Tisdagen den 29 oktober Sid (Riksdagens protokoll 1968:33)

RIKSDAGENS

Nr 33

PROTOKOLL

FÖRSTA KAMMAREN

1968

25—30 oktober

Debatter m. in.

Tisdagen den 29 oktober Sid.

Interpellationer:

av fru Hamrin-Thorell (fp) ang. tilläggssjukpenning i visst fall

för den som innehar kommunalt förtroendeuppdrag...... 4

av herr Wallmark (h) ang. vissa frågor inom arbetsmarknadspolitiken
.............................................. 5

Onsdagen den 30 oktober

Om ett vidgat dispensförfarande avseende skatteuppbörd under
semesterperiod .......................................... 7

Om rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond .. 10

Vissa alkoholpolitiska frågor ................................ 12

Meddelande ang. enkel fråga av herr Strandberg (h) ang. trafik
med flygplan typ DC 9—20 i reguljär trafik på Bromma...... 33

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 30 oktober

Statsutskottets utlåtande nr 143, om upptagande av allergologin

som självständig specialitet .............................. 7

— nr 144, ang. professur i oral kirurgi vid odontologisk fakultet 7

1 Första kammarens protokoll 1968. Nr 33

Nr 33

Innehåll

Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 48, ang. vissa ändringar i uppbördsförordningen
m. .................................... 7

— nr 49, ang. beskattningen av idrottspriser.................. 10

— nr 51, om rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond
.............................................. 10

— nr 53, om höjning av inkomstgränsen för skattefrihet beträffande
vissa studerande från Finland ...................... 12

— nr 55, om ökad rättssäkerhet i skatteärenden m. m......... 12

— nr 56, ang. vissa alkoholpolitiska frågor.................... 12

Andra lagutskottets utlåtande nr 50, om införande av försäkring
för begravningshjälp för utländsk medborgare som vistas i
Sverige ................................................ 32

— nr 51, ang. privata sjuk- och vårdhem .................... 32

_ nr 52, om befrielse för hemvärnsmän i vissa fall från repeti tionsövning.

............................................. 32

Fredagen den 25 oktober 1968

Nr 33

Fredagen den 25 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 17 innevarande
månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Till följd av utlandsresa hemställes
härmed om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden den 28/10—den 1/11
1968.

Stockholm den 25/10 1968
Axel Strand

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 974 till statsutskottet och
motionen nr 975 till lagutskott.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

139, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 128 § byggnadslagen den 30
juni 1947 (nr 385), m. m.; och

nr 143, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr
183) om bankrörelse, m. m.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 143, i anledning av motioner om
upptagande av allergologin som självständig
specialitet; samt

nr 144, i anledning av motion angående
professur i oral kirurgi vid odontologisk
fakultet;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 48, med anledning av motioner angående
vissa ändringar i uppbördsförordningen
m. m.;

nr 49, med anledning av motioner angående
beskattningen av idrottspriser;

nr 51, i anledning av motioner om
rätt till skattefri avsättning av medel till
egen pensionsfond;

nr 53, med anledning av motion om
höjning av inkomstgränsen för skattefrihet
beträffande vissa studerande från
Finland;

nr 55, med anledning av motioner om
ökad rättssäkerhet i skatteärenden
m. m.; samt

nr 56, med anledning av motioner
angående vissa alkoholpolitiska frågor;
ävensom

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 50, i anledning av motion om införande
av försäkring för begravningshjälp
för utländsk medborgare som vistas
i Sverige;

nr 51, i anledning av motioner angående
privata sjuk- och vårdhem; samt
nr 52, i anledning av motioner om befrielse
för hemvärnsmän i vissa fall från
repetitionsövning.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.04.

In fidem
Bengt Lambe

/Solveig Gemert

lf Första kammarens protokoll 1968. Nr 33

Nr 33

Tisdagen den 29 oktober 1968

Tisdagen den 29 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollet för den 18 innevarande
månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

För att som delegat deltaga i Unescos
generalkonferens den 30 oktober—den 8
november och därefter i FN:s generalförsamling
anhåller jag om tjänstledigt
till början av december.

Göteborg den 28 oktober 1968

Ingrid Segerstedt Wiberg

Till riksdagens första kammare

Härmed anhåller jag om ledighet från
riksdagsarbetet under tiden den 30/10
—den 11/12 för att på uppdrag av
Kungl. Maj :t som ombud deltaga i Unescos
generalkonferens i Paris och FN:s
generalförsamling i New York.

Stockholm den 29/10 1968

Yngve Möller

De begärda ledigheterna beviljades,
beträffande fru Segerstedt Wiberg för
den tid, varunder hon vore genom ifrågavarande
uppdrag förhindrad att deltaga
i riksdagsarbetet.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj :ts proposition nr 139,
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1947
(nr 385), m. m.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
143, med förslag till lag angående änd -

ring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse, m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 143 och 144, bevillningsutskottets
betänkanden nr 48,
49, 51, 53, 55 och 56 samt andra lagutskottets
utlåtanden nr 50—52.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

134, med förslag till lag om försöksverksamhet
i fråga om ordningen
för den allmänna gudstjänsten, m. m.;

nr 141, med förslag till godkännande
av tilläggsprotokoll mellan Sverige samt
Storbritannien och Nordirland rörande
ändring i det i London den 28 juli 1960
undertecknade avtalet för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande
av skatteflykt beträffande inkomstskatter,
i dess ändrade lydelse enligt det
protokoll som undertecknats i London
den 25 mars 1966; samt

nr 142, angående riktlinjer för utlänningspolitiken
m. m.

Interpellation ang. tilläggssjukpenning i
visst fall för den som innehar kommunalt
förtroendeuppdrag

Fru HAMRIN-THORELL (fp) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Enligt 3 kap. 13 § första
stycket om allmän försäkring utgår under
vissa förutsättningar tilläggssjukpenning
till kvinnlig försäkrad, som i
anledning av barnsbörd avhåller sig
från förvärvsarbete. Motiveringen för
tilläggssjukpenning torde vara dels att
modern under denna tid skall ha möj -

Tisdagen den 29 oktober 1968

ligheter att amma och sköta barnet,
dels att hon skall kompenseras för den
påfrestning som graviditeten och förlossningen
anses vara. Hon uppfattas
alltså inte som sjuk.

Bestämmelsen har hittills av försäkringskassorna
tolkats som att den kvinna,
som uppbär tilläggssjukpenning ej
heller får fullgöra kommunala uppdrag.
Hon tvingas alltså att avstå från de
uppdrag, till vilka hon blivit vald. Detta
strider emot bestämmelsen, att under
vissa förutsättningar medborgare
är skyldiga att åta sig kommunala förtroendeuppdrag.

Med nuvarande politiska sammansättning
i ett flertal kommuner kan det
vara av betydelse vid ärendenas avgörande,
att samtliga ledamöter är närvarande.
Med den praxis som nu tilllämpas
kan emellertid en plats stå tom
under åtskilliga månader, minst ett
halvår. Konsekvenserna av detta är påtaglig
i de beslutande församlingar, där
ledamöterna inte har suppleanter.

Försäkringskassans beslut kan överklagas
i riksförsäkringsverket. Anhopningen
av ärendena där tycks emellertid
vara så stor, att ett mål av denna
karaktär inte kan avgöras förrän beslutet
för vederbörande är inaktuellt
och tidpunkten för erhållande av tillläggssjukpenning
utgått.

Med hänvisning till ovanstående anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få rikta följande frågor:

Är kommunala uppdrag till alla delar
att jämföra med förvärvsarbete för
kvinna, som uppbär tilläggssjukpenning
på grund av barnsbörd?

Bör inte anvisningar om prioritetsrätt
i riksförsäkringsverket utfärdas
för fall av denna karaktär?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Nr 33 5

Interpellation ang. vissa frågor inom
arbetsmarknadspolitiken

Ordet lämnades härefter till herr
WALLMARK (h), som yttrade:

Herr talman! År 1966 framlade regeringen
en proposition med riktlinjer
för arbetsmarknadspolitiken. I propositionen
konstaterades bl. a. att det inte
kan anses som rättvist att den som
drabbas av förändringar i näringslivets
behov av arbetskraft ensam skall bära
de kostnader omställningen för med
sig. Medverkan av samhället innebär
att omställningen sker snabbare och
mera friktionsfritt och därmed bidrar
till att öka produktionen och minska
risken för rubbningar i samhällsekonomin,
något som är ett för alla medborgare
gemensamt intresse.

Dessa två förhållanden utgjorde, enligt
departementschefen, motiv för att
samhället skall medverka till att underlätta
omställningen i näringslivet. Beträffande
formerna för samhällets medverkan
i denna omställningsprocess
fastslår departementschefen att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna bör
utformas så, att de bidrar till att befästa
den fria arbetsmarknaden och ger
arbetsmarknadens parter växande utrymme
för egna insatser. De rörlighetsfrämjande
åtgärderna ger, säger departementschefen,
t. ex. arbetsgivare ökade
möjligheter att rationalisera verksamheten
utan att komma i konflikt
med sitt sociala ansvar. Samtidigt ökas
arbetstagarnas möjligheter att hävda
sina intressen.

I ovannämnda proposition angavs
sålunda en viss arbetsfördelning mellan
samhället å ena sidan och näringslivet
å andra sidan i arbetet på att åstadkomma
och bevara full, produktiv och
fritt vald sysselsättning.

Statsrådet Krister Wickman har nyligen
i en intervju uttalat att »många
företagare anser att det är deras sak
att välja ut den arbetskraft som är effektivast
för deras produktion och
verksamhet. Den som inte passar får
det bli samhällets sak att ta hand om.

Tisdagen den 29 oktober 1968

6 Nr 33

Interpellation ang. vissa frågor inom arbetsmarknadspolitiken

---Skall samhället lösa dessa frågor
i egen regi, måste vi beskatta företagen
desto hårdare för att finansiera
verksamheten. Jag tror därför att det
är mycket bättre om man från företagarhåll
inser att sysselsättningen och
miljövården från början måste tas in
som en kostnadsfaktor i produktionen.»

Det finns en påtaglig skillnad mellan
de av riksdagen år 1966 antagna riktlinjerna
för arbetsmarknadspolitiken
och statsrådet Krister Wickmans uttalande
i ovan refererade intervju.

Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet Krister Wickman få
ställa följande fråga:

Vill herr statsrådet ge kammarens
ledamöter en redovisning av vilket ansvar
och vilka skyldigheter gentemot
arbetskraften som enligt statsrådet bör
åvila å ena sidan näringslivet och å
andra sidan samhället?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

976, av herr Nilsson, Nils, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
127, med förslag till lag om erkännande
av privat jorddelning som fastighetsbildning
(legaliseringslag), m. m.;

nr 977, av herr Skärman och herr
Eriksson, Karl-Erik, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 127, med
förslag till lag om erkännande av privat
jorddelning som fastighetsbildning (legaliseringslag),
m. m.;

nr 978, av herr Dahlberg m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 128, med förslag till lag angående

ändring i lagen den 22 juni 1950 (nr
382) om svenskt medborgarskap, m. m.;

nr 979, av herr Brundin, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 129, angående
revidering av läroplan för
grundskolan;

nr 980, av herr Svenungsson m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 129, angående revidering av läroplan
för grundskolan; samt

nr 981, av herr Sveningsson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
130, med förslag till införsellag m. m.;

nr 982, av herr Alexanderson m. fl.,
nr 983, av herr Blomquist,
nr 984, av herr Blomquist,
nr 985, av fru Hamrin-Thorell m. fl.,
nr 986, av herr Lidgard,
nr 987, av herr Lidgard,
nr 988, av fru Lindström m. fl.,
nr 989, av herr Nilsson, Ferdinand,
nr 990, av fru Ohlsson, Lilly, och herr
Hansson, samt

nr 991, av herr Svenungsson,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 136, med förslag till lag om ändring
i giftermålsbalken, m. m.; ävensom

nr 992, av herr Jacobsson, Gösta, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 137, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 6 juni
1968 (nr 430) om mervärdeskatt.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.05.

In fidem
Bengt Lambe

/Solveig Gemert

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Justerades protokollet för den 22 innevarande
månad.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kung], Maj:ts proposition nr 134,
med förslag till lag om försöksverksamhet
i fråga om ordningen för den allmänna
gudstjänsten, m. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 141, med förslag till godkännande av
tilläggsprotokoll mellan Sverige samt
Storbritannien och Nordirland rörande
ändring i det i London den 28 juli 1960
undertecknade avtalet för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande
av skatteflykt beträffande inkomstskatter,
i dess ändrade lydelse enligt det
protokoll som undertecknats i London
den 25 mars 1966.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 142,
angående riktlinjer för utlänningspolitiken
m. m.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 976—978 till lagutskott
och

motionen nr 979 till statsutskottet.

Vid föredragning av motionen nr 980
hänvisades densamma, såvitt den avsåge
ändring av skollagen, till lagutskott och
i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades

motionerna nr 981—991 till lagutskott
och

motionen nr 992 till bevillningsutskottet.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

143, i anledning av motioner om
upptagande av allergologin som självständig
specialitet; och
nr 144, i anledning av motion angående
professur i oral kirurgi vid odontologisk
fakultet.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om ett vidgat dispensförfarande avseende
skatteuppbörd under semesterperiod Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 48, med anledning av
motioner angående vissa ändringar i
uppbördsförordningen m. m.

Till behandling i ett sammanhang
hade utskottet upptagit följande motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:124,
av herr Ottosson, samt II: 170, av herrar
Thijlén och Nordgren, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte begära utredning om
möjligheterna dels till ett vidgat dispensförfarande
avseende skatteuppbörd
under semesterperiod och dels till en
omläggning av uppbördsperioderna vid
införandet av mervärdeskatt och löneskatt; 2)

de likalydande motionerna 1:473,
av herr Blom, och II: 596, av herr Hyl -

8 Nr 33 Onsdagen den 30 oktober 1968

Om ett vidgat dispensförfarande avseende skatteuppbörd under semesterperiod

tunder, vari anhållits, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära
sådana regler vid inleverans av skatt, att
den som någon enstaka gång — t. ex.
högst en gång per år under en treårsperiod
— inlevererat skattelikvid inom
tio dagar efter förfallodagen och utan
påminnelse skulle vara befriad från indrivningsavgift
eller straffränta;

3) motionen II: 19, av herr Sjöholm,
vari föreslagits, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t skulle begära förslag till sådana
ändringar av gällande bestämmelser om
kvittning och utmätning i överskottsskatt,
som i motionen förordats; samt

4) motionen 11:820, av herr Sundkvist
och herr Josefson i Arrie.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte avslå

1) motionerna I: 124 och II: 170,

2) motionerna I: 473 och II: 596,

3) motionen II: 19 samt

4) motionen II: 820.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Yngve Nilsson (h),
Enarsson (h) och Magnusson i Borås
(h), vilka, under åberopande av innehållet
i motionerna I: 124 och II: 170,
ansett, att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen med anledning av
motionerna I: 124 och II: 170 i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte begära utredning
om möjligheter till ett vidgat dispensförfarande
avseende skatteuppbörd under
semesterperiod;

B) att riksdagen måtte avslå

1) motionerna I: 124 och II: 170, i
den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad reservanterna anfört och
hemställt,

2) motionerna I: 473 och II: 596,

3) motionen II: 19 samt

4) motionen II: 820;

2) av herrar Stefanson (fp) och Tistad
(fp), fru Nettelbrandt (fp) samt
herrar Enskog (fp) och Eriksson i
Bäckmora (ep), vilka ansett, att utskot -

tets yttrande bort i viss angiven del erhålla
den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under 3 hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till
motionen II: 19 i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära förslag till ändring av gällande
bestämmelser om kvittning och utmätning
i överskottsskatt enligt i motionen
angivna riktlinjer.

Herr ENARSSON (h):

Herr talman! Till bevillningsutskottets
betänkande nr 48 har högerledamöterna
avgett en reservation med yrkande
om utredning angående möjligheter
till ett vidgat dispensförfarande i fråga
om skatteuppbörd under semesterperiod.

Såsom framhållits i från vårt håll
väckta motioner, I: 124 och II: 170, uppstår
det i många fall svårigheter för företagen
att utföra det betungande arbetet
med redovisning av källskatt vid
de uppbörder som infaller under semesterperiod,
då företagets verksamhet
kanske ligger helt nere. Juli månad är
såsom varande den vanligaste semestermånaden
en tidpunkt då svårigheterna
med uppbördsarbetet gör sig särskilt
märkbara. Enligt uppbördsförordningen
finns för närvarande vissa möjligheter
till dispens för företagen när det
gäller senare inbetalning av skatt, men
dessa bestämmelser har i varje fall hittills
tillämpats så restriktivt att de inte
haft någon större betydelse i dessa hänseenden.

Vi reservanter delar motionärernas
uppfattning om att svårigheter många
gånger föreligger att ordna med skatteuppbörden
under semestertid, då det
kan vara svårt att få tag på kunniga
ersättare för den ordinarie personalen.
Detta är ju också ett rätt besvärligt område.
Det finns många författningsbestämmelser
och annat att ta hänsyn till
i detta sammanhang. Även om den ordinarie
personalen är villig att arbeta under
tid då ett företag har stängt medför
detta både kostnader och besvär i flera
avseenden.

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

Om ett yidgat dispensförfarande avseende

Några särskilt stora svårigheter att
införa en mera generös dispensgivning
föreligger inte enligt vår uppfattning.

Vi har dock varit så pass försiktiga att
vi endast begär utredning av saken innan
vi framställer konkreta förslag om
författningsändring.

Jag ber, herr talman, att med denna
kortfattade motivering få yrka bifall till
reservation 1 av herr Yngve Nilsson
m. fl.

Herr TISTAD (fp):

Herr talman! De källskattetabeller efter
vilka arbetsgivarna drar skatt för
sina anställda är så konstruerade att
skatteinbetalningarna i allmänhet blir
något för höga. Mer än hälften av alla
löntagare har därför överskjutande preliminär
skatt, dvs. de har rätt att få tillbaka
en del av vad arbetsgivaren har
betalat in för deras räkning. Sådan
överskjutande skatt anses inte som innestående
lön och är därför inte som
sådan skyddad för utmätning. Detta
uppfattar många som en orättvisa. De
menar att det skatteöverskott som har
uppstått genom att avdragen enligt källskattetabellerna
är tilltagna i överkant
skall vara skyddat mot utmätning i samma
omfattning som lön. När de nu gällande
reglerna för rätt till utmätning
av överskjutande preliminär skatt infördes
för två år sedan, redovisades i propositionen
yttranden från flera remissinstanser
som var av samma mening.
Bland dessa remissinstanser kan nämnas
hovrätten i Malmö, riksrevisionsverket,
Föreningen Sveriges häradshövdingar
och Föreningen Sveriges stadsdomare.

I en motion som behandlas i detta utskottsutlåtande
föreslås att rätten till
utmätning i överskjutande preliminär
skatt skall begränsas till familjerättsliga
underhållsbidrag i den utsträckning
som medgives redan nu och vidare till
förut utdömda skadeståndsfordringar.
Andra enskilda fordringar skulle däremot
inte berättiga till utmätning.

skatteuppbörd under semesterperiod
Utskottet har avstyrkt motionen, men
fem ledamöter har reserverat sig och
anser att motionen bör bifallas. Till
denna reservation, som är betecknad
med nr 2 i betänkandet, ber jag, herr
talman, att få yrka bifall.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Vad herr Enarsson anförde
kan det ligga någonting i. Juli är
en lugn månad här i landet, och att det
kan bli besvärligheter med skatteredovisningen
är det ingen som vill förneka.
Men reservanternas yrkande, att
man skall förskjuta uppbördstiden och
ge dispenser, kan vi inte gå med på
med hänsyn till att det skulle förrycka
skatteuppbörden i väsentlig grad och
att myndigheterna skulle få sådana besvärligheter
att verkningarna skulle bli
mycket ogynnsamma. Därför avstyrker
utskottet föreliggande motion.

När det gäller utmätning i överskottsinbetalningar
kan man naturligtvis säga
att det är skattebetalarnas egna pengar.
Men om man följer motionärerna blir
det konsekvenser av sådan karaktär att
de är mycket svåra att överblicka. Det
skulle strida mot gängse principer att
så förfara.

Detta är bakgrunden till utskottsmajoritetens
ställningstagande. Jag yrkar,
herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande varje punkt av utskottets
i förevarande betänkande gjorda
hemställan.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Yngve Nilsson
m. fl. vid betänkandet avgivna reservationen
i motsvarande del.

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

Om rätt till skattefri avsättning av medel till egen pensionsfond

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Enarsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 48
punkten 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Yngve Nilsson
m. fl. vid betänkandet avgivna reservationen
i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Enarsson begärde
rösträkning* verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 90;

Nej — 19.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På gjord proposition bifölls därpå
utskottets hemställan i punkten 2.

Sedermera gjorde herr talmannen enligt
de avseende punkten 3 förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Stefanson m. fl. vid
betänkandet avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att
hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse den -

na proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Tistad begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
48 punkten 3, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Stefanson m. fl.
vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Tistad begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 75;

Nej — 29.

Därjämte hade 9 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter bifölls på gjord proposition
utskottets hemställan i punkten 4.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 49, med
anledning av motioner angående beskattningen
av idrottspriser, bifölls vad
utskottet i detta betänkande hemställt.

Om rätt till skattefri avsättning av medel
till egen pensionsfond

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 51, i anledning av motioner
om rätt till skattefri avsättning
av medel till egen pensionsfond.

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

Om rätt till skattefri

1 de likalydande motionerna I: 263, av
herr Strandberg, samt II: 327, av herr
Magnusson i Borås och herr Björkman,
hade anhållits, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att
Kungl. Maj :t, med beaktande av vad i
de likalydande motionerna I: 266 och
II: 335 anförts, måtte företaga utredning
och framlägga förslag om rätt för arbetsgivare
att — utöver de årliga avgifterna
för tilläggspensioneringen —• skattefritt
avsätta medel till egen pensionsfond
i syfte att göra pensionsutfästelserna
fullt säkra.

Utskottet hade i det nu föredragna
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 263 och II: 327.

Reservation hade anförts av herrar
Yngve Nilsson (h), Enarsson (h) och
Magnusson i Borås (h), vilka,under åberopande
av innehållet i motionen II:
335, ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till motionerna
I: 263 och II: 327 — i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära utredning
och förslag om rätt för arbetsgivare att,
utöver de årliga avgifterna för tilläggspensioneringen,
skattefritt avsätta medel
till egen pensionsfond i syfte att göra
pensionsutfästelserna fullt säkra.

Herr ENARSSON (h):

Herr talman! Till bevillningsutskottets
betänkande nr 51 har högerledamöterna
fogat en kortfattad reservation,
vari vi hemställer om skrivelse till
Kungl. Maj:t med begäran om utredning
och förslag om rätt för arbetsgivare
att — utöver de årliga avgifterna
för tilläggspensioneringen — skattefritt
avsätta medel för egen pensionsfond.

Detta är en fråga som, såsom det
mycket riktigt säges i betänkandet, varit
föremål för riksdagens behandling
vid ett flertal tillfällen.

Det har även i år från vårt håll väckts
motioner i ärendet. Enligt motionärernas
mening finnes det skäl för att pensionssystemet
kompletteras i det avseen -

avsättning av medel till egen pensionsfond
det att företag får rätt att göra avsättning
till egen pensionsstiftelse upp till
visst maximibelopp per år. Man har
tänkt sig att detta maximibelopp skulle
vara vad som svarar mot pensionsförpliktelsernas
genomsnittliga verkliga
årskostnader enligt försäkringsmatematiska
beräkningar och att avsättningen
under året då kunde uppgå till skillnaden
mellan det sålunda beräknade maximibeloppet
och de avgifter som arbetsgivaren
har att inbetala för sina anställda.

Det förutsättes också att bestämmelser
om fondernas avskiljande och deras
säkerställande bör utfärdas i enlighet
med vad som i övrigt hittills har gällt
i fråga om pensionsavsättningar.

Utskottet påpekar nu att det skett
författningsändringar och uppmjukningar
beträffande pensionsfondsavsättningar
och dylikt. Men det föreligger
just på den punkt som vi här pekar på
enligt vår uppfattning ändå vissa skäl
som talar för att denna ändring borde
komma till stånd. Vi yrkar därför i reservationen
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall begära en utredning
om hur den av oss önskade ändringen
skulle kunna genomföras på ett lämpligt
sätt.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herr Yngve
Nilsson m. fl.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Med hänvisning till vad
utskottet anfört i sitt betänkande ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad gjordes enligt därunder
framkomna yrkanden propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid betänkandet
avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

2f Första kammarens protokoll 1968. Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

12 Nr 33

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

nr 53, med anledning av motion om
höjning av inkomstgränsen för skattefrihet
beträffande vissa studerande från
Finland; och

nr 55, med anledning av motioner om
ökad rättssäkerhet i skatteärenden m. m.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 56, med anledning av
motioner angående vissa alkoholpolitiska
frågor.

I detta betänkande hade bevillningsutskottet
behandlat följande motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:374,
av herr Dahl m. fl., och II: 476, av herr
Johansson i Trollhättan m. fl., vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om snara
förslag till lagstiftning som förbjöde
starkspritsreklam;

2) de likalydande motionerna I: 375,
av herr Hedström m. fl., och II: 469, av
herr Engkvist m. fl., vari anhållits, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa om utredning rörande
formerna för samhällets kontroll över
bryggerinäringens tillverkning och
distribution av Öl och starköl;

3) de likalydande motionerna I: 642,
av herrar Yngve Nilsson och Ebbe Ohlsson,
samt II: 815, av herr Nilsson i
Bästekille m. fl., vari yrkats, att riksdagen
skulle besluta sådan liberalisering
av tillverkning och försäljning av ciderdrycker
som 1959 års utskänkningsutredning
föreslagit;

4) motionen II: 318, av herrar Almgren
och Rask, vari föreslagits, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle

a) begära förslag till lagstiftning som
förbjöde alla former av reklam för
spritdrycker,

b) hemställa om åtgärder för att förhindra
den verksamhet som bedreves av
agenter för spritdrycker, vin och Öl,
samt

c) giva till känna vad som i övrigt
anförts i motionen;

5) motionen II: 886, av herr Åkerlind,
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
och förslag till lagstiftning avseende
förbud mot reklam för tobaksvaror,
alkoholhaltiga drycker och narkotiska
preparat.

Den under 5 angivna motionen hade
hänvisats till bevillningsutskottet endast
i vad den avsåge förbud mot reklam
för alkoholhaltiga drycker.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet av angivna orsaker hemställt,

1) att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 374, av herr Dahl
m. fl., och II: 476, av herr Johansson i
Trollhättan m. fl., samt i anledning av
motionen 11:318, av herrar Almgren
och Rask, och motionen II: 886, av herr
Åkerlind, i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte begära förslag till 1969 års vårriksdag
i enlighet med vad utskottet i
betänkandet förordat beträffande förbud
mot reklam för spritdrycker;

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära, att de likalydande
motionerna 1:375, av herr Hedström
m. fl., och II: 469, av herr Engkvist
m. fl., motionen II: 318, av herrar Almgren
och Rask, samt motionen II: 886,
av herr Åkerlind, i vad densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, måtte
överlämnas till alkoholpolitiska utredningen
för att — beträffande sådana i
motionerna behandlade frågor som icke
innefattades under punkten 1 i utskottets
hemställan — tagas i övervägande
vid fullgörande av utredningsuppdraget; 3)

att riksdagen måtte avslå de likalydande
motionerna I: 642, av herrar
Yngve Nilsson och Ebbe Ohlsson, samt

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

II: 815, av herr Nilsson i Bästekille
m. fl.

Reservationer hade avgivits

beträffande alkoholreklamen

1) av herrar Yngve Nilsson (h),
Enarsson (h) och Magnusson i Borås
(h), vilka, med hänvisning till det förhållandet
att frågan om alkoholreklamen
redan vore föremål för utredning,
ansett, att utskottet med hänsyn till
gängse praxis bort hemställa, att riksdagen
måtte avslå motionerna 1:374
och II: 476 samt II: 318 och II: 886;

beträffande kontroll över bryggerinäringen 2)

av herrar Yngve Nilsson (h), Stefanson
(fp), Enarsson (h), Tistad (fp),
Magnusson i Borås (h) och Vigelsbo
(ep), fru Nettelbrandt (fp) samt herrar
Eriksson i Bäckmora (ep) och Enskog
(fp), vilka ansett, att utskottet — med
hänsyn till att de synpunkter som aktualiserats
i förevarande motioner, i vad
de avsåge tillgodoseende av nykterhetspolitiska
intressen, läge inom alkoholpolitiska
utredningens uppdrag — bort
hemställa, att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 375 och II: 469;

beträffande ciderfrågan

3) av herrar Yngve Nilsson (h),
Enarsson (h) och Magnusson i Borås
(h), vilka ansett, att utskottet i anledning
av motionerna 1:642 och 11:815
bort hemställa, att riksdagen i skrivelse
till Kung!. Maj:t måtte begära, att motionerna
I: 642 och II: 815 skulle överlämnas
till alkoholpolitiska utredningen
för att beaktas vid fullgörande av utredningsuppdraget.

Herr NILSSON, YNGVE, (h):

Herr talman! I detta betänkande behandlas
tre skilda spörsmål som har
anknytning till alkoholpolitiken, nämligen
åtgärder mot alkoholreklamen,
kontrollen över bryggerinäringen samt
försäljningen av ciderdrycker. Dessa
frågor har tidigare diskuterats i utredningar
och i riksdagen. Då den nya rus -

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
drycksförordningen trädde i kraft den
1 oktober 1955 ålades AB Vin- och spritcentralen
att vid avtal med leverantörer
verka för att reklam för rusdrycker och
därmed jämförlig verksamhet icke bedrives
på sätt som finnes uppenbarligen
stå i strid med det i 7 § angivna syfte,
dvs. att all försäljning av rusdrycker
skall ordnas och handhavas så att därav
uppkommer så ringa skada som möjligt.

I enlighet med de närmare anvisningar
som lämnades i särskilda utskottets
av riksdagen godkända utlåtande nr 1
till 1954 års riksdag träffade AB Vinoch
spritcentralen den 20 april 1955
överenskommelse med dåvarande vinsektionen
av Svenska handelsagenters
förening om reklamstopp under tiden
den 1/9 1955—1/3 1956. Vidare tillkallade
AB Vin- och spritcentralen en rådgivande
samarbetsnämnd för alkoholreklamen,
sammansatt av representanter
för AB Vin- och spritcentralen, Nya
system AB, Nykterhetskampanjens
kansli, vinsektionen av Svenska handelsagenters
förening, Svenska försäljnings-
och reklamförbundet, Svenska
bryggareföreningen, Auktoriserade annonsbyråers
förening, Svenska annonsörers
förening, Malt- och läskedrycksförbundet
samt Svenska tidningsutgivareföreningen.

Lättnader i reklaminskränkningarna
genomfördes år 1957 av riksdagen, och
de regler som då antogs gäller alltjämt.

1961 års nykterhetslagskommitté
framlade år 1964 sitt betänkande angående
reklamen. Detta betänkande har
ännu inte prövats av statsmakterna,
utan har överlämnats till alkoholpolitiska
utredningen för ytterligare överväganden.
Denna kommitté tillsattes så
sent som 1967. Alkoholpolitiska utredningen
har till uppgift att pröva bland
annat reklamfrågan. Vi tycker därför
att det är ganska märkligt att utskottsmajoriteten
förordar att skriva till
Kungl. Maj:t och begära förslag till 1969
års riksdag om förbud mot reklam för
spritdrycker. Frågan ligger under utredning,
och bevillningsutskottet har

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
nästan alltid i andra sammanhang hävdat,
att man inte bör föregripa det resultat
som en pågående utredning kan
leda till. Här gör man alltså tvärtom.

Vi reservanter anser alltjämt, att eftersom
frågan ligger under utredning,
skall utredningsresultatet avvaktas, och
vi hemställer om avslag på ifrågavarande
motioner.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till reservation 1.

Frågan om kontrollen över bryggerinäringen
har tidigare prövats av riksdagen.
En betydande insyn från samhällets
sida har vi redan genom kontrollstyrelsen,
som har i uppdrag att
övervaka tillverkning och beskattning
samt följa försäljningen. Då härtill
kommer, som utskottet mycket riktigt
framhållit, att denna fråga innefattas i
alkoholpolitiska utredningens uppdrag,
anser vi reservanter det vara onödigt
att överlämna motionerna till utredning.
Vi yrkar därför avslag på motionerna.

Därmed ber jag att få yrka bifall till
reservation 2.

Cidertillverkningen har varit föremål
för riksdagens prövning vid flera tillfällen
sedan 1950. Två olika utredningar
har sysslat med frågan. Den senaste,
1959 års utskänkningsutredning, förordade
i sitt betänkande motionärernas
förslag, men frågan avvisades då såväl
som vid senare tillfällen av riksdagen.

Det är svårt att förstå den negativa
inställningen till denna fråga. Någon
skada för nykterheten kan väl cidern
knappast åstadkomma. Den starkaste
sorten skulle vara jämställd med lättvin.
Helt naturligt tillverkas must och
andra drycker av den sekunda frukten,
men med de hårda sorteringsbestämmelser,
som nu råder, är det mycket
frukt som inte kan tagas till vara. Jag
anser därför att cidertillverkning skulle
kunna bli ett utmärkt komplement.

Med detta, herr talman, ber jag att
också få yrka bifall till reservation 3.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Jag har inte suttit på
detta ärende i bevillningsutskottet, men
som intresserad ledamot skulle jag vilja
säga några ord.

Jag delar den mening, som kommit
till uttryck i motionerna, att alkoholbruket
har kommit att breda ut sig för
mycket. Jag delar också oron för alkoholsedens
spridning. Det är ett beklagligt
faktum att man inte minst i vissa
tongivande ungdomskretsar dricker för
mycket sprit.

Motionärerna och bevillningsutskottets
majoritet menar tydligen, att det
är reklamen för spritdryckerna som är
styckets bov, den store syndaren. Jag är
inte så säker på det.

Redan 1961 års nykterhetslagskommitté
betonade uttryckligen reklamfrågans
begränsade betydelse för det allmänna
nykterhetsläget. Någon egentlig
ändring i den punkten har sedan dess
inte inträtt, såvitt jag har kunnat finna.
Jag tror för min del att anklagelserna
i stället med mycket större fog skulle
kunna riktas mot massmedierna och
filmen, där man dag ut och dag in visar
människor i olika sammanhang med
glaset i handen. Genom suggestionen i
massmedierna inbillas folk att så gör
man i stora världen. Det är fint, det är
elegant, det är modernt, det är tufft att
uppträda med glaset i handen förtärande
spritdrycker.

Det är massmedierna som i dag dikterar
människornas levnadsvanor och
även formar deras dryckesvanor. Varför
går utskottsmajoriteten förbi denna
sida av saken när det är Sveriges radio
och televisionen som agerar? Kanske
också — det vill jag inte bestrida —
turistresandet till länder, där man umgås
mera frikostigt med vinet än i vårt
land, spelar en viss bidragande roll.

Såvitt jag har kunnat finna spelar
reklamen en mindre roll i sammanhanget.
Jag ville gärna medge att vi
kanske har onödigt mycket annonser
för spritdrycker och vin, men jag har
svårt att tro att denna reklam leder till

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

ökad spritförtäring. För egen del är jag
ingen intresserad läsare av spritannonser,
men jag har inför denna debatt roat
mig med att studera dagens nummer av
Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter
för att se vilka annonser som finns där.

I Svenska Dagbladet räknade jag till
tio annonser, varav fyra gällde vin, resten
avsåg mest whisky. I Dagens Nyheter
var det sex annonser, tre för vin.
Flertalet av dessa annonser var, såvitt
jag kunde förstå, tämligen oskyldiga.
De var ungefär lika torra som de omnämnanden
av spritdrycker som förekommer
i Systembolagets katalog. Mycket
mer var det inte, möjligen förekom
det en bild av en flaska dessutom. Detta
gäller alla annonser utom en. Det är en
annons i Dagens Nyheter av i dag som
är införd av det finska alkoholmonopolet,
OY Alkoholiliike AB, Helsingfors.
Jag vill inte undanhålla kammaren denna
annons. Där heter det: »''KIPPIS’ är
skål på finska. En önskan om välgång
och trivsel. Ett ord med vänlig klang.
Koskenkorva Vodka kommer från Finland.
Ren vara, framställd av spannmål.

Ren finsk Koskenkorva Vodka precis
som Ni önskar: med apelsin- eller tomatjuice,
sötad med lime eller i martini.
— Hur Ni än dricker Er Koskenkorva
Vodka, kom ihåg: KIPPIS.»

Såvitt jag har kunnat finna är detta
ett enstaka övertramp. Man har ju inte
heller någon agent för detta bolag här
i landet. Sådana övertramp borde kunna
undvikas genom överenskommelser
på frivillighetens väg och genom att
kontrollnämnden skärper sig en smula.
Bevillningsutskottets ärade ordförande
torde också ha vissa förbindelser med
det finska bolaget. Om han tar ett vänligt
samtal med representanter för det
finska bolaget borde den här saken kunna
bringas ur världen.

Den allmänna attityden till spritdryckerna
dikteras näppeligen av reklamen
sådan den på detta område är utformad.
Den är ganska vingklippt genom

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
den frivilliga kontroll som den underkastar
sig, och den saknar i allmänhet
varje suggestivt element. Annonseringen
håller sig —• med vissa undantag som
jag nyss nämnde — inom en korrekt
och ansvarskännande ram. Annonserna
är närmast ett uttryck för konkurrensen
mellan olika dyrare märken och torde
knappast i nämnvärd grad i och för sig
leda till ökad alkoholförtäring hland
den stora allmänheten. Annonsernas
funktion är huvudsakligen informativ
och vägledande för vin- och spritkonsumenten
i valet mellan olika annonsörers
produkter.

Herr talman! Det vore kanske inte
någon riksolycka om vin- och spritannonserna
försvann; vi skulle nog kunna
klara oss ändå, misstänker jag. Men jag
tycker i alla fall att övervägande skäl
talar mot en så drastisk åtgärd som att
införa ett förbud mot en sådan reklam.
Reklamen har nämligen trots allt en
viss funktion att fylla som medel att
åstadkomma jämförande kvalitets- och
prisbedömningar mellan importvaror å
ena sidan och det statliga monopolföretagets
produkter å andra sidan. Även
om Vin- och spritcentralen är aldrig så
välskött, kan det ligga i konsumenternas
intresse att en viss buteljimport
äger rum och annonseras. Jag frågar:
hur skall ett märke annars kunna introduceras
på marknaden, om det inte får
ske någon annonsering?

Jag tycker nog att bevillningsutskottets
majoritet har gjort sig skyldig till
en betydande överdrift, när man framhåller
att den ökande reklamen för
spritdrycker framstår som ett bevis för
det enskilda vinstintressets prioritering
på bekostnad av de samhälleliga strävandena.
Jag vill endast erinra om de
hundratals miljoner kronor som skatten
på spritdrycker tillför statskassan —
för budgetåret 1967/68 uppgick skatten
för rusdrycksförsäljningen till inte
mindre än 2 050 miljoner kronor.

Det enskilda vinstintresset är alltså
relativt minimalt i detta sammanhang.

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
Hur utskottsmajoriteten här kan tala
om det enskilda vinstintressets prioritering,
har jag svårt att begripa.

Mot ett reklamförbud när det gäller
utländsk starksprit har tidigare av finansministern
åberopats handelspolitiska
skäl. Justitiekanslern har tidigare
pekat på tryckfrihetsförordningen såsom
ett hinder. Denna fråga är således
kanske inte så enkel.

Reservanterna har i detta sammanhang
inte yrkat annat och mera än att
riksdagen med hänsyn till gängse praxis
och på grund av den pågående alkoholpolitiska
utredningen skall avslå motionerna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation
nr 1 av herr Yngve Nilsson,
i vilken det hänvisas just till denna utredning.

Sedan vill jag, herr talman, säga några
ord om ölet. Jag är inte någon större
konsument av Öl. Min fru och jag brukar
till middagen dela en klass II. Det
får räcka för oss. Men jag har inte kunnat
undgå att reagera mot motionärernas
överdrifter även på detta område.

I fråga om bryggerinäringen föreligger
onekligen en ganska grotesk situation.
I enlighet med statsmakternas intentioner
introducerades mellanölet för
ett par år sedan för att allmänheten
därmed skulle få en god och välsmakande
dryck, som kunde ersätta starkspriten.
Mellanölet kom och slog igenom,
och svenska folket tycks trivas
med det. Mellanölets tillkomst torde,
såvitt jag har kunnat finna, också ha
hindrat en sannolik ytterligare ökning
av konsumtionen av brännvin och sådant.
I detta läge förfasar sig motionärerna
plötsligt över mellanölskonsumtionen
och säger, att detta inte alls går
för sig, utan vi måste utvidga den statliga
kontroll som redan finns över bryggerinäringen;
detta utan hänsyn till att
flertalet av landets nykterhetsnämnder
inte har haft något att erinra på denna
punkt. Även denna fråga är föremål för
behandling av den alkoholpolitiska utredningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna
2 och 3 av herr Yngve
Nilsson m. fl.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Låt mig börja med att
understryka vad herr Yngve Nilsson
sade i början av sitt anförande, nämligen
att den svenska rusdrycksförsäljningsförordningen
innehåller en bestämmelse
om att AB Vin- & spritcentralen
skall verka för att reklam för
rusdm^cker och därmed jämförlig verksamhet
inte står i strid med syftet att
försäljningen av dessa drycker skall
handhas så att minsta möjliga skada
uppkommer därav.

Målsättningarna i svensk alkoholpolitik
är inte så förfärligt många, och de
är inte heller så särskilt klart utformade.
Men på ett par punkter kan man i
alla fall säga att en målsättning är klart
utsagd. Man skall således försöka styra
konsumtionen från de starkare sorterna
till de svagare sorterna. Riksdagen har
godkänt reklam i sådan riktning. Man
kan tycka vad man vill om denna reklam
— man kan vara kritisk även
mot reklam för vinet — men denna
målsättning är klart spikad av riksdagen.
Riksdagen har också godkänt bevillningsutskottets
betänkande, som säger
att man bör sträva efter att minska
den totala alkoholkonsumtionen.

Den reklam för spritdrycker som i
dag bedrives — och som också bedrives
i ökande omfattning, vilket herr Gösta
Jacobsson också erkände — kan alltså
sägas stå i strid med riksdagens intentioner.
All reklams primära syfte är att
öka omsättningen, och således kommer
den totala alkoholkonsumtionen att öka
i stället för att minska så som riksdagen
vill. Likaså motarbetas den spritreklam
som förs i annonskampanjerna
för övergång till svagare sorter.

Bevillningsutskottet har vid flera tillfällen
varit kritiskt mot den spritreklam
som nu förekommer och har tyckt
det vara mycket stötande att de an -

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

strängningar som görs att med olika
medel begränsa konsumtionen och styra
den till svagare sorter motarbetas av
enskilda vinstintressen. Herr Gösta Jacobsson
menade att den reklam som vi
i dag har inte alls är farlig. Den är
upplysande, och den spelar egentligen
inte någon större roll, ansåg herr Jacobsson.
Han gjorde dock ett undantag
för det finska Alkos reklam. Vi har
inom utskottet sagt oss att vi inte väntar
oss några underverk av att vi beställer
och får åtgärder mot alkoholreklamen.
Vi tycker dock att de mest störande
elementen måste rensas ut. Det
får inte finnas företag som saboterar
den verksamhet som riksdagen försöker
bedriva.

Jag kan instämma i mycket av vad
herr Jacobsson sade i början. Alkoholbruket
breder ut sig för mycket, sade
herr Jacobsson. Han framhöll också att
reklam för alkoholbruket sprids på
många olika sätt, och han nämnde som
exempel att alkoholseder visas i televisionen.
Vi har emellertid här en chans
att ändå göra något, även om ingen påstår
sig kunna göra underverk.

Är egentligen alkoholreklamen upplysande?
Den försöker tala om att alkohol
är någonting njutbart och bra, någonting
som man kan trivas med. Nu
skall jag akta mig noga för att ta upp
en nvkterhetspolitisk debatt, men jag
anser mig ändå kunna hävda den meningen
att om alkoholreklamen vore
upplysande så skulle den tala om att
alkoholbruket för vissa personer innebär
stor risk för tillvänjning och att
överdosering av dessa underbara drycker
kan medföra oerhörda risker för
lagbrott och sociala skador. Upplysningar
av det slaget har jag aldrig någonsin
sett i reklamen.

Det har konstaterats att de som vill
framställa alkoholen som någonting värdefullt
förfogar över mycket större resurser
än de som bedriver upplysningsverksamhet.
Det råder obalans därvidlag.

Det är möjligt, sade herr Jacobsson,

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
att reklamen kan leda till ökning av
konsumtionen för ett visst märke. En
sådan ökning skulle enligt herr Jacobssons
uppfattning motsvaras av en
minskning för ett annat märke. Det ligger
emellertid till på det sättet att den
totala konsumtionen håller på att öka,
även i fråga om spritdrycker. Vinkonsumtionen
ökar våldsamt, vilket kanske
till en del kan tillskrivas den annonskampanj
som förs till förmån för
vinet. Konsumtionen av spritdrycker
har emellertid också ökat, även om den
ökningen inte är lika stor.

Under 1953 och några år framåt gjordes
en undersökning, av vilken framgick
att reklamen för whisky fyrdubblades
under perioden. Försäljningen av
buteljimporterad whisky tredubblades
samtidigt, men i det svepet följde också
den härtappade whiskyn med, så att
den totala försäljningen blev sexdubblad.
Det betyder alltså att reklam för
ett visst märke också är reklam för ökad
alkoholkonsumtion i allmänhet. Detta
finner utskottet stötande, och därför
vänder sig utskottet mot det.

Jag skall polemisera mot herr Jacobsson
på ytterligare en punkt. Herr Jacobsson
anser att det finska företaget
Alko har gjort ett övertramp i sin reklam.
Är det ett övertramp att reklamera
för sin vara? Bolaget anser att
dess produkt är njutbar och fin. Kanske
känner sig företaget klämt därigenom
att vissa andra märken har haft framgång
med sina reklamkampanjer och
därför slår tillbaka. Jag vet inte om det
förhåller sig på det sättet, men det ligger
nära till hands att tro det. Det ligger
också nära till hands att tro att de
svenska tillverkarna av alkoholdrycker
inte i evighet finner sig i att deras utländska
konkurrenter reklamerar för
sina märken medan de själva inte gör
någon reklam. Det föreligger alltså risk
för att det blir allmänna reklamkampanjer.
Det är inte bara fråga om annonser,
utan reklam kan ju göras också
på andra områden.

Det har sagts att utskottet inte velat

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
ta hänsyn till att alkoholpolitiska kommittén
redan har dessa frågor om
hand. Utskottet vet att det kommer att
dröja åratal innan kommittén avlämnar
något förslag. Därför har utskottet
ansett att det krävs handling i denna
fråga, ty den håller på att bli allvarlig.
Det sker en utveckling på det här området
som gör att åtgärder måste vidtas.
Utskottet vill för den skull inte frånta
alkoholpolitiska kommittén dess arbetsuppgifter.
Ärendet är emellertid brådskande,
och utskottet har hemställt att
riksdagen till nästa år skall begära ett
förslag från regeringen rörande ett sätt
på vilket alkoholreklamen kan begränsas.
Utskottet har i sitt betänkande angivit
ett ganska enkelt system för detta,
nämligen att man ålägger partihandelsbolaget
att inte köpa varor från en försäljare
som bedriver en stötande alkoholreklam.
Vi tror alltså att det går att
göra någonting nu, och vi anser inte att
man för den skull tar några uppgifter
från den sittande utredningen.

Herr Jacobsson framhöll de oerhörda
inkomster som staten har på sprithanteringen.
Jag lovar att inte ta upp någon
stor alkoholpolitisk debatt i dag,
men har herr Jacobsson någonsin räknat
ut vad spritens skadeverkningar
kostar detta land? Jag tycker att man
litet grand skall sätta de kostnaderna
i relation till statens inkomster på spritförsäljningen.
Vi hävdar att det här inte
rör sig om någon tryckfrihetsfråga utan
om en näringspolitisk och social fråga.
Handeln med rusdrycker är reglerad
här i landet, denna handel har sociala
skadeverkningar, och dem måste man
försöka begränsa — därför kan det inte
vara någonting annat än en näringspolitisk
och social fråga när man vill begränsa
reklamen och därmed konsumtionsökningen
då det gäller rusdrycker.
Riksdagen har också vid tidigare tillfällen,
såsom herr Nilsson nämnde i sin
historik, knäsatt den princip det här
rör sig om. Jag ber alltså att i denna
fråga få yrka bifall till utskottets framställning.

När det sedan gäller ölreklamen och
insynen i ölhanteringen så har motionärerna
pekat på det enskilda vinstintresset
och krävt åtgärder. Utskottet har
väl i stort sett, eller åtminstone till någon
del, instämt i vad motionärerna
framhållit. Man tycker inte att det är
bra som det är. Mellanölet blev en stor
försäljningsframgång, det har man konstaterat,
och då kommer jag åter in på
den fråga som nyss diskuterades: Varpå
beror mellanölets stora försäljningsframgång?
Jo, först och främst på den
enorma reklam man satte i gång för att
få mellanölet att verkligen slå igenom.
Enligt min uppfattning är detta den
främsta orsaken. Men den ökade ölförsäljningen
har också gjort att fler och
fler människor blivit beroende av den
som en inkomstkälla; det enskilda vinstintresset
blir större och större i detta
sammanhang. Därför anser vi från utskottets
sida att det finns anledning till
ökad insyn också på detta område. I
alla fall har frågan inte befunnits mer
brådskande än att man tycker att det
kan räcka med att den sittande utredningen
också tar upp detta spörsmål.
Utskottet har inte velat gå på en avslagslinje
utan poängterar att frågan
bör uppmärksammas och säger därför,
att motionen bör överlämnas till alkoholpolitiska
utredningen.

Cider har utskottet ingen förståelse
för. Man har, såsom herr Nilsson nämnde,
talat för cider ända sedan 1950-talet, men utskottet har hela tiden varit
lika kallsinnigt. Inte heller denna gång
har vi haft orsak att ändra uppfattning.
Utskottet hävdar att cidern är en konkurrent
till läskedryckerna och ingenting
annat. Tekniskt sett behandlas cidern
som ett vin. Man får i dag tillverka
och sälja cider på samma sätt som
man säljer vin. Herr Nilsson sade att
cider inte är starkare än det svagare
lättvinet. Detta är alldeles riktigt, men
det svagare lättvinet får endast säljas
i viss ordning, och då tycker vi att cider
skall säljas på samma sätt, vilket
redan är möjligt. Cider har ingen möj -

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

lighet att konkurrera med starkare
drycker. Den har ingen positiv nykterhetspolitisk
effekt. Men den har en
negativ nykterhetspolitisk effekt eftersom
den möjligen kan konkurrera ut
läskedryckerna från någon del av deras
marknad.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan
även i dessa punkter.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg sade
några hårda ord om reklamen, och han
förnekade riktigheten av min skildring
att reklamen huvudsakligen tog sikte på
de finare märkena och i stort sett ledde
till att det ena märkets framgång
gick ut över andra märken.

Herr Wärnberg kan väl dock inte bestrida,
att ökningen av den totala alkoholkonsumtionen
huvudsakligen ligger
på de billigare märkena, de som inte
annonseras. Det tycker jag är pudelns
kärna i detta sammanhang.

Herr Wärnberg tog märkligt nog det
finska alkoholmonopolet i försvar för
den annons som det talats om. Jag menar
fortfarande att annonsen skiljer sig
ofördelaktigt från de övriga annonser
som förekommer i vårt land, tydligen
beroende därpå att det finska bolaget
inte faller under den svenska reklamkontrollen
utan anser sig ha fria händer;
det finns ingen agent här i landet,
och antagligen är annonsen beställd
från Finland och har därför inte kommit
under den svenska reklamkontrollen.

Jag tror, herr Wärnberg, att sådana
här saker skulle kunna ordnas genom
att bevillningsutskottets ärade ordförande
tog ett samtal med kontrollnämnden
och kanske också med det finska
bolaget. På så vis skulle den här frågan
kunna ordnas på frivillighetens väg så
att inga övertramp mer förekommer.

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor

Herr NILSSON, YNGVE, (h) kort genmäle: Herr

talman! Herr WTärnberg nämnde
i sitt anförande att spritkonsumtionen
har ökat under de senare åren. Det
är väl en sanning med modifikation.
År 1965 var konsumtionen av starksprit
av inhemskt slag 34,4 miljoner liter. År
1967 var siffran 30,6 miljoner liter. Men
i stället har det skett en ökning när det
gäller den finska vodkan från 795 000
liter till inte mindre än 4 miljoner liter.
Totalkvantiteten var emellertid 35 miljoner
liter år 1965 och 34,7 miljoner
liter år 1967 enligt den statistik som
upprättats av Vin- och spritcentralen
för år 1967.

Den importerade spriten, alltså finspriten,
uppgick till 13,1 miljoner liter
år 1965 och 13,2 miljoner liter år 1967.
Däremot har vi en markant ökning när
det gäller vinet. Konsumtionen ökade
från 32,8 miljoner liter år 1965 till 38,1
miljoner liter år 1967.

Herr Wärnberg nämnde i sitt anförande,
att man inte vet hur de inhemska
tillverkarna kommer att ställa sig
till annonseringen i fortsättningen. Jag
vill gärna framhålla att vi från Sveriges
bränneriidkareförenings sida har träffat
en överenskommelse med Vin- &
spritcentralen som innebär att vi icke
skall annonsera, och det löftet har vi
också hållit. Vi tänker naturligtvis inte
börja med någon annonsering igen.

Däremot är jag litet bekymrad över
att medan vi har gjort en sådan överenskommelse
med Vin- & spritcentralen
har Nya system AB en annonseringskampanj,
som vänder sig mot våra produkter.
Det tycker jag är en ren diskriminering.
Annonserna i tidningarna
och affischerna i fönstren på systembolagets
affärer och även variationerna
på affischerna är mycket intressanta att
studera. Jag tycker inte att de alltid är
så trevliga.

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Jacobsson konstaterade
att jag förbigick en viktig detalj,

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
nämligen att totalökningen av vår alkoholkonsumtion
i dag har gällt de billigare
sorterna medan annonseringen
skett för de finare, dyrare märkena.

Allting vore nog bra bara dessa finare
märken vore alkoholsvagare. Men
berusningseffekten av de finare märkena
är lika bra, om inte litet bättre —
om jag alls får använda ordet »bättre»
om berusningseffekt. Men rent allmänt
menar man att annonseringen bidrar
till att öka hela konsumtionen, svagare
som bättre sorter, därför att man skapar
nimbus över alkoholen. Det blir en
tillvänjning, man lär sig att använda
alkohol genom att man ständigt matas
med reklam som säger att alkoholen
hör till dagens umgängesformer. Jag
skulle vilja understryka vad herr Jacobsson
sade tidigare: Vi klarar oss bra
utan reklam!

Jag anför inte någon försvar för det
finska Alko, men vad som hänt tar jag
som ett bevis för vad som kommer att
inträffa om vi tillåter ohämmad reklam
för de finare sorterna men tror att reklamen
för alla andra skall ligga still.
Vi har i dag fått ett utomordentligt bevis
för att de andra sorterna inte kommer
att ligga still utan att vi kanske
t. o. m. kommer att få ett reklamkrig.
Vi hörde hur bekymrad herr Nilsson
var över den reklamkampanj som Nya
system AB hade mot spritdryckerna
till förmån för vinet. Skall det vara någon
mening med en annons om övergång
från starkare till billigare sorter,
måste man naturligtvis tala om att de
svagare sorterna är bättre än de starkare.
Och då drabbas herr Nilssons produkter
■— det är inget tvivel om den
saken.

Herr Nilsson gjorde ett försök att förklara
att det inte var någon ökning av
den totala konsumtionen här i landet.
Han medgav att vinkonsumtionen hade
ökat enormt. Det sade jag också i mitt
förra inlägg. Men den totala konsumtionen
av spritdrycker har också ökat.
Man kan välja ett år, t. ex. 1965, och
säga att ökningen bara varit en halv

procent, nu har konsumtionen legat
stilla. Men om vi tar en längre period,
från den dag då vi verkligen fick en
omläggning av vår alkoholpolitik, från
1954/55 fram till i dag, har vi haft en
kurva som visar en ökning av starkspritsorterna.
Denna ökning är inte på
långa vägar så stark som för vinet, men
den finns i alla fall. Vi har i dag nått
långt över den konsumtion av spritdrycker
som vi hade före motbokstiden.
Detta gäller inte bara räknat i liter utan
utslaget per invånare.

Jag vidhåller alltså mitt yrkande, och
jag tror att det är grundat på ganska
starka skäl.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h) kort
genmäle:

Herr talman! Jag måste reagera mot
herr Wärnbergs tal om »ohämmad» reklam.
Det är inte fråga om detta. Vad
jag anser att man bör tolerera är kontrollerad
reklam.

Herr NILSSON, YNGVE, (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag vill endast protestera
mot vad herr Wärnberg här säger
om reklamen från Nya system AB. Han
godkänner en annonsering som är rent
diskriminerande mot de svenska producenterna
trots att dessa avhållit sig
från reklam.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Folkpartiets ledamöter
i utskottet har anslutit sig till utskottets
ställningstagande för förbud mot reklam
för spritdrycker. Vi anser att alla åtgärder
som kan vidtagas för att begränsa
användningen och missbruket av rusdrycker
också bör genomföras.

Det är naturligtvis mycket svårt att
bedöma reklamens nykterhetspolitiska
roll. Det har i debatten kring denna
fråga och även i dag i denna kammare
sagts, att spritreklamen i huvudsak är

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

inriktad på dyrbarare märken, som inte
i första hand används av alkoholmissbrukare,
och den skulle därför inte vara
till så stor skada. De argumenten är
inte hållbara, anser jag. Alkoholmissbrukarna
— de som redan är gripna av
begäret — påverkas visserligen inte av
denna reklam.

Jag anser emellertid att man inte bör
underskatta reklamens betydelse när
det gäller den allmänna attityden till
rusdryckerna. Det är reklamens tillvänjande
effekt som är skadlig. Det förekommer
en flod av spritreklam som antagligen
verkar mycket attraktiv på ungdomen.
Herr Jacobsson har här talat
om att reklamen ger ungdomen det intrycket,
att det är »modernt och tufft
att använda spritdrycker». Det är »fint
och det är gott att dricka sprit», säger
reklamen. Många ungdomar har i dag
gott om pengar, och reklamen för dyrbara
märken kan bidra till att föda ett
begär; den kan leda fram till alkoholmissbruk.
Reklamen för starka spritdrycker
motverkar också de strävanden
att övergå till alkoholsvaga och alkoholfria
drycker som nykterhetspolitiken i
vårt land har.

Med de informationer som vi har fått
i utskottet beträffande den väg som utskottet
väljer för att nedbringa spritreklamen
förutsätter vi att denna metod
inte strider mot tryckfrihetsförordningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
betänkande när det gäller förbud
mot reklam för spritdrycker.

Beträffande motionen om kontroll av
bryggerinäringen har vi folkpartiledamöter
i utskottet samma mening om
maltdryckernas betydelse i nykterhetspolitiskt
avseende som utskottets majoritet.
Vi anser att maltdryckernas ställning
i detta sammanhang bör utredas.
Men vi anser att detta ingår i alkoholpolitiska
utredningens uppdrag. Utredningen
känner säkerligen väl till de synpunkter
som framförs i motionerna och
i utskottets betänkande. Vi finner det
inte nödvändigt med den fingervisning

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
beträffande arbetets bedrivande, som
utskottet här kommer med, och därför
har vi också anslutit oss till reservationen
nr 2 om kontrollen av bryggerinäringen.

Jag yrkar alltså bifall till denna reservation.

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Får jag först säga ett
ord till herr Stefanson. Han har funnit
att reklamen säger att det är »fint och
gott» att dricka sprit. Jag vet inte var
herr Stefanson har funnit den reklamen.
I varje fall har han inte funnit
den i Sverige. Där finns den inte! Den
är utesluten redan med de restriktioner
som gäller i dag, och har det förekommit
någon annons av typen Koskenkorva,
är det Vin- & spritcentralens
finska kollega som står för det och inte
de agenter och annonsörer som i sammanhanget
ofta utpekas.

Herr Wärnberg däremot framförde en
synpunkt som var intressant. Han sade
att om det gjordes reklam för sprit borde
det också omnämnas, att sprit är farlig,
att tillvänjningen är äventyrlig etc.
Det tycker jag att han har alldeles rätt
i. Dock skulle jag vilja säga, att de som
i så fall har huvudansvaret är de stora
statliga företagen, som står för 99 procent
av inkomsterna på försäljningen
av sprit och vin, och knappast någon
liten agent med en omsättning av några
tiotusental eller hundratusental kronor.

Vi har sett mycket litet av sådan upplysningsverksamhet
från statsmakternas
sida. Häromdagen fick jag emellertid en
sådan skrift i min hand. Det var Nya
systembolaget som hade gjort en mycket
bra sammanställning av några uttalanden
i alkoholfrågan. På sista sidan
av den skriften, vilken jag antar att
kammarens samtliga ledamöter fått,
fanns också en tabell över alkoholförbrukningen
i vissa europeiska länder.
Det var en intressant tabell. Sverige låg
i toppen. Under oss låg en rad andra
länder.

Jag gjorde då den reflexionen att, så -

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
vitt jag vet, är reklam för sprit utan
praktiskt taget några större inskränkningar
tillåten i samtliga dessa länder.
I Sverige är sådan reklam inte tillåten,
som herr Wärnberg vet. Här är reklamen
strängt restriktiv. Likväl ligger vi
över i konsumtionen. Säger inte detta
något om hur felaktigt kritiken är inriktad?
Förtäring av sprit sammanhänger
mycket litet med reklamen, i varje
fall är det uppenbarligen så i vårt land.

Herr Wärnberg hade många andra
intressanta synpunkter. Han sade att
varje reklam strävar till att öka omsättningen,
och därför måste också
spritreklamen ha det syftet. Ja, det är
väl riktigt i så måtto att reklamen
strävar efter att öka omsättningen på
den vara som annonseras. Men om det
nu är så, att reklamen övervägande gäller
specialsorter, dyrare kvaliteter av
t. ex. fransk konjak, så säger ju redan
priseffekten att den som dricker ett glas
fransk konjak i stället för eau de vie
väl inte har råd till mer än ett glas, ty
det glaset kostar lika mycket som flera
glas eau de vie. Herr Wärnbergs
exempel håller alltså inte. Snarare är
det så att reklam för dessa dyrare sorter
minskar förbrukningen av prisbilligare
spritsorter.

Det har i debatten anförts en synpunkt
som enligt min mening inte är
oväsentlig. En mycket stor del av svenska
folket befinner sig nu praktiskt taget
året runt på resande fot. Antalet turistresor
till främmande länder räknas i
miljoner, över den reklam som där
möter vederbörande har bevillningsutskottet
ingen makt. Bevillningsutskottet
har inte heller någon makt över utländska
tidningar och tidskrifter, vilka
i lösnummer i dag i Sverige säljs i cirka
2,5 miljoner exemplar per år, och antalet
abonnerade exemplar är sannolikt
ungefär lika stort. Detta ligger helt
utanför bevillningsutskottets domviirjo.

Säger inte detta en del?

Sedan går det faktiskt inte att vifta
bort tryckfrihetsförordningen på det
sätt som herr Wärnberg gjorde. Jag

blev lite bekymrad när jag hörde hans
nonchalanta synpunkter i den delen.
Herr Wärnberg sade, att det är ett mycket
enkelt system som bevillningsutskottet
föreslår. Ja, det är verkligen
mycket enkelt.

Han sade att detta inte gäller tryckfriheten
— det är tvärtom. Tvärtom vad
då för någonting? Jo, detta är en nykterhetspolitisk
och social angelägenhet.

Det är faktiskt så, herr Wärnberg, att
tryckfrihetsförordningen även sysslar
med sociala och nykterhetspolitiska angelägenheter.
Den sysslar med varje slag
av opinionsyttring i text och i annonser
i vilken fråga som helst. Därför går
det inte att ställa tryckfrihetsförordningen
vid sidan.

Får jag ta ett litet exempel? Antag
att en av riksdagens kraftkarlar, som
t. ex. herr Wärnberg, tycker att annonsering
om gudstjänster är olämplig av
någon anledning. Han kan inte komma
åt det genom att göra en särskild lag,
ty det är förbjudet i tryckfrihetsförordningen.
Nej, han kan gå en annan väg;
han kan sitta i ett utskott och skriva
till Kungl. Maj:t med uppmaning att
göra en lag eller en föreskrift av innehåll,
att det samfund som annonserar
gudstjänsterna inte får ta upp kollekt.

Det är precis samma kringgående rörelse
som bevillningsutskottet här gör.
Man vill inte stifta en lag om förbud
mot reklam för spritdrycker. Det anser
man till och med vara besvärligt, och
det är ju en hedervärd öppenhet. Men
för att undvika det besväret skall man
i stället gå kring det hela och säga till
AB Vin- och spritcentralen att ni får
skyldighet — som herr Wärnberg uttryckte
saken — att icke importera
drycker vilka blir föremål för reklam
i Sverige — genom svensk publikation,
underförstått. Man tillägger rent cyniskt,
att detta torde vara »en tillräcklig
sanktion». Ja, det är en sanktion —
även om det inte är en straffsanktion
— men utan stöd av lagen, och sådana
brukar man inte tycka om i ett rättssamhälle.

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

År 1955 — någon erinrade om det —-gjordes samma försök, då gällande även
vinet. Det blev ett komplett fiasko. Det
var åtskilliga som påpekade att vi inte
kan känna oss bundna av sådana här
föreskrifter, eftersom de inte är inskrivna
i lag. Den synpunkten gäller delvis
nu. Vad skall herr Wärnberg göra om
Franska handelskammaren, som ju inte
importerar konjak, annonserar fransk
konjak? Skall man då förbjuda all import
av fransk konjak? Det lär inte gå,
det torde handelsavtalen förbjuda om
inte annat.

Att försöka införa förbud mot reklam
för vin blev ett så grundligt fiasko, att
en av dem som var bland de ivrigaste
förespråkarna för detta förbud gjorde
en lielomvändning på stället och Nya
system AB startade sin vinkampanj.

År 1957 framhöll också finansminister
Sträng i propositionen nr 143 att
han inte ville ha kvar de restriktioner
som då fortfarande gällde. Han sade
vidare att de spritsorter som reklameras
spelar en tämligen obetydlig roll;
de är förhållandevis dyra och konsumeras
därför i regel endast i små kvantiteter.
Mera ingripande sanktioner på
reklamområdet, menade han, är förbundna
med avsevärda nackdelar. Han
noterade den beredvillighet som fanns
att inom ramen för en friare ordning
medverka till att det inte blir någon
konflikt med väsentliga nykterhetsintressen.

Hans slutsats var alltså en mer liberal
syn. Utskottet — jag vet inte om herr
Wärnberg tillhörde det år 1957, men
det är möjligt — anslöt sig till hans
ståndpunkt. Men det fanns reservationer,
och utskottet betonade också att
det var fråga om en försöksverksamhet.

Nu frågar jag: Vad är det som har
hänt som gör att riksdagen i dag skulle
gå ifrån vad finansminister Sträng sade
1957? Är det något som har inträffat
som gäller reklamen för starksprit?
Tvärtom förefaller det mig som om de
kontrollorgan som finns har arbetat
mycket skickligt. Om Koskenkorva har

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
sluppit ut genom ett katthål i ladugårdsdörren
så är väl det ganska lätt
att rätta till — det finns väl förbindelser.

Hela mitt intryck av denna debatt är
faktiskt att herr Wärnberg och hans
meningsfränder skjuter på myggan på
elefanten, men de aktar sig noga för att
träffa själva elefanten. Elefanten, det är
strömmen av renat brännvin, strömmen
av Explorer vodka, strömmen av här
tillverkat gin, strömmen av svensk härtappad
vermouth och det är floden av
eau de vie — det är elefanten. Den
skjuter inte herrarna på; däri ligger
nykterhetsriskerna, däri ligger alkoholproblemet
i detta land. Det ligger inte
i några små annonser med angivande
av märke, vara och pris.

Jag yrkar bifall till reservation nr 1
i denna del.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Låt mig börja med en
anmärkning, som herr Hernelius gjorde
mot bevillningsutskottet, när han påstår
att vi noga aktar oss för att föreslå
lagtext.

Kammarens ledamöter är säkerligen
ense med mig om att frågor om lagtext
eller lagstiftning bör undersökas mycket
noggrant. Detta gäller även det nu
aktuella området. Det är ytterst sällan
som bevillningsutskottet direkt föreslår
text till en lagstiftning, som utskottet
självt har tagit initiativ till. Vi gör ändringar,
men i övrigt är vi försiktiga,
och jag tror kammaren håller oss räkning
för det.

Det är alltså ingen svaghet i detta
utskottsbetänkande att vi hemställer i
skrivelse till Kungl. Maj:t om förslag
till nästa års riksdag.

Det har vidare hävdats att bevillningsutskottet
skall syssla endast med
skattelagar. Det är inte kompetent att
syssla med sådana saker som det här
gäller eftersom de faller under tryckfrihetsförordningen.

Jag vill då erinra om den arbetsför -

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
delning mellan utskotten som gäller här
i riksdagen. Det står uttryckligen bl. a.
att bevillningsutskottets arbetsuppgifter
är skattelagstiftning och nykterhetslagstiftning.
Uppenbarligen kommer detta
ärende inom det senare området.

Det har hänt olycksfall, jag medger
det. För ett år sedan blev ett ärende
remitterat till ett annat utskott än bevillningsutskottet,
fast vi skulle haft det,
men det var som sagt ett olycksfall i
arbetet vid remitteringen av en motion
från kammare till utskott, och vi gjorde
ingen anmärkning på den åtgärden.

När det gäller tryckfrihetsförordningen
säger herr Ilernelius att de åtgärder,
som vidtogs 1955, blev ett dundrande
fiasko. De som var med 1955 och beslutade
om den stora reformen på nykterhetslagstiftningens
område har väl
alls inte känslan, att det blev ett dundrande
fiasko. Det blev en uppgörelse
med parterna om att begränsa reklamen
under viss tid. Nog har jag fått den
uppfattningen, att den uppgörelsen hölls
någorlunda och att man nådde syftet
med ett temporärt reklamuppehåll.

Vidare finns det flera prejudikat på
att riksdagen säger, att en viss fråga
inte är att betrakta som en tryckfrihetsfråga
utan som en näringsfrihetsfråga.
Redan 1954, då vi hade det särskilda
utskott riksdagen tillsatte för att behandla
nykterhetsreformen, dvs. de åtgärder
som ledde till motbokens slopande,
sade detta utskott i samband
med diskussioner om tryckfrihetsförordningen,
att redan nu äger partihandelsbolaget
rättighet att vidtaga åtgärder
om det förekommer någonting som
bolaget anser icke önskvärt. Detta var
alltså 1954.

År 1955 fick dåvarande justitieministern
svara på en interpellation av herr
Svärd i denna kammare. Justitieministern
svarade, att tryckfriheten gäller
rätten till fria åsikter i tryckt skrift,
men att här gäller det en social och
näringspolitisk fråga.

Som bekant har vi monopol här i
landet när det gäller alkoholpolitiska

ting. Där gäller ingen näringsfrihet, det
är ju riksdagen enig om.

Vidare är det så — för att fortsätta
i anledning av herr Hernelius inlägg ■—
att högsta domstolen i ett utslag har
kommit till samma slutsats. Jag ser att
herr Hernelius skakar på huvudet, men
det är faktiskt riktigt. En tidningsulgivare,
chefredaktör, var åtalad därför
att han infört en dragningslista som
gällde ett tyskt lotteri. Vederbörande
utgivare blev fälld — men inte enligt
tryckfrihetsförordningen utan enligt
lotterimedelsförordningen. Där var alltså
sagt, att tryckfrihet i och. för sig
gällde men att gärningen i fråga var
olaglig enligt en annan lagstiftning.

En kommitté som så sent som 1964
avlämnade ett betänkande kallat alkoholreklamen,
kom fram till samma slutsats
som andra instanser har gjort. Eftersom
det finns en benägenhet att underkänna
dem som yttrar sig i dessa
frågor, om de inte är jurister, vill jag
erinra om att den kommittén leddes av
ett regeringsråd. Till yttermera visso
hade denna kommitté som bilaga till
betänkandet fogat ett utarbetat förslag
till lagtext, som skulle ingå i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Detta betänkande föranledde inte någon
åtgärd från Kungl. Maj:ts sida, men
Kungi. Maj :t har överlämnat betänkandet
till den nu sittande alkoholpolitiska
kommittén.

Nu frågar herr Hernelius: Vad har
inträffat eftersom vi har så bråttom?

Jo, utskottets majoritet har gett till
känna att den anser det stötande med
denna reklam för spriten. Den tycker
att frågan är tillräckligt utredd. Därför
har det blivit två klämmar i utskottets
betänkande, en med förslag till nästa
års vårriksdag och en med förslag om
att frågan om ölreklam och liknande
skall övervägas på annat sätt.

Här vill jag gärna ha sagt offentligt
att jag ingalunda är den som har drivit
dessa frågor, vilket man vill göra gällande
med tanke på den tjänst jag innehar,
utan det är andra krafter i utskot -

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

tet som varit mycket angelägna att få
fram detta förslag.

Herr Hernelius talade om en »enkel
agent», som har en omsättning på några
hundra tusen kronor. Varför inte
nämna dem som omsätter miljoner?

Det viktigaste i hela denna fråga är
emellertid att Sveriges riksdag för 50
år sedan har beslutat att det enskilda
vinstintresset inom alkoholhanteringen
skall försvinna. Det enda som lämnades
utanför var tillverkningen av råsprit
eller brännvin, som nu Sveriges bränneriidkarförening
sysslar med. Den föreningen
är alltså sanktionerad. I övrigt
skall man inte blanda in privata vinstintressen.
Staten har alltså lagt ut inemot
50 miljoner kronor för att lösa ut
vinhandlare och agenter.

Det är klart att det kan riktas en anmärkning
mot partihandelsbolaget för
att det inte har skött sin verksamhet
ordentligt och effektivt på detta område.
Det har blivit en infiltration, och
nya agenter har kommit till, men inte
skall man tala om att dessa agenter har
blivit misshandlade.

Det brukar vara så, att när riksdagen
sanktionerar en åtgärd som innebär att
man soulagerar en näringsidkare för att
han upphör med sitt näringsfång och
säger att hans verksamhet måste vara
slut, borde den också vara slut. Det har
sagts tidigare, och jag kan gott säga det
nu, att det ur konsumenternas synpunkt
inte kan vara av något intresse att man
upprätthåller ordningen med agenter.
Genom det sortiment på ungefär 800
olika varor, som Vin- och spritcentralen
i dag tillhandahåller, borde alla rimliga
anspråk på kvalitet kunna tillgodoses,
och syftet är att efterfrågan på varjehanda
slag av vin- och spritdrycker
skall kunna tillgodoses.

Det finns ingenting som ger uttryck
åt den uppfattningen, att det är »cyniskt»
att skriva på det sätt som bevillningsutskottet
har gjort, när det talar
om att det går att få effektivitet när
det gäller att upprätthålla förbudet mot
spritreklam. Det går faktiskt att göra

Ang-, vissa alkoholpolitiska frågor
det. Det är klart att undantag får göras
från effektivitetskravet i fråga om utländska
tidskrifter, som kommer att
säljas här i Sverige — det är vi väl
medvetna om — men utskottet framhåller
att det inte finns någon utländsk
producent av rusdrycker som kommer
att offra pengar på reklam, om resultatet
blir att hans sortiment försvinner
ur systembolagets lista. Men det är inte
cyniskt att skriva detta, utan det står
bara i överensstämmelse med verkligheten,
och jag tycker personligen att det
inte finns några som helst överdrifter
i föreliggande betänkande. Det hela
skulle ha kunnat skrivas på ett mycket
fränare och hårdare sätt än utskottet
har gjort, om man hade velat åstadkomma
ännu större debatt än den vi i dag
för.

Jag tycker alltså att utskottets förslag
är väl underbyggt. Uttalandet om att ett
förbud mot alkoholreklam skulle strida
mot tryckfrihetsförordningen vill jag på
det bestämdaste opponera mig emot
med hänvisning till riksdagens tidigare
beslut, till det utslag av rättsinstanserna,
som jag omnämnt, och till den utredning
jag här åberopat.

Jag hemställer om bifall till utskottets
förslag.

Herr HERNELIUS (h) kort genmäle:

Herr talman! Bevillningsutskottets
ordförande anförde tre skäl för att det
av utskottet föreslagna förfarandet står
i överensstämmelse med tryckfrihetsförordningen.
Det första skälet var att det
fanns prejudikat, det andra var att det
överensstämde med riksdagens tidigare
beslut och det tredje var att en utredning
var av samma mening. Jag vill
underkänna samtliga tre skäl.

Vad beträffar prejudikatet gäller det
en helt annan sak. Vad herr Ericsson
syftar på är högsta domstolens utslag
nr 715 år 1961. Men i detta fall råkade
herr Ericsson försäga sig, ty när han
åberopade utslaget sade han att det var
fråga om »olaga gärning». Det är detta

Onsdagen den 30 oktober 1968

26 Nr 33

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
som gör skillnaden så stor! Här är det
inte fråga om olaga gärning. Det är en
enkel förklaring, och den är alldeles
riktig.

Jag ber att få hänvisa till vad som
står i den senaste editionen av tryckfrihetsförordningen
i Sveriges grundlagar.

I kommentarerna till 3 § just med åberopande
av detta utslag rörande utländskt
lotteri heter det: »Däremot synes
knappast möjligt att utanför tryckfrihetsförordningen
stadga straff för
t. ex. misshaglig reklam.»

Beträffande utredningens utlåtande
måste sägas, att det inte gäller som en
tolkning av tryckfrihetsförordningen,
lika litet som ett riksdagsbeslut.

Apropå riksdagen sade herr Ericsson,
att riksdagen för 50 år sedan beslöt att
avskaffa det enskilda vinstintresset.
Hade det inte varit naturligare om herr
Ericsson i detta sammanhang hade talat
om riksdagens beslut 1957 — det ligger
något närmare i tiden — då man
fann att reklamen inte borde bli föremål
för de restriktioner som tidigare
gällde? Detta ligger faktiskt närmare
till hands.

Herr Ericsson försvarade också bevillningsutskottet
och sade, att utskottet
inte skrivit någon lagtext.

Nej, det har utskottet inte gjort, men
det skriver faktiskt, herr Ericsson:
»Utan att ta någon ställning i denna diskussion
får utskottet helt allmänt konstatera
att det tekniskt sett är förenat
med stora svårigheter att ingripa mot
reklam för varor, som får marknadsföras
utan särskilda inskränkningar. Läget
är emellertid helt annorlunda i fråga
om reklam för rusdrycker på grund
av det statliga monopolet. Ett förbud
mot eller inskränkningar av reklamen
för rusdrycker torde kunna göras effektiv
. ..»

Utskottet har alltså direkt skrivit, att
det är besvärligt att åstadkomma en lag,
och därför görs denna kringgående rörelse.
Utskottet förordar en metod som
ligger vid sidan av lagstiftningen i vanlig
ordning. Detta tillåter jag mig be -

teckna som cyniskt, och det omdömet
tänker jag inte ta tillbaka.

Herr talman! I övrigt medger inte tiden
att jag går ytterligare in på herr
Ericssons anförande just nu, men jag
skall be att få återkomma på talarlistan.

Herr ERICSSON, JOHN, (s) kort genmäle: Herr

talman! Alla de tre skäl som jag
anförde underkändes av herr Hernelius.
Jag var angelägen att betona att
jag inte är jurist, men jag åberopade
auktoriteter, och jag åberopade riksdagens
beslut. Herr Hernelius kan väl
aldrig bestrida vad som sades 1954 i
det särskilda utskottets betänkande.
Där konstaterades, att partihandelsbolaget
redan då har rättighet att vidta
åtgärder när det är fråga om inköp av
varor. Det är väl ändå omöjligt att bestrida
riktigheten i detta uttalande?

Herr Hernelius utläser av utskottets
betänkande, att det är svårt att åstadkomma
ett förbud mot reklam för varor.
Ja, utskottet säger att det är svårt att
införa reklamförbud beträffande varor
i allmänhet, men att det inte föreligger
några svårigheter i fråga om de här
speciella varorna. Nog skall riksdagen
ha sin rätt att genomföra en bestämd
mening — det är inte att krypa undan
någonting! Det är naturligtvis svårt att
förhindra påverkan t. ex. via Sveriges
radio, men jag kan utan vidare säga att
på de områden där förbudet råder kommer
det också att bli effektivt.

Vad beträffar gliringarna att det finska
alkoholbolaget har en annons för sin
vara, vill jag säga att mig veterligt är
det första gången det företaget annonserar.
Och jag skall nog kunna övertyga
herr Hernelius om att det inte skall bli
några svårigheter med att se till att den
annonsen inte upprepas, om det är bara
detta man önskar.

Herr HERNELIUS (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag tänker inte bestrida
vad riksdagen beslöt 1954! Men det är

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

inte detta saken gäller. Saken gäller om
riksdagens beslut var i överensstämmelse
med grundlagen. Eftersom vi inte
har någon författningsdomstol i det här
landet, är det inte prövat.

En enstaka riksdag kan inte sätta sig
över grundlag. Grundlagsändring kräver
beslut av två riksdagar med val
emellan, vilket är bekant för herr
Ericsson. Därav följer att ett riksdagsbeslut
inte kan åberopas så, att man
säger att eftersom riksdagen har fattat
beslutet så är det i överensstämmelse
med i detta fall tryckfrihetsförordningen.
Det »beviset» håller inte alls.

Jag anser det till och med inte uteslutet
att om Vin- och spritcentralen i
en framtid avstänger en importör från
import under åberopande av att det
förekommit text- eller annonsreklam
för hans vara, så kan Vin- & spritcentralen
bli föremål för ersättningstalan
i civil väg.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag skall inte lägga mig
i denna tryckfrihetsdebatt så mycket.
Jag vill bara kommentera en sak i herr
Hernelius anförande, när han vänder
sig mot mig.

Jag skall dock först tacka honom för
att han delade min uppfattning att reklamen
skulle omfatta spritens hela betydelse.
Även spritens negativa följder
skulle alltså omtalas i reklamen. Herr
Hernelius ansåg i varje fall att min
åsikt var mycket intressant. Samtidigt
talade han om att det var staten som
skulle redogöra för de negativa verkningarna
— medan de privata näringsidkarna
kunde få annonsera om de positiva
verkningarna för att öka konsumtionen,
så var det sedan statens sak
att försöka nedbringa denna konsumtion
eller att på lämpligt sätt tala om
dess skadeverkningar. Det är precis
vad utskottet också har framhållit — det
måste vara stötande, att riksdagens ansträngningar
i nykterhetspolitiskt hänseende
motarbetas av spritreklamen.

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor

När det gäller alkoholförtäringen i
Sverige hade herr Hernelius konstaterat
i statistiken, att vi ligger på en mycket
hög nivå jämfört med andra länder
där allting är så att säga fritt. Det är
riktigt, och det hänger helt samman
med den tradition i fråga om alkoholförtäring
som alltid har funnits i olika
länder. Men om herr Hernelius fortsätter
att läsa statistiken kan han konstatera,
att spritförtäringen är i starkt stigande
även i de vinkonsumerande länderna.
Kanske reklamen ändå har en
viss del i den kraftiga stegringen av
spritdryckskonsumtionen i de vinkonsumerande
länderna.

Herr Hernelius försökte hitta alla
skäl för att den åtgärd, som bevillningsutskottet
föreslår, skulle bli ineffektiv.
Han nämnde utländska tidskrifter och
annat.

Sedan sade han till och med att en
enskild ledamot — jag vet inte om han
närande mitt namn — i ett utskott plötsligt
kan få för sig, att ett predikosamfund
inte skall få annonsera eftersom
man vill hindra kollektupptagningen.
Här tycker jag verkligen att det råder
brist på argument! För det första är
det inte en enskild ledamot som fattar
dessa beslut, utan det är den svenska
riksdagen. Såsom enskild ledamot av
denna riksdag har vilken utskottsledamot
som helst rätt att komma med ett
förslag, vilket är vad som har skett i
dag. Det är alltså riksdagen som fattar
besluten. För det andra har vi ändå
konstaterat att alkoholförtäringen är en
så allvarlig sak, att vi har reglerat rusdrycksförsäljningen
med mycket starka
restriktioner. Det är något helt annat än
att ta upp kollekt. Det ber jag verkligen
att få tala om.

Herr HERNELIUS (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wärnberg har
tydligen inte förstått mitt exempel. Jag
ber att få hänvisa honom till protokollet! -

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor

Herr SÖRENSON (fp):

Herr talman! Svenska historiker säger
oss att den alkoliolpolitiska situationen
i början av 1800-talet var mycket
allvarlig i vårt folk. Man säger att alkoholkonsumtionen
var så stor att vårt
folks hälsa allvarligt hotades. Genom
folkrörelsernas väldiga insats, som
trängde ned i människosinnena, lyckades
man hjälpligt komma till rätta med
de problem som hotade att föröda vårt
folk och möjliggjorde den enorma expansion
som har ägt rum i modern tid.
Jag känner inte någon historiker, som
är beredd att dra en omedelbar parallell
mellan den situation som då var
och den situation som nu är, men alla
är vi medvetna om att oron under senare
år för utvecklingen i hög grad har
stigit.

I debatten har inte någon påmint om
den enkätundersökning som kontrollstyrelsen
har låtit genomföra på bred
front i vårt land sedan mellanölet tillkom.
Slutsatsen är dock värd att bevaras
också i protokollet från riksdagens
sammanträde i dag. Den utveckling
som kännetecknar de senaste femton
åren, nämligen att ungdomar i allt tidigare
ålder och allt större utsträckning
konsumerar alkohol, synes tydligt ha
accentuerats sedan mellanölsreformen
genomfördes. Det är inte connne il faut
att i en debatt i riksdagen hänvisa till
egna exempel — men det kunde ske —
som närmast är av förödande och förskräckande
art. Men det kan väl ändå
få sägas, att här sker ett hot mot svenska
familjer och därmed mot det svenska
samhället, som är av betydande art och
som skulle kunna skapa utomordentliga
svårigheter för den sunda utveckling
som vi arbetar på här i riksdagen. Jag
hyser därför djup förståelse för dem
som söker finna vägar att komma till
rätta med det stora problem vi här står
inför.

Vi för ju i dag inte en alkoholpolitisk
debatt på bred front, utan det är så att
säga vid gränsen som vi gör några notater,
ingenting annat; vi får anledning

att ta upp hela frågan senare, tror jag.
Men situationen är ändå denna: För
närvarande vet vi inte riktigt vad vi
skall göra. Oron stiger. Ingen av oss
tror väl att reklamen är »boven i dramat»,
som herr Jacobsson antydde; det
är att på ett alltför ytligt sätt söka förstå
vad utskottets majoritet har anfört.

Jag anser att frågan ligger på ett annat
plan. När jag hört dagens debatt
tycker jag att den varit i alldeles för
hög grad intellektualiserad. Vi kommer
aldrig till rätta med människoproblemen
i vårt samhälle, om vi bara rör oss
med siffror och intellektuella argument
—. vi måste lära oss förstå att människan
i samhället i hög grad beror av
symboler.

Vad innebär utskottets ställningstagande
mot alkoholreklam? Såvitt jag
förstår är det inte alls ett ställningstagande
i tron att någon avgörande ändring
i alkoholkonsumtionen därmed
skulle kunna åstadkommas. Men annonseringen
är en av de många symboler
som här spelar en roll. Ställningstagandet
är alltså inte av intellektuell,
utan av emotionellt symbolisk art, och
ur den synpunkten tycker jag att utskottets
ställningstagande har tyngd
och betydelse. Det är mot den bakgrunden
jag vill förstå utskottets hållning.

Vi vet alla att det är ett utomordentligt
komplicerat spel vi har att fatta i
sikte när vi nalkas frågan om sociala
sjukdomar, av vilka den överdrivna alkoholkonsumtionen
är en. Jag känner
mig personligen övertygad om att t. ex.
det väldiga drickandet i TV betyder
mycket mer än annonseringen av starksprit
eller annan alkohol. Vi kan inte
reglera en sådan sak här i riksdagen —■
det är en fråga om hela vårt samhälles
sätt att nalkas och uppleva de problem
det här gäller. Men jag finner det högst
angeläget att framhålla, att synen är
för ytlig om man nalkas problemen
bara rent intellektuellt. Vi måste förstå
vad det är som driver människor in i
ett socialt beteende av olycklig natur.

Det är inte lätt att ta upp debatten

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

om hur tryckfriheten hotas i detta sammanhang.
Som en vanlig, icke lagkunnig
riksdagsman vill jag bara säga att
det är underligt att denna fråga, som
nu dras fram i debattens slutskede, icke
har observerats av de organ som tidigare
behandlat ärendet. Vad skall en
enskild riksdagsman göra i den flod av

ärenden som strömmar över honom _

skall han börja undersöka om varje enskilt
förslag överensstämmer med de
lagar och förordningar som existerar
i vårt samhälle? Nej, han måste naturligtvis
lita på att utskott, sekreterare
och andra, som behandlar ärendena,
väger olika frågor också i förhållande
till gällande lag. Här har, såvitt jag kan
se, ingen avgörande kritik grundlagsmässigt
anförts mot att denna fråga tas
upp eller mot vad utskottet skrivit beträffande
reklamen. Skall vi nu plötsligt
börja diskutera tryckfrihetssynpunkter
i riksdagen utan att ha tillgång
till en ordentlig utredning i detta avseende?
För mig är det väldigt svårt att
agera på ett sådant sätt.

Jag tror alltså inte att riksdagens
ställningstagande i dag kan leda till en
avgörande förändring då det gäller alkoholförtäringen
i vårt land, men jag
anser det vara av vikt ur den synpunkten
att det har symbolkaraktär.

Till slut vill jag anmäla att jag har
trott mig lära mig under de år som jag
har varit engagerad i samhälleliga frågor
att det finns en frihetslidelse till
döds. Man kan säga som herr Jacobsson,
att det förefaller som om det svenska
folket trivs ganska bra med mellanölet.
Men detta är komplett irrelevant.
Den relevanta frågan är vilken effekt
mellanölet har på den totala utvecklingen
i det svenska samhället. Om en minoritet
av ungdomar i svenska hem förs
in i en förtvivlad situation, så menar
jag att vi måste vara beredda att avstå
från en del av den i och för sig självklara
och legitima friheten för den förtvivlan
som många människor kan hamna
i. Jag tror att man måste ha sett något
av denna förtvivlan för att förstå

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor

vad jag här tänker på. Vi får akta oss
för att hamna i något slags intellektuell
snobbism också när det gäller frihetslidelse;
det finns en frihetslidelse till
döds.

Detta är inget stort inlägg i alkoholdebatten
utan bara noteringar i kanten.
Jag tror att vi får anledning att återkomma
till ärendet. Jag har velat framföra
dessa synpunkter därför att jag
tycker att det är något man saknar i
den debatt som här har förts, bl. a. en
djup medmänsklig känsla. Finns inte
den i riksdagen, tror jag inte vi kan
klara upp de stora sociala sjukdomar
som vi har att brottas med inom vårt
folk.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
hemställan utom vad gäller reservation
2, som jag alltså ber att få
yrka bifall till.

Herr FÄLLDIN (ep):

Herr talman! På grund av en serie
olyckliga omständigheter blev jag inte
i tillfälle att delta i sakbehandlingen av
denna fråga i bevillningsutskottet.

Med anledning av den diskussion som
har förts om huruvida ett förverkligande
av den viljeyttring som utskottsmajoriteten
är bärare av skulle stå i god
överensstämmelse eller inte med tryckfrihetsförordningen
vill jag säga att jag
ansluter mig till den viljeinriktning som
utskottsmajoriteten ställer sig bakom.
Jag har emellertid svårt att se att ett
sådant ståndpunktstagande i dagens votering
skulle innebära ett slutligt ställningstagande
till den tekniska lösningen
av denna fråga. Det måste ligga i
sakens natur att det är riksdagen och
vederbörande utskott obetaget att granska
det förslag som Kungl. Maj:t får i
uppdrag att överväga genom detta beslut
av riksdagen. Riksdagen måste ha
möjligheter att ta ställning till om det
krävs någon ändring av tryckfrihetsförordningen,
och rimligen skall riksdagen
då avgöra om behovet är så stort
att man är beredd att göra någon ändring
av tryckfrihetsförordningen.

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 19(58

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor

Jag ber, herr talman, att med det anförda
få yrka bifall till utskottets hemställan
utom beträffande punkten 2, där
jag hemställer om bifall till reservationen.

Häri instämde herr Ahlmark (fp).

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket
kort. Anledningen var närmast ett
par saker som jag inte hann bemöta av
vad herr Ericsson sade.

Herr Ericsson tillbakavisade talet om
att 1954 års beslut skulle ha blivit ett
fiasko. Jag tar inte tillbaka det heller,
och jag har en tjock samling dokument
i min bänk om den saken som belyser
detta och som herr Ericsson kan få
titta på. Det var först fråga om ett provisoriskt
förbud. Sedan var det restriktioner
utan tidsbegränsning, vilka dock
finansminister Sträng gjorde slut på
genom sin proposition år 1957. Det är
att märka att dessa restriktioner omfattade
jämväl propaganda för vin. Under
tiden svängde Nya systembolaget
och den allmänna uppfattningen, och
i stället för att bekämpa propagandan
för vin gick Nya systembolaget i fortsättningen
i spetsen för propagandan
för vin. Det är bl. a. detta som gör att
jag kallar den uppläggningen för ett
fiasko. De löjeväckande uttryck som
detta förbud tog sig då skall jag inte
gå in på här. Det satt en nämnd och
granskade askkoppar och såg efter om
de var i överensstämmelse med tillbörlig
reklam etc.

Herr Ericsson var angelägen att betona
att han inte hade tagit initiativet
till detta, och jag har väl anledning att
tro honom. Å andra sidan är han inte
den som brukar flyta som ett viljelöst
flarn i bevillningsutskottet, så han får
väl också ta sitt ansvar. Det kom senare
fram att han hyste mycken aversion
mot agenterna i sammanhanget. Det är
en aversion som Vin- och spritcentralen
ofta ådagalagt under tidigare och
nuvarande ledning och som väl också

har sammanhang med att Vin- och spritcentralen
ända till i fjol själv drivit
dotterbolag som agenturer. I fjol blev
det ju en fusion med Vin- och spritcentralen.
Dessa agenter har inte behövt
göra någon reklam för sig av någon anledning.
Det har varit andra som fått
göra det.

Herr talman! Jag ville bara göra detta
påpekande i all stillhet. För övrigt satte
jag värde på herr Fälldins deklaration.
Det föreföll mig som om han därmed
tog avstånd från den lösa behandling
bevillningsutskottets majoritet har ägnat
inte minst de tryckfrihetsrättsliga
aspekterna på frågan. Hans starka betonande
av att man behöver se på denna
fråga med nya ögon när den kommer
igen tycker jag är riktigt och värdefullt.

Utan att trötta med ytterligare statistik
vidhåller jag att herr Wärnberg
& Co. skjuter på myggan men inte på
elefanten — den stora konsumtionen av
brännvin, eau de vie och annat. Jag har
fortfarande ingen anledning att frångå
regeringens och finansminister Strängs
uppfattning av år 1957, och jag yrkar
alltså bifall till reservationen i denna
del.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Jag skall inte fortsätta
debatten om huruvida den begränsade
propaganda riksdagen beslutade om
1954 var ett fiasko. Personligen är jag
övertygad att om man fattar ett beslut
i dag i den riktning som vi föreslår och
om regeringen framlägger ett förslag
nästa år, så blir det ett effektivt förbud
mot spritreklam.

Herr Hernelius säger att jag gav uttryck
för aversion mot agenterna. Jag
erinrar om vad utskottet har skrivit,
och jag erinrar vidare om att staten
har löst in dessa företag. Därmed är det
väl naturligt att man säger att det inte
finns någon anledning till att den verksamheten
skall bedrivas i allt större
omfattning. Det ligger i varje fall inte

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

i konsumenternas eller det allmännas
intresse.

Vidare säger herr Hernelius att spritcentralens
egna dotterföretag har agerat
ända till fjolåret. Jag måste be herr
Hernelius att tro mig när jag säger att
även därvidlag har han fel. Dessa dotterföretag
upphörde 1961 med sin verksamhet.
Varför upphörde spritcentralen
med dessa företag? För att vi tjänade
dåligt med pengar? Inte alls, det
var en vinstgivande affär. Det var andra
skäl, herr Hernelius, som gjorde att
varken jag personligen eller min styrelse
ville ta ansvaret för den verksamheten
framöver, och det var därför vi
i styrelsen beslutade att avveckla samtliga
åtta dotterbolag. Det säger kanske
eu del.

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Jag tror mycket väl att
dessa företag var vinstgivande, av lätt
insedda skäl. De hade kanske bättre
arbetsmöjligheter än konkurrerande
firmor genom sin ställning som helägda
dotterföretag till Vin- och spritcentralen.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
beträffande utskottets i förevarande
betänkande gjorda hemställan
komrne att framställas först särskilt såvitt
avsåge alkoholreklamen, därefter
särskilt rörande kontroll över bryggerinäringen,
vidare särskilt i vad anginge
ciderfrågan samt ytterligare särskilt i
fråga om utskottets hemställan i övrigt.

1 vad gällde utskottets hemställan såvitt
rörde alkoholreklamen, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels att
densamma skulle bifallas, dels ock att
kammaren skulle godkänna den av herr
Yngve Nilsson m. fl. vid betänkandet avgivna,
med 1 betecknade reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
på bifall till utskottets hemställan i denna
del vara med övervägande ja besvarad.

Herr Nilsson, Yngve, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 56
beträffande alkoholreklamen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den av herr
Yngve Nilsson m. fl. vid betänkandet avgivna,
med 1 betecknade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Nilsson, Yngve,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 81;

Nej — 20.

Därjämte hade 13 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Såvitt anginge utskottets hemställan
beträffande kontroll över bryggerinäringen
gjorde herr talmannen propositioner,
först på bifall till densamma
samt vidare på godkännande av den av
herr Yngve Nilsson m. fl. vid betänkandet
avgivna, med 2 betecknade reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan
i förevarande del, sig anse denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Nilsson, Yngve, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt

Nr 33

Onsdagen den 30 oktober 1968

Ang. vissa alkoholpolitiska frågor
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 56
angående kontroll över bryggerinäringen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den av herr
Yngve Nilsson m. fl. vid betänkandet avgivna,
med 2 betecknade reservationen.

Då emellertid herr Nilsson, Yngve,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 61;

Nej — 50.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Med avseende å utskottets hemställan
angående ciderfrågan, anförde nu herr
tamannen, hade yrkats dels att densamma
skulle bifallas, dels ock att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Yngve Nilsson m. fl. vid
betänkandet avgivna, med 3 betecknade
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan
i denna del vara med övervägande ja besvarad.

Herr Nilsson, Yngve, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkän -

des en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
56 angående ciderfrågan, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Yngve Nilsson
m. fl. vid betänkandet avgivna, med 3
betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Nilsson, Yngve,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 83;

Nej — 26.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i detta
betänkande.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 50, i anledning av motion om införande
av försäkring för begravningshjälp
för utländsk medborgare som vistas
i Sverige;

nr 51, i anledning av motioner angående
privata sjuk- och vårdhem; samt

nr 52, i anledning av motioner om
befrielse för hemvärnsmän i vissa fall
från repetitionsövning.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Onsdagen den 30 oktober 1968

Nr 33

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

993, av herr Blomquist m. fl.,

nr 994, av herrar Fälldin och Svanström,

nr 995, av fru Hamrin-Thorell m. fl.,
samt

nr 996, av herr Svanström och herr
Olsson, Ernst,

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 129, angående revidering av läroplan
för grundskolan; ävensom

nr 997, av herrar Stefanson och Tistad,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 137, med förslag till förordning
angående ändring i förordningen
den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt; nr

998, av fru Hamrin-Thorell m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 140, angående riktlinjer för det
frivilliga skolväsendet;

nr 999, av herr Sörlin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
140, angående riktlinjer för det frivilliga
skolväsendet; samt

nr 1000, av fru Hultell m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
143, med förslag till lag angående änd -

Meddelande ang. enkel fråga
ring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse, m. m.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla fråga
denna dag framställts av herr Strandberg
(h) till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet:
»Vill Statsrådet medverka till att regeringens
avslag avseende trafik med
flygplan typ DC 9—20 i reguljär trafik
på Bromma tills vidare uppmjukas så
att jettrafik får förekomma på inrikeslinjerna
till Luleå, Göteborg och Malmö
i avvaktan på den framtida lösningen av
flygfältslokaliseringen i stockholmsområdet?» -

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.11.

In fidem
Bengt Lambe

/Solveig Gemert

KUNGL. BOKTR. STHLM 1968