Tisdagen den 27 mars Sid (Riksdagens protokoll 1962:13)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 13

FORS TA KAMMAREN

1962

23—2S mars

Debatter m. m.

Tisdagen den 27 mars Sid.

Svar på interpellation av herr Edström om vissa åtgärder i syfte
att öka trafiksäkerheten på motorvägarna .................... 7

Interpellation av herr Pettersson, Harald, ang. skada till följd av
flygbuller, m. m........................................... 13

Onsdagen den 28 mars

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m............. 15

Bostadspolitiken.............................................. 76

Om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag, över vilka
lagrådets yttrande ej inhämtas .............................. 77

Anslag under elfte huvudtiteln:

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar ................ 81

Kariesförebyggande verksamhet ............................ 84

Om inrättande av en tjänst som föreståndare för familjevård och

hjälpverksamhet vid Västra Ny sjukhus .................... 85

Biträdande övertandläkare .................................. 86

Lån till uppförande av skyddsrum för företag ................ 88

Extra förstärkning av civilförsvarets uppbyggnad.............. 92

Livräntor åt efterlevande till personer, som omkommit vid den s. k.
Vikbo-olyckan.............................................. 94

Om åtgärder för stimulans av näringslivets utveckling och differentiering
i avfolkningsregioner.............................. 99

Interpellation av herr Wikner ang. ifrågasatt nedläggande av järnvägen
Sveg—Hede .........................................102

1 Första kammarens protokoll 1962. Nr 13

Sr 18

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 28 mars Sid.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9, ang. ändring i lagen om val
till riksdagen m. in......................................... 15

Statsutskottets utlåtande nr 46, ang. anslag till främjande av bostadsförsörjningen
m. m.......................................... 15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15, ang. bostadspolitiken ...... 76

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8, om utvidgad juridisk granskning
av författningsförslag, över vilka lagrådets yttrande icke
inhämtas .................................................. 77

Statsutskottets utlåtande nr 11, ang. utgifterna inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde ............................... 81

•— nr 45, ang. ersättning till Ester Olsson m. fl.................... 94

Bevillningsutskottets betänkande nr 9, om åtgärder för stimulans
av näringslivets utveckling och differentiering i avfolkningsregioner
.................................................... 99

Fredagen den 23 mars 1962

Nr 13

Fredagen den 23 mars

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Justerades protokollet för den 16 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 125, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om överlåtelse till Umeå
stad av Norrlands dragoners kasernetablissement
och övningsområde m. m.;
ävensom

nr 126, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1962/63 till allmänna kultur- och bildningsändamål
samt kyrkliga ändamål,
jämte i ämnet väckta motioner.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Majrts proposition nr 76,
angående anslag för budgetåret 1962/63
till vissa byggnadsarbeten vid statens
mentalsjukhus m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 90, med förslag till lag
om allmän försäkring, m. in., hänvisades
propositionen, beträffande författningsförslagen,
till behandling av lagutskott
samt beträffande anslagen till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 111, angående ändrade grunder för
bidrag till skattelindring åt synnerligt
skattetyngda kommuner, in. m.; och
nr 112, angående viss omorganisation
inom kommerskollegium i samband med
avveckling av statens handelslicensnämnd,
m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 116, angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1962/63,
hänvisades propositionen, såvitt den avsåge
jordbruksdepartementets verksamhetsområde,
till jordbruksutskottet samt
i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till särskilda
utskottet motionerna nr 579—
582.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

62, angående vissa anslag för budgetåret
1962/63 till stöd åt konstnärlig,
litterär och musikalisk verksamhet;

nr 77, angående vissa anslag till universitetssjukhusen
m. m.;

nr 79, angående organisationen av centrala
sjukvårdsberedningen m. m.;

nr 85, angående Sveriges anslutning
till en konvention för upprättande av
Organisationen för europeisk rymdforskning
m. m.;

nr 91, angående vissa anslag för budgetåret
1962/63 till universitet och högskolor
m. m.;

nr 107, angående vidgad vuxenutbildning; nr

108, angående ny organisation av
totalförsvarets högsta ledning m. in.;

nr 113, angående anslag till statistiska
centralbyrån för budgetåret 1962/63,
m. m.;

nr 114, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst, m. m.;

nr 117, angående inrättande av en
statlig sjuksköterskeskola i Norrköping;

nr 118, angående anslag till socialstyrelsen
för budgetåret 1962/63;

Nr 13

Fredagen den 23 mars 1962

nr 119, med förslag till lag om förhöjning
av vissa ersättningar i anledning
av yrkesskada m. m.;

nr 120, angående vissa televisionsfrågor; nr

121, angående uppförande av sammansättningsverkstad
för ammunition
m. in.;

nr 123, angående godkännande av avtal
om viss fastighetsöverlåtelse inom
kommunikationsdepartementets ämbetsområde
;

nr 125, angående inrättande av ett institut
för exportkrediter, m. m.;

nr 127, angående anslag för vissa beredskapsåtgärder
under budgetåret 1962/
63 m. m.; och

nr 128, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 8, i anledning av väckta motioner
om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag
över vilka lagrådets yttrande
icke inhämtas; samt

nr 9, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen
in. m.;

statsutskottets utlåtanden:
nr 11, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1962/63 inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 45, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning till Ester
Olsson in. fl. jämte i ämnet väckta
motioner; samt

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1962/63 till främjande av bostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 9, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för stimulans av näringsli -

vets utveckling och differentiering i avfolkningsregioner; nr

24, i anledning av väckta motioner
angående gift kvinnas förvärvsavdrag,
m. m.;

nr 27, i anledning av väckta motioner
om sänkning av drivmedelsskatterna,
in. m.;

nr 28, i anledning av väckta motioner
om upphävande av punktskatter, m. in.;

nr 29, i anledning av väckta motioner
om restitution av fordonsskatt för bussar,
m. m.; samt

nr 34, i anledning av väckt motion
om avdrag vid beskattningen för kostnader
för underhåll av plantering;

bankoutskottets utlåtanden:
nr 9, i anledning av väckta motioner
angående den samhälleliga lokaliseringspolitiken; nr

10, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, m. m.; samt

nr 11, i anledning av väckt motion
om täckande av riksdagsledamöters kostnader
i vissa mål;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 17, i anledning av väckt motion
angående rätt till reseersättning från den
allmänna sjukförsäkringen efter hänvisning
av barnmorska till sjukvårdsinrättning;
samt

nr 18, i anledning av väckta motioner
angående ändrade bestämmelser om familjebidrag
till värnpliktiga som driver
näring eller rörelse;

tredje lagutskottets utlåtande nr 15, i
anledning av motioner angående bostadspolitiken;
ävensom

allmänna beredningsutskottets utåtanden: nr

11, i anledning av väckta motioner
om införande av tidsstudiesystem inom
den allmänna förvaltningen;

nr 12, i anledning av väckta motioner
angående tillfartslederna till Mälaren;

nr 13, i anledning av väckta motioner
om rabatter för studerande vid resor på
statens järnvägar;

nr 14, i anledning av väckt motion om
utredning rörande sjukfrekvensen för
män och kvinnor; samt

Fredagen den 23 mars 1962

Nr 13

nr 15, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande statligt stöd till
de fria kristna samfunden.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 583, av herr Isacson och herr Nilsson,
Ferdinand, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 95, angående vissa
åtgärder i prisreglerande syfte på
jordbrukets område, m. m.;

nr 584, av herr Bengtson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 585, av herr Bengtson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 586, av herr Carlsson, Eric, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 587, av herr Carlsson, Eric, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 588, av herr Carlsson, Eric, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 589, av herr Edström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 590, av herrar Eskilsson och Ringabg,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av
den obligatoriska skolan m. m.;

nr 591, av herrar Eskilsson och Ringaby,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av
den obligatoriska skolan m. m.;

nr 592, av herrar Eskilsson och Ringaby,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av
den obligatoriska skolan m. m.;

nr 593, av herr Hagberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. in.;

nr 594, av fru Hamrin-Thorell, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 595, av fru Hamrin-Thorell och
fröken Ljungberg, i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 54, angående reformering
av den obligatoriska skolan
m. m.;

nr 596, av fru Hamrin-Thorell m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 597, av fru Hamrin-Thorell m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 598, av herr Hanson, Per-Olof, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 599, av herr Hanson, Per-Olof, m.
fl., i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av
den obligatoriska skolan m. m.;

nr 600, av herr Hedström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 601, av fröken Ljungberg in. fl., i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. in.;

nr 602, av herr Lundström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av den
obligatoriska skolan m. in.;

nr 603, av herr Nestrup, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr 54, angående
reformering av den obligatoriska
skolan m. in.;

nr 604, av herr Nilsson, Ferdinand, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 605, av herrrar Nyman och Stefanson,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 54, angående reformering av
den obligatoriska skolan m. m.;

nr 606, av herr Nyman m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr 54,
angående reformering av den obligatoriska
skolan m. in.;

Nr 13

Fredagen den 23 mars 1962

nr 607, av herr Nyström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.;

nr 608, av fröken Ranmark m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 54, angående reformering av den
obligatoriska skolan m. m.;

nr 609, av herrar Ringaby och Eskilsson,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 54, angående reformering av
den obligatoriska skolan m. m.;

nr 610, av herr Stefanson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 54, an -

gående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.; samt
nr 611, av herrar Widén och Hilding,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 54, angående reformering av den obligatoriska
skolan m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.19.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Tisdagen den 27 mars 1962

Nr 13

Tisdagen den 27 mars

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Herr Nilsson, Yngve, anmälde, att han
åter infunnit sig vid riksdagen.

Justerades protokollen för den 20 och
den 21 innevarande månad.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed med
stöd av bifogade läkarintyg om fortsatt
tjänstledighet från riksdagsarbetet under
tiden 25/3—31/3 1962.

Tranås den 23/3 1962

Margareta Nordström

Ledamoten av riksdagens första kammare
Margareta Nordström är på grund
av ledsjukdom (Arthrosis deformans
gen. amb.) oförmögen att deltaga i riksdagens
arbete ytterligare under tiden
25/3—31/3 1962, vilket härmed intygas.

Tranås den 23/3 1962

Lars Wrigstad
överläkare

Den begärda ledigheten beviljades.

Vidare beviljades herr Palme ledighet
från riksdagsgöromålen för tiden den 24
i denna månad—den 2 instundande april
med anledning av resa till Israel.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till brandlag
och brandstadga m. in., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott;

nr 128, i anledning av väckt motion
angående översyn av bestämmelserna om
äganderättsanmälan beträffande bil;

nr 129, i anledning av väckta motioner
om slopande av kontrollen vid överlåtelse
av bostadsrätt; och

nr 130, i anledning av väckta motioner
om ersättning i realvärden till skadelidande
vid sjöreglering m. m.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 131, i anledning av väckt motion
angående upphävande av värnpliktslagens
regler om reservofficersaspirants
tjänstgöringstid;

nr 132, i anledning av väckta motioner
angående lagen om semester; och
nr 133, i anledning av väckta motioner
om viss ändring i butiksstängningslagen.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 134, till Konungen, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i lagen den 25
maj 1956 (nr 216) om jordbrukskasserörelsen,
m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet.

Om vissa åtgärder i syfte att öka trafiksäkerheten
på motorvägarna

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
SKOGLUND,
som tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara
herr Edströms interpellation om vissa
åtgärder i syfte att öka trafiksäkerheten
på motorvägarna, erhöll ordet och anförde: Herr

talman! Herr Edström har frågat
mig, om jag är beredd att medver -

Nr 13

Tisdagen den 27 mars 1962

Om vissa åtgärder i syfte att öka trafiksäkerheten på motorvägarna

ka till att frågorna om borttagande av
kantstenen och om plantering av lämpliga
buskage å mellansträngen mellan
trafikbanorna å våra motorvägar blir
föremål för skyndsam utredning med
hänsyn till trafiksäkerheten samt att av
sådan utredning föranledda åtgärder
snarast må bli vidtagna.

Den svåra trafikolycka på motorvägen
mellan Malmö och Lund, som närmast
föranlett interpellantens fråga, orsakades
uppenbarligen av vårdslöshet från
den körkortslöse förarens sida. Intet
bär framkommit som tyder på att kantstenen
mellan körbanan och mittremsan
varit en bidragande faktor. Det är
heller inte säkert att eu annan utformning
av vägen skulle ha kunnat förebygga
en olycka. Att bygga vägar så att
de blir hundraprocentigt säkra är knappast
tekniskt eller ekonomiskt möjligt.
Frågan om att minska olycksriskerna
på motorvägarna är givetvis likväl av
stor betydelse, särskilt med hänsyn till
att denna vägtyp med sina speciella trafiksäkerhetsproblem
i framtiden kommer
att bli vanligare.

En fråga av stor vikt för trafiksäkerheten
på motorvägar är mittskiljeremsans
bredd. Enligt de normer, som tilllämpas
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
skall avståndet mellan körbanorna
vara minst 6 å 7 meter. Avståndet
kan undantagsvis minskas till 4 meter,
om detta nödvändiggöres av befintlig
bebyggelse eller särskilt svår terräng.
När mittskiljeremsan är minst G meter
bred, göres den utan förhöjning i förhållande
till körbanorna. År bredden
4 meter eller därunder, utföres mittremsan
förhöjd och med kantsten intill
körbanorna i syfte att förhindra överkörning.
Vägen mellan Malmö och Lund
— som öppnades för trafik redan år
1953 som vår första motorväg — har en
mittremsa av endast 3 meters bredd, försedd
med kantsten. De nyare motorvägarna
är emellertid av annan typ. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens strävan är
att anlägga så breda mittremsor, att
kantstenen blir obehövlig. I framtiden
syftar man till att ge mittremsorna en
bredd av minst 12 meter, vilket enligt

vissa amerikanska undersökningar bör
ge rimlig säkerhet mot frontalkollisioner.
Jag vill emellertid understryka att
möjligheterna att bygga motorvägar med
mycket breda mittremsor begränsas av
ekonomiska överväganden, eftersom
marklösen- och byggnadskostnader vid
en sådan dimensionering kan bli orimligt
höga.

Vad beträffar den andra frågan, som
interpellanten tagit upp —■ nämligen
plantering av buskar på mittremsorna
■— kan jag nämna, att vägförvaltningen
i Malmöhus län följer den försöksverksamhet,
som f. n. pågår i Danmark. På
grundval av bl. a. erfarenheterna därifrån
avser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att göra motsvarande försök i
vårt land. En rätt omfattande försöksverksamhet
erfordras bl. a., därför att
planteringarna anses kunna medföra
vissa svårigheter för väghållningen,
exempelvis genom att de på vintern verkar
snösamlande.

Till slut vill jag understryka, att dessa
och andra frågor, som rör de speciella
trafiksäkerhetsproblemen på motorvägarna,
studeras systematiskt inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
övriga berörda trafiksäkerhetsorgan.
Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
insamlas och bearbetas f. n. statistiskt
material rörande trafikolyckorna på
motorvägssträckorna i Sverige. Därest
utredningsarbetet ger vid handen, att
vissa åtgärder — t. ex. de av interpellanten
åsyftade — visar sig vara lämpliga
och kan vidtas till rimliga kostnader
för att höja trafiksäkerheten på motorvägarna
kommer jag självfallet att
verka härför.

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Först ber jag att få tacka
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på
min interpellation. Det var ju utan tvekan
klart positivt även om det förefanns
vissa reservationer.

Trafikolycksfallen utgör nu kvantitativt
vår fjärde folksjukdom med omkring
30 000 skadade, 3 000 allvarligt in -

Tisdagen den 27 mars 1962

Nr 13

Om vissa åtgärder i syfte att öka trafiksäkerheten på motorvägarna

validiserade och 1 000 dödade varje år
och förorsakar en nationalekonomisk förlust
som ligger vid omkring en miljard
kronor årligen. Kurvan går fortfarande
uppåt, vilket visar alt vi trots vidtagna
åtgärder måste gå ännu längre och att
de nu vidtagna åtgärderna är otillräckliga.
Att ihågkomma är att för sjukdomars
bekämpande är det alltid billigare
och effektivare med förebyggande åtgärder
än med åtgärder insatta efter olyckan
eller för behandling av de redan insjuknade.

Hur skall bättre förebyggande åtgärder
kunna åstadkommas? Här skulle jag
vilja understryka att i debatten vägens
beskaffenhet alltför mycket kommit i
skymundan. Av de tre olycksfallsframkallande
faktorerna •— personen, fordonet
och vägen — är den mänskliga faktorn
den viktigaste. Frågan är dock om
den är så dominerande som man velat
göra den till. Polisiära utredningar, som
alltför mycket fortfarande är det enda
som sker efter en olycka, koncentrerar
sig helt naturligt i första hand på att få
fram en eventuell bov eller lagbrytare
och hans straff. Detta innebär emellertid
ingen profylax, i all synnerhet som
vi i nutida brottmålslagstiftning inte
längre främst tillmäter straffet uttalat
brottsprofylaktiskt värde.

Helt givet är det möjligt att genom
upplysning och propaganda efter analys
av vad som nedsätter vaksamhet och förarförmåga
m. in. förebygga vissa trafikolycksfall
och minska olyckorna. Här
har framför allt NTF gjort en energisk
insats, som bör uppskattas.

Men det räcker inte. Vi måste mer än
som hittills har skett rikta uppmärksamheten
på våra vägar och deras beskaffenhet.
Ju bättre vägar, desto mindre
trafikolyckor. Här är det olyckligt att
utbyggnaden av våra vägar inte hållit
takt med trafikintensitetens ökning. Detta
skulle jag vilja sätta som främsta orsak
till att trafikolycksfallen fortfarande
ökar trots allt vad som görs.

I dag är därför den viktigaste ytterligare
åtgärden för att minska antalet trafikolycksfall
att bygga betydligt bättre
vägar, såväl mer motorvägar som bättre

byggda motorvägar, liksom att upprusta
även det övriga vägnätet, främst med
hänsyn till trafikfarliga moment och passager.

I min interpellation har jag tillåtit mig
aktualisera tvenne enligt min uppfattning
betydelsefulla trafiksäkerhetsfrågor
i fråga om våra motorvägar, nämligen
dels kantsten mellan körbana och mittremsa,
dels avsaknad av buskplantering
på mittremsa.

I hur stor utsträckning dessa båda
faktorer är främst eller delvis medverkande
vid uppkomsten av en del trafikolyckor
kan diskuteras, däremot knappast
att de saknar betydelse. Sällan får
man höra ett så kategoriskt omdöme som
det herr statsrådet — sannolikt på grundval
av en polisiär utredning — avger beträffande
den olycka som närmast förorsakat
min interpellation, nämligen att
intet framkommit som tyder på att kantstenen
skulle ha varit en bidragande
faktor.

Olyckan behandlades emellertid omedelbart
efteråt mycket utförligt i den
skånska pressen. Därvid yttrade sig ett
flertal trafikexperter. Så gott som enhälligt
riktade de i detta fall uppmärksamheten
på kantstenen. Stöten mot denna
var enligt deras mening väsentligt
medverkande till att sladdningen blev
så våldsam att fordonet kastades över
till motsatt vägbana. Deras uppfattning
avviker sålunda från herr statsrådets.

För min egen del anser jag det omöjligt
att nu efteråt få full klarhet på denna
punkt. Det kunde bättre ha skett i
omedelbar anslutning till olyckan, men
då gjordes såvitt jag vet bara en begränsad
teknisk utredning av vägsiyrelsen
vid sidan av polisutredningen.

Herr statsråd! Jag tillåter mig upprepa
min fråga från 1957: Varför kan
vi inte även för landsvägstrafiken få haverikommissioner
som vi har när det
gäller flyg- och tågolyckor? Börjar ej
tiden bli mogen härför? Att begränsa
sådana kommissioners uppgifter torde
knappast möta oövervinnerliga svårigheter.

Kantstenens deletära betydelse för
uppkomsten av trafikolyckor på motor -

Nr 13

Tisdagen den 27 mars 1962

Om vissa åtgärder i syfte att öka trafiksäkerheten på motorvägarna

vägen Malmö—Lund påtalas ideligen i
pressen. Häromdagen — dagen innan
jag fick meddelande om när interpellationen
skulle besvaras — stöd följande
notis i en skånetidning:

»Bil slog runt på motorvägen. — En
vådlig bilvurpa gjordes på motorvägen,
och det kan betraktas som ren tur att
förare och passagerare klarade sig med
livet i behåll. En personbil fördes i sydlig
riktning och skulle strax söder om
Dalbykarusellen i Lund köra om en lastbil.
Personbilen stötte därvid högra
framhjulet mot kantstenen och kom i
sladdning, rullade runt och hamnade
75 meter längre bort — mitt på den
andra körbanan. Bilen blev totalramponerad
och måste forslas från platsen,
medan de två personerna i den undkom
med mindre skador.»

Sådana notiser återkommer av och till.
Den trafikolycksfallsutredning som sedan
någon tid pågår i Skåne under ledning
av professor Wulff har även kraftigt
understrukit kantstenens ödesdigra
roll i ett flertal olyckor på motorvägen
Lund—Malmö.

Jag medger dock att meningarna här
är delade. Alla vill inte ha bort kantstenen.
En del anser den nödvändig för
att hindra vägfarande att köra över vägkanten,
då mittremsan är så smal. Det
är tydligen den inställningen herr statsrådet
har. Andra menar dock att detta
ej får ske på ett för trafiksäkerheten så
vådligt sätt och att kantstenen, då den
bevisligen förorsakat många ofta svåra
trafikolyckor genom att fordonet vid
stöten mot stenen blivit manöverodugligt,
borde genom trafiksäkerhetslagstiftningen
förbjudas samt att vägmyndigheterna
borde få direktiv att söka
andra möjligheter att hindra vägfarande
att köra över vägkanten.

Jag kommer då omedelbart in på det
andra problemet, nämligen buskplantering
längs gator och vägar samt på mellansträngen
mellan motorvägarnas båda
trafikstråk.

Det är detta som utomlands kallas trafiksäkerhetsplantering.
Den är allmän i
många länder, såsom England, Holland,
Tyskland, Frankrike, samt på många

ställen av den amerikanska kontinenten,
och den har även börjat genomföras i
Danmark, som herr statsrådet nämnde.
Att utföra en sådan trafiksäkerhetsplantering
är dock inte så enkelt. Det kräver
hänsyn till ett flertal faktorer. Vanligtvis
har planeringen skett under samverkan
och efter tidigare praktiska försök,
vid vilka såväl vägmyndigheter och
trafikorganisationer som läkare och naturvårdare
medverkat.

Planteringarna har sedan blivit av något
olika typ i olika länder och på olika
platser, beroende på vilka primärt
preventiva uppgifter som i de enskilda
fallen varit mest betydelsefulla. De viktigaste
och vanligaste av dessa uppgifter
är dels att fånga upp sladdande motorfordon
på ett mjukt sätt ungefär som
när man kör in i en snödriva — det är
till fördel för såväl personerna i fordonet
som fordonet självt —- dels att skydda
mot blandning av mötande trafik på
motorvägarna.

Ett flertal faktorer inverkar på vilket
växtslag man bör använda. För att fånga
upp bilar är låga sega buskar bäst, mot
bländning bör buskarna vara något högre.
Hagtorn av olika typer kan ofta vara
bra, men då det gäller mittsträngen
på motorvägen mellan Lund och Malmö
går det sannolikt dåligt, då man där har
för litet matjord. Men det finns andra
växtslag som går bra. Tänk blott på
kaktussnåren söder ut mitt i stenöknarna.

Det är synnerligen angeläget att trafiksäkerhetsplantering
även stimuleras av
våra trafiksäkerhetsmyndigheter. Därom
råder icke mer än en mening.

Med dessa ord har jag velat rikta uppmärksamheten
på ett par av de speciella
trafiksäkerhetsproblem som vi har
på våra motorvägar.

Från trafiksäkerhetssynpunkt är dessa
motorvägar oerhört överlägsna våra
vanliga vägar. Olyckorna på vägen Lund
—Malmö har efter motorvägens tillkomst
minskats till nästan en tredjedel, samtidigt
med att trafiken mer än fördubblats.
Men även på motorvägarna finns
detaljer som inte är tillfredsställande.
Vi måste oavbrutet fortsätta att sträva

Tisdagen den 27 mars 1962

Nr 13

Om vissa åtgärder i syfte
efter att få allt bättre och trafiksäkrare
vägar. Det är en profylax mot trafikolyckorna
som lönar sig såväl humanitärt
som ekonomiskt.

Jag vill än en gång tacka herr statsrådet
för svaret och samtidigt uttrycka
den förhoppningen att den av honom
berörda utredningen snarast möjligt må
komma till stånd. Jag är även övertygad
om att mittsträngens smalhet på motorvägen
mellan Lund och Malmö icke utgör
något oöverstigligt hinder för att
åstadkomma effektiv buskplantering
samt för att borttaga kantstenen och
därmed öka trafiksäkerheten.

överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts propositioner:

nr 62, angående vissa anslag för budgetåret
1962/63 till stöd åt konstnärlig,
litterär och musikalisk verksamhet;

nr 77, angående vissa anslag till universitetssjukhusen
m. in.; och

nr 79, angående organisationen av centrala
sjukvårdsberedningen m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 85, angående Sveriges anslutning
till en konvention för upprättande
av Organisationen för europeisk
rymdforskning m. m., hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge godkännande
av Sveriges anslutning till konventionen
samt bemyndigande för Kungl. Majrt att
träffa erforderliga avtal och vidtaga övriga
åtgärder beträffande ett raketfält i
Kiruna-området, till utrikesutskottet
samt i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 91, angående vissa anslag för budgetåret
1962/63 till universitet och högskolor
in. in.;

nr 107, angående vidgad vuxenutbildning; nr

108, angående ny organisation av
totalförsvarets högsta ledning m. in.; och
nr 113, angående anslag till statistiska

att öka trafiksäkerheten på motorvägarna
centralbyrån för budgetåret 1962/63,
in. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 114, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst, m. in.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 117, angående inrättande av en statlig
sjuksköterskeskola i Norrköping; och
nr 118, angående anslag till socialstyrelsen
för budgetåret 1962/63.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 119, med förslag till lag
om förhöjning av vissa ersättningar i
anledning av yrkesskada m. m., hänvisades
propositionen, såvitt den avsåge
författningsförslagen, till behandling av
lagutskott samt i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 120, angående vissa televisionsfrågor; nr

121, angående uppförande av sammansättningsverkstad
för ammunition
m. m.; och

nr 123, angående godkännande av avtal
om viss fastighetsöverlåtelse inom
kommunikationsdepartementets ämbetsområde.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 125, angående inrättande
av ett institut för exportkrediter, m. m.,
hänvisades propositionen, såvitt den avsåge
anvisande av anslag, till statsutskottet
samt i övrigt till bankoutskottet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 127,
angående anslag för vissa beredskapsåtgärder
under budgetåret 1962/63 m. m.

Nr 13

Tisdagen den 27 mars 1962

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 128, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 583 till jordbruksutskottet
och

motionerna nr 584—611 till särskilda
utskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 8 och
9, statsutskottets utlåtanden nr 11, 45
och 46, bevillningsutskottets betänkanden
nr 9, 24, 27—29 och 34, bankoutskottets
utlåtanden nr 9—11, andra lagutskottets
utlåtanden nr 17 och 18, tredje
lagutskottets utlåtande nr 15 samt allmänna
beredningsutskottets utlåtanden
nr 11—15.

På framställning av herr talmannen
beslöts att å föredragningslistan för morgondagens
sammanträde konstitutionsutskottets
utlåtande nr 9, statsutskottets
utlåtande nr 46 och tredje lagutskottets
utlåtande nr 15 skulle i nu angiven ordning
upptagas främst bland två gånger
bordlagda ärenden.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

101, med förslag angående grunder
för avlöning och andra ersättningar åt
civilförsvarspliktiga in. in.;

nr 104, angående ökad utbildning av
läkare, tandläkare m. m.;

nr 105, angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1961/62;

nr 106, angående vissa frågor rörande
lärarutbildning;

nr 110, angående medelsbehoven under
försvarsgrenarnas avlöningsanslag
för budgetåret 1962/63 m. fl. anslagsfrågor
in. m. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 124, angående inrättande av ett institut
för långfristig kreditgivning till
mindre och medelstora näringsföretag,
m. m.; samt

nr 131, med förslag till lag om ändrad
lydelse av punkterna 6 och 7 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Herr STEFANSON (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Med hänsyn till den stora
anhopningen av propositioner och
till omfattningen av de ärenden, som
avses i Kungl. Maj:ts propositioner
nr 62, angående vissa anslag för budgetåret
1962/63 till stöd åt konstnärlig,
litterär och musikalisk verksamhet;

nr 107, angående vidgad vuxenutbildning; nr

108, angående ny organisation av
totalförsvarets högsta ledning m. m.;
samt

nr 114, med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst, in. in.;

hemställer jag, att kammaren måtte
medgiva utsträckning av tiden för avgivande
av motioner i anledning av sagda
propositioner till det sammanträde,
som infaller näst efter femton dagar
från den dag propositionerna kom kammaren
till handa.

Denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda fram ställningar

rörande utgifterna för budgetåret
1962/63 inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående statligt stöd vid
skada på eller förlust av fiskredskap
jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda fram -

Tisdagen den 27 mars 1962

Nr 13

Interpellation ang. skada till följd av flygbuller, m. m.

ställningar rörande anslag för budgetåret
1962/63 till Särskilt stöd åt det
mindre jordbruket jämte i ämnet väckta
motioner.

Interpellation ang. skada till följd av
flygbuller, m. m.

Herr PETTERSSON, HARALD, (ep):
erhöll på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Det s. k. flygbullret har
blivit ett alltmer omfattande problem.
Vid början av luftfartens utveckling beaktades
problemet i förhållandevis ringa
utsträckning. Trafiken hade en relativt
liten omfattning, ljudintensiteten, var
låg och kännedomen om bullerstörningarnas
konsekvenser förhållandevis bristfällig.
I stort sett ansågs bullerproblemet
bemästrat i och med att områden
i flygplatsers omedelbara närhet etc. av
ur bullersynpunkt ovidkommande säkerhetsskäl
hölls fria från tätbebyggelse
och liknande.

Sedermera har förhållandena förändrats
på ett genomgripande sätt. Trafikintensiteten
har mångdubblats, och man
räknar allmänt med att den även framgent
kommer att stegras successivt.
Bullret har blivit långt mera störande,
främst till följd av den alltjämt pågående
övergången från propellerdrivna
till reaktionsdrivna flygplan men också
till följd av de högre flyghastigheterna.
Det har också klarlagts att bullerstörningarnas
konsekvenser är allvarligare
än man tidigare räknat med.

Denna utveckling, som gäller både
den civila och den militära luftfarten,
har medfört betydande olägenheter för
främst befolkningen i områden belägna
i närheten av flygplatser. Utvecklingen
har medfört att sådana områden, som
tidigare ej drabbats av bullerolägenhet
i någon betydande grad, alltmer utsättes
för buller av synnerligen besvärande
natur. Konsekvenserna härav är, oavsett
på vilket sätt de tar sig uttryck, genomgående
menliga för de enskilda. Det
primära är givetvis att bullret ofta medför
psykiska och/eller fysiska besvär av
den art som i hälsovårdsmening beteck -

nas som sanitär olägenhet. De sekundära
följderna kan bli t. ex. att vissa enskilda
blir nödsakade att avflytta med
kostnader och ekonomiska förluster som
följd. I andra fall kan kraftigt sjunkande
fastighetsvärden bli följden eller
t. ex. att område som på enskild bekostnad
tomtindelats e. d., belägges med
bostadsbyggnadsförbud o. s. v. Ett genomgående
drag i samtliga fall är att de
enskilda lider ett mer eller mindre omfattande
intrång till följd av den allmännyttiga
verksamhet som luftfarten
måste anses utgöra.

Det kan inte undvikas och förutsattes
inte i gällande praxis annat än att den
enskildes rätt i viss mån kan få sättas
åsido för allmännyttan. Dock måste det
förutsättas att den enskilde i sådana fall
skall kunna erhålla en skälig ersättning
för det intrång och den skada han vållas.
Detta kan emellertid inte sägas vara
fallet beträffande intrång till följd av
flygbuller.

Enligt min mening är ett ökat skydd
för den enskilde och dennes rätt i här
berörda avseenden synnerligen angeläget.
Reglerna för flygtrafiken, såväl den
civila som den militära, bör utformas
så, att bullerolägenheterna så långt möjligt
undvikes. En anpassning till numera
förekommande och väntad bullerintensitet
bör sålunda ske. När bullerolägenhet
ändå ej kan undvikas, bör
de enskilda ha rätt till skälig ersättning.
Vid anläggandet av nya flygplatser
måste större hänsyn tagas till bullerolägenheterna,
och ersättningsfrågor

o. d. bedömas med hänsyn härtill. I fråga
om redan befintliga flygplatser bör
de ökande bullerolägenheterna likaledes
uppmärksammas, främst genom att de
enskilda tdlerkännes vidgad rätt till ersättning
för bullerintrång.

Dessa spörsmål bär behandlats av
1956 års flygbullerutredning, som nämnda
år tillkallades av statsrådet och chefen
för försvarsdepartementet. De sakkunniga
avlämnade sitt betänkande i
mars månad 1961. Enligt min mening
är det synnerligen angeläget att åtgärder
vidtages med anledning av de sakkunnigas
förslag och att den, enskildes

Nr 13

Tisdagen den 27 mars 1962

Interpellation ang. skada till följd av flygbuller, m. m.

rätt till skälig ersättning för intrång därvid
särskilt uppmärksammas.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få framställa följande frågor: 1)

När avser statsrådet att, efter eventuell
gemensam beredning med chefer
för andra departement, förelägga riksdagen
förslag med anledning av 1956
års flygbullerutrednings betänkande
(SOU 1961: 25)?

2) Avser statsrådet att därvid särskilt
uppmärksamma i interpellationen berörda
ersättningsfrågor i syfte att få till
stånd en vidgad rätt till ersättning för
enskilda, som åsamkas intrång och skada
till följd av flygbuller?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 612, av herr Andersson, Axel Johannes,
m. fl., i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 59, angående anslag
för budgetåret 1962/63 till journalistutbildning; nr

613, av herr Andersson, Torsten,, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 59, angående anslag för budgetåret
1962/63 till journalistutbildning;

nr 614, av herr Jonasson, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr 82, angående
bidrag till ortopediska hjälpmedel
och hörapparater m. m.;

nr 615, av herr Larsson, Thorsten, och
herr Siindin, i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 82, angående bidrag
till ortopediska hjälpmedel och hörapparater
m. m.;

nr 616, av herr Ringaby m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
82, angående bidrag till ortopediska
hjälpmedel och hörapparater m. m.;

nr 617, av herr Stefanson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
82, angående bidrag till ortopediska
hjälpmedel och hörapparater m. m.;

nr 618, av herrar Gorthon och Nordenson,
i anledning av Kungl. Maj ds
proposition nr 93, med hemställan om
riksdagens samtycke till förordnande om
fortsatt valutareglering, m. m.;

nr 619, av herr Geijer, Lennart, in. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 87, med förslag till kungörelse om
ändring i byggnadsstadgan den 30 december
1959 (nr 612);

nr 620, av herrar Virgin och Birke, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 87, med förslag till kungörelse om
ändring i byggnadsstadgan den 30 december
1959 (nr 612);

nr 621, av herr Hedström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
68, angående rennäringens främjande;

nr 622, av herr Olofsson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
68, angående rennäringens främjande;

nr 623, av herr Osvald, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr 68, angående
rennäringens främjande;

nr 624, av herr Carlsson,, Eric, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
95, angående vissa åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område,
m. m.;

nr 625, av herr Gustafsson, Nils-Eric,
och herr Hedström, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition nr 95, angående
vissa åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område, m. m.;
samt

nr 626, av herr Jonasson, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr 103, angående
yrkesutbildningen på jordbrukets
område.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.39.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Onsdagen den 28 mars

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 135, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr
12, med förslag till brandlag och brandstadga
m. m., i vad propositionen hänvisats
till konstitutionsutskottet.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 101, med förslag angående
grunder för avlöning och andra ersättningar
åt civilförsvarspliktiga m. in.,
hänvisades propositionen, såvitt den avsåge
förordningsförslaget, till behandling
av lagutskott samt i övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Majrts proposition nr 104,
angående ökad utbildning av läkare,
tandläkare m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 105, angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1961/62, hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge jordbruksärenden,
till jordbruksutskottet samt i
övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till särskilda
utskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 106, angående vissa frågor rörande
lärarutbildning.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 110,
angående medelsbehoven under försvarsgrenarnas
avlöningsanslag för budgetåret
1962/63 m. fl. anslagsfrågor
m. m. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 124, angående inrättande
av ett institut för långfristig kreditgivning
till mindre och medelstora näringsföretag,
m. in., hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge anvisande av anslag,
till statsutskottet samt i övrigt till
bankoutskottet.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 131, med förslag till lag om ändrad
lydelse av punkterna 6 och 7 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 612—617 till statsutskottet,

motionen nr 618 till bankoutskottet,
motionerna nr 619 och 620 till behandling
av lagutskott, samt

motionerna nr 621—626 till jordbruksutskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo jordbruksutskottets
utlåtanden nr 1, 5 och

Vid förnyad föredragning av konstitutionsutskottets
utlåtande nr 9, i anledning
av Kungl. Majrts proposition
med förslag till lag angående ändring i
lagen om val till riksdagen m. m., bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen
m. in.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 46, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budget -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.
året 1962/63 till främjande av bostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet väck -

ta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 3 januari 1962, föreslagit
riksdagen att

A. å driftbudgeten

I. godkänna av departementschefen
föreslagna ändringar i vissa bestämmelser
rörande statliga lån och bidrag
in. m.;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranleddes
av vad departementschefen föreslagit; III.

godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1962/63;

IV. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna, som
föranleddes av vad departementschefen
föreslagit;

V. godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1962/63;

VI. godkänna av departementschefen
föreslagna ändringar i bestämmelserna
om familjebostadsbidrag;

VII. godkänna av departementschefen
förordade ändringar i bestämmelserna
angående förbättringslån;

VIII. för budgetåret 1962/63 under
femte huvudtiteln anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar
ett förslagsanslag av 4 478 000 kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader
ett förslagsanslag av 850 000 kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar
ett förslagsanslag av 6 048 000
kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 851 000
kronor;

5) till Ränteeftergifter å vissa bostadslån
m. m. ett förslagsanslag av
300 000 000 kronor;

6) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag
av 150 000 000 kronor;

7) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksambet
ett reservationsanslag
av 15 000 000 kronor;

8) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet
rörande byggnadstekniska
frågor ett reservationsanslag av 25 000
kronor;

9) till 1960 års bostadsräkning ett reservationsanslag
av 1 000 kronor; samt

B. å kapitalbudgeten

I. godkänna av departementschefen
förordade ändringar i bestämmelserna
om statliga bostadslån;

II. medgiva, att under budgetåret
1962/63 preliminära beslut om lån, som
skulle utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
finge meddelas intill ett belopp
av 1 120 000 000 kronor;

III. medgiva, att under budgetåret
1962/63 preliminära beslut om lån, som
skulle utgå från anslaget till räntefria
lån till bostadsbyggande, finge meddelas
intill ett belopp av 15 000 000 kronor; IV.

för budgetåret 1962/63 anvisa

a) under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande
ett investeringsanslag av 740 000 000
kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning
inom byggnadsindustrien ett investeringsanslag
av 1000 kronor;

b) under Fonden för låneunderstöd

till Räntefria lån till bostadsbyggande

ett investeringsanslag av 18 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag hade utskottet till behandling
förehaft följande motioner,
nämligen

från första kammaren

1:138, av fru Wallentheim m. fl.,

1:264, av herrar Lager och öhman,

1: 265, av herr Thorsten Larsson
m. fl.,

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.
1:406, av herr Torsten Andersson

in, fl.,

1:425, av herr Bengtson m. fl.,

1:426, av herr Bengtson in. fl.,

1:427, av herr Bengtson in. fl.,

1:428, av herr Hagberg m. fl.,

1:433, av herr Holmberg,

1:434, av herr Lundström m. fl.,

1: 435, av herr Sundin, samt

från andra kammaren
II: 170, av herr Johansson i Norrköping
in. fl.,

11:333, av fru Lewén-Eliasson m. fl.,
II: 334, av herr Lindkvist m. fl.,

II: 335 av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
II: 407, av herr Johansson i öckerö
in. fl.,

11:490, av herr Eliasson i Sundborn
in. fl.,

11:504, av herrar Cassel och Bengtson
i Solna,

11:507, av herr Fålldin,

11:509, av herr Heckscher m. fl.,
11:510, av herr Hedlund m. fl.,

11:511, av herr Hedlund m. fl.,

11:512, av herr Hedlund m. fl.,

11:514, av herr Ohlin m. fl.,

11:602, av herr Lindkvist och fru
Thunvall.

I de likalydande motionerna 1:138
(av fru Wallentheim m. fl.) och II: 170
(av herr Johansson i Norrköping m. fl.)
hade hemställts, att riksdagen, i enlighet
med förslag av bostadsstyrelsen,
måtte besluta, att samtliga inkomststreck
för familjebostadsbidrag skulle höjas
med 1 000 kronor.

1 de likalydande motionerna 1:264
(av herrar Lager och Öhman) samt II:
335 (av herr Nilsson i Gävle m. fl.) hade
föreslagits, att riksdagen måtte besluta,
1) att i syfte att öka bostadsproduktionen
till 80 000 nya bostäder under
budgetåret 1962/63 preliminära beslut
om lån, som skulle utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, finge meddelas
intill ett belopp av 1 184 000 000
kronor, 2) att till lånefonden för bostadsbyggande
för budgetåret 1962/63
anvisa ett investeringsanslag av

2 Första kammarens protokoll 1962. Nr 13

806 000 000 kronor, 3) att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att bostadsbyggnadsutredningen
utöver gällande direktiv
måtte åläggas att utreda räntepolitikens
verkningar för bostadskostnaderna
i vad avsåge den framtida bostadspolitiken.

I de likalydande motionerna 1:265
(av herr Thorsten Larsson m. fl.) och
II: 333 (av fru Lewén-Eliasson m. fl.)
hade anhållits, att bestämmelserna om
maximiyta (125 m1 2) i 5 § kungörelsen
1957:359 måtte slopas.

I de likalydande motionerna 1:406
(av herr Torsten Andersson m. fl.) och
II: 490 (av herr Eliasson i Sundborn
m. fl.) hade hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

1) uttala angelägenheten av att åtgärder
vidtoges i syfte att tillgodose behovet
av familje- och barnvänlig bondemiljö,
2) anhålla om utredning av frågan
om fortlöpande och väsentligt vidgade
undersökningar och forskningsmöjligheter
rörande den framtida boendemiljöns
utformning, samt 3) anhålla,
att företrädare för de politiska partierna
måtte beredas tillfälle att deltaga i
bostadsbyggnadsutredningens arbete.

I de likalydande motionerna 1:425
(av herr Bengtson m. fl.) och II: 512
(av herr Hedlund m. fl.) hade föreslagits,
att riksdagen skulle

1) besluta, att pensionärsbostadsbidrag
från och med den 1 juli 1962 skulle
på i övrigt nu gällande grunder och
i enlighet med vad i motionerna anförts
utgå även i fall då lägenheten vore inrymd
i hus, för vilket statligt bostadslån
eller ränteeftergift ej beviljats, och
utan avseende vid tidpunkten för lägenhetens
färdigställande samt även i fall
då pensionären vore ägare till den fastighet,
i vilken bostaden vore inrymd;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att av ovan angivna beslut föranledda
ändringar i kungörelsen den 29 augusti
1958 (nr 483) om pensionärsbostadsbidrag
måtte vidtagas;

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsamt tillsättande av särskilda
sakkunniga för utredning och framläggande
av förslag rörande pensionärernas
bostadsförsörjning i enlighet med
i motionerna angivna riktlinjer, nämligen
sammanförande av nuvarande pensionärsbostadsbidrag
och kommunala
bostadstillägg till en stödform, likvärdig
stödnivå för berörda pensionärer i
olika kommuner, en mellan stat och
kommuner rimlig och mellan olika kommuner
likvärdig kostnadsfördelning
samt åtgärder till befrämjande av kommunernas
anskaffande av bostäder för
pensionärer; samt

4) beakta vad i motionerna i övrigt
anförts.

I de likalydande motionerna I:426
(av herr Bengtson m. fl.) och 11:511
(av herr Hedlund m. fl.) hade hemställts,
att riksdagen måtte

1) besluta, att statliga kreditgarantier
skulle så snart ske kunde, dock tidigast
den 1 januari 1963, beviljas för sekundärlån
till en- och tvåfamiljshus i enlighet
med vad i motionerna anförts;

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

A. att vid erläggande av ränta och
amortering avseende statligt lån till enoch
tvåfamiljshus måtte gälla fast annuitet
samt att förhandlingar måtte upptagas
med vederbörliga kreditinrättningar
i syfte att uppnå att vid erläggande
av ränta och amortering avseende
sekundärlån till en- och tvåfamiljshus,
för vilka statlig kreditgaranti beviljats,
fast annuitet regelmässigt tilllämpades; B.

att, därest under A. åsyftade ordning
beträffande sekundärlån ej kunde
uppnås, annuitetsreglerna för erläggande
av ränta och amortering avseende
statligt lån till en- och tvåfamiljshus
måtte utformas så, att lånets första år
bleve fritt från annuitetserläggande och
för lånets slutliga amortering inom 30
år erforderligt fast annuitetsbelopp genom
jämna årliga höjningar av annui -

tetsbeloppen från och med lånets andra
år uppnåddes under lånets femte år;

3) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att frågan om inkomstprövat stöd till
småhusbyggande måtte utredas i enlighet
med vad i motionerna anförts; samt

4) beakta vad i motionerna i övrigt
anförts.

I de likalydande motionerna 1:427
(av herr Bengtson m. fl.) och II: 510
(av herr Hedlund m. fl.) hade, såvitt nu
vore i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte

I. A. fastställa den garanterade räntan
å vissa bostadslån i enlighet med i
motionerna angivna grunder att gälla
från och med den 1 januari 1962;

B. till Ränteeftergifter å vissa bostadslån
m. m. för budgetåret 1962/63 anvisa
ett förslagsanslag av 225 000 000 kronor; IT.

besluta,

A. att tertiärlån, såvitt avsåge enskild,
från och med den 1 juli 1962 skulle beviljas
upp till högst 90 % av belåningsvärdet
och i övrigt på nu gällande grunder; B.

att räntefri stående del av förbättringslån
från och med den 1 juli 1962
skulle beviljas, då den beskattningsbara
inkomsten ej överstege 7 000 kronor;

III. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

A. att plan rörande avveckling av de
generella bostadssubventionerna inom
en tidsperiod om tre till fem år måtte
föreläggas 1963 års riksdag samt att i
samband därmed förslag angående förbättring
av det ekonomiska stödet till
inkomstsvaga grupper likaledes måtte
framläggas;

B. att skyndsam utredning måtte vidtagas
beträffande

1. dels frågan om övergång från statlig
bostaaslångivning till långivning
med stöd av statliga kreditgarantier,

2. dels frågan om sådan utformning
av bostadslångivningen — omläggning

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

av nuvarande ränte-, amorterings- och
annuitetsbetalningar samt införande av
värdebeständiga bostadslån -—• att bostadsproduktionen
främjades och de
höga inledande kostnaderna sänktes,

3. dels frågan om införande av enhetliga
låneregler för enskilda, kooperativa
och allmännyttiga bostadsföretag
samt kommuner;

IV. beakta vad i motionerna i övrigt
anförts.

I de likalydande motionerna 1:428
(av herr Hagberg m. fl.) och II: 509 (av
herr Heckscher m. fl.) hade, såvitt nu
vore i fråga, hemställts,

A. att riksdagen måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t, sedan försöksverksamheten
i fråga om tomtkostnadsgranskningen
slutförts, måtte för riksdagen redovisa
resultatet härav samt föreslå de
ändringar i granskningen som försöksverksamheten
kunde föranleda;

2) uttala, att förskott å statslån icke
borde utgå till kommun för inköp av
saneringsfastighet;

3) besluta, att de såsom allmännyttiga
betecknade bostadsföretagen skulle
åläggas redovisningsskyldighet för sina
fonder, dessas storlek och successiva
uppbyggnad samt de för fonduppbyggningen
tillämpade principerna;

4) besluta, att en särskild delegation
skulle tillsättas för att — efter förhandlingar
med vederbörande personalorganisationer
— utarbeta och framlägga
förslag rörande personalbehovet och
personaluppsättningen inom bostadsstyrelsen; B.

att riksdagen måtte besluta,

1) att den statliga bostadslångivningen
från och med den 1 juli 1362 skulle
ersättas av ett kreditgarantisystem;

2) att i anledning därav varken preliminära
beslut skulle meddelas angående
lån från lånefonden för bostadsbyggande
eller anslag anvisas till samma
fond från nämnda datum;

främjande av bostadsförsörjningen m. m.

3) att för erhållande av kreditgaranti
en engångsavgift av 0,5 % skulle erläggas; 4)

att räntegarantien skulle upphöra,
då den tidigare fastställda giltighetstiden
å tio år utgått;

5) att räntegaranti, avseende räntor å
underliggande lån, som hänförde sig till
tiden från och med den 1 januari 1962,
skulle grundas på eu räntesats av 5 %
vad avsåge hus påbörjade före den 1
januari 1958 och en räntesats på 4,5 %
vad avsåge senare påbörjade hus;

6) att egnahemslån och förbättringslån
avseende hus som påbörjats från
och med den 1 januari 1958 skulle för
tid från och med den 1 januari 1962 förräntas
efter en räntesats av 5 %;

7) att tertiär lån mellan 70 och 85 %
av belåningsvärdet för hus påbörjade
från och med den 1 januari 1958 skulle
för tid från och med den 1 januari 1962
förräntas efter en räntesats av 5,5 %;

8) att tertiärlån till den del de överstege
85 % av belåningsvärdet för hus
påbörjade från och med den 1 januari
1958 skulle för tid från och med den 1
januari 1962 förräntas efter en räntesats
av 6 %;

9) att de tilläggslån, som enligt beslut
av 1953, 1957 och 1959 års riksdagar
gjorts amorteringspliktiga, skulle
för tid från och med den 1 januari 1962
förräntas efter en räntesats av 5,5 %;

10) att de tilläggslån, som avsåge hus
påbörjade före den 1 januari 1958, skulle
till den del de icke på grund av tidigare
riksdagsbeslut redan vore amorteringspliktiga
bliva ränte- och amorteringspliktiga
från och med den 1 juli
1962 efter en räntesats av 5,5 % och med
en amorteringstid av 25 år;

11) att pensionärsbostadsbidrag skulle
utgå där bostaden vore inrymd i hus
färdigställt tidigast den 1 januari 1942,
därest bostaden uppfyllde nu gällande
standardkrav;

12) att räntefria stående delar av egnahemslån,
som beviljats under tiden
1948—1 juli 1953, skulle från och med

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

den 1 juli 1962 förräntas och amorteras
till hälften av det beviljade beloppet
efter en räntesats av 4 % och med en
amorteringstid av 25 år;

13) att godkänna i motionerna införd
avlöningsstat för bostadsstyrelsen att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1962/63;

14) att till Bostadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 anvisa ett
förslagsanslag av 3 278 000 kronor;

15) att till Bostadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1962/63 anvisa ett
förslagsanslag av 450 000 kronor;

16) att godkänna i motionerna införd
avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1962/63;

17) att till Länsbostadsnämnderna:
Avlöningar för budgetåret 1962/63 anvisa
ett förslagsanslag av 5 448 000 kronor; 18)

att till Länsbostadsnämnderna:
Omkostnader för budgetåret 1962/63 anvisa
ett förslagsanslag av 701 000 kronor; 19)

att till Kapitalmedelsförluster och
ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
för budgetåret 1962/63 anvisa
ett förslagsanslag av 105 000 000 kronor;
samt

C. att riksdagen måtte, om förslagen
under B 1)—3) ovan icke vunne riksdagens
bifall, besluta,

1) att tertiärlån, till vilka tillstånd
lämnades tidigast den 1 juli 1962, skulle
beviljas upp till 85 % av den totala produktionskostnaden
mot enbart inteckningssäkerhet,
oavsett förvaltningsformerna,
upp till 95 % för s. k. allmännyttiga
företag mot kommunal borgen
och upp till 90 % för kooperativa och
enskilda företag mot borgen av kommun,
industriföretag eller annat företag
av motsvarande ekonomisk styrka, samt
till den del de överstege 85 % av belåningsvärdet
amorteras på 25 år;

2) att tertiärlån till egnahem skulle
beviljas upp till 90 % av lånevärdet
oavsett företagsform;

3) att vid utgivande av statliga bostadslån
en förvaltningsavgift om 0,5 %
skulle uttagas i samband med lånets utbetalande; 4)

medgiva, att under budgetåret
1962/63 preliminära beslut om lån, som
skulle utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
finge meddelas intill ett belopp
av 1 050 000 000 kronor;

D. att riksdagen måtte i övrigt beakta
vad i motionerna anförts.

I de likalydande motionerna 1:433
(av herr Holmberg) och II: 504 (av herrar
Cassel och Bengtson i Solna) hade
anhållits, att riksdagen måtte besluta,
att bostadsstyrelsen även i fortsättningen
skulle behandla studentbostadsärendena.

I de likalydande motionerna 1:434
(av herr Lundström m. fl.) och II: 514
(av herr Ohlin m. fl.) hade föreslagits,
att riksdagen måtte besluta

1. att i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad i motionerna anförts beträffande: a)

att bostadsbyggnadsprogrammet för
budgetåret 1962/63 borde omfatta 77 000
lägenheter eller 2 000 flera än enligt
Kungl. Maj:ts förslag;

b) att en stegring av produktionen
borde eftersträvas, så att den vid 70-talets
början komme att uppgå till 100 000
lägenheter, varav bortåt hälften i småhus; c)

att arbetet med uppgörandet av
långsiktiga och kontinuerligt reviderade
kommunala och regionala bostadsförsörjningsplaner
under beaktande av inträffade
och väntade befolkningsförändringar
borde energiskt stimuleras;

d) att därför bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen,
efter inhämtande av uppgifter
från kommunala och regionala organ,
till Kungl. Maj:t borde inkomma med
förslag till sådan medverkan från statens
sida till planerings- och andra åtgärder,
som kunde vara erforderliga för
underlättande av desamma, under beaktande
av kommunernas och regionernas
frihet att utforma bebyggelsestrukturen;

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

e) att framhålla betydelsen av att de
erforderliga kommunala investeringarna
i gator, vägar, avloppssystem m. m., vilka
krävdes i samband med en sådan utveckling,
kunde på ett tillfredsställande
sätt fullföljas;

2. att i syfte att främja bostadssparande,
konkurrens på lika villkor mellan
olika företagsformer och rationalisering
inom bostadsproduktionen samt motverka
hyressplittring:

a) besluta, att tertiärlånets övre gräns
för fastigheter, som påbörjades efter den
1 juli 1962, skulle vara 97 % för företagsformer,
som nu finge låna 100 %,
samt 92 % för kooperativa företag, som
nu finge låna 95 %;

b) besluta, att den garanterade räntan
för primärlån skulle höjas från 4,5 till

5.5 % för hus uppförda före 1951, från
4 till 4,75 % för hus uppförda 1951—
1952, för hus uppförda 1953—1957 från

3.5 till 4,25 °/o och för senare färdigställda
hus från 3,5 till 3,75 %, samt för
sekundärlån i motsvarande grad, innebärande
en besparing i jämförelse med
Kungl. Maj ds förslag av 45 miljoner kronor
för nästa budgetår och 90 miljoner
kronor för det därpå följande;

c) besluta, att räntefria stående delar
av egnahemslån, som beviljats under tiden
1948—1953, från och med den 1 juli
1962 skulle förräntas och amorteras i enlighet
med besparingsutredningens förslag,
vilket för helt budgetår innebure
en inkomst för statsverket på cirka 20
miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor
fölle på nästa budgetår;

d) besluta, att familj ebostadsbidragens
belopp skulle från och med den 1
juli 1962 höjas enligt i motionerna framlagt
förslag och med anledning härav
bevilja en höjning av anslaget för bostadsrabatter
med 20 miljoner kronor
till 170 miljoner kronor;

e) i skrivelse till Kungl. Maj d begära
förslag till nästa års riksdag om en omläggning
av lånevillkoren för att stimulera
amorteringssparande och innebärande
att räntesubventionerna ersattes
med ett enhetligt schablonbidrag enligt
i motionerna angivna riktlinjer;

främjande av bostadsförsörjningen m. in.

f) i skrivelse till Kungl. Majd framhålla
angelägenheten av sådana förändringar
beträffande tertiärlånekungörelsen
och dess tillämpning som bland annat
vid beräkning av tomtkostnaderna
kunde främja tillkomsten av bättre bostadsmiljöer; g)

beträffande anslaget till ränteeftergifter
å vissa bostadslån för budgetåret
1962/63 ävensom beträffande inkomsten
från lånefonden för bostadsbyggande för
samma budgetår vidtaga de ändringar
som föranleddes av yrkandena ovan;

3. att i skrivelse till Kungl. Maj d giva
till känna vad i motionerna anförts beträffande
åtgärder för att främja sanering
genom ombyggnad av äldre flerfamiljshus; 4.

att i skrivelse till Kungl. Majd begära
förslag om tillämpning av kreditgarantisystem
för bostadsfinansieringen;

5. att i skrivelse till Kungl. Maj d hemställa,
att Kungl. Majd måtte på lämpligt
sätt och i samverkan med på kreditmarknaden
verkande företag och institut
förbereda och därefter för riksdagen
framlägga de förslag, som kunde erfordras
för att möjliggöra introducerandet
av värdebeständiga lån för bostadsbyggande
i syfte att sänka bostadskostnaderna
i nya hus och på längre sikt
uppnå en hyresutjämnande effekt; samt

6. att i övrigt beakta vad i motionerna
anförts.

I de likalydande motionerna I:435
(av herr Sundin) och II: 507 (av herr
Fälldin) hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att statligt iån till en- och
tvåfamiljshus skulle, såvitt avsåge lånets
övre gräns, uppgå till 95 % av belåningsvärdet
i enlighet med vad i motionerna
anförts samt att i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om vidtagande av
de ändringar i vederbörliga kungörelser
m. m. som föranleddes av ovanstående
beslut.

I motionen II: 334 (av herr Lindkvist
m. fl.) hade anhållits, att riksdagen
måtte besluta

1) att uppdraga åt Kungl. Maj:t att
tillkalla en utredning i syfte att fram -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. in.

lägga förslag om en sådan utformning
av bostadsmiljön, som tillgodosåge kraven
på god och trygg utemiljö med hänsyn
till barnens och de vuxnas lek- och
rekreationsmöjligheter i anslutning till
bostadsbebyggelsen;

2) att belåningsvärdet för hobbylokaler
skulle höjas;

3) att de formella hinder, som nu förelåge
för en fastighetsägare att ställa
hobbylokaler kostnadsfritt till de boendes
och föreningslivets förfogande
skulle undanröjas på så sätt, att möjlighet
funnes för den som så önskade att
slå ut kapital- och driftkostnader för
hobbylokalerna på i projektet ingående
lägenheters hyror och avgifter, förutsatt
att lokalerna användes för avsett
ändamål.

I motionen II: 407 (av herr Johansson
i öckerö m. fl.) hade föreslagits, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skulle begära förslag till sådan ändring
i författningarna angående lån och bidrag
till bostadsegnahem, att försöksvis
även äldre fastigheter i relativt gott
skick, som tills vidare ej behövde genomgå
någon större reparation, kunde
belånas i samband med ägarbyte.

I motionen II: 602 (av herr Lindkvist
och fru Thunvall) hade hemställts, att
riksdagen måtte anhålla hos Kungl.
Maj :t om utredning angående tilläggslån
för barnfamiljer.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning
med bifall till Kungl. Maj ds
förslag ävensom med avslag å motionerna
1:264 och 11:335, 1:428 och II:
509 samt I: 434 och II: 514, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;

2. beträffande bostadsbyggandets inriktning
med bifall till Kungl. Maj ds
förslag ävensom i anledning av motionerna
1:406 och 11:490, 1:434 och II:
514 samt 11:334, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

3. beträffande planering av bostadsförsörjningen
med bifall till Kungl.
Maj ds förslag samt med avslag å motionerna
I: 434 och II: 514, såvitt nu vore i
fråga, godkänna vad utskottet anfört;

4. avslå i motionerna 1:427 och II:
510, 1:428 och 11:509 samt 1:434 och
11:514 framställda yrkanden angående
införande av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet;

5. avslå i motionerna 1:427 och II:
510 samt 1:434 och 11:514 framställda
yrkanden angående värdebeständiga lån
för bostadsbyggandet;

6. avslå i motionerna I: 427 och II: 510
framställt yrkande om utredning angående
ändrad utformning av bostadslångivningen; 7.

beträffande förskott på statliga lån
i syfte att underlätta kommunal markanskaffning
i anledning av Kungl. Maj ds
förslag samt med avslag å motionerna
I: 428 och II: 509, såvitt nu vore i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;

8. avslå i motionerna I: 428 och II: 509
framställt yrkande beträffande viss redovisningsskyldighet
för såsom allmännyttiga
betecknade bostadsföretag;

9. avslå i motionerna I: 264 och II: 335
samt 1:406 och 11:490 framställda yrkanden
angående bostadsbyggnadsutredningens
sammansättning och uppdrag; 10.

beträffande förenklingar vid handläggningen
av ärenden rörande statliga
lån och bidrag för bostadsändamål med
bifall till Kungl. Maj ds förslag samt
med avslag å motionerna 1:428 och
II: 509, såvitt nu vore i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;

11. beträffande en för flerfamiljshus
och småhus gemensam lånekungörelse
med bifall till Kungl. Maj ds förslag
ävensom med avslag å motionerna I: 426
och II: 511,1: 428 och II: 509 samt I: 435
och 11:507, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga, godkänna vad utskottet anfört; 12.

beträffande bestämmelsen om
maximiyta för lån till småhus med avslag
å Kungl. Maj ds förslag samt med
bifall till motionerna 1:265 och 11:333

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört;

13. avslå i motionen II: 602 framställt
yrkande om utredning angående tillläggslån
för barnfamiljer;

14. avslå i motionerna 1:426 och II:
511 framställt yrkande om utredning angående
inkomstprövat stöd för småhusbyggande; 15.

avslå i motionerna 1:428 och
11:509 framställda yrkanden angående
räntesatsen för egnahemslån, förbättringslån
och tertiärlån;

16. avslå i motionerna 1:428 och II:
509 framställt yrkande angående en särskild
förvaltningsavgift å statliga bostadslån; 17.

beträffande de statliga bostadslånens
storlek och amorteringstid med
avslag å motionerna 1:427 och 11:510,

1: 428 och II: 509 samt I: 434 och II: 514,
samtliga motioner såvitt nu vore i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;

18. avslå i motionerna 1:427 och
II: 510 framställt yrkande angående ändring
i grunderna för beviljande av räntefri
stående del av förbättringslån;

19. avslå i motionerna 1:434 och
11:514 framställt yrkande angående åtgärder
för att främja sanering genom
ombyggnad av äldre flerfamiljshus;

20. beträffande långivningen för hobbylokaler
med avslag å motionen II: 334,
såvitt nu vore i fråga, godkänna vad
utskottet anfört;

21. avslå i motionen 11:407 framställt
yrkande beträffande lån till äldre fastigheter
i samband med ägarbyte;

22. beträffande stödet för studentbostäder
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;

23. avslå i motionerna 1:428 och
11:509 samt 1:434 och 11:514 framställda
yrkanden angående återkrav av vissa
räntefria stående delar av egnahemslån;

24. avslå i motionerna 1:428 och II:
509 framställda yrkanden angående räntesatsen
å vissa återkrävda tilläggslån;

25. avslå i motionerna 1:428 och II:
509 framställda yrkanden om uppsägning
av vissa ränte- och amorteringsfria

främjande av bostadsförsörjningen m. m.
delar av tilläggslån till förräntning och
amortering;

26. beträffande bestämmelserna om
ränteeftergift med avslag å motionerna
I: 427 och II: 510, I: 428 och II: 509 samt
1:434 och 11:514, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

27. beträffande villkoren för familjebostadsbidrag
i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt motionerna 1:434
och II: 514, såvitt nu vore i fråga, ävensom
med bifall till motionerna 1:138
och 11:170, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört;

28. avslå i motionerna 1:434 och II:
514 framställt yrkande angående familjebostadsbidragens
belopp;

29. beträffande pensionärsbostadsbidragen
med avslag å motionerna 1:425
och II: 512 samt I: 428 och II: 509, sistnämnda
bägge motioner såvitt nu vore i
fråga, godkänna vad utskottet anfört;

30. beträffande grunderna för den
statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen, såvitt
de ej behandlats under 1.—29., med
bifall till Kungl. Maj ds förslag och under
erinran om vad utskottet anfört godkänna
i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 3 januari 1962 förordade
ändringar;

31. med bifall till Kungl. Maj ds förslag
ävensom med avslag å motionerna
I: 427 och II: 510, I: 428 och II: 509 samt
I: 434 och II: 514, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, till ränteeftergifter
å vissa bostadslån m. m. för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
300 000 000 kronor;

32. med bifall till Kungl. Maj ds förslag
samt med avslag å motionerna I:
434 och 11:514, såvitt nu vore i fråga,
till Bostadsrabatter för budgetåret 1962/
63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
150 000 000 kronor;

33. till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 000 kronor;

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

34. till Bidrag till viss upplysningsverksamhet
rörande byggnadstekniska
frågor för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 25 000 kronor; 35.

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I:
264 och 11:335 samt 1:428 och 11:509,
samtliga motioner såvitt nu vore i fråga,
medgiva, att under budgetåret 1962/63
preliminära beslut om lån, som skulle
utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
finge meddelas intill ett belopp av
1 120 000 000 kronor;

36. med bifall till Kungl. Maj ds förslag
samt med avslag å motionerna I:
264 och 11:335 samt 1:428 och 11:509,
samtliga motioner såvitt nu vore i fråga,
till Lånefonden för bostadsbyggande för
budgetåret 1962/63 å kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder anvisa ett
investeringsanslag av 740 000 000 kronor; 37.

till Lånefonden för maskinanskaffning
inom byggnadsindustrien för budgetåret
1962/63 å kapitalbudgeten under
statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 kronor;

38. medgiva, att under budgetåret
1962/63 preliminära beslut om lån, som
skulle utgå från anslaget till räntefria
lån till bostadsbyggande, finge meddelas
intill ett belopp av 15 000 000 kronor; 39.

till Räntefria lån till bostadsbyggande
för budgetåret 1962/63 å kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd
anvisa ett invsteringsanslag av
18 000 000 kronor;

40. beträffande handläggningen av låne-
och bidragsverksamheten för bostadsändamål
med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna
1:433 och 11:504 godkänna vad
utskottet anfört;

41. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranleddes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den
3 januari 1962 förordat;

42. med bifall till Kungl. Maj.-ts förslag
samt med avslag å motionerna I:
428 och II: 509, såvitt nu vore i fråga,

a) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1962/63;

b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4 478 000 kronor;

43. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen för
länsbostadsnämnderna, som föranleddes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den
3 januari 1962 förordat;

44. med bifall till Kungl. Maj ds förslag
samt med avslag å motionerna I:
428 och 11:509, såvitt nu vore i fråga,

a) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1962/63;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 6 048 000 kronor; 45.

med bifall till Kungl. Maj ds förslag
och med avslag å motionerna I: 428
och 11:509, såvitt nu vore i fråga, till
Bostadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 850 000 kronor;

46. med bifall till Kungl. Maj ds för slag

och med avslag å motionerna I: 428
och 11:509, såvitt nu vore i fråga, till
Länsbostadsnämnderna: Omkostnader

för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 851000 kronor;

47. till 1960 års bostadsräkning för
budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under
femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1 000 kronor;

48. besluta, att i förevarande sammanhang
behandlade motioner, till den del
de icke blivit under punkterna 1.—47.
särskilt berörda, icke skulle föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Reservationer hade avgivits

1) beträffande bostadsbyggandets omfattning a)

av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenius, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava den ändrade lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under 1 hemställa, att riksdagen
måtte beträffande bostadsbyggandets
omfattning i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt motionerna 1:428 och
II: 509 ävenom med avslag å motionerna
I: 264 och II: 335 samt I: 434 och II:
514, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga, godkänna vad reservanterna anfört; b)

av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson
i Skellefteå, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava den ändrade
avfattning, som i denna reservation
angivits, samt att utskottet bort under
1 hemställa, att riksdagen måtte beträffande
bostadsbyggandets omfattning i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna 1:434 och 11:514 ävensom
med avslag å motionerna 1:264 och II:
335 samt I: 428 och II: 509, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, godkänna
vad reservanterna anfört;

c) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric
Gustafsson„ Svensson i Stenkyrka och
Andersson i Knäred, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del lyda så,
som i berörda reservation angivits;

2) beräffande bostadsbyggandets inriktning a)

av herrar Ivar Johansson, NilsEric
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka ansett,
att utskottets yttrande i denna del bort
hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under 2 hemställa,
att riksdagen måtte beträffande bostadsbyggandets
inriktning i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1:434 och 11:514 ävensom med bifall
till motionerna 1:406 och 11:490
samt II: 334, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga, anhålla om utredning och
förslag rörande dels en mera miljömed -

veten bostadspolitik, dels ock riktlinjer
och former för fortlöpande undersökningar
och forskning rörande boendemiljön; b)

av fru Lewén-Eliasson, som dock
ej antytt sin mening;

3) beträffande planering av bostadsförsörjningen a)

av herrar Ragnar Bergh, Staxäng,
och Källenius, vilka ansett, att utskottets
yttrande i viss angiven del bort erhålla
den lydelse, reservationen visade;

b) av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson
i Skellefteå, vilka ansett, att utskottets
yttrande i förevarande del bort
hava den avfattning, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
3 hemställa, att riksdagen måtte beträffande
planering av bostadsförsörjningen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna 1:434
och II: 514, såvitt nu vore i fråga, godkänna
vad reservanterna anfört;

4) beträffande införande av eif kreditgarantisystem
på bostadsområdet

a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenius, vilka ansett, att utskottets
yttrande i denna del bort hava den
ändrade lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under 4 hemställa,
att riksdagen måtte beträffande införande
av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet med bifall till motionerna
1:428 och 11:509 ävensom i anledning
av motionerna 1:427 och 11:510
samt 1:434 och 11:514, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, godkänna vad
reservanterna anfört;

b) av herrar Boman, Ivar Johansson,
Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, NilsEric
Gustafsson och Svensson i Stenkyrka,
fröken Elmén samt herrar Svensson
i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå och
Andersson i Knäred, vilka ansett, att utskottets
yttrande i förevarande del bort
lyda på sätt i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 4 hemställa,
att riksdagen måtte beträffande införande
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
med bifall till motionerna

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen rn. m.

I: 427 och II: 510 samt I: 434 och II: 514
ävensom i anledning av motionerna I:
428 och II: 509, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till Kungl.
Majd giva till känna vad reservanterna
anfört;

5) beträffande värdebeständiga lån för
bostadsbyggandet samt ändrad utformning
av bostadslångivningen

a) av herrar Ragnar Bergh, Staxång
och Källenius, vilka ansett, att utskottets
yttrande i viss del bort hava den lydelse,
reservationen visade;

b) av herrar Boman, Ivar Johansson,
Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, NilsEric
Gustafsson och Svensson i Stenkyrka,
fröken Elmén samt herrar Gustafsson
i Skellefteå och Andersson i Knäred,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
hava den ändrade ''avfattning, som i denna
reservation angivits, samt att utskottet
bort under 5 och 6 hemställa, att
riksdagen måtte

5. beträffande värdebeständiga lån för
bostadsbyggandet med bifall till motionerna
I: 427 och II: 510 samt I: 434 och
II: 514, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad reservanterna anfört;

6. beträffande ändrad utformning av
bostadslångivningen med bifall till motionerna
I: 427 och II: 510, såvitt nu vore
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad reservanterna anfört; c)

av herr Svensson i Ljungskile, vilken
likväl ej antytt sin åsikt;

6) beträffande förskott på statliga lån
i syfte att underlätta kommunal markanskaffning a)

av herrar Ragnar Bergh, Staxång
och Källenius, vilka ansett, att utskottets
yttrande i förevarande del bort lyda
så, som i reservationen angivits, samt
att utskottet bort under 7 hemställa, att
riksdagen måtte beträffande förskott på
statliga lån i syfte att underlätta kommunal
markanskaffning med avslag å
Kungl. Maj ds förslag samt med bifall
till motionerna 1:428 och 11:509, såvitt
nu vore i fråga, godkänna vad reservanterna
anfört;

7) av herrar Ragnar Bergh, Staxång
och Källenius, vilka beträffande viss redovisningsskyldighet
för såsom allmännyttiga
betecknade bostadsföretag ansett,
att utskottets yttrande i denna del
bort hava den ändrade avfattning, som i
denna reservation angivits, samt att utskottet
bort under 8 hemställa, att riksdagen
måtte beträffande viss redovisningsskyldighet
för såsom allmännyttiga
betecknade bostadsföretag med bifall till
motionerna 1:428 och 11:509, såvitt nu
vore i fråga, godkänna vad reservanterna
anfört;

8) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och
Andersson i Knäred, vilka beträffande
bostadsbyggnadsutredningens sammansättning
och uppdrag ansett, att utskottets
yttrande i förevarande del bort erhålla
den ändrade lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort under 9
hemställa, att riksdagen måtte beträffande
bostadsbyggnadsutredningens sammansättning
och uppdrag i anledning
av motionerna 1:406 och 11:490 samt
med avslag å motionerna 1:264 och
11:335 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad reservanterna anfört;

9) beträffande förenklingar vid handläggningen
av ärenden rörande statliga
lån och bidrag för bostadsändamål

a) av herrar Ragnar Bergh, Staxång
och Källenius, vilka ansett, att utskottets
yttrande i viss del bort hava den
lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 10 hemställa,
att riksdagen måtte beträffande
förenklingar vid handläggningen av
ärenden rörande statliga lån och bidrag
för bostadsändamål med avslag å Kungl.
Maj ds förslag samt med bifall till motionerna
I: 428 och II: 509, såvitt nu vore
i fråga, godkänna vad reservanterna
anfört;

Onsdagen den 28 mars 1982

Nr 13

Anslag till

b) av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén
samt herrar Svensson i Ljungskile och
Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att
utskottets yttrande i viss del bort erhålla
den avfattning, reservationen visade,
samt att utskottet bort under 10
hemställa, att riksdagen måtte beträffande
förenklingar vid handläggningen
av ärenden rörande statliga lån och bidrag
för bostadsändamål i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 428 och II: 509, såvitt nu vore i fråga,
godkänna vad reservanterna anfört;

10) beträffande en för flerfamiljshus
och småhus gemensam lånekungörelse

a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenias, vilka ansett, att utskottets
yttrande i denna del bort hava den ändrade
lydelse, som i denna reservation
angivits, samt att utskottet bort under
11 hemställa, att riksdagen måtte beträffande
en för flerfamiljshus och småhus
gemensam lånekungörelse med avslag
å Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 426 och II: 511 samt I: 435 och
11:507 ävensom med bifall till motionerna
1:428 och 11:509, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, godkänna
vad reservanterna anfört;

b) av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson
i Skellefteå, vilka ansett, att utskottets
yttrande i nu ifrågavarande del
bort lyda på sätt i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 11
hemställa, att riksdagen måtte beträffande
en för flerfamiljshus och småhus gemensam
lånekungörelse i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 426 och II: 511 ävensom med avslag å
motionerna 1:428 och 11:509 samt
I: 435 och II: 507, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, godkänna vad reservanterna
anfört;

c) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och
Andersson i Knäred, vilka ansett, att utskottets
yttrande i förevarande del bort
erhålla den ändrade avfattning, reservationen
visade, samt att utskottet bort

främjande av bostadsförsörjningen in. m.
under 11 hemställa, att riksdagen måtte
beträffande en för flerfamiljshus ocl:
småhus gemensam lånekungörelse i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag saml
med bifall till motionerna 1:426 och
11:511 samt 1:435 och 11:507 ävensom
med avslag å motionerna 1:428 och
II: 509, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad reservanterna anfört;

11) av herrar Näsström, Einar Persson,
Söderberg, Petterson i Degerfors,
Karlsson i Olofström, Andreasson och
Johansson i Norrköping, vilka beträffande
bestämmelsen om maximiyta för lån
till småhus ansett, att utskottets yttrande
i berörda del bort erhålla den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under 12 hemställa, att riksdagen
måtte beträffande bestämmelsen
om maximiyta för lån till småhus med
bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna 1:265 och II:
333 godkänna vad reservanterna anfört;

12) av herrar Ivar Johansson, NilsEric
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka beträffande
utredning angående tilläggslån för
barnfamiljer och inkomstprövat stöd för
småhusbyggande ansett, att utskottets
yttrande i denna del bort hava den ändrade
lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 13
och 14 hemställa, att riksdagen måtte

13. beträffande utredning angående
tilläggslån för barnfamiljer i anledning
av motionen II: 602 i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad reservanterna
anfört;

14. beträffande utredning angående
inkomstprövat stöd för småhusbyggande
i anledning av motionerna I: 426 och
II: 511, såvitt nu vore i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört;

13) beträffande räntesatsen för egnahemslån,
förbättringslån och tertiärlån
samt en särskild förvaltningsavgift å
statliga bostadslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenius, vilka ansett, att utskot -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

tets yttrande bort i viss del lyda så,
som i denna reservation angivits, samt
att utskottet bort under 15 och 16 hemställa,
att riksdagen måtte

15. beträffande räntesatsen för egnahemslån,
förbättringslån och tertiärlån
med bifall till motionerna I: 428 och II:
509, såvitt nu vore i fråga, godkänna
vad reservanterna anfört;

16. beträffande en särskild förvaltningsavgift
å statliga bostadslån med bifall
till motionerna 1:428 och 11:509,
såvitt nu vore i fråga, godkänna vad reservanterna
anfört;

b) av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén
samt herrar Svensson i Ljungskile och
Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att
utskottets yttrande i angiven del bort
hava den ändrade lydelse, reservationen
visade;

14) beträffande de statliga bostadslånens
storlek och amorteringstid

a) av herrar Ragnar Bergh, Staxång
och Källenius, vilka ansett, att utskottets
yttrande i nu ifrågavarande del bort erhålla
den avfattning, reservationen visade,
samt att utskottet bort under 17
hemställa, att riksdagen måtte beträffande
de statliga bostadslånens storlek och
amorteringstid med bifall till motionerna
1:428 och 11:509 samt i anledning
av motionerna 1:434 och 11: 514 ävensom
med avslag å motionerna I: 427 och
11:510, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, godkänna vad reservanterna anfört; b)

av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson
i Skellefteå, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del
hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
17 hemställa, att riksdagen måtte beträffande
de statliga bostadslånens storlek
och amorteringstid med bifall till motionerna
I: 434 och II: 514 ävensom med
avslag å motionerna 1:427 och 11:510
samt 1:428 och 11:509, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört;

c) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric,
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och
Andersson i Knäred, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del erhålla
den avfattning, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 17
hemställa, att riksdagen måtte beträffande
de statliga bostadslånens storlek och
amorteringstid med bifall till motionerna
1:427 och 11:510 ävensom med avslag
å motionerna I: 428 och II: 509 samt
I: 434 och II: 514, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört;

15) av herrar Ivar Johansson, NilsEric
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka beträffande
ändring i grunderna för beviljande
av räntefri stående del av förbättringslån
ansett, att utskottets yttrande i
denna del bort hava den ändrade lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under 18 hemställa, att riksdagen
måtte beträffande ändring i grunderna
för beviljande av räntefri stående
del av förbättringslån med bifall till motionerna
I: 427 och II: 510, såvitt nu vore
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad reservanterna anfört;

16) av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson
i Skellefteå, vilka beträffande
åtgärder för att främja sanering genom
ombyggnad av äldre flerfamiljshus ansett,
att utskottets yttrande i berörda del
bort lyda så, som i denna reservation
angivits, samt att utskottet bort under 19
hemställa, att riksdagen måtte beträffande
åtgärder för att främja sanering genom
ombyggnad av äldre flerfamiljshus
med bifall till motionerna 1:434 och
II: 514, såvitt nu vore i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört;

17) av herrar Ivar Johansson, NilsEric
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka beträf -

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

lande långivningen för hobbylokaler ansett,
att utskottets yttrande i denna fråga
bort hava den ändrade avfattning, reservationen
visade, samt att utskottet
bort under 20 hemställa, att riksdagen
måtte beträffande långivningen för hobbylokaler
i anledning av motionen II:
334, såvitt nu vore i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört;

18) av herrar Boman, Ivar Johansson,
Per Jacobsson, Per-Olof Hanson„ NilsEric
Gustafsson, Staxäng och Svensson i
Stenkyrka, fröken Elmén samt herrar
Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå,
Andersson i Knäred och Källenius,
vilka beträffande lån till äldre fastigheter
i samband med ägarbyte ansett,
att utskottets yttrande i viss del bort
erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
21 hemställa, att riksdagen måtte beträffande
lån till äldre fastigheter i samband
med ägarbyte i anledning av motionen
II: 407 i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad reservanterna anfört; 19)

av herrar Boman, Ivar Johansson,
Ragnar Bergh, Per Jacobsson, Per-Olof
Hanson, Nils-Eric Gustafsson, Staxäng
och Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén
samt herrar Svensson i Ljungskile, Gustafsson
i Skellefteå, Andersson i Knäred
och Källenius, vilka beträffande stödet
för studentbostäder ansett, att utskottets
yttrande i förevarande del bort hava
den ändrade lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under 22
hemställa, att riksdagen måtte beträffande
stödet för studentbostäder med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänna
vad reservanterna anfört;

20) av herrar Boman, Ragnar Bergh,
Per Jacobsson, Per-Olof Hanson och
Staxäng, fröken Elmén samt herrar
Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå
och Källenius, vilka beträffande
återkrav av vissa räntefria stående delar
av egnahemslån ansett, att utskottets
yttrande i berörda del bort erhålla
den avfattning, reservationen visade,
samt att utskottet bort under 23 hem -

främjande av bostadsförsörjningen in. m.
ställa, att riksdagen måtte beträffande
återkrav av vissa räntefria stående delar
av egnahemslån med bifall till motionerna
I: 428 och II: 509 samt I: 434 och II:
514, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga, godkänna vad reservanterna anfört; 21)

av herrar Ragnar Bergh,, Staxäng
och Källenius, vilka beträffande räntesats
och amorteringstid för tilläggslån
ansett, att utskottets yttrande i denna
del bort hava den ändrade lydelse, som
i reservationen angivits, samt att utskottet
bort under 24 och 25 hemställa,
att riksdagen måtte

24. beträffande räntesatsen å vissa
återkrävda tilläggslån med bifall till motionerna
1:428 och 11:509, såvitt nu
vore i fråga, godkänna vad reservanterna
anfört;

25. beträffande uppsägning av vissa
ränte- och amorteringsfria delar av tillläggslån
till förräntning och amortering
med bifall till motionerna I: 428 och II:
509, såvitt nu vore i fråga, godkänna vad
reservanterna anfört;

22) beträffande bestämmelserna om
ränteeftergift

a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenius, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del erhålla
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort under 26 hemställa,
att riksdagen måtte beträffande bestämmelserna
om ränteeftergift med bifall
till motionerna 1:428 och 11:509 ävensom
i anledning av motionerna 1:427
och II: 510 samt I: 434 och II: 514, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, godkänna
vad reservanterna anfört;

b) av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson
i Skellefteå, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava
den avfattning, denna reservation visade,
samt att utskottet bort under 26 hemställa,
att riksdagen måtte beträffande
bestämmelserna om ränteeftergift med
bifall till motionerna 1:434 och 11:514
ävensom med avslag å motionerna I: 427

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

och II: 510 samt I: 428 och II: 509, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, godkänna
vad reservanterna anfört;

c) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och
Andersson i Knäred, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del
lyda så, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 26 hemställa,
att riksdagen måtte beträffande
bestämmelserna om ränteeftergift med
bifall till motionerna 1:427 och 11:510
ävensom med avslag å motionerna I: 428
och II: 509 samt I: 434 och II: 514, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, i
skrivelse till Kungl Maj:t giva till känna
vad reservanterna anfört;

23) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenius, vilka beträffande villkoren
för familj ebostadsbidrag ansett, att
till utskottets yttrande i denna del bort
fogas ett tillägg av den lydelse, reservationen
visade;

24) av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson
i Skellefteå, vilka beträffande
familjebostadsbidragens belopp ansett,
att utskottets yttrande i förevarande del
bort erhålla den avfattning, reservationen
visade, samt att utskottet bort under
28 hemställa, att riksdagen måtte beträffande
familjebostadsbidragens belopp
med bifall till motionerna 1:434
och 11:514, såvitt nu vore i fråga, godkänna
vad reservanterna anfört;

25) beträffande pensionärsbostadsbidragen a)

av herrar Boman, Ragnar Bergh,
Per Jacobsson, Per-Olof Hanson och
Staxäng, fröken Elmén samt herrar
Svensson i Ljungskile, Gustafsson i Skellefteå
och Källenius, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, som i denna reservation
angivits, samt att utskottet bort under
29 hemställa, att riksdagen måtte beträffande
pensionärsbostadsbidragen med
bifall till motionerna 1:428 och 11:509,
såvitt nu vore i fråga, samt med avslag
å motionerna 1:425 och 11:512 godkänna
vad reservanterna anfört;

b) av herrar Ivar Johansson, Nils-Eric
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka och
Andersson i Knäred, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava den ändrade
avfattning, reservationen visade, samt
att utskottet bort under 29 hemställa,
att riksdagen måtte beträffande pensionärsbostadsbidragen
med bifall till motionerna
1:425 och 11:512 samt i anledning
av motionerna 1:428 och 11:509,
sistnämnda bägge motioner såvitt nu vore
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad reservanterna anfört; 26)

beträffande anslag till ränteeftergifter
å vissa bostadslån m. m.

a) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenius, vilka, under förutsättning
av bifall till den med 22 a) betecknade
reservationen, ansett, att utskottets yttrande
i denna del bort hava den lydelse,
som i reservationen angivits samt att
utskottet bort under 31 hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag och motionerna I: 427 och
11:510 samt 1:434 och 11:514 ävensom
med bifall till motionerna 1:428 och
11:509, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga, till Ränteeftergifter å vissa bostadslån
m. in. för budgetåret 1962/63
å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 105 000 000
kronor;

b) av herrar Boman, Per Jacobsson
och Per-Olof Hanson, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson
i Skellefteå, vilka, under förutsättning
av bifall till den med 22 b)
betecknade reservationen, ansett, att utskottets
yttrande i förevarande de] bort
erhålla den avfattning, reservationen visade,
samt att utskottet bort under 31
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1:434 och 11:514
ävensom med avslag å motionerna I: 427
och II: 510 samt I: 428 och II: 509, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, till
Ränteeftergifter å vissa bostadslån m. m.
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 255 000 000 kronor;

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

c) av herrar Ivar Johansson, NilsEric
Gustafsson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, vilka, under
förutsättning av bifall till den med 22 c)
betecknade reservationen, ansett, att utskottets
yttrande i angivna del bort hava
den ändrade lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort under 31
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:434 och 11:514 samt med bifall
till motionerna 1:427 och 11:510
ävensom med avslag å motionerna I:
428 och II: 509, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, till Ränteeftergifter å
vissa bostadslån in. m. för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
225 000 000 kronor;

27) av herrar Boman, Per Jacobsson
och Pcr-Olof Hanson, fröken Elmén samt
herrar Svensson i Ljungskile och Gustafsson
i Skellefteå, vilka under förutsättning
av bifall till den med 24) betecknade
reservationen beträffande anslag
till bostadsrabatter ansett, att till
utskottets yttrande i denna fråga bort
fogas text av den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort under 32
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1:434 och 11:514,
såvitt nu vore i fråga, till Bostadsrabatter
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 170 000 000 kronor;

28) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Kållenius, vilka, under förutsättning
av bifall till den med 14 a) betecknade
reservationen, ansett, att utskottets yttrande
bort i viss del lyda så, som i denna
reservation angivits, samt att utskottet
bort under 35 hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj :ts
förslag samt med bifall till motionerna
1:428 och 11:509 ävensom med avslag
å motionerna 1:264 och 11:335, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga,
medgiva, att under budgetåret 1962/63
preliminära beslut angående lån, som
skulle utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
finge meddelas intill ett belopp
av 1 050 000.000 kronor;

29) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenius, vilka beträffande handläggningen
av låne- och bidragsärenden
ansett, att utskottets yttrande i berörda
de! bort lyda på sätt i reservationen angivits
samt att utskottet bort under 40
hemställa, att riksdagen måtte beträffande
handläggningen av låne- och bidragsverksamheten
för bostadsändamål i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 433 och II:
504 godkänna vad reservanterna anfört;

SO) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Kållenius, vilka beträffande avlöningsstat
för bostadsstyrelsen in. m. ansett,
att utskottets yttrande i förevarande
fråga bort erhålla den ändrade lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under 42 hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj :ts
förslag samt med bifall till motionerna
1:428 och 11:509, såvitt nu vore i fråga,

a) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1962/63;

b) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 3 278 000 kronor;

31) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenius, vilka beträffande avlöningsstat
för länsbostadsnämnderna in.
m. ansett, att utskottet bort under 44
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1:428 och 11:509,
såvitt nu vore i fråga,

a) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1962/63;

b) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 5 448 000 kronor;

32) av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Källenius, vilka beträffande bostadsstyrelsens
omkostnadsanslag ansett, att
utskottet bort under 45 hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag samt med bifall till motio -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

nerna 1: 428 och II: 509, såvitt nu vore
i fråga, till Bostadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 450 000 kronor; ävensom 33)

av herrar Ragnar Bergh, Staxäng
och Kållenius, vilka beträffande länsbostadsnämndernas
omkostnadsanslag ansett,
att utskottet bort under 46 hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av
Kimgl. Maj :ts förslag samt med bifall till
motionerna 1:428 och 11:509, såvitt nu
vore i fråga, till Länsbostadsnämnderna:
Omkostnader för budgetåret 1962/63 å
driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 701 000 kronor.

Herr talmannen yttrade, att under
överläggningen rörande statsutskottets
förevarande utlåtande, till vilken flera
talare anmält sig, finge beröras jämväl
frågor, som behandlades i tredje lagutskottets
utlåtande nr 15; yrkanden i anledning
av sistnämnda utlåtande skulle
dock ställas först sedan detta utlåtande
föredragits.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Jag tror inte att man
misstar sig om man säger, att kammaren
knappast med några större förväntningar
motser den kommande debatten
i bostadsfrågan. Detta spörsmål kommer
väl att förbli en av riksdagens eviga följeslagare.
Det enda hopp vi har, som år
efter år nödgas deltaga i denna debatt,
är väl att kammarens ledamöter har
glömt det mesta av vad som sagts tidigare.
Risken för upprepningar är givetvis
överhängande. Jag misstänker också
att en och annan, som har läst utskottets
utlåtande och de reservationer som
knutits till detta, förvånar sig över de
variationsmöjligheter språket erbjuder
när det gäller att långa stycken ge uttryck
åt i huvudsak samma tankegångar.
Jag tror inte att man helt kan undgå
den känslan när man läser de inledande
avsnitten, som berör frågan om
bostadsbyggandets omfattning och inriktning.

Såväl utskottet som reservanterna synes
eniga om att en ökning av bostadsproduktionen
alltjämt är nödvändig. Utskottets
majoritet säger att en ytterligare
ökning av bostadsbyggandets omfattning
är nödvändig men kommer samtidigt
till den slutsatsen, att det för nästa
år föreslagna byggnadsprogrammet är
väl avvägt med hänsyn till de sannolika
produktionsresurserna. Produktionsresurserna
är alltid ett kärt diskussionsämne,
som vi kanske inte skall fördjupa
oss i alltför mycket. Yi kommer här in
på den allmänna ekonomiska debatten
och frågor om allmänt och enskilt sparande,
fri eller dirigerad ekonomi, olika
finansieringsregler, bostadskostnadernas
höjd o. s. v.

Vad det gäller frågan om bostadsbyggandets
omfattning bär vi i vår reservation
sagt, att vi anser oss kunna godtaga
de av departementschefen föreslagna
medelsramarna för nästa budgetår. Samtidigt
har vi emellertid också sagt att
man genom vissa ändringar av lånegränserna
bör kunna öka den i propositionen
angivna siffran 75 000 lägenheter
med 2 000 å 3 000.

Vi har även i vår reservation pekat på
att den besvärande bostadsbristen och
den långa tidrymd, under vilken detta
tillstånd bär varit rådande, bär gjort
detta problem till eu social nyckelfråga,
som också har blivit ett hinder då
det gällt att komma till rätta med många
ungdomsproblem, för vilkas lösande goda
hemförhållanden och en god hemmiljö
skulle kunna vara av avgörande
betydelse.

Genom industriens lokalisering, inflyttningen
från landsorten till tätorter
o. s. v. bär det uppstått utpräglade bristområden,
där tillståndet på bostadsmarknaden
måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Därom råder väl inte några
större meningsskiljaktigheter.

När man: har kommit in i en viss situation,
måste man acceptera det läge
som uppstått. Man måste acceptera människornas
fria val av arbetsplats och arbetsmiljö.
Man måste medverka till att
människorna bereds bostad där de bär
sitt arbete och sin utkomst, men man

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

kan också med skäl diskutera, om man
genom bostadspolitiska åtgärder vid sidan
av eller jämsides med lokaliseringspolitiken
kan motverka de olägenheter
som ytterligare anhopningar i redan
befintliga underskottsområden innebär.

Givetvis kan det väl sägas, att man
inte i någon högre grad kan utnyttja
bostadspolitiken när det gäller att styra
befolkningsrörelserna och lokaliseringsfrågorna,
men jag tror inte att man alldeles
skall förbise att det kan — eller
kanske rättare skulle kunna råda — ett
visst samband. Det förefaller ju vara så
att vissa platser utövar ett slags mystisk
dragningskraft, som inte har vare
sig med praktiska eller kommersiella
ting att göra. Nästan undantagslöst torde
dessa ofta föga sakligt motiverade
anhopningar av människor och företag
innebära större insatser från det allmännas
sida än vad som skulle ha krävts
vid en företagsekonomiskt mera förnuftig
planering. Från dessa utgångspunkter
bör jag kanske tillägga att jag inte
heller har så mycket att invända mot
det resonemang som förs i reservation
1 c av herr Ivar Johansson m. fl.

Beträffande frågan om bostadsbyggandets
inriktning kan det väl rent allmänt
konstateras ett ökat intresse för
egnahem och småhus som boendeform,
även om man alltjämt på sina håll synes
anse detta som en form av egnahemsromantik
av övergående och begränsat
värde. Utvecklingen inom andra
länder visar dock en klar tendens i
samma riktning. Åtskilliga nord- och
västeuropeiska länder uppvisar en andel
för småhus som i vissa fall överstiger
50 procent av hela bostadsproduktionen,
detta t. o. m. i länder med stor
befolkningstäthet. I vårt vidsträckta
land bör vi ha så god tillgång på mark,
att vi inte behöver tränga ihop oss på
det onaturliga sätt som ofta sker, framför
allt i mindre och medelstora städer
och tätorter. På de flesta av dessa platser
har man väl numera ett eller flera
exemplar av dessa monstruösa bostadskuber,
så den mänskliga fåfängan får väl

3 Första kammarens protokoll 1962. Nr 13

främjande av bostadsförsörjningen m. in.
förutsättas vara tillgodosedd i detta avseende.

En ändring med avseende på bostadsbyggandets
inriktning mot ett större antal
småhus kommer emellertid att i
många fall kräva en mera aktiv och
framåtsyftande tomtpolitik, som gör en
sådan omläggning på längre sikt möjlig.

Beträffande bostadsbyggandets omfattning
har vi i reservation 3 b sagt
att utvecklingen måhända kommer att
kräva en produktionsnivå vid 1970-talets
början på inemot 100 000 lägenheter. Vi
tror också att den ifrågasatta förskjutningen
till större antal egnahem kommer
att innebära, allmänt sett, en ökning
av lägenheternas storlek. Det skall gärna
medges att vi i dag har ett relativt
bräckligt underlag för bedömningen av
det framtida bostadsbehovet. Hittills
vunna erfarenheter och vad man kan
överblicka av framtiden talar dock för
sannolikheten av en sådan utveckling.
Det bör dock klart sägas ifrån att man
här inte kan röra sig med några heliga
tal, vare sig man talar om 100 000 lägenheter
eller man nämner siffror som
ligger över eller under detta tal.

För att planera och möjliggöra den
kraftiga förändringen av bostadsbyggandets
struktur, som här skisserats, förordar
vi också tillsättandet av en arbetsgrupp,
inkluderande berörda parter
och myndigheter, med uppgift att
ägna särskilt bebyggelseplaneringen speciell
uppmärksamhet.

Frågan om inrättande av kreditgarantisystem
beträffande bostadslånen återkommer
även, i år, och utskottet är i
tillfälle erinra om att det inte finner anledning
att inta någon ändrad ståndpunkt
mot tidigare och avstyrker därför
motionsyrkandena på denna punkt.
Jag måste säga, att jag finner utskottets
utlåtande varken överraskande eller originellt,
och jag håller för sannolikt, att
formuleringen kommer att göra tjänst
åtskillig tid framöver. Vi har i denna
fråga inte ansett oss kunna följa högerns
linje i fråga om övergång till kreditgarantisystem
redan från den 1 juli i år.
Vi förordar i stället jämte centerpartiet,

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

i överensstämmelse med vad bostadspolitiska
utredningen föreslagit, att åtgärder
vidtagas för övergång från statlig
långivning till kreditgarantisystem, och
vi förutsätter att ärendet förberedes så,
att förslag kan framläggas för 1963 års
riksdag.

I reservation 5 b, gemensam för folkpartiet
och centerpartiet, tar vi upp frågan
om värdebeständiga och indexbundna
bostadslån. Vi anser, att förslaget i
detta avseende bör föreläggas riksdagen
snarast möjligt. Dessutom anser vi, att
eu omläggning av ränte- och annuitetsbetalningarna
i syfte att sänka de inledande
höga kostnaderna bör bli föremål
för utredning.

I reservation 9 b tar vi upp problemet
angående värderingsreglerna för
tomtmark, och vi ger där uttryck åt den
uppfattningen, att förmedlingsorganen
bör medges ett ökat inflytande då det
gäller att värdera centralt belägna tomter.
Vi anser, att de kommunala myndigheterna
bör ha goda förutsättningar att
bedöma hur de bostadssökande på orten
kan beräknas värdera ett centralt
bostadsläge jämfört med ett bostadsläge
i ytterområdena.

Kungl. Maj:ts förslag om bestämmelserna
för eu för flerfamiljshus och småhus
gemensam lånekungörelse anser vi
oss kunna tillstyrka, men vi gör det under
den förutsättningen, att av oss framförda
förslag om viss sänkning av lånegränserna
för bostadsrätts- och allmännyttiga
företag beaktas. Vi anser också,
att avbetalning av lån för enskilda småhusägare
bör ske i form av fasta annuiteter,
varigenom kostnaderna från början
blir något lägre än enligt Kungl.
Maj :ts förslag.

Beträffande tidigare omnämnda förslag
om sänkning av den övre belåningsgränsen
för vissa företagsformer vill jag
framhålla, att detta skulle, som jag inledningsvis
påpekade, innebära att föreslagna
låneramar och anslag skulle räcka
till ytterligare två å tre tusen lägenheter.
Vi tror inte, att en sådan åtgärd
skulle nämnvärt påverka det kooperativa
bostadsbyggandets omfattning.

Vi återkommer även i år med tidiga -

re förslag att inom vissa områden medge
statliga lån till förvärv av äldre egnahem
i gott skick. Vi tror, att motiven
för en sådan åtgärd endast ökar i styrka,
riskerna borde inte heller vara särskilt
stora om tillämpningsområdet tills vidare
begränsas till Bohusläns kustområden.

I fråga om stödet till studentbostäder
är vi i den egendomliga situationen att
kunna tillstyrka Kungl. Maj ds förslag
mot utskottets majoritet. Jag skall inte
för ögonblicket närmare kommentera
denna sak.

I ett reservationsyrkande tillsammans
med högern föreslår vi, att räntefria,
stående delar av egnahemslån, som beviljats
under tiden 1948 till den 1 juli
1953 skall förräntas och amorteras till
hälften av beviljat belopp under en
amorteringstid av 25 år. Eftersom kapitalsubventioner
numera inte utgår till
nyproducerade egnahem förefaller en
sådan besparingsåtgärd ganska rimlig.

Att en successiv avveckling av det generella
bostadsstödet bör ske har vi väl
tidigare varit i stort sett eniga om. Frågan
om i vilken takt detta skall ske kommer
väl däremot även i fortsättningen
att bli föremål för delade meningar. För
vår del anser vi nog, att man bör gå
försiktigt fram i det avseendet. Det förslag
vi står för innebär, som framgår av
skrivningen i reservation 22 b, att räntan
för primärlån höjs från 4,5 till 5,5
procent för hus uppförda före 1951, från
4 till 4,75 procent för hus uppförda 1951
—1952, för hus uppförda 1953—1957
från 3,5 till 4,25 procent och för senare
färdigställda hus från 3,5 till 3,74 procent
samt för sekundärlån i motsvarande
grad. Härigenom uppnås en besparing
i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag,
som för nästa budgetår beräknas
uppgå till 45 miljoner kronor och för
därpå följande budgetår till 90 miljoner
kronor. Det bör kanske bär tillfogas, att
vi i annat sammanhang tillstyrker förslag
om höjning av familjebostadsbidragen.

Beträffande familjebostadsbidragen innebär
vårt förslag att bidraget för familjer
dels höjs med 30 kronor per barn

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

och dels med 60 kronor för familj och
år. För familj med förhöjt respektive reducerat
bidrag bör en däremot svarande
höjning av bidraget lämnas. Höjningen
av bidragen beräknas öka kostnaderna
för familjebostadsbidragen med 20
miljoner kronor.

Vi bär också ansett oss böra biträda
ett förslag från högerhåll, som redovisas
i reservation 25 a. Det gäller pensionärsbostadsbidragen,
där det föreslås att dessa
skall utgå även i de fall, där bostaden
är inrymd i hus som färdigställts
tidigast den 1 januari 1942. .lag måste
för min personliga del säga, att jag har
mycket svårt att förstå, varför man inte
skulle kunna medge pensionärsbostadsbidrag
i hus som är byggda 1942 och
senare, om bostäderna i övrigt fyller de
krav som gäller för lägenheter av denna
beskaffenhet. Man vinner genom en sådan
reform också den fördelen, att man
här kan tillämpa samma tidsgräns som
gäller i fråga om familjebostadsbidragen.

Herr talman! Jag har berört de viktigare
punkterna i de särskilda reservationer,
där vi redovisat mot utskottsmajoriteten
avvikande ståndpunkter. Jag
ber att få yrka bifall till reservationerna
lb, 3 b, 4 b, 5 b, G b, 9 b, 10 b, 13 b,
14 b, 16, 18, 19, 20, 22 b, 24, 25 a, 26 b
och 27.

Herr GUSTAFSSON, NILS-ERIC, (ep):

Herr talman! Herr Jacobsson har erinrat
om den, karaktär av evig följeslagare,
som bostadsdebatten alltmer har
fått. Jag nödgas understryka detta, då
jag kanske kommer att ta kammarens
tid i anspråk en något längre stund än
vad herr Jacobsson ansåg sig behöva.

Statsutskottets utlåtande om bostadspolitiken
kan inte sägas innefatta några
hela nya frågeställningar. Det är tidigare
förekommande ting och debattämnen
som återspeglar sig. Det finns dock
skäl att tala om uppmjukade positioner.
Man tycks från majoritetens sida inte
vara så fastlåst som tidigare, och det är
möjligt att en önskvärd utveckling på
detta område är att vänta.

främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Främst bör noteras, att det vidtagits
åtgärder i syfte att inhämta den eftersläpning
för småhusen som rått i fråga
om låneunderlagsberäkning m. m. Av
stort intresse är också att bostadsmiljöfrågorna,
främst frågan om den s. k. yttre
miljön, tilldragit sig ett större intresse
från olika håll än tidigare. På vårt
håll bär vi noterat detta med tillfredsställelse.
Vi tycker dock att åtgärderna
i fråga om småhusen fått eu något diskutabel
utformning och att utskottet borde
ha tagit ett fastare grepp med anledning
av motionsframstötarna i miljöfrågorna.

I fråga om de generella subventionernas
avveckling är de olika meningsriktningarnas
ståndpunkter i år i stort sett
desamma som föregående år. Man måste
dock notera att departementschefen
ställt en kommande avveckling och i
samband därmed förstärkning av stödet
till de inkomstsvaga grupperna i utsikt.
Det, som det heter, mäktiga statsutskottets
majoritet, som tidigare varit långt
mera avvisande, har i anledning härav
uttalat sig på liknande sätt. Vi får väl
se vad departementschefens uttalande
kan komma att leda till i form av konkreta
åtgärder och förslag. I princip
måste det dock hälsas med tillfredsställelse.
En omläggning från den generella
subventioneringen till ett förstärkt socialt
motiverat stöd är vad vi från centerpartiets
sida sedan länge varit förespråkare
för. Vi är av den meningen att
en viss avveckling nu bör komma till
stånd.

De generella subventionerna, de s. k.
ränteeftergifterna, har nu eu sådan, inriktning
att de faktiskt medverkar till
hyressplittringen. Jag åsyftar då ränteeftergifterna
till hus som uppförts under
1940-talet. Kapitalkostnaden för en
normallägenhet i dessa hus uppgår till
18—19 kronor per kvadratmeter, medan
kapitalkostnaden i hus som uppförts
de senaste åren, är 50 procent högre.
Den uppgår till 27—28 kronor per
kvadratmeter. Orsaken härtill är penningvärdes-
och byggnadskostnadsutvecklingen
under efterkrigstiden. Det
bör uppmärksammas att dessa siffror

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

bygger på ett enhetligt standardmått. I
verkligheten är alltså skillnaden större
på grund av att de senare årens hus har
eu högre standard. Men även om man
räknar med enhetlig standard, finner
man att ränteeftergifterna till 40-talshusen
kan avvecklas, utan att kostnaderna
därigenom kommer att överstiga den
kostnad som allmänt godtagits beträffande
hus »om uppförts under senare år.

Det är mot denna bakgrund som vi
från centerpartiets sida förordar, att
ränteeftergifterna avvecklas i fråga om
40-talshusen och att den garanterade
räntan i fråga om 50-talshusen justeras
så att man får en jämnare hyresnivå.

Subventio-nsavvecklingen skall dock
inte gälla hus som uppförts under 1950-talets senaste år och inte heller hus som
uppförts under 1960-talet. I dessa hus
är kostnaden så hög att den inte bör
medtagas i första omgången. Skälen till
vårt avvecklingsförslag är inte bara den
s. k. hyressplittringen. Vårt skäl är också
statsfinansiellt betingat. Vi anser att
dessa pengar — cirka 75 miljoner kronor
— för nästa budgetår kan användas
på bättre sätt.

Enligt vårt förslag bör alltså de generella
subventionerna under ett avvecklingsskede
ha karaktären av ett initialstöd
i syfte att avjämna de relativt höga
kostnaderna de första åren sedan ett
nytt hus färdigställts. På längre sikt bör
man emellertid söka tillgodose detta genom
de allmänna låne- och finansieringsvillkoren
utan -att tillgripa omfattande
generella subventioner. Vi har förordat
införande -av värdebeständiga bostadslån.
För sådana lån skulle den betydelsefulla
räntekostnadsposten bli lägr-e,
och i tider -av penningvärdeförsämring
skulle den eljest förekommande hyressplittringen
motverkas. Vi har också
framhållit att amorterings- och annuitetsbetalningarna
bör avvägas så, att de
inledande kostnaderna hålles nere. Om
dessa möjligheter tillvaratas, bör det vara
möjligt att avveckla de kvarstående
generella subventionerna inom 3—5 år.
Vi anser att en plan bör utarbetas och
planläggas i detta syfte.

I några av de motioner, som behand -

lats av utskottet i detta sammanhang,
har man berört bostadsmiljöfrågorna.
Sammanfattningsvis går motionerna ut
på att miljöfrågorna skall beaktas i större
utsträckning inom bostadspolitiken.
Till detta har utskottets majoritet varit
tämligen ljum — vilket jag för min del
beklagar.

Låt mig, herr talman, för att något belysa
dessa spörsmål övergå till några
citat ur en känd stockholmstidning. Där
skrives på följande sätt: »Samhället tar
för litet hänsyn till barnen. Höghusen är
inte bra, det vet alla, me-n de byggs ändå.
Stora bostadsområden bebyggs utan
daghem, lekskolor etc.»

Vidare säges: »Små barn vill ha nära
hem, mamma v-ill heller inte att de skall
gå för långt bort, även större barn känner
m-era trygghet nära sin -egen port —
det kan finnas många skäl. Men följden
blir, att ju flera våningar det är i ett
hus, desto flera barn samlas på det lilla
området kring porten. Vid ett höghus
blir det en stor skock. De blyga barnen
vågar sig inte ut alls, de djärva dominerar
i gruppen, de aggressiva blir tongivande.
För att hävda sig måste den
aggressive skrika ännu mer, slåss ännu
mer, den som är vä-r-st blir ledaren.
''Por tgr upp en’ odlar aggressivitet och
negativ aktivitet som lätt kan slå över
i kriminalitet. Det är den sortens aktivitet
som inte kan länkas in i produktivt
arbete och som ger den uppväxande
ungdomen en felaktig inställning till
medmänniskor och samhälle. Vad ungar
behöver är ’vår gård’, ett avskärmat område
där -de känner sig hemma och där
bara ett litet gäng håller till. Den lilla
gruppen ger den rätta miljön, där även
den blyge kan vara med och där överdriven
aggressivitet inte behövs. Gamla
tiders bakgård var i det avseendet bättre.
»

Vidare skriver man: »Det borde vara
förbjudet att som i X-by centrum bygga
tre stora bostadshus utan att ordna
tillstymmelse till lekplats. Barnen har
ingen annanstans att vara än på gatan
och i varuhuset. Frågan är om man över
huvud taget skulle bygga höghus alldeles
intill affärscentrum. Vore det inte

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

bättre att de vuxna hade fem minuter
att gå?»

Dessa temperamentsfulla inlägg är
hämtade ur en av de största dagstidningarna.
De är skrivna -av e.n av vårt
lands mest kända barnpsykiater. Jag
menar inte att vi skall överlåta utformningen
av bostadspolitiken och bebyggelsepolitiken
till barnpsykiaterna. Men
det finns skäl att allvarligt lyssna på
dem, som förstår sig på den mentala,
den själsliga hälsan, när bostadspolitiken
utformas. Det mentala tillståndet,
inte minst hos de uppväxande, är ju av
grundläggande betydelse för trivsel och
trevnad både för den enskilde och för
samhället i stort.

En ordentlig ökning av småhusbyggandet
är givetvis angelägen ur dessa
synpunkter. Detta antyddes för övrigt
i den artikel jag nyss åberopade. Men
det -är också angeläget med en bättre
utformning av flerfamiljshusen och miljön
omkring dem. Det gällde tillgången
på fritids-, lekutrymmen o. s. v. utomhus,
och det gäller bättre tillgång på sådana
lokal-er inomhus. I vår reservation
bär vi yrkat bifall till de motionsyrkanden
som berör dessa ting. Vi vill att man
snarast möjligt skall vidta de ändringar
och justeringar i låne- och finansieringsbestämmelser,
-som både kan och bör
vidtas för att göra det lättare att tillgodose
dessa behov. Följaktligen kan vi
inte vara nöjda med majoritetens konstaterande,
att vissa överväganden pågår
inom bostadsstyrelsen.

Men även om dessa ändringar i finansieringsbestämmelse-rna
vidta-s, får de en
relativt begränsad effekt. På längre sikt
kan vi inte nöja oss med detta. Det gäller
i stället att se till, att miljöfrågorna
kommer in i bilden eller tidigare. När
man kommit så lån-gt att huset skall uppföras
är — främst av stadsplaneskäl —
möjligheterna rätt begränsade. Vi vill
därför ha eu allsidig prövning för att
få fram grundläggande riktlinjer för den
samhällsplanering, som tillgodoser miljöbehoven
på ett bättre sätt. Vi vill också
betona behovet av forskning, främst
miljöforskning, gärna integrerad med
planforskningen i syfte att få de i vi -

främjande av bostadsförsörjningen m. in.

daste bemärkelse sociala behoven tillgodosedda
vid samhälls- och bebyggelseplanering.
Utskottets majoritet har inte
delat denna uppfattning utan avvisat
motionerna.

Ur miljösynpunkt är småhusbyggandet
av särskilt värde, inte minst med
tanke på barnfamiljerna. Det båtar föga
med deklarationer om att så och så stort
bör småhusbyggandet vara. Det gäller
att få fram sådana förutsättningar att de
latenta önskemålen om småhus och egnahem
kan tillgodoses. Här återkommer
frågan om samhälls- och bebyggelseplaneringen
i stort. Den spelar eu grundläggande
roll. Sedan de-ssa förutsättningar
klarats, är det emellertid finansie-ringsvillkoren
som är avgörande. Den
förändring av lånereglerna, som nu genomförts
innebär ju att beräkningen för
småhusen följer principer av samma art,
som sedan länge gällt för flerfamiljshusen.
Man skall ta hänsyn dels till storlek
och standard, dels till byggnadskostnaden
på orten. Tidigare gällde ju fasta
lånetak på 53 000 respektive 58 000 kronor.
Den nya beräkningsmetoden är inte
helt invändningsfri, men den- bör kunna
accepteras som en förbättring. Nu
föreslås emellertid, att man även i övrigt
skall anpassa småhusbelåningen efter
tertiärlånekungörelsen. Detta innebär
dels att det statliga lånet upp till 70
procent av belåningsvärdet skall ersättas
-av sekundärlån i bank, dels -att man
från nuvarande annuitetsbetalning skall
övergå till fasta amorteringar av egnahemslånets
återstod.

Motivet för denna omläggning har varit
att man i förenklande syfte har velat
skapa enhetliga bestämmelser för allt
bostadsbyggande. Den förenklingen
kommer nog att falla bort. I många fall
kommer det nämligen inte att vara möjligt
att få sekundärlån upp till 70 procent
av belåningsvärdet. Då måste det
statliga lånet fördjupas, och följden blir
att lånegränserna kommer att variera
från fall till fall. För att detta skall kunna
undvikas, har centerpartiet föreslagit,
att staten regelmässigt skall gå in
med kreditgaranti för sekundärlånen. Då
slipper man dessa fördjupningar. Det är

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

också troligt, att sekundärlåneräntan
kan bli något lägre, om statlig kreditgaranti
tillämpas. Enligt vår mening
bör man övergå till statliga kreditgarantier
i stället för statliga lån när det gäller
såväl småhus som flerfamiljshus. Vi
hemställer om utredning och förslag i
detia syfte. Vid tillämpning av kreditgarantisystem
för sekundärlånen skulle
förutom de förut nämnda fördelarna
kunna vinnas en viss erfarenhet av kreditgarantier
på bostadsområdet. Det kan
bli av värde vid en definitiv övergång.

Om man beträffande både den återstående
delen av de statliga lånen och
sekundärlånen övergår till fasta amorteringar,
blir följden högre kostnad de
första tolv åren. Härom säger departementschefen,
att det i »normalfallen»
uppväges av ränteeftergift. Ja, det beror
på det. Om man med normalfall avser
något större hus, -som uppföres på orter
med hög produktionskostnad, kan departementschefens
uttalande äga sin riktighet.
Avser man emellertid orter med
normal byggnadskostnad och hus av
mindre typ, vanliga i de måttliga inkomstlägena,
äger uttalandet däremot
inte sin riktighet. I de senare fallen blir
nämligen lånetaken oförändrade eller i
vissa fall t. o. in. något lägre. Följden
blir att den högre årskostnaden till följd
av amorteringsomläggningen blir en direkt
merutgift. Den s. k. förbättringen
leder således till en direkt försämring
under de första tolv åren.

Som bekant är det de första åren,
som är de tyngsta för småhusbyggare
och småhusinnehavare. Den extra bördan
under den första delen av amorteringstiden
kan därför inte godtagas av
centerpartiet. Vi bär föreslagit, att en
fast annuitet alltjämt skall tillämpas i
fråga om de låneiägen, som hittills
täckts av egnahemslånen. Då vi utgår
från att statlig kreditgaranti skall tilllämpas
i fråga om sekundärlånen, bör
det inte finnas några oöverstigliga hinder
att åstadkomma en fast annuitet beträffande
dessa lån. Förhandlingar bör
upptagas med kreditinrättningarna härom.
Skulle det av en eller annan anledning
inte visa sig möjligt att åstadkom -

ma annuitetssystem för sekundärlånen,
bör man i stället för fast annuitet på de
statliga lånen till småhusbyggandet tilllämpa
eu ordning, som innebär att de
två första åren blir helt amorteringsfria,
varpå man låter beloppen successivt
stiga, så att man efter fem år kommer
upp i annuitetsbelopp, som medför att
lånen helt amorteras på ytterligare 25
år. Syftet med den ordning vi föreslagit
beträffande amortering av småhuslånen
är att undvika de merutgifter under
de första tolv åren, som blir följden
av regeringens förslag på denna
punkt.

Vi vill också få fram lika lånevillkor
för enskilda småhusinnehavare och för
dem, som äger småhus genom bostadsrättsförening.
Enligt propositionen skall
enskild kunna beviljas statligt lån intill
90 procent av belåningsvärdet och bostadsrättsförening
intill 95 procent. Nu
har inte alla småhusinnehavare möjlighet
att utnyttja den favör, som en bostadsrättsförening
således ger. Vi kan
inte finna några motiv för att tillämpa
olika låneregler för två småhusinnehavare,
vilkas situation är helt lika men av
vilka endast den ene bär möjlighet att
gå vägen över bostadsrättsförening. Därtill
är det ofta så, att kontantinsatsens
storlek för människor med medelinkomster,
i all synnerhet för barnfamiljer,
blir avgörande om eu småhusanskaffning
skall kunna komma i fråga. Vi föreslår
därför att både enskild småhusinnehavare
och bostadsrättsförening
skall erhålla lån intill 95 procent av belåningsvärdet.

Vi bär också tagit upp frågan om stödet
till pensionärernas bostadsförsörjning
i detta allmänna bostadspolitiska
sammanhang. Det vore givetvis önskvärt,
att folkpensionen vore på en sådan
nivå att speciella stödåtgärder för
att göra det ekonomiskt möjligt för de
gamla att få en hygglig bostad inte behövdes.
Vi är emellertid inte där än. Det
statliga pensionärsbostadsbidraget får
seis som ett komplement till de kommunala
bostadstilläggen. Det har emellertid
kringgärdats med sådana villkor att
åtskilliga pensionärer blir utestängda.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

Yi vill ha bort dessa, som vi tycker, ovidkommande
specialregler. Bostadens standard
och pensionärens ekonomiska situation
bör vara avgörande. Bestämmelserna
om uppförandetid för huset, om
statligt lån eller ränteeftergift m. m. bör
alltså slopas.

Vi vill också ha skyndsam utredning
för att få en. annan utformning av stödet
till pensionärernas bostadsförsörjning.
Som bekant är variationerna i de
kommunala bostadstilläggen stora olika
kommuner emellan. Orsaken härtill
framgår av att i kommuner där bostadstilläggen
är höga kan kostnaden, för
kommunmedborgarna understiga 1 krona
per skattekrona, medan kostnaden i
kommuner med endast några hundratal
kronor i bostadstillägg däremot kan
uppgå till mellan 2 och 3 kronor per
skattekrona. Det är alltså åldersfördelningen
och skattekraften som spelar in,
och det sätter många pensionärer i ett
sämre läge.

Enligt vår mening bör de kommunala
bostadstilläggen och pension,ärsbostadsbidragen
sammanföras till en stödform.
Avvägningen mellan stat och kommun
bör göras så att medborgare i olika kommuner
för i stort sett lika stor kostnad
per skattekrona kan ge pensionärerna
bostäder av tillfredsställande standard.
Någon annan skillnad i stödet i dess
helhet bör inte finnas än, den som betingas
av olika bostadskostnad på olika
orter.

Herr talman! Jag vill sluta med ett yrkande
om bifall till reservationerna i utskottsutlåtandet
nr 1 c, 2 a, 4 b, 5 b, 8,
10 c, 12, 14 c, 15, 17, 18, 19, 22 c, 25 b
och 26 c.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Jag kan inte heller göra
anspråk på att kunna anlägga några nya
synpunkter på bostadsproblemet. Min
enda tröst, sådan den nu är, kan kanske
vara att det inte är uteslutet att herr
Bergman, när han kommer upp, är ungefär
lika illa ute. Yi bär ju diskuterat
denna sak i så många år, att ämnet verkligen
är gen,omdiskuterat. Därtill kom -

främjande av bostadsförsörjningen m. m.
mer att positionerna tyvärr är så starkt
fastlåsta då det gäller bostadspolitiken.
Vad som hänt på detta område under
årens lopp har varit småförändringar,
som egentligen mycket litet berört de
verkligt principiella linjerna. Detta
hänger väl i sin tur — som jag nog sagt
någon gång tidigare — samman med att
bostadspolitiken är en så betydande del
av den ekonomiska politik som regeringspartiet
driver, att detta låser positionerna.
Klarare uttryckt innebär detta,
att vi också när det gäller bostadspolitiken
bär att röra oss på ömse sidor
om den skiljelinje som går mellan oss
som önskar en fri ekonomi och dem
som vill ha en statsdirigerad ekonomi.

När man ser på det praktiska resultatet
av denna politik, som nu har drivits
i så många år, kan man knappast
säga att verket prisar mästaren. Det
framhålles i den första reservation, där
jag finner mitt namn, att under åren
1946—1960 bär avgått inte mindre än
324 000 bostadslägenheter. Det har under
samma tid byggts 822 000 nya bostäder,
och det betyder ett nytillskott
på bara 498 000 lägenheter, d. v. s. genomsnittligt
33 000 om året. Det är inte
så värst mycket att hurra för. Bostadsbristen
kvarstår. Man har inte lyckats
uppfylla sitt löfte att inom kort häva
bostadsbristen.

När det gäller priserna är situationen
ungefär enahanda. Man har inte kunnat
som det hette eu gång, effektivt motverka
prisförhöjningarna. Redan den del
av boendekostnaden, som betalas över
hyreskontraktet, bär stigit i oroväckande
grad undan för undan, och detta
trots att de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen
favoriserats och fortfarande
favoriseras när det gäller kapitalförsörjningen.
Subventionspolitiken bär alltså
inte kunnat innebära en dämpning av
boendekostnaderna, och den målsättning
man hade en gång i tiden, att hålla
de verkliga hyrorna vid 1939 års priser,
bär man för länge sedan måst överge.
Och ändå är det ju så att det folk
räknar med som hyra är vad de läser
på hyreskontraktet. Man glömmer gärna
att eu hel del av de verkliga boende -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. in.

kostnaderna betalas över skattebudgeten.
Skulle den delen också synas, skulle det
framstå än klarare, hur prisstegringen
har fortsatt.

Den utvecklingen betraktar vi på vårt
håll som eu direkt följd av bostadspolitikens
konstruktion. När vi år efter år
vrkar att man skall gå över till en fri
marknad, är det därför att vi räknar
med att en sådan anordning dels skulle
gynna produktionen och dels därmed
skulle medföra att boendekostnaderna
bleve lägre.

Det resonemang som ligger bakom
vårt i år upprepade yrkande om införande
av ett garantisystem är att vi menar,
att man med en sådan anordning
vinner eu bättre anpassning till kapitalmarknaden.
Vi menar dessutom, att
den anordning vi nu har innebär en så
stark påfrestning på statsfinanserna, att
den tvingar fram en dirigering av långivningen.
Som ett ytterligare skäl har
vi, att man med vårt förslag skulle
minska det allmänna förvaltningskostnader
för bostadsförsörjningen.

Naturligtvis förutsätter den anordning
vi rekommenderar ett ökat enskilt
sparande, men vi har ju i motioner i
andra sammanhang föreslagit åtgärder
som skall stimulera det frivilliga sparandet.
Vår linje här framstår alltså såvitt
jag kan se som ett sammanhängande
helt mot bakgrund av vår strävan att
även på detta område åstadkomma en
fri ekonomi. Mot samma bakgrund är att
betrakta vårt yrkande att de olika företagsformerna
skall få tävla på lika villkor,
att inga företagsformer vare sig när
det gäller kapitalförsörjning eller när
det gäller ränteutgifterna skall favoriseras
framför några andra.

Detta är några exempel som jag har
velat anföra till stöd för påståendet att
bostadspolitiken är ett led i den allmänna
ekonomiska politik som föres,
enligt vår mening en olyckligt utformad
politik. Praktiskt taget alla våra reservationer
till detta utlåtande går tillbaka
till denna principiella bakgrund. Därmed,
herr talman, tycker jag, att jag tillräckligt
har motiverat bifall till de reservationer
vi framlagt. Jag ber att få

yrka bifall till reservationerna 1 a, 3 a,
4 a, 5 a, 6 a, 7, 9 a, 10 a, 13 a, 14 a, 19,
20, 21, 22 a, 23, 25 a, 26 a, 28, 29, 30,
31 samt 32 och 33.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Vi som haft förmånen
att på närmare håll få följa med utvecklingen
på detta område är väl överens
om att den svenska bostadspolitiken
har varit av utomordentligt stor nytta
för våra invånare. Det har uträttats
mycket men trots det har vi ännu en
ganska lång bostadskö som väntar på
lägenheter.

Ute i länsbostadsnämnderna har vi
framför allt två svårigheter. Den ena
är de alltjämt ökande tomtpriserna. De
har eu tendens att öka undan för undan
varje år och det är uppenbart
att dessa tomtpriser tar en allt större
andel av den totala bostadskostnaden.
Ute i länsbostadsnämnderna har vi på
alla sätt försökt att hålla tillbaka denna
kostnadsstegring men det är inte
lätt. Ofta förmenar både enskilda och
framför allt städer att ifrågavarande
tomter har ett så utomordentligt stort
ekonomiskt värde att det är riktigt med
den utveckling som har skett på detta
område. Jag kan för min del inte dela
den uppfattningen.

En annan svårighet som länsbostadsnämnderna
bär är lokaliseringen av
byggenskapen. Ofta finns det människor
som gärna vill bo kvar på landsbygden
trots att de arbetar i städer och tätorter,
men det har blivit allt svårare för
länsbostadsnämnderna att bevilja dessa
framställningar. Där måste man ta
hänsyn till vad det s. k. andrahandsvärdet
kan bli om denne egnahemsägare
råkar avlida eller på grund av
andra orsaker vill sälja sin fastighet.

I varje fall i den länsbostadsnämnd där
jag är verksam har vi försökt att så
långt som varit möjligt hjälpa till på
detta område så att inte landsbygden
helt avfolkas på grund av brist på nya
bostäder. Med de förbättrade kommunikationer
som vi har fått bör det
vara möjligt att bibehålla en viss bvg -

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

genskap på landsbygden, även om vederbörande
har sin arbetsplats på annat
håll. Vi hjälper till att hindra flykten
från landsbygden, och vi hjälper
också till att öka trevnaden i dessa
kommuner.

I stort sett vill jag instämma i vad
utskottsmajoriteten säger på olika punkter
i utskottsutlåtandet. Det är bara på
ett område som jag har en annan mening
än utskottsmajoriteten, nämligen
då det gäller den s. k. 125-kvadratmetersregeln.
De av kammarens ärade ledamöter
som såg TV-programmet för
ungefär 14 dagar sedan fick då veta
att det i Stockholms närhet finns flera
egnahem, stora radhus, som ännu inte
är sålda. I varje fall hade man vid tiden
för TV-programmet inte kunnat finna
köpare till dessa hus. Många lägen hetssökande
som såg detta program frågar
sig säkerligen, hur det kan vara möjligt
att människor som verkligen behöver
få tak över huvudet inte kan få en bostad,
medan samtidigt lägenheter på
detta sätt står tomma. Här tillåter alltså
samhället dessa stora lyxbyggnader, vill
jag kalla dem, medan vi samtidigt inte
kan bygga bostäder i sådan takt att
alla bostadsbeliövande får tak över huvudet.
De människor som tänkte på det
sättet när de såg detta TV-program har,
anser jag, verkligen rätt att göra den
reflexionen.

Med 125-kvadratmetersregeln har man
från samhällets sida försökt att begränsa
storleken på dessa byggen, och
detta av flera skäl. Ju mer arbetskraft
som åtgår för ett storbygge och ju större
trängseln blir på lånemarknaden för
att få låna pengar till dessa dyrbara
byggnader, desto svårare blir det att
få tillgång till erforderlig arbetskraft
och pengar för s. k. normalbyggen. Vi
brukar räkna med att ungefär 85 kvadratmeter
är en normalvilla, ett normalegnahem.
Den övre gränsen är nu
fastställd till 125 kvadratmeter. Det borde
vara möjligt att inom den ramen
tillfredsställa de flesta önskemål. Det
finns ju dock familjer av olika storlek,
och en familj kan önska ett särskilt
rum för något speciellt ändamål. Där -

främjande av bostadsförsörjningen ni. m.
för finns det också en undantagsbestämmelse,
att om verkliga skäl därtill
föreligger kan man tillåta en ökning
av kvadratytan utöver maximigränsen
125 kvadratmeter.

Trots den höga bostadsproduktionen
under senare år står alltjämt många tusentals
familjer och enskilda kvar i bostadskön.
Situationen torde bli densamma
ett antal år framåt. Det återstår
faktiskt att se huruvida vi någonsin
kommer att totalt kunna lösa detta problem.
Jag tror att det i mycket hög grad
är en välståndsföreteelse. Om levnadsstandarden
i vårt land hade varit avsevärt
lägre hade vi troligen inte haft någon
bostadskö. Därom vittnar i varje
fall erfarenheterna i många andra länder.

Vid 1960 års riksdag kom vi överens
om att i varje fall tills vidare behålla
den s. k. 125-kvadratmetersregeln. Vi
som står för reservation nr 11 anser att
ingenting har inträffat som motiverar
att man nu skulle ändra på denna regel.
Vi tror att denna kvadratyta är fullt
tillräcklig.

De som bygger dessa stora lyxvillor,
som jag vill kalla dem, får nu visserligen
inte större statlig subvention än
de som håller sig inom 125-kvadratmetersregeln,
men toppbelåningen över
den statliga maximigränsen är avdragsgill
vid beskattningen. Egnahemsägare
som har dessa stora villor får därigenom
faktiskt i dubbel bemärkelse statlig
hjälp, dels subventionen och dels
avdraget för topplånen vid beskattningen.
Detta är enligt min mening inte
en riktig ordning. Jag skall inte vid
detta tillfälle närmare beröra beskaltningsfrågan,
men i praktiken verkar
bestämmelserna på det sättet, att skattebetalarna
i allmänhet får vara med om
att betala överdimensioneringen av dessa
bostadshus.

Herr talman! Med det anförda vill jag
framhålla att jag icke kan anse det vara
riktigt att nu slopa 125-kvadratmetersregeln.
Det är tvärtom nödvändigt att
vi behåller den för ganska lång tid
framåt, kanske för alltid. Sedan kan
man naturligtvis ha olika uppfattning

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

om detaljer i den uppdragna ramen.
På en mängd områden i samhället tilllämpas
behovsprövning. Det kan tänkas
att tiden är mogen för en allvarlig
utredning, om vi inte också på bostadsområdet
bör få till stånd en behovsprövning.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den reservation nr 11 som jag
och några andra utskottsledamöter fogat
till utskottets utlåtande.

Herr ÖHMAN (k):

Herr talman! Man kan inte komma
ifrån att de enda möjligheterna att komma
till rätta med bostadskrisen är för
det första att bygga mera och för det
andra att bygga billigare, icke billigare
på bekostnad av standarden utan genom
att sänka räntekostnaderna och minska
kostnaderna för byggnadsmaterial.
Dessa synpunkter utvecklas närmare i
vår motion, i vilken vi dels yrkar på
en byggnadsram kommande budgetår
på 80 000 lägenheter, dels på en långsiktsplanering
med syfte att komma upp
till 90 000—100 000 lägenheter om året,
och slutligen en sänkning av räntan
till nivå som möjliggör en hyressänkning
på omkring 15 procent när räntesänkningen
slagit igenom till fullo.

Man hävdar ofta från regeringens sida
att vi i vårt land bygger så mycket
resurserna tillåter. Jag bestrider att vi
bygger så mycket som vi har resurser
till.

Vad först gäller arbetskraftsresurserna
vill jag erinra om att det nu går
cirka 30 000 arbetslösa här i landet. De
flesta av dem tillhör byggnadsarbetarkåren.
Man skulle också från samhällets
sida kunna göra mer för att förbättra
byggnadsarbetarnas yrkesutbildning
och därigenom bidra till att arbetskraftsbehovet
blir bättre tillgodosett.

Jag vill i korthet erinra om att befolkningsprognoserna
säger oss, att under
tiden 1960—1975 kommer 800 000
människor utöver dagens folkmängd
att behöva bostäder. Jag erinrar om
att för ett år sedan antalet registrerade
bostadssökande i 78 bristorter var över

330 000 och att 113 000 av dem saknade
egen bostad. Jag erinrar om att trångboddheten,
även om en viss standardförbättring
bar skett, alltjämt är mycket
utbredd och att över 180 000 av
barnfamiljerna ännu i dag betraktas
som trångbodda. Det är uppenbart att
vi med nuvarande takt i bostadsbyggandet
inte kommer att kunna övervinna
bostadsbristen.

I dagens tidningar har hyresgäströrelsens
ordförande herr Svensson riktat
uppmärksamheten på hur litet nettotillskottet
egentligen blir med nuvarande
byggnadstakt. Från 1946 till 1960
producerades här i landet 822 000 lägenheter
—- det blir i genomsnitt 51 000
om året — men under samma tid försvann
200 000 lägenheter i enfamiljshus
och 125 000 lägenheter i flerfamiljshus
av olika skäl; det var sådana
som antingen hade sanerats bort eller
tagits i anspråk för annat ändamål. På
det sättet undandrogs 21 000 lägenheter
per år bostadmarknaden, och
nettoökningen av bostadlägenheter under
denna tidsperiod utgjorde alltså
endast 30 000 lägenheter per år. Det
är klart att det med en sådan takt i
bostadsbyggandet är omöjligt att få
bort de väldiga bostadsköer som vi nu
har.

Den andra huvudlinjen som jag inledningsvis
nämnde var att sänka bostadskostnaderna.
Yi menar att en räntesänkning
är det mest effektiva medlet
härvidlag, och vi förordar i första
hand en procent räntesänkning, som
vid fullt genomslag skulle medföra en
hyressänkning på upp emot 15 procent.
Vi måste också få slut på det skandalösa
jobberi som försiggår med tomtmark,
och vi måste få slut på monopolprissättningen
på byggnadsmateriel
in. m.

Som det nu är finns det verkligen
lägenheter som står stomma, trots bostadsbristen,
därför att folk helt enkelt
inte har råd att betala de insatser och
hyror som krävs. Jag skall bara ta ett
par exempel från en fastighet här i
denna stad, som sedan länge har haft
25 lägenheter färdigställda som alltjämt

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

står tomma. Varför gör de det? Ja, ni
kan höra på priserna: för en trerummare
på 97 kvadratmeter — som ju
inte kan betraktas som någon lyxbosfad
för en familj — krävs en insats av
45 900 kronor och en årshyra på 5 540
kronor. För en fyrarummare på 109
kvadratmeter krävs en insats på 50 700
kronor och en årshyra på 6120 kronor.
För en sexrummare på 165 kvadratmeter
erfordras 75 400 i insats
och 9100 kronor i årshyra. Även om
detta exempel kanske i viss mån kan
hänföras till de extrema fallen, så är
det givet att så länge en sådan uppskörtningspolitik
får bedrivas inom bostadsbyggandets
område kommer lägenheter
att stå stomma mitt under en av
de värsta bostadskriser som vi har
haft.

Jag har, herr talman, med dessa ord
bara velat motivera vår motion, och jag
yrkar bifall till motionerna I: 264 och
II: 335.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Talmannens vänliga
uppsyn och överseende med oss som
•diskuterar skänker ju oss en viss trygghet.
När man står här känner man sig
som skalden Nils Ferlin då han i en
dikt sade: »Skänk mig ett rimord på
sol, när jag redan har använt viol och
fiol!»

Den bär diskussionen i bostadsfrågan,
som förs varje år, är naturligtvis litet
påfrestande för dem som deltar i den
och för dem som till äventyrs lyssnar på
den, men det är ingen egenskap som
den är ensam om. I många frågor som
vi behandlar här upprepas ju argumenten
år efter år, och även om jag nu har
bidragit med en liten om än förskönande
spottblaska, tycker jag inte vi bör
spotta alltför mycket. Vi är nämligen
inte ensamma om att upprepa argumenten
år efter år, utan det är många som
gör det.

Det lustiga är ju att det noteras att
man är mera enig nu än tidigare, samtidigt
som det noteras att det inte råder
någon enighet i fråga om de grundläg -

främjande av bostadsförsörjningen m. in.
gande principiella frågeställningarna.
Båda påståendena kan vara riktiga. Den
som är road av siffror och vill anstränga
sig att läsa igenom hela utlåtandet och
se på de olika reservationerna skall snart
finna att ju tunnare reservationerna under
åren blivit i sina formuleringar och
ju mindre de kunnat påvisa skillnader
gentemot utskottsmajoriteten, desto fler
har reservationerna blivit. I år är antalet
det största vi har haft, och då har vi
ändå tagit bort ett så kärt tuggummi
som egnahemmen. De skymtar bara här
och där i några av reservationerna. Men
man har hittat på nya saker, detta med
utemiljöer, barnvänlighet och bilvänlighet
och allt vad det heter. Och nu skall
vi tydligen få ett nytt tuggummi att tugga
på några år framåt.

Även om jag inte skall ta så lång tid
i anspråk som en timme och 15 minuter,
som de som har opponerat sig mot utskottets
utlåtande bär disponerat över,
skall jag kanske ändå inte helt nonchalera
vad som har sagts i debatten, men
jag skall i varje fall inte försöka att göra
något slags exposé över hur vi från utskottsmajoritetens
sida har sett på bostadsfrågan
i stort. Jag skall i stället
plocka några av de synpunkter som
framförts i debatten, och att jag då först
tar statsutskottets vice ordförandes synpunkter
må vara mig förlåtet, så nära
som vi står varandra både i sakfrågor
och i många andra sammanhang.

Jag har mycket svårt att förstå hur
man i den ändring i egnahemslånekungörelsen,
som statsutskottet nu förordar,
kunnat se så stora ting som herr Näsström
gjorde. Om man lägger ut texten
som herr Näsström gjorde är det klart
att det verkar litet chockerande, när
man vet hur det hela fungerar till vardags
ute på de olika orterna. Jag vill
inte förneka att lierr Näsström vet det
då han ju själv sitter i eu länsbostadsnämnd,
men det finns ju många sådana,
och erfarenheterna kan skifta i olika
delar av landet.

De 125 kvadrameterna är emellertid
inte ett socialt problem eller ett problem
som skapar sociala konflikter och
stridigheter, utan det är ett rent prak -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen in. m.

tiskt problem. När bestämmelsen om
dem infördes — den bär ju haft litet
olika innehåll — berodde det på att vi
hade rätt avsevärda kapitalsuhventioner,
eller som det hette räntefria stående
lån med 8 000 kronor per eget hem.
Vi hade också en belåning utan annan
prövning uppåt än skäligheten. Man
kunde alltså belåna rätt dyra hus, om
det ansågs vara skäligt. Dessa två saker
tillsammans gjorde att man då måste
ha en spärr någonstans. En sådan spärr
har vi nu fått genom införandet av lånetaket,
som med de nya bestämmelser
som nu tillämpas innebär att egnahem
med större yta än 90 kvadratmeter inte
får någon som helst extra subvention för
vad som ligger över de 90 kvadratmeterna.
Där finns alltså en klar gräns, och
några generella kapitaltillskott i form
av räntefria lån utgår inte. De två motiv
som förelåg när dessa bestämmelser
infördes är således borta, och då bör
också i rimlighetens namn den här saken
korrigeras. Ibland kan terrängförhållandena
på tomterna göra att det är
rätt billigt att uppföra huset så att man
får en lägenhetsyta som överstiger 125
kvadratmeter. Då får man hitta på sådana
utvägar som att luta taket på visst
sätt eller att flytta på badrummet etc. för
att klara den saken. Man får alltså, som
det heter i tidningarna men som vi inte
säger här, falskdeklarera för att krypa
under 125 kvadratmeter. Det går nämligen
inte ens på detta område att täppa
till alla hål, utan det finns möjligheter
att smyga sig under, och det är
detta man har gjort.

Jag tror inte att det blir någon stor
belåning av Wallenbergsvillor, Djurgårdspalats
o. d., ty det är så vist ordnat
att de som har så stora inkomster
och som bygger så stora hus inte söker
statslån. Jag tror inte att de skulle nedlåta
sig till att vända sig till kungl. bostadsstyrelsen
för att där få sina ärenden
granskade och analyserade i detalj
av tjänstemän, som de tycker har en
rätt underlig inställning till deras bostadsfrågor.
De bär inte heller något ekonomiskt
intresse av den saken, eftersom
de får sina lånegränser så pass nedpres -

sade enligt gällande regler att eventuella
inteckningar kommer att ligga
»ovanför skorstenen». De tar då i stället
en inteckning till högre nivå och får
genom utformningen av vår skattelagstiftning
en väl så kraftig subvention.
De kan ju också få en sådan, såsom herr
Näsström sade, genom att ta ett statligt
lån och ett eget lån, om det går att ordna
den saken, men det är ingen affär för

dem. Den sista frågan är väl en detalj,
som kanske ligger utanför denna diskussion,
men jag har ändå velat beröra

den.

Det är nio socialdemokrater i utskottet,
som vill att dessa bestämmelser skall
slopas, och sju ledamöter som inte vill
det, och det är ju alltid förargligt, och
man har anledning att diskutera detta
litet extra.

Kommunisternas företrädare herr öhman
säger att det är illa att vi inte kan
bygga till den isiste muraren och den
siste grovarbetaren, och vi tycker väl
alla, som sysslar med dessa frågor, att
det är angeläget att få till stånd ett bättre
utnyttjande av våra resurser. Jag anser
självfallet att man bör utnyttja all
den arbetskraft och alla de möjligheter
vi bär för att åstadkomma så mycket
byggeri som möjligt. Visst är det irriterande
att till exempel i min egen hemkommun
åtskilliga hundra byggnadsarbetare
gått arbetslösa denna vinter, samtidigt
som det råder skriande bostadsbrist
och industrierna vill bygga ut. Här
finns det sannerligen skäl att tala om
brister i planeringen och samordningen,
men vi har ju ingen total socialisering
i detta land och behärskar inte
varje detalj. Nå, även i sådana fall förlöper
det inte helt utan störningar. En
sådan mängd faktorer påverkar planeringen,
att det lätt uppstår störningar.
Jag tror dock att de i stort sett är små,
och vi gör vad vi kan för att eliminera
dem.

Det är glädjande att kunna konstatera
att båda parter på arbetsmarknaden är
lika angelägna om att en god planering
och samordning skall komma till stånd.
Myndigheterna och byggherreorganisationerna
visar stort intresse, och vi bär

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

ett byggråd som sammanträder regelbundet
under socialministerns ledning
och som har till huvudsaklig uppgift just
att diskutera planeringsfrågor. År man
inte enig om någonting annat i rådet, så
är man dock enig om att vi måste planera
bättre för att utnyttja den kapacitet
vi har i landet. En förvärvsverksamhet
när det gäller samordning och planering
bär satts i gång i tre län, och
propositionen meddelar att kommunerna
skall göra en treårsplanering inte
bara för bostäder utan för all byggnation,
alltså även industribyggen, vägbyggen,
vatten och avlopp etc. Man vill försöka
famna allt för att därigenom bättre
disponera de tillgängliga resurserna.
Man är i färd med att slipa instrumenten,
och de behöver sannerligen slipas
— det gamla ordspråket och talesättet
om att högra handen inte vet vad den
vänstra gör är verkligen sant på detta
område. Vi vet att till och med statens
planering ibland blir rätt tokig. Vi har
i avdelningen fått ögonen på en del
ärenden, eftersom vi handlägger även
andra ärenden än. bostadsfrågan. Bostadsbyggandets
lokalisering kan vi ju
inte påverka, men vi vet att man på
många håll bygger fina sjukhus där det
kan bli så att inga patienter kan tas
emot eftersom man inte får arbetskraft
till sjukhusen av den anledningen att
kommunen inte har fått tillräcklig bostadskvot
för att bygga bostäder till
personalen. Man säger ju att industrierna
inte skall bygga ut om de inte samtidigt
kan skaffa bostäder till de nya arbetare
som kommer att behövas, men staten
är faktiskt — gudskelov, höll jag på att
säga — inte så mycket bättre. Jag har velat
nämna detta för att fästa uppmärksamheten
vid hur svåra dessa problem
är. Det vore önskvärt att man, både när
enskilda och det allmänna bygger och
gör investeringar, kunde få en sådan
.samordning och planering att de nödvändiga
bostäderna står klara samtidigt
med de nya institutionerna eller anläggningarna.
Man måste finna utvägar för
att klara denna samordning. Naturligtvis
iir det glädjande om folk inte behöver
ligga på sjukhus, men har man byggt ett

vackert sjukhus så är det ju till föga
glädje om sjuka och vårdbehövande inte
kan tas emot därför att det inte finns
några bostäder till personalen vid sjukhuset.
Vi behöver en mycket bättre planering,
och alla är inriktade på att
åstadkomma den. Jag tror att vi om
några år kan ha mycket bättre krafter i
verksamhet på detta område.

Sedan sade herr öhman någonting
som gjorde mig väldigt förvånad. Kommunisterna
föreslår i sin motion att vi
skall förorda att riksbanken sänker diskontot
från 5 till 4 procent, och de säger
att detta skulle betyda en allmän hyressänkning
av 10—15 procent. Nu skall
vi väl inte i detta sammanhang diskutera
riksbankens räntenivå, men om
riksdagen kunde fatta ett sådant här
beslut och riksbanken lydde oss i det
avseendet, så skulle ingenting annat hända
än att staten fick lägre kostnader för
ränteeftergifterna. Räntegarantien för de
statsbelånade husen är ju så stor att en
sänkning av räntan med en. procent
inte ens når ned till den gräns vi garanterat,
som ju är högst 4,5 procent för de
allra äldsta husen, byggda före 1951. Visserligen
skulle det bli en besparing för
staten — och detta är ju i och för sig
eu god sak ■— men någon hyressänkning
kunde det inte bli fråga om. Och den
saken trodde jag att kommunisterna hade
upptäckt; men det har de tydligen
inte gjort. Herr öhman fullföljer sin argumentering
här, och det finns inte
mycket mer att tillägga om den saken.

Herr Jacobsson talade om småhusen.
Det är tydligen litet grand lcvar som
folkpartiet vill suga på i det avseendet
•— folkpartiet är ju ensamt om att i
årets motionsflod och reservationsflod
kräva att det skall göras litet mer än
regeringen vill. Folkpartiet har i sin
motion försökt sig på att redovisa en
statistik som skulle visa att vi är småhusfientliga,
medan man i vissa andra
länder är väldigt småhusvänlig. Men
man gör i sammanhanget inga reservationer
för att alla sådana jämförelser
har kolossalt stora brister, eftersom hushållsbildningen
är mycket olikartad i
skilda länder. Det kan vara tecken på

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. in.

välstånd att många i vårt land har råd
att efterfråga och bo i egen lägenhet fastän
de är ensamma. Åldringar och unga
ogifta människor har råd att bo i egen
lägenhet, men de är inte intresserade
av att bo i friliggande småhus utan föredrar
lägenheter i flerfamiljshus. Detta
är en faktor som så att säga förstör den
svenska statistiken och den vackra bilden
när det gäller vår produktion av
småhus. Dessutom bör man komma ihåg
att utvecklingen av småhusproduktionen
snarast är den motsatta i andra länder
än hos oss. Yi arbetar nu på att öka
produktionen av småhus, men i praktiskt
taget alla de »föregångsländer» som
man jämför med är man inriktad på att
rätt avsevärt minska småhusproduktionen.
Jag vill för min del inte gärna göra
sådana här jämförelser med andra
länder utan tror att vi bör bedöma vår
hustypsfördelning från egna utgångspunkter,
men skall man använda statistiken
och göra sådana jämförelser
som folkpartiet har gjort så måste man
säga att vi egentligen är på fel väg. lag
har några siffror som visar det. I USA
har produktionen av småhus under de
senaste fem åren minskat från 90 till 78
procent. I England har småhusbyggandet
under de senaste tio åren minskat från
84 till 58 procent. I Belgien har man sedan
1953 noterat en minskning från 74
till 66 procent, och i Schweiz har man
kommit ned från 19 till 11 procent; det
mycket förmögna landet Schweiz har
alltså bara 11 procent småhus.

Jag har velat nämna detta bara för att
vi skall få litet bättre balans i diskussionen
om småhusen. Det är som sagt
bara folkpartiet som i år tuggar på detta
redan urtuggade tuggummi, som inte
längre smakar någonting. Det vore trevligare
om vi ginge ut och betade i det
friska gräs som ju finns i debatten om
utemiljön. Herr Gustafsson tog upp det
i sitt anförande, och även centerpartiet
lägger där ut texten rätt avsevärt.

Vi är som sagt alla eniga om att det
vore klokt och bra om vi kunde få en
bättre utemiljö i våra bostadsområden,
men problemet sammanhänger med hur
mycket vi anser oss ha råd med. Mar -

ken kostar nämligen pengar. Vi måste
vidga tomtområdena, och tomtmark kostar
pengar. Jag har alldeles klart för mig
att problemet pressar på och att kraven
stiger. Detta måste accepteras, men vi
skall inte blunda för att det kommer att
kosta pengar.

Såsom redovisas i utskottsutlåtande t
har bostadsstyrelsen dessa frågor under
utredning. Den skall pröva om man inte
kan ändra lånereglerna så att de ger utrymme
för en högre kvalitet på lösningen
av utemiljön. Det är emellertid inte
säkert att detta bara består i att man utökar
tomtytan, ty det kan ske på många
andra sätt. Vi är alltså överens om de
frågorna, även om kanske inte alla är så
benägna att tala om vad det verkligen
rör sig om. Vi måste vara medvetna om
att ju högre standard vi får både i husen
och kring husen, desto mera pengar
kostar det både för de boende och för
staten, som engagerar sig i bostadsbyggandet.
Jag är dock beredd på att vi
måste gå en bit på den vägen, ty det är
mycket angeläget med tanke på framtiden
och de önskemål man kan, förvänta
sig att folk då kommer att ha.

När herr Gustafsson här upprepar
ungefär samma synpunkter som herr
Nils Theodor Larsson framförde förra
året, förstår jag, att det kan vara ett
kärt ämne för centerpartister att tala
om de mentalskador som uppstår på
dem som bor i höghus i motsats till de
friska själar som har sin boning i småhusen.
Jag sade förra året, och jag
kan säga det igen, att jag är uppfödd
på en gård till ett höghus av den gamla
klassen. Det är klart att herr Nils
Theodor Larsson och även herr Gustafsson
kan tycka att jag är mentalt
skadad och kanske litet asocial. Det
kanske finns fler som tycker det också.
Själv tycker jag det naturligtvis inte.
Jag tror dock inte att herr Gustafsson
vill påstå att han, om han nu är uppfödd
i en röd liten stuga vid sjön, hade
så mycket friskare själ än andra.
Jag tror det vore fel att travestera på
detta och blanda in sådant tyckande
och Grönköpingäfilosofi i bostadsdebatten.
Hur vi blir beror inte på vilka

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

hustyper vi bor i, utan det beror på helt
andra saker. Samhället i sin helhet är
mera avgörande för trivseln. Jag säger
inte att det är det för den själsliga hälsan,
ty vi kan kanske bo hur bra som
helst och ändå bli asociala. Jag tror
inte att samhälleligheten stiger ju mera
vi övergår till villasamhällen. Jag
tror att den känslan minskar ju längre
vi kommer ut i vissa förortskommuner
i Stockholm. Jag vet inte vad det heter.
Där det bara finns villor är gemensamhetskänslan
mycket mindre, vilket är
ett tecken på dålig civilisation. Jag är
inte säker på om herr Gustafssons argumentering
är hållbar, men jag vill
inte ta upp den vidare. Jag tror att vi
måste befria debatten från sådana alltför
enkla illustrationer.

Frågan om vi skall ha småhus eller
höghus sammanhänger med frågan om
vilka samhällstyper vi vill ha. Vi kan
inte lösa bostadsfrågan här i landet
genom att gå över från flerfamiljshus
till småhus och alltså helt slopa höghusen.
Vad är det som gör att ett hus
kallas för höghus? Det kan ingen exakt
ange. Det vore orimligt att gå den vägen
att vi omvandlade alla våra »felaktiga
boningar» till riktiga småhus och spred
ut dem över hela landet. Jag tror det
vore en mardröm även för herr Gustafsson
att tänka sig alla svenskar boende
i sådana där fina småhus. Vi får
nog se till så att vi inte smutskastar
majoriteten av svenska folket, ty den
bor dock i flerfamiljshus. Den har klarat
den genomsnittliga moralen, även
om både engelsmän och amerikaner bedömer
oss litet annorlunda i sådana
sammanhang.

Herr Bergh sade sanningen, nämligen
att vi inte har kommit varandra närmare
i de grundläggande frågorna, även
om vi skriver så vackert. Det är riktigt,
och högerpartiet är det enda parti som
vågar •— trots regimskiftet och trots ny
partisekreterare —- säga vad det är
fråga om. Där ges klara besked. Högern
skall inte med en gång avveckla
allt, såsom hyresreglering, generella
subventioner, räntegarantier och vad
det nu kan vara men tycker det vore

främjande av bostadsförsörjningen m. m.
riktigt att kapitalkostnaderna finge slå
igenom i hyran. Det är ju redigt redovisat,
även om man, när man läser de
meningar som högern har skrivit, kan
tolka dem i motsatt riktning. Skrivningen
på högerkansliet har ju folkpartiserats,
så nu är motionerna så väldigt
vackert tonade att man får söka litet
för att hitta klarheten i dem. Men den
finns dock kvar. Någon skillnad är det
inte i detta. Det ser bara så snyggt ut
för dem som inte vill se efter riktigt
noga.

»Ett minskat bostadbyggande löser
bostadsfrågan» skulle kunna vara högerns
paroll vid kommunalvalen i höst.
Jag tror inte någon högerledamot i
kammaren räknar med det, kanske inte
heller högerkansliet som har skrivit
motionen. Det står emellertid så i motionen.
Det är kanske inte de exakta
orden, men det står att om de generella
subventioner som högern inte tycker om
—• kapitalsubventionerna — tas bort
och samhällets inflytande på bostadsproduktionen
reduceras, innebär det att
man säkerligen får ett minskat bostadbyggande.
Det står så i motionen, och
det får man kanske räkna med. Jag
tror inte att herr Holmberg tar det som
ett uppslag i valkampanjen, men det
kan dock vara skojigt att göra den reflexionen.

Jag vill notera att herr Bergh på en
punkt väl dolde att han avvek från de
två andra högermännen i statsutskottet.
Han yrkade nämligen inte bifall till den
reservation som undertecknats av folkpartiet
och centerpartiet samt av högermännen
herrar Staxäng och Källenius.
Men han sade inte ett ord om det i
sitt anförande. Jag vill bara framhålla
i denna diskussion, att vi har fått större
samling kring detta som fint skall
heta ägarbyte av egnahem. Det är fråga
om fastighetsaffärer, men det skall vara
litet vackrare att tala om ägarbyte av
egnahem, vilket folkpartisterna i Bohuslän
först motionerade om. Det var
besvärande för folkpartisterna i statsutskottet
de första åren, men så småningom
måste även centerpartisterna
hänga med, och nu tillkom herrar Stax -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

äng och Källenius, så nu har det uppstått
en tvåpartifront plus två högermän.

Vi hade i statsutskottets tredje avdelning
en förening, som vi kallade för
Föreningen mot socialismens utbredning
på landsbygden, och i den var
högermännen och socialdemokraterna
medlemmar. Den föreningen hade tillkommit
just med anledning av den här
frågan. Det är nämligen här inte fråga
om någonting annat än att staten
skall ta hand om belåningen av fastighetsbeståndet
i landet. När jag läser
mitt partiprogram, och det gör jag då
och då, måste jag säga mig att förslaget
är gott. Bra, vi gör detta! Lägger
jag det här yrkandet under partiprogrammet
och tittar igenom det, finner
jag att staten får ett fint grepp över
kapitalmarknaden — det är en stor sektor
av den som ligger på fastighetsmarknaden
-—- och jag måste tycka att
det vore fint om staten kunde ta hand
om det här. Jag har principiellt ingenting
emot arrangemanget, men i praktiken
vill jag inte vara med om det,
därför att det medför svårigheter att
klara andra uppgifter. Jag anser det
därför inte angeläget att föra fram den
här frågan i dag. Centerpartiet har för
all del ingen ideologi, men det är ganska
lustigt att folkpartiet går in för ett
förstatligande av fastighetsbelåningen,
och vilka skäl herrar Staxäng och Källenius
kan ha vet inte jag.

Herr Bergh representerar emellertid
den klara linjen. Han har kvar sitt
medlemskap i den där illustra församlingen
jag nämnde. Han tillhör de
högermän som visar fasthet i åsikterna,
även om de polerar upp ansiktet
då och då, medan folkpartiet ju liksom
har litet lättare att kasta om. Nå,
detta är ingenting att slåss om nu. Jag
tycker bara att det är ett kuriosum i
diskussionen att man hoppar runt med
sina principer och försöker ge sken
av att det är fråga om något annat.
Det gäller här de samhällen där ortsbefolkningen
säljer sina hus därför att
det finns göteborgare och stockholmare
som ville köpa dem till sommarvillor.

Då åker priserna upp, och andra bland
ortsbefolkningen kan inte köpa dessa
hus, eftersom det behövs så stor kapitalinsats
till följd av att inteckningarna
är så låga. Därför vill man att
staten skall hjälpa till att belåna de
uppskörtade husen, så att ortsbefolkningen
skall kunna behålla dem. Jag
tror dock att den här frågan får lösas
på ett helt annat sätt än genom statsbelåning.

Så vill jag bara helt kort säga några
ord med anledning av att både herr
Öhman och herr Bergh tog upp den
förkättade diskussionen om hur mycket
som har varit nettotillskott av bostäder
under en viss period. Förra året gjordes
en bostadsräkning som ännu inte har
redovisats, men det står fullt av folk
och väntar vid datamaskinerna och
plockar fram siffror som de springer
ut med och håller på att rota i. Vi
skall få en snabbanalys om en månad
eller två och en slutlig redovisning vid
årets slut, men folk kan inte ge sig
till tåls utan tar fram vissa uppgifter
och drar underliga slutsatser, och på
den grunden är de beredda att säga att
regeringen bär behandlat bostadsfrågan
felaktigt. Det började med att näringslivets
byggnadsdelegation hade en
analys i sin skrift »Bygga om». Folkpartiet
tog upp resonemanget i sin motion,
även högern har gjort det, och
också kommunisterna bär tagit uppgifterna
ad notam —- jag är inte klar över
om det är samma siffror som de har
använt sig av. Jag har inte själv gått
igenom siffermaterialet, ty jag tycker
att det är klokare att vänta tills man
har alltihop än att ta en siffra här och
en där för att ha att leka med.

Jag såg i Stockholms-Tidningen i
fredags att det kansliråd som handlägger
bostadsfrågor i socialdepartementet,
Göte Svenson, där redovisade vad
jag tror är av större sanningshalt. Han
är nämligen en mycket saklig person,
och han har förmodligen — jag säger
förmodligen — bättre tillgång till källmaterialet
än vad andra bär. Han säger
att det har varit ett nettotillskott inte
på 33 000 utan på 37 900 lägenheter, och

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

i stället för 1 000 småhus är det 8 000.
Jag bara nämner de här siffrorna. Jag
vill inte ge mig in på den här saken
nu ty då kan vi få en ny debatt av det
slag som vi hade på sin tid i fråga om
skatterna, då inte ens partiledarna och
än mindre allmänheten begrep någonting.
Jag föredrar att vänta tills vi får
ett sakmaterial i bostadsfrågan.

Jag vill också säga några ord till herr
Bergh och även till andra på den kanten
om lika villkor för företagen. Frågan
om lika konkurrensvillkor är ju
omtjatad, och jag har tidigare försökt
att utveckla de tankegångar som ligger
till grund härvidlag. Jag skall inte upprepa
dem — det tar en kvart ■— men
jag vill säga att herr Bergh har alldeles
fel. Det är inte på det sättet att det
sker en favorisering av allmännyttiga
företag, utan vad som sker är en favorisering
av enskilda företag. Ingen
näringsgren i det här landet har så
gynnsamma villkor som den som sysslar
med att uppföra bostadsfastigheter
och äga dem. Ingen annan näringsgren
får så gynnsamma villkor av staten.
Innan staten lade sig i bostadsfrågan
fick den som ville bygga låna pengar
i bankerna upp till 70 procent, och
resten fick han sätta in själv. Nu har
staten bidragit med kapitalet i toppen,
vilket medför att han får sina bottenlån
automatiskt i hypoteksinrättningar och
försäkringsbolag. Staten har tagit på sig
toppriskerna. De 15 procent eget kapital
som måste sättas in är vad som
fordras för att man skall kunna säga att
man äger huset. Eget kapital måste jag
skaffa om jag öppnar ett korvstånd,
även om jag kommer i händerna på
korvleverantörer och vagnleverantör.
Någonting sätter jag in själv, och den
delen uppgår i fråga om bostadsbyggandet
till 15 procent. Staten medverkar
till en förmögenhetsbildning som
inte är oväsentlig. Ingen annan näringsgren
i landet har så gynnsamma villkor.
Man säger att de företag som ägs av
kommunerna är favoriserade, när det i
själva verket är fråga om en enskild näringsgren
som är favoriserad långt utöver
vad som egentligen borde vara

4 Första kammarens protokoll 1962. Nr 13

främjande av bostadsförsörjningen m. in.
fallet här i landet. Staten anser det angeläget
att få fram bostäder, och därför
accepterar staten ett sådant förhållande,
men det skall inte kvarstå en dag
längre än nödvändigt, och då är jag
glad om herr Bergh är med och hjälper
till att avskaffa det.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för
att jag höll på att glömma det, men jag
skall även yrka bifall till utskottets
hemställan på alla punkter.

Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmäle: Herr

talman! När herr Bergman opponerar
sig mot påståendet att allmännyttiga
bostadsföretag favoriseras, så
ligger det faktiskt till på det sättet, att
han jämfört de statliga lån som olika
slag av enskilda företagare kan få åtnjuta,
medan vad det här gäller däremot
är om de allmännnyttiga bostadsföretagen
favoriseras eller icke i jämförelse
med enskilda bostadsföretag. Det
borde väl ändå vara ganska svårt att bestrida
att en sådan favorisering av allmännyttiga
företag föreligger. Det måste
innebära favorisering att de får låna
pengar till större belopp under i övrigt
lika förhållanden.

Vad sedan den reservation beträffar
som ett par av mina partivänner gjort
i statsutskottet och som avser försöksverksamhet
i Bohuslän, kan herr Bergman
kanske vänta tills omröstningen
kommer. Då får han väl se var gruppen
står.

Först och sist skulle jag vilja ägna ett
par ord åt hans tolkning av högerns
linje i bostadsfrågan. Jag förmodar att
det var en avsiktligt tillspetsad form
han valde, när han menade att vad vi
ville göra var att lösa bostadsfrågan genom
ett minskat bostadsbyggande. En
sådan tolkning är att ställa det hela fullständigt
upp och ned. Vår uppfattning
är tvärtom — det försökte jag förklara
i mitt första anförande, och det torde
vid detta laget vara allmänt bekant —
att om statsdirigeringen borttages i fråga
om bostadspolitiken skulle detta
åstadkomma ett ökat bostadsbyggande

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1982

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

och inte bara ett ökat bostadsbyggande
utan även lägre bostadskostnader. Detta
är vår uppfattning.

Herr GUSTAFSSON, NILS-ERIC, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! lag har naturligtvis ingen
som helst anledning att klandra herr
Bergman för det likhetstecken som han
i visst avseende satte mellan regeringspartiet
och högern. Det bär ju förekommit
tidigare, att dessa två partier återfunnits
på samma sida, och det har jag,
som sagt, ingen som helst anledning att
uttala mig om.

Vidare sade herr Bergman att han
trodde att det här med miljöfrågorna
skulle komma att bli ett nytt
slags »tuggummi», som skall idisslas
åren framöver. Jag hoppas verkligen att
det inte blir det. Jag hoppas att vi gemensamt
försöker att lösa dessa frågor
här i riksdagen, därför att de har så
stor aktualitet och därför att de är så
viktiga. Jag vill alltså inte att man skall
hålla på att tugga om detta utan att man
verkligen skall vidtaga åtgärder. Och
det är just detta vi har föreslagit.

Herr Bergman hade också ett annat
argument då det gällde bostadsmiljön
i de något större orterna. Han sade, att
vi inte har råd med småhusen. De kostar
pengar. Allting kostar pengar. Jag
är väl medveten om att det kostar pengar,
och det är naturligtvis ett patentargument
som tyvärr många gånger har
aktualitet. Jag tror i alla fall att vi när
det är fråga om människornas behov av
bostäder inte skall överdriva det argumentet.
Hem Bergman tog också upp
frågan om vad jag sade om mentala skador
av miljön i storstaden i jämförelse
med landsbygden. Han var så lyrisk att
han talade om den lilla röda stugan där
kanske även jag skulle vara född. Nu råkar
det vara på det sättet, men jag bär
icke dragit några som helst slutsatser
av detta, varken för min eller för herr
Bergmans del. Men när han kopplade
ihop detta mitt resonemang med vad
hem Nils Theodor Larsson sade förra
året i bostadsdebatten här i kammaren

måste jag säga att jag inte riktigt förstår
det. Vad som jag citerade var nämligen
ett citat, vilket jag klart angav, ur en av
de största stockholmstidningarna, och
det var infört den 26 mars 1962. Vad
hem Nils Theodor Larssons inlägg i den
bär debatten för ett år sedan har att
göra med den artikel, som eu känd barnpsykiater
skrev i tidningen den 26 mars
i år förstår jag inte. Jag kan inte finna
vilket sammanhang detta skulle ha.

Herr JACOBSSON, PER, (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Sedan vi har lyssnat på
hem Bergmans trivsamt raljerande reflexioner
och de anföranden som hållits
här tidigare, är det egentligen inte så
förfärligt mycket att tillägga. Hans angrepp
i sak har varit måttfulla så det
är egentligen inte så värst mycket att
göra invändningar emot. Han uppehöll
sig litet grand vid frågan om småhusen
och folkpartiets intresse för småhusbyggande.
Detta är ju inte något alldeles
nytt för i år. Det är synpunkter som vi
framfört tidigare och som jag inbillar
mig att herr Bergman också i långa stycken
är beredd att dela, även om han
inte precis är av den uppfattningen att
det är någonting som man bör skjuta i
förgrunden på det sätt som vi anser
önskvärt. Hem Bergman pekar på den
statistik som vi redovisat i vår motion,
och han framhåller att det är jämförelsesiffror
som man måste ta med en nypa
salt. Det medger jag gärna. Riktigheten
av de redovisade siffrorna i och för sig
bär väl inte hem Bergman för avsikt att
bestrida, och i vad män de sedan kan
anses jämförbara med svenska förhållanden
kan vara en omdömessak. Jag
tror att än så länge ligger vi så lågt när
det gäller småhusbyggandet här i landet,
att det finns afl anledning att propagera
för att vi skall komma upp till
en högre nivå just på detta område. När
Sverige kommer upp till jämförelsesiffror
som närmar sig det tal, som vi redovisat
i vår motion, kan det kanske
vara anledning börja diskutera huruvida
man har anledning att gå längre. Jag

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

vill i den här frågan säga att jag inte
alls tror, att det finns anledning att överbetona
dessa problem eller att dra in
några mera känslomässiga resonemang
i detta sammanhang. Både småhusen och
de större husen bär säkerligen sitt berättigande.
Vi kommer att behöva båda
slagen, och det är inte alls fråga om att
stoppa höghusbyggandet till förmån för
småhusen, utan det är fråga om huruvida
man iskall kunna vidta åtgärder för
att göra en övergång till ökat egnahemsbyggande
möjlig. Det är alltså inte någon
attack mot herr Bergmans allmännyttiga
bostadsbyggande, som företrädesvis
rör sig på kollektivhusens område.

Vidare var herr Bergman inne på reservationen
rörande ägarbyte när det
gäller äldre i gott skick varande egnahem,
och han var litet bekymrad över
att vi hade fått med oss reservanter från
högern och centerpartiet. Det är vi för
vår del inte alls bekymrade över, och vi
tror inte att det innebär någon allmän,
medveten strävan att utbreda socialism
på landsbygden. Vi tror att detta är en
praktisk fråga, och vi tror också att
herr Bergman är medveten om de begränsade
praktiska konsekvenser som
en sådan reform skulle innebära. Jag
tror inte att det behöver kvarstå några
större meningsskiljaktigheter, om man
går till grunden i denna fråga.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Fröken Andersson, som
jag satt bredvid, var vänlig att försöka
hjälpa mig att hitta på någonting att
hänga upp en replik på. Vi hade det
svårt båda två. Det var svårt att hitta
någonting. Men när herr Jacobsson talar
om de nämnda siffrorna och undrar
om jag vill bestrida deras riktighet, så
svarar jag att de är korrekta, men de
är ointressanta. Det intressanta borde
vara att få veta den tendens som småhusbyggandet
har i dessa länder och de
sociala villkor som gäller där. Först
då får siffrorna något intresse.

Beträffande småhusen är det klart
aviserat i utskottets utlåtande och i pro -

främjande av bostadsförsörjningen m. m.
positionen att ingenting annat än konsumenternas
eget intresse skall vara avgörande
för småhusproduktionen här i
landet. Småhusen skall få bestämma sin
andel i den totala lånegivningen. Lånereglerna
är ändrade till irritation för
många. Lånetaket är ändrat i gynnsam
riktning. Det har gjorts en väsentlig
insats för att få till stånd en större
småhusproduktion, och jag tycker att
det varit lite snyggare om herr Jacobsson
hade medverkat till att det där
tuggummit inte hade varit med denna
gång. Jag förstår dock att det är svårt
att släppa så kära föremål.

Till herr Gustafsson vill jag säga att
utskottet -— och det kan var och en
som vill läsa utlåtandet finna — är
klart positivt på punkten om utemiljön.
Vi vet att det är Kungl. Maj :t också. Vi
har fått underrättelse från bostadsstyrelsen
om att den har gripit sig an
med denna fråga. Det finns inte den
ringaste anledning för centerpartiet alt
göra någon reservation, men man måste
tydligen ha något att flagga med.
Någon annan motivering kan inte föreligga.

Det är en överloppsgärning att säga
att man hoppas att något nu verkligen
skall ske. När jag påpekade att det
kommer att kosta pengar, var det inte
för att avskräcka utan för att vi skall
se verkligheten sådan den är. Dessa
frågor kan vi inte lösa bara genom att
prata om dem. Man kan tro att det är
staten som bromsar, men vi måste göra
klart för oss vad det gäller i dessa frågeställningar.

Till herr Bergh vill jag säga att lånevillkoren
är lika för alla kategorier,
räntegarantierna är lika för alla kategorier.
Alla får statslån, och alla får
betala lika stor ränta på statslånen.
Skillnaden är bara att enskilda företagare
inte får hela huset belånat av
staten utan får sätta in eget kapital,
15 procent. Bostadsrättshavarna får sätta
in 5 procent, medan de allmännyttiga
företagen får låna upp till 100 procent.
Alla har samma kapitalkostnadsfaktor
att räkna med. Den gamla regeln om
4,6 procent som kapitalkostnadsfaktor

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen in. m.

är lika för alla, och den innebär amortering
för hela 30-procentsdelen för
allmännyttiga företag samt möjlighet för
amortering av den enskildes insats i
sitt hus. Det är den enskilda företagsamheten
som är favoriserad.

Herr GUSTAFSSON, NILS-ERIC, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Att jag återigen har begärt
ordet beror till viss del på att jag
anser det vara så trevligt att diskutera
med herr Bergman.

Vad herr Bergman i sitt första anförande
yttrade om ideologier får stå
helt för hans egen räkning. Vi bör nog
inte beskylla varandra här i riksdagen
för att sakna ideologi eller för att ha
frånfallit någon viss ideologi. Speciellt
i dessa frågor tror jag det är skäligen
meningslöst att göra sådana påståenden.

När herr Bergman tar upp det krav
på en god bostadsmiljö som jag har
ställt, finner jag mig skymta att han
vill uppmana riksdagen att inte syssla
med dessa ting. Det bör enligt herr
Bergman räcka med att regeringen och
bostadsstyrelsen finns. I detta sammanhang
vill jag rekapitulera något av
vad utskottet uttalat på denna punkt.
Utskottet yttrar att en viss översyn pågår
inom bostadsstyrelsen. Det är väl
riktigt efter vad jag kan förstå, men
omfattningen och förutsättningen etc.
vet man ingenting om. Utskottet framhåller
att avsikten är att söka få en
gynnsammare behandling i lånehänseende
av bostäder med väl genomförda
yttre anordningar och att utskottet
finner det angeläget att denna
fråga snarast möjligt får en tillfredsställande
lösning. Utskottet går dock
helt förbi det problemet att nuvarande
låneregler stimulerar till liöghusbyggande
och över huvud taget till hård
markexploatering. Ingen antydan ges
om en ändring härav. Yrkandet beträffande
fritids- och andra lokaler inomhus
avslås. Jag vill påminna om att det
också finns en socialdemokratisk motion
i detta ämne. För vår del kan vi

inte vara nöjda med sättet att behandla
dessa ärenden. Inte heller kan vi
vara nöjda med att det yrkas avslag på
begäran om bättre miljöutformning. Här
kommer den motion in i bilden som
har herr Lindkvist i andra kammaren
som första namn. Man säger sig nu från
socialdemokratisk sida vara nöjd med
utskottets skrivning. Det tyder på en
viss förnöjsamhet, som naturligtvis kan
vara lovvärd, men jag tror inte att den
utgör det slags förnöjsamhet som man
i allmänhet väntar sig av folkets representanter
här i riksdagen.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte bara för att
roa herr Gustafsson som jag nu tar till
orda igen. Vi kan ju umgås privat efter
debattens slut.

Jag yttrade inte att vi är nöjda enbart
med vad Kungl. Maj:t och bostadsstyrelsen
gör. Jag sade också att statsutskottet
gör ett uttalande i miljöfrågan,
vilket herr Gustafsson — om han
läste utskottets uttalande med lika stor
omsorg som han läser sina egna reservationer
— skulle finna vara så positivt
och entydigt, att det måste ha varit
svår för centerpartiet att skriva något,
som skulle markera ett annat intresse.
Det var detta jag ville slå fast.
Det kan ju kontrolleras genom att man
läser å ena sidan vad utskottet uttalat
på s. 37, sista stycket, och s. 38,
de två första styckena, och s. 62 med
centerpartiets reservation 2 a å andra
sidan. De som vill spara tid kan
ju läsa dessa sidor, så slipper jag ta
upp tiden med att göra det här.

När jag gjorde mitt uttalande om att
folk saknar ideologier, så var det inte
min avsikt att vara förolämpade. Om
herr Gustafsson uppfattade yttrandet så,
må det vara hans ensak. Jag fällde inte
yttrandet i förolämpande syfte utan
enbart som ett konstaterande.

Herr GUSTAFSSON, NILS-ERIC, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag uppfattade inte yttrandet
beträffande ideologi som någon

Onsdagen den 28 mars 19G2

Nr 13

Anslag till

förolämpning. Jag konstaterade bara
att yttrandet liade fällts. När det gäller
vad som uttalas av utskottet respektive
reservanterna vill herr Bergman väl
ändå inte göra gällande annat än att
det föreligger påtagliga skillnader.

Herr HOLMBERG (h):

Herr talman! De tidigare talarna har
ju försökt att spänna över hela det vida
område som de olika bostadspolitiska
åtgärderna omfattar. Jag hade tänkt att
i mitt anförande inskränka mig till att
ta upp en isolerad frågeställning i del
komplicerade mönster som efterkrigstidens
bostadspolitiska åtgärder bildar,
men en enligt min mening mycket viktig
frågeställning, nämligen frågan om
hyresregleringens framtid.

Tredje lagutskottet bär ju i sitt utlåtande
nr 15 tagit upp detta problem i
anledning av en motion som framförts
från vårt håll om att regeringen vid nästa
avvecklingsomgång skall ta med även
orter där det fortfarande råder en viss
kvardröjande bostadsbrist. Detta förslag
innebär i och för sig inte något revolutionerande.
Det är en tankegång som
vi inom högerpartiet har framfört
många gånger under de senaste åren.
Det stämmer också val överens med de
riktlinjer som riksdagen godkände, när
den år 1956 fattade det första beslutet
om hyresregleringens avveckling.

Nu har väl under de senaste åren utvecklingen
på bostads- och hyresmarknaden
på ett mer markerat sätt givit eftertryck
åt önskemålet om att få bort
den kris- och prisreglering som hyreskontrollen
utgör. Det är numera inte bara
fastighetsägarna utan även hyresgästerna
som blivit varse att hyresregleringen
har nackdelar. Avsikten var ju
från början att förhindra en s. k. oskälig
hyresstegring. I och för sig var det
målet riktigt. Man ville se till att personer,
som hyrde bostäder år 1939, inte
skulle behöva tvingas betala en större
andel av sin lön än som enligt dåtida
mått ansågs skäligt. Men förhållandena
är inte alls desamma nu som 1939 —
framför allt inte inkomstförhållandena.

främjande av bostadsförsörjningen m. m.
En person som med sin familj 1939 flyttade
in i en tvårums- eller trerumsvåning
— om han hade lyckan att vid det
tillfället få en så stor våning — och som
var industriarbetare har fram till i år
fått en reallönestegring på cirka 100 procent.
Men hyran för denna lägenhet har
stigit — om man räknar på kallhyran —
med något över 50 procent —■ 52 å 53
procent. Det har alltså skett en total förvandling
av relationen mellan inkomster
och hyreskostnader för de personer,
som haft lyckan att komma över äldre
lägenheter. Därtill kommer att vederbörandes
försörjningsbörda under dessa 20
år kanske förändrats. Hade han barn är
de vuxna nu och bär flugit ut ur boet
och belastar inte ekonomien på samma
sätt som tidigare.

Man kan väl uttrycka det på det sättet
att hyresregleringen nu inte fungerar
uteslutande såsom ett skydd för
barnfamiljer med små inkomster. Den
bär i stället utvecklats till ett skydd för
de privilegierade människor som haft
förmånen att få bo just i de äldre lägenheterna.

Med detta resonemang om fastlåsningen
av hyrorna i de äldre lägenheterna
finns det anledning att något beröra
skillnaderna i hyresnivån mellan gamla
och nya fastigheter. Den hyressplittring
som nu föreligger är viil ett av de
mest besvärliga problemen på hyresmarknaden
och den drabbar hyresgästerna
slumpvis och orättvist. Det har hitintills
funnits mycket litet material som
visar liur stor hyressplittringen egentligen
är. Bostadsstyrelsen har kommit
med ett, ehuru mycket begränsat material,
och jag har tagit fram en del siffror
från en undersökning som inom det
enskilda näringslivet gjorts i en mellansvensk
stad, nämligen Linköping, för
att söka belysa hur stora skillnaderna
i hyressättningen egentligen är. Uppgifter
har inhämtats rörande lägenhetsytor
och grundhyror från samtliga privatägda
hus samt hus, ägda av kommunala
eller såsom allmännyttiga betecknade
företag i staden. Det visar sig att exempelvis
hyran för tre rum och kök med
badrum eller duschrum — alltså en för -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

hållandevis modern lägenhet — och
med ett centralt läge håller sig mellan
20 och 25 kronor per kvadratmeter, om
fastigheten byggts 1930 eller tidigare. I
30-talshusen stiger hyran till cirka 27
kronor per kvadratmeter, och i 40-talshusen
är den uppe i mellan 35 och 36
kronor per kvadratmeter. I 50-talsproduktionen
är hyran uppe i 43—44 kronor
per kvadratmeter, och det är inte
uteslutet att hyreskostnaderna i 60-talshusein
kommer att ligga på omkring 50
kronor per kvadratmeter. I denna stad
är det med andra ord dubbelt så dyrt
att bo i en nybyggd fastighet, som i varje
fall inte ligger så centralt som de äldre
fastigheterna, Det är väl inte någon, inte
ens bland de mest livliga anhängarna av
en reglerad hyresmarknad, som kan anse
detta vara en lycklig utveckling på
hyresmarknaden.

Sedan är det väl alldeles uppenbart
att hyresregleringens existens också begränsat
de boendes möjligheter att påverka
bostadsproduktionens inriktning.
Det gäller inte minst den fråga, som
nyss diskuterades, nämligen om lägenheternas
inplacering i miljön. Det gäller
även lägenheternas utformning, storlek,
läge, höghus, låghus, småhus o. s. v. och
vad därmed sammanhänger.

Hyresregleringen bär emellertid ytterligare
en, nackdel som är väsentlig
och som tyvärr ofta kommer bort i diskussionen.
Genom att cirka 80—90 procent
av det äldre bostadsbeståndet har
en hyra som är lägre än marknadsvärdet
och som alltså ligger långt under
hyrorna i nybyggda fastigheter är det
strängt taget omöjligt att få grepp över
hur stor bostadsefterfrågan egentligen
är. Hyresregleringen gör ju att vi inte
kan bestämma hur stor överskottsefterfrågan
på bostäder i dag är, och vi kan
än mindre för framtiden avgöra, hur efterfrågan
kommer att utvecklas vid stigande
inkomster och en fastlåsning av
hyresnivån. Det kan därför i dag fordras
lika gärna 100 000 lägenheter i nyproduktion
som 80 000 eller 75 000 för att
bygga i kapp bostadsbristen. Jag tror
därför att man kommer fram till — och
det har även den statliga bostadsbygg -

nad,sutredningen gjort — att man inte
kan bestämma bostadsefterfrågan endast
med hänvisning till urbaniseringsprocessen
eller till den förflyttning från de
mindre tätorterna till centralorterna
som pågår, eller till den ökade efterfrågan
på bostäder från unga och ogifta
människor. Jag tror att det är ett uttryck
för önsketänkande att hoppas att
man uteslutande med dessa faktorer
utan hänsyn till relationen mellan inkomster
och hyreskostnader kan avgöra
hur stor den reella bostadsbristen är.

I detta sammanhang skulle jag gärna
vilja knyta an till vad herr Bergman
drog upp i sitt anförande, då han
påpekade att det var skojigt att göra
den reflexionen att högern skulle vilja
minska bostadsbyggandet. Ja, det är ju
svårt att läsa riksdagstryck innantill,
men på denna punkt har vi till och med
d statsutskottet refererat vad som står i
motionerna. Enligt detta säger högern
att det uppställda produktionsmålet
75 000 lägenheter vid bibehållen hyresreglering
sannolikt kan bli nödvändigt
att överskrida, om bostadsbristen skall
kunna avvecklas. Det är alltså inte alls
från vårt håll fråga om något minskat
bostadsbyggande, det påståendet är också
herr Bergman ensam om, men det är
måhända fråga om ett minskat bostadsbyggande
för de allmännyttiga bostadsföretagen
under förutsättning att detta
kan kompenseras genom ett ökat bostadsbyggande
från de enskildas sida.
Förutsättningen för en sådan förändring
är att man också skapar rättvisare konkunrensförhållaniden
mellan dessa två
företagsformer.

Slutligen vill jag nämna en annan sak
i detta sammanhang, eftersom jag rör
mig med siffror. Herr Bergman ironiserade
över att vissa personer försöker
att ur bostadsräkningen plocka fram
siffror för att göra politik av det, innan
bostadsräkningen är slutförd. Jag fick
denna »Statistik för bostadsdebatten» på
bänken i dag, och jag konstaterade genast
att även, herr Bergman tydligen varit
uppe på bostadsräkningen och undersökt
hur stort lägenhetsbeståndet
egentligen var 1 början av året 1962.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 1

Anslag till

Man har kommit fram till att det var
2 960 000 lägenheter. Det är troligtvis
en riktig siffra, men vi måste väl alla
gå till källan om vi skall kunna föra en
någorlunda vettig bostadsdebatt.

I detta sammanhang skulle jag också
vilja ta upp det påstående som herr
Bergman var inne på, nämligen att
kanslirådet Svenson i Stockholms-Tidningen
för en tid sedan, skulle ha vederlagt
vissa uppgifter som näringslivets
bostadsutredniing kommit med angående
nettotillskottet lägenheter under de
senaste åren. Jag vill framhålla att det
intressanta i kanslirådet Svensons inlägg,
som tyvärr endast grundar sig på
vissa testkörningar av visst ännu ej officiellt
publicerat material inom bostadsräkningen,
är att både herr Svensons
och näringslivets bostadsutrednings
beräkningar visar att nettotillskottet av
lägenheter per år under den här aktuella
perioden, inte uppgår till mer än
60 000 ä 70 000 av nybyggnadstillskottet.
Det är i första hand denna siffra
som är intressant.

Om jag från dessa siffermässiga utvikningar
går tillbaka till hyresregleringen,
kan jag också konstatera att den genomförda
avvecklingen av hyresregleringarna,
både den regionala och den
kategorimässiga, hitinttills har utfallit
väl. Visserligen har hyresrådet ännu inte
gjort någon undersökning av konsekvenserna
av avvecklingen och regleringen.
Det borde naturligtvis ha skett omedelbart
efter det att de första avvecklingsåtgärderna
vidtogs, men så har inte blivit
fallet. Däremot har Sveriges fastighetsägareförbund
bland annat gjort en
undersökning i samtliga de orter där
regleringen avvecklats för att konstatera
om avvecklingen lett till några s. k. besittningsrättsprocesser.
Det har då visat
sig att sådana förekommit endast i enstaka
fall. Det innebär att hyresvärd
och hyresgäst tydligen bär kunnat komma
överens och göra upp om både hyrans
storlek och om reparationer och
andra ting som till förfång för hyresgästen
blivit eftersatta under de år som regleringen
verkat.

främjande av bostadsförsörjningen in. m.

Mot denna bakgrund bär det varit naturligt
för högerpartiet att söka påskynda
hyresregleringens avveckling. Man
kan naturligtvis .inte gå brådstörtat till
väga, men det föreligger säkerligen inte
någon som helst risk för att .nu utvidga
regleringens avveckling till att omfatta
städer, där det fortfarande råder en viss
brist på lägenheter. Den bristen kan
också snabbt komma att kompenseras
därigenom att bostadsmarknaden genom
ett slopande av regleringen tillföres
fler och större lägenheter. Det blir
större rörlighet på bostadsmarknaden.
Äldre familjer sitter ju numera, ofta på
grund av hyresregleringen, kvar i sina
gamla bostäder även när behovet av utrymme
miniskas sedan barnen flyttat ut.
Dessa lägenheter kommer i en fri marknad
i större utsträckning att ställas till
b ann f am il j er nas disposition.

Vi föreslår därför i den reservation
som herr Munktell och jag bär avgivit
att riksdagen nu skall begära att Kungl.
Maj :t vid nästa avveckling försöksvis
skall ta med några orter, där balans mellan
tillgång och efterfrågan inte råder.

Jag nämnde inledningsvis att detta
inte är något revolutionerande förslag.
Mer revolutionerande är val att en stor
del av de socialdemokratiska ekonomerna
och LO-pressen nu tycks vara inne
på samma tankegångar som jag redogjort
för. Bland annat har LO-organet
Stockholm-Tidningen uttalat för några
dagar sedan —• och upprepade det för
övrigt i går — att om det visade sig att
avvecklingen går relativt smärtfritt borde
det räcka med två etapper till för att
avskaffa huvuddelen av hyresregleringen.
Det skulle med andra ord innebära
att vi från sista kvartalet 1963 skulle
kunna nöja oss med .att ha kvar regleringen
i storstäderna Stockholm, Göteborg
och Malmö och kanske i några andra
utpräglade bristorter.

Låt oss därför, herr talman, försöka att
snabbt skaffa oss denna erfarenhet och
gripa oss an frågan om hyresregleringens
avskaffande på ett mer odogmatiskt
sätt.

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Holmberg kommer
nog att bemötas av någon företrädare
för tredje lagutskottet, men han
berörde även en del saker i mitt inlägg.
Därmed visade han en kolossal obekantskap
med de motioner som passerar
genom hans kansli. Herr Holmberg
läste den förtjusande meningen om att
75 000 lägenheter är för litet — det
tycker vi också -— men han slutade vid
kommatecknet. Fortsättningen lyder så
här: »— men det är ej heller uteslutet
att det i en fri hyresmarknad skulle
befinnas vara för högt satt.»

Det är ju en fri hyresmarknad högern
vill ha. Är nu siffran 75 000 lägenheter
för hög, får man bygga mindre,
och bygger man mindre löser man bostadsfrågan
■—• detta kan tydligen bli
underlaget för en valaffisch som herr
Holmberg bör publicera inför höstens
valrörelse.

Herr Holmberg sade något om att
jag skulle ha rotat i bostadsräkningens
resultat. Nej, där har jag inte varit. Man
kan ju inte få fram 1962 års bostadsproduktion
av 1960 års bostadsräkning.
Men har man tillgång till Statistisk årsbok,
kan man använda vanlig addition.
Man behöver inte gå upp till datamaskinerna
för att få sina siffror.

Herr Holmberg talade om tankegångar
i LO-pressen och partipressen om fri
hyressättning. Det är inte tankegångar.
Man får skilja på tro och vetande. Den
artikel jag senast läste i StockholmsTidningen
i denna fråga var för mig
icke uttryck för något vetande, mer
för övergång till en annan trosinriktning.
Man skrev där att man kunde
tänka sig beredd att avveckla regleringen
till sista kvartalet 1963 utom i Stockholm,
Göteborg, Malmö och några utpräglade
bristorter därutöver. Men så
sade man i nästa avsnitt att med stigande
utrymme för den fria bostadsmarknaden
skulle man undan för undan
kunna bli kvitt de avigsidor som följer
med regleringen.

Men avigsidorna finns i bristorterna,
och det är på de andra orterna man

skall avveckla! Hur kan det bli friare
i bristorterna genom att man avvecklar
i Tranås och Gränna?

Även om detta har stått i en av den
fackorganisation jag tillhör ägd tidning,
betraktar jag inte detta som eu
tankegång. Även där kan det klicka i
den verksamhet som bedrives.

Herr HOLMBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Det alldeles avgörande
för bostadsproduktionens omfattning
och för vad som i varje läge måste bestämma
hur mycket man skall bygga
är själva bostadsefterfrågan. Om vi har
en reglerad bostadsmarknad, så att vi
inte kan bestämma efterfrågan, må
det vara ursäktligt om man gör en
reservation när det gäller bostadsbyggandets
omfattning.

Med den nuvarande bostadspolitiken
måste vi måhända i år bygga 75 000
lägenheter. Om vi följer de intentioner,
som bl. a. Stockholms-Tidningen har
kommit fram till, får vi kanske ett annat
år bygga mer än 75 000, kanske
80 000, kanske 100 000, men det är inte
uteslutet att många lägenheter nu står
tomma eller att folk nu bor i dubbla
lägenheter, som vid en fri marknad automatiskt
kommer att tillföras bostadsmarknaden
och därigenom minska kravet
på nybyggnader.

Jag vill i det sammanhanget säga att
enligt den nämnda artikeln av kanslirådet
Svenson framgår att det här i
landet står inte mindre än nära 20 000
lägenheter obebodda. Jag undrar just
var de lägenheterna finns. De är gömda
i den reglerade bostadsmarknaden.

Att Stockholms-Tidningens skriverier
inte är uttryck för någon tankegång är
ett påstående som väl får stå för herr
Bergmans egen del. Vår tankegång inom
högerpartiet är emellertid att en friare
bostads- och hyresmarknad leder till
ökat byggande, som gör det lättare alt
tillgodose och tillfredsställa de stora
bostadsköer, som tydligen socialdemokraterna
helt misslyckats med att få bort.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Holmberg säger
att vi inte kan bestämma efterfrågan
nu när vi har en reglerad marknad. Det
är just det vi kan! Vi har en mycket
kraftig efterfrågan som uppstår därigenom
att regleringen utövar inflytande
på kostnader och priser.

Det är friheten högern vill ha, friheten
för byggmästarna som känner sig
besvärade av den kostnadskontroll de
är utsatta för i den statliga lånegivningen,
och för de enskilda fastighetsägarna
som nu är utsatta för en för dem
besvärande priskontroll. Men detta
måste vi ta, för att friheten skall bli
större för fler att få en högre bostadsstandard.
Detta har högern mycket ordentligt
registrerat i sin motion: det är
fler som bor bättre än förr, därom råder
ingen tvekan.

Jag förstår inte herr Holmberg när
han säger att om det blir som Stockholms-Tidningen
vill med en friare
marknad, så skulle inte 75 000 utan
kanske 100 000 lägenheter bli tillgängliga.
Det stämmer ju inte alls med högerns
motion som jag citerade nyss, där
det stod att vid en fri marknad skulle
det bli mycket färre.

Högern önskar att de allmännyttiga
företagen minskar sin verksamhet. Det
är förståeligt, men detta är ett intresse
mer för de enskilda byggmästarna, men
det vi diskuterar här är ju inte frågan
om byggmästarförsörjning, utan frågan
om bostadsförsörjning.

Herr HOLMBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Vårt intresse koncentrerar
sig till dem som efterfrågar bostäder.
Vi tror att den enskilda företagsamheten
kan bygga flera bostäder om
den får bättre förutsättningar. Men
vi talar inte bara om bostadsbyggandets
omfattning utan även om behovet. Jag
vill gärna tillåta mig att citera konjunkturinstitutets
kommentar till bostadsbyggnadsutredningens
prognos angående
bostadsbyggnadsbehovet. Konjunkturinstitutet
anförde: »Det finns anled -

främjande av bostadsförsörjningen m. m.
ning påtala det demagogiska sätt, på vilket
offentliga utredningar alltför ofta
jonglerar med begreppet behov. Behov i
meningen efterfrågan är, när det gäller
nyttigheter som säljes till ett visst marknadspris,
något kvantitativt sett helt
obestämbart, så länge som man icke preciserat
till vilket pris som nyttigheten
i fråga skall ställas till förfogande.»

Jag tror att herr Bergman skulle vinna
på att ta del av bostadsbyggnadsutredningens
betänkande. Titta litet på
bostadsräkningens siffror och se även
på konjunkturinstitutets kommentar!
Herr Bergman kanske då får en mera
reell syn på bostadsefterfrågans omfattning
och svårigheterna att nu bestämma
den.

Herr ÅKESSON (fp):

Herr talman! Med anledning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 15 och den
skrivning som däri förefinnes har jag
och mina medreservanter ansett, att utskottets
skrivning kunnat vara något
annorlunda.

Arbetet på den fortsatta avvecklingen
av hyresregleringen synes fortgå i
enlighet med de riktlinjer, till vilka föregående
års riksdag anslutit sig. Vi
finner det inte uteslutet att värdefulla
erfarenheter av hyresregleringens verkningar
skulle kunna vinnas, om regleringen
avvecklades på vissa orter med
mindre, kvardröjande bostadsbrist. Detta
måste emellertid ske med den största
försiktighet och först efter ingående
överväganden. Vi förutsätter, att Kungl.
Maj it utnyttjar de möjligheter till sådan
avveckling, som redan nu gällande lagstiftning
medger, och finner särskilt
riksdagsbeslut i ämnet för närvarande
icke erforderligt.

Det kan tilläggas att frågan, hur ett
upphävande av regleringen i en bristsituation
inverkar beräffande hyressättningen,
i viss mån torde bli belyst genom
verkningarna av den nyligen genomförda
totala avvecklingen såvitt avser
garagelokaler. Vi vill också erinra
om att den fortsatta avvecklingen av hy -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande ay bostadsförsörjningen m. m.

resregleringen torde komma att aktualiseras
i samband med att proposition
föreläggs riksdagen i anledning av hyreslagskommitténs
betänkande.

Herr KRISTIANSSON (s):

Herr talman! I den motion, som herr
Holmberg och herr Åkesson anslöt sina
anföranden till, krävs att man skall
pröva hyresregleringens avskaffande i
vissa städer med verklig bostadsbrist.
Resultatet av en sådan försöksverksamhet
anses tydligen av motionärerna så
angeläget, att man ine bör ta hänsyn
till de konsekvenser som detta kan innebära
för berörda hyresgäster.

Den hittills förekommande avvecklingen
av hyresregleringen har skett på
orter, där man ansett tillgången på lägenheter
vara sådan att regleringen kunnat
avvecklas utan olägenhet. Först har
hyresrådet inhämtat kommunens yttrande
om tillgången på lägenheter på
orten. Härpå har Kungl. Maj:t fattat
beslut. För en ytterligare avveckling av
hyresregleringen har hyresrådet nu begärt,
att kommunerna skall göra en utredning
om lägenhetsbeståndet i ytterligare
140 kommuner och municipalsamhällen,
och denna utredning skall
vara överlämnad den 1 maj i år. På
basis av utredningen kommer sedan förslag
att föreläggas Kungl. Maj:t före
sommaren.

Jag vill särskilt erinra om att det förhållandet,
att kommunerna lämnas möjlighet
att yttra sig över hyresregleringens
tillämpning, torde få betraktas som
utomordentligt värdefullt med hänsyn
till att kommunernas kännedom om
tillgången på bostäder måste vara tillförlitlig.

I fråga om de reservationer, som förekommer
under tredje lagutskottets
utlåtande, vill jag framhålla, att reservanterna
i mycket stor omfattning gjort
avsteg från motionerna.

I reservation I av herr Åkesson m. fl.
anföres, att värdefulla erfarenheter av
hyresregleringens verkningar skulle
kunna vinnas om regleringen avveckla -

des på vissa orter med mindre, kvardröjande
bostadsbrist. Jag behöver väl
inte citera den följande meningen, ty
det gjorde ju herr Åkesson; han poängterade
att man dock måste ta hänsyn
till »föreliggande omständigheter».
Det sista stycket i reservationen innebär
att reservanterna helt och fullt rekommenderar
de bestämmelser som för närvarande
tillämpas av Kungl. Maj:t. Således
torde man kunna säga att denna
reservation är ganska överflödig.

I reservation II av herrar Holmberg
och Munktell har likaledes väsentliga
avsteg gjorts från motionen. Reservanterna
nöjer sig med att förorda, att hyresregleringen
avvecklas på orter där
det fortfarande föreligger en viss kvardröjande
brist på lägenheter. Man rekommenderar
således icke i reservationen
att försök med avveckling av hyresregleringen
skall göras i städer där en
bristsituation förekommer. Det skulle
självklart vara ganska ansvarslöst att
begära att hyresgästerna i vissa städer
skulle ta de ekonomiska konsekvenserna
av en dylik försöksverksamhet. Det
är uppenbart att där verklig brist på
bostäder föreligger kan man i närvarande
stund inte avveckla hyresregleringen.

Härutöver vill jag, herr talman, säga
några ord till herr Holmberg. Han ville
göra gällande att på de orter, där man
genomfört en kategorimässig och regional
avveckling av hyresregleringen, hade
detta utfallit väl. Jag tror att man
bör vara litet försiktig med dylika uttalanden.
Jag har här i min hand Fn
vädjan i en tidning från hyresgästerna
i en liten stad i Kristianstads län.
Den kommer från hyresgästerna i Ängelholm,
som vill ha kvar hyresregleringen.
De gör detta uttalande sedan
man i Ängelholm haft en kategorimässig
avveckling av hyresregleringen för
kommersiella lokaler, och detta blott
under en mycket kort tid. Redan nu har
man emellertid i Ängelholm klart för
sig att en avveckling av hyresregleringen
kommer att innebära vissa konsekvenser.
Därför finns det all anledning
att vara mycket försiktig.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Jag hade inte tänkt gå
upp i den här debatten, men ett yttrande
av herr Bergman har föranlett
mig att göra det ändå. Han sade nämligen,
att centerpartiet inte har någon
ideologi och inte har någon linje.

Herr Bergmans ideologi om höghusen
är väl i alla fall inte mera helig än
vår uppfattning om småhusen?

Får jag ställa en fråga till herr Bergman:
Vad har herr Bergman för ideologi
och linje när det gäller 125-kvadratmetersgränsen?
Man bör inte kasta sten
när man sitter i glashus, i synnerhet
om glashuset är nytt och man inte har
provat rutorna.

Trots att vi har haft en hög bostadsproduktion
här i landet saknar många
familjer bostad, och framför allt är
det många familjer som på grund av
låg inkomst inte har möjlighet att få
lån. Det måste väl då vara fel att slopa
125-kvadratmetersgränsen, eftersom
ju detta favoriserar större bostäder och
försämrar möjligheterna att bygga fler
s. k. normalbostäder. Enligt min personliga
uppfattning måste det vara kullerbytta
i resonemanget, herr Bergman! Vi

kan redan nu, om särskilda behov
föreligger, dispensvägen få möjlighet
att bygga bostäder på över 125 kvadratmeters
lägenhetsyta och ändå få del av
det statliga stödet. Så länge vi har stor
brist på bostäder och så länge många
fattiga vägras bostadslån och dylikt,
måste vi enligt min personliga uppfattning
bibehålla 125-kvadratmetersgränsen,
och jag ber därför att få yrka bifall
till reservation 11 av herr Näsström
in. fl.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är ledsen att jag
inte var inne i salen —• jag trodde att
det som så att säga var min avdelning
i denna debatt var avslutat — och att
jag därför inte hörde allt vad herr Jonasson
sade. Han förde in en ny sorts
hus i debatten, nämligen glashus — vi

har förut talat om höghus och stenhus.
Jag har inte varit i glashus, så jag har
ingen erfarenhet av hur det är att kasta
sten i dem, men kanske herr Jonasson
är specialist på den saken.

Nu är det tydligen känsligt att tala
om ideologi och centerpartiet. Jag hoppas
att herr Jonasson tror mig när jag
säger, att jag är ledsen om jag trampat
honom på någon liktorn. Det var inte
med avsikt att vara ironisk. Jag saknar
personligen all respekt för ideologier,
och det kan jag illustrera med att erinra
om att jag till mina partivänners
förskräckelse har talat om bildande av
»en förening för socialismens utbredning
på landsbygden». Det vittnar väl
om att jag har liten respekt för ideologier.

Det finns i alla partier ideologier,
som har mycket liten hållfasthet när
det kommer till de praktiska lösningarna.
Jag tycker inte att folkpartiet har
större stadga i praktisk politik än centerpartiet
därför att folkpartiet har en
s. k. ideologi. Skall jag behöva säga mer
för att få bort den fläck som jag tydligen
har fått på mig?

För mig ter sig inte frågan om 125-kvadratmetersgränsen så, att vi får större
möjligheter för de fattigaste att bygga
småhus eller erhålla lägenheter om
vi behåller gränsen. Frågeställningen är
inte sådan. Vore den det, vore det enkelt
att ta ställning. Den har ett helt
annat innehåll, som jag försökte klarlägga
i ett tidigare anförande.

Herr JONASSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar med en
viss tillfredsställelse att herr Bergman
har ändrat sig så till vida, att han tycker
att alla partier har en del åsikter som
inte är så lätta att genomföra i praktiken.
Då får vi kanske ta varandra i
hand, och då behöver man inte särskilt
beskylla centerpartiet för den saken.

Sedan vill jag säga till herr Bergman,
att om han inte har befunnit sig i glashus
förr, så sitter lian där i alla fall
just nu!

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att kasta mig in i denna partipolitiska
bostadsdebatt utan för att rikta
mig mot vad som yttras i reservation
nr 19 till statsutskottets föreliggande utlåtande
nr 46. Mitt i denna partipolitiska
debatt är det dock ganska intressant
att konstatera, att statsutskottets
socialdemokratiska ledamöter när det
gäller stödet till studentbostäder har röstat
mot departementschefens förslag,
medan de borgerliga bär sammanslutit
sig till att rösta för departementschefens
förslag. Redan detta tyder ju på att det
här är fråga om ett »olycksfall i arbetet».

Ansvaret för studentbostadsbyggandet
delas mellan studenterna själva, staten
och de närmast berörda kommunerna.
Kommunernas speciella åliggande har
under åtskilliga år varit att gratis ställa
mark till förfogande för studentbostäderna,
men i vissa av våra studentstäder
bar det visat sig utomordentligt svårt
att i det långa loppet skaffa mark till
studentbostäderna. Lokaliseringsfrågan
kan bli ganska besvärlig. 1957 års studentbostadsutredning
föreslog därför i
fjol att kravet på upplåtande av mark
skulle förändras till ett krav, att kommunerna
skall kontant ställa 600 kronor
per rum till förfogande.

Ur kommunernas synpunkt visar sig
detta vara fördelaktigt. Man är ense om
att hjälpa till på detta område, men
man måste göra det på sådant sätt, att
det inte försvårar kommunernas allmänna
markpolitik. Även ur studenternas
synpunkt är detta utan tvekan fördelaktigt
därför att nu vidgas ju denna subvention
till att gälla inte bara studentbostäder
i ordets egentliga mening, utan
också familjebostäder för studenterna.
När kommunerna, d. v. s. studentstäderna,
yttrade sig över betänkandet delade
de den uppfattning som kom till
uttryck i betänkandet på denna punkt,
möjligen med undantag av Umeå stad,
som väl än så länge har relativt gott om
mark och där man var litet betänksam.

Jag vill, herr talman, med det anförda
— utan något som helst partipolitiskt

ställningstagande, men möjligen med ett
litet animerande av någon sorts kommunalparti
mitt i denna kammare -—- yrka
bifall till utskottets hemställan på denna
punkt och avslag på reservationen
nr 19.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande varje punkt i utskottets
nu ifrågavarande utlåtande, varvid
dock vissa punkter komme att sammanföras.
Herr talmannen hänvisade till en
till ledamöterna i förväg utdelad stencilerad
sammanställning över reservationer
m. in.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
talmannen, komme propositioner att
framställas först särskilt beträffande utskottets
i punkten gjorda hemställan och
därefter särskilt rörande utskottets motivering.

Med avseende å utskottets hemställan!
i punkten 1, anförde vidare herr talmannen,
hade yrkats

l:o) att densamma skulle bifallas;

2:o), av herr Bergh, Ragnar, att kammaren
skulle godkänna det förslag, som
innefattades i den av honom in. fl. vid
utlåtandet avgivna, med 1 a betecknade
reservationen;

3:o), av herr Jacobsson, Per, att det
förslag skulle antagas, som innehölles i
den av herr Boman m. fl. vid utlåtandet
anförda, med 1 b betecknade reservationen;
samt

4:o), av herr öhman, att kammaren
skulle bifalla motionerna I: 264 och II:
335, så vitt nu vore i fråga.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav herr talmannen upptog
vart och ett av de återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontrapro -

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

position i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen sig
finna de härå avgivna svaren hava utfallit
med övervägande ja för deras mening,
som ville till kontraproposition antaga
bifall till herr Per Jacobssons yrkande.

Herr Bergh, Ragnav, äskade emellertid
votering jämväl om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav och
sedan till kontraproposition därvid antagits
bifall till det av honom framställda
yrkandet, uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets
hemställan i dess utlåtande nr 46 punkten
1 antager godkännande av det förslag,
som innefattas i den av herr Boman
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med
1 b betecknade reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits reservationen
1 a av herr Ragnar Bergh m. fl.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —26;

Nej — 23.

Därjämte hade 93 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
1, röstar

främjande av bostadsförsörjningen in. in.
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 1 b betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —91;

Nej — 27.

Därjämte hade 23 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Beträffande utskottets motivering i
punkten 1, yttrade nu herr talmannen,
hade yrkats dels att densamma skulle
godkännas oförändrad, dels ock att kammaren
skulle godkänna utskottets motivering
med den ändring, som föreslagits
i den av herr Ivar Johansson m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 1 c betecknade
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på
godkännande av utskottets motivering
oförändrad vara med övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som godkänner motiveringen i
statsutskottets utlåtande nr 46 punkten
1 oförändrad, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Vinner Nej, godkännes utskottets motivering
med den ändring, som föreslagits
i den av herr Ivar Johansson m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 1 c betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst oinröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 77;

Nej —-18.

Därjämte hade 48 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de rörande punkten 2 framkomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med
2 a betecknade reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 2 a betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en bör -

jan omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 83;

Nej — 20.

Därjämte hade 39 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I vad anginge punkten 3, anförde herr
talmannen, komme propositioner att
framställas först särskilt beträffande utskottets
i denna punkt gjorda hemställan
samt därefter särskilt rörande utskottets
motivering.

Härpå gjorde herr talmannen enligt
de beträffande utskottets hemställan
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till densamma samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 3 b betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
3, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 3 b betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 93;

Nej— 26.

Därjämte hade 24 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidkommande motiveringen i punkten
3, fortsatte herr talmannen, hade
yrkats dels att utskottets motivering
skulle godkännas oförändrad, dels ock
att utskottets motivering skulle godkännas
med den ändring, som föreslagits i
den av herr Ragnar Bergh m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 3 a betecknade
reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på godkännande av utskottets motivering
oförändrad vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner motiveringen i
statsutskottets utlåtande nr 46 punkten
3 oförändrad, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes utskottets motivering
med den ändring, som föreslagits
i den av herr Ragnar Bergh m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 3 a betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar, begärde
rösträkning, verkställdes nu Aro -

tering medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 92;

Nej — 22.

Därjämte hade 29 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Rörande punkten 4, yttrade herr talmannen,
hade yrkats l:o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o), av herr
Bergh, Ragnar, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av honom
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 4 a
betecknade reservationen; samt 3:o), av
herr Jacobsson, Per, att kammaren
skulle godkänna det förslag, som inneliölles
i den av herr Boman m. fl. vid
utlåtandet anförda, med 4 b betecknade
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen
sig finna de härå avgivna svaren
hava utfallit med övervägande ja för
deras mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Per Jacobssons
yrkande.

Herr Bergh, Ragnar, äskade emellertid
votering jämväl om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets
utlåtande nr 46 punkten 4 antager godkännande
av det förslag, som innefattas
i den av herr Boman m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 4 b betecknade reservationen,
röstar

Ja;

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen in. m.

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits reservationen
4 a av herr Ragnar Bergh m. fl.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 46;

Nej — 23.

Därjämte hade 74 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 4 b betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 76;

Nej — 66.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

I fråga om punkterna 5 och 6, yttrade
vidare herr talmannen, komme propositioner
att framställas särskilt beträffande
utskottets i förevarande punkter
gjorda hemställan och särskilt rörande
utskottets motivering.

Med avseende å utskottets i punkterna
5 och 6 gjorda hemställan, anförde
herr talmannen, hade yrkats dels att
densamma skulle bifallas, dels ock att
det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Boman m. fl. vid
utlåtandet avgivna, med 5 b betecknade
reservationen.

Härefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till vad utskottet hemställt
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkterna
5 och 6, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 5 b betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 93;

Nej — 44.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

Beträffande utskottets motivering i
punkterna 5 och 6, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats dels att densamma
skulle godkännas oförändrad, dels ock
att kammaren skulle godkänna utskottets
motivering med den ändring, som
föreslagits i den av herr Ragnar Bergh
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 5 a
betecknade reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
godkännande av utskottets motivering
oförändrad vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner motiveringen i
statsutskottets utlåtande nr 46 punkterna
5 och 6 oförändrad, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes utskottets motivering
med den ändring, som föreslagits
i den av herr Ragnar Bergh m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 5 a betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

I vad gällde punkten 7, yttrade herr
talmannen, komme propositioner att
framställas först särskilt beträffande utskottets
i punkten gjorda hemställan
och därefter särskilt rörande utskottets
motivering.

Härpå gjorde herr talmannen enligt
de yrkanden, som framkommit rörande
utskottets hemställan i punkten 7, propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Ragnar Bergh m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 6 a betecknade reservationen;
och förklarade herr tal 5

Första kammarens protokoll 1962. Nr 13

främjande av bostadsförsörjningen m. m.
mannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
7, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ragnar Bergh
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 6 a
betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstning
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Därefter gjordes i enlighet med de
beträffande motiveringen i punkten 7
förekomna yrkandena propositioner,
först på godkännande av utskottets motivering
oförändrad samt vidare på godkännande
av utskottets motivering med
den ändring, som föreslagits i den av
herr Boman m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 6 b betecknade reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de rörande punkten 8 framkomna
yrkandena propositioner, dels på bifall
till utskottets hemställan, dels ock
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Ragnar Bergh
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 7 betecknade
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
8, röstar

Ja ;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ragnar Bergh
in. fl. vid utlåtandet avgivna, med 7
betecknade reservationen.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 107;

Nej — 23.

Därjämte hade 13 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I fråga om punkten 9, anförde herr
talmannen, hade yrkats 1 :o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o),
av herr Gustafsson, Nils-Eric, att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Ivar Johansson m. fl. vid
utlåtandet avgivna, med 8 betecknade
reservationen; samt 3:o), av herr
Öhman, att kammaren skulle bifalla motionerna
1:264 och 11:335 i motsvarande
del.

Härefter gjorde herr talmannen propopositioner
enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
votering, i anledning varav och sedan
till kontraproposition därvid antagits
bifall till det av honom framställda yrkandet,
uppsattes samt efter given varsel
upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 8 betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 98;

Nej — 18.

Därjämte hade 27 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidkommande punkten 10, yttrade
herr talmannen, hade yrkats l:o) att
utskottets hemställan skulle bifallas;
2:o), av herr Bergh, Ragnar, att det förslag
skulle antagas, som innefattades i
den av honom in. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 9 a betecknade reservationen;
samt 3:o), av herr Jacobsson, Per,
att kammaren skulle godkänna det förslag,
som innehölles i den av herr Boman
m. fl. vid utlåtandet anförda, med
9 b betecknade reservationen.

Därpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till
det av herr Jacobsson, Per, framställda
yrkandet, uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
10, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 9 b betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 86;

Nej — 48.

Därjämte hade 8 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Med avseende å punkten It, anförde
nu herr talmannen, hade yrkats

1 ro) att utskottets hemställan skulle
bifallas;

2:o), av herr Bergh, Ragnar, att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av honom m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 10 a betecknade reservationen; 3:o),

av herr Jacobsson, Per, att kammaren
skulle godkänna det förslag, som
innehölles i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet anförda, med 10 b betecknade
reservationen; samt

4:o), av herr Gustafsson, Nils-Eric,
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i reservationen 10 c av herr
Ivar Johansson m. fl.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav herr talmannen upptog
vart och ett av de återstående yrkandena
med hemställan, huruvida
kammaren ville antaga detsamma till
kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade herr talmannen
sig anse de härå avgivna svaren
hava utfallit med övervägande ja
för deras mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Per
Jacobssons yrkande.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, äskade
emellertid votering om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav herr
talmannen upptog vartdera av de under
2 och 4 här ovan upptagna yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den sålunda begärda,
närmast före huvudvoteringen infallande
omröstningen (första förvoteringen);
och förklarade herr talmannen sig
finna de härå avgivna svaren hava utfallit
med övervägande ja för deras
åsikt, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Ragnar Berghs yrkande.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
likväl votering även om innehållet i
denna kontraproposition, på grund varav
uppsattes samt efter given varsel
upplästes och godkändes för den andra
förvoteringen en oinröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som till kontraproposition i voteringen
om kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets utlåtande
nr 46 punkten 11 antager godkännande
av det förslag, som innefattas
i den av herr Ragnar Bergh m. fl. vid
utlåtandet avgivna, med 10 a betecknade
reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i förstnämnda votering antagits reservationen
10 c av herr Ivar Johansson
m. fl.

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 26;

Nej — 24.

Därjämte hade 91 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter uppsattes, upplästes och godkändes
för den första förvoteringen en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets
utlåtande nr 46 punkten 11 antager godkännande
av det förslag, som innefattas
i den av herr Boman m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 10 b betecknade
reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits reservationen
10 a av herr Ragnar Bergh
m. fl.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 28;

Nej — 24.

Därjämte hade 90 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen uppsattes, upplästes och godkändes
för huvudvoteringen en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten

11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 10 b betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 78;

Nej — 48.

Därjämte hade 17 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr talmannen i enlighet
med de beträffande punkten 12 framkomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Näsström m.
fl. vid utlåtandet avgivna, med 11 betecknade
reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Näsström begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten

12, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Näsström m. fl.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

vid utlåtandet avgivna, med 11 betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Bergman begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 62;

Nej — 77.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de i fråga om punkterna 13 och 14
förekomna yrkandena propositioner,
dels på bifall till vad utskottet hemställt,
dels ock på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 12 betecknade reservationen.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till vad utskottet hemställt vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkterna
13 och 14, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 12
betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans upp -

fattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 106;

Nej — 19.

Därjämte hade 13 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I vad gällde punkterna 15 och 16, fortsatte
herr talmannen, komme propositioner
att framställas först särskilt beträffande
utskottets i förevarande punkter
gjorda hemställan samt därefter särskilt
rörande utskottets motivering.

Med avseende å utskottets i punkterna
15 och 16 gjorda hemställan, yttrade
herr talmannen, hade yrkats dels att
densamma skulle bifallas, dels ock att
det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Ragnar Bergh in. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 13 a betecknade
reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkterna
15 och 16, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ragnar Bergh
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 13 a
betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen in. m.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 112;

Nej — 22.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera gjordes i enlighet med de
angående utskottets motivering i punkterna
15 och 16 framkomna yrkandena
propositioner, först på godkännande av
utskottets motivering oförändrad samt
vidare därpå att kammaren skulle godkänna
utskottets motivering med den
ändring, som föreslagits i den av herr
Boman m. fl. vid utlåtandet avgivna, med
13 b betecknade reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja
besvarad.

I fråga om punkten 17, anförde vidare
herr talmannen, hade yrkats

l:o) att utskottets hemställan skulle
bifallas;

2:o) av herr Bergh, Ragnar, att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av honom m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 14 a betecknade reservationen
;

3:o), av herr Jacobsson, Per, att kammaren
skulle godkänna det förslag, som
innehölles i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet anförda, med 14 b betecknade
reservationen; samt

4:o), av herr Gustafsson, Nils-Eric,
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i reservationen 14 c av herr
Ivar Johansson m. fl.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till
det av herr Jacobsson, Per, framställda

yrkandet, uppsattes samt efter given varsel
upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
17, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 14 b betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 75;

Nej — 48.

Därjämte hade 18 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr talmannen enligt
de med avseende å punkten 18 framkomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med
15 betecknade reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
18, röstar

Ja;

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 15 betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —111;

Nej— 21.

Därjämte hade 11 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ytterligare gjordes i enlighet med de
beträffande punkten 19 förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Boman m. fl. vid
utlåtandet avgivna, med 16 betecknade
reservationen; och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Därpå gjordes enligt de i fråga om
punkten 20 framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den av
herr Ivar Johansson m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 17 betecknade reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med
övervägande ja besvarad.

I vad anginge punkten 21, yttrade nu
herr talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 18 betecknade
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden

främjande av bostadsförsörjningen m. m.
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
21, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 18 betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —95;

Nej — 46.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de rörande punkten 22 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna med 19 betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
22 röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman in. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 19 betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja— 74;

Nej -— 61.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr talmannen enligt
de beträffande punkten 23 framkomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Boman m. fl. vid
utlåtandet avgivna, med 20 betecknade
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
23, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.

vid utlåtandet avgivna, med 20 betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —91;

Nej — 49.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vtterligare gjorde herr talmannen i
enlighet med de avseende punkterna 24
och 25 förekomna yrkandena propositioner,
dels på bifall till vad utskottet
hemställt, dels ock på antagande av det
förslag, som innefattades i den av herr
Ragnar Bergh in. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 21 betecknade reservationen.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkterna
24 och 25, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ragnar Bergh
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 21 betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till

I fråga om punkten 26, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats

l:o) att utskottets hemställan skulle
bifallas;

2:o), av herr Bergh, Ragnar, att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av honom m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 22 a betecknade reservationen; 3:o),

av herr Jacobsson, Per, att kammaren
skulle godkänna det förslag, som
innehölles i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet anförda, med 22 b betecknade
reservationen; samt

4:o), av herr Gustafsson, Nils-Eric, att
det förslag skulle antagas, som innefattades
i reservationen 22 c av herr Ivar
Johansson m. fl.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav herr talmannen
upptog vart och ett av de återstående
yrkandena med hemställan, huruvida
kammaren ville antaga detsamma till
kontraproposition i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen
sig finna de härå avgivna svaren hava
utfallit med övervägande ja för deras
mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Per Jacobssons
yrkande.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, äskade
emellertid votering om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav och
sedan till kontraproposition därvid antagits
bifall till det av herr Bergh, Ragnar,
framställda yrkandet, uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets
utlåtande nr 46 punkten 26 antager godkännande
av det förslag, som innefattas
i den av herr Boman m. fl. vid utlåtan -

främjande av bostadsförsörjningen m. m.
det avgivna, med 22 b betecknade reservationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits reservationen
22 a av herr Ragnar Bergh m. fl.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
26, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 22 b betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —76;

Nej —49.

Därjämte hade 18 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de rörande punkten 27 framkomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan med godkännande
av utskottets motivering samt vidare
därpå att kammaren skulle bifalla
utskottets hemställan med det tillägg till
motiveringen, som förordats i den av

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till främjande av bostadsförsörjningen m. m.

herr Ragnar Bergh m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 23 betecknade reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan med godkännande
av utskottets motivering, sig
anse denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
27 med godkännande av utskottets motivering,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med det tillägg till motiveringen,
som förordats i den av herr Ragnar
Bergh m. fl. vid utlåtandet avgivna, med
23 betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Vidare gjorde herr talmannen i enlighet
med de angående punkten 28 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 24 betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
28, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 24 betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

I vad gällde punkten 29, anförde herr
talmannen, hade yrkats 1 :o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o), av
herr Jacobsson, Per, att det förslag skulle
antagas, som innefattades i den av
herr Boman m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 25 a betecknade reservationen;
samt 3:o), av herr Gustafsson, Nils-Eric,
att kammaren skulle godkänna det förslag,
som innehölles i den av herr Ivar
Johansson in. fl. vid utlåtandet anförda
reservationen 25 b.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
votering, i anledning varav herr talmannen
upptog vartdera av de båda
återstående yrkandena med hemställan,
huruvida kammaren ville antaga detsamma
till kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade
herr talmannen sig finna de härå avgivna
svaren hava utfallit med övervägande
ja för deras åsikt, som ville till
kontraproposition antaga bifall till det
av herr Jacobsson, Per, framställda yrkandet.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, äskade
emellertid votering jämväl om kontrapropositionens
innehåll, i anledning
varav uppsattes samt efter given varsel
upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som till kontraproposition i
huvudvoteringen angående statsutskottets
utlåtande nr 46 punkten 29 antager

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 15

Anslag till

godkännande av det förslag, som innefattas
i den av herr Boman m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 25 a betecknade
reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits reservationen
25 b av herr Ivar Johansson m. fl.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 47;

Nej — 22.

Därjämte hade 71 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
29, röstar

Ja;

Den. det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Boman m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 25 a betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Ja — 75;

Nej — 47.

Därjämte hade 20 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter bifölls på särskilda propositioner
vad utskottet i punkterna 30—34
hemställt.

Sedermera gjordes beträffande vardera
av punkterna 35 och 36 enligt förekomna
yrkanden propositioner, dels på
bifall till vad utskottet hemställt, dels
ock på bifall till motionerna 1:264 och
II: 335, i vad de avsåge den i respektive
punkt berörda frågan; och förklarades
propositionerna på bifall till utskottets
hemställanden vara med övervägande ja
besvarade.

På gjord proposition bifölls därpå
vad utskottet i punkterna 37—39 hemställt.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de angående punkten 40 framkomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Ragnar Bergh
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 29
betecknade reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 46 punkten
40, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ragnar Bergh
m. fl. vid utlåtandet avgivna, med 29 betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstning -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Ang. bostadspolitiken
en genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten 41 hemställt.

Härpå gjordes med avseende å de rörande
punkten 42 förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Ragnar Bergh m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 30 betecknade reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

På gjord proposition bifölls sedermera
vad utskottet i punkten 43 hemställt.

Vidare gjordes i fråga om envar av
punkterna 44, 45 och 46 enligt framställda
yrkanden propositioner, dels på
bifall till utskottets hemställan, dels ock
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Ragnar Bergh
m. fl. beträffande respektive punkt angivna
reservationen; och förklarades
propositionerna på bifall till utskottets
hemställanden vara med övervägande ja
besvarade.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkterna 47 och 48
hemställt.

Ang. bostadspolitiken

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 15, i anledning av motioner
angående bostadspolitiken.

Tredje lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta likalydande
motioner, nr 428 i första kammaren av
herr Hagberg m. fl., och nr 509 i andra
kammaren av herr Heckscher m. fl.,
såvitt desamma hänvisats till lagutskott.

I motionerna hade, såvitt nu var i
fråga, hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att hyresregleringens avveckling
skulle — sedan överläggningar upptagits
med Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges allmännyttiga bostads -

organisation och HSB för att förmå dessa
organisationer att verka för återhållsamhet
vid hyressättningen ■— omfatta
även städer där en »bristsituation»
fortfarande rådde.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
förevarande motioner, 1:428 och II:
509, i vad de hänvisats till lagutskott,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I. av herrar Åkesson, Gunnar Pettersson,
Nyberg och Carlsson i Stockholm,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss angiven del erhålla den lydelse,
reservationen visade; samt

II. av herrar Holmberg och Munktell,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen i anledning av motionerna I:
428 och 11:509, i vad de hänvisats till
lagutskott, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört.

Herr ÅKESSON (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation I.

Herr HOLMBERG (li):

Ilerr talman! Jag yrkar bifall till reservation
II.

Herr KRISTIANSSON (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats, propositioner
komme att framställas först
särskilt beträffande utskottets i förevarande
utlåtande gjorda hemställan
samt därefter särskilt rörande utskottets
motivering.

I fråga om utskottets hemställan, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Om utvidgad juridisk granskning av forfattningsfbrslag, över vilka lagradets yttrande

att densamma skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herrar Holmberg
och Munktell vid utlåtandet avgivna reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Holmberg begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad tredje lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr''15,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herrar Holmberg
och Munktell vid utlåtandet avgivna reservationen.

Då emellertid herr Holmberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 111;

Nej — 22.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidkommande motiveringen, anförde
vidare herr talmannen, hade yrkats dels
att utskottets motivering skulle godkännas
oförändrad, dels ock att utskottets
motivering skulle godkännas med den
ändring, som föreslagits i den av herr
Åkesson m. fl. vid utlåtandet avgivna
reservationen.

ej inhämtas

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på godkännande av utskottets motivering
oförändrad vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Åkesson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som godkänner motiveringen i
tredje lagutskottets utlåtande nr 15 oförändrad,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes utskottets motivering
med den ändring, som föreslagits
i den av herr Åkesson m. fl. vid
utlåtandet avgivna reservationen.

Då emellertid herr Åkesson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —- 90;

Nej — 22.

Därjämte hade 24 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag,
över vilka lagrådets yttrande
ej inhämtas

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 8, i anledning av väckta
motioner om utvidgad juridisk
granskning av författningsförslag över
vilka lagrådets yttrande icke inhämtas.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet
hänvisade motionerna, nr 384

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag, över vilka lagrådets yttrande
ej inhämtas

i första kammaren av herrar Holmberg
och Virgin samt nr 464 i andra kammaren
av herrar Bohman och Cassel hade
hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en
utredning rörande lämpliga former för
en utvidgad granskning från juridisk
synpunkt av sådana författningsförslag,
över vilka lagrådets yttrande icke inhämtats.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:384 och 11:464
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Reservation hade anförts av herrar
Sveningsson, Enarsson, Magnusson i
Tumhult och Braconier, vilka ansett, att
utskottet bort hemställa, att riksdagen,
med bifall till motionerna I: 384 och
II: 464, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning rörande
lämpliga former för en utvidgad granskning
från juridisk synpunkt av sådana
författningsförslag, över vilka lagrådets
yttrande icke inhämtats.

Herr SVENINGSSON (h):

Heirr talman! Jag är inte alls förvånad
över att kammarens ledamöter just
nu i stor utsträckning har lämnat kammaren.
Om herr Elmgren och jag blir
mycket ensamma i kammaren eu stund
efter denna mer än eu och en halv
timme långa votering, så har detta sin
förklaring, och vi får finna oss i
detta förhållande. Efter debatten om
bostadsbyggandet och den ännu mer
omfattande voteringen gäller det här en
fråga av helt annat slag. Det gäller den
tekniska och rent juridiska granskningen
av vår lagstiftning, innan lagförslag
framläggs för beslut i riksdagen eller
författningsmässigt utfärdas av regeringen.

Till utlåtande nr 8 från konstitutionsutskottet
finns en reservation
med yrkande om bifall till motion nr
384 i denna kammare av herrar Holmberg
och Virgin och nr 464 i andra
kammaren av herrar Bohman och Cas -

sel. I motionerna liksom i reservationen
föreslås att riksdagen borde hos
Kungl. Maj:t begära en utredning rörande
lämpliga former för en utvidgad
granskning ur juridisk synpunkt av sådana
författningsförslag, över vilka lagrådets
yttrande icke inhämtas.

Som det nu är, har inte alla lagförslag
som riksdagen behandlar genomgått
en juridisk granskning i lagrådet.
Den granskning mot bakgrunden av
allmänna rättsprinciper som sker i lagrådet
är, såsom angivits i utskottsutlåtandet,
grundad på bestämmelserna i
87 § regeringsformen och avser allmän
civil- och kriminallag, kriminallag för
krigsmakten, den processuella lagstiftningen
o. s. v. Däremot finns det inte
någon i regeringsformen fastslagen
skyldighet för regeringen att höra lagrådet
i fråga om lagförslag rörande —
som det heter i 89 § regeringsformen
— rikets allmänna hushållning, d. v. s.
skattelagar, lagar som berör näringslivet,
kommunallagarna m. fl.

Denna lagstiftning, som inte är föremål
för den obligatoriska granskningen,
har under de senaste årtiondena fått
eu mycket stor omfattning. När denna
lagstiftning på så nära håll berör alla
medborgare, måste det ha sin betydelse
att även denna del av lagstiftningen
blir föremål för en noggrann granskning.

Jag kan erkänna att utskottets majoritet
har — som konstitutionsutskottet
ofta gör — kostat på sig en välvillig
motivering, även om motionerna inte
tillstyrkes. Utskottet anför att det nu i
departementen finns större resurser än
tidigare vid utformningen och granskningen
av lagförslag. Resurserna skall
även ökas. Så hoppas utskottet i vanlig
ordning på författningsutredningen,
som redan sysslar med denna sak. Till
detta vill jag bara säga att såsom den
statliga verksamheten sväller ut, måste
departementens resurser att handlägga
ärendena givetvis också ökas. En teknisk-juridisk
granskning av lagförslag
i en instans bör enligt min mening ske
av personer med en fri och självständig

Onsdagen den 28 mars 1962 Nr 13

Om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag, över vilka lagrådets yttrande

ställning, så att likställigheten med annan
lagstiftning och det allmänna rättsmedvetandet
kommer till sin rätt vid
alla tillfällen. Att ett lagförslag i sin
helhet granskas i två instanser, kan inte
vara oriktigt. En sådan granskning
måste vara värdefull. Om författningsutredningen
vill jag bara säga, att den
nu under rätt många år liar varit mycket
användbar som motivering för ett
uppskov eller ett avslag i riksdagen, när
viljan är sådan.

Nog måste diet vara som konstitutionsutskottet
redan år 1949 uttalade i
denna fråga, alt lagrådets betydelse ligger
i att de rekommenderade lagförslagen
får en ur juridisk synpunkt tillfredsställande
utformning. Iielt naturligt
skall inte lagrådet vara den instans
som gör en politisk bedömning av lagfrågorna.
Det råder säkert inga delade
meningar om att en politisk bedömning
av olika frågor skall ske hos regering
och riksdag.

Bestämmelserna om den granskning
som lagrådet nu utför på vissa avsnitt
av vår lagstiftning tillkom vid antagandet
av 1809 års författningsreform. De
har i stort sett fungerat oförändrade sedan
dess, bara med den skillnaden att
denna laggranskning fram till år 1909
— således i 100 år •—• skedde i högsta
domstolen, medan år 1909 lagrådet tillkom
med sin nuvarande sammansättning.
lag har inte närmare studerat tillkomsten
av 1809 års författningsreform,
det måste jag erkänna, men jag kanske
ändock kan framställa den frågan: Varför
tog man inte i denna laggranskning
med även den lagstiftning som i 89 §
regeringsformen åsyftas med uttrycket
»som rikets allmänna hushållning röra»?
Det kanske på den tiden var så,
att lagstiftningen på detta område var
mycket svagt utformad. Någon kommunallag
för borgerliga kommuner fanns
inte 1809. Vår första kommunallag tillkom
i dagarna för 100 år sedan, år
1862, och skattelagarna var säkert av
mycket ringa omfattning vid den tidpunkten
i vårt land. När det nu, inte
minst under de senaste 10—20 åren,

ej inhämtas

bär skett en sådan enorm utveckling
med lagstiftning för näringslivet,
skattelagstiftning, kommunallagstiftning
o. s. v., måste man ändå säga, att det
är rimligt och skäligt, att man har en
mera enhetlig laggranskning även då
det gäller dessa lagar. På det ekonomiska
området kräver samhället mycket
av den enskilde medborgaren och
då borde även skattelagstiftningen
granskas av lagrådet och således lagrådets
obligatoriska granskningsplikt utvidgas.
Det är inte underligt om lagrådsbestämmelserna
på mer än 150 år
blivit föråldrade, och man måste vara
litet förvånad för att man inte här vill
respektera den stora förändring, som
har inträtt i vårt samhälle och i vårt
lagstiftningsarbete. Ingen kan förneka,
att förhållandena på alla områden, om
man jämför 1809 med i dag, är ytterst
olika.

Den i utskottets utlåtande behandlade
motionen, som tillstyrkts i reservationen,
syftar till att vi skall få en starkare
medborgerlig rättssäkerhet genom
att lagrådets verksamhet utvidgas eller
genom att en enhetlig laggranskning på
något annat sätt åstadkommes. Förslaget
gäller bara, som sagts många gånger
i riksdagen, ett önskemål om utredning,
och jag säger, som så många gånger
har blivit sagt i andra sammanhang,
att motivering finns för en utredning
och att en utredning inte kan vara till
någon skada. Den kommer säkert att
vara till gagn och till stort värde för
det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den vid utskottsutlåtandet fogade
reservationen.

Herr ELMGREN (s):

Herr talman! Herr Sveningsson har
befriat mig från en del av mina mödor
som talesman för utskottsmajoriteten,
då han hade vänligheten att också referera
en del av vad utskottet sagt, i synnerhet
då det gällde utskottets påpekande
hurusom Kungl. Maj:ts kansli kontinuerligt
förstärkts med jurister just för

80 Nr 13 Onsdagen den 28 mars 1962

Om utvidgad juridisk granskning av författningsförslag, över vilka lagrådets yttrande
ej inhämtas

att ombesörja laggranskningen och hurusom
i senaste statsverkspropositionen ett
förslag finns om inrättande av rättsavdelningar
i ytterligare två departement.
Vad herr Sveningsson sade om författningsutredningen
kräver emellertid det
påpekandet, att när man vet att författningsutredningen
till prövning har upptagit
hela frågan om lagrådets organisation
och att den sysslar med omskrivning
av den paragraf i regeringsformen,
som handlar om lagrådet, är det rimligt,
att man väntar på författningsutredningens
förslag på detta område. Härtill
kommer också, att, enligt den kommuniké
som utfärdats av utredningen, man
överväger att till riksdagen förlägga all
lagstiftande verksamhet. Det måste ju
medföra mycket stora organisatoriska
förändringar. Alla skäl talar således för
att man avvaktar förslagen ifrån författningsutredningen.
För övrigt har Kungl.
Maj:t redan nu en möjlighet att fråga
lagrådet även beträffande sådana lagar,
som inte obligatoriskt tillhör lagrådets
granskning.

Jag kan väl också till slut, herr talman,
säga, att även riksdagens tillgång
till utbildade jurister för författningsgranskning
under den senaste tiden har
ökats.

Jag hemställer, herr talman, om bifall
till utskottets utlåtande.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Vi har ingen anmärkning
mot den laggranskning som sker i departementen,
av de konsultativa statsråden
och jurister där, men vi tycker att
det skulle vara bättre och säkrare och
en större garanti för medborgarna, om
denna laggranskning skedde i en helt
fristående och självständig instans. Det
kan inte undgås att man måste tycka så.
Detta vore en bättre garanti för medborgarna
än om vissa lagar bara granskas
och utformas i kanslihuset.

Det måste väl var så att laglydiga medborgare
och de som är skötsamma och
har ett starkt rättsmedvetande i många
fall inte berörs så mycket av de lagar

som nu granskas av lagrådet. Men just
de lagar som alla medborgare berörs av
— då tänker jag särskilt på skattelagarna
— granskas inte av lagrådet. Detta
förhållande tycker vi inte är som det
borde vara.

Sedan har vi det resonemang om författningsutredningen
som jag också var
inne på i mitt första anförande. Det talas
mycket om vad som skall komma
därifrån, men det är ingen som på något
sätt kan förutsäga när man kommer
att förelägga riksdagens kamrar någonting
som är ett resultat av författningsutredningen.
Jag skulle tro att inte ens
herr Elmgren i dag vill göra något uttalande
om den saken.

Jag vill också peka på det förhållandet,
att rollerna ibland är litet ombytta.
När det gällde talmännens rösträtt förra
året och ett år tidigare, sade vi från vår
sida, att man borde vänta på författningsutredningens
förslag, men då hävdades
från herr Elmgrens parti, att detta
var en politisk fråga och att man i sådana
frågor inte tar hänsyn till författningsutredningen.
Då väntar man inte.
Jag beklagar om det skulle vara på samma
sätt i detta fall, så att man ur rent
politisk synpunkt vill vänta och se vad
författningsutredningen kommer med.

Herr ELMGREN (s):

Herr talman! Beträffande frågan om
talmännens rösträtt tyckte vi för vår del
att det är en så pass självklar och av
allting annat så oberoende sak, att man
kunde träffa ett avgörande utan att avvakta
vad författningsutredningen hade
att säga. Vad beträffar herr Sveningssons
uttalande att han reagerar mot att
lagarna bara granskas i kanslihuset, så
påpekade jag nyss att även inom riksdagen
äger genom utskottens försorg en
laggranskning rum.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen, som
för en stund övertagit ledningen av kammarens
förhandlingar, jämlikt föreliggande
yrkanden gjorde propositioner,

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

först på bifall till vad utskottet i det nu
ifrågavarande utlåtandet hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
förste vice talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Sveningsson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad konstitutionsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 8,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Sveningsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —115;

Nej— 21.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1962/63 inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner.

Punkterna 1 och 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

6 Första kammarens protokoll 1962. Nr 13

Punkten 3

Anslag till beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar för budgetåret 1962/63
anvisa ett förslagsanslag av 45 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr Hagberg
m. fl. (I: 429) och den andra inom
andra kammaren av herr Heckscher
in. fl. (II: 508) hade, såvitt nu vore i
fråga, hemställts, att riksdagen måtte till
Beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar för budgetåret 1962/63 anvisa
ett förslagsanslag av 95 000 kronor.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna
1:429 och 11:508, såvitt nu vore
i fråga, till Beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar för budgetåret 1962/C3
anvisa ett förslagsanslag av 45 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Ragnar Bergh, Svärd, Staxäng och Bohman,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 429 och II: 508,
såvitt nu vore i fråga, till Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar för
budgetåret 1962/63 anvisa ett förslagsanslag
av 95 000 kronor.

Herr SVÄRD (h):

Herr talman! Ingen lär väl kunna påstå
att jag hör till dem som är särskilt
frikostiga med statens medel •— om det
nu finns några sådana i detta den hårda
sparsamhetens hus — i all synnerhet
inte när det gäller institutioner som i så
hög grad hänger mellan himmel och jord
som beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar. Visserligen har ju varje
moln sin reva, men det är inte av det
skälet, som jag nu ber kammarens leda -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Anslag till beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

möter att skänka en slant utöver vad vår
intill det osannolika förträfflige inrikesminister
har velat ge till beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar. Det
är av helt andra skäl.

Genom en systematisk insamling av
fientlig propaganda och genom en modern
vetenskaplig bearbetning av detta
material kan man skaffa sig underlag för
slutsatser av väsentlig betydelse inte bara
i fråga om den fientliga propagandans
inriktning och syfte utan också i
vissa utsatta lägen — om jag får kalla
det så — om fiendens strategiska syften.
Det förefaller mig därför vara i hög
grad motiverat att ställa en slant till förfogande
för det ändamål det här gäller.
Denna slant utgör 50 000 kronor, men
50 000 kronor är väl en slant i denna
omsättningsskattemiljonärernas krets.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den
vid punkten avgivna reservationen.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Med hänsyn till vad
herr Svärd yttrade i början av sitt anförande
om sin vana att inte ta kammarens
tid i anspråk känner jag mig
nödsakad att ge en förklaring till varför
jag nu begär ordet utöver vad jag
tidigare har gjort. Inom statsutskottets
tredje avdelning bar vi många ärenden
som tar kammarens tid i anspråk. För
att i någon män för ledamöterna av
kammaren variera de röster som skall
försvara majoritetens ståndpunktstaganden
har vi överenskommit att dela
upp ärendena. Till de ting, som fallit
på min lott, hör även civilförsvarsfrågorna.
Ingen kunde veta att det skulle
bli så olyckligt att vi i dag skulle komma
att behandla både civilförsvaret
och bostadsfrågan. Jag skall därför försöka
lindra verkningarna av detta
olycksfall i arbetet genom att inte använda
alltför mycken tid. Jag skall bara
under denna liksom under andra
punkter i utskottet, där det föreligger
reservationeir som är byggda på samma
motioner, framhålla att vi inom utskottet
inte funnit skäl att tillstyrka
någon ökning av anslagen utöver den

grundram för civilförsvarets utbyggnad
som riksdagen antog år 1959 och
som därefter följts. Även anslagsäskandena
för nästa budgetår ligger inom
denna ram. Civilförsvarsfrågorna hör
hemma i den försvarsberedning som
är i arbete. Vi har bedömt det så att vi
får avvakta resultatet av den avvägning
som kommer att ske inom beredningen
och därefter bedöma om vi skall
anvisa ytterligare medel under denna
och andra punkter. I avvaktan härpå,
herr talman, har statsutskottet funnit
skäl att avslå föreliggande motionsyrkande.

Jag ber alltså att få yrka bifall till
statsutskottets hemställan.

Herr SVÄRD (h):

Herr talman! Herr Bergman bär alltid
bråttom, men i dag bär han haft särskilt
bråttom, ty han har nu under
punkt 3 talat om de frågor som beröres
under punkt 164, vilket onekligen
är en rationalisering av riksdagsarbetet.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag hade nog inte så
bråttom; i varje fall var det inte motivet
för uppläggningen av mitt föregående
anförande. Herr Svärd använde
för övrigt ungefär samma arbetsmetodik,
när vi behandlade denna fråga
i en annan lokal. Även om anslagsfrågorna
har olika nummer föreligger
dock ett starkt samband mellan de frågor
som behandlas under de olika punkterna.
Det var motivet till att jag argumenterade
över hela fältet och till yrkande
om bifall till utskottets hemställan
under denna punkt.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag vill ta upp ett par
frågor i anslutning till den lilla debatt
som uppstått på denna punkt. Det bör
inte se ut som om vi vore ointresserade
av det arbete som bedrives av beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Anslag till beredskapsnämnden för psykologiskt försvar

Tvärtom är vi säkerligen överens om
den stora betydelse som detta organ
har såväl nu som i framtiden. Jag vill
emellertid också framhålla att nämnden
under hand tillägges olika uppgifter
och uppdrag som den i särskild ordning
får medel för. Bara för en vecka
sedan anvisades i konselj ett belopp av
20 000 kronor, varav 10 000 kronor avsågs
för ett särskilt uppdrag och 10 000
kronor för krigsspel m. m.

Vidare har nämnden en rad olika
uppdrag, som jag tidigare sade. Givilförsvarsstyrelsen
har lämnat nämnden
i uppdrag att undersöka effekten av
broschyren »Om kriget kommer», och
för det ändamålet får nämnden 22 000
kronor. Civilförsvarsstyrelsen har begärt
en utredning av effekten av den
planerade utrymningsövningen i Malmö,
för vilket nämnden får ett extra
anslag på 31 000 kronor, o 000 kronor
har nämnden fått av Riksförbundet
Sveriges lottakårer för undersökning av
frågan: »Varför vill kvinnan respektive
varför vill kvinnan ej bli lotta?» Nämnden
har slutligen fått 200 000 kronor av
statens järnvägar för vissa propagandastudier.
Vi hade helt nyligen, delvis
tillsammans med Sveriges journalistförbund,
en undersökning om kongopropagandan
—■ vilket betalades i särskild
ordning.

Om jag redovisar de medel som står
till förfogande för beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar för den närmaste
framtiden, uppgår de således utöver
vad som anvisats i budgeten till
ungefär 300 000 kronor. Detta engagerar
all den personal som finns i mycket
betydelsefulla uppgifter. Jag kan
därför inte inse att det finns anledning
att nu utöver vad vi har föreslagit anslå
ytterligare medel för nämnden.

Herr SVÄRD (h):

Herr talman! Inrikesministerns uppräkning
av de från rätt heterogena håll
kommande medlen till beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar gjorde mig
en smula bekymrad. Det gjorde mig en
smula bekymrad därför att jag fick det

intrycket att beredskapsnämnden kunde
löpa risk att förvandlas till något slags,
jag skall inte säga ensamjungfru — ty
sådana finns inte nu för tiden -— utan
till något slags springpojke, som då och
då får en slant för att klara ett ärende.
Den reflexionen är alldeles osökt och
alldeles spontan från min sida.

Jag skulle emellertid helt enkelt vilja
fråga herr statsrådet, huruvida han
också bedömer den uppgift, som jag här
har berört, nämligen uppgiften att systematiskt
analysera den fientliga propagandan,
som en ganska väsentlig uppgift,
kanske långt väsentligare än att ta
reda på varför vissa damer vill bli lottor
och vissa andra inte vill det.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Självfallet är frågan
om vad en organisation hinner med och
vad den enligt sin egen uppfattning har
möjligheter att uträtta någonting som
organisationen själv får bedöma och
själv får begära medel till. Herr Svärd
talade nyss om att herr Bergman hade
bråttom. Jag skulle vilja säga att det
förefaller mig som om också herr Svärd
hade bråttom — och det kan ju vara
bra i många sammanhang. Här är det
på det sättet att nämnden själv har begärt
45 000 kronor för sin verksamhet —
inte mera. Högern föreslår i en motion
en fördubbling av anslaget, alltså mer
än vad nämnden har begärt. Det är ju
verkligen att ha bråttom. Jag tror att
vi på denna punkt kan lita till nämndens
egen bedömning av vad den behöver
i detta sammanhang.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes enligt därunder
förekomna yrkanden propositioner, först
på bifall till vad utskottet i den nu ifrågavarande
punkten hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Punkterna 4—6

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Punkten 7

Anslag till kariesförebyggande verksamhet Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Medicinalstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1962/63 anvisa ett
förslagsanslag av 873 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Svanström m. fl. (I: 60) och den andra
inom andra kammaren av herr Dahlgren
in. fl. (II: 165) hade, såvitt nu vore i
fråga, hemställts, att riksdagen måtte
för budgetåret 1962/63 anvisa sammanlagt
300 000 kronor till kariesforskning
och till profylaktisk verksamhet i fråga
om tandkaries och andra tandsjukdomar,
däri inräknat anslag om 10 000 kronor
till Tandvärnet och forskningsanslag till
privata forskare.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 60 och II: 165, såvitt nu vore i
fråga, till Medicinalstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1962/63 anvisa ett
förslagsanslag av 873 000 kronor.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! I föreliggande utlåtande
har också behandlats ett motionspar, nr
60 i denna kammare och nr 165 i andra
kammaren, vari hemställes om ett
till 300 000 kronor ökat anslag under
denna rubrik »Medicinalstyrelsen: Omkostnader»,
att användas till kariesprofylaktisk
verksamhet.

Det är allmänt bekant, att tandkaries
och andra dithörande tandsjukdomar är
mycket vanliga bland vårt folk. Folktandvården
har sedan sin tillkomst utan
tvekan utfört ett mycket förtjänstfullt
arbete, liksom också de privatpraktiserande
tandläkarna, men nästan hela
denna verksamhet har varit inriktad på
att reparera redan uppkomna skador på
tänderna. Kostnaderna för olika åtgärder
för sådan reparation av redan uppkomna
skador beräknas vara i storleksordningen
200 miljoner kronor om året.

För förebyggande verksamhet anslogs
för innevarande budgetår av förra årets
riksdag 100 000 kronor, att stå till medicinalstyrelsens
förfogande, och medicinalstyrelsen
har hemställt om ett lika
stort anslag för nästkommande budgetår.
De olika landstingen lämnar varierande
belopp till propaganda för förebyggande
av tandröta. 1957 års folktandvårdssakkunniga
har tagit upp frågan
om kariesprofylax och föreslagit ett
årligt anslag för detta ändamål av
300 000 kronor. Medicinalstyrelsen säger
i sin hemställan i år att dessa
100 000 kronor huvudsakligen skall användas
på liknande sätt som tidigare,
d. v. s. till affischer, broschyrer o. d.
men att nu större vikt skall läggas vid
propaganda i film, radio och TV.

Beträffande forskningen på detta område
måste det sägas att den är synnerligen
eftersatt. Den bedrives vid olika
institutioner på den tid som enskilda
intresserade vetenskapsmän kan ha till
sitt förfogande. Det skulle vara önskvärt
att här kunna fullfölja 1957 års
folktandvårdsakkunnigas förslag att tillskapa
en särskild forskningsinstitution
på detta område.

I ett interpellationssvar under vårriksdagen
1961 sade inrikesminister Rune
Johansson till mig bland annat att
jag inte hade iakttagit den aktivitet i
detta fall som skulle ha varit önskvärd,
i det att fjolårets anslag på denna punkt
fick passera utan att vare sig jag eller
någon annan hade någon framställning
att göra.

Herr talman! För att inte ännu en
gång få detta påstående emot mig har
jag varit med om att här i kammaren
inge en motion med begäran om tre
gånger så stort anslag, alltså innebärande
en höjning till 300 000 kronor,
vilket också skulle inrymma ett särskilt
bidrag till Tandvärnet på 10 000 kronor,
samt också efter medicinalstyrelsens
särskilda prövning kunna utbetalas till
privata forskare på detta område.

Jag ber, herr talman, att med anledning
av det nu anförda få yrka bifall
till de föreliggande motionerna 1:60
och II: 165.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Om inrättande av en tjänst som föreståndare för familjevård och hjälpverksamhet

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! När medicinalstyrelsen
inte har begärt mer än 100 000 kronor
och då detta förslag har tillstyrkts, har
vi ansett att det bör vara tillräckligt.
En hel råd andra motioner rörande
forskningen beträffande karies m. m.
kommer förmodligen att behandlas om
14 dagar här i kammaren, då man uteslutande
skall ägna sig åt vad som närmast
rör forskningen. Jag tycker därför
att vi kan låta anstå med debatten
till dess och i dag vara nöjda med att
ge medicinalstyrelsen vad den har krävt.

Hem talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes i enlighet med därunder
framkomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet i förevarande
punkt hemställt samt vidare på
bifall till utskottets hemställan med den
ändring, som föranleddes av bifall till de
i ämnet väckta motionerna; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 8—30

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 31

Om inrättande av en tjänst som föreståndare
för familjevård och hjälpverksamhet
vid Västra Ny sjukhus

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för statens mentalsjukhus, som
påkallades av vad departementschefen
förordat, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för
statens mentalsjukhus, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1962/
63, dels ock till Statens mentalsjukhus:
Avlöningar för samma budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 184 500 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr

vid Västra Ny sjukhus
Augustsson (I: 261) och den andra inom
andra kammaren av herr Franzén (II:
326) hade hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att, förutom en föreslagen
tjänst som föreståndare i Ao 13 för familjevård
och hjälpverksamhet vid Birgittas
sjukhus i Vadstena, en motsvarande
tjänst skulle inrättas vid Västra Ny
sjukhus från och med budgetåret 1962/
63 samt att avlöningsstaten som en följd
härav skulle uppräknas med 15 264 kronor
till 184 515 264 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 261 och II: 326

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen för
statens mentalsjukhus, som påkallades av
vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 3
januari 1962 förordat;

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för statens mentalsjukhus,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1962/63;

c) till Statens mentalsjukhus: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 anvisa ett
förslagsanslag av 184 500 000 kronor.

Herr AUGUSTSSON (s):

Herr talman! Vår motion i anslutning
till denna fråga är en mycket liten sak
i det stora sammanhanget. Dess förverkligande
kostar inte mer än 15 000
kronor, om vi skall se på pengarna. Det
sades visserligen förra onsdagen här
många kloka ord av bland andra hem
Näsström som menade att varje motionsönskan
i sig själv inte representerar
så stort belopp i statens totala utgifter
men att alla önskemål ändå tillsammans
gör att vi måste vara restriktiva.
Det är klart rent principiellt att
jag helt ansluter mig till ett sådant resonemang
och jag skulle då i konsekvens
därmed inte heller tala om någon
extra tjänst, som det här är fråga
om. Att jag ändå gör det beror på att ett
eventuellt bifall till vår motion skulle

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Ang. biträdande övertandläkare

leda till att vårdkostnaden per patient

skulle kunna bli lägre.

Utskottet talar om att det i genomsnitt
finns en läkare för 140 patienter
vid sjukhus för psykiskt efterblivna. Enligt
utskottet skulle dessa siffror visa
att det måste betraktas som utomordentligt
angeläget att den påbörjade upprustningen
av de personella resurserna
■inom den statliga mentalsjukvården fullföljes.

Jag vill endast säga att det sjukhus
det gäller, Västra Ny sjukhus i Östergötland,
där det finns endast en läkare
anställd. Det finns 190 patienter på
sjukhuset. Problemet är att denne läkare
i alltför stor utsträckning får ägna
sig åt den familjevårdande verksamhet
»om den här föreslagna tjänsten egentligen
skulle syssla med. Genom att läkaren
får utföra mindre kvalificerat arbete
på grund av att han inte har den
personal som behövs, blir den medicinska
behandlingen på sjukhuset i övrigt
givetvis lidande på en sådan ordning.
Väsentligt är också att vårdtiden
härigenom förlängs.

Den familjevårdande verksamheten,
som innehavaren av den tjänst vi föreslår
skulle syssla med, innebär en slussning
emellan sjukhus och förvärvsliv.
Läkaren i fråga är synnerligen intresserad
av att få denna tjänst och anser
att man därigenom skulle få en effektiv
avslutning på sjukhusvistelsen. Möjligheter
finns också att i dessa trakter
utöka den öppna vården. Det finns fortfarande
många familjer som är villiga
att åtaga sig ansvaret i fråga.

Den familjevårdande verksamheten
är, som förut sagts, en betydligt billigare
vårdform än sjukhusvården. Slutsatsen
blir att vi även av ekonomiska skäl
bör tillstyrka denna tjänst.

Herr talman! Jag vill med det anförda
som motivering yrka bifall till motionen
I: 261.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):
Herr talman! Vi har inom utskottet
mycket noga behandlat den motion, hem
Augustsson talat för, och kommit till

den uppfattningen, att därest man skulle
ändra personalförteckningen så skulle
ändå inte någon förstärkning i första
hand kunna tillkomma Västra Ny
sjukhus. Det finns andra sjukhus som
har större beläggning och som i så fall
vore i större behov av en förstärkning,
men trots detta har vi inom utskottet
inte heller föreslagit någon ökning på
något annat område utan ansett att det
förslag som departementet förelagt riksdagen
är godtagbart.

Hem talman! Jag yrkar bifall till statsutskottets
förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter enligt därunder förekomna yrkanden
gjordes propositioner, först på
bifall till vad utskottet i den nu förevarande
punkten hemställt samt vidare på
bifall till utskottets hemställan med den
ändring, som föranleddes av bifall till
motionen 1:261; och förklarades den
förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 32—98

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 99

Ang. biträdande övertandläkare

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till driften av folktandvården
för budgetåret 1962/63 anvisa ett
förslagsanslag av 11 000 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft en inom
första kammaren av herr Kaijser väckt
motion (1:50), i vilken hemställts, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att i bestämmelserna rörande
folktandvårdens personal måtte
införas bestämmelser rörande biträdande
övertandläkare som vore analoga med
de bestämmelser, som enligt sjukhuslagen
och sjukhusstadgan gällde för biträdande
överläkare.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att riksdagen måtte till Bidrag till
driften av folktandvården för budgetåret

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

1962/63 anvisa ett förslagsanslag av
11 000 000 kronor;

II. att motionen I: 50 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Under den här punkten
har utskottet behandlat en motion som
jag har väckt angående vissa befattningshavare
vid centraltandpoliklinikerna.
Utskottet har sagt att det väckta
spörsmålet i första hand är att betrakta
som en förhandlingsfråga och att motionen
därför inte för närvarande bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Det är en mycket liten fråga, och jag
ämnar inte framföra något yrkande,
men jag vill ändå säga några ord i
frågan.

Centraltandpoliklinikerna är som bekant
anslutna till vissa lasarett utan att
vara underställda dessa lasaretts direktioner.
Vid centraltandpoliklinikerna
finns anställda dels övertandläkare,
dels också vissa andra tandläkare. I nu
gällande författning, som utkom i maj
förra året, finns inte nämnt någonting
om biträdande övertandläkare. Sådana
fanns emellertid enligt den författning
som tidigare var gällande från 1950, och
det finns de facto sådana befattningar
inrättade.

Syftet med inrättandet av befattningarna
som biträdande övertandläkare är
att centraltandpoliklinikerna skall tillföras
mera kompetenta krafter vid sidan
av övertandläkaren. Biträdande övertandläkaren
skall kunna bättre hjälpa
övertandläkaren, ersätta honom när
han är borta och självständigt sköta den
del av vården vid centraltandpolikliniken
som kommer på biträdande övertandläkarens
del. Denne kommer alltså
att också få ta hand om en hel del patienter
som ligger inne på det lasarett
till vilket centraltandpolikliniken är ansluten.

Vid tillsättning av övertandläkare får
sjukhusets direktion yttra sig angående
de sökande innan ärendet via landstingets
hälsovårdsstyrelse och medici -

Ang. biträdande övertandläkare
nalstyrelsen går till Kungl. Maj :t. Man
tycker det skulle finnas anledning att
direktionen finge yttra sig även beträffande
biträdande övertandläkare, eftersom
han självständigt har hand om
vården av en del på lasarettet inneliggande
patienter.

Jag vill också påpeka en annan sak
beträffande de biträdande övertandläkarna.
De kan anses utgöra en rekryteringsbas
för övertandläkarna. Kombinationen
av utbildning vid tandläkarhögskolornas
specialkliniker och tjänstgöring
vid centraltandpoliklinik måste
vara den bästa utbildningen för sådana
som skall bli övertandläkare. Det är
därför väsentligt att man får ett så gott
urval som möjligt av sökande till tjänster
som biträdande övertandläkare och
att tillsättningen sker så objektivt som
möjligt.

För närvarande sker tillsättningen på
det sättet att övertandläkaren avger ett
yttrande över de sökande till hälsovårdsstyrelsen,
varefter hälsovårdsstyrelsen
tillsätter en biträdande lasarettstandläkare.
Jag måste erkänna att det var under
behandlingen av ett sådant ärende
som jag fäste mig å ena sidan vid den
egendomligheten, att lasarettsdirektionen
inte får yttra sig över ärendet, å
andra sidan vid den bristande säkerheten
för en riktig behandling av de sökande.
De biträdande överläkarna vid
sjukhuset, vilka har en fullt analog
tjänsteställning, tillsätts efter yttrande
av en sakkunnignämnd. Jag tycker att
något liknande borde förekomma även
beträffande de biträdande övertandläkarna.
Jag har i motionen föreslagit att
tandvårdsinspektören, övertandläkaren
och en överläkare som verkar inom en
kirurgisk disciplin vilken har samarbete
med centraltandpolikliniken skulle
kunna utgöra en lämplig sådan sakkunnignämnd.
Jag tror att med ett sådant
tillsättningsförfarande både de sökandes
och folktandvårdens intressen skulle bli
tillgodosedda på ett säkrare sätt.

De biträdande övertandläkarna, liksom
också andra underordnade tandläkare
på centraltandpoliklinikerna, är

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Ang. lan til! uppförande av skyddsrum för företag

tillsatta med icke tidsbegränsat förordnande.
De biträdande överläkarna har
däremot ett tidsbegränsat förordnande,
på högst sex år.

Jag har svårt att förstå att alla de
frågor som jag nu har berört är att betrakta
i första hand som förhandlingsfrågor.
En gäller rätt för direktionen
vid det lasarett till vilket centraltandpolikliniken
är ansluten att yttra sig
över de sökande — det kan inte gärna
vara i första hand en förhandlingsfråga,
även om det är naturligt att man bör
överlägga med de anställdas organisationer
innan man fattar beslut i frågan.

Den andra saken, nämligen att man
vill försöka att garantera en god rekrytering
av övertandläkare, är väl inte
heller i första hand en förhandlingsfråga,
även om man också i det fallet
måste förhandla med de sökandes organisationer.
Avsikten är framför allt att
åstadkomma en rättvis tillsättning och
dessutom att garantera folktandvården
bästa möjliga personal.

Den tredje frågan däremot, om tidsbegränsade
förordnanden, är naturligtvis
i högsta grad en förhandlingsfråga.
Det är förvånande att huvudmännen inte
har funnit anledning att yrka på en
sådan tidsbegränsning i fråga om dessa
tandläkare då man varit så angelägen
att göra det beträffande motsvarande
läkare. Man kan väl hysa den misstanken
att det kanske inte dröjer så länge
innan huvudmännen finner det angeläget
att införa en sådan begränsning
och då kanhända inte bara beträffande
biträdande övertandläkare utan också i
fråga om andra befattningshavare inom
folktandvården. Det finns vissa erfarenheter
som tyder på att detta måhända
någon gång skulle kunna anses vara av
ett visst värde, på samma sätt som en
sådan tidsbegränsning ansetts vara av
betydelse i fråga om vissa läkarförordnanden.

Herr talman! Jag har velat anföra
detta men har inget yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkterna 100—158

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 159

Ang. lån till uppförande av skyddsrum
för företag

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Kostnader för anordnande av allmänna
skyddsrum m. m. för budgetåret
1962/63 anvisa ett reservationsanslag av
14 500 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Stefanson m. fl.
(I: 268) och den andra inom andra kammaren
av herr Nordgren m. fl. (II: 304),
i vilka hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag rörande inrättandet
av en lämplig låneform, avseende lån
till uppförande av skyddsrum för företag.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte till Kostnader
för anordnande av allmänna skyddsrum
m. in. för budgetåret 1962/63 anvisa ett
reservationsanslag av 14 500 000 kronor;

II. att motionerna 1:268 och 11:304
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Boman, Per Jacobsson och Staxäng, fröken
Elmén samt herrar Svensson i
Ljungskile och Gustafsson i Skellefteå,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort under II hemställa, att riksdagen
måtte med bifall till motionerna I: 268
och 11:304 i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag rörande
inrättandet av en lämplig låneform,
avseende lån till uppförande av skyddsrum
för företag.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Under punkt 159 i förevarande
utlåtande har utskottet tagit

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Ang. lån till uppförande

upp till behandling två motioner, nämligen
nr 268 i första kammaren och nr
304 i andra kammaren, i vilka hemställts
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om utredning och förslag
rörande inrättandet av en lämplig låneform,
avseende lån till uppförande av
skyddsrum för företag.

I motionerna framhålles att inom vissa
tätorter skyldighet föreligger för industriföretag
av viss storlek att uppföra
skyddsrum. Denna förpliktelse regleras
i civilförsvarslagen enligt 24 §, 2 inom.,
där det bl. a. heter: »Industriella anläggningar
vid vilka i regel minst 25 personer
samtidigt äro sysselsatta eller som
tillsammans med annan eller andra närbelägna
anläggningar utgöra en grupp,
inom vilken i regel minst 25 personer
äro sysselsatta», har skyldighet att uppföra
skyddsrum. Det ankommer på
Kungl. Maj:t att besluta dels om vilka
orter och områden som skall vara underkastade
skyddsrumsplikt, dels vid vilken
företagsstorlek denna skyldighet
skall träda i kraft.

Enligt nu gällande lagstiftning kan
statliga bidrag till uppförande av skyddsrum
utgå enbart till kommuner och offentliga
organ samt enskilda personer
som bygger skyddsrum vilka skall stå
till allmänhetens förfogande och vilka
tillkommer i stället för kommunalt uppförda
allmänna skyddsrum, övriga enskilda
företag måste själva bekosta uppförandet
av skyddsrum. Detta innebär
att företag som är belägna på orter vilka
är underkastade skyddsrumsplikt enligt
nyss refererade bestämmelser, således
företag vilka är belägna i områden som
ur totalförsvarssynpunkt betraktas som
riskbetonade, får extra kostnader för
anläggande och underhåll av skyddsrum.
Dessa merutgifter tjänar inte ett produlctionsfrämjande
syfte utan utgör för företagen
i fråga en merkostnad som påverkar
företagens konkurrensförmåga i förhållande
till företag på orter som inte
omfattas av dessa bestämmelser i civilförsvarslagen.
Ett företag som faller under
denna bestämmelse kommer således
i ett ogynnsamt konkurrensläge. Skyddsrumsplikten
ställer onekligen stora krav

7 Första kammarens protokoll 1962. Nr 13

av skyddsrum för företag
på företagens kapitalanskaffning. Företagen
tvingas många gånger till ett dyrare
byggnadssätt än vad man skulle ha
valt om man inte haft denna skyddsrumsplikt.
Numera uppförs ju verkstäder
i mycket stor utsträckning källarlösa.
Företagen behöver inga källarutrymmen,
utan både verkstadslokaler, lagerutrymmen
och t. o. m. värmecentraler
kan ligga ovan jord, och detta byggnadssätt
är kostnadsbesparande för företagen.
Men kravet på skydsdrum nödvändiggör
urgrävning av betydande utrymmen
under jord, vissa normer för
hållfasthet och kvalitet i övrigt måste
tillgodoses, och byggnadskostnaderna
för anordnande av skyddsrum blir därigenom
väsentligt högre för många företag.

Motionärerna vill inte alls ifrågasätta
behovet av skyddsrum. Vid krigsfara är
det givet att man speciellt på orter som
är militärt riskbetonade måste ha ett så
effektivt skydd som möjligt för de i företagen
anställda liksom för hemmabefolkningen
i övrigt. Vi har inte heller i
motionerna sagt att företagen borde avlastas
skyldigheten att anordna skyddsrum
utan har bara framhållit som vår
åsikt att finansieringen bör underlättas.

I denna kammare har många gånger
betonats att kapitalförsörjningen just nu
är ett av de största problemen för näringslivet
och speciellt för de mindre
företagen, särskilt med hänsyn till det
besvärliga kreditläge som råder. Det kapital
man kan anskaffa behövs för konsolidering
och utvidgning av företagen.
De säkerheter företagen kan prestera behövs
för produktionsfrämjande ändamål,
för verkstadsbyggen, anskaffning
av maskiner, rationalisering, utbyggnad
av försäljningsapparaten m. m. Det är
enligt vår mening inte rätt att företagens
kapitalförsörjningsmöjligheter belastas
genom ett statligt åläggande att
ordna skyddsrum. Vi föreslår därför att
man skall utreda huruvida det inte kan
åstadkommas statliga låneformer med en
relativt lång amorteringstid och låg ränta,
enligt vår mening helst räntefrihet.

Utskottet avstyrker motionerna och
har i sin argumentering bl. a. jämfört

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Ang. lån till uppförande av skyddsrum för företag

anordnandet av skyddsrum med skyldigheten
att vidtaga särskilda åtgärder enligt
brand-, arbetarskydds- och hälsovårdslagstiftningen.
Jag tycker nog att
dessa jämförelser haltar rätt betydligt.
De åtgärder företagen skall genomföra
ur hälsovårds- och arbetarskyddssynpunkt
syftar ju i alla fall till att skapa
en lämplig arbetsmiljö. Det är interna
förhållanden som påverkar dessa åtgärder,
det rör sig om faktorer som företagaren
själv kan bedöma och förutse,
och därmed även vidtaga de erforderligar
åtgärderna. De faktorer som påverkar
skyddsrumsbyggandet kan företagaren
däremot inte själv råda över eller ha
ansvar för. Det rör sig här om ett åläggande
som inte har med företagets produktion
och interna förhållanden att
göra.

Utskottet befarar att vissa konsekvenser
kan uppstå om man underlättar företagens
möjligheter att anordna skyddsrum.
Jag vill än en gång poängtera att
vi motionärer ingalunda ifrågasätter företagens
skyldighet att ordna skyddsrum.
Vi vill bara få fram lämpliga metoder
för kapitalanskaffningen till dessa
anläggningar.

Utskottet anser dessutom att en prioritering
på kapitalmarknaden inte bör ske
för detta ändamål. Till det skulle jag
först och främst vilja säga att om man
upprättar en speciell låneform för
skyddsrumsbyggen så innebär det inte
alls någon prioritering. Låneorganet kan
ju självt pröva angelägenhetsgraden av
ett skyddsrumsbygge. Det kan inte heller
komma i fråga att skyddsrummet skall
byggas före verkstadslokalen. Långivningen
måste således anknytas till den
kapitalanskaffning som man har för
verkstadsbygget i övrigt.

För det andra skulle jag vilja säga att
en viss prioritering av detta ändamål
väl ändå vore befogad. Här gäller det ju
en synnerligen angelägen uppgift, och
bara det förhållandet att staten ålägger
ett företag kapitalkrävande åtgärder för
att tillgodose ett sådant angeläget ändamål
bör enligt min mening även kunna
medföra att kapitalanskaffningen för detsamma
erhåller en viss förtur.

Herr talman! Jag vill med det sagda
yrka bifall till reservationen vid denna
punkt, avgiven av herr Boman in. fl.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman ! Det förekommer ju emellanåt
att man yttrar sig tämligen ringaktande
om motpartens synpunkter, och
när herr Stefanson säger att statsutskottets
argumentering haltar kan jag
svara att reservanternas synpunkter inte
ens tycks ha förmågan: att gå på egna
ben. Det är en ytterst svag argumentering
som åberopas för yrkandet att
man eventuellt skulle upprätta en särskild
fond med gynnsamma lånevillkor
och t. o. m. räntefria lån för detta ändamål.

Skyldigheten att anordna skyddsrum
har ju funnits länge här i riket, och
företagarna har inte svävat i okunnighet
om de krav som ställs på alla som
startar en verksamhet. Skulle någon sakna
kännedom om vad samhället kräver
ur brand-, hälsovårds- och arbetarskyddssynpunkt
liksom när det gäller
skyddsrum, ja, då kan vederbörande inte
vara särskilt lämpad för sin uppgift.
Till det första man gör vid planeringen
av ett företag hör väl att ta reda
på vilka kostnader verksamheten drar
med sig. Företagarna bör inte vara mer
obekanta med dessa krav än med de
andra krav samhället ställer på dem.
Det finns de som redan har uppfört
skyddsrum. Hur skall man göra med
dem? Skall de retroaktivt få någon ersättning?
Skall man skapa gränser för
dem som kan utnyttja en byggnad i
lagerhänseende, så att de inte alls eller
endast delvis får ränteftergift, eller hur
har man tänkt sig?

Jag tror för min del att motionärernas
förslag är så illa genomarbetat att
utskottets motivering och avslagsyrkande,
om det nu haltar på någon råd, går
så pass stabilt att marschen klaras genom
riksdagsbehandlingen utan några
större besvär. Det finns enligt vårt sätt
att se inget skäl för att nu införa en
prioritering därför att det har funnits
företagare som har haft dispens men

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Ang. lån till uppförande av skyddsrum för företag
nu får ett åläggande att anordna skyddsrum,
eller med andra ord har sluppit

en kostnad som de skulle ha haft långt
tidigare. Det finns enligt min mening
inget skäl för att de skall komma i en
mera gynnsam ställning. Det måste väl
innebära en prioritering på lånemarknaden,
om man ställer medel till förfogande
och dessutom, såsom det är
tänkt, genomför både gynnsamma amorteriogsregler
och räntebefrielse. Jag tycker
att det finns starka skäl för utskottets
ståndjpunktstagande, och jag bär
ingen anledning att ytterligare utveckla
dem.

Jag yrkar bifall till vad utskottet hemställt.

Herr STEPANSON (fp):

Herr talman! Det är klart att många
företag kan förutse ett åläggande att
bygga skyddsrum när de bygger en ny
verkstad, men det är väl inte alltid
fallet. Även om de har kunnat förutse
den saken, är detta onekligen någonting
som pålägges dem av staten och som
försvårar deras kapitalanskaffning och
som även driver kostnaderna i höjden.
Det innebär att faktorer som inte har
med produktionen att göra inverkar på
företagens kostnadsläge.

Vi motionärer vill endast ha en utredning
till stånd, en undersökning av
vilka möjligheter som finns att komma
fram i denna fråga. Det kan ju vara
möjligt att man kan lösa densamma genom
statliga kreditgarantier, som gör
det möjligt för företagen att få sina lån
i bankerna. Det skulle avlasta dem kravet
på att ställa säkerhet just för denna
del av byggnaderna och på så sätt
underlätta kapitalförsörjningen.

Vi anser — och det tycker jag med
rätta — att ett åläggande för företagen
från en statlig myndighet också skall
medföra vissa fördelar för dem när det
gäller kapitalanskaffningen. Jag vill inte
bestrida att de företag som redan
har fullgjort denna skyddsrumsplikt och
byggt skyddsrum kommer i ett ogynnsamt
läge om nya bestämmelser skulle
införas. Om man emellertid skall reso -

nera på det sättet kan man ju över huvud
taget aldrig komma fram till nya
bestämmelser och nya åtgärder som underlättar
företagens kapitalförsörjning
eller deras förhållanden i andra avseenden.

Jag tycker att det finns allt fog för
att bifalla denna motion. Vi har endast
föreslagit en utredning, och vi anser att
det finns starka skäl för att en sådan
kommer till stånd.

Herr SVÄRD (h) :

Herr talman! Låt mig bara säga att
jag inte frivilligt kommer att medverka
till tillkomsten av ytterligare en lånefond,
vad man än kallar den, och om
jag skall tvingas till det, måste skälen
vara väsentligt mycket starkare än de
som har framförts i detta sammanhang.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. I hemställt.

I fråga om mom. II, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Stefanson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11 punkten
159 mom. II, röstar

Ja;

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Ang. extra förstärkning av civilförsvarets

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till eu början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Stefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 108;

Nej — 32.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 160—163

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 16b

Ang. extra förstärkning av civilförsvarets
uppbyggnad

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Hagberg m. fl. (1:429) och den andra
inom andra kammaren av herr Heckscher
m. fl. (11:508), hade, såvitt nu
vore i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte dels till Extra förstärkning av civilförsvarets
uppbyggnad för budgetåret
1962/63 anvisa ett reservationsanslag av
15 000 000 kronor, dels ock i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte a) omedelbart låta undersöka konsekvenserna
av ett påskyndande av civilförsvarets
uppbyggnadstid och på
grundval härav för 1962 års riksdag vid
dess höstsession framlägga förslag avsedda
att avsevärt förkorta civilförsvarets
uppbyggnadstid; b) i direktiv till
telestyrelsen giva färdigställandet av totalförsvarets
sambandsanläggningar viss
prioritet framför kommersiella sambandsbehov.

uppbyggnad

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:429 och 11:508,
såvitt nu vore i fråga, icke måtte av
riksdagen bifallas.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Ragnar Bergh, Svärd,
Staxäng och Bohman, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort erhålla den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte med bifall till motionerna 1:429
och II: 508, såvitt nu vore i fråga,

I) till Extra förstärkning av civilförsvarets
uppbyggnad för budgetåret
1962/63 anvisa ett reservationsanslag av
15 000 000 kronor;

II) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t måtte

a) omedelbart låta undersöka konsekvenserna
av ett påskyndande av civilförsvarets
uppbyggnadstid och på
grundval härav snarast framlägga förslag
avsedda att avsevärt förkorta civilförsvarets
uppbyggnadstid;

b) i direktiv till telestyrelsen giva färdigställandet
av totalförsvarets sambandsanläggningar
viss prioritet framför
kommersiella sambandsbehov.

Herr SVÄRD (h):

Herr talman! Det skall medges att
planeringen av civilförsvaret alltjämt
släpar efter. Det skall också medges att
den ännu inte har fått den fasthet och
den skärpa i konturerna som man i och
för sig skulle önska. I all synnerhet gäller
detta på materielsidan. Inte desto
mindre finns det områden, speciellt när
det gäller utbildningen, där vi har ett
starkt behov av ytterligare insatser som
kostar pengar och mer pengar än inrikesministern
har velat ställa till förfogande.
Jag yrkar därför, ehuru kanske
— det skall jag medge — med viss tvekan,
bifall till det i reservationen framförda
förslaget om en förstärkning av
de ekonomiska möjligheterna för civilförsvarets
uppbyggnad med 15 miljoner
kronor. Jag gör det därför att man på
det viset kan få en förbättrad beredskap

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Ang. extra förstärkning av civilförsvarets uppbyggnad
i ett beredskapsläge som jag bedömer det uträttas det åtskilligt. Jag vill alldemed
betydande allvar. Jag tror att man les bestämt undanröja alla felföreställkan
få den förbättringen ganska snabbt, ningar om att jag skulle tro att ingenoch
iag tror att man kan få den för- ting sker. Vad jag här har velat under -

svarsekonomiska effekt också av de här
pengarna som man skall ha av alla
pengar som man anvisar till försvarsändamål.

Det är naturligtvis sant och riktigt
att frågan om en eventuell omprövning
av den godtagna planen för civilförsvarets
uppbyggnad bör göras inom den
nu arbetande försvarsberedningen, men
vad vi i det avseendet hade tänkt oss
är väl närmast att man inom Kungl.
Maj :ts kansli skulle ordentligt tänka
över vad som kan och vad som måste
göras för att förbättra de — skall vi
kalla dem administrativa? —• förutsättningarna
för en snabbare uppbyggd
tillfredsställande civilförsvarsberedskap.
Det är sant att man har vidtagit åtgärder,
och det är väl möjligt att man
planerar ytterligare sådana, men inte
desto mindre finns det en, såvitt jag
kan förstå, rätt väl motiverad känsla av
att åtskilligt återstår att göra på detta
område. Låt mig bara tillägga att jag
för min del har ett allmänt intryck av
att över huvud taget åtskilligt återstår
att göra för att skapa förutsättningarna
för ett civilförsvar med den effektivitet
och den styrka som vi måste ha, inte
bara för att det militära försvaret skall
kunna fylla sina uppgifter utan också
för att den utrikespolitiska handlingsfriheten
skall kunna behållas även vid
större påfrestningar än den nu är utsatt
för.

Herr talman! I det här sammanhanget
kommer också, måhända litet egendomligt,
frågan om totalförsvarets sambandsanläggningar,
om dess telekommunikationer.
Jag förmodar att ingen
som har ägnat den frågan någon uppmärksamhet
kan påstå att det därvidlag
är väl beställt som det är i vårt land.
Tvärtom torde telekommunikationsfrågan
vara en totalförsvarsfråga av utomordentlig
aktualitet och trots sin i relation
till många totalförsvarsfrågor begränsade
omfattning av alldeles avgörande
betydelse. Också på det här områ -

stryka är emellertid att det som sker borde
ske än snabbare och borde ske med
än större eftertryck. Så väsentligt förefaller
oss detta problem vara.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Herr Svärd är naturligtvis
alldeles medveten om att detta inte
är det enda anslag som vi sysslar med
här och om vilket man kan säga att det
föreligger behov av förstärkningar och
förbättringar i snabbare takt. Det är även
givet att det kan vara nog så räntabla
investeringar, om jag får använda ett så
krasst uttryck. Herr Svärd är naturligtvis
också fullt på det klara med detta.

Jag utsätter mig kanske för herr
Svärds ovilja en gång till om jag nu hänvisar
till vad jag sade under punkten 3.
Jag råkade då säga att det jag då yttrade
skulle gälla även under denna
punkt. För att i någon mån mildra den
stöt som kan komma vill jag säga att om
det nu är som herr Svärd säger, att planeringen
är eftersatt är det väl skäl i
att sätta in resurserna just där, så att
man har planerat rätt när man sedan tar
itu med att skaffa materiel. På den punkten
har departementschefen i varje fall
gjort en del genom att äska medel, som
vi här godtagit på tilläggsstat, för att
inrätta ett antal nya tjänster som förstärkning
av civilförsvar sstyrelsen för en
effektivare planering. Till de ledamöter
som inte var inne tidigare — ty det var
inte så många inne just då — vill jag
upprepa vad jag sade i fråga om civilförsvarets
uppbyggnad — som nu är föremål
för en högermotion — nämligen
att denna fråga är under behandling av
den pågående försvarsberedningen, som
också skall ta upp kostnaderna för civilförsvaret
i samband med andra kostnader
för försvaret. Det är dessa motiv
vi bär haft när vi tagit ställning i utskottet.

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Ang. livräntor åt efterlevande till
Vikbo-olyckan

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i den nu föredragna punkten hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid punkten
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Svärd begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11 punkten
164, röstar

Jäj

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Svärd begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 114;

Nej — 22.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 165—190

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 191

Lades till handlingarna.

omkommit vid den s. k.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 45, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående ersättning till Ester
Olsson m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—13

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 14

Ang. livräntor åt efterlevande till personer,
som omkommit vid den s. k. Vikboolyckan I

propositionen nr 44 under punkten
14 hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 3 januari
1962, föreslagit riksdagen medgiva, att
från det under tolfte huvudtiteln uppförda
anslaget Diverse pensioner och
understöd m. m. finge på grund av en
den 26 oktober 1960 timad flygolycka
utgå livränta från och med den 1 juli
1962 dels till Inger Andersson, till dess
hon uppnådde 18 års ålder, med 2 400
kronor för år, dels till Ulla Jonsson till
och med den 30 juni 1967 med 3 000
kronor för år, dels ock till envar av
Maud Jonsson och Ann-Sofi Jonsson, till
dess hon uppnått 18 års ålder, med
1 800 kronor för år.

I anledning av Kungl. Maj ds förevarande
framställning hade väckts följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, den
ena inom första kammaren av herr Bertil
Andersson m. fl. (1:546) och den
andra inom andra kammaren av herr
Vigelsbo in. fl. (11:661), i vilka motioner
hemställts, att riksdagen med ändring
av vad Kungl. Maj :t föreslagit måtte
besluta i motionerna angivna livräntor
till efterlevande till dem som omkommit
vid den s. k. Vikbo-olyckan.
Motionsförslaget innebar 1. att livränta
skulle tillerkännas envar av Anna Andersson
och Jenny Söderkvist med 3 000
kronor per år, att utgå räknat från dagen
för olyckan så länge de levde ogifta,
med avdrag för de belopp de er -

personer, som

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Ang. livräntor åt efterlevande ti

hölle från riksförsäkringsverket, 2. att
livräntan till Ulla Jonsson skulle utgå
så länge hon levde ogift samt 3. att
livräntan till Inger xåndersson samt Maud
Jonsson och Ann-Sofi Jonsson skulle utgå
till dess de uppnått 19 års ålder;

dels ock två likalydande motioner,
den ena inom första kammaren av herr
Lager (1:549) och den andra inom
andra kammaren av herr Johansson i
Stockholm (11:662), i vilka motioner
anhållits, att riksdagen måtte besluta att
tillerkänna de efterlevande till omkomna
vid den s. k. Vikbo-olyckan de av
dem begärda beloppen sålunda, att Inger
Andersson erhölle livränta med 6 000
kronor per år intill uppnådd myndighetsålder,
fru Ulla Jonsson livränta med
7 800 kronor per år så länge hon levde
ogift samt hennes båda döttrar Maud och
Ann-Sofi livränta med 2 100 kronor per
år intill uppnådd myndighetsålder.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag samt motionerna 1:546
och 11:661 ävensom med avslag å motionerna
1:549 och 11:662, medgiva,
att från det under tolfte huvudtiteln
uppförda anslaget Diverse pensioner
och understöd m. m. finge på grund av
den i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 3 januari 1962 omnämnda
flygolyckan utgå

a) livränta från och med den 1 juli
1962 dels till Inger Andersson, till dess
hon uppnådde 18 års ålder, med 2 400
kronor för år, dels till Ulla Jonsson till
och med den 30 juni 1967 med 3 000
kronor för år, dels ock till envar av
Maud Jonsson och Ann-Sofi Jonsson,
till dess hon uppnådde 18 års ålder, med
1 800 kronor för år;

b) engångsersättning med 5 000 kronor
till envar av Anna Andersson och
Jenny Söderkvist.

Reservation hade anmälts av herr
Söderberg, som dock ej antytt sin mening.

1 personer, som omkommit vid den s. k.

Vikbo-olyckan

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Jag har till punkt 14 i
förevarande utlåtande avgivit en blank
reservation. Detta har inte skett i avsikt
att framställa kritik mot utskottets
förslag. Visserligen har utskottet ej funnit
det möjligt att tillmötesgå motionärernas
önkemål i ersättningsfrågan. Skälet
härför är att det skulle få prejudicerande
verkan och innebära, att en omprövning
av tidigare fattade beslut i ersättningsfrågor
borde ske. Jag förstår
dessa skäl och kommer därför ej heller
att yrka bifall till motionen.

Orsaken till att jag ändå begärt ordet
är, att jag vill säga några ord om principerna
för statens ersättning i liknande
fall som de, som behandlas i detta utlåtande.
Varje år återkommer ärenden av
detta slag på riksdagens bord. De behandlas
i fråga om skador vid militärtjänstgöring
enligt 1927 års militärersättningsförordning
och beträffande olyckor
liknande Vikbo jämlikt lagen den 26 maj
1922 angående ansvarighet för skada i
följd av luftfart. I de flesta fall är det
för riksdagens ledamöter okända namn,
som skymtar förbi. Bakgrunden till ersättningskraven
vet vi inte så mycket om
och ersättningarna fastställs efter grunder,
som kommit till för cirka 40 år sedan.

Så kommer helt plötsligt en ny flygolycka
som utplånar en hel by —■ nära
nog en hel familj. Sju människor omkommer
och deras anhöriga lämnas i
namnlös sorg. Bygden och hela länet, ja,
hela landet, skakas av katastrofen och
alla önskar, att dess verkningar så långt
som möjligt skall lindras för dem som
drabbats av den. Därmed är det inte
sagt, att inte i andra ersättningsfall, där
endast ett människoliv gått förlorat, för
den eller de anhöriga, som drabbas därav,
katastrofen kan vara lika stor.

Min fråga är: Ger vi de efterlevande
det skydd och den trygghet de bör komma
i åtnjutande av? Med utgångspunkt
från Vikbofallet, som jag bäst känner
till, måste jag tyvärr besvara frågan med
nej. Visserligen har ersättning utgått hela
tiden, men definitivt knäcks ersätt -

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Ang. livräntor åt efterlevande till person
Vikbo-olyckan

ningsfrågan först ett och ett halvt år efter
olyckan. I stället för att snarast ge
de efterlevande förvissning om att de
inte behöver hysa oro för sin framtid
låter vi dem ligga på sträckbänken i ett
och ett halvt år. För Ulla Jonssons del
räcker tryggheten bara i fem år. Vad
som kommer att ske efter den 30 juni
1967 har hon ingen garanti för. Utskottet
säger, att förslaget »får anses innefatta
en relativt förmånlig reglering av
ersättningsfrågan».

Ja, herr talman, är denna ersättning
att betrakta som relativt förmånlig, måste
man fråga sig hur övriga utgående
ersättningar pa grund av skador inom
den militära verksamheten är. I förhållande
till de lidanden och de förluster
vederbörande åsamkats kan jag med bästa
vilja i världen inte betrakta dem som
relativt förmånliga.

Vad jag velat komma fram till är, som
lag tidigare betonat, inte att framställa
någon kritik mot utskottets behandling
av frågan, inte heller någon kritik mot
övriga myndigheter, som haft att handlägga
den. Vad jag därmed vill komma
till livs är ett 40-årigt ersättningssystem,
som synes vara moget för en grundlig
översyn, inte bara i fråga om ersättningsbeloppens
storlek, utan framför allt
i fråga om sättet för deras fastställande.
Det bör vara möjligt att utforma sådana
bestämmelser av försäkringskaraktär att
de, som är berättigade till ersättning,
utan dröjsmål delges beslut om hur de
kommer att utgå. Det kan inte vara nödvändigt,
att de människor, som drabbas
av förluster av nära anhöriga, mitt i sin
stora sorg även skall behöva hysa oro
för sin och de sinas framtid, därför att
ersättningsfrågorna tar en orimligt lån°
tid att lösa.

Jag vill därför, herr talman, sluta med
en varm vädjan till statsrådet och chefen
för försvarsdepartementet, att han
snarast later överse de cirka 40 år gamla
ersättningsbestämmelserna och att
även tidigare beslutade ersättningar blir
föremål för omprövning.

I detta anförande instämde herr Svanström
(ep), fru Wallentheim (s) samt

;r, som omkommit vid den s. k.

herrar Bertil Andersson (s), Georg
Carlsson (ep), Nyman (fp), Nestrup
(fp) och Dahl (s).

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag har i en motion i
denna kammare föreslagit att riksdagen
skulle besluta bifalla framställningarna
om ekonomisk gottgörelse, i den mån
han kan kalla det så, till de efterlevande
efter dem som omkom vid flygkatastrofen
i Vikbo. Jag tillåter mig att bara
med några ord skissera vad det var som
skedde. Fn ung man anställd vid flygvapnet
lämnade den 26 oktober 1960 sitt
flygplan med fallskärm, varpå planet
fortsatte obemannat. Enligt uppgifter,
som lämnades i pressen omedelbart efter
katastrofen, var den unge mannen en
tränad flygare, och han handlade inte i
panik. Det herrelösa flygplanet slog ned
på en bondgård i Västmanland. I boningshuset
på gården uppehöll sig ett
par familjer. Slutresultatet av flygövningen
blev, att sju personer på bondgården
dödades.

Olyckan väckte, som herr Söderberg
sade, mycket stort uppseende. I militärens
kommuniké omedelbart efteråt förklarade
man, att fallskärmshoppet hade
gått lyckligt, men att några civilpersoner
omkom. Militärmyndigheterna förklarade
sig också genast redo att hjälpa
de efterlevande.

Men vad är det som skett? Sammanlagt
har kronan i olika former av skadestånd
hittills utbetalat 205 000 kronor,
men endast en liten del av denna summa,
något över 30 000 kronor, har tillfallit
dem som miste sina närmaste anhöriga
vid katastrofen. Huvudparten av
de hittills utbetalade skadestånden, nära
145 000 kronor, har gått till brandstodsbolag
och begravningsbyråer. De
summor som de efterlevande till de omkomna
fått liar i huvudsak gått åt till
att bestrida kostnaderna för sorgkläder
och gravvårdar. Först nu — ett "och ett
halvt år efter katastrofen — skall en
slutgiltig reglering av skadeståndsfrågan
ske.

Det har sitt intresse att syna detta

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Ang. livräntor åt efterlevande till

ärende en smula. Den instans som får
betraktas som närmast ansvarig för katastrofen,
nämligen krigsmakten, är också
den mest hårdhjärtade vid skadeståndsfrågans
bedömning.

Bland de efterlevande befinner sig en
67-årig kvinna. Hon miste vid olyckan
sin man, en son, dennes hustru och ett
barnbarn. Av familjen, eller rättare sagt
av de två familjerna, överlevde den 67-åriga kvinnan och ett av barnbarnen, en
8-årig flicka.

Den äldre kvinnan har hittills fått en
livränta på 800 kronor per år. Den 14
mars detta år upphörde dock denna.
Orsaken var, att kvinnan fyllde 67 år och
därmed blev folkpensionerad. Därmed
reducerades livräntan från 800 till 300
kronor. Den 8-åriga flickan som miste
sin far och sin mor, sin farfar och en
syster och nu omhändertagits av farmodern
— vad bör hon ha? Enligt försvarets
skadeståndsregleringsnämnd bör
hon inte ha någonting. De herrar som
befolkar denna nämnd har enligt regeringens
proposition rådfrågat sig hos
en försäkringsdirektör och därvid kommit
fram till slutsatsen, att det inte finns
något skäl att ens med pengar försöka
gottgöra den skada som krigsmakten förorsakat
genom att beröva barnet dess
föräldrar och en syster. Liknande inställning
visar samma nämnd vid handläggningen
av frågan om skadestånd till
de efterlevande —■ hustru och två minderåriga
barn — till en annan vid katastrofen
dödad.

Försvarets civilförvaltning däremot
visar en smula mindre hjärtlöshet. Myndigheten
har höjt skadeståndsbeloppen
en aning, och regeringen har anslutit
sig till förvaltningens förslag. Nu har
utskottet glädjande nog gått ytterligare
ett steg genom att förorda en engångsersättning
till två efterlevande med 5 000
kronor vardera och dessutom en höjning
av åldersgränserna för livräntornas
utbetalande.

Naturligtvis kan inte förlusten av nära
anhöriga räknas om i pengar eller
ersättas med pengar. Men det förefaller
mig klart, att den, som vållar skada

personer, som omkommit vid den s. k.

Vikbo-olyckan
av detta slag, har skyldighet att sörja
för att efterlevande något så när materiellt
tryggas i sin existens. Alldeles
särskilt gäller detta minderåriga barn.
Den sparsamhetsiver, i synnerhet från
krigsmaktens sida, som visats vid handläggningen
av detta ärende är helt missriktad.
Skillnaden mellan den totala
summa, som de efterlevande i all blygsamhet
begärt och som jag har föreslagit
skulle beviljas, och den summa som
regeringen föreslagit och utskottet med
vissa höjningar gått med på, rör sig
om mellan 50 000 och 60 000 kronor i
ett för allt.

Herr talman! Detta är inte stort mer
än vad det kostar att bygga en sommarstuga
på Muskö och inte heller mer
än den summa, som gått åt för att betala
de skador, som åsamkades när en general
i flygvapnet glömde bort i vilket
slags flygplan han satt och följaktligen
kraschade vid landningen. Jag har ingenting
emot att militären vänder på
slantarna — tvärt om — men det bör
och kan ske på andra områden än när
det gäller att lindra sorgen hos människor,
som blivit utsatta för militära
skador.

Tillåt mig, herr talman, att i detta
sammanhang fästa uppmärksamheten på
den ständiga risk, som flygövningarna
över tättbefolkade trakter utgör! Bara
under de senaste veckorna har flera
ruskiga tillbud till olyckor förekommit
liknande den som katastrofen i Vikbo.
Den 11 mars lämnade en flygare i fallskärm
ett flygplan och flygplanet fortsatte
obemannat och var på vippen att
störta rakt ner i en jämtländsk bondgård,
i vilken människor uppehöll sig.
Den 16 mars kolliderade två flygare över
Södertörn, och splittren från flygplanen
regnade ner över en ganska tättbebyggd
ort. I tidningarna skildrades det
på det sättet, att när explosionen inträffade
spreds vrakrester över kvadratkilometerstora
områden. Detta hände mellan
Stockholm och Nynäshamn. Tre dagar
senare, den 19 mars, inträffade en
liknande kollision över en tättbefolkad
bygd i Västergötland, där bara ett par

98 Nr 13 Onsdagen den 28 mars 1962

Ang. livräntor åt efterlevande till personer, som omkommit vid den s. k.

Yikbo-olyckan

tre hundra meter skilde vrakets nedslagsplats
från boningshus.

Jag måste fråga: År det alldeles nödvändigt
att flygarna skall hålla sina
avancerade övningar över tätorterna?
Vårt land är ju glest bebyggt, och här
finns avsevärda områden som är mycket
glesbebyggda eller inte alls bebyggda.
Kunde inte flygvapnet lämpligen förlägga
sina avancerade övningar till sådana
trakter, där man inte riskerar att
slå ihjäl folk på marken?

Jag kan emellertid inte komma undan
den tanken att dessa riskabla övningars
förläggning över tätorter kanske sammanhänger
med den allmänna likgiltighet
och nonchalans gentemot civilbefolkningen,
som tydligen ännu odlas åtminstone
i vissa militära kretsar. Ty
som någonting annat än uttryck för nonchalans
kan man inte betrakta exempelvis
de s. k. köldmarscher, som har figurerat
i tidningarnas spalter under senare
tid. Jag vet att man i vissa militära
kretsar har en mycket låg tanke om
civila medborgare. De betraktas närmast
som mindervärdigt människogods,
som finns i riklig mängd och som det
därför inte är så noga med. Men det är
dessa civilister som skaffar fram det
bröd som militären äter och det material
som den förstör. Jag tycker att det
är på tiden att statsmakterna försöker
upplysa vederbörande om detta.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motion nr 549 i denna kammare.

Fröken ANDERSSON (li):

Herr talman! Jag tror att vi alla i
denna kammare helt och fullt besjälas
av den varma medkänsla med denna
olyckas offer och naturligtvis främst
med de efterlevande, som bär upp de
föregående talarnas anförande. Däremot
skall jag naturligtvis inte gå in på de
utvikningar från ämnet, som herr Lager
gjorde.

Jag skall inte heller närmare gå in
på själva sakfrågan. Kanske finns det

skäl att anse att en hel del är att göra
t. ex. för att låta hjälpen snabbare utgå
till de efterlevande. Det är möjligt att
handläggningen i framtiden kan förbättras.

Jag skall, som sagt, herr talman, inte
ge mig in på någon närmare analys av
själva fallet. Som nämnts har ju utskottet
gått längre än vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Jag nöjer mig därför med att
under hänvisning till utskottets motivering
yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen jämlikt därunder
förekomna yrkanden gjorde propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i den nu föredragna punkten hemställt
samt vidare på bifall till utskottets hemställan
med den ändring, som föranleddes
av bifall till motionen 1:549; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Lager begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 45 punkten
14, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring, som föranledes
av bifall till motionen 1:549.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

Om åtgärder för stimulans av närings livets

utveckling och differentiering i av folkningsregioner Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 9, i anledning av väckta
motioner om åtgärder för stimulans av
näringslivets utveckling och differentiering
i avfolkningsregioner.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna 1:19, av herr Bengtson
m. fl., och II: 43, av herr Hedlund m. fl.,
hade hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
frågan om särskilda åtgärder för stimulans
av näringslivets utveckling och differentiering
i avfolkningsregioner måtte
bliva föremål för särskild med största
skyndsamhet bedriven prövning i
enlighet med vad i motionerna anförts.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på åberopade grunder
hemställt, att de likalydande motionerna
I: 19, av herr Bengtson m. fl., och
11:43, av herr Hedlund m. fl., om åtgärder
för stimulans av näringslivets utveckling
och differentiering i avfolkningsregioner,
icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Gustaf Elofsson och Fälldin,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
hemställa att riksdagen måtte — med
bifall till de likalydande motionerna I:
19, av herr Bengtson m. fl., och II: 43,
av herr Hedlund m. fl. — i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att frågan om särskilda
åtgärder för stimulans av näringslivets
utveckling och differentiering
i avfolkningsregioner måtte prövas
skyndsamt i enlighet med vad reservanterna
anfört;

II) av herrar Hagberg, Söderquist,
Gösta Jacobsson, Billman, Gustafson i
Göteborg, Christenson i Malmö, Magnusson
i Borås och Harlin, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss del erhålla
följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att de problem
som sammanhänger med avfolkningen
i vissa landsdelar är föremål för
utredning i skilda sammanhang. Av särskild
betydelse är härvid det utredningsarbete
som pågår rörande näringslivets
lokalisering. Denna utredning har
till uppgift att förutsättningslöst belysa
statsmakternas möjligheter att inom ramen
för företagsekonomiska förutsättningar
påverka näringslivets lokalisering
till olika delar av landet. Motionernas
syfte är enligt utskottets mening
härmed tillgodosett.»

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep):

Herr talman! Näringslivets lokalisering
har ju under den senaste tiden
skett ganska ojämnt. Större städer och
samhällen överbefolkas, under det att
landsbygden avfolkas i mycket stor utsträckning.
Man kan då ställa frågan,
om det inte är skäl att fortast möjligt
vidtaga åtgärder i syfte att få näringslivets
olika grenar utspridda även på
landsbygden och inte bara hopade i
städer och tätorter. Denna fråga är inte
bara uppmärksammad i vårt land utan
även i t. ex. Norge och Finland. Där liar
redan vidtagits åtgärder för att stimulera
näringslivet härtill.

Man kan ju gå fram på olika sätt. Man
kan bevilja räntefria lån och man har
ju möjligheter att skaffa fria tomter åt
sådana företag, som vill förlägga sin
verksamhet i glesbefolkade bygder. Jag
tror att det för vårt lands vidkommande
är av mycket stor vikt att regeringen
fortast möjligt vidtager åtgärder för
att utreda om man på något sätt kan
minska den avflyttning från landsbygden,
som hittills hav skett i så oroväckande
grad.

De motioner, som här har väckts, avser
ju att riksdagen i skrivelse till Kungl
Maj: t måtte anhålla om att det företages
en utredning om vilka åtgärder som bör
vidtagas eller vilket stöd man kan ge för
att nå resultat på bästa sätt.

Tyvärr är bevillningsutskottet inte av
samma mening som vi. Utskottet har inte
kunnat tillstyrka motionerna, och vi
har därför till betänkandet fogat en re -

100

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Om åtgärder för stimulans av näringslivets utveckling och differentiering

i avfolkningsregioner

servation. Vi anser det vara av så stor
vikt, att denna fråga fortast möjligt blir
behandlad, att vi inte kunnat avstå från
att föra fram frågan reservationsvis.

Jag skall inte längre uppehålla tiden,
herr talman, utan ber att få yrka bifall
till den reservation, som är fogad till
detta betänkande och betecknad med
nr. I.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Bevillningsutskottets majoritet
har ansett att rent principiella
skäl talar emot motionen, men utskottets
majoritet hav funnit det sannolikt, att de
föreslagna skatteförmånerna för avfolkningsregioner
inte skulle på ett så verksamt
sätt stimulera till företagsamhet,
att det kunde anses motiverat att
trots de principiella betänkligheterna
ändå genomföra desamma.

Jag vill gärna medge att införandet av
regler för skattepremiering av nyetablcrade
företag i speciella delar av landet
skulle stå mindre väl i överensstämmelse
med de principer på vilka skattelagarna
eljest bygger, men å andra sidan
tror jag att utskottets majoritet alltför
kategoriskt bär betraktat saken och bagatelliserat
den eventuella effekten av
dessa regler. Erfarenheterna från utlandet,
inte bara från Norge och Finland
utan i ännu högre grad från Italien, har
visat att man genom skattebefrielse
verkligen kan få fram en positiv effektiv
stimulans för utvecklingen av näringslivet
i regioner med ett underutvecklat
näringsliv med en mycket svag
produktion och överskott på arbetskraft.

Reservanterna kring reservation II av
herr Hagberg in. fl. har inte velat tillstyrka
motionen men har å andra sidan
önskat en annan motivering än utskottsmajoriteten,
en motivering, vilken inskränker
sig till hänvisning till den pågående
utredningen rörande näringslivets
lokalisering. Denna utredning sysslar
med samtliga hithörande problem ur
en större synvinkel.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation
nr II av herr Hagberg in. fl.

Häri instämde herrar Söderquist (fp)
och Sbefanson (fp).

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Herr Jacobsson uttalade
den meningen, att majoriteten i utskottet
har uttalat sig alldeles för kategoriskt.
Jag kan inte finna att så är förhållandet.
Vi vill inte nonchalera funderingar
av detta slag, men utskottsmajoriteten
vill framhålla att det kan resas
mycket starka principiella invändningar
emot de förslag som här är framförda.
När man dessutom är mycket osäker
på effekten av dessa åtgärder, är det
rätt naturligt att man vill avvakta. Det
som här föreslås i form av olika slag av
skattelindringar för att som det heter
stimulera näringslivet i vissa regioner
är nog av den beskaffenhet att man har
rätt att tveka om effekten.

Majoriteten säger, att besvärligheterna
för dessa företagare för att över huvud
taget få till stånd etablering inte bara
ligger på skattesidan. Företagen har ju
ofta i starten inga vinster alls, kanske
rent av förluster; i varje fall har man
inga bekymmer när det gäller att finna
avskrivningsobjekt och därmed undgå
skatter. Vi måste nog räkna med andra
åtgärder om vi vill hjälpa dem.

Rent principiellt har vi från majoritetens
sida inga invändningar att göra
när det gäller näringslivets lokalisering.
Därvidlag har vi full förståelse för
de framförda synpunkterna. Emellertid
pågår ett par utredningar, en beträffande
den statliga sektorn och en beträffande
näringslivet i allmänhet. Vi har nog
tyckt att det räcker och att vi får vänta
på utredningarnas resultat innan vi går
vidare.

För övrigt är det så, herr talman, att
vi förra året tog ställning till dessa frågor,
och det har inte hänt någonting
som gjort att bevillningsutskottets majoritet
inte skall vidhålla sin tidigare
ståndpunkt.

Jag hemställer om bifall till utskottets
hemställan.

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

101

Om åtgärder för stimulans av näringslivets utveckling och differentiering

i avfolkningsregioner

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
först särskilt beträffande utskottets
i förevarande betänkande gjorda hemställan
och därefter särskilt rörande utskottets
motivering.

I vad gällde utskottets hemställan,
fortsatte herr talmannen, hade yrkats
dels att densamma skulle bifallas, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den av herr Gustaf Elofsson
och herr Fälldin vid betänkandet avgivna
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 9,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Gustaf Elofsson
och herr Fälldin vid betänkandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 99;

Nej — 22.

Därjämte hade 17 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidkommande motiveringen, anförde
nu herr talmannen, hade yrkats dels att
utskottets motivering skulle godkännas
oförändrad, dels ock att kammaren skulle
godkänna utskottets motivering med
den ändring, som föreslagits i den av
herr Hagberg m. fl. vid betänkandet avgivna
reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
godkännande av utskottets motivering
oförändrad vara med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som godkänner motiveringen i
bevillningsutskottets betänkande nr 9
oförändrad, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes utskottets motivering
med den ändring, som föreslagits
i den av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

På framställning av herr talmannen
medgav kammaren, att handläggningen
av återstående ärenden på föredragningslistan
finge uppskjutas till kammarens
nästa sammanträde.

Tillika beslöts, på framställning av
herr talmannen, att å föredragningslistan
för kammarens nästa sammanträde jordbruksutskottets
utlåtanden nr 1, 5 och
6 skulle i nu angiven ordning uppföras
främst bland två gånger bordlagda ärenden.

102

Nr 13

Onsdagen den 28 mars 1962

Interpellation ang. ifrågasatt nedläggande av järnvägen Sveg_Hede

Anmäldes konstitutionsutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 137, till
Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen
m. m.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 9 bifölles även av andra
kammaren.

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Till riksdagens första kammare

Härmed intygas att riksdagsmannen,
doktor Jonas Nordenson, på grund av
magsårssjukdom är arbetsoförmögen under
tiden den 28/3—den 8/4 1962.

Saltsjöbaden den 28/3 1962

C. G. Danielson
överläkare

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Nordenson för den i läkarintyget
angivna tiden.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

129, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den
6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa
underhållsbidrag;

nr 130, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 februari 1958
(nr 52) om förlängning av tid för preskription
av rätt till arv eller testamente;
och

nr 132, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 23 mars
1956 (nr 73) om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal.

Interpellation ang. ifrågasatt nedläggande
av järnvägen Sveg—Hede

Herr WIKNER (s) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Indragning av Sveg_

Hedebanan har åter blivit aktuell. En

undersökning av denna handels lönsamhet
har lagts fram, och SJ bär kallat till
ett informationsmöte i Hede den 10
april.

Jag kommer inte att i min interpellation
något närmare gå in på denna utredning,
då den visar alltför negativa
siffror och ortsbefolkningens intressen
i övrigt skjutits åt sidan. Trots att utredningsmannen
påvisar en stark minskning
av persontrafiken, styckegodstrafiken
och lastvagnstrafiken under åren
1951—1961, så har denna minskning
stagnerat under de två sista åren. Den
största minskningen skedde under de
två första åren. Då det gäller vintersporttrafiken
och därav föranledda extra
tåg torde inte heller denna del av
trafiken ha blivit tillräckligt beaktad i
utredningen. Jag vill passa på tillfället
omnämna, att enligt tillförlitliga uppgifter
har turisttrafiken på tåg ökat betydligt
under vintern 1962. Denna ökning
har skett trots ökning av biltrafiken.

Resos bygdesemester har under de sista
åren ökat betydligt inom Härjedalen,
och vi hoppas på ytterligare utvidgning
av denna semesterform.

Turistföreningen har lagt ned mycket
arbete för att främja turismen och har
planer på att öka denna verksamhet.

De privata turisthotellen har under
årens lopp investerat stora pengar. Det
är ingen överdrift om man säger, att
turismen kommer på andra plats som
näringsgren inom landskapet Härjedalen.

Skulle järnvägen Sveg—Hede läggas
ned, skulle det innebära stora ekonomiska
konsekvenser för hotellen och
även försvåra Turistföreningens arbete
i fortsättningen. Hela turistnäringen
skulle bli lidande på detta.

Då det gäller turisternas resemöjliglicter,
så vill de så långt det är möjligt
använda sig av bekväma kommunikationer.
Sovplats på tåg torde vara det
bästa, då kan de utnyttja natten för resan.
Skulle här ovan nämnda handel
läggas ned, tvingades turisterna åka
landsvägsbuss ytterigare åtta mil. Resans
längd med landsvägsbuss från Sveg

Onsdagen den 28 mars 1962

Nr 13

103

Interpellation ang. ifrågasatt nedläggande av järnvägen Sveg—Hede

till Härjedalens fjällmetropol skulle röra
sig om 15—17 mil.

Nedläggning av banan skulle även
minska skatteunderlaget betydligt för en
del härjedalskommuner. Detta först och
främst med tanke på indragning av
många SJ-anställda. Var skall SJ placera
dem? Många har byggt sig egna hem,
och de kommer, om de måste flytta till
annan arbetsplats, kanske att få vidkännas
förluster när de säljer sitt egnahem.

I Härjedalen har under de senaste
åren skett stark folkminskning. Jag anser
på grund av detta att SJ ej bör medverka
till eu fortsatt avfolkning. De industrier
som betjänas av denna järnväg
skulle säkerligen få stora svårigheter
att existera, beroende på ökade transportkostnader.
Ytterligare utbyggnad av
industrier skulle försvåras.

Härjedalen är ett glesbygdsområde.
De som bor inom glesbygdsområdena
har det svårare jämfört med större tätorter.
De har mindre arbetsmöjligheter,
sämre möjligheter för studier och tilllika
sämre kommunikationer m. m. Jag
anser därför att glesbygderna borde få
det stöd som behövs för att få behålla
det man redan har. Den enda som kan
lämna detta stöd är staten.

Med hänvisning till vad som ovan
anförts hemställer jag om kammarens
tillstånd att få ställa följande frågor till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet: -

Är det SJ:s mening att Sveg—Hedebanan
skall läggas ned? Är statsrådet beredd
medverka till att härjedalingarna
får behålla järnvägen Sveg—Hede?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 627, av herr Söderquist m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 113, angående anslag till statistiska
centralbyrån för budgetåret 1962/63,
m. m.;

nr 628, av herr Nilsson, Ferdinand,
nr. fl, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 99, angående yrkesutbildningen
på trädgårdsområdet och stödet
till trädgårdsnäringens rationalisering,
m. m.; samt

nr 629, av herr Nilsson, Ferdinand,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 99, angående yrkesutbildningen
på trädgårdsområdet och stödet
till trädgårdsnäringens rationalisering,
in. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 17.06.

In fidem
K.-G. Lindelöw