Tisdagen den 7 februari Sid
ProtokollRiksdagens protokoll 1967:6
RIKSDAGENS
** PROTOKOLL
&
Nr 6
FÖRSTA KAMMAREN
1967
7—10 februari
Debatter m. m.
Tisdagen den 7 februari Sid.
Interpellationer:
av herr Lundin ang. reseersättning i vissa fall vid sjukdom.. 3
av herr Åkerlund ang. utredningen om finansiella långtidsperspektiv
inom samhällsekonomien och behovet av ett statligt
kreditinstitut .......................................... 4
Meddelande ang. enkel fråga av herr Björk ang. undervisningen
i historia vid universitetsfilialerna.......................... 5
Onsdagen den 8 februari
Om sänkning av rösträttsåldern .............................. 6
Om sänkning av valbarhetsåldern ............................ 11
Kvinnlig tronföljd .......................................... 12
Interpellationer:
av herr Hiibinette om lärarbostäder på landsbygden, m. m..... 15
av herr Edström, om produktion av eldrivna rullstolar för
gravt handikappade .................................... 16
av herr Eskilsson ang. domänverkets markförvärv .......... 16
Torsdagen den 9 februari
Svar på enkla frågor:
av herr Jansson, Paul, om ytterligare åtgärder mot försök att
undandraga skatt ...................................... 18
av herr Werner om ökade resurser för behandling vid sjukhusens
njurkliniker av svårt njursjuka .................... 19
av herr Kaijser ang. ändring av förteckningen över kostnadsfria
läkemedel ........................................ 21
1 Första kammarens protokoll 1967. Nr 6
2
Nr 6
Innehåll
Sid.
Interpellation av herr Augustsson om en mer enhetlig lönestatistik
för hela arbetsmarknaden, m. m............................. 22
Meddelande ang. enkel fråga av herr Arvidson om viss vidgad
tillämpning av vapenförordningens bestämmelser ............ 23
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 8 februari
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1, ang. § 2 i riksdagens revisorers
berättelse över 1965 års granskning av statsverket .... 6
— nr 2, om tidsbegränsning av anförandena i kamrarna........ 6
— nr 3, om sänkning av rösträttsåldern ...................... 6
— nr 4, om sänkning av valbarhetsåldern .................... 11
•—• nr 5, ang. kvinnlig tronföljd .............................. 12
— nr 6, ang. riksdagens högtidliga öppnande ............ 14
Statsutskottets utlåtande nr 1, ang. utgifterna för kung''1. hov- och
och slottsstaterna ........................................ 15
— nr 13, ang. anslag till oförutsedda utgifter.................. 15
Bankoutskottets memorial nr 1, ang. fullmäktiges i riksbanken
avgivna berättelse ........................................ 15
—■ nr 2, ang. fullmäktiges i riksgäldskontoret avlämnade berättelse
.................................................... 15
Tisdagen den 7 februari 1967
Nr 6
3
Tisdagen den 7 februari
Kammaren sammanträdde kl. 16.00.
Upplästes följande till kammaren
inkomna ansökningar:
Till riksdagens första kammare
Härmed får jag anhålla om tjänstledighet
från riksdagsarbetet under tiden
den 8—den 10 februari 1967 för deltagande
i sammanträde i Geneve med
EFTA:s rådgivande kommitté.
Stockholm den 7 februari 1967
Gunnar Lange
Till riksdagens första kammare
För utrikes tjänsteresa får jag härmed
anhålla om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden den 8—den 10 februari
1967.
Stockholm den 7 februari 1967
Herman Kling
De begärda ledigheterna beviljades.
Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj ds proposition nr 19,
med förslag till lag angående ändring
i lagen den 12 juni 1942 (nr 350) om
fornminnen, in. m.
Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 1—6,
statsutskottets utlåtanden nr 1 och 13
samt bankoutskottets memorial nr 1
och 2.
_ .in
Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj ds
till kammaren överlämnade projfösftiöft
nr 26, angående godkännande
mellan Sverige och Peru båt pndväläiide
av dubbelbeskattningn ''fietraffliVlifé
skatter på inkomsriock .förmögenhet.
Interpellation ang. reseersättning i vissa
fall vid sjukdom
Herr LUNDIN (s) erhöll på begäran
ordet och anförde:
Herr talman! I lag om allmän försäkring,
andra kapitlet, som handlar
om sjukvårdsersättning, föreskrivs enligt
5 § att ersättning för resor skall
utgå till den som åtnjutit läkar- eller
sjukhusvård. Detta gäller, då den sjuke
får vård och behandling direkt förmedlad
av läkare.
Kungl. Majd har år 1962 med stöd
av 6 § samma lag utfärdat en kungörelse,
vilken säger att ersättning även
utgår för utgifter för vård och behandling
som lämnas av därtill behörig person
som inte är läkare, exempelvis legitimerad
sjukgymnast eller legitimerad
sjuksköterska. Yårdersättning kan
dock utgå endast om den sjuke är remitterad
av läkare.
Reseersättning utgår icke^ till ; den
sjuke som åtnjutit sådan våp^j.jGrpgger
med tungt kroppsarbete,,, tjypp^fön, j all t
skogsarbetare, drabbas, opfjat a;y(.sjytkbfi|
svär, vilka leder till låpgyarig^,jbeha>p,^-lingar som ges av-£xo/ggelyis^^lkgynn
naster eller sjpksj^pjer^pj;ih ,jK
Vid långa,!^Ysfåp,4jjtiRjiJtpbaT^W^r
ställena kpg; respgna. ;t>l(L^4) kpptgaappgi
att dop, sjjukp gpp^te, gysjå; •fråp, jbehanjlr
fiwisb rgåftgjejf) iptjn#8n4i4?fi
fbii, d£§11 fiipk&foiifr0n0>[o?.r[(;ihnca rnoni
-n i''Sip|igVftrOT?^9RfST) ''WSfenifc hfeavSf4(la
n?B(?Fsigi^Jij4g^gpy^l#®t^i (^v
•iynflw uter
gfeli 4ftjlfe<?fgfllgKiifRffl''oB5öj¥§s.I3]Vci^
^FiS b fiSWMPfl? jfep ggut rf dpip g, (< 3 fy^l^g
apligt.r åpets .yjfedagsbenättejgp kopjjpfy
att fprtsättaidiittibr^^t^.ppdcfj^ljeja^åfRt
1967.
fl Första kammarens protokoll 1967. Nr 6
4
Nr 6
Tisdagen den 7 februari 1967
Interpellation ang. utredningen om finansiella langtidsperspektiv inom samhällsekonomien
och behovet av ett statligt kreditinstitut
Med hänvisning till ovanstående
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få framställa följande
interpellation:
Är statsrådet i tillfälle att informera
kammaren om inom vilken tidsram den
kan vänta förslag om en sådan ändring
av lagen om allmän försäkring att
reseersättning tillerkänns patient, som
av läkare hänvisats till vård eller behandling
i anledning av sjukdom som
föreskrives i särskild kungörelse (SFS
1962:387), då behandlingen utföres av
annan legitimerad person än läkare?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Interpellation ang. utredningen om finansiella
långtidsperspektiv inom samhällsekonomien
och behovet av ett statligt
kreditinstitut
Ordet lämnades härefter på begäran
till herr ÅKERLUND (h), som yttrade:
Herr talman! Det har väckt betydande
uppseende hos den svenska allmänheten,
att förslag till inrättande av en
statlig utvecklingsbank av jätteformat
i näringspolitiskt syfte aviserats utan
att frågan därom skulle ha blivit i sedvanlig
ordning utredd och utredningsresultatet
offentliggjort. Nu förhåller
det sig ju i själva verket så, att det f. n.
sitter en utredning med uppdrag att utreda
de finansiella långtidsperspektiven
inom samhällsekonomien. Enligt sina
direktiv har »Utredningen om de finansiella
långtidsperspektiven inom samhällsekonomin»
att diskutera »riktlinjerna
för en ekonomisk politik på detta
område» (d. v. s. kreditmarknaden)
»som syftar till att skapa de kreditmarknadsmässiga
förutsättningarna för
en önskvärd ’real’ utveckling». »Det
kan här bli fråga om behovet och möjligheterna
att påverka placeringsfördelning
och kreditkanalisering bl. a.
genom slussning via allmänna pensionsfonden,
budgeten eller statliga
kreditinstitut», heter det vidare i direktiven.
Enligt årets riksdagsberättelse
beräknas utredningen slutföra sitt arbete
i början av innevarande år, varför
delresultat bör kunna antas föreligga.
Med hänsyn till det viktiga spörsmål
det här gäller är det ett allmänt
intresse och ett berättigat önskemål,
att utredningens resultat utan dröjsmål
bekantgöres.
Jag får därför anhålla om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet få
ställa följande fråga:
Är herr statsrådet villig att lämna
kammaren en översiktlig redogörelse
för de resultat, vartill »Utredningen
om finansiella långtidsperspektiv inom
samhällsekonomin» enligt sina direktiv
att utreda frågan om bl. a. behovet
av ett statligt kreditinstitut kommit?
Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.
Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motioner:
nr 685, av herr Jacobsson, Gösta, och
herr Brundin, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 17, med förslag
till förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning,
m. in.; samt
nr 686, av herr Tistad in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
17, med förslag till förordning om avdrag
vid inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning, m. m.
Tisdagen den 7 februari 1967
Nr 6
5
Meddelande ang. enkel fråga
Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga den 6 februari framställts av
herr Björk (s) till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet:
»Anser Statsrådet det önskvärt att de
historiestuderande vid universitetsfilialerna
erhåller samma möjlighet som studenterna
vid de nuvarande universiteten
att välja mellan en poiitisk-historisk
och en ekonomisk-historisk studiekurs,
och vilka åtgärder anser Statsrådet
möjliga för att här säkerställa likvärdighet?»
-
Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.03.
In fidem
K.-G. Lindelöw
6
Nr 6
Onsdagen den 8 februari 1967
Onsdagen den 8 februari
Kammaren sammanträdde kl. 14.00.
Justerades protokollet för den 31 nästlidne
januari.
Föredrogs och hänvisades till bevilningsutskottet
Kung. Maj :ts proposition
nr 26, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Peru för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet.
Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
motionerna nr 685
och 686.
Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden:
nr 1, i anledning av § 2 i riksdagens
revisorers berättelse över 1965 års
granskning av statsverket; och
nr 2, i anledning av motion om tidsbegränsning
av anförandena i kamrarna.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställts
bifölls.
Om sänkning av rösträttsåldern
Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 3, i anledning av motioner
om sänkning av rösträttsåldern.
Till gemensam behandling hade konstitutionsutskottet
förehaft
1) motionen nr 4 i andra kammaren
av herr Jansson m. fl., i vad den avsåge
rösträttsåldern;
2) de likalydande motionerna nr 37
i första kammaren av herr Wirtén m. fl.
och nr 50 i andra kammaren av herr
Mnndebo m. fl.;
3) de likalydande motionerna nr 79
i första kammaren av herr Fälldin samt
nr 108 i andra kammaren av herr Boo
och herr Larsson i Borrby; ävensom
4) motionen nr 338 i andra kammaren
av herrar Wennerfors och Nordgren.
I motionerna 1:37 och 11:50 hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta
såsom vilande grundlagsändring, att
rösträttsåldern vid val till riksdagens
andra kammare skulle sänkas från
nu gällande till året efter uppnådda
18 år samt att rösträttsåldern vid kommunala
val skulle sänkas på samma
sätt.
I motionerna 1:79 och 11:108 hade
anhållits, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att
frågan om sänkning av rösträttsåldern
till 18 år i enlighet med vad i motionerna
anförts måtte upptagas till prövning
i anslutning till övervägandena
rörande ny författning.
I motionen 11:338 hade föreslagits,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj ;t skulle anhålla, att frågan om
sänkning av rösträttsåldern till fyllda
18 år måtte prövas i anslutning till
överväganden rörande ny författning.
Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att motionerna
1) II: 4, i vad den avsåge rösträttsåldern;
2)
I: 37 och II: 50;
3) I: 79 och II: 108; samt
4) II: 338
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservation hade avgivits av fru Segerstedt
Wiberg samt herrar Sörenson,
Harald Pettersson, von Friesen, Wah
-
Onsdagen den 8 februari 1967
Nr 6
7
lund, Hamrin i Jönköping och Boo,
vilka på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:79 och 11:108 samt II:
338, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att frågan om sänkning av rösträttsåldern
med två år måtte upptagas
till prövning i anslutning till övervägandena
om en partiell författningsreform.
Herr PETTERSSON, HARALD, (ep):
Herr talman! Den allmänna rösträtten
i vårt land har sedan länge varit
någonting självklart. Det har rått allmän
enighet om medborgarnas rätt och
moraliska skyldighet att genom deltagande
i val till de olika representationsförsamlingarna
ge uttryck för sina
meningar. Vad som däremot har varit
föremål för diskussion är frågan om
vilken ålder som skall krävas för deltagande
i dessa val.
Naturligtvis måste man ta hänsyn till
många faktorer vid fastställandet av en
lämplig rösträttsålder. Under årens
lopp har problemet med jämna mellanrum
varit föremål för riksdagens ställningstagande.
Enligt den grundlagsändring
som slutligen antogs av 1965 års
riksdag tillkommer rösträtt den som
under närmast föregående kalenderår
har uppnått 20 års ålder. Detta innebär
att den röstande vid sitt första valdeltagande
är 21 eller 22 år gammal.
Vi reservanter anser att detta beslut
måste hälsas med tillfredsställelse, men
vi betraktar det dock som en delreform.
Flera skäl talar nämligen för att man
på nytt måste överväga om inte rösträttsåldern
ytterligare kan sänkas. De
manliga medborgarna fullgör ju i allmänhet
sin värnplikt i 19—20-årsåldern,
och det är naturligt att de som
deltar i rikets försvar också skall ha
möjlighet att påverka rikets styrelse
genom att delta i allmänna val.
Vi hyser den uppfattningen att rösträttsåldern
måste bestämmas med hänsyn
till den allmänna mognaden hos
medborgarna. Det torde obestridligen
t2 Första kammarens protokoll 1967. Nr 6
Om sänkning av rösträttsåldern
vara så att den allmänna mognaden
och förmågan att förstå samhällsdebatten
nu är annorlunda än tidigare. Den
allmänna mognaden inträder nu vid en
tidigare ålder än förr. Främsta orsaken
härtill är utan tvekan den förbättrade
utbildningen, inte minst genom grundskolans
införande. Även den undervisning
i samhällskunskap som ges alla
ungdomar bidrar starkt till att ungdomarna
nu är mera samhällsorienterade.
De politiska ungdomsförbunden bedriver
ju också en aktiv verksamhet för
att skola de unga människorna just i
samhällsfrågor, inte minst i att ta ett
samhällsansvar.
Vi måste förstå att det moderna samhället
kräver att de unga i dag tar ställning
till personliga och sociala frågor
i en utsträckning som inte förekommit
tidigare. Det gäller i särskilt hög grad
problem som berör yrkesval och utbildning.
över huvud taget är det enligt
vår uppfattning så att ungdomen
i dag på ett helt annat sätt än tidigare
frigör sig från bindningar till familj,
skola, miljö och uppfostran och från
de attityder som man förut har haft.
Starka skäl talar alltså för en ytterligare
sänkning av rösträttsåldern. Vi
som står bakom reservationen anser
att tidpunkten nu är inne för ett allvarligt
övervägande i denna fråga. Jag
hemställer därför, herr talman, om bifall
till reservationen.
Herr WIRTÉN (fp):
Herr talman! Skälen för sänkt rösträttsålder
till året efter fyllda 18 år har
redovisats ganska ingående av föregående
talare. Jag skall därför nöja mig
med en kort sammanfattning av de skäl
som jag tycker är speciellt viktiga.
Vi vet ju att den vidgade skolutbildningen
och den tidigare sociala och
biologiska mognaden ger ungdomen
större förutsättningar att ta ställning
i viktiga samhällsfrågor. Informationen
om samhället har ökat väsentligt genom
8
Nr 6
Onsdagen den 8 februari 1967
Om sänkning av rösträttsåldern
massmedia, främst TV och radio, vilket
också bidrar till större kringsyn
i samhället. Vid 18 års ålder inträder
en rad rättigheter och skyldigheter,
som finns redovisade bl. a. i den motion
som jag har skrivit under. Exempelsamlingen
behöver inte upprepas i
det här sammanhanget.
Med all rätt frågar sig ungdom som
observerar detta sakförhållande: Varför
skall vi inte äga rätten att med vår
röst i allmänna val få påverka samhället
i den riktning vi tycker är riktigast?
Utskottsmajoriteten har inte bestritt
det sakligt riktiga i att sänka rösträttsåldern
utöver vad som skett genom
riksdagsbesluten åren 1964 och 1965.
Sålunda uttalade konstitutionsutskottet
i sitt utlåtande 1964: »Skäl kan anföras
för en längre gående sänkning av rösträttsåldern,
men i likhet med departementschefen
anser utskottet att en ytterligare
sänkning har samband med
regleringen av myndighetsålder och
förmynderskap.»
Utskottsmajoriteten har således motiverat
avslagsyrkandena på förslagen
om sänkt rösträttsålder vid de senaste
riksdagarna med sammankopplingen
av rösträttsålder och myndighetsålder
och hänvisat till den översyn av förmynderskapslagstiftningen
som för närvarande
utföres av förmynderskapsutredningen.
I debatten har majoriteten också hävdat
att man ville se utfallet av 1965 års
beslut om sänkning av rösträttsåldern
med ett år, innan man bestämde sig
för ytterligare sänkning av rösträttsåldern.
Sedan vi diskuterade denna
fråga senast här i riksdagen har vi haft
ett kommunalval, och såvitt jag förstår
kan inte utskottsmajoriteten finna något
sakargument mot sänkning av rösträttsåldern
i de erfarenheter detta val
givit.
Beträffande rösträttsålderns sammankoppling
med myndighetsåldern
har den tidigare nämnda förmynderskapsutredningen
i början av året framlagt
ett förslag om sänkning av myn
-
dighetsåldern med ett år; enligt min
mening ett för litet steg, men det får
vi anledning att återkomma till.
Det intressanta är nu att iaktta hur
utskottsmajoriteten reagerat i det nya
läget. Man säger i utlåtandet: »Denna»
— d. v. s. utredningen — »har helt nyligen
framlagt ett betänkande, vari föreslås
att myndighetsåldern skall sänkas
med ett år. I detta läge finner utskottet
ej anledning till någon åtgärd
i anledning av motionerna.»
Tolkningen av detta magra uttalande
kan vara något vansklig. Men på mig
verkar det som om utskottsmajoriteten
slår igen dörren för vidare resonemang
om sänkning av rösträttsåldern. Man
låter sig nöja med det steg som togs
1965, trots att man tidigare uttalat att
det fanns skäl för ytterligare sänkning
av rösträttsåldern.
Jag vill också erinra om att talesmannen
i andra kammaren för de socialdemokratiska
utskottsrepresentanterna
vid förra årets debatt yttrade:
»Därmed vill jag inte ha sagt att inte
utskottsmajoriteten — i varje fall dess
socialdemokratiska del — är positivt
inställd till en sänkning av rösträttsåldern
i framtiden.»
Min fråga till utskottsmajoriteten i
dag blir: är man verkligen fortfarande
positivt inställd till en ytterligare sänkning
av rösträttsåldern? Om inte, vilka
sakskäl har tillkommit som nu gör det
mindre lämpligt att sänka rösträttsåldern
ytterligare?
En annan socialdemokrat i medlcammaren
sade i förra årets debatt följande:
»...jag anser det naturligt att frågan
tas upp i samband med en författningsreform.
Blir det så, att en sådan
reform beslutas före 1968 års val så är
det naturligt att man i samband därmed
sänker rösträttsåldern.»
Detta är den linje som reservanterna
i utskottet har förordat. Med hänsyn
till den mängd sakskäl som åberopats
för sänkt rösträttsålder är det min förhoppning
att en majoritet för reservationen
skall uppnås.
Onsdagen den 8 februari 1967
Nr 6
9
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr AHLMARK (fp):
Herr talman! Jag finner det alldeles
klart att herr Wirtén hade rätt då han
beskrev hur konstitutionsutskottets majoritet
har förändrat sin attityd i den
här frågan mellan 1966 och 1967. 1966
sade man ju, att frågan skulle »ses i
samband med» spörsmålet om myndighetsåldern
— nu säger man att i det
läge som har uppstått finner utskottet
»icke anledning till någon åtgärd».
1966 alltså: inget ställningstagande i
avvaktan på en utredning. 1967: ett negativt
ställningstagande, därför att utredningen
har kommit.
Detta betyder med andra ord att socialdemokratien
nu är negativ till en
ytterligare sänkning av rösträttsåldern
till 18 år. Man frågar sig: Vad är bevekelsegrunderna
för en sådan hållning?
Det påstås ofta att något slags sammankoppling
måste finnas mellan rösträttsåldern
och myndighetsåldern. Jag tycker
att det är en ganska godtycklig
ståndpunkt. Man kunde lika gärna säga
att det måste vara en sammankoppling
mellan rösträtts- och värnpliktsåldern,
med den ålder då man får rätt att ingå
eller avsluta tjänsteavtal, då man i huvudsak
blir straffmyndig eller får någon
annan skyldighet som inträder vid 18 års
ålder.
Denna ståndpunkt är, tycker jag,
godtycklig också av det skälet att vi i
dag inte har någon sammankoppling
mellan rösträttsålder och myndighetsålder.
Rösträttsåldern är ju 20 år och
myndighetsåldern 21 år.
Förmynderskapsutredningens skäl
för att inte sänka myndighetsåldern
till 18 år kan inte anföras mot en motsvarande
sänkning av rösträttsåldern.
Det sägs t. ex. att det skulle bli en onödig
och betungande skuldsättning vid
mycket tidig ålder om man gjorde en
radikal sänkning av myndighetsåldern,
alltså till 18 år. Men detta kan inte an
-
Om sänkning av rösträttsåldern
föras mot en sänkning av rösträttsåldern.
Man tar ju inte några stora privatlån
för att man går till vallokalen.
Man säger vidare att vi måste ha
samma myndighetsålder i alla de nordiska
länderna. Det finns skäl som talar
för det, ty annars skulle en medborgare
i ett land ha en särställning i
förhållande till andra i samma ålder
när han flyttar till ett annat nordiskt
land. Motsvarande problem uppstår
icke i samband med rösträttsåldern.
Det kan inte skapa några problem i
fråga om det nordiska samarbetet, om
svenska ungdomar skulle få rösträtt ett
par år tidigare än andra ungdomar i
Skandinavien.
Jag tycker alltså att denna sammankoppling
mellan rösträttsålder och
myndighetsålder är ohållbar. Kan det
vara den sammankopplingen som avgör
socialdemokratiens inställning i denna
fråga? Herr Adamsson, socialdemokratisk
medlem av konstitutionsutskottet,
sade i förra årets debatt, att »allt talar
för att vi bör avvakta resultatet av detta
beslut» om 20 års ålder för rösträtt
innan vi tar nästa steg. Då undrar man
vad det är för »resultat» som man från
socialdemokratisk sida vill avvakta.
Eftersom jag antar att man ändå inte
har menat valresultatet 1966 -— och
funnit det mindre tillfredsställande —
utan någonting annat, vore det av värde
om konstitutionsutskottets ordförande
kunde tala om för oss vad det är för
resultat av den tidigare sänkningen av
rösträttsåldern som socialdemokratien
vill avvakta innan den bestämmer sig
för en fortsättning.
Vi som pläderar för en sänkning av
rösträttsåldern gör det därför att vi tror
att det vore av värde om ytterligare
några hundratusen svenska medborgare
fick inflytande över landets styrelse.
Vi tror att det skulle öka intresset för
politik och samhällsfrågor i de grupper
som det här gäller. Vi tror att politikerna
och partierna i det läget mei
än i dag skulle bli mer tvungna att ta
intryck av de åsikter och värderingai
10
Nr 6
Onsdagen den 8 februari 1967
Om sänkning av rösträttsåldern
som finns i de yngre generationerna
och att det vore nyttigt för balansen
i svensk politisk debatt. Vi tror också
att de årsklasser, som vi här diskuterar,
har tillräcklig kunskap, mognad
och förmåga att ge sitt omdöme om hur
samhället bör skötas och att vi därför
inte bör beröva dem det inflytandet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
Herr PETTERSSON, GEORG, (s):
Herr talman! Det har inte skett någon
förändring av utskottets inställning
till denna fråga. Vid varje tillfälle då
frågan har varit föremål för behandling
har det framhållits, att det bör
föreligga överensstämmelse mellan myndighetsåldern
och rösträttsåldern. Om
vi tidigare har åberopat att det fanns
en utredning, finns det ännu större
skäl att åberopa detta i dag, alldenstund
denna utredning har lämnat sitt
betänkande den 9 januari. Utredningen
har i betänkandet uttalat som sin mening
att full överensstämmelse mellan
myndighets- och rösträttsålder bör eftersträvas.
Nu kommer denna utredning
att bli föremål för remissbehandling,
och det kan inte finnas anledning att
föregripa vad de myndigheter, som
kommer att yttra sig, har att säga. Det
finns alltså all anledning att avvakta.
Herr talman! Med hänsyn till vad jag
nu sagt och vad utskottet också åberopat
ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr WIRTÉN (fp):
Herr talman! Jag noterar att konstitutionsutskottets
ordförande säger att
majoriteten inte ändrat sin inställning
i den här frågan. Kvar står dock frågan
om det uttalandet innebär att man
har en positiv inställning till en sänkning
av rösträttsåldern eller om man
bara hänger sig fast vid att det skall
vara samma rösträttsålder som myndighetsålder.
Det sistnämnda betyder, om
herr Pettersson vill bekräfta det, en
klart negativ inställning från det socialdemokratiska
partiet till en sänkt
rösträttsålder.
Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):
Herr talman! Jag vill endast helt kort
erinra om den argumentation som jag
förde när den här frågan förra gången
behandlades.
Jag tycker att de argument man anför
för rösträttsålderns sänkning —
ökad skolgång o. s. v. — inte är de
bästa. Det finns väl inget odrägligare
än exempelvis en nykläckt students absoluta
suveränitet när han löser världsproblemen
etc. I tillämpliga delar gäller
det om andra som inhämtar boklig
kunskap utan att ha däremot svarande
mognad för livet. Den saken är fullkomligt
klar. När man för en reform
anför dylika argument kan jag inte
vara med.
Jag påpekade förra året en annan
sak, nämligen åldersklassförskjutningen
inom vårt folk. I åldrarna mellan
15 och 30 år har det under åren 1915
—''64 inte rört sig om en större ökning
än med 230 000 människor. I åldersklasserna
över 60 år har det samtidigt
skett en ökning med 720 000 människor.
Under sådana förhållanden kan
jag inte förstå riskerna av att sänka
rösträttsåldern. Det kan inte innebära
något faromoment, men det kan innebära
en viss motverkan mot en fortskridande
förgubbning.
Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt beträffande punkterna 1 och 2
av utskottets i förevarande utlåtande
gjorda hemställan samt därefter särskilt
angående punkterna 3 och 4.
På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkterna 1 och 2 hemställt.
I fråga om punkterna 3 och 4, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels att
Onsdagen den 8 februari 1967
Nr 6
11
utskottets hemställan skulle bifallas,
dels ock att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen.
Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till vad utskottet hemställt
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Pettersson, Harald, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
eu så lydande omröstningsproposition:
Den,
som bifaller vad konstitutionsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 3
punkterna 3 och 4, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.
Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.
Då emellertid herr Pettersson, Harald,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:
Ja —89;
Nej—34.
Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.
Herr Aspling anmälde, att han vid
omröstningen av misstag nedtryckt den
ja-knapp, som befunne sig vid fru Segerstedt
Wibergs bänkplats. Å omröstningstavlan
hade följaktligen för fru
Segerstedt Wiberg markerats en ja-röst,
oaktat hon vid tillfället varit frånvarande,
medan herr Aspling, som avsett
Om sänkning av valbarhetsåldern
att rösta ja för egen del, å tavlan utmärkts
såsom frånvarande.
Om sänkning av valbarhetsåldern
Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 4, i anledning av motioner
om sänkning av valbarhetsåldern.
Konstitutionsutskottet hade till gemensam
behandling förehaft
1) motionen nr 4 i andra kammaren
av herr Jansson m. fl., i vad den avsåge
valbarhetsåldern; ävensom
2) de likalydande motionerna nr 472
i första kammaren av herrar Harald
Pettersson och Wikberg samt nr 597 i
andra kammaren av herr Larsson i
Borrby och herr Boo.
I motionerna I: 472 och II: 597 hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag rörande en
sänkning av valbarhetsåldern till 18 år.
Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att motionerna
1) II: 4, i vad som avsåge valbarhetsåldern;
samt
2) 1:472 och 11:597
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservation hade anförts av herr
Pettersson, Harald, och herr Boo, vilka
på anförda skäl hemställt, att riksdagen
måtte, i anledning av motionerna
1:472 och 11:597, i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående
sänkning av valbarhetsåldern
till 18 år.
Herr PETTERSSON, HARALD, (ep):
Herr talman! Den reservation, som
är fogad till utskottets utlåtande som
jag bara skall nämna några ord om, har
inte samma aktualitet nu när kammaren
inte har beslutat om en utredning
angående sänkt rösträttsålder. Med vår
reservation har vi ändå velat markera
12
Nr 6
Onsdagen den 8 februari 1967
Ang. kvinnlig tronföljd
vår uppfattning att tiden borde vara
inne att även överväga en sänkning av
valbarhetsåldern. Det finns många skäl
som talar härför. Vi borde i varje fall
komma fram till en enhetlig valbarhetsålder,
rösträttsålder och myndighetsålder.
För att markera att vi hyser denna
uppfattning ber jag herr talman att
få yrka bifall till reservationen.
Herr PETTERSSON, GEORG, (s):
Herr talman! Jag ber kort och gott
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande vardera punkten
av utskottets i förevarande utlåtande
gjorda hemställan.
På gjord proposition bifölls vad utskottet
hemställt i punkten 1.
Sedermera gjordes i enlighet med de
rörande punkten 2 förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.
Ang. kvinnlig tronföljd
Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 5, i anledning av motioner
angående kvinnlig tronföljd.
I de likalydande motionerna nr 253
i första kammaren av herrar Holmberg
och Virgin samt nr 322 i andra kammaren
av herr Bohman och herr Magnusson
i Borås hade yrkats, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att grundlagberedningen
måtte få i uppdrag att framlägga för
-
slag om de grundlagsändringar, som erfordrades
för att bereda kvinnliga medlemmar
av konungahuset arvsrätt till
tronen, dock utan brytande av gällande
succession, samt behörighet att vara
regent och ordförande i tillförordnad
regering.
Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna I: 253 och II: 322
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservation hade avgivits av herrar
Sveningsson, Svenungsson, Magnusson
i Tumhult och Hamrin i Jönköping, vilka
av angivna orsaker hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till motionerna
1: 253 och II: 322, i skrivelse til!
Kungl. Maj:t hemställa, att grundlagberedningen
måtte få i uppdrag att
framlägga förslag om de grundlagsändringar,
som erfordrades för att bereda
kvinnliga medlemmar av konungahuset
arvsrätt till tronen, dock utan brytande
av gällande succession, samt behörighet
att vara regent och ordförande
i tillförordnad regering.
Herr SVENINGSSON (h):
Herr talman! Frågan om kvinnlig
tronföljd, denna gång redovisad i konstitutionsutskottets
utlåtande nr 5, har
under senare år varit föremål för behandling
vid ett flertal tillfällen. Genom
motioner från högerpartiet har
frågan åter blivit aktualiserad. Såväl
motionärerna som reservanterna till
konstitutionsutskottets utlåtande finner
det på nytt vara angeläget att detta
ärende bringas till sin lösning.
Även om debatten om kvinnlig tronföljd
förra året kom helt i skuggan av
utredningsförslaget om statschefens
ställning i en modern demokrati, finns
det ändå kanske inte någon anledning
till eu mera omfattande debatt i år.
Det finns inget behov att upprepa de
argument som anförts vid flera tidigare
tillfällen, och några nya argument är
det inte så lätt att åstadkomma.
Onsdagen den 8 februari 1967
Nr 6
13
Genom detta förslag från högerpartiets
sida har vi visat vårt intresse för
bevarandet av monarkien. Vi har en
fullständigt orubbad uppfattning att
monarkien har varit en lycklig styrelseform
för vårt land. Det kan vara riktigt,
som det så ofta säges, att det inte
är demokratiskt att ett ämbete ärvs,
men ingen har någonsin kunnat göra
gällande att monarkien varit ett hinder
för demokratien och välståndet i
vårt land. Detta är vad motionärerna,
herrar Yngve Holmberg och Virgin
samt Bohman m. fl., framhållit i sin
motion.
Säkert är det också berättigat, som
motionärerna i år framhåller, att monarkien
varit en samlande symbol i
orostider. Då är det ännu värdefullare
än vid något annat tillfälle att statschefen
är en person som —- såsom det
varit hos oss —• hela nationen kan se
upp till och ha förtroende för. Det
måste vid alla tillfällen vara lyckligt att
det inte står politiska strider kring
landets högsta ämbete. Där har, kan
man tillägga, det socialdemokratiska
partiet under sitt långa regeringsinnehav,
kanske mest i eget intresse men
också i hela landets, handlat så klokt
att det inte blivit några strider.
Motionärerna framhåller vidare att
likställigheten mellan man och kvinna
för 150 år sedan, alltså vid den tidpunkt
då den nuvarande regeringsformen
och successionsordningen tillkom,
inte var som nu, utan då var kvinnans
ställning såväl i fråga om myndighetsålder
och politiska rättigheter som på
många andra områden en helt annan
än i dag.
Meningarna är delade när det gäller
monarki eller republik. Jag behöver
inte beröra den saken, men i vår moderna
tid där man, och detta med all
rätt, så länge kämpat för likställighet
mellan män och kvinnor när det gäller
ställning och uppgifter i samhället —
något som vi alla är anhängare av •—-finner vi det vara riktigt att denna likställighet
sträcker sig även till landets
Ang. kvinnlig tronföljd
högsta ämbete. Det skulle enligt vår
uppfattning vara en underlig inställning
att det när det gäller statschefen
här skulle finnas en spärr som inte går
att avlägsna.
Kvinnlig tronföljd infördes i Danmark
så sent som 1953. Det förekommer
en sådan arvsföljd i en rad andra
länder, där det finns kungahus, en ordning
som säkert skulle vinna respekt
även i vårt land.
Högerpartiet för fram detta förslag
för att vi finner en likställighet mellan
man och kvinna även här vara riktig
och värdefull. Men vi vill inte heller
dölja att bakom vårt förslag också finns
vårt intresse för att utsikterna till att
vi framdeles genom arvsföljden har en
arvtagare till kronan blir större om vi
har kvinnlig tronföljd. Med det intresse
som alltjämt helt säkert finns hos
det stora flertalet svenska medborgare
för att vi även framdeles skall ha monarki
skulle det betraktas som mycket
olyckligt om vi en gång i framtiden
kanske inte skulle ha någon arvtagare
till detta ämbete. Som det nu är med
arvsföljden är det inte uteslutet att en
sådan situation kan uppstå.
Det nya i år är att detta ärende med
anledning av det beslut som riksdagen
fattade i fjol om utredning av frågan
om statschefens ställning i en modern
demokrati har förts till grundlagberedningen.
Utskottet menar att det fördenskull
inte finns någon anledning att
aktualisera frågan om kvinnlig tronföljd
— den kommer nog ändå upp i
utredningen.
Vi reservanter delar inte denna uppfattning
utan finner det vara en riktig
ordning och någonting av värde och
betydelse för den framtida utvecklingen
i vårt land, om riksdagen beslutade
att också frågan om kvinnlig tronföljd
blev föremål för utredning. Vi är inte
säkra på att så blir fallet, om inte riksdagen
har fattat ett beslut härom.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.
14
Nr 6
Onsdagen den 8 februari 1967
Ang. kvinnlig tronföljd
Herr PETTERSSON, GEORG, (s):
Herr talman! När riksdagen behandlade
dessa frågor åren 1964 och 1966
uttalades, att inget beslut skulle fattas
som kunde föregripa överläggningarna
i författningsfrågan. Sedan dess har
det också överlämnats åt grundlagberedningen
att utreda frågan om statschefens
ställning i en modern parlamentarisk
demokrati. Det kan väl inte
vara riktigt att nu, då vi vet att det
finns en beredning som är intensivt
sysselsatt med dessa frågor, träffa ett
beslut som innebär att man styr denna
fråga.
Jag ber, herr talman, under hänvisning
till vad utskottet har framfört få
yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr MÖLLER (s):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa
en fråga till herr Sveningsson.
Det talas i motionen om den rättsliga
likställighet mellan man och kvinna
som i övrigt råder i samhället och
som man här vill genomföra. Det heter
vidare i motionen: »Under sådana omständigheter
är det en anakronism att
tronföljden alltjämt är begränsad till
män.» Det är en ståndpunkt som man
skulle kunna respektera, om den av
motionärerna och reservanterna hade
hävdats med någon konsekvens. I själva
verket gör de det inte. De vill ha
kvinnlig tronföljd inskriven, men den
skall inte bryta gällande successionsordning.
Om nuvarande kronprinsen
har normal livslängd går det en mansålder
innan kvinnlig tronföljd skulle
kunna bli aktuell. Vi får alltså vänta på
att få bort denna »anakronism» ett
stycke in på 2000-talet. Mera angelägna
är reservanterna inte om demokratin
och likaberättigandet i detta fall.
Hem talman! Jag måste efterlysa:
Vad menar motionärerna och reservanterna
med likaberättigande och demokrati
i detta sammanhang?
Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen jämlikt
därunder framkomna yrkanden gjorde
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Sveningsson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:
Den, som bifaller vad konstitutionsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 5,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.
Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser »samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.
Då emellertid herr Sveningsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 95;
Nej —28.
Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.
Vid förnyad föredragning av konstitutionsutskottets
utlåtande nr 6, i anledning
av motioner angående riksdagens
högtidliga öppnande, bifölls vad
utskottet i detta utlåtande hemställt.
Onsdagen den 8 februari 1967
Nr 6
15
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden
:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1967/68 för kungl. hov- och
slottsstaterna; samt
nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1967/
68 till oförutsedda utgifter,
varvid utlåtandet nr 1 företogs punktvis
till avgörande.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna
bankoutskottets memorial:
nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet
avgivna berättelse; och
nr 2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse.
Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna
Protokoll, hållet inför herr talmannen
i första kammaren i
ärende angående tjänstledighet,
den 7 februari 1967.
Stenografen hos kammaren i lönegrad
Ae 25 Stig Djurström beviljades
ledighet för sjukdom under tiden från
och med den 7 till och med den 15 februari
och förordnades reservstenografen
fru Mary Malm att under samma
tid fullgöra de göromål som ankommer
på Djurström i hans egenskap av debattstenograf
mot arvode som motsvarar
lön enligt lönegrad A 21.
År och dag som ovan:
K.-G. Lindelöw
Interpellation om lärarbostäder på
landsbygden, m. m.
Herr HuBINETTE (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:
Herr talman! Under kortare tid än
ett år har tre äldre skolbyggnader eldhärjats,
två av fallen med särskilt tragisk
utgång. Detta aktualiserar frågan
om utnyttjande för skoländamål av
byggnader utan godtagbara säkerhetsanordningar
vid eldfara. Den egentliga
anledningen till att dessa äldre skolbyggnader
fortfarande användes är givetvis
den stora lokalbrist som uppkommit,
dels genom utbyggnaden av
grundskolan, dels av inflyttningen till
tätorterna.
Samtidigt som man således i städer
och större tätorter måste utnyttja alla
tillgängliga lokaler för att fylla de mest
trängande behoven finns det skolbyggnader
på landsbygden vilkas kapacitet
inte tillnärmelsevis utnyttjas. Anledningen
till detta är bl. a. att all byggnation
på bostadsområdet koncentreras
till städerna. Förutom en starkare befolkningskoncentration
har det medfört
svårigheter att anskaffa lärare på landsbygden.
Varje åtgärd som kan underlätta för
kommunerna att skaffa kompetenta lärare
bör utnyttjas. Det förefaller mig
som om systemet med kvottilldelning
för bostadsbyggande inte är tillfredsställande.
Genom att nästan hela kvoten
utnyttjas för tätorternas behov
finns inte möjlighet för landsbygden
att erbjuda eventuella sökande till lärarplatserna
lämpliga bostäder.
Naturligtvis måste upprustningen av
skollokalerna ske med hänsyn till den
framtida barnutvecklingen, men det är
minst lika angeläget att de aktuella utbildningsbehoven
tillgodoses utan att
detta medför fara för eleverna. Det förefaller
därför önskvärt att man vid fördelning
av bostadskvoten beaktar dels
kommunernas skolkapacitet, dels behovet
av lärarbostäder på landsbygden.
Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
16
Nr G
Onsdagen den 8 februari 1967
Interpellation om produktion av eldrivna rullstolar för gravt handikappade —
Interpellation ang. domänverkets markförvärv
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga.
Är statsrådet beredd att medverka
till en förbättrad situation på bostadsmarknaden
på de orter där skollokaler
finnes vilka inte är fullt utnyttjade?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Interpellation om produktion av eldrivna
rullstolar för gravt handikappade
Ordet lämnades härefter på begäran
till herr EDSTRÖM (fp), som yttrade:
Herr talman! Den avancerade eldrivna
rullstolen »Permobil» finns till sommaren
1967 i 50 exemplar tack vare
kapitalstöd från enskilt håll samt Fors
kommun i Jämtland. Medicinalstyrelsen
har numera accepterat den som
statsberättigat ortopediskt hjälpmedel
för rörelsehindrade. Denna eldrivna
rullstol är utan tvekan framtidens melodi
för en mycket stor kategori rörelsehämmade
rullstolsbundna för att dessa
skall kunna med större lätthet röra
sig utomhus. Det torde enligt min uppskattning
finnas ett klart behov av
minst omkring 2 000 i vårt land. Rullstolen
är emellertid dyr, och det beräknas
att det behövs tio miljoner kronor
för en rationell produktion av i
första hand dessa 2 000 stolar. För
forskningsuppgifterna i samband med
stolens första konstruktion -— huvudkonstruktör
provinsialläkare Per Uddén
i Timrå — har understöd erhållits
dels från SVCR dels från statens tekniska
forskningsråd men främst från
enskilt håll.
Jag anhåller nu att till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
få framställa följande fråga:
Vill herr statsrådet upplysa kammaren
om han har möjlighet anvisa möjliga
praktiska vägar att under närmaste
tid åstadkomma en rationell pro
-
duktion av i första hand omkring 2 000
eldrivna rullstolar av typ »Permobil»,
så högeligen önskvärda för en stor
grupp gravt handikappade?
Även denna anhållan bifölls.
Interpellation ang. domänverkets markförvärv
Herr
ESKILSSON (h) fick nu ordet
och anförde:
Herr talman! Efter lantbruksstyrelsens
medgivande har domänverket förvärvat
egendomen Ryd 1:14 i Västra Ny
i Östergötlands län, omfattande 310 ha
skog och 82 ha åker- och betesmark.
Köpet ingår i ett triangelbyte där man
från domänverkets sida överlåtit vissa
fastigheter bl. a. i Södermanlands län.
Mot denna form för triangelbyte finns
kanske inte anledning att resa så stora
erinringar.
Däremot förefaller den rent ekonomiska
transaktionen vara av något besynnerlig
art. Den fastighet som domänverket
nu har förvärvat utgjorde
från början tre mindre fastigheter och
inköptes av lantbruksnämnden i Östergötlands
län för sammanlagt 501 000
kronor. För denna fastighet betalar nu
domänverket 1,4 miljon kronor. Det
finns ingen privat jordbrukare eller
något privat bolag som skulle kunna
räkna med förräntning av ett så stort
kapital på en så förhållandevis liten
fastighet. Någon möjlighet för domänverket
att förränta det nedlagda kapitalet
torde inte heller finnas.
Det direkta resultatet av transaktionerna
torde emellertid bli att innehavare
av mindre fastigheter inte vill sälja
dem till rimliga priser utan anser
att domänverkets inköpspriser skall
vara normgivande. Detta måste medföra
svårigheter att genomföra en önskvärd
rationalisering.
Riksdagen har tidigare gjort Kungl.
Maj :t uppmärksam på att domänverket
Onsdagen den 8 februari 1967
Nr 6
17
Interpellation ang. domänverkets markförvärv
vid sina markförvärv icke torde tilllämpa
affärsmässiga principer, då det
gäller att beräkna räntabiliteten på det
insatta kapitalet. Det föreliggande fallet
utgör härvidlag ett så markant avsteg
ifrån kravet på räntabilitet att frågan
ånyo bör aktualiseras.
Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande fråga:
Vilka
värderingsgrunder anser statsrådet
bör ligga till grund för domänverkets
markförvärv?
Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.
Herr TALMANNEN yttrade:
Med hänsyn till den tid som beräknas
åtgå för ärendena kommer arbets
-
plenum onsdagen den 15 februari 1967,
som i den preliminära planen upptagits
till kl. 10.00 eller 14.00, att börja kl.
14.00.
Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motioner:
nr 687, av herr Bengtson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 4, angående
reformerad lärarutbildning; och
nr 688, av herr Gustavsson, Bengt, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 4, angående reformerad lärarutbildning.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.48.
In fidem
K.-G. Lindelöw
18
Nr 6
Torsdagen den 9 februari 1967
Torsdagen den 9 februari
Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.
Om ytterligare åtgärder mot försök att
undandraga skatt
Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet
för att besvara herr Paul Janssons
fråga om ytterligare åtgärder mot försök
att undandraga skatt, vilken fråga
intagits i kammarens protokoll för den
2 februari, och anförde:
Herr talman! Herr Paul Jansson har
frågat om jag anser att nu gällande föreskrifter
och resurser för taxeringsnämndernas
möjligheter att fullfölja
sina skyldigheter enligt taxeringsförordningen
att till förste taxeringsintendenten
anmäla misstänkta fall av skattefusk
är tillfredsställande och om jag
är villig medverka till att ytterligare
åtgärder vidtas för att stävja det pågående
skattefusket.
Föreskrifterna om skyldighet för
taxeringsnämndens ordförande att anmäla
till förste taxeringsintendenten
om det finns anledning misstänka skattefusk
är klara och entydiga och sålunda
helt tillfredsställande. Resurserna
är närmast en fråga om ordförandens
kunnighet och energi. I allmänhet
torde ordförandena ha dessa egenskaper.
Dessutom pågår ett kontinuerligt
utbildningsarbete för att ytterligare effektivisera
deklarationsgranskningen.
Självfallet vill jag medverka till att
skattekontrollen görs så effektiv som
det är praktiskt möjligt.
Herr JANSSON, PAUL, (s):
Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för finansdepartemen
-
tet få framföra ett tack för svaret på
min fråga.
Problemet med skattefusk och frågan
om dess bekämpande är ju ingalunda
något nytt, och det kanske är en överloppsgärning
att jag här understryker
vikten av att brottsligheten på detta
område bekämpas med alla medel som
är möjliga.
Nu är det dessutom tyvärr så, att
man ibland träffar på eu litet underlig
rättsuppfattning hos vissa människor
när det gäller brott mot skattestrafflagen.
Det är nästan så att man anser
att skattefusk inte skulle vara brottslighet
av någon högre dignitet. Att
»lura Sträng», som man säger, och bedraga
samhället på skatteinkomster betraktas
kanske inte som en legalitet
men i varje fall inte som någon större
brottslighet.
Nu är det ju, som vi alla vet, varken
herr Sträng eller samhället som blir
lurade, utan det är fastmer en stöld
från alla de miljontals lojala och ärliga
skattebetalarna i vårt land, från dem
som får punga ut med vad skattesmitarna
kommer undan med.
Vi tror oss också veta att det är synnerligen
stora belopp det rör sig om
varje år. Redan 1950 års skattelagsakkunniga
räknade ju med att den sammanlagda
taxerade inkomsten med åtminstone
en å två miljarder kronor
understeg vad som rätteligen borde
taxeras.
Problemet är alltså inte nytt, men
att jag nu ställer denna fråga till finansministern
har sin grund i att det
nyligen offentliggjordes en undersökning
angående deklarationsbrottsligheten
i Malmöhus län, utförd av en juris
studerande Norborg vid Lunds universitet.
Utredningsmannen kom vid sina
undersökningar fram till att taxerings
-
Torsdagen den 9 februari 1967
Nr 6
19
Om ökade resurser för behandling vid sjukhusens njurkiiniker av svårt njursjuka
nämnderna enligt hans uppfattning
inte i tillräcklig utsträckning gjorde
anmälningar till förste taxeringsintendenten
om misstänkta fall av skattefusk,
och att man riskerade att många
brottslingar i det avseendet undgick
upptäckt. Som en förklaring till detta
förhållande anförde han bl. a. att det
ofta byts ordförande i taxeringsnämnderna,
vilket medför att man ibland
kanske har ovan arbetskraft i det avseendet.
En annan sak, som utredaren
ansåg påverka anmälningsfrekvensen i
negativ riktning är, att taxeringsarbetet
vanligtvis utförs under ganska stor
tidspress, varför kontrollen ibland kan
bli bristfällig. Dessutom kan man räkna
med, anser utredaren, att taxeringsnämnderna,
bl. a. på grund av den
knappa tid som står till buds, först och
främst naturligtvis är angelägna om att
få en riktig taxering till stånd. Detta
medför då att anmälningsplikten beträffande
misstänkta skattefuskare
kommer i andra hand.
Jag delar till fullo finansministerns
uppfattning om att taxeringsnämndsordförandena
i allmänhet är både kunniga
och energiska. Jag hälsar med
tillfredsställelse beskedet om att det
pågår en kontinuerlig utbildningsverksamhet
på detta område för att göra
dem ännu mer skickade för sin uppgift.
Jag är nämligen övertygad om att
allt vad som kan satsas på det lokala
planet när det gäller taxeringen är väl
investerade pengar från samhällets
sida.
Jag tackar än en gång för svaret.
Överläggningen ansågs härmed slutad.
Om ökade resurser för behandling vid
sjukhusens njurkiiniker av svårt njursjuka
Herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
ASPLING erhöll ordet
för att besvara herr Werners fråga om
ökade resurser för behandling vid sjuk
-
husens njurkiiniker av svårt njursjuka,
vilken fråga intagits i kammarens protokoll
för den 3 februari, och yttrade:
Herr talman! Herr Werner har frågat,
om jag överväger några initiativ
i syfte att förstärka resurserna vid
sjukhusens njurkiiniker för behandling
av svårt njursjuka.
Under år 1960 utfördes i Sverige 413
behandlingar med konstgjord njure,
s. k. dialyser. Totala antalet dialyser
var 1 444 år 1964, fördelade på 20 sjukhus,
och 3 203 år 1965, fördelade på
41 sjukhus. Allt större vikt läggs vid
den förebyggande vården. Flertalet
njurinsufficienser beror på njurinfektioner.
Genom att spåra upp sådana
infektioner på ett tidigt stadium och
sätta in behandling kan kronisk njurinsufficiens
många gånger förebyggas.
I årets statsverksproposition föreslås
medelsanvisning för en viss verksamhet
med detta syfte.
Medicinalstyrelsen har i uppdrag
att, med iakttagande av all möjlig noggrannhet
och skyndsamhet, utreda behovet
av medicinska vårdresurser för
njursjuka. Enligt vad jag inhämtat räknar
styrelsen med att kunna komma in
med utredningen och därav föranledda
förslag före den 1 juli i år. Därvid
torde bland annat komma att föreslås
att särskilda njurcentra inrättas vid
landets sju regionsjukhus.
Herr WERNER (k):
Herr talman! Jag vill först tacka
statsrådet Aspling för svaret på min
fråga. Bakgrunden till den är, som alla
väl förstår, de pressuppgifter vi kunde
ta del av för cirka 14 dagar sedan beträffande
de njursjukas problem, som
genom medicinalstyrelsens utredning
— vilken socialministern här pekar på
— kommit i blickpunkten på ett mycket
påtagligt sätt.
I svaret från statsrådet Aspling talas
om att det år 1965 utfördes 3 200 dialyser.
För den som inte känner uppgiftens
bakgrund kan väl denna siffra
20
Nr 6
Torsdagen den 9 februari 1967
Om ökade resurser för behandling vid sjukhusens njurkliniker av svårt njursjuka
verka imponerande, men den bör ju
lämpligen kompletteras med de siffror
som professor Alwall, som leder utredningen,
har redovisat. Han talar om
att de cirka 2 500 kroniskt njursjuka,
som fick dialysbehandling 1965, endast
utgjorde 5 procent av deta totala antal
personer som skulle behöva sådan behandling.
Ifrågavarande utredning tillkom ju
efter det att doktor Takman i Stockholms
stadsfullmäktige fäst uppmärksamheten
på problemen vid njurkliniken
vid S:t Eriks sjukhus. Frågan
väcktes också i riksdagen genom en
enkel fråga och en interpellation våren
1965. Den PM som medicinalstyrelsen
i anledning därav sände ut den 8 april
1965 rörde särskilt frågan om dialysbehandlingen
och dess organisation.
Detta är väl egentligen vad som i
stort sett har hänt sedan 1965. Utredningen
har kommit i gång och den har
avlämnat ett delbetänkande över sitt
arbete hittills. Om detta blir riktningsgivande
för medicinalstyrelsens direktiv
i denna fråga, tror jag, att man kan
komma mycket långt, så därvidlag skiljer
ingenting i uppfattning mellan socialministern
och mig.
Det var säkert många fler än jag som
reagerade inför uppgifterna att flertalet
av dem som led av kronisk njursvikt
ej kunnat få nödig behandling
och därför dör i förtid. Jag förstår vilket
fruktansvärt dilemma det måste
vara för de läkare, som regelbundet
tvingas avgöra vilka vårdbehövande
man skall ta emot och vilka man skall
avvisa och därmed lämna att do.
I utredningen säges det, att det »är
en i längden ohållbar situation att
tvinga läkarna att utvälja, som regel
slumpvis, det fåtal patienter, som kan
få behandling. I ett land med socialiserad
sjukvård får det nuvarande tillståndet
ej bestå. Effektiva åtgärder
för att tillgodose sjukvårdsbehovet
måste sålunda vidtagas utan dröjsmål.»
Jag är helt klar över att det finns
många vårdbehov som ännu inte hun
-
nit bli tillgodosedda och att njursjukvården
är ett av dem. Men här gäller
det eu av de mest upprörande bristerna,
och det är för mig omöjligt att acceptera
att människor på grund av
otillräckliga resurser skall behöva do
i ett land som vårt med en i övrigt högt
utvecklad sjukvård; detta sagt med all
respekt i övrigt för de mycket svåra
avvägningsfrågor som det här rör sig
om.
I utredningen sammanfattar man
detta mycket brännande problem med
följande siffror. För varje hundratal
dialysbehandlingar, som kunnat utföras,
kan en patient med kronisk njursvikt
hållas vid liv och arbetsförmåga.
För varje hundratal dialysbehandlingar,
som inte kunnat genomföras, är ett
kroniskt njurfall förlorat.
En av kärnpunkterna -— såvitt jag
kan bedöma det som lekman — är frågan
om utbildning av läkare, sköterskor
och övrig personal för att meddela den
behandling som behövs. Enligt uppgift
finns det endast fyra sjukhus där sådan
utbildning försiggår —• egentligen
är det bara i Lund och Stockholm ■—
men det har inte någonstans inrättats
extra tjänster för att sköta denna utbildning
utan den får gå vid sidan av
utövandet av läkarpraktiken.
Framställningar från läkarhåll har
gjorts i det avseendet till medicinalstyrelsen,
men de har ännu inte lett till
något resultat.
Jag vill, herr talman, sluta med att
ställa en konkret fråga till statsrådet:
År detta inte ändå en så allvarlig fråga
att man, oavsett de ekonomiska frågorna
i detta sammanhang, redan nu borde
kunna helt utnyttja den apparatur
som finns genom att få till stånd en
utbildning för att få fram tillräckligt
med personal?
Herr statsrådet ASPLING:
Herr talman! Herr Werner framhöll
att bakgrunden till hans fråga till stor
del var en artikel i Dagens Nyheter i
Torsdagen den 9 februari 1967
Nr 6
21
Ang. ändring av förteckningen över kostnadsfria läkemedel
förra veckan, där ett antal läkare uttalade
sig i denna fråga. Jag kanske
bör påpeka, att de läkarna i stort sett
var samma personer som har handhaft
den nu av mig här i svaret omnämnda
utredningen. Det är uppenbart att de
är väl förtrogna med hela detta problem.
Jag skall, herr talman, inte ta upp
någon längre diskussion om sjukvården
och dess resurser i denna debatt,
men jag kanske skall erinra om att
just professor Nils Alwall, en av dem
som uttalade sig i Dagens Nyheter och
en av våra stora pionjärer på detta
område, i ett samtal med mig framhöll,
att det väl knappast finns något
land i världen som penetrerat dessa
problem så grundligt och som har ett
så vittgående program för uppbyggnaden
av verksamheten som just Sverige.
Vi har ett växande behov här, det är
alldeles riktigt. Jag erinrade i ett svar
i riksdagen 1965 att staten då hade
medverkat till anordnandet av en provisorisk
njurklinik med dialyscentral
vid S:t Eriks sjukhus genom att för
budgetåret 1960/61 anvisa ett anslag
för ändamålet. Till grund för statsmakternas
beslut låg en utredning som
räknats fram från ett årligt behov av
1 020 dialyser för hela landet. Behovet
ansågs kunna tillgodoses genom, dialyscentraler
i Lund, Göteborg, Stockholm,
Uppsala och Umeå.
Sedan har behoven växt. Det är klart
att det är ytterst angeläget att möta
detta behov så långt våra resurser möjliggör
det, behovet på detta område
liksom på många andra vitala sjukvårdsområden.
Det förtjänar kanske också nämnas,
herr talman, att just den tidning, som
publicerade de av herr Werner åberopade
intervjuerna, några dagar senare
i ett ledarstick framhöll hur svårt
det är att snabbt tillgodose behoven
i ett läge där de medicinska framstegen
är mycket stora och nya tekniska
landvinningar ofta ger oss instrumenten
för att bota sjukdomar som tidigare
icke kunnat botas. Vi har haft detta
klart för oss, och det var anledningen
till att Kungl. Maj :t uppdrog åt medicinalstyrelsen
att företa den utredning
som nu är föremål för prövning. I den
utredningen förordas en direkt planläggning
av hur man i fortsättningen
skall bygga upp verksamheten, framför
allt med anknytning till regionsjukhusen.
I det sammanhanget aktualiseras
självklart också frågan om utbildning,
vad vi skall göra för att skaffa fram
den personal som behövs för att i ökad
utsträckning ta hand om njursjuka patienter.
Innan jag slutar detta inlägg, herr
talman, vill jag ytterligare understryka
något som jag har framhållit i mitt
svar, nämligen de insatser vi kan göra
i förebyggande syfte. Till det ändamålet
föreslås i år ett anslag under socialdepartementets
huvudtitel.
Herr WERNER (k):
Herr talman! Min fråga i slutet av
mitt tidigare anförande anknöt till
spörsmålet vad vi kan göra i förebyggande
syfte. Att det inte finns extra
tjänster inrättade för att sköta denna
utbildning är väl ändå någonting ganska
allvarligt. Hade man större tillgång
på personal kunde man ju utnyttja de
nuvarande apparaterna kontinuerligt,
så att de inte stöd oanvända viss tid
på dygnet.
Jag anhåller att statsrådet Aspling
uppmärksammar denna fråga och den
hemställan, som gjorts från läkarhåll
till medicinalstyrelsen om inrättande
av extra tjänster.
Överläggningen förklarades härmed
slutad.
Ang. ändring av förteckningen över
kostnadsfria läkemedel
Herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
ASPLING erhöll ordet för
att besvara herr Kaijsers fråga angåen
-
22
Nr 6
Torsdagen den 9 februari 1967
Interpellation om en mer enhetlig lönestatistik for hela arbetsmarknaden, m. m.
de ändring av förteckningen över kostnadsfria
läkemedel, vilken fråga intagits
i kammarens protokoll för den 3
februari, och anförde:
Herr talman! Herr Kaijser har frågat,
om regeringen avser att fastställa
en ändring av förteckningen över kostnadsfria
läkemedel i anslutning till av
medicinalstyrelsen år 1965 framlagda
förslag utan att avvakta ställningstagandet
till den aviserade propositionen
om läkemedelsförmåner.
Jag anser att frågan om de kostnadsfria
läkemedlen bör behandlas i anslutning
till frågan om de prisnedsatta
läkemedlen. Avsikten är att lägga fram
en proposition i detta ämne till vårriksdagen.
Enligt vad jag erfarit avser
medicinalstyrelsen att föreslå en komplettering
av sina förslag från år 1965.
Herr KAIJSER (h):
Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få framföra mitt tack för det
lämnade svaret.
Jag förstår väl, att det kan finnas
motiv för att dröja med att framlägga
kompletterande bestämmelser om utvidgning
av listan över prisnedsatta
läkemedel, tills propositionen är klar.
Ställningstagandet i sådana frågor kan
nämligen bero av det som propositionen
kommer att innehålla, och jag avser
inte på något sätt att i förväg söka
få reda på vad propositionen skall innehålla.
Emellertid vore det, om förmånen
skall omfatta en kostnadsfri lista även
enligt propositionens förslag, angeläget
att redan nu få vissa läkemedel införda
på den fria listan. Man skulle vinna
tid om man gjorde detta, eftersom propositionen
är aviserad att komma först
i maj och det kan hända att det inte
blir fråga om att behandla detta ärende
förrän i höst. Jag tänker framför
allt på t. ex. läkemedel som gäller grön
starr. Det finns nyare, effektivare medel,
vilka också är dyrare än de som
nu finns med på den fria listan. Dessa
medel är väl utprovade, och man kan
gott tänka sig att införa dem på listan
utan att avvakta ställningstagandet.
Jag har emellertid i huvudsak velat
ha ett auktoritativt svar på min fråga.
Jag har så ofta blivit föremål för utfrågning
i ärendet, eftersom jag var
med i den utredning som ligger bakom
den aviserade propositionen, att det
har förefallit mig angeläget att få ett
svar.
Jag respekterar helt och hållet socialministerns
ställningstagande i frågan.
Överläggningen ansågs härmed slutad.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 687 och 688.
Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 28, med förslag till lag om ändring
i kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753), m. m.
Interpellation om en mer enhetlig lönestatistik
för hela arbetsmarknaden, m. m.
Herr AUGUSTSSON (s) erhöll på begäran
ordet och yttrade:
I motion till 1965 års riksdag föreslog
undertecknad m. fl. att en utredning
skulle tillsättas med uppgift att
göra en allsidig och förutsättningslös
utredning i syfte att — vid sidan av
fackliga åtgärder — lösa lågavlönade
gruppers problem.
Motionen behandlades av allmänna
beredningsutskottet, som i sitt utlåtande
framhöll det angelägna i att initiativ
snabbt tages till en utredning och
att utredningsarbetet bedrives med sådan
arbetsteknik att en allsidig belysning
av ifrågavarande problem erhålles.
Utskottet framhöll bl. a. att möjligheterna
till att åstadkomma en mera
enhetlig lönestatistik, som täcker hela
Torsdagen den 9 februari 1967
Nr 6
23
arbetsmarknaden och som ger möjligheter
till en rättvis bedömning av olika
löntagargruppers situation, bör prövas.
Riksdagen beslutade enligt utskottets
förslag att tillsätta en dylik utredning.
Den senaste lönerörelsen och de avtal
som nu är träffade för en treårsperiod
har ytterligare understrukit behovet
av åtgärder i syfte att klarlägga
och förbättra låglönegruppernas situation.
Det är för kommande lönerörelser
angeläget att det finns en sådan mer
enhetligt redovisad lönestatistik som
täcker hela fältet. Även frågan om en
— ur lönesynpunkt — mera rättvisande
bedömning av olika löntagargrupper
framhölls av utskottet som en angelägen
fråga.
Av direktiven till den tillsatta utredningen
framgår inte klart om den av
fackföreningsrörelsen önskade enhetliga
lönestatistiken skall ingå i utredningens
arbete. Även om så skulle vara
fallet är behovet av denna statistik så
påtagbar inför kommande avtalsrörelser
att denna del av utredningens arbete
bör handläggas med förtur.
Jag hemställer om kammarens tillåtelse
att till statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet få ställa följande
frågor:
1. Är inrikesministern villig medverka
till att det genom utredningens försorg
i god tid före nästa avtalsrörelse
redovisas en mer enhetlig lönestatistik
som täcker hela arbetsmarknaden?
2. Har statsrådet någon uppfattning
om när utredningen i övrigt kan tänkas
vara avslutad och om något delbetänkande
kan väntas?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motio
-
Meddelande ang. enkel fråga
ner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 4, angående reformerad lärarutbildning:
nr
689, av herr Bengtson in. fl.,
nr 690, av herr Carlsson, Eric, och
herr Kristiansson, Axel,
nr 691, av herr Dahlberg,
nr 692, av herr Dahlén in. fl.,
nr 693, av fru Hamrin-Thorell in. fl.,
nr 694, av herr Hansson, Nils, in. fl.,
nr 695, av herr Holmberg m. fl.,
nr 696, av herr Lidgard,
nr 697, av herr Lidgard och fröken
Stenberg,
nr 698, av herr Lidgard och fröken
Stenberg,
nr 699, av herr Lidgard och fröken
Stenberg,
nr 700, av herr Lidgard och fröken
Stenberg,
nr 701, av herr Lidgard och fröken
Stenberg,
nr 702, av herr Petersson, Erik Filip,
och herr Blomquist, samt
nr 703, av fröken Stenberg och herr
Lidgard.
Meddelande ang. enkel fråga
Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr
Arvidson (h) till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet: »Vill
Herr Statsrådet medverka till att vapenförordningens
bestämmelser utsträckes
till att omfatta även sådana luftbössor
och luftpistoler som är avsedda för
målskjutning?»
Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.24.
In fidem
K.-G. Lindelöw
24
Nr 6
Fredagen den 10 februari 1967
Fredagen den 10 februari
Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
andre vice talmannen.
Justerades protokollet för den 2 innevarande
månad.
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 28, med förslag till lag om
ändring i kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753), m. in.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 689—703.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av motion angående
formerna för anslutning till religiöst
samfund och politiskt parti;
nr 8, i anledning av motion angående
statsbidraget till politiska partier;
nr 9, i anledning av motioner om åtgärder
i syfte att fördjupa och stärka
det svenska folkstyret;
nr 10, i anledning av motion angående
införande av ny valmetod;
nr 11, i anledning av motioner om
ändrade bestämmelser angående kommunala
mandattider; samt
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i sjölagen m. in., i vad denna hänvisats
till utskottet;
statsutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen behandlade
för flera huvudtitlar gemensamma frågor;
nr
15, i anledning av väckta motioner
om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten;
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1966/67, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde;
nr
17, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1966/67, i vad propositionen avser
utrikesdepartementets verksamhetsområde;
nr
18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1966/67, i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde;
nr
19, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1966/67, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde;
nr
20, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för hudgetåret
1966/67, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde
beträffande skolväsendet in. m.;
nr 21, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1966/67, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde
beträffande allmänna kulturoch
bildningsändamål;
nr 22, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1966/67, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde;
nr
23, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på till
-
Fredagen den 10 februari 1967
Nr 6
25
läggsstat II till riksstaten för budgetåret
1966/67, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde;
nr
24, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1966/67, i vad propositionen avser
staten för statens allmänna fastighetsfond;
nr
25, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1967/
68 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster;
nr
26, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående överlåtelse av
staten tillhörig mark; samt
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
bevillningsutskottets
betänkande nr
1, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 1, såvitt propositionen angår
det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
skall utgå för år 1967;
bankoutskottets memorial nr 3, med
överlämnande av kommitténs för firande
av representationsreformens 100-årsjubileum
till fullmäktige i riksgäldskontoret
avgivna berättelse över kommitténs
verksamhet under år 1966;
första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
nr
2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning;
samt
nr 3, angående dels Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om
ändring i sjölagen m. m., dels motioner
om tillsättande av haverikommission
vid båthaveri i lotsled, dels i anledning
av propositionen väckt motion,
dels ock motioner angående trafiknykterhetsbrott
inom sjöfarten;
jordbruksutskottets utlåtande nr 2, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående utgifter på tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1966/67, såvitt
propositionen avser jordbruksärenden;
ävensom
allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av väckt motion
angående förenkling av det officiella
språkbruket.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.08.
In fidem
K.-G. Lindelöw
KUNGL. BOKTR. STHLM 1967