Tisdagen den 7 december. Std (Riksdagens protokoll 1954:32)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1954

ANDRA KAMMAREN

Nr 32

4—9 december.

Debatter m. m.

Tisdagen den 7 december. Std.

Svar på interpellation av herr Jonsson i Strömsund ang. gällande bestämmelser
om underlättande för partiellt arbetsföra att erhålla

anställning i statens tjänst................................. 6

Svar på fråga av fröken Vinge ang. planerna på ett centralt biblio teksråd.

............................................... 8

Svar på interpellation av herr Nyberg ang. rationaliseringsverksamheten
inom marinen och dess konsekvenser för Karlskrona örlogsstation
................................................ 10

Onsdagen den 8 december fm.

Värdebeständighet för statsbidragen till kommunerna............ 17

Premiering av s. k. bosättningssparande ...................... 20

Ändrad lydelse av 2 § lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt ...... 35

Lån till bostadsförbättring och bosättning för domänverkets arbetare 37

inrättande av en första lärarhögskola.......................... 40

Reformering av läkarutbildningen............................ 54

Inrättande av ett universitet i Norrland ...................... 64

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri...... 65

Det administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
.................................................. 86

Onsdagen den 8 december em.

Försöksverksamhet på televisionens område m. m............... 95

Höjt pensionsunderlag för vissa egnahemsdirektörer.............. 97

Ersättning åt A. G. Rödin för skada under militärtjänstgöring...... 103

Anslag för tidskriften Nordisk Kontakt........................ 110

Anskaffande av bokhyllor för riksdagsbiblioteket................ 111

Tillägg till 5 § lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.............. 112

Stödlån till jordbrukare .................................... 113

1 — Andra kammarens protokoll 1954. Nr 32.

Nr 32.

Innehåll.

Sid.

Torsdagen den 9 december.

Svar på fråga av fru Löfqvist ang. samhällets stöd åt barn med för lupna

fäder ............................................ 122

Svar på interpellation av herr von Friesen ang. JK-utredningen i den
s. k. Vilkunaaffären samt på fråga av herr Hagberg i Stockholm
ang. viss upplysning med anledning av en i denna affär utfärdad

kommuniké ............................................ 125

Svar på interpellationer av herrar Gustafsson i Borås och Håstad ang.

valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål m. m....... 134

Svar på interpellationer av herr Kollberg ang. importen av kött från
Sydamerika, m. m., samt av herr Svensson i Ljungskile ang. veterinärstyrelsens
verksamhet................................ 154

Samtliga avgjorda ärenden.

Onsdagen den 8 december fm.

Statsutskottets utlåtande nr 178, om utredning i syfte att göra statsbidragen
till kommunerna värdebeständiga.................... 17

Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande nr 1, ang. fördelningen
mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen
........................................ 20

Bankoutskottets utlåtande nr 38, ang. premiering av s. k. bosättnings sparande.

............................................. 20

— nr 39, ang. anskaffande av ny ångpanna för Tumba bruk...... 35

— nr 40, ang. sjukpension åt K. I. H. Dahl.................... 35

Andra lagutskottets utlåtande nr 49, ang. ändrad lydelse av 2 § lagen

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, m. m....................... 35

Jordbruksutskottets utlåtande nr 46, om beredande åt domänverkets
fast anställda arbetare av lån till bostadsförbättring och bosättning
................................................ 37

Statsutskottets utlåtande nr 188, om skadeståndsansvaret under militärtjänstgöring
.......................................... 40

— nr 189, ang. inrättandet av en lärarhögskola ................ 40

— nr 190, om främjande av forskningen och undervisningen på sjörättens
område ........................................ 54

— nr 191, ang. reformering av läkarutbildningen................ 54

— nr 192, om inrättande av ett universitet i Norrland .......... 64

— nr 193, ang. den högre undervisningen i skeppsbyggen........ 65

— nr 194, ang. det administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
m. m................................. 86

Onsdagen den 8 december em.

Statsutskottets utlåtande nr 195, om försöksverksamhet på televisionens
område och offentliga televisionssändningar.................. 95

— nr 196, om vidgade direktiv för 1951 års byggnadsutredning m.m. 97

Innehåll.

Nr 32.

Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 197, ang. tillämpningen av 1947 års allmänna
tjänstepensionsreglemente å vissa tjänstemän................ 97

— nr 198, om höjt pensionsunderlag för vissa egnahemsdirektörer.. 97

— nr 199, om rätt för innehavare av kronolägenhet att kvarbo på
lägenheten utan att detta påverkar hans rätt till arbetarpension 103

— nr 200, om ersättning åt A. G. Rödin för skada under militärtjänstgöring
................................................ 103

Bankoutskottets utlåtande nr 41, ang. pensionsbestämmelser för hos

riksdagen anställda tjänstemän .......................... 110

— nr 42, ang. anslag för tidskriften Nordisk Kontakt............ 110

— nr 43, rörande anskaffande av bokhyllor för riksdagsbiblioteket 111

— nr 44, ang. statens grundlöneförordnings tillämpning vid riksdagens
verk m. m......................................... 112

— nr 45, om ändring av bestämmelserna ang. förhandlingsrätt för

tjänstemän vid riksdagens verk .......................... 112

— memorial nr 46, ang. instruktion för nästkommande riksdags bankoutskott
.............................................. 112

Första lagutskottets utlåtande nr 31, om tillägg till 5 § lagen om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt .................................... 112

— memorial nr 32, ang. uppskov med behandlingen av Kungl. Maj:ts

proposition nr 221...................................... 112

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47, ang. stödlån till jordbrukare .... 113

Lördagen den 4 december 1954.

Nr 32.

Lördagen den 4 december.

Kl. 14.00.

§ 1.

Justerades protokollet för den 27
nästlidna november.

§ 2.

Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:
nr 188, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande skadeståndsansvar
under militärtjänstgöring;

nr 189, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av en
första lärarhögskola jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 190, i anledning av väckta motioner
om främjande av forskningen och
undervisningen på sjörättens område;

nr 191, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reformering av
läkarutbildningen jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 192, i anledning av väckt motion
om inrättande av ett universitet i Norrland; nr

193, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag angående organisationen av
den högre undervisningen i skeppsbyggen
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 194, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående det administrativa
handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
m. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 195, i anledning av väckta motioner
om dels försöksverksamhet på televisionens
område och dels igångsättande
av offentliga televisionssändningar; nr

196, i anledning av väckta motioner
om vidgade direktiv för 1951 års
byggnadsutredning m. m.;

nr 197, i anledning av väckt motion
angående ändrad praxis i fråga om
tillämpningen av 1947 års allmänna

tjänstepensionsreglemente beträffande
vissa tjänstemän;

nr 198, i anledning av väckta motioner
om förhöjt pensionsunderlag för
vissa egnahemsdirektörer;

nr 199, i anledning av väckt motion
om rätt för innehavare av kronolägenhet
att kvarbo på lägenheten utan att
detta påverkar hans rätt till arbetarpension;
och

nr 200, i anledning av väckta motioner
om viss ersättning åt A. G. Rödin
för skada ådragen under militärtjänstgöring; bankoutskottets

utlåtanden och memorial
:

nr 41, i anledning av fullmäktiges i
riksgäldskontoret framställning angående
pensionsbestämmelser för hos
riksdagen anställda tjänstemän jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 42, i anledning av framställning
från Nordiska rådets svenska delegation
angående anslag för viss publikation; nr

43, i anledning av styrelsens för
riksdagsbiblioteket framställning rörande
anslag till anskaffande av bokhyllor;

nr 44, i anledning av delegerades för
riksdagens verk framställning angående
statens grundlöneförordnings tilllämpning
vid riksdagens verk m. m.;

nr 45, i anledning av delegerades för
riksdagens verk framställning om ändring
av bestämmelserna angående förhandlingsrätt
för tjänstemän vid riksdagens
verk; och

nr 46, angående instruktion för nästkommande
riksdags bankoutskott;

första lagutskottets utlåtande och memorial
:

nr 31, i anledning av väckt motion
om visst tillägg till 5 § lagen om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt;

Nr 32.

Tisdagen den 7 december 1954.

nr 32, angående uppskov med behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 221 angående utlämnande av
viss kvantitet s. k. rövat guld jämte i
ämnet väckta motioner; samt
jordbruksutskottets utlåtande nr 47,
med anledning av Kungl. Maj:ts propo -

sition angående utlämnande av stödlån
till jordbrukare jämte i ämnet väckta
motioner.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.02.

In fidem
Gunnar Britth.

Tisdagen den 7 december.

Kl. 15.00.

5 1.

Justerades protokollen för den 30
nästlidna november och den 1 innevarande
december.

§ 2.

Svar på interpellation ang. gällande bestämmelser
om underlättande för partiellt
arbetsföra att erhålla anställning i
statens tjänst.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Herr Jonsson i Strömsund
har frågat mig, om jag uppmärksammat,
att meddelade bestämmelser
om partiellt arbetsföras anställning i
statens tjänst inte skulle ha fått den
effekt och praktiska betydelse, som
man har åsyftat. Vidare har herr Jonsson
frågat, om jag är beredd att medverka
till åtgärder för att dessa bestämmelser
skall bli mer kända och
tillämpade i statsförvaltningen, exempelvis
genom utfärdandet av särskilda
direktiv, och om jag är beredd att vidtaga
ytterligare åtgärder för att underlätta
partiellt arbetsföras anställning i
statlig tjänst.

Med anledning härav vill jag er -

inra om att de åsyftade bestämmelserna
tillkom år 1949 och att under våren
1952 inom civildepartementet gjordes
en undersökning rörande effekten av
bestämmelserna. Undersökningen gav
vid handen, att bestämmelserna på
många håll hade medfört en uppmjukning
av anställningsprinciperna och underlättat
de partiellt arbetsföras möjligheter
att få statlig tjänst, men den
utvisade också, att arbetsmarknadsorganen
på andra håll inte hade kunnat
förmärka någon ändrad inställning hos
myndigheterna.

Inte minst i nuvarande arbetsmarknadsläge
är det enligt min mening av
stor vikt att den arbetskraft, som de
partiellt arbetsföra representerar, tillvaratages
i möjligaste mån. I likhet
med herr Jonsson anser jag därför, att
myndigheterna bör ägna all uppmärksamhet
åt de meddelade bestämmelserna.
Jag avser med hänsyn härtill
att i lämplig form påminna myndigheterna
om existensen av dessa bestämmelser.
Jag är vidare beredd att
uppta till prövning, om inte företagsnämndernas
motsvarighet inom statsförvaltningen,
d. v. s. samarbetsnämnderna,
kan inkopplas på denna fråga.

Huruvida det är lämpligt att utöver
de meddelade bestämmelserna utfärda
särskilda direktiv till myndigheterna

Tisdagen den 7 december 1954.

Nr 32.

Svar på interpellation ang. gällande bestämmelser om underlättande för partiellt
arbetsföra att erhålla anställning i statens tjänst.

om nyanställning av partiellt arbetsföra
är däremot tveksamt. Det förhåller
sig nämligen så, att kommunikationsverken,
som svarar för en mycket
väsentlig del av de statsanställda,
har vissa svårigheter att placera egen
personal, som under anställningen vid
verket har drabbats av sjukdom eller
olycksfall.

Detta spörsmål kommer emellertid
att följas med uppmärksamhet från
min sida. Jag vill i detta sammanhang
nämna, att vissa undersökningar för
närvarande förberedes rörande en speciell
grupp av partiellt arbetsföra, nämligen
de sockersjuka. Det är min förhoppning,
att medel inom den närmaste
framtiden skall kunna ställas till
medicinalstyrelsens förfogande för fullföljande
av dessa undersökningar.

Härpå anförde:

Herr JONSSON i Strömsund (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för civildepartementet
för det svar som han lämnat,
ett svar som jag i stort sett finner tillfredsställande.

Vid den undersökning, som gjordes
1952 och som här omnämndes, visade
det sig att i många delar av landet hade
vid den tidpunkten 1949 års bestämmelser
icke lett till någon som helst
effekt, enligt vad länsarbetsnämnderna
förklarade. Efter den tiden har vi i
rikskommittén för partiellt arbetsföra
ställts inför många fall, som tyder på
att det alltjämt är svårt att få förståelse
för 1949 års bestämmelser.

Det är dessutom som var och en kan
förstå mycket besvärligt för den som
nu sysslar med propagandan för att
förmå de enskilda arbetsgivarna att anställa
partiellt arbetsföra, att man gång
efter annan får som svar en fråga hur
staten själv gör och ett påpekande av
hur restriktiv staten är när det gäller
att anställa just sådana personer.

Det svar, som statsrådet här har

lämnat, ger en hel del förhoppningar
om att dessa bestämmelser skall bekantgöras
ytterligare för vederbörande
myndigheter. Jag finner det synnerligen
tillfredsställande att statsrådet förklarar
sig själv anse att det är av stor
vikt att den arbetskraft, som de partiellt
arbetsföra representerar, tillvaratas
i möjligaste mån. Att det föreligger
svårigheter i vissa fall att göra detta
är lätt förklarligt, men även de svårigheterna
är väl till för att övervinnas.
När staten svarar för omskolning och
utbildning av denna kategori, bör det
också vara statens sak att i stor utsträckning
se till att dessa människor
beredes lämplig arbetsanställning.

Jag ber att få tacka för det positiva
svaret och hoppas att de åtgärder, som
statsrådet förklarat sig beredd vidta,
skall leda till önskade resultat.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Utöver det att jag vill
instämma i den varmhjärtade vädjan,
som herr Jonsson i Strömsund har gett
uttryck för i sin interpellation och i
sitt anförande här, vill jag några ögonblick
besvära kammaren med ytterligare
ett par synpunkter på denna
viktiga fråga.

Förr var det ju så, att mycket värdefull
arbetskraft måste vrakas på grund
av partiell arbetsoförmåga, och då var
det kanske också nödvändigt att samhället
som sådant intog en restriktiv
hållning till anställandet av denna arbetskraft.
De partiellt arbetsföras arbetskraft
var i långa stycken mycket
litet användbar. Rehabiliteringsmöjlighcterna
och läkarhjälpen var så mycket
annorlunda beskaffade och samhällsstödet
så otillräckligt. Nu är läget ett
helt annat. Många partiellt arbetsföra
har tack vare medicinsk och ortopedisk
hjälp fått en helt annan möjlighet
att göra en arbetsinsats. Även om mycket
återstår att göra inom samhällets
rehabiliteringsverksamhet skall vi med

8 Nr 32. Tisdagen den 7 december 1954.

Svar på fråga ang. planerna på ett centralt biblioteksråd.

tacksamhet erkänna, att staten gör åtskilligt
för de partiellt arbetsföras omskolning.
Den som något känner till
verksamheten på våra arbetskliniker
— det må vara här i Stockholm eller
i Uppsala, i Huskvarna eller på andra
platser — kan bara tacksamt konstatera,
att vi är på rätt väg, såväl beträffande
landstingens och kommunernas
insatser som i fråga om det direkta
statliga stödet.

Att detta är en verksamhet som lönar
sig är alldeles uppenbart. Inte
minst nu när vi på många områden behöver
se oss om efter mera arbetskraft
för att hålla arbetslivet i gång, är detta
en dubbelt värdefull och nödvändig
investering. Jag hade tillfälle påpeka
här i kammaren i våras, att enbart arbetsplaceringen
av det förhållandevis
ringa antal partiellt arbetsföra, som vi
nu årligen kan omskola, betyder en
inbesparing åt samhället på inte mindre
än 17 miljoner kronor om året. Pengarna
skulle annars gå till olika slags socialt
stöd åt dessa människor, som
drabbats av ohälsa eller partiell invaliditet.
Det är sålunda en ren nationalekonomisk
vinst, om vi kan hjälpa flera
på detta sätt.

Men nu kommer, herr talman, den
springande punkten, och det är i det
sammanhanget som jag är så tacksam
mot interpellanten och mot herr statsrådet,
som här har svarat i en så positiv
anda. Det är ju meningslöst att vi
omskolar folk om ingen vill ta dem i
sin tjänst. Vi väntar visserligen att de
enskilda arbetsgivarna skall göra det,
och där driver vi en ganska energisk
propaganda och vädjar till deras ansvarskänsla
o. s. v., men det är knappast
samhället värdigt att lägga hela
ansvaret för denna fråga på den enskilda
sektorn av arbetsmarknaden,
under det att statens olika verk rigoröst
fortsätter att kräva hundraprocentig
hälsa till kropp och själ och frånvaro
av varje vank och brist hos dem
som skall få en arbetsuppgift.

Meningen är naturligtvis inte att placera
vem som helst på vilken plats
som helst. Vad man kan kräva är, att
en partiellt arbetsför icke diskvalificeras
på grund av sitt lyte i fråga om
en uppgift där hans lyte ingenting betyder.
Och det finns sådana uppgifter.
Det är bara den prövningen, herr talman,
den principen vi gång på gång
erinrar om. Vi vill ha den tillämpad
också i den statliga personaltillsättningen.
Det har hittills brustit i det
stycket. Lagstiftningen ger ju redan nu
rum för en ganska generös och human
behandling av dessa människor. Det är
i tillämpningen det hittills har brustit,
och det är möjligt att det ofta bara är
fråga om ren tanklöshet eller kanske
rent av brist på kännedom om författningarna.
Den enda framkomliga vägen
tycks vara att påminna och påminna
på nytt både om lag och evangelium
i denna fråga och skapa opinion
och en djupare ansvarskänsla för dessa
människor, som har råkat ut för vad jag
skulle vilja kalla ett livets eget handikap.

Det är min förhoppning, herr talman
— och jag ger uttryck för den å mångas
vägnar —• att civilministerns verkligt
klargörande ord i dag också skall bana
väg på såväl den statliga som den enskilda
arbetsmarknaden för en bättre
tingens ordning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3.

Svar på fråga ang. planerna på ett
centralt biblioteksråd.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PERSSON, erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Fröken Vinge har frågat
mig, om jag är i tillfälle meddela
kammaren, hur långt planerna på ett
centralt biblioteksråd numera avancerat.
Härpå vill jag svara, att frågan
om inrättande av ett centralt biblioteksråd
enligt min mening bör ses i

Tisdagen den 7 december 1954. Nr 32.

Svar på fråga ang. planerna på ett centralt biblioteksråd.

samband med personalorganisationen
inom biblioteken samt vissa andra biblioteken
rörande frågor. Den utredning,
som är erforderlig för att lösa
dessa frågor, blir därför av ganska stor
omfattning, varför jag ännu icke funnit
möjlighet att aktualisera densamma.
Vid vilken tidpunkt detta kan ske kan
jag icke nu närmare ange.

Härefter anförde:

Fröken VINGE (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka ecklesiastikministern
för svaret.

Det är egentligen ingen enkel fråga,
detta, även om spörsmålet rent riksdagstekniskt
har framställts som en
sådan. Men jag kan å andra sidan inte
hålla med statsrådet om att den skulle
vara så invecklad, att det skulle vara
nödvändigt att töva så många år med
att över huvud taget sätta i gång verksamhet
på området.

När vi senast debatterade denna fråga
i kammaren, för ett och ett halvt år sedan,
förklarade sig statsrådet vara intresserad
av problemet. Sedan dess har
åtskilliga människor vid åtskilliga tillfällen
frågat mig på vad sätt detta intresse
har manifesterats. Tyvärr fick
man inte i dag något positivt uttryck
för att statsrådet ämnar snart igångsätta
någonting på detta område.

Jag skall gärna erkänna att jag vet
att det har gjorts en hel del på initiativ
av olika intresserade biblioteksmän.
Det har gjorts en hel del för samarbete
och för rationalisering, men vad som
har gjorts är inte tillräckligt. Det kvarstår
fortfarande ett behov av ett organ
för samarbete och en remissinstans.

Det gäller inte bara de stora vetenskapliga
biblioteken. Det gäller också
folkbiblioteken, och det gäller, som
jag ofta har brukat framhålla, specialbiblioteken.

Jag kanske tidigare framför allt har
tryckt på behovet för de bibliotek som
sorterar under andra departement än

ecklesiastikdepartementet, men efter
den omilda behandling som lärarhögskolans
bibliotek har undergått i Kungl.
Maj:ts kansli måste jag säga, att även
de bibliotek som står under herr statsrådets
domvärjo kan ha behov av att
deras problem granskas av sakkunnigt
biblioteksfolk. Det är tydligt att det på
detta område finns rätt stridiga intressen
och att det är svårt att ena dessa
stridiga intressen, men då är det ju nödvändigt
att man ser till att andarna
får drabba samman.

Jag är litet betänksam emot statsrådets
tanke att vi måste ha en kommitté,
som skall utreda hela detta komplex
av frågor, innan vi kan få till
stånd ett biblioteksråd av ungefär den
typ som universitetsberedningen skisserat,
modifierat med hänsyn till synpunkter
som sedermera kommit fram,
bland annat från riksbibliotekarien.
Det förefaller mig och det föreföll
statsutskottet för några år sedan, som
om man borde försöka få till stånd
ett biblioteksråd för att kunna bemästra
en hel del av dessa problem
och låta frågan om en stor biblioteksutredning
kanske komma i någon mån
i andra hand. Risken med en stor utredning
är ju, att en sådan utredning
gärna tas till intäkt för att man skjuter
olika besvärliga frågor på en obestämd
framtid, men mycket hänger där
givetvis på de direktiv som statsrådet
skriver för kommittén.

En fördel med att det blir en kommitté
är givetvis, att om den arbetar
under en opartisk ordförande kan de
stridiga meningarna där få komma till
tals. Jag är emellertid övertygad om
att det kommer att visa sig, att man i
en lång rad väsentliga punkter skall
kunna komma fram till ett enigt resultat.
Om man i några fall kommer att
redovisa särmeningar, är det ju en stor
fördel att dessa meningar blir redovisade
och kommer under offentlig
debatt.

Jag vill sluta, herr talman, med att

Nr 32.

Tisdagen den 7 december 1954.

Svar på interpellation ang. rationaliseringsverksamheten inom marinen och dess

konsekvenser för Karlskrona örlogsstation.

vädja till statsrådet att inte dröja för
länge med att göra något på detta område.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PERSSON:

Herr talman! Jag förstår att den ärade
interpellanten menar, att denna fråga
om inrättande av chefsråd är en så liten
och enkel fråga, att den skulle kunna
avgöras ungefär hur snabbt som helst.
Jag har emellertid med mitt svar velat
klargöra, att det också finns andra
frågor, som man bör koppla ihop med
denna. Vi har t. ex. utom detta inrättande
av ett chefsråd en sådan fråga
som personalorganisationen vid biblioteken,
såsom jag nämnde i mitt svar.
Det är ju ingen liten sak. Men vi har
även en sådan sak som att en ny stadga
bör komma till stånd för stifts- och
landsbiblioteken, vilkas organisation ju
nyligen har blivit fullt utbyggd. Vi har
vid flerfaldiga tillfällen i ecklesiastikdepartementet
kommit underfund med
att det också skulle behövas en översyn
över en del frågor angående de
allmänna läroverkens bibliotek. Under
sådana förhållanden tycker jag, att det
inte kan vara riktigt att bara ägna sig
åt en av dessa saker, som, synes det,
kanske relativt lätt skulle kunna lösas.
Det kan ju inte hjälpas, att man i så
fall måhända kommer att föregripa betydelsefulla
saker i fråga om de andra
områden som jag nu har nämnt. Därför
har vi väntat med att göra någonting
åt saken. Men jag skall väl hoppas, att
det inte skall behöva dröja alltför länge,
innan en utredning kan komma till
stånd.

Om så fröken Vinge menar, att det
under tiden inte sker någonting, så
vill jag i alla fall erinra om att om
det också inte finns något chefsråd, så
existerar det ändå, som också interpellanten
var inne på, en hel del samarbete
på detta område, och jag tror att där -

igenom göres det väsentliga av vad som
omedelbart kan göras på detta område.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4.

Svar på interpellation ang. rationaliseringsverksamheten
inom marinen och
dess konsekvenser för Karlskrona örlogsstation.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet TORSTEN NILSSON,
som yttrade:

Herr talman! Med kammarens tillstånd
har herr Nyberg frågat mig om
jag är villig att ge kammaren en redogörelse
för den pågående och planerade
rationaliseringsverksamheten inom
marinen och de konsekvenser denna
verksamhet kan väntas komma att
få för Karlskrona örlogsstations vidkommande.

I anledning härav får jag meddela
följande.

Inledningsvis vill jag understryka att
rationaliseringsverksamheten inom marinen
— liksom inom de bägge andra
försvarsgrenarna — måste ses mot bakgrunden
av nödvändigheten att tillvarataga
alla möjligheter till besparingar
i fråga om personal och materiel
och att så långt möjligt begränsa
försvarsorganisationen och försvarskostnaderna.
För flottans del gäller det
särskilt att inom den begränsade kostnadsramen
åstadkomma en minskning
av landorganisationen till förmån för
sjötjänsten. I detta syfte bedrives inom
marinen ett omfattande rationaliseringsarbete.
Härigenom kommer uppgifterna
för örlogsstationerna att minskas
och ändras.

I fråga om utbildningsverksamheten
har en rationalisering delvis redan genomförts.
Utbildningen av flottans personal
är för närvarande organiserad
på i huvudsak följande sätt. Officers -

Nr 32.

Tisdagen den 7 december 1954.

Svar på interpellation ang. rationaliseringsverksamheten inom marinen och dess

konsekvenser för Karlskrona örlogsstation.

och underofficersutbildningen sker vid
centrala anstalter. Furirutbildningen
bedrives vid respektive örlogsstationer.
Den grundläggande sjömansutbildningen
av värnpliktiga in. fl. meddelas
vid flottans värnplikts- och sjömansskolor
i Karlskrona. Sistnämnda skolor
tillhör Karlskrona örlogsstation.
Specialutbildningen är huvudsakligen
förlagd till Bergaskolorna. Huvudparten
av utbildningsverksamheten inom
flottan är alltså centraliserad till vissa
anstalter. Detta förhållande har i hög
grad påverkat den fördelning på stationeringsorter
av flottans personal
som berörts i interpellationen. Den nuvarande
utbildningsorganisationen är
ur många synpunkter betydligt fördelaktigare
än den tidigare organisationen,
som huvudsakligen var baserad
på örlogsstationerna. Kostnaderna för
anskaffning av övningsmateriel och övningsanordningar
har kunnat hållas
nere. Vidare har behovet av lärare och
administrationspersonal kunnat begränsas.
Marinchefen undersöker för
närvarande frågan att centralisera
furirutbildningen. Om en sådan centralisering
genomföres till Bergaskolorna,
kommer utbildningsverksamheten
vid Karlskrona örlogsstation att
ytterligare minskas. Såvitt nu kan bedömas
avses dock den grundläggande
sjömansutbildningen jämte viss annan
utbildning vara förlagd till Karlskrona.

Tidigare har örlogsstationerna i stort
sett oberoende av varandra antagit,
kommenderat, redovisat och krigsplacerat
flottans underofficerare, underbefäl
och meniga. Erfarenheten har
emellertid visat, att det av flera skäl
numera icke är möjligt för en örlogsstation
att ensam tillgodose ett fartygs
eller cn landorganisations behov av
personal, örlogsstationerna har måst
träda i samarbete med varandra för att
lösa uppkommande spörsmål. Samarbetet
har ofta utövats under marinstabens
ledning. Med hänsyn till bl. a. det

nu anförda har marinchefen ifrågasatt
en sammanslagning av vissa delar av
personaltjänsten inom flottan till ett
centralt personalorgan. För att skaffa
erfarenheter från en ändrad organisation
på detta område har truppregistret
tillhörande Göteborgs örlogsstation
försöksvis överförts till Stockholms örlogsstation.
Marinchefen har anmält,
att försöken givit goda resultat. Centraliseringen
på detta område medför fördelar
ur flera synpunkter. Bl. a. åstadkommes
härigenom icke oväsentliga
personalbesparingar. Avsikten är att
under 1955 överföra truppregistret vid
Karlskrona örlogsstation till ett för
flottan gemensamt register anslutet till
Stockholms örlogsstation. Denna åtgärd
kommer att medföra en ytterligare
minskning av arbetsuppgifterna vid
Karlskrona örlogsstation.

Under den förut angivna försökstiden
har chefen för Stockholms örlogsstation
varit chef jämväl för personalkårerna
tillhörande Göteborgs örlogsstation.
Marinchefen har anmält att
därest erfarenheterna från försöksverksamheten
i detta stycke visar sig gynnsamma,
avser marinchefen att föreslå
att personaltjänsten vid de tre örlogsstationerna
i Stockholm, Göteborg och
Karlskrona definitivt sammanförs till
ett centralt personalorgan, vars chef är
personalkårchef för de sammanslagna
underofficers- och sjömanskårerna vid
flottan. En sådan åtgärd innebär, att
örlogsstationerna i sin nuvarande form
icke längre kommer att erfordras. Enligt
marinchefens mening erfordras
dock fortfarande särskilda organ vid
marindistriktsstaberna för att handha
den regionala och lokala personaltjänsten.
Marinchefen är ännu icke beredd
att avgiva definitivt förslag i denna
fråga. För närvarande pågår försök vid
Västkustens marindistrikt för att utreda
dessa organisationsfrågor.

Interpellanten har refererat till vissa
uttalanden, som gjorts rörande mari -

Nr 32.

Tisdagen den 7 december 1954.

Svar på interpellation ang. rationaliseringsverksamheten inom marinen och dess

konsekvenser för Karlskrona örlogsstation.

nens organisation på det regionala och
lokala planet. Jag vill i anslutning därtill
framhålla, att utvecklingen på skilda
områden kräver en ständig anpassning
av organisation och utrustning.
Det är vidare nödvändigt att med ledning
av vunna erfarenheter rationalisera
verksamheten. Detta omdaningsarbete
måste självfallet utföras under
beaktande av konsekvenserna för krigsorganisationen.
Även ur denna synpunkt
har jag funnit de av marinchefen
förordade åtgärderna beträffande
Karlskrona örlogsstation vara
välgrundade.

Härpå anförde:

Herr NYBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern
för svaret på min interpellation.

Det kanske skulle kunna sägas, att
det är glädjande i och för sig, att försvarsministern
ansett sig kunna besvara
interpellationen, eftersom den i
viss mån berör områden, som har samband
med pågående eller ännu icke
riksdagsbehandlade utredningar. Det
är självfallet, att t. ex. det beslut som
riksdagen kommer att fatta med anledning
av överbefälhavarens förslag
beträffande den framtida försvarsorganisationen
kommer att inverka även på
örlogsstationernas ställning och omfattning.
Detsamma gäller militärindelningskommitténs
betänkande, och man
kan i detta sammanhang inte alldeles
bortse från örlogsvarvsutredningen,
vars arbete och förslag ju för övrigt
följs och emotses med alldeles särskilt
intresse inte minst i Karlskrona.

Å andra sidan har interpellationen
och i kanske ännu högre grad försvarsministerns
svar kommit att begränsas
till ett visst område, nämligen rationaliseringsverksamheten,
och det har varit
möjligt att där lämna en redogörelse.

Jag måste nog säga, att jag inte är

särskilt nöjd med svaret — och vilken
interpellant brukar vara det! Interpellationen
får betraktas som ett uttryck
för den oro som vi känner i
Karlskrona, för att inte säga i hela sydöstra
Sverige, över en utveckling, som
särskilt på sistone kunnat skönjas beträffande
örlogsstationen. Karlskrona
är ju en utpräglad militärstad och är
mycket beroende av att de försvarsanstalter
som finns där i icke alltför
hög grad reduceras. Detta gäller särskilt
marinverkstäderna men även den
militära organisationen i övrigt. Vad
som på sistone blivit känt för allmänheten,
nämligen att örlogsstationen håller
på att »bortrationaliseras» — jag
sätter givetvis ordet bortrationaliseras
inom citationstecken — har inte verkat
särskilt lugnande. Jag måste dessutom
säga, att försvarsministerns redogörelse
icke heller gör detta. Såvitt jag
kan finna har statsrådet icke några invändningar
att göra mot den här omnämnda
utvecklingen. Det heter ju avslutningsvis
i svaret, att försvarsministern
finner de av marinchefen förordade
åtgärderna beträffande Karlskrona
örlogsstation vara välgrundade,
och man kan nog också i övrigt mellan
raderna i försvarsministerns svar läsa
ut, att statsrådet ser saken på det sättet.

Jag skall, herr talman, inte bestrida
värdet av att man rationaliserar inom
den marina organisationen liksom inom
försvaret i övrigt. Vi är ju alla
överens om att detta bör ske, och
önskemål i den riktningen har uttalats
då och då här i riksdagen. Det är ju
klart att man på det sättet kan åstadkomma
besparingar såväl beträffande
materialkostnader som beträffande personal.
När försvarsministern i slutet av
sitt interpellationssvar förklarar, att
»utvecklingen på skilda områden kräver
en ständig anpassning av organisation
och utrustning», så är ju detta en
alldeles självklar sak, liksom att »det
är nödvändigt att med ledning av vun -

Tisdagen den 7 december 1954. Nr 32. 13

Svar på interpellation ang. rationaliseringsverksamheten inom marinen och dess
konsekvenser för Karlskrona örlogsstation.

nen erfarenhet rationalisera verksamheten».
Men man måste också noggrant
väga fördelarna mot nackdelarna under
denna rationaliseringsprocess. När det
nu signaleras att under nästa år överföra
truppregistret vid Karlskrona örlogsstation
till ett för flottan gemensamt
register, anslutet till Stockholms
örlogsstation, kan man bli betänksam.
Varför just Stockholm för resten? Om
personaltjänsten vid de tre örlogsstationerna
definitivt sammanföres till ett
centralt personalorgan — givetvis förlagt
till Stockholm! — så måste, såvitt
jag kan bedöma, därmed vissa nackdelar
komma att uppstå. Det har också
med skärpa understrukits från fackmannaliåll,
att detta kommer att betyda
en sämre personalkännedom vid
befordring och kommendering och att
möjligheterna till personlig kontakt
med kommenderingsmyndigheterna i
egna angelägenheter i många fall försämras.
Vidare förhåller det sig så —•
för att citera vad stationschefen i
Karlskrona har yttrat — att Karlskronas
betydelse för anda och tradition
inom flottan kommer att minska. För
egen del tror jag att detta betyder inte
så litet, och redan den saken talar för
att man bör skynda långsamt på detta
område. Går man för hastigt fram, kan
det uppstå en situation, där vi på ett
avsnitt förlorar vad vi vinner, eller
tror oss vinna, på ett annat. Jag säger
inte detta, det vill jag understryka,
bara som representant för en viss ort
inom den marina organisationen, utan
jag tror att det sagda gäller för organisationen
i dess helhet.

I interpellationssvaret har det på
fyra eller fem ställen angivits hur en
minskning skett i verksamheten vid
Karlskrona örlogsstation och hur ytterligare
reduceringar kommer att genomföras.
I fråga om utbildningsverksamheten
för officerare och underofficerare
har det redan genomförts en
rationalisering, säger statsrådet, och

vidare framhåller han — vilket torde
vara en nyhet — att man planerar att
rationalisera även furirutbildningen.
Detta kommer naturligtvis, som statsrådet
själv framhåller, att ytterligare
minska verksamheten vid Karlskrona
örlogsstation. »Såvitt nu kan bedömas»,
framhåller statsrådet vidare, »avses
dock den grundläggande sjömansutbildningen
jämte viss annan utbildning
vara förlagd till Karlskrona.» Man
märker här formuleringen »såvitt nu
kan bedömas». Om man skulle ändra
mening därvidlag och flytta även denna
utbildning från Karlskrona, blir naturligtvis
följden en ytterligare kraftig
minskning av stationens betydelse.

Den tidigare nämnda centraliseringen
av truppregistret kommer enligt försvarsministern
också att medföra en
minskning av arbetsuppgifterna för
Karlskrona örlogsstation. Blir nu också
personaltjänsten centraliserad, så innebär
detta enligt interpellationssvaret,
att örlogsstationerna i sin nuvarande
form inte längre erfordras. Det skulle
endast behövas särskilda organ vid marinstaberna
för att handha den regionala
och lokala personaltjänsten. Allt
detta tillsammantaget är naturligtvis
inte ägnat att inge någon optimism beträffande
Karlskrona örlogsstations
ställning i den framtida marina organisationen.

Jag vill fråga försvarsministern, om
han kan lämna några siffror på minskningen
vid örlogsstationen i Karlskrona.
Det kan han antagligen inte — i varje
fall inte vad beträffar den minskning,
som kan ske i framtiden. Enligt uppgifter
som jag har fått har antalet officerare
tillhörande Karlskrona örlogsstation
under de senaste fyra åren
minskat med 38, underofficerarna har
minskat med ungefär 200 — från 749
till 545 — och underbefälet från 1 616
till 875. Jag vill inte bestrida att det
kan ligga och säkerligen ligger en vällovlig
rationalisering bakom dessa siff -

Nr 32.

Tisdagen den 7 december 1954.

Svar på interpellation ang. rationaliseringsverksamheten inom marinen och dess

konsekvenser för Karlskrona örlogsstation.

ror, men de säger oss också hurudan
utvecklingen för örlogsstationen varit
och hur brydsam situationen därmed
blivit för själva staden. Man frågar sig
icke utan skäl hur långt denna utveckling
egentligen skall komma att gå.

Man är givetvis i Karlskrona mycket
intresserad av alla möjligheter, som
eventuellt kan stå till buds för att erhålla
någon kompensation för de marina
anstalter, som flyttas därifrån eller
skäres ned. Av statsrådets svar framgår
— vilket jag redan påpekat —• att
flottans utbildningsanstalter i stor utsträckning
flyttas från Karlskrona, och
att ytterligare centralisering till Berga
och andra platser kan tänkas. Men även
kustartilleriet bedriver en omfattande
utbildningsverksamhet, som nu är utspridd
på olika platser i landet, och
den tanken har då uppstått, huruvida
det inte skulle kunna vara möjligt att i
stället koncentrera denna utbildning till
Karlskrona. Lokaler härför bör finnas
eller bli lediga. Såvitt jag har mig bekant
är man inom kustartilleriet inte
främmande för denna tanke. På det sättet
skulle Karlskrona få någon ersättning
för de militära anstalter tillhörande
flottan, som flyttas därifrån.

I detta sammanhang bör nämnas, att
Karlskrona stad inte försummar något
tillfälle att få civila företag och industrier
till staden. Denna strävan har också
krönts med viss framgång, inte minst
tack vare tillgången på arbetskraft. Men
det som staden lyckats få på det civila
området är inte tillräckligt och blir
inte heller tillräckligt inom överskådlig
tid för att möta en situation, som
uppstår genom mera avsevärda indragningar
av de militära anstalterna. Jag
vill uttala en förhoppning, i första
hand adresserad till försvarsministern,
att de militära utbildningsresurserna
i Karlskrona och övriga med denna
flottbas sammanhängande möjligheter
verkligen tages till vara.

Sedan ber jag ännu en gång att få

tacka för svaret på min interpellation,
vilket även givit riksdagen en redogörelse
för vad som sker på detta område,
en redogörelse som jag tror varit motiverad
och som interpellationen i hög
grad syftat till att ge.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Jag kanske i huvudsak
skulle kunna inskränka mig till att instämma
i vad herr Nyberg sagt i frågan,
men om jag ändå vill anlägga några synpunkter
på densamma är det därför att
Karlskrona spelar en så stor roll i
Blekinge, i synnerhet för dess östra del.
Kammarens ledamöter tycker kanske
att vi ortsbor anlägger alltför lokala
synpunkter på frågan, men Karlskrona
har dock en gång anlagts för flottans
räkning och har sedan dess varit flottans
huvudstation, vilket har gett Karlskrona
en alldeles särpräglad struktur.
Det finns väl ingen annan stad i landet,
som har en så särpräglad sysselsättning
för människorna och ett så
starkt militärt inslag som Karlskrona.
Det gör att varje ingrepp för denna
stads vidkommande oroar befolkningen
lär nere.

Nu vänder sig väl ingen mot den vällovliga
rationalisering inom försvaret,
som syftar till största möjliga effektivitet
för minsta möjliga kostnad. Ingen
har självfallet haft något att anmärka
därvidlag. Man kan kanske säga, att
tidpunkten är i dag inte riktigt vald
för en debatt om den avvägning som
skall ske mellan försvarsgrenarna, utan
att denna debatt bör ske den gång vi
skall ta ställning till överbefälhavarens
förslag i detta avseende. Men eftersom
frågan nu har aktualiserats här i kammaren
vill jag säga, att rationaliseringens
ensidiga inriktning till förmån för
Stockholm tycker jag mycket väl kan
diskuteras redan nu. Ibland får man en
bestämd känsla av att vägen mellan
Stockholm och Karlskrona är väldigt

Tisdagen den 7 december 1954.

Nr 32.

Svar på interpellation ang. rationaliseringsverksamheten inom marinen och dess

konsekvenser för Karlskrona örlogsstation.

lång, men vi tycker inte att vägen är
längre än mellan Karlskrona och Stockholm.
Man kan därför mycket väl överväga
frågan om inte centraliseringen
bör ske dit där den bäst behövs. Jag
tror inte att det är alldeles säkert att
man når det bästa möjliga ekonomiska
resultatet om man tvingas skaffa nya
lokaliteter i stället för att använda dem
som redan finns. Och det är irite heller
säkert att en starkt centraliserad verksamhet
i alla avseenden ger den största
effektiviteten ens ur militär synpunkt.

Frågor som dessa kan mycket väl
diskuteras. För min del vill jag be försvarsministern
att gå så varligt fram
som över huvud taget är möjligt och att
vid denna avvägning också ta hänsyn
till de specifika lokala förhållandena.

Men även om Stockholm kommer att
inta en alltmer central ställning i den
sjömilitära organisationen, så finns det
dock en fråga som hör intimt samman
med vad vi nu diskuterar, nämligen
frågan om flottans varv i Karlskrona.
Eftersom en varvsutredning pågår är
tiden icke nu inne att diskutera den,
men jag vill för min del framhålla,
att denna utredning bör slutföras så
fort som möjligt, så att det osäkerhetstillstånd
som nu råder där nere inte
kommer att fortsätta. Karlskronavarvets
upprustning har under en följd av år
eftersatts, och varvet har inte kunnat
uppfylla alla de krav, som rimligen bort
kunna ställas på detsamma för att det
på allvar skall kunna konkurrera med
olika civila varv. I dag har varvsindustrien
mycket goda konjunkturer med
långa leveranstider. Det borde vara möjligt
att ge Karlskrona-varvet en fullgod
teknisk upprustning, så att det kan konkurrera
med de enskilda varven och en
samordning ske mellan den statliga och
den civila verksamheten på detta område.
Trots att utredning pågår bör enligt
min mening en rationalisering av Karlskrona-varvet
kunna ske. Det nuvarande
osäkerhetstillståndet där nere gör att

de goda teknikerna försvinner liksom
en del arbetskraft och då främst den
yrkesskickliga delen av densamma. Allt
detta absorberas av övriga varv som är
i behov därav. Man ser där nere ganska
pessimistiskt på denna utveckling,
därest vi inte snabbt nog skulle kunna
komma fram till en lösning.

Herr talman! Jag skulle kanske kunna
inskränka mig till dessa få ord, men
jag vill tillägga en sak, som gäller frågan
om avvägningen mellan sjö- och
landorganisationen. Det är alldeles
självklart, att hela den marina organisationen
syftar till att man skall ha
båtar i sjön och ha en flotta som kan
fylla sina uppgifter. Men är det dock
inte så, att de moderna fartygen på
ett helt annat sätt än tidigare behöver
en ökad landorganisation, och kan det
då inte vara skäl uti att man i Karlskrona
så långt möjligt är bibehåller en
landsorganisation, som har tillgång till
marinverkstäder, teknisk expertis, tradition
och erfarenhet? Jag hoppas att
det för försvarsministern vid avvägningen
i detta fall — en inte alltför
lätt avvägning, vill jag tillägga — skall
visa sig möjligt att finna en form, som
tillgodoser de specifika karlskronitiska
synpunkterna och låter nödvändiga ändringar
ske så sakta som möjligt, så att
vi där nere får möjlighet till en anpassning,
som inte alltför starkt rubbar de
lokala förhållandena. Staten har ett speciellt
ansvar för en stad, som i så hög
grad som Karlskrona baseras på militära
anstalter. Jag hoppas att det skall
visa sig möjligt för försvarsministern
att finna de vägar som bäst gagnar stadens
intressen.

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet TORSTEN NILSSON:

Herr talman! Jag har egentligen inte
så mycket att tillägga utöver det jag
sagt i mitt interpellationssvar. Jag vill
emellertid inom parentes påpeka, att

Nr 32.

Tisdagen den 7 december 1954.

Svar på interpellation ang. rationaliseringsverksamheten inom marinen och dess

konsekvenser för Karlskrona örlogsstation.

de rationaliseringsåtgärder, som pågår
beträffande marinens landorganisation,
är helt oberoende av överbefälhavarens
förslag med avseende på avvägningen
mellan de skilda försvarsgrenarna. Jag
kom snart nog till den uppfattningen,
att man inom marinens landorganisation
har haft en överdimensionering,
varför det ur alla synpunkter varit
önskvärt med en nerbantning.

Sedan har det ifrågasatts att om en
centralisering skall äga rum, som här
i olika sammanhang har förslagits, densamma
just skall ske genom en förläggning
till Stockholm. Till detta kan
jag bara säga, att i Stockholm finns redan
förut staber och förvaltningar.
Här finns flottans huvudbasstation, och
då är det ur praktiska synpunkter ganska
naturligt, att när en centralisering
äger rum kommer den att koncentreras
just hit.

Vad beträffar möjligheterna att åstadkomma
besparingar trodde sig interpellanten
ha funnit, att jag ingenting har
att invända gentemot de förslag, som
framlagts av marinchefen. Ja, jag har
givetvis ingenting att invända mot besparingar,
när det gäller onödiga utgifter
inom försvaret, och om man
skall ha inte bara ett teoretiskt utan
också ett praktiskt intresse för en
dylik besparingsverksamhet, kommer
man fram till resultat av den karaktär
jag redogjort för i mitt interpellationssvar.

Beträffande det osäkerhetstillstånd,
som jag kan förstå att man av naturliga
skäl hyser i Karlskrona, vill jag bara

säga, att jag är beredd att med statens
myndigheter diskutera de mjuka övergångar,
som kan anses befogade i samband
med en sådan rationaliseringsverksamhet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 188—200, bankoutskottets
utlåtanden och memorial
nr 41—46, första lagutskottets utlåtande
och memorial nr 31 och 32 samt jordbruksutskottets
utlåtande nr 47.

§ 6.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 386, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående bestridande av
ytterligare kostnader för det svenska
deltagandet i stilleståndsövervakningen
i Korea m. m.;

nr 387, i anledning av väckt motion
om utredning rörande högskolornas
organisatoriska ställning; och

nr 388, i anledning av väckta motioner
om helt förstatligande av Stockholm—Roslagens
järnvägar.

§ 7.

Justerades ett protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.48.

In fidem
Gunnar Britth.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Onsdagen den 8 december.

Kl. 10.00.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Att riksdagsman Karl J. Nilsson,
Landskrona, på grund av sjukdom
Bronchit m. feber är oförmögen till
arbete fr. o. m. d. 7 december 1954
t. o. m. d. 18 december 1954 intygas.

Landskrona den 7 december 1954.

Carl-Gustaf Tropé,
Stadsläkare, Landskrona.

Herr Nilsson i Landskrona beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen från
och med den 7 till och med den 18
december.

Herr talmannen meddelade, att herrar
Birke, Jonsson i Skedsbygd och
Pettersson i Dahl, vilka på grund av
sjukdom beviljats ledighet tills vidare
från riksdagsgöromålen, herr Birke vid
kammarens plenum den 30, herr Jonsson
i Skedsbygd den 24 och herr Pettersson
i Dahl den 17 nästlidna november,
denna dag åter intagit sina platser
i kammaren.

§ 2.

Värdebeständighet för statsbidragen till
kommunerna.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
178, i anledning av väckta motioner om
utredning i syfte att göra statsbidragen
till kommunerna värdebeständiga.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr NORDKVIST i Kalmar (fp):

Herr talman! Eftersom jag har gjort
mig skyldig till en motion i den fråga
som nu föreligger till riksdagens behandling
skall jag be att få yttra några
ord.

Det är ju så att kommunerna här i
landet antingen genom åläggande från
statsmakterna eller stimulerade av statsmakterna
har åtagit sig att handlägga
vissa frågor, och för att klara utgifterna
för dem har man fått statsbidrag i
en eller annan form.

Dessa statsbidrag har ofta till en början
varit ganska förmånliga för kommunerna,
men under tidernas lopp har
de krympt samman och blivit mindre
och mindre, ibland på grund av penningvärdeförsämringen,
eller, om man
så vill uttrycka sig, på grund av kostnadsstegringar,
men också ibland därför
att grunderna för statsbidragens utgående
har ändrats.

Jag skall gärna erkänna, herr talman,
att när jag ursprungligen tänkte skriva
den här motionen hade jag tänkt yrka
på att statsbidragen skulle återställas
till det värde som de hade när de för
första gången beslöts i det ena eller
andra avseendet. Men när mina medmotionärer
resonerat med mig en liten
smula kom vi till den slutsatsen, att vi
skulle nöja oss med att begära utredning
om huruvida statsbidragen kunde
bli värdebeständiga.

Att räkna upp statsbidragen så att de
blir av samma värde som när de ursprungligen
beslöts är väl knappast
möjligt med hänsyn till vad som har
inträffat — det skulle säkerligen ställa
mycket stora krav på statskassan —
och jag avstod för min del från att påyrka
detta i motionen.

Läser man nu de remissyttranden
som har kommit in i anledning av motionen
kan man ju såsom motionär
känna sig tämligen tillfredsställd, dock
inte alldeles, och det är detta som

är anledningen till att jag här vill säga
några ord.

Andra kammarens protokoll L954. Nr 32.

18 Nr 32. Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Värdebeständighet för statsbidragen till kommunerna.

Det finns ju en statlig utredning, den
s. k. allmänna statsbidragsutredningen,
som sysslar med de här frågorna. Den
avgav ett betänkande år 1952, men det
betänkandet rörde huvudsakligen den
rent tekniska sidan av statsbidragen.
Man ville förenkla statsbidragsrekvisitionerna,
man ville minska på antalet
blanketter, man ville slå tillsammans
olika statsbidrag så att de skulle utgå
i större summor i ett för allt till kommunerna
o. s. v. Men relationerna mellan
stat och kommun, således frågan,
hur mycket staten skulle betala och
hur mycket kommunerna skulle betala,
hade man strängt taget inte givit sig
in på.

Genom nya direktiv av finansministern
har dock allmänna statsbidragsutredningen
år 1953 fått en liten vink
om att den kanske också skulle syssla
med den sak som motionen nu sysslar
med. Statskontoret skriver om dessa
direktiv, som den 20 november 1953
tillställdes statsbidragsutredningen, att
de innebär »att de förändringar av
skattesatserna i kommunerna, som kunna
följa av övergången till ett nytt system,
hållas inom snäva gränser». Det
beror på hur snäva dessa gränser blir
om man skall kunna vänta sig någonting
av de nya direktiven.

Nu har ju allmänna .statsbidragsutredningen
också fått tillfälle att yttra
sig över motionerna, och man säger i
det yttrandet bland annat: »Såsom av
det anförda framgår är den i motionerna
berörda frågan föremål för allmänna
statsbidragsutredningens uppmärksamhet.
» Det kan hända att man
kan hoppas en liten smula med hänsyn
till vad som är skrivet just i det avseendet.

Annars är man tämligen ense i de
olika remissinstanserna. Landstingsförbundet
säger exempelvis: »Det kommunala
skatteunderlagets förmåga att bära
ökade belastningar är emellertid begränsad
och, då de kommunala skatterna
äro proportionella, komma de

mindre inkomsttagarna härigenom att
tungt belastas.»

Landstingsförbundet säger vidare:
»Med hänsyn till den stora eftersläpning
beträffande statsbidragen till vissa
verksamhetsgrenar, varom de anförda
exemplen vittna, är det enligt styrelsens
mening i första hand påkallat, att
dessa bidrag uppräknas med hänsyn
till den inträdda kostnadsstegringen.
Först därefter synes det motiverat att
överväga frågan, vilka åtgärder som för
bevarande av statsbidragens realvärde
kunna bli erforderliga. Att söka bibehålla
ett konstant värde av de relativt
små bidrag, som nu i vissa fall utgå,
synes nämligen vara av relativt underordnat
intresse.»

Där har landstingsförbundet sålunda
varit inne på samma tankegång som
jag ursprungligen var inne på när jag
tänkte skriva min motion, men frågan
blir, som jag redan sagt, på det sättet
synnerligen vittomfattande, och det är
väl därför skäl att avskriva den delen
av frågan från behandling för närvarande.

Stadsförbundet, som också yttrat sig,
säger genom sin styrelse »att en ensidig
hänvisning till ett besvärligt statsfinansiellt
läge ej gärna kan uppfattas såsom
något övertygande argument i en fråga
om kostnadsfördelning mellan stat och
kommun». Där understryks sålunda
starkt att det inte kan vara riktigt att
reglera statsbudgeten på kommunernas
bekostnad, vilket otvivelaktigt har skett
vid olika tillfällen. Från samma håll
sägs vidare: »Det anförda ger styrelsen
anledning att mycket starkt understryka
angelägenheten av åtgärder i förevarande
motioners syfte, och styrelsen
anser fördenskull att en utredning bör
företagas i frågan, om och i så fall på
vilket sätt utgående statsbidrag till
kommunerna kunna göras värdebeständiga.
»

Ytterligare citat kanske tröttar, men
jag finner de olika remissinstansernas
yttranden vara så pass positiva i sin

Onsdagen den 8 december 1954 fm. Nr 32. 19

Värdebeständighet för statsbidragen till kommunerna.

inställning till motionen att jag inte
kan neka mig att anföra också vad styrelsen
för Svenska landskommunernas
förbund skriver: »Enligt styrelsens mening
kan dock allmänna statsbidragsutredningen
knappast undgå att grundligt
ompröva frågan om de egentliga
statsbidragens värdebeständighet.» Vid
uppmärksam läsning kanske man lägger
märke till att denna remissinstans inte
är riktigt övertygad om att allmänna
statsbidragsutredningen kommer att
syssla med denna fråga. Det sägs att
utredningen »knappast kan undgå» att
göra det, men man har inte ansett sig
kunna i detta sammanhang använda ordet
»måste».

Vad säger då utskottet? Utskottet anser
att riksdagen — i anledning av vad
som anförts av allmänna statsbidragsutredningen
och de övriga remissinstanserna
— inte har anledning att
skriva till Kungl. Maj:t i den av motionärerna
aktualiserade frågan, ty det
förväntas att allmänna statsbidragsutredningen
skall komma att syssla med
denna fråga. Emellertid ställer jag mig
för min del frågande inför följande uttalande
i utskottets utlåtande: »Frågan
om återställande av statsbidragens ursprungliga
värde är emellertid mycket
komplicerad.» Jag vill påpeka att ett
återställande av statsbidragens ursprungliga
värde icke påyrkats i motionerna.
Utskottet säger vidare: »Inte
minst med hänsyn till de ekonomiska
konsekvenserna på skilda områden
krävs noggranna överväganden om vilka
åtgärder som bör vidtagas för att
ändra nuvarande förhållanden.»

.lag skulle kanske, herr talman, illustrera
vad jag vill komma till med
några exempel, och jag väljer då ett
exempel från Västerås, avseende statsbidragen
till skolmåltidsverksamheten.
När skolmåltiderna infördes utlovades
ell statsbidrag, som för Västerås del
utgick med 60 procent på en till 60 öre
beräknad portionskostnad. Procenttalet
gjordes beroende av varje kommuns

skatteunderlag. Detta har av kända orsaker
i Västerås ökat betydligt, i det
närmaste fördubblats på några år. Den
inflationseffekten har statsmakterna
emellertid icke velat ta hänsyn till och
följden har blivit, att statens andel i
kostnaderna för skolmåltiderna successivt
sjunkit. I år får Västerås i statsbidrag
nöja sig med 14 procent räknat
på en portionskostnad av 70 öre. Västeråsbarnens
skolmåltider kommer att
kosta något över 1 miljon kronor, varvid
staten kommer undan med att betala
160 000. Det tycker man ju är en
utveckling, som inte skulle få äga rum.

Jag skulle kanske som ett kuriosum
kunna nämna, att de fasta statsbidragen
till skyddsuppfostran, 30 kronor
per enhet — d. v. s. per person och
månad — fastställdes 1924 och inte har
reglerats sedan dess. Detta är ju också
en orsak till att denna fråga bör bli
föremål för en omprövning.

Herr talman! Jag förstår mycket väl,
att det här inte är så mycket att göra.
Önskvärt hade varit, att utskottets
skrivning varit något mera positiv, att
man hade skrivit klart ut, att man förväntar,
att statsbidragsutredningen absolut
säkert kommer att syssla med hithörande
frågor, men det har man inte
krävt. Eftersom nu emellertid skrivningen
för övrigt är mycket positiv
och med hänsyn till att så gott som
alla remissinstanser behandlat frågan
välvilligt, skall jag inte ställa något yrkande
utan får väl försöka vara nöjd
med vad som förevarit.

Herr RUBBESTAD (bf):

Herr talman! Eftersom motionären
inte ställde något yrkande skulle jag
kanske inte behöva säga någonting. Jag
vill dock understryka, att utskottet varit
mycket välvilligt inställt till hans
motion. Vi delar de synpunkter, som
framkommit, nämligen att det är oriktigt,
att staten minskar på de bidrag,
som utfiistes, när den gick in för en

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Premiering av s. k. bosättningssparande.

viss sak. Detta är någonting, som vi
reagerat emot, och riksdagen har ju
också vid vissa tillfällen tagit ståndpunkt
för att det bör rättas till.

Jag vill också säga, att utskottet av
den allmänna statsbidragsutredningen
bestämt förväntar, att den skall pröva
frågorna under sin fortsatta beredning.
Det förhåller sig säkerligen inte så, att
den går förbi dem utan vidare, utan
vi väntar, att utredningen skall komma
fram med förslag i det hänseende, som
motionen syftar till, nämligen att ge
bättre hjälp åt kommunerna i överensstämmelse
med vad som utlovades dem
från början. De olika remissyttrandena
ger också stöd för detta och vi har därför
all anledning att förvänta, att den
allmänna statsbidragsutredningen kommer
att fästa stort avseende vid vad utskottet
här har sagt.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

§ 3.

Föredrogs sammansatta stats- och
andra lagutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av väckta motioner angående
utredning om fördelningen mellan staten
och kommunerna av kostnaderna
för folkpensioneringen.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4-

Premiering av s. k. bosättningssparande.

Föredrogs banko utskottets utlåtande
nr 38, i anledning av väckta motioner
om utredning angående premiering av
s. k. bosättningssparande.

I två inom riksdagen väckta, till
bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 223 i första kammaren av
herr Bengtson m. fl. samt nr 444 i
andra kammaren av herr Svensson i Va
m. fl., hade hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t an -

hålla om utredning angående premiering
av s. k. bosättningssparande.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:223 och 11:444 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Reservationer hade avgivits:

1) av herrar Fahlander, Boo, Strandler,
Severin i Stockholm och Johansson
i Kalmar, vilka ansett, att viss del av
utskottets motivering bort hava annan,
i reservationen angiven lydelse;

2) av herrar Eliasson, Löfgren och
Hansson i önnarp, utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr SEVERIN i Stockholm (s):

Herr talman! Som av utlåtandet
framgår, skiljer sig reservanterna ifrån
utskottsmajoriteten endast i fråga om
motiveringen till yrkandet. Om yrkandet
råder däremot fullkomlig enighet
inom utskottet.

När reservanterna har ansett, att
motiveringen skulle ha erhållit den lydelse,
som föreslagits i reservationen,
har det varit av två skäl. Dels menade
vi, att den tabell, som fogats till reservationen,
och de synpunkter som
knutits härtill, är av ett betydande intresse.
Det har ju länge i diskussionen
varit en allmänt omfattad mening och
har närmast framförts som ett postulat,
att det personliga sparandet efter kriget
har nedgått. Jag vill minst av allt
anklaga dem, som har framfört denna
mening, för att ha umgåtts med de ekonomiska
problemen med något som
helst lättsinne. I så fall skulle det vara
en självanklagelse. Jag har nämligen
själv hyst samma uppfattning och har
för övrigt framfört den från denna
talarstol.

En närmare undersökning visar
emellertid, att det är mycket tvivelaktigt
— för att nu uttrycka det milt —
att det personliga sparandet, alltså vad
man kallar det synliga sparandet,

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

banksparandet, livförsäkringssparandet,
verkligen har nedgått.

Nu är det klart, att all sådan statistik
är ganska osäker. Man kan på det
hela taget aldrig komma fram till några
exakta resultat. Men om tillgängliga
uppgifter stöder uppfattningen att sparandet
i stället har ökat, ger detta åtminstone
anledning till att avstå från
påståendet att sparandet har minskat.
Det är egentligen ingenting annat som
reservanterna vill säga. De framhåller
i reservationen, att det synes utskottet
osäkert, huruvida den uppfattningen,
att sparandet har nedgått, motsvarar
verkligheten. Det sägs vidare: »Vissa
omständigheter tyder på att marknadens
brist på sparmedel väsentligen
beror på de ökade investeringsbehov
som gjort sig gällande på det ekonomiska
livets olika områden.»

Sparandet står alltid, kan man säga,
i ett visst förhållande till investeringskraven,
och under efterkrigstiden har
ju investeringarna varit mycket stora.
Det har inte heller, då det varit tal
om sparandet, ifrågasatts att det totala
sparandet, mätt såsom den andra sidan
av investeringarna, skulle ha nedgått.
Eftersom investeringarna har stigit,
måste också det totala sparandet
antagas ha stigit. Det är i stället det
rent personliga sparandet som diskussionen
har rört sig om, och vi reservanter
har därför velat påpeka att det
i grund och botten saknas stöd för påståendet
att det personliga sparandet
har minskat. Detta är en sak av så
stort intresse att den enligt vår mening
kan försvara sin plats i ett utlåtande
av bankoutskottet.

Den andra anledningen till att vi
framfört vår reservation är att utskottsutlåtandet
på grund av vissa
märkliga omständigheter ger en något
skev bild av vad som varit ulskottsrnajori
tetens uppfattning. Såsom framgår
av utlåtandet saknades vid justeringen
tre ledamöter som varit närvarande
vid den första behandlingen av

Premiering av s. k. bosättningssparande.

ärendet. Vidare röstade en av de tre
reservanter, som fogat en blank reservation
till utlåtandet, för utlåtandet
sådant det var. Ärendet hade behandlats
inom utskottet vid två tillfällen.
Även frågan om motiveringen behandlades
vid det första tillfället, och majoritetens
mening var då att motiveringen
borde något modifieras. När
nästa sammanträde ägde rum och det
förelåg ett förslag till sådan modifikation,
var som sagt tre utskottsledamöler
frånvarande och deras röster bortföll
alltså. På grund härav inträffade det
egendomliga förhållandet att majoriteten
blev minoritet. Jag säger inte detta
som något klander av vad som förevarit
— mot detta kan inte i och för sig
någon invändning göras — utan jag har
bara velat framhålla att utskottsutlåtandet
ger en något skev bild av utskottsmajoritetens
mening. Hade denna fått
komma till uttryck i utskottsullåtandet,
skulle reservationen ha varit majoritetsutlåtande
och majoritctsutlåtandet ha
varit reservation.

Även detta fann jag vara en anledning
att till kammaren föra fram den
mening som reservanterna hyste. Första
kammaren har ju redan vid sitt
förra arbetsplenum behandlat saken
och beslutat i enlighet med reservationen,
och jag vill, herr talman, för
mitt vidkommande yrka bifall till densamma.

Häruti instämde herr Gavelin (s).

Herr NYGREN (h):

Herr talman! På grund av de omständigheter
som utskottets ärade ordförande
här omnämnt befinner jag mig
i den ovanliga situationen att representera
bankoutskottets majoritet gentemot
ett antal socialdemokratiska och även
andra reservanter.

Det kan naturligtvis, såsom utskottets
ordförande gjorde, sägas att det
inte är mycket som skiljer majoriteten
och reservanterna åt. Vi är ju ense på

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Premiering av s. k. bosättningssparande.

de väsentliga punkterna. Vi är ense om
att motionärernas syfte har varit det
allra bästa och i hög grad är värt beaktande
— det går ju ut på en stimulans
av i synnerhet ungdomssparandet. Vi
är också överens om att det allmänna
sparandet här i landet är för litet, om
hänsyn tages till de investeringsbehov
som föreligger. Ingen av oss anser sig
emellertid kunna tillstyrka motionerna
på grund av de omfattande administrativa
kontrollåtgärder som skulle vara
förenade med den föreslagna anordningen.
Vad som skiljer oss åt är endast
det förhållandet, att de socialdemokratiska
reservanterna har velat få
den tabell, som återfinns i bilaga på
s. 7, och en motivering till densamma
införda i utskottsutlåtandet, under det
att de som här representerar majoriteten
inte har velat vara med om detta.

Att vi inom majoriteten intagit denna
ståndpunkt beror helt enkelt därpå, att
vi icke anser de i tabellen framlagda
siffrorna vara tillräckligt rättvisande
i fråga om det verkliga läget. Det görs
gällande att tabellen visar att det s. k.
synliga sparandet under den senaste
tioårsperioden fram t. o. m. 1952 har
visat en stigande tendens. Jag vet inte,
om något sådant kan utläsas av tabellen.
Så representeras t. ex. år 1946 av
siffran 7,4 och år 1952 av siffran 7,5.
Tittar man litet närmare på tabellens
siffror, visar det sig också att det finns
fluktuationer upp och ned under de
gångna åren.

Men framför allt har vi ansett att
de framkomna siffrorna inte kan vara
rättvisande, då de återspeglar mer än
det rent personliga sparandet av fysiska
personer. När vi talar om sparmedlen
hos sparbankerna, hos postsparbanken
och på sparkasseräkningarna
hos affärsbankerna, får vi inte
glömma att det på dessa konton också
finns en hel del medel som inte härflyta
ur fysiska personers sparande.
Det finns en hel del småföretag, som
placerat medel på sparkasseräkning, se -

dan möjligheterna att där sätta in litet
större belopp kom till. Jag vet att det
i vissa fall förekommer, att sådana företag
har sparkasseräkningar i ett flertal
banker för att på så sätt få viss
ränta på sina rörliga medel i stället
för att låta dessa stå utan ränta på
checkräkning eller postgiro. Vidare är
försäkringssparandet inte uteslutande
ett livförsäkringssparande utan representerar
också den fondbildning som
skett inom sakförsäkringsbolagen. Hur
stor denna del är vet ingen av oss, men
att denna tabell inte kan vara fri från
felkällor är nog alldeles uppenbart.

Det nämndes i en debatt i första kammaren
för en tid sedan, att under detta
års tre första kvartal tillgodohavandena
i sparbanker, affärsbankernas sparkasseräkningar
samt postsparbanken hade
stigit med 457 miljoner kronor, medan
i fjol under samma tid ökningen på
samma räkningar vad 581 miljoner kronor
och 1952 782 miljoner kronor. Resultatet
är alltså cirka 325 miljoner
kronor sämre i år än 1952. Detta gör
att vi hav den bestämda uppfattningen,
att även om man skulle kunna utläsa en
stigande tendens till sparande till och
med 1952, så har tendensen helt visst
blivit den motsatta under de två nu senast
gångna åren. Det är dessa förhållanden
som gör att utskottet ansett det
föga lämpligt att införa ifrågavarande
tabell och de kommentarer till denna,
som reservanterna har gjort. Man kan
nämligen av dessa uttalanden få den
enligt vår mening felaktiga uppfattningen
att här inte är någon fara på
färde, därför att det personliga sparandet
ökar.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till utskottets hemställan
såväl i fråga om kläm som motivering.

Herr LöFGREN (fp):

Herr talman! Det har redan sagts en
hel del angående behandlingen av detta
ärende i utskottet, och jag behöver

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

inte upprepa vilka tillfälligheter som
gjort att majoriteten har blivit minoritet.
Att det dessutom föreligger ytterligare
en reservation, vill jag försöka att
något förklara.

Det får inte uppfattas som utskottets
åsikt, att åtgärder för att ytterligare
främja sparandet inte skulle vara nödvändiga
eller angelägna, även om vi
varit eniga om att avstyrka en utredning
av detta speciella slag. Herr Nygren
har redan talat om vissa förhållanden
som ligger till grund för denna
hållning. Dessutom kan det föreligga
risk för att sparmedel överflyttas från
andra sparformer till ett sådant bosättningssparande
som det här är fråga
om. Skulle man då premiera denna
sparform, skulle detta innebära ganska
betydande orättvisor mot andra sparformer.
Detta är kanske också en av de
orsaker som gjort att utskottet inte
vill tillstyrka just den föreslagna utredningen.

I utskottet har diskussionen i hög
grad kommit att knyta sig till just den
här tidigare anförda bilagan. Man vill
med hjälp av denna bevisa, att sparandet
inte har gått ned. Det kan ju hända
att det är så. Men frågan är om sparandet
är tillfredsställande. Man kunde
tycka att det inte är något problem att
bråka om, om man har siffror som klart
visar att sparandet gått upp och inte
ned. Men som här påpekats har det
visat sig nästan omöjligt att få en ordentlig
bild av sparandets utveckling.
Här har sagts att denna tabell lider av
påtagliga brister och jag ansluter mig
till dem som anfört sådana synpunkter.
Vi vet, att 1952 var ett gott sparår. Vi
vet också redan nu av tillgängliga uppgifter,
att sparandet under 1953 i bästa
fall kan sägas ha stagnerat, och det
finns tecken som tyder på att utvecklingen
av sparandet under 1953, när vi
en gång får uppgifter för det året, visar
sig ha inneburit en ganska kraftig nedgång
jämfört med 1952. Den brist på
statistik över sparandet, som man myc -

Premiering av s. k. bosättningssparande.

ket lätt märker när man försöker tränga
in i dessa problem, är alltså mycket
besvärande.

Det gjordes försök i utskottet att få
ett enhälligt utlåtande, men dessa strävanden
kröntes inte med framgång. Vi
har nu en reservation av herr Falilandcr
in. fl. som har velat ta in denna
tabell. De slutsatser de drar av den
är kanske i och för sig inte så farliga,
men jag anser, att det finns en betydande
risk för att detta siffermaterial
kan tas till intäkt för påståenden i debatter
och diskussioner, att sparandet i
verkligheten företett en så gynnsam utveckling
att vi kan vara fullt tillfredsställda.

Under sådana förhållanden anser jag
det vara alldeles felaktigt att man i
detta utskottsutlåtande tar med sådana
uppgifter som i varje fall vid närmare
studium visar sig vara mycket svåra att
få klarhet i. Det är ju svårt att avgöra
om utvecklingen kommer att fortsätta
i samma riktning, och man kan därför
inte dra ens de försiktiga slutsatser som
herr Fahlander och hans medreservanter
gör.

När inte utskottet kunde ena sig
helt har jag fogat en blank reservation
till utlåtandet för att här i kammaren
få anföra några av de synpunkter, som
jag framförde under utskottsbehandlingen.
Som jag förut sade visar det
sig svårt att få en klar bild av sparandets
utveckling, i synnerhet om man
vill försöka tränga in i sparandets
struktur och undersöka de olika spararkategoriernas
och åldersklassernas sammansättning,
olika former av sparandet
o. s. v. Det gäller ju att på basis av
kunskaper om dessa förhållanden sätta
in åtgärder för att främja sparandet.
Det räcker inte med att bara konstatera
att sparandet inte gått ner. Vi
har så väldiga investeringsbehov, att
man redan av det skälet bär mycket stor
anledning att göra allt vad som kan
göras för att främja sparandet. Man
bör inte heller glömma bort att vi

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Premiering av s. k. bosättningssparande.

haft en standardförbättring, som borde
ha lagt grunden för en betydligt mer
omfattande sparverksamhet.

Med dessa ord vill jag inte ha sagt
att jag undervärderar det som redan
har gjorts på sparandets område. Tvärtom
blir man ibland förvånad över att
spararna inte ger tappt trots penningvärdeförsämringen
och trots att man
många gånger måst konstatera, att spararna
har satts i en strykklass. Det
är ganska anmärkningsvärt att spararna
behandlas såsom sker när man måste
räkna med att samhället kan göra betydande
investeringar i realvärden tack
vare spararnas insatser. Dessa realvärden
följer med i den siffermässiga
värdestegringen under det att sparkapitalet,
som människorna på detta sätt
givit samhället för att kunna göra betydande
insatser, inte följt med i värdeförändringen.

I denna kammare har det tidigare
väckts en motion av herr Ohlin m. fl.
angående en utredning om sparandets
struktur. Jag beklagar djupt att man
den gången inte accepterade detta förslag.
Hade en sådan utredning förelegat,
som klarare framställt sparandets omfattning
inom olika kategorier och
sparandets olika former, så hade vi i
dag haft större möjligheter att vidta
effektiva åtgärder för att främja sparandet.

Jag skall, herr talman, inte ytterligare
förlänga diskussionen. Jag har endast
velat anföra dessa synpunkter med
anledning av att jag har fogat en bank
reservation till utlåtandet. Jag kommer
givetvis att rösta för utskottets förslag.

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! Såsom det redan har
framhållits här råder det inom utskottet
enighet dels om att denna premiering
av bostadssparandet inte är
en lämplig och framkomlig väg, dels
att huvudfrågan i detta fall — att öka
sparandet, framför allt det personliga

sparandet — är av mycket vital betydelse.
Meningsskiljaktigheterna rör sig
egentligen om huruvida sparandet verkligen
har ökat.

I likhet med de övriga ledamöterna
som står bakom utskottsutlåtandet ställer
jag mig tveksam i detta fall. Den
tabell som här har omtalats och som
finns i reservationen ansåg vi inte bevisade
så värst mycket. Från det andra
hållet ansåg man att denna tabell tydde
på en ökning av sparandet eller att den
i varje fall inte framvisade någon nedgång.

Som vi tillät oss påpeka i utskottet,
anser vi att det är oriktigt att tala om
en tendens, när redovisningen endast
går fram till år 1952 och vi inte har
fjolårets siffror med. Detta förändrar,
enligt vad jag förstår, bilden ganska
väsentligt. Här vill jag gärna inskjuta
att tabellen inte säger så mycket, eftersom
en hel del av det personliga sparandet
via amorteringar o. dyl. inte är
med i densamma. Skall man emellertid
nu ha tabellen med och skall man försöka
få fram en tendens av densamma,
då bör man nog också ta hänsyn till
fjolårets siffror. I Statistisk tidskrift nr
10 för i år har försäkringssparande! för
1953 angivits till 610 miljoner kronor,
medan banksparandet under 1953 var
984 miljoner kronor. Dessa båda siffror
visar en sammanlagd nedgång från
1952 med nära 450 miljoner. Om man
sedan räknar med att de fysiska personernas
inkomster — fortfarande enligt
den nämnda tabellens uppställning
—• har stigit med låt oss säga fem procent
från 1952 till 1953, då skulle det
bli 28 400 miljoner kronor, en som jag
erfarit ganska trolig siffra. Man får då
fram en procentsiffra för det synliga
sparandet i förhållande till inkomsterna
under 1953 av 5,G, d. v. s. mindre än
1952 och 1951 och ungefär lika med
siffran för förkrigssparandet året 1938
—39.

Jag har fått mig bekant att den siffra,
som jag angav för försäkringssparan -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

det 1953 enligt Statistisk tidskrift inte
är beräknad på exakt samma sätt som
i reservanternas tabell. Det procenttal
jag fått fram för 1953, nämligen 5,c,
borde därför enligt liknande grunder
jämföras med siffran 6,5 för 1952 och
5,6 för 1951. Men detta rubbar inte det
faktum att sparandetendensen är i nedgående.

Det har här redan anförts siffror också
för banksparandet under de tre första
kvartalen av de tre sista åren, och
även dessa siffror visar en nedgång.
Det är ju ingen glädje att konstatera
detta faktum, tvärtom, men man vinner
ingenting på att förgylla upp ett dåligt
läge när man inte har täckning i verkligheten.

Ännu en sak är väl värd att påpekas
i detta sammanhang. Med ökade realinkomster,
som vi har haft, borde man
också komma upp till en ökad sparandcandel.
Detta spörsmål bör alltså ägnas
fortsatt uppmärksamhet, och allt vad
som lämpligen kan göras för att öka
sparandet bör också göras. Balansen
mellan investeringar och sparande är
ju nödvändig för jämvikten i samhällsekonomien.
En strukturundersökning av
själva sparandet, som här också har
nämnts och som tidigare har begärts
från vårt håll, vore synnerligen tacknämlig
och välbefogad. Framför allt
bör statsmakterna genom skattelättnader
och på andra lämpliga vägar stimulera
ett ökat sparande som en av
grunderna för ett fortsatt bevarat välstånd.
Den viktigaste förutsättningen för
ett sådant sparande är naturligtvis dock,
såsom utskottet framhåller, att ett bevarat
penningvärde och en samhällsekonomisk
balans åstadkommes.

Jag har, herr talman, velat komplettera
bilden av vad som framkommit i
utskotlsutlåtandet och i reservationen,
och jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr HANSSON i önnarp (bf):

Herr talman! Vid utskottsutlåtandet

Premiering av s. k. bosättningssparande.

har jag liksom ett par andra ledamöter
fogat en blank reservation, och jag tänker
nu i all korthet redogöra litet för
orsakerna till att jag har tagit denna
ställning vid frågans slutbehandling.

Det har ju här tidigare ordats om att
utskottets hemställan och reservanternas
förslag bägge utmynnar i avslag på
motionens utredningsyrkande, och då
tycker man att det inte skulle vara så
mycket att tvista om. Jag tycker det är
ganska onödigt att i detta sammanhang
ta upp kammarens tid med en tvist om
motiveringen för ett avslag.

Det är särskilt den här tabellen man
har lagt fram som bilaga till utskottsutlåtandet,
som har givit upphov till
detta tvistande. Även om jag kan säga
att denna tabell inte har någon större
uppgift att fylla i detta sammanhang
utan kanske borde ha framförts i ett
helt annat och vidare sammanhang än
det som nu råder, så förstår jag att
man kan beteckna vad som redovisats
där som förargelseväckande för dem
som jämt och ständigt talat om att
sparviljan i detta land har blivit försvagad
på grund av den förda ekonomiska
politiken. Jag vill emellertid inte
ta ställning vare sig för eller emot, om
det har någon betydelse att diskutera
uppställningen av den ena eller andra
tabellen. Den gemensamma uppfattningen
är att det är svårt att bevisa
vad som har sparats och vad som inte
har sparats i det ena eller andra avseendet,
och jag tror också att man kan
säga att vad som är det allra väsentligaste
här i resonemanget om en motivering
till avslag på denna motion
saknas, d. v. s. möjligheten alt bevisa
att ungdomssparandet försämrats eller
förbättrats. Egentligen är det väl så att
vi bara tror att det går i en viss riktning,
och att på så lösa boliner dra
långtgående slutsatser utanför ämnet,
d. v. s. det område som motionen håller
sig till, det har jag inte kunnat vara
med på.

Man säger också här i slutet av såväl

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Premiering av s. k. bosättningssparande.

utskottets som reservanternas skrivning,
att en av de viktigaste förutsättningarna
för ett ökat sparande skulle vara en
allmän inkomststegring tillsammans
med ett stabilt penningvärde och samhällsekonomisk
jämvikt. Ja visst, det
kan man kanske säga, men är det ändå
inte för mycket sagt med hänsyftning
till själva ungdomssparandet, vilket saken
gäller? Är det inte i stället så, att
ungdomarna har fått relativt goda inkomster,
och vi tror — det är inte bevisat
—■ att de inte sparar tillräckligt
utan använder för mycket av sin inkomst
till konsumtion, och att detta har
aktualiserat denna fråga och också kanske
varit motiveringen till att motionärerna
har lagt fram sin motion här
till denna kammare.

Jag tycker det hänger så mycket i
luften att diskutera det allmänna sparandets
utveckling på grundval av denna
motion att hela debatten är fullständigt
onödig. Det är de stycken i
skrivningen som jag inte har kunnat
vara med om, som nu bildar underlag
för denna debatt. Den skulle kunna
föras bättre i ett annat sammanhang
utan att just nu ta upp kammarens
tid med en motion, som ändå alla är
eniga om att inte bifalla på de redan
upprepade motiveringarna.

Herr talman! Jag vill med detta bara
ha redovisat mina synpunkter. Jag har
inte något yrkande.

Herr HAGBERG i Malmö (h):

Herr talman! Det var närmast ett uttalande
av bankoutskottets aktade ordförande
herr Severin, som föranledde
mig att begära ordet. I sitt inledningsanförande
till denna debatt syntes herr
Severin vara benägen att i varje fall
inte övervärdera betydelsen av den nu
mycket omtalade tabellen på sidan 7 i
utskottsutlåtandet om det s. k. synliga
sparandet i dess relation till de disponibla
inkomsterna. Han antydde, att det
finns anledning misstänka, att det före -

ligger felkällor, och det är givetvis riktigt.

Däremot sade herr Severin, om jag
inte missuppfattade honom — vilket
jag inte tror, att jag har gjort — att det
totala sparandet har ökat, eftersom investeringarna
har ökat. Ja, herr talman,
det är alldeles givet att det totala
sparandet har ökat, tv annars kunde ju
inte investeringarna öka, men det är
en något, om jag så må säga, ovidkommande
fråga. Den centrala frågan är
huruvida det totala sparandet har ökat
i tillräcklig grad, och det lär väl ingen
kunna påstå. Vad är investeringarna?
Ja, investeringarna är ju ingenting annat
än en annan sida av begreppet standardhöjning.
Ju mer vi kan investera,
desto mer kan vi bidra till standardhöjningen,
och ju mindre vi investerar,
desto långsammare går standardhöjningen.
Men basen för investeringarna
och därmed basen för standardhöjningen
är givetvis det totala sparandet. Är
det totala sparandet inte tillräckligt,
blir inte investeringarna tillräckliga,
och därigenom går också standardhöjningen
för långsamt. Det synes mig uppenbart,
att man måste betrakta detta
spörsmål utifrån ungefärligen sådana
synpunkter.

Hade det totala sparandet varit tillräckligt,
ärade kammarledamöter, hade
man ju inte behövt vidta alla dessa
kreditbegränsande åtgärder, som nu är
aktuella. Jag antar, att kammarens ledamöter
observerade det föredrag för
kort tid sedan — jag tror det var i Söderhamn
-—■ i vilket finansministern
ställde i utsikt en ganska stram kreditbevillning
för bostadsändamål i varje
fall under första halvåret 1955. Man behöver
ju inte vara någon teckentydare
för att förstå, att denna strama hållning
kommer att fortsätta även efter
första halvåret 1955. Vilken är orsaken
till denna finansministerns ståndpunkt?
Orsaken är naturligtvis medvetandet om
att det totala sparandet är för litet,
eljest hade det inte varit nödvändigt att

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.
göra sådana uttalanden eller vidta de

åtgärder, som uttalandena syftar på.

Jag skall be att få ytterligare säga
ett par ord om tabellen. Jag vill inte
bestrida riktigheten i och för sig av
de siffror, som där är presenterade,
men de ger inte hela sanningen. Jag har
här till mitt förfogande en, som jag
tycker ganska färsk statistik och som
berör i varje fall väsentliga delar av
det problem, vi här diskuterar. Min
uppställning rör sparkasseräkningarna
hos kreditinstitutionerna, och jag ifrågasätter,
huruvida någon ärad ledamot
av kammaren kan bestrida riktigheten
av de sifferuppgifter, jag nu kommer
att lämna.

Postsparbanken hade ett insättningsöverskott
under perioden januari—september
i år på 74,9 miljoner mot 127,7
miljoner under perioden januari—september
i fjol, alltså en skillnad på 52,s
miljoner. De 84 större sparbankerna,
som ingår i sparbanksstatistiken, hade
under samma period i år ett insättningsöverskott
på 249,0 miljoner mot
269,0 miljoner i fjol, en skillnad på
19,6 miljoner. För affärsbankerna var
motsvarande siffror 85, s respektive
112,5, alltså en skillnad på 26,7 miljoner,
för centralkassorna för jordbrukskredit
— 0,0 och 1,3, en skillnad på 1,8
miljoner, och för RF :s sparkassa 9,s
respektive 12,1, en skillnad på 2,3 miljoner.
Det betyder ett insättningsöverskott
för dessa kreditinstitutioner under
de tre första kvartalen 1954 på
419,9 miljoner mot 523,1 miljoner under
motsvarande period 1953, alltså en
skillnad på 103,2 miljoner kr.

Dessa siffror är, som sagt, i och för
sig riktiga och kan inte bestridas, men
de säger inte heller de hela sanningen.
Siffrorna kan ha påverkats av det förhållandet,
att besparingar har placerats
t. ex. i det premieobligationslån
som har emitterats. Även andra omständigheter
kan ha inverkat, men denna
statistik visar ändå trenden i utvecklingen.

Premiering av s. k. bosättningssparande.

Den av reservanterna åberopade tabellen
slutar med år 1952. Det är i och
för sig inte underligt att den gör det,
tv det året är det sista för vilket man
har en fullständig statistik. Det har
emellertid slumpat sig så att 1952 var
ett vad man kallar gott sparår. Sedan
har situationen förändrats. Under det
att trenden i spårandet 1951—1952 var
uppåtgående, är den nu vikande.

Det är ungefär vad jag skulle vilja
säga om de här siffrorna. Man skall inte
fästa allt för stort avseende vid dem
i detalj. Man kan endast använda dem
såsom indikator på hur utvecklingen
gått fram till 1952 och hur den sedan
dess har förlupit.

Att vi har ont om pengar, vet varje
människa. Det behövs inte många upplysningar
för att närmare bevisa detta.
Men jag kan inte låta bli att i alla fall
här göra ett påpekande som visar, vilka
situationer, vi ibland kan komma i, genom
att vi har för litet pengar för investeringar.

Som vi alla vet, lider statens järnvägar
under en ansträngd ekonomi. Vi
torde få ytterligare bevis på detta i
nästa års statsverksproposition, föreställer
jag mig. Inom SJ försiggår emellertid
ett omfattande rationaliseringsarbctc
för att få ändarna att mötas. I
detta rationaliseringsarbetc ingår koncentrering
av viss verksamhet till vissa
orter för att därmed nedbringa kostnaderna.
Denna koncentrering av viss
verksamhet drar med sig en viss överflyttning
av folk till de platser, till vilka
den eller den verksamheten skall koncentreras.
Detta gäller bland annat
min hemstad Malmö, där ju SJ har
stora anläggningar. Man skall nu koncentrera
viss verksamhet till Malmö, och
i sådant syfte måste man flytta över eu
hd del folk inom SJ från vissa andra
orter till Malmö. Hur har nu situationen
blivit i Malmö?

Den har utvecklats så, att drätselkammaren
i staden har måst skriva till
järnvägsstyrelsen och påtala, att ett

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Premiering av s. k. bosättningssparande.

förhållandevis stort antal järnvägsmän
förflyttats till Malmö utan att man på
förhand undersökt möjligheterna att
inom rimlig tid bereda dem bostäder i
staden. Bostadsförmedlingen i Malmö
har förklarat att förmånsrätt inte vidare
kan ges åt SJ:s personal, som förflyttas
till Malmö. Och så tillägger drätselkammaren:
Systemet med förtursrätt
väcker givetvis missnöje hos de malmöbor
som därigenom får vänta längre på
bostausanvisning än om en strikt turordning
tillämpas.

»Bostadsförmedlingen har beviljat
förtursrätt för SJ-personal för att i
möjligaste mån underlätta för SJ att
genomföra ett samhällsnyttigt rationaliseringsarbete»,
skriver drätselkammaren.
Nu kan man alltså inte göra detta
längre. Man kan inte ställa bostäder
till förfogande, och följaktligen måste
SJ avbryta eller skjuta på framtiden åtminstone
viss del av detta rationaliseringsarbete,
som enligt min mening med
full rätt betecknats såsom samhällsnyttigt.

Jag skall medge att detta är ett tämligen
extremt fall, men det visar likväl
var vi befinner oss. Hade sparandet
varit större och de till förfogande
stående medlen varit rikligare, hade givetvis
byggnadsverksamheten också
kunnat expandera mera än vad fallet är.

Jag skulle kunna anföra många andra
exempel. Jag vill erinra om att för närvarande
finns i affärsbankerna infrusna
byggnadskreditiv på mellan 500 och
C00 miljoner kronor, och låneansökningar
hos hypoteksföreningarna köar,
påpekades det häromdagen i första kammaren,
och jag antar att det är riktigt,
med omkring 200 miljoner kronor. Sparbankerna,
som traditionellt är bostadsmarknadens
största finansiärer, kan,
om inte sparandet ökar, få svårt att
tillgodose de växande anspråk som
ställs på sparbankerna från fastighetsmarknadens
sida. Det är en annan detalj,
som jag tycker talar ett för alla
ganska begripligt språk.

Nu är det inte så mycket, som skiljer
reservanterna och utskottsmajoriteten,
och det är ju en tillfällighet,
som här redan påpekats, att reservanterna
har blivit reservanter och inte
majoritet. Jag skall dock inte närmare
gå in på den sidan av saken, men jag
skulle i likhet med herr Löfgren, som
talat bär tidigare, vilja beklaga om alltför
stort värde skulle i den allmänna
debatten tillmätas den av reservanterna
åberopade tabellen, ty den täcker ju
ingalunda hela problemet.

Till slut, herr talman, vill jag bara
understryka vad både utskottet och reservanterna
sagt om nödvändigheten av
att sparandet ökar. Jag tror inte, att man
tillräckligt ofta och tillräckligt kraftigt
från denna plats kan understryka,
hur utomordentligt nödvändigt det är,
att det skapas en annan mentalitet i detta
land i fråga om sparandet än vad för
närvarande är fallet. Sparandet är ju
dock den axel, kring vilken standardhöjningen
rör sig. Glappar det på den
punkten, kommer verkningarna att
sträcka sig långt. Verkningarna blir en
retarderande standardhöjning i vårt
land.

Det är särskilt till ungdomen, som
dessa maningar går, och jag tycker det
är välbetänkt både av reservanterna och
utskottsmajoriteten att de tagit fasta
just på ungdomens nästan avgörande
roll i detta sammanhang.

Därmed skall jag, herr talman, sluta,
och jag vill gärna, när jag nu talar om
ungdomens betydelse för sparandet,
göra det med att citera en okänd tänkare,
som en gång sagt de — jag medger
det gärna — till synes tämligen paradoxala
men i alla fall onekligen ganska
visa orden: »Sparsamhet är en
dygd, men den bör inte utövas av förfäder.
»

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Att jag ber att få säga
några ord beror på att reservanterna i
bankoutskottet har fäst så stor vikt vid

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

en tabell över vad man kallar det synliga
sparandet, att de tycks ha avgivit
sin reservation huvudsakligen för att få
med denna tabell. Den tabellen anser jag
vara så vilseledande som belysning av
den fråga det gäller, nämligen det personliga
sparandets utveckling, att man
har all anledning att avstå från att använda
den så, som reservanterna vill
göra. Till de skäl som har anförts från
utskottsledamöternas, majoritetens sida,
d. v. s. den majoritet, som egentligen
är en minoritet, men som för dagen är
majoritet, skall jag be att få lägga ytterligare
två.

Jag går alltså inte in på den komplettering
av tabellen, som gjorts av
föregående talare genom att föra den
å jour. Jag går inte heller in på den
omständigheten att tabellen till en obekant
del redovisar även sparande, som
är av annat slag än personligt sparande.

Det har tydligen förbigått reservanterna,
att om jag sätter in 1 000 kronor
på en sparbanksbok 1953 och t. ex. herr
Severin sätter in 1 000 kronor på sin
sparbanksbok 1954, men jag 1954 tar
ut mina 1 000 kronor icke för att konsumera
dem utan för att köpa en maskin,
så kommer den sammanlagda
bankbehållningen inte att under 1954
visa någon ökning, trots att herr Severin
har sparat 1 000 kronor och trots
att jag inte konsumerat ett öre av mina
tidigare besparingar. När herr Severin
i sådana fall tycks dra den slutsatsen,
att det inte blivit något personligt sparande,
så är den slutsatsen alldeles
oriktig. Det har tydligen förbigått reservanterna,
att man kan ta ut pengar
från bankräkningar för andra ändamål
än konsumtion. Det borde ju annars
vara en tanke, som ligger nära till
hands, att man kan ta ut pengar på en
bankbok för att köpa t. ex. en jordbruksmaskin.
Jag tror att det är mycket
vanligt att så sker. Den som sparade
i fjol, och nu tar ut sina pengar för
investeringsändamål, har inte konsume -

Premiering av s. k. bosättningssparande.

rat någonting. Om den som har sparat
i år gäller, att hans sparande inte syns
i statistiken, tv det kompenseras av
detta uttag för investeringsändamål.
Det går mycket bra att ha ett läge, där
de belopp, som står på bankräkningar,
är oförändrade, men där det ändå blir
ett mycket väsentligt sparande. Tabellen
visar med andra ord ingenting. Man
kanske säger, att tabellen visar ju då
för låga siffror. Ja, men vad saken här
gäller är att visa utvecklingen under
en längre period. Om man inte vet någonting
om i vad mån vanorna har ändrats
hos spararna, vet man ingenting
alls om hur det totala personliga sparandet
utvecklats.

Men det är värre än så, och jag erkänner,
herr talman, att jag länge tyckt,
att det vore på tiden, att denna tabell
blev avslöjad. Enligt en undersökning,
som gjorts före kriget, var större delen
av det enskilda sparandet icke sådant,
att pengar sattes in på bankräkningar
för att stå kvar eller eventuellt tas ut
och användas till investering, utan
större delen av det enskilda sparandet
skedde på det sättet, att man avbetalade
på lån. Man bygger ett egnahem
t. ex., och så avbetalar man på lånet.
Om man måste avbetala mer än som
motsvarar förslitningen av detta egnahem,
är ju det ett sparande. Detta sparande
genom avbetalning, särskilt i bostadskrediter,
ansågs före kriget med
säkerhet vara väsentligt större än det
s. k. synliga sparandet på bankräkningar.

Om man då inte gör någon undersökning
rörande hur det kan vara med
avbetalningarna på lån, vet man ju
ingenting om hur det enskilda sparandet
förändrats. Vi har ju andra vanor,
andra institutioner nu, vad gäller finansiering
av bostadsbyggandet, än vi
hade före kriget. Kanske förhåller det
sig så, att enskilda personer nu i
mindre grad är ägare till de nytillkomna
bostäderna än förr —• därom
vet jag inte mycket. Skulle det vara på

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Premiering av s. k. bosättningssparande.

det sättet, kan ju dessa amorteringar på
lån kanske vara relativt — även icke
absolut — mycket mindre än före kriget.
I varje fall bär reservanterna inte
förebragt någon som helst utredning,
som visar någonting om relationerna
mellan detta insättningssparande och,
som jag vill kalla det, amorteringssparandet.
Om amorteringssparandet före
kriget var större än insättningssparandet,
får man ändå lov att säga, att detta
är en lucka i redovisningen, som gör
redovisningen tämligen vilseledande.
■lag tror alltså — i varje fall när det
gäller att belysa förändringarna av det
enskilda sparandet under en längre
period — att denna metod att lämna
utanför amorteringssparandet och förbise,
som jag sade nyss, att man kan
ta ut pengar för investering, utgör tillräcklig
anledning för att konstatera att
denna tabell är tämligen ointressant.
För min del, herr talman, måste jag bekänna,
att jag inte har någon som helst
bestämd mening om huruvida det personliga
sparandet procentuellt har gått
ned eller upp, alltså dess andel av enskilda
personers inkomster. Men det är
klart att det inte är tillfredsställande,
om en oförändrad procentuell andel av
inkomsten sparas. Det har redan förut
påpekats. Så som vårt samhälle utvecklas,
får man anse det naturligt att en
människa samtidigt med en stigande
levnadsstandard och ökade realinkomster
får råd att spara en större andel av
sin inkomst. Det är också mycket önskvärt
att så sker, vilket både utskottsmajoriteten
och reservanterna i och för
sig är överens om.

Vi kan väl vidare vara överens om
att det efter kriget främst är företagssparandet
och försäkringssparande!,
som har undergått en stark ökning.
Även om vi inte har några exakta siffror
på det, kan man utgå ifrån att
företagssparandet med säkerhet var
mycket större före kriget. Skulle företagssparandet
nu gå ned, på grund av
att t. ex. industriens vinster minskas,

så frågar man sig vad vi skall kunna
få för kompensation för detta minskade
företagssparande. Får vi det genom
en ökning av det enskilda sparandet''
Mot den bakgrunden framstår önskemålet
att skapa bättre förutsättningar
för ett enskilt sparande som högst motiverat.
Men detta kräver enligt vår
mening kraftiga åtgärder av mer än ett
slag. Detta har ofta framhävts, och jag
skall inte här upprepa den saken.

För dagen föreligger egentligen endast
den frågan: Bör man ha med den
tabell och åtföljande resonemang, som
reservanterna för i sin reservation? På
det svarar jag för min del, att reservationen
ger en ofullständig och oriktig
belysning av det enskilda sparandets
utveckling. Den ger sig ut för att visa
mer än den verkligen gör, även om
reservanterna rör sig med försiktiga
formuleringar, och vi har därför all
anledning att avstå från att godkänna
denna reservation. Innan reservanterna
återkommer med ett försök till statistisk
belysning av sina teser, är det alldeles
nödvändigt att de företar en grundlig
utredning, som i någon mån kan berättiga
till slutsatser, sådana som reservanterna
här försöker dra, även om
det sker med försiktiga talesätt. Jag vill
för min del rekommendera kammaren
att avstå från en så vilseledande belysning
av frågan och yrkar därför bifall
till utskottsmajoritetens uttalande.

Herr SEVERIN i Stockholm (s) :

Herr talman! Herr Löfgren sade i
sitt anförande, att siffrorna i reservationen
kan tagas till intäkt för föreställningen
att något ökat sparande inte behövs.
Jag fäste mig vid uttrycket, att
siffrorna kan tagas till intäkt för någonting.
Oavsett om de är riktiga eller
inte skall man alltså akta sig för att ta
dem till intäkt för en uppfattning i
denna fråga, ty annars kan man inte
med samma framgång hävda den mening,
som oupphörligt framförts efter
kriget utan något som helst stöd av

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

siffror, nämligen att det personliga sparandet
nedgått.

Herr Ohlin förklarade sig icke ha
någon bestämd uppfattning om huruvida
det personliga sparandet har ökat
eller minskat under efterkrigstiden. .lag
hyser därvidlag precis samma uppfattning.
Inte heller jag har någon bestämd
mening på den punkten, och min uppfattning
har blivit ännu mera obestämd
sedan jag tagit del av siffrorna i här
ifrågavarande tabell. Jag levde i den
föreställningen att det personliga sparandet
gått ned, och jag tyckte att
många faktorer talade för att detta var
en riktig slutsats. Därför blev jag glatt
överraskad, när det siffermaterial, som
stod till buds på detta område, visade
att tendensen i själva verket var den
rakt motsatta och att det personliga
sparandet — såvitt man kunde läsa ut
det av tillgängliga siffror —- i stället
hade ökat. Jag har emellertid inte dragit
för bestämda slutsatser av tabellens
siffror, och herr Ohlin medgav också
att slutsatserna var moderata. I själva
verket står det bara i reservationens
sista mening följande: »Under sådana
förhållanden synes skäl saknas för slutsatsen
att det personliga sparandet nedgått.
» Det är allt vad reservanterna har
sagt. Vissa talare — särskilt de från
högern och folkpartiet — har emellertid
drivit den gamla tesen, att det personliga
sparandet har nedgått. Vi säger
bara att skäl saknas för denna slutsats.
Herr Ohlin kan inte ha någonting
att invända mot reservationens formulering
i det stycket, eftersom han inte
har någon bestämd uppfattning om huruvida
det personliga sparandet har
ökat eller minskat.

•lag medger att bankstatistikens material
i och för sig ger ett mycket osäkert
resultat. Därom är jag fullt överens
med herr Ohlin. Vidare är jag överens
med honom om den ofantliga betydelse,
som amorteringssparandet har i det personliga
sparandet, och att en mycket
slor del av det personliga sparandet

Premiering av s. k. bosättningssparande.

sker genom återbetalning av lån. Men
om man över huvud taget inte kan tillmäta
bankstatistiken något värde, om
den inte ens kan betraktas som en indikator
på vad som sker — vad skall man
då säga om den värdefulla komplettering
av reservationens statistik, som
herr Hagberg i Malmö här lämnat och
som inte var något annat än bankstatistik?
Det var bara det, att den gick
i rakt motsatt riktning. Men den var
väl inte värdefullare därför att den
gick i rakt motsatt riktning mot reservationen?
Herr Ohlin ville i själva verket
ha sagt, att allt vad herr Hagberg i
Malmö sade egentligen saknade all betydelse
för denna diskussion.

Nu är detta enligt min mening alltför
mycket sagt. Jag är alldeles på det klara
med hur osäker bankstatistiken är och
hur försiktig man måste vara när det
härvidlag gäller att dra slutsatser. Men
fullständigt betydelselös i detta sammanhang
vågar jag inte påstå att den
är — även om det kan vara så, att om
jag sätter in 1 000 kronor 1953 och herr
Ohlin tar ut samma summa 1954, slutresultatet
av operationerna blir plus minus
noll. Så helt betydelselös är ändå inte
bankstatistiken. Det har ju också varit
en gammal metod att visserligen inte
ta bankstatistiken som bevis för det personliga
sparandets exakta omfattning
men väl som en indikation på hur den
rör sig. Och det är ju det vi har gjort.

Herr Nygren säger att statistiken inte
är tillräckligt vederhäftig och att majoriteten
därför inte vill ha den med.
Jag måste då i vart fall säga, att den
grundval, på vilken man under många
år byggt påståendena om att det personliga
sparandet nedgått, inte varit vederhäftigare.
Nu står egentligen ingenting
annat till buds än denna statistik,
och i medvetandet om på hur osäker
mark man rör sig har vi försökt kontrollera
resultatet från flera utgångspunkter.
Tabellens siffror avser sålunda
i stort sett inkomsterna efter skatten
och har hämtats i konjunkturinstitutets

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Bremiering av s. k. bosättningssparande.

nationalbokföring. Siffrorna är ganska
osäkra, ty inkomstsiffrorna är osäkra.
Konsumtionsutgifterna är säkrare, och
tar man då dessa som utgångspunkt och
jämför dessa med det synliga sparandet,
får man precis samma tendens. Beträffande
försäkringssparande har tabellen
naturligtvis den olägenheten, att
även sakförsäkringen, som herr Nyberg
påpekade, här kommer med och gör
statistiken osäker. Sakförsäkringen är
ju inte sparande på samma sätt i personlig
mening som livförsäkringssparande.
Ur marknadssynpunkt är det
emellertid sparande även detta, ty det
blir ju fonder även av de premier som
inbetalats för sakförsäkring. Men även
om man eliminerar sakförsäkringen och
bara tar livförsäkringssparandet når
man precis samma resultat; tendensen
är alltjämt densamma. Det är en svag
tendens till ökning av sparandet och
inte till en nedgång i detsamma. Det är
detta vi velat påpeka. Jag kan i detta
sammanhang inte underlåta att säga, att
det var ett underligt påstående herr
Ilagberg i Malmö hade. Om jag fattade
honom rätt sade han — efter att ha
anfört siffror på bankinsättningarnas
nedgång eller rättare banktillgodohavandenas
nedgång från 1952 till 1954
— att dessa visar tendensen. Om man
bara tar jämförelsematerialet för två
år, kan man väl inte säga, att det visar
själva tendensen. Vi har försökt visa
utvecklingen under hela efterkrigstiden
och jämfört de sista fredsårens,
1938/1939, siffror med siffrorna för
åren efter kriget och fått fram en stegring,
låt vara inte jämn stegring, ty den
går litet upp och ned. Det är riktigt som
framgår av tabellen, att sparandet 1950
sjönk för att därefter stiga. Men den
genomsnittliga tendensen, oavsett variationen
från år till år, är en stegring,
ocli därför vågar vi säga, att det inte
finns stöd för slutsatsen att sparandet
gått ned — ingenting annat har vi sagt.

Herr Ohlin började sitt anförande
med att varna för att använda reserva -

tionen såsom reservanterna vill använda
den. Han angav inte närmare hur vi
ville använda den utan förlorade sig i
ett något dunkelt talesätt om att ehuru
uttryckssättet i reservationen är mycket
försiktigt och mycket moderat, ville
han i alla händelser ge denna varning.
Jag skall i stället rekommendera kammaren
att anta reservationen för att i
någon män ställa upp ett hinder för en
propaganda, som under många år bedrivits
utan varje stöd av några siffror,
nämligen att sparandet nedgått. Det är
ingenting annat vi velat göra. Vi vill
inte använda reservationen på annat
sätt, herr Ohlin, än att vi säger, att såvitt
man kan utläsa av tillgängliga statistiska
siffror, finns det inte stöd för
påståendet att det personliga sparandet
efter kriget nedgått. Vi hade också hoppats
att våra meningsmotståndare i
detta som i så många andra spörsmål
skulle ha sådan respekt för fakta, att de
avstod från en propaganda, som saknar
stöd i verkligheten.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! Herr Severin hoppades
att meningsmotståndarna skulle ha respekt
för fakta. Dessutom omnämnde
han mina farhågor för att detta siffermaterial
skulle kunna missbrukas. Jag
tycker att av debatten klart framgått,
att det är förfärligt svårt att säga vad
som är fakta och inte fakta. Om vi fått
en ordentlig utredning om sparandets
struktur och vi på det kunnat fota en
ordentlig kunskap om detta problem,
kanske vi inte behövt kivas om sifferuppgifter,
som nu helt enkelt saknar
bevisvärde. Jag har den uppfattningen,
att om jag skulle möta herr Severin
i en debatt, skulle han med säkerhet
inte bara återge tabellens uppgifter,
utan han skulle också dra den slutsats
han nyss åberopat och mycket försiktigt
säga, att det inte finns några
skäl för påståenden om att det personliga
sparandet nedgått. Men tror herr
Severin att man, med den kännedom

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

man liar om sättet att diskutera, kan
räkna med att övriga debattörer, som
kan vilja förfäkta de åsikter reservanterna
försökt framföra, kommer att
återge förutom denna tabell också de
mycket, mycket försiktiga slutsatser
som reservanterna drar? Det är på
grund av att jag inte tror det som jag
velat framhålla, att det finns risk för
att man i debatter om denna viktiga
fråga kommer att använda ett material,
som vi väl är överens om inte säger
tillräckligt för att vara en säker grund
för omdömen. Vi har ansett det vara
riktigt att kammaren skulle förskonas
från att få med detta såsom ett bevismaterial
för mindre nogräknade debattörer.

Herr HAGBERG i Malmö (h):

Herr talman! Jag undrar, om inte
herr Severin i sitt anförande slog in
öppna dörrar. Herr Severin sade, att
det fanns ingenting som talade för att
sparandet nedgått. Såvitt jag vet, har
ingen påstått att sparandet nedgått. Det
är ju inte den saken vi resonerar om.
Vad vi diskuterar är den retarderande
tendensen i sparandets ökning. Sparandet
ökar mindre nu än det gjorde tidigare.
Att sparandet inte minskar är ju
uppenbart — med en starkt ökande nationalinkomst
måste ju sparandet automatiskt
öka — men det ökar för litet.

Under de två senaste åren har den
tendensen varit än mera markerad. Nu
menar herr Severin, att man inte kan
dra för vittgående slutsatser av erfarenheterna
från två år. Jag drar inte
heller alltför vittgående slutsatser av
dem. Jag har bara velat lämna dessa
uppgifter för att visa, att det finns
tecken som pekar i annan riktning än
de tecken reservanterna har åberopat.

Jag medger — och jag medgav det
även i mitt förra anförande — att den
av mig åberopade statistiken, som i och
för sig är riktig, dock innehåller vissa
felkällor. Men det vi aldrig kan komma
förbi, ärade kammarledamöter, är

Premiering av s. k. bosättningssparande.

de erfarenheter vi ständigt gör i vårt
vardagsliv, nämligen att möjligheterna
att få krediter för företagare, byggare
och vilka som helst numera är starkt
begränsade. Och vad beror detta på?
Jo, naturligtvis på att sparandet retarderar.
Sparandet kan inte ställa till förfogande
så mycket pengar som vi behöver
för att fortsätta vår investeringsverksamhet
i önskvärd omfattning. Om
vi haft tillräckligt med pengar, hade ju
t. ex. finansministern aldrig behövt signalera
några inskränkningar i byggnadsverksamheten.

Vill herr Severin ha ytterligare uppgifter,
kan jag nämna den nu föreliggande
statistiken från sparbankerna
per den sista oktober — det är ju den
allra senaste siffra som finns. För oktober
månad redovisas hos de 84 större
sparbankerna, vilka representerar 72
j>rocent av insättarbehållningen i landets
samtliga sparbanker, ett insättningsöverskott
av 37,9 miljoner kronor
mot 38,5 miljoner kronor i oktober förra
året. Även där har vi alltså en nedgång.

Herr NYGREN (h):

Herr talman! Herr Severin yttrade,
att vad man här vänder sig mot är den
uppfattningen, att det personliga sparandet
varit otillfredsställande. Jag tror
att vi inom utskottet var ense om andra
stycket av utskottets motivering och att
reservationen endast gällde första stycket.
I andra stycket står det nämligen:
»Med hänsyn till de omfattande investeringsbehov
som föreligger är ett ökat
personligt sparande angeläget...» Kan
man säga att ett ökat personligt sparande
är angeläget, om inte det nuvarande
personliga sparandet är otillräckligt?
Jag trodde, att vi inte diskuterade
den saken utan närmast den
tabell, som reservanterna vill ha in, och
de kommentarer som knutits till denna.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Får jag, eftersom debatten
fortsätter, först bara peka på

3 — Andra kammarens protokoll 1954. Nr 32.

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Premiering av s. k. bosättningssparande.

ännu en svaghet i reservationen. Det
står där: »Vissa omständigheter tyder
på att marknadens brist på sparmedel
Väsentligen beror på de ökade investeringsbehov
som gjort sig gällande på
det ekonomiska livets olika områden.»

Ja, tacka för det att ökade investeringsbehov
gjort sig gällande och att
det är detta som ligger bakom, om man
vill kalla det så, knappheten på sparande.
Men, herr Severin, att sparandet
totalt har ökat, kan bero på försäkringssparandet
och företagssparandet.
Reservanterna tappar fullständigt tråden.
Från ett resonemang om det personliga
sparandet hoppar man, utan
att alls varna läsarna, över till ett resonemang
som förutsätter, att man i
stället talar om det totala sparandet.
Jag är ledsen över att behöva säga det,
men detta innebär en tankeförvirring
som inbjuder till fortsatt tankeförvirring
hos den som studerar tabellen.

Vad tabellen beträffar kunde inte
herr Severin bestrida, att det mycket
väl kan förekomma ett sparande av
obekant omfattning utan att siffran för
insättningen ökar. Herr Severin kunde
inte heller bestrida att amorteringssparandet
är mycket viktigt men utgör en
obekant andel av inkomsten, såvitt man
nu kan finna. Det är då klart att om
man studerar denna tabell utan att göra
de reservationer, som jag här gjort, och
utan att peka på dessa grundläggande
brister, så inbjuder detta till felaktiga
slutsatser. Det tycker jag att herr Löfgren
har innerligt rätt i. Jag undrar för
övrigt om någon kan ha en annan mening
än den, att denna reservation inbjuder
den svenska allmänheten att
glömma bort de reservationer, som reservanterna
själva har glömt bort, och
att därför dra felaktiga slutsatser.

Herr SEVERIN i Stockholm (s):

Herr talman! Herrar Hagberg i Malmö
och Nygren framhåller båda att sparandet
är otillräckligt. Herr Hagberg
påpekade att det råder brist på spar -

medel för investeringsändamål. Men det
är inte därom vi har talat. I själva
verket föreligger alltid ett otillräckligt
sparande under en högkonjunktur, eftersom
denna kännetecknas av en sådan
investeringsiver, att investeringarna då
tenderar att överstiga det frivilliga sparandet.
Det är en vanlig företeelse.

Under en lågkonjunktur är förhållandena
alltid de motsatta. Då har vi ett
överflöd på sparmedel, ehuru sparandet
absolut taget nedgått och alltid nedgår
under en lågkonjunktur, vilket är
givet. Eftersom inkomsterna minskar
under en lågkonjunktur, då människorna
går arbetslösa och företagen mer
eller mindre står stilla, är det naturligt
att sparandet minskar. Den saken är
klar. Icke desto mindre föreligger då
marknadsmässigt ett överflöd på sparmedel.
Under en högkonjunktur däremot,
då alla är i verksamhet och tjänar
pengar och företagare, anställda
och alla sparar, föreligger en brist på
sparande, jämfört med efterfrågan. Den
saken är också klar, men den har vi
inte diskuterat.

Den diskussion som föres här gäller
frågan: Har människornas benägenhet,
rent personligt, att spara blivit mindre
efter kriget än den var före kriget? Att
så skulle vara förhållandet har man
påstått i debatten under många år, och
såsom jag också erkänt, har jag själv
hyst samma uppfattning. Det kan nämligen
vara många faktorer som gör att
det synes rimligt att så borde det egentligen
vara, icke minst förskjutningen i
inkomstfördelning, varigenom de lägre
inkomsttagarna erhållit en större andel
av nationalinkomsten; inkomsttagare
alltså som uppenbarligen har mindre
förutsättningar att spara. Lyckligtvis
tyder siffrorna på att denna uppfattning
icke är riktig, och vad vi reservanter
vill framhålla är ingenting annat
än att det saknas stöd för uppfattningen
att sparandet har blivit mindre.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Ändrad lydelse av

på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring av motiveringen, som
föreslagits i den av herr Fahlander
m. fl. avgivna reservationen; och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nygren begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med den
ändring av motiveringen, som föreslagits
i den av herr Fahlander m. fl.
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång
uppläst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för nejpropositionen.
Herr Nygren begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 84 ja och 109 nej,
varjämte 13 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan med den ändring av
motiveringen, som föreslagits i den av
herr Fahlander m. fl. avgivna reservationen.

§ 5.

Föredrogos vart efter annat bankoutskottets
utlåtanden:

nr 39, i anledning av fullmäktiges i
riksbanken framställning angående an -

§ lagen om Kungl. Maj ds regeringsrätt.

skaffande av ny ångpanna för Tumba
bruk; och

nr 40, i anledning av fullmäktiges i
riksbanken framställning angående
sjukpension åt förre förste kammarskrivaren
vid riksbankens huvudkonton
K. I. H. Dahl.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 6.

Ändrad lydelse av 2 § lagen om Kungl.

Maj ds regeringsrätt.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 49, i anledning av väckt motion
angående ändrad lydelse av 2 §
2:o lagen den 26 maj 1909 (nr 38) om
Kungl. Maj ds regeringsrätt m. m.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Fröken HÖJER (fp):

Herr talman! Andra lagutskottet förutsätter
i sitt utlåtande nr 49 att vid
den översyn, som nu äger rum angående
fördelningen av besvärsmål mellan
Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten,
förutsättningslöst kommer
att prövas, huruvida de i motionen II:
155 omnämnda målen angående folkpensionering,
barnbidrag o. d. bör
överflyttas till regeringsrätten. Jag hade
velat att i utlåtandet framhållits, att en
skyndsam utredning är angelägen. Därav
min blanka reservation.

Redan år 1947 var denna fråga föremål
för riksdagens intresse och andra
kammarens behandling. Bland annat
framkastades i utskottsutlåtandet frågan
om inrättande av en socialförsäkringsöverdomstol
som högsta instans i
mål av detta slag. Med avstyrkande av
Kungl. Maj ds proposition i ämnet ansåg
majoriteten i utskottet det inte vara
berättigat att dessa ärenden överflyttades
från regeringsrätten till Kungl.
Maj:t, och dåvarande socialministern
Möller framhöll i debatten bland annat,
att han inte tänkt sig att för evig

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Ändrad lydelse av 2 § lagen om Kungl. Maj ds regeringsrätt.

tid behålla besvärsrätten beträffande
dessa ärenden i departementet. Riksdagen
beslöt enligt propositionens förslag,
och ärendena överflyttades alltså
till Kungl. Maj:t i statsrådet.

I den i januari detta år avlämnade
motionen föreslås återförande av dessa
ärenden till regeringsrätten, och i oktober
1954, sju år efter föregående, jag
skulle vilja kalla det, vacklande beslut
i frågan tillsattes en särskild sakkunnig
för att verkställa en översyn av regeringsrättslagen
i dessa avseenden.

Herr talman! Med dessa ord och med
denna lilla historik har jag velat belysa
behovet av ett skyndsamt klarläggande
av frågan, vart dessa ärenden lämpligen
bör liänskjutas. Jag har för dagen intet
annat yrkande än om bifall till utskottets
hemställan.

Herr förste vice talmannen övertog
nu ledningen av förhandlingarna.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Utskottet har beaktat
att frågan är under utredning, och när
det sägs att denna utredning skall vara
förutsättningslös, tror jag detta är vad
utskottet anser vara det rimliga.

Jag har ingen anledning att ta upp
fröken Höjers anförande till något längre
bemötande. När hon säger att utredningen
skulle ske skyndsamt, finner
jag det emellertid angeläget att fråga:
Har något inträffat som gör att detta
krav behöver ställas? Rent personligt
har jag nämligen den uppfattningen, att
våra gamla och övriga grupper det här
gäller har mycket svårt att komma till
rätta med de olika paragrafer och utredningar
som en jurist måste kräva.
Jag skulle vilja säga till fröken Höjer:
Vi skall inte glömma människan i socialpolitiken
och inte heller glömma
att det finns bedömanden, som Kungl.
Maj:t torde göra bättre än regeringsrätten.
Jag tror att fröken Höjers nit i
denna fråga kommer att skada de människor
som behöver få sina ärenden

prövade, och därför, herr talman, yrkar
jag bifall till utskottets förslag. Jag
hoppas emellertid även att utredningsmannen
skall beakta, att det inte bara
är paragrafer utan också människor
man skall se till.

Fröken HÖJER (fp):

Herr talman! Det är just därför, herr
Lundberg, att jag ifrågasätter om inte
den större sakkunskapen i dessa ärenden
finns i regeringsrätten, som jag är
så ivrig att få denna fråga skyndsamt
utredd, förutsättningslöst prövad. Herr
Lundberg har sagt att det skulle finnas
mindre mänsklighet hos dem som
har juridisk sakkunskap. Jag är inte alls
av den åsikten. Jag tror heller inte att
dessa ärenden nödvändigtvis måste bli
långsamt behandlade, som här sagts,
därför att prövningen sker i regeringsrätten.
Det kan mycket väl ordnas någon
form av specialavdelning inom
denna rätt, som tar hand om dessa
frågor, varigenom de kan bli lika kvickt
behandlade som hos Kungl. Maj :t.

Då jag alltså ifrågasätter om inte här
berörda ärenden blir bättre behandlade
i regeringsrätten, hör jag till dem
som är ivriga att få en förutsättningslös
prövning av denna fråga gjord så
fort som möjligt.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Fastän jag är motionär
i denna fråga hade jag inte tänkt deltaga
i debatten. Jag vill endast meddela
herr Lundberg, att det bara är ett par
veckor sedan avgörande träffades i en
fråga, som inte minst ur kommunal
synpunkt är av intresse i detta sammanhang.
Om prövningen av detta
spörsmål — som inte gällde, om jag
så får säga, den direkt sociala sidan
av folkpensioneringsfrågan — hade legat
hos regeringsrätten och inte hos
Kungl. Maj :t, är jag för min del förvissad
om att utgången blivit en annan
och för kommunerna förmånligare än
nu blev fallet. Det finns därför kanske

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Lån till bostadsförbättring och bosättning för domänverkets arbetare.

skäl att uttrycka den förhoppningen,
att resultatet av utredningen inte skall
dröja alltför länge.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Även om jag inte har
något misstroende mot juristerna, är det
ju ändå på det sättet, att de har fostrats
till och har skyldighet att i första hand
se till att paragraferna följs.

För egen del anser jag att det inom
socialpolitiken är så många lämplighetssynpunkter
som man måste ta hänsyn
till, och därför tror jag att de gamla
och de socialgrupper som det här gäller
med sina bekymmer hellre går till
Kungl. Maj:t, eftersom Kungl. Maj:t kan
behandla människorna på ett annat sätt
än de som rent juridiskt skall följa lagar
och paragrafer. Detta är inte ett misstroende
mot juristerna i och för sig,
men jag menar att socialpolitik är något
mer än paragrafer.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

§ 7.

Lån till bostadsförbättring och bosättning
för domänverkets arbetare.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 46, med anledning av väckta
motioner om beredande åt domänverkets
fast anställda arbetare av lån till
bostadsförbättring och bosättning.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr PERSSON i Tandö (s):

Herr talman! Vi har i vår motion yrkat
att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t att medge domänverket att
med anlitande av domänfondens driftmedel
bevilja lån till bostadsförbättring
och bosättning till vissa fast anställda
skogsarbetare enligt av styrelsen fastställda
grunder. Förslagsvis har vi hemställt
att ett belopp på 500 000 kronor
för innevarande budgetår måtte ställas
till förfogande.

Vi har i vår motion redogjort för
hurusom arbetslcraftsfrågan alltmera
blivit ett av skogsbrukets stora problem,
och vi har framhållit orsakerna till detta.
Vi har sagt, att den stora avflyttning,
som sker från skogsbygderna av framför
allt ungdomen, är en av de väsentligaste
orsakerna till svårigheterna.

Då denna avflyttning nu sker samtidigt
som man i fråga om skogsvårdande
åtgärder för fram en ny giv, som för
sitt genomförande kräver en ökning av
arbetskraften, är det givet att läget en
gång måste komma att bli ohållbart.

Storskogsbrukets företrädare i vårt
land har uppmärksammat frågan och
redan tidigare vidtagit samma åtgärder
som vi nu föreslår riksdagen att den må
medge domänverket rätt att genomföra.
Resultatet har också redan visat sig. Det
privata storskogsbruket har på detta
sätt skaffat sig ett visst försprång i vad
gäller att till sina företag kunna knyta
den bästa och skickligaste arbetskraften
på området. Vi har funnit det vara en
brådskande angelägenhet, att domänverket
erhåller samma möjligheter.

Att vår motion berör ett aktuellt problem
bevisas icke minst av yttrandena
från de statliga och andra instanser
som haft vår motion under remiss. Av
samtliga sju remissinstanser har sex yrkat
bifall till motionen.

Domänverket, som främst berörs av
ärendet och som tidigare hos regeringen
har hemställt om samma sak, är helt
naturligt mycket positivt inställt till
frågan. I sitt yttrande över motionen
lämnar domänstyrelsen en redogörelse
för hur styrelsen har tänkt sig att kunna
ordna med berörda förhållanden
och anför bl. a.: »Styrelsen är medveten
om att vissa betänkligheter kan resas
mot att staten i annan form än de vanliga
statsbidragen för egnahem understödjer
enskilt bostadsbyggande och bostadsförbättring.
Då den föreslagna anordningen
emellertid visat sig vara ett
för det större skogsbruket mycket lämpligt
sätt att till företagen knyta fasta

38 Nr 32. Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Lån till bostadsförbättring och bosättning för domänverkets arbetare.

arbetare utan att alltför hårt binda dessa
vid arbetsgivaren, har styrelsen — enär
domänverket i stora delar av landet
arbetar under samma förhållanden som
de stora skogsbolagen •— ansett att verket
icke borde förmenas att utnyttja
denna utväg. Styrelsen understryker att
den är beredd att handha långivningen
i samråd med lantbruksnämnderna och
länsbostadsnämnderna för undvikande
av ogynnsamma verkningar för bostadsplaneringen
på landsbygden.»

Riksräkenskapsverket förklarar att
verket i princip inte har något att invända
emot förslaget, och bostadsstyrelsen
framhåller att den alltjämt omfattar
den mening, som tog sig uttryck
i bostadsstyrelsens yttrande den 12 oktober
1953 över domänstyrelsens då till
Kungl. Maj :t avlämnade framställning i
ämnet, och anför vidare: »I den nu remitterade
skrivelsen har domänstyrelsen
ånyo understrukit betydelsen av en
sådan stödverksamhet som ett medel i
konkurrensen om arbetskraft. Där har
också redogjorts för det beräknade behovet
av ytterligare fast anställda arbetare
hos domänverket och det därav
betingade bostadsbehovet, vilket, om det
skulle tillgodoses av verket, skulle
komma att kräva en omfattande statlig
nybyggnads- och underhållsverksamhet.
Bostadsstyrelsen, som vidhåller sin
tidigare uppfattning i frågan, anser att
sistnämnda omständighet utgör ett ytterligare
skäl för att i särskild ordning
understödja den enskilde arbetarens initiativ
i fråga om bostadsförsörjningen.»

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker
och konstaterar, att förutsättningar numera
finns för en fast anställd skogsarbetarkår,
samt påpekar, att det för domänstyrelsen
är en allvarlig nackdel i
konkurrensen om den bästa arbetskraften
att verket inte kan bevilja lån till
arbetarna i likhet med andra större
skogsarbetsgivare.

Statens avtalsnämnd framhåller efter
en längre motivering »att det synes
önskvärt, att domänstyrelsen beredes

tillfälle att motverka den eftersläpning,
som uppkommit under de senaste åren,
för att i huvudsak likartade förhållanden
skall kunna gälla för domänstyrelsens
och de enskilda skogsbolagens arbetare».
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
tillstyrker också helt
åtgärder i motionens syfte.

Samtliga remissinstanser utom statskontoret
är sålunda ense med oss motionärer
om att åtgärder i motionens
syfte bör vidtagas. Icke förty finner utskottet
den »förebragta utredningen icke
tillräcklig för att», som det säger, »med
säkerhet skall kunna avgöras, vilka konsekvenser
genomförandet av förslaget
skulle medföra för de former för tryggande
av arbetskraft, som nu tillämpats
under femtio år och efter vissa revideringar
fastställts så sent som vid 1950
års riksdag». Vidare säger utskottet:
»Även om vägande skäl anförts för förslaget,
anser utskottet därför nödvändigt
att frågan blir föremål för närmare
utredning innan någon åtgärd vidtages.
Sålunda bör, bland annat, prövas
om garantier föreligger för att kronotorparna
genom det nya systemet icke
kommer i ett sämre läge. Därvid torde
samråd lämpligen kunna ske med 1948
års kronolägenhetsutredning.»

Vilka former för tryggande av arbetskraft
har man då under dessa 50 år tilllämpat?
Såvitt jag känner frågans utveckling,
har man inte förrän under
den allra sista tiden över huvud taget
behövt bekymra sig om anskaffningen
av arbetskraft. Varken domänverket eller
de andra större arbetsgivarna har
haft nämnvärda svårigheter att få arbetare
till sina avverkningar. Det är
först sedan skogsbygdernas ungdom insett,
att det finns möjligheter att få
bättre utkomst på annat sätt, som skogsarbetaren
erhållit ökat värde.

I detta sammanhang drar jag mig till
minnes vad de större arbetsgivarna sade,
när vi diskuterade frågan om tilllämpning
av semesterlagen för skogsarbetarna.
De förde fram den åsikten,

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Lån till bostadsförbättring och bosättning för domänverkets arbetare.

att det över huvud taget inte fanns några
anställda arbetare inom skogsbruket
utom möjligen de, som hade jordbruk
med arbetsskyldighet gentemot domänverket
eller bolag.

När man nu talar om vad man i olika
former gjort för skogsbrukets arbetskraft,
kommer man in på uttalanden,
som gjorts i diverse kungörelser angående
kolonat, kronotorp och dylikt i
domänverkets skogar. I dem har man
emellertid i de flesta fall mera syftat
till att ge innehavarna av kolonaten
och kronotorpen möjlighet att få arbete,
så att de kan känna någon trygghet, än
man tänkt på att tillgodose verkets behov
av arbetskraft.

Vad jag här har sagt gäller framför
allt Norrland och Dalarna. Beträffande
mellersta och södra Sverige är utvecklingen
delvis en annan, då man som
fast anställd arbetskraft anlitat de innehavare
av arrendeegnahem, som finns i
dessa trakter.

När man sedan tydligen inom utskottet
är rädd för att kronotorparna icke
skall kunna få full sysselsättning, vill
jag betona vad som sades i 1950 års
beslut, vari det utgicks ifrån att kronotorp
inte skulle byggas i större utsträckning
än att deras ägare finge full sysselsättning.
Jag tror därför, att ingen ytterligare
utredning är nödvändig i detta
avseende.

Sedan har utskottet kommit in på
frågan huruvida ett principiellt beslut
här på något vis skulle komma att tangera
1953 års utredning om de statliga
företagsformerna. Man frågar sig då:
Vad har egentligen denna fråga att göra
med fast anställning av arbetskraft? Såvitt
jag förstår har den ingenting därmed
att göra. Vilka företagsformer man
än har är anställningsförhållandena för
arbetarna nästan desamma. Att vänta
tills nämnda utredning är klar skulle
för domänverket innebära, att det inte
skulle kunna ordna sin arbetskraftsfråga
lika bra som de andra storföretagarna
har gjort.

Från utskottets sida har också uttryckts
farhågor för att den ordning
som motionärerna föreslagit icke skulle
låta inpassa sig i den allmänna jordbruks-
och bostadspolitiken. Såsom
framgått av de uttalanden av remissinstanserna
som jag här återgivit, har
man från både domänverkets och bostadsstyrelsens
sida förklarat sig villig
att hjälpa till med att ordna den saken.
Jag tror därför inte att det föreligger
någon fara i detta avseende.

Herr talman! Jag har velat anföra
detta i anslutning till behandlingen av
utskottets utlåtande. Jag hoppas att vad
utskottet sagt i sista stycket av sitt uttalande
måtte innebära att frågan inte
kommer att onödigtvis fördröjas.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Herr Persson ställde
inte något yrkande, och det skulle därför
kanske vara överflödigt med några
erinringar i anledning av hans anförande,
men han berörde ett par saker
som jag skulle vilja något belysa ur utskottets
synpunkter.

Det finns inte mer än en mening om
alt arbetskraftsfrågan är skogsbrukets
mest brännande problem för närvarande.
Varken de enskildas eller statens
skogar kan i fortsättningen skötas rationellt,
om man saknar tillgång till
heltidsanställd arbetskraft. Dessa måste
bjudas alla de förmåner i fråga om bostäder
och annat, vilka arbetare inom
andra fack och grupper åtnjuter. Detta
har de enskilda skogsbolagen uppmärksammat
och när det gäller lösandet av
bostadsfrågan lämnat sin heltidsanställda
arbetskraft vissa kontanta subventioner
som domänverket varit förhindrat
lämna. Det är i detta avseende
som domänverket vill komma i samma
ställning som de enskilda bolagen.

Utskottet har, såsom herr Persson
nämnde, klart och tydligt sagt ifrån
att det är angeläget att domänverket
beredes möjlighet att i konkurrens med

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Inrättande av en första lärarhögskola.

de enskilda stora skogsbolagen ordna
sitt arbetskraftsproblem. Men när det
i alla fall inom utskottet restes vissa
invändningar, fann vi saken så betydelsefull
att vi anmodade chefen för
domänverket att komma upp i utskottet
och närmare redogöra för domänverkets
inställning till dessa problem.
Med utgångspunkt från de upplysningar,
som därvid lämnades, liksom även
från de erinringar, som av enskilda utskottsledamöter
gjordes beträffande vissa
punkter, har utskottsutlåtandet fått
en sådan utformning, att det, om utlåtandet
läses på rätt sätt, i stort sett
överensstämmer med motionerna och
är i hög grad positivt.

Utskottet har inte yrkat på någon ny
utredning utan blott sagt alt utskottet
hoppas att Kungl. Maj :t vid den fortsatta
handläggningen uppmärksammar
vissa problem. Herr Persson frågade,
i anledning av att vi därvid bl. a. hänvisar
till 1953 års utredning beträffande
de statliga företagsformerna, vad
den saken har med frågan om arbetskraften
att göra. Jo, den har med frågan
att skaffa på det sättet att det enligt
utskottets mening först måste klargöras,
huruvida ett statligt verk som
inte drives i bolagsform kan utöver de
statliga lån och bidrag, som utgår till
bostadsbyggandet, lämna ytterligare
subventioner på 4 000 kronor. Det är
ingen som inte tror att en sådan möjlighet
kan skapas, men det bör klarläggas
under vilka former en sådan
subventionering skall kunna ske. Ett
bolag kan ju utan vidare lämna subvention,
men domänverket i sin nuvarande
form kan knappast göra det utan
särskilt medgivande. När emellertid nu
frågan om de statliga företagsformerna
är föremål för en utredning, där man
bl. a. kommer att överväga, huruvida
domänverket såsom ett affärsdrivande
verk bör ges en självständig ställning,
t. ex. såsom aktiebolag eller på annat
sätt, så borde man också ta upp frågan
om huruvida inte domänverket

skall kunna jämställas med de enskilda
bolagen i det avseende som vi här
talar om.

Det var därför som utskottet ville
erinra om denna utredning, men vi har
inte förutsatt att man skulle invänta
utredningens resultat. Vi bär över huvud
taget inte tänkt oss att vi genom
vårt ställningstagande skulle fördröja
frågans avgörande. Vi har blivit underrättade
om att frågan är föremål
för uppmärksamhet från Kungl. Maj:ts
sida och att man överväger vissa åtgärder
i motionens syfte. Under sådana
förhållanden har vi inte ansett det
lämpligt att riksdagen just nu ställer
till förfogande det föreslagna beloppet
för innevarande år, detta i synnerhet
som domänverkets behov av arbetskraft
är avsevärt mycket större än som här
påvisats och därmed även behovet av
medel för att bygga bostäder åt arbetskraften.

Vi har sålunda bara velat bringa saken
till Kungl. Maj :ts kännedom, och
jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan
bifölls.

§ 8.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
188, i anledning av väckta motioner om
utredning rörande skadeståndsansvar
under militärtjänstgöring.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9-

Inrättande av en första lärarhögskola.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 189, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående inrättande av en
första lärarhögskola jämte i ämnet
väckta motioner.

I propositionen nr 209 hade Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 19 mars 1954,

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

föreslagit riksdagen att fatta vissa närmare
angivna beslut angående inrättande
i Stockholm av en lärarhögskola
för ämneslärare och mellanskollärare.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft ett antal motioner.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Sjöström-Bengtsson in. fl. (1:538) och
den andra inom andra kammaren av
herr Dahl m. fl. (II: 686), hade hemställts,
att även småskollärarutbildningen
redan från lärarhögskolans start
måtte inrymmas i den försöksinstitution
för lärarutbildning, som skulle införas
för ämneslärare och mellanskollärare
vid den första lärarhögskolan.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte

a) besluta, att i Stockholm skulle
upprättas en lärarhögskola med i huvudsak
de uppgifter och den organisation,
som av departementschefen förordats
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 19 mars 1954;

b) besluta, att utbildningen vid denna
första lärarhögskola skulle taga sin
början höstterminen 1956;

c) besluta, att i den egentliga yrkesutbildningen
för de ämnes- och klasslärare,
som komme att utbildas vid lärarhögskolan,
skulle ingå en praktiktermin,
i huvudsak anordnad i enlighet
med vad departementschefen i detta
avseende anfört;

d) bemyndiga Kungl. Maj :t att i anslutning
till vad departementschefen
anfört fatta de beslut och vidtaga de
åtgärder i övrigt, som bleve erforderliga
för inrättande av en lärarhögskola
av angivet slag;

II. att motionerna 1:538 och 11:686
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

III. att motionerna 1:545 och 11:698
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

IV. att motionerna 1:546 och 11:699

Inrättande av en första lärarhögskola.

icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr DAHL (s):

Herr talman! Inrättandet av en lärarhögskola
hälsas med glädje av alla dem,
som omfattar enhetsskolan med intresse.
Jag är av den uppfattningen, att
denna högskola kommer att få ett dominerande
och gott inflytande på lärarutbildningen.
Men propositionen i
frågan framkallade besvikelse i vida
kretsar, då med skilda motiveringar
småskollärarkåren uteslutes vid starten.

Skolkommissionen framhöll 1950 och
ännu bestämdare i sitt betänkande 1952
»den uppfattningen, att småskollärarnas
utbildning vid sidan av och samordnad
med ämneslärarutbildning och
mellanskollärareutbildning bör förekomma
vid lärarhögskolan alltifrån begynnelsen».
Ingen av de instanser, som
haft att yttra sig över det framlagda
förslaget till den första lärarhögskolan
har haft en negativ inställning till förläggandet
av en småskollärarlinje på
studentexamens grund till den första
lärarhögskolan. Inte heller departementschefen
intar principiellt en avvisande
hållning.

Utskottet hyser den meningen, att
man först bör vinna erfarenhet av lärarhögskolans
verksamhet, innan slutlig
ställning till frågan om småskollärarutbildningens
förläggande till lärarhögskolan
tages. Utskottet motiverar
inte närmare sitt ställningstagande men
citerar 1950 års riksdags beslut, som
lämnade frågan om småskoliärarna öppen
men dock underströk önskvärdheten
av att även småskollärarutbildningen,
i den mån så kunde ske, förlädes
till lärarhögskolan.

Småskollärarkåren har varit den
gamla folkskolans kvarsittare. Den bör
inte få bli också enlictsskolans kvarsittare.
Motiven för att småskolans lärare
inte isoleras är både bärande och be -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Inrättande av en första lärarhögskola.

tydelsefulla. Ur skolans och barnens
synpunkt är det olyckligt, att denna
kår sätts på undantag. Den moderna
psykologiska forskningen, som söker
orsakssammanhangen i karaktärsdaningen,
fostran, barnens beteende och
kunskapsmeddelandet, är enig därom,
att vad som sås tidigt slår djupast rot.

Under skolledans besvärliga år i
tretton-, fjorton- och femionårsåldern,
alltså i klasserna sex, sju och åtta, denna
pubertetsperiod, då disciplinen är
svår att upprätthålla — vilket vi genom
tidningarna då och då får exempel
på — under den tid, då skolan ur
barnens synpunkt är den hämmande
faktorn, som står i vägen för trevligare
och mera lustbetonade sysselsättningar
och då läraren betraktas som
en mallig dumbom, just då märks det,
hur betydelsefullt det var som skedde
under småskoleåren. Småskollärarinnorna
har en oerhört viktig uppgift att
fylla, inte minst då det är de, som får
ta de första tagen i de tyvärr många
fall, där hemmen av skilda anledningar
ingenting gjort. Undervisningen i
småskolan kräver av lärarna en ordentlig
yrkesutbildning i högre grad än
den för lärarna på högre stadier. De
förra skall lägga grunden, dra upp riktlinjerna,
länka barnen in på de riktiga
banorna, ge de impulser och lära ut de
färdigheter, på vilka hela det övriga
skolarbetet och hela fostran och karaktärsdaningen
sedan år efter år bygger.
När krävs det av läraren mer ingående
psykologiska insikter, mer förmåga
att förstå eleverna och ta dem som
individer var och en för sig, mer kännedom
om moderna pedagogiska metoder,
mer förtrogenhet med skolans och
personliga hjälpmedel, än när det gäller
de lärare, som, då de av nyfikenhet
och förväntan präglade barnen skall
slussas från hemmiljön över i skolans
främmande värld, får hand om barnen
och skall skapa en arbetsmiljö, som
lämpar sig för vars och ens anlag och
utvecklingsståndpunkt?

Kan det verkligen vara riktigt och
rättvist, att just denna lärarkategori
ställs off side? Jag tvekar inte att klart
och tydligt svara nej på den frågan.

Skolkommissionen föreslog på goda
grunder och med ingående kännedom
om vad frågan verkligen gäller t. o. m.
att småskolläraraspiranterna vid lärarhögskolan
skulle bli den största lärargruppen.
Det är att börja i rätt ända.

Man får heller inte i detta sammanhang
bortse ifrån, hur betydelsefullt
det är, att inte de första, så avgörande,
viktiga skolåren utesluts från sambandet
mellan lärarutbildningen och den
pedagogiska försöksverksamheten.

Jag är fullt medveten om att det är
klokt att i denna fråga skynda långsamt,
att inte från början köra för fullt
utan pröva sig fram och samla erfarenheter
för att få fram en lärarhögskola,
som är ändamålsenlig och lämnar
goda resultat. Jag kan också fatta
att, som utskottet framhåller, utrymmesbrist
och andra hinder och svårigheter
kan tala för en begränsning av
elevantalet vid högskolans start. Men
jag anser det ur enhetsskolans, barnens,
hemmens och hela samhällets
synpunkt vara ett misstag vid urvalet
att från utbildningen helt utestänga den
lärargrupp, som under barnens första
skolår har att lägga den grund, på vilken
barnens hela framtid och därmed
vårt folks framtid skall byggas.

Med de här framförda synpunkterna
ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till motion nr 686 i andra kammaren.

Häruti instämde herrar Jansson i Kalix
(s), Hammar (fp), Ekdahl (s) och
fröken Elmén (fp).

Fröken KARLSSON (li):

Herr talman! Egentligen skulle jag
liksom den föregående talaren uttrycka
glädje över att lärarhögskolan nu verkligen
blivit ett faktum. I stället kommer
jag med ett beklagande, dels att det
kommer att dröja ännu två år innan

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

högskolan träder i funktion, dels att
skolan inte blir sådan som man hade
hoppats, nämligen en högskola för alla
utbildningsstadier.

Jag erinrar mig med glädje, att sekreteraren
i ecklesiastikdepartementet i
somras vid en kongress i Lund uttryckte
den som jag tycker kloka uppfattningen,
att lärare som skall undervisa i en och
samma skolform även skall få sin utbildning
inom samma utbildningsanstalt.
Detta skulle alltså betyda att både
småskolans, mellanstadiets och det högre
stadiets lärare skulle få sm utbildning
inom samma anstalt. Så har det emellertid
inte blivit. Redan departementschefen
var när han talade om denna
lärarhögskola inne på att han vid lärarhögskolans
start inte skulle vara beredd
på att genast ha med småskollärarna i
planen. Han säger följande: »Jag har
för avsikt att efter kontakt med högskolans
styrelse och rektor återkomma
till denna fråga innan lärarhögskolan
påbörjar sitt verksamhetsår.»

Detta var alltså ett löfte från ecklesiastikministern,
som man hade hoppats
på att utskottet hade tagit fasta på. Man
hade rent av hoppats på att utskottet
skulle ha förklarat, att det vore väl
sent att bestämma detta då, och att det
i stället borde bestämmas nu. Utskottet
har emellertid i stället sagt att vi skall
vänta med att ta ställning till småskollärarkårens
utbildning inom lärarhögskolan
tills vi fått erfarenheter av lärarhögskolans
verksamhet. Jag tycker att
detta låter ganska märkligt. Hur skall
man inom utbildningsområdet för mellanstadiet
och högstadiet få den erfarenhet
som man behöver för utbildandet
av lågstadiets lärare? Detta kan jag
inte förstå.

Sedan skulle jag också, i likhet med
herr Dahl, vilja fråga, huruvida det är
möjligt att bygga vidare på en grund,
som man egentligen känner alldeles för
litet till. När lärarna — som i de flesta
fall ännu i tredje klassen är folkskoleutbildade
— tar sig an den nya klassen,

Inrättande av en första lärarhögskola.

söker de kontakt med barnens föräldrar
samt med den lärare som tidigare haft
barnen. Särskilt det sista är oerhört
värdefullt. Många av de beteenderubbningar
som barnen visat när de kommit
till första skolåret har kanske rättats till.
En del kan dock vara kvar, och det kan
vara ganska värdefullt för den lärare
som tar emot klassen att få den avlämnande
klasslärarens erfarenhet om barnen.
Jag anser det vara ett direkt missgrepp
att man inte har räknat med att
från början ha första och andra klassens
lärare med i lärarhögskolan. På
detta sätt får småskollärarinnorna inte
någon utbildning där, och lärarna på
mellanstadiet och högstadiet får inte
tillgång till erfarenheterna av undervisning
i första och andra klassen.

Jag vill vidare här understryka •—
detta var herr Dahl också inne på — att
det händer så mycket inom den psykologiska
och pedagogiska vetenskapens
områden att det är nödvändigt att alla
lärarkategorier får del av detta. Hittills
har ju samtliga organisationer — inte
minst småskolans — sett till att lärarna
genom kurser, som man med stora ekonomiska
uppoffringar satt i gång med,
har fått den utbildning som seminarierna
på grund av sin kanske knappa utrustning
inte kunnat ge. Det kan inte
vara riktigt att inte seminarierna och
lärarhögskolan ser till att allt som finns
att vinna för lärarna tillhandahålles
dem.

Jag skall inte säga mer om detta utan
helt kort bara be att få yrka bifall till
den motion som är avgiven i andra
kammaren av herr Dahl m. fl.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Vi skall ju enligt detta
utlåtande få en ny högskola i vårt land,
den första lärarhögskolan, eu ganska
underlig form av högskola. Den har
ingen motsvarighet bland de andra högskolorna.
Vi får en enda professur. Det
är, som universitetskanslern framhållit,

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Inrättande av en första lärarhögskola.

mycket egendomligt att vid denna lärarhögskola,
där man skall undervisa 150
elever och lägga tyngdpunkten på psykologien
och pedagogiken, tror man att
denne ende professor skall inte bara
undervisa utan också ha tid till forskning.
Det gäller här ett ämne som är
utomordentligt betydelsefullt men också
komplicerat. Den moderna psykologien
arbetar ju med nya teorier, inte
minst på grundval av de forskningsrön
man har kommit till i USA. Den debatt,
som förs i vårt land om skolans framtid,
visar vilka högst olika åsikter man
har när det gäller att få fram den rätta
undervisningen. Det är väl ändå ganska
märkligt, att när denna nya högskola
startar skall man ha en enda professor
i de ämnen, som samtliga instanser
har sagt är centrala för den nya lärarhögskolan.
.Tåg tycker att statsutskottet
har gjort alldeles rätt när man framhåller
att detta är en mycket viktig
fråga. Men jag skulle kanske ändå ha
ett bestämt önskemål, inte bara därför
att jag är motionär, ty det kan ju inte
i sammanhanget spela en avgörande
roll. Både skolöverstyrelsen och universitetskanslern
har givit så starka skäl
för att denna lärarhögskola kommer att
få påtagliga brister, att det hade varit
skäl att gå med på åtminstone en professur
i psykologi och inte bara i ämnet
skolforskning.

.Tåg tror att det resonemang, som
statsutskottet här för, går ut på att man
skall ha en samordning av psykologien
i vårt land, och det sker ju en utredning
i detta fall. Denna samordning gör, säger
man, att man tills vidare stannat
vid en professur. Men om högskolan
behöver två professurer för att kunna
sköta sina åligganden, borde väl en samordningsfråga
där överhuvud taget inte
på något vis hindra lärarhögskolan från
att få de två professurer, som är ett absolut
minimum. Eller har statsutskottet
tänkt sig, att man när det gäller psykoligen
skall ta hjälp av de ordinarie lärarna
vid andra universitet och högskolor?

Frågan om en samordning av psykologiundervisningen
i vårt land är av så stora
dimensioner, att det kan dröja mycket
länge innan man kommit till någon
klarhet, och då skulle alltså denna lärarhögskola
just av det organisatoriska
skälet få vänta på en professur i psykologi.
Jag vill där inte främst rikta en
förebråelse mot utskottet. Det hade naturligtvis
inte varit lätt för statsutskottet
att utan vidare gå emot departementschefen.
Det hade varit av största vikt
för denna lärarhögskola att man hade
fått de här två professurerna.

Sedan är det naturligtvis alldeles
riktigt, att man har gått ifrån skolkommissionens
första förslag att man skulle
ha en mastodonthögskola med kanske
ända upp till 3 000 elever. En sådan
högskola hade blivit alltför tungrodd.

Jag skall också något beröra den
andra motionen, som jag också är med
om och som gäller provårskön. Jag skall
inte ge närmare siffror, då jag vet att en
efterföljande talare kommer att ta upp
den frågan i detalj. Men det är i själva
verket så, att sett på längre sikt kommer
inte detta förslag att medföra någon
minskning av provårskön. Det kommer
att bli en ökning av provårskön i slutet
på 1950-talet; vi kommer 1959 enligt de
kalkyler som för närvarande finns att
ha en provårskö på omkring 875 elever.
Statsutskottet säger också med all rätt,
att detta är en fråga av mycket stor
vikt. Men det hade varit önskvärt att
statsutskottet direkt hade ställt den frågan
till landets ecklesiastikminister:
Vilka åtgärder tänker departementschefen
vidta för att minska denna provårskö?
Är det verkligen meningen att man
skall tala om den kommande framtida
skolan såsom en idealskola och ändå
förbise att skaffa de kvalificerade lärare
som behövs? Man vet ju att det
redan nu saknas 800 ämneslärare med
den utbildning, som egentligen skulle
krävas av dessa ämneslärare. Hur kan
man över huvud taget i vårt land föra
en debatt under de förutsättningarna,

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

att vi inom något eller några decennier
skall få en skola som är så mycket
bättre än den nuvarande, om det brister
just i fråga om lärarnas kvalitet på
detta sätt? Jag ser att herr Edenman är
här i kammaren nu, så jag kanske kan
få besked om vilka åtgärder ecklesiastikdepartementet
avser att vidta i denna
fråga. När vi skapar en ny högskola är
det litet märkligt att man på en så
central punkt som ifråga om lärarnas
kvalitet inte lämnar några garantier för
att vi får tillräckligt antal lärare. Även
om den nya lärarhögskolan sammanlagt
kan ta 150 elever, kommer den inte att
på något sätt motsvara ens ganska rimliga
krav som var och en ställer som är
intresserad av att svensk ungdom skall
få den bästa undervisning. Det finns en
stark opinion inte bara bland lärarna
utan också utanför dem för att ecklesiastikdepartementet
bör ta verkligt kraftfulla
initiativ i syfte att häva denna
lärarbrist. Att lärarbristen avskaffas är
av central betydelse om man vill skapa
en verkligt effektiv skola som motsvarar
de krav riksdagen ställde när den 1950
fattade beslut om den nya skolan.

Herr NESTRUP (fp):

Herr talman! Efter herr Braconiers
inlägg har jag inte så mycket att tilllägga.

Vi har motionerat om att man skulle
vidta åtgärder för att minska provårskön.
Den omfattade 800 personer år
1953 och beräknas omfatta 874 personer
år 1959. Man beräknar, att de elva provårsläroverk
och fyra provårsseminarier,
som har praktisk lärarkurs, i genomsnitt
kan utbilda omkring 225 lärarkandidater
per år. Det betyder, att kön
inte kommer att kunna avverkas på
många år ännu. Det finns drygt 800
personer, som borde genomgå denna lärarkurs,
och de flesta av dem kanske
väntar på att få genomgå lärarkursen
för att fullborda sin utbildning. Utskottet
har fäst uppmärksamheten på eckle -

Inrättande av en första lärarhögskola.

siastikdepartementets beräkning, att det
de närmaste åren blir ännu fler, som
borde gå den praktiska lärarkursen för
att bli färdiga lärare.

Det är oerhört viktigt, att vi för högstadiet
får tillräckligt många lärare, som
har fullständig utbildning. Kravet från
skolorna — inte minst i de områden,
där man gör försök med enhetsskola —
på att få kompetenta, fullt utbildade lärare
för högstadiet kommer att göra sig
allt starkare gällande. De krav, som
man reser på dessa håll, måste sägas
vara starkt berättigade. Även målsmännen
önskar, att skolorna inte skall laborera
med bristfälligt utbildade lärare
i så stor utsträckning, som de nu gör.
Detta är någonting, som ecklesiastikdepartementet
och riksdagen snarast
möjligt borde försöka rätta till.

Utskottet finner liksom motionärerna
det vara angeläget, att man vidtar åtgärder
för att minska provårskön. Så
långt är utskottet och motionärerna
fullständigt ense. Utskottet pekar dessutom
på att man kanske kan utöka antalet
lärarkandidater vid läroverk, som
nu har praktisk lärarkurs. Kan man gå
fram på den linjen, är det naturligtvis
bra. Vi har inte mer än 11 provårsläroverk,
och de utbildar nu inte mer än
17 lärare varje läsår vardera. Kunde
man öka det antalet något — så mycket
större kan det dock inte gärna bli —
skulle ändå ett steg i positiv riktning
vara taget, men det räcker inte. Nu vill
utskottet åtminstone för tillfället inte
gå längre än till att rekommendera departementet
att göra en undersökning
på den punkten.

Utskottet säger dessutom, att man
måste ägna problemet särskild uppmärksamhet
under de närmaste åren. Ja,
vilka är de närmaste åren? Det måtte
väl ändå vara 1955, 1956 och 1957.

Utskottet vill alltså, att man snarast
möjligt skall göra någonting åt denna
sak, och det är också precis vad motionärerna
vill, men utskottet säger inte
som motionärerna, att förslag om åtgär -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Inrättande av en första lärarhögskola.

der bör föreläggas 1955 års riksdag. Så
långt vill inte utskottet gå, och det kan
jag livligt förstå. Då utskottet inte behandlat
detta ärende förrän i slutet av
november eller början av december, har
det ju inte gärna kunnat säga, alt departementet
bör lägga fram förslag till
åtgärder redan i början av nästa år,
men det finns ju möjligheter att lägga
fram en proposition något senare. I så
fall tror jag, att utskottet inte kommer
att avstyrka propositionen utan tvärtom
med stor tacksamhet acceptera förslaget.
Om ecklesiastikministern kan
skynda på denna sak, gör han en god
gärning för skolan. Det är ändå till
syvende og sidst på lärarna och deras
utbildning det beror, hurudan undervisning
som kan åstadkommas och vilka
resultat våra skolor kan komma till.

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf):

Herr talman! Startandet av den första
lärarhögskolan har i viss mån avsetts
att bli en försöksverksamhet, och denna
är, såvitt utskottet har kunnat bedöma,
nödvändig inte minst för att få fram
erfarenheter om lämplig organisationsform,
personalbehov och undervisningsmetoder.
Utskottet har funnit det vara
ett gott grepp av Kungl. Maj:t att börja
med en lärarhögskola med rimliga proportioner.
Vi har också funnit det vara
ett gott grepp av Kungl. Maj :t att välja
Fredhälls seminarium för uppgiften
med möjlighet att också kunna förvärva
den intilliggande skolan i Fredhäll till
övningsskola. Vi har som sagt funnit
detta ur alla synpunkter lämpligt och
framför allt ur den synpunkten, att högskolan
då kan komma i gång så fort
man över huvud taget kan önska. Vi
har också konstaterat, att detta synes
gå att genomföra till mycket rimliga
kostnader. Vid de överläggningar avdelningen
har haft med skolöverstyrelsen
har vi även kunnat konstatera, att
det på denna plats också finns stora
och goda utvidgningsmöjligheter. Även

om man är litet tveksam mot att över
huvud taget förlägga allting till Stockholm,
så kan man ur praktiska synpunkter
inte på något sätt resa någon
invändning mot den här saken.

Jag vill erinra om att vi från utskottets
sida klart och tydligt sagt, att vi
menar, att det, som Kungl. Maj:t också
säger, är en försöksverksamhet. Utskottet
har sålunda skrivit, att det ligger
i sakens natur, att utskottets ställningstagande
i det följande icke genomgående
kan gälla en mer definitiv lärarhögskoleinstitution
utan närmast har
avseende på den första lärarhögskolans
begynnelsetid. Ur den synpunkten
får vi naturligtvis också se utskottets
ställningstagande till om småskollärarinneundervisningen
skall tas upp vid
högskolan på begynnelsestadiet. Vi har
nog menat, att det finns anledning att
gå försiktigt fram härvidlag. Vi har sålunda
ur propositionen kunnat utläsa
beträffande lämpligheten av att ha småskollärarinneutbildningen
redan från
början på högskolan att meningarna varit
delade, och det har ju från skilda
håll anförts olika skäl i detta avseende.
Kungl. Maj:t sade 1950, att det borde
ankomma på senare övervägande, huruvida
småskolläraraspiranter skulle
mottagas vid högskolan. Vi har också
kunnat konstatera, att skolöverstyrelsen
och framför allt småskoleseminariernas
kollegier har varit mycket tveksamma
om småskolläraraspiranternas
förmåga att idka högskolemässiga studier
o. s. v. Vi har även kunnat konstatera
andra motsättningar och andra
synpunkter beträffande detta problem.
Allt detta har gjort, att utskottet inte
på något sätt vela binda vare sig riksdagen
eller Kungl. Maj:t för något ställningstagande
i denna fråga. Vi bär i
stället menat, att det är klokare att hålla
frågan öppen och därigenom få möjlighet
att så småningom, när erfarenheter
vunnits på olika områden, till slut
komma fram till en lämplig lösning.
Departementschefen har ju i detta hän -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

seende bl. a. sagt följande: »De blivande
småskollärarinnorna är vanligen alldeles
övervägande intresserade av den
praktiska lärarverksamheten bland de
yngsta; utmärkt fallenhet för sådana
uppgifter förutsätter icke nödvändigtvis
fallenhet för högskolestudier. Endast
i fråga om småskolläraraspiranter
med studentexamen torde försök med
utbildning av högskolekaraktär kunna
iscensättas utan risker för utbildningsresultatet.
» Vidare har han sagt: »Jag
räknar för tillfället icke med någon småskollärarlinje
vid lärarhögskolan men
har för avsikt att efter kontakt med
högskolans styrelse och rektor återkomma
till denna fråga, innan lärarhögskolan
påbörjar sitt första verksamhetsår.
»

Meningarna ha dock varit delade beträffande
frågan om att ta in elever enbart
på studentlinjen vid högskolan,
enär man då kan riskera kategoriklyvning
för småskollärarinnorna. En hel
del argument har anförts därför. Inför
allt detta har vi stannat för att hålla
frågan öppen åt alla håll. Med understrykande
av departementschefens uttalande
tror jag att både vårt undervisningsväsende
och över huvud taget småskollärarinnorna,
som är en duktig,
verksam och yrkesmedveten lärarkår,
också för framtiden skall ha det största
gagnet av detta.

Vad sedan gäller provåret och det
stora antal kandidater, som nu går och
väntar på att få gå provår, så är utskottet
överens med motionärerna om
behovet av att man så snart som möjligt
skall kunna avhjälpa den brist som
föreligger. Det föreligger således inga
meningsmotsättningar mellan motionärerna
och utskottet i detta hänseende,
och jag förmodar inte heller med Kungl.
Maj :t. Alla är säkert överens på den
punkten. Avdelningen har innan den
kommit överens om skrivningen på
denna punkt haft ingående överläggningar
med skolöverstyrelsen i detta
ämne och har då fått inblick i de bety -

Inrättande av en första lärarhögskola.

dande svårigheter som föreligger att
hastigt kunna finna en lösning på detta
problem. Vi har således för närvarande,
om jag inte missminner mig, tolv provårsläroverk,
och ett tillkommer nästa
år jämte ett par provårsseminarier, om
jag inte är fel underrättad. Detta är
utan tvivel för litet.

Nu säger man på sakkunnigt håll, att
man inte kan ta hur små läroverk som
helst för denna uppgift. Dessutom att
det är brist på provårsledare, och att
det ibland beror på rektorerna vid de
olika läroverken, hur många de kan
och önskar anta, icke minst med hänsyn
till tillgången på provårsledare o. d.
Det har gjort att utskottet naturligtvis
inte kunnat föreskriva för Kungl. Maj:t
att inför dessa och andra svårigheter
ordna upp denna sak inom ett visst begränsat
tidsskede. Frågan är tyvärr inte
så enkel. Provårsinstitutionen behöver
säkerligen en förstärkning och jag tror
liksom motionärerna, att det är nödvändigt,
att vi får denna utförd så
snabbt som möjligt. Men jag vill understryka
än en gång, att saken inte är så
enkel som det kan se ut, och att lösningen
av frågan är förenad med betydande
svårigheter.

Med hänvisning, herr talman, till vad
jag sagt och då jag förmodar, att statssekreterare
Edenman, som begärt ordet
efter mig, bättre kan redogöra för svårigheterna
i här berörda sammanhang,
skall jag be att få sluta med att yrka
bifall till utskottets förslag.

Fröken KARLSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Mysinge
fällde i sitt yttrande de här orden:
Det är inte så säkert att småskollärarinneaspiranterna
är mogna att deltaga
i högskolestudier.

Jag tycker det var ett ganska märkligt
yttrande. Vi antar att det är ganska
många studenter som finner, att de
gärna skulle vilja ägna sin pedagogiska
verksamhet åt lågstadiet och vill söka

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Inrättande av en första lärarhögskola.

in på småskoleseminarium. Det betyder
väl inte att i och med att de söker in
på småskoleseminarier de blir på något
sätt sämre i fråga om att tillgodogöra
sig undervisningen. Om nu denna
utbildning var förlagd till lärarhögskolan
föreställer jag mig, att de studenter
som vill bli småskollärarinnor kan i
precis lika stor utsträckning tillgodogöra
sig utbildningen som andra studenter
från mellan- och högstadiet.

Sedan fällde också herr Johansson i
Mysinge några ord som gällde småskollärarinnornas
kompetens. Det var ett citat—
orden härrörde från departementschefens
yttrande — i samband med att
lärarinnorna i småskolorna skulle få
gå upp och undervisa i tredje och
fjärde klassen, och i det sammanhanget
hade departementschefen sagt, att de
är kunniga och mycket väl kunde fullgöra
detta uppdrag. Men det är inte
detta det är tal om. Det är inte tal om
att småskollärarinnekåren inte har
kompetens att sköta sitt arbete. Men
efter hand som tiden går ställs det
större och större krav på dem, och när
lärarkåren själv önskar en högre utbildning,
så tycker man nog att man
gärna skulle vilja vara med om att tillmötesgå
denna önskan.

Sedan var det slutligen ett yttrande,
som jag hoppas att jag missförstod.
Herr Johansson i Mysinge sade någonting
om att om man nu fortsatte att
utbilda småskollärarinnor vid seminarierna
och även förläde utbildning av
småskollärarinnor till lärarhögskolan,
skulle det bli en kategoriklyvning. Men
det blir ju i så fall även en kategoriklyvning
också när det gäller lärarna
på mellanstadiet, ty det är ju inte meningen
att vi skall lägga ned folkskolejeminarierna! Herr

JOHANSSON i Mysinge (bf) kort
genmäle:

Herr talman! Det var nog ett hörfel,
hoppas jag, av fröken Karlsson, då hon
gjorde gällande att jag skulle yttrat

att småskollärarinnorna inte skulle vara
mogna för denna undervisning vid den
blivande lärarhögskolan.

Jag sade tvärtom, att jag inte hade
någon mening om den saken. Jag vill
påpeka att så anspråksfull är inte jag,
som är lekman på detta område, att
jag vill göra ett sådant påstående. Jag
citerade vissa yttranden, bl. a. seminariekollegiernas
yttrande, och var och en
får naturligtvis stå för sitt yttrande.
Jag citerade också vad som stod i propositionen.
Vad jag citerade står således
inte för min räkning, utan där får
den ärade motionären vända sin kritik
mot annat håll.

Vad jag däremot sagt är att mycket
är oklart här och att småskollärarinnorna
säkerligen har allt att vinna genom
att hålla frågan öppen.

När det gäller kategoriklyvningen
sade jag bara, att där är meningarna
delade. Jag menar att även i det fallet
måste man ta hänsyn till de olika uppfattningarna.
Då vinner man säkert mera,
om man tar tid på sig och funderar
över problemet och därefter löser det
på bästa sätt för framtiden.

Herr NESTRUP (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var ju inte mer,
än vad jag kunde vänta, då herr Johansson
i Mysinge påstod, att vi var
tämligen överens, och det står ju också
i utskottets utlåtande. Det är bara ett
par saker, som jag skulle vilja lägga till
rätta.

Herr Johansson i Mysinge nämnde
något om att vi inte hade tillräckligt
många stora läroverk för att vi skulle
kunna få flera provårsläroverk. Jag vet
inte om det kan vara riktigt. Själv har
jag gått i skolan i ett provårsläroverk,
som då hade 500 elever, och det antalet
var fullt tillräckligt på den tiden för
att läroverket skulle anses vara kapabelt
för att vara provårsläroverk. Vi har
massor av sådana läroverk i våra
dagar.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Sedan påstod han, att vi hade brist
på provårslärare, d. v. s. brist på handledare
för dessa provårskandidater, som
går igenom den praktiska lärarkursen.
Att det kan råda brist på sådana, kan
jag föreställa mig. Det kan väl förhålla
sig så, att inte alla lärare vid
ett provårsläroverk är absolut lämpade
som handledare. Däremot finns det alldeles
säkert vid åtskilliga läroverk, som
inte är provårsläroverk, många lärare,
som skulle vara fullt kapabla som handledare.
Man skulle väl kunna inrätta
provårskurser även vid sådana läroverk.

Sedan nämnde herr Johansson i Mysinge,
att inte alla rektorer passar till
föreståndare vid ett provårsläroverk.
Men det är ju inte heller nödvändigt.
Det kan mycket väl vara en annan lärare
än rektorn, som är föreståndare
för provårskursen vid läroverket. Det
är inte nödvändigt, att rektorn skall
syssla med provårskandidaterna. Det
rent organisatoriska får han att göra
med, men det är inte nödvändigt, att
han skall vara föreståndare för provårskursen.

.lag har bara velat framhålla, att det
finns möjligheter att göra något härvidlag,
och jag hoppas verkligen, att
skolöverstyrelsen håller på och undersöker
dessa saker. Jag vill, att något
blir gjort i denna sak så snart som
möjligt, och det vill väl herr Johansson
i Mysinge också, så därvidlag är vi nog
fullt överens. Men jag menar att något
måste göras redan 1955. Det vill inte
utskottet, utan det tycker att vi kan
vänta — det sades ingenting om hur
länge — men det väntar sig väl något
till 1956, hoppas jag.

Herr EDENMAN (s):

Herr talman! Jag blev närmast uppkallad
att begära ordet av herr Braconier,
som ställde en direkt fråga till
mig. Den är som de flesta frågor i detta
hus svår att besvara. Helt allmänt kan
jag emellertid säga herr Braconier, att

Inrättande av en första lärarhögskola.

det i och för sig är tacknämligt att från
talarstolar och tidningsredaktioner
dundra på väldiga när det gäller det
allvarliga problem lärarbristen utgör.
Det är en värdefull insats i debatten
som sådan. Men, herr Braconier, vi löser
tyvärr inte problemet på det sättet, och
jag måste säga att herr Braconiers positiva
bidrag till lösningen av frågan
var ganska magra.

Det är en fullständigt överflödig gärning
att understryka allvaret i situationen.
Det är något som vi alla är överens
om. Men frågan är var vi skall få
de resurser ifrån, som skall kunna
lösa detta utbildningsproblem. Jag skall
inte här gå in på en diskussion om lärarutbildningen
och lärarbristen. Det
får räcka med att stryka under vad
ecklesiastikministern sade i ett interpellationssvar
i första kammaren i förra
veckan, nämligen att universitet
och högskolor måste få sådana resurser,
att de kan ta emot dem som vill
utbilda sig till läroverkslärare. Det problemet
kanske vi inte skall ta upp i dag
utan i stället fortsätta med den s. k.
provårskön.

Vad nu denna provårskö, som herr
Nestrup angav till 800, beträffar, är
det inte så, att dessa 800 filosofie doktorer,
licentiater och magistrar ligger
och väntar på att få genomgå provår
och följaktligen är utestängda, utan
läget är att det finns 800 personer, som
är kompetenta att genomgå provår. Numera
skall teoretiskt principen vara
den, att den som har sin examen klar
skall ha rätt att gå provår, men i praktiken
utnyttjar man inte den möjligheten
bl. a. av det skälet, att man helt
enkelt inte vågar sig på att som färsk
och grön magister underkasta sig provårsterminens
vedermödor. Trycket på
provårsinstitutionen motsvaras alltså
inte av siffran 800 personer.

Jag skulle som herr Johansson i Mysinge
vilja stryka under, att ingen kan
väl ändå tro att inte skolmyndigheterna
och i första hand då skolöverstyrelsen

4 — Andra kammarens j>rotokoll 195''t. Nr 32.

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Inrättande av en första lärarhögskola.

i denna fråga gör allt vad som göras
kan. Räckvidden av den ekonomiska
sidan av saken är inte oöverstiglig, utan
det är de rent personella resurserna
det kommer an på. Vi har redan minskat
provåret från två terminer till en
termin. Det är en nödfallsutväg och inte
någon särskilt trevlig anordning, men
den har ökat kapaciteten avsevärt. Att
i fråga om den pedagogiska utbildningen
vidta ytterligare krisåtgärder måste
man i det längsta värja sig emot.

Vi har tre metoder. Herr Nestrup har
berört alla utan att mera preciserat rekommendera
någon. Nummer ett är att
öka kapaciteten hos de nuvarande provårsanstalterna.
Herr Nestrup är själv
läroverkslärare och vet vilken belastning
det blir för ett läroverk att bara
ta emot två å tre provårskandidater till,
när man redan är uppe i maximiantalet,
16 å 17. Man kan kanske gå upp till 18
å 19 eller kanske 20 å 22, men sedan är
den möjligheten borta.

Den andra möjligheten är att skaffa
fram nya provårsläroverk, och det måste
vara skolmyndigheternas uppgift att
göra detta. Den inventering man därvidlag
länge gjort och fortfarande håller
på med är inte särskilt löftesbringande.
Det finns inte så värst många läroverk
till som är lämpliga som provårsläroverk,
men självfallet kan man förlägga
utbildningen av lärare till ett läroverk,
om det har fullt kompetent lektorsuppsättning,
helst lektorer som har disputerat.
Men det är möjligt att det kravet
inte går att hålla. Då får vi resignera
på den punkten också, men skolöverstyrelsen
och departementet har inte
ansett den formen av resignation nu vara
nödvändig.

Och det tredje förslaget, det som herr
Braconier var inne på, är lärarhögskolor.
Det är självklart att flera och större
lärarhögskolor skulle bidra till att
lösa problemet, men en större lärarhögskola
än den första som planerats är
det väl ingen i denna kammare som vill
rekommendera. Även herr Braconier

har ju varnat för den stora mastodonthögskolan
ute i Vällingby. Medan vi
ännu trevar oss fram på den nya vägen,
kan vi sålunda inte göra så värst mycket
mer än vad vi åstadkommer med
skolan i Fredhäll. Alternativet skulle i
så fall vara skolkommissionens linje,
alltså en skola med över 1 000 elever,
men den tanken tycks inte ha vunnit
någon särskilt stor anslutning här och
inte heller hos remissinstanserna. Det
skall emellertid bli flera lärarhögskolor.
Meningen är att det bl. a. skall bli
en lärarhögskola i Lund så småningom.
Det är självklart att hela institutionen
skall byggas ut, men det tar sin
tid.

Så vill jag fråga hur herr Braconier
med så stor säkerhet kan påstå, att det
är just två professurer i psykologi, som
är ett absolut minimum vid den nya
lärarhögskolan. Propositionen om denna
skola är faktiskt skriven av experter
i intimt samråd med den gamla lärarliögskoledelegationen
i skolkommissionen
och med skolöverstyrelsen. Jag vill
fästa herr Braconiers uppmärksamhet
på -— vilket han vet förut, men vi brukar
ju göra så här i kammaren — att
det fortfarande fattas en professur i
psykologi i Lund. Det vore mycket värdefullt
-— och jag hoppas livligt att så
kan ske — om den frågan kunde föreläggas
nästa års riksdag. Jag hoppas
också att det finns en person, som är
kompetent att upprätthålla en professur
i pedagogik. Vi har delat på pedagogik
och psykologi både i Uppsala och i
Stockholm, och man vill dela på det
även i Göteborg. Om vi går igenom tillgången
på sådana personer, som är
kompetenta att upprätthålla en professur
i psykologi och pedagogik — och
som förenar denna kompetens med
praktisk lärarerfarenhet, som det här
är fråga om —• så skall vi finna, att vi
har ett försvinnande litet antal sådana
personer. De tio professorer man i sammanhang
med lärarhögskolan talat om
är en utopi!

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Sedan har det här icke nämnts att
psykologi och pedagogik får en helt annan
ställning genom de nya lärarkurserna
i metodik. Varje ämne vid lärarhögskolan
får ju sin egen företrädare på
det metodiska och pedagogiska planet,
vilket måste innebära en oerhörd förstärkning
av just det psykologisk-pedagogiska
momentet i lärarutbildningen.

För mitt samvetes skull vill jag sedan
säga till fröken Karlsson och framför
allt till herr Dahl, att jag ingalunda
vill bestrida det berättigade i de vackra
omdömen, som här har fälts om småskolelärarinnorna.
Jag kan tyvärr inte
stenografera, men allt som i det sammanhanget
sades äger säkerligen sin
riktighet. Lärarna i småskolan är av
oerhört stor betydelse, när det gäller
barnens fostran. De utövar ett avgörande
inflytande på hela skolorganisationens
uppbyggnad. Allt det där är
riktigt. Men i vilken situation står vi
nu, när det gällt att i statsutskottet ta
ställning till den första lärarhögskolan
i Fredhäll? Jo, situationen har i korthet
varit följande. Vi har inte kunnat
komma fram på Vällingby-linjen. Det
har då gällt att leta rätt på en redan
befintlig lokal —- det är ytterligt trivialt
att säga det i denna kammare — som
till en måttlig kostnad, ca en miljon kronor,
kunde göras lämplig till en lärarhögskola.
Vi fann den i seminariet för
manliga elever i Fredhäll. I närheten
fanns också dess bättre en övningsskola,
en folkskola, som tålde en viss
belastning — dock inte hur stor som
helst. Praktiskt taget vartenda klassrum
är taget i anspråk. Skulle man dessutom
i denna omgång ha pressat in utbildning
av småskollärarinnor, så hade Fredhälls-projektet
säkerligen icke gått att
realisera.

Härtill kommer, att om det skall vara
någon mening med att kalla skolan för
en högskola, så måste vi där ha en
högskolemässig undervisning i ämnena
psykologi och pedagogik i första hand.
Detta innebär att några andra småskol -

Inrättande av en första lärarhögskola.

lärare än sådana som har avlagt studentexamen
inte gärna kan komma i
fråga i denna omgång. Herr Johansson
i Mysinge har redan varit inne på detta
problem, och skolkommissionen har
själv framhållit, att det är ytterligt
osäkert, om man under en följd av år
skulle kunna fylla en klass i denna lärarhögskola
med småskollärare, som har
avlagt studentexamen.

Vidare tillkommer, att problemet med
småskollärarinnornas utbildning ännu
inte är definitivt löst. Vi har bara riksdagens
principbeslut år 1950 om en
treårig utbildning. Det projektet undersöks
för närvarande av en särskilt tillsatt
utredning, som inte kommer att
avlämna sitt förslag förrän tidigast
nästa år. Inte ens grunden för småskolelärarinnornas
utbildning är sålunda
fastslagen, och vi kan därför i dag över
huvud taget inte yttra oss om frågan,
huruvida småskolelärarinnorna obligatoriskt
skall avlägga studentexamen eller
inte.

Herr talman! Efter de lovord, som
riktats till sistnämnda grupp av lärare,
har jag känt ett behov av att göra dessa
deklarationer. I likhet med herr Johansson
i Mysinge vill jag också läsa innantill
vad som i detta stycke står i den
kungl. propositionen. Där står, att departementschefen
räknar med att efter
kontakt med den nya högskolans styrelse
och rektor återkomma till denna
fråga, innan lärarhögskolan påbörjar
sitt första verksamhetsår hösten 1956.

Under detta anförande återtog herr
talmannen ledningen av förhandlingarna.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Det är naturligtvis ett
mycket taktiskt grepp av herr Edenman
att inför denna kammare resonera
ungefär som så: »Hur kan en enkel
riksdagsman vara så säker på att det här
behövs två professurer?» Jag har emellertid
inte varit kategoriskt siiker där -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Inrättande av en första lärarhögskola.

vidlag. Jag hänvisade till skolöverstyrelsen
och universitetskanslern, som jag
i detta liksom även i andra sammanhang
har mycket stor respekt för. Dessutom
kan det sägas, att har man studerat
vid universitet kan man möjligen
dra den slutsatsen, att det blir besvärligt
för en enda professor, som
dels skall undervisa så många och dels
bedriva forskning. Herr Edenman säger
att vi får tänka på att också de
andra universiteten saknar de möjligheter
de behövde ha. Det är alldeles
riktigt, men det hjälper väl inte lärarhögskolan.
Om man startar en ny högskola
och framstående auktoriteter anser
att man behöver två professorer, så
är det väl en skyldighet att framhålla
detta i denna kammare.

Herr Edenman började emellertid sitt
anförande med att säga att i tidningspressen
och i riksdagen dundrar man
om vissa åtgärder som bör vidtagas,
men att detta inte är en lätt uppgift.
Jag har inte alls sagt att det är någon
lätt uppgift. Så småningom fick vi
emellertid av herr Edenman veta, att vi
i Lund eller kanske i Malmö skall få
en ny lärarhögskola. Det hade varit
mycket intressant för riksdagen att få
besked om när Kungl. Maj :t över huvud
taget tänker sig att inrätta en sådan
ytterligare högskola. Det vore väl orimligt
om inte den svenska riksdagen,
när den debatterar framtidens skola
och när den i artiklar av bland andra
skolkommissionens förre sekreterare får
reda på hur utmärkt denna skola är,
också får veta hur man tänker sig att
lösa den mycket centrala lärarfrågan.

Herr Edenman säger vidare, att undertecknad
har inte kommit med några
särskilt positiva förslag härvidlag. Jag
citerade vad statsutskottet betonat, och
det är väl ganska mycket begärt att
jag utan vidare skall kunna prestera
något annat än en hänvisning till de
sakkunniga, som ägnat många år åt
detta problem och hur man skall ordna
den framtida skolan. Resonemang om

den framtida enhetsskolans stora värde,
utan att man får reda på hur vi
skall kunna få de kompetenta lärare
som behövs, är snarast en diskussion i
det blå. Kan man gå ut till svenska
folket och säga att vi har genom riksdagens
beslut 1950 ordnat det så förfärligt
bra för vår skola om de rätta
lärarna saknas? Kan man avfärda min
begäran om upplysning på en central
punkt med att helt enkelt förklara, att
för en enskild riksdagsman eller för
pressen är det lätt att »dundra» i denna
fråga?

Skall vi över huvud taget kunna i
riksdagen närmare diskutera hur man
skall ordna den framtida skolan, bör vi
åtminstone få något närmare besked i
dessa centrala frågor. Herr Edenman
yttrade som sagt också något om att vi
kanske får en lärarhögskola i Lund. Då
vill jag fråga: När tänker ecklesiastikministern
inför denna kammare redovisa
vilka förslag han ämnar komma
med för att lösa dessa problem?

Herr EDENMAN (s):

Herr talman! Det är inte små anspråk
herr Braconier har när han, som
han säger, ställer en enkel fråga, hur
man egentligen tänker lösa lärarbristen
och sedan väntar att få ett besked på
den punkten. Några konkreta svar på
den punkten utöver detta, att vi måste
spänna våra krafter till det yttersta -—
vilket jag också har deklarerat —- kan
ingen människa nu ge. Det finns ingen
annan möjlighet än att öka produktionen
av studenter och läroverkslärare.
I sammanhanget passade jag också på
att beröra några av de övriga svårigheter
som måste övervinnas och som
vi alla känner till.

Här ligger på riksdagens bord ett enhälligt
utlåtande från statsutskottet.
Den pedagogiska upprustningen av lärarutbildningen
i detta land är en stor
sak. Herr Braconier framställer det hela
som om det vore ett slag i luften, där -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

för att det bara blir en professor i skolforskning
vid den nya lärarhögskolan
i Fredhäll. Det är på den punkten, ärade
kammarledamöter, som jag ganska
spontant måste reagera mot herr Braconiers
anförande.

När det gäller utbyggnadsplanerna är
det redan i lärarutbildningspropositionen
till 1950 års riksdag angivet, att de
nuvarande kurserna i pedagogik och
psykologi vid universiteten skall försvinna,
att det skall bli fullständiga
lärarhögskolor åtminstone i våra fyra
högskole- och universitetsorter och att
det för övrigt skall bli ofullständiga
— som det då hette — lärarhögskolor,
i stort sett sammanfallande med nuvarande
folkskoleseminarier. Den takt, i
vilken vi kan förverkliga detta program,
finns det inte någon enskild riksdagsman
eller representant för något departement
som i dag kan stå upp och ange.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Edenman hävdar
-— och däri har jag instämt med honom
tidigare — att problemet är komplicerat
och — säger han — vad kan man
egentligen begära mera? Men herr Edenman
framhöll ju själv i sitt anförande,
att vi får förr eller senare en ny lärarhögskola.
Då vill man ju ha fram riktlinjer
för liur hela frågekomplexet över
huvud taget skall kunna lösas. Skall
riksdagen nöja sig med att få reda på
att under de närmaste tio åren är dessa
problem så svåra, att man egentligen
inte kan säga mer från departementets
sida än att de är svåra? Det är inte
mycket att grunda kommande debatter
i skolfrågorna på.

Herr Edenman har väl själv tänkt sig
några möjligheter att förbättra läget,
ty det är väl inte på det sättet, att det
inte går att förbättra förhållandena?
Så har inte heller statsutskottet skrivit,
utan utskottet har framhållit, att frågan
är av allra största betydelse och
måste ägnas stor uppmärksamhet. Då

Inrättande av en första lärarhögskola.

måste det väl också för riksdagen vara
värdefullt att få reda på vilka alternativ
den departementschef, som är närmast
ansvarig för vår svenska skola,
arbetar med. Vi kan inte bara säga här
i riksdagen, att vi har ingenting att
komma med. Herr Edenman har säkert
funderat på goda förslag, och det vore
värdefullt att få höra något om dem.

Herr Edenman gick så in på min argumentering
i fråga om de två professurerna.
Jag har sagt, att om man anser
att lärarhögskolan är så värdefull, att
den verkligen åstadkommer en stor förbättring,
så är det väl också betydelsefullt
att fråga sig: Räcker det med en
professur, eller är inte två professurer
ett minimum? Det var i det sammanhanget
jag citerade vissa auktoriteter.
Men herr Edenman började sitt anförande
med att säga, att det är enkelt
att från talarstolar och i tidningar komma
med synpunkter på denna fråga.
Jag har för min del hela tiden citerat
vad auktoriteterna hävdar och förvisso
inte kommit med några frihandskonstruktioner.

Herr NESTRUP (fp):

Herr talman! Herr Edenman talade
om de 800 som står i ko för att få
praktisk lärarutbildning och påpekade,
att det är inte 800 som söker till de
praktiska lärarkurserna varje år. Jag
vill göra det beriktigandet, att detta
har jag inte heller påstått, men det finns
800, såsom herr Edenman också sade,
som borde söka och snarast genomgå
praktisk lärarkurs. Vi är väl tämligen
överens i det fallet.

Herr Edenman berörde också den
försämrade praktiska utbildning för läroverkslärarc,
som riksdagen infört genom
att bestämma, att den praktiska
lärarkursen i regel skall genomgås på
en termin. Därför att man måste köra
alltsamman på en termin, blir det för
trångt och oerhört slitsamt för både
handledare och kandidater. Vi är allt -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Reformering av läkarutbildningen.

så också överens om att det vore önskvärt,
att kursen kunde göras litet längre
men att vi måste fortsätta på denna
nödfallsutväg tills vidare.

När herr Edenman kom in på om
man inte skulle kunna få fler provårsläroverk,
framställde han saken så, att
skolöverstyrelsen helst såg, att i provårsläroverken
skulle finnas en fullständig
uppsättning av lektorer och att
dessa även borde ha disputerat. Då är
det, herr Edenman, verkligen på tiden,
att vi skyndar oss ordentligt och snarast
möjligt ställer om, att det blir fler
provårsläroverk, ty det kommer väl inte
att dröja länge, förrän de flesta läroverk
i Sverige saknar en fullständig uppsättning
av lektorer, allra helst av sådana
som har disputerat. Men jag skulle ju
kunna tänka mig — det är ett hugskott
—• att man till vissa läroverk kunde förlägga
utbildningen av lärarkandidater i
åtminstone två eller flera ämnen, om det
fanns lärare, som var villiga att ta emot
och handleda kandidaterna. Det skulle
möjligen kunna vara ett sätt att få
fram vidgade utbildningsmöjligheter, så
att man kunde klara av ett större antal
lärarkandidater per läsår, än vad man
nu gör.

Överläggningen var härmed slutad.
På därå av herr talmannen framställd
proposition biföll kammaren till en början
utskottets i punkten I gjorda hemställan.

I avseende å punkten II gav herr
talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan dels ock på
bifall till motionen 11:686; och biföll
kammaren utskottets hemställan i denna
punkt.

Slutligen biföll kammaren på därå
av herr talmannen given proposition
vad utskottet i punkterna III och IV
hemställt.

§ 10.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 190, i anledning av väckta motioner

om främjande av forskningen och undervisningen
på sjörättens område.

Utskottets hemställan bifölls.

§ Il Reformering

av läkarutbildningen.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 191, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reformering av
läkarutbildningen jämte i ämnet väckta
motioner.

I propositionen nr 212 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 27 mars 1954,
föreslagit riksdagen att dels godkänna
av chefen för ecklesiastikdepartementet
förordade huvudsakliga grunder
för en reformering av läkarutbildningen,
att successivt genomföras från och
med budgetåret 1955/56, dels ock godkänna
av departementschefen förordade
förändringar i personalorganisationen
vid de medicinska lärosätena och
till dem knutna undervisningssjukhus,
att successivt genomföras från och med
budgetåret 1955/56.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft ett antal motioner.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Axel Andersson och Näslund (I: 91)
och den andra inom andra kammaren
av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl.
(II: 132), hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta anhålla hos Kungl.
Maj:t om en skyndsam utredning rörande
inrättande i Norrland av en medicinsk
högskola, avsedd för årlig intagning
av omkring 30 studerande.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundgren m. fl. (I: 543) och den andra
inom andra kammaren av herrar Kärrlander
och östlund (II: 700), hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

skyndsam utredning rörande inrättande
av en medicinsk läroanstalt av i
motionen angiven typ.

I en inom andra kammaren av fru
Eriksson i Stockholm väckt motion
(11:714) hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta att anhålla om en
snabbutredning för en snar ytterligare
utökning av utbildningsmöjligheter för
medicine studerande, i första hand genom
förläggning av den kliniska utbildningen
även till landsortslasarett
men med sikte på en fullständig, ny
läkarhögskola.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte

a) godkänna av chefen för ecklesiastikdepartementet
förordade huvudsakliga
grunder för en reformering av läkarutbildningen,
att successivt genomföras
från och med budgetåret 1955/56;

b) godkänna av departementschefen
förordade förändringar i personalorganisationen
vid de medicinska lärosätena
och till dem knutna undervisningssjukhus,
att successivt genomföras
från och med budgetåret 1955/56;

c) i anledning av motionerna 1:553
och 11:709 i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;

II. att motionerna I: 542 och II: 702,
i den mån de i motionerna framställda
yrkandena icke blivit tillgodosedda
med vad utskottet anfört, icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna 1:544 och II: 701
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

IV. att motionerna 1:556 och 11:713
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

V. att motionen 11:706 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda;

VI. att motionen II: 707 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda;

VII. att motionen 11:708 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda;

VIII. alt riksdagen måtte, med bifall
till motionerna 1:543 och 11:700 samt

Reformering av läkarutbildningen.

i anledning av motionerna 1:91 och
11:132 ävensom 11:714, i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam
och förutsättningslös utredning rörande
inrättande av en för den kliniska
utbildningen avsedd, till Norrland förlagd
medicinsk läroanstalt.

Reservationer hade avgivits:

1) av herrar Malmborg i Skövde,
Svensson i Ljungskile och Gustafsson i
Skellefteå samt fröken Vinge, vilka ansett
att utskottet under VIII bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna I: 91 och II: 132, I: 543
och II: 700 samt II: 714, i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam
och förutsättningslös utredning rörande
inrättande av en medicinsk läroanstalt
förlagd till Norrland;

2) av fröken Vinge, utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Fröken VINGE (fp):

Herr talman! Det förslag till reformering
av läkarutbildningen, som vi nu
har att behandla, innebär —■ för att uttrycka
sig så kort som möjligt — dels
att vissa discipliner, som hittills inte
ingått i utbildningen, skall komma till,
dels att vissa kursmoment, som förut
ingått, skall tas bort. Samtidigt hoppas
man att kunna åstadkomma en förkortning
av utbildningstiden, nota bene en
förkortning av tiden fram till medicine
licentiatexamen.

Utskottet har uttalat en viss skepsis
beträffande möjligheten för flertalet studenter
att hålla den normalstudietid
som är förutsatt, och utskottet har velat
stryka under, att det i varje fall är
nödvändigt att de medicinska utbildningsanstalterna
får sådana resurser,
att inga studenter skall behöva vänta
på kurser — att det inte skall råda någon
brist på undervisningsplatser. Jag
tror att det är viktigt att man också
lägger till, herr talman, att vi säker -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Reformering av läkarutbildningen.

ligen blir nödsakade, när vi behandlar
anslagen till universiteten i fortsättningen,
att också se till att institutionernas
utrustning blir tillräcklig, både
de teoretiska institutionernas och klinikernas.
Det har t. ex. påståtts, att de
medicine kandidaterna vid någon av
våra universitetskliniker får använda
åtskilliga kvällstimmar till att skriva
journaler, tid som de skulle ha kunnat
använda på bättre sätt om det hade funnits
skrivbiträden. Detta bara sagt som
ett exempel.

Jag skulle vilja stryka under att det
är nödvändigt att se till att det verkligen
går att förkorta utbildningstiden
fram till med. lic., eftersom vi nu förutsätter
att alla läkare sedan skall ha vidareutbildning.
Förkortas inte tiden för
grundutbildningen blir ju den sammanlagda
utbildningstiden längre och inte
kortare.

Det finns ju en mycket lång rad av
motioner med mycket skiftande yrkanden,
som har väckts med anledning av
den kungl. propositionen. I några fall
har utskottet tillstyrkt motionärernas
hemställan, och i några fall har utskottet
avstyrkt, men i ett mycket stort antal
fall har utskottet avböjt att ta ställning.
Jag är angelägen att stryka under
detta, ty den som läser dessa motioner
med deras mycket väsentliga och delvis
mycket intressanta synpunkter och
sedan finner av utskottets kläm, att utskottet
föreslår att motionerna inte skall
föranleda någon riksdagens åtgärd, kan
ju tro — om han inte uppmärksamt läser
den rätt kortfattade motivering som
utskottet anför — att vi i dessa fall har
tagit avstånd från motionernas innehåll.
Det är viktigt att få understruket i kammarens
protokoll, att det i dessa fall
icke är fråga om ett avståndstagande,
utan om ett undvikande av ställningstagande.

I ett par fall beklagar jag speciellt att
utskottet har avstyrkt motionerna. Först
och främst är det ju så, att förslaget
innebär — förutom det väsentliga,

nämligen förändringarna i fråga om
läkarutbildningen — inrättande av vissa
nya tjänster. I en av motionerna har påyrkats,
att riksdagen skulle begära att
förhandlingar skulle äga rum med Sveriges
läkarförbund innan vi skulle ta
ställning till frågan om inplaceringen i
lönegrad av dessa tjänster. EU sådant
yrkande kunde man ju framställa i våras,
när denna motion väcktes, men
när vi i dag skall ta ställning till propositionen
finns det ju ingen möjlighet
att påyrka förhandlingar. Jag har därför
inte velat reservera mig mot utskottets
utlåtande på den punkten, men jag
vill få antecknat till kammarens protokoll,
att jag anser att förhandlingar
borde ha ägt rum.

Sedan kommer vi in på frågan om
läkarbristen. Det är ju allmänt bekant
att det råder läkarbrist här i landet,
men meningarna är mycket delade om
hur stor denna läkarbrist är. Medicinalstyrelsen
ansåg för några år sedan, att
vi skulle behöva ungefär 7 200 läkare
omkring år 1960 för att nödtorftigt fylla
behovet, men Sveriges läkarförbund ansåg
att vi vid det laget skulle behöva
14 000. Det är ju en mycket stor skillnad
mellan dessa siffror, och denna
skillnad måste bero på att man har
olika åsikter om vilka anspråk man har
rätt att ställa på standarden i vår
hälso- och sjukvård här i landet. Man
har ju bl. a. i motionerna pekat på
siffror rörande det antal invånare som
går på varje läkare och konstaterat, att
många kulturländer i detta avseende har
det bättre ställt än vi. Vi har alltså ett
högre antal invånare per läkare än jag
tror nio eller tio av de länder, som vi
annars brukar anse att vi är jämställda
med eller står före. Och då är det märkliga,
att man här hela tiden har räknat
med medelsiffror för riket. I vårt glest
befolkade land är ju emellertid förhållandena
olika. Bl. a. är läkarna koncentrerade
till tätorterna och framför
allt till Stockholm. Om vi då konstaterar
att det i Stockholm går 500 invånare

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

på varje läkare men i Norrbottens län
2 700, så inser vi genast att det dröjer
länge innan vi kommer så långt, att
också våra glesbygder kan få sitt behov
av läkarvård tillfredsställt.

Det är alltså nödvändigt att vi ökar
utbildningens kapacitet. Det är ju också
utskottet fullkomligt överens om.

I ett annat avseende är jag också
ehuru reservant ense med utskottet i
långa stycken. När det nu är så svårt
att beräkna hur många läkare vi verkligen
bör utbilda och vid vilken tidpunkt
vi eventuellt kan anse att tillgången
på läkare motsvarar behovet, så
är det ju viktigt att vi gör utbildningen
elastisk. Den tanke, som ligger bakom
den motion som har väckts av bl. a.
herr Lundgren, är ju den, att vi för
att snarast få fram flera läkare skall se
till att vi ökar den teoretiska utbildningen
vid de befintliga institutionerna
och förlägger viss klinisk utbildning
till landsorten. Det är antagligen en alldeles
riktig tanke att vi i första hand
skall inrikta oss på detta, och det medför
säkerligen också lägre kostnader,
men vad jag har velat reservera mig
emot är den snäva skrivning som utskottet
har och som tydligen vill begränsa
den blivande utredningens möjligheter
att också se till problemen på
längre sikt. Vad jag menar, herr talman,
är att vi måste ha en förutsättningslös
utredning, att utredningen,
även om den visserligen kanske i första
hand bör lägga fram ett förslag i
enlighet med den nu åberopade motionens
syfte, bör ha möjlighet att utforma
sitt förslag så, att man inte från början
stänger möjligheterna till att få till
stånd en fullständig medicinsk högskola,
förlagd till Norrland, under förutsättning
att det visar sig vid den tidpunkten,
att det är möjligt och lämpligt
att göra detta.

Det är därför jag har velat reservera
mig, ocli jag ber, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen av herr
Malmborg i Skövde in. fl.

Reformering av läkarutbildningen.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k):

Herr talman! Föreliggande proposition
och utskottsförslag innebär ett litet
framsteg, som dock inte på långt när
står i proportion till det växande behovet.
Att antalet nyintagna vid högskolorna
ökar med 32 och att man skall
försöka nedbringa studietiden till sex
och ett halvt år förslår ju inte när vi
har sackat efter Europas övriga länder
så som vi har gjort. I remissdebatten
anfördes att medan våra grannländer
Norge och Danmark har en läkare på
1 000 invånare har vi i Sverige en på
1 400. Om man jämför med vad länder,
som varit i krig, på kort tid åstadkommit
på detta område, är detta en eftersläpning,
som sätter en ganska allvarlig
fläck på det anseende som socialt
mönsterland, vilket våra styresmän gärna
gör anspråk på inför utlandet. Vi har
tvärtom kommit så långt ner, att det nu
i pressen talas om att vi skall vända oss
till Schweiz för att efterhöra om inte
där kan utbildas svenska läkare. Vi börjar
uppträda som ett koloniland. Dessa
brukar ju skicka sina studenter till
det s. k. moderlandet, och Sverige är
tydligen ute på jakt efter ett moderland
för läkarutbildningen.

Vad statsministern i remissdebatten
anförde om ökningen sedan år 1940
med 119 intagna per år, och den lilla
ökning som nu redovisas, förslår inte
på långt när för det växande behovet,
när vi, som fröken Vinge nyss framhöll,
i Norrbotten har en läkare på 2 700
människor. Jag kan tillägga att mer än
hälften av dessa läkare är utlänningar.
Utan dem skulle det bli en ren katastrof.

Liksom fru Eriksson i Stockholm
gjort i sin motion II: 714 har jag tidigare
i kammaren upprepade gånger
påtalat det absurda i att vi skall behöva
lita till utländsk arbetskraft, utländska
läkare. Det är absurt att på grund av
att det saknas utbildningsplatser avvisa
arbetsvillig, väl begåvad svensk ungdom
i en tid, då den nya sjukförsäk -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Reformering av läkarutbildningen.

ringen kommer att ytterligare öka behovet.

Även om åtskilliga av dessa utländska
läkare är högt kvalificerade har man
nog på sina håll sett genom fingrarna
med kvalifikationerna. Jag anser att
detta under den första tiden särskilt
var fallet med de baltiska läkarna. Jag
har tidigare här i kammaren anfört
exempel på ganska ruskiga händelser
som inträffat: Den utländske läkaren
som amputerade fel ben på en stackars
gumma i Luleå, och fall av sterilisering
som uppkommit genom missförstånd.
Jag vet att det vid våra sinnessjukhus
förekommer, att man måste
anlita läkare som knappt kan ett ord
av svenska språket och alltså inte är i
stånd att tala med sina patienter. Var
och en som besöker sjukhus för att få
hjälp vet att där förekommer mycken
brytning på främmande språk.

Det har gått så långt, att årligen massor
av verkligt begåvad ungdom avvisas,
och det blir inte bättre utan sämre.
Jag skall anföra ett fall för i år som
jag känner till, och jag vet att det är ett
fall av många.

En ung man, som tänkt sig läkaryrket
som levnadsbana och säkert skulle
ha lyckats, hade i fjol det antal poäng
som behövdes för att komma in vid
karolinska institutet, men han ansåg
det vara bättre att först fullgöra sin
militärtjänst. När han nu kom tillbaka
i våras räckte det inte med de 19 fjolårspoängen.
Nu fordrades det 23 poäng.
För att kunna bli läkare måste han alltså
förbereda sig vid Stockholms högskola
under ett eller två år, trots att
han ett år tidigare var kvalificerad för
inträde vid karolinska institutet. Så behandlas
svenska ungdomar som vill bli
läkare. De avvisas i massor och väljer
som denne andra banor, och sedan
måste vi importera utlänningar eller
höra oss för i Schweiz.

Detta medför ju också att det blir
uteslutande eller i varje fall till en
överväldigande del ungdomar ur mera

välbärgade familjer som kan välja läkaryrket.
Jag efterlyser därför en annan
sak i fråga om utbildningen. Dessa
ungdomar, som kommit från välbärgade
hem och endast fått undervisning i
föreläsningssalar och vid sjukhus, vet
när de kommer ut som färdiga läkare
knappt hur ett svenskt arbetarhem ser
ut, hur det ser ut hemma hos ett s. k.
socialfall. De har mycket liten kännedom
om hur levnadsomständigheter
och miljö kan bidraga till sjukdomar
eller, för att vända på saken, hur dessa
levnadsomständigheter kan göra den
föreskrivna vården av den sjuke alldeles
ogenomförbar.

I vår motion om ett universitet för
Norrland, vilken skall behandlas senare,
har vi påvisat den rakaste vägen,
den väg som måste beträdas, ty utan
att det skapas en ny medicinsk högskola
kan inte någon ordentlig förbättring
åstadkommas inom överskådlig tid. Jag
hörde i går en läkare berätta, att läkarbristen
med nuvarande takt och
även med den ovannämnda förbättringen
beräknas i bästa fall vara avhjälpt
år 1975. Det betyder att något måste
göras för att ge en ordentlig utbildning
åt de studerande, så att de kommer
in vid högskolorna, och det bör
inte bara, såsom nu förutsättes, gälla
ytterligare 32 studerande. Även norrbottensmotionärerna
och fru Eriksson
i Stockholm har varit inne på samma
sak och belyst hur orimliga de nuvarande
förhållandena är.

Det har också framhållits önskvärdheten
av att man som ett övergångsstadium
t. ex. ökar den kliniska utbildningen
framför allt vid norrlandslasaretten
för att därigenom flaskhalsarna
skulle kunna elimineras. Det föreligger
nämligen annars stor fara för att
den beräknade förkortningen av utbildningstiden
från åtta till sex och ett
halvt år stannar på papperet och blir
en illusion. Redan nu får en mängd
medicine kandidater och andra studerande
fullkomligt i onödan tillbringa

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

månader i väntan på professorer och
andra lärare. Det råder en sådan brist
på lärarkrafter, lokaler, ja, t. o. m.
på materiel i en del fall, att det uppstår
alldeles onödiga stockningar.

Jag vill i detta sammanhang hänvisa
till vad professor Georg Kahlson i Lund
skriver i nr 44 av Svensk Läkartidning,
ty det kan tjäna som en komplettering
till det förslag som här ställts om utvidgning
av den kliniska utbildningen.
Professor Kalilson erinrar bl. a. om »att
förstärkningen av basisorganisationen
vid fakulteternas vetenskapliga institutioner
1946 tillförde dessa bl. a. ett
stort antal assistent- och amanuenstjänster
samt stipendier för doktorander.
Inom denna grupp finns nu en
färdigutbildad och väl begåvad elit för
vilken befattningar saknas inom basisorganisationerna».
Professor Kahlson
anser att dessa krafter bör kunna få begränsad
undervisningsskyldighet och
samtidigt få ägna sig åt vetenskaplig
forskning.

Som bekant finns det vid landsortslasaretten,
även norrlandslasaretten,
rätt många överläkare som har professorskompetens.
När man inte har något
arbete för dessa assistenter och docenter
som professor Kahlson talar
om, borde man väl i avvaktan på ett
norrlandsuniversitet, där det också inrymmes
en medicinsk fakultet, kunna
utöka den kliniska undervisningen i
syfte att underlätta licentiatutbildningen
och även se till att rätta vad som
brister inom universiteten.

Professor Kahlson erinrar vidare om
att vid många av de mönsterinstitutioncr,
som vi faktiskt har, försvåras arbetet
genom snålhet när det gäller den
tekniska personalen. Man vägrar ge
dessa institutioner nödvändigt antal laboratoriebiträden,
skötare för försöksdjuren
o. s. v., och det hjälper inte att
vederbörande år efter år stöter på om
saken, ty finansdepartementet, säger
professor Kahlson, »tycks säga nej, redan
innan kollegerna på kulturdeparte -

Reformering av läkarutbildningen.

raentet hunnit tala och riksdagen höras».

Med hänsyn till allt detta och då vår
motion om norrlandsuniversitetet liksom
de förslag, vilka framställts av
norrlandsmotionärerna och fru Eriksson
i Stockholm, har sammanfattats,
både när det gäller längre siktande åtgärder
och tillfälliga förbättringar, i
den reservation som avgivits av fröken
Vinge m. fl., kommer, herr talman, den
grupp som jag tillhör att rösta för denna
reservation.

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Det förslag till reformering
av läkarutbildningen som i dag
ligger på riksdagens bord är av sådan
beskaffenhet att det i huvudsak har
godtagits med tillfredsställelse av samtliga
berörda instanser. Jag skall inte
heller nu vända mig mot själva huvudprinciperna
i det föreliggande förslaget.

En av målsättningarna vid reformen
har varit att man skulle sortera bort
en del mindre tidsenligt stoff och ersätta
det med sådant som bättre motsvarade
det moderna samhällets krav.
En annan målsättning har varit att
man skulle söka förkorta utbildningstiden
för att snabbare få fram erforderligt
antal läkare. Även denna senare
målsättning har godkänts av flertalet.
Givet är emellertid att det uppstår vissa
risker, när man på ett sådant sätt
som här sker komprimerar undervisningen
till en relativt kort tid i jämförelse
med tidigare. En av dessa risker
är att undervisningen med nödvändigret
måste bli så schemabunden, att det
som åtminstone i äldre tider krävdes
av universitetsutbildningen, nämligen
att den skulle medge en viss frihet, blir
en illusion. För min del måste jag som
ett allmänt intryck säga, att jag befarar
att det inte alltid går att hålla kurserna
inom den förutsedda tidsramen. En del
plugghästar kanske relativt lätt och väl

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Reformering av läkarutbildningen.

klarar samtliga de kurser och examensprov
som de skall avlägga, men å andra
sidan kan det finnas elever — och de behöver
ingalunda vara de sämsta —
som på grund av undervisningens uppläggning
måste sacka efter och som
kanske därigenom tyvärr mister intresset
för fortsatta studier.

Det är just, herr talman, denna starka
schemabundenhet i undervisningen
som har gjort, att jag i ett par motioner,
som ju också skall behandlas, har
ifrågasatt, om det inte vore lämpligare
om man överlämnade till fakulteterna,
uudervisningsnämnderna ‘ och Kungl.
Maj :t att från fall till fall pröva om
just detta schema, som här har föreslagits,
är det enda tänkbara och rimliga.
Jag har velat ha en större frihet när
det gäller tillämpningen av studieplanerna,
och den tanken har varit genomgående
i mina motioner. I all synnerhet
har jag fäst mig vid att den mycket
viktiga nyhet, som infaller omedelbart
efter den första teoretiska utbildningen,
det praktiska året, skall kunna disponeras
på ett annat sätt än vad som
har föreslagits. Jag har också tillåtit
mig att ifrågasätta, huruvida icke en
del ämnen kunde utrensas, t. ex. översi
ktskurserna i medicin och kirurgi,
och ersättas med en fylligare undervisning
i laboratorietcknik och framför
allt i undersökningsmetoder. Utskottet
har inte velat tillmötesgå denna
hemställan direkt, men jag noterar med
tillfredsställelse, att utskottet förutsätter,
att det finns möjligheter för universitetsmyndigheterna
och för undervisningsnämnderna
att, om det så visar
sig erforderligt, planera på annat sätt.
Då dessa mina motioner har tillkommit
i nära samförstånd med representanter
för just den studerande ungdomen
är det med stor glädje jag konstaterar,
att det i fortsättningen blir möjligt
för studenterna att göra sin röst
hörd i detta sammanhang. De får en
mycket god erfarenhet på detta område
och kan, särskilt då inom undervis -

ningsnämnderna, komma fram med förslag
till förändringar och förbättringar.

Herr talman! Jag skulle vilja fästa
uppmärksamheten på ytterligare en sak.
Jag har nämnt, att en av målsättningarna
har varit att bringa ned studietiden
för de medicine studerande. Motivet
därför har i främsta rummet varit
att få bort den rådande läkarbristen.
Jag vill i det sammanhanget påpeka,
att man inte bör vidtaga åtgärder, som
gör denna strävan illusorisk. Jag tänker
då speciellt på viirnpliktsutbildningen
av medicine studerande. Det är
bekant, att det föreligger ett förslag
från chefen för armén, vilket innebär,
att den första utbildningen skall äga
rum omedelbart efter studentexamen
och räcka över hela höstterminen ända
fram till januari månad. Detta kommer
att medföra väsentliga svårigheter för
dem, som skall börja sina studier. Frågan
blir faktiskt om de förlorar bara
en termin eller om de inte rent av förlorar
två terminer, så som studierna
är upplagda. Jag vill uttala den förhoppningen,
att regeringen mycket noga
följer denna fråga och försöker
se till, att en anordning som den av
arméchefen ursprungligen föreslagna
icke kommer att tillämpas. I motsatt
fall kommer man ju att helt motverka
de syften, som också bör vara regeringens,
nämligen att förkorta den verkliga
utbildningstiden.

Jag beklagar, herr talman, att inga
representanter för regeringen är här
närvarande. De är säkerligen ursäktade
genom den absurda anordning, som
vårt tvåkammarsystem medför, nämligen
att frågorna skall behandlas samtidigt
på två ställen; annars hade det
naturligtvis varit önskvärt för oss, som
vill diskutera denna fråga, att få göra
det i närvaro av vederbörande statsråd.
Dock finns det kanske möjlighet för
andra här närvarande att framföra våra
synpunkter.

Till sist, herr talman, vill jag yttra
ett par ord om kraven på ökade ut -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

bildningsmöjligheter för sådana som
vill bli läkare. Närmast är det ju här
fråga om inrättandet av en fullständig
medicinsk högskola någonstans i Norrland.
Det är alldeles klart, att de försök
som görs att via utbildningen få
fram flera läkare är de enda vettiga
och förnuftiga. Övriga försök att importera
läkare eller vidta andra nödåtgärder
kan inte egentligen anses tillfredsställande
ur några synpunkter.
Vill man ha flera läkare, bör man öka
utbildningsmöjligheterna.

Jag skulle emellertid i all stillsamhet
vilja rikta en varning mot att inför
stundens svårigheter vidta sådana arrangemang,
att vi får en alltför stor
produktion av läkare. Jag kan inte beteckna
en sådan anordning annat än
som en utomordentlig fara för vårt
samhälle. När det gäller alla sådana
här långtidsplaneringar brukar det förhålla
sig så, att man nära nog gripes
av panik och säger: Nu är det nödvändigt
med ökad produktion av läkare;
vi måste ha många flera, vi måste ha
tusentals flera läkare! Man tänker inte
på att det hela i längden verkar på så
sätt, att vi inte blir i stånd att iaktta
den rimliga planhushållningen på detta
område, utan vi kommer så småningom
att gå över från ett bristtillstånd
till ett tillstånd med överskott av läkare.
Jag hänvisar bara till den debatt,
som ägde rum för en vecka sedan i
denna kammare och som berörde svårigheterna
vid sjukförsäkringens genomförande.
Tänk er, mina damer och
herrar, om vi hade ett överskott av läkare,
som skulle ta hand om den ökade
efterfrågan på sjukvård och framför
allt på sjukskrivning, som otvivelaktigt
blir en följd av den nya lagen. Frestelserna
skulle bli alltför stora för alltför
många av dessa läkare, som i främsta
rummet får lov att tänka på sin bärgning,
att vidta sjukskrivningar på löpande
band, såsom tidigare har skett
i länder som har varit utsatta för samma
svårigheter, framför allt Tyskland.

Reformering av läkarutbildningen.

Om jag emellertid har vissa sympatier
för en fjärde läkarhögskola, är det
därför att det kan bli möjligt att lägga
studierna på ett förnuftigt sätt, att ta
in ett mindre antal studenter framför
allt i den kliniska utbildningen. Det
ligger något galet i tendensen för närvarande
att på kurserna ta in över
hundratalet studenter, som inte alla blir
i tillfälle att tillgodogöra sig undervisningen
på det riktiga sättet. Statsmakterna
har visat en allvarlig tendens att
pressa universiteten att ta in på lok
för många studenter framför allt på de
kliniska kurserna, där det ju är nödvändigt
med en mera individuell undervisning,
så att var och en får se och
därigenom lära så mycket som möjligt.

Herr talman! Sådan utskottets skrivning
är i de frågor som jag närmast
har berört i mina motioner, har jag
inte några ändringsyrkanden. Jag finner
att det huvudsakliga av mina synpunkter
har möjlighet att bli tillgodosett
på det sätt som utskottet här har
föreslagit. Jag ber därför, herr talman,
endast att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr BIRKE (h):

Herr talman! I den föreliggande frågan
har jag i stort sett ingen erinran
att göra. Det är emellertid en detalj
på ett område, som jag anser synnerligen
viktigt, som jag vill säga några
ord om.

Statens kommitté för sinnessjukvårdens
utbyggande, vilken har att syssla
med sådana problem som berör upprustningen
av den statliga sinnessjukvården,
har kommit på det klara med
att det fordras högst avsevärda insatser
från statens sida för att vi skall kunna
åstadkomma en godtagbar lösning av de
frågor som berör detta sjukvårdsområde.
I de förslag, som kommittén lagt
fram under de senaste åren, har kommittén
varje år understrukit, att det
inte räcker bara med byggnadsanslag
utan att vi måste få fram väsentligt ökad

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Reformering av läkarutbildningen.

forskning inom psykiatrien. Kommittén
anser nämligen det vara ett av de mera
verksamma sätten att komma till rätta
med dessa problem att bättre än nu
klarlägga orsakerna till dessa sjukdomar
och finna verksamma botemedel
och nya behandlingsmetoder. Särskilt
angeläget har kommittén funnit vara
att så snart som möjligt få en organiserad
forskning inom den s. k. tunga
psykiatrien. Att man på olika områden
inom den övriga läkarvetenskapen gjort
stora framsteg i fråga om behandlingsmetoder
m. in. måste såvitt jag kan
förstå främst tillskrivas den omständigheten,
att en mångsidig, stort upplagd
och intensiv forskning legat till
grund härför. Även på det psykiatriska
området är det nödvändigt med vetenskaplig
forskning, som går fram på olika
vägar för att finna botemedel. För
närvarande pågår psykiatrisk forskning
endast i begränsad omfattning vid
universitetskliniker, och det gäller då
bara den lätta psykiatrien. Därest man
genom vetenskapligt forskningsarbete
inom den tunga psykiatrien, d. v. s.
forskning som arbetar på de statliga
sinnessjukhusen, kan vinna närmare
kännedom om de svårare sinnessjukdomarnas
betingelser, skulle möjligheterna
till effektivare behandling och
därmed kortare vårdtider väsentligt
ökas. Detta skulle också komma sinnessjukhusen
till godo. Man kanske inte
kan räkna med att såsom kommittén
föreslagit på en gång få tre professurer.
Kommittén anser emellertid angeläget,
att man ofördröjligen får åtminstone
en professur och att de övriga så snart
som möjligt därefter kommer att inrättas.

Jag framlade vid riksdagens början
en motion, och en motion om samma
sak fanns också i första kammaren. Vi
yrkade att riksdagen skulle ta ståndpunkt
till inrättandet av särskilda forskningsavdelningar
vid de statliga sinnessjukhusen
och att denna sak skulle göras
till föremål för skyndsam utred -

ning. Statsutskottet, som behandlade
den motionen, sade i sitt utlåtande nr
113, att det hade inhämtats att Kungl.
Maj:t i sin proposition nr 212, som vi
nu behandlar, skulle ta upp denna fråga
och att ecklesiastikministern för sin
del uttalat, att en utredning om professurerna
i psykiatri snarast möjligt borde
komma till stånd. Då man alltså förväntade
ett besked i samband med denna
proposition, avslogs motionen, och
motionärerna hänvisades till behandlingen
av propositionen. Nu visar sig
emellertid att statsutskottet i föreliggande
utlåtande inte har sagt någonting
om detta utan bara har refererat departemenschefens
nyss av mig angivna
uttalande.

Jag hade tänkt att ställa en fråga till
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
och jag ställer den trots
att han inte är här. När kan man förvänta
att utredningen angående forskningsavdelningar
och professurer beträffande
den tunga psykiatrien kommer
att sättas i gång? Det är för mig,
herr talman, en utomordentligt viktig
fråga hur vi skall få bättre förhållanden
på de statliga sinnessjukhusen. Det
vore önskvärt att få svar på den frågan.

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf):

Herr talman! Allting är ju relativt här
i världen. Herr Johansson i Stockholm
sade att det föreliggande stora förslaget
till utökad och reformerad läkarutbildning
var ett litet framsteg. Jag vet
för min del inte hur man skall karakterisera
detta, men jag har nog en
känsla av att man utan överdrift vågar
säga, att det är ett stort framsteg
på detta område både i ena och andra
avseendet.

Här har man ju gått in för en grundlig
revision av 1907 års examensstadga,
som givetvis måste vara föråldrad. Mycket
har inträffat på läkekonstens område
sedan den kom till. Revisionen innebär
emellertid också ett försök till
en förenkling och effektivisering av ut -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

bildningen. Man har också vågat tro och
hoppas att därigenom skulle nås en
nedskärning av utbildningstiden från
nuvarande cirka åtta till sex och ett
halvt år. Man har också konstaterat att
vi genom detta förslag skulle få 32 nya
utbildningsmöjligheter, och inom en inte
alltför avlägsen framtid skulle ytterligare
ett trettiotal kunna vinnas vid en
utökning av den medicinska avdelningen
vid högskolan i Göteborg. Detta bör
ju inom en relativt rimlig tid —- med
»rimlig tid» får man här fatta en tidrymd
av rätt många år — kunna något
så när tillgodose behovet av det för
ögonblicket skriande behovet av läkare.

Glädjande nog har ju alla här varit
överens i fråga om förslagets huvudlinjer.
Detta gäller så gott som samtliga
remissinstanser och även Kungl.
Maj:t och utskottet. Trots detta har vi
dock haft till behandling en hel del
motioner som framställt önskemål i olika
avseenden. Dessa har dock i huvudsak
berört detaljfrågor. En del av dessa
önskemål har utskottet tillgodosett, och
man har beträffande vissa av dem begärt
skrivelse till Kungl. Maj :t om utredning.
Detta gäller bl. a. frågan om
cn medicinsk läroanstalt i Norrland.
Där har fröken Vinge m. fl. en reservation,
vari man har begärt en allsidig
utredning om en fullständig medicinsk
högskola. Denna skulle således även
omfatta medicine kandidatutbildningen.
Man ville således på en gång ha en
fullständig högskola där uppe i Norrland.
Så långt har inte utskottet kunnat
gå med. Vi har inte direkt någonting
emot en högskola för Norrlands
del, men vi anser att praktiska och
ekonomiska skäl talar för att man inom
en rimlig tid når det säkraste resultatet
om man går den väg utskottet förutsatt,
d. v. s. upprättar denna begränsade
läroanstalt och ser till, att medicine
kandidatexamen får avläggas på
annan läroanstalt men att den kliniska
undervisningen sker vid ett norrlandslasarett.
Därigenom begränsar man pro -

Reformering av läkarutbildningen.

blemet så att man inte omedelbart behöver
undersöka möjligheterna för uppförandet
av stora institutionsbyggnader,
anskaffandet av personal av alla schatteringar
o. d. Man har kunnat begränsa
sig till vissa praktiska uppgifter, som
man inom en nära framtid borde kunna
förverkliga.

Det kanske inte vore så lämpligt att
nu tillsätta en stor utredning, som
skulle dra långt ut på tiden. Jag tror i
stället att det är bättre att begränsa sig
till detta. Sedan får erfarenheten utvisa
om, hur och när man skall gå
längre; den dagen den sorgen! Såvitt
jag kan se talar således alla praktiska
och ekonomiska skäl för att följa den
linje som doktor Lundgren och herr
Kärrlander i första hand har framfört
önskemål om.

Beträffande övriga motioner har vi i
en del fall också kunnat kosta på oss
en välvillig skrivning med understrykande
av berättigade önskemål. Jag tänker
då i första hand på önskemålet om
ett snabbare inrättande av en professur
i barnpsykiatri. Utskottet har också
ifrågasatt möjligheten av en obligatorisk
assistenttjänstgöring för medicine
studerande i obstetrik och gynekologi
när vidare erfarenheter vunnits.

Det har också, som fröken Vinge
mycket riktigt påpekade, framförts en
hel del önskemål som nu ligger under
Kungl. Maj :ts eller universitetsmyndiglieternas
avgörande. Där har inte utskottet
velat ta ställning, ty det har
inte ansett att behandlingen av sådana
frågor skulle vinna något på om riksdagen
skulle övertaga dessa befogenheter.
Det är vi sålunda helt överens om.

Detta var, herr talman, i stort sett
de synpunkter som jag har att anföra
på det föreliggande utlåtandet och vad
som förekommit. Jag ber med detta att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Fröken VINGE (fp):

Herr talman! Avdelningens ordförande
tycks ha den uppfattningen, att

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Inrättande av ett universitet i Norrland.

reservanternas förslag skulle medföra
en försening. Jag vill då framhålla att
vi har förordat, att ansträngningarna i
första hand bör inriktas på att snabbt
få till stånd en medicinsk läroanstalt
av den typ som också herr Johansson i
Mysinge förordar, men vi tillägger, att
utredningen, med hänsyn till osäkerheten
inför utvecklingen på längre sikt
och svårigheterna att rekrytera läkartjänsterna
i Norrland, bör vara förutsättningslös
och även omfatta möjligheterna
att åstadkomma en fullständig
högskola. Utredningen bör enligt vår
mening bedrivas skyndsamt, och förslagen
bör, där så befinnes lämpligt,
framläggas i etapper. I detta ligger väl
att man i första hand bör lägga fram
ett förslag som tillgodoser behoven på
kort sikt men att utredningen skall ha
fria händer att i andra hand lägga fram
ett fullständigare förslag.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föreslagits
i den av herr Malmborg i Skövde m. fl.
avgivna reservationen; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

§ 12.

Inrättande av ett universitet i Norrland.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 192, i anledning av väckt motion
om inrättande av ett universitet i Norrland.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Kampanjen för ett norrlandsuniversitet
håller nu på att komma
in i ett avgörande skede. Den har även
hittills varit stimulerande och som bekant
också givit praktiska resultat. Riksdagsbeslutet
alldeles nyss om läkarutbildningen
borde enligt min mening ha

siktat tydligare på en fullständig medicinsk
högskola i Norrland, men beslutet
har i alla fall givits anknytning till
den frågan. Det är en av huvudfrågorna
i vår universitetsmotion. Till de
praktiska resultaten hör vidare att det
sedan några år tillbaka byggts upp ett
storbibliotek i Norrland med den klart
utsagda avsikten att det skall bli grunden
till ett universitet.

Till glädjeämnena hör framför allt
den aktivitet, som norrlänningarna själva
har visat i den här saken. Det hör
ju inte till vanligheten att det kring en
fråga av den här typen uppstår en
ihärdig och omfattande folkrörelse, men
så har det blivit i fråga om norrlandsuniversitetet.
Det är flera samverkande
orsaker till att det blivit så. Vi har i vår
motion pekat på hur riksdagsbesluten
om skolreformen och om sjukförsäkringen
har ytterligare framhävt bristerna
inom undervisning och hälsovård i
Norrland och på så sätt påskyndat och
givit luft under vingarna åt opinionen
för norrlandsuniversitetet. Men över
huvud taget har kravet på ett universitet
i Norrland anknytning till praktiskt taget
allt som skall göras för att bringa
Norrland på likställd fot med det övriga
landet. I det kravet koncentreras
anspråken på att Norrland skall få en
chans till en storartad materiell och
kulturell utveckling, som det bevisligen
finns förutsättningar för. Och härvidlag
närmar vi oss som sagt nu ett avgörande.
Jag tolkar utskottets förklaring
och det som skett i övrigt den senaste
tiden såsom ett löfte om att allt
som har samband med norrlandsuniversitetet
nu skall klarläggas genom en
sakkunnig utredning.

När vi för många år sedan väckte vår
första motion om ett norrlandsuniversitet,
mottogs den på ett helt annat sätt.
Då hade norrlänningarna ännu inte satt
sig tillräckligt i rörelse för den här saken,
då avstyrktes vårt förslag av universitetskanslern,
då skrev ett stort antal
av regeringspartiets tidningar att

Onsdagen den 8 december 1954 fm. Nr 32. 65

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggen.

det hela var ett hugskott utan något
värde, och vid en debatt i riksdagen
ifrågasatte regeringens talesman om det
verkligen fanns någon folkopinion i
Norrland till stöd för det kommunistiska
förslaget.

Nu redovisar utskottet en del av den
opinion som växt fram. Det nämns att
kravet om en utredning har framförts
till statsmakterna av landshövdingarna
i flera län, av landsting och representanter
för olika städer, av bildningsinstitutioner,
av en konferens omfattande
14 av Norrlands 18 städer, av kommittéer
för utredning om skolfrågor o. s. v.

Detta är vad utskottet plockat ihop
under loppet av två år. Vill man lägga
till vad som skett i övrigt sedan riksdagsmotionerna
1946 väcktes, kan man
komplettera med att Norrlands samtliga
landshövdingar har ställt sig helt positiva,
att det har gjorts flera hundra
uttalanden av vetenskapsmän, läkare,
lärare, tekniker, författare och andra
till förmån för norrlandsuniversitetet.
Det kan ytterligare tilläggas att ledningar
för studentorganisationer intagit
samma hållning, att Svenska landsbygdens
ungdomsförbund nyligen uppvaktat
regeringen i samma syfte, att arbetarrörelsen
i Norrland ger aktionen
för ett norrlandsuniversitet sitt odelade
stöd, att hundratals tidningsartiklar
publicerats med positiv inriktning,
och vidare att Norrlandsmässan i år
blod en samstämmig manifestation för
kravet på ett norrlandsuniversitet. Så
är det med opinionen i Norrland, den
är praktiskt taget enhällig. Och inte
bara i Norrland är det starkt stöd för
kravet på norrlandsuniversitetet utan
även i vida kretsar i landet i övrigt.

Det är två händelser den senaste tiden,
som ger mig skäl att tolka situationen
så, att kampanjen för ett norrlandsuniversitet
nu närmar sig ett första
avgörande resultat. För det första
har universitetskanslern och de akademiska
myndigheterna i Uppsala, I.und,
Stockholm och Göteborg i yttrande

över vår motion tillstyrkt förslaget om
en utredning, låt vara med en viss reservation
beträffande tidpunkten. För
det andra har det också kommit ett regeringsbesked
sedan vi väckte vår motion
i början av detta år. Ecklesiastikministern
har nämligen i fråga om
kravet på en utredning rörande norrlandsuniversitetet
sagt följande, som
finns intaget i riksdagens protokoll:
»Min avsikt är att en sådan utredning
bör komma till stånd, och jag vill medverka
till att det sker inom en icke alltför
avlägsen framtid.» Statsrådets förklaring
bör rimligen kunna tolkas så,
att utredningen skall komma att tillsättas
mycket snart. Den kommer naturligtvis
att ta en viss tid, och den bör
kunna tillsättas så, att den är i arbete
redan nästa år.

Detta är, herr talman, exakt vad vi
har velat uppnå i denna första fas av
vår kampanj. Det är vad norrlandsopinionen
i många former och under
många år har velat utverka, det är en
första viktig framgång på vägen till
ett norrlandsuniversitet. Under sådana
förhållanden har jag självfallet inte något
särskilt yrkande.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

§ 13.

Organisationen av den högre undervisningen
i skeppsbyggen.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 193, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag angående organisationen av
den högre undervisningen i skeppsbyggen
jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 136 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 26 februari
1954, föreslagit riksdagen att besluta,
att skeppsbyggeriundervisning även
framdeles skulle vara anordnad vid såväl
tekniska högskolan i Stockholm
som vid Chalmers tekniska högskola.

5 — Andra kammarens protokoll 195b. Nr .32.

66 Nr 32. Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr O hlon m. fl. (I: 552)
och den andra inom andra kammaren
av herr Ståhl m. fl. (11:704), i vilka
hemställts att riksdagen måtte för sin
del besluta dels att undervisningen i
skeppsbyggeri skulle anordnas enbart
vid Chalmers tekniska högskola dels
ock att möjligheterna för teknologer
inom skeppsbyggerifacket från Östsverige
att genomföra de två första studieåren
vid tekniska högskolan i Stockholm
samt de två senare åren vid Chalmers
tekniska högskola skulle utredas
genom överstyrelsens för de tekniska
högskolorna försorg.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med avslag å Kungl. Maj :ts förslag
samt i anledning av motionerna
1:552 och 11:704, besluta, att skeppsbyggeriundervisningen
skulle nedläggas
vid tekniska högskolan i Stockholm
och koncentreras till Chalmers tekniska
högskola.

Reservation hade avgivits av herrar
Näsström, Einar Persson, Johansson
i Mysinge och Hoppe, vilka ansett att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:552 och 11:704, besluta att skeppsbyggeriundervisningen
även framdeles
skulle vara anordnad vid såväl tekniska
högskolan i Stockholm som Chalmers
tekniska högskola.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf) :

Herr talman! Detta är en fråga som
vid upprepade tillfällen under de senaste
decennierna har tilldragit sig
uppmärksamhet i riksdagen. Ända sedan
mitten av 1930-talet har man diskuterat,
huruvida skeppsbyggeriundervisningen
skall försiggå vid både tekniska
högskolan i Stockholm och Chal -

mers tekniska högskola eller endast vid
den senare. Frågan har behandlats vid
riksdagarna 1936 och 1941. 1941 års
riksdag antog Kungl. Maj:ts förslag, att
skeppsbyggeriundervisning fortfarande
skulle ske i Stockholm, men uttalade,
att det inte fick betraktas som en slutgiltig
lösning utan vore en försöksanordning
i syfte att samla erfarenheter
rörande avdelningens lämpligaste organisationsform
och verksamhetssfär. Avdelningen
borde göras så elastisk, sade
riksdagen, att den skeppsbyggnadstekniska
undervisningen utan tidsutdräkt
kunde avföras från skolans utbildningsprogram,
om avdelningen inte visade
sig fylla sin uppgift. Det är där vi nu
står i dag.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna
har 1952 satt i gång en grundlig
utredning och kommit till den
ståndpunkten, att starka skäl talar för
att undervisningen i skeppsbyggnad
alltjämt bör förekomma vid båda de
tekniska högskolorna med en intagning
av 20 studerande i Stockholm och 25 i
Göteborg, överstyrelsens förslag var
dock inte enhälligt. Några ledamöter
ansåg att den skeppsbyggnadstekniska
undervisningen kunde nedläggas i
Stockholm och helt koncentreras till
Göteborg.

Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag
innebär, såsom framgår av utlåtandet,
ett godkännande av överstyrelsens
ståndpunkt, att undervisningen i
skeppsbyggeri alltjämt bör förekomma
vid båda högskolorna. För denna ståndpunkt
talar också det övervägande antalet
remissinstanser, från Ingeniörsvetenskapsakademien,
varvens och redarnas
organisationer, Tcknologföreningen,
marinförvaltningen m. fl. till
Tekniska samfundet i Göteborg. Dessa
har samtliga tillstyrkt överstyrelsens
förslag, medan kommerskollegium,
Svenska mekanisters riksförbund, lokalstyrelsen
för Chalmers tekniska högskola
och statskontoret har avstyrkt det
och förordat den skeppsbyggnadstek -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggen.

niska undervisningens koncentration
till Göteborg.

Man kan säkerligen utgå från att departementschefen
haft vissa svårigheter
att ta ställning och att långvariga utredningar
och besvärliga avvägningar
ligger bakom det framlagda förslaget.
Man kan också förstå att det inte är
lätt att utan närmare kännedom om
konsekvenserna operera bort ett ämne
som varit företrätt vid en högskola en
längre tid, när ett så starkt stöd har
lämnats av många sakkunniga remissinstanser.

Vid utskottsbehandlingen har utskottet
tagit ståndpunkt för ett nedläggande
av skeppsbyggeriundervisningen i
Stockholm och eu koncentration av
densamma till Chalmers, medan fyra
reservanter förordat Kungl. Maj:ts förslag.
Jag vill dock inte sticka under stol
med att även vi reservanter har varit
tveksamma och ansett att det finns skäl
som talar både för och emot. Det har
med andra ord varit svårt att bedöma
frågan, och andra avdelningen har ägnat
mycken tid och stort intresse åt
den. Vi har hört representanter för de
flesta myndigheter och andra intressen
som berörs av frågan, men jag kan dock
inte påstå att frågan genom denna belysning
blivit nämnvärt klarare för oss.
Åsikt har här stått mot åsikt. Vi har
naturligtvis måst främst fråga oss: År
det rimligt att för en relativt ringa årlig
intagning, således ett fyrtiotal, undervisa
vid två högskolor, och blir det
inte, som departementschefen redovisar,
billigare att koncentrera undervisningen
till en högskola? Jo, säkerligen,
om man ser till nuet, men kan någon
med bestämdhet i dag avgöra behovet
av skeppsbyggnadsingenjörer för
skeppsbyggnadsindustrien och för annan
därmed sammanhängande verksamhet
för framtiden?

Den centrala frågan är således behovet
av högskoleutbildade skeppsbyggnadsingenjörer
i framtiden och dessutom
om rekryteringen kan väntas bli

sådan, att man vågar förlägga den endast
till en plats och då närmast till
Göteborg. Blir inte basen för rekryteringen
då väl smal?

Näringslivets representanter och marinmyndigheterna
har klagat över att
det redan nu finns för litet folk av den
kategorien. Från representanter för näringslivet,
som har varit uppe i avdelningen,
har vi fått uppgift om att
skeppsbyggeriet och varvsindustriens
kapacitet ökat undan för undan. Den
är nu uppe i en årsproduktion av 950
miljoner kronor om året, och den kan
väntas hastigt öka. Om man då inte vill
hålla sig till penningvärdet som mätare
på produktionsresultatet i detta
fall, så kan man ju studera de tabeller
i utskottsutlåtandet, som rör tonnaget,
både det producerade och det levererade.
Men de uppgifterna går ju inte
längre än till 1952, om jag inte missminner
mig.

Emellertid är det inte nog med att
produktionen ökar i och för sig. Det är
ju så att numera har skeppsbyggnadsverksamheten
utvecklats emot större
fartyg och högre farter, vilket allt i och
för sig kräver en högre och bättre utbildning
men också flera tekniskt högt
utbildade varvsingenjörer. Med andra
ord: skeppsbyggnadsindustrien har blivit
mera invecklad än tidigare.

Vad beträffar t. ex. Kockums verkstäder
i Malmö visar det sig, att det
är en ovanligt hög procent utländska
civilingenjörer, som för närvarande har
och tidigare där haft anställning. Man
är där orolig inte minst för kontinuiteten
i arbetet, på grund av att dessa ingenjörer
från utlandet inte blir kvar
så länge utan ofta efter ett par års
tjänst slutar sin anställning och reser
hem igen.

Det iir eu sida av saken. Den andra
är marinmyndigheternas oro för utvecklingen.
Från deras sida klagar man
också över bristen på mariningenjörer,
och man framhåller att av 64 beställningar
är för närvarande I t vakanta.

C 8

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

Vi har fått — jag förmodar samtliga —
en cirkulärskrivelse om dessa problem.
Där redovisas ju marinens synpunkter
på dessa frågor, och där säger man, att
för täckande av den nuvarande bristen
och den ökning, som man förväntar
fram till 1960, skulle det behövas ytterligare
68 civilingenjörer.

Vad man också särskilt från marinmyndigheternas
sida tryckte hårt på
var Stockholm som rekryteringsområde
för denna kår. Det vore inte bara folk
från Stockholm utan från hela norra
och östra Sverige, som sökte sig till
Stockholms tekniska högskola just för
denna utbildning. Även om antalet är
relativt ringa, är det dock betydelsefullt
att ställa frågan: Kan det för
framtiden med dess ökade behov av
civilingenjörer vara försvarligt att minska
på utbildningsmöjligheterna?

Om det sålunda är riktigt, att behovet
av skeppsbyggare och mariningenjörer
för dagen långt ifrån är
fyllt och att man måste räkna med ett
ökat sådant behov för framtiden, så är
det väl mycket tveksamt, om Chalmers
nuvarande resurser är tillräckliga för
att kunna motstå dessa påfrestningar.
Då blir förmodligen läget, som departementschefen
säger, att man vid en
koncentration av skeppsbyggeriundervisningen
till Chalmers inom en nära
framtid måste räkna med en utbyggnad
av denna skola. Därmed faller också
det rent ekonomiska argument som
bland annat statskontoret anfört, .lag
skall dock villigt medge, att det är svårt
alt bedöma de slutliga ekonomiska konsekvenserna
i den ena eller andra riktningen.
Klart torde också vara, att om
ämnet fortfarande skall ha sin plats
på Stockholms tekniska högskola blir
en upprustning av liirarkrafterna därstädes
nödvändig. En professur i
skeppsbyggnad har ju förutsatts skola
ersätta den nuvarande specialläraren,
och departementschefen är ju, såsom
det står i propositionen, inställd på att
pröva frågan om ytterligare lärarkraf -

ter i samband med anslagsäskandcna
för budgetåret 1955/56.

Vi reservanter har vid vår prövning
av departementschefens föreliggande
förslag haft svårt att jäva hans resonemang,
att någon minskning av utexaminationen
av skeppsbyggare under
inga förhållanden är tillrådlig och att
man på längre sikt har anledning räkna
med ett ökat behov av civilingenjörer
med skeppsteknisk utbildning. Slutsatsen
blir då att ta det säkrare alternativet,
som är att skeppsbyggeriundervisningen
alltjämt bör förekomma vid
båda högskolorna.

Jag har, herr talman, den inställningen,
att i ett sådant här fall, som är
tveksamt, bör man inte handla.

Utskottet drar i detta sammanhang
också in flygets behov och önskemål
om utvidgade lokaliteter vid tekniska
högskolan, och vi har i avdelningen
också haft uppvaktningar av flygintressena,
både de militära och industriella,
och de har för oss framfört just behovet
av större och bättre utbildningsmöjligheter
för flyget. När statsutskottet var
nere vid SAAB för ett par veckor sedan
fick vi också samma önskemål med
oss hit.

Det är klart att allt bör och måste
göras för att flyget skall få möjligheter
att utvecklas och fullgöra den tjänst
som ankommer på det. Därom kan ju
knappast vara skilda meningar. Vad
som är svårt att utröna är dock för
oss lekmän om det skall behöva ske på
bekostnad av skeppsbyggeriundervisningen
i Stockholm. Jag vill i detta
sammanhang anföra, vad chefen för
flygvapnet uttalat i sitt remissvar, där
han säger att frågan om skeppsbyggeriniulervisniiigens
förläggning numera
ej synes inverka på den flygtekniska
undervisningen, varför nämnda frågor
helt borde bedömas efter marinens,
varvsindustriens och rederinäringens
önskemål. Det rådet har Kungl. Maj:t
följt. Men då säger man: Ja, men detta
var den avgående flygvapenchefens ut -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

(59

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggen.

talande, vi har en ny flygvapenchef nu!
Det är sant. Hans inställning känner
jag inte till. Men en sak torde vara
klar, nämligen att det även inom flyget
i detta avseende kan råda delade meningar.

Jag vill, herr talman, ännu en gång
understryka, att ett ställningstagande i
denna fråga är svårt. Jag har faktiskt
ansett att detta icke är någon självklar
sak. Det är en svår avvägningsfråga. Å
andra sidan kan man heller inte komma
ifrån, att när så starka krafter inom
marinen och näringslivet stöder åsikterna
om behovet av att denna undervisning
får vara kvar vid tekniska högskolan,
så är det svårt att gå emot
detta. Vad man kan säga är, att så och
så är läget nu, så och så stort är möjligen
behovet för närvarande, men vad
man inte kan säga är, hur stort det blir
i framtiden. Därför anser jag, herr talman,
det allra säkrast att gå på den
kungl. propositionen, som ju är detsamma
som reservationen. Vad som
framför allt avgjort mitt ställningstagande
är de synpunkter som näringslivet
anfört och som jag inte vågar gå
emot med den betydelse varvs- och
rederinäringarna har för hela vårt land.

•Tåg ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till den föreliggande reservationen.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Utskottsavdelningens
ärade ordförande, som har talat här för
reservationen, slutade med att betona
att det är svårt att ta ståndpunkt och
afl det alls inte är självklart, ifall man
skall välja den ena eller den andra linjen.
Därmed har ju herr Johansson i
Mysinge åtminstone delvis medgivit,
att utskottsmajoriteten har kunnat ge
goda skäl för sin ståndpunkt.

Denna fråga är ju av det slag, att
den omkring sig samlar olika intressegrupper.
Det finns gott om människor,
som är i allra högsta grad både skrivkunniga
och talföra. Under sådana för -

hållanden får ju alltid riksdagen ett
mycket vidlyftigt inofficiellt material
att syssla med, och så har det varit
även i detta fall. Som herr Johansson
nämnde har man i statsutskottets andra
avdelning ägnat rätt mycket tid åt
detta ärende, och vi har fått lyssna till
skilda stämmor och i många fall direkt
motstridiga omdömen och påståenden.

Om man skall försöka bilda sig en
mening i detta fall är den fullständigt
avgörande frågan: Hur stort är utbildningsbehovet,
när det gäller ingenjörer
inom detta område? Om vi går tillbaka
i tiden, finner vi att det under de 15
åren mellan 1934 och 1948 utbildades
sammanlagt 215 ingenjörer eller i genomsnitt
14 per år. Av dessa har 162
erhållit anställning, i genomsnitt alltså
11 per år. För den kortare perioden
1941—1948 har antalet utexaminerade
ingenjörer varit 19 och antalet anställda
14.

Svenska mekanisters riksförbund,
som också har givit sin mening till
känna, kommer till den slutsatsen, att
behovet av utexaminerade ingenjörer
på detta område skulle vara ungefär 15
per år, och den siffran stämmer ju
ganska väl med den anförda statistikens.
Nu är det givetvis svårt att säga
någonting bestämt om framtiden. Där
finns det större spelrum för olika omdömen
vid prognoserna, överstyrelsen
för högskolorna, som argumenterar för
och uppenbarligen också försöker att
motivera två högskolelinjer, säger att
man bör räkna med 35 å 45 elever.
I det mer eller mindre inlressebelastade
material, som finns bär, skulle jag
tro att denna siffra, med vilken man
försöker motivera två linjer, är ett
maximum av vad man anser sig kunna
nämna i en prognos. Reservanterna i
nämnda styrelse menar däremot, att
man är på den säkra sidan med en
examenskapacitet på 20 å 25 ingenjörer.

Vi bar alltså bär elt varierande sif -

70 Nr 32. Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

fermaterial att röra oss med. Mekanisternas
riksförbunds påstående att det
behövs 15 ingenjörer, och majoritetens
i överstyrelsen påstående att vi
skulle behöva 35 ä 45 ingenjörer markerar
yttergränserna, medan reservanterna
i högskolestyrelsen håller före
att 20 å 25 skulle räcka. Detta är det
material, som vi i det stycket har fått
att tugga på. Vid de föredragningar vi
haft i statsutskottet har vi icke fått
fram någon konkret siffra från näringslivets
sida, som är annorlunda än de
jag här nämnt.

Jag ställer då frågan — och den tycker
jag är alldeles avgörande: Finns
här något underlag för två högskolelinjer
för utbildning av skeppsbvggnadsingenjörer?
Det är den frågan
riksdagen skall ta ställning till. Det är
principfrågan. Även om överstyrelsens
majoritet bar rätt, vilket inte alls är
bevisat, att det behövs 35 å 45 skeppsbyggnadsingenjörer,
så vill jag påstå
att det ändå inte finns något underlag
för två högskolelinjer. Det är detta jag
tycker är alldeles avgörande för såväl
Kungl. Maj ds som reservanternas
ståndpunkt. Skall vi dimensionera vår
högskoleutbildning så, att vi har två
högskolelinjer för 30 å 40 studerande,
då kommer upprustningen av vår högskoleutbildning
att få ansenliga proportioner! Nu

har emellertid ingen med stöd av
tidigare statistik kunnat göra gällande
att vi inom de år, som nu kan överblickas,
skulle behöva 35 å 45 skeppsbyggnadsingenjörer,
utan man säger att
detta är en prognos på lång sikt. Det
är inte några siffror som gäller för de
närmaste åren. Trots föreliggande divergenser
tycker jag ändå att det material
vi här har att stödja oss på
ganska entydigt pekar på att vi inte
kan ta hand om mer än 20 å 30 utexaminerade
skeppsbyggnadsingenjörer
om året. Det är ungefär samma antal
som man tidigare har kunnat placera.
Detta betyder ju att utbildningskapaci -

teten vid Chalmers räcker under de
närmaste åren, ja över huvud taget under
den period vi nu kan överblicka.
Och om det senare skulle visa sig, att
man behöver ett större antal ingenjörer,
måste det i längden bli billigare
att utvidga Chalmers än att upprätthålla
två högskolelinjer.

Herr Johansson i Mysinge sade att
de ekonomiska problemen var svåra alt
bedöma. Det kan de vara på sätt och
vis kanske, ifall man nämligen tar
vissa flytande förutsättningar på kort
sikt. Men att det i längden är dyrare
att upprätthålla två högskolelinjer än
cn, låt vara att den ena är något utvidgad,
tror jag man inte behöver vara
tveksam om. Det är nog inte herr Johansson
i Mysinge i själ och hjärta
heller. Den myndighet, som här skall
representera på en gång den bästa
överblicken och den största opartiskheten,
är väl ändå kommerskollegium,
som efter särskild utredning säger sig
ha kommit till det resultatet, att utbildningen
bör förläggas till en enda
högskola, nämligen till Chalmers tekniska
högskola.

Jag nämnde inledningsvis att här råder
skiftande meningar, och det är ju
alldeles självklart. En institution som
finns till kan naturligtvis aldrig läggas
ned utan att det mobiliseras ett intensivt
försvar för densamma. Om det
låge en skeppsbyggnadsinstitution på
Kebnekaise skulle den inte kunna läggas
ned utan att det uppenbarade sig
en livvakt, som förklarade att den var
nödvändig, ja oumbärlig. Detta vet
varje riksdagsman, som varit med om
sådana här saker i olika sammanhang.
och jag klandrar ingen för det; det är
alldeles självklart att det är på det sättet.
Det finns nämligen alltid vissa intressen
kring en redan befintlig institution.
Det är ofrånkomligt och ingenting
klandervärt. Men om jag gör tankeexperimentet
och frågar ecklesiastikministern
om han tror, att, om vi nu
bara hade haft eu sådan här högskole -

Onsdagen den 8 december 1954 fm. Nr 32. 71

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

linje och haft precis samma behov redovisat
som nu, någon i regeringen
eller i riksdagen skulle föreslagit dess
uppdelande på två. Jag tror inte på
något sådant. Så fantasifulla är vi ändå
inte i detta hus och inte heller i det
andra, att någon skulle föreslagit att
dela en utbildning för 20 å 30 ingenjörer
på två linjer. Utan svårigheten,
d. v. s. det som komplicerar ståndpunktstagandet,
är naturligtvis detta att
det finns två olika utbildningsanstalter
på detta område. När det gäller statens
verksamhet är det väl alltid svårt
att skära bort något, att förenkla något.
Det går bra att lägga till — snöbollen
rullar — men det är alltid svårt att
ta bort något. Ändå tror jag att man
har anledning att mycket allvarligt pröva
de få möjligheter som i detta fall
uppenbarar sig. Vi står i detta fall vid
ett avgörande nu, som måste bli bestämmande
för rätt lång tid framåt.
Personalförhållandena vid skeppsbyggnadsavdelningen
på tekniska högskolan
är ju sådana, att nu kan den avdelningen
relativt smärtfritt dras in därför
att denna lärartjänst skall nvbesättas.
Om man inte gör detta nu blir
det vid ett senare tillfälle säkerligen
mycket svårare att göra en sådan operation.

Tidigare i debatten här, även i herr
Johanssons i Mysinge anförande, har
diskuterats flottans och flygets behov.
Jag skall visligen akta mig för att göra
mig till talesman för vare sig det ena
eller det andra i det fallet, men jag
kanske i marginalen skulle kunna få
göra en reflexion. Jag har läst lite
grand krigshistoria för nöjes skull och
också erfarit något litet i det avseendet
i vårt eget land. Jag har då för
min del kommit till den uppfattningen,
att förmågan att ur militär synpunkt
motivera behovet av institutioner och
behovet av folk är stor. Även i det
fallet tror jag att en vanlig representant
för Sveriges folk har anledning
att se en smula kritiskt på vad som

föreslås. Men om man här skulle ge ett
omdöme, kan man väl säga så mycket
som att det tämligen nya och starkt
svällande flyget har större behov än
den krympande flottan. Men detta må
som sagt vara anfört endast i marginalen;
jag tänker inte i det fallet engagera
mig för vare sig den ena eller
andra parten.

Jag vill, herr talman, innan jag slutar
erinra om att riksdagen tidigare
har intagit den principiella ståndpunkten,
att denna utbildning skulle förläggas
till en enda högskolelinje. Det
skedde redan på 1930-talet medan Engberg
var ecklesiastikminister, och detta
beslut har fattats mer än en gång i
riksdagen. Därmed är riksdagen naturligtvis
ingalunda bunden. Det är dagens
läge vi skall pröva och framtidens,
i den mån vi kan göra oss någon
föreställning därom — ingenting annat.

Jag har för min del, när jag tagit
del av detta material och lyssnat till
debatten, kommit till den bestämda
uppfattningen att det vore oriktigt, att
det vore att försumma tillfället att fortsätta
med att här köra på två linjer.
Inte ens om man går till maximisiffran,
är det fråga om något större antal
sökande än att man kan klara sig med
en högskolelinje.

Jag ber, herr talman, att med dessa
små anmärkningar och med hänvisning
till vad som ytterligare står i utskottsutlåtandet
få yrka bifall till utskottets
förslag.

Häruti instämde herr Staxiing (h).

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PERSSON:

Herr talman! Det har inte varit möjligt
för mig att här följa debatten från
början på grund av att samma debatt
har pågått i medkammaren, och under
sådana omständigheter beklagar jag om
jag i fortsättningen säger någonting
som eventuellt redan är anfört här.

■lag antar att man mer eller mindre
ingående har redogjort för frågans för -

72 Nr 32. Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

historia. Det har ju sedan ett 20-tal år
varit olika meningar om denna sak vid
behandling i utredningar, regering och
riksdag. Det kan naturligtvis anföras
ganska vägande skäl för båda ståndpunkterna:
att koncentrera denna undervisning
eller att behålla den i Stockholm
och i Göteborg. När herr Svensson
i Ljungskile yttrade, att varhelst
en undervisningsanstalt än hade legat,
om det så hade varit på Kebnekajse,
skulle den ha varit omöjlig att rubba,
så är detta givetvis endast en av hans
vanliga överdrifter. Å andra sidan är
det självklart att ett intresse på den
ort, där en dylik utbildning är förlagd,
anmäler sig när fara är på färde. Jag
tror emellertid inte att någon här i
kammaren skulle vilja göra gällande,
att jag har någon särskild benägenhet
alt försöka hålla kvar i huvudstaden
eller dit förlägga undervisningsanstalter,
som inte kan sakligt bedömas såsom
behövliga där.

När jag har haft att ta ställning till
denna fråga har två punkter först och
främst varit i blickpunkten: examinationsbehovet
och rekryteringsfrågan.
Man kan anlägga olika synpunkter på
examinationsfrågan. När herr Waldemar
Svensson sade att han i varje fall
inte för den närmaste tiden räknade
med ett så stort examinationsbehov
som 35 å 45 — vilket jag har angivit
i propositionen — är han inte ensam
om delta sätt att se på saken, men jag
är inte heller ensam om min bedömning.

Uppgift står emot uppgift. Remissinstanserna
har haft olika mening. En
sak är emellertid alldeles uppenbar,
och det är att vi nu har brist på
skeppsbvggnadsingenjörer, utexaminerade
från teknisk högskola. Detta har
näringslivet genom sina remissinstanser,
främst representerade av varvsindustrien
och redareföreningen, klart
understrukit.

Gentemot detta framhålles, att det
har funnits ingenjörer med denna ut -

bildning som inte fått anställning under
senare tid. Det råder en egendomlig
dualism härvidlag, det måste jag
säga. Men som det ovedersägligen finns
ett icke obetydligt antal utländska civilingenjörer
inom varvsindustrien, är
det väl i alla fall klart, att den svenska
varvsindustrien, som till yttermera
visso befinner sig i stark expansion,
har och kommer att ha behov av flera
svenska civilingenjörer. Denna expansion,
liksom hela den tekniska utvecklingen,
tyder ju på att vi måste ta allvarligt
på uppgiften att öka examinationen.

På samma sätt ligger det till på det
militära området. Marinen har till mig
anmält, att av de under åtskilliga av
de senare åren utexaminerade mariningenjörerna
har endast ett obetydligt
antal valt att studera i Göteborg — den
övervägande delen har studerat här i
Stockholm. Dock är det vakanser bland
mariningenjörerna, och det föreligger
önskemål om att få flera av'' denna
högst kvalificerade arbetskraft, även
utöver de direkta beställningar, som
för närvarande är besatta med mindre
högtutbildad personal.

Utskottet säger i en parentes, att det
speciellt för den närmaste tiden inte
finns något större examinationsbehov,
men aktar sig för att uttala någonting
om en längre bort liggande framtid.
Det står då givet, menar jag, att utskottet
är osäkert på sin sak. Det är
väl just för den närmaste tiden som det
står klart, att det vore önskvärt att få
fram flera skeppsbyggare än vad som
varit fallet under de senaste åren.

Jag nämnde, att jag hade fäst stor
vikt vid rekryteringsfrågan. Det har
jag gjort därför att det förefaller som
om man ingalunda hade fått tillräckligt
välkvalificerat folk till den utbildning
på två avdelningar, som för närvarande
existerar. Det är rätt stor risk,
att om man hänvisar människorna i ett
folkrikt område, där man varit van vid
att ha en sådan här utbildning inom

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggen.

sin egen hank och stör, till att göra
relativt långa resor för att få samma
utbildning, så kan en hel del av de
studerande i samråd med sina familjer
anse sig behöva ta under övervägande,
om de absolut måste bli skeppsbyggeriingenjörer.
De känner sig måhända ungefär
lika mycket dragna till någon
annan ingenjörsgren, inom vilken det
finns utbildning att få på betydligt närmare
håll.

Jag är för min del rädd för att man
på det viset inte får så kvalificerade
sökande som man bör ha, frånsett om
utbildningen genom en koncentration
omfattar litet färre eller litet flera. Då
jag dessutom tror, att vi behöver flera
skeppsbyggare än som kan utbildas på
ett ställe, anser jag de kalkyler som vi
gjort i ecklesiastikdepartementet bärande
och bindande. Besparingen genom
en indragning skulle bli så obetydlig,
att jag inte tycker vi skall utsätta oss
för risken att få en försämrad rekrytering
och att inte få de civilingenjörer
inom skeppsbyggerifacket, som vi
för en ganska lång tid framåt behöver
bär i landet.

Nå, men om det nu råder en viss
osäkerhet på detta område, varför har
regeringen då aktualiserat frågan nu?
Hade vi inte kunnat låta det gå som ett
provisorium en tid till? Nej, det kan
vi inte göra, ty huvudläraren vid avdelningen
i Stockholm har redan vida
överskridit normal pensionsålder, och
vi måste se till att ordna med en efterträdare.
Alla sakkunniga har menat, att
detta går inte annat än med en professur,
och det är ju också den lösning,
som förordas i propositionen. Det hade
kanske inte varit ur vägen att se tiden
an något år, men vi kan inte göra det,
tv då kommer utbildningen bär i
Stockholm inte att kunna fylla sin
funktion.

.Tåg menar sålunda, att lägger man
samman det ena och det andra så talar
övervägande skäl för propositionens
linje, och jag ber diirför att få hem -

ställa att denna kammare, i likhet med
vad redan första kammaren har gjort,
måtte besluta att följa reservationen,
som är lika med Kungl. Maj:ts proposition.

Herr förste vice talmannen övertog
nu ånyo ledningen av förhandlingarna.

Herr EDSTRÖM (h):

Herr talman! Vid debatten nyss i
första kammaren kom också frågan
upp, om det kunde vara lokalpatriotiska
synpunkter som gjorde sig gällande,
eftersom det var en göteborgare
som talade för utskottet, men just för
att poängtera att det är en fråga som
står högt över alla lokalpatriotiska
synpunkter, när vi talar om Chalmers
och tekniska högskolan, skall jag ta
till orda och tala lite för kungl. tekniska
högskolan. Jag hoppas att mina
vänner i Göteborg inte kommer att ta
illa upp vad jag här kommer att säga.
Jag har emellertid känt ett behov att
göra klart för mig var jag skall stå
i en fråga som denna, både som göteborgare
och som ingenjör.

Jag tycker nog att majoriteten i
statsutskottet vid sitt ställningstagande
i den här frågan har blivit vilseledd av
några gruppintressen vid de uppvaktningar
som har skett. Det har gjorts
uppvaktningar från bägge hållen, men
tydligtvis har en del framfört sin mening
litet mera högljutt än kanske sakligt.
Åtminstone har jag fått det intrycket
vid de samtal jag har haft.

Behovet av skeppsbyggnadsingenjörer
är redan omvittnat från två håll,
men olika synpunkter har kommit
fram. Statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
tog upp den frågan
just nu. Hur stört behovet är borde
vara den första fråga som skall klarläggas.
överstyrelsen för de tekniska
högskolorna har föreslagit en intagningskapacitet
av 45 elever per år,
därav 20 i Stockholm och 25 i Göteborg.
Det bar kommit fram så olika

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen

omdömen om denna intagningskapacitet,
att det är mycket svårt att bilda sig
en uppfattning. När man då ser att reservationen
inom överstyrelsen kommer
fram med en siffra på 20 å 25
ingenjörer per år, måste det väl vara
någonting som är galet i beräkningssättet.

Av remissinstanserna har det övervägande
antalet framhållit att det finns
ett stort behov av högt utbildade
skeppsbyggare. Man har inte velat ta
ställning till antalet direkt, men från
några håli har det i alla fall omvittnats,
att tillgången för närvarande inte
täcker det behov som finns. Det är
först och främst från varvsindustrihåll
som denna brist har påpekats. Det har
sagts att det från varvsindustrien
skulle ha kommit fram olika synpunkter.
Jag vill då påpeka att varvsindustriens
tillstyrkan av överstyrelsens
förslag är underskriven, inte av den
nuvarande ordföranden, utan av den
tidigare ordföranden, som är chef för
Götaverken. Den nuvarande ordföranden
har både i tidningar och på annat
sätt givit sin åsikt till känna. De
tycks ha samma mening.

Varven har ett stort behov av civilingenjörer
både nu och i framtiden,
och det kommer ständigt att ökas, det
måste man ju inse genom att varven
har en ständigt ökad kapacitet och en
oerhörd produktionsstegring. Produktionen
liar ju under de sista årtiondena
mångdubblats och är nu uppe
i en sådan storlek att vi kanske har
svårt att hålla den uppe om inte varven
får beställningar från ett större
avsättningsområde än de nu har haft.
Varven har hitintills närapå kunnat få
sin produktion placerad genom beställningar
från Norge och Sverige, men
numera måste de ge sig ut i konkurrens
med utlandet på ett helt annat
sätt, och då kan de inte fortsätta med
att liksom hittills göra systerfartyg i
oändlighet, utan de måste komma med
nykonstruktioner, och det ställer ökade

i skeppsbyggeri.

krav på konstruktörer. Man måste också
variera storleken på fartygen. I en
vikande konjunktur måste man utöka
sin stab av kunnigt folk för att kunna
få beställningar från utlandet.

Numera har också en stor del av civilingenjörerna
kopplats in på ackvisitionsarbetet,
och denna del kommer
säkerligen att öka ju större avsättningssvårigheter
varven får. Också för forskningen
på det skeppsbyggnadstekniska
området har man börjat utnyttja civilingenjörer,
och behovet av sådan arbetskraft
för denna verksamhet är ännu
inte i full utsträckning tillgodosett.
Vidare anlitar rederierna såsom inspektörer
högskoleingenjörer nu mer
än tidigare, och även sjöförsäkringsbolagen
försäkrar sig om sådan arbetskraft.
Behovet, som redan i dag inte
kan tillgodoses på grund av att det
föreligger vakanser på många håll,
kommer ytterligare att öka.

Jag skall inte särskilt gå in på förhållandena
beträffande marinförvaltningen,
vars kader visar en ständig
brist. Denna brist på mariningenjörer
tycks bli permanent, och behovet synes
inte kunna fyllas. Olägenheterna
härav kommer kanske försvarsministern
senare att ytterligare understryka
här som han gjorde i första kammaren;
jag skall därför inte gå in på
denna fråga.

På många håll har det på min direkta
förfrågan omvittnats, att behovet
av högt utbildade skeppsteknici är
skriande. Ur remissinstansernas yttranden
liar kunnat utläsas endast två häremot
stridande uppgifter. En återfinns
i utredningar som kommerskollegium
låtit göra genom sina sjöfartsteknici.
Den andra härrör från Svenska mekanisternas
riksförbund. Den förra utredningen,
som rör endast den civila
anställningen och inte den marina,
kommer fram till siffror som är jämförbara
med dem som anförs av Svenska
mekanisternas riksförbund. Kommerskollegium
anger en intagning av

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fin.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

25 å 30 elever, motsvarande en siffra
av 15 utexaminerade ingenjörer. Svenska
mekanisternas riksförbund har för
några år sedan gjort en beräkning av
behovet av skeppsbyggare och då kommit
till det häpnadsväckande resultatet,
att det bara skulle behöva utexamineras
15 elever per år från de tekniska
högskolorna. Denna siffra är emellertid
så tendentiös att jag ansett mig böra
studera grunderna för den utförda utredningen.
Jag fann därvid att den var
uppbyggd på mycket lösa antaganden.
Vid en kritisk granskning av endast
ett par av förutsättningarna finner
man, att skillnaden på resultat genast
blir så stor att behovet enligt deras
egen uträkning skulle öka avsevärt. Så
t. ex. har hänsyn inte tagits till marinens
vakanser. Andra subjektiva synpunkter
har kommit in vid beräknandet
av det maximala behovet, som på
rent subjektiva grunder minskats med
ett hundra civilingenjörer. Vid en omräkning
med beaktande endast av dessa
två förändringar kommer man till resultatet,
att behovet av högskoleingenjörer
på skeppsbyggnadsområdet skulle
vara ungefär det tredubbla mot vad i
denna utredning angivits. Jag vill därför
inte tillmäta den sådant värde att
riksdagen skulle ta hänsyn till dess
resultat vid bedömandet av den viktiga
frågan om kungl. tekniska högskolans
avdelning för skeppsbyggeri skall
nedläggas eller ej.

Jag har inte kunnat bilda mig någon
egen uppfattning i denna fråga, men
jag har liksom på känn atl den av överstyrelsen
för de tekniska högskolorna
uträknade siffran av 45 är ungefär
riktig.

Vi hörde nyss talas om rekryteringen,
och även jag vill understryka att
det inte bör anses vara riktigt, att rekryteringen
av mariningenjörer skulle
koncentreras till västkusten och Göteborg.
Jag tror att majoriteten inom
statsutskottet har tagit alltför lätt på
frågan då den ansett, att en blivande

ingenjör, som är intresserad av skeppsbyggnad,
under alla förhållanden kommer
att söka sig till Göteborg, om
Chalmers är den enda högskola som
står till buds. Man får inte se frågan
så enkelt. Det blir nog ofta så, att en
i Stockholm eller på ostkusten bosatt
teknisk studerande, som är intresserad
av skeppsbyggnad, söker sig över till
andra fack, kanske mest av ekonomiska
skäl, hellre än att studera i Göteborg.
Det har ju beräknats att han får en
merkostnad för sina studier av ca
3 000 kronor per år om han skall ligga
i Göteborg och har sin hemort i Stockholm.
Den ekonomiska sidan av saken
får sin belysning om man ser, att statens
besparing genom att koncentrera
skeppsbyggnadsundervisningen till Göteborg
enligt överstyrelsens beräkning
skulle belöpa sig till endast 21 000 kronor,
och samtidigt finner, att en studerande,
som har sitt föräldrahem i
Stockholm, för sin utbildning kanske
måste betala i det närmaste samma belopp
i merkostnad för att kunna studera
i Göteborg. Beloppet 21 000 kronor
är vid sådant förhållande så litet
att det för svenska folket inte spelar
någon roll om dessa 21 000 kronor
måste utgivas för att de studerande
skall kunna få sin utbildning vid högskolan
i Stockholm.

Utskottet har emellertid framhållit
alt statens besparing genom nedläggandet
av undervisningen i skeppsbyggeri
vid tekniska högskolan i Stockholm
skulle bli avsevärt större än den av
departementschefen angivna. Detta är
naturligtvis sant, om det inte skulle
bli någon ytterligare utbyggnad av
Chalmers under de närmaste åren, om
man alltså räknar med endast de 20—
25 elever som Chalmers nu kan ta in.
Om antalet ökar till 45—50 måste det
emellertid omedelbart företas en utbyggnad
för att man skall kunna ta
emot dessa ytterligare elever, och då
är de av överstyrelsen angivna siffrorna,
21 000 kronor per år respektive

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen

53 000 kronor i engångsutgifter, de riktiga.

En synpunkt, som kommit fram under
dagens debatt och som väl också
bidragit till utskottsmajoritetens utlåtande,
är att man måste ta hänsyn till
flygets utveckling och dess behov av
ingenjörer. Det är riktigt ■— jag vill
gärna understryka det — att flyget har
ett mycket stort behov av ingenjörer
och duktiga ingenjörer. Det är väl ingen
som vill åsidosätta flygets berättigade
krav på att få tekniskt utbildade flygingenjörer.
Enligt de informationer, som
jag fått direkt från tekniska högskolan
i Stockholm, är emellertid behovet av
flygtekniska byggnader och laboratorier
vid högskolan väl tillgodosett genom
kommande anslagsäskanden och i
den plan för högskolans fullständiga utbyggnad
som inom kort kommer att
framläggas. Framför allt är emellertid
— enligt vad jag fått höra — dessa planer
på effektivisering av den flygtekniska
undervisningen vid tekniska högskolan
i Stockholm helt oberoende av
om skeppsbyggnadsavdelningen där bibehålies
eller icke. Det är således felaktigt
att grunda ett ställningstagande
till frågan om skeppsbyggnadsundervisningen
på önskemål som framställes
från flygets sida, då dessa önskemål i
varje fall kommer att bli uppfyllda.

Ett annat argument, som framkommit
i samband med frågan om nedläggandet
av skeppsbyggnadsundervisningen vid
tekniska högskolan i Stockholm, är att
det skulle vara särskilt lämpligt att förlägga
en sådan undervisning till Göteborg.
Ja, vi har ju stora präktiga varv i
Göteborg och naturligtvis kan atmosfären
där i tekniskt hänseende vara synnerligen
lämplig och välgörande för blivande
skeppsbyggare, men jag tror inte
att chalmeristerna kommer att besöka
varven så många gånger om året. De
ser dem dagligen på andra sidan älven,
men de kanske inte besöker dem i studiesyfte
mer än vid något tillfälle under
året, och ett sådant studiebesök finns

i skeppsbyggen.

det lika stora möjligheter att göra i
Stockholm eller på andra platser.

För övrigt skulle man i analogi härmed
kunna säga att det vore välgörande
för mariningenjörerna i Stockholm att
vistas i närheten av sina blivande chefer
på marinförvaltningen.

Vidare har det i diskussionen framförts
som ett argument, att det för närvarande
finns för många professorer
inom skeppsbyggeriundervisningen och
att det bara vore bra, om antalet kunde
något minskas. .lag har många gånger
i denna kammare talat om konkurrensens
välgörande inflytande på olika områden
av samhällslivet och jag tror att
detta gäller även i fråga om skeppsbyggeriundervisningen
vid tekniska högskolan
i Stockholm och Chalmers tekniska
högskola. Det är lyckligare, om
det på detta område finns två stycken
i bästa mening konkurrerande högskolor
än att en högskola får monopol på
undervisningen.

Den skeppsprovningsränna som finns
i Göteborg har åberopats såsom ett ytterligare
argument för att koncentrera
skeppsbyggarundervisningen till Chalmers
tekniska högskola. Det finns emellertid
även i Stockholm cn sådan ränna
och denna är betydligt billigare i drift
— den kostar ungefär 20 kronor i timmen,
medan rännan i Göteborg kostar
85 kronor, .lag tror inte heller att de
som sköter skeppsprovningsrännan i
Göteborg vill ha en lång rad studerande
springande omkring sig, när de skall utföra
försök för sina kunders räkning.
Det har sagts mig att eventuellt skulle
en dag i veckan kunna reserveras för
studiebesök. Skeppsprovningsrännan i
Stockholm skulle däremot nästan helt
stå till förfogande för undervisningsändamål.
För sådana ändamål är nog
också rännan i Stockholm lika bra, om
inte bättre än rännan i Göteborg.

Man frågar sig vidare, om det inte,
därest Chalmers tekniska högskola helt
skall ta hand om skeppsbyggnadsundervisningen,
blir nödvändigt att för under -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

visningsändamål bygga en ny liten ränna
vid sidan av den större, och då skulle
det genast behövas en halv miljon
kronor för att skaffa en sådan ränna
som redan finns i Stockholm. Anmärkningsvärt
är för övrigt att f. d. överdirektören
för skeppsprovningsrännan,
professor Nordström, har velat tillstyrka
överstyrelsens förslag om att avdelningen
för skeppsbyggnadsundervisning vid
tekniska högskolan i Stockholm bibehålies.

Jag har försökt att grundligt tänka
igenom det komplex av frågor som i
detta sammanhang möter, och jag har
kommit till den uppfattningen, att det
inte förebragts några bärande skäl för
att nedlägga skeppsbyggnadsavdelningen
vid tekniska högskolan i Stockholm.
Jag har känt ett behov av att här deklarera
detta, så att det inte i en framtid
kan tillvitas mig att jag reservationslöst
gått med på ett förslag som
kanske kommer att visa sig vara till
stor skada för den tekniska utvecklingen
i Sverige. Skeppsbyggeriet har för
närvarande mycket stor betydelse för
vårt land. Värdet av den årliga produktionen
ligger vid ungefär en miljard
kronor, och värdet av exporten utgör
cirka en halv miljard kronor. Vi får inte
utsätta oss för risken av en nedgång i
denna produktion genom försämrad utbildning
av våra skeppsbyggare och
minskade utbildningsmöjligheter.

Det står för mig alldeles klart att eu
nedskärning av den tekniska undervisningen
i vårt land måste betyda en tillbakagång.
Framåtskridandet, d. v. s.
produktionsökningen, som medför att
vi kan leva på en högre standard, har
många orsaker, men det beror till stor
del på den rationaliseringsprocess, som
möjliggöres av det tekniska kunnandet
i vårt land. Fn minskning av kvantitet
och kvalitet då det gäller tekniskt kunnande
är därför en negativt verkande
åtgärd, som kommer att minska takten
i den framtida utvecklingen. Redan på
denna allmänt principiella grund måste

jag motsätta mig nedläggandet av undervisningen
i skeppsbyggeri vid tekniska
högskolan i Stockholm.

Herr talman! För min del kommer
jag således att rösta för den reservation
som fogats till utskottets utlåtande och
som enligt min övertygelse innebär den
riktiga lösningen av problemet.

Herr BLIDFORS (s):

Herr talman! Som herr Svensson i
Ljungskile redan gjort en historisk tillbakablick
skall jag gå förbi den sidan
av saken. Jag vill inledningsvis erinra
om ett yttrande av herr Edström för
en stund sedan, när han trodde sig finna,
att utskottet blivit vilselett. Jag vill
nog närmast kalla detta ett överord, och
jag skall inte närmare kommentera det.

Båda parterna har ju emellertid haft
företräde i avdelningen och fått tillfälle
att göra sina synpunkter gällande. Den
centrala frågan vid ett ställningstagande
till detta problem är väl snarast spörsmålet
om behovet av ingenjörer med
skeppsteknisk utbildning, och just på
denna punkt har meningarna gått starkt
isär redan hos remissinstanserna, som
bland annat avdelningens ordförande
här har visat. Reservanterna i statsutskottet
säger också att denna fråga kan
ge anledning till tveksamhet, som avdelningens
ordförande själv sade; men att
det är två synpunkter, dels frågan om
varvsindustriens och dels rederinäringens
behov, som måste tillmätas avgörande
betydelse.

Då just dessa två näringars behov
spelat en så väsentlig roll i argumenteringen,
finns det anledning, menar jag,
att litet närmare ta upp detta spörsmål
till penetrering. Det är riktigt, som
det framhållits från flera håll, att den
.svenska varvsindustrien och rederirörelsen
undergått en snabb utveckling. Vi
hörde för ett ögonblick sedan av herr
Edström några aktuella siffror härför,
överstyrelsen varnar dock sjiilv —■ det
framgår på sid. 22 och 23 i propositio -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggen.

nen — för att ta dessa siffror för tonnagets
ökning som ett uttryck för en
proportionell ökning av behovet av civilingenjörer
med skeppsteknisk utbildning
med hänsyn till förekomsten
av systerfartygsbyggen. Till detta bör
också läggas, tycker jag, att skcppsindustrien
inte bara använder sig av
skeppstekniker. Om detta har överstyrelsens
reservanter på sid. 31 i propositionen
framhållit följande, och jag tar
mig friheten att citera: »Beträffande
fartygsbeställarnas särskilda önskemål
i fråga om fartygens inredning och utrustning,
så kunde vidare framhållas,
att deras tillgodoseende måhända främst
krävde anlitande av högre teknisk sakkunskap,
som representerar andra fack
än skeppsbyggeriet.» Samma synpunkt
understrykes av lokalstyrelsen för Chalmers
tekniska högskola med bl. a. följande
ord: »Ett modernt fartyg är i dag
resultatet av en teknisk kunskap på
praktiskt taget alla ingenjörsvetenskapens
grenar.»

Jag har velat nämna detta bara för
att även denna synpunkt skall komma
in i debatten. Som det framgår av den
statistik, som herr Svensson i Ljungskile
lämnade i sitt anförande, har näringslivet
kunnat tillgodogöra sig 14
stycken skeppsbyggare. Det är alltså
själva utgångspunkten för en bedömning.

Så har vi frågan om mariningenjörerna.
Av tillförordnade marinöverdirektören
har uttalats farhågor att rekryteringen
av mariningenjörskadetter
skulle äventyras, om utbildningen förlädes
till Göteborg. Behovet av dylika
kadetter har av honom uppskattats till
sex å sju stycken, och intagningen har
under åren 1947—1951 varit sex stycken.
Jag bortser nu från de eventuella
vakanser, som föreligger på detta område.
Min åsikt är, herr talman, att ett
så ringa antal som sex rent principiellt
inte nämnvärt borde påverka diskussionen
om var högskolan skall ligga
och huruvida en dubblering av under -

visningen skall förekomma eller ej. Som
man ser i redovisningen på sid. 7 i utskottsutlåtandet,
kommer 40 procent av
nämnda kadetter från områden utanför
Stockholm med omnejd. Något hinder
för att mariningenjörernas utbildning
förläggs till Göteborg föreligger inte;
det framgår av överstyrelsens yttrande
på sid. 25 i propositionen. Talet här
om rekryteringssvårigheter gäller emellertid
inte bara mariningenjörer utan
också skeppsteknikerna över huvud taget.
Man menar, att studerande från
Stockholm och Stockholms omnejd
samt östsverige skulle ägna sig åt andra
studier, om undervisningen förlädes till
Göteborg. Jag skulle vilja säga, att det
på sitt sätt är naturligt, att studerande,
som inte bär något djupare intresse eller
någon utpräglad håg för skeppsteknik,
inför risken av merkostnaden väljer
en annan studieriktning, men rent
principiellt bör väl inte denna eventualitet
motivera en dubblering av undervisningen,
när saken gäller så få
som i detta fall. Det är väl snarare här
en fråga om studentsociala åtgärder än
eu fråga om sådan dubblering.

Det har i anförandena hittills pekats
på att vi fått ta många utlänningar i
skeppsbyggeriets tjänst. Detta har vitsordats
vid behandlingen på avdelningen.
Vi har däremot inte fått någon fullständig
redovisning av hur många utländska
ingenjörer, som är anställda.
Direktör Lundekvist på Kockums i Malmö
berättade för andra avdelningen,
att man där haft utländsk arbetskraft
på en viss linje.

I detta sammanhang vill jag gärna
erinra om den promemoria som kommerserådet
Sjöholm fogat till kommerskollegii
yttrande, där han pekade
på att det också finns svenska ingenjörer
och skeppsbyggare som arbetar i
utlandet. Jag tycker att den saken bör
komma med för att man skall få en riktig
bild av läget.

Enligt departementschefens beräkningar
skulle vinsten av ett nedläggan -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

de av undervisningen i Stockholm endast
uppgå till 21 000 kronor årligen
och 50 000 kronor i engångsanslag. Här
bör man då emellertid observera, att
man fått fram dessa siffror genom att
jämföra vad en förstärkning av tekniska
högskolan skulle kosta med kostnaden
för att förstärka Chalmers, så att
denna högskola fick en kapacitet, som
ensam motsvarade båda högskolorna.
Det är just detta behov utskottet inte
hlivit övertygat om. Man tror inte att
det finns ett så stort behov, åtminstone
inte tills vidare, och då blir besparingen
en helt annan. Om vi förutsätter
att utbildningen kan ske endast vid
Chalmers med en intagning av 25—30
studerande, så uppgår besparingen till
80 000 kronor årligen. Engångsbesparingen
blir 425 000 kronor enligt propositionens
redovisning.

Jag skulle i detta sammanhang vilja
göra en liten reflexion. Om skeppsbyggeriundervisningen
i fortsättningen
kommer att bedrivas i Stockholm kanske
det inte dröjer så länge förrän det
kommer nya krav på förstärkning av
lärarkrafterna just vid tekniska högskolan
här. överstyrelsen själv antyder någonting
om detta på sidan 21 i propositionen.
Där heter det: »Härtill kommer
att vid en bibehållen skeppsbyggeriundervisning
vid högskolan enligt
var högskolans kollegienämnd i ärendet
uttalat i en nära framtid vissa ytterligare
förstärkningar av lärarpersonalen
blir påkallade.» Varvsindustrien talar
också om att det borde inrättas
minst en professur där i skeppsbyggnadslära.
I Göteborg finns det redan tre
professurer i skeppsbyggeriutbildning,
och hur många det i en nära framtid
kan bli fråga om i Stockholm kan jag
inte yttra mig om. Så mycket är väl
dock klart, att undervisningen på båda
platserna bör hållas på lika hög nivå.

Men, herr talman, nog tycker en lekman
att det är orimligt och föga rationellt
att uppehålla två högskolelinjer
med ett flertal professurer för att till -

föra näringsliv och marin ett så litet
antal civilingenjörer med skeppsteknisk
utbildning som 14 stycken per år.
Jag ger herr Edström rätt i att detta
antal inte säger någonting om det kommande
behovet. Men Chalmers har dock
redan en utbildningskapacitet på 25—
30. Det föreligger sålunda en kraftig
marginal mellan 14 och 30.

I ett litet land med begränsade ekonomiska
resurser, ja, även begränsade
personella resurser — professuren i
skeppsbyggeri vid tekniska högskolan
var t. ex. vakant under åren 1926—1941
i brist på kompetenta sökande, varefter
den indrogs — borde en dubblering
som här föreslagits inte ske utan tvingande
skäl. Det rationella förefaller vara,
att vi koncentrerar våra ansträngningar
och insatser på eu högskola och ser till,
att den står på toppen i fråga om lärarkrafter
och materiella resurser. Då blir
det också möjligt att skapa förutsättningar
för en behövlig forskning.

Jag vill sluta med att citera vad statsrådet
Engberg sade i propositionen nr
135 till 1936 års riksdag: »Även om vissa
skäl kan anföras för att det inom
landet alltjämt upprätthålles två sådana
utbildningsanstalter vid sidan av varandra,
synes detta mig ur statsfinansiell
synpunkt knappast försvarbart. Tv
en oavvislig förutsättning för bibehållandet
av två fackskolor för skeppsbyggeri
måste vara att bägge dessas behov
i fråga om utrustning med lokaler,
lärarkrafter och undervisningsmedel av
statsmakterna tillgodoses på ett fullt
tillfredsställande sätt.»

Mot detta uttalande gjorde 1936 års
riksdag ingen invändning.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Under detta anförande återtog herr
talmannen ledningen av förhandlingarna.

Herr EDENMAN (s):

Herr talman! Jag skall också börja
med årtalet 1936 och erinra om att

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

riksdagen vid ett flertal tillfällen haft
denna fråga uppe till behandling men
aldrig varit beredd att ta definitiv
ståndpunkt. Detta har berott på att inte
heller Kungl. Maj:t varit beredd därpå.
Skulle nu efter första kammarens beslut
andra kammaren stanna på utskottets
linje så kan, enligt vad jag förstår,
frågan inte lösas vid denna riksdag'' heller
alldenstund propositionens kläm är,
att skeppsbyggeriundervisning även
framdeles skall vara ordnad vid såväl
tekniska högskolan i Stockholm som
vid Chalmers tekniska högskola. Alla
mödor och allt besvär som har nedlagts
från många håll är alltså bortkastade,
och vi vet lika litet som förut. Sedan
får vi börja om igen i departement och
riksdag, och alla flygintresserade personer
— inte minst representanter för
avdelningen vid tekniska högskolan,
som hoppas på en ljus framtid — kommer
inte att få någon omedelbar utdelning.

Jag vill, herr talman, inte alls förlänga
denna diskussion med några allmänna
resonemang. Jag vill försöka
peka på några konkreta frågor, som
inte varit uppe i diskussionen ännu.
Som utgångspunkt vill jag ta det som
reservanterna i överstyrelsen anfört,
nämligen att det var ett känt förhållande
att från högskolorna nyexaminerade
skeppstekniker i betydande omfattning
ägnar sig åt annan verksamhet.
Om vi undersöker förhållandena
märker vi, att 119 skeppstekniker utexaminerades
från tekniska högskolan
i Stockholm under åren 1934—1948. Av
dessa har 82 stycken gått till skeppsbyggnadsindustrien,
11 till skeppsbyggnadsindustrien
närstående industrier
samt 21 till övriga verksamhetsområden.
Går vi till Chalmers är totalsiffran
utexaminerade 96. 68 har blivit skeppsbyggare,
1 har gått till skeppsbyggnadsindustrien
närstående industri och 12
har gått till annan verksamhet.

Jag ger herr Svensson i Ljungskile
m. fl. talare rätt i att det avgörande här

är tolkningen av behovet. Detta problem
har även förelegat i de departement —
det har varit flera — som förberett
denna fråga. Man kan ju — och det är
detta som reservanterna i överstyrelsen
gjort och även utskottsmajoriteten —
betrakta det nyss nämnda förhållandet
som ett bevis på att det är överproduktion
av skeppstekniker. Samtidigt är
det emellertid uppenbart att skeppstekniker
över huvud taget — inte minst
de som utbildas vid tekniska högskolor
med maskinteknisk och driftteknisk inriktning
— är användbara även på
många andra områden. Alldeles oavsett
vilken produktion av skeppstekniker
vi kommer att hålla — 20, 25 eller
40 — får man nog alltid räkna med
att en viss procent — kanske 25 såsom
hittills, kanske flera — går till andra
banor. Då finns det visserligen den förklaringen,
att skeppsbyggeriindustrien
och marinen betalar så uruselt, att dessa
områden över huvud taget inte lockar
några skeppsbyggare. Men jag kan
inte förstå annat än att, när hela produktionen
av skeppsbyggare, såväl de
som kommer från Stockholm som de
som kommer från Göteborg, har uppslukats
av arbetsmarknaden, samtidigt
som det finns vakanser inom marinen
och hela varvsindustrien, och rederinäringen
säger att de behöver mera
folk, och man dessutom på vissa håll
har tvingats importera utländsk arbetskraft,
då måste det väl ändå vara brist
på skeppstekniker. Det är uppenbart
orimligt att som utskottet gör räkna
med eu utbildningskapacitet av tjugo,
tjugofem men ändå utgå från samma
antal som intagningskapacitet, ty slutresultatet
kommer då enligt all erfarenhet
inte att bli en utexamination av
tjugo, tjugofem per år utan betydligt
mindre.

Utskottet har i sin allmänna argumentering
talat för en koncentration
till Chalmers, men det är ju inte en sådan
man föreslår. En koncentration av
undervisningen till Chalmers skulle väl

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

innebära att man förde över några av
de resurser som nu finns i Stockholm,
till Chalmers. I stället uppger man den
utbildningskapacitet som nu finns på
tekniska högskolan, därför att man tycker
att det är tillräckligt med den utbildning
som Chalmers kan ge. Jag förstår
att det är ett dilemma, ty om man
skulle koncentrera undervisningen till
Chalmers -—• även den tanken diskuteras
ju i propositionen — skulle detta
innebära att den ekonomiska vinsten
av rationaliseringen blev ytterligt obetydlig.
Antingen måste man göra en
koncentration på allvar, och då är det
inte någon ekonomisk vinst med indragningen
av undervisningen i Stockholm,
eller också — det är det som utskottet
har föreslagit — gör man en
större vinst men får ingen verklig koncentration.

Sedan kan man också anlägga en annan
synpunkt. Vi har i dag diskuterat
ett norrlandsuniversitet. Förra veckan
diskuterade ecklesiastikministern i första
kammaren en naturvetenskaplig
sektion eller fakultet i Göteborg, och
våra ärade kolleger från göteborgsbänken
var då ytterligt angelägna att stryka
under vilken rekryteringseffekt en
naturvetenskaplig utbildningsmöjlighet
i Göteborg skulle ha. Det är säkerligen
riktigt, att det finns massor av studenter
i Göteborg som inte läser fysik och
kemi utan i stället läser andra ämnen,
därför att de bor på västkusten och att
det är för dyrbart eller för tråkigt eller
vad det nu kan vara att åka till Stockholm.
Samma argument som talar för
ett norrlandsuniversitet och en utvidgning
av högskolan i Göteborg, nämligen
att en utbildningsmöjlighet på platsen
ger bättre rekrytering, måste väl i all
rimlighets namn beaktas även när det
är fråga om skeppsbyggeri. .lag tror
fullt och fast att det är riktigt att,
om skeppsbyggeriundervisningen skulle
koncentreras till Chalmers, majoriteten
av de pojkar som nu vill utbilda sig till
skeppsbyggare i Stockholm men inte

har den där brinnande lusten till detta
utan tar det som ett yrke bland andra
tekniska yrken, skulle bli något annat,
t. ex. väg- och vattenbyggare eller mekanister.
Jag tror alltså att rekryteringsläget
skulle bli allvarligt försämrat.

Sedan, herr talman, vill jag till sist
bara säga något om den egendomliga
trafik som vissa professionella flygkretsar
har bedrivit. Jag talar här alltså
inte om utskottet utan om dem som står
bakom hela den skörd av argument,
som vi har fått del av i pressen och genom
utdelade promemorior. Man anför
där helt frankt en mängd ting, såvitt
jag kan förstå utan någon täckning.
Följande artikel publicerades t. ex.
i går som insändare av en professor
vid tekniska högskolans flygtekniska
linje. Där står — det är alltså offentligt,
så jag föreställer mig att jag kan
citera det: »Den föreslagna utbyggnaden
av skepps kan ej realiseras utan
att inkräkta på utrymmet för flygs laboratorier,
vilket förbisetts i propositionen.
» För en stund sedan har utdelats
en lapp med ungefär samma
tankegångar: att det går illa för flygarna
om skeppsmännen får bygga ut
på Teknis. Herr talman, och ärade
kammarledamöter! Det är just i avvaktan
på resultatet av dagens debatt som
man ännu inte gjort upp några planer
på hur skepps- och flygavdelningarna
skall byggas ut på tekniska högskolan.
Det är ju alldeles uppenbart att institutionerna
måste se olika ut om det
bara blir flygteknisk utbildning där
eller om både flyg och skepps skall
samsas inom samma institution. Men
institutionens ram är ännu inte angiven.
Det sägs att tomtmarken är angiven.
Det är riktigt, men vi tror att
tomtmarken räcker för att utveckla och
utbygga även på flygsidan, vilket säkerligen
blir nödvändigt.

Till sist är det de här synpunkterna
om konkurrens. Det kan ju aldrig vara
fråga om konkurrens mellan Chalmers
och Teknis. Chalmers kan aldrig bli li -

C — Andra kammarens protokoll 195i. Nr .12.

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbj ggeri.

dande på att det finns skeppsbyggeriutbildning
i Stockholm. Den nuvarande
ecklesiastikministern har under ett
flertal år — jag tror det kommer att
visa sig även nästa år — gjort allt vad
han kunnat för att »peta åt» Chalmers
litet mer än tekniska högskolan i Stockholm,
eftersom Chalmers släpar efter
på en del områden. Men man tar inte
igen det försprånget genom att rusta
ned tekniska högskolan i Stockholm.

Det är den ena synpunkten. Den
andra, som är ännu mera främmande,
är att det skulle vara ett konkurrensförhållande
mellan de flygtekniska resurserna
och de skeppstekniska resurserna.
Det är något som vi i departementet
över huvud taget inte har kommit
att tänka på förrän denna, milt
uttryckt, livliga debatt kommit i gång
i pressen och annorstädes, där flygarna
skulle känna sig hotade av skeppsbyggeriets
bibehållande i Stockholm.
Liksom avdelningens ordförande, herr
Johansson i Mysinge, vill jag bara hänvisa
till att chefen för flygvapnet har
haft en helt annan uppfattning och i
varje fall inte betraktar skeppsbyggeri
i Stockholm som något hot mot den
flygtekniska utveckling, som under alla
förhållanden måste komma och som
sannerligen inte sitter i trångmål.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ADOLFSSON (bf):

Herr talman! Det var någon som kom
in på 1936 som motivering för att gå
på utskottets linje. Men det är ju inte
denna kammare obekant, att om man
jämför läget inom svensk skeppsbvggnad
1936 med 1954, så har det skett
en utveckling som varit mycket god
och som alla bör glädjas åt. Svensk
skeppsbvggnadsindustri intar ju i dag
en tätplats internationellt sett. Ett
svenskt skeppsvarv har varit världsetta
flera år då det gäller sjösatt tonnage,
och detta trots att kostnadsläget

för den svenska skeppsbyggnadsindustrien
ingalunda varit gynnsamt ur
konkurrenssynpunkt. Men varför har de
.svenska skeppsvarven hävdat sig på så
strålande sätt? Därför att vi haft goda
tekniker, som förmått konstruera och
bygga fartyg av en klass, som gett beställarna
ute i världen den uppfattningen,
att det lönar sig att betala litet
mer för en svenskbyggd båt eftersom
kvaliteten är bättre. Svensk skeppsbyggnadsindustri
är också i dag en
exportindustri av rätt stor omfattning
och tillför vårt land valuta i inte ringa
utsträckning.

Det är flera sådana här saker som
kommer mig att göra den reflexionen,
att vi här har en del av vårt näringsliv
som expanderar kraftigt och att det
inte kan vara riksdagens uppgift att
bromsa den utvecklingen genom att
minska utbildningen av tekniskt kunnigt
folk för denna industris vidkommande.
Det måste tvärtom vara riksdagens
uppgift att främja den fortsatta
utvecklingen på detta område. Detta
bär övertygat mig om att statsutskottets
majoritet nog här har blivit vilseledd
på något sätt. Jag tror att reservanterna
i denna fråga är de som sett saken
riktigt, och det är därför, herr talman,
som jag också kommer att rösta med
reservanterna i detta ärende.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Herr Edström i Göteborg
förklarar, att tillgången på ingenjörer
på detta område för närvarande
inte täcker behovet. Ja, det är möjligt,
men det beror väl inte på att utbildningskapaciteten
varit otillräcklig. Man
har ju med två högskolelinjer utbildat
15—20 ingenjörer om året under snart
sagt så lång tid som en ingenjör är
verksam inom facket. Om en högskola
hade gått för fullt under de senaste 20
åren, hade det såvitt jag förstår icke
varit någon brist för närvarande. Eller
är det inte så, herr Edström? Det före -

Onsdagen den 8 december 1954 fm. Nr 32. 83

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

faller att finnas många orsaker till att
vi för närvarande har brist, men inte
beror den på att utbildningskapaciteten
varit otillräcklig.

Herr Edström säger vidare att majoriteten
har blivit vilseledd. Ja, man kan
ju tycka vad man vill om varandras
motiv och förmåga att ta ståndpunkt,
och det står herr Edström fritt att tycka
vad han vill i det fallet. Men det är
inte säkert att majoriteten har blivit
vilseledd; det kan ju också tänkas att
de som tillhör majoritetsgruppen självständigt
och efter personlig prövning
har tagit ställning på grundval av det
material som varit tillgängligt utan att
okritiskt följa den ena eller den andra
av de grupper som gjort sig hörda i
det här sammanhanget.

Kostnaden för det ena och det andra
alternativet har förts på tal både av
herr Edström och nu senast av herr
Edenman. Jag vill, som jag sade förut,
inte ge mig in på någon detaljdiskussion
om vad de här närmast upplinjerade
alternativen kostar de allra närmaste
åren. Om det är någonting man
så där i största allmänhet brukar få
lära sig i det här huset, är det att den
slutliga kostnaden ofta blir mycket
större än man får veta på ett tidigt stadium.
Det vore roligt om herr Edenman
ville uttala ett omdöme om den
saken. Jag kan inte tänka mig annat
än att det i det långa loppet är dyrare
att hålla två högskolelinjer än en på ett
område där underlaget dock är så begränsat,
även om man accepterar de
siffror som departementet har lagt till
grund för sitt ställningstagande.

Hur många studerande skall det finnas
för att en särskild högskolelinje
skall bildas här i landet? Har vi råd
med en sådan sortering som man i
detta fall föreslår? Jag förstår väl att
det är bra för dem som bor i Stockholm
att ha en högskolelinje där, men jag
tycker ju att argumentet är en smula
svårsmält. Vi kan ju då också begära
en högskolelinje i Malmö och en i

Sundsvall, och var och en kan ju önska
att ha en högskola på sin egen ort, så
att barnen får bo hemma.

Det sägs ibland att när man för fram
för många skäl, beror det på att det
inte finns något som är verkligt bärande.
Här försöker man fort komma förbi
den fråga som enligt min uppfattning
är avgörande, nämligen om antalet studerande
är så stort, att det motiverar
två högskolelinjer. Man försöker komma
förbi den frågan så fort som möjligt,
och sedan radar man upp alla möjliga
sekundära skäl.

Herr Edenman talar litet kritiskt om
dem som står bakom hela den skörd
av argument som har serverats här i
olika sammanhang. Jag har för min del
inte begagnat dem, och jag tänker inte
uppträda som talesman för någon av
de grupper som fullt förståeligt har haft
intresse av att sticka argument i händerna
på oss. För mig är frågan helt
enkelt om det finns underlag för två
högskolelinjer eller inte. Har vi inom
vår högre undervisning i allmänhet råd
att hålla två linjer för detta antal studerande?
Det är enligt min mening den
fullständigt avgörande frågan.

Det kan vara bra med två konkurrerande
högskolor, säger man. Ja, det är
väl ett sådant där sekundärargument
som vi inte kan bygga så mycket på.

Statssekreterare Edenman säger, att
en del av dem som har utexaminerats
från dessa linjer har fått anställning i
angränsande yrken, emedan skeppsbyggnadsingenjörer
är användbara även
på andra områden. Det är säkerligen
alldeles riktigt, men precis detsamma
gäller om andra ingenjörer som har
gått på andra utbildningslinjer, att de
är användbara inom skeppsbyggnadsverksamheten,
så här finns naturligtvis
eu clearing. Det är många ingenjörer
som i sin fortsatta verksamhet går över
på en annan linje än den de utbildat
sig för, så jag tror inte det argumentet
säger särskilt mycket.

Ecklesiastikministern nämnde att ma -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

rinen har klara önskemål om att flera
ingenjörer utbildas på detta område.
Det betvivlar jag inte alls, men det förefaller
som om detta önskemål inte
skulle motivera två högskolelinjer, frånsett
att det naturligtvis finns stor anledning
att pröva även vad marinen
anser vara klara önskemål.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla
mitt yrkande om bifall till utskottets
förslag. Jag tror att vi växlar in på fel
spår om vi i detta fall följer Kungl.
Maj:t och reservanterna.

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet TORSTEN NILSSON:

Herr talman! Jag anser, att jag efter
alla de inlägg, som hållits i denna debatt,
kan fatta mig kort. Anledningen
till att jag tar ordet är, att jag vid mer
än ett tillfälle har apostroferats, alldenstund
marinen är en av de parter, som
är intresserade i denna fråga.

Jag vill då först medge, att det verkar
i och för sig logiskt och obestridligt,
när herr Svensson i Ljungskile säger,
att det som skall vara avgörande
är, huruvida det finns underlag för två
högskolelinjer, som han uttryckte det.
Om man ser det strängt logiskt skulle
jag kunna ge honom rätt. Men å andra
sidan kan man inte komma ifrån den
brist på skeppsbyggare som finns. I det
sammanhanget vill jag understryka, att
det inte är ett stockholmarnas intresse
i och för sig, utan det är ett varvsindustriens
och jag skall också erkänna
ett marinens intresse, att man kan få
ett större antal skeppsbyggare än vad
vi för närvarande har.

Nu är det otvivelaktigt så, att därest
man får ett upptagningsområde mindre,
så finns risk för att det blir större brist
på skeppsbyggare än vad man nu har.
Det är ju dessutom fråga om ett upptagningsområde,
som omfattar låt mig
säga i runt tal en miljon människor.
Med de erfarenheter, som vi har beträffande
svårigheterna att erhålla kvalificerat
folk på skeppsbyggeriets om -

råde, så är detta ett faktum, som vi inte
utan vidare bör förbigå.

Jag har tidigare sagt, att jag i min
verksamhet ständigt är inriktad på att
åstadkomma rationalisering och centralisering.
Jag blev i går i denna kammare
påmind om att jag måste skynda
långsamt i detta avseende. Det finns
sålunda från min sida principiellt intet
att invända gentemot det som man nu
har föreslagit från utskottsmajoritetens
sida. Men avgörandet skall enligt mitt
förmenande baseras på de vinster som
man skulle kunna få, därest man genomför
en viss åtgärd.

Faktum står kvar, att för marinens
vidkommande har vi en brist, som tar
sig följande uttryck. Av 118 tjänster,
mariningenjörer och civila sådana i
förvaltningen och vid örlogsvarven, är
det 38 tjänster, som är vakanta eller besatta
av ej fullt kompetent personal.
Detta är en bristsituation, som man inte
kan bortförklara. Det är därför som
jag såsom målsman för de samlade intressena
inom försvaret måste understryka
betydelsen av att vi vid detta
tillfälle följer propositionen.

Sedan har man använt flygets intresse
som ett tillhygge gentemot denna
linje vid högskolan och utbildningen av
skeppsbyggare. Om jag, efter det att
jag objektivt har sökt att sätta mig in
i denna fråga, skall säga min uppfattning,
så är det den, att bristsituation
föreligger såväl för flygets som för marinens
vidkommande. Men den är vida
mer prekär för marinens än för flygets
del. Detta är i och för sig ganska naturligt,
eftersom teknikerna går antingen
till SAAB eller till flygförvaltningen,
medan de skeppsbyggare som utbildas
går delvis till marinförvaltningen men
även till ett stort antal varv, som finns
utbyggda i skilda delar av landet.

Till slut vill jag bara understryka, att
hela den militärtekniska utveckling
som sker går mycket snabbt. Det gör
att vår flotta befinner sig i ett ömsningsskede
av stor betydelse. Det sker

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Organisationen av den högre undervisningen i skeppsbyggeri.

en övergång från större enheter till
mindre och snabbare fartyg. Detta har
skapat en hel rad konstruktionsproblem,
som man för närvarande har full
sysselsättning med. Jag måste säga att
vad den framtida planeringen av vår
flotta beträffar — det gäller i första
hand u-båtsvapnet och det förslag, som
överbefälhavaren framlagt — så finner
vi att vi till och med får göra ett visst
avkall på den planering, som vi egentligen
skulle önskat, därför att vi inte
har fått fram konstruktioner på tillräckligt
tidsenliga u-båtar, vilket delvis
kan skyllas på den brist på konstruktörer,
som vi för närvarande har.

Så var det kostnaderna. I ecklesiastikdepartementet
har det gjorts en beräkning,
enligt vilken det förslag, som
utskottet har kommit fram till, skulle
innebära en besparing på i runt tal
21 000 kronor per år. Det sades av någon
i första kammaren, att det borde
vara ett skattebetalarnas intresse att
följa utskottsmajoriteten. Det kan synas
så. Jag tycker att beloppet inte är överväldigande.
Men jag vill påpeka en sak:
Värdet av de flytande fartygen vid flottan
utgjorde vid en beräkning, som
gjordes den 1 juli 1952, 1,7 miljarder
kronor. Nybyggnad sker för närvarande
i en takt av ungefär 110 milj. kronor
per år, och dessutom har vi ett underhåll
som uppgår till 45 milj. kronor per
år. Genom riktig planering, konstruktion
och underhåll av kvalificerad och
tillräcklig teknisk personal kan bär göras
besparingar till försvarets bästa,
som väl uppväger de merkostnader som
eventuellt skulle kunna påvisas uppkomma
genom den diskuterade s. k.
rationaliseringen. Det kan här röra sig
om miljonvärden, och om man skall se
till skattebetalarnas intresse är det i
högsta grad en angelägenhet att få
fram skickliga skeppsbyggare och konstruktörer.
Jag har därför kommit till
den slutsatsen, att det även är ett skattebetalarnas
intresse att man i denna fråga
följer reservanterna.

Hem SVENSSON i Ljungskile (fp)
kort genmäle:

Herr talman! När försvarsministern
säger att vi behöver ha två högskolor
för att utnyttja ett stort upptagningsområde,
så är ju den logiska slutsatsen att
även om man skulle köra med halvbesatta
högskolelinjer skulle vi ha två eller
flera för att få elever. Detta är slutsatsen.
Men hur skulle det gå, ifall man
skulle tillämpa denna slutsats över hela
linjen? Är det inte bättre att betala
mariningenjörerna så att man får några,
ty man får inte tillräckligt i alla fall,
om man inte betalar.

Nu sade herr Edenman — det glömde
jag i min förra replik — att det inte
råder någon konkurrens mellan flottan
och flyget, när det gäller utbyggnad, en
synpunkt som skulle betyda, att det
inte förelåg något hushållningsproblem
i detta sammanhang. Det var väl ändå
inte herr Edenmans mening att säga
det, men det var den logiska slutsatsen.

Herr BLIDFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag hade tillfälle att
höra herr statsrådet Torsten Nilsson i
första kammaren. Där lämnade han en
sifferuppgift som intresserade mig, och
han upprepade den här. Jag vill passa
på och be om en förklaring.

Försvarsministern nämnde för några
minuter sedan, att det på den marina
sidan fanns 38 tjänster vakanta. Vid de
besök som vi hade inom andra avdelningen
nämndes där av marindirektören
en vakans av skeppsbyggare — inte ingenjörer
utan av skeppsbyggeriingenjörer
— på 11. Jag har sett en uppgift i
annat sammanhang på 18 för marinen.

Vad jag ber att statsrådet skulle orientera
mig om är: Gäller dessa 38 tjänster
just skeppsbyggeriingenjörer inom marinen
eller finns, herr statsråd, även
elektrikcr och mekanister inräknade i
dessa 38?

Chefen för försvarsdepartementet;
herr statsrådet TORSTEN NILSSON:

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Det administrativa handhavandet av sjuk''

Herr talman! Jag ber att få påpeka,
att jag formulerade mitt uttalande på
det sättet, att det fanns 38 vakanta platser
eller platser tillsatta med ej fullt
kompetent personal.

För att ge en mera ingående redovisning
till herr Blidfors kan jag meddela,
att detta gäller sådana som sysslar med
skeppsbyggeri, enär marinens behov av
skeppsbyggnadsingenjörer med högre
teknisk utbildning ej kunnat tillgodoses.
Det föreligger för närvarande 14 vakanser
bland mariningenjörer och skeppsbyggnadsingenjörer
av totalt 64. Vidare
har 8 stycken befattningar för civila
högskoleingenjörer, d. v. s. skeppsbyggare,
i marinförvaltningen icke kunnat
besättas, och 6 är besatta med ingenjörer
med lägre kompetens. Totala antalet
av dessa är 34 civila befattningar,
d. v. s. civila högskoleingenjörer som
också är skeppsbyggare.

Vid örlogsvarv och övriga lokala förvaltningar
finns för närvarande 20 stycken
militära befattningar. Av dessa senare
är endast 10 besatta med civilingenjörer
— det gäller också skeppsbyggare
— varför en komplettering med
10 sådana ingenjörer erfordras.

Totala antalet vakanser är således 14
plus 8 d. v. s. 22, vartill kommer ett
kompletteringsbeliov av 10 plus 6 lika
med 16 eller tillhopa 38 civilingenjörer.

Jag hoppas att herr Blidfors kan vara
nöjd med detta kompletterande svar.

överläggningen förklarades härmed
avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan
dels ock på bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Johansson i Mysinge begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 193, röstar

och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång
uppläst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
79 ja och 125 nej, varjämte 4 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit den
vid utlåtandet fogade reservationen.

§ 14.

Det administrativa handhavandet av
sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 194, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående det administrativa
handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
in. in. jämte i ämnet
väckta motioner.

I propositionen nr 208 hade Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 2 april 1954, föreslagit
riksdagen att dels godkänna av
departementschefen förordade riktlinjer
för det administrativa handhavandet
av yrkesskadeförsäkringen samt
tillsynen över nämnda försäkring och
den allmänna sjukförsäkringen, dels
godkänna av departementschefen förordad
plan för omorganisation av riksförsäkringsanstalten,
dels ock bemyndiga
Kungl. Maj:t att i de hänseenden,
som berörts i statsrådsprotokollet, vidtaga
de åtgärder, som betingades av

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Det administrativa handhavandet av

riksförsäkringsanstaltens omorganisation.

Kungl. Maj :ts förslag innebar bl. a.,
att besvär i sjukförsäkringsfrågor i
sista hand skulle avgöras av Kungl.
Maj:t i statsrådet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande
förslag hade utskottet till behandling
förehaft ett antal motioner.

I motionen II: 711 av herrar Gustafson
i Göteborg och Dahlén hade hemställts,
att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 208 måtte begära
dels förslag till nästa års riksdag av
sådan art, att försäkringsrådet bleve
högsta besvärsinstans för såväl yrkesskadeförsäkring
som sjukförsäkring,
samt dels förslag om därmed följande
eventuella personalförändringar.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen
11:711 godkänna i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 2 april
1954 förordade riktlinjer för det administrativa
handhavandet av yrkesskadeförsäkringen
samt tillsynen över
nämnda försäkring och den allmänna
sjukförsäkringen m. m.;

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:554 och 11:710, såvitt nu vore i
fråga, ävensom motionerna I: 555 och
11:712 godkänna i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 2 april 1954
förordad plan för omorganisation av
riksförsäkringsanstalten;

III. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 554 och II: 710,
såvitt nu vore i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj:t att i de hänseenden, som
berörts i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 2 april 1954 samt
av utskottet, vidtaga de åtgärder, som
betingades av riksförsäkringsanstaltens
omorganisation.

Reservation hade avgivits av herr
Ohton, fröken Andersson, herrar Sun -

sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

delin, Boman, Skoglund i Doverstorp,
Malmborg i Skövde, Svensson i Ljungskile,
Staxäng, Gustafsson i Skellefteå
och fröken Vinge, vilka ansett, att utskottet
under I bort hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med bifall till motionen
11:711 godkänna i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 2
april 1954 förordade riktlinjer för det
administrativa handhavandet av yrkesskadeförsäkringen
samt tillsynen över
nämnda försäkring och den allmänna
sjukförsäkringen m. m., dock med iakttagande
av vad reservanterna anfört.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Jag kanske får börja
mitt anförande med att säga, att det
inte varit särskilt lätt för statsutskottets
tredje avdelning att ta ställning till
en hel del av de avvägningsfrågor som
mött i denna proposition och särskilt
då när det gällt frågan om riksförsäkringsanstaltens
organisation. Statsutskottet
har emellertid blivit enigt i sin
skrivning på den punkten, och jag tror
också att en hel del av de synpunkter
som framförts motionsvägen har beaktats
i utskottets skrivning. Jag skall alltså
för min del inskränka mig till att
endast något beröra den punkt där vi
har skilda meningar, nämligen i frågan
om vem som skall vara högsta besvärsinstans
i sjukförsäkringsfrågor.

Utredningsmannen, landshövding Levinson,
har anfört att samordningen av
sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna är
ett önskemål av betydande vikt, som
han säger, och att samma instanser bör
pröva klagomål inom bägge försäkringsgrenarna.
Han påpekar bland annat, att
efter samordningen kan det uppkomma
frågor, som berör såväl den ena som
den andra försäkringsgrenen. Remissinstanserna
har inte heller haft något
att erinra mot utredningsmannens förslag.
Ett par av dem — 1.0 och Folk -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Det administrativa handhavandet av sjuk* och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

sam •—- har direkt instämt i förslaget.
I propositionen, som i den delen tillstyrkts
av utskottsmajoriteten, föreslås
ändå att Kungl. Maj:t även i fortsättningen
skall vara högsta instans jämväl
i sjukförsäkringsfrågor. För en sådan
anordning har i propositionen anförts
två skäl. Det ena är att det inte kan
vara anledning att nu frångå statsmakternas
beslut 1946, att besvär i sjukförsäkringsfrågor
skall avgöras av
Kungl. Maj:t i statsrådet. Det beslutet
motiverades med att det var av vikt att
chefen för socialdepartementet åtminstone
från början blev i tillfälle att följa
tillämpningen av lagen. Det andra argumentet
som framförts i propositionen
som stöd för den nuvarande ordningens
bibehållande är, att särskilt under tiden
närmast efter ikraftträdandet av den
nya lagen det inte är lämpligt att ytterligare
utöka försäkringsrådets arbetsbörda.

Vad det första skälet beträffar har ju
på grund av samordningen sedan 1946
ett helt nytt läge uppkommit. Att departementschefen
får möjlighet att följa
tillämpningen av lagen är naturligtvis
angeläget. Men detta gäller väl även om
yrkesskadeförsäkringen. Man tycker att
detta skulle kunna ordnas även om bägge
grenarna har en annan besvärsinstans
än Kungl. Maj:t.

Vad försäkringsrådets arbetsbelastning
beträffar kommer den enligt rådets
mening, och såvitt jag kan förstå
också enligt departementschefens, inte
att minska under den första tiden efter
lagens ikraftträdande. Besvärsärenden,
som avser yrkesskador som inträffat
under 1954, kommer nämligen i stor utsträckning
att inkomma först 1955. Härtill
kommer att försäkringsrådet för
närvarande har en arbetsbalans, som
lär motsvara ett halvt års arbete. Men
efter budgetåret 1955/56 anses tydligen
att de minskade yrkesskadeärendena
skall kunna medge en viss personalminskning
i försäkringsrådet.

I den motion som ligger till grund

för reservationen föreslås emellertid
inte att besvärsärenden i sjukförsäkringsfrågor
omedelbart skall överföras
till försäkringsrådet, utan motionärerna
och reservanterna har föreslagit, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla
om förslag till nästa års riksdag
om ändring i sjukförsäkringslagen. Förslaget
innebär alltså, såvitt jag kan finna,
närmast att sjukförsäkringsfrågorna
skall överföras till försäkringsrådet ungefär
vid den tidpunkt då arbetsbelastningen
på grund av yrkesskadefrågor
kommer att minska. Man får nog det
intrycket när man läser statsutskottsmajoritetens
yttrande, att utskottet är
tveksamt om det är klokt med en anordning
med olika instanser, och den
tillstyrker också med tillägget att det
hela skall gälla bara tills vidare. Men
det kan ju inte vara särskilt klokt att
först företa en nedrustning av försäkringsrådet
och sedan om något år ge
det nya uppgifter. Man tycker ju att om
sjukförsäkringsärenden skall överflyttas
på försäkringsrådet, så bör detta
ske ungefär samtidigt med att arbetsbördan
med yrkesskadeförsäkringen
minskar. Utskottet säger att en översyn
av försäkringsrådets handläggningsregler
är önskvärd för att förenkla arbetsformerna.
Det är mycket möjligt att en
sådan översyn är påkallad. Försäkringsrådet
arbetar ju som en domstol, och
det har ju gjorts gällande, inte minst i
förstakammardebatten i dag, att detta
medför risk för att prövningen blir alltför
juridisk, och att det vore önskvärt
med en besvärsinstans, som hade möjlighet
att mera anlägga skälighetssynpunkten
vid besvärens avgörande. Det
är möjligt att det kan riktas kritik mot
försäkringsrådets arbetsformer, men vi
får komma ihåg att om en del av de utslag
som kommit från en domstol av
denna typ inte förefaller så bra, så är
det inte alltid säkert att det beror på
domstolen, utan det kan också bero på
lagstiftningen. Det är också tydligt att
det ur praktiska synpunkter är olämp -

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Det administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

ligt med två olika besvärsinstanser. Ett
yrkesskadefall, som blir klart inom 90
dagar, kommer att få departementet
som besvärsinstans, men tar det längre
tid blir försäkringsrådet besvärsinstans.
Denna anordning är inte särskilt tilltalande,
och därför tycker jag, herr talman,
att såväl principiella som praktiska
skäl talar för bifall till reservanternas
förslag, varför jag ber att få yrka
bifall till herr Ohlons m. flis reservation
.

Herr RUBBESTAD (bf):

Herr talman! Skillnaden mellan utskottets
förslag och reservationen är
just — som herr Gustafsson i Skellefteå
nyss anfört — frågan huruvida besvärsrätten
skall vara enhetlig för sjukförsäkringen
och olycksfallsförsäkringen.
Riksdagen beslöt 1946 att besvär i
sjukförsäkringsmål skall ingivas till
riksförsäkringsanstalten, vars beslut
sedan kan överklagas hos Kungl. Maj:t.
Nu vill emellertid reservanterna och
motionärerna att överklagandet i stället
skall ske hos försäkringsrådet.

När vi har diskuterat denna fråga i
avdelningen, har vi visserligen ansett
vissa skäl tala för reservanternas ståndpunkt,
men vi har ändå haft den uppfattningen
att vi under en viss tid bör
bibehålla det nuvarande systemet. Därför
har vi sagt, att vi tills vidare inte
vill gå på motionärernas och reservanternas
linje utan i stället pröva den hittillsvarande
ordningen, där Kungl.
Maj:t på ett mera intimt sätt kan följa
ärendenas gång.

Herr talman! Med detta ber jag att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! I egenskap av motionär
i detta ärende vill jag anföra några
synpunkter, som kan komplettera reservanternas
framställning. Jag skall
därvid i stort sett förbigå de argument,
som herr Gustafsson i Skellefteå anförde,
och peka på ett par andra saker. Jag

vill göra det mot bakgrunden av utvecklingen
på socialpolitikens område
och socialförsäkringarna över huvud
taget.

Det är ett allmänt erkänt faktum, att
man på alla håll strävar efter en samordning
av de olika vårdformerna i den
direkta socialvården, och socialvårdskommittén
hade ju också haft till huvudsaklig
uppgift att klara upp den frågan.
Det är väl emellertid lika allmänt
erkänt, att kommittén inte har lyckats
särskilt väl på vissa punkter.

Inom socialförsäkringarna har man
också försökt att åstadkomma en viss
samordning. I och för sig innebär det
förslag, som nu ligger på bordet, en
samordning av yrkesskade- och sjukförsäkringarna,
som är utomordentligt värdefull.
Man kan emellertid även på vissa
andra punkter tänka sig en viss koordination.
Jag erinrar mig i detta sammanhang
en ganska väsentlig sak, ett
ärende i vilket en enhällig riksdag beslöt
att skriva till Kungl. Maj:t år 1947
i anledning av ett förslag av andra lagutskottet.
Man sade då på följande sätt:

»Enligt utskottets mening har det sociala
reformarbetet nu fortskridit så
långt, att inrättandet av en för olika
socialförsäkringsgrenar gemensam högsta
prövningsinstans bör allvarligt övervägas.
En utredning av denna fråga bör
ske snarast möjligt.»

Självfallet har den sidan av saken intim
beröring med vad vi i dag diskuterar.
Enligt utskottets förslag får vi nämligen
nu inte någon större samordning,
på det sätt 1947 års riksdag tänkte sig,
alltså en socialförsäkringsdomstol. Har
får vi i stället, om inte en större splittring
så i varje fall en omgruppering av
besvärsärendena i dessa frågor, vilken
såvitt jag förstår inte ligger i linje med
1947 års riksdagsuttalande.

Resten av år 1947 gick och också
1948, 1949, 1950 och 1951 utan att någonting
hände i anledning av riksdagens
skrivelse. Men vid 1952 års riksdag
var det några socialdemokrater med

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Det administrativa handhavandet av sjukherrar
Uhlén och Lindberg i spetsen,
som tyckte, att nu borde Kungl. Maj:t
försöka röra på sig. Man begärde därför
i motioner, att riksdagen skulle uttala
sig för inrättandet av en socialförsäkringsdomstol.
Den skulle vara gemensam
högsta instans för arbetslöshetsförsäkringen,
sjukförsäkringen och
olycksfallsförsäkringen. Andra lagutskottet,
som återigen behandlade detta
spörsmål, hänvisade bara till att riksdagen
redan sagt ifrån vad den ville på
denna punkt och att man därför hoppades,
att någonting skulle ske någon
gång.

Tyvärr har, såvitt jag kan bedöma,
intet eller i varje fall mycket litet skett.
Samordningstanken har inte slagit igenom
så att socialministern vill göra vad
som enligt min mening vore naturligt,
nämligen att omedelbart uttala sig för
en samordning av besvärsfrågorna beträffande
de två socialförsäkringsformer
vi här i dag diskuterar. I JO-berättelsen
till 1954 års riksdag står det gamla vanliga
om skrivelser, som Kungl. Maj:t
inte gör någonting åt, nämligen att frågan
beror på Kungl. Maj:ts prövning.
Jag skulle nu, när vi har förmånen att
ha socialministern här, vilja fråga: Har
man övergivit tanken, eller sysslar man
med detta utan att det blivit offentligt
känt? Det är ju även möjligt, att det
blivit offentligt känt men att det undgått
mig. Jag tror att 1947 års riksdagsbeslut
innehöll en riktig tanke som på
ett eller annat sätt bör förverkligas.

Nu kan givetvis socialministern, om
han vill, bemöta ett sådant inlägg genom
att beträffande de två nu aktuella
socialförsäkringsformerna säga, att han
uttalat att det bara gäller en tillfällig
anordning och att man skall tänka sig
en samordning i framtiden. Men ligger
det ändå inte, herr socialminister, ganska
illa till för att kunna åstadkomma
en samordning, när man på visst sätt
delar upp problemen?

Som herr Gustafsson i Skellefteå anfört
har ju i det nu aktuella spörsmålet

och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

alla remissinstanser uttalat sig för en
samordning. Tyvärr försvann socialministern
från kammaren, men jag hoppas
ändå kunna få besked på en ytterligare
fråga till honom. Det är denna: Kommer
det förslag till samordning av socialvården,
som hör intimt samman
med det av socialvårdskommittén avgivna
förslaget till socialhjälpslag, fram
någon gång? Socialministern har fått
frågan ställd till sig åtskilliga gånger
under senare*år. Han har svarat i olika
vändningar vid olika tillfällen. Det senaste
svaret minns jag inte riktigt. Min
allmänna minnesbild av det är, att det
fortfarande var någonting som han
ställde på framtiden.

Jag tror att när vi här bevittnar låt
mig säga ett förlorat tillfälle att åstadkomma
en samordning, så vore det
kanske av intresse att från regeringsbänken
få höra, om man på allvar vill
ta itu med samordningsproblemet utöver
vad man nu åstadkommit. Jag återupprepar,
att det är mycket tillfredsställande
med den samordning vi har
fått mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringen,
som riksdagen beslutade i fjol,
men det räcker givetvis inte. Jag tycker
nog att man från socialdepartementets
sida har drivit samordningstanken, som
man ju alltid uttalar sig välvilligt om,
mycket lamt.

I sin motivering för att man skall ha
en uppdelning av besvärsinstanserna
för yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen
säger socialministern, att han
vill »följa utvecklingen» på sjukförsäkringens
område. Detta måste ju innebära,
att han anser att han inte kan följa
utvecklingen så ingående, om han själv
inte är högsta besvärsinstans under ett
antal år. Det förefaller mig, som om det
skulle vara en ganska äventyrlig motivering.
Skulle inte ett statsråd kunna
följa utvecklingen inom sitt ämbetsområde
utan att själv sitta och avgöra lagens
tillämpning? På vissa områden är
det ju fullständigt otänkbart, att statsråden
skulle kunna klara av tillämp -

Onsdagen den 8 december 1954 fm. Nr 32.

Det administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

ningen, och på andra områden bör det
ligga mycket nära till för dem att avstå
från att försöka sig på någon lagtilllämpning.
Därför tror jag att denna allmänna
formulering, att socialministern
vill följa utvecklingen, inte är ett tillräckligt
skäl för den hållning, som han
intagit. Det finns självfallet möjlighet
för ett statsråd, och det måste helt enkelt
finnas det, att följa utvecklingen
utan att själv behöva avgöra lagens tilllämpning.
Det är en princip som man
inte får göra några avsteg från.

När nu socialministern åter kommit
in i kammaren, skall jag be att få upprepa
min fråga om det andra samordningsproblemet.
Det skulle vara intressant
att få höra, om man tänker gripa
sig an med frågan om socialvårdskommitténs
förslag om socialhjälpslag. Jag
är medveten om att det hänt saker och
ting sedan kommittén framlade sitt förslag
och att en hel del justeringar behöver
göras, men eftersom vi nu har
frågan uppe om samordning på en punkt
och det inom socialvårdspolitiken finns
även ett annat väsentligt samordningsproblem,
kan det vara anledning att till
regcringsbänken rikta frågan: Vill regeringen
verkligen på allvar ta itu med
samordningsproblemen, eller skall vi
även i fortsättningen få bevittna detta,
jag vill inte säga slappa men relativt
vaga handlag, som man hittills visat? Ett
besked även på denna punkt tror jag
skulle vara utomordentligt värdefullt.
Det skulle visa, vilka allmänna intentioner
som ligger bakom socialministerns
förslag i det nu diskuterade ärendet.

Herr förste vice talmannen SKOGLUND
(h):

Herr talman! Med några få ord skall
jag redovisa varför jag återfinnes bland
reservanterna. .lag kan i mycket väsentligen
instämma i vad de föregående talarna
anfört, men det är möjligt att min
motivering för ändring på Kungl. Maj:ts

framställning går något utöver vad som
här sagts.

Utredningsmannen, landshövding Levinson,
har kommit till det resultatet,
att det bör vara samma besvärsinstans
för båda dessa försäkringsgrenar, sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen.
De remissyttranden som inkommit
över förslaget har inte haft några erinringar
på den punkten. Departementschefen
däremot delar upp det så, att besvär
angående yrkesskadeförsäkringen
skall gå till försäkringsrådet, under det
att besvär som gäller sjukförsäkringen
skall anföras hos Kungl. Maj:t.

Det förefaller mig som om det varit
en genomgående tendens under en ganska
lång tid när det gäller den sociala
lagstiftningen, inte minst den sociala
jordlagstiftningen, att besvärsinstansen
i allt större utsträckning skall bli Kungl.
Maj:t. Det är inte domstolar, det är
inte andra domstolsliknande instanser,
såsom försäkringsrådet, som härvidlag
skall pröva, utan det blir Kungl. Maj:t
som skall handlägga besvären och avgöra
hur lag skall tolkas. Detta betyder
faktiskt, att vi i allt större utsträckning
för över en lagtolkning — som när
detta skett tillräckligt många gånger
kan utvecklas till att bli en lagstiftningsmakt
— på Kungl. Maj:t, vilket
även kan leda till en politisk prövning
i det långa loppet.

Jag tror detta är felaktigt. Jag vill inte
vara med om det, och jag tror det är
flera som delar min uppfattning. Det är
denna inställning som ligger bakom, när
jag, herr talman, ber att få yrka bifall
till reservanternas förslag.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Regeringens förslag innebär
att på den punkt, där det nu föreligger
delade meningar i utskottet, skall
man betrakta det hela som ett provisorium.
Utskottsmajoriteten har också delat
denna uppfattning.

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Det administrativa handhavandet av

Det är närmast två skäl som talar för
detta. Genom samordning av yrkesskadeförsäkringen
och sjukförsäkringen
kommer man att få ta under omprövning
försäkringsrådets hela framtida
status. Samordningen medför en så väsentlig
förändring i försäkringsrådets
arbete, att jag utgår ifrån att det blir
nödvändigt att företa en översyn både
av dess organisation och av dess arbetsformer.
Det är naturligtvis inte så lyckligt
att på det enkla sätt, som herr Gustafsson
i Skellefteå gjorde, räkna med
att man hädanefter bara skall fylla på
med nya ärenden och låta det hela rulla
och gå efter gamla banor. Jag tror det
är riktigare att bedöma denna fråga
rätt förutsättningslöst och med ett friare
utspel.

Det andra skälet för att man såsom
ett provisorium velat lägga besvärsrätten
i statsrådet är helt enkelt det, att
man här rör sig med en helt ny lagstiftning
inom ett komplex, som till sitt
omfång är relativt vittfainnande. Det är
klart att bakom den proposition, som
tidigare har presenterats riksdagen och
sedan blivit föremål för dess beslut,
ligger vissa intentioner, som kanske
inte alldeles solklart kan redovisas i
lagtexten. Men också denna lag bör, såväl
som alla andra lagar, tolkas inte
enbart efter sin bokstav utan efter sin
anda och mening. Jag hade i varje fall
räknat med att man inledningsvis och
initialmässigt borde ha en större garanti
för att få de inledande tviste- och
tolkningsfrågorna behandlade just i lagens
anda och mening, om dessa frågor
handlägges i det departement, där en
rad förtjänstfulla ämbetsmän under två
års tid arbetat med dessa frågor.

Det är inte fråga om någon egentlig
omgruppering av besvärsärendena -—
jag fäste mig vid det uttrycket i något
av talarnas inlägg. Tidigare har den
väsentliga delen av försäkringsrådets
besvärsärenden hänfört sig till sådana
fall, som inträffat under de första 90
dagarna. Dessa fall elimineras genom

sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

samordningen. Det är således en betydande
grupp besvärsärenden som faller
bort ur bilden, och det är inte fråga om
någon överflyttning från det ena statsorganet
till det andra. Jag tror det är
riktigt att man har detta i åtanke.

Jag vill även säga några ord till dem
som kanske hyser farhågor — jag tyckte
detta framgick av herr förste vice
talmannens senaste inlägg — för att
Kungl. Maj:t i statsrådet skulle visa benägenhet
att ta över besvärsärenden i
obefogad utsträckning för att på det
sättet — även detta framgick, tyckte
jag, underförstått — få sin uppfattning
praktiserad i de aktuella besvärsärendena.
Nu är det ju så, att Kungl. Maj:t
i statsrådet bär att handlägga dessa
ärenden inom ramen för sitt konstitutionella
ansvar. Riksdagen har även
skaffat sig korrektionsmöjligheter,
därest det enskilda statsrådet ger sig
ut på alltför vida färdevägar.

Slutligen kan det kanske också understrykas
att ett statsråd har, när han
behandlar sina ärenden, till sitt förfogande
rådgivare, och man behöver inte
arbeta länge på detta område förrän
man lär sig att det är klokt att ta råd
av rådgivare. Jag kan exempelvis erinra
om att den förutvarande ordföranden
i kungl. försäkringsrådet var före detta
expeditionschef i kungl. socialdepartementet.
Därför är det väl i sak, om man
analyserar begreppen, inte någon anledning
att lägga in olika värderingar
i den mån dessa frågor handlägges i
försäkringsrådet eller i Kungl. Maj:ts
kansli. Men om ärendena ligger i Kungl.
Maj:ts kansli kan ju statsrådet och regeringen
på ett annat sätt följa lagens tilllämpning
och mot bakgrunden av de
erfarenheter man då vinner föreslå
riksdagen de korrigeringar, de ändringar
eller de tillägg, som visat sig
vara lämpliga och riktiga.

Läggs däremot dessa besvärsärenden
på försäkringsrådet har rådet att efter
sina juridiska principer bedöma ärendena
enligt gällande lag, men det har

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Nr 32.

Det administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

ingen som helst skyldighet att mot bakgrunden
av de erfarenheter utslagen ger
tänka efter huruvida lagen är bra, huruvida
det behövs en förändring av lagen,
huruvida det är önskvärt med en
korrigering, en justering eller ett tilllägg
här eller där. Denna utökade möjlighet
har emellertid Kungl. Maj:ts regering,
och jag finner därför övervägande
skäl tala för att man inledningsvis
skall ha en sådan möjlighet att följa
ärendena på det nya och oprövade fält
som försäkringen innebär.

Jag vill sedan svara herr Dahlén på
ett par frågor. Herr Dahlén efterlyste
frågan om en specialdomstol för alla
socialförsäkringsbesvär, den många
gånger diskuterade socialdomstolen.
För egen del har jag tyvärr haft varken
tid eller arbetsutrymme att på allvar
studera dessa frågor, och det synes
mig vara ganska svåra och komplicerade
frågor att fundera igenom. Det är
ju möjligt att en mera energisk socialminister
vid detta tillfälle kunde ha
haft ett förslag klart som vunnit herr
Dahléns tillfredsställelse, men jag har
faktiskt inte hunnit med det. Jag är
heller inte beredd att i dag deklarera
någon uppfattning i frågan, huruvida
en socialdomstol är att föredra framför
det besvärsförfarande som för närvarande
tillämpas. Jag vet att det utredningsmässigt
skissats på några linjer i
detta avseende, men, som sagt, tiden
har inte medgivit socialdepartementet
att på allvar fundera igenom dessa
frågor.

Herr Dahlén frågade vidare om man
på allvar vill ta itu med samordningsfrågorna.
Det är ju en fråga om gradering
av anspråken. Inom regeringen har
vi nog den uppfattningen, att vi under
de senaste åren sysslat ganska energiskt
med samordningsfrågor just på detta
område. Vi har för det första fått en
samordnad sjuk-, yrkesskade- och moderskapsförsäkring,
och den har i sin
tur medfört vissa rationaliseringar på
andra områden. Vi arbetar för närva -

rande i Kungl. Majrts kansli med ett
nytt förslag till socialhjälpslag, och det
är som jag tidigare meddelat kammaren,
min förhoppning att det skall finnas
möjligheter att prestera en proposition
till 1955 års riksdag på denna
punkt. Jag vet inte om denna proposition
kommer att tillfredsställa herr
Dahléns anspråk på samordning. Den
saken får vi väl tala om då propositionen
framlagts. Jag har emellertid inte
kunnat uraktlåta att göra den reflexionen,
att det är lätt att tala om samordning
men betydligt svårare att åstadkomma
den. Det skulle vara önskvärt
om herr Dahlén till ledning för det
statsråd, som i sak är ute för att söka
skapa samordning, kunde upplysa om
på vilka punkter, på vilka områden
herr Dahlén vill ställa sina konkreta
samordningsförslag. Då kunde ju herr
Dahléns inlägg också ha något reellt
värde.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! På den sista vänliga
uppmaningen från statsrådets sida skall
jag svara att jag redan har haft tillfälle
att remissvägen —• i socialvårdens planeringskommitté
— utomordentligt utförligt
redovisa mina synpunkter på begäran
av chefen för socialdepartementet,
och jag hoppas alltså att de förslag,
som var aktuella vid den tidpunkten —
läget har förändrats sedan dess, ty det
är länge sedan remisserna infordrades
— i den mån de fortfarande är aktuella
nu också kan komma till användning i
detta sammanhang. På den punkten har
jag alltså ingenting att tillägga. Jag är
glad över att socialministern fortfarande
tror att förslag till socialhjälpslag
skall kunna framläggas för 1955 års
riksdag. Att det behövs en samordning
t. ex. på det kommunala planet är väl
alla överens om.

Jag skall inte fullfölja diskussionen
om statsrådets motivering för att han
vill »följa utvecklingen» på detta om -

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 fm.

Det administrativa handhavandet av sjuk

råde. Jag bara noterar med tillfredsställelse,
att statsrådet väl inte precis
ville anföra den motivering som nämndes
för några timmar sedan i en parallellfråga,
nämligen att statsrådet skulle
vara snällare än en annan prövningsinstans.
Det är ju välkommet att den synpunkten
inte var med i detta sammanhang.

Sedan skall jag bara anknyta med ett
par ord till frågan om en eventuell socialförsäkringsdomstol.
Det hade väl
inte, herr statsråd, bara varit min ringhet
som skulle ha blivit tillfredsställd
om det hade förelegat en utredning om
socialförsäkringsdomstol. Riksdagen har
ju enhälligt begärt en sådan, och jag
föreställer mig att det gör en viss skillnad.

Men nu när statsrådet i sitt anförande
här signalerar en översyn — det har
nämnts i annat sammanhang också —
av organisationen och arbetsformerna
för försäkringsrådet, skulle det då inte,
herr statsråd, vara lämpligt att villfara
1947 års riksdags begäran och i det
sammanhanget ta upp frågan om socialförsäkringsdomstol
till verklig prövning?
Statsrådet avsåg en separat undersökning
av försäkringsrådet, men att
låta bli att ta upp 1947 års riksdags begäran
om en undersökning av frågan
om en socialförsäkringsdomstol skulle
inte se särskilt bra ut. Då måste man,
tycker jag, på allvar ifrågasätta hur stort
intresse socialdepartementet verkligen
visar samordningsfrågorna.

Herr förste vice talmannen SKOGLUND
(h):

Herr talman! Då socialministern här
sade att det i mitt anförande framskymtade,
att jag ansett mig finna en benägenhet
hos Kungl. Maj:t att i allt större
utsträckning överta besvärsärenden, vill
jag understryka att detta är just vad
jag tyckt mig iakttaga under en följd
av år. Jag kan inte bevisa att så skett,
men utvecklingen inom hela jordlag -

och yrkesskadeförsäkringarna m. m.

stiftningen ger en känsla av att så varit
fallet, oavsett om finansministern Sköld,
som han nu gör, skakar på huvudet. Jag
ställer mig mycket tveksam till denna
utveckling.

Socialministern säger att det inte uppkommer
så stora skiljaktigheter, vilken
besvärsinstans man än väljer, ty ett
statsråd inhämtar råd av sina medarbetare.
Jag tycker det är förståndigt att
statsråden gör det, men jag tror att
herr Sträng och kanske även andra
statsråd själva har mycket starka viljor,
och jag skulle till deras heder vilja säga
att de enligt min uppfattning är så
självständiga, att de inte utan vidare
följer råd av andra utan också har sin
egen mening.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föreslagits
i den vid utlåtandet fogade reservationen;
och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Gustafsson i
Skellefteå begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 194, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med den
ändring däri, som föreslagits i den vid
utlåtandet fogade reservationen.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32.

ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafsson i Skellefteå
begärde emellertid rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 123 ja
och 78 nej, varjämte 4 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Som tiden nu var långt framskriden,
beslöt kammaren på förslag av herr
talmannen att uppskjuta behandlingen
av övriga på föredragningslistan uppförda
ärenden till kl. 19.30, då enligt
utfärdat anslag detta plenum komme
att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.12.

In fidem
Gunnar Britth.

Onsdagen den 8 december.

Kl. 19.30.

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet.

§ I Försöksverksamhet

på televisionens
område m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 195, i anledning av väckta motioner
om dels försöksverksamhet på televisionens
område och dels igångsättande
av offentliga televisionssändningar.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr andre vice talmannen OLSSON
(fp):

Herr talman! Jag har ingenting att
erinra mot statsutskottets föreliggande
förslag, men jag kan inte underlåta att
begagna tillfället att uttala ett beklagande
av att det under de senaste veckorna
mörknat över televisionens väg
i Sverige. Det är fara värt, att man för
dagens bekymmer äventyrar en gynnsam
framtidsutveckling. Jag vet väl, att
man inte skall ropa hej förrän man är
över bäcken, men om jag har fattat sa -

ken rätt, har kommunikationsministern
och televisionsutredningen varit överens
om att proposition, därest utredningens
betänkande avlämnades i början
av november, skulle kunna framläggas
för 1955 års riksdag. Uttalanden i
denna riktning har offentliggjorts av
både kommunikationsministern och utredningen.

Nu är jag rätt angelägen att få slå
fast, att det, då televisionsutredningens
betänkande avlämnades den 8 november,
inte går att göra gällande, att detta
kommit så sent, att tiden inte räcker
till för remissförfarande och propositionsskrivning.
Den verkliga orsaken till
att televisionen bromsats upp måste sökas
på annat håll. Det är knappast svårt
att gissa, att televisionen vid budgetberedningen
skjutits åt sidan för andra
ändamål.

Den långa remisstiden för televisionsbctänkandet
har väckt uppmärksamhet.
Den har, säkerligen med rätta, tolkats
som en avi om att det var klart redan
då ärendet utremitterades, att någon
proposition inte skulle lämnas till 1955
års riksdag. Remisstidens slut kunde

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Försöksverksamhet på televisionens område m. m.

utan olägenhet för remissinstanserna
ha satts till dagarna före jul, i stället
för som nu skett till den 15 januari,
men även med den längre remisstiden
har departementet god tid för propositionens
skrivning, något mer än två månader.
Åtskilligt förberedande arbete,
även förhandlingar med intressenterna
rörande den föreslagna bolagsbildningen,
kan ju göras före remisstidens utgång.
De ekonomiska uppgifter, som
behövdes för höstens budgetdiskussion,
lämnade televisionsutredningen redan
under senare hälften av september.

Jag har, herr talman, velat göra detta
uttalande till kammarens protokoll, och
jag kommer att rösta för statsutskottets
förslag.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Jag vill understryka det
uppseendeväckande i att ordföranden i
en statlig utredning på dagen en månad
efter det att dennas betänkande avlämnats
finner anledning att i riksdagen påtala
en bristande kontakt och ett bristande
fullföljande av tidigare kontakter
mellan regeringen och den av regeringen
tillsatta utredningen.

I det här fallet var saken ju den, att
den statliga televisionsutredningens förslag
byggde på att försöksverksamheten
och starten för den reguljära verksamheten
skulle kunna följa just det tidsschema,
som utredningen föreslagit, och
detta förutsatte i sin tur, att regeringen
tog ställning till förslaget i så god tid,
att riksdagen på våren 1955 skulle ha
möjlighet att säga sitt ord.

Att »vänta och se» har varit det officiella
mottot för de svenska statsmakternas
inställning till televisionen under
många år, och jag skulle vilja säga, att
det har varit ett berättigat motto fram
till den dag i höstas, då en av regeringen
sanktionerad försöksverksamhet startade
inom Radiotjänst. Från och med den
dagen befinner vi oss i ett nytt läge.
Denna start måste rimligen innebära,

att man på ansvarigt håll säger sig, att
tiden för väntandet med hänsyn till
fabrikationssvårigheterna och med hänsyn
till våglängds- och linjetalsproblemen
är passerad och att man verkligen
har beräknat att inom rimlig tid börja
en svensk television. Abonnenterna är
redan ganska många, och de har rätt
att kräva någon klarhet om när televisionen
kan väntas starta. Detaljhandlarna
och fabrikanterna befinner sig i ett
utomordentligt svårt läge, när de inte
bär någon aning om i vilken stund serietillverkning
och försäljning i stor
skala kan sätta i gång.

I dag finns enligt senaste uppgifter
i stockholmsräjongen redan omkring
3 000 televisionsapparater utplacerade.
Det är avsevärt flera än den danska
televisionen på över fem år har kunnat
locka fram, men denna har just kommit
att lida av tveksamhet och sena ställningstaganden
från regeringssidan. Den
danska radion är ett statligt ämbetsverk
och har verkligen fått pröva på
vad det kan innebära att vara beroende
av de makthavande, som inte har velat
ta ställning. Om vi vill upprepa det
danska misstaget, om vi vill att betydande
investeringar skall ske på ett
slumpartat och otillfredsställande sätt,
då skall vi även i fortsättningen behandla
televisionen på det sätt som skett under
de senaste veckorna, när man redan
i portgången brutit sönder det tidsschema,
som en av regeringen utsedd utredning
har lagt fram. Om det däremot
gäller att förverkliga en television av
den innebörd och med den ansvarsfyllda
uppläggning, som utredningen
har rekommenderat, då bör regeringen
vara beredd att säga B, efter det att
man tidigare i höstas sagt A i och med
att Radiotjänsts försöksverksamhet startades.

Vad som nu faktiskt sker är att initiativet
spelas över till de intressen, som
inte vill nöja sig med en huvudsakligen
av allmänna medel finansierad televisionsverksamhet.
Om det är så, att man

Onsdagen den 8 december 1954 cm.

Nr 32.

på regeringssidan föredrar en sådan utveckling,
bör man också ge den sidan
en ärlig chans. De, som är mer intresserade
av att televisionsverksamheten i
fortsättningen får ungefär den utformning
som utredningsmajoriteten gett så
klara och övertygande skäl för, måste
ännu mer beklaga, att de senaste veckornas
tystnad och uraktlåtenheten att
förklara denna tystnad leder över debatten
i ett nytt och för den ickekommersiella
televisionsverksamheten
ogynnsammare läge.

Det finns ingen anledning att ställa
något alternativt yrkande till det förslag,
som nu föreligger från utskottets
sida. Jag tror emellertid att regeringen
vid litet närmare eftertanke måste säga
sig, att om de dyra pengarna för en television
verkligen skall användas på ett
förnuftigt sätt, är det nödvändigt att
inom en mycket kort tid ta direkt ställning
till televisionsutredningens förslag
och att upplysa dem, som arbetar på
fabrikationssidan, om hur de skall inruta
sin tidtabell. Gör man inte det,
åstadkommer man ett långt större slöseri
med allmänna och enskilda medel
än en något för tidig start skulle innebära.

Vidare yttrades ej. Vad utskottet
hemställt bifölls.

§ 2.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 196, i anledning av väckta motioner
om vidgade direktiv för 1951 års
byggnadsutredning m. m.; och

nr 197, i anledning av väckt motion
angående ändrad praxis i fråga om
tillämpningen av 1947 års allmänna
tjänstepensionsreglemcnte beträffande
vissa tjänstemän.

§ 3.

Höjt pcnsionsunderlag för vissa egnahemsdirektörer.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 198, i anledning av väckta motioner
om förhöjt pcnsionsunderlag för vissa
cgnahemsdirektörer.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lindblom m. fl. (1:207) och den andra
inom andra kammaren av herr Jansson
i Kalix m. fl. (II: 377), hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta att i motionerna
avsedda sex egnahemsdirektörer,
i den mån de uppnått eller uppnådde
pensionsåldern, från och med juli månad
1954 skulle tillerkännas ett pensionsunderlag
motsvarande lönegrad
Ga 29 och löneklass Ca 32.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:207 och 11:377 ej måtte av riksdadagen
bifallas.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson, herrar Sundelin, Aastrup,
Svensson i Ljungskile och Staxäng samt
fröken Vinge, vilka ansett att utskottet
bort hemställa att riksdagen måtte, i
anledning av motionerna 1:207 och
11:377, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa att Kungl. Maj :t måtte taga
frågan om en förbättring av pensionsunderlaget
för i motionerna avsedda,
å indragningsstat överförda egnahemsdirektörer
under omprövning samt därefter
för riksdagen framlägga de förslag,
till vilka förhållanden kunde giva
anledning.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr STAXÄNG (h):

Herr talman! Till grund för detta utskottsutlåtande
ligger tvenne motioner,
vari hemställes att i motionerna avsedda
sex egnahemsdirektörer måtte, i den
mån de uppnått eller uppnår pensionsåldern,
från och med juli månad 1954
tillerkännas ett pcnsionsunderlag motsvarande
lönegrad Ca 29 och löneklass
Ca 32.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

7 — Andra kammarens protokoll JOiii. Nr 32.

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Höjt pensionsunderlag för vissa egnahemsdirektörer.

För att kammarens ledamöter bättre
skall förstå detta krav måste jag något
redogöra för själva händelseförloppet
från den dag, då dessa egnahemsdirektörer
sökte sina befattningar inom den
år 1939 beslutade egnahemsorganisationen,
och till den dag då de överfördes
på indragningsstat. När det år 1939
framlades förslag till ändrade grunder
för egnahemsverksamheten framhöll departementschefen
följande: »Jag ansluter
mig till utredningens förslag, att hos
varje egnahemsnämnd bör finnas anställd
en egnahemsdirektör med huvudsakligen
de uppgifter som angivits av
utredningen. Befattningen torde böra
uppföras å ordinarie stat. 1 likhet med
utredningen anser jag karaktären av de
med befattningen förenade uppgifterna
betinga befattningens placering i lönegrad
A 24.» Detta blev också riksdagens
beslut.

När riksdagen året därefter skulle behandla
frågan om anslag till egnahemsorganisationen,
visade det sig emellertid
att departementschefen hade ändrat
mening. Han anförde vid detta tillfälle,
att då frågan om hushållningssällskapen
var under utredning, ansåg han sig icke
kunna placera ifrågavarande befattningshavare
i A 24, utan de borde under
den tid utredningen pågick tills vidare
placeras i A 23. Det är att märka att de
personer som sökte dessa befattningar
— i de flesta fall var det jordbrukskonsulenter
— gjorde detta i den tron, att
lönegradsplaceringen skulle bli den som
först utlovats.

När det sedan visade sig att det i
stället blev A 23 blev det givetvis besvikelse
för dem, men man accepterade det
i förhoppningen om att befattningen
slutgiltigt skulle placeras i en bestämd
lönegrad när den nämnda utredningen
var färdig. När de nya riktlinjerna för
den svenska jordbrukspolitiken år 1947
förelädes riksdagen, kom också egnahemsorganisationen
att beröras av detta.
Dess uppgifter överfördes på lantbruksnämnderna
och länsbostadsnämnderna.

Det blev emellertid endast omkring
hälften av de förutvarande egnahemsdirektörerna
som kunde erhålla de nya
chefsbefattningarna inom lantbruksnämnderna.
Visserligen gjordes senare
ett uttalande från departementschefens
sida att man kunde förmoda, att de förutvarande
egnahemsdirektörerna liksom
andra befattningshavare inom egnahemsorganisationen
skulle kunna placeras
inom den bostadspolitiska organisationen.
Det visade sig dock att detta endast
var en förmodan; när det gällde
för dem att få plats som länsbostadsdirektörer
visade det sig att detta inte var
möjligt. Endast någon enstaka av dem
fick en dylik placering.

Departementschefen föreslog vid 1948
års riksdag att de egnahemsdirektörer,
som i samband med omorganisationen
inte utnämnts till lantbruksdirektörer
eller erhållit tjänst i högre lönegrad
inom den bostadspolitiska organisationen,
skulle överföras till övergångsstat
såsom egnahemsdirektörer i lönegrad
Ca 27, (tidigare A 24), och med skyldighet
att tjänstgöra inom bostads- och
rationaliseringsorganisationen.

Jag skall inte redogöra för mellantiden.
Redan 1950 begärde man motionsledes,
att de befattningshavare som
inte erhållit befattning som lantbruksdirektör
— alltså de som var på övergångsstat
— skulle kunna överföras på
indragningsstat. Detta blev också riksdagens
beslut. Där står vi alltså för
närvarande. Dessa personer — det är
fråga om sex stycken ■— har nu frivilligt
övergått till indragningsstat och har
där en lönegradsplacering i Ca 27. Men
det har hänt någonting sedan dess. Den
tjänst från vilken de flesta av dessa
egnahemsdirektörer kom, nämligen
jordbrukskonsulentbefattningen vid
hushållningssällskapen, blev 1952 föremål
för prövning inom tjänsteförteckningskommittén,
och denna tjänst flyttades
då upp från Ca 2G till Ca 29.

Jag kan här också nämna motsvarande
befattningar inom lantbruksnämn -

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32.

Höjt pensionsunderlag för vissa egnahemsdirektörer.

derna. Tjänsteförteckningskommittcns
förslag för lantbruksnämndernas vidkommande
gick ut på att åtta stycken
av deras jordbrukskonsulenter skulle
placeras i lönegrad 31, 28 stycken i
lönegrad 28 och 19 stycken i lönegrad
27. Detta blev också riksdagens beslut.

De förutvarande egnahemsdirektörerna
hade i de flesta fall från början innehaft
en jordbrukskonsulentbefattning.
När de sökte egnahemsdirektörsbefattningen
innebar det för dem givetvis en
befordran till en chefsställning och innebar
tillika en löneförbättring. De hamnade
dock i ett provisorium dels med
anledning av utredningar om sällskapens
omorganisation, dels på grund av inrättandet
av de s. k. lantbruksnämnderna
-— en följd av det beslut som riksdagen
fattade beträffande den framtida
jordbrukspolitiken. Är det då onaturligt
om de nu begär att få samma lönegradsplacering
som pensionsgrund som
de skulle ha erhållit i sina ursprungliga
befattningar? .lag tycker för min
del, herr talman, att detta inte är någon
orimlig begäran.

Utskottet har på denna punkt inte
kunnat enas. Från majoritetens sida har
man framhållit följande: »Hittills har
den grundsatsen upprätthållits, att en å
indragningsstat uppförd befattningshavare
för framtiden får åtnöjas med de
avlönings- och pensionsvillkor, som för
honom bestämts vid tiden för överförandet
å sådan stat.» Man varnar också
för de konsekvenser, som ett beslut i annan
riktning skulle kunna leda till.

•lag skall villigt erkänna att vad utskottet
här skrivit är riktigt. Vid elt
dylikt beslut måste man nog tänka sig
för, så att det inte får en prejudicerande
verkan. När man emellertid ser på händelseförloppet,
som jag nyss sökte skildra,
tror jag inte detta fall behöver bli
prejudicerande. För säkerhets skull har
vi dock inte direkt tillstyrkt motionen
utan i stället begärt, att Kungl. Maj:t
skall ta frågan under omprövning. Också
utskottet förutsätter, att frågan i

första hand bör prövas av Kungl. Maj:t.
Utskottet säger nämligen i slutet av sitt
utlåtande: »Utskottet kan därför — under
framhållande därjämte att någon
framställning i den i motionen åsyftade
riktningen icke gjorts hos Kungl. Maj:t
— inte förorda någon åtgärd i anledning
av motionen.»

.lag vill slutligen erinra om att flera
av dessa befattningshavare har mycket
lång tjänstetid bakom sig som jordbrukskonsulenter
hos hushållningssällskapen,
27 år, 16 år, 18 år, 17 år för att
nämna några av de sex.

Jag ber med detta, herr talman, att få
yrka bifall till den vid utskottets utlåtande
fogade reservationen.

I detta yttrande instämde herrar Hacjård
(h), Svensson i Krokstorp (h),
Sjölin (fp), Anderson i Sundsvall (fp),
Swedberg (fp) och Nordkvist i Kalmar
(fp).

Herr LINDHOLM (s):

Herr talman! Den föregående ärade
talaren har i någon mån berört förhistorien
till detta ärende. Det var bara det
att han rörde sig med lönegraderna på
ett sätt, som gör att jag får lov att rätta
honom något på den punkten. Han talade
om Ca 23 och Ca 24 på den gamla
löneplanen. Det faktiska förhållandet
var, att man tillämpade den gamla lönegradsbeteckningen
med A 23 och
A 24. När man sedan övergick till de
nya löncgradstabellerna, blev A 23 detsamma
som Ca 26 och A 24 detsamma
som Ca 27. I det beslut, som riksdagen
fattade om dessa egnahemsdirektörer,
fastställdes lönegraden till A 23. I den
nya löneplanen skulle detta motsvara
Ca 26. I samband med den omorganisation,
som herr Staxäng talade om, fördes
en del av dessa egnahemsdirektörer
över på indragningsstat. Men detta
skedde, det vill jag fästa kammarens
uppmärksamhet på, på deras egen begäran
och innebar alltså att de utan
tjänstgöringsskyldighet fick uppbära
den lön, som de dä hade.

100 Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1904 em.

Höjt pensionsunderlag för vissa egnahemsdirektörer.

När de nu skall gå i pension, vill
motionärerna att man skall göra en
lönereglering i efterhand och hänvisar
till att tjänsteförteckningsrevisionen har
prövat andra tjänster och lyft upp dem.
Men skulle riksdagen nu fatta ett sådant
beslut beträffande dessa egnahemsdirektörer,
skulle detta vara första
gången man gör en dylik ändring
av lönesättningen för dem som är på
indragningsstat. Det finns många andra
grupper också på indragningsstat, vilkas
befattningar sedermera blivit föremål
för tjänsteförteckningsrevision och
för vilka det alltså ligger närmare till
hands att genomföra en lönereglering.
Detta gäller exempelvis landsfiskalerna.
Lönerna har nämligen reglerats för de
landsfiskaler som är kvar, sedan landsfiskalsorganisationen
omorganiserades
i vårt land. Om man nu biträder motionen,
blir konsekvensen att även dessa
tjänstemän skall flyttas upp på motsvarande
sätt. Det verkar väl ganska
underligt, om riksdagen först biträder
att folk på egen begäran får föras över
på indragningsstat och uppbära den
lön, som då är fastställd, men sedan
när de skall gå i pension ytterligare
höjer deras löneställning. Nog finns det
väl grupper i vårt samhälle, som vi har
större anledning att ägna uppmärksamhet,
tv de löner, som utgår till dessa
befattningshavare, är ingalunda blygsamma
utan ligger tvärtom på den övre
delen av löneplanet.

Man skulle naturligtvis kunna fråga,
om det hade varit alldeles omöjligt för
dessa, som hela tiden stått på indragningsstat,
att få befattning av motsvarande
slag på annat håll inom statsförvaltningen.
Jag skall inte vara så ofin,
att jag frågar motionärerna, om de inom
sina respektive hushållningssällskaps
områden på något sätt har sökt
medverka till att placera dessa män i
tjänst.

Herr talman! Såsom ärendet ligger
till skulle det innebära ett mycket allvarligt
prejudikat om kammaren bifal -

ler motionen. Jag hemställer fördenskull
om bifall till utskottets förslag.

Herr JANSSON i Kalix (s):

Herr talman! Det är nog riktigt i och
för sig, att de egnahemsdirektörer det
här gäller på egen begäran har övergått
till indragningsstat och att de sålunda i
någon mån själva har vållat den situation
som de befinner sig i. Ä andra sidan
får man inte förbise, att väl de flesta,
för att inte säga alla egnahemsdirektörer
hoppades bli överplacerade till lantbruksnämnderna
när egnahemsrörelsen
omorganiserades och lantbruksnämnderna
tillskapades. När inte så blev fallet,
hyste de den förhoppningen att de,
såsom vederbörande departementschef
uttalade, skulle kunna komma över på
det bostadssociala området och där få
en befattning i eu löneställning, som
svarade ungefär mot den de tidigare
hade haft inom egnahemsrörelsen.

Såsom herr Staxäng sade gick det för
ungefär hälften av egnahemsdirektörerna
inte i enlighet med dessa önskemål.
De blev anvisade anställningar inom
lantbruksnämnderna, men på underordnade
befattningar, där de ofta fick dela
tjänstelokal med personal som tidigare
varit dem underställd, och det skapade
givetvis psykiska problem. För många
av dem räckte inte den fysiska konditionen
till inför de påfrestningar av
andlig natur som de utsattes för. Det
var under denna psykiska press, som
de i valet mellan att sitta kvar i underordnad
befattning på lantbruksnämnderna
och att komma över på indragningsstat
valde det senare. De gjorde
det givetvis i förhoppning om att få en
tjänsteställning svarande mot den de
tidigare hade haft, eftersom egnahemsdirektörslönerna
var satta som provisorier
och inte spikade för all framtid.

Så blev nu inte fallet. De fick visserligen
som kompensation då de övergick
på indragningsstat 27 lönegraden, men
vid tjänsteförteckningsrevisionen 1952

Onsdagen den 8 december 1954 cm.

Nr 32.

101

Höjt pensionsunderlag för vdssa egnahemsdirektörcr.

lyftes jordbrukskonsulenterna upp från
Ca 26 till Ca 29. Vi måste förstå dessa
före detta egnahemsdirektörcr, om de
fann detta något bittert. Hade de inte
sökt sig över till egnahemsrörelsen och
tagit anställning där som egnahemsdirektörer
utan suttit kvar, hade väl de
flesta av dem, som det nu är fråga om
i motionen, också följt med upp i 29
lönegraden och fått det pensionsunderlag
som är förbundet med denna lönegrad.
Det är detta som utgör bakgrunden
till min inställning, då jag genom
en motion har sökt förbättra läget för
denna grupp.

Jag har sålunda svårt att förstå logiken
i det resonemang utskottet för. Jag
är mera böjd för att falla tillbaka på att
hela lönesättningen för egnahemsdirektörerna
var ett provisorium, som riksdagen
mycket lindrigt kom ifrån genom
den omorganisation som skedde, varigenom
man inte längre fick några förpliktelser
mot dessa egnahemsdirektörer.

Nu säger utskottets talesman, att motionärerna
måhända inte var och en
inom sitt hushållningssällskaps område
har undersökt möjligheterna för dessa
egnahemsdirektörcr att komma över till
bättre betalda och lämpligare befattningar.
Nej, det må vara hänt. Jag måste
för min del erkänna, att jag inte har
gjort det, men jag ifrågasätter också om
utsikterna hade varit så stora. Har månne
utskottets talesman gjort sådana undersökningar?
Han har ju i det fallet
ungefär samma möjligheter som motionärerna
och rimligtvis såsom redovisningsskyldig
inför riksdagen nästan
större skyldigheter.

Vi frågar oss många gånger hur det
ligger till med olika saker och ting, och
vi är inte alltid riktigt på det klara med
vad som i sista hand är det riktiga i
olika sammanhang, men då försöker vi
få reda på det genom en motion, genom
en interpellation eller genom en enkel
fråga. Vi har genom denna motion sökt
skapa klarhet för dessa människor, .lag

har för min personliga del alltjämt den
uppfattningen, att frågan om den riktiga
och slutliga löneställningen för
dessa tjänstemän inte har varit under
ordentlig prövning hos vare sig Kungl.
Maj:t eller riksdagen. Jag hade hoppats,
att utskottet åtminstone skulle ha följt
den linje som reservanterna har anvisat.
Genom Kungl. Maj:ts åtgärder skulle
man i så fall ha fått tillfälle att pröva
saken och åstadkomma en riktig bedömning
nu och för framtiden. Jag
tror inte att det kan bli prejudicerande,
eftersom dessa befattningshavare från
början har varit knutna till ett provisorium
och hela avvecklingen, såsom jag
ser den, också har varit ett provisorium.
Det hade därför varit riksdagen obetaget
att rätta till vad som fordom var krokigt
och liksom lägga litet plåster på såren.
Om det hade behövts, hade riksdagen
säkerligen genom att krypa bakom detta
provisorium kunnat vara generösare än
utskottet har varit och i varje fall lika
generös som reservanterna och underställa
frågan Kungl. Maj:t för ny prövning.

Det är inte stor idé att orda ytterligare
i den här saken, eftersom första
kammaren redan har prövat ärendet och
motionen har fallit där. Tyvärr måste
frågan falla, vad andra kammaren än
beslutar, men icke förty, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till reservationen.

Häruti instämde herrar Löfrolh (fp),
A rf c rb ert/ (h) och Ekdahl (s).

Herr LINDHOLM (s):

Herr talman! Det var ett par yttranden
av herr Jansson i Kalix, som föranledde
mig att begära ordet. Hän
nämnde, att tidigare har ingen verklig
prövning av den riktiga lönesättningen
för dessa egnahemsdirektörcr förekommit.
utan det hela hade byggt på ett
provisorium. Men om herr Jansson i
Kalix tiltar litet på löneställningen för
tjänstemän med i stort sett motsvarande

102

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Höjt pensionsunderlag för vissa egnahemsdirektörer.

arbetsuppgifter, förmodar jag att herr
Jansson gärna skall erkänna, att det i
statsförvaltningen finns inånga, som
har mera kvalificerade uppgifter än
dessa hade men som har lägre lön, och
av detta kan man väl ändå dra den slutsatsen,
att den s. k. bristfälliga prövningen
dock har varit ganska generös.

När man sedan säger att vi bör kunna
gå så pass långt som att låta Kungl.
Maj:t pröva saken, vill jag bara fråga:
Om nian redan nu är klar på att man
skulle bryta en princip, vilket medför
mycket allvarliga konsekvenser, skall
man då av bekvämlighetsskäl krypa
bakom ryggen på Kungl. Maj:t? Är det
inte lika bra att säga ifrån på en gång,
att vi här är inne på ett område där
vi inte kan göra någonting i dag med
hänsyn till de konsekvenser, som ett
dylikt beslut skulle medföra?

Herr JANSSON i Kalix (s):

Herr talman! Jag måste säga till herr
Lindholm, att då han hänvisar till statstjänstemän
i övrigt med motsvarande
ställning och ansvar och frågar huruvida
inte egnaliemsdirektörerna kan anses
stå i relativt god löneställning'' jämfört
med dem, så vill jag hänvisa till
att jordbrukskonsulenterna, ur vilkas
krets dessa egnahemsdirektörer blev rekryterade,
i dag står i 29 lönegraden.
Om sedan herr Lindholm vill påstå att
detta är en alltför hög lönesättning, får
det stå för hans räkning.

Herr STAXÄNG (h):

Herr talman! Jag vill utöver vad
herr Jansson i Kalix nämnde ytterligare
tillägga, att när departementschefen
1940 föreslog löneplacering för dessa
befattningshavare, framhöll han följande:
»På grund av de särskilda kvalifikationer,
som böra fordras hos innehavare
av här avsedda befattning,
anser jag löneställningen böra bestämmas
förhållandevis högt.» Det var alltså
tydligt, att dessa tjänster skulle få

såväl en löneförhöjning som en chefsställning.
Jag tycker detta talar för att
det finns ett visst fog för att åberopa
jämställdhet med de dåvarande jordbrukskonsulentbefattningarna.

Herr LINDHOLM (s):

Herr talman! Jag vill bara erinra
herrar Jansson i Kalix och Staxäng om
att 27 lönegraden ingalunda är en ovanlig
lönegrad för exempelvis civilingenjörer.

Herr RUBBESTAD (bf):

Herr talman! Jag måste säga att jag
blev mycket förvånad över både den
motion och den reservation, som här
föreligger. Här har vi en grupp tjänstemän,
som behandlats synnerligen förmånligt.
De har fått förhöjd lönegrad i
förhållande till den de ursprungligen
hade. De har sedan de avkopplades från
egnahemsverksamheten fått full lön
trots att de inte gjort någonting. Sedan
är de tillförsäkrade en förmånlig pension,
som många i detta samhälle icke
kommer i åtnjutande av.

Jag finner inga som helst skäl för
att biträda vare sig motionen eller reservationen.
Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr STAXÄNG (h):

Herr talman! Gentemot det sista yttrandet
vill jag bara kort och gott anföra:
Antag att dessa befattningshavare, som
då var jordbrukskonsulenter, aldrig sökt
dessa egnahemsdirektörsbeställningar
utan kvarstått i sina gamla befattningar.
Då hade de i närvarande stund haft ett
pensionsunderlag enligt lönegrad 29. Då
kan man väl inte säga att de blivit behandlade
väl?

Herr RUBBESTAD (bf):

Herr talman! Det är många människor
i detta samhälle som ändrar tjänsteställning,
men aldrig har jag trott

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32.

103

att de, när den befattning de tidigare
haft fått högre löneställning, skulle
kunna göra gällande att de har rätt till
motsvarande löneförbättring. Hur tror
herr Staxäng det skulle gå t. ex. med
alla landsfiskaler, som på sin tid avkopplades
och nu står i mycket lägre
löneställning än andra landsfiskaler?
Yore det rimligt att dessa skulle göra
gällande, att de har rätt till samma
lönesättning som de andra? Jag tycker
att hela detta resonemang är orimligt.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen framställde propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan
dels ock på bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Staxäng begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 198, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

§ 4.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
199, i anledning av väckt motion om
rätt för innehavare av kronolägenhet
att kvarbo på lägenheten utan att detta
påverkar hans rätt till arbetarpension.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5.

Ersättning åt A. G. Rödin för skada
under militärtjänstgöring.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
200, i anledning av väckta motioner om
viss ersättning åt A. G. Rödin för skada
ådragen under militärtjänstgöring.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Werner m. fl. (I: 153) och den andra
inom andra kammaren av herr Ståhl
in. fl. (11:449), hade hemställts, att
riksdagen måtte tillerkänna Alf Gunnar
Rödin ersättning motsvarande de belopp,
han blivit tillerkänd genom
Kungl. Maj:ts dom av den 6 juni 1952
efter avdrag dels för vad Sam Arvidsson
förbundit sig att erlägga, dels ock
för vad Rödin av den honom tilldömda
ersättningen redan erhållit eller kunde
komma att erhålla av statsmedel.

Utskottet hemställde, att motionerna
I: 153 och II: 449 ej måtte av riksdagen
bifallas.

Reservationer hade avgivits:

1) av herrar Ivar Nilzon, Aastrup,
Ilubbestad, Svensson i Ljungskile, Johansson
i Mysinge, Petterson i Degerfors
och fröken Vinge, vilka ansett att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna 1:153
och II: 449, medgiva att av anslaget till
Diverse pensioner och understöd m. m.
finge till Alf Gunnar Rödin utbetalas
dels ersättning med 5 000 kronor dels
ock, räknat från och med den 1 januari
1954, årligen ett belopp av 400 kronor
utöver till honom utgående livränta;

2) av herrar Näsgård, Leander, Andersson
i Malmö och Staxäng, utan angivet
yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; ocli
yttrade därvid:

Herr ANDERSSON i Ilyggestad (s):

Herr talman! Jag skall börja med
att nämna för kammarens ärade ledamöter,
att första kammaren för en stund
sedan med överväldigande majoritet
ha beslutat bifalla den reservation som

104 Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 cm.

Ersättning åt A. G. Ködin för skada under militärtjänstgöring.

är fogad till detta utlåtande. Med anledning
därav skulle man ju kunna inskränka
sig till att bara yrka bifall till
reservationen, men jag ber likväl att
få säga några ord.

Förspelet till denna sak är en olycka,
som hände vid Värmlands regemente
så långt tillbaka i tiden som 1945. Jag
skall inte gå in i några detaljer hur
denna olyckshändelse gick till, men jag
ber ändå att få peka på en del saker.
Vid en skjutövning ute på Sanna skjutbana
upptäckte man efter skjutningens
avslutande ett kvarglömt kulsprutegevär
på en skjutvall. Övningsledaren
kommenderade då en värnpliktig, jordbruksarbetaren
Arvidsson ifrån Ullerud
i Värmland, att hämta det kvarglömda
kulsprutegeväret. Efter övningens avslutande
hade order om »patron ur»
givits, och Arvidsson levde antagligen
i den tron, att det kvarglömda kulsprutegeväret
var oladdat. Han åtlydde
ordern och hämtade geväret. Av gammal
vana gjorde han en mekanismrörelse,
slappade slagfjädern och då gick ett
skott av. Det träffade eu av hans kamrater,
en annan värnpliktig, fabriksarbetaren
Alf Gunnar Rödin ifrån Dalsland.
Han träffades i vänstra låret, varvid
lårbenet krossades och svåra muskelskador
jämte blödningar uppstod.

Efteråt blev det naturligtvis förhör
och krigsrätt. Det var alltså före krigsrätternas
avskaffande. Arvidsson hemställde
vid denna krigsrätt om att erhålla
hjälp av en advokat eller annan
hjälpreda. Det sägs också, att han var
hårt pressad under detta förhör. Detta
att Arvidsson inte erhöll hjälp med
advokat trots hemställan därom är enligt
min mening det mest anmärkningsvärda
i denna tragiska händelse. Varför
ingrep inte någon vid regementet
när det gällde Arvidssons hemställan
om att erhålla hjälp vid förhören inför
krigsrätten? Det var tydligen åtminstone
på den tiden inte alltid som
överordnade vid truppförbanden var
kamrater i vapenrocken med de värn -

pliktiga. Arvidsson dömdes till 15 dagars
arrest med tjänstgöring, och därmed
ansåg han för sin del saken utagerad.
Han utgick naturligtvis från
att staten skulle ersätta den skadade
Rödin. Så blev emellertid inte fallet.

Den skadade värnpliktige Rödin
krävde genom stämning övningsledaren,
kronan och Arvidsson gemensamt
på skadestånd och ersättning för sveda
och värk och framtida men. Det var
ju helt naturligt, att han skulle göra
det. Han var ju fullt berättigad att få
ersättning för denna skada. Ärendet
passerade alla instanser och kom slutligen
till högsta domstolen, som dömde
Arvidsson att ensam svara för ersättning
för sveda och värk och för framlida
men och livränta. Både kronan
och övningsledaren frikändes helt. Arvidsson
har sålunda enligt domstolsutslag
förpliktats att utbetala ett högt
skadestånd och en livränta och även
ersättning för framtida men, och dessa
belopp har, såvitt man kan bedöma,
Arvidsson ingen möjlighet att själv betala.
Följden blir ju, att det blir den
skadade Rödin, som får avstå en mycket
stor del av den ersättning han
skulle vara berättigad till enligt högsta
domstolens beslut.

Den 10 juni förra året träffades en
överenskommelse mellan parterna Arvidsson
och Rödin, en överenskommelse,
där Arvidsson förband sig att till
Rödin utbetala ett engångsbelopp av
5 000 kronor. Vid den överenskommelsen
var en representant för försvaret
närvarande, och denne representant
förband sig att tillstyrka en nådeansökan,
som Arvidsson ställde till Kungl.
Maj:t, där han hemställde om att av
nåd bli befriad från skadeståndet och
ersättningen till Rödin.

Nu är det att märka, att Rödin dock
har erhållit någon ersättning under de
år som har gått. Under dessa år har
till Rödin utbetalats från riksförsäkringsanstalten
sammanlagt i livränta
och sjukpenning från den 1 maj 1946

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32. 105

Ersättning åt A. G. Rödin för skada under militärtjänstgöring.

till i november 1953 mellan 11 000 och
12 000 kronor. Rödin är också enligt
riksförsäkringsanstaltens uppgifter berättigad
till en livränta fram till 67 års
ålder med 135 kronor i månaden eller
1 620 kronor per år.

Den nådeansökan, som Arvidsson
ställde till Kungl. Maj:t, föranledde
inte någon åtgärd.

Fallet är en tragedi, en tragedi, som
har väckt stor uppmärksamhet inte
bara i Värmland och Dalsland, där Arvidsson
och Rödin hör hemma, utan
litet varstans i vårt land. Jag skall bara
peka på att den här historien har ju
valsat genom hela den svenska pressen.
Tidningarna har sagt, att det kan
inte vara riktigt att staten inte skall
träda hjälpande emellan. Så sent som
i går hade både Aftontidningen och
Expressen här i Stockholm uppmärksammade
artiklar i denna fråga.

Personligen har jag varit i kontakt
med Arvidsson. Han tycker ju att det
hela är förskräckligt. Han tycker det
är bedrövligt för hans kamrat, som
blev skadad, och själv är han bitter,
mycket bitter över att han skulle ådörnas
detta höga skadestånd och att inte
staten utan vidare skulle påta sig detsamma.
Men — det är självklart —
iiven om Arvidsson kände det hårt, så
är det naturligtvis värst för den skadade
Rödin. Han har blivit invalid för
livet. Han har fått 40 procents nedsättning
av arbetsförmågan, och han uppbär
en livränta av 135 kronor per
månad.

Jag frågar mig: Har vi råd med alt
åta det bero vid detta? Vi skall komma
ihåg att denna olycka skedde under
militärtjänst. Våra försvarskostnader är
höga, alltför höga enligt mångas mening.
Jag hör inte till dem som i onödan
klankar på försvaret. Jag erkänner
att i den värld vi lever i är våra försvarskostnader
nödvändiga, och i stort
sett fördras de också med jämnmod av
vårt folk. Men skall de svenska värnpliktiga
känna med sig att det kan bli

sådana konsekvenser som i fallet Arvidsson
och Rödin, då förstår jag ungdomen,
om den inte har så värst mycket
till övers för en sådan tingens ordning.

Motionens yrkande går ut på att kronan
utöver vad Rödin tillerkänts av
riksförsäkringsanstalten skall ersätta
honom, så att han sammanlagt erhåller
den ersättning som högsta domstolen
tillerkänt honom, d. v. s. ett belopp
av 10000 kronor för sveda och
värk samt för framtida men minus det
belopp på 5 000 kronor, som Arvidsson
förbundit sig att betala till Rödin, samt
därutöver ett årligt belopp av cirka
400 kronor. Dessa 400 kronor utgör
skillnaden mellan den livränta Rödin
nu uppbär genom riksförsäkringsanstalten
och vad han skulle ha fått, om
han helt kunnat uppbära det belopp
som högsta domstolen tillerkänt honom.

Nu har det gått med denna motion
som med så många andra här i riksdagen.
Utskottet har skrivit välvilligt.
Utskottet talar om att det är ömmande
omständigheter men slutar med att
hemställa att motionen ej måtte av
riksdagen bifallas.

Utskottet talar också i sitt utlåtande
om att riksdagen godkänt andra lagutskottets
utlåtande nr 46, där utskottet
yrkat avslag på en motion angående
utredning om vidgat skydd i vissa avseenden
för i militärtjänst under fredstid
skadad personal. Det är riktigt att
denna kammare fattat detta beslut utan
debatt, men det berodde därpå, att
motionärerna yrkat på en utredning,
och utskottet kunde påvisa att denna
utredning redan var igångsatt. Motionärerna
hade sålunda fått sin önskan
uppfylld och avstod därför från att ta
kammarens tid i anspråk.

Utskottet erkänner, som jag sade, att
fallet Rödin iir behjärtansvärt, incn
med hänsyn till konsekvenserna vill
utskottet ändå inte tillstyrka ett bifall
av motionen.

106

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Ersättning åt A. G. Rödin för skada under militärtjänstgöring.

Vad blir det då för konsekvenser?
Jo, att vi kan få flera sådana här fall.
Utskottet menar därför, att kronan kan
komma att bli ersättningsskyldig i en
hel mängd fall. Javisst, det är självklart!
Men vi skall komma ihåg att det
här gäller svensk ungdom, som kommenderats
till detta jobb. Om svenska
ungdomar under fullgörande av militärtjänstgöring
råkar ut för olycksfall
och blir invalider för livet, så skall de
ha rätt att få en ersättning, som gör
det möjligt för dem att föra en människovärdig
tillvaro. De skall känna
med sig att samhället anser sig skyldigt
att ge dem sådan ersättning, att de
verkligen har möjligheter att leva i
samhället.

Till förevarande utskottsutlåtande är
fogad en reservation av herr Ivar Nilzon
m. fl. Jag är glad över att den reservationen
avgivits. Som jag redan
nämnt har första kammaren med övervädigande
majoritet redan bifallit densamma.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herr Ivar Nilzon
m. fl.

I detta anförande instämde herrar
Spångberg (s), Dahl (s), Svensson i
Alingsås (s), Sjölin (fp), Lundqvist i
Trollhättan (s), Andersson i Hyssna
(s), Bark (s), Jacobsson i Sala (s) och
Hammar (fp), fru Lindskog (s), fröken
Sandell (s), herr Mellqvist (s), fru Johcmsson
i Skövde (s) samt herrar Jönsson
i Gärds Köpinge (s) och Ekdahl
(s).

Herr LINDHOLM (s):

Herr talman! Den fråga som vi nu
behandlar gäller ett tragiskt olycksfall
bland de många, som inträffat under
militärtjänstgöring. Genom tidningspressens
medverkan och tack vare den
väckta motionen har allmänhetens uppmärksamhet
på ett alldeles speciellt
sätt riktats på detta olycksfall, och det
har kommit i blickfältet på ett helt
annat sätt än många andra, där om -

ständigheterna i övrigt varit ganska
likartade och där pojkar under sin
militärtjänst vid försvarsmakten på
grund av olyckliga omständigheter kommit
till skada.

Riksdagen har skapat ett instrument,
med vilket vi försökt att i någon mån
ekonomiskt bistå dessa pojkar. Man kan
ju aldrig med ekonomiskt bistånd ersätta
en människa för de skador vederbörande
åsamkats vid en olyckshändelse,
men man har ändå haft vissa ersättningsgrunder
att tillämpa. Dessa
grunder är lika för alla pojkar, som
skadats under militärtjänstgöring. I här
ifrågavarande fall har ersättning utdömts
hos en person, som enligt domstolens
mening varit vållande till skadan.
Denne har emellertid icke ekonomiska
möjligheter att fullgöra sin andel
av förpliktelserna, och som en följd
därav har riksförsäkriiigsanstalten fått
träda emellan. Anstalten har därför i
detta liksom i övriga fall utbetalat
ersättning enligt den militära ersättningsförordningens
grunder, alltså på
samma grunder som gäller för alla andra
värnpliktiga i samma situation.
Dessutom har Kungl. Maj:t i ett särskilt
beslut den 9 maj 1952 förklarat, att
rekryten Arvidsson icke är betalningsskyldig
för den del, som utbetalats av
riksförsäkringsanstalten.

Vid behandlingen av den väckta motionen
har vi i utskottet erfarit — vilket
också är omvittnat i ett utlåtande av
andra lagutskottet vid årets riksdag —
att den militära ersättningsförordningen
är föremål för omarbetning, där man
speciellt siktar till att förbättra läget
för dem, som fått ersättning enligt de
äldre grunderna. I dagarna har också
ett betänkande avlämnats, i vilket det
angivits vissa principer för dem, som
i den öppna marknaden haft olycksfallsersättning
enligt de äldre grunderna.
Det finns väl anledning förmoda
att det arbete ifrågavarande kommitté
utför skall leda fram till ett förslag,
som innehåller i huvudsak samma prin -

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32.

107

Ersättning åt A. G. Rödin för skada under militärtjänstgöring.

ciper som dem man nu förordar för
den öppna marknaden och därigenom
skapar ett större mått av rättvisa för
dem, som fått ersättning enligt de äldre
grunderna. Det livliga intresse som visats
dessa spörsmål här i kammaren
bör vara en garanti för att vederbörande
departement skyndsamt handlägger
detta ärende, alldenstund det är tydligt
att det finns stark resonans för det
rättskrav, som de personer har anledning
att resa, vilka uppbär ersättning
enligt de äldre ersättningsbestämmelserna.
Motivet till att vi inom utskottet
icke bär biträtt denna motion är uteslutande
det, att vi inte vill bryta ut ett
enstaka fall ur dess sammanhang. Det
kan anföras precis lika starka skäl för
praktiskt taget samtliga dem som erhåller
ersättning enligt de äldre bestämmelserna
och alltså fått en mycket låg
ersättning för de olycksfall som de utsatts
för. Att man i detta fall haft favören
att finna motionärer, som ställt
frågan i blickpunkten på sätt som
skett, bör inte betyda, att alla de andra
glöms bort, som saknar dylika kontakter
och följaktligen inte har förmånen
att på samma sätt som i detta fall få
tillräcklig publicitet kring sitt fall.

.lag vill dessutom tillägga att ungefär
samtidigt som denna motion väcktes i
riksdagen var denna fråga föremål för
Ivungl. Maj:ts prövning. Kungl. Maj:t
avslog ju den framställning som då hade
gjorts. Jag erkänner gärna, herr talman,
att i denna fråga finns det eu
oändlig mängd ömmande omständigheter,
som talar till förmån för motionen,
men det finns också starka skäl emot
densamma och för att man inte skall
bryta ut frågan ur dess sammanhang
utan i stället eftersträva att så fort
som möjligt få ett system, som skänker
en större grad av rättvisa åt alla dem
som erhåller ersättning enligt de bestämmelser
som gäller på detta område.
Det är detta och ingenting annat, herr
talman, som ligger bakom utskottets avslagsyrkande.

.lag ber att få hemställa om bifall
till utskottets förslag.

Herr RL BBESTAD (bf):

Herr talman! Efter den ganska ingående
redogörelse som herr Andersson i
Ryggestad lämnat i föreliggande ärende
skall jag fatta mig mycket kort. Jag vill
till att börja med säga att jag med tacksamhet
mottar det uttalande som herr
Lindholm gjort, nämligen att här föreligger
mycket ömmande omständigheter.
Jag vill gärna i anslutning till hans
uttalande om utredningen i saken säga,
att vi nog alla är av den meningen att
densamma bör ske så snart som möjligt,
så att det kan skapas rättvisa åt
alla dessa som i krigstjänst drabbats
av olyckor. Denna utredning bör som
sagt påskyndas, och det tror jag är ur
alla synpunkter önskvärt inte minst
med hänsyn till att denna fråga är sammankopplad
med frågan om det nordiska
samarbetet på skadeståndsrättens
område, något som säkerligen kommer
att dra långt ut på tiden om inte från
riksdagens sida trycks på, att utredningen
bör färdigställas snarast möjligt.

Men när herr Lindholm säger, att detta
fall inte bör skiljas från andra vill jag
för min del framhålla, att riksdagen vid
ett par tillfällen gått in för att skilja ut
sådana här ömmande fall. Det var 1942
som riksdagen på grund av en motion
gick in för att ikläda sig ansvaret för ett
skadestånd som utdömts av en fältkrigsrätt.
1945 fattade riksdagen också
ett beslut i anledning av en proposition
med hemställan om att riksdagen
ville lätta på bördan för en familj som
blivit hårt drabbad av olycka. Jag menar
med andra ord att detta fall är lika
ömmande som vilket som helst av dessa
två andra.

.lag gjorde mig förliden lördag besväret
att hälsa på denne Rödin för att
ta närmare reda på hans förhållanden,
och jag måste då konstatera, att det
var fråga om ett mycket ömmande fall,

108 Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Ersättning åt A. G. Rödin för skada under militärtjänstgöring.

som borde få stöd av riksdagen. Rödin
är vanför. Hans arbetsförmåga är nedsatt
till 40 procent. Han har ett litet
jordbruk, som han med hustruns hjälp
försöker sköta. Det arrenderar han. Men
han har tänkt sig att senare möjligtvis
med garantilån från lantbruksnämnden
kunna förvärva sina svärföräldrars
gård, som skulle ge honom större möjlighet
att kunna klara sig. Han har en
hel del skulder men inget nämnvärt
lösöre, varför han befinner sig i synnerligen
svåra ekonomiska omständigheter.
Jag tror därför att man mycket
väl bör kunna räcka honom en hjälpande
hand, och jag skulle glädja mig
mycket om denna kammare liksom första
kammaren för en stund sedan behjärtadc
denna sak och biträdde reservationen.

Här talas om att ett bifall till denna
reservation kan ha sina konsekvenser.
Då vill jag säga, att konsekvenser av
denna art är jag för min del beredd att
ta. .lag tror inte att det blir så värst
många fall där tre olika domstolar dömer
ut ett skadestånd men det likväl
ej kan anses skäligt att staten på något
sätt bisträcker vederbörande. Den person
som ansetts ensam ansvarig i detta
fall är en ung fattig bondpojke från
Värmland. Han äger ingenting att betala
skadeståndet med, och följden blir
att Rödin inte erhåller något som helst
bidrag, om riksdagen i dag inte biträder
den reservation soin här föreligger.
■lag tycker att man i detta fall inte behöver
vara rädd för konsekvenserna
utan att man med öppna ögon kan gå
in för att ta sig an alla dylika fall, som
inträffat under krigstjänstgöring i vårt
samhälle. När vi offrar mer än 2 000
miljoner kronor årligen på vårt försvar
bör det vara på sin plats att staten
svarar för de olyckor som drabbar de
värnpliktiga.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till den reservation
som föreligger vid detta betänkande.

Häri instämde herrar Gustafsson i

Borås (fp), Andersson i Björkäng (bf),
Vigelsbo (bf), Adolfsson (bf), Carlsson
i Bakeröd (bf), Larsson i Hedenäset
(bf), Persson i Norrby (bf), Fredriksson
(s), Lindberg (s) och Malmborg i
Stockholm (s), fru Eriksson i Stockholm
(s) samt herr Ericsson i Näs (bf).

Herr CASSEL (h):

Herr talman! Vad vi står inför i fallet
Rödin är inte längre ett juridiskt problem.
Den juridiska sidan av saken är
till fullo utredd, och all den rättvisa,
som enligt gällande författning kan tillerkännas
Rödin, tycks han ha fått. Genom
högsta domstolens dom den 6 juni
1952 är det slutgiltigt fastställt, att hans
skador är så stora, att han är berättigad
till ersättning för sveda och värk med
7 000 kronor och för framtida men med
3 000 kronor plus en livränta, som är
400 kronor större per år än den han nu
får.

Allt detta är det emellertid ingen annan
än Rödins kamrat Arvidsson — han
som råkade avlossa skottet — som har
blivit skyldig att betala, men som redan
sagts har Arvidsson ingenting utöver en
mager bärgning. Alla vet att han, även
om han skulle försöka slita skjortan av
kroppen på sig, inte kan klara sina förpliktelser
gentemot Rödin.

Enligt högsta domstolens dom, som
grundar sig på gällande skadeståndsrätt,
är kronan inte skyldig att ge Rödin ett
öre i ersättning. Kronans förpliktelser
mot honom bygger endast och allenast
på förordningen om militärersättning
sådan denna var utformad 1945, når
olyckan inträffade. Som saken nu ligger
till går Rödin, därför att hans kamrat
Arvidsson är lika fattig som han
själv, miste om 5 000 kronor av den
ersättning, som han har blivit tilldömd,
och får en livränta — som jag nyss sade
— som är 400 kronor om året mindre än
den han rätteligen skulle ha. Men, herr
talman — jag upprepar det — rättvisan
har haft sin gång, och rätt har veder -

Onsdagen den 8 december 1954 em. Nr 32. 109

Ersättning åt A. G. Ködin för skada under militärtjänstgöring.

farits Rödin i enlighet med gällande författningar.

Kan då inte Rödin vara belåten och
tidningarna och allmänheten hålla sig
stilla? Nej, ärade kammarledamöter, saken
har också en mänsklig sida, en moralisk
sida, som varje enskild ledamot av
denna kammare har möjlighet att själv
bedöma. Vi måste ställa oss frågan: Vore
det rimligt och billigt, om staten skulle
hålla på sin rätt och vägra att göra någonting
utöver vad staten juridiskt kan
tvingas till? Utskottsmajoriteten och
dess talesman har yppat en viss tveksamhet,
medan en betydande minoritet
synes klart övertygad om att ett sådant
handlingssätt vore staten ovärdigt, och
denna övertygelse delas av en utbredd
folkopinion. I den opinionen deltar
människor från alla läger, även sådana
som eljest brukar hålla sträng vakt om
skattebetalarnas medel. Utskottsmajoriteten
har inte velat gå längre än till
uppfyllandet av statens rent juridiska
förpliktelser, av fruktan, säger man, för
att en välvillig behandling av Rödin
skulle dra med sig liknande framställningar
från andra håll. Jag instämmer
i vad man sagt, att vi skall inte vara
rädda om det kommer liknande anspråk.

I utskottsutlåtandet finns emellertid
ett par fall refererade, där staten gjort
just vad motionärerna och reservanterna
vill, nämligen övertagit den skadeståndsskyldighet,
som den vållande
dömts till gentemot den skadelidande,
men som den vållande saknat förmåga
att fullgöra. Utskottsmajoriteten gör liksom
statskontoret gällande, att det i de
refererade fallen finns alldeles speciella
omständigheter att åberopa. Det ena
fallet gäller, som vi nyss hörde, ett beslut
från 1942 om ersättning åt efterlevande
till vpl Dino, och det andra gäller
ett beslut från 1945 om ersättning åt
vpl Nordlanders efterlämnade maka och
barn. I båda dessa fall gäller det precis
som i fråga om Rödin värnpliktiga som
blivit skadade genom vådaskott under
militära övningar, beträffande både

Dino och Nordlander dock med dödlig
utgång. I båda fallen har likaledes den
som vållat skadan befunnits sakna medel
att betala utdömt skadestånd. Dinos
och Nordlanders efterlevande lever under
mycket knappa villkor. Rödin, som
överlevde, har en ytterst blygsam ekonomisk
ställning. Varken om Rödin eller
om Dino eller om Nordlander har det
ens påståtts, att de genom egen oförsiktighet
i någon mån medverkat till att
olycka skedde.

Jag har mycket svårt att mellan dessa
tre fall se någon väsentlig skillnad, som
skulle ge fog för att man i fallet Rödin
horde förfara olika mot vad man gjorde
när det gällde Dinos och Nordlanders
efterlevande. Jag skulle vilja fråga herr
Lindholm, vad det är för alldeles speciella
skäl som utskottet här har syftat
på.

Det är till sist, herr talman, betydelsefullt
att staten i olika sammanhang framträder
på ett sätt, som står i överensstämmelse
inte bara med juridiska utan
även med moraliska krav — på ett sätt
som kan uppställas som exempel för
den enskilde. .lag ber därför att få yrka
bifall till den vid utlåtandet fogade
reservationen.

Häruti instämde herr Hagård (h).

Herr PETTERSON i Degerfors (s):

Herr talman! Sedan jag begärde ordet
har nu alla dessa instämmanden gjorts,
och jag utgår ifrån att reservationen
är klarad. Därför, herr talman, skall jag
inskränka mig till att påminna om att
det för några månader sedan satt en
affisch utefter våra vägar med uppmaningen
att sätta människan i centrum.
Här har kammaren en möjlighet
att sätta människan i centrum.

Jag ber med detta att få yrka bifall
till reservationen.

Herr HALLÉN (s):

Herr talman! Efter detta yttrande av
herr Petterson i Degerfors kan jag inskränka
mig till att konstatera, att den -

110

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Anslag för tidskriften Nordisk Kontakt.

na historia har i den värmländska provinsen
väckt ett oerhört uppseende och
åstadkommit en samling utan motstycke.
Jag skall inte argumentera det ringaste,
det har de föregående talarna gjort. Jag
vill bara understryka att på tal om konsekvenserna
förstår jag mycket väl att
det inte är meningen i framtiden att
olyckshändelser, som kan tillskrivas
nästan brottsligt slarv och lättsinne eller
tanklöshet, skall ersättas av kronan. Man
är rädd för att ett bifall till motionen
skall verka prejudicerande. Ja, varför
inte? När, såsom i detta fall, det är fråga
om en ren olyckshändelse och icke
slarv eller vårdslöshet, så uppfattar allmänna
opinionen fallet så, att här är
det statens sak att träda emellan. Det
låter kanske en smula enkelt, men hemma
i Värmland resonerar man som så
att när vi offrar 8,5 miljarder skall man
inte snåla på 135 kronor i månaden till
en människa som är invalid för livet.

Jag ber att få instämma i yrkandet
om bifall till reservationen.

Herr SVENSSON i Stenkyrka (bf):

Herr talman! Jag instämmer med reservanterna
och skulle följaktligen inte
behöva säga något mer. Det är emellertid
en detalj i sammanhanget jag vill
peka på, och det är att varken reservanterna
eller utskottet tycks ha tänkt på
den som enligt domstolsutslaget anses
vara den skyldige. Han kommer fortfarande,
hur än riksdagen beslutar — jag
hoppas att kammaren följer reservanterna
— att vara skadeståndsskyldig. Detta
anser jag vara en orättvisa. Det är
ingenting att göra åt den saken i dag,
men jag vill påpeka att detta är något
som vi har anledning att framdeles återkomma
till. Mannen i fråga bör alltså
befrias från den ersättningsskyldighet
som han ådömts.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till den av herr Ivar Nil -

zon m. fl. avgivna reservationen; och
biföll kammaren nämnda reservation.

§ G.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 41, i anledning av fullmäktiges i
riksgäldskontoret framställning angående
pensionsbestämmelser för hos riksdagen
anställda tjänstemän jämte i ämnet
väckta motioner.

Utskottets hemställan bifölls.

§ ?•

Anslag för tidskriften Nordisk Kontakt.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 42, i anledning av framställning från
Nordiska rådets svenska delegation angående
anslag för viss publikation.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Det är ju så att officiella
publikationer lätt får ett visst drag
av tråkighet över sig. Vi hade en publikation
en gång som berörde just de
nordiska problemen och som hade den
franska titeln »Le Nord». Jag får hoppas,
om nu kammaren bifaller detta
förslag om en publikation för de nordiska
frågorna, att densamma verkligen
kommer att innehålla en hel del nyheter,
så att det inte bara blir ett dubblerande
av vad som står i den svenska
pressen. Det skulle vara mycket enkelt
att här peka på en rad tidskrifter som
vi redan har i detta land och som gäller
Norden. Vi har Nordisk Tidskrift, vi har
tidningen Norden och en rad tidskrifter
i våra grannländer, som berör de nordiska
problemen ganska ingående.

Man kan verkligen fråga sig om det
finns något behov av en sådan tidskrift.
Trots att jag från början var mycket
skeptisk till en sådan bär jag ändå kommit
underfund med att det kanske inte
skulle skada om vi fick en tidskrift som

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32.

111

Anskaffande av bokhyllor för riksdagsbiblioteket.

denna, förutsatt att den redigeras i en
sådan anda att man också får en hel
del nyheter. Det är under den förutsättningen,
herr talman, som jag vill
yrka bifall till anslaget till denna publikation,
men med betonande av angelägenheten
att den redaktionskommitté
som är tillsatt också söker informera
om förhållanden, som inte ens kommer
fram i Nordiska rådets protokoll. Vi
har ju vid denna höstriksdag tillräckligt
diskuterat frågor som på det sättet
har smusslats undan i Nordiska rådet.

Det skulle naturligtvis vara angeläget
att man fick en debatt i denna publikation
och inte bara mer eller mindre
halvofficiella informationer. Över huvud
taget är det ju så att även de officiella
tidskrifter, som departementen
ger ut i vårt land, är ganska officiella
även ur den synpunkten att de bjuder
på ytterst litet av debattkaraktär och
mera så att säga återger departementens
åsikter. Jag tror att det vore värdefullt
om denna publikation gav riksdagsmännen
möjlighet att framställa olika förslag
för att på detta sätt få i gång en
verklig debatt. Endast under den förutsättningen,
herr talman, tror jag att
denna publikation har en mission att
fylla.

Herr EDBERG (s):

Herr talman! Eftersom jag något deltagit
i förarbetena för tillkomsten av
den här ifrågavarande publikationen
anser jag mig skyldig att upplysa kammarens
ledamöter om att avsikten inte
är att den skall bli ett debattforum i
egentlig mening. Avsikten är att den
skall kunna informera ledamöterna i
de fem nordiska parlamenten om vad
som försiggår i grannländernas parlament.
Det förhåller sig ju så att även
mycket stora och viktiga frågor i
grannlandsparlamenten ofta går tämligen
oförmiirkt förbi, .lag kan erinra om
att en så stor fråga som lex Thagaard
i det norska stortinget endast var obe -

tydligt känd bland parlamentsledamöterna
och även i pressen i de övriga
nordiska länderna.

Meningen är alltså att publikationen
skall innehålla koncentrat av viktigare
debatter, beslut och förslag i de
olika nordiska parlamenten. Nordiska
rådets förhandlingar kommer självfallet
också att refereras när session hålles,
men det väsentliga är att exempelvis
vi här i den svenska riksdagen kan
veta allt av vikt som försiggår i den
finska riksdagen, i det danska folketinget,
i det isländska alltinget och i
det norska stortinget. Detta kan i så
måtto stimulera till debatt att vi får del
av de frågor som diskuteras i grannländernas
parlament, men meningen är
att publikationen skall hållas på en
rent objektiv bas. Jag tror därför inte
det skulle vara riktigt att göra den till
diskussionsforum för ledamöter av de
enskilda nordiska parlamenten.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan
bifölls.

§ 8.

Anskaffande av bokhyllor för riksdagsbiblioteket.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 43, i anledning av styrelsens för
riksdagsbiblioteket framställning rörande
anslag till anskaffande av bokhyllor.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid

Herr RUBBESTAD (bf) :

Herr talman! För fem, sex timmar
sedan läste jag i Aftonbladet för i dag
att denna fråga var avverkad redan
före klockan 3 och att jag för min del
inte yttrat något i anledning av denna
sak. Jag vill härmed dementera detta
och gör det genom att yrka bifall till
utskottets förslag.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

112

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Tillägg till 5 § lagen om Kungl. Majrts regeringsrätt.

§ 9.

Föredrogos vart efter annat bankoutskottets
utlåtanden och memorial:

nr 44, i anledning av delegerades för
riksdagens verk framställning angående
statens grundlöneförordnings tillämpning
vid riksdagens verk m. in.;

nr 45, i anledning av delegerades för
riksdagens verk framställning om ändring
av bestämmelserna angående förhandlingsrätt
för tjänstemän vid riksdagens
verk; och

nr 46, angående instruktion för nästkommande
riksdags bankoutskott.

Kammaren biföll vad utskottet i
nämnda utlåtanden och memorial hemställt.

§ 10.

Tillägg till 5 § lagen om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 31, i anledning av väckt motion
om visst tillägg till 5 § lagen om
Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! Första lagutskottet har
i sitt utlåtande nr 31 hemställt att motionen
11:453 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd. I egenskap av
motionär bör jag följaktligen ge uttryck
för min djupa besvikelse över
utskottets behandling av denna vitala
fråga, samt, innan jag tystnar, eventuellt
yrka bifall till motionen. Intet av
allt detta kommer kammaren dock att
få höra. I själva verket har motionen
nått sitt syfte och motionären också
blivit bönhörd, kanske vida mer än
han ens vågat drömma om.

Frågan gällde den disciplinära bestraffningsrätten
över statliga befattningshavare.
Därvid konstaterades att
ett visst slag av sådana befattningshavare,
nämligen de som tillsatts av

Kungl. Maj:t, inte hade någon möjlighet
att i mål om avsättning överklaga
bestraffningsbeslutet hos regeringsrätten.
Dessa fall —- entlediganden i rent
administrativ ordning — avgjorde
Kungl. Maj :t i statsrådet såsom första
och sista instans.

I sitt yttrande har utskottet upplyst
att en allmän verksstadga, innehållande
för ämbetsverken gemensamma bestämmelser
om bl. a. disciplinär bestraffning,
inom en mycket nära framtid
torde komma att utfärdas. Vad gäller
ordningen för prövning av disciplinärendena
kommer enligt denna stadga
beslutanderätten i dessa ärenden utan
undantag att ankomma på vederbörande
myndighet. Detta innebär i sin tur,
att en befattningshavare, som utnämnts
eller förordnats av Kungl. Maj:t, därest
han döms till avsättning av den
myndighet, under vilken han lyder,
kan överklaga beslutet genom besvär,
och dessa kommer då att prövas av
regeringsrätten.

Mot denna ändrade ordning för prövning
av hithörande frågor har jag, herr
talman, givetvis ingenting att invända.
Tvärtom! Verksstadgans bestämmelser
går ju längre, än jag vågade hoppas.
Syftet med min motion är således nått.
Det är därför med synnerligen gott
samvete, jag yrkar bifall till utskottets
hemställan. Vågar jag kanske rent av
tro, att motionen i någon mån påskyndat
utformningen av den — som det
har meddelats mig — väl beslutade
men ännu icke till allmänhetens kännedom
komna verksstadgan!

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

§ 11.

Föredrogs första lagutskottets memorial
nr 32, angående uppskov med behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 221 angående utlämnande av
viss kvantitet s. k. rövat guld jämte i
ämnet väckta motioner.

Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32. 113

§ 12.

Stödlån till jordbrukare.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 47, med anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående utlämnande
av stödlån till jordbrukare jämte i
ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 29 oktober
1954 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 223, hade
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för
samma dag föreslagit riksdagen

1) att medge, att stödlån med anledning
av 1954 års skördeskador måtte utlämnas
i enlighet med de grunder, som
angivits i propositionen;

2) att till bestridande av kostnaderna
för stödlånen

a) medge, att i propositionen omförmälda
tidigare anvisade investeringsanslag
till Stödlån till jordbrukare skulle
få tagas i anspråk; samt

b) till Stödlån till jordbrukare å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1954/55 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag
av 5 000 000 kronor.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat ett antal inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade
motioner.

I motionen 1:562 av herr Persson,
Helmer, och herr Persson, Ola, hade
hemställts dels att 5 000 000 kronor ur
det av Kungl. Maj:t äskade anslaget till
stödlån måtte utgå som kontanta bidrag
till de småjordbrukare, som hårdast
drabbats av skördeskadorna, dels att
räntan för de av Kungl. Maj:t föreslagna
stödlånen måtte sänkas från 4 till
3,5 procent.

I motionen II: 722 av herr Löfroth
hade hemställts, att riksdagen måtte besluta
att anvisa ett anslag av 9 000 000
kronor att ställas till lantbruksnämndens
i Norrbottens län förfogande för
fördelning av kontanta bidrag utan be -

hovsprövning men efter skadornas omfattning
bland de jordbrukare i Norrbottens
län, som drabbats av förluster
genom skador vilka uppstått på 1954
års höskörd.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

1) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag i förevarande
del å motionerna 1:560 och 11:721
samt I: 562 medge att stödlån med anledning
av 1954 års skördeskador finge
utlämnas i enlighet med de grunder,
som utskottet förordat,

2) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionen
I: 562, såvitt nu vore i fråga, till bestridande
av kostnaderna för stödlånen

a) medge, att förut omförmälda tidigare
anvisade investeringsanslag till
Stödlån till jordbrukare måtte få tagas
i anspråk; samt

b) till Stödlån till jordbrukare å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1954/55 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag
av 5 000 000 kronor;

3) avslå yrkandena i motionerna
1:560 och 11:721 samt 11:722 om anvisande
av anslag till bidrag med anledning
av skördeskador.

Reservation utan angivet yrkande
hade avgivits av herr Sundberg.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr LÖFROTH (fp):

Herr talman! Alla vet vi att sommarens
översvämningar och den alltför
rikliga nederbörden farit hårt fram
speciellt i Norrbotten och därvid åstadkommit
skador som på många håll kan
sägas vara totalskador. I mannaminne
kan man i Norrbotten icke erinra sig
alt sådana skador på höskörden har
ägt rum som vad just i år har kunnat
inregistreras. Ansvariga länsmyndigheter
var också på det klara med att man
från statsmakternas sida borde göra
någonting för att ekonomiskt hjälpa

8 — Andra kammarens protokoll 195b. Nr 32.

114

Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Stödlån till jordbrukare.

dessa jordbrukare och söka lindra skadeverkningarna.

Vid hushållningssällskapets årsmöte
för ett par veckor sedan lämnades den
uppgiften av sällskapets sekreterare, att
skördeskadorna inom länet i år uppgick
till icke mindre än 25 miljoner
kronor. Sällskapet ingav också i mitten
av september en framställning till
Kungl. Maj :t med hemställan att sex miljoner
kronor skulle ställas till förfogande
för reglering av omnämnda skador
samt att stödet skulle utlämnas i
form av rabatter vid inköp av fodervaror.

De av länets jordbrukare som är anslutna
till RLF hade en mot hushållningssällskapet
avvikande mening dels
i fråga om hjälpens storlek och dels
i fråga om sättet för hjälpens fördelning.
RLF:s länsförbund ansåg nämligen
att minst nio miljoner kronor skulle
tilldelas jordbrukarna i Norrbotten och
att hjälpen skulle utgå kontant utan
behovsprövning men efter skadornas
omfattning. En framställning härom ingavs
också en vecka efter det att hushållningssällskapet
hade ingivit sin
framställning i saken.

Enligt vad Kungl. Maj:t föreslagit och
jordbruksutskottet tillstyrkt skall hjälpen
till de jordbrukare som drabbats
av dessa skördeskador utgå i form av
stödlån, amorteringslån på fem, högst
tio år.

Vid hushållningssällskapets omnämnda
möte uppstod det en mycket livlig
debatt mellan olika meningsgrupper
om hur hjälpen skulle regleras, och
från många håll, däribland från ledande
RI.F- och bondeförbundshåll, framhölls
med skärpa att den sämsta hjälpen
som man kunde få i Norrbotten
var just vad Kungl. Maj:t föreslagit,
nämligen hjälpen genom stödlån.

De norrbottniska jordbrukarna tycks
inte heller ha glömt att deras yrkesbröder
söderut blev rundhänt hjälpta häromåret,
detta sagt utan närmare ingåenda
på just detta kapitel.

Har några av kammarens ledamöter
intresserat sig för att räkna ut hur
stor hjälp de norrbottniska jordbrukarna
får genom Kungl. Maj:ts förslag?
Iinligt propositionen skall sammanlagt
11,8 miljoner kronor för hela landet utgå
för stödlån. Av en uppgift i tidningspressen
häromdagen såg jag att
lantbruksstyrelsen hade beräknat att
Norrbotten skulle få en och en halv
miljon kronor av denna hjälp i form
av stödlån. När man nu vet skadornas
omfattning — 25 miljoner kronor
— kan man ju räkna ut hur mycket
jordbrukarna i Norrbotten får. Det blir
hela sex procent av de sammanlagda
skadorna inom länet som kommer att
täckas av dessa stödlån. Man kan ju
fråga sig om detta är någonting att
komma med.

Tittar vi sedan närmare på vilka inkomstminskningar
länets jordbrukare
har fått vidkännas på grund av den
starkt sjunkande mjölkproduktionen,
som är en given följd av de uppkomna
foderskadorna, tvångsnedslaktningen
m. m., en inkomstminskning som enbart
under de fyra sista månaderna får
räknas till det belopp som Norrbottens
jordbrukare eventuellt skulle få ut
sammanlagt i form av stödlån, finner
man att ingenting återstår av den föreslagna
hjälpen.

Vi skall inte glömma bort att jordbrukarna
i Norrbotten och övriga norrländska
län i huvudsak har att stödja
sig just på mjölkproduktionen.

Nu säger någon, att det är inte
synd om norrbottensbönderna, de har
ju skogen att tillgå när en ekonomisk
kris sådan som denna i år uppstår.
Men hur är det med den saken? Av den
skog som finns inom länet äger staten
55 procent, bolag och allmänningar
äger 16 procent, och på enskilda kommer
då återstoden, 29 procent. Av de
cirka 20 000 brukningsdelar som finns
är 26 procent helt utan skog, och av
de enskilda skogsägarna har 48 procent
under 25 hektar skogsmark. Av

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32. 115

dessa senare är det omkring 68 procent
som ej har mer än vad vi kallar
husbehovsskog.

Herr talman! Jag skall ej längre ta
kammarens tid i anspråk, men jag vill
än en gång säga, att vad Kungl. Maj:t
och utskottet här föreslagit inte ger
någon verklig hjälp åt de norrbottniska
jordbrukarna. Detta är en uppfattning,
som delas av de fackligt organiserade
jordbrukarna i Norrbotten.

Trots att jag vet frågans utgång yrkar
jag, herr talman, bifall till den i
denna kammare av mig väckta motionen
nr 722.

Herr LARSSON i Hedenäset (bf):

Herr talman! På grund av den sena
timmen skall jag endast yttra några få
ord.

Det sägs, att man inte bör titta given
häst i munnen, men det får ändå erkännas,
att Norrbottens jordbrukare
inte är begeistrade över den julklapp,
som det snart fattade beslutet om stödlån
kommer att innebära. När så är
fallet är det framför allt av följande
orsaker:

Det har aviserats att av vad som nu
beslutas skall 1,5 miljoner kronor komma
Norrbottens län till del. Skördeskadorna
har emellertid av länets hushållningssällskap
uppskattats till nära
det tjugudubbla beloppet. Vidare förhåller
det sig så, att länets jordbrukare
led betydande skördeskador år 1952. De
beviljades då stödlån om sammanlagt
2,6 miljoner kronor, vilkas amortering
skall börja nästa år. Det får ses mot
bakgrunden av det dåliga skördeutfall,
som de har haft i år. Härtill må en betydande
skuldbörda i övrigt beaktas.
Ytterligare är att märka, att det till
största delen rör sig om småbrukare
med synnerligen begränsade ekonomiska
betingelser, som gör, att de inte ens
under förhållandevis goda år kan få
något över till att klara av de extra
amorteringar, som dessa lån medför.

Stödlån till jordbrukare.

Med hänsyn till dessa förhållanden
skulle man ha önskat, att den första
hjälpen, som i dag beslutas, hade varit
effektivare. Jag vill inte bortresonera,
att stödlånen alltid innebär något, men
en effektivare hjälp skulle ha varit
önskvärd från första början. Som saken
nu ligger till lär det emellertid inte
vara möjligt att för dagen nå längre än
vad utskottet föreslagit. Jag nöjer mig
därför med att uttala den förhoppningen,
att det slutliga förslaget om skördeskadehjälp
må visa sig innebära effektiva
åtgärder och att, även om dagens
julklapp synes oss alltför torftig, i stället
nyårsgåvan skall visa sig bli desto
bättre.

Fru BOMAN (h):

Herr talman! Hade människorna där
uppe i min hembygd i dag haft tillfälle
att läsa propositionen och utskottsutlåtandet,
tror jag, att de efter ett tyst
begrundande av det hela skulle ha utlåtit
sig och sagt: Det var »magert»,
det här! Det är magert. Man säger, att
utskottet har skrivit positivt och i god
anda; det pågår ju alltjämt en undersökning
om skördeskadornas omfång,
och fram mot våren får man veta, hur
stort det är. Då är väl också departementschefen
beredd att utöka hjälpen,
om så behövs.

Undersökningen sattes in ganska tidigt
i höstas, och det bör inte vara
svårt för någon att, innan man gått in
i någon gård och frågat respektive bönder
om hur läget tedde sig, ha klart för
sig att det här är fråga om en totalförlust.
Det finns ett mycket litet fåtal
jordbrukare, som kan räknas bort från
de så hårt drabbade.

Vad Kungl. Maj:t har föreslagit och
utskottet har tillstyrkt är möjligheten
till stödlån. De båda motionärer, som
tidigare har haft ordet, har grundligt
redogjort för sammanhangen härvidlag,
och jag skall inte gå in på det.

Man kan resonera om vilket som bäst

116 Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Stödlån till jordbrukare.

hade hjälpt jordbrukarna i fråga: att
låna eller att få bidrag i någon form.
Jag vill i alla fall säga, att de bönder,
som nu behöver låna pengar, är desamma
som för två år sedan också tog
lån och just vid den här tiden skall
börja betala sina skulder. Om man inte
vet det tidigare, vill jag gärna understryka
det faktum, att Norrbottens jordbrukare
med mycket få undantag har
synnerligen ont om kontanta penningmedel
att röra sig med. De måste nu på
något sätt skaffa foder, om de skall
hålla kreaturen vid liv. Skall de nu
köpa foder nedifrån landet? Det är uträknat
i utlåtandet ungefär vad det
skulle kosta. Man räknar värdet per
kilogram hö, kraftfoder och melass
samt annat som behövs och kommer
fram till en summa av nära 9 000 000
kronor enligt utredningen från Norrbotten,
redovisad i utskottsutlåtandet.
Jordbrukarna måste ha pengar för att
betala detta — jag är inte säker på att
det annars går att göra affärer — samtidigt
som de skall vara beredda att
betala igen de lån som de måste tillgripa
för två år sedan, då de också
var utsatta för skördeskador, dock av
mindre omfång än årets skador.

På ett par punkter i utskottsutlåtandet
har jag satt ett frågetecken. Det heter
bl. a.: »Enligt utskottet torde man
emellertid kunna utgå ifrån att liknande
förhållanden föreligger även i
andra delar av landet, som drabbats av
skördeskador. Ett ställningstagande nu
från utskottets sida till särskilda stödåtgärder
för visst eller vissa län skulle
därför innebära en ur rättvisesynpunkt
mindre lämplig åtgärd.» Jag måste säga
att detta uttalande förvånar mig mycket.
De flesta riksdagsmän har ju rest
omkring överallt i vårt land och vet väl
att förhållandena i Norrbotten eller
övre Norrland inte kan jämföras med
förhållandena i någon annan landsända,
detta inte heller när det gäller
jordbruket. Jag har alldeles klart för
mig att skördeskadorna i västra delar -

na av vårt land har ungefär samma omfång
som i Norrbotten, men det är dock
en ofantlig skillnad mellan att köpa
fodermedel från de trakter i Mellansverige,
där jordbruket inte har utsatts
för några skördeskador, och transportera
dem till de västra delarna av landet
och att köpa sådana fodermedel och
transportera dem till Norrbotten.

»Vidare», säger utskottet — och det
är där jag har satt mitt andra frågetecken
— »skulle en sådan särbehandling
vara ägnad att föregripa resultatet
av den i det föregående omförmälda
närmare undersökningen av skördeskadornas
art och omfattning.» När slutresultatet
av undersökningen föreligger
någon gång fram på vårsidan, kommer
det säkerligen att visa sig att man på
intet sätt utsträckt hjälpen för långt i
förhållande till de verkliga skördeskadorna,
utan att motsatsen snarare är
fallet. Det kan alltså inte bli fråga om
att föregripa det slutliga resultatet.

Genom den undersökning som skett
har man, såsom jag tidigare sagt, fått
veta åtskilligt om skadornas omfattning.
Men även sedan undersökaren
lämnat en gård, uppkommer det dagligen
nya skador. Veterinärerna uppe
i våra trakter har mer än full sysselsättning
med att försöka bota de skador
som det dåliga höet har åstadkommit
hos kreatursbesättningarna. Strax efter
att man hade kört in höet och räknade
med att ändå kunna använda det som
hjälpfoder, fick många av jordbrukarna
ta ut höet igen och bränna det på öppna
marken. Det finns sålunda ingenting
kvar i ladorna. Det sker dagligen nya
skador, och så kommer att vara fallet
även i fortsättningen. Allt vittnar om
att de flesta av Norrbottens bönder lidit
oersättliga förluster.

Jag måste i likhet med föregående
talare säga att man hade hoppats att
det skulle ha funnits större förståelse
för det läge, vari Norrbottens jordbrukare
har råkat. Jag vill också gärna
understryka den siste talarens för -

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32.

117

hoppning om att det ju förr dess hellre
skall vara möjligt att ersätta skadorna.
Någon hjälp innebär ju stödlånen, men
när frågan är helt klarlagd hoppas jag
att Norrbottens bönder skall finna, att
man inte står ointresserad inför det
hårda slag som utan deras egen förskyllan
har drabbat dem.

Herr ÖSTLUND (h):

Herr talman! Jag har begärt ordet
för att understryka att vad som här
sagts om den stora omfattningen av
skördeskadorna uppe i Norrland gäller
inte bara Norrbotten utan i lika hög
grad Västerbotten — bortsett från de
skador som åstadkommits genom vissa
översvämningar — och även vissa delar
av det övriga Norrland.

Frågan om hur man skall kunna ersätta
dessa skördeskador är ett svårt
problem. Stödlån kan visserligen vara
till hjälp i vissa fall, men de kan under
inga omständigheter utgöra någon kompensation
för det inkomstbortfall som
uppstår genom skördeskadorna. Det har
ju väckts en del motioner i samband
med den proposition som nu framlagts
i saken. Det enda parti, som inte har
väckt någon motion, är det som jag
företräder. Anledningen härtill är inte
den att vi inte skulle anse att det bör
lämnas kompensation för skördeskadorna,
utan vi har velat avvakta det
förslag som av Kungl. Maj:t kommer
att framläggas på grundval av den
igångsatta utredningen.

Hushållningssällskapet i Västerbotten
har beräknat att värdet av skördeskadorna
i länet uppgår till omkring 30
miljoner kronor. Motsvarande siffra för
Norrbottens län är över 18 miljoner
kronor. Det belopp, som föreslås av
motionärerna, räcker således inte på
långt när för att lämna kompensation
för dessa skador. Inom den norrländska
mejeriorganisationen har vi vid ett
sammanträde behandlat dessa spörsmål.
Vi har uttalat starka betänklig -

Stödlån till jordbrukare.

heter inför den stora minskningen av
mjölkinvägningen vid mejerierna. Denna
kommer givetvis att i form av mycket
små mjölklikvider föranleda minskning
av inkomsterna, men kommer också
att föranleda en fördyring av mejeriernas
omkostnader, ty de fasta kostnaderna
är ju lika stora. Den kommer
också att medföra ökade kostnader för
infraktning av mjölken. Allt detta leder
i sin tur till en sänkning av avräkningspriset
till leverantörerna och kommer
självfallet att innebära stora inkomstbortfall
för jordbrukarna i Västerbotten
och Norrbotten och även i
några andra delar av landet.

Vi har också inom mejeriorganisationerna
upprättat en skrivelse, som går
till jordbrukets underhandlingsdelegation,
där vi understrukit dessa svårigheter
för mejerihanteringen. Vi har vidare
utsett en delegation, som kommer
att uppvakta underhandlingsdelegationen
ävensom statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet. I detta läge
anser jag inte att vi har annat val än
att nöja oss med vad utskottet nu föreslagit.
Vi hoppas att den utredning som
nu kommer att framläggas och de förslag,
som kommer att bli resultatet av
underhandlingarna, kommer att leda
till ett tillfredsställande resultat för
jordbruket i detta hänseende.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr JONSSON i Strömsund (s):

Herr talman! När vi inom jordbruksutskottet
behandlade denna motion, var
vi väl medvetna om de rätt omfattande
skördeskadorna i Norrbotten och förstod
att dessa med hänsyn till de speciella
norrbottniska förhållandena kanske
kan motivera något annat än ett
lån, nämligen ett bidrag. Men vi var
även medvetna om att skördeskadorna
också i andra delar av vårt land var
stora. Vi har redan här i debatten hört

118 Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Stödlån till jordbrukare.

herr östlund anmäla, att stora skador
finns i Västerbotten, och det kommer
med all säkerhet under den utredning
som nu påbörjats fram uppgifter om att
det även i andra delar av landet finns
skördeskador.

När vi nu vet att jordbruksnämnden
håller på med en utredning av dessa
skadors omfattning, när vi har statsrådets
ord på att propositionen skall
komma när denna utredning har genomförts
och att denna proposition då
speciellt skall ta ställning till vilka bidrag
som behövs, har jordbruksutskottet
inte funnit anledning att vid detta
tillfälle pröva storleken av de anslag
som kan behövas för den ena eller
andra landsändan. Vi menar att hela
den argumentation, som motionärerna
från Norrbotten och andra här har anfört,
snarare hör hemma i den diskussion
vi efter nyår kommer att föra, när
vi behandlar den följdproposition, som
då kommer. Jordbruksutskottet har uttalat
förhoppningen att denna proposition
skall komma så snart som möjligt,
när 1955 års riksdag börjar, ty vi anser
att snar hjälp är behövlig för de
människor som är beroende av bidrag.
Vi räknar med att det också i departementet
skall bli möjligt att så tidigt
som möjligt få fram det material som
fordras för att man skall kunna lägga
fram propositionen. Utskottet har därför
bara tagit ställning till vad föreliggande
proposition avser, nämligen
anvisande av pengar och bestämmande
av regler och villkor för de lån som
nu i första hand skall lämnas.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr JOHNSSON i Kastanjegården
(fp):

Herr talman! För att inte denna debatt
skall få sken av en norrlandsdebatt,
skall jag också be att få säga
några ord. Fru Boman sade att vi vet
att det är skördeskador i hela landet.

Det är just därför som denna sak varit
så svår för utskottet att ta ställning till.
Vi trodde, och det var många som
gjorde det, att skördeskadorna var mindre
i Norrbotten och Västerbotten än i
vissa trakter av Skåne. I Skåne finns
det vissa platser, där skördeskadorna
varit oerhörda och där man inte har
någon som helst möjlighet att kompensera
sig för dem på andra områden.
Jag skall inte gå in på någon polemik
med herr Löfroth, som tydligen förutsåg
de argument som skulle komma och
talade om att läget i Norrbotten inte
heller för skogsbruket är det allra
bästa. Men där finns väl ändå åtminstone
några möjligheter. I vissa delar av
Skåne finns inga alls.

Vad vi talar om nu är väl egentligen
två saker. För det första är det bidrag
till dem som drabbas av katastrofskadorna,
för det andra bidrag till vissa
områden av landet. Vad vi nu haft att
ta ställning till är bidrag med anledning
av katastrofskadorna, som äventyrar
enskilda jordbrukares ekonomi.
Vi har menat, att man inte kan göra
mycket mer just nu. Det finns 6 800 000
kronor disponibla för detta ändamål,
och propositionen föreslår ytterligare
5 miljoner och menar, att vi skall börja
med detta och sedan komma igen, därest
detta skulle visa sig vara mycket
behövligt.

Riksdagen samlas ju igen den 10 januari,
och det är ju mycket som kommer
att ske innan dess. Man har då sett
hur det ligger till, och jag för min del
måste säga att jag inte tror, att vi slipper
undan med de miljoner som nu är
anslagna utan måste anslå mera pengar.
För närvarande har vi dock inom utskottet
ansett att det är omöjligt att
komma längre. Vi har låtit den regeln
gälla att man före den 31 december
skall lämna in ansökningar om hjälp
till skördeskador. I motioner har man
menat att gränsen inte kan sättas just
där, utan man har velat ha den vid den
31 januari. Jag tror dock att vad ut -

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32. 119

skottet nu har föreslagit är det enda
som kan göras för dagen. Sedan får man
diskutera vidare om saken, och man får
hoppas att Kungl. Maj:t, därest det behövs,
skall komma med något förslag
som är acceptabelt och som tillgodoser
alla delar av detta land, som lidit mycket
av skördeskadorna.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Alla motioner i denna
fråga har det gemensamt, att de betecknar
lånelinjen som otillräcklig. Detta
är för övrigt en gammal erfarenhet.
När riksdagen under år 1951 behandlade
liknande förslag till stödlån, framhölls
det också i motioner, reservationer
och tal, att regeringsförslaget var
för restriktivt dels därför att det ensidigt
gick på lånelinjen, dels därför att
räntan hade satts för hög. Framför allt
drabbade detta småbönderna, som fått
vidkännas stora skador och i många fall
blivit praktiskt taget ruinerade. För
många av dem fanns det ingen annan
utväg än att ta emot lån, när de drabbades
av skadorna 1952. Detta blev en
ytterligare belastning till vanligen redan
befintliga stora låneskulder. Det
är mot den bakgrunden man måste se
norrbottensböndernas praktiskt taget
enhälliga krav, att den statliga hjälpen
till väsentlig del skall utgå i form av
bidrag. Den enda ljuspunkten i regeringens
förslag är löftet om att det
mycket snart skall ske en ny prövning
av hela frågan.

Den nu föreslagna åtgärden anses vara
ett provisorium för att ingripa i de
mest katastrofala fallen. Det är också
därför som vi i vårt förslag har begränsat
oss i ganska hög grad. Vi vill
dock undanröja den värsta bristen även
i detta provisorium genom att föreslå,
att ungefär hälften av den summa som
skall utgå skall ges i form av kontanta
bidrag. Vi förutsätter självfallet att det

Stödlån till jordbrukare.

definitiva förslaget måste gälla en mycket
större summa.

Det är emellertid obegripligt varför
regeringen inte har sörjt för att det
redan nu har kunnat framläggas ett definitivt
förslag. Det är fyra månader
sedan jordbruksministern besökte Norrbotten
för att på ort och ställe studera
skadegörelsen. Kort därefter var hushållningssällskapets
utredning klar. I
början av september förutskickade en
annan regeringsmedlem, att det skulle
ta ytterligare endast ett par veckor för
att utforma regeringsförslaget. Nu är
det emellertid över tre månader sedan
dess, och fortfarande dröjer det. Det
var ett helt annat tempo när det gällde
ersättningarna åt veteodlare i södra
Sverige. Då kunde regeringen klara saken
på en tiondel av den tid som man
ansåg sig behöva för det definitiva förslaget
om hjälp åt Norrlands småbönder,
med andra ord hjälp åt de bönder
som lidit de största skadorna.

Med dessa ord vill jag, herr talman,
yrka bifall till vår motion nr 562 i
första kammaren som gäller punkterna
1 och 2 i utskottets förslag. I första
fallet gäller det den del av motionen
som avser fastställandet av räntan till
3,5 procent i stället för 4 procent på
de lån som kommer att utgå. I andra
fallet gäller det att fördela det föreslagna
beloppet så, att ungefär hälften
kommer att utgå i form av kontanta
bidrag.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NORUP:

Herr talman! Jag är övertygad om att
alla ledamöter av riksdagen förstår, att
de svårigheter som jordbruket råkat ut
för är av den storleksordning, att jordbrukarna
inte har förmåga att ensamma
bära dessa bördor. Det är detta som varit
anledning till att Kungl. Maj:t så fort
riksdagen samlades i proposition underställde
riksdagen förslag om vissa
åtgärder.

Man har från en del ledamöter norr -

120 Nr 32.

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Stödlån till jordbrukare.

över sagt, att detta förslag är alldeles
otillräckligt. Det borde redan nu ha
förelegat ett förslag så beskaffat, att
kontanta bidrag kunde delas ut. Herr
Löfroth anförde att man i Norrbotten
sagt, att den sämsta hjälp jordbrukarna
kunde få var stödlån. Det kan hända
att människor, när de råkat ut för svårigheter,
kan fälla en del omdömen, som
de vid närmare eftertanke måhända
skulle ha velat ha osagda.

Det är min mening att man skall försöka
åstadkomma den både bästa och
rättvisaste lösningen av denna fråga.
Vid en prövning som i höstas gjordes av
jordbruksnämnden kom man till den
uppfattningen, att man för närvarande
inte kunde överblicka hela fältet. Det
var nödvändigt att avvakta för att se
hur skördeutfallet skulle bli i olika delar
av landet, innan man kunde ta slutlig
ställning till detta problem. Men
för att de jordbrukare, som hade råkat
ut för katastrofskador, skulle få hjälp
så fort som möjligt, ställdes dessa
11 800 000 kronor till förfogande i form
av stödlån. Men det står ju mycket tydligt
i departementschefens uttalande, att
det senare skall tas under övervägande
ytterligare hjälpåtgärder, däribland
eventuellt i form av behovsprövade bidrag
utan återbetalningsskyldighet, där
det kan befinnas påkallat. Följaktligen
är det min mening, att vi så snart som
jordbruksnämnden har gjort sina beräkningar
färdiga och kommer in med
dessa till Kungl. Maj:t, skall under de
dagar, som återstår innan riksdagen
samlas igen, försöka utarbeta en proposition,
där det även kommer förslag om
att åstadkomma hjälp i form av kontantbidrag
eller avskrivningslån, vilken
form som nu kan väljas, varigenom i
varje fall de jordbrukare, som har lidit
stor skada, skall få hjälp.

Från lantbruksnämndernas sida har
ju redan vidtagits sådana åtgärder, att
så snart som riksdagen fattat sitt beslut
och ansökningar om lån kommer in,
träder lantbruksnämnderna i arbete.

Det är min förhoppning att det i slutet
av denna månad eller på nyåret skall
bli möjligt för jordbrukare att lyfta lån.

Här har sagts, att den hjälp som åstadkommits
tidigare har givits generellt
till jordbrukare i södra Sverige. Vi får
komma ihåg, att den hjälpen kom för
att fylla en jordbrukskalkyl. Här är det
fråga om hjälp utanför kalkylen, men
skadan är av den ordningen att hjälpen
bör ges. 1952 hade man vidtagit vissa
åtgärder, där de som inte odlade spannmål
fick hjälp med höjda mjölkpriser,
och så lämnades ersättning i form av
arealbidrag åt dem som odlade spannmål.

Dessa ting har bedömts mycket olika.
Jag hoppas att vi i nästa proposition
skall kunna åstadkomma förslag till åtgärder,
som skall gagna de jordbrukare
som råkat ut för svårigheter. Det är givetvis
mycket svårt att tillfredsställa
olika meningar. Det är märkligt att
Norrbottens jordbrukare själva har olika
meningar. Hushållningssällskapens
representanter där har en mening, och
de fackliga organisationerna, som uppvaktat
mig, har en helt annan uppfattning.
Här gäller det att väga den ena
saken mot den andra. Det är min förhoppning
att det skall kunna bli sådana
stödåtgärder att jordbrukare, vare sig
de är bosatta i norr eller söder, öster
eller väster, om de har blivit utsatta för
skördeskador, skall få den hjälp från
det allmännas sida som rättvisan kräver.
Jag hoppas också, att när den propositionen
kommer att föreläggas riksdagen,
det även blir ett enigt jordbruksutskott
— här finns visserligen en blank
reservation — som tillstyrker denna
proposition.

Herr JANSSON i Kalix (s) :

Herr talman! Det är ingen som tvivlar
på att statsrådet kommer att göra vad
som står i hans förmåga för att klara
den situation som har uppstått därigenom
att den rikliga nederbörden har

Onsdagen den 8 december 1954 em.

Nr 32.

121

åstadkommit svåra skadeverkningar uppe
i våra trakter liksom också i andra
delar av landet. Svårigheterna där uppe
drabbar främst de små jordbrukarna,
som inte har skog i tillräckligt stor utsträckning
för att kunna uppträda på
marknaden och sälja skog till industrien.
De skall redan nästa år börja
betala ränta på och amortera de lån
de fick 1952. Samtidigt får de slakta ned
kreatur på grund av den svåra situation
de har råkat in i. Siffrorna från
Centralföreningen över mjölkinvägningen
under augusti, september, oktober
och halva november tyder på att
invägningen har sjunkit med mellan 15
och 30 procent under dessa månader.
Det innebär att dessa människor får sin
inkomst ytterligare minskad och att svårigheterna
att klara den uppkomna situationen
blir än större.

Även om riksdagen i dag skulle bifalla
yrkandet i herr Löfroths motion
eller herr Holmbergs motion, skulle det
såvitt jag kan förstå inte leda till något
omedelbart resultat. Vi måste i stället
inrikta oss på att vädja till jordbruksministern,
och jag vill ytterligare understryka
vad han själv har sagt, att
han med omsorg och förståelse kommer
att studera de svårigheter som dessa
småbrukare i Norrbotten har råkat in i.
Vi skall komma ihåg att möjligheterna
för dem att skaffa sig försörjning ur
jorden är betydligt sämre och framför
allt mindre differentierade än för
jordbrukarna i södra Sverige.

Herr NILSSON i Svalöv (It):

Herr talman! Även i vissa delar av
Skåne har årets väderlek i hög grad påverkat
skördeutfallet, och jordbruket
inom vissa områden i Skåne kommer
att redovisa stora ekonomiska underskott.
Jag tror dock att jordbrukarna i
Skåne i de berörda områdena har klart
för sig, att jordbruket bör vara en fri
näring, som får ta vissa risker. Det är
en uppfattning som överensstämmer

Stödl&n till jordbrukare.

med min egen. Hyser man den åsikten,
skall vi inte här be om rena understöd,
men väl om hjälp för att klara likviditetssvåriglieter.
Den kungl. propositionen
tar hänsyn till dessa likviditetssvårigheter,
och i det avseendet anser
jag den vara väl avvägd.

Man kan dock inte komma ifrån, att
de frågor, som uppkommit i och med
skördeskadorna, åter har aktualiserat
problemet om resultatutjämning vid beskattning,
och där kommer även de
fysiska personerna och förvärvskällan
jordbruk in i bilden.

Herr talman! Jag skall inte här ta upp
en diskussion om hur detta problem
skulle kunna lösas, men jag vill endast
ha omnämnt denna sak, då den s. k.
resultatutjämningen är föremål för behandling
i anslutning till företagsbeskattningssakkunnigas
betänkande.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav till en början propositioner
beträffande utskottets hemställan
i punkten 1), nämligen dels på
bifall till utskottets berörda hemställan
dels ock på bifall till samma hemställan
med den ändring däri, som följde av
bifall till motionen I: 562 i denna del;
och biföll kammaren utskottets hemställan
i samma del oförändrad.

Härefter gav herr talmannen propositioner
beträffande utskottets hemställan
i punkten 2), nämligen dels på bifall
till utskottets berörda hemställan
dels ock på bifall till samma hemställan
med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till motionen I: 562 i nu förevarande
del; och biföll kammaren utskottets
ifrågavarande hemställan oförändrad.

Slutligen gav herr talmannen propositioner
i avseende å utskottets hemställan
i punkten 3), nämligen dels på
bifall till utskottets berörda hemställan
dels ock på bifall till samma hemställan
med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till motionen II: 722; och fann
herr talmannen den förra propositio -

122 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

nen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Löfroth begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
3) i utskottets utlåtande nr 47,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till motionen II: 722 av herr Löfroth.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropo -

sitionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Löfroth begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 142 ja och 14 nej, varjämte 13
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan i punkten 3).

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 22.01.

In fidem
Gunnar Britth.

Torsdagen den 9 december.

Kl. 10.00.

§ 1.

Svar på fråga ang. samhällets stöd åt
barn med förlupna fäder.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Statsrådet fru LINDSTRÖM, som yttrade: Herr

talman! Fru Löfqvist har frågat
mig, om jag observerat att barn till förlupna
fäder saknar det samhällets stöd,
som normalt tillkommer andra barn i
motsvarande försörjningssituation, samt
om jag anser särskilda åtgärder för
rättelse härvidlag erforderliga. Fru Löfqvist
har särskilt framhållit, att det
i fråga om barn till förlupna fäder ej
finns någon motsvarighet till bidragsförskottslagen
eller lagen om särskilda
barnbidrag.

Som svar på frågan får jag anföra
följande.

Lagstiftningen om bidragsförskott innebär,
att samhället övertager utbetalningen
av ett fastställt underhållsbidrag,
när fadern försummat erlägga
detta. Fru Löfqvist torde emellertid
syfta på sådana fall, där fadern avviker
från familjen utan att någon underhållsskyldighet
har fastställts. Systemet
med bidragsförskott kan därför
lämpligen inte komma i fråga i sådana
fall. Jag är inte heller beredd att
förorda en utvidgning av lagstiftningen
om särskilda barnbidrag så att den
kommer att omfatta även barn till förlupna
fäder. I allmänhet torde det bli
hemskillnad eller skilsmässa, när mannen
lämnar familjen; då kan alltså
bidragsförskottslagen tillämpas. De öv -

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32.

123

Svar på fråga ang. samhällets stöd åt barn med förlupna fäder.

riga fall, när mannen överger familjen
och som avses i frågan till mig, är förhållandevis
fåtaliga och förknippade
med högst skiftande omständigheter —-det räcker kanske att peka på svårigheterna
att konstatera, när mannen
verkligen är förlupen, och fastställa en
tidpunkt sedan han avvikit från hemmet,
från vilken ett särskilt barnbidrag
skulle kunna utgå. Det är därför enligt
min mening inte tillrådligt med speciella
lagbestämmelser för samhällets hjälp
i dylika fall. Det understöd som kan behövas
får i stället lämnas i vanlig ordning
genom socialvårdens organ.

Härpå anförde:

Fru LÖFQVIST (s):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
fru Lindström få framföra mitt tack för
svaret på min enkla fråga. Av svaret
framgår emellertid, att statsrådet för
ögonblicket inte kan se någon lösning
på problemet, och som en av orsakerna
framskymtar svårigheterna att fastställa
när maken-barnafadern verkligen
lämnat hemmet och alltså kan betecknas
som förlupen. Jag medger gärna
att detta kan bereda vissa svårigheter,
men i svaret påpekas också, att i många
fall slutar det hela med hemskillnad
och skilsmässa. Jag skall be att få peka
på ett exempel där skilsmässa kommit
till stånd till följd av att fadern har
förlupit hustrun, alltså fall där hustrunmodern
har möjlighet att få laglig skilsmässa
utan hans medgivande just därför
att han en längre tid vistats på annan
ort. Laglig skilsmässa kan hustrunmodern
alltså få, men däremot kan det
inte utdömas underhåll till barnet eller
barnen i fråga. I ett fall som detta måste
man väl åtminstone kunna säga, att tidpunkten
är fastställd då mannen förlupit
hemmet.

Jag är också tacksam för att statsrådet
pekat på att hon för närvarande
inte är villig att bygga ut den särskilda
barnbidragslagen att gälla även dessa

fall. Jag hade närmast syftat till att det
skulle bli en motsvarighet till lagen
om bidragsförskott. De särskilda barnbidragen
är dock behovsprövade. Det
kan därför för modern många gånger
vara oerhört svårt att klara sig även
om inkomsten är så pass hög att den
överstiger det inkomststreck, som vi
väl alla erkänner är mycket lågt. Hon
kan alltså ha oerhört stora svårigheter
att klara familjeproblemet och hålla familjen
samman. Men sådana fall är ju
ändå sådana som är erkända. Det blir
betydligt värre i andra fall, t. ex. under
den tidsperiod då skilsmässa inte kan
utdömas och då det många gånger
kanhända räknas hustrun till nackdel
att mannen lämnat hemmet. Jag känner
att det här borde tillämpas en annan
syn på dessa ting, och jag kan inte,
trots att svaret i dag talar om alla dessa
svårigheter, ge mig till tåls förrän vi så
småningom finner en lösning. Jag hoppas
att vi så småningom skall få jämställdhet
mellan dessa barn och de barn
som genom bidragsförskottslagen kan
få samhällets stöd, och jag hoppas,
att statsrådet om inte förr så när vi får
en ny sociallagstiftning också ser till
att den får en paragraf, som de kommunala
myndigheterna kan stödja sig
på och som ger dessa mödrar en tryggad
ställning utan att de därför skall
behöva betrakta hjälpen som ren fattigvård.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Jag förstår ju om fru
Löfqvist inte är alldeles nöjd med det
svar jag gav henne på frågan. Jag har
tyvärr inte kunnat ge henne förhoppning
om att vi lagstiftningsvägen skall
kunna komma detta problem om förlupna
fäder närmare in på livet, därför
att problemet är så svårt att precisera
och fallen så skiftande. Hur ofta sådana
fall förekommer som fru Löfqvist
talade om råder det delade meningar
om. Den ena barnavårdsmannen, som

124 Nr 32. Torsdagen den 9 december 1954.

Svar pa fråga ang. samhällets stöd åt barn med förlupna fäder.

t. ex. fru Löfqvist, kan ha träffat på
flera sådana fall inom sitt erfarenhetsområde,
medan den andre kanske inte
råkat på ett enda fall under en tioårig
tjänstgöring på en socialvårdsbyrå —
det senare har åtminstone deklarerats
av en tjänsteman i socialstyrelsen med
den erfarenheten bakom sig. Änkepensioneringskommittén
försökte i sitt betänkande
1952 göra en beräkning av
antalet gifta kvinnor, som inte sammanbor
med sina män men som har vårdnaden
av barn under 10 år, och kommittén
kom därvid till en siffra på cirka
3 900. I denna siffra ingår då inte bara
sådana fall av söndring, som fru Löfqvist
syftar på, utan först och främst
hela massan av hemskilda mödrar, men
även fall, där makarna har förvärvsarbete
på olika orter eller inte kan
sammanbo på grund av bostadsbrist.
Änkepensionskommittén påvisade också,
att cirka 2 000 hemskillnader om
året aldrig följes upp av någon äktenskapsskillnad,
sannolikt därför att makarna
i de flesta fall flyttar ihop igen.
De sakkunniga ville därför för sin del
inte förorda att ett av kommittén särskilt
föreslaget vårdnadsbidrag skulle
utgå till hemskilda mödrar och ännu
mindre — menade kommittén — till
andra gifta kvinnor, som inte sammanbor
med sina män. Vad som här säkerligen
föresvävade de sakkunniga var
risken för missbruk. Den risken är
självfallet inte så stor på landsbygden,
där fru Löfqvist tjänstgör. Där känner
man varandra bättre än man gör i städer
och tätorter. I städerna finns större
möjligheter att missbruka ett eventuellt
sådant bidrag. I fall, där mannen
är alkoholist eller socialt missanpassad,
skulle han ju kunna avvika från hemmet
en kortare tid, för att hustrun
skulle få uppbära ett statligt vårdnadsbidrag
för barnen. Som jag antytt i
svaret till fru Löfqvist är det oerhört
svårt att avgöra hur länge en man skall
ha varit borta från hemmet — om det
skall vara en vecka, en månad, ett eller

ett par år — innan det så att säga kan
konstateras att han förlupit sin familj
och ett eventuellt samhälleligt vårdnadsbidrag
skulle utgå. Det är mycket
svårt att finna en norm för detta, och
jag tror för min del inte, att man kan
avhjälpa svårigheterna härvidlag med
lagbestämmelser.

Det kanske inte ens är önskvärt, att
man med särskilda lagregler preciserar
samhällets hjälp för varje uppkommande
vårdsituation. Ett sådant förfarande
skulle dels göra vår sociallagstiftning
ännu svårare att överblicka än vad
den är nu, dels kunna föranleda dröjsmål
i det enskilda fallet, därför att
man först måste konstatera om de författningsenliga
förutsättningarna för
hjälp föreligger och bidrag därför kan
beviljas. Ett smidigt och förnuftigt utnyttjande
av den mera obundna socialhjälp,
som kan lämnas av de kommunala
socialvårdsorganen, är nog därför
ofta att föredraga i vårdfall, som är
komplicerade eller av annan anledning
inte kan inrymmas under någon av de
fastställda bidragsformerna.

Fru Löfqvist talade slutligen om fattigvård,
men vi skall väl ändå försöka
få det betraktelsesättet spritt i våra dagars
samhälle, att socialvårdsorganen
är till för medborgarnas skull, för att
hjälpa dem i besvärliga situationer,
och att det inte är på något sätt förnedrande
att be om sådan hjälp, när
den verkligen behövs.

Fru LÖFQVIST (s):

Herr talman! Statsrådet fru Lindström
sade att det inte är på något sätt
förnedrande att anlita fattigvården i
sådana fall, som vi här diskuterar. Jag
vill emellertid säga, att ute på landsbygden,
där jag är verksam och där
jag sammanträffar med det klientel det
här rör sig om, kommer det säkerligen
att dröja mycket länge ännu, innan man
ser på dessa ting på samma sätt som
statsrådet gör. På rena landsbygden

''ursdagen den 9 december 1954.

Nr 32.

125

Svar på interpellation ang. JK-utredningen i den s. k. Vilkunaaffären samt på fråga

ang. viss upplysning med anledning av

har vi inte samma problem som i storstäderna.
Jag kan mycket väl förstå
att de sociala myndigheterna i Stockholm
skulle få en hel mängd fall att
utreda, om vi fick en lagstiftning som
slog fast att förlöpning föreligger sedan
mannen varit borta från hemmet
en mycket kort tid. Det var dock inte
min avsikt att den tiden skulle vara
alltför kort.

Jag rör mig med landsbygdens problem,
och på landet skulle det aldrig
falla någon in att söka socialvårdens
hjälp under den första månaden av
makens bortovaro från hemmet. Landsbygdskvinnorna
skulle i stället till det
yttersta utnyttja de resurser, som eventuellt
finns i hemmet. Kanske skulle de
också i flera månader leva på kredit
hos handlaren hellre än att de gick till
socialvården och bad om hjälp.

Sedan påpekade statsrådet att det
här är fråga om ett mycket litet antal
fall i vårt land. Ja, det hoppas jag innerligt!
Men det gör inte bördan lättare
för de mödrar, som råkar i svårigheter
på grund av att maken förlöpt hustrun.
Att fallen är få gör det inte lättare för
dem, som skall ta hand om en barnskara
utan något som helst samhälleligt
stöd — eller fattigvårdsbidrag, som
jag fortfarande kallar det. I ett land
som vårt, där vi faktiskt alla i detalj
är inprickade på kort, kunde man
tycka att det inte borde finnas några
möjligheter att försvinna, men det inträffar
sådana fall. Under bercdskapstiden
försvann människor här i landet.
De lämnade sina hem; var de hamnade
vet ingen. Om de är omkomna,
om de i krigets virrvarr farit över
gränserna eller vad som över huvud taget
skett med dem vet man inte. Jag har
ett ganska färskt sådant exempel från
Gotland. I Skåne finns ett annat fall,
och sådana finns för övrigt på flera
håll. Att det är besvärligt att reda ut
situationen är jag väl medveten om,
men det rubbar inte den tro jag har

en i denna affär utfärdad kommuniké.

att vi så småningom skall lyckas lösa
problemet.

I förhoppning om att de kommunala
socialvårdande myndigheterna skall behandla
dylika fall litet välvilligare uttalar
jag nu samtidigt även den förhoppningen
att vi genom vår nya sociallagstiftning,
som så länge varit signalerad,
får möjlighet att ta hänsyn
till dessa människors belägenhet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2.

Svar på interpellation ang. JK-utredningen
i den s. k. Vilkunaaffären samt
på fråga ang. viss upplysning med anledning
av en i denna affär utfärdad
kommuniké.

Ordet lämnades på begäran till

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN, som yttrade:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare herr von Friesen har i en
interpellation frågat, om jag ville lämna
kammaren det meddelandet, att oavsett
vad som nyligen förekommit den
redan igångsatta JK-utredningen skall
fortsättas till dess så stor klarhet som
möjligt vunnits beträffande den så kallade
läckan till finska myndigheter under
krigsåren.

Vidare har herr Hagberg i Stockholm
riktat till mig en enkel fråga, »hur det
varit möjligt att finländska myndigheter
under det andra världskriget kunnat
erhålla den svenska regeringens
hemliga aktstycken utan att några svenska
tjänstemän i utrikesdepartementet,
försvarsstaben, på den svenska legationen
i Helsingfors eller i andra institutioner
medverkat därtill».

Till svar på dessa bägge spörsmål
får jag anföra följande.

De informationer, som finska utrikesministeriet
lämnat angående Vilkuna-affären,
innehåller som bekant att
vissa handlingar påträffats, vilka uppenbarligen
tillhör det material, som

126 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellation ang. JK-utredningei

ang. viss upplysning med anledning av

professor Vilkuna avser i sin tidskriftsartikel.
Vidare meddelades, att handlingarna
i fråga utgöres av sammandrag
eller uppteckningar från vissa svenska
rapporter från början av fyrtiotalet
samt att det med säkerhet kunnat fastställas,
att sammandragen gjorts i Helsingfors.
Slutligen förklarades, att ingen
svensk tjänsteman, vare sig civil eller
militär, var inblandad. Man hade
på finsk sida sålunda velat medverka
till att skingra misstankarna mot svenska
medborgare.

Jag behöver inte särskilt understryka,
att detta officiella meddelande av
mig accepteras såsom tillförlitligt. Jag
viU tillägga, att jag högt uppskattar de
ansträngningar, som gjorts från finsk
sida i denna sak, och det tillmötesgående,
varom de lämnade informationerna
bär vittne. Det är knappast troligt, att
någon annan regering skulle i ett motsvarande
fall ha tillhandahållit oss uppgifter
om hur en underrättelseverksamhet
av denna art till förmån för det
egna landet bedrivits.

Beträffande justitiekanslerns befattning
med ärendet var uppdraget till honom
motiverat av att svenska tjänstemän
kunde befinnas skyldiga till kriminella
handlingar i tjänsten, vilka
alltjämt vore åtalbara. Genom de lämnade
informationerna förfaller motivet
för uppdraget till justitiekanslern.

Herr Hagberg frågar helt oskyldigt,
hur det är möjligt att hemliga handlingar
kommit i obehöriga händer utan
medverkan av någon tjänsteman. Jag
kan svara med motfrågan, huruvida
herr Hagberg inte hört talas om att
hemliga handlingar, t. ex. sekreta militära
handlingar, åtkommits av någon
person, som utan att tillhöra kretsen
av tjänstemän, som är ansvariga för
handlingarna, haft möjlighet att tillgripa
dem från något förvaringsställe, som
inte varit effektivt skyddat. Det kan
t. ex. ha skett genom inbrott eller genom
att någon i obevakade stunder

i i den s. k. Vilkunaaffären samt på fråga
en i denna affär utfärdad kommuniké.

»lånat» handlingarna utan tillstånd och
sedan kopierat dem.

Om man efter beskedet från Finland
kan utesluta möjligheten att handlingarna
i fråga uppsåtligen utlämnats till
obehörig person, är det tänkbart att
försummelser begåtts från någon tjänstemans
sida i fråga om förvaringen
av handlingarna. Att komma till något
bestämt resultat i det hänseendet 13 år
efteråt är, såsom envar torde inse, ytterst
vanskligt. De kompletterande utredningar,
som nu sker inom utrikesdepartementet,
avser emellertid att
bringa den klarhet, som kan vara möjlig,
över den sidan av saken, oavsett
att åtalspreskription inträtt.

Härefter anförde:

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Jag ber att till utrikesministern
få framföra mitt tack för att
han ånyo haft vänligheten besvara de
av mig framställda frågorna i denna
affär. I sitt förra svar till mig för ett
par veckor sedan meddelade utrikesministern
— officiellt, kan man säga —
att en JK-utredning har satts i gång,
men man fick framför allt av den följande
debatten ett otvetydigt intryck av
att utrikesministern var utomordentligt
pessimistisk beträffande de resultat till
vilka denna utredning skulle kunna
komma.

Inom parentes skulle jag här vilja
göra den reflexionen, att jag sällan har
funnit en person som sätter i gång en
utredning, avsedd att ge svar på vissa
frågor — skapa en viss klarhet alltså —
vara bekajad med en, skulle jag vilja
säga, så bottenlös pessimism beträffande
utredningsresultatet som utrikesministern
i själva verket var. En sådan inställning
kan knappast bidra till ett gott
resultat, och en dylik farhåga bekräftas
otvivelaktigt av det svar, som utrikesministern
här har lämnat i dag.

Nu har emellertid till utrikesminis -

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32. 127

Svar på interpellation ang. JK-utredningen i den s. k. Vilkunaaffären samt på fråga

ang. viss upplysning med anledning av

terns hjälp alldeles oförmodat ilat det
finska utrikesministeriet, som av utrikesministern
får en särskild eloge för
sanningsenlighet och sällsynt uppriktighet.
Det konstateras därigenom mycket
bestämt att ingen svensk är inblandad
i historien. Jag förutsätter att svenska
utrikesdepartementet sitter inne
med en något större kännedom om detaljerna
i denna sak än vad som framgår
av det i dag till mig lämnade svaret.

Likväl kan jag sammanställa vissa uttalanden
som utrikesministern gör i
detta sitt svar, och om det nu är så uppenbart
att ingen svensk är inblandad,
måste det i stället vara en person tillhörande
någon annan nationalitet —
det sannolika är naturligtvis då att det
är en finsk medborgare. Den slutsatsen
blir ganska enkel, att det måste vara en
finsk medborgare som var mer eller
mindre tillfälligt anställd vid svenska
beskickningen i Helsingfors vid ifrågavarande
tidpunkt. Detta framgår i all
synnerhet av utrikesministerns svar till
herr Hagberg, där han talar om att vederbörande
har »lånat» handlingar, begått
inbrott eller något liknande. Vidare
tycks det vara tydligt att denne person,
vem det nu är, en man eller en kvinna,
har gjort vissa minnesanteckningar,
som vederbörande sedan har vidarebefordrat
till det finska utrikesministeriet.

Jag har, herr talman, dragit dessa
slutsatser uteslutande på grundval av
det meddelande som utrikesministern
här lämnat. Jag har svårt att tänka mig
någon annan lösning. Jag skall inte ingå
på den relation av händelserna som i en
stockholmstidning i dag gjorts i denna
fråga och där eu viss person utpekas;
jag saknar all anledning att syssla med
den saken.

Jag vill framhålla, att jag inte heller
bestrider sanningsenligheten hos det
finska utrikesministeriet. Men det finns
ju någonting utom sanningsenlighet
och lögnaktighet, som kan ifrågakom -

en i denna affär utfärdad kommuniké.

ma, och det är att man bara talar om
en del av sanningen. Jag föreställer mig
att det är så det finska utrikesministeriet
har gjort. Det är i varje fall mycket
möjligt, att man där sitter inne med
ytterligare upplysningar men inte är
beredd att lämna ut dem.

Och då det så emfatiskt konstateras,
att någon svensk tjänsteman inte är inblandad
i denna historia, så undrar jag:
Hur vet man det? Skulle det inte kunna
tänkas, att en mera aktiv kommunikation
har skett från svensk sida till denna
läcka, vilken personen nu är, och
man följaktligen inte bara skall räkna
med slarv eller dålig förvaring? Jag
skulle till utrikesministern vilja rikta
den frågan, huruvida man från svenska
utrikesdepartementets sida har gjort någon
förfrågan hos de personer, som vid
ifrågavarande tillfälle var anställda vid
svenska beskickningen i Helsingfors. En
viss klarhet tycker jag skulle kunna
vinnas därigenom, då väl flertalet av
dessa personer borde vara anträffbara.

Även med all respekt för finska utrikesdepartementets
sanningsenlighet kan
ju möjligen en utredning göras, om vederbörande
finska läcka var en person,
som var anställd på beskickningen vid
de tillfällen, då minister Westmans rapporter
uppenbarligen läckte ut. Om det
bara rör sig om ett fåtal meddelanden,
förfaller ju innebörden av frågan, men
kan det bevisas, att visst innehåll i minister
Westmans rapporter har kommit
till finska utrikesministeriets kännedom
vid annan tidpunkt än då denna
person haft möjlighet att tillägna sig
rapporterna, så vore det ju en intressant
upplysning.

Kunde det vidare inte tänkas, att det
uppriktiga utrikesministeriet i Helsingfors
skulle kunna bidra med ytterligare
meddelanden till uppklarande av denna
historia? Jag tänker mig, att man skulle
kunna göra en förnyad framställning
där, och med hänsyn till den beredvillighet,
som har deklarerats från det

128 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar pa interpellation ang. JK-utredningen i den s. k. Vilkunaaffären samt på fråga

ang. viss upplysning med anledning av en i denna affär utfärdad kommuniké.

hållet, finns det väl möjlighet att man
skulle kunna få ytterligare uppgifter.

En annan fråga, som inställer sig i
sammanhanget: Är det alldeles säkert,
att det icke har förekommit några andra
läckor av svenska meddelanden och
rapporter än de i interpellationssvaret
omnämnda, som har skett i Helsingfors?
Jag tror det är angeläget att allmänheten
bibringas den uppfattningen,
att ingen möda har sparts för att få
klarhet i frågan, ty om man alltför
snabbt inställer utredningarna, skulle
ju möjligen misstankar kunna vidlåda
personal i utrikesdepartementet från
den dåvarande svenska underrättelsetjänsten.
Jag tror det är angeläget, att
man med alla de metoder, som står till
buds, försöker skapa ytterligare klarhet.

En annan orsak — och jag skall sluta
med det — som gör att jag tror det är
angeläget att allmänheten får den uppfattningen,
att alla försök har gjorts att
skingra dunklet i denna beklagliga affär,
är att så många människor i vårt
land erinrar sig, hur övervakade de var
av överheten under dessa svåra och
mörka år, hur man inskärpte hos svenskarna
att deras främsta plikt var att
tiga, hur folk, som kanske ofta aningslöst
lämnade meddelanden rörandet, ex.
norska och danska förhållanden, under
kriget blev strängt straffade. Jag tror
det finns många människor som gör sådana
jämförelser, och det är som sagt
ytterligare en anledning till att man
från svensk sida icke får sky någon
möda för att skapa fullständig klarhet
i denna affär. Och jag måste sluta mitt
anförande med att konstatera, att jag
icke, trots vad som meddelats från
finskt håll, är av den uppfattningen, att
i närvarande stund fullständig klarhet
är skapad.

Herr HAGBERG i Stockholm (k):

Herr talman! Jag vill till herr utrikesministern
framföra ett tack för
svaret på min enkla fråga. Jag vill ock -

så använda tillfället för att exemplifiera
att detta tack inte kan gälla allt som
finns i utrikesministerns svar.

Låt mig först erinra om de viktigaste
påståenden som den förre finländske
censurchefen professor Vilkuna gjort.
Han har påstått att Finlands regering
var den mest välunderrättade under
hela kriget genom att den regelbundet
erhöll svenska utrikesdepartementets
hemliga material, exempelvis korrespondens
från de viktigaste huvudstäderna;
att den finska regeringen fick
reda på mer än man önskade; att allt
detta skedde under åren 1940—1943; att
uppgifterna kom från Stockholm, ej
från Helsingfors; att uppgifter lämnades
av mer än en person och att namn
på dessa inte kommer att uppges nu
men senare.

Dessa uppgifter väckte en verklig
uppståndelse. Det var först en strävan
att framställa det hela som ovederhäftigt
sladder av professor Vilkuna, men
detta försök uppgavs. Numera har professor
Vilkunas uppgifter bekräftats så
långt, att, såsom också herr utrikesministern
här erinrat om, finska myndigheter
med början år 1940 erhöll regelbunden
information ur svenska myndigheters
material. Det var nog väl
motiverat när kabinettssekreteraren
Lundberg karakteriserade detta som en
»generalläcka». Bland andra saker som
vi erinrar oss från de händelserika
krigsåren är att Sveriges minister i Helsingfors
utan vidare blev hemskickad,
•uppenbarligen på grund av att den finländska
regeringen fått reda på vad
han i förtroliga meddelanden utlämnade
till den svenska regeringen.

Från finska regeringens sida har nu
påståtts att inga svenskar är medansvariga,
och herr utrikesministern förklarar
sig tro på detta och inhiberar
därför den tidigare beslutade JK-utredningen.
Såvitt jag kan förstå skulle detta
beslut innebära att det anses, att
klarhet i frågan varför svenska hemlig -

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32.

129

Svar på interpellation ang. JK-utredningen i den s. k. Vilkunaaffären samt pa fråga

ang. viss upplysning med anledning av

heter under åratal utlämnas behöver
skapas endast om svenskar är inblandade.
Jag undrar om inte här gäller
diplomatiens gyllene regel att inte tro
på en sak förrän den är dementerad.
Om nu professor Vilkuna, såsom tidigare
sagts, vägrar uppge några namn, liur
kan den finska regeringen då veta vem
som är huvudspionen?

Naturligtvis har den svenska regeringen
haft det litet besvärligt innan
den tagit ställning till denna fråga. Den
behövde först 20 dagar för att besluta
en utredning, den behövde ytterligare
20 dagar för att meddela att den övervägde
att återkalla denna utredning, och
efter ännu 10 dagars frist har den alltså
funnit att JK inte behöver verkställa
någon utredning men att saken
i alla fall skall utredas av utrikesdepartementet.
Jag tror det är ganska länge
sedan den svenska diplomatien hade
50 så svåra dagar.

Jag har frågat hur det kan ha varit
möjligt att hemligheter utlämnats till
finska regeringen ur den svenska regeringens
hemliga material utan att
svenskar medverkat därvid. Herr utrikesministern
tycker att frågaren gör
sig oskyldig och vill klara av det hela
med motfrågan, om jag inte hört talas
om att hemliga handlingar kan stjälas
eller lånas genom tjänstemäns obetänksamhet.
Jag måste säga att den första
repliken är något av det mest godtyckliga
jag hört. Att det görs inbrott är ju
ingen hemlighet, och en del lär lyckas,
men, herr utrikesminister, det går inte
att godtaga en sådan serie inbrott som
här skulle förutsättas utan att göra den
bestulne medansvarig. Skulle alltså
svenska utrikesdepartementet liksom legationen
i Helsingfors ha förvarat hemligt
material på sådant sätt att en eller
flera tjuvar kanske varje dag i tre års
tid kunnat lägga beslag på handlingarna?
Det tror naturligtvis ingen människa.
Så illa tror i varje fall inte jag om
det svenska utrikesdepartementet.

9 Andra kammarens protokoll 1954. A

en i denna affär utfärdad kommuniké.

Herr utrikesministern har emellertid
också en behagligare förklaring,
nämligen att någon person i ett obevakat
ögonblick har lånat papperen och
sedan kopierat dem. Såvitt jag förstår
utgår han ifrån att detta innebär en försummelse
av någon tjänsteman och att
det är detta som skall undersökas av utrikesdepartementet.
Han tror dock inte
att det är möjligt att skapa klarhet i
detta spörsmål eftersom det är 13 år
sedan dessa händelser var aktuella.
Nå, antalet år är här av underordnad
betydelse, men nog är det att ta till i
överkant, herr utrikesminister, att förvandla
tiden mellan 1943 och 1954 till
13 år. Viktigare är dock enligt min
mening att konstatera vilken idyll vår
utrikesrepresentation under krigstiden
måtte ha varit, om man skulle ta utrikesministerns
antagande på allvar.
Under krigsåren satsade vi ett tiotal
miljoner kronor om året på vad vi kallar
Hestapo, som senare visade sig vara
ett mycket framgångsrikt medel att
hålla efter antinazistiska flyktingar och
fiender till hitlerregimen. Under denna
tid skulle alltså våra tjänstemän år efter
år, låt vara ofrivilligt eller genom
slarv, ha kunnat låna ut hemliga papper
åt främmande regeringars agenter.

Herr utrikesministern tycker att den
finska regeringens bekännelser är alldeles
särskilt erkännansvärda, men naturligtvis
innebär detta påpekande från
utrikesministerns sida ett indirekt erkännande
av att det här handlar om
alldeles särskilt komprometterande saker.
Och jag vill hålla med om att nog
vittnar den om stor anspråkslöshet
denna deklaration från regeringens sida,
tv den enkla sanningen är ju att
den finländska regeringen bara har erkänt
vad som redan var välbekant i
Sverige och i Finland och som den
inte gärna kunde neka till.

Kvar står då, att trots herr utrikesministerns
tacksamhet är huvudfrågan
obesvarad: Vem eller vilka i UD, på le -

130

Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellation ang. JK-utredningen i den s. k. Vilkunaaffären samt på fråga

ang. viss upplysning med anledning av en i denna affär utfärdad kommuniké.

gationen i Helsingfors eller annorstädes,
har möjliggjort det oerhörda som
inträffade? Om det nu har skett genom
oaktsamhet eller på annat sätt är
därvidlag av underordnad betydelse.

Det är i sin ordning att UD lovar undersökning,
fast jag nog tycker att det
här mera är en sak för polisen att klara
upp.

Som bekant är Vilkuna-affären inte
den enda skandalen för vår utrikesförvaltning
under det andra världskriget.
Denna nya sak är emellertid efter vad
jag förstår ännu mer komprometterande
för den svenska utrikesförvaltningen
än det som skedde i Berlin, ehuru
man naturligtvis inte kan göra utrikesminister
Undén ansvarig därför.

Däremot är det min uppfattning att
utrikesminister Undén skulle ådra sig
ett tungt ansvar om han inte vidtog alla
möjliga åtgärder för att skapa klarhet
och förhindra ett återupprepande.

Med hänsyn härtill, herr talman, är
min oskyldiga fråga ännu obesvarad,
men den är av den karaktären att allt
måste göras för att förr eller senare ge
riksdagen ett klart svar på densamma.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN:

Herr talman! Herr von Friesen hade
några kompletterande frågor att göra.
Han frågade först om man hade förfrågat
sig hos de tjänstemän som tjänstgjorde
på beskickningen i Helsingfors
under den ifrågavarande tiden. På den
frågan ber jag att få svara ja. Vi har
sänt förfrågningar till såvitt jag vet
samtliga de tjänstemän som har tjänstgjort
under den tid det här kan vara
fråga om, och vi har fått svar från en
hel del av dem, men ingenting som ger
några precisa uppgifter.

Jag vill tillägga, att då det i ett eller
annat av dessa svar uttalas vissa förmodanden,
att den eller den personen
möjligen kunde ha varit i den ställningen
att personen i fråga kunde ha

tillgång till sådana här papper, så är
det för mig omöjligt att kasta ut inför
offentligheten några namn, när man
varken har bestämd visshet eller kan
vidta några åtalsåtgärder.

Vi har alltså frågat ut dem som tjänstgjorde
där. Jag vill tillägga, att under
den tid det kan vara fråga om leddes
beskickningen i Helsingfors av några
av våra mest framstående och erfarna
diplomatiska tjänstemän, envoyén Sahlin,
envoyén Westman och envoyén
Hans Beck-Friis, som nu är i Köpenhamn.
Man kan väl således från början
utgå ifrån att de iakttog den försiktighet
och den ordning som på den tiden
var normal och som man ansåg var erforderlig
under sådana tider.

Men jag vill strax tillägga, att på den
tiden var man ju inte inställd på utvecklingen
av underrättelseväsendet. På
den tiden hade man inte den erfarenhet
som man har nu om de otaliga vägar
på vilka främmande länders myndigheter
söker skaffa sig upplysningar
om varandras åtgöranden. Numera är
vi mycket mera medvetna om detta,
och det har också under de senare
åren vidtagits varjehanda åtgärder för
skärpning av bevakningen på våra beskickningar
i främmande länder. Vi har
t. ex. skickat ut personer för att kontrollera
hur de har sina chifferapparater
förvarade och över huvud taget hur de
förvarar sina hemliga handlingar i syfte
att få större säkerhet än som man tidigare
har varit inställd på att behöva.

Detta bär vi alltså gjort oberoende
av det här fallet och på grund av tidigare
erfarenheter.

Sedan frågade herr von Friesen, om
det var säkert att det inte fanns någon
annan läcka. Hur skall jag kunna svara
på den frågan? Man sätter ju inte i
gång en undersökning bara på den teoretiska
möjligheten, att det kunnat finnas
en annan läcka.

Jag är fullt ense med herr von Friesen,
då han säger, att fullständig klar -

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32. 131

Svar på interpellation ang. JK-utredningen i den s. k. Vilkunaaffären samt på fråga

ang. viss upplysning med anledning av en i denna affär utfärdad kommuniké.

het inte har vunnits. Nej, det har det
inte, och det är också fullt förklarligt.
Vi har ju inte några särskilda metoder,
varigenom vi kan undersöka sådana här
förhållanden. Vi kan inte förhöra personer,
som inte är svenska medborgare
och inte bosatta i Sverige. Det är alltså
i hög grad begränsade möjligheter, som
står till vårt förfogande.

I detta sammanhang kanske den frågan
kan ställas: Varför gör man en sådan
här utredning, när man upptäckt
en läcka så långt tillbaka i tiden? Ja,
det kan ju förhålla sig så, att det fortfarande
föreligger ett åtalbart brott.
Den tänkbara möjligheten utgick jag
ifrån, då vi satte i gång undersökningen
och uppdrog åt justitiekanslern att omliänderha
den. Detta motiv har emellertid
förfallit, sedan vi blivit på det klara
med att omständigheterna — som finske
utrikesministern har meddelat oss
■— inte tyder på att något sådant uppsåtligt
brott föreligger. I fråga om tänkbar
försummelse beträffande förvaringen
av handlingarna är det självfallet
för länge sedan preskriberat, om
ett sådant tjänstefel har förekommit.

Vad återstår då för motiv att hålla
justitiekanslern i verksamhet? Det
skulle vid vara av rent historiskt intresse;
jag förstår på herr von Friesen,
att det egentligen är det, som motiverar
hans intervention i denna fråga.
Det är ett rent historiskt intresse av
hur det gick till under krigsåren. Jag
kan ju förstå det intresset, men man
brukar inte sätta i gång en så stor apparat,
som det innebär, att justitiekanslern
skall undersöka denna fråga, om
bara ett rent historiskt intresse ligger
till grund.

Ett annat motiv kan vara tanken på
framtiden. Jag har redan redogjort för
att vi försökt skärpa bevakningen på
legationerna genom direkta inspektioner
och även genom att i olika sammanhang
inskärpa hos tjänstemännen
vikten av att iaktta omsorg.

Herr Hagberg hade något uttalande
om att finska regeringen inte underrättat
oss om något annat än vad som
redan var känt. Ja, då har herr Hagberg
haft helt andra upplysningar än
jag, ty för mig var det meddelande vi
fick från finska regeringen helt nytt.

Herr von Friesen säger, att det inte
var hela sanningen. Nej, det är väl
möjligt, att finska regeringen vet mera
än vi, men jag vet inte hur vi skall
kunna begära, att den skall ge oss alla
upplysningar den sitter inne med. Finska
regeringen måste väl resonera på
samma sätt som vi, att har man inte
hundraprocentig säkerhet för att det är
vissa personer, kastar man inte ut deras
namn. Har man säkerhet, kanhända
man från finsk sida resonerar så, att
det inte begåtts något brott enligt finsk
lag och att man därför inte kan handla.
Men som sagt, jag skall inte fördjupa
mig i hur finska regeringen har resonerat
i detta fall. Jag har bara ansett
det vara i sin ordning att jag gett ett
erkännande åt att den gett oss så
många upplysningar som den gjort.

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
utrikesministern för de kompletterande
upplysningar han lämnade. Han gav
faktiskt svar på åtminstone en av de
frågor jag ställde till honom: Har en
undersökning skett av den personal,
som vid ifrågavarande tillfälle var anställd
vid svenska beskickningen i Helsingfors?
Jag noterar med tillfredsställelse,
att utrikesministerns svar på den
frågan är jakande. Om jag fattat honom
rätt, har det framgått av hans skriftliga
förfrågningar till dessa personer. Att
förfrågningarna varit skriftliga kan väl
förklaras av att flera av dessa personer
inte är tillgängliga för muntliga uppgifter.

Vad som i detta sammanhang skulle
ha varit intressant att veta är huruvida

132

Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar pa interpellation ang. JK-utrednmgen i den s. k. viikanaaffaren samt pa fråga

ang. viss upplysning med anledning av

eu sådan enkät gjordes bland personerna
i fråga med ett direkt utpekande av
den läcka, som det finska utrikesministeriet
nu har avslöjat. Jag förutsätter,
att utrikesministern i dag vet vem som
ligger bakom den. Det är naturligtvis
mycket lättare att få ett preciserat och
konkret svar på en sådan här framställning
om man kan utpeka en viss person.
Har så inte skett, förefaller det
mig som om en förnyad hänvändelse
skulle vara motiverad.

Så säger utrikesministern att jag frågat:
Finns det ingen annan läcka? Utrikesministern
svarar, att han inte heller
vet något därom. Hur skulle han
kunna det?

En av mina utgångspunkter för ställandet
av frågan är att professor Vilkuna
åtminstone i sin första redogörelse,
och jag vill minnas även i den redogörelse,
som han lämnat till en medarbe.
tare i tidningen Vecko-Journalen,
framhållit, att det var mer än en läcka.
Jag måste nämligen säga, att jag inte
kan förstå, vad Vilkuna, som intog en så
central ställning i Finland under kriget,
kan ha för mening med att komma
med lösliga eller sanningslösa påståenden.
Jag har redan i samband med det
föregående interpellationssvaret sagt,
att jag tror att professor Vilkuna vet vad
lian talar om i denna affär och att han
säger sanningen, och då står fortfarande,
sedan alltså en person blivit utpekad,
obesvarad den frågan: Vilka är de
andra, och är det en eller flera ytterligare
personer som det gäller?

Utrikesministern slutar med att säga
att mitt motiv för att forska i denna sak
uteslutande har varit det historiska intresset.
Jag skall gärna erkänna att ett
av mina motiv har varit det historiska
intresset av att, innan det blir för sent,
få klarlagt vad som verkligen skett. Jag
utgår nämligen ifrån att även om det
är svårt att göra en undersökning 13 år
efteråt, bör det vara ändå svårare att
företaga en sådan, då kanske samtliga

en i denna affär utfärdad kommuniké.

inblandade personer är döda. Men jag
kan försäkra utrikesministern att det
inte enbart varit fråga om detta historiska
intresse. Såsom utrikesministern
själv mycket riktigt har konstaterat, har
saken en viss betydelse för framtiden.
Frågan är ju: Kan man dra några lärdomar
av det passerade, kan man öka
vår beredskap för framtiden genom att
lära av historien? Det finns visserligen
mycket pessimistiska historiker som säger,
att vi människor aldrig kan lära
oss någonting av de misstag som begåtts
i det förflutna. Jag skall inte alls
uttala mig därom, men i ett sådant här
speciellt fall, då den historiska utredningen
sker vid en tidpunkt när flertalet
personer, som kan tänkas vara inblandade
i saken, ännu är i livet, så tror
jag att den skulle kunna bidra till att
skapa större klarhet och kanske också
till att man lär litet av erfarenheten.

Jag slutar därför med ett beklagande
av att utrikesministern, som i likhet
med mig har en känsla av att full klarhet
inte vunnits i denna fråga, inte helt
och fullt har dragit de konsekvenser
därav som han är den ende av oss båda
som har makt att draga.

Herr HAGBERG i Stockholm (k):

Herr talman! Jag framhöll att det
väsentliga i finska regeringens meddelande
var känt, nämligen medgivandet
att det till finska myndigheter har kommit
rapporter beträffande den svenska
regeringens hemliga dokument.

Jag kan hålla med om att meddelandet
innehöll en nyhet, nämligen att det
inte är några svenskar inblandade i
saken, men jag har tillåtit mig sätta ett
frågetecken för detta, helt enkelt därför
att det står i strid med de uttalanden
som professor Vilkuna har gjort.
Om nu professor Vilkuna har haft rätt
i sina väsentliga påståenden, skall man
då utgå ifrån att han inte har rätt, då
han uppger en viss adress i Stockholm

Torsdagen den 9 december 1954. Nr 32. 133

Svar på interpellation ang-. JK-utredningen i den s. k. Vilkunaaffären samt på fråga
ang. viss uppljsning med anledning av eu i denna affär utfärdad kommuniké.

när det gäller de människor som är an -

svariga?

Utrikesministern säger bär, att han
inte vet om någon annan läcka och att
man inte kan göra undersökningar bara
på grundval av ett teoretiskt antagande.
Men det är ju inte något teoretiskt antagande
att läckan skulle finnas i Stockholm.
Kvar står i varje fall att den som
avslöjat själva saken har sagt att Stockholm
är adressen. Utrikesministern nöjer
sig emellertid med att låta Helsingfors
vara adressen på grund av att den
finska regeringen har förklarat detta.

Kvar står alltså faktiskt, att den finska
regeringen i vissa avseenden inte har
sagt något nytt och att det, om den har
sagt något nytt, finns anledning att betvivla
riktigheten därav.

Utrikesministern förklarade alt han
är säker på att man i de instanser, som
kan vara berörda, iakttagit den försiktighet,
som är normal under krig, och
så tilläde han att man har nu — alltså
under fredstid — vidtagit åtgärder för
en skärpt kontroll och för att öka säkerheten,
så att inte obehöriga skall få insyn
i utrikesdepartementets handlingar.
Detta sista medgivande är verkligen
ganska anmärkningsvärt. Tillståndet har
tydligen varit sådant att man tvingats
att under fred genomföra åtgärder som
inte vidtagits under krigstid.

I anledning av talet om alt det brott,
som kan ha skett, i alla fall är preskriberat
och att det på sin höjd är ett
historiskt intresse som motiverar att
man sysslar med denna fråga, så vill
jag ge den lilla repliken att det måste
väl ändå, om det inträffar sådana skandaler
som i detta fall, vara ett legalt
intresse att skapa klarhet om hur de
har kunnat inträffa och därigenom kanske
få vissa garantier för att de inte
upprepas i en ny allvarlig situation.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN:

Herr talman! Både herr von Friesen

och herr Hagberg åberopade professor
Vilkunas uttalanden såsom ett stöd för
att det borde göras ytterligare undersökningar,
herr Hagberg sade »i Stockholm»
och herr von Friesen menade i
varje fall efterforskningar efter någon
annan läcka. Jag ber att få påpeka, att
efter det att professor Vilkunas artikel
publicerats har vi från finska utrikesministeriet
fått ett mycket kategoriskt
besked, som alltså för oss ersätter vad
professor Vilkuna har sagt. Jag vill tilllägga,
att finska regeringen inte har
uppgivit något bestämt namn. Man bär
inte meddelat namnet på någon som
man anser har varit den skyldige på
finsk sida — i det avseendet har man
inte sagt mer än vad som står i kommunikén.

I anledning av herr von Friesens
fråga vill jag säga, att vi har skickat ut
en ny förfrågan efter det att vi fick
svaret från finska utrikesministeriet,
ehuru, som jag nyss framhöll, vi icke
fått uppgift om något bestämt namn.

Herr Hagberg finner det anmärkningsvärt,
att man anser sig behöva
vidta nya säkerhetsåtgärder nu som inte
företogs under krigstiden och menar
att det hade varit ännu viktigare då. Det
beror på att man nu har mera erfarenhet
av underrättelseväsendets omfattning
i olika länder och därför funnit
anledning skärpa bevakningen i olika
avseenden.

Herr förste vice talmannen SKOGLUND
(h):

Herr talman! Denna affär har väckt
stor uppmärksamhet på båda sidor om
Bottenhavet. Nog hade det varit ett
svenskt intresse att få den uppklarad,
om det hade gått. Om jag rätt förstår
utrikesministerns uttalande här i dag,
anser han möjligheterna mycket små att
få ytterligare upplysningar från finsk
sida. Jag tror nog man kan befara, att
det är så. Vad som i detta fall kan ha
inträffat genom en finsk medborgares

134 Nr 32. Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. in.

åtgöranden under krigstid är väl förmodligen
sådant, som från finsk sida
inte gärna kan betraktas som brottsligt.
Vi har dock alltjämt, förefaller det mig,
intresse av att inte utan vidare avskriva
ärendet. Det är möjligt att utrikesministern
har rätt i att JK inte kan komma
långt med detta ärende och alltså inte
bör bindas vid det. Men jag skulle dock
vilja uppfatta utrikesministerns uttalande
så, att han inte helt lägger denna
affär åt sidan, utan att han, om det
är möjligt, genom ytterligare efterforskningar
inom svenska utrikesdepartementet
söker komma till större klarhet.

Herr HAGBERG i Stockholm (k):

Herr talman! Innan vi avslutar denna
debatt vill jag, herr talman, på en punkt
instämma i herr utrikesministerns uttalande.
Jag måste nämligen säga, att
med den inställning till frågan om att
klara upp problemet, som han här har
ådagalagt, och med det sätt varpå man
tänker genomföra denna utredning fruktar
jag, att han blir sannspådd — det
blir inget resultat. Men professor Villorna
har ju lovat att han senare själv
kommer att tala om vad som skett i
denna sak, och detta borde i alla fall
vara en viss pådrivare på regeringen
att försöka göra vad som är möjligt för
att få fram sanningen i denna fråga.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning
för religiösa och kulturella
ändamål in. m.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet SKÖLD erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Herr Gustafsson i Borås
har i en interpellation frågat mig, om
jag anser att till religiösa och kulturella
ändamål — där på frivillig väg
medel insamlats — valutatilldelning

skall ske efter generösa principer och
om jag, för den händelse svaret på denna
fråga blir jakande, anser nödvändigt
framlägga förslag om sådan ändring
av instruktionerna för valutakontoret,
att händelser av den art som relaterats
i interpellationen icke mera
skall behöva inträffa. Herr Gustafsson
har vidare frågat mig, om jag avser att
utan dröjsmål upptaga till prövning de
besvär, som International Broadcasting
Association Aktiebolag anfört hos
Kungl. Maj :t över valutakontorets beslut
att icke medge bolaget valutatilldelning
för anordnande av religiösa
radioutsändningar från Société CAPEC
i Tanger.

I en annan interpellation, som riktats
till statsministern och som jag efter
överenskommelse med honom besvarar
samtidigt, har herr Håstad frågat, om
statsministern ville för andra kammaren
redovisa de skäl, vilka varit avgörande
för valutakontorets avslag å
IBRA:s nyssnämnda ansökan om valutatillstånd.

Bakgrunden till dessa frågor är följande.
Inom den svenska pingströrelsen
har enligt besvärsskrivelsen sedan länge
rått missnöje med både den sändningstid
Radiotjänst utmätt för de frikyrkliga
organisationerna och fördelningen
av denna tid. Pingströrelsen anser, att
den med hänsyn till sin numerär borde
tilldelas större utrymme i det svenska
rundradioprogrammet. Då Radiotjänst
icke tillmötesgått detta önskemål
har rörelsen sökt andra möjligheter
att radiera religiösa program. Filadelfiaförsamlingen
i Stockholm ingav sålunda
i oktober förra året till telestyrelsen
en ansökning om att i eller i
närheten av Stockholm få upprätta en
radiosändare för religiösa utsändningar
på ultrakortvåg. Telestyrelsen överlämnade
ansökningen till Kungl. Maj:t
för avgörande. Kungl. Maj :t fann ej
skäl bifalla den.

Såsom en tredje utväg har pingströ -

135

Torsdagen den 9 december 1954. Nr 32.

valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål

Svar på interpellationer ang.

m. m.

relsen prövat möjligheten att få sända
program över utländsk radio. Ett särskilt
av rörelsen bildat företag IBRA
har avtalat med Société CAPEC i Tanger
om religiösa utsändningar via kortvåg
från en radioanläggning i Tanger.
Sändningarna skulle enligt kontraktet
vara flerspråkiga och dagliga samt upptaga
en tid av 4% timmar per dag. Ursprungligen
avsågs att hälften av sändningstiden
skulle omfatta religiösa program.
Resten av sändningstiden skulle
utnyttjas till reklamsändningar mot ersättning.
Enligt kontraktet skulle IBRA
äga rätt att skaffa reklamkunder endast
inom svenskt territorium. Den 15 juni
i år anhöll IBRA om valutakontorets
tillstånd att få överföra 1 920 000 kronor
till Tanger som likvid för ifrågavarande
radiosändningar. Ansökningen
avslogs av valutakontoret.

Den 10 juli anhöll IBRA, att valutakontoret
skulle taga nyssnämnda ansökning
under förnyad prövning. Bolaget
meddelade samtidigt att CAPEC
vore villigt att alternativt mottaga betalning
via Schweiz eller Portugal eller
genom gottskrift å s. 1c. spärrat konto
i Tanger, avsett att disponeras för
täckande av reseomkostnader i Sverige
för resenärer från Tanger. Valutakontoret
fanns ej skäl att ändra sitt tidigare
beslut.

Den 10 augusti meddelade IBRA valutakontoret,
att överenskommelse träffats
med CAPEC om upphävande av de
punkter i kontraktet, som berörde reklamsändningar.
Den dagliga sändningstiden
skulle dock bibehållas vid
4% timmar. Vidare skulle betalningen
för sändningarna kunna ske på varje
annat sätt och till varje annan plats,
som valutakontoret kunde medge och
som CAPEC kunde acceptera. IBRA
ansökte med stöd härav om tillstånd
att till utlandet överföra 960 000 kronor
per år under fem, alternativt två år.
Valutakontoret avslog även denna framställning.
IBRA hemställde därefter hos

Kungl. Maj:t om ändring av valutakontorets
sistnämnda beslut.

Jag övergår nu till att som svar på
herr Håstads interpellation redogöra
för valutakontorets motiv till sitt beslut
i ärendet.

I utlåtande över IBRA:s skrivelse till
Kungl. Maj:t har valutakontoret bland
annat framhållit, att här icke synes
vara fråga om missionsverksamhet i
egentlig mening utan verksamhet huvudsakligen
inriktad på Sverige. I kontraktet
mellan IBRA och CAPEC har sålunda
särskilda bestämmelser intagits
om att goda avlyssningsmöjligheter i
de skandinaviska länderna, speciellt i
Sverige, skall skapas för sändningarna.
Ehuru valutakontoret numera icke ransonerar
tilldelning av valutor, som erfordras
för bedrivande av svensk missionsverksamhet
i utlandet, har den
ifrågasatta verksamheten med hänsyn
till nyssnämnda förhållanden synts
kontoret vara av sådan karaktär, att
betalning till utlandet för dess bedrivande
borde kunna underkastas prövning
ur valutasynpunkt.

Vid den verkställda prövningen har
valutakontoret först övervägt riskerna
för ett för framtiden besvärande prejudikat.
Med hänsyn till de tidigare planerna
på en kombination av religiösa
och kommersiella sändningar har valutakontoret
därvid icke ansett sig kunna
utesluta möjligheten, att sökanden i en
framtid ånyo skulle vilja ändra sina
dispositioner, exempelvis om finansieringen
av den betydande sändningstiden
skulle visa sig betungande. Det har
för kontoret framstått som omöjligt att
i detta avseende uppställa några villkor
som förutsättning för bifall till framställningen.
Kontroll av innehållet i utländska
radioprogram borde uppenbarligen
ej ske genom valutakontorets försorg,
och även om kontroll av ett sådant
villkor i detta fall ej vore behövligt,
kunde eu senare framställning om
ändring i villkoren, exempelvis av fi -

136 Nr 32. Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål

m. m.

nansieringsskäl, näppeligen avvisas. Valutakontoret
liar därför ansett betydande
svårigheter föreligga för att i prejudikatsliänseende
åstadkomma en avgränsning
mot eventuella framställningar
med rent kommersiell innebörd.

Vid prövningen har valutakontoret
vidare gjort ett försök till avvägning
mot andra icke-varubetalningar. Härvid
har kontoret särskilt understrukit, att
i detta fall åsyftas betalning till utlandet
för av en svensk organisation bedriven
verksamhet inriktad på hemlandet.

Beträffande betalningssättet har valutakontoret
uppmärksammat, att enligt
kontraktsbestämmelserna 1BRA skulle
ha att fullgöra vissa förskottsbetalningar,
avsedda att finansiera leverans
av radioutrustning från en schweizisk
firma. Till denna del behövde alltså
betalningsmottagaren i hårdvaluta omvandla
den likvid han skulle erhålla i
svenska kronor. En sådan omvandling
skulle säkerligen kunna ske på en internationell
valutamarknad av den art som
finns i Tanger. Enligt valutakontorets
mening finns det dock skäl att antaga,
att en sådan omvandling icke motsvarar
svenska valutaintressen.

Med denna redogörelse för valutakontorets
motiv för avslag å IBRA:s
framställning anser jag mig hava besvarat
herr Håstads interpellation.

Vad sedan beträffar herr Gustafssons
interpellation vill jag framhålla följande.

Jag finner det ligga i sakens natur
att, så länge vi med hänsyn till knappheten
på utländska valutor måste ha
en valutareglering, valutatilldelning
icke bör medges för utgifter, som är
av den art att deras tillgodoseende icke
kan anses påkallat. Men å andra sidan
är det enligt min mening uppenbart och
lieit i överensstämmelse med gällande
praxis, att man bör ge de religiösa samfunden
i Sverige möjlighet att så disponera
över insamlade medel, att de i

utlandet kan verka för kristendomens
utbredande och ulöva därmed sammanhängande
verksamhet. Jag delar
alltså helt valutakontorets uppfattning,
att någon ransonering av valutor icke
bör komma i fråga, när det gäller
svensk missionsverksamhet i utlandet.
Den i detta ärende avsedda verksamheten
är emellertid ej av en sådan beskaffenhet.
Här är i stället fråga om
en verksamhet, som har till huvudsakligt
syfte att från en sändare i utlandet
sprida religiös förkunnelse inom Sverige.
Ur valutasynpunkt är detta en helt
ny fråga, som man tidigare icke haft
anledning att ta ställning till. Den är
därför av prejudicerande art. I och
för sig kan man ifrågasätta om valutatilldelning
skall medges för ett sådant
ändamål, som det här gäller. Även om
det kan tyckas att de ekonomiska konsekvenserna
av ett bifall till den nu
aktuella framställningen ej har så stor
räckvidd, så är det dock omöjligt att
överblicka fortsättningen. Denna framställning
gäller endast ett engångsbelopp
för de två första verksamhetsåren.
Det föreligger ingen plan för finansieringen
av verksamheten efter denna period.
Ursprungligen var avsikten att finansieringen
till viss del skulle ske genom
reklamsändningar avsedda för den
svenska marknaden. Med hänsyn till
den inställning till dylika sändningar,
som statsmakterna hittills intagit, kan
ett sådant finansieringssätt icke stödjas
genom valutatilldelning. Senare har sökanden
förklarat, att denna metod att
finansiera sändningstiden icke skall
anlitas. Denna förklaring har dock
icke medfört någon ändring i avtalet
med CAPEC i avseende på sändningstidens
längd — 4% timmar per dag —
och ej heller i fråga om anspråken på
valutabeloppets storlek.

Såsom föredragande av IBRA:s framställning
i konseljen har jag bland annat
på grundval av de skäl som jag här
anfört föreslagit, att framställningen ej

137

Torsdagen den 9 december 1954. Nr 32.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. m.

skall föranleda någon åtgärd, vilket
även blivit Kungl. Maj :ts beslut vid den
senaste konseljen. Till statsrådsprotokollet
i detta ärende har statsråden
Hedlund och Persson fogat följande
särskilda yttrande: »Då vi biträtt föredragandens
hemställan har ett väsentligt
motiv härför varit, att vi anser att
i den mån berättigade krav inom något
område framkommer om ökad sändningstid
för vissa program till svenska
folket bör detta tillgodoses genom Radiotjänst
och icke genom det allmännas
medverkan till åtgärder för sändning
från stationer utanför landets
gränser.» Statsrådet Norup har däremot
icke biträtt min hemställan utan
ansett att besvären bort bifallas.

Jag vill slutligen framhålla, att det
som förevarit i ärendet ej ger anledning
till att företaga några ändringar i gällande
valutabestämmelser.

Med det sagda anser jag mig ha besvarat
de frågor herr Gustafsson ställt
till mig.

Härpå anförde:

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! På övligt sätt ber jag
först att få rikta ett tack till statsrådet
och chefen för finansdepartementet för
svaret på min interpellation. Då svaret
tyvärr likväl är negativt, må det väl ursäktas
om jag tar kammarens tid i anspråk
med att göra en del reflexioner
i anledning av detsamma.

Både jag och säkerligen inånga med
mig hade nog hoppats och trott, att en
positiv lösning till förmån för pingstvännernas
radioinitiativ skulle kunna
hittas utan alltför stora ansträngningar.
Detta hade man ju anledning att tro
inte minst sedan socialdemokratiska
partistyrelsen hade tagit initiativ i frågan
för att, som jag förmodar, finna
en framkomlig väg till frågans lösning.
Jag måste därför konstatera, att finansministerns
svar åtminstone för mig var
ganska mycket av en överraskning.

Bakgrunden till den fråga det här
gäller har statsrådet utförligt behandlat
i sitt interpellationssvar, och jag
skall därför inte länge uppehålla mig
vid den. Pingströrelsen har korteligen
ansett, att radion hör till de förnämsta
kommunikationsmedlen för det kristna
budskapet men att alltför liten plats för
detta budskap bereds i det svenska radioprogrammet.
Man har därför bildat
ett bolag, vars uppgift är att finna vägar
till att nå längre än som nu sker.
Först sökte man få större plats i det
svenska radioprogrammet. Radiotjänst
sade nej. Man begärde då att per ultrakortvåg
få ordna sändningar över en
egen radiostation. Kungl. Maj:t fann
icke skäl att bifalla detta.

Som tredje alternativ stod utvägen att
sända program över utländsk radio.
Kontrakt skrevs med radiostationen i
Tanger, och för verksamheten samlade
man in frivilliga gåvor för cirka 2 miljoner
kronor. Valutakontoret vägrade
utförsel av dessa pengar, emedan en del
av sändningstiden skulle användas för
reklamsändning mot betalning. Kontraktet
gjordes då om, och reklamen
togs bort, men valutakontoret sade återigen
nej.

Jag har varit i tillfälle att ta del av
kontraktet med stationen i Tanger, och
jag undrar om det är alldeles riktigt
som valutakontoret säger och som statsrådet
anför i sitt svar, att missionsverksamheten
huvudsakligen skulle vara inriktad
på Sverige. Jag säger inte att
detta är fel, men på goda grunder tror
jag att man har överdimensionerat den
saken rätt mycket. Det framhålles starkt
från pingströrelsens ledning — och jag
tycker att kontraktet ger verifikation
för det — att man vill nå Skandinavien
och alla länder i Europa, alla länder
där pingströrelsen arbetar, och för övrigt
så långt man kan nå och inte minst
missionsfälten i Afrika. Sändningarna
skall utgå på ett tiotal olika språk.
Pingstvännerna har den uppfattningen,

138 Nr 32. Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. m.

att det kristna budskapet med all kraft
och alla medel bör förkunnas både i
Europa och i de s. k. missionsländerna
och hävdar, att det hör till de mänskliga
rättigheterna att statsmakterna inte
hindrar detta utan fastmer banar väg.
Här gäller det ett positivt evangeliskt
arbete, som hålls fritt från varje politisk
tendens. Finansministerns negativa
ståndpunkt vill jag därför beklaga.

Jag vill fråga, om det egentligen går
att uppehålla och med kraft hävda den
av oss alla högt aktade religions- och
tankefriheten efter de linjer som valutakontoret,
Radiotjänst och Kungl.
Maj:t följer. Jag tror inte det, och det
är djupast sett detta problem, som ligger
till grund för mina frågor. Det kan
ju hända, att pingströrelsen kan lösa
sitt ekonomiska problem i alla fall trots
den negativa inställningen från vårt
land.

Här är nu ett hundratusental människor
som av sina inkomster, förutom
utgifter för egen verksamhet hemma
och i missionsländerna, håller på att
samla ihop 2 miljoner för radioverksamhet.
Då den inte kan komma till
stånd i landet på grund av det statliga
radiomonopolet, måste man söka sig till
fristaten Tanger, men landets myndigheter
vägrar utförsel av dessa hopsparade
slantar, avsedda för kristen upplysningsverksamhet.
Jag är, herr talman,
inte fallen för stora ord, och vill
absolut inte hugga till i överkant, men
jag tycker att detta har snudd på förmyndarstat.
Jag trodde att valutakontoret
hade handlat ganska självsvåldigt
och att en farbar väg skulle finnas för
att manifestera friheten på ett berömvärt
sätt. Jag måste emellertid konstatera
att regeringen i stort ställer sig på
valutakontorets sida.

Jag är tacksam mot finansministern
för hans klara ord om att någon ransonering
av valutor inte bör komma i
fråga, när det gäller svensk missionsverksamhet
i utlandet. Låt mig, herr

talman, litet vid sidan om detta ärende
både till finansministern och till valutakontoret
uttala ett varmt tack och
ett varmt erkännande från alla missionsledningar
här i landet för den
förståelse och den generositet, som man
har visat under år då stora svårigheter
funnits i valutahänseende. Vi har all anledning
att säga detta.

Men jag skulle vilja fråga: Skulle finansministern
ha inlagit en annan och
generösare ståndpunkt, om man som
missionsobjekt för radioverksamheten
undantagit Sverige? Jag utgår då från
att i begreppet utlandet ligger inte allenast
länder med färgat folk, de direkta
missionsländerna, utan alla länder över
huvud taget. Jag frågar därför att jag
inte är riktigt säker på begreppsinnehållet
i ordet utlandet, som finansministern
brukade i sitt svar.

Då nu pingstvännerna försökt att på
olika vägar få större plats för det kristna
budskapet inom landets gränser men
mötts av ett blcklagt nej och sedan vidgat
cirkeln i allra högsta grad till att
omfatta både Europa och inte minst
Afrika, syntes det vara ganska rimligt
att framställningen hade bifallits. Genom
möjligheterna att sprida det kristna
budskapet inom den anordning, som
man här försöker få till stånd, når man
ju oändligt mycket större skaror utanför
Sverige än som finns inom vårt
lands gränser.

Naturligtvis kan man diskutera vad
som innefattas i begreppet rätt till fri
religionsutövning, men att denna rätt
inbegriper församlings- och mötesfrihet
och rätten att bland människor propagera
för sin uppfattning är ju uppenbart.
Här är det ju i allra högsta grad
fråga om centrala ting, så centrala att
man en gång sade här i landet, att den
svenska linjen är den kristna linjen.
Jag och säkert många med mig har
svårt att finna, att denna frågas behandling
står i överensstämmelse med
de demokratiska fri- och rättigheter,

Torsdagen den 9 december 1954. Nr 32. 139

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål

m. m.

som vi önskar se tillämpade. I realiteten
innebär ju dock behandlingen av
detta ärende som jag ser saken, att ett
valutapolitiskt regleringsorgan sätter
sig till doms i en fråga, som med goda
skäl kan påstås vara en religionsfrihetsfråga.
Därför berör spörsmålet inte
bara pingströrelsen utan oss alla. Är det
månne riktigt, att ekonomiska regleringsorgan
gör sig till domare över fria
samfunds rätt att disponera egna medel
för sin verksamhet?

Herr talman! Jag tror inte att man
som Don Quijote slåss med väderkvarnar,
om man har farhågor för att religionsfrihetslagens
anda här står i fara
att på en nog så viktig punkt sättas ur
kraft på administrativ väg. Det är här
en fråga, som jag ser det, om en stor
och viktig princip, en frihetsfråga av
första ordningen.

Valutakontoret säger inte, att utförsel
av en miljon om året för t. ex. en femårsperiod
inte ur ekonomisk synpunkt
skulle kunna tålas. Det tycker jag nog
låter sig sägas. Det begärda beloppet,
1,0 miljoner kronor, är ju en liten fickpeng
när man betänker, att vår utrikeshandel
balanserar på 9 miljarder innevarande
år. Det är tillåtet att importera
sprit och vin, tobak och kosmetika,
kriminalmagasin och moralupplösande
seriemagasin till jag vet inte vilka
svindlande belopp. Men 2 miljoner
»svenska kronor, skänkta med varmt
hjärta av för evangelisk mission intresserade»,
för att citera ett yttrande i
diskussionen mellan pingströrelsen och
den socialdemokratiska partistyrelsen,
kan inte bifallas och bör enligt valutakontoret
icke föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd, vilket nu har blivit fastslaget.
Jag har svårt att se proportionerna
i detta resonemang, och jag tycker
nog, att om pingstvännerna känner
sig diskriminerande som religiös organisation
efter den behandling de fått,
så kan detta vara förståeligt.

Jag har svårt att komma ifrån att vi

här, som jag har sagt i min interpellation,
står inför ett exempel på hur svårt
det kan bli att finna kongruens mellan
å ena sidan statlig ekonomisk regleringsmakt
och å andra sidan andlig frihet
i vidaste bemärkelse. Vi sjunger om
vårt land som frihetens stamort på jorden.
Då tycker jag vi borde kunna
sträcka oss lika långt som t. ex. USA,
där myndigheterna inte lägger några
som helst hinder i vägen när det gäller
att stödja det svenska radioinitiativet,
såvitt jag blivit rätt underrättad.

Man må ha vilken uppfattning som
helst om pingströrelsen ■—• det är inte
om detta jag talar — men dess ställning
som positiv samhällsfaktor kan
man väl ändå inte förneka, och i uppskattningen
av kristendomens betydelse
är den i gott sällskap både här och annorstädes.
Här har pingsvännerna tagit
ett djärvt initiativ —- det ter sig ganska
djärvt från min synpunkt i varje
fall — och det har uppmärksammats
även av tidningar, som sannerligen annars
inte sjunger pingströrelsens lov.
Statsmakterna lägger nu sin frostiga
hand på det hela och säger nej. Om nu
statsmakterna i vårt land i varje fall
intar en förstående ståndpunkt till synsättet
på kristendomens värde, borde
man inte stänga dörrar utan i stället
öppna.

Jag undrar vem som skall avgöra, om
vårt land är ett missionsfält eller inte?
Det är nog en rätt knepig fråga, och
valutakontoret och statsmakterna är
nog knappast rätt forum att handlägga
detta ärende. Att myndigheterna under
kris- och krigstider i viss mån beskär
yttrandefriheten är förståeligt, men att
i fredstid och inför en rörelse, som på
intet vis äs statsfientlig, dra till restriktionsskruven
så hårt som i detta fall
ter sig för många inte tillräckligt sakligt
motiverat.

Jag är ledsen, herr talman, att behöva
sluta mitt anförande med att säga,
att jag är besviken i mina förhopp -

Nr 32.

140

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål

m. m.

ningar om ett svar, som med beaktande
av ekonomiska konsekvenser likväl som
det primära borde ha ställt frågan om
de s. k. mänskliga rättigheterna och
den religiösa friheten.

Jag håller naturligtvis med finansministern
om att konseljbeslutet måste
bli av prejudicerande art, positivt eller
negativt, men är riskerna för framtiden
så särskilt stora i det fall det här gäller?
Det måste vara lätt att vägra valuta
för reklamsändningar. Det är vidare
ganska trångt i etern. Man har
tydligen måste gå ända till fristaten
Tanger för att köpa tid. Motivet kan
givetvis ha varit delvis ett annat till
att man valt just Tanger. Det kan ha
varit —- jag vet inte det så noga —- att
man bättre kan nå de s. k. missionsliinderna.
I så fall borde det ha vägt
ganska tungt för bifall till ansökningen.

Det gäller vidare här frivilligt insamlade
medel, och med nuvarande
skattetryck och höga levnadskostnader
fordras det oerhört mycket för att
samla in väsentliga belopp vid sidan om
den ordinarie verksamheten för de fria
kristna församlingarnas arbete hemma
och på missionsfälten. Jag tror jag är
så pass sakkunnig, att jag kan betyga
detta.

Herr talman! Till min stora glädje ser
jag av finansministerns svar, att regeringen
vid behandlingen av denna fråga
är delad på tre linjer. Tvenne statsråd
har till protokollet fogat ett särskilt
yttrande, som går ut på att man går
med på beslutet under förutsättning att
berättigade krav på ökad sändningstid
tillgodoses genom Radiotjänst. Orden
»berättigade krav» inom något område
är likväl ändå en så knepig eller kanske
jag får säga skicklig formulering,
att porten är vid och vägen bred. Men
man får väl räkna med att statsråden
menat att de för sin del gärna vill gå
in för att kämpa för berättigade krav.
Skulle man låta yttrandet inkludera att
statsmakterna bör ha sin hand med vid

radioprogrammets utformning, då vill
jag nog framföra mina allvarligaste betänkligheter.

Jag är statsrådet Norup synnerligen
tacksam för att han intagit en så positiv
ståndpunkt som han gjort och att
han ansett att besvären bort bifallas
och pingstvännerna få sin önskan uppfylld.

Med detta, herr talman, har jag sagt
vad jag egentligen har att tillägga till
det svar som jag fått.

Herr förste vice talmannen övertog
nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HÅSTAD (h):

Herr talman! Jag ber också alt få
förena mig med herr Gustafsson i Borås
i ett tack till herr statsrådet för det
svar, som han har lämnat på våra frågor.

Jag ställde min fråga ur allmänna
kultur- och frihetssynpunkter. Den ställdes
vid en tidpunkt, då blott valutakontoret
tagit ställning till frågan, och
den avsåg de skäl som valutakontoret
åberopat för sitt ställningstagande.
Dessa skäl har statsrådet nu redovisat
i sitt svar. Sedan dess har ju hänt åtskilligt,
det utlovade Harpsundsmötet
och den konferens som hållits mellan
det socialdemokratiska partiet och
pingströrelsen och slutligen beslutet i
fredags i konseljen med den oenighet,
som där yppades.

Jag vill först gärna, herr talman, medge
att ärendet är komplicerat och att
det kan inbjuda till olika synpunkter.
Jag vill vidare personligen göra den
deklarationen, att jag gör ingen invändning
emot att man har motsatt sig
att denna utsändning skulle få förenas
med reklamverksamhet. Det första avslaget
från valutakontorets sida avsåg
ju en framställning från pingströrelsen,
där verksamheten skulle förenas med
och inkludera reklamverksamhet. Vi

Nr 32.

141

Torsdagen den 9

Svar på interpellationer ang. valutatilldel

m. m.

liar ju alla i stort godtagit principen
om den svenska rundradioverksamlieten
utan reklam, och jag finner det inte
heller alldeles smakfullt att blanda ihop
religion och affärsreklam. Men sedan
framställningen från pingströrelsens sida
begränsats till utsändningar av religiösa
program utan reklam kan problemet
enligt min mening inte alls te
sig så lätt att bedöma som tidigare.

Redan den omständigheten att problemet,
som herr Gustafsson i Borås
nyss framhållit, i högsta grad berör frågan
om friheten till religionsverksamhet
och indirekt även religionsfriheten
gör det tvivelaktigt, om man skall kunna
betrakta valutakontoret som den lämpligaste
instansordningen. Jag nämner
detta inte som klander mot valutakontoret,
tv valutakontoret har otvivelaktigt
enligt gällande lagstiftning varit behörigt
forum. Men man kan ändå förstå
dem, som här har velat göra gällande,
att vi har fått en ny form av konventikelplakat
och förundrar sig över att
bedömandet av den religiösa verksamheten
sker av ett organ, som tillsatts
för helt andra ändamål.

Jag vill betona, att valutakontoret ju
tillkom 1940 under helt andra omständigheter,
och att det består av åtta ledamöter,
varav sju är bankdirektörer och
andra direktörer och den åttonde advokat
och affärsjurist. Ser man det ur
denna synpunkt, kan man ifrågasätta,
om det inte rent av är groteskt att tänka
sig att valutakontoret med denna sammansättning
plötsligt görs till någon
slags religiös överstyrelse i landet. Valutakontorets
verksamhet i fredstid är
naturligtvis något helt annat än under
krigets pressande förhållanden. Den
mäktiga ställning som valutakontoret nu
snart tio år efter kriget intar har ju
förut uppmärksammats. Särskilt i fjol
utspann sig en debatt i den frågan. Faktum
är, att valutakontoret i dagens läge
är eu mycket svårbestämbar himlakropp
mitt emellan regeringen och riks -

december 1954.

• ing för religiösa och kulturella ändamal

banken, d. v. s. riksdagen som principal
åt riksbanken.

Vad beträffar själva saken och de
skäl, som valutakontoret angivit för
sitt avvisande ställningstagande, synes
det mig litet förvånande, att man helt
avvisat tanken alt ställa villkor för
valutatilldelning i detta fall. Det finns
över huvud taget åtskilliga ganska skruvade
vändningar, tycker jag, i valutakontorets
motivering, att »man inte
kan utesluta möjligheten av» etc. Jag
skall inte här i övrigt gå in på tolkningen
av det kontrakt, som föreligger
och som även jag har satts i tillfälle
att ta del av. Jag kan i delta fall hänvisa
till mycket av vad herr Gustafsson
redan sagt. Men jag har, jag upprepar
det, mycket svårt att förstå, att man
inte skulle ha kunnat ställa villkor, om
man ansett sådana nödvändiga och motiverade,
t. ex. att man indragit de successiva
utbetalningarna, ifall kontraktets
inte alldeles klara bestämmelser
skulle överträdas.

Sedan ett par ord också om detta
uttalande om missionsverksamheten.
Jag noterar med tillfredsställelse, precis
som herr Gustafsson, att valutakontoret
och regeringen inte gör någon inskränkning
i tilldelningen för religiös
missionsverksamhet utanför Sveriges
gränser. Men jag kan inte undanhålla
den enkla reflexionen, att det finns
människor inom vårt land, som på goda
grunder kan anse en missionsverksamhet
i Sverige av minst lika stort intresse
som ute på missionsfälten i Asien
och Afrika.

Vad sedan det rent valutapolitiska
problemet beträffar måste jag än en
gång framhålla, liksom tidigare framhållits
i denna debatt, att det ju är ett
försvinnande litet belopp det gäller i
förhållande till de stora affärer, som
Sverige har på utlandet. Vidare bör
man aldrig släppa ur sikte, att det är
fråga om medel frivilligt insamlade av
människor, som av allt att döma tillhör

Nr 32.

142

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål

m. m.

vårt lands mest lojala medborgare och
som väl också till en mycket stor del
befinner sig i små omständigheter. Det
är ju inte människor, som har bidragit
till att försämra vår handelsbalans genom
att köpa sprit eller tobak eller bilar
utifrån eller som har tagit ut valuta
för resor till Sydeuropas skidfjäll
och badorter eller Paris nattklubbar,
utan de har föredragit ett annat, alltigenom
respektabelt sätt att använda
sina säkerligen ganska begränsade medel.
Jag tycker att man aldrig vid bedömandet
av en sådan fråga som denna,
då man måste sträva efter att skipa
rättvisa mellan olika intressen, kan
släppa ur sikte dessa psykologiska realiteter.

Sedan kommer härtill, vilket jag tycker
är mycket väsentligt, alldeles oavsett
om denna radioverksamhet inom
Sverige på kortvåg skulle bli så effektiv
som man från pingströrelsens sida föreställt
sig eller inte, att det ju är en verksamhet,
som inte skulle inkräkta på
något annat intresse. Ingen är skyldig
att lyssna och inget annat svenskt intresse
i fråga om radio skulle komma
att kränkas.

I detta läge, herr talman, har det för
mig precis som tydligen för den ideellt
lagde jordbruksministern legat närmast
till hands att följa toleransens och generositetens
bud, att tillämpa principen
leva och låta leva och att eventuellt,
om ytterligare inskränkande villkor
skulle ansetts nödvändiga, låta pingströrelsen
med iakttagande av dessa villkor
göra två års försök.

Slutligen har denna affär också haft
det lilla sedelärande med sig, att den
bör vara ytterligare en maning till regeringen
och inte minst då till kommunikationsministern
att förnya ansträngningarna
att genomföra ett dubbelprogram,
d. v. s. att realisera det önskemål,
som riksdagen klart utalade för tio
år sedan. Dess realiserande skulle göra
det möjligt för svensk radio att på ett

helt annat sätt än för närvarande är
fallet tillgodose olika sändar- och lyssnarintressen.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet SKÖLD:

Herr talman! Jag vill gärna instämma
med herr Gustafssons i Borås uttalande
så till vida, att valutakontoret helt
naturligt inte kan få vara någon domare
över förkunnelsefriheten. Men jag
undrar ändå om man inte går litet väl
långt, om man i detta ärende inlägger
det begreppet. Valutakontoret har ju
den rent ekonomiska uppgiften att se
till att våra tillgångar av utländska valutor
används på ett ur ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätt. Det har
ju inte anlagts någon annan synpunkt
på denna fråga än just denna, och det
är klart att när regeringen haft att bedöma
frågan har detta skett från samma
ekonomiska synpunkt. Det kan ju
inte vara på det sättet att varje gång
staten tvingas att avvisa en framställning
om ekonomiska förmåner för äfidamål
av denna eller liknande natur*
ett sådant avvisande skulle innebära
ett brott mot förkunnelsefriheten.

Herr Gustafsson i Borås hade den
repliken till mig, att Förenta staterna
gör på ett annat sätt än vi. Ja, Förenta
staterna bär ingen valutareglering; man
är där i den lyckliga situationen. Men
praktiskt taget alla länder i Europa
har valutareglering, och om herr Gustafsson
i Borås hade kunnat visa något
exempel på något sådant land, där man
förfarit på ett mera frikostigt sätt i detta
avseende, kunde det ha haft något
att säga om vårt förfaringssätt.

Herr Gustafsson i Borås ville bestrida
den uppgift som lämnades i svaret,
att den radioutsändning det här är
fråga om huvudsakligen avsåg en förkunnelse
i Sverige. Jag tror inte att
herr Gustafsson i Borås kan bestrida
detta. Det kan jag visa genom att ge
några utdrag av kontraktet. I första

Nr 32.

143

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål

m. m.

punkten finns det en föreskrift om
»att Gapec skall installera och igångsätta
en sändare eller två kopplade
sändare för kortvåg med en total antenneffekt
av 20 000 watt. Denna sändarutrustning
skall kompletteras med
riktantenn avsedd att utstråla sändningarna
till de skandinaviska länderna,
särskilt i riktning mot Sverige.
Strålningen skall riktas i form av ett
smalt strålknippe, som garanterar en
fältstyrka, som rikligen räcker för mottagning
i Sverige och det övriga Skandinavien.
» I punkt 8 står det att »Capec
skall i samarbete med Brown Boveri
& C:i utfinna de lämpligaste våglängderna
för att i Skandinavien, speciellt
Sverige, möjliggöra bästa mottagning
under alla årstider och olika tider
på dygnet». I punkt 14 står det:
»IBRArs program skola utföras på
svenska språket, dock att: a) de religiösa
programmen få utsändas även
på andra språk, varvid Gapec i form av
religiösa sändningar på kortvåg och
på skandinaviska språk inte skall sända
andra än IBRA:s program.»

Alltså: det finns ingenting i detta
kontrakt om att Filadelfiaförsainlingens
AB skall ha någon sändning på annat
språk än svenska. De tekniska anordningarna
skall vara riktade på Sverige.
På grund därav är det alldeles oriktigt
att säga, att det inte huvudsakligen är
avsett för sändning av religiös förkunnelse
till Sverige.

Jag skulle också vilja säga till herr
Håstad, som förundrade sig över att
valutakontoret inte funnit anledning att
ställa villkor, att när man läst detta
kontrakt blir man klar på att även om
vi anordnar i Sverige en radiokontroll
över sändarna skulle det inte vara
möjligt för oss att avgöra vad som är
IBRA:s sändningar och vad som är
Gapecs. Det visar väl att varje sådan
kontroll är rätt meningslös.

Jag skall till sist bara ingå på eu
fråga, som herr Gustafsson i Borås

ställde direkt till mig. Han frågade
mig: Om det varit så, att Sverige varit
undantaget från dessa sändningar, hur
skulle jag då ha ställt mig till en valutatilldelning?
Jag skulle för min del
vilja säga, att jag personligen i så fall
skulle vilja ta den ställningen, att jag
inte skulle gå med på att ge valutatilldelning
till sändningar, som avsåg förkunnelse
i länder som kan betecknas
som kristna. Jag menar att där får väl
de kristna samfunden i dessa länder
svara för sin mission, och det bör inte
vara en svensk uppgift. Däremot skulle
jag ha tillstyrkt, om det gällt sändningar
på sådana folks språk och till sådana
länder som inte är kristna, därför
att det är traditionellt att svenska
kristna samfund bedriver en sådan
verksamhet. Jag skulle inte vilja förvägra
dem att använda radion för det
likaväl som de får använda svensk
radio för sin förkunnelse inom landet.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PERSSON:

Herr talman! Med anledning av herr
Gustafssons i Borås tvekan beträffande
frågan hur man skall förstå det särskilda
yttrande, som inrikesministern
och jag har fogat till detta beslut, vill
jag bara anföra två saker. För det första
har vi bara yttrat oss i princip,
inte om det enskilda fallet. Vi har sålunda
alls inte yttrat oss om huruvida
pingströrelsens önskemål i och för sig
är berättigade eller inte. För det andra
har vi givetvis inte avsett att komma
med några som helst direktiv till
Radiotjänst. Det vare oss fjärran att
söka ändra dess fria ställning!

Herr HÅSTAD (h) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av vad
statsrådet och chefen för finansdeparmentet
senast anförde vill jag precisera
min ståndpunkt på följande sätt:

När det här rör sig om ett i förhållande
till hela vår handelsomsättning så

Nr 32.

144

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål

m. m.

relativt litet belopp som inemot en miljon
kronor per år, och om en stor grupp
människor vill använda dessa pengar
för en verksamhet, som ligger den
gruppen om hjärtat, nämligen kristen
förkunnelse i Sverige och i utlandet, så
anser jag att vi bör vara generösa i
detta fall, oavsett om verksamheten huvudsakligen
avser Sverige eller utlandet.
Endast om verksamheten genom reklam
eller på annat sätt skulle få former, som
verkar störande för radioverksamheten
här i landet eller eljest visar sig olämplig,
finns det anledning att ingripa. Jag
kan inte av statsrådets senaste anförande
på något sätt känna mig övertygad
om att det skulle vara omöjligt att nå
fram till en för samtliga parter tillfredsställande
lösning av denna fråga,
eventuellt genom förhandlingar eller
uppställande av villkor.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Den svenska riksdagen
har redan för åtskilliga år sedan —
1948 — haft en debatt om valutatilldelningen
för kulturella ändamål. Jag anser
för min del, att det är mycket naturligt
att riksdagen tar ytterst allvarligt
på en ur principiella synpunkter
så viktig fråga som den här förevarande.

Det aktuella fall som här föreligger
har föranlett valutakontoret att motivera
sitt avslag med argument, av vilka
finansministern här har redogjort för
några. Man fäster tydligen i valutakontoret
stor vikt vid risken för att
kommersiella sändningar, alltså reklamsändningar,
skulle komma att begäras
av pingströrelsen, om föreliggande ansökan
nu blev bifallen. Om det är denna
risk för reklamsändningar, som varit
avgörande, uppställer sig emellertid
frågan, varför man inte kan stipulera
det villkoret, att det inte får förekomma
sådana sändningar. Initiativtagarna
har ju själva förklarat sig avstå från

dylika. Då borde det väl inte vara uteslutet
att även för framtiden skapa full
klarhet på den punkten. I betraktande
av initiativtagarnas ändrade hållning
finner jag därför detta argument från
valutakontorets sida vara mycket svagt.

Ännu egendomligare är emellertid, att
valutakontoret säger det vara sannolikt
att bara personer i Sverige som i förväg
är intresserade av dessa religiösa
sändningar kommer att lyssna till dem,
och det tycker valutakontoret är ett
skäl som gör att ansökan inte skall bifallas.
I sanning ett märkvärdigt yttrande!
Jag undrar om inte det visar
varthän det leder, när avgörandet i frågor
av denna art lägges i valutamyndigheternas
hand och Kungl. Maj :t backar
upp deras beslut.

Som herr Håstad påpekat består valutakontoret
till stor del av bankdirektörer.
Visserligen vet jag att regeringen
har mycket stort förtroende för
storfinansen — i alla andra sammanhang
än omedelbart före ett val — men
jag anser inte att valutakontorets styrelse
har en sådan sammansättning, att
det är lämpligt att åt den överlåta avgörandet
om huruvida den ena eller
andra gruppen människor här i Sverige
kan väntas vara intresserade av en viss
radioutsändning. Det nu aktuella fallet
visar vilka egendomliga situationer som
kan uppkomma, när eu valutamyndighet
skall ransonera på det kulturella
området. Det är den synpunkten jag
här särskilt vill understryka.

Finansministern sade för en liten
stund sedan -— jag antecknade det så
ordagrant jag kunde — att valutakonlorets
uppgift är att tillse att våra valutatillgångar
användes på ett ur ekonomisk
synpunkt tillfredsställande sätt.
Det vare mig fjärran att här rida på
ord, men detta var ett ganska förvånande
yttrande. Om valutakontoret bara
skall tillse, att tillgångarna används på
ett ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande
sätt, hur skall det då kunna

Torsdagen den 9 december 1954. Nr 32. 145

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. m.

ta ställning till olika valutatilldelningar
för kulturella ändamål? Skulle man
pressa finansministerns yttrande —
men det vill jag inte alls göra, ty tills
vidare antar jag att han här kommer
att ändra sig — så bleve ju konsekvensen,
att man skall ge företräde åt allt
som medför ekonomiska fördelar för
landet och sätta mera i strykklass allt
som inte medför ekonomiska fördelar.
Det vet jag att finansminister Sköld inte
kan mena, men här kvarstår ju denna
utomordentligt stora svårighet för en
valutakontrollerande myndighet att ransonera
sådant som har kulturell betydelse.

Finansminister Sköld säger i likhet
med valutakontoret, att ett bifall nu
skulle kunna bli prejudicerande. Det
är klart att det ligger något i detta,
men det förefaller mig i alla fall vara
naturligt, att man beviljar det begärda
tillståndet. Skulle det sedan visa sig, att
liknande ansökningar av mycket stor
omfattning och i stort antal kommer,
så att en helt ny situation föreligger,
får man väl då ta ställning till problemen.
Men man bör inte nu på grund av
en sådan mycket obestämd och oviss
risk säga, att vi måste avvisa även en
framställning, vars bifallande inte skulle
föranleda större svårigheter.

Statsråden Hedlund och Persson har
i ett särskilt yttrande till statsrådsprotokollet
förklarat, att man inte »genom
det allmännas medverkan» skall sörja
för sändningar från utlandet. Jag är
ledsen att behöva säga, att detta vittnar
om samma regleringsmentalitet som finansministerns
ståndpunkt uppenbarligen
gör. Ty vad saken gäller är inte att
det allmänna skall medverka, utan att
det allmänna skulle avstå från att
hindra. Vi hoppas ju allesammans att
kunna slippa valutareglering helt och
hållet — den saken tror jag vi är fullständigt
överens om. Då skulle det bl. a.
bli möjligt med sådana radiosändningar
som här ifrågasattes. Spörsmålet är

nu: Skall det allmänna f. n. tillämpa
den begränsade verksamhet som valutaransonering
innebär på ett sådant sätt,
att man hindrar dessa ting? Detta avgörande
förutsätter en värdering.

Enligt min mening är det naturligt,
att det allmänna sätter de kulturella
och andliga syftena mycket högt upp
på rangskalan och — om inte överväldigande
ekonomiska svårigheter kan
påvisas — försöker avstå från en ransonering
på detta område. Ty en ransonering
när det gäller kulturella ting
får lätt ett drag av censur, ehuru varken
regeringen eller valutakontoret eller
någon annan myndighet önskar detta.
Det blir ett urval av vilka kulturella
ting som skall släppas fram och vilka
som inte skall släppas fram — ett omdöme
från den reglerande myndighetens
sida om vad som är viktiga kulturella
ting och vad som är mindre viktiga
kulturella ting.

Jag påpekade nyss att valutakontoret
säger, att ett skäl mot att bevilja valuta
för denna utsändning var, att bara de
som förut är intresserade kommer att
lyssna. Herr Gustafsson i Borås har, tror
jag, redan förut framhållit, att det finns
andra ting än varor, för vilkas import
valuta tilldelas, t. ex. utländska tecknade
serier. Jag har för min del ingenting
emot detta. Jag bara påpekar, att om
valuta tilldelas för betalning av de utländska
serier, som går i våra dagliga
tidningar, men inte för dessa radioutsändningar,
så ligger ju däri ett val
från myndigheternas sida av vad som
kan anses mera naturligt att släppa
fram och vad som kan anses mindre
motiverat, när valutatillgångarna är begränsade.
Jag tycker att herr Gustafssons
kritik på den punkten är sakligt
motiverad.

Jag skulle vilja säga till finansministern,
att det finns risk för prejudikat
här inte bara i den mening han åsyftade,
utan också i det avseendet, att
valutaransoneringen kommer att grun -

10 — Andra kammarens protokoll 1954. Nr 32.

146 Nr 32. Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. m.

das på ett omdöme från valutamyndigheternas
sida om vilka kulturella ting
som är viktiga och vilka som är mindre
viktiga. Detta står ofrånkomligen i
strid med vad finansministern nyss
sade om valutamyndigheternas uppgifter.
Är de ekonomiska förutsättningarna
sådana, att man kan slippa ifrån
en ransonering, som innebär sådana
ställningstaganden, så måste det vara
önskvärt att från myndigheterna avlyfta
en så tung börda som att träffa
dylika svåra avgöranden. Såvitt jag kan
se är de ekonomiska förutsättningarna
inte sådana, att man i detta fall hade
behövt göra någon avvägning, utan man
kunde ha beviljat ansökan.

Finansministern säger i sitt svar att
valutatilldelning inte bör medgivas för
utgifter som är av den art, att deras
tillgodoseende inte kan anses påkallat.
Men frågan gäller, om man inte bör
försöka avstå ifrån sortering av kulturella
ändamål.

Herr talman! Det är denna frågas
stora principiella betydelse som gör att
jag tror, att man har anledning att vara
både herr Gustafsson i Borås och herr
Håstad tacksam för att de fört fram
den här i kammaren. Enligt min mening
bör det allmännas ställningstagande i
sådana frågor som denna ledas av
framför allt två tankegångar. Låt svenska
folket få så mycket som möjligt
självt få bestämma hur det vill använda
sina medel! Och om ransonering är
ofrånkomlig, intag då en generös hållning
till företeelser på det kulturella
och andliga planet, där en ransoneringsverksamhet
från myndigheternas
sida uppenbarligen leder till stora svårigheter
och stora risker!

Herr talmannen återtog nu ledningen
av kammarens förhandlingar.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Om pingstvännerna

hade visat en långt gående oförnöjsamhet
skulle jag lättare ha kunnat förstå
den ståndpunkt som finansministern
här gör sig till tolk för. Men när de inte
kan få en rimlig plats på det svenska
radioprogrammet och har fått avslag
på ansökningar om att få skicka ut program
i egen regi från en radiostation
bär, tycker jag att man skulle ha kunnat
gå dem till mötes beträffande den
begäran som de senast framställde.

Jag är ledsen att ecklesiastikministern
har gått, annars skulle jag ha sagt ett
par ord i anledning av hans yttrande.
Han säger att i den reservation, som
han och hans kollega Hedlund här avgivit,
tar man inte ståndpunkt på något
sätt till pingstvännernas berättigade
krav. Inte heller vill man vara med om
att statsmakterna skall dirigera radioprogrammen.
Hur mycket blir det då
kvar av denna reservation egentligen?
Den måste väl i så fall innebära att man
är beredd att tillgodose berättigade
krav, som pingstvännerna kan tänkas
framställa när de framträder i svensk
radio, och detta tycker jag att pingstvännerna
bör hålla i minnet i detta
sammanhang.

Vilka länder är kristna? Jag skall inte
diskutera den saken med finansministern,
men jag tror att man skall lämna
den där gamla uppfattningen om kristna
och icke kristna länder. För min del
vill jag inte alls vara med om att trycka
stämpeln »kristen» på en människa bara
av det enkla skälet, att hon är född inom
ett visst lands gränser. Det ligger bra
mycket djupare till än så. Därför anser
vi att missionsländer är länder i hela
världen, både i Sverige, Skandinavien,
Europas länder lika väl som de egentliga
missionsfälten.

Jag har inte påstått att pingstvännerna
icke hade tänkt sig att rikta huvuddelen
av sitt arbete emot Sverige. Men
jag varnade för att överdimensionera
detta, ty jag vet att man håller på att
inspela program på tyska, engelska,

147

Torsdagen den 9 december 1954. Nr 32.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. m.

franska, spanska och över huvud taget
på de stora kulturspråken liksom även
på afrikanska språk och dialekter.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet SKÖLD:

Herr talman! Jag försökte inte använda
något gammalt beteckningssätt
för vilka länder som var kristna och
icke kristna. Jag gjorde bara den åtskillnaden
att det kanske inte var nödvändigt,
när vi har en valutareglering, att
ge pengar till utsändning av religiösa
program till länder, som har så stora
och mäktiga kristna samfund att de
mycket väl själva kan sköta den saken.
Det var den enda åtskillnad jag gjorde
därvidlag.

Jag begärde emellertid ordet för att
göra ett par förtydliganden, föranledda
av vad herr Ohlin anförde. Jag hade
visserligen trott att det skulle vara onödigt,
men det verkar inte så. Den
springande punkten här är att vi har
en valutareglering, och den har vi ingalunda
för nöjes skull, det vet alla. Vi
är inte ensamma om den, utan detta är
ett konstitutivt förhållande över praktiskt
taget hela världen. När man har
en valutareglering medför detta nödvändigtvis
att man måste bedöma, vilka
utgifter man kan bevilja, och då skiljer
man mellan betalningar för varor och
icke varubetalningar. Det är klart att
eftersom varubetalningarna är en förutsättning
för det ekonomiska livets
jämna gång kommer de att få ett företräde,
medan icke varubetalningarna
blir hårdare prövade.

Jag vidhåller att när valutakontoret
haft att pröva detta ärende har man där
haft att ta hänsyn både till vad anslagen
till sändningarna betyder ekonomiskt
och till dessas konsekvenser, konsekvenserna
beträffande det engagemang
det här är fråga om och andra
engagemang som kan bli en följd av
prejudikatet. Herr Ohlin menade att

delta var väl ingenting att bråka om;
nu, sedan Filadelfiaförsamlingens bolag
tagit bort reklamsändningarna, så borde
saken vara klar. Jag påpekade i mitt
svar att detta meddelande, att reklamen
— som ju skulle ha betalat en icke obetydlig
del av sändningarna — tagits
bort ur kontraktet, icke hade åtföljts av
någon förändring av sändningstiden,
4 3/4 timmar. Jag måste ställa den frågan:
Vem skall då betala resten? Man
har inte begärt mer pengar för att betala
utsändningarna. Och det är väl därför
inte så märkvärdigt om både valutakontoret
och jag ställer oss frågan, vilka
konsekvenser redan detta engagemang
kan medföra.

Vidare är det fullkomligt oöverskådligt
vad ett prejudikat kan betyda därutöver.
Nu säger herr Ohlin på sitt
oskyldiga sätt, att om det sedan visar
sig att det händer någonting, då kan
man dra tillbaka tillståndet. Är det att
handla under ansvar? Först ger man
tillstånd, så ingår människor ekonomiska
engagemang och binder sig ekonomiskt,
och så en vacker dag finner
man att det helt enkelt inte går. Då skall
man dra ett streck över det hela. Därmed
tar man ju ett ansvar för att en
viss ekonomisk verksamhet förlorar sitt
underlag. Det är klart att en valutareglering
innebär att myndigheterna får ta
ansvar för vissa ting som man inte behöver
ta ansvar för när det inte är någon
valutareglering. Jag tror att det är
en synpunkt som man måste hålla klar
för sig, att det är värt att överväga hur
långt man på de olika punkterna skall
gå.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Ett par av de föregående
talarna har dragit in en del mera
principiella synpunkter, vilket gör att
det kanske kan vara påkallat att jag
säger ett par ord i denna debatt.

Nr 32.

148

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål

m. m.

Jag medger villigt att detta inte är
något alldeles lättlöst fall, och jag förstod
även på herr Håstad att han hade
den uppfattningen att det är en ganska
intrikat angelägenhet vi nu behandlar.

Två av de i debatten deltagande talarna
har litet ironiskt talat om de
överläggningar som den socialdemokratiska
partistyrelsen har haft med representanter
för pingströrelsen. Jag
kan inte förstå att det behöver föranleda
några ironiska kommentarer om
den socialdemokratiske partiordföranden
anser sig behöva informationer om
detta intrikata ärende, när ledarna för
såväl högern som folkpartiet har ansett
det vara nödvändigt att skaffa sig så
noggranna informationer att de redan
i debatten före valet var beredda att
inför lyssnarna ta en bestämd position
i ärendet.

Under sådana omständigheter tycker
jag inte det är så konstigt om jag för
min del också vill höra bägge parterna.
Valutakontorets synpunkter kan man få
in den officiella remissvägen, men jag
begagnade med största tillfredsställelse
den möjlighet som fanns att få ett
resonemang med ledande män inom
pingströrelsen.

Jag kan konstatera att vi är ense på
en väsentlig punkt, som på många håll
väcker betydande politisk strid: alla
de som har yttrat sig hittills säger att
de förstår betänksamheten mot att släppa
in reklam i radion. Det skulle vara
värdefullt om man också i fortsättningen
kunde ha denna enighet om att
man skall gå mycket försiktigt fram
härvidlag.

Jag vill gärna bekänna att ett av de
skäl som gör att man har ställt sig mycket
tveksam inför detta ärende har varit
det som finansministern påtalar
här, att det inte är så alldeles klart
och inte så alldeles lätt att få klarhet
i huruvida verkligen reklamen är definitivt
borta eller ej.

Om jag sedan får övergå till de mera

principiella synpunkterna vill jag till
en början erinra därom, att valutakontoret
skapats för att få en opolitisk instans
som avgör dessa mycket intrikata
frågor om ransoneringen av våra knappa
valutatillgångar. Det är självfallet
att varje form av ransonering och reglering
måste kännas som ett intrång för
dem som disponerar över svensk valuta.
Det är ju inte bara insamlade medel
som man på det viset ställer sig
som förmyndare över, utan varje ägare
av svensk valuta som vill förvandla
denna till en utländsk valuta befinner
sig i det läget att han inte själv fritt får
disponera över det han anser vara sin
egendom.

Ingen tycker ju att ett sådant tillstånd
är önskvärt. Självfallet skall vi
försöka att så fort som det finns en
möjlighet få bort en ransonering och
reglering som väl många människor,
just såsom det har skildrats här, finner
vara ett intrång i deras fria dispositionsrätt.
Men vi har fått finna oss i
det på grund av omständigheter som ju
är väl kända för kammarens ledamöter.

Men vi har försökt att ge valutakontoret
en sådan sammansättning att dess
beslut kan respekteras. Herr Ohlin har
talat om att det sitter så mycket bankdirektörer
där och att detta på något
sätt skulle vara diskvalificerande. Nu
är detta kanske litet överdrivet. Kammaren
kanske fick den uppfattningen
att det bara var bankdirektörer. Där
sitter ju den aktade f. d. ledamoten av
denna kammare Allan Andersson som
representant för riksbanken, vidare
riksbankschefen och vice riksbankschefen,
vilka får förutsättas representera
den svenska riksdagen, eftersom
riksbanken är dess verk. I valutakontoret
sitter också en representant för
vår hemmaindustri, textilindustrien, en
representant för exportindustrien, i
detta fall Cellulosaföreningen, och slutligen
en känd affärsjurist. Det är givet

149

Torsdagen den 9 december 1954. Nr 32.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. m.

att denna sammansättning inte gör valutakontoret
lämpligt som domare i kulturella
mål, och jag vill gärna säga att
om valutakontorets beslut hade inneburit
ett verkligt intrång på väsentliga
värden, sådana som här har antytts,
skulle jag inte ha tvekat att förorda
upphävandet av beslutet. Men man skall
nog fundera rätt mycket innan man gör
det. Det skall verkligen vara synnerligen
vägande invändningar som framställs
mot ett beslut av valutakontoret
för att man skall upphäva det, ty avsikten
med denna konstruktion av ransoneringen
och regleringen av vår utländska
valuta var ju att man skulle
undvika en politisering av dessa frågor.
Om det blir kutym att valutakontorets
beslut blir föremål för tillrättalägganden
i regeringen är vi enligt min
uppfattning inne på en väg som omöjliggör
ett bibehållande av syftet med
valutakontorets inrättande. Följaktligen
tror jag att man skall låta valutakontorets
beslut stå fast så vida det finns
någon möjlighet därtill. Även om man
kanske inte alltid delar valutakontorets
mening fordras det ändå mycket starka
skäl för att införa en praxis som enligt
min mening skulle äventyra syftemålet
med institutionens inrättande. Jag betonar
emellertid ännu en gång: Hade
det varit så, som några talare här gjort
gällande, att valutakontorets beslut inneburit
en kränkning av yttrande- och
trosfriheten — någon begagnade uttrycket
församlingsfriheten — tror jag inte
att herr Norup hade blivit ensam i regeringen
om att anse att valutakontorets
beslut borde upphävas, trots de betänkligheter
jag nyss anförde. Att jag
kommit till det resultatet att man inte
kan rikta dessa angrepp mot valutakontorets
nu ifrågavarande beslut beror
på följande omständigheter.

Den .svenska radion har skötts på ett
sådant sätt att man lugnt kan påstå alt
detta företag, där staten inte saknar inflytande,
är en av de främsta garan -

terna för yttrandefriheten här i landet.
Det är starkt sagt, men i radion har
praktiskt taget varje meningsriktning
haft och kommer, som jag hoppas, att
få möjligheter att fritt komma till tals
med lyssnarklientelet. Radion har varit
angelägen om att ingen särskild förmånsställning
skall ges åt någon speciell
idériktning och inte heller åt
några kapitalintressen. Den har haft en
oberoende ställning som jag tillåter mig
säga har varit av väsentlig betydelse
för demokratiens livskraft här i landet.
Det är klart att radion skall betjäna
lyssnarna, och dessa har många olika
intressen, men radiotiden är begränsad.
Då uppstår en hård konkurrens, som
naturligtvis är särskilt hård så länge
vi inte fått dubbelprogram. Genom denna
konkurrens blir det även här fråga
om en ransonering av radiotiden. Misstag
begås säkerligen, människorna är
inte ofelbara, men jag anser det vara
riktigt att slå vakt om att radions eget
folk skall lära sig av sina misstag och
rätta till dem utan pekpinnar från dem
som innehar den administrativa makten
i samhället.

Jag tror också att den kritik som utövas
av vår press är en värdefull korrigerande
faktor. Den ransoneringsuppgift,
som radion ställs inför då det gäller
att ransonera den knappa radiotiden
med hänsynstagande till lyssnarnas alla
olika intressen, är minst lika ömtålig
som valutakontorets uppgift i det nu
aktuella fallet. Jag tror att pressens kritik
och även kritiken från den fria debatten
i denna kammare spelar en vägledande
roll, men ansvaret för utformningen
av radioverksamheten hör säkerligen
som hittills ligga hos radion
själv.

Nu kan man fråga sig: Har de religiösa
intressena blivit satta under ett
sådant förmynderskap att det i detta
sammanhang finns anledning att tala
om att tros- eller tankefriheten är hotad?
Jag tror inte det. Vi har sett ut -

150 Nr 32. Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. m.

talanden från kyrkliga kretsar, som säger,
att de betraktar radions religiösa inslag
som något av en rikskyrka. De har
t. o. m. kallat det »den stora rikskyrkan».
Av den totala sändningstiden utgör
de religiösa programmen 5 procent.
Denna sändningstid har fördelats emellan
statskyrkan och olika kyrkliga samfund.
Därvid är också pingströrelsen
representerad. Enligt en uppgift, som
jag fått just i dag, har under verksamhetsåret
1953—1954 pingströrelsen varit
företrädd med fyra offentliga gudstjänster,
och utöver detta förekommer varje
kvartal »ungdomens kväll» från pingstkyrkan
i Örebro. Såvitt jag förstår, har
pingströrelsen fått samma möjligheter
som andra trossamfund att i den svenska
radion framföra sina synpunkter.
Därför tycker jag, att det är att gå till
överdrift, när man säger, att det nu på
grund av valutakontorets inställning till
frågan om radiosändning från utländsk
botten skulle vara tal om ett hot mot
yttrandefriheten, trosfriheten, församlingsfriheten.
Jag tror, att man kan
säga, att samtliga medlemmar av Kungl.
Maj ds regering är lika angelägna att
värna därom som någonsin de, som har
angripit beslutet.

Herr talman! Jag har velat avge denna
principiella deklaration, och jag slutar
med att upprepa, att om det hade
förhållit sig så, att valutakontorets beslut
inneburit ett hot mot tros- och
yttrandefriheten, är jag för min del
övertygad om att regeringens beslut
hade sett annorlunda ut än det gör i
dag.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Finansministern vidhåller,
att valutakontoret skall verkställa
sin prövning ur ekonomiska synpunkter.
Det förefaller uppenbart att
valutakontoret inte kan pröva och i
detta fall icke har prövat uteslutande
ur ekonomiska utan gjort det i hög grad
även ur andra synpunkter. Jag hänvisar

till valutakontorets olika motiveringar.
Man kan för övrigt inte bara anlägga
ekonomiska synpunkter på ett val mellan
olika kulturella ting. Åtminstone
hoppas jag, att så inte någonsin skall
ske här i landet.

Finansministern säger också, att om
man gör ett medgivande nu och det sedan
blir många sådana här ansökningar,
går det inte att vidhålla den positiva
inställningen, men i ett sådant förändrat
läge kan man ändå inte utan
skadeverkningar ändra sin inställning.
Frågan är: Hur stor är risken för att
ett sådant läge skall uppstå? År risken
mycket stor ligger det åtskilligt i finansministerns
resonemang; är risken
relativt liten ligger det ganska litet i
hans resonemang. Med hans princip
skulle man alltid kunna säga: Om jag
inte kan garantera detta för en mycket
lång framtid skall jag säga nej.

Jag tillåter mig nu att fråga finansministern,
om man försökt att få till
stånd en förhandling och där sagt: Vi
kan ge tillstånd för en viss, begränsad
tid men förbehåller oss rätten till ändring,
om valutasituationen blir sådan,
att det blir omöjligt att upprätthålla tillståndet.
Jag tycker, att den naturliga
konsekvensen skulle vara att försöka
bevara handlingsfriheten och inte bara
säga nej.

Statsministern sade, att jag har velat
diskvalificera valutakontorets styrelse.
Nej, herr statsminister, det var dess
speciella kvalifikationer som domare i
kulturella situationer jag ifrågasatte,
och statsministern erkände ju också
själv, att den saken onekligen kan diskuteras.

Statsministern säger vidare, att man
inte skall ändra på valutakontorets beslut,
om det inte finns utomordentligt
starka skäl därför. Jag lämnar åt följande
talare att diskutera frågan om
huruvida det inte här finns utomordentligt
starka skäl. Jag vill emellertid
framhålla, att om det gäller att ändra

Torsdagen den 9 december 1954. Nr 32. 151

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål

m. m.

valutakontorets beslut just i en kulturell
fråga, vari kontorets styrelse säkert
inte gör anspråk på någon speciell
kompetens, så bör regeringen ha möjlighet
att ändra beslutet utan särskilda
hänsyn till kontoret.

Till sist måste jag upprepa, att det
gäller att så mycket som möjligt undvika
ransoneringar inom kulturens område,
när sådana inte är uppenbart nödvändiga.
Det tillämpas, efter vad jag
vet, f. n. ingen ransonering i fråga om
litteratur. Vill regeringen pröva möjligheten
att ge sådana instruktioner åt
valutakontoret, att man t. v. avstår från
restriktioner även när det gäller andra
kulturella ting?

Herr HÅSTAD (h) kort genmäle:

Herr talman! Vad först finansministerns
anförande beträffar, fick jag till
slut det intrycket, att den omständigheten
att regeringen inte ändrade valutakontorets
beslut berodde så att säga
på omvårdnad om Filadelfias affärer.
Pingstvännerna inläte sig på affärer,
som skulle kunna leda till sådana konsekvenser,
att det vore bäst att regeringen
stoppade dem i tid. Jag måste
dock säga, att Filadelfiaförsamlingen,
såvitt jag förstått av dess press, inte
delar denna uppfattning.

Vidare har jag oerhört svårt att förstå
detta ideliga tal om konsekvenser.
Vi har ju mig veterligt inte så många
sådana där ansökningar inne. Vidare
är valutaregleringen kanske snart på
väg att upphävas. Varje sak får väl bedömas
i förhållande till utgångspunkterna.
»Man kan komma till nordpolen»,
sade biskop Thomander — och
det vet nog finansministern lika väl
som jag — »om man går ut genom
norra stadsporten i Lund, men man behöver
inte komma dit.» Så är det väl
här i världen, att man tar ett steg i sänder
och får bedöma varje nytt steg med
hänsyn till läget då.

Man skullle mycket väl kunna vända
på hela det resonemang som särskilt
statsministern fört och säga, att om
en grupp av människor, vilket enligt
min uppfattning otvivelaktigt här är
förhållandet, genom eget arbete har
sin del i valutatillgångarna och denna
grupp frivilligt samlat in ett visst belopp
för aktiv kulturell verksamhet utomlands
eller inomlands inom samhällsordningens
ram och detta belopp i
utlandsvalutor är i och för sig ringa
och mycket rimligt, då måste det finnas
mycket starka skäl för samhället
och dess myndigheter att motsätta sig
denna verksamhet. Några sådana skäl
har enligt min mening inte alls förelegat
i detta fall, och under dessa förhållanden
synes det mig ligga närmare till
hands för regeringen att här slå vakt
om den andliga och kulturella friheten
än om valutakontorets oberoende.

Jag har inte, herr talman, sagt att
trosfriheten skulle vara direkt hotad,
men det kan inte bestridas att den fria
kulturella och religiösa verksamheten
inskränkes genom ett sådant ställningstagande
som regeringen gjort i denna
sak. Det är det faktum som kvarstår
efter fredagens konseljbeslut.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag är angelägen om
att påpeka att jag icke har kategoriskt
sagt att valutakontorets ställningstagande
i denna fråga innebär en kränkning
av religionsfrihetslagen. Jag har sagt
-— och det är min bestämda uppfattning
-— att den ståndpunkt, som valutakontoret
och även regeringen intagit,
har snudd på sådant som i någon män
kan sätta religionsfrihetslagen ur funktion.
Valutakontorets ståndpunktstagande
innebär en bedömning av vad som
är viktigt och vad som är mindre viktigt,
och jag anser att det inte är valutakontorets
uppgift att göra någon sådan

152 Nr 32. Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. m.

bedömning. Somliga människor här i
landet anser sig böra spendera pengar
på sprit, vin, amerikansk film, skönhetsmedel
och andra sådana saker, och
å la bonne heure, det får de väl göra;
jag skall inte här diskutera vad som är
det rätta. Men om andra människor anser
att det är riktigt att avstå från sådana
saker och i stället gärna vill spendera
pengar på att föra evangeliet ut
till folket, både i vår världsdel och i
andra världsdelar, så borde billigheten
kräva att man tillmötesgår även deras
önskemål.

Huruvida pingstvännerna får lika
stor plats i radioprogrammen som andra
religiösa riktningar, kan jag inte
med bestämdhet säga. Jag har inte någon
statistik beträffande den saken,
men man har nog en känsla av att tilldelningen
för deras vidkommande varit
mycket njugg. De ungdomskvällar, som
statsministern här talat om, är av ekumenisk
karaktär och kan inte gärna
föras på pingstvännernas konto.

Herr NORRBY (fp):

Herr talman! Det är i egenskap av
medlem i radionämnden som jag dristar
mig att med två minuter förlänga
debatten.

Statsministern har på ett för mig
mycket tillfredsställande sätt anlagt väsentliga
principiella synpunkter på den
intrikata fråga det här gäller. För egen
del finner jag det ganska onaturligt
att man skall behöva bege sig utanför
landets gränser för att i radio förkunna
Guds ord på svenska språket.
Men statsmakterna här i landet dirigerar
ju ingalunda radioprogrammet, något
som vi med tacksamhet och erkänsla
noterar, och inte heller riksdagen
påverkar, om jag så får säga, radioprogrammet.
Det synes mig därför
som om hela frågan vore en intern
sak, som borde kunna klaras upp genom
litet större tillmötesgående och ömse -

sidig smidighet när det gäller pingströrelsens
förkunnelse och Radiotjänsts
inställning. För en del år sedan var man
kanske litet njugg mot pingströrelsen i
fråga om dess andel av den kristna förkunnelsen
i radioprogrammet, och efter
vad jag såsom medlem av radionämnden
känner till, berodde detta kanske
på att det fanns vissa inre störningar
bland de ledande inom pingströrelsen.
Sedan dessa inre motsättningar numera
på ett kristligt sätt bilagts, är kanske
inte saken lika känslig som tidigare. Då
kunde det kanske befaras att många
människor av sensationslystnad skulle
lyssna till pingströrelsens förkunnelse,
i tanke att de olika representanterna
för pingströrelsen skulle anföra en del
kontroversiella synpunkter. Dess bättre
har man inom pingströrelsen nu samsats
på ett sätt som bröder bör göra,
och därför bör det finnas större förutsättningar
än för fyra, fem år sedan att
Radiotjänst och pingströrelsen skall
kunna komma fram till en riktig bedömning
av frågan om pingströrelsens
plats i radioprogrammet.

Jag har den uppfattningen att pastor
Dahmén, som ju har ett mycket stort
ansvar såsom närmaste chef för den
stora radiokyrkan, skall med sin liberala
inställning kunna medverka till
att detta intrikata problem får den lösning
som är naturlig, d. v. s. att pingströrelsen
mer än hittills får komma till
tals i den svenska radion och inte behöver
fara långt bort i fjärran land
för att kunna ta radion i anspråk. Detta
synes mig vara den kristna, ekumeniska
och liberala anda, i vilken frågan rätteligen
bör lösas, och det finns säkerligen
stora möjligheter för att så verkligen
kommer.att ske.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Det synes mig angeläget
att denna fråga får en lyckosam
lösning, och det torde finnas ett prin -

Torsdagen den 9 december 1954. Nr 32. 153

Svar på interpellationer ang. valutatilldelning för religiösa och kulturella ändamål
m. m.

cipiellt resonemang som leder fram till
en lösning om man bara drar ut de
praktiska konsekvenserna.

Det finns en princip som valutakontoret
självt varit inne på i sin skrivelse
till Kungl. Maj :t — en princip som i
dag på ett erkännansvärt sätt verifierats
av finansministern — och i fråga
om tillämpningen av den tycker jag nog
att man skulle kunna gå vidare på samma
väg. Det heter i svaret beträffande
viss utlandsvaluta, att kontoret »icke
ransonerar tilldelning av valutor, som
erfordras för bedrivande av missionsverksamhet
i utlandet». Vidare heter
det i valutakontorets skrivelse, att kontoret
»icke har för avsikt att avvika
från sin tidigare praxis att bereda ansökningar
om valutatilldelning för religiösa
och humanitära ändamål viss
förmånsrätt».

Både som medlem av ett missionerande
samfund och som medansvarig i
ett antal humanitära hjälporganisationer
med internationella uppgifter under
och efter kriget kan jag oreserverat
uttrycka min tacksamhet för denna
princip. Det är denna princip jag vill
ta till utgångspunkt för ett par synpunkter
här. Denna grundsyn är naturlig
för ett folk med religionsfrihet
och demokratiskt styrelsesätt, men den
är naturligtvis icke desto mindre tacknämlig.
Den praktiseras också i andra
länder med samma ideal som våra.

Jag kan i det sammanhanget erinra
om den norska londonregeringens
handlingssätt under kriget. Norge bedriver
ju som bekant en i förhållande
till landets storlek mycket omfattande
kristen mission i andra länder. Genom
kriget avbröts förbindelserna mellan de
norska missionärerna och hemlandet,
som ju var ockuperat och sålunda förhindrat
att skicka ut valuta. Lyckligtvis
satt den norska regeringen i London,
och den norska handelsflottan seglade
in pengar för frihetskampen. Det
väckte beundran och tillfredsställelse

långt utanför Norges gränser att den
norska regeringen i London den gången
som någonting alldeles självklart
gjorde anslag av tillgängliga statsmedel
för att trygga det norska missionsarbetet
i Asien och Afrika. Någon sådan
ynnest har de svenska missionssällskapen
ännu inte behövt be staten om. Vi
är nöjda med att få rätt att utföra de
valutor som vi själva samlar ihop.

När denna princip nu är godkänd
frågar man sig vad det är för skillnad
mellan missionsarbete i gammal vedertagen
mening och den användning för
samma syfte av den moderna teknikens
landvinningar som radion utgör. Det
ena som det andra är väl kristen mission.
Man gör ju icke heller så stor
skillnad mellan olika länder och världsdelar
när det gäller det kristna budskapets
universalitet. Finansministerns
inställning i den frågan är inte helt oangriplig.
Vart skulle det för resten leda,
om statsmakterna skulle avgöra på vilka
områden det kristna budskapet väsentligen
behövde sättas in? Det finns
ju mycket framstående kulturanalytiker
i vår tid som börjar betrakta Europa
som vårt kanske mest angelägna
missionsfält —• för att nu använda det
vedertagna uttrycket — med tanke på
den sekularisering som äventyrar själva
demokratien.

Nu säger man visserligen, att det från
början också var fråga om kommersiella
sändningar. Det har talats tillräckligt
om detta. Ledningen för den
svenska pingströrelsen har ju själv reviderat
det programmet. Med anledning
av de antydningar som finansministern
gjorde i sitt svar och den tveksamhet
som där kom till uttryck beträffande
den framtida utvecklingen på detta område
skulle jag direkt vilja ställa denna
fråga till honom: Anser sig regeringen
inte kunna lita på pingströrelsens
uttalade löfte, att reklam inte skall förekomma?
Om regeringen tvivlar på
pingströrelsens utfästelse i detta fall,

154 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

då måste jag säga att detta är en ganska
trist inställning.

Även beträffande området för verksamheten
har ju linjerna under frågans
senare utveckling preciserats. Det gäller
ju nu sändningar på ett flertal
språk till såväl Europa som Asien och
Afrika. I en tid då man inte minst från
Förenta Nationernas sida alltmer uppmärksammar
missionens betydelse även
för de underutvecklade länderna, tycker
jag vi skall vara tacksamma för ett
djärvt och offervilligt initiativ också
på detta område.

Om jag fattat saken rätt, ämnar inte
heller den svenska pingströrelsen utesluta
andra kristna samfund från möjligheten
att utnyttja denna plattform.

Varför skulle vi då bromsa upp det
fria ordet just på detta område, som
för mycket stora delar av vårt svenska
folk är så angeläget, långt utanför
pingströrelsens gränser? Varför inte
låta en aktad svensk folkrörelse få pröva
ett initiativ, om vilket man ju ingenting
vet förrän man prövat det?
Skulle pingströrelsen finna, att det hela
inte motsvarar förhoppningarna, tilltror
jag ledningen för denna rörelse
så mycket ekonomiskt och praktiskt
omdöme, att man inte fortsätter verksamheten
i onödan. Jag skulle tro att
man långt hellre skulle se en lösning
av detta problem inom Sverige. Varför
inte ge tillstånd, såsom antytts tidigare
av herr Ohlin och andra, under vissa
villkor, exempelvis beträffande koncessionstiden?
Det är självklart att man
inte kräver att vare sig valutakontoret
eller regeringen skall ge fullmakt in
blanco för hur lång tid som helst. Men
här har talats om en försöksverksamhet
under ett par år, och det borde ju
vara betryggande.

Det har tidigare i diskussionen anförts
en direkt jämförelse mellan
pingströrelsens krav på valuta för missionsändamål
och det faktum att den
del av folket som det här gäller av -

står från att använda sprit och tobak.
.lag erkänner att denna jämförelse inte
får pressas, men vissa jämförelsepunkter
kvarstår. Det relevanta i sammanhanget
är inte minst beloppens storlek.
Här gäller det någon miljon om året
för dessa missionssändningar, medan
enbart våra alkoholinköp i utlandet rör
sig om minst 50 miljoner om året, för
att inte tala om de 74 miljoner som vi
använder för inköp av tobaksvaror.

Jag uttalar den förhoppningen, herr
talman, att regeringen och valutakontoret
inte skall låsa fast denna fråga,
utan att möjligheterna får stå öppna för
en förtroendefull kontakt på underhandlingsplanet
på basis av den förståelse
och generositet som i övrigt har
kännetecknat våra myndigheters valutapolitik.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4.

Svar på interpellationer ang. importen
av kött från Sydamerika m. m. samt ang.
veterinärstyrelsens verksamhet.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NORUP, som yttrade:

Herr talman! Herrar Kollberg och
Waldemar Svensson i Ljungskile har
båda fått kammarens tillstånd att till
mig framställa vissa frågor, som rör
paratyfus och veterinärstyrelsens syn
på därmed sammanhängande problem.
Jag kommer i dag att samtidigt besvara
båda dessa interpellationer.

Med andra kammarens tillstånd har
herr Kollberg frågat mig, om jag är villig
lämna en klarläggande redogörelse
för omständigheterna kring den under
senare år förekommande importen av
kött från Sydamerika, för sambandet
mellan denna import och inom landet
inträffade fall av paratyfus samt för
de åtgärder, som av myndigheterna

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32. 155

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

vidtagits för att förhindra spridning
av sådant importerat kött, som icke varit
av tillfredsställande hygienisk beskaffenhet.
Vidare har herr Kollberg
frågat mig, om jag vill meddela, till
vilket resultat den av statens jordbruksnämnd
till Sydamerika utsända studiedelegationen
kommit och vilka åtgärder
delegationen föreslagit för att förbättra
importköttets kvalitet och kondition.
Herr Kollberg vill även veta,
vilka åtgärder jag ämnar vidtaga beträffande
kommande import av kött
och när den av mig tillkallade utredningsmannen
kan väntas komma att
framlägga förslag om effektivisering av
importkontrollen av animaliska livsmedel
och därmed sammanhängande
spörsmål.

Med anledning härav får jag anföra
följande.

Vad först angår frågan om omständigheterna
kring den under senare år
förekommande importen från Sydamerika
får jag gå tillbaka till år 1949 och
erinra om att en av förutsättningarna
för upphävandet av den dittills gällande
kött- och fläskransoneringen var en
utökad import av kött till komplettering
av de inhemska tillgångarna. Konsumtionen
beräknades nämligen komma
att öka ganska kraftigt vid en fri marknad,
vilket också visade sig riktigt.
Under ransoneringstiden hade Danmark
huvudsakligen varit det land, från
vilket Sverige kunnat importera kött
och fläsk. Att mera väsentligt kunna
öka importen därifrån hade emellertid
visat sig svårt. För att kunna häva ransoneringen
utan betydande prisstegringar
på kött och fläsk måste Sverige
därför söka andra importmarknader.
Samma år ransoneringen hävdes blev
det möjligt att köpa nötkött från Argentina
till skäliga priser.

Köttimporten ombesörjdes vid denna
tid av Sveriges slaktvaruimportförening,
i vilken såsom medlemmar ingick
kötthandelns branschorganisatio -

ner. Såsom verkställande organ inom
föreningen fungerade Sveriges slakteriförbund.
Livsmedelskommissionen lämnade
föreningen importlicenser och utjämnade
via sin clearingkassa för kolonialvaror
priserna på importkött till
den svenska prisnivån. Kommissionen
lämnade dessutom lagringsstöd för det
kött, som icke genast vid importtillfället
såldes vidare.

Innan importen från Argentina sattes
i gång, inhämtades besked från veterinärslyrelsen
om lämpligheten av denna
import ur hygieniska och veterinära
synpunkter. Veterinärstyrelsen förklarade
att det, om vissa villkor iakttogs,
icke mötte något hinder att införa ett
provparti nötkött såväl med som utan
ben. Provimporten verkställdes redan
år 1949 och var i stort sett tillfredsställande.
Om man bortser från att köttet
med ben ansågs väl fett för den
svenska smaken, blev det i övrigt uppskattat.
Särskilt charkuteriindustrien
fann det fördelaktigt att arbeta med en
vara, som redan på produktionsplatsen
befriats från ben och sålunda krävde
mindre arbete vid användningen.

De goda erfarenheterna av provimporten,
det fortfarande stora importbehovet
och de i övrigt begränsade importmöjligheterna
föranledde ytterligare
inköp från Argentina. Enligt veterinärstyrelsens
bestämmande fick
dock endast urbenat nötkött importeras.
Orsaken härtill var, att man ansåg
risk föreligga för att mul- och klövsjukevirus
kunde leva kvar i benmärgen.

Så småningom erhölls även offerter
på kött från Uruguay. Enligt inhämtade
upplysningar betraktades detta kött internationellt
såsom likvärdigt med argentinskt
kött, och veterinärstyrelsen
gjorde ingen erinran mot köp från detta
land. Under år 1950, då totalimporten
av kött var mycket omfattande,
skedde inköp från såväl Argentina som
Uruguay. Några egentliga skillnader i
köttets kvalitet visade sig icke före -

156 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

ligga, och köttet från de båda länderna
behandlades i prishänseende som jämbördigt.
Efterhand blev offerterna från
Argentina allt sparsammare på grund
av minskade exportöverskott. Detta
medförde, att importen av kött från
Uruguay kom att spela en allt större
roll, och från år 1952 har från Sydamerika
kunnat införas endast uruguaiskt
nötkött, frånsett ett mindre
parti från Brasilien.

Sedan december 1952 handhaves i
enlighet med riksdagens beslut importen
av nötkött och fläsk av Föreningen
Svensk kötthandel, i vilken som medlemmar
ingår Sveriges slakteriförbund,
Kooperativa förbundet, Sveriges köttgrossister
och Sveriges charkuteri- och
slakteriidkares riksförbunds intresseförening.
Föreningen, som av jordbruksnämnden
fått generell importrätt
utan särskilda licenser, är skyldig att
söka importera kött i sådan utsträckning,
att den i jordbruksöverenskommelsen
för respektive regleringsår förutsatta
prisnivån icke överskrides. Det
förutsättes naturligtvis härvid, att föreningen
iakttar de villkor beträffande
importen, som uppställs av den hygieniska
och veterinära myndigheten,
d. v. s. veterinärstyrelsen. Importköttet
säljes till priser, som motsvarar priserna
på svenskt kött. Det förut nämnda
lagringsstödet för köttvaror är i enlighet
med vårens riksdagsbeslut i huvudsak
indraget från den 1 september
i år.

Vad gäller storleken av nötköttsimporten
kan nämnas, att denna åren
1949, 1950 och 1951 uppgick till respektive
10 000, 17 000 och 12 000 ton. År
1952 importerades endast 2 800 ton,
men under år 1953 steg importen åter
och nådde 10 700 ton. Även i år har
importen ökat och redan i slutet av
oktober uppnått förra årets totalkvantitet.
Den totala importen av nötkött
har de båda senaste åren motsvarat inte
fullt 10 procent av köttkonsumtionen

och importen från Sydamerika endast
drygt 1 procent. Danmark har med undantag
för åren 1951 och 1952 svarat
för två tredjedelar eller mer av vår import.
Vidare har Irland under alla de
berörda åren levererat vissa partier.
Från Argentina importerades under
åren 1949, 1950 och 1951 respektive
3 000, 1 600 och 1 200 ton. Leveranserna
från Uruguay uppgick under åren
1950 och 1951 till 3 500 och 5 500 ton
samt under åren 1952 och 1953 till
1 000 och 1 600 ton. De i år från Uruguay
införda partierna har utgjort sammanlagt
1 700 ton.

Såsom jag redan anfört, har import
av nötkött varit försörjningsmässigt
motiverad. Kretsen av leverantörer i
Europa är relativt begränsad, och leveranssvårigheter
har medfört, att vi måst
söka oss ut även på sydamerikamarknaden
för att få täckning för konsumtionsbehovet.

De försörjningsmässiga synpunkterna
har emellertid kombinerats med epizootiska
och hygieniska synpunkter. Ur
epizootiskyddssynpunkt har därvid den
principiella inställningen varit, att import
av kött från länder, där exempelvis
mul- och klövsjuka mer eller mindre
regelbundet uppträder, icke skall få ske
i andra fall än då det är nödvändigt
av försörjningsskäl. Med hänsyn till förekomsten
av mul- och klövsjuka i flera
av de för oss aktuella leverantörländerna
har man för att i möjligaste mån
gardera landet mot smittrisk såsom villkor
för import uppställt, att köttet skall
vara befriat från ben. Skälet härför är,
såsom jag förut antytt, att mul- och
klövsjukans smittämne visat sig kunna
överleva i benmärgen avsevärd tid efter
det virus försvunnit ur muskulaturen.
Ur födoämneshygienisk synpunkt
är å andra sidan urbeningen ägnad att
öka riskerna för bland annat Salmonella-smitta.
Denna olägenhet har emellertid
tidigare icke tillmätts någon
större betydelse.

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32. 157

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

Vad därefter angår de hygieniska
synpunkterna får jag erinra om att den
veterinärhygieniska importkontrollen
av kött och köttvaror grundar sig på
bestämmelserna i förordningen den
30 september 1921 (nr 581) angående
kontroll vid införsel till riket av köttvaror
och djurfett. Till denna förordning
ansluter sig en av medicinalstyrelsen
den 6 mars 1922 utfärdad kungörelse
(nr 134) med föreskrifter angående
veterinärbesiktning vid införsel
till riket av köttvaror och djurfett.

Enligt nämnda förordning får färskt
kött icke godkännas till införsel med
mindre köttet dels är av sådan beskaffenhet
och i sådant skick, att det icke
skäligen kan anses skadligt att förtära
eller eljest otjänligt till människoföda,
dels är försett med stämpar, som av
medicinalstyrelsen •— numera veterinärstyrelsen
— godkänts till bevis om
att köttet vid vederbörlig veterinärundersökning
i ursprungslandet befunnits
tjänligt till människoföda. Beträffande
bakteriologisk kontroll stadgas i medicinalstyrelsens
kungörelse, att sådan
kontroll skall företagas, när skäl därtill
föreligger.

Huruvida importkött uppfyller de i
förordningen angivna fordringarna i
fråga om beskaffenhet in. m. konstateras
vid införseln i enlighet med föreskrifterna
i medicinalstyrelsens kungörelse.
I fråga om stämplarna gäller enligt
importkontrollförordningen, att veterinärstyrelsen
icke får godkänna desamma,
förrän den inhämtat kännedom
om de i ursprungslandet gällande bestämmelserna
rörande den i samband
med stämpelns åsättande företagna besiktningen
samt funnit dessa bestämmelser
så avfattade och tillämpade, att
säkerhet vinnes för att besiktningen är
betryggande för sitt ändamål. Sådant
godkännande har under årens lopp lämnats
av medicinalstyrelsen i fråga om
flera länder: år 1922 beträffande Kanada
och Uruguay, 1927 beträffande

Argentina, 1929 beträffande Danmark,
1931 beträffande Förenta staterna, 1935
beträffande Brasilien samt 1932 beträffande
Finland och Norge.

Att varken medicinalstyrelsen eller,
efter år 1947, veterinärstyrelsen begagnat
sin enligt importkontrollförordningen
tillkommande befogenhet att
återkalla tidigare lämnat godkännande
av köttstämplar torde bero på att någon
anledning därtill icke befunnits
föreligga. Man har hela tiden vetat, att
Storbritannien täcker en betydande del
av sitt köttbehov från, bland andra,
sydamerikanska stater. Man har visserligen
haft sig bekant, att Storbritannien
håller särskilda veterinärattachéer i
vissa av de nu aktuella länderna, men
man har också känt till, att den av
dem utövade kontrollen haft till huvudsakligt
syfte att förebygga, att muloch
klövsjukesmittade djur slaktats till
fullgörande av köttleveranser till Storbritannien.
Den omständigheten, att år
1951 ett helt parti kött från Uruguay
om cirka 24 ton kasserats i vårt land
på grund av förskämning i delar av
detsamma, har bedömts såsom en tillfällighet.

Det är ju allmänt känt, att det var
uppträdandet år 1953 av ett stort antal
fall av Salmonella-infektion hos människor,
som speciellt riktade uppmärksamheten
på den hygieniska beskaffenheten
hos det från Sydamerika importerade
köttet. Såsom nyss nämnts kasserades
emellertid redan år 1951 ett
parti sydamerikanskt importkött. I april
1953 avvisades också vid importkontrollen
i Stockholm ett parti fruset nötkött.
Då vidare delar av ett i juni 1953
till Göteborg inkommet parti måste kasseras
på grund av förskämning — 12
ton av 149 — togs prov för bakteriologisk
undersökning, varvid ur ett samlingsprov
påvisades Salmonella chester.
Vid importkontrollen måste sedermera
i december 1953 samt januari och april

158 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen

veterinärstyrelsens verksamhet.

1954 av olika anledningar delar av ytterligare
partier nötkött kasseras.

På grund av den sålunda uppmärksammade
allmänhygieniska kvalitetsförsämringen
av det importerade nötköttet''ävensom
på grund av den då pågående
Salmonella-epidemien började
man under senare hälften av år 1953 att
taga prov för bakteriologisk undersökning.
Proven avsåg dels allmän bakterieflora,
dels förekomst av .Salmonella.
I början av mars 1954 tillkallade
medicinal- och veterinärstyrelserna tre
experter för att biträda styrelserna i
frågor rörande paratyfus. Under februari—mars
1954 inträffade nämligen en
stegring av antalet Salmonella-fall bland
människor, orsakade av andra typer av
Salmonella än den, som varit främsta
orsaken till 1953 års stora epidemi
(Salmonella typhi murium). Expertkommittén
fann, att dessa typer väl
stämde överens med de typer, som påvisats
i sydamerikanskt nötkött, och ansåg
sig därför ha grundad anledning
misstänka, att detta kött var upphovet
till stegringen. Den bakteriologiska undersökningen
av köttpartierna, vilken
författningsenligt skedde på stickprovsbasis,
intensifierades, och jordbruksnämnden
meddelade omedelbart — det
var i början av april i år — uttagningsförbud
för sydamerikanskt nötkött, såvida
icke veterinärstyrelsen medgav, att
partier, som undersökts på nyss angivet
sätt utan att positiva fynd gjorts, skulle
kunna frisläppas för konsumtion. På
anhållan av veterinärstyrelsen överenskoms
vidare mellan jordbruksnämnden
och Föreningen Svensk kötthandel, att
ytterligare sydamerikanskt kött tills
vidare icke skulle importeras. I början
av maj i år frisläppte jordbruksnämnden
efter medgivande av veterinärstyrelsen
tre partier kött, som stickprovsvis
undersökts bakteriologiskt med negativt
resultat.

I mitten av maj i år konstaterade
man, att en såsom särskilt humanpato -

kött från Sydamerika m. m. samt ang.

gen ansedd Salmonella-typ, Salmonella
paratyphi B (Schottmuller), påträffats
i ett i slutet av april inkommet nötköttsparti.
Jag bör kanske bär nämna, att
detta är det enda fyndet av denna typ
i sydamerikanskt kött och att enligt vad
som upplysts denna typ är den enda av
de här i landet påträffade, som enligt
den internationella nomenklaturen bör
benämnas paratyfus. Fyndet föranledde
de förut omnämnda experterna att tillråda
en planmässig bakteriologisk undersökning
av samtliga köttbitar i de
olika partierna. Yeterinärstyrelsen förordnade
i anslutning härtill och i enlighet
med experternas förslag om dylik
undersökning och om hur man skulle
förfara vid påträffade positiva fynd.

Bland såväl hälsovårdsnämnder som
köpare uppstod emellertid tvekan om
huruvida förordnandet om allmän bakteriologisk
undersökning avsågs skola
omfatta de efter stickprovsundersökning
redan frisläppta partierna. Veterinärstyrelsen
meddelade då, att förordnandet
icke vore att tolka så, att redan
frisläppta partier skulle behöva undergå
förnyad undersökning.

I anslutning till dessa händelser beslöts
också, att en expertdelegation
skulle sändas till Sydamerika för att
undersöka de hygieniska förhållandena
på exportorterna.

Interpellantens andra fråga, avseende
sambandet mellan importen av kött
från Sydamerika och inom landet inträffade
fall av paratyfus (eller rättare
Salmonella-infektion), är icke så enkel
att besvara. Det är ju så, att människor
sällan förtär endast ett visst livsmedel.
För att nå bindande bevisning om att
samband råder mellan sjukdomsalstrare
i ett visst livsmedel och förekomsten av
sjukdomen hos människor, måste i allmänhet
ett flertal samverkande faktorer
samtidigt föreligga. Direkta eller statistiskt
fastställbara samband kan icke så
ofta klarläggas. Bevisningen måste alltså
få karaktären av kombinationslås,

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32. 159

Svar på interpellationer ang. importen av

veterinärstyrelsens verksamhet.

där icke ett par eller några utan alla
dithörande faktorer måste samverka för
att öppna låset. I den nu aktuella frågan
om sambandet mellan sydamerikanskt
kött och Salmonella-infektioner
hos människa har man måst använda
sig av ett dylikt kombinationsförfarande.

Bortsett från infektion av kronobergsepidemiens
typ (Salmonella typhi
murium fagtyp 3) har totala antalet fall
av Salmonella-infektioner under tiden
januari 1953 t. o. m. september 1954
uppgått till 1 162. Av dessa har 1 077
fall förorsakats av samma slags Salmonella-typer,
som påvisats i det från
Sydamerika importerade köttet. I vissa
av dessa fall har uppenbarligen infektion
icke skett genom sydamerikanskt
kött; i andra fall åter talar sannolikheten
för ett samband.

I diskussionen om nu ifrågavarande
samband har, bland annat, framhållits
att floran av Salmonella-typer hos patienter
i Sverige visar en nästan fullständig
överensstämmelse med den flora,
som påvisats hos i Uruguay slaktade
svin. Några motsvarande uppgifter för
nötkött, vilket är det enda slags kött
som importerats, har emellertid icke
kunnat erhållas. Det har också iakttagits,
att den geografiska fördelningen
av fallen anger, att smittan spritts med
ett livsmedel med stort distributionsområde.
Samtidigt har emellertid också
uppgivits, att en del områden — underskottsområdcn
för kött — vilka
främst varit hänvisade till sydamerikanskt
kött, haft relativt få fall av sydamerikanska
typer, medan överskottsområdena
haft relativt stor frekvens av
dessa typer. Vidare har anförts, att uppträdandet
av Salmonella-fall av »sydamerikansk»
typ har skett i samband
med alt sydamerikanskt kött funnits i
marknaden. Bevisföringen för eller
emot samband p£v denna punkt är emellertid
oklar av olika skäl, bland annat
på grund av tidsförskjutningar mellan

kött från Sydamerika m. m. samt ang.

utsläpp av kött och konsumtion samt
förekomsten av sekundärfall.

Av en genomgång utav olika rapporter
finner man, att under tiden januari
1953—september 1954 har i sydamerikanskt
till Sverige infört kött gjorts 93
fynd av 21 olika Salmonella-typer. Av
dessa har med säkerhet 11 typer givit
anledning till sjukdomsfall och påvisats
i landet före år 1953. 6 av dessa 11
typer har under 1940-talet påträffats i
importerade äggprodukter, och ett par
av de övriga typerna uppges ha påvisats
hos djur i Sverige.

De återstående 10 typerna av Salmonella
har påträffats här i landet först
under de två senaste åren. Av dessa har
5 typer av tekniska skäl icke kunnat
påvisas före år 1954. I några av de sjukdomsfall,
som berott på infektion av
dessa typer, har smittan med säkerhet
kommit från europeiska länder. En av
dessa 5 tekniskt nya typer har icke påvisats
hos människa. Av de 5 återstående
i sydamerikanskt kött påträffade
typerna har 2 stycken icke påvisats hos
människa. De kvarstående 3 typerna,
vilka är de enda med säkerhet nyinförda,
som överförts till människa, har
hos människa påvisats i sammanlagt 12
fall — 6 i fjol och C i år — d. v. s. i
omkring 1 procent av alla påvisade
Salmonella-fall, som orsakats av »sydamerikanska»
typer.

Även om orsakssammanhangen är
svåra att tolka och vissa uppgifter i
detta sammanhang i diskussionen kring
det sydamerikanska köttet och Salmonella-fallen
misstytts, synes den undersökning,
som utförts av den utav
medicinal- och veterinärstyrelserna tillkallade
expertkommittén, och de därefter
genomförda kontrollerna ha visat
följande betydelsefulla faktorer. Från
Sydamerika importerat kött har innehållit
hos människor sjukdomsalstrande
Salmonella-bakterier. Hittills har i sådant
kött påvisats 21 olika typer, varav
5 typer tidigare ej kunnat diagnostice -

160 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen av

veterinärstyrelsens verksamhet.

ras inom landet och 5 typer är helt nya.
Av de sistnämnda har 3 konstaterats
hos människa. I vilken mån sydamerikanskt
kött infekterat människor, undandrar
sig ett säkert bedömande. De
gjorda fynden, jämförda med föreliggande
omständigheter, gör det dock
sannolikt, att smitta överförts i ett större
antal fall än som direkt kan påvisas.

I detta sammanhang torde jag få erinra
om att den stora importen från
Sydamerika åren 1949—1951 — sammanlagt
cirka 15 000 ton — icke medförde
någon påvisbar olägenhet. Man
har skäl att tro, att vid en förefintlig
lätt infektion andra, delvis okända förutsättningar
är nödvändiga för att förtäringen
av kött skall bli hälsovådlig.
Härför talar epidemiutbrottet år 1953,
då en i Sverige sedan gammalt stationär
Salmonella-infektion, som aldrig påvisats
i importerat kött, plötsligt blossade
upp och på kort tid medförde flera tusen
sjukdomsfall hos människa. Under
denna tid var uttagen av sydamerikanskt
kött särskilt stora, men de »utländska»
Salmonella-typernas andel i
epidemien var tämligen obetydlig.

Jag bör kanske i detta sammanhang
nämna att, enligt vad den till Sydamerika
utsända expertdelegationen inhämtat,
de Salmonella-typer, som hos oss
påvisats i därifrån importerat kött, börjat
uppträda även i Storbritannien under
senare år. Detta har dock engelsmännen
satt i samband med import av
äggpulver från Förenta staterna. Engelsmännen
benämner dessa infektioner
»matförgiftningar» (food poisonings),
och man uttryckte i Storbritannien enligt
expertdelegationen sin förvåning
över att dessa Salmonella-infektioner i
Sverige benämnes paratyfus.

Jag torde härefter får övergå till interpellantens
tredje fråga, nämligen om
vilka åtgärder som av myndigheterna
vidtagits för att hindra spridning av
sådant importerat kött, som icke varit
av tillfredsställande beskaffenhet. Den -

kött från Sydamerika m. m. samt ang.

na fråga har redan delvis berörts i
svaret på frågan om omständigheterna
kring importen av kött från Sydamerika.
Därutöver må framhållas följande.

Huruvida import av kött in. m. från
ett visst land är lämplig eller icke från
hygieniska och veterinära utgångspunkter
avgöres av veterinärstyrelsen. Samtidigt
bevakas de försörjningsmässiga
synpunkterna av jordbruksnämnden,
vilken i hygieniska frågor har att följa
de råd och anvisningar, som lämnas
av veterinärstyrelsen. Såvitt jag kunnat
finna har också de åtgärder, som vidtagits
i samband med köttimporten från
Sydamerika, skett i överensstämmelse
med den gällande gränsdragningen mellan
myndigheterna. Undersökningarna
om Salmonella-epidemierna åren 1953
och 1954 samt deras ursprung har sålunda
företagits i medicinal- och veterinärstyrelsernas
regi. I den mån resultatet
av dessa undersökningar borde
föranleda särskild försiktighet i fråga
om importen av kött, har det ålegat veterinärstyrelsen
att härom underrätta
jordbruksnämnden. Det sydamerikanska
kött, som släpptes ut på den svenska
marknaden på våren 1954, inköptes
av Föreningen Svensk kötthandel i huvudsak
under vintern 1953/54. Vid
denna tidpunkt hade man som förut
anförts icke anledning antaga, att det
importerade köttet skulle vara bärare
av Salmonella-bakterier. Importen av
sydamerikanskt kött hade ju fortgått
under fem år utan att, såvitt man hade
sig bekant, Salmonella-infektioner förorsakats
därav. Det kan här nämnas,
att medicinalstyrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:t i oktober 1953 anförde, att
de primära fallen, som bildade en
snabbt uppflammande men efter några
veckor åter vikande explosionsepidemi,
hade orsakats genom förtäring av slakteriprodukter
från ett svenskt slakteri.

Enligt vad som upplysts fick jordbruksnämnden
första gången kännedom
om att det sydamerikanska köttet miss -

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32. 161

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

tänktes innehålla Salmonella-bakterier
genom ett telefonsamtal till nämndens
generaldirektör den 6 april 1954 från
chefen för statens bakteriologiska laboratorium.
Denne anhöll därvid, att
jordbruksnämnden skulle meddela förbud
mot uttag ur fryshus av sydamerikanskt
och irländskt kött, som lagrades
med statligt stöd, intill dess vissa
bakteriologiska undersökningar slutförts.
Redan samma dag förordnade
jordbruksnämnden om uttagningsförbud
tills vidare, vilket dagen därpå
skriftligen bekräftades till vederbörande
lagerhållare. Jordbruksnämnden har
därefter icke frisläppt några andra partier
än sådana, som av veterinärstyrelsen
förklarats vara undersökta med avseende
på Salmonella och godkänts för
uttagande. Som förut nämnts gäller det
tre partier sydamerikanskt kött samt
irländskt kött. I detta sammanhang kanske
bör tilläggas, att inga köpslut avseende
sydamerikanskt kött ägt rum
för vårt lands del efter utgången av år
1953.

En annan fråga, som vållat uppmärksamhet
i pressdiskussionen kring det
sydamerikanska köttet och som medfört
stark kritik av jordbruksnämnden,
är att nämnden i anledning av den
nyssnämnda expertkommitténs besök
den 14 maj 1954 icke återkallade beskedet
till importörerna om tillstånd
att uttaga nyssnämnda tre partier sydamerikanskt
kött, som undersökts med
avseende på Salmonella och av veterinärstyrelsen
godkänts för försäljning.
Av tillgängliga handlingar i ärendet
samt av upplysningar, som jag inhämtat,
framgår att ett missförstånd uppstått
vid nu nämnda sammanträde. Expertkommittén
hade, så snart det blivit
bekant att sydamerikanskt kött blivit
frisläppt i början av mai, först sökt förnyad
kontakt med veterinärstyrelsen.
När denna kontakt av skäl, som förut
antytts, icke ledde till det av kommittén
åsyftade resultatet, nämligen att
11—- Andra kammarens protokoll 1954.

allt det sydamerikanska köttet skulle
kvarhållas för planmässig bakteriologisk
undersökning, ansåg sig kommittén
skyldig att informera jordbruksnämnden
om det epidemiologiska läget och
fynden i köttet. Experterna hade med
sin framställning om bakteriologisk
kontroll av samtliga partier velat avse
även de tre partier, som redan frisläppts,
enär enligt deras mening den
provtagning som skett var värdelös, då
det gällde att bedöma, om köttet innehöll
Salmonella-bakterier. Jordbruksnämnden
hade vid nu nämnda sammanträde
fattat expertkommitténs begäran
så, att de tre redan frisläppta
partierna icke skulle ånyo undersökas,
medan däremot alla ännu icke frisläppta
partier skulle vara undersökta, innan
något av dem fick frisläppas.
Nämnden var emellertid av den meningen,
att undersökta partier borde
kunna friställas efter hand som de befunnits
fria från Salmonella och även
i övrigt tillfredsställande ur hygienisk
synpunkt. (Inom parentes kan nämnas,
att detta sedan blev myndigheternas
samstämmiga beslut.)

Sedan expertkommittén den 14 juni
1954 avgivit en rapport om sin utredning
av bland annat den hygieniska
beskaffenheten hos importerade färska
köttvaror, kallade jordbruksnämnden
den 16 juni 1954 till ett sammanträde
med representanter för nämnden, medicinal-
och vetcrinärstyrelserna samt
expertkommittén. Härvid överenskoms,
att allt vid denna tidpunkt i fryshus
med statligt stöd lagrat sydamerikanskt
nötkött, sålunda även outtagna delar
av de förut nämnda tre partierna, skulle
undergå skärpt bakteriologisk kontroll.
Härmed avsågs, att varje i partierna ingående
köttbit skulle undersökas. Tidigare
hade kontroll endast skett av
stickprovsvis uttagna bitar.

Med anledning härav beslöt jordbruksnämnden,
att uttagningsförbudet
skulle gälla alla partier sydamerikanskt
<Y 32.

162 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen

veterinärstyrelsens verksamhet.

kött, som med statligt stöd fanns lagrade
i fryshus. Efter denna tidpunkt
har något sydamerikanskt kött icke försålts
på den svenska marknaden.

Det kan vidare nämnas, att Föreningen
Svensk kötthandel genom beslut den
23 juni 1954 meddelade sina medlemmar,
att föreningen vore beredd att
återtaga sådant sydamerikanskt kött,
som fanns ute i handeln och icke kommit
till användning. Detta erbjudande
begagnades i stor utsträckning, varför
man kan våga påstå, att sydamerikanskt
kött endast i mycket obetydlig utsträckning
konsumerats inom landet sedan
mitten av maj i år. Uttagen av köttet
ur fryshusen uppgick under första
hälften av maj till 100 ton, under senare
hälften av maj till 105 ton och under
första veckan av juni till 67 ton.
Av dessa kvantiteter återfördes 141 ton
till fryshusen i anledning av föreningens
meddelande om återköp. De inlösta
partierna torde av lättförklarliga skäl
vara de ur fryshusen sist uttagna. De
anförda siffrorna visar sålunda, afl
större delen av det kött, som uttagits
efter mitten av maj, återinlösts av föreningen.

Interpellantens nästa fråga avser det
resultat, till vilket den av jordbruksnämnden
till Sydamerika utsända studiedelegationen
kommit och vilka åtgärder
den föreslagit för att förbättra
importköttets kvalitet och kondition.
Resultaten och förslagen har redovisats
i en särskild rapport, som emellertid
hemligstämplats, emedan den behandlar
interna förhållanden i främmande
länder och alltså enligt kutym icke bör
offentliggöras. Rapporten har av jordbruksnämnden
tillställts regeringens
samtliga ledamöter.

Utan hinder av hemligstämplingen
torde emellertid här kunna lämnas följande
sammanfattning av studiedelegationens
rekommendationer.

Import av nöt- och fårkött från de
sydamerikanska länderna bör enligt de -

av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

legationen endast få ske, om det slaktats
vid av svensk myndighet för ändamålet
godkänt slakteri. Import av hästkött
från Sydamerika kan icke tillstyrkas,
förrän det visats, att ifrågakommande
slakterier fyller nödiga hygieniska krav.
Beträffande införsel av organ, blod etc.
gäller i stort sett vad som sagts i fråga
om importen av kött. Delegationen anser,
att särskilda författningsändringar
kan erfordras på detta område. Om fortsatt
import av urbenat kött skall förekomma,
bör krav ställas på ändrat förpackningssätt.
Delegationen anser vidare
nödvändigt att genom besök av
sakkunnig person periodiskt följa den
hygieniska utvecklingen och den veterinära
kontrollen i länder, från vilka
kött och köttvaror importeras. En
lämplig övervakning på avsändningsorten
bör likaledes ske vid de tidpunkter,
då import sker från de sydamerikanska
länderna. Vidare bör enligt delegationen
i de svenska hamnar, där en
avsevärd livsmedelsimport äger rum, en
eller flera hälsovårdsuppsyningsmän
anställas för att biträda importbesiktningsveterinärerna
med den rutinmässiga
kontrollen.

Vad härefter gäller frågan om vilka
åtgärder som jag har för avsikt att vidtaga
beträffande kommande import av
kött vill jag till en början framhålla,
att import av kött bör i första hand äga
rum från länder med den bästa hygienen.
Vidare måste enligt min mening
tillses, att kontrollen av importerat kött
blir lika noggrann som i fråga om det
inhemska köttet. Enligt vad som upplysts
mig har jordbruksnämnden beslutat
att, såvitt på den ankommer, till alla
delar följa de rekommendationer, som
den till Sydamerika utsända studiedelegationen
lämnat. Detta innebär, bland
annat, att import av kött från Sydamerika
icke kommer att tillåtas annat än
från slakterier, som godkänts av svensk
veterinär myndighet. Jag är även av
den meningen, att en sakkunnig person

Torsdagen den 9 december 1954,

Nr 32.

163

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

skall mera kontinuerligt följa den hygieniska
utvecklingen och den veterinära
kontrollen i exportlandet. Detaljerna
i den skärpta importkontrollen är
under utarbetande. Jordbruksnämnden
har beslutat stoppa licenseringen av
salt hästkött samt av organ och inälvor
från Sydamerika samt har meddelat
Föreningen Svensk kötthandel, att import
av nötkött från Sydamerika icke
får företagas, förrän alla erforderliga
bestämmelser definitivt har utformats.

Härutöver vill jag erinra om att
Kungl. Maj:t genom beslut den 14 maj
i år förordnat, att bestämmelserna i
epizootilagen samt i tillämpningskungörelsen
till denna skall med vissa jämkningar
äga tillämpning inom Kronor
bergs län å sjukdom, orsakad av bakterie
tillhörande släktet Salmonella.
Därefter har genom beslut den 12 november
1954 bestämmelserna utsträckts
till att fr. o. m. den 15 denna månad
gälla över hela landet. Härigenom har
förutsättningar skapats för ett snabbare
och effektivare ingripande mot uppdykande
fall av Salmonella-infektion hos
djur. Veterinärstyrelsen har sålunda
fått befogenhet att besluta om de åtgärder,
som prövas erforderliga för att
hindra infektionens spridning, varvid
styrelsen äger förordna om nedslaktning
och oskadliggörande av alla smittade
djur i besättningen eller, därest så
befinnes nödigt, av samtliga djur, som
haft beröring med det eller de smittade
djuren.

Vidare har genom beslut den 30 juni
1954 medel ställts till veterinärstyrelsens
förfogande för anställande av en
biträdande statsinspektör över köttkontrollen
under viss tid. Frågan om ytterligare
medel för sådant ändamål har
tagits upp i samband med höstens budgetarbete
och kommer att redovisas i
den kommande nionde huvudtiteln.
Slutligen vill jag erinra om att veterinärhögskolans
avdelning för födoämneshygien
blivit förstärkt fr. o. in. in -

nevarande budgetår samt att en särskild
utredningsman undersökt vilka ytterligare
behov som kan föreligga i fråga
om denna.

Jag är härmed inne på de frågor, som
bearbetas av den av mig den 30 juni i
år tillkallade utredningsmannen för att
inom jordbruksdepartementet biträda
med utredning av frågan om effektivisering
av importkontrollen av animala
livsmedel och därmed sammanhängande
spörsmål. Jag vill här nämna, att till
denne givetvis överlämnats den rapport,
som nyssnämnda studiedelegation
avgivit. Jag får vidare erinra om att i
direktiven för utredningen bland annat
framhållits att utredningsmannen, med
hänsyn till att det synts särskilt angeläget
att kontrollen av importerat kött
snarast förbättras, i första hand borde
taga upp frågan härom till skyndsam
behandling. Enligt vad jag erfarit, torde
utredningsmannen redan under loppet
av december i år kunna avlämna förslag
beträffande den del av frågekomplexet,
som rör importkontrollen av
animaliska livsmedel.

Jag övergår sedan till att besvara
herr Waldemar Svenssons interpellation.

Med andra kammarens tillstånd bär
herr Svensson i Ljungskile frågat mig,
om jag är villig att, bland annat genom
återkallande av ett kungl. brev den 6
februari 1942, vidtaga sådana åtgärder,
att länsveterinärerna erhåller uppdrag
alt inspektera även de inspektionsobjckt,
som nu förbehållits veterinärstyrelsen.
Herr Svensson har även frågat,
vilka åtgärder jag tänker vidtaga för
att veterinärstyrelsen skall sättas i tillfälle
att på ett mera tillfredsställande
sätt än som nu är fallet fullgöra sina
uppgifter, varvid framhålles, att det i
många fail föreligger en betydande eftersläpning
i styrelsens arbete, icke
minst när det gäller utbetalning av reseersättning
till veterinärer samt gottgörelse
till chaufförer för transporter

164 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

ocli till lantbrukare för nedslaktade
djur.

Med anledning härav får jag anföra
följande.

Herr Svensson berör i sin interpellation
två spörsmål, avseende olika områden
av veterinärstyrelsens verksamhet.
Det ena handlar om den veterinära livsmedelskontrollen,
i första hand det inbördes
förhållandet mellan veterinärstyrelsens
och länsveterinärernas inspektionsbefogenheter.
Det andra spörsmålet
berör — som jag har fattat detsamma
— veterinärstyrelsens administrativa
och kamerala ämbelsåligganden.

Vad först angår förhållandet mellan
veterinärstyrelsens och länsveterinärernas
befogenheter i fråga om hygieninspektionen
får jag erinra om att det i
8 § 1933 års allmänna veterinärinstruktion
bl. a. stadgas, att det åligger länsveterinär
att enligt av länsstyrelsen
godkänd resplan en gång årligen företaga
inspektion såväl av allmänna och
enskilda slakteriinrättningar samt för
kontroll av animala födoämnen upprättade
anstalter, vilka icke står direkt under
veterinärstyrelsens kontroll, som
av korvfabriker, matvarubutiker m. m.

Under år 1940 upphörde dessa årliga
inspektioner på grund av de då rådande
förhållandena. Genom det av interpellanten
påtalade kungl. brevet den 6 februari
1942 upptogs inspektionerna på
nytt i den omfattning, som medicinalstyrelsen
— under vilken veterinärväsendet
vid denna tid sorterade — efter
förslag av vederbörande länsveterinär
prövade oundgängligen böra vidtagas
med hänsyn till rådande försörjningsförhållanden.
1942 års brev medförde
således i själva verket en ökning av inspektionsverksamheten.

De inspektionsobjekt, som står under
veterinärstyrelsens omedelbara tillsyn,
utgöres av 7 offentliga slakthus, 75
kontrollslakterier, 146 kommunala köttbesiktningsbvråer,
21 stadsveterinär -

tjänster, 51 importkontrollbyråer och 22
charkuterifabriker, som ställts under
kontroll och tilldelats exportnummer.
Något kontrollcharkutcri finns icke för
närvarande. Av de 75 kontrollslakterierna
tillhör 60 jordbrukskooperationen
och 5 Kooperativa förbundet, medan
10 är privatägda.

Det sammanlagda antalet objekt för
veterinärstyrelsens inspektion är alltså
322. Det är förklarligt, att förefintligheten
av ett så betydande antal inspektionsobjekt
i och för sig kan ge anledning
till tvivel rörande möjligheten för
veterinärstyrelsen att utöva en effektiv
kontroll. Det är emellertid i detta avseende
icke så mycket antalet objekt,
som är av intresse, utan snarare omfattningen
av den utav de olika inspektionsobjekten
bedrivna verksamheten.
Veterinärstyrelsen har lämnat mig en
redogörelse för denna. Jag skall icke
taga tiden i anspråk för att här återge
redogörelsen utan —• åtminstone tills
vidare — nöja mig med att konstatera,
att den ger vid handen att verksamheten
vid inspektionsobjekten icke är mer
omfattande än att veterinärstyrelsen
finner sig kunna utöva en tillfredsställande
kontroll.

En ytterligare omständighet, som man
enligt min mening bör fästa betydande
avseende vid, då man bedömer veterinärstyrelsens
hygieniska inspektionsåligganden,
är den, att verksamheten
vid alla de nämnda inspektionsobjekten
står under kontroll av för ändamålet
tillsatta veterinärer, vid de större
företagen två eller flera sådana. Verksamheten
är vidare reglerad av i lag
eller annan allmän författning givna
bestämmelser samt av särskilda föreskrifter,
utfärdade av veterinärstyrelrelsen.
Veterinärstyrelsens inspekterande
verksamhet — statsinspektionen
över köttkontrollen — har alltså till
primärt syfte att kontrollera, att vederbörande
veterinär liksom naturligtvis
även företagets ägare följer och rätt

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32.

165

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

tillämpar dessa bestämmelser och föreskrifter.
Vidare gäller det att tillse, att
vederbörande företags ägare följer de
av veterinären beträffande den interna
hygienen vid företaget meddelade föreskrifterna
och anvisningarna. Statsinspektören
kan härvid ålägga ägaren att
vidtaga erforderliga åtgärder. Statsinspektören
har också att med veterinären
och företagets ledning diskutera
såväl de för företaget aktuella hygieniska
problemen som nyare rön och erfarenheter
på den veterinära hygienens
område i allmänhet.

Trots att förhållandena sålunda icke
är så orimliga, som interpeilanten synes
göra gällande, har det emellertid
tidvis kunnat uppstå vissa svårigheter
för veterinärstyrelsen att hinna med
inspektion av företagen så ofta som varit
önskvärt. Statsinspektören över
köttkontrollen är ju också chef för veterinärstyrelsens
hygienbyrå. På framställning
av veterinärstyrelsen har därför
Kungl. Maj :t ställt medel till styrelsens
förfogande under viss tid av innevarande
budgetår för en biträdande
statsinspektör. Veterinärstyrelsen har
sedermera i sina anslagsäskanden för
nästa budgetår hemställt om inrättande
av en befattning som biträdande
statsinspektör. Framställningen är under
övervägande i samband med den nu
pågående budgetbehandlingen.

Vad jag nu anfört har skett i syfte
att klarlägga det rätta förhållandet. Jag
vill emellertid tillägga, att det kungl.
brevet enligt såväl min som veterinärstyrelsens
mening bör upphävas.

Det av interpeilanten berörda spörsmålet
sammanhänger nämligen med ett
större frågekomplex, som jag har min
uppmärksamhet riktad på. Det gäller
frågan om länsveterinärernas inspektionsverksamhet
över huvud taget. Efter
genomförandet av den nya livsmedelslagstiftningen,
länsstyrelsereformcn
och länsveterinärernas lönereglering
bör nämligen länsveterinärernas in -

spektionsverksamhet helt omgestaltas.
Veterinärstyrelsen har redan anmält
sin avsikt att, sedan även en ny hälsovårdsstadga
tillkommit, förelägga
Kungl. Maj :t förslag till ändringar i
veterinärinstruktionen och i samband
därmed också hemställa om upphävande
av ifrågavarande kungl. brev. Emellertid
är att märka, att för omkring
hälften av länsveterinärerna fortfarande
kvarstår skyldighet att inom angivna
områden svara för den enskilda husdjurssjukvården.
Det torde vara svårt
att finna utrymme för någon mera väsentlig
utvidgning av deras inspektionsrätt,
så länge den nuvarande praktikskyldigheten
kvarstår. Avskaffandet av
denna förutsätter i sin tur, att antalet
veterinärdistrikt utökas. Den av interpellanten
berörda frågan är alltså endast
ett led i en serie aktuella spörsmål,
som icke kan lösas oberoende av
varandra.

Vad därefter angår det av herr Svensson
framförda spörsmålet angående veterinärstyrelsens
adminislrativt-kamerala
ämbetsåligganden framhålles i interpellationen,
att en betydande eftersläpning
i arbetet hos styrelsen skulle
föreligga, och det nämnes, att denna
eftersläpning särskilt skulle gälla utbetalning
av reseersättning till veterinärer,
transportkostnader till chaufförer
och ersättning till lantbrukare för
tvångsnedslaktade djur. Såvitt jag kan
förstå, måste detta uttalande huvudsakligen
ha sin grund i den balans av utanordningsärenden,
som — trots förstärkning
av personalen — uppkom i
samband med mul- och klövsjukeepizootien
åren 1951—1952. Sedan epizootien
ebbat ut, har denna balans efter
hand gått ned och är enligt vad jag inhämtat
numera avarbetad. Från och
med den 1 juli i år har för övrigt veterinärstyrelsen
enligt riksdagens beslut
fått tillstånd att anställa ytterligare en
tjänsteman, som skall biträda vid det
kamerala arbetet samt utföra vissa and -

166 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen av

veterinärstyrelsens verksamhet.

ra göromål inom styrelsen. Någon onormal
anhopning av utanordningsärenden
föreligger enligt vad jag inhämtat icke
för närvarande. Jag liar emellertid för
avsikt att även i fortsättningen med
uppmärksamhet följa utvecklingen på
detta område. Förändras förhållandena
— någon anledning att förmoda detta
föreligger icke nu —■ är jag givetvis beredd
att överväga lämpliga åtgärder för
att undvika de påtalade olägenheterna.

Härefter anförde:

Herr KOLLBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att till en början
få tacka herr statsrådet för svaret
på min interpellation i fråga om importen
av kött från Sydamerika.

Det är tacknämligt att en så omfattande
undersökning nu har gjorts, då
ju frågan om kvaliteten hos det kött
som vi konsumerar är mycket betydandelsefull.
Den sjukdom, paratyfusen,
som i flera omgångar spritts genom
köttet, är i och för sig en allvarlig
sjukdom. Den har också ofta mycket
tråkiga följdverkningar både för dem
som drabbas av sjukdomen och för deras
familjer, bland annat i form av
den isolering som de måste underkasta
sig. Denna isolering medför i sin tur
vanligen inkomstbortfall.

Man kan också erinra om de tråkigheter
som kan följa för livsmedelsindustrien
och livsmedelshandeln och deras
anställda.

Jordbruksministern får förlåta om jag
i mitt anförande använder det mera
populära uttrycket paratyfus i stället
för den vetenskapligt riktigare termen
salmonellainfektion, som jordbruksministern
annars synes föredra.

Min interpellation rör som sagt det
importerade köttet. Vår köttimport avser
som framgår av interpellationssvaret
i första hand att brygga över de
bristsituationer som under vissa tider

kött från Sydamerika m. m. samt ang.

av året uppkommer här i landet, då den
svenska produktionen för närvarande
inte synes täcka mer än ungefär 90
procent av behovet.

Importen tjänar alltså som en säkerhetsventil
mot fördyring av köttet, när
det inhemska inte förslår till att täcka
efterfrågan. Det är sålunda ett intresse
för konsumenterna att en i alla avseenden
fullgod import bibeliålles, tills
vi kanske en dag blir helt självförsörjande
på detta område.

Vi är alla ense om att det inte får
bli tal om att importera kött, som inte
är fullt tillfredsställande ur hygienisk
synpunkt. Vad vi nu diskuterar är kontrollen,
hur den har bedrivits och hur
den skall bedrivas.

När jag beslöt mig för att interpellera
i den här saken, så var det inte med
någon förutfattad mening att några
klandervärda försummelser skulle ligga
regeringen eller andra myndigheter
till last. Vad som föranledde mig att interpellera
var den uppmärksamhet som
expertkommitténs utlåtande väckte och
den undran och oro som därigenom
uppkom.

Min interpellation syftade sålunda
till att få en klarläggande redogörelse
i saken och som sådan kan väl den
redogörelse som jordbruksministern
låtit dela ut till kammarens ledamöter
betecknas som i stort sett tillfredsställande.

Redogörelsen visar, att den kontroll
som vi tidigare haft på det importerade
köttet inte har varit tillräckligt noggrann.
Jag förutsätter, att jordbruksministern
kommit till samma uppfattning,
då han ju här redovisat en rad åtgärder,
som enligt hans mening syftar till
att »kontrollen av importerat kött blir
lika noggrann som i fråga om det inhemska
köttet.»

Kontrollen utövades fram till mars
i år enligt dessa äldre otillräckliga metoder.
Vid denna tidpunkt tillkallade
medicinal- och veterinärstyrelsen tre

Torsdagen den 9

Svar på interpellationer ang. importen av

veterinärstyrelsens verksamhet.

experter för att biträda i frågor rörande
paratyfus.

Den bakteriologiska undersökning
som gjordes i samband liärined föranledde
jordbruksnämnden att genast utfärda
uttagningsförbud för sydamerikanskt
nötkött.

I början av maj frisläppte jordbruksnämnden
emellertid med veterinärstyrelsens
godkännande tre större partier
kött.

Det är just de här tre partierna som
blivit särskilt uppmärksammade i den
allmänna debatten. Och det var härigenom
som hela frågan om kontrollen
kom under mera offentlig kritisk
granskning.

Av interpellationssvaret framgår, att
så snart experterna fått veta att kött
sålunda släppts ut i marknaden, begärde
de hos veterinärstyrelsen att
allt det sydamerikanska köttet skulle
underkastas en plamässig bakteriologisk
undersökning. Detta gällde sålunda
även de tre delvis utsläppta partierna.

Så inträffar det anmärkningsvärda
att expertkommittén anser sig nödsakad
att gå förbi sin egen uppdragsgivare,
veterinärstyrelsen, och vända sig direkt
till jordbruksnämnden för att förhindra
vidare försäljning. Anledningen till detta
är väl, herr jordbruksminister, om
jag fattat det rätt, att meningsmotsättning
uppkommit mellan experterna och
veterinärstyrelsen på denna punkt.

Inom jordbruksnämnden har man
tydligen inte kännedom om experternas
mellanhavande med veterinärstyrelsen
och man uppfattar inte, att experterna
vill ha ny undersökning även
av de tre tidigare godkända partierna
utan förmodar att deras hänvändelse
gäller bara partier, som ännu inte
släppts ut i marknaden.

Jordbruksministern har nöjt sig med
att konstatera, att ett missförstånd förekommit.
Han har inte givit oss något
besked om vilka motiv veterinärstyrel -

december 1954. Nr 32. 167

kött från Sydamerika m. m. samt ang.

sen haft för att underkänna experternas
mening.

Såsom jordbruksministern framhållit
själv bör ansvars- och arbetsfördelningen
mellan veterinärstyrelsen och jordbruksnämnden
vara den, att veterinärstyrelsen
bevakar de hygieniska intressena,
under det att jordbruksnämnden
bevakar de försörjningsmässiga synpunkterna.

När den för de hygieniska förhållandena
ansvariga myndigheten inte hade
återtagit sitt godkännande av de tre
partierna, är det kanske förklarligt, att
jordbruksnämnden inte fattade annat
än att experternas hänvändelse berörde
endast de i fryshusen kvarliggande icke
godkända partierna importerat kött
och därmed sammanhängande spörsmål.

Vad sedan angår frågan om sambandet
mellan det sydamerikanska köttet
och här i landet inträffade sjukdomsfall
så inser jag svårigheterna att få
något bestämt besked. Av svaret framgår
ju att smitta tyvärr överförts — i
hur många fall har dock ej sagts —
och det är sannolikt, säger jordbruksministern
vidare, att smittoöverföring
förekommit i ett större antal fall än
som direkt kan påvisas. Dessa uppgifter
visar allvaret i frågeställningen och
nödvändigheten av effektiv kontroll.

Frågans allvar får för övrigt en särskild
belysning genom de visserligen
knapphändiga upplysningar, som lämnats
om innehållet i rapporten från den
delegation som besökte de sydamerikanska
exportörerna.

Delegationen har, får vi veta, uttalat
att import av nöt- och fårkött endast
bör få ske om det slaktats vid av
svensk myndighet för ändamålet godkänt
slakteri i exportlandet. Och import
av hästkött kan icke tillstyrkas förrän
det visas, att ifrågakommande slakterier
fyller nödiga hygieniska krav.

Delegationen har vidare föreslagit
att sakkunnig person skall periodiskt

168 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen
veterinärstyrelsens verksamhet.

följa den hygieniska utvecklingen och
den veterinära kontrollen i exportländerna
och slutligen föreslås övervakning
på avsändningsorten och skärpt
kontroll i våra egna hamnar. Delegationens
förslag synes i viss mån ansluta
sig till det engelska kontrollförfarandet.

Vad vi i interpellationssvaret fått
veta om delegationens rapport, sett
mot bakgrunden av att regeringen inte
vill offentliggöra rapporten, måste ge
det bestämda intrycket, att rapporten
innehåller anmärkningar mot de hygieniska
förhållandena åtminstone vid något
eller några av de slakterier som
försett oss med kött. Jag understryker
att jag inte uttalar något generellt omdöme
om de sydamerikanska slakterierna.

Jordbruksministern glider över hemligstämpeln
på rapporten med att framhålla,
att rapporten behandlar interna
förhållanden i främmande länder och
»alltså enligt kutym inte bör offentliggöras».
Nu är det väl så att allmänna
handlingars offentlighet inte bestämmes
av kutym utan av lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma
allmänna handlingar. Och enligt den
lagen skall det avgörande vara om
handlingens innehållande påkallas av
internationella hänsyn eller ej.

Jag anser mig icke närmare böra
ingå på denna fråga, ehuru säkerligen
en närmare kommentar från regeringsbänken
skulle vara av värde, då hemligstämpling
av en handling kan medföra
större misstänksamhet i en fråga
än som är befogat.

Som jag inledningsvis framhöll är
import av köttvaror nödvändig för att
skydda prisnivån i underskottssituationer.
Importen är därför av direkt
betydelse för konsumenterna, och det
är viktigt att förtroendet för det importerade
köttet återställes.

Av jordbruksministerns framställning
framgår, att kretsen av leverantörer i

av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

Europa är relativt begränsad och att
vi även framdeles måste söka oss till
den sydamerikanska marknaden för att
få full täckning för konsumtionsbehovet.

Det är därför tacknämligt att jordbruksministern
i interpellationssvaret
redovisar en rad åtgärder, som har vidtagits
och kommer att vidtagas. Även de
förslag, som den av jordbruksministern
särskilt tillsatta utredningsmannen kommer
att framlägga, bör givetvis utan
dröjsmål resultera i en förbättring av
kontrollen.

Jag skulle för min del bara vilja tilllägga
den reflexionen att Föreningen
Svensk kötthandel, som ju är ett statligt
sanktionerat monopolföretag, givetvis
bör lämna sin medverkan till att
kvaliteten på det importerade köttet
hålles hög och positivt bidraga till en
fortsatt tillfredsställande import från
Sydamerika.

Det undandrar sig mitt bedömande
om föreningen hittills gjort vad som
rimligen kan fordras av ett monopolföretag
i detta avseende.

I detta sammanhang skulle jag särskilt
vilja understryka vikten av att
köttet av exportörerna emballeras på
bättre sätt än hittills skett.

Då vi nu kan hoppas att alla de åtgärder
för framtiden skall bli vidtagna,
som rimligen kan ifrågakomma för att
förhindra att vi förses med undermåliga
köttvaror från utlandet, skall jag
beträffande det som har varit nöja
mig med de kritiska reflexioner jag
här tillåtit mig göra.

Herr förste vice talmannen övertog nu
ånyo ledningen av förhandlingarna.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
för svaret på min interpellation,
som ju i viss mån berör en an -

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32. 1G9

Svar på interpellationer ang. importen

veterinärstyrelsens verksamhet.

nan sida av samma sak som herr Kollberg
varit inne på.

Ucn viktigaste fråga, som jag tagit
upp, är förhållandet mellan veterinärstyrelsens
och länsveterinärernas befogenheter.
Enligt den ordning som hittills
har gällt har chefen för hygienbyrån
inom veterinärstyrelsen varit
statsinspektör för köttkontrollen. Antalet
inspektionsobjekt, som av mig
upptagits till 316, har av statsrådet
rättats till 322. Statsrådet medger att
antalet inspektionsobjekt gör det förklarligt,
om en och annan tvivlar på
veterinärstyrelsens möjlighet att utöva
en effektiv kontroll. Jordbruksministern
åberopar emellertid vad veterinärstyrelsen
anser om saken och konstaterar,
att kungl. veterinärstyrelsens utredning
ger vid handen, »att verksamheten
vid inspektionsobjekten icke är
mera omfattande än att veterinärstyrelsen
finner sig kunna utöva en tillfredsställande
kontroll».

Statsrådet själv konstaterar litet längre
fram i sitt svar, att förhållandena
sålunda inte är så orimliga som interpellanten
synes göra gällande.

Helt allmänt kan ju genmälas, att det
väsentliga i sammanhanget inte är vad
veterinärstyrelsen tycker om sig själv.
Det behöver man knappast framställa
någon interpellation för att komma underfund
med. Det väsentliga är de
faktiska förhållandena och vad statsrådet
själv tycker såsom ansvarig
för vad som göres och låtcs på detta
område. Att inspektionen hittills inte
har varit tillfredsställande är väl ändå
obestridligt. Vid ett möte i Uppsala
den 4 december yttrade docent Lundbäck
bl. a.: Nödslakt måste skiljas från
övrig slakt. Den skall ske med separata
redskap för varje djur för att hindra
kedjeinfektion. Besiktningen av levande
djur måste göras effektiv, sjuka djur
måste gallras ut före slakten. Den personliga
hygienen bland personalen måste
skärpas. Det är fel i metoderna. Slak -

av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

lerierna kan göras till operationssalar,
men man får ändå epidemier så länge
sjuka och friska djur blandas.

Detta är en i pressen återgiven sammanfattning.

Vid samma möte förklarade docent
Bo Zetterberg: »De sanitära bristerna
inom livsmedelsföretag och slakterier
är påfallande.» »För garanti mot nya
jätteepidemier krävs en stark upprustning
inom alla större företag i landet»,
sade han.

I en ämbetsskrivelse till länsstyrelsen
förklarar länsveterinären i Bohuslän
bl. a.: »Veterinärstyrelsen inspekterar
icke stadsveterinärernas verksamhet.
-— Slakthus, kontrollslakterier, kontrollcharkuterier
och köttbesiktningsbyråer
bli endast med mycket långa intervaller
—• ej sällan flera år — föremål för
granskning av statsinspektören över
köttkontrollen. — Vid tiden för paratyfusepedimiens
utbrott från och slutliga
lokalisering till Alvesta-slakteriet,
vid medio av 1953, upplystes från veterinärstyrelsens
hygienbyrå på min telefonförfrågan
härom, att nämnda slakteri
ej varit centralinspekterat på länge
och att för sådana inspektioner anvisat
penninganslag för 1953 redan i mars
månad s. å. förbrukats.»

Det har vidare framhållits att rådgivningen
till slakteriernas ledning och
deras besiktningsveterinärer varit ofullständig.
Det bär t. o. m. hänt att slakteriveterinärer
ej ens fått del av protokollen
över statsinspektörens anmärkningar
och förslag till åtgärder. Ilur
skall de under sådana förhållanden
kunna övervaka att rekommenderade
åtgärder genomförs?

Statsrådet lägger i sitt svar stor vikt
vid att inspektionens syfte är att se till
att vederbörande veterinär (d. v. s.
vid företaget anställd veterinär) liksom
företagets ägare »följer och rätt tilllämpar
bestämmelser och föreskrifter».
Och meningen är tydligen att eftersom
bestämmelser och föreskrifter utfärdas

170

Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen

veterinärstyrelsens verksamhet.

av den centrala myndigheten, så är
det den som skall inspektera. Veterinärstyrelsen
har tydligen samma mening.
Den yttrade nämligen i en remisskrivelse
till jordbruksutskottet i
våras: »Det bör framhållas, att inspektionsverksamheten
måste utövas centralt.
Samtliga slakterier är nämligen
uppförda och inredda enligt ritningar
och planer som fastställts av veterinärstyrelsen.
Styrelsen skall också ha vid
inspektion godkänt anläggningen, innan
den får tagas i bruk. Ensartat bedömande
av med driften sammanhängande
hygieniska spörsmål är därför nödvändigt.
Ett ytterligare skäl därför är
att ett stort antal av inspektionsobjekten
tillhör och drives av samma ägare,
de jordbrukskooperativa företagen.»

Vad veterinärstyrelsen här gör till
huvudsak är, såvitt jag förstår, tämligen
sekundära synpunkter. Vad det
gäller är ju livsmedelskontrollen och
frågan huruvida anläggningen och det
där bedrivna arbetet från den synpunkten
är så betryggande som möjligt.
Vem som har fastställt ritningarna
måste väl ändå ha tämligen underordnad
betydelse.

De vid företagen anställda veterinärerna
är naturligtvis nödvändiga, och
de utför säkerligen ett mycket gott arbete.
Från allmän synpunkt kan man
emellertid inte nöja sig med en kontroll,
som i realiteten står under företagsledningens
egen dirigering. Det
framhålles i en artikel i Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidning för i går,
att då en enda veterinär skall medhinna
upp till 100 000 djur per år, så
måste kontrollen bli ganska summarisk.
Det har för övrigt i vissa fall
från dessa tjänstemän själva deklarerats,
att man kan behöva stödet av en
inspektion, som är oberoende av företagsledningen.
Det måste, såvitt jag förstår,
vara riktigt att länsveterinärerna
här inkopplas. I själva verket skulle
det väl också vara på del sättet. Stats -

av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

rådet säger själv i interpellationssvaret
:

»Det åligger länsveterinär att enligt
av länsstyrelsen godkänd resplan en
gång årligen företaga inspektion såväl
av allmänna och enskilda slakteriinrättningar
samt för kontroll av animala
födoämnen upprättade anstalter,
vilka icke står direkt under veterinärstyrelsens
kontroll, som av korvfabriker,
matvarubutiker m. m.»

Det där undantaget gäller alltså på
sätt och vis de 322 inspektionsobjekten.

Det är emellertid tydligt att det
kungl. brevet av år 1942 tillsammans
med veterinärstyrelsens uppenbara
strävan att centralisera en verksamhet,
för vilken man haft varken tillräckligt
med personal eller reseanslag, gjort
länsveterinärernas ställning och befogenheter
mycket oklara. I en remissskrivelse
till jordbruksutskottet i våras
— samma skrivelse som jag nyss
citerade ur — förklarade veterinärstyrelsen: »Vad

beträffar frågan om länsveterinärs
möjlighet att såsom tjänsteresa få
betraktad en på hans eget initiativ
företagen inspektion av ett slakteri, är
sagda möjlighet f. n. beroende på huruvida
han därtill blir av länsstyrelsen
förordnad.» Och så tillägges det: »Att
någon länsstyrelse skulle vägra sådant
förordnande i fall, då sakskäl motiverar
en dylik inspektion, håller veterinärstyrelsen
för osannolikt.»

Här kan ju sägas, att huruvida sakskäl
motiverar inspektionen är ganska
svårt att avgöra förrän efteråt. Det ligger
i sakens natur. Vidare kommer
detta veterinärstyrelsens yttrande till
riksdagen i våras i en ganska underlig
dager, när man får höra att veterinärstyrelsen
i somras, när den skulle godkänna
länsveterinärens förslag till resplan
och hygieniska inspektioner i Bohuslän,
undantog »livsmedel o. d. inom
städer, där tjänsteårsberättigad stadsveterinär
finns — d. v. s. Göteborg och

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32.

171

Svar på interpellationer ang. importen

veterinärstyrelsens verksamhet.

Uddevalla». Detta betyder att de stora
slaktinrättningar, vid vilka praktiskt
taget all slakt inom länet försiggår, undandrogs
länsveterinärens kontroll, och
detta trots att man hade en ansats till
paratyfusepidemi inom området, som
ledde till att hotell tillfälligt fick
stängas. Veterinärstyrelsen grundade
denna sin hållning på det kungl. brev
av den 6 februari 1942, som omnämnts
i interpellationssvaret och i min interpellation.

Å ena sidan förklarar alltså veterinärstyrelsen
för Sveriges riksdag, att den
håller för otroligt att någon länsstyrelse
vägrar inspektion, om sakskäl därtill
finnes. Å andra sidan förhindrar den
själv i realiteten en sådan inspektion.
Det är visserligen riktigt att länsstyrelsen,
om den vill betala av kostnaderna
för inspektionen, kan företa en sådan
inspektion, men med den konkurrens
som råder om anslagen, vill tydligen
länsstyrelsen inte göra det. Jag skulle
vilja fråga vad statsrådet själv anser om
en sådan ordning, som jag här har
antytt.

Statsrådet meddelar att det omtalade
kungl. brevet enligt såväl hans egen
som veterinärstyrelsens mening bör
upphävas. Man kan ju vara tacksam för
det beskedet, men när skall delta ske?
Statsrådet tillägger nämligen omedelbart,
att spörsmålet sammanhänger med
ett större frågekomplex, detta för såvitt
jag tolkade svaret rätt. Det heter nämligen:
»Det gäller frågan om länsveterinärernas
inspektionsverksamhet över
huvud taget. Efter genomförandet av
den nya livsmedelslagstiftningen, länsstyrelsereformen
och länsveterinärernas
lönereglering bör nämligen länsveterinärernas
inspektionsverksamhet
helt omgestaltas. Vcterinärstyrelsen har
redan anmält sin avsikt att, sedan även
cn ny hälsovårdsstadga tillkommit, förelägga
Kungl. Maj:t förslag till ändringar
i veterinärinstruktionen och i
samband därmed också hemställa om

av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

upphävande av ifrågavarande kungl.
brev.» Det var rätt omständligt det där.
När blir det då? Är det verkligen statsrådets
mening, att denna sak inte skall
rättas till förrän vi får en ny livsmedelslagstiftning,
en ny länsstyrelsereform,
en ny lönereglering för länsveterinärerna
och en ny hälsovårdsstadga?
Jag tycker ju, att om man råkar spika
en bräda tvärs över dörren på ett gammalt
hus, bör man kunna ta bort den
utan att huset i samband därmed helt
byggs om.

Jag skulle här vilja tillägga några
synpunkter i fråga om den centrala och
lokala verksamheten. Det tillhör kanske
en av mina käpphästar, men var
och en har ju sin belastning här i
världen.

Jag tycker att det är en bedrövlig
utveckling vi är inne på med dessa våra
centrala ämbetsverk, något som emellertid
i och för sig är förklarligt. Man
försöker tydligen lägga under sig och
samla till Stockholm så mycket man
över huvud taget kan av den lokala
verksamheten. Och detta är ett typiskt
exempel. Det är ju regeringen och riksdagen
och den allmänna opinionen som
här bör vara vaksam. Man bör väl tvärtom
följa den regeln, att man inte skall
samla någon verksamhet till Stockholm,
som på ett tillfredsställande sätt kan
ordnas ute i länen eller hos de lokala
förvaltningsorganen i övrigt. Naturligtvis
behövs inspektionsverksamhet från
Stockholm också, men det är väl uppenbart
att en väsentlig del av denna
verksamhet blir billigare och kan utövas
lika bra utav länsveterinärer och
andra.

Med avseende på denna första fråga
är svaret så vitt jag kan förstå negativt.
Statsrådet vill tills vidare inte göra något.
Det där kungl. brevet, som kom
till 1942 med cn tillfällig motivering,
skall finnas kvar tills det sker något
stort i sammanhanget. Jag förstår inte
att det skall vara nödvändigt. Från oli -

172

Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.
veterinärstyrelsens verksamhet.

ka synpunkter vore det tvärtom önskvärt
att länsveterinärernas och för övrigt
också stadsveterinärernas befogenheter
klarlades. Jag får säga att när det
i interpellationssvaret heter, att 1942
års brev i själva verket medförde en
ökning av inspektionsverksamheten, så
är detta en rätt försåtlig formulering.
Att det betyder en ökning i jämförelse
med den praktiskt taget nedlagda inspektionsverksamheten
1940, då ju så
mycket annat var onormalt här i landet,
är ju en sak för sig men inte det
väsentliga i detta sammanhang.

Den andra frågan som jag framställt
här gäller veterinärstyrelsens administrativa
verksamhet. Naturligtvis är den
första frågan ur allmän synpunkt den
viktigaste, men jag har i alla fall tilllåtit
mig att föra på tal den eftersläpning
som förelegat i veterinärstyrelsens
administrativa arbete. Jordbruksministern
förnekar inte att min anmärkning
är riktig, och han hänvisar till att muloch
klövsjukeepizootien för några år
sedan är anledning härtill. Det är ju
möjligt att den förklarar det mesta, men
ett ämbetsverk, som har sin viktigaste
uppgift just vid sådana tillfällen, måste
väl ha en sådan beredskap att det kan
klara av uppgifterna någorlunda tillfredsställande
även under dylika perioder.
Det har framhållits för mig att ersättningar
för djur och tjänster, transporter
och resor har utbetalats först
halv- eller helårsvis efter det att räkningarna
ingivits och i vissa fall först
efter upprepade påminnelser.

Det framhålles att veterinärstyrelsens
kameralbyrå i samband med den senaste
mul- och klövsjukepizootien i
vissa fall velat desavuera den statliga
värderingsnämnden efter det att djuren
redan nedslaktats och sedan de hade
värderats enligt i orten gällande pris.
Årsberättelsen för civilveterinärärenden,
vari landets veterinärers erfarenheter,
jämte statistik brukar redovisas,
har inte utkommit på flera år. Det före -

faller alltså som om en del viktiga rön
och initiativ därigenom inte blir bekanta
och nyttiggjorda. Jag skall ta ett
par konkreta exempel, om det tillätes.

Den 5 december i fjol insände en
veterinär en reseräkning på 1 740 kronor.
Den 8 juli i år fick han på postgiro
1 052: 75. På talongen anmärktes
bland annat: »Skrivelse följer angående
beräkning av ersättningsbeloppet.» Den
11 juli kom ytterligare 18 kronor med
anmärkningen: »Likvid för för mycket
innehållet överskott.» Den 10 augusti
kom ännu en skrivelse, enligt vilken
kronor 546:48 skulle ha utbetalats i
förskott. Något förskott hade icke begärts
och icke heller erhållits. Först i
oktober i år, efter elva månader, var
-den här saken avklarad.

Eller ett annat exempel. En skrivelse
angående den förut omtalade resplanen
sändes till veterinärstyrelsen den
2 augusti och besvarades den 28 september;
det gällde inspektionsresor
som skulle företagas i år. Statsrådet
förklarar sig ha för avsikt att i fortsättningen
följa denna fråga med uppmärksamhet,
och det tror jag är tacknämligt.
Om jag får göra en allmän reflexion,
skulle jag vilja säga, att enligt
min mening bör man inte på de centrala
ämbetsverken lägga uppgifter,
som billigare och lika bra kan skötas
lokalt. Å andra sidan bör det givetvis
tillses, att ämbetsverken har medel och
kvalificerad personal för att på ett
nöjaktigt sätt kunna sköta de uppgifter
som de ändå måste ha.

Jag hoppas att jordbruksministern
ser närmare på dessa förhållanden, ty
det gäller dock ur allmän synpunkt
mycket väsentliga ting. När olyckan
händer — det är ju inte säkert att man
kan förebygga den under alla förhållanden
— så drar den med sig väldiga
kostnader och stora obehag för alla
parter. Det är alltså av väsentlig betydelse
att här inte försummas något som
rimligtvis kan göras.

Torsdagen den 9 december 1954.

Nr 32.

173

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NORUP:

Herr talman! Jag skulle först till
herr Ivollberg på tal om den hemligstämplade
rapporten vilja säga, att det
är kutym att man inte offentliggör dylika
ting. Förfaringssättet står helt i
överensstämmelse med tillämpningen
av bestämmelserna om rätt till utbekommande
av offentliga handlingar.
Man har från utrikesdepartementet meddelat
att det är vanligt att man, när
det gäller förhållanden olika länder
emellan, inte offentliggör redogörelsen
i sin helhet, vilket respektive myndigheter
i detta fall ansåg att man inte
heller kunde göra. Jag har dock försökt
framhålla i det svar jag lämnat på
interpellationen, att man både inom
regeringen och inom de olika styrelser
och nämnder, som haft med detta ärende
att göra, är besjälad av en önskan
att skapa trygghet i fråga om kvaliteten
hos de produkter som importeras.
Man vill självfallet att denna trygghet
skall vara lika stor som när det gäller
konsumtionsvaror producerade inom
landet.

Herr Svensson i Ljungskile har nu
rätt utförligt redogjort för en uppfattning,
enligt vilken man skulle kunna
misstänka att vi inte hade den bästa
kontrollen (iver de livsmedel som framslälies
här i landet. Det är givet att
man härvidlag kan ha olika åsikter,
och enligt min mening kan man aldrig
få det för bra på detta område. Vi får
vid försöka att förbättra förhållandena
undan för undan —• däri är jag fullt
ense med herr Svensson. Det är också
självklart att i den mån man kan förebygga
olyckor av det inträffade slaget,
bör man göra det, detta inte bara av
det skälet att det blir mycket dyrare
om man inte dessförinnan vidtagit åtgärder,
utan också därför att om man
vidtar förebyggande åtgärder, kommer
detta att medföra både ökad trygghet
liksom fördelar från såväl hälsovårds -

som trivsel- och ekonomisk synpunkt.
Dylika åtgärder bör också vidtagas i
så stor utsträckning som möjligt.

Men även om man har denna uppfattning
-—- och därvidlag tror jag att
herr Svensson och jag är överens —
tycker jag att herr Svensson går litet
för långt i sitt resonemang då han kritiserar
att veterinärstyrelsen anser, att
de förhållande som nu råder är bra. Det
är väl ändå så, herr Svensson, att om
veterinärstyrelsen får i uppdrag att
lämna en rapport om vissa förhållanden,
så avlämnas denna under tjänstemannaansvar.
Lägger man upp det som
meningen var från början, har man en
ganska betryggande kontroll. Därmed
är inte sagt, att det inte är mera som
bör göras, men vid en jämförelse med
andra länder tror jag mig kunna säga,
att vi har en födoämneskontroll som
hävdar sig ganska väl.

Statsinspektören skall ju, som jag
sagt i mitt svar, se till att de lokala
inspektörerna, om jag så får säga, fullgör
sina uppgifter på rätt sätt enligt
lagen. Det är klart att man här kan
önska en förbättrad kontroll, och statsmakterna
har också gått in för en sådan.
Vi har redan genomfört en ny livsmedelslagstiftning,
vi har utfärdat länsstyrelseförordningar
och vi har försökt
åstadkomma en lönereglering för
länsveterinärerna. Det är meningen att
länsveterinärerna i viss mån skall avkopplas
från den uppgift de nu har,
att i viss utsträckning biträda jordbrukarna
med husdjurssjukvården. De
skall efter löneregleringen inte behöva
ha några extrainkomster. Vid årets
budgetbehandling försöker vi också ta
hänsyn till förändringen för länsveterinärerna.

Herr Svensson ställde frågan: När
skall det hela ske? Ja, det är inte fråga
om flera års tidsutdräkt, utan det bör
enligt min mening ske inom den närmaste
tiden, ehuru jag inte kan fastlägga
månad och dag. Vad som när -

174 Nr 32.

Torsdagen den 9 december 1954.

Svar på interpellationer ang. importen av kött från Sydamerika m. m. samt ang.
veterinärstyrelsens verksamhet.

inast återstår är väl hälsovårdsstadgan.
Man har från veterinärstyrelsen sagt,
att man är beredd att komma med förslag
till förbättrade förhållanden. Hälsovårdsstadgan
är också föremål för behandling
i inrikesdepartementet, och
utredningsförslaget är för närvarande
ute på remiss. Vi måste givetvis se till
att den arbetsbörda, som har legat på
länsveterinärerna, minskas så att de i
större utsträckning kan ägna sig åt livsmedelskontrollen
och därmed sammanhängande
förhållanden.

Herr Svensson anser, att länsveterinärerna
bör inkopplas. Det är vi överens
om, och det anser också veterinärstyrelsen.
Herr Svensson sade, att den
nuvarande ordningen, att länsveterinären
skall göra anmälan till länsstyrelsen,
när han vill företa en resa, åstadkommer
en del olägenheter. Jag känner
inte till mer än något enstaka fall,
där detta förekommit. Jag kan inte
tänka mig att länsstyrelserna i vårt
land har någon annan inställning än
den, att om en hälsovårdsbevakande
myndighet begär ett förordnande från
länsstyrelsen, så skall den omedelbart
få det. Det skulle avvika helt från den
uppfattning jag har om våra länsstyrelsers
sätt att handlägga ärendena, om
de gav något annat besked.

När herr Svensson sedan talar om
vem som skall betala detta, så gör han
väl svårigheterna större än de i själva
verket är. Jag kan inte tänka mig att
det skall bli någon större diskussion
om vem som skall betala, utan länsstyrelsen
eller någon annan berörd
myndighet kommer väl att se till, att
saken ordnas på bästa sätt.

Herr Svensson sade också, att man
bör inte lägga centralt vad man kan
lägga lokalt. Det är vi även överens
om. Men jag tycker, att när det inte
gäller någon större anhopning utan endast
är fråga om en eller två statsinspektörer,
som skall ha ledningen av
arbetet, så är Stockholm ganska väl

valt. De kan då stå i kontakt med veterinärstyrelsen,
och de är också centralt
förlagda, när de skall företa resor.

Vad reseräkningarna beträffar verkade
det som om herr Svensson menade,
att det är för litet folk på veterinärstyrelsen.
Det är klart att det kan
uppstå en del olika meningar om reseräkningar,
så att arbetet med dem drar
ut på tiden Men jag tycker det är för
kraftigt att för den skull fälla ett
generellt omdöme att det skulle dra ut
väldigt på tiden. Efter mul- och klövsjukeepizootien
var det tider då räkningarna
hopades på hög hos veterinärstyrelsen,
men denna balans har
som sagt numera avvecklats.

När herr Svensson sedan drar fram
ett enstaka exempel vill jag säga, att
det nog är möjligt att gå ut i landet
och söka upp någon missbelåten och
finna missförhållanden som bör rättas
till. Men att därför, som herr Svensson
tycks vilja göra, generalisera är enligt
min mening att överdriva betydligt. Om
jag fattat de av herr Svensson framställda
frågorna rätt tycker jag att de
åtgärder som är på god väg att effektueras
bör tillfredställa inte bara herr
Svenssons önskemål utan också mina,
som i hög grad sammanfaller med de
synpunkter som allmänheten har rätt
att ställa på kontrollen av livsmedlen
här i landet.

Vid besvarandet av dylika frågor är
det väl inte gärna möjligt att gå förbi
den ansvariga styrelsen. Dess synpunkter
måste enligt min mening komma
fram i det svar som ges. Sedan kan vi
ju ha olika meningar om vilket förtroende
de centrala styrelserna bör åtnjuta.
Under den tid jag haft Irand om
dessa spörsmål såsom chef för jordbruksdepartementet
har jag för min
del inte funnit anledning att rikta någon
anmärkning mot dessa ansvarskännande
styrelser, utan jag har tagit
de av dem framförda synpunkterna ad
notam och kan inte tänka annat än att

Nr 32. 175

Svar på interpellationer ang.

veterinärstyrelsens verksamhet.

allmänheten även i fortsättningen bör
kunna känna sig trygg inför de åtgärder
som vidtagits och kommer att vidtagas
inom den närmaste tiden.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Jag skall inte bli så
långvarig. Det mesta av vad statsrådet
här har sagt i sitt andra anförande har
jag redan bemött eller belyst genom
vad jag sade för en stund sedan, så det
finns i protokollet.

Herr statsrådet talar om att veterinärstyrelsen
handlar under ämbetsansvar,
och det är självfallet. Jag har
såsom riksdagsman inte med veterinärstyrelsen
att göra, utan med statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet.
Veterinärstyrelsen och dess ansvar
behöver jag inte nämna i annan mån
än jag vill ha belägg för mitt resonemang.
Det är ju statsrådet själv som
skall bedöma och i sista hand ta ansvar
för vad som göres eller låtes.

Statsrådet säger — för övrigt precis
detsamma som veterinärstyrelsen sade
i sitt remissyttrande i våras — att han
inte »kan tänka sig» att någon länsstyrelse
skulle handla på ett visst sätt.
Men när vetcrinärstyrelsen själv stryker
vissa inspektionsobjekt ur en uppgjord
reseplan, sitter väl inte länsstyrelsen
och ändrar och lägger till
igen på eget initiativ. Vad jag frågade
efter var vad statsrådet tycker om
detta. Man skall väl ändå inte leka
kurragömma med en folkförsamling på
det sätt som man här försöker göra.

Sedan sade statsrådet, att jag går för
långt. Nej, jag har inte gått långt i
något avseende. Jag kan tala om för
jordbruksministern att jag har en hel
del material tillgängligt, och om jag
skulle läsa in det i andra kammarens
protokoll, skulle det inte bli enstaka
exempel, utan långa serier av exempel.
Jag vill emellertid förskona både jordbruksministern,
kammaren och veterinärstyrelsen
från detta och bara lämna

kött från Sydamerika m. m. samt ang.

bevis för att det finns sådana fall som
jag har omnämnt.

Den fråga som jag i första hand ville
ställa till jordbruksministern gällde
vad det är som hindrar att brevet från
1942 omedelbart återkallas. Jag har
talat med flera veterinärer, och de är
överens om att brevet i hög grad har
komplicerat förhållandet mellan veterinärstyrelsen
och länsveterinärerna
när det gäller den enes eller den andres
befogenhet. Det kom till under en kristid
och grundades på tillfälliga motiveringar.
Vad är det som hindrar att
jordbruksministern själv omedelbart
återkallar brevet — det skulle jag
gärna vilja veta.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5.

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen
från utrikesutskottet:
nr 390, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om godkännande av handelsöverenskommelse
mellan Sverige
och Indonesien; och

nr 391, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående godkännande av
tilläggsprotokoll nr 5 till överenskommelsen
den 19 september 1950 angående
upprättande av en europeisk betalningsunion;
samt

från jordbruksutskottet:
nr 389, i anledning av väckta motioner
om beredande åt domänverkets fast
anställda arbetare av lån till bostadsförbättring
och bosättning.

Vidare anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen
från jordbruksutskottet:
nr 392, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utlämnande av
stödlån till jordbrukare jämte i ämnet
väckta motioner; samt

Torsdagen den 9 december 1954.
importen av

Torsdagen den 9 december 1954.

176 Nr 32.

från sammansatta stats- och andra
lagutskottet:

nr 399, i anledning av väckta motioner
angående utredning om fördelningen
mellan staten och kommunerna av
kostnaderna för folkpensioneringen.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.07.

In fidem
Gunnar Britth.

IOUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 54
412277