiktningsverksaniheten i övrigt
må disponeras så att typbesiktning
av motorfordonen kan utföras av statens
bilinspektion i Göteborg i enlighet
med vad i motionerna anförts.

Reservanterna har i dessa avseenden
anslutit sig till vad som yrkats i motionerna.
Reservanterna säger att de anser
det angeläget att det icke uppkommer
några olägenheter för bilindustrien i
Västsverige. De räknar med att om denna
verksamhet koncentreras till Stockholm
kan detta medföra sådana olägenheter.

Vidare säger de att även om det enligt
departementschefens förslag kan utföras
typbesiktning i biltillverkarens lokaler,
torde detta medföra att den löpande
kontakten mellan biltillverkaren
och typbesiktningspersonalen försvåras,
om typbesiktningspersonal finnes att
tillgå endast i Stockholm. Man räknar
också med att det kan bli onödiga dröjsmål
med besiktningen. Reservanterna
yrkar därför, som jag förut nämnde, bifall
till dessa motioner, vilket innebär

att typbesiktning även framdeles skall
kunna utföras av statens bilinspektion
i Göteborg och att denna därvid tillföres
utrustning, som i anledning härav
eventuellt kan bli erforderlig.

Nu är det så att av sammanlagda antalet,
441 typbesiktningar, som utfördes
1962, utfördes 49 i Göteborg och hälften
av dessa typbesiktningar gällde importerade
fordon. Man får väl utgå ifrån alt
alla dessa fordon inte var bilar, vilket
innebär att det inte ens kunde gälla 25
sådana typbesiktningar som det här är
fråga om. Som förut nämnts har även
reservanterna angett att besiktning kan
försiggå i biltillverkarens lokaler i Göteborg
och där finns det utrustning.
För de återstående inte fullt 25 typbesiktningarna
som gäller importerade bilar
skulle alltså enligt reservanternas
mening i Göteborg för stora pengar
anskaffas den omfattande utrustning
som erfordras eller komplettera den utrustning
som kanske redan finns där
och där stationera särskild personal.
Det skulle såvitt vi kan beräkna kosta
åtminstone ett par hundratusen kronor.
Det skulle bli så att den personalen och
den utrustningen skulle utnyttjas för låt
oss säga typbesiktning av ungefär två
bilar i månaden. Det förefaller inte motiverat
med en sådan anordning för denna
begränsade verksamhet.

I Malmö gäller det, såvitt jag vet, importerade
bilar. Där utfördes 1962 26
typbesiktningar, och alla gällde importerade
bilar. Det var alltså något fler sådana
besiktningar i Malmö än i Göteborg.
Det skulle förefalla lika motiverat
att anskaffa utrustning och förlägga personal
till Malmö för att klara denna uppgift.
I Stockholm utfördes 366 typbesiktningar
under det år jag här nämnde.

Utskottsmajoriteten har naturligtvis
inte varit blind för att man på allt sätt
bör tillgodose den stora bilindustri som
ligger i göteborgsområdet, och därför
liar det i utskottsutlåtandet, som majoriteten
står för, i ett par avseenden klart
sagts ifrån att man bör tillgodose bilindustriens
behov i Västsverige. För det

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. omorganisation av statens bilinspektion

första har utskottet sagt att ställföreträdande
chefen för bilinspektionen -—

som ar en bilinspektör i lönegrad A 25,
under det att chefen är placerad i lönegrad
A 27 — i första hand skall avdelas
för typbesiktningar utanför Stockholm.
Det bör därvid vara möjligt för honom
eller av honom utsedd befattningshavare
att kortare eller längre tid uppehålla
sig pa plats där behov av typbesiktning
föreligger.

\ idare har vi ansett att motionärernas
önskemål därigenom skulle kunna tillgodoses
i rätt stor utsträckning. Men sedan
har utskottet också sagt att utskottet
förutsätter att verkningarna av typbesiktningsverksamhetens
handhavande
enligt ovan angiven ordning noggrant
följes och att, om en ändring synes motiverad
på grund av olägenheter för bilindustrien,
ett omfattande utnyttjande
av möjligheterna till typbesiktning av
fordonschassier eller dylika härav betingade
åtgärder vidtages. Genom den
intagna ståndpunkten synes enligt vår
mening motionärernas önskemål i väsentliga
delar bli tillgodosedda.

När herr Bengtson i början av sitt
anförande framställde saken så att det
inte skulle komma att finnas möjligheter
att utföra typbesiktningar i Göteborg.
kan alltså invändas att sådana
kan verkställas i biltillverkarnas lokaler.
Det är endast de importerade bilarna,
som inte kan typbesiktigas i Göteborg.
Som jag förut sade bär Malmö
i detta avseende samma legitima behov
av eu fast organisation.

Fördelen för bilindustrien i Göteborg
av att ha nu berörd personal tillgänglig
i staden kan alltså inte vara så
stor att man av den anledningen bör
vidta de åtgärder, som reservanterna
bär föreslagit. Det har upplysts från
göteborgshåll, att de stora bilföretagen
där är nöjda med den anordning, som
bär har föreslagits. Några besparingar
för bilindustrien skulle efter vad jag
kan förstå inte uppnås, om man anordnar
typbesiktningarna på det sätt som
reservanterna har velat göra.

Till slut måste jag säga, att om man
betraktar en permanent placering av en
eller möjligen två befattningshavare i
Göteborg för dessa besiktningar såsom
en lokalpolitisk fråga av betydelse, så
är det enligt min mening att gå litet
för långt.

Jag ber med det anförda, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Man har väl mer och
mer börjat anse här i kammaren, att
ju kortare man kan göra ett anförande,
ju bättre är det. De relevanta fakta,
som herr Persson frågade efter, finns
ju återgivna i riksdagens handlingar.
Det var anledningen till att jag icke
gjorde någon resumé utan gick direkt
på problemet om typbesiktningarnas
förläggande.

Herr Persson gjorde eu mycket bestämd
åtskillnad mellan Göteborg och
Malmö. Men bör man inte kunna göra
motsatsen? Både Malmö och Göteborg
ligger ju vid västkusten, och man kan
väl därför tänka sig att om man tar
bort besiktningarna från Malmö, så
skulle man kunna förlägga alla besiktningar
från västra Sverige till Göteborg.
Därmed faller ju mycket av herr Perssons
resonemang, ty härigenom blir det
ett större antal besiktningar som kan
förläggas till Göteborg. Dessutom föreligger
planer på utbyggnad av en bilterminal,
som måhända kan medföra
att ytterligare besiktningar kan förläggas
till Göteborg.

Herr Persson talade vidare om att
man måste anskaffa ny utrustning, men
det blir väl ändå endast fråga om en
komplettering av befintlig utrustning.
Det är därför inte säkert att man behöver
skaffa så mycken ny utrustning.

Herr Persson gör därjämte gällande,
att typbesiktningar kan utföras i biltillverkarnas
lokaler. Det kan man nog
göra när det är fråga om tillverkarnas
egna bilar, men det är inte säkert att

Nr 21

Torsdagen den
Ang.

tillverkarna skulle tillåta att man där
gör typbesiktningar av andras bilar.

Herr Persson hävdade att bilindustrien
skulle vara nöjd med vad som föreslagits.
Jag bar emellertid inte sett något
officiellt besked om att det skulle
förhålla sig så.

Herr Persson hänvisade till att utskottet
förutsätter, att verkningarna av
typbesiktningsverksamhetens handhavande
noggrant följes och att, om en
ändring synes motiverad på grund av
olägenheter för bilindustrien, erforderliga
åtgärder vidtages. Med anledning
härav måste jag säga, att har vi en gång
förlagt typbesiktningarna enbart till
Stockholm, finns det knappast några
förutsättningar för att frågan någonsin
kommer upp igen om att förlägga besiktningar
till Göteborg. Skall vi verkligen
bestämma var typbesiktningarna
skall utföras, skall vi göra det i (lag.
Senare har Göteborg inte någon möjlighet
att få besiktningsverksamhet förlagd

dit.

.lag kan inte finna att några ytterligare
skäl framförts som talar för annat
än att reservationen bör bifallas.

Herr PERSSON, FRITZ, (s):

Herr talman! I anledning av vad herr
Bengtson nu anförde vill jag bara tilllägga,
att om Malmös behov av typbesiktningar
skulle tillgodoses genom att
man utnyttjar en besiktningsanstalt i
Göteborg, så skulle detta i alla fall bara
innebära att där skulle utföras knappt
en ^besiktning i veckan — om det
nu skulle vara möjligt att ordna en besiktningsverksamhet
på detta sätt. I
varje fall skulle någonting sådant inte
vara möjligt utan att man lägger ner
ganska mycket pengar på en erforderlig
upprustning av bilinspektionen i Göteborg.
Vi har menat att en koncentration
av typbesiktningarna till Stockholm
skulle medföra att man där får en
verkligt tillfredsställande utrustning
och en väl kvalificerad personal, vilket
i sin tur skulle göra det möjligt att

omorganisation av statens bilinspektion
utföra typbesiktningar både snabbt och
på ett helt tillfredsställande sätt. Vi
har också utgått från att man genom
koncentrationen skulle få en enhetlig
bedömning efter hela linjen.

Härtill kommer att vi har ansett vara
lämpligt att från början förfara på detta
sätt när det nu kan anses vara en ny
verksamhet som skall startas.

Det är alldeles tydligt, det vill jag än
eu gång understryka, att ingen av de ledamöter,
som tillhör utskottsmajoriteten
önskar att bilindustrien i Göteborg
skall få några svårigheter.

Herr Bengtson tillmäter inte ett uttalande
av riksdagen annat än en mycket
ringa betydelse. Detta finner jag egendomligt.
När utskottet har uttalat att
man bör noggrant följa utvecklingen
och vidtaga ändringar, om sådana synes
motiverade på grund av olägenheter
inom bilindustrien, måtte väl ett
sådant uttalande ändå vara något att
hålla i. Om riksdagen gör sådana uttalanden
skall de väl följas.

I utskottsutlåtandet har vi tryckt på
de fakta, som jag nyss nämnde, nämligen
att man skall avdela ställföreträdande
chefen för typbesiktningsverksamheten
i lönegraden A 25 för att
handha verksamheten i övriga delar avlandet
och att det är nödvändigt att
man i fortsättningen följer utvecklingen.
När det nu till och med finns motionärer
från Göteborg som varit nöjda
härmed, anser jag att också herr Bengtson
skulle ha varit det.

Herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Med anledning av den
lilla dispyt som uppstått i denna fråga
vill jag bara påminna kammarens ledamöter
om vad som finns skrivet i
denna sak i den proposition vi just
nu behandlar. Där heter det att någon
formell bundenhet till besiktningsstället
inte bör komma i fråga. Det innebär att
jag hela tiden har varit medveten om
att typbesiktning skulle ske i Göteborg
liksom på andra ställen där speciella

40 Nr 24 Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. omorganisation av statens bilinspektion

skäl finns för att utöva typbesiktning.
I Göteborg har vi ju en stor bilindustri,
och därför är det ju rätt naturligt att
man där skall utöva typbesiktning.

Jag skall gärna tillstå att den formulering
som vi gjorde i propositionen
måhända var för kortfattad och därför
har blivit missförstådd. Men utskottet
har ju utvecklat mina synpunkter ytterligare,
och jag kan därför helt ansluta
mig till det uttalande som utskottet
gjort och som understryker min ursprungliga
och alltjämt bestående uppfattning
om att typbesiktning skall ske
i Göteborg.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Herr Persson frågade
mig om jag inte fäste vikt vid riksdagens
uttalande. Jo, jag fäster den
största vikt vid riksdagens uttalande,
men man måste se efter med vilken bestämdhet
detta uttalande görs. Om utskottets
förslag blir riksdagens beslut
står det här att om en ändring synes
motiverad på grund av olägenheter för
bilindustrien, skall man kunna överväga
ändringar. Men det är utan vidare
självfallet att det måste bli olägenheter
för bilindustrien i Västsverige. Det blir
närmast en fråga om graden av dessa
olägenheter. När kommer man att bedöma
olägenheterna vara så stora att
vi måste upprätta typbesiktning också
i Göteborg på samma sätt som i
Stockholm? Det uttalande som gjorts
här har inte den bestämdheten att man
kan förutsätta att det en gång kan föranleda
att Göteborg får en typbesiktning.
Blir det inte i dag, då får vi inte
heller någon typbesiktningsanläggning
i Göteborg.

Herr PERSSON, FRITZ, (s):

Jag har ju redan understrukit förut,
herr talman, att typbesiktningar skall
genomföras också i Göteborg, och nu
bär departementschefen särskilt tryckt
på att det från början och hela tiden

varit hans mening. Herr Bengtson nekar
tydligen att lyssna på detta. Han
säger, att det inte kommer att bli någon
typbesiktning i Göteborg, trots dessa
uttalanden. Då tycker jag, herr talman,
att det inte är någon anledning alt
fortsätta denna diskussion.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
i enlighet med därunder framkomna yrkanden
propositioner, först på bifall till
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt samt vidare därpå att kammaren
skulle bifalla utskottets hemställan
med den ändring, som innefattades i
den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Bengtson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 99, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring, som innefattas
i den vid utlåtandet avgivna reservationen.

Då emellertid herr Bengtson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 97;

Nej — 35.

Torsdagen den 14 maj 1904

Nr 24

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
alt de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden
:

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning till
statens järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer in. m.;

nr 101, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa fastighetsfrågor
in. m. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde jämte
i ämnet väckt motion;

nr 77, i anledning av vissa i Kungl.
Maj ds proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65 behandlade
allmänna frågor;

nr 78, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän bcredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 79, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 80, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 81, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 82, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde;

nr 83, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;

nr 84, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad

propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 85, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 86, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tillägsstat II till riksstaten för budgetåret
1963/64, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

87, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde; nr

88, i anledning av Kungl Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde; nr

89, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 90, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser finansdepartementets verksamhetsområde,
jämte en i ämnet väckt motion; nr

91, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde
;

nr 92, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

97, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa anslagsfrå -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

gor in. in. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet väckta
motioner; och

nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde,

varvid utlåtandena nr 101, 78—81,
83—85, 88, 89, 91, 92 och 97 företogos
punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. inrättande av ett institut för nyttiggörande
av forskningsresultat

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 102, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående inrättande
av ett institut för nyttiggörande av
forskningsresultat jämte i ämnet väckta
motioner.

i propositionen nr 96 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över liandelsärenden
för den 6 mars 1964, föreslagit
riksdagen, a) att ett institut för
nyttiggörande av forskningsresultat
skulle inrättas i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet
anförda riktlinjer; b) att till Institutet
för nyttiggörande av forskningsresultat,
INFOR, under fonden för låneunderstöd
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
investeringsanslag av 20 000 000 kronor.

Institutets uppgift skulle enligt propositionen
vara att lämna finansiellt
stöd i syfte att föra fram forskningsresultat
och uppfinningar till industriell
produktion. Departementschefen hade
föreslagit, att verksamheten, i varje
fall tills vidare, — förutom direkta ekonomiska
insatser — borde omfatta enbart
långivning; stöd genom garantier
och borgen borde icke nu falla inom
institutets uppgifter. Institutet skulle
stå under ledning av en styrelse med

högst fem av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter,
representerande sakkunskap i
fråga om kreditgivning och marknadsföring.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström in. fl. (I: 775) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
in. fl. (II: 951), i vilka hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj :ts proposition nr 96 måtte besluta,

1. att det finansiella stöd, som det i
propositionen föreslagna nya institutet
INFOR skulle lämna för utnyttjande av
forskningsresultat, skulle utgå i form av
lån eller av institutet tecknad borgen
för lån; 2. att institutets styrelse skulle
bestå av nio personer samt 3. att institutets
verksamhet i övrigt skulle bedrivas
med beaktande av i motionerna
angivna synpunkter;

dels en inom andra kammaren av
herr Bohman m. fl. väckt motion (II:
949), vari anhållits, att riksdagen måtte
1. avslå Kungl. Maj:ts förslag om inrättande
av ett statligt institut för nvttigörande
av forskningsresultat, INFOR;
2. besluta att till Stiftelsen för
exploatering av forskningsresultat,
EFOR, under fonden för låneunderstöd
för budgetåret 1964/65 anvisa ett investeringsanslag
av 20 miljoner kr.; 3. uttala,
att, därest INFOR bildades, a) institutets
verksamhet borde betraktas
som försöksverksamhet samt att omprövning
av verksamhetens uppläggning
borde ske i belysning av vunna erfarenheter;
b) institutet icke skulle verka
som något allmänt rationaliseringsorgan
utan göra punktvisa insatser på
ett fåtal med stor omsorg utvalda projekt;
c) anslag från institutet måtte beviljas
med villkorlig återbetalningsskyldighet
inklusive ränta enligt de för
EFOR gällande riktlinjerna; samt att

d) institutets styrelse borde utökas med

Torsdagen den 14 maj 19(5 4

Nr 24

Ang. inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

förslagsvis fem ledamöter, vilka skulle
representera framstående sakkunskap
inom främst teknik, industri och distribution; dels

och en inom andra kammaren
av herr Fälldin in. fl. väckt motion (II:
950), vari yrkats, att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 90
skulle 1) besluta som riktlinje för institutet
för nyttiggörande av forskningsresultat,
att institutets finansieringsuppgift
skulle vara att utlämna lån
i det angivna syftet men icke att deltaga
i bildande av tillverkningsföretag
eller inträda som ägare i sådant företag;
2) uttala, att styrelsen för det nya
institutet borde bestå av högst sju ledamöter,
så att sakkunskap från olika
områden kunde bliva representerad på
tillfredsställande sätt i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen II: 949 ävensom i anledning
av motionerna 1:775 och 11:951 samt
II: 950, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, besluta, att ett institut för
nyttiggörande av forskningsresultat
skulle inrättas i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 6 mars
19G4 anförda riktlinjerna;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen 11:949, såvitt nu vore i
fråga, till Institutet för nyttiggörande
av forskningsresultat, INFOR, för budgetåret
1964/65 å kapitalbudgeten under
fonden för låneunderstöd anvisa ett
investeringsanslag av 20 000 000 kronor;

III. att motionerna 1:775 och 11:951
samt II: 950, nämnda motioner i vad de
ej behandlats under I., ävensom motionen
II: 949 i vad den ej behandlats under
I. och II., icke måtte av riksdagen
bifallas.

Reservation hade avgivits

1) av herrar Holmberg, Åkerlund,
Staxäng och Tnresson, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
I och II hemställa,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
motionen II: 949 ävensom med avslag å
motionerna 1:775 och 11:951 samt II:
950, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag om
inrättande av ett institut för nyttiggörande
av forskningsresultat;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
motionen II: 949 såvitt nu vore i fråga,
till Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat,
EFOR, för budgetåret
1964/65 å kapitalbudgeten under fonden
för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 20 000 000 kronor;

2) av herrar Boman, Axel Johannes
Andersson, Bengtson, Per Jacobsson,
Nils-Eric Gustafsson och Ståhl, fröken
Elmén samt herrar Eliasson i Sundborn,
Svensson i Ljungskile och Andersson i
Knäred, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort under III hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av motionerna
I: 775 och II: 951, II: 949 och II:
950, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad reservanterna anfört angående
inriktningen av INFOR:s verksamhet
samt angående sammansättningen
av institutets styrelse.

I det förslag, som framlagts i den av
herr Roman in. fl. avgivna reservationen,
hade bland annat ansetts, att det
av staten lämnade finansiella stödet
borde givas i form av lån med villkorlig
återbetalningsskvldighet och förriintningsplikt.
Hinder borde enligt reservanterna
icke möta att lämna det finansiella
stödet såsom statlig borgen.
Reträffande ledamotsantalet i institutets
styrelse hade reservanterna föreslagit,
att detsamma skulle bestämmas till sju.

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

Herr BOMAN (fp):

Herr talman! Vid det här utskottsutlåtandet
är två reservationer fogade,
och mitt namn står under reservation
2. Den skiljer sig från utskottets utlåtande
väsentligen på två punkter: reservanterna
vill inte vara med om att
bidrag skall få användas till teckning
av aktier, och vi föreslår att antalet
platser i styrelsen skall vara sju i stället
för fem.

Reservationen bygger på motionsparet
1:775 och 11:951 och ansluter sig
i huvudsak till vad departementschefen
har anfört. Vi har således ingenting
att erinra mot att ett anslag om 20 miljoner
kronor uppföres på riksstaten.
Vi anser det lämpligt att det finns ett
statligt organ för främjande av exploatering
av forskningsresultat men framhåller
att det med hänsyn till att det
finns andra statliga organ som delvis
har uppgifter av samma karaktär som
de för INFOR avsedda kan uppkomma
gränsdragningsproblem. Vi förutsätter
emellertid att vid försöksverksamheten
uppmärksamhet ägnas åt
gränsdragningsproblemen gentemot
andra på området verksamma statliga
organ. Vi understryker att lösningen
bör uppfattas som en anordning av försöksmässig
karaktär som kan behöva
överses då närmare erfarenhet vunnits
rörande det praktiska utfallet av verksamheten
— detta överensstämmer också
med departementschefens mening.

Xiir det gäller inriktningen av den
verksamhet som INFOR avser att bedriva
understryker vi vad som framhållits
i de i ämnet väckta motionerna,
att verksamheten skall vara av servicekaraktär.
Samhällsekonomiska hänsyn
bör vara vägledande för institutets
verksamhet. Vi finner det inte välbetänkt
att såsom föreslås i propositionen
ge det nya institutet rätt att finansiellt
ta del i bildande av tillverkningsföretag.
Institutet skulle då få karaktären
av ett statligt affärsföretag med industriell
exploatering av forskningsresultat
och uppfinningar som verksamhets -

område. Risk kan uppkomma att kapital
som staten ställer till förfogande
binds på ett varaktigare sätt än om stöd
lämnas i annan form, t. ex. genom lån.

Reservanterna kan således icke tillstyrka
propositionen i den föreliggande
punkten att finansiellt stöd skall
kunna lämnas för aktieteckningen, utan
stödet bör såsom framhållits i motionerna
lämnas i form av lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet och
förräntningsplikt. Hinder bör icke möta
att lämna det finansiella stödet i form
av statlig borgen.

Vidare säger reservanterna att det är
viktigt alt institutets styrelse får en så
bred förankring som möjligt, ocli vi
har därför föreslagit eu utökning av
antalet ledamöter i styrelsen frän fem
till sju.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till reservation 2.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Vid detta utlåtande
finns också en från högerhåll avgiven
reservation i anslutning till motion nr
949 i andra kammaren. I reservationen
yrkas avslag på Kung]. Maj:ts förslag
om inrättande av INFOR. Bakom detta
ligger att vi vänder oss mot tanken på
aitt INFOR skall ägna sig åt en vinstgivande
affärsverksamhet. Syftet är att
söka få vinst vid exploatering av uppfinningar,
upptäckter och andra forskningsresultat,
men vi tycker att de organ
som finns på detta område, och
som ju INFOR i viss mån skall komplettera,
bör inriktas på en ren serviceverksamhet
och därvid kunna lämna lån för
exploatering av forskningsresultat. Lånen
skall vara förenade med villkorlig
återbetalningsskyldighet och givetvis
räntebetalning. Enighet råder i utskottet
om att vi här skall gå in för en försöksverksamhet.

För det andra yrkar vi att EFOR skall
bibehållas, vilket ju följer av det första
yrkandet. Vi motsätter oss alltså inte
att EFOR får de ytterligare 20 miljoner

Torsdagen den 14 maj 1904

Nr 21

4f>

Ang. inrättande av ett institut för nyttiggörandc av forskningsresultat

som handelsministern har äskat, men
vi tycker som sagt att EFOR lämpligen
kan utvidgas för att driva denna verksamhet.

1 övrigt, herr talman, kan jag i långa
stycken ansluta mig till vad herr Boman
just anfört rörande verksamheten. Skillnaderna
är i det hänseendet inte så väsentliga
mellan vår uppfattning och
herr Bomans i den av honom m. fl. avgivna
reservationen.

Herr talman! Jag vill med det anförda
yrka bifall till den från vårt håll avgivna
reservationen.

Herr GUSTAVSSON, BENGT, (st:

Herr talman! Handelsministern föreslår
i proposition nr 96 att 20 miljoner
kronor anslås till nyttiggörande av
forskningsresultat. Medlen föreslås bli
förvaltade av ett nytt organ, INFOR, uttolkat
»Institutet för nyttiggörande av
forskningsresultat». INFOR :s uppgift
skall vara att använda medlen till finansiellt
stöd i syfte att föra fram forskningsresultat
och uppfinningar till industriell
produktion.

Det måhända i inledningsskedet viktigaste,
tillskjutande av medel, tillstyrkes
av statsutskottet. Hemställan därom
vilar alltså på bred has. Organisatoriskt
är skillnaderna mellan utskottsutlåtande
och reservationer inte heller så stora.
Utskottsmajoriteten och folkparti-centermotionen
stödjer — med betonande
av försökskaraktären — handelsministerns
förslag om tillskapande av ett särskilt
organ för ändamålet. Högerreservanterna
vill däremot lägga uppgiften
på den redan befintliga, av tekniska
forskningsrådet och malmfonden bildade
»Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat»,
EFOR. Denna på synpunkter
i motion byggande tanke delas
inte av majoriteten, som anser att EFOR
med hänsyn till sin servicebetonade inriktning
och verksamhet tidigare i innovationskedjan
knappast bör betros med
finansieringsuppgifter av den omfattning
varom här blir fråga. Dämt i följer
idskottet handelsministern, som i pro -

positionen sammanfattar EFOR:s uppgifter
sålunda: »EFOR skall stödja forskare,
utöva rådgivning och värdera
forskningsprojekt, lägga upp program
för utvecklingsarbete och väcka industriens
intresse att få till stånd exploatering.
»

Samtliga reservanter vill att det nya
organet INFOR — om det kommer till
stånd — skall ha en större .styrelse än
vad handelsministern föreslår.

De som står för utskottets skrivning
finner inte — då det får förutsättas att
utvecklingsprojekten innan det kommer
till institutet för nyttiggörande underkastas
erforderlig granskning utifrån
tekniskt — vetenskapliga bedömningsgrunder
— att praktiskt behov föreligger
att vidga kretsen av styrelseledamöter
utöver fem, som föreslås i propositionen.

Den egentliga meningsmotsättningen
ligger på det principiella planet. Reservanterna
vill att verksamheten skall inskränkas
till långivning, medan utskottet
vill ge det nya organet möjlighet att
engagera staten i åtgärder berörande
forskningsresultatens exploatering, exempelvis
genom att delta i bildandet av
tillverkningsföretag eller genom att eljest
inträda som ägare i sådant företag.

Att förluster kan uppstå som en följd
av den riskbetonade verksamhet det här
måste bli fråga om står klart för alla.
Utskottet finner det därför sunt och naturligt
att riksdagen, samtidigt som den
ikläder staten förlustrisk, ger den möjlighet
till del av den vinst som i andra
fall kan följa på statens engagemang.

Den kapitalbindning som herr Boman
talade om tror jag inte bör inge
några farhågor. I varje fall blir väl situationen
i det avseendet ungefär densamma
om man anträder lånelinjen eller
om man går på här föreslagen linje.

.Tåg ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket
kort. Jag vill uttrycka min tillfreds -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ang. inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

ställelse över den förståelse som mött
förslaget om att med målmedvetna åtgärder
stimulera nyttiggörandet av
forskningsresultaten. Vi är alla medvetna
om hur viktigt det är för framåtskridandet
på detta område att verkligen
i större utsträckning än hittills
möjligheter skapas för en industriell utveckling
av de forskningsresultat som i
allt större omfattning kominer fram. Så
långt är jag tillfredsställd.

Jag vill emellertid, herr talman, tillfoga
att jag är lite förvånad över att
man i en av reservationerna, den från
högerhåll — vilken för övrigt i det avseendet
överensstämmer med den reservation
bakom vilken folkpartiet och
centern står — inte har förstått hur
viktigt det är — och den saken utvecklade
ju utskottets talesman här nyss —
att ett sådant institut, vilken form det
än har, också får möjlighet att göra
vinster. Därmed ökas ju, herr talman,
möjligheterna att tillföra mera medel
för utnyttjande av forskningsresultat,
och dessutom undviker man kanske riskerna
för ett ensidigt utvecklingsarbete,
en monopolisering av exploateringen.
Det kan inte, såvitt jag förstår, vara ett
intresse som kan betecknas såsom liggande
i linje med vår önskan att nå
största möjliga framåtskridande.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
först särskilt beträffande punkterna
I och II av utskottets i förevarande utlåtande
gjorda hemställan samt därefter
särskilt angående punkten III.

I fråga om punkterna I och II, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels
bifall till vad utskottet hemställt, dels
ock att kammaren skulle godkänna den
av herr Holmberg m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen

på bifall till vad utskottet hemställt vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Åkerlund begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 102 punkterna
I och II, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den av herr
Holmberg m. fl. vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Åkerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 110;

Nej — 21.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera gjorde herr talmannen i
enlighet med de rörande punkten III
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr
Boman m. fl. vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Boman begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

■17

Ang. inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 102 punkten
III, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 72;

Nej _ 61.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

103, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i
statliga avlönings- och pensionsreglementen;
samt

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående den statliga exportkreditgarantiverksamheten.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid ånyo skedd föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 32, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om ändring
i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 (nr 648), m. m., bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av tredje lagutskottets utlåtande
nr 33, i anledning av vissa paragrafer
i riksdagens år 1963 församlade re -

visorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverket, lades detta
utlåtande till handlingarna.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets
utlåtanden:

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd
in. m., såvitt avser anslag under nionde
huvudtiteln, jämte i ämnet väckta motioner; nr

13, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av
viss kronan tillhörig mark, m. m.; samt

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av kreditinstitut
för lantbruksnäringarna, m.
in., jämte i ämnet väckta motioner, såvitt
propositionen och motionerna avser
medelsanvisning,

varvid utlåtandet nr 16 företogs
punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

På framställning av herr talmannen
beslöts att handläggningen av återstående
ärenden på föredragningslistan skulle
uppskjutas till ett annat sammanträde.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 225, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1962
(nr 381) om allmän försäkring, i vad
propositionen hänvisats till lagutskott,
jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 226, i anledning av väckta motioner
om ökat stöd åt handikappade.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj :ts till kammaren överlämnade proposition
nr 160, angående ersättning
för skada å fiske till följd av militär
verksamhet in. m.

Justerades protokollsutdrag för den
na dag, varefter kammarens samman
träde avslutades kl. 17.25.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Fredagen den 15 maj

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
160, angående ersättning för skada å
fiske t ill följd av militär verksamhet
in. in.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 93, i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag för budgetåret
1964/65 till skolväsendet jämte i
ämnet väckta motioner.

Punkterna 1 och 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3

Ang. bidrag till Sveriges elevers centralorganisation Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till Sveriges elevers
centralorganisation för budgetåret 1964/
65 anvisa ett anslag av 20 000 kronor.

I detta sammanhang hade riksdagen
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Källqvist och Hilding (1:7) samt
den andra inom andra kammaren av
herr Larsson i Umeå (11:12),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Bengt Gustafsson m. fl. (1:270) och den
andra inom andra kammaren av fru
Gärde Widemar in. fl. (II: 317),

dels ock en inom andra kammaren av
herr Dickson väckt motion (11:572).

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att motionen II: 572 icke måtte bifallas
av riksdagen;

II. att rikdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 7 och 11:12 samt
I: 270 och II: 317, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, till Bidrag till Sveriges
elevers centralorganisation för
budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag av
20 000 kronor.

Reservation hade anmälts av herr
Källqvist, som dock ej antytt sin mening.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! På denna punkt återkommer
vi nu till frågan om anslag till
Sveriges elevers centralorganisation. I
samband med anslaget till ungdomsorganisationerna
hade i en motion framförts
önskemålet att Sveriges elevers
centralorganisation skulle få räknas
med i denna stora grupp. Den tanken
vann inte anklang hos riksdagen, varför
motionen avslogs. Anslaget till

Nr 24

Fredagen den

SKC.O återkommer nu i en annan form,
i det Kungl. Maj :t här föreslagit att
denna organisation skall få 20 000 kronor.

Jag vill, herr talman, citera något av
vad utskottet skrivit om SECO. .lag tycker
att utskottet verkligen är rätt
mänskligt i sina uttryck, och det förefaller
vara ganska ovanligt. Därför
skall jag be att få citera ett par rader:
»Utskottet anser inte att det förhållandet
att SECO för närvarande genomgår
en intern förtroendekris, som medfört
att en del av de till centralorganisationen
anslutna elevråden lämnat denna,
bör tagas till intäkt för en reduktion
i den av Kungl. Maj:t för nästa budgetår
föreslagna medelsanvisningen under
detta anslag.» Och så tillägger utskottet:
»Det är utskottets förhoppning att
uppkomna meningsmotsättningar skall
kunna utjämnas.»

Kamrarna kan mycket väl ansluta sig
till den vackra tanken, och om man då
skulle fullfölja den borde det kanske
leda till att man ett annat år ökar anslaget
och eventuellt betraktar denna
organisation som en ungdomsorganisation
med de verksamhetsgrenar som
dessa har. Dessvärre är jag här förhindrad
att göra ett yrkande om ett anslag
eftersom det är en formell historia,
men jag vill bara nämna att kungl.
skolöverstyrelsen i sina petita föreslagit
ett anslag på, om jag inte missminner
mig, 195 000 kronor. I en motion
i andra kammaren föreslog man 115 000
kronor, och i en motion i denna kammare
55 000 kronor. Nu får SECO 20 000
kronor. Det kan man ju inte betrakta
såsom uppmuntrande, men vi hoppas i
alla fall att det tillfrisknande som utskottet
talar om kommer till stånd, och
när man nästa år kan konstatera att så
är fallet hoppas vi att få komma igen.
Kanske man då närmar sig de summor
som jag talade om förut.

Herr talman! Jag har bara velat uttrycka
dessa tankar. Jag har inget yrkande.

4 Första hammarens protokoll 196''i. -Yr 24

15 maj 1901

Anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Det finns ingen anledning
för mig att gä in på en debatt, eftersom
herr Källqvist inte ställde något
yrkande. Jag vill bara yrka bifall till
utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkterna 4 och 5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 6

Anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Pedagogiskt utvecklingsarbete
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
reservationsanslag av 2 110 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Adolfsson (1:471) och den andra inom
andra kammaren av herr Holmberg in.
fl. (11:606), i vilka hemställts, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen måtte till
pedagogiskt utvecklingsarbete inom det
allmänna skolväsendet och för yrkespedagogisk
reformverksamhet under
den nya rubriken Pedagogiskt utvecklingsarbete
i överensstämmelse med de
centrala skolmyndigheternas förslag anvisa
3 481 000 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström in. fl. (1:493) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
in. fl. (11:604), i vilka anhållits, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen måtte
medgiva, att anslaget till yrkespedagogisk
forskning finge uppräknas med
250 000 kronor utöver vad Kungl. Maj:t
föreslagit och därför till Pedagogiskt utvecklingsarbete
för budgetåret 1964/65
under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 2 360 000 kronor;

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete

dels ock en inom andra kammaren
av herr Weimerfors väckt motion (II:
610), i vilken föreslagits, att riksdagen
skulle besluta att till Pedagogiskt utvecklingsarbete
inom det allmänna skolväsendet
för budgetåret 1964/65 anvisa
ett reservationsanslag av 2 500 000 kron
or.

1 (skottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställh
att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:471 och 11:606,
1:493 och 11:604 samt 11:610, förstnämnda
fyra motioner såvitt nu vore i
fråga, till Pedagogiskt utvecklingsarbete
för budgetåret 1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 2 110 000 kronor.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson, herrar Axel Johannes
Andersson, Källqvist, Widén, Per Petersson,
Staxäng och Ståhl, fröken Elmén
samt herrar Nilsson i Göingegården
och Svensson i Ljungskile, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort erhålla
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag ävensom motionerna I: 471 och
11:606, 1:493 och 11:604 samt 11:610,
förstnämnda fyra motioner såvitt nu vore
i fråga, till Pedagogiskt utvecklingsarbete
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
reservationsanslag av 2 430 000 kronor.

Herr WIDÉN (fp);

Herr talman! I sina äskanden och
sina motiveringar för dessa äskanden
för nästkommande budgetår framlägger
skolöverstyrelsen ett rätt omfattande
program för vad man kallar »pedagogiskt
utvecklingsarbete». Skolöverstyrelsen
syftar till att nå de ledande undervisningsprinciperna
i vår skola och
lägger då fram ett preciserat program
för att fortsätta det arbete som är under
utveckling inom skolväsendet. Det
talas här om hjälpmedel i olika former,
speciellt undervisningsfihn och vissa
läroböcker. Det talas rätt mycket om

olika undervisningshjälpmedel för den
individualiserade undervisning, som ju
har satts upp såsom ett mål i skolan.
For elevernas bedömande ifrån lärarhåll
vill man fortsätta programmet med
olika standardprov och diagnostiska
prov, man vill utföra vissa pedagogiskpsykologiska
undersökningar, man vill
ha kommunalt ledda utvecklingsblock,
och man poängterar, vilket kanske är
det allra viktigaste i detta sammanhang,
vikten av en målinriktad forskning och
försöksverksamhet. Alla de problem
som är väsentliga för ledandet av den
fortsatta skolutvecklingen, så att de
uppställda målen i görligaste mån skall
kunna förverkligas, medför ett rätt omfattande
arbete. Problemen löses inte
med en gång, utan här får man väl
räkna med att statsmakterna får ställa
medel till förfogande, speciellt att denna
målinriktade forskning får tillräckligt
med medel för att man skall kunna
åstadkomma de realistiska och riktiga
bedömningar som är nödvändiga
över huvud taget vid undersökning i sådana
syften.

Nu äskar skolöverstyrelsen 2,4 miljoner
för denna verksamhet inom det allmänna
skolväsendet. Man räknar också
med att 300 000 kronor skulle vara reserverade,
och sammanlagt skulle just
för det allmänna skolväsendet finnas
2,7 miljoner. Sedan beräknas vissa summor
för yrkesskolväsendet och för särskolorna,
och man kommer då alltså
upp i den naturligtvis avsevärda summan
3 481 000 kronor, inberäknat reserverade
medel. Departementschefen
föreslår på denna punkt att anslag beviljas
med 2 110 000 kronor, exklusive
dessa 300 000 kronor som skulle finnas
reserverade.

Då gör reservanterna, som man måste
göra i detta avseende, en avvägning. De
går alltså inte helt på skolöverstyrelsens
förslag men föreslår en öknino
med 320 000 kronor av vad departementschefen
har föreslagit. Till skolöverstyrelsens
förfogande för detta ändamål
skulle alltså för nästkommande

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

budgetår finnas 2 430 000 kronor, och
då skulle fortfarande de reserverade
medlen ligga utanför.

Med dessa antydningar om denna stora
sak, herr talman, ber jag att lå yrka
bifall till reservationen.

Herr NYMAN (fp):

Herr talman! Jag vill också yrka bifall
till reservationen på denna punkt, men
jag skulle med anledning av motionerna
1:493 och 11:604 vilja säga några
ord speciellt om den yrkespedagogiska
reformverksamheten och forskningen.

KÖY har i sitt förslag begärt en uppräkning
av bidraget till denna reformverksamhet.
Vi motionärer anser en
uppräkning synnerligen motiverad med
hänsyn till den eftersläpning som råder
just inom reformverksamheten på det
praktiska yrkesområdet, till omskolningsverksamhetens
stora betydelse och
kostnader, och inte minst med hänsyn
till yrkesskolberedningen. För beredningen
kan det vara värdefullt med viss
forskning på det yrkespedagogiska området.

Vad kan det då vara fråga om för
vrkespedagogisk forskning?

Det kan vara fråga om vilka yrkeskrav
som behöver ställas på olika områden
av yrkeslivet, vilka snabbmetoder
som kan behöva prövas, hur bedömningsförmåga
och snabba reaktioner
tränas, och det kan röra sig om vuxenutbildningens
speciella pedagogik etc.
Man måste säga att det här faktiskt föreligger
en jungfrulig mark för pedagogisk
forskning, och det är nog nödvändigt att
den så småningom kommer i gång. Jag
vill också peka på att en forskning av
detta slag kan vara av internordiskt
intresse, aktualiserat av en gemensam
nordisk arbetsmarknad.

Staten, landstingen och kommunerna
har ju investerat stora belopp för uppförande
av byggnader och anskaffande
av utrustning för verkstäder och övriga
undervisningslokaler till ett mycket
stort antal yrkesskoleavdelningar. Den

Anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete
yttre ramen för yrkesutbildningen har
expanderat kraftigt, om än inte i den
utsträckning som kanske varit behövlig
för framtiden. Yrkesskolans inre arbete
har däremot ägnats förvånansvärt
ringa uppmärksamhet, men vi hoppas
givetvis, att det skall bli bättre i framtiden.

Omskolningsverksamheten skulle jämte
yrkesutbildningen i övrigt sannolikt
kunna i hög grad rationaliseras och
efektiviseras, om vi ägde bättre kunskaper
om yrkespedagogiken. Forskning
erfordras för att bl. a. utröna vilka yrkeskrav,
som kan behöva ställas på olika
områden av yrkeslivet. Det förhållande
att de flesta som behöver omskolas
är vuxna medför också särskilda yrkespedagogiska
problem, som jag tidigare
påpekat.

Ökad forskning är således angelägen
för att effektivisera och rationalisera
yrkesutbildning och omskolning. Genom
större satsning på denna forskning får
vi möjligheter att bättre tillvarata våra
förefintliga resurser.

Utskottet framhåller också vikten av
pedagogiskt och psykologiskt utvecklingsarbete
— jag förstår att man häri
inrvmmer även den yrkespedagogiska
verksamheten — liksom att det är betydelsefullt
att denna verksamhet får
fortgå oavbrutet. Utskottet ansluter sig
emellertid till departementschefens uppfattning
av medelsbehovet för nästa
budgetår.

Herr talman! Jag ber till sist att få
yrka bifall till reservationen.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! I de inlägg som hittills
förekommit i denna fråga har ju så
starkt understrukits behovet av ökade
resurser för pedagogiskt utvecklingsarbete,
att jag inte finner anledning att söka
komplettera vad som redan sagts
utan kan endast hänvisa till synpunkterna
i de motioner som vi har framlagt. Jag
kan således under denna punkt begränsa
mig till att i första hand yrka bifall till

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av grundskolor

vårt motionspar nr 1:471 och 11:606.
I andra hand ansluter vi oss till yrkandet
i reservationen av fröken Andersson
in. fl., vilken reservation ju i inte
obetydlig utsträckning vill tillgodose
vad vi föreslagit.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag kan försäkra reservanterna
och de ärade kammarledamöterna,
att även utskottet har samma stol
a intresse för att bygga ut det pedagogiska
och psykologiska utvecklingsarbetet
som reservanterna. Det förhåller
sig ju emellertid så, att denna anslagspunkt
inte är den enda i det häfte, som
vi i dag har att besluta om, utan där
förekommer ju mängder av punkter rörande
stora anslag. Man får väl därför
också ta i betraktande även på denna
punkt, att anslagets storlek måste bli en
avvägningsfråga. Kungl. Maj:ts förslag,
som utskottet tillstyrker, innebär ju i
fråga om detta anslag en höjning med
650 000 kronor. Reservanterna vill —
som vanligt — gå härutöver och föreslår
en ytterligare uppräkning med
320 000 kronor. Detta har utskottet inte
kunnat biträda.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört
har vi ansett oss kunna ansluta oss till
Kungl. Maj:ts förslag, och jag ber med
dessa ord, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att
därunder yrkats l:o) att utskottets hemställan
skulle bifallas; 2:o), av herr H7-dén, att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; samt 3:o), av herr
Adolfsson, att kammaren skulle bifalla
motionerna I: 471 och II: 606.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Widén begärde votering, i anledning
varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till
det av honom framställda yrkandet,
uppsattes samt efter given varsel upplästes
och godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
6, röstar

J H J

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Widén begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 81;

Nej — 52.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Punkterna 7 och S

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 9

Ang. bidrag till driften av grundskolor

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Grundskolor in. m.: Bidrag till
driften av grundskolor m. m. för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 1 180 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av

Fredagen den 15 maj 19114

Nr 21

fru llanirin-Thotell och lierr Eric Gustaf
Peterson (1:00) samt den andra inom
andra kammaren av fru Xettelb
rand t och herr Keijer (11:80), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära förslag till
riksdagen om en reform — eventuellt
genomförd etappvis — innebärande, att
delningstalet i avseende på slöjdgrupper
sänktes till 17;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Nyman och herr Eric Gustaf Peterson
(I: 07) samt den andra inom
andra kammaren av herr Wiklnnd in. fl.
(11:87);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Erik Olsson in. fl. (I: 105) och den
andra inom andra kammaren av herr
Larsson i Xorderön in. fl. (II: 137), i
vilka anhållits, att riksdagen vid sin behandling
av Bidrag till driften av
grundskolor in. in. under åttonde huvudtiteln
måtte medgiva, att statsbidrag
finge utgå till yrkeslärare vid övningsundervisning
inom 9y skog, även då
elevantalet understege 12, i enlighet
med vad i motionerna anföits, samt i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utfärdande av härför erforderliga tilllämpningsföreskrifter
in. in.;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Larfors och Bengt Gustavsson
(1:324) samt den andra inom andra
kammaren av herr Lundkvist in. fl. (II.
326), i vilka föreslagits, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att vid tillämpningen av det i 1
kap. 4 § skolstadgan fastställda poängsystemet
för bedömande av skolväsendets
omfattning i viss kommun hänsyn
även måtte tagas till den kommunala
musikundervisningen;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Lundström in. fl. (1:407) och den
andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (II: 489), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte 1. i skrivelse till

Ang. bidrag till driften av grundskolor
Kungl. Maj :t anhålla, att skolöverstyrelsen
måtte givas i uppdrag alt under läsåret
1905/00 göra kartläggning av
grundskolans läge i fråga om tillgång
på personal, lokaler, läroböcker och
andra hjälpmedel, angivande i vilken
utsträckning brister förelåge samt analyserande
orsakerna till eventuellt föreliggande
brister, samt anhålla, att
Kungl. Maj :t i 1960 års statsverksproposition
måtte redovisa denna kartläggning
och framlägga förslag för ett
planmässigt tillgodoseende av föreliggande
behov; samt 2. i skrivelse till
Kungl. Maj :t uttala, att målsättningen
för Kungl. Maj :t och vederbörande skolmyndigheters
planering borde vara en
under perioden från och med läsaret
1966/67 till och med läsåret 1972/73
genomförd successiv och ytterligare
sänkning av delningstalen för elevantalet
på grundskolans alla stadier, sä att
läsåret 1972/73 ingen klass normalt
skulle innehålla mer än 25 elever;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Bengtson in. fl. (I: 477) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedlund in. fl. (11:585), i vilka anhållits,
att riksdagen måtte 1. uttala, att
målsättningen för Kungl. Maj:ts och vederbörande
skolmyndigheters planering
borde vara en under 1960-talet genomförd
successiv och ytterligare sänkning
av delningstalen för elevantalet i klasserna
på grundskolans alla stadier, så
att så snart ske kunde ingen klass normalt
skulle innehålla mer än 25 elever,
samt 2. besluta att på mellanstadiet
medgiva delning av slöjdgrupp, om antalet
elever överstege 17, varvid medel
för ändamålet måtte utgå ur anslaget
till Grundskolor: Bidrag till driften avgrundskolor
in. m. under åttonde huvudtiteln; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kamamren avfru
Hultell (1:484) samt den andra inom
andra kammaren av fröken Karlsson
och herr Wennerfors (11:593), i
vilka föreslagits, att riksdagen skulle

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av grundskolor
besluta, att delningstalen i textil- och
trä- och metallslöjd på grundskolans
låg- och mellanstadium skulle ändras
på så sätt, att delning av klassen skulle
ske i likhet med redan gällande bestämmelser
för grundskolans högstadium;

dels en inom första kammaren av
herr Lager väckt motion (I: 487), i vilken
hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till regeringen hemställa
om förslag till sådan ändring av
grundskolans läroplan, att körkortsutbildning
eller motsvarande trafikutbildning
inginge i densamma;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Virgin in. fl. (I: 503) och den andra
inom andra kammaren av herr
Heckscher in. fl. (11:580), i vilka anhållits
att riksdagen måtte a) besluta,
att lärare skulle hava rätt att på begäran
av elev och dennes målsman biträda
med råd vid det fria tillvalet, b)
uttala, att högstadiets utformning icke
borde utgöra hinder för en fastare inriktning
på ämnesgrupperingen i syfte
att dels åstadkomma homogenare klasser,
dels åvägabringa eu bättre lösning
av klassföreståndarproblemet, c) i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
dels förslag till utbyggnad av systemet
med observationsklasser i syfte att därigenom
underlätta disciplinproblemets
snara lösning, dels utredning och förslag
till de övriga åtgärder, som i enlighet
med motionernas syfte ökade
grundskolans möjligheter att infria de
förväntningar som ställts på denna skolform; dels

en inom andra kammaren av fröken
Karlsson och herr Wennerfors väckt
motion (11:482), vari föreslagits, att
riksdagen skulle besluta, a) att den
maximering av antalet specialklasser i
form av 15-procentregeln, som nu gällde
skulle upphävas från och med läsåret
1964/65, b) att skolmognadsklasserna
från och med läsåret 1964/65
skulle omfatta hela lågstadiet;

dels ock en inom andra kammaren
av fröken Karlsson och herr Wenner -

fors väckt motion (II: 592), vari yrkats
att riksdagen skulle 1. besluta, att delningstalet
på grundskolans mellanstadium
skulle vara 25 i stället för nu
gällande 30, 2. uttala, att målsättningen
för Kungl. Maj:ts och vederbörande
skolmyndigheters planering borde vara
en under perioden till och med läsåret
1970/71 genomförd, successiv och
ytterligare sänkning av delningstalen
för elevantalet i klasserna på grundskolans
alla stadier, så att ovannämnda läsår
i samtliga klasser inom grundskolan
delningstalet 25 normalt icke finge
överskridas i någon klass, 3. besluta, att
kommuner i glesbygderna skulle hava
rätt att tillämpa lägre delningstal med
avseende på elevantalet i klasserna än
som eljest gällde, 4. besluta att anvisa
de medel, som erfordrades i anledning
av ovanstående yrkanden.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att motionerna 1:66 och 11:86, I:
484 och 11:593 samt 1:477 och 11:585,
sistnämnda bada motioner i vad de avsåge
delning av slöjdgrupp, icke måtte
bifallas av riksdagen;

II. att motionen II: 592, i vad den avsåge
delningstalet på grundskolans mellanstadium
samt i glesbygdernas grundskolor,
icke måtte bifallas av riksdagen;

III. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen 11:592, såvitt nu vore
i fråga, till Grundskolor m. m.: Bidrag
till driften av grundskolor m. m. för
budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 1 180 000 000 kronor;

IV. att motionerna 1:67 och 11:87
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

^ ■ att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:105 och 11:137, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet i punkten anfört rörande
en omprövning av bestämmelserna om
delningstalet vid undervisning på skoglig
linje (9 skog) inom grundskolan;

Nr 21

Fredagen den

VI. att motionerna 1:324 och 11:326
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

VII. att motionerna I: 407 och II: 489,

I: 477 och II: 585 samt II: 592, samtliga
motioner i vad de avsåge målsättningen
för sänkningen av elevantalet i
grundskolan, icke måtte bifallas av riksdagen; VIII.

att motionerna I: 407 och II:
189, i vad de avsåge en kartläggning
under läsåret 1965/66 av grundskolans
läge, icke måtte bifallas av riksdagen;

IX. att motionen 1:487 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

X. att motionerna 1:503 och 11:580
samt II: 482 icke måtte bifallas av riksdagen.

Reservationer hade anförts
a) av fröken Andersson, herrar Ivar
Johansson, Axel Johannes Andersson,
Bengtson, Källqvist, Widén, Per Petersson,
, Staxäng och Ståhl, fröken Elmén
samt herrar Nilsson i Göingegården,
Svensson i Ljungskile, Larsson i Hedenäset
och Gustafsson i Kårby, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
under I och VII hemställa,

I. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:66 och 11:86, 1:484
och II: 593 samt I: 477 och II: 585, sistnämnda
båda motioner såvitt nu \ore
i fråga, besluta att på grundskolans lågoch
mellanstadier medgiva delning av
slöjdgrupp, om antalet elever överstege
17, varvid medel för ändamålet måtte
utgå ur förevarande anslag;

VII. att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna I: 407 och II: 489 ävensom
i anledning av motionerna I: 477
och 11:585 samt 11:592, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, uttala, att
målsättningen för Kungl. Maj:ts och vederbörande
skolmyndigheters planering
borde vara en under perioden från och
med läsåret 1966/67 till och med läs -

15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av grundskolor

året 1972/73 genomförd successiv och
ytterligare sänkning av delningstalen
för elevantalet i klasserna på grundskolans
alla stadier, så att läsåret 1972/73
ingen klass normalt skulle innehålla
mer än 25 elever;

b) av herrar Bengtson, Bengt Gustavsson
och Källqvist, fröken Elmén samt
herrar Gustafsson i Kårby och Berg,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
bort under VI hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av motionerna
I: 324 och II: 326, i skrivelse till Kungl.
VIaj:t giva till känna vad reservanterna
anfört;

c) av herrar Ivar Johansson, Axel Johannes
Andersson, Bengtson, Källqvist,
Widén och Ståhl, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile, Larsson
i Hedenäset och Gustafsson i Kårby,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del erhålla den avfattning, reseivationen
visade, samt att utskottet bort
under VIII hemställa, att riksdagen måtte,
med bifall till motionerna I: 407 och
11:489, såvitt nu vore i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, dels
att skolöverstyrelsen måtte givas i uppdrag
att under läsåret 1965/66 göra kartläggning
av grundskolans läge i fråga
om tillgång på personal, lokaler, läroböcker
och andra hjälpmedel, angivande
i vilken utsträckning brister förelåge
samt analyserande orsakerna till eventuellt
föreliggande brister, dels ock att
Kungl. Maj:t i 1966 års statsverksproposition
måtte redovisa denna kartläggning
och framlägga förslag för ett planmässigt
tillgodoseende av föreliggande
behov;

d) av fröken Andersson samt herrar
Per Petersson, Staxäng och Nilsson i
Göingegården, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del lyda så, som
i denna reservation angivits, samt att
utskottet bort under X hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av motionerna
I: 503 och II: 580 samt II: 482,

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av grundskolor

a) besluta, att lärare skulle hava rätt
att på begäran av elev och dennes målsman
biträda med råd vid det fria tillvalet,

b) uttala, att högstadiets utformning
icke borde utgöra hinder för en fastare
inriktning på ämnesgrupperingen i
syfte att dels åstadkomma homogenare
klasser, dels åvägabringa en bättre lösning
av klassföreståndarproblemet,

c) besluta, att den maximering av
antalet specialklasser i form av 15-procentregeln
som nu gällde skulle upphävas
från och med läsåret 1964/65,

d) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om dels förslag till utbyggnad av
systemet med observationsklasser i syfte
att därigenom underlätta disciplinproblemets
snara lösning, dels utredning
och förslag till de övriga åtgärder,
som i enlighet med motionernas syfte
ökade grundskolans möjligheter att infria
de förväntningar soin ställts på
denna skolform,

e) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att skolöverstyrelsen måtte givas direktiv
att inrikta sin försöksverksamhet
med skolmognadsklasser på att utröna
huruvida dessa i fortsättningen
borde omfatta hela lågstadiet.

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Den nioåriga skola som
riksdagen beslöt om 1962 var väl då
ingen ny företeelse i detta land. Vi
hade börjat en viss försöksverksamhet
redan före 1950 års riksdag, och när
denna riksdag drog upp riktlinjerna för
en försöksverksamhet som skulle fortsätta
och som då i rätt stor utsträckning,
i betydande utsträckning kanske
man kan säga, skulle bygga på kommunernas
egna initiativ och egna insatser
för denna skola, ledde detta så småningom
till att omfattningen av försöksverksamheten
växte och växte mycket
snabbt. Trots alla nyheter och allt det
vägröjningsarbete som måste utföras
fanns det dock en mycket stark och
positivt uttalad vilja att pröva denna
nya skola, som givetvis ådrog sig gan -

ska stort intresse, inte minst på grund
av den nioåriga skolgången. År 1962
beslöt riksdagens båda kamrar efter
försöksverksamhetens resultat och efter
den forskning och de sammanfattningar
som inte minst 1957 års skolhcredning
hade gjort, att det då skulle
bestämmas efter vilka riktlinjer både
den inre och yttre organisatoriska och
pedagogiska utvecklingen av skolan
skulle ske och vad man väntade sig av
skolan.

Nu är skolan ännu inte helt genomförd.
I statsverkspropositionen upplyses
att cirka 70 procent av befolkningen
så att säga infört denna skola, men
det torde väl inte dröja alltför många
år innan den de facto är genomförd
över hela riket.

Det är klart att denna skola även år
1964 har sina besvärligheter att bemästra
och att den har att i möjligaste
män söka övervinna alla de svårigheter
som föreligger. De materiella och
personella resurserna ligger även här
till grund för det resultat den kan
uppnå.

Det förhåller sig väl på det sättet,
att en skola alltid befinner sig i ett
visst utvecklingsskede. Fn uppfattning
som innebär, att en skola är färdig
och är som den skall vara och att det
faktiskt inte behövs så mycket mera
utan att skolan i stort sett är godtagbar,
är ju en fullständig orimlighet. Fn
skola måste med nödvändighet vara i
utveckling. Vi talar för närvarande rätt
ofta om den fortskridande skolreformen,
och denna måste ju ta mycket
starka och bestämda intryck av samhällsutvecklingen
i övrigt.

I en reservation fogad till utlåtandet
vid denna punkt framhålles värdet av
en samlad översyn över utvecklingen
på detta område och yrkas på en kartläggning
över läget och på en redovisning
av denna kartläggning i statsverkspropositionen
för budgetåret
1966/67. Utskottet finner att detta är
för tidigt, men några tyngre argument
tycks inte finnas för denna tankegång.

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Vi tycks helt enkelt ha olika uppfattningar
om den lämpliga tidpunkten.

År 1905 går den första årskullen ut
i de distrikt, där man tidigast hade
möjlighet att tillämpa 1962 års beslut.
Man måste säga att det vore inte bara
ytterst intressant utan kanske rent av
i många avseenden fascinerande att få
till stånd en sådan kartläggning, så att
vi skulle kunna få en något så när
samlad överblick över hur långt vi har
kommit och även få svar på frågan
var det egentligen mest brister. Man
ville väl också veta, om kommunerna
och skolan har de materiella och personella
resurser, som är en förutsättning
för att nå dit vi vill att skolan
skall nå. Detta är inte bara eu intressant
kartläggning. Det kan också vara
en oerhört värdefull hjälp för skolans
fortsatta utvecklingsförlopp. Jag måste
finna, herr talman, att en sådan kartläggning
skulle vara av ett sådant värde,
att man borde på allvar fråga sig
om den inte i alla fall skulle kunna genomföras
vid den tidpunkt som är
nämnd.

Till dessa faktiska omständigheter,
som skall ligga till grund för en fortsatt
skolutveckling, hör en hel rad materiella
ting. Det finns en annan reservation
under denna huvudpunkt, som
på nytt fört fram frågan om klassernas
storlek. Vi talar fortfarande om att
man möjligtvis borde kunna planera en
successiv sänkning av antalet elevei
per klass. Den frågan togs upp i särskilda
utskottet vid 1902 års behandling,
och jag måste säga, att den sänkning
vi då fick var en ytterst värdefull
sak. Detta har omvittnats på olika
sätt, och många har satt ett oerhört
värde på den åtgärden. Men som vanligt
kommer vi in på avvägningsfrågor.
För vår del vill vi i alla fall hålla fast
vid tanken om en ytterligare successiv
sänkning.

Detta är naturligtvis ett stort problem.
Ett sådant stadgande får stora
konsekvenser i fråga om personal och
lokaler. Jag skulle därför vilja lägga in

Ang. bidrag till driften av grundskolor

detta i kartläggningen av hur det ser ut
i skolan 1905. Fn ytterligare inriktning
på detta område skulle vara eftersträvansvärd.
Frågan om klassernas storlek
herör på det allra intimaste frågan om
det inre skolarbetet och den pedagogiska
förnyelse, som statsmakterna de
facto är mycket starkt intresserade av.
En sänkning av elevantalet är ytterligare
ett medel att få till stånd den reform,
som vi alla i grund och botten önskar.

Utan att behöva vid detta tillfälle
ta upp någon diskussion om de s. k.
ordnings- och disciplinproblemen ute
i skolorna kan jag säga, att en ytterligare
minskning av den grupp, som varje
lärare har att liandleda, i alla fall är
ett ytterst verksamt medel, kanske inte
att få bort dessa problem men att reducera
dessa synnerligen aktuella och
mycket påträngande svårigheter.

I denna reservation förekommer också
en annan gammal fråga. Det är frågan
om slöjdgruppernas storlek. Vi liar
i denna kammare resonerat även om
den frågan förut. Det har inte funnits
några egentliga invändningar att göra
i fråga om det berättigade och riktiga
i att man i detta ämne gör en likadan
uppdelning skolan igenom. Alla skäl talar
fortfarande för att delningstalen i
skolan skall vara desamma även i detta
ämne. Under de senaste åren har
övningsämnena blivit likställda med de
teoretiska ämnena inom skolan, och
även detta är ett skäl som talar för att
man inte skall ha olika delningstal på
olika stadier.

Med detta, herr talman, vill jag yrka
bifall till reservationerna a och c.

Herr PETERSSON, PER, (h):

Herr talman! I denna punkt har riksdagen
att laga ställning till ett anslag
om 1 180 miljoner kronor som bidrag
till driften av grundskolan in. in. Allas
intresse för att det obligatoriska skolväsendet
utformas på ändamålsenligaste
sätt, och det stora belopp som skall

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av grundskolor
utanordnas medför naturligt nog att frågan
blir föremål för debatt.

Jag vill först instämma i vad herr
Widén har yttrat i den mån det innebär
en begäran om en bestämd inriktning
mot mindre klassavdelningar. En
minskning av klasserna i grundskolan
kan med rätta betecknas som en av de
bästa åtgärderna för att förverkliga en
bra skola. 1 klasser med litet elevantal
främjas en på personlig kontakt mellan
lärare och elev framvuxen god klassanda
och arbetsdisciplin. Läraren måste
få tid att ta hänsyn till varje elevs egenart
och möjligheter. Färre elever i klassen
möjliggör också ett bättre samarbete
mellan skola och hem i de enskilda
fallen. Detta samarbete bär med rätta
givits stor betydelse för framtidens
skola. Ett måttligt antal elever per klass
ger också möjlighet till förbättring i
disciplinhänseende.

Vi måste komma ihåg att disciplinläget
i den obligatoriska skolan inger alvarliga
bekymmer. Det stora antalet elever
per klass och de växande skolenheterna
bidrager till att skapa en anonymitet
kring de enskilda individerna
som försämrar disciplinläget.

Stora delar av landsbygdens barn
kommer att i en organisatoriskt sammanhållen
grundskola få långa skolvägar
med tröttande ocli tidsödande resor.
Därtill kommer att skolgången kommer
att ske i en annan miljö än barnens
vanliga. Barnens kontakt med hemmet
blir mindre. För många barn blir detta
en stark psykisk påfrestning, vilken
kan motverkas genom att den personliga
kontakten mellan lärare och elev
ökar. Lägre barnantal i skolklasserna är
även i dessa fall av stor betydelse.

I reservation d av fröken Andersson
m. fl. berörs frågan om fria tillvalsämnen
ocli förslag till förbättring av skoltrivsel
och skoldisciplin. När det gäller
det fria tillvalet av ämnen på högstadiet
sker valet — som alla väl känner
— många gånger efter andra grunder än
de avsedda. Ofta får frågor som kamraternas
ämnesval och inställningen till

olika lärare inverka och får större betydelse
än elevens anlag och intresseinriktning.

Principen om frihet i ämnesvalet bör
inte överges, men det måste skapas större
fasthet i tillämpningen. Enligt gällande
regler skall val av tillvalsgrupp beslutas
av föräldrar och elev gemensamt.
Klassläraren på mellanstadiet, som i
bästa fall under tre läsår följt elevens
skolutveckling, får endast lämna upplysningar
om förefintliga valmöjligheter.
Dessa bestämmelser tolkas så att
varje form av råd eller påverkan från
lärarens sida anses såsom en otillåten
inblandning i tillvalet. Jag anser att enbart
information om valmöjligheterna
inte är tillräcklig. Enligt min mening
talar starka skäl för att läraren erhåller
rätt att ge råd om vilken ämneskombination
som bäst passar barnet, om
målsmannen uttryckligen begär sådana
råd.

En annan fråga som också berör skoltrivsel
och skoldisciplin är ämnessplittringen
på högstadiet, där klassavdelningarna
i sin helhet är sammanhållna
så få timmar att det är omöjligt att låta
varje klassavdelning få ett eget klassrum.
Alla anser vi det självklart att vuxna
om möjligt skall ha en fast arbetsplats,
vare sig det gäller en maskin eller
ett skrivbord, men på grundskolans högstadium
saknar ofta eleverna en fast
punkt i skoltillvaron. Det är givet att
det under sådana förhållanden är svårt
att i skolan skapa en miljö som befordrar
gemenskapskänslan och som ger
den trygghet i tillvaron som är så betydelsefull
för barnens vidare utveckling.

Även en förtroendefull kontakt mellan
klassföreståndare och elev är viktig
för eleven, men det tar åtskillig tid
att nå denna kontakt och minskad möjlighet
till samvaro mellan klassföreståndare
och elever kan bli en av de allvarligaste
bristerna inom grundskolans
högstadium.

Mycket talar för att det behövs en anpassning
i riktning mot ett högstadium
med mera enhetliga valmöjligheter som

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 2»

ger skolorganisationen ökad stadga. För
detta behövs en inriktning pa ämnesgrupperingen
så att intressegemenskapen
ökar i klassen. Varje elev bör i samråd
med målsman ha möjlighet att välja
den avdelning inom årskursen som bäst
motsvarar elevens intresseinriktning
och anlag. Möjlighet bör finnas till övergång
till annan avdelning med annan
kurssammansättning, om eleven i samråd
med sina föräldrar så önskar.

Även de i reservationen anförda synpunkterna
på specialklasser och skolmognadsklasser
är led i samma strävan
att ge varje elev ökad skoltrivsel och
ökade möjligheter till personlig utveckling,
vilket enligt min mening även bidrar
till bättre skoldisciplin. Alla här
anförda skolönskemål — mindre klasser,
större möjlighet till kontakt mellan
klassföreståndare och elev, möjlighet för
målsman och elev att få råd om lämpliga
tillvalsämnen, fler skolmognadsklasser
och större möjligheter till specialklasser
— syftar till att öka skoltrivseln och
möjliggöra för eleven att lära mer. Jag
tror också att det förbättrar skoldisciplinen,
en sak som är mycket viktig
för alla som sysslar med barn och ungdom.

Lärarbristen innebär att alltför många
som nu undervisar på grundskolans högstadium
är otillräckligt förberedda för
att helt behärska de disciplinstörningar
som kan uppkomma. Lärarbristen gör
också anpassningen till mindre klasser
till en fråga på några års sikt, men det
är ett starkt intresse för både lärare och
elever att tendenser till oordning kan
stävjas. Även föräldrarna önskar att deras
barns skola skall ge en ur ordningssynpunkt
god miljö. Kanske ökad tillgång
på observationsklasser skulle vara
er. tankeställare för störande element
bland eleverna. Redan vetskapen om
att överflyttning till observationsundervisning
är en näraliggande möjlighet
kan vara till påtaglig fördel för en lärare
med särskilt ordningsstörande element
i sin klass.

Herr talman! Våra barns skola tror

Ang. bidrag till driften av grundskolor
jag alltid kommer att vara ett angeläget
område för fortsatta förbättringar. Då
jag anser att reservationerna a och b
och de motioner som dessa reservationer
bygger på ger anvisningar om angelägna
förbättringar, ber jag att få yrka
bifall till de nämnda reservationerna.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Jag skall ta upp ett annat
problem under denna punkt — det
rör frågan om den estetiska fostran
inom vår nya skola.

Detta problem berördes i skolberedningens
förslag. Man talade där rätt
mycket om det men slutade med att förorda
att fostran i estetiska ämnen —
musik, teckning o. s. v. — praktiskt taget
helt överfördes till fritidssysselsättningarna.

När grundskolan beslutades 1962, påtalade
flera av oss i denna kammare
just det förhållandet, att man litet hade
beaktat kraven på estetisk fostran
inom skolan, och uttalade en önskan
om att statsmakterna skulle ta initiativ
för att få denna sak bättre beaktad. Det
hade motionsvägen föreslagits inrättande
av särskilda linjer för den estetiska
fostran. Vid det tillfället hade man att
tillgå erfarenheter från en försöksverksamhet
här i vårt land som var utomordentligt
väl upplagd. Det gällde en
försöksverksamhet som bedrevs i Lund
med en särskild estetisk linje med musik
på schemat i mycket stor utsträckning
och vidare teater och t. o. m. balett.
Det lyckades inte att genomdriva
en sådan linje, men vi hoppades att det
så småningom eventuellt skulle bli eu
komplettering på detta område. Den
kom inte, men däremot har kommunerna
visat större intresse för denna
verksamhet. De flesta kommuner har nu
ordnat musikskolor och offrat rätt mycket
slantar på dem. I stort sett har den
verksamheten mottagits med tacksamhet
av föräldrar och elever, som har
sett de värden som ligger bakom denna
undervisning och därför har önskat
att den skulle byggas ut vidare.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av grundskolor

I eu motion som har framförts i
kamrarna har detta påpekats, och det
föreslås att staten skall ta initiativ för
denna estetiska fostran och även lämna
ekonomiskt bidrag till kommunerna
för att inte kommunerna praktiskt
taget ensamma skall behöva tillgodose
kraven på denna undervisning. Motionärerna
har, vill jag minnas, satt detta
i förbindelse med en poängberäkning
som används vid tilldelning av statsanslag
till klassavdelningarna. Jag tror
det är svårt att komma fram på den
vägen. Reservanterna har i stort sett
frångått detta och menar att kommunerna
i en framställning till Kungl.
Maj:t skulle kunna ange vad de önskar.
Det tycker jag nu är en fasligt blygsam
begäran. Jag beklagar att ecklesiastikministern
har lämnat kammaren
— annars skulle jag kunnat framföra
mina tankar om initiativ i detta avseende
mera personligt, men jag hoppas
att han någon gång läser protokollet.

Vi har bara begärt att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t skulle ge till
känna vad utskottet anfört. Vi räknar
givetvis med att Kungl. Maj :t tar del
av detta och att vi nästa år får se något
resultat av läsningen. När man läser
själv eller när andra läser någonting,
önskar man ju att det skall bli
något resultat, och många av oss skulle
bli glada om vi finge ett litet initiativ
att bygga på. Därigenom skulle man
också få en viss erfarenhet, som man
måste ha i fortsättningen.

Jag är medveten om att detta problem
inte är så enkelt. Den allra svåraste
detaljen är faktiskt lärarfrågan,
men med de goda kommunikationer vi
har i detta land bör den kunna lösas.
Vi har undervisning i balett i Värmland,
som bedrivs av lärare från Stockholm.
Det var inte så svårt att ordna
detta, och jag tror att man skulle kunna
ordna lärarfrågan på det sättet även
i andra ämnen.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till
reservation b under punkt 9, och jag
hoppas att kamrarna följer oss. Det är

som sagt inte fråga om pengar nu,
och då är det inte ens en avvägningsfråga
som alltid annars. Frågan ligger
på ett helt annat plan, och därför hoppas
jag att vi skall få denna lilla skrivning
till Kungl. Maj:t och att den skall
leda till ett resultat.

Herr LARFORS (s) :

Herr talman! I sitt utlåtande nr 93
punkt 9 hemställer statsutskottets majoritet
bl. a. att motionerna 1:324 och
II: 326 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd. Motionerna, som nyss berörts
här av herr Källqvist, syftade till
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skulle anhålla, att vid tillämpningen
av det i 1 kap. 4 § skolstadgan
fastställda poängsystemet för bedömande
av skolväsendets omfattning i
viss kommun hänsyn även tages till
den kommunala musikundervisningen.

Utskottsmajoriteten har som skäl för
sitt avslagsyrkande anfört att, så länge
statliga bestämmelser angående sådan
undervisning saknas, den måste anses
vara en rent kommunal angelägenhet.
För mig framstår utskottsmajoritetens
motivering för avslagsyrkandet som
svagt underbyggd. Det styrkes också av
den reservation som herrar Bengtson,
Bengt Gustavsson m. fl. avgivit. Där har
man med en i sak positiv skrivning tillstyrkt
motionerna och samtidigt pekat
på att särskilda statliga bestämmelser
bör utformas för denna undervisning.

Utskottsmajoritetens åsikt att musikundervisningen
skulle vara en rent
kommunal angelägenhet kan jag för
min del inte på något sätt ansluta mig
till. .lag tror också att utvecklingen
snart nog kommer att gå i en annan
riktning. Rent principiellt medför även
en sådan uppfattning, att medan vissa
kommuner är villiga att satsa på eu god
musikundervisning, så är andra kommuner
inte villiga till det, i varje fall
inte i samma utsträckning. Talet om
lika utbildningsmöjligheter för ungdo -

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

men oavsett bostadsort blir då ingenting
annat iin vackra ord och ej någon
verklighet.

I officiella uttalanden bär vidare vid
flera tillfällen nuisikundervisningens
betydelse understrukits. 1 t. ex. läroplanen
för grundskolan säges sålunda
att möjligheterna till estetisk fostran
särskilt tydligt framträder i ämnen där
elevernas skapande aktivitet kan bli ett
framträdande drag i undervisningen,
»t. ex. i musik och teckning», bar man
lagt till. Också i SOU 1960:30, som
handlar om grundskolan, framhållcs
musikundervisningens betydelse för
fostran av personligheten. Åtskilligt fler
exempel från utredningar och officiella
uttalanden om betydelsen av en välordnad
och allmänt utbredd musikundervisning
skulle bär kunna anföras.
Jag avstår dock härifrån — det kanske
riicker med det redan sagda.

Även om det finns en del att erinra
mot det yrkande som framförts i motionerna
1:324 och 11:326, synes det
som sagts där mycket berättigat. Jag
tycker också att det är en mycket ringa
begäran, att riksdagen i praktisk handling
måtte ge uttryck för sitt allvarligt
menade intresse för musikundervisningen.
Därför, herr talman, ber jag'' att
få yrka bifall till den av herrar Bengtson,
Bengt Gustavsson in. fl. avgivna
reservationen vid punkt 9 av statsutskottets
föreliggande utlåtande.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Utskottet har under denna
punkt också behandlat en motion
som jag har väckt i denna kammare och
som utmynnar i ett förslag att utvidga
trafikundervisningen i skolorna ända
dithän att eleverna i grundskolans sista
klass fick en utbildning som motsvarar
körkortsutbildningen i ämnet trafikkunskap.
Utskottet har avstyrkt, och
jag skall inte yrka bifall till motionen
därför att det blir väl möjligt att återkomma
till denna sak vid andra till -

Ang. bidrag till driften av grundskolor
fållen. Jag vill emellertid ägna ett par
ord åt utskottets motivering.

Utskottet säger alt det finner det klart
olämpligt med en sådan trafikutbildning
både med hänsyn till ungdomarnas åldersstadium
och allmänna mognad och
till den merbelastning på schemat som
skulle uppstå. Det är ju möjligt att schemat,
sådant det nu är utformat, inte
medger en sådan utvidgning — jag har
ingen uppfattning därom, då jag är alltför
dåligt orienterad i hur det går till
att bygga upp ett skolschema. Jag har
dock mycket svårt att förstå att det med
hänsyn till ungdomarnas åldersstadium
och allmänna mognad skulle vara klart
olämpligt med trafikundervisning.

Trafikens problem blir ju allt större.
Motorismen ökar, och det finns väl
ingen anledning att anta att denna ökning
av motorismen i landet skall avta,
i varje fall inte inom det närmaste årtiondet.
Trafikolyckorna är ett samhällsproblem,
vilket ju är känt och omvittnat
vid åtskilliga tillfällen. Trafikolyckornas
orsaker är väl ännu inte vetenskapligt
utforskade, men jag tror att
man utan vetenskapligt stöd kan säga
att trafikolyckorna ofta beror på bristande
kunskaper om trafikreglerna och
bristande insikt om vad som är farligt
och inte farligt i trafiken, bristande
körvana och annat sådant. Jag tror att
ungdomarna i grundskolans sista klass
— de är då i 15—16-årsåldern — är tillräckligt
mogna för att kunna tillägna
sig trafikkunskaper. Vad åldern beträffar
är det ju inte så få ungdomar i åldern
14, 15 och 16 år, som redan far omkring
på gator och vägar med motordrivna
fordon, vanligen kallade mopeder.

Jag har inte föreslagit att man skulle
sänka körkortsåldern, som nu är 18 år,
och inte heller att man skulle avskaffa
proven för erhållande av körkort, men
om eleverna i grundskolans sista klass
finge denna utvidgade trafikutbildning,
så bleve uppkörningen inför besiktningsmannen
närmast en repetition av
kunskaper, som de tidigare har vunnit.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av grundskolor
Jag föreställer mig att det inte skulle vara
olämpligt utan i stället mycket lämpligt
i den tid som vi lever uti.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Delningstalet för elevantalet
per klass i grundskolan har varit
ett problem som vi har diskuterat åtskilliga
år, och det är om den saken jag
skulle säga några ord.

Jag kan i stort sett instämma med herr
Widén på denna punkt. Jag skulle bara
vilja tillägga att vårt förslag självfallet
kommer att medföra större kostnader
samt större anspråk på lärare och materiel
in. in. Det har vi varit fullt medvetna
om när vi framfört reservationen, likaväl
som man kan konstatera att om vi
går den andra vägen, alltså har större
klasser, så skulle kostnaderna bli lägre.
Det är emellertid med hänsyn till undervisningens
effektivitet som vi vill
sänka elevantalet i klasserna. Det har
inte ställts några större anspråk i detta
fall, utan vad det här gäller är en planering
för att fastställa en målsättning
i fråga om elevantalet. Jag tycker det är
en ganska rimlig begäran, som har framförts
i reservationen.

Vad beträffar det andra yrkandet, som
gäller slöjdgrupperna och som grundar
sig på ett förslag av skolöverstyrelsen,
är det klart att det måste medföra stora
svårigheter, om en slöjdgrupp blir alltför
stor, ty det gäller ju här en undervisning
som fordrar en avsevärd personlig
kontakt med eleverna. Därför kan
det inte vara lämpligt att sådana grupper
blir för stora, utan det skulle otvivelaktigt
vara önskvärt att det förslag
genomföres som framlagts i reservationen.

När det gäller reservationen b under
denna punkt har jag ingen anledning att
förlänga debatten utan vill helt instämma
i vad herr Larfors och även herr
Källqvist har anfört.

Därmed ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till reservationerna vid
punkten 9 i avsnitten a, b ocli c.

Fröken RANMARK (s):

Herr talman! Under punkten 9 i förevarande
utlåtande behandlas ett motionspar,
nämligen I: 66 och II: 86, som
jag skulle vilja säga några ord om. Motionerna
gäller slöjdundervisningen.

Skolöverstyrelsen har upprepade
gånger framlagt förslag om ändrad
giuppindelning i ämnet slöjd, senast i
år. Upprepade gånger har det också
motionerats i denna fråga, men ingenting
har hänt. Det finns ännu många
barn kvar i folkskolan, och där är
delningstalet i slöjd 25, d. v. s. en slöjdgrupp
kan där komma att omfatta upp
till 24 elever. I grundskolans lag- och
mellanstadier är delningstalet 21, således
något gynnsammare. Om man har
20 å 24 elever i slöjdgruppen, är det
lätt att räkna ut liur många minuters
handledning varje elev kan få under en
45-minuterslektion. Jag bortser från svårigheten
att över huvud taget sköta undervisningen
i en slöjdsal, som är byggd
för 16 elever. När det är fråga om träslöjd
är det ganska besvärligt att få
plats med både hyvelbänkarna och barnen.
Det är inte ovanligt att kommunen
på egen bekostnad delar upp slöjdgruppen
för att få en effektiv undervisning.

Det är beklagligt med tanke på det
värde man numera tillmäter slöjdundervisningen,
att vi alltjämt har dessa höga
delningstal på låg- och mellanstadierna,
således på de stadier där enligt min
uppfattning eleverna är särskilt beroende
av individuell handledning.

Motionsparet I: 66 och II: 86 tar upp
frågan om storleken av slöjdgrupperna
inom det obligatoriska skolväsendet,
omfattande således, förutom låg- och
mellanstadierna i grundskolan, även
folkskolan, där delningstalet, som jag
nämnde, är särskilt ogynnsamt. Yrkandet
i detta motionspar innebär en skrivelse
till Kungl. Maj:t med anhållan om
sänkning av delningstalet till 17 i slöjdgrupperna,
eventuellt genomförd etappvis.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till dessa motioner.

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Herr Widén länmade eu
historisk redogörelse över grundskolans
tillkomst i vårt land, alltifrån försöksverksamhetens
början och fram
till den lag om grundskolans införande
som vi beslöt här i riksdagen. Jag kan
helt och hållet instämma i den redogörelsen
och behöver därför alls inte gå
in på den detaljen.

Vid den punkt i utskottets utlåtande
som vi nu behandlar finns inte mindre
än fyra reservationer rörande olika
spörsmål, vilket även framgått av de
yttranden som nu hållits till förmån
för de olika reservationerna. Allt som
allt finns det 15 reservationer till hela
utlåtandet, men ett så stort antal reservationer
är väl rätt vanligt när vi
behandlar dessa frågor här i riksdagen.

Innan jag går in på de fyra reservationerna
och vad som framförts i anslutning
till dem vill jag redovisa några
allmänna synpunkter, som väl även
får gälla för hela detta statsutskottets
utlåtande i stort sett.

Alla i denna kammare vet ju att det
bara är en liten del av hela vårt undervisningsväsende
som vi här behandlar.
Det rör sig dock om stora kostnader
och betydande kostnadsstegringar, och
kostnaderna måste täckas på ett tillfredsställande
sätt inte bara då det
gäller detta avsnitt, utan vi måste kanske
framför allt tänka även på flera
andra avsnitt av vårt skolväsen, t. ex.
den högre utbildningen. Utifrån de synpunkterna
blir det många gånger en avvägningsfråga,
hur mycket kostnaderna
på den och den punkten får stiga.
Hedan ett bifall till alla reservationerna
i det utlåtande som nu behandlas
skulle innebära en kostnadsstegring på
19,4 miljoner. Därtill kommer att utskottet
har föreslagit uppräkningar på vissa
punkter, så att vi på det sättet kommer
upp till över 20 miljoner; och detta
gäller som jag nyss sade bara en detalj
i vårt allmänna skolväsende.

Om jag sedan får säga några ord be -

Ang. bidrag till driften av grundskolor

träffande de olika reservationerna vid
denna punkt, vill jag börja med förslaget
att vi skulle sänka delningstalet från
30 till 25 i varje klass, även om man
därvid siktar på ett årtal som 1972/73. Vi
vet allesammans att lärarbristen är
mycket stor framför allt på landsbygden.
Skulle vi nu följa reservanternas
förslag och sänka delningstalet —- även
om det inte sänks i år skall det i alla
fall sänkas successivt under årens lopp
— tror jag att ett sådant beslut skulle
vara, jag höll nästan på att säga, olyckligt.
Det måste nämligen leda till en
ytterligare ökad lärarbrist framför allt
på landsbygden. Jag tror alltså inte
att det under nuvarande förhållanden
iir realistiskt att gå in för bifall till
denna reservation.

Herr Widén var också inne på en
kartläggning av grundskolans resultat
och även forskningen i detta sammanhang.
På den punkten skiljer det väl
inte så kolossalt mycket mellan utskottets
och reservanternas förslag. Skillnaden
gäller endast tidpunkten, och
utskottet menar att vi skall få grundskolan
helt och hållet genomförd här
i landet, i samtliga län, innan vi går in
för en sådan kartläggning som här
förts på tal.

Vissa önskemål har också framförts
beträffande det fria tillvalet i grundskolans
högsta klasser. Vi vet ju alla
vad riksdagen beslutade i samband med
grundskolans genomförande här i landet
— i detta avseende kan jag nöja
mig med att hänvisa till skolöverstyrelsens
anvisningar av den 10 november
1962 som var och en kan ta del av
på sid. 13 i utskottets utlåtande. Men
om vi skulle följa reservanternas förslag
och ge lärarna den rätt som reservanterna
önskar, tror jag för min del
att detta inte skulle vara så särskilt
lyckligt i bl. a. ett hänseende: man
kan fråga sig vem som skall ta ansvaret
för den händelse en lärare tillråder
en elev att välja det och det yrket och
eleven så småningom kommer underfund
med att detta var ett felval. Är

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1954

Ang. bidrag till driften av grundskolor

det läraren som skall ta ansvaret? Jag
tror inte det för min del, utan det blir
föräldrarna som i det fallet kommer att
få ta ansvaret. Då bör väl föräldrarna
och eleverna själva välja och inte göra
det på inrådan av lärarna.

Vidare har man varit inne på musikundervisningen,
som också berörs i
en reservation. Utskottets uttalande
återfinnes på sid. 12. Det är mycket
riktigt att det för närvarande är en
kommunal angelägenhet, varför det inte
nu finns någon anledning för riksdagen
att besluta någonting annat i den
vägen. Nu sade ju herr Källqvist i sitt
yttrande att det inte är fråga om några
pengar. Nej, inte för närvarande, men
är det någon som har sett att en utredning
inte kräver några pengar? Jag
tror att om man skulle gå in på det
förslag som framföres i reservationen,
alltså eu skrivelse till Kungl. Maj:t,
skulle detta åtminstone medföra att det
blev högre utgifter, inte bara för staten
utan också för kommunerna.

Herr Lager var inne på trafikundervisningen
och var inte riktigt nöjd med
utskottets skrivning på denna punkt.
Herr Lager menade att man skulle
kunna införa trafikundervisning i
grundskolan. Han tänkte då kanske
framför allt på de högsta klasserna. Nu
vet ju allesammans här att eleverna i
grundskolan i regel slutar när de är
l(i år, men körkort för bil kan de inte
ta förrän de är 18 år. Jag är rädd för
att dessa ungdomar, om de i 16-årsåldern
erhåller trafikundervisning syftande
till körkort, när de sedan skall ta
körkort i 18-årsåldern har glömt det
mesta av vad de lärde sig i trafikundervisningen
i 16-årsåldern. Jag tror
att det för de elever som har fått trafikundervisning
skulle innebära en lockelse
att köra bil utan körkort. Jag
tror inte att herr Lagers förslag är realistiskt.

Med vad jag nu har anfört ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag
på denna punkt.

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Herr Einar Persson
konstaterade liksom jag att vi var oense
om bara en enda sak när det gällde
kartläggningen, nämligen tidpunkten
för dess genomförande. Jag vill säga
att jag'' tycker att herr Persson skjuter
upp denna tidpunkt rätt länge. Han
säger att han kan tänka sig denna kartläggning
när grundskolan är helt genomförd.
Nu har vi ju räknat med att
de sista distrikt som skulle införa
grundskolan skulle göra det någon gång
i början på 1970-talet, åren 1971 och
1972 har nämnts. Man vet det inte, men
om vi antar, herr Persson, att införandet
av grundskolan i det sista distriktet
inte kommer att ske förrän i mitten
av 1970-talet och tänker på att vi nu
har år 1964, måste vi väl i alla fall
säga att det är att skjuta fram denna
sak litet för långt i det ovissa. Vi tycks
alla vara överens, herr Persson, om värdet
av kartläggningen som sådan, och
att skjuta upp den så pass långt som
till i mitten av 1970-talet väcker i alla
fall min stora betänksamhet.

Herr PETERSSON, PER, (h):

Herr talman! Herr Persson upplyste
om vilka anvisningar som finns utfärdade
av skolöverstyrelsen i fråga om
tillvalet av ämnen. Men dessa anvisningar
tolkas ju på det sättet att varje form
av råd och påverkan från lärarnas sida
iir en otillåten inblandning i tillvalet.
Eftersom herr Persson hävdar att reservationen
och de likalydande motioner
på vilka reservationen bygger vill
att beslutanderätten skall ligga på ett
annat ställe än hos hemmen, vill jag
läsa upp ett par rader ur motionen. Där
står det: »Starka skäl talar för att läraren
erhåller rätt att ge råd härom då
målsman uttryckligen begär detta.» Såvitt
jag förstår innebär detta att ansvaret
fortfarande ligger hos hemmen.

Herr PERSSON, EINAR, (si:

Herr talman! Gentemot herr Widén
vill jag bara säga, när det gäller tid -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

punkten, att det iir värdefullt ur flera
synpunkter att kartläggningen inte sker
förrän grundskolan är genomförd i sin
helhet. Utvecklingen i samhället står
ju inte stilla. Det kan ju längre fram
i tiden finnas många faktorer som man
bör ta hänsyn till vid denna kartläggning.
Det sker t. ex. en pedagogisk utveckling
och forskning som man måste
ta hänsyn till. Ur den synpunkten
tror jag att det är värdefullt om man
kan skjuta på den här karlläggningen.

Till herr Petersson vill jag säga att
riksdagen har fattat beslut i frågan i
samband med grundskolans genomförande.
Jag tycker att det har förflutit så
kort tid sedan dess att det nu inte finns
anledning att ändra någonting på den
punkten.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande punkt gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt
beträffande mom. I, därefter särskilt i
fråga om mom. II—V samt vidare särskilt
rörande envar av mom. VI—X.

I fråga om mom. I, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats l:o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o), av herr
Widén, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med
a betecknade reservationen i förevarande
del; samt 3:o), av fröken Ranmark,
att utskottets hemställan skulle bifallas
med den ändring, som föranleddes av
bifall till motionerna I: 66 och II: 86.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Widén begärde votering, i anledning
varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till det av
honom framställda yrkandet, uppsattes
samt efter given varsel upplästes och

5 Första kammarens protokoll 196i. Nr 24

Ang. bidrag till driften av grundskolor

godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
9 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med a betecknade
reservationen i förevarande
del.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.

Ja — 74;

Nej —- 67.

På särskilda propositioner bifölls
därpå vad utskottet i mom. II—V hemställt.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de rörande mom. VI förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Bengtson m. fl.
vid punkten avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att
hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse denna
proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Bengtson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
9 mom. VI, röstar

Ja;

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av grundskolor

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Bengtson m. fl.
vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Bengtson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —84;

Nej — 47.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr talmannen i enlighet
med de avseende mom. VII framkomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare därpå att kammaren skulle
antaga det förslag, som innefattades i
den av fröken Andersson m. fl. vid
punkten avgivna, med a betecknade reservationen
i denna del; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Petersson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
9 mom. VII, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med a be -

tecknade reservationen i förevarande
del.

Då emellertid herr Widén begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 77;

Nej — 63.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

I vad gällde mom. VIII, anförde nu
herr talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels
och att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Härefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Widén begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
9 mom. VIII, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1904

Ang. bidrag till inackordering a
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Widén begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 90;

Nej — 42.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På gjord proposition bifölls härpå
vad utskottet i mom. IX hemställt.

Slutligen gjorde herr talmannen enligt
de beträffande mom. X förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med d betecknade
reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Petersson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller var statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
9 mom. X, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med d betecknade
reservationen.

v skolbarn i elevhem eller enskilda hem
Då emellertid herr Petersson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 114;

Nej — 24.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få meddela att jag för att
bereda kammarens ledamöter önskade
möjligheter att använda vissa tåg- och
flyglägenheter till hemorterna avser att
föreslå kammaren att i dag sluta sina
förhandlingar omkring kl. 17.00.

Punkten 10

Ang. bidrag till inackordering av skolbarn
i elevhem eller enskilda hem

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Grundskolor m. m.: Bidrag
till inackordering av skolbarn i elevhem
eller enskilda hem för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
1 600 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Thorsten Larsson m. fl. (1:404)
och den andra inom andra kammaren
av herr Larsson i Hedenäset m. fl. (II:
484), i vilka hemställts, 1. att riksdagen
måtte besluta, att bidrag till kostnaderna
för inackordering av elever, som hade
lång och besvärlig skolväg i grundskolor,
folkskolor och fortsättningsskolor
skulle utgå med 5 kronor per elev
och dag; samt 2. att riksdagen måtte vid
sin behandling av anslaget Grundskolor
m. in.: Bidrag till inackordering av
skolbarn i elevhem eller enskilda hem
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 2 500 000 kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren

68 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till inackordering av skolbarn i elevhem eller enskilda hem

av herr Widén (1:502) och den andra
inom andra kammaren av herr Jönsson
i Ingemarsgården (11:591), i vilka anhållits,
att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära en översyn av
gällande statsbidragsbestämmelser för
inackordering av skolelever i syfte att
återställa proportionerna mellan statligt
och kommunalt åtagande och att Kungl.
Maj:t måtte förelägga 1965 års riksdag
av denna utredning betingade förslag.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att motionerna I: 404 och II: 484, i
vad de avsåge en förstärkning av statsbidraget
till inackordering av elever
med lång och besvärlig skolväg, icke
måtte bifallas av riksdagen;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:404 och 11:484, såvitt
nu vore i fråga, till Grundskolor m. in.:
Bidrag till inackordering av skolbarn i
elevhem eller enskilda hem för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
1 600 000 kronor;

III. att motionerna 1:502 och 11:591
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson,
Bengtson, Källqvist, Widén och
Ståhl, fröken Elmén samt herrar Svensson
i Ljungskile, Larsson i Hedenäset
och Gustafsson i Kårby, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort hemställa,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:404 och 11:484, såvitt
nu vore i fråga, besluta, att bidrag till
kostnaderna för inackordering av elever
i grundskolor, folkskolor och fortsättningsskolor
som hade lång och besvärlig
skolväg skulle utgå med 5 kronor
per elev och dag;

II. att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 404 och II: 484, såvitt
nu vore i fråga, till Grundskolor m. m.:
Bidrag till inackordering av skolbarn i
elevhem eller enskilda hem för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
2 500 000 kronor;

III. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 502 och II: 591, i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om översyn
av gällande statsbidragsbestämmelser
för inackordering av skolelever i
syfte att återställa proportionerna mellan
statligt och kommunalt åtagande
samt att Kungl. Maj:t måtte förelägga
1965 års riksdag de förslag, som betingades
av denna översyn.

Herr CARLSSON, ERIC, (ep):

Herr talman! Under denna punkt har
det behandlats ett antal motioner, däribland
motionerna 404 i första kammaren
och 484 i medkammaren. Enär herr
Thorsten Larsson, som är huvudmotionär
här, inte har tillfälle att närvara,
skall jag be att med ett par ord få
motivera denna motion och den reservation
som finns under punkten.

Frågan gäller inackordering av sådana
elever i grundskolor, folkskolor
och fortsättningsskolor som har lång
och besvärlig skolväg, alltså elever som
inte kan bo hemma utan måste bo på
skolorten. Grundskolans införande kommer
också att medföra en ökad frekvens
på detta område, beroende på att
om man skall få högstadium med tillräckligt
underlag, måste det ske en
viss centralisering. Högstadiet är en
obligatorisk skola till skillnad från den
påbyggnad på folkskolan som vi har
haft tidigare. Det gör att det kommer
att röra sig om ett större antal elever
än förut, och därför har frågan om inackorderingskostnader
blivit en större
fråga för kommunerna än tidigare. Inte
endast per elev räknat, utan totalt sett
har kostnaderna på det sättet kommit
att stiga för många kommuner. De nuvarande
ersättningarna bygger på att
man kan klara inackordering med 3

Nr 21

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till inackordering av skolbarn i elevhem eller enskilda hem

vånad över att utskottet ändå har vågat

kronor 25 öre för enskild elev och 3
kronor för elev i skolhem. Denna ram
fastställdes redan 1952. Sedan dess har
ramen inte ändrats, men vi vet alla
att det i fråga om kostnaderna skett
väsentliga ändringar sedan 1952 och
att det i dag inte finns några möjligheter
att få elever inackorderade för de
belopp som här ges. I motionen har
uttalats att det borde vara rimligt med
eu höjning av detta bidrag, och det
har föreslagits 5 kronor per elev och
dag. För min del vill jag säga att det
är en blygsam begäran med tanke på
de kostnader som kommunerna har.
Motionärerna vet hur stort motståndet
varit. Trots alla framställningar och
önskemål har ecklesiastikministern —
eller kanske det är finansministern —
inte funnit möjlighet att rätta till detta
förhållande. Då har man sagt: Låt oss
vara åtminstone så blygsamma att vi
stannar vid 5 kronor per elev och dag,
tv då har vi utsikt att få detta bifallet.
Nu har utskottet avstyrkt, och jag
är förvånad över att det finns norrlandsrepresentanter
i utskottet som varit
aktiva på andra punkter i dag men
som inte anslutit sig till reservanterna
på denna punkt, trots att det är en
norrlandsfråga -— liksom det också är
en skärgårdsfråga.

Utskottets motivering är intressant
ur många synpunkter. Utskottet erinrar
om att en uppräkning måste ske
snarast möjligt så att statsbidragets realvärde
återställes. Men så kommer man
fram med den gamla käpphästen att
man måste avvakta 1958 års skatteutjämningskommitté,
som enligt vad utskottet
skriver måste »komma att ge
förutsättningar för en sådan lösning».
Jag vet inte genom vilka slutledningar
man kommit fram till detta. Jag vill
bara erinra om att tilläggsdirektiven för

skatteutjämningskommittén gav kommittén
en bestämd ram att hålla sig
inom, 750 miljoner kronor, och detta
belopp är i stor utsträckning specialdestinerat
genom tilläggsdirektiven.
Från dessa utgångspunkter är jag för -

tro på att det skall finnas möjlighet att
inom denna medelsram också bereda
utrymme för att justera dessa kostnader.
Men jag har nog en känsla av att
man, när man ser på kostnadsramen,
har sagt att orkar kommunen det så orkar
den det. Så lastar man på kommunerna,
och det är kommunerna som
får betala. Vi menar att det är orimligt-
v . ,

Med den motiveringen ber jag, herr
talman, att få yrka bifall till reservationen
av herr Ivar Johansson m. fl.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Herr Carlsson redogjorde
för vad utskottet sagt i sitt utlåtande.
Då är det väl alldeles onödigt för min
del att läsa upp detta. Men det är dock
otvivelaktigt på det sättet att vi har en
skatteutjämningskommitté, och efter vad
jag erfarit kommer den med sitt skatteförslag
redan nästa vecka. Därför finns
det ingen anledning att nu fatta beslut
i denna detalj av kommunernas utgifter.
Jag tvcker att man kan vänta och
se vad kommitténs förslag kommer att
innehålla. Det är 750 miljoner kronor
som skall fördelas mellan kommunerna,
och de måste räcka någon vart, så att
man kan få en liten de! av dessa 750
miljoner kronor även till skolfrågorna.
Det är väl inte bara skolfrågor som är
avgörande för en kommuns ekonomi,
utan det finns många andra frågor också,
och jag tycker att det skulle verka t.
o. m. orättvist om man bara skulle gå in
för denna detalj. Det är kommunens
samlade utgifter som i högsta grad bör
vara avgörande härvidlag.

För övrigt är detta en fråga som vi
har diskuterat många år förut i riksdagen.
Därför finns det kanske inte så
mycket nytt att tillföra debatten. Det
bär inte herr Carlsson kunnat göra, och
det kan jag inte göra heller, utan jag ber
i korthet att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till inackordering av skolba

Herr CARLSSON, ERIC, (ep):

Herr talman! Herr Persson säger att
jag inte kan tillföra debatten något nytt.
Det är riktigt. Tiden går, men statsbidraget
urholkas alltmer. Det blir allt
sämre och sämre för kommunerna. Det
är ingenting nytt, det känner vi till, men
det var det som vi ville ha en ändring
på. Från den utgångspunkten ställde jag
yrkande om bifall till reservationen.

Nu säger herr Persson att 750 miljoner
kronor bör räcka till något också. Jag
vet inte om vi skall ta upp en kommunal
ekonomisk debatt, herr Persson, men
låt mig erinra om att om man läser
statsverkspropositionen för 1964/65 finner
man i anledning av 1957 års ortsavdragsreform
anslag på 310 miljoner
kronor och i anledning av 1961 års ortsavdragsreform
360 miljoner kronor, vartill
kommer 90 miljoner kronor till särskilt
skattetyngda kommuner. Det gör
tillsammans 760 miljoner kronor som
man räknar med skall utgå i anledning
av ortsavdragsreformerna till särskilt
skattetyngda kommuner.

Den ram man inom skatteutjämningskommittén
fick att hålla sig inom enligt
tilläggsdirektiven utgjorde 750 miljoner
kronor. Det är inga nya pengar på
något sätt, herr Persson, utan det är
samma pengar som vi haft tidigare. Det
är bara den skillnaden att vi nu gör en
omfördelning av dessa pengar till kommunerna,
men detta ger kommunerna
totalt sett ingen som helst förbättring.
Snarast är det risk för att kommunerna
får en minskning. När man har detta
siffermaterial framför sig, herr Persson,
tror man inte att skatteutjämningskommittén
skall kunna åstadkomma några
revolutionerande förbättringar.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Herr Eric Carlsson sade
att det här inte gällde några nya pengar.
Det har jag svårt att förstå, tv det är ju
kommunerna som skall få dessa 750
miljoner kronor. Det är visserligen sant
att det blir en omfördelning, men det är

■n i elevhem eller enskilda hem

en omfördelning mellan stat och kommuner,
och det måste hli till kommunernas
fördel om så sker.

Jag vidhåller fortfarande att det inte
finns någonting nytt att tillföra debatten
i nuvarande läge, men när vi fått
skatteutjämningskommitténs förslag kan
vi ha någonting nytt att diskutera.

Herr CARLSSON, ERIC, (ep):

Herr talman! Får jag bara säga till
herr Persson att det inte blir någon ny
omfördelning mellan stat och kommuner
på något sätt, eftersom det gäller
samma pengar som för närvarande utgår.
Den enda skillnaden som blir är
att det blir en omfördelning mellan
kommunerna i fråga om de bidrag som
nu utgår. Det är i realiteten skillnaden,
herr Persson, gentemot vad herr Persson
sade att det skulle bli.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! På detta vill jag bara
svara att herr Carlsson nyss sade att
kommunerna fått 150 miljoner kronor
av staten att röra sig med.

Herr PETERSSON, PER, (h):

Herr talman! Eftersom herr Eric
Carlsson har talat om mig i denna debatt
och eftersom jag står med på utskottets
förslag, vill jag säga att inte alla så väl
som hem Carlsson känner till vilka förslag
skatteutjämningskommittén kommer
med. Jag tycker det är riktigt, som
man har skrivit i utskottsutlåtandet, att
om kostnadsfördelningen mellan staten
och kommunerna då icke ändras till
kommunernas förmån, förväntar vi oss
att ett nytt förslag skall föreläggas riksdagen
som i första hand återställer de
berörda statsbidragens realvärde.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen,
som för en stund övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar, jämlikt
föreliggande yrkanden gjorde propositioner,
först på bifall till vad utskottet i

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till anordnande av skolskjutsar

denna punkt hemställt samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr förste vice-
talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Carlsson, Eric, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
10, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Carlsson, Eric, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 92;

Nej —- 44.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 11

Ang. bidrag till anordnande av skolskjutsar Kungl.

Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Grundskolor m. m.: Bidrag
till anordnande av skolskjutsar för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 70 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Thorsten Larsson m. fl. (1:402) och
den andra inom andra kammaren av
herr Larsson i Hedenäset m. fl. (H:
485), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte vid behandling av Kungl. Maj:ts
förslag om Bidrag till anordnande av
skolskjutsar m. in. giva sin anslutning
till skolöverstyrelsens framställning om
liberalisering av den till inackorderingsbidraget
knutna maximeringen av
statsbidraget till skolskjutsar;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Thorsten Larsson m. fl. (1:403) och
den andra inom andra kammaren avherr
Mattsson m. fl. (11:488), i vilka
anhållits, att riksdagen måtte vid behandlingen
av Grundskolan m. m.: Bidrag
till anordnande av skolskjutsar under
åttonde huvudtiteln besluta, att bidrag
till s. k. självskjuts skulle utgå med
1 krona per elev och skoldag, om den
egna färdvägen vore längre än 7 km,
och eljest med högst 75 öre per elev och
skoldag i enlighet med vad i motionerna
anförts, samt i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om sådan ändring i
kungörelsen om statsbidrag för skolskjutsar
och inackordering, att statsbidrag
för självskjutsar kunde utgå för
elever i hela grundskolan;

dels ock en inom andra kammaren av
herrar Westberc/ och Boo väckt motion
(II: 432).

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att motionen II: 432 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

II. att motionerna 1:403 och 11:488
icke måtte bifallas av riksdagen;

III. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
i punkten anfört i anledning av motionerna
1:402 och 11:485;

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till anordnande av skolskjutsar

IV. att riksdagen måtte till Grundskolor
m. m.: Bidrag till anordnande av
skolskjutsar för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 70 000 000 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Ivar Johansson, Bengtson, Källqvist,
Larsson i Hedenäset och Gustafsson i
Kårby, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del erhålla
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort under II hemställa, att
riksdagen måtte, med bifall till motionerna
I: 403 och II: 488, besluta, att bidrag
till s. k. självskjuts skulle utgå med
1 krona per elev och skoldag, om den
egna färdvägen vore längre än 7 km,
och eljest med högst 75 öre per elev
och skoldag, samt i skrivelse till Kungl.

Maj .t hemställa om sådan ändring i
kungörelsen om statsbidrag för skolskjutsar
och inackordering, att statsbidrag
för självskjutsar kunde utgå för
elever i hela grundskolan.

Herr CARLSSON, ERIC, (ep):

Herr talman! De motioner som utgör
underlag för punkten 11 gäller framför
allt frågan om bidrag till självskjutsar
och skolskjutsar. Skolöverstyrelsen
har i en särskild framställning
föreslagit en sådan ändring av kungörelsen
1958:380 att länsskolnämnderna
skulle erhålla ökade möjligheter att
medge undantag i varje enskilt fall från
den till inackorderingsbidraget anknutna
maximeringen av skolskjutsbidraget.

Det skulle innebära lättnader för eleverna
att kunna få bidrag till självskjutsar.
Det skulle också ge eleverna
möjlighet att få bo i hemmen och slippa
de olägenheter som man i dag har
med inackordering o. s. v.

Beklagligt är emellertid att departementschefen
inte har kunnat biträda
skolöverstyrelsens hemställan, som ligger
till grund för motionerna. Utskottet
har för sitt vidkommande sagt att
man hoppas att dessa frågor skall tas
upp till ett förnyat allvarligt övervä -

gande och att det så småningom skall
ske någonting på denna punkt. Det är
en förhoppning som man alltid har.
Jag skall inte utveckla våra funderingar
kring denna fråga nu utan skall endast
inskränka mig till att yrka bifall
till reservationen av herr Ivar Johansson
m. fl., som är fogad till denna
punkt.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag kan hänvisa till
vad utskottet så välvilligt har skrivit
på denna punkt. Vi är fullt och fast införstådda
med att det behövs en översyn
på detta område, vilket också är anledningen
till att vi har skrivit på
detta sätt.

Jag skall liksom herr Carlsson inte
ta upp någon längre debatt, utan ber
endast att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr förste vice talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komme att
framställas först särskilt beträffande
vartdera mom. I och II av utskottets i
förevarande punkt gjorda hemställan
samt därefter särskilt rörande mom. III
och IV.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. I hemställt.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
enligt de rörande mom. II framkomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid punkten
avgivna reservationen; och förklarade
herr förste vice talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Carlsson, Eric, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 21

en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
11 mom. II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Carlsson, Eric, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 100;

Nej — 31.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. III och IV
hemställt.

Punkten 12

Ang. bidrag till pedagogisk utrustning

I förevarande punkt hade utskottet av
angivna orsaker hemställt, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
i ämnet framlagda förslag samt med avslag
å motionerna I: 485 av fru Hultell
och fröken Ljungberg samt 11:613, av
herr Wennerfors m. fl., till Grundskolor
m. m.: Bidrag till pedagogisk utrustning
in. m. för budgetåret 1964/65 anvisa ett
förslagsanslag av 17 600 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:485
och II: 613 hade anhållits, att riksdagen
måtte besluta, att anslaget för budgetåret
1964/65 till Grundskolor m. in.: Bi -

Ang. bidrag till pedagogisk utrustning

drag till pedagogisk utrustning in. in.
skulle ställas till förfogande för såväl
grundskolorna som de under grundskolands
uppbyggnad vid sidan av denna
verksamma obligatoriska skolorna, samt
att anslaget skulle höjas med så stort belopp,
som kunde vara motiverat av ett
godkännande av detta förslag.

Vid punkten hade reservation avgivits
av fröken Andersson, herrar Per
Petersson och Staxcing, fröken Elmén
samt herr Nilsson i Göingegården, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort erhålla
den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:485 och 11:613,
till Grundskolor m. m.: Bidrag till pedagogisk
utrustning m. m. för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
22 600 000 kronor.

Herr PETERSSON, PER, (h):

Herr talman! Både genom rubriceringen
och genom riksdagsbeslutet 1962
har detta anslag reserverats för enbart
sådana skoldistrikt som erhållit tillstånd
att övergå till grundskola. Vi för
vår del anser att en sådan begränsning
av anslagets användning betyder
att de förbättringar som kan ske när
det gäller undervisningen inte kan fås
i de skolor där skolgången sker enligt
äldre skolformer. Grundskolans genomförande
måste ske i en viss takt, som
begränsas av tillgången på skolbyggnader
och lärare. Vi kan inte se någon
anledning till att man för den skull
skall ge jämnåriga elever som går i
äldre skolformer sämre förutsättningar
än grundskolans elever. Även i äldre
skolformer borde det vara möjligt att
genom bättre pedagogisk utrustning göra
undervisningen bättre. Då man i detta
fall inte hindras av brist på lokaler
eller lärare, tycker vi att man bör kunna
använda detta anslag över hela skolväsendet.

Jag vill med den motiveringen yrka

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Anslag till folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter

bifall till reservationen av fröken Ebon
x\ndersson m. fl. vilket innebär en anslagshöjning
till 22,6 miljoner kr.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Reservationen går ut
på att det skulle anslås 5 miljoner mer
än vad utskottet föreslagit. Men detta
anslag, som utgår till grundskolan, är
ju en ersättning för det tidigare bidraget
till de kommuner som bedriver försöksverksamhet.
Det är väl otvivelaktigt
så att de kommuner som för in
grundskolan får åtskilliga kostnader
utöver dem som åsamkas kommuner
med folkskola. Jag tycker inte det vore
fullt rättvist om även folkskolan skulle
få bidrag. Detta skall ju tjäna som en
stimulans för de kommuner som infört
grundskolan. Jag tycker därför att utskottets
ställningstagande i denna punkt
är fullt riktigt, och jag ber att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr förste vice
talmannen jämlikt därunder framkomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr förste
vice talmanen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Petersson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den. som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
12, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Petersson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsappparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 106;

Nej — 24.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 13

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 14

Anslag till folkundervisningens främjande
i rikets nordligaste gränsorter

I denna punkt hade utskottet på anförda
skäl hemställt, att riksdagen måtte,
med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet
framlagda förslag samt med avslag å
motionerna I: 333, av herr Wanliainen,
och 11:324, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl., till Grundskolor m. m.: Folkundervisningens
främjande i rikets
nordligaste gränsorter m. in. för budgetåret
1964/65 anvisa ett anslag av
300 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:333
och II: 324 hade anhållits, att riksdagen
måtte till Grundskolor m. m.: Folkundervisningens
främjande i rikets nordligaste
gränsorter m. m. under åttonde
huvudtiteln för hudgetåret 1964/65 anvisa
ett anslag av 350 000 kronor enligt
i motionerna anförda grunder.

Reservation hade avgivits av herrar
Ivar Johansson, Bengtson, Källqvist,
Per Petersson, Ståhl, Larsson i Hedeniiset
och Gustafsson i Kårby, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort erhålla den

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 21

Anslag till folkundervisningens

lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj ds förslag
samt med bifall till motionerna I:
933 och II: 324, till Grundskolor m. m.:
Folkundervisningens främjande i rikets
nordligaste gränsorter in. in. för budgetåret
1964/65 anvisa ett anslag av
350 000 kronor.

Herr WANHAINEN (s) :

Herr talman! Som motionär på denna
punkt som gäller folkundervisningens
främjande i rikets nordligaste
gränsbygder vill jag framföra några
synpunkter.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden
begärt att anslaget för detta
ändamål ökas från 300 000 till 350 000
kr. Bl. a. avses att öka antalet finnbygdsstipendiater
samt förstärka anslaget
till övertorneå folkhögskola in. m.
Ur anslaget skall även enligt beslut
1959 bestridas kostnader för särskilda
undervisningsgrupper i finska som valfritt
ämne i årskurserna 8—9. Länsskolnämnden
i Norrbottens län har hos
skolöverstyrelsen och Kungl. Majd
gjort framställan om statsbidrag till
språklaboratorier att inrättas i kommuner
som är intresserade för sådan
försöksverksamhet.

Länsskolnämnden motiverar sitt initiativ
på följande sätt: »Finskan är
alltjämt det spontant talade vardagsspråket
i de 10 kommunerna utefter
gränsen mot Finland liksom i landsbygdsdelarna
av Kiruna och Gällivare
kommuner. I detta område finns under
innevarande läsår cirka 8 000 elever i
det obligatoriska skolväsendet. Antalet
torde öka något med grundskolans
utbyggnad. Frågan om det finska språkets
effekt på undervisningsresultatet
är icke vetenskapligt klarlagd. Fn rapport
från pedagogisk-psykologiska institutionen
vid lärarhögskolan i Stockholm
utarbetad av laborator Henrysson
redovisar genomsnittligt lägre resultat
i standardproven i svenska, engelska
och matematik för elever i årskurs 6

främjande i rikets nordligaste gränsorter

i Tornedalen, jämförda med riksrepresentativa
grupper.

Någon fullständig analys eller katalogisering
av tornedalselevernas svårigheter
med svenskan har hittills icke försökts.
Svårigheterna är av skiftande
slag, men sammantagna slår de igenom
som ''finsk brytning’. Vissa delar av
denna brytning måste angripas genom
ihärdig övning. Språkövningslaboratoriet
ger eleven möjlighet att utföra detta
träningsarbete i enrum ostörd av
kamrater och lärare.»

Huruvida pedagogisk-psykologiska institutionens
slutsatser är riktiga med
hänsyn till tvåspråkighetens problem
kan man ifrågasätta. Andra, som forskat
i flerspråkighetens problem, bl. a. herr
Hansegård i Kiruna som studerat samiska-finska
i förhållande till svenska,
samt bl. a. i Schweiz och Österrike och
även här i landet har kommit till den
uppfattningen att undervisningen under
första och andra skolåret borde
ske på modersmålet för att ge eleverna
de grunläggande såväl språkliga som
andra kunskaperna.

Doktor österberg i Norrbotten har
undersökt förhållandet när det gäller
pitemål. Hans undersökningar stöder
uppfattningarna att barnen de första
skolåren bör undervisas på sitt modersmål.
Man kan ju fråga sig hur ett barn
som inte behärskar svenska skall kunna
lära sig t. ex. matematik om det undervisas
på svenska.

År 1956 gjordes i Sverige en undersökning
av barnens språkkunnighet vid
inträde i första klassen i folkskolan i
ett antal kommuner i Norrbottens östra
inspektionsområde, i Tornedalen. Undersökningen
omfattade sammanlagt
838 barn. Det visade sig att av dessa
kunde 28 procent endast finska, 29
procent finska och något svenska, dock
icke tillräckligt för att förstå .svensk undervisning,
36 procent kunde finska
och hjälpligt svenska samt slutligen 7
procent enbart svenska. År 1958 var i
samma kommuner 227 folkskollärare
och rektorer verksamma. Det torsk -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Anslag till folkundervisningens främjande

ningsarbete beträffande tvåspråkighetens
problem som bedrivits i olika länder
visar ganska entydigt att barnen
snabbare och bättre lär sig »huvudspråket»
om de först får undervisning
i sitt modersmål. En sådan undervisning
anses också ge psykologiska förutsättningar
för en mera harmonisk
personlighetsutveckling än vad en »brutal»
språkövergång gör. När och i vilka
former en sådan övergång lämpligen
bör genomföras vet vi dess värre inte
mycket om. Frågan bör vetenskapligt
kartläggas.

Herr talman, jag kan inte låta bli
att i detta sammanhang berätta hur det
kunde vara för några decennier sedan
när man första läsåret kom till skolan.
När jag själv vid 7 års ålder 1921 kom
till första klass i skolan kunde jag icke
ett ord svenska, lägg märke till att far
och mor icke kunde annat än finska,
hade aldrig fått lära sig svenska trots
att de var svenska medborgare och bosatta
här i landet. Det hade kanske varit
bättre för min svenska om de språkliga
grunderna inlärts på modermålet
finskan. Det gjorde man icke utan i
stället kunde man få spö om man t. ex.
på rasterna råkade tala finska (det var
förbud att tala finska inom skolans hank
och stör). Valet var att antingen låta
bli att tala eller att tala och ta »stryk».
Jag beskyller icke de dåvarande lärarna
för denna pedagogik, de hade tydligen
sina order från högre myndigheter.
Kanske dessa minnen sitter kvar i
oss tornedalingar så att vi därför är så
tystlåtna när vi kommer bland svensktalande.

Enligt uppgifter i Norrbottenspressen
har flera kommuner redan beslutat om
anskaffande av olika pedagogiska hjälpmedel,
bl. a. språklaboratorier, under
förutsättning att statsbidrag kan erhållas.
Därför är det önskvärt att ytterligare
medel tillföres gränsortsanslaget
för att statsbidrag skall kunna utgå.

Hem talman, jag yrkar bifall till reservationen
på denna punkt.

i rikets nordligaste gränsorter

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag förstår att detta är
en mycket viktig fråga för herr Lennart
Wanhainen, som kommer från dessa
finnbygder. Anledningen till att utskottet
inte bär kunnat gå med på en
uppräkning av detta anslag enligt motionens
förslag är, såsom framgår av
utskottets skrivning, att det enligt de
upplysningar som vi har fått i avdelningen
är ett så ringa antal sökande
till dessa stipendier, att man redan
med det anslag som nu finns upptaget
bör kunna tillgodose också andra ändamål
som det här har varit fråga om.

Jag vill också säga att det ju finns
andra orter här i landet som är tvåspråkiga.
Herr Wanhainen berättade
om hur det var när han själv började
småskolan vid sju års ålder. Jag skulle
kunna göra samma sak: jag kunde inte
heller ett ord svenska när jag började
småskolan för 53 år sedan, men
det har där aldrig varit fråga om stipendier
till kommunen i något sammanhang,
utan vi har fått klara oss utan
stipendium. Men detta var ett mera
skämtsamt inlägg i denna debatt.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr WANHAINEN (s):

Endast några få ord! Herr Persson
jämför landsmålet med ett helt annat
språk, nämligen finskan, som ju är
ett främmande språk. Jag kan dock
erkänna att det hörs på herr Persson
att han lärde sig landsmålet när han
växte upp.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen
enligt förekomna yrkanden gjorde propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i denna punkt hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr förste
vice talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till ut -

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

Ang. omorganisation av skol- och arbetshemmet vid Mogård

skottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Bengtson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
14, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Bengtson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 79;

Nej — 50.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 15—21

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 22

Ang. omorganisation av skol- och arbetshemmet
vid Mogård

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för statens dövskolor m. m.,
som föranleddes av vad departementschefen
anfört, dels godkänna av depar -

tementschefen angiven avlöningsstat
för statens dövskolor m. in., att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1964/65, dels ock till Statens dövskolor
m. in.: Avlöningar för budgetåret 1964/
65 anvisa ett förslagsanslag av 6 246 000
kronor.

Departementschefen hade — i anledning
av 1963 års riksdags beslut i fråga
om överflyttande av skolhemmet vid
skol- och arbetshemmet på Mogård till
Charlottendals skolhem i Gnesta -— förordat
en organisationsförändring, enligt
vilken Charlottendals skolhem i Gnesta
skulle upplösas. Därvid skulle de särskolmässiga
barnen flyttas till särskolor,
och de barn, som man kunde betrakta
som normalbegåvade, flyttas till
skolan för hörselskadade i Örebro och
där hållas samman som grupp i en enhet
som borde benämnas Charlottendalsskolan.
Mogårdsbarnen skulle enligt
Kungl. Maj:ts förslag överflyttas
till Gnesta, där den nya institutionen
skulle benämnas Statens skola för
döva i Gnesta. Mogårdsinstitutionen,
som efter delningen komme att omfatta
endast arbetshemmet, borde enligt
departementschefen från och med nästa
budgetår ställas under medicinalstyrelsens
tillsyn och sålunda falla inom
socialdepartementets verksamhetsområde.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för statens dövskolor m. m., som
föranleddes av vad departementschefen
anfört;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för statens dövskolor
m. in., att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1964/65;

c) till Statens dövskolor m. in.: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 6 261 000 kronor.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. försöksverksamheten med kontinuerligt tidningsstudium vid gymnasiet

Herr LARSSON, LARS, (s):

Herr talman! Det är kanske inte bara
ovanligt att i denna kammare ta till
orda under en punkt, till vilken det
varken finns motioner eller reservationer
fogade, utan det anses måhända
även icke honnett att göra det.

Orsaken till detta inlägg, som kommer
att bli kort, är emellertid att den
omorganisation som riksdagen nu kommer
att besluta för skol- och arbetshemmet
för döva vid Mogård av formella,
administrativa orsaker löper
risk att undergrävas och redan nu lett
till bekymmer med minskade möjligheter
att sköta den del av klientelet som
blir kvar på Mogård. Det finns i utskottsutlåtandet
tre rader som skildrar
att fr. o. m. den 1 juli i år kommer
Mogård att få medicinalstyrelsen som
huvudman och därigenom komma under
socialdepartementets domvärjo. Orsaken
är att skolhemmet nu kan flyttas
till Gnesta. Kvar på Mogård blir arbetshemmet
för döva med lyte. Denna
förändring har riksdagen för ett år sedan
beslutat om, och den har varit aktuell
långt tidigare.

Bytet av huvudman har nu lett till
att vård- och ekonomipersonalen sedan
någon tid är uppsagd, visserligen under
förespegling att flertalet skall kunna
återanställas, men först sedan ny organisationsplan
fastställts, vilket inte
kunnat ske före riksdagens beslut.

Den plan till personalstat som medicinalstyrelsen
nu lär ha gjort upp är
ur anstaltens synpunkt väl avvägd och
ger möjlighet för såväl den heltids- som
den deltidsanställda personalen att få
kvarbliva i sina anställningar. Men det
är ändå en naturlig reaktion att personalen
i dagsläget tagit det säkra före
det osäkra och börjat söka sig ut på
den öppna arbetsmarknaden. Flera av
de anställda har redan antagit andra
tjänster, och Mogård börjar få ont om
kvalificerad personal. Då det här rör sig
om teckenkunnig personal, för viken det
i dag inte går att skaffa vikarier, vore
det synnerligen olyckligt om faststäl -

landet av den nya organisationsplanen
ytterligare skulle fördröjas. Detta
främst av två skäl. För det första därför
att det tar minst ett år att lära upp
teckenkunnig personal, och för det andra
— och det är viktigast — därför att
oron bland personalen naturligt nog
smittar av sig bland ett klientel av det
sköra slag det här gäller. Detta är sålunda
inte en personalfråga utan en
vårdfråga för människor med mycket
starkt handikapp.

Med kännedom om socialministerns
stora intresse att åstadkomma goda förhållanden
i alla avseenden för de handikappade
vill jag med detta inlägg
vädja till honom att medverka till att
den nya vårdanstalt som nu kommer
in under hans departements inflytande
snabbt måtte få sin organisationsplan
fastställd.

Hem PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkterna 23—26

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 27

Ang. försöksverksamheten med kontinuerligt
tidningsstudium vid gymnasiet Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t
att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för de statliga allmänna
gymnasierna m. in., som föranleddes av
vad departementschefen förordat, dels
godkänna av departementschefen angiven
avlöningsstat för de statliga allmänna
gymnasierna in. in., att tillämpas tills
vidare från och med budgetaret 1964/
65, dels ock till Statliga allmänna gymnasier
in. in.: Avlöningar för budget -

Fredagen den 15 maj 19(54

Nr 24

Ang. försöksverksamheten med

året 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 245 875 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Isacson och Per Petersson (I:
103) samt den andra inom andra kammaren
av herr Nordstrandh in. fl. (IT:
139),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Isacson (I: 153) samt den andra
inom andra kammaren av herrar Nordstrandh
och Palm (II: 206),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Källqvist (I: 272) och den andra
inom andra kammaren av fru Nettelbrandt
m. fl. (II: 330),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Palm och Wallmark (1:279)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Arvidson m. fl. (11:311),
dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Per Petersson (I: 330) och den andra
inom andra kammaren av herr Wennerfors
m. fl. (II: 344),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
fru Hamrin-Thorell och herr Widén (I:
397) samt den andra inom andra kammaren
av herrar Helén och Källstad
(11:481),

dels en inom första kammaren avfröken
Ljungberg in. fl. väckt motion
(1:406),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren avherr
Dahlén (I: 481) samt den andra
inom andra kammaren av herrar Edlund
och Nilsson i Tvärålund (II: 574),
dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Åkerlund (I: 504) och den andra
inom andra kammaren av herr Wennerfors
(II: 609).

kontinuerligt tidningsstudium vid gymnasiet
I motionen 1: 406 hade hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära, att vid det nya
gymnasiets utformning försöksverksamhet
måtte anordnas med kontinuerligt
tidningsstudium som undervisningsämne
på gymnasiet.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att motionerna 1:103 och 11:139,
1:397 och 11:481 samt 1:481 och II:
574, samtliga motioner i vad de avsåge
anställande av personal som utförde
sekreterargöromål på rektorsexpeditionerna
i de fall då möjlighet att anställa
sekreterare ej förelåge, icke måtte bifallas
av riksdagen;

II. att motionerna 1:153 och 11:206,
i vad de avsåge vissa skolkuratorers anställningsvillkor,
icke måtte bifallas avriksdagen; III.

att motionerna 1:272 och 11:330
icke måtte bifallas av riksdagen;

IV. att motionerna I: 330 och II: 344,
i vad de avsåge inrättande av ett gymnasium
för vuxna, icke måtte bifallas
av riksdagen;

V. att motionerna 1:397 och 11:481
samt I: 481 och II: 574, samtliga motioner
i vad de avsåge hjälp åt lärare vid
de allmänna gymnasierna med arbete
på institutioner, i bibliotek m. m. och
skrivarbete, icke måtte bifallas av riksdagen; VI.

att motionerna 1:397 och 11:481,
i vad de avsåge utvidgning av försöksverksamheten
med skolsekreterare och
ställföreträdande rektor, icke måtte bifallas
av riksdagen;

VII. att motionerna I: 504 och II: 609.
i vad de avsåge inrättande av ytterligare
lektorstjänster, icke måtte bifallas avriksdagen; VIII.

att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:103 och II: 139,
I: 153 och II: 206, I: 330 och II: 344, I:

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. försöksverksamheten med kontinuerligt tidningsstudium vid gymnasiet

397 och II: 481, I: 481 och II: 574 samt
I: 504 och II: 609, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för de statliga allmänna gymnasierna
m. m., som föranleddes av vad
departementschefen förordat;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för de statliga allmänna
gymnasierna in. m., att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1964/
65;

c) till Statliga allmänna gymnasier
m. m.: Avlöningar för budgetåret 1964/
65 anvisa ett förslagsanslag av
245 875 000 kronor;

IX. att motionerna 1:279 och 11:311
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

X. att riksdagen måtte, i anledning av
motionen I: 406, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet i
punkten anfört om utvidgning av försöksverksamheten
med kontinuerligt
tidningsstudium.

Beträffande det i motionen I: 406
framställda yrkandet rörande försöksverksamheten
med kontinuerligt tidningsstudium
hade utskottet å sid. 34
i det tryckta utlåtandet yttrat bland annat
följande:

»Utskottet vill gärna se att nu pågående
försöksverksamhet utvidgas. Utskottet
förutsätter att skolöverstyrelsen
tar ytterligare erforderliga initiativ i
nu nämnt syfte.»

Reservation hade anförts av fröken
Andersson samt herrar Per Petersson
och Staxäng, vilka ansett, att det nyss
återgivna stycket av utskottets motivering
bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet anser det angeläget att nu
pågående försöksverksamhet utvidgas.
Därvid synes främst böra undersökas
huruvida möjligheter finnes att tilldela
tidningsstudiet fast plats eller visst antal
lektioner per läsår inom det utrymme
som disponeras i samhällslära eller

svenska i det nya gymnasiet. Utskottet
förväntar att skolöverstyrelsen tar de
erforderliga initiativen i nu nämnt
syfte.»

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Punkt 27, som handlar
om avlöningar till statliga allmänna
gymnasier m. m., är en av de ur statsutskottssynpunkt
tunga punkterna. Den
slutar med äskanden av medel uppgående
till nära en kvarts miljard. De frågor
som upptas under denna punkt bär
också varit föremål för många motionsyrkanden.
Ändå har utskottet kunnat
ena sig på alla punkter. Det finns bara
en enda reservation, och det är en som
kan tyckas liten och obetydlig. Den ansluter
sig till utskottets skrivning i motiveringen
på sidan 34.

Reservationen handlar om önskvärdheten
att läsa tidningar i skolan och anknyter
till en motion som i januari månad
väcktes i denna kammare av fru
Hamrin-Thorell, fru Segerstedt Wiberg
och mig.

Om man om cirka halvannan timme
går igenom kamrarnas klubbrum märker
man vilket intresse riksdagsmännen
har för tidningsläsning. Man finner den
intressant och nyttig. Jag är alldeles
övertygad om att riksdagsmännen tycker
att det är ännu viktigare att man
läser tidningen med kritiskt omdöme.

Tidningsläsning som en pedagogisk
uppgift i skolan har länge varit en uppmärksammad
fråga. Tidningarna är viktiga
hjälpmedel i undervisningen. De
används också som sådana hjälpmedel
i mycket stor omfattning i en mångfald
ämnen. Det visar sig att intresset för utvecklingen
av metodiken när det gäller
tidningsläsandets konst och för undervisningen
i tidningsläsning är mycket
stort. Det har också givit anledning till
att kungl. skolöverstyrelsen, animerad
av det intresse för saken som finns på
tidningshåll, närmast inom Svenska tidningsutgivareföreningen,
föranstaltat om
tillkomsten av en arbetsgrupp, som sysslar
med utvecklingen av metodiken på

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1904

\ng. försöksverksamheten med kontinuerligt

detta område. Man liar haft en kurs för
lärare, och man kommer i sommar att
ha ännu en kurs. 1 skolöverstyrelsens
reklam för denna kurs talas om att en
av .skolans uppgifter är att lära eleverna
att la vara på vad tidningen har att
ge som kunskapsförmedlare och
opinionsbildare. Det finns alltså ett stoil
intresse för denna sak, och det är gc
nom utskottets utlåtande klart vidimerat
att utskottet delar det allmänna intresse
för saken som här kommit till
uttryck.

Utskottet skriver mycket positivt om
sitt intresse för systematiska tidningsstudier
och refererar även till den försöksverksamhet
som har bedi ivits i
skolöverstyrelsens regi och som anknyter
till den arbetsgrupp som jag nyss talade
om. Utskottet vill gärna se den pågående
försöksverksamheten utvidgad.

Här kommer jag, ärade kammarledamöter,
in på det som jag tycker är kvintessensen
i motionen. Man vill gärna,
så framställer motionärerna det, få större
möjligheter att utveckla denna undervisning.
Vi anser att det inte går att
bedriva systematiska tidningsstudier,
om de inte kan ske fortlöpande. Det
måste bli vad vi kallar kontinuerliga tidningsstudier.
Detta för att kunna använda
tidningen som ett fortlöpande hjälpmedel
i nutidsorienteringen, i samhällskunskapen
och även i åtskilliga andra
ämnen samt som träningsmedel i språkundervisningssammanhang,
men framför
allt för att utveckla elevernas intresse
för tidningsläsning och förmåga till
kritiskt omdöme i fråga om tidningarnas
funktioner som nyhetsförmedlare
och opinionsbildare.

Motionen syftar till att riksdagen skulle
vädja till Kungl. Maj:t att i samband
med den propositionsskrivning, som väl
nu pågår angående det nya gymnasiet,
pröva möjligheten att som ett slags försöksundervisning
ta med tidningsläsningen
som ett ämne på schemat i någon
årskurs i gymnasiet, eller att i timplanen
ge ämnet några bestämda timmar. Detta
är mera viktigt än man kanske tror.

(, Forsta kammaren* protokoll 196/i. Nr 24

tidningsstudium vid gymnasiet
Tidningsläsning finns med i kursplanerna.
Därför betyder utskottets aldrig
så välvilliga yttrande i denna fråga
egentligen bara status <pio. Vi är helt
och hållet beroende av att det finns lärare
som tar upp tidningsläsningen i
undervisningen, ungefär på sätt som
kursplanerna föreskriver. Om tidningsläsning
i något sammanhang kommer
med på schemat eller i timplanerna,
blir det på ett helt annat sätt möjligt att
ge emfas åt behovet av den fortlöpande
undervisningen på detta område.

Självfallet har ett intresse för denna
detalj i undervisningens stora sammanhang
en mycket vittsyftande betydelse,
inte minst när det gäller att hos de unga
skapa ett intresse att som vuxna förbli
tidningsläsare med grundlagda goda vanor.

Jag hade, herr talman, tänkt begära
votering i denna fråga, men när nu ecklesiastikdepartementet
är så väl företrätt
i kammaren skall jag avstå från att
irritera kammaren med en votering om
reservationen och bara uttrycka en förhoppning
om att man från departementets
och från statsrådets sida vill ägna
något intresse åt denna fråga, som faktiskt
har väckt mycket stor uppmärksamhet
i tidningssammanhang och hos
allmänheten.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
hemställan med den ändring i
motiveringen som förordas i reservation
nr 8 av fröken Andersson in. fl.

Häri instämde fru Hamrin-Thorell
(fp)-

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Vid behandlingen av
denna fråga i avdelningen har jag inte
anslutit mig till den reservation som
fröken Ljungberg nu har talat om. Jag
råkar ju vara tidningsman och borde
därför vara speciellt intresserad av att
sprida tidningsläsandet så mycket som
möjligt, men jag har följt tidningsutgi -

82 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Ang. de allmänna gymnasiernas medel för bibliotek

vareföreningens resonemang på denna
punkt.

TU konstaterar att man har hållit på
med dessa försök i många år och säger,
såsom framgår på s. 31 i utskottsutlåtandet:
»Erfarenheterna från dessa
fleråriga försök visar att tidningen är
etl särskilt värdefullt hjälpmedel vid
undervisningen i modersmålet, i historia
med samhällslära och i geografi samt
att tidningar med fördel kan användas
vid språkstudier och i viss mån inom
den naturvetenskapliga ämnesgruppen.»

Jag har tytt detta så, att det inte skulle
vara lämpligt att fastställa några speciella
timmar som skulle ägnas åt tidningsstudier,
utan att det ur alla synpunkter
är betydligt fördelaktigare att
tillämpa den nuvarande metoden, som
innebär att man utnyttjar tidningarna
i alla de sammanhang där det kan vara
nyttigt och nödvändigt att så göra.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Det finns ingen anledning
för mig att nu ta upp en längre
debatt i denna fråga — var och en kan
ju konstatera att vi är fullständigt ense
i sak. Det framgår också av utskottets
skrivning på s. 34 att vi har samma
åsikt som fröken Ljungberg, att tidningsläsning
är ett mycket gott hjälpmedel
i undervisningen. Jag delar fullständigt
de uppfattningar som här kommit
till uttryck från fröken Ljungberg
och herr Andersson.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes i enlighet med de
därunder framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i denna punkt hemställt med
godkännande av utskottets motivering
samt vidare på bifall till utskottets hemställan
med den ändring i motiveringen,
som förordats i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

och materiel

Punkten 28

Ang. de allmänna gymnasiernas medel
för bibliotek och materiel

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Statliga allmänna gymnasier
m. in.: Omkostnader för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
14 825 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första
kammaren av fröken Ljungberg m. fl.
(I: 156) och den andra inom andra
kammaren av herr Anderson i Sundsvall
m. fl. (II; 190), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte till Statliga allmänna
gymnasier m. in.: Omkostnader vad
avsåge Bibliotek och materiel anvisa ett
förslagsanslag av 5 420 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 156 och II: 190, till Statliga
allmänna gymnasier m. in.: Omkostnader
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
förslagsanslag av 14 825 000 kronor.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Per Petersson,
Staxäng och Nilsson i Göingegården,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte, i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 156 och II:
190, till Statliga allmänna gymnasier
m. m.: Omkostnader för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
15 665 000 kronor.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Till denna punkt är
knuten en reservation som avgivits endast
av statsutskottets högerledamöter.
Den återgår emellertid på en motion
som här i kammaren är väckt av fruar -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. de allmänna gymna
na Hamrin-Thorell och Hlvy Olsson samt
av mig och som i andra kammaren framburits
av herr Andersson i Sundsvall
jämte herr Larsson i Hedenäset ocli
fröken Karlsson.

Det gäller här gymnasiernas bibliotek
och i motionen sägs: »Standarden
vad gäller bibliotek och undervisningsmateriel
är ofta lägre i statsläroverken
än i motsvarande kommunala skolor.
Skillnaden är påfallande i förhållande
till nvetablerade grundskolor. Skall
statsläroverken kommunaliseras enligt
gvmnasieutredningens förslag försättes
kommunerna genom denna eftersläpning
i en besvärlig situation.»

Ingen torde kunna påstå att det omdömet
är felaktigt. Utskottet säger också
att det i och för sig anser en uppräkning
av beloppet till bibliotek och materiel
angelägen och att skolöverstyrcl
sen anfört starka skäl för en förstärkning
av anslagsmedlen på ifrågavarande
område. Men utskottet vill skjuta på
ställningstagandet till förhöjda anslag
för gymnasiernas bibliotek till dess riksdagen
skall ta ställning beträffande det
nva gymnasiet, d. v. s. till dess frågan
om gymnasiernas kommunalisering också
kommer upp. Därmed framträder
just den situation som motionärerna
pekar på och som blir besvärlig för
kommunerna: att den eftersläpning, som
faktiskt föreligger när det gäller den
nödvändiga standarden i biblioteken,
kommer att i stor utsträckning tynga
kommunerna.

Detta anslag har utgått sedan 1957. Då
beräknades det efter 35 kronor per elev
och år, men man fick dessutom av s. k.
hyresintäkter ytterligare två kronor per
elev, alltså sammanlagt 37 kronor. Sedan
dess har anslaget höjts med en krona
per elev och år.

Skolöverstyrelsen har år efter år i
sina äskanden påtalat det olyckliga i det
förhållandet, att gvmnasiebiblioteken
inte är tillräckligt utrustade, och den
har också gjort gällande — i synnerhet
i sina senaste äskanden — att finansieringsmöjligheterna
härvidlag faktiskt

iernas medel för bibliotek och materiel
egentligen har försämrats av flera skäl,
bl. a. därför att höjningen med en enda
krona sedan 1957 inte ens täckt den
prishöjning på böcker som har ägt rum.
Det är detta förhållande som har givit
anledning till motionen.

Vi kan väl inte komma ifrån att riksdagen
alltid har visat en mycket stor
generositet när det har gällt alt ge skolorna
hjälpmedel, men jag kan inte
komma ifrån det egenartade intrycket,
att intresset är märkvärdigt mycket större
när det gäller tekniska hjälpmedel av
olika slag — audiovisuella hjälpmedel
o. s. v. än när det gäller anslagen för
böcker. Inte heller från departementets
sida är intresset då lika stort. Situationen
är ju faktiskt den, att i våra gymnasier
liksom i våra skolor i allmänhet är
böckerna alltjämt de viktigaste hjälpmedlen
i undervisningen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den reservation, som är knuten
till punkten 28.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Som fröken Ljungberg
har framhållit, är utskottet positivt inställt
till framställningen om högre anslag
till gymnasiebiblioteken. Det framgår
också mycket tydligt av utskottets
skrivning.

Som vi alla känner till, väntar vi till
hösten ett nytt förslag angående våra
gymnasier, och det är anledningen till
att vi inte har velat skriva på annat
sätt än vi har gjort. Vi vill invänta detta
förslag och se vad det kommer att innehålla
i fråga om anslag till gymnasiebiblioteken.
Denna väntan behöver inte
bli längre än ungefär ett halvår, och
sedan får vi ta upp frågan på nytt, om
det skulle visa sig nödvändigt.

Med dessa ord ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr förste vice
talmannen jämlikt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vi -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Om inrättande av ett korrespondensgymnasium i Valdemarsvik, m. m.

dare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr
förste vice talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

kröken Ljungberg begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
eu så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
28, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid fröken Ljungberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 105;

Nej — 25.

mentschefen anfört, besluta om statsbidrag
till av departementschefen angivna
kommunala gymnasier, dels till Bidrag
till vissa kommunala gvmnasier
m. in. för budgetåret 1964/65 anvisa ett
förslagsanslag av 5 150 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling föreliaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Svanström m. fl. (I; Ilo) och den andra
inom andra kammaren av herr Johansson
i Norrköping m. fl. (11:134),
i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj.-t
begära, att ett korrespondensgymnasium
måtte inrättas i Valdemarsvik från och
med höstterminen 1964, organiserat efter
samma principer och föreskrifter
■som gällde för de tidigare inrättade,
statsunderstödda korrespondensgymnasierna
(Torsås, Undersåker och Jokkmokk)
; samt att riksdagen måtte för
ändamålet anvisa ett förslagsanslag, som
för läsåret 1964/65 måtte upptagas till
maximalt 80 000 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Lennart Geijer m. fl. (I; 150) och
den andra inom andra kammaren av
herr Gustafson i Göteborg m. fl. (II;
201), i vilka anhållits, att riksdagen
måtte vid anvisande av statsbidrag till
kvällsgymnasier besluta, att detta statsbidrag
skulle täcka såväl lärarlöner som
ATP-a vgifter;

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 29—31

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 32

Om inrättande av ett korrespondensgymnasium
ä Valdemarsvik, m. m.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att.
i överensstämmelse med vad departe -

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Lars Larsson m. fl. (I: 325) och
den andra inom andra kammaren av
herr Anderson i Sundsvall m. fl. (II;
310), i vilka föreslagits, 1. att riksdagen
skulle besluta att till samtliga kommunala
gymnasier från och med läsåret
1964/65 skulle utgå statsbidrag motsvarande
hela den kostnad, som vid ett
successivt förstatligande skulle ha åvilat
statsverket, samt 2. att riksdagen
under åttonde huvudtiteln i riksstaten,
punkt 33, Bidrag till vissa kommunala

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Om inrättande av ett korrespondensRymnasium i Valdemarsvik, m. m.

gymnasier in. in., för budgetåret 1964/
65 skulle anvisa ett förslagsanslag av
8 650 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att motionerna 1:110 och II: 134, i
vad de avsåge inrättande av ett korrespondensgymnasium
i Valdemarsvik,
icke måtte bifallas av riksdagen;

II. att motionerna 1:150 och 11:201
icke måtte bifallas av riksdagen;

III. att riksdagen måtte, i anledning

av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
1:325 och 11:310, såvitt nu vore i
fråga, bemyndiga Kungl. Maj:t att, i
överensstämmelse med vad utskottet i
punkten anfört, besluta om statsbidrag
till följande kommunala gymnasier,
nämligen Göteborg: östra realskolan,

Malmö: Johannes samrealskola samt de
kommunala gymnasierna i Falkenberg,
Finspång, Lindesberg, Norrtälje, Ulricehamn
och Hagfors;

IV. att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj ds förslag samt motionerna
I: 325 och 11:310 ävensom med avslag
å motionerna 1:110 och 11:134,
samtliga motioner såvitt nu vore i fråga,
till Bidrag till vissa kommunala gymnasier
m. m. för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 5 300 000 kronor.

Reservation hade anförts, utom av annan,
av herrar Ivar Johansson, Eric
Gustaf Peterson, Johansson i Norrköping
och Gustafsson i Kårby, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande i viss angiven
del bort hava den lydelse, reservationen
visade,

dels att utskottet bort under I hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna I: 110 och II: 134, såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att ett korrespondensinstitut
måtte inrättas i Valdemarsvik
från och med höstterminen 1964,

dels ock att utskottet — under förutsättning
av bifall till yrkandet beträffande
I — bort under IV hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj ds förslag samt motionerna 1:325
och II: 310 ävensom med bifall till motionerna
I: 110 och II: 134, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till vissa kommunala gymnasier m. in.
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 5 380 000 kronor.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Under denna punkt i
utskottsutlåtandet har också behandlats
en motion, i denna kammare nr 110 och
i andra kammaren nr 134, som innehåller
en begäran om att ett korrespondensgymnasium
måtte inrättas i Valdemarsvik.
I motionen påpekas att detta
gymnasium borde utformas på samma
sätt som är fallet i bl. a. Torsås, Undersåker
och Jokkmokk.

Denna motion förelädes ju på enahanda
sätt även fjolårets riksdag, och
utskottet anför i sin motivering för avslagsyrkandet
att skolöverstyrelsen i år
i sina anslagsäskanden inte har upprepat
det under förra året framställda önskemålet
om införande av ett korrespondensgymnasium
i Valdemarsvik. Emellertid
säger utskottet: »Vissa skäl talar
enligt utskottets mening för att ett korrespondensgymnasium
förlägges till Valdemarsvik.
»

I den reservation av herr Ivar Johansson
m. fl., som bifogas denna
punkt, framhålles: »De under 1960-talet
i samarbete mellan kommunala myndigheter
och länsmyndigheter vidtagna
lokaliseringspolitiska åtgärderna har
medfört en ökning i befolkningstalet
för Valdemarsvik. Fortsatta åtgärder
torde komma att ytterligare öka folkmängden.
För att Valdemarsvik skall
kunna bevara och utveckla sin funktion
som centralort, synes det utskottet
välmotiverat att orten får den förstärkning
av den högre undervisningen som
ett korrespondensgymnasium utgör.»

Till detta, herr talman, vill jag foga

86 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Om inrättande av ett korrespondensgymnasium i Valdemarsvik, m. m

nagra personliga kommentarer. Jag har
en smula erfarenhet av det korrespondensgymnasium
vilket tillfälligt är infört
såsom en ren kommunal åtgärd i
min egen hemkommun, Gamleby, och
till yttermera visso har jag en dotter
som går i detta korrespondensgymnasium.
Jag har med de erfarenheter som
jag sålunda har skaffat mig under de
två år en sådan ordning har varit rådande
i Gamleby kunnat konstatera, att
skolformen som sådan har betydande
fördelar. Dessa fördelar är naturligtvis
särskilt markerade för orter som ligger
långt från gymnasieorter. För Valdemarsviks
vidkommande är de tillgängliga
gymnasieorterna Norrköping, Linköping
och Västervik, och det är åtminstone
enligt sydsvenska förhållanden
ganska betydande avstånd till samtliga
dessa orter.

De fördelar som jag sålunda har funnit
vara rådande i fråga om denna
undervisningsform är bl. a. att eleverna
kan bo och vistas i hemmen. Vidare
får de möjligheter att i vissa fall, såsom
det är ordnat i Gamleby, deltaga
i den ordinarie skolbarnsbespisningen
de dagar de under handledarens ledning
deltager i det schemalagda arbetet i
skolan. I vårt fall är det nu sedan någgot
år fråga om en grundskola med vederbörligt
högstadium. Eleverna får sedan
besöka vederbörande korrespondensinstitutet
för preparandkurs, och
den intensitet som i sådana sammanhang
kännetecknar undervisningen vill
jag beteckna som enastående. Eleverna
slipper sålunda de långa resorna och
undgår inackordering, vilket jag betecknar
som ganska betydande fördelar
i sammanhanget.

Det skulle vidare vara välmotiverat
med litet mera tillmötesgående i detta
fall, emedan det, som vi alla vet, är
trångt vid portarna till gymnasiet och
eftersom ett anordnande av en sådan
bär korrespondensskola i Valdemarsvik
och på eventuellt andra orter tillfälligt
skulle kunna lösa dessa problem. Att sedan
möjligheterna även till högre un -

dervisning har mycket stor betydelse
när det gäller lokaliseringen är vi alla
medvetna om, och jag förstår att inte
minst länschefen i Östergötlands län,
som har tagit mycket aktiv del i att
sätta Valdemarsviks näringsliv på fötter
efter den kris som inträdde i samband
med den stora läderfabrikens nedläggelse
för några år sedan, har sett det
som ett angeläget önskemål att få denna
skolform till stånd i Valdemarsvik.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till reservationen av
herr Ivar Johansson m. fl.

Herr PETERSON, ERIC GUST4F
(fp):

Herr talman! Den kris som drabbade
Valdemarsviks köping 1960, då den av
herr Svanström omnämnda läderfabriken
lades ned, gjorde att omkring 350
anställda blev utan sysselsättning. Som
herr Svanström också redogjorde för
har utomordentliga insatser gjorts av
kommunalmän och länsmyndigheter
samt av staten för att kunna rekonstruera
näringslivet och återställa
arbetstillgången. Dessa lokaliseringssträvanden
har medfört att Valdemarsvik
fått ett mera differentierat näringsliv
än det hade före krisen. Det har också
medfört att befolkningstalets nedgång
kunnat vändas till uppåtgående tendens.

Som herr Svanström redan sagt tyder
alla tecken på att de lokaliseringspolitiska
åtgärderna i syfte att förbättra arbetstillgången
kommer alt ytterligare
öka folkmängden i Valdemarsvik. Den
förstärkning av den högre undervisningen
som ett korrespondensgymnasium
skulle innebära är i detta läge helt
nödvändig, om man skall kunna få arbetskraft
till köpingen och sedan kunna
behålla den kvar. Avsaknaden av sådana
studiemöjligheter försvårar rekryteringen,
inte minst av personer i nyckelställningar
inom näringslivet. Givetvis
frågar de som söker anställning vilka
möjligheter det finns till utbildning
för barnen.

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

Om inrättande av ett korrespondensgymnasium i Valdemarsvik, m. m

Staten liar i olika former stött utvecklingen
i Valdemarsvik med betydande
belopp, och vidare bar staten
iklätt sig borgensansvar av stor ekonomisk
räckvidd. Det förefaller vara
brist i samordningen av de olika åtgärderna,
om statsmakterna samtidigt avvisar
framställningen om ett korrespondensgymnasium,
särskilt med tanke på
den i sammanhanget blygsamma summa
det här gäller. Det rör sig ju här om
en åtgärd som skulle trygga hittills gjorda
investeringar och därmed också
trygga sysselsättningen i området.

Nedläggandet av pappersbruket i
Västra Ed, för vilket Valdemarsvik utgör
huvudort, ställer ytterligare krav på
köpingen.

Denna fråga behandlades som bekant
även vid förra årets riksdag. Då hade
såväl länsskolnämnden som skolöverstyrelsen
tillstyrkt förslaget, men departement,
utskott och riksdag ställde
sig avvisande. I år skriver statsutskottet,
som förut påpekats, positivt i frågan
men kan ändå inte vara med om
det, med tanke på att skolöverstyrelsen
inte upprepat sitt förslag.

Man kanske till detta kan säga att
skolöverstyrelsen och statsutskottet
egentligen vill samma sak fastän på olika
tider. Jag tycker nog att framställningen
i motionerna är så välmotiverad,
att när jag nu yrkar bifall till reservationen
så gör jag det, herr talman, med
viss tillförsikt.

Herr GEIJER, LENNART, (s):

Herr talman! Under denna punkt behandlas
också frågan om statsbidrag till
kvällsgymnasier.

I propositionen föreslås att sådant
statsbidrag skall utgå med 79 procent
av de faktiska lärarlönerna. Till lärarlöner
och lönekostnader brukar man
räkna också avgifter för pensionering,
alltså i detta fall ATP-avgifter, men
propositionen omfattar inte statsbidrag
till ATP-avgifterna.

Man kan fråga sig varför det inte är
så. I utskottsutlåtandet säges det, att den

normala principen vid beviljande av
.statsbidrag för ATP-avgifter synes vara
att bidraget kan anknytas till löner som
regleras genom statliga lönebestämmelser,
och så tillfogas eu parentes där det
står: »motsvarande».

Då frågar man sig: Hur regleras lönerna
till lärarna i kvällsgymnasierna?
Jo, det kan man finna i skolöverstyrelsens
bestämmelser nr 290 om statsunderstödda
kvällsgymnasier för vuxna.
Där står att det skall vara en viss kontroll
på de löner som utbetalas för detta
statsbidrag. De får högst uppgå till belopp
som följer av mom. 2 i 42 §. I
detta moment står att kostnaderna för
lärarlöner »beräknas motsvara » — och
så anförs det vissa löner enligt timlärarkungörelsen
och enligt löneplan B i statens
löneförordning.

I all enkelhet inbillade jag mig att
detta skulle täcka ordet »motsvarande»,
som utskottet har anfört i sin motivering.
Så synes emellertid inte vara utskottets
och jag förmodar inte heller departementets
uppfattning, beroende på
att det i skolöverstyrelsens regler står
»beräknas motsvara», och detta lilla ord
»beräknas» har tydligen gjort, att ATPavgifterna
för lärarna vid kvällsgymnasier
fallit under bordet. Jag hoppas
att det i alla fall skall finnas möjligheter
att fortsättningsvis medgiva sådana
ATP-avgifter, allra helst som man
ju gör det när det gäller de kommunala
gymnasierna, där statsbidrag utgår även
till ATP-avgifterna.

Jag har tillsammans med andra ledamöter
i denna kammaren och andra
kammaren motionerat och yrkat att
riksdagen vid anvisande av statsbidrag
till kvällsgymnasier också skulle besluta
att detta statsbidrag skall täcka såväl
lärarlöner som ATP-avgifter. Då jag
tycker att detta faller inom ramen för
vad som är rimligt, vill jag yrka bifall
till detta motionsyrkande.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Den här punkten berör
två saker.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Om inrättande av ett korrespondensgymnasium i Valdemarsvik, m. m

Den första gäller korrespondensgymnasiet
i Valdemarsvik. I den motion
som väckts i detta ämne är det uppräknat
tre korrespondensgymnasier i landet,
men om jag inte missminner mig
finns det fyra — det finns också ett i
Sveg, som vi beslöt häromåret. Men det
är bara en detalj.

Jag vill inte bestrida värdet av att få
ett korrespondensgymnasium i Valdemarsvik
— det är värdefullt på vilken
plats man än kan få ett sådant gvmnasium
— men man bör vara något
restriktiv när det gäller att inrätta korrespondensgymnasier.
Framför allt bör
de förbehållas orter med stora avstånd
till närmaste gymnasium. De stora avstånden
finns ju framför allt i Norrland,
och det är inte alls så långt mellan
Valdemarsvik och Norrköping som mellan
vissa orter i Norrland och närmaste
ort med gymnasium.

Vi har ju tidigare behandlat en liknande
framställning. I fjol begärde skolöverstyrelsen
att man skulle få inrätta
ett korrespondensgymnasium i Valdemarsvik.
Det gör man inte i år, och det
är en av anledningarna till att utskottet
inte kunnat biträda motionärernas framställning.

Så måste jag säga, att jag tycker att
motiveringen i reservationen är litet
egendomlig när det gäller detta förslag.
Man åberopar i reservationen de av
myndigheterna vidtagna lokaliseringspolitiska
åtgärderna. Det är ju ofta så
att man vill försöka lokalisera en viss
industri, större eller mindre, till ett visst
samhälle, men skulle man få denna extra
uppgift att man också skulle inrätta
ett korrespondensgymnasium i den ort,
dit det förläggs en industri, tror jag att
myndigheterna i stor utsträckning kommer
att dra sig för att lokalisera industrier
till sådana orter.

Jag kan för min del inte vara med om
detta. Anledningen till att vi inte kunnat
tillstyrka förslaget framgår av utskottets
skrivning. Jag ber att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen
yttrade, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner koinme
att framställas särskilt beträffande varje
moment av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
enligt de rörande mom. I framkomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr
Ivar Johansson m. fl. vid punkten avgivna
reservationen i förevarande del;
och förklarade herr förste vice talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Peterson, Eric Gustaf, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
32 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ivar Johansson
in. fl. vid punkten avgivna reservationen
i förevarande del.

Då emellertid herr Peterson. Eric
Gustaf, hegärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 102;

Nej — 19.

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 21

Därjämte hade 9 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera gjordes i enlighet med de
avseende mom. II förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottes
hemställan samt vidare på bifall till
motionerna I: 150 och 11:201; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande
ja besvarad.

Därpå bifölls på särskilda propositioner
vad utskottet i mom. 111 och IV
hemställt.

Punkten 33

Om statsbidrag till Grännaskolan

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Privatskolor: Bidrag till
vissa privatskolor för budgetåret 1964/
65 anvisa ett förslagsanslag av 15 960 000
kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Edström m. fl. (1:166) och den andra
inom andra kammaren av herr Nordstrandh
m. fl. (II: 205),

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Boman m. fl. (1:253) och den
andra inom andra kammaren av herr
von Friesen m. fl. (II: 199), i vilka hemställts,
såvitt nu vore i fråga, att riksdagen
måtte besluta om ett driftbidrag
till Grännaskolan enligt skolöverstyrelsens
äskande av 174 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
ansett sig böra upptaga till behandling
även ett yrkande i sistnämnda båda motioner
om att riksdagen skulle besluta
i fråga om ett av skolöverstyrelsen tillstyrkt
bidrag av 453 000 kronor till skolbyggnad
vid Grännaskolan.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,

Om statsbidrag till Grännaskolan

I. att motionerna 1:253 och 11:199, i
vad de avsåge driftbidrag till Grännaskolan,
icke måtte bifallas av riksdagen
;

II. att motionerna 1:253 och 11:199,
i vad de avsåge byggnadsbidrag till
Grännaskolan, icke måtte bifallas av
riksdagen;

III. att motionerna I: 166 och II: 205,
i vad de avsåge bidrag till vissa privatskolor,
icke måtte bifallas av riksdagen;

IV. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:166 och 11:205
samt I: 253 och II: 199, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, till Privatskolor:
Bidrag till vissa privatskolor för
budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 15 960 000 kronor.

Herr BOMAN (fp):

Herr talman! Jag har inte deltagit i
statsutskottets behandling av denna fråga,
och jag har intet annat yrkande än
om bifall till utskottets hemställan.

I egenskap av motionär ber jag emellertid
att få säga några ord om Grännaskolan.
Skolan äges av stiftelsen Kursverksamheten
vid Stockholms universitet
och har tillkommit genom att stiftelsen
inköpt den s. k. Borgmästaregården
i Gränna — en förnämlig gård med
stora utrymmen jämte park och trädgård,
vilken gård enligt mitt förmenande
är synnerligen lämplig för en sådan
här skolanläggning — samt inköpt angränsande
fastigheter, vilket sammanlagt
i inköp har kostat 1,4 miljon kronor.
Dessutom har restaureringen kostat
1,6 miljon kronor, vilket innebär att
den sammanlagda kostnaden uppgår till
cirka 3 miljoner kronor.

Skolan som har startats i intim kontakt
med skolöverstyrelsen och Stockholms
universitet är en internatskola.
.lag citerar ur skolans prospekt följande:
»Grännaskolan är ett internationellt
internatgymnasium som leder fram till
svensk studentexamen. Skolan är avsedd
för utlandssvenskarnas barn, för

Nr 21

Fredagen den 15 maj 1964

Om statsbidrag till Grännaskolan
svenska ungdomar, som redan insett
vikten av en internationellt inriktad undervisning,
samt för utländsk ungdom
med liknande studieintressen. — Skolan
tillämpar fria och för gymnasiesta•diet
mer ändamålsenliga arbetsformer.
Orienteringsämnen, som t. ex. historia,
samhällskunskap, litteraturhistoria, geografi,
studeras i lämpliga avsnitt redan
från grundåret på engelska och i någon
mån även på tyska och franska. Detta
för Grännaskolan speciella studiesätt ger
på en gång fackkunskaper och mångsidig
språkfärdighet samt förbereder eleverna
för såväl akademiska studier som
internationell verksamhet. — Alla elever
sammanföres i ett gemensamt grundår
varefter delning sker till reallinje,
allmän linje och latinlinje. Svenska gymnasie-
och universitetslärare planerar
och leder studierna i varje ämne och
svarar för undervisningen i s. k. storgrupper
medan infödda engelska, franska
och tyska lektorer undervisar i
smågrupper samt handleder och övervakar
eleverna under deras individuella
studier.»

Så långt prospektet.

Skolan har vid sin nu pågående första
årskurs 73 elever, av vilka 58 bor på
skolan. Av eleverna är åtta utländska
elever från Ceylon, Mexiko, Colombia,
Brasilien, Tanganvika, Burma, Liberia
och Italien; 41 elever har svenska hem
och 18 har sina föräldrahem i utlandet.
Resten är ungdomar från Gränna med
omnejd, som kan bo i sina hem och som
nu kan ta studentexamen i Gränna, vilket
är en stor fördel för dessa ungdomar.

Med vårt alltmer växande internationella
samarbete såväl på det diplomatiska
som på näringslivets område samt
på sista tiden genom NIB:s verksamhet
blir frågan alltmer brännande var dessa
tjänstemän, som har ungdomar i skolåldern,
skall kunna placera sina barn.
Kungl. Maj :t har också tillsatt en utredning
angående de utlandssvenska barnens
skolgång. Grännaskolan fyller här
•en mycket viktig uppgift, enligt mitt för -

menande. Den har förutom de svenska
lärarna fyra engelska och cn tysk lärare
för att kunna meddela en grundlig
språkundervisning samt dessutom ge
eleverna en sådan skolning att de så
småningom skall kunna ägna sig åt
internationellt arbete. Grännaskolan där
elever från olika länder och miljöer får
umgås med varandra är lämplig för en
sådan utbildning.

Skolöverstyrelsen hade i sin petitaskrivelse
äskat 174 000 kronor i driftbidrag
samt tillstyrkt 453 000 kronor till
skolbyggnader. Skolans ledning hade
hoppats, att detta av skolöverstyrelsen
tillstyrkta förslag skulle framföras av
departementschefen i statsverkspropositionen.
Då dessa bidrag inte var upptagna
i statsverkspropositionen, bringades
frågan till riksdagens prövning genom
motionerna I: 253 och II: 199, vari
hemställdes att riksdagen måtte besluta
dels ett driftbidrag på 174 000 kronor
enligt skolöverstyrelsens äskande och
dels det av skolöverstyrelsen tillstyrkta
förslaget på 453 000 kronor till skolbyggnader.

Det är denna fråga, som nu ligger på
riksdagens bord för avgörande, och jag
tillåter mig att citera vad utskottet har
skrivit: »Grännaskolan tillämpar på ett
pedagogiskt mycket lovvärt sätt i sitt utbildningsprogram
en undervisningsmetodik
som synes förebåda det nya gymnasium
som snart kan väntas växa fram.
Skolan synes därvid göra rön av stort
värde för uppbyggandet av detta nya
gymnasium. Att Grännaskolan därtill är
av betydande värde för de ungdomars
skolgång, som har utländsk skolbakgrund,
har omvittnats i motionerna. Det
synes angeläget att elevkostnaderna i
görligaste mån hålles nere för att rekryteringen
av eleverna skall kunna förbli
så bred som möjligt.»

Jag kan inom parentes nämna att
elevavgiften ursprungligen var 7 000
kronor men har måst höjas till 7 800
kronor.

Vidare heter det: »Utskottet finner
alltså i och för sig starka skäl tala för

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Ang.

att Grännaskolan skall komma i åtnjutande
av statsbidrag. Då även denna fråga
emellertid i första hand synes böra
lösas i vidare sammanhang — utskottet
får erinra om vad utskottet i det föregående
anfört beträffande utredningen
om utlandssvenska barns skolgång — är
utskottet icke berett att nu biträda vare
sig förslaget om statligt driftbidrag eller
investeringsbidrag till en nyuppförd
skolbyggnad. Utskottet förutsätter dock
att Kungl. Maj :t alltjämt har sin uppmärksamhet
riktad på Grännaskolans
ekonomiska förhållanden och därest
detta visar sig nödvändigt, innan förut
berörda utredning slutförts, överväger
möjligheterna att inordna skolan under
förevarande anslag eller anslaget till bidrag
till vissa internatskolor m. m.»

Jag vill som motionär tacka statsutskottets
andra avdelning för denna po
sitiva skrivning, även om jag tycker den
borde ha utmynnat i ett bifall till motionen.

Med det anförda ber jag få rikta en
vädjan till departementschefen med den
förhoppningen, att statsrådet efter denna
positiva skrivning från statsutskottets
sida beträffande Grännaskolan, varom
riksdagen nu skall besluta, skall
finna det möjligt att utan att avvakta
utredningen om utlandssvenskarnas
barns skolgång kunna ge bidrag till
Grännaskolan.

Enligt uppgifter som jag i dag inhämtat,
beräknas lönerna för nästa budgetår
till 360 000 kronor och administrationskostnaderna
till 137 000 kronor,
eller i runt tal till sammanlagt 500 000
kronor. Det vore tragiskt om skolan,
som under sitt första verksamhetsår, enligt
vad som omvittnats från flera håll,
nått mycket goda resultat och fina betyg,
skulle tvingas att skära ned sin
verksamhet och nödgas ta ut högre elevavgifter,
på grund av att skolan ej har
kunnat få statsbidrag till sin, som jag
ser det, ur samhällets synpunkt synnerligen
värdefulla uppgift.

Jag vill sluta med att ännu en gång
framföra den förhoppningen, att stats -

bidrag till driften av lokala yrkesskolor
rådet måtte kunna finna någon form
att hjälpa Grännaskolan att lösa sina
ekonomiska problem utan att behöva
avvakta utredningen.

I detta anförande instämde herrar
Bengtson (ep), Boheman ffp) och Bulimi
n (fp).

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkterna 34—52

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 53

Ang. bidrag till driften av lokala
yrkesskolor

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till driften av lokala
yrkesskolor för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 121 000 000
kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström in. fl. (I: 493) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: 604), i vilka hemställts, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen måtte
medgiva, att statsbidraget till inbyggda
skolor och företagsskolor i överensstämmelse
med överstyrelsens för yrkesutbildning
förslag finge uppräknas med
4 400 000 kronor utöver vad Kungl.
Maj:t föreslagit och därför till Bidrag
till driften av lokala yrkesskolor för
budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
125 400 000 kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Stefanson m. fl. (1:498) och
den andra inom andra kammaren av

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av lokala yrkesskolor

herr A1 ordgren in. fl. (11:602), i vilka
anhållits, såvitt nu vore i fråga, att
riksdagen måtte anvisa ett förslagsanslag
av 112 400 000 kronor till Bidrag
till driften av lokala yrkesskolor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag ävensom med avslag å
motionerna 1:493 och 11:604 samt I:
498 och 11:602, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, till Bidrag till driften
av lokala yrkesskolor för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
121 000 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av fröken Andersson, herrar Ivar
Johansson, Axel Johannes Andersson,
Bengtson. Källqvist, Widén, Per Petersson,
Staxäng och Ståhl, fröken Elmén
samt herrar Nilsson i Göingegården,
Svensson i Ljungskile, Larsson i Hedenäset
och Gustafsson i Kårby, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort erhålla
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj.ts förslag samt motionerna
1:498 och 11:602 ävensom med bifall till
motionerna 1:493 och 11:604, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till driften av lokala yrkesskolor
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 125 400 000 kronor.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! I denna punkt behandlas
bidragen till driften av lokala yrkesskolor,
och i samband därmed folkpartimotionen
I: 493 och II: 604 samt en
flerpartimotion I: 498 och II: 602 om en
ökning av det statliga stödet till näringslivets
insatser för yrkesutbildning.

I motionerna yrkas en uppräkning av
statsbidraget till inbyggda verkstadsskolor
och till företagsskolor med 25
procent.

Dessa äskanden i motionerna grundar
sig på kungl. överstyrelsens för yrkesutbildning
petita till årets riksdag, där

överstyrelsen också framhåller nödvändigheten
av eu uppräkning av statsbidragen
till dessa utbildningsformer.

Det finns mycket starka motiv för
denna 25-procentiga uppräkning som
överstyrelsen föreslår. Det motiv, som
främst åberopas av överstyrelsen och i
motionerna, är den kostnadsutveckling
som skett sedan det nuvarande bidraget
fastställdes av riksdagen 1958. Kostnaderna
beräknas av yrkesöverstyrelsen
sedan dess ha ökat med minst 25 procent
— ökningen torde väl i verkligheten
i dag vara 30 procent i jämförelse
med 1958. Lärlingslönerna har ökat, liksom
löner för instruktörer, materialkostnader
för utbildningen och omkostnader
i övrigt för företagen.

Man får här komma ihåg att anslagen
till det allmänna skolväsendet automatiskt
anpassas till kostnadsutvecklingen.
Då är det väl inte mer än rätt, menar
man i motionerna, att även de statsunderstödda
utbildningsformerna får en
sådan höjning. Det är ju så, att den
statsunderstödda utbildningen inom näringslivet
i och för sig är ekonomiskt
gynnsam för staten. Därför är det i och
för sig motiverat med en höjning av de
relativt blygsamma bidrag, som utgår,
och framför allt att bidragen följer med
kostnadsutvecklingen.

Utskottet avstyrker dessa motioner
med hänvisning till yrkesutbildningsutredningen.
Utskottet säger, att utredningen
kommer att behandla statsbidragsgivningen
till dessa utbildningsformer,
och utskottet vill därför i dag
inte vara med på en ändring.

Jag kan för min del inte godta detta
motiv. Det finns väl ingen anledning
att uppskjuta en angelägen åtgärd, som
inte har någon inverkan på den framtida
lösningen av samarbetsformerna
mellan skola och näringsliv, till dess att
utredningen är klar med sitt arbete.

Den systematiserade utbildningen inom
företagen, antingen den sker genom
företagsskolor, inom inbyggda verkstadsskolor
eller som utbildning av enstaka
lärlingar inom t. ex. hantverksyr -

Fredagen den 15 maj 19<i4

Nr 24

Ang. bidrag till driften av lokala yrkesskolor

kena, liar många positiva sidor. Den är
alllid aktuell, såväl till innehåll som till
kvantitet. Samtidigt med en planmässig
utbildning får ju eleverna även erfarenheter
från det dagliga livet i ett företag.
Utbildningen blir därigenom levande
och väl anpassad till tidsenliga arbetsmetoder.
Men företagsutbildningen anpassar
sig även efter behovet av arbetskraft
rent kvantitativt. Det är just expanderande
branscher och företag inom
industri, hantverk och handel, företag
som har behov av mera arbetskraft, som
intresserar sig för dessa utbildningsforiner
och tar in elever i företaget.

Att det här är fråga om en för det allmänna
ekonomiskt fördelaktig utbilduingsform
känner alla i denna kammare
till, varför jag inte närmare behöver
uppehålla mig vid denna fråga. Personligen
är jag mycket glad åt den uppskattning
statsrådet Edenman givit uttryck
för beträffande näringslivets insatser
på detta område. Statsrådet Edenman
ger uttryck för en positiv uppfattning
om näringslivets insatser i sina
direktiv till yrkesutbildningsberedningen,
när han där förutsätter, »att det
sannolikt blir nödvändigt att i större
utsträckning än hittills ta näringslivets
resurser i anspråk för yrkesutbildningen.
Det är därför viktigt att företagsskolorna
och de inbyggda skolorna inte
bara blir betraktade som komplement
till samhällets yrkesskolor utan som
med dessa samordnade och likvärdiga
utbildningsvägar. Det bör följaktligen
prövas, vilka åtgärder som ytterligare
erfordras för att stimulera tillkomsten
av dylika skolor», säger statsrådet.

Jag vill än en gång säga, att jag personligen
är mycket glad åt denna uppskattning.
Det hade naturligtvis varit
ännu mera tillfredsställande, om denna
positiva uppfattning givit till resultat,
att det statliga stödet till företagsutbildningen
hade fått en generösare behandling
i årets statsverksproposition. I varje
fall borde det relativt blygsamma
statsbidrag som nu utgår ha fått en höj -

ning, som kompenserat företagen för
kostnadsutvecklingen.

Herr talman, med det sagda yrkar jag
bifall till den under punkt 53 avgivna
reservationen.

1 herr Stefansons yttrande instämde
herrar Wallmark (h), Nyman (fp) och
Weibull (h).

Ilerr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Det fanns en liknande
motion vid förra årets riksdag och eu
därav föranledd reservation som gick
ut på ungefär samma sak.

Nu har herr Stefanson sagt, att utskottet
har avstyrkt denna motion under
hänvisning till yrkesskolberedningen.
Ja, det är fullt riktigt. Den utredningen
är redan tillsatt, så jag tycker
nog att man kan vänta och se vad den
kommer fram till.

Herr Stefanson nämnde vidare att lärlingslönerna
har ökat, men jag vill också
påminna om att statsbidraget har
ökat med inte mindre än 26 miljoner
kronor sedan föregående budgetår. Det
är ingen föraktlig summa! Reservanternas
förslag går ut på att räkna upp
dessa 26 miljoner kronor med 4,4 miljoner.

Som jag nämnde när vi började behandla
detta utlåtande finns det där
många avvägningsfrågor, och detta är
en tydlig avvägningsfråga. Man måste
betänka att det finns andra områden
inom vårt skolväsende, som också behöver
stora anslag, och då får man fördela
den gemensamma pott som finns
så gott sig göra låter. Jag tycker nog
att det blir en bra fördelning med utskottets
förslag för de lokala yrkesskolorna.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Utskottets ärade talesman
framhåller här, liksom jag tidigare

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Anslag till främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m.

har påpekat, att utskottet motiverar sitt
avslagsyrkande med att denna fråga
kommer att behandlas av yrkesutbildningsberedningen.
Samarbetsformerna
och kostnadsfördelningen mellan näringsliv
och skola etc. skall utredas av
denna beredning. Det är ju alldeles riktigt.
Men samtidigt vill jag än en gång
framhålla vad jag sagt i mitt första anförande,
nämligen att en sådan angelägen
reform, som det här är fråga om
och som på intet sätt föregriper utredningens
arbete, borde kunna genomföras
ändå.

Jag vill också framhålla vad statsrådet
Edenman säger i instruktionen
till yrkesutbildningsberedningen. Statsrådet
framhåller där att yrkesutbildningsberedningen,
som kan förväntas ta
rätt lång tid i anspråk för sitt arbete,
icke får hindra angelägna åtgärder eller
den nödvändiga utveckling inom yrkesutbildningsområdet
som måste ske under
tiden.

Här är just en sådan sak som gott kan
tas upp till behandling och lösas utan
att föregripa yrkesutbildningsberedningens
arbete. Med den brist på yrkesutbildningsplatser,
som råder inom
många yrken och näringsgrenar för närvarande,
tror jag att det finns all anledning
att stimulera näringslivets insatser
på detta område.

Det är också rätt, som herr Persson
här säger, att de lokala yrkesskolorna
har fått en höjning av anslaget. Men
vad jag har talat om är yrkesutbildning
inom företagsskolorna och de inbyggda
verkstadsskolorna. Det är dessa,
herr Persson, vi talar om, och de
får icke ett öres höjning av bidragen
för sitt arbete.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen enligt
de därunder förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i denna punkt hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr

talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Stefanson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
53, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.

Ja — 73;

Nej — 60.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Punkterna 54—56

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 57

Anslag till främjande av lärlingsutbildning
hos hantverksmästare m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Främjande av lärlingsutbildning
hos hantverksmästare m. m. för
budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 3 024 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Anslag till främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m.

Lundström m. fl. (I: 493) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
in. fl. (II: 004), i vilka hemställts, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen måtte
medgiva, att statsbidraget till lärlingsutbildning
hos hantverksmästare finge
uppräknas med 203 000 kronor utöver
vad Kungl. Maj:t föreslagit och därför
till Främjande av lärlingsutbildning hos
hantverksmästare m. m. för budgetåret
1904/05 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 3 287 000 kronor; dels

ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av hem Stefanson m. fl. (1:498) och
den andra inom andra kammaren av
herr Nordgren m. fl. (11:002), i vilka
anhållits, såvitt nu vore i fråga, att riksdagen
måtte anvisa ett förslagsanslag av
3 387 000 kronor till Främjande av lärlingsutbildning
hos hantverksmästare
in. m.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:493 och 11:604
samt I: 498 och II: 602, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, till Främjande
av lärlingsutbildning hos hantverksmästare
m. m. för budgetåret 1964/65
anvisa ett förslagsanslag av 3 024 000
kronor.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson, herrar Ivar .Johansson, Axel
Johannes Andersson, Bengtson, Källqvist,
Widén, Per Petersson, Staxäng
och Slåhl, fröken Elmén samt herrar
Nilsson i Göingegården, Svensson i
Ljungskile, Larsson i Hedenäset och
Gustafsson i Kårby, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte,
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 493 och II: 604 ävensom
med bifall till motionerna 1:498
och II: 602, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga, till Främjande av lärlings -

utbildning hos hantverksmästare m. m.
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 3 387 000 kronor.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! I mitt anförande under
punkt 53 har jag anfört några synpunkter
på näringslivets insatser för yrkesutbildningen.
De synpunkter jag där
har anfört gäller även lärlingsutbildningen
hos hantverksmästare, och jag
behöver därför inte upprepa dem. Låt
mig bara tillägga, att denna utbildningsmetod
är mycket värdefull för till företagsnumerären
små branscher, som inte
kan samla underlag för en kommunal
eller central verkstadsskola och inte
heller kan rekrytera elever till en inbyggd
yrkesskola. Detta är den enda
metoden för en planmässig utbildning
inom näringslivet för företagen inom
dessa branscher, och den kommer säkert
även i framtiden att vara en värdefull
utbildningsmetod.

Jag tror personligen att växelverkan
mellan skolor av rikskaraktär och näringslivets
insatser här kommer att vara
av stor betydelse — jag tänker på
korttidskurser för teoriundervisningr
kurser för finslipning av det praktiska
kunnandet på riksskolor och den huvudsakliga
praktiska utbildningen och
förvärvandet av rutin inom yrket i näringslivet.
Jag tror att det är en utbildningsform
som även kan väl kombineras
med de tankar man har om yrkesutbildningens
organisation i framtiden
med en brett upplagd grundutbildning
inom yrkesskola och en specialisering
av utbildningen mot ett visst yrke eller
en viss yrkesuppgift inom företaget.

Jag vill också säga några ord om
vad denna utbildningsform kvantitativt
betyder. Den är redan i dag av kvantitativt
rätt stor betydelse. Uppskattningsvis
torde mellan 5 000 och 5 500 elever
utbildas inom hantverksföretag med
statsbidrag. Som jämförelse kan nämnas
att antalet elever vid de centrala verkstadsskolorna
under höstterminen 1961
totalt var cirka 6 200, och jag tror att

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Anslag till främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m.

antalet år 1963 gick upp till mellan 6 500
och 7 000 elever. Här har man att jämföra
siffran 5 500 med 6 500 i centrala
vekstadsskolor — det ger en god uppfattning
om lärlingsutbildningens kvantitativa
betydelse, och det finns all anledning
att räkna med denna utbildningsmetod
även i framtiden. Också
här är det motiverat med en 25-procentig
höjning av bidragen på grund av
kostnadsutvecklingen, och förslag om
en sådan höjning har framlagts i motioner
till årets riksdag.

Men det mest angelägna när det gäller
lärlingsutbildningen är en ökning
av antalet bidragsrum. För närvarande
utgår 1 900 bidragsrum. Yrkesöverstyrelsen
har till årets riksdag föreslagit
2 100 bidragsrum, men det tillgodoser
inte alls näringslivets verkliga efterfrågan.
Jag vill meddela att överstyrelsen
under detta budgetår fram till den
17 april hade beviljat 1 720 bidrag, och
hos överstyrelsen låg 1 354 bidragsansökningar
inne för behandling. Det hade
således i mitten av april kommit in sammanlagt
över 3 000 ansökningar. Om 200
av de inneliggande bidragsansökningarna
blir avslagna, så tas i alla fall 2 800
bidrag i anspråk fram till mitten av
april och det är ändå två och en halv
månad kvar på budgetåret.

Jag tycker att man här speciellt bör
uppmärksamma, att byggnadsbranscherna
i allt större utsträckning använder
sig av dessa bidrag. Där är det ju en påtaglig
brist på arbetskraft, en brist som
utgör en av bromsarna på byggnadsproduktionen.
Jag anser därför att man
bör göra allt för att utbilda ett större
antal arbetare inom byggnadsyrkena.
Bör man då inte medverka till att alla
de företag som vill åta sig att utbilda
lärlingar även stimuleras att göra det?
Det gör man, anser jag, genom att ge
alla företag, som engagerar sig i en
planmässig utbildning, tillgång till det
statliga stöd som lärlingsbidraget utgör.
Detsamma skulle man kunna säga även
om andra branscher.

Jag vill med dessa ord, herr talman,
yrka bifall till den under denna punkt
avgivna reservationen.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag vill erinra om att
här föreslås en anslagshöjning med
324 000 kronor jämfört med föregående
budgetår. Om vi skulle bifalla reservanternas
förslag skulle beloppet behöva
ökas med ytterligare 363 000 kronor.

Med hänvisning till vad jag anfört
under punkten 53 ber jag att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen i
enlighet med därunder framkomna yrkanden
propositioner, först på bifall till
vad utskottet hemställt samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
anse denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Stefanson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
57, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Ang. bidrag till kostnader för granskning av utförda geshllprov

Då emellertid herr Stefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 60.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 58

Ang. bidrag till kostnader för granskning
av utförda gesällprov

I denna punkt hade utskottet av angivna
orsaker hemställt, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj ds i
ämnet framlagda förslag samt med avslag
å motionerna I: 161 av herr Stefanson
m. fl., och II: 204, av herr Nordgren
m. fl., till Bidrag till kostnader för
granskning av utförda gesällprov för
budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag
av 25 000 kronor.

I de likalydpnde motionerna 1:161
och II: 204 hade anhållits att riksdagen
måtte besluta att för bidrag till kostnader
för granskning av utförda gesällprov
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
anslag av 55 000 kronor.

Reservation hade anförts av fröken
Andersson, herrar Ivar Johansson, Axel
Johannes Andersson, Bengtson, Källqvist,
Widén, Per Petersson, Staxäng
och Ståhl, fröken Elmén samt herrar
Nilsson i Göingegården, Svensson i
I.jungskile, Larsson i Hedenäset och
Gustafsson i Kårby, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort erhålla den avfattning,
som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna
1:161 och 11:204, till Bidrag
till kostnader för granskning av utförda
gesällprov för budgetåret 1964/65
anvisa ett anslag av 55 000 kronor.

7 Första kammarens protokoll 19Gi. Nr 2

llerr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! I denna fråga kan jag
yttra mig mycket kortfattat. Det gäller
bidrag till kostnader för granskning av
utförda gesällprov. Det är närmast genant
för riksdagen att frågan återkommer.
Den gäller inte något större belopp
och innebär inte något djupare
grepp i statskassan, utan vad det här
gäller är närmast något som man skulle
kunna kalla för hyfs och anständighet.

Om jag får påminna kammaren om
bakgrunden, beslöt riksdagen år 1962
att överlåta till Sveriges hantverks- och
industriorganisation att fördela statens
bidrag till kostnaderna för granskning
av utförda gesällprov. Samtidigt fick
naturligtvis denna organisation ett visst
bidragsbelopp, men med beloppet följde
även en tjock bunt obetalda räkningar,
som organisationen fick lov att
klara av. Det anslag söm organisationen
fick till sitt förfogande var därför inte
mycket värt i sammanhanget. Följden
bär också blivit en ständig eftersläpning
när det gäller dessa bidrag.

Det vore verkligen på tiden att riksdagen
gjorde rent bord. Det kostar
30 000 kronor för riksdagen att klara av
detta anstånd ighetsprov, och jag ber,
herr talman, att få vädja till kammaren
att klara av detta enkla problem nu genom
att följa reservationen, till vilken
jag yrkar bifall.

Häri instämde herr Stefanson (fp).

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag kan inte finna att
detta är en oanständighet från statens
sida.

Riksdagen hade ju i fjol att ta ställning
till en liknande framställning när
det gäller denna fråga. Jag ber kammarens
ledamöter observera rubriken
till denna punkt, nämligen Bidrag till
kostnader för granskning av utförda
gesällprov. Det är alltså här fråga om

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till kostnader för granskning av utförda gesällprov

ett bidrag. Det är inte meningen att
staten skall betala hela beloppet. Ingen
har heller motionerat om att vi skulle
ändra på denna rubriksättning, som
har bibehållits år från år. Det finns
ingen anledning att riksdagen i år skulle
ta någon annan ståndpunkt än den
gjorde i fjol, då riksdagen avslog framställningen.

Med denna korta motivering ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Ingen har gjort gällande
någonting annat än att det här är
fråga om ett bidrag. Det var det också
under den tid då denna verksamhet inte
ombesörjdes av Sveriges hantverks- och
industriorganisation, men det var denna
organisation som fick ärva eftersläpningen
och som fått dragas med den.

Herr Persson hänvisar nu till vad
som skedde i fjol. Jag vill bara säga
att en oanständighet inte blir mindre
därför att den upprepas två gånger i
följd.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Det är klart att detta
är ett bidrag för att täcka kostnaderna
för gesällprovsgranskningen. Den saken
tror jag inte herr Persson och jag behöver
diskutera. Vad frågan här gäller
är om detta bidrag skall täcka hela
kostnaderna eller inte.

Jag vill erinra kammaren om att för
fyra, fem år sedan var det praxis ■—
jag vågar säga praxis — att detta bidrag,
som då distribuerades genom
kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning,
helt täckte kostnaderna för gesällprovsgranskningen.
Så har det varit
under hela den tid som detta bidrag
utgått. Det är först under senare
år, när intresset för gesällproven har
ökat, såväl hos de anställda som hos
företagarna själva, som kostnaderna

har sprungit i höjden, och då har man
från statsmakternas sida inte längre
velat följa med i kostnadsutvecklingen,
utan man har sagt att detta är ett bidrag,
som skall täcka endast en del av
kostnaderna.

Det talas nu om ett schablonbidrag
för täckning av dessa kostnader. Då
skulle jag vilja fråga: Vad menas med
schablonbidrag? Skall inte också ett
schablonbidrag följa med i utvecklingen
och ta hänsyn till att antalet gesällprov
för varje år blir allt högre. Schablonbidraget
skall ju inte stå stilla år
från år, utan det måste följa med i utvecklingen.

Detta är, som herr Andersson bär
sagt, ingen stor fråga. Det gäller 30 000
kronor. Jag tycker nog också att det
vore rimligt att riksdagen till att börja
med beviljar ett engångsbidrag, som
täcker eftersläpningen. De bidrag som
utgår för täckandet av dessa kostnader
är mycket blygsamma. Det är fråga om
kostnader för granskningsmännens resor.
Som granskningsmän anlitas dels
anställda, arbetare inom de berörda företagen,
och dels företagare. Det rör
sig dessutom om mycket låga dagsarvoden.

Jag vill till sist framhålla att vi inom
Sveriges hantverks- och industriorganisation
— jag är part i målet här —
har påtagit oss administrationen när
det gäller detta bidrag utan någon som
helst täckning för våra kostnader. Jag
vågar nog säga att när administrationen
sköttes av KÖY uppgick kostnaderna
per år till det engångsanslag som vi
nu hemställer om för att täcka en eftersläpning.

Jag anser i likhet med herr Andersson
att det borde gå att nu rätta till
denna sak.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag vill bara konstatera
att herr Stefanson har samma uppfattning
som jag, nämligen att detta är
ett bidrag och ingenting annat.

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

Till herr Andersson vill jag säga, att
jag aldrig har erkänt att detta skulle
vara en oanständighet.

överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden gjorde
propositioner, först på bifall till vad
utskottet hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Axel Johannes, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
58, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Siefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 72;

Nej — 61.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 5!)

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten ISO

Ang. bidrag till driften av folkhögskolor

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till driften av folkhögskolor
för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 27 574 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Arne Geijer in. fl. (I: 268) och
den andra inom andra kammaren av
herr Svensson i Ljungskile m. fl.
(11:339), i vilka hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 1, åttonde huvudtiteln,
måtte i enlighet med vad i motionerna
anförts besluta 1. en höjning av driftbidraget
för folkhögskolor till 365 kronor
per vecka, varunder undervisning
påginge vid skolan, samt 18:90 kronor
per elev och vecka, varunder eleven
deltoge i undervisningen, till ett beräknat
sammanlagt belopp av 3 577 000
kronor, 2. en höjning från 90 till 100 9i
av avlöningsbidraget, till ett beräknat
belopp av 2 333 000 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren avfru
Olsson och herr Axel Kristiansson
(1:497) samt den andra inom andra
kammaren av herrar Skoglösa och
Mattsson (11:607), i vilka anhållits, att
riksdagen måtte vid sin behandling av
Bidrag till driften av folkhögskolor under
åttonde huvudtiteln a) besluta, att
bidrag till lärarlönerna vid folkhögskolor
skulle utgå med 100 % av kostnaden
samt att det allmänna driftbidraget
skulle utgå med 365 kronor per vecka,
varunder undervisning påginge vid skolan,
samt med 18 kronor 90 öre per
elev och vecka, varunder eleven deltoge
i undervisningen, b) till Bidrag till driften
av folkhögskolor för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
32 683 000 kronor;

100

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av folkhögskolor

dels ock en inom andra kammaren av
herr Alemijr väckt motion (II: 125).

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att motionen II: 125 icke måtte av
riksdagen bifallas;

IT. att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
1:268 och 11:339 samt 1:497
och II: 607, till Bidrag till driften av
folkhögskolor för budgetåret 1964/65
anvisa ett förslagsanslag av 28 274 000
kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av fröken Andersson, herrar Ivar
Johansson, Axel Johannes Andersson,
Bengtson, Källqvist, Per Petersson,
Staxäng och Ståhl, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile, Larsson
i Hedenäset och Gustafsson i Kårby, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort i
viss del hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
hort under It hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom motionerna 1:268 och
11:339 samt 1:497 och 11:607, till Bidrag
till driften av folkhögskolor för
budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 30 574 000 kronor.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Det är ju sed att någon
representant från avdelningen börjar
debatten. Vi har emellertid här kommit
fram till att jag först skulle säga några
ord och ge —- vad skall vi kalla det —
en allmän, ganska ytlig överblick över
frågan. Samtidigt skall jag faktiskt passa
på att fråga avdelningsrepresentanterna,
hur man kommit fram till det föreliggande
resultatet, som i någon mån
har förvånat en och annan. Vid debatten
i statsutskottet hade jag ett visst
intryck av att det hela var litet förvirrat,
och vi kunde som sagt kanske från
någon avdelningsrepresentant få ett
klarläggande.

Statsutskottet har tidigare, bl. a. vid
behandlingen av statsverkspropositio -

nen förra året, uttalat att det var ytterligt
angeläget att driftbidraget tilf folkhögskolorna
höjdes. Det nu utgående
bidraget hänför sig faktiskt till kostnadsläget
för drygt tio år sedan, och
läget nu är minst sagt allvarligt för
samtliga folkhögskolor men speciellt då
för rörelseskolorna. De 700 000 kronor
som utskottet nämner förslår inte långt.
Den summan — man har såvitt jag förstår
gjort något slags beräkningar —
hänför sig för resten till budgetåret
1962/63, och sedan dess har ju vissa
förändringar skett. Den frågan måste
ställas, hur skolorna skall kunna klara
åren 1963/64 och 1964/65.

Nu föreslår reservanterna — det är
en kompromiss, vi möts s. a. s. på halva
vägen — att 3 miljoner kronor skall
ställas till skolöverstyrelsens förfogande
för att av den fördelas. Denna summa
motsvarar närmare behovet än de
700 000 kronor utskottet föreslår.

Jag vill parentetiskt anmärka, att vi
inte föreslår några ändringar i statsbidragsnormerna.
Vårt förslag föregriper
alltså icke Kungl. Maj:ts kommande
förslag, i alla händelser inte mer än
förslaget om de 700 000 kronorna gör.

Nu vet var och en som känner till rörelseskolornas
läge, att det är risk för
att elevavgifterna vid dessa skolor blir
så pass höga att många elever inte kan
söka sig dit. Det är eu klar skillnad
mellan elevavgifterna vid rörelseskolorna
respektive de landstingsägda skolorna.
Både fackskoleutredningen och
skolöverstyrelsen bär framhållit att eu
väsentlig ökning av det ekonomiska
stödet är nödvändig om folkhögskolan
skall kunna fylla sina viktiga uppgifter.
Många av speciellt rörelseskolorna —
det har vi framhållit i motionerna, och
det framgår även av reservationen —
dras med mycket stora ekonomiska bekymmer.
De har stora underskott, redovisade
eller icke redovisade, och de
har i viss mån eftersatt underhållet för
att liksom inte behöva belastas med
ytterligare stora underskott; självfallet
finns de där, även om de inte svns.

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

101

Nu kan man säga, att det liar sagts,
att man skall tänka sig för innan man
startar skolor av detta slag. Det vill jag
helt instämma i — jag tror att man
ibland räknar litet för optimistiskt.
Men jag vill då påminna om att vi bär
rörelseskolor som är cirka 50 år gamla,
och det är ju litet skillnad mellan
penningvärdet på den tiden och nu, liksom
över huvud taget mellan de allmänna
förutsättningarna då och nu.

Nu är utskottet positivt, vilket jag
inte på något sätt skall bestrida, och
det har också sagts att någon mera välvillig
skrivning än vad som här förekommer
får motionärer sällan glädja
sig åt. Jag skulle nog vilja tillfoga, att
det hade varit bättre om skrivningen
varit mindre kärvänlig och utskottet i
stället hade gått på yrkandena i vår
motion. Jag säger att utskottet är positivt,
men väl att märka tar det sikte på
året efter nästa år och frågan är hur
skolorna skall klara sig till dess.

Jag sade nyss att reservanterna inte
vill ha någon ändring i statsbidragsbestämmelsen,
men vi föreslår, som jag
nyss nämnde, ett belopp på 3 miljoner
kronor, vilket skall fördelas mellan skolorna.
Det rör sig, väl att märka, om en
provisorisk förstärkning. Motionerna
gäller väsentligen rörelseskolorna, som
väl har framgått av vad jag redan har
sagt, men det betonas i reservationen,
och det noterar jag med glädje, att det
blev så till slut att i tidens längd skulle
beloppet fördelas även till andra skolor
än de direkta rörelseskolorna.

Nu säger utskottet att propositionen
rörande fackskolorna om möjligt kommer
i höst, alltså hösten 1964, men,
som jag nyss nämnde, medan gräset
gror... o. s. v. Då kan inte skolorna
klara sig. Jag nämnde också att man
skall vara försiktig vid startandet av
nya skolor, och jag tycker det vore litet
egendomligt om man lät redan befintliga
skolor, som har åtskilliga decenniers
erfarenheter, do ut, medan
man upprättar nya skolor. Jag hoppas
emellertid på en snar permanent för -

Ang. bidrag till driften av folkhögskolor
stärkning av anslagen till folkhögskolorna
och jag yrkar, herr talman, helt
kort bifall till reservationen.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Fröken Andersson önskade
att någon representant för andra
avdelningen skulle avslöja vilka dunkla
stigar som avdelningen hade vandrat,
innan den nådde fram till den oklarhet
som hon menade sig kunna konstatera.
Det är kanske litet besvärligt att lämna
den förklaringen. Den beror ju på många
omständigheter. Vi hörde ju här i kammaren
— jag tror det var i förrgår —
den ärade ordföranden i konstitutionsutskottet
citera eu romersk fabel för
oss, nämligen fabeln om den oskickliga
husbonden, som lastade så mycket stör
på åsnan att hon till sist bröt samman.
Jag minns nu inte riktigt vad det var
som herr Elmgren framför allt ville illustrera
med denna fabel, om det var
just den oskicklige husbonden eller om
det var tålamodet hos åsnan, men jag
tror att båda tolkningarna kan användas
för vad jag tänker säga.

Det har naturligtvis varit oerhört
svårt att arbeta i statsutskottet i allmänhet
och i andra avdelningen i synnerhet
under detta år, då så många
ärenden har ramlat över oss. Jag kan
nämna att till statsutskottet inkom till
utgången av mars månad 27 propositioner.
Sedan den ordinarie propositionstiden
var slut inkom det under första
hälften av april 36 propositioner, därav
åtskilliga som man brukar kalla för
feta propositioner. Under senare hälften
av april inkom 13 propositioner,
alltså under april månad nästan dubbelt
så många som under mars månad.
En hel del av dem har drabbat andra
avdelningen, vilket har medfört svårigheter
för vårt arbete. Jag vill inte på
något sätt att detta skall uppfattas såsom
klander mot ordföranden i avdelningen
eller mot avdelningens sekretariat.
Tvärtom har de lagt ned mycken

102

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till driften av folkhögskolor

möda och mycken skicklighet för att
vi över huvud taget skulle kunna klara
upp dessa problem, men detta kanske i
någon män förklarar den förvirring
som fröken Andersson tycker sig finna
i detta ärende.

Kanske man i detla sammanhang
kommer att tänka på någonting som
utskottets talesman, vår gemensamme
vän herr Einar Persson, har talat om
sä mänga gånger i dag. Han har sagt
att detta är avvägningsproblem, vilket
inte gäller bara om den punkt som vi
nu talar om. Det finns så oändligt
många andra punkter. I den förra punkten
vi diskuterade gällde det 30 000
kronor, i en annan punkt kan det gälla
något mer, men allt som allt gäller det
att man gör en verkligt skicklig avvägning,
och denna skickliga avvägning
kan naturligtvis endast regeringen göra.

Jag var väldigt intresserad av kyrkohistoria,
och när herr Persson talade
om detta kom jag faktiskt att tänka på
årtalet 1870. Om jag inte minns fel var
det i juli månad detta år som Vatikankonciliet
sammanträdde och till trons
stärkande beslöt att påven skulle betraktas
som ofelbar. Jag har en känsla
av att man vill ha denna dogm genomförd
också vid behandlingen här i kamrarna,
men i detta ärende kommer man
litet besvärligare till. När vi behandlade
detta ärende i avdelningen gick
man den vanliga vägen. Först föredrogs
propositionen och behandlades, och sedan
kom turen till motionerna. Därefter
konstaterade man att det ju kommer
alt ske någonting till hösten. Vi skall
inte föregripa detta, alltså skriver vi
en vacker stump om det och så avstyrker
vi motionerna. Men så kom samtidigt
en uppvaktning frän folkhögskolorna.
Den gav ett sådant klart besked
om den bedrövliga ekonomiska situation
som folkhögskolorna — enkannerligen
rörelseskolorna — befann sig i,
att vi kom i ett besvärligt läge, och jag
för min del beslöt mig för att avlämna
en reservation som gick ut på bifall till
den motion som här i kammaren av -

lämnats med Arne Geijer som första
namn och som i andra kammaren
väckts av Waldemar Svensson in. fl.

Sedan var det tyst ett tag, men så
kom ärendet tillbaka, och på något besynnerligt
sätt befanns det då att man
skulle kunna räkna upp det här anslaget
med 700 000 kronor, tydligen med
departementets välsignelse. Det gjordes,
herr Persson, en ny avvägning i stället
för den ursprungliga, som, om den nya
inte hade skett, säkerligen av herr Persson
skulle ha anförts såsom den riktiga
avvägningen. Det blev alltså en ny avvägning,
och då kom man fram till att
man kunde lägga på 700 000 kronor. Då
frågade jag: Är dessa 700 000 kronor det
belopp rörelseskolorna behöver för att
klara sig över det här besvärliga året?
Jag fick beskedet att det förhöll sig så,
och då försvann min reservation.

Enligt mångas mening var emellertid
den nya avvägningen i alla fall inte den
rätta, och det ledde till att det i statsutskottet
kom fram en reservation. Eftersom
jag ansåg att reservanternas avvägning
ändå till sist var betydligt mera
realistisk än den som hade skett innom
och vid sidan av avdelningen, så
anslöt jag mig till den reservationen.

Motionerna gick ut på ett anslag på i
det närmaste 6 miljoner, men reservanterna
resonerade så, att även om alla
folkhögskolor naturligtvis egentligen
skall behandlas på samma sätt så befann
sig ju landstingsskolorna inte i
samma nödläge som rörelseskolorna.
Eftersom rörelseskolorna utgör ungefär
hälften av alla folkhögskolor halverade
man beloppet. 1 reservationen föreslogs
således 3 miljoner.

För den som var med i avdelningen
och fick möta några representanter för
folkhögskolan och fick höra deras redogörelse
för hur de har det, framstår
det som alldeles klart att de 700 000
kronorna som man lagt på inte är tillräckliga.
Skall det underskott som föreligger
för rörelseskolorna kunna klaras,
måste man biträda det förslag som
reservanterna har lagt fram.

Fredagen den 15 maj 19(54

Nr 24

103

Jag vet inte om saker och ting har
klarnat för fröken Andersson genom att
jag lämnat dessa uppgifter, men jag
hoppas det, och jag ber för min del,
herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Det här är ju inte, som
herr Axel Johannes Andersson föreställer
sig eu avvägningsfråga som man
kan raljera om ungefär hur som helst
— 700 000 kronor hit eller 3 miljoner
dit — utan den hänger samman med
den kommande diskussionen här i riksdagen
om folkhögskolans framtid och
alla de problem som sammanhänger
med den skolformen.

Jag har under de senare åren —- i
varje fall från den stora skoldebatten
i kamrarna 1962 — vid flera tillfällen
klart strukit under, vilket också utskottet
har citerat, att folkhögskolan måste
räcktas och att folkhögskolan är en
skolform som måste överleva, men som
kanske kommer att överleva i andra
former. Framför allt kommer den inte
att kvantitativt kunna expandera ytterligare.
Den kommer kanske inte ens att
kunna hålla nuvarande kvantitativa nivå,
men att vi kommer att ha folkhögskolor
här i landet — sannolikt på en
högre kvalitativ nivå — är inte bara
uppenbart utan i hög grad önskvärt.

Jag vill för kammarens ärade ledamöter
stryka under den situation vi just
nu befinner oss i. Vi arbetar på gymnasiepropositionen
och propositionen
om fackhögskolorna. Vi för förhandlingar
med kommunförbunden för att
komma fram till något så när enhetliga
statsbidrag. Gymnasieutredningen föreslog
110 procent när det gällde gymnasierna,
därför att de skall kommunaliseras.
Om vi skulle få fackhögskolor —
vilket vi får — skulle de enligt fackskoleutredningen
få 78 procent såsom
högre kommunala skolor. Går vi över
till yrkesskolesidan, finner vi att s. k.
centrala verkstadsskolor har 100 pro -

Ang. bidrag till driften av folkhögskolor

cent. Andra kommunala yrkesskolor har
mindre. Folkhögskolorna har 90 procent
till lärarlöner o. s. v. Det är eu
skön vildvuxen flora!

Vi strävar nu efter att komma fram
till ivågot så när enhetliga statsbidragsgrunder
för de kommunala skolorna.
Detta är basen. Från den för vi sedan
komma fram till en nv statsbidragsberäkning
för folkhögskolorna. Saken är
vidare komplicerad därav att folkhögskolorna
har olika huvudmän — det
finns ju landstingsskolor och rörelseskolor,
såsom det bar sagts, och dessutom
är förutsättningarna inom den
sistnämnda sektorn synnerligen olika.
Det är kanske någon överdrift, om jag
säger att det finns folkhögskolor av nästan
varjehanda slag, men det finns en
oerhörd spännvidd inte bara när det
gäller kapacitet och kvalitet utan även
när det gäller huvudmännens ekonomiska
bärkraft.

Folkhögskolan är över huvud taget
en dyr skolform. Det är en mycket exklusiv
skolform, vilket man i allmänhet
inte tänker på. Folkhögskolan har en
standard som ingen annan skolform i
detta land när det gäller lärarutrustning.
Vi har för närvarande 100 statsbidragsberättigade
folkhögskolor, men
elevantalet är ganska blygsamt, 10 476.
Vi har i lärartjänster omräknat 917 lärare
vid våra 100 folkhögskolor. Det gör
11,4 elever per lärare i folkhögskolorna.
Det är en mycket hög standard. Vi
har 9,2 lärare per skola, och om vi räknar
antal lärare per 30 elever — för
att ta normalklassen i andra skolformer
— blir det 2,6. Som jämförelse vill jag
nämna att vi räknar med att i det nya
gymnasiet få omkring 2 lärare per 30
elever, jämfört alltså med 2,6 för folkhögskolan.
Det blir ett lärarantal i det
nya gymnasiet som är 30 procent lägre
än lärarantalet för folkhögskolan. Fackskolan
kommer att bli dyrare än gymnasiet
när det gäller lärarbehovet men
betydligt billigare än folkhögskolan.

Slumpvis har jag låtit ta ut en del
folkhögskolor av olika slag. Förhållan -

104

Nr 24

Fredagen den lo maj 19C4

Ang. bidrag till driften av folkhögskolor

dena varierar kraftigt. På min lista
står folkhögskolan i Västerberg, där
det är 9 elever per lärare. I Mullsjö är
det likadant, 9 elever. Oskarshamn har
15 elever per lärare etc. Nordiska folkhögskolan
i Kungälv, som är en känd
folkhögskola, har 13 elever per lärare.
Det är alltså en hög standard i denna
skolform, men det varierar oerhört
mellan de olika enheterna.

Jag vill stryka under att även reservanterna
erkänner situationens tekniska
egendomligheter, när de önskar få
följande infört i utskottets yttrande:
»Då frågan om statsbidrag till folkhögskolorna
enligt departementschefens uttalande
relativt snart kommer under
riksdagens prövning, är utskottet dock
inte berett att med föregripande av
densamma nu tillstyrka en ändring av
statsbidragsbestämmelserna.» Man nöjer
sig med ett provisorium, med ett provisorium
på 3 miljoner kronor i stället
för 700 000 kronor, som utskottet
föreslår. Men utskottet har sagt att
detta extra provisoriska bidrag skall
fördelas i proportion till skolornas faktiskt
redovisade behov, och om jag
inte är fel underrättad har skolöverstyrelsen
i dag en ganska säker uppfattning
om vilka skolor inom gruppen
rörelsesko,lor som i första hand bör
komma i fråga. Det gäller inte att rent
matematiskt proportionellt dela ut dessa
700 000 kronor, utan man skall sätta
in dem där de just nu behövs. Vi räknar
med att vi skall komma i ett annat
läge när vi, som jag hoppas i december,
skall ta ställning till fackskolor och
folkhögskolor.

700 000 kronor är ett ganska avsevärt
belopp. Om jag räknar snabbt och generellt
med 28 miljoner kronor i anslag
och fördelar detta på våra 100 folkhögskolor,
blir det alltså 280 000 kronor
som normalt utgår till varje skola.
Med ett anslag på 700 000 kronor,
fördelade på våra rörelsefolkhögskolor
som väl är ungefär en tredjedel av folkhögskolorna,
blir det ändå en ganska
betydande summa som man nu hop -

pas kunna ge ut. Kan man dessutom
koncentrera stödet till en mindre grupp
inom rörelsefolkhögskolorna, borde
man ändå kunna hålla det flytande, tills
vi vet vad man på längre sikt vill göra
med denna skolform.

Fröken ANDERSSON (h) kort genmäle
:

Herr talman! Det var intressanta detaljuppgifter
som herr statsrådet lämnade
här, men jag tycker nog att resonemanget
går vid sidan av det förslag
som reservanterna har kommit med. Vi
har också fått uppgifter från sakkunnigt
håll, som säger att det belopp av
3 miljoner kronor som vi föreslagit är
just vad som svarar mot det nuvarande
behovet. Vi går över huvud taget inte
in på frågan om framtiden, vad som
sedan skall bestämmas. Men man kan
ju inte mena att nu existerande folkhögskolor
skall läggas ned helt eller
delvis för att de inte har ekonomiska
resurser.

Herr statsrådet nämnde fackskoleutredningen.
Denna utredning ansåg för
sin del att det var nödvändigt med eu
höjning, om skolorna skulle kunna existera
den närmaste framtiden.

Sedan talades det om folkhögskolorna,
som skulle ha en standard som få
andra. Jag hinner inte gå in på detta
i en kort replik, men jag ber statsrådet
observera att folkhögskolorna är internet
som kräver lärare på ett helt annat
sätt än som krävs i andra skolor.
Herr statsrådet menar väl inte att standarden
i skolorna skall sänkas? Den är
för övrigt olika vid olika folkhögskolor.

Beträffande själva förslaget kan jag
inte komma ifrån att de sakkunniga,
som har kommit fram till summan 3
miljoner kronor, har känt ett mycket
starkt ansvar för att inte ta till i överkant,
och jag har hört från uppvaktningen
i utskottets avdelning att de
sakkunniga varit mycket försiktiga på
denna punkt. Det som behövs nu är
just denna summa.

Fredagen den 15 mai 1964

Nr 24

105

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Edenman
sade här att även reservanterna skulle
ha insett det egendomliga i detta och
ansett att det var fråga om ett provisorium.
Ja visst har vi insett det egendomliga
i situationen, och det hoppas
jag att kammarens ledamöter också
gjort. Här föreligger ju Kungi. Maj:ts
proposition, och dess förslag da det
gällde folkhögskolorna ledde till en hel
rad motioner, bl. a. de två med manga,
många undertecknare som jag nämnt
här, bl. a. herr Arne Geijer i denna
kammare och herr Waldemar Svensson
i andra kammaren, vilka redovisat en
annan uppfattning om vad folkhögskolorna
i själva verket behöver.

Sedan kommer det som var egendomligt.
Det var att när det yrkades bifall
till motionerna, kom det ett påbröd,
om jag så får yttra mig — jag är
bagarpojke — med 700 000 kronor på
den kungl. propositionen, och man menar
att det påbrödet skall liksom lugna
ner rektorer och andra vid folkhögskolorna,
så att de inte skall morra alltför
högljutt. Men, det räcker inte med de
där brödkanterna, utan man far lov att
ta till litet mer, så att de får en ordentlig
bullskiva var och kan klara sig över
detta år. Det var den frågan jag ställde
i avdelningen: Innebär detta att man
verkligen klarar den krissituation som
man befinner sig i under detta år, tills
den ordning inträtt som statsrådet nu
har siat om och som låter mycket angenäm?
Jag tror som sagt inte att det
är möjligt för rörelseskolorna att klara
detta. Det är klart att de kanske kan
göra som de gjort tidigare: låna pengar
till driften, men en del av skolorna
har lånat så mycket att de inte har
möjlighet att låna mer.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Jag vill först göra eu
kommentar till statsrådets anförande
här. Det gäller ju bl. a. folkhögskolans

8 Första kammarens protokoll 196$. Nr 24

An(f. bidrag till driften av folkhögskolor
framtid, och jag konstaterar med tillfredsställelse
och i anslutning till våra
tidigare resonemang på denna punkt,
att herr statsrådet har för avsikt att
komma med förslag beträffande folkhögskolans
framtid i samband med propositionen
om fackskolorna i höst.

Jag vill också i det sammanhanget
uttala förhoppningen, att det då skall
bli möjligt att tillfredsställa de berättigade
önskemål som har framförts från
folkhögskolehåll i frågan om att garantera
skolformen som sådan i enlighet
med vad statsrådet svarade mig i interpellationsdebatten
i höstas, samt att
staten i första hand skall se som sin
uppgift att garantera de ekonomiska
förutsättningarna för rörelsen nu och i
framtiden.

Sedan skulle jag, herr talman, förklara
varför jag kommer upp i denna
talarstol nu. Det är så att vår ledamot
Thorsten Larsson inte har möjlighet att
vara här, och eftersom jag i någon mån
har ett förflutet i folkhögskolefrågan i
denna kammare, har jag gärna stått till
förfogande.

Vi konstaterar att i fråga om driftbidrag
till folkhögskolor föreligger två
motionspar i detta sammanhang, dels
en fvrpartimotion, där jag har nöjet att
vara med själv, dels en centerpartimotion
med fru Olsson och herr Axel
Kristiansson som motionärer i denna
kammare. Samtliga dessa motioner innehåller
ett uppföljande av skolöverstyrelsens
förslag. Skolöverstyrelsen
har flera år i följd yrkat på ett högre
driftbidrag, och när man i ett annat
sammanhang här i dag från utskottets
sida redovisat att skolöverstyrelsen inte
hade återkommit med en begäran i viss
riktning, kan detta i varje fall icke anföras
här. I denna fråga har skolöverstyrelsen
konsekvent yrkat på ett högre
driftbidrag år från År.

Jag kan emellertid förstå att man nu
i utskottet och bland reservanterna har
kommit fram till uppfattningen, att
man inte i detta sammanhang skall knäsätta
nya principer och nya grunder

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

106

Ang. bidrag till driften av folkhögskolor
för statsbidragsgivning i år, när man
kan vänta att det kommer en proposition
i frågan till höstriksdagen. Men
därför är det så mycket mer angeläget
att söka lösa de mest överhängande
ekonomiska problemen för våra folkhögskolor.

Själv företräder jag landstingens
folkhögskolor, och det skall då erkännas
att där gäller problemet att skjuta
till mera kommunala medel än man
skulle behöva göra med ett högre statsbidrag.
Det kan ju i och för sig förefalla
lättsamt, men rörelseskolorna har
ju inte den möjligheten, och som jag
också ömmar varmt för rörelseskolorna,
vill jag tillstyrka att man nu genom
en provisorisk anslagsgivning skall
skapa förutsättningar åt dem att — som
jag betecknar det — överleva. Beloppets
storlek är väl vad som diskuteras
här i dag. Utskottsmajoriteten vill ha
700 000 kronor i ett engångsbelopp som
skall fördelas av skolöverstyrelsen till
de bäst behövande skolorna, och reservanterna
har funnit att ett belopp på
3 miljoner kronor är det avgjort minsta
som kan komma i fråga såsom ökning.
Om man avrundar den av skolöverstyrelsen
föreslagna höjningen till cirka
6 miljoner kronor, kan man konstatera
att reservanternas förslag är en kompromiss
som ligger på hälften av detta
belopp.

Jag skulle vilja vädja till kammaren
att ta denna kompromiss och att genom
ett sådant ställningstagande bevisa att
Sveriges riksdag har en verklig förståelse
för svensk folkhögskola. Det behöver
inte sägas, och det skall väl inte
sägas av mig som en av de yngre i folkhögskolearbetet,
att denna folkhögskola
har en så djup förankring just i denna
folkförsamling, att man skulle önska att
folkhögskoleformen som sådan genom
en större bidragsgivning än utskottsmajoriteten
föreslagit kan få ekonomiska
förutsättningar under det mellanår som
nu ligger framför oss.

Herr talman! Med stöd av vad jag sålunda
anfört ber jag att få biträda det

tidigare ställda yrkandet om bifall till
den reservation, som här föreligger.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman: Efter statsrådets ingående
redogörelse och lämnade upplysningar
finns ingen anledning för mig
att ta upp ett längre resonemang pa
denna punkt. Jag tror att vi allesammans
i denna kammare är fullständigt
överens i ett avseende, och det är folkhögskolans
betydelse. Jag tror inte att
någon har någonting annat att anföra
än att vi allesammans inser folkhögskolans
betydelse som bildningsanstalt för
ungdomen.

Fröken Andersson ställde en fråga till
utskottets andra avdelning och tyckte
att det hade varit litet virrigt inom utskottet
när vi gick att fatta beslut i
denna fråga. Herr Axel Johannes Andersson
lämnade ett svar som jag tycker
inte alls var något svar. När vi behandlade
denna fråga på andra avdelningen,
förelåg inte någon reservation
alls när vi justerade detta utlåtande,
utan den reservation det här gäller
framlades först inom statsutskottet in
pleno. Så har det alltså gått till, och
det finns ingen som kan bestrida det
påståendet.

Jag vill också påpeka att avdelningens
vice ordförande, herr Nilsson i Göingegården,
inte finns med bland reservanterna
vid detta utskottsutlåtande.
Jag vill också nämna att riksdagen har
haft att diskutera folkhögskolorna vid
åtskilliga tillfällen tidigare här i kammaren
både 1961, 1962 och 1963, och
då har statsutskottet uttalat varningar
mot att starta nya folkhögskolor pa
mycket lösa ekonomiska boliner. Det
bär inte funnits någon tillräckligt starkt
underbyggd ekonomi, när nya folkhögskolor
startats. Detta har man inte tagit
någon som helst hänsyn till, trots alt
riksdagen enhälligt godkänt statsutskottets
uttalande, utan det startas fortfarande
nya folkhögskolor här i landet
med eu mycket dåligt underbyggd eko -

Nr 24

107

Fredagen den 15 maj 1004

nomi. Eller ett par år har man så kom -

mit till riksdagen och sagt: »Nu maste
ni hjälpa oss; annars går det rent på
tok för denna folkhögskola!» Så går det
till för närvarande när det gäller att
starta nya folkhögskolor. Jag tycker ändå
att man borde vara litet mera försiktig.

Det förslag om ett ökat statligt stod
med 70(1000 kronor, som statsutskottet
har framlagt, har ju inte tillkommit
på så där lösa boliner och inte gripits
ur luften, utan det har grundats på vissa
beräkningar som skolöverstyrelsen
bär gjort rörande det underskott som
förelegat för folkhögskolorna. Skolöverstyrelsen
hade då kommit till ett belopp
som inte var högre än 550 000
kronor, men sedan har beloppet rundats
upp till 700 000 kronor. Jag skulle tro
att skolöverstyrelsens beräkningar är
riktiga, ty denna myndighet har ju haft
tillgång till folkhögskolornas ekonomiska
handlingar.

Som statsrådet Edenman sade, är det
nu här bara fråga om ett provisorium
som skall gälla för ett år, och jag kan
inte förstå varför anslaget nu skulle räknas
upp högre. Här har nämnts t. o. m.
6 miljoner kronor, och en ökning på 3
miljoner kronor skulle alltså vara ett
kompromissförslag. Visst kan vi kalla
detta för ett kompromissförslag, men
denna ökning på 700000 kronor var
också ett kompromissförslag, fastän det
hela sprack på slutet. Jag kan inte finna
att det nu finns anledning att tillstyrka
det högre anslagsbeloppet. Det
verkar nästan, när man hör reservanterna,
som om de skulle ha varit missnöjda
med att statsutskottet föreslagit denna
ökning med 700 000 kronor — den uppfattningen
får åtminstone jag.

Jag vill sluta med att yrka bifall till
utskottets hemställan.

Fröken ANDERSSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag ber om ursäkt att
jag åter tar till orda. Herr Einar Pers -

Ang. bidrag till driften av folkhögskolor

son sade att herr Axel Johannes Andersson
inte svarade på min fråga. Jag
tyckte inte heller herr Persson gav några
som helst upplysningar i ärendet.
Hans enda klara framställning var då
han uttalade eu varning för att starta
nya folkhögskolor, och det var vad jag
mycket starkt underströk i mitt första
anförande. Det är emellertid inte detta
vi nu talar om, utan hur de skolor som
nu existerar skulle kunna klara sig, tills
det slutgiltigt blir bestämt hur de skall
få det.

Jag skulle vilja göra en liten reflexion
i anledning av att det här talas om fackskolor
o. s. v. Det har dock i olika sammanhang
från olika håll starkt betonats
att folkhögskolorna behövs, och de kommer
med största sannolikhet — fast
ingen kan säga något säkert — att behövas
i ett demokratiskt samhälle under
mycket lång tid framöver.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Herr Fhnar Persson hade
bibringats den uppfattningen att reservanterna
var missnöja med att statsutskottets
andra avdelning hade lagt
fram ett tilläggsförslag på 700 000 kronor.
Nej, herr Persson, det tror jag inte
vi är missnöjda med. Vad jag är missnöjd
med är att jag bibringats den
uppfattningen, att dessa 700 000 kronor
var det belopp som behövdes för att
klara den kris, som vi hade fått reda
på var för handen vid den uppvaktning
vi hade inom andra avdelningen.

Herr Persson lyckades inte förstå mig,
när jag höll mitt anförande, och det må
väl vara honom förlåtet, men ett faktum
är, herr Persson, att jag lämnade in en
reservation, som gick på de nämnda motionerna.
Jag vet inte av att det har talats
om någon kompromiss, förrän jag
fick läsa ett utlåtande, där dessa
700 000 kronor hade kommit in. Efter
en försäkran att detta var en mycket fin
avvägning, som var rättvis och riktig
och skulle vara till stor hjälp försvann

108

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor

min reservation, och jag såg aldrig till
den mer, men när det sedan dök upp
en reservation i statsutskottet, då ansåg
jag mig oförhindrad, herr Persson, att
ansluta mig till den.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag skall bara göra en
kort replik. Jag vet inte om jag uttryckte
mig svävande, men jag försökte förklara
hur det gått till att få fram dessa
700 000 kronor. Det är en beräkning
som är gjord av skolöverstyrelsen och
på vilken vi har byggt vårt ställningstagande.

När herr Axel Johannes Andersson
sedani säger att hans reservation försvann
på ett mystiskt sätt, så måste
den väl ha gjort det, ty det fanns inte
någon reservation fogad till avdelningens
förslag.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Det är möjligt att man
blandar ihop saker och ting, men jag
har inget minne av att andra avdelningen
gav skolöverstyrelsen i uppdrag
att göra den uträkning som herr Einar
Persson åberopar.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande vartdera momentet av
utskottets i förevarande punkt gjorda
hemställan.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. I hemställt.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de rörande mom. II förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositio -

nen på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Axel Johannes, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
60 mom. II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Yinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.

Ja — 60;

Nej — 73.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 61—66

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 67

Ang. bidrag till byggnadsarbeten
vid folkhögskolor

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till byggnadsarbeten
vid folkhögskolor för budgetåret 1964/65
anvisa ett reservationsanslag av
2 500 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Andersson i Storfors
m. fl. väckt motion (II: 565), vari hem -

Nr 24

109

Fredagen den 15 maj 1904

Ang. fortsatt utbyggnad av universitetet i Umeå

ställts, att riksdagen måtte för budgetåret
1904/05 besluta, att anslaget Bidrag
till byggnadsarbeten vid folkhögskolor
skulle böjas till 6 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionen II: 505, till Bidrag till byggnadsarbeten
vid folkhögskolor för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 2 500 000 kronor.

Reservation hade avgivits, utom av
annan, av herrar Ivar Johansson, Bengtson,
Larsson i Hedenäset och Gustafsson
i Kårby, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte, i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionen 11:565, till Bidrag till byggnadsarbeten
vid folkhögskolor för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 5 000 000 kronor.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Med hänvisning till den
motivering som finns anförd i reservationen
ber jag att få yrka bifall till
densamma.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen i
enlighet med därunder framkomna yrkanden
propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Svanström begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter gi -

ven varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 93 punkten
67, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns
därvid, att flertalet röstade för ja-propositionen.

Punkten 68

Lades till handlingarna.

Ang. fortsatt utbyggnad av universitetet
i Umeå

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 94, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt utbyggnad
av universitetet i Umeå in. m. jämte
i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj :t föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till
Vissa kostnader för utbildnings- och
forskningsorganisationen vid Umea universitet
för budgetåret 1964/65 beräkna
ett belopp av 2 200 000 kronor.

Sedermera hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 74, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 6 mars
1964, föreslagit riksdagen att

I. godkänna av departementschefen
förordade riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden
av universitetet i Umeå;

II. godkänna av departementschefen
förordade särskilda anordningar för

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. fortsatt utbyggnad av universitetet

försöksvis genomförd ämneslärarutbildning
i Umeå;

III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att —
utöver vad som föreslagits i statsverkspropositionen
och propositionen 1964:
50 — i personalförteckning för universitet
i Umeå uppföra tjänster i enlighet
med vad departementschefen föreslagit; b)

till Vissa kostnader för utbildnings-
och forskningsorganisationen vid
universitetet i Umeå för budgetåret
1964/65 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 2 523 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
fru Hultell och fröken Stenberg (I: 728)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Xordstrandh (II: 894),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fröken
Ljungberg in. fl. (1:729) och den
andra inom andra kammaren av herr
Lassinantti m. fl. (11:893),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fröken
Stenberg m. fl. (1:730) och den
andra inom andra kammaren av herr
Larsson i Umeå in. fl. (11:892),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
1 Vallmark m. fl. (I: 731) och den andra
inom andra kammaren av herr Björkman
(11:890),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fröken
Stenberg m. fl. (1:743) och den
andra inom andra kammaren av herr
Larsson i Umeå in. fl. (II; 891),

dels ock en inom andra kammaren av
herr Gustafsson i Skellefteå väckt motion
(II: 878).

I motionerna I: 729 och II: 893 hade
hemställts, att rikdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala
önskvärdheten av att umeåkommitténs

i Umeå

direktiv utökades med uppgiften att för
universitetet i Umeå planera en humanistisk
utbildnings- och forskningsenhet,
omfattande både skolans läroämnen
och för Norrland väsentliga lärogrenar.

I motionerna I: 731 och II: 890 hade
anhållits dels att riksdagen nu måtte
inskränka sig till att fatta principbeslut
om att en civilekonomutbildning skulle
upptagas vid en ekonomisk fakultet vid
universitetet i Umeå under uttalande att
påbörjandet av nämnda utbildning tills
vidare borde anstå i avvaktan på att en
inventering av lärartillgången utförts,
dels ock att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte, sedan inventeringen av lärartillgången
slutförts, framlägga en sådan
utbyggnadsplan för ifrågavarande
utbildning, att den ekonomiska fakulteten
i Umeå komme att erhålla minst
tre professurer i företagsekonomi och
en professur i rättsvetenskap.

I motionerna 1:743 och 11:891 hade
föreslagits, att riksdagen skulle besluta,
att en docenttjänst i nordisk och jämförande
fornkunskap med särskild inriktning
på övre Norrland skulle inrättas
vid universitetet i Umeå inom den filosofiska
fakulteten från och med budgetåret
1964/65.

I tskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj ds förslag samt med avslag
å motionerna 1:731 och 11:890, i vad
de avsåge civilekonomutbildning, godkänna
de av departementschefen förordade
riktlinjerna för den fortsatta utbyggnaden
av universitetet i Umeå;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj ds förslag samt med avslag a
motionerna 1:728 och 11:894, godkänna
de av departementschefen förordade
särskilda anordningarna för försöksvis
genomförd ämneslärarutbildning i
Umeå;

III. att motionerna I: 730 och II: 892,
i vad de avsåge inrättande från och med

Nr 24

111

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. fortsatt utbyggnad av universitetet i Umeå

budgetåret 1964/65 av en professur i
pedagogik, ieke måtte av riksdagen bifallas; IV.

att motionerna 1:743 och 11:891,
i vad de avsåge inrättande från och med
budgetåret 1964/65 av en docentur i nordisk
och jämförande fornkunskap, icke
måtte av riksdagen bifallas;

V. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 730 och II: 892
samt I: 743 och II: 891, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att utöver
vad som föreslagits i statsverkspropositionen
och propositionen 1964.

50 — i personalförteckning för universitetet
i Umeå uppföra tjänster i enlighet
med vad departementschefen föreslagit; b)

till Vissa kostnader för utbildnings-
och forskningsorganisationen vid
universitetet i Umea för budgetaret
1964 65 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
2 523 000 kronor;

VI. att motionerna I: 731 och 11:890,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

VII. att motionen 11:878 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda;

VIII. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 729 och II: 893, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet i utlåtandet anfört.

Fröken STENBERG (h):

Herr talman! I statsutskottets utlåtande
nr 94 med anknytning till proposition
nr 74 har ett flertal motioner beträffande
bl. a. utbyggande av humaniora
vid Umeå universitet behandlats.
Ett enhälligt utskott har i sin skrivning
visat stor förståelse för motionärernas
förslag och hänvisar till 1963
års universitets- och högskolekommitte,
som har att ekonomiskt pröva sådan
vidare utbyggnad och som troligen ock -

så lägger fram förslag i slutet av innevarande
år. Utskottet ser det även möjligt
att på grundval av detta bedömande
senare åt umeåkommittén anförtro
en mera detaljmässig utredning rörande
humanistutbildning i Umeå. I det
här sammanhanget finns också anledning
understryka departementschefens
positiva ställningstagande till umeåuniversitetets
snabba utbyggnad. Det
finns emellertid bland alla de i detta
utlåtande behandlade motionerna ett
motionspar, 1:743 och 11:891, som jag
här företräder och vars existensberättigande
jag ytterligare vill motivera och
komplettera med sakuppgifter. I motionen
— det är en fyrpartimotion —
har framlagts förslag om inrättande åsen
docentbefattning i nordisk och jämförande
fornkunskap med särskild inriktning
på övre Norrland. Den motionen
har tillkommit för att uppmärksamma
och i någon mån avhjälpa den
uppenbara snedvridning, som existerar
inom den arkeologiska forskningen vad
beträffar Norrland i förhållande till
Sydskandinavien.

‘inom den tredjedel av Sverige som
ligger söder om Dalälven finns ett tiotal
högre arkeologiska forskarbefattningar
— i de övriga två tredjedelarna,
som huvudsakligen omfattar Norrland,
har aldrig funnits någon enda
tjänst av detta slag. Därigenom har
självfallet den norrländska arkeologiska
forskningen kommit att lida av en synnerligen
besvärande eftersläpning.

Sakkunskapen menar att i många avseenden
ligger vår kunskap om det förhistoriska
skeendet i det nordliga Sverige
på en nivå som knappt når upp
till vad man genom arkeologisk forskning
hade nått fram till om Sydsveriges
förhistoria i slutet av 1800-talet. De
senaste 20 årens mycket omfattande

fornlämningsin ven teringar i Norrland

har visat att Norrland är fullt ut lika
fornminnesrikt som södra Sverige, men
eftersom tillräckligt omfattande grundforskning
saknas vet vi ännu mycket
litet om hur vi i de förhistoriska sam -

112 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Ang. fortsatt utbyggnad av universitetet i Umeå
manhangen skall sätta in de olika kul -

turfaser man tycker sig kunna spåra i
det rika materialet av stenredskap från
boplatserna längs älvar, sjöar och forntidskuster
eller i mängden av de s. k.
norrländska kuströsena.

Man vet i dagens läge ännu ej t. ex.
om samerna utgör en sista rest av en
nordisk urbefolkning, om de hänger
samman med den gåtfulla stenålderskulturen
vid norska ishavskusten, Komsakulturen,
eller om de mycket sent kommit
in i Norden.

Redan för snart 100 år sedan kunde
de arkeologiska forskarna tämligen
klart identifiera de viktigare dragen av
den sociala, ekonomiska och antropologiska
strukturen vad gäller Sydskandinaviens
förhistoria. Men beträffande
Norrlands förhistoria är ännu även de
mest fundamentala problemen obesvarade,
t. ex. när och hur Norrland befolkades,
hur länge stenåldern bär varat
o. s. v.

De norrländska arkeologiska forskningsproblemen
hör också alltför intimt
samman med viktiga frågeställningar
i den övriga Nordens arkeologi
lör att kunna utan men för hela ämnet
nordisk och jämförande fornkunskap
längre helt förbises. Konkreta förslag
på stora forskningsuppgifter lär inte
saknas. Jag har i diskussion med forskare
mött många förslag på sådana,
t. ex. Norrlands handel såsom en av
förutsättningarna för det svenska rikets
uppkomst.

Man kan säga att Norrland är en nyupptäckt
arkeologisk provins inom Sverige
— två tredjedelar av Sveriges yta.
Hur eftersatt den norrländska arkeologiska
forskningen är framgår bl. a. av
att den undersökning av eu stenåldersboplats
vid Bjurselet i Byske socken
i Västerbotten som för närvarande utförs
är den första vetenskapliga undersökning
av större omfång, som någonsin
har utförts i Norrlands kustland,
från Dalälven till Haparanda. Denna
undersökning, som beräknas pågå cirka
fem ar, leds nu från Uppsala universi -

tet. Om en sådan undersökning kunde
ledas helt från universitetet i Umeå,
skulle mycken dyrbar tid och kostnader
sparas.

När det gäller forskningsmaterialet
finns det ett mycket rikt sådant genom
bl. a. riksantikvarieämbetets fornminnesinventering
och undersökningsverksamhet
i samband med utbyggnaden av
vattenkraften i de norrländska älvarna
och sjöarna. Det finns där närmare
2 000 boplatslämningar, och det är endast
ett litet fåtal som vetenskapligt
kunnat bli bearbetade. Samma sak gäller
fornlämningar i form av förhistoriska
gravrösen.

Av dessa har ett mindre antal i norra
Ångermanland undersökts och vetenskapligt
bearbetats för att sättas in i
större vetenskapliga sammanhang. Denna
undersökning har bedrivits från
Stockholms universitet.

b rån denna plats vill jag också uppmärksamma
banbrytaren inom den
norrländska arkeologien, fil. dr Gustaf
Hallström, vilkens stora bibliotek
över nordskandinavisk och arktisk kulturhistoria
förvärvats till Umeå. Däri
ingar också eu mycket stor obearbetad
och synnerligen värdefull uppteckningssamling
rörande Norrlands och
Nordskandinaviens forntid. En vetenskaplig
bearbetning av denna samling
kan också anses vara en av de mest angelägna
uppgifterna för den i motionen
föreslagna arkeologiska forskarbefattningen
i Umeå.

Det finns många andra aspekter man
kan framlägga. I Tromsö finns redan
länge en vetenskaplig forskartjänst knuten
till museet där, och denna tjänst
kommer troligen att inordnas i det planerade
universitetet i Tromsö. Genom
det vetenskapliga arbete som där redan
utförts beträffande Nordnorges akeologi
skulle en forskartjänst i Umeå bli
ett ytterst viktigt komplement vid utforskandet
av Nordkalottens forntid och
även bli en länk i det praktiska samarbetet
över gränserna i norr.

lill slut vill jag säga några ord om

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

113

Ang. fortsatt utbyggnad av universitetet i Umeå

norrlandsarkeologiens rent praktiska
betydelse. 1 dagens och ännu mer i morgondagens
Norrland och främst då inom
övre Norrland tyder vissa tecken på
att turismen kommer att fä eu synnerligen
stor belvdelsc. Det anses dä självklart
att man skall lämna vederhäftig
och innehållsrik information om våra
naturföreteelser. Lika viktigt är det
också att vi kan ge korrekta upplysningar
om Norrlands kulturhistoria och
veta vilka kultur- och samhällsfenomen
som ligger bakom förekomsten av t. ex.
de norrländska kuströsena eller de stora
stenåldersboplatserna i inlandet.
Detta bör vara lika självklart som att
man nu i turistinformationerna ger förklaring
till sydskandinaviska forntida
företeelser, såsom att gånggrifterna
är förknippade med åkerbruket, runstenarna
med vikingatåg och mission.
Men för att vinna denna kunskap fordras
ökade resurser för norrländsk arkeologisk
grundforskning.

Det är också av stor betydelse att lärostoffet
om Norrlands förhistoria blir
likvärdigt med det som nu förekommer
i skolböckerna om Sydskandinavien.
För närvarande betraktas Norrland under
forntiden såsom en diffus, ytterst
sparsamt befolkad utmark, men det
finns material som tyder på att detta
är en direkt felaktig uppfattning. Definitivt
svar kan vidgad arkeologisk
norrlandsforskning ge, grundforskning
från en replipunkt i Norrland. En sådan
arkeologisk forskartjänst i Umeå kan
inrättas alternativt med anknytning till
humanistiska forskningsrådet. Den bör
också ingå som ett led i den alltför
länge eftersatta kulturella upprustning
av Norrland som nu glädjande nog har
påbörjats. Den forskartjänsten motiveras
också av att arkeologien mer och
mer kommit att bli en viktig länk i den
tvärvetenskapliga forskningskedjan, det
giillcr kulturgeografi, ekonomisk historia,
etnografi, zoologi, skogshistoria och
genom de moderna daterings- och konserveringsmetoderna
även fysik och kemi.

Herr talman! Detta var mina kompletterande
sakuppgifter. Jag har intet yrkande
utan avvaktar med bästa förhoppningar
och stor optimism de av
statsutskottet signalerade kommande utredningarna
om fortsatt utbyggnad av
Umeå universitet och då inte minst vad
gäller humaniora.

I detta anförande instämde herr Gustafsson,
Xils-Eric, (ep).

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Trots att pingsten, hänryckningens
tid, står för dörren kan jag inte underlåta
att ge uttryck åt mina betänkligheter,
närmare utvecklade i motion 731,
mot propositionens förslag om inrättande
av civilekonomutbildning vid universitetet
i Umeå redan från och med
nästa läsår, d. v. s. till hösten, för tills
vidare 50 studerande.

Betänkligheterna gäller inte civilekonomutbildningen
i Umeå som sådan
utan närmast tidpunkten för igångsättandet.
De bottnar i bristen på kompetenta
lärare. Jag har från en annan läroanstalt
på området haft litet erfarenheter
av denna brist. Det råder nämligen
eu stor brist på kvalificerade lärarkrafter
framför allt i ämnet företagsekonomi.

Såvitt jag kan förstå är denna brist
betydligt större än vad utskottet föreställer
sig. Huvudläraren skall vara en
professor i företagsekonomi, särskilt distributionsekonomi.
Professuren skall inrättas
från den 1 januari 1965. Jag fruktar
att det vid den tidpunkten inte kommer
att finnas någon kompetent kraft
att tillgå. Jag kan upplysa att sakkunnigutlåtandet
om en motsvarande professur
i distributionsekonomi vid handelshögskolan
i Stockholm offentliggjorts
i dagarna. Enligt detta sakkunnigutlåtande
fanns till denna professur
endast två sökande, och båda blev förklarade
inkompetenta. Jag tror inte att
ecklesiastikministern skall kunna trolla
fram någon kompetent sökande till den
här professuren, och det blir säkert

114

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Ang. fortsatt utbyggnad av universitetet

också svårt att fa kvalificerade biträdande
lärare redan nu fram på hösten.
Det är därför, menar jag, riskabelt att
sätta i gång med undervisningen så
snabbt som redan i slutet av detta år,
och det finns troligen inte heller kompetenta
sökande för de professurer som
måste inrättas senare.

Departementschefen har försäkrat att
undervisningen skall bli likvärdig med
motsvarande undervisning vid de äldre
läroanstalterna. Jag vill gärna instämma
i detta. Med all respekt för statsrådet
Edenmans stora insatser för upprustning
av högskolorna är jag rädd för
att departementschefen med detta uttalande
utställt en check utan täckning.
Icke desto mindre har statsutskottet löst
in checken, såvitt jag kan förstå på relativt
lösa boliner. Herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
har tydligen varit en stor optimist när
han utställt checken. Han har nog inte
granskat sina noteringar om vad som
fanns innestående på checkräkningen.

Det kan enligt min mening inte vara
lyckligt om studenterna skulle lockas
till denna civilekonomutbildning, som
är så populär, och dessa ungdomar sedan
inte skulle få en tillfredsställande
utbildning. Det kan bara bli besvikelser.
Herr ecklesiastikministern har uttalat
i ett annat ärende, att man måste
slå vakt om utbildningsstandarden. Det
bör gälla i detta fall liksom i det föregående.
Det får inte bli så att statsmakterna
på grund av allas begripliga önskan
att skapa ökade utbildningsmöjligheter
på detta område riskerar att göra
de nya läroanstalterna till något slags
kulisser utan tillfredsställande inre resurser
på lärarområdet. Jag tror det vore
klokt att vänta ett eller annat år.

Herr talman! Jag skall med hänsyn
till den instundande pingsthögtiden inte
framställa något yrkande.

Herr MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Det har inte framställts
något yrkande vare sig av fröken Sten -

i Umeå

berg eller av herr Gösta Jacobsson, varför
det kanske kunde vara onödigt att
jag som utskottets talesman tar till orda.
Jag vill dock beträffande herr Jacobssons
farhågor säga att det naturligtvis
finns en viss risk för att man
inte kan få kompetenta lärare till den
ekonomutbildning som skall starta i
Umeå i höst. Departementetschefens
och utskottets ståndpunktstagande bygger
dock på vad umeåkommittén föreslagit,
alltså den kommitté som haft att
syssla med universitetet i Umeå. Den
har ansett att det bör finnas möjlighet
att sätta i gång med utbildningen av
civilekonomer i Umeå redan 1964—65.
Anledningen behöver jag väl knappast
omtala. Alla vet vi ju att det råder en
skriande brist på civilekonomer och
att det finns ett mycket stort behov att
täcka. Därför har man ansett det angeläget
att nu starta denna utbildning i
Umeå. Utskottet har också för sin del
understrukit vad departementschefen
anfört, nämligen att det är synnerligen
angeläget att få kompetenta lärarkrafter
för undervisningen.

Med detta ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Jag vill fråga utskottets
talesman om man i utskottet verkligen
gjort någon undersökning om huruvida
det finns kompetenta lärarkrafter för
denna professur.

Herr MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Utskottet brukar inte
undersöka sådana saker. Vi har gått på
departementschefens förslag och kommitténs
utredning och förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

På framställning av herr talmannen
beslöts att handläggningen av återstå -

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 21

115

ende ärenden på föredragningslistan
skulle uppskjutas till ett annat sammanträde.

Anmäldes och godkändes treilje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 182, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september
1951 (nr 048), m. in.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 190, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reformering av
socionomutbildningen;

nr 191, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till byggnadsarbeten vid
vissa universitet in. in.;

nr 192, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; nr

193, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående viss rationaliseringsverksamhet
inom sjukvården
m. in.;

nr 194, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående rörlig kredit till
försvarets fabriksstyrelse; och

nr 196, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1964/
65 till Utställningar av svensk konst i
utlandet.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till ändring i
tryckfrihetsförordningen samt i ämnet
väckta motioner; samt

nr 14, i anledning av väckt motion
om rätt för kommun att tillskapa semesterbyar
in. in.;

statsutskottets utlåtanden:
nr 109, i anledning av Kungl. Majds
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd
in. in., i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 11(1, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd in.
in., i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner; samt
nr 115, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1964/65 till teaterverksamhet
in. in. jämte i ämnet väckta motioner;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 26, i anledning av väckta motioner
om avdrag vid beskattningen för avsättning
till brand- och stormskadefond vid
skogsbruk, in. in.;

nr 35, i anledning av väckta motioner
angående höjning av förvärvsavdragen
och ortsavdragen vid beskattningen
in. in.;

nr 45, i anledning av väckta motioner
om höjning av schablonavdraget vid beskattningen
av en- och tvåfamiljsvillor
in. in.; samt

nr 48, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om gasolskatt, in. in., jämte i ämnet
väckta motioner;

bankoutskottets utlåtande nr 37, över
väckt motion i anledning av riksbankens
diskontohöjning den 30 januari
1964;

tredje lagutskottets utlåtande nr 34, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag angående tillägg till
lagen den 28 april 1949 (nr 183) om
flottningen i Torne och Muonio gränsälvar; jordbruksutskottets

utlåtanden:
nr 14, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa åtgärder i
prisreglerande syfte på jordbrukets område,
m. in., jämte i ämnet väckta motioner;
samt

116

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Interpellation ang. bedömningsgrunderna
å grundskolans högstadium
nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1964/65,
in. m., jämte i ämnet väckta motioner;
ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

34, i anledning av väckt motion
om åtgärder mot äventyrligt spel; samt
nr 35, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande resebyråverksamheten.

Interpellation ang. bedömningsgrunderna
vid tillsättandet av ordinarie lärartjänster
å grundskolans högstadium

Herr BILLMAN (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! I samband med övergången
från folkskola till grundskola
liar skolöverstyrelsens sätt att handlägga
ansökningar om ordinarie tjänster
på grundskolans högstadium väckt
viss uppmärksamhet, inte bara inom
de av saken närmast berörda lärarkategorierna
utan även hos allmänheten.

Som exempel på vad jag åsyftar vill
jag ta följande exempel:

a. En lärare har två år i följd varit
ensam sökande till en ordinarie tjänst
på grundskolans högstadium och därvid
åberopat sådan vidareutbildning,
som kräves för tjänsten samt dessutom
ett års tjänstgöring i folkskolans 7:e
klass. SÖ fann inte vederbörande behörig
att söka tjänsten på grund av att
han inte hade sådan tjänstgöring på
högstadiet, som SÖ kräver som påbyggnad
till den teoretiska utbildningen.
Ansökan om dispens har avslagits.

b. Inom samma skoldistrikt är eu
folkskollärare ensam sökande till en
ordinarie tjänst i matematik/fysik på
högstadiet. Vederbörande har genomgått
föreskriven vidareutbildning för
tjänstgöring på högstadiet och har därefter
undervisat i sin ämneskombina -

vid tillsättandet av ordinarie lärartjänster

tion under ett års tid i årskurs 7 i folkskolan,
men har likafullt av SÖ förklarats
ej behörig att söka tjänsten, emedan
han inte fullgjort sådan tjänstgöring
på högstadiet, som SÖ kräver som
påbyggnad till den teoretiska utbildningen.
En ansökan om dispens har
avslagits.

c. Tusentals folkskollärare har redan
vidareutbildat sig resp. håller på med
vidareutbildning för tjänstgöring på
högstadiet. De flesta av dessa kommer
att befinna sig i den situationen, att
den tjänstgöring de redan haft inom
folkskolans 7:e och 8:e klasser inte
kommer att räknas dem till godo vid
sökandet av tjänster på högstadiet.
Skolstadgan kräver två års tjänstgöring
på högstadiet som komplettering till de
teoretiska studierna för att vederbörande
lärare skall kunna få bli förklarade
behöriga att söka ordinarie tjänster på
högstadiet och detta även i de fall då
sökanden kan åberopa eu, så vitt man
kan förstå, identisk tjänstgöring inom
folkskolan.

d. I sådana fall då folkskollärare söker
ordinarie tjänster på högstadiet och
av SÖ förklarats ej behöriga, har ansökan
om dispens ofta inlämnats. I eu
del fall har sådan dispens beviljats —
ibland icke. Behandlingen av sådana
ansökningar inom SÖ har man ibland
anledning att ställa sig frågande till.
Det kan inträffa att dispens beviljas en
sökande med relativt svaga meriter —
i varje fall i formellt hänseende — medan
eu annan sökande med bättre meriter
får avslag. Några tillförlitliga normer
tycks inte existera, utan det förefaller
vara ett rent lotteri, om en dispensansökan
beviljas eller ej.

e. Det har inträffat, att folkskollärare
med ordinarie tjänst på högstadiet
och som erhållit sina tjänster på basis
av vidareutbildning före den 1 juli 1959
förklarats ej behöriga, när de sökt identisk
tjänst på högstadiet på annan ort.
De är med andra ord (enligt SÖ) fullt
behöriga så länge de stannar där de är

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

1 17

Interpellation om statligt stöd för att stimulera industriell verksamhet i norra

Uppland, m. in.

men ej behöriga, om de vill flytta på
sig (se även artikel »SÖ accepterar inte
ämneslärare», publicerad i Liirartidningens
nummer av den 17 april 1964).

Anmärkningarna mot det nu inom
SÖ tillämpade systemet (om det nu
över huvud taget går att tala om system)
kan sammanfattas som följer:

1. Vid sökandet av ordinarie tjänst
på högstadiet borde tjänstgöring i folkskolans
7:e och 8:e klasser få anses lika
meriterande som motsvarande tjänstgöring
på högstadiet, eftersom det i realiteten
inte finns någon skillnad mellan
dessa båda former.

Man kan förstå folkskollärarna om
de har svårt att acceptera de regler,
som SÖ f. n. tillämpar. Ingenting annat
har i själva verket inträffat än att folkskolan
har bytt namn och kallas grundskola.
Mellan undervisningen i folkskolans
7:e och 8:e klasser och motsvarande
klasser på högstadiet torde ej
finnas påtaglig skillnad. Tjänstgöring i
nyssnämnda klasser inom folkskolan
borde sålunda rimligtvis vara tillräckligt
meriterande vid sökandet av ordinarie
tjänst på högstadiet.

2. Den under e) här ovan omnämnda
kategorien lärare har efter överenskommelse
mellan civil- och ecklesiastikdepartementen
å ena sidan och lärarorganisationerna
(nu SL) å den andra
förklarats formellt behöriga till iimneslärartjänster
på högstadiet. Varför respekteras
inte denna överenskommelse
och hur vill man försvara, att dessa lärare
förklaras behöriga på en ort men
inte på en annan?

3. Ansökningar om dispens bör behandlas
efter samma grunder, så att
inte en mindre meriterad får ja medan
en mera meriterad får nej.

4. Större hänsyn bör tas till sådana
ansökningar, där vederbörande är ensam
sökande till tjänsten och där de
reella meriterna finns, ehuru de inte i
strängt formellt hänseende överensstämmer
med Sö:s regler.

Man kan inte förtänka folkskollärar -

na, att de finner det »kineseri», som

f. n. bedrives av So vid tillsättandet av
tjänster på högstadiet synnerligen stötande.
Det står i bjärt kontrast till den
ambitiösa och uppoffrande vidareututbildning,
som stora skaror av folkskollärare
f. n. underkastar sig. SÖ:s
bidrag till utbyggnaden av vår nya skola
förefaller i här omnämnt hänseende
vara märkligt negativt.

Med hänvisning till vad jag här anfört
anhåller jag om första kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet få framföra
följande fråga:

Är statsrådet beredd att medverka till
en undersökning av de påtalade bristfälligheterna? Är

statsrådet vidare beredd att medverka
till att sådana bedömningsgrunder
kommer till användning vid tillsättningen
av ordinarie tjänster på grundskolans
högstadium att inte sakligt väl
meriterade sökande stoppas i sin karriär
på grund av överdriven formalism?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation om statligt stöd för
att stimulera industriell verksamhet
i norra Uppland, m. m.

Ordet lämnades härefter på begäran
till herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
som yttrade:

Herr talman! Sedan 1958 har AB
Modern konfektion, som angives såsom
avläggare av firman Warners, Stockholm,
bedrivit industriell verksamhet i
Skutskär, Älvkarleby kommun, Uppsala
län. Verksamheten, som åtnjöt kommunal
subvention med c:a 15 000 kronor
per år enligt ett femårsavtal, var av stor
betydelse för sysselsättning av kvinnlig
arbetskraft. Arbetsstyrkan utgjordes tidigare
av 40 å 50 årsanställda. Med hänhyn
till förhållandena i orten var denna

118

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Interpellation om statligt stöd för att stimulera industriell verksamhet i norra
Uppland, m. m.

verksamhet av värde, och de kommunala
myndigheterna ansåg sig ha anledning
hoppas på att den skulle ytterligare
utvecklas och ge sysselsättning åt
ännu flera. För det industrifattiga norra
Uppland, som svårt hotas av utslagning
av småbruk och skogsbolagens politik,
när det gäller även större arrendegårdar,
är även varje tillskott av industrier
av denna art betydelsefull för
att tillgodose sysselsättningsbehovet.

Då den fortsatta utvecklingen av företaget
lät vänta på sig blev avtalet med
kommunen icke förnyat då det 1963 utgick.

Stor förstämning väckte det emellertid
när det blev bekant att för detta företags
räkning igångsatts byggande såsom
statskommunalt reservarbete av fabrikslokaler
långt borta på Frösön i
Jämtlands län. Som märkligt framstod
även att länets arbetsmarknadsmyndigheter
syntes lika överraskade som Älvkarleby
kommun av denna vändning av
frågan. Senare har visserligen för ifrågavarande
industri genom ett tvåårsavtal
nya lokaler förhyrts. Antalet anställda
har nedgått till ett trettiotal och lokalt
har man uppfattningen att avsikten
är att så småningom helt avveckla rörelsen
i kommunen.

Bestämmelserna för de statskommunala
reservarbetena är ogynnsamma för
den bygd det här gäller. De borde emellertid
inte vara oföränderliga. Över huvud
taget framstår det som ett ganska
egenartat utslag av lokaliseringspolitiken
att med stöd av statliga medel till
miljonbelopp förflytta ett företag av denna
art från det industrifattiga norra
Uppland långt bort till en annan industrifattig
landsdel. Märkligt vore även
om sådant skall opåtalat få ske utan att

arbetsmarknadsstyrelsen först rådgör
med den lokala länsarbetsnämnden och
med den kommun, som åtgärden går ut
över. Rimligtvis förefaller det lika motiverat
att sätta in statsmedel också för
byggande av fabrikslokaler på betydligt
närmare håll än uppe i mellersta Norrland.

Under hänvisning till vad som anförts
ber jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få rikta följande frågor:

Anser statsrådet att de lokala arbetsmarknadsmyndigheterna
och vederbörande
kommun först bör kontaktas innan
arbetsmarknadsstyrelsen medverkar
till att förflytta industriell verksamhet
från en industrifattig landsdel till annan
ort?

Är Statsrådet villig att överväga att
möjliggöra att statligt stöd lämnas till
åtgärder för att stimulera företagsamhet
också i de på industrier fattiga, utav avfolkning
botade kommunerna i norra
Uppland?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Andersson, Carl Albert, under sammanträdet
till herr talmannen avlämnad, av
honom m. fl. undertecknad motion, nr
826, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 156, angående huvudmannaskapet
för rådhusrätterna in. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.39.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Stockholm 1964. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

640020