Torsdagen den 12 november (Riksdagens protokoll 1964:35)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 35

ANDRA KAMMAREN

1964

12—13 november

Debatter m. m.

Torsdagen den 12 november

Sid.

Vid remiss av’Kungl/Maj:ts proposition nr 185, angående riktlinjer

för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. (forts.)................... 3

Utredning av frågor rörande skolungdomens praktiktjänstgöring .... 68

Flyttning av LKAB:s huvudkontor.............................. 70

Rätt för justitieråd och regeringsråd att åtaga sig skiljemannauppdrag

m. m...................................................... 85

Prognoser för behovet av arbetskraft............................ 86

Interpellation av herr Hedin ang. vissa enskilda företagares ställning

inom ATP-försäkringen...................................... 87

Meddelande om enkel fråga av fru Edin ang. psykiatriska och sociala
undersökningar av vissa värnpliktiga ..................... 88

Fredagen den 13 november

Interpellation av herr Spångberg ang. åtgärder för bättre djurvård och

djurskydd.................................................. 89

Meddelande om enkel fråga av herr Dickson ang. orsaken till de
veneriska sjukdomarnas utbredning........................... 91

Samtliga avgjorda ärenden

Torsdagen den 12 november

Utrikesutskottets utlåtande nr 7, om yttrande över vissa av Europarådets
rådgivande församling vid dess femtonde ordinarie möte
fattade beslut............................................. 68

Statsutskottets utlåtande nr 147, om utredning av frågor rörande skolungdomens
praktiktjänstgöring.............................. 68

— nr 148, om flyttning av LKAB:s huvudkontor................ 70

— nr 149, om rätt för justitieråd och regeringsråd att åtaga sig skiljemannauppdrag
m. m.................. 85

— nr 150, ang. prognoser för behovet av arbetskraft.............. 86

— nr 151, om viss översyn av den offentliga statistiken........... 87

1 —Andra kammarens protokoll 1964. Nr 35

JK*

tom rSllii/ (f trAltt

{Ad

■ TM: ! ''. ’(iti i) i .—SI

.>n ,0i

iiiiatrioB SI «*»?• ©i .

‘ .å&i ''! t'': ''.i ■: 1''.. r. K \ :

i/t—Tf ;1 ( V

		(.''■ ho • .''				■		lid
		«•.;**» t! it			, i i. ‘. '' t »v •''		u )
*:::				fil-SK		f> •		i-sur/'' i
	Tj.'': Sil''U V <M i t..;			( f . ■ A	rf o o }y;			- .. : • M
«" f''
	• ........ ■ ■ ■	.......			. ?OVr/		US	.S
	g! iSl/Ui			:;:U: »]Uk>	U Vkh!			'' *’.1 ;. .
				, . r	< -;i		''i''f *	Ultill!
	-''H; i‘..( ■ :	.4 fm .!?bl	1 .i!	7J; liJliji	it •	<it -u	f\> • » !•*
			‘jfPfi -	rnuiv •	; 1	7>i.>K 1		Å, ’ t.i { ‘
		T»dz«T«i4m	< IV?l»	tr<**!nb''>r	t
	tiji/ h	o ij) v.'' b" j ; ''. j	H	■ .	<1^ r;	''		V-ay^mi
	• • • ......- • •. •		. . . .
	M) fil; Srdl.vu,	‘‘r iJ(l	•md	‘•Ml viT i	''ct}i i*-;	Hit;	Of) :* t
A*;.			'' T'' iv, ifiii.	* . • i -; ) t		Ti ilr''1’	VMvy/

mlmm* sfciof^vc tii>V''Uv,r,<
wdamofl Si »jnfcnoT

<1 --‘-''i''"'' ■> V.U ''•••■,:; i ............ »17 (Ti . T''*i »ihOl-jAill 5VjlVv"''Aj(r''/vVrt\ ''

»h! t ,; >..»»» Sv ‘iti/Syfidi . • »Jobrti

.... S:. ;

-tA..(A T ".»S j’.":'' : i'' :■. 1 . HiC- ,Ti- ? I,f ‘»Uttst&ilW .''.V.iMV.d'',''''.

. ■ '' . ...■.’ ;.( J : 1 .-it; - Tf ■: : 1

.... ■ , ■1 ; •■ j; v* ri / , _ / ; ; ;! 1111 :i 7. i 11 r?

T..''. ''!c. iÄ''''TAl; ti l : •; d

''*! ... .......''i , ■ >■'' ; .Ml t - - :>r .-ii <. : ■ i

... ..A''''.

IM \\

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Torsdagen den 12 november

Kl. 10.00

8 1

Justerades protokollet för den 6 innevarande
november.

§ 2

Vid remiss av Kung;l. Maj:ts proposition
nr 185 (forts.)

Herr talmannen meddelade, att den
från gårdagens sammanträde uppskjutna
överläggningen i samband med remiss
till utskott av Kungl. Maj:ts proposition
nr 185, angående riktlinjer för
en aktiv lokaliseringspolitik m. in., nu
komme att fortsättas; och lämnades därvid
ordet, i enlighet med förut gjord
anteckning, till

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:

Herr talman! Gårdagens remissdebatt
präglades till största delen av ekonomiska
spörsmål, såväl samhällsekonomiska
frågor som skattefrågor. Dessutom
föranledde valutgången vissa kommentarer
av talesmän för de olika politiska
partierna. Jag anser mig därför inte
behöva gå in på dessa spörsmål.

Det finns emellertid, herr talman,
andra aktuella samhällsproblem som
vi här i riksdagen har skäl att diskutera.
Jag vill vid detta tillfälle beröra ett av
dem som är, såsom jag ser saken, mycket
allvarligt. Det gäller frågan om den
ökade kriminaliteten.

Vi skakas helt naturligt särskilt av
den ökade ungdomsbrottsligheten. Jag
tycker det är ledsamt att från denna talarstol
behöva peka på avigsidorna i
detta avsende. Den övervägande delen
av vår ungdom är mycket god, och det
är beklagligt att vi så sällan framhåller
just de positiva sidorna. Den föreningsanslutna
ungdomen exempelvis gör be -

aktansvärda insatser, som långt mer än
vad som är fallet borde uppmärksammas
såväl i press som andra massmedia.
Den verksamhet, som bedrives av den
föreningsanslutna ungdomen, har vi
från riksdagens sida anledning ge vårt
helhjärtade stöd.

Herr talman! Mot bakgrunden av att
svensk ungdom i stort är skötsam och
ambitiös ter sig den ökade ungdomsbrottsligheten
desto mer beklämmande.
Ungdomar som avviker från det mönster
vi vill beteckna som normalt kommer
tyvärr att dominera den allmänna
ungdomsdebatten. Kriminaliteten över
huvud taget visar tendenser till en ökning
som inger olust och oro. Orsakerna
till denna dystra utveckling är givetvis
många; de kan samanhänga med strukturomvandlingen,
den ökade fritiden,
den höga levnadsstandarden etc.

Orsakerna må emellertid vara en sak
för sig. Det väsentliga i dagens situation
är, såsom jag ser det, att vi med
kraft söker motverka en fortsatt stegring
av brottsligheten. Och det är just
med hänsyn härtill, herr talman, som
alla berörda parter gemensamt bör söka
åstadkomma effektiva allmänpreventiva
åtgärder. Vi kan inte -— eller rättare sagt
vi får inte -— blunda för att reformer
kan vara befogade på detta liksom på
så många andra områden. Jag är väl
medveten om att frågan är känslig helt
enkelt därför att så fort man tangerar
dessa spörsmål och ens antyder att det
förefintliga systemet kanske inte fungerar
på ett tillfredsställande sätt, kan
man få påskrivet att man är benägen för
s. k. ytterlighetsåtgärder, alltså att man
skulle vilja överge de humanitets- och
rättssäkerhetsprinciper som självfallet
alltjämt skall känneteckna vår kriminalvård.
Jag vill därför med skärpa un -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Majrts proposition nr 185

derstryka att någon avvikelse från dessa
självklara principer icke får ske.

Den stora allmänheten frågar sig emellertid
med rätta vart det hela skall leda,
om utvecklingen får fortsätta och om
inga åtgärder utöver de konventionella
vidtas för att söka råda bot på det onda.
Det gäller inte bara alla de människor
som känner sig osäkra till liv och egendom,
utan i lika hög grad de förtvivlade
föräldrar vilkas ungdomar kommit på
glid.

Vad korrektionsmedlen beträffar tror
jag också att det .särskilt på ungdomsfronten
finns mycket övrigt att önska.
Framför allt torde den skriande personalbristen
hos berörda myndigheter vara
den främsta orsaken till de missförhållanden
som av allt att döma råder och
som omvittnas av människor med erfarenhet
på området. Jag skall i detta
sammanhang främst uppehålla mig vid
de påföljder som kan drabba ungdomar
vilka ännu inte fyllt 21 år.

Mänskligt sett kan ofta det s. k. brottet,
som kanske är av mycket lindrig
natur, betraktas som en engångsföreteelse,
och det blir också behandlat som
en sådan. Men i och med att t. ex. polisen
haft anledning ingripa kommer barnavårdsmyndigheten
in i bilden. Med
andra ord: förseelsen rapporteras till
ortens barnavårdsmyndighet. Denna
kontaktar så småningom den unges hem,
men det sker i många, ja, alltför många
fall långt efter det att han gjort sig
skyldig till förseelsen i fråga. Vad som
under mellantiden bär kunnat inträffa
föranleder självfallet ytterligare överväganden
hos barnavårdsmyndigheten.
I allra bästa fall har ingenting hänt som
kan motivera sådana överväganden. Det
sistnämnda är enbart tacknämligt, och
då kan påföljden av det s. k. brottet
kanske stanna vid en varning, eller beroende
av förseelsens art, åtalseftergift.

Av landets omkring 750 000 ungdomar
i åldern 13—18 år är omkring 1 000 intagna
på ungdomsvårdsskolor. Denna
siffra ter sig i och för sig inte så av -

skräckande, men den är beklämmande
nog med hänsyn till att dessa 1 000 ungdomar
utgör det av de ansvariga myndigheterna
betecknade värsta klientelet.

Herr talman! Innan eu ung människa
intages på en ungdomsvårdsskola har
han eller hon redan begått en rad brott,
som dessförinnan blivit uppmärksammade
av t. ex. barnavårdsnämnd. Den
unge har bl. a. fått en övervakare, som,
såvitt jag kan förstå, om möjligt i samråd
med föräldrarna har att söka få
honom att återgå till normal och accepterad
tillvaro. Den unge har ofta — det
visar erfarenheterna — ytterst svårt att
förstå varför sedan ungdomsvårdsanstalten
skall ta hand om honom. Han
har gått fri och fått umgås med det gäng
som kanske var upphovet till de s. k.
brott han gjort sig skyldig till.

I korthet är läget detta. Det förflyter
alltför lång tid innan de åtgärder från
samhällets sida vidtas som visar att den
unge verkligen begått en lagstridig
handling. Han uppfattar det hela som
en avoghet från samhället — han själv
har, vilket torde vara karakteristiskt för
ungdomen över huvud taget, glömt bort
att han gjort något som motiverar »anstaltsvård».
Detta i sin tur kan leda till
en negativ inställning hos den unge
till allt vad samhällsåtgärder innefattar.

Herr talman! Jag tror att det föreligger
vissa brister inom vår kriminalvård,
och jag tänker då närmast på de unga
brottslingarna. Att dessa har insikt om
t. ex. polisens begränsade befogenheter
på området är välkänt. De vet alltför väl
att polisen har ringa eller inga möjligheter
att ingripa, trots att det just är
polisens sak att exempelvis utöva nattpatrullering
och den följaktligen känner
väl till det klientel som vistas ute under
tider då de unga lämpligen borde
vara inomhus. Det är i regel under de
sena timmarna som kontakterna mellan
asociala ungdomar knytes — kontakter
mellan de redan gravt kriminaliserade
och den som är på väg att glida in på
brottets bana.

Torsdagen den 12 november 1%4

Nr 85

Vid remiss av Kungl. Majrts proposition nr 185

Ofta beskyller man hemmen för bristande
vaksamhet, bristfällig uppfostran
etc. när man konfronteras med dessa
problem. Visst är det sant att de allra
flesta ungdomsbrottslingar kommer från
undermåliga hem, men det förekommer
också ungdomsbrottslingar från t. o. in.
s. k. goda hem, alltså från sådana hem
där föräldrarna gör allt vad i deras makt
står för att återföra sina barn till ett
normalt liv. Men, herr talman, den hjälp
dessa föräldrar får från samhällets sida
är mången gång icke tillräcklig. Den
unge tas visserligen om hand; d. v. s.
han intas på en anstalt. Han kanske rymmer
därifrån och inhyses i någon lägenhet,
mer eller mindre anonym för myndigheterna.
Han gömmer sig där, och
han kan klara sig undan nästan hur
länge som helst. Om föräldrarna känner
till var han befinner sig ringer de kanske
anstalten, men enligt uppgift kan
det dröja tre till fyra dagar innan ingripande
sker.

Förutom de ungdomar som blivit intagna
på ungdomsvårdsskolor finns elt
stort antal »mindre besvärliga» d. v. s.
ungdomar som inte gjort sig skyldiga till
brott som leder till ett sådant ingripande.

Herr talman! I långa stycken ter sig
förhållandena för den stora allmänheten
nästan olidliga. Man har med fog
fått intrycket att samhällets åtgärder beträffande
ungdomsbrottsligheten inskränker
sig till en försiktig varning —
med den påföljden att den unge kan
fortsätta på den väg han glidit in på.

Vilka åtgärder skall man vidta? Det
är frågan man ställer sig. Framför allt
är det uppenbart att det saknas personella
resurser för de socialvårdandc
myndigheterna, främst barnavårdsnämnderna.
Det finns t. ex. ingen personal
att tillgå för patruller om nätterna
som kan ingripa om detta befinnes nödvändigt.
Patrulleringen ombesörjes av
ordningspolisen, som inte ens med stöd
av den s. k. raggarparagrafen har befogenhet
att vidta åtgärder i erforderlig
utsträckning.

Herr talman! Man har emellertid socialpolis.
Jag skulle för min del tro att
denna skulle kunna fylla en mycket stor
uppgift när det gäller att ta hand om
den vinddrivna ungdomen. Men var
finns denna socialpolis och hur fungerar
den? Är den tillräcklig? I vilken
mån arbetar den på fältet, och under
vilka tider på dygnet?

Man bör understryka värdet av de
förebyggande åtgärderna. Allt bör göras
som göras kan från hemmens, skolans,
föreningarnas och de ansvariga myndigheternas
sida för att söka förebygga att
ungdomen hamnar utanför lagens råmärken.
I fråga om ungdomar som av
en eller annan anledning kommit på
glid bör de förebyggande åtgärderna
vara av sådan art att de ger dem en
tankeställare, och en verkligt effektiv
sådan.

Med det sagda har jag velat belysa
den ökade ungdomsbrottsligheten och
de problem som möter vid försöken att
infoga de ungdomar som kommit på glid
i en normal tillvaro. Jag har en känsla
av att hela problemkomplexet borde bli
föremål för en översyn, där man siktar
till och inriktar sig på att dels inge de
unga större respekt för lag och ordning
och att dels skapa större säkerhet till
liv och lem för den stora allmänheten.

Därefter anförde:

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Först vill jag göra en
liten erinran. I ordningsstadgan för
riksdagens kamrar står i § 12, mom. 1.:
»Ledamot, som vill inför kammaren
yttra sig, begär ordet av talmannen och
uppropas i den ordning, han därtill
anmält sig. Hava två eller flera samtidigt
begärt ordet, bestämmer talmannen
ordningen dem emellan.»

Jag har velat erinra om detta, eftersom
jag har en känsla av att partiernas
kanslier har möjligheter att bestämma
i vilken ordning riksdagens ledamöter
skall få ordet och hur talarlistan skall
se ut. Det är angeläget att inte parti -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj ds proposition nr 185

kanslierna eller några tjänstemän på
andra håll skall kunna påverka den
ordningen, och därför vill jag framhålla
att den ledamot, som i fortsättningen
begär ordet här i kammaren, bör göra
anmälan härom till talmannen och att
talmannen inte ger partikanslierna några
möjligheter att bestämma i det fallet.

Jag har velat göra det påpekandet,
då jag anser det nödvändigt att iaktta
vad som i det avseendet säges i ordningsstadgan.
Det är riksdagsmännen
själva, inte partikanslierna, som skall
anmäla om de vill yttra sig i kammaren.

Herr talman! Efter den långa debatt
vi här har fört finns det kanske nu inte
mycket att tillägga. Men då den siste
ärade talaren tog upp vissa moraliska
frågor, vill jag erinra om att vi i årets
valrörelse fick ett nytt parti, som kallar
sig Kristen Demokratisk Samling
men där man såvitt jag förstår inte har
sinne för vare sig moraliska hänsyn
eller några moraliska krav på sig själv.
Tvärtom predikar man i det partiet
kärlekslöshetens bud, ett bud som är
helt främmande för människorna i ett
demokratiskt samhälle. Vi skall också
komma ihåg att den som i verkligheten
är ledare för det partiet aldrig har accepterat
demokrati inom den rörelse
han företräder. Det bör därför klart sägas
ifrån att svenska folket skall akta
sig för att på omvägar få införd en politisk
doktrin, som inte ur några synpunkter
kan vara lämplig i vårt demokratiska
samhälle, där frihet och människovärde
ju ändå skall råda.

Det är också betecknande att man
numera så ofta kommer med moraliska
påpekanden. Men det talas då inte om
moral för den äldre generationen, utan
man talar om det kanske tusental ungdomar
som kommit på sned och hamnat
på ungdomsvårdsskolor eller liknande.
Och man talar aldrig om de bortåt miljonen
ungdomar, vilka såvitt jag förstår
är av en kvalitet som vi i den äldre
generationen aldrig kunde uppvisa ma -

ken till. Jag tycker verkligen att vi nu
borde kunna komma bort från detta
moraliserande och sluta med sådana
pekpinnar mot ungdomen. Dagens ungdom
är mycket, mycket bättre än gångna
tiders, även om man kan önska att
den i en del avseenden vore litet annorlunda.

Det är inte lämpligt att bara rekommendera
att sätta in vilsegångna ungdomar
i fängelse. Många ungdomar i
dagens samhälle får beteckningen brottslingar
på grund av rena bagatellförseelser.
Vi ser ju dagligdags i pressen
att brott som kanske gäller 5 öre leder
till att ungdomar tages om hand av
polisen och att föräldrar och anhöriga
utsättes för oerhörda påfrestningar. Det
vore riktigare och lämpligare — i synnerhet
för dem som talar om moraliska
förpliktelser och kristen livssyn -— att
försöka hjälpa ungdomarna till rätta.
Ungdomarna behöver ett hjälpande
handtag bättre än fängelsevistelse.

Jag hoppas verkligen att människorna
i vårt land skall uppmärksamma den
metodik denna s. k. kristna demokratiska
samling har gjort sig till tolk för.
Även om man ur kristen synpunkt tycker
att det kan vara lämpligt att hålla
på med minkfarmar m. m. är det inte
lämpligt att man gör kristendomen till
en politisk taktikhistoria som man spelar
ut medan man glömmer bort det
kristna bud som man där har i förkunnelsen
men undviker att i praktisk
handling följa.

Emellertid, herr talman, har vi även
i år och i denna debatt hört talas om
folkstyrelse och behovet av författningsändring.
Vi har också hört valsiffror.
Om man jämför ett borgerligt block och
socialdemokratien, så finner man att
socialdemokraterna 1956 hade ett underskott
på 224 000 röster gentemot de
borgerliga; 1960 hade .socialdemokraterna
ett överskott på 5 500, och 1961
hade detta ökat till 130 000 flera röster
än de borgerliga.

När man talar om orättvisorna i vårt

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj ds proposition nr 1S5

valsystem in. m. vill jag bara erinra
om vad som kan hända när minoritetseller
småpartier får en fördelning som
ger överfull utdelning. Exempelvis i det
län jag representerar har vi över 2 000
flera röster än de tre borgerliga partierna,
men vi får två mandat och de
borgerliga tre, och det tycks inte vara
möjligt att göra någonting åt den saken.

Men när det gäller författningsfrågorna
och folkstyrelsen är det mycket högstämda
toner i en remissdebatt. Det är
väl ganska betecknande att man talar
om hur besvärlig första kammaren är
och hur svenska folket direkt skall
komma i kontakt med dem som man
vill välja. Samtidigt står samma förespråkare
här i riksdagen och hävdar
att man alltmer går över till att partiledarna
skall utgöra det skikt som styr
och ställer. Vi måste komma ihåg att
den som väljs till riksdagsman väljs på
samma grunder oavsett vem han är och
vilken position han har i samhället. Om
man nu skall se på vissa frågor som
gäller folkstyret, skulle det vara önskvärt
att man där verkligen kunde göra
en djuplodning.

Jag har förut påtalat det enmansstyre
som vi har på olika håll. Vi har talat
om landsting och kommuner, och vi
vet att i viktigare frågor kan landstingen
ha vilken uppfattning som helst,
men ytterst kan en person i länsstyrelsen
sätta hela folkstyret ur funktion.
Därför är det angeläget att regeringen
ser på dessa ting med ganska stort allvar.

Det har sagts här att man skall ha
ny utredning i författningsfrågan. Rent
allmänt undrar jag om inte utredningsväsendet
i sin nuvarande form är färdigt
för avskrivning. Vårt utredningsväsende
passar inte in i ett dynamiskt
samhälle som så snabbt förändras. Det
vore väl lämpligt att regering och riksdag
försökte göra en verklig utgallring
och gav direktiv om att utredningar som
höll på mer än ett år skulle få pension
i någon form och genast upphöra.

Hur är förhållandet för närvarande''?
Man talar om parlamentariskt sammansatta
utredningar, där den som sitter i
eu utredning skall vara sakkunnig. Del
kanske tar ett ä två år innan dessa parlamentariker
blir sakkunniga eller i
varje fall kan lägga sig till med namnet
sakkunniga. Sedan skall utredningen
sitta år efter år. Alla olika reformer
som det moderna samhället kräver stupar
på att vi har utredningar som sitter
någonstans och håller igen. När eu
utredning så småningom lägger fram sitt
resultat, måste man ha en ny utredning
för att försöka få fram ett förslag som
är någorlunda aktuellt.

Jag skulle, herr talman, önska att vi
hade en ny Thorsson på något håll
som kunde göra en utrensning på detta
område och att man kunde få någonting
annat. Men samtidigt tror jag att
dessa parlamentariska utredningar i ett
demokratiskt samhälle är på något sätt
felaktiga. Det är regeringen som skall
lägga fram förslag, och det är lämpligt
att riksdagen, inte minst dess opposition,
utan bundenhet prövar de olika
förslag som läggs fram av regeringen,
oavsett vad det gäller för regering. Detta
skulle stimulera till en debatt och till
ett engagemang på ett annat sätt än
vad som för närvarande är fallet. Från
demokratisk synpunkt tror jag inte att
dessa parlamentariska kommittéer bör
skattas alltför högt, utan man borde
försöka vidta andra åtgärder.

Vidare, herr talman, skulle jag vilja
säga några ord om markpolitiken. Jag
har tillhört dem som i många år velat
att samhället på ett aktivare sätt skulle
ingripa mot markvärdestegringen. Det
har under remissdebatten talats om en
PM som skickats ut i frågan om jordförvärvslagen.
Jag har tyvärr inte mera
ingående kunnat studera promemorian,
men jag skulle rent allmänt vilja säga
att jag hoppas att regeringen inte skall
lägga den till grund för en proposition.
Jag säger detta eftersom jag tror att
man på väsentliga punkter av detta om -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj ris proposition

råde måste tänka om. Jag anser att det,
när vi redan har väntat så pass länge,
är bättre att ta tid på sig och tänka igenom
hela problemet ordentligt.

Jag vill speciellt framhålla att jag
tycker det är lämpligt att regeringen
sökte förbättra samhällets möjligheter
att överta lämplig mark för fritids- och
bostadsändamål och samtidigt även såg
till att samhället kan överta ledigbliven
skogsmark för att ställa råvaran till industriens
förfogande. Också detta bör
övervägas på ett annat sätt än vad som
gjorts i detta sammanhang.

Vidare har, herr talman, högerns
ATP-förslag diskuterats. Detta utspel
var egentligen synnerligen intressant,
eftersom det enligt vad jag förstår är
första gången som högern varit inne på
att samhället genom ett enkelt beslut
skulle kunna lägga beslag på förmögenheter,
som enskilda eller grupper av
människor har arbetat ihop. Jag ställde
mig den frågan, om högern nu är beredd
att dra konsekvenserna av detta
principiella ställningstagande i ATP-frågan.
Kan vi kanske nu förutsätta att
högern kommer att förorda att det från
samhällets synpunkt är lämpligt att
överta aktierna i en del företag för att
säkra vissa intressen för medborgarna i
vårt land? År högern i fråga om försäkringsvärdet
villig att betrakta sitt
ATP-utspel som ett principiellt ställningstagande,
så att samhället skulle
ha rättighet och möjlighet att göra mycket
vittgående ekonomiska ingrepp i
enskildas egendom? Om ATP-spelet nu
har medfört en uppluckring av äganderättsbegreppet
i högerns led, tror jag
att denna långa diskussion om ATP inte
har varit förgäves utan har givit ett
positivt resultat.

Jag vill också påminna om att pensionärerna
under valrörelsen fick sig
tillsänt ett brev från herr Heckscher, i
vilket han skrev: »Folkpensionen är
nog bra, men räcker den när allt bara
blir dyrare . . . Säkert är det många
gånger besvärligt. Därför tycker jag att

nr 185

något maste göras för att förbättra
folkpensionärernas situation.» Vi har
mellan 800 000 och 900 000 folkpensionärer,
och eftersom man gjorde broschyren
i form av en tusenkronorssedel,
förutsätter jag att högern anser att vi
skall höja folkpensionerna med minst
1 000 kronor. Om man skulle följa deras
andra förslag skulle den höjas med
minst 1 500 kronor per år.

Det är inte orimligt att tänka sig att
folkpensionärerna får detta tillskott,
men jag skulle vilja fråga om man inom
högern är villig att höja skatteuttaget
för att verkligen möjliggöra att folkpensionärerna
får den inkomstlyftning som
denna tusenlapp ändå ger löfte om.
Om högern skulle säga att vi inte skall
betala detta skattevägen utan att de
ATP-försäkrade skall betala avgiften,
har högerns löfte varit lika tomt som
deras tusenlapp är värdelös — den är
vacker att se på men om man försöker
få något för den finner man att den är
av noll och intet värde.

Ja, herr talman, jag har gjort dessa
små erinringar därför att jag tror att
det är viktigt att vi försöker utnyttja de
resurser som finns i vårt land för att
vi skall kunna följa med i utvecklingen.
Det finns givetvis många problem som
behöver klaras upp i vårt samhälle. Vi
kanske t. ex. kommer att få en del besvärligheter
med utrikeshandeln. Det
kan också vara lämpligt och nyttigt att
man, när man bedömer vad som sker i
andra länder, också försöker sätta sig in
i vilka möjligheter vi skulle ha haft om
vi hade befunnit oss i samma situation
som de.

Frågan om den engelska handelspolitiken
diskuterades ganska livligt både
i går och i förrgår. Vi har haft lyckan
att slippa en sådan politik som förts
under många år i England. Dess exempel
visar att vilket land som helst, om
det inte bedriver en sund ekonomisk
och samhällelig politik, kan komma i en
besvärlig situation. Det var väl också
på detta sätt svenska folket tänkte un -

Torsdagen den 12 november 19G4

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

der årets valrörelse, och det sade också
ifrån att det inte vill komma in i
en sådan situation.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag trodde inte att mitt
anförande skulle behöva föranleda någon
polemik, men det förefaller som
om herr Lundberg inte med uppmärksamhet
lyssnade på vad jag sade. Jag
har inte generaliserat och sagt att all
ungdom är dålig. Jag betonade tvärtom
i mitt anförande, att huvudparten av vår
.svenska ungdom är bra. Jag sade bl. a.
att den svenska ungdomen i stort sett
är skötsam och ambitiös men att den
ökade ungdomsbrottsligheten mot denna
bakgrund ter sig desto mera beklämmande.

Problemställningen är emellertid denna,
herr Lundberg: Det gäller för det
första att med förebyggande åtgärder
ta hand om ungdomen — att, gärna med
ungdomens hjälp, söka se till att unga
människor inte kommer utanför lagens
råmärken. Men det gäller också, herr
Lundberg, att ta hand om den ungdom
som kommit på glid.

Jag beklagar livligt om herr Lundberg
tolkar mitt anförande så, att jag alltför
mycket svartmålat svensk ungdom. Det
har jag inte gjort.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Samtidigt som herr Börjesson
i Falköping säger alt vi skall ta
hand om ungdomen talar han om hur
vi skulle kunna skapa bättre möjligheter
att behandla ungdomsbrottslingar.
Jag tror för min del — och jag träffar
rätt mycket ungdom — att vad ungdomen
av i dag behöver är förståelse från
den äldre generationen, när det gäller
ungdomens problem, och inte fängelsestraff
och liknande åtgärder, som ofta
bryter ned i stället för att bygga upp.
Om de många, som nu slåss mot ungdomen
och talar om att ungdomen är
så förvildad, i stället räckte ungdomen

en hjälpande hand, skulle vi kunna göra
mycket. Det är den vägen vi bör gå; då
kan vi även hjälpa den lilla grupp som
kommer på sned.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Visst skall vi räcka ungdomen
en hjälpande hand, herr Lundberg.
Jag sade kanske inte detta direkt,
men den som noggrant läser mitt anförande
skall finna att jag inte enbart talade
om anstalter.

Jag beklagar än en gång att mitt anförande
missförståtts på detta sätt. Jag
skulle vilja be herr Lundberg att han
tillsammans med mig går igenom anförandet,
så kan vi sedan diskutera saken.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Herr Lundberg började
med att ge talmannen ett råd. Jag är för
min del inte riktigt ense med herr Lundberg
därvidlag, men jag skall inte polemisera.
Jag utgår från att talmannen är
måttligt påverkbar.

Jag begärde ordet i höstens remissdebatt
därför att jag räknade med att lokaliseringspolitiken
skulle komma att
diskuteras i ganska stor utsträckning.
En proposition i denna mycket viktiga
fråga har ju framlagts, och det låg nära
till hands att antaga att lokaliseringspolitiken
skulle spela en betydande roll i
debatten. Det har den emellertid inte
gjort, och därför kan jag fatta mig kort.

Om propositionen skall jag endast
säga att det belopp, som där föreslås,
mot bakgrund av allt som sagts tidigare
— inte minst från LO-håll — snarast
är att karakterisera som en positiv
överraskning. Däremot har jag en hel
del att invända mot det principiella
resonemang som statsrådet för i propositionen.
Jag har fått en känsla av att
man vill försöka tillfredsställa både ekonomerna
i LO och väljarna i Norrland.
Det är en uppgift som onekligen inte är

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

lätt, och jag förmodar att man inte heller
lyckats.

Det går faktiskt att finna stöd för vilken
lokaliseringspolitik som helst i propositionen.
Vi måste dock kunna räkna
med att åtgärderna blir offentliga och
att vi får möjlighet att följa vad som
sker — både vilka företag och orter som
får bidrag och vilka som inte får. Vi
skall alltså hela tiden kunna granska
vad som sker. Jag tror att denna möjlighet
till opinionsbildning är någonting
som man rent av bör sätta mera
värde på än formuleringarna i propositionen.

Herr Nilsson i Östersund talade i går
om den »onda cirkel» som näringslivet
i Norrland är inne i. Jag skulle för min
del inte vilja använda det uttrycket.
Professor Dahmén har påvisat att antalet
företag inom verkstadsindustrien i
Norrland i själva verket har ökat rätt
kraftigt under efterkrigstiden — snabbare
än i övriga delar av landet. Ökningen
är emellertid inte så kraftig att
den har kunnat suga upp hela den överblivna
arbetskraften, och det beror
väl på två omständigheter: dels har
Norrland tidigare haft en högre nativitet
än andra delar av landet -— det
håller nu på att utjämnas — vilket betyder
att de ungdomskultur som nu kommer
till arbetsförmedlingarna är mycket
stora, dels har vi eu sysselsättningsminskning
inom jordbruk och skogsbruk.
Detta är visserligen också fallet i
andra delar av landet, men det är klart
att det betyder mest i en landsända där
dessa näringar har spelat en mycket
stor roll. Det innebär att det inom den
närmaste tioårsperioden kommer att bli
mycket arbetskraft ledig i Norrland
och att det alltså under den perioden är
särskilt viktigt att företagsetableringen
går snabbare.

Jag tror för min del att en vettigt utformad
lokaliseringspolitik, som innebär
en ökad industrialisering av dessa
områden, i själva verket är ekonomiskt
motiverad, därför att det skulle betyda

att arbetskraften tillvaratas bättre än
vad som annars skulle bli fallet.

Därmed, herr talman, kan jag lämna
lokaliseringspolitiken; vi återkommer
ju till den om några veckor. Jag skall i
stället övergå till att göra några reflexioner
kring ett par frågor som tidigare har
behandlats i debatten.

Det har förts en ganska omfattande
diskussion om samarbetet inom oppositionen,
men jag skall inte fördjupa mig
i det; jag tror att det är en debatt som
måste fortsätta. Allmänheten väntar sig
att det skall ske någonting inom oppositionen
inom en inte alltför avlägsen
framtid. Det enda jag vill säga i dag är
att jag tycker att MbS drar alltför långtgående
slutsatser av vad som skedde i
fvrstadskretsen när man vill göra gällande
att utgången där säger någonting
om hur ett enhetsparti inom oppositionen
skulle lyckas hävda sig mot socialdemokratien.
I det avseendet tror jag
inte experimentet i fyrstadskretsen har
någonting att säga oss. Det är väl ändå
så att folkpartiet och även centerpartiet
har en lång gräns mot socialdemokratiska
partiet. Vi har många anhängare
som stått och valt mellan socialdemokraterna
och folkpartiet. Det är klart
att dessa hyser en viss misstro mot
högern, dels på grund av vad som tidigare
skett, dels därför att man har fått
nya anledningar till misstro under dessa
senaste val. Det som avgör om en trepartisamverkan
kan leda till en tillbakagång
för socialdemokratien är hur
dessa väljare ställer sig. Om det har experimentet
i fyrstadskretsen inte lämnat
något besked, därför att väljarna där
hade ju kvar möjligheten att rösta på
sina gamla partier. Jag tycker därför
att det myckna talet om att man i fyrstadskretsen
lyckades så bra i förhållande
till socialdemokraterna är helt
värdelöst. Det kan rent av bero på att
MbS inte lyckades samla alla borgerliga
partier i fyrstadskretsen och att de
gamla partierna också deltog i valet
och därmed behöll de väljare som stäl -

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj :ts proposition nr 185

ler sig tveksamma till en trepartisamverkan
och kanske skulle lia stannat
hemma eller röstat med socialdemokraterna
om det hade blivit en allmän
samling.

Vad man än vill säga om det som har
hänt i fyrstadskretsen, någonting att
åberopa i en diskussion om en trepartisamverkans
möjligheter att hävda sig
mot socialdemokratien är det inte alls.

Sedan, herr talman, endast ett par
ord om högerns flitigt diskuterade utspel
i ATP-frågan, vilket ju också herr
Lundberg var inne på. Statsministern
karakteriserade i går utspelet och löftet
till pensionärerna som demagogi. Jag
tror till och med han sade att det var
fult. Det var väl fler än statsministern
som tyckte att dessa förespeglingar om
höjda pensioner verkade valdemagogi,
och det tror jag herr Lundberg ville
påvisa också genom att demonstrera de
där tusenlapparna. Men vill man vara
rättvis, så måste man nog säga att också
socialdemokraternas propaganda i samband
med högerutspelet hade både demagogiska
och fula inslag. Dit räknar
jag då främst försöket att under valrörelsen
framställa även folkpartiet och
centerpartiet som opålitliga i detta avseende
trots upprepade försäkringar om
att de ogillade högerförslaget. Man kan
fråga sig varför socialdemokraterna under
hela valrörelsen fortsatte med detta
trots alla de förklaringar som gavs. Det
var tydligen så, att när socialdemokraterna
bestämde sig för att utnyttja högerutspelet
i valdebatten och försöka
att genomföra ett nytt pensionsval, så
upptäckte man att det fanns en svårighet:
högerpartiet är ju ändå ett ganska
litet parti, och man räknade ut att det
skulle bli ganska svårt att få svenska
folket att tro att det måste skynda sig
att förstärka ett parti som har 114 mandat
i andra kammaren för att detta parti
skulle bli i stånd att skydda ATP mot
ett parti som har 39 mandat i denna
kammare. Det gick liksom inte att få
det svenska folket uppeldat till att käm -

pa mot det hotet. De som skulle skydda
ATP var ju 8ä procent av landets befolkning.
Om deras antal efter valet
skulle sjunka till 84 eller möjligen rasa
ned till 83 procent, kunde inte gärna
skapa någon panikstämning bland väljarna.
Därför var man helt enkelt tvingad
att gå den väg man gick. I och med
att man beslöt sig för att använda ATP
i valdebatten beslöt man sig också för
att låtsas att inte tro de försäkringar
som kom från vårt håll. Det fanns inget
annat att göra: Man var tvungen att
fortsätta eller också helt enkelt avblåsa
striden i ATP-frågan. Därför fick vi
under hela valrörelsen detta rent bedrövliga
skådespel där den ene socialdemokraten
efter den andre trädde fram
och med bekymrad min förklarade att
centerpartiet och folkpartiet var nog
inte särskilt pålitliga i den frågan. Detta
fortsatte ända upp till partiledardebatten
när denna taktik fördes upp på
excellensnivå.

Detta var ett av de tråkiga inslagen
i valdebatten. Det hör å andra sidan
till det mera uppmuntrande i detta val
att denna taktik inte gav någon utdelning.
Vi får väl därför tro att det var
det sista ATP-valet vi i år upplevde.
.Socialdemokraterna har i fråga om ATP
ropat »vargen kommer» så många gånger
att folk upphört att reagera.

Till sist, herr talman, ber jag att få
påminna om att jag i januari interpellerade
beträffande statsrådens närvaro —
eller frånvaro kanske man kunde säga
— vid andra dagens remissdebatt. Jag
vill nu konstatera att min interpellation
tydligen gjort verkan; närvarofrekvensen
liar ökat högst avsevärt.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustafsson i Skellefteå
sade att socialdemokratiens propaganda
i ATP-frågan inte varit saklig
utan att vi hade liksom slagit in öppna
dörrar och ryckt ut till försvar för något
som vi visste vara grundmurat. Jag
vill bara erinra herr Gustafsson om att

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Knngl. Maj :ts proposition nr 185

när ATP beslutades var slutappellen, om
jag inte minns alldeles fel, att herr Ohlin
här i kammaren uppläste en proklamation
till vilken — om jag inte återigen
tar fel — med undantag av hr Königsson
samtliga borgerliga ledamöter anslöt
sig. Det måste väl uppfattas så att de
borgerliga skulle ta upp ATP-frågan på
nytt när de fick makt därtill.

Vi skall också komma ihåg det personliga
offer som en ledamot av riksdagen
tvingades göra på grund av ATP
och den omänskliga press som i det sammanhanget
utövades mot honom från
folkpartiets sida.

Om vi nu kan lita, inte på högern —
det skall vi väl inte göra — men på de
där mellanskikten och det alltså finnes
garantier för att ni inte, om ni skulle
få makt till det, skulle gå ifrån de högtidliga
löften ni nu avgett sedan vi har
genomfört ATP, så är det bara med
tacksamhet jag noterar detta.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Under de här dagarna
har det diskuterats en del om de skatteförslag
som för närvarande är ute på
remiss. Anledningen till att denna debatt
redan nu har kommit upp är närmast
att det inom det socialdemokratiska
partiet har uppstått tveksamhet
om lämpligheten att redan nästa år lägga
fram dessa förslag. Denna tveksamhet
ter sig något egendomlig sedd ur
den synpunkten att förslaget ju är en
kompromiss mellan de olika partiernas
och de stora organisationernas representanter
i utredningen.

Det hårda skattetrycket är nu så känt
för hela svenska folket, alldenstund ingen
lär ha undgått dess verkningar, och
de flesta människor har också hyst förhoppningar
om ett något lindrigare
skattetryck eller åtminstone hoppats att
man skulle mildra de allra värsta verkningarna.
Naturligtvis kan det riktas
många invändningar mot det förslag
som lagts fram, men det för i alla fall en
bit på väg mot en bättre ordning.

För oss inom högerpartiet är förslaget
någon liten uppmuntran, eftersom
det genom utredningen har fastslagits
att alla de ansträngningar, som högerpartiet
har gjort sedan början av 1950-talet för att påvisa de orimliga verkningar
som det nuvarande skattesystemet
har, också har vunnit en del beaktande.
Vi är givetvis också glada över
att man i dessa dagar får vara med om
att representanter från andra partier
i denna talarstol instämmer i de krav
vi under en så lång följd av år har försökt
framföra.

.lag tänker då närmast på höjningen
av ortsavdragen, och i samband därmed
är inte minst utredningens uttalande
om det berättigade i att det även skulle
finnas ortsavdrag för barn av utomordentligt
stort värde. Jag tänker vidare
på våra krav på en sådan ändring av
skatteskalorna att den s. k. skattepuckeln
skulle försvinna. Vi har under
dessa år påtalat de skadeverkningar
som den starka progressiviteten i den
statliga skatten har i de vanliga arbetsinkomstlägena.
Inom högerpartiet har
vi nämligen aldrig kunnat förstå att
skattekraften på en hundralapp som
förtjänas över 16 000 kronor i beskattningsbar
inkomst i en familj skulle ha
tre gånger så stor skattekraft som den
hundralapp som förtjänas under 12 000
kronor. Här föreligger en alldeles för
hård beskattning på dessa vanliga små
arbetsinkomster. Av en del av de remissyttranden
som redan nu föreligger
synes också framgå att man är inställd
på samma tankegångar inom dessa organisationer
som vi under en lång följd
av år har varit inom högerpartiet.

I vårt land har det sedan gammalt
varit en angelägenhet att se till att skatterna
från enskilda personer tas ut efter
skatteförmågeprincipen, men jag
skulle vilja ställa den frågan: Hur är
det nu? Aldrig tidigare har väl denna
princip blivit så bortglömd som den
blivit hos den nuvarande socialdemokratiska
regeringen. Genom underlåten -

Torsdagen den 12 november ISKvl

Nr 35

Vid remias av Kung!. Maj ds proposition nr 185

heten att höja ortsavdragen, genom att
inte tillåta ortsavdrag för barnen, genom
att låta penningvärdeförsämringen
öka skattetrycket genom tillämpning
av de gamla skatteskalorna trots inflationen
har man under många år uttagit
skatter där icke någon som helst skattekraft
har förelegat.

Det är mot bakgrund av detta förhållande
som vi tycker att det verkar litet
egendomligt när LO och den socialdemokratiska
regeringen nu synes vara i
färd med att låta dessa orättvisor kvarstå,
vilket ju måste bli följden, därest
man nu torpederar utredningsförslaget.
Detta måste nämligen ses som en enhet,
och kompromisserna är så invävda i
varandra att det helt enkelt inte går att
rucka på förslagets huvudprinciper.

När jag i går hörde statsministerns
anförande, tyckte jag mig förstå att han
trodde att människorna hade de förväntningarna
på framtiden att statsmakterna
i större utsträckning skulle
behöva tillhandahålla nyttigheter via
samhällsapparaten för de enskilda människorna.
Man kunde tydligt och klart
också förstå att den socialdemokratiska
regeringen ingalunda var främmande
för att bibehålla det nuvarande hårda
skattetrycket och att den inte ens var
främmande för att tänka sig en ytterligare
stegring av skattetrycket för att
tillfredsställa dessa förväntningar.

För min del tror jag att man gör sig
skyldig till en felsyn om man tror att
människorna här i landet önskar att de
nya inkomster de har möjlighet att
skaffa sig genom ökad produktion skall
ställas till statsmakternas förfogande i
än större utsträckning. Om vi över huvud
taget skall kunna räkna med att
få några ökade inkomster, tror jag att
det är nödvändigt att den enskilda människan
får behålla en större del av dessa
nya inkomster. Det torde numera
vara en ganska allmänt uthredd uppfattning
i vårt land att samhället lägger
beslag på en alltför stor del av de inkomster
som människorna skaffar sig.

Folk i allmänhet vill bestämma över på
vilket sätt de skall konsumera sina inkomster.
Om de bär för avsikt att spara
vill de också göra detta i egen regi. De
vill ingalunda acceptera någon form av
statligt tvångssparande. Förutsättningen
för att man ytterligare skall kunna
öka samhällsinkomsterna är att även de
enskilda människorna får ökade inkomster.
De måste i större utsträckning
ha rätt att disponera över sina inkomster,
att bestämma över sina egna
sparmedel. Detta måste förbli ett oeftergivligt
krav i en fri demokrati.

Från denna talarstol har under remissdebatten
sagts en hel del om det
borgerliga samarbetet. Om man skulle
tro allt som står i tidningspressen, skulle
vi vara i hög grad oense i riksdagen.
Jag skulle vilja fråga kammarens ärade
ledamöter om det är så. I stället tror jag
att vi i den svenska riksdagen i mycket
stor utsträckning försöker förstå
varandra. Vi har också hört talas om en
mittenpolitik och om att ett intimt samarbete
skulle ha förekommit mellan
centerpartiet och folkpartiet. Vi som
står mitt uppe i riksdagsarbetet måste
onekligen känna oss något förvånade
över denna uppgift. Ingen torde väl
kunna påstå att något påtagligt samarbete
har förekommit. Om talet härom
upprepas tillräckligt ofta, kan det hända
att man till slut tror på det. Herr
Ohlin försökte i går i sitt anförande
göra gällande att högerpartiet i riksdagen
och i utskotten skulle ha varit mera
motsträvigt till ett samarbete. Jag är
litet förvånad över denna uppgift. Det
finns inget som helst fog för ett sådant
uttalande. Det skulle förvåna mig om
det i bevillningsutskottet, där jag har
mitt arbete, finns någon från herr
Ohlins parti som är beredd att verifiera
en sådan uppgift.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! I en remissdebatt får
man ta upp vilka ämnen och vilka problem
som helst. Så har också skett i

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungi. Maj:ts proposition nr 185

denna remissdebatt. Men jag skall — till
skillnad från herr Gustafsson i Skellefteå
— ändå försöka att hålla mig till
det egentliga ämnet för denna remissdebatt,
nämligen lokaliseringspolitiken.

När man diskuterat svårigheter och
problem som uppstått på många platser
och inom många kommuner i vårt land
med anledning av pågående rationalisering,
speciellt inom jord- och skogsbruk,
och den befolkningsomflyttning
som sker i rask takt, har debatten kommit
att framstå som om den enbart
gällde ett Norrlands-problem och var
av intresse endast för oss som är bosatta
norr om Dalälven.

Men, herr talman, tyvärr har liknande
svårigheter uppstått även i andra
delar av vårt land, och vi vet inte var
de kan komma att uppstå i framtiden.
Jag vill därför gärna understryka vad
statsrådet säger i propositionen, nämligen
att det stöd som avses, skall kunna
lämnas, förutom till de särskilt uppräknade
områdena, även till övriga delar
av landet i särskilda fall. Jag vill
trycka på detta i den förhoppningen
att man på detta sätt skall kunna möta
och bemästra olika situationer på ett
tidigare stadium än man hittills kunnat
göra i t. ex. Norrlands-länen.

Om jag sedan säger att jag på senare
tid tycker mig ha märkt en större förståelse
för våra Norrlands-problem av
kamrater från sydligare landsändar tror
jag inte att denna större förståelse beror
på att man är rädd för »vita fläckar»
även på sin hemtrakts karta. Jag
tror i stället att man börjar förstå att
det ligger i hela landets intresse att
alla delar av vårt land fungerar. Det
skall inte bara vara så att Norrlands
rika naturtillgångar kommer det övriga
landet till de], utan det måste också
skapas förutsättningar för Norrlands
befolkning att få utkomstmöjligheter
närmare hembygden i möjligaste mån.

Det är för övrigt inte bara de vita
fläckarna som vållar problem. Den starka
dragningskraften till och befolk -

ningsanhopningen i de större städerna
kan också skapa svåra problem och
komma vårt samhällsmaskineri att
gnissla. Bostäder, skolor, vägar och gator
hinner inte byggas i tillräckligt
snabb takt, och bara detta att få sitta i
bilkö dag efter dag till eller från sitt
arbete måste innebära en nervpress.
Allt detta måste skapa olust, otrivsel
och irritation inte minst hos dem som
tvingats att söka sysselsättning söderut,
långt från hemorten, skilda från familjen
under långa tider och med svårigheter
att få bostadsfrågan ordnad inom
rimlig tid.

Många vänjer sig kanske så småningom
vid de ändrade förhållandena. För
andra blir hemlängtan för stark och
man flyttar hem igen; det finns talrika
exempel på sådana fall. Ofta händer det
tyvärr att situationer av detta slag skapar
personliga tragedier och sociala
problem, exempelvis skilsmässor och
alkoholism. Detta bör vi också ha i
minnet när vi strävar efter rationella
lösningar på olika problem. Vi måste
ständigt ställa frågan: Är det värt priset? Under

den tid som den Näslundska
utredningen arbetat har rationaliseringstakten
och därmed även befolkningsomflyttningarna
ökat snabbare än
någon kunnat ana. För många orter är
det för sent att hoppas på nytt liv. Förhållandena
kunde helt säkert ha varit
bättre i dag, om kontakten mellan företag
och kommuner funnits och om kommunerna
i god tid underrättats om tänkta
rationaliseringar och det minskade
behovet av arbetskraft. I Norrlands
skogskommuner har det inte funnits
annan sysselsättning att tillgå, och katastrofer
har uppkommit när man ställts
inför fullbordat faktum. Människorna
har flvtt arbetslöshetsspöket nästan som
i panik.

Kontakten och samarbetet mellan
kommuner och företag är bättre i dag,
men jag vill ändå understryka angelägenheten
av, ja kravet på att arbetsgi -

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Vid remiss av Kung!. Maj:ts proposition nr 185

varna i god tid informerar om sådana
för kommuner och arbetstagare försämrade
situationer som jag här uppehållit
mig vid — detta för att man åtminstone
skall få tillfälle att pröva möjligheterna
till sysselsättning inom den egna kommunen.

Vi måste besluta oss för hur vårt
svenska samhälle skall se ut och satsa
alla krafter och ta med alla produktionsgrenar
för att förverkliga beslutet.
I och med den pågående kommunindelningen,
som syftar till bildandet av
storkommuner, får vi ett naturligt underlag
för de bärkraftiga kommuner
och områden vi kan tänka oss. Dessa
områden överensstämmer också med
dem som föreslås i propositionen. Det
är därför nödvändigt att snabbt sätta
in lokaliseringsåtgärder där de behövs
för att förhindra fortsatt befolkningsminskning
och därmed försvagade regioner.

I väntan på utredning och i väntan
på att remissvar skall inkomma har
myndigheterna inte suttit helt overksamma.
Många utflyttningskommuner
och län, däribland mitt hemlän, har redan
fått hjälp, och kommunerna hoppas
nu på en ljusare framtid. Industrier
har börjat flytta dit med hjälp av startbidrag,
statskommunala beredskapsarbeten,
byggnation av industrilokaler
och kanske något mer. Det är stora utgiftsposter
— men, herr talman, det är
heller inte utan kostnader att flytta familjer
från hem och miljö. Vi får inte
glömma människorna i ivern att få en
effektiv produktionsapparat i vårt land.
Det kan vara värt att satsa på de norrländska
kommunerna även av den anledningen.

Det är inte realistiskt i dagens situation
att starta en industri i varje by
där skogsföretagen redan rationaliserat
bort de flesta arbetarna och bara den
äldre befolkningen finns kvar. När centerpartiet
lockade väljarna med detta i
valrörelsen talade man mot bättre vetande.
Hur skulle det gå till egentligen,

särskilt som det skulle ske, som man
sade, utan statlig medverkan och på
platser varifrån den arbetsföra befolkningen
redan tvingats flytta av brist på
sysselsättning? För den händelse centerpartiet
tror sig ha fångat upp tidigare
socialdemokratiska väljare — det
framskymtade i gårdagens debatt — sä
måste det ha varit i sådana glesbygder
och på dessa falska förespeglingar.

Herr talman! Vi kan inte skruva klockan
tillbaka. Som vår situation är i dag
gäller det att slå vakt om regionen,
kommunalblocket, stärka det naturliga
kommuncentrum som oftast finns, men
inte glömma bort ytterområdenas berättigade
krav inte minst på service. Det
behövs bättre vägar och kommunikationer,
som ger möjligheter exempelvis
att bo på en ort och arbeta i en annan
inom blocket. Industrier och servicenäringar
måste ge möjlighet till arbetsinsatser
av såväl manlig som kvinnlig
arbetskraft.

Kravet på god service gäller även
skolor, bostäder och lasarett. I många
norrlandskommuner har man redan investerat
i sådana objekt. Dessa finns
redan, med dryga kostnader som följd
för kommuner med vikande befolkningsunderlag
men också med utgifter
för stat och landsting.

Tacksamheten mot en myndighet för
hjälp med industrilokalisering t. ex. får
inte följas av bitterhet mot en annan
för att andra områden försämras. Har
ett vikande befolkningsunderlag tidigare
givit motiv för en indragning eller
försämring t. ex. av skolans eller lasarettets
arbetsformer och organisationer,
är det nödvändigt, som jag ser det —
och många med mig —• att man avvaktar
effekten av de lokaliseringsåtgärder
man är i färd med att sätta in. Dessa
är ju avsedda att stärka regionens ställning
även befolkningsmässigt.

Skall en aktiv lokaliseringspolitik ge
resultat, är det nödvändigt att området
får möjlighet att fungera på alla avsnitt.
Det kan därför vara skäl till att

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

statsrådet tar en sådan bevakning som
sin uppgift under nu pågående lokaliseringsverksamhet
och innan speciella
organisationer regionalt och centralt
har hunnit tillskapas. Jag har konkreta
exempel på fall, där kommunala myndigheter
och regionens invånare hyser
allvarliga farhågor för sitt lasaretts
framtid i en tid då man är angelägen
att kunna erbjuda all den service som
industriföretag och andra kräver av en
kommun för att vilja slå sig ned där.

Herr talman! Viktigt i sammanhanget
är också —■ det har jag ofta understrukit
— att arbetskraft inte lockas från
hemorten samtidigt som man är i färd
med att lokalisera en industri dit. Var
skall sedan den kommunen söka sin arbetskraft?
Vikten av planering och samordning
har statsrådet också påtalat,
och jag vill understryka vad han på tal
om detta säger på sid. 208:

»En samordning i tid och rum av lokaliseringsverksamheten
med arbetet
inom övriga grenar av samhällsplaneringen
är därför utomordentligt betydelsefullt.
Därigenom kan insatserna på
olika områden ge en samlad effekt för
en orts eller bygds utveckling. Det samband
som sålunda föreligger mellan lokaliseringsplaneringen
och annan samhällsplanering,
sådan den utformas i
kommunerna, i länen och hos olika
centrala organ, måste enligt min bestämda
uppfattning komma till uttryck
även i lokaliseringsverksamhetens organisation.
»

Herr Nilsson i Östersund uttalade sin
tillfredsställelse med propositionens
förslag beträffande turistverksamheten,
och jag vill instämma. Det är nödvändigt
för många kommuner att få möjlighet
att satsa mer på denna för vår
landsdel nya näringsgren. De vackra
norrländska landskapen har goda möjligheter
att lyckas om resurserna ges.

Det statliga stödet har vidgats till att
omfatta även andra orter än dem som
lokaliseringsutredningen föreslog. Jag
har inte fattat det så, även om den tan -

ken har framskymtat, att t. ex. Ljusdalsregionen
och andra områden av den
storleksordningen därmed skulle ställas
utanför utan att det kommer att ges
möjligheter även för t. ex. Hudiksvall,
Bollnäs och Söderhamn — jag har nu
som exempel tagit platser i min hemtrakt
— att få del av lokaliseringshjälpen
och det finner jag riktigt, inte
minst som en motvikt till alltför stor
koncentration till våra storstäder.

Herr talman! Även en lokalisering av
industrier till en ort eller en region
där sysselsättningsproblem uppstått
medför andra problem som griper in
pa många olika områden. Men detta får
inte avskräcka oss. Det är viktigt med
uppmärksamhet på alla sektorer, varför
ett samordningsorgan iir nödvändigt
— däremot är jag orolig för utvecklingen,
om arbetet härmed splittras
på alltför många olika händer.

Slutligen hoppas jag, herr talman, att
förslagets genomförande i övrigt skall
motsvara mina förväntningar och tolkningar,
så att vårt samhällsmönster kan
framstå allt klarare, i syfte att främja
ett snabbt framåtskridande, att landets
tillgångar av kapital och arbetskraft
blir fullt utnyttjade och att människorna
i olika delar av landet får del av
det stigande välståndet genom en aktiv
närings- och lokaliseringspolitik.

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):

Herr talman! Sedan remissdebatten
nu pågått i över tolv timmar, är det
inte lätt att komma med nya synpunkter
och färska argument. De utrikespolitiska
frågorna har diskuterats likaväl
som de inrikespolitiska. Ja, till och
med fyrstadsvalkretsen har kommit i
blickpunkten. Det finns emellertid några
allmänpolitiska spörsmål, som jag
vill närmare analysera.

LO-ordföranden Arne Geijer uttalade
nyligen, att arbetstidsförkortningen bör
kunna genomföras i snabbare takt än
som tidigare planerats. Den allt vanligare
femdagarsveckan kommer att stäl -

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Vid remiss av Kungi. Maj :ts proposition nr 185

la samhället inför många svåra problem.
Därom är alla överens.

Varje generation bär sina problem
att brottas med. Under 1920- och 1930-talen var det arbetslösheten och jordbrukskrisen
som stod i förgrunden. Nya
problem rullas upp. Automationen är
ett av de stora spörsmål, som kommer
att på allvar sätta sin prägel på vår
tidsålder. Man föreställer sig gärna att
det är den sista etappen i århundradets
industriella utveckling. De funktioner,
som hittills har varit arbetarens, att
starta maskinen, övervaka dess produktion,
reparera eventuella fel och hålla
den i gång, håller på att avlösas av maskinens
eget inbyggda nervsystem, automationen.

Dylika problem har även samband
med den föreliggande propositionen om
riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik.

Automationen har redan införts i våra
kraftverk, vilka helt betjänas av endast
ett par personer, som trycker på knappar
och kontrollerar instrumenttavlor.
Försäkringsföretagen experimenterar
med långtgående automationsprojekt på
kontorssidan. ASEA invigde för ett par
dagar sedan en automatisk gjuterianliiggning.
Arbetsstyrkan reduceras från
45 till 10 man, och produktionen höjs
med 7 000 ton per år.

I Sverige har inställningen till automationen
hittills främst behandlats på
det tekniska planet. Riksdagen har endast
sporadiskt dryftat problemen, men
investeringsproblematiken sätter sina
spår i vår begränsade kapitalmarknad
på ett mycket påfallande sätt.

I USA har automationen nått längst,
och i dess spår håller sig arbetslösheten
nu omkring 5 procent. Bilproduktionen
är större än någonsin i USA,
och ändå råder det i de stora bilstäderna
en utbredd arbetslöshet.

Frågan är för oss, om inte automationen
blir 1960- och 70-talens stora sociala
problem. I automationens släptåg
följer arbetstidsförkortning och ökad

fritid och därmed krav på rationellare
planering av fritidsverksamheten. Anslagen
till olika frilufts-, sport- och
idrottsrörelser bör ökas. Kravet på förstärkning
av kulturanslagen måste hävdas.
Men starkare än dessa krav är nödvändigheten
av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
för alla.

Hur kommer det alt gå för servicesamhället
under den framtida femdagarsveckan?
Vem vill arbeta vid våra
sjukhus under veckoskiftet? Vem vill
tjänstgöra som polisman på vägar och
gator eller servera på restaurang? Får
vi tidningar på lördag och söndag? Är
vårt samhälle över huvud taget rustat
för en sådan omdaning och utveckling?

Jag skall nu, herr talman, övergå till
ett annat ämne. Skatteberedningens förslag
till mervärdeskatt är högaktuellt.
Detta förslag har ventilerats flitigt efter
valet, men väljarna fick knappast
någon information i denna viktiga fråga,
i varje fall inte i de stora''debatterna
i radio och TV.

Visserligen var allmänna skatteberedningens
ledamöter eniga, då de lade
fram sitt förslag, åtminstone i huvudpunkterna,
men det har under den allmänna
debatten visat sig att meningarna
bryts ganska starkt på väsentliga punkter.
Särskilt manifesterades detta vid
fredagens Aros-mässa i Västerås. Det
framgår också med all önskvärd tydlighet
av de redan avlämnade remissyttrandena,
som i väsentliga punkter är starkt
kritiska, även om mervärdeskatten i
princip förefaller att tilltala många parter.
Bl. a. löntagarorganisationerna synes
vara intresserade av en ny utredning
av särbeskattningen. Jag vill i detta
sammanhang fästa uppmärksamheten
på den insändarstorm som förekommit
i vissa stora tidningar från de ensamståendes
sida mot skatteförslaget.
Detta bör vara ett observandum i skattedebatten.
Det är en folkgrupp på cirka
1,6 miljoner över 21 år. Vissa intressegrupper
inom handeln, bland andra
inom motorbranschens organisationer,

2 — Andra kammarens protokoll 1964-. Nr 35

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

har ställt sig tveksamma till mervärdeskatten.
Från hotell- och restaurangnäringen
hävdas att en mervärdeskatt
innebär en kostnadsökning för denna
bransch som blir större än för näringslivet
i allmänhet, eftersom den hittillsvarande
varuskatten inte belastat hotelldriften
och endast till 60 procent restaurangrörelsen.
Kostnadsläget inom
branschen är redan nu jämförelsevis
högt. Inte minst för turismen kommer
ett genomförande av skatteförslaget att
fä besvärande konsekvenser. Detta har
också turismens organisationer nyligen
konstaterat i ett uttalande.

Tidskriften Arbetsgivaren räknar med
att som en följd av eu mervärdeskatt
på 13 procent blir prisstegringen inemot
6 procent. Det är en öppen fråga om
vi har råd med en extra inflation genom
att införa den nya mervärdeskatten,
är tidningens kommentar.

Det har ofta hänvisats till mervärdeskatten
i Frankrike. Inom EEC ställer
sig Holland och Belgien mycket kritiska
till omsättningsskatt i mer än ett led,
trots att Frankrike vill ha mervärdeskatten
på den gemensamma marknaden,
och Västtyskland överväger saken.
Enligt vad som meddelades i radionyheterna
kl. 8 i dag har i ett telegram
från Amerika omnämnts, att USA :s
president kommer att föreslå att man
skall sänka de indirekta skatterna och
slopa omsättningsskatten.

En svensk .skattereform måste givetvis
också ses i samband med våra förbindelser
med de nordiska länderna.
En hög mervärdeskatt i Sverige skulle
komma att snedvrida vår handel inte
minst i förhållande till den danska livsmedelsmarknaden
som är befriad från
omsättningsskatt. Att man vill beskatta
livsmedlen med 13 procent utöver våra
i allmänhet höga priser är politiskt anmärkningsvärt.
En undersökning har
visat att av Europas huvudstäder har
Stockholm de dyraste livsmedlen. Och
vad skall våra folkpensionärer säga —
valrörelsens mest omhuldade folkgrupp
?

Det är i själva verket ingen skattesänkning
utan en omfördelning av skattetrycket
det här är fråga om. Därför
är det önskvärt att de remissvar som
nu strömmar in blir noggrant penetrerade.
Skatteförslaget har många fördelar,
men det är av ett betydelsefullt intresse,
att det blir god tid för informationer
om skattens verkningar för olika
folkgrupper.

Medborgerlig Samling har även berörts
i remissdebatten av bland andra
herrarna Antonsson och Adamsson. Det
skulle av vissa skäl vara intressant att
belysa de nya partierna KDS:s och
MbS:s insatser i årets val. Jag skall
emellertid inskränka mig till att säga
att deras framträdande var olustiga inslag
i 1964 års valrörelse. Frågan är om
inte det engelska systemet bör övervägas
med vissa valregler som stipulerar
en begränsning av val- och propagandakostnaderna.
I det parlamentariskt
styrda England har utbildats en omfattande
rättspraxis i detta avseende.
Ur svensk demokratisk synpunkt skulle
det vara att beklaga om en penningslukande
valpropaganda på allvar skulle
sätta sin prägel på vårt politiska liv.

Herr talman! En ny märklig parlamentarisk
situation har uppstått efter
årets riksdagsmannaval genom att kommunisterna
ökade till 8 mandat. Därigenom
förlorar regeringspartiet även majoriteten
i de gemensamma voteringarna.
Det politiska läget i riksdagen blir
ytterst labilt. Det är inte enbart i Sverige
som det inträffat ett parlamentariskt
dödläge. I England och Danmark
har liknande politiska utslag skett, då
respektive regeringspartier fatt tvivelaktig
majoritet. I båda dessa länder betraktas
nyval som en politisk realitet.
I England har den allmänna opinionen
redan fått klart för sig att ett nyval kan
ske redan till våren 1965.

Aftonbladet har i en ledare uttalat
den meningen att vår regering bör i ett
visst läge föranstalta om nyval. Vad är
statsministerns mening? Jag ställer en
konkret fråga:

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

Anser herr statsministern att de yrkanden
som gjorts i vissa socialdemokratiska
tidningar är relevanta, då det
görs gällande att regeringen i den uppkomna
politiska situationen efter valet
inte får tveka om att proklamera nyval,
eftersom regeringen bör föra en djärv
politik men saknar parlamentariskt underlag
härför?

Det är självklart att väljaropinionen
har blivit konfunderad inför det parlamentariska
dödläge som valutslaget innebär.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara ta upp
ett avsnitt av herr Christensons anförande,
nämligen det som rörde skatteberedningens
förslag. Herr Christenson
sade att enligt uppgift i tidningen Arbetsgivaren
skulle den nya skattereformen
medföra en prisstegring på 6 procent.
Den uppgiften måste vila på fullständigt
ohållbara antaganden. Det
skulle nämligen innebära att hela borttagandet
av punktskatterna, praktiskt
taget hela borttagandet av energiskatten
och omsättningsskatten på investeringsvaror
skulle stanna inom näringslivet.
Beredningen har själv räknat med
att förslagets genomförande kommer att
medföra en prisstegring på något över
3 procent. Skatteberedningen har uttalat
— och jag instämde eftertryckligt
häri i går — att de prisövervakande
organen måste se till dels att de utfästelser
som branschorganisationerna
gjort, att punktskatternas avskaffande
skall slå igenom i priserna, verkligen
infrias, dels att konkurrensklimatet blir
sådant att vi kan få så låga priser som
möjligt.

Herr Christenson i Malmö nämnde
folkpensionärernas problem. Jag kan i
det sammanhanget lugna herr Christenson.
Folkpensionärerna får en skattesänkning
som total effekt av reformen,
därför att de får en automatisk kom -

pensation för de prisstegringar som den
ökade omsättningsskatten kan medföra.

Herr Christenson nämnde vidare att
löntagarorganisationerna vill ha eu ny
utredning om särbeskattningen och
tycktes antyda att detta skulle kunna
vara ett motiv för uppskov med reformen.
I TCO:s yttrande säges emellertid
klart, att man visserligen vill ha en
utredning om särbeskattningen men att
denna skall avse tiden efter 1970 och
inte fördröja reformens genomförande.

Det är självklart att man ingående
bör studera remissyttrandena. Men jag
hoppas att jag inte skall tolka herr
Christensons anförande så, att han vill
ha uppskov med reformens genomförande.
Jag tror att det framför allt ur
näringslivets synpunkt vore minst av
allt önskvärt att börja året 1966 — med
de ökade svårigheter vår export då får
— med ett skattesystem som har så stora
nackdelar för vår konkurrenskraft
som det nuvarande har.

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Till herr Gustafson vill
jag endast säga att jag har ett urklipp
från ett uttalande av tidningen Arbetsgivaren.
Det är ett mycket vederhäftigt
organ som har experter till sitt förfogande.

Jag vill i detta sammanhang än en
gång framhålla, att det råder stor oklarhet
i vissa grupper om hur detta skattesystem
över huvud taget kommer att
verka. Av den anledningen anser jag att
man bör bedriva en mycket aktiv informationsverksamhet.
Jag hoppas att
radio och TV skall stå till tjänst med en
sådan mycket välbehövlig upplysningsverksamhet.

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Jag hade nog funderat
på om jag möjligen skulle kunna lätta
herr talmannens börda genom att stryka
mig från talarlistan. Ett par frågor

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

ligger mig emellertid ganska varmt om
hjärtat.

Jag satt för någon tid sedan och resonerade
med en i övrigt mycket charmerande
person, som tillhör vad man
brukar kalla det kulturradikala ledarskiktet.
Vi kom in på begreppet sanning.
Då sade han ungefär så här: »Ja,
men sanning är väl inget egenvärde.
Varför skall jag tala sanning?» Det var
en helt ny värld som öppnade sig för
mig, när han deklarerade detta som sin
norm — eller sin normlöshet, vilket
man vill kalla det. Det är mot bakgrunden
av denna överraskande upplevelse
som jag skulle vilja beröra de gymnasiala
skolornas målsättning.

I 1962 års proposition om grundskolan
säger ecklesiastikministern: »Respekten
för sanning och rätt, för människans
egenvärde, för människolivets
okränkbarhet och därmed för rätten
till odelad personlig integritet representerar
så omistliga tillgångar att de
kan sägas utgöra några av de grundvärden,
som måste bestämma skolans
mål och inriktning. Även om i övrigt
det mesta är föränderligt i utvecklingssamhället,
ges det vissa grundvärden
som aldrig förlorar sitt innehåll och sin
giltighet. Det har avgörande betydelse
för skolans fortsatta arbete att denna
målsättning är allmänt godtagen.»

Detta strider helt emot min kulturradikale
väns inställning, och man skulle
kunna ha trott att hans teser var
ganska personliga och ensamstående. I
förarbetena till gymnasiets utformning
uppenbarar sig emellertid nu en annan
tes, som påminner om denna. Där framhålles
nämligen som betydelsefullt att
eleverna göres medvetna om morals och
rättsuppfattningars relativitet. Hur det
kan förenas med att respekten för sanning
och rätt skulle vara omistliga tillgångar
och grundvärden, som aldrig
förlorar sitt innehåll och sin giltighet,
kan jag inte förstå. Det är verkligen
att hoppas att särskilda utskottet uppmärksammar
denna sak, så att den
utomordentligt klara och riktiga syn,

som i detta avseende präglar bestämmelserna
angående grundskolan, kommer
till uttryck i de anvisningar som
skall gälla för den kommande skolan.

Det talas också om kritisk syn och
tolerans. Kritik måste alltid vara positiv
för att ha något värde. I vårt samhälle
finns det så mycket av negativ
kriticism, så många människor som liksom
ställer sig utanför och bara talar
om att det ena och andra är galet men
inte ids eller bryr sig om att sätta in
sin egen kraft på att försöka få till
stånd en ändring till det bättre. Det
uppkommer på detta sätt en negativ,
grinig och mer eller mindre cynisk inställning,
som sprider sig och som har
blivit mer eller mindre modern. Det
finns ingenting som människorna är
räddare för än att anses okritiska.

Begreppet tolerans är egentligen ett
plusord. Det är riktigt att man skall visa
hänsyn, och därav följer att man också
skall visa tolerans. Men det finns mycket
som man inte får visa tolerans mot
och det är vad som strider mot det som
grundskolan lär. Skall man visa tolerans
mot nazismen, mot de dåliga sidorna i
kommunismen, mot relativitet i fråga
om sanning och rätt?

Jag frågar mig, hur långt arbetarrörelsen
eller andra ideella rörelser här
i landet skulle ha kommit, om de visat
tolerans mot vad de själva ansåg vara
orättfärdigheter och inte energiskt och
med en klar målsättning bekämpat allt
detta.

Med dessa ord, herr talman, har jag
velat varna för att hemfalla åt att förvirras
av den tvåfaldiga nyansen i orden
kritik och tolerans. Och framför
allt har jag velat varna för att eleverna
i våra gymnasiala skolor för framtiden
skall påtrugas en relativ rättsuppfattning.
Då är det verkligen allvarligt
ställt här i landet — om inte så redan
är fallet. Om vår uppväxande generation
inte lär sig att skilja på rätt och
orätt, på sanning och osanning, ter sig
framtiden mörk för Sveriges folk.

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

Herr SVENNING (s):

Herr talman! Från årsskiftet kommer
en kännbar hyreshöjning över hela fältet,
baserad på slopade och ändrade
räntesubventioner, höjda räntor och
ökade driftkostnader. De förhandlingar
som just nu pågår visar att väsentliga
höjningar kommer att ske.

För endast några dagar sedan höjdes
räntan med 0,5 procent, överraskande
nog har sparbankerna inte nöjt sig
med denna höjning, utan tillkännagivit
en höjning av sin utlåningsränta med
0,75 procent, vilket ytterligare innebär
en hyreshöjning med cirka 2 procent.

Är denna ytterligare hyreshöjning
motiverad? Jag ställer frågan därför att
sparbankerna ju skall verka främst i
egnahemsägarnas intressen och gynna
den form av bostadsbyggande som dessa
representerar. Är det då rimligt att
ytterligare belasta dem med en räntehöjning
som inte överensstämmer med
den allmänna räntehöjning som ägt
rum? Kommer inte denna ytterligare
höjning att medföra en fortsatt kännbar
nedpressning av levnadsstandarden
i ett läge då även andra kostnader går
i höjden? Med hänsyn till utgående löner
är det i hög grad berättigat att
ställa dessa frågor.

Den översyn av byggnadsmarknaden,
som inrikesministern signalerat, har
fått ökad aktualitet genom de starkt
höjda hyrorna, och den hälsas med stor
tillfredsställelse av såväl egnahemsägare
som hyresgäster. Det är i hög grad
angeläget från både statlig, kommunal
och enskild synpunkt att man försöker
komma till rätta med bvggnadskostnaderna
på alla områden. De över hela
fältet oerhört stigande kostnaderna
tvingar fram undersökningar och debatter
om hur utgifterna på olika sätt
skall kunna hållas nere, genom rationaliseringar
och förbilligande ingrepp i
administrationen, genom tekniska förbättringar
och annat.

Huvudsakligen har debatten nu och
tidigare rört sig om vad som kan göras
inom byggnadsmaterialindustrien och i

fråga om ytterligare rationaliseringar
för att möta lönestegringarna. Men först
på senare tid har man börjat diskutera,
om det inte finns möjlighet till åskilliga
besparingar även på ett annat område,
nämligen på arkitekt- och konsultsidan.
.lag har tidigare i denna kammare
påtalat nödvändigheten av att det
företas en undersökning av detta slag.
Mitt anförande var då inte minst grundat
på den utredning som Byggnadsindustriförbundet
gjort för denna del
av byggnadsverksamheten och som av
förbundets direktör Dahlberg presenterats
i bokform.

Det nuvarande arvodessystemet inom
berörda områden infördes i mitten på
1950-talet, då arvodesnormerna för rådgivande
ingenjörs- och arkitektverksamhet
fastställdes. Huvudprincipen är enligt
kap. III punkt 11 att den sakkunniges
arvode beräknas på grundval av
hans självkostnad för uppdragets fullgörande,
alltså »på löpande räkning».
Arbete på löpande räkning har ju i andra
sammanhang visat sig kunna leda
till i kostnadshänseende oangenäma
överraskningar för uppdragsgivaren,
och så blir lätt även fallet vid utövande
av konsulterande ingenjörsverksamhet
på sådana villkor. Den konsulterade
teknikern kan genom detta system
ha intresse av att vid utförandet av erhållet
uppdrag göra detta så vidlyftigt
som möjligt och verkställa utredningar
som — sakligt sett — icke har någon
betydelse för uppdragsgivaren.

Att konstatera vilka missförhållanden
som rådande debiteringssystem kan föranleda,
är en sak. Det är betydligt svårare
att framlägga förslag till förbättringar.
Här har arkitekt- och ingenjörsorganisationerna
en viktig uppgift både
när det gäller prövningen av de inträdessökande
och i fråga om övervakningen
av dem som blivit medlemmar.
Organisationerna bör inte av missriktad
kårsolidaritet lägga fingrarna emellan,
om missförhållanden kommer i dagen.

Möjlighet till kontroll och insyn från

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

uppdragsgivarens sida torde också vara
en faktor av betydelse för att förebygga
missförhållanden. I arvodesräkningar
från ingenjörsbyråer med flera tekniker
lämnas ofta icke uppgift om vilka befattningshavare
som sysslat med uppdraget,
hur många timmar arbetet omfattat
och vilket timarvode som debiterats
för envar medverkande. Endast om
sådana uppgifter lämnas får uppdragsgivaren
någon möjlighet att kontrollera
att ingenjörsbyrån i kostnadshänseende
iakttagit uppdragsgivarens intressen
vid arbetets utförande.

Svenska stadsförbundet har uppmärksammat
denna konsultverksamhet, som
ofta påtalats från i synnerhet små städer,
vilka inte haft tillgång till egen
teknikerpersonal. Dessa städer har observerat
att konsultarvoden ofta stiger
till mycket höga belopp även för mycket
enkla uppdrag.

Frågan om de höga konsultarvodena
var också föremål för en debatt vid
byggkonferensen i Medborgarhuset den
15 oktober. En talare -— konsult —
framhöll att konsulterna på grund av
skattesystemet måste lägga ett stort beskattningsbart
belopp på sitt arvode
och framhöll att detta pålägg går till
stat och kommun, varigenom samhället
inte förlorar något. Det är en rätt
märklig motivering för försvaret av de
höga arvodena till konsulter. Skatteskalan
är ju densamma i varje särskilt inkomstläge
och har inte något samband
med om inkomsten kommer från konsultarbete
eller från annan verksamhet.

De som får betala hyror eller byggnadskostnader
kan ju inte vara särdeles
tillfredsställda med denna förklaring
om orsakerna till arvodenas storlek.
Det skulle vara betydligt bättre
även för konsulterna själva, om man på
allvar tog upp en debatt om den föråldrade
konstruktionen i de arvodesnormer
som konsulterna tillämpar, normer
som förhindrar alla former av priskonkurrens
och som för närvarande är
föremål för granskning av näringsfrihet
som budsmannen.

Från ledande industrihåll och även
från annat håll har man förordat systemet
med totalentreprenad, och i en statlig
utredning i år föreslår förre generaldirektören
Stig Ödéen att byggnadsstyrelsen
prövar detta system. Generaldirektör
ödéen har ingående kännedom
om detta nya upphandlingssystem, och
han tror att det har många fördelar
gentemot den traditionella metoden.

Totalentreprenad innebär att byggherren
vänder sig till ett antal byggnadsföretag
och ber dem att med ledning
av ett utskrivet utredningsprogram
lämna anbud. Entreprenörerna får med
hjälp av egna och anlitade projektorer
inlämna förslag till bindande anbud.
Förespråkare för ett dylikt entreprenadsystem
tror att detta skall sänka
byggnadskostnaderna, därför att entreprenörerna,
som är mest erfarna när det
gäller byggnadskostnader, genom detta
system få större möjligheter att välja
billigare material och metoder. Genom
totalentreprenad inordnas konsultsumman
i entreprenadsystemet, och konsulterna
får finna sig i konkurrens på samma
sätt som övriga intressenter och
tvingas därigenom till en ny värdering
av sitt arbete och eu omprövning av de
föråldrade arvodesnormerna. För samhället
måste det vara angeläget att de
höga bygg- och anläggningskostnaderna
pressas ned och att ingen gren inom
byggnads- och anläggningsbranschen
lämnas vid sidan, när det gäller att
komma till rätta med orimliga kostnader.

Herr talman! Jag ber med detta anförande
att få understryka betydelsen av
att man genom eu statlig utredning
skyndsamt söker komma till rätta med
de dryga och oskäliga konsultarvodena.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Mellan denna riksdags
var- och höstsessioner har tillkommit
ett organ på utbildningsområdet, som
från den politiska oppositionens synpunkt
tarvar sin belysning, inte minst

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Vid remiss av Kunel. Maj:ts proposition nr 18.)

ur den aspekten att liknande arrangemang
kan förväntas för även andra departement
än ecklesiastikdepartementet,
som saken nu gäller.

Här möter ett spörsmål av principiell
och parlamentarisk karaktär, som har
berörts i kammaren tidigare men åter
förtjänar att något kommenteras. De
perspektiv, som öppnar sig, är oroväckande.

1 juli i år tillsattes, vilket förebådats
i statsverkspropositionen och sanktionerats
av riksdagen, ännu ett planeringsråd,
som skall bistå regeringen, denna
gäng som sagt på utbildningens område.
Därom är förvisso intet ont i och för
sig att säga. Regeringen behöver allt
bistånd den kan få. Risk finns att utbildningsproblemen
blir ecklesiastikministern
och hans departement övermäktiga
trots de mycket aktningsvärda men
ändå otillräckliga insatser som gjorts.

Detta planeringsråd, bestående av
cheftjänstemän från de närmast berörda
verken och från arbetsmarknadens
organisationer, skall nu agera räddningskår.
Sammansättningen vittnar inte
om någon flödande fantasi och initiativkraft.
överläggningarna blir ett slags
konferenser på högsta förvaltnings- och
tjänstemannanivå.

Naturligtvis får rådet sin betydelse
som samordnande organ. Men samtidigt
finns det risk för att verkens officiella
ståndpunkter kommer att göra sig breda.
Det är osäkert, om ett organ med
denna konventionella sammansättning
kan bli den inspirerande kraft som skulle
kunna rasera de återstående hindren
för utbildningssamhället.

Det brukar vara politikernas uppgift
att fastställa målen för en viss politik.
Men på senare tid har det blivit en påtaglig
tendens, att ett statsråd är den
ende politikern i de förberedande rådslagen.
Det nya planeringsrådet kan utan
vidare infogas i exempelsamlingen Här
hjälper ämbetsmän i verken och tjänstemän
i organisationerna herr Edenman
att staka ut riktlinjerna för vår utbild -

ningspolitik, och först när de har sagt
sitt, blir det politikernas tur att försöka
påverka målsättningarna. Det byråkratiska
inflytandet växer sig allt starkare
i regeringens hägn.

Parlamentarikerna får alltså inte vara
med. I 1960-talets Sverige får de på sin
höjd komma in i bilden, när de formella
besluten skall fattas — långt efter det
att regeringen med hjälp av politiskt
rättänkande administratörer och företrädare
för de stora organisationerna
avgjort vad som skall beslutas i riksdagen
med hjälp av majoriteten där. Har
ett beslut planerats och förberetts av
regeringen med hjälp av s. k. experter
från administrationen och organisationsvärlden,
är det mycket svårt att
vinna gehör för att riksdagen kan fatta
ett annat beslut och i många fall också
bör göra det.

Varför skall det vara nödvändigt att
till ett sådant råd knyta enbart generaldirektörer
och organisationsrepresentanter?
Varför kan man inte — jag upprepar
det — låta politikerna vara representerade?
Varför inte ta med idérikt
skolfolk från olika delar av landet? Och
varför skall herr Edenman nödvändigtvis
vara ordförande? Måste ett råd av
detta slag till varje pris redan från början
knytas upp av regeringen? Förmodligen
skulle ett mera fristående, mindre
centraldirigerat råd kunna göra betydligt
väsentligare insatser än det nu bildade.

För att klara de utomordentligt svåra
undervisningsproblemen krävs en dynamik
i handlandet, som vi hittills trots
allt inte blivit varse till fullo. Det kan
betvivlas, att man når därhän genom
att låta ett antal generaldirektörer diskutera
problemen med tjänstemän i
SAF, LO, TCO och SACO. Detta planeringsråd
för utbildningsfrågor tillmäts
1 gymnasiepropositionen stor betydelse.
Det bör kunna, heter det, verksamt bidraga
till att redan nu en konstruktiv
diskussion kommer i gång som underlag
för planeringen av utbildningsväsendets

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1904

Vid remiss av Kung]. Maj:ts proposition

fortsatta utbyggnad och struktur efter
1970.

Vårt alit överskuggande utbildningsproblem,
som planeringsrådet, om det
skall förtjäna namnet planeringsråd,
icke kan komma förbi, är den undan för
undan ökande lärarbristen på alla stadier
från småskola till universitet. Den
bristen kan äventyra hela vår väldiga
undervisningsupprustning, ja, den börjar
väl redan göra det.

Låt oss ett ögonblick se på ett nyss
kommet betänkande om skolans försörjning
av lärare, avgivet av lärarutbildningssakkunniga.
Det rör problem, som
har vidare syftning och vidare innebörd,
än vad som kan misstänkas bli
debatterat här i kammaren om några
veckor i anledning av propositionen
om gymnasium och fackskola. Det betänkande
från lärarutbildningssakkunniga,
som nu föreligger, går inte in på
vilken kompetens man skall kräva av
lärare. Inte heller sker några skolpolitiska
överväganden. Det är frågor, som
kvarstår till huvudbetänkandet, som
väntas bli klart i början av nästa år.

För dagen presenteras ett statistiskt
material om tillgången på och behovet
av lärare, och det visar att allt prognosarbete
på detta område är mycket vanskligt.
Av allt att döma kommer utvecklingen
att gå mot ett större behov av
lärare, än vad man kan räkna med utifrån
den nuvarande grundskolan och
gymnasiereformen. Elevernas intresse
för högre studier har hittills alltid visat
sig bli större, än vad man utredningsmässigt
kalkylerat med. Det är ofrånkomligt;
så har det blivit och så kommer
det säkert att bli även i fortsättningen.

Visserligen har vi att emotse en ökad
examination av filosofie magistrar vid
universiteten. Men det finns en tydlig
tendens till minskad lärarbenägenhet
hos de universitetsstuderande, och det
är ytterligt allvarligt. Lägg därtill en
ökad avgång från yrket av verksamma
lärare. Avgångskvoten för ämneslärare

nr 185

redovisades av realskoleutredningen
1955. Sedan dess — under tiden 1955—
1962 — har avgångskvoten för ämneslärare
mer än fördubblats. Lärare erbjuds
alltså bättre anställnings- och lönevillkor
utanför skolan.

Det är uppenbart, att ecklesiastikministern
själv börjat inse det allvarliga i
den utveckling till minskad lärarbenägenhet
som ofta påtalats. I en intervju
i Dagens Nyheter för någon tid sedan
misströstade han om möjligheterna att
från universiteten få det antal ämneslärare
som behövs för att gymnasierna
skall kunna ta emot mer än 30 procent
av en årskull.

Dessa konstateranden och överväganden
borde bättre än hittills kunna påverka
regeringens företrädare, då man
skall lösa frågor om lärarnas anställnings-
och lönevillkor i det nya skolsystem
som nu byggs upp. Läraryrket
måste göras konkurrenskraftigt med
andra yrken, för vilka samma utbildningstid
krävs. Det är i det långa loppet
den enda väg, som kan ge det resultat
som vi behöver. Detta måste sägas
också här i riksdagen.

Vid en internationell jämförelse visar
det sig, att de svenska lärarnas lönevillkor
och undervisningsskvldighet
står sig bra, förklarade generaldirektör
Löwbeer vid en debatt. För det första
är det en sanning med modifikation,
och för det andra är en jämförelse för
ämneslärarnas del t. ex. med andra
svenska akademiska yrkens utkomstmöjligheter
den enda relevanta.

Skolan måste bedriva rekryteringskampanjer
vid universitetens portar,
fastslog herr Löwbeer. Aldrig så många
fina broschyrer, annonser och föredrag
från skolöverstyrelsen rörande läraryrkets
fördelar, med självaste generaldirektörens
ställföreträdare som charmgosse,
kan dock hjälpa. Til syvende og
sidst är det, när löne- och tjänstgöringsvillkoren
spikas, som rekryteringsmöjligheterna
för läraryrket bestämmes.

Det kärva klimat, i vilket dessa villkor

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

innevarande år har diskuterats mellan
departementen och lärarorganisationerna,
såväl niir det gällt klass- som ämneslärare,
är starkt rekryteringsliämmande.
Den motsatta vägen heter: Gör läraryrket
attraktivt!

Detta gäller givetvis för alla yrken,
oavsett om det där råder brist eller inte,
men läraryrket är ett av de bristyrken,
som är mest aktuellt just nu, och den
bristen kommer — där är och förblir
jag pessimist —- att bestå i decennier
framåt.

Om det nya planeringsrådet inte förmår
åstadkomma någonting väsentligt
och genomgripande på detta område,
kommer dess övriga planering inte att
vara effektiv utanför papperet. Rådet
skulle, som jag ser det, tjäna på en parlamentarisk
förstärkning.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Herr Heckscher inledde
sitt anförande med att dra upp gränser
mellan å ena sidan den amerikanska
och å andra sidan den engelska och
svenska konservatismen. Jag förstår att
herr Heckscher vill göra den gränsdragningen
mot den amerikanska konservatismen,
som ju nyligen har förlorat
ett val.

Det är också intressant att se den anknytning
som herr Heckscher indirekt,
i egenskap av det konservativa partiets
ledare, gör mellan de svenska och engelska
konservativa partierna. Senast i
den gångna valrörelsen ställde vår konservative
partiledare upp den konservativa
engelska regeringens politik som
ett efterföljansvärt föredöme för oss
här i landet, t. ex. på bostadsbyggandets
område, där herr Heckscher uppskattade
den engelska expansionstakten.
Som väl var delade inte den svenska
valmanskåren denna uppskattning
av den konservativa politiken, och inte
heller den engelska valmanskåren var
tydligen så särskilt förtjust i den.

Efter det engelska valet har man dock
på konservativt håll här i landet blivit

medveten om att det kanske inte var så
goda internationella föredömen man
hade stiillt upp för sig. I den församling
där jag har nöjet representera Sveriges
riksdag har herr Heckscher tagit
upp en del synpunkter, som nog kan
vara av viss betydelse för oss att följa
på hemmamarknaden. Herr Heckschers
sött att resonera i det fallet är mycket
frigjort från vad man i andra sammanhang
brukar förknippa med den konservativa
politik som herr Heckscher
talar för. I ett ändringsförslag till den
ekonomiska kommitténs rapport ville
herr Heckscher nämligen föra in ett
misstroendeuttalande gentemot den nuvarande
engelska regeringens politik
och de åtgärder den vidtagit för att
städa efter den tidigare konservativa
regeringens alltför expansionsfattiga
politik.

Det intressanta är emellertid inte att
en konservativ partiledare passar på
att attackera labourpolitiken i England.
Det vore förvånande, om inte vår svenske
konservative partiledare tog vara på
det tillfället. Samtidigt som han attackerar
labour kan han då hos den svenska
allmänheten skapa det intrycket att
så fort man i ett land, vilket det än är
fråga om, får en socialdemokratisk regering
genomföres samtidigt de tvångsregleringar
och andra icke önskvärda
åtgärder som den brittiska regeringen
nu har vidtagit. Då kan han också få
en stor del av allmänheten att glömma
att orsaken till dessa åtgärder inte är
de senaste årens labourpolitik i England,
utan att de vilar på en konservativ
engelsk politiks misslyckanden.
Därför är det alldeles självklart att en
konservativ partiledare tar den chansen,
när han har dessa två avsikter som
baktanke.

Men man hade kanske inte väntat sig
att den svenske konservative partiledaren
skulle lägga upp det som han gjorde.
I det framlagda ändringsförslaget,
som var ett misstroendevotum mot den
senaste tidens labourpolitik, sades det

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Majrts proposition nr 185

tydligt »att den ekonomiska situationen
i Storbritannien utan tvivel fordrar
energiska åtgärder från regeringens
sida för att rationalisera den brittiska
industrien och öka produktionen av exportvaror».

•lag behöver väl inte påpeka att de
flesta europeiska konservativa partirepresentanter,
som befann sig vid
Europarådets möte var något förvånade
över att man från konservativt håll —
även om det var från svenskt konservativt
håll — så energiskt talade för
statsingripande som modellen för att
rädda den engelska industrien och exporten
efter det att den konservativa
regeringen så pass länge suttit vid makten.
Det var inte möjligt för den konservative
partiledaren från Sverige att
ens när han hade fått hjälp från svenska
folkpartiet och svenska centerpartiet
med att modifiera sitt förslag och
ta bort det direkta kravet på statsingripande
i det brittiska näringslivet få
med sig kontinentens konservativa parlamentariker
på att i ett misstroendevotum
uttala sig mot Storbritannien.
Endast cirka 15 av parlamentarikerna i
Europarådets församling stödde denna
linje, trots att den hade en samlad borgerlig
svensk opinion bakom sig bestående
av högern, folkpartiet och centerpartiet.
Någon större framgång på den
internationella marknaden hade inte
denna kombination, och vi tror väl inte
heller att den kommer att ha det på
hemmamarknaden.

Jag tror att vi med den internationella
anknytning vi har inom alla partier
samt mellan vårt näringsliv och grannländerna
genom EFTA-, GATT- och
EEC-förhandlingar är synnerligen beroende
av varandra både när det gäller
ekonomien och det politiska livet. Därför
är det synnerligen värdefullt att
följa dessa strävanden.

Men när vi kommer ut på internationell
botten finner vi, att den borgerliga
svenska politiken inte kan vinna någon
större anklang. Det räcker inte att dra

upp en skillnad enbart mellan den amerikanska
och den svenska konservatismen.
De svenska borgerliga står ganska
isolerade när de för fram sina alltför
mycket av svenska förhållanden influerade
tänkesätt ute på den internationella
marknaden.

Det har sagts i denna debatt att man
inte diskuterar den nya borgerliga mittenkombinationens
ställning till ATP
och inte heller ifrågasätter dess vilja
att stödja ATP. Man borde från socialdemokratiskt
håll ta denna inställning
för given. Ja, men så pass sent som i
september 1963 skrev folkpartiets ledare
på följande sätt om det andra mittenpartiets
politik vid ATP-debattens
början: »Folkpartiets stora misstag var
att till en början gå för långt i fråga
om villighet till borgerligt samarbete
och att underskatta centerpartiets lust
att till varje pris — — -— ha en egen
extrem linje i pensionsfrågan för att
avbryta den för partiets existens farliga
tendensen till sjunkande röstunderlag.
Högerpartiets misstag var att inte
inse att endast en progressiv politik
och en klart positiv inställning till välfärdssamhället
kunde skapa förutsättningar
för ett nytt steg framåt för oppositionen.
»

När folkpartiets ledare bedömer det
andra mittenpartiets ställning i ATPfrågan
ett år före det val som just ägt
rum på detta tydligt misstroendefyllda
sätt, bör man inte förvåna sig över att
man på socialdemokratiskt håll fann
anledning att också vid detta val debattera
ATP-frågan.

(Herr OHLIN (fp): Det var sju år
före valet!)

Det var i september 1963 som denna
bedömning gjordes.

Mot denna bakgrund finns det anledning
att ta upp den omsvängning som
skett i centerpartiets politik i detta avseende.
När man samarbetar mellan
olika grupper och kombinationer av
partier får man ta hänsyn till varandra.
Folkpartiet och centerpartiet har enligt

Torsdagen den 12 november 19G4

Nr 35

Vid remiss av Kungi. Maj:ts proposition nr 185

vari vi får anta kommit fram till en gemensam
uppfattning i ATP-frågan, där
man gått ifrån sina tidigare negativa
inställningar och i huvudsak accepterat
vad som blivit genomfört.

Också på socialdemokratiskt håll har
samarbetspolitiken, som inleddes under
1930-talets ekonomiska kris, gjort att
man tagit ömsesidig hänsyn också på
punkter där det kan ha varit kinkigt
för såväl den ena som den andra parten
att acceptera ett hänsynstagande.

Om man nu frän centerpartiets sida
har gått in för en ny linje på detta område,
kan vi då begära att socialdemokraterna
skall fortsätta helt opåverkade
av centerpartiets omställning? Om
det nu har ägt rum ett politiskt närmande
mellan folkpartiet och centerpartiet
i och för en allmän småborgerlig
politik, blir väl det nya i situationen
att löntagarintressena något mera
renodlade än tidigare kommer att ställas
mot de småborgerliga producentintressen,
som folkpartiet och centerpartiet
representerar. Detta måste så
långt man kan bedöma situationen betyda
att man från socialdemokratiskt
håll får göra de modifikationer på sitt
håll, som folkpartiet och centerpartiet
nu gjort på det andra hållet. Vi har på
socialdemokratiskt håll anledning att
på ett annat sätt än tidigare tänka över
de olika punkter, där löntagarintressena
kommer i konflikt med dessa småborgerliga
produktionsintressen, som omfattas
av folkpartiet och centerpartiet,
samt kanske följa en mera renodlad
löntagarlinje.

Och vi har anledning att ta hänsyn
till dessa förhållanden på flera områden.
Under det gångna året har — som
statsministern framhöll — utvecklingen
varit mycket gynnsam, med kraftiga
produktionshöjningar. Det är möjligt att
därigenom täcka motsvarande lönestegringar,
och genomsnittligt sett kommer
väl förväntningarna härvidlag att kunna
förverkligas under innevarande år.

Vad beträffar utvecklingen på längre

sikt vill vi förbättra levnadsstandarden
för löntagargrupperna. Det är inte bara
de direkta reallönehöjningarna vi är
ute efter utan också förkortningar av
arbetstiden och sociala förbättringar.
Dessa krav på förkortad arbetstid, bättre
sociala förhållanden och samtidigt
reella lönehöjningar innebär att vi frän
våra krav på förbättringar måste komma
över till frågan hur vi skall kunna
förverkliga önskemålen och förverkliga
dem så fullständigt och så snabbt som
möjligt. Det måste leda till att vi från
våra egna krav på bättre levnadsförhållanden
för människorna när det gäller
arbetstiden, de sociala förhållandena
och de direkta reallönehöjningarna
måste komma över till frågan om produktionstillväxten.

Under innevarande år har produktionen
ökat med 6 procent. För framtiden
bör produktionstillväxten förbli
på en hög nivå, om det skall bli möjligt
att utan orimliga svårigheter pressa
in de förväntningar människorna har
vant sig vid att kunna hysa och få förverkligade,
när det gäller framstegstakten
från år till år.

Med de arbetstidsutjämningar, som
kommer att ske under de närmaste åren
och som även förts fram av det socialdemokratiska
partiet och av den fackliga
rörelsen under höstens valkampanj,
samt med de sociala förbättringar vi
strävar efter på både fackligt och politiskt
håll är utrymmet för reella lönehöjningar
inte särskilt stort. Vi vet att
det vid årsskiftet blir prisstegringar på
en del varor, på bostäder o. d. Vi vet
också att vissa lönehöjningar kominer
att genomföras, men utrymmet för en
reell förbättring är mycket snävt. Det
gör att vi med största energi både fackligt
och politiskt måste gå över från
att syssla med våra egna krav till att
behandla frågan hur vi skall kunna få
önskemålen förverkligade. Vi måste
alltså väsentligt mera gå in på näringslivets
frågor och näringslivets ekonomiska
politik.

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition

Man har på olika håll drivit — det
förtjänar att sägas till kommunisterna,
som försöker skapa misstro mot den
fackliga rörelsen — en energisk lönepolitik
under efterkrigstiden, vilken ju
ännu inte omfattar mer än knappt 20 år.
Under denna tid har den genomsnittliga
lönenivån ungefärligen fyrdubblats.
Tyvärr har det inte varit möjligt
att fyrdubbla även produktionen här i
landet under denna 20-årsperiod. Produktionen
låg efter kriget på en i jämförelse
med vissa andra stater hög nivå.
På grund därav har procentsiffrorna
för produktionsökningen inte blivit lika
höga i vårt land som på vissa andra
håll, även om ökningen i varor räknat
blivit väsentligt större. Produktionen
har ungefärligen dubblats under 20-årsperioden
efter kriget, medan lönerna
som sagt fyrdubblats. Löneökningen
har alltså inte kunnat täckas av varor
utan det har blivit prisstegringar.

I alla länder, vare sig de ligger öster
eller väster om järnridån, har man mer
och mer strävat efter att få balans mellan
löneutvecklingen och produktionstillväxten.
Det blir också i vårt intresse
att få en sådan parallellitet. Vi har inte
råd att för framtiden låta priserna stiga
fortare än vad den internationella utvecklingen
medger. Den internationella
utvecklingen kommer att klämma oss
betydligt hårdare än den gjort under
de gångna efterkrigsåren. Vårt läge blir
svårare; även om vi skyller det på tillfälliga
förändringar i ena eller andra
landet är det bara en återspegling av
det kärvare klimat, som näringslivet
internationellt sett har att räkna med
under kommande år.

Man måste från samhällets sida ta upp
näringslivets problem på ett mer energiskt
sätt än hittills för att klara såväl
rationaliseringen som den ökade produktionen,
på samma sätt som den konservative
partiledaren frän Sverige tog
upp problemet i Europarådets församling,
där han dock misslyckades med
att få med sig de andra borgerliga ledamöterna.

nr 185

I det sammanhanget måste vi komma
till klarhet i en del frågor, som har
med lokaliseringspolitik att göra. Här
i landet sker en utbyggnad av den oljekemiska
industrien, men oljebolagen
som tillsammans har en omsättning på
åtskilliga miljarder kronor bidrar inte
till samhällets utbyggnad genom att betala
skatt. Samhällets utbyggnad kostar
dubbelt så mycket som industriens utbyggnad,
räknat per familj här i landet.
De företag som bara vill vara med
om att bygga ut sin egen verksamhet
men inte bidra till samhällets utbyggnad
måste på något sätt hållas efter.
Man kan invända att vi får finna oss i
att oljebolagen inte betalar skatt trots
sin stora omsättning; genom att vi får
hit raffinaderier får vi billigare råvaror
och halvfabrikat. Men det får vi
inte. Priserna avgörs inte av något fritt
näringsliv utan fastställs genom internationella
överenskommelser på kartellnivå
vilka vi inte kan påverka. De priserna
ger oss inte heller någon ersättning
för att vi bygger ut dessa industrier
och bygger upp de samhällen,
som behövs omkring dem.

Nå, men vi får i alla fall ökad sysselsättning?
Ja, vi får ökad sysselsättning,
men får vi den på de platser där den
behövs, där det finns bostäder, där
samhället kan byggas ut? Det får vi
inte.

Från näringslivets sida tas då ingen
hänsyn till de berättigade samhälleliga
intressena. Kommunerna, landstingen
och staten blir tvungna att genom skatter
ta in pengar av löntagarna för att
kring dessa industrier kunna bygga bostadsområden,
skolor, sjukhus och vägar
och för att kunna ge den kommunala
service som behövs för att
samhället skall fungera. Det kan inte
vara ett tillfredsställande förhållande
att man från samhällets sida inte har
bättre grepp om väsentliga punkter i
industrilokaliseringen, som är förbundna
med stora utgifter för andra grupper
i samhället, vilka genom sina ganska
höga skatter tvingas betala vad före -

Torsdagen den 12 november 19154

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

tagen begär av dem. Det skulle inte
skada om vi på den punkten fick fram
en litet klarare löntagarpolitik för framtiden.

Ä andra sidan skall man från samhällets
sida givetvis inte begära en snabbare
utvecklingstakt av det enskilda
näringslivet än man förmår prestera
inom den statliga sektorn av näringslivet.
.lag bar full förståelse för den
indirekta kritik, som därvidlag riktats
mot samhället. Det kan inte undvikas
att man måste betrakta vårt lands näringsliv
inte som en enhet utan som
sammansatt av olika delar, där utvecklingen
inte går i samma takt.

I Norrland och i eu del med Norrland
jämställda områden spelar den
statliga företagsgruppen en betydande
roll; den är den största arbetsgivaren
där. Men expansionen av den statliga
gruppen som helhet betraktad är obefintlig.
Den statliga företagsgruppen,
som sysselsätter ungefär var femte yrkesverksam
person där uppe, har under
de gångna åren gått sakta men säkert
tillbaka vad sysselsättningen beträffar
och kommer att fortsätta att gå tillbaka
under återstoden av detta decennium
om inga åtgärder vidtas. Man räknar
med att ungefär 10 procent av arbetskraften
kommer att få se sig om efter
andra arbeten. I skogsarbetet, gruvorna,
järnverken och skogsindustrierna pågår
en rationalisering, men det är inte mot
rationaliseringen i och för sig vi har
anledning att vända oss utan mot en
företagare som låter rationaliseringen
gå ut över personalen genom att inte
bygga ut i motsvarande mån och skapa
nya sysselsättningsmöjligheter. En 10-procentig nedskärning av sysselsättningen
i Norrland under återstoden av
detta decennium är inte en föredömlig
företagarpolitik, och en sådan politik
kan inte stämma överens med rimliga
löntagarintressen att skapa trygghet
i anställningen, främja den sociala
utvecklingen och ge förutsättningar för
bättre levnadsstandard.

Man måste gå fram med försiktighet.
I en demokrati måste man ha människorna
med sig. Det tjänar ingenting
till att som kommunisterna ställa sig
i ett hörn för sig själva och skrika högre
än andra och därmed försöka få folk
att tro att man driver en mera realistisk
och effektiv politik. Den propaganda
som där förts fram utvisar ingen
framkomlig väg, vare sig fackligt eller
politiskt. Vi måste, med en majoritet
av svenska folket bakom oss, försöka
driva en framsynt politik på områden
där det ofta är svårt att få människor
att förstå att det behövs förändringar
nu för att det skall kunna bli bättre i
framtiden, att vi måste ingripa innan
missförhållandena blivit för svåra.
Många gånger kan det ligga frestande
nära till hands att driva en företagspolitik
som konserverar existerande företag,
som ändå inte har någon framtidschans.
Det kan ibland vara alltför
frestande att genom statliga bidrag stödja
inte de företag som har framtiden för
sig och på längre sikt kan skapa bättre
förhållanden för löntagarna utan dem
som har råkat in i svårigheter på grund
av dålig planering under tidigare år,
otillräcklig teknisk utrustning och investeringslusta
eller bristande ekonomiska
förutsättningar eller naturliga resurser.
Om vi hjälper sådana företag,
ser det ut som om vi hjälpte löntagarna,
men vi gör detta bara för ett mycket
kort ögonblick, och vi gör det bara
på bekostnad av framtidschanserna för
löntagarna inom andra företag och
inom andra branscher. Därför måste vi
komma fram till en klar företagspolitik
från socialdemokratiskt håll. Vi
måste befordra produktionsutvecklingen
så att ett effektivare näringsliv skall
kunna bidra till att förverkliga de förhoppningar,
som människorna har på
förkortad arbetstid, bättre sociala förmåner
och samtidigt större utrymme
för årliga reallönehöjningar. Allt detta
skall uppnås samtidigt som den internationella
konkurrensen mot oss skärpts

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

på område efter område, den tekniska
utvecklingen blir mer komplicerad, och
vi riskerar att sacka efter på vissa områden
därför att vi inte kan göra tillräckligt
stora ansträngningar inom företagen
eller i hela vårt samhälle för
att följa teknikens yttersta framsteg.

Om vi på för många områden driver
en för lös politik och gläder oss åt det
som i dag är bra, skall vi inte vara säkra
på att vi har ett gott utgångsläge de
år som kommer med hårdare förhållanden.
Därför är det nödvändigt att
fackligt och politiskt möjliggöra en ekonomisk
företagspolitik i samverkan med
näringslivet som skapar större expansionsutrymme
och bättre möjligheter att
förverkliga människornas krav.

Endast genom att vi inom det socialdemokratiska
partiet vinner människornas
och valmännens förtroende i tillräcklig
omfattning så att vi kan upprätthålla
en majoritet och driva en expansionsmässig
politik, finns det en väg
för oss. Den småborgerliga mittpartisamlingen
med folkpartiet och centerpartiet
kommer liksom hittills att svänga
från den ena ståndpunkten till den
andra, och partierna karakteriserar väl
varandras svängande hållning. Därifrån
är inte mycket att vänta.

En hel del av näringslivets utbyggnad
måste genomdrivas från socialdemokratiskt
håll, men samtidigt satsar
näringslivet miljoner på den politiska
propagandan för högern och folkpartiet.
Den propagandan stöder en ekonomisk
politik från dessa partiers sida,
som näringslivet inte kan vara särskilt
förtjust över. Därför kommer man från
näringslivets håll och begär att socialdemokraterna
skall gynna en mera produktionsfrämjande
utveckling och inte
falla undan för de folkparti- och högerkrav,
som näringslivet självt varit med
om att finansiera fram.

Det skulle nog inte skada om näringslivets
representanter tänkte över konsekvenserna
av de bidrag, som näringslivet
lämnar, och konsekvenserna av

den ekonomiska politik på vilken de
satsar, innan de på nytt satsar stora
belopp på sina adepter. Endast genom
fortsatt energisk socialdemokratisk ekonomisk
politik har vi möjlighet att förbättra
levnadsförhållandena här i landet,
bygga upp ett bättre näringsliv och
utveckla oss i överensstämmelse med
marknadernas internationella krav.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte min avsikt
att här ta upp till diskussion herr Hagnells
delvis intressanta, delvis tämligen
fantastiska synpunkter. Inte heller
har jag begärt ordet för att lyckönska
honom till hans språkliga förnyelsekonst
och uttrycket »tvåborgerligt» —
som vi till en början inte lyckades skilja
från »småborgerligt» — utan för att
rätta till något av vad han sade i början
av sitt anförande, för att det inte
skall stå oemotsagt i protokollet.

För det första anser ingen konservativ
— vare sig i Sverige eller i något
annat europeiskt land — att man skall
avstå från att föra näringspolitik. Det
är självklart att man måste göra det.
Vad Storbritannien beträffar är det som
herr Hagnell vet där så, att inte minst
de konservativa haft en mycket bestämd
näringspolitisk linje. Vad som
mer än något annat har bidragit till att
försvåra de ekonomiska förhållandena i
Storbritannien är att man där har en
totalt orimlig fackföreningsrörelse,
orimlig både till sin organisation och
sina arbetsmetoder.

Det var därför inte något som helst
överraskande att man i en resolution
i Europarådet också skulle kunna säga
något om vikten av att intensifiera detta
näringspolitiska arbete. Att det momentet
togs bort från resolutionsförslaget
hade ingenting att göra med dess
sakinnehåll, utan berodde på att en
hel del medlemmar i församlingen ansåg
att man inte i ett uttalande skulle
gå in på inre ekonomiska förhållanden

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

i ett visst land. .lag gick utan vidare
med på den förändring i ett hänseende
som föreslogs av två ledamöter av denna
kammare tillhörande centerpartiet
och folkpartiet.

Där förelåg alltså inga meningsskiljaktigheter.
De röstsiffror som herr Hagnell
nämnde från församlingens omröstning
var helt felaktiga. Det vet jag. Några
officiella röstsiffror finns av vissa
skäl inte, men jag har sett de inofficiella,
och jag kan försäkra att de som
röstade för resolutionen var två å tre
gånger så många som herr Hagnell påstod.

Men det viktigaste är inte detta, utan
det viktigaste är de röstförklaringar,
som avgavs av de personer som avstod
från att delta i omröstningen. Samtliga
dessa röstförklaringar går ut på att man
helt ogillade den brittiska åtgärden men
att man av psykologiska skäl eller med
hänsyn till förhållandena inom EFTA
inte ville votera om saken just där. Vid
de diskussioner som fördes, dels vid
EFTA-politikernas överläggningar och
dels därefter, var det inte alls bara konservativa
som var implicerade. Mina
uttalanden där var som en mild västanfläkt
jämförda med herr Hagnells
partivänners i Norge och i jämförelse
med generalsekreterarens i EFTA och
generalsekreterarens i GATT. Den ende
från något annat land än England som
tog upp ett försvar för de engelska importavgifterna
var herr Hagnell.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hagnell har en
speciell teknik att lämna litet vilseledande,
glidande uppgifter för att framtvinga
debatt. Får jag bara göra ett par
korrigeringar och ställa en fråga till
honom.

Herr Hagnell läste upp vad jag hade
sagt om pensionsstriden 1957 — ordagrant
såvitt jag fattade det. Men sedan
försöker han genom sitt talesätt ge intrycket
av att dessa ord gällde milt ställningstagande
1963. Då blir det genast

intressantare. Jag vill bara understryka
att herr Hagnell därmed vilseledde kammaren.
Yttrandet gällde min inställning
under pensionsstriden 1957.

Herr Hagnells önskedrömmar om centerpartiet
och folkpartiet har jag inte
hjärta att ta honom ur, men verkligheten
kommer att göra det på ett handgripligt
sätt. Vad som är av visst intresse
är när herr Hagnell använder uttrycket
»vad vi kommer att göra» -han talar tydligen å socialdemokratiska
partiets vägnar. Han sade att vi kommer
att försöka förbättra levnadsstandarden
för löntagarna. Han ställde detta
i motsättning till förbättrandet av levnadsstandarden
för andra folkgrupper,
vilket han tydligen inte alls ville vara
med om — han ansåg det vara ett stort
fel om något parti även ville förbättra
levnadsstandarden för andra folkgrupper.
Jag försäkrar att vår strävan är
att förbättra levnadsstandarden för alla
folkgrupper och att främja en ekonomisk
politik som medför att standardförbättringen
blir störst där den bäst
behövs.

Därför vill jag helt enkelt ställa den
frågan till herr Hagnell, som tydligen
talar å socialdemokratiska partiets vägnar:
Vill ni verkligen försöka begränsa
standardförbättringen här i landet till
löntagarna allena, medan andra partier
skall hållas utanför? Eller vill ni som
vi förbättra levnadssstandarden för löntagare,
för företagare, för alla grupper
och naturligtvis inte minst också för
pensionärerna?

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det intressanta var att
man från svenskt konservativt håll i
Europarådets församling lade fram förslag,
i vilka man fordrade energiska
statliga åtgärder för att få fart på den
brittiska industrien och den brittiska
exporten. Det ger ju en vink om att man
förstår vari orsakerna till labours åtgärder
under den senaste tiden bottnar.
De måste bottna i att man inte drivit

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungi. Maj:ts proposition nr 185

denna energiska politik från statens
sida inom brittiskt näringsliv, brittisk
industri och export som man nu menar
bör komma till stånd för att få fart på
det brittiska näringslivet, så att detta
kan så fort som möjligt klara sig utan
de temporära åtgärder som har genomförts.

I dessa sammanhang har jag resonerat
från en annan utgångspunkt. Jag har
förstått att det har utgjort en stor frestelse
för de borgerliga, internationellt
i Europarådets församling men också
här under de debatter som vi har haft i
tisdags och i går, att dra upp en kritik
mot brittiska labour på den internationella
politikens område just för att försöka
dölja vad som varit. Men felet är
icke temporära åtgärder, som nu vidtagits,
utan är fastmera att söka i orsaken
till dessa åtgärder bestående i en
bristande expansionsvänlig politik. Därför
hör jag inte till dem som vill följa
med i den borgerliga, alltför högljudda
kritiken, där det inte bara är sakfrågan
som står i centrum utan också de politiska
konsekvenserna. Man vill dölja
de gångna årens borgerliga politiska
misslyckanden och kritisera labour för
de nödtvungna åtgärder, som den engelska
regeringen måste ta på sig för att
komma ur den situation man hamnat i
när de konservativa under ett långt valår
skjutit på åtgärderna alltför länge.

Därutöver finns det ytterligare ett
skäl att inte gå med i den borgerliga,
alltför högljudda propagandan mot England
just nu. Det är inte fråga om att
dra ner importen så fullständigt som
det ibland låter och befrämja exporten
till den stora omfattning som det kanske
ibland också låter när man lyssnar
till den borgerliga oppositionen här.
Vad det gäller är att åstadkomma en
mindre marginalförskjutning, genom
vilken man på ett eller annat sätt kommer
på fötter igen inom det engelska
näringslivet tack vare en viss ökning av
exporten och en viss begränsad importinskränkning.
Det är marginaleffekter

det är fråga om, inte några större omläggningar.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Den här saken borde
egentligen ha diskuterats i tisdags, och
det förvånar mig att herr Hagnell inte
tog upp den då.

Nu säger herr Hagnell att felet inte
ligger i de brittiska åtgärderna på kort
sikt utan i att man inte tidigare drivit
en tillräckligt expansionsvänlig politik.
Felet skulle alltså, enligt herr Hagnell,
vara att man dröjt för länge med att
vidta åtgärder.

Ja, man kan möjligen säga att de konservativa
i det fallet inte varit mycket
bättre än vad labour var strax före
1951 års val. Något bättre har de konservativa
givetvis varit, men kanske inte
så mycket bättre som man skulle ha
önskat. Men det påfallande i dagens situation
är, att när vi i dag på morgonen
läser i tidningarna om vad som
står i den berömda tilläggsbudget som
den brittiske finansministern lägger
fram, finner vi där praktiskt taget intet
som helst av betydelse för att rätta till
dessa förhållanden.

Mot den bakgrunden framstår de brittiska
importavgifterna som en flykt från
verkligheten. Och jag tror mig kunna
försäkra herr Hagnell — så pass mycket
har jag ändå diskuterat dessa saker
med de engelska konservativa — att om
de konservativa hade suttit kvar, hade
det inte blivit fråga om några sådana
undanflykter.

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först och främst
betona att det engelska programmet inte
är slutfört i och med att den första etappen
i detsamma genomföres. Under de
kommande dagarna skall överläggningarna,
som gäller industrifrågorna tagas
upp av den därför ansvarige ministern.

Det finns inte heller någon anledning
för oss att diskutera vad som skulle ha
skett under perioden 1945—1951. De åt -

Torsdagen den 12 november 19C4

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

gärder som nu vidtagits i England hänger
samman med de konservativas politik
under eu trettonårsperiod. Enligt
herr Heckschers uppfattning nu efteråt
borde man under den tiden ha genomfört
energiska statliga åtgärder för att
rationalisera näringslivet.

Till herr Ohlin vill jag säga att det
inte förhåller sig så att man från socialdemokratiskt
håll har anledning att
bara arbeta för en grupp. Men man undrar,
när de borgerliga går ut med en
splittrad front på 3—4 om inte 5 linjer
för att fånga in väljare och sedan skall
försöka dra ihop dessa i parlamentet
till en linje, om det är ett riktigt ärligt
spel som bedrives, om det inte är för
många limpinnar som sticks ut för att
fånga in småfåglarna.

Det går inte att ute på fältet driva så
många linjer för att sedan bär söka
förverkliga dem till en linje. Det har
inte under senare år visat sig möjligt att
göra något sådant. Man driver alltså
medvetet en propaganda, där man lurar
folk till en linje som man talar om
skall komma men som man inte kunnat
ena sig om och lovar olika grupper olika
mycket för att fånga in dem till sig.
Socialdemokratien, som har nära hälften
av antalet mandat här i riksdagen,
måste driva en politik som, mer än de
borgerliga partierna var för sig, tar
hänsyn till det samhälleliga intresset.
Det har från vår sida aldrig varit fråga
om att enbart ta till vara löntagarintressena.

Med vad jag förut sade, menar jag att
man från löntagarhåll har anledning
att samarbeta med näringsliv och industri
för att få fram en önskad utveckling.
En hel del av de krav, som näringslivet
hoppats få förverkligade genom
medverkan av de borgerliga partierna
och genom finansieringen av dessa,
märker man att man inte kan få
tillgodosedda den vägen. Från näringslivets
sida tar man därför kontakt med
socialdemokraterna och ber att vi i
stället för de borgerliga skall förverk -

liga dessa krav. Det är det som jag tycker
är orimligt. Jag tycker inte det är
orimligt att vi skall försöka förbättra
förhållandena för så stora grupper som
möjligt, men det är inte heller fel att
det i ett samhälle finns intressepolitik
och att man vädjar till särskilda grupper.
Bönderna vädjar exempelvis till
böndernas sammanslutningar, småföretagarna
till småföretagarnas sammanslutningar,
och industrien finansierar
vissa partier men inte andra. Däri finns
tydliga tecken på att det förekommer
intressepolitik i samhället.

Också löntagarna, som är en stor och
betydelsefull grupp, har anledning att
under hänsynstagande till andra grupper
i samhället försöka driva fram näringslivet
på sådant sätt att det utvecklas
gynnsamt och att vi ur det kan pressa
fram hyggliga levnadsvillkor för
människorna.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hagnells något förvirrade
replik föranleder väl endast det
konstaterandet beträffande oppositionspartierna
att han nu upptäckt att de
tre oppositionspartierna för ett antal år
sedan, närmare bestämt för 6—7 år sedan,
inte hade samma ståndpunkt utan
hade olika ståndpunkter — inte bara i
en utan i flera frågor. Då tycker tydligen
herr Hagnell att det borde vara förbjudet
för två oppositionspartier att sedan
närma sig varandra; detta skulle på
något sätt vara moraliskt förkastligt.
Jag lämnar denna förvirrade tankeprodukt
åt sitt öde.

Viktigare var ju att herr Hagnell gjorde
en fullständig reträtt beträffande
syftemålet med standardhöjningen, som
han erkiinde var att höja standarden
för hela folket. Vi är då överens på den
punkten. En sådan standardhöjning är
endast möjlig genom en snabb ekonomisk
utveckling. Om herr Hagnell vill
studera i hävderna skall han finna att
åtskilliga socialdemokratiska ekonomer
har erkänt och beklagat, att socialde -

Andra kammarens protokoll 1964. Nr 35

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

mokratien icke har inriktat sig på dynamiken,
på att främja en stark ekonomisk
utveckling, vilket däremot har varit
en strävan för folkpartiet hela tiden.

Det ligger någonting fullständigt rörande
i den debatt som herr Hagnell
här vill föra för att försvara den brittiska
labourregeringens politik, vars för
dagen aktuella inslag dock är att man
har brutit ett avtal och slagit in på en
väg som ur svensk synpunkt är ytterst
beklaglig. Att här nu ta upp någon akademisk
debatt om vad som har skett
och inte skett i England tidigare finns
det väl inte någon särskild anledning
att göra. Däremot är det aktuellt att
offentligheten — inte minst i England
— får klart för sig att man i Sverige
och i den svenska riksdagen reagerar
emot de engelska åtgärderna och inte
intar en ursäktande och överslätande
attityd genom att tala om någonting annat.
Det är ett starkt svenskt intresse
att hävda att den brittiska regeringen,
om den tillgriper åtgärder av denna
typ, har en förpliktelse mot sina avtalspartner
att föra en sådan inre ekonomisk
politik, att det kommer att finnas
möjligheter för att dessa kontraktsbrytande
åtgärder blir tillfälliga. Där
har vi ett intresse att hävda. Jag kan
inte tänka mig annat än att herr Hagnell
är ense med mig om att vi måste
resa detta krav på att politiken i England
bör vara sådan, att de nu företagna
åtgärderna bara blir tillfälliga.
Engelsmännen skall själva bestämma
vad de skall göra, men åtgärderna bör
vara effektiva. Det kommer också de internationella
organisationerna, EFTA
och GATT, säkerligen att kräva. Och
då hoppas jag att den svenska regeringen
skall stödja det kravet och att
herr Hagnell inte skall stå upp och opponera
sig.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! När ledamöter av den
svenska regeringen skall karakterisera

den politik som förs här i landet är det
vanligaste ordet man får höra, att det
förs en kraftfull politik.

Hans excellens herr statsministern
gav i går under remissdebatten uttryck
åt den ideologiska bakgrunden till den
socialdemokratiska politiken. Han sade
att alla de önskemål som människorna
ställer i en högkonjunktur endast kan
tillgodoses av samhället, och för att
samhället skall kunna tillgodose dessa
önskemål måste det kräva att få de resurser
som behövs.

Jag vill inte förmena socialdemokratien
att ha denna ideologiska målsättning,
men det kanske ändå finns anledning
att understryka, att vi inom högerpartiet
har en annan målsättning. Vi
menar att det är den enskilde som själv
skall uppfylla de förväntningar som
han har, att det är den enskilde som i
grund och botten är sin egen lyckas
smed. Vi tror inte att det alltid är samhället
som skall lösa våra problem.

Men, herr talman, vi lever i ett samhälle
där socialdemokraterna har majoritet.
Om vi då ser på den politik som
förs, vågar jag ändå påstå att den i
långa stycken inte är så särskilt kraftfull.
Socialdemokraterna har i kraft av
sin majoritetsställning kunnat skapa och
skaffa fram de resurser som man har
velat ha, men detta har på många punkter
inte lett till den kraftfulla politik
som man säger sig vilja föra.

Jag skall ta ett enda exempel. Det
gäller familjepolitiken med särskild tonvikt
på arbetsmarknadsfrågor, utbildningsfrågor
och skatteproblem. Alla
dessa saker är som vi vet uppdelade på
olika departement: ecklesiastikdepartementet
handlägger utbildningsfrågorna,
inrikesdepartementet sysslar med arbetsmarknadsproblemen,
socialdepartementet
sysslar med en hel del familjepolitiska
problem bl. a. och finansdepartementet
har hand om skattefrågorna.
Därjämte hänger, litet fritt i luften,
statsrådet Lindström, som också sysslar
med familjepolitik och som har pre -

Torsdagen de» 12 november 19G4

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

senterat en promemoria, avgiven av familjeberedningen.

Resultatet av denna uppdelning blir
en bristande samordning. Vi har i dag
ett lapptäcke av familjepolitiska åtgärder
utan en klar målsättning. Jag skall
ge ett exempel på vad denna uppdelning
konkret har lett till. .lag nämnde
statsrådet Lindströms familjeberedning.
Där har man, som vi vet, som grund
för sitt arbete haft en omfattande intervjuundersökning.
I och för sig kan
anmärkningar riktas mot det sätt på
vilket denna intervjuundersökning har
skötts. Betänkandet heter »ökat stöd
till barnfamiljerna», men de som har
blivit tillfrågade är gifta kvinnor med
eller utan barn. Ensamstående föräldrar
har alltså inte ansetts ha någon betydelse
i sammanhanget. De har inte
ens blivit tillfrågade. Inte heller fäderna
har blivit tillfrågade. Detta är således
ett uttryck för — som jag ser det
-— en gammaldags syn på familjen och
på mannens roll i familjen.

Men vad som är väsentligare i detta
sammanhang är att familjeberedningen
med hänvisning till att skatteberedningen
sysslar med skattefrågor inte har ansett
sig böra ägna någon uppmärksamhet
åt skatteproblemen. Därför har man
hela tiden inriktat sin intervjuundersökning
på frågor om olika bidragsformer
och alltså skjutit undan skattefrågorna.
Som vi vet har skatteberedningen
utgjorts av en 20-hövdad församling,
enbart bestående av män, som har sysslat
med skattefrågorna. Sent omsider
kom man fram till att det vore av intresse
att få veta hur kvinnoorganisationerna
såg på våra skatteproblem och
då anordnade man — strax innan arbetet
i beredningen var klart — en s. k.
hearing med representanter för kvinnoorganisationerna,
där varje representant
fick tio minuter på sig för att
framlägga de synpunkter som kvinnoorganisationerna
kunde ha i skattefrågor.
Efter detta var man alltså färdig
att gå till beslut.

Undra på att resultaten blir förvirrande
när det så totalt saknas samordning
mellan olika parter som kan vara
intresserade!

En annan fråga gäller utbildningssektorn.
Vi står inför stora reformer på
utbildningens område, och det sägs allmänt
att vi lever i ett utbildningssamhälle
och att vi i vårt land verkligen
bör slå vakt om en god utbildning. Men
för att man skall kunna beräkna utbildningskapaciteten
är man tvingad
att begagna sig av prognoser. Prognoser
är alltid ovissa, men .särskilt ovissa
är de bl. a. till följd av det faktum, alt
så många fler flickor i dag skaffar sig
utbildning än de gjorde tidigare. Samtidigt
vet vi att avgången bland de
kvinnliga yrkesarbetande är mycket
större än bland männen. Arbetsmarknadsstyrelsen
har gjort prognoser beträffande
viss arbetskraft, t. ex. sjuksköterskor,
barnmorskor, ingenjörer,
viss annan pesronal vid sjukhusen, vid
laboratorier samt vid medicinska och
andra vetenskapliga institutioner. Offentliga
utredningar har gjort prognoser
rörande personer med viss akademisk
utbildning, såsom läkare, .socionomer
och sjukgymnaster. Jag skulle
kunna nämna många fler utredningar
som sysslar med dessa problem.

I samtliga utredningar, där man över
huvud taget berör frågan, noteras en
högre avgång bland kvinnliga yrkesutövare
än bland manliga, men på
grund av dåligt statistiskt material kan
man inte med någon nämnvärd grad av
säkerhet fastställa hur stor avgången
kan beräknas bli. Vi vet också att flickor
har mycket lägre examinationsfrekvens
än pojkar, men statistiken beträffande
examinationsfrekvensen är
begränsad till fackhögskolorna. I övrigt
har man alltså inte någon uppfattning
om avgångsfrekvensen bland
kvinnliga och manliga ungdomar.

Vi vet å andra sidan att den kvinnliga
andelen av ungdomar som skaffar
sig yrkes- och högre utbildning kom -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

mer att öka, och det är ju ur både den
enskildes och samhällets synpunkt en
lycklig utveckling. Men kan det vara
förenligt med rationellt tänkande, att
samhället skall utbilda en så stor del
kvinnor men samtidigt i sin planering
utgå ifrån att en icke obetydlig del av
dessa aldrig eller endast i ringa omfattning
kommer att vara yrkesverksamma,
så att en stor ökning av andelen kvinnor
inom ett yrke kan komma att i
realiteten innebära en reduktion av den
totala ökningen av arbetskraften inom
yrket?

Jag skall anföra ett exempel. Gymnasieutredningen
har diskuterat frågan
om intagningen vid de humanistiska
fakulteterna. Man har avvisat kritiken
mot överbelastning på de humanistiska
fakulteterna med att säga att andelen
kvinnor inom dessa fakulteter förmodligen
kommer att öka ännu mer än tidigare,
varigenom andelen icke yrkesverksamma
humanister komme att öka,
varför det inte skulle föreligga någon
risk för överproduktion.

Samtidigt sysslar statliga och andra
utredningar med frågor som hänger
samman med kvinnornas lägre yrkesbenägenhet
och anledningarna härtill.
Enskilda institutioner och organisationer,
t. ex. arbetsmarknadens parter, bedriver
ett omfattande utredningsarbete
som berör hithörande problem.

Trots alla dessa utredningar saknar
man faktiskt i dag en helhetsbild av anledningarna
till kvinnornas lägre yrkesbenägenhet.
Vi som bor i stockholmsområdet
är glada över den starke man,
som har tillsatts för att lösa Storstockholms
trafikproblem, men jag vågar påstå
att det är minst lika angeläget, om
inte angelägnare, att vi också får en
stark man eller kvinna, som försöker
samordna olika utredningar och sammanställa
de utredningsresultat som i
dag föreligger i de frågor jag berört och
framlägga ett samlat förslag till lösning.
Vi behöver i dag verkligen en helhetsbild,
en helhetssyn på familjepolitikens

område. Frågorna om den kvinnliga
arbetskraften blir inte mindre viktiga
därigenom, att enligt samstämmiga uppgifter
den allmänna ekonomiska utvecklingen
och balansen på arbetsmarknaden
även i fortsättningen kommer att
i avgörande grad bli beroende på de
gifta kvinnornas yrkesverksamhet.

Finansplanens beräkningar av arbetskraftsutbudet
baseras på antagandet om
en fortsatt ökning av yrkesintensiteten
hos gifta kvinnor. Finansministern antyder
i finansplanen, att man för att
kunna tillgodose de växande behoven
inom sjuk- och åldringsvården kan behöva
försöka hittills oprövade metoder.
Det sade han i januari, men ännu har
ingen sådan oprövad metod förelagts
riksdagen för att lösa problemen inom
sjuk- och åldringsvårdens område.

Utan tvivel har finansministern sin
del av ansvaret för att de gifta kvinnorna
i dag fortfarande har så pass lag
vrkesbenägenhet. Visserligen är det
glädjande att skatteberedningen i sitt
förslag har tagit upp en del av de förslag
som högerpartiet under så många
år fört fram, nämligen om lindring av
den progressiva beskattningen. Tyvärr
har vi inte fått resonans för det självklara
yrkandet, att särskilda skattelättnader
bör åstadkommas för barnfamiljerna.
Det förslag som föreligger om ett
förvärvsavdrag är också det, tycker jag,
att betrakta som ett lappverk.

Det vore emellertid synd om finansministern
nu skulle bli obeslutsam och
inte vilja lägga fram en proposition på
basis av skatteberedningens förslag. Det
är angeläget att få nya förslag på skatteområdet,
framför allt förslag innebärande
skattelättnader i stället för skattehöjningar.

Beträffande den direkta skatten är
det emellertid en fråga som jag tycker
mer noggrant borde övervägas. Det
framstår för mig åtminstone som egendomligt,
att äktenskapet som sådant
skall medföra lägre skatt. Enligt min
uppfattning borde det vara rimligt att

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

ogifta ocli gifta utan barn hade samma
skattebörda. Den frågan har skatteberedningen
alltför lättvindigt skjutit åt
sidan. Min uppfattning är den, att ogifta
och gifta utan barn betraktas på
samma sätt i skattehänseende, under
det att just barnfamiljerna borde komma
i åtnjutande av skattelättnad.

Med detta, herr talman, vill jag bara
uttrycka den förhoppningen, att finansministern
snart måtte presentera sin
proposition i skattefrågorna men att
innan dess en snabbutredning görs, där
man just tar speciell hänsyn till barnfamiljernas
problem utan att på det sätt
som nu sker premiera äktenskapet som
sådant i skattehänseende.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Som ledamot av skatteberedningen
skall jag beröra några av
de frågor som fru Kristensson tog upp.
Det sker tydligen en viss mytbildning
inom kvinnoorganisationerna beträffande
skatteberedningens inställning till
dem. Man kan beklaga att det inte fanns
någon kvinnlig ledamot i skatteberedningen.
Personligen beklagar jag det.
Men det är regeringen som utser ledamöter
i beredningen, varför jag inte
kunnat göra något åt den saken.

Det förekom, som fru Kristensson säkerligen
mycket väl kommer ihåg, en
mycket livlig debatt om familjebeskattningen
i tidningspressen, särskilt i början
på året. I den debatten var det
många kvinnliga deltagare, och kvinnoopinionen
kom utförligt till uttryck. Vi
var inom skatteberedningen utomordentligt
angelägna att ta del av denna
opinion och ägnade mycket arbete åt
att särskilt diskutera och studera de
synpunkter som förts fram i den offentliga
debatten. Eftersom vi inte hade
någon kvinnlig ledamot i skatteberedningen
ansåg vi, trots att vi gjort oss

förtrogna med den offentliga debatten,
att det var önskvärt att vi fick höra
kvinnoorganisationernas synpunkter.
Vi beslöt därför att anordna en s. k.
hearing. Denna hearing lades upp pa
det sätt som representanterna för kvinnoorganisationerna
själva önskade. Vi
hade avsatt en avsevärd tid för den.
Uppvaktningen tog emellertid inte sä
lång tid som vi hade avsatt. Ingen
kvinnoorganisation hindrades från att
föra fram alla de synpunkter den ville
föra fram.

Beträffande de förslag som skatteberedningen
sedan lagt fram delar jag fru
Kristenssons uppfattning, att ytterligare
utredning behövs beträffande familjebeskattningen.
Detta har jag också antytt
i det särskilda yttrande som jag
avgivit till skatteberedningens betänkande.
Det framgår även av löntagarrepresentanternas
särskilda reservationer.

När fru Kristensson tycks vilja göra
gällande att skatteberedningen inte tagit
hänsyn till barnfamiljerna, får jag
däremot betona att den icke oväsentliga
höjning av barnbidraget som vi föreslår
är att betrakta som en skattelättnad
just för barnfamiljerna.

Beträffande förvärvsavdraget vill jag
framhålla att den kraftiga höjning som
vi föreslår — en fördubbling av maximibeloppet
och en 25-procentig höjning
av kvotavdraget — dock är ett betydande
framsteg jämfört med nuvarande
system.

Fru KRISTENSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Det var roligt att höra
att skatteberedningen ägnat stort intresse
åt dessa problem, och jag vill inte
bestrida det. Herr Gustafson i Göteborg
ansåg för sin del att man hade avsatt
en avsevärd tid åt dessa representanter
för kvinnoorganisationerna. Här skiljer
sig nog våra uppfattningar. Jag tycker
inte det är så lång tid då varje organisation
får 10 minuter för att framföra
sina synpunkter —■ det var nämligen

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

den tid skatteberedningen hade avsatt
härför. Dessutom är det litet skillnad
mellan att stå inför ett auditorium och
framföra sina synpunkter och att få
vara med i en beredning och diskutera,
få motargument och kanske så småningom
komma fram till en enhetlig
ståndpunkt.

Beträffande barnbidragen delar jag
inte herr Gustafsons uppfattning. Vi anser
fortfarande inom högerpartiet att
även skattelättnader måste genomföras
för att barnfamiljerna skall bli väl tillgodosedda
i ekonomiskt hänseende.

Beträffande förvärvsavdragen kan jag
inte anse att den riktiga konstruktionen
är schablonavdrag. Det är de faktiska
kostnaderna som måste bli avdragsgilla.
Vi måste komma därhän, att det är dessa
som blir utslagsgivande, annars blir
hemmet aldrig konkurrenskraftigt jämfört
med arbetsmarknaden i övrigt.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Den linje som fru Kristensson
föreslår för förvärvsavdragen
är inte praktiskt genomförbar.

Jag begärde emellertid ordet på
grund av vad fru Kristensson sade om
kvinnoorganisationernas uppvaktning,
eftersom jag anser att den frågan kan
behöva klaras upp. Vi frågade dessa
representanter om de ville ha en allmän
diskussion, där alla representanter
skulle vara närvarande. Vi sade att vi
var beredda att stanna hela eftermiddagen
och hela kvällen, ja, så länge
som de ansåg behövligt. De ville emellertid
inte ha en allmän diskussion. De
ville framträda var och en för sig.
Även om det således gavs en tentativ
tid sades det samtidigt ifrån, att representanterna
för kvinnoorganisationerna
skulle få så lång tid på sig som de behövde.
Det fanns också möjlighet till
diskussion efter varje uppvaktning.

I och för sig kanske denna sak inte
är så betydelsefull. Jag tycker dock att
man måste försöka hindra utbredning -

en av den mytbildning som för närvarande
pågår, att vi skulle ha behandlat
dessa representanter snävt. Det verkliga
förhållandet är nämligen ett helt
annat.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Ja, inte kan man skylla
herr Gustafson i Göteborg för hur det
gick till på denna »kvinnoparad», men
inte tror jag att det är det rätta sättet
när man vill göra sig underrättad om
vad människor har för uppfattning beträffande
en så allvarlig fråga som skatten.
Där sitter alltså 30 män och tar
emot de kvinnliga representanterna som
trippar in en och en. De säger: »Hur
var det här då?» Ni ville sedan att de
skulle ha en diskussion med varandra.
Det kan naturligtvis vara roande för
alla att tänka sig hur det skulle ha låtit
i den diskussionen. Jag tycker emellertid
att de var kloka som avstod från
att ha en sådan debatt. När kvinnoorganisationerna
nu inte var representerade
i skatteberedningen hade det varit bättre
om de skriftligen fått framföra sina
åsikter.

(Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):
Det fick de göra.)

Ja, det fanns möjligheter härtill, men
jag tror inte att det gjordes.

Jag skulle även vilja beröra vad fru
Kristensson sade. Det var mycket intressant.
Hon antydde att hon ville ha
särbeskattning. Det betyder väl att hon
är missnöjd med högerns tudelningsförslag.
Dessa båda förslag är nämligen så
olika man kan tänka sig. Det är intressant
att höra att högern inte är enig i
fråga om tudelningsförslaget. Jag har
dock inte av de förslag högern lagt
fram fått den uppfattningen, att högern
inte är enig i fråga om tudelningsförslaget.

I diskussionen kring särbeskattningen
i anslutning till skatteberedningens
förslag åberopar man ständigt de s. k.
löntagarrepresentanternas förslag och
menar att de hade uttalat sig för sär -

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

beskattning. .lag bar inte fatt den uppfattningen.
Jag har t. o. in. hört att de
i realiteten inte tog ständpunkt till frågan
utan att vad de sagt endast får
uppfattas som en antydan om att de
inte ville ge uttryck för en avvisande
ståndpunkt. Man ville ha en ny utredning
om familjebeskattningen, och i
samband därmed skulle även frågan om
särbeskattning prövas närmare.

Om man ser närmare på nämnda reservanters
förslag finner man, att det
ingalunda är ett förslag där gifta och
ogifta jämställs och där man gör det
hela mer rationellt. Tvärtom vill man
dela upp grundavdraget så att det blir
olika avdrag, om det är fråga om gift
eller ogift, om de gifta har hemarbete
eller förvärvsarbete och om de har barn
eller ej. Det blir en ännu mer ingående
kategoriklyvning än den vi redan har i
fråga om grundavdragen. Det innebär
knappast att man räcker ett finger åt
särbeskattningen. Det visar väl också
hur svårt man ansett det vara att i dag
på allvar föreslå en särbeskattning. Det
är mycket få som gör det, och de redovisar
sällan följderna av en särbeskattning
för de små inkomsttagarna, där det
endast finns en inkomsttagare som skall
försörja en familj. Inte heller redovisar
man hur stora vinster det innebär för
de familjer där två makar har förvärvsarbete
med mycket höga inkomster.
Inte heller tar man hänsyn till de dåliga
inkomstmöjligheterna för kvinnor
i trakter där hustrurna inte kan få ett
arbete som lönar sig hur gärna de än
skulle vilja ha det.

Skatteberedningen har däremot ingalunda
förbigått problemet. Beredningen
har påvisat att om man skulle genomföra
något sådant, så skulle det bli en
så stor börda på många, att man då
måste åstadkomma lindringar i beskattningen
på annat sätt. Då skulle de vinster
man har utlovat åt barnfamiljerna
praktiskt taget utebli.

Det är intressant att se hur bra man
ansåg skatteberedningens förslag vara

när det framlades och hur uruselt det
sedan plötsligt blivit. När det framlades
var man allmänt överens om att man
hade beställt en utredning angående
»omsen», varigenom man skulle kunna
avlösa en del av den direkta skatten.
Man sade att det var en väg som man
måste allvarligt pröva, därför att den
direkta skatten inte skulle kunna höjas
hur mycket som helst. Man sade att
det var en mycket elegant lösning att
låta arbetsgivarna betala grundskyddet,
grundavgifterna för sjukförsäkring och
folkpensionering. Man tyckte allmänt
att det var rationellt att låta punktskatterna
försvinna, att avskaffa energiskatten.
Över huvud taget ansågs beredningens
förslag från början såsom
ett tekniskt mycket väl genomarbetat
förslag.

Det var egentligen bara på en punkt
man hade delade meningar, nämligen
i frågan om man skulle ha sambeskattning
eller särbeskattning. Därvidlag har
jag inte funnit att man kommit så mycket
längre än utredningen gjort. Den
har klargjort följderna, och dessa följder
är väl sådana att ingen i dagens
samhälle skulle vilja stiga upp och
tala för särbeskattning. Det har varit
intressant att notera att ingen under
denna remissdebatt har sagt att han vill
ha särbeskattning. Herr Gustafson i
Göteborg gjorde visserligen en liten antydan
härom men han var ytterst försiktig,
när han skulle redogöra för vilka
följder en sådan skulle få utan en mycket
kraftig omdaning av det sociala
skyddet för barnfamiljerna och en utbyggnad
av möjligheterna för kvinnorna
att komma ut på arbetsmarknaden
och en hel del annat. Jag tror inte han
skulle våga säga: Jag ångrar att jag
inte tillstyrkte särbeskattning. Han är
säkerligen liksom alla som sysslat med
detta medveten om att en särbeskattning
får många sådana följder, att
ingen vill stå för genomförandet av en
dylik beskattning.

Man har också på ett par punkter på

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1904

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

ett intressant sätt avlägsnat sig ytterligare
från tanken på en särbeskattning.
Jag tänker på förvärvsavdraget som
man höjt så kraftigt. För egen del anser
jag att det är olämpligt att välja formen
med skatteavdrag för de inkomsttagande
mödrarna om man vill hjälpa familjerna
med barn. Det är riktigare att låta
det bli ett bidrag i stället för ett avdrag
och att låta detta bidrag gå ut till alla
med barn. Vården av barn kostar för
alla människor, och den kostar inte
mindre för den som själv i sitt hem ombesörjer
vårdnaden. Jag skulle alltså
önska att man i en kommande gemensam
beredning av skatteförslagen och
av familjeberedningens förslag gick in
för vårdbidrag som en ersättning för
förvärvsavdraget och att man åtminstone
inte försökte sig på en ytterligare
höjning av avdraget, vilket i själva verket
avlägsnar förslaget ännu mer från
särbeskattningen, som en del säger sig
innerst inne vilja genomföra.

Det är en absurd tanke att, såsom fru
Kristensson sade, familjeberedningen
också skulle ha utrett skattefrågan. Här
har suttit en skatteberedning med representanter
för olika partier och med
tillgång till expertis på alla områden,
även från löntagarorganisationerna, och
denna beredning har efter, såvitt jag
förstår, ett mycket sakkunnigt övervägande
framlagt ett skattepaket. Nu tycks
man på olika håll vilja springa ifrån
detta skattepaket. Frän besparingsutredningen
har jag själv erfarenhet av
hur det går till när ett sådant paket
göres i ordning, och jag vet att den ena
saken efter den andra packas in på ett
sådant sätt, att hela paketet ramlar sönder
om någon lossar på snöret. Och så
förhåller det sig väl också med skatteberedningens
paket. Förslaget på en
punkt utgör kanske ett byte mot förslaget
på en annan punkt. Skatteskalan
för den direkta skatten måste påverkas
av att en större del av beskattningen
sker i form av omsättningsskatt. Och
lika självklart är det väl att arbetsgi -

varna inte medverkar till rationalisering
av socialförsäkringen genom att
åta sig grundförsäkringarna utan att
erhålla något i utbyte, och det är förmodligen
på detta sätt förslaget beträffande
energiskatten har tillkommit.

Om skattepaketet nu kasseras, finns
det alltså risk för att man förlorar även
de rationaliseringsvinster som varit avsikten
med olika förslag.

Det är riktigt att den kritik som
framkommit riktar sig mot de svaga
punkterna i skatteberedningens förslag.
Det är inte kritiken beträffande familje-
och särbeskattning som tilldragit
sig det största intresset. Angreppet gäller
beredningen i andra avseenden. Det
är förståeligt att LO har riktat kritik
mot mervärdeskatten. Det är alltid
mycket svårt att avgöra vart en sådan
skatt leder. Införes det en sådan skatt
på hela varuområdet, får man ingen
kontrollmöjlighet, ingen hake på det
hela, varigenom man kan fastställa var
skatten slutar och andra prisstegringar
börjar. Det blir oändligt besvärligt att
få något riktigt grepp om vad skatten
kommer att kosta medborgarna. Vid den
direkta beskattningen kan man på ett
helt annat sätt räkna ut vad en skatteändring
innebär för den enskilde.

Det är inte heller rimligt som beredningen
gör att sticka huvudet i busken
och bortse från de stora utgifter, som
kommunerna undan för undan har fått
åta sig och som gör det oundgängligt
med kommunalskattehöjningar.

Om sålunda både prisstegringar och
kommunalskattehöjningar tränger sig
igenom utredningsvallen, blir det mycket
litet värde med de vinster som
skisserats i skatteberedningens betänkande
och som i fråga om både den direkta
skatten och de aktuella bidragen
är mycket snålt beräknade. Därför anser
jag att om skattepaketet i sin helhet
skulle komma till användning, barnfamiljerna
redan tidigare under den
tänkta perioden än 1970 bör få förbättringen.
Barnfamiljerna har nu ett myc -

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

ket dåligt skydd mot prisstegringar och
annat, och det räcker inte bara med en
nollställning för deras del.

Men detta kan inte bara ske genom
ett byte av olika förslag i skatteberedningens
paket. Stödet till barnfamiljerna
kan inte klaras bara genom ett skatteförslag.
Samtidigt kan inte en väsentlig
förbättring av barnbidraget och ett
förverkligande av familjeberedningens
förslag om vårdbidrag, eventuellt med
extra bidrag till de stora barnfamiljerna,
komma till stånd utan hänsynstagande
till förändringar av beskattningen.
Det är därför olyckligt, om man nu
skulle skjuta åt sidan frågan om skatteändringar,
ty därigenom försenas genomförandet
av mer väsentliga förbättringar
för barnfamiljerna. Men under
alla förhållanden bör det kunna företas
en höjning av de kontanta bidragen,
gärna i enlighet med familjeberedningens
förslag, som inte är så dåligt,
fru Kristensson, men som man inte haft
någon chans att räkna in i skattepaketet.
Det skulle givetvis ha varit helt
bortkastat arbete, om även familj eberedningen
suttit och utsett skatteändringar.
Men när nu både skatteberedningen och
familjeberedningen framlagt sina förslag,
bör det kunna göras en samordning.

Jag kan inte komma ifrån, att intresset
för barnfamiljerna på många håll
är alltför ringa. I den sexdebatt som
dragit upp diskrimineringen av olika
slags sexuellt umgänge är det ingen som
reagerat mot den diskriminering som
sker när ett samlag har givit upphov
till ett barn och barnfamiljen därigenom
får leva på en lägre standard. Och
man reagerar inte heller mot den diskriminering
som innebär att barn i flerbarnsfamiljer
vanligen blir sämre ekonomiskt
ställda än det ensamma barnet
i en familj.

Jag har själv många gånger protesterat
mot denna diskriminering, men det
hjälper inte med sådana reaktioner i
största allmänhet. Man måste också för -

söka finna vägar för att avhjälpa missförhållandena,
och för min del anser
jag att familjeberedningens förslag innebär
en början därtill.

Skatteberedningens förslag har i tidningspressen
fått rubriken »Ett skattevänligt
förslag», och jag tycker inte att
man skall göra sådana ändringar alt
denna rubrik blir missvisande. Förslaget
uttrycker dock en vilja att hjälpa
barnfamiljerna, visserligen inte genom
barnavdrag men på annat sätt, så att de
får det litet bättre än som brukar bli
fallet vid skatteändringar.

När sparpaketet ramlade sönder, slog
herr Sträng själv in ett nytt paket, och
det blev inte något dåligt paket. Om
han skulle göra det även denna gång,
så blir det inte någon mer ingående debatt,
eftersom riksdagen då måste fatta
sitt beslut tämligen snabbt. Jag hoppas
därför att finansministern läser protokollet
från denna remissdebatt och får
klart för sig att det finns ett absolut
krav på att barnfamiljerna skall bli
bättre tillgodosedda i en tid, då vårdnaden
om barnen ställer sig mycket
dyrbar och då barnfamiljernas möjligheter
att skaffa sig två inkomster vanligen
är mycket liten, i inånga fall därför
att vårdnaden om barnen tar hustruns
krafter i anspråk och i andra fall
därför att det inte finns tillgång till
lämpligt yrkesarbete för henne, över
huvud taget är det svårt för barnfamiljerna
att på denna väg förbättra sin
ekonomi, såsom andra familjer kan
göra.

Jag hoppas alltså att finansminister
Sträng ser till att det blir en förbättring
för barnfamiljerna vid sidan om
det nuvarande skatteförslaget. Jag anser
dock inte, att det därvid är omöjligt
att göra justeringar som ger större säkerhet
för att varuskatten håller sig
inom rimliga gränser. Också de kommunala
utgifterna bör beaktas när man
beräknar den kommande ekonomiska
situationen. Man skall inte kasta yxan
i sjön utan i stället titta närmare på be -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

redningens förslag, men det kan behövas
tid till detta. Medan man väntar kan
man göra som man har gjort tidigare,
nämligen rycka ut en bit och klara den
för sig. I första rummet bör man därvid
se till att barnfamiljerna får ett
bättre stöd.

Fru KRISTENSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Liksom många gånger
förr tycker fru Eriksson i Stockholm
och jag litet olika, och det är i och för
sig ej egendomligt.

Jag måste emellertid, herr talman,
reagera mot att fru Eriksson i likhet
med många andra politiker talar om
barnfamiljerna som om dessa på något
sätt vore nödlidande. Man skall tydligen
ge dem stöd därför att det är så synd
om dem. Vad det egentligen gäller är
väl bara att avväga skattebördan efter
deras förmåga. Det är väl inte mer synd
om barnfamiljerna än om oss andra.
Tvärtom är de ofta lyckligt lottade, ty
att ha barn innebär ett stort mått av
lycka.

Fru Eriksson har länge talat om
vårdnadsbidrag. Jag kan inte hjälpa att
jag fortfarande reagerar instinktivt mot
detta. Jag tycker att det är felaktigt
att tänka sig, att man därför att man är
lycklig nog att få barn skall ha lön av
staten för att man är hemma och vårdar
dem. För övrigt skall man ju få denna
lön, även om man inte stannar hemma
och sköter barnen själv.

Detta var en psykologisk reaktion mot
fru Erikssons tankegång. En saklig invändning
är att dessa vårdnadsbidrag
av statsfinansiella skäl alltid måste bli
tidsbegränsade; tre år är den tid som
har nämnts. Detta skulle påverka allmänna
opinionen så, att folk menade
att om man har ett barn som är under
tre år skall man vara hemma och sköta
det, ty det har man betalt för, men om
barnet är över tre år skall man ut på
arbetsmarknaden, ty det är samhällets
önskan.

Vi glömmer hela tiden att barn liksom
vi vuxna är individer som reagerar
olika. Det är inte säkert att det passar
alla barn att mamman är hemma
de första åren; hon kanske blir nervös
av det. Kanhända passar det inte heller
att mamman så fort det minsta barnet
blir tre år gammalt skall ut i förvärvsarbete.
Ett sådant system får en dirigerande
effekt. Jag kan inte begripa
att man i vårt land inte kan betrakta
hemmet som en rörelse med rätt till avdrag
för de verkliga kostnaderna. Det
förefaller mig naturligt.

Jag har inte nämnt ordet särbeskattning.
Jag anser fortfarande att tudelningsprincipen
måste accepteras. Något
bättre skattesystem har ännu ej
presenterats. Men jag kan inte bortse
från en nackdel som den för med sig
och som jag i dag inte har något recept
emot, nämligen att äktenskapet som sådant
skall medföra lägre skatt. Detta
vänder jag mig emot.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Detta var en egendomlig
vändning. Äktenskapet som sådant
skall inte medföra någon dirigering av
skatten, men det skall medföra att en
man får fördela sin inkomst på två personer
och därigenom erhålla en mycket
lindrigare skattebörda. Vad är det för
skillnad? Fru Kristensson måste väl
medge, att inte något förslag ligger så
långt ifrån att betrakta varje individ
med inkomst som ett särskilt skatteobjekt
som högerns idé om fullständig tudelning.
Dessa tankegångar går inte att
förena. Jag förstår att situationen är
svår för fru Kristensson, tv hon håller
inte med högern på denna punkt, men
i så fall är det bäst att också erkänna
det. Det går inte att ha bägge åsikterna.

På tal om vårdnadsbidraget säger
fru Kristensson, att hon finner det upprörande
att man skall ha ett bidrag för
att man vårdar sina barn. Vad annat

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

är förvärvsavdraget? Det är ett bidrag
som bara utgår till mödrar som har
inkomst. Jo större inkomsten är, desto
större blir bidraget. Det täcker inte
hela vårdkostnaden men är i alla fall ett
vårdnadsbidrag.

Ett egentligt vårdnadsbidrag — eller
vad man vill kalla det — som gavs till
alla skulle däremot inte dirigera, och
det har heller aldrig sagts från vårt håll.
Centern har talat om att vårdnadsbidrag
borde utgå bara till den mor som
stannar hemma, men från vårt håll och
— såvitt jag vet — inom familjeberedningen
har det aldrig ansetts att ett
vårdnadsbidrag skulle fördelas efter hur
mödrarna eller fäderna är sysselsatta.
Det skulle gå till barnets vård, och sedan
finge det bli familjens ensak att
bestämma hur den vill ordna vårdnaden.
Denna bidragsform kan inte på något
sätt bli dirigerande; den blir ett
stöd åt alla som har barn, vare sig de
är män eller kvinnor, vare sig barnen
vårdas inom eller utom hemmet.

Fru Kristensson har helt och hållet
missuppfattat frågan. Jag förstår att hon
inte kan tycka om förslaget, om hon
tror så tokigt om det. Man är lycklig
när man har barn — vad är det för
resonemang? Om det följdes, skulle det
ju innebära att lönen borde beräknas
efter hur lycklig man är. Var man lycklig
skulle man ha mindre lön, ty
då var man lycklig ändå. Så kan vi inte
resonera. Vi måste vara en smula rationella.
Människor måste äta vare sig de
är lyckliga eller ej, och det kostar pengar.
Därför hör detta tal om lycka inte
hemma här; allra minst passar det en
så rationell människa som fru Kristensson.
Hon måste känna sig helt hjälplös
när hon tillgriper ett sådant argument.

Fröken ANDERSON i Lerum (s):

Herr talman! Vid denna tidpunkt,
då remissdebatten har pågått i snart
två dagar, är det kanske förmätet att ta
kammarens intresse i anspråk med

ytterligare inlägg, men i likhet med
flera föregående talare vill jag göra
några reflektioner i anledning av årets
andrakammarval.

Från olika utgångspunkter drar vi givetvis
olika slutsatser av valets resultat.
En sak tror jag emellertid vi kan
vara ganska ense om, nämligen den att
vi i år, i varje fall i de flesta valkretsar,
har haft ett mycket lågt valdeltagande.
Det verkar som om många människor
inte hade något som helst intresse
av att delta i valhandlingen och att
på det sättet försöka påverka samhällsutvecklingen.
På mig gör detta ett beklämmande
intryck av likgiltighet för
vårt demokratiska styrelsesätt, av likgiltighet
för vårt samhälle.

Sedan kan man nog inte heller bortse
från att det för vissa grupper av människor
är förknippat med stora svårigheter
att delta i valet. Jag tänker närmast
på den inte ringa mängd röstberättigade
som på grund av ålder eller
sjukdom är förhindrade att uppsöka
vallokalen. Nu gällande bestämmelser
ger visserligen formell möjlighet för den
som är intagen på sjukvårdsanstalt att
avlämna sin röst vid där upprättad, tillfällig
postanstalt, men vem svarar för
att patienterna får den valservice som
är erforderlig? Vem hjälper t. ex. en
ensam sjukling att få den valsedel han
önskar? Vem ger upplysningar om valtider
och valmöjligheter? Är man beredd
att låta företrädare för olika partier
kontakta patienterna?

Problemen är stora. Detta gäller i särskilt
hög grad för de mindre anstalterna,
t. ex. sjukhemmen för långtidsvård.
Även en annan grupp inrättningar kommer
här med i bilden, nämligen ålderdomshemmen.
Det förekommer ju alltmer
att man har särskilda sjukavdelningar
vid ålderdomshemmen. Oftast
är det landstingen som är huvudmän
för dessa avdelningar. Är det då rimligt
att bara de som är intagna på sjukavdelningen
skall ha möjlighet att rösta
vid den tillfälliga postanstalten, inte de

Nr 35

Torsdagen den 12 november 19G4

Vid remiss av Kungi. Maj:ts proposition nr 185

andra åldringarna som kanske har lika
svårt att ta sig till vallokalen som de
på sjukavdelningen inlagda?

Och hur blir det i framtiden? På
många platser planerar man nu att bygga
hem för långtidsvård och kommunala
ålderdomshem i mycket nära anslutning
till varandra. Personligen tror
jag att man måste ta upp de här påpekade
detaljerna i vallagen till omprövning.
Självfallet måste detta ske med
allt hänsynstagande till att valhemligheten
skall skyddas och att ingen människa,
sjuk eller frisk, ung eller gammal,
skall utsättas för påtryckning.

Beträffande den andra gruppen, valskolkarna,
alltså de som utan påtaglig
orsak underlåter att rösta, finns det väl
bara ett botemedel, nämligen upplysning,
upplysning om hur demokratien
fungerar och hur de olika samhällsorganen
arbetar. Detta sista gäller inte
minst riksdagen. Det är beklämmande
att konstatera att det finns grupper av
människor, som tycks tro att riksdagen
och dess ledamöters verksamhet allenast
kan mätas efter den aktivitet som
utvecklas från dess talarstolar — i sanning
ett skrämmande bevis på bristande
kunskaper och bristande förståelse!
I den upplysningskampanjen måste
press, radio och TV, frivillig bildningsverksamhet
och skola hjälpas åt.

I detta sammanhang måste jag beklaga
att i de förslag rörande gymnasier
och fackskolor som vi inom kort
skall behandla icke har givits större
utrymme för ämnet samhällskunskap.
Det måste ju för hela vårt demokratiska
styrelsesätt vara av oerhört stor betydelse,
att de ungdomar som inom kort
skall sätta sin prägel på vårt samhälle
har bästa möjliga kunskap om dessa
ting.

Herr talman! Med dessa enkla reflektioner
har jag velat fästa kammarens
uppmärksamhet på några detaljer i vallagen,
som jag hoppas skall bli föremål
för omprövning.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Bland de frågor som
för närvarande ligger på riksdagens
bord i form av dels propositioner, dels
betänkanden är det tre som intresserar
inte bara oss riksdagsmän utan även
den stora allmänheten och näringslivet
och däribland de många mindre och
medelstora företagen alldeles speciellt.
Det är lokaliseringspolitiken, skatteberedningens
betänkande och förslaget
om de framtida gymnasierna.

Mycket har redan sagts, herr talman,
i dessa frågor. Låt mig bara helt kort
till denna debatt lägga ytterligare några
synpunkter. Jag vill göra det därför
att när man som enskild medborgare
eller mindre företagare ute i landet tar
del av handlingarna i dessa tre ämnen,
får man en känsla av att förslagen trots
allt medverkar till dels en snabbare
koncentration av näringslivet till mycket
stora enheter på bekostnad av de
mindre företagen med ty åtföljande försämrad
service och ytterligare höjda
varupriser för den köpande allmänheten,
dels koncentration av den aktiva
befolkningen till ett begränsat antal
tätorter med tv åtföljande stora omflyttnings-,
bostads- och trivselproblem.

Jag anser för min del att lokaliseringspolitiken
skall främja en utbyggnad
av redan befintliga företag och lokalisering
av nya företag så, att den innebär
ett effektivt utnyttjande av landets
tillgångar, och så att välståndsökningen
fortsätter i snabbast möjliga
takt praktiskt taget överallt i landet där
företagsekonomiska möjligheter till en
utveckling föreligger.

Därför hoppas jag att den lilla chans,
som propositionen medgiver till frångående
av de i propositionen klart avgränsade
geografiska områdena där lokaliseringsåtgärder
får sättas in, kommer
att ökas. Jag är t. ex. som hälsinge
självfallet tacksam för att hela Hälsingland
är inrymt i det område där lokaliseringsåtgärder
kan ifrågakomma.
Men som representant för Gävleborgs

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

4.'')

Vid remiss av Kungl. Maj ds proposition nr 185

läns mindre företagare har jag svart
att förstå att de som vill utveckla eller
starta ett företag t. ex. i områden inom
Gästrikland, diir man har samma sysselsättningsproblem,
inte skall ha samma
möjlighet.

Samma möjligheter eller konkurrens
på lika villkor bör det också vara mellan
redan befintliga företag och eventuellt
nystartade. För att nå det målet
och ge stimulans även åt de redan befintliga
företagen bör man i första hand
sätta in generellt verkande lokaliseringspolitiska
medel. Det sker bäst genom
att det samhälleliga stödet inriktas
på att skapa goda allmänna förutsättningar
för drivande av företagsamhet
på berörda orter eller inom respektive
områden. Åtgärder i detta syfte är en
väl utbyggd upplysnings- och rådgivningsverksamhet,
en bättre och snabbare
planering, förbättrade kommunikations-
och transportförhållanden,
ökade utbildningsmöjligheter — däri
inbegripes även kurser för företagare
eller blivande företagare, företagarspel
etc. — en utjämning av det kommunala
skattetrycket och av drivmedelskostnaderna
för olika zoner genom t. ex. en
differentierad bensinskatt, en reformerad
företagsbeskattning och en begränsning
av olika avgifter och pålagor.
I andra hand bör man sätta in direkta
ekonomiska stödåtgärder, detta därför
att konkurrensen mellan befintliga företag
och nya företag inte skall snedvridas.

I nära anknytning härtill vill jag uttala
min förvåning över att propositionen
— i motsats till den Näslundska utredningen
— endast upptar två huvudformer
för det statliga ekonomiska stödet:
statliga investeringsbidrag och

statliga lån. Verksamheten skall alltså
helt finansieras över statsbudgeten och
därmed belasta skattebetalarna! Mig förefaller
det — vilket utredningen också
framhållit — som om kreditgarantier
är bättre än statliga lån. De är smidigare,
de är lättare att administrera och
de är billigare.

Sist men inte mindre angeläget är
det, att åtminstone åtskilliga kommuner
visar en ökad förståelse, en vänligare
inställning till företagen och
framför allt åstadkommer en snabbare
behandling av med näringslivet sammanhängande
planeringsfrågor. Det är
i regel lättare att utveckla ett redan befintligt
företag -— det kräver också
mindre insatser från kommunens sida.

Får jag så med ett exempel understryka
vikten av vad jag inledningsvis
sade, att man inte skall försmå de små
företagen och de möjligheter som finns
i de norrländska skogs- och jordbruksbygderna
tack vare närbelägna råvaror
och från skogs- och jordbruk friställd
arbetskraft.

För några decennier sedan startades
ett mycket litet företag inom träförädlingsbranschen
i Hälsingland. Man
ifrågasatte då starkt dess framtida öden.
Företaget växte, drog till sig den ene
efter den andre som genom rationalisering
av skogs- och jordbruk friställdes.
För några dagar sedan invigdes
nya lokaler — företaget sysselsätter nu
450 personer. Exemplet visar att med
gott samspel mellan företagare och
kommunala myndigheter, länsmyndigheter
samt statliga myndigheter går det
att nå resultat utan annat lokaliseringsstöd
än god förståelse, förutseende planering
och service från samhällets sida.
Det visar också att sysselsättningsproblem
inte i första hand bör lösas genom
att man ökar arbetskraftens rörlighet,
utan man bör i stället söka skapa
ökat antal arbetstillfällen där människorna
är bosatta, trivs och känner sig
hemma.

Så några ord om skatteberedningens
betänkande!

Finansministern har ju för avsikt att
fundera på förslaget ytterligare ett år.
Får jag då be finansministern att också
fundera över den ökade belastning som
främst införande av höjda arbetsgivaravgifter
och av mervärdeskatt kommer
att utgöra för de mindre företagen
inom hantverk, industri, handel och

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

servicenäringar samt de följdverkningar
denna belastning kan få dels för dessa
företag i form av sämre lönsamhet,
dels för allmänheten i form av ökade
varupriser.

I fråga om socialförsäkringarnas finansiering
synes mig en långsammare
ökning av företagens indirekta personalkostnader
vara nödvändig. Beträffande
mervärdeskattens utformning anser
jag att förslaget bör genomgå en
viss överarbetning. Särskilt starkt vill
jag understryka de olägenheter som
skulle följa med den föreslagna begränsningen
av redovisningsskyldigheten.
Jag vill också kraftigt understryka
behovet av ersättning för företagens
merarbete med uppbörd och redovisning
av för statens räkning inkasserade
medel.

Jag vill även säga några ord om en
fråga som har samband med de tekniska
gymnasierna.

Skogsbruket har sedan gammalt varit
en betydande näringsgren i vårt
land. I nära anslutning till skogsbruket
har helt naturligt ett stort antal
träförädlingsindustrier vuxit upp. Dessa
sysselsätter för närvarande över
40 000 arbetare, och ifrågavarande företag
är självfallet i stort behov av
ingenjörer, verkmästare, tekniker, planeringsmän
etc. Mot denna bakgrund
synes det mig mycket angeläget att
vid något eller några av de tekniska
gymnasierna skolöverstyrelsen bereds
tillfälle att under sista gymnasieåret
inrätta en träteknisk linje. Jag ber,
herr talman, att i motion få återkomma
och närmare utveckla argumenten
för en sådan linje.

Jag sammanfattar vad jag sagt: Låt
oss i lokaliseringspolitiken inte glömma
människan, låt oss i den kommande
behandlingen av skatteförslaget inte
glömma de mindre företagen och
låt oss i gymnasiefrågan inte glömma
valfriheten och kvaliteten på utbildningen
för våra ungdomar.

Får jag, herr talman, sluta med att

under åberopande bl. a. av motion
11:674 vid 1963 års riksdag ställa en
fråga till statsrådet Skoglund — även
om han inte är inne i kammaren —
med anledning av den dystra rubrik
vi kunde läsa när det gällde oktobertrafiken:
»Halka och mörker tog 129
liv.»

Hur långt har man nu kommit med
de olika försöken på detta område —
med halkproven, med olika metoder
för sidoljus på bilarna, med arbetet för
att motverka de alltför ofta förekommande
mörkerolyckorna och halkningsolyckorna
på våra vägar?

Herr HAGLUND (s):

Herr talman! Romantik eller nybrutalism,
zonindelning av städer i en zon
för bostäder, en för arbetare, en för
nöjen, en för service, produktionsanpassad
projektering etc. är begrepp
som bekymrade stadsplanerare rör sig
med i vår av stress karakteriserade tid.
Åtskilliga idélösningar är kvalificerad
idioti, tycker andra.

Att tycka är som bekant lätt. Det är
i allmänhet betydligt svårare att ange
lösningar och föra fram förslag. Remissdebatterna
brukar ju vara tillfällen
då vi riksdagsmän har möjlighet
att tycka mycket — men kan göra så
litet. För min del inskränker jag mig
därför till att nu i debattens slutskede
beröra endast ett område, nämligen lokaliseringspolitiken.

Lokaliseringspolitiken diskuterades
mycket under valrörelsen men har sedan
fört en tämligen tynande tillvaro —
så har ju varit fallet även under remissdebatten.
Man frågar sig därför om intresset
inom oppositionen inte räckte
längre än till den 20 september. Regeringen
har däremot visat intresse
och handlingskraft — en handlingskraft
som tydligen utlöst allmän tillfredsställelse
på oppositionssidan. De
få inläggen kan ju inte tolkas på annat
sätt.

Självfallet är också jag tillfredsställd

Torsdagen den 12 november 19C4

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj ds proposition nr 185

med de åtgärder som föreslås i lokaliseringspropositioncn,
som jag inom parentes
sagt skulle vilja kalla planeringspropositionen.
.lag ställer mig dock
tvivlande till om de föreslagna åtgärderna
är tillräckliga för att minska befolkningstrycket
på storstadsregionerna
och därigenom skapa möjlighet för
dessa regioner att ge plats för ökat bostadsbyggande
och ökad trafik. Att jag
ställer mig tvivlande härvidlag beror
på att jag inte ens teoretiskt kan räkna
ut hur det skall gå till att minska detta
befolkningstryck.

Följande siffror är ändock framräknade.
Storstockholmsregionen ökar
med minst 15 000 invånare per år. Åren
1961 och 1962 uppgick ökningen
t. o. m. till över 20 000, och befolkningen
beräknas om 30—35 år uppgå till 1,7
miljon mot f. n. 1,2 miljon. Hur skall
bl. a. dessa 15 000 människor kunna få
bostäder, när man vet att nytillskottet
är 10 000—15 000 per år? Till detta
kommer så alla välgrundade krav från
familjer, som vill byta sig till större
lägenheter. I början av 50-talet ville
300—400 familjer av 1 000 byta till sig
större lägenheter. År 1963 ville mellan
700 och 800 familjer av 1 000 ha större
lägenheter.

Så övergår jag till trafiken. Storstockholmsutredaren
statssekreterare
Hörjel räknar med att vi om 30—35 år
har cirka 700 000 bilar mot f. n. 250 000.
Utredaren uttalar vidare: »Vi kan aldrig
bygga gator och vägar så att det
räcker för rusningstidens trafiktoppar.»
Denna slutsats bygger bl. a. på erfarenheter
från USA.

Vad en sådan anhopning av människor
och bilar kommer att kosta i form
av kapital, stressade och nedslitna människor
kan aldrig mätas i pengar. Men
vad vi däremot borde kunna mäta och
bedöma är, att problemen, om den nuvarande
utvecklingen fortsätter, troligen
blir svårare att lösa än inom avfolkningsbygderna.
I det senare fallet
kan t. o. m. en vanlig riksdagsman räk -

na ut att det kommer att finnas plats
för både bostäder och trafik. Om dylikt
utrymme kommer att finnas i storstadsregionerna
ställer jag mig dock tvivlande
till.

I göteborgs- och malmöregionerna
försiggår i stor utsträckning samma utveckling.
I båda fallen förekommer befolkningsökningar
på omkring 30 procent.
Och frågan är nu om denna befolkningskoncentration
kommer att
fortsätta. Att denna utveckling inte är
till gagn för vare sig av- eller tillflyttningsområdena
är vi väl alla överens
om. Därför kommer nu de föreslagna
åtgärderna på 800 miljoner kronor under
fem år att skapa en förnuftigare
och rationellare utveckling till fördel
för människorna. Ty det är väl ändå
för dessa vi skall försöka göra vårt
samhälle så människovänligt och trivsamt
som möjligt.

Jag tillåter mig tro att vi redan nu
borde ha vidtagit ännu hårdare och
bestämdare planeringsåtgärder i likhet
med vad exempelvis Frankrike och delvis
Holland gjort. I Frankrike håller
man på att skapa s. k. regionala huvudstadsområden.
Jag är fullt medveten
om att Sverige icke är Frankrike och
att Stockholm inte är detsamma som
Paris med dess elefantiasisproblem.
Men jag är angelägen om att vi skall
planera medan vi har möjligheter. Det
kan inte vara till glädje för någon i
vårt land om vi skulle gå mot en utveckling
med folkanhopningar, slumtillvaro
och kvartersbildningar som förekommer
i många europeiska och andra
storstäder.

Vad gör man då i Frankrike och i
Holland? Statsmakterna går, skriver eu
rapportör, nu in för reformer vilka
sammantagna kan betecknas med ordet
revolution. Man har satt upp en mångfald
organ, som arbetar på denna förändring
av Frankrikes struktur, och tre
huvudorgan står härvidlag i förgrunden.

Det första organet har som väsentlig

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

uppgift att svara för huvudstadens utvidgande,
moderniserande och tekniska
förbättrande. Det andra presenteras
som organet för landsbygdens rationalisering
och omorganisation medan det
tredje handhar förvaltningsreformer.

Det sägs om den första uppgiften, huvudstadens
utvidgande och modernisering
och skapandet av satellitstäder,
att den inte underlättas av de perspektiv
som befolkningstillväxten frammanar.
Man anser det nödvändigt att kanalisera
denna människoflod och menar
att man kan göra detta genom att
skapa s. k. regionala huvudstäder. Dessa
huvudstäder vill man skapa genom
att gruppera näraliggande större och
mindre städer till regionala enheter,
vilka ju mer de sammanväxer i allt
högre grad antar karaktären av s. k. huvudstadsområden.
Dessa skall förbindas
med särskilt goda vägar, betydande kulturinstitutioner,
utmärkta teatrar och
moderna sportpalats. De kommunala
statussymbolerna i form av simhallar,
som vi börjar få här i Sverige, borde
väl också komma med i denna bild.

Man inriktar nu medvetet sin planering
på sex huvudstadsområden i
Frankrike och samordnar därför tre sådana
städer i norr, tre i öster, två i
söder, två i sydväst, två i sydost samt
två i västra Frankrike. Man tror att
denna omgestaltning skall minska trycket
på Paris och att de befattningar
som kommer att inrättas kommer att få
en sådan betydelse, att huvudstaden
kommer att sända ut ett urval av sina
mest begåvade statsförvaltare till landsorten.
Paris skulle således inte bli den
enda stad där det skulle gå att göra en
lysande statstjänstemannakarriär.

Jag skall sluta med de holländska förhållandena.
Fn skribent säger om den
lokaliseringspolitik som inleddes i slutet
av 1940-talet, att lokaliseringspolitiken
till en början gick ut på att bekämpa
den strukturella arbetslösheten inom
vissa områden. Så småningom blev det
främsta motivet för lokaliseringspoli -

tiken att motverka befolkningskoncentrationen
till de mest tättbefolkade områdena
av landet. På sistone bär, skriver
man i augusti i år, ett nytt motiv
tillkommit, nämligen att åstadkomma
en någorlunda jämn fördelning av industrien
över hela landet.

Om vi kan dra några lärdomar av
vad andra länder gjort, bör vi göra detta.
Jag tror nämligen att den nyligen
framlagda lokaliseringspropositionen
får kompletteras med åtgärder i stil med
dem jag anfört från andra länder — ty
vad är det som säger att inte också
vårt land skulle ha nytta av att skapa
6—10 s. k. huvudstadsregioner?

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Även i denna remissdebatt
har några talare berört bostadsfrågan.
I våras uttalade jag och flera andra
talare i denna kammare bekymmer
för finansieringen av de 85 000 lägenheter
som regeringen angett i årets
statsverksproposition. Vi fick tyvärr
alltför rätt i våra farhågor. Bostadsbyggandet
har haft stora kreditbesvärligheter,
vilket tyvärr går ut över en behövlig
planmässighet och effektivitet.
Men det har inte gällt att skaffa krediter
enbart till dessa 85 000 bostäder —
enligt tillgängliga uppgifter når vi upp
till ett bostadsbyggande på drygt 90 000
bostäder. Dessa lägenheter är mycket
välkomna, och jag vill gärna räcka en
blomma till regering och bostadsstyrelse
för denna mycket förnämliga prestation.
Men tyvärr är vår byggkapacitet
ännu inte omställd för en så stor produktion.
Jag syftar här både på material
och nödvändigt kapital. Den högt
uppskruvade bostadsproduktionen har
därför saknat det nödvändiga sambandet
mellan antalet lägenheter i nyproduktionen
och dess finansiering. Det
måste bli en huvuduppgift att nästa år
komma till rätta med dessa problem,
vilka bland annat för den olägenheten
med sig att priserna pressas upp och
konsumenterna belastas.

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts

Ett annat önskemål som man vill
framhålla är en klarare målsättning när
det gäller bostadsproduktionens innehåll
och inriktning. För närvarande arbetar
13 statliga utredningar med uppgifter
som berör den samlade bostadsmarknaden.
Under nästa riksdagsperiod
kommer givetvis åtskilliga av dessa
utredningar att bli föremål för riksdagens
åtgärder. Men tiden rinner
snabbt i väg. Medan utredningskvarnarna
mal sker snabba förändringar
som ökar kraven på ett mera samlat
grepp om bostadsfrågorna. Jag syftar
här på räntepolitiken, på de statliga
räntesubventionerna och det allmänna
prisläget. Det har blivit dyrare att bo
— alltför dyrt för många människor —
och därför måste prisskruven på bostadsmarknaden
fås att fungera nedåt.
Större intresse bör ägnas det industrialiserade
elementbyggandet, där vi uppnått
förhållandevis goda resultat. Kapaciteten
ökar där en förnuftig rationalisering
sätts in. En översyn av boendekostnaden,
parad med en målsättning
för bostadspolitikens framtida utformning
med särskilt silkte på dess socialpolitiska
förankring, måste te sig som
en ytterst angelägen uppgift för regering
och bostadsstvrelse.

Vi har emellertid en fråga i sammanhanget
som regeringen bör fundera på
rekordsnabbt. Jag syftar på det rivningsraseri
beträffande fastigheter, som
är belägna i exempelvis storstaden
Stockholms innerkärna och som inte
berörs av stadsplaneändringar eller utdömts
av hälsovårdsnämnden. Man river
fastigheter som har en god standard
och bra läge och evakuerar hyresgäster
som betalar rimliga hyror. Därefter
bygger man en ny fastighet till
helt andra boendekostnader. Det uppges
att det i Stockholm rivs cirka 6 000
bostäder för att lämna plats åt nyproduktionen.
Troligen är denna siffra avsevärt
högre och torde sannolikt beröra
25 000 å 30 000 personer. Som svepskäl
anges att det är hyresregleringen som

proposition nr 185

förorsakat detta rivningsraseri. Jag använder
med avsikt uttrycket svepskäl.
Motiven är i själva verket helt andra.
Det lönar sig bättre, ger bättre vinster
och förtjänster att bygga nytt. Drivkraften
är också här — som vi känner igen
från så många andra områden på bostadsmarknaden
— vinstbegäret och
spekulationen i en väldig bostadsbrist.
Det är många miljoner kronor som är
i omlopp -— där förmärks sannerligen
inga svårigheter med bankkrediter. Det
säger sig själv att denna spekulativa
byggnation inriktar sig på kontor och
lokaler och enormt dyra bostäder —
man bygger över huvudet på både låglönegrupper
och folk i mellaninkomstlägen.
Samtidigt tar man i anspråk
både kapital, arbetskraft och material
som så väl behövs i nyproduktionen.

Här måste samhället gripa in. Först
är främst bör regeringen tillståndsbelägga
rivningen av fastigheter vilka inte
berörs av stadsplaneläggningen och där
nybyggnadsmotivet ligger på den rent
spekulativa och förtjänstmässiga nivån.
I andra hand — eller gärna som ett
komplement — bör samhället, eventuellt
i samråd med kooperationen och
de samhällsägda företagen, förvärva
dessa fastigheter och svara för deras
förvaltning. Vi talar om oförtjänt markvärdestegring,
men denna torde ligga i
lä för de enorma belopp som omsättes
på den helt onödiga rivningen och nybyggnationen
av centrala fastigheter av
förhållandevis god standard. Först när
vi sätter stopp för denna spekulativa
verksamhet får samhället den behövliga
möjligheten att ta ett samlat grepp på
hela bostadsfrågan.

Så bara några ord i en annan fråga
som i korthet berördes under gårdagens
debatt. Det gäller Sydafrika. Få stora internationella
rättsprocesser har så lidelsefullt
engagerat stora grupper av Sveriges
folk som de täta våldsdåden i Sydafrika.
Inte minst ungdomen har där visat
prov på lojalitet och engagemang.
Men de många protesterna har varit för -

Andra kammarens protokoll 1964. .Yr 35

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Majrts proposition nr 185

gäves. För några dagar sedan lät den
rasförblindade regeringen i Sydafrika
avrätta tre män vilkas enda brott var
kampen för frihet och likaberättigande,
där de för övrigt haft stöd av FN-stadgan.
De som hoppats påensinnesförändring
hos regeringen i Sydafrika har blivit
grymt besvikna. Vid den omnämnda
avrättningen mördades ytterligare en
elit av landets allra präktigaste söner.
Om vår opinion och kamp för likaberättigande
åt Sydafrikas folk inte skall vara
förgäves bör tidpunkten nu vara inne
för en radikal omläggning och skärpning
av trycket vilket kan leda till ett
avbrytande av våra förbindelser med
Sydafrika. Ungdomarna har ställt sådana
krav — också SSU — och det är
djupt tragiskt om vi skall behöva invänta
nästa generation av ledande politiker
innan vi bryter förbindelserna
med en regim som ingenting har lärt
och ingenting vill lära av utvecklingen.

I sammanhanget kommer Albert Luthuli
in i bilden — en av 60-talets fredspristagare.
Han befinner sig under arrest.
Hur skulle det vara om Sveriges regering
inbjöde Luthuli att besöka Sverige
för en kombinerad rekreations- och
studieresa? Ingen skulle vara mera välkommen
i vårt land än denne store
fredskämpe.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Herr TÅGMARK (ep):

Herr talman! Såsom nykomling i denna
kammare borde jag kanske finna
det angeläget att komma upp i en sakfråga
i stället för att komma upp i en
remissdebatt som handlar om åtskilligt
annat än vad rubriken avser. Vad jag
har att säga anknyter till den debatt
som har förts rörande skogsfrågor med
anledning av den departementspromemoria
som nu är ute på remiss och som
gäller jordlagstiftningen.

Man kan givetvis ha olika uppfattningar
om vem som bör inneha jord och
skog i detta land. Själv är jag från ett

län där bolagen har 40 procent av skogen
ungefär. Endast två, tre län i landet
har högre andel bolagsskog. Under
sådana förhållanden följer man självfallet
med stort intresse de lagändringar
som ytterligare kan förstärka bolagsinnehavet
i sådana bygder.

Vad jag främst fäster mig vid i promemorian
— om jag nu skall undvika
att prata om det som redan tidigare har
vidrörts — är att promemorian accepterar
tanken på den s. k. säkra råvarubasen.
Man får komma ihåg att tillväxten
av virke är dels arealbunden, dels
beroende av skogens skötsel. Både
björk, tall och gran är förvånansvärt
likgiltiga för vem som äger dem men
reagerar häftigt för ändringar i den
biologiska miljö som yxan skapar kring
dem. Resonemanget om råvarubasen är
i själva verket ett resonemang om pris
mellan köparen-industrien och säljarenskogsägarföreningen.
Det blir inte en
kubikmeter mera i skogen därför att
industrierna äger skogen under förutsättning
att denna sköts på det sätt den
skall skötas. Det är förvånansvärt att talet
om råvarubasen har accepterats som
argument.

De som skrivit denna promemoria har
inte låtit förstå att de har observerat
den integration som i dag sker inom
skogsägarnas egna organisationer. I
själva verket har vi en integration mellan
skogsägaren, skogsbruksområdet,
skogsägarföreningen och en eventuellt
existerande egen förädling. Rätt skött
är denna integration lika effektiv som
industriens eller domänverkets. I princip
är det samma sak.

Vi kan också konstatera att skogsägarna
etablerar sig på industrisidan,
inte för att söka åvägabringa någon
form av monopol utan snarare i liknande
syfte som när Kooperativa förbundet
startade Gislaveds galoschfabrik.
I södra Sverige skedde tidigare att virkesöverskottet
exporterades obearbetat
ur landet. Det var inte till fördel för
någon, vare sig för skogsägarna eller

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

någon annan. I norra Sverige har skogsägarna
måst etablera industri för att
bryta en köparkartell som inte kunde
brytas på annat sätt. I övriga delar av
landet pågår utredningar som utgår från
bl. a. det faktum att det på olika håll
ansetts som »asocialt» att ha skog som
inte har anknytning till jordbruk och
att det enda acceptabla alternativet är
integration mellan skogsbruk och industri.
Nåväl, då kan vi skogsägare givetvis
skaffa oss industrier. Vi gör emellertid
detta inte därför att det ligger
något särskilt nöje i att driva industrien
utan helt enkelt därför att vi blir tvingade
till det.

Vi tror för vår del att råvarubasen i
landet räcker till för alla. En hel rad
av de industrier som nu köper virke är
av den beskaffenheten att de inte kan
bedriva sin verksamhet så många år till.
Det finns bygder i landet där investeringsviljan
hos industrien är så obetydlig
att även skogsägarna måste överväga
initiativ för att utnyttja produktionsresurserna
och för att göra industrien så
effektiv att den kan betala de bästa priserna.
Vi kan alltså konstatera att integrationen
är ett faktum inom alla skogsägarkategorier.
Då kanske man också
kan konstatera att den enskilde skogsägaren
eller skogsbrukaren är en såvitt
jag kan förstå relativt effektiv person,
en effektiv företagare, givetvis under
förutsättning av att han kan sitt jobb.
Man kan konstatera att han ensam utför
en rad av de arbetsprocesser som det
stora bolaget har åtskilliga personer inkopplade
på och som givetvis i sin tur
medför transport av personal och redskap
mellan olika avverkningsplatser.
I dessa sektorer håller man nu på att
komma över till samma system. Man
har där även funnit att skogsarbetarens
yrkeskunskaper är tillräckligt stora för
att sköta de arbetsuppgifter, vilka tidigare
anförtroddes åt apterare och skogvaktare,
och man har kommit fram till
en mera ekonomisk ordning och lönsamhet
när det gäller de större arbets -

givarna. Det visar att man accepterar
det system som den lilla företagaren
tvingas att arbeta efter. Om bolagen börjar
köpa relativt fritt som nu föreslås,
kommer detta inom skogsbruksområdena,
som jag i förbigående nämnde, att
få en effekt som är minst sagt ogynnsam.
I skogsbruksområdena förefinnes
i dag som den snabbaste form av rationalisering
som går att åstadkomma, en
form som ger mycket snabbare resultat
än vad som är möjligt att uppnå via
lantbruksnämnderna. Man kan där kombinera
den effekt som ligger i den enskildes
intresse för sin egen fastighet,
man kan där kombinera med hans egen
arbetskraft och arbetsvillighet. Man kan
kombinera detta med den maskinella utrustning
som inte är möjlig att köpa för
den mindre fastigheten, och man kan
framför allt kombinera med anställandet
av fast skogsarbetskraft som på det
sättet tillförsäkras en social trygghet
som den tidigare inte haft då det gäller
enskilt skogsbruk.

Denna utveckling har gått relativt
snabbt. Någon kan säga att den skulle
ha gått snabbare. Den började först
1955, och vi håller nu på och täcker in
landet i skogsbruksområden och arbetar
i Värmlands län på att få hela länet
intäckt.

Det är givetvis inte möjligt att med
en gång få 100-procentig anslutning,
men vi kan konstatera att företagargrupper,
som är i genomsnitt 55 år,
själva inte springer på myndigheterna
utan måste bearbetas. Det är här fråga
om böndernas självverksamhet och böndernas
eget initiativ, och vi är förvånade
över att detta inte har beaktats i
denna promemoria på ett sådant sätt
som vi hade räknat med. Vi har tidigare
haft det intrycket att denna verksamhet
varit välsedd från statens sida.

Vi kan alltså konstatera att det förefinns
ett intresse för oss i skogsbruksområdena
att hålla dessa så slutna som
möjligt. Om nu bolagen fritt får köpa,
riskerar vi att möjligheten att byta in

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

marken brytes. Jag vill också nämna
att bolagsskogsbruken ofta behandlas
som rena storskogsbruk, vilket de naturligtvis
också totalarealt är, om man ser
på exempelvis Billeruds med 280 000
hektar för att ta ett näraliggande exempel.
Men vi skall komma ihåg att en
stor del av bolagens arealinnehav ligger
på mycket små lotter, splittrade på
stora områden. I princip innebär detta
att man driver ett småbruk på dessa områden.
Det bedrives med oändligt mycket
större administration än den enskilde
använder sig av, ty i huvudsak har
han sin administration i sitt eget huvud.

Jag kan också konstatera att anledningen
till att dessa skiften hålles kvar
är den omständigheten att de ligger
närmare industrien än de stora områdena,
som ligger längst bort från industrierna,
ofta i glesbygderna, och att
transportavståndet i en hel del fall inverkar
utjämnande på det rent tekniskt
sämre utbytet av skiftet.

Det är givetvis ur vår synpunkt angeläget
att bytesverksamheten inte stoppas
upp utan i stället förbättras. Men
får bolagen köpa utan byteskrav så gör
de också detta. Jag har själv fått en
muntlig försäkran från en bolagsman
om att det nu saknas anledning att
släppa ifrån sig mark, då bolagen i stället
kan utnyttja dessa må skiften för
att köpa till sig ännu mera mark i omedelbar
anslutning därtill.

Jag anser att den egna skogsbrukaren
är en effektiv företagare och att det
saknas anledning att, som sker i promemorian,
diskriminera honom till förmån
för bolagen.

Vi kan bara peka på den omständigheten
att det i dag friställes tusentals
kunniga skogsarbetare och även skogvaktare
från skogsbolagen. Det gäller
arbetskraft som har en yrkesmässig utbildning
som den inte får någon nytta
av i andra branscher. Det kan inte vara
förenligt med det allmännas intresse
att dessa människor inte skall få bruka

denna yrkeskunskap inom den egna
branschen. Det är ur den synpunkten
också egendomligt att de skall diskrimineras
som köpare av de fastigheter
som kan väntas bli till salu. De är sannolikt
i allmänhet bäst skickade att sköta
dessa fastigheter.

Statsrådet Holmqvist sade i går att
det saknas anledning för staten att betala
ut bidrag och lån till sådana förvärv.
Jag vill klart säga ifrån att det
aldrig kan bli tal om att betala ut bidrag
till köp av sådana fastigheter. Och
vad beträffar lånen förhåller det sig
väl på det sättet att staten hittills inte
har betalat ut garantilån. Vad staten
gör är att gå i borgen för garantilånen
som sedan lyftes i en bank, det må vara
affärsbanker, provinsbanker eller jordbrukskassor.
Det betyder att dessa pengar
betalas ut på samma ställen som bolagen
anlitar om de behöver låna. Det
är samma pengar som går ut via kungl.
myntverket.

Vi kan konstatera att staten då är
borgensman för, enligt domänverket
som är en officiell myndighet, de mest
värdesäkra objekt som finns i detta
land. Denna värdesäkerhet späds på ett
uns varje år genom en inflation som
ingalunda ökar riskerna för borgensmannen.
Därmed har jag inte sagt att
inflationen beror på staten; den beror
på oss själva. Det är alltså inte här fråga
om några egentliga kostnader, utan
vad saken gäller är en säkerhetsfråga
och en borgensfråga. Jag tror att detta
är överkomliga »kostnader», särskilt
om man ställer dem i relation till de
direkta kostnader som är förenade med
att frakta folk med yrkesutbildning från
en bygd till en annan med annan sysselsättning
och följaktligen också med
andra utbildningskrav.

Herr talman! Eventuella lättnader i
bolagsförbudslagen — jag sade inte
jordförvärvslagen — kommer i sådana
bygder som den jag tillhör att få mycket
allvarliga återverkningar för framtiden.

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

llerr HAGBERG (k):

Herr talman! Herr C.-H. Hermansson
besvarade i går statsminister Erlanders
angrepp på kommunistiska partiets politik,
främst i den mån dessa berör partiets
nuvarande situation. Jag behöver
inte göra något tillägg till detta.

Herr Erlanders försök till historieskrivning
uppkallar mig doek. Jag känner
detta behov så mycket starkare som
detta är min sista remissdebatt efter
att jag har deltagit i samtliga sedan
1932. Det vore nämligen bra om några
standardklyschor kunde rensas bort
och en sakligare ton prägla debatten
både i riksdagen och inom arbetarrörelsen.

Där har vi den standardiserade klyschan:
kommunisterna har framställt
socialdemokratiska partiet som huvudfienden.
Men kommunisterna har alltid
framställt kapitalismen-imperialismen
som huvudfienden. Vi har däremot, ungefär
som herr Erlander ännu säger
om oss, tidigare sagt att socialdemokratiska
partiet är vår huvudfiende inom
arbetarrörelsen. Hans paroll att göra
varje arbetsplats och varje fackförening
till ett slagsfält mot kommunismen uttrycker
klart hans uppfattning om vår
förmenta fientlighet mot hans parti.

Denna fientlighet har framträtt på
många sätt. Klyschan »de fyra demokratiska
partierna» har markerat en linje
att ställa kommunistiska partiet i en
diskvalificerad särklass. Detsamma har
skett i praktiken. De viktigaste frågor
som berört hela vårt folk, varje enskild
medborgare, har han alltid sökt lösa i
samförstånd med de borgerliga partierna
och med ignorerande av kommunistiska
partiets meningar och förslag. Detta
är av alla kända fakta.

Skillnaden mellan våra nuvarande attityder
är alltså, att medan vi handlar
och talar utifrån övertygelsen att hela
arbetarrörelsen måste hålla ihop mot
den gemensamma fienden för att betjäna
arbetarklassens intressen, handlar
statsministern utifrån uppfattningen att

hans parti måste försöka komma överens
med den borgerliga fronten i politikens
huvudfrågor och därvid ställa
kommunisterna utanför alla avgöranden.

Vi har naturligtvis modifierat vissa
åsikter och uttalanden om socialdemokratiska
partiet. I samband med vår
kongress 1953 bröt vi exempelvis med
den förkastliga metoden att dra alla
socialdemokratiska partier över en
kam. Vi ansåg den metoden vara inte
blott ofruktbar utan orättvis och skadlig.
Vi gjorde exempelvis på sin tid
Sveriges socialdemokratiska parti medansvarigt
för den tyska socialdemokratiens
svek mot Internationalen under
första världskriget, för Noskes politik
och för den politik som jämnade vägen
till makten i Tyskland för hitlerfascismen.
Visserligen försvarades den politiken
i svensk socialdemokratisk press,
men detta var inte något försvar för
våra orättvisa och skadliga jämförelser.

Våra beslut vid kongressen 1953 markerade
inte bara detta utan också att vi
betraktar socialdemokratiska partiet
som ett arbetarparti och att huvuduppgiften
måste vara att åstadkomma samverkan
med detta parti i kampen för
fred, demokrati och nationell frihet —
en samverkan som kunde bana väg för
hela arbetarrörelsens kamp för socialismen
i vårt land. Denna linje för arbetarenhet
och gemensam kamp gillades
inte av den tidigare riksdagsmannen
och borgarrådet i Stockholm, Set
Persson, som på grund av partiets enlietslinje
vid kongressen begärde sitt
utträde ur partiet.

I fjol utkom i Sverige en skrift Öst
mot öst, skriven av den borgerliga
engelska tidningen Observers expert på
östfrågor, Edward Crankshaw. I denna
bok återges efter kinesiska, italienska
och franska källor några av de uppfattningar
som jag såsom kommunistiska
partiets talesman framförde vid de 81
kommunistiska partiernas konferens
1960 i Moskva. Han skriver bl. a.: »Det

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

var Hagberg som klarast och tydligast
tog fasta på den anmärkning om reformism
som — italienaren — Longo
hade gjort. Han sade att det svenska
kommunistpartiet i själva verket liade
slutat att bekämpa de svenska socialdemokraterna
och att det inte hade några
avsikter att någonsin återuppta kampen.
Socialdemokraterna hade varit
vid makten i Sverige i många år och det
skulle vara barnsligt att påstå att de
vore något annat än ett typiskt arbetarklassparti.
Kommunisterna skulle inte
komma någonstans genom att okväda
dem. Vidare, sett i ett större persektiv,
hade de svenska kommunisterna ingen
önskan att tillintetgöra socialdemokraterna.
Snarare arbetade de mot den dag
då de två partierna kunde slås samman
till ett.»

Ordvalen är inte mina utan Crankshaws,
men den i sammanhanget väsentliga
tankegången uttrycktes där av
mig. Crankshaw tillägger också att han
måste tillmäta både Longos och Hagbergs
förklaringar den största vikt —
det handlade nämligen om ett internt
möte med kommunistledare från hela
världen, inte om något slags offentligt
möte.

Vår syn på socialdemokratiska partiet
som en del av den svenska arbetarrörelsen
och att arbetarenheten är ett
villkor för framgång innebär naturligtvis
inte att vi godtagit den socialdemokratiska
ideologien, inte heller arbetshypotesen
om samarbete med storfinansen.
Denna ideologi anser vi vara ett
hinder för arbetarklassens kraftutveckling,
och vi är övertygade om att den så
småningom skall tillhöra det förgångna.

Men om vi nu sedan 1953 i kampen
för arbetarenhet inte längre upprätthåller
vissa tidigare teser, borde vi då
inte kunna vänta åtminstone en vilja
till saklig bedömning av våra handlingar
och motiv? Borde inte ledningen för
socialdemokratiska partiet kunna ålägga
sig så pass mycket saklighet, att den

anpassar sina anklagelser till dagens
verklighet?

Finns det en gnutta av resonlighet i
försöken att framställa kommunisternas
kamp för arbetarenhet som en
moskvaorder, d. v. s. försöka bestrida
att kommunistiska partiets politik bestämmes
av dess egna kongresser och
utformas i Stockholm?

Herr Erlander befinner sig här i ett
svårt dilemma. Han anklagar vårt parti
för ett lydnadstillstånd som inte bara
är föraktligt utan till och med något
ändå värre. Men han överlämnar åt
detta parti att gång på gång avgöra, om
Sverige skall ha en socialdemokratisk
regering eller en borgerlig. Jag tror inte
att han vill riskera att det blir en
borgerlig regering i Sverige, och om
denna min tro är riktig respekterar jag
motiven därför.

Det finns då bara ett sakligt motiv för
sådana handlingar, nämligen att han
litar på att kommunistiska partiet är så
ansvarskännande att det inte släpper
fram en borgerlig regering. Att misstänka
något annat vore ju att underkänna
herr Erlanders egen ansvarskänsla.

Jag har visserligen sett socialdemokratiska
skribenter utveckla tanken, att
kommunisterna inte vågar fälla den socialdemokratiska
regeringen därför att
det då skulle gå oss illa i valet. Jag tror
inte att herr Erlander har så primitiva
och äventyrliga bevekelsegrunder.

Han borde för övrigt av det norska
exemplet förra året ha förstått, att så
enkelt går det inte till. Jag ansåg exempelvis
att det norska SF-partiet handlade
oriktigt när det på en alldeles osaklig
grund hjälpte de borgerliga partierna
att störta arbetarregeringen. Men
faktum kvarstår dock att det klarade
sig bra i valet därefter.

Herr Erlander utgår alltså ifrån att
våra förklaringar är allvarligt menade
och att vi inte sviker när det gäller att
förhindra tillkomsten av en borgerlig
regering i vårt land. Då borde vanlig

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

anständighet kräva att han omprövar
sin äreröriga vokabulär och sin attityd
av självtillräcklighet. En minoritetsregering,
som vill tjäna arbetarklassens
sak och för vilken regeringsinnehavet
inte får vara ett parlamentariskt pussel,
bär behov av understöd.

Crankshaw tror att när jag i Moskva
uppträdde för vårt partis linje vägleddes
jag liksom Longo av fruktan för
ett kärnvapenkrig. Ja, det är ett av våra
motiv: vi fruktar kärnvapenkriget
och vi anser att kampen för att hindra
detta är den viktigaste uppgiften. För
att åstadkomma detta måste det skapas
den bredast tänkbara front, där alla
krafter måste medverka, även vacklande
och oklara. Jag vill gärna tro att
denna vår fruktan delas av regeringspartiet
och dess ledning liksom den delas
av det överväldigande flertalet av
vårt folk. Vår doktrin i kampen mot
kärnvapenkriget — fredlig samlevnad
mellan länder med skilda sociala och
ekonomiska system —- har i vart fall
godtagits av Sveriges regering liksom
av flertalet regeringar.

Men det är bara i Sverige en regeringschef
förklarar att arbetarenheten
inte är önskvärd, att en regering inte
behöver stärka sitt underlag eller ta
hänsyn till kritiska meningar.

Denna yverborenhet blottar inte bara
principlöshet och förvirring inför
en obekväm position; den blottar också
ovilja till saklighet och rent spel i politiken.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s)
kort genmäle:

Herr talman! Även med risk att göra
herr Hagberg ledsen när han nu deklarerar,
att det är den sista remissdebatt
han deltar i efter att ha deltagit i alla
sådana sedan 1932, tvingas jag ändå att
säga några ord med anledning av det
anförande han här nyss höll.

Herr Hagberg säger att man från
kommunistisk sida inte har gjort gällande,
att socialdemokratien skulle vara

huvudfienden. — Det var huvudfienden
inom arbetarrörelsen man menade. Men,
herr Hagberg, hur länge sedan är det
som Ni och Ert parti betecknade socialdemokraterna
som fascistlakejer, nazidrängar
o. s. v.? Herr Hagberg säger att
kampen som herr Erlander vill driva
på arbetsplatser och inom fackföreningar
visar, att vi inom socialdemokratien
inte skulle vilja ha någon enighet
på arbetsplatserna.

Ja, men den där kampen, herr Hagberg,
den har ju bottnat i att vi för vår
del aldrig har accepterat den ideologi
som ligger till grund för det kommunistiska
partiet, den ideologi som ni i
många år har predikat och som går ut
på en proletariatets diktatur. Och hur
har det gått i de länder där ett samarbete
med kommunisterna har bedrivits
från de socialdemokratiska partiernas
sida? Låt mig hänvisa till Polen, till
Östtyskland, till Tjeckoslovakien.

Herr Hagberg säger även, att nu skulle
vi vara inställda på att i alla frågor
försöka komma överens med borgerligheten.
Ja, jag skall även därvidlag hänvisa
till vad som åtskilliga gånger har
skett. Har inte vi tagit upp striden med
borgerligheten i frågor där regeringens
fortsatta existens stått på spel? Hur har
herr Hagberg uppträtt i sådana frågor
vid olika tillfällen? Har inte herr Hagberg,
i varje fall åtskilliga gånger, gjort
gemensam sak med borgerligheten i dylika
frågor?

Sedan skulle jag bara vilja tillägga
att det ändå är ganska egendomligt att
varje svängning i det svenska kommunistiska
partiets politik exakt följer
svängningarna i den ryska och i den
internationella kommunistiska politiken.
Hur kan man då göra gällande att
det skulle ligga något självständigt tänkande
bakom de förändringar som man
nu pläderar för?

Herr Hagberg nämnde ordet anständighet.
I går diskuterade vi utseende.
Jag vet inte om vi i dag skall diskutera
anständighet, men i varje fall borde väl

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition

herr Hagberg vara den siste att tala om
politisk anständighet.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustafsson i Stockholm
framförde ett gammalt uttalande
om att kommunisterna skulla ha kallat
socialdemokraterna för »fascistlajeker,
nazidrängar» etc. Det har aldrig förekommit.
Detta citat, som har spökat
gång på gång, är taget ur en artikel i
en sovjetisk tidning. Däremot har vi för
vår del aldrig återgett det och aldrig
varit överens om det. Kunde man inte
efter det här enas om att avlysa det ur
diskussionen?

Det är klart att socialdemokraterna
inte har accepterat ideologien om proletariatsdiktatur.
Vi har inte begärt det
heller. Men vi har inte accepterat den
socialdemokratiska ideologien. Men det
är inte detta det handlar om, utan om
man kan samverka i kampen för fred,
internationell frihet och arbetets stabilitet
— och det är någonting helt annat.

Vidare säger herr Gustafsson att han
blivit misstrogen genom kommunisternas
uppträdande de gånger regeringens
existens har stått på spel. Denna regering
har själv satt sin existens på spel,
och det har åvilat kommunisterna att
hindra att sådant hasardspel skulle
leda till att vi fick en borgerlig regering.
Detta är den enkla sanningen.

Herr Gustafsson talade också om att
varje svängning i vårt partis politik följer
svängningarna i den internationella
kommunistiska rörelsen eller förändringar
i uppfattningen i Moskva. Till
det vill jag säga att det citat som jag
anförde visar att vi försökte påverka
opinionen, nämligen i den internationella
kommunistiska rörelsen. Vi har
efter de besluten inte haft anledning att
revidera de åsikter som jag nämnde särskilt
från 1953 års kongress.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Hagberg försöker

nr 185

sig på den omöjliga uppgiften att förneka
att man från kommunistiskt håll
har använt de invektiv gentemot socialdemokraterna,
som jag tidigare citerade.
Herr Hagberg, jag har arbetat inom
den svenska fackföreningsrörelsen i
ungefär 35 år, och jag har haft med
herr Hagbergs partivänner att göra. Jag
skulle kunna citera mycket värre invektiv
än jag nyss gjorde från diskussioner
ute på olika arbetsplatser. Men jag
skall inte fortsätta denna diskussion
längre.

När herr Hagberg nu gör gällande att
det svenska kommunistiska partiet
skulle vara så självständigt skall jag
bara ställa en enda fråga till honom,
på vilken jag gärna skulle vilja ha ett
klart ja eller nej som svar. Står ni kommunister
fortfarande kvar på den
marxistisk-leninistiska grunden?

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Ibland kan man ju begära
ja eller nej i de mest orimliga situationer.
Om jag exempelvis frågar
herr Gustafsson i Stockholm om han
fortfarande slår sina småsyskon, så blir
det väl inte så enkelt att svara ja eller
nej. På herr Gustafssons fråga kan jag
dock svara ett klart ja och ingenting
annat.

Sedan återstår bara att konstatera att
även om man upprepade de där falska
beteckningarna, som jag nyss nämnde
ursprunget till, och säger att man vet
att sådana termer har förekommit, så
har man därmed inte bevisat att vårt
parti står bakom dem. Det gör vi inte,
och jag har klart markerat det. Att det
eljest har fällts hårda ord på arbetsplatser
och i fackföreningar tvivlar jag
inte alls på, men vi är troligen inte de
enda syndarna därvidlag. Under debatten
i går kunde herr Gustafsson få
ganska näraliggande exempel på vilka
uttryck som är tillåtna mot det kommunistiska
partiet.

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Eftersom jag i likhet
med herr Hagberg förmodligen talar bär
för sista gången i en remissdebatt och
självmant avstått från att kandidera till
riksdagsmannaskapet — jag är därmed
inte utslagen, vilket kanske hade föranlett
något annorlunda kommentarer
— tror jag att jag kan tala ganska fritt.
Jag skulle först vilja säga något om riksdagsarbetet.

Den som i går såg på aktuellt i TV ca
klockan 19.50 fick det intrycket att det
inte fanns några ledamöter i kamrarna.
Så förhöll det sig dock inte i går. Den
situationen har visserligen inträffat
många gånger, när jag talat bland de
sista i remissdebatten, men det säger
jag förvisso ingenting om. Som herr
Lundberg i Uppsala framhöll har det i
remissdebatterna och annorstädes blivit
en partiledardominans. Partiledarna
tycks ibland inbilla sig att vanliga riksdagsmän
inte vet någonting i många
frågor. Många riksdagsmän kanske hade
i en del frågor haft väsentligare saker att
säga än partiledarna, och om inte partiledarna
hade talat så mycket kunde de
andra ha hörts oftare från denna talarstol.
Tyvärr har jag själv hört till dem
som varit flitigt uppe i talarstolen. Jag
talar alltså inte för de »tigande».

Ett av de mest orättvisa angrepp som
företagits mot den svenska riksdagen
kom för övrigt under valrörelsen, när
man räknade upp alla dem som tigit i
riksdagen under senaste riksdagar. Jag
vet att många av dem som sålunda utpekats
bär gjort stora insatser i utskottsarbetet.
Det är en förunderlig demokrati,
när man bedömer riksdagsmännens
insatser efter vad en kommentator
i TV i går kallade ordsvallet. Jag
fann det för övrigt något underligt att
en kommentator i ett monopolföretag
vid återgivandet av vad som händer i
riksdagen använde ordet ordsvall. Det
kan knappast uppfattas som annat än
kritik? Eftersom vi inte har tidsbegränsade
anföranden — varom jag motio -

nerat under åtskilliga år — talar vi icke
sällan längre än vi annars skulle göra.
Men vi har ett mindre gott föredöme
härvidlag ofta i partiledarna.

Naturligtvis ångrar man många beslut
som man varit med om att fatta,
och eftersom jag icke sällan intagit en
egen ståndpunkt och röstat mot mitt
parti vill jag säga att det är kanske
främst en sak jag ångrar. Med tanke på
de skarpa beskyllningarna mot herr
Königson vill jag säga att jag själv var
mycket tveksam i ATP-frågan. Mitt
ställningstagande i den frågan berodde
på att jag i hög grad följde den nationalekonom
som nu kanske i StockholmsTidningen
blivit något av ett orakel för
socialdemokraterna. Denne ekonom hävdade
då från sina nationalekonomiska
utgångspunkter att ATP-förslaget var
oerhört illa underbyggt. Jag säger detta
för att exemplifiera den något kritiska
syn som vetenskapsmännen har på riksdagsarbetet
och som spritts bland svenska
folket och kan skapa något av parlamentsleda.
Vetenskapsmän tycks ibland
tro att vi är mycket dummare än de och
att vi fattar beslut på lösa grunder. Själv
fattade jag i viss mån mitt beslut i ATPfrågan
på grundval av en framstående
nationalekonoms åsikter.

Jag kom att tänka på detta i går, inte
minst när herr Eliasson i Sundborn uttalade
sig otroligt kategoriskt om både
det ena och det andra. Jag vet att herr
Eliasson inte bara kan göra om Strindberg
utan att han över huvud taget läser
mycket litteratur. När han gjorde
sina kommentarer beträffande mittenpartierna
borde han kanske dock ha
tänkt på vad Bertrand Russell skriver i
»Det moderna kunskapslivet», nämligen
att även varje kategoriskt påstående
innebär att man uttalar sig om förhållanden
som är sannolikheter här i världen.
De främsta vetenskapsmän kommer
inte heller längre än vi på många
områden.

Herr Eliasson sade i en replik till
statsminister Erlander beträffande MbS,

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Majrts proposition nr 185

att herr Erlander kanske i själva verket
skulle varit belåten om vi i hela
Sverige hade haft MbS. Jag vill inte i
allo solidarisera mig med allt i propagandan
för MbS, men jag kan inte heller
hålla med herr Adamsson, som i går
sade att MbS förde en Goldwatersk propaganda.
Det fanns ingenting av Goldwater
i vår förkunnelse. Jag hör till dem
som ställer sig mest kritiska mot sådan
propaganda. Det kanske var en propaganda
enligt amerikanskt mönster, men
en del folk tyckte att de politiska möten
MbS anordnade var ganska roliga.
Den åsikten hyser de kanske inte om
riksdagsmännens debatter här.

Just nu är av en slump ganska många
ledamöter närvarande i denna kammare,
men inte finns det några TVapparater
här nu. I går var de nästan
enbart inriktade mot partiledarna i talarstolarna
trots att väl även andra talare
också framträdde.

Utan att gå närmare in på den debatten
vill jag säga till herr Eliasson,
att om man jämför statistiken för valen
1962 och 1964 finner man att i ingen
valkrets i landet har borgerligheten
ökat sin andel i väljarkåren så mycket
som i fyrstadskretsen. Om vi antar att
två tredjedelar av dem som röstade med
KDS var borgerliga — det är litet olika
i olika län — skulle visserligen Göteborg
ligga före, men fyrstadskretsen
skulle i varje fall komma upp till näst
högsta antalet i fråga om ökningen för
borgerliga väljare relativt sett. Vi hade
emot oss mycket energiska och skickliga
motståndare. Tidningen Arbetet
propagerade mot oss, Skånska Dagbladet
förde nästan sin huvudpropaganda
mot oss, likaså ibland ett par av högertidningarna.
Det är ganska märkligt,
herr Eliasson, att högern som i Malmö
samlade ca 40 000 röster i 1960 års val
endast fick knappt 6 000 röster i 1964
års val. Man skall vara underligt funtad
om man inte säger att det var en strömkantring.

Den fungerande partiledaren för cen -

terpartiet säger sedan att inom folkpartiet
och centerpartiet är man överens,
högern vill man däremot inte ha
något samröre med. Det lät inte så i
folkpartipressen för tio år sedan. Jag
minns när en stor liberal tidning skrev
att centern nästan var ett diktaturparti.
Man kunde inte lita på det partiet, bland
annat för att det hade gått i koalition
med socialdemokraterna. För min del
fann jag inte den koalitionen så häpnadsväckande.
Politiken bygger ju på
kompromisser. Motsättningarna i det
politiska livet här i Sverige är inte
större än att vi kan högakta även motståndarna.
Man kan inte inbilla svenska
folket att eftersom man antagit en paroll
om mittensamverkan skall man därmed
stämpla högerpartiet som reaktionärt.

Vi gjorde väl alla våra misstag i ATPfrågan.
Det citat som herr Heckscher
använde i går mot herr Eliasson i Sundborn
kan denne replikera med att hjärnan
förändras, men inte desto mindre
kan man notera att ståndpunkterna har
förändrats.

Till herr Hagberg i Stockholm vill jag
säga att det var dock herr Hagberg som
i en kommentar till kommunistiska
partiprogrammet sade, att endast Sovjetunionen
för en sådan politik som
svenska arbetarklassen kan offra liv
och blod för. Det innebär väl ändå ett
slags dirigering. Även om jag tycker att
det är tråkigt att behöva säga det, när
det nu kanske är sista gången jag debatterar
med herr Hagberg, vill jag
framhålla att det inte var honom obekant,
att den anklagelsen riktats mot
socialdemokraterna för att dessa var
socialfascister.

Får jag ställa en fråga till herr Eliasson:
Tror inte herr Eliasson att socialdemokratien
är mycket nöjd med en
sådan deklaration som att det enda resultatet
av de borgerliga samarbetssträvandena
blir ett samarbete mellan centerpartiet
och folkpartiet? Kommer inte
herr Erlander att vara i ungefär samma

Torsdagen den 12 november 19C4

Nr 35

Vid remiss av Kun^l. Maj ds proposition nr 185

gynnsamma position som nu, om han i
1966 och 1968 års TV-debatter kan säga:
Ni säger att vårt land kan utvecklas till
en enpartistat genom maktkoncentration,
men ni har inte lyckats ena er på
den borgerliga sidan. Visserligen är det
kanske ett steg framåt att centerpartiet
och folkpartiet står på samma linje.
Herr Antonsson sade att han naturligtvis
önskade att högerpartiet skulle få
bli kvar, men bara som ett litet parti.
Ja, herr Antonsson, centerpartiet är
fortfarande ett mindre parti än högerpartiet,
så att han kan helt visst inte
helt radera ut högerpartiet från den
politiska kartan.

Eftersom jag i många punkter haft en
kritisk inställning till vissa ståndpunktstaganden
av högern kan jag säga, att det
är riktigt som den socialdemokratiska
tidskriften Tiden — vilken verkligen
bidrar till att hålla den politiska debatten
levande — påpekade för ett halvår
sedan, nämligen att man behöver ett
klart alternativ till socialdemokratien
av det skälet att socialdemokratien behöver
möta motstånd, om den inte själv
skall hamna i en föga dynamisk politik.
Det ligger ävenledes åtskilligt sant i
vad en mycket omstridd engelsk historiker
sagt, nämligen att allt behöver
motstånd för att utvecklas. Jag har alltid,
herr talman, haft den största respekt
för det patos som legat bakom
socialdemokratiens humanitära strävanden
och som väl enligt min mening kan
vara ett utflöde av bergspredikan i
mycket högre grad än en KDS:s propaganda,
där man kan hamna i antidemokratiskt
tänkande. Jag tror att det
för demokratien är viktigt att partiledare
och fungerande partiledare erkänner
att ett stort parti behöver stark
motvikt för att demokratien skall utvecklas.

Jag skall sluta med att säga några ord
om en fråga som spelat stor roll i debatten
och som upprört mig mycket.
Det gäller viss kristen argumentering.
Man har till och med — det gjorde en

folkpartist — gjort en analys av dem
som stod på MbS:s lista och sagt: Den
och den är inte kristen, vi är mera
kristna. Jag har många gånger ställt
frågan: Hur skulle Kristus själv ha reagerat
inför sådana deklarationer? Han
sade ju: Den som är utan skuld etc.
Vad har vi egentligen för djupgående
debatt om kristna värden i detta land?
Man säger i en motion i riksdagen att
vi skall läsa mer om budorden o. s. v.
Nej, det är oändligt mycket viktigare
att vi i våra gärningar arbetar efter kärleksbuden
utan att ta på oss den ena
eller andra etiketten. Det finns så mycken
nöd och lidande i denna värld att
man skulle kunna säga som en stor författare
att vi lever i ett dårhus. Det finns
sannerligen tillräckligt med arbete för
var och en i bergspredikans anda utan
att KDS eller något annat parti skall
försöka ta monopol på humanitet eller
de kristna värdena. Religion är något
vi gör upp inför vår Herre. Det är
ingenting vi skall föra ut i självbelåtenhet
på den politiska arenan.

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag vill göra herr Braconier
uppmärksam på att det inte var
jag som förde in Goldwaters namn i
denna debatt utan det var herr Heckscher.
Om herr Braconier vill göra sig
besväret att i kammarprotokollet läsa
vad jag sagt, så skall han finna att jag
inte gjort några påståenden härvidlag.
Vad jag har velat säga är att om något
parti vill tillskriva sig äran av att ha
använt amerikanska metoder så är det
MbS som har rätt därtill. Det har man
själv sagt från det hållet. Jag håller
gärna med herr Braconier om att man
kan diskutera om det var amerikanska
eller grönköpingsmässiga metoder. Den
debatten skall vi emellertid inte föra
här. Det uttalande jag gjorde om de
amerikanska metoderna var närmast att
de inte hade mycket med politisk upplysningsverksamhet
att göra.

Jag skall göra ett erkännande, efter -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

som det kanske är sista gången herr
Braconier deltar i en remissdebatt. Jag
hade tyvärr inte tillfälle att höra hans
anförande i MbS:s mötesverksamhet,
men de som följde med anförandena där
sade, att det enda undantaget från den
karakteristik av anförandena i denna
verksamhet som jag gjort, utgjorde herr
Braconiers anförande på Stortorget, om
det nu kan vara till någon glädje. Jag
vill också säga att det var med en viss
tillfredsställelse jag konstaterade att
riksdagskollegerna Braconier och Palm
inte lånade ut sina huvuden till MbSplakaten.

Herr Braconier gör samma jämförelse
som herr Regnéll gjorde i går mellan
valen år 1962 och 1964. I och för sig är
det inte så mycken mening med detta.
Herr Braconier erkände att om man gör
en jämförelse mellan valkretsarna beträffande
var borgerligheten har gjort
sitt bästa val, kommer man inte förbi
att den lyckades bättre i Göteborg än
i fyrstadskretsen.

Det är emellertid inte detta jag vill
diskutera. Jag skulle i stället vilja fråga:
Var har socialdemokraterna gjort ett
bättre val än i fyrstadskretsen? Den frågan
kan också vara intressant. En fortsatt
framgång för MbS i ett kommande
val kommer inte att i första hand drabba
socialdemokraterna utan ett borgerligt
parti, nämligen folkpartiet.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! I går nämnde herr
Adamsson Goldwater. Jag förstår nu att
han kanske inte menade något illa med
det, men han använde faktiskt uttrycket
att MbS tillämpade något av Goldwaters
propaganda, och detta reagerade jag
emot. I vår förkunnelse fanns ingenting
av Goldwater. Det är däremot alldeles
riktigt att MbS drev en valkampanj i
amerikansk stil. Expressen, som inte
alls är någon vän av MbS, skrev att våra
mötesformer bidrog till att öka valintresset.

Det är rätt att socialdemokraterna

gjorde ett gott val i fyrstadskretsen,
men de klarade sig ännu bättre i de närliggande
länen. Detta hindrar i alla fall
inte att fyrstadskretsen var den valkrets
där borgerligheten ökade sin relativa
andel av valmanskåren mer än i någon
annan, möjligen med undantag av Göteborg,
om man utgår från att två tredjedelar
av KDS där var borgerliga. Icke
desto mindre kommer vi i så fall på
andra plats.

Jag framhöll närmast i polemik mot
herr Eliasson i Sundborn, som i går förde
ett resonemang om MbS med statsministern,
att man av resultatet i fyrstadskretsen
ingalunda kan dra den
slutsatsen att MbS på lång sikt skulle
gagna borgerligheten. Givetvis beror utgången
mycket på vilken politik socialdemokraterna
och vi själva för.

Jag tror inte att taktiken är det avgörande,
utan det är innehållet. En gång
stod centerpartiet och folkpartiet i
många år under samma kartellbeteckning
som högern utan att centerpartiet
då ansåg det vara någonting ohederligt
att gå samman med högern. Det är rätt
farligt att, som centerns fungerande partiledare
gjort, hävda att om man ginge
tillsammans med högern, skulle detta
skada borgerligheten. Inte har det skadat
borgerligheten vare sig i England
eller i Västtyskland att man där haft ett
enda dominerande borgerligt parti.
Tvärtom har man där haft växling vid
makten och på det sättet verkligen fått
en vitalitet i demokratien som är till
fromma för folkstyret.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag påpeka för
lierr Braconier att vad jag sade om att
även hjärnan är en mänsklig organism
som kan utvecklas inte är något bevis
vare sig för att jag har ändrat mening
eller för att den ståndpunkt jag intog i
den åberopade pensionsdebatten på något
sätt står i principiell strid mot den
ståndpunkt jag i dag har i pensionsfrå -

Torsdagen den 12 november 19G4

Nr 35

(il

Vid remiss av Kungl. Maj ds proposition nr 185

gan och mot partiets uppfattning att vi
bör genomföra eu förbättring av folkpensionerna.

Om man gör så kategoriska påståenden
som herr Braconier, bör man kanske
även erinra sig vetenskapsmännens
ord att kategoriska påståenden ofta innehåller
mycket som kan karakteriseras
som stor sannolikhet. Är detta riktigt,
finns det väl risk för att också detta kategoriska
påstående bara är en sannolikhet.

Jag undrar, om inte herr Braconier
blandar ihop två saker när han talar
om att vi tidigare hade ett tekniskt valsamarbete
med högern och folkpartiet
under gemensam kartellbeteckning. Detta
berodde — som alla vet — på att vi
då tillämpade det d’Hondtska valsystemet,
som medförde våldsamma orättvisor.
Nu har vi emellertid ett valsystem
— genomfört under koalitionsregeringens
tid — som innebär att vi får rättvisa
i stort sett över hela landet. Partierna
har också godkänt det. Situationen är
alltså nu en helt annan. Därför skall man
inte blanda ihop frågan om tekniskt
samarbete då med tanken på politiskt
samarbete nu.

Naturligtvis, herr Braconier, är jag
ingen expert på fyrstadskretsens förhållanden.
För övrigt verkar de så pass
förvirrade att jag undrar, om över huvud
taget någon ens inom MbS är på
det klara med vad som hänt där och orsakerna
därtill. Kanske har jag fått alldeles
felaktiga uppgifter, eller också
är jag dålig i matematik, men för mig
framstår fyrstadskretsen som en av de
få valkretsar där socialdemokraterna
har ökat sin procentuella andel av valmanskåren
sedan år 1960. Kommunisterna
har också ökat sin andel där sedan
samma år. Hur skall man kunna beteckna
detta som ett stort framsteg?

Herr Braconier går vidare förbi en
fråga som jag förstår är en smula besvärande,
nämligen frågan om MbS har
lyckats med sin aktion. Vem här i kammaren
kan stiga upp och tala om huru -

dant resultatet skulle ha blivit, om det
i denna valkrets bara hade funnits tre
valsedlar: socialdemokraternas, kommunisternas
och MbS’?

Man bryr sig inte om att fråga, vart
en stor del av de väljare som nu röstat
på centerpartiet och folkpartiet skulle
ha tagit vägen. Och därmed har man
visat att det inte finns någon grund för
påståendet om MbS’ frammarsch och
allt vad man talar om.

Jag har stor respekt för andras rätt
att hysa en egen mening, även om jag
ogillar denna mening. Men jag måste
tyvärr säga att det är ganska karakteristiskt
för MbS vad som för inte länge
sedan inträffade i ett län som inte ligger
så långt från det län där herr Braconier
är bosatt. En nybildad MbS-kommitté
skickade till de tre partiernas
kommunala förtroendemän på olika håll
ut ett cirkulär, där man uppmanade
dem att vid 1966 års val gå fram med
en gemensam lista, samtidigt som man
framhöll att MbS under sådana förhållanden
inte skulle uppträda som självständigt
parti. Däremot skulle MbS göra
detta i varje kommun, om det inte blev
någon gemensam lista. Detta påminner
mig om fanjunkaren som sade till mannarna
i ledet: »Det är bäst, pojkar, att
ni anmäler er frivilligt till den här
tjänsten, för annars kommer vi, ta mig
sjutton, att tvinga er att göra det.»

Jag skall inte ytterligare med herr
Braconier diskutera frågan om vad statsministern
skulle tycka om det ena eller
andra alternativet, eftersom jag redan
i går sagt min mening om den saken och
inte har någon anledning att ändra den.
Det är givetvis en olycklig situation med
en splittring i den demokratiska oppositionen
— därom kan väl inte råda mer
än en uppfattning. Men enligt mitt och
mångas förmenande skulle det vara ännu
olyckligare med tillkomsten av ett samlingsparti
eller en samlingspolitik, vars
profil skulle — såsom jag uttryckte det
i går — uppvisa tydliga eftergifter åt
högerpolitiken från centerpartiets och

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition

folkpartiets sida. Ett sådant parti skulle
inte utgöra något attraktivt alternativ i
svensk politik för socialdemokratiska
väljare, och det skulle inte heller på det
sättet bli någon växling vid makten,
eftersom ju majoritetsförhållandena avgöres
i gränsskiktet mellan socialdemokratien
och mittenpartierna.

Vi kan givetvis, herr Braconier, ha
olika meningar på denna punkt, men
jag har redovisat min uppfattning och
jag är fast övertygad om att den är riktig.
Det som fäller utslaget är inte förekomsten
av samlingslistor eller olika
tekniska och taktiska organisationsformer
eller former för framträdandet över
huvud taget, utan själva innehållet i
samarbetet. Jag hyser full förståelse för
att det finns ett högerparti som har
rätt att inta en egen ståndpunkt, men
då kan jag också kräva respekt för den
uppfattning som jag och många inom
centern — för att inte säga alla inom
vår grupp — företräder, nämligen att om
man skall samarbeta, måste samarbetet
avse en progressiv social politik vilken
överensstämmer med våra egna och
centerväljarnas inställning. Den som
inte inser detta utan som tror att vårt
handlande är grundat på några kortfristiga
taktiska beräkningar gör sig skyldig
till en fruktansvärd felbedömning.
Och jag föreställer mig att situationen
inom folkpartiet är ungefär densamma
som inom centerpartiet.

Detta faktum trollas inte bort genom
att man talar om alla möjliga slags arrangemang.
Jag är övertygad om att
det inom högern finns många väljare,
som efter den misslyckade attacken mot
barnbidraget och efter utgången av
ATP-frågan har fullt klart för sig att
högern intagit ståndpunkter som är
helt oförenliga med ett samarbete mellan
oppositionspartierna. Och man skall
inte rikta anmärkningar och kritik mot
andra partiers bristande samarbetsvilja,
om man själv handlar på detta sätt.

Därmed har jag inte velat ifrågasätta
högerns rätt att själv ta ståndpunkt till

nr 185

sin politik. Högern har självfallet samma
rätt och skyldighet som vi andra
att avgöra vilken politik man skall föra.
Men det skulle vara ett svek mot centerpartiets
hela program och historia, om
vi skulle frångå en linje i vår politik
som vi betraktar som socialt och klart
framstegsvänligt präglad. Och för oss
är det inte några taktiska spekulationer
som grundar vårt ställningstagande,
utan en bestämd uppfattning om vårt
partis uppgifter i svensk politik.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Jag skall inte lägga
mig i det mittenparti-medborgerligsamlingselände
som här förekommit. Jag
vill närmast säga några ord med anledning
av att herr Braconier, såsom
han själv framhöll, nu för sista gången
deltar i en remissdebatt. Jag gör inte
detta så mycket från den bänk där jag
sitter, utan mera som representant för
den generation jag tillhör.

Min generation är visserligen en annan
än herr Braconiers, men långt innan
jag blev verksam i det här huset
eller dess environger, hade jag tillfälle
att från riksdagsläktaren, i radiodebatter
eller tidningsreferat ta del avherr
Braconiers filosofiska spekulationer
om varjehanda ämnen. Man kan ha
olika meningar om de åsikter herr Braconier
framfört, men hans inlägg i
riksdagsdebatterna har utan tvivel haft
en personlig originalitet och särprägel,
som varit till fördel för den »lagenliga
mångfald» som bör känneteckna en
framgångsrik demokrati.

Det är detta som jag velat markera
såsom representant för min generation,
men jag kanske får tillägga en liten reflexion.
I den resumé av sitt riksdagsarbete,
som herr Braconier gjorde, sade
han att han kanske redan från början
skulle ha kommit på rätt sida när
det gäller ATP, om han inte blivit förd
på villospår av en nationalekonom. Det
är, herr talman, en förklaring som i
framtiden torde kunna användas av

Torsdagen den 12 november 19(54

Nr 35

(53

Vid remiss av Kungi. Maj:ts proposition nr 185

hela folkpartiets riksdagsgrupp minus
en.

Herr REGNÉLL (li) kort genmäle:

Herr talman! Herr Adamsson frågade
var socialdemokraterna hade gjort ett
bättre val än i fyrstadskretsen. Han vill
helst göra jämförelse mellan åren 1960
och 1964, och mellan de åren ökade
socialdemokraterna i fyrstadskretsen
med 0,1 enheter. Att finna en större ökning
än den är alltså inte svårt. Av den
tabell jag här har finner man t. ex. att
socialdemokraterna i Kristianstads lön
ökade från 41,7 till 44,8, alltså med 3,1
enheter.

Om man jämför 1962 och 1964, finner
man att socialdemokraterna ligger på
sjunde plats nerifrån genom den minskning
med 3,6 procentenheter som presterades
i Malmö i fyrstadskretsen. Jag
tror därför att de kamrater som ledde
valen för socialdemokratien på andra
håll har litet svårt att ge herr Adamsson
första pris.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Jag frågade herr Braconier
var han hade hämtat det citat av
mig som han anförde, och han berättade
då att det var hämtat ur några kommentarer
till vårt partiprogram 1944.
Jag vill nu inte tala så mycket om vad
som skedde det året. Vi var väl alla litet
exalterade vid den tiden, då kriget
befann sig i slutskedet, och vi var nog
alla mycket tacksamma, både högermän
och andra, för att ryssarna så
framgångsrikt kämpade ner nazismen
då. Men när man rycker ut ett citat ur
sitt sammanhang, och när man inte
erinrar sig vad det hela handlade om
och i vilket sammanhang uttalandet
fälldes, så undrar jag om inte den definitionen
att någon absolut sanning inte
finns är riktig och stämmer ganska bra
in på herr Braconiers egen metod.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Eliasson i Sund -

born sade att det vore att svika centerpartiets
traditioner att samarbeta med
högern. Men, herr Eliasson, 1950 skrev
ett sedermera statsråd från bondeförbundet
i Skånska Dagbladet att det behövdes
ett samarbete mellan de tre borgerliga
partierna för att skapa en motvikt
mot det socialdemokratiska partiet.
Är det före eller efter tiden i koalitionsregeringen
som herr Eliasson har
funnit det vara att svika bondeförbundets
eller centerpartiets traditioner att
samarbeta med högern — eller när blev
den saken uppenbar?

När jag sedan citerade herr Heckscher,
sade herr Eliasson att han för
sin del inte bär ändrat mening. Står
centerpartiet då kvar vid den kritik
partiet förde mot socialdemokraterna i
ATP-striden? För ni fram samma argument
nu som ni gjorde då? Jag har
inte kunnat finna att så är fallet.

Till statsrådet Palme vill jag säga
att vi alla kan vilseledas av auktoriteter.
Jag kan exempelvis nämna att en
mycket vördad statsman sade att han
blev mörkrädd, när han tänkte på vad
han en gång — stödd på auktoriteter —
hade sagt i en ny stor jordbrukspolitik
fråga. Statsrådet Palme kanske säger att
han är sin egen auktoritet och att han
därför inte riskerar att råka ut för sådant,
men man hamnar alltid i situationer,
där man måste lyssna på auktoriteter,
även om de sedan visar sig vara
klena sådana.

Men den kritiken riktar sig främst
mot vetenskapsmän som uttalar sig alltför
kategoriskt. Och där kan jag ta ett
exempel från England, som visar hur
snabbt förhållandena kan ändras. För
fyra år sedan skrevs även i Sveriges
socialdemokratiska press att det engelska
arbetarpartiet verkade utan framtid
och att frågan var om det över huvud
taget skulle komma att överleva. Men i
dag sitter ändå partiet i regeringsställning.
Detta är väl om något ett vittnesbörd
om att man skall vara försiktig
med kategoriska uttalanden om fram -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

tida politiska förhållanden. Därför tror
jag att det anförande som herr Eliasson
i Sundborn höll i går får han äta upp
många gånger.

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill endast ha sagt
att socialdemokraterna inte gjorde något
dåligt val i Kristianstads län. Vi
vann ett mandat. Men i Kristianstads
län har ju socialdemokraterna 44,8 procent
av rösterna, och det försöker nu
herr Regnéll framställa som ett bättre
resultat än i fyrstadskretsen, där siffrorna
blev 53,9 procent och där vi också
vann ett mandat. Där är vår ställning
efter valet att av 12 mandat har socialdemokraterna
7.

Därmed är denna debatt för min del
avslutad.

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! Någon frågade om det i
fyrstadskretsen fanns någon som var
expert på MbS. Jag tror inte att det
finns någon sådan, ty problemen är
så besvärliga att ingen blir expert på
dem. Men jag bär i alla fall varit bland
dem som avstyrkt samarbete med MbS.
Varför? Ja, inte därför att vi tar avstånd
från högern som parti. Det kommer
alltid att behövas ett konservativt
parti i vårt land. Men det var den politiska
kurs som högern slagit in på under
senare år som vi betraktade som
omöjlig att ha något samröre med. Jag
tänker därvid framför allt på högerns
motstånd mot ATP och betraktar det
som ett av detta århundrades största
politiska misstag att lägga fram ett sådant
förslag som att riva upp vad som
redan var beslutat.

Om högern inte kan ändra sin politik,
kommer partiet nog att bli ganska
isolerat. Vi har i varje fall för vår del
ansett det omöjligt att samarbeta med
högerpartiet.

När man sedan gör gällande att MbS
betyder ökad styrka gentemot socialdemokratien,
har det lekt mig i hågen

att vi ju har ett i tiden ganska näraliggande
exempel på vad som kan inträffa
i ett val, nämligen presidentvalet i
USA. Ingen tror väl att den demokratiske
presidentkandidaten där var så mycket
bättre än alla andra tidigare kandidater,
men han vann ändå med den
största marginal som någon noterat före
honom. Varför? Jo, därför att man
hade möjligheter att måla ut motståndaren
som en mycket extrem person
och som en man som förde en mycket
extrem politik. Jag tror man kan dra
vissa slutsatser av det. Så länge socialdemokratien
kan utmåla en motståndare
så extremt som man kan göra med
högern, även i MbS’ form, sitter socialdemokratien
säkert i vårt land. Först
när högern för en mera moderat politik
kan grundvalarna för regeringspartiet
komma att svikta.

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):

Herr talman! Herr Braconier ansåg
att folk i fyrstadskretsen tyckte att
MbS’ valrörelse var rolig. Ja, därom
kan vi tvista, herr Braconier. Jag kan
berätta att högern, folkpartiet och centern
protesterade under valet mot att
Medborgerlig Samling använde partiernas
initialer, d. v. s. h, fp och ep. Det
hjälpte inte att vi protesterade hos MbS’
ledning, utan frågan anmäldes till Pressens
opinionsnämnd.

Det var också en märkvärdig företeelse
att MbS satte folkpartietikett på
en eldare från Hälsingborg som aldrig
hade tillhört folkpartiet. En tobakshandlare
i Malmö rubricerades som folkpartist
i MbS’ propaganda, men det var
10 år sedan han ströks ur folkpartiet.
Jag vill ställa en fråga till MbS’ ordförande
herr Regnéll: Anser ni dessa
valmetoder justa?

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Jag skall inte diskutera
med herr Braconier om hur mycket vi
kan äta upp av det vi tidigare har sagt.
Det är möjligt att herr Braconiers mat -

Torsdagen den 12 november 1961

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts

smältningsorgan sätts på större prov än
mina.

Jag skall inte heller ta upp någonting
mer av ATP-debatten. Jag påpekar ännu
en gång att vad jag citerade varken står
i strid med vår uppfattning om folkpensioner
i dag eller centerpartiets uppfattning
att ATP-fondens förvaltning
skall utredas. Det har högern redan varit
med på.

Sedan skulle jag vilja ge herr Braconier
ett personligt råd. Tala inte, i
varje fall med mig, om det samarbete
som förekom då och då i koalitionsregeringen.
När man gör så hänsynslösa
angrepp att man målar ut statsråd som
personer utan anletsdrag, viljelösa och
instängda i kanslihuset, då tycker jag
inte att man ur samarbetssynpunkt skall
resonera om relationerna med centern
den dagen.

Jag sade en gång i första kammaren:
Det är häpnadsväckande att fyra så
nedsmittade personer så plötsligt kan
bli betraktade som rumsrena i högerns
salong. Nog om det.

Sådana här saker bör vi emellertid
inte låta inverka på vår samarbetsdiskussion.
Jag är intresserad av samarbetsfrågor
i alla fall. Jag skall inte ta
tiden i anspråk i talarstolen och diskutera
fram och tillbaka i mer eller mindre
allmänna ordalag om hur samarbetet
skall vara. Får jag ställa en enda konkret
fråga nu till herr Braconier: Anser
herr Braconier att högerns tidigare attacker
mot barnbidragen eller högerns
och herr Heckschers utfall i ATP-frågan
står i överensstämmelse med högerns
uttalade vilja till samarbete mellan
oppositionspartierna? O. s. a. helst
i dag.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Någon lång polemik
kanske man inte behöver ge sig in på
här i remissdebatten. Men det var en
formulering av herr Hansson i Skegrie
som faktiskt inte kan få stå helt oemotsagd.
Han talade om högerns förslag att

proposition nr 185

upphäva eller rasera — vilket uttryck
han nu använde — ATP. Jag har mycket
svårt att förstå att det kan betecknas
som att rasera ATP om man framställer
ett förslag att systemet skall utsträckas
till något fler personer. Det
är en fråga som man kan diskutera ur
andra synpunkter — det är inte tid till
det i dag. Men något förslag att upphäva
eller rasera systemet innebär förslaget
självfallet inte.

Jag kanske får göra den reflexionen
därutöver, att jag nog inte ur centerpartiets
tidigare inställning i denna fråga
fått uppfattningen att entusiasmen för
ATP-systemet egentligen var centerpartiets
mest kännetecknande drag.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Det finns inga helgon
hos några partier. Alla statsråd får vänja
sig vid kritik från olika håll, inte
minst från sina forna koalitionsbröder,
och det är ingenting anmärkningsvärt.

Beträffande de frågor herr Eliasson
ställde undrar jag om han läser Sydsvenska
Dagbladet. Gör han inte det,
kan jag förstå honom. Läser han tidningen,
vet han mycket väl min inställning
i de två fallen. Den har framförts
i valrörelsen i tidningen.

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! Herr Heckscher har
rätt så till vida att vi hade en annan
uppfattning i pensionsfrågan när den
stod på dagordningen och var föremål
för politisk debatt. Vi hade inte möjligheter
att genomföra vår linje, men vi
respekterar det beslut som riksdagen
har fattat efter en debatt som varit livligare
och mer omfattande än någon
annan fråga varit föremål för.

Folkomröstning och upplösning av
riksdagens andra kammare med åtföljande
nyval utgjorde också detaljer i
denna frågas behandling.

Det var efter allt detta som högern
framförde sitt krav på att riva upp detta
beslut — inte vid detta val utan vid ett

5 — Andra kammarens protokoll 196b. Nr 35

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition

tidigare val. Det var detta jag menade
var ett av de största politiska misstag
som gjorts. Det räddade sannolikt den
gången den socialdemokratiska regeringen.
Att högern kom tillbaks i år i
en annan form i denna fråga förbättrar
knappast attityden. Även om den kanske
inte direkt räddade regeringen, gav den
ändock regeringen möjligheter att klamra
sig fast. Man skall alltså inte, herr
Heckscher, säga att man är ute i avsikt
att försöka få till stånd en annan regim
i vårt land men på samma gång
föra en politik som leder till raka motsatsen.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Det här börjar faktiskt
bli riktigt intressant. Det pinsammaste
är kanske att det är väl så intressant för
våra gemensamma politiska motståndare
som det är för oss själva. Men jag inkasserar
tacksamt herr Hanssons i Skegrie
uttalande att han avsåg förhållandena
1960 och inte förhållandena 1964. Detta
framgick inte av vad han tidigare sade,
men nu är det alltså klargjort.

Jag tror emellertid att skillnaden i
sak mellan högerpartiets förslag 1960
och centerpartiets förslag 1960 var
ganska obetydlig — låt vara att man
använde olika formuleringar. Jag tycker
att det skulle vara klokt av oss att
ta någon hänsyn till att vi inte allihop
andrar mening precis samtidigt. Meningsförändringar
är fullkomligt tillåtna
och rimliga, och jag anklagar ingen för
att han ändrar uppfattning. Om olika
partier ändrar mening olika snabbt kan
detta visserligen försvåra samarbetet
dem emellan, men det är knappast något
moraliskt fel hos något av dem.

Herr LASSINANTTI (s):

Herr talman! Vi var litet till mans
spända på vad höstriksdagens remissdebatt
skulle medföra sedan vi i vår
upplevat den omfattande religiösa väckelsen
bland dem som stod på valbar
plats till riksdagens andra kammare.

nr 185

Jag fruktade att samförståndet kanske
skulle bli alltför dominerande, men denna
tvådagarsdebatt har klargjort att mina
farhågor varit betydligt överdrivna.
Den nya kammaren träder dock inte i
praktisk verksamhet förrän efter den 1
januari nästa år och vi får se hur det
blir då.

Jag skulle vilja rikta ett offentligt tack
till herr Braconier för att han har sagt
något väsentligt i denna debatt. Han
har enligt min mening gjort ett alldeles
riktigt och kraftfullt uttalande mot den
fariseism som vi bevittnar även i de parlamentariska
sammanhangen. Vi har
många gånger under valrörelsen fått bevittna
hurusom ombudsmän och husagitatorer
uppträder som Guds ställföreträdare
och uttalar omdömen huruvida
den eller den personen har någon
möjlighet att hamna på det rätta stället
på hinsidan graven. Jag tror att herr
Braconier har funderat på detta ganska
länge, och jag begärde egentligen ordet
för att ge min fulla anslutning och en
salut för en avgående riksdagsman för
att han haft mod att i riksdagen enligt
min mening häckla just fariseismen. Det
är klart att de religiösa tankegångarna
också i någon mån påverkat mig under
denna diskussion.

Jag vill till kammarens protokoll säga
några ord i ett alldeles speciellt ärende.
Vi har haft en Sverigevecka i Finland,
vilken har rönt utomordentligt
stor uppmärksamhet från samtliga samhällsgrupper
i Finland. Den svenske
statsministern har enligt min mening
gjort vårt land en utomordentlig tjänst
genom den presskonferens han gav i
anslutning till sitt besök i Helsingfors
och genom det mycket uppmärksammade
anförande som han höll vid Sverigeveckans
öppningshögtidlighet. Vidare
har flera prominenta personer varit där
och skildrat förhållandena i vårt land.
Jag kan nämna direktör Iveroth i Industriförbundet,
ecklesiastikminister
Edenman samt generaldirektörerna
Hans Löwbeer och Bertil Olsson.

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Vid remiss av Kungl. Maj:ts proposition nr 185

Allt detta liar f4.joi''t att Sverige fått
i n goodwill av ganska sällsynt slag i
vårt östra broderland. Men just i Sverigeveckans
avslutande skede skrev en
journalist en kulturartikel i en mycket
ansedd göteborgstidning, där han hävdade
att Finland var en halvasiatisk
provins, som romantiska svenskar envisades
med att hänföra till Norden.
Han talade också om »det halvryska
Helsingfors». Jag är alldeles övertygad
om att den reaktion som denna artikel
givit upphov till i Finland håller på
att omintetgöra allt det positiva som
den svenska regeringen, den svenskfinska
kulturfonden och många inflytelserika
institutioner och personer i vårt
samhälle har byggt upp under ett helt
år.

Det är bestickande att man i den tidning,
där Torgny Segerstedt en gång
gick till storms mot den ariska rasens
förhärligande, får läsa att de som tillhör
»den finska rasen» skulle vara mindervärdiga
i jämförelse med exempelvis
oss svenskar. Jag anser att denna
remissdebatt inte skulle kunna anses
tillräckligt utförlig om här inte uttalades
ett beklagande av att denna artikel
någonsin publicerades. Jag hoppas att
det genom ett intensivt arbete via vår
representation i Helsingfors skall bli
möjligt att läka de djupa sår som denna
artikel har rivit upp. Jag hoppas också
att det finska folket förstår att artikelförfattaren
inte på något sätt tolkar
stämningar inom den svenska nationen.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Bara några ord, herr talman!

Här har uttalats ett tack till herr Braconier
för de synpunkter han vid många
tillfällen framfört i kammaren när det
gällt frågor av konstitutionell och principiell
art. Även om jag inte hyst samma
uppfattning som herr Braconier alla
gånger har även jag funnit att hans anföranden
bjudit på åtskilligt av intresse,
och jag vill nu, när debatten tycks vara
5* — Andra kammarens protokoll 196b.

avslutad, betyga min uppskattning av
herr Braconier.

Jag vill tillägga att denna uppskattning
inte minst betingas av att herr
Braconier och jag uppenbarligen är helt
överens om en sak, nämligen att högerns
politik i barnbidragsfrågan och ATPfrågan
inte står i överensstämmelse med
högerns inviter och tal om samarbete
mellan oppositionspartierna. Denna
samstämmighet i åsikter mellan herr
Braconier och mig bidrar alltså till min
uppskattning av den klokhet som herr
Braconier ibland visat prov på i så hög
grad.

Efter härmed slutad överläggning
hänvisades propositionen nr 185 till
bankoutskottet, till vilket jämväl de i
anledning av propositionen inom kammaren
avgivna yttrandena skulle överlämnas.

§ 3

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionen nr
183, angående viss upprustning av Djurgården,
m. m.;

till bevillningsutskottet propositionerna: nr

184, angående godkännande av
ändrings- och tilläggsprotokoll till avtalet
mellan Sverige och Japan för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande
av skatteflykt beträffande inkomstskatter,

nr 186, angående godkännande av avtal
mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av
skatteflykt beträffande .skatter på kvarlåtenskap,
och

nr 188, med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475), m. m.;

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 189, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 12 § lagen den
Nr 35

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Utredning av frågor rörande skolungdomens praktiktjänstgöring

28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna
handlingar; samt

till behandling av lagutskott propositionen
nr 191, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen
den 28 september 1951 (nr 649) om
straff för vissa trafikbrott.

§ 4

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
en vid utskottets anmälan jämlikt
§ 21 riksdagsstadgan fogad, å bordet
vilande framställning från fullmäktige
i riksbanken angående Tumba pappersbruk,
m. m.

§ 5

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till behandling av lagutskott motionerna
nr 1039—1041; samt

till jordbruksutskottet motionerna nr
1042 och 1043.

§ 6

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens sammanträde den 10 innevarande
november gjorda men då bordlagda
interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Gustavsson i Alvesta, till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående vägförbindelserna
inom kommunblocken, och

herr Heckscher, till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet angående
tidpunkten för framläggande av
proposition på grundval av allmänna
skatteberedningens betänkande.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 7

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till särskilda utskottet de å bordet
vilande motionerna nr 1044—1047.

§ 8

Föredrogs utrikesutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med anhållan om yttrande över
vissa av Europarådets rådgivande församling
vid dess femtonde ordinarie
möte fattade beslut.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Utredning av frågor rörande skolungdomens
praktiktjänstgöring

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
147, i anledning av väckta motioner om
utredning av frågor rörande skolungdomens
praktiktjänstgöring.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr JOHANSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Sedan höstriksdagens
remissdebatt pågått i 16 timmar och 25
minuter kan vi alltså nu övergå till att
behandla de utskottsutlåtanden som står
upptagna på föredragningslistan. Utlåtandena
avser i största utsträckning från
vårriksdagen uppskjutna ärenden.

Den motion II: 785 angående ökade
möjligheter till praktikanttjänstgöring
för skolungdomen, som jag och några
kamrater i kammaren väckt, har statsutskottets
andra avdelning skickat på
remiss till skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen
och Svensk yrkesvalslärarförening.
I samtliga yttranden
erinras om att arbetsmarknadsstyrelsen
gjort en utredning rörande dessa frågor
och att styrelsen i sina anslagsäskanden
ämnar begära förstärkning av personalorganisationen
för såväl styrelsens som
fältorganisationens del för att på detta
sätt kunna göra större insatser på området
än tidigare.

Jag har egentligen begärt ordet endast
för att understryka angelägenheten
av att arbetsförmedlingarna och skolmyndigheterna
inriktar sig på att hjälpa
skolungdomarna inte bara vid ter -

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Utredning av frågor

minens slut utan även före vårens terminsavslutning,
så att ungdomarna bär
chans att fa den praktiktjänstgöring de
behöver för det fortsatta skolarbetet.

1 detta sammanhang förtjänar nämnas
att ecklesiastikministern i gymnasiepropositionen
kortfattat behandlat frågan
och fäst stor vikt vid att detta för skolungdomarna
viktiga problem löses. Om
skolungdomarna inte får en praktisk
utbildning exempelvis inom de tekniska
yrkena, kommer de helt oförberedda
ut på fältet — ja, de kanske inte ens
kommer in i skolorna, om de saknar
praktiktjänstgöring.

Herr talman! Jag har inte något yrkande
utan hoppas bara att de berörda
myndigheterna nogsamt skall följa denna
fråga som är ganska betydelsefull
för den växande skaran av skolungdomar
som för sina fortsatta studier måste
ha praktisk tjänstgöring.

Herr andre vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr JONSSON (fp):

Herr talman! Jag vill också säga några
ord om det ena av de motionspar som
behandlas i statsutskottets utlåtande nr
147 och som rör praktiktjänstgöring för
studerande. I detta motionspar, med
numren 157 i första kammaren och 203
i andra kammaren, där undertecknad
är motionär, har föreslagits att skolöverstyrelsen
skall pröva praktikfrågan
i hela dess omfattning, kvantitativt och
kvalitativt i samråd med näringslivets
representanter.

Över dessa motioner har utskottet inhämtat
yttranden från skolöverstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och Svensk yrkesvalslärarförening.
I dessa yttranden
erinras om att arbetsmarknadsstyrelsen
i en utredning, som överlämnats till
Kungl. Maj:t den 3 april 1964 i samråd
med arbetsmarknadens parter, utbildningsmyndigheterna
och de studerande
verkställt en utredning rörande praktikoch
feriearbetsförmedling. Arbetsmark -

rörande skolungdomens praktiktjänstgöring

nadsstyrelsen finner därför i likhet med
skolöverstyrelsen att praktikfrågan är
tillräckligt utredd och att därför det av
motionärerna önskade uppdraget åt
skolöverstyrelsen ej kan anses påkallat.

Svensk yrkesvalslärarförening påpekar
dock med hänvisning till inte minst
de i motionerna angivna skälen att en
utredning i och för sig kunde anses motiverad.
Jag skulle emellertid vilja säga
beträffande arbetsmarknadsstyrelsens
utredning att man vid studium av denna
finner, att den inte behandlat praktikfrågan
på så sätt att den penetrerat dess
konsekvenser för näringslivet. Den har
ägnat uppmärksamheten åt praktikantfrågan
och dess inverkan på förmedlingsverksamheten.

Det sägs i denna utredning om dess
allmänna uppläggning att den sett som
sin främsta uppgift att behandla frågor,
som gäller den offentliga arbetsförmedlingsverksamhetens
medverkan till att
anskaffa och förmedla praktikplatser
till sökande, som i anslutning till sin
teoretiska yrkesutbildning behöver eller
önskar förvärva praktik från en arbetsplats.
Ett nära samband med denna
praktikförmedling har vidare förmedlingsverksamheten
för feriearbetssökande
studerande vid olika undervisningsanstalter.

En speciell fråga som behöver uppmärksammas
är praktikantutbytet med
utlandet. Sådan icke normerad praktik,
som fullgörs efter avslutad teoretisk utbildning,
har ej ansetts falla inom utredningsuppdraget,
ej heller frågan som
rör praktisk yrkesorientering för grundskolans
elever. Utredningen utmynnar i
vissa förslag till förstärkning av arbetsmarknadsverkets
förmedlingsverksamhet.

Antalet praktikanter beräknas komma
att stiga avsevärt under framförliggande
år, och i sitt utlåtande säger
utskottet att efterfrågan på praktikantplatser
synes ställa skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna
samt vårt näringsliv
inför stora problem och att hit -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

hörande frågor måste ägnas stor uppmärksamhet
av berörda parter. Utskottet
hänvisar vidare till arbetsmarknadsstyrelsens
utredning och säger att den
i allt väsentligt har uppmärksammat de
i motionerna begärda utredningarna.

I detta sammanhang ville jag erinra
om några synpunkter, som ecklesiastikministern
anför i Kungl. Maj:ts proposition
nr 171 beträffande reformering
av gymnasiala skolorna in. m.

I det avsnitt där statsrådet diskuterar
praktikfrågan för gymnasiets och fackskolans
elever beträffande miljöpraktiken
säger han: »Det har ifrågasatts
om det blir möjligt att ordna denna i
den utsträckning, som den starkt expanderande
tekniska utbildningen i olika
skolformer och på olika nivåer kommer
att kräva.»

Det gäller här en miljöpraktik som
förutsätter ett samarbete mellan bl. a.
skola och näringsliv. Man kan kanske
ifrågasätta om näringslivet har möjlighet
att taga emot den ökade tillströmning
av praktiksökande, som vi har att
emotse. Det finns också andra problem
i detta sammanhang, som vore av värde
att närmare diskutera. De nya skolformerna
förutsätter ett utökat engagemang
från näringslivets sida, något som medför
konsekvenser av både ekonomisk
och annan art. På vilket sätt skall näringslivet
kunna ställa till förfogande
den handledning, som praktikanter behöver
vid sin yrkespraktik, och vem
skall svara i förekommande fall för de
extra kostnader, som detta kan komma
att medföra?

Det program för miljöpraktiken, som
gymnasieutredningen framlagt, är värdefullt
och skulle innebära en förbättring
av elevernas praktiktjänstgöring.
Men det kan stöta på svårigheter att
genomföra hela detta ambitiösa program,
och flera remissinstanser har påtalat
de praktiska svårigheter som kan
vara förenade med dess genomförande.

Ecklesiastikministern säger därför:
»Det bör ankomma på skolöverstyrel -

sen att i samråd med i första hand
arbetsmarknadsstyrelsen och företrädare
för näringslivet närmare överväga i
vilken omfattning man redan från början
kan förverkliga programmet och utfärda
de anvisningar, som befinnes erforderliga.
»

Detta statsrådets uttalande i proposition
171 synes i viss mån överensstämma
med vad vi i våra motioner I: 157
och II: 203 anfört. Det bör därför föreligga
möjligheter att de frågor som tagits
upp i motionen kommer att bli
föremål för en närmare bedömning.

Av denna anledning har jag, herr talman,
efter att ha framfört dessa synpunkter
inget yrkande.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren vad utskottet hemställt.

§ 10

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
148, i anledning av väckta motioner om
flyttning av LKAB:s huvudkontor.

I två likalvdande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Per Petersson m. fl. (I: 13) och den
andra inom andra kammaren av fru
Boman m. fl. (II: 15), hade hemställts
att riksdagen måtte besluta att I.KAB:s
huvudkontor skulle flyttas från Stockholm
till ort inom Norrbottens län.

Utskottet hemställde, att motionerna
1: 13 och II: 15 icke måtte av riksdagen
bifallas.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Axel Johannes Andersson,
Virgin, Per Jacobsson, Åkerlund, Nilsson
i Göingegården och Svensson i
Ljungskile samt fröken Karlsson, vilka
ansett att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av motionerna
1:13 och 11:15, i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning
av frågan om förläggning av
UKAB:s huvudkontor under medverkan

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

av företagets ledning oeh representanter
för Norrbottens län;

2) av herr Bemjtson, utan angivet
yrkande;

3) av herr Löfroth, likaledes utan angivet
yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; oeli
anförde därvid:

Herr NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! Jag återfinns bland de
reservanter som vrkat på att en utredning
bör företagas, innan frågan om
LKAB:s huvudkontors förläggning slutgiltigt
avgörs, och jag ber att med några
ord få förklara vår ståndpunkt.

Frågan, som denna gång har aktualiserats
genom en motion, har ju tidigare
prövats av riksdagen. Vid behandling av
proposition nr 171 vid 1956 års riksdag
kom frågan om förläggningen av
LKAB :s huvudkontor i förgrunden. Den
gången uttalade riksdagen, att i den mån
erfarenheten visade att en förflyttning
av huvudkontoret till Norrbottens län
kunde ske utan nackdelar för bolaget,
så borde frågan tas upp till förnyad
prövning. Vid avgörandet i riksdagen
stödde en mycket stark majoritet kravet
på en förläggning av kontoret till
Norrland. Den nuvarande företagsledningen
synes emellertid inte vilja medge
att det finns skäl för en förflyttning,
och genom köp av en fastighet i det
centrala Stockholm för byggande av ett
nytt kontor synes styrelsen definitivt
ha fastslagit att kontoret även i fortsättningen
skall ligga i Stockholm.

Mot den bakgrunden förefaller utskottsmajoritetens
uttalande, att företagsledningen
med uppmärksamhet bör
följa frågan om huvudkontorets mest
ändamålsenliga förläggning, vara ganska
fåfängt, såvida inte ägaren själv —
d. v. s. staten genom riksdagen — säger
sitt ord i saken, innan företagsledningen
definitivt fattar sitt beslut.

De utredningar, som sedan riksdagsbeslutet
1956 mera ingående behandlat
frågan — jag tänker på den Näslundska

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

utredningen och framför allt på den
Kckerbergska utredningen — förordar
ganska otvetydigt en förläggning av huvudkontoret
till Norrland. De remissinstanser
som uttalat sig över dessa utredningars
förslag har också ställt sig
helhjärtat positiva till en sådan förläggning
— frånsett bolagets styrelse
som bestämt motsatt sig en förflyttning.

Även om jag har respekt för led
ningens vägande sakskäl, anser jag att
en förnyad utredning med hänsyn till
lokala driftsproblem och lokaliseringspolitiska
synpunkter kan vara beträttigad.
För egen del kan jag, trots att jag
inte är norrlänning, inte förstå att det
skall vara nödvändigt att kontoret ligger
i Stockholm. Det är här sannerligen
inte fråga om någon specerihandel utan
om en stor rörelse med över 7 000 anställda
och med en investering på ett
par hundra miljoner kronor vissa år.
För eu verksamhet av den storleken
synes mig det viktigaste vara att företagsledningen
finns på produktionsorten
och har nära kontakt med den verkställande
ledningen. De få stora kontrakt
som årligen undertecknas med utländska
kontakter görs väl vanligen upp
i främmande land, och huvudkontoret
behöver alltså inte med hänsyn till de
främmande ländernas affärsrepresentanter
ligga i Stockholm. Däremot är
det viktigt att de många mindre avgörandena
kan träffas på produktionsorten.

Herr talman! Det är dessa mera principiella
synpunkter som varit avgörande
för mitt ställningstagande och
alltså inte i första hand några skattepolitiska
synpunkter, även om jag mycket
väl förstår att sådana — inte minst
vad gäller landstingsskatten — har betydelse
för de norrlandslän som berörs.

Jag kan inte heller undgå att förvånas
över att de synpunker som synes
väga så tungt i lokaliseringsdebatten i
övrigt inte anses vara tillämpliga i detta
fall. En detalj i sammanhanget som

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Flyttning av LKABrs huvudkontor

ägaren-staten väl också bör ta åtminstone
viss hänsyn till är att den planerade
kontorsbyggnaden mitt i Stockholms
centrum tar i anspråk plats, som kunde
användas till bostäder och som nu alltså
i stället kan komma att användas till
kontorslokaler som säkerligen kostar
tiotals miljoner kronor.

Reservanterna har inte velat ansluta
sig till motionsyrkandet med ett direkt
krav på att LKAB:s huvudkontor skall
förläggas till Norrland, utan de har begärt
en utredning, där berörda parter
får möjlighet att medverka. Jag ber för
min del, herr talman, att få yrka bifall
till denna reservanternas hemställan.

Fru BOMAN (h):

Herr talman! Man går kanske inte
upp i denna talarstol med några större
förhoppningar om att märkliga ting
skall hända. Vad jag har lärt mig under
de gångna 20 åren i denna kammare
är att de mindre inflytelserika
och svaga i samhället förgäves kämpar
mot de stora och mäktiga. Här gäller det
Norrbottens folk gentemot det stora
och mäktiga statliga bolaget LKAB, och
jag misstänker att innan vi är färdiga
är det Norrbottens folk som dragit det
kortaste strået.

Det är inte utan att man upplever
något av en tragikomisk situation när
vi här under loppet av två på varandra
följande dagar bordlägger och prisar
ett ganska långtgående förslag till lokaliseringsprogram.
Någon yttrade i
går att programmet innehåller »konkreta
förslag». Den som anförde detta
var mycket glad över att oppositionen
hade konkreta förslag, vilka han, såvitt
jag förstår, var beredd att tillstyrka
när vi kommer så långt. Men nästa
dag är man färdig att avstyrka ett konkret
förslag, som, om det hade fått
verkställas, hade kunnat få mycket vittgående
följder för lokaliseringspolitiken.

Det är i det här sammanhanget inte
oväsentligt hur staten själv uppträder.

Just i den situation där vi nu står
efter den långa och intensiva debatt
som förts i lokaliseringsfrågan och om
vad i det avseendet skulle kunna göras
för att förbättra förhållandena i
synnerhet för människorna i de nordligaste
länen, är det alldeles givet att
man inte lockar andra företag att komma
och slå sig ned där uppe, om inte
staten själv uppträder på ett föredömligt
sätt. Kan man över huvud taget
ha rätt att vänta något eller vänta mera
av enskilda företagare, vilka ju
själva bestrider kostnaderna för sin
företagsamhet, än vad man har rätt att
vänta av staten, som i så stor utsträckning
arbetar med våra skattepengar,
också med norrbottningarnas.

Men, herr talman, jag skall övergå
till ärendet. Mitt ärende här är att
granska den vidare behandlingen av
min motion nr 15 i denna kammare.
Herr Nilsson i Göingegården har redan
redovisat att den i vanlig ordning
fått remissbehandling. Det är riktigt
som utskottet säger att meningarna varit
delade hos remissinstanserna. Åtskilligt
av det som framkommit av remissutlåtandena
är sådant som man
kan ha full förståelse för. Vi är allesammans
bara människor, och vilken
stad skulle inte resonera som Kiruna
stad om den hade varit i samma situation.

Kiruna stad har två meningar, en i
början och en i slutet, och för ett mycket
långt resonemang om fördelar och
nackdelar av att lokalisera huvudkontoret
för LKAB till Norrbotten. Då är
det ganska genomskinligt när man säger
att skall det placeras någonstans
bör det vara i Kiruna och ingen annanstans.
Om Kiruna får kontoret kan
t. o. m. flyttningen vara en fördel. Det
är den slutsats som Kiruna stad kommer
till. Det skall inte vinkas bort att
det ligger mycket i det slutliga resonemang
som Kiruna stad för: »Ur kommunikationssynpunkt
är skillnaden
mellan Luleå och Stockholm i förhål -

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

lande till bolagets stora lokalförvaltningar
icke av någon betydenhet. Detta
alternativ ger därför icke de åsyftade
fördelarna i förhållande till nuvarande
förläggning av kontoret. Den största
ekonomiska och administrativa vinsten
uppnås uppenbarligen genom kontorets
förliiggning till Kiruna, där den stora
lokalförvaltnings- och produktionsenheten
finnes. Denna enhet kommer under
de närmaste åren att ytterligare
ökas genom tillkomsten av den inom
staden belägna gruvan vid Svappavaara
samt genom den ökade förädlingen i
Kiruna C. Vid sådant förhållande synes
det uppenbart att — om en utflyttning
av bolagets huvudkontor från
Stockholm kan befinnas vara till fördel
— kontoret bör förläggas till Kiruna.»

Man skall inte bortse ifrån det stora
som håller på att ske där uppe. Den
bebyggelse som redan finns och den
del av förvaltningen som redan finns
i Kiruna är nästan lika stor som den
som för närvarande finns i Stockholm.
Med utbyggnaden av Svappavaara och
allt som därav följer skulle det vara
ganska naturligt att man sluter det
hela samman där uppe. Därför kan jag
gott förstå Kirunas resonemang.

Luleå stad är den remissinstans som
står liksom på båda fotterna i denna
fråga. Luleå har inte ändrat uppfattning
och uttalar nog vad de flesta i
Norrbotten tänker och känner när de
får del av riksdagens beslut — en stor
besvikelse. Luleå stad säger: Luleå stad
saknar säkert inte förutsättningar att
ganska ingående följa utvecklingen av
LKAB:s arbete men uttrycker likväl
som sin mening att det från verksledningen
uttalade behovet av dagligt samarbete
med försäljningsbolaget och när
det gäller skeppningarna är överdrivet.
Luleå stad kommer i ett slutyrkande
fram till ett bifall för motionen, d. v. s.
önskemålet om en flyttning av LKAB:s
huvudkontor till Norrbotten.

Landstingets förvaltningsutskott —
jag har hört det resonemanget från

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

landstinget många gånger — har tidigare
varit mera ivrigt och fyllt av patos
för denna fråga än vad som kommit
statsutskottet till del. Landstingets förvaltningsutskott
anser sig nu inte kunna
ha någon mening. Det heter: »Väsentligt
torde i detta sammanhang bl. a.
vara, hur man inom LKAB:s ledning
nu bedömer denna fråga.» Och så säger
man ingenting annat än att man vill
ha mera skattepengar. Det skulle landstingets
förvaltningsutskott vara tacksamt
för. Man vill alltså ha en ändring
på något sätt men man säger inte hur
eller vad.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som
har sysslat mycket med dessa frågor
och i vars remissyttrande landshövding
Näslund har fört pennan, har starkt
understrukit betydelsen av en lokalisering
av LKAB:s huvudkontor till
Norrbotten. Kammaren förstår säkert
vilken tyngd hans uttalande bör tillmätas
sedan vi tagit del av det stora utredningsarbete
som han gjort och som
i långa stycken utgör underlaget till
den proposition nr 185 om lokaliseringspolitiken
som vi i går bordläde.
Jag tror inte att någon här är beredd
att underkänna hans insikter i och förståelse
för alla dessa frågor. Landshövding
Näslund anför därtill bestämda
meningar i denna sak.

Den enda helt negativa instansen är
givetvis LKAB självt, och det är naturligt
att så är fallet eftersom det gäller
den part som skulle drabbas av flyttningen.
Ändå är de skäl som bolaget
anför inte övertygande. Det har flera
sagt i dag både i denna kammare och i
medkammaren.

Efter att ha tagit del av remissyttrandena
har utskottet tagit ställning. Utskottet
anser sig »kunna utgå ifrån att
företagsledningen med uppmärksamhet
följer frågan om huvudkontorets mest
ändamålsenliga förläggning och vidtar
de åtgärder i detta hänseende vartill
utvecklingen kan föranleda». Det kallas
på riksdagsspråk för välvillig skriv -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

ning och kan kanske någon gång uppmuntra
någon att tro på en liten springa
i en eljest sluten dörr. Jag har inte
längre den tron. Hade utskottet velat
göra någonting härvidlag hade man
nog handlat på annat sätt. Och ännu
mindre tror jag på utskottets slutord
om styrelseledamöter med norrlandsintressen.
Det sistnämnda är ett mycket
tänjbart uttryck. Norrlandsintressen,
vad är det? Det finns människor som
har intresse för Norrland, för dess midnattssol,
för att Norrland har bra fiskevatten
och för att där finns möjligheter
till ädelfiske och att ströva i skog och
mark och avnjuta vacker och storslagen
natur. Det finns många människor
från södra Sverige med norrlandsintressen.
Men när norrlandsintressena
inte sträcker sig längre än till att inte
vilja avstå från något som för vår
landsända skulle ha betytt ett berikande
och en tillgång, förstår jag inte dessa
norrlandsintressen. I detta fall, där
intressena, som är särskilt åberopat, är
knutna till styrelsen för LKAB, betvivlar
jag att de skulle betyda någonting
för oss.

Norrlandsintressen är för norrbottningar
bl. a. att få leva vidare på den
ort där man har sina rötter, att få
arbeta där och med sitt arbete kunna
försörja sig och de sina. Det är ett
mycket starkt norrlandsintresse. Vidare
skadar det kanske inte att påminna om
att dessa som varit föremål för arbetsmarknadsstyrelsens
rörlighetspolitik
aldrig blev tillfrågade om sin syn på
en oundgänglig flyttning.

Det känns precis lika hårt för en
arbetare i Norrbotten, som måste stänga
dörren till det hem som varit hans förfäders,
hans fäders och kanske även
hans eget, som för någon annan att
flytta för att skaffa sig ett arbete på
annan ort. Han har bara alternativen
att flytta och få arbete eller bo kvar
och vara arbetslös. Det är många i vår
bygd och i Norrbotten i övrigt som under
de senare åren har stått inför den

situationen, men de har aldrig blivit
tillfrågade om sin syn på en flyttning.
De har endast fått sig förelagt ett antingen—eller.

Jag kan gott förstå att det även känns
svårt för de tjänstemän och deras familjer
som vid en eventuell flyttning
till Norrbotten skulle få stänga sina
hem och bosätta sig på en annan plats
med okända förhållanden. Men jag tycker
att man skall komma ihåg att det
här rör sig om en ofantligt liten grupp
av människor i förhållande till de tusenden
och åter tusenden som har
tvingats flytta från Norrbotten för att
över huvud taget få sin försörjning.
För dem består norrlandsintresset i att
få bo kvar i Norrland.

Staten har underlättat flyttningen
från Norrland ekonomiskt, men själva
flyttningen var det mest kännbara och
ofrånkomliga. Vi kan konstatera att det
finns många norrlandsintressen som
aldrig har fått komma till sin rätt.

Jag skall inte längre mässa om motionen
och dess öde. Några reservanter
har ändå velat hålla dörren öppen genom
att rekommendera en skyndsam
utredning. Jag tar fasta på den rekommendationen.
Men det får givetvis inte
bli en sådan där kurortsutredning på
lediga stunder för sekreterarna, utan
jag hoppas, om en utredning kunde
komma till stånd, att företagsledningen
och berörda parter inom Norrbotten
kunde få slå sig ned tillsammans och
konkret diskutera dessa problem för
att se efter om man ändå inte i dagens
läge skulle kunna komma fram till ett
för båda parter lyckligt slut.

Hellre än att se frågan helt falla
under bordet skulle jag vara glad, om
kammaren också kunde rekommendera
att detta viktiga spörsmål finge bli
föremål för den utredning, som lokaliseringsutredningen
säger sig sakna. Utredningen,
den Eckerbergska, säger
nämligen att den i nuvarande stund inte
anser sig ha tillräckligt material för
att ta bestämd ståndpunkt.

Torsdagen den 12 november 1961

Nr 35

Även länsstyrelsen låter förstå att den
har svårt att riktigt bedöma situationen
nu.

Låt parterna mötas och talas vid! Det
tror jag saken skulle vinna på. Därför,
herr talman, yrkar jag i frågans nuvarande
läge bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen av herr Axel
Johannes Andersson m. fl.

Herr LöFROTH (fp):

Herr talman! Det kan ju synas en
smula egendomligt, att jag såsom norrbottning
icke återfinns bland de reservanter,
som har ett särskilt yrkande i
denna fråga. Man jag anser att frågan
om flyttning av LKAB:s huvudkontor
från Stockholm till Norrbotten inte tarvar
någon särskild utredning. Enligt
min uppfattning är det självklart att
huvudkontoret skall flyttas till Norrbotten,
till Kiruna eller Luleå. Den åsikten
hävdade jag redan 1956, då frågan
var uppe till behandling i samband
med malmfältsgruvornas förstatligande.

De motiveringar som årets motionärer
anfört för en flyttning av huvudkontoret
är fullt acceptabla, och jag
kommer att avge min röst i enlighet
med dem, även om jag kommer att tillhöra
en försvinnande minoritet.

Att motionärerna, samtliga högermän,
sprungit ifrån sin brett upplagda valpropagandamotion
och nu går med på
ett förslag, som syftar till en utredning,
säger ju en hel del. Det visar bl. a. hur
allvarligt menad motionen var när den
skrevs.

En eventuell utredning kommer säkerligen
att ta ett par års tid. Kommer
frågan åter på riksdagens bord, så sitter
samma regering, och samma bolagsledning
finns kvar. Tror någon, att det med
detta blir någon förflyttning av LKAB:s
huvudkontor? Vad har vi då vunnit med
en utredning?

Nej, herr talman, detta är inte tidpunkten
för en snabbutredning. Nu skall
vi snabbesluta. Vi skall rösta för den
motion, som väckts i denna kammare av

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

fru Boman m. fl. Ur Norrbottens synpunkt
anser jag mig i detta läge handla
bäst när jag yrkar bifall till motion
nr 13 i första kammaren och nr 15 i
denna kammare.

Herr NILSSON i Göingegården (h)
kort genmäle:

Herr talman! Jag ber endast att få
säga till herr Löfroth att han vet mycket
väl, lika väl som vi alla här, att om en
motion har väckts av vissa medlemmar
av ett parti, så är det inte anledning att
anklaga hela partiet för att de har
»sprungit ifrån motionen». En motion
kan ju behandlas på det sättet i ett utskott,
att man respekterar motionärernas
krav men anser att det är klokast
med en utredning, innan riksdagen fattar
slutgiltigt beslut och fastställer kravet.
Så är ju fallet här. Man har ansett
det förståndigast, inte minst med hänsyn
till riksdagens uttalande 1956, att en
utredning nu görs.

Fru BOMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Det skulle kanske vara
enklare att tala med min bänkkamrat
där vi sitter. Han yttrade dock ett par
saker som inte är riktiga.

För det första sade han att högern
sprungit ifrån sitt motionsyrkande. För
det andra sade han att vi kört med detta
under hela valrörelsen och nu springer
ifrån det.

Herr Löfroth vet att det är tidningarna
i Norrbotten som har diskuterat denna
fråga. Jag har inte drivit någon valrörelse
i frågan. Jag väckte en motion i
våras och hoppades att man skulle ha
förståelse för den. Jag har inte sprungit
ifrån den. Herr Löfroth vet också att
jag inte sitter i statsutskottet. Jag fick
se utlåtandet sedan utskottet fattat sitt
beslut. Och hellre än att låta motionen
falla under bordet är jag tacksam för
det utredningskrav som ställts, ty i och
med det öppnades en liten springa.

Skulle överdirektören, bolagsledningen
och berörda parter i Norrbotten få

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

lov att sätta sig ned och resonera, undrar
jag om man ändå inte kunde komma
till resultat — även om dessa frågor
är utredda tidigare.

Herr LÖFROTH (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Boman får läsa i
protokollet vad jag har sagt. Fru Boman
har framburit en motion i denna kommare
och yrkat att huvudkontoret skall
flyttas, önskar hon vidhålla detta, röstar
hon tillsammans med mig för motionen.

Herr PETTERSON i Degerfors (s):

Herr talman! När nu detta spörsmål
kommer upp till behandling för andra
gången och man anknyter till vad riksdagen
sade 1956 vill jag göra en viss
jämförelse mellan vad som sades då och
de krav som ställs nu.

Riksdagen ansåg den gången, att om
erfarenheterna skulle visa att en utflyttning
av huvudkontoret till Norrbotten
kunde verkställas utan nackdelar för
bolaget, så borde frågan härom upptagas
till förnyad prövning.

Nu anser naturligtvis motionärerna —
och kanske med all rätt — att tiden är
inne för en sådan omprövning och föreslår
också att riksdagen fattar beslut
i ärendet i dag. Denna ståndpunkt har
man sedan gått ifrån, men herr Löfroth
har ju tagit upp den här, varför frågan
i alla fall kommer att ställas under proposition
och ett beslut kommer att fattas
redan i dag.

Den som läser igenom motionen finner
— och detta skymtar fram även i
den reservation som föreligger — att
den inte bygger på riksdagsbeslutet;
man prövar inte om några nackdelar
kan komma att följa med en förflyttning,
utan man bygger mest på den
psykologiska inverkan som ett sådant
beslut skulle få och vad det skulle komma
att betyda, framför allt för Norrbottens
län, som man säger. Att beslutet
skulle kunna innebära några nackdelar
för företaget ur effektivitetssynpunkt

har man utan vidare viftat bort och det
gör man även här i dag — t. o. m. fru
Boman. Om jag inte missuppfattade henne
ville hon ge styrelsen för LKAB underbetyg
för dess bedömning av frågan.

Litet mera praktiska synpunkter anlägger
remissvaren på frågan. Åtminstone
i vissa remissvar har man försökt
att inte bara tala om vilken som är den
lämpligaste förläggningen, utan man har
— framför allt i Kirunas yttranden —
tagit upp spörsmålet om vilka konsekvenser
detta skulle kunna få. Det är
klart att fru Boman ur yttrandena läser
ut det som hon anser styrker henne i
hennes uppfattning, och det må ju vara
henne tillåtet. Men om kammarens ledamöter
slår upp sammanfattningen av
Kiruna stads yttrande på sid. 7 i utlåtandet
kan de där läsa följande:

»Sammanfattningsvis får staden under
hänvisning till det ovan anförda såsom
sin utgångspunkt för frågans bedömning
framhålla att huvudkontorets
förläggning i första hand bör betingas
av målsättningen att företaget beredes
alla möjligheter att bedriva sin verksamhet
på det effektivaste sättet. Huvudkontoret
bör därför vara lokaliserat
till den ort där detta syfte kan mest
främjas. Ur norrbottenskommunernas
synpunkt och även ur långsiktig lokaliseringssynpunkt
i övrigt är en bedömning
enbart på denna grund att förorda.
»

Detta ger ju en helt annan information
än de lösryckta citat som fru Boman
anfört.

Om jag sedan övergår till några andra
yttranden — jag skall inte trötta kammaren
med att läsa upp allt — vill jag
ur Norrbottens läns landstings förvaltningsutskotts
yttrande, som återfinnes
nederst på sidan 9,citera: »Huruvidaförhållandena
numera ändrats därhän, att
en flyttning av huvudkontoret skulle
kunna komma till stånd, undandrager
sig förvaltningsutskottets närmare bedömning.
Väsentligt torde i detta sammanhanget
bl. a. vara, hur man inom

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

LKAB:s ledning nu bedömer denna
fråga.»

Inom förvaltningsutskottet är man
alltså medveten om att det är ledningen
för LKAB som bör lia de största förutsättningarna
att bedöma hur det skulle
inverkat på i första hand försäljningsorganisationen
om man flyttade huvudkontoret.
T. o. in. den Eckerbergska utredningen
— Eckerberg är ju inte känd
för att vara blygsam när det gäller utflyttningar
från Stockholm — säger att
en flyttning av huvudkontoret från
Stockholm skulle innebära att en lokalorganisation
ändock måste finnas i
Stockholm.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:
»Enligt länsstyrelsens uppfattning
är förläggningen av ett företags huvudkontor
främst en fråga om effektiviteten
i företagets skötsel. Länsstyrelsen
saknar kompetens att bedöma, huruvida
en förflyttning av LKAB:s huvudkontor
till Norrbotten skulle innebära sänkt
effektivitet och ekonomisk resultatförsämring.
Även ur länets synpunkt är en
sådan utveckling ej önskvärd. Denna
fråga kan säkrast bedömas av företagets
styrelse och ledning.»

Därför tyckte jag att fru Boman var
litet orättvis. Samtliga remissinstanser
erkänner ju LKAB:s lednings omdömesförmåga,
men det gör icke fru Boman.
Remissinstansernas synpunkter delas
av utskottet. Jag skall bara läsa upp tre
rader på sidan 3, där det framhålles att
»den dominerande synpunkten vid bedömning
av frågan om huvudkontorets
förläggning enligt utskottets mening bör
vara hänsynen till verksamhetens bedrivande
på det ur olika utgångspunkter
effektivaste och mest ändamålsenliga
sättet». Utskottet fortsätter: »Det måste
anses i första hand ankomma på företagsledningen
att bedöma denna fråga.»
Om man inte är alltför företagsovänlig
kan man väl inte komma ifrån att man
väl ändå måste ha ett visst förtroende för
de personer som är satta att leda detta
företags verksamhet uppe i Norrbotten.

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

Reservanterna har inte följt motionärerna
utan föreslår eu ny utredning.
Även om man i reservationen framhåller
effektivitetssynpunkten som betydelsefull
lägger man hven vissa psykologiska
aspekter på fråga. Sådana
synpunkter överensstämmer emellertid
inte med det riksdagsbeslut som fattades
1956, vari framhölls att effektivitetssynpunkten
skulle vara avgörande.

Jag utgår från att representanterna
från Norrbotten har ett visst behov av
att utveckla hur de ser på detta problem.
Jag skall därför inskränka mig
till vad jag nu har sagt och ber att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Innan jag slutar vill jag emellertid
säga till fru Boman, att det är inte så
enkelt att flytta som fru Boman vill
göra gällande. Jag har just fått höra att
ledningen för Norrbottens järnverk har
måst öppna filialkontor i Stockholm
för att komma i kontakt med sin kundkrets.
Jag utgår från att det är likadant
beträffande gruvornas skötsel.

Fru BOMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt, som herr
Petterson i Degerfors säger, att de
psykologiska synpunkterna framhävs
mera i reservationen än effektivitetssynpunkterna.
Detta måste bero på att
reservanterna inte är övertygade om
att inte LKAB, därest företaget hade sitt
huvudkontor i Norrbotten, skulle kunna
arbeta lika bra och nå lika effektiva
resultat som det gör när det har
sitt huvudkontor i Stockholm. Antag,
herr Petterson, att företaget blir utkört
ur Stockholm. Det har ännu inte fått
tomtmark, även om det föres en strid
om att man skall gräva bort tomtmark
för att ge bolaget mark för det väldiga
område som behövs. Om företaget alltså
måste söka sig till Norrbotten, tror
herr Petterson att bolaget då skulle
uppnå mindre effektiva resultat än om
det är kvar i Stockholm? Vi tror inte
det. Därför har vi i reservationen mera
givit uttryck åt de psykologiska syn -

6 — Andra kammarens protokoll 196b. Nr 35

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

punkterna än åt effektivitetssynpunkterna.

Vi har beaktat ledningens uttalanden,
men vi har inte funnit dem övertygande.
Det är naturligt att bolagsledningen
argumenterar ur sin synpunkt. Vi
har emellertid så stor tilltro till dess
effektivitet, kunnighet och framåtanda
att vi inte blivit övertygade om att den
inte skulle kunna lokaliseras till annan
ort.

Beträffande den Eckerbergska utredningen
var man oviss. Från första kammaren
har två ledamöter suttit med i
den Eckerbergska utredningen. Den ene
företräder centerpartiet. Han hade haft
en övertygelse men blev skakad av en
skrivelse som utredningen fått från
överdirektören i bolaget. Han avstod
därför från att ta ställning. Den andre
är partikamrat till herr Petterson i
Degerfors. Han var fortfarande övertygad
och röstade för utredningens förslag.

Herr PETTERSON i Degerfors (s)
kort genmäle:

Herr talman! Fru Boman tror så
mycket. Det heter ju att tron börjar där
vetandet slutar. Så förhåller det sig nog
även här. Jag är inte någon expert på
dessa frågor, men så mycket har jag
sysslat med dem att jag vet att man
måste lita till expertisen och vetenskapen
och tro på de resultat de kommer
fram till. Vad fru Boman och jag tror
eller inte tror har mindre betydelse.
En viss betydelse måste emellertid tillmätas
deras omdöme som i dag sköter
försäljningsapparaten. Vad jag sade om
Norrbottens järnverk vittnar om att frågan
inte är så enkel som fru Boman
anser.

Herr LASSINANTTI (s):

Herr talman! Jag funderade starkt
på om jag skulle gå upp i denna fråga
eller över huvud taget delta i behandlingen
av frågan. Men eftersom
jag förstod att fru Boman i anslutning

till behandlingen av hennes motion
skulle sjunga sin parlamentariska svanesång
ansåg jag att artigheten bjöd
att jag dels gick upp i frågan, dels försvarade
min uppfattning.

Det är självklart att vi alla i Norrbotten
önskar att så mycket som möjligt
av inte bara statlig utan även enskild
verksamhet förlägges till Norrbottens
län. Mot den bakgrunden är det
alldeles självfallet att t. ex. Luleå stad
vill att huvudkontoret om möjligt skall
förläggas till just Luleå stad. Läser vi
yttrandet från Kiruna stad, som enligt
min mening är välgörande nyanserat,
finner vi att även där framskymtar
åsikten att om huvudkontoret skall förläggas
till Norrbottens län är Kiruna en
lämplig plats. Jag är alldeles övertygad
om att, ifall Gällivare kommun hade fått
yttra sig i denna fråga, så hade kommunen
utvecklat skäl för att just Gällivare
skulle vara en mycket lämplig
placering för huvudkontoret. Vi bör
förstå de psykologiska bevekelsegrunderna.
Det är ganska naturligt att människorna
från Norrbottens län talar för
denna överflyttning.

Denna fråga bör ses i ett större sammanhang.
Den har fått en politisk uppläggning.
Sedan motionen väcktes i januari,
har den enligt min mening varit
högerpartiets nästan enda argument i
den politiska debatten. Jag har till och
med så långt uppe som i Tärendö träffat
på affischer, där högern propagerat
för förflyttning av huvudkontoret.
Att man affischerade i Tärendö gav
mig den tankeställaren, att man ville ge
tärendöborna en möjlighet att vara
med i striden om huvudkontorets förläggning.
Man har sagt att de skattepolitiska
synpunkterna väger så tungt
att man bör flytta huvudkontoret till
Norrbotten. Det var ju flera städer och
cirka 24 kommuner som deltog i valet
och man ville att samtliga kommuner skulle
nära en förhoppning om att få detta
huvudkontor inom sina domäner. Därför
hade man inte i motionen sagt var

Torsdagen den 12 november 1961

Nr 35

man ville att huvudkontoret skulle förlaggas.
I så fall hade den partipolitiska
effekten blivit en annan.

Denna fråga har diskuterats av valmännen
i Norrbottens län närmare ett
år och varit ytterligt aktuell i valrörelsen.
Fru Boman känner lika väl som
jag till hur det gick vid valet i Norrbotten.
Detta högerns argument blev
enligt min mening underkänt. Det var
nämligen denna fråga som man diskuterade
mest från lokal synpunkt under
valrörelsen och högern gjorde sitt genom
tiderna sämsta val i Norrbotten.

Jag som länge har sysslat med dessa
frågor har i livligt minne hur vi fick
kämpa mot bl. a. fru Bomans parti 1956
när det var fråga om att staten skulle
förverkliga inlösen av LKAB. Då var
högern en bestämd motståndare mot det
förslaget. Jag ser faktiskt denna motion
som ett led i den politiska aktion mot
det nuvarande LKAB som man från
högerpartiets sida försökt vidmakthålla
under alla dessa år. Vi kommer ihåg
att man ansåg att Grängesbergsbolaget
inte skulle få vara med och bekosta investeringar
i nya LKAB. Av den anledningen
blev det inte några avskrivningar
till investeringar under de tre sista
åren av det samarbete som ägde rum
mellan staten och Grängesbergsbolaget
i det gamla LKAB, men meningen var
ju att LKAB skulle få tillbaka den
överutdelning som uppgick till närmare
200 miljoner kronor för att kunna
genomföra sina investeringar. Men
kammarens ledamöter kommer ihåg att
det mötte motstånd i kammaren.

När det ett par år senare blev aktuellt
att överlämna 100 miljoner kronor
till LKAB av denna överutdelning,
så skedde det under motstånd från högerpartiets
sida. Om inte dessa 100
miljoner kronor kunnat tillföras LKAB
den gången hade det varit mycket svårt
för LKAB att klara likviditeten. Jag
tror att det skulle ha varit mycket svårt
att genomföra rationaliseringen vid Kirunagruvan,
svårt att bygga anriknings -

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

verket i Malmberget. .lag tror också att
tanken på en nya gruva i Svappavaara
inte kunnat väckas så tidigt.

Sedan har likviditeten blivit en helt
annan. .lag vill här parentetiskt omnämna
att LKAB har återbetalat dessa
100 miljoner till staten. Man har alltså
betalat tillbaka en skuld som egentligen
inte var någon skuld. Det har resonerats
om att huvudkontoret borde
kunna förläggas exempelvis till Pajala.
Då skulle det kanske bli lättare att
öppna en gruva i Kaunasvaara.

Motionärerna har visligen tigit på
denna punkt med hänsyn till de valtaktiska
skäl jag tidigare omnämnt.

Sedan bär det — jag återgår till
historieskrivningen — varit fråga om
en ^privatisering av LKAB, och fru
Boman har tillhört dem som röstat för
sådana motionsyrkanden. Det verkar
nu, som om man på högerhåll tappat
tron på framgång för sådana förslag.
Om LKAB skulle bli reprivatiserat,
skulle väl varken fru Boman eller någon
annan högerledamot i kammaren
vilja upphäva sig till sakkunnig och
säga att huvudkontoret bör ligga där
eller där. Om någon skulle göra det,
skulle man kunna säga att det är oriktigt
att Bolidenbolaget har sitt huvudkontor
i samma hus som LKAB —
LKAB är nämligen hyresgäst hos Bolidenbolaget.
Grängesbergsbolaget har
ju sitt huvudkontor vid Gustaf Adolfs
torg, trots att namnet för tanken till
Grängesberg. Om man kan uttala sig
sakkunnigt rörande var ett huvudkontor
för ett statsägt företag bör ligga, bör
man också kunna uttala sig om var den
privata företagsamheten lämpligen bör
förlägga sina huvudkontor. Även den
enskilda företagsamheten arbetar med
nationens gemensamma resurser, vilkas
användning ju måste angå riksdagen.

Det är framför allt av ett par skäl
norrbottningarna har intresserat sig för
huvudkontorets placering. Det ena är
beskattningsfrågan. De har ansett att
det är orimligt att Stockholms stad skall

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

ha 10 procent av LKAB:s inkomster i
s. k. huvudkontorsandel. Riksdagen var
år 1956 böjd att förorda ett 5-procentigt
uttag i huvudkontorsandel, och
mellankommunala prövningsnämnden
godtog detta, men kammarrätten höjde
sedan uttaget till 7,5 procent.

Vi socialdemokrater och centerpartister
i Norrbotten har utgått från att beskattningsfrågan
bör kunna lösas på
ett rättvist och rimligt sätt, även om
huvudkontoret blir kvar i Stockholm.
Det är mot denna bakgrund man har
att se de motioner som behandlades i
bevillningsutskottets betänkande nr 36
i våras. Jag vill också erinra om att
prövningsnämnden i Norrbottens län
nu har taxerat LKAB till 95 procent
av dess inkomst i Norrbottens län.
Stockholms stad har fortfarande tagit
ut 7,5 procent, men LKAB har överklagat
denna taxering. Det finns ganska
stor anledning att förmoda, att denna
beskattningsfråga inte minst genom bevillningsutskottets
uttalande skall kunna
bringas till en rättvis lösning.

När man talar om LKAB:s huvudkontor
skall man komma ihåg, att det
knappast finns möjligheter att förflytta
all verksamheten från Stockholm till
Norrbotten. Under alla förhållanden
måste det finnas ett kontor i Stockholm,
vare sig det kallas huvudkontor
eller någonting annat. LKAB:s ledning
har ju strävat efter att placera så mycket
som möjligt av den personal som
hänförs till huvudkontoret i Norrbotten.
Den som har gjort sig omaket att
läsa yttrandet från LKAB finner att huvudkontoret
sysselsätter 66 personer,
medan 46 personer med huvudkontorsuppgifter
är sysselsatta och bosatta i
Norrbotten.

Jag tillhör kanske de tillvaratagare
av norrlandsintressena gentemot vilka
fru Boman ställde sig så frågande. Hon
undrade: Vad är norrlandsintressena?
Är det fråga om intresse för midnattssolen?
Nej, det är det inte så här års
i varje fall. men jag kan gratulera fru

Boman, när hon nu sjunger sin parlamentariska
svanesång, till att hon har
tagit upp denna fråga. Det är ganska
sympatiskt gjort av henne, och hon
kan vinna en viss popularitet på det i
Norrbottens län, särskilt med tanke på
hennes tidigare insatser — vilka har
varit föremål för diskussion mellan fru
Boman och mig många gånger -— när
det gällt den statliga företagsamheten i
Norrbotten.

Vi skall komma ihåg att efter år
1956 har statsmakterna rekommenderat
ett samarbete mellan Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund — alltså
Grängesbergsbolaget — och LKAB.
Detta samarbete har lett till att de har
bildat ett gemensamt försäljningsbolag,
som heter Malmexport, i vilket också
Lamco är intressent.

Hur arbetar nu Malmexport? Jo, som en
försäljningsavdelning inom LKAB. Denna
avdelning är beroende av kontinuerlig
kontakt med metallurgisk, ekonomisk,
produktionsteknisk och transportteknisk
personal inom LKAB. Kontakterna bildar
ett året runt ständigt pågående samarbete
som avser marknadsanalys, förhandling
och kontraktsavveckling. Anpassningen
till den både från konjunktursynpunkt
och med hänsyn till den
metallurgiska utvecklingen starkt föränderliga
marknaden är en mycket
svåröverblickbar verksamhet inom
LKAB, och det är den som styr produktionen
i fråga om såväl kvantitet som
kvalitet. Många tror att det är Malmexport
som avslutar försäljningarna.
Så är ingalunda fallet, utan det gör
LKAB.

Om man nu skulle bifalla motionen
och besluta att huvudkontoret förflyttas,
vad skulle då hända? Jag befarar att
Grängesbergsbolaget skulle få ett mycket
starkt grepp om Malmexport, och
Grängesbergsbolaget är trots allt en konkurrent
till LKAB. Det är en mycket
väsentlig synpunkt, som man måste lägga
in i denna bild.

Vidare talas det om anknytningen till

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

produktionsområdet. Det är klart att
den är viktig, men jag tror att alla som
har haft tillfälle att besöka malmfälten
bär blivit övertygade om att de lokala
förvaltningarna där uppe när det gäller
den tekniska utvecklingen på gruvbrytningens
område arbetar synnerligen
effektivt. Vi kan åberopa att när staten
inträdde som huvuddelägare i LKAB
var produktionen omkring 13 miljoner
ton per år, medan den nu tangerar
20-miljonersstrecket. Det finns ingen
möjlighet att påvisa att effektiviteten
skulle bli större, om huvudkontoret låge
i Norrbotten.

Som jag tidigare nämnde, herr talman,
är norrbottningarnas intresse knutet
till denna fråga främst av beskattningsskäl.
Vi och centerpartisterna har
angripit problemet just från dessa utgångspunkter.
Mången tror kanske att
det är viktigast att man bryter malmen,
och visst är det viktigt, men minst lika
väsentligt är att man kan sälja den.
Försäljning är ju en utomordentligt
svåröverskådlig procedur. Det finns inte
någon geologisk sakkunskap inom
Malmexport, utan denna sakkunskap
tillhandahålles av LKAB. Det har alltså
mellan LKAB och Malmexport kommit
till stånd ett samarbete som enligt min
uppfattning inte utan vidare kan slås
sönder.

.lag är inte någon expert på frågan om
LKAB:s organisation, men vid de överläggningar,
vari jag deltagit, har jag
blivit övertygad om att personalen vid
det s. k. huvudkontoret i Stockholm
inte skulle kunna minskas i någon större
utsträckning även om detta huvudkontor
skulle förflyttas till Norrbotten.

Det är, herr talman, med dessa utgångspunkter
som jag har stannat för
att biträda utskottets hemställan.

Jag vill också erinra om att när vi i
statsutskottets femte avdelning hade att
ta ställning i frågan, förelåg bara motionen
i ärendet. Herr Åkerlunds avvikande
mening, som bildar underlaget
för reservationen, kom först senare till

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

vår kännedom. Det är emellertid inte
så mycket som skiljer mellan utskottets
utlåtande och reservationen, eftersom
även reservanterna önskar att utredningen
skall företas under medverkan
av företagets ledning och representanter
för Norrbottens län. Det förhållandet att
det vuxit fram eu organisationsform,
som fungerar effektivt, har emellertid
gjort att jag inte ansett mig kunna medverka
till igångsättandet av en kanske
rätt irriterande utredning.

Vilken lokaliseringspolitik som än
kommer att föras, måste säkerligen vissa
företag och organisationer ha sina kontor
förlagda till Stockholm. Bondeorganisationerna
är otvivelaktigt inställda
på att såvitt möjligt flytta sina institutioner
bort från Stockholm, men den
kalla verkligheten har även därvidlag
visat att dessa fortfarande måste finnas
kvar i huvudstaden.

Det är också en gammal praxis i förhållandet
till sina kunder som LKAB:s
ledning har följt när man förlagt huvudkontoret
till Stockholm. Och såsom jag
tidigare framhållit utgör försäljningssidan
ett ganska väsentligt led i bolagets
verksamhet.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fru BOMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Det har sina risker att
replikera herr Lassinantti när han är
så i farten med att argumentera; det
kanske då aldrig blir något slut på diskussionen.

Herr Lassinantti riktade anklagelser
mot mig därför att jag i valrörelsen
klarlagt högerns inställning till den
fråga det här gäller. Eftersom han anser
sig ha rätt att göra detta, måste han
vara den ende norrbottniske riksdagsman
som inte själv presenterat sitt partis
politik i detta avseende.

Man kan inte, såsom herr Lassinantti
gjorde, peka på Bolidenbolaget såsom
ett exempel. Bolidenbolaget bedriver sin

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

verksamhet långt söder om Västerbotten
— i mellersta Sverige, skulle jag vilja
säga. Det gör en viss skillnad och
kanske inte så liten.

Herr LASSINANTTI (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Boman måste väl
medge att om det är oriktigt att LKAB
har sitt huvudkontor i Stockholm, måste
det också vara fallet med Bolidenbolaget.
Dessutom hyr Bolidenbolaget
ut lokaler till LKAB.

Om man skulle bygga egna kontorslokaler
åt LKAB, behöver inte detta
innebära någon katastrof vid en eventuell
framtida förflyttning av bolagets
huvudkontor. Jag tror inte att det skulle
vara svårt att få dessa kontorslokaler
uthyrda.

Vi socialdemokrater har inte, fru Boman,
sett frågan om placeringen av
LKAB:s huvudkontor såsom en partipolitisk
fråga. Om fru Boman tagit del
av vår förkunnelse i valrörelsen, skulle
hon ha funnit att jag framfört precis
samma uppfattning som nu, nämligen
att det gäller att åstadkomma en rimlig
avvägning mellan bolagets skattebetalning
i Stockholm och i Norrbotten. Vidare
har vi framhållit att man inte får
eftersätta kravet på effektivitet — den
effektivitet som just Kiruna stad av bitter
erfarenhet så hårt håller fast vid.

Jag tror, herr talman, att det skulle
vara mycket farligt om man i sådana
frågor som denna skulle börja motionera
från partipolitiska utgångspunkter.
För vår del har vi inte heller uppfattat
det som vår skyldighet att i valrörelsen
tala om, hur frågan kommer att behandlas
i riksdagen, utan att vi har
haft någon kännedom om den ståndpunkt
som exempelvis statsutskottets
femte avdelning skulle inta.

Jag hoppas att denna min mycket
lena replik inte ger fru Boman anledning
att ytterligare förlänga debatten.

Herr LARSSON i Hedenäset (ep;:

Herr talman! Det är inte min avsikt
att förlänga debatten, men jag finner det

påkallat med en deklaration inför den
kommande voteringen.

Denna deklaration tillåter jag mig
göra på det sättet, att jag erinrar om att
när riksdagen år 1956 fattade beslut
angående statsinlösen av lejonparten av
LKAB:s aktiekapital, diskuterades — såsom
här påpekats — även frågan om
lokaliseringen av företagets huvudkontor.
Beslutet, som fattades bl. a. mot
min röst, innebar att huvudkontoret
fortfarande skulle vara beläget i Stockholm.
Personalrekryteringen skedde
också med denna förutsättning.

Jag hävdade 1956 — vilket framgår
av motion nr 784 i denna kammare —
att om någon flyttning av huvudkontoret
inte skulle ske, borde ansträngningarna
inriktas på ett slopande eller
i varje fall en skälig jämkning nedåt
av huvudkontorsandelen i fråga om företagets
kommunala beskattning. Riksdagen
uttalade i anledning av vår motion,
att en nedjustering av huvudkontorsandelen
till 5 procent kunde påräknas.
LKAB deklarerade och gjorde sina
preliminära skatteinbetalningar därefter.
Hos skattemyndigheterna blev
emellertid slutresultatet, att huvudkontorsandelen
fastställdes till 7,5 procent.
I och för sig innebar ju detta en förbättring
för Norrbottens län, eftersom
det tidigare hade varit 10 procent. Men
även 7,5 procent framstod, inte minst
med tanke på fördelningen av antalet
anställda mellan Norrbotten och huvudkontoret
här i Stockholm, som oskäligt
mycket.

Det väcktes då en motion från vårt
håll, nr 47, vid innevarande års riksdag.
Den följdes senare av en motion från
socialdemokratiskt håll där man också
yrkade att det skulle ske en ytterligare
nedjustering av huvudkontorsandelen.
Utskottets uttalande och riksdagens beslut
blev ju klart positivt. Det finns
anledning att hoppas att skattemyndigheterna
skall ta ställning till det uttalande
som riksdagen gjorde i fråga
om LKAB:s huvudkontorsandel.

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

(33

LKAB har efter omorganisationen
1956 — det skulle jag vilja slå fast, och
jag tror att ingen vågar motsäga mig
därvidlag — arbetat med en aktiv lokaliseringspolitik
som målsättning. Den
nya malmhamnen i Luleå och öppnandet
av den nya gruvan i Svappavaara
är exempel på denna aktiva lokaliseringspolitik.
Vi har tyvärr icke sett
exempel på motsvarande insatser från
företagsamheten i övrigt här i landet.

En av de stora framtidsfrågorna just
nu är fullföljandet av malminventeringen
i kaunisvaaraområdet. Det fordras
en detaljutredning för att man skall
få klarhet i frågan om och hur en malmbrytning
i denna del av länet skall
kunna ske liksom om det stora problemet
med malmens uttransport i någon
av de alternativa riktningar som står
till buds. Detta är för stora delar av vårt
län ett så viktigt och betydelsefullt
spörsmål att alla ansträngningar, alla
personella resurser som vi i dag förfogar
över, bör inriktas på att komma
fram till ett ställningstagande och ett
positivt beslut.

Det är mot denna bakgrund som jag
inte finner det lämpligt att i dag aktualisera
frågan om en förflyttning av
LKAB:s huvudkontor.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! För min del blev jag
ganska förvånad när det kom en motion
från högern om förflyttning av LKAB:s
huvudkontor till Norrbotten. Liksom
herr Lassinantti hade jag nämligen under
mycket lång tid haft erfarenhet av
hur högern motarbetat praktiskt taget
alla åtgärder på det näringspolitiska området
till förmån för vårt län. Låt vara
att det nu gäller ett statligt företag. Men
den allmänna motiveringen, bl. a. med
hänvisning till lokaliseringsutredningen,
var sådan, att resonemanget mycket väl
kunde ha överflyttats på näringspolitiska
resonemang även i andra fall. Och
att det skulle stöta på motstånd från
tongivande högergrupper och följaktli -

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

gen förr eller senare framkalla någon
kovändning hos motionärerna borde
man ju ha kunnat räkna ut.

Herr Löfroths antydan om ett samband
mellan denna sak och valet skall
jag inte närmare yttra mig om, men det
är möjligt att jag bortsåg från den omständigheten,
att vi började närma oss
valkampanjen när motionen väcktes
men att vi nu är i en situation där högern
anser sig kunna strunta både i
väljaropinionen och sin egen motion.
Det är nämligen vad som sker när också
högerns motionärer nu går över till
utredningslinjen i stället för att fortsätta
att fäkta för den uppfattning man
angav i motionen.

Herr Nilsson i Göingegården ansåg
att det knappast blir något resultat, om
man överlåter åt bolagets styrelse att
bestämma. Men även i den reservation
som herr Nilsson har skrivit under gör
man ju beslutet främst beroende av
bolagsledningens vilja, och som herr
Lassinantti nyss sade är det inte så stor
skillnad mellan utskottsutlåtandet och
reservationen.

Sedan ansåg fru Boman — och med
rätta — att riksdagen kan hysa det
största förtroende för landshövding Näslunds
sakkunskap i denna fråga. Och
landshövding Näslund har inte använt
sin sakkunskap för att förorda en fortsatt
utredning utan har givit ett sakligt
mycket starkt stöd åt förslaget att förflytta
LKAB:s huvudkontor till Norrbotten.

Motionärerna har naturligtvis rätt i
att det sannerligen inte har fattats utredningar
i denna fråga. Redan i början
av 1950-talet undersöktes denna sak
av den organisationskommitté, som regeringen
hade tillsatt för att klarlägga
de fortsatta relationerna mellan LKAB
och TGO, och 1955 diskuterades frågan
vid en stor konferens i Kiruna mellan
organisationskommittén och representanter
för alla viktiga länsmyndigheter.
Och då kom alla närvarande norrbottenrepresentanter
till det resultatet, att

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Flyttning av LKAB:s huvudkontor

det fanns mycket starka sakliga skäl för
huvudkontorets förläggning till Norrbotten.

Vid riksdagsbehandlingen 1956 stödde
vi oss på de argument som anförts av
landstingsdirektör K. G. Viklund i utredningskommittén.
När vi den gången behandlade
ärendet var det inte mindre
än 72 av kammarens ledamöter som hade
samma uppfattning som vi i själva
sakfrågan.

Sedan har den Eckerbergska utredningen
föreslagit att huvudkontoret skall
flyttas till Norrbotten, och hos regeringen
finns vid det här laget en mängd
framställningar med sakspäckade argument
från länsstyrelsen i Norrbotten,
landstinget, kommunerna och andra
myndigheter. De flesta av dem har kommit
till samma slutsats, nämligen att tiden
nu är mogen att flytta LKAB:s huvudkontor
till Norrbotten. Nu senast har
den Näslundska lokaliseringsutredningen
understrukit värdet av att huvudkontoret
för länets största företag också förlägges
till någon ort i samma län.

Jag tycker det finns goda skäl för påståendet,
att bolagsledningen har överdrivit
svårigheterna men inte beaktat de
fördelar man ur företagsekonomisk synpunkt
skulle vinna genom en förflyttning.

Hela denna sak betraktar jag som
mycket viktig för den grundläggande inställningen
till lokaliseringen, eller ■—
som jag hellre vill kalla det — till frågan
om statens roll inom näringspolitiken.
Den Näslundska utredningen har
bl. a. framhållit den avsevärda psykologiska
betydelse som denna fråga har.

Även efter regeringspropositionen om
lokaliseringspolitiken, som vi i varje
fall formellt skulle diskutera under de
två senaste dagarna, kommer de berörda
länens befolkning att sätta frågetecken
för hur allvarligt statsmakterna tar
på denna sak. Framför allt är det det
faktum, att det inte finns något konkret
sagt om utbyggnad av statsindustrierna
och komplettering av dessa med nya

statliga basindustrier, som inger oro.
Därtill kommer att om även staten förfar
på samma sätt som de privatkapitalistiska
företagen när det gäller huvudkontorens
förläggning, så inger detta
inte förtroende för den utlovade lösningen
av de ekonomiskt eftersatta
landsdelarnas problem.

Slutligen en liten replik till herr Petterson
i Degerfors. Han ansåg sig ha
fått ett argument för utskottets ståndpunkt
genom att han upptäckt att NJA,
alltså Norrbottens Järnverk AB, har
skaffat sig en försiiljningsfilial i Stockholm.
Men det är väl snarare så, herr
Petterson, att NJA:s åtgärd är ett exempel
på att man mycket väl kan ha sitt
huvudkontor i Norrbotten och ändå
anse sig ha behov av en försäljningsfilial
i Stockholm.

Herr talman! Jag instämmer i herr
Löfroths yrkande om bifall till motionerna.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets
hemställan; 2:o) bifall till reservationen
1) av herr Axel Johannes Andersson
m. fl.; samt 3:o) bifall till motionerna
I: 13 och II: 15; och fann herr
andre vice talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Nilsson i Göingegården
begärde likväl votering, i anledning varav
herr andre vice talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr andre vice
talmannen nu fann den under 2 ro) angivna
ha flertalets mening för sig. Beträffande
kontrapropositionen begärde
dock herr Löfroth votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
statsutskottets utlåtande nr 148

Torsdagen den 12 november 1964

Nr 35

Rätt för justitieråd och regeringsråd att åtaga sig skiljemannauppdrag m. m.

antager reservationen 1) av herr Axel
Johannes Andersson in. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
motionerna I: 13 och II: 15.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 50
ja och 25 nej, varjämte 96 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 148, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Axel Johannes
Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr andre vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter ha röstat
för ja-propositionen. Herr Nilsson i
Göingegården begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst om -

röstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 89 ja och 76 nej, varjämte 6 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 11

Rätt för justitieråd och regeringsråd att

åtaga sig skiljemannauppdrag m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
149, i anledning av väckta motioner om
rätt för justitieråd och regeringsråd att
åtaga sig skiljemannauppdrag m. m.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr FRÖDING (h):

Herr talman! Jag vill till att börja
med beklaga att huvudmotionären i detta
ärende, herr Källenius, på grund av
ett hastigt påkommet utlandssammanträde
blivit förhindrad att i dag yttra
sig i denna fråga, som jag vet ligger honom
mycket varmt om hjärtat. Jag skall
i stället såsom hans medmotionär säga
några ord, även om svanesången nog
inte kommer förrän om någon vecka.

Till en början vill jag upplysa om att
jag innan denna motion väcktes tog
kontakt med en av mina kolleger vid
Svea hovrätt, som nu sitter som justitieråd,
för att ta del av hans personliga
inställning till saken. Jag fick då bl. a.
beskedet, att möjligheten till ordförandeskap
i skiljenämnd kanske skulle vara
ägnad att i någon mån lätta den isolering,
som tyvärr för närvarande kan
anses föreligga för våra allra högsta domare
när det gäller det praktiska rättslivet.
Bl. a. detta uttalande gjorde att
jag anslöt mig till motionen.

Utskottet framhåller i sitt utlåtande,
att motionärernas förslag knappast kan
anses röna allmänt instämmande från de
hörda instansernas sida. Även om detta
låter sig sägas har dock det övervägande
antalet av de hörda intagit en åt -

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Prognoser för behovet av arbetskraft

minstone i något hänseende välvillig
inställning till förslaget. Men jag nöjer
mig med att i detta avseende hänvisa
till utskottsutlåtandets bilaga.

Bl. a. justitiekanslern, som icke tagit
någon ställning i sak, har menat att
domstolskommitténs i enlighet med dess
direktiv pågående prövning av möjligheten
att åstadkomma ett processinstitut,
vilket kan erbjuda ett användbart
alternativ i skiljemannaförfarandet —
var man nu skall hitta en så vacker
tulpan — i första hand bör avvaktas
samt att man inte heller bör föregripa
Kungl. Maj:ts prövning och JO:s förra
året gjorda framställning om en översyn
av bl. a. domares rätt att innehava bisysslor.

Jag kan godtaga utskottets ståndpunktstagande,
att man med hänsyn till de
andragna procedursynpunkterna inte nu
bör ta saklig ställning till motionsyrkandet.
Jag vill dock fatta detta som
att motionärernas önskemål inte bör
anses vara för all framtid avvisade. Industriförbundets
oreserverade tillstyrkan
av motionen visar i vart fall klart,
att det från näringslivets sida ansetts
föreligga behov av skiljenämnd även på
allra högsta domarnivå.

Jag har, herr talman, inget yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12

Prognoser för behovet av arbetskraft

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
150, i anledning av väckta motioner angående
prognoser för behovet av arbetskraft.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr BROBERG (fp):

Herr talman! Sedan motionen väcktes
har åtskilligt hänt. Arbetsmarknadsstyrelsens
prognosgrupp har överförts till

.statistiska centralbyrån. I samband därmed
skall en förstärkning av personaluppsättningen
äga rum med en hel del
tjänster. Utskottet anför att det framlagda
prognosbehovet kan väntas komma
att bli beaktat. Statistiska centralbyrån
framhåller att de i motionerna
framförda önskemålen rörande prognosverksamhetens
uppläggning och inriktning
kommer att beaktas vid prioriteringen
av det framtida arbetet.

Jag antar att det inte är möjligt att
komma mycket längre i dag, och jag
skall därför avstå från att framföra något
yrkande. Emellertid skulle jag vilja
med ett par ord kommentera denna
fråga.

För en månad sedan framlade statistiska
centralbyrån en prognos över arbetskraftstillgången
fram till år 1980.
Enligt denna prognos blir den totala tillgången
av arbetskraft i stort sett oförändrad.
Samtidigt anges emellertid att
det i prognosen ingår ett antagande om
nettoimmigration till Sverige på 10 000
personer per år under hela prognosperioden,
trots att man är osäker på om
man kan få denna immigration på 1970-talet. Vidare förutsätter man en ökad
yrkesaktivitet bland de gifta kvinnorna.
Om den i prognosen antagna immigrationen
inte skulle komma till stånd och
den ökade yrkesverksamheten bland de
gifta kvinnorna inte blir av den omfattning
man tänkt sig, får vi följaktligen
ett starkt minskat antal verksamma
inom förvärvslivet.

Det är påtagligt att vi i vårt land står
inför en utveckling som är ny för oss.
Näringslivet kan för sin fortsatta expansion
inte räkna med en ökad arbetskraftstillgång.
Vi har anledning tro att
bristen kommer att bli speciellt märkbar
inom yrken där arbetet är tungt,
obekvämt eller på annat sätt besvärligt.
Vi kan redan nu märka detta inom flera
vårdyrken, och även inom industrien
och restaurangnäringen finns det arbetsuppgifter
för vilka man mer och mer
blir hänvisad till utländsk arbetskraft.

Torsdagen den 12 november 1904

Nr 35

Interpellation ang. vissa enskilda företagares ställning inom ATP-försäkringen

Att detta för med sig problem kan vi
läsa om i tidningarna.

I ett bestående bristläge är det särskilt
viktigt att använda resurserna på
riitt sätt. Vi bar i vår motion talat om
faran av en snedvridning genom att den
praktiska utbildningen förefaller att bli
eftersatt. Om man ser på den konjunkturbarometer,
som i dagarna framlagts
av arbetsmarknadsstyrelsen, finner man
att den uppvisar bristtal för yrkesarbetare
och även för arbetare i övrigt som
är mycket höga. Nog förefaller det som
om vi är på väg in i ett läge där vi kommer
att få en snedbelastning.

Självfallet är jag medveten om att det
finns flera faktorer än vår skolas utformning
som bestämmer ungdomens
yrkesval. Det heter i arbetsmarknadsstyrelsens
yttrande, att utbildningspolitiken
i ett demokratiskt land påverkas
av arbetsmarknadens framtida efterfrågan
på arbetskraft och av ungdomens
önskan att erhålla viss utbildning. Detta
är givetvis riktigt. Men hur blir det om
vi ställs i en situation, där vägarna till
dessa två skilda mål går åt olika håll?
Förmodligen har ingen någon patentlösning
för en sådan situation. Dock
kunde en del säkerligen göras för att
få dessa vägar att löpa mera parallellt
än nu.

Många har bibringats den uppfattningen,
att yrkesarbete inte är någonting
att satsa på, att automater kan
överta allt i fråga om manuella göromål
och att examina från våra nya skolor
är en nödvändig förutsättning för
att klara sig. Mycket som skrivits och
sagts har gjort att denna uppfattning
tyvärr slagit rot på många håll.

En prognos skulle utan tvivel komma
att påvisa att det blir ett betydande
behov av arbetskraft även när det gäller
arbetsuppgifter som mer är baserade
på yrkesskicklighet och erfarenhet
än på teoretisk kompetens. Det borde
för vår yrkesrådgivning vara av stort
värde, om prognoser fanns som den
kunde stödja sin rådgivning på. När

arbetsmarknadsstyrelsen i sitt yttrande
framhåller att yrken och utbildningsvägar
med mera manuell inriktning ej
belysts i önskvärd omfattning, finns det
skäl beklaga att så ej blivit fallet.

I detta sammanhang är det även anledning
att peka på det faktum, att när
skillnaden mellan tillgång och efterfrågan
blir för stor, så träder lönemekanismen
obönhörligen i funktion.

Herr talman! Trots vad som sagts under
debatten tidigare i dag om kategoriska
påståenden vågar jag hävda att rekryteringen
av arbetskraft till bristyrkena
torde underlättas och balansen på
arbetsmarknaden bli bättre, om det för
allmänheten görs fullt klart att en bestående
brist inom ett yrke medför
att detta blir ett höglönevrke.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
151, i anledning av väckta motioner om
viss översyn av den offentliga statistiken.

Utskottets hemställan bifölls.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr
andre vice talmannen att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till kammarens
sammanträde onsdagen den 18
innevarande november.

§ 14

Interpellation ang. vissa enskilda företagares
ställning inom ATP-försäkringen

Ordet lämnades på begäran till

Herr HEDIN (h), som yttrade:

Herr talman! För att erhålla ålderspension
inom ATP krävs att den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng för
minst tre år. Från denna huvudregel göres
dock undantag för försäkrad född

Nr 35

Torsdagen den 12 november 1964

Interpellation ang. vissa enskilda företagares

1896, vilken kan erhålla pension om
pensionspoäng tillgodoräknas för två år.

För försäkrad som är född 1897 är den
tid under vilken pensionspoäng kan tillgodoräknas
begränsad till tre år. Därest
inkomsten under ett år av någon anledning
inte skulle överstiga basbeloppet
kan sålunda ATP-pension inte erhållas.

Ett exempel härpå skall anföras.

På grund av skördeutfallet 1960 har
en jordbrukare det året inte kommit
upp till en pensionsgrundande inkomst.
Under de två följande åren har han
emellertid inkomster som överstiger
basbeloppet, varför han debiteras avgifter
om sammanlagt 750 kr. Någon
pension får han emellertid inte, eftersom
han endast har två pensionsgrundande
år och han kan ej heller få tillbaka
erlagda avgifter. Detta förhållande
anser jag högst otillfredsställande.

Åberopande det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Anser herr statsrådet det riktigt
att en enskild företagare som är född
1897 och som på grund av omständigheter
varöver han ej kunnat råda endast
kommit upp till pensionsgrundande inkomst
under två år skall gå förlustig
såväl inbetalade avgifter som ATP-pension? 2.

Avser herr statsrådet att vidtaga
några åtgärder för att få en ändring
till stånd i här berörda avseenden?

Denna anhållan bordlädes.

g 15

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade motioner
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 171, angående reformering
av de gymnasiala skolorna in. in., nämligen nr

1048, av fröken Bergegren och fru
Hörnlund,

nr 1049, av herr Broberg in. fl.,

ställning inom ATP-försäkringen

nr 1050, av herr Dickson in. fl.,
nr 1051, av herr Dickson m. fl.,
nr 1052, av herr Enskog m. fl.,
nr 1053, av fru Eriksson i Stockholm
m. fl.,

nr 1054, av herr Fagerlund nu fl.,
nr 1055, av herr Fredriksson m. fl.,
nr 1056, av herr Gustafsson i Borås
in. fl.,

nr 1057, av herr Heckscher in. fl.,
nr 1058, av herr Hedin m. fl.,
nr 1059, av herr Hedlund m. fl.,
nr 1060, av herr Hermansson m. fl.,
nr 1061, av herr Kellgren m. fl.,
nr 1062, av herrar Kellgren och Lindkvist,

nr 1063, av herr Mattsson m. fl.,
nr 1064, av herr Nelander m. fl.,
nr 1065, av herr Nelander in. fl.,
nr 1066, av herr Nilsson i Svalöv och
fröken Karlsson,

nr 1067, av herr Nordgren m. fl.,
nr 1068, av herr Nordgren in. fl.,
nr 1069, av herr Nordgren m. fl.,
nr 1070, av herr Nordstrandh m. fl.,
nr 1071, av herr Ohlin m. fl.,
nr 1072, av herr Wennerfors och fröken
Karlsson, samt

nr 1073, av herr Zetterberg in. fl.

Dessa motioner bordlädes.

§ 16

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av fru Edin till
herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angåehde psykiatriska
och sociala undersökningar av vissa
värnpliktiga.

§ 17

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.49.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 13 november 1964

Nr 35

Fredagen den 13 november

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till särskilda utskottet de å bordet
vilande motionerna nr 1048—1073.

§ 2

Föredrogs den av herr Hedin vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående vissa enskilda företagares
ställning inom ATP-försäkringen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3

Interpellation ang. åtgärder för bättre
djurvård och djurskydd

Ordet lämnades på begäran till

Herr SPÅNGBERG (s), som yttrade:

Herr talman! I pressen förekommer
ofta redogörelser över vanvård av djur
och kreatursbesättningar, skadskjutning
av älgar, förekomst av taggtråd i markerna
efter den militära beredskapstiden
o. s. v. Beträffande tamdjur kan det
röra sig om olämpliga ekonomibyggnader
eller om djur som släppes fria utan
tillsyn, förvaring av höns i trånga burar
som ej ger möjlighet till nödvändig
rörelse för djuren. Jag hänvisar i dessa
fall till uppgifter i tidningarna.

När det gäller jakt visas ofta påfallande
slarv och omdömeslöshet. Detta
gäller särskilt älgjakten. Varje år dödsskjutes
människor därför att jägare i

iver att »nedlägga» ett villebråd tagit
fel på människa och älg. Många älgar
skadskjutes och släpar sig fram i markerna
med genomskjutna magar, krossade
käkar och något svårt skadat eller
avskjutet ben, för att så småningom
duka under i plågor och svält.

Djurskyddsföreningar, andra organisationer
och enskilda personer har uppmärksammat
dessa förhållanden och
krävt åtgärder för bättre djurskydd
och strängare jaktbestämmelser.

Frågan har behandlats i många sammanhang
i riksdagen. I ett interpellationssvar
i andra kammaren den 25 november
1960 framhöll jordbruksministern
med instämmande i stort sett i interpellationens
synpunkter, att det inte
kan vara svårt att »hyfsa till den situation,
som så påtagligt varit illustrerad
under senare år, med olyckor,
vårdslöshet o. s. v. där den mänskliga
faktorn har inverkat vid jaktolyckorna».
Jordbruksministern förklarade sig
»självfallet» vara beredd att »söka få
fram en så snabb lösning av förevarande
problem som möjligt».

Vad här anförts motiverar snara åtgärder
för bättre djurvård och djurskydd.
Djurskyddsorganisationerna ställer
bestämda krav på effektivare lagstiftning
och hoppas att den pågående
omarbetningen av djurskyddslagarna
skall leda till resultat snarast möjligt.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande fråga:

Ämnar statsrådet snarast möjligt framlägga
förslag till bättre djurskydd och
djurvård och skärpta bestämmelser för
jakt, i syfte att helt eliminera skadskjutningar
av djur och ge full trygg -

Nr 35

Fredagen den 13 november 1964

Interpellation ang. åtgärder för bättre djurvård och djurskydd

het åt människor, som vistas ute i markerna
under jakttid?

Denna anhållan bordlädes.

§ 4

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 27, i anledning av väckt motion
angående behandlingen i riksdagen av
framställningar från riksdagens verk,
nr 28, i anledning av väckta motioner
angående behandlingen av redogörelserna
för Europarådets och Nordiska
rådets verksamhet,

nr 29, i anledning av väckt motion
om rätt för kommun att vidtaga näringspolitiska
åtgärder, och

nr 30, i anledning av väckta motioner
om viss reglering i kommunallag av
kommunal upphandling;
statsutskottets utlåtanden:
nr 152, i anledning av väckta motioner
om utnyttjande av militära m. fl.
verkstäder för civil yrkesskoleutbildning,

nr 153, i anledning av väckta motioner
angående meritvärdet av ungdomsledarskap,

nr 154, i anledning av väckt motion
om fria läroböcker m. m. för lärare,
nr 155, i anledning av väckt motion
om utredning rörande kompetenskraven
för kristendomslärare,

nr 156, i anledning av väckt motion
angående nordiskt samarbete på forskningens
område,

nr 157, i anledning av väckta motioner
rörande den framtida användningen
av citadellet i Landskrona,

nr 158, i anledning av väckta motioner
om iståndsättande av Läckö slott,
nr 159, i anledning av väckta motioner
om översyn av det statliga kommittéväsendet,

nr 160, i anledning av väckt motion
om revisionen av väg- och vattenbyggnadsverkets
verksamhet,

nr 161, i anledning av väckt motion

angående ledigförklarandet av statliga
tjänster, och

nr 162, i anledning av väckt motion
om beaktande av de arbetsetiska frågorna
i kursverksamheten för statliga befattningshavare; första

lagutskottets utlåtanden:
nr 35, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition angående huvudmannaskapet
för rådhusrätterna m. in., dels
ock i ämnet väckta motioner,

nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående avveckling av
magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna,
m. m.,

nr 38, i anledning av väckta motioner
om rätt för Jägarnas riksförbund att
inneha och utlåna vapen,

nr 39, i anledning av väckta motioner
om enhetlig handläggning av samhällsåtgärderna
mot ungdomsbrottslighet,
nr 40, i anledning av väckta motioner
om försäkringsskydd för anförtrodda
medel,

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i sjölagen, och

nr 42, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om
svensk domstols prövning av äktenskapsmål
i vissa fall, in. m.;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 61, i anledning av väckta motioner
angående de vapenfria värnpliktigas
tjänstgöringsförhållanden och behandlingen
av samvetsömma värnpliktiga,

nr 62, i anledning av väckta motioner
om lagstiftning mot luftföroreningar,
nr 63, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående vissa av
Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1963 vid dess
fyrtiosjunde sammanträde fattade beslut,
dels ock i ämnet väckta motioner,
och

nr 64, i anledning av väckta motioner
om lön vid permittering, avgångs -

Fredagen den 13 november 1964

Nr 35

vederlag och lön under de s. k. karensdagarna
vid sjukdom;

tredje lagutskottets utlåtande nr 36, i
anledning av väckta motioner om översyn
av trafiklagstiftningen;
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 21, i anledning av väckta motioner
om ökad utbildning av lantmästare,
nr 22, i anledning av väckta motioner
angående åtgärder för utrotning av vildmink,

nr 23, i anledning av väckta motioner
om vidgad rätt för lantbruksnämnderna
att förvärva mark för fritidsändamål,

nr 24, i anledning av väckta motioner
om domänverkets medverkan vid
exploatering av mark för fritidsändamål,
m. m., och

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående befrielse i visst
fall från betalningsskyldighet till kronan;
samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
och memorial:

nr 45, i anledning av motion om åtgärder
för bevarande av bokskog,
nr 46, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande hembygdsvården,
nr 47, i anledning av väckt motion
om utredning rörande olika typer av
datamaskiner m. m., och

nr 48, angående överlämnande till
särskilda utskottet av vissa till allmän -

na beredningsutskottet remitterade motioner.

§ 5

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 187, angående lönegradsplaceringen
för vissa tjänster m. in.,

nr 193, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2:o) och 17:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om
Kungl. Maj :ts regeringsrätt, samt

nr 195, med förslag till lag om ändring
i 6 kap. strafflagen.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 6

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Dickson
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående orsaken till
de veneriska sjukdomarnas utbredning.

§ 7

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.04.

In fidem

Sune K. Johansson