Tisdagen den 3 november Sid (Riksdagens protokoll 1970:36)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 36

FÖRSTA KAMMAREN

1970

3—6 november

Debatter m. m.

Tisdagen den 3 november Sid.

Minnesord över herr Carlsson, Oscar.......................... 5

Onsdagen den 4 november

Riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation.............. 7

Omorganisation av statens järnvägars resebyråverksamhet...... 10

Beskattningen av pensions- och kapitalförsäkringar ............ 12

Realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av aktier och fastigheter
.................................................. 16

Om studiesocialt stöd till ungdom i yrkesutbildning............ 20

Om en efter arbetstagarens ålder variabel semestertid .......... 22

Om rätt för person med partiell förtidspension att tillgodoräkna

sig ATP-poäng .......................................... 25

Om höjning av vissa äldre livräntor .......................... 30

Ersättningen inom sjukförsäkringen till privatpraktiserande läkare
.................................................... 31

Om obligatorisk varningsanordning på backande lastbil........ 37

Om rätt att anlita valfri resebyrå vid resa i statens tjänst...... 39

Torsdagen den 5 november

Svar på enkel fråga av herr Karlsson, Ove, (s) om vidgad rätt till

avdrag för förhöjda levnadsomkostnader för den som arbetar i
storstad men bor kvar i utflyttningsområde ................ 42

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Österdahl (fp) ang. den statliga kreditgarantin för jordbrukets
rationalisering ................................ 44

av herr Wallmark (m) ang. representanterna för de studerande
i fakultetsberedningen för de tekniska vetenskaperna .... 44

1 Första kammarens protokoll 1970. Nr 36

Nr 36

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 4 november Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 143, ang. riktlinjer för lots- och fyrväsendets
organisation och för statliga sjöfartsavgifter...... 7

— nr 144, ang. omorganisation av statens järnvägars resebyråverksamhet
.............................................. 10

Bevillningsutskottets betänkande nr 48, om beskattningen av pensions-
och kapitalförsäkringar ............................ 12

— nr 50, ang. försäljningen av mellanöl, m. m................. 16

— nr 52, ang. realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av

aktier och fastigheter .................................... 16

Bankoutskottets memorial nr 55, ang. vissa frågor i samband med
övergången till beslutad personalorganisation för enkammarriksdagen
.............................................. 20

Andra lagutskottets utlåtande nr 55, ang. utbetalningen av förlängt
barnbidrag och studiebidrag ........................ 20

— nr 56, om studiesocialt stöd till ungdom i yrkesutbildning---- 20

— nr 57, om införande av en särskild rehabiliteringsförsäkring .. 21

— nr 58, om en omsorgslag för handikappade.................. 22

— nr 59, om ökat stöd åt unga handikappade.................. 22

— nr 60, om en efter arbetstagarens ålder variabel semestertid.. 22

— nr 61, om rätt för person med partiell förtidspension att tillgodoräkna
sig ATP-poäng ................................ 25

— nr 62, om höjning av vissa äldre livräntor.................. 30

— nr 63, ang. lagstiftningen om arbetarskydd m. m........... 31

— nr 64, ang. ersättningen inom sjukförsäkringen till privatpraktiserande
läkare.......................................... 31

— nr 65, ang. bostadsbidrag till värnpliktiga.................. 37

Tredje lagutskottets utlåtande nr 58, om ett förenklat förfarande
i vissa vattenmål ........................................ 37

— nr 59, om en översyn av reglerna för kommuns skyldighet att

ersätta strömfallsägare för förlorad fallhöjd vid ytvattentäkt 37

— nr 61, om obligatorisk varningsanordning på backande lastbil 37

— nr 62, ang. rätten att driva tillfällig handel med livsmedel och

blommor ................................................ 38

— nr 63, om deklaration av tvättmedels fosfathalt ............ 38

— nr 65, om ändring av bestämmelserna om införsel av djur .. 38

— nr 66, om effektivare skydd för fridlysta djur.............. 38

— nr 67, om förbud mot nöjesjakt............................ 38

— nr 69, om rätt att anlita valfri resebyrå vid resa i statens

tjänst .................................................. 39

— nr 70, om lagstadgat skydd för landskapsbilden vid skogsavverkning
................................................ 40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 37, om vissa åtgärder för att öka
bestånden av lax och havsöring .......................... 41

Innehåll

Nr 36

Sid.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49, om bättre möjligheter
till rörelseträning för åldringar och rörelsehindrade .... 41

— nr 50, om en inventering av rehabiliteringsbehovet, m. m..... 41

— nr 51, om skrotningsavgift på bilar samt om slopande av exportförbudet
på järnskrot ................................ 41

— nr 52, om sammanträdesersättning till suppleant i statligt länsorgan
.................................................. 41

— nr 53, om en samordnad forskning angående tätorternas trafikproblem
.............................................. 41

— nr 54, ang. skolungdomsutbytet............................ 41

— nr 55, om bostadstillägget för pensionärer m. m............. 41

Tisdagen den 3 november 1970

Nr 36

Tisdagen den 3 november

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Herr TALMANNEN yttrade:

En plats på Värmlandsbänken står
tom. Oscar Carlsson i Säffle har i söndags
avlidit. Han var sedan 16 år medlem
av denna kammare och 69 år gammal.
Han hade sin verksamhet under
de senaste åren förlagd till allmänna
beredningsutskottet och första lagutskottet,
förut hade han varit verksam
i bevillningsutskottet.

Hans kanske största insats ägde rum
på det kommunala planet. Han var i
många år ordförande i stadsfullmäktige
i Säffle, han var landstingsman
och ledamot av förvaltningsutskottet,
direktionsordförande för Säffle lasarett
och ordförande i HSB. Hans intresse
var huvudsakligen inriktat på
sjukvårdsfrågor.

Här i riksdagen har vi väl inte ofta
hört hans röst från talarstolen, men
hans insatser i utskott var trogna och
skickliga. Han var en försynt och en
stilla man som inte syntes så mycket
utåt, men han var en värdefull medlem
av denna kammare, och jag är övertygad
om att han här i vår krets efterlämnar
många vänner på grund av sitt
vänsälla väsen. Första kammaren lyser
frid över Oscar Carlssons minne!

Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

Herr Hernelius anmälde, att han åter
infunnit sig vid riksdagen.

Justerades protokollet för den 23 nästlidne
oktober.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Härmed anhåller jag om ledighet från
riksdagens arbete under tiden den 4
november—den 9 december för att som
Kungl. Maj:ts ombud deltaga i Förenta
Nationernas generalförsamling.

Gävle den 2 november 1970

Yngve Möller

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 345, till Konungen med anledning
av motioner angående beskattningen
av multinationella företag m. m.

Föredrogos och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 158, med förslag till lag om ändring
i jordabalken, m. m.;

nr 161, med förslag till lag om ändring
i lagen (1962: 270) om äganderättsutredning,
lagfart och sammanläggning
av fastigheter i vissa fall;

nr 176, med förslag till lag om ändring
i lagen (1950: 596) om rätt till fiske;
och

nr 177, med förslag till lag om ändring
i religionsfrihetslagen (1951:680).

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 143 och 144,
bevillningsutskottets betänkanden nr
48, 50 och 52, bankoutskottets memorial
nr 55, andra lagutskottets utlåtanden
nr 55—65, tredje lagutskottets utlåtanden
nr 58, 59, 61—63, 65—67, 69 och

Nr 36

Tisdagen den 3 november 1970

70, jordbruksutskottets utlåtande nr 37
samt allmänna beredningsutskottets utlåtanden
nr 49—55.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

150, med förslag till lag om arbetstid
m. m. i husligt arbete;

nr 155, angående överlåtelse av två
fastigheter i Långsele kommun;

nr 157, med förslag till lag om ändring
i naturvårdslagen (1964:822)
m. m.;

nr 160, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:
370), m. m.;

nr 163, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av 1 § andra stycket lagen
(1963:268) om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete;

nr 164, med förslag till lag om ändring
i statstjänstemannalagen (1965:
274), m. m.; och

nr 179, angående ökning av garantin
för exportkredit.

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

1301, av herr Ernulf, i anledning
av skrivelse från talmanskonferensen
med överlämnande av en från konstitutionsutskottet
inkommen skrivelse med
förslag till ny riksdagsstadga; och
nr 1302, av herr Mårtensson, i anledning
av skrivelse från talmanskonferensen
med överlämnande av en från konstitutionsutskottet
inkommen skrivelse
med förslag till ny riksdagsstadga.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.08.

In fidem
Bengt Lambe

/Solveig Gemert

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Onsdagen den 4 november

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Lokander för tiden från
och med den 3 till och med den 30 november
på grund av ett från honom
inkommet, nu uppläst läkarintyg, utvisande
att han till följd av magbesvär
vore sjukskriven för tiden till och med
sistnämnda dag.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 150,
med förslag till lag om arbetstid m. m.
i husligt arbete.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
155, angående överlåtelse av två fastigheter
i Långsele kommun.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 157,
med förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822) m. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 160, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),
m. m.

Föredrogos och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 163, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av 1 § andra stycket lagen
(1963:268) om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete; och

nr 164, med förslag till lag om ändring
i statstjänstemannalagen (1965:
274), m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
179, angående ökning av garantin för
exportkredit.

Föredrogos och hänvisades till konstitutionsutskottet
motionerna nr 1301
och 1302.

Ang. riktlinjer för lots- och fyrväsendets
organisation

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 143, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående riktlinjer
för lots- och fyrväsendets organisation
och för statliga sjöfartsavgifter jämte
motioner.

I propositionen nr 119 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 3 april 1970, berett
riksdagen tillfälle att avgiva yttrande
över de av departementschefen förordade
allmänna riktlinjerna för lotsningsverksamheten
m. m. samt för bestämning
av kostnadsansvar och avgifter
för sjöfarten.

I propositionen hade angivits riktlinjer
för lotsningsverksamheten. Servicenivån
skulle primärt anpassas till
efterfrågan med beaktande av säkerhetskrav
och internationella överenskommelser.
En ordning, som i princip
innebure lotsfrihet, skulle införas. Lotstvång
avsåges dock gälla för fartyg med
farlig last och för fartyg i allmänhet i
svårnavigabla farvatten, varvid förutsattes
undantag för mindre fartyg. Huvudmannaskapet
för lotsningen med
undantag för Vänern borde liksom hittills
åvila staten.

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Ang. riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I:

1215, av herr Olsson, Manne, och II:
1421, av herr Andersson i Södertälje,

dels de likalydande motionerna 1:

1218, av herr Schött, och 11:1428, av
herr Oskarson,

dels de likalydande motionerna I:

1219, av herr Wallmark, samt II: 1426,
av herrar Hedin och Wennerfors,

dels de likalydande motionerna I:

1220, av herr Wallmark, samt II: 1430,
av herr Wennerfors och fru Mogård,

dels de likalydande motionerna I:

1221, av herr Österdahl, och II: 1429,
av herr Sellgren,

dels motionen I: 1254, av herr Jacobsson,
Gösta,

dels motionen 11:1422, av herr Rosqvist,

dels ock motionen 11:1427, av fru
Jonäng och herr Eriksson i Bäckmora.

I motionerna I: 1215 och II: 1421 hade
yrkats, att riksdagen i yttrande över
propositionen skulle uttala, att lotstvång
borde föreligga i Mälaren och Södertälje
kanal för fartyg med farlig last oavsett
fartygens storlek och att riksdagen
skulle uttala, att lotstvång borde föreligga
för sträckan Landsort—Södertälje
för fartyg med farlig last.

I motionen 1:1254 hade föreslagits,
att riksdagen skulle i anslutning till
propositionen uttala, att lotsplikten
principiellt borde bibehållas, att vid
nedläggandet av lotsplatser sjösäkerhetskraven
måste vara avgörande samt
att vad i motionen anförts om lotsorganisationen
måtte beaktas. Vidare hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att lotsuppassningsställena i Ystad och
Åhus skulle bibehållas. Slutligen hade
yrkats, att riksdagen skulle besluta, att
rätten för hamnarna att hålla egna
hamnlotsar skulle bibehållas.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

1. att riksdagen måtte avslå motionerna
1:1218 och 11:1428,

2. att riksdagen måtte avslå motionerna
1:1215 och 11:1421, 1:1219 och
11:1426, 11:1422 samt 1:1254, sistnämnda
fyra motioner i vad de avsåge
bestämmelser för lotsning,

3. att riksdagen måtte avslå motionerna
1:1229 och 11:1430,

4. att riksdagen måtte avslå motionen
II: 1427,

5. att riksdagen måtte avslå motionen
I: 1254 i vad den avsåge lotsplatser, vissa
lotsuppassningsställen och lotsorganisationen
i övrigt,

6. att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 1219 och II: 1426 samt II: 1422
i vad de avsåge omorganisation av den
lokala sjösäkerhetstjänsten och inrättande
av sjösäkerhetsnämnder m. m.,

7. att riksdagen måtte avslå motionerna
1:1219 och 11:1426 i vad de avsåge
sjöfartsavgifternas storlek,

8. att riksdagen måtte avslå motionen
1:1254 i vad den avsåge bibehållandet
av rätten för hamnarna att hålla egna
hamnlotsar,

9. att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 1221 och II: 1429,

10. att riksdagen som sin mening måtte
giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
i utlåtandet anfört rörande de
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 3 april 1970 förordade
allmänna riktlinjerna för lotsningsverksamheten
in. m. samt för bestämning
av kostnadsansvar och avgifter
för sjöfarten.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (m):

Herr talman! Som motionär kan jag
inte låta detta viktiga ärende gå spårlöst
förbi.

Jag har länge hyst betänkligheter mot
den nedbantning av lotsväsendet som
har kommit till stånd och som nu också
skall fortsätta. Jag har även reagerat
mot den målsättning som man angivit
för dessa ändringar i lotsorganisationen,
nämligen en efterfrågeanpassad
servicenivå. Den primära målsättningen
bör enligt min uppfattning i stället
vara att lotsväsendet skall tillgodose

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Ang. riktlinjer för lots- och fyrvasendets organisation

högt ställda anspråk i fråga om sjösäkerhet
för fartygen och deras besättningar,
deras passagerare och lasterna.
Det är sjösäkerheten som måste dominera
hela tänkandet på detta område.
Sjösäkerheten kräver en fullvärdig lotsorganisation
med skickliga och ansvarsmedvetna
lotsar på de platser, där
sjöfart förekommer.

Jag är medveten om att Kungl. Maj:t
redan i propositionen har velat begränsa
nedbantningen i fortsättningen. Man
lägger ansvaret hos Kungl. Maj:t i stället
för som tidigare hos sjöfartsstyrelsen.
Statsutskottet understryker också
att en viss återhållsamhet bör iakttas.
Det är bra i och för sig men jag menar
att riksdagen bort ännu starkare uttala
sina betänkligheter. Jag skall för övrigt,
herr talman, inskränka mig till att
här endast peka på ett par konkreta
fall, som gäller Skånekusten, alltså södra
lotsdistriktet. Jag vill betona nödvändigheten
av att lotspassningsställena
i Ystad och Åhus, vilka man avser
att successivt indraga, bibehålls. Annars
skulle det bli en stor lucka i lotsbevakningen.
Fartygen skulle få ta lots
antingen i Trelleborg eller i Karlshamn,
och hela kusten i övrigt skulle
vara utan lotspassning. Det är här mycket
farliga farvatten, inte minst vid
Sandhammaren. Lotsstationen i Simrishamn
nedlades ju den 1 november 1968,
något som nog från sjösäkerhetssynpunkt
varit mindre lyckligt.

Jag vill med dessa ord, herr talman,
yrka bifall till motionen I: 1254.

Herr OLSSON, MANNE, (s):

Herr talman! Bifall till Kungl. Maj:ts
proposition nr 119 innebär att lotsfrihet
införs. Lotstvång avses dock gälla
för fartyg med farlig last och för fartyg
i svårnavigabla farvatten, varvid
förutsätts undantag för mindre fartyg.

Situationen i Mälaren, Södertälje kanal
och inloppet från Landsort till Södertälje
har aktualiserat motionen nr
1215 i denna kammare och motionen

nr 1421 i medkammaren. Vi framhåller
i de båda motionerna den stora betydelse
Mälaren har som sötvattentäkt för
de mycket befolkningsrika kommunerna
kring Mälaren. Samtliga kommuner
har vid olika tillfällen aktualiserat
skyddet mot förorening av Mälaren och
på olika sätt medverkat till förebyggande
åtgärder. Hiinmersfjärdobjektet
med en samlad avloppsreningsanläggning
för stora delar av Mälarområdet
är ett exempel. I avvaktan på detta
verk har provisoriska anläggningar fått
göras, bl. a. i Södertälje, trots att en
anslutning väntas ske inom en femårsperiod.

Min egen ännu verkande kommun
har dömts att utöka sin reningsanläggning
med närsaltreduktion —- det s. k.
tredje steget. Avloppsvattnet mynnar
ut i Gripsholmsviken. Där har vattnet
en fosfatmängd av 0,34 kilogram per
kvadratmeter och år. Den fosfatmängd
som tillförs med vårt avloppsvatten beräknas
till 0,04 kilogram per kvadratmeter
och år. Anläggningskostnaden
för närsaltreduktionen uppgår till cirka
700 000 kronor och driftkostnaden till
45 öre per kubikmeter förbrukat vatten,
sedan avdrag gjorts för statsbidrag till
anläggningen.

Jag nämner detta endast som ett exempel
på kostnader för kommunerna
för skydd mot förstörelse av Mälarens
vatten. Om ett fartyg, även mindre sådant,
med farlig last drabbas av en
olyckshändelse så att lasten går över
bord, kan oersättliga skador uppstå
som det blir svårt att reparera.

Den 29 april i år väckte vi dessa motioner.
Den 3 maj var det ett program
i TV 2 som behandlade trafiken på Mälaren.
Man skildrade i TV-programmet
bl. a. situationen i Västerås hamn, där
fartyg med olja och bensin gick upp.
Det var inga supertankers utan fartyg
på endast 500 ton, men detta betraktades
som mycket farligt. Den skildring
som gavs av riskerna var hemsk. Inte
bara dricksvattnet var hotat utan hela
Mälarnaturen.

fl Första kammarens protokoll 1970. Nr 36

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Ang. omorganisation av statens iarnvagars resebyråverksamhet

Hur ser utskottet på de frågor som
vi tagit upp i nämnda motioner? Jo,
utskottet finner motionärernas förslag
i och för sig beaktansvärda. Enligt propositionen
är avsikten, framhåller utskottet,
”att en straffsanktionerad lotsplikt
skall föreligga för tankfartyg och
andra fartyg med allmänfarlig last i
svårnavigabla farvatten. Sjösäkerhetssynpunkter
talar sålunda, också enligt
propositionen, för att lotstvång införes
t. ex. vid fart i trånga farleder, i hamninlopp
och i farleder med intensiv trafik.
” I exemplen nämns Södertälje kanal.
Utskottet förutsätter att Kungl.
Maj:t vid meddelande av bestämmelser
rörande lotsplikten och med ledning av
lotsorganisationsutredningens synpunkter
härvidlag närmare klarlägger avgränsningen
av lotsplikten med avseende
å fartygs storlek m. m. ”Utskottet
finner det angeläget att så sker samt
förutsätter vidare att vid avgränsningen
miljö- och säkerhetsaspekterna tillmäts
stor betydelse.”

Att utskottet skulle understryka vad
motionärerna sagt kunde man inte förvänta.
Vad utskottet anfört om motionerna
1:1215 och 11:1421 är ändå så
positivt att jag kan instämma i utskottets
förväntningar. Därest säkerheten
och miljövårdssynpunkterna ej beaktas,
såsom motionärerna avsett, vet jag att
nya motioner kommer att väckas i dessa
angelägenheter.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Herr PERSSON, FRITZ, (s):

Herr talman! Ett enhälligt utskott
står bakom det enligt min mening förnämliga
utlåtande som vi nu diskuterar.
Även om de motioner som väckts
i det här ärendet inte har tillstyrkts, så
tror jag att motionärerna själva inte
kan bortse från att deras önskemål i
viss mån har beaktats. Man kan till och
med säga att så var förhållandet redan
i den proposition som föranledde motionerna.

Jag anser mig inte behöva ta upp nå -

gon längre diskussion i den här frågan
men vill peka på att utskottet på olika
punkter understrukit vikten av att man
vid bedömningen av vilka lotsplatser
som skall indragas och även i övrigt
tar hänsyn inte enbart till ekonomiska
frågor utan också till säkerhetssynpunkter,
till miljöproblemen, till kustbevakningsfrågorna
och många andra
frågor.

Statsutskottets majoritet anser att
Kungl. Maj:t i propositionen behandlat
ärendet på ett föredömligt sätt. Utskottet
har också understrukit vikten av att
de synpunkter som här nämnts beaktas.
Faktum är ju också att Kungl. Maj:t
ännu inte har tagit ställning i en del
frågor, utan skall göra det i framtiden.
Vi har därför inte ansett oss kunna tillstyrka
motionerna, särskilt som ju —
som jag sade — de synpunkter som
framförs i dem i viss mån redan beaktats.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först
på bifall till vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt samt vidare på
bifall till utskottets hemställan med
den ändring, som föranleddes av bifall
till motionen I: 1254; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Ang. omorganisation av statens järnvägars
resebyråverksamhet

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 144, i anledning av motion
angående omorganisation av statens
järnvägars resebyråverksamhet.

I motionen 11:852, av herr Wennerfors,
hade yrkats, att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skulle anhålla, att frågan
om att omorganisera SJ:s resebyråverksamhet
till aktiebolag måtte bliva föremål
för utredning.

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Ang. omorganisation av statens järnvägars resebyråverksamhet

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte avslå motionen
11:852.

Reservation hade avgivits av herrar
Bohman (m), Virgin (m), Nordstrandh
(m) och Cassel (m), vilka ansett, att
utskottets yttrande i viss del bort hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte med bifall till motionen II:
852 som sin mening giva Kungl. Maj:t
till känna vad reservanterna anfört beträffande
utredning om en omorganisation
av SJ:s resebyråverksamhet.

Herr STRANDBERG (m):

Herr talman! Föreliggande utlåtande
berör en motion, vari yrkas på en omorganisation
av SJ:s resebyråverksamhet
till aktiebolag.

Utskottet säger att vissa skäl talar för
ett överförande av SJ:s resebyråverksamhet
till bolagsform. Utskottet tilllägger
att härmed sammanhängande
frågor synes dock böra bedömas i ett
större sammanhang och hänvisar till
affärsverksutredningen, vars förslag för
närvarande prövas i Kungl. Maj:ts
kansli. Utskottsmajoriteten anser således
att motionen icke nu skall föranleda
någon särskild utredning utan vill
avvakta affärsverksutredningens resultat.

Mot detta föreligger en reservation,
som kanske i första hand baseras på att
detta är en fråga, som SJ självt har tagit
upp. Det framgår av utskottsutlåtandet
på sidan 1, att SJ redan i januari
1966 begärde hos Kungl. Maj:t att få
omorganisera resebyråverksamheten inom
SJ till aktiebolagsform. Många skäl
talar för att detta skulle vara en riktig
framtida lösning. Nu åberopar SJ i sitt
remissyttrande denna framställning
från 1966. Även Svenska resebvråföreningen
tillstyrker föreliggande motionsyrkande.

Reservanterna har då tyckt att i denna
ganska begränsade fråga, där vi ju

ändå synes ha uppnått enighet inom utskottet
om att många skäl talar för att
det iir rimligt att bilda detta bolag, skall
man inte behöva vänta ytterligare ett
eller ett antal år på de bedömningar
som kommer att göras efter det att affärsverksutredningen
är helt prövad.
Reservanterna vill att man redan nu
tar itu med denna fråga. Vi yrkar därför
på att en utredning snarast måtte
komma till stånd.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr PERSSON, FRITZ, (s):

Herr talman! Herr Strandberg har i
sitt anförande angett de skäl som legat
till grund för utskottets ställningstagande.

Statens järnvägar hemställde redan år
1966 om bemyndigande att omorganisera
resebyråverksamheten. Kungl.
Maj:t biföll emellertid inte den framställningen.
Den omständigheten gör
att det nu kan finnas anledning att vänta
med ett ställningstagande. Jag förmodar
att skälet för Kungl. Maj :ts avslag
var detsamma som det utskottsmajoriteten
har anfört, nämligen att denna
fråga bör prövas i ett större sammanhang.
Härtill kommer att affärsverksutredningens
betänkande, där dessa
frågor berörs, nu föreligger och efter
att remissyttranden har inhämtats från
olika organ är föremål för Kungl. Maj :ts
prövning. Det finns enligt utskottsmajoritetens
mening ingen anledning att
här rycka ut en verksamhet ur det stora
sammanhanget. Utskottet anser därför
att vi i denna fråga bör vänta med
ett ställningstagande.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes i enlighet med
de yrkanden, som därunder framkommit,
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefatta -

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Ang. beskattningen av pensions- och kapitalförsäkringar

des i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarades den förra
propositionen, vilken förnyades, vara
med övervägande ja besvarad.

Ang. beskattningen av pensions- och
kapitalförsäkringar

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 48, med anledning av
motioner om beskattningen av pensions-
och kapitalförsäkringar.

Till behandling i ett sammanhang hade
bevillningsutskottet förehaft följande
motioner:

1) de likalydande motionerna I: 17,
av herr Jansson, Paul, och II: 20, av
fru Holmquist, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att 53 § 4 mom.
kommunalskattelagen och 6 § 4 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt
skulle erhålla i motionerna angiven lydelse,
vilket förslag syftade till att undanröja
möjligheterna till skattemässigt
förmånliga inkomstöverföringar till
barn eller andra genom sådana överlåtelser
av P-försäkringar som skedde i
form av gåva eller i avsikt att fullgöra
avtal om familjerättsliga underhållsbidrag; 2)

de likalydande motionerna 1:219,
av fru Lundblad, Grethe, och herr Larsson,
Åke, samt II: 258, av herr Bergqvist
m. fl., vari anhållits, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära
en genomgripande översyn av beskattningsreglerna
för P- och K-försäkringar
med utgångspunkt från strävandena
att åstadkomma ekonomisk jämlikhet
i samhället;

3) motionen II: 935, av herr Wenner fors,

vari yrkats, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle begära att
punkten 1 åttonde stycket av anvisningarna
till 31 § kommunalskattelagen

kompletterades med i motionen infört
stadgande, vilket förslag innebure, att
som P-försäkring också skulle anses
tjänstepensionsförsäkring, som enligt

avtal upphörde eller nedsattes från och
med den månad, då den försäkrade
fyllde 67 år, och vars årsbelopp icke
överstege fem gånger basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring vid den
tidpunkt då försäkringen tecknades.

Utskottet hade i det nu föredragna
betänkandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

A) med anledning av motionerna I:
17 och 11:20 samt 1:219 och 11:258 i
skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning
rörande beskattningen av pensions-
och kapitalförsäkringar i enlighet
med vad utskottet anfört;

B) avslå följande motioner i den mån
de icke kunde anses besvarade genom
vad utskottet i betänkandet anfört och
hemställt, nämligen

1) motionerna 1:17 och 11:20,

2) motionerna 1:219 och 11:258
samt

3) motionen II: 935.

Reservationer hade anförts

1) av herrar Gösta Jacobsson (m),
Karl Pettersson (m) och Enarsson (m),
vilka ansett, att utskottets yttrande i
viss del bort erhålla den lydelse, som i
reservationen angivits;

2) av herrar Gösta Jacobsson (m),
Karl Pettersson (m) och Enarsson (m),
vilka ansett, att utskottet bort under
B 3 hemställa, att riksdagen måtte med
anledning av motionen II: 935 i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära utredning av
frågan om en utvidgning av det skatterättsliga
pensionsförsäkringsbegreppet
i enlighet med vad i motionen anförts.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (m):

Herr talman! Det finns två reservationer
vid detta betänkande. Reservanterna
har självfallet ingenting att erinra
mot att en utredning på sätt bevillningsutskottet
har föreslagit tillsätts med
uppgift att överse bestämmelserna om
beskattningen av pensionsförsäkringar,
s. k. P-försäkringar, och kapitalförsäkringar,
s. k. K-försäkringar, i syfte att
förhindra möjligheterna till skatteflykt.

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Ang. beskattningen av pensions- och kapitalförsakringar

I fråga om klämmen i utskottets betänkande
står reservanterna i reservation
1 alltså på samma linje som ulskottsmajoriteten.
I denna del föreligger
ingen oenighet. Vad som skiljer oss
åt är motiveringen.

Reservanterna vill för sin del understryka
det samhällsekonomiska värdet
av det frivilliga försäkringssparande!,
dubbelt värdefullt på grund av det
avtagande hushållssparandet. Detta bör
befrämjas på samma sätt som hittills.
De premier som inbetalas genom försäkringssparande!
blir på sätt och vis
steriliserade, i vilket fall som helst så
undanhålls de den löpande konsumtionen.
I motsättning härtill synes utskottsmajoriteten
mena att den omständigheten,
att på senare tid den allmänna
försäkringen byggts ut genom statens
försorg, gör att det enskilda försäkringssparande!
inte längre är önskvärt
utan tvärtom närmast obehövligt.
Utifrån denna utgångspunkt bör enligt
utskottsmajoritetens mening gällande
bestämmelser, vilka i sin nuvarande
skattemässiga utformning gynnar försäkringstagaren
och erbjuder möjligheter
till skatteflykt, göras till föremål för
översyn. Vad är då skatteflykt? Det vill
förefalla som om majoriteten menar —
för att spetsa till problemställningen —
att varje försäkring som tages för annan
person som förmånstagare är att
betrakta som skatteflykt och därför
också är en mycket suspekt sak. Det
talas om att man via försäkringsavtal
kan uppnå inte avsedda lättnader i beskattningen.
Jag tror att det trots utbyggnaden
av det statliga försäkringsskyddet
finns behov av privata försäkringar,
t. ex. änkepensioner och pensionsförsäkringar
för handikappade.
Det behövs en komplettering av samhällets
och arbetsmarknadens grundskydd.

Man säger sig vilja åstadkomma ekonomisk
jämlikhet i samhället genom att
lägga hinder i vägen för nuvarande former
för försäkringssparande. Jag tyc -

ker att det är ett något förbluffande
utslag av jämlikhetstänkandet.

Motioniirerna är för sin del inne
på tanken att en ny lagstiftning i ämnet
bör resultera i att försäkringstagaren
rätteligen bör betala skatt på utgående
försäkringsförmåner i stället för
den förmånstagare som får beloppet.
Motionärerna tror att det alltid är den
förre som har den högsta progressiviteten
och vill rikta sig mot detta.

Jag frågar än en gång: Är all pensionsförsäkring
skatteflykt? Det förefaller
nästan som om utskottsmajoriteten
menar detta. I utskottet fick jag påskrivet
när jag berättade att jag vid min
dotters födelse för 27 år sedan tecknade
en pensionsförsäkring. Den stolte
fadern hade alltså, tycks man mena,
skumma planer på skatteflykt redan för
27 år sedan, långt innan ordet skatteflykt
var uppfunnet. Pensionsförsäkringen
skulle nämligen börja utgå redan
fr. o. in. det år då min dotter fyllde
26 år. Till saken hör att det utfästa pensionsbeloppet
endast var 650 kronor
om året. Det var alltså ingen storkapitalistisk
penningplacering från min sida,
utan premien motsvarade ungefär
vad jag tyckte att jag hade råd med.
Min tanke var att min dotter skulle behöva
litet egna pengar när hon gifte
sig.

I utskottet fick jag höra att man hade
allvarliga betänkligheter mot mitt handlande.
Det var något högst betänkligt
att pensionera någon redan vid 26 års
ålder.

Jag har velat nämna detta som ett
exempel på den något snäva syn man
inom utskottsmajoriteten anlägger på
dessa frågor. I motsats till utskottsmajoriteten
anser jag att de nuvarande
formerna för försäkringssparande, med
avdragsrätt för försäkringspremierna
vid inkomstbeskattningen, i och för sig
är bra och värdefulla. Skatten utgår sedan
på pensionen när den betalas ut.
Jag anser att ingenting bör ändras i
den delen. Man bör inskränka sig till

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Ang. beskattningen av pensions- och
att vidtaga sådana åtgärder att de kryphål,
som kan finnas för obehöriga lättnader
i beskattningen, täpps till.

Till sist vill jag erinra om att försäkringsbolagen
själva från och med den
1 juli i år har antagit en ny skärpt policy
på detta område. De har vidtagit
åtgärder för att förhindra att pensionsförsäkringssparande
används på otillbörligt
sätt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation
1 och, utan närmare motivering,
även till reservation 2.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag tror inte ens att
herr Gösta Jacobsson har missförstått
oss i utskottet när vi skämtat om pensionering
vid 26 års ålder. Inom majoriteten
har vi trots skämtet hävdat att
26 år är en för tidig pensionsålder.
Ingen vill väl att man skall ha en så
låg pensionsålder. För att man över huvud
taget skall kunna tala om pensionsförsäkring
bör det gälla en betydligt
högre ålder. Annars är för övrigt premien
inte avdragsgill numera.

Vi skämtade i utskottet om herr Jacobssons
försäkring, och jag vill intyga
att ingen i utskottet på allvar har velat
anklaga herr Jacobsson för att ha haft
några skumma skatteflyktsplaner. Jag
tror att det var den stolte fadern som
vid dotterns födelse beslöt att avsätta
650 kronor om året. Den summan ryms
nästan inom det försäkringsavdrag på
500 kronor som även i dag är avdragsgillt
för alla människor vid deklarationen.
I detta fall har det inte heller
blivit någon skatteflykt, ty jag förmodar
att när herr Jacobssons dotter skall
skatta för de belopp hon får från pensionsförsäkringen
har hon kanske större
inkomster än vad herr Jacobsson
hade när hon föddes. Troligen blir
därigenom skatten på dessa pengar
högre. Det är en tröst som vi har när
det gäller nästan alla pensionsförsäkringar.
Men det är inte alla som har varit
så hyggliga som herr Jacobsson och

kapitalförsäkringar

nöjt sig med att teckna försäkringar
för 650 kronor om året. Det finns de
som har tecknat försäkringar för
600 000 kronor om året, och även engångsbelopp
på 15 miljoner har förekommit.
Sådana belopp måste nog betraktas
på annat sätt än de 650 kronor
som herr Jacobsson fullt legitimt arbetade
med och således alls inte laborerade
med.

Reservanterna och utskottsmajoriteten
är nu överens om att försöka få till
stånd en utredning för att söka hindra
skatteflykt. Vad vi inte är överens om
är hur man skall definiera ordet skatteflykt.
Jag anser att utredningen själv
bör få klara ut den definitionen. Större
skillnad är det inte mellan reservanterna
och utskottsmajoriteten.

Herr Jacobsson säger att de som
medvetet inte har det minsta lilla försäkringsmoment
med i bilden gör sig
skyldiga till skatteflykt. Det tycker nog
utskottsmajoriteten också. Men sedan
gäller det att fastställa vad som skall
anses vara ett försäkringsmoment eller
inte, och det är den definitionen vi
inte kan göra.

I reservation 2 vill herr Gösta Jacobsson
göra en beställning på uppmjukning
av dagens pensionsbeskattningsregler.
Eftersom vi hävdar att de
redan nu är alltför uppmjukade, kan
vi inte gå med på en sådan beställning.
Vi anser att den beställning som riksdagen
här gör skall avse en ändring åt
andra hållet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till bevillningsutskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande betänkande gjorda
hemställan komme att framställas först
särskilt angående punkten A, därefter
särskilt i fråga om punkterna B 1 och
B 2 samt vidare särskilt avseende punkten
B 3.

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Ang. beskattningen av pensions- och kapitalförsäkringar

I vad gällde punkten A, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas med
godkännande av vad utskottet anfört,
dels ock att kammaren skulle bifalla
utskottets hemställan med den ändring
i vad utskottet anfört, som förordats i
den av herr Gösta Jacobsson m. fl. vid
betänkandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan med
godkännande av vad utskottet anfört
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
48 punkten A med godkännande av vad
utskottet anfört, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring i vad utskottet
anfört, som förordats i den av herr
Gösta Jacobsson in. fl. vid betänkandet
avgivna, med 1 betecknade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —92;

Nej — 22.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstodc från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet hemställt i punkterna
B 1 och B 2.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de beträffande punkten B 3 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr Gösta
Jacobsson m. fl. vid betänkandet avgivna,
med 2 betecknade reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
48 punkten B 3, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Gösta Jacobsson
m. fl. vid betänkandet avgivna, med
2 betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —93;

Nej — 22.

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Ang. realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av aktier och fastigheter

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 50, med
anledning av motioner beträffande försäljningen
av mellanöl, m. m., bifölls
vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Ang. realisationsvinstbeskattningen vid

försäljning av aktier och fastigheter

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 52, med anledning av
motioner angående realisationsvinstbeskattningen
vid försäljning av aktier
och fastigheter.

Bevillningsutskottet hade i ett sammanhang
behandlat följande motioner:

1) motionerna 1:102, av herr Werner,
och II: 112, av herr Hermansson
m. fl.;

2) motionerna 1:148, av herr Brundin
m. fl., samt II: 175, av herrar Lothigius
och Clarkson;

3) motionerna I: 225, av herr Tistad,
och 11:264, av herr Larsson i Umeå;

4) motionerna 1:494, av herr Larsson,
Thorsten, och II: 568, av herr Josef
son i Arrie;

5) motionerna I: 496, av herr Olsson,
Manne, och herr Magnusson samt II:
931, av herr Trana m. fl.; ävensom

6) motionerna 1: 797, av herr Svenungsson
m. fl., och II: 905, av herr Hedin
m. fl.

I motionerna 1:148 och 11:175 hade
föreslagits, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skulle begära utredning
i enlighet med de i motionerna angivna
riktlinjerna rörande utformningen
av beskattningen vid avyttring av aktier
och därmed jämförliga värdepapper
enligt 35 § 3 mom. kommunalskattelagen.

I motionerna 1:225 och 11:264 hade
yrkats, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t skulle begära förslag till
sådan ändring av gällande bestämmelser
om beskattning av realisationsvinst,
att uppskov med beskattning under viss
tid finge åtnjutas för realisationsvinst
vid av ägarens flyttning till annan ort
föranledd försäljning av en- eller tvåfamiljsfastighet,
avsedd huvudsakligen
som bostad åt ägaren, i det fall denne
avsåge att på den nya bostadsorten förvärva
bostadsfastighet.

I motionerna 1:494 och 11:568 hade
anhållits, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte begära sådan ändring
av förordningen om uppskov i vissa
fall med beskattning av realisationsvinst
(SFS 1968:276), att därav klart
framginge, att uppskovsförordningen
alltid skulle tillämpas, då avyttringen
av en fastighet orsakade förvärv av en
annan (ersättningsfastighet), i enlighet
med vad som anförts i motionerna.

I motionerna 1:797 och 11:905 hade
framställts yrkande om att riksdagen
skulle besluta sådan ändring av kommunalskattelagen,
att 3 000-kronorsavdraget
vid realisationsvinstbeskattning
finge utnyttjas vid försäljning av jordbruksfastighet
i vissa fall, även då
mangårdsbyggnad med nödiga ekonomibyggnader
behölles av säljaren för
bostadsändamål.

Utskottet hade i det nu förevarande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte avslå följande motioner,
nämligen

1) motionerna 1:102 och II: 112,

2) motionerna I: 148 och II: 175,

3) motionerna 1:225 och 11:264,

4) motionerna 1:494 och 11:568,

5) motionerna 1:496 och 11:931,

6) motionerna I: 797 och II: 905,

i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet i betänkandet
anfört.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Tistad (fp), Gösta Jacobsson
(m), Karl Pettersson (m), Johan
Olsson (ep), Vigelsbo (ep), Lars -

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Ang. realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av aktier och fastigheter

sou i Umeå (fp), Enarsson (m) och
Sundkvist (ep), vilka ansett, att utskottets
yttrande i viss del bort liava den
lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 3 hemställa,
att riksdagen måtte med bifall
till motionerna I: 225 och II: 204 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära förslag
till sådan ändring av gällande bestämmelser
om beskattning av realisationsvinst,
att uppskov med beskattning under
viss tid finge åtnjutas för realisationsvinst
vid av ägarens flyttning till
annan ort föranledd försäljning av eneller
tvåfamiljsfastighet, avsedd huvudsakligen
som bostad åt ägaren, i det fall
denne på den nya bostadsorten förvärvade
bostadsfastighet;

2) av herrar Tistad (fp), Johan Olsson
(ep), Vigelsbo (ep), Larsson i
Umeå (fp) och Sundkvist (ep), vilka
ansett, att utskottets yttrande i viss angiven
del bort erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
hort under 4 hemställa, att riksdagen
måtte med bifall till motionerna 1:494
och 11:568 i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära förslag till vårriksdagen 1971 om
sådan ändring av 35 § 2 mom. tredje
stycket kommunalskattelagen och 2 §
förordningen den 6 juni 1968 (nr 276)
om uppskov i vissa fall med beskattning
av realisationsvinst, att en skattskyldig
i de i förstnämnda författningsrum avsedda
överlåtelse- och upplåtelsefallen
alltid bleve berättigad till uppskov när
det förelåge ett direkt samband mellan
överlåtelsen eller upplåtelsen och anskaffandet
av en ny fastighet.

Vid betänkandet fanns därjämte fogat
ett särskilt yttrande av herrar Gösta
Jacobsson (m), Karl Pettersson (m) och
Enarsson (m).

Herr TISTAD (fp):

Herr talman! De motioner som behandlas
i bevillningsutskottets betänkande
nr 52 berör beskattningen av
realisationsvinst vid försäljning av aktier
och fastigheter.

|2 Första kammarens protokoll 1970. Nr 36

Realisationsvinstbeskattningen är i
sin nuvarande utformning behäftad
med stora brister. Finansministern har
emellertid aviserat att han tänker tillsätta
en utredning för att se över skattereglerna.
Det är därför riktigt att i
de väsentliga frågorna avvakta denna
utredning. I stort har vi varit ense om
detta i utskottet.

På två punkter har vi från vårt håll
anmält en avvikande uppfattning.

Den ena gäller närmast en procedurfråga.
I vissa fall, t. ex. vid expropriation,
kan man få uppskov med beskattningen
av realisationsvinst vid försäljning
av fastighet, om man har för avsikt
att inom viss tid skaffa en annan
fastighet som ersättning. Om man av
någon anledning skaffar sig en ersättningsfastighet
redan innan försäljningen
av den gamla är klar, kan man däremot
på grund av lagtextens formulering
inte få uppskov med beskattningen. I
utskottet är vi ense om att reglerna bör
ändras. Rätten till uppskov bör gälla så
snart det föreligger ett direkt samband
mellan avyttringen av den ena fastigheten
och förvärvet av den andra, oberoende
av ordningsföljden mellan
transaktionerna.

Utskottsmajoriteten säger sig förutsätta,
att den utredning som aviserats
snarast lägger fram förslag till ändring
av bestämmelserna. I en reservation föreslår
folkpartiets och centerpartiets
representanter i utskottet, att riksdagen
skall skriva till Kungl. Maj:t och begära
förslag i frågan till nästa års vårriksdag.
Denna fråga är nämligen enligt
vår uppfattning så enkel och självklar
att den inte kräver någon utredning.
Varför skall man då krångla till
saken på det sätt som utskottsmajoriteten
vill göra?

En annan fråga där vi inte kunnat
enas i utskottet gäller uppskov med beskattningen
av realisationsvinst när någon
säljer ett eget hem i samband med
att han tar arbete på annan ort. Vi har
vid flera tillfällen tidigare behandlat
den frågan i kammaren, och jag skall

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Ang. realisationsvinstbeskattningen vid
inte upprepa argumenten. Det är bara
en sak jag vill tillägga till vad som
sagts tidigare.

En dagstidning hade för ett par månader
sedan en intressant artikelserie
under samlingsrubriken ”Marken”. En
av artiklarna, författad av professor
Carsten Welinder, behandlade markvinstbeskattningen.
Författaren var
mycket kritisk mot den nuvarande realisationsvinstbeskattningen,
som han
ansåg vara alltför skonsam. Men beskattningen
vid försäljningen av bebyggda
fastigheter borde enligt författarens
mening inte utformas så att den
minskade rörligheten på arbetsmarknaden.
Han skrev:

”Vill en anställd flytta, kan han tvingas
sälja sin villa, men blir försäljningen
beskattad, får han kanske ej råd att
köpa en ny. En utväg är att uppskjuta
beskattningen genom att tillåta att vinsten
å den gamla villan avskrives å den
nya.”

Det är vad som föreslås i reservation
nr 1, och jag ber, herr talman, att få
yrka bifall såväl till denna som till reservation
nr 2.

Häri instämde herr Olsson, Johan,
(ep).

Herr PETTERSSON, KARL, (m):

Herr talman! I bevillningsutskottets
betänkande nr 52 med anledning av
motioner angående realisationsvinstbeskattningen
vid försäljning av aktier
och fastigheter behandlas frågan om
uppskov med beskattning under viss
tid för realisationsvinst vid ägarens avflyttning
till annan ort, föranledd av
försäljning av en- eller tvåfamiljsfastighet
i det fall ägaren avser att på den
nya orten förvärva bostadsfastighet.
Jag vill inskränka mig till att instämma
med vad herr Tistad i debatten tidigare
har anfört och yrkar bifall till reservation
nr 1.

I motionsparet 1:148 av herr Brundin
m. fl. och 11:175 av herrar Lothi -

försäljning av aktier och fastigheter

gius och Clarkson begärs en allmän
översyn av bestämmelserna om beskattning
av vinst vid aktieförsäljning. Motionärerna
riktar erinringar mot de regler
som gäller för vinstberäkning vid
försäljning av femårsaktier och mot att
rätten till schablonavdrag och till förlustavdrag
är alltför begränsad.

Kravet på utredning avvisas av utskottet
med hänvisning till att frågan
är föremål för översyn. Bevillningsutskottet
har tidigare understrukit nödvändigheten
av en sådan översyn.

Moderata samlingspartiets ledamöter
i utskottet hälsar i ett särskilt yttrande
med tillfredsställelse meddelandet om
att departementschefen aviserat en ny
utredning om realisationsvinstbeskattningen.
Vi förutsätter att denna utredning
tillsätts utan onödigt dröjsmål och
att förslag till nya regler så snart som
möjligt föreläggs riksdagen.

I motionsparet I: 797 av herr Svenungsson
m. fl. och II: 905 av herr Hedin
m. fl. påtalas de praktiska verkningarna
i bestämmelserna av 3 000-kronorsavdraget vid realisationsvinstbeskattning
när det skall utnyttjas vid
försäljning av jordbruksfastighet i vissa
fall, då mangårdsbyggnad med nödiga
ekonomibyggnader behålls av säljaren
för bostadsändamål. Den praktiska
tillämpningen försvårar i många fall
en effektiv och rationell jord- och
skogsrationalisering.

Utskottet konstaterar att det inte kan
vara tillfredsställande att en lantbruksnämnd
tvingas tillgripa den ordningen
att först köpa hela fastigheten och därefter
sälja tillbaka den fastighetsdel som
säljaren önskar behålla. Utskottet anser
att det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet bör lösas så snart som möjligt.
Utskottet förutsätter därför att sådana
försäljningsfall behandlas med
förtur i den aviserade översynen av
realisationsvinstbeskattningen och att
förslag förelägges riksdagen så snart
som möjligt.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande
än bifall till reservation nr 1.

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

l‘J

Ang. realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av aktier och fastigheter

Herr JOHANSSON, TAGE, (s):

Herr talman! I detta utskottsbetänkande
behandlas motioner från alla de
partier som är representerade här i
riksdagen. Motionerna har givetvis inte
samma motivering och syfte, men de
har det gemensamt att de behandlar
frågor som varit eller är aktualiserade
i andra sammanhang. Det gör att utskottet
har ansett sig kunna föreslå att
samtliga motioner avslås.

När det gäller motionerna om realisationsvinstbeskattning
vid försäljning
av aktier har bevillningsutskottet tidigare
— det har också nämnts här tidigare
— framhållit att det behövts en
översyn av dessa bestämmelser. Nu har
som bekant finansministern i direktiven
till den utredning som skall göras
beträffande företagsbeskattningen sagt
att han ämnar låta göra en särskild
översyn av dessa aktuella frågor. Utskottet
anser att man med hänsyn till
detta besked kan låta dessa motioner
vara besvarade.

När det gäller vinst vid försäljning
av fastigheter föreslås i ett motionspar
en skärpning av ifrågavarande bestämmelser
och i ett annat motionspar föreslås
vad man kan kalla en liberalisering.
Utskottet har i det första fallet
ansett sig kunna hänvisa till den utlovade
utredningen. Det andra förslaget,
som gäller uppskov i vissa fall med beskattning
av realisationsvinst, har tidigare
behandlats — herr Tistad åberopade
också detta. Utskottets argument
från i fjol gäller alltjämt, nämligen att
det endast i undantagsfall kan bli tal
om realisationsvinstbeskattning på sådan
vinst som härrör sig från exempelvis
penningvärdeförändringar, önskvärdheten
av ökad rörlighet på arbetsmarknaden,
som åberopats i motionen,
är helt odiskutabel, men vi anser att de
nuvarande reglerna knappast kan utgöra
ett hinder i detta avseende. Det
kan bli aktuellt endast i få undantagsfall.

I två andra motionspar har man tagit
upp frågan om realisationsvinstbeskatt -

ning vid försäljning av jordbruks- och
skogsfastighet. Man påtalar att de nuvarande
reglerna kan utgöra eu negativ
faktor vid försäljning i syfte att åstadkomma
rationaliseringar. Motionärerna
har också påvisat olika framkomstmöjligheter
för att komma till rätta med
detta problem. I detta fall har utskottet
den meningen, att det är ”angeläget att
reglerna för realisationsvinstbeskattningen
är så utformade att de inte onödigtvis
försvårar det allmännas möjligheter
att verka för en effektiv och rationell
jord- och skogsbrukspolitik”.
Utskottet förutsätter också att denna
fråga tas upp med förtur i den av finansdepartementet
aviserade utredningen.
Med denna skrivning anser vi
oss ha gjort den beställning som bör
göras i detta fall.

Jag finner ingen anledning att mera
ingående gå igenom de nuvarande bestämmelserna
och de motiv som kan
finnas bakom motionärernas och reservanternas
krav utan vill med dessa få
ord och med hänvisning till den utförliga
motiveringen i betänkandet hemställa
om bifall till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
beträffande utskottets i förevarande
betänkande gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt angående
vardera punkten 3 och 4 samt
därefter särskilt avseende utskottets
hemställan i övrigt.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de rörande punkten 3 framkomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Tistad m. fl.
vid betänkandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Om studiesocialt stöd till ungdom i yrkesutbildning

Herr Tistad begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
52 punkten 3, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Tistad m. fl.
vid betänkandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Tistad begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —61;

Nej — 50.

I fråga om punkten 4, anförde nu
herr talmannen, hade yrkats dels att
utskottets hemställan skulle bifallas,
dels ock att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av herr Tistad
m. fl. vid betänkandet avgivna, med 2
betecknade reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Tistad begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
52 punkten 4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Tistad m. fl.
vid betänkandet avgivna, med 2 betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Tistad begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 63;

Nej — 41.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i detta
betänkande.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
memorial nr 55, angående
vissa frågor i samband med övergången
till beslutad personalorganisation
för enkammarriksdagen, bifölls vad utskottet
i detta memorial hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 55, i anledning
av motioner angående utbetalningen
av förlängt barnbidrag och studiebidrag,
bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Om studiesocialt stöd till ungdom
i yrkesutbildning

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 56, i anledning av motioner
om studiesocialt stöd till ungdom
i yrkesutbildning.

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Om studiesocialt stöd till ungdom i yrkesutbildning

Andra lagutskottet hade behandlat
två till lagutskott hänvisade motioner,

1: 865, av herr Mårtensson och fru Ohlsson,
Lilly, samt II: 1016, av herr Johnsson
i Blentarp och herr Jönsson i Arlöv.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade yrkats, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skulle anhålla om åtgärder
för att ungdom som deltoge i
kontrollerad traditionell yrkesutbildning
skulle kunna erhålla studiesocialt
stöd efter i stort sett samma grunder
som elever inom skolväsendet.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna I: 865 och II: 1016
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vid utlåtandet fanns fogat ett särskilt
yttrande av herrar Hubinette (m), Österdahl
(fp), Wikström (fp), Bomanus
(fp) och Carlshamre (m).

Herr ÖSTERDAHL (fp):

Herr talman! I de motioner som behandlas
i dag påpekas att det finns en
grupp ungdomar som utbildas direkt i
näringslivet och att en sådan utbildning
även i fortsättningen kommer att
vara nödvändig som komplement till
skolväsendet. Mot den bakgrunden yrkar
motionärerna att studiesocialt stöd
skall utgå till dessa elever efter samma
grunder som gäller dem som utbildas
i skolor under statlig tillsyn.

Centrala studiehjälpsnämnden har
avstyrkt motionerna med hänvisning
till att samhället inte kan påverka denna
utbildnings innehåll och målsättning
samt att motionärernas uttalande om
kontrollerad traditionell utbildning är
oklart. Studiehjälpsnämnden uttalar
därför rent principiellt tvekan inför
tanken att sådan utbildning skall stimuleras
genom tillkomsten av reguljärt
statligt studiestöd. Vidare säger man,
att om det bedöms önskvärt att ytterligare
vidga möjligheterna till företags -

utbildning torde detta böra ske vid
statsunderstödda företagsskolor. Utskottet
instämmer i centrala studiehjälpsnämndens
uppfattning.

Jag kan hålla med utskottet om att
lärlingslönerna i de flesta fall är så höga
att eleverna inte blir berättigade till
studiehjälp. Men den rent principiella
uppfattningen att man kanske inte bör
ge statligt studiestöd till enskild utbildning
i näringslivet kan vi, som till utskottets
utlåtande fogat ett särskilt yttrande,
inte dela. Tvärtom anser jag att
det är viktigt att samhälle och näringsliv
aktivt samarbetar och kompletterar
varandra när det gäller att utbilda såväl
ungdomar som äldre. Vi har ju en
relativt omfattande lärlingsutbildning
som är mycket betydelsefull. Företagsskolor
kan väl endast de relativt stora
företagen inrätta. Men för de mindre
företagens behov av yrkeskunnig arbetskraft,
speciellt i yrken som har
ringa utbredning, exempelvis där det
inom ett relativt stort område endast
behövs att en eller annan utbildas per
år, är det värdefullt med företagsutbildning.
Även om den gymnasiala skolan
får ganska stora resurser när det gäller
differentiering av utbildningen, kommer
det dock i många yrken att behövas
företagsutbildning, då näringslivets
behov säkert inte kommer att kunna
tillgodoses genom den gymnasiala skolan.
Jag vill därför understryka vad
som sagts i det särskilda yttrandet,
nämligen att vi inte delar utskottsmajoritetens
negativa syn på den i motionerna
aktualiserade lärlingsutbildningen.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 57, i anledning av motioner om
införande av en särskild rehabiliteringsförsäkring; -

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Om en efter arbetstagarens ålder variabel semestertid

nr 58, i anledning av motioner om en
omsorgslag för handikappade; och
nr 59, i anledning av motioner om
ökat stöd åt unga handikappade.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om en efter arbetstagarens ålder
variabel semestertid

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 60, i anledning av motioner
om en efter arbetstagarens ålder
variabel semestertid.

Till behandling hade andra lagutskottet
förehaft två till lagutskott hänvisade
motioner, I: 853, av fru Florén-Winther
och herr Strandberg, samt 11:998, av
herr Carlshamre, i vilka likalydande
motioner yrkats, att riksdagen hos
Kungl. Maj :t skulle anhålla om översyn
av semesterlagstiftningen i syfte
att söka åstadkomma en variabel semestertid
med hänsyn till arbetstagarens
ålder.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att motionerna 1:853 och 11:998 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herr
Carlshamre (m), vilken ansett, att utskottets
yttrande i viss del bort hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna
I: 853 och II: 998 i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om översyn av semesterlagstiftningen
i syfte att åstadkomma
en variabel semestertid med
hänsyn till arbetstagarens ålder.

Fru FLORÉN-WINTHER (m):

Herr talman! Motionen 1:853 om en
efter arbetstagarens ålder variabel semestertid
betraktar jag som uttryck för
önskemålet att mildra verkningarna av
den pressande och stressande arbets -

takten på dagens svenska arbetsmarknad.
Denna arbetstakt har fört med sig
behovet av en ökad semestertid och
ökad fritid, något som vi möter i den
allmänna diskussionen om arbetsmarknadsfrågor.
Andra yttringar av samma
problem möter vi i förslag om rörlig
och sänkt pensionsålder och i diskussionen
om ackordshetsen. Uppsägningsskyddet
med hänsyn till ålder och anställningstid
är ju ett annat av delproblemen
på arbetsmarknaden som förekommer
i både den fackliga och den
politiska diskussionen.

Den höga materiella standard som
uppnåtts i vårt land grundas på effektivt
utnyttjande av tekniken och den
mänskliga arbetskraften. Det finns anledning
anta att kravet på effektivitet
hos människorna kommer att öka. Den
hittillsvarande materiella utvecklingen,
som kan förväntas fortsätta, innebär
ökade ekonomiska resurser för samhället
men även en stark förslitning av
människomaterialet på arbetsmarknaden.

Det hårda utnyttjandet av arbetskraften
under arbetstiden har fört med sig
ett starkt önskemål om bättre rekreationsmöjligheter.
Särskilt kan farhågor
hysas för att rekreationsbehovet är
otillräckligt tillgodosett för äldre arbetstagare.

Semestern regleras genom semesterlagen,
som senast justerades 1963, då
semestern utökades till fyra veckor. Sedan
dess har, vilket utskottet också
åberopar, en del tjänstemannagrupper
kunnat förhandla sig till längre semester.
Detta gäller framför allt på den
statliga och kommunala sidan. Det system
som tillämpas i detta avtal är t. ex.
semester efter lön men också semester
efter levnadsår. Jag vill peka på att sådana
system kan vara mer eller mindre
rättvisa. Eftersom jag själv förhandlat
för många kvinnor, vill jag åberopa vad
utskottet har anfört på s. 3 i utlåtandet,
nämligen att det kan ske orättvisor
t. ex. mellan män och kvinnor, när man
går efter lönevillkor. Det kan också bli

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Om en efter

orättvisor för lågavlönade i jämförelse
med högavlönade. Det är sådant som en
utredning om den variabla semestern
för äldre arbetskraft skulle kunna bidra
till att utplåna.

Utskottet hänvisar till att semesterlagen
innehåller minimiregler och att
det finns möjligheter för arbetstagarna
att förhandla sig till bättre förmåner.
Vi motionärer tycker att det är alldeles
riktigt, och vi har inte sagt någonting
annat än att det är så det bör gå till.
Vi vill emellertid få fram en viljeyttring
och ett utredningsmaterial som
kan utgöra underlag för en anpassning
av semesterlagen till det moderna samhället
där det finns så många svåra
stressfaktorer.

Stressens betydelse för den enskilde
arbetstagaren har varit uppe till diskussioner
som berört det mentalhygieniska
fältet. Jag tänker självklart på
den mycket diskuterade mentalhälsokampanjen
och vad som då drogs fram.

Herr Carlshamre tar i sin reservation
upp problemet från en annan synpunkt,
och jag är beredd att ge reservationen
min anslutning. Han framhåller att detta
måste vara en arbetarskyddsfråga
och att utredningen borde knyta an till
den aspekten. Det är ju riktigt, om man
beaktar de medicinska skälen och ser
på hur arbetstagare i olika åldrar visar
olika sjukfrekvens, ser efter i vilka åldrar
det förekommer hjärtinfarkter,
osv.

Remissyttrandena är intressanta från
olika synpunkter. Avtalsverket, Kommunförbundet
och Landstingsförbundet
säger att även om det inte finns
något uttalat behov av den begärda utredningen
så motsätter de sig inte en
sådan. Dessa remissinstanser har till
stor del träffat avtal om semestertid
efter levnadsår. LO nämner i sitt remissyttrande
att förhandlingar pågår
med Arbetsgivareföreningen. LO hoppas
på en lösning den vägen, men om
en sådan inte kan nås, så har LO för
avsikt att återkomma till statsmakterna

arbetstagarens ålder variabel semestertid
med krav om lagstiftningsåtgärder. LO
är alltså inne på detta problem och önskar
en lösning.

SACO säger sig inte heller ha någon
erinran mot en utredning. SACO är ju
egentligen den organisation som har
den övervägande delen av avtal som
ger bättre semestervillkor än minimivillkoret.
Där har man både avtal som
går efter levnadsår och avtal som går
efter lönevillkor.

TCO är den organisation bland remissinstanserna
som helt har anslutit
sig till ett utredningskrav. TCO gör
dessutom, tycker jag, ett mycket intressant
förslag. Efter att ha tagit del av de
handlingar som förekom vid TCO-kongressen
bär jag fått den uppfattningen
att hela TCO står bakom det förslag
som har lagts fram. I en motion till
TCO:s kongress föreslogs att den årliga
semestertiden skall utsträckas med sex
dagar per år för arbetstagare som är
äldre än 40 år och att den utökade semestern
skall kunna förläggas utan
samband med övrig semester. TCO-styrelsens
yttrande till kongressen antogs
av hela TCO-kongressen. Här har man
alltså tagit upp en åldersgräns, nämligen
40 år, då en differentierad .semester
skall börja stegvis tillämpas. Sedan
har man även angivit hur många ytterligare
dagar man skulle kunna tänka
sig och hur denna semester skulle kunna
förläggas. Jag tycker att det är ett
intressant förslag. Skulle en sådan här
utredning komma till stånd, har den
tillstyrkts av en stor arbetsmarknadsorganisation.
TCO, som innehåller så
många stora förbund, måste ju ha erfarenheter
från sina förhandlingar under
många år. Det känner jag till och
det känner vi alla till att detta har varit
ett av förhandlingskraven under senare
år från en del TCO-förbunds sida.
TCO har alltså redan erfarenheter av
att det är svårt att nå resultat om inte
lagstiftarna har givit uttryck för att de
vill tillgodose den äldre arbetskraften
på ett bättre sätt när det gäller rekrea -

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Om en efter arbetstagarens ålder variabel semestertid

tionsmöjligheter. Jag tror att frågan
ligger så i tiden att det vore framsynt
att i dag besluta om en utredning.

Jag vill med dessa ord, herr talman,
yrka bifall till herr Strandbergs och
min motion nr 853 samt till den reservation
som framställts av herr Carlshamre
i andra lagutskottet.

Herr HDBINETTE (m):

Herr talman! Jag har varit med om
behandlingen av detta ärende i andra
lagutskottet, men jag har inte velat ansluta
mig till reservanten, herr Carlshamre.
Nu när fru Ethel Florén-Winther
har redovisat sina synpunkter på
detta problem, finns det mycket i hennes
anförande som jag kan instämma i.
Vi skiljer oss dock åt i en principiellt
viktig fråga, nämligen när det gäller
förhandling kontra lagstiftning.

Fru Florén-Winther har citerat och
åberopat remissyttranden från de olika
arbetsmarknadsorganisationerna, men i
vissa delar har hon utelämnat väsentliga
saker. Avtalsverket, Kommunförbundet
och Landstingsförbundet, som
har åberopats, säger att sådana här saker
bör överlämnas till arbetsmarknadens
parter. Samma inställning återspeglas
också i SACO:s yttrande. Arbetsgivareföreningen
framhåller att
man bör undvika särlagstiftning på sådana
här områden. Det har visat sig
genom tiderna att det kanske inte är
helt ändamålsenligt.

Därför, herr talman, kan jag inte ansluta
mig till reservantens krav, utan
jag stöder utskottet i dess hemställan.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Egentligen borde väl
jag såsom tidigare företrädare för dem
som är anslutna till Landsorganisationen
vara tacksam för all den välvilja
som kommer till uttryck i motionen
och framför allt i den motivering som
fru Florén-Winther har använt. Hon

talade ju i mycket varma ordalag för
den äldre arbetskraftens behov.

Landsorganisationen har väl närmast
den uppfattningen att fyra veckors semester
är en minimisemester som alla
lagstiftningsvägen är tillförsäkrade. Sedan
finns det ett antal anställda som
har bättre förmåner, men dessa förmåner
har de ju fått efter förhandlingar
med arbetsgivaren. Jag förmodar att
de har fått betala de bättre förmånerna
på ett eller annat sätt, bl. a. genom eftergifter
när det gällt höjning av lönen.
Jag vill i detta sammanhang erinra om
att gränsen vid 40 år, som är den mest
förekommande åldersgränsen för rätt
till en längre semester, ofta är kombinerad
med kravet på en viss löneställning.
De som uppnått 40 års ålder kan
väl ändå inte alla anses representera
den äldre arbetskraften. Även om vi har
kommit längre ned i åldrarna med hänsyn
till utvecklingen inom produktionen
och som det sägs den stressande
miljön på arbetsplatserna har vi väl
ändå inte kommit så långt, att vi vill
betrakta 40-åringen såsom representerande
den äldre arbetskraften.

Jag vet inte om Landsorganisationen
i sina förhandlingar med Arbetsgivareföreningen
lyckas att få till stånd någon
gradering av semestern som leder
till bättre förmåner för äldre arbetskraft.
Förmodligen räknar Landsorganisationen
med att få gehör för sina
krav vid dessa förhandlingar, som ju
är inriktade på att söka ernå likvärdiga
sociala förmåner för såväl dem som betecknas
som tjänstemän som kollektivavtalsanställda.
Det är möjligt att vid
dessa förhandlingar också frågan om
gradering när det gäller semesterförmåner
kommer upp till behandling och
kan lösas på ett eller annat sätt, om
inte omedelbart så i varje fall på sikt.

Jag har den bestämda uppfattningen
att de nu utgående förmånerna i form
av längre semester än den i lagen angivna
har tillkommit efter förhandlingar
som har ungefär samma karaktär
som förhandlingar om löneförmåner

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

2f>

Om rätt för person med partiell förtidspension att tillgodoräkna sig ATP-poäng

eller förmäner i arbetsvillkoren i övrigt.
De har alltså inte tillkommit med
hänsyn till att den arbetskraft som har
fått dessa förmåner skulle vara den som
i första hand är i behov av längre semester.
Ursprungligen har den längre
semestern varit förbehållen topparna
hland de anställda, men man har numera
gått längre ned i löneställningen
när det har gällt att tillämpa de förmånligare
bestämmelserna. Jag kan
mycket väl tänka mig att TCO:s tillstyrkande,
som dessutom har tillkommit
efter behandling av ärendet på
kongressen, har sin grund i att organisationen
har misslyckats i fråga om att
över hela fältet få den förmånligare semesterberäkningen
tillämpad. Jag tycker
emellertid inte att detta är en tillräcklig
motivering för att jag skall tillstyrka
en utredning om längre semester
lagstiftningsvägen för äldre arbetskraft.

Jag hemställer, herr talman, om bifall
till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes i enlighet med
därunder framkomna yrkanden propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Om rätt för person med partiell förtidspension
att tillgodoräkna sig ATP-poäng

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 61, i anledning av motioner
om rätt för person med partiell förtidspension
att tillgodoräkna sig ATPpoäng.

Andra lagutskottet hade behandlat
två till lagutskott hänvisade motioner,
1:62, av herr Österdahl m.fl., och II:
76, av herr Jonsson i Mora in. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade yrkats, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t skulle hemställa om förslag till
sådana ändringar i allmänna försäkringslagen,
att personer med partiell
förtidspension skulle kunna intjäna
ATP-poäng för inkomst av förvärvsarbete.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
motionerna I: 62 och II: 76 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Österdahl (fp), Wikström (fp) och Romanus
(fp), vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte med bifall till motionerna
1:62 och 11:76 i skrivelse till Kungl.
Maj.-t anhålla om förslag till sådana
ändringar i lagen om allmän försäkring,
att personer med partiell förtidspension
skulle kunna tjäna in ATP-poäng
för inkomst av förvärvsarbete.

Herr ÖSTERDAHL (fp):

Herr talman! Det stod i en Stockholmstidning
för några dagar sedan att
AMS kritiserar industrin för att den
producerar handikappade. Men det är
inte bara industrin som producerar
handikappade. Trafiken är också en
stor producent, vilket vi kan se av
olycksfallsstatistiken. Även jäktet och
den sämre miljön producerar handikappade
i större utsträckning än tidigare.
Det är därför ett viktigt gemensamt
intresse för samhället och de handikappade
att dessa kan återanpassas
och delta i produktionslivet. Vi behöver
alla armar i produktionen och den handikappade
behöver den tillfredsställelse
och de inkomster en arbetsinsats
ger. Stora ansträngningar görs också
för att göra de handikappade arbetsföra
i största möjliga utsträckning. Jag
behöver bara peka på den medicinska
rehabiliteringen och på arbetsvårdsor -

26 Nr 36 Onsdagen den 4 november 1970

Om rätt för person med partiell förtidspension att tillgodoräkna sig ATP-poäng

ganens stora och engagerade insatser i
detta hänseende.

Men vad möter då de handikappade
när de, efter en kanske omfattande
egen eller samhällelig insats, äntligen
kan delta i arbete och få sysselsättning?
Jo, deras arbetsinkomster berättigar
inte till ATP-poäng och därmed
inte heller till tilläggspension. Det är
annars så att den som har en arbetsinkomst
på mellan 1 och 7,5 gånger basbeloppet
i regel får tillgodoräkna sig
ATP-poäng. Från detta görs undantag
för den som har förtidspension. Vi motionärer
vänder oss mot denna undantagsbestämmelse.
Vi vill att ATP skall
kunna intjänas även av den som har
förtidspension. Folkpartiets representanter
i andra lagutskottet har också
reserverat sig för ett uttalande i denna
riktning, men utskottsmajoriteten är
emot detta och vill inte undanröja dessa
regler, som vi finner orättvisa. Men
även om vi blev ensamma i utskottet är
vi inte ensamma om denna uppfattning.
Den delas av organisationer, verk
och andra remissinstanser. Både LO
och TCO anser att personer med förtidspension
skall kunna tjäna in ATP.
Arbetsmarknadsstyrelsen har samma
uppfattning, De handikappades riksförbund
och Försäkringskasseförbundet
likaså. Det rör sig alltså om tunga och
sakkunniga remissinstanser som företräder
de anställda, arbetsvårdsorganen,
de handikappade och försäkringskassorna
som skall tillämpa bestämmelserna
i det praktiska livet. Regeringen
har också visat intresse för frågan och
nuvarande socialministern har aktualiserat
den flera gånger.

Efter det att motionerna avlämnades
i januari har den s. k. pensionsålderskommittén
blivit tillsatt, bl. a. med anledning
av motioner som samma motionärer
tidigare väckt. Den kommittén
har också fått i uppdrag att utreda frågan
om de unga invalidernas problem.
Vi är naturligtvis mycket glada för att
så skett, men fortfarande finns cirka

10 000 partiellt arbetsföra som aldrig
kan få ATP om deras arbetsförmåga
inte förbättras radikalt. Detta antal stiger
för varje år.

Vi motionärer och reservanter kan
inte godtaga att allt fler ställs utan
möjlighet att förbättra sin ålderspension
genom eget arbete, trots att arbetsgivaren
får betala avgift i vanlig
ordning för en pension som den handikappade
aldrig får. Vissa myndigheter
godtar dessa enligt vår mening
orättvisa bestämmelser med motiveringen
att ATP åt förtidspensionärer
skapar orättvisor gentemot andra grupper
som redan tjänar in ATP, eller mellan
olika grupper av handikappade. Ett
statsråd har t. o. m. sagt att man måste
se till att det icke öppnas vägar för
spekulation på bekostnad av detta system.

Såväl pensionsutredningen som 1958
års socialförsäkringskommitvé föreslog
att ATP skulle utgå till invalider respektive
till de förtidspensionärer som
inte var berättigade till ATP. Vi tror
att godtagbara lösningar också kan
uppnås genom modifieringar av de förslag
som dessa kommittéer lämnat, om
man inte hakar upp sig på att full rättvisa
måste åstadkommas till alla delar.

Såväl motionärerna som reservanterna
anser denna fråga om ATP för förtidspensionärer
vara mycket viktig från
rättvisesynpunkt och från principiell
synpunkt. Det får helt enkelt inte vara
så, tycker vi, att personer som är så
svårt sjuka att de kan få partiell förtidspension
skall behandlas sämre när
det gäller ålderspension, trots att de
har arbetsinkomst. Vår önskan är därför
att riksdagen hemställer hos Kung],
Maj :t om förslag till sådan ändring i
lagen om allmän försäkring att personer
med partiell förtidspension skall
kunna tjäna in ATP-poäng för inkomst
av förvärvsarbete.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag
bifall till reservationen.

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Om rätt för person med partiell förtidspension att tillgodoräkna sig ATP-poang

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Denna fråga var föremål
för riksdagens behandling redan
förra året, och yrkandet avslogs då av
riksdagen på andra lagutskottets förslag.
Vi har kommit till samma ståndpunkt
innevarande år. Det har nämligen
inte blivit någon förändring i läget
och inte heller någon förändring i motionens
motivering för yrkandet i fråga.

Om det ligger någonting i vad herr
Österdahl har sagt, så borde det i första
hand gälla dem som intjänat hel förtidspension
innan de varit i yrkesverksamhet
så länge att de har nått upp till
den inkomst de rimligen bort komma
upp till sedan de hade fått tillräcklig
erfarenhet och rutin i sitt arbete. De
som har tillerkänts hel förtidspension
kan ju under inga förhållanden genom
arbetsinkomst och intjänande av ATPpoäng
förbättra pensionen. De befinner
sig i samma situation i det avseendet
som alla de vilka inte har kommit in i
produktionen och följaktligen icke har
intjänat någon pensionsrätt. Råkar de
senare ut för någonting som berövar
dem arbetsförmågan, har de enbart
folkpensionen att falla tillbaka på.

Vi är inom andra lagutskottet — och
det är man förmodligen också hos remissinstanserna
— medvetna om delta
förhållande. Men det är en särskild angelägenhet
som fordrar andra åtgärder
än ett beslut i riksdagen om en utredning
för att skapa möjligheter för de
partiellt pensionerade att intjäna ytterligare
ATP-poäng.

Nu säger herr Österdahl att arbetsgivaren
fortfarande betalar avgifter för
en pension som den försäkrade icke
kommer att få någon nytta av. Det är
väl en sanning med mycket stor modifikation.
Vederbörande har ju fått pension
beräknad både på intjänade poäng
och på antagandepoäng fram till dagen
för pensionsålderns inträde. Endast
under förutsättning att han, om han
hade varit frisk, skulle fått en väsentligt
högre lön än den som ligger till

grund för pensionsberäkningen, kan
man säga att arbetsgivaren betalar avgifter
för inkomst som inte medför ökad
pensionsrätt för den anställde. Det är
detta som vi inom andra lagutskottet
har fastnat inför. Har vederbörande
beviljats förtidspension på basis av
bl. a. antagandepoäng, så har han beviljats
pension på den inkomst man
räknat med att han i fortsättningen
skulle åtnjuta som frisk. Har han varit
anställd i yrkesverksamhet så länge att
han lyfter genomsnittsinkomsten, så
ger inte beräkningen underskott i annat
avseende än att han efter att ha beviljats
pension enligt nuvarande regler
icke får någonting annat i fortsättningen
som påslag än s. k. tillägg för prisstegringar.
Han får inget tillägg för
standardhöjningar i inkomsten inom
den verksamhet där han tidigare varit
sysselsatt.

Andra lagutskottet har tidigare förordat
en utredning om detta, riksdagen
har beslutat den, och jag förmodar att
den utredningen också är tillsatt.

Herr Österdahl talar för något som
är sant endast under en viss förutsättning:
om en person blivit pensionerad
på basis av inkomster som är så ogynnsamma
för honom att han — om han
hade behållit hälsan — skulle ha intjänat
inte bara antagandepoängen till
grund för pensionsberäkningen utan
också poäng därutöver. När han nu är
partiellt pensionerad, minskar möjligheten
att intjäna sådana poäng. I första
hand skall intjänad inkomst svara mot
den halva del av den tidigare inkomsten
som han fått pension för.

Det betyder att den partiellt pensionerade
för att få sådana poäng måste
ha en inkomst så stor att han mister
förtidspensionen. Den mister han nämligen
om inkomsten överstiger hälften
av den han beräknats ha om han varit
frisk och arbetat inom det yrke där
han var sysselsatt när han pensionerades.
Då går han alltså miste om pensionen
och betraktas som en vanlig anställd
och får möjlighet att intjäna yt -

28 Nr 36 Onsdagen den 4 november 1970

Om rätt för person med partiell förtidspension att tillgodoräkna sig ATP-poäng

terligare poäng på de bättre inkomster
han fått efter den tidigare inkomstberäkningen,
vilken legat till grund för
förtidspensioneringen.

Jag har den uppfattningen, och jag
tror flertalet i utskottet delar den, att
här är det vackert tänkt, men om yrkandet
skulle bifallas skulle det i praktiken
inte alls ge det resultat motionärerna
tänkt sig. I det stora flertalet fall
blir det så att vederbörandes inkomster
i fortsättningen inte täcker mera än
vad man antagit vid beräkning av pensionsnivån
på basis av antagandepoängen.

Herr talman, jag hemställer om bifall
till utskottets utlåtande.

Herr ÖSTERDAHL (fp):

Herr talman! Jag vet inte om jag
missuppfattade herr förste vice talmannen,
men jag tyckte han nämnde att
denna fråga var uppe vid fjolårets riksdag,
som då avslog motionerna. Såvitt
jag kan minnas var denna fråga inte
uppe vid föregående års riksdag.

Jag nämnde också att arbetsgivaren
betalar ATP-avgift även för en partiellt
arbetsför som har en inkomst och som
inte kan förtjäna in ATP-poäng. Det
står även i utskottets utlåtande på s. 2:
”Arbetsgivare, som i sin tjänst har arbetstagare
som åtnjuter förtidspension
från den allmänna försäkringen, betalar
arbetsgivaravgift för lönen till denne
enligt samma regler som gäller för
arbetstagare i allmänhet.” Det är alltså
ett riktigt påstående som jag har fört
fram, att arbetsgivaren betalar ATPavgift
även när vederbörande inte kan
tjäna in ATP-poäng.

När herr förste vice talmannen talar
om att man tidigare tjänat in ATPpoäng
och därför får förtidspension,
gäller detta bara dem som har antagandepoäng.
De andra, som inte har någon
ATP, alltså alla de som var handikappade
redan 1960 när ATP kom till,
och alla de som sedan har blivit handikappade
och inte kunnat få antagande -

poäng, de får ingen förtidspension från
den allmänna tjänstepensioneringen.
De avgifter som betalas för dessa kommer
inte alls dem till godo. Det är en
avgift som arbetsgivaren får betala utan
att de förtidspensionerade på något sätt
får nytta av den.

Jag sade också att antalet handikappade
stiger. Detta visar den statistik
som riksförsäkringsverket ger ut varje
månad. Därav framgår att antalet handikappade
med förtidspension på två
och ett halvt år, från januari 1968 till
augusti 1970 — stigit från över 13 000
till över 17 000. Antalet av dem som
har tilläggspension har stigit från ca
4 000 till över 5 000. De som saknar
tilläggspension har alltså ökat med sammanlagt
över 3 000 på två och ett halvt
år.

Det är enligt min mening mycket angeläget
att denna fråga får sin lösning.
1958 års socialförsäkringskommitté,
som — om jag inte missminner mig —
herr förste vice talmannen var ordförande
i, föreslog också att personer
som inte hade ATP enligt antagandepoäng
men som var handikappade så
att de hade förtidspension också skulle
kunna tjäna in ATP. Det bör vara en
princip i vårt samhälle att var och en
som arbetar och som har inkomst också
skall ha rätt att få ATP med samma
förmåner och enligt samma regler oberoende
av om det gäller sjuka eller
friska personer. Det är särskilt viktigt
att sjuka personer får dessa rättigheter.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Det är nog riktigt som
herr Österdahl säger, att jag misstagit
mig i fråga om behandlingen av detta
ärende. Det måste ha varit en annan
fråga av lika tveksamt slag som väckts
från herr österdahls sida och som rör
pensionssystemet, vilken fallit mig i
minnet men som inte varit så realistisk
att den kunnat bifallas.

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Om rätt för person med partiell förtidspension att tillgodoräkna sig ATP-poäng

Det är också riktigt som herr Österdahl
säger att 1958 års pensionsförsäkringskommitté
resonerade om dessa
frågor. Då fanns det ingen intjänad
pensionsrätt inom tilläggspensionssystemet.
Då var väl tankarna inriktade
på att den som hade intjänat förtidspension
uteslutande på basis av folkpensionen
skulle kunna medgivas rätt
att tillgodogöra sig poängberäkning i
ATP-systemet. Men det måste ha varit
någon underlig sammanställning som
gjort att pensionsförsäkringskommittén
kunde komma till den slutsats som skett,
tv det har ju alltid varit fråga om avdrag
för basbelopp. En person som tillerkänts
förtidspension uteslutande inom
folkpensioneringen kan ju inte behålla
denna förtidspension, om han har
mycket stora arbetsinkomster. Det fanns
inte någon inkomstgräns i och för sig
inom folkpensioneringen på den tiden,
utan man utgick från den medicinska
invaliditet som vederbörande råkat ut
för. Det var väl detta som spelade in,
när man utgick ifrån att arbetsinkomst
möjligen skulle kunna läggas till grund
för beräkningen. Men detta godtogs inte
av departementschefen och sedermera
inte heller av riksdagen.

Sådan situationen är i dag med 6 400
kronor i basbelopp som i första hand
skall intjänas innan pensionspoäng kan
beräknas, är det föga sannolikt att en
förtidspensionär har en inkomst som
ger honom möjlighet att intjäna ATPpoäng
utöver dem han redan fått tillgodogöra
sig i form av antagandepoäng.

Herr ÖSTERDAHL (fp):

Herr talman! Det finns såvitt jag förstår
stora möjligheter för en handikappad
att komma upp i en inkomst på
över 6 400 kronor, dvs. en inkomst
som ger honom rätt att tillgodoräkna
sig ATP-poäng. Medelinkomsten för arbetstagare
i detta land ligger väl för
närvarande på cirka 20 000 kronor, och
många har avsevärt högre inkomster.

Om den handikappade är halvt arbetsför
kan han således tjäna hälften av det
man som helt arbetsför kan komma upp
till inom respektive yrke och först då
mister lian sin förtidspension. Ofta är
därför denna halva inkomst avsevärt
högre än 6 400 kronor.

I utskottets utlåtande framhålles också
att det inte kan bli fråga om att tjäna
in så många basbelopp innan det blir
en omprövning av förtidspensionen,
och det kan jag naturligtvis hålla med
om. Å andra sidan är det ju inte heller
så många basbelopp vi har att kämpa
om — det gäller bara 6,5 stycken. För
varje poäng man kan få utgår det i alla
fall 60 procent av basbeloppet som pension.
Har man tjänat in en eller två
poäng utöver basbeloppet utgör det en
god hjälp till ålderspensioneringen. Remissinstanserna
har också pekat på att
om möjlighet inte ges att höja förtidspensionsbeloppet
under den tid vederbörande
är förtidspensionerad så förenklas
problemet avsevärt. Det är alltså
en klar orättvisa mot de många handikappade
som arbetar och har inkomster
att de inte kan tjäna in ATP. Den
som kommer upp i en sådan inkomst
att han mister sin förtidspension får naturligtvis
rätt att intjäna ATP-poäng.

Överläggningen ansågs härmed avslutad,
varefter herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden gjorde
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Österdahl begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 61,
röstar

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Om höjning av vissa äldre livräntor

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Österdahl begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja— 84;

Nej — 23.

Därjämte hade 8 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om höjning av vissa äldre livräntor

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 62, i anledning av motioner
om höjning av vissa äldre livräntor.

Till behandling hade andra lagutskottet
förehaft två till lagutskott hänvisade,
likalydande motioner, I: 413, av herr
Åkerlund m. fl, samt II: 456, av herr
Oskarson m. fl., vari anhållits, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
begära, att Kungl. Maj:t måtte låta
ompröva äldre livräntor baserade på
uppenbart låga årliga arbetsförtjänster
i enlighet med vad i motionerna anförts.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:413 och 11:456
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr ÅKERLUND (m):

Herr talman! Andra lagutskottets utlåtande
behandlar ett par motioner som
väckts av mig och ytterligare några motionärer
i första kammaren och av herr
Oskarson in. fl. i andra kammaren. De
hemställer att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte begära att Kungl.
Maj:t låter ompröva äldre livräntor baserade
på uppenbart låga årliga arbetsförtjänster.

Vad vi motionärer här närmast haft
i tankarna är vissa fall av skador och
invaliditet som uppkommit genom olyckor
under beredskapstjänstgöringen
åren 1939—1945. Men då hela frågan
om sådana här ersättningar inte lämpligen
bör begränsas till enbart militärer,
har vi som vår mening anfört att
alla sådana livräntor, alltså även civila,
bör omprövas, helst naturligtvis i uppjusterande
syfte. Att göra en gränsdragning
är egentligen orimligt. Visserligen
är det skilda förordningar som behandlar
dessa saker, men i varje fall är situationen
densamma för människor, alldeles
oberoende av vilken förordning
som gäller i deras skadefall. Detta är
närmast en vädjan om att riksdagen
och Kungl. Maj :t skall göra någonting
för att hjälpa människor som har gjort
insatser för oss alla i ett tidigare skede
och som har låga invalidersättningar.

Jag vill peka på vad som sägs i andra
lagutskottets i och för sig mycket
omsorgsfulla presentation av detta ärende.
Utskottet skriver att efter en omreglering
för fall där man tillämpar
olycksfallslagen och den speciella lagen
för vissa yrkessjukdomar, YL, som den
här är rubricerad, kommer man upp till
en invalidersättning på maximalt 6 000
kronor. Även om det skulle vara så,
vilket jag inte kunnat utröna av texten,
att dessa skulle ha uppjusterats åren
1962 och 1967 till eventuellt 9 000 kronor,
är det fortfarande mycket små belopp
vi ger till människor som har
gjort vårt land tjänster i ett tidigare
skede.

Jag är litet ledsen över utskottets be -

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Ang. ersättningen inom sjukförsäkringen till privatpraktiserande läkare

handling av detta ärende. Den var överraskande
kallsinnig. Jag tror inte att
utskottet i själ och hjärta är så negativt
till att göra någonting för att justera
upp livräntorna för dessa människor.
Jag tror inte heller att det kan gälla
så förskräckligt många fall. Utskottet
säger att det här skulle röra sig om totalt
77 000 fall av livräntor enligt skilda
författningar om yrkesskador för
tiden fram till den 1 januari 1968, men
de fall som kan komma i fråga för en
omprövning måste vara väsentligt färre.
Det sägs också i utlåtandet att den
allmänna pensioneringen inneburit en
samordning av förmånerna i inte mindre
än 31 800 fall.

Nu har emellertid utskottet kommit
i det läget att det skjuter ifrån sig problemet
och menar att denna fråga skall
behandlas av den utredning som prövar
värdebeständigheten inom ATP-systemet.
Därför säger utskottet att det inte
är lämpligt att i dag särbehandla en
viss grupp av livräntetagare. Jag tycker
det är en smula beklagligt, därför att
tiden nu är så långt framskriden, att
många av de människor som — kanske
någon gång i en oviss framtid — får en
uppjustering av de här beloppen, även
om de i och för sig är glada över det,
då blivit för gamla för att över huvud
taget kunna ha någon glädje av de höjda
beloppen. En del av dem har kanske
t. o. m. hunnit avlida. Denna grupp är
sålunda nu ställd åt sidan. Jag kan alltså
inte finna att de formella skälen är
tillräckligt vägande utan anser att någonting
borde kunna göras.

Nu finns det inte förutsättningar att
få riksdagen med på det i dag. Därför
har jag inget yrkande, men jag hoppas
i alla fall att andra lagutskottets efterträdare
i den nya riksdagen skall kunna
se på denna fråga litet mer positivt.

Jag har som sagt inget yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 63, i anledning
av motioner angående lagstiftningen
om arbetarskydd m. m., bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Ang. ersättningen inom sjukförsäkringen
till privatpraktiserande läkare

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 64, i anledning av motioner
angående ersättningen inom sjukförsäkringen
till privatpraktiserande
läkare.

Andra lagutskottet hade behandlat
två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 402, av herr Kaijser, samt II: 596, av
fröken Wetterström in. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade yrkats, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t skulle hemställa, att frågan om de
privatpraktiserande läkarnas ställning
inom sjukförsäkringens ersättningssystem
måtte underställas riksdagen, innan
bestämmelser i ärendet utfärdades.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att motionerna 1:402 och 11:596
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Hubinette (m) och Ringaby (m), vilka
ansett, att utskottets yttrande i viss del
bort erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte med bifall
till motionerna 1:402 och 11:596
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
frågan om de privatpraktiserande läkarnas
ställning inom sjukförsäkringens
ersättningssystem måtte underställas
riksdagen innan bestämmelser i
ärendet utfärdades.

Herr HUBINETTE (m):

Herr talman! När riksdagen i fjol behandlade
den stora frågan om 7-kronorsreformen,
förelåg en motion med

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Ang. ersättningen inom sjukförsäkringen
samma innehåll som den vi nu har att
behandla. Andra lagutskottet framhöll
i sitt utlåtande, att riksdagen hade möjlighet
att diskutera frågan i samband
med behandlingen av det förslag som
hade framlagts av riksförsäkringsverket.
Verket hade nämligen fått i uppdrag
av departementschefen att utreda
frågan om inlemmandet av de privatpraktiserande
läkarna i reformen.

Nu hände det sig att remissinstanserna
ganska klart och tydligt kritiserade
riksförsäkringsverkets promemoria.
Det föranledde departementschefen att
göra en förnyad översyn av frågan.
Riksförsäkringsverket och socialstyrelsen
skulle medverka.

Man sade vidare från utskottets sida
den gången att tidsnöden var stor och
att om riksdagen skulle beredas möjlighet
att yttra sig över frågan, skulle det
medföra ytterligare fördröjning.

Nu har båda dessa argument fallit.
Vad är det som har hänt? Genom att
riksförsäkringsverket och socialstyrelsen
fått förnyat uppdrag att se över frågan
med anledning av kritiken från remissinstanserna
har tidsfaktorn bortfallit.
Utskottet kan inte längre åberopa
tidsnöden som skäl för sitt ställningstagande,
eftersom utredningen nu inte
kan beräknas vara avslutad förrän i
mitten av år 1971.

Den andra delen av argumentationen,
som går ut på att riksförsäkringsverkets
promemoria skulle kunna ligga till
grund för en diskussion i riksdagen,
har naturligtvis också fallit. Jag tycker
då att det är ganska underligt, när
utskottet anför att det i år liksom i fjol
avstyrker motionärernas yrkande, eftersom
det inte finns någonting som talar
för att riksdagen skall pröva det.

Det finns emellertid en formulering
som utskottet enligt min mening inte
borde ha ställt sig bakom. Det är märkligt,
när utskottet skriver på följande
sätt: ”Enligt utskottets mening finns ej
anledning för riksdagen att ompröva
detta ställningstagande innan resultatet
av det pågående utredningsarbetet in -

till privatpraktiserande läkare

om riksförsäkringsverket och socialstyrelsen
föreligger.” Eftersom Kungl.
Maj:t fått befogenhet att utfärda bestämmelser
på grundval av den promemoria
som skall framläggas, kommer ju
aldrig riksdagen att få möjlighet att
diskutera saken. Vad tjänar det då till
att skriva, att riksdagen inte behöver
ompröva sitt ställningstagande förrän
resultatet föreligger? Ställningstagandet
kan inte omprövas, ty i och med
det fattade beslutet har Kungl. Maj:t
fått fullmakt att utfärda bestämmelser.
Jag skulle vilja fråga utskottets ordförande:
Avser utskottet att riksdagen
skall diskutera detta? Jag kan inte se
någon möjlighet därtill med hänsyn till
den fullmakt som Kungl. Maj:t har begärt
och fått av riksdagen.

Jag tycker att detta är en så stor och
viktig fråga att riksdagen mycket väl
skulle kunnat erhålla tillfälle att — som
sker i andra sammanhang — resonera
om denna. Därefter skulle Kungl. Maj:t
mot bakgrunden av den förnyade omprövning
som riksförsäkringsverket
och socialstyrelsen har gjort och efter
inhämtande av riksdagens mening ha
utfärdat de bestämmelser som behövs,
men detta går inte nu. Det förvånar mig
då att utskottet har kunnat göra en sådan
formulering som jag här angett och
att utskottsmajoriteten har kunnat ställa
sig bakom den.

Hem talman! Jag vill till slut bara yrka
bifall till den reservation som finns
fogad vid föreliggande utskottsutlåtande.
Det är som sagt förvånansvärt att
inte fler har kunnat ställa sig bakom
de synpunkter som anförts i reservationen
och som jag tycker är helt självklara.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Låt mig först erinra
herr Hiibinette om att den fullmakt som
regeringen fick i fjol inte är tidsbegränsad
utan gäller till dess att ärendet
är fullföljt. Kungl. Maj:t har fått full -

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Ang. ersättningen inom sjukförsäkringen till privatpraktiserande läkare

makt att fastställa överenskommelse
med de privatpraktiserande läkarna innebärande
att de skall delta i den reform
som beslöts föregående år.

Det är riktigt att man i fjol var så optimistisk
att man räknade med att problemet
skulle kunna lösas så snabbt att
läkarna kunnat inordnas i det nya systemet
från och med den 1 juli i år. Det
lyckades emellertid inte. Det förslag beträffande
läkarnas medverkan som
framlades av riksförsäkringsverket har
efter utskottets behandling föregående
år varit utsänt på remiss. Det har vid
remissbehandlingen riktats sådana anmärkningar
mot förslaget att nya överläggningar
måste tas upp om reglerna
för läkarnas medverkan i reformen.
Men vi har inte fått veta någonting som
skulle kunna tolkas så, att läget har försvårats
i sådan riktning att riksdagen
behöver ingripa för att få ett resultat
till stånd. Jag förmodar att det är detta
som åsyftas i den mening som herr Hiibinette
har läst upp ur utskottets utlåtande.
Jag ser heller ingen anledning
att räkna med att vi får tillfälle att behandla
ärendet, såvida det inte kompliceras
så att regeringen kommer till
riksdagen med en hemställan om yttrande
innan slutlig överenskommelse
träffas. Men vi får väl alltid möjlighet
att diskutera det sedan ärendet är
klart.

Herr Hiibinette är förvånad över att
inte flera än han, motionärerna och
herr Ringaby i andra kammaren har
funnit ärendet vara av den vikt att det
beslut måste ändras som fattades förra
året och som innebär fullmakt för regeringen.
Jag tycker inte att någonting
har förändrats i det avseendet, och det
tycker tydligen inte majoriteten i utskottet
heller. Vi har fortfarande förtroende
för regeringen och räknar med
att förhandlingarna med läkarna skall
kunna slutföras så att de privatpraktiserande
läkarna kan deltaga i den nya
sjukvärdsreformen på ett sätt som också
skulle kunna godkännas av riksdagen,
om det vore erforderligt.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr HUBINETTE (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Strand sade att
fullmakten inte är tidsbegränsad. Men
vad innebär då den där meningen som
jag läste upp? ”Enligt utskottets mening
finns ej anledning för riksdagen
att ompröva detta ställningstagande innan
resultatet av det pågående utredningsarbetet
inom riksförsäkringsverket
och socialstyrelsen föreligger”, säger
utskottet.

Sedan sade herr Strand att riksdagen
inte kan få tillfälle att diskutera frågan,
såvida det inte blir särskilda komplikationer
och Kungl. Maj:t lägger fram
en proposition i ärendet. Det förfaringssättet
tilltalar mig inte riktigt, utan
jag tycker att detta är en så pass väsentlig
fråga att riksdagen borde få
möjlighet att diskutera den på nytt.

Herr Strand sade vidare, vilket också
förvånade mig, att sedan det är klart
får vi tillfälle att diskutera. Ja, utan att
kunna påverka det! Då är det ju ganska
meningslöst med en diskussion i varje
fall inom de här väggarna. Att de sjukvårdssökande
kommer att diskutera
eventuella felaktigheter —- utan att kunna
få rättelse — är jag säker på. Vad
jag begärde var att få en diskussion innan
systemet är fastställt, så att icke
alltför stora felaktigheter skall behöva
uppstå i det.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Jag vill i korthet som
min uppfattning deklarera att frågan
om hur ersättningen skall bestämmas
och betalas, när allmänheten söker privatpraktiserande
läkare, är av den betydelse
att det vore önskvärt att riksdagen
fick diskutera den.

Jag är medveten om att riksdagen
har givit Kungl. Maj:t ett uppdrag, men
det gavs under speciella förutsättningar.
Frågan ansågs vara brådskande. Av

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Ang. ersättningen inom sjukförsäkringen
olika skäl var det praktiskt sett svårt
att underställa frågan riksdagens prövning.
Men när nu den situationen är
överspelad, så kan jag inte se annat än
att det riktiga vore att uppdraget gick
tillbaka och att frågan med hänsyn till
sin vikt verkligen fick diskuteras av
oss, innan bindande avtal träffas.

Jag skall inte ta upp frågan om hur
7-kronorsreformen har verkat på lasaretten
— det är på både gott och ont —
men nog ger erfarenheterna därifrån
anledning till att vi får diskutera hur
det skall ordnas med de privatpraktiserande
läkarna och ersättningen åt
dem.

Jag kommer därför, herr talman, att
rösta på reservationen.

Herr KAIJSER (m):

Herr talman! Även jag är av den uppfattningen
att det bemyndigande som
riksdagen förra året gav Kungi. Maj:t
i denna fråga lämnades under förutsättningar,
som sedermera inte har infriats,
och att det därför kan finnas
rimliga skäl att på något sätt försöka
återta detta bemyndigande. Om riksdagen
begär ett sådant återtagande, skulle
Kungl. Maj :t säkert inte opponera sig.

Herr Strand framhöll att det inte
finns någonting som säger att det skall
bli någon väsentlig ändring i det förslag
som föreligger. I själva verket råder
ju mycket skiftande förhållanden
när det gäller de privatpraktiserande
läkarna, och det nya utredningsuppdraget
har inriktats speciellt på läkare i
gruppmottagning. Det ingick i riksförsäkringsverkets
förslag att avtal skulle
träffas mellan sjukvårdshuvudmännen
och vederbörande läkare vilket skulle
reglera ersättning för mottagningskostnader
och en inkomst som i varje enskilt
fall skulle fastställas genom förhandling.
Det finns dock många läkare
som praktiserar och, såvitt jag kan förstå,
gör en viss nytta, utan att dessa
förhållanden över huvud taget kan förekomma.
Det finns ju pensionerade lä -

till privatpraktiserande läkare
kare som har hela sin pension fastställd
och inte har skyldighet att utföra någon
verksamhet såsom läkare men som
faktiskt kan göra litet nytta ändå och
som kanske skulle tycka att det vore
roligt att också tjäna litet pengar på
detta. Jag bedriver ju en viss läkarverksamhet
i denna kammare då och då,
och det förefaller som om en del hade
glädje av den. Om jag skulle vilja ta
betalt härför, hur skulle då någon sjukvårdshuvudman
kunna tänkas vilja binda
sig för att stå som garant för den
ersättningen?

Många andra liknande exempel ter
sig på ett sådant sätt att det förefaller
mig som om det gamla systemet med
återbäringstaxa vore det enda rimliga
ersättningssystemet —- inte bara under
den nu pågående försöksperioden på
två år. Det betyder att resultatet av nu
pågående utredningsarbete kommer att
te sig på ett helt annat sätt än som är
tänkt i det förslag från riksförsäkringsverket
som nu föreligger. Allt detta gör
att det för mig vore ganska naturligt
om riksdagen ville se på det nya förslag
som så småningom kommer att läggas
fram.

I riksförsäkringsverkets promemoria
finns dessutom en mening, som säger
att riksförsäkringsverket inte har penetrerat
möjligheterna att uppnå en
taxebindning genom att införa en offentligrättslig
prisreglering på privatpraktiserande
läkares tjänster. Det behövs
stora undersökningar, ett omfattande
utredningsarbete och därjämte
samfällda beslut av regering och riksdag,
innan man skulle kunna göra något
sådant, skriver man. Skulle den frågan
komma upp och diskuteras, skulle
den så att säga ligga någonstans i bakgrunden
även innan man kom så långt
att man kunde föra fram den till riksdagen,
vore det i varje fall av stort
värde att redan på ett tidigt stadium få
anlägga principiella synpunkter på det
betraktelsesättet. Såvitt jag kan förstå,
bör det innebära att en stor del av denna
fria läkarverksamhet skulle falla

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Ang. ersättningen inom sjukförsäkringen till privatpraktiserande läkare

bort. Än så länge bar vi ändå nytta och
glädje av de läkare som ägnar sig åt
sitt yrke, även om de inte har sådana
tjänster att de är tvingade att göra det.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s) :

Herr talman! Jag förstår att herr
Kaijser kan ha den uppfattningen att
riksdagen borde få tillfälle att ta del av
den överenskommelse som möjligen
kan träffas innan den blir slutgiltig.
Han hade samma yrkande förra året.
I samband med behandlingen av propositionen
och de i anslutning till den
väckta motionerna avstyrkte emellertid
utskottet bifall till hans yrkande att
riksdagen skulle få tillfälle att ta del av
resultatet innan det blev slutgiltigt.

Det är möjligt att tidsfaktorn spelade
en stor roll vid utskottets ställningstagande,
men faktum är att Kungl. Maj:t
fick den begärda fullmakten. Utskottet
har inte i år funnit någon anledning
att ompröva det beslutet. Ingenting av
det som har inträffat motiverar i och
för sig en omprövning.

I samband med behandlingen av propositionen
och motionerna förelåg riksförsäkringsverkets
promemoria, där det
angavs under vilka villkor verket räknade
med att läkarna skulle kunna anslutas
till det nya systemet. Promemorian
sändes ut på remiss — det var inte
gjort när vi höll vårt sammanträde —•
och det riktades allvarliga anmärkningar
i vissa avseenden mot promemorian,
vilket resulterade i ett beslut att förslaget
skulle överarbetas. Den överarbetningen
har vi inte sett resultatet av
och vet alltså inte om ändrade förutsättningar
gör att det kan finnas anledning
för riksdagen att hemställa om
att få se på slutresultatet av försöken
att träffa överenskommelse med läkarna.

Det är möjligt att både utskottet och
riksdagen, när vi får del av vad över -

arbetningen har resulterat i, skulle kunna
ändra mening och säga att det med
hänsyn till nu föreliggande omständigheter
synes finnas skäl för riksdagen
att få ta del av förhandlingsresultatet,
innan överenskommelsen blir slutgiltig.
Vi anser emellertid att regeringen bör
kunna utnyttja den fullmakt som den
bär fått. Den överenskommelse som
träffas -—. även om den är preliminär
— kan riksdagen inte ändra. Riksdagen
har själv när det varit fråga om förhandlingar,
närmast mellan arbetsmarknadens
parter på det statliga området,
konstaterat att det inte är någon
mening med att vi i efterhand skall ta
del av och godkänna ett resultat som vi
icke har något inflytande på. Jag misstänker
att samma situation kommer att
föreligga när vi får ta del av en preliminär
överenskommelse — den kan
lika gärna göras definitiv på en gång.
Det skulle underlätta möjligheterna att
få fram ett avgörande.

Jag har, herr talman, ingen anledning
att frångå den uppfattning som utskottsmajoriteten
har i denna fråga. Jag hemställer
alltså om bifall till utskottets
förslag.

Herr HttBINETTE (m):

Herr talman! Med risk för att bli betraktad
som litet tjatig måste jag ändå
återkomma när utskottets ordförande
säger att ingenting har inträffat som
kan föranleda utskottet att ompröva
sitt ställningstagande. I samma andedrag
säger utskottets ordförande att vi
inte har sett den förnyade utredning
som igångsatts och således inte heller
kunnat ta ställning till den. Det förhållandet
kan ju föranleda att eu omprövning
måste göras, att utskottet finner
det uppenbart att riksdagen bör yttra
sig i frågan.

Utskottets ordförande utesluter inte
att utskottet kan begära att riksdagen
skall få diskutera detta spörsmål. Men
hur skall det gå till? Kungl. Maj:t har
fått en fullmakt att utfärda bestämmel -

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Ang. ersättningen inom sjukförsäkringen
ser. Utskottet kan val inte av eget initiativ
ta tillbaka denna fullmakt och
säga: ”Nu, mina herrar, skall vi ta upp
den här frågan och diskutera den.” Så
tror jag inte det kan gå till.

Jag föreställer mig att man, med det
beslut som nu fattas, definitivt ger
Kungl. Maj:t möjlighet eller rätt att utfärda
dessa bestämmelser och att sedan
ingenting kan göras. Sedan kan man
helt enkelt inte komma tillbaka till riksdagen,
efter vad jag kan förstå. Då finns
nämligen tidsfaktorn med i bilden, och
Kungl. Maj :t kommer att framhålla att
vi inte kan fördröja ärendet ytterligare
genom att låta riksdagen ta del av det.
Det kommer helt enkelt att bli fråga om
ett fastställande av vad Kungl. Maj :t
egenmäktigt gör.

Herr LIDGARD (m):

Herr talman! Herr förste vice talmannen
Strand har i båda sina anföranden
talat om de förhandlingar som
äger rum mellan läkarnas organisationer
och huvudmännen i detta sammanhang.
Jag kan inte finna täckning för
ett sådant resonemang om förhandlingar,
i varje fall inte i utskottsutlåtandet.
Av detsamma framgår nämligen att ett
utredningsuppdrag lämnats till riksförsäkringsverket
och socialstyrelsen. Visserligen
heter det att utredningen skall
ske i samråd med Svenska landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet
och Sveriges läkarförbund, men ingenting
sägs om att ett avtal skall träffas.
Här föreligger inte den sedvanliga situationen
mellan arbetsmarknadens
parter, som herr Strand talade om,
utan i detta sammanhang skall en utredning
verkställas. De myndigheter
som fått detta uppdrag skall lägga fram
ett förslag vare sig de kan bli överens
med Landstingsförbundet, Kommunförbundet
och Läkarförbundet eller inte.

Jag vill vidare anföra, att när bemyndigandet
för Kungl. Maj :t att fastställa
grunder för ersättning för läkarvårdsavgifter
lämnades förra året skedde det

till privatpraktiserande läkare

under den givna förutsättningen att resultatet
inte alltför mycket skulle avvika
från de förslag som vid det tillfället
kunde diskuteras. Förutsättningarna
för den lämnade fullmakten brister enligt
min mening i allra högsta grad.
Därför är det motiverat att riksdagen
får tillfälle att diskutera situationen på
nytt när utredningen föreligger, antingen
det råder samförstånd mellan de
båda verken och Läkarförbundet, Kommunförbundet
eller Landstingsförbundet
eller inte. Vilket förbund det blir,
som kanske inte gillar förslaget, är
likgiltigt i detta sammanhang.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Jag vet inte vad herr
Lidgard åsyftade när han sökte gendriva
påståendet att det pågår förhandlingar
i någon form och att Läkarförbundet
är inblandat i dessa. Det är
möjligt att förhandlingarna förs av
Landstingsförbundet och Kommunförbundet.
Riksförsäkringsverket skall väl
ändå följa resultatet av de överläggningar
som kan komma till stånd på
basis av en överarbetning av den promemoria
vilken förelåg förra året. Om
Landstingsförbundet, Kommunförbundet
och Sveriges läkarförbund finner att
det skall vara möjligt att vinna anslutning
till de villkor som skulle ligga till
grund för läkarnas medverkan, föreligger
därmed inte någon skyldighet för
samtliga läkare att deltaga — det är jag
fullt medveten om. Det måste väl bli en
komplettering med något uttalande från
dem som skall medverka, att de är villiga
att göra det på de villkor som slutligen
fastställs genom Kungl. Maj:ts beslut.

Men skillnaden mellan herr Hiibinette
och mig — vi är kanske båda lika
tjatiga! — är väl att herr Hiibinette är
oroad över att det inte blir något resultat
eller att det blir ett dåligt resultat
av förhandlingarna, medan jag är övertygad
om att blir det ett resultat av det

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Om obligatorisk varningsanordning på backande lastbil

arbete som pågår för att få läkarnas Vid förnyad föredragning av andra
medverkan, så kan riksdagen vara till- lagutskottets utlåtande nr 65, i anledfredsställd
med detta resultat. Blir det ning av motioner angående bostadsbinegativt
resultat, får vi tillfälle att dis- drag till värnpliktiga, bifölls vad utkutera
den uppkomna situationen. skottet i detta utlåtande hemställt.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen i enlighet
med de yrkanden, som därunder
framkommit, propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hiibinette begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 64,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Hubinette begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —82;

Nej — 33.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo tredje lagutskottets
utlåtanden:

nr 58, i anledning av motioner om ett
förenklat förfarande i vissa vattenmål;
och

nr 59, i anledning av motioner om en
översyn av reglerna för kommuns skyldighet
att ersätta strömfallsägare för
förlorad fallhöjd vid ytvattentäkt.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om obligatorisk varningsanordning på
backande lastbil

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 61, i anledning av motioner
om obligatorisk varningsanordning
på backande lastbil.

Tredje lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 906 i
första kammaren av herr Schött och nr
1068 i andra kammaren av herr Thylén
m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade föreslagits, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle anhålla, att
trafiksäkerhetsverket måtte få i uppdrag
att låta utreda frågan om införande
av obligatoriska varningssignaler
för backande lastbilar.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att motionerna 1:906 och 11:1068 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Alla är vi djupt skakade
av det stora antalet trafikolyckor i

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Om obligatorisk varningsanordning på backande lastbil

vårt land. En kuslig påminnelse fick vi
i måndagens tidningar, som meddelade
att senaste helg krävt inte mindre än
16 liv i trafikolyckor.

Många av dessa torde vara svåra att
undvika, andra synes vara onödiga. Till
de senare hör enligt min uppfattning
de som förorsakas av backande lastbilar.

Som i motionerna anförs, är det oftast
barn och äldre som kommer i kläm
därför att de ej observerats av den backande
bilen. Bilföraren, som är ansvarig
för att ingen olycka inträffar, har
ofta ingen möjlighet att från sin plats
kontrollera om det befinner sig någon
bakom bilen.

Vi motionärer anser att vad som i
första hand bör göras för att förebygga
backningsolyckorna är att införa en
bestämmelse om att utrusta lastbil med
varningsanordningar som träder i funktion
automatiskt då lastbilen backar.
Varningsanordningarna kan vara en
kombination av ljud- och ljussignaler
placerade bakpå bilen och reglerade av
växelspaken.

I motionerna hemställs därför att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om att trafiksäkerhetsverket får
i uppdrag att utreda frågan om att införa
obligatoriska varningssignaler för
backande lastbilar.

Samtliga remissinstanser tillstyrker
motionerna. Socialstyrelsen anför att
motionerna aktualiserar en synnerligen
viktig fråga och finner det mycket angeläget
att trafiksäkerhetsverket får det
föreslagna utredningsuppdraget. De
blindas förening hälsar med stor tillfredsställelse
motionerna och vill ge
dem sitt kraftiga stöd. Även remissyttrandena
från Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande och De
handikappades riksförbund är klart
tillstyrkande.

Trafiksäkerhetsverket framhåller att
verket kommer, även om inte särskilt
uppdrag erhålles, att uppmärksamt följa
utvecklingen på området och i sinom

tid underställa Kungl. Maj:t förslag i
ärendet.

Efter denna helt positiva inställning
från remissinstansernas sida hade det
varit naturligt att utskottet hemställt
om bifall till motionerna. Med hänsyn
till den allvarliga situationen på trafiksäkerhetens
område hade detta enligt
min mening varit både sakligt och
psykologiskt riktigt. I stället förlitar
sig nu utskottet helt på trafiksäkerhetsverkets
yttrande och hemställer att motionerna
icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Herr talman! Ett bifall till motionerna
hade givetvis utgjort en bättre press
på trafiksäkerhetsverket och inneburit
större förhoppning om en skyndsam
utredning. Att nu ställa ett yrkande mot
ett enigt utskott är meningslöst. Jag får
därför inskränka mig till dessa kommentarer
och till att understryka angelägenheten
av att utredningsarbetet —
även om det nu kommer att ske utan
någon åtgärd från riksdagens sida —
skall bedrivas med all tänkbar skyndsamhet.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo tredje lagutskottets
utlåtanden:

nr 62, i anledning av motion angående
rätten att driva tillfällig handel med
livsmedel och blommor;

nr 63, i anledning av motioner om
deklaration av tvättmedels fosfathalt;

nr 65, i anledning av motion om ändring
av bestämmelserna om införsel av
djur;

nr 66, i anledning av motioner om
effektivare skydd för fridlysta djur; och
nr 67, i anledning av motion om förbud
mot nöjesjakt.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Om rätt att anlita valfri resebyrå vid
resa i statens tjänst

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 69, i anledning av motioner
om rätt att anlita valfri resebyrå
vid resa i statens tjänst.

Till behandling hade tredje lagutskottet
förehaft två inom riksdagen
väckta och till lagutskott hänvisade motioner,
nr 766 i första kammaren av
herr Åkerlund och nr 894 i andra kammaren
av herr Wennerfors, i vilka likalydande
motioner föreslagits, att riksdagen
med ändring av 1952 års riksdagsbeslut
i skrivelse till Kungl. Maj :t
skulle anhålla om sådan ändring av
principen i kungörelsen nr 523/1952,
att valfri resebyrå kunde anlitas för resor
som bekostades av statsmedel.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:766 och 11:894
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Hedin (in), som ansett, att utskottets
yttrande i viss del bort hava den lydelse,
som i reservationen angivits, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte med bifall till motionerna
I: 766 och II: 894 i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om sådan ändring av
principen i kungörelsen den 3 juni 1952,
nr 523, om anlitande av statens järnvägars
resebyråer vid vissa resor, att
valfri resebyrå kunde anlitas för resor
som bekostades av statsmedel.

Herr ÅKERLUND (m):

Herr talman! Jag skall säga några
ord om den reservation som avgivits av
herr Hedin till detta utskottsutlåtande.
Det gäller frågan om rätt att använda
valfri resebyrå vid resor i statens tjänst
och då resorna bekostas av statsmedel.
Det gäller således inte bara resor direkt
i statens tjänst utan även resor där
statsmedel eljest är inkluderade.

1952 års kungörelse tillkom på begäran
av riksdagen, såsom framhålles i

utskottets utlåtande. Emellertid står
kungörelsen enligt reservantens mening
påtagligt i strid mot principen om konkurrens
på lika villkor. Utskottet förefaller
också vara medvetet om att den
frågan mycket väl kan ställas, eftersom
utskottet måste ha en särmotivering för
sin uppfattning.

Denna särmotivering går ut på att
man skall se statens företagsamhet på
ett alldeles speciellt sätt för att man
inte skall komma i strid med principen
om konkurrens på lika villkor. Man
skall nämligen se på statens företagsamhet
som om den vore en enhet.

Då kommer man dess värre i strid
med en annan princip, nämligen den
som är grundläggande för upphandlingskungörelsen,
vilken säger att staten
skall göra sin upphandling där denna
billigast kan ske.

I reservationen framhålles just att
resultatet av denna bestämmelse blir en
inskränkning av konkurrensen, helt enkelt
en klar konkurrensbegränsning.
Detta är enligt min mening en principiellt
viktig fråga. Om man accepterar
principen att den statliga företagsamheten
skall ses som en enhet, är det
rätt naturligt att —• med tanke på att
det även är annan verksamhet än resebyråverksamhet
som bedrivs av staten
— ställa sig frågan om en följd av den
principen blir att man är skyldig att
t. ex. begagna statens järnvägar, när
man reser i statens ärenden. Statens
ämbetsmän skulle alltså inte ha rättighet
att t. ex. använda bil. År man skyldig
att vid en upphandling köpa trävarorna
från domänverket, är man
skyldig att köpa papperet från ASSI
därför att det är ett statligt företag? År
man på bankområdet skyldig att i alla
sammanhang använda Kreditbanken?

Det är frågeställningar som vi tidigare
haft uppe till diskussion i denna
kammare, och riksdagen har i själva
verket inte uttalat sig till förmån just
för en sådan linje utan förordat bestämmelserna
i upphandlingskungörelsen
och principen om konkurrens på
lika villkor.

Nr 36

Onsdagen den 4 november 1970

Om rätt att anlita valfri resebyrå vid resa i statens tjänst

Men på detta speciella område skall
det alltså vara ett undantag, och det
undantaget kan vi motionärer och reservanter
inte acceptera. Med delta,
herr talman, yrkar jag bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr KRISTIANSSON, SVANTE, (s):

Herr talman! Med hänsyn till de kritiska
synpunkter som herr Åkerlund
anförde gentemot utskottets utlåtande
finns det kanske anledning att teckna
bakgrunden till de bestämmelser som
föreligger.

Bestämmelsen som påtalas i motionerna
har tillkommit med anledning av riksdagens
revisorers berättelse av år 1951.
Den undersökning som revisorerna
verkställde rörande förfaringssättet vid
beställning av biljetter för statliga
tjänsteresor utvisade att privata resebyråer
anlitades i stor utsträckning.
Detta hade till följd att förmedlingsprovision
på försålda biljetter kom att tillfalla
privata resebyråer och medföra
ett inkomstbortfall för statsverket av
betydenhet.

I revisorernas berättelse framhölls
att allmänna föreskrifter borde utfärdas
av innebörd att statsmyndigheterna
åläggs att vid biljettbeställningar som
regel hänvända sig till statens järnvägar
tillhörig resebyrå. I detta riksdagens
revisorers uttalande instämde
statskontoret och statsutskottet.

I tredje lagutskottets utlåtande nr 69
i anledning av motionerna hänvisar utskottet
till riksdagens behandling av
liknande motioner år 1969 och vidhåller
att det, eftersom statens företagsamhet
bör ses som en enhet, är naturligt
att statsverkets egna resebyråer i första
hand anlitas för resor som bekostas av
statsmedel. Att så sker kan enligt utskottets
mening inte anses strida mot
principen att konkurrens bör äga rum
på lika villkor. Enligt utskottets mening
finns det ingen anledning att frångå
nämnda ståndpunkt.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt de därunder förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Åkerlund begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad tredje lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 69,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Åkerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 85;

Nej — 20.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 70, i anledning
av motioner om lagstadgat skydd
för landskapsbilden vid skogsavverkning,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Onsdagen den 4 november 1970

Nr 36

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 37, i anledning
av motioner om vissa åtgärder
för att öka bestånden av lax och havsöring,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtanden:

nr 49, i anledning av motioner om
bättre möjligheter till rörelseträning för
åldringar,och rörelsehindrade;

nr 50, i anledning av motioner om
en inventering av rehabiliteringsbehovet,
m. in.;

nr 51, i anledning av motioner om
skrotningsavgift på bilar samt om slopande
av exportförbudet på järnskrot;

nr 52, i anledning av motion om
sammanträdesersättning till suppleant
i statligt länsorgan;

nr 53, i anledning av motion om en
samordnad forskning angående tätorternas
trafikproblem;

nr 54, i anledning av motion angående
skolungdomsutbytet; och

nr 55, i anledning av motioner om
bostadstillägget för pensionärer m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag erinrar om att det instundande
fredag endast blir bordläggningsplenum.

För fredag i nästa vecka, den 13/11,
har upptagits ett eventuellt arbetsplenum
kl. 10.00. Detta plenum behöver
emellertid inte hållas. Fredagen den
13/11 hålles därför endast bordläggningsplenum,
kl. 14.00.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 347, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående riktlinjer för lotsocli
fyrväsendets organisation och för
statliga sjöfartsavgifter jämte motioner.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan
i utlåtande nr 143 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes och bordlädes en av herrar
Svenungsson och Schött undertecknad
motion, nr 1303, i anledning av skrivelse
från talmanskonferensen med
överlämnande av en från konstitutionsutskottet
inkommen skrivelse med förslag
till ny riksdagsstadga.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.49.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Nr 36

Torsdagen den 5 november 1970

Torsdagen den 5 november

Kammaren sammanträdde kl. 15.00.

Justerades protokollet för den 27 nästlidne
oktober.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 348, till styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
angående vissa frågor
i samband med övergången till beslutad
personalorganisation för enkammarriksdagen.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 349, till Konungen med anledning
av motioner om beskattningen
av pensions- och kapitalförsäkringar.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 350, i anledning av motioner om
införande av särskild rehabiliteringsförsäkring;
och

nr 351, i anledning av motioner angående
lagstiftningen om arbetarskydd
m. m.

Om vidgad rätt till avdrag för förhöjda
levnadsomkostnader för den som arbetar
i storstad men bor kvar i utflyttningsområde Herr

statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet för
att besvara herr Ove Karlssons (s) fråga
om vidgad rätt till avdrag för förhöjda
levnadsomkostnader för den som
arbetar i storstad men bor kvar i utflyttningsområde,
vilken fråga intagits

i kammarens protokoll för den 27 oktober,
och anförde:

Herr talman! Herr Ove Karlsson har
frågat om jag är beredd att pröva möjligheterna
att ändra beskattningsreglerna
så, att de som är bosatta i utflyttningsområden,
t. ex. inom vissa
delar av Kopparbergs län, men har sin
arbetsplats inom de storstadsregioner
där konjunkturens överhettning är
särskilt kännbar, ges vidgade möjligheter
att göra avdrag för fördyrade
levnadskostnader samt för resor till
och från arbetet.

Den som på grund av sitt arbete bosätter
sig på annan ort än där hans
familj är bosatt har enligt gällande
regler rätt till avdrag för den ökning
av levnadskostnaden som föranledes
av den skilda bosättningen, om det
med hänsyn till makes förvärvsverksamhet,
svårighet att få familjebostad
eller liknande omständighet inte skäligen
kan ifrågasättas att familjen skall
flytta till den skattskyldiges nya bostadsort.
Såsom bestämmelserna om
avdragsrätt vid dubbel bosättning är
utformade har beskattningsmyndigheterna
möjligheter att bedöma avdragsfrågan
så att skäligt avdrag erhålls i
varje enskilt fall.

Jag vill vidare erinra om att rätten
till avdrag för bilresor till och från
arbetet utvidgats väsentligt år 1969.

Herr KARLSSON, OVE, (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet
Sträng för svaret på min fråga.

Det är ju så att antalet pendlare från
många områden i landet är rätt betydande,
inte minst från glesbygdskommunerna,
däribland de områden i Dalarna
som ligger kring Siljan och kommunerna
inom norra och västra läns -

Torsdagen den 5 november 1970

Nr 36

Om vidgad rätt till avdrag för förhöjda levnadsomkostnader för den som arbetar

i storstad men bor kvar i utflyttningsområde

delen. Det är människor som har sitt
arbete i expansiva tätorter men föredrar
att bo kvar i sin gamla miljö.
Många av dem är tvångsförflyttade,
andra väljer att frivilligt söka arbete
där sådant erbjuds. Det gäller människor
som utan befordran eller erhållande
av bättre betalt arbete men ofta
även av andra skäl tvingats söka arbete
på annan ort. De har på den ort
där de tidigare vistats haft en billig
och bra bostad och bott i en enligt deras
egen uppfattning trevlig miljö. I
den nya situationen kan bostaden vara
avsevärt dyrare. Ofta kan flyttningen
innebära många år i bostadskö och en
miljö som de är helt ovana vid —- med
allt vad det innebär. Den nya bostadsorten
kan många gånger vara någon av
Stockholms förorter, vilket också kan
medföra svårigheter när det gäller allmänna
serviceinrättningar.

Det är utan tvekan så, herr talman,
att frågans tyngdpunkt får anses ligga
i de lokalpolitiska aspekterna. Det
måste till stora investeringar och
många nya arbetstillfällen i utflyttningsområdena
för att pendlarnas
gamla arbetstillfällen i hemkommunerna
skulle något så när kunna ersättas.

Statsrådet säger i svaret, att bestämmelserna
om avdragsrätt vid dubbel
bosättning är så utformade att beskattningsmyndigheterna
har möjligheter
att bedöma avdragsfrågan på sådant
sätt att skäligt avdrag erhålles i varje
enskilt fall. Många skulle emellertid
utan tvekan anse det fördelaktigare om
rätten till avdrag mera konkret fastställdes
— gärna till maximibelopp
eller på annat sätt — så att de på förhand
visste exakt i vilka former de
kunde påräkna avdrag.

Nu inträffar det att personer som
pendlar gör avdrag men av beskattningsmyndigheterna
vägras detta avdrag,
även om deras begäran är att betrakta
som relativt ringa och inte utgör
något försök till missbruk. Deras
situation kan då bli mycket besväran -

de. Bostad kan inte snabbt anskaffas
på den nya orten och deras inkomster
beskärs på ett sådant sätt, att ekonomiska
svårigheter uppstår för familjen
som sådan — detta utöver den press
som pendlarna ändå ofta får leva under.
Det är också så att många människor
avvaktar med flyttningen till den
nya bostadsorten tills vetskap erhållits
om att deras nya arbete är stadigvarande
och icke upphör efter en kort
tid.

Vidare utgör, herr talman, många
pendlare livsgnistan för bygder, där
utflyttningen är mycket kännbar, samtidigt
som deras flyttning skulle åstadkomma
bekymmer på den ort dit de
flyttar. Den ort de bor på kan vara en
sådan ort, där utflyttningen direkt
skulle orsaka att skola eller andra serviceinrättningar
får svårigheter att
överleva. Flyttningen skulle också innebära
att gjorda samhällsinvesteringar
i bostäder m. m. blir överflödiga,
samtidigt som det på den nya orten
krävs nyinvesteringar för att den skall
kunna ta emot den ko som ofta kan
uppstå.

Herr talman! Den oro, som jag här
sökt redogöra för, har många människor
givit till känna för mig. Man har
uttryckt farhågor över att det inte görs
någonting för att få bukt med svårigheterna
på ett fullt tillfredsställande
sätt.

Jag ber än en gång att få tacka statsrådet
för svaret på min fråga.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag vill bara göra den
kommentaren att det naturligtvis kan
vara önskvärt att man utformar konkreta
bestämmelser för avdragsrätt i
de här relaterade fallen, men i praktiken
lär det inte gå. Så sent som den
18 mars i år har ju frågan behandlats
i bevillningsutskottet, som konstaterade
att det inte är möjligt att lösa problemet
med några generella regler.

Nr 36

Torsdagen den 5 november 1970

Meddelande ang. enkla frågor

Man får lägga i taxeringsmyndigheternas
händer att göra en bedömning från
fall till fall.

Det har sagts mig att man i allmänhet
är tillerkänd vissa avdrag för resor
— ett par resor per månad med billigaste
färdmedel. När sedan utöver resekostnaden
tillkommer fördyrade levnadskostnader,
gäller ju enligt skattelagarna
en regel, som väl närmast kan
förklaras på följande sätt:

En person som på detta vis tvingas
att bosätta sig på annan ort än där familjen
bor, har rätt till avdrag för ökade
levnadskostnader i vissa fall, och
i vissa fall har han det inte. Han har
inte den rätten om familjen kan flytta
med honom till arbetsorten. Han kan
få avdrag i de fall då det är omöjligt
för familjen att flytta till den ort där
vederbörande har sitt arbete.

Nu framgick det av herr Ove Karlssons
inlägg, att de pendlare som det
är fråga om inte har valt att ställa sig
i bostadskön i Stockholm. De är inte
så attraherade av att bli placerade i en
av Stockholms förorter, utan de trivs
bättre med att bo hemma i Dalarna.
De har således själva valt den situationen.
I det fallet är skattelagarna så
skrivna, att man inte kan medge några
speciella avdrag för fördyrade levnadskostnader.
Jag tror inte att man här
kommer närmare en lösning av problemet.

Denna fråga behandlades som sagt
av bevillningsutskottet så sent som i
våras, då bevillningsutskottet intog den
mycket klara ståndpunkten att detta
problem kan lösas endast efter en
prövning i det enskilda fallet. I sitt
betänkande säger bevillningsutskottet
att beskattningsmyndigheter och skattedomstolar
har ”— som bestämmelserna
är utformade — tämligen stora
möjligheter att bedöma avdragsfrågan
generöst. Utskottet anser att reglerna
täcker alla de fall då avdrag för ökade
levnadskostnader till följd av dubbel
bosättning kan vara motiverade.”
Med hänsyn härtill avstyrkte bevill -

ningsutskottet en del motioner i exakt
samma riktning som de synpunkter
frågeställaren i dag har gjort sig till
talesman för.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
motionen nr 1303.

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj:ts till kammaren överlämnade proposition
nr 167, med förslag till lag om
tystnadsplikt för apotekspersonal, m. m.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor denna dag framställts, nämligen

av herr Österdahl (fp) till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet:
”Har Statsrådet uppmärksammat
att en avsevärd del av den statliga
kreditgarantiram som ställts till förfogande
för jordbrukets rationalisering
inte kan nyttjas på grund av läget på
kreditmarknaden? Vilka åtgärder ämnar
Statsrådet vidta för att lån till jordbrukets
rationalisering för vilka statlig
kreditgaranti lämnas också kan placeras
i kreditinstitut?”; samt

av herr Wallmark (m) till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet:
”Vill Statsrådet redovisa efter
vilka principer representanter för
de studerande i fakultetsberedningen
för de tekniska vetenskaperna utses?”

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.13.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Fredagen den 6 november 1970

Nr 36

Fredagen den 6 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollen för den 28
nästlidne oktober.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 167,
med förslag till lag om tystnadsplikt för
apotekspersonal, m. m.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

166, med förslag till lag om ändring
i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling;

nr 171, angående handläggningen av
vissa delar av vägtrafiklagstiftningen;

nr 178, med förslag till förordning
om ändring i förordningen (1941:251)
om särskild varuskatt, m. m.;

nr 180, om bemyndigande att i visst
fall avstå fast egendom som tillfallit
allmänna arvsfonden såsom arv;

nr 196, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1946:722) med
särskilda bestämmelser om uppfinningar
av betydelse för försvaret; och
nr 197, med förslag till lag om premiering
av visst frivilligt sparande,
m. m.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av motion angående
de svenska insatserna i det internationella
nedrustningsarbetet; samt
nr 15, i anledning av motioner om
vissa påtryckningar mot Portugal;

statsutskottets utlåtanden:
nr 145, i anledning av motioner om
anpassning av viss militär utbildning
till det civila utbildningssystemet;

nr 146, i anledning av motioner om
förbättrade studiemöjligheter för värnpliktiga; nr

147, i anledning av motioner om
bättre samordning av planeringen inom
försvaret och den kommunala planeringen; nr

148, i anledning av motioner om
femdagarsvecka inom försvaret;

nr 149, i anledning av motioner angående
utbetalningen av familjebidrag
till värnpliktiga;

nr 150, i anledning av motioner om
en alternativ skola;

nr 151, i anledning av motioner om
den andliga vården vid sjukhusen;

nr 152, i anledning av motioner om
obligatorisk information i grundskolan
om de handikappades problem;

nr 153, i anledning av motioner om
viss granskning av radio- och televisionsprogram
för utbildningsändamål;

nr 154, i anledning av motioner om
det obligatoriska medlemskapet i studentkår; nr

155, i anledning av motioner om
fortsatt lokalplanering för de icke-laborativa
institutionerna vid Stockholms
universitet;

nr 156, i anledning av motion om utbildning
av psykoterapeuter;

nr 157, i anledning av motioner om
ökad manlig rekrytering till vårdyrken; nr

158, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition om tillägg till vissa statliga
skadelivräntor;

nr 159, i anledning av motioner om
återlämnande till Danmark av tronhimmel
som tillhört Kronborgs slott;

Nr 36

Fredagen den 6 november 1970

nr 160, i anledning av motioner angående
det statliga kulturstödet;

nr 161, i anledning av motioner angående
ersättning till suppleant i företagsnämnd
hos statlig myndighet;

nr 162, i anledning av motion angående
beräkningen av statliga sammanträdesarvoden;
samt

nr 163, i anledning av motioner angående
utredning beträffande ombildning
av i första hand förenade fabriksverken
och domänverket till aktiebolag;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 56, i anledning av motioner angående
allmännyttiga stiftelser;

nr 58, i anledning av motion om åtgärder
för att motverka maktkoncentration
hos multinationella företag;
samt

nr 59, i anledning av framställning
från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
om ytterligare anslag till
Den inre riksdagsförvaltningen: Kostnader
för provisoriska lokaler;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 49, i anledning av motioner angående
barnavårdsmannainstitutionen;

nr 55, i anledning av motioner angående
rättsvården;

nr 56, i anledning av motioner om
kortvarigt frihetsberövande för unga
lagöverträdare; samt

nr 57, i anledning av motioner om
en allmän översyn av lagstiftningen om
stiftelser, m. m.;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 67, i anledning av motioner angående
beräkningen av pensionsgrundande
inkomst;

nr 68, i anledning av motioner angående
försäljningen av giftiga växter;

nr 69, i anledning av Nordiska rådets
svenska delegations skrivelse med överlämnande
av berättelse för rådets ader -

tonde session, såvitt skrivelsen tilldelats
andra lagutskottet;

nr 70, i anledning av motioner om
behörighet för anställd att vara ledamot
av försäkringskassas styrelse,
m. m.; samt

nr 71, i anledning av motioner om
undantag från strejkrätt för besiktningsveterinär
vid nödslakt;

tredje lagutskottets utlåtande nr 74,
i anledning av skrivelse från Nordiska
rådets svenska delegation med överlämnande
av berättelse för rådets adertonde
session, i vad skrivelsen hänvisats
till lagutskott och behandlats av
tredje lagutskottet, jämte i ämnet väckt
motion;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 40, i anledning av motioner angående
anslagen till forskning och försöksverksamhet
inom jordbruket; samt

nr 41, i anledning av motioner om
en undersökning av de ekologiska verkningarna
av stora hyggen; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
:

nr 57, i anledning av motioner om åtgärder
för att öka den manliga rekryteringen
till vårdyrkena;

nr 58, i anledning av motioner om
skyldighet för bilägare att svara för
sjukvårdskostnader i anledning av trafikolyckor;
samt

nr 59, i anledning av motioner om
fosterhem för svåranpassade barn och
ungdomar.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.08.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

KUNGL. BOKTR. STHLM Wo