Torsdagen den 1 april (Riksdagens protokoll 1965:15)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 15

ANDRA KAMMAREN

1965

1—2 april

Debatter in. m.

Torsdagen den 1 april

lli .... . . . i »it ÅV-i / ''f , ''•''Jli:\U iiM ''

Dispens från lagen om arbetsförmedling för skrivbyråernas service -

verksapihet.........,.........................,............. 5

Bostads sanitära utrustning............... —................... 7

Införseln av dödade, i Sverige fridlysta djur........................ 9

Fastighetsombud för dödsbon som äger jordbruks- och skogsfastigheter 10

Fridlysning av större rovdjur............................... 11

De ensamståendes problem...................................... 16

Ett miljöpolitiskt handlingsprogram.............................. 19

Svenskt erkännande av Europarådsdomstolens behörighet........... 21

Tidsbegränsning av anföranden i kamrarna................. 24

Riksdagens högtidliga öppnande................................. 26

Valbarhet till kyrkvärdsuppdrag...................... 27

Inrättande av kommunala fritidsnämnder......................... 29

Vissa anslag ur kyrkofonden m. m....... 29

Utgifterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde:

Ramberäkning m. m............. 32

Armén: Hemvärnets avlöningar.............................. 36

Lottaorganisationen......................................... 38

Frivilliga djursjukvården i krig............................... 40

Frivilliga skytteväsendet..................................... 40

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken............................. 42

Fredagen den 2 april

Meddelande om grundlagsändringar.............................. 64

Meddelande ang. besök på Kungl. teatern......................... 65

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken, tillika svar på interpellationer av
dels herr Nilsson i Östersund ang. försörjningsmöjligheterna för
1 —Andra kammarens protokoll 1965. Nr 15

Nr 15

Innehåll

Sid.

arbetskraft som friställes inom jord- och skogsbruket, dels herr
Holmberg ang. åtgärder mot arbetslösheten i Norrbotten, på fråga
av herr Nilsson i Gävle ang. åtgärder mot arbetslösheten samt på
interpellation av herr Gustavsson i Alvesta ang. användningen av

flyttningsbidrag (forts.)...................................... 66

Utgifterna inom inrikesdepartementets verksamhetsområde:

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar 93

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ....................... 96

Arbetsförmedlingen: Avlöningar .............................. 97

Arbetsförmedlingen: Omkostnader............................. 101

Allmänna beredskapsarbeten m. m............................. 101

Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl. .. 105

Omskolning m. m............................................ 108

Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade.......... 109

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade............... 111

Lokaliseringsbidrag.....................................-..... 118

Lokala polisorganisationen: Avlöningar, tillika svar på interpellation
av herr Grebäck ang. inrättande av skärgårdspolis inom Stockholms
län................................................. 119

Bidrag till förebyggande och släckning av brand, tillika svar på
interpellation av herr Gustafsson i Borås ang. brandriskerna vid användning
av motorredskap................:................ 128

Lokaliseringslån................................ 131

Anslag till Upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige..... 131

Utredning rörande försäljning till allmänheten av aktier i statliga

företag...................................................... 132

Försäljning till allmänheten av statens aktier i LKAB.............. 134

Förläggningen av LKAB:s huvudkontor.......................... 136

Kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen ................. 140

Beskattningen av traktamentsersättning.......................... 143

Interpellation av herr Börjesson i Falköping ang. läkarvårdsersättning
för behandling mot tobaksmissbruk............................ 147

Samtliga avgjorda ärenden

l Torsdagen den 1 april

Andra lagutskottets utlåtande nr 26, om dispens från lagen om arbetsförmedling
för skrivbyråernas serviceverksamhet................ 5

—- nr 27, ang. bostads sanitära utrustning........................ 7

— nr 28, ang. kostnaderna för transport av avliden från sjukhus till

hemorten.................................................. 8

Innehåll

Nr 15

Sid.

— nr 29, om ett förenklat förfarande vid utgivande av ersättning för

läkarvård och tandläkarvård................................. 9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11, ang. införseln av dödade, i Sverige
fridlysta djur............................................... 9

— nr 12, om fastighetsombud för dödsbon som äger jordbruks- och

skogsfastigheter............................................. 10

— nr 13, ang. fridlysning av större rovdjur ..................... 11

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10, ang. de ensamståendes

problem................................................... 16

— nr 11, om ökat samhällsstöd åt kvinnor i abortsituation......... 19

— nr 12, om ett miljöpolitiskt handlingsprogram.................. 19

— nr 13, om inrättande av en särskild sjöpolisorganisation......... 21

Utrikesutskottets utlåtande nr 4, om svenskt erkännande av Europa rådsdomstolens

behörighet.................................. 21

— nr 5, om godkännande av ändringar i konventionen om upprättande

av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO)..... 24

— nr 6, om godkännande av protokoll angående varuutbytet med De

Socialistiska Rådsrepublikernas Union m. m.................... 24

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 14, om tidsbegränsning av anföranden
i kamrarna........................................ 24

— nr 15, ang. riksdagens högtidliga öppnande.................... 26

— nr 16, om valbarhet till kyrkvärdsuppdrag..................... 27

•— nr 17, om inrättande av kommunala fritidsnämnder............. 29

— nr 18, ang. vissa anslag ur kyrkofonden m. m.................. 29

Statsutskottets utlåtande nr 4, rörande utgifterna inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde................................. 32

Fredagen den 2 april

Bankoulskottets^.utlåtande nr 6, ang. riktlinjerna för lokaliseringspolitiken
................................................... 66

Statsutskottets utlåtande nr 11, rörande utgifterna inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde................................. 93

— nr 32, om anslag till Upplysningsverksamhet i utlandet angående

Sverige.................................................... 131

— nr 33, ang. anslag på tilläggsstat II till Allmänna beredskapsarbeten
m. m............................................... 132

— nr 34, om utredning rörande försäljning till allmänheten av aktier i

statliga företag............................................. 132

— nr 35, om försäljning till allmänheten av statens aktier i LKAB. . 134

— nr 36, ang. förläggningen av LKAB:s huvudkontor............. 136

— nr 37, ang. kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen..... 140

Bevillningsutskottets betänkande nr 18, om rätt för riksdagsledamot att

vid inkomsttaxering göra avdrag för avgift till riksdagsgruppskansli 143

— nr 19, ang. beskattningen av traktamentsersättning............. 143

- nr 20, ang. rätten till avdrag vid beskattningen för kostnad för

resor mellan bostad och arbetsplats........................... 146

''M

!■ •.

Öl''

:cl Öl* -

''■)! r-4 • 5 i 1 * 1 ''•*> ’ ; ; t'' -1 ‘''4 ■ : -iu-.-il> <!: ,•»’» i;

..... . ......... . . ''■ .”!/ ,4 li jbir t ''i;,,''"..

■giiOv^ r i ’ > v.. nh>. X. ■ ■ : in ti »• .-A‘>vA .

■ . ■ . . ■ ...............’i>i.h . •''!)*>■

it t:. m>v> ’ .liv '' '' •; ’ t''..'' : ’!!/•.;! ino .''.''i

...... ...................

..... ... ''liijitVM I iMltif !. .''.r.u; ,t i

>**«*• 11 >Ö.t:»;(i;. ,!•. )'') ..v-.It; ,’*t ttf ji>ii''iiiii.tll v’.''l>r,Sv,\v,nUMiivyw .

...... ............ . ........... • i.iill >’

,.......mtij.fsn U* it : ;4 in t--Mitjit-nf-:- }*».>!<“• «t.< ,if ur

.............irit : ■ • ■ f- ■ ''.•iitivwj-yiiiit Ii” ::>ii , . i

... . . ni)''ii;r*''i: v. ytr yiti.ylT, MM iri>> in

/A ''ji-ui;..ut>>''• n. tiiir1

.............. ...... !'',(] Ji; ;A v,- >■>"■

'')!VlKftv"ll{fJI> ili</ !! JK .A 10-> . i t): , :■ ; , ->!.» 4 it:-''

. .. iVViV.I r,•>«t .i?''jW: • (,%ifw<-( V ••ti''. >,

■ it f»9i!J !#>{!•>.''<;;«''! In ij''1''; t; <(lKMi!''•''ii »''Ml''

. ........ ■ • .:i j M ,! < .! -‘

-in; •• ii->>i t tf : : .-1 ■){•!)• yntirj »V,''VAV.t tv.jt■ n. i t i« •

.............. . . . ■ . . .........in!>;>;hk.''i i riol»n«T>!

.... . ......... •«i>o«f!tc.u''- i t i; i !'',*''■ ii .''liv-» i;*:-!''''; , ! vi

;i i

t,i ''i-!

/Sfi >

. ..... /<: .''»iMiftäni i!:i

............ .....i I •:

J i>: .it i i i ; .fr.. *1. -iät- .''.i'' : ,}• « ; ,t t It); >A.

......................u • i:''::;;-''"''''! ■

-« a.-f0-''j ^-i. i.. i< ■■ t / - >-Åt t
W|tf) -m.it «»j m . - i

i ••»jk S no«

‘JO -

rr,!

VA:

L"-: 1

■ i-, 1

i-1 t

i-; i

.! t in t-.. v>.i

..... :......1!(. .!-■ i h: 1:, v -. /itOV

»t)Ji jiiiVöi Tf; T -t‘»iri;ur : “*i>- -'' [ ■ i'';«i i !i: J ,:X

ii'' (• it ‘L.i 1‘ i ‘ '' v ä '' ■

i Ti.ilAu ■ v-» v!. .**:•!''- h*.? u.vf’'': 0!.-; . t :. •. • ''. .* •

H ^ >U r -T^}.

p.:ns

i JK i ''‘.''it ti ■'' ,.r'' ;.

.v- !h J u-: -f r

. . ^ . ''..i'' !''!«/*<''.v . .!''. • Jr ? .* ‘i h. -.:j. ■

.J. i.Jt !>:/»,? U-j

r i>

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

Torsdagen den 1 april

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr
andre vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 26
nästlidne mars.

§ 2

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till statsutskottet de å bordet vilande
motionerna nr 791—794.

§ 3

Dispens från lagen om arbetsförmedling
för skrivbyråernas serviceverksamhet

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 26, i anledning av väckta motioner
om dispens från lagen om arbetsförmedling
för skrivbyråernas serviceverksamhet.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Inom många områden
föreligger brist på arbetskraft. Så är
förhållandet även på många kontors
skriv- och bokföringsavdelningar runt
om i landet, ja, också här i riksdagshuset.
Staten liksom näringslivet behöver
och ber om skriv- och kontorshjälp.
Förutseende företag inom kontors-
och skrivbyråbranschen anställer
på hel- eller deltid kunnigt folk och
kan därför vid hård belastning på kontorssidan
inom t. ex. kanslihuset, armén,
Stockholms stad, televerket eller
enskilda större och mindre företag stå
till tjänst med önskad service antingen
på sitt eget kontor eller hos vederbörande
uppdragsgivare. Ett statligt verk

eller ett företag behöver exempelvis någon
som tar upp ett stenogram, gör en
utskrift eller utför någon liknande
tjänst. En skrivbyrå kontaktas och denna
låter någon av sina anställda utföra
uppdraget. Detta är enligt min mening
en beställning som ett företag fullgör åt
en beställare på samma sätt som sker
i en hel mängd andra serviceyrken,
t. ex. inom vårdnadssektorn samt frisör-,
målar- och rörinstallatöryrkena,
de elektriska branscherna o. s. v. I dessa
senare fall betraktar vi detta som
helt naturligt och riktigt, men när det
gäller den service som de s. k. ambulerande
skrivbyråerna ger föranleder det
åtal mot dessa byråer från ett statligt
verk, arbetsmarknadsstyrelsen.

Herr talman! Mig förefaller en sådan
ordning fullkomligt orimlig och verklighetsfrämmande.
Jag menar därmed
inte att vi inte skall rätta oss efter gällande
lagar, men jag anser att dessa
skall ha förankring i det allmänna rättsmedvetandet
i vårt land. Det kan inte
sägas vara fallet med den lag som dessa
skrivbyråer dömts efter, då statliga
verk, riksdagen, ja, t. o. m. justitiedepartementet,
alltjämt utnyttjar denna
service trots åtal och domar. Man kan
ifrågasätta om inte arbetsmarknadsstyrelsen
borde använda den ambition,
som styrelsen i detta avseende visar,
åt större uppgifter.

I motion nr 637 i denna kammare
har jag tillåtit mig att påtala dessa förhållanden
och i avvaktan på en ändring
i lagen begärt dispens för dylik ambulerande
skrivbyråverksamhet. Den långa
lista på statliga, kommunala och enskilda
företag, som begagnar denna
möjlighet till skriv- och kontorshjälp,
visar att den fyller ett mycket stort behov.
En service av detta slag måste i

Nr 15

Torsdagen den 1 april 19G5

Dispens från lagen om arbetsförmedling för skrivbyråernas serviceverksamhet

ett modernt samhälle ligga helt i linje
med rationella idéer om att vid toppbelastning
minska myndigheters, verks
och företags arbetsbörda genom att
köpa tjänster utifrån.

Företag som tillhandahåller kontorsservice
har här i landet funnits sedan
slutet av 1920-talet. Helt naturligt har
behovet av dessa ökats i takt med utvecklingen.
I dag finns cirka 450 dylika
företag och antalet anställda inom branschen
uppskattas till 3 000. 80 procent
av dessa utgörs av hemmafruar, tidigare
kontorister, som endast har möjlighet
att arbeta vissa delar av året eller viss
del av dagen. Det är alltså en avsevärd
arbetskraftsreserv som på detta sätt
sysselsättes och som årligen utför hundratusentals
arbetstimmar.

Från och med 1961 betraktas denna
verksamhet som olaglig. Åtal efter åtal
bär väckts, och genom dom har fastställts
olagligheten. Om en snar lagändring
icke kommer till stånd tvingas
denna för samhället betydelsefulla verksamhet
upphöra. Detta är enligt min
uppfattning ett hårt och orättvist slag
mot en värdefull grupp företagare och
deras anställda vilket icke kan ligga i
linje med samhällets intressen. Med tillfredsställelse
noterar jag emellertid att
utskottet i princip delar de i motionen
framförda synpunkterna och säger
att lagen av år 1935 på denna punkt är
otidsenlig, att verksamheten är betydelsefull
och att frågan med förtursrätt
bör behandlas av den i februari 1965
tillsatta utredningen.

I förhoppning om att denna utredning
arbetar snabbt, att inga ytterligare
åtal i berörda frågor väcks och
att utredningen kommer fram till ett
för skrivbyråerna positivt förslag ber
jag få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Anledningen till att jag
begärt att få säga några ord i denna
fråga är att spörsmålet om skrivbyråernas
verksamhet ursprungligen kom till

arbetsmarknadsutredningen. Vi hade
där en genomgång och en föredragning
av denna något komplicerade fråga. Det
var en allmän uppfattning inom arbetsmarknadsutredningen
att uppdraget
inte låg riktigt inom ramen för det som
vi sysslade med. Därför har regeringen
tillsatt en ny utredning för ändamålet.

Vad som gör saken så komplicerad är
att lagen om arbetsförmedling sammanhänger
med en ILO-konvention från år
1933. Den trädde i kraft 1935 och Sverige
ratificerade samma år. Jag vill erinra
om att det förutom Sverige endast
var fem stater som då ratificerade konventionen,
nämligen Chile, Mexiko, Spanien,
Turkiet och Finland. Senare har
även Norge, Belgien, Frankrike, Nederländerna
och Västtyskland gjort detta.
Danmark, Schweiz, Storbritannien och
USA står emellertid utanför konventionen.
Enligt konventionen skulle tre år
efter ikraftträdandet avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer vara avskaffade.
I Norge råder för närvarande faktiskt
arbetsförmedlingsmonopol för den
offentliga arbetsförmedlingen. I Frankrike
och Tyskland finns det principiellt
arbetsförmedlingsmonopol, och annan
förmedling än offentlig får endast förekomma
som undantag.

I andra lagutskottets utlåtande sägs
det, att arbetsmarknadsstyrelsen »under
tiden 1/1—1/10 1963 i femton fall anmält
innehavare av skrivbyråer till åtal
för olaga arbetsförmedling». Det har
sålunda förekommit att tre skrivbyråer
blivit dömda i hovrätten liksom även i
högsta domstolen. Vidare anges i utskottsutlåtandet
att det efter den 1/10
1963 inte har gjorts sådana anmälningar.
Enligt en uppgift som jag erhållit
har emellertid en byrå ganska nyligen
åtalats, och det gäller en byrå som räknar
en lång rad av statliga myndigheter
som sina kunder, bland dem utrikesdepartementet.
Går man igenom byråns
kundförteckning för de senaste åren,
återfinner man där bl. a. civildepartementet,
åklagarmyndigheten i Stock -

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

holm och riksåklagarämbetet. Som herr
Nordgren nämnde torde det inte vara
lätt att upprätthålla respekten för gällande
lag om även de allra högsta rättsvårdande
myndigheterna anlitar byråer
som faktiskt bedriver olaglig verksamhet! Jag

tror att samhället också med en
utbyggd och effektiviserad offentlig arbetsförmedling
inte kommer att kunna
undvara dessa skrivbyråer. De driver
en verksamhet som fyller ett mycket
stort behov vid just de tillfällen herr
Nordgren nämnde, nämligen vid toppbelastning
och extraarbeten, som företagen
med skrivbyråernas hjälp kan
klara av utan att anställa ny personal.

Jag vill understryka utskottets uttalande,
att det är synnerligen angeläget
att dessa förhållanden reds upp och att
frågan om skrivbyråerna ges förtur av
den tillsatta utredningen.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Även om det i sak inte
råder någon större motsättning mellan
motionärerna och utskottet har de förra
givetvis ändå rätt till ett svar från utskottet
beträffande de slutsatser man
där kommit fram till.

Herr Nordgren har rätt när han konstaterar
att utskottet i sak har behjärtat
synpunkterna och tillmötesgått motionens
syfte. Däremot har utskottet inte
biträtt eller föreslagit så långt gående
åtgärder som motionärerna begärt, nämligen
»att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande
av dispens för de ambulerande skrivbyråer,
som önskar fortsätta sin verksamhet
utan hinder av bestämmelserna
i 1935 års lag om arbetsförmedling».

Som väl redan framgått av de tidigare
inläggen har det under senaste tiden
inte varit så många anmälningar och
så stora svårigheter som tidigare. Efter
den 1 oktober 1963 har, enligt de upplysningar
som vi fått, inga sådana anmälningar
gjorts. Huruvida den uppgift
som den senaste ärade talaren lämnade

Bostads sanitära utrustning

är riktig kan jag inte bedöma. Det är
snarare uppenbart att man liksom gjort
en paus. Troligen beror detta på att redan
1963 års riksdag gav ett utredningsuppdrag,
först till arbetsmarknadsutredningen
men sedermera i början av
år 1965 till en ny utredning som skall
se över detta område.

Situationen är sålunda den att frågan
befinner sig under utredning, och
utskottet har också på s. 4 i utskottsutlåtandet
understrukit, att det »enligt
utskottets mening är nödvändigt att problemen
med den ambulerande skrivbyråverksamheten
och det servicebehov
denna verksamhet tillgodoser snarast
blir klarlagda».

Till yttermera visso har vi hemställt
om förtur för denna fråga vid översynen
av arbetsförmedlingslagen.

Herr talman! Under sådana förhållanden
och i anslutning till motionärens
eget yrkande ber jag att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren vad utskottet hemställt.

§ 4

Bostads sanitära utrustning

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 27, i anledning av väckta motioner
angående bostads sanitära utrustning.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr SVENNING (s):

Herr talman! I 18 § i gällande hälsovårdsstadga
föreskrives att bostadslägenhet
skall vara försedd med egen klosett,
dock då särskilda förhållanden föranleder
därtill må klosett vara gemensam
för flera bostadslägenheter. Någon
närmare definition på hur uttrycket
»flera» skall tolkas lämnas inte.

Hälsovårdsstadgans bestämmelser på
denna punkt är oklara. Det finns i allmänhet
när det gäller förpliktelser mest

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Bostads sanitära utrustning

kvar uttrycket »bör», vilket inte är
starkt nog för bindande förpliktelser.
Olika myndigheter har efter hand gett
anvisningar om kravet på tillgång till
toaletter för olika slag av lokaler, inrättningar
och anläggningar. En sammanställning
av dessa anvisningar har
gjorts av ingenjör Per Hammarfors på
statens institut för folkhälsan, och denna
sammanställning har i samband med
motionen skickats in till andra lagutskottet.
Av sammanställningen framgår
att det praktiskt taget bara är för bostadslägenheter
som det saknas anvisningar
om minimikrav på tillgång till
toalett.

Det är mycket svårt för de små hälsovårdsnämnderna
ute i landet att klara
upp detta problem. Som ett bevis härför
kan jag nämna att även i en så stor
stad, som den varifrån jag kommer, sådana
här olägenheter gjort sig gällande.
I motionen åberopas ett fall där tidigare
13 avträden nu ersatts med
3 vattenklosetier belägna i var sin
trappuppgång. Om jag vidare säger att
inte mindre än 29 personer genom nyordningen
är hänvisade till en enda
toalett, så framgår tydligt att det inte
bara är fråga om sanitära olägenheter,
utan helt enkelt fråga om sanitärt snusk.

Lagstiftningen på detta område är
uppenbart bristfällig och hälsovårdsnämndens
befogenheter beskurna genom
för vaga bestämmelser. I motionen föreslås
att högst tre lägenheter skall få
anvisas en gemensam toalett, och en
sådan rimlig framställning borde ha erhållit
utskottets anslutning. I utskottsutlåtandet
sägs att om inte hälsovårdsnämndernas
praxis skulle vara tillfredsställande,
torde detta kunna avhjälpas
genom anvisningar i hälsovårdsstadgans
bestämmelser om bostäder. Man hänvisar
vidare i utskottets skrivning till
att anvisningar till hälsovårdsstadgans
bestämmelser beträffande bostäder för
närvarande håller på att utarbetas av
medicinalstyrelsens hälsobyrå. Det är
riktigt, men där står ingenting om sär -

skilda anvisningar beträffande klosetter.
Jag hoppas att speciell hänsyn tages
till denna synnerligen viktiga angelägenhet
och till nödvändigheten av att
komma till rätta med den nuvarande
sanitära olägenheten.

Motionen borde kunna översändas till
medicinalstyrelsen, och jag hoppas att
så kommer att ske genom lagutskottets
försorg. Annars finns det risk för att
detta sanitära snusk kommer att bestå.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Med anledning av herr
Svennings anförande vill jag hänvisa
till vad han själv sade, det nämligen
att andra lagutskottet har utgått ifrån
att medicinalstyrelsen, som nu håller
på att utarbeta särskilda anvisningar i
anslutning till hälsovårdsstadgan skall
beakta jämväl sådana problem, som
herr Svenning berört i sin motion. Dessutom
har utskottet pekat på att det i
lagstiftningen, bl. a. i brottsbalken,
finns bestämmelser om egenmäktigt förfarande
och de åtgärder som kan vidtagas
av dem som anser att deras rätt
trätts för nära.

Vi har inom utskottet den uppfattningen
att sådana problem som inspirerat
till motionen, skulle kunna lösas
på det lokala planet med den lagstiftning
som redan finns. Men vi utgår
ifrån att medicinalstyrelsen, när den
utfärdar sina anvisningar, jämväl skall
beakta de förhållanden herr Svenning
berört.

Jag ber, herr talman, att med detta
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 5

Föredrogs vart efter annat andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 28, i anledning av väckt motion
angående kostnaderna för transport av
avliden från sjukhus till hemorten,
samt

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

Införseln av dödade, i Sverige fridlysta djur

nr 29, i anledning av väckta motioner
om ett förenklat förfarande vid utgivande
av ersättning för läkarvård och
tandläkarvård.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 6

Införseln av dödade, i Sverige fridlysta
djur

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av väckta motioner
angående införseln av dödade, i
Sverige fridlysta djur.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr JOHANSSON i Växjö (ep):

Herr talman! Vi bör alla ha intresse
av att mångfalden i vår fauna bevaras,
så att de arter som finns i dag också
skall existera i en framtid. Inom en del
djurarter i vårt land är nu djuren så
fåtaliga att stor risk för total utrotning
föreligger.

När det gäller vår motion får man
visserligen vara glad att utskottet skrivit
så välvilligt, men jag skulle dock ha
sett med större tillfredsställelse att man
i enlighet med motionen kunnat komma
fram till en klar rekommendation från
riksdagens sida.

Frågan kan tyckas liten och obetydlig
i jämförelse med många andra naturvårdsfrågor
som behandlas vid denna
riksdag, men den har, som jag ser det,
en principiellt viktig sida. Vi försöker
efter bästa förmåga skydda och vårda en
råd djurarter i vårt land. Det är då stötande
för sinnet att samma arter endast
för att de dödas just på andra sidan
gränsen av vårt land skall kunna bli
föremål för en mer eller mindre oreglerad
handel.

Vi kan ta ett exempel. Fn kungsörn
är på flyttning. Når den över vår gräns
är den totalfridlyst. Men skjuts den låt
oss säga på den norska sidan, kan örnen
säljas från Norge till Sverige. Detta är

mycket stötande, tycker jag. Det borde
vara självklart att en art som skyddas
i vårt land inte utan tillstånd skulle
på detta sätt få saluföras i vårt land.

Så snart ett totalskydd införes borde
det automatiskt medföra förbud mot
handel inom landet av djurarten i fråga.
De som i våra grannländer arbetar för,
låt oss säga örnarnas totalfredande inom
sitt eget land måste finna det underligt
att Sverige, som skyddar denna
djurart, dock tillåter handel med den.
Här måste enligt min mening våra myndigheter,
som är inkopplade på dessa
frågor, handla snabbt och effektivt, medan
det finns någonting att rädda. Det
bör också ske en samordning mellan
alla de nordiska länderna när det gäller
bestämmelser för fridlysning och
jaktlagstiftning.

Utskottet hänvisar till att 1949 års
jaktutredning bl. a. kommer att ta upp
dessa frågor. Man säger också att Nordiska
rådet arbetar på en samordning
av de nordiska ländernas jakt- och
fridlysningstider. Ja, allt det där är
nog bra, men 1949 års jaktutredning
bär nu arbetat i sexton år utan att komma
fram till något slutligt ställningstagande.
Vi vet också att Nordiska rådet
sysslat med dessa frågor sedan 1958
utan att någon större framgång vunnits.
Mycket talar för att om inte arbetet
forceras i Nordiska rådet i denna
fråga, kommer man där säkert att ta
lika lång tid på sig som vår egen jaktutredning.
Under tiden hotas vissa decimerade
arter av utrotning. Jag anser
det vara angeläget att, som framhålles
i motionen, snabba åtgärder vidtas för
att råda bot på problemet.

Herr talman! Av utskottets välvilliga
skrivning hoppas jag att de utredningar
och institutioner som handhar de i motionen
berörda problemen snarast föreslår
positiva åtgärder. Jag har inte något
yrkande, men jag anser de synpunkter
som jag nu framfört vara av betydelse,
och jag understryker utskottets
positiva betraktelsesätt i denna fråga.

1* — Andra kammarens protokoll 1965. AV 15

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Fastighetsombud för dödsbon som äger jordbruks- och skogsfastigheter

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Eftersom motionären
inte hade något annat yrkande än om
bifall till utskottets förslag, kunde jag
ha avstått från att ta upp kammarens
tid, men jag skall i alla händelser inte
göra det under så många minuter.

Jag vill både på utskottets och mina
personliga vägnar understryka vad utskottet
har sagt och motionären ytterligare
betonat om önskvärdheten av
samstämmighet vid behandlingen av
de frågor det här gäller. Men vad man
i första hand bör eftersträva är väl att
få till stånd någorlunda likartade fridlysningsbestämmelser
i de nordiska länderna.
Jag antar att det är detta som
motionärerna främst har siktat till.

Sverige importerar en del kött av vilt
och fågel från ganska avlägsna länder.
Bl. a. har vi en stor import från Sovjetunionen.
Den import som sker från dessa
fjärran länder har väl inte motionärerna
tänkt på, utan de har väl närmast
avsett importen från våra grannländer.

Jag tror som sagt att jag kan försäkra,
att utskottet har lika stort intresse för
denna sak som motionärerna och att
utskottet gärna ser att man gör vad man
kan för att påskynda ärendet både inom
det nordiska organet och inom den
svenska jaktutredningen.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 7

Fastighetsombud för dödsbon som äger
jordbruks- och skogsfastigheter

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 12, i anledning av väckta motioner
om fastighetsombud för dödsbon
som äger jordbruks- och skogsfastigheter.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Trots att motion nr 11,

som jag och andra ledamöter av denna
kammare har väckt, fått en positiv behandling
av utskottet, anser jag den
fråga som vi tagit upp vara så betydelsefull,
att den inte här kan förbigås
med tystnad. Det gäller ju fastighetsombud
för dödsbon som äger jordbruksoch
skogsfastigheter. Jag skall därför
be att något få kommentera motionen.

Fastigheter som ägs av dödsbo eller
förutvarande dödsbodelägare med samäganderätt
skapar inte bara svårigheter
för ägarnas inbördes förhållande utan
även för angränsande fastighetsägare
och de myndigheter, som har till uppgift
att lämna upplysningar angående
fastighetens skötsel, samt för dem som
har hand om strukturrationaliseringen
inom jord- och skogsbruket. Jag kan
som exempel ta skogsvårdsstyrelserna,
lantmäteristyrelsen och lantbruksnämnderna.

Enligt de uppgifter jag fått behålles
numera dödsbon oskiftade under längre
tid än tidigare. Problemet med dödsboägandet
har därigenom ökat och blivit
alltmer irriterande för varje år. Olägenheterna
av detta ägande är mycket
kännbara och kommer också att bli väsentligt
större genom den pågående rationaliseringsverksamheten
inom nämnda
näringsgrenar. Skogsmark som ägs
av enskilda och dödsbon är starkt splittrad
— det känner vi alla till — och detta
medför stora svårigheter när det gäller
att driva ett rationellt skogsbruk.

Sammanslagning av mindre skogsfastigheter
har påbörjats för att åstadkomma
en mera ändamålsenlig fastighetsbildning.
För att kunna genomföra
denna måste ägarna vara eniga och
överenskommelse träffas med berörda
parter. Detta är inte alltid så lätt att
ordna då det gäller dödsbon med många
delägare och då ägarnas bostadsorter
är spridda över hela landet och kanske
också kan ligga utanför vårt lands
gränser. Samma förhållande uppstår då
skogsvårdande åtgärder skall utföras på
dessa fastigheter.

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

Det har visat sig att ägare av dödsbon
är mindre intresserade av strukturrationalisering
och skogsvårdande åtgärder
än andra ägarkategorier. Detta förhållande
sammanhänger inte alltid med
att ägarna är negativt inställda utan mera
med en viss passivitet, då de inte har
kännedom om rationaliseringens syfte.
Delägarna kan också vara oeniga, och
därigenom försvåras samarbetet. Det är
också i många fall svårt att få kontakt
med alla. Om lång tid förflutit efter
dödsfallet, kan det vara mycket svårt
att få reda på alla dödsbodelägare.

En allmän strukturrationalisering inom
skogs- och jordbruksnäringen är
högst nödvändig för att ytterligare förbättra
lönsamheten. Det är därför angeläget
att alla ägarkategorier är intresserade
och aktivt deltar i denna verksamhet.

Det finns även andra problem av liknande
karaktär, exempelvis dödsbons
förhållande till vägsamfälligheter, fiskevårdsföreningar
o. d.

För att man skall kunna komma till
rätta med de problem jag berört bör i
lag föreskrivas att dödsbo är skyldigt
att ha fastighetsombud som skall företräda
dödsbodelägarna i vissa särskilt
angivna situationer. I motionen har vi
förklarat att fastighetsombudet bör tillsättas
av rätten i den ort där fastigheten
är belägen. Vi vet att lantmäteristyrelsen,
skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen
gjort en gedigen utredning i
frågan, vilken överlämnades till Kungl.
Maj:t den 27 september 1962.

Herr talman! Med mitt inlägg har jag
velat visa hur viktig denna fråga är.
Tvärtemot vad statsrådet Kling ansåg
enligt ett uttalande här i kammaren den
20 mars 1964 menar jag att den bör
ges förtursrätt framför en del andra
frågor. Jag har inget annat yrkande än
utskottets, men jag hoppas att frågan
löses snarast möjligt.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8

Fridlysning av större rovdjur

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 13, i anledning av väckta motioner
angående fridlysning av större
rovdjur.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr LOTHIGIUS (h):

Herr talman! När man tar upp en
fråga som rör våra rovdjurs situation
— vilket jag som huvudmotionär dristat
mig att göra — måste man gå fram med
en viss försiktighet. Ämnet sätter nämligen
lätt en del människors sinnen i
brand; det tillhör de ämnen där man
har en bestämd, ofta förutfattad mening.

Man talar om de vilda djurens instinkter.
Diskussionen om våra rovdjur
kan väcka ännu dolda instinkter hos
homo sapiens. Man skrämmer kanske
fortfarande mer eller mindre på skämt
stygga barn med vargen.

Det är emellertid ytterst viktigt att
nalkas denna fråga utan romantisering
eller förutfattade meningar. Man tjänar
det vilda och man tjänar allmänheten
endast om man så noggrant som möjligt
redovisar fakta. Därför har vi motionärer
först efter samtal med sakkunskapen
på området vågat aktualisera
frågan. Vi har heller inte hemställt om
fridlysning, utan vi har bara begärt att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om skyndsam utredning
avseende de större rovdjurens eventuella
fridlysning och reglering i vårt
land.

Sakläget är i korthet följande:

Vargen och järven är på väg att fullständigt
försvinna ur vår svenska fauna.
De är fredlösa hela året, var och en
kan var som helst när som helst jaga
dessa djur. Jakten får t. o. in. efter tillstånd
ske med mausergevär ocli fångstredskap,
något som går långt utöver
vad som annars är tillåtet och knappast
kan anses modernt eller humanitärt.

Något undantag göres beträffande vissa
nationalparker, där dödande givet -

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Fridlysning av större rovdjur

vis får ske i självförsvar men också till
försvar mot angrepp på egendom. Observera
att det är fråga om angrepp på
egendom — ett begrepp som under
årens lopp helt naturligt visat sig mycket
svårtolkat.

Härtill kommer att en belöning utgår
av allmänna medel till den som dödar
varg eller järv. Det är egentligen fråga
om ett »stimulansbidrag», men genom
tillskjutande av lokala belöningar kan
jakten på dessa rovdjur bli mycket lönande.
För en dödad varg kan betalas
upp till 4 000 kronor och för järv upp
till 500 kronor.

Det är alltså under sådana betingelser
dessa två djurarter lever i dag. Något
dussin vargar och cirka hundra järvar
finns nu kvar i vårt land.

Nya vägar och färdleder dras genom
våra naturområden. Med hjälp av flyget
kan man sätta ned en människa nästan
var som helst i vildmarken eller spana
efter det vilda, och snöskotern smyger
på gummiband fram över fjällvidderna.
Tidigare kunde vi kanske skjuta på beslutet
i frågan — vi kunde kanske tilllåta
oss att vara bekvämt obestämda.
Nu kan vi inte göra det längre, ty om
beslut inte fattas blir följden att två
arter av våra större rovdjur inom kort
är utrotade.

Jag är på det klara med att obeslutsamheten
i viss mån berott på att vi
vetat för litet om dessa djurs uppträdande
och vanor. Hänsynstagandet till
samernas ibland mycket besvärliga situation
har också gjort att man inte
funnit sig ha tillräckligt bärande skäl
för beslut i ena eller andra riktningen.

Men detta är inget försvar för att man
inte försöker ändra på missförhållandena.
Förre landsfogden i Norrbottens
län Hans Fjelner talar i en skrivelse
av den 23 december 1964 om »det nuvarande
systemet med avskjutning på
enskilt initiativ stundom i förening med
belöningar medförande en slumpmässig
och planlös beskattning». Han framhåller
också att frågan om de större rov -

djurens framtida öde länge väntat på
sin slutliga lösning. Utvecklingen under
de senaste åren gör det angeläget,
finner Fjelner, att en sådan lösning
snart nog kommer till stånd genom ansvariga
myndigheters överväganden och
åtgärder och icke genom enskilda personers
oöverlagda handlande.

Tack vare en insats från domänstyrelsens
sida, främst då av chefen för
styrelsens naturvårdsavdelning, jägmästare
Bertil Haglund — som tillsammans
med sina medarbetare gjort mycket omfattande
och utomordentligt intressanta
undersökningar av dessa våra rovdjurs
vanor — kan emellertid myndigheter,
särskilt berörda parter och allmänheten
snart bilda sig en mera klar och
sann bild av situationen. Undersökningarna
om björn och lo är klara och
utredningen om varg och järv kommer
snart att framläggas. Den som i
likhet med undertecknad fått några
glimtar av den senare utredningen ser
med intresse fram emot dess offentliggörande.

För björnens och lons vidkommande
är situationen en annan än för de tidigare
nämnda rovdjuren. Björn- och lostammarna
har visat en viss ökning under
de senaste åren, vilket vi med tacksamhet
kan konstatera, i synnerhet som
vi också vet att björnen är ett ganska
fridfullt djur med vanor, som endast
i mindre utsträckning är till förfång för
renskötseln. När det gäller dessa två
djurarter torde det bli fråga om en reglering
inom vissa områden, där deras
utbredning kan vara till förfång, medan
de i andra trakter relativt fritt borde få
utvecklas.

En fridlysning eller en reglering av
dessa rovdjursstammar kräver, såsom
f. d. landsfogden Hans Fjelner uttalar,
inrättandet av rovdjursnämnder, i vilka
bör ingå representanter för berörda
myndigheter samt för de renägande samerna.

Även om vi motionärer icke tagit
ställning i fridlysningsfrågan utan en -

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

dast efterlyser ett beslut på denna
punkt, har vi med tacksamhet tagit del
av tredje lagutskottets skrivning. Utskottet
har icke ifrågasatt att dessa djurarter
skall utrotas utan i stället uttalat
sig för ett skydd mot utrotning. Ett sådant
uttalande innebär också, att samerna
bör få det ekonomiska skydd
som fordras för att ersätta de skador,
som åsamkas deras framtida försörjningsmöjligheter
genom rovdjuren.

Utskottet anmäler vidare att det pågår
en samordning av de nordiska ländernas
jakt- och fridlysningsbestämmelser.
Det är riktigt att så är fallet, och
ärendet har även behandlats i Nordiska
rådet. På grund av de nordiska ländernas
delvis olikartade näringsstruktur i
de mera markanta rovdjursdistrikten
tror jag emellertid inte att vi i Sverige
bör vänta på denna samordning innan
vi tar itu med våra speciella förhållanden.
Vi har betydligt större och friare
ytor att röra oss med. Norrmännen bedriver
t. ex. också fåravel utom renskötsel
i de nordliga delarna av sitt land.

Ett uppskov av denna anledning anser
jag icke får komma i fråga. Om det
blir ett sådant uppskov kan vi aldrig
lösa våra speciella rovdjursproblem.

Herr talman! Utskottet har skrivit
utomordentligt välvilligt — så välvilligt
som man över huvud taget kunnat vänta
sig. Om inte 1949 års pensionsmässiga
jaktutredning funnits, förmodar jag att
motionen hade tillstyrkts. Jag har samma
uppfattning om denna utredning
som den värderade ledamoten av denna
kammare herr Johansson i Växjö.

Nu är (let verkligen att hoppas, att
tredje lagutskottets utlåtande blir den
vitamininjektion som behövs för att
jaktutredningen verkligen skall få till
stånd ett avgörande i denna fråga innan
det blir för sent. Vi måste fä eif snabbt
avgörande om hur vi skall förvalta våra
rovdjur i fortsättningen. Ordnar vi inte
detta, kommer vi att få bära ett tungt
ansvar inför framtiden.

Fridlysning av större rovdjur

Herr LASSINANTTI (s): ■

Herr talman! Jag begärde närmast ordet
för att uttrycka min tillfredsställelse
över att utskottet inte hade varit så
tillmötesgående mot motionärerna som
dessa själva tydligen hade önskat sig.
Jag hörde att herr Lothigius var ytterst
optimistisk när han skulle tolka utskottets
skrivning. Det kan därför vara på
sin plats att redovisa en uppfattning
som avviker från motionärens.

När jag lyssnade till herr Lothigius
kunde jag inte undgå att erinra mig en
liten historia från finska vinterkriget.
I radio meddelades, att det hade varit
lugnt vid fronten; det hade endast förekommit
sparsam kanoneld och litet partisankrig.
De som satt hemma i sina ombonade
vardagsrum och hörde dessa
kommunikéer fick den uppfattningen,
att vinterkriget var en tämligen idyllisk
företeelse. Jag kom emellertid att tala
med en man, som själv var vid fronten,
och han sade, att man där nog tyckte
att det var alldeles tillräckligt med sparsam
kanoneld och litet partisankrig!

Jag undrar, om inte motionären i detta
ärende får räknas till den kategori,
som sitter i sitt vardagsrum och lyssnar
till behagliga underrättelser via etern.

Jag råkade bevista den s. k. lappriksdagen
i Karesuando för knappt en månad
sedan och där diskuterades denna
fridlysningsfråga mycket ingående efter
en föredragning av jägmästare Haglund
i domänstyrelsen. Det riktades
inga allvarligare hotelser mot jägmästare
Haglund, närmast kanske av den
anledningen att samerna är kända för
sin stora fridsamhet när det gäller umgänget
med andra människor. Men i
sakfrågan förekom mycket stora motsättningar.
Från samehåll gjordes nog
gällande att om det inte vidtas några
åtgärder mot rovdjuren och särskilt
mot vargen, så medverkar man till att
utrota lapparna, och i den församlingen
rådde det ingen tvekan om vilken man
borde viilja att utrota, vargen eller lappen.

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Fridlysning av större rovdjur

Herr talman! Jag är inte alls övertygad
om att motionärens beskrivning
av situationen håller streck. Jag tror
inte att naturen i detta avseende låter
sig regleras hundraprocentigt. Även om
vi skulle införa fridlysningsbestämmelser
här i Sverige finns det ingenting
som hindrar vargarna i Sovjetunionen
och Finland att komma till vårt land.
Jag tror att man rör sig med hypotetiska
bedömningar när man talar om
utrotning av ett djur som vargen.

Vargen och lappen har befunnit sig
i stridsställning sedan urminnes tider,
och lapparna har gjort sitt yttersta för
att utrota vargen, men hittills åtminstone
med negativt resultat. Den som har
haft tillfälle att stifta bekantskap med
vargens framfart i renhjordarna är också
benägen att mycket kraftigt understryka
utskottets uttalande att den renskötande
befolkningen har rätt att bli
särskilt ihågkommen i detta sammanhang.
Vi får inte glömma att renen är
själva grunden för de renskötande lapparnas
existens, och en vargskock kan
faktiskt på en natt äventyra en samefamiljs
existens. Mot den bakgrunden är
det naturligt att samerna hyser panisk
förskräckelse för vargen.

Vid lappriksdagen i Karesuando hade
man ändå en nyanserad uppfattning om
vargens existensberättigande. Så tog
t. ex. ordningsmannen i Sirkas, Jovva
Spiik, på fullt allvar upp frågan huruvida
det inte skulle vara möjligt att anordna
ett reservat för vargar i Småland.
Motionären råkar ju komma från den
landsändan, och han känner säkert bättre
till de faktiska förutsättningarna att
anordna ett vargreservat i Småland än
vad jag gör. Jag vill inte heller ställa
mig bakom förslagsställaren utan redovisar
bara den uppfattning som kom
till uttryck på lappriksdagen.

Vi förfasar oss ibland över att stövare
jagar rådjur. Jag tror att vad som
då sker är tämligen oskyldigt i förhållande
till det blodbad och den misshandel
som vargarna gör sig skyldiga till i

en renhjord. Men vi skall inte fordra att
de som bor i södra Sverige skall se med
samma ögon på vargen som de renskötande
samerna. Personligen har jag inte
haft något ont av vargen, men jag har
inte kunnat undgå att ta intryck av de
skildringar om vargens framfart som
jag har fått på mina tjänsteresor. Jag
har också i min tjänstgöring kommit i
kontakt med dessa problem och kan
till fullo vitsorda samernas beskrivning
av förhållandena.

En norrlänning vid namn Jonas Stadling
har skrivit en bok i vilken han
skildrar sina studieår i Uppsala. Han
beskriver där vilken fruktansvärd uppståndelse
som uppstod när vargarna en
kall vinternatt — det var visst 40° kallt
— gjorde sin entré i Uppsala och rev
universitetskanslerns två hundar. Man
får det intrycket att den omständigheten
att vargen rev universitetskanslerns
två hundar väckte en folkstorm mot
vargen i lärdomsstaden vid Fyrisån. Jag
anför bara detta exempel för att visa
att vi inte skall vara förundrade över
samernas uppfattning om vargen.

Motionären talar om björnen som en
fridfull sälle, och det kan man kanske
instämma i. Men jag har träffat en man
som blivit anfallen av en björn och fått
mellan trettio och fyrtio hugg i sin
kropp, och han ville visst inte längre
beteckna björnen som en fridfull sälle.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande
än om bifall till utskottets hemställan.
Mitt anförande är enbart förestavat
av en vilja att här i riksdagen
klarlägga att även om man försöker hålla
huvudet kallt så kan man inte komma
ifrån att det finns mycket bärande skäl
för den uppfattning som t. ex. de renskötande
samerna har fört till torgs i
denna fråga.

Herr LOTHIGIUS (h):

Herr talman! Trots att jag har stor
aktning för den värderade vännen Lassinanttis
kunskaper i denna fråga vågar

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

jag dock ta upp en liten polemik med
honom.

Jag tillhör inte dem som bara sitter
i det lugna vardagsrummet och funderar
på de frågor det här gäller. Jag
vandrade under hösten i tio dagar med
jägmästare Haglund uppe i de svenska
nationalparkerna, och då diskuterade vi
bl. a. dessa frågor. Inte heller tillhör jag
dem som satt i vardagsrummet under
finska kriget, utan jag var med i striderna
vid Märkajärvi.

När jag tog upp den här saken hade
jag nog en känsla av att den skulle
kunna skapa affekter, och det var därför
som jag i mitt första anförande sade,
att vi måste närma oss den med ytterst
stor försiktighet.

Frågeställningen är, om dessa rovdjur
skall få finnas kvar i den svenska faunan
eller icke. Skall vi försöka behålla
dem, måste vi snarast besluta oss för
det. Enligt de utredningar som jägmästare
Bertil Haglund gjort kan man knappast
påvisa någon tillförsel av varg från
Finland. De frågor vi talar om gäller
för övrigt inte bara vargen utan även
våra andra stora rovdjur: lon, järven
och björnen.

Jag kan också meddela, att det kommer
att läggas fram en ytterst intressant
utredning som ger vid handen, att
den tidsperiod då t. ex. järven ger sig
på renarna är mycket begränsad. Järvens
jakt på renarna pågår alltså inte
hela året om; stapeldiagram i utredningen
visar att järvens beskattning av
renarna är främst begränsad till tiden
från den t februari till mitten av mars.
Under större delen av året förorsakar
järven ringa skador på renarna.

Även jag hade tillfälle att följa lappriksdagen.
Efter vad jag kunde förstå
av det som där sades var samerna intresserade
av att Bertil Haglund fortsätter
sina undersökningar och lägger
fram de fakta som behövs för att man
på ett vederhäftigt sätt skall kunna följa
utvecklingen.

Jag tror, som sagt, att det är utom -

Fridlysning av större rovdjur

ordentligt viktigt att vi tar ställning till
frågan om vi över huvud taget vill ha
t. ex. vargen kvar i den svenska faunan.
Skall vi inte ha den kvar, tycker
jag att vi bör använda betydligt humanare
metoder för dess utrotning än de
som för närvarande kommer till användning.
Det är väl inte heller herr
Lassinantti obekant, att man många
gånger tar vargjakten som förevändning
för jakt på annat villebråd som
man inte har rätt att jaga.

Herr LASSINANTTI (s) kort genmäle:

Herr talman! Min avsikt var inte att
dra upp en debatt mellan herr Lothigius
och mig. Herr Lothigius var naturligtvis
i sin fulla rätt att framföra sin
uppfattning i saken; som motionär hade
han väl närmast moralisk skyldighet att
göra det.

Jag förstår herr Lothigius mycket
bättre nu sedan jag hört, att han i höst
varit uppe och promenerat med jägmästare
Haglund i fjällvärlden. Höstfägringen
inympar i människosjälen någonting
av behagfullhet inför den, som man
tror, exotiska tillvaron där uppe i norr.
Det är klart att man i det stämningsläget
får full förståelse för att det i
fjällvärlden skall finnas björnar och
vargar och andra vilda djur.

Jag tar ingen som helst ställning till
frågan, om dessa djur bör utrotas. Om
så skedde skulle naturligtvis den svenska
faunan bli fattigare. Jag kan emellertid
inte dela herr Lothigius uppfattning
att det i någon väsentlig utsträckning
skulle förekomma att förekomsten
av varg utnyttjas som förevändning att
bedriva otillbörlig jakt. Jag känner mycket
väl till den diskussion som förts
i denna fråga, men jag tycker att anklagelserna
på denna punkt — jag syftar
inte närmast på herr Lothigius — varit
överdrivna.

Vad som gör att vargplågan känns så
besvärlig för samerna just nu — kanske
mer besvärande än tidigare — är det
förhållandet, att samerna genom om -

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

De ensamståendes problem

ständigheternas makt mer och mer övergivit
den intensiva renskötseln, som innebar
att man vaktade renhjordaren så
gott som dygnet om. Man har kommit
över till en extensiv renskötsel, som innebär
att man i större utsträckning använder
stängsel och liknande tekniska
hjälpmedel. Det är klart att en varg då
bär helt andra möjligheter att inverka
förödande på rennäringen än under
den intensiva renskötselns tid.

Det jag sade om finska kriget var ju
en liknelse, och jag hade inte alls tänkt
mig att herr Lothigius skulle sitta i sitt
vardagsrum och meditera över dessa
saker. Men jag kanske ändå kan i all
vänlighet få ge det rådet, att det inte
skadar om man mediterar ibland över
dem.

Herr LEVIN (s):

Herr talman! De båda talare som yttrat
sig i denna fråga har redovisat
ganska olika uppfattningar, men båda
två har ändå kommit fram till att yrka
bifall till vad utskottet här föreslagit.
Det är kanske inte så egendomligt att
så har skett, ty innerst inne har de i
många avseenden ändå haft mycket gemensamt.
De båda ståndpunkterna, kan
jag försäkra, har också varit diskuterade
i utskottet där man försökt väga emot
varandra de två tingen — dels intresset
för att behålla de fyra arterna av stora
rovdjur kvar i vår fauna och dels behovet
och nödvändigheten av att skapa
ordentliga skydds- och ersättningsbestämmelser
för samebefolkningen. Utskottet
har också understrukit att det
gärna ser att de fyra rovdjursarterna
såvitt möjligt behålles kvar i vår fauna,
men vi förutsätter också att frågan om
ersättning för de skador som rovdjuren
vållar samerna kan lösas på ett tillfredsställande
sätt.

Om man vill tillgodose dessa två synpunkter
kan man inte räkna med att
det skall bli något alltför snabbt beslut
i saken. Även om det är aldrig så önskvärt
att så snabbt som möjligt och kan -

ske inom den allra närmaste tiden få
en lösning av frågan, så måste vi ge oss
tid att, samtidigt med att vi löser fridlysningsfrågan,
också på ett tillfredsställande
sätt lösa frågan om hur ersättning
skall utgå för de skador som dessa
rovdjur kan åstadkomma främst för samenäringen.

Herr talman, jag vill naturligtvis också
yrka bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 9

De ensamståendes problem

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 10, i anledning av
väckta motioner angående de ensamståendes
problem.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag skall be att få säga
några ord med anledning av allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 10
som behandlar de ensamstående och deras
problem. Vi väckte vid riksdagens
början en motion som gällde de ensamstående
och de problem som faktiskt
uppstått för dessa människor. Vi har
drivit en välfärdspolitik och samtidigt
en skattepolitik där vi inte beaktat att
här har uppkommit en missgynnad
grupp i samhället. Missnöjet har undan
för undan laddat upp, men det blev
framför allt en explosion när man av
skatteberedningens förslag förstod att
man var i färd med att ytterligare dra
till skatteskruven för de ensamstående.

Vad vi begärde i motionen var att få
en allmän översyn av en del olika förhållanden,
varvid vi som exempel nämnde
dels skattetrycket och dels de ensamståendes
bostadsförsörjning, vårdfrågor,
försäkringsfrågor o. s. v. Utskottet
har naturligtvis haft en ambition
att i mesta möjliga mån motivera avslag

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

på motionen. Därför anför man att de
olika detaljerna kommer att tas upp av
olika utredningar. Bl. a. hänvisas till
att det tillsatts en familjeskatteutredning
som skall ta upp frågan om skatterna.
Det förvånar mig på sätt och vis
om familjeskatteutredningen verkligen
kommer att ta upp de ensamstående,
som aldrig omfattats av någon familjepolitik
eller familjebeskattning. Skattelindringarna
för familjerna har alltid
skett på de ensamståendes bekostnad.

Jag tycker det är olyckligt om man
skulle sprida dessa olika frågor och
hänvisa dem till olika utredningar. Vad
vi begärde i motionen var nämligen
just att få en allsidig och samlad översyn
av de problem och svårigheter som
möter olika kategorier ensamstående i
samhället, samt förslag om effektiva åtgärder
för att avhjälpa och undanröja
dessa problem och svårigheter. För att
kunna bedöma denna grupps situation
är det nödvändigt att få en samlad
översyn av frågan.

Tidningen Vi har tagit upp frågan
och i en sju sidor lång artikel redogör
man för de olika problem som möter
de ensamstående. Man har där gått mera
i detalj. Vi har i motionen anfört vissa
exempel men räknade med att med en
ytterligare utredning kunna kartlägga
alla de problem och svårigheter för de
ensamstående som finns i samhället.

De ensamstående har väl närmast betraktats
som en ansvarslös grupp, vilken
inte har andra att sörja för och på vilken
man kan lägga vissa bördor — en
grupp som inte heller skall komma i
åtnjutande av samhällets förmåner på
samma sätt som familjer in. fl. »Vi» börjar
sin artikel: »Är de ensamstående
bara en futtig minoritet som statsmakterna
inte behöver bry sig så mycket
om när man lagstiftar om sociala rättigheter
och skatter eller när kommunerna
beslutar om sina bostadsprogram? När
man ser hur de ensamstående på punkt
efter punkt sätts på undantag till förmån
för de gifta, även om de senare

De ensamståendes problem

är barnlösa, får man intrycket att politikerna
inom alla partier har struntat
i de ensamstående.»

Det har nog varit så, och dock är den
gruppen inte liten, utan det är en stor
grupp. Det har sagts att man grovt underskattat
den som väljargrupp. Jag vill
inte säga det, men vad som är farligt
och kan bli synnerligen besvärligt är
om vi här skapar motsättningar i samhället.
Detta har redan framskymtat
med anledning av skatteberedningens
förslag, där det blev massor av insändare
i tidningarna och där det sades:
»Vi har inte anledning ansluta oss till
något parti. Vi skall bilda ett eget parti.»
De kommer alltså här i en motsättning
till det övriga samhället. Det är detta
som är den allvarligaste faran. Jag ser
det också så, att här finns en grupp
som blivit missgynnad och som känner
sig stå i strykklass i samhället. Vi måste
se till att vi för en politik så att det blir
rättvisa i samhället. De motsättningar
som annars kan uppstå skulle bli mycket
beklagliga. Har vi gjort misstag som
politiker när vi lagt på skattebördor
som är orimliga för dem som har lägre
inkomster, tycker jag att det är vår skyldighet
att i fortsättningen se till att de
blir rättvist behandlade. I denna grupp
befinner sig många ensamstående, änklingar
som fostrat flera barn, kanske
under besvärliga förhållanden, men som
nu är ensamma och som sådana blir
ungkarlsbeskattade.

Jag förstår att det inte är någon idé
att yrka bifall till motionen men jag
kommer så småningom igen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Det låg väl några överdrifter
och inte så få i det anförande
som fröken Elmén nyss höll, när hon
ville göra de ensamstående till en enhetlig
grupp. I motionen har man sagt
att den utgör 1,5 miljon människor.
Man buntar ihop änklingar, änkor, pensionärer,
studerande, frånskilda och

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

De ensamståendes problem

ogifta och anser dem vara i samma
situation.

Det är självklart att man inte kan
utreda förhållandena för 1,5 miljon
människor och anse att dessa har så
likartade förhållanden, att det skulle vara
riktigast att låta hela gruppen omfattas
av en gemensam utredning.

I gruppen ingår till exempel studerande
och pensionärer. I gruppen studerande
har gifta och ogifta fått olika
studiesociala förmåner. Jag hade tillfälle
att opponera mot att förmånerna
i det fallet var sämre för gifta studerande
än för ogifta.

När det gäller pensionärerna har förhållandena
för gifta och ogifta utretts
tillsamman. Där föreligger också det
förhållandet, att i fråga om pensionen
de gifta har en lägre folkpension än de
ogifta har.

Bilden är alltså allt annat än enhetlig.
De gifta har inte genomgående större
förmåner än de ensamstående.

Det ifrågasattes om en utredning om
familjebeskattningen skulle beröra de
ensamstående. Jag vet inte hur man
skall kunna göra en utredning om familjebeskattningen
utan att ta hänsyn till
att det finns gifta och ogifta, eftersom
utredningen syftar till en särbeskattning.
En sådan innebär ju likartade
skatteskalor. Då är det omöjligt att bortse
från båda de nuvarande skatteskalorna,
de ensamståendes och familjernas.
Samma är förhållandet när det gäller
avdragen. Helt säkert kommer alltså
även de ensamståendes skattefråga med.

Utskottet har blivit överens om att
det inte är möjligt att igångsätta en utredning
för att belysa en så olikartad
och så stor grupps förhållanden som det
här är fråga om. Vi har hänvisat till
att de ensamståendes problem redan
är upptagna i olika utredningar och
kommer att behandlas av dem.

Det är litet tråkigt med den hätska
tonen gentemot familjerna från sådana
som kallar sig ensamstående. I sitt yttrande
hade fröken Elmén en vändning

där hon sade att sådana som tidigare
haft familjer och nu har blivit ensamstående
och kanske har fostrat många
barn känner det orättvist att få andra
skatteförhållanden när de blivit ensamstående.
Detta exemplifierar ju att människor
i vissa skeden av sitt liv tillhör
de ensamstående och i andra skeden
tillhör familjen. Det är inte en enhetlig
kategori, som vandrar livet igenom såsom
tillhörande endast den ena sorten.

Det är svårförståeligt när man i det
särskilda yttrandet säger, att man bör
få till stånd en rättvisare avvägning
när det gäller t. ex. bostäder. Det kan
väl inte ifrågasättas, att man skulle anse
att en ensamstående vuxen människa
bör ha företräde framför familjer med
små barn. Men vad är det då för prioritet
som man vill gå till storms emot?

Vi får se nyktert på dessa problem
och inte hetsa upp oss. Vi bär inte
hetsat upp oss i utskottet, och därför
är inte heller det särskilda yttrandet
så hätskt som fröken Elméns yttrande
bär nyss var. Det är strängt taget
bara ett upprepande av motionen.
Vi för vår del anser att de väsentliga
frågorna redan är under utredning. Avvägandena
är gjorda utifrån en mycket
riktigare syn än den som kanske talar
i tidningen Vi:s artiklar, vilka uppenbarligen
innehåller en rad journalistiska
överdrifter för effektens skull.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! I motionen har vi framhållit
att gruppen är mycket heterogen.
Det vore därför, tycker jag, av synnerlig
vikt att man ginge igenom hela detta
material. Dem som man ömmar särskilt
för är de som tillhör låglönegrupperna,
de som har det svårt och blir hårt
drabbade av skatter. Det har länge rått
missnöje där, men utsikterna att de
eventuellt skulle påläggas ytterligare
beskattning utlöste stort missnöje. Jag
rekommenderar därför fru Eriksson i

Torsdagen den 1 april 1905

Nr 15

Stockholm att läsa artikeln i tidningen
Vi, ty den säger kolossalt mycket.

Som jag sade förut har vi bara tagit
upp några få exempel i motionen; det
finns oerhört många fler problem som
man har att beakta när det gäller de
ensamstående.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Det finns en grupp,
nämligen ensamstående med barn, vilkas
problem när det gäller beskattningen
vi har haft uppe till behandling. Dem
har vi gett en gynnad ställning. I går
var det ytterligare resonemang både om
låglönegrupper och om andra. Jag kan
inte finna att man då förbisåg låglönegruppernas
problem. I den då behandlade
propositionen redovisades vissa vägar
att hjälpa just lågelönegrupperna —
detta gäller både ensamstående och övriga.
Det är inte riktigt att trycka så
hårt på orättvisorna för en hel grupp,
utan man bör nog göra en uppdelning
i många mindre grupper. De skillnader
i levnadsstandard som förekommer är
nog minst lika stora mellan olika gifta
personer och olika ensamstående som
de är mellan ensamstående och gifta.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Om man går till statistiken,
ser man att de ensamstående i
mycket stor utsträckning befinner sig
i låglönegrupperna.

Vidare finns det en stor grupp bland
dem som liar låga löner — ja, naturligtvis
även bland andra kategorier -—
som förutom att de har sitt arbete att
sköta många gånger också har vården
av familjerester, sjuka föräldrar och
syskon. I vissa fall har de dessutom
underhållsskyldighet mot anhöriga, för
vilken de inte får göra avdrag, för att
nu inte tala om själva arbetet med vården.
Det är möjligt att en kommande
generation inte kommer att ta på sig ett
sådant ansvar utan tröttnar, när de beskattas
hårt av samhället samtidigt som
de står utanför olika förmåner.

Ett miljöpolitiskt handlingsprogram

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Just den grupp som vårdar
anhöriga och äldre personer är nu
föremål för utredning.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 10

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 11, i anledning av
väckta motioner om ökat samhällsstöd
åt kvinnor i abortsituation.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11

Ett miljöpolitiskt handlingsprogram

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 12, i anledning av
väckta motioner om ett miljöpolitiskt
handlingsprogram.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 585 av fru Olsson och II: 701 av herr
Larsson i Borrby hemställdes, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla att ett miljöpolitiskt handlingsprogram
i enlighet med i motionerna
anförda riktlinjer utarbetades och att
förslag som därav föranleddes snarast
förelädes riksdagen.

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna 1:585 och 11:701 i
den mån de icke kunde anses besvarade
med vad i utlåtandet anförts icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av fru
Uamrin-Thorell, fru Olsson samt herrar
Rimås, Larsson i Borrby och Johansson
i Växjö, vilka ansett att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:585 och 11:701
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
att ett miljöpolitiskt handlingsprogram
i enlighet med i motionerna
anförda riktlinjer måtte utarbetas så

Nr 15

Torsdagen den 1 april 19G5

Ett miljöpolitiskt handlingsprogram

snart ske kunde och att förslag som därav
föranleddes skyndsamt förelädes
riksdagen.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr JOHANSSON i Växjö (ep):

Herr talman! Detta ärende gäller mentalhygien,
psykisk trygghet, något av
vår levnadsstandards tredje dimension
— djupet. Detta har tidvis sammanfattats
i devisen: det räcker inte med att
man har något att leva av — man måste
också ha något att leva för.

Ärendet är välbekant för riksdagen
genom motioner i andra kammaren -—
nr 587 1962, nr 690 1963, nr 773 1964 —
och bringas nu i erinran genom motion
nr 701. Vad har då utskottet sagt under
dessa år?

1962 sade utskottet bl. a., att man inte
kunde finna att det framförda förslaget
skulle fylla någon väsentlig uppgift.
1963 hänvisade man till en då aktuell
proposition — jag tror det var nr 79 —
och sade att man »med tillfredsställelse
ser att spörsmålet om den sociala forskningen
kommer under ingående prövning.
Det kan förutsättas att de i motionen
framförda synpunkterna uppmärksammas
vid denna prövning». 1964 sade
utskottet: »Utskottet vill understryka sin
uppfattning om vikten av att inentalhygieniska
aspekter beaktas vid samhällsplaneringen.
» 1965 understryker utskottet
»angelägenheten av att de strävanden,
som pågår på många vitt skilda
områden och på vilka ovan och i utskottets
tidigare utlåtanden vissa exempel
givits, intensifieras och fullföljes.
Stor uppmärksamhet bör därvid ägnas
möjligheterna att genom samordning av
olika socialvårdsorgans insatser och genom
uppföljning av de individuella fallen
åstadkomma effektiva lösningar,
som tar hänsyn till den hjälpsökandes
hela situation.»

Vi är glada över att denna sinnesförändring
inträtt. Det visar på en god utveckling.
Enighet råder om angelägen -

lietsgraden — oenighet om hur och när
man skall angripa problemen.

Vi reservanter anser det felaktigt att
helt förlita sig till sporadiska åtgärder
utan en planerad målsättning. Genom
att göra ett program verifierar man
emellertid att man är beredd att lösa
frågorna på lång sikt. Man uttalar sig
också om riktlinjerna för lösningen av
problemen. I den rådande situationen
sker lösningen av de aktuella problemen
på ett slumpartat sätt. Med ett klart
upplinjerat program skulle de organ,
som nu har att lösa de problem, som berörs
i motionerna, ha en riktlinje att
följa. De otillfredsställande förhållanden
som nu är rådande har till mycket
stor del sin grund i den brist på miljöpolitisk
målsättning som råder inom de
organ som har hand om planeringen av
vårt samhälle. De avgränsningar som
kan befinnas erforderliga bör utföras så,
att de viktigaste områdena ur miljöpolitisk
synpunkt kommer att innefattas i
programmet. Det torde också bli lämpligt
att i utredningen om ett miljöpolitiskt
handlingsprogram behandla delar
av miljöpolitiken som inte finns nämnda
i de aktuella motionerna. Behovet av
en kartläggning och systematisering av
de åtgärder som kan genomföras inom
en näraliggande framtid bör särskilt
uppmärksammas.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den reservation som är fogad
till allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 12.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Med hänsyn till att i
huvudsak sanuna motion avslagits av
riksdagen 1962, 1963 och 1964, ber jag
att utan annan motivering än den som
finns i utskottsutlåtandet i år få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reser -

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

Svenskt erkännande av Europarådsdomstolens behörighet

vationen; och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Johansson
i Växjö begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i utskottets utlåtande nr 12, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av fru Hamrin-Thorell
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Johansson i Växjö
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 136 ja och
71 nej, varjämte 3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 12

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 13, i anledning av
väckta motioner om inrättande av en
särskild sjöpolisorganisation.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13

Svenskt erkännande av Europarådsdomstolens
behörighet

Föredrogs utrikesutskottets utlåtande
nr 4, i anledning av motioner om
svenskt erkännande av Europarådsdomstolens
behörighet.

I en i första kammaren väckt motion,
nr 263, av herrar Holmberg och Sveningsson,
ävensom en i andra kammaren
väckt likalydande motion, nr 319,
av herr Petersson m. fl., vilka motioner
hänvisats till utrikesutskottet, föreslogs
att riksdagen måtte för sin del besluta
att Sverige borde avgiva sådan förklaring
om erkännande av Europarådsdomstolens
behörighet som avsåges i
art. 46 av Europarådskonventionen angående
de mänskliga rättigheterna.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:263 och 11:319 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Lundström, Hernelius, Heckscher och
Wedén, som ansett att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
I: 263 och II: 319 ville för sin del
besluta att Sverige borde avgiva sådan
förklaring, som avsåges i art. 46 i Europarådets
konvention angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Detta är ett ärende som
riksdagen har behandlat flera gånger
tidigare, och jag tror därför att det skall
vara möjligt för mig att fatta mig ganska
kort.

Sverige har ju sedan lång tid tillbaka
varit anslutet till Europakonventionen
om de mänskliga rättigheterna. Sverige
är också ett av de tio länder som har
godkänt enskild klagorätt under denna
konvention. Men däremot har vårt land
inte gått med på att låta frågor av det
slag det här rör sig om — alltså frågor
som uppkommer enligt konventionen
—• i sista hand prövas av den domstol
som är inrättad för ändamålet. Man
har som skäl härför anfört att man bör
ha större erfarenhet av domstolens arbete,
och man har också sagt att man

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Svenskt erkännande av Europarådsdomstolens behörighet

bör vänta på de andra nordiska länderna.
Danmark har emellertid sedan
ganska lång tid tillbaka godkänt domstolens
jurisdiktion, och förra året gjorde
även Norge detta. Vidare har det
genom den erfarenhet man har fått av
domstolens verksamhet blivit ganska
klart, att det är förhållandevis få mål
som kommer under domstolens prövning
och att det inte föreligger några
nämnvärda olägenheter för de länder
som har underkastat sig domstolens jurisdiktion.

Under dessa förhållanden finns det
såvitt jag förstår inte längre någon anledning
för vårt land att icke godta
domstolens jurisdiktion. Det skulle vara
motiverat att inte göra det, om man ansåg
att vi inte ville tillämpa konventionen.
Men det är ju en gammal princip
här i landet att om vårt land undertecknat
en konvention, så tillämpar vi den
också. Jag kan alltså inte se något skäl
varför man inte skall gå med på en sådan
juridisk prövning som domstolen
har att verkställa.

Det har upplysts i utrikesutskottet att
norska regeringens godkännande av
domstolens jurisdiktion har medfört att
svenska regeringen har saken under
prövning för närvarande. Det är ytterst
glädjande, men enligt min uppfattning
utgör det ingen anledning för riksdagen
att vänta. Riksdagen behöver inte i alla
frågor av denna typ vänta på Kungl.
Maj:ts ståndpunktstagande. Reservanterna
i utrikesutskottet, herrar Lundström,
Hernelius, Wedén och undertecknad,
har därför föreslagit att riksdagen
redan nu ville för sin del besluta att
Sverige bör avgiva en sådan förklaring
som det här är fråga om.

På grund av vad jag här anfört ber
jag få hemställa om bifall till den vid
utrikesutskottets utlåtande nr 4 fogade
reservationen.

Fru RENSTRÖM-INGENÄS (s):

Herr talman! Utrikesutskottets utlåtande
över de motioner som nu behand -

las är synnerligen kortfattat. Det beror
inte på att utskottet finner frågan ointressant
eller av ringa betydelse, utan
orsaken är helt enkelt att detta ärende
har debatterats så många gånger och så
nyligen här i kammaren och i medkammaren,
att utskottet inte funnit skäl säga
annat än att det inte finns anledning
frångå den tidigare avvaktande ståndpunkten
vad gäller erkännande av Europarådsdomstolens
behörighet.

Sverige har i många sammanhang både
i ord och handling visat att vi är
angelägna om internationella kontakter
och gott samarbete med andra länder
och folk, och Sveriges anseende runt
om i världen bygger i hög grad på den
goodwill vi förvärvat genom detta uppträdande.
Att vi visat oss tveksamma i
denna sak har sina orsaker. Med hänsyn
till de föregående debatterna finner
jag inte nödvändigt att upprepa alla
de argument som påverkat utskottets
och riksdagens ställningstagande i domstolsfrågan.

Det är inte bara Sverige som i detta
fall har visat stor tveksamhet. Konventionen
angående skydd för de mänskliga
rättigheterna bär årtalet 1950. Sedan
dröjde det åtta år, innan det erforderliga
antalet av åtta stater hade bestämt
sig för att erkänna domstolen.
Först då kunde konventionen träda i
kraft, och man valde domare i januari
1959. Tveksamheten i fråga om domstolen
har alltså varit stor och allmän.

Vi har här haft denna fråga till behandling
och debatterat den åren 1951,
1959, 1960, 1961, 1962 och 1964. Riksdagen
har inte vid något av dessa tillfällen
ställt sig helt negativ, endast avvaktande.
Majoriteten har varit långt
ifrån övertygad om det principiella och
praktiska värde som ett erkännande
kunde ha. Redan i utlåtandet 1951 om
godkännande av Sveriges anslutning till
Europarådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna
sade utskottet att nästa steg, nämligen
att underkasta sig domstolens jurisdik -

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

Svenskt erkännande av Europarådsdomstolens behörighet

tion, borde anstå, men att man förväntade
att därest framdeles tillräckliga
skäl härtill kunde föreligga proposition
härom skulle föreläggas riksdagen. Så
har ännu icke skett.

Eftersom det finns många här som
inte tidigare deltagit i ärendets behandling
tillåter jag mig att bara nämna ett
av skälen till att riksdagen i detta fall
ställt sig så tveksam. Det är att vi i vårt
land har en form av administrativa
domstolar som icke är domstolar i juridisk
mening men som kan fungera som
sådana. Jag kan i detta sammanhang erinra
om vad vår barnavårdslagstiftning
och vår nykterhetslagstiftning säger om
barnavårdsnämnders och alkoholistnämnders
behörighet. Detta tycker vi
är en form av human lagstiftning och
den fungerar bra. Men de är inte domstolar
i juridisk mening, och man kan
inte veta vad utländsk expertis skulle
anse om dem.

I fråga om domstolens arbete har vi
inte vunnit någon annan erfarenhet än
den att den knappast har något att göra.
Endast två mål har anmälts dit, och
dem har vi redogjort för i debatterna
de senaste åren. Det ena målet gällde
en belgier som i enlighet med den belgiska
lagen om samarbete med fienden
dömdes för sådant samarbete och förbjöds
att syssla med publikationsverksamhet.
Den lagen återkallades innan
Europarådsdomstolen prövat frågan,
varför det inte blev någon dom. Det
andra målet gällde en irländsk motståndsmän
som konspirerat mot den
egna regeringen när det var oroliga tider
i landet. Han hade dömts till internering.
Det målet fullföljdes, och den
irländska regeringen frikändes av domstolen.

Herr Heckscher sade att utskottet hade
upplysts om att den svenska regeringen
upptagit frågan till förnyat övervägande,
och det är riktigt alt föredraganden
omnämnde detta. Herr Heckscher
ansåg emellertid att riksdagen
inte borde invänta vad dessa övervägan -

den kunde leda till utan omedelbart fatta
bindande beslut.

Herr talman! Ingenting talar för att
det är angeläget med en sådan brådska.
Jag hemställer därför att riksdagen måtte
fatta beslut i enlighet med utrikesutskottets
förslag, att motionerna icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Jag kan vitsorda så gott
som alla de upplysningar som fru Renström-Ingenäs
lämnat. Själva det anförande
som hon höll visar emellertid
att någon brådska har man verkligen
inte haft i fråga om detta ärende. Det
har uppenbarligen varit föremål för
en synnerligen grundlig, ingående och
långvarig prövning, inte bara i vårt
land utan även på andra håll.

Invändningen beträffande våra administrativa
domstolar skulle möjligen
kunna ha någon betydelse, om frågan
gällde huruvida Sverige skall ansluta
sig till konventionen eller inte. Om det i
konventionen skulle finnas någonting
som stod i strid med vårt system för
administrativa domstolar borde, fru
Renström-Ingenäs, utrikesutskottet föreslå
att vi skulle säga upp konventionen
för Sveriges del. Men det har ingen
människa satt i fråga. Vad det nu gäller
är helt enkelt om man skall låta rättsliga
frågor prövas i rättslig ordning
eller i annan ordning, och jag tycker
nog att det är rimligt att rättsfrågor
prövas av domstol.

De exempel som fru Renström-Ingenäs
anförde visar att några större risker
uppenbarligen inte bar kunnat påvisas
under domstolens hittillsvarande verksamhet.
Man kan också konstatera att
Sverige nu är det enda av de tio länder,
som godkänt enskild klagorätt, som
ännu inte godkänt domstolens jurisdiktion.
Under sådana förhållanden kan
jag inte finna att det här har förelegat
någon »brådska».

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Tidsbegränsning av anföranden i kamrarna

Jag ber att få vidhålla mitt yrkande
om bifall till reservationen.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag fäste mig vid vad
fru Renström-Ingenäs sade om att tveksamheten
varit allmän beträffande frågan,
om vi skall ställa oss under Europarådsdomstolens
jurisdiktion. Det råder,
som herr Heckscher påpekade, långt
ifrån någon allmän tveksamhet för närvarande.
Sverige är det enda land som
godkänt individuell besvärsrätt men
som ännu inte underkastat sig domstolens
jurisdiktion. Jag anser därför att
riksdagen nu skulle kunna bifalla reservationen.
Om den inte gör det, tycker
jag att man har haft så många år på
sig att fundera över denna fråga, att
detta borde vara sista gången som det
finns anledning att väcka en motion
härom i denna kammare. Med det anseende,
som fru Renström-Ingenäs själv
påpekade att Sverige har i sådana sammanhang,
bör det vara vår plikt att
ställa oss under domstolens jurisdiktion.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Heckscher begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
utrikesutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Lundström m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropo -

sitionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 130
ja och 70 nej, varjämte 6 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 14

Föredrogs vart efter annat utrikesutskottets
utlåtanden:

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om godkännande av ändringar
i konventionen om upprättande
av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMGO), samt

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om godkännande av protokoll
angående varuutbytet mellan Sverige
och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union m. in.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 15

Tidsbegränsning av anföranden i kamrarna Föredrogs

konstitutionsutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av motion om
tidsbegränsning av anföranden i kamrarna.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! När denna fråga först
behandlades i riksdagen ansågs den av
många som ett mer eller mindre skämtsamt
inkast. Så är det inte nu. Erfarenheten
har lärt oss en hel del.

De sakkunniga år 1947 menade att
tidsbegränsningen av anförandena under
vissa förhållanden skulle vara tjän -

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

Tidsbegränsning av anföranden i kamrarna

lig. Särskilda utskottet 1948 fann saken
värd begrundan, och vid behandlingen
senare har frågan alltid fallit framåt.

Nu hänvisar man till författningsutredningen,
som uttalat att frågan säkerligen
blir aktuell, om man övergår till
enkammarsystem, och att den då kommer
att göra sig gällande med en annan
styrka. Detta låter mycket troligt. Förra
årets expertgrupp meddelade oss att det
blir ofrånkomligt med någon form av
tidsbegränsning om enkammarsystem
införes. Man riktigt hör grymtningen
från medlemmarna i expertgruppen.
Konstitutionsutskottet instämmer i vad
expertgruppen sagt och rekommenderar
att frågan följs med uppmärksamhet,
särskilt med hänsyn till möjligheten av
ett ändrat kammarsystem.

Detta är vad jag har önskat. Jag anser
dock att man redan nu skulle kunna
vidta varsamma åtgärder för att riksdagens
ärenden skall få en någorlunda
likformig behandling, så att tidsnöden
inte spelar in vid vissa eller rentav
många ärendens behandling.

Frågan faller genom konstitutionsutskottets
skrivning framåt även nu, och
alla har möjlighet att praktiskt bidra
till en bättre tingens ordning.

Herr talman! Jag har inget yrkande
utan nöjer mig med dessa korta anmärkningar.

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Herr Gustafsson i Borås
har i korthet redogjort för frågans tidigare
behandling. Personligen vill jag
erkänna att jag tillhör dem, som tror att
tidsbegränsning förr eller senare måste
införas i vår kammare, även om jag har
en känsla av att de enskilda riksdagsledamöterna
— detta gäller även herr
Gustafsson i Borås — kanhända inte är
så glada om ett sådant institut skulle
komma att införas när det gäller deras
speciella älsklingsämnen. Å andra sidan
tror jag att de enskilda riksdagsmännen
behöver detta stöd.

Tyvärr har vi på ett område försökt
oss på att åstadkomma korta och kärnfulla
inlägg. Jag tänker på frågeinstitutet
som riksdagen införde för något
år sedan och som syftade till ett kort
meningsutbyte mellan frågaren och svaranden,
i detta fall regeringsrepresentanten.
Hur har det nu gått med detta
institut? Herr talman! Tyvärr tror jag
att det i mycket hög grad har prövat ert
tålamod på grund av det sätt varpå de
agerande har utnyttjat tiden. Jag vill
gärna framhålla att många av dessa frågestunder
har utvecklat sig till någonting
som ligger mycket nära vad jag
skulle vilja kalla ett interpellationsinstitut.
Man har inte dragit sig för att vid
dessa frågestunder framföra långa motiveringar
och i vissa fall även historieskrivning
över ärendets tidigare behandling.

Jag skulle vilja uppmärksamma kammarens
ledamöter på att en tidsbegränsning
är möjlig att genomföra för egen
del och på eget initiativ, och jag fann
till min glädje att herr Gustafsson i
Borås hade samma mening. Jag tror att
detta är en väg som vi i närvarande
stund bör beträda, och först då vi överväger
riksdagens framtida arbetsordning
får vi mera konkret ta ställning till
hur sådana former skall utarbetas.

Herr talman! Personligen har jag
mycket stort intresse för den väckta
frågan, men jag vill framhålla att konstitutionsutskottets
uttalande för frågan
framåt så långt som det i det föreliggande
läget är möjligt.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag är glad över att utskottets
talesman och jag har samma
synpunkt i sak, och jag kan försäkra
herr Adamsson att jag, iiven när jag talar
i de ämnen som han menar ligger
mig siirskilt varmt om hjärtat, har ålagt
mig att aldrig i denna kammare överskrida
det maximum som jag tänkt mig.

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riksdagens högtidliga öppnande

nämligen 20 minuter. Under åtta år har
jag inte heller hållit ett anförande som
varat längre än 20 minuter.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Jag berörde den här
frågan i årets remissdebatt. Jag åberopade
då vad expertgruppen kommit
fram till förra året. Det omnämndes
även av herr Gustafsson i Borås. Där
underströk vi att det torde bli absolut
nödvändigt med någon form av tidsbegränsning
om vi får en enkammare av
den tänkta storleken, ca 350. Jag undrar
om vi i längden kan undvara någon
form av tidsbegränsning i den nuvarande
kammaren. Åtskilliga ledamöter
synes inte riktigt vilja efterkomma den
rekommendation, som talmanskonferensen
en gång utfärdade och som gick ut
på att kammarens ledamöter med undantag
för partiledare och statsråd bör
försöka begränsa sina anföranden till
20 minuter. Till belysning av det anförda
kan påpekas att det i remissdebatten
i år var 16 talare som överskred
denna tidsgräns och att i utrikesdebatten
denna gräns överskreds av 6 talare.
Det vore bra om talarna i fortsättningen
försöker följa talmanskonferensens
rekommendation. Då kan debatterna
bli något kortare.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 16

Riksdagens högtidliga öppnande

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av motioner
angaende riksdagens högtidliga öppnande.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Jag hör inte till dem
som anser att riksdagen skulle kunna

öppnas utan någon som helst ceremoni.
Jag har nämligen mött den uppfattningen
hos en hel del, även bland sådana
som är verksamma i det här huset. Jag
tycker tvärtom att den grå vardagen
visst kan behöva förgyllas genom arrangemang
som stämmer sinnena till fest,
i synnerhet om man samtidigt anknyter
till traditioner. Men då skall det vara
enkla naturliga ceremonier som anknyter
till de mänskliga intressen som ceremonien
vill manifestera. Den ceremoni
som kallas riksdagens högtidliga
öppnande uppfyller enligt min och mina
medmotionärers mening inte dessa önskemål.
Den är alltför mycket förankrad
i fornstora dar och anknyter, tycker vi,
alltför litet till de vanligen tämligen
enkla och flärdfria människor som
svenska folket valt till representanter
i riksdagen. Jag är inte ensam om den
uppfattningen. Dessutom vore det bara
naturligt att riksdagen själv fick utforma
programmet vid dessa ceremonier.

Syftet med den väckta motionen har
varit att i god tid fästa uppmärksamheten
på detta när man nu förbereder
en ny författning och en ny riksdagsordning.
Utskottet har också på ett förtjänstfullt
sätt understrukit de i motionerna
framförda synpunkterna. Det är
riksdagen som skall vara suverän att
själv bestämma vilka gäster som skall
inbjudas och vad som skall stå i centrum
vid sammankomsten.

I reciten till detta utlåtande har man
intagit en passus ur motionen som jag
tycker är ett koncentrat av vad vi ville
säga med denna motion. Om man skall
ha ett möte mellan Sveriges riksdag och
representanter för det svenska samhället
är det viktigt att alla samhällssektorer
kommer i åtanke och inte minst
viktigt är det att kulturlivet och arbetsmarknaden
blir representerade vid detta
tillfälle. Att dessa och liknande synpunkter
som är framförda i motionen
kommer att beaktas vid övervägandena
i författningsfrågan förutsätter utskot -

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

tet i sin skrivning och har därmed tillgodosett
syftet med vår motion.

Herr talman! Jag vill bara understryka
vikten av att riksdagen själv får bestämma
vilka ceremonier man skall ha
i samband med öppnandet och hoppas
att dessa synpunkter beaktas i den kommande
behandlingen av författningsutredningens
förslag. Jag har för övrigt
inget yrkande.

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Utskottet är helt överens
med motionärerna i fråga om huvudsyftet,
att riksdagen själv i framtiden
skall medverka vid utformandet av
en sådan högtid. Personligen vill jag
säga att jag även i motionens detaljer
har en ganska samstämmig uppfattning
med motionärerna. I anslutning till fröken
Sandells citat ur reciten vill jag
gärna understryka vikten av att vad som
där sägs uppmärksammas i samband
med utformandet av en framtida högtidlighet
vid riksdagens öppnande.

Herr talman! Eftersom det föreligger
en sådan samstämmighet mellan utskottet
och motionärerna, har jag ingen anledning
att säga mera i denna debatt
utan hemställer om bifall till konstitutionsutskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 17

Valbarhet till kyrkvärdsuppdrag

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 16, i anledning av motion om
valbarhet till kyrkvärdsuppdrag.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! I motion nr 75 i denna
kammare har jag tagit upp frågan om
valbarhetsregeln för val av kyrkvärdar.
Min uppfattning är, att man i många
fall borde kunna välja kyrkvärdar utan -

Valbarhet till kyrkvärdsuppdrag

för den krets, som lagen om församlingsstyrelse
nu anvisar. I 54 § första
stycket stadgas att »kyrkvärdar väljas
av kyrkorådet bland ledamöterna och
suppleanterna i rådet för den tid de
blivit valda till ledamöter eller suppleanter».

Den utvidgning som skedde 1961, då
även suppleanterna kunde väljas till
kyrkvärdar, var enligt min uppfattning
absolut nödvändig. Men trots detta anser
jag att kretsen är mycket snäv. Det
finns ute i våra församlingar personer,
som skulle vara alldeles ypperliga till
kyrkvärdar. De är flitiga kyrkobesökare,
och de deltar aktivt i arbetet. Men de
skulle aldrig kunna tänka sig att ingå i
kretsen av ett kyrkoråd med de arbetsuppgifter
som åvilar rådet, och därmed
är de icke valbara.

I dagens samhälle behöver man personer
med ekonomiskt sinne, som handhar
kyrkorådets arbetsuppgifter. Dessa
personer är i många fall icke villiga att
som ett extra påbröd få kyrkvärdskapet
sig pålagt. Därigenom minskas kretsen
ur vilken man kan välja värdarna. Personligen
tror jag att man lugnt skulle
kunna till detta uppdrag välja andra än
dem som ingår i kyrkorådet och suppleantkretsen.
Den som får uppdraget
kommer att sköta det lika bra och i
många fall kanske bättre än personer
ur den krets, som man är bunden till
enligt den nuvarande lagen.

Den skyldighet, som nu föreligger enligt
vissa stadganden i kyrkolagen, att
framsätta vin och oblater vid nattvardsgång
samt att närvara vid biskopsvisitationer
och kyrkoherdeinstallationer,
skulle säkerligen kunna skötas av annan
än vald kyrkorådsledamot eller suppleant.
Att kyrkvärden skall handha vården
av kyrkans kulturhistoriska inventarier
är väl inte heller något vägande
skäl för den nuvarande ordningen. Kyrkorådet
har väl ändå det direkta ansvaret
även här.

Herr talman! Jag skall inte ställa något
yrkande, men jag har velat anföra

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Valbarhet till kyrkvärdsuppdrag

dessa synpunkter, då jag anser att utskottet
borde ha intagit en annan ståndpunkt.
Det problem som jag har tagit
upp finns där, det kan ingen förneka.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag är fullt medveten
om det problem som motionären har
tagit upp, och i långa stycken kan jag
följa honom. När man första gången
ställs inför hans förslag kan man rent
av vara frestad att vilja bifalla det.

Men det finns ändå en mycket bestämd
invändning att göra. Om man
bifaller motionärens förslag, skär man
av förbindelsen mellan kyrkorådet och
kvrkvärdsinstitutionen, och den förbindelsen
bör upprätthållas — inte i första
hand av historiska skäl utan av rent
praktiska.

Även om motionären här har kunnat
peka på vissa uppgifter, som finns uppräknade,
är väl ändå kyrkvärdens väsentligaste
uppgift att vara rådgivare
till kyrkoherden, att framföra synpunkter
till honom i olika sammanhang. Då
bör kyrkvärden, som jag ser det, företräda
de synpunkter som finns inom
kyrkorådet.

Härtill kommer att kyrkvärdarna enligt
min uppfattning skall tjänstgöra
som verkställande ledamöter i kyrkorådet.
Skall de göra det, är det nog
lämpligt att de är antingen ordinarie
ledamöter eller suppleanter.

Det bör också finnas möjligheter, såvitt
jag förstår, att mycket enkelt lösa
det problem som motionären har tagit
upp. Enligt församlingsstvrelselagen bestämmer
församlingen själv hur många
ledamöter och suppleanter som kyrkorådet
skall ha. Det föreskrivs endast ett
minimiantal, nämligen fem. Det bör alltså
finnas möjligheter att utöka kretsen
av ledamöter eller suppleanter i kyrkorådet,
om ingen av ledamöterna eller
suppleanterna vill åta sig uppdrag
som kyrkvärd. På det sättet kan man
lösa problemet inom den nuvarande
lagstiftningens ram, och man slipper

skära av en förbindelse, som åtminstone
jag betraktar som nyttig. Jag tror att
även motionären anser det vara värdefullt
om den kan upprätthållas.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Jag har varit med ganska
länge i det kyrkliga arbetet och i
kyrkorådet, och jag har en bestämd
känsla av att man inte behöver vara
rädd för att någon förbindelse brytes
om man utanför kyrkorådets krets väljer
någon till kyrkvärd. Jag tror, att
det är en överdrift när herr Johansson
i Trollhättan försöker göra gällande att
man måste bibehålla sambandet. Det
finns i våra församlingar här i landet
många bra människor som skulle kunna
sköta kyrkvärdarnas uppgifter mycket
bättre än de kyrkvärdar vi har i dag.
Jag har själv inte kunnat ta något uppdrag
som kyrkvärd på grund av tidsbrist,
och jag är övertygad om att många
av dem som sitter i kyrkoråden i dag
icke kan åtaga sig dessa uppgifter, utan
man måste trots allt vända sig utanför
kretsen och bryta mot lagen. Det finns
ju i så fall, som herr Johansson sade,
inga gränser för suppleantkretsens storlek.
Men det är väl inte så vi vill ha
det, utan vi vill ju ha så små kyrkoråd
som möjligt med sedvanligt antal suppleanter.
Jag tror inte att man skall göra
saken större än den är, men jag anser
att man bör komina fram till en lösning
i denna fråga.

Jag skall villigt återkomma nästa år
med en motion och jag skall då försöka
få herr Johansson att skriva på den.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag vill gärna betyga
att jag är fullt medveten om att det
utanför kyrkorådens ordinarie- och
suppleantkrets finns många som kunde
duga som kyrkvärdar. Jag vill alldeles
särskilt understryka att jag tror, att den

Torsdagen den 1 april 1965 Nr 15

Inrättande av kommunala fritidsnämnder — Vissa

ärade motionären skulle bli en utomordentlig
kyrkvärd.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 18

Inrättande av kommunala fritidsnämnder

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 17, i anledning av motioner
om inrättande av kommunala fritidsnämnder.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr CARLSTEIN (s):

Herr talman! Den ökade fritiden har
medfört allt större krav på bättre fritidsservice.
Från många synpunkter är
det mycket angeläget att man skapar
en trivsam fritidsmiljö. De lokala myndigheterna
har varit lyhörda för dessa
krav, och det finns många exempel på
lovvärda initiativ i denna fråga. Vi har
här att göra med ett område som omspänner
vitt skilda ting. Det kan gälla
naturvårdsområden, strövområden, lekplatser,
idrottsplatser, samlingslokaler,
studielokaler, motionsliallar och badoch
simanläggningar. Ja, uppräkningen
kan göras oändligt mycket längre, men
detta ger ändå en antydan om att det
behövs ett omfattande planeringsarbete
om insatserna skall bli effektiva och riktiga.
Det är betydande belopp som investeras
och en klar tendens till en ökad
investeringstakt på detta område. Många
kommuner har tillsatt speciella fritidsnämnder
med uppdrag att handlägga
frågor av detta slag. Andra kommuner
har dessa frågor splittrade på en rad
olika styrelser och nämnder. På många
håll råder det villrådighet hur man bäst
skall kunna lösa den lokala organisationen
för kommunens insatser i dessa
fritidsfrågor.

Man kan på goda grunder anta att
kravet på en förbättrad fritidsservice
kommer att öka och därmed också kom -

anslag ur kyrkofonden m. m.

munernas insatser. Det är mot denna
bakgrund som vi i en motion har framfört
krav på en utredning med sikte på
att ge fritidsnämnderna en fastare form.
Det är möjligt att denna fråga är för
tidigt väckt. Remissinstanserna har ej
ansett skäl föreligga för en utredning,
och inför den enhällighet som har kommit
till uttryck från såväl remissinstanser
som utskott har jag inget yrkande.
Jag ville bara redovisa de tankar som
ligger bakom motionskravet.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19

Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 18, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående vissa anslag
ur kyrkofonden m. m. såvitt denna
hänvisats till konstitutionsutskottet.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Det gäller bara en formulering
i konstitutionsutskottets yttrande.
Detta vårt grundlagsvårdande utskott
har till uppgift bl. a. att tillse att
departementscheferna inte utövar otillbörlig
påtryckning på underordnade
myndigheter. Det är, herr talman, särskilt
viktigt när det gäller forskning
och en objektiv bedömning vid utdelande
av forskningsanslag.

Nu skriver, märkligt nog, konstitutionsutskottet
följande i samband med
utredningen om stat och kyrka och den
i och för sig önskvärda undersökningen
om religionens betydelse i samhället:
»Av departementschefens uttalande har
framgått, att intresserade forskare bör
kunna påräkna eu gynnsam inställning
hos vederbörliga instanser.»

Herr talman! Jag har inte uttryckt det
så, utan jag har sagt att om forskare

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

önskar agna sig åt denna forskning, synes
det därför böra i den ordning som
gäller härför övervägas att ställa medel
till förfogande ur vederbörliga anslag
för forskning. Jag har alltså mot det
mäktiga konstitutionsutskottet velat hålla
ryggen helt fri vid kommande års
prövning.

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! Den fråga som ecklesiastikministern
berört och som har aktualiserats
genom den föreliggande propositionen
nr 32 liksom genom konstitutionsutskottets
utlåtande på denna
punkt gäller religionens betydelse som
samhällsfaktor. Jag tror att denna fråga
är av väsentlig betydelse. Utskottet uttalade
år 1956, då en utredning av förhållandet
mellan svenska kyrkan och
staten begärdes, att ett klarläggande av
detta förhållande borde göras med hänsyn
till att kristen etik och kristen
verksamhet i väsentlig mån bidragit
till att forma dagens svenska samhälle.

Utredningen kyrka—stats första betänkande,
vilket framlades år 1963, behandlade
också just denna fråga och
klarlade möjligheter och metoder för en
sociologisk undersökning härom. Det
forskarteam som under docent Berndt
Gustafssons ledning arbetade med denna
fråga rekommenderade en brett upplagd
undersökning av religionens förekomst
och yttringar i dagens svenska
samhälle.

Om en sådan undersöknings värde
föreligger knappast några meningsskiljaktigheter.
Även departementschefen
har understrukit värdet härav. Men såväl
utredningen som de flesta remissinstanser
och nu även departementschefen
har menat, att denna undersökning
inte behövde och inte borde kopplas
ihop med utredningen kyrka—stat,
som kanske därigenom skulle ytterligare
försenas.

I fyrpartimotionen II: 757 från riksdagens
kristna grupp har vi velat understryka
värdet av en sådan här under -

sökning om religionens betydelse som
samhällsfaktor. Även om en sådan undersökning
inte är nödvändig för kyrka
—stat-utredningen i dess nuvarande
skede, kan den helt visst vara av värde
i en senare etapp. Men framför allt menar
vi att den nämnda undersökningen
rent allmänt och ur olika synpunkter
skulle vara värdefull och därför bör
animeras.

Konstitutionsutskottet har i sitt utlåtande
nr 18 instämt i uttalandena om
det önskvärda i att forskning på ifrågavarande
område kommer till stånd och
därvid sålunda vidhållit sin ståndpunkt
från 1956. Undersökningen bör inte, menar
också utskottet, sammankopplas
med kyrka—stat-utredningen. Utskottet
anser emellertid — och samma påpekande
hörde vi ju ecklesiastikministern
göra nyss — att medel för forskning
förvisso kommer att kunna göras tillgängliga.
Utskottet föreslår att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till
känna denna mening, att forskning på
ifrågavarande område gärna bör stimuleras.

Därmed är egentligen det som vi motionärer
önskade understryka utsagt,
och jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag. Jag vill därtill lägga
förhoppningen att personella resurser
skall stå till förfogande så snart som
möjligt och att denna forskning om religionens
betydelse i samhällslivet snarast
möjligt kommer till stånd.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Det råder såvitt jag förstår
enighet om tre saker på denna
punkt, nämligen för det första att det
är betydelsefullt att den forskning det
gäller kommer till stånd, för det andra
att denna inte skall genomföras inom
ramen för utredningen kyrka—stat och
för det tredje att den är avhängig av
tillgången på intresserade och kvalificerade
forskare.

Motionären har nu förklarat sig vara
nöjd med utskottets förslag, och jag tror

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

att även statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
kan vara det.
Förslaget innebär inga inskränkningar
i den rätt, som grundlagsenligt tillkommer
Kungl. Maj:t. Jag vill bara understryka
en synpunkt, nämligen att utskottet
har pekat på att den avgörande
faktorn är de personella resurserna. Såsom
jag ser det bör det alltså finnas en
intresserad och kvalificerad forskare
eller helst ett team av sådana forskare,
som anmäler sig för denna uppgift.

Den mening som statsrådet Edenman
läste upp i sitt anförande är också utomordentligt
försiktigt formulerad: »Av
departementschefens uttalande har
framgått, att intresserade forskare bör
kunna påräkna en gynnsam inställning
hos vederbörliga instanser.»

Herr talman! Motionären har redan
yrkat bifall till konstitutionsutskottets
hemställan och jag ställer därför inget
särskilt yrkande.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! Jag skulle känna migförhindrad
att lägga mig i denna textgranskning
mellan skriftlärde om jag
själv hade med denna sak att göra, vilket
numera icke är fallet.

Det råder som bekant allmän enighet
såväl inom utredningen som inom utskottet
och bland motionärerna om att
denna forskning skall genomföras i annan
form än inom utredningen kyrka—
stat. Med anledning härav tillåter jag
mig att säga några ord om denna fråga.

Vi som följt med debatterna om kyrkliga
och kristliga förhållanden i vårt
land har ofta erfarit, att vi litet till
mans tillgriper mer eller mindre känslomässiga
argument när det gäller saker
som angår oss själva. Mot denna bakgrund
är det önskvärt att allmänna fraser
— vare sig de är negativa mot de
kristna värdena eller motsatsen — verkligen
ersätts med hållpunkter av något
mera handfast slag. Det förefaller härvidlag
som om sociologien skulle kunna
ge oss en hjälpande hand.

Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

Den skrivning som återfinns i 1956
års riksdagsskrivelse i denna fråga, ger
vid handen att riksdagen var ganska
optimistisk beträffande möjligheterna
att göra något på detta område.

I statsrådsdirektiven för utredningen
var försiktigheten väsentligt större —
där handlade det om metoder och mål.
Och nu är vi alltså framme vid att kunna
konstatera, att man inte kan få något
material för en direkt belysning av förhållandet
kyrka—stat. Däremot är alla
överens om att en viss bakgrundsbelysning,
som kan medverka till att hyfsa
debatten, är möjlig att åstadkomma.

Detta är alltså sådant som alla kan
vara överens om.

Så avlämnades propositionen, i vilken
skrevs positivt om själva forskningsändamålet
men — helt befogat ■— underströks
att det ju gällde frågan om det
finns forskare som kommer att söka
medel ur dessa forskningsfonder.

När ärendet kom till utskottet förelåg
en motion, som närmast gick ut på att
en utredning skulle göras. I ett ärende
av detta slag får det anses angeläget
att utskottet kan enas och inte — när
det alltså gäller forskningsuppdrag —
delas i en majoritet och en minoritet.
Statsrådet har ju också riktat uppmärksamheten
på att skrivningen bär märke
av de resonemang som avsett att sammanjämka
proposition och motion.

Vi ansåg det angeläget att det inte
skulle bli en utredning med ordförande,
sekreterare och speciellt anställda forskare.
I stället borde frågan handläggas
genom en eller flera forskare som försörjs
med de fondmedel som kan stå
till förfogande.

Med vår skrivning har vi alltså
egentligen avsett att klargöra, att utöver
behovet av personal bör man ta hänsyn
till att det också finns ett allmänt önskemål
om att en sådan här forskning
kommer till stånd. Därmed har någon
påverkan inte gjorts i den riktningen,
att just detta område skall utväljas, men

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Ramberäkning m. m.

det är i alla fall utsagt, att en forskning
på området bör kunna stimuleras.

Detta är ungefär allt vad utskottet
sagt. Därför tillåter jag mig att tyda
statsrådets uttalande i dag så att han
menar, inte att hela detta forskningsområde
skulle ha en låg angelägenhetsgrad
utan att det inte kan bli fråga om
en speciell favorisering av detta område
framför andra likartade. Någon sådan
favorisering har väl heller aldrig avsetts
i den gjorda skrivningen.

Därmed föreställer jag mig att alla
kan sluta fred vid dessa sköna vändningar
som vi nu går att ta ställning
till.

Med detta anförande, under vilket
herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna, var överläggningen
slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 20

Utgifterna inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
4, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner.

Punkten 1

Ramberäkning m. m.

Kungl. Maj :t hade (bilaga 6, s. 13—21)
dels berett riksdagen tillfälle avgiva yttrande
med anledning av vad som anförts
om ramen för det militära försvaret
m. m., dels föreslagit riksdagen att för
budgetåret 1965/66 medgiva att, därest av
beredskapsskäl värnpliktiga inkallades
till repetitionsövning av större omfattning
eller beredskapsövning eller ock av
samma skäl andra särskilda åtgärder
måste vidtas, följande under riksstatens
fjärde huvudtitel uppförda, av riksdagen
maximerade anslag, nämligen Armén:

Övningar m.m., Armén: Underhållavtygmateriel
m. in., Marinen: övningar

m. m., Marinen: Underhåll av fartyg
m. m., Flygvapnet: Övningar m. m. samt
Flygvapnet: Drift och underhåll av flygmateriel
m. m., finge överskridas enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande.

Vidare hade i två likaly dande motioner,
väckta den ena inom första kammaren av
herrar Lager och Adolfsson (I: 142) och
den andra inom andra kammaren av
herr Jansson m. fl. (II: 183), hemställts
att riksdagen beslutade om utgiftsstopp
för militärkostnaderna vid det löpande
budgetårets övre utgiftsgräns, vilket förutsattes
bl. a. innebära att repetitionsövningarna
under kommande budgetår
inställdes, att anslaget för teknisk utveckling
inte utginge, att 50 milj. kr. inbesparades
på flygvapnets och marinens
befästningsarbeten under Gemensamma
ändamål samt att flygvapnets anslag till
anskaffning av flygmateriel m. m. reducerades
med 150 milj. kr.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna I: 142 och II: 183, såvitt
nu var i fråga, icke måtte av riksdagen
bifallas;

II. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört i anledning av departementschefens
uttalande i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 januari
1965 rörande ramen för det militära
försvaret m. m.;

III. att riksdagen måtte för budgetåret
1965/66 medge, att därest värnpliktiga
av beredskapsskäl inkallades till
repetitionsövning av sitörre omfattning
eller beredskapsövning eller ock av
samma skäl andra särskilda åtgärder
måste vidtas, följande under riksstatens
fjärde huvudtitel uppförda, av riksdagen
maximerade anslag, nämligen
Armén: övningar m. m., Armén: Underhåll
av tygmateriel m. m., Marinen:
Övningar m. m., Marinen: Underhåll av
fartyg m.m., Flygvapnet: Övningarm.m.
samt Flygvapnet: Drift och underhåll

Torsdagen den 1 april 19C5

Nr 15

av flygmateriel m. in., finge överskridas
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.

Reservation utan angivet yrkande hade
avgivits av herr Söderberg.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Herr JANSSON (k):

Herr talman! En stockholmstidning
skrev i går, att politiker gärna vill slippa
att uttala sig i försvarsfrågan. Å
andra sidan har dock såväl statsministern
i en debatt i första kammaren förra
onsdagen som försvarsministern i en
rad pressuttalanden betonat betydelsen
av att vi får till stånd en diskussion
om försvarets omfattning och målsättningar.

Det förefaller mig som om en ganska
allmän insikt har växt fram om att bristen
pa information om försvarsfrågorna
drivits till en gräns, där den blir definitivt
riskabel. Tidigare har den inställningen
varit vägledande, att debatt
och öppen redovisning i försvarsfrågorna
skulle minska utlandets förtroende
för vår försvarsförmåga, medan tystnad
och hemlighetsfullhet tydligen ansågs
öka förtroendet för vår militära
beredskap.

Det förefaller mig som om man nu
på högsta nivå har utdömt det tidigare
praktiserade systemet med överenskommelser
på partiledarnivå, varvid riksdagsgrupperna
ställdes inför redan träffade
överenskommelser.

•lag skall av tidsskäl inte citera vad
statsministern sade i första kammarens
utrikesdebatt i polemik mot högermannen
herr Virgin. Låt mig bara erinra
(jm att statsministern i detta inlägg betonade,
att vi i framtiden kommer att
tillämpa en annan metodik vid handläggningen
av försvarsfrågorna.

Från den kommunistiska riksdagsgruppen
har motionsledes föreslagits ett
utgiftsstopp för militärkostnaderna vid
nu löpande budgetårs övre utgiftsgräns.
Statsutskottet avstyrker de kommunis -

Ramberäkning m. m.

tiska motionerna och anför att de »syfta
till en radikal förändring i den träffade
försvarsöverenskommelsen».

Det är ostridigt att våra ståndpunkter
när det gäller försvarets framtida utformning
radikalt skiljer sig från vad
som gäller för den nuvarande militärapparaten.
Men samtidigt vill jag säga,
att de förslag den kommunistiska gruppen
ställt inte direkt svarar mot våra
anspråk på den framtida utformningen.
Förslagen är inte särskilt genomgripande
utan starkt modifierade. Däremot
finns det en allt starkare opinion för
en radikal omläggning av det svenska
försvaret, och i denna opinion ingår
kanske också starka stämningar för en
isolerad svensk avrustning. Jag gör mig
inte till tolk för denna uppfattning —
jag vill bara erinra om att den finns.

I betraktande av att en ny försvarsutredning
nu är tillsatt och att det förutskickats
att resultatet av dess arbete
skall läggas fram inte som en överenskommelse
utan som en utredning, som
sedan skall ställas under riksdagens
prövning, har vi — som jag nyss sade
— starkt modifierat våra anspråk på
årets försvarsbudget.

Det är riktigt att årets budget när det
gäller försvaret påverkas och i viss mån
bindes av tidigare beslut. Å andra sidan
borde det varit möjligt att mera ingående
pröva den kommunistiska riksdagsgruppens
förslag.

I årets trontal konstaterades att en
avspänning ägt rum och betonades nödvändigheten
av en avrustning. I vissa
länder har nedrustningsåtgärder vidtagits,
även om de är mycket begränsade.
Detta gäller även de s. k. supermakterna.
Hade inte någon begränsning av
de militära rustningarna varit tänkbar
också i vårt land redan detta år? Det är
ett praktiskt politiskt problem som riksdagen
ofta möter att rustningsutgifterna
skapar knapphet på medel och därmed
på arbetskraft på en rad andra områden
inom folkhushållet.

Försvarsministern skriver i fjärde

- — Andra kammarens protokoll 1!)C>5. Nr 15

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Ramberäkning m. m.

huvudtiteln: »Jag vill här understryka,
att ett målmedvetet arbete för att sänka
kostnaderna erfordras för att inom
en till våra ekonomiska förutsättningar
anpassad kostnadsram uppnå den försvarseffekt
som betingas av vår alliansfria
utrikespolitik. Ett intensivt utredningsarbete
är härvid en grundförutsättning.
» Det är möjligt — det återstår
att se — att man av detta utskottsutlåtande
vågar dra någon slutsats om
den utredning som nu är tillsatt.

Försvarsministern har vidare framhållit
vikten av att stimulera kostnadsmedvetandet
hos försvarets personal,
att en översyn behövs av de centrala
tygförvaltningarna och värnpliktssystemet,
att statsverket bör få ökad insyn
i de företag som engagerats för krigsmaterielbeställningar
samt att man noga
bör undersöka hur aktuella materielinvesteringar
återverkar på medelsbehov
och organisation på längre sikt.

Dessa påpekanden är enligt min mening
helt riktiga, och med sådana utgångspunkter
borde man ha kunnat
åstadkomma besparingar på något område
redan nu. Så är dock inte fallet.
I stället ökar försvarsutgifterna med 315
miljoner kronor under löpande budgetår.

Förre utrikesministern östen Undén
har i ett av sina tal yttrat: »Det är viktigare
för vårt land att minska sina
krigsrisker än att stärka det militära
försvaret.» Det kan tyckas att det ligger
en motsägelse i detta påstående, men
jag anser att det är en helt riktig tankegång.
En del anser att minskad krigsrisk
helt är en fråga om att stärka
det militära försvaret. Även om jag vågar
tro att det stora flertalet omdömesgilla
människor i vårt land delar herr
Undéns mening, så tror jag dock att
det finns många som har skäl att tänka
om på denna punkt. Sveriges möjligheter
att i händelse av krigiska konflikter
undgå att bli indraget beror inte i
främsta rummet på de militära rustningarnas
omfattning eller typ. Det står

utom allt tvivel att vårt lands försvar
inte kan uppnå en sådan styrka att det
kan ge trygghet mot en militär stormakt.
Jag skall här inte gå in på den moderna
krigstekniken och dess utveckling —
denna utveckling förändrar inte endast
betingelserna för de mindre staternas
försvarsmöjliglieter utan den aktualiserar
t. o. m. frågan om man över huvud
taget längre kan lösa något problem
medelst krig och användande av moderna
försvarsmedel. Svensk militärpolitik
måste utformas så att den skapar
förtroende för vårt lands vilja att vara
neutralt och alliansfritt. Det kan anses
rimligt att mera betydande kostnadssänkningar
föregås av »ett intensivt utredningsarbete»,
för att låna försvarsministerns
ord. Det är också med hänsyn
härtill som de kommunistiska anspråken
i den motion jag erinrat om är
så starkt modifierade. Ett utgiftsstopp
kan emellertid inte anses vara någon
mera betydande besparing. Det finns
vissa utgifter som är en konsekvens av
tidigare fattade beslut, men hade viljan
funnits hade man kunnat hitta något
avsnitt där man kunde minska utgifterna.

Vår grupp har föreslagit besparingar
på vissa konkreta punkter, och jag ber
därvid att få hänvisa till motionen. Behandlingen
av en del av våra förslag
har uppskjutits, och de finns alltså inte
med i det nu till avgörande framlagda
utlåtandet. Bl. a. har vi föreslagit att
repetitionsövningarna skall inställas.
När dessa senast inställdes skedde inga
förändringar och det ledde inte till något
försvagande av vårt lands neutrala
position, trots att det internationella
läget då inte var bättre.

Det finns en allt starkare opinion
mot den nuvarande långsiktiga fastlåsningen
av utgiftsnivån, och det är att
hoppas att den utredning som nu tillsatts
skall lämna den ståndpunkt som
vi för närvarande är bundna vid.

Det kanske inte behöver anses beskäftigt
om man från ett parti som inte till -

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

hör försvarsutredningen framför några
önskemål eller förhoppningar i detta
sammanhang. Jag skulle helt kort vilja
sammanfatta dem så här.

Det första önskemålet är att vi, som
finansminister Sträng i går sade från
denna talarstol, skall låta utredningar
vara utredningar och ingenting mer.
Därmed skulle vi komma ifrån företeelsen
att militära utredningar blivit
överenskommelse innan de nått riksdagen.

Det andra önskemålet är att man
kommer fram till ett alternativ, som innebär
en radikal omläggning av den
nuvarande militära apparaten till ett
folkförsvar, i huvudsak byggt på folkbeväpningsidén.
Man bör därvid också
försöka skära ned den alltför omfångsrika
byråkratiska administrationen. Användningen
av de tunga tekniska vapnen
bör begränsas, försvaret bör dra
rimliga kostnader och vara uppbyggt
och rekryterat efter demokratiska principer.

Det tredje önskemålet är ett nej till
varje tanke på svensk atombeväpning.
Det kanske ligger i luften att Sverige
inte bör skaffa sig atomvapen, och jag
instämmer helt med den ledamot av
denna kammare som i en tidning häromdagen
uttalade, att det är omöjligt
för Sverige att begå ett sådant brott
mot världssolidariteten som ett anskaffande
av kärnvapen skulle innebära. Jag
tror att det är en riktig syn på den
frågan.

Det fjärde önskemålet man har rörande
den nu tillsatta utredningen är
att den kommer fram till ett system som
möjliggör en rigorös civil kontroll av
försvarsanordningarna, en kontroll mot
den egenmäktighet på militiirt håll som
av och till kommer till uttryck bl. a. i
anslagsöverskridanden. Bristen på civil
insyn för med sig att den offentliga
kritik, som anses vara så värdefull på
andra områden inom demokratien, inte
drabbar försvaret. Vore det kanske inte
på tiden att också civil organisations -

Ramberäkning m. m.

och rationaliseringsexpertis anlitades i
syfte att göra den militära verksamheten
mera rationell och därmed minska kostnaderna? Det

femte önskemålet gäller det värnpliktiga
manskapets förhållanden. Ett
folkförsvar bör bygga på allmän värnplikt,
men var och en som genomgår
militär utbildning kommer lätt fram till
att det är ganska irrationella utbildningsmetoder
som används, att utbildningstiden
i många fall kan förkortas
och att utbildningstiden bör differentieras.

I detta sammanhang vill jag också
rikta uppmärksamheten på manskapets
förhållanden. När man nu ökar försvarsbudgeten
med 315 miljoner kronor
är det minst sagt anmärkningsvärt att
man inte föreslår någon höjning av anslaget
till det värnpliktiga manskapets
löner. Vore det inte rimligt att man försökte
motverka de personliga offer,
främst av ekonomisk art, som militärtjänstgöringen
för med sig för de inkallade
och deras anhöriga? Detta borde
ske genom en höjning av både daglönen
och familjeersättningen. Skillnaden
mellan civil och militär tjänst
markeras för närvarande av en växande
klyfta när det gäller standarden. Detta
kan inte vara ägnat att skapa en positiv
inställning till försvaret; det påverkar
inte gynnsamt utbildningens effektivitet
och det svarar inte mot de socialpolitiska
målsättningar som utformats.

Det sjätte önskemålet är att vi kommer
fram till en försvarspolitik, där
vi följer de framsteg som görs i världen
när det gäller avspänningen och den
fredliga samlevnaden. En sådan politik
innebär att vi i vårt eget land efter eu
bedömning av läget i världen genom
nedrustningsåtgärder försöker påverka
utvecklingen mot avspänning och fredlig
samlevnad. Helt säkert kan nedrustningsåtgärder
i Sverige få eu positiv inverkan
på den allmänna utvecklingen.
En allmän avrustning i världen är naturligtvis
det som svarar mot både vår

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Armén: Hemvärnets avlöningar

nations och alla folks djupaste intressen.
Jag anser att vi någon gång måste
börja att ta steg på den vägen.

Herr talman! Med dessa synpunkter
har jag ytterligare velat motivera den
av den kommunistiska riksdagsgruppen
framlagda motionen, och jag ber att få
yrka bifall till motion II: 183.

Herr GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Motionärerna föreslår
en rad ändringar i det förslag, som
Kungl. Maj:t lagt fram och som utskottet
tillstyrkt. Bl. a. föreslår man att repetitionsövningarna
under kommande
år skall inställas, att anslaget för den
tekniska utvecklingen inte skall utgå
samt att vissa reduceringar företages
i fråga om befästningsarbeten och när
det gäller anskaffande av flygmateriel.

Ett bifall till motionen skulle innebära
ett avsteg från den princip, som riksdagen
tidigare uttalat sig för och som
grundar sig på en överenskommelse
mellan de fyra största politiska partierna.
Denna överenskommelse omfattar
en fyraårsperiod. När detta beslut
fattades för två år sedan underströk
riksdagen angelägenheten av att den då
beslutade kostnadsramen inte rubbades
med hänsyn till skiftande tendenser i
det utrikespolitiska och militärpolitiska
läget annat än i exceptionella fall.

Någonting som motiverar ett avsteg
från dessa principer har inte inträffat,
och utskottet anser därför att motionen
bör avslås. Jag ber, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna 1:142
och II: 183 i motsvarande del; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. II och III

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 2—34

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 35

Armén: Hemvärnets avlöningar

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
(punkt B 32, s. 88—90) att dels fastställa
av departementschefen förordad
avlöningsstat för hemvärnet, att tillämpas
t. v. fr. o. m. budgetåret 1965/66, dels
till Armén: Hemvärnets avlöningar för
nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 1 293 000 kr.

Vidare hade i två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Isacson m. fl. (1:363) och
den andra inom andra kammaren av
herr Svensson i Vä m. fl. (11:438),
hemställts att riksdagen måtte besluta
om dels höjda arvoden till kretshemvärnschefer,
hemvärnschefer och hemvärnskompanichefer,
dels införande av
arvoden till hemvärnsadjutanter, dels
ock för förslagens genomförande erforderlig
uppräkning av förevarande anslag.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 363 och II: 438,

a) fastställa i utskottets hemställan intagen
avlöningsstat för hemvärnet, att
tillämpas t. v. fr. o. m. budgetåret
1965/66;

b) till Armén: Hemvärnets avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 1 293 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

SVENSSON i Vä (ep):

Herr talman! I petitaskrivelse för
budgetåret 1964/65 gjordes framställning
från hemvärnsstaben om uppräkning
av arvodena till kretshemvärns-,
hemvärns- och hemvärnskompanichefer
samt nya arvoden till adjutanter hos
hemvärnscheferna. Vad det gällde de

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

förstnämnda arvodena blev framställningen
endast delvis bifallen, och beträffande
arvodena till adjutanterna
hos hemvärnscheferna avslogs densamma
helt.

Rikshemvärnschefen har med anledning
härav i år upprepat sina förslag
från i fjol, med reduktion för de belopp
som beviljades 1964, och vidhåller alltså
kravet på de nya arvodena till hemvärnschefernas
adjutanter. De sålunda
gjorda framställningarna har tillstyrkts
av arméchefen, som har hänvisat till
att de föreslagna arvodesökningarna är
angelägna.

Beklagligt nog har dessa framställningar
icke upptagits i Kungl. Maj:ts
proposition till årets riksdag, och det
är med anledning därav som jag jämte
några för hemvärnet intresserade kamrater
i motion till årets riksdag hemställt,
att riksdagen vid sin behandling
av fjärde huvudtiteln, p. 35 Armén:
Hemvärnets avlöningar måtte a) besluta
att höjda arvoden må utgå till
kretshemvärns-, hemvärns- och hemvärnskompanicliefer
samt hemvärnsadjutanter
i enlighet med rikshemvärnschefens
framställning, samt b) vidtaga
härför erforderlig uppräkning av anslaget
till Armén: Hemvärnets avlöningar.

Statsutskottet har till vår besvikelse
inte ansett sig kunna tillstyrka bifall
till vår hemställan. Vi tycker att detta
är beklagligt. Arbetsuppgifterna inom
hemvärnet liksom inom så många andra
områden ökar ständigt inte minst när
det gäller här berört hemvärnsbefäl,
varför vi anser det ytterst angeläget dels
att de utgående ersättningarna höjes
med de äskade beloppen, dels att adjutanterna
erhåller de arvoden som har
föreslagits. Deras arbetsuppgifter är
ganska omfattande och ansvarsfulla.

Till adjutantens uppgifter hör bl. a.
att han skall tillhandagå hemvärnschefen
i allt vad denne för tjänstens utförande
anbefaller med avseende på handhavandet
av hemvärnsområdets expedition
samt beträffande underhåll, vård

Armén: Hemvärnets avlöningar

och redovisning av till hemvärnsområdet
utlämnade förnödenheter och materiel.
Han skall biträda hemvärnschefen
vid fullgörandet av samtliga de
åligganden, som framgår av för hemvärnschef
gällande instruktion. Han
skall hålla sig underrättad om hemvärnsförbandens
styrka och tillstånd
och söka lära känna befäls och menigas
duglighet och pålitlighet, ävensom,
så långt sig göra låter, deras förhållande
utom tjänsten.

Som synes ställes här ganska stora
krav på en adjutants duglighet. Det
torde nog i längden bli ganska svårt
att få lämpliga personer att utan någon
som helst ersättning åta sig en så pass
arbetskrävande och ansvarsfull uppgift
som det här är fråga om.

Det torde stå klart för alla som har
någon kännedom om hemvärnet att det
har en betydelsefull uppgift att fylla i
vårt försvar. Tyvärr är förhållandena
ute i världen inte sådana att dessa uppgifter
kan minskas, snarare tvärtom.
Den tyngsta bördan av hemvärnets arbete
bäres av befälet, och då anser jag
det vara av vikt att dessa människor
får en något så när rimlig ersättning
för sitt arbete. Arbetet i hemvärnet kräver
mycken tid, och utan personalens
vilja att frivilligt offra en stor del av
fritiden skulle en organisation för hemortens
försvar bli mångdubbelt dyrare
för staten.

Herr talman! Med den kännedom jag
har om hemvärnets insatser och betydelse
för liemortsförsvaret under de 25
år som gått sedan dess tillblivelse i en
allvarsmättad tid ber jag att få yrka
bifall till motion 438 i denna kammare.

Herr GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Jag kan hålla med om
att de arvoden som utgår till hcmvärnsbefälet
inte är så stora. Emellertid beslöt
riksdagen så sent som förra året
att höja arvodena till kretshemvärns-,
hemvärns- och hemvärnskompanichefer
med 25 procent. Utskottet anser inte att

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Lottaorganisationen

man även i år bör vidtaga någon höjning,
utan arvodena får stå sig ytterligare
något år. Här är det frågan om
en avvägning dels mellan anslagen till
olika poster, så att dessa håller sig inom
den givna kostnadsramen, och dels också
att avvägningen blir så rättvis som
möjligt mellan olika funktionärer inom
frivilligorganisationerna.

Med detta ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föreslagits
i motionerna I: 363 och II: 438; och
biföll kammaren utskottets hemställan
oförändrad.

Punkterna 36—176

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 177

Lottaorganisationen

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
(punkt E 100, s. 301 och 302) att
till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 1 850 000 kr.

Vidare hade i två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Holmberg (I: 265) och
den andra inom andra kammaren av
fröken Wetterström m. fl. (11:325),
hemställts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen
måtte till Lottaorganisationen för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 2 131 600 kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 265 och II: 325, såvitt nu var i fråga,
till Lottaorganisationen för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag av
1 850 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Under denna punkt
återfinnes en motion som har framburits
av herr Yngve Holmberg i första
kammaren och av mig i denna kammare,
där vi begär anslagshöjning för
Riksförbundet Sveriges lottakårer och
Svenska blå stjärnan med belopp som
motsvarar vad överbefälhavaren ansett
behövliga. Dessa organisationer rekryterar
och utbildar kvinnlig personal till
olika befattningar vid krigsförbanden,
vilket gör att ett stort antal värnpliktiga
kan frigöras och placeras i andra
befattningar. Det är kanske värt att i
detta sammanhang minnas att kostnaderna
för att utbilda en kvinna i sådan
krigsbefattning rör sig om 500 kronor,
medan kostnaderna för en värnpliktig
till första tjänstgöring uppgår till 7 500
kronor.

Under senare år har det inte varit
möjligt att nyrekrytera A- och B-personal
i den utsträckning som motsvarar
krigsmaktens behov. Det finns endast
75 procent av den A-personal som behövs,
medan tillgången på B-personal är
något bättre. Det är helt enkelt brist på
medel som är orsaken till att behovet
av personal inte kan tillgodoses, ökade
kostnader i förening med minskade
möjligheter att på frivillig väg täcka
medelsbehovet har gjort att organisationerna
i större utsträckning än tidigare
är i behov av statsmedel.

När det gäller utbildningen — och jag
tänker då speciellt på den utbildning
som Blå stjärnan bedriver — främjar
det sannerligen inte försvarsviljan när
unga människor blir avvisade från kurserna
med besked om att man helt enkelt
saknar pengar att utbilda den personal
som armén säger sig behöva och
räkna med.

Utskottet understryker starkt och
med all rätt värdet av frivilligorganisanernas
arbete. Frivilligorganisationer -

Torsdagen den 1 april 1905

Nr 15

na ger ett tillskott till vår försvarskraft
som är betydande i förhållande till
kostnaderna, och riksdagen har också
tidigare många gånger framhållit detta.
Senast förra året uttalades att hänsyn
härtill borde tas vid beräkningen av anslagen
under fjärde huvudtiteln.

Nu säger utskottet att mot bakgrunden
av vad man framhållit skulle det i
och för sig vara motiverat att för nästa
budgetår öka medelstilldelningen till de
frivilliga försvarsorganisationerna utöver
Kungl. Maj:ts förslag, men som
vanligt är det en utredning som ligger
hindrande i vägen — 1960 års värnpliktsutredning
— som enligt sina direktiv
har att belysa möjligheterna att
med hänsyn till totalförsvarets behov
samordna hemvärnets och de frivilliga
försvarsorganisationernas utbildning
och verksamhet i förhållande till ordinarie
utbildning av värnpliktspersonal.
Det framgår av utskottsutlåtandet att
den delen av utredningsarbetet kommer
att påbörjas först i höst. Med den vetskap
man har om vilken tid det i allmänhet
tar för utredningar tycker jag
att det är beklagligt att inte utskottet
velat tillmötesgå denna motion.

Det skulle i sammanhanget vara av
intresse om möjligen utskottets talesman
kunde upplysa mig om när man kan
förvänta att denna utredning i sin helhet
skall vara färdig.

Herr talman, jag ber att få yrka bifall
till den del av motionerna I: 265 och
11:325 som faller under punkten 177 i
detta utlåtande.

Herr GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Det torde framgå av utskottets
skrivning — och fröken Wetterström
har också tolkat det så -—■ att utskottet
ställer sig mycket positivt till de
frivilliga försvarsorganisationerna.

Lottaorganisationen har fått en uppräkning
av sitt anslag under senare år.
Till innevarande budgetår har anslaget
uppräknats med 300 000 kronor och för

Lottaorganisationen

nästa budgetår föreslår Kungl. Maj :t en
höjning med 150 000 kronor. Motionärerna
vill emellertid öka på det nuvarande
anslaget med 431 600 kronor.

Nu är det emellertid, som fröken Wetterström
påpekade, på det sättet, att de
frivilliga försvarsorganisationernas utbildning
och verksamhet är föremål för
utredning, där man vill försöka samordna
dem i förhållande till den ordinarie
värnpliktsutbildningen. När utredningen
ämnar komma med sitt betänkande
vet jag inte; jag har bara erfarit
att man arbetar mycket energiskt
och att man i höst, när man skall börja
med detta arbete, kommer att koncentrera
det på just översynen av frivilligorganisationernas
ställning.

Jag vill vidare poängtera vad jag sade
i diskusssionen under föregående punkt,
nämligen att alla anslag som uppföres
för försvaret skall rymmas inom en bestämd
kostnadsram, som riksdagen i
stort sett är överens om. Fördelningen
mellan de olika posterna är en avvägningsfråga.
Vill man höja anslaget på
ett ställe, så måste motsvarande nedskärningar
göras på ett annat. Detta är
alltid en avvägningsfråga för utskottet,
i all synnerhet som det är ytterst sällan
som motionärer som förordar höjningar
av anslaget samtidigt kan ge anvisning
om vilka poster man bör pruta på — det
har i vart fall fröken Wetterström inte
gett någon anvisning om i sin motion.

Jag ber med detta att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Det är kanske litet för
mycket begärt att jag skulle i fråga om
hela försvarshuvudtiteln säga vad vi
skulle kunna pruta på i detta avseende.
Jag tycker ändå att framställningen är
så pass blygsam i förhållande till det
ytterst värdefulla arbete som organisationerna
uträttar, att jag beklagar att
utskottet har intagit den negativa ställning
som det har gjort.

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Frivilliga djursjukvården i krig — Frivilliga skytteväsendet

Herr GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Det är ju här fråga om
en principiell avvägning, och en sådan
har man gjort. Man har vägt de olika
kostnaderna emot varandra för att kunna
hålla det hela inom anslagsramen. Då
måste man också ta hänsyn till förhållandevis
små kostnader. Inom utskottet
har vi den principen, att då man vill
höja beloppen någonstans, så måste man
samtidigt göra en motsvarande nedskärning
på någon annan punkt. Vi har inte
kunnat finna någon sådan punkt, där
man lämpligen kunde göra dessa reduceringar.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 265
och 11:325 i motsvarande del; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkten 17 8

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 179

Frivilliga djursjukvården i krig

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
(punkt E 102, s. 302 och 303) att
till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 35 000 kr.

Vidare hade i de förenämnda båda
likalydande motionerna I: 265 av herr
Holmberg och II: 325 av fröken Wetterström
m. fl. hemställts, såvitt nu var
i fråga, att riksdagen måtte till Frivilliga
djursjukvården i krig för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag av
61 300 kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 265 och II: 325, såvitt nu var i fråga,
till Frivilliga djursjukvården i krig för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 35 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! I anslutning till vad jag
anfört under punkten 177 ber jag att
få yrka bifall till motionerna I: 265 och
II: 325.

Herr GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 265
och II: 325 i motsvarande del; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkten 180

Frivilliga skytteväsendet

Sedan punkten föredragits anförde

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Mitt ärende i denna debatt
är i stort sett detsamma som de
som hr Svensson i Vä och fröken Wetterström
nyss framfört beträffande frivilligorganisationerna,
nämligen att påtala
medelsbristen för dessa ideella
sammanslutningar. Jag skall emellertid
skilja mig från dem genom att inte yrka
bifall till någon motion. En motion är
väckt under denna punkt, inte av mig
men av andra, och jag instämmer helt
i den. Jag vet, herr Gustafsson i Uddevalla,
genom mångårig erfarenhet hur
hopplöst det är att på detta stadium ge
sig i kast med ekonomiska avvägningsfrågor,
och därför skall jag inte heller
ställa något yrkande.

Däremot är det nödvändigt att säga
ett ord om vart det skulle leda, därest
frivilligorganisationerna inte finge en
mera rimlig andel av de anslagsökningar
som har beviljats under fjärde huvudtiteln.
Jag har haft äran och nöjet
att sedan många år såsom Kungl. Maj:ts
ombud i skytterörelsens överstyrelse
och verkställande utskott följa denna

Torsdagen den 1 april 1%3

Nr 15

rörelses arbete. Jag var kanske, när
jag inträdde där, uppriktigt sagt inte
särskilt aktivt intresserad, men jag har
blivit det under mitt arbete där. Det
som har gjort mig till en verkligt intresserad
skyttevän är den entusiasm
och det intresse för de frivilliga försvarsorganisationerna
som utvecklas
inte minst inom skytterörelsen. Vi har
dock i runt tal en kvarts miljon anslagsberättigade
skyttar, därav en glädjande
stor kader ungdomar. Inte minst
under senare tid, herr statsråd, är det
mänga flickor som med framgång tävlar
med karlarna på våra skjutbanor
runt om i hela Sveriges land.

Ser jag tillbaka på anslagsutfallet under
de senaste tio åren måste jag konstatera
att skytterörelsen — och detsamma
gäller de andra frivilligorganisationerna
i stort sett — visserligen har
fått höjningar, men dessa har varit
blygsamma. Vid ett tillfälle räknade vi
för ro skulle ut inom skytterörelsen hur
anslagsgivningen skulle ha tett sig om
vi kommit i åtnjutande av samma procentuella
andel som försvarshuvudtiteln
i dess helhet. Situationen hade då varit
en helt annan. Det är ju här fråga om
dels anslag till teknisk utveckling, dels
kompensation för löne- och kostnadsstegringar.

Vi begär inte sådan procentuell andel.
Jag tror inte man kan vänta sig det.
Vi vet ju alla, att den tekniska utvecklingen
på detta område i varje fall går
långsammare än inom det egentliga försvaret.
Vi begär inte heller full kompensation
för lönekostnader, eftersom
man här i mycket stor utsträckning arbetar
med frivilliga krafter. Men, herr
talman, kostnaderna stiger. Ta t. ex.
omsättningsskatten bara på gevär och på
ammunition! Det är en högst betydande
omkostnadspost. Ta resor, ta andra omkostnader,
vilka de måste vidkännas
som skall delta i kurser och tävlingar
inom de frivilliga organisationerna! För
detta ges det ingen kompensation. Beträffande
licensavgifterna vet jag inte

Frivilliga skytteväsendet

ens om herr statsrådet och chefen för
försvarsdepartementet känner till att
dessa i ett enda svep ökat från fem till
femton kronor. Det är ganska kännbart
för dem som skall skaffa sig vapen och
ammunition för att delta i denna rörelse.

Nu kan man kanske invända: Ja, men
i maskinkrigens tidevarv har dessa frivilliga
organisationer inte samma betydelse
som förut. Jag skall inte diskutera
detta, ty man måste gå ganska långt
ned mot botten för att kunna ge ett tillförlitligt
svar. Men faktum är att dessa
rörelser i hög grad bidragit till att hålla
försvarsintresset vid liv. De är väsentliga
för försvarsintresset ute på arbetsplatser
och i samhället över huvud.
Jag skulle tro att de gör mer för att
stärka försvarsviljan än vad många
kostnadskrävande officiella upplysnings-
och informationsorgan kan göra.
Enbart ur denna synpunkt tror jag därför
att dessa pengar är väl använda.
Men därtill kommer allt arbete som uträttas
inom frivilligorganisationerna,
inte minst av lottorna, som fröken Wetterström
talade om, eller av hemvärnet
som vi nyss hörde om. Om dessa skulle
ersättas med helavlönade krafter, skulle
kostnaden bli det mångdubbla, det vet
herr Gustafsson i Uddevalla lika bra
som jag.

Jag bar med detta, herr talman, velat
säga att om vi i längden vill behålla
verksamheten lika aktiv eller åtminstone
rimligt aktiv inom de frivilliga organisationerna,
så måste nog departementschefen
och även de militära myndigheterna
följa med utvecklingen mycket
bättre, när det gäller avvägningen
av anslag till frivilligorganisationerna,
än man hittills har gjort. Det finns tecken
som tyder på att vi nu kommit till
ett stadium, där det är svårt att rekrytera
och hålla medlemssiffrorna uppe.
Man kan skylla på mycket. Man kan
skylla på bilism och nöjen in. m„ men
det är klart att då kostnaderna stiger
blir detta eu ytterligare återhållande

Andra kammarens protokoll 1965. Nr 15

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

faktor. Om det nu finns nya omständigheter
i samhällslivet som motverkar intresset
för dessa rörelser måste man, om
man vill bevara dem vid liv, stimulera
dem i stället för att avskräcka dem genom
relativt sett sänkta anslag.

Låt mig nämna endast några siffror.
Från skytterörelsens sida hade man i
år begärt en anslagshöjning med 728 000
kronor, och denna har också motionärerna
tagit upp. I själva verket har anslaget
höjts med 124 000 kronor. Jag
kan försäkra att detta inte räcker för
att kompensera de kostnadsstegringar
som har inträtt sedan skytterörelsen
fick den senaste höjningen. Jag vill understryka
vad jag förut här har antytt,
nämligen att om frivilligorganisationerna
är så värdefulla för försvaret och
för landet, som försvarsministern, statsministern,
överbefälhavaren, arméchefen
och ett antal andra generaler vid
högtidliga tillfällen ofta framhållit, då
måste detta också i någon mån eller i
någon bättre mån än hittills avspeglas
i anslagsgivningen. Om det fortsätter
som nu, är det risk för att rörelsen börjar
tyna bort, och det är ju inte så vi
vill att utvecklingen för framtiden skall
gestalta sig. Frivilligorganisationerna
har tillräckligt många svårigheter ändå.

Jag har med detta, herr talman, velat
rikta en vädjan i första hand till de militära
myndigheterna, vilka har att ta
ställning till anslagsäskandena, och i
andra hand till chefen för försvarsdepartementet
och första avdelningen av
statsutskottet att till ett kommande år
beakta dessa synpunkter och på allvar
ställa sig frågan, hur vi skall ha det med
de frivilliga organisationerna. Om vi
vill att de i fortsättningen skall arbeta
effektivt, måste vi handla i enlighet
därmed.

I detta anförande instämde herrar
Oskarson (h), von Sydow (h) och Börjesson
i Glömminge (ep).

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 181—212

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 213

Lades till handlingarna.

§ 21

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 6, i anledning av väckta motioner
angående riktlinjerna för lokaliseringspolitiken.

Efter hemställan av bankoutskottet
beslöt 1964 års riksdag att i anledning
av Kungi. Maj :ts proposition nr 185 år
1964 och i ämnet väckta motioner godkänna
riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
huvudsakligen i enlighet
med vad utskottet angivit i sitt utlåtande
nr 48 (rskr. 408).

I statsverkspropositionen för budgetåret
1965/66 (bil. 13, s. 123 resp. 233)
hade Kungl. Maj :t under hänvisning till
riksdagens nämnda beslut framlagt förslag
om anslag till lokaliseringsbidrag
och till lokaliseringslån. Dessa förslag
var föremål för förberedande behandling
inom statsutskottet.

Frågor rörande riktlinjerna för lokaliseringspolitiken
hade ånyo, delvis i anslutning
till Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
framlagda förslag om medelsanvisning,
upptagits i ett antal vid
årets riksdag väckta motioner, vilka
hänvisats till bankoutskottet.

I vissa av de nämnda motionerna
hemställdes bl. a. att för lokaliseringspolitiska
ändamål skulle anvisas högre
anslag än Kungl. Maj :t föreslagit. Dessa
motioner, vilka såvitt de avsåge medelsanvisning
hade hänvisats till statsutskottet,
var följande, nämligen

dels de likalydande motionerna I: 421
av herr Stefanson in. fl. och 11:498
av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl.,
vari hemställdes,

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

att riksdagen måtte besluta

1) att det lokaliseringspolitiska stödet
även skulle beviljas sysselsättningssvaga
områden i östra Götaland samt att
hemställa till Kungl. Maj :t att efter hörande
av lokaliseringsorganen fastställa
de geografiska gränserna för ett östra
stödområde,

2) att anslaget till lokaliseringsbidrag
under inrikesdepartementets huvudtitel
för budgetåret 1965/66 skulle uppföras
med 75 000 000 kr., vilket innebure en
ökning med 15 000 000 kr. i jämförelse
med Kungl. Maj :ts förslag,

3) att för budgetåret 1965/66 anvisa
en kreditgarantiram för lokaliseringspolitiska
ändamål på 50 000 000 kr.,

4) att ett särskilt servicestöd skulle
utgå till ett antal orter i Norrlands inland
samt att hemställa till Kungl. Maj :t
att efter undersökning framlägga förslag
till 1966 års riksdag beträffande vilka
orter soin skulle utväljas och stödets
närmare utformning;

dels de likalydande motionerna I: 429
av herr Sundin m. fl. och 11:506 av
herr Hedlund in. fl., vari hemställdes,

att riksdagen måtte vid behandlingen
av statsverkspropositionen, elfte huvudtiteln,

I. anvisa till Allmänna beredskapsarbeten
in. in. för budgetåret 1965/66 ett
reservationsanslag av 380 000 000 kr. i
enlighet med vad som anförts i motionerna; II.

anvisa till Lokaliseringsbidrag för
budgetåret 1965/66 ett reservationsanslag
av 100 000 000 kr.; samt

III. besluta att statliga kreditgarantier
i lokaliseringspolitiskt syfte finge
medges för budgetåret 1965/66 intill
ett belopp av 50 000 000 kr.

Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag
om anslag till lokaliseringslån hemställdes
i de likalydande motionerna 1: 80
av herr Enarsson in. fl. och II: 108 av
herr andre vice talmannen Cassel in. fl.,

att riksdagen måtte besluta att statliga
kreditgarantier intill ett belopp av 100

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

miljoner kronor per år under en femårsperiod
från och med budgetåret
1965/66 skulle ställas till förfogande för
lokaliseringslån.

I följdmotioner, I: 81 och II: 109, vilka
hänvisats till statsutskottet, hemställde
samma motionärer att riksdagen
skulle avslå Kungl. Maj :ts förslag om
ett investeringsanslag till lokaliseringslån.

Frågan om den geografiska avgränsningen
av det lokaliseringspolitiska stödet
behandlades ytterligare i

dels de likalydande motionerna I: 492
av herr Sundin in. fl. och II: 595 av herr
Hedlund m. fl., vari hemställdes,

att riksdagen måtte medge att det statliga
ekonomiska företagsstödet i lokaliseringspolitiskt
syfte måtte inriktas på
de sysselsättningssvaga områdena i östra
Götaland enligt samma grunder som
fastställts för norra stödområdet; samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsamt framläggande
av förslag till geografisk avgränsning
för nämnda stödområde;

dels motionen II: 268 av herrar Franzén
i Träkumla och Gustafsson i Stenkyrka,
vari hemställdes,

att riksdagen måtte besluta, att Gotland
i fråga om lokaliseringspolitiken
måtte utgöra ett särskilt stödområde enligt
samma grunder som enligt riksdagsbeslutet
1964 skall gälla för norra stödområdet.

Frågan om servicestöd till förmån för
invånarna i vissa glesbygder behandlades
ytterligare i

dels de likalydande motionerna I: 105
av herr Enarsson in. fl. och 11:134 av
herr andre vice talmannen Cassel m. fl.,
vari hemställdes,

att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t
måtte låta skyndsamt utreda och för
riksdagen framlägga förslag om vilka
åtgärder som borde vidtagas för att befolkningen
i landets glesbygder skulle
på ett rättvist sätt få del av det stigande

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

välståndet och erbjudas en tillfredsställande
social och kulturell service;

dels de likalydande motionerna I: 494
av herr Sundin m. fl. och II: 593 av herr
Hedland m. fl., vari hemställdes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
rörande servicestöd till det
norrländska inlandets glesbygder och
områden med liknande betingelser i
enlighet med vad i motionerna hade anförts.

De återstående motioner som väckts i
hithörande frågor var

dels de likalydande motionerna I: 313
av herrar Sundin och Wikberg och
II: 377 av herrar Larsson i Norderön
och Larsson i Hedenäset;

dels de likalydande motionerna I: 485
av herrar Wikberg och Johan Olsson och
11:576 av herrar Larsson i Hedenäset
och Larsson i Norderön, vari hemställdes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa att förhandlingar
upptoges med oljebranschens företag
och organisationer i syfte att erhålla
en utjämning av bensin- och oljepriserna
i landet.

Utskottet hemställde,

1. att motionerna 1:421 och 11:498,
i vad de avsåge lokaliseringspolitiskt
stöd åt områden i östra Götaland, ävensom
motionerna I: 492 och II: 595 samt
II: 268 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

2. att riksdagen i anledning av motionerna
I: 421 och II: 498, såvitt nu var i
fråga, ävensom motionerna 1:105 och
II: 134 samt I: 494 och II: 593 måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning rörande servicestöd
till befolkningen i vissa glesbygder i enlighet
med vad utskottet anfört;

3. att motionerna 1:80 och 11:108
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

4. att motionerna 1:421 och 11:498

samt 1: 429 och II: 506, i vad de avsåge
kreditgarantier, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

5. att motionerna 1:485 och 11:576
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

6. att motionerna 1:313 och 11:377
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Nils Theodor Larsson,
Stefanson, Berglund, Löfgren och Börjesson
i Glömminge, vilka ansett, att utskottet
under punkten 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna
1:421 och 11:498, såvitt nu var i
fråga, samt motionerna I: 492 och II: 595
måtte dels medge att det statliga ekonomiska
företagsstödet i lokaliseringspolitiskt
syfte finge inriktas på de sysselsättningssvaga
områdena i östra Götaland
enligt samma grunder som fastställts
för det norra stödområdet, dels
bemyndiga Kungl. Maj :t att efter hörande
av lokaliseringsorganen fastställa
gränserna för ett stödområde i östra Götaland,
samt

att motionen 11:268 måtte anses besvarad
genom vad reservanterna anfört
och hemställt;

2) av herrar Ståhle, Åke Larsson,
Palm och Augustsson, fru RenströmIngenäs
samt herrar Ekström i Iggesund,
Haglund och Fridolfsson i Rödeby, vilka
ansett, att utskottet under punkten 2
bort hemställa,

att motionerna 1:421 och 11:498, såvitt
de avsåge utredning rörande servicestöd
till befolkningen i vissa glesbygder,
ävensom motionerna I: 105 och
II: 134 samt I: 494 och II: 593 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

3) av herrar Gustaf Henry Hansson,
Lundberg och Nordgren, vilka ansett,
att utskottet under punkten 3 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna
1:80 och 11:108 måtte dels besluta
att statliga kreditgarantier i lokaliseringspolitiskt
syfte finge medges för

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

budgetåret 1965/66 intill ett belopp av
100 miljoner kronor, dels såsom riktlinje
för den statliga lokaliseringspolitiken
uttala att sådana kreditgarantier
borde medges även under budgetåren
1966/67—1969/70;

4) av herrar Nils Thcodor Larsson,
Stefanson, Berglund, Löfgren och Börjesson
i Glömminge, vilka ansett, att utskottet
under punkten 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
1:421 och 11:498 samt 1:429 och
II: 506, samtliga såvitt nu var i fråga,
måtte besluta att statliga kreditgarantier
i lokaliseringspolitiskt syfte finge
medges för budgetåret 1965/66 intill ett
belopp av 50 miljoner kronor;

5) av herr Börjesson i Glömminge

med avseende på vad utskottet anfört

och hemställt beträffande motionerna
I: 485 och II: 576, utan angivet yrkande.

Herr TALMANNEN yttrade:

Överläggningen rörande detta ärende
må omfatta även punkterna 20 och 28 i
statsutskottets utlåtande nr 11. Yrkanden
beträffande nämnda punkter framställes
dock först vid behandlingen av statsutskottets
ifrågavarande utlåtande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! Efter den stora debatt
vi i höstas hade i lokaliseringsfrågan
är det inte nödvändigt att här ånyo dra
upp någon längre debatt och uppta
tiden med att repetera vad som då debatterades.

Denna fråga har emellertid ytterligare
aktualiserats genom de motioner som
legat till grund för bankoutskottets behandling
och dess utlåtande, vilket vi
nu skall ta ställning till. Låt mig emellertid
framhålla att ehuru lokaliseringsstödet
i främsta hand skall gälla de fyra
nordligaste länen och de delar av andra
län som riksdagen bestämt som stödområden,
så kvarstår likväl behovet av

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

samma stödåtgärder inom östra Götaland
och Gotland, vilket behov vi i höstas
fäste uppmärksamheten på. Någon
förändring som skulle göra sådana åtgärder
inom detta område obehövliga
har vi inte kunnat konstatera.

I detta sammanhang vill jag, herr talman,
understryka en passus i riksdagens
lokaliseringsbeslut, nämligen att
»även andra orter under vissa förhållanden
kan komma i fråga». Det är departementschefens
eget uttalande som
här återges, och jag tror mig förstå att
han är mycket intresserad av att detta
skall kunna tillämpas i olika avseenden.

Om också inte alla delar av vårt
land har samma behov av stödåtgärder
som Norrland, så finns det dock områden
som kan behöva ett liknande stöd.
Det har även framhållits i motionen
11:498. Där understryks vikten av att
det lokaliseringspolitiska stödet inte för
hårt fastlåses vid den geografiska gränsen
för det norra stödområdet. Då det
nu visar sig att sydöstra delarna av Götaland
i sin helhet företer en liknande
struktur i detta avseende som norra
stödområdet, vore det riktigast att även
dessa delar av Götaland inrangerades i
ett sammanhang och bleve föremål för
stödåtgärder.

Vid riksdagens behandling av lokaliseringspropositionen
reserverade sig
folkpartiets ledamöter i bankoutskottet
tilllsammans med centerpartiets ledamöter
för upprättande av ett stödområde
omfattande kommuner i sydöstra Götaland.
I konsekvens härmed har vi även
nu reserverat oss för en sådan utvidgning
av lokaliseringspolitiken. Genom
förra årets riksdagsbeslut har vissa delar
av landet ställts utanför lokaliseringsstödet,
och detta har särskilt gått
ut över det nu aktuella området. Detta
har under en följd av år haft betydande
sysselsättningssvårigheter. Vi anser det
alltså nödvändigt att det statliga ekonomiska
stödet i lokaliscringssyfte även
får inriktas på sysselsättningssvaga områden
i denna del av landet.

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

I vår reservation yrkar vi att Ivungl.
Maj:t måtte bemyndigas att efter hörande
av lokaliseringsorganen fastställa
gränserna för ett stödområde i sydöstra
Götaland. Jag yrkar härmed bifall till
reservation nr 1.

Då det gäller att ställa medel till förfogande
för genomförande av vårt förslag
vill vi framhålla betydelsen av
att lånemedlen kanaliseras på två sätt,
dels genom direkta statliga lån, dels genom
kreditgarantier. Även om lokaliseringsstödet
i främsta hand bör utgå i
form av direkta statliga lån, får vi inte
förbise att det i vissa fall kan vara lättare
att skaffa fram medel genom en
kreditgaranti där kanske bank på aktuell
plats kan ställa lån till förfogande
baserade på kreditgarantier. Ett samspel
mellan de båda låneformerna har
sina givna förtjänster. I detta sammanhang
yrkar vi att statliga kreditgarantier
i lokaliseringspolitiskt syfte må
medgivas för budgetåret 1965/66 intill
ett belopp av 50 miljoner kronor.

Jag yrkar alltså här, herr talman,
bifall till reservation nr 4 vid utskottets
betänkande.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep):

Herr talman! Jag skall inte heller
uppta kammarens tid mer än nödvändigt.
Anledningen till att jag begärde
ordet i denna fråga är att den är av
mycket stor betydelse för den del av
landet som jag representerar.

Från centerpartiet liksom även från
folkpartiet har under den allmänna motionstiden
förnyade förslag angående
riktlinjerna för lokaliseringspolitiken
framförts. Syftet har varit att söka
åstadkomma en bättre avvägning av näringslivet
mellan landets olika delar än
vad den regionala avgränsning av det
lokaliseringspolitiska stödet, som riksdagen
under höstsessionen fattade beslut
om, ger möjlighet till.

I reservation nr 1 yrkar vi, som herr
Berglund nämnde, »att det statliga eko -

nomiska företagsstödet i lokaliseringspolitiskt
syfte må inriktas på de sysselsättningssvaga
områdena i östra Götaland».
östra Götaland har sedan många
år visat en procentuellt sett mera markerad
minskning av folkmängden än rikets
övriga delar. Härtill bidrar i synnerhet
de utanför östra Götaland liggande
stora öarna Gotland och Öland.
Utskottet försöker komma ifrån detta
förhållande genom att säga att strukturomvandlingen
gör sig särskilt gällande
i Norrland. Ingen av motionärerna
bestrider detta, men jag vill understryka
att även inom övriga delar av landet
bör man få en balanserad avvägning
mellan försörjningsmöjligheter, befolkningstal
och skattekraft. Utskottet säger
också att »möjligheter finns att i särskilda
fall låta lokaliseringspolitiskt
stöd komma även orter utanför norra
stödområdet till del». Detta tror jag
emellertid inte kommer att få så stor
betydelse i den praktiska lokaliseringspolitiken.

I reservation nr 4 yrkar vi att ett
kreditgarantisystem inrättas för att
komplettera de direkta statslånen. Utskottet
har avstyrkt förslaget då man
anser det olämpligt med en uppdelning
av det statliga stödet på tre stödformer.
Vari består den olämpligheten? Det har
inte utskottet sagt någonting om. Kreditgarantien
är en smidig stödform och
den användes på en mängd olika områden.

Jag har även avgivit en blank reservation
med avseende på vad utskottet
hemställt beträffande motionerna I: 485
och 11:576. I dessa motioner föreslås
att Ivungl. Maj:t tar kontakt med oljebranschens
företag och organisationer
för att genom förhandlingar söka få till
stånd en utjämning av oljepriserna i
landet. Jag har stora sympatier för detta
förslag, och det är jag inte ensam om.
Kommittén för näringslivets lokalisering
har i sitt betänkande föreslagit
samma sak. Man frågar sig om inte en
för vår produktion och våra samfärds -

Torsdagen den 1 april 1905

Nr 15

medel så viktig vara, som hämtas från
fjärran länder, borde kunna distribueras
till ett pris som är ungefär detsamma
över hela landet.

Beträffande motionerna om servicestöd
till befolkningen i vissa glesbygder
bar lotten utfallit så att de socialdemokratiska
ledamöterna har blivit reservanter.
De anser att vi bör avvakta erfarenheterna
av det allmänna lokaliseringsstödets
verkningar och genomförandet
av åtgärder för den kommunala
skatteutjämningen, innan ställning tas
till frågan. Den som känner till förhållandena
i glesbygderna vet emellertid
att svårigheterna redan nu är akuta.
Ingen som verkligen vill ta detta problem
på allvar tror, att man genom det
nuvarande lokaliseringsstödet och genom
den skatteutjämningspolitik som
eventuellt kommer att föras kan lösa
dessa problem. Jag anser att reservanterna
tar alldeles för lätt på detta problem.
Inrikesministern sade i går i första
kammaren, att ingenting bar bänt
sedan i höstas, och därför skulle det
inte finnas någon anledning att ånyo
framlägga dessa förslag. Även vi anser
att ingenting har hänt som gjort våra
förslag mindre angelägna, och just därför
menar vi att det finns anledning att
påminna om de svårigheter som föreligger
och som vi med våra förslag vill
försöka lösa.

Nu säger man från utskottsmajoritetens
sida att detta servicestöd skulle
kunna tillgodoses. Denna mening har
statsrådet gett uttryck åt vid tidigare
tillfällen. Jag vill upprepa vad jag nyss
sade, att jag inte tror att man skall ta
för lätt på detta. Jag tror att inrikesministern
måste ta till en allvarligare
prövning för att få dessa problem lösta,
så att inte svårigheterna för befolkningen
i glesbygderna blir alltför stora.

Herr talman! Jag skall inte utveckla
dessa synpunkter mera utan ber att få
yrka bifall till de under bankoutskottets
utlåtande nr C avgivna reservationerna
under punkterna 1 och 4 samt

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

tillika vad utskottet föreslagit under
punkten 2.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! I december i fjol hade
vi här i kammaren en ingående debatt
om lokaliseringspolitiken. Vi hade då
från högerpartiets sida tillfälle att understryka
vår positiva inställning till
en lokaliseringspolitik som utan att
snedvrida konkurrensförhållandena
främjar en utveckling av hantverks-,
industri-, service- och turistnäringarna
i lokaliseringsområdena, en lokaliseringspolitik
som bygger på företagsekonomiskt
sunda principer, som tar sociala
hänsyn och ger säker sysselsättning.
Riksdagen fattade efter den debatten
beslut om en femårig försöksverksamhet.

Någon större erfarenhet har alltså ännu
inte erhållits. Den hittills vunna erfarenheten
från det landskap jag representerar
— länet är ju delat i lokaliseringspolitiskt
hänseende —- tyder på att
insatserna varit av värde för de orter
där lokaliseringsåtgärder satts in. De
vunna erfarenheterna tyder emellertid
också på att den beslutade lokaliseringspolitiken
inte medför någon lösning av
glesbygdsproblemen. Industrilokaliseringen
kommer att ske till regionernas
centrala orter. De nya företagen kommer
i de flesta fall inte att ersätta de
arbetstillfällen på nära håll som jordoch
skogsbruk tidigare givit glesbygdernas
invånare. Genom befolkningsutglesningen
har förutsättningarna för
samhällsservice försämrats i stora områden
av vårt land. Då det i första hand
är de yngre människorna som flyttar
till städer och tätorter blir åldersfördelningen
i glesbygderna alltmer ogynnsam.

Kommunikationssvårigheter uppstår;
järnvägar liiggs ned och busslinjer dras
in då trafikintensiteten sjunker så att
driften inte längre blir lönsam. Samhälleliga
investeringar kan ofta inte göras,
då ortsbefolkningen representerar ett

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

alltför litet skatteunderlag, och där investeringar
kan göras belastar de ett
litet antal kvarboende alldeles för hårt.
De långa avstånden i kombination med
dåliga kommunikationer medför besvär
för barnens utbildning; de medför svårigheter
då kontakter skall tas med
myndigheter och serviceanläggningar
av olika slag. Det uppstår svårigheter i
fråga om hemhjälp, sjukvård, tillsyn av
gamla o. s. v. Det finns skäl anta att
dessa olika sociala olägenheter i många
fall påskyndar avflyttningen även då
arbetstillfällen finns i bygden. Likaså
finns det skäl anta att människor i
många fall råkar ut för sociala olägenheter
då de av olika anledningar inte
anser sig kunna flytta från bygden. Industrilokaliseringen
kan bidra till att
minska utflyttningen från en region
men endast i mycket liten utsträckning
till att hindra avflyttningen från glesbygderna
till tätorterna.

I högerpartiet har vi bl. a. framhållit
att en differentiering av bensinskatten
borde prövas i detta sammanhang liksom
en lättnad i beskattningen för näringslivet.
Beträffande Norrlands glesbygder
där avstånden är betydande bör
vi påminna oss bilens betydelse som
oundgängligt kommunikationsmedel. En
bättre kommunal skattefördelning kommer
att innebära en ökning av resurserna
för några av våra glesbygdskommuner
och ge dem större möjligheter
att bygga ut servicen för sina invånare,
och en utbyggnad av turistnäringen kan
likaledes medföra bättre betingelser.
Men trots detta kan inte glesbygdsproblemen
lösas genom de föreslagna lokaliseringspolitiska
åtgärderna. Enligt vår
åsikt är det därför angeläget att riksdagen
intresserar sig alldeles speciellt
för dessa problem. Vi föreslår därför att
en utredning just på detta område kommer
till stånd.

Dessa synpunkter har framförts i
motion 134 här i kammaren av herr
Cassel m. fl. Motionen har biträtts av
utskottsmajoriteten. Herr talman! Med

detta ber jag få yrka bifall till punkten
2 i utskottsutlåtandet.

I riksdagens beslut i fjol ingick vidare
att direkta statliga lån skall lämnas för
lokaliseringspolitiska ändamål under
försöksperioden. 100 miljoner skall årligen
ställas till förfogande från och
med budgetåret 1965/66. I enlighet med
riksdagens beslut yrkas i årets statsverksproposition
att riksdagen måtte
anvisa ett investeringsanslag på 100 miljoner
kronor.

Då vi i högerpartiet är av den uppfattningen
att stödlånen bör förmedlas
av de ordinarie kreditinstituten, föreslår
vi att statliga kreditgarantier i
stället skall ställas till förfogande för
detta ändamål. Vi anser att lokaliseringsstödet
ej får bli någon form avlångsiktig
subventioneringspolitik. Endast
företag, befintliga liksom nystartade,
som bedöms som i längden ekonomiskt
försvarbara, skall erhålla stöd. En
sund ekonomisk politik bör alltså ligga
till grund för bedömningen. Låntagaren
skall kunna förränta och amortera
sitt lån med överskott i rörelsen. Den
sakkunskap som behövs för en sådan
bedömning finns redan hos våra kreditinstitut,
inte minst på grund av deras
vittförgrenade kontorsnät med åtföljande
ingående lokalkännedom. Det är enligt
vår åsikt angeläget att utnyttja
denna erfarenhet och expertis.

Vi anser alltså att stödlånen bör förmedlas
av de ordinarie kreditinstituten.
Genom deras kreditprövning preciseras
villkoren för ett risktagande utöver vad
kreditgivaren kan eller får lämna. Man
får ett besked om vad lokaliseringen
kostar samhället. Själva beslutet om åtgärden
fattas därefter av lokaliseringsmyndigheten.
Kreditinstituten styr inte
förloppet. Den eventuella styrningen
sker genom lokaliseringsmyndigheten.

Vi anser att man genom att utforma
ett kreditsystem på här angivet sätt kan
nå samma effekt i lokaliseringsarbetet
som genom en lånefond. Samtidigt får
man ett system som är enklare, smidi -

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

gare och billigare. Herr talman! Det är
därtill en finansieringsform som inte
belastar skattebetalarna.

Jag ber, herr talman, att med det anförda
få yrka bifall till reservationen
nr 3) av herr Gustaf Henry Hansson
in. fl.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Herr Börjesson i Glömminge
har i stort utvecklat många av
de synpunkter som man kan ha i denna
fråga. Jag vill helt inrikta mig på att ge
några synpunkter i anledning av motionen
nr 268, som speciellt framhåller
Gotlands behandling i lokaliseringspolitiskt
avseende.

Beträffande befolkningsutvecklingen
på vår största ö kan man konstatera,
att den under mycket lång tid har varit
vikande. Om vi går tillbaka så långt som
till 1850 finner vi, att Gotland då hade
1,3 procent av landets befolkning. 1963
hade ön 0,7 procent. Under 1950-talet
inträffade den stora folkminskningsperioden
för Gotlands vidkommande.
Befolkningen minskade mer än i någon
annan del av landet, eller med 8 procent.
Helt naturligt var det personer i
de lägre förvärvsarbetande åldrarna
som flyttade ut. De flyttade inte därför
att de inte trivdes på Gotland, utan därför
att de saknade utkomstmöjligheter.

Under de två senaste åren har det
skett en ändring till det bättre. Gotland
har hållit befolkningssiffrorna, och
detta är följden av en viss industrilokalisering
till ön. Vi är från gotländsk
sida tacksamma för de åtgärder som
vidtagits. Emellertid märker vi i uttalanden
från olika håll en viss, kanske
något överdriven, optimism. Vi skall givetvis
tro på framtiden, vi vill gärna
göra detta, men vi skall inte överdriva
optimismen. En sådan överdriven optimism
gör sig gällande när det sägs att
problemet nu blivit löst för Gotlands
vidkommande.

Länsstyrelsen på Gotland har gjort
en prognos som lades fram i början av

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

år 1965. Man varnar i denna prognos
för en utflyttning i storleksordningen
1 500 till 2 500 personer fram till 1977,
och man säger vidare att det för att
kunna bibehålla en konstant folkmängd
på Gotland behövs 2 000 nya arbetstillfällen.
Detta säger oss att den ändring
till det bättre som inträffat kan visa
sig vara temporär, om inte åtgärderna
fullföljs i olika avseenden.

När lokaliseringsutredningen pågick
undersökte man också olika faktorer
som var bestämmande för möjligheterna
till lokalisering av näringslivet. Man
undersökte bl. a. frågan om kommunikationernas
och fraktkostnadernas betydelse
från lokaliseringssynpunkt.
Denna utredning omfattar hela landet
med undantag för Gotland. För närvarande
pågår en utredning av dessa frågor
för Gotlands vidkommande. Vi tror
att denna undersökning kommer att visa
att vi har alldeles säregna förhållanden
på Gotland. Våra frakter är mer än
dubbelt så höga som fastlandets, i
många fall tre gånger så höga.

Vidare har givetvis gotlänningarna
själva, kommuner och landsting, begränsade
möjligheter att själva vidta åtgärder
för att lokalisera industrier till
ön. Detta beror på att vi har en mycket
låg skattekraft. Medelinkomsten på
Gotland är den lägsta i riket. Enligt
Sveriges landstings tidskrift är medelskattekraften
på Gotland kr. 40: 41 per
invånare mot genomsnittet i riket kr.
53:88.

Jag vill gärna framhålla att Gotland
är i behov av lokaliseringspolitiskt stöd
för näringslivets utveckling. Turismen
kommer här in i bilden. Gotland är ju
attraktivt som turistlän, och det visar
sig alltmera att man söker sig dit. Man
kommer ifrån alla delar av vårt land,
och man kommer också ifrån andra
länder. Vi gotlänningar hälsar alla
hjärtligt välkomna, men det är givet att
vi vill ha det så ställt att vi kan ta emot
våra gäster på ett värdigt och riktigt
sätt. Det kostar pengar, och det mås -

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

te investeras i olika anläggningar för
att vi skall kunna ta emot turisterna.

Jag vill helt kort säga att det för
Gotlands vidkommande föreligger såväl
befolkningspolitiska, näringspolitiska
som försvarspolitiska synpunkter som
motiverar ett lokaliseringspolitiskt stöd
till Gotland.

Här föreligger emellertid en reservation,
i vilken man yrkar på att östra
Götaland skall utgöra ett särskilt stödområde.
Jag vill därför inte ställa något
speciellt yrkande i anledning av motionen
nr 268 utan inskränker mig till att
yrka bifall till reservation nr 1 och nr
4. Om inte kammaren anser sig kunna
bifalla dessa reservationer, hoppas jag
emellertid att det ligger realitet bakom
utskottets skrivning på sidan 4 längst
ner där man säger: »Utskottet vill erinra
om att möjligheter finns att i särskilda
fall låta lokaliseringspolitiskt stöd
komma även orter utanför norra stödområdet
till del.» Gotland behöver stödet,
och det skall vara ett stöd som utgör
hjälp till självhjälp.

Fru RENSTRöiVI-INGENÄS (s):

Herr talman! Det är bara 3Va månader
sedan riksdagen grundligt debatterade
lokaliseringspolitikens problematik.
Man sade då såväl i propositionen
som i utskottsutlåtandet och i riksdagen,
att det var en försöksverksamhet
man startade, och denna försöksverksamhet
skulle närmast omfatta en femårsperiod.
Lokaliseringspolitikens inriktning
och innehåll skulle inte vara
blinda för en längre framtid. Ja, inte
ens för dessa fem år av försöksverksamhet
skulle bestämmelserna vara
bindande. Om erfarenheterna av verksamheten
visade att en ändring vore
påkallad eller om förutsättningarna
ändrades, då skulle också bestämmelserna
anpassas därefter.

Man inrättade också särskilda organ
både på länsplanet och centralt för att
på det sättet få organisatoriska förutsättningar
för att följa verkningarna av

vidtagna åtgärder. Dessa organ kan göra
undersökningar och ta initiativ till
ytterligare insatser. Utskottet sade också
då, att åtgärder som vissa motionärer
begärt men som man vid försöksverksamhetens
igångsättande stod tveksam
inför och därför inte ville tillstyrka,
mycket väl kunde tänkas komma att
bli tillgodosedda om och när erfarenheterna
styrkt att det vore lämpligt.
Och så anvisades 800 miljoner kronor
att användas under de fem åren och
ställdes till förfogande från och med
budgetåret 1965/66.

Nu har vi inte hunnit längre än till
den 1 april. Några erfarenheter av den
beslutade verksamhetens resultat finns
inte. Men i motioner från höger-, folkparti-
och centerpartihåll har rests
krav på ändrade bestämmelser. Man
vill ha en ändring av det lokaliseringspolitiska
stödets avgränsning, och man
vill att ytterligare ett stödområde, nämligen
östra Götaland och Gotland, skall
inrättas. För detta område skulle gälla
samma bestämmelser som för det norra
stödområdet.

Det är alltså fråga om fördelningen
av de 800 miljonerna. Många stora anslagsbehov
föreligger, och det är givetvis
en grannlaga uppgift att fördela de
till buds stående medlen. Eftersom
pengarna inte räcker till allt och alla
måste man ge bidragen till de områden
där behovet är allra störst — och det
är oemotsägligen i Norrland som behovet
är störst. Det är där som den
fortgående rationaliseringen av jordbruket
och skogsbruket har medfört i
hög grad minskade arbetstillfällen i redan
förut glest bebyggda områden. Industrien
har under tiden expanderat
även i Norrland liksom i övriga delar
av landet, men inte tillräckligt mycket
för att inom Norrland bereda arbete åt
alla de friställda. Många av dem har
flyttat till andra delar av Sverige, där
det varit stor efterfrågan på arbetskraft.

Lokala svårigheter av samma art som

Torsdagen den 1 april 1965

i Norrland har vid skilda tillfällen dykt
upp även i andra delar av landet —
kanske oftast inom den region som man
kallar östra stödområdet och Gotland.
Svårigheterna där har dock, sedda i ett
större sammanhang, varit av långt
mindre omfattning. Låt mig nämna två
siffror, som tydligt belyser riktigheten
av denna bedömning.

Under femårsperioden 1958—1963
minskade folkmängden genom utflyttning
från norra stödområdet med
40 (100 personer eller 2,9 procent. I det
södra området uppgick minskningen
samtidigt endast till 164 personer eller
0,1 promille.

Dock kan svårigheter uppkomma på
enskilda orter även utanför det norra
stödområdet. Jag vill erinra om möjligheten
att i sådana fall även de får del
av det lokaliseringspolitiska stödet.
Dessa orter har icke ställts utanför,
som herr Berglund sade. Det ligger realitet
i vad utskottet sagt i detta avseende.

Utskottet anser att den i december
gjorda bedömningen av angelägenhetsgraden
i de framställda kraven på lokaliseringsstöd
och den därpå grundade
regionala gränsdragningen var riktig.
Erfarenheter som ger anledning till
omprövning har i varje fall icke ännu
vunnits. Utskottet kan därför icke biträda
framställda yrkanden härom utan
föreslår att riksdagen beslutar om avslag.

Låt oss så övergå till frågan om servicestöd
till befolkningen i vissa glesbygder.
Det är en fråga som också tas
upp i de olika motionerna med en begäran
om utredning. Detta är ett av de
svåraste problem som vi i december
stöd något tveksamma inför. Departementschefen
hade i propositionen sagt:
»Även i områden där lokaliseringspolitiska
insatser inte blir möjliga måste
samhället bära ansvaret för att befolkningen
tillförsäkras en rimlig servicestandard.
» Utskottet framhöll att man
måste utgå ifrån att en fortsatt succes -

Nr 15 51

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

siv utflyttning kommer att ske från
glesbygder och från åtskilliga små tätorter
inom stödområdet. Därmed ökas
svårigheterna att upprätthålla en tillfredsställande
servicestandard för dem
som bor kvar.

Majoriteten i utskottet har ansett tiden
mogen att redan nu tillsätta en utredning.
Jag ansluter mig emellertid
till reservation nr 2 av herr Ståhle
in. fl. Reservationen erinrar om att det
rör sig om en försöksverksamhet som
noga observeras av planeringsråden i
berörda län. Dessa planeringsråd kommer
fortlöpande att överväga glesbygdsbefolkningens
speciella situation
och även att framlägga förslag till förbättringar
där så anses påkallat. Även
åtgärderna för kommunal skatteutjämning
har betydelse i sammanhanget.

När erfarenheter av försöksverksamheten
vunnits är jag övertygad om att
ingen kommer att motsätta sig en utredning,
om en sådan visar sig befogad.
Någon risk för att denna problematik
lämnas obeaktad finns inte.

Jag ber alltså att få tillstyrka förslaget
i reservation nr 2 till bankoutskottets
utlåtande.

Så kommer frågan om i vilken form
det ekonomiska stödet skall utgå. Beslutet
innebar att företagen skulle få
dels direkta bidrag och dels statliga lån
från en särskild lånefond. Man hade
också diskuterat som ett alternativ till
lån, att staten skulle ställa kreditgarantier
till förfogande så att företagen
i stället finge möjlighet till motsvarande
upplåning hos de ordinarie kreditinstituten.

Man kunde kanske tycka att det vore
egalt om staten direkt lånade ut pengar
ur egen fond eller ställde sig som garant
för lån på öppna marknaden. Men
för företagen skulle skillnaden kunna
vara avsevärd och olycklig, därför att
möjligheterna att utnyttja krediterna
skulle vara beroende av läget på kreditmarknaden
— och det är ju tidvis synnerligen
stramt, som alla vet. Tanken

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

på att ge förtursrätt för dessa krediter
avvisades också av utskottet, som inte
ville tillstyrka en lokaliseringspolitiskt
betingad reglering av kreditmarknaden.

I motionerna 1:80 och 11:108 har från
högerhåll framställts yrkande om att
statliga kreditgarantier på 100 miljoner
kronor om året skulle ställas till förfogande
i stället för statliga lån under
den försöksperiod på fem år som verksamheten
omfattar. Men bankoutskottet
vidhåller sin föregående år uttryckta
mening och avstyrker det här berörda
förslaget om kreditgarantier.

Motionärerna från folkparti- och centerpartihåll
accepterar inrättandet av
en statlig lånefond men påyrkar att kreditgarantier
också skall förekomma
i viss utsträckning som ett komplement
till bidrag och lån. De anger som
maximibelopp för det första året 50
miljoner kronor — utan att säga något
om de följande fyra åren, då man emellertid
troligen inte ämnar yrka mindre.

Utskottet har två invändningar häremot.
Dels anser man att den beslutande
ekonomiska ramen 800 miljoner kronor
är väl avvägd, dels finner man en
uppdelning av det statliga stödet på
tre stödformer olämpligt. Utskottet avstyrker
motionsyrkandena.

Motionerna 1:485 och 11:576 behandlar
frågan om en utjämning av drivmedelspriserna.
Motionärerna vill att
Kungl. Maj:t skall ge sig ut och förhandla
med oljebranschens företrädare
för att få till stånd en utjämning av
bensin- och oljepriserna. Det är en
tanke som kommittén för näringslivets
lokalisering var inne på. Härom uttalades
både i propositionen och i utskottet
att principen måste vara den,
att statligt stöd inte lämnas i sådana
former som innebär fortlöpande direkta
driftsubventioner till företagen.
Detta skulle kunna komma att bli fallet
om yrkandet bifölls. Statliga initiativ
på området borde tills vidare icke
övervägas. Departementschefen sade

också, att om det kunde påvisas företagsekonomiska
skäl för en utjämning
av drivmedelspriserna, skulle nog initiativ
komma att tas av berörda intressenter.
Utskottet och riksdagen anslöt
sig till departementschefens uttalande
i fjol, och utskottet yrkar avslag på förslaget
att Kungl. Maj:t skall anmodas
upptaga förhandlingar med oljebranschen.

Herr talman! Jag har alltså yrkat bifall
till utskottets hemställan i alla delar
utom vad gäller reservationen nr 2.
där jag yrkar bifall till reservationen
i fråga.

Herr BERGLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är alldeles riktigt
som fru Renström-Ingenäs säger att
vårt beslut om lokaliseringsstöd förra
året avsåg en försöksverksamhet pa
vissa områden. Men som jag nämnde tidigare
reserverade vi oss på den punkten
och ville att verksamheten skulle
omfatta även de områden som är aktuella
i dagens debatt.

Fru Renström-Ingenäs frågar här varifrån
man skall ta pengarna till detta och
det kan naturligtvis diskuteras. Man
anslår ganska betydande belopp till beredskapsarbeten
av olika slag. Det är
riktigt att man gör det i ganska stor
utsträckning, men jag undrar om det
inte vore mera ekonomiskt att minska
det anslaget något och i stället investera
en del av pengarna i lokaliseringspolitiken.
Beredskapsarbetena är ju av
ganska kortvarig natur och understundom
ofta säsongmässiga. En investering
för lokalisering av företag
däremot är ju avsedd att verka på längre
sikt, och genom investeringen bereds
arbetsmöjligheter för människorna
på ett helt annat sätt än genom beredskapsarbeten.

Fru Renström-Ingenäs säger att de
aktuella områdena inte ligger utanför
stödmöjligheterna. Men på visst sätt gör
de ju det, ty områdena är så pass stora
att de knappast kan inrangeras i vad

Torsdagen den 1 april 19G5

Nr 15

som torde avses med departementschefens
uttryck att vissa områden under
vissa förhållanden kan komma i fråga.
Detta måste ju betyda att det skall vara
fråga om punktinvesteringar i områden,
likartade med de norrländska
men kvantitativt betydligt mindre. Sydöstra
Götaland är ju ett för stort område
för att kunna inrangeras i detta
begrepp.

Vad de ekonomiska relationerna beträffar
fasthåller jag vid att det bör vara
en samverkan mellan direkt långivning
och kreditgarantisystem. Om jag
fattat saken rätt är det nämligen så att
en industri kan lokaliseras till en ort,
där det finns en bankinrättning som
har möjligheter att ge lån mot statliga
garantier.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Temat för de anföranden
jag i dag lyssnat till här i kammaren
och även för de anföranden jag
åhörde i medkammaren i går kväll i det
ärende vi nu behandlar har varit att så
kort tid förflutit sedan föregående riksdagsdebatt
i ärendet att några ändrade
ställningstaganden inte föranletts. För
min del anser jag emellertid att en del
ändå hänt under dessa tre och en halv
månader.

Jag skall huvudsakligen uppehålla
mig vid punkten 20 i statsutskottets utlåtande,
som rör frågan om beredskapsmedel.
Under denna punkt yrkar vi på
ett anslag av 380 miljoner kronor —
beloppet är alltså 40 miljoner kronor
lägre än det utskottet föreslår. Detta
betyder inte att centerpartiet vill minska
samhällets sysselsättningsberedskap
— tvärtom. Centern driver nämligen en
i vissa delar annan politik för att upprätthålla
den fulla sysselsättningen än
socialdemokraterna. Vår politik är mer
inriktad på varaktiga sysselsättningsmöjligheter
för de arbetslösa genom en
aktiv lokaliseringspolitik än den socialdemokraterna
och högern i detta fall
förordar. De 40 miljoner, med vilka vi

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

vill minska beredskapsarbetena, föreslår
vi i stället skall tillföras lokaliseringsbidraget.
Vi föreslår alltså en annan
hushållning med samhällets resurser
på detta område än utskottet.

En väsentlig del av den nya given
för en aktiv lokaliseringspolitik utgörs
av s. k. lokaliseringsbidrag till industrihus.
Högern och socialdemokraterna
föreslog 60 miljoner för detta ändamål,
folkpartiet 75 miljoner och centerpartiet
100 miljoner. I dag — tre och en
halv månader efter riksdagsbeslutets
fattande — är det faktiskt lättare att
överblicka behovet av dessa bidrag,
som av arbetsmarknadsstyrelsen bedömes
vara mycket värdefulla lokaliseringsmedel.
I statsverkspropositionen
redovisas således att den varaktiga sysselsättningseffekten
av dessa lokaliseringsbidrag
visat sig vara mycket god.

I fjolårets statsverksproposition föreslogs
för ändamålet 40 miljoner kronor.
Centerpartiet motionerade om ett
anslag på 60 miljoner kronor. Riksdagen
beslöt anvisa 50 miljoner kronor.
När nu Kungl. Maj:t och statsutskottet
föreslår riksdagen att besluta om ytterligare
10 miljoner på tilläggsstat innebär
detta att vår fjolårsmotion om 60
miljoner kronor för det innevarande
budgetåret blir bifallen. Vår bedömning
av medelsbehovet visade sig alltså
ligga närmast det aktuella behovet.
Arbetsmarknadsstyrelsen gjorde hösten
1964 följande uttalande: »En anslagsförstärkning
med 25 miljoner kronor
vore därför behövlig för att icke avbryta
den framgångsrika lokaliseringsverksamhet
som styrelsen igångsatte
våren 1963.»

Vi kan således nu konstatera att vid
tidpunkten för riksdagsbeslutet — alltså
redan innan organisationen för aktivisering
av lokaliseringspolitiken kom
till stånd — var behovet av lokaliseringsbidrag
15 miljoner kronor eller 25
procent större än vad som enligt riksdagens
beslut skulle gälla för de närmaste
fem åren. I dag är balansen än -

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

nu större enligt vad jag gjort mig underrättad
om hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Detta styrker oss inom centerpartiet
i vår uppfattning, att beloppet 100 miljoner
för lokaliseringsbidrag är riktigare
än högerns och socialdemokraternas
— det var ju dessa partier som på
denna punkt dikterade riksdagsbeslutet.
Högerns och socialdemokraternas
ställningstagande betyder i detta hänseende
en uppbromsning av skapandet
av varaktiga arbetstillfällen genom lokaliseringsbidrag,
om man jämför med
de initiativ som tagits av näringslivet i
berörda områden under innevarande
budgetår. Jag kan inte anse att detta
är ett positivt uttryck för viljan till
framtida lokaliseringsinsatser. Hurudant
är då sysselsättningsläget i dag
i de områden som främst berörs av lokaliseringspolitiken? Inrikesministern

uttalar följande i
Kungl. Maj:ts proposition nr 105, d. v. s.
tilläggspropositionen nr 2: »Av det totala
antalet arbetslösa i hela riket hänförde
sig i februari drygt 17 % till de
båda nordligaste länen. Detta är den
högsta andel som redovisats sedan den
nuvarande arbetslöshetsstatistiken tillkom
år 1956.»

I Dagens Nyheter verifieras dessa
uppgifter i en artikel, där länsarbetsnämnden
i Norrbotten uttalar, att det
i dag i Norrbotten finns 9 300 arbetssökande.
Vid samma tid förra året var
siffran 8 000 arbetssökande. Under
förra året flyttade 6 000 personer bort
från Norrbotten för att få arbete på annat
håll. Länsarbetsnämnden förutspår
att läget kommer att bli ännu sämre
framöver. Skogsbruket beräknas ytterligare
lämna ifrån sig 300 personer, och
ungefär lika många beräknas friställas
inom jordbruket. För byggnadsbranschen
räknar man med att 1 000 färre
arbetare skall få sysselsättning i Norrbotten
nästa år. Denna minskning med
1 000 byggnadsarbetare måste vara en
följd av det förslag till lokalisering av

bostadsbyggandet, bakom vilket inrikesministern
står.

Jag åhörde i går kväll inrikesministerns
anförande i första kammaren.
Han framförde då mycket positiva
åsikter om lokaliseringspolitiken, men
han ställde icke i utsikt att ge den mera
materiellt innehåll. Centerpartiet
däremot vill ge lokaliseringspolitiken
större resurser.

Den minskning av anslaget till allmänna
beredskapsarbeten för budgetåret
1965/66 på 40 miljoner kronor,
som enligt vårt förslag bör överföras
till lokaliseringsbidrag, beräknas enligt
arbetsmarknadsstyrelsen ge årliga tillskott
på cirka 3 200 varaktiga sysselsättningstillfällen
och cirka 800 arbetstillfällen
under utbyggnadstiden. Försökstiden
är fem år, och vi får alltså
under förutsättning att sysselsättningseffekten
förblir oförändrad under denna
tid multiplicera siffrorna med fem.

Eftersom lokaliseringsbidraget per
dag och sysselsatt person ligger i ungefär
samma storleksordning som genomsnittet
för beredskapsarbeten, är det
realistiskt att räkna med att man i motsvarande
grad kan minska de medel
vilka utgår till beredskapsarbeten.

Enligt en redovisning som för kort
tid sedan lämnades vid en av arbetsmarknadsstyrelsen
arrangerad konferens
kostar ett arbetstillfälle, som uppstår
genom bidrag till industrihus, i genomsnitt
13 000 kronor. Samtidigt meddelades
att denna summa är betydligt
lägre än vad ett genomsnittligt arbetstillfälle
i beredskapsarbete kostar. Följaktligen
måste det vara ekonomiskt att
inrikta sig på att i större utsträckning
skapa varaktiga sysselsättningsmöjligheter
genom lokaliseringsbidrag. Det
måste därför vara ekonomiskt att flytta
över pengarna från beredskapsarbeten
till lokaliseringspolitiska åtgärder.

Vidare måste kostnaderna för flyttningsbidrag
kunna begränsas. Vi föreslår
emellertid ingen minskning av detta.
Vi vill inte föra över kostnaderna

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

för strukturförändringar i näringslivet
så att de drabbar enskilda personer.

Genom vårt förslag synes människor,
som genom arbetslöshet befinner sig i
en besvärlig tvångssituation, få betydligt
bättre valmöjligheter när det gäller
att få en tryrggare framtid.

I sitt utlåtande nr 11 uttalar statsutskottet
följande: »1 frågan om valet av
arbetsobjekt för beredskapsarbeten har
utskottet år 1963 uttalat att avgörande
måste vara den prioritering som kan
ges åt den ifrågavarande investeringen
och den sysselsättningspolitiska effekt
som projektet medför.» — Detta tycker
jag talar för insatser i lokaliseringspolitiskt
syfte. Utskottet skriver vidare:
»Hänsyn bör enligt utskottets mening
tas till den arbetslöses personliga
förhållanden, varvid möjligheterna att
bereda honom en mera stadigvarande
sysselsättning i hemorten bör beaktas.
Det förhållande, att beredskapsarbetena
inriktas på mindre kostnadskrävande
objekt, innebär inte ett avsteg från
nämnda urvalsprincip. Utskottet avstyrker
med hänvisning till sitt nämnda,
av riksdagen godkända uttalande
motionerna 11:345 och 11:513.»

Jag tillhör dem som väckt motion
11:345, i vilken det yrkas att beredskapsarbeten
för friställd arbetskraft
i första hand och så långt det är möjligt
må lokaliseras till de arbetslösas
respektive hemlän.

Jag lät mig under utskottsbehandlingen
övertygas om att denna skrivning
skulle täcka vad vi i motionen avsåg.
När jag åhörde inrikesministerns
anförande i går kväll måste jag säga
att jag till någon del ångrade, att jag
inte fogade en reservation till denna
punkt. Framtiden får därvidlag visa
vad som är rätt och riktigt.

.lag tillhör även dem som väckt motion
11:514, vilkens yrkande går ut på
att länsarbetsnämnderna må få befattningshavare
med direkt lokaliseringspolitiska
uppgifter i enlighet med vad
som i motionerna anföres. Jag har ti -

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

digare varit med om att motionera om
samma sak, men motionerna har blivit
avslagna.

Om man tolkar statsrådets skrivning
i statsverkspropositionen på denna
punkt välvilligt, kan man möjligen
komma fram till att det är meningen
att få till stånd så stor personal på
länsarbetsnämnderna att den är tillräcklig
för handläggningen av de lokaliseringspolitiska
uppgifterna. I utskottet
hyste man denna uppfattning, och
även jag vill gärna tolka skrivningen
välvilligt på denna punkt.

När statsrådet nu sitter här vill jag
gärna ställa frågan direkt till honom
om han med den skrivning han gjort
i statsverkspropositionen avser att tillgodose
detta ändamål. Jag noterar den
jakande gesten från statsrådet. Man får
ju förutsätta att de administrativa myndigheterna
följer det uttalandet.

Den ökning av arbetstillfällena i områden
med sysselsättningssvårigheter
som skulle bli resultatet av vårt förslag
skulle naturligtvis underlätta och påskynda
den önskvärda strukturomvandlingen
av näringslivet i berörda
områden. Ibland hör man, inte minst
från socialdemokratiskt håll, att strukturomvandlingen
går för långsamt. Men
enligt vår mening ges inga rimliga alternativ.
De allra flesta anser inte att
flvttningsbidraget är ett rimligt alternativ.
Jag ställer mig inte alls avvisande
till en rörlighetsstimulerande politik.
Den är en förutsättning för en
progressiv utveckling av vårt näringsliv
och vår standardhöjning. Men man
måste också vidta andra åtgärder inom
ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Vid denna tidpunkt i fjol redovisades
i en valtidning från socialdemokraterna
hur det hade gått bl. a. i Valdemarsvik
niir man gjorde sitt allra bästa med
arbetsmarknadspolitiska medel. Resultatet
av lokaliseringspolitiken beror i
stor utsträckning på hur den administreras.
Det iir mycket vida gränser för
denna administration, framför allt i frå -

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

ga om den centrala inom arbetsmarknadsstyrelsen
och inrikesdepartementet.
Administrationen i dessa instanser
blir normgivande för de regionala planeringsrådens
möjligheter att handla.
Jag vill instämma i inrikesministerns
uttalande i första kammaren i går kväll,
då han sade att det är nödvändigt att
snarast få till stånd effektiva planeringsråd
ute i länen. Jag tror att det är just
under de närmaste åren — innan människorna
tvingas flytta därifrån — som
man måste bryta igenom vallen av förutfattade
meningar om ett ogynnsamt industriklimat
i Norrland. Som regel är
dessa föreställningar felaktiga.

Ett hinder för en aktivisering av lokaliseringspolitiken
är, som jag ser det,
den fördelning av bostadsbyggandet
som skulle bli följden av Kungl. Maj:ts
förslag. Inte endast i länen inom stödområdet
utan i praktiskt taget alla län
utanför storstadsområdena har inrikesministerns
förslag om bostadsbyggandets
lokalisering i högsta grad oroat såväl
kommunala myndigheter som länsmyndigheter.
Det är ovisst om inrikesministern
har kunnat hålla räkning på
alla de uppvaktningar som gjorts i denna
fråga.

Jag tänker inte, herr talman, ta upp
någon debatt om bostadsfrågan; den
skall ju diskuteras nästa onsdag. Bostadsfrågan
står emellertid i så nära relation
till den fråga vi nu behandlar
att jag i korthet vill ta upp några punkter.

Jag måste beteckna det som anmärkningsvärt
att regeringen, främst då inrikesministern,
samtidigt med att riksdagen
diskuterar frågan och fattar beslut
om en aktiv lokaliseringspolitik,
förbereder ett förslag till fördelning
av bostadsbyggandet som i hög grad
kommer att försvåra lokaliseringen av
företag inte bara till stödområdena
utan även till andra delar av landet
utanför storstadsområdena. Följden
måste bli att trycket och köerna ökar
i de s. k. tätregionerna och sysselsätt -

ningsstörningar uppstår inom hela den
sektor som berör industrilokaliseringen
i landet i övrigt, även på expansiva orter.

Avsikten med lokaliseringspolitiken
är bl. a. att bättre tillvarata samhällets
resurser i form av bostäder, kommunikationer
o. s. v. Jag vill understryka att
det är på det sättet. Jag kan ta ett
exempel från min hemkommun, där vi
under de senaste veckorna lyckats få
till stånd en lokalisering av ett företag
som sysselsätter ett tjugofemtal personer,
huvudsakligen kvinnlig arbetskraft.
Såvitt jag vet behöver vi inte bygga en
enda bostad för att genomföra den lokaliseringen.
Och det är ju tur för oss,
eftersom vi får bygga fem lägenheter
under 1965, låt vara att de lägenheterna
fritt får fördelas på höghus och
småhus.

Trots att det är möjligt med ett ganska
stort pendelavstånd mellan bostadsorten
och arbetsplatsen så är bostadsbyggandet
i allmänhet en förutsättning
för industrilokaliseringen eftersom den
sker företrädesvis till de mera expansiva
orterna.

Jag skall inte ta upp frågan om det
s. k. servicestödet, men jag vill ändå
påpeka att utvecklingen verkligen är
skrämmande på de orter som skulle behöva
ett verkligt servicestöd. Tillåt mig
att även denna gång ta ett exempel
från mitt hemlän, där lappmarken —
som redan tidigare var mycket glest befolkad
— år 1964 hade en större utflyttning
än hela länets.

Något måste göras mycket snart, och
här kommer planeringsråden in i blickpunkten.
De har emellertid, såvitt jag
vet, inga ekonomiska resurser att sätta
in. Jag anser att anslagsramarna
för lokaliseringspolitiken över huvud
taget är för snäva för att räcka till
denna service i glesområdena. Vi riskerar
att tiden går oss förbi, och då
kan det vara väldigt svårt att reparera
skadorna.

Enligt min mening är just detta kän -

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

netecknande för den socialdemokratiska
lokaliseringspolitiken: oviljan att ta
itu med problemen i tid, oviljan att i
tid försöka lösa de problem som vi tar
upp i våra motioner och reservationer.

Det är synd att statsrådet Johansson
nu inte är inne i kammaren. Jag åhörde
med intresse hans anförande i första
kammaren i går, och jag hade tänkt ta
upp ett uttalande som han då gjorde.
Jag hoppas att det var oöverlagt och
fällt i stridens hetta; det kan förklara
och förlåta mycket. Han sade att våra
åsikter inte var värda att lyssna till.
Inte ens för ett statsråd är det väl
lämpligt sitta på en så hög piedestal.
Herr talman! Liksom arbetsmarknadspolitiken
i övrigt måste även lokaliseringspolitiken
på bästa sätt utnyttja
samhällets resurser. Man måste bl. a.
genom lokaliseringspolitiken se till att
de svårigheter som strukturomvandlingen
för med sig inte drabbar de enskilda.
Hur det nu än var med inrikesministerns
uttalande, så ankommer det
nog även på honom och regeringen i
övrigt att lyssna till, begrunda och sakligt
beakta de synpunkter på problemen,
som kommit till uttryck vid uppvaktningar,
i motioner i riksdagen och
även i våra reservationer till detta
bankoutskottets utlåtande nr 6.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationerna nr 1 och 4 i det
föreliggande utlåtandet.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Fru Renströin-Ingenäs
sade när hon talade om förslaget att
utöka stödet med kreditgarantier, att
utskottsmajoriteten hade funnit att en
uppdelning av stödet på så många olika
stödformer var olämplig. Men vi
har ju ändå haft en lokaliseringsutredning,
som funderat på frågan om lokaliseringspolitiken
i flera år och som
förordat just en sådan uppdelning. Lokaliseringsutredningen
föreslog dels
direkta bidrag till företagen, dels en
statlig lånefond, dels också krcditga -

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

rantier. Utredningen hade ännu fler
stödformer att anvisa. Den förordade
ett anslag på 10 miljoner kronor för att
minska kostnaderna för elströmmen i
dessa områden. Den föreslog ett lägre
bensinpris och även en del andra åtgärder.
Jag har väldigt svårt att förstå
varför bankoutskottet funnit det olämpligt
med en uppdelning på tre stödformer;
detta har inte heller framgått av
debatten.

Vi har i en reservation till statsutskottets
utlåtande nr 11 föreslagit, att
anslaget till allmänna beredskapsarbeten
skall vara 405 miljoner kronor, vilket
är 15 miljoner kronor mindre än
Kungl. Maj:ts och utskottsmajoritetens
förslag. Anledningen härtill är att vi i
stället föreslagit att lokaliseringsbidraget
skall höjas med 15 miljoner kronor.
Det kan för all del sägas att lokaliseringsbidraget
har en något annan inverkan
på arbetslösheten än vad beredskapsarbetena
har. Men det kan inte
förnekas att bidrag till uppförande
av industribyggnader är sysselsättningsfrämjande
just i de områden där
arbetslösheten är som störst. Vi menar
därför att en överflyttning av ett så
pass litet belopp som det här är fråga
om från de allmänna beredskapsarbetena
till lokaliseringsbidraget mycket
väl låter försvara sig.

Vi har motiverat detta förslag bl. a.
med att vi samtidigt föreslagit ett nytt
stödområde, nämligen det östra stödområdet.
Jag vill emellertid understryka
att detta bara är en motivering till
vårt förslag om denna höjning. Det finns
många fler motiveringar, och därför
kommer vi att vidhålla vårt förslag på
den punkten även om vårt förslag beträffande
det östra stödområdet avslås
av riksdagen. I vår reservation under
punkt 20 i statsutskottets utlåtande nr
11 säger vi, att vårt yrkande i denna
reservation gäller endast under förutsättning
av ett bifall till reservationen
1 vid bankoutskottets utlåtande nr 6.
Den formuleringen har tillkommit ge -

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

nom ett olycksfall i arbetet, och jag
ber att få understryka att vi anser att
anslaget skall höjas med 15 miljoner
kronor, även om vårt förslag om det
östra stödområdet avslås av riksdagen.

Herr talman! Det skulle vara mycket
att säga om lokaliseringspolitiken, men
som tidigare framhållits har vi diskuterat
frågan helt nyligen, och de flesta
argumenten är väl kända. Det har emellertid
sagts att den nu föreslagna lokaliseringspolitiken
endast skall vara
en försöksverksamhet under fem år,
och man har då menat att vi borde
kunna lugna oss och se hur denna försöksverksamhet
utfaller, innan vi yrkar
på höjning av anslagen. Jag tror
emellertid att man åtminstone i övre
Norrland inte har tid att vänta på utfallet
av denna försöksverksamhet. Läget
i övre Norrland är sådant, att det
just under de närmaste åren är särskilt
angeläget att det vidtas kraftiga åtgärder
på detta område. Vi hade ju här i
landet en mycket hög nativitet för tjugo,
tjugofem år sedan, och den var särskilt
hög i Norrlandslänen. De stora
barnkullar som då föddes börjar nu
komma ut på arbetsmarknaden och
skall ha sysselsättning. Härtill kommer
att det pågår en mycket snabb storleksrationalisering
inom det norrländska
jordbruket, vilket medför att en stor
del av arbetskraften blir friställd. Inom
skogsbruket är förhållandena desamma.

Dessa tre förhållanden tillsammans
gör åtgärder på detta område angelägna
särskilt under de närmaste åren.
Därför tror jag inte att det är rimligt
att vi skall vänta på utfallet av denna
försöksverksamhet, innan vi framför
våra förslag.

Herr talman! Det vore mycket mer
att säga i denna sak, men jag har velat
fatta mig kort och skall sluta. Också
talarna i första kammaren fattade sig
kort, och jag har hört sägas att inrikesministern
av detta drog slutsatsen att
de var osäkra och tveksamma i fråga

om sina förslag. Jag vill redan nu säga
att varje sådan slutsats visavi mig är
felaktig och bör dementeras i förväg.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Jag skall be att få uppehålla
mig några minuter vid punkt 20 i
statsutskottets utlåtande nr 11. Den gäller
anslaget till allmänna beredskapsarbeten.

Regeringens förslag på den punkten
innebär en uppräkning av anslaget från
315 miljoner innevarande budgetår till
420 miljoner för nästa budgetår. När
man har att ta ställning till detta förslag
finns det all anledning att snegla
på konjunkturläget.

Det är väl för alla uppenbart att vi
i dag befinner oss i en utpräglad högkonjunktur
där arbetsmarknadsläget
främst karakteriseras av att efterfrågan
på arbetskraft inte kan tillgodoses inom
en rad viktiga sektorer. Det finns inga
tecken som tyder på att någon försämring
av konjunkturen, som kräver ökade
insatser av samhället i sysselsättningshänseende,
är att vänta. Det är
tvärtom troligt att det även under hela
innevarande år kommer att kvarstå
svårigheter att få fram arbetskraft
i tillräcklig och efterfrågad omfattning.

I den situationen är det för oss inom
högerpartiet naturligt att bedöma behovet
av medel för beredskapsarbeten
mot bakgrunden av sysselsättningsläget.
Regeringen har inte gjort en sådan bedömning
utan, som jag inledningsvis
nämnde, föreslagit en mycket väsentlig
höjning av här ifrågavarande anslag.
Vi anser att man bör anpassa åtgärderna
till det faktiska läget. Det finns därvid
enligt vår mening inga skäl att för
budgetåret 1965—66 anvisa större anslag
till allmänna beredskapsarbeten än
för innevarande budgetår.

Det finns naturligtvis en rad skäl utöver
dem jag nu snuddat vid som talar
för denna vår ståndpunkt. Det finns ett
anslag på 135 miljoner kronor till sysselsättningsfrämjande
åtgärder för

Torsdagen den 1 april 19(55

Nr 15

handikappade, vidare ett anslag på 142
miljoner för omskolning av i huvudsak
arbetslösa, och slutligen uttalas det mycket
bestämt i statsverkspropositionen
att det är angeläget att inrikta beredskapsarbetena
på mindre kostnadskrävande
objekt än de tunga vägarbetena
som hittills varit i förgrunden.

Mot bakgrunden av dessa fakta ber
jag, herr talman, att få yrka bifall till
reservation 5 c vid punkten 20 i statsutskottets
utlåtande nr 11.

Herr LORENTZON (k):

Herr talman! Jag ber att få ta kammarens
tid i anspråk för ett litet avsnitt
som har med lokaliseringspolitiken att
göra. Det gäller vägarna, speciellt i
Västernorrlands län. Jag gör detta i anslutning
till vår motion nr 513, i vilken
vi föreslår att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om en snabb omprövning av nuvarande
målsättning och medelsfördelning
beträffande anordnande av beredskapsarbeten,
så att vägbyggnadsbehoven
i Västernorrland tillgodoses bättre
än vad som nu förutses i statsverkspropositionen.

Jag måste nämligen bekänna att det
var med verklig oro jag tog del av
statsverkspropositionen i det fall det
gällde arbetsmarknadsstyrelsens äskande
av anslag för anskaffning av förläggningsbyggnader,
där man skriver följande:
»För att finna från lönsamhetssynpunkt
lämpliga objekt för beredskapsarbetena
är det enligt styrelsens
mening nödvändigt att i ökande grad
förlägga beredskapsarbeten till södra
och mellersta Sverige och att för sysselsättning
vid desamma hänvisa arbetslösa
från Norrland.»

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen skall
alltså den tvångskommendering av arbetskraft,
som sedan lång tid pågått
från Norrland, fortsätta, kanske i än
mer forcerad takt. Det räcker inte med
de statliga värvare av arbetskraft, som
sänds till de norrländska länen och som

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

även sökt att få berörda fackföreningsstyrelser
att medverka i värvningen. Nu
skall i fortsättningen även speciella åtgärder
vidtagas för att kommendera arbetskraften
från Norrland, under motiveringen
att det är mera lönsamt att
ha denna arbetskraft i södra och mellersta
Sverige.

Det är sant att vägarna i vårt land i
stor utsträckning är miserabla, om man
bortser från vissa riksvägar. I Norrland
är även stora avsnitt av riksvägarna urusla,
och vägarna i övrigt tillhör de
sämsta i landet. Vad Västernorrlands
län beträffar måste sägas att man där
tyvärr ståtar med att ha landets sämsta
vägar. Detta är framför allt förhållandet
i de industrialiserade områdena,
där vägarna ur lokaliseringssynpunkt
spelar en så väsentlig roll.

Om man menar allvar med den av
riksdagen tidigare beslutade lokaliseringspolitiken,
i samband med vilken
miljoner avsatts till Norrland, måste
man även vara överens om att ställa vägarna
i farbart skick.

I vissa kommuner i Västernorrlands
län är förhållandet så prekärt, att företagare
förklarat att man måste överväga
att flytta industrierna till andra områden
av landet, om inte vägarna blir
iståndsatta. Jag är fullt medveten om
att det — beroende på speciella förhållanden
— ställer sig dyrt att bygga vägar
exempelvis i Västernorrlands län.
Här har vi de tjälfarliga jäsjordarna
med den ångermanländska leran. Vi
har älvdalarna med dessas kuperade
terräng och höga bankar, där speciella
skyddsåtgärder måste vidtagas. Det är
här fråga om mycket berg, som skall
forceras och som ställer sig dyrare att
schakta än rena grusbankar. Det är
trångt i älvdalarna, höga kostnader då
det gäller att lösa in jordbruksfastigheterna.
Allt detta sammantaget kostar naturligtvis
mycket pengar.

Men vägarna är nödvändiga, framför
allt ur lokaliseringssynpunkt. Enligt de
kartor, som är sammanställda av väg -

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

och vattenbyggnadsstyrelsen över landets
vägar, kan vägarna i de industrialiserade
områdena i Västernorrlands
län och upp mot fjällbygderna gott mäta
sig med vägar söderut då det gäller
godsbefordran — i vissa fall är de mycket
räntabla. Det transporteras mera
gods på dessa vägar än vad fallet är
på exempelvis E 4 i samma område.

Enligt en utredning som tekniska
högskolan i Stockholm gjorde 1963 på
uppdrag av arbetsmarknadsstyrelsen
om olika lönsamma vägbyggnader i
vårt land stod sig jämförelseobjekten
från Västernorrlands län ganska gott.
De fick betyget »mycket räntabla». Men
i flera fall utgör vägarna i det skick
de nu befinner sig ett hinder för utvecklingen
i länet. Kommunikationsministern
känner mycket väl till detta genom
de uppvaktningar som enskilda
kommuner och kommunblock sett sig
föranlåtna att göra för att få till stånd
farbara vägar framför allt i industriområdena
och inte bara vid kusten.

Det är framför allt de tunga timmertransporterna
som gör att vägarna blir
nedslitna. En kraftigare grundunderbyggnad
måste till. Hur kommer vägarna
exempelvis att se ut om en tid då
SCA gjort allvar av sina intentioner att
lansera ett trailersystem med dragbilar
och lastvagnssläp på upp till 30 meters
längd vid virkestransporter? Det är
självklart att dylika fordon väsentligt
kommer att inte endast påverka övrig
trafik utan framför allt att slita ned de
redan tidigare dåliga vägarna i Västernorrlands
län.

Undan för undan som bäck- och älvflottningen
minskats har landsvägstransporterna
av timmer från skogarna
till fabrikerna vid kusten ökats. Detta
har skett på tidigare mycket dåliga vägar.
När tjällossningen sätter in, avstängs
åtskilliga vägar i länet och står
öppna endast för mjölktransporter och
skolskjutsar.

Det finns lastbilsfirmor som haft till
sin uppgift att transportera timmer

men som under den tid tjällossningen
pågår måste inställa all verksamhet, avskeda
eller permittera — som det nu
heter — sina chaufförer, och dessa
måste i så fall gå till arbetsförmedlingen
och söka annan sysselsättning.

Departementschefen hoppas i den del
av huvudtiteln som gäller beredskapsarbeten
att »även projekt av sådan omfattning,
art och lokalisering, att de arbetskraftsresurser
som arbetsmarknadsmyndigheterna
önskar sätta in på beredskapsarbeten
inom vägväsendet utnyttjas
på möjligast effektiva sätt.» Jag
hoppas att detta skall gälla vägarna också
i Västernorrlands län.

Med stöd av vad jag här har sagt,
herr talman, kommer jag att yrka bifall
till motion 513 i denna kammare.

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Till vad statsutskottet
uttalat under punkten 20 har jag fogat
en blank reservation som jag i all korthet
vill något motivera.

I motion nr 345 i denna kammare
har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte uttala att beredskapsarbeten
för friställd arbetskraft
i första hand och så långt detta
är möjligt må lokaliseras till de arbetslösas
respektive hemlän. Detta står i
motsats till departementschefens uttalande
i statsverkspropositionen av vilket
kan utläsas att de arbetslösa i Norrlands-länen
i allt större utsträckning
skall placeras vid arbeten i de sydliga
delarna av landet, med andra ord att
beredskapsarbetena skall begagnas som
ett instrument i den utflyttningspolitik
som nu bedrives.

Utskottet avstyrker motionen och anför
på sidan 14 bl. a. följande: »Hänsyn
bör enligt utskottets mening tas till
den arbetslöses personliga förhållanden,
varvid möjligheterna att bereda
honom en mera stadigvarande sysselsättning
i hemorten bör beaktas. Det
förhållande, att beredskapsarbetena inriktas
på mindre kostnadskrävande ob -

Torsdagen den 1 april 19C5

Nr 15

jekt, innebär inte ett avsteg från nämnda
urvalsprincip.»

Detta uttalande kan väl befaras bli
tolkat så av många att så fort det kan
bedömas osäkert om en arbetslös kan
fä stadigvarande sysselsättning inom
hemorten skall, i stället för att åtgärder
för en förbättring av ortens försörjningsunderlag
vidtas, vederbörande
placeras, ja nära på tvingas till en arbetsplats
som är belägen kanske över
hundratalet mil från hemorten. Detta
framstår för mig såsom otillfredsställande.
Enligt min mening borde i första
hand insatser göras för att få till stånd
ett bättre försörjningsunderlag och beredskapsarbetena
lokaliseras till hemorten
under den tid som erfordras för
att uppnå den önskvärda och avsedda
förstärkningen av försörjningsunderlaget
i bygden.

Utflyttningen har på sina håll börjat
gå för lång. I Jämtland har det redan
uppstått brist på skogsarbetare. Även på
andra håll tenderar utflyttningen att bli
så omfattande, att befintliga produktionsresurser
inte kan tillvaratas. I åtskilliga
bygder behövs det snart inga
andra byggnader än pensionärs- och
ålderdomshem. Att det för dem som bor
i berörda områden känns bittert att
bevittna en sådan utveckling är väl lätt
att förstå. Men därtill kommer att det
är en utveckling som samhället såsom
sadant inte kan vara betjänt av. Skadeverkningarna
i fråga om beredskap, i
fråga om möjligheterna att utnyttja de
råvarutillgångar som finns, kan bli ganska
dyra att reparera. Därför behövs
det aktivare lokaliseringspolitiska insatser,
och innan dessa börjat verka
krävs att beredskapsarbetena så långt
det är möjligt lokaliseras till de arbetslösas
egna hemorter eller hemlän.

Får jag till sist med endast några få
ord beröra ett avsnitt i bankoutskottets
utlåtande nr 6. Ett sätt att i åtskilliga
delar av landet uppnå ett förstärkt försörjningsunderlag
är att åstadkomma utjämning
av produktionskostnaderna och

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

därmed skapa förutsättningar för en
företagslokalisering till underförsörjda
områden. Såsom ett medel i denna riktning
förordade lokaliseringsutredningen
att förhandlingar skulle upptas med
oljebolagen om en minskning av de differenser
som för närvarande föreligger
i fråga om priser på brännoljor och
drivmedel. Nu är det ju så, att de delar
av landet som har de lägsta avstånden
även får betala mer per liter bensin,
mer per mil i person- eller varutransporter.

I motion II: 576 har vi tagit upp detta
lokaliseringsutredningens förslag och
yrkat att riksdagen skulle begära underhandlingar
med oljebolagen för att få
till stånd en utjämning av olje- och
drivmedelspriserna. Utskottet avstyrker
emellertid detta under hänvisning framför
allt till att regeringen inte biträdde
förslaget i fjolårets lokaliseringsproposition.
Utvecklingen enbart under den
korta tid som gått sedan vi fattade lokaliseringsbeslutet
synes mig dock peka
i den riktningen att detta beslut inte
var tillräckligt. Det förhållandet att det
var fråga om en försöksverksamhet bör
väl heller inte utgöra något hinder mot
att man bättrar på där man ser att så erfordras.

Det synes mig inte vara tillräckligt
att motivera en avvisande hållning med
att man tidigare varit negativ. I stället
bör kompletterande åtgärder vidtas där
sådana behövs. Då och då hålls det
Harpsundskonferenser omkring olika
frågor. I och för sig borde det väl vara
anledning till en sådan konferens också
omkring spörsmålet att ernå utjämning
av levnads- och produktionskostnaderna
i olika delar av landet för att därmed
skapa bättre möjligheter till förstärkning
av försörj ningsunderlaget, inte
minst i övre Norrland. Nu skall jag
inte hålla så hårt på att platsen för en
sådan konferens bör vara Harpsund.
Det väsentligaste är att överläggningar
i dessa frågor kommer till stånd, så att
vi om möjligt kan nå fram till ett resul -

Nr 15

Torsdagen den 1 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

tat. Därför bör riksdagen uppdra åt
Kungl. Maj:t att underhandla om dessa
saker.

Jag ber således, herr talman, att få
yrka bifall till motion 576 i denna kammare.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Jag tror att ledamöterna
i denna kammare blir ganska belåtna
om jag inte tar upp en väldigt lång debatt
i lokaliseringsfrågan. Jag kan nämligen
helt hålla med de talare som påpekat
att vi för några månader sedan
hade en mycket lång och utförlig debatt
när vi tog det omfattande lagförslag
som handlar om effektiva lokaliseringsåtgärder.
Därför skall jag, herr talman,
begränsa mig till att enbart göra
två påpekanden.

Det ena är att man inte så där utan
vidare kan flytta om miljoner från ett
anslag i statsbudgeten till ett annat och
motivera detta med att säga att nu finns
det så mycket pengar under posten om
allmänna beredskapsarbeten, att man
därifrån kan föra över så och så många
miljoner till exempelvis lokaliseringspolitiken.
Bakom avvägningen av de
olika anslagen ligger ju ett mycket ingående
övervägande om hur mycket de
olika områdena kan tänkas behöva. Det
är utomordentligt svårt för riksdagen
att utan vidare säga att man kan minska
anslaget till allmänna beredskapsarbeten,
ty detta är ju satt med hänsyn till
konjunkturerna och med hänsyn till det
antal dagsverken som man bedömer
vara erforderligt i olika regioner.

Man bör givetvis också komma ihåg
att beredskapsarbeten inte, såsom man
från denna talarstol velat göra gällande,
är av lägre valör än t. ex. de arbeten
som skulle komma till stånd med hjälp
av lokaliseringsbidraget. Beredskapsarbetena
är nyttiga och nödvändiga
framför allt i Norrland, där de till betydande
del utgörs av vägarbeten. De
vägar som härigenom kommer till stånd
är en förutsättning för att näringslivet

i dessa trakter skall kunna utvecklas på
ett riktigt sätt. Transportkostnaderna är
höga där uppe, det vet vi, men de kan
nedbringas med hjälp av goda och ekonomiska
vägar. Därför tror jag att funderingarna
på att flytta över pengar
från anslaget för allmänna beredskapsarbeten
till lokaliseringsbidraget är alldeles
felaktiga.

Det andra påpekande jag vill göra är
att lokaliseringspolitiken inte bara är
en fråga om pengar. Den är också en
fråga om att man skall ha lämpliga företagsprojekt.
Många projekt är igångsatta
på grund av den stödverksamhet som
har bedrivits, och många andra är beslutade
och skall komma i gång under
hand som lagstiftningen träder i kraft.
Jag tror det är en mycket klok politik
att ta sig en funderare över hur dessa
olika projekt som igångsätts utfaller.
Man kan inte bara utan vidare starta
nya projekt, utan det måste också vara
en lämplig avvägning mellan dem som
man kan tänka sig har goda framtidsutsikter.
Därför är det nog mycket rimligt
att säga att planeringsråden nu bör
träda i verksamhet och att inriksdepartementet
får noga pröva alla de olika
större projekt som kommer upp efter
den 1 juli.

Eftersom det inte har framkommit något
som helst nytt i denna fråga från
reservanternas sida —- inget nytt bidrag
till denna diskussion har lämnats sedan
i höstas — finns det ingen anledning
att korrigera de förslag som utskottsmajoriteten
omfattar, och därför, herr
talman, skall jag be att få yrka bifall
till utskottets hemställan under punkten
20 och samtidigt yrka avslag på alla
till detta utskottsutlåtande fogade reservationer.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag har svårt att förstå
herr Kellgren när han säger att vi inte
kan göra en omdisposition mellan anslagsbelopp
för beredskapsarbeten och

Torsdagen den 1 april 1965

Nr 15

bidrag till lokaliseringspolitiken. Om
lokaliseringspolitiken kan ge varaktig
sysselsättning åt flera människor, borde
det rimligtvis vara möjligt att göra den
omdisposition, som vi föreslår.

När det gäller att fastställa stater är
det alltid en fråga om beräkning, och
ingen kan garantera vilken summa som
är den riktiga i dag, utan detta framkommer
först när budgetåret är slut.

Vad beträffar värdet av beredskapsarbetena
vet jag inte att någon har förklarat
dem mindervärdiga på något sätt.
De är också produktiva. Personligen anser
jag emellertid att det blir ett högre
sysselsättningsvärde exempelvis på det
arbete man får fram av lokaliseringsbidrag
än det blir av beredskapsarbeten
därför att lokaliseringsbidragen ger mera
varaktiga sysselsättningstillfällen och
är av en annan art än beredskapsarbetena.

Herr KELLGREN (s) kort genmäle:

Jag skall bara säga, herr talman, till
herr Nilsson i Tvärålund att han är
osäker själv. Han säger: Om det skulle
ge det och det resultatet. Han kan dock
inte veta någonting om detta, och det
kan inte jag heller. Det är bara erfarenheterna
av hurudan utvecklingen blir
för dessa olika projekt, som i lokaliseringssyfte
nu kommer till stånd och
kommer till stånd i större utsträckning
efter den 1 juli i år, som kan avgöra
den saken.

Vidare gör sig herr Nilsson i Tvärålund
skyldig till en indirekt nedklassering
när han vill minska på beredskapsarbetena
till förmån för lokaliseringsprojekten.
Jag vill svara att jag tror
att beredskapsarbetena är minst lika
viktiga och väsentliga för Norrlands industrialisering
och strukturomvandling
som dessa olika projekt som kommer
till stånd i lokaliseringspolitiken.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Eftersom jag är norrlän -

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

ning och har kännedom om beredskapsarbetena
måste jag säga att jag har en
annan värdering än herr Kellgren. Jag
anser inte att beredskapsarbetena är någonting
som vi permanent behöver ha
i Norrland om vi haft full sysselsättning
där. Naturligtvis är de produktiva,
men detta hindrar inte att en sysselsättning
som är stadigvarande och stabil
är det vi främst syftar till och som
ger trygghet. Beredskapsarbeten skall
inte vara något permanent tillstånd som
man bör söka uppnå.

Det är klart att vi är osäkra — såväl
Kungl. Maj:t som reservanterna och utskottsmajoriteten
också — om vilken
siffra som kan vara den riktiga för beredskapsarbeten.
Vad vi från vårt håll
har stött oss på är de erfarenheter rörande
sysselsättningsgraden som arbetsmarknadsstyrelsen
har redovisat, och
det är med utgångspunkt därifrån som
vi har gjort vår omdisposition. Jag litar
i detta avseende faktiskt rätt bra på arbetsmarknadsstyrelsen.
Inte heller
Kungl. Maj :t kan ha haft någon annan
utgångspunkt för sina bedömningar.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr talmannen
att uppskjuta den fortsatta behandlingen
av förevarande utlåtande
samt behandlingen av övriga på föredragningslistan
upptagna ärenden till
morgondagens sammanträde.

§ 22

Anmäldes och godkändes utrikesutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
ändringar i konventionen om upprättande
av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO); och

nr 111, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition om godkännande av protokoll
angående varuutbyte mellan Sverige
och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union in. in.

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

§ 23

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 88, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar,

nr 92, med förslag till förordning med
särskilda bestämmelser om allmän folkoch
bostadsräkning år 1965 m. m.,
nr 94, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 27
maj 1960 (nr 253) om tillverkning och
beskattning av malt- och läskedrycker,
in. in.,

nr 96, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 72 § växellagen den 13 maj
1932 (nr 130) m. m.,
nr 98, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256), m. m.,
samt

nr 101, angående försäljning av vissa
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 24

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 795, av herr Lundberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 43, angående
kommunal skatteutjämning,
m. m., samt

nr 796, av herr Hamrin i Jönköping,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 94, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 27
maj 1960 (nr 253) om tillverkning och
beskattning av malt- och läskedrycker,
m. m.

Dessa motioner bordlädes.

§ 25

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 19.01.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 2 april

Kl. 11.00

§ 1

Meddelande om grundlagsändringar

Herr talmannen meddelade, att Kungl.
Maj:t till riksdagen överlämnat en skrivelse
angående förordnande av statsrådsledamöter
att uppläsa Kungl. Maj :ts
öppna brev till riksdagen angående vissa
grundlagsfrågor. Av denna skrivelse,
som nu föredrogs och lades till handlingarna,
inhämtades bland annat, att
Kungl. Maj:t förordnat herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
Herman Kling att i andra kammaren

uppläsa Kungl. Maj :ts öppna brev i ämnet.

Med anledning härav överlämnade
herr talmannen ordet till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
Kling, som uppläste Kungl. Maj:ts öppna
brev till riksdagen av den 26 mars
1965 angående vissa grundlagsfrågor,
så lydande:

I skrivelser den 24 februari och den
17 mars 1965, nr 64 och 84, har riksdagen
anmält, att riksdagen slutligt antagit
följande av 1964 års riksdag såsom

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Meddelande om grundlagsändringar

vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antagna förslag, nämligen

1) i anledning av Kungl. Majrts proposition
1964: 140 förslag till ändrad
lydelse av

dels 39, 41 och 93 §§ regeringsformen,
53 och 67 §§ riksdagsordningen
samt 2 § successionsordningen,
dels 81 § regeringsformen,
dels 62 § regeringsformen samt 70 och
71 §§ riksdagsordningen,

dels 50 § regeringsformen samt 72
och 73 §§ riksdagsordningen;

2) med bifall till samma proposition
förslag till ändrad lydelse av

dels 96—102, 106 och 110 §§ regeringsformen
samt 42 och 68 §§ riksdagsordningen,

dels 33 § regeringsformen,

dels 6 § 7 mom. riksdagsordningen;

3) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1964: 133 förslag till ändrad
lydelse av 7 kap. 3, 4, 6 och 8 §§ tryckfrihetsförordningen.

Kungl. Maj:t vill härmed ge riksdagen
till känna, att Kungl. Maj:t denna
dag gillat och antagit förslagen under
1) och 3) samt låtit genom allmänna
kungörelser utfärda de beslutade grundlagsändringarna.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Uppläsningen åhördes av kammarens
ledamöter stående.

§ 2

Herr TALMANNEN yttrade:

Efter samråd med första kammarens
talman får jag hemställa att kammaren
måtte besluta att vid plenum onsdagen
den 7 innevarande april företaga val
av ledamöter och suppleanter i riksdagens
lönedelegation och krigsdelegation.

Denna hemställan bifölls.

§ 3

Meddelande ang. besök på Kungl. teatern

Herr TALMANNEN yttrade:

.lag får meddela att biljetter till den

Meddelande ang. besök på Kungl. teatern

föreställning som Kungl. teatern anordnar
för riksdagens ledamöter tisdagen
den 6 april kommer att utdelas i kapprummet
från och med kl. 12 i dag.

§ 4

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 88, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 maj 1937
(nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar;

till lagutskott propositionen nr 92,
med förslag till förordning med särskilda
bestämmelser om allmän folkoch
bostadsräkning år 1965 m. m.;

till bevillningsutskottet propositionen
nr 94, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 27
maj 1960 (nr 253) om tillverkning och
beskattning av malt- och läskedrycker,
m. m.;

till lagutskott propositionen nr 96,
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 72 § växellagen den 13 maj 1932
(nr 130) m. m.;

till bankoutskottet propositionen nr
98, med förslag till lag om fortsatt giltighet
av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256), m. m.;
samt

till statsutskottet propositionen nr
101, angående försäljning av vissa allmänna
arvsfonden tillfallna fastigheter.

§ 5

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till statsutskottet motionen nr 795;
och

till bevillningsutskottet motionen nr
796.

3 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 1

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

§ 6

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken,
tillika svar på interpellationer och fråga
ang. åtgärder mot arbetslösheten (forts.)

Herr talmannen meddelade, att den
från gårdagens sammanträde uppskjutna
överläggningen rörande bankoutskottets
utlåtande nr 6, i anledning av
väckta motioner angående riktlinjerna
för lokaliseringspolitiken, nu komme
att fortsättas.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet Johansson, hade tillkännagivit,
att han hade för avsikt att i samband
med behandlingen av detta ärende
besvara herr Nilssons i Östersund
interpellation angående försörjningsmöjligheterna
för arbetskraft som friställes
inom jord- och skogsbruket, herr
Holmbergs interpellation angående åtgärder
mot arbetslösheten i Norrbotten,
herr Nilssons i Gävle fråga angående
åtgärder mot arbetslösheten, samt herr
Gustavssons i Alvesta interpellation angående
användningen av flyttningsbidrag.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! I anslutning till det ämnesområde
som kammaren nu behandlar,
nämligen lokaliseringspolitiken och
beredskapsanslagen under 11 :e huvudtiteln,
hemställer jag att få besvara några
interpellationer och en fråga som
direkt anknyter till dessa problem. Jag
vill då först taga upp interpellationerna
från herrar Nilsson i Östersund och
Holmberg samt fråga av herr Nilsson i
Gävle.

Herr Nilsson i Östersund har frågat
om jag är i tillfälle att lämna en redogörelse
för de möjligheter som står till
buds när det gäller att skapa försörjningsmöjligheter
för den arbetskraft
som kommer att friställas inom jordoch
skogsbruket och om jag avser att
vidtaga några andra åtgärder i denna
fråga.

Som svar vill jag anföra följande.

Arbetskraft friställes i stor omfattning
från jordbruket samtidigt som det
i skogsbygderna blir allt svårare för
denna arbetskraft att få kompletterande
sysselsättning i skogsbruket. Den snabba
mekaniseringen och rationaliseringen
inom skogsbruket minskar hastigt
arbetskraftsbehovet inom detta arbetsområde.
Rationaliseringen inom vårt
näringsliv är, såsom interpellanten
framhåller, nödvändig och ett grundvillkor
för ekonomiskt framåtskridande.
Det är i många avseenden önskvärt att
vi kan påskynda strukturomvandlingen
inom näringslivet. Samtidigt som arbetskraftsbehovet
minskar inom jordoch
skogsbruk ökar det inom de s. k.
stadsnäringarna. Framåtskridandet blir
i hög grad beroende av att vi kan överföra
den övertaliga arbetskraften till
nya och mera lönsamma arbetsuppgifter.
Den arbetskraft, som det här rör
sig om, bor merendels i glesbygdsområden.
Det är inte möjligt att på hemorten
finna lämpliga anställningar till
alla, och dessutom kan många på grund
av ålder eller lokal bundenhet inte omplaceras
vare sig till nya yrken eller
till annan arbetsort.

Arbetsmarknadsverket bär sedan
länge uppmärksammat denna utveckling
och vidtagit åtgärder för att åstadkomma
en utjämning. Ett särskilt
arbetsmarknadspolitisk! skogsprogram
har antagits, speciella skogsbruksdelegationer
har tillsatts i de sju skogslänen
och en överenskommelse har träffats
med arbetsgivarnas organisationer om
regler för varsel till arbetsförmedlingen
vid permitteringar och avskedanden.
Vissa regler har också fastställts för ett
intimare samarbete mellan länsarbetsnämnderna
och lantbruksnämnderna i
fråga om arbetslösa som innehar småbruk
i syfte att underlätta deras omställning.
Sedan hösten 1964 bedrivs i
samråd med bostadsstyrelsen en försöksverksamhet
med inlösen av egnahem
tillhörande friställd arbetskraft
som vill tillträda anställning på annan

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

ort. Denna verksamhet syftar till att
komplettera den av lantbruksstyrelsen
bedrivna inlösenverksamheten av jordbruk
med medel från jordfonden.

Arbetsförmedlingen har utökats i glesbygdsområdena
genom omflyttning av
förmedlingspersonal och genom att extra
tjänstemän har anställts för att bättre
förmedlingsservice skall kunna ges dem
som bor avsides. Den interlokala förmedlingsverksamheten
har intensifierats
genom bättre informationsverksamhet
och genom att förmedlingstjänstemän
från områden med arbetskraftsbrist
tidvis har beordrats tjänstgöra i
skogslänen för att ge direkta upplysningar
om arbetsmöjligheterna inom expanderande
områden. Via särskilda beredskapsarbeten,
s. k. storarbetsplatser,
förlagda till Syd- och Mellansverige, har
ett stort antal arbetslösa från skogslänen
slussats ut i öppna marknaden.

Omskolnings- och fortbildningsverksamheten
för arbetslösa har utökats
mycket starkt. Utbildningen är till stor
del förlagd till områden med överskott
på arbetskraft och försiggår huvudsakligen
vid av skolöverstyrelsen särskilt
anordnade kurser. På senare tid har
utbildningen av arbetskraft för sysselsättning
vid nylokaliserade företag i
arbetslöshetsområden fått en allt större
omfattning. Denna verksamhet är så
gott som uteslutande lokaliserad till
skogslänen.

Sedan arbetsmarknadsstyrelsen för
ungefär två år sedan började uppföra
industribyggnader såsom beredskapsarbeten
i lokaliseringspolitiskt syfte har
sådant statligt stöd beviljats för 228 företag
inom norra stödområdet. Den beräknade
byggnadskostnaden uppgår till
omkring 267 milj. kronor, varav statsbidraget
täcker 103 milj. kronor. På
kort sikt beräknas verksamheten ha givit
årssyssclsättning åt närmare 2 000
byggnadsarbetare. Den beräknade sysselsättningsökningen
på längre sikt berör
närmare 8 000 anställda.

För den äldre och lokalt bundna ar -

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

betskraften har beredskapsarbeten bedrivits
i stor skala. Åren 1960—1964
nedlades i skogslänen omkring 800 miljoner
kronor på allmänna vägar i form
av beredskapsarbeten. I februari månad
i år sysselsattes 10 126 personer i beredskapsarbeten
inom skogslänen och
665 personer från dessa län var dessutom
placerade på stora arbetsplatser
utom hemlänet. Detta var 74 procent
av samtliga i hela riket sysselsatta i beredskapsarbeten.
Enligt min mening
blir det nödvändigt att under en övergångstid
fortsätta att erbjuda beredskapsarbete
till den lokalt bundna arbetskraften.
En hel del av de friställda
inom jord- och skogsbruk torde också
komma att behöva beredas sysselsättning
vid skyddade verkstäder, vilkas
kapacitet alltså bör ökas. Kommuner
och landsting, vilka i allmänhet står
som huvudmän för dessa verkstäder,
har anmodats att ägna dessa frågor
ökad uppmärksamhet. Staten bidrar till
kostnaderna och genom arbetsmarknadsmyndigheterna
får huvudmännen
också en ganska omfattande service i
andra hänseenden.

Med vad jag nu anfört har jag inte
velat göra gällande att problemen är
lösta. I stort sett torde vi framdeles få
arbeta efter de linjer jag angivit, men
nya vägar måste också prövas. Här kommer
bl. a. de vidgade resurserna för
lokaliseringspolitiska stödåtgärder in i
bilden. De syftar ju till att stimulera
till ökad förctagsetablering och därmed
ökade sysselsättningsmöjligheter i de
områden som speciellt berörs av strukturrationaliseringen
inom jord- och
skogsbruket. Vidare vill jag erinra om
att arbetsmarknadsutredningen i sitt betänkande
bl. a. behandlat sysselsättningsproblemen
för de befolkningsgrupper
som avses i interpellationen. Betänkandet
är f. n. föremål för remissbehandling,
och jag räknar med att proposition
i ämnet skall kunna framläggas
till niista års riksdag. Såsom framgår
av den här lämnade redovisningen inne -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

bär det inte att vi under mellantiden
underlåter att vidta åtgärder. Det är
min förhoppning att resultatet av utredningens
arbete skall bli att åtgärderna
för de människor det här gäller
skall kunna göras ännu mer effektiva.

Jag övergår till att svara på interpellation
av herr Holmberg och fråga
av herr Nilsson i Gävle.

Herr Holmberg har i en interpellation
frågat om jag — även som slutsats
av prognoserna i årets finansplan —
avser att ingripa ytterligare för att motverka
arbetslösheten i Norrbotten. Vidare
har herr Nilsson i Gävle frågat om
jag överväger några särskilda åtgärder
för att snabbt komma till rätta med den
tilltagande arbetslösheten.

Med anledning härav vill jag erinra
om den redogörelse för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna i norra delen
av landet, som jag lämnade kammaren
i december 1964. Utöver de uppgifter,
som jag då lämnade, vill jag som komplettering
meddela följande.

Antalet personer från Norrbotten sysselsatta
i beredskapsarbeten var 4 000
i februari i år mot 4 300 vid samma tid
förra året. Den lägre siffran i år beror
främst på att skogsvårdsarbeten på
grund av snöhinder och andra svårigheter
inte kunnat fullföljas i planerad
omfattning.

Såsom jag framhöll i mitt förra svar
pågår en stark expansion av omskolningsverksamheten
i Norrbottens län. I
mitten av december deltog drygt 1 600
man i omskolning i Norrbotten mot
knappt 1 200 ett år tidigare. Särskilt
stark har ökningen varit av utbildning
i samband med nylokalisering av företag
i skogslänen.

Vad gäller strävandena att förlägga
nya arbetsplatser till Norrland och då
inte minst till Norrbotten har som bekant
denna fråga — förutom i samband
med det interpellationssvar som jag
nyss hänvisat till — varit föremål för
ingående överläggningar i kammaren i
samband med att lokaliseringspolitiken

behandlades hösten 1964. Sedan våren
1963, då arbetsmarknadsstyrelsen började
uppföra industribyggnader såsom
beredskapsarbeten, har beslut fattats
om 62 sådana industribyggnader lokaliserade
till Norrbottens län. Den totala
byggnadskostnaden för dessa uppgår till
66 milj. kr. Statsbidrag beräknas komma
att utgå med 27 milj. kr. Norrbottens
län torde härigenom komma att tillföras
1 650 nya arbetstillfällen. De vidgade
resurser för lokaliseringspolitiska
stödåtgärder som enligt riksdagens beslut
kommer att ställas till förfogande
fr. o. m. budgetåret 1965/66 skapar ytterligare
förutsättningar för att bereda
nya sysselsättningsmöjligheter i berörda
län. Härtill kommer den betydelsefulla
verksamhet som Norrlandsfonden bedriver.

Slutligen vill jag erinra om att i årets
statsverksproposition begärts bortåt en
miljard kronor för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under nästa budgetår. Jag
vill vidare erinra om att i proposition
nr 2 till årets riksdag ungefär en kvarts
miljard kronor begärts på tilläggsstat
för allmänna beredskapsarbeten under
innevarande budgetår och att nyligen
framlagts proposition om att ytterligare
60 miljoner skall ställas till förfogande
på tilläggsstat för beredskapsarbeten.
Större delen av dessa medel torde komma
att användas till insatser i Norrbottens
län.

Av det nu sagda liksom av svaret till
herr Nilsson i Östersund framgår att en
mängd olika åtgärder vidtas för att upprätthålla
en hög sysselsättning. Med anledning
av den fråga herr Nilsson i
Gävle framställt vill jag också framhålla
att arbetslöshetssiffrorna för mars månad
i riket som helhet — bortsett från
1961 och 1964 — är de lägsta som har
noterats vid denna årstid sedan vi fick
den nuvarande statistiken.

Härefter lämnades ordet, i enlighet
med förut gjord anteckning, till

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Herr NILSSON i Östersund (s), som
anförde:

Herr talman! .lag ber att få tacka
inrikesministern för svaret på min interpellation
och för den sondering som
gjorts av de åtgärder som satts in från
statsmakternas sida för att skaffa fram
sysselsättningsobjekt i skogslänen. Vi är
givetvis mycket tacksamma för vad som
gjorts på det här området och för att
statsrådet har uppmärksamheten riktad
på dessa frågor.

Jag vill gärna understryka nödvändigheten
av en fortsatt rationaliseringsverksamhet
inom jord- och skogsbruksnäringarna.
Detta är grundförutsättningen
för en fortsatt framstegstakt och
bättre framtida försörjningsmöjligheter
för de människor det här är fråga om.
Därvid måste givetvis arbetsmarknadspolitikens
alla medel sättas in, inklusive
en aktiv lokaliseringspolitik.

Men det måste samtidigt understrykas
att det även är samhällets uppgift
att mildra verkningarna för de människor
i skogslänen som lätt kommer
i kläm genom strukturomvandlingen.
Jag tänker då i första hand på den ortsbundna
arbetskraft som på grund av ålder,
stark förslitning eller andra orsaker
över vilka de själva inte råder får
sina försörjningsmöjligheter försämrade.
I samma takt som rationaliseringen
fortskrider hamnar allt fler människor
i den situationen. De kan rimligen inte
omflyttas till andra delar av landet, men
de utgör en mycket värdefull arbetskraftsreserv
om lämpliga arbetsobjekt
kan anskaffas.

Det är just på den punkten som problemets
kärna ligger. Jag skall villigt
erkänna att det är svårt att dra upp
några bestämda riktlinjer för hur man
skall skaffa fram arbetsobjekt åt den
här speciella gruppen. Det är helt naturligt
att vi knyter mycket stora förhoppningar
till den lokaliseringsgiv som
kommer att inledas, och det är givetvis
också riktigt som inrikesministern säger
att beredskapsarbetena måste finnas

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

under en övergångstid, men även andra
åtgärder måste till.

Man kan fråga sig huruvida detta är
en socialpolitisk eller en arbetsmarknadspolitisk
fråga. För min del betraktar
jag den på det sättet, att det i första
hand gäller att försöka skaffa fram sysselsättning
åt de människor det här är
fråga om och att man först i andra
hand bör ingripa med socialpolitiska
åtgärder. Det kan också vara nödvändigt
med en kombination av både socialpolitiska
och arbetsmarknadspolitiska
insatser.

Jag vill nämna att man har inlett en
intressant försöksverksamhet i Medelpad
på det här området och där organiserat
arbetslag för den arbetskraft
som det här är fråga om. Bakom denna
verksamhet står en kommitté som är
sammansatt av representanter för länsarbetsnämnden,
skogsbrukets arbetsgivare
och den fackliga skogsarbetarrörelsen.
Man räknar med bidrag från
centralfonden för konjunkturutjämningsmedel
för att kunna ge avtalsenlig
tidlön till arbetslagen. Jag tror att
detta är ett bra uppslag man bör kunna
bygga vidare på.

Det behövs vidare en ordentlig inventering
av lämpliga arbetsobjekt i skogslänen
under arbetsmarknadsmyndigheternas
ledning. Inom naturvård, turism,
fritidsfiske, skogsvård m. m. kommer
behovet av insatser att växa sig mycket
starkt, vilket bör kunna skapa många
nya arbetstillfällen. Huvudsaken är att
det sker en samordning och kartläggning
av aktiviteterna från de organs
sida som har ansvaret för sysselsättningspolitiken
här i landet.

Det är helt naturligt att kommunerna
kommer in i bilden på det här stadiet.
Arbetsmarknadsutredningen har varit
inne på att det skulle skapas lokala sysselsättningsnämnder
ute i kommunerna
med representanter för arbetsförmedlingarna,
fackföreningarna, arbetsgivare
och kommuner. Detta iir ett annat uppslag
som bör prövas i framtiden. Jag

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

tror det även blir nödvändigt att ålägga
kommunerna att på den här punkten
bedriva en aktiv, uppsökande politik
med syfte att skaffa fram lämpliga arbetstillfällen.
Det blir sannolikt också
nödvändigt med en forcerad utbyggnad
av skyddade verkstäder, speciellt i
skogslänen. Detta förefaller mig vara
en lämplig uppgift för samarbetsnämnderna
i de nya kommunblocken att ta
itu med. På den här punkten vill jag
nämna att jag har de bästa erfarenheter
av de skyddade verkstäder som har
skapats i skogslänen. Vid starten kan
det kanske förefalla svårt att hitta arbetsobjekt
för den här verksamheten,
men det har visat sig — åtminstone i de
fall jag känner till — att det den vägen
går ganska bra att skapa sysselsättning
för den arbetskraft som på ett eller annat
sätt har svårigheter att bli placerad
i den öppna marknaden.

Vidare föreställer jag mig att vi på
sikt måste vara ganska generösa vid
pensionsprövningen när det gäller äldre
arbetskraft som inte kan placeras i
lämpliga sysselsättningar. Även om alla
andra utvägar bör prövas i första hand,
bör också möjligheten till en liberalare
prövning av ansökningar om förtidspension
stå öppen som en sista utväg
att skapa en försörjningsbas för de här
människorna. Arbetsmarknadsutredningen
har som jag tidigare sagt varit
inne på samma problem, som jag berört
i min interpellation, och har också anvisat
olika utvägar. Eftersom utredningens
betänkande håller på att remissbehandlas
förstår jag att statsrådet i dag
inte vill ta ställning till utredningens
olika förslag. Men jag hälsar med tillfredsställelse
beskedet om att proposition
kommer att föreläggas nästa års
riksdag.

Herr talman! Jag ber ännu en gång
att få tacka inrikesministern för svaret
på min interpellation.

Vidare yttrade:

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern
för svaret på min interpellation.

Statsrådet har valt att i huvudsak ge
svaret formen av en komplettering av
vad han meddelade i slutet av förra
året rörande beredskapsarbetena i Norrbotten,
som jag hade frågat om. På den
punkten kan jag sålunda fatta mig kort
i dag. Diskussionen i fjol med inrikesministern
var föranledd av att en betydande
ökning av arbetslösheten i Norrbotten
hade uppstått på grund av att
statsmakterna hade avbrutit pågående
beredskapsarbeten. Det blev sedan en
ändring på den punkten efter den opinion
som uppstod i norr, och det är
glädjande att det nu liar fattats beslut
om ytterligare beredskapsarbeten, som
någon gång i framtiden kan komma att
öka arbetstillgången i Norrbotten.

Det är självklart att vi måste ha sådana
arbeten i största möjliga omfattning
även i fortsättningen, så länge det
inte finns annat arbete att tillgå för de
många tusen arbetslösa vi har i mitt
hemlän. Dessutom har ju alla beredskapsarbeten
satts in på mycket samhällsviktiga
projekt. Det framhölls också
i går, när vi diskuterade vägfrågorna
i norr. Det är inga onödiga arbeten som
där utförts. Tvärtom är de förutsättningar
för att kunna förverkliga riksdagens
beslut om lokaliseringspolitiken.

Jag vill emellertid inte locka in inrikesministern
i någon diskussion vid sidan
om det som här är väsentligt genom
att uppehålla mig vid frågan om beredskapsarbetena.
Den väsentliga frågan
är hur vi skall komma längre än till de
provisorier som beredskapsarbetena ju
ändå är och få en ordning där det finns
stadigvarande arbete åt en minst lika
stor befolkning som den vi nu har. Det
var därför som jag byggde min interpellation
på regeringens egen prognos i
årets finansplan.

Jag frågade vilka slutsatser inrikesministern
drog av regeringens ekono -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

miska analys för Norrbottens vidkommande,
men det har inrikesministern
avstått från att svara på. Jag anser att
vi just för Norrbottens del har alldeles
särskild anledning att ta fasta på den
ekonomiska prognosen i regeringens finansplan
och från den utgångspunkten
få ett besked om regeringens avsikter.

Läget för dagen är som bekant att vi
har flera tusen arbetslösa utöver dem
som absorberas av beredskapsarbeten
och omskolning och som sålunda är tillfälligt
sysselsatta. Dessutom vet vi alla
att vi som regel kan räkna med en flerfaldigt
större, verklig arbetslöshet jämfört
med antalet anmälda arbetslösa,
detta av anledningar som jag inte här
skall ingå på. Utöver de arbetslösa jag
nämnt här har vi också flera tusen som
årligen tvingas flytta från Norrbotten
därför att de inte kan beredas vare sig
beredskapsarbeten eller annan sysselsättning.

Redan detta är ett oerhört svårt problem,
som enligt min mening inte kan
lösas bara med de förslag som hittills
framkommit, utan för det behövs helt
andra och mera ingripande åtgärder.
Nu framgår det emellertid av finansplanen
och vad vi också i övrigt vet om
förhållandena att situationen inom kort
kommer att bli än värre för Norrbottens
vidkommande. Från skogs- och
jordbruk kommer inom de närmaste
åren många tusen s. k. friställda, som
blivit utan arbete på grund av rationalisering.
Enligt finansplanen kan man
dessutom förutsätta att det blir en nedgång
av antalet anställda inom gruvindustrien
på en procent, inom järn- och
metallverken med en halv procent och i
pappersindustrien med eu procent, allt
detta enligt regeringens egen prognos i
finansplanen. Och dessa näringsgrenar
är helt dominerande inom Norrbottens
näringsliv.

Mot detta skall ställas ett lysande undantag,
nämligen verkstadsindustrien,
som beräknas öka antalet anställda med
2 procent. Det iir en mycket kraftig ök -

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

ning, men vi har tyvärr så litet antal
verkstäder i Norrbotten. Vi får därför
inte något nämnvärt med av de ljusa
prognoserna på det området.

Därmed är jag inne på den fråga, som
uppenbarligen är nyckelfrågan när det
gäller att komma till rätta med arbetslöshetsproblemen
i Norrbotten, nämligen
hur det blir med tillskapandet av
en stor verkstadsindustri i länet. Som
vi framhållit många gånger tidigare är
det uppenbarligen så, att det inte går
att lösa arbetslöshetsfrågan bara genom
att bygga ut råvaruutvinningen i t. ex.
gruvindustrien och genom att öka tillverkningen
av halvfabrikat av den typ
vi nu har i Norrbottens järnverk, pappersmassaindustri
och sågverksindustri.
Dessa industrier kan nämligen rationaliseras
på sådant sätt att det, trots stor
ökning av produktionsmängderna, blir
en ständigt fortgående minskning av antalet
anställda. Det enda som kan ge ett
annat resultat är att vi får en färdigvaruindustri
som absorberar ett betydande
antal människor, och då har vi
för vår del siktat på en verkstadsindustri.
Vi hyser som bekant på goda
grunder en viss skepsis i fråga om de
privatkapitalistiska storföretagens intresse
av att hjälpa till på denna punkt.

Jag kan gärna upprepa vad jag sagt
förr, att man säkerligen kan vänta sig
vissa resultat av riksdagens fjolårsbeslut
om lokaliseringspolitiken. Men jag vill
också kraftigt understryka vad jag tidigare
sagt, att de beslutade åtgärderna
uppenbarligen inte räcker för att lösa
de stora problemen i Norrbotten. Inrikesministern
har ju också varit inne på
att andra åtgärder skall tillgripas, om
inte de beslutade leder till resultat.

En talare sade i går att vi inte har
tid att vänta längre. Nej, vi har inte tid
att vänta längre, då arbetslösheten iir så
enorm och då en regeringsprognos visar
att vi får det viirre inom kort. Under
sådana förhållanden tycker jag att vi
måste ta upp till debatt frågan om vad
regeringen tänker göra. Detta är ju en

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

nyckelfråga, och för att vi inte skall
gå ifrån denna debatt utan att komma
in på det avgörande spörsmålet, vill jag
hemställa att inrikesministern kompletterar
sitt svar genom att svara på frågan:
Avser regeringen att gå in för en
statlig verkstadsindustri i Norrbotten?

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
för svaret på min enkla fråga.
När jag frågar statsrådet om det överväges
några åtgärder mot den tilltagande
arbetslösheten, får jag till svar att
arbetslösheten är lägre än tidigare,
bortsett från åren 1961 och 1964.

Detta svar betyder att arbetslösheten
sålunda är högre i mars månad i år än
motsvarande månad 1964, och det är
också detta det handlar om — inte hur
det var 1961, 1962 eller något annat år.

På min fråga om åtgärder överväges
får jag egentligen inget svar alls. Jag
betraktar nämligen inte statsrådets interpellationssvar
som ett svar. Det innehåller
såvitt jag förstår inga särskilda
nyheter. Det är idel kända fakta för
oss alla.

Det synes mig som om statsrådet anser
att 25 000—30 000 registrerade arbetslösa
är en normal företeelse i vårt
land, att 2 miljoner dagsverken i form
av beredskapsarbeten, att en dold arbetslöshet
bland kvinnor och ungdom
och att ett anslag på cirka en miljard
kronor för bekämpande av arbetslösheten
är normala företeelser. Det sistnämnda
skulle därtill vara uttryck för
en mycket stor ambition hos regeringen.

Naturligtvis är det mycket betydelsefullt
att pengar anslås för att bekämpa
arbetslösheten. Men jag frågar herr
statsrådet: Skall detta fortsätta på samma
vis år efter år? Skall folk sändas
till beredskapsarbeten där de taxerade
inkomsterna ligger på cirka 7 000 kronor? Jag

skall i detta sammanhang lämna
några uppgifter från en undersökning,

som redovisas i arbetsmarknadsutredningens
betänkande. Undersökningen
genomfördes 1959—1960 och avsåg 311
arbetslösa från Tornedalen. Deras taxerade
inkomst uppgick 1959 till 6 614
kronor per person, medan ersättningen
från arbetslöshetskassa, fördelad på
samtliga, belöpte sig till 1 242 kronor.
År 1960 hade inkomsterna ökat något.
Den taxerade inkomsten uppgick i medeltal
till 6 918 kronor per person, och
ersättningen från arbetslöshetskassa,
fördelad på samtliga, belöpte sig till
1 577 kronor. Detta gör en inkomst på
något över 8 000 kronor år 1960, vilket
inte är en inkomst som vi kan
anse vara tillfredsställande. Det gäller
visserligen ett område där vi har en
utpräglat stark arbetslöshet och där
många av de arbetslösa år efter år hänvisas
till beredskapsarbete och sålunda
tvingas leva på en synnerligen låg ekonomisk
standard.

Att man har 300 färre beredskapsplacerade
i år än i fjol i Norrbotten beror
enligt statsrådet på »snöhinder».
Det måste ju vara tur för regeringen,
eftersom det visat sig att kostnaderna
för skogsvårdsarbetena ligger på 533
kronor per hektar mot av skogsstyrelsen
beräknade 133 kronor. Det arbete som
utförs i arbetsmarknadsstyrelsens regi
blir alltså tre—fyra gånger dyrare än i
öppna marknaden och detta trots de
mycket låga lönerna.

Man kan alltså inte, tycker jag i varje
fall, även om det är mycket betydelsefullt
att beredskapsarbetena finns så
länge vi inte kan lösa saken på annat
vis, betrakta detta som en normal företeelse.
Nej, det är ett problem som vi
måste lösa och därvid använda de ekonomiska
resurser som står till buds för
att få till stånd en effektivare aktiv lokaliseringspolitik.
Man kan exempelvis,
som min kollega Helmer Holmberg sade,
starta nya statliga eller halvstatliga industrier.

Jag erkänner gärna att de industrier
som kommer till stånd genom arbets -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

marknadsstyrelsens och regeringens ingripande
är mycket bra. Men det räcker
ju inte till, utan det är alldeles uppenbart
att nya krafttag måste tas. Det synes
mig som om vi har olika uppfattning
om begreppet full sysselsättning —
olika uppfattningar om hur full sysselsättning
bäst skapas. Statsrådet vill gå
de gamla beprövade vägarna, som hitintills
inte givit ett tillfredsställande resultat.
Vi kommunister vill gärna pröva
nya vägar, som innebär att staten bör
bli aktivare inom näringslivet.

Det kan således enligt mitt sätt att se
inte vara tillfredsställande, även om arbetsmarknadsstyrelsen
och regeringen
vidtar dessa åtgärder, att vi så att säga
skall permanenta ett förhållande som
tvingar de arbetslösa att leva på synnerligen
låg ekonomisk standard. Det
finns såvitt jag förstår bara en väg att
gå — att satsa mera på statliga och
kooperativa företag som kan suga upp
arbetskraften och få den in i ordnad
sysselsättning igen.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Låt mig börja med att
säga några ord till herr Nilsson i Gävle,
som på styvt en och en halv rad har
ställt frågan: Vad tänker statsrådet göra
mot den tilltagande arbetslösheten?

Jag har fört samman herr Nilssons i
Gävle fråga med de frågor som herrar
Holmberg och Nilsson i Östersund framställt
och i mitt svar sökt ge en redovisning
av de åtgärder som vidtagits i
syfte att bekämpa den arbetslöshet vi
har, sökt driva ett resonemang om åtgärder
på längre sikt för den arbetskraft
som friställts inom jord- och
skogsbruk o. s. v. Jag gjorde denna
sammanföring i den stilla förhoppningen
att herr Nilsson i Gävle skulle lyssna
även på det svar jag gav i anslutning
till herrar Nilssons i Östersund och
Holmbergs frågor. Nu har emellertid
herr Nilsson i Gävle blivit litet förnärmad
över att jag inte har behandlat

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

hans fråga särskilt i ett längre svar. Jag
tycker dock, som sagt, att jag kunde
ha anledning förvänta att herr Nilsson
i Gävle skulle uppmärksamma det besked
som gavs till de två andra frågeställarna.

Men jag skall återkomma till en del
av de problem som herr Nilsson i Gävle
tagit upp. Herr Nilsson har ställt problemen
på ett sådant sätt att frågeställningen
blir mycket intressant.

Herr Nilsson i Gävle säger att regeringen
tycks vara nöjd med att det redovisas
25 000 arbetslösa — det skulle
vara någonting som vi betraktar som
normalt, någonting som vi accepterar.
Men nej, herr Nilsson, vi har tvärtom
sagt: Vi accepterar ingen arbetslöshet.
Detta är utgångspunkten. Vår målsättning
är full sysselsättning — alla i sysselsättning
och i en så meningsfylld
sysselsättning som möjligt.

Det gäller härvidlag inte bara de
människor som normalt går in i arbetslivet.
Det gäller också att fånga upp
alla grupper av människor som över huvud
taget kan gå in i sysselsättningen,
t. ex. de handikappade grupperna. Vi
skall öka möjligheterna för de gifta
kvinnorna att i en helt annan omfattning
än nu kunna välja mellan hemarbete,
deltidsarbete eller heltidsarbete i
vårt gemensamma näringsliv.

Det är denna målsättning vi har. Det
är därför som vi år från år ökar anslagen.
Vi kommer nu upp i ett anslag
på närmare 200 miljoner kronor till de
handikappade grupperna, vilket går till
skyddad sysselsättning, utbildningsverksamhet
o. s. v. Det är också av denna
anledning som vi för in nya instrument
i vår näringspolitik. Den aktiva
lokaliseringspolitiken är härvidlag ett
effektivare instrument än dem vi hittills
haft att tillgå.

Men vi kan inte avgränsa denna problematik,
utan vi måste se landet som
eu helhet. Jag vill i detta sammanhang
gärna återge några rader ur arbetsmarknadsstyrelsens
promemoria med redo -

3* — Andra kammarens protokoll 196!). Nr 16

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

visning av dagsläget på arbetskraftsområdet.
Det heter: »Det mest framträdande
problemet på vår arbetsmarknad
är allmänt sett inte arbetslösheten ntan
bristen på arbetskraft inom stora delar
av det svenska näringslivet. Länsarbetsnämndernas
rapporter pekar på en fortsatt
utbredning av arbetskraftsbristen
inom industrien och det framgår att
möjligheterna att genomföra en produktionsökning
i många fall begränsas av
en otillräcklig tillgång till arbetskraft.
Särskilt besvärande är rekryteringsproblemen
inom verkstadsindustrien.»

Detta är alltså anslaget i inledningen
till denna skrivelse, där sysselsättningsläget
för landet i dess helhet behandlas.
Denna bild skulle kunna kompletteras
med uppgifter från den enkät, som i
fjol genomfördes bland våra industrier.
Dessa uppgifter visar att framför allt
verkstadsindustrien saknar ungefär
22 000 personer, som den efterfrågar för
sin verksamhet.

Jag övergår så till skuggsidan, den
mörka sidan i detta sammanhang, nämligen
snedbelastningen i vårt lands sysselsättningsläge.
I den norra delen förekommer
en betydande och oroande arbetslöshet,
medan efterfrågan på arbetskraft
är stor i södra Sverige och i Mellansverige—
och jag skulle också vilja
påstå i de södra delarna av Norrland,
där man nu börjar få en arbetskraftsefterfrågan,
delvis beroende på de stödåtgärder
som satts in som ett led i lokaliseringspolitiken.
Det största problemet
är framför allt läget i Norrbotten — det
är vi helt överens om -— och även i
Västerbotten, särskilt i Västerbottens
och Norrbottens inland.

Här står vi inför frågan hur man skall
göra en rimlig avvägning. Vi träffar företagare
exempelvis från de stora industrierna
i Göteborg vilka frågar oss
om de inte kan få hjälp med att skaffa
den arbetskraft som de behöver. Det
är en brist på arbetskraft som Volvo,
SKF, Götaverken och en rad andra företag
haft sedan tio år tillbaka.

Arbetsmarknadsstyrelsen har fört
fram propåer om att man skall göra ansträngningar
för att importera arbetskraft
från andra länder, men detta är
ett stort problem. Vi har sagt att innan
man vidtar alltför långtgående åtgärder
i den riktningen skall man söka bereda
sysselsättning åt den arbetskraft i vårt
eget land som i dag inte har sysselsättning.
Här kommer rörlighetspolitiken
in i bilden med åtgärder för omskolning,
omflyttning av arbetskraft o. s. v.

Men också omflyttningen har ju sina
begränsningar. Man måste bl. a. ta hänsyn
till människor i sådana åldrar att
det inte gärna kan begäras att de skall
flytta, i varje fall inte längre sträckor.
All arbetskraft måste acceptera kortare
flyttningsavstånd inom regionen; det
tycks vi vara överens om, men vi skall
söka undvika långa flyttningar.

Vad kan vi då göra? Vi kan försöka
lokalisera företag till områdena med
sysselsättningssvårigheter, och vi kan
också, och vi måste också söka ordna
beredskapsarbeten, så att arbetarna på
orten kan få arbete och utkomst för sig
och sina familjer. Avvägningen mellan
dessa åtgärder står vi ju ständigt inför.
Det kanske mest glädjande under femtiotalet
och början av sextiotalet är att vi
tycks vara överens om att anslag för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
upp till en miljard kronor i ett sådant
konjunkturläge som vi upplever i dag —
kanske det bästa vi någonsin varit med
om — inte är något man i stort sett kan
pruta på. Det är klart att man från några
av de borgerliga partiernas sida velat
pruta här och var, men jag kan inte
finna att någon velat bestrida det principiellt
riktiga i den arbetsmarknadspolitik
som har till syfte att upprätthålla
full sysselsättning eller bestrida att
då också krävs dessa betydande medel.
Det finns heller ingen som vågar säga
att omflyttningen av människor skulle
ske i snabbare takt och i större omfattning
än hittills. Alla måste säga sig att
en utflyttning av mellan 5 000 och C 000

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

personer årligen från Norrbottens län
— det är vad som ägt rom under de senaste
åren — innebär en allvarlig avtappning
för området. Man måste fråga
sig vad resultatet kan bli på längre sikt.
Huvudproblemet är hur vi skall kunna
åstadkomma en rimlig befolkningsbalans
i detta område. När jag talar om
rimlig befolkningsbalans menar jag inte
att man som målsättning skall uppställa
det befolkningstal som trakten hade
1950 eller 1960. Jag avser ett befolkningstal
inom området som gör det möjligt
att bibehålla de värdefulla samhällsinstruinent
för service som vi har
försökt att skapa där liksom i övriga delar
av landet.

Nu kommer alltså den aktiva lokaliseringspolitiken
in i diskussionen med de
riktlinjer vi fastslog under höstriksdagen,
med den allmänna målsättningen
full sysselsättning, lönsammast möjliga
sysselsättning och inte minst med den
strävan som innefattas i vår skrivning
att samhället bör genom aktiv näringspolitik
styra utvecklingen i sådana banor
att det stigande välståndet fördelas
på rättvist sätt och att människorna i
olika delar av landet erbjuds tillfredsställande
social och kulturell service.
Detta senaste tillhör det viktigaste —
det är under alla omständigheter lika
viktigt som något annat —- av det som
är inskrivet i denna målsättning för lokaliseringspolitiken.
Därför fordras en
samhällets garanti för att en sådan rättvisa
skall skipas.

De vägar för lokaliseringspolitiken
som kommer att prövas efter 1 juli innebär
ju inte något helt nytt. Vi har ju,
som jag erinrade om i interpellationssvaret,
haft en viss försöksverksamhet,
och 260 företag liar sedan början av
1963 och fram till nu fått bidrag i samband
med lokalisering. Det har varit,
tycker vi, av viirde att dessa vägar kunnat
prövas. Försöket har varit framgångsrikt.
Det bär varit möjligt att attrahera
de privata företagen och bryta
igenom något av den fördomsvall som

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

funnits hland företagarna här nere. Vi
ser nu företag efter företag som börjar
bygga upp anläggningar norr om Dalälven.
L M Ericsson, som redan varit
verksamma i Norrland, håller nu på att
bygga en anläggning i Östersund, och
Hägglund & Söner, som ju inte heller
är någonting nytt där uppe, har sedan
vi träffats i höstas börjat bygga i Mellansel.
Vi har tagit upp en diskussion
med ASEA, som i början var mycket
tveksamma men nu bygger upp ett företag
i Sollefteå.

Våra och arbetsmarknadsstyrelsens
kontakter visar ungefär den bilden, att
det då det gällt de södra delarna av
norra stödområdet — och norra stödområdet
omfattar ju som kammarens ledamöter
vet norra Bohuslän, Dalsland,
delar av Värmland, Kopparbergs län
in. m. — varit möjligt att intressera en
rad företag för lokalisering. Utvecklingen
har gått från söder och norrut, och
vi har nu ställts inför vissa problem.
Vi har i dag inte tillräckligt med arbetskraft
i Dalsland för de företag som
lokaliserats dit. Det krävs att det nu
snabbt kan byggas bostäder på de orter
i Dalsland dit företag har förlagts. Vi
tycker att det är riktigt att så sker: det
betyder att man nu kan återföra en del
av de människor som tidigare behövt
flytta från trakten. Arbetsmarknadsstyrelsen
bär med respektive arbetsnämnder
i Jämtland och Västernorrland tagit
upp frågan, huruvida man skulle avbryta
bidragsgivningen till den aktiva
utflyttningen av arbetskraft, vilken man
tidigare delvis har stimulerat. Med hänsyn
till den lokalisering som nu sker inom
dessa områden förutser man nämligen
framöver svårigheter att klara arbetskraftstillgången.
Länsarbetsnämnderna
har visserligen inte ställt sig avvisande,
men de har sagt att de kommer
att möta betydande problem med hänsyn
till den rationalisering som äger
rum i skogs- och jordbruket, och inte
minst med hänsyn till den strukturrationalisering
som kommer att äga rum

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

inom massa- och cellulosaindustrien.
Jag tror att det liar varit nyttigt att länsarbetsnämnderna
framfört dessa åsikter.

Den lokalisering och industriuppbyggnad
som sker i industriregionerna
kring Örnsköldsvik och Skellefteå är så
omfattande att det nu gäller att gå fram
med en viss försiktighet, så att man inte
överanstränger arbetsmarknaden inom
dessa områden.

Detta betyder inte att vi på något
sätt känner oss nöjda. Jag har velat
påpeka att aktiviteten alltså på detta
sätt har kunnat förskjutas norrut och
att det är Norrbotten och delar av Västerbotten
som nu har den största aktiviteten.
Trots den utveckling jag har
kunnat redovisa — jag har talat om att
ett 60-tal företag fått bistånd för lokalisering
i Norrbotten — saknas de stora
industrilokaliseringarna, lokaliseringen
av företag som kan ta emot 500—1 000
man. Sådana företag skulle vi behöva
några stycken.

I detta sammanhang vill jag ta upp
frågan om den statliga lokaliseringen.
Vi har börjat med att ta kontakt med
den privata företagsamheten, och vi har
försökt att få de stora industrierna, som
redan är uppbyggda i Mellansverige, att
bygga upp filialföretag. Det har delvis
lyckats. Vi har även tagit direkt kontakt
med åtskilliga företag och frågat dem
i vilken omfattning de skulle kunna
tänka sig att lokalisera till Norrbotten
eller något annat län i Norrland. Jag
kan självfallet här inte säga vilka företag
det gäller; jag kan bara nämna att
aktiviteten flyttas norrut. Men det är
klart att vi inte varit passiva från statens
sida heller. I fjol anmälde vi att
televerket skulle bygga ut, och jag kan
nu meddela att om en vecka, skulle jag
tro, kommer kommunikationsministern
att lägga fram en proposition med förslag
om lokalisering till Kristinehamn
och Skellefteå av två teleindustrier. Om
industriernas storlek vet jag ingenting
för dagen, men det har sagts att antalet

anställda kommer att bli mellan 200 och
300 på vardera platsen.

Jag skall i detta sammanhang direkt
besvara herr Holmbergs fråga. Det är
klart att vi från statens sida överväger
vilka åtgärder som kan vidtas mot arbetslösheten
i Norrbotten. Vi har Norrbottens
järnverk, som vi tycker har utvecklat
sig väl. Men jag skulle tro att
det inte bara är i landstinget och de
kommunala kretsarna i Norrbottens län
som man ställer sig frågan: Är det inte
möjligt att vidga verksamheten? Kan
man inte tänka sig manufakturindustri
i anslutning till Norrbottens järnverk?
Det är naturligtvis ett problem vi nu
måste ta itu med. Vi kan inte bara räkna
med att eventuella landstingskommittéer
skall sysselsätta sig med detta problem,
utan självfallet måste staten som
ägare till företaget skyndsamt sätta i
gång utredningar om vad som kan göras.
Det är de övervägandena som görs,
herr Holmberg.

Även om vi haft en lokaliseringsverksamhet
och även om vi i framtiden får
en aktivare sådan så betyder det inte att
man kan minska ansträngningarna på
exempelvis beredskapssidan. Jag tror
att man från centerns och folkpartiets
sida gör det litet för enkelt för sig när
man säger: Låt oss öka anslaget till industrilokaliseringen
■— med 40 respektive
15 miljoner kronor. Mittenpartierna
håller ju ihop, och det är väl därför de
har kunnat dela sig i fråga om anslagets
storlek. De säger också att de inte ämnar
öka belastningen på statsfinanserna;
de flyttar bara över pengar från beredskapsanslaget
till detta industriuppbyggnadsanslag.

Man kan naturligtvis inte alltid göra
gällande att den avvägning som vi har
gjort är alldeles riktig. När vi har övervägt
beredskapsanslaget har vi gjort det
med utgångspunkt från den omfattning
som beredskapsarbetena hade 1963/64
och 1964/65: ungefär 2 miljoner beredskapsdagar
i en form av beredskapsarbete,
ungefär V2 miljon i andra former,

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

d. v. s. 2% miljoner beredskapsdagar.
Vi tror att det är ett minimimått som
man måste hålla. Den verksamhet som
går utöver detta — d. v. s. nytillkommande
verksamhet i form av uppbyggnad
av industrilokaler som till att börja
med kommer att sysselsätta en del av
byggarbetskraften och kanske engagera
en del människor i omskolning, o. s. v.
— fyller i och för sig en på lång sikt
utomordentligt värdefull uppgift, men
den kan inte inom den närmaste tiden
ersätta beredskapsarbetena med den
omfattning som vi har givit den.

Såsom herr Nilsson i Tvärålund i går
framhöll är det svårt att göra en bedömning
av vilken siffra man skall
välja, 60, 75 eller 100 miljoner kronor.
Vi hade en gemensam utgångspunkt när
vi avvägde lokaliseringspolitiken. Lokaliseringsutredningen
föreslog 30 miljoner
kronor, men vi ansåg detta belopp
vara för knapphändigt med hänsyn till
den omläggning av lokaliseringspolitiken
som hade gjorts. Vi föreslog därför
att siffran skulle fördubblas till 60
miljoner kronor under en femårsperiod.
Vi kom fram till denna siffra genom de
erfarenheter vi hade av ansökningar
från industrier och andra företag i fråga
om lokaliseringspolitiken. Till den
arsenal av medel, som stått till förfogande,
kom nu ett nytt inslag, nämligen
den lånefond på 100 miljoner kronor
över statsbudgeten, som i princip godtogs
av höstriksdagen. Beträffande dessa
100 miljoner kronor vet vi inte hur
de kommer att inverka på medelsanvisningen
i allmänhet.

Det är utomordentligt viktigt att framhålla
att vi inte har fastslagit någon
viss bidragsprocent. Vi skall ha en förhandlingsmöjlighet
med företagen beträffande
bidrag och lån, och därför är
självfallet den förhandlingssits som
Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen
sitter i delvis beroende av antalet
ansökningar och av det intresse för lokalisering
som företagen visar. Ju mer
vi får in, desto större möjligheter har

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

vi att förhandla oss fram till en lägre
bidragsprocent.

I fråga om lånen är situationen densamma.
Detta måste för oss alla vara
av utomordentlig vikt. Avgörande skall
inte vara att det finns en villighet hos
företagen att lokalisera med statligt bistånd;
det avgörande måste alltid vara
det företagsekonomiskt berättigade i de
projekt som vi skall arbeta med. Ju fler
projekt vi har, desto större möjligheter
har vi att kunna sålla ut en del företag
genom utredningar, genom teknisk
medverkan o. s. v., varigenom vi får
fram en bedömning som kanske säger
oss att något är tveksamt. Låt oss inte
komma dithän att vi ställer medel till
förfogande för all den lokalisering, för
vilken det eventuellt kan finnas intresse
utan en avgörande bedömning av om
det är lämpligt eller inte.

Vi måste därför bestämma oss för
den nivå som vi tror är någorlunda
rimlig. Därför är det riktigt att man här
stannar inför det belopp som höstriksdagen
i princip har godtagit.

Jag skulle också beträffande avvägningen
mellan dessa former av lokaliseringsstöd
och beredskapsarbete vilja
säga — herr Holmberg har redan varit
inne på frågan — att man i fråga om
beredskapsarbetena och deras karaktär
självfallet skall avväga dem så att de
väl går in i den allmänna näringspolitiska
målsättning som vi har. De skall
göras ändamålsenliga och värdefulla.

Till herr Nilsson i Tvärålund skulle
jag vilja säga att jag tror att han har
underskattat beredskapsarbetenas möjligheter
i den långsiktiga planeringen.
Visst är det bra att man kan lämna anslag
till byggandet av industrilokaler.
Visst är det bra att industrilokalerna
kan byggas, men kanske de aldrig kan
byggas utan att man först förbereder
terräng, vägar, gator, avlopp o. s. v.

Jag skulle kunna ge ett exempel. I
Oskarshamn ställdes vi inför stora problem.
De insatser som var gjorda betraktades
där som avslutade. Det stat -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

liga bidraget till dessa åtgärder uppgick
till 11 210 000 kronor förutom den statliga
lånegarantien. Av dessa 11 miljoner
gick ungefär 7 miljoner till industribyggnader
och andra åtgärder, under
det att 4,1 miljoner gick till industrimark,
vatten och avlopp.

De insatser av beredskapsmedel som
gjorts i Norrland, inte minst i Norrbotten
och Västerbotten, har på ett utmärkt
sätt förberett — om jag får uttrycka mig
så — marken för en industrilokalisering.
Då kontakt upptogs med företagare
i södra Sverige, framhöll dessa sedan
de tagit del av förhållandena framför
allt på de betydelsefulla orterna, att de
blivit överraskade av de enligt deras
uppfattning gynnsamma betingelser som
erbjöds.

Jag ser att herr Lorentzon för närvarande
inte är här, men han talade i går
om vägbyggandet i Västernorrland. Som
ett komplement till en industrilokalisering
kan ett vägbyggande vara lika avgörande
som själva lokaliseringen. I
diskussionerna om lokaliseringen till
Mellansel har hela tiden ansetts att ett
vägbygge mellan Örnsköldsvik och Mellansel
skall pågå ungefär samtidigt med
att själva industriutbyggnaden sker för
att på detta sätt underlätta den verksamhet
som kommer att byggas upp.

Här föreligger alltså ett samspel mellan
åtgärder som ligger inom beredskapspolitiken
och direkta åtgärder på
industrilokaliseringens område. Man
bör inte bortse ifrån eller underskatta
dessa faktorer.

Herr talman! Jag har velat vidga detta
anförande något till att omfatta de
problem som ansluter till bankoutskottets
utlåtande om lokaliseringspolitiken.
Det skulle ha varit intressant att gå närmare
in på dessa, men jag skall avstå
härifrån.

Det har från utskottets ledamöter
förts resonemang om de åtgärder som
här är på väg, och jag skulle egentligen
bara vilja framhålla att vi ur vår synpunkt
alls inte underskattar de rent

ekonomiska insatser som gjorts, de medel
som ställts till förfogande, utan jag
vill framhålla planeringen, planeringsrådens
ute i länen verksamhet, liksom
den lokaliseringsberedning som vi kommer
att tillsätta på det centrala planet.
Där är vi äntligen på väg att få en central
samordning, en samordning på det
centrala och regionala planet för att
möjliggöra för oss att verkligen kunna
genomföra en planering som också skall
ge oss förutsättningar i fråga om den
aktiva näringspolitik, vars målsättning
vi lade fast under höstriksdagen.

Man kan naturligtvis diskutera om
man skall vidga stödområdet, som det
görs i en av reservationerna till bankoutskottets
utlåtande, där det begärs att
man skall uttala sig för östra Götalands
stödområde. Jag vill bara framhålla att
det blir en av de första uppgifterna som
jag anser planeringsråden skall ta itu
med i de län som ligger utanför stödområdet.
De skall kartlägga situationen inom
respektive områden, om man har
områden inom vilka man anser att det
skulle vara nödvändigt att göra lokaliseringspolitiska
insatser. Man får redovisa
dessa och framför allt redovisa
projekt, aktuella lokaliseringsprojekt
som man då kan ta ställning till. Jag
vill gärna framhålla att det i Stockholms
län, i Roslagsområdet, redan är
projekt på gång, där man gjort förfrågningar
under hand, och där vi begärt
att arbetsmarknadsstyrelsen skall göra
en snabbutredning. Skulle det visa sig
att man kommer till resultatet att det
är önskvärt för att inte säga nödvändigt
med en insats också där, då står vi
klara att ta ställning till sådana åtgärder.
Detta fär vi göra i vilken del av
landet som helst också utanför det norra
stödområdet. Därför finns det ingen
anledning att nu göra någon ändring i
stödområdenas omfattning ifrån riksdagens
sida.

Jag skall bara göra en kort kommentar
till diskussionen om kreditgarantier,
som vi egentligen förde i höstas. Jag

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

tycker att man bortser ifrån att vi delvis
har förbehållit kreditgarantierna
för företagsföreningarnas verksamhet
och de liar ju ändå ganska betydande
medel till sitt förfogande för den verksamhet
som de skall bedriva. Vi har velat
ge aktivt innehåll åt de medel som
ställs till den aktiva lokaliseringspolitikens
förfogande och jag tror att det är
betydelsefullt att man nu får tillfälle
att pröva detta.

Jag skulle också vilja tillägga att det
för planeringsråden kommer att bli en
utomordentligt stor uppgift att peka ut
de orter till vilka en lokalisering skall
kunna ske, de orter inom regionerna
vilka vi är beredda att satsa på. Även
om vi kan minska ner flyttningsrörelserna
ifrån norr till södra eller mellersta
Sverige måste vi vara överens om
att det är oundvikligt med omflyttningar
inom regionerna. Vi kommer inte att
ha förutsättningar att lokalisera företag
till en mängd orter. Insatserna får göras,
inte minst vid de stora kraftfulla industricentra
som vi har, så att vi får en
tillväxt i deras närmaste omgivningar.
Därmed så får vi flyttningsrörelserna
inom regionerna och jag tror att detta
är någonting som man väl bör kunna
acceptera.

Herr talman! Jag har velat framhålla
vikten av vägningen mellan beredskapsåtgärderna
och lokaliseringspolitiken.
Det är inte två väsensskilda åtgärder
som här sätts in. De ingår i den
arsenal av medel som ställs till förfogande
i en aktiv näringspolitik, där
samspelet mellan dessa åtgärder blir
mer eller mindre avgörande för de resultat
vi kan uppnå. Skall jag slutgiltigt
ge någon slags kommentar till de försök
beträffande lokaliseringspolitik som
gjorts, inte minst sedan 1963, och de
ansträngningar som gjorts under de sista
åren, skulle jag vilja tillåta mig att
vara försiktigt optimistisk beträffande
möjligheterna att också i de norra områdena
nu kunna uppnå ett resultat som
ger en rimlig befolkningsbalans inom
någorlunda hygglig tid.

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

Herr HOLMBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall anknyta några
reflexioner till en sats som inrikesministern
började med, nämligen: »Särskilt
besvärande är arbetskraftsbristen inom
verkstadsindustrien.» Därmed kommer
vi in på en ganska central fråga även
när det gäller lösningen av Norrlands
sysselsättningsproblem. Detta uttalande
återspeglar nämligen det faktum att det
inte finns någon egentlig ekonomisk
planering i landet. Vi har ju stor arbetskraftsbrist
i den ena ändan av landet
och en väldig arbetslöshet i den andra.
Man ställs inför problem på alla möjliga
områden på grund av denna brist på
planering, och detta sammanhänger naturligtvis
med de grundläggande principer
efter vilka näringslivet styrs här
i landet. Därför ligger inte heller någon
paradox i när jag säger att »byggandet
av flera verkstäder är motiverat av bristen
på arbetskraft i de verkstäder som
redan finns».

Genom att bygga sådana verkstäder i
Norrbotten kan man ju befria de verkstäder
i södra Sverige, som nu har brist
på arbetskraft, från det arbete som de
för närvarande skall uträtta och som de
inte har arbetskraft till. Med en sådan
lokaliseringspolitik skulle man kunna
lösa problemen inte bara i Norrbotten
utan också i områden, där det är svårigheter
att bygga tillräckligt med bostäder
på grund av anhopning till ett
begränsat område av företag. Det är
stora företag i södra Sverige som expanderar
och som därför i eget intresse
kräver att regeringen skall ordna utflyttning
från Norrbotten. Det är alltså
inte riktigt som inrikesministern säger,
att det inte är någon som vågar säga
att utflyttningen från Norrbotten skall
ske snabbare än för närvarande, utan
det är just precis vad man gör i dessa
kretsar. Man kräver enständigt av regeringen
att vidta sådana åtgärder att
utflyttningen från Norrland går snabbare
iin nu — trots att i fjol 6 000 människor
flyttade ut därifrån därför att de
enligt min mening var tvingade diirtill

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

av ekonomiska svårigheter. Det ställs
alltså faktiskt sådana oresonliga krav
av folk som nu styr en del av vårt näringsliv
och som därigenom åstadkommer
svårigheter även för Norrland.

Det är enligt min mening ingen svårighet
att finna lämpliga produktionsområden
för en statlig verkstadsindustri
i Norrbotten. Jag delar inte herr Nilssons
i Östersund skepsis beträffande
möjligheterna att finna sådana produktionsområden.
Vi har i riksdagsmotioner
under de senaste åren pekat på en
mängd sådana möjligheter, och under
senare tid har det uppstått en mycket
konkret diskussion, med uppslag även
från regeringshåll, om vad man skulle
producera vid sådana statliga verkstäder.
Staten är nämligen, som vi framhållit
i vår motion, en stor beställare
av verkstadsprodukter. Man beställer
räls, vagnar, lok, generatorer och annan
elektrisk apparatur i stor omfattning för
olika statliga verk. Allt detta produceras
i huvudsak av verkstäder söderut, som
har brist på arbetskraft. Genom att
upprätta statliga verkstäder för sådan
produktion skulle man kunna avlasta
sådana företag som har för litet arbetskraft
och samtidigt lösa Norrbottens
försörjningsproblem.

Under senare tid har som sagt initiativ
i denna fråga också kommit från
regeringshåll. Jag avser försvarsministerns
proposition i år rörande materielleveranser
till militären. Han säger där,
att staten skulle kunna få lägre priser
på verkstadsprodukter genom att själv
framställa åtminstone en del av sådana
produkter — och det är alldeles säkert
riktigt. Det allra senaste på detta område
är överbefälhavarens skrivelse till
regeringen — som för övrigt understöds
av länsstyrelsen i Norrbotten — där han
säger att det ur försvarspolitisk synpunkt
är nödvändigt att få till stånd en
lokal försörjning av militären i fråga
om materiel av olika slag. Samtidigt
är detta ett uppslag för att lösa en del
av Norrbottens försörjningsproblem.

Våra invändningar mot utflyttningen
från Norrbotten och vårt krav på en
statlig verkstadsindustri har naturligtvis
syftat till att befrämja utvecklingen
av en produktion för fredliga ändamål,
inen det är också ostridigt att största
möjliga befolkningsnumerär för Norrbotten
är en avgörande förutsättning
också för försvaret i alla delar av landet.

Nu har länsstyrelsen i Norrbotten
med anledning av detta gjort en inventering
av vad man skulle kunna åstadkomma
i redan befintliga verkstadsföretag.
Låt vara att det är små verkstadsföretag,
men de kan i alla fall på lämpligt
sätt utbyggas.

Herr NILSSON i Gävle (k) kort genmäle: Herr

talman! Statsrådet Johansson
trodde att jag är ledsen, men det är jag
långt ifrån. Det är så trevligt att diskutera
med inrikesministern.

Det är inte de sidor av arbetsmarknadsåtgärderna,
vilka leder till positiva
resultat, som vi kritiserar. Jag har inte
några anmärkningar mot att man bedriver
en skyddad verksamhet. Vi har inga
anmärkningar mot att man ger statsbidrag
och resebidrag. Vi har ingen anmärkning
att göra mot att man sysslar
med problemen i och för sig, utan det
är de fall, där vi tycker oss finna att
åtgärderna inte ger ett riktigt utbyte,
som jag kritiserar. När jag nämnde vad
ifrågavarande beredskapsarbetare hade
för taxerade inkomster, så ville jag med
det säga att denna form icke är tillfredsställande,
även om det för dagen är
nödvändigt med beredskapsarbeten.

1960 års arbetsmarknadsutredning
har ju förklarat att dagsverkskostnaderna
hotar att stiga i sådan höjd att
man måste överväga att dra in eller
finna andra vägar som ersättning för
beredskapsarbeten. Jag tog exempel
från skogen, där skogsröjningsåtgärder
och skogsvårdande åtgärder kostade
533 kronor i arbetsmarknadsstyrelsens

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

regi mot av skogsstyrelsen beräknade
133 kronor per hektar. Vi har liknande
förhållanden beträffande vägarbeten
och andra arbeten, där man hittills inskränkt
användandet av maskiner och
andra arbetsbesparande verktyg, vilket
leder till enormt höga dagsverkskostnader.

Då har arbetsmarknadsutredningen
här också fört fram tanken på att man
i större utsträckning skall återgå till
kontantbidrag. Det är här jag tycker
mig finna en otillfredsställande ordning.
.lag menar att pengar och åtgärder
som inte ger tillfredsställande resultat
borde satsas på en vidgad statlig industriverksamhet.

Jag är tacksam för att statsrådet nu
meddelade att man skall sätta i gång
en utredning i syfte att utbygga verkstadsindustrien
uppe i Norrbotten. Min
kollega herr Holmberg och den kommunistiska
riksdagsgruppen har talat om
detta i åratal. Vi reste denna fråga på
Norrlandsmässan för något år sedan.
Därför noterar jag med stor tacksamhet
att vi nu kanske kommit ett steg längre
på denna väg och att det nu gäller inte
bara Norrbotten -— där det förvisso är
nödvändigt —- utan också andra områden
i Norrland ävensom andra delar
av landet.

Allra sist vill jag säga, herr statsråd,
att jag om den här debatten kan leda
till en effektivare arbetslöshetsbekämpande
politik för min del är nöjd.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr statsrådet ansåg
att bl. a. jag inte var tillräckligt positivt
inställd till beredskapsarbetena. Jag
vill göra statsrådet uppmärksam på en
motion som jag varit med om att underteckna.
Det är motionen II: 345, där vi
yrkar att beredskapsarbeten för friställd
arbetskraft i första hand ocli så långt
det iir möjligt må lokaliseras till de arbetslösas
respektive hemlän.

När det gäller att uppskatta bered -

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

skapsarbetena vill jag nu ställa frågan
direkt till statsrådet, om han vill instämma
i vårt motionsyrkande.

Det är klart att beredskapsarbetena
också har en stor lokaliseringspolitisk
betydelse, bl. a. när det gäller sådana
beredskapsarbeten som vägarbeten, men
varken samhällets myndigheter eller de
som arbetar i beredskapsarbetena kan
känna den trygghet för framtiden som
man har anledning att göra om man har
ett välordnat och differentierat näringsliv.

Vidare säger statsrådet att det är för
lättvindigt att omdisponera medel från
beredskapsarbeten till lokaliseringsbidrag.
I går meddelades i tidningarna
att situationen i Norrbotten var särdeles
svårartad. I fjol flyttade 6 000 personer
från Norrbotten. Jag vill gärna ställa
frågan, om man inte kan anta att flertalet
av dessa 6 000 personer som flyttade
från Norrbotten och söderut skulle
ha varit tillgängliga sysselsättningsuppgifter
i anledning av lokaliseringspolitiska
åtgärder inom Norrbotten, med
eller utan flyttningsmedel. Jag tror att
de flesta av de 6 000 hade varit tillgängliga
för detta. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens
redovisningar skulle de 40
miljoner som vi vill öka lokaliseringen
med ge en sysselsättningseffekt för
3 200 personer i varaktig sysselsättning.
Detta måste rimligtvis betyda att man
kan minska på beredskapsarbetena. Då
synes såväl Kungl. Maj :ts förslag som
vårt förslag om respektive 420 miljoner
och 380 miljoner till beredskapsarbeten,
under den förutsättning av 60 miljoner
respektive 100 miljoner till lokaliseringsbidrag,
vara ungefär lika väl avvägda.

Statsrådet tog upp frågan om planeringsrådens
verksamhet. Jag vill instämma
med honom på den punkten.
Planeringsråden håller på att komma
till stånd nu ute i länen. Men jag vill
i detta sammanhang ställa en fråga till
statsrådet: Har statsrådet företagit några
åtgärder, och i så fall vilka, för att

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

så snabbt som möjligt få till stånd den
centrala administrationen i inrikesdepartementet
och i arbetsmarknadsstyrelsen?
Det är också en mycket viktig
fråga som man får ställa i det här sammanhanget.

Jag instämmer i statsrådets uttalande
att lokaliseringen i betydande utsträckning
kan beräknas komma att bli förlagd
i de expansiva orterna inom de
områden som är utsatta för en stark
avfolkning. Då vill jag göra statsrådet
uppmärksam på att inte minst i det
sammanhanget är det nödvändigt att
bostadsbyggandet tillåts att utvecklas
med expansionen på det industriella
området.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Johansson ansåg
att vi inom folkpartiet gjorde det
litet för enkelt för oss när vi ville flytta
över 15 miljoner från anslaget till beredskapsarbeten
till anslaget för lokaliseringsbidrag.

Jag sade i mitt anförande i går att
man naturligtvis inte kan säga att dessa
anslag har exakt samma verkningar på
en aktuell arbetslöshet. Men det kan väl
inte heller förnekas att anslaget till lokaliseringsbidrag
har verkningar på arbetstillgången,
och när det inte är fråga
om en överflyttning av mer än några
procent, så tycker jag att man kan göra
detta utan oro. Regeringen har dock
inget precisionsinstrument varmed beloppens
storlek kan uträknas när det
gäller beredskapsarbeten.

Sedan säger statsrådet Johansson, att
man får förhandla sig fram till mindre
bidrag, därför att företagen blir mer
intresserade för att komma till övre
Norrland. Ja, jag har ingenting att invända
mot detta, och jag skulle tro att
särskilt när det gäller utläggning av
filialer för storföretag, så är det nog
i många fall andra bedömningar än att
ett något mindre eller något större direkt
bidrag som fäller utslaget. Men än -

då tycker jag att statsrådet gärna borde
se att man hade ett större belopp att
börja med vid underhandlingarna.

Vidare vill jag också understryka att
vad som i så många fall kanske är viktigt
är att de kan få kapital, och därför
anser jag för min del att förslaget om
att utöka stödåtgärderna med kreditgarantier
på 50 miljoner är minst lika angeläget
som den utökning vi föreslår
med 15 miljoner på det direkta bidraget.

Sedan säger statsrådet att fördomsvallen
hos företagen när det gäller övre
Norrland håller på att försvinna. Det
är möjligt att det är så, men ännu har
vi inte haft något exempel på detta.
De företag som nu tillkommit i Västerbotten
och Norrbotten har väl hundraprocentigt
— eller i varje fall nästan
hundraprocentigt —- tillkommit genom
att länets egna har satt i gång.

Vi har alltså inte några exempel på
att fördomsvallen håller på att försvinna,
men jag tror ändå att statsrådets
bedömning är riktig. Jag tror att vissa
omständigheter tvingar fram en annan
bedömning från företagens sida; dels
är det arbetskraftsbristen, dels svårigheten
att få bostäder i andra delar av
landet för en utbyggnad av industrier.
Vi har dock ganska stora möjligheter i
vissa områden av övre Norrland, åtminstone
vad gäller icke alltför stora
industrier, att få tillgång till arbetskraft
utan något större bostadsbyggande.
Särskilt för mindre industrier i
vissa tätorter tror jag detta är fallet.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag skall bara ta upp
några av de frågor som berörts av de
senaste talarna här.

Beträffande fördomsvallen gör nu
herr Gustafsson i Skellefteå en avgränsning
av Norrland och säger att i Norrbotten
och Västerbotten har man inte
förmärkt så mycket. Jag ville betrakta
hela stödområdet som en enhet och har

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

sagt att fördonisvallen brutits upp från
söder och att det sker en utveckling i
detta hänseende norrut. Det är det som
är det viktiga här. Jag skulle i detta
sammanhang vilja hänvisa till Svenska
mekanförbundets uppmaning till sina
medlemmar, d. v. s. företagarna, att lokalisera
i Norrland. Där gör man inte
någon avgränsning. Enligt min mening
är detta ett klart uttalande om att man
förändrat attityden.

Vad beträffar förhandlingsmöjligheterna
tycks vi kunna vara överens, och
jag behöver därför inte uppehålla mig
vid det spörsmålet. Självfallet skall förhandlingarna
kunna föras på det sättet
att där vi har svårast att få till stånd
lokalisering, där initiallokalisering är
nödvändig, där skall vi kunna gå upp
till de högsta bidragen. Sedan kan vi
minska beloppen där läget är mera jämförligt
med det som vi har i Mellansverige
och södra Sverige.

Beträffande kreditgarantierna behöver
jag kanske inte ta upp någon större
strid om dem. Herr Gustafsson i
Skellefteå sade att det viktigaste är att
man får fram kapital, och det är alldeles
riktigt. Det var riksbankens erinran
mot kreditgarantiförslaget i lokaliseringsutredningen,
som gjorde att vi
ändrade det. Riksbanken sade nämligen
att en kreditgaranti i och för sig inte
är någon garanti för lån på en ansträngd
marknad. Därför rekommenderade
man att ställa medel till förfogande
över statsbudgeten.

Till herr Holmberg skulle jag vilja
säga att vi ändå har en hygglig utveckling
beträffande verkstadsindustrien.
Den är visserligen inte tillräcklig, långt
därifrån, men den redovisning som lämnades
under hösten av professor Dahmén
visar en väsentligt snabbare ökningstakt
i Norrland beträffande antalet
verkstadsarbetare under perioden
1950—1960, inte mindre än 49 procent,
medan i övriga Sverige denna ökning
var 19 procent. Det är klart att man
måste jämföra dessa 49 procent med de

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

siffror man har att utgå ifrån, men ändå
är det en utvecklingstrend som är
klart dokumenterad. Om vi tog med lokaliseringsobjekten
under 1960-talet
skulle det bli ett helt annat resultat.

Herr Holmberg säger att den snedbelastning
som vi har i fråga om sysselsättningsläget
med arbetslöshet i
Norrland, framför allt i Norrbotten och
delvis i Västerbotten, visar att vi har
saknat en allmän planhushållning. Det
är klart att vi inte har haft tillräckliga
instrument. Men det är ju den erfarenhet
som vi har fått under efterkrigstiden
genom arbetsmarknadspolitiken
och arbetsmarknadsstyrelsens arbete,
under 1950-talets diskussioner om den
fulla sysselsättningen och om de åtgärder
som är nödvändiga att sätta in,
som har givit oss erfarenheter och sagt
oss att vi måste skapa instrument för
att få till stånd en längre gående planhushållning
och planmässighet i politiken.
Det är ju instrumenten härför
som vi nu är på väg att åstadkomma.

Herr Nilsson i Tvärålund ställer frågan
hur vi på det centrala planet har
påskyndat uppbyggnaden av den organisation
som skall leda verksamheten.
Det är beroende av riksdagens beslut i
dag. Om vi skyndar på med denna debatt
så får vi snabbare till stånd ett
beslut, och i morgon har regeringen att
ta hand om det ärendet och fullfölja det
beslut som ni i riksdagens kamrar har
fattat.

Herr Nilsson i Tvärålund har också
velat ställa en rad andra frågor. Det är
klart att jag skulle kunna ta upp en del
av dem, men jag tycker att han inte har
gått in på de väsentliga ting som jag
hade att anföra gentemot honom. Han
har i stället talat om beredskapsarbetena
och omfattningen av dessa. Det var
den springande punkten i hans anförande.
Herr Nilsson vill minska beredskapsarbetena
genom sänkning av anslaget
härför med 40 miljoner kronor
och flytta över dem till industribyggen.
.lag tycker det iir tveksamt om man skall

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

göra det, därför att vi behöver minst
den nuvarande omfattningen av beredskapsarbetena.

Men det talar herr Nilsson inte om.
Han talar om att han motionerat och
begärt ett uttalande att beredskapsarbeten
i större omfattning skall förläggas
till Norrland, och så frågar han hur
jag ställer mig till det. Jag svarar att
hela den politik som arbetsmarknadsstyrelsen
har fört står vi bakom. En
viss del av beredskapsarbetena bör kunna
förläggas till de områden där vi har
en betydande arbetskraftsbrist och där
exempelvis kommunikationsfrågorna är
mer eller mindre avgörande för näringslivets
funktion. Om man i ett område
inte har arbetskraft för att bygga
vägar eller för att vidta andra åtgärder
så är det inte orimligt om man försöker
som i detta fall — det är väl ungefär
600—700 från Norrland som arbetar
vid storarbetsplatser -— få dem överflyttade
i den öppna marknaden i de
företag som efterfrågar arbetskraft nere
i södra och mellersta Sverige.

Lokaliseringspolitiken syftar, herr
Holmberg, till att försöka flytta ut en
del företag och bygga filialföretag för
att lätta trycket i de områden där vi
inte har tillräckligt med arbetskraft.
Det är riktigt, som herr Holmberg säger,
att man kan vidta de åtgärderna.
Men det finns industrier som inte kan
flyttas. Vi är väl överens om att det
t. ex. inte är så lätt att flytta sådana
anläggningar som Arendalsvarvet och
Götaverken. Det är inte heller lätt att
flytta delar av Volvo, sedan detta företag
skapat en lokalisering som är en
förutsättning för den tekniska verksamhet
Volvo bedriver. Det går däremot
att flytta andra företag, det har exemplen
från LM Ericsson, ASEA m. fl. visat.
Jag tror därför att vi måste fortsätta
att bedriva den politik som vi nu har
slagit in på och vars målsättning jag
hoppas att riksdagen inte kommer att
ändra.

Låt mig sedan säga till herr Nilsson i

Gävle att vi naturligtvis är överens om
att beredskapsarbetena inte skall permanentas.
Med gemensamma ansträngningar
skall vi försöka avveckla dem så
skyndsamt som möjligt. Men ingen av
oss kan ännu se vid vilken tidpunkt det
inte längre är nödvändigt att ordna
beredskapsarbeten.

Vad är det som har hänt under de
senaste åren, inte minst i Norrbotten?
Jo, det är den samtidigt inträffande
strukturrationaliseringen — i jordbruket,
i skogsbruket, i gruvindustrien —
och den minskade omfattningen av vattenkraftanläggningar
och motsvarande.
På 4—5 områden har dessa omständigheter
inträffat samtidigt och skapat detta
stora problem. Det gäller nu att försöka
lindra verkningarna för de människor
som ställts inför svårigheter.

Herr Nilsson i Tvärålund säger då att
det naturligtvis hade varit möjligt att
bygga industrier i Norrbotten för att ge
de 6 000, som har behövt flytta, arbete.
Ja, visst kan man resonera hypotetiskt
om sådana frågor, men trots att dessa
6 000 flyttade i fjol och trots att ungefär
20 000 flyttat under de senaste fyra
åren finns det mellan 8 000 och 10 000
arbetslösa i Norrland. Detta är den kalla
grå verkligheten. Vi kan då inte bortse
från att vi har ett arbetskraftsbehov
i andra delar av vårt land, där näringslivet
efterfrågar arbetskraft för att kunna
expandera och för att kunna svara
mot de anspråk som vi ställer på det,
nämligen en fortsatt ökning av våra
gemensamma inkomster. Vi måste sannerligen
vara försiktiga med att göra
ingripanden som kan hindra eller försvåra
en sådan utveckling. Det är här
vi har de känsliga avvägningsfrågorna.

Herr HOLMBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Inrikesministerns erinran
om att ökningstakten i Norrbottens
verkstadsindustri varit större än
på andra håll avser naturligtvis inte att
vara någon invändning mot vad jag har
sagt. Som redan framgått har Norr -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

bottens verkstäder en ringa omfattning.
Om verkstäder med 800 anställda
ökar med 50 procent är det något helt
annat än om verkstäder i låt oss säga
södra Sverige med 10 000 anställda
ökar med 50 procent. Av den förteckning
från länsstyrelsen som jag berörde
i min förra replik framgår också att när
man nu har inventerat vad som finns i
fråga om verkstäder, som skulle kunna
leverera till militära ändamål, har man
kommit fram till en sammanlagd anställningsnumerär
på ungefär 700 människor.
En ökning med 50 procent vid
dessa verkstäder skulle visserligen vara
ett bidrag för att bekämpa arbetslösheten
i Norrbotten. Men det skulle
inte vara något stort bidrag med hänsyn
till att vi har 10 000 redan anmälda
arbetslösa och minst lika många kvinnor
som måste betraktas som arbetslösa,
eftersom de vill ha förvärvsarbete
men inte kan få det.

Vad inrikesministern sade beträffande
spridningen av privatföretag norrut
är säkerligen riktigt för området norr
om Dalälven, men norr om Piteälven
har ingenting sådant inträffat ännu —
och det är dock en fjärdedel av landet
som ligger där.

Jag noterar med tillfredsställelse att
inrikesministern sagt att man på den
statliga sidan inte förhåller sig avvaktande.
Man utreder möjligheten att
skaffa företag till Norrland, och inrikesministern
hoppas själv på en skyndsam
lösning av dessa frågor. Jag vill uttala
en förhoppning om att vi inte skall bli
missräknade i fråga om tempot i regeringens
handlingar.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag frågade statsrådet
Johansson vilka förberedelser statsrådet
vidtagit för att snabbt komma i
gång med den centrala administrationen.
Svaret blev att det beror på när vi
slutar i dag. Det tyckte jag var ett illavarslande
svar. Här har landstingen

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

gått i författning om att få till stånd
lokala planeringsråd på grundval av
fjolårets riksdagsbeslut. Statsrådet tycks
ännu ingenting ha gjort på grundval av
det beslutet. Ännu har, såvitt jag vet,
ingen motionerat om någon ändring beträffande
den centrala organisationen,
och ändå har statsrådet ingenting gjort.
Det svar jag fick var verkligen inte vad
jag hade hoppats att få.

Statsrådet framhöll vidare att den
procentuella ökningen av industrialiseringen
i Norrland var förmånligare än
ökningen i övriga delar av Sverige. Om
man jämför de samlade industriinvesteringarna
för Norrland med motsvarande
siffror för övriga delar av Sverige
finner vi att medan befolkningssiffran
i Norrland uppgår till 14—15 procent
av landets hela befolkning ligger industriinvesteringarna
på 10 procent och
bostadsbyggandet på 11 procent. Vi behöver
sannerligen en utökning på dessa
områden för Norrland.

Beträffande bedömningen av medel
för beredskapsarbeten och lokaliseringsuppgifter
har vi förmodligen utgått
från samma grunder som regeringen,
nämligen arbetsmarknadsstyrelsens
redovisning. Om regeringen haft andra
grunder att gå efter vet jag inte, men vi
har i varje fall godtagit de siffror regeringen
har redovisat. Centerpartiet
har hittills varit med om att bevilja
de medel som behövs för sysselsättningen
och kommer att göra detta även i
fortsättningen. Problemet ligger inte
där. Frågan är hur mycket samhället
skall satsa på lokaliseringen för att
minska arbetslösheten.

Detta är det primära problem som vi
i dag diskuterar, liksom för övrigt det
primära i hela problemkomplexet. Jag
gjorde ingen antydan om att alla de
6 000 som flyttade från Norrbotten skulle
kunna komma i åtnjutande av arbete
genom lokaliseringspolitiska uppgifter.
.lag sade att åtskilliga av dem skulle ha
stått till förfogande om arbetstillfällen
hade kunnat erbjudas i Norrbotten, med

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

eller utan rörelsestimulerande medel. I
dag har arbetsmarknadsstyrelsen inne
bidragsansökningar gällande hela det
innevarande budgetåret på 85 miljoner
kronor till lokaliseringspolitiska uppgifter,
avseende bidrag till industrihus.
Det tycks alltså finnas ett gott utrymme
för dessa åtgärder, i all synnerhet
sedan inrikesdepartementet och arbetsmarknadsstyrelsen
fått sin organisation
i gång, liksom de regionala planeringsråden.
Jag har under debatten bara
styrkts i uppfattningen att det här behövs
ökade insatser för en aktivare lokaliseringspolitik.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag trodde faktiskt herr
Nilsson i Tvärålund om bättre än det
som han nu visat, ty jag tror att han
förstår mitt besked beträffande den
centrala organisationen. Denna är förberedd
av oss så långt, att vi nu måste
avvakta riksdagens beslut om de tjänster
som vi föreslagit i sammanhanget.
Det är därför som det nu är frågan om
när riksdagen beslutar. Därefter kommer
vi att fullborda hela organisationen.
Jag menar att det inte borde ha
varit märkvärdigt att förstå detta, men
herr Nilsson i Tvärålund vill inte förstå
saken, och då får det vara.

Herr talman! Jag skall nu be att få
övergå till ett svar till herr Gustavsson
i Alvesta, vilket också berör detta område.
Det gäller flyttningsbidragen.

Herr Gustavsson i Alvesta har frågat
om jag är villig att lämna upplysningar
om omfattningen av beviljande av flyttningsbidrag
i anslutning till avslutad
utbildning och om jag har för avsikt
att vidtaga åtgärder för att flyttningsbidragen
skall komma att användas endast
i arbetsmarknadspolitiskt syfte i
enlighet med riksdagens intentioner.

Som svar vill jag anföra följande.

Det är inte möjligt att i arbetsmarknadsstyrelsens
statistik skilja ut de nyutexaminerade.
Dessa är nämligen sam -

manförda med sådana studerande som
alltjämt genomgår skolmässig utbildning.
Av dem som erhållit flyttningsbidrag
inom denna sammanslagna
grupp torde dock endast en obetydlig
del utgöras av studerande, medan den
övervägande delen återfinns bland de
nyutexaminerade. För att belysa de förhållanden,
som interpellanten berört,
synes därför siffrorna för studerande
och nyutexaminerade vara användbara.

Antalet personer inom berörda grupper
som erhållit starthjälp har ökat från
2 820 år 1963 till 5 500 år 1964. Till den
allra största delen har bidragen lämnats
till personer bosatta i skogslänen,
nämligen 2 230 under år 1963 och 4 200
under år 1964. Bidragstagarna torde i
flertalet fall ha varit ungdomar, som
gått ut från den obligatoriska skolan
eller från yrkesutbildningsanstalterna.
Vid universitetsorterna i syd- och mellansverige
erhöll 150 studerande och
nyutexaminerade starthjälp under 1963.
Antalet steg under 1964 till ca 400 varav
drygt hälften från Uppsala. Flertalet av
dessa bidragstagare torde ha varit nyutexaminerade,
men till en del ingår
också universitetsstuderande som tagit
lärarvikariat.

Vad gäller frågan om jag ämnar vidtaga
åtgärder på det här området vill
jag erinra om att arbetsmarknadsutredningen
— i vilken herr Gustavsson var
ledamot — har berört problemet om
flyttningsbidrag i samband med avslutad
utbildning. Det finns också ett särskilt
yttrande på den punkten, och till
det yttrandet har herr Gustavsson anslutit
sig. När remissförfarandet avslutats
kommer jag att ta ställning till frågan
om användningsområdet för flyttningsbidragen,
och min avsikt är att
förslag i ämnet skall föreläggas riksdagen.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Johansson för svaret på min
interpellation. Eftersom flyttningsbidra -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

gen har kommit till användning på ett
sätt som enligt min uppfattning inte står
i överensstämmelse med riksdagens intentioner,
har jag ansett det vara av
värde att få ett klarläggande från statsrådet.

Statsrådet Johansson meddelar nu att
cirka 400 nyutexaminerade erhöll starthjälp
under 1964, och av dessa kom
drygt hälften från Uppsala. Inför dessa
uppgifter ställer man sig osökt frågan
var gränsen kommer att gå och vilket
som blir nästa steg för att erhålla flyttningsbidrag.
Blir det så att alla som
byter anställning skall ha flyttningsbidrag
och starthjälp? Man kommer inte
heller ifrån vad riksdagen har uttalat
om själva villkoren för erhållande av
flyttningsbidrag, starthjälp o. s. v.

Beträffande respenningen har jag
hittat en framställning från arbetsmarknadsstyrelsen,
i vilken frågan om införande
av respenning togs upp första
gången. Den är från den 12 april 1957.
Som motiv för att respenning borde utgå
yttrade arbetsmarknadsstyrelsen den
gången: »Sådana motiv anser styrelsen
föreligga om arbetstagaren är bosatt inom
område där arbetslösheten är av sådan
omfattning eller struktur att utflyttning
därifrån är angelägen eller
fråga är om rekrytering av arbetskraft
till område av arbetsmarknaden som
bedömes ha särskild betydelse.»

När det gäller starthjälpen har jag
funnit att den enligt ett kungligt brev
av den 19/12 1958 infördes på grundval
av en framställning som arbetsmarknadsstyrelsen
hade gjort till Kungl.
Maj:t den 29/12 1958. I denna skrivelse
angav arbetsmarknadsstyrelsen följande
grund för att starthjälpen skulle utgå:
»Styrelsen har funnit, att intresset
för starthjälp är stort bland företrädarna
för de erkända arbetslöshetskassorna.
Man inser till fullo värdet av en sådan
åtgärd och anser att förutsättningar
hör skapas för att arbetslösa, som
måste flytta från orter med stor arbetslöshet,
skall kunna erhålla starthjälp.

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

----Starthjälpen bör såsom styrelsen
tidigare föreslagit — på samma sätt
som gäller för familjebidragen -— endast
komma i fråga vid utflyttning från
vissa arbetslöshetsorter och därför insättas
som punktåtgärder under tider
då utflyttningen av arbetsmarknadsskäl
måste underlättas.»

När riksdagen har tagit ställning till
de olika äskandena och till de rörlighetsstimulerande
medlen har, såvitt jag
kunnat finna av handlingarna, arbetslöshetsbegreppet
så som arbetsmarknadsstyrelsen
i sina framställningar definierat
det varit den indikation varpå
riksdagen fattat sitt beslut.

Av statsrådet Johanssons svar framgår
att arbetslöshetsbegreppet på det
här området fått en helt annan innebörd.
Här betraktas t. ex. en färdig jur.
kand. vid Uppsala universitet såsom
arbetslös, om han inte får anställning
i Uppsala eller dess omedelbara närhet.

Vi kommer härvidlag in på en principiellt
viktig sak. Enligt min uppfattning
är hela frågeställningen mycket
allvarlig, sedd ur riksdagens synpunkt.
Riksdagen har för sin del accepterat
att medel skall utgå till visst ändamål,
på grunder som ett statligt ämbetsverk
har preciserat. Efter hand ger emellertid
samma ämbetsverk riksdagens beslut
en helt annan innebörd och därmed
ställs alltså riksdagen åt sidan. Jag tycker
att detta är anmärkningsvärt.

När jag frågar statsrådet, om han har
för avsikt att vidtaga sådana förändringar
att tillämpningen bringas i överensstämmelse
med riksdagens intentioner,
hänvisar statsrådet till arbetsmarknadsutredningen,
som jag själv har tillhört.
Ja, när denna fråga uppmärksammades
av utredningen i slutskedet av
dess arbete, föranledde detta avgivandet
av ett särskilt yttrande, till vilket
jag anslöt mig och där man alltså aktualiserade
det problem jag här berört.

Nu säger statsrådet att när remisssvaren
i anledning av utredningens betänkande
kommit in skall han ta ställ -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

ning till frågan om användningsområdet
för flyttningsbidrag. Jag tycker att detta
är en något egendomlig motivering. Jag
förutsätter att problemet redan tidigare
var känt av inrikesministern och att
det inte var vårt blygsamma särskilda
yttrande i arbetsmarknadsutredningen
som riktade hans uppmärksamhet på
saken. Det skall väl inte behövas eu utredning
med särskilda yttranden och
remissvar för att riksdagens — och jag
förutsätter även regeringens — intentioner
och beslut skall fullföljas. Jag
kan därför inte finna att inrikesministerns
hänvisning till vårt särskilda yttrande
inom arbetsmarknadsutredningen
på något sätt utgör en hållbar invändning.
Så länge inte något särskilt inträffat
skall väl riksdagens beslut gälla
och ämbetsverket även handla med ledning
av detta beslut.

Det kan givetvis diskuteras, om reseoch
flyttningsbidrag i någon form är
berättigade i samband med avslutad utbildning,
men jag har den uppfattningen
att bidrag av det slaget inte hör
hemma bland sådana bidrag som är direkt
betingade av arbetslöshet. Skall
man överväga införandet av flyttningsbidrag
i samband med avslutad utbildning,
så anser jag att denna diskussion
bör föras i anslutning till frågan om
studiefinansieringen.

Herr talman! Jag ber att än en gång
få tacka statsrådet för svaret.

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! När jag för en tid sedan
tog del av herr Gustavssons i Alvesta
interpellation fick jag det intrycket att
han företrädde en uppfattning som innebar
en viss eftersläpning. Han ville
från tillämpningen av bestämmelserna
om flyttningsbidrag skilja ut de människor
som efter omskolning eller vidareutbildning
är beredda att gå ut på
arbetsmarknaden och som därvid söker
sig till nya arbetsområden, vilket kanske
gör att de behöver förflytta både
sig och sin familj till annan ort. Denna

grupp av människor skulle inte komma
i fråga för flyttningsbidrag, utan bidragen
skulle endast avse dem som är direkt
arbetslösa.

Av herr Gustavssons i Alvesta kommentarer
till interpellationssvaret tycks
framgå att han närmast av rent formella
skäl har velat ifrågasätta, om inte
arbetsmarknadsstyrelsen har överträtt
sina befogenheter, eller hur man nu vill
kalla det, vid tillämpningen av gällande
bestämmelser på området. Men vi får
väl inte glömma att det pågår en utveckling
som ständigt ökar behovet av
vidareutbildning, omskolning, uppskolning
o. s. v. I det sammanhanget måste
det givetvis också uppstå arbetsmarknadspolitiska
motiveringar för omflyttning
vid vissa tillfällen av helt nyexaminerad
arbetskraft.

För min del vill jag bestämt deklarera
att man icke kan skilja ut denna
senare grupp av arbetssökande från
andra grupper i fråga om flyttningsbidrag.
Det betyder att jag åtminstone
inte nu delar den uppfattningen att vi
på litet längre sikt skulle behöva koppla
in frågan om flyttningsbidrag med en
omprövning av det studiesociala stödet.
Den anordning med flyttningsbidrag,
som vi beslutat oss för, prövas nu av
arbetsmarknadsstyrelsen, och det är troligt
att bestämmelserna många gånger
visat sig vara svårtolkade. Jag har fått
uppgift om att en påfallande stor procent
av de fall, då arbetsmarknadsstyrelsen
eller dess organ sagt nej till
flyttningsbidrag, har varit föremål för
överklagande. Detta skulle tyda på att
man är restriktiv med att ge flyttningsbidrag
i sådana fall som herr Gustavsson
finner vara uppseendeväckande.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Utan att inveckla mig i
en alltför omfattande debatt i detta ämne
vill jag säga att den verksamhet som
bedrives i arbetsmarknadsstyrelsen redan
vid styrelsens tillskapande gavs ett

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

sådant innehåll att styrelsen fick ganska
betydande rörelsefrihet. Men man
kan inte alltid från början säga att här
är en verksamhet och exakt utveckla
det område inom vilket verksamheten
får röra sig. Styrelsen måste ha möjligheter
att pröva nya metoder, utvidga
området och vidta nya åtgärder. Och
det är det som har skett. Arbetsmarknadspolitiken
har nu fått ett innehåll
som är erkänt inte bara i vårt eget
land utan som har uppmärksammats i
praktiskt taget alla industriländer.

Flyttningsbidragen är en verksamhetsform,
där man från början ansåg att
arbetslösheten var avgörande för huruvida
flyttningsbidrag skulle utgå eller
inte. Om man då går från begreppet
arbetslöshet till sysselsättningsfrågan i
allmänhet, så är det givet att man kan
gå längre vid beviljande av bidrag för
flyttning av arbetskraft. Då kommer
även nyutexaminerade och liknande
grupper in i bilden, d. v. s. sådana personer
som inte på den ort där de tagit
sin examen och slagit sig ned kan erhålla
sysselsättning inom det område
som de har utbildat sig för. Jag erkänner
emellertid att detta är en mycket
ömtålig och principiellt utomordentligt
besvärlig fråga.

Vi kan givetvis välja den vägen att
säga att arbetsmarknadsutredningen
skall bedöma dessa frågor. Det har man
nu gjort, och utredningens majoritet
har inte haft några invändningar att
göra. Däremot har herr Gustavsson i
Alvesta och någon ledamot till i utredningen
— som kanske inte står så långt
ifrån chefen för inrikesdepartementet
— haft en uppfattning som gjort att
de tagit upp denna fråga i en reservation.
Men då är frågan om inrikesministern
skall begära att regeringen säger
till arbetsmarknadsstyrelsen att så
får ni inte göra; ni har överskridit vad
som ur rent formell synpunkt kan betraktas
som tillåtet område.

Vi kan också gå den vägen att ta
ställning till de enskilda fall som kom -

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

mer under Kungl. Maj:ts prövning. Och
det intressanta är att vi just i dag har
haft ett sådant ärende, där en person
har överklagat arbetsmarknadsstyrelsens
beslut, som gick i negativ riktning.
Vederbörande hade ansökt om bidrag
för flyttning från hemorten för
att skaffa sig tingsmeritering vid domstol
på en relativt avlägset belägen ort.
Arbetsmarknadsstyrelsen sade nej och
förklarade att den sökande även på
hemorten hade kunnat fullgöra den
tingsmeritering han ansåg nödvändig.

Sedan konselj nu har förevarit kan
jag upplysa om att Kungl. Maj:t följde
arbetsmarknadsstyrelsens beslut. Där
har sålunda skapats ett prejudikat. På
detta sätt kan vi således få en prövning
av principfall. Vi kan också göra så
som här skett, nämligen att frågan tas
upp i anslutning till utredningen som
en särskild reservation och att ärendet
går ut till en rad myndigheter, som får
pröva och diskutera problemet. På
grundval av det material som då kommer
in, såväl reservationen som remissyttrandena,
kan vi sedan bilda oss en
klarare uppfattning än vi kanske kan få
genom att bara på rent formella grunder
avgöra om bidrag skall utgå eller
inte. I senare fallet kan bedömningen
bli mera tveksam. Det tycker jag kan
vara en rimlig väg.

Detta problem befinner sig sålunda
under debatt, och jag har sagt att vi
skall återkomma till riksdagen i det som
är den principiella frågan i detta ämnesområde.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Eftersom statsrådet inledde
sitt interpellationssvar till herr
Gustavsson i Alvesta med en replik,
som väl skulle vara någon form av slutreplik
till mig, har jag fått herr talmannens
tillåtelse att säga ett par ord.
Jag skall inte uttala något omdöme i
något sammanhang — jag tror det är
förståndigast. Jag trodde emellertid att

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

statsrådet kunde uppfatta min fråga, om
han hade vidtagit några förberedande
åtgärder för den centrala administrationen
beträffande den framtida lokaliseringspolitiken.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Till herr Nihlfors vill
jag bara säga att jag har tagit upp denna
fråga främst ur principiella synpunkter.
Vi fann nämligen att användningsområdet
för dessa medel har utvidgats
på ett sätt som inte har varit
riksdagens avsikt.

Jag anser det vara angeläget att vi
får en ingående diskussion om hur vi
skall ha det i fortsättningen. När medlen
användes så att en nyutexaminerad
jur. kand. i Uppsala betraktas som arbetslös
om han inte erhåller arbete på
utbildningsorten, så är det något helt
annat än vad riksdagen har utgått ifrån.
Efter inrikesministerns inlägg tror jag
dock inte att vi har så olika uppfattningar
härvidlag, men jag anser det som
sagt angeläget att få en diskussion om
saken, så att vi får klarare riktlinjer
för framtiden.

Vad jag reagerat emot är att tillämpningsområdet
i detta fall har utvidgats
utan att riksdagen har fått säga sin mening
om saken.

Herr LASSINANTTI (s):

Herr talman! Jag vill inte förlänga
debatten i onödan. Det finns inte något
skäl för mig att efter den diskussion
som förekommit här utmana inrikesministern
beträffande de speciella problem
som vi har i Norrbotten. Jag vågar
konstatera att av alla dem som varit
uppe i talarstolen här i dag är inrikesminister
Johansson den som är mest
sakkunnig beträffande arbetsmarknadsoch
sysselsättningsproblematiken i
Norrbotten.

Vi har ju också, vilket är ganska naturligt,
haft stora möjligheter att under
hand konferera med chefen för inrikes -

departementet om de brännande problem,
som bl. a. aktualiserats i den rapport
länsarbetsnämnden i Norrbotten i
går gav offentlighet åt. Den visar att
medan vi innevarande år haft 9 000
människor att bereda sysselsättning åt
inom ramen för arbetsmarknadspolitiken,
kommer vi nästa år att ha 13 000.

Jag konstaterar med glädje att de
norrbottniska kommunisterna numera
i allt väsentligt har närmat sig den linje,
som socialdemokraterna har hävdat
sedan minst 45 år. Det är inte så länge
sedan kommunisterna hävdade den meningen,
att man inte skulle stötta upp
det kapitalistiska samhället genom några
konstgjorda medel. De trodde ännu
vid den tid då Hilding Hagberg invaldes
som ledamot i denna kammare, att
det skulle vara möjligt att genomföra
den sociala revolutionen och på ruinerna
bygga upp arbetarklassens lyckorike.

Det räcker med att jag erinrar om att
kommunisterna ingalunda var entusiaster
för en järnförädling i Norrbotten
på den tiden. Hur många gånger blev
inte dåvarande riksdagsmannen, sedermera
landshövdingen O. W. Lövgren
häcklad för att han drömde om industrirepubliken
Norrbotten.

Vi fick en liten vision av den kvardröjande
stalinismen i det kommunistiska
lägret genom det anförande, som herr
Nilsson i Gävle höll här i kammaren.
Han tog ordet Tornedalen i sin mun,
vilket bevisade att han inte följt med
utvecklingen under de senaste åren. Jag
tror att det som har skett i Tornedalen
kan tjäna som ett mönster för de lokaliseringspolitiska
åtgärderna i hela vårt
land. Därmed vill jag inte säga att vi
har löst problematiken i Tornedalen,
men jag tror att vi har funnit en väg
som visat sig effektiv.

Herr Nilsson i Tvärålund har här argumenterat
för att vi skulle dämpa insatserna
för beredskapsarbeten och i
stället öka de ekonomiska ansträngningarna
när det gäller lokaliserings -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

politiken. Jag tycker att det är ett lättsinnigt
tal av herr Nilsson när han förordar
denna utveckling. Vi vet ju mycket
litet om hur den nya lokaliseringspolitiken
kommer att utfalla. Vi sätter
vår tillit till planeringsråden, till länsstyrelserna
och till de organisatoriska
åtgärder som förbereds i arbetsmarknadsstyrelsen
och i inrikesdepartementet.
Men ingen kan säga att det som nu
anslås till den nya lokaliseringspolitiken
inte kommer att räcka till. Jag tycker
att det är fullt förståeligt om vi, som
herr Kellgren rekommenderade i går,
godtar Kungl. Maj:ts förslag i dag.
Skulle det visa sig att lokaliseringspolitiken
är en så lyckosam ny giv att
vi redan under höstmånaderna kan
konstatera att det behövs ytterligare medel,
då blir det möjligheter att aktualisera
den frågan i samband med att vi
behandlar tilläggstaterna, som läggs
fram i januari nästa år.

Jag tycker som sagt att det finns all
anledning för oss som är beroende av
en aktiv arbetsmarknadspolitik att i dag
slå vakt om det anslag, som förordas
till arbetsmarknadsstyrelsen, och försöka
göra vårt bästa inom ramen för de
riktlinjer, som är uppdragna för den
nya lokaliseringspolitiken.

Jag sade att jag med tillfredsställelse
hälsar kommunisternas avancemang
mot den socialdemokratiska uppfattningen
beträffande den norrbottniska
arbetsmarknaden. Jag kan kanske inte
säga detsamma om högern. Högern har
ju faktiskt vunnit en valrörelse i Töre
1960 genom att kritisera att man gjorde
alldeles för litet från statsmakternas
sida för att lösa det s. k. Töreproblemet.
Men för ett par dagar sedan läste
jag i högerns organ i Norrbotten, att
ledaren för högerpartiet i Norrbotten
kände lust att skratta, när han såg att
man redan för nio år sedan hade varit
orolig för utvecklingen av basindustrierna
i Norrbotten. Han tyckte att det
var en barnslig tanke att man skulle
ägna omsorg åt basindustrierna. Det är

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

fabriker som vi behöver, konstaterade
han enligt referat i tisdagens tidning.
Sedan blev detta litet tillrättalagt i gårdagens
tidning.

Jag vill alltså konstatera att högern i
Norrbotten i dag står på ungefär samma
linje som de, vilka kallar sig kommunister
i dag, stod på 1919 när man
anordnade den s. k. socialiseringskonferensen
i Norrbotten. När dåvarande
riksdagsmannen C. I. Asplund pläderade
för en järnförädling i Norrbotten,
blev han utskrattad av vänstersocialisterna,
som sade att ingenting vettigt
kan hända innan vi har fått en revolution
här i landet. Det är inte så gott för
kommunisterna att alltid vara sakliga.
De har mycket lätt att angripa regeringen
och riksdagen för att ingenting
blir gjort. Men om vi gör oss besväret
att granska kommunisternas propåer,
finner vi att det inte finns så särskilt
mycket att ta på i deras resonemang.

Jag erkänner gärna att Helmer Holmberg
här i dag har framstått som en
förnuftig kommunist. Jag tror nämligen
inte att vi, inom ramen för den nya
lokaliseringspolitiken, bör göra oss
några illusioner om den enskilda företagsamhetens
etablering i Norrbotten.
Erfarenheterna säger oss nämligen att
staten på ett energiskt sätt måste uppträda
som företagare i Norrbotten.

Herr talman! Med det sagda yrkar jag
på alla punkter bifall till utskottets
hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten 1

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Nilsson i Tvärålund begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes
:

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkten
1) i utskottets utlåtande nr 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Nils Theodor
Larsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Tvärålund begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 130 ja och
75 nej, varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 2);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fru Renström-Ingenäs begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkten 2)
i utskottets utlåtande nr 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2) av herr Ståhle m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropo -

sitionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 108 ja och 100 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 3

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 3);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nordgren begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkten 3)
i utskottets utlåtande nr 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
3) av herr Gustaf Henry
Hansson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nordgren begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 174 ja och 32 nej, varjämte 1 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Punkten 4

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 4);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Berglund begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkten 4)
i utskottets utlåtande nr 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
4) av herr Nils Theodor
Larsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Berglund begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 142 ja och 66 nej, varjämte 1 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 5

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 485
och II: 576; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar
§ 7

Utgifterna inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
11, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet väckta
motioner.

Punkterna 1—15

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 16

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar

Kungl. Maj:t hade (bilaga 13, punkt
G 5, s. 64—72) föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för arbetsmarknadsstyrelsen, som föranleddes
av vad departementschefen
förordat, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för
arbetsmarknadsstyrelsen att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1965/66,
dels ock till Arbetsmarknadsstyrelsen:
Avlöningar för samma budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 13 400 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Yngve Nilsson och Sveningsson
(I: 287) och den andra inom andra kammaren
av herr Nordgren m. fl. (II: 346),
i vilka — såvitt nu var i fråga — hemställts
att riksdagen måtte

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de förändringar i personalförteckningen
för arbetsmarknadsstyrelsen,
som föranleddes av vad som föreslagits
i motionerna;

b) godkänna i motionerna intagen avlöningsstat
för arbetsmarknadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret
1965/66;

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar

c) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 13 070 000 kr.;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Göran Karlsson m. fl. (I: 415)
och den andra inom andra kammaren
av herr Hammarberg m. fl. (II: 499).

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionerna 1:287 och 11:346 samt
1:415 och 11:499, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att ändra
personalförteckningen för arbetsmarknadsstyrelsen
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1965/66;

c) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 13 400 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Virgin, Kaijser, Bohman och Turesson,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till
motionerna 1:287 och 11:346 ävensom
med avslag å motionerna 1:415 och
II: 499, samtliga motioner såvitt nu var
i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att ändra
personalförteckningen för arbetsmarknadsstyrelsen
i den omfattning som föranleddes
av vad reservanterna föreslagit
;

b) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidiare fr. o. m.
budgetåret 1965/66;

c) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 13 070 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: -

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Under punkten 16 i
statsutskottets utlåtande nr 11 behandlas
frågan om anslaget till arbetsmarknadsstyrelsens
avlöningar. Kungl. Maj:t
har på denna punkt föreslagit en ökning
från ungefär 11 miljoner kronor innevarande
budgetår till 13,4 miljoner för
nästa budgetår. Detta har synts oss
märkligt, eftersom departementschefen
för ungefär ett och ett halvt år sedan
uppdrog åt statskontoret att verkställa
en organisationsutredning inom arbetsmarknadsverket.

I direktiven för denna utredning uttalade
departementschefen att statskontoret
borde förutsättningslöst överväga
för det första om vissa uppgifter numera
förlorat i betydelse och därför
kunde avvecklas eller beskäras, för det
andra om näraliggande verksamhetsgrenar
genom lämpliga modifikationer kan
sammanslås, för det tredje om genom
ändrade regler administrativt krångel
kan undvikas och det samlade förvaltningsförfarandet
förenklas. Statsrådet
uttalade vidare att undersökningen inte
borde begränsas till arbetsrutiner, blankettmaterial
o. s. v. utan för det fjärde
också borde inriktas på i vad mån arbetsuppgifter
utan större olägenheter
kunde inskränkas respektive slopas
eller, för det femte, om arbetsbördan på
annat sätt kunde minskas.

Det är således en rad viktiga spörsmål
rörande arbetsmarknadsverkets organisation
och verksamhet som departementschefen
funnit angeläget att bringa
under utredning, och den utredningen
pågår fortfarande.

I det läget ligger det väl nära till
hands att avvakta utredningens resultat,
innan man ytterligare utvidgar organisationen
och därmed riskerar att
försvåra en framtida omorganisation.

Inrikesministern har i ett yttrande
tidigare i dag konstaterat att det inom
riksdagen i allt väsentligt råder stor
enighet om de mycket höga anslagen
till de arbetsmarknadspolitiska åtgär -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

derna. Jag vill gärna vitsorda detta
konstaterande. Samtidigt vill jag dock
betona att anslagen för dessa ändamål
numera har sådana dimensioner att det
sannerligen finns all anledning att följa
utvecklingen med stor uppmärksamhet.
En konsekvens härav anser jag vara
att vi på den punkt, som nu behandlas,
iakttar största möjliga återhållsamhet.
Enligt den bedömning som högerledamöterna
i statsutskottet gjort kan den
återhållsamheten utan olägenhet för arbetsmarknadsverket
visas på det sätt
som framgår av reservation nr 1.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation 1 i statsutskottets
utlåtande nr 11.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! I reservation nr 1 till
statsutskottets utlåtande nr 11 föreslås
att arbetsmarknadsstyrelsen icke skall
erhålla någon personalutökning utöver
de tjänster som erfordras för lokaliseringspolitikens
genomförande och som
vi alla här i riksdagen varit överens
om. Som motiv för förslaget har reservanterna,
som herr Turesson framhållit,
anfört att departementschefen uppdragit
åt statskontoret att genomföra en
organisationsomläggning. Att man i ett
sådant läge bör visa återhållsamhet när
det gäller tillsättandet av nya tjänster
är självklart; man bör naturligtvis inte
tillsätta tjänster som på något sätt försvårar
utredningsuppdraget och binder
själva organisationen.

Man måste emellertid räkna med att
utredningsuppdraget kommer att dra ut
på tiden, och det är därför nödvändigt
att arbetsmarknadsstyrelsen under tiden
får så många tjänster att den kan
sköta sitt arbete på ett riktigt sätt. De
personalförstärkningar som nu föreslagits
avser just de områden som vi
anser vara särskilt viktiga. Det gäller
tjänstemannaförmedlingen, förmedlingen
av arbeten till utländsk arbetskraft
och till kvinnlig arbetskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar

I motionerna 1:287 och 11:346 finns
en passus, där man hänvisar till att vi
under åren 1960—1964 inte haft mer än
20 000—25 000 arbetslösa. Bland annat
med den motiveringen avstyrker man
förslaget att arbetsmarknadsstyrelsen
skall erhålla ett större antal tjänster.
Jag tycker mig i denna motivering
skymta uppfattningen att arbetsmarknadsstyrelsen
och arbetsförmedlingarna
endast är förmedlingsorgan; man tar
inte hänsyn till de ökade arbetsuppgifter
som dessa organisationer har fått.

Jag vill påpeka att den ekonomiska,
tekniska och geografiska strukturomvandlingen
på olika områden medfört
att vi i dag ställer helt andra krav på
en aktiv arbetsmarknadspolitik än tidigare.
Fortbildningen och omskolningen
av arbetskraft har blivit mer omfattande
och kommer även i fortsättningen
att öka. Den nuvarande byggnadsregleringens
avskaffande innebär att vi nu
på frivillighetens väg måste försöka
komma till rätta med sysselsättningssvårigheterna
och se till att vi har en hög
och jämn sysselsättning inom byggnadsverksamheten.
Tjänstemannagruppernas
krav på en utvidgad förmedling ställer
större krav på arbetsmarknadsmyndigheterna
och deras fältorganisation. Den
ökade belastningen på arbetsförmedlingarna
beror inte minst på alla de
praktikanter som nu kommer från olika
skolor och behöver praktik inom näringslivet
för att kunna fortsätta sin utbildning.

För alla dessa kategorier har det föreslagits
en nödvändig upprustning av
arbetsförmedlingens personalresurser,
till gagn inte bara för de anställda och
de människor som kommer i kontakt
med arbetsförmedlingen utan för hela
vårt näringsliv. Denna utbyggnad tycker
vi bör fortsätta. Att inte fler tjänster
tillsätts i dag beror just på den utredning
som statskontoret gör.

Med detta, herr talman, yrkar jag
bifall till utskottets hemställan.

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Man kunde av herr Fagerlunds
anförande få den uppfattningen
att reservanterna inte velaf vara med
om någon som helst höjning av detta
anslag. Jag finner det därför angeläget
att nämna för de ledamöter av denna
kammare som till äventyrs inte läst reservationen
och jämfört vårt förslag
med Kungl. Maj :ts, att anslaget för innevarande
budgetår är 11,05 miljoner
kronor och att Kungl. Maj:t för nästa
budgetår begär 13,4 miljoner, medan reservanterna
föreslår 13,07 miljoner kronor.
Det är alltså en relativt blygsam
prutning på det av departementschefen
begärda anslaget som krävs i reservationen.

Denna prutning innebär inte alls att
någon av de i och för sig mycket angelägna
uppgifter, som herr Fagerlund
här redogjort för, behöver eftersättas.
Arbetsmarknadsstyrelsen kommer ändå
att ha möjligheter att fullfölja alla de
uPPgifter, som vi är överens om, nämligen
att medverka till en god sysselsättning
och att utjämna de säsongmassiga
oregelbundenheterna inom t. ex.
byggnadsbranschen, att bereda praktikanter
sysselsättning, o. s. v. Reservanterna
vill naturligtvis inte omöjliggöra
den verksamhet som arbetsmarknadsstyrelsen
bedriver, utan det är snarast
fråga om en bedömning av hur mycket
man bör öka anslaget i det känsliga
läge som verket för närvarande befinner
sig i, när organisationsutredningen
pågår.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Det är riktigt som herr
Turesson säger, att den föreslagna prutningen
av anslaget under punkt 16 är
ganska liten. Men jag tog i ett sammanhang
upp även de följdreservationer som
redovisas under andra punkter i utlåtandet
— det var kanske fel av mig —
och där är prutningen större.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Turesson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
16:o) i utskottets utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bär kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Virgin m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Turesson begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 174 ja och 30 nej, varjämte 1 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 17

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader

Kungl. Maj:t hade (punkt G 6, s. 72—
74) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsstyrelsen:
Omkostnader för

budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 3 920 000 kr.

I de under föregående punkt nämnda
likalydande motionerna 1:287 och
II: 346 hade — såvitt nu var i fråga —
hemställts att riksdagen måtte till Arbetsmarknadsstyrelsen
: Omkostnader

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 3 720 000 kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 287
och 11:346, såvitt nu var i fråga, till
Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 3 920 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Virgin, Kaijser Bohman och Ture sson,
vilka under förutsättning av bifall till
reservationen 1) ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:287 och
II: 346, såvitt nu var i fråga, till Arbetsmarknadsstyrelsen
: Omkostnader

för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 3 720 000 kr.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 18

Arbetsförmedlingen: Avlöningar

Kungl. Maj:t hade (punkt C 7, s. 74—
83) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat
för arbetsförmedlingen, att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret
1965/66, dels ock till Arbetsförmedlingen:
Avlöningar för samma budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 66 750 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels de under punkten 16 nämnda likalydande
motionerna I: 287 och II: 346,
i vilka — såvitt nu var i fråga — hemställts
att riksdagen måtte

a) fastställa i motionerna intagen avlöningsstat
för arbetsförmedlingen, att
tillämpas fr. o. in. budgetåret 1965/66;

b) till Arbetsförmedlingen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 64 500 000 kr.;

dels de likaledes under punkten 16
nämnda likalydande motionerna 1:415
och II: 499;

4 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr

Arbetsförmedlingen: Avlöningar

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (I: 114) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: 145), i vilka — såvitt nu var
i fråga — hemställts att riksdagen måtte
besluta att utöver vad i statsverkspropositionen
föreslagits inrätta ytterligare
fem tjänster som konsulent i reglerad
befordringsgång för arbetsförmedlingens
yrkesvägledningsverksamhet till en
beräknad merkostnad av 150 000 kr. och
därför till Arbetsförmedlingen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 66 900 000 kr.;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl.
(I: 408) och den andra inom andra kammaren
av herr Nilsson i Tvärålund
m. fl. (II: 514).

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna 1:287 och 11:346, 1:415
och II: 499 samt I: 114 och II: 145, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga,

a) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för arbetsförmedlingen,
att tillämpas tills vidare fr. o. in.
budgetåret 1965/66;

b) till Arbetsförmedlingen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 66 750 000 kr.;

II. att motionerna 1:408 och 11:514
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Axel Andersson, Per
Jacobsson och Edström, fröken Elmén
samt herrar Gustafsson i Skellefteå och
Nelander, vilka ansett att utskottet under
I. bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionerna 1:114 och 11:145 ävensom
med avslag å motionerna 1:287 och
II: 346 samt I: 415 och II: 499, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga,

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Arbetsförmedlingen: Avlöningar

a) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för arbetsförmedlingen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1965/66;

b) till Arbetsförmedlingen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 66 900 000 kr.;

b) av herrar Virgin, Kaijser, Bohman
och Turesson, vilka under förutsättning
av bifall till reservationen 1) ansett att
utskottet under I. bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till
motionerna 1:287 och 11:346 och med
avslag å motionerna 1:415 och 11:499
samt 1:114 och II: 145, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga,

a) godkänna i denna reservation
intagen avlöningsstat för arbetsförmedlingen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1965/66;

b) till Arbetsförmedlingen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 64 500 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja säga ett
par ord om arbetsvägledningen inom
arbetsförmedlingen. Det är av utomordentligt
stor samhällsekonomisk betydelse,
att man försöker få unga människor
utbildade för de yrken som de
passar för och därmed få dem placerade
i arbeten som de själva kan få ut så
mycket som möjligt av. Jag måste tyvärr
säga att yrkesvägledningen under alla
de år jag varit i riksdagen har seglat
i motvind; det har varit svårt att åstadkomma
en utbyggnad av yrkesvägledningen.

Den tekniska utvecklingen har bidragit
till att i stor utsträckning utjämna
skillnaderna mellan traditionellt manliga
och kvinnliga yrken. Många arbeten
är inte längre så tunga som tidigare, och
numera är det inte ovanligt att kvinnor
sköter traverser och lyftkranar. Även
på många andra områden arbetar
kvinnor i yrken, i vilka man tidigare

inte kunde tänka sig att ha annat än
män. Det ställs helt andra krav på arbetskraften
i dag än tidigare. Fortfarande
är det så att kvinnorna i stor utsträckning
hänvisas till de konventionella
kvinnoyrkena inom hushåll, sjukvård
etc. trots att de har stora arbetsuppgifter
att fylla på helt andra områden.

Jag tror att det var en arbetsförmedlare
som häromdagen i ett anförande
sade att man driver ihop kvinnorna i
getton på yrkeslivets område, vilket är
ofördelaktigt ur flera synpunkter och
gör att många kvinnor har svårt att
komma till sin rätt.

Det gäller här att på olika sätt sprida
upplysning när de unga skall ta ställning
till yrkesvalet och till en utbildning
som blir avgörande för deras framtid.
Vi begär i motionen och även i reservationen
inrättandet av tjänster för
ytterligare fem konsulenter, som skulle
ge yrkesvägledning vid skolor och lämna
aktuella upplysningar samt ge informationer
på detta snabbt föränderliga
område.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation 3 vid punkten 18.

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Jag har begärt ordet
vid denna punkt för att klaga på någonting
annat än vad det egentligen här
är fråga om. Jag syftar på vad som sker
—• eller rättare sagt inte sker — på
skolområdet och som gör det så besvärligt
för yrkesvägledarna trots alla
deras ambitioner för att försöka bryta
ner konventionella synpunkter på yrkesvalet.

Vårt skolväsende laborerar fortfarande
med tankegångar, bilder och text i
läroböckerna som riktar in pojkar och
flickor på de gamla vanliga s. k. manliga
och kvinnliga yrkena. Det tar sig
exempelvis uttryck i bildband med traditionsmättade
kommentarer och bilder.
Jag hade i höstas tillfälle att se ett
sådant bildband bakom vars tillkomst

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

skolöverstyrelsen stod. Det var en liten
pojke som naturligtvis skulle bli tekniker
och en liten flicka som syntes då
och då och som »lutade åt» vårdyrkena.
Visserligen vet vi att det behövs personal
inom vårdyrkena men att flickorna
skulle »luta åt» det hållet, oavsett
vilka inneboende talanger de har, är litet
för mycket begärt. I alla händelser
är skolböckerna fyllda av dessa traditionella
uppfattningar om flickornas
framtida roll och de gamla kända perspektiven
spelas upp i alla sammanhang.

Det är naturligtvis ganska svårt för
yrkesvägledarna att ta itu med ett sådant
material som blivit snedvridet eller
kvarhållet i traditionellt tänkande.
Vi får i detta sammanhang inte glömma
bort föräldrarna som finns i bakgrunden
och som ju är en generation äldre
än sina barn. Där förekommer en eftersläpning
i tänkandet som kommer fram
helt automatiskt.

Det är därför angeläget, om jag på
nytt får anknyta till yrkesvägledarnas
problematik, att man trots allt förstärker
yrkesvägledningen samtidigt som
vi hoppas att det händer något på skolans
område.

Jag såg i min almanacka att LO-förbundens
medlemsantal av någon anledning
finns redovisat i kön. Också det
är konventionellt. På det sättet fick jag
emellertid reda på att det i bleck- och
plåtslagarförbundet bara finns en
kvinnlig medlem av sammanlagt 4 693
medlemmar. I elektrikerförbundet finns
det sju kvinnor av 23 893 medlemmar
och i målarförbundet fem kvinnor av
totalt 23 386 medlemmar.

Det har skett en viss utveckling på
detta område. För några år sedan hade
jag också anledning att söka efter dessa
uppgifter i min almanacka i samband
med en sådan här diskussion som dock
fördes inför ett annat forum. Då fanns
det bara eu kvinnlig elektriker. Den
uppgiften har jag fört fram i många år.
Nu måste jag revidera den och säga att
det finns hela sju kvinnliga elektriker.

Arbetsförmedlingen: Avlöningar

Hur många hemmafruar som är elektriker
så att säga på privat initiativ vet
jag inte. Men jag menar att detta är ett
typiskt tecken på att vi fortfarande inte
kommit så långt i fråga om fördomsfrihet
i yrkesvalet. Vi har inte kommit
längre än att det finns många som i
princip tycker att man måste försöka
att komma ifrån konventionerna, något
som dock i själva verket inte sker.

I detta sammanhang skulle man kunna
peka på föräldrar som är oerhört
radikala i sitt tänkande även på detta
område, men när deras barn vill hoppa
över skaklarna och gå en ny »egendomlig»
yrkesväg, reagerar de negativt fullkomligt
traditionellt.

I fråga om yrkesvägledningen är det
en sak, herr talman, som jag skulle vilja
påpeka för statsrådet Rune Johansson.
Det förekommer ännu i ganska stor utsträckning
.särskilda avdelningar för
manliga och kvinnliga arbetssökande
vid arbetsförmedlingarna. Visserligen
görs det försök att komma ifrån denna
uppdelning, men den finns fortfarande
även vid stora arbetsförmedlingar. Är
det en flicka som vill bli kontorist går
hon in på den kvinnliga avdelningen,
och är det en pojke som vill till samma
kontor går han in på den manliga avdelningen.
Går han fel blir han avvisad,
enligt vad det sagts mig.

I alla händelser är det fel att göra
eu uppdelning av lokaliteterna på detta
sätt, när man skall försöka att få folk
att komma in på de yrken som de har
anlag för. Det är något som man bör
komma till rätta med så fort som möjligt.

I den föreliggande reservationen har
vi från folkpartihåll endast velat ytterligare
understryka att det behövs flera
yrkesvägledare än vad Kungl. Maj:t velat
gå med på. .lag delar den uppfattningen,
herr talman, och vill yrka bifall
till reservationen vid punkten 18.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Vi kan vara överens om

100

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Arbetsförmedlingen: Avlöningar

att det är ett viktigt problem som fröken
Elmén och herr Nihlfors tagit upp
i fråga om att få till stånd en spridning
av de manliga och kvinnliga yrkena.
Men det framgick ganska klart av herr
Nihlfors anförande, att man inte löser
problemet enbart genom att bevilja medel
till fem nya tjänster på detta område.
Det finns helt andra problem som
kommer in i bilden, vilket också arbetsmarknadsutredningen
har påpekat i sitt
betänkande. Där hänvisas till att det
är svårt för personalanställare att få
flickor eller kvinnor placerade på vissa
manliga arbetsuppgifter, särskilt i dagens
läge, då det finns så många arbetstillfällen
inom handeln, på kontoren
och inom vårdyrkena.

Vi har för närvarande 150 yrkesvägledare,
och problemet är att få organisationen
bättre än vad den i dag är.

I fråga om vad som står i reservationen,
i vilken hänvisas till en undersökning
som har gjorts i klass 9, kan man
kanske säga att det inte är yrkesvägledarna
som har hand om detta, utan det
är yrkesvalslärarna som handhar denna
uppgift i grundskolan.

Herr talman! Då utskottet inte tror
att man kan lösa de problem som här
diskuterats enbart genom tillsättandet
av fem nya tjänster, ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Fagerlund
skulle jag bara vilja säga, att vårt förslag
kanske inte helt kan lösa problemen.
Men det kan medverka till en förbättring,
om vi får flera konsulenter
som kan sprida upplysning på detta område.
Onekligen har även yrkesvägledarna
i många fall svårt att följa med
den utveckling som pågår. Därför behövs
en upplysning så att de förstår
den aktuella situationen ute på arbetsmarknaden,
varigenom de får möjlighet
att fördela och vägleda ungdomarna in
på det yrke dessa verkligen har fallenhet
för.

Fru EKENDAHL (s):

Herr talman! Det var egentligen herr
Nihlfors som uppkallade mig, när han
tog upp frågan om vilken roll skolböckerna
spelar i detta sammanhang. Jag
kan instämma med honom och omtala
att arbetsmarknadsparterna, LO och
Arbetsgivareföreningen, gjort en inventering
av läroböckerna på detta område
och uppvaktat för att få en ändring
till stånd. Statens läroboksnämnd
är i färd med att göra en översyn så
att vi kan komma bort från dessa illustrationer
som konserverar inställningen
»manliga» och »kvinnliga» yrken.
Jag tror att vi alla är överens om att
försöka bryta de konventioner som i
alla fall finns när man hänvisar flickor
till ett »kvinnoyrke» och pojkar till ett
s. k. manligt yrke.

Herr Nihlfors skämtade litet med LO
och sade att han i LO:s almanack kunde
se att man där gjorde en uppdelning
av män och kvinnor — vad nu det
skulle tjäna till, menade han. Jag slog
därför upp en matrikel över TCO:s medlemsantal
och såg att man också där
gör en uppdelning av medlemmarna i
män och kvinnor — vad nu det skall
tjäna till!

I fråga om arbetsförmedlingarnas
uppdelning på manliga och kvinnliga
avdelningar delar jag helt herr Nihlfors
inställning att det inte borde få
förekomma. Arbetsmarknadsstyrelsen
bevakar intensivt möjligheterna att
överallt där så kan ske ur lokalmässig
synpunkt ta bort denna uppdelning i
manliga och kvinnliga avdelningar. Likaså
pågår inom arbetsmarknadsstyrelsen
ett intensivt upplysningsarbete i
avsikt att få kvinnor att söka till s. k.
manliga yrken och tvärtom. Jag tror
att det ur många synpunkter är nödvändigt,
inte minst ur lönesynpunkt.
Jag är övertygad om att vi i vår egenskap
av opinionsbildare kan göra en
stor insats härvidlag, och vi kan göra
den i väntan på mer arbetskraft på detta
område.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

101

Arbetsförmedlingen: Omkostnader — Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen
3 a); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Fröken Elmén begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
18:o) mom. I) i utskottets utlåtande
nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 3 a) av herr Axel Andersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genonx
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Fröken Elmén begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 163 ja och 36 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 19

Arbetsförmedlingen: Omkostnader

Kungl. Maj:t hade (punkt C 8, s. 83
och 84) föreslagit riksdagen att till Ar -

betsförmedlingen: Omkostnader förbudgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 16 045 000 kr.

I de under punkten 16 nämnda likalydande
motionerna 1:287 och 11:346
hade — såvitt nu var i fråga — hemställts
att riksdagen måtte till Arbetsförmedlingen:
Omkostnader för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 15 045 000 kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 287 och II: 346, såvitt nu var i fråga,
till Arbetsförmedlingen: Omkostnader
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 16 045 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Virgin, Kaijser, Bohman och Turesson,
vilka under förutsättning av bifall till
reservationen 1) ansett att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 287 och II: 346, såvitt
nu var i fråga, till Arbetsförmedlingen:
Omkostnader för budgetåret

1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
15 045 000 kr.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 20

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Kungl. Maj:t hade (punkt C 9, s. 84—
97) föreslagit riksdagen att till Allmänna
beredskapsarbeten m. m. för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 420 milj. kr., varav förslagsvis
250 milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydandc motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Yngve Nilsson och Sveningsson
(I: 288) och den andra inom andra kam -

102

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

maren av herr Nordgren m. fl. (II: 347),
i vilka hemställts att riksdagen måtte
besluta att till Allmänna beredskapsarbeten
in. m. för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 315 milj.
kr., därav förslagsvis 150 milj. kr. att
avräknas mot automobilskatteinedlen;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sundin ni. fl. (1:429) och den andra
inom andra kammaren av herr Hedlund
in. fl. (II: 506), i vilka — såvitt här var
i fråga — hemställts att riksdagen måtte
till Allmänna beredskapsarbeten m. m.
för budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 380 milj. kr. i enlighet
med vad som anförts i motionerna;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Strandberg (I: 289) och den andra inom
andra kammaren av herrar Petersson
och Nilsson i Agnäs (II: 348);

dels en inom andra kammaren av herrar
Larsson i Hedenäset och Nilsson i
Tvärålund väckt motion (11:345);

dels ock en inom andra kammaren av
herrar Lorentzon och Holmberg väckt
motion (II: 513), vari föreslogs att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om en snabb
omprövning av nuvarande målsättning
och medelsfördelning beträffande anordnande
av beredskapsarbeten, så att
vägbyggnadsbehoven i Västernorrland
tillgodosåges bättre än vad som nu förutsåges
i statsverkspropositionen.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna 1:288 och 11:347 samt
1:429 och 11:506, de två sistnämnda
motionerna såvitt nu var i fråga, till
Allmänna beredskapsarbeten m. in. för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 420 000 000 kr., därav förslagsvis
250 000 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen;

II. att motionerna 1:289 och 11:348

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

III. att motionen 11:345 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

IV. att motionen 11:513 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motiveringen anförde utskottet bl. a.
följande.

Det för nyssnämnda motioner åberopade
motivet, att medelsbehovet för investeringsstödet
borde grunda större anslag
för detta ändamål, har åberopats
även i motionerna 1:427 och 11:503, i
vilka yrkas att riksdagen måtte medge,
att av det i propositionen nr 2 föreslagna
anslaget av 245 milj. kr. på tilläggsstat
II till riksstaten för innevarande
budgetår 25 milj. kr. i stället för av departementschefen
föreslagna 10 milj.
kr. användes till bidrag till uppförande
av industribyggnader i form av statskommunala
beredskapsarbeten. Då utskottets
bedömande i anledning av motionerna
1:429 och 11:506 även måste
gälla innevarande budgetår, kan utskottet
ej heller tillstyrka motionerna I: 427
och II: 503. Härom gör utskottet hemställan
i sitt utlåtande nr 33.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Axel Andersson, Per Jacobsson
och Edström, fröken Elmén
samt herrar Gustafsson i Skellefteå och
Nelander, vilka under förutsättning av
bifall till reservationen 1) vid bankoutskottets
utlåtande nr 6 ansett att utskottet
under I. bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :s förslag och motionerna
I: 429 och II: 506, såvitt nu var i fråga,
ävensom med avslag å motionerna I: 288
och II: 347 till Allmänna beredskapsarbeten
m. m. för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 405 000 000
kr., därav förslagsvis 250 000 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen;

b) av herrar Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Larsson i Hedenäset
och Nilsson i Tvärålund, vilka ansett
att utskottet under I. bort hemställa,

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

103

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till
motionerna I: 429 och II: 506, såvitt nu
var i fråga, ävensom med avslag å motionerna
I: 288 och II: 347, till Allmänna
beredskapsarbeten in. m. för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag av
380 000 000 kr., därav förslagsvis
230 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen; c)

av herrar Virgin, Kaijser, Bohman
och Turesson, vilka ansett att utskottet
under I. bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till
motionerna I: 288 och II: 347 samt med
avslag å motionerna 1:429 och 11:506,
de två sistnämnda motionerna såvitt nu
var i fråga, till Allmänna beredskapsarbeten
m. m. för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av
315 000 000 kr., därav förslagsvis
150 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen; d)

av herrar Axel Andersson, Per Jacobsson,
Edström, Nils-Eric Gustafsson
och Harald Pettersson, fröken Elmén
samt herrar Larsson i Hedenäset, Gustafsson
i Skellefteå, Nelander och Nilsson
i Tvärålund, vilka ansett att ovan
intagna stycke i utskottets yttrande bort
ha följande lydelse:

»I motionerna 1:427 och 11:503 yrkas,
att riksdagen måtte medge, att av
det i propositionen nr 2 föreslagna anslaget
på 245 milj. kr. på tilläggsstat II
till riksstaten för innevarande budgetår
25 milj. kr. i stället för av departementschefen
föreslagna 10 milj. kr. användes
till bidrag till uppförande av industribyggnader
i form av statskommunala
beredskapsarbeten. Med hänsyn till det
av arbetsmarknadsstyrelsen påvisade
anslagsbehovet tillstyrker utskottet motionerna.
Härom gör utskottet hemställan
i sitt utlåtande nr 33.»;

e) av herr Larsson i Hedenäset, utan
angivet yrkande.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: -

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Reservationen 5 a innehåller
bl. a. orden »under förutsättning
av bifall till reservationen 1) vid bankoutskottets
utlåtande nr 6». Detta var
emellertid inte avsikten, varför jag ber
att få yrka bifall till reservation 5 a av
herr Axel Andersson m. fl.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Med hänvisning till den
motivering jag har anfört vid bankoutskottets
utlåtande nr 6 ber jag att få
yrka bifall till reservationen 5 b under
punkt 20 i utskottets utlåtande.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Med hänvisning till den
argumentering som i går anfördes från
vår sida beträffande bankoutskottets
utlåtande nr 6 ber jag att få yrka bifall
till reservationen 5 c under punkt 20 i
utskottets utlåtande.

Herr LORENTZON (k):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag i går anförde på denna punkt får
jag, herr talman, hemställa om bifall
till motion II: 513.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Jag ber att också få
yrka bifall till reservation 5 d.

Överläggningen var härmed slutad.

Hemställan

Mom. 1

Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 5 a) av
herr Axel Andersson m. fl.; 3:o) bifall
till reservationen 5 b) av herr Nils-Eric

104

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Gustafsson m. fl.; samt 4:o) bifall till
reservationen 5 c) av herr Virgin in. fl.;
och fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Gustafsson i
Skellefteå begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen
ånyo upptog de tre återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu
fann den under 2:o) angivna ha flertalets
mening för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Turesson
votering, i anledning varav och sedan
till kontraproposition i den förberedande
voteringen antagits den under
3:o) angivna propositionen följande voteringsproposition
efter given varsel
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen
angående punkten 20:o) mom. I) i statsutskottets
utlåtande nr 11 antager reservationen
5 a) av herr Axel Andersson
m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 5 b) av herr Nils-Eric
Gustafsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 34 ja
och 29 nej, varjämte 142 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

Ordet lämnades på begäran till

Herr HYLTANDER (fp), som yttrade:

Herr talman! Voteringstablån markerade
inte att jag röstade ja vid den
förberedande voteringen om kontraproposition.

Härefter blev efter given varsel följande
voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
20:o) mom. I) i utskottets utlåtande nr
11, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 5 a) av herr Axel Andersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Gustafsson i Skellefteå
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 113
ja och 61 nej, varjämte 32 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II och III

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. IV

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionen 11:513;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

105

Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl.

Motiveringen

Herr talmannen framställde propositioner
dels på godkännande av utskottets
motivering, dels ock på godkännande
av utskottets motivering med den
ändring däri, som föreslagits i reservationen
5 d); och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nilsson i
Tvärålund begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner
statsutskottets motivering i punkten
20 :o) i utskottets utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
utskottets motivering med den ändring
däri, som föreslagits i reservationen 5 d)
av herr Axel Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Tvärålund begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 112 ja och 65 nej, varjämte
29 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
motivering oförändrad.

Punkten 21

Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder
för handikappade m. fl.

Kungl. Maj:t hade (punkt C 10, s.
97—103) föreslagit riksdagen att till
Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder
för handikappade m. fl. för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag av

135 milj. kr., därav förslagsvis 30 milj.
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Göran Karlsson m.fl. (1:286) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hammarberg m.fl. (11:340);

dels ock en inom andra kammaren av
herr Lorentzon m. fl. väckt motion
(II: 512), i vilken — såvitt nu var i fråga
— föreslagits att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om vidgade
förmåner beträffande bidragen till
invalidbil.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:286 och 11:340
icke måtte av riksdagen bifallas;

II. att motionen II: 512, såvitt nu var
i fråga, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

III. att riksdagen måtte till Vissa sysselsättningsfrämjande
åtgärder för handikappade
in. fl. för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av
135 000 000 kr., därav förslagsvis
30 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

LORENTZON (k):

Herr talman! De handikappades lott
i vårt land är inte avundsvärd, trots
allt tal om välfärdssverige. Åtskilliga
människor, vilkas rörelseförmåga på
olika sätt här hämmad, känner sig stå
utanför gemenskapen. Härtill kommer i
alltför många fall även de ekonomiska
svårigheter som är förbundna med och
orsakade av de rent fysiska defekterna.
.lag skulle vilja vidga frågan något utöver
det som behandlas i den motion
som denna punkt hl. a. avser.

De rörelsehämmades lott är i allmänhet
inte självförvållad. I många fall är
deras fysiska handikapp ett resultat av

4* — Andra kammarens protokoll 19G5. Nr 15

106

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl.

de miserabla förhållanden som fortfarande
råder inom framför allt industrien,
därför att man i alltför många
fall helt saknar varje tillstymmelse till
industrivård i vårt land. Det finns inte
ens en läkare, med vilken de anställda
kunde få diskutera de ensartade arbetsmomentens
följdverkningar på den
kroppsliga mekanismen.

Jag skulle i detta sammanhang kunna
anföra massor av exempel där ett ensidigt
eller omänskligt tungt arbete efter
några år skapat rörelsehämmade människor,
som nu går utstötta ur produktionen
och känner sig vid sidan om i
den samhälleliga gemenskapen.

Tillåt mig endast anföra ett par exempel.
Här har vi exempelvis en arbetare
som i 23 år tvingats stå i samma
kroppsställning och langa plank, vilket
medfört att kotorna i korsryggen helt
förslitits och gjort honom obrukbar för
arbetsgivaren. Även kotorna i halsen
har förslitits vilket innebär att huvudet
inte kan bäras upprätt.

För några dagar sedan sammanträffade
representanter för arbetarna och fötagsledningarna
inom stuveribranschen
för att förhandla om bl. a. det förhållandet
att arbetsgivarna gång på gång
höjer vikten på massabalarna. Det skall
sannerligen krafter till för en enda arbetare
att stuva massabalar i fartygens
lastrum på upp till 200 kilos vikt. Arbetarnas
krav är att vikten skall minskas.
Men just under det att förhandlingarna
pågår i denna fråga höjer företagarna
vikten på dessa massabalar med ytterligare
18 kilo. Förslitna ryggar och fysiska
defekter blir följden.

Många andra exempel skulle kunna
anföras från gruv- och skogsarbeten och
andra yrken. Jag skall dock inte ta kammarledamöternas
tid i anspråk för ytterligare
exempel. Klart är dock att alltför
många fall av allvarliga fysiska defekter
på människor är ett resultat av
att vi ännu inte erhållit den industrihälsovård,
som vårt land är i så stort
behov av.

Många av dessa handikappade blir
skuggor av sitt forna jag, och sjukskrives
i väntan på sjukpensionen.

Fn del av de handikappade kan givetvis
omskolas och bli till nytta för sig
själva och för samhället. Man får dock i
detta sammanhang den uppfattningen att
det är så, att om vederbörande handikappad
på något sätt kan utnyttjas i produktionen,
så träder samhället till. Kan
däremot vederbörande inte utnyttjas i
produktionen lägger samhället inte samma
samhällsegoistiska synpunkter på
frågan utan han eller hon ställs mera
vid sidan om.

Detta betryckta läge för de svårt rörelsehämmade
har gjort att välvilligt inställda
personer och organisationer
ställt sig till förfogande för landsomfattande
ekonomiska insamlingar avsedda
att hjälpa de handikappade i deras svåra
situation. De insamlingsaktioner för
de handikappade, som sedan en tid pågått
genom Sverige Radio-TV och den
senaste aktionen, som erhållit namnet
»Röda fjädern», är beaktansvärda och
behjärtansvärda initiativ. Dessa aktioner
är dock ett resultat av statsmakternas
oginhet då det gäller de handikappade.
Hade statsmakterna gjort de insatser,
som varit påkallade, skulle välgörenhetsaktioner
inte ha behövt ordnas.

Med all respekt och aktning för dessa
insamlingsaktioner som görs för de handikapade
är dessas lott svår nog att
bära utan att de skall behöva bli föremål
för välgörenhet. Statsmakterna bör
därför satsa på ett annat sätt än tidigare
för de handikappade i vårt land.

Enligt min uppfattning är det samhällets
uppgift att på ett mera allvarligt
och positivt sätt än tidigare visa sitt
intresse för denna grupp av medborgare,
så att vi i fortsättningen slipper
välgörenhetsinsamlingar. I nuvarande
situation — det vill jag särskilt framhålla
— fyller de en verkligt stor uppgift.

Under onsdagens debatt talades det

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

107

Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl.

i denna kammare rätt mycket om »lapptäcken».
I fråga om de handikappade
och samhällets insatser för dem kan
man med fog tala om lappverk. Detta
lappverk har haft sin betydelse, det
skall villigt erkännas, även om det långtifrån
är ett fullödigt verk.

Riksdagen har nyligen ställt sig mycket
välvillig till en motion i denna kammare
angående befrielse från skatteplikt
för automobil, som äges av höggradigt
vanför person. Det gäller i detta fall
rörelsehämmade personer där samhället
tidigare ställt ekonomiska bidrag
till förfogande för anskaffande av invalidbilar
för att därmed ge de rörelsehämmade
möjligheter att idka studier
eller förvärvsarbeta. Säkerligen har dessa
insatser från statsmakternas sida bidragit
till att ge de människor det här
gäller möjligheter att föra en mera normal
tillvaro än vad som annars skulle
ha varit fallet. Stora ekonomiska fördelar
har det även inneburit för samhället
då denna grupp medborgare sålunda
beretts möjligheter att själva bidraga
till sin försörjning. De har även
inlemmats i samhället på ett sätt som
annars inte skulle ha varit fallet.

Men det är dock till syvende og sidst
ett uttryck för en samliällsegoistisk uppfattning,
då det finns ett betydande antal
medborgare, vilka är svårt rörelsehämmade,
som inte kommer i åtnjutande
av denna förmån. De kan nämligen
inte enligt nuvarande statliga bestämmelser
komma i åtnjutande av de
ekonomiska förmåner som gör att de
kan skaffa sig en invalidbil. De kan
nämligen inte åberopa de faktorer som
möjliggör statliga bidrag till invalidbil,
som utgår i form av näringsbidrag. Då
skall de nämligen kunna bevisa att de
behöver invalidbilen för färd till och
från arbetet eller för studier.

Den motion nr 512, som enligt statsutskottets
förslag skall avslås, kan kanske
synas ta upp endast ett litet avsnitt
av de handikappades problem, men för
dem det gäller iir det en stor fråga. Det

gäller nämligen att tillfredsställa ett rätt
stort antal rörelsehindrades naturliga
behov av rekreation och behov av kontakt
med andra människor.

Det sägs i utskottets utlåtande, att
»handläggningen av ärenden angående
förnyat bidrag till handikappade för inköp
av bil skall decentraliseras till arbetsmarknadsstyrelsen,
varvid det skall
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
föreskrifter beträffande bidragen till
handikappade för anskaffande av bil».
Denna skrivning av utskottet kan i och
för sig verka hoppingivande, och jag
hoppas att regeringen kommer att i detta
fall bli generösare än vad som hittills
varit fallet. Det är dock inget konkret
att ta på, varför jag, herr talman,
yrkar bifall till motion II: 512.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Detta är knappast rätta
tillfället att ta upp en stor diskussion
om de handikappades alla problem. Vad
vi diskuterar här är ett sysselsättningsanslag
för att i görligaste mån bereda
möjlighet för de handikappade att finna
ett lämpligt arbete på den normala arbetsmarknaden.

Anslagsutvecklingen har inte gått så
snabbt på något annat område som på
just detta. För närvarande lämnas från
arbetsmarknadsstyrelsen anslag på cirka
300 miljoner kronor till partiellt arbetsföra
och handikappade, som har
svårigheter att få normalt fäste på arbetsmarknaden.
Jag har då räknat in
alla de olika omskolnings-, utbildningsoch
andra bidrag som lämnas jämsides
med att de beredes lämpligt skyddat arbete.

De frågor som herr Lorentzon dragit
upp måste diskuteras i anslutning till
andra delar av skyddet åt de handikappade.
Jag tänker närmast på den stora
stocialförsäkringen, den medicinska rehabiliteringen
och andra lämpliga åtgärder.
De kan inte beröras i diskussionen
beträffande den fråga vi i dag
behandlar, eftersom den endast tar upp

108

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Omskolning m. m.

en del av de problem de handikappade
möter.

Med detta ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. II

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionen 11:512
i motsvarande del; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Mom. III

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 22 och 23

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 24

Omskolning m. m.

Kungl. Maj :t hade (punkt C13, s.
109—116) föreslagit riksdagen att till
Omskolning m. m. för budgetåret 1965/
66 anvisa ett förslagsanslag av 142 milj.
kr.

I en inom första kammaren av herrar
Wallmark och Risberg väckt motion
(1:605) hade hemställts att riksdagen
måtte besluta att till Omskolning m. m.
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 127 milj. kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen I: 605
till Omskolning m. m. för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av
142 000 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Virgin, Kaijser, Bohman och Turesson,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av

Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1: 605 till Omskolning
m. m. för budgetåret 1965/66 anvisa ett
förslagsanslag av 127 000 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

TURESSON (h):

Herr talman! Under denna punkt behandlas
anslagen till omskolningsverksamheten.
Vi är väl alla överens om att
i dagens samhälle, med den snabba utveckling
som äger rum inom vårt näringsliv,
är omskolning i mer eller
mindre stor omfattning nödvändig. Vi
borde kunna vara lika överens om att
det är mycket angeläget att för denna
omskolning finna former som dels är
effektiva, dels är ekonomiskt fördelaktiga
för samhället. De bör också vara
lämpligt utformade ur psykologisk synpunkt
med hänsyn till den som skall
omskolas och hans situation.

Vi har nu en stort utbyggd omskolningsverksamhet
i mer eller mindre regelmässiga
yrkesskoleformer. Men vi har
också omskolning som är knuten till
det ordinarie arbetet inom vissa företagsgrenar.
Erfarenheterna av den senare
formen av omskolningsverksamhet
är goda just ur de tre synpunkter, vilka
— som jag inledningsvis nämnde —
borde vara avgörande för vårt handlande.
Dessa erfarenheter härrör framför
allt från verkstäder inom den mekaniska
industrien. De främsta fördelarna
med denna verksamhet består enligt
dessa erfarenheter i att de omskolade
snabbare kommer in i sitt nya arbete
och snabbare lär sig den arbetsrutin
som ger dem möjlighet att få ett mera
välbetalt ackordsarbete. Verksamheten
har alltså gynnsamma verkningar både
i fråga om tidsåtgång och i fråga om de
omskolades ekonomi.

När man läser utskottsutlåtandet på
denna punkt kan man nog av formuleringarna
få det intrycket, att majoriteten
i statsutskottet har en känsla av att
omskolningsverksamheten ännu inte

109

Fredagen den 2 april 1965 Nr 15

Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade

funnit sina slutgiltiga former och att
en omprövning i vidare sammanhang
kan leda till att man får en ökning av
omskolningen vid företagen. Och det är
just detta, herr talman, som enligt vår
mening talar för en viss återhållsamhet
med omskolningsverksamhetens expansion
i dess nuvarande former. Genom
ökad övergång till omskolning vid företagen
redan nu kan den eftersträvade
volymmässiga effekten ernås utan att
anslaget höjes på sätt Kungl. Maj:t föreslår,
eller till 142 miljoner kronor.

I reservation nr 6 har en begränsning
av detta anslagsäskande begärts till 127
miljoner kronor, och jag ber, herr talman,
att få yrka bifall till denna reservation.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Det är alldeles riktigt
som herr Turesson säger, att det är
önskvärt att omskolningsverksamheten
i viss omfattning, kanske i ökad omfattning,
skall ske i företagen. Jag vill
bara nämna att så också sker i allt
större utsträckning. Det allra senaste
exemplet är att man i anslutning till
utbyggnaden av nya eller utvidgning av
befintliga företag, framför allt i Norrland,
försöker att jämsides därmed organisera
yrkesutbildning och omskolningsverksamhet
direkt i företagen, så
att arbetskraften är färdigutbildad när
utbyggnaden är klar. Detta sker i betydande
omfattning, och ett samarbete har
inletts med bl. a. Sveriges verkstadsförening
för att man skall kunna organisera
en sådan utbildningsverksamhet,
som är mera skräddarsydd med hänsyn
till vederbörande företags behov. Detta
är säkert en mycket rationell ordning,
som alltså redan tillämpas.

Jag tror inte det finns någon anledning
att ytterligare understryka detta
utan ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,

dels ock på bifall till reservationen 6);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Turesson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
24:o) i utskottets utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 6) av herr Virgin m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Turesson begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 172 ja och 29 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 25

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2(1

Bidrag till anordnande av verkstäder
för handikappade

Kungl. Maj:t hade (punkt C 15, s. 119
och 120) föreslagit riksdagen att till Bidrag
till anordnande av verkstäder för
handikappade för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av 11 milj.
kr.

1 två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sundin in. fl. (1:428) och den andra
inom andra kammaren av herr Hedlund
in. fl. (II: 504) hemställdes — såvitt nu

110 Nr 15 Fredagen den 2 april 1965

Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade

var i fråga — att riksdagen till Bidrag
till anordnande av verkstäder för handikappade
för budgetåret 1965/66 måtte
anvisa ett reservationsanslag av 15 milj.
kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 428 och II: 504, såvitt nu var i fråga,
till Bidrag till anordnande av verkstäder
för handikappade för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 11 000 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Nils-Eric Gustafsson, Harald Pettersson,
Larsson i Hedenäset och Nilsson i
Tvärålund, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:428 och
11:504, såvitt nu var i fråga, till Bidrag
till anordnande av verkstäder för
handikappade för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av
15 000 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen nr 7 av herr Nils-Eric
Gustafsson m. fl.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Det anslag som vi nu
har att behandla gäller bidrag till anordnandet
av verkstäder för handikappade.
Det avser utan tvivel en utomordentligt
nyttig verksamhet. Den har formen
av hjälp till självhjälp, den är bra
för samhället och den är human mot
de människor det gäller. Denna form
av solidarisk hjälpsamhet ligger helt i
linje med högerpartiets uppfattning, att
de i samhället som bäst behöver hjälp
i första hand skall erhålla sådan.

Kungl. Maj:t har nu begärt 11 miljoner
kronor för nästa budgetår, men i
reservationen nr 7 till detta statsut -

skottsutlåtande har utskottets centerpartiledamöter
begärt en uppräkning
till 15 miljoner kronor. Man kan naturligtvis
ha skäl att fråga sig, om man
utgår från den grundinställning till
verksamhet av detta slag som jag berört,
varför högerledamöterna i statsutskottet
inte har stött denna reservation.

Läget är emellertid att det beträffande
detta anslag finns mycket stora
reservationer, därför att de medel som
tidigare års riksdagar anvisat inte har
gått åt. För budgetåret 1963/64 finns
det ett kvarstående belopp på inte
mindre än 4,3 miljoner kronor av de
10 miljoner som då anvisades, och för
innevarande budgetår beräknar man att
av beviljade 11 miljoner en reservation
på 2,5 miljoner kommer att finnas kvar.
Eftersom någon ändring i reglerna för
bidragens beräknande inte har skett och
inte heller begärts, har man ingen anledning
tro att inte de nu av Kungl.
Maj:t begärda pengarna, tillsammans
med reservationerna från tidigare år,
skall kunna räcka till för nästa budgetår.
Anledning att nu ändra bidragsreglerna
torde också saknas. Bidragsgrunderna
ändrades nämligen i fjol av riksdagen.
Den baserade sig då på bidrag
till byggnadskostnaderna med 325 kronor
per kvadratmeter nettogolvyta men
höjdes till 390 kronor per kvadratmeter
nettogolvyta.

Hur positiv man än är till denna form
av stöd åt handikappade är det i detta
läge svårt att finna sakskäl för en ändring
av Kungl. Maj:ts förslag. Men, herr
talman, jag är angelägen om att samtidigt
uttala, att vi från vår sida tveklöst
skulle ha gått med på en höjning
av anslaget om behov därav hade kunnat
påvisas.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Med detta anförande, under vilket
herr andre vice talmannen övertog ledningen
av förhandlingarna, var överläggningen
slutad.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

111

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
7) av herr Nils-Eric Gustafsson
m. fl.; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Punkten 27

Bidrag till driften av verkstäder för
handikappade

Kungl. Maj:t hade (punkt C 16, s. 120
—123) föreslagit riksdagen dels att godkänna
av departementschefen förordad
ändring av grunderna för bidrag till
driften av verkstäder för handikappade,
att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1965,
dels ock att till Bidrag till driften av
verkstäder för handikappade för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 14 milj. kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels de under föregående punkt
nämnda motionerna 1:428 och 11:504,
i vilka — såvitt nu var i fråga — hemställts
bl. a. att riksdagen måtte

a) i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
dels att bidraget till hyrande av verkstadslokaler
måtte höjas till högst 20
kr. per m2 och år, dels att begränsningen
till 2 000 kr. av det särskilda bidraget
till verkstädernas drift slopades och
att bidraget finge utgå efter prövning i
varje särskilt fall, dels att när särskilda
omständigheter förelåge bidraget för
arbetsträning finge utgå utöver sex månader,
dels att bidrag till halvskyddad
sysselsättning finge utgå med högst
3 kr. per arbetstimme i stället för nu
gällande 2 kr. per arbetstimme, allt enligt
arbetsmarknadsstyrelsens framställning; b)

till Bidrag till driften av verkstäder
för handikappade under elfte huvudtiteln
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 18 000 000 kr.;

c) i .skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om förslag rörande konkret utbygg -

nadsprogram för arbetsvärden och till
denna knutna aktiviteter i enlighet med
vad i motionerna anförts;

dels en inom andra kammaren av
herr Bengtsson i Landskrona m. fl.
väckt motion (II: 219), i vilken hemställts
att riksdagen måtte besluta att
Bidrag till driften av verkstäder för
handikappade måtte utgå dels med särskilt
bidrag som nu med 50 % av redovisat
underskott, dock ej med nu gällande
maximibelopp av 2 000 kr. per
arbetsplats och år, utan till denna del
efter prövning av bidragsbeloppets storlek
i varje särskilt fall, dels att bidrag
till halvskyddad sysselsättning finge utgå
med högst 3 kr. per arbetstimme i
stället för nu 2 kr.;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Göran Karlsson och Åke Larsson
(1:281) och den andra inom andra
kammaren av herr Hammarberg m. fl.
(11:339), i vilka hemställts att riksdagen
måtte besluta att nu gällande maximering
av det särskilda driftbidraget
till verkstäder för handikappade —
2 000 kr. per arbetsplats och år — slopades,
alternativt höjdes till 3 000 kr.;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Göran Karlsson m. fl. (1:285) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hammarberg m. fl. (11:341), vari hemställts
att riksdagen måtte besluta att
arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigades,
att när särskilda omständigheter förelåge,
besluta att statsbidrag skulle utgå
under arbetsträning utöver sex månader; dels

ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Tage Johansson (1:178) och
den andra inom andra kammaren av
herr Ilask och fru Ekroth (11:232), i
vilka hemställts att riksdagen beslutade
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om sådan ändring av kungörelsen om
statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden,
att bidrag för lokalkostnader, i

112

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

samband med driften av verkstäder för
handikappade, kunde fr. o. m. för verksamheten
under år 1965 utgå också till
huvudman som själv ägde lokalerna men
icke erhållit nybyggnadsanslag till desamma.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 178 och II: 232 i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad
utskottet anfört om ändring av grunderna
för bidrag till driften av verkstäder
för handikappade;

II. att motionerna 1:285 och 11:341
samt I: 428 och II: 504, sistnämnda båda
motioner såvitt de avsåge statsbidrag
under arbetsträning utöver sex månader,
icke måtte av riksdagen bifallas;

III. att motionerna I: 428 och II: 504,
såvitt de avsåge höjning av maximibidraget
till hyrande av verkstadslokaler,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

IV. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 11:219, 1:281 och
11:339 samt 1:428 och 11:504, sistnämnda
båda motioner såvitt de avsåge
bidragsgrunderna och icke behandlats
under II. och III., godkänna i statsrådsprotokollet
förordad ändring av grunderna
för bidrag till driften av verkstäder
för handikappade, att tillämpas
fr. o. m. den 1 juli 1965;

V. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:428 och 11:504, såvitt
nu var i fråga, till Bidrag till driften av
verkstäder för handikappade för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 14 000 000 kr.;

VI. att motionerna I: 428 och II: 504,
såvitt de avsåge ett utbyggnadsprogram
för arbetsvärden m. m., icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Axel Andersson, Per Jacobsson,
Edström, Nils-Eric Gustafsson
och Harald Pettersson, fröken Elmén

samt herrar Larsson i Hedenäset, Gustafsson
i Skellefteå, Helander och Nilsson
i Tvärålund, vilka ansett att utskottet
under IV. och V. bort hemställa,

IV. att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
bifall till motionerna II: 219, I: 281 och
11:339 samt 1:428 och 11:504, sistnämnda
båda motioner såvitt de avsåge
bidragsgrunderna och icke behandlats
under II. och III., godkänna av reservanterna
förordade ändringar av grunderna
för bidrag till driften av verkstäder
för handikappade, att tillämpas fr. o. m.
den 1 juli 1965;

V. att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 428 och II: 504, såvitt nu var i fråga,
till Bidrag till driften av verkstäder för
handikappade för budgetåret 1965/66
anvisa ett förslagsanslag av 16 000 000
kr.;

b) av herrar Nils-Eric Gustafsson, Harald
Pettersson, Larsson i Hedenäset och
Nilsson i Tvärålund, vilka ansett att
utskottet under VI. bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna
I: 428 och II: 504, såvitt nu var
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsamt framläggande av
förslag rörande konkret utbyggnadsprogram
för arbetsvärden och till denna
knutna aktiviteter.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Statsbidraget till driften
av verkstäder för handikappade är av
väsentlig betydelse för att huvudmännen
skall anse sig kunna anordna och
driva sådana verkstäder. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens
redovisning har antalet
platser för arbetsträning och skyddad
sysselsättning under år 1963 stigit
från 3 685 till 4 599. Under år 1964
beräknades 1 200 platser tillkomma, och
för innevarande år uppskattas nytillskottet
till cirka 1 800. Vid utgången
av år 1965 borde således cirka 7 600

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

113

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

platser vara tillgängliga för arbetsträning
och skyddad sysselsättning. Detta
är en glädjande ökning, men tyvärr är
platsantalet ännu helt otillräckligt.

De aspekter, som måste läggas på denna
fråga, är dels av samhällsekonomisk
och dels av allmän humanitär art. Då
det gäller den samhällsekonomiska synpunkten
bör erinras om att även personer,
vilkas arbetskapacitet inte motsvarar
den öppna marknadens krav, kan
prestera ett arbetsresultat som är samhällsekonomiskt
värdefullt. Därigenom
ökas den totala produktionen, och vederbörande
kan även helt eller delvis
svara för sin försörjning. Därtill kommer
att den enskilda individen infogas
på ett annat sätt i samhällsgemenskapen
och känner sig ha ett egenvärde. Det
finns många exempel på hur dessa människor
förändrats och berikats i sin
personlighet när de har fått möjlighet
att utföra ett nyttigt arbete.

Vi har oerhört mycket ogjort på
detta område. Motivet för våra insatser
måste givetvis främst vara humanitärt,
men det finns anledning att inte alltför
mycket betona detta. Vi begår ett misstag,
om vi inte klargör för oss att insatserna
även är samhällsekonomiskt motiverade.
I långt större utsträckning än
vad som i dag är fallet kan i olika avseenden
handikappade människor med
lämplig utbildning utföra ett nyttigt och
för både dem själva och samhället berikande
arbete. Detta kan till och med
i vissa fall ske på den öppna arbetsmarknaden.
Men det måste vid sidan av
den öppna arbetsmarknaden finnas möjligheter
att ordna en för den svårplacerade
arbetskraften speciellt avpassad
sysselsättning.

I ett antal motioner har framförts
olika förslag till förbättrade bidrag när
det gäller en verksamhet av detta slag.
I reservation 8 a) av herr Axel Andersson
in. fl. fullföljes motionerna beträffande
slopandet av maximibeloppet 2 000
kronor för förlusttäckning. Reservanterna
tillstyrker att bidragsgriinsen slo -

pas och att arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigas
att från fall till fall pröva
frågan om bidragsbeloppets storlek.
Vidare tillstyrkes en höjning av timpenningbidraget
för anordnande av
halvskyddad sysselsättning från 2 till 3
kronor.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen
8 a).

Arbetsmarknadsstyrelsen har redovisat
ett platsbehov vid verkstäder för
handikappade av cirka 20 000. Till
grund för denna beräkning ligger vissa
undersökningar på olika håll i landet.
Erfarenheterna av dylika undersökningar
har emellertid visat, att när reella
möjligheter föreligger att skapa
goda arbetsvårdsresurser, överstiger
det verkliga platsbehovet det som framkommit
vid undersökningarna. Arbetsmarknadsstyrelsens
beräkningar innefattar
inte detta latenta, oregistrerade
behov. I tidningspressen har de senaste
dagarna återgivits uppgifter om
att 60 000 platser skulle utgöra den
aktuella siffran med hänsyn till den
efterfrågan som kan beräknas uppkomma,
därest man visste att platsantalet
skulle utökas.

Skall den erforderliga utbyggnaden
av de skyddade verkstäderna komma
till stånd inom skälig tid, måste staten
vara beredd att öka sina insatser. Situationen
är över huvud taget otillfredsställande
när det gäller den socialt angelägna
uppgift som de olika arbetsvårdsinsatserna
utgör. Ett program för utbyggnad
av arbetsvärden och därtill
knutna aktiviteter bör snarast framläggas
och fastställas.

I det betänkande, som för kort tid
sedan avlämnats av arbetsmarknadsutredningen,
beröres frågor i anslutning
till detta problemkomplex. Likaså
torde arbetsmarknadsstyrelsen besitta
rika erfarenheter på området. Arbetet
inom centrala rehabiliteringsberedningen
torde även kunna ge riktlinjer för
utformningen av ett upprustningsprogram
rörande arbetsvärdens utbyggnad.

114

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

Eftersom detta är en brådskande angelägenhet
anser vi reservanter, att en
skrivelse till Kungl. Maj :t är befogad,
och jag ber att få yrka bifall till reservationen
8 b) av herr Nils-Eric Gustafsson
m. fl.

I detta anförande instämde lierr
Gomér (ep).

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Frågan om de partiellt
arbetsföras problem och deras möjligheter
till sysselsättning och återanpassning
i arbetslivet har glädjande nog
kommit att inta en alltmer framskjuten
plats i den allmänna debatten. Detta
har dock enligt mitt förmenande inte
medfört att frågan som sådan har ägnats
tillräcklig uppmärksamhet och att statsmakterna
visat tillräcklig aktivitet i de
många detaljproblem som frågan rymmer.
Man är alltjämt i mycket stor utsträckning
beroende av privata initiativ
för att åstadkomma åtminstone litet
av det man önskar. Det är givetvis inget
fel med enskilda initiativ. De är ytterst
välkomna. Men det bör framför allt
vara en samhällets uppgift att ha huvudansvaret
för dessa frågor.

Vi har under de senare åren sett
att tillskapandet av verkstäder som kan
bereda partiellt arbetsföra sysselsättning,
och utökningen av antalet platser
på redan befintliga verkstäder, har gått
ytterst långsamt. Vid det senaste årsskiftet
fanns det vid arbetscentraler och
skyddade verkstäder inte mer än 5 654
platser i hela landet, huvudsakligen med
primärkommunerna som huvudmän.
Krafttag skulle behövas för att ställa
antalet platser i bättre relation till antalet
arbetssökande.

Under fjolåret sökte 60 975 partiellt
arbetsföra arbete vid våra arbetsförmedlingar.
Av dessa lyckades man placera
drygt 14 500 i den öppna marknaden
och nära 13 200 i skyddade verkstäder
och liknande sysselsättningar. Kvar står
alltså inte mindre än 33 300, som man
inte har kunnat bereda arbete. Det är

människor som i de allra flesta fall
inget högre önskar än att kunna medverka
till sin egen och de sinas försörjning.

Man frågar sig nu vad som kan och
bör göras för att skapa balans mellan
tillgång och efterfrågan på platser i här
berörda avseende och vad som kan vara
anledningen till den långsamma utbyggnadstakten.
Efter att ha sysslat litet med
dessa frågor har jag fått en bestämd
känsla av att bristen på platser bottnar
i de förhållandevis stora driftförluster
som huvudmännen för verksamheten får
ikläda sig. Detta medför att redan befintliga
verkstäder, som skulle kunna
utvidga sin verksamhet, inte gör detta
därför att resultatet endast skulle bli
ytterligare förluster. Med ledning av
dessa erfarenheter kommer otvivelaktigt
också nya huvudmän för sådan verksamhet
att vara ytterst försiktiga vid
nyetablering på området.

Om det bidrag som utgår under den
punkt i utskottets utlåtande som vi nu
behandlar hade varit något mer generöst
tilltaget och huvudmännen för verksamheten
därigenom fick möjligheter
att täcka ett större belopp av driftunderskottet
med statsmedel, skulle detta
omedelbart få till resultat att verksamheten
i sin helhet expanderade.

Vi har i motion II: 219 föreslagit, att
den nuvarande maximigränsen, 2 000
kronor per arbetsplats, skulle försvinna
och att bidragsbeloppets storlek skulle
få överstiga denna summa efter prövning
i varje särskilt fall, dock att beloppet
inte får överstiga 50 procent av
redovisat underskott. Jag är övertygad
om att ett bifall till detta förslag skulle
medverka till att platsantalet omedelbart
ökade.

Vi har också i vår motion föreslagit,
att den timersättning som nu utgår för
halvskyddad sysselsättning ökas från
nuvarande 2 kronor till 3 kronor i timmen.
Utskottet skriver att man inte är
beredd att ändra nuvarande bidragsgrunder
för de skyddade verkstäderna

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

115

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

och framhåller att timersättningen i den
halvskyddade verksamheten justerades
så sent som i fjol. Därför har utskottet
inte velat medverka till någon ytterligare
höjning nu.

Jag kan medge att det ligger något
i vad utskottet säger beträffande ersättningen
till den halvskyddade verksamheten,
men å andra sidan måste det stå
klart för envar, att någonting inte är
som det borde vara, när platsantalet är
så litet och knappast har ökat något
under de senaste åren. De medel som
satsas på detta område skall inte betraktas
som bortkastade pengar. Samhället
kommer att få dem tillbaka i mycket
stor utsträckning genom att antalet fall
av förtidspension kan begränsas när vederbörande
beredes skyddad sysselsättning.

Ett mycket stort antal av de klienter
som beredes sysselsättning i våra arbetscentraler
— ungefär 50 procent — har
en arbetskapacitet som vid anställningens
början ligger mellan 10 och 40
procent av vad en normalarbetare presterar.
Det är fullt klart att det övervägande
antalet av dessa klienter skulle
ha blivit förtidspensionerade, om de
inte beretts denna sysselsättning. Nu
kan många av dem efter en tid under
skyddade förhållanden uppnå stor färdighet
och därigenom verksamt bidra
till sin egen och sin familjs försörjning.
Man får inte heller glömma att de då
också känner att de har en uppgift i
samhället och därigenom återvinner
tron på livet. De återfår något av sitt
människovärde, vilket de flesta av dem
har saknat. De har känt sig mer eller
mindre onyttiga, därför att de inte kunnat
göra en produktiv insats i samhället.

Den som kommer i närmare beröring
med denna fråga blir snart på det klara
med att de partiellt arbetsföras förhållanden
bör ägnas ännu större uppmärksamhet.
Deras antal växer år från år.
I det gynnsamma arbetsmarknadsläge
som vi i dag bär lyckats med, som jag tidigare
nämnt, placera eu del människor

— som inte lider av alltför svåra handikapp
— på den öppna marknaden, men
om situationen på arbetsmarknaden kärvar
till, drabbar detta i första hand de
partiellt arbetsföra. Enligt mitt förmenande
är det därför nödvändigt att på
något sätt se till att vi får ett mera
samlat grepp om dessa frågor och ett
konkret utbyggnadsprogram för arbetsvärden.

De synpunkter jag här anlagt har jag
tidigare framfört, och när jag nu upprepar
dem är det därför att jag blivit
ännu mer övertygad om nödvändigheten
av att det görs mera på detta område.

Herr talman! De synpunkter som anförts
i reservation 8 sammanfaller i allt
väsentligt med vad vi framhållit i vår
motion, och jag ber därför att få yrka
bifall till reservationerna 8 a och b.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Efter dessa båda inlägg
vore det kanske inte så mycket att tilllägga
i sak i detta ärende. Herr Nilsson
i Tvärålund har ganska fullständigt och
såvitt jag kunde följa med korrekt redogjort
för sakläget i fråga om bidrag och
bidragsregler. I hans uttalande att staten
måste vara beredd att öka sina insatser
på detta område vill jag helt instämma,
i all den utsträckning som sakliga
skäl kan motivera det.

Frågan om huruvuda det finns möjlighet
att genom höjning av timpenningersättningen
stimulera tillkomsten
av nya platser för handikappade är
emellertid enligt min mening i dag något
oklar. Riksdagen höjde i fjol mot
Kungl. Maj:ts förslag timpenningersättningen
från 1 krona till 2 kronor per
närvarotimme. Högerledamöterna i riksdagens
båda kamrar medverkade helhjärtat
i detta beslut. Det är väl då
ganska rimligt, att riksdagen nu vill se
hur fjolårets ändring verkar innan riksdagen
företar en ny ändring av reglerna.

116

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

Dessutom har vi i arbetsmarknadsutredningen
nyligen utgivna enhälliga
betänkande, »Arbetsmarknadspolitik»,
kunnat konstatera, att man även här
ganska utförligt uppehåller sig vid denna
form av stöd. Jag vill, herr talman,
till protokollet läsa in de slutsatser i
fråga om bidragens utformning och
konstruktion som utredningen har kommit
till: »Det är utredningens uppfattning,
att det bör åligga arbetsmarknadsstyrelsen
att intensifiera förhandlingsverksamheten
med lämpliga företag.
Eftersom erfarenheterna av den hittills
bedrivna verksamheten enligt utredningens
mening inte ger tillräcklig vägledning
för en diskussion om statsbidragens
lämpliga utformning och storlek,
bör det ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen
att inkomma med förslag om
sådana ändringar av statsbidragen, som
kan anses erforderliga och lämpliga för
att genom halvskyddad sysselsättning
åstadkomma en ökning av handikappades
sysselsättningsmöjligheter.»

I detta läge och med hänsyn till att
reglerna ändrades av riksdagen så sent
som i fjol och att vi ännu inte fått
någon erfarenhet av hur denna ändring
inverkat på tillkomsten av nya platser
ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr HAMMARBERG (s):

Herr talman! Alla som har talat från
denna talarstol tidigare lika väl som
många som talat från talarstolar landet
runt har bedyrat sitt stora intresse för
de handikappades problem, och jag behöver
därför inte gå in på den frågan.
Jag vill bara instämma i att behovet
här är stort. Man kan också utläsa att
intresset för att lösa dessa frågor är
mycket stort ute i kommunerna och
landstingen.

Därför blir man kanske litet förvånad
när man här får höra av herr Turesson,
att det finns reservationer, dels

från föregående budgetår, dels från
innevarande budgetår, till anslagen för
anordnande av verkstäder för handikappade.

Mot bakgrund av detta stora intresse
frågar man sig: Vilken är anledningen
till att dessa pengar inte utnyttjas? Jag
tror att det finns många anledningar
— resurserna är små och man stöter på
olika svårigheter ute i kommunerna och
i landstingen. Jag tror också det ligger
något i att kommunerna hesiterar inför
att dra på sig de stora driftkostnader
som de vet att en sådan här verksamhet
medför.

Med denna utgångspunkt instämmer
jag i vad herr Bengtsson i Landskrona
sagt; hans synpunkter överensstämmer
för övrigt med dem som jag och några
andra ledamöter framför i motionsparet
1:281 och 11:339 om slopande av begränsningen
till 2 000 kronor när det
gäller statsbidraget till handikappverkstäder.

I ett annat motionspar har vi tagit upp
frågan om möjligheter att ge statsbidrag
vid arbetsträning som sträcker sig utöver
sex månader, där gränsen nu går.
Utskottet har utan någon som helst motivering
avstyrkt motionerna. Jag vill inte
använda för starka ord, men nog tycker
jag att det ligger en viss nonchalans
i att utskottet slaktat motionen på några
få rader. Jag tycker inte att man kan
gå förbi denna fråga så lätt som utskottet
gjort, ty jag betraktar den som mycket
viktig. Det rör sig inte om många
fall inom arbetsträningen, och frågan
är kanske i kostnadshänseende inte
stor. Men de få fall det rör sig om är
mycket behjärtansvärda, och det är betydelsefullt
att en lösning kommer till
stånd. Det är i de svåraste fallen som
arbetsträningen behöver överskrida sexmånadersgränsen.

Jag skall, herr talman, inte upppta
tiden med någon närmare motivering
utan hänvisar till vad vi anfört i motionerna
1:285 och 11:341 till vilka jag
även yrkar bifall.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

117

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

Herr BENGTSSON i Landskrona (s)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Turesson framställde
saken så att kammarens ledamöter
kunde få uppfattningen, att ifrågavarande
bidragsbelopp fastställdes i
fjol och att bidragen alltså inte varit i
tillämpning så länge att man ville medverka
till en ny justering. Att beloppen
fastställdes i fjol är riktigt vad gäller
den halvskyddade sysselsättningen
och höjningen av timersättningen från
en krona till två kronor, men maximibeloppet
på 2 000 kronor har gällt litet
längre och justerades inte under fjolåret.

Herr TURESSON (h) kort genmäle:

Herr talman! För att kammarens
ledamöter inte av det senaste anförandet
skall få det intrycket, att jag på
någat sätt velat vilseleda dem vill jag
nämna, att jag endast uppehöll mig
vid ändringen av timpenningersättningen.
Jag talade inte om några andra
bidragsformer.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Utskottet har på denna
punkt avstyrkt en rad motioner. Vi
borde dock kunna vara överens med
dem som yrkar bifall till reservationerna
om att mycket är ogjort och återstår
att göra på detta område. Om vi i
dagens läge hade ordentliga resurser och
om vi hade tillgång till det färdiga resultatet
av de utredningar som nu pågår,
bl. a. centrala rehabiliteringsutredningen,
tror jag att varken reservanter
eller utskottsmajoritet skulle vara nöjda
med de anslag som utgår och med det
som görs på detta område i dag. Men vi
har från utskottsmajoritetens sida ansett
att vi i dagens läge inte kunnat
sträcka oss längre.

Herr Turesson har redovisat vad som
är gjort och vilka anslagshöjningar som
genomfördes i fjol. Dessutom har arbetsmarknadsutredningen
uttalat, att
man kanske bör avvakta erfarenheterna

av de statsbidrag, som för närvarande
utgår, innan man beslutar om hur stödet
slutligen skall utformas för att ge
den stimulans, som vi alla är ense om
bör komma till stånd på detta område.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till vad utskottet hemställt
under punkten i dess helhet.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. II

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till utskottets
hemställan med den ändring
däri, som föreslagits i motionerna
I: 285 och II: 341; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Mom. Ill

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. IV och V

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
8 a); och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilsson i Tvärålund begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
27 :o) mom. IV) och V) i utskottets utlåtande
nr 11, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
8 a) av herr Axel Andersson
m. fl.

118

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Lokaliseringsbidrag

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Nilsson i Tvärålund
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 100
ja och 91 nej, varjämte 10 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

Ordet lämnades på begäran till

Herr HYLTANDER (fp), som yttrade:

Herr talman! Voteringstablån markerar
inte som jag röstade. Jag röstade
»Nej» men på tablån markeras »Avstår».

Mom. VI

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
8 b); och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilsson i Tvärålund begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
27:o) mom. VI) i utskottets utlåtande nr
11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
8 b) av herr Nils-Eric Gustafsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,

verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Nilsson i Tvärålund
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 129 ja och
64 nej, varjämte 7 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 28

Lokaliseringsbidrag

Kungl. Maj:t hade (punkt C 17, s. 123)
föreslagit riksdagen att till Lokaliseringsbidrag
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 60 milj.
kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Stefanson m. fl. (I: 421) och den
andra inom andra kammaren av herr
Gustafsson i Skellefteå m. fl. (11:498),
i vilka —- såvitt nu var i fråga — yrkades
att anslaget till Lokaliseringsbidrag
för budgetåret 1965/66 skulle uppföras
med 75 milj. kr.;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Sundin m. fl. (1:429) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedlund m. fl. (11:506), i vilka — såvitt
nu var i fråga — hemställts att riksdagen
måtte till Lokaliseringsbidrag för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 100 milj. kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 421
och 11:498 samt 1:429 och 11:506,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga,
till Lokaliseringsbidrag för budgetåret

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

119

1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 60 000 000 kr.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Axel Andersson, Per Jacobsson
och Edström, fröken Elmén
samt herrar Gustafsson i Skellefteå och
Nelander, vilka under förutsättning av
bifall till reservationen 5 a) ansett att
utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 429 och II: 506 ävensom med bifall
till motionerna I: 421 och II: 498, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga, till
Lokaliseringsbidrag för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag av
75 000 000 kr.;

b) av herrar Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Larsson i Hedenäset
och Nilsson i Tvärålund, vilka under
förutsättning av bifall till reservationen
5 b) ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
1:421 och 11:498 samt med bifall
till motionerna 1:429 och 11:506,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga,
till Lokaliseringsbidrag för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag av
100 000 000 kr.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 29—40

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 41

Lokala polisorganisationen: Avlöningar,
tillika svar på interpellation ang. inrättande
av skärgårdspolis inom Stockholms
län

Kungl. Maj:t hade (punkt E 7, s. 154
—163) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för den lokala polisorganisationen
i enlighet med vad i
statsrådsprotokollet föreslagits, dels
godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för den lokala polisor -

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

ganisationen, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1965/66, dels ock
till Lokala polisorganisationen: Avlöningar
för samma budgetår anvisa ett
förslagsanslag av 361 milj. kr., därav
83 milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Holmberg m. fl. (I: 410) och den andra
inom andra kammaren av herr Wiklund
m. fl. (11:526), hade hemställts
att riksdagen beslutade, att utöver vad
Kungl. Maj:t föreslagit inrätta 22 polismanstjänster
i Stockholms polisdistrikt
fördelade på olika personalkategorier
och lönegrader, enligt vad i motionerna
närmare angivits, med bemyndigande
för Kungl. Maj:t att vid behov företaga
smärre förändringar i den föreslagna
fördelningen av denna personalökning
mellan olika tjänstekategorier inom ramen
för den lönekostnad denna ökning
betingade.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:410 och 11:526

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa
personalförteckning för den lokala
polisorganisationen i enlighet med
vad i statsrådsprotokollet föreslagits;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för den lokala polisorganisationen,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1965/66;

c) till Lokala polisorganisationen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 361 000 000 kr.,
därav 83 000 000 kr. att avräknas mot
automohilskattemedlen.

Reservation hade avgivits av herrar
Axel Andersson, Per Jacobsson och Edström,
fröken Elmén samt herrar Gustafsson
i Skellefteå och Nelander, vilka
ansett alt utskottet bort hemställa att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna
1:410 och II: 526

120

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa
personalförteckning för den lokala
polisorganisationen i enlighet med
vad reservanterna föreslagit;

b) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för den lokala polisorganisationen,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1965/66;

c) till Lokala polisorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 361 600 000 kr.,
därav 83 000 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet Johansson, hade tillkännagivit,
att han hade för avsikt att i samband
med behandlingen av detta ärende besvara
herr Grebäcks interpellation angående
inrättande av skärgårdspolis inom
Stockholms län.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! I anslutning till det
ärende som nu behandlas har jag en
interpellation att besvara, och jag hemställer
att få göra det.

Herr Grebäck har nämligen frågat
vilka åtgärder som vidtagits av regeringen
med anledning av en framställning
från länsstyrelsen i Stockholms län
i november 1963 om inrättande av skärgårdspolis
i Stockholms län.

Till belysande av bakgrunden till sin
fråga anför interpellanten bl. a. att det
sedan länge rått oro bland skärgårdsborna
och bland de fritidsboende över
den bristande övervakningen av den
allmänna ordningen i skärgårdsområdet.
Vidare anförs, att oron och otryggheten
förstärkts inför genomförandet av den
nya polisorganisationen, beroende på
att centraliseringen till större polisenheter
medför att inte ens den tidigare
svaga lokala polisorganisationen kan behållas.

Det är riktigt att den gamla organisationen
på sina håll var svag. Den befintliga
arbetskraften var splittrad på
egentlig polisverksamhet och exekutionsbiträdesverksamhet.
Möjligheterna
att vid behov få hjälp från polisdistriktens
huvudstyrkor var begränsade, vilket
i regel berodde på att dessa var små.
Samverkan mellan de olika polisdistrikten
komplicerades på grund av de föreskrifter
av ekonomisk och annan art
som reglerade det kommunala polisväsendet
och som hämmade en rationellt
bedriven, samordnad polisverksamhet.
För att klara problemen under sommarperioden
måste statspolis med basering
i Stockholm tas i anspråk.

Efter förstatligandet den 1 januari
1965 har en koncentration av polispersonalen
i skärgårdsområdet skett till
centralorterna Norrtälje, Täby, Nacka
och Handen i de fyra nybildade kustpolisdistrikten.
På vissa från polistaktisk
synpunkt sett välbelägna orter utanför
centralorterna har stationerats arbetsgrupper,
och i några fall har i kustbandet
bibehållits posteringar, d. v. s.
ensamstationerade polismän. Det är i
första hand arbetsgrupperna och posteringarna
som skall utöva tillsynen över
den utanförliggande skärgården och så
snart anledning föreligger underrätta
huvudstyrkorna i respektive centralorter
om behov av polisförstärkning. De
fyra nybildade distrikten, vilka omfattar
samma område som 22 gamla distrikt,
har fått sfi stora huvudstyrkor att
de kan tillhandahålla erforderliga förstärkningar.
Den nya polisorganisationen
är dessutom i mån av behov obegränsat
rörlig över distriktsgränserna.
I likhet med vad som skett de senaste
åren kommer tullverkets kustbevakning
att ombesörja viss polisbevakning i kustbandet.
För att biträda vid samverkan
mellan bl. a. länspolischefen och de
lokala polischeferna samt kustbevakningsorganisationen
har särskilda sambandstjänster
inrättats inom den nya
organisationen. Beträffande frågan om

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

121

transportmedel till sjöss gäller att polisen
liksom hittills i mån av behov får
disponera tullverkets båtar.

Jag skulle dessutom, herr talman,
inom parentes vilja tillägga att i och
med det beslut som riksdagen för några
minuter sedan fattade har ett anslag
på 100 000 kronor ställts till Kungl.
Maj:ts förfogande för inköp av båtar.
Vi får val skyndsamt överväga på vilket
sätt dessa medel skall disponeras just i
denna verksamhet.

Enligt statsmakternas principbeslut
skulle någon utökning av den totala arbetskraftsramen
inte ske i samband med
förstatligandereformens genomförande.
De önskemål länsstyrelsen i Stockholms
län framfört om utökning av personalen
i kustpolisdistrikten med särskilda
skärgårdspolisavdelningar har redan av
detta skäl inte kunnat tillgodoses vid
förstatligandet. Emellertid inrymmer
enligt min mening den nya polisorganisationen
i hög grad de grundförutsättningar
som krävs för att lösa skärgårdsområdets
särpräglade polisiära problem.
För att få dessa problem ytterligare belysta
har länsstyrelsens framställning
överlämnats till den särskilde sakkunnige
som fått i uppdrag att utreda möjligheterna
av en förbättrad övervakning
av småbåtstrafiken för att övervägas av
denne i samband med nämnda uppdrag.
Detta torde kunna komma att redovisas
tidigast under hösten 1965. Enligt vad
jag erfarit anser den sakkunnige att erfarenheter
av den nya organisationens
effektivitet bör avvaktas innan ytterligare
organisatoriska åtgärder övervägs
beträffande kustpolisdistrikten.

Det är också min mening att några
organisatoriska åtgärder utöver de som
företagits i samband med förstatligandet
av polisväsendet inte bör övervägas
förrän erfarenheter vunnits av den nya
verksamhetsformen. Goda möjligheter
att kontinuerligt följa utvecklingen har
tillskapats genom inrättandet av rikspolisstyrelsen.
Det kan exempelvis nämnas
att styrelsen ocli länspolischefen i

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

Stockholms län för närvarande är i färd
med att planera för en förstärkning av
polispersonal under kommande sommarmånader
i sådana polisdistrikt, som
har typisk fritidsbebyggelse eller som
utgör turistmål och där antalet boende
under sommaren starkt ökar. I samband
med detta planeringsarbete kommer att
prövas i vilken utsträckning tillfällig
utstationering av polismän i skärgårdsområdena
bör komma i fråga sommartid.

Herr GREBÄCK (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
för svaret på min interpellation.

Av svaret framgår att statsrådet är
helt på det klara med de missförhållanden
som den bristande övervakningen
av den allmänna ordningen i skärgårdsområdet
för med sig och som alldeles
särskilt har gjort sig gällande inom
Stockholms län, givetvis beroende
på den starka befolkningsexpansion
som äger rum under sommarhalvåret
och som får sina konsekvenser också
när området avfolkas under vintern,
när de tillfälligt boende åker tillbaka in
till städerna och lämnar sina sommarbostäder
tomma. Det var just dessa
missförhållanden som gjorde att länsstyrelsen
i Stockholms län i november
1963 gjorde sin framställning till inrikesdepartementet
om att få upprätta en
särskild skärgårdspolis. Nu anser statsrådet
att det bör vara möjligt, efter den
omorganisation som skett av polisväsendet,
att avhjälpa dessa missförhållanden.
Jag noterar med tacksamhet
att riksdagen fattat beslut om att ställa
ytterligare 100 000 kronor till förfogande
för anskaffning av motorbåtar
för polisens räkning. Jag tror att det
är en upprustning av båtbeståndet som
är nödvändig.

Ifrån rikspolisstyrelsens sida följer
man denna fråga med uppmärksamhet.
Man har vidtagit en del förberedande

122

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

åtgärder för att kunna bemästra alla de
problem som sammanhänger med befolkningskoncentrationen
under sommarhalvåret
o. d., och man räknar med
att kunna bemästra situationen genom
en skärpt övervakning.

Jag ber att än en gång få tacka statsrådet
för svaret på min interpellation.

Herr BENGTSON i Solna (h):

Herr talman! Jag skall be att få
knyta några reflexioner till inrikesministerns
interpellationssvar.

Inrikesministern säger, att han är väl
medveten om behovet av åtgärder för
att åstadkomma bättre förhållanden i
detta avseende inom våra skärgårdsområden.
Vi är alla medvetna om att
det här är fråga om ett elementärt
rättssäkerhetskrav som måste tillgodoses.
Den fasta skärgårdsbefolkningen
har det svårt nog ändå, och den liksom
alla de människor som söker rekreation
i skärgården har rätt till det skydd
till liv och egendom, som nu i viss mån
förmenas dem.

I motion II: 684, som behandlats i
allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 13, har några ledamöter av
denna kammare aktualiserat dessa frågor.
Motionen har remitterats till rikspolisstyrelsen,
och jag vill fästa uppmärksamheten
på några av rikspolisstyrelsens
uttalanden. Den hänvisar till
att kustbevakningen »tillagts vissa arbetsuppgifter
inom polisens verksamhetsområde,
i huvudsak såvitt avser
övervakningen av sjötrafiken». Rikspolisstyrelsen
fortsätter: »Möjligheterna
att utnyttja kustbevakningen för
andra polisiära arbetsuppgifter är
emellertid starkt begränsade. Främsta
anledningarna till att kustbevakningen
ålagts polisiära arbetsuppgifter torde
vara polisens brist på båtar.» I fortsättningen
framhåller rikspolisstyrelsen:
»Avhjälpandet av övriga brister är i allt
väsentligt en anslagsfråga.» Rikspolisstyrelsen
konstaterar, att man begärt
medel för ett 25-tal båtar men att något

äskande härom inte finns i årets statsverksproposition.
Därigenom, säger
rikspolisstyrelsen, äventyras allvarligt
den del av polisverksamheten i skärgårdsområdena,
vilken inte kan ombesörjas
av kustbevakningen.

Som ytterligare upplysning kan nämnas,
att polisen i Sverige har en —
säger 1 — egen motorbåt, som ägs av
hamnpolisen i Stockholm, medan polisen
i Finland till sitt förfogande har ett
sjuttiotal båtar.

Men även kustbevakningen tycks
vara underbemannad för sina uppgifter
i detta avseende. I augusti i fjol skrev
den utredningsman, som inrikesministern
tillsatt, och begärde en ökning
med ett femtontal snabba motorbåtar;
han räknade med att det skulle kosta
700 000 kronor. Trots påstötningar från
flera håll har något förslag härom inte
framlagts av regeringen. Att utredningsmannen
begärt en anslagsökning
trots att han inte avgivit något slutgiltigt
betänkande måste innebära att han
anser att det är hög tid att nu förstärka
resurserna.

Inrikesministern noterade med tillfredsställelse
att riksdagen redan i viss
mån rättat till vad som tidigare försummats.
Men det är likväl befogat att ställa
frågan: Hur skall en organisation —
hur effektiv den än är —- kunna arbeta
om den saknar de mest elementära resurserna? Herr

WIKLUND (fp):

Herr talman! Jag skall ta upp en annan
speciell polisfråga, nämligen den
om polisverksamheten i Stockholms
stad.

Eftersom jag står som första namn
på den motion vari föreslås en förstärkning
av polisen i Stockholm vill jag uttala
min uppskattning över att statsutskottet
genom sina uttalanden under
denna punkt i det föreliggande utskottsutlåtandet
angående inrikesdepartementets
verksamhet helt tycks dela den
allmänna uppfattning om allvaret i

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

123

brottsutvecklingen i storstadsområdena
och om den otillfredsställande ordningshållningen
i flera av dessa områden
som kommit till uttryck i ett par
flerpartimotioner av ledamöter på kamrarnas
stockholmsbänkar.

Utskottet betonar i klara ordalag, redan
så kort tid efter ändringen av huvudmannaskapet
för polisen, nödvändigheten
av att i storstadsområdena
göra avsteg från en av förutsättningarna
för polisens förstatligande. Jag
tänker på den förutsättningen att polisens
ökade effektivitet skulle åstadkommas
utan att man ökade personalen
i samband med förstatligandet. Såsom
stockholmare noterar jag med tillfredsställelse
detta avsteg samtidigt som jag
i viss mån måste beklaga att utskottet
enligt min mening bara till en del dragit
den naturliga slutsatsen av den syn
på dessa problem som präglar utskottsutlåtandet.

Det förhåller sig ju så att en rad
svåra brott i Stockholm inte kunnat
klaras upp eller kunnat klaras upp
först i samband med att gärningsmannen
begått ytterligare svåra brott, och
man har under stort uppseende måst
konstatera att bristen på personal för
spaning och annat rutinarbete varit den
väsentliga orsaken. Man kan nog påstå
att läget ur ordnings- och säkerhetssynpunkt
i Stockholm sedan länge fortgående
försämrats, och denna försämring
tycks under de senaste månaderna
ha skapat akuta problem.

De svåra uppträden med polismisshandel
vid Centralstationen, som nyligen
inträffade, iir tyvärr inte att betrakta
som enstaka händelser, utan de är
väsentligen ett resultat av personalbristen,
som kommit ordningsstörande elements
aktivitet att mer och mer ta överhanden,
särskilt inom bangårdsområdet
och inom tunnelbanorna. Det är inte
länge sedan eu tunnelbanevakt blev
ihjälslagen vid ett uppträde på en tunnelbanestation.

I motionerna har vi visat pa att det

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

rör sig om en sådan personalbrist att
man sedan länge bara hinner med ett
visst, ganska begränsat antal brottsanmälningar
per kriminalpolisman och
sålunda tvingas att i betydande utsträckning
eftersätta övriga anmälningar.
Det finns vidare sedan länge inte
på långt när tillräckligt med personal
till den viktiga preventiva verksamheten.
År 1955 fick kriminalpolisen i
Stockholm in bortåt 60 000 anmälningar,
år 1964, nio år senare, var motsvarande
siffra närmare 90 000. Det genomsnittliga
antalet anmälningar per
kriminalpolisman har sedan 1955, trots
viss mindre personalökning under samma
tid, ökat från 211 till 231. Uppklaringsprocenten,
som länge varit låg och
lägre än för landet i övrigt, har under
tiden från 1955 till 1963 minskat från
28 till 24, för vissa brott är den ännu
lägre.

Det genomsnittliga antalet invånare
per anmält strafflagsbrott var 1963 nästan
9 i Stockholm men i Göteborg
13, i Malmö 15 och i Norrköping 19.

Går man till ordningspolissidan är
klagomålen från allmänhetens sida vanliga
och tyvärr i stor utsträckning berättigade.
Detta gäller inte bara de centrala
delarna av staden, trakterna kring
Centralstationen och tunnelbanorna,
utan även ytterområdena, särskilt vissa
nya sådana områden med högt befolkningstal,
vidsträckta områden med
svårövervakad struktur. Även den
starkt växande trafiken ökar kraftigt
behovet av större polispersonal i huvudstaden.

Om man alltså, herr talman, tycks
vara överens om att personaltillskotten
är angelägna, är det klart att man kan
komma till ganska olika meningar om
den behövliga personalförstärkningens
storlek. Departementschefen begär 69
nya polistjänster i Stockholm, och utskottet
föreslår i sitt utlåtande att detta
skall godkännas. Samtidigt påpekar utskottet
att 8 polistjänster friställes för
polistjänst genom att arbetet med för -

124

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

passningar kommer att skötas av fångvården.
Men det av de anslagsäskande
instanserna beräknade behovet av personalökning
är faktiskt mycket större.
Polismästaren i Stockholm har begärt
218 man, men han skulle nu alltså få
dessa 69 plus 8. Det förhåller sig så
att 11 man av de 69 skall användas för
viss riksomfattande verksamhet och
kan alltså inte inräknas i personalen
för Stockholms stad. Som en slutsiffra
skulle alltså polisen tillföras 66 man
mot begärda 218.

Behovet av denna personalökning
har för övrigt på en man när vitsordats
av rikspolisstyrelsen. Det kan förtjäna
att betonas att det verkliga behovet,
enligt den bedömning polismästaren
i Stockholm har gjort, är betydligt
större än som framgår av vad han begär.
Han har med andra ord själv gjort
väsentliga reduceringar i sina äskanden.
Rikspolisstyrelsen föreslog för ordnings-
och utredningsavdelningarna i
Stockholm en ökning med totalt 150
man men skulle för stockholmspolisens
del enligt Kungl. Maj:ts förslag bara få
46 man för de båda avdelningarna minus
11 man, d. v. s. 35.

Även motionärerna får väl under
dessa omständigheter anses blygsamma
i sitt förslag om inrättande av
ytterligare 22 polismanstjänster av
olika kategorier.

Stockholm såsom huvudstad är av
naturliga skäl föremål för det övriga
landets intresse i många avseenden.
Många medborgare reser av olika anledningar
till huvudstaden och får då
känning av de i vissa avseenden osäkra
förhållanden som jag här har pekat på.
En stor del av landets befolkning beröres
alltså av dessa. Det gäller också
utländska medborgare som besöker
huvudstaden. Staden är landets ansikte.
Vad som sker på vissa håll i de centrala
delarna av Stockholm och särskilt
i de kollektiva trafikmedlens stationer
är föga smickrande och utgör dålig PR,
inte bara för huvudstaden utan för

landet i dess helhet. Man kan förstå
polismyndigheten i Stockholm då den
förklarar att den ställs inför en allt
svårare uppgift, på gränsen till den
hopplösa, på grund av personalbristen.
För att klara upp förhållandena på
Centralstationen har man nyligen
tvingats att ta relativt stora grupper av
polispersonal från ytterområdena. Det
är klart att man tillfälligtvis kan godtaga
sådant men inte på litet längre sikt.
Riksdagen och regeringen får då ta på
sig en inte ringa del av skulden till
förhållandena, om här inte snart sker
en väsentlig upprustning av polisen i
Stockholm, även personellt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservation 10 i utskottets utlåtande.

I detta anförande instämde herr
Nihlfors (fp).

Herr BERGMAN (s):

Herr talman ! Om jag förstod herr
Wiklund rätt ansåg han att statsutskottet
bedömt läget i Stockholm på samma
sätt som motionärerna. Det gör det
onödigt för mig att fördjupa mig i
frågan om behovet av mer personal till
stockholmspolisen. Det är ju det som
är innehållet i den reservation som är
fogad till föreliggande utskottsutlåtande.
Jag avstår helt från diskussion
på den punkten.

Vi är i statsutskottet vana vid att
handskas försiktigt med pengar och
får också vänja oss vid att vara sparsamma
med orden. Herr Wiklunds tolkning
av den knappa formuleringen,
som skulle uttrycka en positiv inställning
i fråga om tillgodoseendet av
stockholmspolisens personalbehov, är
såvitt jag förstår riktig.

Jag skall inte heller fördjupa mig i
den svårbegripliga statistik om antalet
tjänster som herr Wiklund föredrog.
Ytterst få kan väl hänga med i denna
redovisning av siffror. Jag vill bara
säga att skillnaden mellan utskottets
ståndpunkt och reservanternas inte är

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

125

särskilt stor. De elva tjänster som tillfaller
polisverksamheten för riket i
dess helhet kommer i viss utsträckning
även stockholmspolisen till del. Dessa
befattningshavare skall syssla med bekämpandet
av narkotikasmuggling,
järnvägsstölder etc. som i huvudsak
förekommer i Stockholm men även i
min hemstad Göteborg, som får räknas
som en storstad i detta avseende. Vi
har narkotikaproblem också där och
tar kanske några av de elva tjänsterna
i anspråk. Utöver dessa nyinrättade
tjänster får man räkna sig till godo åtta
tjänster, motsvarande den personal
som friställs genom överförande av förpassningar
till fångvården.

Det gör att skillnaden mellan utskottets
förslag och reservanternas inte är
så stor även om de 22 tjänsterna skulle
fördelas på olika personalkategorier
och lönegrader. Det hade kanske varit
bättre om vi varit eniga om beskrivningen
av läget och det förslag till
tjänsteorganisation som Kungl. Maj:t
framlagt. Vi vet ju att, även om riksdagen
skulle besluta om den utökning
av personalorganisationen som reservanterna
yrkar på, skulle det ändå inte
kunna ske någon effektuering av det
beslutet i verkligheten. Det finns inte
personal disponibel för dessa tjänster.
Naturligtvis finns det möjligheter att
befordra befattningshavare inom organisationen
i enlighet med vad motionärerna
yrkat på. Men det finns alltjämt
många vakanser. Även efter den ökning
av personalorganisationen som utskottet
nu förordar kommer det förmodligen
att finnas vakanser.

Rekryteringsläget är visserligen bättre
i dag än tidigare, men rekryteringen
sker ju i första hand till aspiranttjänster.
Det tar ett år innan dessa aspiranter
får ta på sig en polisuniform
och med någon effekt kan visa sig på
gatorna. Sedan tar det ytterligare något
år innan de kan få ordinarie tjänst.
Jag bedömer skillnaden mellan reservanternas
ståndpunkt och utskottets

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

som ynkligt liten och tycker att den i
och för sig inte bort motivera en reservation,
särskilt inte när vi är så eniga
i sakfrågan.

Med detta, herr talman, yrkar jag
bifall till utskottets hemställan.

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Vi skall inte ingående
diskutera de olika polistjänster som
skulle utnyttjas för riksomfattande
verksamhet. Jag har förfrågat mig hos
polisledningen i Stockholm om hur det
förhåller sig med dispositionen av dessa
11 befattningshavare. Man gör där
gällande, och jag kan inte åberopa annat
än vad man säger, att det här är
fråga om polismän som inte kommer
stockholmspolisens verksamhet till godo.

Vad beträffar vakanserna, som är en
viktigare fråga, kan sägas att läget är
betydligt gynnsammare nu än för några
år sedan. Jag har vissa möjligheter att
bedöma denna sak genom att jag under
rätt många år tillhört rekryteringsrådet
för stockholmspolisen. Jag har i dag
förfrågat mig om hur läget är för närvarande
och fått veta, att vakanserna
just nu uppgår till 74. Det är enligt min
mening ett ganska gynnsamt läge, när
man betänker att huvudstadens poliskår
omfattar över 2 000 man. 74 vakanser
kan inte anses vara en särskilt hög
siffra. Rekryteringsläget är, som statsutskottets
ärade talesman också vitsordade,
gynnsamt. Tillgången på sökande
är god, och jag kan därtill nämna
att det är fråga om sökande med goda
betyg. Jag har haft tillfälle alt bedöma
också den saken. Det är i varje fall min
uppfattning att läget inte på många år
varit så gynnsamt som nu när det gäller
att rekrytera och fylla vakanserna.

Att vi motionärer liksom reservanterna
varit blygsamma i våra yrkanden
tycker jag snarast skall räknas oss till
godo. Det tar, som här sagts, en tid
innan man kan rekrytera i tillräcklig
utsträckning. Då är det väl bra om man

126

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

kan få ytterligare 22 befattningar inrättade
utöver vad som föreslås i propositionen
och utskottsutlåtandet.

Jag uppskattar självfallet i hög grad
att här sker en förstärkning, men jag
tycker att ökningen kunde ha blivit
något större.

I detta anförande instämde fru Eriksson
i Stockholm (s).

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Wiklund har velat
ta upp en debatt i stort om den polisiära
organisationen, tillgodoseendet av
rättssäkerheten och bekämpandet av den
omfattande brottsligheten.

Självfallet skulle det vara av ett visst
intresse att få diskutera denna fråga,
men den är inte ny. Vi har haft detta
problem att brottas med under hela
efterkrigstiden. Det är inte minst 1950-talets erfarenheter med den omflyttning
av människor mot storstadsområdena
som då ägt rum och svårigheterna
att rekrytera personal till polisorganisationen
som vi har haft anledning
att uppmärksamma.

Jag erinrar om de ofta kritiska meningar
som framförts från oppositionshåll
i slutet av 1950-talet och början av
1960-talet därför att rekryteringen inte
kunde anses vara tillfredsställande.

Nu säger herr Wiklund att vi har ett
betydligt bättre rekryteringsläge, det
bästa vi haft sedan länge. Därom är vi
överens. Vi kan säga att det är en rad
av åtgärder som på lång sikt syftar
till att bygga upp en organisation
som bättre svarar mot de anspråk som
vi ställer på en verksamhet till skydd
för medborgarnas liv och egendom.
Grundförutsättningarna därtill börjar
vi få, inte minst då det gäller utbildningen
och rekryteringen. Villkoren
för polismännen har förbättrats, och
detta påverkar självfallet rekryteringsläget.

Jag tror emellertid vi kan vara överens
om att det inte är helt tillfredsstäl -

lande som det är; vi har fortfarande
vakanser. Man kan diskutera var siffran
ligger. Den kanske är ungefär 200
i Stockholm, som den var den 1 mars,
enligt en uppgift som jag fått, men detta
har ingen avgörande betydelse i och
för sig. Man kan naturligtvis med utskottets
talesman, herr Bergman, säga,
att striden om huruvida man skall ha
22 tjänster mer eller mindre inte kan
få avgöra hela detta stora problem som
herr Wiklund har tagit upp. Det är inte
på den punkten det hänger. Man kan
väl inte heller säga att detta är någonting
som har kommit så hastigt på, att
när staten plötsligt övertar en kommunal
organisation, så skall verksamheten
av staten kunna byggas ut så att den
svarar mot behovet i dag. Men behovet
i dag har inte anmält sig så plötsligt.
I så fall kunde man fråga vad kommunerna
har gjort under de gångna åren.
Har organisationen eftersatts? Ja, jag
skall inte göra något uttalande i den
frågan. Jag vill hänvisa till det lilla
jag redan sagt i fråga om rekryteringsläget,
de organisationsutredningar som
vi haft i gång och som har lett fram till
att vi velat förändra huvudmannaskapet
för att därmed få en effektivare
organisation, en totalstyrka, med möjligheter
att i viss omfattning och vid
särskilda tillfällen också dirigera denna
styrka till de platser där det blir
nödvändigt. Nu har vi alltså denna organisation
från den 1 januari 1965. Det
är väl ändå ingen som vågar stiga upp
och säga att vi har fått en erfarenhet
som är tillräcklig för att kunna göra
en bedömning av effektiviteten i den
nya organisationen och av de möjligheter
som vi där har. Det är klart att
jag förstår att det finns svårigheter,
och jag vill gärna framhålla de svårigheter
som rikspolisstyrelsen ställts inför:
att bygga upp den nya organisationen,
sätta den på fötter och bringa
den i tillämpning. Man kan inte begära
att rikspolisstyrelsen under den korta
tid som har stått till förfogande skulle

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

127

ha kunnat få verksamheten så i funktion,
att exempelvis aktioner av tillfällig
art skulle ha kunnat göras under
dessa korta månader. Det får betraktas
som uteslutet. Men det är naturligtvis
en av de möjligheter som står till
buds att kunna ta in kanske 300 eller
500 polismän, som tillhör den statliga
polisverksamheten, för aktioner i de
områden där vi har det besvärligast.
Det är ju sådana överväganden som
måste göras inom rikspolisstyrelsen
och inom övriga organ som har att
svara för denna verksamhet. Men låt
oss avvakta någon ytterligare erfarenhet! Sedan

kan man naturligtvis diskutera,
om inte den omflyttning av människor,
som har skett från landsbygden
in till våra städer och våra storstadsregioner,
skulle ha föranlett en snabbare
utbyggnad av den polisiära organisationen
i dessa tillflyttningsområden.
Men det vore lika rimligt att
ställa frågan, om det då inte också
skulle vara möjligt att minska ner styrkorna
i de områden där vi har haft en
befolkningsuttunning. Jag skall inte ta
upp en diskussion om det, ty jag vet
vad som kommer att sägas från de områden
från vilka vi har haft en befolkningsutflyttning
eller befolkningsuttunning.
Ingen vill där avstå från den
organisation som finns, inte heller på
detta område. Och då blir det en kostnadsfråga,
som man inte kan bortse
från i det samhällsekonomiska sammanhanget,
och det blir också en fråga om
hur man skall använda de pengar som
anslås. Vi har ansett nödvändigt att så
skyndsamt som möjligt ställa materiella
resurser till verksamhetens förfogande.
.lag erinrar om fjolårets riksdagsbeslut
om 500 nya bilar, som man är i färd
med att köra in väl i huvudsak också
kört in och som nu går ut i verksamheten
och gör den mera mobil.

I vårt förslag ligger också inköp av
ytterligare 500 nya bilar, en nyupprustning
under nästkommande budgetår av

Lokala polisorganisationen: Avlöningar

en tredjedel av den av staten övertagna
kommunala vagnparken m. m.

I fråga om detta materielanslag blir
det också en avvägning. Skall man
jämte denna bilpark ta med även annan
utrustning? Och i vilken grad skall
man ta med båtar och annan sjöutrustning?
Vi har sagt att en materielupprustning
i första hand får gå till landtransporterna.
Det betyder inte att vi
underskattar problemen i fråga om
sjötransporterna. Riksdagen har gjort
en justering. Den har gått ifrån Kungl.
Maj:ts förslag i det avseendet. Det är
klart att vi inom regeringen ändå har
att överväga i vilken situation och på
vilken punkt vi skall ta strid med ett
enhälligt statsutskott. Frågan om att
göra det därför att statsutskottet vill ge
Kungl. Maj:t 100 000 kronor mer än
Kungl. Maj :t själv begärt har jag bedömt
på det sättet att vi inte skall ta
den striden. Därför har jag noterat att
100 000 kronor ställts till vårt förfogande
för inköp av båtar. Sedan får vi
se hur man här lämpligast kan använda
dessa pengar och hur effektiviteten
skall kunna ökas.

Herr talman! Jag har velat lägga de
här synpunkterna. Problemet i stort
skulle vi kunna fortsätta att debattera.
Det viktiga är att vi är överens om nödvändigheten
av insatser från samhällets
sida. Vi måste också ha klart för oss att
det blir kostnadskrävande. Vi får öka
anslaget år från år. Det är vi säkerligen
alla medvetna om. Vi får göra en bedömning
av var insatserna kan göra
den största nyttan. Erfarenheterna
kommer också här att kunna ge oss
vägledning.

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! När jag nämnde siffran
74 — eller över 70 — såsom vakanser
för dagen, så var det en siffra, efter att
man gjort reduktion med det antal extra
personal och färdigutbildade aspiranter
som är i verksamhet. Annars vet
jag också att siffran ligger något över

128

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Bidrag till förebyggande och släckning av brand

200, om man räknar efter ordinarie befattningar
som inte är besatta.

Jag uppskattade i allra högsta grad
att inrikesministern ville ta tillfället i
akt att här ge sin syn på behoven och
hur de skall kunna täckas på litet
längre sikt. Framför allt är det ju värdefullt
att polisens tekniska resurser
upprustas. Det är något som ligger helt
i linje med utvecklingen av det nutida
samhället, där rörligheten ju bara ökar,
trafiken ökar m. m. Jag vill då bara
säga att det finns behov av personal
till att föra bilarna och båtarna också,
och det är ett faktum -— eller hur,
herr statsråd —• att rikspolisstyrelsen
i år i alla fall begärde ett väsentligt
större antal befattningar för stockholmsområdet
än som sedan kom att
föreslås. Beträffande polismästarens äskande
är ju skillnaden ännu större mellan
det anmälda behovet och vad man
här har föreslagit.

Slutligen, herr talman, har vi kostnadsfrågan.
Det är klart att det svider
för statsverket att öka befattningarnas
antal. Lönekostnaden växer och växer
kraftigt. Den största posten i verksamheten
är ju personallönerna. Men
vad kostar inte kriminaliteten! Jag
tror för min del att om man satte sig
ned och började räkna över detta, bleve
det väl fråga om det inte är ekonomiskt
fördelaktigt att ha en tillräckligt upprustad
polispersonal. Jag är övertygad
om att statsrådet Johansson inte har
annan mening på den punkten. Men det
är klart att det sedan har sina bekymmer
att få fram pengarna. Det är ju
inte bara inrikesdepartementet det rör
sig om, utan även finansdepartementet.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
10); och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Wiklund begärde emellertid votering, i

anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
41: o) i utskottets utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
10) av herr Axel Andersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Wiklund begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 142 ja och 50 nej,
varjämte 9 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna 42—74

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 75

Bidrag till förebyggande och släckning
av brand, tillika svar på interpellation
ang. brandriskerna vid användning av
motorredskap

Sedan punkten föredragits yttrade:

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! I anslutning till denna
punkt har ställts en interpellation, som
jag ber att få besvara.

Herr Gustafsson i Borås nar frågat
mig om jag uppmärksammat de risker
ur brandsäkerhetssynpunkt, som

Fredagen den 2 april 19G5

Nr 15

129

Bidrag till förebyggande och släckning av brand

den ökade användningen inom jordbruk
och industri av traktorer och
motorredskap medför, och om jag är
villig att medverka till åtgärder för att
nedbringa dessa risker.

Med anledning härav får jag anföra
följande.

I villkoren för brandförsäkring är regelmässigt
intagna säkerhetsföreskrifter
som särskilt avser traktorer och
motorredskap och deras handhavande.
Bl. a. förekommer bestämmelser om
att traktor under vissa förhållanden
skall vara försedd med gnistsläckare
för att försäkringen skall gälla. Denna
sammankoppling av säkerhetsföreskrifter
och försäkringsvillkor jämte den
upplysningsverksamhet som förekommer
har fungerat i stort sett tillfredsställande
för att fästa uppmärksamheten
på brandriskerna och därigenom
söka förebygga brandskador. Nämnas
kan också att de särskilda säkerhetsföreskrifter
om fordons beskaffenhet
och utrustning som intagits i vägtrafikförordningen
gäller även för traktor
och motorredskap.

I och för sig innebär givetvis inte
försäkringsvillkoren någon garanti för
att traktorer och motorredskap inom
jordbruk och industri förses med gnistsläckare
eller annan utrustning som kan
vara ändamålsenlig ur brandskyddssynpunkt.
Denna fråga har emellertid
på sistone ägnats ökad uppmärksamhet.
Sålunda riktade statens maskinprovningar
för omkring ett år sedan
en vädjan till svenska tillverkare och
importörer att förse traktorer och motorredskap
med gnistsläckare i standardutförande.
Denna vädjan har rönt
allmän förståelse och några företag
har numera infört gnistsläckare som
standard. Andra företag har förklarat
sig ha för avsikt att successivt införa
gnistsläckare i standardutrustningen.

Den främsta åtgiirden för att vid sidan
av den sålunda pågående utvecklingen
söka förebygga att brand uppkommer
vid användning av traktorer
5 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr

och motorredskap bör bestå i en ökad
upplysningsverksamhet på området.
Detta kan bl. a. ske med försäkringsgivarnas
medverkan i samband med att
brandförsäkring tecknas eller att inbetalning
av premier sker. Enligt vad jag
inhämtat är såväl statens brandinspektion
som Svenska brandförsvarsföreningen
beredda att i samverkan med
försäkringsföretagen och övriga berörda
verka för att en ökad upplysning
kommer till stånd i frågor som berör
brandsäkerheten vid användning av
traktorer och motorredskap. Lantbrukets
brandskyddskommitté har också
sin uppmärksamhet riktad på dessa
frågor. Några bindande föreskrifter innebärande
skyldighet för innehavare
av traktor eller motorredskap att förse
dessa med gnistsläckare eller annan
brandutrustning finner jag under dessa
förhållanden knappast erforderliga.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Låt mig först frambära
mitt tack till statsrådet för svaret på
min interpellation. Svaret får väl sägas
vara positivt så till vida att det visar
förståelse för de brandrisker jag påpekar,
även om det säger nej till min
fråga, om statsrådet vill medverka till
föreskrifter som nedbringar de brand
risker som onekligen förefinns i samband
med nyttjandet av traktorer och
andra motorredskap.

Någon bearbetad statistik över antalet
bränder, orsakade av traktorer som
saknat gnistsläckare finns inte, men
jag har några rubriker från skilda tidningar
som jag tycker är ganska oroväckande
och som talar sitt särskilda
språk. Här är tre exempel: »Traktor
vållar svår skogsbrand.» —- »Traktor
vållar svår brand. Ägaren åtalad för
grov vårdslöshet.» — »Stor ladugårdsbrand.
Traktor brandorsak.»

Nu kan man som statsrådet säga att

1.r>

130

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Bidrag till förebyggande och släckning av brand

sammankopplingen av säkerhetsföreskrifter
i stort sett har fungerat tillfredsställande.
Allt beror väl på vad
man lägger in för betydelse i orden
»i stors sett». Jag noterar att statsrådet
i sitt svar anfört att »i och för sig
innebär inte brandförsäkringsvillkoren
någon garanti för att traktorer och
motorredskap inom jordbruk och industri
förses med gnistsläckare eller annan
utrustning som kan vara ändamålsenlig
ur brandskyddssynpunkt». Nej,
det finns helt enkelt inga adekvata bestämmelser
om att gnistsläckare skall
apteras på redskap av detta slag. Brandrisken
finns där. Redskapen är inte
standardutrustade med gnistsläckare.
De bör vara så utrustade att de kan
användas för normalt bruk. Det innebär
nuförtiden att man kör in i lador
och andra ekonomibyggnader med
traktor, även vid transport av t. ex. hö
och halm.

När nu de firmor som saluför redskap
av detta slag tydligen kommer att
standardutrusta sina maskiner med
gnistsläckare kan det måhända stanna
vid det. Importerade traktorer har
dock inte denna utrustning, och då
man räknar med en traktors livslängd
till tio år, så kommer det likväl att
alltfort finnas en del riskfall. Jag har
mig bekant att den enda svenska traktorfabrikanten
sagt sig inte nu vilja
utrusta sina traktorer med gnistsläckare,
enär man bedriver forskningsarbete
för att få fram en ny typ. I princip
instämmer man dock från denna
fabrik i att gnistsläckare behövs och
bör höra till utrustningen.

Om både producenter, konsumenter
och färsäkringsbolag är överens om
att gnistsläckare skall apteras på fordonen
så borde väl allt vara i sin ordning.
Frågan gäller då bara om detta
kommer att ske. Kan man alltså effektivt
komma till rätta med den fråga jag
fört på tal utan lagstiftningsåtgärder,
så är väl detta den bästa vägen — lagar
har vi nog så gott om — men jag håller

före att något övergrepp vore det inte
med ett stadgande om obligatorisk
skyldighet att förse motorredskap med
apparatur som säkert skyddar mot
brandrisk.

Att frågan förts på tal i riksdagen
kan kanske ha en verkan i god riktning,
och då är ju i alla fall något vunnet.
Jag utläser ur statsrådets svar en
positiv inställning till att innehavare
av traktorer och motorfordon löser
frågan så att brandrisker motverkas.

Herr ELMWALL (ep):

Herr talman! När denna försäkringsfråga
aktualiserades blev följden
förhöjda premier för dem som ville
köra in med traktorer i sina ekonomihus.
Det har visat sig under den tidsperiod
som gått därefter att riskerna
inte har varit så stora som man befarade.
Man har därför numera tagit bort
denna särskilda premiesättning med
höjda premier för dem som kör in med
traktorer i ekonomihus. Vidare har de
traktortillverkare som finns i Sverige
försett traktorerna med godkända gnistsläckare.
Det har såvitt jag vet skett i
varje fall i min hemtrakt i samråd med
brandförsäkringsbolagen, med deras
godkännande och i enlighet med deras
föreskrifter. Det är naturligtvis av en
utomordentligt stor betydelse för traktorägaren
att kunna köra in med traktorn
i sitt magasin och slippa lasta om
varorna. Här har man fått till stånd en
lösning som enligt min mening är tämligen
bra.

Statsrådet säger i interpellationssvaret:
»Några bindande föreskrifter innebärande
skyldighet för innehavare av
traktor eller motorredskap att förse
dessa med gnistsläckare eller annan
brandutrustning finner jag under dessa
förhållanden knappast erforderliga.»
Detta ställningstagande tror jag är riktigt.
Detta sköter brandförsäkringsbolagen
— vad beträffar lantgårdar är
det i allmänhet länsbolagen — och

131

Fredagen den 2 april 1965 Nr 15

Lokaliseringslån — Anslag till Upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige

försäkringstagarna om efter överenskommelse.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 76—87

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 88

Lokaliseringslån

Kungl. Maj:t hade (punkt VI: 1, s. 233)
föreslagit riksdagen att till Lokaliseringslån
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett investeringsanslag av 100 000 000 kr.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Enarsson m. fl. (I: 81) och den andra
inom andra kammaren av herr andre
vice talmannen Cassel m. fl. (11:109)
hemställdes att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 81
och II: 109 till Lokaliseringslån för budgetåret
1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 100 000 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Virgin, Kaijser, Bohman och Turesson,
vilka under förutsättning av bifall till
reservationen 3) vid bankoutskottets utlåtande
nr 6 ansett att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna I: 81 och II: 109, avslå
Kungl. Maj:ts förslag om att till Lokaliseringslån
för budgetåret 1965/66
anvisa ett investeringsanslag av
100 000 000 kr.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 89

Lades till handlingarna.

§ 8

Anslag till Upplysningsverksamhet i
utlandet angående Sverige

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

32, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1965/66 till
Upplysningsverksamhet i utlandet angående
Sverige jämte i ämnet väckta motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr WAHLUND (ep):

Herr talman! Jag kommer i detta
sammanhang inte att ställa något yrkande.
Jag vill endast med några ord
fästa uppmärksamheten på en fyrpartimotion
som väckts av fru Myrdal och
herr Kaijser i första kammaren och
av herr Ståhl och mig i denna kammare.
I motionerna yrkas att riksdagen skall
bevilja ett statsbidrag till Utlandssvenskarnas
förening med 50 000 kronor för
budgetåret 1965/66.

Ingen ■—- inte heller utskottsmajoriteten
— bestrider att Utlandssvenskarnas
förening utför en betydelsefull
verksamhet för hjälp till svenskar som
har sysselsättning i utlandet. Ingen
bestrider heller att denna verksamhet
år efter år kommer att öka i betydelse.
Världen har ju blivit mindre och allt
fler svenskar söker sig utomlands för
sitt arbete.

I detta sammanhang kanske man
skulle påminna om att då vi här talar
om utlandssvenskar är inte alls samma
sak som emigranter. Utlandssvenskarna
är av en helt annan typ än den miljon
emigranter som under senare delen av
1800-talet och i början på detta århundrade
utvandrade till Amerika och
andra transoceana länder. Dessa emigranter
hade inte mycket kontakt med
Sverige i sitt arbetsliv. De blev svenskutlänningar
och inte utlandssvenskar.
Bland utlandssvenskarna möter vi den
stora massan av representanter för
vår exportindustri. Här finner vi ledare,
organisatörer och i inte så ringa
utsträckning arbetare, som regel då
specialkunniga arbetare. Och naturligtvis
för man inte glömnia alla de svens -

132

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Utredning rörande försäljning till allmänheten av aktier i statliga företag

kar som har arbete inom FN och dess
specialorganisationer som experter och
tjänstemän. Och sist men inte minst
finns bland dem missionärerna.

Nu kan det sägas att vi har utrikesförvaltningen
att tillgå när dessa människor
behöver hjälp och stöd. Efter
vad jag själv sett vill jag gärna betyga
att det där utförs ett mycket gott arbete
— åtminstone vad gäller ambassader,
legationer och icke-titulärkonsulat.
Jag gläder mig emellertid över att
utskottet här direkt säger ifrån att de
tjänster, bl. a. i form av informationsoch
kuratorstjänst, som Utlandssvenskarnas
förening lämnar i individuella
fall utgör ett komplement till den svenska
utrikesförvaltningens bistånd till utlandssvenskar.
Det förhåller sig just på
detta sätt. Utlandssvenskarnas förening
kan, obunden av former, på ett helt
annat sätt än utrikesförvaltningen
lämna ett individualiserat och personligt
stöd. Jag har inte heller någonting
att anmärka när utskottet påminner
om att det var Utlandssvenskarnas förening
som administrerade den omfattande
statliga hjälpen till utlandssvenskarna
under och närmast efter kriget
till följd av krigshändelser.

Jag skulle vilja tillägga att det under
sådana förhållanden bör vara fördelaktigt
att ha Utlandssvenskarnas
förening som en beredskap, ty så oroligt
som det är i världen kan statsmakterna
tyvärr återigen få anledning att
använda Utlandssvenskarnas förening
som redskap då det gäller krigsdrabbade
svenskar.

Motionen avstyrks, och utskottet säger
att anledningen är den att Utlandssvenskarnas
förening har skrivit till
Kungl. Maj:t i höstas och begärt statsbidrag
för sin verksamhet. Man säger
att denna fråga alltså är föremål för
Kungl. Maj:ts prövning. Som ärendet
nu ligger har man väl ingenting annat
än att konstatera än den, jag vågar
säga, positiva tonen i utskottsutlåtandet
och vänta och hoppas på att Kungl.

Maj :t skall ställa sig positiv till den
framställning som Utlandssvenskarnas
förening gjort.

Herr talman! Jag har som sagt inget
yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

33, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
angående anslag på tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1964/65 till
Allmänna beredskapsarbeten m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 10

Utredning rörande försäljning till allmänheten
av aktier i statliga företag

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

34, i anledning av väckta motioner om
utredning rörande försäljning till allmänheten
av aktier i statliga företag.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Holmberg m. fl. (I: 454) och den andra
inom andra kammaren av herr Magnusson
i Borås m. fl. (11:558), hade hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
rörande lämpliga former för försäljning
av aktier i de i vinstsyfte drivna statliga
företagen, varvid särskilt beaktades att
sådana former för aktieförsäljningen
ordnades som garanterade en bred
spridning av aktierna bland allmänheten
och soin kunde vara ägnade att
främja det långsiktiga sparandet.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:454 och 11:558 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Boman, fröken Andersson, herrar Ivar
Johansson, Per Jacobsson, Åkerlund,
Harry Carlsson, Harald Pettersson, Boh -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

133

Utredning rörande försäljning till allmänheten av aktier i statliga företag

man, Eliasson i Sundborn och fröken
Elmén samt herrar Gustafsson i Skellefteå,
Björkman, Nelander och Sjönell,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna
1:454 och 11:558, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
rörande lampliga former för försäljning
av aktier i de i vinstsyfte drivna statliga
företagen.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Under drygt fem timmar
har kammaren avverkat fyra ärenden
på den långa föredragningslistan.
Inrikesdepartementets huvudtitel har
som vanligt varit segsliten. För att inte
bidraga till att listan på restantier till
nästa vecka skall bli alltför lång, skall
jag begränsa mitt inlägg och fatta mig
kortare än vad jag under andra förhållanden
skulle ha gjort.

Den borgerliga reservationen till
statsutskottets utlåtande nr 34 grundas
på en högermotion med hemställan om
utredning rörande lämpliga former för
försäljning av aktier i de i vinstsyfte
drivna statliga företagen.

Frågan har behandlats åtskilliga
gånger tidigare i riksdagen med samma
negativa resultat. Den socialdemokratiska
majoriteten vill inte att medborgarna
skall vara med som direkta ägare
i de statliga bolagen.

Syftet med motionen är att stimulera
de enskilda människorna att spara och
bilda kapital. Staten driver numera eu
alltmer omfattande ekonomisk verksamhet.
Flera statliga företag, exempelvis
Sveriges Kreditbank och LKAB, arbetar
i klart uttalat vinstsyfte och i
den speciella privata företagsformen,
d. v. s. som aktiebolag. Vi kan inte finna
att det finns skäl att de skall vara
statligt helägda. De bör inte på något
sätt stå i särställning.

Vi förordar därför att eu inte alltför
liten del av aktierna utbjuds till för -

säljning till allmänheten. Det borde
ligga i företagens eget intresse att knyta
allmänheten närmare sig. Därmed
skulle man få allmänhetens värdering
av resultatet, och även för staten borde
det vara en fördel att bedriva ekonomisk
upplysning genom att låta allmänheten
vara delägare i de statliga
företagen. Även om det tidigare djupa
misstroendet mot aktieägande med tiden
avtagit, finns det alltjämt mycken
okunnighet att undanröja. Vi har inte
generellt påyrkat omedelbara åtgärder
beträffande samtliga statliga företag,
utan begränsat vår hemställan till en
utredning av dessa frågor.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
få yrka bifall till reservationen av herr
Boman in. fl. till statsutskottets utlåtande
nr 34.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Såsom herr Björkman
framhöll har denna fråga om försäljning
av statens aktier diskuterats många
gånger tidigare, och jag tror inte att det
finns några nya synpunkter att anföra.

Herr Björkman säger att de som står
på den socialdemokratiska majoritetslinjen
inte önskar att enskilda medborgare
skall vara delägare i statliga företag.
Men det är ju i verkligheten redan
förhållandet: de svenska medborgarna
är ägare till de statliga företagen.

Lät oss lika gärna säga rent ut att
herr Björkman vill sälja de här aktierna
i de statliga företagen, medan jag
och övriga som står på majoritetslinjen
inte vill sälja dessa aktier och därför
inte heller anser att det behövs någon
utredning.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja

134

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Försäljning till allmänheten av statens aktier i LKAB

besvarad. Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets utlåtande
nr 34, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 110 ja och 85 nej, varjämte 3 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 11

Försäljning till allmänheten av statens
aktier i LKAB

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
35, i anledning av väckta motioner om
försäljning till allmänheten av statens
aktier i LKAB.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Holmberg in. fl. (1:455) och den andra
inom andra kammaren av herr Magnusson
i Borås m. fl. (11:559), hade hemställts,
att riksdagen måtte 1. besluta att
av statens till ca 479 milj. kr. uppgående
innehav av aktier i LKAB aktier till
ett nominellt belopp av 228 milj. kr.
skulle erbjudas allmänheten i valörer på
50 kr. per aktie till en marknadsmässig

emissionskurs, varvid särskilt tillsåges
att köpare av lägre antal aktier skulle
äga förtur vid överteckning och att en
bred spridning av aktieköpen bland allmänheten
vunnes; 2. besluta att under
budgetåret 1965/66 utbudet av aktier
bestämdes till nominellt 50 milj. kr.;
samt 3. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de förberedelser som emissionen
erfordrade, varvid särskilt borde beaktas
vad i motionerna anförts i fråga om
valordning för bolaget.

Utskottet hemställde, att motionerna
I: 455 och II: 559 icke måtte av riksdagen
bifallas.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Åkerlund, Bohman
och Björkman, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte med bifall till motionerna 1:455
och II: 559

1. besluta att av statens till ca 479
milj. kr. uppgående innehav av aktier i
LKAB aktier till ett nominellt belopp av
228 milj. kr. skulle erbjudas allmänheten
i valörer på 50 kr. per aktie till en
marknadsmässig emissionskurs, varvid
särskilt tillsåges att köpare av lägre antal
aktier skulle äga förtur vid överteckning
och att en bred spridning av aktieköpen
bland allmänheten vunnes;

2. besluta att under budgetåret 1965/66
utbudet av aktier bestämdes till nominellt
50 milj. kr.;

3. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta
de förberedelser som emissionen erfordrade,
varvid särskilt borde beaktas vad
i motionerna anförts i fråga om valordning
för bolaget.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Skillnaden mellan reservationen
vid statsutskottets utlåtande
nr 34 och reservationen vid det
utlåtande, som vi nu behandlar, är att
bakom denna senare reservation står
endast utskottets högerledamöter. Re -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

135

Försäljning till allmänheten av statens aktier i LKAB

servationen är emellertid en direkt följd
av den motion som nyss diskuterades.

Vi högerreservanter föreslår sålunda
att under nästa budgetår aktier i LKAB
till ett nominellt värde av 50 miljoner
kronor skall erbjudas till allmänheten
i valörer på 50 kronor. Därefter bör
staten under kommande budgetår fortsätta
att utbjuda aktier upp till ett
sammanlagt belopp av 228 miljoner
kronor. Vårt förslag för nästa budgetår
gäller alltså endast 10 procent av
LKAB:s totala aktiekapital på 500 miljoner
kronor, varav statens andel utgör
479 miljoner och Grängesbergsbolagets
21 miljoner. Vi förordar också — i syfte
att åstadkomma en spridning av aktierna
på så många bänder som möjligt
— att ingen skall äga inköpa mer än 40
aktier.

Det borde enligt min mening finnas
skäl för socialdemokraterna att överväga
— även om herr Gustafsson i
Stockholm är motståndare till detta —
huruvida inte en sådan aktieförsäljning
skulle utgöra ett lämpligt sätt för staten
att tillgodose sitt behov av kapitaltillförsel.
Jag erinrar mig att finansminister
Sträng i ett tal vid en sammankomst
i Göteborgs börssällskap den
23 februari i år yttrade bl. a. följande:
»Den starka efterfrågan på aktier tycks
klart ge vid handen att det sannerligen
inte saknas riskvilligt kapital. Detta
förhållande torde definitivt visa på både
lämpligheten och önskvärdheten av
att företagen tillvaratar möjligheterna
att via nyemissioner förstärka sin likviditet
och skapa möjligheter att finansiera
välbehövliga nyinvesteringar. Genom
Anell-lagens avdragsrätt har tills
vidare kapitalanskaffningen denna väg
i stort sett jämställts med den traditionella
lånevägen, sett ur kostnadsmässiga
och skattemässiga synpunkter.»

Företagen har sannerligen hörsammat
denna maning från finansministern.
Nyemissionerna i år uppgår hittills
till drygt 730 miljoner kronor. Detta
iir dubbelt så mycket som nyemissio -

nerna under 1964 och mer än hela börsomsättningen
under samma år. Skulle
inte staten genom att placera en del av
sitt aktiekapital hos de enskilda medborgarna
kunna tillgodose sitt behov
av nytt kapital på samma sätt, samtidigt
som man stimulerar allmänhetens
intresse för aktieägande?

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen
av fröken Andersson in. fl.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag föreställer mig att
kammarens ledamöter känner igen även
denna diskussion från tidigare år, och
jag har inget behov av att här mycket
förlänga debatten. Men herr Björkman
tog upp en fråga, som jag vill säga
några ord om. Han rekommenderade
mig att fundera på om man inte skulle
kunna fylla en del av statens kapitalbehov
genom att sälja aktier i LKAB.
Jag skulle emellertid för min del betrakta
en sådan försäljning närmast
som ett förskingrande av statens tillgångar,
och på lång sikt skulle därför
en sådan försäljning sannerligen inte
vara en affär att rekommendera.

Herr talman! Med hänvisning till de
många diskussioner som förts i detta
ärende under flera år och till vad utskottet
skrivit ber jag att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Herr Gustafssons i
Stockholm senaste yttrande kan jag
inte låta passera utan vidare.

För en stund sedan sade herr Gustafsson
att detta att staten äger företaget
just betyder att alla medborgare
är delägare i det, men nu när det är
fråga om att sälja aktier kallar herr
Gustafsson det för förskingring av statens
tillgångar. Jag måste säga att jag
har svårt att följa med i herr Gustafssons
resonemang.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,

136

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Förläggningen av LKAB.;s huvudkontor

dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets utlåtande
nr 35, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av fröken Andersson in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
151 ja och 34 nej, varjämte 7 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 12

Förläggningen av LKAB:s huvudkontor

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
36, i anledning av väckta motioner angående
förläggningen av LKABrs huvudkontor.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Axel Andersson och Strandberg
(I: 192) och den andra inom andra
kammaren av herrar Petersson och öhvall
(11:243), hade hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om skyndsam utredning av frågan
om förläggning av LKAB:s huvud -

kontor under medverkan av företagets
ledning och representanter för Norrbottens
län.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:192 och 11:243 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Per Jacobsson,
Åkerlund, Harald Pettersson, Bohman,
Eliasson i Sundborn, Gustafsson i Skellefteå,
Björkman och Sjönell, vilka ansett
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 192 och II: 243, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam
utredning av frågan om förläggning
av LKAB:s huvudkontor.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr PETERSSON (h):

Herr talman! I statsutskottets utlåtande
nr 36 liksom nr 34 och 35 behandlas
motioner som rör statens egna
affärsdrivande företag. Alla har också
av utskottsmajoriteten avstyrkts med
det huvudmotivet, att riksdagsmajoriteten
tidigare avslagit liknande motioner.

Visserligen kan det vara hedervärt
att ha en fast, oföränderlig ståndpunkt.
Men om de statliga affärsdrivande företagen
verkligen skall kunna konkurrera
med det enskilda näringslivet på lika
villkor, tror jag att ägaren — staten —
måste, liksom de enskilda företagsägarna
ständigt gör, vara beredd att pröva
om inte förändringar till det bättre kan
ske. Om då riksdagen som representant
för staten som företagsägare anser sig
helt beroende av hur ledningen för ett
av statens företag ser på problemen ur
sin speciella synpunkt, tror jag att riksdagen
på ett något för enkelt sätt söker
komma ifrån sitt ägaransvar.

I det utskottsutlåtande vi nu behandlar
gäller det en utredning om förläggningen
av LKAB:s huvudkontor. I utlåtandet
anför utskottet, att den domi -

Fredagen den 2 april 19G5

Nr 15

137

nerande synpunkten vid bedömning av
frågan om huvudkontorets förläggning
bör vara hänsynen till verksamhetens
bedrivande på det ur olika utgångspunkter
effektivaste och mest ändamålsenliga
sättet. Den uppfattningen delar
jag helt, men jag anser att utskottsmajoriteten
tagit alltför starkt intryck av
företagsledningens bedömning, när den
avvisar kravet på en skyndsam utredning
av frågan under medverkan av representanter
för ägaren — staten —
och företagsledning samt den landsända
där LKAB har 99 procent av sin
företagsstyrka på 7 000 personer.

Det får anses helt mänskligt att företagsledningen
själv helst vill kvarstanna
där den är. Företagsledningen fäster
utomordentligt stort avseende vid behovet
av nära kontakt med de cirka 50 personer,
som i Stockholm sysslar med försäljning
av bolagets produkter till kunder,
vilka till övervägande del bor
utomlands. Däremot har företagsledningen
inga större bekymmer för kontakten
med de cirka 7 000 personer,
som mer än 100 mil från huvudkontoret
sysslar med projektering och utbyggnad
av nya malmfält, med rationalisering
av driften i gruvor och utskeppningshamnar.
Mig synes det som om LKAB:s
ledning övervärderar behovet av nära
kontakt med försäljningsarbetet på bekostnad
av kontakten med de 7 000 personer,
som i norr sysslar med drift och
vidareutveckling av företagets produktion,
och kontakten med den bygd där
företaget arbetar. I sammanhanget bör
också påpekas att enskilda storföretag
flyttat sina huvudkontor — även norrut
—- till produktionsorten eller dess
närhet med ur effektivitetssynpunkt
lyckat resultat.

Om jag sedan går över till att se förläggningen
av bolagets huvudkontor ur
ägarens — statens — synpunkt, vill jag
först konstatera att vi i riksdagen är
överens om att det är ett samhällsintresse
att förbättra förutsättningarna
för företagande och sysselsättning i
5*—Andra kammarens protokoll 1!)G5.

Förläggningen av LKAB:s huvudkontor

norra Sverige. Vi säger samfällt i riksdagen,
att vi vill stimulera företag att
utöka sin verksamhet i »lokaliseringslänen».
Ingen torde bestrida att det
vore en god stimulans för utökad företagsamhet
i Norrbotten, om staten som
ägare fann det riktigt att förlägga huvudkontoret
för sitt största företag till
den landsända där det har 99 procent
av sina anställda.

Inom parentes kan också nämnas, att
det nu anses vara ett samhällsintresse
att bromsa upp byggandet av kontor
m. m. i Stockholm.

Vi i Norrbotten har också svårt att
förstå det rättvisa i att cirka en procent
av personalen som finns i Stockholm
genom att utgöra »huvudkontor»
skall ge Stockholm kommunal beskattningsrätt
till 7,5 procent av LKAB:s
stora vinster, som främst kommer från
den värdefulla råvaran, malmen i Norrbotten.
Detta förhållande, som ju också
är grundat på riksdagsbeslut, skulle
förändras till Norrbottens fördel om
huvudkontoret förlädes till Norrbotten.
Som bekant anser vi det också vara ett
riksintresse att öka skatteinkomsterna
i Norrbotten för kommuner och landsting.

Herr talman! Jag har med dessa korta
kommentarer angivit några skäl till att
riksdagen som representant för staten
som ägare av LKAB bör, under medverkan
av företagsledning och representanter
för Norrbottens län, skyndsamt
utreda frågan om förläggning av
LKAB:s huvudkontor.

Jag är medveten om att LKAB måste
ha goda försäljningskontakter både inom
och utom landet. Jag tror också att
LKAB sköts av duktigt folk, men jag
tror i likhet med ett enhälligt förvaltningsutskott
i Norrbottens landsting, att
utomordentligt starka skäl talar för att
LKAB:s huvudkontor förläggs till
Norrbotten, även om man ser frågan
rent företagsekonomiskt. Då jag därför
yrkar bifall till reservationen av fröken
Andersson in. fl., gör jag det i överty.
Vr l.~>

138

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Förläggningen av LKAB:s huvudkontor

gelsen om att den begärda utredningens
resultat skulle bli att LKAB:s huvudkontor
förläggs till Norrbotten.

Herr ÖHVALL (fp):

Herr talman! Vad som begäres i motionerna
I: 192 och II: 243 är ingenting
annat än en utredning om lokaliseringen
av LKAB:s huvudkontor. Utskottet
har bara hänvisat till att ärendet tidigare
har behandlats och har inte talat
om den vikt som remissinstanserna
tillmätt denna fråga. Vi har tidigare
i dag talat om den motståndsvall som
finns när det gäller lokaliseringen i
norr, och vi behöver onekligen injektioner
av olika slag för att undanröja
motståndet.

Alla remissinstanser som yttrat sig
i denna fråga har ansett sig veta för
litet om den för att kunna fatta ett
självständigt beslut. Kiruna stad framhåller
bl. a. att huvudkontoret givetvis
måste förläggas dit där man kan utöva
verksamheten mest effektivt och
förordar därför en ingående utredning.

Luleå stad framhåller att norrbottningarna
i gemen är mycket missbelåtna
med statsmakternas beslut om huvudkontorets
förläggning, och staden
framhåller att man redan i skrivelse
1956 redogjorde för skälen för denna
uppfattning. Staden säger också att skrivelsen
av den 6 april 1956 endast styrker
den ståndpunkt som staden nu intagit.
Man ansluter sig därför till vad
motionärerna anfört.

Norrbottens läns förvaltningsutskott
påpekar att man från landstingets sida
redan 1956 på allt sätt försökte påverka
utvecklingen men misslyckades härmed.
Huruvida förhållandena nu har
ändrats därhän att en flyttning av huvudkontoret
kan vara motiverad, undandrar
sig förvaltningsutskottets bedömning.
Även detta uttalande måste
väl tolkas som ett utredningsmotiv.

Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar
om att när frågan om lokaliseringen
av LKAB:s huvudkontor be -

handlades av riksdagen 1956, anfördes
i statsutskottets utlåtande åtskilliga
synpunkter som kunde anses tala till
förmån för en förläggning av kontoret
till Norrbotten. Detta resulterade som
bekant i att riksdagen i samband med
beslutet om huvudkontorets stationering
i Stockholm ansåg sig böra göra
följande uttalande: »Skulle emellertid
erfarenheten visa att en förflyttning av
huvudkontoret till Norrbotten kan verkställas
utan nackdelar för bolaget, bör
frågan härom upptagas till förnyad
prövning.» Frågan om den framtida lokaliseringen
lämnades härigenom öppen
tills vidare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län pekade
i sitt nyssnämnda yttrande också
på vad lokaliseringsutredningen bl. a.
anfört: »Lokaliseringsutredningen har
vid sina överväganden funnit det uppenbart,
att en flyttning av LKAB:s
huvudkontor förutsätter en omläggning
av nuvarande former och rutiner för
samarbete med Grängesbergsbolaget
och AB Malmexport. Det skulle vara
värdefullt för lokaliseringsfrågans bedömning
att få möjligheterna till en
sådan omläggning belysta. Nu föreliggande
material gör det svårt för utredningen
att avväga de verkliga fördelarna
och nackdelarna vid en utflyttning
av LKAB:s huvudkontor. I LIvAB:s
skrivelse synes man ha lagt mindre vikt
vid huvudkontorets samarbete med
lokalförvaltningarna i Norrbotten. Såvitt
lokaliseringsutredningen kan bedöma
torde dock huvudkontorets förläggning
tillsammans med en stor produktionsenhet
kunna innebära fördelar
från ekonomiska och administrativa
synpunkter.»

Länsstyrelsen delar den i lokaliseringsutredningens
uttalande framförda
uppfattningen.

Effektivitetskravet måste givetvis stå
i förgrunden även vid lokalisering
av LKAB:s huvudkontor. Det är fullt
klart att så måste vara fallet. Men det
synes emellertid i detta fall — liksom

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

139

i flera andra fall — föreligga risk för
psykologiska hinder mot en omlokalisering
från huvudstaden. Jag anser att
det ligger helt i linje med riksdagens
tidigare beslut om en aktiv lokaliseringspolitik
att riksdagen först undersöker
hur förhållandena är i de företag
som står riksdagen närmast. Både ur
remissvaren och ur utredningsbetänkandena
kan utläsas tveksamhet om
hur man skall förfara, eftersom man
ansett att tillräckligt underlag inte föreligger
för att kunna bedöma denna
fråga. Det måste följaktligen finnas goda
skäl för att utreda hur frågan ligger
till.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Såsom det redan tidigare
framhållits i debatten har även
denna fråga behandlats av riksdagen
vid två tillfällen, dels 1956, dels så sent
som för några månader sedan. Ingenting
har inträffat sedan frågan sist behandlades
som i dag kan ge anledning
för riksdagen att inta någon annan
ståndpunkt än vad den gjorde i november
eller december förra året. Jag
skall därför inskränka mig till att säga
några ord med anledning av de anföranden
som tidigare hållits i dag.

Jag tror att det kan finnas skäl att
understryka att man hur man än vill
ordna denna fråga — och det kan finnas
delade meningar om var man skall
ha den s. k. kontorsandelen av detta
företag placerad — inte kommer ifrån
att man måste ha någon form av kontor
i Stockholm. Om man sedan kallar
funktionerna där för huvudkontorscller
lokalförvaltningsfunktioner tror
jag har ganska liten betydelse i detta
sammanhang.

Låt mig vidare säga till herr Öhvall,
att vi inte anser afl det vid detta tillfälle
funnits anledning att återigen redogöra
för hela det remissförfarande

Förläggningen av LKAB:s huvudkontor

som vi redovisade för några månader
sedan i samband med behandlingen av
denna fråga. Vi tycker att den som är
speciellt intresserad kunde kosta på
sig att gå tillbaka till det tryck som utkom
förra året för att ta del av denna
redovisning.

Som sagt: Hur man än gör med detta
menar vi inom utskottsmajoriteten, att
kontakterna med försäljningsbolaget i
detta fall är mycket viktiga. LKAB
har gemensamt försäljningsbolag med
Grängesbergsbolaget, och därför måste
man såsom jag påpekat ändå ha ett
kontor förlagt till huvudstaden.

Någon av de föregående ärade talarna
frågade hur det i så fall går med
kontakterna med de anställda. Den som
haft tillfälle att studera detta företag
tror jag inte kan klaga på några bristande
kontakter mellan företagsledning
och anställda. Kontakterna mellan de
anställda på respektive orter och de
mycket effektivt arbetande lokalförvaltningarna
är mycket goda. Jag tror inte
att det finns någon anledning att rikta
vare sig några anklagelser eller anmärkningar
därvidlag.

Det var också någon som tog upp
frågan om beskattningen. Detta spörsmål
har också tidigare varit uppe till
diskussion, och jag vill erinra om att
det när statsutskottet och riksdagen
senast behandlade frågan ifrågasattes,
om man inte skulle göra en ny bedömning
av grunderna för beskattningen.
Det är dock inte vare sig statsutskottet
eller riksdagen som har att göra en förnyad
bedömning, utan det är våra skattedomstolar
som skall verkställa en
sådan.

.lag kan hålla med om att det kan
förefalla mindre väl avvägt — för att
inte kvälja dom — att 7,5 procent
av vinsten skall beskattas i Stockholm.
.lag vill erinra om att statskontoret vid
ett tidigare tillfälle skrev till riksdagen
och ifrågasatte, om inte 5 procent kunde
innebära en lämplig avvägning. Men
detta godtog som sagt inte skattedom -

140

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen

stolarna, utan de fastställde procentsatsen
till 7,5.

Enda sättet att få frågan omprövad
är sålunda att på nytt föra upp målet
till skattedomstolarna, och såvitt jag
vet har det även skett. Vi får alltså
avvakta utgången av den prövningen.

Det väsentliga är ändå —- och det
tycks alla vara ense om — att denna
företagsamhet kan bedrivas så effektivt
som möjligt. Vi inom utskottsmajoriteten
har inte blivit övertygade om att
det skulle gagna effektiviteten att nu
flytta den huvudkontorsfunktion som
finns i Stockholm till Norrbotten. Först
och främst är det ingen som vet var
den skulle ligga — det råder tämligen
olika uppfattningar om den saken. Skall
den ligga i Luleå, i Kiruna, i Malmberget
eller någon annanstans? Man skulle
helt enkelt kunna ifrågasätta, om inte
den lämpligaste placeringen vore Narvik,
ifall nu en flyttning av huvudkontoret
skulle ske.

Men effektiviteten måste som sagt
vara det avgörande, och vi inom utskottsmajoriteten
menar att vad som
därvidlag är lämpligt bäst kan bedömas
av företagsledningen. I andra sammanhang
brukar det ju sägas att de
statliga företagen skall arbeta på lika
villkor med de privata, och då tycker
jag att man skall låta även detta statliga
företag arbeta på lika villkor och i varje
fall låta företagsledningen själv ha ett
mycket stort inflytande då det gäller
att bestämma var de olika kontorsfunktionerna
skall vara placerade.

Herr talman! Det skulle vara mycket
att tillägga, men jag vill inte förlänga
debatten utan slutar med att yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja be -

svarad. Herr öhvall begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 36, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av fröken Andersson in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr öhvall begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
101 ja och 84 nej, varjämte 6 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 13

Kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen Föredrogs

statsutskottets utlåtande nr
37, i anledning av väckta motioner angående
kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Siindin in. fl. (1:463) och den andra
inom andra kammaren av herr Hedlund
in. fl. (II: 555), hade hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om skyndsam utredning i syfte
att skapa bättre kreditmöjligheter och
kapitalförsörjning för de enskilda företagen
inom lastbilstrafikbranschen i enlighet
med vad i motionerna anförts.

Nr 15

141

Fredagen den 2 april 1965

Kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen

Utskottet hemställde, att motionerna
1:463 och 11:555 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Boman, fröken Andersson, herrar Ivar
Johansson, Per Jacobsson, Åkerlund,
Harry Carlsson, Harald Pettersson, Bohman
och Eliasson i Sundborn, fröken
Elmén samt herrar Gustafsson i Skellefteå,
Björkman, Helander och Sjönell, vilka
ansett att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte, med bifall till motionerna
I: 463 och II: 555, i skrivelse till
Kungl, Maj :t anhålla om skyndsam utredning
i syfte att skapa bättre kreditmöjligheter
och kapitalförsörjning för
de enskilda företagen inom lastbilstrafikbranschen.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr SJÖNELL (ep):

Herr talman! Reservanterna har ansett
att statsutskottets yttrande i utlåtande
37 bort ha den lydelsen, »att de
i motionerna framförda synpunkterna
på läget inom lastbilstrafikbranschen
väl motiverar frågans omedelbara hänskjutande
till särskild utredning». Och
nog finns det, herr talman, bärande
skäl för att kredit- och kapitalförsörjningen
inom denna bransch görs till
föremål för en särskild utredning. Det
gäller en grupp företagare som utgör
ett viktigt led i produktionsprocessen
i dess helhet, och deras betydelse är
stor ur rent samhällsekonomisk men
också ur lokaliseringspolitisk synpunkt.

Det är enligt motionärernas uppfattning
uppenbart att någon principiell
gränsdragning när det gäller statligt
kreditstöd inte kan ske mellan varuproducerande
företag å ena sidan och
å andra sidan företag som utför tjänster
åt t. ex. nyssnämnda typ av företag.
Att någon gränsdragning icke kan ske,
eftersom varutransporterna är clt med
varuproduktionen så integrerat element
att de kan sägas ingå i själva produk -

tionsmaskineriet som sådant, är ett påstående
som får stöd från många håll.
Det kan i sammanhanget räcka med ett
citat ur kommerskollegii yttrande över
en liknande motion förra året. Ämbetsverket
konstaterade då bl. a. att »transportväsendet
utgör ett led i produktionsapparaten».

Det kan, herr talman, ur samhällelig
synpunkt icke vara tillfredsställande
att i kredithänseende diskriminera detta
viktiga element i produktionsapparaten
som transportväsendet — främst då
lastbilstrafikbranschen — utgör och
hänvisa denna bransch antingen till
svåråtkomliga och dyra legala krediter
eller till den »grå» kreditmarknaden,
vilken visserligen inte är särskilt svåråtkomlig
men som erbjuder pengar mot
vad man skulle kunna beteckna som
rena ockerräntor. På den illegala kreditmarknaden
får företagen inom denna
bransch betala räntor som ligger vid
cirka 10 procent, och krediterna är av
mycket kortfristig natur, d. v. s. i allmänhet
växelkrediter.

Det vore rimligt, rättvist och motiverat
att företagare inom lastbilstrafikbranschen
i kredithänseende behandlades
på samma sätt som åtskilliga av de
producerande företag, som lastbilstrafikbranschen
betjänar. De producerande
företagen kan genom olika statliga
kreditinstitutioner, t. ex. Industrikredit
och Företagskredit, få medellånga och
långa krediter.

Som jag inledningsvis framhöll talar
både samhällsekonomiska och lokaliseringspolitiska
skäl för att det görs en
utredning i syfte att skapa bättre kreditmöjligheter
och kapitalförsörjning
för de enskilda företagen inom lastbilstrafikbranschen.
Jag citerade nyss en
passus ur kommerskollegii yttrande
förra året i denna fråga, och jag kan
fortsätta citatet: »Transportväsendet

utgör ett led i transportapparaten och
i den mån det av lokaliseringspolitiska
skiil är önskvärt att få industri förlagd
till viss plats kan det också vara ett

142

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen

allmänt intresse, att tillfredsställande
transportmöjligheter står till buds.»

Företagareföreningarnas förbund yttrade
sig också över de i fjol väckta motionerna,
och då dess yttrande enligt
min mening på ett klargörande sätt belyser
vitala punkter i denna fråga, ber
jag att få citera ett stycke ur förbundets
yttrande:

»Företagareföreningarnas förbund
finner i likhet med motionärerna, att
någon principiell skillnad mellan å ena
sidan varuproducerande företag och å
andra sidan förelag, som utför sådana
tjänster som transporter åt varuproducerande
företag, knappast kan föreligga,
då det gäller motivet för visst statligt
kreditstöd. En annan faktor som
bör uppmärksammas i detta sammanhang
är enligt förbundets uppfattning
de omfattande järnvägsnedläggelserna,
som under senare år ägt rum i landet.
Dessa har nämligen medfört att lastbilstransporterna
fått en alltmer ökad
betydelse för varudistributionen, och
speciellt påtagligt är detta förhållande
för orter och områden med ett underutvecklat
näringsliv, av vilka många
drabbas särskilt hårt av järnvägsnedläggelserna.
Det synes angeläget, att
vad man bl. a. genom statligt kreditstöd
lyckas åstadkomma i fråga om industrilokalisering
och utveckling av redan
verksamma företag i kommunikationsmässigt
mindre välbelägna områden
följes upp med åtgärder, som syftar till
att underlätta och förbilliga avsättningen
för i sådana områden belägna företag.
Transportfrågorna och transportkostnaderna
är härvid en faktor av så
stor betydelse, att det även ur denna
synpunkt är motiverat, att de förhållanden,
under vilka lastbilsbranschen
arbetar, ägnas uppmärksamhet från det
allmännas sida.»

Herr talman! Utskottsmajoriteten
säger att några »nya omständigheter av
beskaffenhet att böra föranleda ändrat
ståndpunktstagande från riksdagens
sida» icke har andragits. Det är kanske

riktigt att några nya argument av rent
ekonomisk natur icke har framkommit
i år, men argumenten blir såvitt jag
förstår inte mindre bärande bara därför
att de tidigare avvisats. Det förefaller
ganska självklart, att man genom
att ge lastbilstrafikbranschen och dess
företagare lämpliga krediter av samma
art, som dem mycket närliggande företag
inom hantverk och industri redan
har tillgång till, förbättrar lastbilsägarnas
konkurrensmöjligheter, vilket på
litet längre sikt torde resultera i lägre
transportpriser. Eftersom det på lastbil
transporteras en allt större mängd gods
till kostnader som uppgår till ansenliga
belopp måste varje åtgärd, som är ägnad
att stärka lastbilstrafikbranschens
möjligheter att konsolidera och effektivisera
sin verksamhet, ha ett betydande
samhällsekonomiskt intresse. Får
jag anföra ett par i sammanhanget
belysande siffror. År 1955 transporterades
per lastbil gods till ett värde av
cirka 359 miljoner kronor. År 1960 var
motsvarande siffra cirka 555 miljoner
kronor och 1964 811 miljoner kronor.

Den andra grunden för vårt förslag
om en utredning i syfte att åstadkomma
åtgärder för en förbättrad kreditförsörjning
och kapitalbildning för företagarna
i denna bransch var, som jag
inledningsvis berörde, lokaliseringspolitisk.
Och härvidlag har det verkligen
hänt något sedan i fjol som kan sägas
innebära att nya omständigheter framkommit,
vilka skulle kunna aktualisera
en ändrad inställning till motionärernas
hemställan. Riksdagen har antagit
ett omfattande och ambitiöst lokaliseringsprogram,
vilket ju syftar till ungefär
detsamma som framhölls i det av
mig ur Företagareföreningarnas förbunds
skrivelse nyss citerade avsnittet:
»— — — industrilokalisering och utveckling
av redan verksamma företag i
kommunikationsmässigt mindre välbelägna
områden---».

Om de mindre företagen, vilka utgör
cirka 12 000 av de cirka 13 000 företag

Fredagen den 2 april 19G5

Nr 15

143

som arbetar inom lastbilstrafikbranschen,
på grund av avsaknad av lämpliga
och företagsekonomiskt godtagbara
krediter får sin ställning så försvagad,
att deras antal börjar decimeras, försvåras
möjligheterna att till nyssnämnda
områden lokalisera respektive utveckla
där redan befintliga företag.
Dessa företag behöver ju för att vara
lönsamma ha tillgång till effektivt arbetande
godstransportmedel, något som
kan vara svårt att åstadkomma om antalet
företag inom lastbilstrafikbranschen
skulle börja minska.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Med hänvisning till att
detta ärende behandlades såväl vid
1963 års riksdag som vid 1964 års riksdag
och med hänvisning till vad statsutskottet
anfört i det föreliggande utskottsutlåtandet
ber jag att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Sjönell begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets utlåtande
nr 37, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Boman in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu eu gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppres -

Beskattningen av traktamentsersättning

ning. Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 100 ja och 85 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 14

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 18, i anledning av väckt
motion om rätt för riksdagsledamot att
vid inkomsttaxering göra avdrag för avgift
till riksdagsgruppskansli.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15

Beskattningen av traktamentsersättning

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 19, i anledning av väckta
motioner angående beskattningen av
traktamentsersättning.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:470
av herrar Gösta Jacobsson och Risberg
samt II: 583 av herr Nordgren, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla att genom
riksskattenämndens försorg en utredning
vidtoges rörande beskattningen av
traktamentsersättning och angående
skyldigheten att lämna kontrolluppgifter
till ledning vid taxeringen för sådan
ersättning, samt att förslag till ändrad
lagstiftning i ämnet förelädes innevarande
års höstriksdag; ävensom

2) motionen 11:572 av herr Gustavsson
i Alvesta.

Utskottet hemställde,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:470
av herrar Gösta Jacobsson och Risberg

144

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Beskattningen av traktamentsersättning

samt II: 583 av herr Nordgren angående
beskattningen av traktamentsersättning,
ävensom

2) motionen II: 572 av herr Gustavsson
i Alvesta angående avdraget för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Billman,
Skärman, Magnusson i Borås, Gustafson
i Göteborg och fru Nettelbrandt,
vilka ansett, att utskottet under punkten
1) bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande
motionerna I: 470 av herrar
Gösta Jacobsson och Risberg samt
II: 583 av herr Nordgren, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att genom
riksskattenämndens försorg en utredning
vidtoges rörande beskattningen av
traktamentsersättning och angående
skyldigheten att lämna kontrolluppgifter
till ledning vid taxeringen för sådan
ersättning samt att förslag till ändrad
lagstiftning i ämnet förelädes innevarande
års höstriksdag.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Bevillningsutskottets
betänkande nr 19 behandlar beskattningen
av traktamentsersättning. 1963
års riksdag beslöt att så till vida förenkla
reglerna för beskattning av traktamentsersättning
att även anställda i
privat och kommunal tjänst skulle få
göra ett schablonavdrag för sina omkostnader
i samband med resor och att
sådan traktamentsersättning skulle få
likställas med den som utgår för statlig
tjänst. Detta var en förenkling som man
länge väntat på. Tyvärr har den lagstiftning
som då kom till fått vissa icke
tillfredsställande följder. I motion 470
i denna kammare påtalas dessa förhållanden.
Det gäller bl. a. korttidsförrättningar,
t. ex. resor som varar två dagar

och en natt. Enligt schablonen har vederbörande
då inte rätt att räkna mer
än ett dygn.

Det är vanligt att t. ex. handelsresande
startar sina resor på måndag
morgon och kommer hem på fredagskvällen.
De har då varit borta fem dagar
och fyra nätter. Enligt traktamentsbestämmelsernas
schablon får de då
göra avdrag för högst fyra dygn. Detta
har påtalats i motionen. Där har också
påtalats det förhållandet att arbetsgivarna,
d. v. s. uppgiftslämnarna, måste
lämna mycket detaljerade uppgifter beträffande
dylika resor, bl. a. vilka
klockslag resan börjat och slutat.

Bevillningsutskottet erkänner att nuvarande
bestämmelser inte är tillfredsställande.
Utskottet säger nämligen:
»Utskottet vill inte bestrida att en strikt
tillämpning av de nya schablonreglerna
understundom kan leda till ett taxeringsmässigt
mindre gynnsamt resultat
och att detta särskilt gäller i fråga om
korttidsförrättningar.»

Men utskottet vill inte vara med om
den i motionen önskade utredningen
genom riksskattenämndens försorg i
avsikt att få bestämmelserna tydligare
och i bättre överensstämmelse med den
praktiska verkligheten.

Herr talman! Jag ber med denna motivering
att få yrka bifall till den vid
utskottsbetänkande! fogade reservationen.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag kan helt instämma
i vad utskottets ärade vice ordförande
sagt. Jag vill till hans anförande bara
foga ytterligare ett par synpunkter.

När vi 1963 fattade beslut om de nya
traktamentsbestämmelserna trodde vi
att vi hade varit med om att förenkla
bestämmelserna. Erfarenheten har visat
att de i stället blivit mycket krångligare
på många punkter. Dessutom är de anvisningar
som utfärdats av riksskattenämnden
oklara. Jag kan som exempel
nämna att jag själv var tveksam på en

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

145

punkt. När jag kontaktade framstående
experter hos skattemyndigheterna visade
det sig att man också där hyste
stor tveksamhet i fråga om tolkningen
av de nya bestämmelserna.

De svårigheter som de nya bestämmelserna
medfört har uppmärksammats
inte bara inom arbetsgivarkretsar,
som nämnts i motionen, utan också
inom löntagarorganisationerna. Frågan
var uppe till behandling vid TCOkongressen
i somras, och TCO har tillsatt
en särskild kommitté med uppdrag
att om möjligt framlägga förslag till
förbättringar i fråga om dessa bestämmelser.

Herr talman! En översyn är i allra
högsta grad motiverad. Jag yrkar bifall
till reservationen.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Det är riktigt, som här
sagts, att de nya reglerna får en del
icke önskvärda konsekvenser. Men detta
förutsågs när vi antog dem. Det rör
sig ändå bär om en schablon, och kammarens
ledamöter känner till att så
snart man har att göra med en schablon
kan avdraget i ena fallet bli för
stort, i andra för litet. Varje arbetstagare
har emellertid rätt att yrka på
större avdrag än vad som svarar mot
det belopp han fått i traktamente eller
mot normalbeloppet. Men han måste då
självfallet styrka de merkostnader han
haft. Detta kan naturligtvis vara svårt,
det är jag medveten om, för den som
har mänga korttidsförrättningar. Dessa
negativa verkningar är inte tillfredsställande
men att sådana uppkommer
ligger ju i schablonsystemets natur.

Jag minns så väl hur man inom utskottet,
när dessa regler infördes, uttalade
farhågor för att schablonregeln
skulle komma att missbrukas på det
sättet att ersättningar för arbete skulle
komma att utgå i form av traktamentsersättningar.
Eftersom traktamentena
var skattefria skulle vederbörande på
det sättet undgå skatt på ren lön. Det

Beskattningen av traktamentsersättning

framhölls i motioner att traktamentsersättningar
enligt gällande kollektivavtal
nästan undantagslöst uppgick till
lägre belopp än 30 kronor per dygn.
Det beloppet täckte, sade man, i stort
uppkomna merkostnader. När det nu
blev fråga om nästan det dubbla beloppet,
alltså 59 kronor som normalbeloppet
var, menade man att det inte
var otänkbart att denna ändring skulle
locka till en omfördelning av ersättningar
från lön till traktamente.

Bevillningsutskottet avstyrkte emellertid
motionerna under motiveringen
att det ändå fanns så många arbetstagare,
som inte hade några traktamenten,
att dessa skulle bevaka att arbetsgivaren
inte höjde traktamentena på
detta sätt så att missbruk uppstod. Utskottet
betraktade med andra ord faran
som överdriven.

Jag kanske också bör erinra om att
någon uppgiftsskyldighet inte föreligger
för arbetsgivaren i fråga om traktamentsersättningar
som inte överstiger
500 kronor eller avser mindre än
24 dagar. Det kan finnas arbetstagare
vilkas traktamenten från flera arbetsgivare
sammanlagt uppgår till minst
500 kronor. Arbetsgivarna lämnar kanske
aldrig någon uppgift, och följaktligen
slipper arbetstagaren att deklarera
och skatta för detta belopp.

Utskottet känner till att det råder
missnöje på många håll trots att det i
år var första gången som man deklarerade
och blev taxerad efter detta schablonsystem.
Det är uppenbart att det
måste vara svårt att utforma ett system
rörande dessa traktamenten, vilket både
arbetsgivare och arbetstagare är
nöjda med. För arbetstagarna måste
emellertid de nya reglerna i stort innebära
väsentliga förbättringar jämförda
med det system som tidigare rådde.
Då förekom en diskriminering av kanske
framför allt privatanställda och
kommunala tjänstemän i jämförelse
med de statsanställda.

Vi vet inte hur skattemyndigheterna

146

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Beskattningen av traktamentsersättning

kommer att förfara i dessa fall, eftersom
det nya systemet tillämpades för
första gången i år. Man bör därför låta
det vara i funktion någon tid innan
man omprövar det. Att schablonen
skulle begränsas till annat än hotellkostnader
— något som också yrkats i
motioner — kan inte få ifrågakomma.
Det skulle betyda att man återgår till
det verifikationssystem som vi förut
hade och ville komma ifrån.

Visst kan det vara besvärligt, såsom
det framhålles i motioner, med uppgiftsskyldigheten;
det vill vi inom utskottsmajoriteten
inte bestrida. Men
den kan inte undvikas. Det måste förekomma
en detaljerad uppgiftsskyldighet
om man över huvud taget skall
medge rätt till avdrag även vid endagsförrättningar.
Vi tror att dessa olägenheter
kommer att minska när systemet
fått verka något år. Jag vill tillägga att
de nya kontrolluppgifterna tillstyrktes
av samtliga arbetsgivarorganisationer
när vi beslöt införa systemet.

Till slut, herr talman, betonar utskottet
att >lagstiftningen om traktainentsbeskattn
ingen ägnas fortsatt uppmärksamhet
så att den, i möjligaste
mån, kan tillgodose sitt huvudsyfte,
nämligen att förenkla lönebeskattningen.
Enligt utskottets mening är det av
vikt både att så många skattskyldiga
som möjligt kan tillämpa reglerna och
att arbetsgivarna inte genom en generell
uppräkning av traktamentena skapar
orättvisa mellan olika kategorier
av skattskyldiga och föranleder att belopp,
som i själva verket utgör lön, blir
obeskattade.»

Med det anförda, herr talman, ber
jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten 1

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och

fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
1) i utskottets betänkande nr 19,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Yngve Nilsson in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 113 ja och 62 nej, varjämte
5 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 20, i anledning av väckta
motioner angående rätten till avdrag vid
beskattningen för kostnad för resor mellan
bostad och arbetsplats.

Utskottets hemställan bifölls.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr talmannen
att uppskjuta behandlingen av
återstående på föredragningslistan upp -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

147

Interpellation ang. läkarvårdsersättning för behandling mot tobaksmissbruk

tagna ärenden till kammarens sammanträde
onsdagen den 7 innevarande april.

§ 17

Interpellation ang. läkarvårdsersättning

för behandling mot tobaksmissbruk

Ordet lämnades på begäran till

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:

Herr talman! Av den forskning som
omfattar tobaksrökningens skadeverkningar
har det framkommit att vanerökande
kan vara bidragande orsak till
bl. a. cancersjukdomar. När den alarmerande
rapporten från Amerika för
något år sedan offentliggjordes i Sverige,
visade det sig att många vanerökare
sökte nedbringa sin konsumtion av
tobak med hjälp av avvänjningskurer
som sedan några år tillbaka finns att
tillgå vid sjukhus och privatmottagningar.

Chockrapporter av samma slag som
den amerikanska har visat sig till en
början ha en relativt god effekt i form
av minskad tobakskonsumtion. Efter en
tid tycks emellertid konsumtionen åter
stiga. Delvis sammanhänger väl denna
tendens också med det faktum att många
vanerökare inte blir hjälpta genom endast
en avvänjningskur. De måste genomgå
flera, vilket inte heller det alltid
leder till positiva resultat.

En tobaksavvänjningskur drar med
sig stora kostnader för de enskilda personer
som önskar komma ifrån sin last
för att förebygga eventuella skadeverkningar
i form av svåra sjukdomar. För
många innebär rökandet också fysiska
och psykiska olägenheter, även om det
inte är fråga om direkt sjukdomstillstånd.
Under alla förhållanden har den
forskning som bedrivits och bedrivs på
området visat att det ur hälsosynpunkt
iir av stor betydelse om man slutar eller
i varje fall nedbringar konsumtionen
av tobak.

Man har emellertid all anledning för -

moda att många personer av kostnadsskäl
drar sig för att anlita den hjälp
avvänjningskurerna ger dem i syfte att
komma ifrån vanerökandet. Under alla
omständigheter torde detta vara fallet
då man kan utgå ifrån att inte endast
en kur är tillräcklig. Två eller tre sådana
kurer innebär flera hundra kronors
kostnad för den enskilde.

Med hänsyn till den betydelse medicinkunskapen
tillmäter dessa tobaksavvänjningskurer
och de av allt att döma
goda möjligheter de erbjuder att hjälpa
vanerökare från missbruk och framför
allt att förebygga de skadeverkningar
som detta kan leda till ter det sig enligt
min mening egendomligt att kostnaderna
som är förknippade härmed inte i
likhet med andra utlägg för medicinska
behandlingar till någon del kan bestridas
av försäkringskassan.

Enligt 2 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring utgår ersättning för utgifter
för läkarvård vid sjukdom som enligt
läkares utsago kräver sådan vård. Tobaksmissbruk
anses enligt medicinsk
terminologi som en »ovana» och inte
som sjukdom.

Till min kännedom har kommit ett
fall då en person överklagade hos riksförsäkringsverket
försäkringskassans beslut
om att läkarvårdsersättning inte
skulle utgå då det på utfärdat läkarvårdskvitto
endast angivits av läkaren
att vården avsåg rökavvänjning. Med
stöd av ovannämnda stadgande vägrade
försäkringskassan utge ersättning. Riksförsäkringsverket
ändrade inte beslutet,
som överklagades hos försäkringsdoinstolen
vilken inte fann skäl föreligga
för en ändring av beslutet.

I medicinalstyrelsens yttrande till
försiikringsdomstolen framhölls bl. a.
att i förevarande fall intet säkert framkommit
som tyder på att en bakomliggande
sjukdom föranlett personens i fråga
åtgärd att genomgå rökavvänjningskuren.
Sådant samband torde enligt styrelsen
kunna påvisas i ett relativt stort
antal fall av rökavvänjning. För sin del

148

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Interpellation ang. läkarvårdsersättning för behandling mot tobaksmissbruk

framhöll styrelsen vidare att man inte
bör vara alltför restriktiv vid bedömandet
av frågan, huruvida samband med
somatisk eller mental art av sjukdom
föreligger. Intet säkert hade emellertid
framkommit i det aktuella fallet som
tydde på att detta hade varit anledningen
till avvänjningskuren.

Då tobaksmissbruk i de många medicinska
undersökningar som företagits
under senare tid visat sig ha uppenbara
hälsorisker och då det också visat sig
att personer som är vanerökare av samma
hälsoskäl vill söka sig till den medicinska
behandling som kan hjälpa dem
från missbruket, finner jag det angeläget
att sådan ändring i försäkringslagen
företas att en rökavvänjningskur betraktas
som en medicinsk behandling
vilken berättigar till läkarvårdsersättning.
Detta finner jag vara desto nödvändigare
dels då dessa kurer är förknippade
med så stora kostnader att de
för många blir alltför betungande, dels
då man ändå har all anledning rekommendera
varje storrökare sådan behandling.

Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande fråga:

Överväger statsrådet att företa sådan
ändring i lagen om allmän försäkring
att den behandling som nu erbjuds mot
tobaksmissbruk skall berättiga till läkarvårdsersättning? Denna

anhållan bordlädes.

§ 18

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets memorial nr
19, med uppgift på vissa vilande förslag
till ändringar i grundlagarna;

statsutskottets utlåtanden och memorial: nr

8, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för bud -

getåret 1965/66 inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner,

nr 38, i anledning av vissa av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för
budgetåret 1965/66 till främjande av bostadsförsörjningen
in. in. jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 39, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående riktlinjer för reglering
av prisförändringar för civilförsvaret
in. m.,

nr 40, i anledning av Kungi. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1965/66 till Marinen : Anskaffning av fartygsmateriel
m. in. jämte i ämnet väckta
motioner,

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stat för försvarets
fastighetsfond för budgetåret
1965/66,

nr 42, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag för budgetåret
1965/66 till Bidrag till varudeklarationsnämnden,

nr 43, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag för budgetåret
1965/66 till Avsättning till fonden
för friluftslivets främjande, och
nr 44, angående överlämnande till
konstitutionsutskottet av två till statsutskottet
hänvisade motioner i viss del;

bevillningsutskottets betänkande nr
21, i anledning av väckta motioner om
viss rätt för jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse till avdrag vid beskattningen; bankoutskottets

utlåtanden:
nr 13, i anledning av väckta motioner
om markförvärvs- och tomträttsfonder,
och

nr 14, i anledning av väckta motioner
om studieresor för riksdagens ledamöter,
m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om lagrådet
m. in., och

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

149

nr 18, i anledning av dels väckta motioner
om kostnadsfri rättshjälp vid administrativ
process, dels ock väckta
motioner angående fri rättegång;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 36, i anledning av väckta motioner
angående grupplivförsäkringen för värnpliktiga,
och

nr 37, i anledning av väckta motioner
angående rätten till tilläggssjukpenning
vid barnsbörd;

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 15, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående vissa anslag ur
kyrkofonden m. m.,

nr 16, i anledning av väckta motioner
om viss utvidgning av förbudet mot
oljeutsläpp till sjöss, och

nr 17, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 31 maj 1963 (nr
268) om igångsättningstillstånd för
byggnadsarbete;

jordbruksutskottets utlåtande nr 5, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående reglering av priserna på fisk
under budgetåret 1965/66; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
:

nr 15, i anledning av väckta motioner
om meritvärderingen av ungdomsledarskap
vid inträde till utbildningsanstalter,

nr 16, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för att stimulera anställande
av kvinnlig arbetskraft inom industrien,

nr 17, i anledning av väckta motioner
angående låglöne- och låginkomstgruppernas
problem,

nr 18, i anledning av väckt motion
om bevarande av det kulturhistoriska
värdet hos äldre bebyggelse som används
för fritidsändamål,

nr 19, i anledning av väckta motioner
angående folkpensionärsrabatter på statens
järnvägars och postverkets bussar,
om utvidgning av statens järnvägars reserabatter
till att gälla även busslinjer

samt angående statens järnvägars rabattresor
för pensionärer, och

nr 20, i anledning av väckta motioner
angående värnpliktigas fria resor, angående
statens järnvägars rabattresor för
värnpliktiga och angående fria resor för
värnpliktiga in. m.

§ 19

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde;

från bevillningsutskottet:

nr 140, i anledning av väckt motion
angående befrielse från skatteplikt för
automobil, som äges av höggradigt vanför
person; och

nr 141, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.
och 10 § 1 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner,
såvitt propositionen och motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet;
samt

från andra lagutskottet:

nr 114, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 §
1 mom. och 10 § 1 inom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt, in. in., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, dels ock i
ämnet väckta motioner;

nr 115, i anledning av väckta motioner
om dispens från lagen om arbetsförmedling
för skrivbyråernas serviceverksamhet;
och

nr 116, i anledning av viickt motion
angående kostnaderna för transport av
avliden från sjukhus till hemorten.

150

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

§ 20

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 99, angående omorganisation
av Svenska skeppshypotekskassan,
in. m., överlämnats till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 21

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 43, angående kommunal skatteutjämning,
m. m., motionerna:

nr 797, av herr Ekström i Iggesund
m. fl.,

nr 798, av herr Eliasson i Sundborn
m. fl.,

nr 799, av herr Hedlund m. fl.,
nr 800, av herr Hedlund m. fl.,
nr 801, av herr Holmberg m. fl.,
nr 802, av herr Larsson i öskeviksby
m. fl.

nr 803, av herr Lothigius m. fl.,
nr 804, av herr Kelander m. fl., och
nr 805, av herr von Sydow m. fl.;
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 50, angående anslag för budgetåret
1965/66 till bidrag till folkbibliotek,
motionerna:

nr 806, av herrar Boo och Elmstedt,
nr 807, av herr Carlshamre m. fl.,
nr 808, av herr Holmberg m. fl.,
nr 809, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl.,

nr 810, av herr Larsson i Luttra m. fl.,
och

nr 811, av herr Westberg m. fl.;
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 84, med förslag till förordning

om särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar, motionen nr 812, av fröken
Bergegren och fröken Andersson i
Strängnäs; samt

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 94, med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker,
m. m., motionen nr 813, av herr
Berglund.

Dessa motioner bordlädes.

§ 22

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet

a) under tiden 5—10 april 1965 för
att deltaga i en vetenskaplig konferens,
anordnad av University of Texas i Austin,
Texas;

b) under tiden 20—22 april 1965, för
att deltaga i ett sammanträde med Europarådsförsamlingens
ekonomiska utskott,
vilket äger rum i Ankara, Turkiet.

Stockholm den 2 april 1965

Gunnar Heckscher

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 23

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.32.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLM 65
614683