Tisdagen den 24 januari fm (Riksdagens protokoll 1961:3)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 3

ANDRA KAMMAREN

1961

23—25 januari

Debatter m. m.

Tisdagen den 24 januari fm.

Sid.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m........................... ®

Interpellation av herr Franzén ang. tillämpningen av sjukförsäkringslagen
m. m. på elever vid vissa yrkesutbildningsanstalter........... 78

Tisdagen den 24 januari em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m. (Forts.)................. 79

Onsdagen den 25 januari

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m. (Forts.)................. 135

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 25 januari

Bankoutskoltels memorial nr 1, med överlämnande av fullmäktiges i riksbanken
till bankoutskottet avgivna berättelse...................... 218

— nr 2, med överlämnande av fullmäktiges i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet avlämnade berättelse. 218 1

1 —Andra kammarens protokoll 1961. Nr 3

i jo^otoit]

* '' • ■ - •*/? - Tf i‘ - ItJ«\s.\’•;••>■/; //} '': ’i''f •

^ 1 ..........li; frVi i'': rj!’l !<i.

ov ............

•tw® riiuinfi^ 4'' *, *> i > ferj^cJvniX

• ••»''/•]» rf ,oi vc \j7

/f.''-!

Hf:

httiwu; >■''i

.....*.............‘ v- vr,-/»; ?*, ‘ ■} i |{V; ••;. , :• i , ?’-i ji‘-j.;

-• • * .i-f:. ,1 v •: r-Jfn.tcflii, /;?•,!> tfru- ."»fi

V, i.7 ‘ •wsVnc\ <;*vvYv;?mi\v?a j>ihn|*

Måndagen den 23 januari 1961

Nr 3

Måndagen den 23 januari

Kl. 16.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Föredrogos var efter annan följande
Kungl. Maj :ts på kammarens bord liggande
propositioner; och remitterades
därvid

till bevillningsutskottet propositionen
nr 7, med förslag till förordning om
bensinskatt, m. m.;

till behandling av lagutskott propositionen
nr 22, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.; och
till statsutskottet propositionerna:
nr 23, angående ytterligare medelsanvisning
till ombyggnad och reparation
av operahuset i Stockholm,

nr 24, angående överlåtelse av vissa
kronan tillhöriga fastigheter inom kommunikationsdepartementets
ämbetsområde,
och

nr 25, angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom handelsdepartementets
verksamhetsområde.

§ 2

Föredrogos var för sig följande på
bordet vilande motioner. Därvid hänvisades till

statsutskottet motionerna nr 80—
84;

till bevillningsutskottet motionerna
nr 85—94;

till bankoutskottet motionen nr 95;
till behandling av lagutskott motionerna
nr 96—102;

till jordbruksutskottet motionerna nr
103—109; och

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 110—112.

§ 3

Föredrogos, men bordlädes åter bankoutskottets
memorial nr 1 och 2.

§ 4

Föredrogs den av herr Hansson i
Skegrie vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående den statligai
länsförvaltningens organisation.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Anmäldes följande till herr andre vice
talmannen under sammanträdet avlämnade
motioner, nämligen

nr 113, av herrar Gustafson i Göteborg
och Stenberg, i anledning av
Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till Anläggning av radionavigeringssystem,

nr 114, av herr Nordgren, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om Bidrag
till kostnader för granskning av
utförda gesällprov,

nr 115, av herr Nordgren m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Främjande av lärlingsutbildning
hos hantverksmästare m. m.,
nr 116, av herr Fälldin, angående
överförande till staten av kommunernas
utgifter för det obligatoriska skolväsendet,

nr 117, av herr Hedin m. fl., angående

Nr 3

Måndagen den 23 januari 1961

statens övertagande av Charlottendals
skolhem,

nr 118, av herr Svenungsson m. fl.,
om visst arvode av kyrkofondsmedel
till blivande präst,

nr 119, av herr Ohlin m. fl., angående
den statliga bostadspolitiken,

nr 120, av herr Senander m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Mödrahjälp,

nr 121, av herrar Kellgren och Lindkvist,
angående befordringsmöjligheterna
vid statskriminalavdelningen i
Stockholm,

nr 122, av herrar Grebäck och Boo,
angående eftersläpningen av statsbidragen
till vatten- och avloppsanläggningar,

nr 123, av herrar Grebäck och Boo,
om viss prioritering av lån för byggande
av vatten- och avloppsledningar,
nr 124, av herrar Hedlund och Eliasson
i Sundborn, om viss skattefrihet
för nystartade och utvidgade företag
inom områden med sysselsättningssvårigheter,

nr 125, av herr Hedin, angående beskattningen
av jordbrukarnas naturaförmåner,

nr 126, av herr Eliasson i Sundborn
m. fl., om viss utvidgning av skattebefrielsen
för invalidfordon,

nr 127 av herr Carlsson i Stockholm
m. fl., angående åtgärder till främjande
av bostadssparandet,

nr 128, av herrar Nordgren och Dårlin,
om viss ökad utlåning från Aktiebolaget
Industrikredit,

nr 129, av herr Hedlund m. fl., om
föreskrift för villkorligt dömd att gottgöra
skada,

nr 130, av herr Hamrin i Kalmar, om
upphävande av licenstvånget för hagelbössor,

nr 131, av herr Ohlin m. fl., angående
likalönsprincipen,

nr 132, av herr Ohlin m. fl., angående
likalönsprincipens genomförande inom
statsförvaltningen,

nr 133, av fru Ekendahl m. fl., angående
omreglering av vissa livräntor,

nr 134, av herr Gustafsson i Borås, om
anordnande av särskilda gångbanor vid
tillfarter till tätorter,

nr 135, av herrar Hedin och Hamilton,
om ökning av högsta tillåtna bredd
å motorfordon,

nr 136, av herr Hedin m. fl., angående
värdebeständig placering av kyrkliga
fonder,

nr 137, av herrar Grebäck och Larsson
i Borrby, angående skördeskadeförsäkring,
och

nr 138, av fröken Sandell, om nya
former för hedersbevisning för lång
och trogen tjänst inom det statliga verksamhetsområdet.

Dessa motioner bordlädes.

§ 6

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.07.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Tisdagen den 24 januari

Kl. 10.00

§ 1

Justerades protokollet för den 18 innevarande
januari.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att herr
Johansson i öckerö, som vid kammarens
sammanträde den 10 januari beviljats
ledighet från riksdagsgöromålen
tills vidare, denna dag intagit sin plats
i kammaren.

§ 3

Vid remiss av statsverkspropositionen
m. m.

Föredrogos för remiss till utskott i
ett sammanhang Kungl. Maj:ts på kammarens
bord liggande propositioner nr

1, angående statsverkets tillstånd och
behov under budgetåret 1961/62, och nr

2, angående utgifter å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1960/61.

Därvid anförde:

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Vi lever i en orolig
värld som överflödar av allvarliga motsättningar
och konflikter. Mer och mer
berörs alla folk av vad som sker i andra
världsdelar. Det vore fåfängt av mig att
i dagens huvudsakligen ekonomiska debatt
söka närmare analysera ens några
få av dessa utrikespolitiska problem.
Men jag kan inte underlåta att med några
ord beröra den tragiska utvecklingen
i Kongo. Förenta Nationerna gör här
ett beundransvärt försök att underlätta
övergången till självstyrelse i ett ordnat
samhälle och förebygga stormaktsingripanden,
som kunde leda till svåra kon -

flikter, ja hota freden. Att Sverige inte
kan eller vill undandra sig medverkan
är klart. Ingen vet ännu hur försöket
utfaller. Motsättningarna mellan en del
kommunistiskt inställda regeringar och
de andra har vad Kongo beträffar trots
allt skärpts. Förenta Nationerna har kastats
in i en allvarlig kris. För små länder
som Sverige är det ännu mera självklart
än för stormakterna att alla ansträngningar
måste göras för att bevara
FN:s möjligheter att utjämna de internationella
motsättningarna och minska
krigsriskerna. Den stora ökningen av
antalet stater, som blivit medlemmar i
FN, är ur en synvinkel välkommen, men
den skapar å andra sidan nya komplikationer.
FN kommer att behöva allt stöd
organisationen kan få. Vi i Sverige ser
det självklart som en angelägen sak att
medverka i alla konstruktiva försök att
stärka Förenta Nationerna.

Låt oss därför skjuta åt sidan sådana
motsättningar som den rörande den
svenska representationen i FN. Det verkar
på något sätt alltför småaktigt att i
en tid av brinnande kris för Förenta
Nationerna i onödan skapa sådana små
konflikter. Medan många svenskar under
fara för eget liv i Afrika söker
främja ordning, utveckling, trygghet och
fred, bör vi här uppe kunna avstå från
onödigt kiv. Jag vädjar till regeringen
att här ta ett initiativ, som höjer vår
utrikespolitiska debatt upp till en värdig
nivå.

Med stolthet läser vi om den svenska
truppens insatser i Kongo. Hur livligt
hoppas vi inte alla att arbetet skall lyckas
— utan att svenska soldater och officerare
skall behöva offra liv och lem.
Men striderna kan få en sådan art och
omfattning, att ett omedelbart hemkal -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

lande av den svenska truppen får övervägas.
Alla hoppas säkert att det inte
kommer att gå därhän.

Vårt land stöder helhjärtat Förenta
Nationernas tekniska, ekonomiska och
medicinska hjälp till utvecklingsländerna.
Med tillfredsställelse konstaterar jag,
att regeringen nu även vill utveckla den
bilaterala svenska hjälpen i väsentlig
mån. Tillfredsställelsen blir inte mindre
av att regeringen nu accepterar de av
folkpartiet i fjol framställda förslagen.
Men behovet är så skriande, att den
svenska hjälpen måste steg för steg utvidgas
i takt med våra personliga resurser
för hjälparhetet. Sverige bör också
föregå med gott exempel vad beträffar
bidragen till FN:s hjälpfonder. Därför
kommer folkpartiet att föreslå en
väsentlig höjning av anslagen för kommande
år. Vi uppmanar dessutom regeringen
att planera för en fortgående
ökning av den bilaterala hjälpen under
därefter följande år. Vi framhäver också
betydelsen av att svenska staten genom
att överta en del politiska risker
stöder de svenska företag, som vill göra
investeringar inom utvecklingsländernas
näringsliv. Här återstår mycket att
göra.

Låt oss inte förbise att de låga priserna
på de råvaror som utvecklingsländerna
säljer till oss ■— den relativa
prissänkningen under senare år på dessa
varor — verkar starkt sänkande på
utvecklingsländernas inkomster men
höjande på vårt lands nationalinkomst.
Vår vinst på denna prisförskjutning till
dessa länders nackdel under senaste
åren överstiger f. n. 100 miljoner kronor
årligen.

Den bästa internationella hjälpaktionen
vore den som kompletterade de direkta
stöd- och hjälpåtgärderna med en
internationell stabilisering av en del
störa världsmarknadsråvarupriser på
skälig nivå. Det skulle ge mer pengar
under smidiga former än någon annan
åtgärd. Svårigheterna är naturligtvis
oerhörda. Men en partiell lösning bör

kunna prövas genom initiativ inom
FN:s ram. Jag uppmanar regeringen att
överväga det bästa tillvägagångssättet
vid en svensk framstöt inom FN i detta
syfte.

Tillåt mig också, herr talman, att utan
närmare motivering uppmana regeringen
att inte alltför länge fortsätta med
sin passiva hållning i fråga om ett närmande
mellan de två stormarknaderna
i Europa. Handelsminister Lange tycks
ha förälskat sig i den i hans tal ofta
uppdykande satsen, att det inte lönar
sig för någon regering att nu binda sig
för bestämda, konkret utformade planer.
Må vara! Men några möjligheter till
initiativ och debattinlägg för att vrida
utvecklingen i önskad riktning har vi
dock. Eller går de svenska representanterna
tomhänta till kommande förhandlingar? Den

som läste statsverkspropositionens
beskrivning av Sveriges ekonomi
och tar del av dess förslag rörande vår
ekonomiska politik kan knappast undgå
att bli slagen av en sak. Framställningen
ger ett intryck av problemlöshet — utöver
det vanliga talet om samhällsekonomisk
balans. Det är naturligtvis angenämt
att vara finansminister, när inkomsterna
flödar så rikligt. Fast herr
Strängs glädje grumlas säkert, när han
ser hur fruktansvärt han räknade fel
för ett par år sedan vid bedömningen
av statsfinanserna. Vi skulle ha haft en
hård statsfinansiell kris för närvarande
om hans bedömning varit riktig.

Regeringens strävan tycks ha varit att
av de flödande statsinkomsterna ge litet
här och litet där till angelägna ändamål.
Ofta är det förslag, som oppositionen
framförde i fjol och som då förkastades
av regeringspartiet. Men av nya tag
märks föga. Dessutom kan man läsa
mellan raderna en tyst bön från regeringen:
Glöm vårt socialistiska förflutna,
glöm vårt nya socialistiska program!
Vi vill eller vågar för närvarande inte
göra något åt den omdaning av samhället
i socialistisk riktning som vi så

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 7

Vid remiss ay statsverkspropositionen m. m.

länge har talat om. Låt oss bevara men
inte skärpa den inre regleringsekonomien
och de höga skatterna. Men låt oss
i övrigt föra en politik av mera liberalt
märke, inte minst vad relationerna till
andra länder beträffar.

Detta är utan tvivel uttryck för en
rättning åt mitten, som måste väcka
lika mycket tillfredsställelse inom det
parti jag företräder som det måste förarga
de unga intellektuella socialisterna
och än mer kommunisterna. Långt, långt
från ungdomens Clarté med dess socialdemokratisk-kommunistiska
förbrödring
har Tage Erlander vandrat. Det
vore otacksamt att inte erkänna detta.

Varpå beror denna utpräglade försiktighet
hos en regering som tidigare fört
djärvare tal, t. o. m. när den i sin krets
hade herr Hedlund och hans vänner? I
likhet med utländska förebilder tycks
herr Erlander ha kommit till slutsatsen,
att rättning åt mitten bör ge största möjlighet
att bevara de politiska konjunkturmönster
som här i Sverige pensionsfrågan
och högerangreppen på välfärdssamhället
förde med sig. En liknande
rättning mot mitten utmärker den konservativa
regeringen i England, som
herr Erlander besökte under valkampanjen
1959. Macmillans seger över socialdemokratiens
engelska broderparti
lär ha starkt imponerat på den svenska
statsministern. Man tror det gärna nar
man läser årets budget och erinrar sig
herr Erlanders TV-framträdande i fjol,
som förde tankarna till den distingerade
engelske regeringschefen. En politisk
skämtteckning i Dagens Nyheter
synes mig träffande karakterisera glidningen
hos vår statsminister. Den avporträtterar
herr Mac Erlander. Ingen
människa skulle komma på den idén att
påstå att herr Erlander har lånat några
drag av Mr. Gaitskell med hans krampaktiga
försök att få litet intellektuellt
sammanhang i labourpartiets politiska
ställning till socialismen och de gamla
socialistiska teserna. Ingenting kan vara
mer främmande för den svenska social -

demokratiens ledning än att följa Mr.
Gaitskell i ett sådant försök till intellektuell
storstädning.

I den mån statsministerns utlandsresor
går västerut och leder till en mindre
extrem politik är de verkligen mycket
nyttiga. Synd bara att han inte år 1959
bad herr Hjalmarson följa med och studera
fördelarna av en politisk rättning
mittåt. Men herr Hjalmarson kanske
reste västerut efter valet —- bättre sent
än aldrig.

Denna vår regerings riktning åt mitten
är särskilt välkommen när den som
nu lett till upptagande av en rad folkpartiförslag.
Regeringen har visserligen
in i det sista fortsatt med sin obenägenhet
att samarbeta med andra partier,
men man har tydligen lättare för
att ett år i efterhand ta upp och genomföra
förslag av liberalt märke som
tidigare framförts från oppositionshåll.

Att regeringen inte går in på en mera
socialistisk politik beror väl till stor del
på tvånget att ta hänsyn till den yttre
liberalisering som samarbetet inom sjustatsgruppen
innebär. Den nationella
regleringshushållningen av socialistisk
typ passar illa tillsammans med den internationella
liberalisering som vårt
land har accepterat.

Tyvärr är regeringen emellertid —
som jag redan har antytt — trög att dra
de riktiga slutsatserna härav. Man har
hejdat sig på socialiseringens väg och
står tvekande t. o. m. i fråga om de fortsatta
skattehöjningarna, även om man
fortsätter att suga på talet om samhällets
växande resurser som på en karamell.
Men avvecklingen av återstående
delar av regleringsekonomien på byggnadsområdet
går långsamt — mycket
långsamt — och på kapitalmarknaden
lär man till och med överväga en skärpt
regleringsekonomi. Intet intresse har
märkts för införande av konkurrens på
lika villkor mellan offentliga och enskilda
företag. Hyresregleringens kineseri
kostar massor av tid, besvär och
pengar, men något levande intresse för

8 Nr 3 Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

förenkling märks inte hos de styrande.
Regeringen står kort sagt med ena foten
kvar i regleringsekonomiens gyttja
i stället för att stiga upp på den liberala
ekonomiens fasta mark.

Något intresse för skattesänkningar
visar inte herr Sträng. Underverk sker
inte. Snarare antyder han att skattehöjningar
kan komma. Uppenbarligen tänker
regeringen på lång sikt fortsätta att
öka den del av nationalinkomsten som
strömmar in till de offentliga kassorna.
Redan nu är denna del väsentligt över
40 procent, cirka 22 miljarder av en
nettonationalinkomst på cirka 53 miljarder.
Genom folkpensionens och
ATP:s växande kostnader — som vi är
överens om — kommer ytterligare 5 å 6
procent av nationalinkomsten in till de
offentliga kassorna i slutet av 1960-talet.
Nära 50 procent av nettonationalinkomsten
skall då passera genom dessa
kassor för offentliga ändamål. Och
ändå kan socialdemokratiska talesmän
med herr Erlander i spetsen bryta staven
över folkpartiets krav på att den
offentliga verksamhetens procentuella
andel av nationalinkomsten inte får
skruvas ytterligare i höjden utöver de
fattade pensionsbeslutens verkan. Hur
långt vill regeringen egentligen gå? Siktar
ni på en offentlig ekonomi, som tar
60 procent av folkets inkomster i anspråk
för distribution och offentlig förbrukning? Ingen

bestrider att många offentliga
behov är eftersatta. Jag tänker t. ex.
på behovet av fler skolor, på vården av
gamla och sjuka och på handikappade.
Växande kostnader för eftersatta grupper
bör självklart förknippas med allvarliga
ansträngningar att förhindra
de missbruk av socialunderstöden, som
nog förekommer särskilt i en del större
städer.

Vad jag vill hävda är att en allmän
riktpunkt för den offentliga verksamheten
— utom pensioneringen — bör vara
att hushålla inom ramen för en oförändrad
andel av nationalinkomsten. En

januari 1961 fm.

sådan politik är väl förenlig med att
skatterna sänks, även om sänkningen
endast kan ske i långsam takt. Ty skattesystemets
progressiva karaktär gör att
oförändrade skattesatser vid stigande
nationalinkomst tillför det allmänna en
växande del av denna inkomst. En fortsatt
utveckling i den riktningen vill
vi inte vara med om.

I somras och före valet framhöll
folkpartiets talesmän, att vi var villiga
att ta ställning till avvägningen mellan
direkt och indirekt beskattning utan
alt ha bundit oss mot en förskjutning
från den direkta till den indirekta. Vi
begär nu en utredning av olika slag av
indirekt beskattning. Det finns en rad
alternativ till herr Strängs omsättningsskatt
att pröva. Vi fasthåller också vid
att en avvägning mellan den direkta
och indirekta beskattningen skall ske
inom ramen för ett sänkt totalt skattetryck.
Detta var precis vad regeringen
i fjol förkastade. Vi fortsätter att arbeta
därför.

I avvaktan på resultatet av begärda
och påbörjade utredningar får mera
genomgripande reformförslag på beskattningens
område anstå. Vi aktualiserar
därför inte i år omsättningsskattens
vara eller inte vara. Den frågan
får tas upp längre fram efter den utredning
jag omnämnde.

De besparingar och inkomstförstärkningar
som vi föreslår bör ge möjlighet
till reformer, som underlättar en konsolidering
av företagen till gagn inte
minst för löntagarna. Dessutom anser
jag angeläget att riksdagens budgetbehandling
eftersträvar att redan före de
störa skattereformerna skapa utrymme
för en höjning av de skattefria ortsavdragen,
vilket skulle ge alla skattebetalare
en kännbar skattelättnad. Kompletterad
med de extra dyrtidstilläggen
för folkpensionärerna vore detta ett naturligt
sätt att avlyfta en del av det extra
skattetryck som omsättningsskattens införande
i fjol medförde. Dessutom skulle
det på ett enkelt sätt förebygga en

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 9

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

del av den automatiska skatteskärpning
som inflationen medför. Riktpunkten på
längre sikt bör vara att steg för steg
lyfta upp de skattefria ortsavdragen vid
både kommunal och statlig beskattning,
så att de kommer närmare ett skäligt
existensminimum än nu.

Vad marginalbeskattningen beträffar
vill jag utan att föregripa den stora
skatteutredningens arbete förorda en
skattereform som från vårt håll framfördes
i fjol. Den proportionella statliga
beskattningen utöver existensminimum,
som vi nu har för inkomster upp
till något mer än 14 000 kronor för gifta
och bortåt 7 000 kronor för ogifta, bör
så småningom utsträckas att gälla för
inkomster väsentligt över dessa belopp.

Jag behöver näppeligen här upprepa,
att vi i folkpartiet liksom hittills fasthåller
att skattepolitiken bör göras mera
sparvänlig. Även bostadspolitiken kan
utformas i denna anda, så att den som
vill spara snabbare erhåller bostad än
som eljest är möjligt. Genom sådana åtgärder
och den fortgående rationaliseringen
bör utrymmet för bostadsbyggandet
kunna vidgas utöver nuvarande
70 000 bostäder. Låt oss inte bädda för
en skärpt bostadsbrist längre fram under
1960-talet, när de störa årskullarna
blir giftasvuxna. Skall en långvarig bostadskris
undgås, måste årsproduktionen
höjas till ca 80 000 bostäder allteftersom
kapitaltillgången ökas.

Från regeringssidan har ofta — och
det sker även i statsverkspropositionen
— stor tillfredsställelse uttryckts över
vår stabila prisnivå. Inslaget av självberöm
har varit tydligt. I själva verket
har Sverige i motsats till flertalet andra
länder på ett år haft en prisstegring på
mer än 4 procent. Härtill kommer att
en kostnadsstegring har inträffat, som
regeringens egna experter väntar i år
skall höja priserna med ytterligare 2 ä
3 procent. En prisstegring på 6 å 7
procent är sannerligen inte prisstabilitet!
Omsättningsskatten infördes vid
en sådan tidpunkt, att den utan tvivel

bidragit till kostnadsstegringen och den
nu väntade prisstegringen.

Vad man framför allt måste fråga inför
dessa i vårt prissystem inbakadf
spänningar är vad som kommer att sk«
med priser, konkurrensförmåga oet
sysselsättning, om även nästa år lönehöjningarna
väsentligt överstiger produktivitetens
tillväxt. En inflationsfara
hotar också om de f. n. låga råvarupriserna
skulle stiga till den mera normala
relationen till färdigvarupriserna. Det
är dessa risker för fortsatt inflation
nästa år, som man väntade att finansministern
framför allt skulle diskutera
på tal om vårt ekonomiska läges problematik.
De utgör ett allt annat än lockande
perspektiv, t. ex. för de stats- och
kommunalanställda, vilkas löneutveckling
det senaste året varit mindre gynnsam
än andra gruppers. Sådana eftersläpningar
bör för övrigt även beaktas
vid prognoserna.

Denna hotande svenska prisstegring
kommer, om den inte uppväges av en
lika stark inflation även i utlandet, att
försvaga vår konkurrensförmåga på
världsmarknaden. Vår guld- och valutareserv
har i år reducerats med ett par
hundra miljoner — ett år av högkonjunktur
för vår export! En fortsatt reduktion
vore synnerligen allvarlig.
Framför allt kan vår fulla sysselsättning
hotas, om näringslivets internationella
konkurrensförmåga sänkes. Offentliga
arbeten å 200 eller 300 kr. per arbetsdag
är sannerligen ingen fullgod ersättning
för vanligt arbete inom näringslivet.
Låt oss inte heller glömma, att
ett land med för hög kostnadsnivå inte
kan vänta den snabba expansion, som
eljest vore möjlig. Den verkliga realinkomsten
blir lägre för både löntagare
och andra än om ekonomiens kostnadsbalans
bevaras, och det är realinkomsten
som människorna är intresserade
av.

Det är vår samhällsekonomis allvarligaste
problem, som jag här berör. Det
måste diskuteras i tid, innan det är för

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

sent. Vad säger nu hr Sträng i statsverkspropositionen
om denna centrala
fråga? Ingenting! Han går förbi den —
han vill inte heller nu lyssna när den
beröres. Risken för svensk kostnadsinflation
diskuteras alls inte i statsverkspropositionen,
medan det andra slaget
av inflation genom bristande samhällsekonomisk
balans behandlas så mycket
mera ingående. Den som läser hans
framställning frestas tro, att hr Sträng
inte är medveten om att det finns två
slag av inflation — låt vara med ett
visst samband dem emellan. Det ena
slaget — efterfrågeinflationen — beror
på en för stor samlad efterfrågan, som
driver upp varupriserna på marknaden.
Det andra är kostnadsinflationen,
som genom högre importpriser på råvaror
och överdrivna lönestegringar
pressar upp kostnader och priser men
sannerligen utan att förbättra löntagarnas
reella läge.

Naturligtvis vet hr Sträng allt detta.
Hans företrädare Ernst Wigforss och
Per Edvin Sköld har åtminstone vid
flera tillfällen inte ryggat tillbaka för
att beröra det känsliga kapitlet och peka
på inflationsriskerna från kostnadssidan.
Men herr Sträng tiger. En fri och
öppen offentlig debatt är första steget
till en tillfredsställande utveckling på
detta område. Det går inte för regeringen
att trycka i buskarna. Jag riktar därför
en bestämd fråga till finansministern:
Hur ser Ni på riskerna för en
från kostnadssidan kommande prisstegring
i år och framför allt en fortsättning
därav nästa år?

Herr talman! Jag nämnde nyss Ernst
Wigforss’ namn. Hans insatser i svenskt
samhällsliv i allmänhet och som finansminister
i synnerhet är så stora,
att jag tror att vi alla — med undanskjutande
av bestående meningsmotsättningar
— vill önska den i dag 80-årige
idépolitikern hälsa och krafter och be
honom vara förvissad om att hans motståndare
i gångna duster lika väl som
hans politiska vänner vill delta i en
lyckönskan.

Regeringens föga välgrundade belåtenhet
med prisutvecklingen har sin
motsvarighet i fråga om skötseln av investeringsfonderna
som medel mot arbetslöshet.
Regeringen dröjde med egna
initiativ och uppmaningar till myndigheterna
att frige dessa fonder. Ännu i
april 1958 var herr Sträng ointresserad
av förslag i denna riktning från herr
Gustafson i Göteborg. Följden av dröjsmålet
blev att de av fonddispositionen
framkallade sysselsättningsskapande investeringarna
till största delen kom till
utförande under tider av hög sysselsättning
— en stor del av dem t. o. m. under
1960 och 1961. Av de belopp på
över 1 miljard kr. som släpptes fria för
investeringar tycks endast cirka en fjärdedel
ha blivit disponibla under 1958.
Större investeringar har skett under
högkonjunkturen än under den försvagade
konjunkturen. Så sent som i augusti
1960 pågick arbeten vilkas totalkostnader
var 648 miljoner kronor. Det
var samtidigt som herr Sträng prisade
regeringens åtstramande politik.

Regeringen tycks för övrigt ha medgivit
att vissa stora investeringar finansieras
ur ännu icke bildade investeringsfonder.
Efter vilka principer har
regeringen vad beträffar investeringar,
som till alldeles övervägande del kommer
till utförande under själva högkonjunkturen,
medgivit investeringsfondernas
och kommande investeringsfonders
användning under högkonjunktur?

Naturligtvis är det svårt att anpassa
sådana åtgärder efter konjunkturerna,
men när man lyckats så illa som regeringen
gjort denna gång får det ändå
vara någon måtta på självbelåtenheten.
För övrigt har även beredskapsarbetenas
tidsfördelning varit föga tillfredsställande.

Det vore lätt att fortsätta kritiken av
herr Strängs finanspolitik, t. ex. när det
gäller hans för några år sedan framförda
princip om totalbalansering av budgeten.
Skattebetalarna borde enligt finansministern
varje år betala alla investeringar
i affärsverk, bostadskrediter

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 11

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

och mycket annat — kanske halvannan
miljard utöver statens faktiska löpande
utgifter. Det skulle i dagens läge betyda
en ökning av skatterna med över 1 miljard
kronor, nära en fördubbling av
omsättningsskatten. Men verkligheten
har äntligen lärt vår envise finansminister
att en högskattepolitik av detta
slag icke accepteras. För folkpartiet,
som ensamt fick ta upp kampen mot
herr Strängs totalbalansering, är det en
källa till stor tillfredsställelse att segern
nu är vunnen. Herr Sträng har återvänt
till mera rimliga statsfinansiella principer.
Han kan ju inte klaga på högkonjunkturen
och presenterar nu ett måttligt
överskott i driftbudgeten. I nuvarande
konjunkturläge är det naturligt
att man skall ha ett inte alltför obetydligt
överskott. Vi kommer genom besparingsförslag
och inkomstförstärkningar
för de närmaste två åren tillsammans
att täcka de nya utgifter och
skattesänkningar som vi föreslår. Både
förslagen till besparingar och utgifter
får full verkan först året efter nästa år.

Herr talman! Låt mig beröra ett par
saker som inte har spelat så stor roll i
debatten under senare år. Det är nu mer
än fem år sedan den individuella kontrollen
av alkoholkomsumtionen avskaffades.
Erfarenheterna har varit till dels
goda och till dels skrämmande. Alkoholismens
och ungdoinsfylleriets tillväxt
är särskilt nedslående. Samhället
kan inte längre fortsätta med sin hittillsvarande
relativt passiva attityd. En
rad åtgärder för forskning, vård och
upplysning måste intensifieras utan
dröjsmål. Och frågan om ytterligare åtgärder
av andra slag måste prövas
i en ny utredning, som bygger på de
fem årens erfarenheter. Det är en av
våra verkligt stora samhällsfrågor det
här gäller.

Över huvud taget skulle jag önska ett
friskare grepp inom det svenska utredningsväsendet.
Det är något stelnat över
våra i och för sig förträffliga kommittéer,
som släpar sig fram genom åratal
av glest hållna sammanträden.

Låt mig ta ett enda exempel på en utredning
av ny typ, som jag tror borde
prövas. Vi behöver ett stort, samlat
grepp över vad jag vill kalla urbaniseringens
problem: folkströmmen till tätorterna,
enkannerligen de större städerna,
glesbygdernas nya läge, när folktalet
sjunker men alla så småningom får bil
så att de kan besöka tätorterna, gängbildningen
och kriminaliteten bland
ungdom som går vilse på storstadens
bakgator, bilstölderna, frånvaron av solidaritet
och samhörighetskänsla mellan
medborgarna i gemen och samhällets
företrädare — speciellt ordningsmakten
— och alla de andra spörsmål som tycks
äga ett samband med den nya folkvandringen
till storstäderna.

Många utredningar sysslar för närvarande
med olika delar av detta spörsmål
och det är säkert riktigt. Men liksom
vi en gång hade en stor emigrationsutredning
i seklets början och två
stora befolkningsutredningar på 1930-talet, tror jag att ett försök till samlat
grepp om urbaniseringens problem vore
värdefullt — självklart i nära samarbete
med nuvarande eller nya specialutredningar.
Kanske kommer det att visa sig
att sociologer och psykologer bör vid en
sådan stor undersökning ges en mera
central roll än ekonomer och statistiker.

1960-talet kommer i många avseenden
att bjuda vårt folk nya förutsättningar,
och nya problemställningar
tränger sig fram. Det är därför jag vågat
antyda, att nya grepp från samhällets
sida kan visa sig fruktbara. Inte
minst tror jag att utbildningen av beteendemönster
och moralregler inom de
nya gruppbildningarna behöver utforskas.
Man vet för litet om de krafter som
djupast orsakar olyckor i den nya miljö,
vari vi människor nu lever.

Tillåt mig, herr talman, att till sist
beröra några spörsmål som rör förutsättningarna
för det politiska arbetet i
vårt land.

Det har efter valet skrivits många
spaltmeter om samverkan inom oppositionen.
De senaste två åren hade det

Nr 3

Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

varit möjligt att uppnå sådant samarbete
på villkor att folkpartiet hade accepterat
bl. a. en utredning om upprivande
av ATP samt folkpartiet och centerpartiet
godtagit en väsentlig reduktion
av första barnbidraget. Detta kunde vi
i folkpartiet av sakliga skäl inte gå med
på, och alla inser nu att ett borgerligt
samarbete på denna grund skulle ha
gjort den socialdemokratiska segern i
fjol ännu större än den blev.

Allt samarbete inom oppositionen är
alltså inte nyttigt. Det kan till och med
förhålla sig tvärtom ur oppositionens
egen synvinkel. Att tala om samarbete
i största allmänhet är tydligen meningslöst.
Frågan gäller: samarbete om vad?
Det år detta som en vettig diskussion
måste röra sig om.

Tillåt mig ett andra påpekande. Det
finns tre oppositionspartier med var sitt
program. Dessa partier kan inte samarbeta
i frågor där de har motsatta meningar.
Folkpartiet kunde inte samarbeta
med högern om att riva ner barnbidragspolitiken,
som vi anser vara ett
sätt åstadkomma skatterättvisa för barnfamiljerna.
Vi måste i stället i den saken
samarbeta med centerpartiet och socialdemokraterna.
Kritik mot oss för bristande
samarbetsvilja för den sakens
skull betraktar jag som en bumerang.

Däremot kan och bör enligt min mening
oppositionspartierna samverka inom
områden där deras samhällssyn är
likartad — framför allt för en liberal
samhällsutveckling mot socialism, för
konkurrens på lika villkor mot privilegier
för offentliga företag, för en fri
ekonomi mot en tvångströja av regleringar,
för en utvecklingsfrämjande
skattepolitik mot en socialistisk oginhet
mot spararna. Åtskilliga andra exempel
skulle kunna ges.

Vi i folkpartiet är alltjämt villiga och
angelägna att bedriva en samarbetspolitik
av detta slag. Högerns och centerpartiets
kursändring på det socialpolitiska
fältet efter valet bör noteras med
tillfredsställelse, bl. a. därför att deras

januari 1961 fm.

hållning härvidlag färgar det allmänna
intrycket av partiernas strävan.

Det finns gamla traditioner av samverkan
mellan alla de demokratiska partierna
i den svenska riksdagen, fastän
den nuvarande regeringen inte gjort
mycket för att bevara dem utom vad
försvars- och utrikespolitiken beträffar.
Vi i folkpartiet vill gärna slå vakt om
dessa traditioner. Jag sade nyss, att
samverkan mellan oppositionspartierna
på en rad konkreta punkter är naturlig
och önskvärd. Lika klart är att kompromisser
i riksdagen mellan regeringspartiet
samt ett eller två oppositionspartier
inte får uteslutas. Ibland kommer
ju alla tre oppositionspartierna
överens med regeringspartiet. Varför
skulle inte ett eller två av dem få göra
det — när det leder till en bättre praktisk
politik? Frånvaron av socialistiska
inslag och nya skattehöjningar i regeringsprogrammet
bör kunna öka möjligheterna
till samarbete mellan regering
och opposition.

Herr talman! Låt mig även hänvisa
till författningsfrågorna. Den andra
kammare, som nu har sin första remissdebatt,
kommer mer än någon riksdag
på fyra årtionden att få syssla med författningsreformer.
Jag hoppas, att den
kommer att gå till historien som skaparen
av en ny riksdag på enkammarsystemets
grund. Svensk liberalism har
alltid stått i främsta ledet när det gällt
en författningsmässig utbyggnad av demokratien.
Aldrig har liberalismen sjunkit
ned till att se detta spörsmål ur det
egna partiintressets snäva synvinkel. Att
göra folket till herre i eget hus, att tillse
att folkviljan avspeglas i de beslutande
församlingarna har varit, är och förblir
liberalismens strävan. Därför förordar
vi nu enkammarsystem, personval inom
det proportionella valsystemets ram, eri
rättighetsförklaring i grundlagen som
stärker skyddet för individens fri- och
rättigheter, ökade resurser för riksdagen
att utöva den kontroll som tillkommer
en demokratisk folkrepresentation,

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

samt en voteringsordning som underlättar
beslut präglade av måttfullhet och
hänsyn.

Vår strävan är allmän demokratisk
samling kring dessa reformer. Vill
svensk socialdemokrati vara med i ett
sådant konstruktivt arbete, skall man
finna att viljan därtill finns i det parti
jag företräder — även om något av de
andra oppositionspartierna bryter sig
ut. Socialdemokratiska diktat — genomförda
med stöd av en kommunism som
kallar diktatur för demokrati — är,
hoppas jag, uteslutna. Statsminister Erlander
har redan sagt ifrån detta vad
en ny valordning beträffar. Det bör inte
mindre gälla de andra störa författningsfrågorna.
Varför då inte satsa på
demokratisk samverkan i anda och
sanning och göra det nu utan att taktiskt
snegla på utgången av 1962 års
landstingsval? Det är ju i år uppgörelserna
i författningsutredningen skall
ske.

Låt mig, herr talman, vidga perspektivet.
Varför skulle inte det politiska
arbetet i vårt land kunna bedrivas i en
friare, mera konstruktiv anda än hittills?
Partierna konkurrerar med varandra
om väljarnas gunst. Varje parti
vill för sina idéer ha så stort inflytande
som möjligt på samhällsutvecklingen.
Oppositionspartierna eftersträvar därför,
att den socialdemokratiska dominansen
i vårt politiska liv skall försvinna.
Det är självklart! Men detta bör inte
hindra ett gott samarbete i riksdagen.
Landet skall styras, reformer måste genomföras.
Partiernas tävlan bör inte
dominera det politiska arbetet så, att
nyttig samverkan försvåras. Delvis är
detta en psykologisk fråga. Onödig irritation
och prestigelusta skulle kunna
dämpas. Viljan att ta hänsyn till andras
mening kan ökas. Det är nog här kärnpunkten
är att söka.

Jag riktar till regeringen denna fråga:
Vill ni bevara de traditioner som finns
beträffande utrikes- och försvarspolitiken,
där de demokratiska partierna

länge verkat för samlande lösningar?
Vill ni eftersträva en behandling i samma
anda av de stora inrikespolitiska
frågorna? Bland dem nämner jag utom
författningsfrågorna även de stora skattereformer
som måste komma om något
år. De olika folkgruppernas gemensamma
intresse av en snabb ekonomisk utveckling
och ett måttligt skattetryck är
här så dominerande över intressemotsättningarna,
att reformer i samförstånd
borde vara möjliga. Vill ni på allvar
söka skapa de finansiella förutsättningarna
för ett ökat bostadsbyggande, så
att bostadskrisen inte skärpes utan avvecklas?
Vill ni utan att vara bundna
av tidigare ståndpunkter fördomsfritt
pröva möjligheterna att öka den enskildes
rättstrygghet?

Men varför fortsätta uppräkningen?
Jag har sagt nog för att ange vad slags
grepp jag förordar. Mina meningsfränder
och jag är villiga att göra vår insats
— att sträva så långt vår förmåga räcker
— för att göra 1960-talet till en ny
era i svensk politik. Kanske är det
viktigare än några rösters förskjutning
hit eller dit, att vi som av Sveriges folk
fått förtroendet att vara dess företrädare
visar oss angelägna om den demokratiska
samverkan, som — det är min
övertygelse — folkets stora flertal önskar.
Vi har möjlighet därtill — därför
har vi också vårt ansvar.

Mot bakgrund av konvulsioner och
konflikter ute i världen — atombomber
som exploderar på försök men som kan
tänkas explodera i strid — ter sig våra
motsättningar här hemma trots allt begränsade.
Varför då inte söka lösa våra
inre problem och göra våra växande insatser
utåt i en ny anda?

Jag efterlyser ett nytt befriande grepp
i svensk politik, som skjuter åt sidan
oväsentliga motsättningar och koncentrerar
allas våra krafter på konstruktivt
arbete.

Herr HJALMARSON (h):

Herr talman! Min ärade företrädare

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

här i talarstolen måste ju ändå vara
glad och tacksam över att både socialdemokratien
och högern alltjämt finns
kvar. Eljest skulle man ju aldrig kunna
utröna var mitten ligger i den svenska
politiken.

Av själva utvecklingens tyngd glider
vi allt närmare samman med det fria
Europa. Småkungarnas tid är ute. Visst
kan samarbetssträvandena möta tillfälliga
bakslag. Men — isoleringens och
självtillräcklighetens politik hör det
förgångna till. Det är för oss alla en
nödvändighet, att vi finner vår plats
och fixerar vår uppgift i den framväxande
fria gemenskapen. Alternativet är
att låta sig införlivas med tvångshushållningens
international. Att stå ensam,
att stå vid sidan av, är omöjligt.

Den diskussion, som pågår om de
tekniska och traktatmässiga förutsättningarna
för och följderna av en allt
intensivare västeuropeisk integration,
blir för var dag alltmer formell. Den är
inte oviktig, men det väsentliga är dock
inte omslagspapperet utan varan. De
möjligheter att manipulera med den
moderna världsekonomiens lagar, som
de olika regeringarna ansett sig ha och
som de summerat under rubriker sådana
som »obeskuren suveränitet», har
visat sig vara tomma men farliga illusioner.
Frågan huruvida de internationella
organisationerna skall ha överstatlig
bestämmanderätt eller ej håller
på att förlora sin mening. Den opinion
som där skapas är på längre sikt mer
vägande än den formella räckvidden
av de beslut, som där fattas.

Det är inte mer än naturligt och
mänskligt, att den genomgripande omprövning
av politikens möjligheter och
målsättning, som måste följa av omställningen
från efterkrigsekonomi till
europeisk fredsekonomi, överallt skapar
gnissel och gny. Det är mycket
gammalt och vant, som plötsligt visar
sig vara bara gammalt. Att en socialdemokratisk
regering får särskilt huvudbry
är inte heller märkvärdigt.

Europa är ju en världsdel, där borgerliga
principer dominerar och regerar,
och socialdemokraterna har byggt hela
sin politik på föreställningen, att det
inte finns några begränsningar i de
maktägandes makt i varje enskild stat.

Vår nådiga överhet ser emellertid väl
bibehållen ut. Den är tillfreds med sig
själv, sin maktutövning och tillvaron
så där i största allmänhet. I ej ringa
omfattning måste detta bero på att den
socialdemokratiska partiledning, som i
kraft av en knapp parlamentarisk majoritet
förbehåller sig att allena styra
riket, tydligen tycker sig äntligen ha
hittat den melodi, efter vilken argumentationen
skall drivas. Man kan möjligen
betvivla att regeringen alltid vet
vad som skall göras. Att den vet vad
som skall sägas är däremot uppenbart.

Det finns ingen anledning att angripa
den socialdemokratiska ledningen för
att den nu rekommenderar så mycket
av det, som den under en följd av år
häftigt kritiserat. Att den utgår från
nödvändigheten att grunda en rörlig
penning- och kreditpolitik på en rörlig
räntepolitik, att den börjat inse att också
spararna fäster avseende vid den ersättning
de får för sin insats, att den
gör sig beredd att, tämligen oberoende
av beviljade anslag, löpande hålla nere
statens utgifter när konjunkturerna så
kräver, att det börjar lossna i bundenheten
vid en orimlig och orimligt stel
bostadspolitik — ingenting av allt detta
skall vi anmäla missnöje mot. Tvärtom.
Inför de möjligheter till en mer meningsfylld
debatt och en mer realistisk
politik, som denna gradvisa sinnesändring
öppnar, kan man till och med finna
sig i att de socialdemokratiska exegeterna
nu gör anspråk på att också ha
uppfunnit vad de hittills lidelsefullt bekämpat.

Om man ändå känner viss tveksamhet,
beror det inte minst på de våldsamma
överbetyg regeringen passar på
att ge sig själv och på den lindrigt sagt
säregna postorderkatalog finansminis -

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

tern låtit sammanställa över allt regeringen
liar gjort och kommer att göra
för de stackars hjälplösa medborgarna.
De skulle tydligen, såvitt herr Sträng ej
hade funnits och kunnat leda dem in på
den enda rätta vägen, ha irrat omkring
i geografien utan att kunna taga vara
på sig själva. Ingen diskussion om vad
staten kan göra och uträtta genom att
lägga beslag på människors arbetsförtjänster
och resurser får någon mening,
om man inte väger detta mot vad människorna
själva skulle kunna prestera,
om de finge behålla en större bestämmanderätt
över inkomster och sparmedel.
Att bara utgå från att pengar, som
staten inte tar hand om, förskingras
och förstörs, är lika tillspetsat verklighetsfrämmande
som att anse, att allt
är bortkastat som man tvingas överlämna
till det allmänna. Självfallet kan
myndigheterna uträtta en hel del för
en miljard. Frågan är emellertid om
inte medborgarna själva kan åstadkomma
mer — framför allt mer av det
de själva vid ett fritt val skulle vilja
ha åstadkommit.

Den stora risken med ofelbarhetsförklaringar
är inte att man lurar andra,
utan att man lurar sig själv. Hos folk
i allmänhet växer det fram en sund
skepsis mot dem, som i ur och skur
påstår sig ha haft och ha rätt. Något
egentligt stöd för tesen, att den finanspolitik
som förts i vårt land på ett avgörande
sätt skulle ha förändrat konjunkturutvecklingen,
finns inte. Ta en
sådan avgörande sak som de faktiskt
genomförda statliga kapitalinvesteringarna.
De har legat på ungefär samma
nivå under vart och ett av de tre ur
konjunktursynpunkt mycket olika åren
1958, 1959 och 1960. Det märkliga är
i själva verket, att dessa investeringar
var lägre under nedgångsåret 1958 än
under högkonjunkturåret 1960. Allt tyder
på att den europeiska konjunkturutvecklingen
varit helt bestämmande
och att finanspolitiken helt enkelt fått
bli vad den blev. I stället för att leva

som han lär, blir finansministern uppenbarligen
också under den närmaste
framtiden tvungen att lära som han
lever.

På sin tid fick vi veta, att i en högkonjunktur
måste statens samtliga utgifter
betalas av löpande inkomster.
Detta kallades totalbalansering. Dess
teori har aldrig varit någonting annat
än uttryck för den till extrem ensidighet
drivna missuppfattningen, att när
staten ger ut pengar i en högkonjunktur
är det ofarligt, när människorna gör
det livsfarligt. Finansministern får nu
ett kraftigt men säkerligen till stor del
tillfälligt tillflöde av statsinkomster att
regera med. Trots detta vågar han inte
ta ordet totalbalansering i sin mun. Att
korthuset skulle rasa har vi alltid trott,
men att det ramlar ihop just i det ögonblick
då inflationsfaran trampar i tamburen
och just när den största skattehöjningen
i fredstid slår igenom statsfinansiellt,
det är ett varsel, som borde
ha föranlett något annat än fryntlig belåtenhet.
Att bara höja utgifterna mer
än vanligt i nedgångstider och skatterna
mer än vanligt i uppgångstider är
inte finanspolitik.

Vårt land tappade valuta 1960, i själva
verket mer än de nära 160 miljoner
som redovisas. Vi gjorde det samtidigt
som ett antal av våra europeiska konkurrenter
fortsatte att öka sina valutareserver
med sådana belopp, att själva
storleksordningen skapade interna problem.
Under ett avvaktandets mellanår,
i skuggan av redan kända utgiftsökningar
för budgetåret 1962/63, planerar
regeringen för nästa budgetår utgiftsstegringar
på mer än 900 miljoner.
Trots en stegring i statsinkomsterna
som, om man väljer rätta jämförelsesiffror,
måste anses närma sig 1 500 miljoner
på ett år eller motsvara mer än 30
procent av vad människorna betalar i
skatt till staten på sina arbetsförtjänster
— trots detta måste regeringen redan
nu signalera risk för skattehöjningar
framöver. En politik av detta

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

slag ger oss inte full konkurrenskraft
för den internationella tävlan, där vi
alla är med och ingen kan sitta på läktaren.

Att produktionskostnadernas stegring
håller sig inom de gränser, som främst
produktivitetsökningarna sätter, är inte
bara ett företagarintresse. Alla, som inser
betydelsen för var och en av stabilitet
i priser och sysselsättning, måste
ha samma inställning.

En erfaren industriman har efter en
ingående analys visat att räntabiliteten,
ställd i relation till det egna realkapitalet,
under senare delen av 1950-talet
sjönk mer än 50 procent i en råd representativa
svenska företag. När det nu
hävdas att den tunga kostnadspost, som
lönekostnaden per arbetstimme är, i år
kommer att stiga med mer än 7 procent,
under det att produktivitetsförbättringen
i bästa fall blir 3 procent, så
återspeglar detta utan någon som helst
tvekan faktiska risker för prisstegringar
och inbyggda sysselsättningssvårigheter.
Den friare och intensivare konkurrensen
har hittills i stort sett skärmat
av kostnadsstegringarna, så att
dessa inte har kunnat slå igenom i mera
påtagliga prisstegringar. Tecken tyder
på att den skärmen håller på att brytas
igenom.

Man kan inte heller bortse från faran
för genomslag i priserna på produkter,
för vilkas prisbildning den internationella
konkurrensen inte är helt bestämmande,
och för den ytterligare
kostnadsstegring över hela fältet som
detta kan dra med sig. Därvidlag betyder
kanske byggnadskostnaderna på
något längre sikt mest. Men framför allt
är det angeläget att erinra sig att det
finns en gräns för möjligheterna att i
längden täcka stigande kostnader utan
prisjusteringar och att den i ett stort
antal fall redan är uppnådd eller överskriden.

Vi måste också göra oss beredda att
ta emot en ökad export från utvecklingsländerna
med deras mycket lägre

lönekostnader. Den förskjutning i kontantlönenivån
som omvandlingen av
pensionssparande till löpande inkomster
inledde förra året har framkallat en
kedjereaktion på hela arbetsmarknaden
som ytterligare skärper läget. Därtill
måste läggas att en utgiftsdrivande
spänning uppenbarligen kommer att
växa fram mellan dem som bara har
folkpension och dem som får ett extra
tillskott till pensionen genom överkompensationen
i obligatoriet.

Borde det inte mot den bakgrunden
kunna åstadkommas en bred politisk
samling kring ett handlingsprogram
med målsättningen att skapa förutsättningar
för kostnadssänkande insatser
ute i arbetslivet? Det ligger fara i uppskov
och dröjsmål. Vi har många olika
slag av främjande här i landet: trafikfrämjande,
turistfrämjande, skidfrämjande
och mycket annat. Är det inte
hög tid att regering och opposition gemensamt
bildar en produktionsfrämjande
arbetsgrupp? Behovet av maskiner
och annan kapitalutrustning varierar
naturligtvis starkt från näring till
näring. Gemensamt för hela produktionslivet
är emellertid att kapitalbehovet
växer snabbt och att den tid under
vilken en maskin är tekniskt och
ekonomiskt högvärdig undan för undan
krymper. Reinvesterings- och nyinvesteringsbehovet
skärps på detta
sätt oavbrutet.

I precis samma riktning verkar den
strukturella nydaning inom svenskt näringsliv,
som direkt eller indirekt följer
av vår samverkan över gränserna.
Därtill kommer för den framtid vi nu
kan överblicka det ofrånkomliga kravet
på investeringar av en omfattning
som kan undanröja riskerna för kostnadsöverslag.

I moderna företag är en årlig investering
av minst 10 000 å 15 000 kronor
per löntagare nödvändig. Detta problem
låter sig där icke lösas genom rätten att
återlåna obligatorieavgiften. På sin
högsta höjd kan därigenom 6 å 7 pro -

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 17

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Cent av de behövliga investeringsmedlen
åstadkommas, även om man utsträcker
återlånerätten så långt detta är
praktiskt möjligt. Sparandet inom företagen,
stora som små, måste därför
främjas genom skattereformer vilka befordrar
konsolideringen och möjligheterna
att internt täcka kommande utgifter
inte minst för pensioneringsändamål.

Sparandet ute bland människorna
måste utbyggas genom brett upplagda
sparfrämjande åtgärder. Den försiktighet
som så snart det gäller sparandet
hotar att övergå till håglös sterilitet
måste vika för nödvändigheten att steg
för steg bygga grunden till en sparinställd
och egendomsägande demokrati.

Vi får inte tveka att göra vad som
måste göras för att på nytt få kapitalmarknaden
att fungera. Vi måste lägga
planerna på kreditmarknadsreglering
på hyllan och ge upp statens anspråk
på prioritet vid upplåning. Vi måste begränsa
de offentliga investeringarna
ipte bara i konjunkturmässiga flaskhalsar
utan också till en nivå som låter sig
förenas med den enskilda investeringskvot
som är nödvändig för stärkt konkurrenskraft.

Detta är ett avvägningsproblem — och
ett svårt avvägningsproblem, det medges.
Just därför borde regeringen ha varit angelägen
att söka kontakt också med den
politiska oppositionen och inte bara avfärda
all diskussion genom att kalla de
investeringar den själv föredrar för basinvesteringar.
Att produktivt arbetande
människor får en chans att försvara sin
sysselsättning och sina arbetsförtjänster
— det är basinvesteringar.

Det genomsnittliga utgiftsläget i vår
ekonomi bestämmes i mycket hög grad
av den utgiftsnivå de politiskt maktägande
etablerar. Underligt nog tycks det alltid
vara svårt att mobilisera måtta och
återhållsamhet när det gäller en utgift,
som kan läggas på staten. Värdet av de
syften utgiften tjänar dominerar då så
eftertryckligt, att den enkla frågan var2
— Andra kammarens protokoll 1961. Nr

ifrån pengarna skall tas helt sjunker undan
i medvetandet. Varje enskild sådan
framstöt kan — isolerad från alla andra
— förefalla förhållandevis oskyldig, i all
synnerhet om man samtidigt talar i allmänna
ordalag om sparsamhet, dock utan
att på något sätt precisera, var denna
skall sättas in. Den ena nya utgiften drar
emellertid den andra med sig. Det samlade
resultatet blir ett utgiftsläge, som
håller nödvändigheten av skärpt beskattning
ständigt aktuell och undan för undan
försvagar motståndskraften mot samhällsekonomiska
störningar.

Benägenheten att visa hoppfull håg
och fantasi i kraven på det allmänna
är visst inte begränsad till socialdemokraterna
— det skall gärna erkännas.
Men den har fått en ordentlig vitaminspruta
genom den omsättningsskatt, som
finansministern anser det påkallat att
hurra för också i år. Farhågorna för
att omsättningsskatten skulle visa sig
utgiftsdrivande har besannats. Julgransplundringen
är i full gång. Det enda
som skiljer plundrarna åt är, att några
tror att fyra procent i oms räcker till
allt, medan andra muttrar något om att
omsen är så lätt att höja.

För oss i högerpartiet står det klart,
att den stegringstakt vi har i de offentliga
utgifterna icke låter sig förenas varken
med en politik, vars mål är ett fritt
borgerligt samhälle, eller med de ansträngningar,
som nu måste göras för att
ge produktionslivet underlag för stärkt
konkurrenskraft. Ett oppositionsparti
måste tyvärr år från år arbeta från de
förutsättningar regeringen skapar. Detta
begränsar handlingsmöjligheterna. Man
måste hela tiden räkna med de politiska
fakta, som majoriteten oavbrutet
åstadkommer och som i regel inte låter
sig förändras över en natt. Trots detta
fortsätter vi att driva den bestämda
återhållsamhetens linje och att sammanfatta
vår aktuella planering i en alternativ
budget — med realistiska siffror,
inte med siffror som konstruerats för
att passa våra syften. I denna budget

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

kommer att redovisas dels de begränsningar
i statsutgifterna, för vilka vi tar
ansvar, och dels den statsfinansiella effekten
av våra skattesänkningar. Med
dessa vill vi inleda en period av successiva
skattelättnader. En sådan är enligt
vår uppfattning bättre än något annat
ägnad att underbygga stabilitet och
framstegstakt. Vi överskattar inte den
omedelbara effekten av våra förslag. Vi
medger att dessa har sitt största värde
som konkreta belägg på en föresats att
ändra rörelseriktningen i den statsfinansiella
utvecklingen. Men är det inte
just detta, herr talman, som framför
allt behövs?

De direkta bördorna på produktionen
måste minskas. Ett bestämt motstånd
måste resas mot planerna på att begränsa
människornas ansvar genom att
flytta över mer och mer av skattskyldigheten
på företagen. Skattebördan
blir inte mindre, därför att någon annan
gör själva inbetalningen för oss. Vi
måste sänka den direkta skatten för de
många skattebetalarna och göra oss beredda
att angripa det allt allvarligare
samhällsekonomiska och samhällsmoraliska
problem, som de orimliga marginalskatterna
på allt vanligare arbetsförtjänster
skapar. Dels är dessa marginalskatter
i och för sig kostnadsdrivande,
dels markerar de den i längden
alldeles ohållbara följden av det nuvarande
systemet — att de inkomstökningar
människor förmår åstadkomma
mer blir inkomstökningar för det allmänna
än för dem själva.

Högerpartiets politik bygger på förvissningen
att människorna vill sköta
mer av sina egna angelägenheter själva.
Den är frihetsbefordrande. Den ger vidgad
självbestämmanderätt men kräver
ansvar. För en sådan politik är det väsentligt
att människorna blir så bra
skickade som möjligt att ta eget ansvar.
Man skall absolut inte överskatta
vad myndigheterna kan göra. Vi vill
inte veta av likriktning och andlig dirigering.
Sådant hör hemma i diktatu -

rerna, inte hos oss. Men blir vi inte på
samma gång medvetna om att vårt alltmer
sekulariserade välfärdssamhälle går
förbi en rad av de frågor, som väger
tungt för oss? Det djupt nedslående är
ju, att samtidigt som våra materiella
resurser ökar, framträder allvarliga tecken
på blottor och brister. Brottsligheten,
disciplinsvårigheterna och de för
svenska förhållanden ovanliga sprickorna
i ämbetsmannaansvaret talar sitt
språk.

Vi måste få till stånd en välfärdssamhällets
reformation. De som från början
har givit oss normerna och mönstren
för våra värderingar har varit kyrkan
och de fria samfunden. Vi måste försöka
att bereda dem ökat utrymme att
göra sig hörda och gällande. För långt
fler föräldrar än man tror är en undervisning
bara om kristendom otillräcklig
och otillfredsställande. De vill att
ungdomarna skall få större möjligheter
till undervisning i kristendom. Enligt
deras uppfattning kan endast en människa,
som själv är engagerad, ge en objektivt
riktig bild. Man kan inte skapa
förståelse för musiken om man själv är
omusikalisk. Detta är ett av de många
problem, där kyrkan och samfunden
måste ta egna, nya initiativ för att möta
människornas anspråk. Dessa kan endast
tillgodoses vid sidan av den vanliga
skolan.

Televisionen, herr talman, har inte
till uppgift att företräda en uppfattning
utan att förmedla uppfattningar. Det
är på intet sätt orimligt att begära, att
den ställer betydligt vidgad tid till förfogande
för program, i vilka kyrkan
och samfunden får framlägga sin syn,
i synnerhet som sändningsmöjligheterna
nu är långt ifrån utnyttjade. Det är
möjligt att besvärliga avvägningsfrågor
lättare kan klaras om den rörelse, som
står för programmet, själv får svara för
hela kostnaden, helt får utforma programmet
och ta ansvaret för det.

Herr talman! Frans G. Bengtsson sade
en gång: »Så fort jag stöter på orden

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 19

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

’Vi lever i en brytningstid’ grips jag av
oövervinnelig leda.» Man kan förstå honom.
Uttrycket är slitet. Men är det
ändå inte så att vi känner oss osäkra,
liksom känner att vi inte bara kan fortsätta
som hittills?

Herr HEDLUND (ep):

Herr talman! Socialdemokraterna i
vårt land har ensamma eller tillsammans
med andra suttit i regeringsställning
i omkring 30 år. Det är en osedvanligt
lång regeringstid. Att socialdemokraterna
har lyckats sitta kvar så
länge beror utan tvekan på att de iakttagit
ett visst mått av moderation.

Den programpunkt som mer än något
annat har givit den socialistiska
meningsriktningen dess särprägel i förhållande
till andra meningsriktningar
är förstatligandet av näringslivet. På
den punkten har man varit mycket litet
angelägen om framstötar i vårt land,
låt vara att socialdemokraterna har förstått
att på andra vägar skaffa sig ganska
omfattande dirigeringsmöjligheter i
samhället. Vid detta tillfälle skall jag
inte göra något försök att ange orsakerna.

Denna något mera moderata inställning
som regeringspartiet alltså har intagit
har ju fört med sig att divergenserna
mellan regeringspartiet och oppositionen
på många punkter inte har varit
så stora. Till väsentlig del har oppositionens
arbete gått ut på att, bildligt
talat, bromsa socialdemokraterna
och i någon mån försöka föra in verksamheten
i andra fåror. Man kan inte
säga att oppositionen har misslyckats
med detta. Tvärtom, i många avseenden
har den haft framgång. Det har dock
inte saknats tvistefrågor av större format.
Som ett exempel från senare tid
kan jag peka på pensionsfrågan, där
centerpartiets linje, som bekant, var en
folkpension på 6 000 kronor till alla
gifta samt frivilliga tillägg ovanpå detta
belopp. Jag kan också peka på omsätt -

ningsskatten, där vi hade två huvudinvändningar.
Den ena gällde sättet för
skattens uttagande. Vi är motståndare
till att den tas ut i detaljhandeln. Den
skall enligt vår mening tas ut antingen
hos tillverkaren eller hos grossisten.
Vår andra invändning var att det samlade
skattetrycket kom att bli för högt
om omsättningsskatten lades till alla
förutvarande skatter. Vi ville ha vissa
besparingar, som vi ansåg nödvändiga,
och därigenom något begränsa behovet
av inkomstökningar.

Eftersom den förda politiken således
inte är någon extrem socialistisk politik,
skulle säkert ett regimskifte i samband
med valet — hur en ny regering
än hade kommit att se ut — inte ha inneburit
någon revolutionerande omvälvning.
En sådan politik hade naturligtvis
fått lov att föras, som inte hade legat
alltför långt från vad genomsnittet
av svenska folket önskar. Det hade blivit
en politik, där möjligheterna till
framsteg tillvaratagits på skilda områden
men där man vinnlagt sig om att
undvika att vi komme att stå inför nödvändigheten
av en ny skattehöjning
vart eller vartannat år. Så har det ju tyvärr
varit under 50-talet. Jag säger
detta trots att, eller kanske så mycket
lättare därför att vi alla i stort sett har
varit orsak till att det har blivit på det
viset. I centerpartiet vill vi emellertid
inte att det skall fortsätta så. Men endast
genom gemensamma ansträngningar
kan det undvikas. Framöver kommer
centerpartiet att i oppositionsställning
arbeta för en dylik politik, d. v. s. verka
för att tillvarata möjligheterna för framåtskridande,
dock inom ramen för vad
som är möjligt utan skattehöjningar. Vi
kommer naturligtvis också att sträva efter
att så småningom genomföra lättnader
i beskattningen. Formen för sådana
skattelättnader få vi återkomma till senare.
Det kan bli fråga om höjda ortsavdrag
vid beskattningen. Det kan också
bli fråga om att hålla nere den kommunala
beskattningen genom att öka de

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

nu urholkade statsbidragen till kommunerna
och landstingen. Det kan naturligtvis
även finnas andra vägar att diskutera.

Vi bör således försöka få till stånd
en allmän medborgerlig samling. I den
mån det inte lyckas får vi försöka oss
på ett mera begränsat samarbete från
fall till fall. Och när det gäller förslag,
där centerpartiet inte lyckas få någon
medverkan från annat håll, får vi inom
centerpartiet naturligtvis finna oss i att
ensamma kämpa för idéer och åsikter
som vi vill framföra.

I dessa allmänna samarbetssträvanden
får det emellertid inte glömmas
bort att det rör sig om olika partier
med skilda program och med väljare
som har olika uppfattning i betydelsefulla
frågor. Varje parti måste bevara
sin profil. Samtidigt finns anledning
besinna att praktisk politik är det möjligas
konst.

När jag säger att en allmän medborgerlig
samling kring olika uppgifter
är önskvärd tänker jag på exempelvis
ungdomsfrågorna — hur vi skall ge de
unga utbildningsmöjligheter, hur de
unga skall få den uppfostran och handledning
som är nödvändig för att de
skall få en god start i livet och för att
de skall bli goda samhällsmedborgare.
Det gäller vidare att tillgodose eftersatta
grupper och vårdområden. Vi måste
effektivt bekämpa brottsligheten för
att på så sätt göra tillvaron tryggare för
medborgarna. På det ekonomiska planet
måste vi se till att näringslivet får möjligheter
till utbyggnad och effektivisering
av produktionen, så att folkets
välstånd kan ökas. Det blir för övrigt
allt angelägnare med effektiva åtgärder
som kan stimulera till nya företag i områden,
som annars allvarligt hotas av
avfolkning.

Alla dessa uppgifter är ju kostnadskrävande.
I dag har vi högkonjunktur.
Men vi har även nu anledning att rätta
munnen efter matsäcken, så att vi inte
vid första konjunkturavmattning möts

av krav på nya skatter. Vårt mål framöver
måste vara sänkt skattetryck.

Samarbetet får naturligtvis inte drivas
på det sättet att verkligen förefintliga
motsättningar döljs eller bagatelliseras,
men vi bör akta oss för att förstora
motsättningarna. Detta sker dock
allt som oftast i det politiska livet. Vi
måste också akta oss för att praktiskt
taget uteslutande uppehålla oss vid vad
som skiljer, så att människorna får den
uppfattningen, att de politiska partierna
är oense om praktiskt taget allting.
Så är det ju ändå inte.

De flesta människor ser fram mot en
fortsatt välståndsökning, även om
många varnar mot en tro att uppgången
skall ske utan varje avbrott. Erfarenheten
ges oss, säger man — och tydligen
med rätta ■—- anledning att räkna med
både goda och dåliga år, låt vara att
man numera kommit till insikt om hur
man skall kapa av högkonjunkturens
högsta toppar och även i någon mån om
hur man skall motverka lågkonjunkturens
svåraste yttringar. Längre har man
faktiskt inte kommit, men det gäller att
arbeta vidare, att pröva sig fram och
när så behövs ta friska tag.

I samhällets intresse måste åt alla ges
en sådan utbildning att de kan göra en
så god insats som möjligt, var och en
på sin plats. Men det är också i ungdomens
eget intresse angeläget att medverka
till att var och en som vill arbeta
sig fram i livet skall ha möjlighet till
detta. Var och en skall kunna bli sin
egen lyckas smed, genom eget arbete
förstås men i ett samhälle som gör sitt
bästa för att skapa förutsättningar för
framgång åt dem som vill komma fram.

Den bild av vårt samhälle, som tecknas
i årets statsverksproposition, är en
bild av ett samhälle med flödande välstånd.
Det råder hög aktivitet inom näringslivet.
Stora grupper i samhället har
fått en reallönestegring som onekligen
är mycket betydande. Gamla tiders Fattig-Sverige
förefaller oss höra till en
mycket avlägsen tid, och ändå är det

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 21

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

inte längre sedan än att jag och många
med mig minns den tiden ganska väl.
Den s. k. gamla goda tiden var nog inte
så värst god för den breda massan av
vårt folk, och alla gläder sig säkert åt
den snabba välståndsstegringen. Men vi
får inte glömma bort att det även finns
andra värden än välståndsstegring. De
gamla sanningarna står sig, även den att
inte allenast av bröd lever människan.
Det finns emellertid tendenser till en
ensidig kvantitetsdyrkan inom politiken,
en kvantitetstro som i skenet av
statsbudgetens mångfald av miljoner så
bländar oss, att vi glömmer sådana problem
för de enskilda människorna som
aldrig kan mätas i procent, index eller
miljoner kronor. Dessutom finns det
många för enskilda människor och
grupper synnerligen betydelsefulla frågor,
som ännu inte lösts. Det är samhällets
skyldighet att se till att de orättvisor
och eftersläpningar, som trots allt
förekommer i betydande utsträckning,
verkligen avskaffas. Jag tänker t. ex. på
raden av verkliga låginkomstgrupper.
Jag kan nämna hantverkare, ett stort
antal jordbrukare och andra. Jag tänker
också på enskilda och grupper som helt
eller delvis ställts utanför samhällets
alla kvantitativt så imponerande välfärdsanordningar.

Vi i centerpartiet vill skärpa vaksamheten
i politiken, så att de människor
och grupper, som glömts bort eller kommit
i kläm mellan de stora kollektiven,
också skall bli delaktiga i välståndsstegringen.
Men vi vill också kämpa för
en politik som är ägnad att stärka
känslan för ansvar, ansvar för familjen,
ansvar inför kommande släktled och
över huvud taget gentemot människorna
både inom och utom landets gränser.
Jag tänker här särskilt på utvecklingsländerna
och stödet till vad man skulle
kunna kalla deras framstegspolitik.

Låt mig säga några ord om budgeten
och det statsfinansiella och ekonomiska
läget. Det finns anledning till en viss
tillfredsställelse över budgetöverskottet

men också till bekymmer över den
krympande valutareserven. Att vi lever
upp en del av våra utländska pengar är
naturligtvis inte så lyckligt. Vi bör besinna
att vår valutareserv reellt sett är
en tredjedel mindre än för tio år sedan.
Och trots att vi på det sättet tär på våra
reserver, blir det kostnadsstegringar
som förvandlar en del av inkomststegringarna
till luft. Det måste nog bero på
att vi skyndat för fort och sökt ta ut
större inkomstförbättringar än det funnits
underlag för i produktionen.

Tittar man sedan på de olika utgiftsposterna
i budgeten, finner man att de
flesta är sådana som vi är överens om.
Det i finansplanen numera förekommande
avsnittet om det statsfinansiella
flerårsperspektivet kommer, om det utvecklas
vidare, säkert att få stor betydelse.
Man har — som vi i centerpartiet
vid åtskilliga tillfällen pekat på
— anledning att räkna med att framtidsbedömningar
på detta område skall
kunna medverka till att förhindra att vi
helt plötsligt befinner oss i den situationen,
att vi beslutar om stora utgifter
utan att samtidigt klara ut var pengarna
skall tas. På kommunalt håll, t. ex. i
rikets andra stad, har man praktiserat
metoden med flerårsbudget och, som
det uppges, inte utan framgång.

När herr Ohlin här uttalar en skeptisk
inställning till totalbudgetresonemanget
vill jag gärna instämma med honom,
så mycket mer som jag praktiskt
taget vid varje tillfälle, då denna term
lanserats här i riksdagen, givit uttryck
för den meningen, att en totalbudget
knappast kan vara till något större gagn,
presenterad inför allmänheten, eftersom
totalbudgeten ständigt måste uppvisa
ett underskott. Allmänheten måste
på det sättet få en ganska egendomlig
uppfattning om budgetläget — underskott
ständigt. Jag tror att det bland
annat med hänsyn härtill inte är någon
större fördel att så hårt hålla på total
budgetbalansering som tidigare skett.
Nåja, det är en sak som jag uppehållit

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 19G1 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

mig vid tidigare, och jag har inte anledning
att mera gå in på den frågan nu.

Kastar vi så en blick på statsverkspropositionens
olika delar, finner vi att
utbildningen har särskilt uppmärksammats,
och det naturligtvis med all rätt.
Jag vill uttala min glädje över det.

60-talet betraktas allmänt som ett decennium,
där krafttag skall sättas in på
utbildningens område. Enhetsskolan
skall förverkligas över hela linjen. Den
praktiska utbildningen måste särskilt
uppmärksammas, så att den får en ställning
likvärdig med andra utbildningslinjers.
Den högre utbildningen måste
också förstärkas. Men jämsides med
denna utbyggnad av undervisningsväsendet
måste vi naturligtvis sörja för
att det finns ekonomiska resurser för
utbildning. Ingen får på grund av brist
på medel hindras att få den utbildning
som han har håg, lust och fallenhet
för. Stipendie- och studiebidragssystemet
bör ändras. För de studier som
följer omedelbart efter den nioåriga
skolan, d. v. s. gymnasier, yrkesskolor
och fackskolor bör det finnas både ett
generellt stöd och ett behovsprövat sådant.
På högskole- och universitetsnivån
bör man övergå från det nuvarande
blandade systemet med naturastipendier,
räntefria statliga studielån och statlig
kreditgaranti till en enhetlig form.
Denna bör utgöras av räntefria studielån
av i stort sett nuvarande typ men i
kombination med en partiell avskrivning
efter fullgjorda studier. För den
som inte tagit studielån av detta slag
bör motsvarande avskrivning kunna
ske, t. ex. genom ett avdrag på skattens
slutbelopp under ett lämpligt antal år.

När man talar om ekonomiska framsteg
kommer man osökt in på ett ekonomiskt
problem som ständigt har aktualitet,
nämligen det sparande som
sker hos de enskilda människorna. Storleken
av vad svenska folket spar är ju
avgörande för hur mycket vi kan lägga
ned i fabriker, kraftstationer, bostäder
o. s. v. Det ställs ständigt nya krav
i detta avseende.

I nuläget skärps dessa krav av stormarknaderna
i Västeuropa. Vissa delar
av företagsamheten behöver öka sina investeringar
för att kunna utnyttja den
nya marknadens fördelar och andra
måste göra det för att motstå det tryck
som kommer på hemmamarknaden.

Den mest eftersträvansvärda lösningen
på kapitalproblemet är givetvis en
ökning av det totala sparandet. För att
inte i detta sammanhang misstänkas för
någon överdrivet kritisk inställning vill
jag klart ge vid handen att det enskilda
sparandet i vårt land inte är dåligt. Det
är en sak. En annan sak är att det behövs
mer. Vi måste arbeta för att öka
delta sparande till förmån för hela
vårt näringsliv. Det har förekommit
många förslag till stimulans av sparandet
— än på det ena, än på det andra
sättet. Man har lagt ned en hel del
pengar också på att nå resultat. Men
man kan utan vidare säga att resultatet
hittills har blivit tämligen magert. Det
hindrar inte att vi här liksom på andra
områden, där det inte gått precis så
som vi velat, måste ta nya tag och arbeta
vidare. Det bör göras nya försök
att främja sparandet.

Vi tycker att man bör pröva en likvärdig
stimulans av allt personligt netosparande
eller nysparande, lämpligen
genom ett avdrag på skattens slutbelopp
med en viss procent av det sparande
som har presterats under året.
Avdraget bör gälla alla former av sparande,
banksparande, amorteringssparande,
aktiesparande, sparande i obligationer,
i investeringar, i rörelse eller
fastighet, försäkringssparande. Alla dessa
former bör medföra rätt till avdrag
på skattens slutbelopp, såframt ett nysparande
eller nettosparande har skett.

Detta är den ena huvudformen i vårt
alternativ. Den andra är ett allmänt
sparkonto, en allmän motsvarighet till
det s. k. skogskontot. När sådana konton
utnyttjas binds en betydande samlad
sparvolym på relativt lång sikt och
möjliggör en ökning av investeringarna.

I fråga om fördelningen av de till -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

gängliga kreditmedlen för olika ändamål
har vi som bekant haft erinringar
att göra mot den politik som förts. Vi
måste fullfölja vår linje från i våras, att
en viss del av krediterna reserveras
för den mindre företagsamheten. En reformering
av företagsbeskattningen i
syfte att underlätta för de mindre företagen
bör också övervägas. Det kan måhända
ske genom ett skattefritt grundbelopp
av årsvinsten, ett slags ortsavdrag
vid beskattningen. Nyetableringar
bör också underlättas. I det syftet kan
vi i vårt land liksom man gjort på några
andra håll tänka oss en skattelättnad för
de första åren.

När det gäller välståndsökningen
glömmer många emellertid att den inte
fördelar sig jämnt. Därför måste en
allmän grundtrygghetsskapande politik
föras. Alla måste å ena sidan ha klart
för sig att de får lov att göra rätt för
sig när de är friska och arbetsföra men
å andra sidan också veta att de har en
grundtrygghet garanterad vid tillfällen
då en sådan behövs. Från samhällets sida
bör man i enlighet härmed föra en
politik som å ena sidan inskärper nödvändigheten
för alla att ta ett ansvar
men som å andra sidan ställer till förfogande
den vägledning och den rådgivning
som skall göra den enskilde
bättre skickad att själv träffa ett förnuftigt
avgörande. Jag skulle till exempel
tro att vägledningen vid valet av
yrke inte är tillfredsställande. Den behöver
nog radikalt förbättras.

Ett påfallande drag i vårt näringslivs
utveckling är ju den rationalisering och
den strukturförändring som under senare
år försiggått i ett accelererat tempo.
Det är emellertid inte bara den industriella
sidan av näringslivet som på
det sättet är föremål för en hastig och
genomgripande utveckling. Även jordbruket
befinner sig mitt inne i en period
av stora förändringar.

I fråga om näringslivets lokalisering
är det säkert nödvändigt med friska,
okonventionella tag om man skall kun -

na bromsa flykten från landsbygden,
den avfolkning som sker av stora delar
av vårt land. Hindra den kan man naturligtvis
inte, men man kan i någon
mån bromsa den genom lämpligt avpassade
åtgärder.

Man talar om jordbruket som en
stagnerande näring. Jag undrar om det
är riktigt. Jag undrar om inte jordbrukets
produktivitetsstegring under 1950-talet faktiskt var större än industriens.
Det tyder ju inte precis på att jordbrukarna
har suttit med armarna i kors.

Ibland har den uppfattningen skymtat
i debatten kring jordbruksfrågorna
att det svenska jordbruket skulle ställa
större anspråk på konsumenternas kassa
än jordbruket i andra länder. Det är
en missuppfattning. Det har vi tidigare
försökt påvisa här i kammaren. Saken
har nu tagits upp av regeringen. I direktiven
till den arbetande jordbruksutredningen
har en jämförelse gjorts mellan
de priser, som Sveriges jordbrukare
får, och dem som betalas till jordbrukarna
i andra länder i Västeuropa. Jordbruksministern
framhåller, att av länderna
i Västeuropa är det endast Danmark
och Nederländerna som genomgående
har lägre priser till jordbrukarna
än Sverige. Så ligger det faktiskt till,
trots att de svenska jordbrukarna har
högre produktionskostnader på grund
av den allmänt höga kostnadsnivån i
vårt land. Dessa uttalanden innebär enligt
min mening ett ganska gott betyg
för det svenska jordbrukets produktionskraft
och kan måhända utgöra underlag
för en mera allsidig och lidelsefri
diskussion om jordbruksfrågor.

En sak som jag i detta sammanhang
inte kan gå förbi är dyrortsgrupperingen,
som är en av vårt partis gamla käpphästar.
I årtionde efter årtionde har vi
bekämpat denna dyrortsgruppering. Vi
har sagt att detta dyrortssystem är lika
föråldrat som det gamla indelningsverket
var vid tidpunkten för dess upphävande.
Detta har hjälpt oss föga i våra
strävanden att snabbt få bort dyrorts -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

systemet. Visserligen har vi haft tillfredsställelsen
att se den lägsta dyrortsgruppen
försvinna ur systemet för
några år sedan och nu den andra gruppen,
men hela systemet bör bort. Det
saknar enligt vår mening reellt underlag
utom så till vida att man för vissa
delar i norr får tänka sig avstånds- och
kallortstillägg. När skall det slutliga steget
tas för att få bort den här underliga
krumeluren framför allt i svenskt skatteväsen? De

politiska meningsbrytningarna
kan ibland förefalla hårda. Jag tror inte
att så har varit fallet i dag. Kanske kan
de också ge intrycket av att de i alltför
stor utsträckning gäller olika tekniska
detaljer i ett alltmer komplicerat samhälle.
Det kan därför vara på sin plats
att understryka, att vårt politiska arbete
ändå gäller människorna, hur vi bäst
skall utforma samhället för medborgarna,
dagens och morgondagens medborgare.

Det är ur den synpunkten vi ställer
stora och ökade krav på samhället för
uppgifter som vi måste lösa gemensamt
och solidariskt. Det gäller som jag sagt
utbildningen, grundtryggheten för alla,
sjukvården, förutsättningarna för näringslivet
i form av kraftförsörjning,
vägar och kapital. Vi skall ha klart för
oss att det är kostnadskrävande uppgifter.

Målet är, som jag sade, människan,
men medlet är också enligt min uppfattning
i första hand den enskilda
människans insatser. Jag är övertygad
om att takten i framåtskridandet i första
hand beror på vilka möjligheter vi kan
ge människorna till initiativ och företagsamhet.
Småföretagsamheten — för
att nu tala om den — inom olika delar
av näringslivet har här sin stora värdeskapande
betydelse. Det är vår uppfattning
att vi bör hjälpas åt att skapa så
goda förutsättningar som möjligt för
den enskilda människans initiativ och
verksamhetslust.

Vi säger kanske ofta att sextiotalet

ställer oss inför nya och stora problem.
Det kan vara sant. Men det är kanske
riktigare ändå att uttrycka saken på
det sättet, att den snabba tekniska utvecklingen
har givit oss nya stora möjligheter
att skapa ett bättre samhälle.
Jag tror att det är mera riktigt att se
saken på det sättet än att tala om de
svårigheter och problem som tornar
upp sig. Och problemen gäller ju hur
man på bästa sätt skall kunna ta till
vara möjligheterna till gagn för människan.
Det perspektivet gäller inte
bara vårt lilla land. Vi är lyckligt lottade,
och det må vara en självklar uppgift
för oss att i mån av vår förmåga
medverka till en ljusare tillvaro för
folken i de länder som har det svårt
ocii besvärligt.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag har ju haft tillfälle
att inför det svenska folket presentera
budgeten i olika sammanhang, men jag
tycker nog att den debatt som har förts
här i dag har präglats av ett så pass
sporadiskt botaniserande på enskilda
punkter i statsverkspropositionen, att
jag faktiskt tvingas att ta kammarens
uppmärksamhet i anspråk för en mycket
kort och summarisk repetition, av
de grundläggande tankarna i budgeten.
En remissdebatt är ju det tillfälle nätstatsverkspropositionens
principer i allt
väsentligt skall debatteras.

Jag vågar säga att tack vare den relativt
starka statsfinansiella utveckling
som vi har kunnat avläsa under senare
år jämsides med andra åtgärder på penningpolitikens
och arbetsmarknadspolitikens
område kan vi i dag — liksom
under de senaste åren — glädja oss åt
ekonomisk balans och prisstabilitet.
Samtidigt har vi en aktivitet över hela
fältet inom näringslivet och inom den
offentliga sektorn, en aktivitet som vi
emotser även inom den kommunala sektorn
och som ligger väl i nivå med de

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 25

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

mest utpräglade högkonjunkturåren under
1950-talet. För dagen har vi också
en lägre arbetslöshet än vad vi har haft
tidigare under det gångna decenniet.

De senaste årens ekonomiska politik
har spänt över ett schema av statlig aktivitet
i nedgångstider och statliga återhållande
och dämpande åtgärder under
uppgångstider. Jag anser detta vara en
dokumentation på den följsamhet som
budgetpolitiken måste ha med hänsyn
till konjunkturväxlingarna. De säsongmässiga
åtgärderna i utjämnande och
balanserande syfte har nu drivits med
starkare ambitionsgrad än tidigare. Jag
erinrar om de överenskommelser som
under fjolåret träffades med kommunerna,
företagarna och de anställda inom
byggnadsbranschen, kompletterat
med de specialaktioner för dämpning
som den statliga verksamheten fick underkasta
sig och som medförde att vi
klarade fjolårets sommarhalvår utan
överslag i ekonomien och att vi innevarande
vinter har en bättre och jämnare
sysselsättning än tidigare. Det försöket
är inte någon engångsåtgärd; det
kommer att upprepas nu i vår. Vi skall
försöka utbygga det ytterligare, finslipa
metoderna, allt i den meningen att få
säsongutjämningen så pass fullständig
som möjligt.

De penningpolitiska åtgärderna har
ju reducerat och pacificerat en inflationsfarlig
banklikviditet. Medan bankernas
likvida tillgångar ökade med
3 000 miljoner under tiden november
1958—november 1959, har banklikviditeten
från november 1959 och fram till
november 1960 reducerats med drygt
500 miljoner. Den ökade likviditeten var
en ofrånkomlig följd av den aktiva sysselsättningspolitik
som vi förde och som
tvingade staten till en stor upplåning.
Problemet var att pacificera den, när
konjunkturen vände. Jag föreställer mig
att man kan ge oss det erkännandet, att
regeringen har lyckats tämligen bra
med detta, dels genom aktiviteten i form
av statliga obligationslån, där vi under

fjolåret reducerade banklikviditeten
med 1 300 miljoner och förde över den
på långa räkningar, dels genom investeringsfonderna,
som gav 770 miljoner
och som även band dessa belopp för en
visserligen icke så lång men dock ganska
väsentlig tidsperiod. Riksbanken
gjorde vidare en del marknadsoperationer.
Drygt 2 000 miljoner av denna
banklikviditet pacificerades genom de
åtgärder, som vidtogs på den penningpolitiska
fronten.

Ser man 1960 i den ekonomiska politikens
ljus, så har jag tidigare anfört —
och jag vågar väl även göra det här —
att året har varit gott. Vi redovisar en
allmän inkomststegring på 8 procent,
samtidigt som vi har stabila priser. Industriens
produktionsökning uppskattar
man till 7 procent och den totala
produktionsökningen till 4 procent. Jag
tvekar inte att säga att den överraskande
höga inkomstökningen, med bibehållen
prisstabilitet, naturligtvis förklaras
av att åtskilligt av företagens vinstmarginaler
här har verkat såsom en buffert.
Man har kunnat höja lönerna, vilket
naturligtvis skett genom en reduktion
av de tidigare ganska höga vinsterna.
Investeringarna har legat 4 procent
över 1959 års höga nivå, och vår utrikeshandel
har varit utomordentligt progressiv.
Vi har haft en export, som överstigit
13 000 miljoner kronor, och en
import på över 14 500 miljoner kronor.
Det är rekord i båda riktningarna. Våra
sjöfartsinkomster har inte helt räckt
till för att fylla denna klyfta. Vi har
därför en valutaförlust som nu, när den
definitiva siffran kan fastställas, är ungefär
160 miljoner kronor. Denna valutautveckling
är naturligtvis en varningssignal
i det mycket heta konjunkturklimat,
som vi onekligen lever i. Vi
har haft en avtappning i vår valutareserv
under 1960; vi presumerar att vi
även under 1961 kommer att få räkna
med en fortsatt valutaavtappning.

Om förlusten i valuta är en följd av
ökad lagerhållning — och all erfarenhet

26 Nr 3 Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

visar att man i tider av uppgående konjunkturer
och med vissa tendenser till
prisstegringar har en benägenhet att
även öka sina lagerreserver — och i
den mån den ökade lagerhållningen
hänför sig till typiska importprodukter
av råvaror och halvfabrikat, är naturligtvis
denna valutaförlust, som vi avläser
den, inte oroande eller skrämmande.
Valutan ligger inte i riksbanken
utan i ökade lagervärden hos industrierna
och hos företagen, och det är ungefär
samma sak. Skulle däremot valutaförlusten
och den negativa bytesbalansen
vara ett resultat av en för stor intern
efterfrågan i landet, är läget naturligtvis
en varningssignal, som man
får ta under allvarligt beaktande. Vår
något bristfälliga lagerstatistik har inte
gett mig möjlighet att svara på denna
fråga. Jag vill minnas att man har uppskattat
lagerökningarna under 1960 till
ungefär 700 miljoner. I vad mån detta
fördelas på råvaror och helfabrikat vågar
jag inte ha någon allmän uppfattning
om.

När vi ser på det år vi nu är inne i
— och det är ju det som är det avgörande,
när vi skall presentera en budget,
som skall ha sin funktion i konjunkturpolitiken
under nästa budgetår,
budgetåret 1961/1962 -— är det helt naturligt
att man försöker göra en överblick
över förhållandena ute i världen
och med ledning av den överblicken,
hur fullständig eller bristfällig den än
må vara, dra sina slutsatser.

USA är ju en gammal riktrote för
konjunkturutvecklingen i världen, mera
förr än i dag. Man har väl ändå anledning
att räkna med en effektivare och
mera energisk politik efter presidentskiftet.
Skall det finnas någon korrespondens
mellan Kennedys valprogram
och hans praktiska politik kommer det
att bli resultatet, och jag utgår ifrån att
en sådan korrespondens finns. Just nu
är emellertid USA:s ekonomi på gränsen
mellan stabilitet och nedgång, och
frågan är, om den nya regimen skall

januari 1961 fm.

kunna vända den till en uppgång. Vissa
förhoppningar bör man kunna ha därvidlag.

I råvaruländerna kan man utläsa
sjunkande råvarupriser, vilket är ett uttryck
för en viss depression i dessa
länder. Där spelar naturligtvis Amerikas
förenta staters interna konjunktur
en alldeles avgörande roll på grund av
att den nationen är en så stor köpare av
råvaruländernas produkter.

I Europa däremot, vår närmast kringliggande
och dominerande marknad, är
det ju ingen tvekan om att konjunkturen
är klart uppåtriktad. Vi har där att
räkna med en fortsatt högkonjunktur.
Vi kan avläsa vissa aktuella prisstegringar,
vi kan konstatera en synnerligen
obetydlig arbetslöshet och på sina
håll en klar brist på arbetskraft, en situation
som vissa europeiska länder hittills
inte har stått inför men som de
nu får se i ansiktet.

Det är mot denna bakgrund regeringen
har sagt sig, att vi bör presentera en
budget som är återhållsam, som fyller
sin funktion i konjunkturpolitiken på
det sättet, att det inte stimulerar utan
snarare dämpar och verkar återhållande.

Jag vet att många har sagt, att den
politiken ju innebär, att man riktar sig
mot expansionstendensen inom den privata
industrien. Det har anförts här
ifrån oppositionsledarhåll, att man, om
man skall ha någon chans att klara sig
i framtiden, inte ett ögonblick bör reflektera
på att hålla igen den investeringsaktivitet
och investeringsvilja, som
man kan avläsa på den privata sektorn.

Emellertid får ju allt detta bedömas
inom ramen för våra reella resurser och
möjligheter. Bara vackra omskrivningar
om investeringsviljan får inte leda
till att investeringsverksamheten får
rycka vidare, om det betyder, att samhällsekonomien
går ur balans. Det är,
ärade kammarledamöter — jag är angelägen
om att understryka det — betydligt
lättare att från centralt håll sti -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

mulera och aktivisera en konjunktur,
som har benägenhet att stagnera, än att
dra åt skruvarna i en konjunktur, som
håller på att gå ur spår. Man behöver
inte ängslas över att regeringspolitiken
skall innebära en dämpning på längre
sikt i den privata sektorns aktivitet.
Om det över huvud taget skall innebära
en dämpning är det helt enkelt motiverat
av nöd, någon annan dämpning strävar
man inte efter, men skulle man resonera
rent allmänt, eftersom detta är
en bedömning, som bygger på internationella
förhållanden, och göra gällande,
att en stimulans behövs, kan en sådan
åstadkommas praktiskt taget från
dag till dag genom räntesänkningar, genom
liberalare kreditpolitik och genom
ökade anslag framför allt inom arbetsmarknadsstyrelsens
område, där ju regeringen
har i sin hand en fullmakt
som gör att den omedelbart kan öka efterfrågan
med icke mindre än 300 miljoner.

I detta läge har vi haft ett behov av
att, om jag får använda uttrycket, planera
åt båda hållen. Budgeten är ett uttryck
för den återhållsamma linje, som
Vi tror konjunkturen kräver. Samtidigt
har de statliga verken fått i uppdrag
att se över sina beredskapsplaneringar.
Vi har vidare varit ense om att ge kommunerna
de ekonomiska resurser som
behövs för att även dessa skall kunna
lägga upp en beredskapsplanering i
form av byggen, låt mig säga på skolans
och yrkesskolans område, för att
här snabbt kunna sätta i gång, om läget
så skulle kräva. Vi vågar tro på en produktionsökning
för 1961 på ytterligare
4 procent, d. v. s. samma ökning av folkhushållets
resurser, som vi har kunnat
tillgodoräkna oss under 1960. Vi vet att
vi får en mycket livlig investeringsverksamhet
med industrien och kommunerna
som de mest aktiva sektorerna. De
enkäter som vi gjort i fråga om industriens
investeringsönskemål visar att
dessa är väl så höga som för ett år sedan.
Industrien satsar måhända mera i

år på den maskinutrustning som är nödvändig
till följd av att byggnationerna
under de senaste åren i stor utsträckning
har fullföljts.

Kommunernas investeringar är mycket
noggrant prövade i alla kommunala
församlingar. Samtliga är irriterade
över de ytterligare utdebiteringshöjningar
som i både primär- och sekundärkommunerna
vuxit fram under senare
år. Det oaktat har kommunerna
något större anspråk på investeringar
för byggnation, helt enkelt därför att
dessa uppgifter är av sådan karaktär
och valör att man inte står till svars
med att avhålla sig från att göra dessa
investeringar. Men bara den allmänna
atmosfären mot bakgrunden av de kommunala
utdebiteringshöjningarna ger
oss anledning tro att kommunerna inte
går fram med några oöverlagda projekt.
Trots detta betraktar vi i dag kommunerna
som en av de mest aktiva sektorerna
på investeringarnas område. Staten
har i detta läge fått hålla sig i bakgrunden.
De statliga investeringarna
ökar inte. Bostadsbyggandets höga nivå
håller vi dock uppe, och där kan man
säga att det råder en brist i teoriens balanserande
karaktär. Den höga bostadsproduktion,
som vi släppte fram under
lågkonjunkturen, bibehålies i dag. Men
detta är ett uttryck för att vi just på
detta område är så angelägna att komma
till rätta med ett socialt missförhållande,
att vi där får ge vissa koncessioner
— även om en finsmakare skulle anse
att det skär sig mot budgetens följsamhet
till konjunkturerna.

Vi räknar med en inkomststegring på
närmare 8 procent och en fortsatt livlig
utrikeshandel. Man kan väl därför
säga att framtiden lovar gott, om den
lugna och stabila atmosfär, som förelegat
under senare år, även i framtiden
blir rådande. Detta förutsätter bl. a. att
vi, som jag sade förut, i sommar får till
stånd en överenskommelse. Vi vill försöka
att använda den vägen för att dämpa
ned en aktivitet, som i annat fall

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

kommer att visa sig vara för stark. Det
har nämnts i debatten — jag tror det
var av herr Ohlin -— att vi måste vara
uppmärksamma på det internationella
perspektivet i en friare marknad. Och
visst är vi väl det. Jag kan ge herr Ohlin
rätt i att vi kommer att få inrätta oss
efter den alltmera markerade graden av
ekonomiskt samarbete, integration och
marknadsförhållanden av större format.
Det ger naturligtvis vissa perspektiv på
framtiden. Mycket har talats därom under
de senare åren.

Herr Ohlin tillät sig att anklaga regeringen,
och nämnde uttryckligen handelsministern,
för bristande energi i
fråga om den eftersträvansvärda lösningen,
nämligen ett samgående mellan
de sex och de sju staterna. Handelsministern
kan svara för sig själv och kommer
väl att göra det litet senare, men
tillåt mig ändå säga att när det gäller
de sju staternas attityd gentemot de sex
har de sju på ansvarigt håll varit helt
eniga bl. a. om förhandlingsmetoden och
om framgångstakten. Herr Ohlin känner
mycket väl till alla de komplikationer
och besvärligheter som ligger i den
stora uppgifter att samordna den europeiska
ekonomiska marknaden. Personligen
har jag sagt tidigare, och jag kan
säga det igen, att får bara handelsmässiga
och ekonomiska värderingar vara
avgörande, har vi hopp om att lyckas,
ty dessa värderingar kommer då att
helt överensstäma med de sju staternas
sätt att attackera detta problem.

Vi har ett annat område på det europeiska
samarbetsfältet, nämligen en alltmer
genomgående samordning av de
monetära problemen. Där är vi anslutna
till den monetära unionen och är beredda
att ta konsekvenserna därav. Vi gör
om det gamla OEEC-organet till ett nytt
OECD-organ, där även Nordamerikas
förenta stater och Kanada går in som
medlemmar. På dess dagordning står
frågan om en samordnad ekonomisk politik
och även ett samordnat ekonomiskt
mål, d. v. s. den fulla sysselsättningen

under bibehållen prisstabilitet. Medlen
hit kan man diskutera, men naturligtvis
kommer bara den omständigheten, att
vi energiskt går in i den verksamheten,
att ge någonting för framtiden. Det hoppas
vi på.

När dessa frågor diskuteras har man
alltid kommit med ett pekfinger, som
man är något försiktigare att hytta med
när det gäller löntagarna och fackföreningsrörelsen
men som man är mycket
angelägen att hytta med när det gäller
finansministern och skattepolitiken.

En mycket vanlig anmärkning, när
de europeiska frågorna diskuteras, är
att vi i vårt land har ett så relativt högt
löneläge, att det medför risker för våra
konkurrensmöjligheter. Mot detta skulle
jag vilja säga, att detta vårt relativt höga
löneläge mer än väl kompenseras av
den svenska industriens effektivitet. Vår
industri har inte till skillnad från andra
länders, som vi nu skall konkurrera
med, vuxit fram i drivhusluft, och den
har inte heller vuxit fram under någon
speciell subventionspolitik.

Vi är ett lågtulland, och i den mån
som den europeiska integrationen och
utvecklingen fortsätter kommer det att
innebära en gradvis sänkning av ländernas
tullbarriärer och därmed också
en gradvis förstärkning av den svenska
industriens konkurrenskraft på den
marknad vi ser framför oss.

En annan alldeles utomordentligt viktig
faktor i denna jämförelse är att
svensk fackföreningsrörelse har en positiv
inställning till industriens rationaliserings-
och effektiviseringsproblem,
en attityd från arbetarhåll gentemot arbetsplatsens
förhållanden som sannerligen
inte är så vanlig ute i världen.
Att detta är av ett oerhört värde tror
jag vilken industriman som helst är beredd
att understryka. Jag vill också i
min egenskap av finansminister framhålla,
att vi har en förmånlig företagsbeskattning
här i landet. Om man ser
den såsom den bör ses och tänker inte
bara på själva skatten utan också på

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

avskrivningsregler och lagervärderingsregler
torde den svenska industrien ligga
väl till.

I den budget som nu presenteras har
vi ett driftöverskott på bortåt en fjärdedels
miljard och en upplåning på dryga
miljarden. Budgeten redovisar en klar
anpassning till konjunkturväxlingarna.

I förhållande till det budgetår som nu
har passerat innebär den en nedgång
av den statliga upplåningen med 600
miljoner kronor, vilket har sin åtstramande
och dämpande effekt.

Jag skall inte trötta kammaren med
en upprepning av vad budgeten innehåller.
Var och en av kammarens värderade
ledamöter har sitt speciella intresse
för något avsnitt av budgeten och
dessutom ett allmänt intresse för denna
som helhet och har naturligtvis redan
läst den. Tillåt mig ändå säga, att den
reformverksamhet som har präglat regeringens
förslag till riksdagen under
senare år fortsätter.

Man har karakteriserat denna budget
som en mellanårsbudget, där ingenting
speciellt händer. På sina håll har man
efterlyst en mera programmatisk, stimulerande
uppläggning av finansplanen
än den som här har presenterats. Jag
tror nog, att svenska folket givit sin anslutning
till den förda politiken på
grund av vad den har inneburit för den
fulla sysselsättningen och aktiviteten
på olika områden. Visst finns det väl
åtskilligt som vi vill ha bättre och föra
vidare, men regeringen har sagt sig, att
en fortsättning av den politik som har
vunnit svenska folkets förtroende och
en utveckling i den takt som är möjlig
utan att riskera den ekonomiska balansen,
vilken är så utomordentligt angelägen
även mot bakgrunden av de europeiska
perspektiv, som jag nyss anförde,
bör vara en riktig politik. Därför
innebär den nya budgeten att hela den
reformverksamhet som har bedrivits i
fråga om undervisning, yrkesutbildning,
sjukvård, ungdomsvård, fångvård, de eftersatta
minoriteterna, kulturgiven, stu -

diesociala åtgärder, bostäder, arbetsmarknad
och vägbyggande i städer —
vilket är speciellt aktuellt i år — går
fram på bred front. Jag har inte kunnat
uraktlåta att inregistrera, att när så småningom
den allmänna opinionen fått
tillfälle och tidsutrymme att studera
den budget som nu lagts på riksdagens
bord, liar den kommit underfund med
att denna kanske inte är någon specifik
mellanårsbudget utan en budget som
karakteriseras av hela den positiva och
progessiva politik, som socialdemokratien
satt i centrum under sin tid i regeringsställning.

Jag kanske vågar säga något om framtidsutsikterna.
Framför allt herr Hedlund
var av den uppfattningen att det
vore ytterst välkommet, angeläget och
nödvändigt att se litet längre fram än
bara på det kommande budgetåret. Herr
Hedlund tog som modell Göteborgs
stads kommunala politik med dess treårsplaner.
Detta projekt präglas av mycket
intressanta idéer och principer och
är ett uttryck för den sparvilja som
praktiskt taget alla kommunala församlingar
nu måste visa, men den kommunala
budgeten behöver inte ta rikspolitiska
hänsyn, utan för den är kommunens
bekymmer väl tillräckliga. Riksbudgeten
måste med den uppgift den
har i konjunkturpolitiken vara mer
flexibel — om jag får använda det uttrycket;
jag har nyttjat det tidigare, så
herr Ohlin behöver inte protestera om
jag gör det igen. Om man bara har detta
som utgångspunkt är det alldeles
självklart att man inte kan lägga fast
besluten för alltför många år framåt.
Man kan inte säga: »Nu har vi så mycket
pengar att röra oss med att vi får
anpassa utgifterna efter dessa tillgångar.
» Det kan en kommunal församling
göra, liksom en enskild företagare, och
för honom är det god och riktig politik.
Staten har emellertid ett särskilt ansvar;
om den enskilda sektorn ställer
människor arbetslösa och utan inkomster
måste staten vara beredd att träda

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

in och ersätta inkomsterna. Därmed
bryter man sönder alla dessa fina flerårsplaner,
om man ställer konjunkturmässiga
anspråk på budgeten. Icke förty
är det riktigt att se framöver och gärna
göra denna översikt från förutsättningen
att man har att räkna med en lugn
och stabil ekonomi.

Vad har man då att röra sig med?
Att planera efter att inte något speciellt
händer med konjunkturen, kan
man ju alltid ha som riktrote. Jag har
också i finansplanen anmält att en sådan
flerårsbudget kommer att presenteras
i den kompletteringsproposition
som riksdagen får på bordet vid månadsskiftet
april—maj 1961. Om man
emellertid sätter sig ned och funderar
på framtiden, kan man väl säga sig att
med en normal ökning av nationalprodukten
på 3 å 3,5 procent kommer människornas
inkomster under det närmaste
budgetåret att öka och samtidigt
även skatteinkomsterna. Den normala
ökningen av skatteinkomsterna beräknas
till ungefär 600 miljoner kronor,
och detta motsvarar, med några reservationer,
utgiftsstegringen i nästa års
driftbudget.

Går vi däremot till budgetåret efter
det nästa, möter vissa extra utgifter av
icke föraktlig omfattning, vilka denna
kammare och medkammaren i samfälld
enighet liar beslutat om. Därest den allmänna
reformverksamheten skall fortsättas
på de områden som jag nyss
nämnde — och tingens egen logik bjuder
detta — skall de svenska folkpensionärerna
den 1 juli 1962 få ta det
andra steget i standardlyftning, och
detta kommer att kosta i runt tal 200
miljoner kronor. Vi vet också att nästa
års riksdag måste lösa frågan om invalidpensionen,
och hur den än löses
— om kostnaden fördelas med fifty—
fifty på stat och kommun eller om det
blir ett överslag för den ena eller andra
parten — är det totalt fråga om en
kostnadspost av, jag skulle gissa, ungefär
samma storlek som beträffande folkpensionerna.

Jag har bara sagt detta för att visa
att årets budget inte ger utrymme för
den julgransplundring som herr Hjalmarson
ansåg att den kunde aktualisera,
inte för hans egen del, om jag fattade
honom rätt, men på andra håll.

Enligt gängse språkbruk talar man
om »stark» eller »svag» budget. Vi har
emellertid kanske kommit därhän, att
detta sätt att definiera budgeten skulle
kunna ersättas med begreppet samhällsekonomiskt
riktig eller oriktig budget.
Detta överensstämmer bättre med
det ansvar som vi har i rikspolitiken
och även när det gäller förverkligandet
av det större marknadsområde som vi
nu står inför. Det har många gånger
sagts att en hemmalagad inflation innebär
en ganska omöjlig utveckling i
dagens värld, men vi bör fortfarande
kunna föra en progressiv politik, med
bibehållen stabilitet och även bibehållna
skatter under den tid som rimligtvis
kan överblickas. Jag är inte beredd att
nu göra några deklarationer om skattesänkningar.
Jag inskränker mig till att
säga att skattehöjningar bör kunna undvikas
under den tid som kan överblickas,
om vi tillräckligt ansvarsmedvetet
handhar vårt fögderi. Balans utan inflation
ger full sysselsättning och maximal
produktionsökning och därmed
också maximal takt i standardhöjningen.
Synkronisering av offentliga och
enskilda investeringar till en harmonisk
enhet är det mål som vi eftersträvar.

Herr talman! Efter detta mitt försök
att något så när koncentrerat presentera
budgetens bärande tankegångar
vill jag säga några ord med anledning
av partiledarnas inlägg under dagens
debatt.

Jag tycker mig ha funnit en genomgående
ton av avspänning i dessa anföranden
— i varje fall galler det herr
Hedlunds anförande. Herr Hjalmarsons
anförande präglades, efter vad jag kunde
finna, av en påtaglig moderation och
herr Ohlin försökte också i sitt inlägg
föra fram en del samlande tankegångar,

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

även om de gamla invektiven trots allt
fanns med i riklig mängd. Men herr
Ohlin skulle inte vara den han är, om
han skulle ha undvikit sådana uttryck.

Om det är fråga om en ärlig vilja till
avspänning — och jag har ingen anledning
att betvivla det — hälsar vi
från regeringsbänken detta med tillfredsställelse.
Vi har under de senare
åren fått arbeta i ett hårt politiskt klimat.
Vi liar aktualiserat vissa frågor av
avgörande betydelse, trots att vi har
varit medvetna om att regeringen därvid
satsat sitt vara eller icke vara. Enligt
våra bedömningar har det inte funnits
någon väg udenom, utan vi har
måst ta dessa risker. De frågor som vi
sålunda fort fram har gett upphov till
en frän och mycket tillspetsad allmänpolitisk
debatt i landet. Denna fränhet
och tillspetsning räckte i varje fall till
den 18 september i fjol.

Om nu dessa avspännande tongångar
räcker inte bara i dag utan litet längre,
hälsar vi självfallet detta med tillfredsställelse.
Det viktigaste för regeringen
är att kunna driva en riktig politik med
så stor anslutning som möjligt från den
svenska riksdagen.

Herr Ohlin började sitt anförande
med vissa ting som gav perspektiv
utanför det speciellt budgetära och ekonomiska
området. Jag utgår ifrån att
statsministern längre fram får tillfälle
att ventilera de frågorna.

Herr Ohlin sade att han på en punkt
i budgeten skulle kräva väsentliga ökningar
av utgifterna. Det var närmast
utlandshjälpen han aktualiserade. Årets
budget innebär kraftigare tag för utlandshjälpen
än som varit vanligt under
senare år. Vi är allesammans, tror jag,
intresserade av att göra något för utvecklingsländerna.
Regeringens förslag
på den punkten visar också en mycket
progressiv vilja. Just nu finns det på
många håll de som anser att regeringens
förslag här är för snålt tilltaget. Jag
tror inte man har riktigt klart för sig
alla de engagemang som vi faktiskt är

involverade i på detta område. Jag skall
bara som allra hastigast nämna vad vi
gör för att lämna bistånd till utvecklingsländerna.

Vi har ökat den egentliga hjälpverksamheten
— i den mån denna karakteriseras
av hjälpanslagen, anslagen till
Kongofonden, utvecklingsfonden och
de olika hjälporganisationerna m. m. —
från 1958/59, när dessa bidrag uppgick
till 14 miljoner kronor, till detta budgetförslag
där dessa bidrag sammanräknade
utgör 61 miljoner kronor. Vi är
anslutna till valutafonden som arbetar
med stabiliseringskrediter i huvudsak
till utvecklingsländerna. Vi är också
anslutna till Internationella banken och
Internationella finansiella korporationen,
som båda efter sina speciella regler
verkar på investeringsområdet med
alldeles avgörande vikt lagd vid utvecklingsländerna.
I valutafonden har vi
satsat 194 miljoner svenska kronor. Vi
har tagit kreditgarantier för väsentligt
högre belopp. I världsbanken har vi
satsat 103 miljoner kronor och i Internationella
finansiella korporationen 5,7
miljoner. Det är över 300 miljoner kronor.
Vi ställer dessa pengar räntelöst
till förfogande vilket innebär, att en
årlig kontribution på drygt 15 miljoner
kronor den vägen går till utlandshjälpen.
Vi satsar åtskilligt i den europeiska
fonden. För närvarande utnyttjar man
där 10 miljoner kronor av svenska bidrag.
Vi har andra bilaterala krediter
till de s. k. europeiska utvecklingsländerna;
det rör sig om 15 miljoner kronor
och kanske mera. Kostnaderna för
FN:s styrkor i Ghaza och i Kongo har
hittills belöpt sig till 75 miljoner kronor.
Vi har fått 25 miljoner kronor tillbaka
från FN och vi hoppas vi skall få
mera restituerat, men vi har i varje fall
utan att tvekande dra på målet satsat
de pengar man har begärt. I fråga om
exportkreditgarantier — det vet den
här riksdagen — tog vi ett krafttag under
fjolåret. De privata investeringarna
i utvecklingsländerna belöpte sig

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

1960 till 145 miljoner kronor, som utgjordes
av export av kapital, av tjänster
och av tekniskt utbildade arbetare.

Det finns inom OEEC uppgjorda tabeller
över i vad mån de olika länderna
internationellt har engagerat sig i
utvecklingshjälpen. Sverige skäms inte
för sin plats i den tabellen.

Självfallet har jag inte med detta velat
vända armbågen till för alla dem
som nu kommer med goda tankar om
att öka på utvecklingshjälpen, men jag
tillåter mig att hysa den uppfattningen
att det förslag regeringen här har lagt
fram är ett förslag som utifrån dagens
budgetära och finansiella utgångspunkter
är välavvägt. Vi hoppas kunna gå
vidare kommande år. Problemet med
den internationella hjälpen löses inte
från dag till annan. Vi vill allesamman
ha ut det bästa möjliga värdet av våra
pengar, och då tarvar denna biståndsverksamhet
sin planering och sina
överväganden. Jag vill ge herr Ohlin
rätt på en punkt — eller kanske det var
herr Hedlund eller herr Hjalmarson
som sade det, det är möjligt, ty alla tre
var ni ju inne på det — nämligen att
om man vill hjälpa utvecklingsländerna
måste man försöka hjälpa dem på sikt.
Man skall ge dem chansen till den interna
utvecklingen som gör att de sedan
kan stå på egna ben. Man vinner
inte detta enbart genom att säga att vi
nu skall hjälpa dessa länder med att
exportera sina råvaror. Det finns hos
var nation som successivt bygger upp
sin egen produktion en mycket märkbar
strävan att inte bara vara råvaruleverantör
åt andra och högre utvecklade
länder utan även kunna exploatera
sina egna naturtillgångar så, att de kan
slåss på världsmarknaden med färdiga
produkter.

Det har sagts -— och det är också riktigt
— att den bästa hjälpen man kan
ge utvecklingsländerna är att bibehålla
en full sysselsättning och en hög och
jämn konjunktur samt att icke bromsa
importen av produkter från dessa län -

der genom att uppföra höga tullbarriärer
utan vara mån om frihandeln i
detta ords rätta bemärkelse. Då måste
man emellertid också ha klart för sig
de problem som uppstår när man diskuterar
detta. Jag hoppas att vi skall
vara vuxna och inte hesitera när man
i en kanske förödande priskonkurrens
med svensk produktion kommer och
vill sälja produkter på den svenska
marknaden. Entusiasmen och intresset
för utlandshjälpen bör då vara så stark,
att man inte utan vidare kryper bakom
protektionistiska uppfattningar utan är
beredd att säga B när man sagt A.

Många av dessa utvecklingsländer —
jag skall ta ett mycket talande exempel
— har kanske inte annat än frukt
att sälja. Just nu förs en diskussion med
de svenska fruktodlarna om vi skall
hindra den utländska importen av
frukt till dess de svenska äpplena är
sålda eller om vi skall vara så fördomsfria
och utvecklingslandsvänliga så att
vi tar konsekvensen av att prismässigt
och konkurrensmässigt kämpa på denna
marknad.

Jag tillät mig säga detta bara därför
att när detta problem skall attackeras
så visar det sig medföra så pass
djuplodande konsekvenser, att man bör
ha klart för sig vart det bär. Jag menar
inte att detta anförande skall ta bort
entusiasmen och viljan. Entusiasmen
och viljan bör dock byggas upp på reala
fakta som konsekvensen av engagemanget
innebär.

När jag lyssnade på herr Ohlin fann
jag något som gjorde att jag kanske
måste beslå honom med bristande logik
i argumentationen. Han menade att
just nu kännetecknas socialdemokratien
av en rättning mot mitten, en strävan
efter att hålla herr Ohlin under
armen, populärt talat — ty det är ju
herr Ohlin som står i mitten, även om
herr Hedlund gör anspråk på den posten
emellanåt. »Herr Erlander har kommit
långt ifrån Clarté.» När präglade
Clarté socialdemokratiens regerings -

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 33

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

program, herr Olilin''? Vi skulle ha glömt
socialismen. Herr Ohlin slutar sedan
med vissa inlägg som skulle ge vid handen,
att socialdemokraterna fortfarande
är lika dogmatiskt socialistiska som
vi alltid varit.

Ja, vad är socialdemokratiens politik?
Det är inte — även om jag nu kanske
är elak mot någon clartéist — vad
man som ung student kanske talar om
i en debatt på ett Clarté-möte. Socialdemokratiens
politik är en politik för
folket i det land där vi bygger och bor.
Denna politik omslutes och gillas av
det svenska folket. Det kan sammanfattas
i att vi vill ha bort den gamla
otryggheten på ålderdomen, vid sjukdom
och under arbetslöshet. Vi vill ha
full sysselsättning, vi vill göra landet
till en god hemvist för de svenska medborgarna.

Visst skall man ha någonting av ett
rättesnöre för att inte tappa bort sig
i det dagliga bestyret. Vi har också ett
rättesnöre. Herr Ohlin kan läsa det nya
program som partikongressen tog i somras.
Han kommer där att finna att de
bärande motiveringarna ändå finns
kvar och att det inte bara är tillfällighetspolitik
utan att det finns en idé och
en tanke bakom. Detta kan man tyvärr
inte alltid säga om folkpartiets linje.

Herr Ohlin presenterar oss som ett
parti som håller på att gravitera mot
mitten och som glömt bort Clartés eldande
toner. Han fortsätter sedan —
och han har fortsatt därmed så sent
som till den 18 september i fjol — med
att presentera oss som raka motsatsen.
Omsättningsskatten var ju den största
skattesocialiseringsoperation som har
genomförts i detta land enligt herr Ohlin.
ATP var ju ett försök att socialisera
kapitalmarknaden här i landet. Vad
är det vi har slagits om under de senare
åren? Det är ATP och omsättningsskatten
och de har drivits igenom mot
oppositionens mycket respektabla ansträngningar
att hindra det. Den här
debatten har herr Ohlin fört 1957, 1958
3 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr

och 1959 och jag har inga garantier för
att herr Ohlin — när han släpps loss i
frihet — inte kommer att fortsätta och
tala om skattesocialisering och kapitalmarknadssocialisering,
även om det i
dag var opportunt att tala om hur socialdemokratien
numera i själva verket
blivit ett liberalistiskt parti.

Herr Ohlin frågade, hur långt regeringen
vill gå. Siktar man på 60 procent
i offentlig regi? Herr Ohlin hade ett bud
på 80 000 lägenheter när det gäller bostadsbyggandet
och ett, efter vad jag
har förstått, ordentligt överbud beträffande
utlandshjälpen. Nu sade visserligen
herr Ohlin, om jag inte hörde fel,
att han var beredd att ställa balanserande
krav i form av nya inkomster
eller besparingar av olika slag. Om herr
Ohlin konsekvent vill gå på denna linje,
kan jag i princip inte attackera honom
för överbudspolitik. Jag är dock mycket
intresserad av på vilka områden
herr Ohlins skattehöjningar eller besparingar
sätter in, och jag förbehåller
mig självfallet rätt att där få vara med
och diskutera.

Herr Ohlin gjorde vidare en reservation,
när han talade om sitt bostadsbyggnadsprogram
på 80 000 lägenheter. Han
säde: »i den mån kapitaltillgångarna
ökar». Det var en mycket väsentlig reservation.
I den mån kapitaltillgångarna
ökar här i landet kommer herr Ohlin
att finna, att regeringen är med på att
bygga inte bara 80 000 utan kanske
t. o. m. 90 000 lägenheter om det är
möjligt. I den mån kapitaltillgångarna
ökar och vi kan göra en fair fördelning
mellan alla de intressen, som vill vara
med om att dela de ökade kapitaltillgångarna,
då finns det i och för sig ingå
begränsningar när det gäller hur mycket
vi vill göra. Det är ju just de bristande
kapitaltillgångarna och vårt intresse
av att kunna fördela dem på ett
vettigt sätt, som gjort att den eller den
enskilda sektorn kan framstå som underförsörjd.

Herr Ohlin tog upp frågan om pris3 -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

stegring och valutareserv. Jag har redan
i mitt lilla inledningsanförande berört
begreppet valutareserv, och jag
skall nu saga några ord om prisstegringarna.
Vi har sedan november 1958 och
fram till dags dato haft en konsumtionsprisstegring
i vårt land på ungefär
5 procent. Detta gäller även om jag
räknar med praktiskt taget hela 1958, så
jag kan säga detta om alla de tre åren
1958, 1959 och 1960. Under dessa år
har konsumentpriserna höjts med 5
procent. Någonting mellan 2,5 och 3
procent är en följd av den generella varuskattens
prisstegrande effekt. Jag kan
kanske säga 2,7 eller 2,8 procent. Detta
var ju ingen prisstegring, som så att
säga löpte iväg av sig själv. Det var en
prisstegring, som vi alla var på det
klara med att vi måste ta, en konsekvens
av omsättningsskatten, vilken
vi klart och öppet såg i ögonen och var
beredda att acceptera, eftersom den inkomstförstärkning
omsättningsskatten
gav var nödvändig. Med prisstegringar
menar man val i allmänhet de stegringsfenomen,
som är en följd av åtgöranden,
vilka man så att säga inte direkt själv
dirigerar eller behärskar. Man kommer
då fram till att det ligger kvar drygt två
procents prisstegring under dessa tre
år. Det är mindre än en procent per år,
och om man inte har alltför magistrala
och långtgående anspråk, må väl en
sådan prisutveckling i den allmänna debatten
kunna presenteras som ett stabilt
prisläge.

Jag har framför mig en lista, ett försök
av den europeiska organisationen
för ekonomiskt samarbete att bedöma
hur prisutvecklingen har varit i de olika
länderna under tiden 1958 och fram
till dags dato. Belgien har haft en prisstegring
på 2 procent, Danmark 4,
Frankrike 9, Nederländerna 6, Norge 2,
Schweiz 1, Storbritannien 3, Sverige 5,
Västtyskland 4, Österrike 4 och Förenta
staterna på någonting mellan 2 och 3
procent. Tar man bort den prisstegring,
som var en följd av omsättningsskatten,

så skäms inte Sverige för sig vid denna
jämförelse, och inte heller om man tar
med denna prisstegring. Dessutom kanske
man bör understryka att prisstegringen
naturligtvis har samband med
det svenska folkets löner och inkomsthöjningar.
Jag fann det något underligt
i herr Ohlins inlägg, när han dels kritiserade
vad han kallade en avsevärd
prisstegring ocli sedan underförstått
gjorde gällande, att vissa arbetargrupPer
* detta fall stats- och kommunalanställda
— släpade efter i sina lönerörelser.
Nu är det sista en sanning med
mycket stora modifikationer. Jag tror
att civilministern är beredd att omvittna,
att han, när han har satt sig vid förhandlingsbordet,
å regeringens vägnar
accepterat en kompensation för den eftersläpning
som ägt rum, och jag föreställer
mig, att samma justering blivit
ett faktum även inom den kommunala
sektorn.

Hur ser man på riskerna för en kostnadsinflation
under 1961 och 1962? Ja,
jag har i stort sett sagt vad som kan
sägas i min inledande översikt över
budgeten. Man kan naturligtvis dra
fram, att man i nationalbudgeten kommit
fram till en inkomststegring under
1961 på cirka 8 procent och att man
har en produktionsstegring uppskattad
till 4 procent. Hur skall nu dessa poster
kunna förenas utan prisstegringar?

Jag tror inte att det kan förenas utan
prisstegringar. Frågan är bara hur man
skall hålla den prisstegringen så låg
som det ligger i mänsklig förmåga att
göra. Vi har haft den skillnaden en gång
tidigare, och då fick vi ingen prisstegring.
Jag förklarade det med att åtskilligt
av företagens vinster har gått åt
för att anpassa löneutvecklingen till vad
den blivit och utan att priserna har
stegrats.

Vi har fortfarande en marknad, som
kännetecknas av god tillgång på varor.
Mängdkonjunkturen är med andra ord
fortfarande ett faktum. Kostnadssidan
är nu den avgörande, säger herr Ohlin.

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 3o

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Men kanske bör vi ändå se denna sak
i perspektivet av en större internationell
marknad. Och så mycket kan vi då
avläsa som att kostnadsstegringen i vissa
av våra mest avgörande konkurrentländer
under 1960 har varit minst lika
stark som i vårt land, kanske ännu starkare.
Och när vi nu kommit dithän att
vi inte har någon arbetskraftsreserv att
ta till, samtidigt som vi har det höga
varv i ekonomien som kännetecknar
störa länder i Europa, så kommer lönerörelsen
i andra länder säkerligen att
motsvara de lönerörelser vi kan räkna
med här i landet och som för 1961 är
avtalsmässigt bundna för såväl LO:s
medlemmar som för tjänstemännen.

Sedan skall jag inte ta upp frågan
om den s. k. totalbalanseringcn, vilken
herr Ohlin inte kunde underlåta att beröra.
För några dagar sedan deltog jag
i en debatt på Nationalekonomiska föreningen.
Då anklagade nationalekonomerna
mig för att ha frångått den rikliga
tanken på totalbalansering. Även
herr Hedlund tog upp den frågan och
sade att totalbalanseringen passar i varje
fall inte i vårt politiska klimat. Ja,
det är möjligt att denna underliga företeelse
betraktas på olika sätt, beroende
på om man är nationalekonom eller politiker.
Det betyder i så fall att vi här
måste betrakta herr Ohlin som politiker,
inte som nationalekonom.

Totalbalanseringens tanke är ingen
annan än den att när man har en stark
högkonjunktur, så skall budgeten vara
mycket stram. Då räcker det inte med
att den är neutral, utan då skall den som
det heter vara kontraktiv. När begreppet
totalbalansering lanserades, arbetade
vi inte med den aktivitet som vi
gör i dag över hela det politiskt-ekonomiska
fältet. Då var våra bedömningar
sådana att vi trodde att finanspolitiken
skulle dra en större del av lasset än
vad den egentligen orkar med. Våra bedömningar
i dag är att det behövs två
hästar för lasset, både finanspolitiken
och penningpolitiken. Och min bedöm -

ning är att totalbalanseringen inte är
lika aktuell och nödvändig i dag som
när den tillämpades 1956.

Herr Ohlin slutade sitt anförande med
att tala om förutsättningarna för det
politiska arbetet bär i landet. Jag vet
inte om han då inkluderade även regeringspartiet
i sina perspektiv, men i
varje fall fick jag det intrycket att han
vände sig direkt till herr Hjalmarson
för att tala om att förutsättningarna för
ett borgerligt samarbete är att högern
gör avkall på den politik som man där
traditionellt har lanserat i riksdagen
under senare år. Herr Hjalmarson är
väl inte helt överraskad av det beskedet.
Det har ju herr Ohlin tidigare givit
offentligt. Och om herr Ohlin kan påverka
herr Hjalmarson i det fallet, så
besparar han regeringen mycken argumentation.
Tv åtskilligt av den tid som
vi fått använda till sådan argumentation
har gällt just herr Hjalmarsons
med fog betecknade reaktionära politiska
inslag, som inte passar ihop med
den uppfattning vi här i riksdagen har
och som finns ute hos det svenska folket.

Nu har herr Ohlin emellertid tidigare
haft en ganska stark veneration för herr
Hjalmarsons linje på vissa punkter. Om
herr Ohlin efter den 18 september i
fjol fått en annan attityd, så är det bara
bra. För någon vecka sedan läste jag ett
uttalande av förre medlemmen i herr
Ohlins parti och förre ledamoten av
denna kammare, herr Königson. Herr
Ohlin får väl dementera hans ord, om
han anser det lämpligt. Men även om
herr Ohlin betraktar herr Königson som
något av en trojansk häst, så är det inte
alldeles uteslutet att herr Königson talar
sanning. Han säger så här: »Ju starkare
högern blev, desto benägnare blev folkpartiet
att i sin politik avvika åt höger.
Från mina åtta år i partiets riksdagsgrupp
kan jag inte påminna mig behandlingen
av en enda fråga av större
betydelse utan att högerns uppfattning
haft en stark inverkan på folkpartiets
ställningstagande.»

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Nu gick det ju illa för herr Hjalmarson
i det senaste valet, och det är möjligt
att det har satt så mycket råg i
ryggen på herr Ohlin att vi får en klarare
skiljelinje mellan folkpartiet och
herr Hjalmarson — naturligtvis under
förutsättning att herr Hjalmarson i stort
sett håller linjerna, och det fick jag ett
intryck av att han ändå till nöds skall
försöka med.

Herr Ohlin ställde också vissa frågor:

Har vi att förvänta en traditionell
enighet i fråga om utrikespolitiken och
försvarspolitiken? Jag hoppas, herr
Ohlin, att vi därvidlag har att förvänta
den traditionella enigheten.

Vill vi öka bostadsbyggandet i — för
att använda herr Ohlins egna ord —
den takt som kapitalresurserna ökar?
På den frågan behöver herr Ohlin inte
ett ögonblick befara att få annat svar
än ja från regeringssidan.

Vill vi bli ense om skatterna? På den
punkten får vi nog talas vid. .lag skulle
tro att denna fråga kommer att vara
orsak till partipolitiska motsättningar i
varje fall några år framöver. Det är ju
möjligt att herr Ohlin även där kommer
oss till mötes på samma hyggliga och
beskedliga sätt som han har gjort i
andra viktiga rikspolitiska frågor. Om
den omvändelsen fortsätter, herr Ohlin,
finns det betydande utsikter till allmän
enighet över stora delar av verksamhetsfältet.

Jag har kanske ägnat väl lång tid åt
herr Ohlin, men han botaniserade ju
mest energiskt på olika punkter i hela
denna materia. Herr Hjalmarson var i
det avseendet mera blygsam. Han konstaterade
att vår nådiga överhet är nöjd.
Varför skulle vi visa ett missnöjt anlete?
Vi har kommit dithän att vi kan
presentera en hyfsad statsfinansiell
uppläggning och budget. Folk har arbete,
inom näringslivet är man optimistisk
för framtiden. Mycket talar för
att den utvecklingen fortsätter. Då vore
det ju något av självplågeri om regeringen
fällde tårar när den presenterar
läget.

De statliga kapitalinvesteringarna har
emellertid legat på samma nivå under
de tre senaste åren, och detta skulle
vara fel, om jag fattade herr Hjalmarson
rätt, ty det visar inle den följsamliet
till konjunkturen som skulle vara önskvärd.
Herr Hjalmarson, de statliga investeringarna
fick expandera under lågkonjunkturen.
När produktionsökningen
och investeringen sedan går vidare,
får de statliga investeringarna ligga stilla,
för att de inte, adderade till den
ökade investeringstakten på den privata
och den kommunala sidan, skall föranleda
överansträngning av vår ekonomi.
Men vi har ändå ansett det statliga investeringsområdet
så utomordentligt
viktigt att vi inte gått så långt i konjunkturbalansering,
att vi direkt har
reducerat det statliga investeringsavsnittet.
Det har vi inte gjort helt enkelt
därför, att vi inte har ansett det nödvändigt
för att klara den ekonomiska
balans och stabilitet som är målsättningen
för den ekonomiska politiken.

Vi måste ha blicken öppen för industriens
investeringsbehov och vi måste
ha en produktionsfrämjande arbetsgrupp
också inom politiken — detta var
en del av de yttranden som herr Hjalmarson
fällde.

Den svenska industrien lever inte under
något slags knapphetens kalla stjärna
beträffande investeringsavsnittet. Företrädare
för industrien har själva sagt
att man har ekonomiska möjligheter att
i allt väsentligt finansiera de investeringsplaner
som de i år presenterar.
Dessa planer representerar de längst
gående investeringsanspråken under de
senare åren. Regeringen, säger herr
Hjalmarson, kallar sina investeringar
för basinvesteringar. Vad är det för
självtaget skryt! Är inte också investeringarna
på den privata sidan basinvesteringar?
Visst kan de vara det. Men
alla är det inte. Jag tror inte att man
på det statliga och offentliga investeringsplanet
kan leta upp andra investeringar
än sådana som är mycket starkt
motiverade.

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 37

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Herr Hjalmarson bär en benägenhet,
som lian för övrigt delar med många av
våra industrimän och bankmän — jag
har talat med dem många gånger om den
här saken — att som kriterium på om
en investering är riktig eller oriktig
sätta den förtjänst som investeringen
medför. Är investeringen bara affärsmässigt
riktig, skall all tvekan vika. Då
är investeringen enligt det ekonomiska
livets egna förunderliga lagar motiverad.
Det är detta vi inom socialdemokratien
inte utan vidare vill skriva under
på. Det finns ingen garanti för att
den enskilde konsumentens önskemål
alltid representerar den högsta digniteten
av vad som är objektivt och riktigt,
när vi skall fördela våra kapitalresurser
på olika investeringsområden.

För någon tid sedan läste jag i en artikel
om de miljardbelopp som en amerikansk
bilindustri hade lagt ned för att
göra om den yttre modellen på den nya
årsbilen. Motorn var densamma som
förut. När man tänker på de oerhörda
belopp som läggs ned på ett sådant
ändamål och på alla de ingenjörer och
tekniker som sysslar med det, behöver
man inte vara någon tvångsreglerare
för att fråga: Skulle inte allt detta kunna
användas på ett vettigare sätt?

Det dröjer väl bara några år tills vi
får möjlighet att sända färgtelevision
här i landet. Naturligtvis skall då den
svenska allmänheten, televisionsminded
som den är, ha nya televisionsapparater
som det går att se färg-TV i — inte kan
man ju sitta och titta i televisionsapparater
som visar bilderna i svart och vitt,
om man kan få dem i rött, gult, blått
och grönt! Den privata företagare som
satsar på investeringar härvidlag har
alla utsikter att göra glimrande förtjänster.
Men, ärade kammarledamöter,
är det alldeles säkert att pengarna blir
bättre använda på detta sätt än om vi
satsar dem på utbildning, sjukvård, vägar,
energiförsörjning och annat och
väntar några år längre med att titta på
den där kolorerade bilden?

Jag tar detta bara såsom ett enkelt
exempel, därför att jag vill i den mån
jag har möjlighet till det försöka skjuta
sönder detta argument, att bara man
låter de affärsmässiga synpunkterna
vara avgörande, så är det någon förunderlig
högre makt som garanterar att
pengarna vid varje tillfälle blir bäst
placerade.

Jag skall slutligen i allra största korthet
kommentera herr Hedlunds inlägg.

Herr Hedlund tillät sig ett ögonblick,
trots sin erkänt jordbundna natur, att
placera sig så i abstraktionens värld,
att han tänkte sig en annan regering här
i landet än den nu sittande — detta
sagt utan försök att spå om en evinnerlig
socialdemokratisk regering. Hade vi
fått en ny regering efter valet, sade
herr Hedlund, i stället för att vi nu fick
behålla den gamla, skulle den dock i
stort sett ha måst följa samma politik.
Jag fattar det som ett uttryck för att
herr Hedlund i allt väsentligt gillar den
politik som förts, och han har ju haft
ett direkt ansvar för så stora delar av
den, att jag begriper att han som den
hederliga karl han är också har ett behov
av att säga detta. Men, hävdar herr
Hedlund, vi skall inte ha några skattehöjningar
som var så vanliga under
50-talet. Ja, visserligen kom den stora
skattehöjningen sedan herr Hedlund
hade lämnat kanslihuset, men herr Hedlund
var ju ändå med om sex av dessa
tio år som inte var helt fria från skattehöjningar.
Herr Hedlund kom dock under
dessa år fram till, när vi fick resonera
igenom saken, att vid vissa tillfällen
är ändå skattehöjningar nödvändiga,
om man inte vill slå av på ting
som har det värde och den vikt, att
man tycker att de bör ges viss prioritet.

Vidare tog herr Hedlund upp frågan
om ökade bidrag till kommuner och
landsting och talade för höjda ortsavdrag
— d. v. s. en försiktig antydan om
att vad vi nu ändå bör satsa på är
skattesänkningar. Ja, totalt sett bör man
kanske vara försiktig med att ställa ut

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

växlar på detta område. Men jag är den
förste att erkänna att vissa omläggningar
av skattepolitiken självfallet kommer
att aktualiseras inför riksdagen —
jag hoppas inom ett eller två år, när vi
börjar få vissa principer genomarbetade
från den nu sittande skatteutredningen.
Huruvida en sådan omläggning skall
föranleda ökade bidrag till kommuner
och landsting eller ökade ortsavdrag är
jag för dagen inte beredd att säga någonting
om. Men vill man ha dessa ting
föreställer jag mig — jag skulle inte
vara ärlig mot kammarens ledamöter om
jag inte sade det — att det krävs vissa
kompenserande inkomster, som man
får försöka leta fram på andra håll.

Näringslivet måste få bättre möjligheter,
var ett annat inslag i herr Hedlunds
anförande, och målet för oss
skulle vara sänkt skattetryck.

Vi har mycket som förenar, säger herr
Hedlund vidare, och vi får inte överdriva
motsättningarna. Ja, herr Hedlund
har regeringsbänken med sig på
denna punkt. Det är mycket som förenar
och det är onödigt att överdriva
motsättningarna. Vi har ett intresse av
att inte behöva avgöra riksviktiga politiska
ting med lottens hjälp eller med
herr Hagbergs hjälp. Det finns ett intresse
av att få en stabil majoritet i
riksdagen bakom förslagen. Om nu herrarnas
försiktiga antydningar till avspänning
i den politiska debatten skulle
innebära, att ni kommer till denna
slutsats innan ni voterar och inte först
sedan ni voterat, så kan inga vara gladare
än regeringens ledamöter och det
socialdemokratiska partiet.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag tillät mig säga, att
om valresultatet blivit sådant att en ny
regering hade kommit till, så skulle någon
revolutionerande ändring — jag
tror jag använde det uttrycket — i politiken
ingalunda ha kunnat komma i
fråga. På den punkten torde jag ha flertalet
av svenska folket bakom mig —

i varje fall har jag mitt eget parti med
på den uppfattningen. Det är över huvud
taget inte möjligt och lämpligt att
föra en politik som inte omfattas av ett
betydande antal av landets befolkning.

Låt mig så övergå till att säga något
om utvecklingsländerna. Finansministern
talade om att viljan tycks finnas på
många håll att hjälpa till men att det
kan bli helt annorlunda när man kommer
över till formerna. Finansministern
nämnde som ett exempel att många av
dessa länder just inte har annat än frukt
att exportera och att de svenska fruktodlarna
i dag är oroliga för att importen
skall pressa ned priserna för dem
så att de får mycket dåligt betalt.

Herr finansminister! Om man väljer
en hjälpform som innebär att en liten
grupp människor skall dra ett tungt
lass, så är jag inte med, men kan vi slå
ut hjälpen likformigt, så att vi alla bidrar,
är jag beredd att gå mycket långt.

Finansministern har presenterat en
budget som ser hygglig ut. Det är jag på
det klara med. Finansministern har ju
själv vid många tillfällen visat att han
också tycker det. Och visst har det blivit
en del pengar över, men inte mer
än som är nödvändigt.

Finansministern säger att omsättningsskatten
behövdes. Ja, det är klart
att omsättningsskatten behövs om man
inte sätter något annat i stället. Jag har
den bestämda uppfattningen att centerpartiet
lade fram ett alternativ till finansministerns
budgetprogram, som var
fullt hållbart. Finansministerns program
är ju hållbart, men det som vi lade
fram var också hållbart. Vi hade ganska
betydande marginaler till och med.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Finansministern sade
att man på det statliga området bara
kan leta upp angelägna basinvesteringar.
Får jag bara göra herr Sträng en
liten fråga: Hör också Operakällaren till
basinvesteringarna ?

På en punkt skall jag lugna finansmi -

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 39

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

nistern. Vi tänker inte överbjuda honom
i fråga om anslag till utvecklingsländerna.
Men, herr Sträng, det gäller inte
bara att vara villig att köpa utvecklingsländernas
exportprodukter. Det
gäller också att acceptera frihet i kapitalrörelserna,
att överge de förlegade
nationella skråsynpunkter som socialdemokratien
och regeringen företrätt på
detta område. Eljest blir talet om hjälp
till utvecklingsländerna bara löst prat.

I sitt lovprisande av regeringens ekonomiska
politik glömde herr Sträng att
nämna att både penningvärdeförsämringen
och kostnadsstegringarna har
gått längre i Sverige än hos flertalet av
våra konkurrenter på världsmarknaden.
Nu menade tydligen herr Sträng att
prisstegringar förorsakade av hans egen
politik inte var något att hry sig om.
De var en form av sparande. Det var
bara andra prisstegringar som var bekymmersamma.

Men inte tror väl finansministern på
allvar att vanligt folk kan göra sådana
distinktioner. Ingen vettig människa
som går och köper en sak som stigit
med 10 kronor, varav 5 kronor på grund
av regeringens politik, säger väl: »Nu
har det här stigit med 5 kronor, och så
sparar jag 5 kronor åt herr Sträng.»
Man säger i stället: »Det är fasligt vad
allt blivit dyrt! Nu måste jag ha mer i
lön. Nu har också det här blivit 10 kronor
dyrare.»

Kostnadsproblemet måtte inte existera
för finansministern. Även kostnadsproblemet
i dess internationella aspekt
viftade han bort, trots att just det trycker
på med sådan intensitet, att ni mer
än något annat behöver en samordnad
och genomtänkt politik för att befordra
kostnadssänkningar ute i arbetslivet. En
sådan politik förutsätter större återhållsamhet
med statens utgifter. Det är ju
medborgarna själva och ingalunda regeringen
som betalar de många statsbidragen
och den allt dyrare byråkratien.

Finansministern trodde att vi ur konjunktursynpunkt
hade en del att hoppas

av den nya regimen i USA. Kanske det.
Det kanske också finns andra ting att
hoppas av denna regim. En av John
Kennedys uppmärksammade och tänkvärda
paroller var denna: »Viktigare än
att fråga vilka förmåner vi kan skaffa
oss själva av samhället är att fråga, vilka
förmåner vi själva med våra egna insatser
kan tillföra samhället.»

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Finansministern talade
om bostadsbyggandet och instämde i att
detta kan växa när kapitaltillgången
ökar. Men skillnaden är den, herr finansminister,
att vi vill göra något för
att kapitaltillgången skall öka. Vi vill
bl. a. förbinda bostadssparandet med
möjligheter att snabbare få bostäder, och
det tycks tyvärr regeringen inte vilja.

Herr Sträng kunde inte neka sig det
lilla nöjet att påstå, att folkpartiet under
senare år glidit åt höger. Men, herr
finansminister, det har ju uppkommit
en skillnad mellan folkpartiet och högern
i pensionsfrågan, när det gäller
barnbidragen, när det gäller karenstiden
i sjukförsäkringen och beträffande
andra ting just därför att högern glidit
åt höger och folkpartiet vägrat följa
med. Detta är sanningen. Den rörelse
tillbaka mot mitten — herr Hjalmarsson
tycker inte om benämningen, men
det kan jag inte hjälpa — som högern
företagit under hösten måste vi naturligtvis
välkomna. Inte är väl finansministern
okunnig om vilka rörelser som
här ägt rum.

Herr Sträng var nöjd med att oppositionen
talar om avspänning och föreställde
sig att det innebär att oppositionen
skulle komma regeringen till
mötes. Men jag väntade förgäves på att
få höra att herr Sträng själv tänkte
komma oppositionen till mötes. Vill
t. ex. finansministern vara med om att
de stora utredningar beträffande skattefrågorna
får ta upp olika alternativ till
omsättningsskatten eller vill han envist

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

hålla på att man där inte får pröva några
radikala alternativ? Vill finansministern
på allvar diskutera en skattepolitik
som uppmuntrar den ekonomiska
utvecklingen, eller rycker han på
axlarna åt den tanken?

Frågan om stödet till utvecklingsländerna
bör vi inte diskutera med partipolitiska
tonfall. Jag tror visst att regeringen
har ett mycket äkta intresse
för hjälpen till utvecklingsländerna.
Men vill regeringen t. ex. vara med om
att icke begränsa till 3 miljoner kronor
det statliga bidrag, varigenom de pengar
som kommer in vid den enskilda insamlingen
fördubblas? Kan finansministern
vara med om att höja det bidraget
till 6 miljoner kronor?

Finansministern talar om inställningen
till socialiseringen. Han var inte
riktigt nöjd med att jag säde att regeringen
inte detta år kommer med någon
ny skattesocialisering eller någon ny
regleringssocialism. Jag vet inte hur jag
skall uppföra mig för att herr Sträng
skall vara till freds. Om jag kritiserar
honom säger han att jag kastar invektiv
omkring mig, och när jag konstaterar
att regeringen bättrat sig och i denna
budget avstår från socialistiska ingrepp
då är herr Sträng missnöjd i alla
fall.

Före detta finansministern Ernst
VVigforss har uttalat, att det kapitalistiska
systemet har lett till större allmän
standardhöjning under 1900-talet än
han som ung trodde skulle bli möjlig.
Denna utveckling har skett under ett i
huvudsak liberalt system, även om regeringen
varit där och fingrat med sin
regleringssocialism. I)ct är väl naturligt
att vi önskar att utvecklingen skall
fortsätta på de liberala vägarna och är
glada om regeringen åtminstone tillfälligtvis
avstår från socialistiska grepp.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hjalmarson har
argumenterat mot kravet på nationell
suveränitet. Herr Ohlin föreslår rege -

ringen ett samarbete mot socialismen.
Det vore frestande att kommentera dessa
uttalanden. Jag vill emellertid använda
dessa tre minuter till att kort precisera
vilka jag anser svagheterna vara i
regeringens budget. Jag säger ingenting
om ljuspunkterna alltså.

Svagheterna finns under huvudtitlarna
4 och 7. Den fjärde huvudtiteln kommer
att sluta på cirka 3,5 miljarder kronor,
d. v. s. två tredjedelar av de direkta
skatteinkomsterna. Nu lovar försvarsministern
— om man kan tala om ett
löfte här — att det kommer att bli ännu
högre rustningsutgifter.

Under den sjunde huvudtiteln fäster
jag mig framför allt vid följande. För
det första finns det ingen beredskap
mot kriser, mot arbetslöshet, till förmån
för en full sysselsättning. För det andra
skall högräntepolitiken fortsätta. I dag
har det blivit klart att centerpartiet
också kapitulerat i den frågan. För det
tredje är kursen fortfarande inställd på
indirekt beskattning, respektive omsättningsskatt.
Inga skattesänkningar under
göda tider — skattehöjningar under dåliga
tider alltså. För det fjärde finns
det inget framtidsperspektiv, utan mera
ett jonglerande och tjuvhoppande.

Det blir storfinansens intressen som
kommer att få bestämma över investeringarna,
kreditpolitiken, utrikeshandeln
och frågan om industriens lokalisering.
Arbetare och tjänstemän har
inga löften om ett ökat inflytande. Det
är betecknande att kommunalarbetarna
trots de nuvarande maktförhållandena
i Sverige på allvar skall behöva hota
med att gå i strejk för att få samma förmåner
som jämförliga arbetare.

Det har talats om Wigforss’ 80-årsdag.
Wigforss framhöll häromdagen
som ett oeftergivligt krav att frågan om
användningen av kapitalet på allvar tas
upp, att den ekonomiska demokratien
nu måste bli en förgrundsfråga och att
löntagarna måste få öva ett dominerande
inflytande över det ekonomiska livet.
Jag instämmer häri med Wigforss.

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Men tar han del av den budget som
framlagts så finner han inte en antydan
om att regeringen skulle vara inne på
dessa vägar. Ändå har regeringen en
majoritet som skulle möjliggöra att den
tog itu med detta krav.

Detta är som jag ser det de främsta
svagheterna i den budget som finansministern
har lagt fram.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag skall vara lika föredömligt
koncentrerad som mina motståndare
i denna allmänna partipolitiska
avspänningsdebatt. Jag tillåter
mig emellertid att göra den reflexionen,
att när Ernst Wigforss kan bli det eftersträvansvärda
föredömet för både
herr Hagberg och herr Ohlin, då måste
det ändå innebära att man bara läser
just det som passar för de egna syftena.
Vi inom socialdemokratien betraktar
Wigforss som den under sin tjänstetid
skicklige och framgångsrike ledamoten
av regeringen, agitatorn, förkämpen för
partiet som även höll idealiteten och
partiets idé högt i allt vad han gjorde —
det är det många av oss inte hinner
med.

Han hör inte hemma hos herr Hagberg
och avskyr herr Hagbergs uppfattning
om vad som är målet för de politiska
strävandena. Han hör inte heller
hemma hos herr Ohlin. Herrarna tar på
sig ett alldeles överflödigt arbete, om
ni försöker inregistrera Ernst Wigforss
som mer eller mindre anhängare till
edra speciella politiska uppfattningar.

Herr Hedlund säger att det fanns
ett andra alternativ till omsen, och visst
fanns det ett sådant. Vi har diskuterat
dessa alternativ till leda i denna kammare
och ute på valfältet. Men den 18
september talade svenska folket om att
det av alla alternativ föredrog regeringsalternativet.

Jag skall ge herr Hjalmarson rätt i
att Operakällaren inte är någon basin -

vestering. Det kan hända olycksfall
även på det statliga området.

Herr Hjalmarson säger att om man
vill göra någonting för de utvecklingsländer,
som här diskuteras, gäller det
framför allt de fria kapitalrörelserna.
Jag vet inte om herr Hjalmarson var
närvarande i kammaren, när herr Ohlin
och jag före avslutandet av fjolårets
höstriksdag hade en lång debatt om
dessa frågor. Jag var då angelägen om
att understryka, att vi har helt fria
kapitalrörelser när det gäller kapital
ifrån Sverige som skall placeras i utvecklingsländerna
för att där användas
till att bygga upp industriellt liv och
företagsamhet. Däremot är det vissa
begränsningar i kapitalrörelserna i den
mån det är fråga om utländskt kapital,
som vill investeras i Sverige, detta av
skäl, som jag då ganska utförligt motiverade.
För man in begreppet fria kapitalrörelser
i samband med utvecklingsländerna
är Sverige ett land, som
kännetecknas av fria kapitalrörelser. Utvecklingsländerna
har inget intresse av
att göra investeringar i Sverige, och de
begränsningar vi i det fallet gör ligger
således vid sidan om själva problemet.

Herr Ohlin tog upp frågan om bostadssparandet.
Det ligger ett sakkunnigbetänkande
på finansministerns bord
från besparingsutredningen, i vilket
bl. a. bostadssparandet har tagits upp.
.lag hoppas det skall bli så behandlat
i remissen, att det skall finnas vissa
möjligheter att presentera ett förslag för
riksdagen i den riktning utredningen
förordat.

Herr Ohlin ställde vidare en fråga,
huruvida de tre miljoner, som har tagits
upp i någonting som man brukar
kalla för Matching Contribution, är ett
maximalt belopp eller inte. Ja, nu startar
insamlingen »Sverige hjälper», och
vi har sökt bedöma vilka realistiska möjligheter
det finns att få in pengar den
vägen. Landsorganisationen och TCO
gjorde ju för något år sedan en insamling.
Man gick till verket med utomor -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 19G1 fni.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

dentligt aktningsbjudande energi; jag
vill minnas att man fick in sju miljoner
kronor. Vi har nog sagt oss att en insamling
så här omedelbart efteråt kanske
sker i insamlingströttlietens tecken.
Vi har uppskattat att man den vägen
skall få in tre miljoner och sagt att staten
då också släpper till tre miljoner.
Vi har diskuterat denna sak i regeringen
delvis på grund av den entusiasm,
som vi under senaste tiden har observerat
för utvecklingshjälpen.

Skulle insamlingen ge mer än tre
miljoner, tror jag mig kunna säga —
och det kommer kanske statsministern
att understryka — att regeringen är inställd
på att här också ge sin kontribution
krona mot krona, även om beloppet
skulle ligga något över det som vi
antog skulle bli det slutliga resultatet.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Finansministern tycker
inte att det finns så stor anledning att
resonera om alternativen till omsen.
Och visst kan man hålla med honom
om det, om man bortser från det förhållandet
att det under hela valrörelsen
gjordes gällande, att det egentligen inte
fanns något alternativ till omsättningsskatten.
Jag har velat slå fast att vi hade
ett alternativ, som vi betraktar som
fullt hållbart.

Finansministern säger vidare, att
hans linje här har godkänts av den alldeles
övervägande delen av svenska folket.
Ja, det beror väl något på hur man
ser saken. Socialdemokraternas röstandel
vid senaste valet var 47,8 procent
av landets befolkning. Höger, folkpartister
och centerpartister fick en tiondelsprocent
mindre, nämligen 47,7.
Kommunisterna — för att nu tala om
dem — påstod i varje fall att de var
emot omsen. Huruvida de var det vet
jag inte. Jag vill därför lämna därhän,
huruvida det är en så särskilt betryggande
majoritet bland svenska folket
som gått in för omsen.

Omsättningsskatten var emellertid ett
alternativ, och detta alternativ segrade.
Och jag vill inte påstå att det var ett
dåligt alternativ, herr finansminister!
Våra invändningar gällde framför allt,
att vi inte ville ha omsättningsskatten
i detaljhandelsledet och vidare gällde
de det samlade skattetrycket.

Under 1950-talet förekom det skattehöjningar
då och då, framhöll jag i mitt
anförande, och så var det ju. Jag sade
också, att alla väl fick ta ansvaret för
den saken. Men det hände en del annat
under 1950-talets koalitionsår. Statsskatten
sänktes åtminstone ett par gånger,
första ortsgruppen i beskattningen
slopades, också det en skattelättnad,
och det kommunala ortsavdraget höjdes.
Vad som har hänt därefter är väl
egentligen alt man infört omsättningsskatten.
Det är den största skattehöjningen
på mycket länge.

Ja, jag skulle ha varit mer belåten
med budgeten — jag har inte haft några
större invändningar mot dess uppläggning
på de olika punkterna — om jag
i finansministerns resonemang hade
funnit den minsta antydan om att han
tycker att skattetrycket är högt och
att man i varje fall på längre sikt borde
inrikta sig på att om möjligt få ner det.
Jag säger detta trots att jag vet att det
för dagen inte finns stora möjligheter
till en sådan skattelättnad. Men jag tror
att det skulle ha haft en psykologiskt
god verkan, om man hade sagt sig ämna
göra upp något alternativ innefattande
möjligheter till en skattelättnad i samma
mån som statsinkomsterna automatiskt
ökar med så där 500 miljoner kronor
om året. Skall man ovillkorligen
behöva göra av med alla dessa 500 miljoner?
Skulle man inte kunna nöja sig
med 100 miljoner kronor mindre om
året och på det sättet skapa underlag
för skattereformer? Det är mycket möjligt
att finansministern har några planer
på skattereformer i tankarna, som
han i detta sammanhang inte har tagit
fram eller som jag i varje fall inte har

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

uppmärksammat. I så fall är det ju enbart
glädjande.

Så vill jag säga en sak om ett led i
konjunkturpolitiken. Finansministern
tycks numera anse att räntevapnet är
mycket betydelsefullt. Det har han tydligen
knappast gjort tidigare och en
motivering av ändringen härvidlag
skulle vara önskvärd. Jag är naturligtvis
på det klara med att finansministern i
nuvarande läge ingalunda är beredd att
förorda att man lättar på bromsarna
mot en inflation, och jag förstår att han
inte har lust att gå över till riksbanken
och be denna att sänka räntan. Men jag
skulle vilja hemställa att finansministern
är mycket uppmärksam på denna
punkt och vid första tillfälle ger en
vink om att nu bör man lätta på bördan
för alla, småföretagare inte minst.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tillät mig att citera
förre finansministern Ernst Wigforss,
som konstaterade hur snabb utvecklingen
varit i vad han kallar det kapitalistiska
samhället. Detta föranledde herr
Sträng att ge en överraskande replik.
Han sade: Herr Wigforss hör inte hemma
hos herr Ohlin!

Nej, hur mycket jag än personligen
uppskattar herr Wigforss, är jag fullt
med på det. Herr Wigforss hör politiskt
sett hemma i ett annat läger. Men inte
kan väl detta hindra att jag med all rätt
citerar en iakttagelse gjord av herr Wigforss,
trots att han väl egentligen på ett
sätt skulle ha önskat att socialismen varit
mera nödvändig än vad erfarenheten
visat att den är, om man vill ha
standardhöjning och viss inkomstutjämning.
Herr Sträng citerar ju bankdirektörer
på löpande band. Menar herr
Sträng att de allesammans hör hemma
hos er, eftersom ni får lov att citera
dem?

Herr Sträng talade också om herr
Wigforss som föredöme för mig. Ja, jag
tror visst att han kunde vara ett före -

döme för mig i många avseenden, men
i en sak tror jag att herr Wigforss särskilt
kunde vara ett föredöme för en
senare finansminister, nämligen i det
avseendet att han har lättare att erkänna
fakta än en av hans efterträdare har.

Herr Sträng slog in öppna dörrar när
han talade om att våra höga löner motsvarade
en hög produktivitet. Javisst,
vi är mycket glada över det och över
fackföreningsrörelsens positiva inställning
till produktivitetens höjande. Men
det väsentliga är ju om det här, särskilt
inför nästa år, föreligger en risk för
kostnadsinflation som skulle skada löntagarnas
intressen — ja, stå i strid med
dem. Jag talade för inte länge sedan
med en inflytelserik man i landet som
kanske står herr Sträng nära — jag
vill inte nämna hans namn, eftersom
det var ett privat samtal. Han ansåg
att detta var den centrala ekonomiskpolitiska
fråga som vi borde offentligt
diskutera i år och inte om ett år.

Herr Sträng svarade inte något på
anmärkningen att investeringsfonderna
kommit till användning huvudsakligast
under tider av hög sysselsättning, fastän
meningen ju var att de skulle användas
vid stor arbetslöshet. Jag nämnde
att ungefär två tredjedelar av totalbeloppet
gäller byggnadskostnader för
arbeten som ännu var under utförande
den 16 augusti 1960. -— Jag kan nämna
att regeringen själv vid denna tidpunkt
hade givit speciellt tillstånd till att 155
miljoner kronor användes i då pågående
arbeten. Av denna summa var endast
37 miljoner kronor disponerade.
Den överväldigande delen av dessa arbeten
kom till utförande efter augusti
1960. Efter vilka principer har regeringen
handlagt den frågan?

Jag får, herr talman, sluta med en
iakttagelse beträffande nationalinkomstutvecklingen.
Med en klok ekonomisk
politik tror jag att det skulle vara möjligt
att få en standardhöjning, en inkomsthöjning
här i landet och en ökning
av nationalinkomsten på mer än

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

de 3—3,5 procent som herr Sträng har
räknat med. Det skulle vara möjligt att
komma upp till åtminstone 4 procent
om året i genomsnitt.

Detta — 4 procent i stället för 3 —
skulle betyda en ökning av den totala
inkomsten med cirka 600 miljoner kronor
om året. Därav skulle betydande
summor tillfalla det allmänna och möjliggöra
skattesänkningar, som eljest inte
är tänkbara. Om regeringen ville satsa
mera på att främja den ekonomiska utvecklingen,
skulle det bli en bättre
grund för samarbete mellan regering
och opposition. Vi är glada, om regeringen
lägger de socialistiskt betonade
projekten åt sidan, men vi hoppas dessutom
att regeringen skall vara villig
komma oss till mötes genom ett mera
positivt grepp på dessa utvecklingsproblem.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Man kan väl tolka herr
Hedlunds tystnad i fråga om högräntan
så, att den är en bekräftelse på vad jag
har sagt, att centerpartiet kapitulerat
för högräntepolitiken. Man får väl också
tolka hans förklaring om omsättningsskatten,
att centerpartiet vill lägga över
den i grosshandelsledet, som en bekräftelse
på att centerpartiet kapitulerat
även i denna fråga.

Till finansministern vill jag säga, att
det som jag återgav av herr Wigforss’
uttalande är sådant som har full täckning
i det nya socialdemokratiska partiprogrammet.
Det är alltså inte ett återgivande
av något som passar i och för
sig. Det är ganska anmärkningsvärt att
finansministern anför till genmäle, att
herr Wigforss har hållit idealiteten och
målet högt på ett sätt som en del av
»oss andra» inte förmår. Alltså, orden
om den ekonomiska demokratien, som
så klart skrivits ut i det nya socialdemokratiska
programmet, är idéer och
målsättningar, som finansministern och
kanske hans kolleger inte orkar höja
sig till.

Jag skall för övrigt använda tiden till
att något exemplifiera den kritik som
jag förra gången riktade mot budgeten.
Den nuvarande högräntepolitiken kostar
för mången hyresgäst ungefär 1 000
kronor extra om året. Vanliga småföretagare
kostar den åtskilliga tusenlappar
om året. Hur mycket man än tvistar om
vad den indirekta och den direkta beskattningen
plus högräntan betyder
tror jag man kan utgå ifrån följande
exempel.

En familjeförsörjare i Stockholm med
12 000 kronors inkomst betalar i direkt
skatt 2 400 kronor och låt oss försiktigt
räkna punktskatterna och omsättningsskatten
till 400 kronor. Det är inte
ovanligt att en sådan familjeförsörjare
får betala 3 000 kronor i hyra. Av den
summan kan man räkna 1 000 kronor på
kapitulationen i räntefrågan. Det blir
alltså sammanlagt 5 800 kronor av 12 000
kronor. Är det då så underligt, herr
Sträng, att en massa folk tycker att det
bör bli mera kvar sedan hyran och skatten
är klar?

Vi måste beklaga bristen på planmässighet,
rädslan för allt som kan sägas
ha något samband med planhushållning.
Oviljan att göra någonting på detta
område åstadkommer den ena skandalen
efter den andra. Vattenfallsstyrelsens
kontorshus i Råcksta, som kostnadsberäknades
till 30 miljoner men
som slutar på 70 miljoner, är ett typiskt
exempel. I december 1957 kostnadsberäknades
Operarestaurangen till 2,9 miljoner
kronor, nu är kostnaderna uppe i
12,2 miljoner. I det senare fallet får den
private restaurangägaren betala endast
en femtedel av den hyra som rent affärsmässigt
borde utgå. Det av regeringen
framlagda förslaget att sanera affären
innebär i realiteten, att varje restauranggäst
var gång han besöker restaurangen
skall subventioneras med
billigare mat och dryck än vad den affärsmässigt
borde kosta.

Låt oss även se på vad som nu sker
på bostadsproduktionens område. Rege -

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

ringen kan väl inte vara så blind att
den inte ser, att den nuvarande ekonomiska
politiken håller på att utplåna de
''•ociala dragen i bostadspolitiken.

Många frågar — det gäller inte minst
kommunalmännen — om regeringen
verkligen skall tillåta, att man nu genom
denna ekonomiska politik håller
på att strypa hela den viktiga tomträttsreformen.
I Stockholms närmaste omgivningar
håller storbankerna på att
överta tomtmarken och bostadsbyggandet.
En liknande process pågår ute i
landet. Samtidigt har regeringen förklarat
sig intresserad av att undersöka,
om någon del av tomtspekulationen kan
beskattas eller indragas till samhället.

På grund av denna process lär Solnaborna
snart erbjudas bostäder på 75
kronor per m2, d. v. s. 7 000 kronor om
året för en 100 m2 bostad. Varför börjar
kommunerna alltmer övergå till detta
asociala sätt för att klara bostadsbyggandet?
Varför är Solna, Täby och
Nacka typexempel på denna linje i
stället för gränsfall? Helt enkelt därför
att regeringens nuvarande ekonomiska
politik och särskilt högräntepolitiken
tvingar kommunerna att med många
kronor höja utdebiteringen per skattekrona
eller låta hyresgästerna svida för
kapitulationen. Var inte så belåten, herr
finansminister!

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Utvecklingsländernas
kapitalförsörjning förutsätter, herr finansminister,
fria kapitalrörelser mellan
alla de västerländska länderna. Friheten
att placera i ett utvecklingsland
kan nämligen inte bli effektiv, om den
inte får växa fram som en del av en fri
internationell kapitalmarknad över huvud
taget.

Får jag med ett par ord återkomma
till kostnadsproblemet.

Kommer finansministern ihåg hur regeringen
slog dövörat till, när vi i fjol
diskuterade inte pensionsfrågan som
sådan men obligatoriets konsekvenser

för hela lönebildningen? Ändå var det
väl bra blåögt att inte inse, att om man
uppmanar hundratusentals människor
att minska sitt sparande för ålderdomen
och i stället leva upp pengarna, detta
måste driva upp lönenivån för alla, även
för dem som inte har haft pensionsförsäkring!
Men regeringen bara viftade
bort hela saken, och nu befinner vi oss
mitt inne i den processen. Nu är det
andra sidor av kostnadsproblemet som
tränger på, främst med internationell
aspekt. Låt oss då inte vifta bort dem
också. Politik måste ändå på något sätt
vara att förutse en utveckling och förbereda
sig på den, inte bara att åka med
i utvecklingen.

Får jag läsa upp ett kort citat: »Jag
har inte förlorat några av mina kunder
ännu, men det blir besvärligare och besvärligare.
Att vissa av våra kära konkurrenter
använder metoder som vi
varken kan eller vill tillgripa oroar mig
mindre. Vad jag däremot är rädd för är
att våra priser bojar bli så höga att till
och med våra gamla förbindelser klagar.
»

Detta citat är hämtat ur ett brev från
en garvad försäljare utomlands av en
betydande svensk industriprodukt, och
det är tyvärr ganska typiskt. Det finns
inte någon önskan att kasta yxan i sjön
hos dem som företräder oss ute i världsmarknaden.
Men en påtaglig oro har
börjat sprida sig. Man behöver verkligen
inte vara särskilt lyhörd för att
märka det. Kunder, herr finansminister,
är lätta att förlora, men de är svåra
att erövra. Det är därför som vi måste
ge både den större och den mindre företagsamheten
ökade möjligheter att angripa
kostnadsproblemet redan innan
en olycka har hänt. Vi kan inte bara
sitta här och lita på att kostnadsstegringarna
i andra med oss konkurrerande
länder skall bli lika höga som hos
oss. Det finns alltså knappast åtgärder
av en sådan angelägenhetsgrad som de
som tar sikte på produktivitetshöjande
och kostnadssänkande investeringar.

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Nödvändigheten att så göra måste
över huvud taget ligga under hela konjunkturpolitiken.
Den får inte, herr
Sträng, bara bli en växling mellan utgiftshöjningar
i lågkonjunktur och skattehöjningar
i högkonjunktur. Vad vi
måste komma fram till är någon form
av kombination av vissa utgiftshöjningar
och skattesänkningar i sämre konjunkturer
och en så återhållsam utgiftspolitik
i bättre konjunkturer, att vi då
kan bevara och fullfölja skattepolitikens
sänkande rörelseriktning.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag delar i princip herr
Hjalmarsons önskemål att sambandet
mellan budgetpolitik och konjunkturpolitik
ytterligare skall utvecklas. Jag
tycker nog att vi så småningom har lärt
oss en del härom, men det vore förmätet
av mig att säga att vi är fullärda.
Det gläder mig dessutom att herr Hjalmarson
så starkt betonar just frågan
om budgeten som instrument i konjunkturpolitiken.
Jag har hittills varit
ganska ensam om att vilja följa den
linjen och är glad för anslutningen till
själva principen.

Jag har svårt att gå in i svaromål
med herr Hagberg. Om jag fattar det
rätt, har han valt att ta det anförande,
som han skall hålla här litet senare, i
form av repliker redan nu, och därför
är det litet svårt att veta vad totalintrycket
av hans inlägg kommer att vara.
Men så långt kan ja ge honom rätt, att
Operabygget är en olustig historia. Regeringen
har tvingats till ett anslag på
tilläggsstat, och det anslaget kommer,
efter vad jag förstår, att föranleda
ganska intensiva debatter i både denna
kammare och medkammaren. Herr
Svärd har i en interpellationsdebatt
med handelsministern uttalat sin ovilja
mot att äta subventionerad kaviar på
Operakällaren, och nu uttalar även herr
Hagberg sin ovilja — om än inte så
expressivt och i detalj — mot samma

förhållande. Det kommer att ges tillfälle
att debattera detta, när ärendet
kommer på bordet, och det är kanske
att öda remissens dyrbara tid för mycket
att utveckla detta vidare.

Herr Ohlin talade om hur tidsmässigt
illa investeringsfondernas utbetalningar
har slagit ut i den meningen att
de skall få sin effekt just när angelägenheten
är som störst. Jag tror att en rad
missförstånd ligger bakom herr Ohlins
inlägg. Delvis är det ett missförstånd
så till vida att han räknar ihop antalet
arbetare totalt med de arbeten i vilka
fondmedel har medverkat. Fonderna
har väl inte varit helt utslagsgivande,
utan det är en normal uppgång i konjunkturen
som har föranlett företagarna
att satsa mera pengar och anställa
mera folk.

Dessutom skall herr Ohlin komma
ihåg, att man ju inte betalar varan då
man beställer den. De pengar som har
betalats ut vid en viss tidpunkt ifrån
investeringsfonderna utgör betalning
för ett arbete som i regel är utfört tidigare.
Om betalningen kommer litet senare
betyder det inte att arbetet har
satts i gång för sent, utan man har faktiskt
påbörjat det under en nedgångstid.

Jag är slutligen inte alls säker på att
inte herr Ohlin också gör sig skyldig
till det missförståndet, att han tar med
de investeringsfonder, som användes
för vissa stora investeringsobjekt oberoende
av konjunkturerna och för vilka
motiveringen helt enkelt har varit, att
de är av utomordentlig näringspolitisk
betydelse och på lång sikt spelar stor
roll för landets näringsliv och sysselsättning.
För detta ändamål har fonderna
fått användas under en period av
fyra år och har således icke varit konjunktursynkroniserade.
Dessa pengar
har också utbetalats under de senaste
åren, vilket kanske har föranlett att
siffrorna ger en annan bild än den man
vid en noggrann analys kommer fram
till.

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Herr talman! Det var bara dessa små
erinringar jag ville göra, eftersom herr
Ohlin vid ett par tillfällen kommit tillbaka
till påståendet, att pengarna kom
ut vid en olämplig tid.

Jag har en tabellsammanställning
framför mig, som visar att pengarna
började gå ut år 1958 och att utbetalningarna
ökade i februari 1959, nådde
sin största höjd i augusti samma år och
sedan har reducerats under år 1960. Om
man då har i åtanke, att pengarna utbetalas
med en viss eftersläpning i förhållande
till när arbetsinsatsen gjorts,
är det ingen dålig harmoni med konjunkturpolitiken.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hagberg nämnde
någonting om att jag i dag varit alldeles
tyst i räntefrågan. .lag begriper
inte vad han menade med detta. I mitt
anförande bad jag finansministern hålla
räntefrågan i minnet, men herr Hagberg
var kanske inte vid det tillfället
inne i kammaren.

Vidare talade herr Hagberg om centerpartiets
inställning till omsen. Vad
jag på den punkten sade innebar att
jag redogjorde för våra huvudinvändningar
sådana de presenterades redan
hösten 1959.

Det går över min horisont, att finansministern
här kan yttra sig som
om han hade varit ensam om att använda
budgeten såsom konjunkturpolitiskt
medel. Jag förstår inte hur finansministern
kan säga något sådant. Vi inom
vårt parti har ju i 30 år medverkat till
en politik, som syftat till att främja
sysselsättningen under en lågkonjunktur
och kapa topparna under en högkonjunktur
genom en underbalansering
respektive överbalansering av
driftbudgeten. Jag är inte alls med på
att finansministern och hans parti skall
anses ha monopol på den saken, när
vårt parti som sagt under 30 år har arbetat
för den saken.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är, herr finansminister,
en dålig anpassning efter konjunkturerna,
när för det första finansministern
inte på våren 1958 trots uppmaningar
skrider till att sätta maskineriet
med frigörelse av investeringsfonderna
i gång och för det andra utbetalningarnas
maximum inträffar vid
en tidpunkt då vi redan har högkonjunktur.
Finansministern kan ingalunda
använda den lilla eftersläpningen i betalningarna
för att ge ett intryck av att
förhållandet varit ett annat. Endast
ungefär en fjärdedel av pengarna gick
ut under 1958, och man får väl anse att
tiden fram till den 1 april 1959 var
den då arbetena särskilt behövdes.

I likhet med herr Hedlund finner
jag det verkligt överraskande med herr
Strängs uttalande, att han har varit
ensam om att hävda att budgetpolitiken
skulle användas som konjunkturpolitiskt
medel. Den svenska riksdagens
partier har ju sedan 1937 varit eniga
om att föra en aktiv konjunkturpolitik
även via budgetpolitiken. Vad som därutöver
inträffat är att herr Sträng gjort
en utflykt in på totalbalanseringens
område men fått lov att återvända till
den princip varom riksdagen varit enig.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Det nu framlagda budgetförslaget
har i den offentliga debatten
betecknats som en »mellanårsbudget».
I vissa avseenden kan nog denna
karakteristik vara adekvat. I varje fall
har vi inte nu något närliggande val,
som behöver påverka bedömningen av
budgetförslaget. Detta borde göra det
möjligt att i en sakligare anda och med
mindre känslomässiga och av valtaktiska
skäl betingade utgångspunkter än
eljest diskutera vårt ekonomiska och
statsfinansiella läge. Jämfört med tidigare
debatter tycker jag mig i år också
spåra en sådan strävan från oppositionens
sida, vilket man får notera med
tillfredsställelse.

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Det är nog inte bara det framförliggande
årets frid på den valtaktiska
arenan som kan ge anledning till beteckningen
mellanårsbudget. Även andra
omständigheter kan ge anledning till
en sådan bedömning. Olika orsaker har
gjort att budgeten för året 1961/62 blivit
ur balanssynpunkt bättre än vad en
mera långsiktig budgetbedömning ger
anledning räkna med för en längre tidsperiod.
Jämförd med både innevarande
budgetår och med året 1962/63 blir
utgiftsstegringen mindre år 1961/62 än
vad som skulle kunna kallas normalt.
Jag tror att det finns all anledning att
observera detta förhållande, när vi resonerar
om statsfinansernas utveckling
på längre sikt.

Trots de rikligt flödande inkomsterna
•— och med bortseende från den ytterligare
utgiftsbelastning vi har att
räkna med — blir inte överskottet på
det nu framlagda förslaget till driftbudget
mer än ett par, tre hundra miljoner
kronor. Tar vi med de ytterligare
utgifter som redan nu kan förutses —
exempelvis på tilläggsstater, ökade löner
till statstjänstemannen för första
halvåret 1962 och avsättning för ett
eventuellt införande av högertrafik —
och under förutsättning att vi får behålla
nuvarande goda konjunkturer under
hela nästa budgetår, skulle driftbudgetens
inkomster och utgifter gå
ungefär jämnt ut. Blir det en konjunkturavmattning,
kan det nu beräknade
överskottet lätt förbytas i ett underskott.

Frågan om huruvida det framlagda
budgetförslaget skall betecknas som
starkt eller svagt har berörts här tidigare.
Jag tycker, att denna frågeställning
i och för sig är meningslös, om
man inte sätter in budgeten i dess sammanhang
i det aktuella konjunkturläget.

Det är, herr talman, utifrån dessa utgångspunkter
jag för min del skulle
vilja beteckna budgeten som för svag i
nuvarande konjunkturläge. Gränserna

för vår rörelseförmåga är för snäva för
att vi med användning av budgeten
skall kunna föra en riktig och framgångsrik
konjunkturpolitik. I dagens
läge hade därför en betydligt kraftigare
överbalansering varit önskvärd. Skulle
vi — låt oss säga under första hälften
av år 1962 — få ett konjunkturbakslag,
inte bara minskar statens inkomster
utan stiger även utgifterna, om vi skall
hålla uppe sysselsättningen. I det läget
tvingas staten att öka sin upplåning,
kanske mycket kraftigt, med alla de
rubbningar och besvärligheter som en
alltför stor statlig upplåning medför på
kredit- och kapitalmarknaderna.

Jag har, herr talman, inte kunnat underlåta
att peka på dessa risker utan att
jag därför är beredd att nu föreslå någon
åtgärd till förstärkning av budgeten.
Annars kunde det nu — rent sakligt
sett — vara starkt motiverat att
återigen aktualisera det av de borgerliga
och kommunisterna i skön förening
fällda förslaget beträffande energiskatten,
som lades fram samtidigt
med varuskatteförslaget år 1959. Då
emellertid möjligheterna att genomföra
en dylik åtgärd i det politiska läge vi
har skulle bli beroende antingen av
medverkan från något annat parti eller
av att man på något håll höll sig passiv,
förstår jag, om finansministern nu
inte är beredd att återkomma med det
förslaget.

Jag skall efter detta, herr talman,
övergå till att säga några ord om den
fråga, som såväl i samband med riksstatsförslaget
som i övrigt livligt diskuterats
under den senaste tiden, nämligen
frågan om hjälpen till utvecklingsländerna.
Vi är väl alla besjälade av en
stark medkänsla med folken i dessa länder
och av en lika stark vilja att efter
måttet av förmåga lämna hjälp och bistånd.
I den mån vi är oense rör det
mera formerna för denna hjälp och frågan
om hur den skall sättas in för att
ge bästa möjliga resultat. Jag tycker därför
att vi oberoende av partitillhörig -

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 49

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

het borde kunna resonera oss fram till
en gemensam svensk linje i denna viktiga
angelägenhet. Men för att detta
skall vara möjligt är det nödvändigt,
att vi undviker de överord och beskyllningar
som alltför mycket influerat den
hittills förda allmänna debatten. Jag
tror inte att det är det avgörande och
inte heller något mått på vårt intresse
för hjälpen till utvecklingsländerna, om
den ene av oss vill anslå några miljoner
mer än den andre. För mig är det väsentliga
att åtgärderna sätts in och organiseras
på ett sådant sätt, att det
verkligen blir en hjälp på sikt för dessa
länder.

Härav följer att jag inte kan anse det
vara riktigt, att man nu skulle belasta
budgeten med så stora belopp, att en
skattehöjning bleve ofrånkomlig. Skall
vi göra det — och jag kan mycket väl
tänka mig en sådan utväg längre fram
— tarvar saken betydligt mera djupgående
överväganden än vi med sikte på
nästa budgetår kan prestera.

Låt oss gärna ha som målsättning, att
våra hjälpinsatser i utvecklingsländerna
skall i framtiden motsvara ca 1 procent
av våra inkomster. Kan vi bli
överens om denna framtida målsättning,
borde vi nu kunna sluta upp kring det
förslag till ökning av de svenska hjälpinsatserna
som det framlagda budgetförslaget
innebär. Även detta förslag
medför en betydande ökning jämfört
med innevarande år.

Med utgångspunkt från den förutsättningen,
att hjälpen skall sättas in och
organiseras på ett sådant sätt, att det
blir fråga om en verklig hjälp, tror jag
att den nu föreslagna medelsökningen
är baserad på en realistisk bedömning
och att anslaget motsvarar vad vi med
hänsyn tagen till övriga faktorer —
inte minst tekniska och personella —
kan förbruka. Givetvis kan det på någon
punkt eller genom någon utvidgning
av hj älpprogrammet ges utrymme
för användning av mera pengar. Men
jag tror att detta är tämligen begränsat.

4 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr

Detta resonemang gäller givetvis i huvudsak
vår bilaterala biståndsverksamhet.
Vill vi öka våra insatser på det
multilaterala planet, kan vi väl förbruka
hur mycket pengar som helst. Men
också de inom FN:s ram organiserade
hjälpinsatserna kräver planering och
förberedelser för mottagandet. Även
frågan om fördelningen mellan de i
hjälpprogrammet deltagande länderna
och frågan hur stor ekonomisk belastning,
som skall åläggas respektive land,
torde böra uppmärksammas i detta sammanhang.
Det resultat vi måste eftersträva
är naturligtvis att det blir en ökning
av den totala hjälpinsatsen, inte att
vi skall belastas med en större andel
av den redan nu lämnade multilaterala
hjälpen.

I detta sammanhang vill jag fästa
uppmärksamheten på ett reportage som
fanns infört i gårdagens nummer av
Stockholms-Tidningen och som var
skrivet av en journalist som för närvarande
vistas i Abessinien. Han skriver
där bl. a. en sak som jag skall be
att få citera: »Om nu Rädda barnen anslår
(exempelvis) en halv miljon kronor,
kan det mycket väl hända att finansministern»
— inte herr Sträng
utan den etiopiske — »kapar samma
halva miljon i den ordinarie budgeten,
så att det totala anslaget för hälsovården
förblir detsamma. Systemet är nämligen
så finurligt, att även om budgeten
är fastställd en gång, så skall varje utbetalning
sedan ändå granskas av finansministern
som kan säga nej. Varje
år spar han på så sätt mellan 20 och 30
miljoner kronor.»

Jag vill nämna detta i sammanhanget,
därför att jag tror att det är nödvändigt
— hur entusiastiska vi än är för
hjälpen till utvecklingsländerna — att
vi parar denna entusiasm med ett mycket
stort mått av realism. För en tid sedan
höll en sammanslutning som heter
Studieförbundet näringsliv och samhälle
en konferens. Den refererades i pressen
och jag tillåter mig att här citera litet

50 Nr 3 Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

ur Dagens Nyheter från den 19 januari
i år. Ledarskribenten skriver bl. a.:
»Det är hög tid att den politiska debatten
om den svenska utlandshjälpen
präglas av samma realism. Det är raden
av organisatoriska frågor som nu
främst måste få sin lösning. Innan detta
skett blir ett eller annat hundratal nya
biståndsmiljoner i statsbudgeten tyvärr
av ringa värde.»

Jag tror att det finns anledning att
peka på detta i det här sammanhanget.
Givetvis skall vi sträva efter en ökning
av våra insatser, men jag vill ändå understryka
vad finansministern redan
sagt, att våra insatser på detta område
inte är obetydliga. De är inte alls så
skandalöst futtiga som man velat göra
gällande i den offentliga debatten från
olika håll. Jag tror att en ökning av de
multilaterala hjälpinsatserna måste ske
i samverkan med övriga i det internationella
hjälparbetet deltagande länderna.

Däremot tror jag att vi på det bilaterala
planet genom en del andra åtgärder
skulle kunna effektivisera hjälpen till
utvecklingsländerna, inte minst genom
bättre samordning av hjälpinsatserna.
Som det nu är handläggs dessa frågor
av en rad olika organ. Men inte bara
samordning inom den offentliga sektorn
är nödvändig, utan det är lika angeläget
att åstadkomma en koordination
även mellan den offentliga och den privata
sektorn.

En annan punkt, där förbättringar
torde kunna åstadkommas med små medel,
är rekryteringen av svenska experter.
Skall man få ut lämpligt folk till
dessa länder får man se till att inte vederbörande
eller hans familj blir ekonomiskt
lidande eller med avseende på
exempelvis pension och sjukförsäkring
kommer i ett sämre läge på grund av
vistelsen utomlands.

En annan sak är storleken av det
svenska näringslivets direkta investeringar
i utvecklingsländerna. Även om
dessa under senare år varit ganska be -

januari 1961 fm.

tydande, skulle de på olika sätt kunna
ytterligare stimuleras. Här är kanhända
den viktigaste frågan skyddet mot
politiska risker. Hur den saken skall
lösas borde kunna övervägas.

Man bör också överväga vilka åtgärder
som kan vidtas för att främja importen
från utvecklingsländerna och hur
man från svensk sida på det internationella
planet skall kunna medverka
till stabilisering av råvarupriserna.

En rad ytterligare åtgärder kunde
räknas upp, som utan några större kostnader
skulle kunna medföra effektivare
insatser från svensk sida i hjälpen till
utvecklingsländerna. Får jag bara peka
på en viktig sak till: utbildningsfrågorna.
Det krävs själfallet utbildning av de
experter som skickas ut, men kunskaper
om dessa länders alldeles speciella
förhållanden krävs också hos den personal
som UD placerar i utvecklingsländerna.

Därmed, herr talman, är jag inne på
ytterligare en fråga som jag vill göra
några reflexioner omkring. Den sammanhänger
med hjälpen till utvecklingsländerna
men har också en rent
egoistisk svensk aspekt. Det gäller frågan
om utbyggnaden av vår officiella
representation i utvecklingsländerna,
främst vad som brukar kallas Svarta
Afrika. I statsverkspropositionen föreslås,
att självständiga beskickningar
upprättas i Monrovia i Liberia och i
Lagos i Nigeria och att dessutom den
konsulära representationen i Leopoldville
ersättes med en beskickning. Jag
tror det finns anledning att med tillfredsställelse
hälsa detta initiativ. Och
jag utgår ifrån att fortsättning följer
och följer i rask takt. Frågan är om vi
ändå inte är sent ute jämfört med andra
länder. Även om jag bortser från stormakterna
USA och Sovjet, med vilka
jag ingalunda menar att vi kan eller
skall ta upp någon tävlan, så ligger vi
i detta avseende betydligt efter med oss
jämförbara länder. Belgien har i dag
7 lönade beskickningar i Svarta Afrika,

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 51

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

10 lönade konsulat, 5 olönade konsulat
och 15 honorärkonsuler. Holland har 7
beskickningar, 11 lönade konsulat, 2
olönade konsulat och 11 honorärkonsuler.

Sverige har i dag enligt uppgift sammanlagt
8 från UD utsända svenskar i
hela Svarta Afrika, därav 2 kvinnliga
skrivbiträden. Därutöver består vår representation
av 23 honorärkonsuler,
varav 3 är svenskar.

Afrika och inte minst Svarta Afrika
är en del av världen, som kommer att
öka i betydelse inte bara politiskt utan
även som handelspartner till andra
länder. Den afrikanska kontinenten
upptar 22 procent av jordens landyta,
med en befolkning som 1956 uppskattades
till 220 miljoner. Ett flertal länder
i Afrika har under 1950-talet kommit
i gång med sin ekonomiska utveckling,
börjat öka sin nationalinkomst per
capita eller börjat planera för en sådan
utveckling.

Sålunda steg Afrikas andel i världshandeln
under 1950-talet. Den afrikanska
exporten ökade mellan åren 1950
och 1957 värdemässigt med 60 procent
och importen med 80 procent. Sveriges
handel med Afrika ökade från 1957 till

1959 på exportsidan från 402 till 494
miljoner kronor och på importsidan
från 236 till 272 miljoner. Allt tvder på
att såväl importen som exporten för

1960 kommer att väsentligen överskrida
1959 års nivå.

I och med att den ekonomiska utvecklingen
kommer i gång i allt fler
afrikanska stater ökar deras förutsättningar
för ett vidgat varuutbyte med
omvärlden. Det bör därför vara möjligt
för oss att fortsätta den exportökning
på den afrikanska kontinenten som vi
under senare år noterat. Men då tror
jag att vi, för att tillvarata de utomordentliga
chanser vi har, också måste
ägna frågan om vår representation i
dessa nya länder alldeles särskild uppmärksamhet.

Sverige har i allmänhet ett gott namn

i Svarta Afrika. Vi har i vissa fall lättare
att komma till tals med dessa länders
representanter än vad andra, till något
av de militära maktblocken anslutna
länderna har. Utan att på något sätt
vilja överdriva betydelsen härav tror
jag, att vår obundna ställning även på
det politiska planet kan komma att spela
en viss roll för utvecklingen i Afrika.
Vi kan, för att citera Per Edvin Sköld
från hans tal vid riksdagens öppnande,
bli en ropande röst bland Svarta Afrikas
folk — försöka klargöra för dem
att det finns en tredje väg att välja mellan
de två militära maktblocken.

Vi bör därför enligt mitt förmenande
fortsätta utbyggnaden av vår representation
i Afrika, både i det egoistiska syftet
att vidga marknaderna för vår export
men också för att efter måttet av
vår förmåga sprida kännedom om de
politiska alternativ som erbjudes och
skaffa oss själva ökade kunskaper och
bättre information om dessa länder.

Jag tror därför att det blir nödvändigt
att snarast upprätta beskickningar
i även andra länder — kanske i första
hand Ghana och Guinea.

Jag vill här också särskilt understryka
behovet av att de människor som
sänds ut verkligen känner till någonting
om de länder, i vilka de skall representera
Sverige, och att det krävs
alldeles speciella förutsättningar för att
de skall kunna göra nytta i dessa länder.
Samtidigt framstår behovet av verkliga
afrikaexperter hemma, inom UD,
som trängande. Detta senare behov borde
vara möjligt att tillgodose genom den
personalförstärkning som nu föreslås
i statsverkspropositionen.

.lag har velat framföra dessa synpunkter,
herr talman, därför att jag
tror att frågan om en utbyggnad av vår
representation i Svarta Afrika är en
betydelsefull och angelägen fråga. Vi
kan ha mycket att vinna på bättre förbindelser
med dessa länder, och vi kan
kanske lämna något bidrag till ökad
förståelse och samförstånd mellan fol -

Nr 3

Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

ken. Låt oss bara inte göra oss några
överdrivna föreställningar om att vi
kan göra så mycket till för att rädda
demokratien i denna del av världen. Vi
kan möjligen medverka till att sprida
kunskap om den demokratiska livsformens
överlägsenhet men har knappast
anledning sätta oss på höga hästar,
om Afrikas folk, med erfarenhet av
ett mångårigt vitt herravälde, inte skulle
reagera på det sätt vi önskar. Det är
inte att begära — och jag skall sluta
med det — att en demokrati, som hos
oss inte är mer än 40 år gammal, utan
vidare skall kunna omplanteras i en
helt annan miljö och utan det mångåriga
förberedelsearbete som i Västerlandet
föregick det demokratiska genombrottet.

Herr förste vice talmannen övertog nu
ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! På nyårsdagen fick en
handfull herrar i TV besvara frågan
vad som kunde inträffa under år 1901.
Någon av dessa herrar anser sig vara
neutral och objektiv, några andra däremot
— som herrar Tingsten och Harald
Wigforss i Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning — har aldrig sagt sig
tro på neutraliteten. De tycks allra
minst tro på någon objektivitetsvilja.
Däremot har de trott på USA:s oföränderliga
makt och föredöme. De har
haft bestämda meningar i dessa frågor
och aldrig bemödat sig om att dölja
dessa.

Nu skulle de emellertid besvara frågan
om vad som kan väntas av 1961.
Summan av deras svar var, att vi ingenting
kan veta därom förrän vi hört vad
Mr Kennedy har att säga.

Den nyvalde amerikanske presidenten
Kennedy har förstås kommit i besittning
av en väldig makt. Det är dock
de krafter som står bakom som är avgörande.
Om han stöder sig på den flygel
inom den amerikanska kapitalismen,
som är realistisk nog att söka sig till den

januari 1961 fm.

fredliga samexistensens och tävlans
lugna mark, då kan det amerikanska
presidentskiftet ge ett bidrag till att
förnuft och ansvar avlöser den kallakrig-politik
som namnen Truman, Eisenhower
och Dulles förknippats med.
Det är väl inte fruktan härför, som gör
att de pro-amerikanska rösterna i den
svenska televisionen svävar på målet?
Troligen känner herrarna på sig, att det
inträffat en stor förändring i världen
som de inte vågar tala öppet om och
som har ganska litet med president Kennedys
nya värdighet att göra. Men det
som skett och det som bestämmer framtiden
kan inte hemligstämplas, nämligen
att fredens och socialismens krafter
på världsarenan nu har blivit starkare
än krigets och kapitalismens. Numera
bestäms innehållet, huvudinriktningen
och de viktigaste särdragen i
det nuvarande samhällets utvecklingsprocess
av andra och rakt motsatta krafter
än de, som dominerade för 3—4 år
sedan. Detta betyder att det uppstått
verkliga möjligheter att lösa nutidens
viktigaste problem på ett nytt sätt i
fredens, demokratiens och socialismens
intresse.

Intet av detta bär framträtt i trontal,
i talmännens svarstal till konungen eller
i riksdagsdeklarationer. Här tycks
man ännu inte ha kommit längre än till
beklagandet över besvärligheterna i en
värld, som befinner sig i fullständig omstöpning.
Men gråt och tandagnisslan
över att världen förändras och förebråelser
mot dem, som förändrar världen,
löser inga problem och ger ingen vägledning
för att förstå vad som sker.

I fjol uppstod 16 nya afrikanska stater
— det var naturligtvis ingen smärtfri
process — och den mest uppmärksammade
var Kongo. Det svenska folket
har uppriktigt velat hjälpa Kongo, och
detta gäller väl även om de svenska militärer,
som befinner sig där i Förenta
Nationernas tjänst. Frågan är emellertid,
om denna FN-insats hjälpt någon
annan än den belgiska kolonialmakten

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

och de belgiska företag, som exploaterar
Kongos nationaltillgångar. Vägen till ett
nationellt enat Kongo tycks ännu vara
dimhöljd.

Vad tänker månne utrikesminister
Undén om resultaten? Under FN:s beskydd
har parlamentet hemsiints, en
serie statskupper igångsatts, den lagliga
regeringen fängslats och torterats, belgierna
återtagit det faktiska väldet i
de viktigaste områdena och ett inbördeskrig
väl blivit oundvikligt. Hunger
och epidemier hemsöker det sargade
landet. Svenska soldater tvingas skydda
fångtransporter åt de belgiska agenterna.

Hur känns det för herrar Undén och
Erlander, när de i Stockholms-Tidningen
läser om hur de svenska kulsprutorna
mejar ner spjutbeväpnade patrioter?
FN-trupper kan skjuta ihjäl kongolesiska
patrioter, men de kan inte befria
regeringschefen och parlamentets
talman. Våra landsmän får gärna hjälpa
Tshombe att hålla ordning på hans
fiender, men de måste stå stilla och se
på, när de kongolesiska legoknektarna
misshandlar parlamentets talman och
den laglige regeringschefen.

Hela det fria Afrika har utdömt denna
FN-politik. Och trots denna politik som
går emot både FN-stadgan och tre olika
FN-beslut, är det bara en tidsfråga när
Kongos folk definitivt gör sig kvitt de
belgiska herrarna och deras agenter.
Jag tror att vid årets slut är det tämligen
slut med kolonialmakternas herravälde
i Afrika.

Vi lever naturligtvis i en orolig värld.
Allt nytt födes i smärta, men det födes
dock. De som tror, att detta nya —
kolonialfolkens frihetsrörelse och omvandlingen
till socialism — kan hejdas
med kanoner och med kärnvapen, blir
allt färre. Mr Kennedy har startat sin
presidentperiod med krav på fortsatta
rustningar. Det är ett dåligt svar på
FN-beslutet till förmån för fullständig
avrustning.

Jag skulle här vilja säga några ord till
försvarsministern, även om han kanske

inte är närvarande just nu. Av hans
förslag och resonemang att döma tror
han inte på möjligheten av en varaktig
fred eller på att smida om svärden
till plogbillar.

Han kan t. ex. inte ha något till övers
för idén om avrustning. I så fall skulle
inte Sveriges försvar vara dyrare än
det väldiga Indiens. Vi skulle i så fall
inte ha dubbelt så höga försvarskostnader
per invånare som världsmakten
England. Han måste således utgå från
att krig är oundvikliga och att talet om
nedrustning är illusionsmakeri. Många
med mig beklagar detta. Hur många det
är kanske man kan få en föreställning
om, när man erinrar om den senaste
gallupen, som visar att endast 6 procent,
alltså i huvudsak socialgrupp I,
kan tänka sig högre militärkostnader.

Just nu arbetar försvarsministerns
underordnade med att på kortast möjliga
tid få fram den svenska atombomben.
Statsmakterna har anslagit de
pengar och den expertis som behövs
därför. Sedan utgår väl försvarsministern
från att vi år 1963 skall legalisera
denna atombomb och skaffa fler eller
också förklara att jättebeloppet för att
framställa denna svenska atombomb kastats
bort till ingen nytta. Det vore verkligen
intressant att höra vad försvarsminister
Sven Andersson har att säga om detta.
I varje fall vet vi alla, att ÖB och hela
militärledningen utgår ifrån att de 1963
skall få riksdagens ord på att tillföra
den svenska militärorganisationen svenska
atombomber. Försvarsministern
kan inte undgå ett visst ansvar därför,
eftersom han hittills har tänkt ganska
lika som ÖB och militärledningen i militära
ting. Vi beklagar detta.

Försvarsministern har nu formulerat
en ny målsättning för vår rustningspolitik.
Den militära målsättningen bör,
säger han i fjärde huvudtiteln, vara »att
vi pressar upp en angripares beräknade
minsta insats för att besätta svenskt
territorium till att bli så stor som
möjligt».

Hur stor behöver den i så fall vara,

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

om Sverige är inriktat på att kriga med
atomvapen? Räcker det med en vätebomb
över Stockholm? Det är ju en
obetydlig insats för en stormakt. Det
har sagts, att USA har 1 000 vätebomber
och tillräckligt med material för
att framställa ytterligare 50 000. Dess
tillgångar när det gäller vanliga atomvapen
lär vara ännu mycket större.

Vi skall för övrigt inte glömma i sammanhanget
— det gör man så gärna här
i landet — att den amerikanska militärledningen
år 1944 kalkylerade med
att bomba Göteborg på grund av den
svenska hjälpen åt Hitlertyskland. Och
tror Ni, herr försvarsminister, att Sverige
efter en vätebomb över Stockholm
skulle kunna eller vilja föra ett atomvapenkrig? Herr

Sven Andersson har gjort flyget
till vårt dyrbaraste vapen. Det har skett
samtidigt som stormakterna erkänt att
flyget är omodernt och därför börjat
avveckla detsamma.

Efter andra världskriget har en del
folk visat att de genom partisankrigföring
så småningom kunnat besegra
sina fiender, även stormakter. Men hos
oss vill man inte lära av detta. Den
enda form av krigföring som ett litet
folk med framgång visat sig kunna praktisera
vill man inte ens diskutera i vårt
land.

I valrörelsen 1958 försökte regeringen
dämpa oron över de ständigt växande
militärutgifterna genom att tillsätta
en militär besparingsutredning. Om
dess ambitiösa och samvetsgranna arbetsresultat
kan man emellertid tyvärr
använda talesättet: »berget födde en
råtta». Om vi t. ex. nästa år skall »spara»
15 miljoner kronor, så betyder detta
inte lägre militärutgifter, utan det betyder
endast att ökningen skall reduceras
med omkring en tiondel. Dessa s. k.
besparingar skall militären sedan få
igen med ränta på ränta, ty nu skall
även de medel som utgår på kapitalbudgeten
få en automatisk ökning med 2Vs
procent. De pengar som erhålles genom

att man drar in försvarets socialbyrå
skall gå till nya flygplan. Marinen skall
få 20 miljoner kronor mer än den ram
som nyligen fastställts.

Den senast arbetande försvarskommitténs
nya förslag, som regeringen har
solidariserat sig med, innebär enligt
försvarsministern »en icke obetydlig
reell höjning av försvarsanslagen». Ju
större dessa höjningar blir, desto kännbarare
blir de dyrbara kompensationerna
för pris- och lönestegringar samt
den årliga höjningen för teknisk utveckling.
Försvarsutgifterna tar, heter
det i fjärde huvudtiteln, »nära hälften
av de statsutgifter som direkt tar i anspråk
samhällsekonomiska resurser i
form av arbetskraft och annan produktionskapacitet».

Hela svenska folket talar om det militära
slöseriet. Vi har nyss fått ett nytt
exempel på vad samröret mellan stat
och storfinans kan innebära. Jag tänker
här på beslutet att inhibera de påbörjade
jagarbyggena. Skattebetalarna
skulle få betala något mellan 50 och 100
miljoner kronor på grund av denna felspekulation.
För att få igen dessa pengar
beslöts att de ofullbordade jagarna
skulle säljas, och två storföretag fick
i uppdrag att söka efter köpare och
ordna med försäljningen. De tog 158 000
kronor av skattebetalarnas medel för
detta arbete, som tydligen främst bestod
i att meddela att ingen ville köpa jagarna.
Regeringen resignerade och utgick
tydligen från att uppgiften var trovärdig.
Men när vederbörande hade fått
dessa pengar, anmäldes det från Argentina
att man ville köpa fartygen. Jag
vill fråga regeringen: Får svenska folket
nu igen dessa syndapengar? Det bör
verkligen vara angeläget för regeringen
att svara på den frågan.

Att bringa vederbörande till en stunds
eftertanke om vart den blinda militarismen
kan föra vårt land och den svenska
arbetarklassen — nu senast belyst
av exemplet Belgien — skall jag avstå
från, eftersom kravet på sakliga svar i

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 oa

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

sådana frågor bara brukar utlösa ett
svammel på temat demokratiska partierna
och kuslig ansvarslöshet. Vår tro
är dock, att det lönar sig bättre att
satsa på freden än på kriget.

Regeringens budget är i övrigt på
gott och ont. Jag tycker mig finna en
klar progressiv linje i åttonde huvudtiteln,
och det finns också en del gott
att säga om andra, tredje och elfte huvudtitlarna.
Första huvudtiteln däremot,
vårt dyra kungahus, blir allt dyrare. Om
missnöjet därmed nu yttrat sig i beklagande
över att riksdagsmännen inte kan
tävla med det medeltida hovprålet, varför
då tiga och lida? Skall det då inte
snart — för att här låna några ord av
Nils Ferlin — tona republikansk rymd
över landet eller skall bara visorna se
fel på våra sibyllor?

På jordbruksfronten intet nytt, sedan
den Sköldska godsägarlinjen från
1933 lanserades. Den som har 1 000
hektar åker får alltså hundra gånger så
stort statligt stöd som den med 10 hektar.
Bortåt 20-talet jordbrukare lämnar
den s. k. modernäringen varje dag, och
regeringen tycks finna allt ganska gott i
departementet med de bästa nerverna.

I räntefrågan kapitulerade först regeringen
för högerns och folkpartiets
högräntelinje, och nu har tydligen även
centerpartiet sällat sig till kapitulanternas
skara. Kvar står i denna fråga endast
kommunisterna, på den ståndpunkt
som formulerades i regeringsprogrammet
1951. Undra sedan inte på att storbankernas
bolagsstämmor inte behöver
sara några tråkiga tillställningar!

Arbetslösheten lör vara avskaffad, om
man får tro ett regeringsorgans söndagspredikan.
Låt mig tillägga: ända till
nästa depression. Denna dröjer måhända
inte så länge, av vissa tecken att
döma.

Omsättningsskatten, punktskatten och
de höga folkpensionsavgifterna — höjdpunkten
i det Strängska skattetänkandet
— har nu blivit regeringens och de
borgerliga partiernas gemensamma ägo -

del. Motiveringen för denna skattepolitik
är ju så svår att underkänna för en
del av den här kammaren: ju mer indirekta
skatter, desto mindre behöver
folk konsumera! Vi känner sannerligen
tyngden av regeringens förebråelser mot
oss: kommunisternas »ansvarslösa skattepolitik»
skulle i dag ha gett vanligt
folk några miljarder kronor extra att
köpa mat, kläder, bostäder och annat
av livets nödtorft för.

Med nuvarande skatte- och räntepolitik
göder man inflationen. Prisstegringen
tycks ha blivit något av en ekonomisk
lag.

Har regeringen gett de femtioelva
kommittéer som just nu sysslar med
skattefrågor någon annan gemensam
nämnare än denna: varför inte övergå
till att beskatta folks utgifter i stället
för deras inkomster? Prutar man ner
kravet på anständighet och sociala hänsyn
till ett minimum, går det kanske
att finna något förmildrande även i den
storkapitalistiska och antisocialistiska
idén att beskatta utgifterna i stället för
inkomsterna. Då kanske det går som när
man hör på Armstrong — man vänjer
sig snart och börjar till och med finna
något vackert i själva eländet.

Regeringen har nu partimässigt sett
ett starkare underlag, men den har inte
majoritet. Den har anledning att känna
sig belåten med sin borgerliga opposition,
och den har inte dolt detta. Den
borgerliga oppositionens fullständiga
brist på konstruktiva idéer och dess
lika fullständiga kapitulation i de senaste
årens inrikespolitiska stridsfrågor
kan bara tävla med dess fullständiga
splittring. Vi gläder oss med regeringen
däröver.

Det går alltså för närvarande inte,
med nuvarande parlamentariska kraftförhållanden
och så länge dessa får fälla
utslaget, att skapa vare sig en bättre
eller en sämre regering.

Rent parlamentariskt sett har regeringen
alltså en lätt match. När det i
vissa frågor är nödvändigt för oss att

56 Nr 3 Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

inta en strängt kritisk attityd lär regeringen
i samma frågor kunna påräkna
ett massivt borgerligt understöd. Detta
är ju i dag uppenbart i militära frågor,
skattefrågor och räntefrågor, liksom i
den ekonomiska politikens konventionella
frågor. Vågar regeringen däremot
hissa nya signaler i dessa frågor och ta
upp kampen mot storfinansen och de
borgerliga partierna har den en annan
majoritet att stödja sig på även härvidlag.

Eftersom den nuvarande regeringen
ytterst är helt beroende av arbetarklassens
stöd blir det denna som får sista
ordet när det gäller regeringens politik.
Om arbetarklassen bara riktigt ger uttryck
åt sin vilja kan även en så självsäker
herre som finansminister Sträng
tvingas revidera sina samhällsfarliga
åsikter om hur den ekonomiska politiken
bör utformas. På grund av detta
sakförhållande, herr talman, är vi inte
pessimistiska i fråga om möjligheterna
att på kommande bolagsstämmor få
höra helt andra kväden om »den sträng
som brast». Men än är vi tyvärr inte
där.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Jag har vid något tidigare
tillfälle erinrat om att det är den
faktiska utvecklingen som i rätt hög
grad bestämmer slutreplikerna i den
politiska debatten. Nu når vi ju aldrig
något definitivt slut, ty utvecklingen går
ständigt vidare. Men jag skulle i alla fall
vilja påminna om ett par siffror i anslutning
till vad jag har sagt vid ett par
tillfällen under 1959 och 1960. När man
diskuterade statsfinanserna under hösten
1959 hade man som underlag för
denna diskussion det siffermaterial,
som besparingsutredningen hade lagt
fram på sommaren 1959. I den prognos
för de närmaste åren som den utredningen
innehöll angavs inkomsterna för
1961/62 till 13 673 miljoner. Nu redovisar
finansministern inkomster på

januari 1961 fm.

16 498 miljoner. Om vi tar hänsyn till
omsättningsskatten är skillnaden alltså
ungefär 2 000 miljoner kronor.

Det förhåller sig på ungefär samma
sätt i fråga om budgetunderskotten. För
det år som nu löper, förutsåg utredningen
ett underskott i totalbudgeten på
4 212 miljoner — en siffra som finansministern
höjde till 4 250 miljoner i sin
egen presentation av materialet hösten
1959. Nu redovisas ett lånebehov på
1 187 miljoner. Ungefär samma relationer
har vi för nästa budgetår i den finansplan
som finansministern har lagt
fram. Sedan man tagit hänsyn till omsättningsskatten
finner man alltså i den
här prognosen genomgående ett fel i
prognosen på i runt tal 2 000 miljoner.
Det felet är större än någon egentligen
har förutsett, och det beror på att den
ekonomiska utvecklingen har blivit
gynnsammare än man vågade tro. Men
ett långt stycke kunde man förutse att
siffermaterialet var felaktigt.

Därför, herr talman, konstaterar jag
att av herr Strängs statsfinansiella uppställning
hösten 1959, som lades till
grund för omsättningsskattens införande,
är intet annat än spillror kvar.

Nu talar man inte så mycket om den
sidan av saken längre, utan nu talar
man om den samhällsekonomiska sidan.
Där lägger man tyngdpunkten i motiveringen.
Det var nödvändigt med omsättningsskatt
för att balansen i samhällsekonomien
skulle kunna upprätthållas,
heter det. Finansministern har själv
erinrat om att man under år 1960 bör
jade med att höja diskontot med en halv
procent. Man fortsatte med att låna och
gav i tre omgångar ut obligationer för
1 300 miljoner kronor. Vidare drog man
in över 700 miljoner kronor i investeringsmedel
till riksbanken. Det var alltså
mycket hårda, kvantitativt tungt vägande
ingrepp på penning- och kreditmarknaden.

Det är under dessa förhållanden inte
så lätt att utan vidare säga, vad omsättningsskatten
har spelat för roll. För -

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

utsättningen för att den skall ha spelat
en verkligt positiv roll är ju, att de
pengar som genom den dragits in inte
motsvaras av några väsentliga inkomstökningar.
Och vem kan säga någonting
bestämt om den saken?

Jag tror därför att man får nöja sig
med att notera fakta, såsom här skett,
och lämna frågeställningen öppen. Jag
tror inte att vi ännu kommit till slutet
på den utvecklingen.

När finansministern för en stund sedan
skulle klara upp sina egna teorier
och ståndpunkter rörande totalbalanseringen
sade han ju egentligen ingenting
om sig själv utan talade om att en del
nationalekonomer tyckte på det sättet
och en del politiker på det sättet, och
sä skilde han sig från målet med att säga,
att det tydligen är så, att nationalekonomer
och politiker ser olika på detta
problem. Men herr Sträng har väl varit
politiker under hela sin finansministertid,
ända från 1956, och han kan
inte gärna skilja sig från problemet genom
att konstatera, att det finns människor
som har olika mening.

Finansministern sade i detta sammanhang
en sak som kunde vara värd
att notera. Han framhöll, att man så
småningom kommit underfund med att
det behövdes två hästar för att dra lasset,
alltså för att hålla samhällsekonomien
i balans. Det var ju en skarpsynt
upptäckt! Folkpartiet har i minst tio
år förklarat, att det inte går att klara
problemet enbart med en skärpt räntepolitik
utan att det behövs ett »bådeoch».
Nu har alltså herr Sträng upptäckt
att det behövs både det ena och
det andra.

Herr talman! Jag har velat erinra om
detta, kanske delvis för protokollet. Det
finns kanske anledning att se på dessa
ting en gång till, när nästa bokslut kommer.
Jag vet emellertid att sådana här
frågeställningar liksom flyter bort i
händelseutvecklingens ström. Man kan
inte hålla fast en viss utgångspunkt hur
länge som helst.

Jag vill ta upp ytterligare en detalj
innan jag lämnar de ekonomiska frågorna.

Det har omvittnats från olika håll och
kommer väl att omvittnas, att ungdomsfrågorna
är synnerligen aktuella och
betydelsefulla i nuvarande läge. Det har
sagts och kommer förmodligen att sägas,
att alkoholdryckerna spelar med
på ett ödesdigert sätt i dessa ungdomsproblem.
Erfarenheterna har visat att
priset på rusdrycker spelar en stor roll
ur konsumtionssynpunkt, framför allt
det relativa priset, d. v. s. priset i förhållande
till arbetslön och andra varukostnader.
Nu hade vi rätt störa höjningar
av priserna framför allt 1956
men även 1958, och dessutom slog omsättningsskatten
igenom. Det hela har
dock resulterat i att vi 1959 hade ungefär
samma relativa pris som 1951. När
man nu har infört skatt på smör, bröd,
ost och alla slags livsmedel, ja på nästan
alla varor, borde väl invändningarna
mot en ytterligare beskattning av spritdryckerna
vara mindre. I varje fall
finns det anledning att vaksamt följa utvecklingen
på detta område med dessa
snabba förskjutningar inom det ekonomiska
livet. Jag skulle därför vilja framföra
önskemålet, att finansministern
och finansdepartementet verkligen bevakar
denna fråga och ser till att en
ogynnsam utveckling inte får fortsätta.

Sedan vill jag säga ett par ord om
landsbygdsfrågan.

Vi liar i höst fått resultatet från första
årets tillämpning av 1959 års beslut
angående småbrukarhjälpen. Det nya i
det beslutet var, att man införde en inkomst-
och förmögenhetsgräns. Man har
nu fått fram en statistik som visar att
ungefär hälften av småbrukarna har
fallit för dessa villkor. Man har även i
övrigt vidare bearbetat den statistik
som småbruksutredningen lade fram,
och resultaten härav visar att småbrukarna
är en mycket differentierad folkgrupp,
vars förhållanden skiftar ganska
mycket. Men statistiken visar också, att

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

man inte behöver vara så rädd för att
en smula hjälp åt småbrukarna skulle
förhindra en önskvärd folkomflyttning
och anpassning. Jag har alltid påstått
att en sådan omflyttning sker i högre
grad än man skulle önska, trots det lilla
vi kan göra för att moderera utvecklingen.
Vad denna höst givit av nya
fakta tycker jag inte ger anledning att
ändra denna uppfattning. Dessa nya
fakta ger också vid handen, att det ur
statsfinansiell synpunkt inte vore så
farligt att vara en smula mera frikostig,
ty i praktiken har det blivit åtskilligt
billigare än man trodde; även befolkningsomflyttningen
gör att det blir billigare.

Nu har det väckts en motion om en
viss förbättring av småbrukarhjälpen
närmast i anslutning till småbruksutredningens
ursprungliga förslag på de
väsentliga punkterna, en motion som
de borgerliga partiledarna skrivit under.
Det lär ha sagts i något yttrande i
första kammaren, att det skulle vara
centerpartiet som står bakom och att
de andra partierna anslutit sig till dess
linje. Jag skall inte ta upp den debatten.
Jag tycker att det vore mera värdefullt
att konstatera att vi nu för en gångs
skull är på samma linje. Jag skulle vilja
uttala den förhoppningen, att vi inte
blir ensamma på den linjen. Jag tycker
att man på socialdemokratiskt håll verkligen
skulle kunna vara med om denna
förbättring av småbrukarhjälpen.

Jag vill säga ett par ord i anledning
av vad som skrivits i tidningarna om en
ny »liberal giv» i jordbruksfrågan. Det
gäller ett aktstycke som tre liberala studenter
har författat. Jag skall inte gå
närmare in på det. Jag tror att dessa
liberala studenter i hög grad har underskattat
betydelsen av den internationella
bakgrund mot vilken vår jordbruksreglering
för närvarande och säkerligen
rätt länge måste ses. I själva verket
är ju alla de svårigheter som man försöker
mildra med jordbruksstödet ingenting
annat än så att säga baksidan av

samhällets industrialisering. Med industrialiseringen,
folkvandringen, omgrupperingen
följer även jordbruksproblemen
oskiljaktigt. Det har vi ju egentligen
alla erkänt. Man behöver bara
konstatera att länder som Förenta staterna,
England, Frankrike, Tyskland,
Ryssland och Kina har sina jordbrukspolitiska
problem, vart och ett med sina
aspekter. Man får alltså inte vara alltför
kvick att tänka hort den internationella
bakgrunden. De tankegångar som
framförts bör sålunda inte tillmätas alltför
stor tyngd.

Jag har åtskilliga gånger berört byggnadsförhållandena
på landsbygden. Vi
har kommit i det läget att landsbygdens
problem är mycket mera än blotta jordbruksproblem.
Med den utveckling vi
är inne i följer många olika slag av problem
för den svenska landsbygden. Det
är viktigt att man beaktar bebyggelseproblemen.

I en motion 1956 i denna kammare
pekade jag bl. a. på att det skulle vara
underligt om inte nutida ingenjörer
skulle kunna skapa något alternativ till
de sanitetsanläggningar som vi hittills
har haft. I själva verket har ett sådant
alternativ nu skapats med ingenjör
Lilliendahls uppfinning av vakuumklosetten.
Den är såvitt jag förstår i princip
färdig. Det är bara fråga om att
flytta över den på det industriella planet
och kanske justera några detaljer.
Den har uppmärksammats runtom i
världen och har världspatent. Med den
uppfinningen måste bebyggelse- och
sanitetsproblemen på landsbygden kunna
bli mycket lättare att bemästra än
tidigare. Både avloppsledningar och reningsverk
kan bli billigare. Någon svårighet
att klara sanitetsproblemen även
för en mindre grupp byggnader tycks
inte föreligga.

Riksdagen har en gång, 1957, beslutat
att pengar ur det stora anslaget för
vatten och avlopp skulle få tas i anspråk
för forsknings- och försöksverksamhet.
Det är önskvärt att man fort -

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

sätter att beakta vad som håller på att
ske både när det gäller medel för fortsatt
forskning och för provanläggningar.
En provanläggning är sedan snart
ett och ett halvt år i gång på ett område
med ett 30-tal byggnader.

En sak till tycker jag är värd att erinra
om i det sammanhanget. När man
planerar framåt för vatten, avlopp och
bebyggelse tror jag att man redan nu
bör ta in dessa nya möjligheter i blickfältet
så att man dels utnyttjar den större
frihet som de kan ge vid planeringen
och dels undviker att binda sig för
anläggningar av äldre typ i den mån
dessa nya förhållanden kan visa sig
lämpliga.

En svårighet som ofta drabbar kommuner
och samhällen vid planeringen
på landsbygden är eftersläpningen i vägplaneringen.
Vi har råkat ut för det
hemma. En ny motorväg är dömd till
sin huvudsakliga sträckning men detaljplaneringen
är inte klar. Det första som
hände — och därom är inget att säga
■— var att hela området mellan järnvägen,
fjorden och ett berg i samhället
fick reserveras för den blivande vägen.
Stadsplanen för det området fick slängas
undan. Men det dröjde inte så värst
länge förrän man konstaterade att järnvägen
kanske behövde flyttas. Då fick
man riva upp stadsplanen för ett nytt
stort område. Man vet inte om den nu
behöver flyttas, men den kanske behöver
det någon gång.

Det borde vara möjligt för planeringsmyndigheterna
om det gäller en sådan
där nyckelfråga, en detalj i den kommande
planeringen som binder utvecklingen
i ett samhälle, att offra litet tid
för att se om man inte kan klara upp
just den saken, även om man i övrigt
inte har planeringen färdig. Man borde
inte stoppa ett samhälles utveckling för
långa tider därför att det kan hända
att det blir en ändring på ett visst sätt.
Det är klart att det gäller samordningsproblem
som kanske inte alltid är så
lätta, men jag har velat peka på dem,

eftersom jag vet att det på många håll
föreligger svårigheter just när det gäller
byggnadsförbud på grund av kommande
vägar.

Jag kan, herr talman, inte neka mig
nöjet att erinra om att det vid denna
remissdebatt är 7 år sedan en liten
fjordhäst blev omtalad i kamrarna. Det
var en bonde uppe vid Strömstad som
ville köpa en norsk fjordhäst och fått
avslag av lantbruksstyrelsen »under
hänvisning till ej mindre den svenska
hästavelns tryckta läge och uppfödarnas
svårigheter att finna avsättning för
sina produkter, än även det förhållandet
att Ni enligt den i ärendet verkställda
polisutredningen ej synes vara
i behov av ytterligare en häst».

Ja, det var åtskilligt annat smått och
gott i sammanhanget som verkade en
smula parodiskt. Jag skrev då att om
det nu vore så som ett veterinärråd påstått
att dessa hästar vore så eftersträvansvärda
att man ville ge 300 ä 400
kronor för licensen, vore det bättre att
låta bönderna få uppföda denna hästtyp
än att förbjuda dem det. Nu har vi
arbetat i 7 år för fjordhästen och våra
hjordar har förökat sig så som skedde
på patriarken Jakobs tid. Nu kan man
med glädje konstatera att Kungl. Maj :t
förra fredagen beviljade premieringstillstånd
för detta farliga djur. I den
mån som lantbruksstyrelsen och vederbörande
hushållningssällskap är överens
blir alltså fjordhästarna premieringsberättigade.
Jag ber att få tacka
chefen för jordbruksdepartementet och
notera att alltid är det något som rör
sig, även i fråga om fjordhästen.

Herr talman! Om jag från dessa reflexioner
om högst jordbundna ting
skulle våga snudda vid idédebatten, eller
bristen på idédebatt — vilket det nu
skall vara — är anledningen därtill
bland annat ett möte som Kyrklig samling
hade i Köping i söndags. Där förklarade
ledaren för Kyrklig samling enligt
ett tidningsreferat i Västerås att
om Gud hade velat att den svenska kyr -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

kan nu skulle införa kvinnopräster,
hade han inte låtit sitt ord innehålla så
bestämda förbud mot den saken. Om det
är på det sätt som biskop Giertz gör
gällande, då har vi i denna kammare
stiftat en ganska betänklig lag, men det
är så riktigt som biskopen säger att
skiljelinjen här egentligen inte ligger i
bibeltolkningen utan i bibelsynen. Har
man den bibelsyn som biskop Giertz
har, kan det väl inte bli någon annan
tolkning än hans. Men flertalet människor
har nog en annan bibelsyn — i
varje fall har jag det utifrån mina lekmannamässiga
överväganden.

Även om det kanske kan vara svårt
att i en debatt som denna erinra om
ställen i bibeln, vill jag ändå konkretisera
detta med en anknytning till bibeln.

Enligt evangelierna förklarade Kristus
— och det var säkert en chock för
hans samtid —— att all mat är ren och
att ingenting som går in i en människa
kan orena henne. Petrus som frammanade
en närmare förklaring fick ju ytterligare
en lektion när han en gång
befann sig i Simon Garvarens hus. Men
så uppstod en tvist i Antiokias stora
hednakristna församling om hur det
skulle vara med tillämpningen av de
gamla judiska stadgarna och Mose lag,
och man liänsköt alltsammans till apostlamötet
och församlingen i Jerusalem.
Där beslöt apostlarna, de äldsta och
hela församlingen att dessa kristna
skulle avhålla sig från avgudaoffers
kött och blod samt kött från förkvävda
djur och från otukt.

Detta beslut i Jerusalem stämmer alltså
inte överens med det generella budet
om att all mat är ren. Om nu bägge
dessa föreskrifter skall vara likvärdiga,
allmängiltiga och tidlösa, finner jag det
svårt att lösa problemet. Men tar man
uttalandet i Jerusalem som en föreskrift
för de då aktuella församlingarna, så
är det högst förklarligt: utmana å ena
sidan inte de judekristna och judarna,
gå å andra sidan inte för nära den hed -

niska gudstjänsten och allt vad den
drar med sig, om ni vill leva! Det är
naturligt och riktigt. Det är mot den
sociala bakgrunden och de religiösa förhållandena
i det läget inte svårt att se
det som en av Gud sanktionerad föreskrift.
Om hednakristna skulle ha gett
sig in i den hedniska gudstjänsten och
dess måltider, skulle det väl ha varit
ungefär lika riskabelt som att skicka
nuvarande »länkmedlemmar» på dryckesgille.
Föreskriften är alltså i hög
grad förklarlig.

Jag kommer så till bibelsynen. Om
man över huvud taget har en bibelsyn,
enligt vilken man tror alt det i bibeln
finns en del praktiska anvisningar, som
står i ett visst förhållande till ett historiskt
skede och en social bakgrund,
kan man väl inte ställa de två verser i
första korintierbrevets fjortonde kapitel
som Kyrklig samling grundar sin
ståndpunkt på utanför diskussionen.
Men tror man inte det utan anser att
alla föreskrifter är tidlösa, eviga, även
om de är givna till en viss församling
i en viss tid, förefaller det mig som om
det skulle bli två besvärliga konsekvenser.
Den ena skulle vara att vi lägger
på människorna bördor, som de aldrig
kan bära, och den andra vore, att vi
stänger bibelns värld för flertalet människor.
Det har hänt så oändligt mycket
under senare år när det gäller arkeologisk
och historisk forskning och
språkforskning, när det gäller att öppna
denna underbara värld, som bibeln
rymmer. Jag vet inte om man skulle
kunna göra något mera ödesdigert än
att driva meningar, som ställer majoriteten
av vakna, sökande människor
utanför denna värld.

Det var något om mötet i Köping.
Med anledning av det skriver Stockholms-Tidningen
i dag, att Kyrklig
samling över huvud taget misstror våra
politiska partier, eftersom man misstror
och konsekvent försöker misstänkliggöra
demokratien. Stockholms-Tidningen
måtte inte ha läst referaten

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

ifrån ett möte förra fredagen med Broderskapsrörelsen
och biskop Giertz i
Folkets hus i Uddevalla. Där diskuterades
inte kvinnliga präster, inte de
sjutton punkterna, inte prästen som blivit
dömd för att han vägrade att viga
frånskilda, ingenting av detta. Där korsades
inga klingor och slungades inga
spjut. Det var bara stora famnen.

Vad jag här framfört ligger väl inte
alldeles vid sidan om remissdebatten,
ty vi skall ju nu bl. a. remittera åttonde
huvudtiteln. Jag har för min del den
uppfattningen — jag har gett den till
känna förut och jag kan göra det igen
— att vi lever i en tid då det pågår en
mera vittomfattande och djupgående revolution
på nästan alla livets områden
än vi känner till från något annat historiskt
skede. Vi lever mitt uppe i en
världsrevolution. Vad man skulle önska
i den framtida värld, som håller på att
födas, är att de religiösa intressena
hade sin egen international med sina
egna fria, nationella ankarfästen. Det
är först då, som de kan svara för den
etiska vägledning, som det är deras
uppgift att svara för.

Att ställa statens makt bakom religionen
— det mest personliga som finns —
eller att ställa religionens auktoritet
bakom staten är lika illa, det ena som
det andra. Därför tror jag att vi både i
denna församling och över huvud taget
i vårt land och bland vårt folk kan ha
anledning att observera vad som sker
och inte gå förbi det, inte ens i sådana
sammanhang som vi här rör oss i.

Herr DÅRLIN (h):

Herr talman! När man läser finansministerns
uttalande i finansplanen kan
man glädja sig åt att han otvetydigt
framhåller nödvändigheten av att en
begränsning sker av den statliga investeringsvolymen.
Anledningen till att finansministern
så klart redovisar denna
sin ståndpunkt är att han uppfattar
den nuvarande högkonjunkturen som i

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

>- första hand en investeringskonjunktur.
i Jag vill emellertid i det sammanhanget
understryka betydelsen av att även den
e offentliga konsumtionen hålles tillbaka,
i- På den punkten är tyvärr inte finansa
ministern så restriktiv. Statsutgifterna
tillåtes fortfarande stiga och den ofa
fentliga konsumtionen väntas detta år
öka i samma takt som 1960. Skall man
e bedöma betydelsen av de faktorer som
i, kan verka inflationsdrivande är det
e nödvändigt att större uppmärksamhet
n ägnas just konsumtionssidan. Det torde
11 vara mer eller mindre meningslöst att
n tala om nödvändigheten av att begränsa
n investeringsutgifterna samtidigt som de
:- totala statsutgifterna tillåtes stiga.
n Beträffande de privata investeringarnas
betydelse i nuvarande konjunktur11
läge framhåller finansministern också
a nödvändigheten av deras begränsning.
:t I detta uttalande känner vi igen hela
a 1950-talets oavbrutna försök att komma
a åt inflationskonjunkturen genom fram1
stötar riktade mot näringslivet. Jag vill
n inte på något sätt nedvärdera de pris
vata investeringarnas roll i konjunktursammanhanget.
Jag vill emellertid fram''''
hålla nödvändigheten av att korttidsperspektivet
inte får skymma angelä I

genheten av att näringslivets produkti II

vitet på längre sikt förbättras.

Tidningen Arbetsgivaren har inhäm*
tat uppgifter från ett flertal industria
företag här i landet som visar att inr
vesteringarna varit absolut nödvändiga.
a Av intervjuerna framgår också att näringslivet
trots brist på kapital under
1950-talet kunnat investera i betydande
utsträckning. Resultaten har också för
såväl företagare och anställda som hela
i- samhället varit ganska gynnsamma. Det
a betyder dock inte att inte ännu bättre
;t resultat skulle kunnat ernås om gynnri
sammare förhållanden varit rådande på
i- kapitalmarknaden. Jag tillåter mig, herr
talman, att återge ett exempel på vad
a produktiva investeringar kan betyda,
r Vid AB Bofors Tidaholinsverken tillveri
kades sålunda år 1953 cirka 52 ton gju -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

ten akrylplast av sammanlagt 19 personer,
med en direkt medelproduktivitet
av bara cirka 1,6 kg per arbetare och
timme. Den nuvarande produktionen
är mångfaldigt större men erfordrar
endast 9 personer. Genom pågående investeringar
kommer produktionen att
under 1961 ytterligare i det närmaste
fördubblas och arbetarantalet att öka
till 15. Genom dessa investeringar ernår
man en direkt medelproduktivitet av
närmare 16 kg per arbetare och timme
— eller en ökning av 900 procent,
d. v. s. en tiodubbling av produktionen
under en tid av åtta år.

Det här anförda exemplet visar enligt
min mening att produktiva investeringar
i näringslivet även har en inflationsdämpande
effekt därigenom att
de möjliggör produktion av ett större
antal varor per arbetstimme. För den
svenska verkstadsindustrien har det
jämfört med utlandet höga löneläget
framtvingat rationaliseringsåtgärder.
Dessa har i stor utsträckning tagit sikte
på att öka produktionen per manstimme
dels genom s. k. vardagsrationalisering,
dels genom att ersätta den mänskliga
arbetskraften med hel- eller halvautomatiska
maskiner. I det nuvarande läget,
som kännetecknas av brist på arbetskraft,
framstår betydelsen av fortsatta
produktiva investeringar på ett
alldeles särskilt sätt.

Jag har, herr talman, med detta velat
understryka vikten av att näringslivets
investeringar även i nuvarande konjunkturläge
tillmätes en stor angelägenhetsgrad.
Konkurrensläget är sådant att
vi på allt sätt måste försöka frambringa
våra varor på ett så rationellt sätt som
möjligt. Det är nödvändigt om vi med
vårt höga kostnadsläge skall ha möjlighet
att arbeta vidare.

En annan fråga som rör den mindre
industrien vill jag också beröra. Det
gäller utlåningen från AB Industrikredit.
Vid omorganisationen av detta bolag
framhölls under riksdagsbehandlingen
att den ökade utlåningsverksam -

heten företrädesvis skulle ske till mindre
och medelstora företag.

I motioner bland annat från vårt håll
framhölls att den nedre utlåningsgränsen
vid 150 000 kronor var ägnad att
missgynna det låneklientel som man
genom omorganisationen ville gynna.
Gentemot kraven på ett slopande eller
en sänkning av nämnda gräns påtalades
att bolaget saknade resurser för en
kreditbedömning och övervakning av
ett stort antal lån till mindre belopp.
Dessutom antogs att bolaget skulle
komma att se sig nödsakat att tillämpa
en högre räntesats än den dåvarande
med hänsyn till de ökade förvaltningskostnader
som skulle bli en följd av att
gränsen slopades. Men, herr talman, var
befinner vi oss nu? Lånen från AB Industrikredit
kan ha en 20-årig amorteringstid,
vilket naturligtvis ur många
synpunkter är en fördel. Tar man emellertid
hänsyn till att bolaget kräver 7
procent bunden ränta på utlämnade
lån blir det väl uppenbart för de flesta
att dessa lån ingalunda är särskilt
gynnsamma. Räntan ligger ju minst
V2 procent över den som tillämpas av
de ordinarie kreditinstituten. Man bör
också ta hänsyn till att det här gäller
bottenlån — under 50 procent av uppskattat
värde på fast egendom — eller
i annat fall med borgen av kommun
eller annan samfällighet samt bank. Säkerhetsbestämmelserna
är följaktligen
ovanligt hårda. Vad som ytterligare förvånar
mig när det gäller den här utlåningen
är att bolaget enligt uppgift lånar
pengar från ATP-fonderna till 6V4
procents rörlig ränta.

Jag kan inte finna annat än att den
storstilade avsikten med AB Industrikredit
blivit förfelad. Det är väl inte

att hjälpa småföretagsamheten att ha
dels den höga lånegränsen, dels de hårda
säkerhetskraven, dels ock en bunden
ränta som överstiger den gängse utlåningsräntan.
Kan inte en förbättring
ske av den låneverksamhet som bolaget

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

nu bedriver bör hela frågan om AB Industrikredit
omprövas.

Beträffande den mindre industriens
problem vill jag något beröra även en
fråga av allt annat än konkret natur.
Statsministern har haft vänligheten inbjuda
representanter för näringslivet
till konferenser på Harpsund. Vid dessa
konferenser har diskuterats den ekonomiska
politikens utformning och dess
förhållande till näringslivets önskemål.
Det väckte en viss uppmärksamhet att
någon inbjudan i det sammanhanget
inte utgick till representanter för hantverk
och den mindre företagsamheten.
Frågan var också föremål för behandling
här i kammaren.

Som representant för näringslivet
hälsar jag naturligtvis med tillfredsställelse
statsministerns initiativ till
dessa konferenser. Den mindre företagsamheten
skulle emellertid sätta stort
värde på om också företrädare för den
fick möjlighet framföra sina önskemål.
Jag tycker emellertid inte att vi skall
begära att få komma till herr Erlanders
storstilade representationsbostad i
Sörmland. Det skulle förvisso vara att
gå för långt. Statsministerns rätt att
inbjuda gäster kan vi naturligtvis inte
lägga oss i. Jag skulle vara nöjd om
herr Erlander ville sätta sig ned och
diskutera den mindre företagsamhetens
problem i lugn och ro på vilken plats
som helst. Huvudsaken är att vi kan
komma till tals och att man tar hänsyn
till våra synpunkter och att vi kommer
till konkreta resultat.

Svenskt näringsliv består inte bara
av storföretag. Den mindre företagsamhetens
andel i vår produktion och i vår
samhällsförsörjning har också sin betydelse.
Det är därför förvånande att
statsministern, som det tycks, undervärderar
dess betydelse. Det är med utgångspunkt
från småindustriens roll i
samhället som jag tillåter mig framföra
dessa synpunkter.

Jag ber att få citera några rader av
Marcus Wallenberg i det senaste numret
av tidningen Hantverkaren: »Alla

småföretag och de flesta medelstora är
familjeföretag och dessa spelar en stor
roll i den svenska industrien. 30 procent
av industriens arbetare sysselsätts
i företag med mindre än 50 anställda,
företag med mellan 50 och 500 svarar
för drygt 35 procent, medan storföretag
med över 1 000 anställda sysselsätter
20 å 25 procent av samtliga industriarbetare.
»

Jag hoppas att statsministern ej har
samma åsikt om de små och medelstora
företagens framtid, som LO:s sekreterare
Tord Ekström framförde på Nationalekonomiska
föreningens sammanträde
häromdagen. Han framhöll, att denna
kategori av företag borde bortrationaliseras.
Om statsministern hyser den
uppfattningen då förstår jag att vi är
överflödiga som förhandlings- och diskussionspartner.

Herr Ekström beklagade att arbetsmarknadsstyrelsen
inte kunde ta arbetskraft
från småföretag och flytta över
dem till de stora. Han beklagade alltså
att arbetsmarknadsstyrelsen ej hade befogenheter
att tvinga arbetskraft från
de mindre företagen till storindustrien.
Alternativt föreslog herr Ekström att de
mindre företagen skulle köpas upp av
storindustrien. Varför detta? Jo, det är
naturligtvis lättare att socialisera ett
litet antal stora företag än ett stort antal
mindre företag. Som ett tredje alternativ
framförde herr Ekström att de
ännu existerande skyddstullarna skulle
slopas en tid för att ett flertal företag
därigenom skulle tvingas slå igen.
Detta är i sanning skrämmande.

Till slut, herr talman, vill jag ta upp
en fråga vars känsliga karaktär jag är
medveten om. Vi har väl alla följt utvecklingen
i Belgien, där man genom
utomparlamentariska medel sökt förhindra
en viss frågas lösning. Man kan
ha olika uppfattningar om det berättigade
i den belgiska strejkaktionen, men
vi torde väl ändå vara överens om att
de vidtagna åtgärderna är främmande
för vårt parlamentariska liv.

Det har därför förvånat mig att den

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

svenska landsorganisationen lämnat
ekonomiskt stöd till den belgiska fackorganisationen.
Om LO velat lägga humanitära
synpunkter på aktionen kan
jag från vissa utgångspunkter förstå
detta, men det hindrar ändå inte att
man från svensk sida blandat sig i en
inre belgisk angelägenhet.

Vi kan göra det tankeexperimentet
att det svenska näringslivet tröttnade
på regeringens ekonomiska politik —
under efterkrigstiden har det förvisso
också funnits anledningar till protester.
Hur skulle regeringen Erlander uppfatta
en aktion från det svenska näringslivets
sida som inte stannat vid
protester utan som lett till en allmän
lockout för att därigenom pressa regeringen
till eftergifter eller till att avgå?
Detta är en parellell till vad som skett
i Belgien. Skulle regeringen ha funnit
det berättigat att det svenska näringslivet
i en sådan situation mottagit understöd
från exempelvis det belgiska
näringslivets organisationer?

Som tur är föreligger i vårt land inte
några risker för sådana utomparlamentariska
aktioner. Men det kan dock vara
av ett visst intresse att applicera den
belgiska situationen på svenska förhållanden.
Först då får enligt min mening
LO:s ekonomiska understöd till Belgien
sin rätta belysning.

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Det är måhända djärvt
av mig att ta till orda i en remissdebatt.
När det nu i alla fall sker, skall jag inte
använda tiden för att försöka mig på
någon statsmannafilosofisk djupdykning.
Min avsikt är endast att — såsom
några ord på vägen — framföra förhoppningar
och önskemål i en del frågor
som hör till dagens och morgondagens
aktuella problematik.

Enligt en till riksdagen överlämnad
»Förteckning över propositioner avsedda
att föreläggas 1961 års riksdag»
har vi att i början av mars emotse en

proposition om fondavsättning av viss
del av statens malmbrytningsvinst. Då
det rör sig om dispositionen av vinstmedel
från de lappländska gruvorna
må det ursäktas mig att jag intresserar
mig för och här något dröjer vid denna
fråga.

När malmfondsutredningen tillsattes
år 1956 mottogs detta initiativ med förväntningar
i Norrland och enkannerligen
i Norrbotten. Man hoppades att utredningen
skulle ge till resultat en fond
som möjliggjorde en positiv och direkt
medverkan till ett utbyggt och differentierat
näringsliv i övre Norrland. Utredningsbetänkandet,
som för några
månader sedan blev tillgängligt, innebar
dock för mången en negativ överraskning.
Av den centrala tanken, att
malmfonden skulle direkt medverka till
utvecklingen av norra Sveriges näringsliv,
återfinns föga. I stället föreslås att
den rätt betydande fondavsättningen
skall förbehållas forskningen och i första
hand grundforskningen.

Det är ingalunda min avsikt att ifrågasätta
forskningens betydelse och nödvändigheten
av intensiva svenska forskningsinsatser.
Det måste dock framhållas
att det härvidlag rör sig om användande
av vinstmedel från exploaterandet
av en Övre Norrlands naturtillgång.
Exploaterandet innebär brytande och
bortförande av värden som inte växer
igen. Det är då rätt naturligt att befolkningen
i denna landsdel önskar se fonden
användas på ett sådant sätt, att den
medför påtagliga insatser för utvecklandet
av näringsliv och försörjningsunderlag
i berörda bygder.

I detta sammanhang tillåter jag mig
åberopa några synpunkter i denna fråga
vilka anförts av statsrådet och chefen
för finansdepartementet. Den 28
maj 1956 yttrade han i riksdagen bl. a.
följande: »Den som känner stämningarna
och har personliga erfarenheter av
diskussionerna i norra Sverige kan inte
undgå att observera, att man däruppe
känner sig i viss mån misslottad så -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

som leverantör av den svenska industriens
kraftresurser, såsom leverantör
av skogsprodukterna och i stor utsträckning
såsom leverantör av den naturtillgång
som heter malm. Man anser
att man icke får tillbaka vad man rätteligen
borde få tillbaka.» I fortsättningen
sade statsrådet: »Jag tror emellertid
att det är på hög tid att man från
samhällets sida, när det enskilda intresset
inte orkar med det, demonstrerar
en klar positiv vilja att göra någonting,
som är befruktande och till nytta för
Norrland ur synpunkten av ett mera
differentierat näringsliv och därmed
också en bättre försvarsberedskap gentemot
konjunkturens fluktuationer.»

Ett allmänt forskningsstöd må i och
för sig vara av värde, men här möter
en del andra behov som bör beaktas.

I sammandrag vill jag omnämna följande.
För det första bör klar prioritet ges
forskningsuppgifter med direkt anknytning
till övre Norrland, dess naturtillgångar
och näringsliv. För det andra
bör lämnas stöd även till direkta utvecklingsinsatser,
såsom tekniska och
ekonomiska utredningar rörande förutsättningarna
för en ny företagsamhet
och utveckling av existerande företagsamhet
m. m. För det tredje medför
bristen på investeringsvilligt kapital —
särskilt i Norrbotten och framför allt
inom den småindustriella sektorn — att
övriga utvecklingsinsatser måste följas
upp med finansiellt stöd i form av lån
och lånegarantier m. m. för startande
av ny företagsamhet och utvidgning av
redan befintlig sådan.

Låt mig uttala den förhoppningen, att
när vi får ta del av malmfondspropositionen
den skall innehålla förslag av
positiv betydelse för den berörda bygden.
Jag vill hoppas, att när finansministern
och hans medhjälpare tar itu
med studiet av utredningen och remissyttrandena
samt propositionsskrivandet,
detta skall ske i den anda som den
28 maj 1956 uttrycktes på det sätt varom
jag åter påminner: »Det är på hög tid
5 — Andra kammarens protokoll 1961. N

att man från samhällets sida demonstrerar
en klar positiv vilja att göra någonting,
som är befruktande och till nytta
för Norrland ur synpunkten av ett mera
differentierat näringsliv och en bättre
försvarsberedskap mot konjunkturernas
fluktuationer.»

Herr talman! Det är säkerligen många
med mig som hade hoppats, att Kungl.
Maj:t i propositionsförteckningen skulle
utlova förslag om förbättrat småbruksstöd.
När så ej sker måste frågan
aktualiseras på annat sätt.

Vid 1959 års riksdag antogs nya riktlinjer
för det statliga småbruksstödet.
Dessa föregicks bl. a. av småbruksutredningens
arbete. För denna utredning,
tillsatt år 1955, angavs i direktiven
bl. a. följande: »Statens stöd åt det
mindre jordbruket torde som hittills
främst böra lämnas i form av prissubventioner.
Utredningen bör taga till utgångspunkt
nu utgående anslagsbelopp
för detta ändamål.»

År 1958 kom utredningens förslag i
fråga om småbruksstödets utformning.
Det sammanlagda anslagsbehovet för
förslagen beräknades samtidigt till 133
miljoner kronor per år.

Kungl. Maj :ts förslag till 1959 års riksdag
innebar som bekant sådana nedbantningar
av utredningsförslaget, att
medelsbehovet kunde beräknas till 114
miljoner kronor. Med avslag på olika
förslag om förbättringar — framför allt
från vårt håll — kom riksdagens beslut
att följa propositionens förslag.

Utöver den nedprutning som detta innebar
har sedan det faktiska utfallet
visat på en ännu större nedjustering av
det statliga småbruksstödet. För budgetåret
1960/61 beräknades sålunda medelsbehovet
enligt de bestämda riktlinjerna
till 112 500 000 kronor och nu i
statsverkspropositionen för budgetåret
1961/62 till endast 98 000 000 kronor.

Den faktiska nedprutningen av statsstödet
till det mindre jordbruket i förhållande
till utredningsförslaget är så r

66 Nr 3 Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

ledes inte mindre än drygt 25 procent
under denna korta tid.

Det måste inför detta faktum få konstateras,
att detta problem gäller omkring
en halv miljon av svenska folket,
det gäller innebyggare som har lägre
inkomst än genomsnittet i vårt land,
och det gäller en folkgrupp vars fortsatta
existens i många fall är en förutsättning
för att vi skall få behålla en
levande bygd. Småbrukarna är dessutom
ofta av stort värde för nyttiggörande
av våra nationella naturtillgångar,
t. ex. skogen.

Sett mot bakgrunden av dessa förhållanden
framstår det som rimligt, att
stödet till det mindre jordbruket förstärkes.
En förbättring så att småbruksstödet
utgår i enlighet med centerpartiets
förslag vid 1959 års riksdag framstår
som synnerligen önskvärd, och det
vore ingalunda för mycket begärt åt
landets idoga småbrukare.

Herr talman! Till sist vill jag något
vidröra ett avsnitt som väl kommer att
höra till CO-talets stora frågor. Skolfrågorna
— grundskolans och den fortsatta
högre utbildningens utformning —
kommer väl, och detta med all rätt, att
påkalla ett betydande utrymme i samhällsdebatten.

Ett betydande utredningsarbete är ju
ännu i gång på detta område. Jag räknar
mig visserligen ej till dem som är
ivriga att formulera uttalanden och därmed
måhända föregripa framtida ställningstaganden,
men det oaktat finner
jag det vara på sin plats med en principiell
deklaration.

Det har i skoldebatten under senare
tid förmärkts tongångar som i korthet
gått ut på att grundskolans differentieringsproblem
kunde få lösas i de olika
kommunerna — alltefter elevunderlagets
storlek — efter olika alternativa
modeller. I bl. a. uttalanden från lokala
lärarorganisationer och även i anföranden
i denna kammare har sådana tankegångar
antytts.

En sådan lösning kan verka bestickan -

januari 1961 fm.
m.

de. Det kan förefalla enkelt att lösa differentieringsproblemen
med ungefär
detta resonemang: Vi storstadsbor som
har ett stort elevunderlag löser problemet
på vårt sätt, och sedan får landsbygden
lösa problemet på sitt sätt och
försöka göra det bästa av situationen.
Så invändningsfritt är dock inte ett sådant
resonemang.

Olika praktiska detaljer påkallar uppmärksamhet.
Dit hör t. ex. att en viss
rörlighet på arbetsmarknaden är önskvärd
och nödvändig. Icke minst gäller
detta i fråga om landsbygdens behov
av olika tjänsteutövare, t. ex. på sjukvårdens
och utbildningens områden.
Skall detta önskemål kunna bli en full
realitet, förutsättes säkerligen även att
grundskolan på olika orter är till sina
huvuddrag så pass ensartad, att alltför
stora studieavbräck ej vållas en elev
därför att familjen flyttar från en studieort
till en annan.

Den tidigare målsättningen — samma
chans till utbildning oavsett föräldrarnas
ekonomi och bostadsort — är
fortfarande aktuell. Dess genomförande
kräver förvisso bl. a. att de unga —
oavsett tätort eller glesbygd — ges rätt
till en undervisning och utbildning svarande
mot varje enskild elevs förutsättningar
och behov. Den kräver icke
blott att skolor av varierande storleksordning
ger samma chans åt de unga,
utan även att de olika skolorna värderas
med samma måttstock. Samma chans
— oavsett föräldrarnas ekonomi och
bostadsort — måste även innebära att
grundskoleeleven i distriktet med litet
elevunderlag ej blir handikappad därför
att han kommer från en liten skola.
Detta konstaterande kan måhända synas
så självklart att det inte behövde
sägas. Fråga är dock vad resultatet blir
om summan av våra utredningar och
överväganden skulle bli konstruerandet
av olika grundskoletyper för skolunderlag
av olika storleksordning. Skulle
detta inte lätt leda till att vi fick en
uppspaltning mellan den stora tätortens

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

och landsbygdens skola. Majoritetsförhållandena
skulle då även lätt resultera
i att det i det allmänna betraktelsesättet
kom att existera å ena sidan en effektiv
och bra skola och å andra sidan en
av landsbygdsförhållandena framtvingad
epa-lösning.

Ärade kammarledamöter! Jag är ingalunda
den drömmare som tror att vi
skall kunna åstadkomma en standardritning
i detalj passande för skolorganisationen
överallt i vårt land. Å andra
sidan kan jag inte heller finna det riktigt
att vi på grundskolenivån skall få
två eller ännu flera skoltyper. Det måste
— om vi ärligt strävar därefter — vara
möjligt nå fram till den gemensamma
nämnare vilken i sig medger både ett
måttfullt beaktande av de lokala förutsättningarna
och samtidigt även inrymmer
hänsyn gentemot omgivningen,
respekt för enheten. Den enhet det här
gäller är hela landet. Vi får hålla i
minnet att uppbyggnaden av skolan är
en fråga om investeringar på mycket
lång sikt, 20 år och mera. Det är även
fråga om investeringar som inte med
några tullmurar kan förbehållas den
egna kommunen, hur stor den än må
vara. Därför är det angeläget att skolfrågorna
handlägges i solidaritetens
tecken. Solidaritet i fråga om både finansieringen
och organisationen må bli
vår gemensamma strävan.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Det är bra med remissdebatterna
ty där får man säga precis
vad man har på hjärtat utan att det
behöver höra ihop med vare sig propositioner
eller motioner eller interpellationer.
Huvudsaken är ju att något väsentligt
blir sagt, något av det som vill
tränga sig fram och ta gestalt, inte bara
i ord utan också i handling.

Partiledarna har som vanligt varit
ute på de stora vattnen även om det i
år har varit ovanligt stilla vatten. Nu
kan det vara tid också för några smärre
vågrörelser i de mindre vassvikarna,

några vardagsproblem och kanske också
några söndagsproblem.

Vi konstaterar ibland att tiden är ond
och att vi har svåra problem att brottas
med. Det är ingenting nytt och heller
ingenting originellt. Men för den som
har problemen är det nog så allvarligt
och för den som drömmer om fridsriket
är det bittert att det ser ut att
vara så lång väg dit. Men vi får inte
hemfalla åt den gammalmansvisdom
som alltid klandrar sin egen tid och
förhärligar den s. k. gamla goda tiden.
Det finns också ofantligt många anledningar
till tacksamhet för den tid vi
lever i, för det samhälle som är vårt och
för den fria rymd som välver sig över
vår kultur och vårt andeliv. Vi får dyrka
Gud efter vårt samvete i detta land
och vi får hjälpa varandra inbördes
ungefär så mycket vi vill. Och vi lever
i fred med andra folk — »Förhållandet
till främmande makter är gott», sade
konungen i rikssalen även i år.

Och ändå har vi våra bekymmer. Som
nu detta med ungdomsbrottsligheten och
de många trasiga hemmen och de många
olyckliga människorna, som är slavar
under allt möjligt otyg, i stället för att
vara fria och starka och lyckliga och
leva ett så rikt och harmoniskt liv som
Gud har menat att vi skulle göra. Detta
är också ett samhällsproblem. Människor
med problem skapar problem. Det
finns väl ingen riktig lagstiftare som
inte har drömt om att försöka avskaffa
nöden i världen, jämna ut motsättningarna,
lätta bördorna för dem som har
det svårt, bidra till förståelse mellan
folken och att öka kärlekens och den
goda viljans kapital i världen, så att det
kan bli större utdelning.

»Brutaliteten ökar», skrev Carl Adam
Nycop för en tid sedan i sin tidning.
Och så citerade han en märklig utredning
om ungdomsbrottsligheten i
världen, som gjorts av FN. Där heter
det bl. a.: »Brutaliteten ökar. Knivarna
och revolvrarna blir allt vanligare. Brotten
allt grövre. Åldrarna allt lägre. Kri -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

minaliteten suger egendomligt nog sin
näring både ur välståndet och fattigdomen.
I Västerlandet har tonåringarna
aldrig haft det materiellt så bra ställt
som nu. Och ändå ökar brottsligheten.
I österlandet är överbefolkningen och
fattigdomen fruktansvärd. Och där ökar
också kriminaliteten bland slumdistriktens
ungdomar med lavinartad fart», säger
FN:s utredning.

I denna utredning konstaterar man
vidare ett samband mellan ungdomsbrottsligheten
och den snabba tillväxten
av våra storstäder; själva urbaniseringsprocessen
skulle således vara en
orsaksfaktor. Detta märks bäst i Afrika,
dar ungdomarna på en gång tar steget
direkt från stammarnas hyddor i urskogen
till storstädernas slumkvarter.
FN-experterna tror att dessa problem,
ungefär likartade i alla länder, har att
göra med industrialiseringen och den
livsform som följt med den.

Man talar också, kanske frimodigare
än vi gjort här hemma, om en sjunkande
etisk standard, om förändringar
i våra livsformer och vårt beteendemönster,
om egoism och materialism,
bristande idealitet och andlig utarmning.

Folkpartiledaren, herr Ohlin, har tidigare
berört nykterhetsläget. Jag skall
för ögonblicket inskränka mig till att
erinra om att den frågan också är
starkt sammanvävd med våra ungdomsproblem.
Ungdomskriminalitet och alkohol
hör intimt samman. Detta gäller
även de äldre. Man skall sannerligen
inte bara klandra ungdomen i det sammanhanget.
Jag har ofta en känsla av
att ungdomen på ett sätt är bättre än
man kunde ha anledning att vänta.

Ett bedrövligt problem är detta nedsj
askande av tillvaron som spriten
åstadkommer. Jag möter det dagligen
och jag måste sörja och vredgas och
försöka göra någonting när jag ser vår
fina svenska ungdom på väg att bli alkoholiserad.
Det gäller både pojkar och
flickor. Jag ser starka män brytas ned,

jag hör hustrur gråta och vet att barnen
sitter paralyserade av skräck när far
kommer hem.

Häromdagen var jag inbjuden till en
ungdomsledarträff på en ungdomsgård
i Stockholm. Man hade bett mig tala
om ungdom och alkohol och ville ha
detta ordentligt genomdiskuterat. Man
sade att detta var problemet i ungdomsgårdarna
just nu och ett påträngande
problem. Jag diskuterade med ungdomsledarna
och jag fick respekt för
dem den kvällen, inte minst därför att
de själva i flera sammanhang underströk,
att den bästa lösningen var om ledaren
kunde bli ett gott föredöme och
själv avstå från sprit.

Det räcker inte med att bara lamentera.
Vi skall naturligtvis undersöka
situationen och ställa en diagnos på det
som är sjukt och avigt i samhället. Sedan
skall vi emellertid gå till kamp
för att avhjälpa skadorna. Vi skall göra
det med förenade ansträngningar.

Jag har begärt ordet i dag för att vädja
om samarbete, samarbete över gränserna.
Bara detta att några vill hålla ihop och
hjälpas åt är en livets protest mot sönderfallet,
upplösningen och undergången.
Det lär inte kunna förnekas, ärade
kammarkamrater, att det finns en tendens
till upplösning och sönderfall i
själva tidsandan. Den är på något sätt
destruktiv. Vi möter den t. o. m. i det
världsparlament som FN utgör, där det
nu knakar i fogarna. Vi möter denna
anda på det politiska området i skilda
länder, där de enande parollerna ofta
är färre än de splittrande. Ja, t. o. m.
inom de kristna kyrkorna vill sönderfallets
anda tränga in. Jag säger inte att
den är förhärskande på något av dessa
områden. Det är nog att den finns och
att den ödelägger det som borde byggas
upp.

Jag skulle, herr talman, vilja använda
de minuter jag ytterligare vågar ta i anspråk
för att propagera för samarbete,
för ett gemensamt lyft i fråga om några
av de problem som tynger oss.

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Låt mig börja Längst bort. Jag nämnde
förut FN. Det står i FN-stadgan att de
många nationerna — nu 99 stycken —
har slutit sig samman för att söka avvända
krigets gissel från kommande
generationer. I stället håller man nu på
att dra åt var sitt håll. Ja, man drar sig
inte för att medvetet underminera
grundvalarna för förtroende och samverkan,
tydligen i hopp om att hela FN
skall bli så komprometterat att det faller
sönder.

Herr Hagbergs inlägg här nyss om
FN och Kongo-krisen visar, hur lätt det
är även för en i övrigt klok och omdömesgill
man att kasta skulden på FN
när detta organ och dess generalsekreterare,
sin plikt likmätigt, försöker få
stormakterna att hålla tassarna borta
från Kongo. Det är förvånande att Sovjetunionen,
som gjort sig till de afrikanska
folkens riddare, inte sluter upp
vid Dag Hammarskjölds sida i denna
kamp i stället för att sätta krokben för
honom.

Låt mig i detta sammanhang få betyga,
att jag efter två sessioner i FN:s
generalförsamling är mer övertygad än
någonsin om betydelsen av FN:s arbete
för fred och samförstånd i världen. De
små nationerna, som ibland har kallats
neutrala i förhållande till de stora
maktblocken, har enligt min mening
större ansvar och större betydelse än
någonsin när det gäller FN:s bestånd.
Vi svenskar har dubbel anledning till
en sådan vakthållning just nu, då vår
landsman, Dag Hammarskjöld, kämpar
en så hård och målmedveten och även
otacksam kamp för de ideal, på vilka
FN byggdes för femton år sedan och —
låt mig understryka det — utan vilka
detta fred sorgan icke kan överleva. Vi
kan ge vårt stöd genom vår representation
i FN och dess olika organ samt
genom att kanalisera en del av vår utlandshjälp
genom FN-organen för tekniskt
bistånd och teknisk uppbyggnad
i utvecklingsländerna.

Trots alla våra problem har vi det

gott ställt. Men för att tala med bonden
Paavo: »F^örfrusen står vår grannes
åker.»

Personligen har jag alltid varit mest
intresserad av den bilaterala hjälpen
till utvecklingsländerna, d. v. s. den som
går mera direkt mellan Sverige och de
länder vi vill hjälpa. Men jag har under
arbetet i FN kommit underfund med
betydelsen också av den multilaterala
hjälpen. Vi bör otvivelaktigt avdela en
icke oväsentlig del av våra bidrag, som
jag inom parentes sagt hoppas skall bli
betydligt rikligare än tidigare, till de
samfällda uppgifter som bäst kan lösas
genom FN:s förmedling.

Här anmäler sig för övrigt osökt
nästa samarbetsuppgift. Det gäller samarbetet
mellan statlig svensk hjälpverksamhet
och svensk mission i utvecklingsländerna.
Det har tidigare funnits
en tendens att dels ringakta missionen,
dels ängsligt rygga tillbaka för samarbete
med missionen av något slags
övertro på den religiösa neutraliteten.
Den inställningen tycks dess bättre vara
på avskrivning både inom och utom vårt
land. Jag såg nyligen i tidningarna, att
statsminister Kampmann för Danmarks
del deklarerat att han ansåg det fullt
riktigt och naturligt att den danska staten
stödde de sociala och humanitära
insatser, som de danska missionssällskapen
gjorde i utvecklingsländerna.

Vid Unesco-rådets möte i Paris i höstas
höll den svenska delegationens ordförande,
undervisningsrådet Ragnar
Lund, ett anförande, i vilket han berörde
samma sak. Jag citerar en enda passus
ur hans tal: »På tal om frivilliga
bidrag till utvecklingsländerna skall vi
inte glömma vad de kristna missionärerna
har utfört exempelvis inom dessa
länders skolväsende. Om inte missionens
skolor hade funnits, skulle skolsituationen
just nu i Kongo och i Afrika
i dess helhet ha varit oändligt mycket
svårare än den är i dag.»

Låt oss, ärade kammarkamrater, när
vi om några dagar eller veckor går att

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

i utskott och plena behandla de ökade
anslagen till vår utlandshjälp, inte glömma
dessa nyttiga och naturliga kontakter
med svensk mission. De frivilliga
organisationerna, Röda korset och
Rädda barnen, har här för länge sedan
gått före med gott exempel.

Låt mig också i korthet beröra ett par
sociala frågor här hemma. Den nykterhetsgrupp
jag företräder är oroad av
vissa upplösningstendenser när det gäller
alkohol och ungdom, alkohol och
sällskapsliv, alkohol och trafik, alkohol
och reklam. Jag tycker nog att alkoholen
börjar återfinnas i litet för många sammanhang.
Det ser ut — jag understryker
det, herr talman — som om statsmakterna
och myndigheterna ville ha det
så. Där efterlyser jag ett fördjupat och
mera ansvarsmedvetet samarbete mellan
samhällets ledande organ och de
frivilliga räddningskårer som folkrörelserna
utgör.

Jag vet att den nya lagstiftningen förutsätter
större personlig frihet. Men detta
behöver väl ändå inte, herr talman,
betyda att staten direkt skall stimulera
alkoholkonsumtionen. Staten som krögare
är i och för sig en tvivelaktig anordning,
men den blir direkt anstötlig
om vi mer eller mindre öppet vädjar till
allmänheten att dricka mer, att dricka
det och det, att dricka där och där. Som
exempel nämner jag den påträngande
och skickligt övertalande alkoholreklamen.
Jag är ingen vän av inskränkningar
i tryckfriheten, men jag tror ändå att
man via någon nämnd skulle kunna
ta en underhandskontakt för att avvärja
de värsta övertrampen. Jag kan heller
inte undgå att nämna herr Strängs bebådade
proposition om upprättande av
spritbutiker på flygplatserna till tjänst
för de stackars utlandsresenärer, som
måste starta från svenska flygfält utan
att ha tillgång till någon av systembutikerna.
Nu ömmar han för att dessa människor
skall få köpa skattefri sprit, inte
bara i planet utan också i vänthallarna
på Arlanda och Drömma, Torslanda och

Rulltofta. Sprit får helt inte saknas i någon
fas av vår tillvaro eller i några hållimmar.
Är inte det ett alltför stort tillmötesgående? Har

vi inte ändå, herr talman, länge
varit överens om att alkohol och trafik
inte hör ihop, lika litet som alkohol och
arbete? Vi har nyss fått ett skakande exempel
på vilken ödesdiger roll spriten
kan spela i samband med flyget. Jag tror
emellertid att vi har anledning att kräva
nykterhet inte bara vid spakarna utan
också inne i planet. De amerikanska
piloternas förening har nyligen gjort en
framställning om att slippa spriten även
bland passagerarna. Man hänvisar till
riskerna ur säkerhetssynpunkt med
spritpåverkat folk ombord. Jag såg själv
exempel på dessa risker vid min senaste
flygresa över Atlanten. Ett par, tre av resenärerna
konsumerade så mycket alkohol
under överfarten att de sedan inte
lydde flygvärdinnornas uppmaning att
sitta ned, släcka cigarretterna och fästa
säkerhetsbältena. Nej, herr Sträng, låt
oss slippa extra spritbutiker på Drömma
och Arlanda, på Rulltofta och Torslanda! Jag

har nämnt detta som exempel.
Tiden medger inte flera. Men tänk om
vi kunde komma överens om att verkligen
hjälpas åt att inom ramen för
gällande lagstiftning minska riskerna
för trafikolyckor på grund av sprit och
eliminera effekten av en allt fräckare
alkoholpropaganda, som leder till ökat
ungdomsfylleri och underlättas av
slapphet i kontrollen över återförsäljarna
— för att här använda ett alltför
fint ord. Här behöver nykterhetsrörelsen
och de kristna samfunden ett helhjärtat
stöd av alla ansvarskännande
medborgare och av alla berörda myndigheter.

Jag erinrar än en gång, herr talman,
om den trots alla initiativ i de nordiska
riksdagarna och i Nordiska rådet olösta
frågan om den skattefria spriten på
öresundsbåtarna. Och ta gärna med

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

våra SAS-plan i utlandstrafiken i samma
svep!

Till sist ytterligare en samarbetsfråga,
måhända den allvarligaste. Varför
skulle inte vi i Sveriges riksdag våga
räkna litet frimodigare med de andliga
värdena, på samma sätt som man
exempelvis gör i Amerika? Jag bortser
ingalunda från den möjligheten att
en del av de positiva deklarationer om
respekt för Gud och hans ord, den
självklart positiva inställningen till
samtliga religiösa trossamfund och deras
uppgifter i samhällsbygget som
kännetecknar amerikansk samhällssyn
i vissa fall inte motsvaras av ett personligt
inre engagement i djupare mening.
Det är i alla fall vittnesbörd om
respekt för de värden utan vilka ett
land inte kan bestå.

Låt oss slå vakt om den kristendomsundervisning
vi har, och låt oss om
möjligt göra den effektivare! Folkpartiets
kristligt sociala råd har nyligen
i en skrivelse vädjat om den saken. Jag
vet att det också inom andra partigrupper
finns en liknande känsla av
ansvar för vårt folk. Det gäller här
ökat stöd åt ungdomsarbetet, åt den
nykterhetsfrämjande verksamheten och
upplysningen, och det gäller också att
inom socialt eftersatta vårdområden
förverkliga mera av evangeliets människosyn.

På förmiddagen var herr Hjalmarson
här inne på frågan om de kristna
programinslagen i TV. Jag delar helt
hans mening om att de programmen
bör få större utrymme nu, när programverksamheten
har byggts ut. Sveriges
Radio har för övrigt ett uttryckligt
löfte att infria på den punkten.
Däremot är jag tveksam om herr Hjalmarsons
förslag i fortsättningen. Om
jag fattade honom rätt, så borde de
kristna samfunden själva betala dessa
sändningar. Men det är väl ändå orimligt!
Det skulle betyda att vi kommersialiserade
sändningen och sändningstiden
bara när det gäller gudstjänster

och religiös påverkan i andra former,
under det att hur darriga revyprogram
som helst får sändas inte bara kostnadsfritt
utan med utbetalning av höga
gager.

Samhällsansvar är kanske när allt
kommer till allt bara ett bättre och
riktigare ord för samhällsmoral — och
den behöver vi.

Herr talmannen återtog nu förhandlingarnas
ledning.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Det finns ingen benägenhet
hos mig att undervärdera Förenta
Nationerna eller att förneka att
FN även fattat goda beslut. Den kritik
jag satt in i dag gäller inte FN:s beslut
utan det sätt varpå de genomförts.
Och beträffande de fakta som jag i det
sammanhanget nämnde, lär herr Rimmerfors
inte kunna resa några invändningar.

Herr Rimmerfors, man skall inte bära
falskt vittnesbörd mot sin nästa! Jag
tänker här på talet om »ungdomsbrottsligheten».
Ingen bestrider att asocialiteten
ökar. För någon tid sedan såg
jag en uppgift om att »ungdomsbrottsligheten»
under ett årtionde har ökat
mellan 50 och 60 procent. Det gällde
då ungdomar mellan 15 och 25 år, och
det är givetvis mycket sorgliga siffror.
Men under samma tid har brottsligheten
i åldrarna 25 till 40 år ökat med
100 procent! Varför skall man då envisas
med att framställa brottsligheten
som ett specifikt drag hos ungdomen
och häckla den för dess ökade asocialitet
och kriminalitet? Det är orättvist,
osakligt, i hög grad okristligt!

Låt oss gå till statistiken! Vilka ungdomar
är det samhället får ta hand
om? Jo, det stora flertalet har blivit
omhändertagna sedan de blivit som de
blivit på grund av svåra hemförhållanden.
Det är människor som lidit nöd,
som kommer från trista hemmiljöer,
som växt upp under förhållanden som

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

helt enkelt har drivit dem ut i kriminalitet.

Utan att på något sätt vilja bagatellisera
faran med den ökade brottsligheten
vill jag ändå upprepa: Se på
statistiken! Hela det ungdomsklientel
som på ett eller annat sätt kommer i
konflikt med myndigheterna — fylleriförseelser
och liknande inräknade
— uppgår bara till 4 å 4,5 procent av
samtliga ungdomar. När jag ser det,
blir jag varm om hjärtat över den
svenska ungdomen. Ty betänk hur mycket
som tillåts att snedvrida deras uppfattningar!
Har ni räknat efter hur
många mord som begås, hur många
smockor som utdelas i den svenska
televisionen under en enda vecka? Har
ni tänkt på alla dessa massmedia genom
vilka man försöker skapa falska
ideal hos människorna? Det är väl inte
underligt om detta avsätter resultat.

Men gör det inte till en speciell ungdomsfråga!
Då kan vi lika gärna tala
om åldringarnas ökade kriminalitet och
deras ökade fylleri eller om människorna
i medelåldern och deras beteenden.
Håll er till verkligheten! Den ökade
kriminaliteten och asocialiteten är nämligen
inte något speciellt ungdomsproblem.
De utgör ett allmänt samhälleligt
problem.

Herr RIMMERFORS (fp) kort genmäle: Herr

talman! Herr Hagberg förklarade
att han känner sig varm om hjärtat
när han tänker på Sveriges ungdomar.
Jag hoppas att jag inte i mitt anförande
gav vid handen att min inställning
till ungdomen skulle avvika från herr
Hagbergs. Jag tror att mitt anförande
tvärtom, liksom hela min gärning, har
visat min positiva syn på ungdomen.

Men här är väl ändå uppenbart att
det kan råda skilda meningar om farans
omfattning. Herr Hagberg säger
att statistiken inte visar att de här
företeelserna är särskilt allmänna bland
ungdomarna. Jag vill erinra om att

statistiken endast upptar de dömda.
Men det är så ofantligt många ungdomar
som är på väg in i faran. Det är
dessa som vi med preventiva åtgärder
vill försöka hjälpa, så att de inte
kommer med i den av herr Hagberg
anförda statistiken.

Beträffande herr Hammarskiöld och
FN skulle jag bara vilja säga att om
vi skall stödja FN i dess arbete, är det
väl ofrånkomligt att man i dagens läge
sluter upp på ett bättre sätt kring generalsekreteraren
som försöker att
verkställa FN :s beslut. Genom att ideligen
undergräva det förtroende han
åtnjuter — vilket vissa FN-delegater
gör — har man ju också försvårat FN :s
uppgift att fullfölja de beslut som har
fattats.

Fru BOMAN (h):

Herr talman! Det är riktigt, som
herr Riminerfors sade då han började
sitt anförande, att man i remissdebatten
kan få yttra sig praktiskt taget om
vad som helst. Men i stort sett har vi
i alla fall, herr talman, i dag rört oss
kring frågor som hör samman med
statsverkspropositionen. Jag tycker att
herr Rimmerfors knappast rörde vid
något område som inte på något sätt
regleras genom statsverkspropositionen.
Det är inte längre mycket som inte
regleras genom staten.

Vi kan ha olika meningar både om
hur statens inkomster skall inflyta och
även om sättet för deras användning.
Men vi borde i alla fall ha rätt att förvänta
att när man gör upp en budget,
gör man det inte på någon annan grund
än de människors bästa, vilka budgeten
avser. Dithän kommer vi nog inte
förrän vi har en samlingsregering med
representanter från alla demokratiska
partier, som handlar med bortseende
från vad som mera gagnar det partis
politik, vars representanter har lagt
fram ett förslag. I en sådan samlingsregering
måste företrädare för olika
meningsriktningar och med olika syn

Tisdagen den 24 januari 1961 fm. Nr 3 /3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

på alla de här frågorna se bort från
vad det egna partiet innerst inne strävar
efter, för att man skall komma fram
till ett gemensamt resultat. En sådan
regering skulle alltså arbeta med medborgarnas
bästa för ögonen.

Herr talman! Jag skall redovisa en
tanke som jag har burit på en tid. Det
gäller just sättet att förverkliga de
egna politiska syftena genom den ekonomiska
politik som i dag förs. Det
parti som regerar i dag är det socialdemokratiska.
Socialdemokraterna har
en bestämd samhällssyn. Partiet bärs
av en övertygelse och arbetar för ett
bestämt mål. Detta är ingenting att anmärka
på. Vi kan till och med hysa
respekt för dem som kämpar för ett
mål och en övertygelse, även om vi har
olika åsikter om både målet och medlen.

Socialiseringssträvandena har gått
efter olika linjer under olika tider —
med resultatet att mer och mer av
ägande- och bestämmanderätt har överflyttats
från de enskilda människorna
till statliga myndigheter. Det har slagit
mig, herr talman, hur effektivt detta
överförande har skett medelst den
ekonomiska politiken i kombination
med vår skattelagstiftning. I eftcrkrigsprogrammet,
vilket väl i dag inte längre
är så aktuellt, fanns en målsättning,
nämligen höjd levnadsstandard. Den
delen av programmet är nu förverkligad.
Och då kanske man med rätt i dag
kan undra: Varför driver regeringen
fortfarande välfärdspolitik i växande
omfattning? Är det därför att så många
fortfarande har svårt att klara sig själva
eller är det av någon annan orsak?
När man ser på vad som faktiskt inträffat
får man lätt misstanken att det
ligger någonting annat bakom det som
kallas välfärdspolitik. Jag undrar om
inte välfärdspolitiken syftar till att ge
mera vind i seglen åt det egna partiet.

Nationalinkomstens fördelning per
invånare har tredubblats från min
barndom till nu, och den genomsnitts -

inkomst arbetarna i dag uppbär har
blivit minst fyra gånger större. Det
måste vara avsevärt lättare i dag att
ta vara på sig själv och planera för
sig och de sina, naturligtvis under förutsättning
att man får behålla så stor
del av inkomsten att det blir möjligt
att göra ett val. Men det är här som
socialiseringssträvandena kommer i dagen.
1 ett höglönesamhälle, sådant som
vi nu har, med mycket stor produktion
— våra företagare strävar ambitiöst
efter att hålla sina företag i gång
och ge sina anställda en skälig del av
produktionsresultatet i form av kontantlön
och i form av sociala förmåner
— fungerar vårt skattesystem så,
att en mycket stor del av produktionsresultatet
såväl från företagaren direkt
som genom arbetarens lön omedelbart
går till det allmänna.

Ändock lever löntagarna ofta i föreställningen,
att det skett en väldig uppgång
härvidlag. Och ser man på själva
lönesummorna är skillnaden stor
det är ju skillnad mellan exempelvis
1:15 i timmen och 4:75. På lönekuvertet
står alltså en rätt avsevärd summa
jämfört med förr, men den finns
inte i kuvertet — den är redan minskad
genom skatteavdraget. Och en löntagare
som har s. k. B-skatt och själv
levererar in sin skatt på grund av att
han har mer än en arbetsgivare går
hem glad i hågen med en rätt stor lön,
men glädjen över att ha nått detta goda
resultat räcker inte mycket längre än
under hemvägen. Varannan månad
skall han bära tillbaka en stor del av
det han burit hem — skatten skall betalas.
Det blir inte den enskilde som
behåller lönen eller beslutar om användningen
därav. Hans pengar blir i
mycket stor utsträckning det allmännas.
Därifrån får han sedan ta emot
vad det allmänna anser att han skall
ha. Det är alltså det allmänna och inte
människorna som har nytta av de stora
inkomsterna. Under sådana förhållanden
måste det alltid vara en ange -

74 Nr 3 Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

lägenhet i ett socialistiskt samhälle att
hålla lönenivån hög.

Jag är säkert inte på fel väg i mina
tankegångar. Jag läste i går en födelsedagsintervju
som gjorts med förre finansminister
Wigforss, där han kom
in på just det jag nu talat om och
sade: »Jag ser det som ett av våra
stora aktuella problem, detta som handlar
om möjligheterna att vidmakthålla
vår kulturform mot den bakgrunden
att just löntagarna blir fler och fler
och de enskilda företagarna relativt

färre.--- — Vilka förändringar som

kan följa av att löntagarna blir relativt
fler, ja det är det som många politiska
tänkare just nu funderar över.
Klart är ju i varje fall att socialdemokratien
har större möjligheter att vinna
inflytande ju fler löntagarna blir.»
Naturligtvis gäller det också att löntagarna
skall ha goda löner -— annars
blir resultatet magert. Då har jag, herr
talman, svaret på min fråga, varför regeringen
driver välfärdspolitik i den
omfattning som nu är fallet.

Att jag påtalar detta beror på att
människorna tror att de får vad de i
själva verket i så stor utsträckning
själva måste betala. Pengarna flyttas
helt enkelt från dem som arbetat ihop
dem till de regerande politikerna. Inkomsterna
har socialiserats.

Självfallet kan delade meningar råda
om både vad vi har råd till och
hur vi skall använda resurserna. Jag
lyssnade med intresse i går då jag i
radio hörde en redovisning över vad
svenska folket skänkt till ett visst ändamål.
Programledaren berättade en,
som han väl tyckte, liten solskenshistoria,
som verkligen gav mig något att
tänka på. En man hade kommit till
postkontoret och kvitterat ut två barnbidrag
samt omedelbart helt att få en
blankett för att skriva över dessa båda
barnbidrag på insamlingen för utvecklingsländerna.
Hade den mannen fått
göra valet tidigare hade kanske utvecklingsländerna
fått mera hjälp. Nu hade

januari 19G1 fm.

dessa barnbidrag vandrat så långa vägar
och genom så många instanser och
sysselsatt så många människor och kostat
så mycket pengar, att när de äntligen
gick ut hade den summa mannen
ursprungligen kunnat ge krympt avsevärt.

De statliga myndigheterna fattar ett
beslut och tror att alla människor kommer
att reagera så eller så, men den
enskilde kan reagera på ett annat sätt
och bedöma sitt ekonomiska utgångsläge
ur helt andra synpunkter än vad
staten gör. Därför är det farligt att staten
skall bestämma för så många och
över så mycket att någon valfrihet inte
längre finns för enskilda människor.

När vi från högerhåll tar upp vissa
utgiftsposter till diskussion så är det
inte för att beröva människorna något
de behöver. Det är dels för att
återge dem möjligheten att själva välja
— ty den möjligheten blir ytterst
liten så länge inte staten avstår från
bestämmanderätten över en större del
av tillgångarna — men dels också för
att göra en annan disposition av tillgängliga
medel efter vår bedömning av
var behoven finns. Vi kan väl ändå
vara överens om att man kan ha olika
meningar om vad som är verkliga behov
eller inte.

Jag vet att man mot detta kan anföra
att det finns många problem som
måste lösas gemensamt. Hur skulle man
kunna göra det om det inte skedde
skattevägen?

Jag är inte övertygad om att alla de
människor som de statliga myndigheterna
räknar med skall få del av detta
skattegoda verkligen känner att de får
det. Människorna på landsbygden har
mycket liten förnimmelse av att deras
skattepengar ger återbäring på ett sätt
som inte skulle vara möjligt om de
handhade pengarna själva. Förmånerna
av de gemensamma utgifterna visar
en benägenhet att stanna i tätorterna.
Ut i glesbebyggelsen kommer mycket
litet. De sista ljuspunkterna, byskolor -

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

na, håller på att försvinna. Det vatten
och avlopp som möjligen finns i
glesbygderna har flertalet skaffat själva.
Kommunikationerna blir sämre för
varje år. När teleautomatiseringen blir
genomförd kan ingen på landsbygden
få ett telegram längre. Det kommer
som ett brev på posten, men posten
kommer inte så tätt. Där jag bor kan
vi få flera tidningar någon dag i veckan,
under det att vi inte får någon
tidning alls andra dagar.

Det kan kanske invändas att bostadsförbättringsverksambeten
väl i alla fall
är ett resultat av gemensamma åtaganden
via skatterna. Ja, ser man på saken
ytligt, kan man kanske få uppfattningen
att landsbygden har fått väldigt mycket.
Jag skall emellertid be att få göra några
påpekanden illustrerade med kalla siffror.

Förbättringar av inte ringa omfattning
har skett runt om på landsbygden.
Men har detta kommit som en återbäring
av skatterna? Jag tänker på förhållandena
i mitt hemlän. Jag har inte
kunnat kontrollera hur det är på andra
håll, men så här ser det ut i Norrbotten.
En bostad, en gammal gård på två rum
och kök, representerar ett beskattningsbart
värde av 500 kronor. Men så snart
man fått in vatten, avlopp och värmeledning
är det ett värde på 1 200 kronor
som skall beskattas. En bostad på tre
rum och kök har ett beskattningsbart
värde av 620 kronor, men så snart förbättringarna
genomförts stiger värdet
till 1 500 kronor. Tillkommer sedan
ytterligare något rum kostar det 280
kronor. Våra gårdar har sedan gammalt
bestått av ett stort rum, ett stort kök och
ett litet rum. Under förbättringsverksamheten
har man omdisponerat dessa
stora, långa norrbottensgårdar. Det är
inte sällsynt att de fått både fyra och
fem rum. För att genomföra dessa förbättringar
av bostaden, som inte ger
någon avkastning, har ägaren måst sätta
sig i skuld. Av denna skuld kommer att
stå kvar en s. k. räntefri del som han

inte skall behöva betala tillbaka. Men
skattemässigt betyder det att han när
amorteringstiden är slut ändå har betalt
tillbaka denna räntefria stående del.
Han fick alltså ingenting. Han har haft
bördan av en stor skuld som sätter honom
i många svåra situationer under
åren, men när amorteringstiden är slut
får han fortfarande betala dessa skattebelopp.

Han har väldigt svårt att se detta
som en förmån som kommer till honom
— någonting som han får gratis. Men
skatterna får han vara med och betala
precis som människorna i tätorterna,
som ändå liar åtskilligt mycket mer att
glädja sig över än de som bor på landet.

Jag skall med några exempel visa hur
vi på landet får vara med om att skattevägen
betala de gemensamma kostnaderna.

I Norrbotten gladde vi oss i år åt en
mycket god potatisskörd. Det visade sig
emellertid att det var mycket svårt att
avyttra potatisen. Några små poster
uppköptes i höstas, men det gavs inget
bud på över 22 kronor per tunna. Men
när vi själva äter upp denna potatis,
får vi skattemässigt betala 40 öre per
kilo.

När jag var hemma i söndags såg jag
på vår mjölkremsa efter vad vi nu får
betalt för mjölken. Vår mjölk har en
mycket hög fetthalt, och vi får alltså det
högsta pris man för närvarande kan få
för mjölk. Vi fick 57 öre. Men när vi
dricker upp mjölken och skall betala
skatt för denna naturaförmån, är den
värd 76 öre.

Jag nämner dessa exempel för att
visa, att vi på landsbygden får vara med
och betala, men vi har en mycket liten
känsla av att vi i gengäld får fördelar
som vi inte skulle få utan det nuvarande
skattesystemet.

Jag har på känn att någon nu invänder,
att vi har ett gemensamt socialt
ansvar och vissa åligganden som vi
måste klara. Ja, vi människor har ansvar
för förvaltningen av det som anför -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

trötts oss, och det ansvaret kan inget
politiskt parti befria oss från. Det är
också rikigt att vi skall ta vara på vår
broder. Vi bar ett visst gemensamt ansvar
för sjuka, åldringar, handikappade
och invalider, och vi måste se till att
de vilsekomna i vårt samhälle såvitt
möjligt tillrättaföres. Men hur har det
hitintills varit på dessa områden? Under
lång tid har vi som enskilda människor
varit helt bortkopplade från
meddelaktighet i den sociala omvårdnaden.
Det allmänna har ersatt vad man
kallade allmosorna. Vi har betalt socialvården
med skattemedel, och det är riktigt.
Men de som bäst behöver den allmänna
omvårdnaden står fortfarande
långt bak i kön. Jag anser att de grupper
av olyckliga människor, för vilka
man vädjar om allmosor från enskilda
givare och för vilka man är ute och
säljer dammtrasor och gör enkronasinsamlingar,
borde ha förtursrätt i den
allmänna omsorgen. Jag är ganska säker
på att vi framöver kommer att få många
bekymmer för de grupper av åldringar
och sjuka, som vi inte i tid tagit med
i beräkningarna för välfärdsstaten.

En annan synpunkt är att det kanske
inte blir så lätt för den enskilde att fylla
sitt sociala ansvar. Sedan samhället farit
fram med ett hårt skattetryck och
förstatligat de flesta verksamhetsgrenarna
på det sociala området, har man eliminerat
känslan av delaktighet i medmänniskornas
bekymmer. Det är en
mycket farlig utveckling vi här råkat in
i. En stor del av människornas ensamhet
och isolering bottnar förvisso i
bristen på verksamhet utanför den egna
lilla världen. När staten behåller människornas
pengar eller i varje fall en
mycket stor del av dem har människorna
rätt att begära, att staten skall göra
pengarna verksamma i och genom människorna.
Staten borde såvitt jag förstår
i högre grad än vad som hittills
skett söka samarbete med dem som redan
är verksamma på olika områden
bland ungdom och åldringar av olika

kategorier. Jag tror att herr Rimmerfors
var inne på precis samma tankegångar.
Men det gäller inte bara människornas
pengar, utan det gäller också
att ta vara på det människomaterial
som det är så betydelsefullt att till fullo
utnyttja i det gemensammas tjänst.

Jag hade här även tänkt ta upp en
del sysselsättningsfrågor. Jag tror emellertid
att jag skall gå förbi dem. Jag
vill i detta sammanhang bara säga att
det är angeläget att vi tillskaper möjligheter
för kvinnorna att i större utsträckning
än hittills få deltidsarbete.
Inte minst på de områden jag här talat
om skulle vi ha god användning för
kvinnornas arbetsinsatser. Målet för all
politisk strävan måste vara människornas
bästa. Det måste man beakta både
när det gäller den ekonomiska planering,
som tar sikte på att tillföra människorna
någonting, och när det gäller
att engagera människor i någon uppgift.

Många vårdområden behöver personalförstärkningar,
och höga löner och
avanceringsmöjligheter tycks inte längre
räcka som drivfjäder för att göra en
karriär lockande. Jag vet att jag från
denna talarstol tidigare har nämnt något
som en av våra chefsläkare delgav
mig och som han betecknade som en
brist. Han sade att det är så svårt alt få
människor i dag att engagera sig i rent
mänskligt omvårdande uppgifter. Ju
mer av personligt engagemang en tjänst
kräver, desto svårare är det att få någon
att fylla just den tjänsten.

Och ändå måste vi säga att det har
varit mer stimulerande för aktiviteten
att få vara med att satsa, att fylla en
uppgift. Det blir så litet tillfälle till
spontana insatser när det är så, som vi
nu har det, att staten liksom dominerar
hela detta fält. Jag tror faktiskt att till
och med de passiva och dådlösa bland
vår ungdom skulle ryckas med och bort
ifrån gängen för att vara med att göra
någonting, om det bleve brukligt igen
med personliga insatser på olika områden.
Det är det inte i dag. Vi har kanske

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

rätt att säga, att »det där får det allmänna
sköta om, ty vi betalar till det».
Men det är något fel i en sådan konstruktion.

Det borde kunna finnas rum för ett
verkligt gott samarbete mellan statliga
och statligt engagerade organ och alla
de många människor, som är ute för att
verkligen få ge och göra någonting. Jag
ser ett uttryck för en sådan åstundan i
det klipp jag gjorde ur en tidning, jag
tror det var i går, och som gällde Lunds
studentvärld. Det heter där: »Varje
kväll klockan tio går två studenter till
Aspegrenska huset bakom Akademiska
föreningen. De fäster sina visitkort på
dörrarna till läkarmottagningen under
en extra skylt Nattjänst och väntar på
dem som vill komma.»

Vad avser denna nattjänst? Jo, studenterna
i Lund har kommit underfund
med att var och en inom studentkåren
har sina problem. En del kan lösas, en
del är svåra att lösa. Man vet inte vart
man skall vända sig, men det är värdefullt
att ha någon att vända sig till.
Trettio frivilliga inom studentkåren i
Lund har tagit som sin uppgift att
finnas tillgängliga för dem, som har
något att tala med en annan om. Bara
det att få ventilera sina problem kan
vara av stor betydelse. En av dem som
engagerats i denna verksamhet säger:
»För närvarande har vi omkring 30 aktiva
nattsittare. Det är i allmänhet äldre
studenter med god erfarenhet av studentlivets
problematik. Vi är inga undergörare
som kan ge patentlösningar
på varje tänkbart problem men vi kan
lyssna. Och vi är övertygade om att vi
behövs.»

Det är ingen statlig rådgivningsbyrå,
och inga statsanslag är anvisade till
denna verksamhet. Men det är människor
som har behov av att ge någonting
och som försöker att göra det. Här
kan man åstadkomma en hel del.

Staten bör och kan genom sina organ
medverka till ett välfärdssamhälle, som
utmärkes av arbetsglada och initiativ -

rika människor. Skall den målsättningen
nås, måste vi fostra och lära i första
hand vår ungdom. Men jag håller med
herr Hagberg om att det också behövs
en allmän uppfostran av hela vårt folk,
ty det är ändå den vuxna generationen
som anger tonen, efter vilken ungdomen
marscherar. Vi måste lära vår
ungdom att den både skall kunna ge och
ta ansvar, att livet aldrig ger något gratis.
Den måste lära sig lydnad och respekt
för landets lagar.

Den tjänsteman som ytterst har som
sin uppgift att se till att lagarna efterleves
klagar i sin ämbetsskrift över att
tillräckliga resurser saknas för att kunna
hålla lagöverträdelserna under kontroll.
Det är ett dystert aktstycke i JO:s
ämbetsberättelse som visar, att uppklarningsprocenten
för samtliga kända
brott i hela riket endast är 42,7, för
Stockholm 22,9. När det gäller tillgreppsbrotten
är procenten för hela riket
28,6 och för Stockholm 11,4. Ungdomsbrottsligheten
är vår stora förnedring.
Även om procenttalet för den
brottsliga ungdomen är ringa i förhållande
till den sunda och friska ungdomen,
så är den för stor, och vi måste
med alla medel försöka åstadkomma en
ändring.

Här skulle jag ha velat vädja till socialministern
— han är inte här just
nu men han nås säkerligen av detta och
kanske redan är nådd av dessa tankegångar,
eftersom jag inte är ensam om
dem — att vi omprövar våra vårdmetoder
och framför allt vårdtidens längd
i den mån staten övertar ungdomsvården
när det gäller den brottsliga ungdomen.
Jag tror inte att vi längre kan
hålla på med att försöksutskriva och ta
tillbaka, försöksutskriva igen och ta tillbaka
dem som misslyckas gång på gång
och som till sist säger sig: Jag klarar
inte upp det. Jag tror att det skulle vara
bättre om vi varje år kunde redovisa
att några har blivit återställda, fått
fotterna under sig, fått möjligheter att
börja ett nytt liv i samhället än att vi på

78 Nr 3 Tisdagen den 24 januari 1961 fm.

Interpellation ang. tillämpningen av sjukförsäkringslagen m. m. på elever vid vissa
yrkesutbildningsanstalter

det här sättet inte åstadkommer någonting
annat än att skaffa tak över huvudet
för allesamman.

Jag skall sluta med att beröra en annan
fråga som också regleras genom
Kungl. Maj:ts försorg. Den statliga omsorgen
får inte i huvudsak ta sikte på
att sörja för den materiella välfärden.
Jag delar härvidlag faktiskt bara de
många andras åsikt, vilka talat i samma
ämne tidigare i dag. Jag vill understryka
att jag är glad över att det
tycks vara ett så stort och samfällt
önskemål från skilda håll i denna kammare
att se frågan på detta sätt. Professor
Olof Kinberg, en av vårt lands
mera kända kriminologer, skrev i en
artikel 1957:

»Det är en sedan länge omhuldad föreställning
att bara man ökar det allmänna
materiella välståndet hos vårt
folk, så har man därmed ryckt upp rötterna
till det onda, som är det mänskliga
samhällets plåga. — Välmenande
och tanklösa personer har enligt den
materiella välfärdsläran låtit lycksalighetens
rike skymta för våra ögon. Men
landet Utopia synes nu många gånger
avlägsnare än någonsin.»

Därefter övergår professor Kinberg
till att redovisa hur brottsligheten har
utvecklats i vårt land. Jag skall inte
tynga kammaren med mer statistik.
Professor Kinberg har rätt i detta att
det materiella goda inte räcker som
grundval för trygghet och mänsklig lycka.
De andligt arbetande organen i vårt
samhälle, vilkas verksamhetsmöjligheter
regleras genom vår kulturhuvudtitel
och vårt ecklesiastikdepartement, måste
också vara med och då inte som någonting
i andra hand. Här ville jag med
tanke på den församlingsindelning och
de resultat som kan bli en följd därav
redan nu allvarligt vädja till ecklesiastikministern
att göra allt vad han kan
för att inte någon av våra kyrkor stängs,
utan att det i stället må vara möjligt
för oss att hålla dem öppna och se till

att vi får förkunnare och undervisare
bland både ungdom och äldre och på så
sätt bredda inflytandet från de andligt
nyskapande krafter som ett rikt gudstjänstliv
kan ge åt våra bygder.

Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på förslag
av herr talmannen att uppskjuta
den fortsatta överläggningen till kl.
19.30, då enligt utfärdat anslag detta
plenum komme att fortsättas.

§ 4

Interpellation ang. tillämpningen av sjukförsäkringslagen
m. m. på elever vid
vissa yrkesutbildningsanstalter

Ordet lämnades på begäran till

Herr FRANZÉN (s), som yttrade:

Herr talman! Riksförsäkringsanstalten
har tidigare fattat beslut om och
fastställt lagtillämpning, som innebär
att elever vid kommunala inbyggda
verkstadsskolor och liknande yrkesutbildningsanstalter
skulle anses som arbetstagare
hos det företag vid vilket de
utförde praktiskt yrkesarbete, som ingår
i yrkesutbildningen.

Denna tolkning av lagen har kungl.
försäkringsrådet upphävt, vilket medfört
att elev vid inbyggd verkstadsskola
e. d. inte längre skall betraktas som arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst
enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

Den inkomst som elev uppbär anses
således inte som inkomst av tjänst och
han får i konsekvens härmed icke placeras
i sjukpenningklass enligt sjukförsäkringslagen.
Följden har blivit att
elev har nollställts av sjukkassorna och
är således utan försäkringsskydd vid
olycksfall i arbete under samordningstiden,
d. v. s. de första 93 dagarna efter
den dag olycksfallet inträffade. De
är därutöver utan försäkringsskydd vid
sjukdom under 730 dagar.

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

Beslutet innebär givetvis också, att
ingen intjänandetid för ATP kan påräknas
för ovannämnda yrkesskoleelever.

Som exempel kan anföras att i Motala,
som har ca 125 elever i inbyggda
verkstadsskolor, 80 stycken av dessa
nollställts av sjukkassan. Dessa elever
hade en årsinkomst varierande mellan
3 000 och 7 000 kronor.

Utöver detta kan noteras att även om
berörda kommuner tecknar frivillig försäkring
för den tid som läsåret omfattar,
ca 40 veckor av året, är eleverna
utan försäkringsskydd återstående 12
veckor, då de utför arbete åt sina respektive
arbetsgivare.

Jag har uppmärksammat att statsrådet
redan tillsatt en utredningsman i
berörda fråga, men med hänsyn till behovet
av ett snabbt avhjälpande av denna
brist i sjukförsäkringslagen får jag
med hänvisning till det ovan anförda
anhålla om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande fråga:

Har statsrådet för avsikt att bedriva

utredningen så skyndsamt, att förslag
kan väntas föreläggas riksdagen under
vårsessionen så att de nya bestämmelserna
kan träda i kraft från och med
den 1 juli 1961?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Härmed intygas att fru Thyra Löfqvist
på grund av sjukdom fr. o. m. den
18 januari tills vidare är förhindrad att
deltaga i riksdagsgöromålen.

S:t Görans sjukhus

Kirurgiska polikliniken den 19/1 1961
K.-H. Wetterdal
leg. läkare

Fru Löfqvist beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen från och med den 18
innevarande januari tills vidare.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.12.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 24 januari

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
andre vice talmannen.

§ 1

Vid remiss av statsverkspropositionen
m. m. (Forts.)

Herr andre vice talmannen meddelade,
att överläggningen rörande Kungl.
Maj:ts propositioner nr 1, angående
statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1961/62, och nr 2, angående

utgifter å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1960/61, nu komme att
fortsättas; och lämnades därvid enligt
förut gjord anteckning ordet till

Herr HAGLUND (s), som yttrade:

Herr talman! Jag hoppas att kammarens
ledamöter håller mig räkning för
om jag i mitt korta anförande tar upp
endast två frågor, som kanske till en
del avviker från den högre nationalekonomiska
filosofi, som behandlades
här under förmiddagspasset.

Vårt demokratiska representations -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

system registrerade, känsligt som en
seismograf, folkmeningen i september
månad föregående år. Valet resulterade
också i att vi i dag glädjande nog har
många nya ledamöter i andra kammaren.
Folkväldet har återigen genomgått
sin naturliga pånyttfödelseprocess. Frågan
är nu bara, om också vårt partioch
nomineringsväsende fungerat så, att
största möjliga antal grupper och intressen
i samhället blivit tillgodosedda.
Som partiombudsman är jag fullt medveten
om de svårigheter, som alltid uppstår
vid nomineringar, och de begränsade
möjligheter som föreligger att tillfredsställa
alla intressen. Troligtvis har
dock vår utpräglade partidemokrati
tämligen väl klarat de flesta blindskären
när det gäller att få en fullödig och
rättvis representation — utom på ett
område, och hör och häpna vad en socialdemokratisk
ombudsman och riksdagsman
tycker — det är när det gäller
att få några av storindustriens ledande
män till landets högsta beslutande församling.

Varför är exempelvis den största och
näst största sektorn av vårt näringsliv,
alltså metall- och verkstadsindustrien
och skogsindustrien, så fåtaligt representerad?
Dessa två industrisektorer
omspänner tillsamans nära 80 procent
av vår export. Även dessa industriledare
eller andra från stroindustrien skall,
som en västmanlandstidning skrev efter
Arosmässan, vara med och taga ansvaret.
Tidningen fortsatte: »Varför
skall bara industrien och dess ledare vara
så sig själva nog, att de inte kan ta ett
handtag i det allmänna samhällsarbetet?
Samma resonemang kan naturligtvis föras
för praktiskt taget alla yrkesgrupper.
Kvar står då en samling yrkespolitiker
som skall sköta samhället åt oss.
Nej tack.»

Den ovan citerade tidningen var också
ofin nog att påminna om följderna
av bristande politiskt medarbetarskap
när det gällde omsättningsskatten. Tidningen
skriver, att det är »en fråga, i

vilken de borgerliga kanske hade kunnat
undvika den nuvarande återvändsgränden,
därest näringslivet hade kunnat
hävda sin inställning i frågan genom
politisk medverkan i stället för att,
som nu skedde, sluta sig så inne i sin
egen krets». Även tidningen Arbetsgivaren
har i en ledare benämnd »Politiken
och näringslivet» behandlat detta problem
och slutade med följande: »Så
länge som det industriella näringslivet
är alltför fåtaligt representerat i riksdagen,
är det offentlighetskrav, som till
äventyrs skulle ha tillgodosetts i denna
församling, åtminstone styckevis fyllt
genom Arosmässor och liknande evenemang.
»

Tidningen Företagaren tycks också
dela samma uppfattning att näringslivet
har för dålig representation. Den skrev
nämligen i en rubrik »Harpsund i stället
för Helgeandsholmen» och publicerade
vilka som varit närvarande —
samma konferens alltså, som herr Dårlin
åberopade ehuru från den andra utgångspunkten.

Det verkar således som det skulle finnas
en positiv inställning från näringslivets
sida till en fullödigare representation.
Men ingen i denna församling
kan väl förlikas med tanken att regeringspartiet
skulle göras ansvarigt för
denna eventuella brist i riksdagsrepresentationen.
Högern och folkpartiet torde
väl vara de partier som närmast borde
se till att en förbättring kommer till
stånd. Kan denna förbättring sedan
åstadkomma, att de borgerliga partierna
i framtiden slipper komma in i nya
återvändsgränder, är de bara att lyckönska.
Även en politisk motståndare kan
ju ibland vara så flott, att han önskar
en motståndare framgång — och särskilt
då han är medveten om att det är
till fördel för hela landet. Frågan är
dessutom, om inte debatterna här skulle
få en mera nyanserad och sansad bedömning,
om företagssidan fick en starkare
representation. Jag hävdar att vi
får en alltför ensidig, pessimistisk syn

Tisdagen den 24 januari 1961 em. Nr 3 öl

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

på näringslivets problem. Har t. ex. det
vi kallar storindustrien samma uppfattning
om bolagsskattens utformning
som de mindre företagarna?

I en småföretagartidning förekom följande
rubrik: »Industriella nyskapandet
hotas av våra skattelagar.» Den tonen
känner vi igen. En ton som vi däremot
inte känner igen är den som en av skogsindustriens
ledande män använde i en
intervju för tidskriften Ekonomisk revy.
Han sade om samma problem: »Men
varför man skall börja fingra på bolagsskatten
har jag svårt att förstå. Konstruktionen
av det svenska bolagsskattesystemet
är väl ändå världens förnämsta.
»

Det kan väl månne inte vara dessa
olika uppfattningar om bl. a. denna
fråga som gör att icke dessa män funnit
nåd inom något av de borgerliga
partierna. Ja, om detta skulle väl minst
av allt en socialdemokratisk riksdagsman
bekymra sig. Det tillkommer väl
de borgerliga partierna att klara dessa
problem. Fast så lättvindigt och snävt
får man kanske icke se problemet. Det
gäller ju demokratien, folkväldet. Och
för detta är vi ju alla ansvariga.

Att vårt expanderande näringsliv får
en allt större betydelse för land och
folk är vi helt eniga om. Det kan inte
vara riktigt i en livskraftig demokrati
att en sådan maktfaktor står utanför det
direkta lagstiftnings- och utskottsarbetet.
Denna sjudande storindustri får inte
bli någon sorts tredje eller fjärde statsmakt
utan direkt kontakt med riksdagsarbetet.
Naturligtvis har industriledarna
inte tid för detta arbete. Men i detta
fall är det väl en fråga om fördelning av
»gracerna». Anser de det vara riktigare
att sitta i 25—30 eller till och med 40
olika bolagsstyrelser, har vi naturligtvis
olika uppfattningar om vad som är
viktigt för en demokratis livsbestånd.

Jag kommer så till den andra frågan
som jag tänkte behandla. Jag måste ärligt
och uppriktigt säga, att jag vet inte
om den hör ihop med den förra. Den
6 — Andra kammarens protokoll 1961. N

frågan gäller nämligen de borgerliga
partiernas sätt att finansiera sin verksamhet
och valpropaganda. Jag tar upp
denna fråga därför att den diskuterades
vid 1900 års remissdebatt och naturligtvis
blev obesvarad, därför att den diskuterades
i förra årets valrörelse och
tyvärr fick ett alltför snabbt slut och till
sist därför att jag vill påminna de borgerliga
partierna om en sak som de har
försummat, nämligen att presentera den
redovisning som de enligt 1950 års par tifinansieringssakkunniga

ställt i utsikt.

Alla vet att denna utredning inte förordade
någon lagstiftning på detta område,
delvis därför att, som man säger
i sammanfattningen, det efter vad som
framkommit torde finnas »vissa utsikter
att för framtiden kontinuerligt lämna
allmänheten en viss inblick i formerna
för sin finansiering». De båda socialdemokraterna
i kommittén talar t. o. m. i
sitt särskilda yttrande om att denna redovisning
skulle ske offentligt varje år.
Har nu detta skett och förbigått mig,
är jag mycket tacksam för ett besked på
denna punkt. Jag skall då studera
ifrågavarande aktstycke med mycket
stort intresse.

Men redan denna utredning är intressant.
Den visar bl. a. att högerpartiet
år 1948 erhöll över 5 miljoner kronor,
eller noga räknat 5 287 000 kronor, i
kontanta bidrag. Medlemsavgifterna var
något över 900 000 kronor. Folkpartiet
fick över 3,5 miljoner i kontanta bidrag.
Medlemsavgifterna var där 239 800 kronor.
1949 var avgifterna och de kontanta
bidragen något mindre för båda
partierna. Varifrån kom dessa bidrag
och varifrån kommer de nu? Nu måste
de ju vara större än tidigare eftersom
kostnaderna även på detta område har
ökat.

På denna punkt vågar vi väl inte
räkna med samma efterföljansvärda öppenhjärtighet
som visats i exempelvis
Västtyskland. Västtyska industriförbundets
direktör Gustaf Stein har nämligen
uppgivit att de västtyska borgerliga

• 3

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

partierna åren 1952—1958 fått dels ett
årligt genomsnitt på 7 miljoner Mark
i näringslivspengar och dels till valpropagandan
1957 ytterligare 19 miljoner,
varav 11 miljoner gick till högern —
CDU. Motsvarande belopp 1953 stannade
vid 5,7 miljoner Mark. I genomsnitt får
CDU 53 procent av industriguldet, liberalerna
35 procent och resten fördelas
på övriga högerorienterade partibildningar.

De engelska företagarna är också tämligen
generösa med ekonomiskt stöd till
borgerligheten. En vetenskaplig analys
från den senaste engelska valrörelsen
visar nämligen att det brittiska näringslivet
spenderade nära 1,5 miljon pund
eller över 20 miljoner kronor på en
antinationaliseringskampanj, samordnad
med den konservativa valpropagandan.

Detta kan kanske vara tillräckligt som
exempel. Det finns dock flera länder där
samma förhållande existerar. Dock anser
jag att direktör Steins resonemang
om att deras bidrag inte är förknippade
med några villkor bör återges, vilket
även bör ske med hans tillägg: »Men
naturligtvis är det inte vår uppgift att också
understödja det socialdemokratiska
partiet.» Där delar jag naturligtvis helt
och fullt hans uppfattning. Direktör
Steins besked är uppfriskande och rejält.
Det är inte något fel när exempelvis det
engelska och tyska näringslivet satsar
pengar på de borgerliga partierna, lika
litet som det skulle vara något fel om
det svenska näringslivet satsar på våra
borgerliga partier. Demokratiens spelregler
är ju sådana. Den grupp eller de
grupper, sammanslutningar eller enskilda
medborgare, som har en borgerlig
uppfattning, skall naturligtvis satsa
på dessa partier. Det skulle faktiskt
innebära brist på ambition att inte göra
sitt inflytande gällande. Detta rimmar i
varje fall illa med den vakenhet och
framåtanda som vi brukar finna inom
svensk företagsamhet.

Från samma utgångspunkter anser jag

det lika naturligt, när svensk socialdemokrati
och fackföreningsrörelse klart
och tydligt i tidningar och från talarstolar
redovisar sitt samband.

Till sist blir därför min vädjan till
de borgerliga partierna: I den mån ni
kan utöka riksdagsrepresentationen från
storindustriens sida i detta storindustriens
tidevarv, så gör detta! Kan ni
dessutom tillmötesgå de partifinansieringssakkunnigas
önskningar om att,
som de uttrycker sig, det i framtiden
kontinuerligt lämnas allmänheten viss
inblick i formerna för partiernas finansiering,
har ni bidragit till en fördjupning
och breddning av vårt demokratiska
styrelseskick. Demokratien är som
bekant ett fordrande samhällssystem,
där information och upplysning ingår
som väsentliga ingredienser.

Därefter anförde:

Herr SENANDER (k):

Herr talman! Jag vill börja med en
fråga som intimt berör förhållandet mellan
staten och dess anställda. Det gäller
förhandlingsrätten för statstjänstemannen.
Den har länge varit aktuell, och
flera utredningar har sysslat med frågan
utan att presentera en godtagbar
lösning. Utredningarna har stannat vid
halvmesyrer, som grundats på den gammalmodiga
uppfattningen att staten alltjämt
skulle kunna ställa sina anställda
i en undantagsställning till det sämre i
fråga om den fackliga rörelsefriheten.

Den mera moderna uppfattningen, att
det är lika oriktigt att staten hävdar rätten
att ensidigt bestämma över sina anställdas
löne- och arbetsvillkor, som om
de privata arbetsgivarna skulle tillägna
sig en sådan rätt, har emellertid trängt
sig fram till erkännande på senare tid.
Underhandlingar har signalerats för att
få fram en verklig förhandlingsordning
för statstjänstemännen, och underhandlingar
kanske redan pågår. Riksdagen
vet emellertid föga om den saken, och

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

därför skulle jag vilja fråga civilministern
hur det förhåller sig med detta
spörsmål.

Det finns en särskild orsak till att jag
ställer denna fråga. Det råder nämligen
en stark opinion bland de lägre statstjänarna
med anledning av den principöverenskommelse
som träffats om den
s. k. pensionsavlösningen sedan ATP införts.
Huruvida denna överenskommelse
tillkommit under press från den starkare
partens sida och under intryck av
att staten har rätt att ensidigt bestämma
i saken är inte känt. Men av allt att
döma är överenskommelsen ogynnsammare
för statstjänstemännen än vad den
är för de privatanställda tjänstemännen.

Opinionen i denna fråga är så stark
att det kan betraktas som ofrånkomligt
att frågan om statstjänstemännens pensionsavlösning
omprövas vid nästa förliandlingstillfälle.
Uppgörelsen har visserligen
betecknats som en principöverenskommelse
av dem som försvarat uppgörelsen.
Men den är tidsbestämd endast
för åren 1960 och 1961, och ingenting
kan givetvis hindra en omprövning.

Det skulle säkerligen vara hälsosamt
ur flera synpunkter om civilministern
ville klargöra sin syn på frågan. Detta
vore behövligt inte minst ur synpunkten
av att civilministern i ett anförande,
som blivit refererat för mig, inför statstjänstemän
hävdat, att om statstjänstemännen
påfordrar samma pensionsavlösning
som de privatanställda tjänstemännen,
så får de också finna sig i
sämre pensioner än dem som nu utgår.

Denna utmaning mot statstjänaropinionen
är så pass anmärkningsvärd, att
en förklaring bör avges, helst här inför
riksdagen som ju ännu så länge har inflytande
över statstjänstemännens löneoch
arbetsvillkor.

Därmed skulle jag vilja gå över till en
— ganska närgången — granskning av
femte huvudtiteln.

I den officiella propagandan och andra
sammanhang har Sverige framställts
som ett föregångsland i socialt hänse -

ende med ett välstånd som överglänst
de flesta andra länders. Det skall inte
förnekas att vårt land ligger före många
kapitalistiska länder i detta fall, även
om propagandan kraftigt överdrivit »det
svenska välståndet».

Men alla känner till att det på senare
år varit starka borgerliga krafter i verksamhet
för att hejda framstegstakten
och söka vrida utvecklingens hjul tillbaka.
Det är också ett faktum att regeringen
inte varit okänslig för dessa attacker
utan i inte obetydlig utsträckning
fallit undan.

En granskning av årets socialbudget
gör ingen framstegsvänlig människa
glad. Det räcker inte med att se till ökningen
av utgifterna totalt sett, som socialministern
gör. Man bör granska det
materiella innehållet i detalj, om man
skall få en riktig uppfattning om femte
huvudtiteln.

Vid en sådan granskning märker man
ganska snart allvarliga tendenser till en
försämring av den sociala standarden.
Jag skall inte uppehålla mig vid det
kanske allra viktigaste området, nämligen
bostadspolitiken, som år från år
på senare tid urvattnats med resultat att
boendekostnaderna för de stora massorna
ständigt gått i höjden. Den saken
kommer min partikamrat Henning Nilsson
att behandla. Jag skall hålla mig
till socialpolitiken i övrigt och påvisa
de allvarliga tenderser till tillbakagång
som där kan iakttas.

Det finns som bekant sociala förmåner
som utgår efter inkomstprövning,
varvid en viss beskattningsbar inkomst
fastställts som gräns för att förmånen
skall kunna utgå. Det gäller alltså förmåner
som skall tillkomma dem som
har det så ekonomiskt ställt att de måste
få stöd i en eller annan form genom
allmänna medel.

Det är tydligt att om denna inkomstgräns
inte regleras med hänsyn till prisoch
löneutvecklingen, blir de som får
del av reformen allt färre och färre till
antalet utan att de utestängdas ekono -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

miska ställning undergått någon som
helst förbättring.

Den betydelsefulla mödrahjälpsreformen
har på detta sätt kommit de ekonomiskt
sämst ställda barnaföderskorna
till del i en allt mindre omfattning. Normerna
för behovsprövningen har icke
uppräknats sedan år 1952. Socialstyrelsen
förklarar, att normerna för inödrahjälp
i vissa fall är snävare än för socialhjälp.
Nio år har gått utan att de
justerats med hänsyn till prisstegringarna.

Socialstyrelsen hävdar därför kategoriskt
och i sådana ordalag som ett kungl.
ämbetsverk över huvud taget vågar tilllåta
sig, att normerna måste justeras, så
alt det blir möjligt att inom ramen för
denna hjälpform på ett effektivt sätt bistå
barnaföderskor som är i uppenbart
behov av ekonomiskt stöd.

Socialministern avböjer socialstyrelsens
behjärtansvärda förslag under hänvisning
till socialvårdskommitténs utredning
av hela komplexet av sociala
frågor. Inte ens ett provisorium rekommenderas.
Men frågan om hjälp åt barnaföderskor
i små omständigheter låter
sig inte besvara genom den slitna frasen
»utredning pågår». Den ger inte
bröd i huset.

Låt mig med ett par exempel belysa
tillståndet på detta område av socialpolitiken.
I Stockholm var antalet beviljade
ansökningar om mödrahjälp år
1952 uppe i 1 402. År 1959 hade det gått
ned till 590. I Göteborg var antalet beviljade
ansökningar år 1952 uppe i omkring
900. År 1959 beviljades endast
557. Minskningen beror inte på att hjälpbehovet
minskat utan på att normerna
för behovsprövningen varit fastlåsta under
9 år, varigenom allt flera behövande
barnaföderskor utestängts från hjälp.

På samma sätt har det gått med förmånen
ferieresor för barn och husmödrar.
För barnresorna genomfördes mot
socialstyrelsens yrkande en särskild avgift,
som omedelbart minskade frekvensen
från de mest behövandes sida. Värst

är dock verkningarna av att inkomstgränsen
för erhållande av förmånen varit
fastlåst vid 5 700 kronor i beskattningsbar
inkomst. Socialstyrelsen har
yrkat på en höjning av maximigränsen,
men utan resultat.

Följden har blivit att resefrekvensen
minskat år från år. Som jämförelse kan
nämnas, att antalet barn och vårdare
som kunde utnyttja förmånen minskade
från 65 966 år 1958 till 59 867 år 1959.
Det betyder en minskning på omkring
6 000 personer.

Socialstyrelsen föreslår en ökning av
anslaget med 175 000 kronor. Departementschefen
går den rakt motsatta vägen
och yrkar på en minskning med
200 000 kronor. Motiveringen är, som
det heter, den minskade »belastningen»
på anslaget. Med samma motivering,
men med tillägget att resefrekvensen
sannolikt kommer att visa fortsatt nedgång,
sänker socialministern anslaget
till ferieresor för husmödrar med 100 000
kronor.

Genom detta behändiga tillvägagångssätt
»sparas» åtskilliga miljoner åt statskassan
på de mest behövandes bekostnad.
Först låses inkomstgränserna fast,
varigenom antalet förmånstagare minskar
och därmed även anslagsförbrukningen.
Därefter åberopas den minskade
»belastningen» som skäl för en
minskning av anslaget. Metoden är skäligen
enkel men knappast försvarbar ur
social synpunkt.

De allmänna barnbidragen är ett typiskt
exempel på hur en stor social reform
urholkas genom att missriktade
statsfinansiella eller samhällsekonomiska
skäl får fälla utslaget i socialpolitiken.
Upprepade försök från den kommunistiska
riksdagsgruppens sida —
och även från andra håll — att få barnbidragens
ursprungliga realvärde återställt
har icke tillmötesgåtts. Skälet till
denna kallsinnighet har regelrätt uppgivits
vara »ansträngda» statsfinanser
eller en samhällsekonomisk situation

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

som ansetts vara bemängd med farligt
»sprängstoff».

Ett annat sådant fall var när statsmakterna
av samhällsekonomiska och
statsfinansiella skäl på förslag av den
ihjälkritiserade besparingsutredningen
frångick sina utfästelser till folkpensionärerna
om förra årets folkpensionsförhöjning.

Ytterligare en allvarlig tendens till
försämring av socialpolitiken är de systematiska
strävanden som pågår i syfte
att övervältra en allt större del av kostnaderna
för den sociala omvårdnaden
på kommunerna. Här skall endast anföras
ett par sådana ur femte huvudtiteln.

Det ena gäller statsbidrag till driften
av barnstugor, det andra statsbidrag till
anordnande samt om- och tillbyggnad
av ålderdomshem. Beträffande den
förstnämnda frågan har socialstyrelsen
yrkat att statsbidragsbeloppen fr. o. m.
nästa budgetår höjes med 12 procent.
Motiveringen är att kommunernas löneutgifter
för driften av barnstugor stigit
och kommer ytterligare att stiga. Kostnadsökningen
beräknas till 600 000 kronor
för helt år.

Departementschefen motsätter sig socialstyrelsens
förslag och förklarar att
någon automatisk anknytning av statsbidraget
till lönerna inte kan förordas.
Därmed fullföljes strävandena att på
kommunerna överflytta ett allt större
ekonomiskt ansvar för sociala ändamål,
som rätteligen borde påvila staten.

Särskilt upprörande är inställningen
till frågan om statsbidrag till anordnande
samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem.
Knappast något område inom
socialpolitiken är så eftersatt som åldringsvården.
Efterfrågan på platser vid
de fåtaliga ålderdomshemmen är synnerligen
stor. Kurvan för ökningen av
antalet åldringar stiger snabbt, och besvärligheterna
blir större ju längre restriktiviteten
i fråga om de statliga insatserna
sträcker sig. Kommunernas resurser
blir allt mindre genom svårig -

heterna att upptaga lån. Beroendet av
statsbidragen blir därför allt större.

Socialstyrelsen har på goda grunder
begärt en höjning av anslaget med 7
miljoner. Socialministern vill inte sträcka
sig längre än till 3 miljoner och tillgriper
som motiv den kända frasen att
»frågan bör övervägas framdeles i ett
större sammanhang». Frågan skjutes
alltså på en oviss framtid, och kommunerna
och deras vårdbehövande åldringar
får klara sig bäst de gitter.

Det är en för hela den sociala uppbyggnaden
äventyrlig utveckling som
kan spåras i socialhuvudtiteln. Viktiga
sociala reformer urholkas genom att deras
realvärde inte bevaras inför prisoch
löneutvecklingen. Kommunerna
pressas att påta sig ständigt ökade utgifter
för den sociala omvårdnaden, och
detta har redan i flera fall lett till att
sociala förmåner beskurits. I Göteborg
— och jag föreställer mig att liknande
åtgärder har vidtagits i andra kommuner
— har stadsfullmäktigemajoriteten
beslutat att slopa de fria skolmåltiderna
på lördagar och att låta de folkpensionärer,
som är i behov av åldringsvård
i hemmet, betala för en tidigare fri sådan
vård.

Jag kan inte undgå att konstatera att
årets socialhuvudtitel företer vissa drag
av bakåtsträveri, och man frågar sig
osökt, om det är de borgerliga attackerna
mot socialbudgeten som här sätter
sina spår. Högern har i det fallet
gått längst, men de båda andra borgerliga
partierna ligger inte långt efter.
Folkpartiet ansåg för några år sedan
att levnadsstandarden nu var så hög att
några socialpolitiska åtgärder i stort
sett inte var erforderliga annat än vid
sjukdom och arbetslöshet, och man
krävde därför en omprövning av hela
socialpolitiken.

Centerpartiets ledare herr Hedlund
syntes simma i ett hav av sällhet då han
vid samma tidpunkt myntade det krumeluriska
uttrycket välståndskris. Och
tyvärr hör man inte sällan socialdemo -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

kratiska ledare beklaga att folk har det
alldeles för bra.

Skärskådar man årets socialbudget
kan man omöjligen undgå intrycket att
regeringen fallit undan för dessa reaktionära
tankegångar. Men jag frågar vad
det finns för anledning för regeringen
att på så sätt bromsa den sociala utvecklingen.

Det senaste valet utgjorde en förkrossande
dom över de sociala bakåtsträvarna
inom det borgerliga blocket och
en fullmakt åt regeringen och arbetarmajoriteten
i riksdagen att trygga en
fortsatt social utveckling. Femte huvudtiteln
drar inte konsekvenserna härav.
Dess materiella innehåll är sådant, att
det inte står i samklang med en god
socialpolitik eller svarar mot landets rika
resurser och flödande statsinkomster.

Till den som fablar om allmänt välstånd
och av den anledningen anser att
man kan inskränka på de sociala förmånerna
skulle jag vilja säga, att de dåligt
vet vad de talar om. Men de borde
veta bättre, när en så högofficiell skrift
som riksräkenskapsverkets inkomstberäkning
kan upplysa deras förmörkade
förstånd.

Den blå boken ger bl. a. uppgift om
att 2 470 760 av landets något över 4
miljoner inkomsttagare har inkomster
som understiger 10 000 kronor om året.
Det är över 60 procent av samtliga inkomsttagare.
2 007 110 inkomsttagare
ligger under 8 000 kronor. Det är nära
hälften av samtliga inkomsttagare.
1 043 217 eller 30,6 procent ligger under
6 000 kronors årsinkomst o. s. v.

Dessa för det storordiga talet om vårt
allmänna välstånd mördande siffror visar
att det behövs en stark socialpolitik
som sätter in för att hjälpa de stora
massor som inte kan existera människovärdigt
på sina magra inkomster.

Herr Hjalmarson bör alldeles särskilt
studera den blå bokens inkomststatistik.
Gör han det, så skall han snart upptäcka
vilka det är som särskilt håller

sig framme vid julgransplundringen.
Det är inte de två och en halv miljoner
inkomsttagare som ligger under en årsinkomst
på 10 000 kronor. Det är herr
Hjalmarsons uppdragsgivare, folk med
mäktiga kapitalresurser och vassa armbågar
som plockar åt sig de största, de
bästa och smakligaste karamellerna
från julgranen.

Herr talman! Det finns ingen anledning
att slå av på reformtakten och försjunka
i självbelåtna meditationer över
»vår höga sociala standard» eller »vårt
allmänna välstånd». I stället för att tilllåta
att värdefulla sociala reformer
oupphörligt minskar i värde genom
prisstegringar, som man aldrig tycks
kunna stoppa, är det hög tid att överväga
frågan om indexreglerade sociala
förmåner.

Denna tanke kommer säkerligen av
många att betecknas som djärv eller till
och med orealistisk, men den är på sin
plats för att hejda rutschen utför på det
sociala området. Varje invändning mot
en sådan anordning från de borgerligas
sida kan tas med upphöjt lugn. Har de
borgerliga kunnat vara med om att indexreglera
den militära upprustningen,
så saknar de all moralisk rätt att vända
sig mot en indexreglerad social upprustning.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Jag beklagar att tiden
inte medger mig att gå närmare in på
den siste ärade talarens inlägg — det
fanns där åtskilligt som berodde på
missförstånd och som säkerligen lätt
skulle kunna rättas till. Jag vill nöja
mig med att konstatera att om inte den
svenska riksdagens majoritet godtagit
omsättningsskatten och förstärkt statsinkomsterna
med netto 1 000 miljoner
kronor, skulle vi ha tvingats vidta mycket
långtgående sociala nedrustningsåtgärder.
Vidare skulle det icke ha funnits
någon möjlighet att nu lägga fram

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

och diskutera en budget så präglad av
framåtskridande och framstegsvilja som
är fallet med årets budget. Vi skulle
inte ha haft några 300 miljoner kronor
att öka ecklesisastikhuvudtiteln. Vi skulle
inte haft möjlighet att tillmötesgå
städerna i deras berättigade krav på
bättre genomfartsleder. Vi skulle inte
ha kunnat tillgodose de ökade vårdbehoven
för minoriteterna i samhället.

Vi skall ha klart för oss att det för
närvarande är omöjligt med utgiftsökningar
som skulle innebära en sämre
balanserad budget. En sådan försämring
skulle betyda att vi släpper loss en
inflation, något som vore utomordentligt
ödesdigert just för de grupper som
herr Senander av någon anledning tror
sig representera. Vi kan inte heller rekommendera
utgiftsökningar som skulle
framtvinga omedelbara skattehöjningar.

Detta är den bakgrund mot vilken
budgeten bör diskuteras.

För den som är van vid att remissdebatterna
präglas av hård fight och
våldsamma sammanstötningar har kanske
dagens debatt tett sig som en ganska
blek och matt tillställning. Det har
varit en till oigenkännlighet snäll opposition
som har mött regeringsbänken.
Men det politiska arbetet består ju inte
bara i hårda och dramatiska sammanstötningar
— även om vi ibland
kanske ger allmänheten det intrycket —
utan framför allt i en strävan att uppnå
positiva resultat. Om man lägger den
synpunkten på remissdebatten har den
kanske i själva verket varit mycket intressant.

Herr Ohlin, som under praktiskt taget
hela sin politiska bana, ofta till min
stora förvåning, betraktat det som det
väsentliga i sin gärning att gå till anfall
mot socialdemokratien och som har varit
så rädd för varje antydan om att
hans parti skulle kunna räknas som ett
stödparti till socialdemokratien, har i
årets remissdebatt anslagit tongångar,
som nästan ordagrant överensstämmer

med dem med vilka jag vädjade till
kammaren den 3 november efter den socialdemokratiska
valframgången i höstas.
Då sade jag följande — jag tycker
att jag gärna kan erinra om dessa ord i
årets remissdebatt:

»Jag vill också säga några ord om
samarbetet. Vi kommer nu att lägga
fram våra förslag i statsverkspropositioner
och på annat sätt. Då blir det ju
tillfälle att pröva hur vi löst detta
avvägningsproblem. Om oppositionen
prövar dessa förslag i den anda som
präglat ett par av inläggen i dag så tror
jag att man därmed bygger för en långsiktig
politik utan varje form av organisatorisk
samverkan. Vi begär inget
annat än att regeringens förslag ett efter
ett blir prövade utifrån de utgångspunkter
som under senare delen av denna
debatt varit vägledande för folkpartiets
och centerpartiets talesmän.»

Om vi nu under 1961 års riksdag
skulle få möta folkpartiet och centerpartiet
i en attityd av villighet att sakligt
pröva våra förslag, då tror jag faktiskt
att det är någonting ganska betydelsefullt
och ganska märkligt vid inledningen
av detta arbete. Sedan får det
kanske ursäktas att debatten inte varit
så intensiv och fängslande som vid föregående
sammanstötningar. Men detta får
vi se i framtiden. Riksdagens partier
kommer att få pröva de förslag som
regeringen har lagt fram och som regeringen
i fortsättningen kommer att lägga
fram.

På en punkt vill jag gärna helt instämma
med herr Ohlin. Jag menar inte,
att författningsfrågorna över huvud taget
skall kunna lösas genom diktat, där
en knapp majoritet frampressar lösningar.
Det gäller inte bara frågan om
valsystemet utan i minst lika hög grad
frågan om en- eller tvåkammarsystemet.
Och när nu denna nya anda tycks
råda, så vill jag be herr Ohlin att sluta
med insinuationerna att det för vissa
partier ter sig naturligt att lägga taktiska
synpunkter på frågan om de de -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

mokratiska arbetsformerna. Kan vi inte
rensa bort den fraseologien? Det skulle
säkerligen i hög grad bidra till att underlätta
förnuftiga lösningar.

En annan fråga som också har skymtat
i inläggen — ibland har den till och
med dominerat — och där det borde
vara möjligt att nå en samverkan utöver
partigränserna, är hjälpen till utvecklingsländerna.
Där har det blåst
upp en opinion av utomordentlig styrka.
Det är glädjande att den opinionen
inte har vuxit fram ur enskilda, egoistiska
intressen. Den begär inga förmåner
och inga lättnader. Tvärtom förklarar
den sig beredd att ta på sig bördor
och offer för att hjälpa människor
som bor långt utanför våra gränser.
Man gör det bl. a. för att man vill bidra
till att trygga freden och samförståndet
folken emellan.

Vad som händer ute i världen kan vi
inte längre utestänga från vårt medvetande.
Radion och televisionen har nu
gjort världen så liten att ingen medborgare
är okunnig om att huvudparten
av världens befolkning lever i nöd,
svält och fattigdom. Vi vet också att
freden sammanhänger med frågan huruvida
de fattiga länderna får möjligheter
till inre stabilitet och ekonomisk utveckling.

Vi tror att den solidaritet som har betytt
så mycket för den harmoniska utvecklingen
av det svenska samhället
bör spridas över gränserna och omfatta
andra länder och folk. Vi skall vara
glada över det ideella krafttillskott som
en sådan opinion innebär.

I de fattiga nationerna är levnadsstandarden
så låg att man inte kan avsätta
något nämnvärt för utbyggandet av
sin produktionsapparat. Därför stiger
produktionen långsamt samtidigt som
befolkningsökningen stiger våldsamt.
Och resultatet blir att fattigdomen fördjupas
och klyftan mellan dessa nationer
och oss vidgas.

Hur skall vi då bryta denna onda
cirkel? Uppgiften måste i första hand

lösas av de fattiga nationerna själva,
med deras egen kraft. Men den uppgiften
blir olöslig, om inte dessa länder
tillföres kapital och kunnande från oss
som har det bättre. Det är detta som
ligger i uttrycket hjälp till självhjälp.
Först och främst måste de fattiga länderna
kunna exportera sina varor till
hyggliga priser. Dessa länder drabbas
särskilt hårt av konjunkturförändringar,
därför att de exporterar speciellt
konjunkturkänsliga råvaror. Därför
är det så viktigt för dessa råvaruproducerande
länder att vi i industriländerna
för en så konjunkturstabil ekonomisk
politik som möjligt och att vi
driver en handelspolitik som inte utestänger
produkterna från dessa länder.

Det är meningslöst, att votera igenom
stora kontanta bidrag och krediter, om
vi samtidigt bygger upp tullmurar som
gör det omöjligt för utvecklingsländerna
att normalt delta i det internationella
varuutbytet. Sverige är ett lågtulland.
Vi har i snabb takt avvecklat restriktionerna
i utrikeshandeln. I den mån
vi kan göra vår stämma hörd lite i världen
vill vi arbeta för ökad frihandel
och föra en aktiv internationell konjunkturpolitik.
Vi skall också överväga
en stabilisering av råvarupriserna. Detta
innebär kanske vårt mest verksamma
stöd för de fattiga ländernas ekonomi
och sociala utveckling.

Utvecklingsländerna måste som sagt
ha kapital, och åtskilligt av den varan
kommer genom de vanliga kommersiella
förbindelserna. För några veckor sedan
hade jag tillfälle att med den tunisiska
regeringen diskutera vad man där tyckte
om ett stort svenskt företags beslut
att bygga en fosfatfabrik i Tunisien.
Det var inte något särskilt stort belopp
det gällde — omkring 45 miljoner kronor
— men jag kan försäkra att ingenting
av det som gjorts för Tunisien hade
väckt en sådan tillfredsställelse. Och de
som haft tillfälle att se vad som hänt i
Lahore — där en fabrik byggts på
svenskt initiativ — kan komma med

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

samma vittnesbörd. Det största som
skett i det fallet är för övrigt vad
Grängesbergsbolaget nu gör i Liberia.

Vi kan med glädje konstatera att investeringarna
i utvecklingsländerna har
stigit från 61 miljoner kronor år 1957
till 145 miljoner kronor i fjol. Sverige
kan för närvarande inte bidra på något
annat sätt än genom exportkreditgarantier
på maskiner, men dessa garantier
har stigit från 300 till 1 000 miljoner
kronor. Vi gläder oss mycket åt att
större vikt undan för undan lägges på
exporten till utvecklingsländerna.

Vi är glada över denna tillväxt, men
vi är faktiskt ännu gladare över att man
på industrihåll med sådan intensitet
diskuterar hur man i samverkan med
staten skall kunna uppnå ännu större
resultat. En av de industrimän, som har
mest erfarenhet på detta område, har i
dagarna hos regeringen föreslagit att
det skulle skapas en industrifond, skött
av det enskilda näringslivet och staten
gemensamt, för investeringar i utvecklingsländerna.
Jag vill inte yttra mig
om det förslaget, men jag kan säga så
mycket, att jag hoppas att det skall bli
möjligt att vidga samarbetet mellan staten
och näringslivet.

Men det finns en mängd investeringar
som inte den enskilda industrien
kan göra, helt enkelt därför att de inte
lämnar någon vinst. Stora dammanläggningar,
bevattningsprojekt o. dyl. av den
typ, som exempelvis nu utföres på gränsen
mellan Pakistan och Indien i Indusfloden,
kan man inte begära att någon
privat industri skall sätta i gång med.
Det kan göras av Sovjetunionen, Förenta
staterna och kanske England —• det
finns inga andra länder som är tillräckligt
stora för att kunna göra dessa investeringar.
Men vi små stater tror att
det är riktigare om detta sker i samverkan
inom Förenta Nationerna och
de internationella organen. Därför är
Sverige berett att försöka verka för
vidgade engagemang på denna punkt,

och vi fyller naturligtvis våra förpliktelser
när det gäller dessa engagemang.

Finansministern har redan i dag påpekat
att i valutafonden har vi placerat
194 miljoner och i världsbanken 103
miljoner, vartill kommer en del mindre
belopp. De belopp jag här nämnt löper
utan ränta, och när det talas om våra
insatser, skall väl åtminstone de årliga
ränteförlusterna redovisas såsom en
prestation av de svenska skattebetalarna.

När man diskuterar vår hjälp till de
underutvecklade länderna, gäller diskussionen
det s. k. hjälpanslaget, och
det är klart att det är viktigt. Tillsammans
går över budgeten omkring 60
miljoner till denna hjälpverksamhet.
Då räknar jag med IDA, Korea-sjukhuset
och den speciella hjälpen till Kongo.
Naturligtvis räknar jag inte med militärexpeditionerna
till Kongo och Ghaza,
men det kanske kan intressera kammarens
ledamöter att veta att den hittills
har kostat oss 75 miljoner kronor. Därav
har vi fått tillbaka 25 miljoner kronor,
och vi väntar att vi skall få tillbaka
även resten. Det är en tillfällig
belastning, men det räknas naturligtvis
inte in i de 60 miljoner kronor jag
nämnde för hjälpverksamheten. Där ingår
de ting, som är redovisade i statsverkspropositionen
och som jag inte
skall uppehålla mig närmare vid. Men
jag tror att det är angläget att ta ut ett
par av dessa punkter till särskild
granskning.

Den ena gäller det stöd vi lämnar till
utbildning både här hemma och där
borta. Jag hade i dag tillfälle att diskutera
dessa spörsmål med en ledande
tysk politiker, Carlo Schmid, som vistats
åtskilliga månader just i dessa länder
för att diskutera hur hjälpen effektivast
skall sättas in. Han försäkrade
mig, att för oss små länder, som ingen
kan misstänka för några kolonikrav,
stormaktsdrömmar eller biintressen,
finns det ingenting som är mera bety -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1901 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

delsefullt än att vi engagerar oss i ett
vidgat uppfostringsprogram.

En annan sak som vi också bör intressera
oss för är de ansträngningar,
som görs för att lösa befolkningsfrågan.
Jag tror att de här närvarande lätt inser
att Sverige, Norge och Danmark
där har speciella uppgifter, eftersom
religiösa och politiska motsättningar har
gjort det så besvärligt för de stora internationella
organen att komma till resultat.

Så har vi naturligtvis de katastrofsituationer,
som vi möter då och då. Vi
vet ju att den svenska allmänheten begär,
att vi där skall göra insatser. Jag
tänker på Kongohjälpen — den speciella
hjälp som det nu pågår insamlingar
för — spetälskelijälpen o. s. v.

När jag talar om insamlingar, skulle
jag gärna vilja säga till herr Ohlin, att
det är riktigt som finansministern och
kungen sade i går, att staten skall satsa
krona för krona vad enskilda givare
ger. Det kan inte föreligga något missförstånd
på den punkten. Blir insamlingen
en succé, som vi hoppas, får vi
skaffa de pengar som åtagandet kräver.

Men våra insatser blir av begränsad
kvantitativ omfattning. Vi är ett folk
på 7 miljoner människor. Befolkningen
i de underutvecklade länderna uppgår
till miljarder. Men ändå tror vi att det
vi kan göra på vissa bestämda områden,
av vilka jag pekat på ett par, har en
stor betydelse, inte bara för att lätta
vårt samvete. Betydelsen når långt
därutöver, och det kan ju tänkas — jag
vill inte förneka det — att det ligger någonting
i den synpunkt som framförts
på vissa håll, nämligen att ett bidrag
från vår sida skulle kunna verka stimulerande
på andra håll till ökade bidrag.

Resonerar man så får man emellertid
ha två andra synpunkter i blickfånget.
Vi måste använda pengarna på
effektivast möjliga sätt, och vi måste
veta var vi skall ta de pengar som vi
ämnar ge ut. En inkomstförstärkning
blir nödvändig, om man går till stora

anslagsökningar, och det är lika nödvändigt
som att man har fullt klart för
sig, hur pengarna skall användas.

Det finns i dag, herr talman, glädjande
nog ett stort och positivt intresse
för vidgat svenskt bistånd till
utvecklingsländerna. Låt oss nu se till
att detta gemensamma intresse också
leder fram till en gemensam anspänning
av krafterna. Då kan den svenska
insatsen, även om den begränsas
av vårt lands litenhet, bli ett verksamt
stöd i de fattiga ländernas strävan till
politisk och ekonomisk frigörelse.

Regeringens förslag till bilaterala
hjälpanslag i årets budget grundar sig
i huvudsak på rekommendationer från
centralkommittén för tekniskt bistånd,
som bakom sig har ledande organisationer
i Folkrörelse-Sverige. En samordning
av administrationsapparaten
för de svenska hjälpinsatserna planeras
för närvarande i en parlamentarisk
kommitté under ordförandeskap
av professor Sune Carlson. Regeringen
anser nu att tiden är inne för att tillsätta
en beredning på regeringsplanet
med företrädare för olika sakkunskap
och intressen: för staten, folkrörelserna
och näringslivet. Dess uppgift skall
vara att finna vägarna för en samordning
av de svenska insatserna i stödet
till utvecklingsländerna. Vill vi verkligen
göra en kraftansträngning måste
vi vara överens om tagen och om formerna
för våra insatser. Det vore en
ovärderlig styrka, om vi kunde lyckas
att i enighet samla våra krafter kring
den störa uppgiften att i handling visa
Sveriges internationella solidaritet och
ansvar.

Herr SENANDER (k) kort genmäle:

Herr talman! Statsministern förklarade,
att om regeringen inte fått igenom
omsättningsskatten, så skulle budgeten
inte ha varit så pass framstegsvänlig
som den är. Till det vill jag säga, att
det märks sannerligen inte mycket på

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

femte huvudtiteln, att statskassan fått
en förstärkning med cirka en miljard.

Statsministern söker alltså göra gällande,
att vi kommunister genom vårt
motstånd mot omsättningsskatten skulle,
om vi hade fått vår vilja igenom,
ha orsakat en ännu sämre budget än
den som nu föreligger — jag tolkade
statsministerns uttalande på det sättet.
Men vi hade ju ett alternativ, där
vi anvisade hur pengarna skulle skaffas
på annat sätt än genom omsättningsskatt.
Att sedan regeringen förklarade
att vårt förslag inte var genomförbart
sammanhänger med att regeringen
inte anser sig ha möjligheter
eller krafter att ta itu med de grupper,
som vi föreslog att man skulle
beskatta i stället för att ta till omsättningsskatten,
som drabbar de sämst
ställda.

Medan jag har ordet vill jag också
säga ett par meningar om statsministerns
behjärtansvärda tal om hjälp åt
utvecklingsländerna, ett uttryck som
för övrigt är mycket missvisande —
det vore mera riktigt att säga de utsugna
länderna. Statsministern menade
att vi här måste göra stora insatser.
Men för min del tror jag att man måste
gå en annan väg än den man gått hittills
och som kännetecknats av att man
genom allmosor söker hjälpa dessa länder.
Yi har väckt en motion till årets
riksdag som yrkar att de svenska statsmakterna
skall ge ett lån åt dem på en
miljard kronor. Lånet skulle vara räntefritt
och givetvis amorteringsfritt under
viss tid. Det tror jag är en bättre
väg än den som i allmänhet rekommenderas,
nämligen att söka hjälpa dem
genom att ge allmosor.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att få uttrycka
min stora glädje över tendensen och
innehållet i den centrala och senare
delen av statsminister Erlanders anförande.
Jag har redan förut i dag förklarat,
att det vore mig fjärran att på -

stå, att regeringen saknade ett ärligt
och uppriktigt intresse för svensk hjälp
till utvecklingsländerna. Och jag tror
att statsministerns anförande i kväll
har givit oss alla ett intryck av att
det inom regeringen — lika väl som
på olika håll här i riksdagen — verkligen
finns ett mycket stort och äkta
intresse för en vidgad svensk hjälp
till dessa unga folks utveckling.

Jag är också glad över statsministerns
och tidigare finansministerns förklaring,
att regeringen är villig att inte
maximera den utfyllnad som skall ske
av det belopp som den enskilda insamlingen
ger till tre miljoner. Under
sådana omständigheter skall jag
avstå från att ta upp någon polemik
i fråga om t. ex. det av majoriteten
förkastade förslag, som framfördes från
vår sida i fjol och som avsåg ett relativt
blygsamt belopp för att skapa ökade
möjligheter till svenskt stöd för utbildning
åt människor från utvecklingsländerna.
Jag uttalar bara den förhoppningen,
att regeringen och dess anhängare
vid utskottsbehandlingen av de
motioner, som i år har kommit och
kommer från oppositionspartierna,
skall visa större tillmötesgående, större
vilja att diskutera sakligt punkt för
punkt. Herr statsminister. Ni ville att
vi skulle behandla Edra förslag i en
anda av saklighet. Vågar jag uttrycka
samma förhoppning vad Er behandling
av våra förslag beträffar, inte minst på
detta område?

I mig närstående kretsar har man
under de senaste dagarna livligt diskuterat
möjligheten av en stor svensk
insats för att bekämpa spetälskan i
världen — helst under loppet av det
antal år som kan erfordras för att helt
utrota denna fruktansvärda sjukdom.
Jag tror att detta är en stor sak och
att svenska initiativ också skulle kunna
stimulera andra att gå liknande vägar.
Jag hoppas att regeringen skall
vara villig att pröva våra möjligheter
därvidlag.

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Herr talman! Jag övergår till början
av statsministerns anförande. Han
överraskade med ett yttrande, att omsättningsskatten
hade gett oss netto
1 000 miljoner och att utan omsättningsskatten
skulle vi inte ha haft
pengar till alla möjliga saker. Men oppositionspartierna
har lagt fram budgetförslag,
om vilka regeringen vid debatten
i höstas inte vågade påstå något
annat än att även de skulle ha givit
en väl balanserad budget. Då är ju
hela detta tal om att omsättningsskatten
givit netto 1 000 miljoner grundlöst.
Besparingar och inkomstförstärkningar
av olika slag skulle enligt våra
förslag ha givit kompensation för en
utebliven oms.

Nu har vi ingen anledning att här
ta upp diskussion rörande omsättningsskattens
vara eller inte vara. Saken är
inte aktuell. Jag bara gör denna gensaga
mot statsministerns inledning, som
uppenbarligen icke överensstämde med
verkligheten.

Statsministern frågade om oppositionspartiernas
vilja till samarbete —
det gjorde han redan i höstas — och
antydde i det sammanhanget, att jag
tidigare varit förfärligt rädd för att
folkpartiet skulle kunna få stämpeln
av »stödparti» åt socialdemokratien.
Det är alldeles riktigt, herr statsminister.
Tro inte, att vi i folkpartiet skulle
ha några som helst tankar på att bli
något stödparti åt regeringen! Men ett
samarbete, där regeringspartiet är villigt
att komma oppositionspartierna till
mötes och där oppositionspartierna är
villiga komma regeringen till mötes,
ett sådant samarbete är vi inte bara
villiga till utan angelägna att medverka
till. Vi tror att det är vad tidsläget
kräver av oss.

Statsministern var glad om vi ville
visa vilja att behandla regeringsförslagen
på ett sätt som innebar tillmötesgående.
Jag måste tyvärr konstatera,
att jag inte kunde uppfatta att statsministern
ställde i utsikt att regeringen

skulle på samma sätt komma oss till
mötes. Jag tror att vi är många här —
jag måste tala fullständigt ärligt —
som har en känsla av att man inom
regeringspartiet och inom regeringen
understundom låtit prestigehänsyn
hindra sådant tillmötesgående vid olika
frågors behandling i utredningar
och riksdagsutskott. Det har gällt förslag
från oppositionspartierna som man
kunnat ta ett följande år, men som
man inte kunnat förhandla om det år
då inte regeringen hade lagt fram förslagen:
skolpaviljonger, avveckling av
bostadssubventioner, ökat bostadsbyggande
m. m.

Jag undar om kanske inte i längden
mer prestige är att vinna även för regeringen,
om den visar en vilja att
komma överens med oppositionen. Jag
formulerade i mitt tidigare anförande
frågan så: Vill regeringen vid behandlingen
av de inrikespolitiska frågorna
handla i samma anda som sedan gammalt
utmärkt svensk politik vid behandlingen
av försvarsfrågor och utrikespolitiska
frågor? Jag väntar ännu
på ett svar på den frågan, och jag hoppas
varmt, herr talman, att svaret skall
bli positivt.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Statsministern uttalade
sin tillfredsställelse över den måttfullhet,
som enligt hans mening hade kommit
till uttryck i de anföranden som
hade hållits av företrädare för oppositionen.
Också jag har det intrycket, att
oppositionen har varit måttfull, och det
gläder mig naturligtvis att detta uppskattas
på regeringshåll.

Självfallet är vi i centerpartiet intresserade
av en saklig debatt beträffande
spörsmålen här i riksdagen. Vi hoppas
att det skall bli möjligt att nå samförstånd
inte bara i ord och förklaringar,
såsom här i dag, utan vid den konkreta
behandlingen av ärendena. Och naturligtvis
hoppas vi också då, att det blir

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

ömsesidighet härvidlag, så att man från
både regeringens sida och från oppositionens
sida bemödar sig om att komma
fram till gemensamma lösningar. Men
skall man göra det, får man lov att lämna
alla prestigeresonemang utanför och
gripa sig frejdigt an med problemen och
gå in för en ny giv i svensk politik, där
vi gemensamt försöker klara frågorna.

De materiella villkoren är som bekant
olika i vår värld. På många håll lever
människorna i den djupaste misär. Dess
bättre har vi numera litet var fått upp
ögonen för nödvändigheten av och skyldigheten
att hjälpa även andra länder
att lägga en grund för sitt framåtskridande.
Centerpartiet vill att stödet till
utvecklingsländerna — jag kallar dem
så trots herr Senanders påpekande att
det inte skulle vara något lämpligt uttryck
— skall ökas kraftigt undan för
undan. De fattiga folken måste få hjälp
att bygga den grund som behövs för en
bättre framtid. Och det är väl en sak
som borde kunna klaras helt ovanför
partierna.

Tekniskt och propagandamässigt får
vi väl vänta oss en lösning av dessa problem
av det organ som statsministern
nyss talade om. Det skulle vara lyckligt
— och jag är övertygad om att statsministern
delar den uppfattningen —
om de politiska partierna kunde komma
på en och samma linje i detta sammanhang.

Det skall bli en hjälp till framåtskridande.
Det är naturligtvis klart, att vår
hjälp inte betyder så förfärligt mycket
i materiella resurser sett. Men vi kan ge
en viss stöt framåt. Även ett ganska litet
stöd kan på det sättet komma att få en
god effekt. När jag talar om ett »ganska
litet» stöd så menar jag ett litet stöd i
det stora sammanhanget. Jag menar inte
att vi skall lämna småbelopp, utan att
vi skall ta till ett kraftigt belopp sett
från vår synpunkt.

I detta sammanhang skulle jag gärna
vilja beröra en fråga, som har dragits
upp tidigare i båda kamrarna i dag. Det

gäller vår militära hjälp, vårt engagemang
i de militära styrkor som arbetar
för vakthållning, inre säkerhet och ordning
på vissa håll ute i världen. Självfallet
måste det vara fråga om en politisk
neutralitet. Om den brister är det
angeläget att skyndsamt ta frågan under
omprövning i rätt forum. Det skall
i så fall i första hand naturligtvis ske
inom FN :s ram.

Låt mig så övergå till några av våra
egna ekonomiska bekymmer. Tack vare
fjolårets skattehöjningar har finansministern
fått debet och kredit att gå ihop.
Så länge man kan fortsätta på den vägen
finns det möjligheter att få budgetens
inkomster att täcka utgifterna, men
man kommer osökt att tänka på den
gamla historien om gumman som skulle
bära ved: »Orkar jag det, så orkar jag
det.» Jag undrar om vi orkar med så
mycket mer. Har finansministern den
uppfattningen att gränsen snart är nådd,
så bör vi ta upp frågan hur vi skall
tänka oss att undgå ökningar undan för
undan.

Herr H.JALMARSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Vårt land har sina självklara
förplikelser i det internationella
samarbetet. Till dem hör att efter måttet
.av våra resurser medverka i stödaktioner,
som kan hållbart och på längre
sikt förbättra levnadsvillkoren för de
många miljoner som verkligen har det
illa ställt. Härom råder enighet mellan
de politiska partierna.

Jag håller med statsministern om att
vi skall skilja mellan den hjälp, som kan
och bör lämnas i övergående katastrofsituationer,
och den kapitalexport, vars
syfte är att finansiera ett mera differentierat
näringsliv i dessa nu huvudsakligen
råvaruproducerande länder.
Hjälpaktionerna måste sättas in snabbt.
För deras omfattning och utformning
är behovet den avgörande omständigheten,
och detta låter sig i regel fastställas
med stor grad av säkerhet.

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1964 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Att speciella åtgärder över huvud taget
blivit nödvändiga för att möta kapitalanspråk
från utvecklingsländerna beror
emellertid främst på tre omständigheter.
Den politiska situationen i de
flesta av dessa länder är ytterst instabil.
En snabb industrialisering framstår i
flertalet nya stater som ett politiskt önskemål,
ett självfallet uttryck för den
nya självständigheten. Fortfarande finns
slutligen misstro mot och binder för
kapitalrörelser av normalt slag, inte
minst i utvecklingsländerna själva.

Man gör inte ett utvecklingsland någon
tjänst genom att där finansiera företag
som saknar naturliga betingelser.
Det enda man på det sättet åstadkommer
är risk för bestående snedvridningar.
I detta fall liksom i andra gäller
det alltså att noggrant undersöka de naturliga
förutsättningarna, innan man
medverkar till ett lokaliseringsbeslut,
och att inte låta sig ryckas med av en
stämning som har vuxit fram under
politisk påverkan.

I dessa undersökningar har naturligtvis
teoretiska insikter sitt värde, men
det avgörande ordet måste den praktiska
erfarenheten få. Att på några år
driva fram vad som krävt decennier för
att växa fram i vårt eget land är främst
en praktisk uppgift. Låt oss alltså, herr
statsminister, satsa på den internationella
organisation som har specialiserat
sig på utvecklingsländernas kapitalförsörjning,
men låt oss framför allt
liberalisera möjligheterna till normala
kapitalrörelser, vidga de interna möjligheterna
att finna riskvilligt kapital
och utgå från att också vi måste vara beredda
att ge råvaruländerna en fair
chans att med export självfinansiera sina
investeringar. Det kan ha sitt intresse
att komma ihåg, att under de
första åren av detta sekel placerade de
brittiska spararna utan något som helst
statligt stöd huvudsakligen i dåtidens
utvecklingsländer varje år belopp som
nu skulle ha motsvarat två Marshallplaner.

Till sist, herr talman, några ord om
det första avsnittet i statsministerns inlägg.
Efter varje politiskt val inträffar
två saker. Hans Majestät Konungen bjuder
riksdagen på kvällsmat och Hans
Majestät Statsministern — förlåt, Hans
excellens statsministern — håller sitt
kvällstal om politisk samverkan. Under
de år som följer avvisar statsministern
sedan — om jag bortser från försvaret
och utrikespolitiken — alla oppositionsförslag
till samverkan. När nästa val
närmar sig har vi vår gamle vän, den
socialdemokratiske partiordföranden
där igen, beredd till allt och på allt.
Men t. o. m. i vår krassa värld kan
underverk inträffa. Det är alltså inte
absolut uteslutet, att det går på annat
sätt den här gången. Herr Erlander kanske
menar allvar den här gången. Den
som lever får se, herr talman.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Inte för att jag vill gräla
med statsministern just nu, men nog
tycker jag att han tar till litet i växten
när han befarar att det mycket blygsamma
anspråk som herr Senander här
ställde skulle innebära en utgiftsökning
som kunde medföra en inflationsfara.
Det kanske rör sig om något tiotal miljoner
kronor. Man måste nämligen mot
detta ställa, att regeringen på tre års
tid har höjt militärutgifterna med i runt
tal 800 miljoner kronor och att försvarsministern
nu signalerar avsevärda utgiftsökningar
för försvaret. Men då är
det ingen risk för att utgiftsökningarna
skall medföra inflation?

Det tycks råda något av en nationell
samling här i riksdagen kring uppgiften
att understödja de s. k. utvecklingsländerna,
och det kan man vara glad för.
Jag bara frågar mig varför denna verksamhet
nu plötsligt har blivit så angelägen
för de borgerliga partierna. Det är
ju ingenting nytt att det råder nöd i dessa
länder. I Indien har koloniutsugningen
lyckats driva ned genomsnitts -

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

åldern hos människorna till omkring
30 år. Om man jämför den siffran med
våra 70 år, får man ett begrepp om hurudan
denna utplundring varit. Under
100 år har, enligt vad man räknar med,
de vita koloniexploatörerna varje år
slagit ihjäl en miljon afrikaner. I Kongo
var det bl. a. vanligt, att man stympade
människor som försökte kämpa
emot den koloniala regimen. Att hugga
bort en hand eller annan lem ansågs
av kolonialmaktens representanter vara
rimligt, naturligt och nödvändigt.

Ja, så har det varit förr, men då höjdes
aldrig några röster för att man
måste rycka in på allvar för att hjälpa
dessa folk. Men det var lika nödvändigt
och kanske ännu mer nödvändigt då,
tv nu håller dessa folk på att slå sig
fria, inte med vår hjälp utan i huvudsak
med egen kraft. Beror de borgerliga partiernas
plötsliga intresse på att de fruktar,
att om man nu inte tar krafttag i
Sverige och andra kapitalistiska länder,
så blir dessa människor kommunister?

Eftersom vi gillar regeringens initiativ
i denna fråga har vi föreslagit, att
man jämsides med de av regeringen
föreslagna åtgärderna skulle pröva en
annan väg. Ursäkta mig för att jag använder
denna talarstol till att tala om
detta, men det är ingen annan som talar
om vad vi föreslagit!

Efter andra världskriget föreslog regeringen
en kredit till Sovjetunionen
på en miljard kronor. Det fanns huvudsakligen
två motiveringar för denna
kredit. För det första var landet oerhört
ödelagt och för det andra skulle denna
kredit vara nyttig för svenskt näringsliv
och bidra till att trygga den fulla
sysselsättningen under depressionstider.
Vi har ansett att samma skäl också kan
anföras som motiv för en verkligt stor
ansträngning nu av svenska folket. Vi
har föreslagit en räntefri kredit på en
miljard kronor. Det är ungefär hälften
så mycket som regeringen föreslog efter
andra världskriget, ty penningvärdet
har ju förändrats.

Vi tror alltså inte att man skall lägga
huvudvikten vid de s. k. omedelbara
hjälpåtgärderna, hur viktiga och nödvändiga
de än är. Vi tror att man borde
lägga upp en långsiktig hjälpaktion för
att skaffa fabriker, kanske kraftverk,
kanske kommunikationsmedel åt de folk
som man vill bispringa. Vi tror att en
sådan mera långsiktig insats av Sverige
skulle vara till större fördel i längden
för dessa folk. Det skulle samtidigt vara
nyttigt för det svenska näringslivet och
kanske i framtiden ge många arbetstillfällen
åt svenska arbetare.

Jag skulle vilja hemställa, att regeringen
jämsides med prövningen av olika
projekt för att understödja dessa
s. k. utvecklingsländer också på allvar
prövar, om man inte skulle kunna försöka
ta verkliga krafttag för att höja
dessa folks standard genom att skaffa
dem redskap så att de skall kunna börja
försörja sig själva. Man skulle vidta dessa
åtgärder på ett sådant sätt som Sverige
kan ha nytta av.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Vi skall naturligtvis
pröva även det uppslag, som herr Hagberg
nu talade om. Men jag vill erinra
om att jag redan har redogjort för hur vi
ser på dessa problem. Vi tror att det är
klokare att sådan hjälp går genom internationella
organ. Det fanns inte några
sådana internationella organ omedelbart
efter kriget. Det var därför naturligt,
att vår kredit till Sovjetunionen fick den
utformning som blev fallet. Men nu har
vi, som jag framhöll i mitt första anförande,
lämnat krediter till internationella
banken och internationella valutafonden
på samman lagt 300 miljoner
kronor. Andra räntefria ting gör att vi
kommer upp i 320 miljoner kronor. Det
är klart att vi kan tänka oss en fortsättning
på den väg, som svenska regeringen
redan förut har slagit in på utan
några uppseendeväckande stridigheter
och utan några egentliga diskussioner.

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Men vi vidhåller att för ett land som
vårt är det till mera nytta, när vi satsar
dessa pengar genom de internationella
organen.

Vi har kommit något i gräl med varandra
beträffande samförståndsfrågan.
Det går gärna på det sättet: ju mer samförståndiga
vi är, desto hetare glöder
kinderna av stridslust. Jag skall inte
fördjupa mig i det för att inte falla för
den frestelsen. Herr Hjalmarson verkade
ledsen över att han inte var bjuden med
till mig. Han verkade litet reserverad
inför min »samförståndsbjudning». Jag
hoppas att han i alla fall går på kungens
bjudning.

Om herr Hjalmarson går upp i talarstolen
och säger: »Ja, jag vill också
ta bestämt avstånd ifrån högerns politik.
Jag vill inte vara med om någon social
nedbrytning, inte heller någon kulturell
nedrustning och inte heller vill jag ta
bort barnbidragen» — ja, går herr Hjalmarson
upp och säger att han tycker att
det var en mycket egendomlig politik,
som högern förde under valrörelsen
1960, tror jag att jag lugnt kan skriva
ett invitationskort även till herr Hjalmarson.

Men sedan säger herr Hjalmarson, att
lika säkert som vi har val, lika säkert
håller statsministern sitt samförståndstal,
när riksdagen första gången efter
valet sammanträder. Det har jag gjort,
det är riktigt. Men hittills har jag talat
för absolut döva öron, när jag har vänt
mig till borgerligheten. Den ende, som
någon gång har lyssnat, har varit herr
Hedlund. I dag har herr Ohlin kommit
före mig och hållit sitt samförståndstal.
Herr Ohlin tog upp samförståndsmelodien
och det är mycket intressant.
Vi får se vad det blir av det. Jag försäkrar
att herr Ohlin inte talar för
lika döva öron som jag har gjort varje
gång jag förut liar talat om samförstånd.

Men metodiken är naturligtvis inte
riktigt klar ännu. Herr Ohlin menar att
jag nu skall ge en förklaring om att vi
vill samförstånd. Det är klart att varje

regering vill ha så stor samling som
möjligt omkring sina förslag. En sådan
deklaration är mycket lätt att ge. Men,
herr Ohlin, det uppstår ibland situationer,
då även den mest samförståndsvillige
— det är vi ju nu båda två — kommer
i samvetsnöd, därför att det kan
tänkas att han känner sig kämpa för en
sak, som verkligen rör hans samvete.
Vi kan exempelvis ta den socialdemokratiska
krispolitiken 1932. Jag tror
inte ett ögonblick att Per Albin Hansson
och Wigforss och Möller före valrörelsen
till 1932 års riksdag skulle ha varit
beredda att säga: »Vi vill samförstånd
och därför ger vi upp kampen för en
förnuftig sysselsättningspolitik.» Tänk
om de gjort det! Då hade vi varit långt
tillbaka i utvecklingen. Det finns situationer,
då striden är nödvändig, hl. a.
för att bana vägen för kommande samförstånd,
ty nu är vi alla överens om
att det som Per Albin Hansson, Wigforss
och Möller slogs för 1932 var riktigt.
Om de inte tagit upp den striden, hade
vi kanske alltjämt haft konflikter kring
arbetslöshetsfrågorna. Precis detsamma
gällde, när den nuvarande partiledningen
inte ansåg sig kunna låta bli att ta
strid i tjänstepensionsfrågan. Jag stod
i denna kammare gång på gång och
sade, att denna fråga har för oss samma
valör och betyder lika mycket för våra
samveten som sysselsättningspolitiken
gjorde 1932—1933, och vi kommer att
ta strid.

Det finns med andra ord situationer
då det inte går att avstå från det som
man anser vara riktigt, och då blir det
en konflikt, och herr Ohlin menar väl
ändå inte att det då går att undvika
en sådan. Men däremot är det självklart
att strider exempelvis enbart av prestigehänsyn
skall undvikas. Det är klart
att vi alla har felat på den punkten och
kanske ibland blåst upp en sak som saknar
betydelse. Låt oss vara överens om
att ta bort alla onödiga stridsanledningar
och bara ta konflikterna då vi finner
dem absolut oundvikliga.

Tisdagen den 24 januari 1961 em. Nr 3 97

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Herr Hedlund var inne på detta när
lian säde, att det är bäst att vi nu prövar
från fall till fall, sak efter sak, så att vi
får se vad deklarationerna är värda. Det
är detta också jag säger. Vi vill ha en
vidgad samverkan. Vi vill inte ha strid
om ting som är onödiga att ta strid om.
Låt oss nu pröva dessa ting utifrån dessa
uppfattningar från fall till fall, punkt
efter punkt, så får vi fram i maj se hur
vi har lyckats.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att få kvittera
statsministerns vänlighet om att jag brukar
ta hänsyn någon gång med att det
har hänt att även statsministern tagit
hänsyn när jag har haft några önskemål
— någon gång!

Låt mig nu komma med ett par önskemål
till, som visserligen inte är så där
dagsaktuella men som kan komma att
få aktualitet rätt snart.

Jag har i dag talat något om ränteläget,
och jag skulle vilja komplettera
vad jag då sade med att framhålla, att
den svenska räntan enligt min mening
kommit att ligga för högt på den grund
att man 1959 vid åtstramningen inte utnyttjade
de möjligheter till räntesänkning
som då fanns. Låt oss hoppas att
när tillfälle till räntesänkning erbjudes
nästa gång — det är här jag har mitt
önskemål — man inte gör samma misstag
igen. En sådan situation kan komma
snart nog, då det är på sin plats att gå
in för en sänkning av räntan med allt
vad detta för med sig i fråga om lägre
hyror, lägre tillverkningskostnader, bättre
förhållanden för näringslivet i dess
helhet o. s. v.

Så en sak till medan jag ändå håller
på. Den gäller konjunkturen och de statliga
investeringarna. Det är klart att investeringarna
skall anpassas efter konjunkturen.
I en högkonjunktur får det
allmänna förstås hålla igen och i en
lågkonjunktur skynda på. Ur den synpunkten
kan vi faktiskt acceptera väg7
— Andra kammarens protokoll 1961. N.

budgeten som den i år är presenterad,
men då får man också vara beredd på
att sätta i gång så mycket mer när konjunkturen
ger möjligheter till det.

Så ett par ord om trafiksäkerheten —
man får utnyttja ögonblicken här, ty
när man endast har tre minuter på sig
får det lov att gå kvickt. Det är allvarligt
att vi skall behöva ta till siffran
1 000 när det gäller antalet dödsoffer i
trafiken på ett enda år. Därtill har vi
ett långt större antal fall av lidande, invalider
o. s. v. Varje offer för trafiken
är också en stor mänsklig tragedi för
familjer och anhöriga.

Den generella hastighetsbegränsningen
några veckor kring julhelgen har
man ännu inte kunnat dra några bestämda
slutsatser av, men det är ingenting
som säger att resultatet är negativt.
Därför bör man fortsätta med prov på
detta område. .lag tror att det behövs
radikala åtgärder, inte minst på trafiksäkerhetsforskningens
område, om man
skall komma till rätta med dessa problem.
Här gäller det att spara liv och
förskona människor ifrån lidande.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Statsministern undrade
om jag var ledsen över att jag inte var
medbjuden till statsministern. Jag måste
faktiskt be hans excellens om ursäkt för
att jag faktiskt inte observerade det.
Jag tar det emellertid med knusende
ro, bl. a. därför att jag erinrar mig vad
man från socialdemokratiskt håll sade
om det dåvarande bondeförbundet 1950
eller däromkring. Det kan ungefär sammanfattas
så här: Alla utom det kan
man samarbeta med.

Herr talman! Det finns emellertid en
allvarlig bakgrund till hela denna fråga
om samverkan. Herr Hedlund var nyss
inne på det spörsmål som för oss alla
sedan länge har varit en central fråga,
de offentliga investeringarna. Får jag
erinra statsministern om att vi gång på
gång har föreslagit, att regering och op 3 -

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

position åtminstone skulle försöka komma
överens om en angelägenhetsgradering
av de offentliga investeringarna.
Statsministern har varje gång sagt nej.
Vi har gång på gång föreslagit, att riksdagspartierna
skulle få utse en budgetdelegation
att tillsammans med regeringen
före statsverkspropositionens
framläggande, alltså innan ståndpunkterna
blivit definitivt spikade, få diskutera
igenom vissa centrala utgiftsfrågor.
Statsministern har varje gång sagt
nej. Vid regeringskrisen på hösten 1957
gick vi så långt, att vi föreslog upprättandet
av en samlingsregering för att
lättare kunna bemästra den statsfinansiella
kris, som då var under uppsegling.
Herr Erlander avspisade oss helt
kort med förklaringen, att han inte
kände till några allvarliga statsfinansiella
problem, och sade blankt nej till
varje form av samverkan. Är det, herr
talman, så underligt att vi mot bakgrunden
av dessa erfarenheter väntar på
mera praktisk handling, som visar samarbetsvilja
från Hans Excellens och regeringens
sida innan vi är beredda att
satsa på den?

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsminister Erlander
svarade nu, att det är klart att regeringen
vill ha så stor samling som möjligt
om sina förslag. Ja, nog har vi märkt,
att regeringen vill att vi skall ta regeringens
förslag utan förändring. Men
jag undrar, om inte statsministern är
nästan ensam i denna kammare — och
jag kan nog räkna också med åhörarna
på läktarna — som inte fattat att diskussionen
gäller, om regeringen skulle
vara villig att modifiera sina förslag för
att komma oppositionen till mötes och
visa hänsyn. Då regeringen i alla fall
inte representerar fullt hälften av Sveriges
folk, vore det inte en alldeles orimlig
tanke, att den skulle kunna visa sådan
hänsyn.

Statsministern säger att det finns sam»

vetsfrågor, i vilka man inte kan kompromissa.
Det är klart att det finns sådana
frågor. Jag tror emellertid inte,
att statsministerns exempel från 1932
var särskilt karakteristiskt. Det var nämligen
så, att Per Albin Hansson erkände,
att det 1933 var mycken liten skillnad
mellan partiernas ståndpunkter i det avgörande
avseendet, nämligen i fråga om
arbetsanskaffningspolitiken.

Men även om det finns några samvetsfrågor,
som kan vara av sådan art, att
man inte kan kompromissa, finns det
många flera frågor, som är av den arten,
att man mycket väl skulle kunna gå
varandra till mötes, om man vill. Får
jag nämna bara ett enda exempel.

Vi har inom oppositionen verkat för
ökad rättssäkerhet, bl. a. genom inrättande
av en förvaltningsdomstol som
skulle pröva lagligheten av myndigheternas
åtgärder. Sådana domstolar finns
i flertalet västerländska stater. Om jag
inte misstar mig, kommer regeringen att
här i kammaren ställas inför förslag
med mycket betydande understöd från
alla tre oppositionspartierna, som går
ut på prövning i denna riktning. Jag
frågar nu regeringen — innan debatten
är slut i morgon — bör den väl kunna
vara beredd att svara: Är ni villig att
utan avseende på att ni röstat emot en
sådan förvaltningsdomstol ta upp till
prövning frågan, om det inte i Sverige
likaväl som i andra stater vore en bra
väg att gå för att öka rättssäkerheten
för medborgarna? Det kan väl ändå inte
vara en samvetsfråga för regeringen att
säga nej på en sådan punkt, där så
många stater sagt ja. Vi har ännu inte
fått något klart besked, men vi har heller
inte — skyndar jag mig att säga —
fått något negativt besked. Det förefaller,
som om vi måste nöja oss med att
statsministern helt allmänt så att säga
håller dörren öppen. Sedan kommer utskottsbehandlingen
av motioner och propositioner
att visa, om regeringen menar
allvar genom att visa vilja till hänsyn.

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! På förmiddagen förordade
herr Ohlin, att man skulle åstadkomma
en samling med regeringen mot
socialismen. Nu förordar han samling
för att åstadkomma en domstol som
underkänner regeringens förslag. Det
kallar herr Ohlin för att begära modifikationer
av regeringen. Jag tycker att
han begär varken mer eller mindre än
att regeringen skall avstå från bruket
av sitt förstånd.

Emellertid begärde jag inte ordet för
att säga detta. Jag ville bara säga med
anledning av statsministerns påpekande,
att vi tycker också, att de anslag som
utgår enligt regeringens förslag kan gå
genom de internationella organisationerna.
Det är ingen fråga att diskutera.
Jag kritiserar inte alls det. Men om
man skulle gå in för den åtgärden exempelvis
att bevilja ett stort räntefritt lån
för uppbyggande av fabriker eller dylikt,
borde det ju vara ganska självklart,
att det inte bör gå genom en internationell
organisation utan genom
överenskommelse direkt mellan Sverige
och den stat, där åtgärden skall genomföras.
Så ligger det till med den saken.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Herr Hjalmarson citerade
någonting, som skulle ha sagts av
socialdemokrater om bondeförbundet
1950. Jag känner inte igen citatet. Det
överraskade mig mycket. Vi hade allvarliga
förhandlingar med bondeförbundet
1948, och vi var ledsna över att vi
inte kom fram till något resultat då. Att
vi två år efteråt skulle ha gjort ett sådant
uttalande, tycker jag är överraskande,
men allting kan ju tänkas. Det
skedde kanske i stridens hetta. Jag vill
inte bestrida det, men för mig är det
ett fullständigt nytt citat.

Herr Hedlund passade på att föra
fram en del objekt, som han menade
skulle tillåta en samförståndslösning,

och herr Ohlin var inte sämre. Han kom
med en del andra mycket intrikata frågor
— om förvaltningsdomstol och allt
vad det var. Det är väl ändå en orimlig
förhandlingsmetod, att man när vi
har en massa frågor, om vilka vi har
olika meningar, begär att — därför att
vi nu kommit överens om att behandla
varandra med samförståndsvilja — det
socialdemokratiska partiet skall frångå
sina tidigare ståndpunkter. Det går inte
till på det sättet när man förhandlar
om samförståndslösningar. Jag vill säga
till herr Ohlin, att om vi tar en replikomgång
till om samförstånd, tror jag
nästan vi blir ovänner för livet.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Elis Håstad, som bättre
än de flesta kände den svenska riksdagen,
sade en gång åt mig: »Vad du än
gör så recensera inte dina kamrater i
riksdagen!» Nu, herr talman, skall jag
i alla fall våga mig på att lämna några
värderande omdömen om de partiledare
som just har talat.

Jag tror inte att någon enskild riksdagsman
— och det är som sådan jag
talar — kan känna det på annat sätt än
att svensk politik under många efterkrigsår
har förfogat över en ovanlig
fond av insikt, erfarenhet och kunnande
hos de demokratiska partiernas ledare.
Om denna åsikt kan jag alltså inte
vara ensam. Däremot är det möjligt att
jag är ensam om den iakttagelsen, att
svensk politik under 1950-talet inte har
fått ut det fulla värdet av denna höga
kapacitet hos just dessa ledare, därför
att en ovanligt stor del av deras kraft
och tid tagits i anspråk för den inbördes
fejden och kritiken.

Nu tror jag att det i dag finns skäl
att inte bara så där i största allmänhet
glädjas över att ett blad har vänts utan
också att glädjas över att det har gjorts
medan vi alltjämt kan räkna med att
partiernas politik personifieras av dessa
samma människor. Det är därför

100

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

som — bortsett från några piruetter just
nu mot slutet — meningsutbytet i dag
är glädjande. Herr Hagberg kan inte
stjälpa detta intryck genom att göra sig
lustig genom att säga, att en eftergift
från regeringens sida åt kravet på rättssäkerhet
skulle vara detsamma som att
regeringen avsvure sig sitt förstånd. Vad
folkpartiet under många år önskat är
en prövning av rättsenligheten av förvaltningsbeslut,
inte domstolsprövning
av politiska beslut.

Det som hänt här i dag är relativt
lätt att karakterisera, och många har
redan gjort det. Men en och annan
kanske inte har tänkt på att i en politisk
debatt av detta slag ligger det en
hel del i just det som inte sägs, och det
är på sätt och vis där som vi har de
viktigaste iakttagelserna att göra. Det
har inte varit en debatt efter de skyttegravslinjer,
som skattepolitiken åstadkommit
under efterkrigsåren. Det har
varit en debatt, som gör det möjligt att
på en rad områden pröva nya förslag
från båda håll på ett annat sätt än förr.
Mot denna bakgrund är det på sätt och
vis intressant att konstatera, att dagens
politiska namn trots allt varken är Erlander,
Ohlin, Hjalmarson eller Hedlund
utan Ernst Wigforss och Jack
Kennedy. På den ena kanten står således
Ernst Wigforss — en idealist som
har grundat sitt politiska livsarbete på
1800-talets tankesystem och på den grunden
gjort djärva samhällsexperiment —
och på den andra kanten Jack Kennedy
— en man som med en kraft som är
ovanlig i modern demokratisk politik
satsar sig själv på att försöka ge åt den
s. k. Nya världen en ny tilltro på just
denna världs förmåga att genom att satsa
på enskild företagsamhet utlösa välståndsskapande
krafter som inget annat
system mäktat.

Om man därför försöker se något
framåt mot vad som möjligen skulle
kunna komma ur den mera avspända
atmosfär som har framtonat i dag, måste
man söka de nya skärningspunkterna

mellan dessa mycket starkt motsatta poler.
Det förhåller sig ingalunda så, att
därför att man skär bort en del av de
gamla tvisteämnena de ekonomiska, sociala
och allmänpolitiska frågorna automatiskt
skulle lösa sig. Den nya problematik,
som en rad debattörer här och
utomlands försökt teckna, har i mycket
högre grad knutits till den offentliga
sektorns anspråk på medborgarnas
pengar, på skattepengarna. Man har velat
göra gällande, att kravet på att den
offentliga sektorn skulle få växa utöver
just den punkt, där den befinner
sig när debatten börjar, skulle automatiskt
uppfattas som socialism, medan det
automatiskt skulle uppfattas som liberalism
— vilket partitecken man än
sätter på sig — att samma offentliga
sektor skulle bringas att minska under
eller stanna på denna punkt. Det tror
jag är galet.

Lika galet som det är att tro, att
Kennedys medarbetare, därför att de i
sitt lands politiska situation framställer
krav på federala medel till skolor, vägar
och sjukhus, skulle ge uttryck för
någon som helst socialism, lika felaktigt
skulle det vara att tro, att dagens svenska
liberalism inte skulle kunna ställa
krav på medel till motsvarande områden,
om dessa vore underförsörjda.

Jag vet att när en av dem som trötts
vara en av Kennedys rådgivare, professor
Galbraith, var bjuden hit till Sverige
som gäst på Harpsund — där jag förmodar
att man gärna såg honom för att
han skulle ge material till den valrörelse
som då stundade — framställdes
detta som om man kunde överföra till
svensk politik den amerikanska argumentationen
och finna nya skäl för en
socialdemokratisk giv. Kvällen efter det
att Mr. Galbraith varit gäst på Harpsund
befann han sig i en krets av
svenska företagare och vetenskapsmän
i Tylösand. Sedan han hållit samma
föredrag, som jag förmodar att lian höll
på Harpsund, fick en av regeringens
egna rådgivare, professor Bent Hansen,

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

101

Vid remiss av statsverkspropositionen ni. m.

ordet för att ge en kommentar till professor
Galbraiths inlägg. Det första som
han gjorde var att med en stillsam och
ganska mördande ironi säga följande:
»Det är ju alltid roligt att träffa folk
som kommer från utvecklingsländerna
till Sverige och höra deras bekymmer.»
Det som i Amerika, mitt uppe i detta
fantastiska välståndssamhälle, på grund
av felaktiga dispositioner kan te sig som
en form av socialism är i den svenska
situationen, där vi sedan gammalt varit
vana att göra en annan sort av avvägningar,
ingalunda något bevis för att
man hamnat i det socialistiska lägret.

Låt mig ta en annan fråga, som är
aktuell i årets budget och som regeringen,
enligt vad jag tror mig veta,
åtminstone ägnat en del tankemöda,
nämligen frågan om hur mycket skolor
som vi här i landet har råd att bygga
under de närmaste åren utan att komma
i kontakt med de inflatoriska tendenserna,
som just det offentliga byggandet
gärna sätter fart på. Om skolmyndigheterna
med hänvisning till de anmälda
behoven säger ifrån att det behövs en
investeringsram på 380 miljoner kronor
och regeringen vid sin bedömning stannar
för en investeringsram på 225 miljoner
kronor, medan vi inom folkpartiet
med våra utgångspunkter och vår
budgetavvägning anser att investeringsramen
redan för kommande år bör vara
300 miljoner kronor, så är inte detta i
och för sig något bevis för att den ena
inställningen är socialism och den andra
liberalism. Därest våra roller i ett
annat läge vore ombytta, kan det mycket
väl tänkas att bedömningen blivit
omkastad.

Av dessa skål menar jag att det inte
går att göra det exakta omfånget av
den offentliga sektorns lämpliga storlek
till ett bevis för vad som är socialism
eller inte. Det är grundinställningen
vid prövningen av frågor av
denna art som blir det avgörande.

Låt mig ta ett annat konkret exempel
som illustrerar detta, nämligen händel -

serna kring och i bostadsstyrelsen. De
ger en talande bild av hur man vid
kommentarerna till det inträffade kan
anlägga en socialistisk respektive en liberal
ståndpunkt. Från den socialdemokratiska
sidan har vid dessa kommentarer
skulden lagts på den privata byggenskapen.
Man menar att på det sätt,
som denna är uppbyggd, uppkommer
frestelsesituationer som leder till tragiska
händelser av den typ det här
gäller. Från den liberala sidan har man
pekat på att just genom uppbyggandet
av själva kontrollsystemet och förläggandet
av orimligt stor makt i ett litet
fåtal byråkraters händer skapas ett
överkänsligt läge. Sådana skilda kommentarer
säger något väsentligt om
svensk politik.

Debatten om den offentliga sektorns
rimliga storlek bör även fortsättas men
i en avspänd atmosfär, som gör att man
kan se till de enskilda behoven och väga
dessa mot det aktuella årets investeringsmöjligheter.
Och jag skulle därvid
vilja be finansministern att han vid sitt
bedömande av dessa saker utgår ifrån
att när vi inom folkpartiet söker i budgeten
väga in mera pengar för utlandshjälpen,
mera pengar för småbruksstödet
och för skolbyggena, sker det
inte i någon ansvarslös överbudsiver,
utan samtidigt som vi vill pruta på
andra håll och med bevarande av en
överbalansering av budgeten, som såvitt
jag kan förstå är minst likt stark
eller kanske till och med starkare än
finansministerns egen, bereda utrymme
för det som vi finner rimligt. Förvägrar
man oss en sådan rätt och fortsätter
den gamla politiken genom att säga att
»ni vill aldrig släppa till resurserna för
vad ni kräver», så blir den praktisktpolitiska
diskussionen omöjlig. Det är
detta läge som både regeringen och vi
måste komma ut ur.

Även på andra håll av det politiska
stridsfältet är det nödvändigt med en
avspänd atmosfär för att man inte skall
ramla in i konstlade motsättningar när

102 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

det gäller vad som är förlagt till den
ena eller andra sidan om kritstrecket.
Det finns i och för sig ingen a priori
given socialistisk politik vid bedömningen
av hur den politiska demokratien
skall fullföljas genom författningsreformerna,
och det finns inte heller
någonting som i och för sig är fullständigt
liktydigt med liberalism. Men om
vi liberaler vill bereda mer utrymme
för den aktuella folkviljan genom enkammarsystem,
genom att respektera
folkomröstningarna på ett sätt som regeringen
inte alltid velat göra, genom
att inrätta stadsdelsråd i de alltför stora
kommunerna och genom att ge landsbygdens
kommuner möjlighet att leva
under kanske något mindre och blygsammare
former än som med utgångspunkt
från rent rationella samhällsplaneringsbedöinningar
skulle kunna anses
lämpligt, så ligger däri ett drag av
liberalism som vi inte kan trolla bort
och som vi begär respekt för.

Då det gäller den sociala demokratien,
den som tar sikte just på själva
tryggheten, känner vi det som orättvist
och fult när man vill misskreditera
vår önskan att hålla sysselsättningen
uppe. Jag vill gärna — eftersom
syftet med mitt anförande är att försöka
få bort en del onödiga motsättningar
— säga att jag har upplevt det
som ett av de tristaste inslagen i 50-talets debatt, att man med användande
av praktiskt taget ett enda lösryckt
citat har år efter år försökt misstänkliggöra
Bertil Ohlins vilja att använda
den höga sysselsättningen som ett självklart
instrument då det gäller den sociala
trygghetspolitiken. Jag hoppas
verkligen att detta citat, som fördärvat
så många valdebatter under 50-talet, inte
någon enda gång mera skall missbrukas
på sätt som har skett.

Det område, som i det senaste numret
av tidskriften Tiden utmålas som
det sannolika stridsfältet, när socialismen
nu under 60-talet går att försöka
erövra nya positioner, är den ekono -

miska demokratien. Man menar att medan
det på den kulturella och sociala
demokratiens område trots allt bör finnas
möjligheter att överbrygga svalget,
blir det mycket svårt att göra detta när
det gäller den ekonomiska demokratien,
och med detta begrepp menar man nu
återigen själva förhållandena på arbetsplatsen.
Det är alltså en trängre
användning av begreppet. I ett par av
dessa internationella uppsatser i Tiden
säges det rent ut, att arbetarrörelsen
inte får göra halt framför fabriksgrindarna.
Nej, det är inte meningen att
vare sig arbetarrörelsen eller någon politisk
rörelse i och för sig behöver kapitulera
inför de svåra problem som
man ställs inför när man skall försöka
att med bevarad effektivitet och med
bevarad respekt för det riskbundna kapitalet
finna nya former för medinflytande
och medbestämmanderätt. Om vi i
stället för att slå fast att vi inte kan
komma överens utgår ifrån att det är
möjligt att genom konkreta experiment
och ett grundligt utredningsarbete försöka
finna former för ett verkligt medinflytande,
då borde det inte heller
vara alldeles utsiktslöst. Socialdemokratien
är ingalunda härvidlag färdig
med sitt eget tänkande. Där finns på
sina håll gillesocialistiska drag alltjämt
kvar. Där finns Wigforss, som vill ha
samhällsföretag utan ägare. Den nuvarande
redaktören för Tiden vill ha in
både fackföreningsrepresentanter och
representanter för staten i styrelserna,
men LO-ordföranden vill gå en helt annan
väg.

Inte heller vi på liberalt håll är färdiga
med denna fråga utan upplever den
som något som man måste arbeta vidare
med för att nå utöver den punkt, där
utvecklingen under 1950-talet praktiskt
taget satte stopp. Vad vi inte kan ge upp
är emellertid respekten för de många
människor, som genom att satsa sig
själva och sitt eget kapital som småföretagare
tar helt andra risker än deras
anställda gör. Därför förutsätter vi att

Nr 3 103

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

resonemangen inte bara tar sikte på
storindustriens speciella struktur utan
också på att vi i vårt land allt framgent
behöver människor som satsar ett litet,
mödosamt insparat kapital på det egna
företaget.

Det sista området där man, också i
samma nummer av Tiden, trott sig finna
ett stridsfält mellan liberalism och socialism
gäller helt enkelt frågan om
själva människovärdet. Det konstateras
där på ett sätt som egentigen är ganska
häpnadsväckande, att det skulle vara
socialdemokratien som fört det goda
med sig att arbetaren nu blivit en fullvärdig
samhällsmedlem. Man säger: »Tonen
människor emellan är i normala
fall dräglig; den blandning av kryperi
och oförskämdhet som tidigare utmärkte
umgänget mellan medlemmar av olika
klasser håller på att försvinna.» Det
är möjligt att socialdemokratien har rätt
att anklaga alla andra åsiktsriktningar
i det förflutna än den egna på denna
punkt, men det är en fruktansvärd anklagelse,
om man menar att vi som inte
vill inpassa oss i det socialdemokratiska
politiska systemet alltjämt skulle vara
benägna att se på andra människor
inom andra sysselsättningsområden än
våra egna med något av den priviligierades
sätt och rätt. Den uppfattningen
om vår människosyn tror jag att vi bör
försöka sopa bort.

Herr Erlander sade en gång i en debatt
att man förr i världen till och med
var rädd för postfröken, men det är
man inte nu längre. Jag skulle vilja tala
om för herr Erlander, att det finns de
som är rädda för den sorts överhöghet
som man kan möta i Kanslihuset och
tror att man måste bocka sig lika djupt
för herrarna där som för de gamla
brukspatronerna. Vi som har träffat er
här i riksdagen tror inte det, men det
finns människor här i landet som upplever
situationen på det sättet. Inte kan
en enda politisk meningsriktning vare
sig genom sitt arbete eller genom sin

idealbildning förvandla den typen av
umgänge människor emellan.

Herr Ohlin liar gett ganska klara besked
om vad en avspänd förhandlingsatmosfär
mellan partierna redan under
denna riskdag skulle kunna innebära.
Vi har inte samrått om dessa saker,
men jag har sett frågan praktiskt taget
på samma sätt. Jag skulle vilja vädja
till regeringspartiets medlemmar att arbetet
i utskotten denna vår skall få en
något annan karaktär än det haft under
åren 1958, 1959 och 1960, då riksdagen
i en rad avseenden nära nog satt sig
själv ur spel därför att den ena sidan
i förväg utgått från att regeringens bud
skulle följas till punkt och pricka och
att ingen not och ingen ändring fick
förekomma och ingen summa ruckas,
även om oppositionen var beredd att
göra jämkningar på andra punkter.
Oppositionen å sin sida satte som självändamål
att nå fram till enighet mellan
de tre partierna. På det sättet kan det
inte fortsätta. Vi måste komma fram
till ett läge där vi allesammans kan
förhandla på enskilda punkter under
förutsättning att detta inte rubbar den
totala bedömningen av budgetläget.

Jag skulle också vilja vädja till regeringen
att den från tid till annan förutsättningslöst
prövar nya former av
samråd med oppositionspartierna. Härvidlag
har statsministern redan i kväll
lämnat besked om ett sådant föredömligt
sätt att gå till väga när han meddelat
att en beredning på regeringsplanet
skall tillsättas i fråga om utlandshjälpen.
Det svarar så gott som
helt mot en önskan i den riktningen,
som folkpartiet uttryckte i en partimotion
i fjol. Jag menar emellertid att
detta samarbete kan utsträckas utöver
utrikespolitiken, försvarsuppgörelsen
och skoluppgörelsen till frågan om bostadsbyggandet
och även till rättsskyddets
område.

Resonemangen hör, herr statsminister,
gälla alla de demokratiska partierna.
Vi skall inte försöka att med skämt -

104 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

samma yttranden leka bort frågan om
högerns ställning. Det är rätt naturligt
med de konstellationer som råder att
högerns inflytande till en tid blir ganska
begränsat, men inom detta parti
finns dock krafter, personer och erfarenhet
som man inte skall bortse
från i detta läge.

Om vi från oppositionssidan med all
den självutplåning, som motståndarna
naturligtvis kommer att försöka lägga
in i vad vi säger i dag ändå i fortsättningen
kommer att uppträda kritiskt
mot regeringen är det framför
allt av två skäl. Den svenska socialdemokratien
i regeringsställning behöver
för det första bevakas, därför att den
alltjämt litar för mycket på de politiska
organens och de politiskt bundna myndigheternas
förmåga att alltid tänka
rätt. Den behöver för det andra bevakas
därför att den suttit så länge vid
makten att det faktiskt finns personer
här i landet som tror att det är nödvändigt
att hålla sig väl med dem som
har makten för att över huvud taget
kunna uträtta något. Nu tycker ni kanske
att det är orättvist att ni skall dömas
därför att ni haft väljarnas förtroende
så länge, men med själva det
långvariga maktinnehavet måste ju hos
var och en som utövar det följa en med
åren alltmera minskad självkritik.

Tro nu därför inte att ni med den
här debatten och med den valseger ni
vunnit har knäckt oppositionen och att
ni i fortsättningen bara har att gå till
dukat bord. Det kommer inte att hända
ens efter ett par valsegrar till. Jag ber
er att ni respekterar vår uppriktiga avsikt
att fylla våra uppgifter samt, med
bortseende från vissa partimässiga förmåner,
är villiga att tillsammans med
andra partier göra någonting stort för
världens fattiga folk och för dem som
här hemma — ensamma och tillsammans
— alltjämt har det svårt.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Det kanske ibland finns

en viss skillnad mellan att vara belåten
och att vara självbelåten. Jag tror att
regeringen ur många synpunkter har
skäl att vara belåten — och att vi alla
har skäl att vara belåtna -— med den
utveckling som ägt rum under den sista
tiden. Ibland kommer det också från
regeringens egen sida formuleringar
som ger vid handen, att man är medveten
om att denna lyckliga utveckling
i huvudsak är en present som man fått
av ödet. I den finansplan som debatten
gäller står det direkt utsagt, att utrymmet
för en av den internationella utvecklingen
oberoende politik självfallet
är begränsat. Det betyder alltså att
i den mån vi har det bra här i Sverige
— och vi har det ganska bra —
beror det av världens fred och världens
välstånd i mycket högre grad än det
beror av vad exempelvis regeringen
kan göra åt saken. Under sådana förhållanden
måste vi givetvis alltid vara
medvetna om att vi som ett litet land
och ett litet folk är beroende av ett
sammanhang och alltid bör se oss själva
i det sammanhanget. Det finns en viss
risk för att vi glömmer bort den saken.

En förutvarande medlem av denna
regering — eller i varje fall av herr
Erlanders regering — professor Myrdal,
som på sin tid framträdde som en
av planhushållningens allra ivrigaste
profeter, har på senaste tiden varit bekymrad
över planhushållningens allmänna
tendenser och pekar på risken
av att planhushållningsstaten blir nationalistisk
och självtillräcklig just till
följd av själva planhushållningens natur.
Den risken finns alltså, och det
är skäl att vi försöker göra vad vi kan
för att hindra att vårt land skall utveckla
sig i den riktningen. Närmast
är det väl då det ekonomiska samarbetet
i vår egen världsdel som är aktuellt.

Det har hittills rått enighet — en
enighet som, kanske till statsministerns
förvåning, innefattat även högern — om
det handelspolitiska samarbetet i Euro -

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

105

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

pa. Jag skulle vilja stryka under att
denna enighet fortfarande består men
att den består endast så länge vi håller
fast vid att utan halsstarrighet fullfölja
arbetet på en lösning som är vidare än
att bara omfatta sjustatsgruppen, d. v. s.
som avser att verkligen på längre sikt
ena alla de västeuropeiska länderna. Om
detta misslyckas kanske regeringen en
vacker dag har mindre skäl att vara
belåten och ännu mindre skäl att vara
självbelåten än vad förhållandet är just
nu.

Om vårt ekonomiska läge beror av
världsläget gäller det i lika hög grad
också att ett sådant beroende finns
på andra områden. Jag skulle här vilja
säga några ord om det som vi offrar
på rikets försvar.

Jag tror att alla politiska partier i
detta land — i detta fall kanske till och
med kommunisterna — är överens om
att önska en fredlig utveckling. Alla är
också överens om att våra möjligheter
att få en fredlig utveckling i alldeles
övervägande grad beror av vad stormakterna
gör på det området. Särskilt kommer
det kanske an på Sovjetunionens
vilja eller brist på vilja att för den
fredliga samlevnadens skull avstå någonting
av sina egna syften. Det är en
fråga av alldeles avgörande betydelse.
I den sovjetryska politiken har växlingarna
mellan frost och tö hittills varit
ungefär lika snabba som klimatväxlingarna
i den svenska vintern. Man säljer
dock inte sin vinterrock så snart det
bär kommit en dag med töväder. På
samma sätt måste det vara med det
försvar, varmed vi skyddar oss mot
kylan i de kalla kriget och den möjliga
hettan i ett hett krig som vi hoppas skall
kunna undvikas men ändå alltid måste
räkna med som en möjlighet. Försvaret
måste planeras på lång sikt. Det är
här fråga om beställningar över perioder
som kan sträcka sig ända till sju
år framåt. Det är inte så lätt att göra
snabba kastningar i det hänseendet.

Framför allt måste försvaret ha en klar
målsättning.

Formuleringarna när det gäller målsättningen
är i årets statsverksproposition
beklagligtvis inte fullt klara. Jag
har försökt att få ett svar av försvarsministern
hur det förhåller sig med den
saken. Jag har ännu inte fått något
svar. I och för sig kunde man kanske
vara orolig över att regeringen behöver
ta så lång tid på sig för att besvara en
fråga som inte borde vara så konstig,
men jag har ännu inte förlorat hoppet.
Jag är optimist och jag hoppas att anledningen
inte är någonting värre än
att regeringen tänker erkänna att den
begått ett misstag och att den tycker
att det är trevligare att erkänna detta
misstag vid ett tillfälle då det inte finns
så många extra åskådare och åhörare
som vid årets remissdebatt. I varje fall
tror jag att vi måste slå fast, att den
enighet, som råder beträffande försvaret,
framför allt grundar sig på enigheten
i fråga om målsättningen. Denna
målsättning grundar sig på ett uttalande
från 1948, att krigsmakten i sin helhet
bör vara så utbyggd, att den förmår
ge största möjliga eftertryck åt
vårt folks vilja att bevara landets handlingsfrihet
och avvisa varje kränkning
av dess integritet; försvarskrafterna bör
utformas så, att en angripare i det längsta
hindras få fast fot på svensk mark
och att ingen del av landet behöver
uppges utan segt motstånd i alla former.
Man sade 1958: »Försvaret måste
ha en sådan styrka att antingen en angripares
vinst inte står i rimlig proportion
till hans insats eller att angreppet
tar så lång tid att andra staters
ingripande till vår fördel hinner göra
sig gällande.»

Med försvarets målsättning, sådan
denna uttalades 1948 och 1958, kan vi
hoppas bevara fortsatt enighet om försvaret.
Försvarets uppgift är ur svensk
synpunkt att det skall vara fredsbevarande.
Ett angrepp på Sverige skall
också för en stormakt vara så dyrbart

106 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

att det inte lönar sig. Men det svenska
försvarets uppgift skall också vara
fredsbevarande ur en annan synpunkt:
det skall hindra att det i Skandinavien
uppkommer ett försvarspolitiskt tomrum
som kan inbjuda till krigiska förvecklingar.
För att nå dessa syften måste
vi ge vårt försvar hög effekt.

Till undvikande av alla missförstånd
vill jag gärna upprepa vad många högermän
sagt i försvarsdebatten tidigare:
Full fredsbevarande effekt får vårt försvar
på lång sikt endast om det har
alla effektiva vapen, även taktiska kärnvapen.
Att försvaret får kärnvapen är
av betydelse även för vår alliansfrihet.
Det är svårt att se hur alliansfrihet i
längden skulle kunna vara möjlig om
vårt försvar i ett allvarligt läge skulle
vara beroende av andra länders kärnvapenhjälp.
Allting tyder dessutom på
att vi måste räkna med mycket dyrare
försvar om vi i längden försöker upprätthålla
tillfredsställande effekt utan
taktiska kärnvapen. Det är inte min
mening att här ta upp en lång debatt
i denna fråga. Jag har bara velat markera
att enligt högerpartiets uppfattning
är anskaffandet av taktiska kärnvapen
en del av den ansträngning som
Sverige behöver göra för att det svenska
försvaret skall få sin fulla fredsbevarande
verkan och även få sådan karaktär
att vi inte i ytterst olyckliga fall
behöver skicka ut våra värnpliktiga i
strid mot en motståndare som är rustad
med mycket svårare och farligare vapen
än vi själva har till förfogande.

En annan sak är att regeringen i år
har trott sig kunna spara inemot 2/10
procent av försvarskostnaderna genom
att korta ned repetionsövningarna. Detta
är kuriöst. Utredning har beslutats
men ännu inte verkställts. Jag vill inte
bestrida att det är tänkbart att man kan
göra någon förändring i repetitionsövningarnas
längd utan att detta minskar
försvarskraften, men det vore ju lämpligt
att ta reda på hur det förhåller
sig med den saken innan man ramlar

i väg och företar ändringar i det nuvarande
systemet.

Till slut, herr talman, ytterligare en
frågeställning! Här har under debatten
i dag talats oerhört mycket om utvecklingsländerna.
För den, som under
inemot ett årtionde har varit verksam
i olika sammanhang i arbetet med hjälp
åt utvecklingsländerna, är det väldigt
glädjande med det intresse för dessa
frågor som nu plötsligt har flammat
upp, och det på en del håll, där man
tidigare, ännu för bara ett par år sedan,
visade ett tämligen förstrött intresse
för denna sorts frågor.

Herr Hagberg gör ju anspråk på att
vara den mest entusiastiska av alla på
denna punkt. Hans yttrande var som
vanligt uppfriskande i sin fullständiga
brist på samband med verkligheten.
Det kunde vara lustigt att någon gång
få höra herr Hagberg tala om det ryska
kolonialsystemet i de av Sovjetunionen
underkuvade länderna. Det vet herr
Hagberg kanske litet mera om än de
frågor han berörde i debatten i dag.
Men också bortsett från herr Hagberg
har det i dag ådagalagts en kanske något
riskabel iver att till varje pris hitta
på något nytt för att hjälpa utvecklingsländerna.
Jag har personligen erfarenhet
av hur det var i början av
1950-talet när FN-hjälpen och den amerikanska
hjälpen först organiserades.
Man rörde sig med belopp som var små
i jämförelse med dem som förekommer
i diskussionen nu, men ändå visste
man då inte var man skulle göra av
alla de pengar som stod till förfogande.
Resultatet blev att en hel del projekt
sattes i gång som inte var tillräckligt
förberedda eller rent av meningslösa
och som efter hand fick avskrivas sedan
man väl hade gjort ganska betydande
utgifter för att söka förverkliga dem.

Metoden att först anslå pengar och
sedan utröna hur pengarna lämpligen
skall användas är verkligen riskabel.
Arbetet med utvecklingsländerna är ett
besvärligt område som fordrar allde -

Nr 3 107

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

les ovanligt grundliga förberedelser om
man skall kunna uppnå resultat. Dessutom
kan ju, som flera gånger har
framhållits här i debatten, den direkta
hjälpverksamheten aldrig lösa problemen.
I finansplanen, om jag nu igen får
erinra om den, omnämns de svårigheter
som har uppstått för utvecklingsländernas
betalningsbalans till följd av
besvärligheter med deras export av råvaror.

Det är nog inte för mycket att säga,
att detta har kostat utvecklingsländerna
betydligt mer än vad som motsvarar
all den hjälp som har givits dem
under den ifrågavarande perioden. När
det gäller råvaruexport kan inte minst
tekniskt bistånd göra nytta genom att
hjälpa utvecklingsländerna att få fram
de råvaror, som är särskilt lämpliga
att exportera. Men det är endast möjligt
med en utomordentligt omsorgsfull
planläggning.

Med glädje har jag konstaterat vad
hans excellens statsministern sagt om
betydelsen av de svenska företagens investeringar
i utvecklingsländerna. Det
var verkligen på tiden att det blev sagt
och sagt från det hållet. Man kanske
nu får hoppas, att hans excellens herr
statsministern också vill se till att det
förs en sådan politik, att svenska företag
får ökade resurser och möjligheter
att i fortsättningen göra den sortens
insatser.

Spänningen mellan rika och fattiga
länder är ett av de verkligt störa problemen
i vår tid, det kanske viktigaste
av dem alla. I varje fall är det långt
mera svårlöst än de inre sociala problemen
i varje särskilt land. Att man
i Sverige genom en insamling, Sverige
hjälper, för andra gången vädjar
direkt till medborgarna om frivilliga
bidrag är betydelsefullt, framför allt
ur psykologisk synpunkt. Tidigare har
ju inte minst missionen på grundval
av sådana frivilliga bidrag gjort insatser,
vilkas betydelse är väsentligt stör -

re än vad man i allmänhet har klart
för sig.

Vi har från riksdagsmännens sida
under ett par år begärt, att regeringen
skall komma med en ordentlig plan för
denna verksamhet. Jag tror för min
del att det hade varit väl om den planläggningen
satts in något litet tidigare,
innan den här något flåsiga entusiasmen
började göra sig gällande i den
allmänna diskussionen. Då skulle planerna
nu varit färdiga, och man skulle
ha kunnat utnyttja det allmänna intresset
för saken bättre än vad som nu
kan ske. Det har inte skett, och det är
väl ingenting att göra åt den saken.
Dröjsmålet med planläggningen har varit
olyckligt, men det finns därför sannerligen
ingen anledning att nu gå i väg
utan någon planläggning. Nu är tiden
att planlägga, nu är tiden att klargöra
den verkliga innebörden av dessa problem,
så att det blir fråga om inte
bara en tillfälligt uppflammande entusiasm
utan också en verklig, samlad
vilja från vårt folk att på detta område
göra en insats, som kanske kan få någon
betydelse, åtminstone så småningom.

Herr talmannen tog nu ledningen av
förhandlingarna.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Man skall inte kasta
sten, herr Heckscher, när man sitter i
glashus. Och om man liksom herr
Heckscher påstår, att kommunisterna
skulle frukta en fredlig utveckling och
att planhushållning tenderar till nationalism,
har man verkligen satt sig i
glashus.

Tänk bara denna tanke! Sverige i
krig, ett sådant krig som det skulle
vara möjligt att föra med nuvarande
förstörelseredskap! Varken herr Heckscher
eller jag eller många svenska
medborgare skulle kunna överleva ett
sådant krig. Herr Heckscher borde väl

108 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

ändå tilltro även en politisk motståndare
den självbevarelsedriften, att han
inte önskar sig ett sådant tillstånd som
ett nytt krig skulle innebära.

I förmiddags erinrade jag om vad
som skett under de senaste tre, fyra
åren. Det var ju inte bara de åren när
människorna började erövra kosmos,
det var också de år då stora förändringar
i kraftförhållandena ägde rum
i världspolitiken, så att helt nya krafter
nu har initiativet i stället för dem
som hade initiativet och ledningen för
tre, fyra år sedan. Och detta har skett
under en tid av fredlig utveckling utan
krig — jag bortser från Algeriet, som
ju inte har påverkat världsutvecklingen.
Tidvis har det till och med varit
tendenser till avspänning. Tag nu de
fakta som föreligger! Man kan räkna
med en genomsnittlig utvecklingsrytm
av 2,5 procent i den kapitalistiska världen
mot ungefär 10 procent i den socialistiska
världen. Det måste väl vara
den socialistiska världen som har intresse
av freden, eftersom freden erbjuder
de bästa möjligheterna att inom
mycket kort tid gå förbi kapitalismen.

Herr Heckscher talar också om kolonialpolitik.
Låt mig ta ett land som
Tjeckoslovakien. Är det en kolonialmakt,
eller är det ett av en kolonialmakt
undertryckt land? I dess ekonomiska
plan utgår man från att redan
1965, alltså om fyra år, skall stålproduktionen
ha överskridit 10 miljoner
ton. Tjeckoslovakien är ju industriellt
sett ett med Sverige någorlunda jämförligt
land. Men Sverige vegeterar
fortfarande på 2 miljoner ton stål, och
det finns väl ingen anledning att tro
att det kommer att bli någon förändring
med nuvarande ekonomiska politik
till 1965.

Jag skulle kunna nämna hur många
exempel som helst för att visa hur förryckt
och verklighetsfrämmande det
är av en professor att komma med sådana
påståenden som herr Heckscher
här gjort.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Man kan givetvis ha
olika åsikter om vad som menas med
kolonier, men när vi talar om utsugning
så är det nog alldeles uppenbart
att länder av den typ herr Hagberg talar
om är föremål för en mycket allvarlig
utsugning.

Det är möjligt att stålproduktionen
i Tjeckoslovakien är förhållandevis hög,
men hur är det med levnadsstandarden
för befolkningen i jämförelse med
Sverige eller Kanada eller t. o. m. på
Irland? De båda sistnämnda länderna
har ju varit koloniområden som sedermera
frigjorts.

Sedan har jag inte alls sagt att de
svenska kommunisterna önskar krig.
Tvärtom har jag uttalat att jag hoppas
-— kanske dock med en aning tvekan
— att de är med om en fredlig utveckling.
Och orsaken till min tvekan är
det utomordentligt ringa intresse man
från kommunistiskt håll visar för den
starka fredsbevarande faktor som det
svenska försvaret utgör.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Det var ju bra att herr
Heckscher tog tillbaka påståendet att
vi är intresserade av krig.

Beträffande Tjeckoslovakien vill jag
fråga: Är det rimligt att påstå att detta
land är utplundrat av Sovjetunionen?
Se bara på sociallagstiftningen i landet.
Där har vi mycket att lära. Och
tjeckoslovakerna är långt före oss med
lösningen av många viktiga frågor. Låt
mig bara som ett exempel ta pensionsåldern.
Den är i Tjeckoslovakien 60 år
för män och 55 år för kvinnor. Vidare
har man där genomfört allmän sjukförsäkring
och gjort kvinnorna likaberättigade
med männen i produktionslivet.
Ävenså har man genomfört en
tioårig grundskola och har ett mycket
större antal studenter än vad vi har
här i Sverige. Men på vissa områden
ligger man naturligtvis ännu efter. Lan -

Nr 3 109

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

det har ju ändå varit i krig, och det
har varit föremål för sex års utplundring
av den tyska nazismen.

När man gör jämförelser om dessa
ting, skall man väl inte underlåta att
ta hänsyn till fakta och realiteter i
sammanhanget.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Med användande av
herr Hagbergs sätt att uttrycka sig vill
jag säga, att det var ju bra att herr
Hagberg tog tillbaka vad han sade,
även om det skedde genom att säga att
jag tog tillbaka.

För övrigt tycker jag att vad herr
Hagberg säger om de av Ryssland koloniserade
— eller rättare sagt i kolonialläge
hållna — områdena tyder på
att det kanske inte är så stor skillnad
mellan herr Hagbergs verklighetsanknytning
i det ena och det andra fallet.
Det kan ju vara orsakat av många
ting, vad han väljer att tala om eller
vad han vill tala om över huvud taget
av politiska skäl.

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! Hans excellens statsministern
började sitt anförande i dag
med att höja en lovsång till omsättningsskatten,
och han noterade också
med tillfredsställelse att det var en
mycket snäll opposition som i dag mött
regeringen. Ja, det kanske är orätt att
störa den idyll som här tydligen utbildat
sig. Men tyvärr är det ändå så att
det relativt goda resultat finansministern
uppvisar är behäftat med en betänklig
skönhetsfläck. En del av de miljoner
som räddat finansministerns budget
har nämligen tagits från de människor
här i landet, som har det sämst
ställt, personer som ur social synpunkt
borde ha hela sitt existensminimum befriat
från skatt. Det är åldringar i små
omständigheter, sjuka, invalider m. fl.
Med omsättningsskattens nuvarande
konstruktion drabbas dessa människor

förhållandevis hårdare än dem som har
det bättre ställt.

Genom den översyn av vårt skatteväsende
som vi begärt och som även
pågår, hoppas vi det skall bli möjligt
att ge den indirekta skatten en mera
human prägel. Vi hoppas också att det
skall bli möjligt att samtidigt komma
fram till en totalt sett lägre skattenivå.

Utöver den budget som regeringen
presterat har vi under senare år brukat
få ytterligare tre budgetförslag från
oppositionspartierna. Det har enligt
min mening varit tre budgeter för mycket.
När det nu talas så mycket om
samarbete mellan oppositionspartierna,
borde kanske en av de första åtgärderna
i det samarbetet vara att göra slut
på dessa skuggbudgeter. Det bör finnas
goda möjligheter att konstruera alternativ
till regeringspolitiken på annat
sätt än att använda skuggbudgeter.

Såvitt jag förstår är det inte praktisk
politik att oppositionspartierna
skriver alternativ till en budgetsituation,
som en annan regeringspolitik har
lett fram till. De erfarenheter vi hittills
gjort visar att det inte är realistiskt
att söka bygga upp ett tillräckligt omfattande
underlag för skattesänkningar
enbart på besparingar i redan gjorda
utgifter. Ett tillräckligt starkt underlag
måste i stället byggas upp på två vägar,
dels genom praktiskt möjliga besparingar
i nuvarande statsutgifter och
dels genom återhållsamhet med nya
utgiftsåtaganden. Men när det gäller
den sistnämnda vägen, återhållsamhet
med nya statsutgifter, ligger ju initiativet
hos regeringen. Oppositionspartierna
kan alltså inte påverka vad som
skall ske på den vägen förrän regeringen
i proposition framlagt sina förslag,
och då har redan den tid passerats
då de största utsikterna till återhållsamhet
förefanns.

Jag har därför den uppfattningen att
underlag för eventuella skattesänkningar
måste byggas upp genom arbetet såväl
i Riksdagshuset som i Kanslihuset.

110 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Om man i båda dessa hus är verkligt
besjälad av tanken på skattesänkning,
bör också ett gott resultat kunna uppnås.

Den aktuella frihandeln tycks hittills
ha vållat mer bekymmer än glädje.
Den som väntat snabba återverkningar
av tullsänkningarna i form av
en lägre levnadskostnadsnivå torde ha
blivit besviken. Men även om det tar
tid innan dessa tullsänkningar slår igenom,
är det dock angeläget att se till
att de verkligen resulterar i en sänkt
konsumentprisnivå till gagn för alla
medborgare.

I tionde huvudtiteln står att läsa några
tänkvärda ord: »Det förändrade läget
ställer utan tvivel svenskt näringsliv
inför vissa omställnings- och anpassningsproblem.
Det är då av vikt
att de särskilda möjligheter tillvaratas,
som den nya marknadsbildningen
i Europa och särskilt tillkomsten av
sjustatsmarknaden erbjuder icke minst
för sådana mindre och medelstora företag
som hittills endast i begränsad
omfattning uppträtt såsom exportörer.»

Det är lika rätt som det är sagt och
det är värt att begrunda av handelsministerns
regeringskolleger. De mindre
företagen svarar för ungefär 40 procent
av den industriella produktionen
bär i landet och har stort behov av
att kunna tillgodogöra sig den vidgade
marknad som frihandeln erbjuder, men
tyvärr har de större svårigheter därvidlag
än de större industrierna. Vid
de konferenser, som hittills har hållits
mellan regeringen och näringslivets
folk angående den ekonomiska politiken
och EFTA-frågor, har emellertid
dessa mindre företagare inte erhållit
tillträde, liksom inte heller representanter
för jordbruket. Tillsammans
svarar ändock dessa kategorier för cirka
50 procent av den svenska produktionen,
och de anser sig faktiskt tillhöra
det svenska näringslivet.

Oavsett vem som tar initiativet till
kommande konferenser av liknande

slag och oberoende av platsen för desamma
skulle det nog vara en fördel
om regeringen vid kommande tillfällen
finge träffa en så allsidigt sammansatt
representation för det svenska näringslivet
som möjligt. Sådana frågor
som räntepolitik, skatter, kapitalförsörjning,
socialpolitik, EFTA-frågor
m. fl. torde vara minst lika livsviktiga
för de mindre företagen och jordbruket
som för de större företagen. Det
bör inte bli så i den svenska »Lyckebyn»
att de stora och starka ges allt
det stöd de kan få — men de små de
får leva ändå.

Från centerpartiet har vi tidigare
sagt ifrån att vi inte vill acceptera en
politik som kan komma att medföra
att förmåner för en del av vårt näringsliv
resulterar i försämringar för
andra delar.

I slutet av förra året förekom i dagspressen
uppgifter om förhandlingarna
i Köpenhamn mellan den nordiska ekonomiska
niomannakommittén och en
rad regeringsledamöter från de nordiska
länderna. Därvid diskuterade man
jordbruksfrågor. I referat från sammanträdet
framgick det att danskarna ansåg
sig inte ha fått ut de fördelar som
de räknat med genom det svensk-danska
jordbruksavtalet. Man hade räknat
med bibehållen eller ökad omfattning
av exporten till Sverige.

Sådana uttalanden från dansk sida
ger anledning till förvåning, eftersom
den beskrivning av avtalets innehåll,
som vår jordbruksminister lämnat här
hemma inte bör ha kunnat inge någon
förhoppning om en säkrad eller ökad
export till vårt land. Det kan väl inte
vara så att man tolkar avtalet olika på
ömse sidor om Sundet eller att man
från svensk sida har gjort uttalanden
som kommit att inge motparten förhoppningar
om en under alla förhållanden
ökad export? Jag hoppas också
att man vid förhandlingarna i Kungälv
inte givit de danska representanterna
det intrycket, att vad som än är skri -

Nr 3

111

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

vet så betraktar man det från svensk
sida som moraliskt förpliktande att se
till att den danska exporten av jordbruksprodukter
till Sverige ökar, oavsett
om den behövs eller inte. Enligt
den version av avtalet, som den svenske
jordbruksministern har givit på hemmaplan,
skall ju dansk import av livsmedel
till vårt land inte ske vid andra
tillfällen än då vår egen produktion
inte räcker och då import under alla
förhållanden måste ske. Vid sådana tillfällen
skall förmånsrätt ges åt import
från Danmark. Denna jordbruksministerns
tolkning har lugnat de svenska
jordbrukarna, som hyst oro, och den
torde också av jordbrukets organisationer
anses stämma överens med sexårsavtalets
anda och mening. I realiteten
kan alltså en sådan tolkning betyda
att någon export från Danmark
till Sverige eventuellt inte alls skulle
behövas. Jag hoppas att detta har klargjorts
för våra vänner på andra sidan
Sundet. Det är därför också min förhoppning
att de svenska deltagarna i
EFTA:s ministermöte inom kort inte
viker från de bestämmelser som har
utformats i Kungälv och att avtalet
inte ges annan innebörd än den som
hittills redovisats för jordbrukets folk.

Som väl är har det svenska jordbruket
i år sluppit att bli föremål för något
sakkunniguttalande från konjunkturinstitutet.
Men i stället har liberala
studentgruppen givit prov på sin förmåga
att bedöma det svenska jordbrukets
framtid. Jag skall vara så liovsam
att jag inte ger något betyg. Det var
starkare krafter än dessa som under
förra året om inte avskaffade det svenska
jordbruket så i varje fall avskaffade
en betydande del av skörden därifrån.
När nu jordbruksministern går
att förelägga riksdagen förslag till skördeskadeförsäkring
vill man hoppas att
han inte underlåter att utforma denna
försäkring så, att den ger verklig trygghet
mot inkomstbortfall, liksom att det

blir en rättvis fördelning av kostnaderna
för finansieringen.

Genom att motioner nu väckts i småbruksfrågan
är det klart att spörsmålet
blir föremål för behandling även
vid årets riksdag. Jag skall inte fördjupa
mig i detaljer utan bara uttala
förhoppningen att jordbruksministern
verkligen tänker på att det svenska
småbruket måste förstärkas under den
tid som återstår av nuvarande jordbruksavtal.
Att vänta med åtgärder i
avbidan å ställningstagandet till de riktlinjer,
som jordbrukskommittén kan
komma att framlägga, torde inte böra
ifrågakomma. Ännu återstår så lång tid
innan dessa förslag kan komma att
det inte är försvarbart att låta det nuvarande
otillräckliga stödet fortsätta så
långt framöver utan förstärkning.

I det avsnitt av statsverkspropositionen,
som berör bostadsbyggande,
återges ett uttalande av bostadsstyrelsen,
vilket förtjänar att observeras. Det
går ut på att generella bedömanden
rörande kreditvärdigheten inte bör
ifrågakomma vid egnahemsbyggande.
Uttalandet är en hälsosam korrigering
av det meddelande som under förra
året olyckligtvis utsändes till olika
myndigheter och vari framhölls att bostadsbyggandet
företrädesvis skulle förläggas
till orter, där den framtida arbetstillgången
kunde anses tryggad. Det
torde inte vara möjligt ens för våra
mest framstående samhällsplanerare
att profetera om arbetsförhållandena
femtio år framåt i tiden — så länge
bör nämligen ett nytt egnahem kunna
nyttjas. Det uttalande som olyckligtvis
gjordes förra året kan ha försvårat
egnaliemsbyggandet på mindre tätorter
och på den egentliga landsbygden och
kan ha bidragit till att understödja den
horribla tolkning av kreditvärdighetsbegreppet
som vissa långivningsorgan
tillämpar. Om vi i stället underlättar
en ökning av egnahemsbyggandet kan
detta innebära en rimligare boendefördelning
inom landet på samma gång

112

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

som det skulle betyda en högre bostadsstandard
för den enskilde.

Det skulle i hög grad öka trivseln
i samhället, skapa sundare miljö för
barn och ungdom och kanhända därmed
också bidra till att lösa några av
våra besvärligaste ungdomsfrågor.

När därför riksdagen så småningom
skall behandla bostadsfrågorna, finns
det all anledning att pröva möjligheten
att lossa de alltför hårda band som
nu hindrar en önskvärd utvidgning av
egnahemsbyggandet.

Till sist vill jag, herr talman, göra
en sammanfattning.

En av oppositionspartiernas viktigaste
uppgifter i en demokratisk stat är
att kritiskt granska regeringsmaktens
fögderi. Så har också skett i denna debatt,
även om kritiken här varit ganska
hovsam. Men trots att det förekommit
kritik på vissa punkter bör man ändå
kosta på sig det erkännandet, att det
ser ut som om regeringsskutan just nu
seglar för ganska förlig vind tack vare
konjunkturuppsvinget, men den flyter
ganska tungt. Det hela gör ett bättre
intryck än vad det egentligen förtjänar.
När vi trots högkonjunkturens stimulerande
inverkan på statsinkomsterna
och trots en omsättningsskatt som
ger en miljard ändå bara får ett relativt
begränsat budgetöverskott, frågar
man sig hur det skulle gå om vi råkade
ut för en konjunkturtillbakagång med
fallande statsinkomster och med stigande
statsutgifter bl. a. för arbetslöshetsbekämpande.
Det hade sett bättre ut
om vi i detta läge kunnat lägga av en
liten reserv för framtida påfrestningar.

Herr talman! Låt mig, även om jag
inte skall höja någon lovsång, ändå citera
vår gamle ärade och vördade trubadur
och säga att »så länge skutan
kan gå, så länge hjärtat kan slå» så
fortsätter denna tunga seglats obekymrad
mot framtiden.

Fru JOHANSSON (s):

Herr talman! Under en följd av år
har den svenska riksdagen kunnat ge -

nomföra flera för stora grupper genomgripande
reformer. En utjämning mellan
fattiga och rika har blivit följden
av en klok och framstegsvänlig politik.
Detta noterar man med stor tillfredsställelse.
Vårt välstånd är vid det här
laget känt långt utanför vårt lands gränser.
Själva vet vi dock att vårt välordnade
samhälle fortfarande är behäftat
med flera skönhetsfläckar. Vi har de
s. k. minoritetsgrupperna, som jag förmodar
har rätt svårt att förstå vari välståndet
består. Jag tänker i första hand
på de i ena eller andra avseendet handikappade.
Genom det dagligen växande
antalet trafikolyckor försätts människor
utan egen förskyllan i en situation som
för dem medför oöverskådliga problem.
Den alltmer forcerade arbetstakten inom
våra industrier och på våra kontor skapar
stora svårigheter för den äldre arbetskraften.
Antalet åldringar stiger oavbrutet,
och hälsotillståndet förbättras
synbart. Men för att kunna leva ett harmoniskt
och normalt liv måste människorna
kunna känna sig nyttiga och
vara verksamma. Detta gäller även de
äldre människorna, även om de inte kan
hålla samma takt som den yngre arbetskraften.
Här kommer även kvinnorna in
i bilden.

Den s. k. äldre kvinnliga arbetskraften
— d. v. s. kvinnor som inte är äldre
än 40, 50 år — har svårt att hävda sig
på arbetsmarknaden. Vi har genomfört
reformer som i långa stycken förbättrat
de ensamstående kvinnornas ekonomiska
ställning. Jag tänker närmast på frågan
om änkepensionen, som med vissa
undantag är tillfredsställande löst. Skattefrågan
för ensamstående mödrar har
också justerats, men mycket återstår ännu
att göra innan denna kategori av
kvinnor har fått sina mest brännande
problem lösta. De äldre ogifta kvinnorna
väntar på att samhället skall ta upp
deras problem till allvarlig behandling
och försöka lösa dem. Några av dessa
människors problem ligger under utredning.
Det är att hoppas att vägar skall

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

113

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

öppnas för att inom en snar framtid nå
en acceptabel lösning. På alla dessa
områden måste krafttag göras.

Men vi har också problem som är svårare
att lagstifta om men vilkas lösning
icke förty är av vital betydelse som ett
komplement till ekonomisk och social
trygghet. Vad kan vi i riksdagen göra
för att i den mån det på oss ankommer
skapa bättre förutsättningar för
Sveriges folk att nå den inre balans som
ar nödvändig för ett lyckligt liv?

Ungdomsfrågorna diskuteras överallt
där två eller tre personer är samlade.
I detta sammanhang glömmer vi så lätt
att ge en eloge till alla de utomordentligt
präktiga ungdomar vi har. Man vill
så gärna generalisera. Dock har vi oroande
tendenser som man inte kan nonchalera.
Samhället måste anstränga sig
till det yttersta för att ge ungdomsorganisationerna
— politiska, religiösa, ideella
— det stöd som de har rätt att räkna
med. Den ungdom som kommer i kontakt
med föreningsvärlden finns sällan
med i barnavårdsnämndens eller polisens
handlingar.

Hemmen är dock för all ungdom A
och O. Vad kan vi göra för att skapa
lyckligare hemförhållanden? I vårt politiska
arbete bör vi ta all möjlig hänsyn
till våra medmänniskor. Vi bör så
långt det är möjligt söka eliminera egoism
och självtillräcklighet. Vi skapar
inte ett lyckligt samhälle genom att sprida
missnöje och vantrivsel.

Den nyss förflutna valrörelsen innehöll
vissa drag som man inte blev glad
åt. Det må förlåtas mig att jag ger uttryck
för min uppfattning att oppositionen
med sin missnöjesspridning och
sina vädjanden till vakthållning kring
det egna jagets intressen verksamt bidragit
till att ge människorna en snedvriden
föreställning om sin och andras
situation. Om en sak upprepas tillräckligt
många gånger finns det alltid några
som tror att den är sann. Denna metod
är inte att rekommendera ur folkmoralisk
synpunkt.

Vi står inför en samvetsväckelse när
det gäller vårt bistånd till de underutvecklade
länderna. Många förslag
läggs fram. Kanske man ibland tycker
sig spåra något av en tävlan i att gå
längst. Det är visserligen en ädel tävlan,
men jag tror att vi litet till mans blir
mer och mer medvetna om att en samordning
av alla goda krafter och förslag
är av nöden.

Den rörelse jag tillhör, broderskapsrörelsen,
har sett som sin uppgift att
snabbt få till stånd en omfattande planering
för att pröva, värdera och tidsbestämma
alla de olika initiativ som
kommer fram. Vårt mål är att efter en
lämplig tid åstadkomma en insats från
svensk sida på 1 procent av nationalinkomsten.

När vi i dag har talat om planering
för och samordning av hjälpen till de
underutvecklade länderna, och med tanke
på att vi just i dagarna startar den
stora insamlingen »Sverige hjälper», så
vill jag understryka vikten av att vi alla
överallt ute i våra bygder gör vårt yttersta
för att denna insamling skall ge ett
verkligt strålande resultat. Vi har ju också
all anledning att se till att summan
växer eftersom vi i dag hört såväl statsministern
som finansministern deklarera
att det belopp som regeringen tidigare
utlovade — 3 miljoner kronor som man
optimistiskt räknade med att insamlingen
skulle kunna ge — kan komma att
ökas om det skulle visa sig att insamlingen
går upp till en ännu högre summa.
Det borde stimulera oss till att göra
en verklig insats.

Uppgifterna är överväldigande inför
den närmaste framtiden. Därför är det
viktigt att vårt folk har tillgång till de
andligen uppbyggande krafterna i vår
kultur. Av allt att döma befinner sig
kyrkan och samfunden i en expansionsperiod,
markerad av ökat gudstjänstdeltagande
och ökad offervillighet. Men
uppenbarligen kommer de nya massmedia
som i dag står oss till buds att
betyda oerhörda möjligheter på gott och

8 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 3

114 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

ont. Här är det bland annat angeläget
att det kristna inslaget får en större
plats i såväl radio som TV. Jag vet att
jag i detta avseende talar å ett stort antal
radio- och TV-lyssnares vägnar.

Trots att man i ett sammanhang som
delta vill ta upp till betraktande de brister
man ser och de önskemål man ställer,
är det för mig angeläget att också
få framhålla de stora förmåner vi i vårt
land åtnjuter. Mot den bakgrunden bör
vi känna oss inspirerade och uppfordrade
till att efter måttet av våra resurser
gemensamt arbeta för en eliminering
av de brister som vidlåder vårt
välfärds-Sverige och i praktisk handling
visa vår allvarliga vilja att såsom ett
land med förhållandevis goda levnadsvillkor,
som i långa stycken haft förmånsställning
framför andra länder, genom
insatser till de fattiga länderna vara
ett föregångsland.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag hoppas att den allmänna
uppslutning kring hjälpen till
utvecklingsländerna, som vi har erfarit
i debatten här i kammaren, skall bestå
också när de konkreta förslagen kommer
fram i utskott och kamrar. Det vill
jag särskilt säga till fru Johansson i
Skövde.

Folkpartiet har genom statsministerns
anförande redan fått två av de yrkanden
som finns i folkpartiets partimotion bifallna
så att säga påj förhand, nämligen såtillvida
att taket på den statliga insatsen
när det gäller insamlingen »Sverige hjälper»
skall borttagas och att man skall
få en allmän beredning med en allsidig
representation för att planera hjälpen.

Nu har vi ett tredje yrkande bland
dem som finns i vår motion, som jag
också skulle varit tacksam att få ett
förhandsgodkännande av från regeringens
sida. Det gäller en statlig garanti på
2,5 miljoner kronor för skolväsendet i
den nya Kongostaten, f. d. Belgiska
Kongo. Det är ju så att när de som fått

ett nyvaknat intresse för utvecklingsländerna
ser sig omkring, märker de att
den svenska missionen och missionerna
runt omkring i världen hållit på med
att arbeta för utvecklingsländerna i årtionden.
Den svenska missionen har
handhaft en mycket stor del av den
elementära skolutbildningen i Kongo.
För denna har den haft ett anslag av
belgiska staten, och rimligen borde alltså
nu det nya Kongo kunna övertaga
detta anslag. Vi kan vara ganska övertygade
om att det inte finns så stora
möjligheter för den att i dagens situation
göra det. Vi föreslår därför att den
svenska staten skall garantera att denna
elementära undervisning i skolorna i
Kongo skall kunna fortsätta. Det är inte
fråga om något nytt projekt som måste
förberedas; skolorna finns redan. Det
gäller bara att ge resurser till dem så
att de skall kunna fortsätta.

Herr talman! När jag gick till riksdagen
i morse gick jag in i en bokhandel
och köpte den festskrift till Ernst
Wigforss’ 80-årsdag som kommit ut
just i dag. I den hittade jag en intressant
uppsats av chefen för finansdepartementets
ekonomiska avdelning, förre
LO-ekonomen Gösta Rehn, en uppsats
som i högsta grad anknyter till dagens
ämne. Gösta Rehn talar där om vägarna
till rationell skattepolitik och ställer
på ett både roande och oroande sätt
frågan om en rationell skattepolitik.
Han berättar att en av LO-ekonomerna
mer än vanligt hade tjatat på en av
efterkrigstidens finansministrar om en
»riktigare finanspolitik» — närmare bestämt
ytterligare skattehöjningar för att
därmed söka bekämpa inflationen. Finansministern
i fråga — vilken det nu
var förmäler inte historien, men det
var säkert inte Wigforss eftersom det
står att han tappade tålamodet och
fräste till: »Du tror väl inte jag är så
dum så att jag tror att vi driver en
riktig politik; jag får nöja mej med vad
riksdagen törs gå med på.» Kan det
möjligen ha varit herr Sträng? Ja, det

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3 115

vill jag inte yttra mig om, men nog är
det så att herr Strängs budgetprinciper
från år 1956 skulle ha motiverat
mycket större skattehöjningar än vad
som hittills förekommit. De skulle ha
motiverat en fördubbling av omsättningskatten.

Nå, hur blir det då i framtiden med
skatterna? Jag tror att detta är en sak
som intresserar oss alla. Finansministern
ger ett ganska orakelmässigt svar.
Under de närmaste åren tror han sig
inte behöva höja skatterna, om han bortser
från vissa statsfinansiella påfrestningar
som kommer nästa år. Ingen
skall emellertid känna sig lugnad av
detta besked, ty i nästa andetag säger
han att växlingar i konjunkturläget kan
komma att medföra krav på åtgärder
även »inom budgetpolitiken», och därmed
menar han skatterna. Och han tilllägger:
»att någon fixering av beskattningens
höjd på längre sikt inte kan
göras, då vi fasthåller vid det fundamentala
målet att värna den fulla sysselsättningen
och det snabba framåtskridandet
i vårt samhälle.»

Vad innebär nu detta? Menar herr
Sträng att han tänker sänka skattesatserna
på längre sikt för att stimulera
det snabba framåtskridandet och värna
den fulla sysselsättningen? Nej, jag tror
att han på längre sikt ser fram emot en
höjning av beskattningen.

Visst har budgetpolitiken en betydande
roll att spela i våra konjunkturpolitiska
strävanden, det finns det ingen
i denna kammare som förnekar, men
det har blivit en farlig moderörelse
bland vissa teoretiker att tro att finanspolitiken
kan dra ett alltför stort lass.
Skattehöjningar tycks vara en patentmedicin.
Vi behöver bara tänka på omsättningsskatten.
När planerna på omsen
dök upp under konjunkturavmattningen,
hette det att vi måste ha en oms
för att kunna betala de sysselsättningsskapande
åtgärderna. När sedan tiderna
blev bättre blev omsen plötsligt ett bra
medel att bromsa översysselsättning. En

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

r sådan finanspolitik inger inte förtroi-
ende.

it i teorien skall den moderna skafferi
politiken vara en sorts berg- och dala
bana. I överkonjunkturer tar man ifrån
1- företag och enskilda de pengar som
man anser att de har för mycket genom
d snabba och successiva skattehöjningar,
k så att de inte kan driva upp priser och
löner genom överefterfrågan. Så snart

r. konjunkturen vänder nedåt skall skatg
terna snabbt sänkas, så att företag och
t- enskilda kan öka sin efterfrågan och
t- hålla produktion och sysselsättning
n uppe. Men de experiment som vi hitv
tills gjort har ju inte utfallit så. I stälx
let för en skattepolitikens berg- och
n dalbana har vi fått en skattepolitikens
r spiraltrappa, som ständigt leder uppåt,
i’- Det har inte så särskilt gynnsamma
1- verkningar, vare sig på vår konkurrenst-
kraft eller vår sysselsättningspolitik på
n längre sikt.

ä‘ Finns det då något alternativ till att
1- använda skatterna i så stor utsträckning
i den inflationsbekämpande politiken?
Ja, givetvis finns det ett sådant
x alternativ, om man har möjligheter att
t- öka det frivilliga sparandet. Denna sak
■a tycker jag att man på socialistiskt håll
ia har fäst alldeles för liten vikt vid. Man
>r har resignerat och sagt att det inte går
n att öka det frivilliga sparandet. De enskilda
sparvanorna är ganska stabila,
i- menar man, och får vi ett övertryck i

i- samhällsekonomien, som vi inte kan

n klara av med penningpolitiska medel,

n så gäller det bara att höja skatterna på

se nytt för att på det sättet hålla efterfrå s-

gan på en lämplig nivå. Det har dock

s. visat sig att förändringarna i sparan t-

det från år till år kan vara betydande,

n- Konjunkturinstitutets undersökningar

n- är visserligen bristfälliga, men de har

:t- dock visat, att det frivilliga sparandet

is mellan åren kan variera med summor

;s- upp till 1 000 miljoner kronor och allt la

så lika mycket som hela omsättnings ra

skatten ger netto. Därför måste finansin
politiken och skattepolitiken alltid sät -

116 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 cm.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

tas i samband med sparandet i samhället.
En resignation i fråga om sparandet
medför automatiskt ett ständigt ökat
skattetryck. Men ett sådant skattetryck
är inte ett värn för den fulla sysselsättningen
och för det snabba framåtskridandet.

Herr talman! Jag ser att kommunikationsministern
är i kammaren, och då
vill jag gärna ta upp en fråga, som i
första hand kanske inte kan tyckas ha
något riksintresse. Det finns ju nämligen
en del människor som menar, att
riksintresse har bara det som ligger i
Stockholm eller i Stockholms närhet.
Men så är ju inte förhållandet. När det
gäller kommunikationerna håller statsrådet
Skoglund säkert med mig om att
det är ett riksintresse att de blir ordnade
på ett tillfredsställande sätt för
medborgarna, oavsett var dessa bor.

Nu har jag blivit litet besviken på ett
par rader, som kommunikationsministern
skrivit i kapitalbudgeten för det
kommande budgetåret. Han uttrycker
sig så här: »Vad angår de olika objekten
tillhörande de ramreglerade investeringarna
är jag icke beredd att ta
ställning till förslaget om utbyggnad av
Torslanda flygplats.»

Det där låter inte särskilt uppmuntrande
för den, som närmare känner till
förhållandena på Torslanda. För närvarande
finns det ingen bana på Torslanda,
som tillåter trafik med Caravelle
annat än med reducerad last. Av den
anledningen finns t. ex. ingen reguljär
SAS-trafik direkt med London, trots att
det utan tvivel finns trafikunderlag för
en sådan linje. Luftfartsstyrelsen träffade
redan den 3 september 1958 ett avtal
med Göteborgs stad om uppgörande
av en generalplan för flygplatsen. Det
skulle kosta 200 000 kronor, varav Göteborgs
stad skulle betala hälften. Göteborgs
stad godkände den 30 oktober
1958 avtalet och beviljade 100 000 kronor
för ändamålet, men Kungl. Maj:t
har ännu inte godkänt avtalet. Förra
året motionerade en rad riksdagsleda -

möter från hela Västsverige om att man
i varje fall skulle få detta lilla anslag på
100 000 kronor för att kunna börja på
generalplanen för flygplatsen. Motionen
avslogs under hänvisning till att luftfartsstyrelsen,
sedan den gjort ytterligare
utredning, inkommit med en ny
framställning till Kungl. Maj:t. Frågan
låg alltså under Kungl. Maj:ts prövning.
Kungl. Maj:t har nu bollen, som statsutskottets
talesman något vanvördigt uttryckte
sig.

Nå, vad gjorde Kungl. Maj:t med denna
boll? Hittills har det inte blivit något
annat resultat än det jag nyss citerade.
Luftfartsstyrelsen har beräknat att
en förlängning av en av banorna i syfte
att möjliggöra Caravelle-trafik skulle
kosta något över 10 miljoner i investeringskostnad,
varav tre miljoner skulle
behövas närmast kommande budgetår.
Det är ju dock ett blygsamt investeringsbelopp
i jämförelse med många
andra på flygets område.

Nu hoppas jag livligt att kommunikationsministern
är mer intresserad för
denna fråga än dessa korta rader ger
anledning att tro. Jag skulle vilja fråga
statsrådet Skoglund, om han ämnar
framlägga något förslag till årets riksdag
i denna fråga. Västsverige är i alla
fall inte någon avkrok av landet, och
vi vore tacksamma, om statsrådet Skoglund
hade möjlighet att säga några ord
i denna fråga.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Jag tror inte att man
kan påstå, att årets statsverksproposition
vittnar om att vi har fått en minskning
i statens utgiftspolitik, trots allt
tal om en viss återhållsamhet.

Vi kan konstatera en fortsatt ökning
av de statliga utgifterna. Vi får vara
med om att ta del av en budget, som
totalt omspänner i det allra närmaste
19 000 miljoner kronor. Det är naturligt,
när statens utgifter ökas, att staten
också måste ta in mera i skatter av
medborgarna.

Tisdagen den 24 januari i 961 em.

Nr 3 117

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Finansministern synes nu vara stolt
över, att han i år inte behöver föreslå
några skatteökningar. Ja, det är naturligtvis
riktigt formellt sett men inte
reellt. Inkomsterna ökar nämligen för
staten i samma mån som inkomstläget
i vårt land ökar. Den socialdemokratiska
politiken synes gå bäst i ett samhälle
med en inflationistisk utveckling
på lönemarknaden. Detta visas alldeles
särskilt av att ortsavdragen blir allt
mindre värda. Vi har en löneutveckling
som flyttar upp allt fler av vårt lands
medborgare i högre skatteklasser. Marginalskatterna
blir på så sätt en realitet
för allt fler människor i detta land.

Jag skall, herr talman, be att med
några siffror få belysa hur marginalskatterna
verkar på inkomsterna. För
en gift person, som har under 8 000
kronor i beskattningsbar inkomst, är
det statliga skatteuttaget 10 procent.
Härtill kommer den kommunala beskattningen,
som i allmänhet ligger på
omkring 15 procent. Här tar alltså samhället
omkring en fjärdedel av inkomsterna.
Förflyttar vi oss sedan till skatteklassen
8 000 till 10 000 kronor finner
vi, att här höjs den statliga beskattningen
med inte mindre än 50 procent
eller till 15 procent. För inkomster mellan
10 000 och 12 000 kronor blir uttaget
inte mindre än 100 procent mera än
det var i den allra lägsta klassen, eller
20 procent. Det innebär att redan i sådana
låga inkomstklasser tar staten en
tredjedel. Mellan 12 000 och 16 000 kronor
blir det statliga skatteuttaget 27
procent. Redan vid ett inkomstläge på
mellan 20 000 och 25 000 kronor är vi
uppe i hela 38 procent i statsskatt. Det
innebär att här lägger statsmakterna
och kommunerna beslag på ungefär halva
inkomsten. Vid inkomst mellan
40 000 och 60 000 kronor är uttaget 48
procent till staten. Här går alltså nära
två tredjedelar av inkomsten till direkta
skatter. För de allra högsta inkomsttagarna
blir det samlade skatteuttaget
i allmänhet 80 procent. För ogifta per -

soner tar samhället ungefär 50 procent
i skatt redan på inkomster som ligger
mellan 16 000 och 20 000 kronor.

Det är helt naturligt att med så hårda
marginalskatter är det svårt att räkna
med att människorna skall få arbetslust
och initiativkraft. Härtill kommer
att vi också har alla de olika indirekta
skatterna. Under fjolåret infördes omsättningsskatten,
som medförde att köpkraften
på de pengar, som vi får behålla,
minskade med cirka 6 procent.
Vi har vidare alla andra indirekta skatter
som tas ut t. ex. på sprit, tobak, kaffe,
choklad, tandkräm, energi m. m.

Marginalskatternas betydelse torde
väl alldeles särskilt ha observerats av
landets tjänstemän under fjolåret, då
deras tidigare mera långsiktiga pensionssparande
gjordes om till en beskattningsbar
inkomst. Jag tror att de
som gjorde sig besväret att räkna ut,
vad staten tar i skatt, eller rättare sagt
vad de får behålla av den nya löneinkomsten,
har fått ett utomordentligt
klart bevis på hur oerhört hårt skattetrycket
för närvarande är i vårt land.

Jag tror inte att man kan säga att det
är ett konststycke av regeringen att i
dag lägga fram en proposition, som inte
innehåller några formella skatteökningar,
när man av de handlingar som
finns på riksdagens bord kan läsa ut,
att skatterna till staten bara under de
två sista åren har ökat med inte mindre
än drygt 2 700 miljoner kronor. Man
skulle väl i dag i stället ha anledning
att fråga sig, varför inte skattesänkningar
kan genomföras. Men det är
väl någonting som vi inte kan begära,
att den här regeringen skall lägga fram.

Det är emellertid inte bara på grund
av det progressiva skattesystemets verkningar
som vi fått ett ökat skattetryck.
Även andra åtgärder har bidragit därtill.
Jag tänker då särskilt på en åtgärd,
som vidtogs här i riksdagen för flera
år sedan, då man beslöt att från och
med detta års taxering skall företagarna
vara skyldiga att skriva upp sina

118 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m

varulager med inte mindre än 33 Va
procents högre värde än tidigare lägsta
värde. Realiteten härav är ingenting annat
än att kapital, som tidigare utgjort
ett riskkapital i företagen och varit en
garanti för den fulla sysselsättningen,
nu göres till ett medel för täckande av
de ständigt ökande statsutgifterna.

Jag ber, herr talman, att på denna
punkt få konstatera att vi gör oss skyldiga
till den dumheten — vågar jag säga
— att vi konsumerar tillgångar som
vi i stället borde ha sparat till framtida
investeringar och till utbyggnad av
det enskilda svenska näringslivet, som
dock är den enda förutsättningen för
att vårt folk också i framtiden skall
kunna få en högre och bättre standard.

Herr WAHLUND (ep):

Herr talman! Denna remissdebatt har
ju varit TV-anpassad. Att man inte
längre har kameraögat som tittar på en
medför i alla fall den fördelen, att man
inte behöver hushålla med tiden så
noga, som man annars skulle ha gjort.

Vad jag tänkte tala om var det problem,
som de flesta här i dag uppehållit
sig vid, ibland i huvuddelen av
sina anföranden — så var det med
statsministern — nämligen problemet
om hjälpen till u-länderna. I statsverkspropositionen
föreslås ju en ökning av
hithörande anslag, som nu är 20,9 miljoner
kronor, till 34,6 miljoner kronor för
nästa budgetår. Vi i centerpartiet har
yrkat en höjning till 51 miljoner kronor
i en partimotion som avlämnades i
fredags.

Det har riktats en del kritik i denna
fråga mot regeringen och föredragande
statsrådet fru Ulla Lindström. Man har
sagt att anslaget varit för njuggttilltaget.
Jag vill icke sälla mig till kritikerna.
Jag menar att vi inte skall ta strid i
dessa frågor.

Vi skall över huvud taget samverka,
har det sagts från de mest skilda håll i
dag. Vi i centerpartiet fick väl av stats -

ministern betyget Ba i samarbete. Högern
och folkpartiet fick betyget B?.
Jag vill inte yttra mig över den betygsättningen.
Men jag vill säga, att om det
på någon punkt är särskilt viktigt att
man samarbetar, så är det just vad beträffar
utrikesfrågorna.

Jag har naturligtvis ingen anledning
att försvara regeringen, men jag vill
säga, att tillfället är ovanligt olämpligt
valt att här komma med kritik mot statsverkspropositionen.
Regeringen har
dock föreslagit en anslagshöjning på två
tredjedelar. Jag undrar var någonstans
kritikerna —- de finns mirabile dictu
främst bland socialdemokraterna —
fanns bara för några år sedan, för fem,
tio eller femton år sedan? Vi skall komma
ihåg att frågan om de underutvecklade
länderna inte är någon akut fråga.

Herr Hagberg sade, att vi inom den
s. k. oppositionen helt plötsligt har
»omvänt» oss. Det gäller i varje fall inte
mig. Jag har här i riksdagen tjatat i
nära två decennier, varje gång det har
funnits möjlighet därtill, om att vi
skulle göra någonting åt dessa problem.
Men det är sant, som herr Heckscher
sade, att man visat ganska förstrött intresse
för dem. Det vill jag instämma i.
Det gäller riksdagen och faktiskt hela
svenska folket. Väl har det hänt, att
svenskarna vaknat upp ibland, så var
exempelvis fallet med Ungernhjälpen
och Greklandsbarnen. Men så snart man
kommer till länderna söder om 30 :e
breddgraden, då har intresset varit
lindrigt sagt ljumt. Vi har här uppe i
vårt land suttit vid våra köttgrytor och
inte brytt oss så mycket om den nöd,
som faktiskt existerar ute i världen.

Jag ser att herr Senander är i kammaren.
Han anmärkte på vår svenska
socialpolitik. Ja, visst finns det saker
därvidlag, som man vill ha ändring på.
Vi inom centerpartiet skulle önska en
snabbare takt i ökningen av folkpensionerna,
vi vill ha indexreglerade barnbidrag,
för att ta ett par exempel. Men
om man ser frågan i dess globala sam -

Nr 3 119

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

manhang, måste man säga, att Sverige
representerar ett föredöme i fråga om
sociallagstiftning i jämförelse med de
flesta andra länder. Det är ju så, att vi i
vårt land inte tillåter, att folk lider nöd,
att de får det besvärligt på grund av
fattigdom, om sedan denna fattigdom
är orsakad av sjukdom eller arbetslöshet,
stor försörjningsbörda, ålderdom
eller vad det nu kan vara. Vi har i
Sverige en humanitär inställning som i
få andra länder i världen — jag tror att
herr Senander kan medge det. Vi svenskar
har en genomlevd känsla för medmänniskor,
men det är förunderligt, att
den känslan för medmänniskor tycks
ha stannat vid vårt lands gränser.

Är det någon som tror att den geografiskt
extremt ojämna levnadsstandarden
i vår värld kommer att kunna
vidmakthållas i det långa loppet? Är det
någon som tror att det kan fortsätta på
samma vis som nu, att gapet i levnadsstandard
mellan de rika och de fattiga
länderna blir allt större? Jag tror
det inte. Jag anser — och jag menar
allvar när jag säger det — att självbevarelsedriften
bör göra att vi i de rika
länderna delar med oss litet grand åt de
fattiga länderna. Men jag skulle önska
att strävandena i denna riktning inte
bäres upp av självbevarelsedriften, av
självomsorger, utan fastmera av humanitet,
av den barmhärtiga samaritens
princip: vi vill hjälpa medmänniskor
som lider nöd, det må sedan gälla negrer,
indier eller andra.

Jag kommer ihåg hur vid ett tillfälle
för mer än tio år sedan, när frågan om
utvecklingsländerna kom upp under en
utrikesdebatt i första kammaren, en talare
sade till mig: »Ja, det är mycket måleriskt
när man talar om dessa länder
söderut, men de ligger så långt bort. Vi
i Sverige har våra egna problem och vi
har Europas problem. Låt oss i stället
diskutera dem!» Men nu är »länderna
söderut» inte längre så långt borta. I
de snabba kommunikationernas tidevarv
har även dessa länder blivit våra

grannar. I dag är det lättare att ta sig
ned till Indien än att för hundra år sedan
resa från Stockholm till Skåne.

Sedan hör till bilden — och det
kanske också har sammanhang med
kommunikationernas genombrott — att
dessa länder vaknat inte bara i kampen
mot kolonialism och för självbestämmanderätt
utan också vaknat till insikt
om sin egen situation i förhållande till
andra länder. Numera vet man i utvecklingsländerna
att man inte behöver ha
det så dåligt ställt som man faktiskt har.
Skulle man till äventyrs inte vara medveten
därom, finns det alltid representanter
för både Förenta staterna, Sovjet
och Kommunist-Kina som talar om det.
Människorna i dessa länder söderut vet
att vi i de rikare länderna lever i överflöd
och har en levnadsstandard som de
själva rimligen inte ens kan drömma
om.

Sådant är läget och det hela förvärras
— statsminstern var i sitt anförande
inne på den saken— genom att det sker
en explosionsartad ökning av världens
befolkning. Sedan vi klockan 10 i morse
började vår remissdebatt har världens
befolkning ökat med omkring 90 000
människor, enligt vad en snabbuträkning
ger vid handen. Det har blivit
90 000 flera munnar att mätta på den
här jorden sedan vi började denna debatt.

På Kristi tid utgjorde världens befolkning
10 miljoner. På 1400-talet kom
den upp till 100 miljoner och någon
gång mot mitten av 1800-talet till 1 000
miljoner. Nu är den upp i 3 000 miljoner
och enligt beräkningar, som gjorts
inom Förenta Nationerna och som är
lindrigt sagt försiktiga, kommer världens
folkmängd att fördubblas under
de närmaste 40 åren eller med andra
ord att öka från 3 000 till 6 000 miljoner.

Dessa siffror för jordens befolkning i
dess helhet ger emellertid ändå inte en
rättvis bild av situationen, eftersom utvecklingen
är så ojämn geografiskt. Det

120 Nr 3 Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

finns länder, där det hela redan nu ho*
tar att gå mot en katastrof.

Vi vet att i dag svälter 2/j av jordens
befolkning. Det kan sägas att svält är
ett relativt begrepp. Det finns extrem
svält — jag skall inte ge några skildringar
därav, jag har själv sett dem på
nära håll — och det finns normal svält.
Men om man räknar med en gräns av
2 200 kalorier per dag och vuxen person
— i Sverige är siffran ungefär 3 000
— så svälter 2/3 av jordens befolkning
i den meningen att människorna inte
får tillräckligt med mat för att upprätthålla
en rimlig hälsostandard eller för
att kunna utföra ett hyggligt arbete.

Jag måste säga att vi från svensk sida
inte har gjort oss skyldiga till några
underlåtenhetssynder när det gäller
problemet med den ökande världsbefolkningen.
Sverige var det första land
som inom Förenta Nationerna tog upp
frågan om befolkningstillväxten och
möjligheterna att göra någonting åt
denna. Detta skedde för tio år sedan
och vi har sedan vid varje generalförsamling
återkommit till ämnet. Men vi
vet mycket väl att Förenta Nationerna
är arbetsoduglig då det gäller hithörande
problem och att varje förslag i frågan
kommer att mötas av en kompakt majoritet,
bestående av representanter för
de katolska länderna och de kommunistiska
länderna. Jag skall inte här försöka
klarlägga bakgrunden till deras inställning,
utan jag har bara velat redovisa
faktum.

Under sådana förhållanden är det naturligt
att vi från svensk sida har gett
oss in på bilaterala åtgärder i befolkningsfrågan.
Det har ju startats en
svensk familjeplanering på Ceylon, och
man kommer närmast att fortsätta med
en liknande verksamhet i Pakistan. Man
kan kritisera det arbete som sålunda
gjorts från svensk sida, det har nog inte
utförts så som man skulle önska, men
den saken kan rättas till.

Jag har velat dra fram familjeplaneringen
som exempel på ett område, där

januari 1961 em.

den svenska hjälpen bör vara bilateral.
Också i andra sammanhang kan det finnas
särskilda skäl för att hjälpen skall
gå direkt från ett land till ett annat.
Den allmänna principen bör dock iakttagas
att hjälpen bör vara multilateral
och att pengarna slussas genom Förenta
Nationerna. Det är tyvärr så att den
bilaterala hjälp som lämnas från stormakterna
ofta har ett visst politiskt
syfte. Framför mig har jag en tabell
med en redovisning av Förenta staternas,
Sovjetunionens och Kommunistkinas
sammanlagda ekonomiska bistånd
till mindre utvecklade områden i Asien
och Främre Orienten åren 1955—1958.
Förenta staterna har till dessa länder
anslagit i runt tal 2 000 miljoner dollar,
Kina och Sovjetunionen tillsammans
cirka 1 000 miljoner. Hälften av
Förenta staternas ifrågavarande bistånd
går till Pakistan, Turkiet, Filippinerna,
Iran, Irak, Israel, Jordanien och Libanon.
Till dessa länder har Förenta
staterna gett något mindre än 1 000 miljoner
dollar under ifrågavarande period
och Sovjetunionen och Kina tillsammans
ej mer än 10 miljoner dollar.

Kina och Sovjetunionen å den andra
sidan har gett något mer än hälften av
sitt bistånd — med något mer än en
halv miljard dollar — till Egypten,
till Syrien och till Afganistan. Mindre
belopp har gått till Jemen och Saudiarabien.
Sammanlagt gavs till dessa
länder 588 miljoner dollar från Sovjet
och Kina, men från Förenta staterna
bara 63 miljoner dollar.

Vi ser alltså hur hjälpen är orienterad
mot vissa länder, utan tvekan sådana
där biståndslämnarna har viktiga
politiska intressen att bevaka. Man
märker en tydlig tendens till att det
med bilateral hjälp förknippas maktpolitiska
aspirationer, som helt allmänt
måste avvisas och som naturligtvis inte
är behagliga för de länder som tar
emot hjälpen. På det här sättet får det
inte vara.

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

121

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Den bilaterala hjälp som Sverige
ger till Etiopien, Pakistan och senast
till Ceylon kan väl inte misstänkliggöras,
säger man kanske. Inte har
Sverige härvidlag några politiska biavsikter.
Nej, naturligtvis inte, och vi
misstänks inte heller för sådant. Vi
svenskar bör emellertid föregå med gott
exempel.

Huvudprincipen skall alltså vara att
vår hjälp slussas in över Förenta Nationerna.
Centern har i sin partimotion
markerat detta. Huvuddelen av den anslagsökning
som vi tänker oss utöver
propositionen skall gå just till Förenta
Nationerna.

Vi har emellertid inte bara nöjt oss
med nutidsäskanden utan har velat ha
en plan också för framtiden. Därvidlag
har vi tagit fasta på den s.k. enprocentsregeln:
varje land skall som hjälp till
de underutvecklade länderna bidraga
med en procent av sin nationalinkomst.
En förutsättning härvidlag är givetvis
att de stora penninggivande länderna
skall vara med. Enprocentregeln
representerar inget nutidskrav utan ett
framtidsmål som vi hoppas snart skall
kunna nås, och vi vill att Sverige härvidlag
skall vara pådrivande. Jag konstaterar
med tillfredsställelse att fru
Johansson — den enda talare som har
kommit in på denna viktiga fråga —
såsom representant för Broderskapsrörelsen
ställer sig positiv till enprocentsprincipen.

När man hör detta tal om att vi bör
avstå en procent av nationalinkomsten
till u-länderna kan det hända att man
chockeras och undrar om det inte är
utopiskt. Det är det inte alls. Jag vill
påminna om hur Marshallhjälpen slussade
70 000 miljoner svenska kronor till
Europa och klarade dess ekonomi efter
kriget. Denna gång gäller det 70 000
miljoner om året, säg under en tioårsperiod,
men den här gången är det inte
bara Förenta staterna utan alla industrialiserade
länder skall vara med.

Jag vill sluta med att upprepa vad

jag och andra talare har sagt tidigare
i dag, nämligen att Sverige då det gäller
u-hjälpen skall visa ett gott föredöme.

Jag påminner om vårt uppträdande
vid de konfliktsituationer som uppkommit
mellan öst och Väst, hur det
lilla Sverige i sitt för all del försiktiga
uppträdande tillvunnit sig allmänt förtroende
för sin objektivitet, rättrådighet
och sin goda vilja.

Vi har nu ett annat problem framför
oss, problemet Nord och Syd, problemet
om hur vi skall kunna bistå de underutvecklade
länderna. Jag hoppas innerligt
att Sverige också där skall kunna
uppträda så att vi vinner respekt
och anseende för god vilja. Ske alltså,
herr talman!

Herr SENANDER (k) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara rätta till
ett missförstånd av herr Wahlund, ett
missförstånd som jag inte förstår hur
det kunnat uppkomma. Vad herr Wahlund
sade hade nämligen inget underlag
i mitt anförande. Jag har inte sagt
att vår socialpolitik är dålig. Det vore
ett absolut felaktigt omdöme. Men jag
har kritiserat allvarliga tendenser i
årets femte huvudtitel, tendenser till
försämringar i socialt avseende. Jag
har också angivit vari dessa består. För
övrigt inte bara tendenser till försämringar
utan direkta försämringar,
vilka jag också påvisat genom att anföra
vissa siffror.

Jag menar således att om vi här i
landet har stora resurser att driva en
god socialpolitik — detta är vi alla
överens om — så skall man inte tillåta
någon tillbakagång på detta område. Vi
hävdar bestämt att landet har så störa
resurser att vi ständigt kan utvidga vår
socialpolitik så att det blir en verkligt
god sådan och att vi dessutom kan satsa
pengar för att hjälpa folken i de s. k.
u-länderna.

122 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Herr WAHLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Är det så som herr Senander
sade nu senast så har jag ingenting
att invända — nota bene beträffande
de delar av frågan som jag berörde
i mitt anförande.

(Herr Senander: Då har jag heller
ingenting att invända, herr Wahlund.)

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Bland de mera intressanta
anföranden som hållits här i dag
var herr Heléns deklaration om en ny
folkpartistisk politik. Jag fattade herr
Heléns anförande som en den yngre generationens
protest mot herr Ohlins
centraldirigering i olika avseenden. Den
kulturintresserade herr Helén hade insett,
att om vi skall kunna hävda vårt
lands olika intressen — inte minst på
det kulturella området — så måste vi
ha erforderliga ekonomiska resurser.
Jag såg också i herr Heléns anförande
en reaktion mot den politik och det
ekonomiska resonemang och skattetänkande
som alltför mycket har gjort sig
gällande i vårt land under de senaste
politiska debatterna.

Ett dynamiskt samhälle kräver, att
de medborgare som skall leda ett land
följer med i utvecklingen. Den offentliga
sektorn har alltför länge stått på svältkost.
På grund av att samhället icke
haft de ekonomiska resurserna att sätta
in på olika områden har detta skadat
inte bara kultur, vetenskap och forskning
utan jämväl vårt ekonomiska liv
över huvud taget. Här har man först
sagt att vi skall spara och dra in. Senare
liar man sagt att vi skall ha pengar till
det och det.

Ärade kammarledamöter! Hur har vi
det ute i vårt land? Vad är det t. ex.
vi landstingsmän diskuterar om när vi
träffas? Det är först och främst hälsooch
sjukvården, eftersom vi vet att huvuddelen
av utgifterna i landstingen går
just till den sektorn. Vi vet att om vi
inte får tillräckliga ekonomiska resur -

ser kan vi inte hjälpa de sjuka människorna.
När man talar om skattesänkningar
och dylikt förutsätter man att vi
bara har friska människor här i landet.
Den som varje dag har att syssla
med hälso- och sjukvård vet emellertid
att våra sjukhus och sjukhem, som har
hand om de långvarigt sjuka, åldringsvården
etc., har behov som är skriande.
Här kan vi inte säga nej.

När man från statens sida investerar
i hälso- och sjukvården verkar det som
om vi bara skulle titta på utgifterna.
År 1953 hade vi här i landet cirka
4 000 förlamningsfall. Förra året hade
vi sju fall. Om vi räknar med att det
behövs en och en halv vårdare på varje
patient, innebär detta en vinst för samhället
av 10 000 års dagsverken. Det
måste vara en vinst för samhället att
investera i sjukvård och därmed kunna
frigöra denna arbetskraft. Och om vi
inte investerar i utbildning av tekniker
och vetenskapsmän, hur skall då
svensk industri kunna gå framåt och ge
oss möjligheter till framåtskridande på
olika områden?

Det är underligt att den svenska riksdagen
i dag håller på en ekonomisk tes
som för länge sedan borde ha förvisats
till ett museum eller i varje fall ligga
på sjöbotten liksom det gamla skepp
man nu visar så stort intresse för.

Det var därför med stort intresse jag
hörde herr Heléns resonemang. Jag hoppas
att det blir hans melodi som folkpartiet
i fortsättningen skall spela så att
vi slipper den entoniga positivspelarens
förkunnelse som vi har hört alltför
länge.

Jag skulle också vilja säga något om
prisutvecklingen och industriens möjligheter
att hävda sig. Ärade kammarledamöter!
Det finns väl någon av er
som har sysslat med handel eller industri
praktiskt och kanske varit med
om bokslutet för 1960. Kan ni påstå att
förhållandena inom handel och industri
gör de prishöjningar man här talat
om nödvändiga? Jag har själv varit med

Tisdagen den 24 januari 1961 em. Nr 3 123

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

om ett bokslut på över 57 miljoner kronor.
Vad säger oss dessa siffror? Att
vår prisnivå praktiskt taget har legat
still sedan 1956. Eftersom våra priser
på detta avsnitt ligger 9—10 enheter
under socialstyrelsens prisindex, finns
ett ganska väsentligt spelrum. Det kan
icke vara till gagn för vare sig samhället
eller industrien att vi fortsätter med
denna underliga dans med tal om prisstegringar
och krav på skattesänkningar.

En annan tråd i diskussionen skulle
jag vilja spinna vidare på. Det började
med att herr Hjalmarson talade om den
kristna undervisningen i svenskt samhällsliv.
Sedan har flera talare resonerat
om kristendomens roll i vårt samhälle.
Inom den svenska kyrkan av i
dag lägger vi märke till Kyrklig samling,
som predikar något av den herrefolksfilosofi
som vi hörde alltför mycket
om från ett grannland för en del
år sedan och som ledde till en katastrof
för hela världen. När man läser uttalanden
från Kyrklig samlings sammankomst
i Köping blir man nästan mörkrädd.
Man ställer sig frågan: Hur kan
människor, som säger sig vara kristna
och vet att kristendomen för otaliga
svenskar, både mön och kvinnor, är någonting
av särdeles hög valör, komma
och förkunna för svenska folket att
kvinnorna i svenska kyrkan skall behandlas
som en grupp med sämre rättigheter
och på ett sätt som påminner
oss om hur man diskriminerade en annan
grupp i Tyskland.

Det är angeläget att det från ecklesiastikdepartementet
sägs ifrån att om dessa
herrar inom svenska kyrkan vill spela
teater så får de göra det men att det
inte får ske med statsmedel, utan att
de bör ta konsekvenserna och gå dit
där de hör hemma. Frågan är om vi
inte i tid bör se till, att de söker sig
till sin rätta hemvist.

Det är många andra frågor man i dag
har snuddat vid. Man har talat mycket
om ungdomen och man får en känsla

av att ungdomen av i dag skulle vara
särskilt förvildad i olika avseenden.

Man har vidare talat om rättssamhällets
brister. När man skall bedöma hur
vårt rättsväsende fungerar i praktiken
skall man inte bortse ifrån att förfarandena
vid våra svenska domstolar i dag
inte bara är kostsamma utan jämväl har
blivit efter i utvecklingen, så att ofta
slumpen tycks bli avgörande för vad
som anses vara rätt.

Det borde i vårt rättsväsende ses till
att domstolsförfarandet utformas så, att
kostnaderna för vanliga människor icke
blir orimliga. Om någon av obetänksamhet
eller av annan orsak träffas av
lagen, skall han inte bli ruinerad och
tvingas att under en lång följd av år
syssla med ett rättsförfarande och offra
tid, pengar eller något väsentligt i andra
avseenden. Det måste snart bli en
ändring, och brottet skall beivras och
ligga inom en årsintervall och därefter
vara preskriberat. I dag är det tyvärr
på det sättet, att den »fattige» kan säga
att Sveriges rikes lag har blivit alltför
mycket »Sveriges rikas lag». Och eftersom
förfarandet ofta förutsätter att man
har tillgång till jurister, som kostar
mycket pengar, finner vi att den som
saknar medel — även om vi i vissa fall
har s. k. fri rättegång — träffas av ekonomiska
konsekvenser som är alltför
härda.

Herr talman! Jag tror att det finns
anledning för demokratien att på dessa
punkter se upp och värna sig mot de
krafter, som kan göra att respekten för
lagen suddas ut, därför att tillämpningen
förefaller orimlig. Men vi skall också
se till att den demokrati vi har icke
genom någon sorts filosofi, kyrklig eller
annan, äventyras. Vi har talat om att vi
vill hjälpa andra folk och nationer. Det
instämmer jag livligt i, men vi bör också
ha en stark känsla för att vårt samhälle
bör fungera så att människorna
här känner mera samhörighet på områden,
som förr var tabu för de breda
folklagren.

124

Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Herr STAHL (fp):

Herr talman! Före televisionens inträde
i remissdebatterna var den här
tiden, midnattstiden den första remissdagen,
en av höjdpukterna i hela debatten.
Det var när partiledarna och regeringen
brukade träffas till sin andra
rond så att säga. Nu, sedan TV har gjort
sitt inträde, har den tidpunkt, då TV
gjort sorti för kvällen, blivit rena dödperioden,
och det känns onekligen som
om det enda man skulle kunna tala om
borde vara luftiga reflexioner av det
slag som herr Lundberg här har uppbyggt
oss med.

Jag tänkte emellertid, herr talman,
att till protokollet ändå få knyta några
reflexioner av litet mera budgetmässig
karaktär, närmast i anslutning till fjärde
och i någon mån tionde huvudtiteln.
Det är kritiska observanda som finns
att göra på de punkter, som herr Heckscher
här ur andra synpunkter tidigare
har berört.

Till att börja med skulle jag dock
vilja ge försvarsministern en liten eloge
för det sätt på vilket han i departementet
liar fullföljt det beslut, som vi fattade
här i riksdagen den 14 december
förra året och som enligt min mening
var ett litet exempel på den typ av samarbete,
som herrarna här tidigare i dag
har resonerat om. På ömse håll gick
man där varandra till mötes och träffade
en som jag tror hygglig kompromiss,
nämligen beslutet om det nya
Karlskronavarvet. Saken har nu avancerat
så långt att inte bara bolaget är
konstituerat, utan styrelse har också
blivit vald, och det har skett snabbt.
Jag tror man kan säga, att det också
har gjorts på ett lyckligt sätt. Därför
skulle jag vilja uttala den förhoppningen,
att det nya bolagets ärenden även i
fortsättningen kommer att handläggas
med den fermitet och det omdöme, som
hittills har kännetecknat de inledande
åtgärderna.

Mina kritiska reflexioner gäller först
kostnadsramen. Det var ju någonting

rätt intressant som inträffade, när 1960
års försvarskommitté framlade sitt betänkande.
Där föreslogs, som kammarens
ledamöter vet, den försiktiga prutningen
att man på första året tog bort
35 miljoner och på andra året 50 miljoner.
På två budgetår, som omfattade
sammanlagt 6 000 miljoner, prutades
alltså 85 miljoner kronor. Man hade ju
trott att kritiken skulle bli den, att detta
var ett obetydligt resultat, att man
hade önskat betydligt hårdare beskärningar
av försvarskostnaderna. I stället
visade det sig att den kritik som mötte
kommittén från praktiskt taget hela den
svenska pressen och från andra håll
blev en helt annan. I tider som dessa,
sade man, bör inte ens så försiktiga beskärningar
som kommittén föreslagit
göras.

För mig som alltid sökt arbeta för
sammanhållning och enighet kring försvarsfrågorna
i de fyra demokratiska
partierna är detta en tankeställare och
en maning att gå försiktigt fram, så att
vi inte slår sönder den enighet vi nu
kunnat upprätthålla från det andra
världskrigets utbrott. De som hårt driver
kravet på kraftiga ökningar eller
kraftiga beskärningar skall ha klart för
sig, att de genom att driva sin linje för
starkt riskerar att försvaret åter blir en
lekboll i den politiska debatten, vilket
skulle vara till skada.

Mot denna bakgrund är det egendomligt
att departementschefen redan i år
ansett sig kunna göra ytterligare beskärningar
utöver vad de fyra partierna —
alltså även försvarsministerns eget parti

— enats om i försvarskommittén. Som
kammarens ledamöter erinrar sig uppnåddes
den enigheten först efter ganska
stora besvärligheter från den minst
sagt livliga journalistik som bedrevs
kring den avgörande fasen i försvarskommitténs
arbete.

Nu har det som sagt gjorts en beskärning,
som visserligen inte är stor

— omkring 5 miljoner kronor — men
ensidig. Den har åstadkommits genom

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

125

inskränkningar i repititionsövningarna
— ett i och för sig omstritt kapitel, som
jag inte här skall ingå på. Jag vill nämligen
inte föregripa statsutskottets prövning
eller över huvud taget ge mig in
på frågan huruvida det är en framkomlig
väg eller inte. Men jag vill fästa
uppmärksamheten på att detta förslag
är framlagt utan att några myndigheter
hörts och utan att några remissinstanser
tillstyrkt förslaget.

Men det ur mina synpunkter märkligaste
i detta fall är att en av de fyra
fördragsslutande parterna, om jag så
får säga, redan från början mäler sig
ut ur enigheten och säger: Vi prutar 5
miljoner kronor. Ett sådant tillvägagångssätt
kan ju ge de andra partierna
rätt att pruta 10 eller 15 miljoner kronor
på ett annat område, och det tredje
partiet kanske då föreslår höjningar
med 15—20—25 miljoner kronor. Här
måste man vara på det klara med att
man leker med någonting mycket ömtåligt,
nämligen med enigheten kring
försvaret. Om någon tycker att man kan
dra ifrån eller lägga till litet som det
faller sig, så får han också ta risken
att hela denna sköra leksak går i kras.
Och det är det jag är rädd blir konsekvensen,
om man inte från början besinnar
vad man gör. Jag anser att ingen
part får bryta sig ut ur uppgörelsen när
det gäller något som de andra inte är
införstådda med eller har haft tillfälle
att yttra sig om. Här är det ju ändå
fråga om en av de fyra parterna med
namnunderskrifter bevittnad uppgörelse.

Om försvarsministern hade varit närvarande
här i kammaren, så hade han
kanske nu sagt att detta ju bara är ett
försök, ett experiment. Ja, det är riktigt.
Men experimentet är iscensatt på
ett egendomligt sätt, vilket jag tror att
var och en som följt dessa frågor kan
intyga. Även om det är en försöksverksamhet
innebärande ett avsteg från försvarsuppgörelsen
tycker jag nog ändå
det är rimligt att ta kontakt med de öv -

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

a riga partierna och underrätta dem om
n vad man står i begrepp att göra.
i- En annan punkt som jag här vill beröra
är den som herr Heckscher bert
rörde och som han tidigare har interi-
pellerat om, nämligen målsättningen för
a försvaret. Jag finner den formulering
g av målsättningen soin finns i årets stats:-
verksproposition ganska otydlig, och
jag tycker att det är en försämrad upplaga
av 1948 års riksdags uttalande och
1958 års statsverksproposition och sama
ma års riksdagsbeslut,
å Jag skulle gärna ha velat att man, när
g man går till ett så viktigt beslut som att
5 definiera målsättningen för det svenska
försvaret, hade låtit den tillsatta
kommittén behandla frågan och tänka
sig in i vilka konsekvenser olika formuleringar
kan leda till eller att man
skjutit på avgörandet tills en ny kommitté
utsetts. Nu säger man helt enkelt
(jag vill minnas att det står på s. 24
i fjärde huvudtiteln) att vi skall göra
vad vi kan med anlitande av förefintliga
resurser — en något banal formulering
med tanke på att det gäller ett
ställningstagande som har stor betydelse
för Sveriges självständighet och
framtid. Jag skulle vilja hemställa att
regeringen låter resonera med sig på
det sätt som det tidigare i dag talats
om och att man kunde skjuta ändringen
av definitionen på framtiden och
behålla den äldre formuleringen tills vi
hunnit tänka igenom saken grundligare
än vad man hittills, av departementschefens
formulering att döma, kunnat
göra.

Jag lämnar nu fjärde huvudtiteln —
det är ju av intresse att vi alla begränsar
oss vid denna tidpunkt — och ber
att få säga några ord om första kapitlet
i tionde huvudtiteln, som gäller de
statliga bolagen. Åtskilligt av den läsningen
är ganska stimulerande, inte
minst det avsnitt som gäller Norrbottens
järnverk, som faktiskt ser ut att
ha kommit på fötter, något som vi här
i kammaren uttalade en förhoppning

126 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

om för ett och ett halvt år sedan. Men
på vissa punkter är läsningen mindre
glädjande. .lag vill nu närmast ta upp
vad som sägs om Statens skogsindustrier.

Handelsministern meddelar att ledningen
för Statens skogsindustrier -—
det är som bekant en relativt ny ledning
— har uttalat en önskan att få
lägga ned rörelsen vid sågverket i Töre
på grund av att den är förlustbringande.
Härigenom skulle 45 man komma
att friställas. Handelsministern säger att
han inte kan tillmötesgå denna önskan
med hänsyn till den ogynnsamma arbetsmarknadssituationen
där uppe.

Detta meddelande är av olika skäl
ganska förvånande. Jag kan inte erinra
mig att vi tidigare sett något prov på
att de politiska instanserna på detta
sätt ger direktiv till de statliga bolagens
ansvariga styrelser och direktörer.
Ännu egendomligare ter det sig emellertid,
då man vet att Töre länge har
varit ett sorgebarn för ASSI-ledningen.
Det klargjordes med önskvärd tydlighet
för vederbörande avdelning i statsutskottet
under behandlingen av motioner
rörande ASSI i höstas, att Töre var
en av de bekymmersamma delarna av
Statens skogsindustrier.

Efter att ha tagit del av handelsministerns
uttalande frågar man sig: Hur
fungerar egentligen den rörliga arbetsmarknadspolitik
som det talas så mycke
om och som vi litet till mans kommit
att ställa stora förväntningar på, då
den inte är i stånd att klara ett problem
av denna, jag vågar säga relativt
begränsade omfattning? Enligt färska
uppgifter råder för närvarande i landet
brist på 1 200 skogsarbetare, varav
765 man i de norrländska länen. Cellulosabolaget
har i denna prekära situation
helt nyligen begärt att få ta hit
ett tjugotal skogsarbetare från Österrike.
Mot denna bakgrund ter det sig
egendomligt att Töre skall behöva köras
med betydande förluster år efter
år, därför att man inte vågar friställa

de 45 man det gäller. Självfallet menar
varken jag eller någon annan inom den
meningsriktning jag företräder •— jag
kan inte nog betona det — att dessa
45 man skulle ställas utan försörjning.
De skall givetvis ges möjligheter att klara
sig. Men vi lägger ju ned tiotals miljoner
på omskolning och annan utbildning
av arbetskraft, inte minst i form
av skogsarbctarkurser. När man i flera
år vetat att Töre varit ett dåligt företag
borde man inom arbetsmarknadsstyrelsen
eller inom det lokala arbetsförmedlingsorganet
i tid ha kunnat se
till att saken klarades upp.

Jag anser det nödvändigt att påtala
detta, ty vi måste få en rimlig effektivitet
i utnyttjandet av de medel som i
betydande omfattning ställs till disposition,
så att vi slipper eftersläpningar
av det slag som förekommer i Töre.

Jag undrar hur den rörliga arbetsmarknadspolitik,
som vi har väntat så
mycket av och som har kostat så betydande
belopp, i verkligheten fungerar.

Med herr talmannens tillåtelse skulle
jag vilja säga något också om ett kapitel
som inte har berörts i den här diskussionen
och som man med visst fog
kan säga att de politiska instanserna inte
har anledning att blanda sig i men
som ändå för dagen utgör ett bekymmer
inte bara för kommunalmän utan
även för många invånare i landets största
städer, nämligen den nu akuta kommunalarbetarkonflikten.
Tack vare den
outtröttliga medlingskommissionens ansträngningar
har konflikten kunnat hållas
på det interna stadium, där allmänheten
inte drabbas. Självfallet kan det
inte falla mig in att uttala någon mening
om de olika parternas krav i konflikten.
Jag skall inte heller fälla något
omdöme om det strejkvarsel som
har lämnats.

Men när det i en av de strejkvarslade
städer gäller 11 man, vilka genom
strejk skulle lamslå de flesta husmödrars
arbete i de tusentals hushåll som
skulle beröras av strejken, då undrar

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

127

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

man verkligen: Är det här ett rimligt
sätt att lösa konflikter av det allmänna
intresse som det här är fråga om? Stöten
riktas inte mot någon enskild arbetsgivare,
den riktas mot kommuner,
i flertalet fall med socialdemokratisk
majoritet, som ingalunda vill komma de
anställda till livs men som har att tänka
på konsekvenserna. Visst är det både
begripligt och naturligt att sådana
konflikter uppstår. Men skulle man inte
på detta område kunna komma fram
till ett mera tidsenligt och mera vettigt
sätt att lösa en konflikt på än att
tillgripa så drastiska åtgärder som nu
hotar?

Inom tidningsfacket har man sedan
ungefär ett kvarts sekel, om jag minns
rätt, förebyggt sådana här konflikter genom
ett huvudavtal, vari stadgas obligatorisk
skiljedom. Jag skall inte här
rekommendera obligatorisk skiljedom,
men jag anser det vara av värde att det
blir omnämnt i kammarens protokoll
att under hela den tid, som detta huvudavtal
med stadgande om obligatorisk
skiljedom existerat, har skiljedomsförfarande
ingen gång behövt tillämpas,
ty parterna har gjort upp enligt
huvudavtalets bestämmelser. Det är icke
så, som många tror, att ett stadgande
om obligatorisk skiljedom driver
parterna till långtgående motsättningar.

Jag avser som sagt ingalunda att här
rekommendera obligatorisk skiljedom
t. ex. för städerna, landstingen och
landskommunerna och deras anställda.
Men jag skulle vilja föreslå att man
överväger om man icke skulle kunna
inrätta en arbetsnämnd eller en saltsjöbadskommitté
just för att förebygga
konflikter av för samhällets och medborgarnas
normala funktioner så allvarlig
art som det här gäller. Jag har
sett en uppgift om att tanken på något
sådant varit aktuell vid någon konflikt
men så bilades tvisten och man
kunde släppa tanken på ett organ av
nämnda slag.

Vad vi nu bevittnar talar för att åt -

gärder i denna riktning skulle behöva
vidtagas. Och jag skulle vilja sluta med,
herr talman, att mana parterna i den
sega och svårlösta för tredje man —-invånarna i berörda städer — illavarslande
konflikten att överväga att inrätta
en saltsjöbadskommitté eller en arbetsmarknadsnämnd
för att så långt
möjligt försöka förebygga att motsättningarna
övergår i öppen konflikt. Det
gäller här större intressen än vid konflikter
på arbetsmarknaden i allmänhet.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ståhl berörde mina
reflexioner och med anledning därav
skulle jag vilja säga att herr Ståhls trosvissa
uttalande om försvaret är en troendes
syn på en allvarlig fråga. Det är
kanske riktigt att försvarsministern har
gjort en uppbromsning av försvarskostnaderna,
men när herr Ståhl talar om
en skör leksak som kan gå i kras, skall
herr Ståhl också komma i håg att det
är en farlig leksak.

Herr Heckscher vill ha en klar målsättning
för det svenska försvaret och
det vill även herr Ståhl. Herr Ståhl talar
om att vi skall göra vad vi kan om det
skulle hända något. Jag undrar om inte
den målsättningen är starkare än den
gamla.

Herr Heckscher sade vidare att kärnvapen
är billiga, och detta snuddade
också herr Ståhl vid i sitt anförande.
Det är riktigt att dessa vapen kan vara
billiga — i kronor. Men de är oerhört
farliga om vi vill bevara vår fred och
om vi vill leva under någorlunda trygga
förhållanden.

Vidare skulle jag vilja protestera mot
herr Ståhls uttalande, att vi skulle överlåta
åt en kommitté att på försvarets
område ersätta riksdagen.

Vad man kan beklaga är att den svenska
riksdagen avstår från att diskutera
denna fråga som kanske mer än någon
annan berör oss alla. Med de krigsmedel
som nu finns har hela läget ändrats. Det
är angeläget att inte kommittéer skall

128 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

tänka, handla och besluta å riksdagens
vägnar. Tyvärr har vi redan kommit för
långt därvidlag. Jag hälsar med tillfredsställelse
att i varje fall försvarsministern
har gjort ett försök att med en uppbromsning
skapa ett rationellt, effektivt
försvar, som kan spara både pengar och
arbetskraft. Det är den väg som vi måste
gå.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Anledningen till att jag
anser att det svenska försvaret bör utrustas
med taktiska kärnvapen är att
jag tror, att det på det viset får den
mest påtagligt fredsbefrämjande effekten
och blir mest rationellt och effektivt.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lundberg har uppenbarligen
inte hört vad jag har sagt.
Så grundligt kan nämligen inte herr
Lundberg ha missuppfattat mig om han
hört vad jag sagt.

Jag vill påminna om att jag för det
första inte har sagt ett ord om kärnvapen,
att jag för det andra inte har
sagt ett ord om att en kommitté skall
ersätta riksdagen när det gäller målsättningen
och att jag för det tredje inte
heller har berört frågan om det vore
rimligt att spara dessa 5 miljoner eller
inte. Jag har uttryckligen sagt att jag
inte yttrar mig om detta. Vad jag har
talat om är hur man hanterar en fyrpartiöverenskommelse
sedan den är träffad.
Det är den som det är angeläget att
inte börja fingra på. Om inte herr Lundberg
har samma uppfattning som jag
därvidlag så är det en sak som inte kan
hjälpas.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan förstå herr
Ståhls intellektuella överlägsenhet när
han skall bedöma fattningsgåvor. Att
herr Ståhl blivit en troende försvarsvän
är ganska allvarligt. Det kan för all del
vara gott och väl att hysa tro. i fråga

in.

om försvaret, men om något händer är
det farligt.

Herr Heckscher bör väl inte vara
främmande för att den vapentekniska
utvecklingen medfört att det skulle innebära
en försvagning av vår vilja att
bevara freden att förse vårt land med
kärnvapen. Har vi kärnvapen kan en
fiende få anledning att angripa oss därför
att han kan tro att vi vill använda
dessa i aggressivt syfte. Nutidens vapen
går tillräckligt högt och långt för att vi
med deras hjälp skall kunna bevara vår
neutralitet och hålla oss utanför en konflikt.
Sveriges försvarsläge kan inte betecknas
såsom sämre nu än under kriget.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag är övertygad om att
man inte i något främmande land skulle
kunna föreställa sig att några vapen som
det svenska försvaret har skulle komma
att användas i aggressivt syfte. Om man
någon gång påstår motsatsen, vilket såvitt
jag vet inte skett i Sverige, så är det
inte i god tro, utan då gör man som vargen
som anklagade lammet för att grumla
vattnet i källan.

Fru LIDMAN-FROSTENSON (h):

Herr talman! Det är några ungdomsvårdsfrågor
som jag gärna skulle vilja
stanna inför några minuter.

Det är nu fem år sedan motboken slopades,
och vi har vissa möjligheter att
överblicka utvecklingen på detta område
under dessa fem år. Den statistik
vi har visar bland annat att för 11 procent
av de pojkar och för 14 procent av
de flickor, som år 1955 togs in på statens
ungdomsvårdsskolor, fanns alkohol
med i bilden. Motsvarande siffror för
år 1959 är för pojkar 21,8 procent och
för flickor 25,4 procent. Detta bekräftar
vad vi hört och sett i pressen i olika
referat, nämligen att alkoholmissbruket
har stigit oroväckande bland mycket
unga människor.

Det främsta ansvaret för denna situa -

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

129

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

tion har samhället. Vi förstår att ungdomarna
själva inte kan fatta konsekvenserna
av vad de ger sig in på. De
kan inte säga sig, att min hälsa kan försämras
eller bli undergrävd, en redbar
och normal livsföring kan försvåras för
mig, och om jag gifter mig en gång och
bibehåller dessa vanor kan jag få besvärligheter
i mitt äktenskap. Sådana
konsekvenser på lång sikt kan dessa
ungdomar inte applicera på sig själva
och sin egen situation. Det ligger i deras
ungdom att de inte kan göra detta.
Därför måste samhället hjälpa dem och
försöka komma åt de samvetslösa människor,
langarna, som tillhandahåller
sprit åt dessa ungdomar. Det har klargjorts
vid undersökningar i Stockholm
att langarna kan förtjäna ända upp till
3 000 kronor per månad på sin liantering.
För att komma till rätta med detta
problem är det nödvändigt att öka polisens
personella resurser och införa en
skärpt straffpåföljd för dessa brott.

Jag rörde något vid ansvarsproblemet
och sade, att ungdomarna inte är
de i första hand ansvariga. När det gäller
vården och fostran av våra barn
ligger det primära ansvaret hos föräldrarna.
Den tid, det intresse, den ömhet
och den vård som föräldrar ger sina
barn kan inte värderas högt nog. Men
samtidigt måste vi erkänna att föräldrar
i vår tid känner sig mer maktlösa
än de förut gjort. Detta beror på att det
beteendemönster, som de unga människorna
möter i samhället, inte är enhetligt.
Far och mor säger en sak, kamraterna
säger en annan sak, och någon annan
instans återigen en tredje sak. Därför
tror jag mycket på en sådan aktion
som man gjorde i Göteborg och, om jag
minns rätt, även i Örebro och kanske
även på andra platser i vårt land. Barnavårdsmyndigheter,
ordningsmakt och
föräldrar kom överens om en tid på
kvällen, efter vilken ungdomar under
15 år inte skulle få driva omkring på
gatorna. Denna aktion hälsades med
glädje av föräldrarna och gjorde verk -

ligen någonting gott för de unga människor
det var fråga om.

En annan företeelse i vårt samhälle
som jag tror varit till skada för barn
och ungdom är höghusbebyggelsen. Jag
skulle helst se att det inte byggdes fler
höghus i vårt land. Sociologiska undersökningar
— särskilt har man bedrivit
dessa i Amerika — har visat att höghusbebyggelsen
är, som man säger, barnoch
ungdomsfientlig, i synnerhet om det
inte förekommer lekplatser och tillräckligt
stora områden, där barnen kan röra
sig och finna utlopp för sin aktivitet.
Instanser som har ansvaret för barn och
ungdom i höghusområden har sagt, att
det är den anonymitet, i vilken dessa
barn och ungdomar rör sig, som är så
farlig. När de driver där på gatan vet
ingen vems den och den pojken eller
flickan är, vilka föräldrar man skall
kontakta, vilken skola de går i eller hur
man över huvud taget skall komma till
tals med dem. Det vore därför lyckligt
och riktigt om de myndigheter som har
ansvar för planeringen av bebyggelsen
i vårt land övergick från höghusbebyggelse
till en barn- och ungdomsvänlig
bebyggelse.

Även på ett annat område tror jag att
vi skulle ha kunnat hjälpa våra ungdomar
mer än vi gjort. Jag syftar här
på de stora skolklasserna. Personligen
tror jag att ingen skolreform skulle kunna
mäta sig i betydelse med en reform
som medförde att vi fick fram klasser
med ett mindre antal elever, så att lärare
och fostrare kunde ha eleverna mera
i sin hand och på så sätt bättre hjälpa
dem till rätta.

När man talar om barn och ungdom
måste man alltid ha klart för sig att det
är en klyfta mellan generationerna.

Jag tror att den klyftan — som väl
alltid har funnits — kanske är större
nu än den har varit förr på grund av
den snabba accelerationen på det tekniska
området. Ungdomarna nu lever
i en helt annorlunda värld än den vi,
deras föräldrar, levde i som unga. Det

9 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 3

130 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

är en enorm skillnad. Jag liar hört människor,
som varit med ett tiotal år i
barnavårdsnämnder, säga t. ex. att »vi
talar ju inte samma språk». Det har
kommit fram en önskan från barnavårdsnämndshåll,
en önskan som jag
tror är riktig, just när det gäller att försöka
överbrygga klyftan mellan generationerna.
Försök att ha med i barnavårdsnämnderna,
säger man, åtminstone
några ledamöter, som är så unga som
möjligt — valbarhetsåldern för ledamotskap
i barnavårdsnämnd är 21 år
— så skulle dessa unga människor i
kanske många gånger besvärliga fall
kunna så att säga »översätta» de ungas
språk för de äldre och de äldres språk
för de yngre, över huvud taget är det
ett brännande problem att aktivisera
de unga i olika sammanhang när det
gäller deras egen vård och fostran.

Ibland har det förefallit mig, som
om det i denna debatt om bästa sättet
att ta hand om barn och ungdom och
försöka fostra dem har funnits en motsättning,
som kanske är skenbar men
som på något sätt ändå sårar och gör
detta ämne ömtåligt. Det förefaller
ibland som om man satte upp en viss
motsättning mellan ömhet å ena sidan
och fasthet å andra sidan, förståelse
och kärlek å ena sidan och normer
och värdesättningar å andra sidan. Jag
tror inte att dessa saker behöver stå
i motsats till varandra. Fasthet och ömhet,
bestämda, enkla normer och kärlek
kan mycket väl gå hand i hand.
Jag vågar också säga, att om de går
hand i hand så skapar de ett moment
av trygghet för dessa unga människor,
som är väsentlig för dem.

Jag nämnde något om bristen på ett
enhetligt beteendemönster. Det är en
svårighet och en brist, som jag tror
alla människor känner som försöker
att fostra och ta hand om sina barn
i mån av förmåga och tid. De uppfattar
ofta sig själva såsom stående i motsats
till alla krav som möter deras
barn på olika håll. »Så gör alla andra,

det får alla andra och ni förstår inte
hur det är att vara ung och hur vi
har det», brukar det heta. Det finns
ett kommunikationsmedel, som har en
oerhörd räckvidd när det gäller att
skapa opinion: radio och TV. I några
inlägg, som gjorts här förut, har förts
fram tankegångar just rörande dessa
massmedias möjligheter som opinionsbildande
faktorer. Vi kan inte bär i
riksdagen, och det är inte heller meningen,
göra upp några programserier
för radio och TV. Men jag har tänkt
på vilken makt dessa media har, hur
de når unga människor — kanske under
långa perioder —- effektivare än
vad både föräldrar och lärare gör. Det
skulle vara värdefullt om t. ex. personer
i samhället som står i direkt kontakt
med ungdomsarbete, exempelvis
de som tillhör barnavårdsnämnder och
ordningsmakt, lärare, folk i ideella föreningar,
stats- och frikyrkor och de som
är verksamma på alla punkter i vårt
samhälle, där man har hand om barn
och ungdom, fick göra upp program
för TV t. ex. utifrån sina utgångspunkter
och därvid fora fram någonting som
man tror skulle bli ungdomarna till
hjälp, ge dem en tankeställare, en ledtråd.
Jag menar alltså inte program
uteslutande av reportagekaraktär. Både
radio och TV har säkert haft många
goda sådana program. Vad jag avser
är program, där de arbetande krafterna
i samhället direkt får fora fram synpunkter
på sin uppgift och liksom konkret
göra den åskådlig för de unga
människor det här gäller. Jag undrar
om det inte vore värdefullt, eftersom
just dessa massmedia har ett sådant inflytande.

Till sist vill jag något knyta an till
vad jag sade om ömhet, fasthet och
normer. Jag skulle vilja att katekesen
återinfördes i kristendomsundervisningen
i skolorna. Jag menar inte att
den behöver komma tillbaka med det
gammaldags språkbruk den nu har, vilket
säkert är svårt för modern ung -

Nr 3 131

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

dom att förstå. Den kan »översättas»
till sådan svenska som de unga fattar.
Men jag kan inte tro annat än att de
ord, som i katekesen är formulerade
så kort och enkelt men ändå så otvetydigt
om att man t. ex. inte skall stjäla,
inte mörda och om vad som är rätt
och vad som är orätt, måste förstås.
Om ungdomarna får lära in dessa fundamentala
och klara formuleringar har
de ett rättesnöre, en normgivning och
någonting av beteendemönster, som ges
dem samtliga lika och på samma sätt,
och jag tror absolut att det har sin betydelse.

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! Mitt inlägg i remissdebatten
kommer inte att knyta an till
någon särskild punkt i statsverkspropositionen.
Det rör sig i stället om något
så allmänt som »människan i samhället».
I en tidningsrubrik helt nyligen
mötte oss frågan: »Förlorar vi oss
själva i samhället?» Ja, nog är det,
ärade kammarledamöter, oerhört viktigt
att vi i allt vårt samhällsarbete
inte förlorar ur sikte den enskilda människan.
Samhället är ju till för människornas
skull — inte tvärtom.

Byrån för ekonomisk information
gav helt nyligen ut en broschyr med
titeln »Kurvorna visar vägen till välstånd».
Den har åtskilligt att säga oss.
Att en snabb ekonomisk utveckling ägt
rum under 1900-talet, att alla har fått
del av välståndet, liksom att vår levnadsstandard
nu är bland de högsta
i Europa — allt detta har ingen anledning
att opponera emot. Att grunden
till vårt välstånd är industrins utveckling,
bakom vilken till allra största
delen — kanske till 80—90 procent
— ligger enskildas initiativ och arbete,
torde vi också vara eniga om. Om
emellertid nu välståndet hos oss är
större än i de flesta andra länder, om
vi har råd att ha fler bilar, TV-apparater
och telefoner och kan göra fler utlandsresor
än andra folk, då borde vi

väl också vara mer tillfredsställda, mer
tacksamma, mer lyckliga än andra. Att
så inte är fallet måste vi nog erkänna.
Det är något som fattas, något som
inte har följt med. Den andliga och
moraliska utvecklingen har tyvärr inte
följt den tekniska och materiella. Dess
kurvor pekar i många fall åt motsatt
håll. Brottsligheten stiger, skilsmässofrekvensen
ökar, med det industrialiserade
nöjeslivet har följt en ansvarslöshet
i sexuellt och moraliskt hänseende
som är beklämmande. Att inse
detta är inte att svartmåla.

Det kanske mest oroande i dagens
situation är den stigande brottsligheten
och den ökande alkoholkonsumtionen
bland ungdom. Föregående talare har
just varit inne på samma sak. Polis
och socialvårdare betygar, att spritmissbruk
och kriminalitet oftast går
hand i hand. De kriminella ungdomarna
söker stärka sitt mod med sprit eller
narkotika före sina brott.

Den samlade spritkonsumtionen i
vårt land har efter fem motboksfria år
gått ned med inte mindre än en halv
miljon liter sprit. Men spritmissbrukarna
och de yngre åldersgrupperna
har ökat sin konsumtion. »Nöd föder
brott» — hette det förr i tiden. Såväl
i vårt land som på andra håll måste
man nog säga nu, att det ofta är materiellt
överflöd som ligger bakom
brotten. Även om det endast är några
få procent av ungdomen, som är kriminellt
belastad, så är det illa nog, och
allt djupare ner i åldrarna har kriminaliteten
trängt.

Det pågår för närvarande åtskilliga
utredningar och undersökningar rörande
ungdomsbrottslighetens bekämpande
och olika förslag prövas. Med tanke
på de just nu stora ungdomskullarna
får emellertid ingen tid försittas. Man
måste handla snabbt. Motionsledes föres
också i år fram fyrpartiförslag gällande
vissa områden, där vi tror det
vara särskilt aktuellt med omedelbara
åtgärder. Inte minst viktigt är det, att

132 Nr 3 Tisdagen den 24

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

vi får fram så många goda ungdomsledare
som möjligt och att vi från det
allmännas sida ger dem stöd — ekonomiskt
och moraliskt. De ungdomar
som slussats in i ungdomsorganisationerna
är det som regel ingen fara med.

I övrigt borde vi alla kunna enas om
att som ledmotiv i allt vårt handlande,
inte minst när det gäller ungdomen, få
in det personliga ansvaret. Ett sådant
ansvar faller på statsmakterna och det
allmänna, lärare och ledare, föräldrar
och målsmän, ja, på hela den nu verksamma
generationen.

Ett tungt ansvar faller härvidlag också
på pressen, filmen, radion och televisionen.
Inte minst den senare, som
väl nu når 3—4 miljoner tittare i vårt
land — i mycket hög grad unga människor
— måste vara vaken över sitt
ansvar och inte servera sådant, som
uppenbarligen kan bli i dålig mening
vägledande. Dessa program går rakt in
i hemmen, där avstängningsknappen
tyvärr inte alltid användes som den
skulle. De flödande licensinkomsterna
borde göra det möjligt att få fram gedigna
kvalitetsprogram med fostrande
tendens.

Men låt oss återgå till vår inledningsfråga:
Förlorar vi oss själva i det moderna
samhället? Samhället kan ge betingelser
för en bättre tillvaro i ekonomiskt
och socialt avseende, men samhället
kan inte skapa om människor.
Varken den tekniska utvecklingen eller
en human välfärdspolitik har förändrat
människans villkor i det mest väsentliga.

I en artikelserie i Expressen nyligen
om »Tomrummet efter kristendomen»
menar några artikelförfattare, att kristendomen
har spelat ut sin roll, och
frågan kastas fram: Skall staten lösa
livsgåtan? — »Nej», säger Tore Zetterholm,
»det finns livsproblem, som vi
inte kan komma åt med hjälp av läkare
och politiker; de tre svåraste tror
jag är ångesten inför döden, den egna
och andras, känslan av meningslöshet

januari 1961 em.

och upplevelsen av skuld. Kristendomen
har kunnat råda bot för alla tre. De
som vänder sig mot den tar därför på
sig ett fruktansvärt ansvar, om de inte
har något annat att sätta i stället.»

Detta är endast några satser ur filosofie
licentiaten Tore Zetterholms artikel.
Får jag bekänna, att jag helt delar
hans här framförda mening: Kristendomen
är inte förbrukad men den
är i stor utsträckning oprövad. Den
vakne iakttagaren i dag kan såväl i
litteraturen och pressen som vid personliga
samtal med människor konstatera,
att så många tankar kretsar kring
de problem som här har berörts. Vår
kristna tro skall vi inte tvinga på andra.
Vi skall bara bekänna den och sedan
får var och en efter prövning själv
ta ställning. Oändligt många kan med
mig vittna om att en sådan tro skänkt
verklig trygghet i tillvaron och gett
livet mening och mål.

Till sist vill jag säga: Sådana de enskilda
människorna är — sådan blir
nationen. Ett lyckligt samhälle kan vi
aldrig skapa, om vi inte ger rum för
andliga och kristna värden.

Som tiden nu var långt framskriden
och flera talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på herr
talmannens förslag att uppskjuta den
fortsatta överläggningen till morgondagens
plenum kl. 10.00.

§ 2

Anmäldes, att Kungl. Maj :ts skrivelse
nr 31, med redogörelse för de åtgärder
som vidtagits på grund av riksdagens
skrivelser den 25 mars 1960, nr 11, den
8 april 1960, nr 159, den 6 maj 1960,
nr 209, den 24 maj 1960, nr 302, och
den 30 november 1960, nr 368, i anledning
av, såvitt nu är i fråga, riksdagens
år 1959 församlade revisorers berättelse,
överlämnats till kammaren.

Denna skrivelse bordlädes.

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

Nr 3

133

§ 3

Tillkännagavs, att följande motioner
under sammanträdet avlämnats till herr
talmannen, nämligen

nr 139, av herr Persson i Tandö, angående
upplåtande av kyrka för annat
ändamål än gudstjänst,

nr 140, av herrar Wahlund och Tobé,
angående rese- och traktamentsersättning
till suppleant för ledamot av kommunalnämnd,

nr 141, av fru Johansson m. fl., om
tillgodoräknande såsom tjänsteår för
uppflyttning i löneklass och för pension
av viss tjänstgöring utomlands,

nr 142, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om förbättrade villkor för biblioteksverksamheten
inom försvaret,

nr 143, av herr Rimmerfors, om användning
av vapenfria värnpliktiga i
tekniskt och humanitärt arbete utomlands,

nr 144, av herr Helén m. fl., om anslag
för arvode till studentläkare, m. m.,
nr 145, av herr Andersson i Ronneby
m. fl., om visst statsanslag till Malmö
stadsbibliotek,

nr 146, av herr Hmggblom, om rätt för
skogsbrukets skolor att erhålla bidrag
till skolbibliotek,

nr 147, av herr Gustafsson i Uddevalla
m. fl., angående statsbidragen till studiecirkelbiblioteken,

nr 148, av herr Johnsson i Skoglösa
m. fl., om inrättande av ytterligare ett
seminarium för huslig utbildning,
nr 149, av herr Ekström i Björkvik
m. fl., om statsanslag till korrespondensrealskolan
i Björkvik,

nr 150, av herr Tobé m. fl., om fortsatt
statsbidrag till Uppsala universitets
astronomiska station på Mount
Stromlo i Australien,

nr 151, av herr Ståhl, om avskaffande
av statens läroboksnämnd,

nr 152, av herr Johansson i Norrköping
m. fl., om inrättande av en professur
i vägbyggnad vid Chalmers tekniska
högskola,

nr 153, av herr Alemyr m. fl., om viss

ändring av bestämmelserna angåehde
statsbidrag till driften av folkhögskolor,
nr 154, av herr Munktell m. fl., om
inrättande av en professur i barnpsykiatri
vid Uppsala universitet,

nr 155, av herr Hedin in. fl., angående
utformningen av morgonsamlingarna
inom enhetsskolan,

nr 156, av herr Almgren m. fl., om
statsbidrag till Mariannelundsskolan,
nr 157, av herr Regnéll m. fl., om inrättande
av en professur i rättsmedicin
vid Lunds universitet,

nr 158, av herr Regnéll m. fl., om inrättande
av en befattning som arkivarie
vid vartdera av landsarkiven i Vadstena
och Göteborg,

nr 159, av herr Regnéll m. fl., om inrättande
av vissa befattningar vid de
juridiska fakulteterna,

nr 160, av herrar Keijer och Hamrin
i Jönköping, angående fördelningen av
statsanslagen till forskningsbiblioteken,
nr 161, av herr Brandt i Sätila m. fl.,
om en översyn av stödformerna inom
det lägre undervisningsväsendet,

nr 162, av herr Johansson i öckerö
m. fl., om statlig långivning till förvärv
av äldre egnahem,

nr 163, av herrar Carlsson i Huskvarna
och Hamrin i Jönköping, i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till Vilhelmsro sjukhus: Utrustningskostnader,

nr 164, av herr Källenius m. fl., om
statsanslag till en ny bro mellan Stockholm
och Lidingö,

nr 165, av herrar Holmberg och Nilsson
i Gävle, om en mellanriksväg från
Arjeplog till Norge,

nr 166, av herrar Hamrin i Kalmar
och Jönsson i Ingemarsgården, om statsbidrag
till enskilda vägar,

nr 167, av herrar Bohman och Sundelin,
angående den fortsatta utbyggnaden
och upprustningen av vägnätet,
nr 168, av herr Regnéll m. fl., om viss
indexreglering av ortsavdrag och skatteskalor,

nr 169, av herrar Helén och Gustafson
i Göteborg, om avdragsrätt vid beskatt -

134 Nr 3

Tisdagen den 24 januari 1961 em.

ningen för periodiskt understöd till studerande,

nr 170, av herrar Gustafsson i Kårby
och Svensson i Stenkyrka, om åtgärder
på företagsbeskattningens område till
underlättande av mindre företags konsolidering,

nr 171, av herr Grebäck, om vidgad
avdragsrätt för vetenskaplig forskning
vid beskattningen av rörelse,

nr 172, av fru Gunne, om skattebefrielse
för ersättning till övervakare
och tillsynsmän,

nr 173, av herr Carlsson i Tibro m. fl.,
om rätt till avdrag vid beskattningen för
gåvor till humanitära m. fl. ändamål,
nr 174, av herr Lindahl m. fl., om
undantagande från allmän varuskatt av
exportreklamtrycksaker,

nr 175, av herr östlund, om en utjämning
av bensinpriset i olika delar
av landet genom differentiering av bensinskatten,

nr 176, av herr Ekström i Iggesund,
angående värderingen av premieobligationer
vid arvs- och gåvobeskattningen,
nr 177, av herr Svensson i Ljungskile,
om utredning rörande riksdagsledamöternas
bostadsfråga i Stockholm,

nr 178, av herr Bohman, angående
riksbankens kreditpolitik såvitt berör
detaljhandelns kapitalbehov,

nr 179, av herrar Bohman och Rydén,
angående lättnader i valutaregleringen,
m. m.,

nr 180, av herr Hagberg m. fl., om
ökat samhällsinflytande över naturtillgångar
och produktionsmedel, m. m.,
nr 181, av herr Johansson i Stockholm
m. fl., om åtgärder för att skapa
en statlig svensk petrokemisk industri,
nr 182, av fru Holmquist, om uppräkning
av civilrättsliga underhållsbidrag,
nr 183, av herr Ekström i Iggesund,
om utredning angående efterlevnaden
av bokföringslagen,

nr 184, av herrar Bengtsson i Varberg
och Lindahl, angående bidrag från de
allmänna sjukkassorna till undersökningar
för hälsokontroll,

nr 185, av herr Munktell och fröken

Elmén, om inrättande av ungdomsdomstolar,

nr 186, av herr Senander m. fl., om
förbättring av semesterlönen,

nr 187, av herr Carlsson i Göteborg
m. fl., om vissa ändringar i sjömanslagen,

nr 188, av herr Svenning m. fl., om
lagstiftning angående luftföroreningar,
nr 189, av herr Svenning m. fl., angående
nedskrotning av bilar,

nr 190, av fröken Elmén m. fl., angående
sänkt pensionsålder i vissa fall,
m. m.,

nr 191, av herr Kellgren m. fl., om
åstadkommande av penningvärdesäkrade
trafiklivräntor,

nr 192, av herr Björkman m. fl., angående
tillhörigheten till de s. k. nationella
församlingarna,

nr 193, av herr Svensson i Vä m. fl.,
angående de s. k. stödlånen till jordbrukare,

nr 194, av herr Wahrendorff m. fl.,
om statsanslag till driften av Värmlands
och Örebro läns skogsskola i Gammelkroppa,

nr 195, av herr Eriksson i Bäckmora
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning angående Fiskerilånefonden,

nr 196, av herr Antby, om åtgärder
för främjande och effektivisering av
bygdekvarnarna,

nr 197, av herr Brandt i Sätila m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till hushållningssällskapen:
Omkostnader,

nr 198, av herr Larsson i Norderön
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till Vägbyggnader
å skogar i enskild ägo,

nr 199, av herr Brandt i Sätila m. fl.,
om upprättande av viss statistik rörande
producentpriser å jordbruksprodukter,

nr 200, av herr Antby, i anledning av
Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till Bidrag till produktionsfrämjande åtgärder
i Norrland m. m., och

nr 201, av herr Gustafsson i Borås

Nr 3 135

Onsdagen den 25 januari 1961

m. fl., om åtgärder till förekommande
av skadeverkningar genom Ätrans översvämningar.

Dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 0.49 på natten.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 25 januari

Kl. 10.00

§ 1

Vid remiss av statsverkspropositionen
m. m. (Forts.)

Herr talmannen tillkännagav, att den
från gårdagens sammanträde uppskjutna
överläggningen rörande Kungl. Maj-.ts
propositioner nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1961/62, och nr 2, angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1960/61, nu komme att fortsättas;
och lämnades därvid i enlighet med
förut gjord anteckning ordet till

Herr ELIASSON i Moholm (h), som
yttrade:

Herr talman! Jordbruksministern har
ju aviserat att det skall komma en proposition
om skördeskadeskydd för det
svenska jordbruket. Detta är ett efterlängtat
löfte, och efter vad man hört
om det förslag som skall framläggas
torde också denna väg vara framkomlig.
Vi hoppas att frågan nu definitivt
skall kunna lösas, så att det inte vid
alla tillfällen när det inträffar skördeskador
skall behövas dessa uppslitande
strider i riksdagen om hur kostnaderna
skall täckas, utan att jordbrukarna
i framtiden skall kunna utan
vidare erhålla en skälig ersättning för
skador som uppstått på grund av omständigheter
vilka ligger utanför deras
möjligheter att behärska.

Det har talats om att förslaget skulle
innebära ett katastrofskydd. Det är

klart att ordet »katastrof» i detta sammanhang
inger vissa betänkligheter. Vi
som i dessa dagar håller på att pröva
ansökningar om kreditgarantier med
anledning av skördeskadorna under
hösten kan konstatera att det finns
mycket stora grupper av jordbrukare,
vilkas ekonomi redan blivit undergrävd
och som år efter år sökt både
bidrag och lån. Under sådana omständigheter
kan man inte underlåta göra
den reflexionen, att om förutsättningen
för ett skördeskadeskydd skall vara
att det inträffar en katastrof så bör
nog bestämmelserna något ändras.

Jag vill säga några ord om ett annat
problem på jordbrukets område, nämligen
frågan om stödet till småbruket.
Detta inger bekymmer inte bara för
småbrukarna själva utan för de flesta
människor som bor på landsbygden.
Vi är ju också här överens om att denna
del av jordbruksnäringen uppvisar
en mycket dålig lönsamhet och att det
sker en snabb avfolkning av dessa
brukningsdelar. Den dåliga lönsamheten
gör att framför allt ungdomarna söker
sig ifrån småbruket; man anser att
man inte får tillräckligt stora inkomster
i jämförelse med andra grupper.
Ja, det har i vissa delar av vårt land
gått så långt att läget faktiskt är krisartat.
Inom stora områden har det skett
en så kraftig och snabb avfolkning, att
vissa bygder håller på att alldeles falla
ihop.

Det förhållandet att regeringen fram -

136 Nr 3

Onsdagen den

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

lagt ett förslag om särskilt stöd åt småbruket
visar också att man förstår nödvändigheten
av att någonting görs.
Skillnaden mellan oss inom oppositionen
och regeringen är bara den, att vi
vill gå ett stycke längre. Vi bygger våra
förslag på framställningar från den
fackliga bonderörelsen, som i sin tur
grundar sina förslag på en enig småbruksutredning,
där regeringen såvitt
jag vet också hade en inteckning. Regeringen
följde emellertid inte utredningen,
och när man nu ser efter vad
regeringens förslag gett det svenska
jordbruket finner man enligt uppgift att
inkomstförbättringen i genomsnitt skulle
bli 39 kronor. Det sker en förbättring
med 4 kronor av arealbidraget i
förhållande till producentbidraget, medan
det förbättrade leveranstillägget
genomsnittligt ger 35 kronor.

Det är ju inte mycket som småbrukarna
alltså skulle få. Man möter emellertid
i detta sammanhang det resonemanget,
att om hjälpen till småbruket
blir för stor betyder det bara att icke
bärkraftiga brukningsdelar konserveras.
Jag törs garantera att med den
hjälp som regeringen här erbjudit konserveras
inga småbruk, lika litet som
med den hjälp oppositionen i detta fall
har enat sig om. Man kan säga, att där
det finns arbetsmöjligheter vid sidan
om skötseln av jordbruket söker människorna
dessa arbeten. Hur stora kommer
då kostnaderna att bli? Det är
obetydliga kostnadsökningar som föreslås
i den gemensamma borgerliga motionen.
Vi kan konstatera, att det har
skett en felbedömning inom departementet
som gör att större delen av den
kostnadsökning vi föreslår kommer att
täckas av reservationer under löpande
budgetår.

Man har ställt som ett krav för erhållande
av småbrukarstöd att förmögenheten
inte får överstiga 50 000 kronor. Vi
anser att förmögenhetsgränsen i stället
bör sättas vid 80 000 kronor. Praktiska
skäl talar för detta. Förmögenhetsbe -

25 januari 1961
m.

skattningen börjar vid 80 000 kronor.
Jag antar, att detta har varit avgörande
när man för bidrag till rationalisering
på jordbrukets område också satt gränsen
vid 80 000 kronor. Och, ärade kammarledamöter,
för att någon skall få bidrag
till rationalisering förutsättes det
att denna skall vara ekonomiskt riktig.
Man skall skapa förutsättningar för den
som bebor fastigheten att tack vare rationaliseringen
i framtiden driva ett
bärkraftigt jordbruk. Jag undrar, om
inte en sådan jordbrukare skulle ha lättare
att avstå från statliga bidrag än de
småbrukare som ännu finns kvar och
inte har möjligheter att genomföra en
rationalisering.

Man har nu inom det borgerliga lägret
enats om att gå fram med en gemensam
motion. Vi hörde i går från regeringsbänken
samförståndstankar gång
efter annan föras fram. Jag skulle gärna
vilja göra den reflexionen, att det just i
denna fråga finns möjligheter att få ett
samförstånd. Det borde inte vara någon
uppoffring för regeringen att acceptera
det förslag som vi har lagt fram. Det
borde heller inte innebära någon som
helst prestigeförlust, om det till äventyrs
skulle vara sådant man tänker på,
ty förslaget bygger på en enig småbruksutredning,
i vilken också socialdemokraterna
haft representanter.

Herr talman! Låt mig slutligen ställa
frågan: Vilken är egentligen avsikten
med detta småbruksstöd? Den är inte
att konservera småbruken för framtiden
utan att ge en grupp människor, beträffande
vilka vi alla är överens om att de
har en mycket låg inkomst, något litet
förbättrade förhållanden. Vi vet också,
att denna grupp till mycket stor del består
av äldre människor, som är svåra
att omplantera i annan sysselsättning
och som inte har möjligheter att skaffa
sig ett annat arbete vid sidan av sitt
småbruk. Jag tror inte att någon saklig
kritik skulle kunna framföras från någon
samhällsgrupp, om vi i denna fråga,
opposition och regering i bästa sam -

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

137

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

förstånd, såsom man i går önskade från
regeringsbänken, enades om förslaget i
den borgerliga motionen.

Härefter anförde:

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Det må kanske tillåtas
mig att ta upp ett par frågor som inte
redovisas i den föreliggande propositionen
eller som mera perifert berörs där
— jag är ju inte i denna debatt helt ensam
om att göra detta.

Jag vill då först säga några ord om
en lokal angelägenhet, nämligen kommunikationerna
mellan Gotland och
fastlandet, närmast sjöfartsförbindclserna.
Under en lång följd av år har denna
fråga varit föremål för utredningar. Senast
arbetade en lokal utredningskomrnitté,
vars förslag nu är under övervägande
i handelsdepartementet. Detta
förslag, som under tionde huvudtiteln
redovisas av handelsministern, bygger
i huvudsak på det förslag som år 1951
framlades av den utredningskommitté
som verkställt den utredning riksdagen
år 1945 begärt.

Jag skall inte upprepa vad som anförts
vid många olika tillfällen under de
år som gått sedan den första utredningen
lade fram sitt betänkande, utan jag
vill endast erinra om de framställningar
som under denna tid gjorts från gotländskt
håll, bl. a. av landstinget, den
jordbruksekonomiska föreningsrörelsen
och sist av Gotlands närings- och kommunikationsråd
i yttrande över det senaste
utredningsförslaget. 1 samband
därmed vill jag ställa en ytterligare allvarlig
vädjan till handelsministern att
med all möjlig snabbhet föra denna fråga
till en lösning. Jag får hoppas att när
det gäller denna sak skall vi inte mer i
departementschefens diktamen till statsrådsprotokollet
behöva möta orden:
»Jag är icke nu beredd att ta slutlig
ställning till frågan».

Det är ju inte något privat gotlandsintresse
det här gäller, utan det är en

hela länets angelägenhet att förbindelserna
mellan Gotland och fastlandet blir
ordnade enligt rationella transportmetoder.
Detta är ett första villkor för att
näringslivet på Gotland skall kunna utvecklas
och i sin tur bereda sysselsättning
för den tillgängliga arbetskraften
och därigenom motverka den oroande
stora avflyttningen.

Jag vill övergå till ett annat spörsmål,
som inte nämnvärt belastade gårdagens
debatt, nämligen frågan om utbildningsväsendet.
Det svenska utbildningsväsendet
befinner sig för närvarande i en
period av genomgripande förändringar.
Den gamla folkskolan skall successivt
ersättas av enhetsskolan, en process som
för övrigt pågått under hela 1950-talet
genom den s. k. försöksverksamheten.
Realskolan skall uppgå i enhetsskolan
och gymnasiet väsentligt utbyggas, särskilt
genom inrättade av fackgymnasier
i vidgad utsträckning. Universitet och
högskolor skall likaledes väsentligt utbyggas.
Härtill kommer att yrkesutbildningen
växer i omfattning på ett sätt
som knappast kunde förutses för bär?
några år sedan.

Det torde knappast råda några delade
meningar om nödvändigheten av att utbildningsväsendet
anpassas efter de förändringar
i samhället som den snabba
tekniska och ekonomiska utvecklingen
ger upphov till. Undervisning och forskning
kan lika litet som andra områden
av samhällslivet tillåtas stelna i gamla
former. Men även om man erkänner att
skolväsendet behöver grundligt reformeras,
betyder det givetvis inte att man
utan vidare accepterar de reformplaner
som förts fram. Ifrågasättas kan också
den forcerade takten i reformprogrammets
förverkligande. I detta sista avseende
finns det enligt min mening skäl
till invändningar. Jag syftar härvid på
tidtabellen för enhetsskolans genomförande.
Enligt föreliggande planer skall
1957 års skolberedning avlämna sitt betänkande
under innevarande år, varefter
proposition i ärendet skall utarbetas

138

Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

och föreläggas 1962 års riksdag. Riksdagen
skall alltså redan nästa år fatta
definitivt beslut om införande av obligatorisk
enhetsskola. Den skall samtidigt
fatta beslut om den tidpunkt då reformen
senast skall vara genomförd
över hela landet, om målsättningen för
undervisningen och om utformningen
av enhetsskolans högstadium m. fl. viktiga
frågor som sammanhänger med
denna skolreform, den viktigaste som
genomförts på flera årtionden. Jag frågar
mig om tiden redan nästa år är mogen
för så viktiga beslut som dessa. Enhetsskolan
kommer ju att bilda grundvalen
för ungdomens utbildning och
fostran. Den blir rygrgaden i hela vårt
utbildningsväsende, och därför måste
vi också bygga en skola, som kan ge
ungdomen den grundfond av kunskaper
som den behöver ute i livet. Skolan skall
ju också i förening med hemmen ge de
unga en god fostran: kunskapsinhämtande
och fostran måste gå hand i hand.

Nu har ju visserligen skolfrågorna
befunnit sig under utredning i ett par
decennier, och fördenskull kan det tyckas
vara ologiskt att nu komma med
varningar mot förhastade beslut, men
inte desto mindre finns det anledning
till detta. Det har pågått försöksverksamhet
med enhetsskola i många år,
men i denna försöksverksamhet har huvudintresset
knutits till de organisatoriska
formerna. Det är först på senare
år vid inrättande av försöksskolor som
de pedagogiska problemen ställts i förgrunden
och man prövat nya undervisningsmetoder.
Beträffande själva målsättningen
för enhetsskolans arbete råder
det också åtskillig oklarhet ännu.
Vilka kunskaper skall den ge ungdomarna,
vilka ämnen skall anses som de mest
viktiga och vilka ämnen bör få nöja sig
med ett mera blygsamt utrymme? När
skall en differentiering på olika linjer
ta sin början, och hur skall denna differentiering
utformas. Det är frågor
som diskuterats men som ännu ej erhållit
mera bestämt svar.

Trots den s. k Visbykommunikén från
skolberedningen torde man knappast
kunna påstå att differentieringsfrågan
funnit en definitiv lösning. Det är troligt
att skolberedningen ännu ytterligare
måste tänka igenom detta problem.
Även om någon uppdelning av eleverna
i enhetsskolan i helt skilda linjer inte
anses böra ske förrän i avgångsklassen,
årskurs 9, så erbjuder linjeuppdelningen
där svårlösta problem. Skolberedningen
tänker sig att den gamla linjen
9 a skall delas upp i fyra olika grupper
och att antalet grenar inom den nuvarande
9 y skall begränsas till fyra. Huruvida
detta förslag är lämpligt som en
slutgiltig lösning skall jag nu lämna
därhän.

Skolberedningen har många och svåra
problem som måste mogna ut för att
man skall uppnå goda och lämpliga lösningar.
Då beredningen står inför tvånget
att redan i år avlämna sitt betänkande,
säger det sig självt att arbetet
måste forceras. Kan detta verkligen vara
tillrådligt? Och blir betänkandet färdigt
i så pass god tid att man kan undvika
en forcering av remissbehandlingen?
I fråga om en så vittsyftande reform
som denna bör remissinstanserna
få mycket god tid på sig för att framlägga
sina synpunkter. Om skolberedningen
förlängde sitt arbete ytterligare
ett år, skulle detta enbart vara till gagn
för enhetsskoleproblemets lösning.

Eftersom enhetsskolan skall vara en
kommunal skola medför enhetsskolreformen
betydelsefulla konsekvenser för
kommunerna. Anordnandet av ett högstadium
för enhetsskolan kräver ett betydande
befolkningsunderlag i kommunen,
större än vad de flesta kommuner
i landet för närvarande förfogar över.
Det anses att endast 15 procent av våra
kommuner är störa nog för att kunna
bära upp ett högstadium. Alla övriga
kommuner måste samarbeta med en
eller flera andra kommuner för att kunna
organisera ett dylikt. Då en interkommunal
samverkan i så stor skala

Nr 3 139

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

skulle bli mycket besvärlig att genomföra
i praktiken, har regeringen som bekant
satt i gång utredningar syftande
till sammanslagning av kommuner till
större enheter. Enligt vad som sagts lär
regeringen inte avse att tvångsvis genomföra
en ny kommunindelning utan
vill animera till frivilliga sammanslagningar
av nu existerande kommuner.
Utredningsarbetet har emellertid svepts
in i åtskillig hemlighetsfullhet, varför
man vet ganska litet om regeringens avsikter
i detta hänseende. Riktlinjer för
den planerade nya kommunsammanslagningen
lär emellertid, enligt vad det
uppgivits, komma att framläggas inom
den närmaste tiden.

Det synes alltså vara fråga om ett forcerat
reformarbete även på detta område.
Denna forcering måste anses vara
ännu mera betänklig än forceringen av
enhetsskolreformen. Tanken på en ny
kommunindelning har för all del diskuterats
även från andra utgångspunkter
än enhetsskolreformen — också andra
kommunala uppgifter än skolväsendet
anses motivera större kommunala enheter
— men att utredningsarbetet i fråga
om den nya kommunindelningen drivits
på så snabbt sammanhänger alldeles
givet med den uppställda tidtabellen
för enhetsskolans genomförande.

Att en ny kommunindelning bör företas
har jag inte blivit helt övertygad om.
Men när en utredning av denna fråga
nu sker, bör man ha rätt att begära att
den skall bli allsidig och uttömmande.
Alla omständigheter som inverkar eller
kan förväntas inverka på en eventuell
ny kommunindelningsreform bör beaktas.
Ju större kommunala enheter som
skapas, ju mindre inflytande kan de
enskilda medborgarna utöva på kommunens
styrelse och förvaltning. Kommunalt
arbete har varit en god medborgarskola.
Den kommunindelningsreform
som genomfördes endast för några år
sedan begränsade i hög grad kretsen av
de aktivt verksamma medborgarna i
det kommunala självstyret, och skall nu

ännu större kommunala enheter bildas
kommer denna krets att ytterligare
minska. Att detta blir till mycket stort
förfång för vårt offentliga liv behöver
knappast diskuteras.

Innan man är beredd att ta ett så
drastiskt steg som den planerade nya
kommunindelningen ser ut att bli, så
bör man enligt min mening noga pröva
om ett sådant steg verkligen är nödvändigt
att ta. Denna prövning bör omfatta
alla aspekter av den kommunala verksamheten,
inte endast kommunens uppgift
som huvudman för den obligatoriska
skolan.

Kanhända blir det möjligt att i huvudsak
bibehålla de nuvarande kommunerna,
om dessa avlastas från vissa uppgifter.
Jag tänker härvidlag bland annat på
enhetsskolans högstadium. Man kan tänka
sig, att kommunerna blir huvudmän
för låg- och mellanstadiet, medan landstingen
övertar huvudmannaskapet för
högstadiet eller eventuellt endast för
den yrkesinriktade delen av detta. Den
sistnämnda utvägen ligger nära till
hands, eftersom landstingen redan är
huvudmän för en betydande del av de
yrkesutbildande skolorna, centrala verkstadsskolor,
lantmanna- och lanthushållsskolor,
sjuksköterskeskolor m. fl.
Vid utredningen om kommunindelningsreformen
bör alla sådana frågor grundligt
penetreras, så att man erhåller ett
tillförlitligt material för att bedöma om
en ny kommunindelning över huvud taget
behövs. Enhetsskolreformen och frågan
om ny kommunindelning hänger
så intimt ihop, att de bör avgöras i ett
sammanhang. Men det finns allt skäl i
världen att skynda långsamt med dessa
frågor.

Den siste ärade talaren — jag kanske
kunde säga den förste ärade talaren i
dag — var inne på skördeskadorna och
de motionsvis framlagda förslagen beträffande
småbrukarstöd. Jag skall inte
ta upp dessa spörsmål, då de senare
kommer att behandlas. Jag vill dock i
detta sammanhang erinra om de syn -

140

Nr 3

Onsdagen den

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

punkter jag under höstriksdagen framförde
till jordbruksministern. Man borde
vid avvägningen av skördeskadorna
även ta hänsyn till de grupper som utsattes
för skador redan 1959 men då
inte blev tillgodosedda, eftersom anslaget
inte räckte till.

Nu vet jag att man har diskuterat
fyraprocentregeln och i detta sammanhang
även de lånemöjligheter som ställdes
till förfogande efter beslutet vid
höstriksdagen. Jag har också hört sägas,
att den som drabbats av skördeskador
och icke sökt lån därmed skulle vara
diskvalificerad för bidrag. Fyraprocentregeln
är dock inte aktuell nu. Den
saken tog jordbruksutskottet redan i
höstas ställning till. Beträffande lånemöjligheterna
vill jag säga att dessa
strängt taget inte är till någon hjälp.
Det blir visserligen en tidsfrist, men
enligt de bestämmelser som är fogade
till lånevillkoren krävs här bankmässig
borgen. Åtskilliga jordbrukare anser inte
detta vara någon större förbättring.
Förbättringen ligger visserligen i något
lägre ränta samt två års amorteringsfrihet,
men sedan skall lånet amorteras på
fem år. Hela lånetiden blir alltså sju år.
Lånen på den öppna marknaden löper i
regel på tio år. Fördenskull betraktas
detta inte som någon egentlig förmån
utan endast, som sagt, som en tidsfrist.
För de hårdast drabbade i detta fall innebär
det endast att de flyttar över den
ekonomiska bördan från den ena skuldran
till den andra. Jag begagnar därför
tillfället att vädja till jordbruksministern
att han tar hänsyn till dessa synpunkter
när han skriver den signalerade propositionen.

Herr talman! Jag har inte observerat
om någon under gårdagens debatt yrkade,
att propositionen skulle remitteras
till vederbörande utskott. Jag ber nu
att få föreslå detta.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Under gårdagens debatt

25 januari 1961

ställde herr Senander en rad frågor till
mig. Det gällde dels spörsmålet om när
förhandlingsrättsfrågorna skulle tas
upp, dels en liten randanteckning i anslutning
till diskussionen om pensionsavlösningen
för industritjänstemännen.

Beträffande den första frågan vill jag
säga, att det inte bara är herr Senander
som givit uttryck åt sin oro. Jag har sett
att även en av Stockholms kvällstidningar
i några små ledarstick försökt
driva den meningen, att det föreligger
risk för att jag tänker förfuska det hela
och fördröja förhandlingsrättsfrågans
lösning för statstjänstemännen. Jag finner
det därför angeläget att ganska bestämt
dementera dessa påståenden. Under
den tid jag suttit har det inte funnits
någon som helst strävan att försinka
denna frågas lösning. Jag har
tvärtom i olika avseenden vidtagit åtgärder
för att få fram dessa frågor till
behandling så snabbt som möjligt.

Å andra sidan är det alldeles uppenbart
att denna fråga innehåller några
väsentliga problem, som det tar tid att
lösa. Vi har ju haft i arbete dels förhandlingsrättsutredningen,
dels den utredning
som förre landshövdingen Ekblom
verkställt.

I kritiken av min handläggning har
man sagt, att jag föregående höst skulle
ha gett löftet att omedelbart efter valrörelsen
ta upp dessa spörsmål till behandling
med organisationerna. Det löfte
jag gav vid det tillfället var, att sedan
remisstiden utgått i oktober månad
skulle vi behandla remissvaren inom
departementet. Det är ett betydande antal
instanser som yttrat sig i denna fråga,
och vi måste givetvis plöja igenom
hela mterialet och se vilka synpunkter
som framkommit under remissbehandlingen.
Sedermera har jag i fullt samförstånd
med de fyra huvudorganisationerna
resonerat om behandlingsgången
och om de olika spörsmål vi har att
handlägga. Då var vi överens om att vi
i första hand måste gå igenom de s. k.
A-frågorna, vilka skall redovisas i stats -

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

141

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

verkspropositionen. Därefter skulle vi
ta B- och C-listefrågorna. Jag kan nämna
att B- och C-listefrågorna för närvarande
behandlas inom departementet.

Det är omkring 350 representanter
som undan för undan kommer upp till
departementet och lägger fram sina synpunkter
på de olika tjänsteförteckningsfrågorna.
Eftersom det är samma människor
som skall sitta vid förhandlingsbordet
vid handläggningen av dessa frågor,
har vi ansett det vara rationellt att
göra på detta sätt. När B- och C-listefrågorna
är färdiga, är det huvudorganisationernas
och min gemensamma uppfattning
att vi skall uppta överläggningar
om förhandlingsrättsfrågorna och deras
lösning.

Det föreligger sålunda ingen förhalning
eller någon strävan från min sida
att komma ifrån resonemanget om dessa
frågor. Tvärtom är jag minst lika angelägen
som organisationerna att finna
de former som är erforderliga för att
få en förhandlingsrättsordning på den
statliga sektorn som tillfredsställer berättigade
krav.

Jag hoppas att jag med detta svar
klart och tydligt har givit till känna att
den ryktesspridning som förekommit i
en viss kvällstidning här i Stockholm
som vanligt saknar täckning i verkligheten.

Sedan berörde herr Senander pensionsavlösningen
och sade att jag på ett
statstjänarmöte förutsatt väsentliga försämringar
för statstjänstemännen. Jag
hoppas att jag inte uppfattade herr Senanders
ord fel i det sammanhanget.
Men vad är det som förekommit på detta
avsnitt? Jo, sedan ATP genomfördes har
det mellan Industritjänstemannaförbundet,
Arbetsledareförbundet och Arbetsgivareföreningen
förts förhandlingar
om avlösningen av pensionsfrågan och
om samordningsfrågor i anslutning till
ATP. I den diskussionen har man utgått
ifrån att arbetsgivaren genom införandet
av ATP fått minskade utgifter för
de anställdas pensionering. Från orga -

nisationernas sida har man då drivit
den meningen att arbetsgivarens avgifter
för de anställdas pensionering skulle
ingå i de anställdas löneutrymme. Därvid
har man också diskuterat sig fram
till vissa värden, som skulle överföras
på de anställda i form av löneförbättringar.
Därjämte har man kommit överens
om regler och bestämmelser för
pensionens utgående i framtiden och
de förmåner i anslutning därtill som de
anställda bör tillförsäkras.

Nu hade vi i ett tidigare skede träffat
en uppgörelse för den statliga sektorn
om en ny pensionsordning — benämnd
SPR — och i densamma intagit en del
bestämmelser. Vissa detaljer i uppgörelsen
för den enskilda sektorn har emellertid
verkat bestickande på vissa håll.
Men när man bedömer dessa båda pensionsuppgörelser,
så har jag hävdat och
hävdar alltjämt att man inte kan bryta
loss en detalj ur helheten och säga att
just den detaljen skall vi ha men inte
de andra. Man måste väga hela avtalets
innehåll mot den uppgörelse som statstjänstemännen
har träffat. Och då säger
jag som jag sagt tidigare, att om huvudorganisationerna
blir eniga om att
byta ut sin uppgörelse mot den som industritjänstemännen
träffat — med alla
i den uppgörelsen förekommande detaljer
— så skall jag inte motsätta mig en
diskussion om den frågan.

Herr SENANDER (k) kort genmäle:

Herr talman! Detta var ju nästan som
ett svar på en interpellation, och jag
ber att framföra mitt tack för den utförliga
redogörelse civilministern här
lämnat.

Jag ber också att redan från början få
skilja mig ut från alla misstankar om
att jag skulle ha något samröre med den
kvällstidning som opererat i denna sak.
Jag har inga barn ihop med den tidningen
vare sig i denna fråga eller i någon
annan, det vill jag försäkra.

Vad jag sade i går var att frågan om

142

Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

förhandlingsrätten för statstjänstemannen
är av så oerhörd betydelse att den
måste lösas. Detta ansåg jag nödvändigt
inte minst med tanke på pensionsavlösningen,
vilken har åstadkommit
stark oro bland statstjänstemannen, en
oro som jag också anser berättigad.

Statsrådet Lindholm har här lämnat
en redogörelse för pensionsavlösningsfrågan,
och jag tycker det är mycket bra
att riksdagen får vetskap om vad det
här handlar om.

För min del har jag sett uppställningar
i en folder från Statstjänarkartellen,
som visar att den uppgörelse statstjänstemännens
förhandlare träffat med
statsrådet Lindholm icke är så förmånlig
som man vill göra gällande. Det betyder
att det dröjer en avsevärd tid innan
statstjänarna får den kompensation,
som de enligt denna uppgörelse skulle
vara berättigade till, medan industritjänstemännen,
enligt vad en jämförelse
visat, fått väsentligt större förmåner beträffande
sin pensionsavlösning.

.lag har alltså här inte syftat till annat
än att få ett klarläggande. Dessutom
har jag uttalat en förväntan. Jag vill
fortfarande att man skall ta upp nya förhandlingar,
tv uppgörelsen om pensionsavlösningen
för statstjänarna träffades
innan förhandlingarna med industritjänstemännen
hade slutförts. Att
man tar upp hela denna fråga till omprövning
är viktigt från den synpunkten
att den synnerligen starka opinion,
som nu råder bland statstjänarna, blir
tillfredsställd i ena eller andra avseendet.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Om man nu är personligen
starkt intresserad av att statstjänstemännens
förhandlingsrättsfrågor skall
lösas, därför att man vill att statstjänstemännen
liksom alla andra genom fria
förhandlingar skall träffa uppgörelse
om sina löne- och anställningsvillkor då

bör man väl också överlåta åt dem, som
har fullmakt från statstjänstemännen
att föra deras talan vid förhandlingsbordet,
att svara för de former under
vilka statstjänstemännens pensions- och
andra frågor skall lösas.

Jag kan upplysningsvis meddela, att
efter mycket ingående diskussioner mellan
de fyra huvudorganisationerna kom
man överens om att välja just den linje,
varom vi sedermera träffat uppgörelse
med huvudorganisationerna. Det har
hittills från huvudorganisationernas sida
icke framförts några önskemål om en
förändring, men däremot har det från
huvudorganisationerna, i den mån jag
kunnat följa den debatt som där förts,
framförts synpunkter, som säger mig att
man liksom jag har kommit till det resultatet,
att industritjänstemännens uppgörelse
visserligen totalt sett är en med
hänsyn till deras förhållanden för dem
relativt god uppgörelse, men att det materiella
innehållet i statstjänstemännens
uppgörelse är bättre från statstjänstemännens
synpunkt sett.

Herr SENANDER (k) kort genmäle:

Herr talman! Vad beträffar det sista
statsrådet sade har väl också statstjänstemännen
någonting att säga till
om, och de har väl förmåga att bedöma
huruvida den ena uppgörelsen är bättre
eller sämre än den andra.

Beträffande frågan om förhandlingarna
har ju jag aldrig förutsatt annat än
att denna fråga såväl som frågan om förhandlingsrätt
skall lösas genom förhandlingar.

Men vad jag här har velat efterlysa,
det är hur frågan ligger till och hur
långt man har avancerat med förhandlingsrätten.
Jag anser att riksdagen, som
ändå skall fatta det slutliga avgörandet,
bör ha vetskap om hur det ligger till
med frågan om pensionsavlösningen.
Det är vad jag syftat till med mina frågor
till civilministern.

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

143

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Jag delar helt herr Senanders
uppfattning, att statstjänstemännen
bör ha åtskilligt att säga till
om i denna fråga. Upplysningsvis kan
jag meddela herr Senander, att jag har
varit på några möten, där statstjänstemännen
varit samlade och där vi under
kordiala former diskuterat dessa problem.
Jag kan försäkra herr Senander,
att sedan man fått alla detaljer i problemet
klarlagda har det visats ett mycket
svalt intresse för de synpunkter, som
opponenterna mot uppgörelsen har
framfört.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! De materiella frågorna,
som ju i varje remissdebatt nog så ingående
diskuteras, berör alla, och man
kan med skäl kalla även dem för verkliga
livsfrågor för vårt folk. Vi vet dock,
att mitt uppe i ett till det yttre imponerande
välstånd har vårt folk i dag att
brottas med en rad svårartade folkmoraliska
problem, som nära nog ter sig
olösliga. Dit hör alkoholmissbruk, ungdomsbrottslighet,
skilsmässoproblem,
disciplinsvårigheter i skolan, människoförakt,
som tar sig uttryck i mordhandlingar
på löpande band, sedeslöshet och
sexuell förvildning, där inte ens de små
barnen går säkra.

Jag tror inte att någon kan undgå att
se hur det personligt upplevda ansvaret
för den enskildes och samhällets
bestående välfärd är i avtagande och
hur vårt folk upplever en kris på dessa
områden. Jag är för min del livligt övertygad
om att denna utveckling hänger
intimt samman med att vi avlägsnat oss
från den andliga fond av kristna värden
som vårt folk ägt i århundraden.
Vi skall inte heller glömma att denna
utveckling i icke ringa grad röner inflytande
av de beslut som fattats i vår
lagstiftande församling, i Sveriges riksdag.

Jag har aldrig känt mig hemma bland
dem som surt klankar på ungdomen.
Jag tror att den största delen av vår
svenska ungdom är en rejäl och ärlig
ungdom —- det vore kusligt annars för
resten. Men lika illa far jag av talet om
att den vilsegångna eller kriminella ungdomen
utgör en så liten procent. Det
är ett matematik- och statistiktänkande
som jag finner fruktansvärt. Vilken tröst
ligger det i att, som någon talare sade
i går, brottsligheten bland de äldre
är ändå värre än brottsligheten bland
ungdomen? Håller man fast vid den
siffra, som ibland skymtar i den officiella
statistiken och i den allmänna
debatten, att 3—4 procent av ungdomen
under 18 år gör sig skyldig till brott
av lindrigare eller svårare art, så får
man dock betänka, att bakom dessa siffror
gömmer sig tusentals gränslösa tragedier
för hem och familjer och för de
unga själva. Ingen kan då komma ifrån
frågan om orsakerna. Det är här vi
äldre har det största ansvaret.

Det kan göras oändligt mycket mer
»före», det kan göras oändligt mycket
mer för att i tid förhindra ungdomsbrott
och skapa förutsättningar för ett
vänligare och humanare umgänge människor
emellan. Ingen människa är ju
född som brottsling.

Men det finns sådana som i den heliga
profitens namn bryter ned där
andra söker bygga upp. Kristna och
ideella organisationer aktualiserade
förra året åtgärder som skulle kunna
tänkas bli vidtagna mot osedliga tryckalster.
Som en följd härav hemställde
politiska ungdomsförbund att pressbyrån
och kioskhandlarna skulle avstå
från försäljning av pornografisk litteratur
med klart sadistiska inslag. Den undersökning
som vi verkställt visade
nämligen att antalet lösnummer för pornografiska
skrifter ökat kraftigt, under
det att den hyggliga delen av veckotidskrifterna
visade sjunkande försäljningssiffror.
De genom pressbyrån
distribuerade tidskrifterna hade när -

144

Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

mare bestämt ökat från 1,7 miljoner
1948 till 4,4 miljoner 1959. I vilken utsträckning
denna nutida importerade
eller hemlagade smutslitteratur bidrager
till råhet, sadism och människoförakt
vet vi inte, men att tryckalster och
publikationer och den amerikanska filmens
bottenprodukter är mentalt skadliga
råder det ingen tvekan om. Innehållet
och kvaliteten är verkligen av sådant
slag att det finns anledning att diskutera,
om inte ansvaret för våra barn
kräver ett ingripande av kärvare slag
än som vanligen sker.

Jag har vid skilda tillfällen i denna
kammare givit mitt bifall till allt vad
som göres för att på frivillighetens väg
sanera, men kan nu inte en frivillig censur
åstadkommas och kan inte upplysningskampanjer,
som brännmärker skräpet,
ge tillräcklig och åsyftad effekt, bör
samhället ingripa och sätta stopp för de
allra värsta utgåvorna. Det är en ren
skyddsåtgärd att förhindra att mera
fruktansvärda »oböcker» och magasin
made in USA importeras på den svenska
marknaden. Att så långt möjligt söka
förekomma sådant är den bästa vägen,
men som situationen nu är räcker inte
de åtgärder som vidtagits.

Utlandets uppfattning om vårt land
på det område jag här för på tal är
inte synnerligen hög. En skribent i
Svensk skoltidning berättar om ett sammanträffande
med ett par utländska turister
som hade portföljen full av nyinköpt
snusklitteratur. De uttalade sin
gränslösa förvåning över att man skyltade
med dylika alster i del centrala
Stockholm — ett halvt dussin affärer
på samma gata — och de dolde inte att
de tänkte använda materialet för att i
sitt hemland »illustrera det sedliga tillståndet
i Sverige». Ohållbarheten i detta
resonemang behöver jag inte diskutera,
men saken är djupt olustig.

En framstående författare i Röster i
radio-TV skriver: »Vad är det för suggestioner
och påverkningar som en ordinär
svensk skol- eller arbetarpojke är

utsatt för? Det är lätt att säga: våldsromantiken
i filmer, dålig litteratur och
serier, naknast möjliga sexualromantik,
cyniskt oförblommerad gangster- och
brottslingsromantik. I en försvarslös
ung hjärna tränger dag efter dag, jag
höll på att säga i kiosk efter kiosk, in
starkt suggestiva bilder av brutalitet,
brottslighet, opersonlig sexualitet utan
varje spår av ansvar.» Vill någon påstå
att dylikt ingenting betyder för livsföring
och beteendemönster är vederbörande
nog bra främmande för verkligheten.
För unga människor blir det lästa
ofta en realitet och en påverkan som
kan bli starkare än verklighetens. Den
tyske filosofiske författaren Herder
skrev en gång: »En bok har ofta format
eller förstört ett helt människoliv.»

Ansvarslösheten hos utgivarna av den
pornografiska tidskriftsfloran tycks ha
en motsvarighet även hos vissa filmproducenter.
Nog blir man häpen när
man i en stockholmstidning läser följande
öppna bekännelse — det enda
försonande är just att det är en öppen
bekännelse: »Vi hade en ganska slätstruken
film. Den var rent av dålig.
Men den måste ju säljas. Bild av kille
som slagit en annan och stod med blodiga,
hängande händer över sitt offer
— det var den enda scenen med något
sting i. Där hade vi det. Den bilden
byggde vi en fin affisch på och så
satte vi namnet ''De blodiga händerna’.
Och filmen spelade faktiskt in en skaplig
slant. — Eller den här filmen, som
gick väldigt dåligt. Vi gjorde en ny affisch,
ändrade namnet till ''Den laglöses
stad’ och använde den här bilden av
en kille som just skjutit ner sin antagonist.
Bilden var visserligen inte ur
samma film, men det spelade ingen
roll.»

Här erkänner man Öppet att det går
att sälja usel vara med falsk reklam.
Det är ett ännu outforskat område i vad
mån influensen från bottenfilmerna och
från vålds-, sadist- och snusktidningarna
påverkar till brott, men en hel del

Nr 3

145

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

vet vi. Vid ett förhör med två ynglingar
(16 och 18 år), som gjort en kupp i en
juvelerarbutik, framkom följande. Ynglingarna
förklarade motivet till sitt
brott så här: »Det är gangsterfilmer
som man ser och deckare som man läser
som satt griller i en. Det är minsann
inte bara vi som tagit intryck av
gangsterfilmer och deckare. Det vet vi
många andra grabbar som gjort i den
del av Stockholm där vi bor. Det finns
flera som funderar över hur man skall
begå det perfekta brottet.»

Jag vill inte tillmäta dylika vittnesmål
alltför stor betydelse. De kan vara
förestavade av en önskan att försöka
ljuga sig bort från ansvaret, men de
kan också vara klar sanning.

När vi här i riksdagen har diskuterat
hithörande ting har man ideligen hänvisat
till den bestämmelse som föreslås
i den nya brottsbalken — som väl kommer
att föreläggas riksdagen nästa år
— och som stadgar straff för den som
till barn och ungdom sprider skrift
som kan verka förråande eller eljest
medföra allvarlig fara för de ungas sedliga
fostran. Man skall kunna ingripa
mot skrift som verkar förråande t. ex.
genom rashetsande propaganda eller genom
skildringar av våldsgärningar. Detta
har uppfattats både inom riksdagen
och av allmänheten som en god väg
till lösning av problemen. Detta, herr
talman, är optimism i överkant, och det
är rent av felaktigt. Jag har förut i en
debatt i denna kammare refererat det
utlåtande som första lagutskottet gav i
riksdagen 1956 i följande passus:
»Straffstadgandet skulle för tillämpning
förutsätta att spridningen på visst sätt
kunde sägas avse just barn och ungdom
och skulle därför ej träffa distributionen
av de tryckalster som det här
är fråga om, vilkas spridning väl regelmässigt
sker genom den allmänna
handeln med böcker och tidningar.»

Vad kommer att ske genom det nya
tillägget i brottsbalken? Jo, det att man
kan bättre komma till rätta med t. ex.

smygförsäljning inom skolans begränsade
område; vi får förbud och straff
för direktriklad försäljning till barn
och ungdom, men det innebär att alltfort
kan samma ungdom i en kiosk
utanför skolans port fritt köpa alltihop.
Herr talman, jag fruktar att det
ständigt omreklamerade tillägget i
strafflagen hos den i saken engagerade
allmänheten till sist kommer att utlösa
inte så litet av löje. Jag tror att samhället
måste se på denna sak än allvarligare,
så att åtminstone film, kriminalmagasin,
deckar-, vålds- och sadistlitteratur,
som kan sägas vara mer eller
mindre direkt brottsinspirerande och
brottsinstruktiv, blir föremål för kraftigare
ingripande.

Jag har så småningom, herr talman,
kommit till den uppfattningen att de
företeelser, som aktualiserats både inom
och utom riksdagen, visar att vi måste
få till stånd en mera allmän och omfattande
utredning av denna fråga. Vad vi
har diskuterat här i riksdagen kan sammanfattas
så här:

komplettering av brottsbalken i enlighet
med 1949 års tryckfrihetsförordning; särbehandling

av tillägget i brottsbalken; tillsättande

av ett pedagogiskt råd eller
en seriejury;

sanering genom pressens rådgivande
nämnd och Svenska pressbyråns krav
att gällande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen
mera konsekvent iakttages,
vilket bör leda till ett större antal
ingripanden, ej endast mot de s. k.
pornografiska tidskrifterna.

Vi har varit inne på frågan om ett
mera snabbt verkande konfiskationsförfarande
och förslag om ökade positiva
åtgärder, t. ex. genom folkbildningsrörelserna
och skolöverstyrelsen m. fl.,
ävensom frågan om stöd åt värdefulla
barntidningar och åtgärder för att få
fram goda serier av svenska tecknare.
Vi har diskuterat hur pressen skall animeras
till att i större utsträckning hjäl -

10 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 3

146 Nr 3

Onsdagen den
Vid remiss av statsverkspropositionen m.

pa till i kampen för goda böcker och
mot den mindervärdiga litteraturen. Vi
har också diskuterat importbegränsning
för icke önskvärda tryckalster, eventuellt
genom tullar och andra restriktiva
åtgärder. En del av dessa förslag har i
någon mån realiserats, och det är vi
tacksamma för.

Vid diskussion i pressen har också
framkommit förslag om förbud mot
skyltning med pornografiska tryckalster.
Senast har tidningen Fönstret föreslagit
att de olika slagen av smutslitteratur
skulle beläggas med konsumtionsskatt
i likhet med vad som sker för
sprit och tobak. Det har för övrigt ryktats
att motion kommer att föreläggas
riksdagen just i det ärendet.

Herr talman! Jag tror att en allsidig
utredning angående åtgärder i syfte att
skydda barn och ungdom inte minst
mot osunda, förråande och moralupplösande
skrifter är i hög grad sakligt
motiverad.

Herr andre vice talmannen von SETH
(h):

Herr talman! Under remissdebattens
andra dag brukar man ju ägna sig åt
specialsaker. Då jag under många år i
min allmänna verksamhet sysslat med
vägar och alltjämt gör det ber jag att
på några punkter få skärskåda den sjätte
huvudtiteln.

1959 års riksdag godtog den s. k. Vågplan
för Sverige, dock med ett års försening.
Men när sjätte huvudtiteln i år
delades ut och man fick tillfälle att studera
den, så fann man att anslaget har
minskats och detta i så hög grad att
man säkerligen redan från början måste
konstatera att det inte är möjligt att
följa den av riksdagen godtagna vägplanen
och det tidsprogram som lagts
upp för denna. Visserligen har underhållsbidraget
ökat från 365 till 375 miljoner
kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hade dock även om den största
sparsamhet iakttogs inte ansett sig ltun -

25 januari 1961

na äska en lägre siffra än 415 miljoner
kronor. Går vi till byggandet av vägar
finner vi att styrelsen ansett behovet
vara 480 miljoner kronor, men departementschefen
har ändrat beloppet
till 380.

Vad har hänt sedan vägplanen konstruerades
och godtogs 1959? Det har
hänt ganska mycket på vågfronten. Bilbeståndet
har ökat i sådan omfattning
att man inte ens i sina mest optimistiska
stunder hade kunnat tänka sig något dylikt.
För 10 år sedan hade var 25:e
svensk bil. Nu har var 6:e svensk bil.
Detta är 1959 års siffra. Jag skulle tro
att vi i dag är på väg mot att var 5:e
svensk är bilinnehavare. Därigenom har
den totala biltrafiken ökat mer än fyra
gånger jämfört med 1950 års trafik.

Det allmänna vägnätet växer för varje
år. Det är i dag ungefär 94 000 km.
Riksvägnätet skall enligt de bestämmelser
som införts ökas med inte mindre
än 9 000 km. En utredning har visat
att om riksvägarna skall kunna bära
den allt tyngre trafiken, såsom skogskörslor
och andra för näringslivet nödvändiga
och nyttiga transporter, så
behöver en mycket stor del av riksvägarna
inte bara upprustas utan byggas
om. Under den tid då vägplanen skall
genomföras har det uppskattats att inte
mindre än 10 000 km av riksvägarna behöver
byggas om eller upprustas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
i sina petita mycket noggrant motiverat
sina förslag. Från de synpunkter jag företräder
kan man tycka att dessa förslag
i största möjliga utsträckning bör tillmötesgås.
Vad har då hänt som gjort
att sjätte huvudtiteln inte har fått den
behandling som man hade haft anledning
önska? Denna sjätte huvudtitel,
herr talman, innebär i verkligheten en
stoppsignal för den takt som riksdagen
hade tänkt sig för upprustningen av
vårt vägväsende. Just som denna upprustning
har påbörjats kommer alltså
denna stoppsignal.

Det har ju sagts från denna talarstol

Nr 3

147

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

många gånger att vi i samhället har
olika sektorer att tillgodose — bostadsbyggande,
skolor, sjukhus etc. Finansministern
har naturligtvis att hålla efter
sina departementschefer så att inte någon
sektor blir överbetonad. Men jag
skulle vilja fråga inte minst finansministern,
varför just vägväsendet skall
utsättas för verkningarna av att man
anlägger finans- och konjunkturpolitiska
synpunkter på budgeten. Jag är
ganska säker på att det kan straffa sig
om vägväsendet ensidigt blir drabbat
av dessa synpunkter.

I fråga om vägunderhållet säger visserligen
kommunikationsministern:

»Enligt min mening synes möjligheter
föreligga till ytterligare besparingar
inom vägunderhållet genom ökad användning
av moderna maskiner.» Kommunikationsministern
har visserligen
höjt det under väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond upptagna anslaget
Motorfordon och vägmaskiner m. m.
med 2 miljoner kronor för innevarande
budgetår och föreslår för nästa budgetår
en ytterligare höjning med 3 miljoner
kronor. Men man kan fråga sig om
detta är tillräckligt med de större krav
på underhållet som för varje år ställs
ur trafiksäkerhetssynpunkt — jag upprepar
orden ur trafiksäkerhetssynpunkt
— och med den ökade biltätheten, den
ökade trafiken, det ökade slitaget på
vägarna etc. Det är alltför optimistiskt
att tro att det blir möjligt att rationalisera
vägunderhållet till den grad att
man inte skall behöva öka anslaget till
det med mer än 10 miljoner kronor i
förhållande till innevarande budgetår.

Men byggandet av vägar är dock det
väsentliga. Man kan inte nog ofta understryka
att nya välplanerade vägar är
trafiksäkra vägar!

Kommunikationsministern har mycket
starkt engagerat sig i det pågående
arbetet för trafiksäkerhetens främjande.
Trafiksäkerhetsarbetet kan bedrivas i
form av propaganda, trafikövervakning
med fordonskontroll o. s. v. Kommuni -

kationsministern har ju — det vågar
man nog säga utan att göra sig skyldig
till överord — i mycket stor utsträckning
fått svenska folkets välsignelse för
sitt beslut att införa hastighetsbegränsning
till 80 km under nära tre veckors
tid i samband med den senaste helgen.
Om kommunikationsministern hade varit
inne i kammaren skulle jag emellertid
ha understrukit för honom, att det
effektivaste medlet att uppnå större trafiksäkerhet
är att sätta våra vägar och
gator i sådant skick att man eliminerar
de olycksskapande faktorer som icke
välskötta och krokiga vägar utgör i den
alltmer ökande trafiken.

Hela den svenska allmänheten är beroende
av våra vägar. Även om inte mer
än var femte svensk är bilägare, är ändå
praktiskt taget alla medborgare bilpassagerare,
och vi har kommit i det
läget att trafikolyckorna har blivit den
stora folkdöden i Sverige. Det dödas i
medeltal cirka ettusen människor om
året. De svåra olyckorna är många, och
den värdeförstöring som sker kan mätas
i flera tiotal miljoner kronor. Att så.
många människor dödas i trafiken och
att ännu fler blir lemlästade för hela sin
framtid innebär en folkförstöring som
vi måste försöka sätta stopp för.

Herr talman! Jag har i mitt anförande,
som jag vill göra så kort som möjligt,
betonat att det ur trafiksäkerhetssynpunkt
är i hög grad angeläget att
väganslaget under sjätte huvudtiteln
blir bättre tillgodosett. Jag är visserligen
fullt på det klara med att man inte
får tillgodose den ena faktorn på en
annans bekostnad, men riksdagen är
dock enig om att 1959 års vågplan skall
hållas. Jag vill uttrycka den förhoppningen,
att riksdagen vid behandlingen
av sjätte huvudtiteln ser till att landets
vägfolk, d. v. s. väg- och vattenbyggnadsverket,
vägförvaltningarna och alla
andra som handhar byggandet och underhållet
av vägar, får de anslag som
behövs för att inte minst säkerhetskravet
skall kunna tillgodoses.

148 Nr 3

Onsdagen den

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Riksbanksfullmäktiges
beslut att enhälligt och utan motivering
avslå den kommunistiska riksdagsgruppens
framställning om en sänkning av
riksbankens diskonto skedde enligt
Stockliolms-Tidningens referat under
fullständig tystnad. För knappt ett år
sedan hade riksbanksfullmäktige sig
samma fråga förelagd. Det var då en
kommunistisk motion med samma krav
som riksbanksfullmäktige hade att uttala
sig om. Enligt uppgifter skedde det
även då utan invändningar, men strax
efteråt lät herr Rubbestad meddela att
han blivit överrumplad och att hans
mening varit att yrka bifall till motionen.
Någon sådan reservation föreligger
inte denna gång. Detta kan väl bara
tolkas så, att regeringspartiet tillsammans
med de borgerliga partierna slutit
borgfred rörande högräntepolitiken.
Någon skillnad i betraktelsesätt när det
gäller högräntepolitiken är inte att finna.
Centerpartiet, som mycket energiskt
och i nära nog alla sammanhang framställt
sig som lågräntans speciella parti,
svek sina tidigare utfästelser. Det synes
som om lågräntepolitiken numera alltid
är en opassande fråga för herr Hedlund
och hans parti.

När frågan förelåg i riksdagen förklarade
herr Eliasson i Sundborn, att beslut
i räntefrågor inte kan fattas av
riksdagen. Nu fanns det möjligheter för
centerpartiets representanter i riksbanksfullmäktige
att verkligen göra en
insats, men även då svek de sina löften.
Kvar står nu, att det enda parti i
riksdagen, som vidhåller kravet på räntesänkning
och som företräder hyresgäströrelsens
krav på sänkt ränta, är
det kommunistiska partiet.

Jag noterar inte detta med någon särskild
glädje eller tillfredsställelse. Det
är djupt beklagligt att inte kommunisterna
och regeringspartiet kan enas
kring ansträngningarna att sänka räntorna
och planera för en återgång till
lågräntepolitik. Det är desto mera be -

25 januari 1961

Olagligt som jag vet att det i denna kammare
finns många socialdemokrater
med ledande poster inom hyresgäströrelsen,
som mycket energiskt i sina hyresgästföreningar
medverkat till skapandet
av en opinion för räntesänkning.
Att det finns ännu flera socialdemokrater
utanför detta hus och många, om uttrycket
tillätes, folkpartistiska småföretagare
och centerpartistiska småjordbrukare
som stöder kravet om räntesänkning
är obestridligt.

Vårt svar på riksbanksfullmäktiges
eniga uppslutning kring högräntepoliliken
kunde därför bara bli ett, nämligen
att på nytt motionera, på nytt kräva
räntesänkning och fortsätta vårt arbete
att stärka opinionen för detta rättvisa
krav.

Det är ännu tid, åtminstone för herr
Hedlund och hans parti, att ompröva
sin ställning, att reparera sitt alltmer
skamfilade anseende i denna fråga.
Några större förhoppningar gör jag mig
inte på den punkten. Herr Hedlunds deklaration,
att man skall sänka räntan
när läget så medger, ger ju inte intryck
av att herr Hedlund tänker kämpa för
räntesänkning utan att han överlämnar
frågan till regeringen.

Erfarenheterna efter diskontohöjningen
i januari månad 1960 bekräftar riktigheten
av att en diskontohöjning med
''h procent icke kunde spela den roll
man ville tillmäta den, nämligen att diskontohöjningen
skulle verka investeringsreglerande
och dämpa investeringslusten.
Vi sade redan i den debatten,
att förhoppningarna och tron på
goda vinstmarginaler var starkare än
den återhållsamhet som Va procents diskontohöjning
antogs skulle kunna framskapa.
Därtill kommer det faktum att
om regering och riksbanksfullmäktige
önskar dämpa investeringarna och styra
kreditmarknaden, så är detta fullt
möjligt utan att höja ränteläget.

En räntehöjning drabbar mycket
orättvist. Den drabbar de svagt räntabla
företagen hårdast. Den drabbar hyres -

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

149

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

gäster, egnahemsägare och bostadsrättsinnehavare
mycket kraftigt. Sålunda
anses det att 1 procents ränteökning
under vissa givna förhållanden
är detsamma som 12—14 procents hyresstegring.
Även den minsta diskontohöjning
driver upp det allmänna ränteläget,
verkar kostnadsfördyrande och
drabbar därför också barnfamiljer och
alla små inkomsttagare.

Jag fann i Arbetarbladet för i går ett
reportage från Gävle. I reportaget ställes
frågan: »Kan en familj på fyra personer
leva på en inkomst av 885 kr. i
månaden, varav 270 kr. går åt till hyra
för lägenhet?» Frågan besvaras i reportaget
sålunda: »Tack vare att vi
hade ett sparkapital från min ungkarlstid
kunde vi betala insatsen för lägenheten
med 3 991 kronor, men det betyder
också att vi nu är fullkomligt barskrapade
på extrapengar. Vi försökte
komma över en omodern lägenhet för
billigare hyra, men det visade sig omöjligt.
Men redan nu efter så pass kort
tid sedan vi flyttade in här i Stigslund
har penningbekymren givit sig till
känna.»

I Arbetarbladets reportage heter det
vidare, att biobesök är oöverkomligt för
familjen. »Ett besök hos hårfrisörskan
eller en biokväll för makarna tillhör den
lyx de får avstå från.» »Bland det svåraste
av allt när penningbekymren hopar
sig är att man har så nära till retlighet
och missförstånd mot varandra,
säger Elf Södergren. Bagatellartade händelser
får enorm betydelse, och när
matpengarna tryter är de härda orden
snabbt framme.»

Herr talman! Detta exempel från levande
livet ger på sitt sätt en blixtbild
av hur inte bara familjen Södergren i
Gävle, lågavlönad kommunalanställd,
har det. Vi har hundratusentals familjer
i Sverige, som lever under samma
betingelser.

Vad jag här fäster mig vid är insatsen
på 3 991 kr. och månadshyran för lägenheten
på 270 kr. Med det bostadsbidrag,

som kan utgå i detta fall — 50 kr. i månaden
— har herr Södergren en månadshyra
på 220 kr. En räntesänkning
för denna familj skulle innebära en
mycket kraftig hyrcssänkning.

Utvecklingen i vårt land har nu gått
dithän, att industrikapitalet och bankkapitalet
sammanflätats till vad man
kallar ett finanskapital. Oftast återfinns
samma personer i såväl industriföretagen
som i vissa banker. Bergslaget och
Enskilda Banken är det väl svårt att
skilja åt när det gäller ägarna; det är
samma ägare. Så förhåller det sig också
med Korsnäsbolaget och Skandinaviska
Banken. Denna sammanflätning avbankoch
industrikapital får till verkan, att
storföretagen vid krediternas slutomlopp
har fått sina krediter till en genomsnittligt
lägre ränta än vad som
gäller övriga låntagare på motsvarande
lånemarknad. Dessa förmåner blir
ännu mera utpräglade sedan ATP-fonderna
kommit till. Återlåningsrätten till
50 procent på inbetalda arbetsgivaravgifter,
kreditinrättningarnas rätt att hos
fondstyrelserna låna motsvarande kapital
till en ränta, som med endast V2 procent
överstiger den i marknaden gällande
inlåningsräntan, leder till att storföretagen
kommer i en ytterligare prioriterad
ställning på kreditmarknaden.

Det förhållandet, att en räntehöjning
på bankmedel verkar till fördel för kapitalinkomster
och till nackdel för arbetsinkomster,
understryker ytterligare
hurusom högräntepolitiken blir reaktionär
och ensidigt drabbar de ekonomiskt
svagaste i samhället. Det är alltså denna
politik, som knäsatts i riksbanksfullmäktige
under ledning av en socialdemokratisk
riksbankschef och i skön
förening med samtliga borgerliga partier.
Jag är, herr talman, verkligt angelägen
om att understryka, att kommunisterna
inte har något medansvar
i den nu förda räntepolitiken.

Högräntepolitiken — som den förs nu
— leder, som jag tidigare har sagt, till
avsevärda bostadsfördyringar. Strävan -

150 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

dena att bygga billigare bostäder kan
inte nå framgång med mindre än att
fastighetskrediterna, utöver en starkt
prioriterad ställning på kreditmarknaden,
måste erhållas till avsevärt lägre
ränta. En sådan förmånsställning för
fastighetskrediter kan erhållas genom
en lagstiftning, som fastställer att banker
och kreditinrättningar skall avstå
procentuellt lika delar av den långa kapitalmarknadens
resurser till i första
hand de statliga, kommunala och allmänägda
bostadsbyggnadsföretagen.

Talet att detta inte skulle vara möjligt,
att kapitalet söker sig till de områden
där den största utdelningen är att
förvänta, kan icke godtagas. Utgångsläget
för här angivna åtgärder måste
vara, att rätten till en god bostad tillhör
de elementära medborgarrättigheterna.
Hundratusentals medborgare i
vårt land är fråntagna denna medborgarrätt.
Ett sådant onaturligt förhållande
måste snabbt lösas. De kapitalresurser
som finns i landet utgör frukten av
det arbetande folkets produktiva arbetsinsatser.
Kapitalet tillhör de breda folkmassorna,
och deras rätt att förfoga
över sitt eget arbetes resultat kan enligt
min mening inte förnekas.

Avgörande är att pressa ned byggnadskostnaderna.
Nuvarande bostadspolitik
kräver en råd statliga ingripanden
för att över huvud taget möjliggöra för
barnfamiljer och små inkomsttagare att
erhålla bostad. Generella bostadssubventioner,
som regeringen för övrigt nu
håller på att avskaffa, de s. k. ränteeftergifterna,
vilka för nästa budgetår
kommer att kosta 260 miljoner kronor,
utgör ju bara en bekräftelse på att byggnadskostnaderna
är för höga. Samtidigt
verkar dessa åtgärder konserverande
av en politik som icke förmår att radikalt
sänka byggnadskostnaderna.

Alltför mycket talas det i dag om liur
nödvändigt det är att höja hyrorna,
amortera och förränta tidigare amorteringsfria
och räntefria lån, medan det
alltför litet talas om hur man skall kun -

na sänka byggnadskostnaderna. Bostadssubventioner
och ränteeftergifter måste
behållas och i vissa fall utvidgas för att
möjliggöra för barnfamiljer och mindre
inkomsttagare att bebo den nuvarande
bostadsbebyggelsen. Men samtidigt måste
det enligt vår mening vidtagas åtgärder
som leder till att det nyare bostadsbeståndet
kan byggas till priser och med
hyror som är överkomliga för vanliga
inkomsttagare.

Det måste vara något fel när man
tvingas tillsätta en utredning gällande
sparstimulerande åtgärder, där 7 man i
två år försöker fundera ut hur de bostadssökande
skall få råd att bo i de
bostäder som byggs. Om dessa 7 män,
säkerligen mycket duktiga män, hade
fått i uppdrag att söka fundera ut hur
man skall bygga billigare bostäder, så
hade det varit något bevänt med det
hela.

Vi för vår del kan inte finna någon
annan utväg än att räntan för fastighetskrediterna
måste sänkas. En kraftig
räntesänkning parad med ett ökat
samhälleligt inflytande över byggnadsmaterialproduktionen
och en sänkning
av byggnadsmaterialpriserna är en framkomlig
väg. En skärpning av expropriationslagen
och kraftåtgärder mot spekulation
i tomtmark leder också till en
sänkning av byggnadskostnaderna.

Nya vägar måste prövas, djärvare tag
måste till, om det skall vara möjligt att
lösa bostadsbristen och trångboddheten.
Bostadsbristen kan bara byggas
bort. Det är den enda lösning vi kan
ansluta oss till. Vi kan sålunda inte godtaga
en bostadsbyggnadspolitik som leder
till att bostadsefterfrågan minskar
eller kanske rent av upphör av den anledningen
att folk med vanliga inkomster
inte har råd att efterfråga de nya
lägenheterna. Dit har vi nämligen nu
snart kommit. När årskostnaderna för
ett eget hem belöper sig till omkring
4 000 kronor per år, när bostadsrättslägenheterna
kostar mellan 5 000—12 000
kronor i insatser och hyrorna belöper

Nr 3

151

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss ar statsverkspropositionen m. m.

sig till 275 kronor per månad för ett
rum och kök, ja, då har vi verkligen
anledning kräva en ny och bättre bostadspolitik.

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Mitt inlägg i den här
remissdebatten har jag tänkt att ägna åt
ett ämne som ligger mig mycket varmt
om hjärtat, nämligen rättssäkerheten
för den enskilde medborgaren. Jag vill
inte alls påstå att vår socialdemokratiska
regering skulle vara ointresserad av
detta problem, men den maktkamp som
ständigt pågår mellan staten och den
enskilde i ett socialistiskt styrt samhälle
innebär helt naturligt vissa risker för
att den enskildes intressen kan bli åsidosatta.
Staten utökar hela tiden sin
makt på bekostnad av den enskildes frihet
och samtidigt skall staten se till att
den enskilde bibehålies vid sina demokratiska
rättigheter och åtnjuter rättstrygghet
i såväl ekonomiska som andra
avseenden. Denna dubbla roll för statsmakten
gör att det krävs särskilda rättsgarantier
för den enskilde. Enligt min
uppfattning måste det vara en av oppositionens
viktigaste uppgifter att vaka
över att sådana rättsgarantier finns i
erforderlig utsträckning.

Den utbyggnad av förvaltningsapparaten
som skett under senare år och som
alltjämt pågår gör att man inte kan underlåta
att fråga sig, om förvaltningen
tillgodoser kraven på effektivitet och
dessutom den enskilde medborgarens
krav på rättssäkerhet. Jag skall till en
början fästa uppmärksamheten hos kammarens
ledamöter på ett förhållande
som glädjande nog har påtalats av JO i
hans senaste ämbetsberättelse. I allmänhet
förhåller det sig så att förvaltningsmyndigheternas
beslut till skillnad från
domstolarnas endast i mycket begränsad
utsträckning anger de skäl på vilka
besluten grundas. Man kan lätt tänka
sig, vilken oro och misstänksamhet det
kan uppväcka hos den enskilde, om
han får del av ett beslut från en myn -

dighet, där han kanske åläggs vittgående
förpliktelser och det inte ens framgår
av beslutet, på vilken grund eller
varför han åläggs förpliktelserna i fråga.
JO anser att detta förhållande är en
betänklig brist ur rättssäkerhetssynpunkt
och dessutom i hög grad ägnat
att försvåra en effektiv kontroll av förvaltningsapparaten.
JO har därför i
skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagit att
en allmän regel skall införas med principiell
skyldighet för förvaltningsmyndigheterna
att i sina beslut ange de skäl
på vilka besluten grundas.

Herr talman! Jag har velat fästa uppmärksamheten
på detta initiativ från
JO, därför att jag anser att den av honom
föreslagna förändringen är ett ytterst
viktigt steg i riktning mot ett fullgott
administrativt rättsskydd.

En annan sida av samma problem är
möjligheten för den enskilde att hos
domstol begära prövning av rättsenligheten
i olika administrativa avgöranden.
I en del fall sker en sådan prövning
i regeringsrätten, men i åtskilliga
fall saknas möjlighet till domstolsmässig
överprövning av besluten. I de flesta
andra kulturländer finns möjlighet
till en sådan överprövning, bl. a. i våra
nordiska grannländer. För att i vårt
land genomföra en generell möjlighet
till domstolsmässig prövning av förvaltningsbeslut
fordras åtskilliga reformer
grundade på noggranna och ingående
överväganden. Alla är väl rent
principiellt ense om att kraven på rättssäkerhet
bör tillgodoses i största möjliga
utsträckning, men meningarna har
varit delade om sättet för att tillgodose
dessa. Från regeringshåll har man under
tidigare år motsatt sig en utredning
i hithörande frågor, men det är min
förhoppning, att man nu i år — under
denna samförståndets riksdag — skall
kunna enas om att begära de utredningar
som behövs för att på bästa sätt trygga
de enskilda medborgarnas möjligheter
att få förvaltningsavgörandena prövade
i domstolsmässig ordning.

152 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961
m.

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Herr talman! Det finns ytterligare ett
spörsmål — även det en rättvisefråga
— som jag vill beröra i dagens debatt.
Det gäller frågan om full jämställdhet
för kvinnor i det svenska samhället.
Från folkpartihåll har vid många tillfällen
tidigare framlagts förslag om
ökad rättvisa åt kvinnorna i olika avseenden
och en del har redan lett till
avsedda förbättringar. Det återstår dock
ännu åtskilligt, innan man kan tala om
att full likställighet är uppnådd. Man
kan tycka att det borde vara självklart
att alla människor, oavsett om det är
män eller kvinnor, borde ha samma lön
för samma arbete eller arbete av samma
värde. Så är det emellertid inte,
utan i fråga om många likartade arbetsuppgifter
med samma ansvar och samma
krav på utbildning gäller helt olika
lönesättning för män och kvinnor.
Bland annat gäller detta i fråga om
kvinnliga och manliga statstjänstemän.
Principen om lika lön är långt ifrån
genomförd i vårt land. Tvärtom har
löneklyftan mellan män och kvinnor
ökat på den privata arbetsmarknaden
under perioden 1952—1958. Enligt LO
var kvinnornas genomsnittliga timförtjänster
inom industrien 1958 70,2 procent
av männens mot 70,6 procent 1952.

I det senaste centrala avtalet mellan
LO och SAF våren 1960 avseende den
privata arbetsmarknaden överenskoms
dock, att det under en övergångsperiod
av fem år skulle ske en sådan ändring
av avtalen, att beteckningarna män och
kvinnor ersättes med ensartade gruppbeteckningar.
Detta är helt säkert ett
mycket betydelsefullt steg mot likalönsprincipens
genomförande. Inom statsförvaltningen
tillämpas s. k. bottenlönegrad,
för kvinnorna A 3 och för männen
A 7. Mer än hälften av kvinnorna i
statsförvaltningen befinner sig under
7:e lönegraden mot endast 5 procent av
männen.

När nu på den privata sektorn av arbetsmarknaden
tagits ett så betydelsefullt
steg i riktning mot likalönsprinci -

pens förverkligande, framstår det som
angeläget att även inom statsförvaltningen
undanröja den orättvisa mot
kvinnorna som sker genom att de tjänster,
som nästan uteslutande är besatta
med kvinnor, befinner sig under den
manliga bottenlönegraden.

Det är självklart att ett genomförande
av likalönsprincipen inom statsförvaltningen
kommer att kosta åtskilligt.
Men det kan ske successivt, och till
grund för en rättvisare lönesättning
bör ligga en så långt möjligt objektiv
värdering av arbetsuppgifterna med
hänsyn till deras krav i fråga om utbildning,
praktisk erfarenhet, ansvar,
arbetsförhållanden etc. Man får inte
heller glömma att ta hänsyn till de
skillnader i pensionsålder som eventuellt
fortfarande finns.

Med hänsyn till önskvärdheten av att
likalönsprincipen genomföres successivt
i statsförvaltningen bör det snarast
utarbetas en plan för övergången, och
i samband därmed bör ske en beräkning
av kostnaderna och hur de skall
fördelas på de olika år som man räknar
med för övergången.

Frän vårt håll har vid tidigare riksdagar
yrkats, att riksdagen måtte uttala
sig för att Sverige ratificerar Internationella
arbetsorganisationens konvention
om lika lön för män och kvinnor
för arbete av lika värde. Riksdagen
har emellertid icke ansett sig kunna biträda
yrkandet om ratificering. Skälen
som åberopats häremot har i huvudsak
varit att en ratificering av konventionen
förmodligen inte skulle påskynda
likalönsprincipens förverkligande. En
ratificering skulle, säger man vidare,
innebära ett avsteg från principen om
arbetsmarknadsparternas förhandlingsfrihet,
och ett antagande av konventionen
är därför möjligt först när vi uppfyller
dess förpliktelser.

32 länder har nu emellertid ratificerat
denna konvention. Bland dessa kan
nämnas Frankrike, Västtyskland, Italien,
Österrike samt våra nordiska

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 153

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

grannländer Norge och Danmark.
Frankrike kan sägas ha kommit längst
i fråga om genomförande av likalönsprincipen.
Enligt en FN-rapport var år
1954 de franska kvinnolönerna inom
industrien ca 87 procent av männens.
Även Västtyskland har gjort stora framsteg
i utjämnandet av löneskillnader
mellan män och kvinnor. Då det gäller
en ratificering av den här konventionen
måste man ha i åtanke att konventionen
inte kräver ett omedelbart genomförande
av likalönsprincipen. Det
stadgas endast att en medlemsstat skall
»på sätt som är förenligt med gällande
ordning för fastställande av lönesatser
främja och i den mån sagda ordning
medgiver trygga tillämpningen av principen».
Det förefaller som om det avtal
som slöts våren 1960 mellan LO och
SAF skulle vara helt i linje med konventionens
anda, och det borde också
kunna tjäna som förebild, då det gäller
att på det statliga området genomföra
likalönen. Det tidigare anförda
skälet att en ratificering av konventionen
skulle innebära ett ingrepp i avtalsfriheten
på arbetsmarknaden förefaller
inte längre att kunna åberopas. Folkpartiet
har även i år väckt en motion
i kvinnofrågan därvid bl. a. kräves en
ratificering av likalönskonventionen.
Vi har också på nytt begärt en ekonomisk
värdering av hushållsarbetet för
olika familjetyper. Det är viktigt ur
många synpunkter att få en riktig bedömning
av hur mycket husmoderns
arbete är värt i pengar. Efter en sådan
värdering blir det mycket lättare att på
ett rättvist sätt avväga sjukersättning,
pensioner och underhållsbidrag. Man
får dessutom ett underlag för beräkning
av rättvisa deklarationsavdrag för
de förvärvsarbetande kvinnornas kostnader
för skötseln av hemmet.

Som väntat har vi från folkpartiet i
år också kommit tillbaka till sambeskattningsfrågan.
Visserligen beslöt
förra årets riksdag att höja förvärvsavdraget
från maximalt 1 000 kronor

till 2 000 kronor, men därmed är sambeskattningsproblemet
ju fortfarande
ett gott stycke från sin lösning. Vi har
därför i år krävt en höjning av förvärvsavdraget
till högst 3 000 kronor
och omkonstruktion av avdraget så att
det bättre överensstämmer med de
verkliga merkostnaderna för förvärvsarbetande
gifta kvinnor och särskilt
med tanke på att kvinnor som har lägre
inkomster kan ha lika stora kostnader
för hemmets skötsel som kvinnor med
högre inkomster. Kostnadsmässigt är
det inte någon så stor reform. Den
största posten, höjning av förvärvsavdraget
till 3 000 kronor, beräknas till
6 miljoner kronor. Men det är framför
allt en rättvisefråga — det är rimligt
att det vid beskattningen tas hänsyn
till de merkostnader, som familjer med
barn har, där båda makarna yrkesarbetar,
och det är rimligt att man tar hänsyn
till de verkliga merkostnaderna och
inte bara till en lågt beräknad schablon.
Samtidigt är det av intresse för samhället
att inte en otymplighet i beskattningen
skall hålla kvinnlig yrkesutbildad
arbetskraft borta från arbetsmarknaden.
Som det nu är förekommer det
odiskutabelt beträffande speciellt sjukvårdspersonal
och lärare, att man av
skatteskäl avhåller sig från yrket. Vi
får heller inte bortse från de kostnader,
som samhället lågt ned på utbildningen
av dessa grupper.

För att komma åt själva sambeskattningseffekten
— d. v. s. detta att två
makar får betala högre skatt på sina
inkomster än de skulle ha gjort om de
varit ogifta och särbeskattats — räcker
det inte med att man höjer förvärvsavdraget,
och vi har därför föreslagit
en utredning om att makar, som
förlorar på sambeskattningen, skall
kunna begära att få bli särtaxerade,
varvid naturligtvis rätten till förvärvsavdrag
bortfaller.

Herr talman! Jag skall sluta mitt anförande
med att uttrycka en förhoppning
att vi under 1960-talet skall lyckas

154 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

genomföra de rättvisereformer som jag
nu har berört och att vi redan under
innevarande års riksdag kan komma
överens om planerna för ett sådant genomförande.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Det skulle vara frestande
att kommentera den debatt som förekom
i går, men med hänsyn till de traditioner
som är förbundna med den
andra remissdagen skall jag i stället beröra
några andra spörsmål, som förefaller
mig ha aktualitet.

Det är ju ganska naturligt, att man i
en remissdebatt, där finansministerns
budget står i förgrunden, i hög grad
sysslar med statens skatter och finanser.
Det förefaller mig emellertid karakteristiskt
för den politiska debatten
över huvud taget i vårt land, att den
i så hög grad ägnas åt just statliga skatte-
och finansproblem och låter de
kommunala beskattningsfrågorna komma
i skymundan. Detta har förvånat
mig mer än en gång, eftersom dock
kommunalskatten för de flesta medborgarna
är tyngre än den statliga inkomstskatten.
För den enskilde medborgaren
är det väsentliga väl ändå,
vad han sammanlagt betalar i skatt och
vad han får för pengarna.

Under de senaste decennierna har
olika områden av samhällslivet i vårt
land haft en utomordentligt glädjande
utveckling.

Privilegiesamhället har försvunnit
och vi har trots allt kommit ganska
långt i strävandena till större likställdhet
mellan medborgarna i fråga om den
ekonomiska, sociala och kulturella
standarden. Enligt min uppfattning är
emellertid tiden inne för att radikalt
angripa problemet om kostnadsfördelningen
stat—kommun i syfte att skapa
bättre rättvisa när det gäller medborgarnas
skatter och förmåner. Men även
om vi här i riksdagen är ense om att
medborgarna, oavsett var de bor i lan -

det, bör så långt möjligt vara likställda
i detta avseende, hur skall detta kunna
realiseras när det föreligger så stora
skillnader i fråga om det kommunala
skatteunderlaget?

Kan det, herr talman, vara rimligt att
lika störa bostadstillägg till folkpensionärerna
skall medföra så väsentligt olika
utdebiteringar i skilda kommuner?
Kan det vara rimligt att man i den ena
kommunen skall av denna orsak behöva
dubbelt så hög utdebitering som i
den andra kommunen? Kan det — för
att ta ett annat exempel — vara rimligt
att den obligatoriska skolutbildning,
varom riksdagen beslutat, skall medföra
så störa skillnader i skattebörda,
beroende på i vilken kommun den enskilde
medborgaren råkar vara bosatt?
Är sådana skillnader i skattehänseende
förenliga med strävandena att skapa
bättre likställighet när det gäller den
ekonomiska, sociala och kulturella standarden? Enligt

min uppfattning är inte detta
förhållandet, och det förvånar mig —
jag har sagt det förr här i kammaren —
att problemet inte tilldrar sig större
uppmärksamhet, exempelvis från riksdagens
sida, när det gäller ett samhälle
som vårt, där man ändå talar om sin
önskan att bedriva en progressiv politik
och skapa mera likvärdiga förhållanden
för människorna.

Självklart kan inte de skillnader som
beror på varierande skatteunderlag helt
utjämnas, men de skillnader som nu
föreligger är alldeles för stora och det
finns risk för att de ytterligare förstoras
genom att statsbidragen till kommunerna
urholkas och kommunerna pålägges
ökade uppgifter av statsmakterna
eller tvingas ta på sig sådana på grund
av samhällsutvecklingen i övrigt.

Från högerns sida talas om att man
borde slopa subventionerna till kommunerna,
såsom herr Hjalmarson brukar
formulera saken. Ja, det går bra att
säga när man bor på Lidingö, där skatteunderlaget
är mer än dubbelt så högt

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

155

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

som inom landskommunerna i allmänhet.
Det är uppenbart att ett slopande
särskilt av de statliga bidrag, som är
graderade efter kommunens skatteunderlag
per invånare, skulle ytterligare
öka orättvisorna i fråga om relationen
skatter—förmåner för olika medborgare.

Kommunernas ökade uppgifter — det
gäller inte minst genomförandet av enhetsskolan
— tenderar att höja de kommunala
utdebiteringarna och därmed
öka nuvarande orättvisor i beskattningen.
Allt flera skattesvaga kommuner riskerar
att få en alltför hög utdebitering
eller en för låg kommunal standard och
i båda fallen blir dessa kommuner föga
attraktiva. Man skulle här nästan kunna
tala om något slags dödens cirkel. Avfolkningen
påskyndas och därigenom
sjunker skatteunderlaget ytterligare, och
möjligheterna till en differentiering av
näringslivet minskar. Detta leder i sin
tur till att avfolkningen påskyndas, att
det behövs allt längre skolskjutsar, att
kostnaderna för gemensamma anläggningar
blir allt större per invånare
o. s. v.

Såsom jag tidigare sagt tror jag att
det är nödvändigt att man mera radikalt
angriper dessa problem. De kommer
ju att uppmärksammas av den utredning
som sysslar med skatteutjämningsfrågan,
men det förefaller mig som
om denna utredning hade något begränsade
direktiv. Jag begagnar därför tillfället
understryka att även den stora
skatteutredning, som har tillsatts, måste
på allvar ta upp dessa problem. Frågan
om rimlig avvägning mellan indirekta
och direkta skatter är ju inte bara
en fråga om statliga skatter utan också
om skattebördans fördelning på statlig
och kommunal beskattning.

På vissa håll anser man kanske att
problemen försvinner när kommunerna
blir större. Men kommunerna blir ju
inte — såsom det ofta med all rätt
framhålles — inte rikare därför att tre
fattiga kommuner slås ihop till en kom -

mun. I sådana fall sker det inte någon
förbättring.

Över huvud taget är man ute i landet
.— det måste jag bekänna, herr talman
— ganska förvånad över den iver och
brådska som nu tycks råda när det gäller
att få till stånd en långtgående kommunsammanslagning.
Detta motiveras
med att det annars krävs ett samarbete
kommunerna emellan. Jag träffade härom
dagen en man som ställde sig litet
undrande till det hela och sade: »Innan
man gifter sig brukar man ju vara förlovad
ett tag för att lära känna varandra
litet närmare innan man binder
sig för livet.» Skulle möjligen inte den
synpunkten kunna ha något värde när
det gäller att diskutera de föreningar
och sammanslagningar som på detta
område förestår?

Om någon vecka skall tydligen denna
expertgrupp och till den knutna parlamentariker
i inrikesdepartementet lägga
fram sitt förslag, och sedan skall
länsstyrelserna inleda överläggningar
med kommunerna. Många förmodar väl
att det skall bli något slags operation
övertalning. Vi får se hur det hela kommer
att utveckla sig. Från början förefaller
det som om man haft för avsikt
att gå vid sidan om riksdagen, men nu
tycks man mena att riksdagen skall få
tillfälle att diskutera denna fråga grundligt.
Det är nog väl motiverat.

Skälet för en långt gående kommunsammanslagning
säges främst vara att
kommunerna behöver större ekonomiska
resurser och ett större befolkningsunderlag
för lösandet av vissa uppgifter;
man nämner särskilt enhetsskolan.
Den ekonomiska aspekten har jag redan
berört. I många fall blir det ingen skillnad,
om man slår ihop några kommuner
med sämre ekonomiska förutsättningar
till en. Vad enhetsskolan beträffar har
riksdagen själv i samarbete med Kungl.
Maj:t beslutat en lagstiftning, som gör
det möjligt att ingripa i de fall där inte
samarbetsfrågan på frivillighetens väg
löses på ett tillfredsställande sätt. Här

156 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

är planeringen långt på väg, och frågan
är om enhetsskolan skall vara orsak till
en stor kommunslakt, när inte ens skolmyndigheterna
anser ett sådant sammanförande
nödvändigt för att åstadkomma
denna organisation.

Det är enligt min mening i högsta
grad anmärkningsvärt att man nu förordar
en långt gående kommunsammanslagning
och motiverar den med att speciella
uppgifter — främst enhetsskolans
genomförande — kräver ett visst
befolkningsunderlag. Borde man då inte
först ha utrett hur uppgifterna och kostnaderna
bör fördelas framöver mellan
stat, landsting och kommuner, innan
man talar sig varm för en så drastisk åtgärd?
Är det exempelvis nödvändigt att
enhetsskolans högstadium är en kommunal
uppgift? Jag vet mycket väl, att
det kan råda delade meningar på den
punkten, men finns det inte andra tänkbara
lösningar än den man hittills stannat
vid, som i åtskilliga fall kan minska
behovet av en mycket långt gående kommunsammanslagning?
Nog tycker jag,
att man borde ha börjat så att säga i rätt
ända när man angripit detta problem
och inte genast spikat några tumregler
för en kommunsammanslagning med låt
oss säga 6 500—10 000 invånare per
kommun.

Jag tar upp detta spörsmål därför att
den kommunala självstyrelsen obestridligen
är grunden för vår demokrati. Det
kan inte förnekas att denna fråga inte
bara är ett kvantitativt problem utan
också har andra aspekter. Reducerar
man i ett län kommunernas antal från
50 till låt oss säga 15, betyder det också
att man ökar avståndet från den enskilde
medborgaren till den kommunala
verksamheten. Det blir väsentligt
färre människor som ägnar sig åt kommunalt
arbete, och det blir svårare för
de kvarvarande att överblicka verksamheten.

Jag skulle, herr talman, också vilja
säga ett par ord om den nuvarande arbetsmarknadspolitiken.
Jag är inte alls

främmande för att omskolningsverksamhet
och omflyttning bör vara ett inslag
i arbetsmarknadspolitiken, men jag tror
att det finns anledning att varna för
en ensidig tillämpning av denna politik.
Det förefaller mig nämligen när jag
hör talesmän för regeringen och för arbetsmarknadsmyndigheterna,
som om vi
kan riskera, att denna lösning blir något
slags kungsväg i vår arbetsmarknadspolitik
och kommer att ensidigt
skjutas i förgrunden. Uppenbart är att
en sådan utveckling kan få ödesdigra
verkningar inte bara för glesbygdskommunerna
utan också för samhällsutvecklingen
i dess helhet. En avfolkning av
vissa kommuner och landsdelar löser
inga problem; den skapar nya i stället.
Skall vi få till stånd en bättre fördelning
av näringsliv och bebyggelse, är
det också nödvändigt att satsa på åtgärder
som främjar en utveckling av såväl
redan befintlig som ny företagsamhet
i dessa områden av landet. Vi har
från centerpartiets sida i motioner aktualiserat
frågan om att genom skattebefrielse
under ett antal år för nystartade
eller utvidgade företag i sådana
trakter motverka en avfolkning av bygder
med sysselsättningssvårigheter och
avfolkningstendenser.

Före denna månads utgång skall företagarna
lämna arbetsgivaruppgift för
år 1960. För ifyllandet av dessa nya
blanketter har riksförsäkringsanstalten
utgivit särskilda upplysningar och anvisningar,
som det heter, i ett häfte.
Man får i detta veta, att man straffas
med böter eller fängelse om man t. ex.
av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter.
Den som inte lämnar föreskriven
uppgift inom föreskriven tid eller
ger alltför bristfällig uppgift riskerar
också böter.

Så långt, herr talman, är upplysningarna
säkerligen begripliga för vanligt
folk, men resten verkar i hög grad skrivet
av jurister för jurister. Därmed vill
jag inte alls uttrycka någon vanvördnad
för jurister, ty jag känner många

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

157

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

sådana som kan skriva begriplig svenska.
Tyvärr kan dock inte alla det. Jag
är övertygad om att tusentals företagare
här i landet trots all tankekoncentration,
svett och tårar kommer att gå bet
på uppgiften att tolka skriftens innehåll
på rätt sätt. Det är icke allom givet
att ha en tolkningsexpert till hands.

Här har man belastat företagarna
med skyldighet att lämna uppgifter, förrätta
uppbörd, göra kontroller m. m.
Det minsta man kan begära är väl att
statsmakterna och myndigheterna då
de kräver nya uppgifter av företagarna
kan ge upplysningar som är begripliga
för vanligt folk. Den här blanketten och
de här anvisningarna är verkligen praktexempel
på Krångelsverige. Jag hoppas
verkligen att socialministern — jag förmodar
området är hans —• ser till att
denna historia inte upprepas, alldeles
oavsett, herr talman, om det behövs nya
författningar eller nya författare.

Sedan, herr talman, till sist en vädjan
till försvarsministern.

Frågan om anskaffande av ett nytt
skjutfält, ett samövningsfält, i Älvdalen
eller Lillhärdal har aktualiserats. Det
lär inte vara försvarsministern obekant
att det bland befolkningen i Älvdalen
råder en mycket stark opinion mot
skjutfältets förläggning dit. Jag saknar
inte alls förståelse för att det kan behövas
övningsmöjligheter för försvaret
när vi satsar över 3 miljarder kronor
om året på att ha ett försvar, men jag
vill understryka vikten av att frågan om
skjutfältets förläggning blir grundligt
prövad.

Det ifrågasatta området i Älvdalen
har en särpräglad natur och lämpar sig
väl som fritidsområde för de växande
skaror av medborgare som t. ex. under
semestertiden söker sig bort från allfarvägarna.
Klart är också att om man
tar detta väldiga område med skogsmark
på 10 000-tals hektar i anspråk för
detta ändamål, så kommer detta att menligt
inverka på sysselsättningsmöjligheterna
i bygden.

Men frågan har också andra aspekter.
Jag har besökt det föreslagna området
och har svårt att förstå att det ur försvarets
synpunkt skulle vara så lämpligt
som nu vissa militära myndigheter
vill göra gällande. Jag säger detta, fastän
jag är medveten om att experternas
ord måste väga tungt ibland. En stor
del av detta område upptas av branta
berg och det finns också djupa raviner.
Vad jag fäste mig särskilt vid var att en
betydande del av området utgörs av
mark som är utomordentligt stenig. Stenen
ligger tätt. Den ligger i ytan eller
under ett tunnt lag med mossa. Den
terrängen måste såvitt en lekman kan
förstå vara direkt olämplig för övningar
med fordon som är banddrivna.
Kostnaderna för slitage måste där bli
oerhört stora vid övningar med banddrivna
fordon — och vi går såvitt man
kan förstå mot en utveckling som innebär
att banddrivna fordon används i
långt högre grad än för närvarande
inom försvaret.

Man får inte här rusa åstad och riskera
att skaffa ett nytt och omfattande
skjutfält, tydligen även avsett för samövningsändamål,
för att de militära
myndigheterna om några år skall komma
och säga: Detta område kan vi inte
utnyttja för våra övningar, nu skall vi
be att få skaffa ytterligare några tusentals
hektar mark.

Jag vädjar allvarligt till försvarsministern
att la hänsyn till den mycket
starka opinion som råder i bygden och
även beakta de synpunkter jag anfört
beträffande terrängens beskaffenhet.
Dessa synpunkter har redan tidigare
redovisats av riksdagsman Pålsson i
Lit. Jag har inte funnit hans argument
överdrivna. Jag tycker tvärtom att just
terrängens beskaffenhet gör det angeläget
att noga pröva valet mellan de föreslagna
områdena i Älvdalen och Lillhärdal
— om nu förslaget om anskaffande
av ett skjutfält skall läggas på
riksdagens bord.

158 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Herr förste vice talmannen övertog
nu förhandlingarnas ledning.

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Andre vice talmannen
talade för någon timme sedan om väginvesteringarna
och vägplanen. Jag
skall tillåta mig att följa det höga föredömet,
men jag skall dock inte upprepa
vad han sade utan komplettera det med
ytterligare synpunkter.

År 1960 var anslaget för byggande av
allmänna vägar 360 miljoner kronor.
År 1961 var det 370 miljoner kronor och
i år föreslår kommunikationsministern
att det skall bli 380 miljoner kronor. Det
är alltså en ökning av 10 miljoner kronor
om året, d. v. s. en ökning med ungefär
3 procent varje år. Men, herr talman,
samtidigt ökar bilbeståndet med i runt
tal 100 000 bilar om året och är nu uppe
i nära 1,3 miljoner fordon. Det betyder
alltså, att bilbeståndet ökat ungefär 10
procent om året och att trafiken ökat i
motsvarande grad. På riksvägarna har
trafikökningen varit ännu större.

Samma missförhållande mellan väginvesteringar
och trafikökning kännetecknar
för övrigt hela 50-talet. Jag skall
gärna medge att våra väginvesteringar
under det decenniet ökade rätt väsentligt
i absoluta tal. Tar man hänsyn
till beredskapsarbeten på vägarna kan
man säga att väginvesteringarna nästan
fyrdubblades under den tiden, men då
man bedömer dessa siffror får man ta
hänsyn till att trafiken samtidigt sexdubblades.

Ingen kan väl påstå, att vi 1950 hade
för stora väginvesteringar med hänsyn
till den då rådande trafiken. Man kan
därför med visst fog påstå, att skillnaden
mellan vägstandard och trafikbehov
snarare ökade än minskade under
1950-talet. Trots de absolut sett stora
ekonomiska insatserna på vägväsendet
har vi alltså inte kunnat bygga i fatt
trafiken.

Alltjämt saknar 80 procent av det allmänna
vägnätet permanent beläggning

och av riksvägnätet nära 20 procent.
Beträffande både bärighet och framkomlighet
föreligger så stora eftersläpningar,
att näringslivets trafikbehov inte
kan tillgodoses på ett ändamålsenligt
sätt.

Situationen ser ännu allvarligare ut
om man tar hänsyn till att de prognoser
för fordonsbeståndet som upprättades
i samband med vägplanen tydligen var
alltför försiktiga. Allt tyder nämligen på
att fordonsprognosen nu måste revideras
och att vi före 1975 kommer att nå
en biltäthet som motsvarar en personbil
per hushåll. Det totala trafikarbetet
på vägarna kommer tydligen också att
bli väsentligt större än man tidigare
trodde. För närvarande utföres ungefär
en tredjedel av landets godstransportarbete
med lastbil. Allt tyder nu på att
om 15 år mellan hälften och två tredjedelar
av det arbetet kommer att ske
med bil.

Låt mig påminna om att redan nu omkring
tre fjärdedelar, d. v. s. 75 procent,
av värdet av allt här i landet hanterat
gods transporteras av lastbilar och att
lastbilstrafiken är en av de mest betydelsefulla
komplementen till jordbruket,
skogsbruket, byggnads- och anläggningsverksamheten
samt oljeindustrien.
För våra exportnäringar kan en god
transportekonomi bli avgörande för förmågan
att konkurrera med de utländska
storföretag, som genom de vidgade
marknaderna fått större möjligheter än
tidigare att slåss med de svenska företagen.
Ett högklassigt vägväsende är i
vårt land med dess långa avstånd och
fortfarande decentraliserade industri
viktigare än i många andra länder och
särskilt betydelsefullt för massaindustrien,
verkstadsindustrien och gruvindustrien.

Vår låga vägstandard tar sig uttryck
på olika sätt. Tjälkänslighet medför att
nära 20 procent av vägnätet årligen
måste avstängas för lastbilstrafik under
2—4 veckor. Vid vägplanens antagande
tillät bara två tredjedelar av landets

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

159

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

9 000 broar ett högre axeltryck än 6 ton,
och inte mindre än 550 vägportar hade
lägre fri höjd än 4,5 meter och 200 en
lägre fri höjd än 3,5 meter.

Vägstandarden är för övrigt sådan,
att vi ännu inte kunnat helt acceptera
de enhetliga bestämmelser för fordonsbredden
som i Europa är normerad till
2,5 meter, och vi har inte heller kunnat
i praktiken omsätta de axeltrycksregler
som gäller ute i Europa.

Det är klart, att det är svårt att i faktiska
kostnader räkna om vägnätets brister.
I varje fall är det inte möjligt att
exakt precisera vilka merkostnader vårt
ofullständiga vägnät förorsakar det
svenska näringslivet och vad det betyder
i form av högre exportpriser och
högre konsumentpriser här hemma.

Jag gjorde vid förra årets remissdebatt
ett försök att i detta sammanhang
konkretisera vad goda transportmöjligheter
betydde i kostnader. Jag skall inte
upprepa det nu, men tillåt mig att återge
bara ett par siffror, som klart belyser
kostnadssambanden.

För byggnadsindustrien innebär för
det första en enda procents minskning
av de externa transportkostnaderna en
årlig besparing i transportutgifterna av
mellan 20 och 30 miljoner kronor. Det
finns alltså ett direkt samband mellan
vägstandard och hyror.

Ett svenskt gruvindustriföretag har
kunnat påvisa, att övergången till tyngre
lastbilar med högre axel- och boggietryck
vid en viss given transportmängd
av 100 000 ton om året medförde besparingar
av mellan 200 000 och 300 000
kronor om året. Ett järnbruk i Mellansverige
skulle vid motsvarande övergång
till fordon med större axeltryck
ha sparat mellan 300 000 och 400 000
kronor om året. Om jag höjer axeltrycket
från 6 till 8 ton, kan en tankbil med
olja lasta 44 procent mera, och undervägskostnaderna
sjunker samtidigt med
47 procent.

Jag tycker att sådana siffror verkligen
belyser vad vägnätets bärighet be -

tyder i pengar för näringslivet. Tar man
sedan hänsyn till de tidsförluster som
uppkommer därför att bilarna på grund
av den begränsade bärigheten hos vägar
och broar eller genom vägportarnas
låga höjd måste söka sig fram på
omvägar eller eventuellt lasta om till
mindre enheter, tycker jag det är alldeles
klart påvisat vilken stor produktiv
betydelse vägarna i själva verket har.

Det är alltså dålig ekonomi att spara
på väginvesteringar. En sådan besparing
ökar kostnaderna på annat håll i
näringslivet och den försämrar — och
det är kanske det allra allvarligaste i
dag — vår konkurrenskraft.

Men, herr talman, vad som kanske
ändå bör tillmätas avgörande vikt i
detta sammanhang, det är viigstandardens
stora betydelse för trafiksäkerheten.
Även i det hänseendet förde herr
andre vice talmannen fram vissa betydelsefulla
synpunkter. Jag vill ytterligare
stryka under dem. De undersökningar,
som i detta hänseende gjorts i
Amerika, har bekräftats vid utredningar
här hemma i Sverige. De visar vad goda
vägar betyder då det gäller att minska
olycksfrekvensen och minska antalet
skadade och dödade personer. Man räknar
med — och jag tror att dessa siffror
är obestridliga — att en motorväg erbjuder
dubbelt så stor trafiksäkerhet som
de bästa tvåfiliga vägarna. I vägplanen
påvisades, att om 1956 års riksvägnät
skulle ha utförts enligt nuvarande vägnormer,
skulle antalet olyckor, som det
året var 9 000, ha gått ned till 4 800, och
antalet dödade, som då var 280, skulle
ha gått ned till ungefär hälften. Sedan
dess har trafiken väsentligt svällt, och
förra året var antalet dödade nära 1 000
och antalet svårt skadade 3 000.

Med sådana siffror för ögonen borde
vi ha svårt att motsätta oss att alla resurser
sätts in på att höja vägarnas
standard. Vill man inte i detta sammanhang
tänka på alla de personliga tragedier,
alla de lidanden, som trafikolyckorna
förorsakar, utan bara lägga eko -

160 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

nomiska synpunkter på frågan, då kan
man peka på vilka anspråk trafikolyckorna
ställer på läkare, sjukvårdspersonal
och sjukhus och vad de betyder i
form av materiella skador och frånvarodagar
inom det svenska näringslivet.
Jag tycker inte att man under sådana
förhållanden kan ta på sitt ansvar att
avstå från att utnyttja alla de medel,
som tillförs det allmänna från motorismen,
till att rusta upp vägarna och vidta
andra trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder.

Det säger sig självt att riksdagens
godtagande av vägplanen för två år sedan
mot bakgrunden härav måste hälsas
med mycket stor tillfredsställelse.
Därigenom fick vi ju en fast grund,
trodde vi, för det fortsatta vägbyggandet
under lång tid framåt. Men redan
ett år därefter, förra året, prutades 20
miljoner kronor på vägplanen, och i år
har man prutat ytterligare nära 100
miljoner kronor. Av de 480 miljoner
kronor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
begärt, har kommunikationsministern
bara accepterat 380, alltså en
begränsning med 20 % i förhållande till
vägplanen.

Jag tror jag vågar påstå, att vi här i
riksdagen inte räknade med sådana reduceringar,
då vi godtog vägplanen för
två år sedan. Visserligen sades det ifrån,
att vägplanens godkännande som ett
program för utbyggnad och upprustning
av vägarna inte innebar ett ställningstagande
till den totala omfattningen
av investeringarna under »hela perioden»
eller ens under »tioårsperioden
1958—1967». Men vi hänvisade samtidigt
till vad som sagts här i riksdagen
ett år tidigare om behovet av en fast
plan för väginvesteringarna och av en
fast investeringspolitik, som gav »möjligheter
till en mera långsiktig arbetsplanering
utan ändringar år från år».
Och statsutskottet påpekade, att ovissheten
om kommande års medelstilldelning
i stor utsträckning hindrade utläggande
av större entreprenader och att

överblicken över behovet och sysselsättningen
i fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
egen arbetskraft i hög
grad försvårades.

Allt vad statsutskottet och riksdagen
sagt i denna fråga understryker, tycker
jag, att väginvesteringarna borde utgå
enligt vägplanen utan kastningar år
från år.

Det kanske inte skadar att påminna
om att vägplanen redovisar byggnadsbehoven
fram till 1975 och att investeringsprogrammet
för den första tioårsperioden,
tillhopa 6,5 miljarder kronor,
endast redovisar 40 % av de 17 miljarder
kronor som vägbyggandet skulle
kosta fram till slutåret 1975. Det innebär
alltså, att behovet av investeringar
kommer att accelerera efter de första
tio åren. När man alltså redan nu, andra
året, prutar 100 miljoner kronor, är
det uppenbart att vi skjuter finansieringsproblemen
framför oss. De blir
större och större och det finns, så vitt
jag kan förstå, nu allvarlig risk för att
vägnätet blir klart underdimensionerat
vid den tidpunkt då trafikbelastningen
kommer att vara som störst.

Jag skall gärna medge, herr talman,
att situationen under de senaste åren
förbättrats något genom att beredskapsmedel
använts för vägbyggen. Men sådana
medel kan inte jämföras med ordinarie
väganslag. De får inte en fullt lika
effektiv användning, och de kan inte
planmässigt utnyttjas på de punkter,
där de enligt vägplanen i första hand
borde sättas in, och de låter sig inte
heller från början inordnas i ett bestämt
handlingsprogram.

Det kanske också bör påpekas att riksdagen
tagit avstånd från tanken på att
låta beredskapsmedel påverka investeringsramen
för vägbyggandet. En klar
gräns måste dras, har vi sagt, mellan
den ordinarie investeringsverksamheten
och de arbeten som bedrivs med medel
från beredskapsanslagen. Det framhöll
statsutskottet vid 1958 års riksdag. Utskottet
strök också under att bered -

Nr 3 161

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

skapsanslag borde utnyttjas »utan förfång
för det ordinarie vägbyggandet».

Trots detta är det nödvändigt att beredskapsarbeten
i den mån de behöver
utföras under året i så stor utsträckning
som möjligt får användas just för vägbyggandet
och att anslagen i så fall disponeras
i samverkan med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på ett sådant sätt
att det i större utsträckning än tidigare
kan användas just för de arbetsuppgifter,
som eljest i första hand skulle bli
lidande på den krympning, som man företagit
i år.

Som herr andra vice talmannen påvisat,
kan vägbyggnadsbehoven naturligtvis
inte bedömas isolerade från andra
samhälleliga uppgifter. Våra resurser
beträffande såväl arbetskraft som ekonomi
måste självfallet avgöra även vägbyggandets
omfattning. Men vid den avvägning
mellan olika investeringsbehov
som måste göras är det nödvändigt att
ta hänsyn till att motorismens inkomster,
d. v. s. vad som flyter in årligen i
form av fordons- och bensinskatter, faktiskt
räcker till för att betala väginvesteringar
och andra av motorismen förorsakade
utgifter. Man måste också beakta
att vägbyggande numera inte är
ens tillnärmelsevis så arbetskraftskrävande
som tidigare och att den stora
maskinpark, bestående av moderna specialmaskiner,
som anskaffats under de
senaste åren, blir billigare och mera
räntabel, om den utnyttjas planmässigt
och intensivt.

Väginvesteringarna bör därför, med
hänsyn till deras stora räntabilitet och
deras betydelse då det gäller att bringa
ner det alltför stora antalet trafikolyckor,
ges prioritet vid avvägningen mellan
olika samhällsuppgifter. Den avvägning
som har skett i år är enligt min
mening inte riktig, och jag hoppas liksom
andre vice talmannen att riksdagen
vid sin behandling av sjätte huvudtiteln
kommer att klart säga ifrån att
en bättre anpassning till vägplanens in -

vesteringsprogram är nödvändig för
kommande år.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Det vore förmätet att
tro att den som kommer som nr 33 på
kammarens långa talarlista skulle kunna
tillföra denna debatt några nya synpunkter
på budgeten och på den ekonomiska
politiken. Därför skall jag begränsa
mig till att bara ta upp en enda
fråga — men en ytterst aktuell och angelägen
sådan. Det är en specialfråga
inom ramen för den afrikadebatt som
i så hög grad har satt sin prägel på årets
remissdebatt.

Under det gångna året har Afrika på
ett alldeles särskilt sätt kommit att dominera
vårt intresse för utvecklingsländerna.
Detta är helt naturligt. Under
1960 blev 16 afrikanska stater nationellt
självständiga. I ett fall, det belgiska
Kongo, har frigörelsen medfört en våldsam
inre kris, om vars följder vi i dag
ingenting vet. Under de närmaste åren
fortsätter denna frigörelsevåg över Afrika,
och många anser att 1960-talet
främst kommer att bli Afrikas decennium.

Det ökade intresset för Afrika har
manifesterats på många sätt, och herr
Hans Gustafsson har i ett tidigare anförande
i denna debatt pekat på den
växande aktiviteten från skilda stater i
dessa nya råvaruområden och handelsmarknader.

Man kan också räkna med en ökad
svensk aktivitet i Afrika, diplomatisk,
handelspolitisk, humanitär och teknisk.
Den kommer att bli till fromma för
de nya fria länderna där och till fromma
för oss själva. Det har emellertid
från många håll påpekats hur viktigt
det är att de människor som skall verka
i dessa länder verkligen är kunniga
och väl förberedda redan när de reser
hemifrån. Jag tror att vi här har ett
område, där vi utan att i högre grad

11 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 3

162 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

rubba herr Strängs strama budget ändå
för en rimlig kostnad kan ge ett väsentligt
ökat bidrag till de s. k. utvecklingsländerna.

Jag vill göra mig till talesman för ett
förslag som motionsledes kommer att
föreläggas denna riksdag. Många anser
att vi i Sverige behöver ett s. k. Afrikainstitut,
och professor Sune Carlsson
har nyligen i ett uttalande i StockholmsTidningen
aktualiserat frågan. Denna
lockande idé har sedan vunnit anslutning
på många håll. Afrika-institutet
skulle — det är tanken — förfoga över
bibliotek, tidskriftssamling, klipp- och
bildarkiv, och där skulle alla afrikaintresserade
få den vägledning och orientering,
som de inför verksamheten i utvecklingsländerna
så väl behöver. Folk
från Sverige som skall resa ut skulle
här få en möjlighet att snabbt lära sig
en hel del om de nya länderna. Där
skulle kunna ordnas kortare kurser för
speciella grupper eller med sikte på
olika länder. Över huvud skulle institutet,
kombinerat med egen forskning, ge
en levande och aktuell service åt de
allt fler som under de kommande åren
med skiftande uppgifter skall intressera
sig för Afrika.

Till ett Afrika-institut av det slag som
här skisserats skulle, för att ta några
exempel, diplomater, missionärer, journalister,
affärsmän, kooperatörer, läkare,
tekniker samt fackliga funktionärer
söka sig för att före avresan lära
sig en hel del om det nya landets ekonomiska,
politiska och sociala förhållanden.

Personer med erfarenhet av internationellt
arbete framhåller ofta att Sverige
måste sända kunniga och välinformerade
representanter till utvecklingsländerna.
Då vi för närvarande inte har
någon planmässig utbildning skulle tillkomsten
av ett Afrikainstitut fylla en
viktig uppgift. Den, som med framgång
skall representera Sverige i en ny och
främmande miljö, bör före avresan få
de tillfällen, som ett Afrika-institut kan

erbjuda, att sätta sig in i det nya landets
historia, utveckling, umgängesvanor
etc.

Inom näringslivet — såväl kooperationen
som den privata sektorn — finns
många exempel på hur förutseende företagsledare
har planerat och tagit initiativ.
Men vi befinner oss fortfarande
i ett inledande skede — i många fall
på planeringsstadiet. Denna fråga är
högaktuell. Vid tillkomsten av ett Afrikainstitut
får statens medverkan anses
nödvändig, men stöd från näringslivet
och folkrörelserna kan med största sannolikhet
påräknas. Den kommande motionen
syftar till att få frågan närmare
— men snabbt — utredd.

Fröken KARLSSON (h):

Herr talman! Man gladde sig självfallet
åt att ecklesiastikministern hade
lyckats få en uppräkning av kulturbudgeten
med inte mindre än 292 miljoner
kronor, då det som bekant finns stora
brister att täcka just på detta område.
Men glädjen grumlades så snart man
erfor att av dessa 292 miljoner utgjorde
lejonparten, eller 230 miljoner, automatiska
utgiftsökningar. Då återstår således
62 miljoner kronor för egentliga
förbättringar. Vid närmare granskning
av var dessa förbättringar skall göras
finner man att de tyvärr icke gäller
den egentliga skolan. Jag tänker framför
allt på att någon reducering av antalet
elever i klasserna inte kommer till
stånd nu heller. En sådan reducering
har med skärpa krävts både från skola
och hem.

Åttonde huvudtiteln innehöll förra
året åtminstone det positiva att man
fick ta del av statsrådets uttalande om
vikten av att denna reform genomförs.
Detta har statsrådet många gånger vittnat
om, och jag är övertygad om att det
ligger en uppriktig vilja bakom hans
uttalande. Jag beklagar att man i år
inte kunde finna något uttryck för en
medveten stark vilja i detta hänseende,
ty i så fall hade väl detta på något sätt

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 163

synts i förslag under åttonde huvudtiteln.
Jag vill med detta inte ha sagt att
de av statsrådet föreslagna förstärkningarna
på åttonde huvudtitelns område i
övrigt inte är betydelsefulla. Tvärtom.
Ingen kan dock rubba mig i min uppfattning
om att om man skall lyckas
vinna åtminstone det mesta av allt det
man önskar och tror att undervisningen
kan åstadkomma både i fråga om
kunskaper och fostran, måste denna undervisning
påbörjas redan under de tidiga
skolåren. Det är här ifrågavarande
förstärkningar måste komma till
stånd.

Det skall med tillfredsställelse erkännas
att statsrådet genom ökningen av
gymnastiklärarutbildningen har visat
intresse för den del av skolans uppgifter
som brukar hänföras till fysisk fostran.
Det är denna fostran jag vill uppehålla
mig vid några minuter.

Den fysiska fostran innebär mycket
mer än fysisk fostran. Det finns inte något
ämne som vid sidan av sin huvuduppgift
ger så mycket som just gymnastik,
lek och idrott. Detta ämne ger
goda hygieniska vanor, det bidrar i hög
grad till sinne för vikten av ordning
och reda, respekt för lagar och regler,
ett gott uppträdande, självdisciplin och
andra dygder, som vi gärna vill se hos
oss själva och andra. Om dessa dygder
skall bli verkligt fördjupade, måste de
grundläggas redan under barnaåren.
Själv har jag som gymnastiklärare med
stor tacksamhet konstaterat vilket utomordentligt
hjälpmedel detta ämne är i
uppfostrans tjänst. Det finns inte heller
något ämne som i så hög grad tilltalar
alla eller åtminstone de allra flesta
barn och ungdomar som just gymnastik
och idrott. Därför är det så mycket att
vinna här. Det synes mig vara ett väsentligt
intresse att vi skapar förutsättningar
för att gymnastiktimmarna får
det innehåll de bör ha. Jag tänker då
inte bara på det antal timmar som är
upptagna på skolschemat utan även på
de timmar av fritidsverksamhet som

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

man vill förlägga till gymnastiksalar
t och idrottshallar.

;- Det är ingen överdrift att säga att
i vårt land för närvarande inte intar en
i. hedrande ställning i fråga om tillgång
i- på gymnastiklärare och gymnastiksalar,
s En jämförelse mellan Schweiz, Danmark
t och Sverige visar att i Schweiz endast
5,5 procent av skolorna saknar gvma
nastiksalar; för Danmark är motsvarande
siffra 30 procent. Men i vårt land
- saknar 75 procent av skolorna gym i-

nastiksalar. Dessa siffror är visserligen

11 från 1955, och det har byggts några nya

gymnastiksalar sedan dess, men sami-
tidigt har gamla gymnastiksalar ut v

dömts och dessutom har en del skolor

it fått ökat antal klassrum, medan gym :-

nasliksalarna fortfarande är dimensio ;-

nerade efter det ursprungliga antalet

■- klassrum.

Jag har också mera aktuella siffror
■t — det gäller en så sent som förra året
lämnad uppgift om tillgången på gym[.
nastiksalar i Stockholm. I ett interpel lationssvar

meddelades då att det i
r Stockholm råder en brist på inte mind g

re än 60 gymnastiksalar och att i Söder g

ort 23 910 elever inte erhåller undervis ning

i gymnastiksal. Det är beklagligt
h att i huvudstaden inte mindre än 50

s procent av eleverna undervisas i provi r

soriska gymnastiksalar. Tyvärr intar

e Stockholm i detta hänseende inte någon

lt särställning.

d Men lek och idrott kan man väl ha
i- utomhus — det är så mycket bättre,

i säger många. Ja, det är en riktig re [-

flexion. Men vi skall komma ihåg att

[- lek och idrott aldrig får ersätta gym a

nastiken. Lek och idrott är en integre k

rande och en kompletterande del av

:t gymnastiken. Hållningsgymnastiken är

i- nödvändig. Jag tror mig ha rätt när jag

t- säger, att det numera är ännu nödvän r

digare än förut med hållningsgymnastik.

å Eleverna sitter så mycket stilla — de

r sitter när de åker till och från skolan,

å de sitter i skolan, de halvligger eller

n sitter framför TV-apparaten. De rör sig

164 Nr 3

Onsdagen den
Vid remiss av statsverkspropositionen m.

helt enkelt för litet, och därför måste
vi i skolan se till att eleverna som motvikt
får den liållningsgymnastik de behöver.

Har man ingen gymnastiksal utan är
hänvisad till att vara utomhus under
de timmar, som är anslagna till gymnastik
med lek och idrott, måste vidare
vissa förutsättningar finnas för handen
för att det inte skall bli bara tidsfördriv.
Det skall vara hyggligt väder
— och vilken skolstyrelse tillhandahåller
sådant — man skall ha möjlighet
att bedriva verkligt ordnad lek och
idrott och det bör finnas duschanordningar.
Dessa förutsättningar saknas
ofta.

Om det kunde ordnas så att gymnastikundervisningen
fick bedrivas som
vi vill att den skall bedrivas, tror jag
också att detta skulle leda till en bredd
ning av det aktiva idrottsintresset. Vi
skulle få många fler som inte bara tittade
på när andra idrottar utan själva
utövade idrott och detta långt upp i
åren. Och det är just till breddningen
av det aktiva idrottsdeltagandet som vi
vill komma. Vi måste se till att fler och
fler svenskar håller den fysiska och
därmed även den andliga spänsten
uppe. Många av dem som nu anser att
tidningarna och radioprogrammen i
alltför stor utsträckning fylls av idrott
skulle komma att känna, att detta är
något som rör dem personligen, därför
att de under kortare eller längre tid av
sin levnad själva deltagit i gymnastik
och idrott och sålunda upplevt dess betydelse.

Vad jag önskar är kort och gott bättre
tillgång till gymnastiksalar och bättre
samordning mellan idrott, lek och
gymnastik på skolstadiet och under
åren närmast efter skolgången. Härigenom
skulle vinnas dels ökat intresse för
idrott, dels en riktig ekonomisk syn på
hithörande ting, så att vi får ut det
mesta möjliga för pengarna.

Så vill jag med några ord beröra en
fråga som har mera lokalt intresse.

25 januari 1961
m.

Mina riksdagskamrater erinrar sig
säkerligen — både de som tillhörde
kammaren vid det aktuella tillfället och
de som läst om saken i tidningarna —
att vi för inte länge sedan hade att ta
ställning till en proposition angående
den husliga utbildningen. I samband
därmed redovisades siffror som påvisade
de stora bristerna. Vi som var med
om att behandla propositionen i utskottsavdelningen
fann med bestämdhet
att den första utbyggnadsetappen
om fyra seminarier var underdimensionerad
och att man borde ha ett seminarium
även i södra Sverige. Detta
har verkligen blivit verifierat av utvecklingen.
Om jag för enkelhetens
skull till södra Sverige räknar Malmöhus,
Kristianstads, Hallands, Kronobergs
och Blekinge län visar det sig att
där år 1959 utannonserats 156 tjänster
för lärare med huslig utbildning. Av
dessa kunde endast 57 besättas. 34 är
vakanta och 65 upprätthålls av personer
som inte har den stadgade utbildningen.

Då säger man kanske: Vi gör de fyra
seminarier, som vi fattat beslut om,
större. Men jag tror att lokaliseringsfrågan
också spelar stor roll. Jag har
roat mig med att sammanställa några
siffror som jag vill anföra.

Norrbottens län har ett befolkningsunderlag
på 483 000. Vid seminariet där
finns 67 elever, av vilka 23 är från
upptagningsområdet och 7 från Kristianstads
och Malmöhus län med 875 000
invånare. Det betyder att en mängd av
de ungdomar som vill utbilda sig inte
har möjlighet därtill på grund av att
det blir så mycket dyrare för dem att
söka sig långt upp i landet. Det kommer
så många sökande från norrlandslänen
att det är alldeles riktigt att man
har utbildningen däruppe.

Behovet av här berörda lärarkategori
kommer i framtiden att öka genom enhetsskolans
och yrkesskolans utbyggnad.
I södra Sverige ligger dessutom
den största delen av livsmedelsindu -

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 165

strierna, vilka behöver ganska mycket
personal som har utbildats på husliga
seminarier, som konsulenter i laboratorierna
etc. Jag anser därför att det genast
bör beslutas att ett seminarium för
huslig utbildning förläggs till södra
Sverige. Det kan inte tolereras att vi
dels har stor brist på lärare på det husliga
området, dels har en utbildningskapacitet
som är för liten.

Ett stort antal flickor vill skaffa sig
denna utbildning. I många olika sammanhang
klagas det över att flickorna
inte har samma möjligheter att skaffa
sig yrkesutbildning som gossarna. Här
har vi ett område där vi kan göra en
insats till nytta både för de ungdomar
som utbildas och för dem som de sedan
skall ta hand om i sin lärargärning.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr förste vice talman! »Ännu har
det svenska samhället inte nått en tillfredsställande
lösning av den enskilde
medborgarens frihetsproblem.» Dessa
ord är inte mina utan yttrades av andra
kammarens nye ålderspresident, då
riksdagen öppnades. Han hade särskilt
ungdomen i tankarna, eftersom så
många unga tycks sakna förmåga att på
ett riktigt sätt bruka det demokratiska
samhällets medborgarfrihet.

I detta öppningsanförande riktades
alltså kammarens uppmärksamhet på
ett förhållande, som många människor
ute i Sveriges bygder finner oroande
och som ju också flera talare i remissdebatten
tagit upp. Jag skulle vilja fortsätta
den debatten. Det gäller för all
del en liten grupp unga, en ä två procent
av samtliga. De missbrukar friheten
genom att avvika från beteendemönster
som måste följas för att primär
ordning och säkerhet skall råda.
Utan att detta direkt utsädes i herr
Skölds anförande består självfallet hela
problemet av förekomsten av och
tendenser till kriminell livsföring, al -

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

t kohol- och narkotikamissbruk o. s. v.
a Det rör sig som sagt om ganska få mäni-
niskor i absoluta tal räknat, vilket också
påpekades under gårdagens debatt,
r Men det som oroar och som ger ana
ledning till att tala speciellt om ungi
domsproblem är att antalet av problematiska
ungdomar tycks öka. Dessutom
uppträder avvikelserna allt längre ned
i åldrarna. Det förhåller sig också så,
g att den som kriminaliseras eller alkoi-
holiseras i tidiga år har lättare att fixea
ras i en sådan livshållning än om missa
anpassningen sker senare. Det är därr
för man har anledning att särskilt tala
a om ungdomsproblemen, utan att man
r fördenskull får glömma liknande och
- kanske till och med värre missförhållanden
bland äldre och utan att man
får sätta sig till doms över ungdomen
och skära alla över en kam. Det störa
flertalet ungdomar är dessbättre välanpassade,
ambitiösa och inger stora
r förhoppningar.

1- När en mindre krets häromdagen satt
e i ett hem och talade om dessa problem
a sade en framstående läkare spontant
a och för övrigt med instämmande från
å flera närvarande kolleger: »Om mänt
niskor förfaller till alkoholmissbruk i
å denna lid, är detta verkligen inte unå
derligt!» Om nämligen — menade han
a — den djupare meningen med livet, att
vi skall leva för att tjäna varandra uns
der känslan av att en yttersta makt
å utanför denna tillvaro intresserar sig
r för oss och vill se hur det går för oss,
e inte upplevs av mer än ett fåtal och
ungdomen i stort sett inte fostras akt-
tivt i fast och målmedveten övertygelse
11 om ett allmängiltigt, av alla upplevt
>- samhörighetsideal! Ett sådant idealfattigt
samhälle måste visa tecken på sön:-
derfall. En bred förnyelse av tjänandets
i- och kärlekens ideal kan väl knappast
ske utan att den makt kristen tro innebär
griper människorna mera allmänt
och ger evighetsperspektiv åt livet. Hur
skulle detta annars kunna ske? Nog
måste tjänandets anda få ett bättre

166 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961
Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

grepp om folksjälen och ungdomen, om
vi som nation skall kunna ta det ansvar
internationellt och särskilt för de nygrundade
demokratierna ute i världen,
som också kammarens ålderspresident
syftade på i sitt anförande och som berörts
i remissdebatten i olika sammanhang.
En enskild som skall hjälpa en
annan människa måste själv ha åtminstone
sina egna viktigare problem någorlunda
lösta. Detsamma gäller en hel
nation.

Hur ter sig nu dessa inomnationella
problem, om man studerar hur de färgat
av sig i statsverkspropositionen?
Det är lärorikt och även belysande, att
t. ex. lägga anslaget till stöd åt olika
former av frivillig verksamhet för positiv
fostran av ungdomen — och folket
i stort — bredvid anslaget till vård
och behandling av människor, som redan
skadats i sin anpassningsförmåga.

Om man redan lever i konflikt med
de ideal, som är elementära för demokratiens
livsform, uppstår konflikter
också med enskilda människor, d. v. s.
sociala problem alstras. Vi får på det
sättet fler och fler människor, som går
omkring konfliktladdade i en känsla av
personlig olycka och otillfredsställelse.
I förlängningen av denna socialt invalidiserande
känsla finner man alla former
av verklighetsflykt, främst alkoholoch
narkotikamissbruk, och detta är,
som läkaren sade, »verkligen inte underligt».

Samhällets nykterhetsvård, d. v. s. i
huvudsak vården av alkoholskadade,
kostar enbart staten enligt statsverkspropositionen
49 miljoner kronor. Enligt
en beräkning av sekreteraren i statens
ungdomsråd i nr 4—5/60 av Sociala
meddelanden går 20 miljoner kronor
i statliga medel under nu löpande budgetår
till verksamhet av frivillig art
bland barn och ungdom, som inte visat
beteenderubbningar. Beräkningen är
generös och innefattar mera än man
vanligen brukar hänföra till den s. k.
ungdomsvårdsgiven. Vi kan alltså jäm -

föra dessa 20 miljoner kronor för innevarande
budgetår — kanske 25 miljoner
kronor för nästa budgetår — med
de 49 miljoner kronor, som går till vården
av redan alkoholskadade. Ingen
skall tro att jag som gammal nykterhetsvårdare
vill minska anslaget till
nykterhetsvården men nog förefaller
det vara en viss brist på balans mellan
kostnaderna för det rent förebyggande
arbetet och det terapeutiska eller vårdande.
Jag tror att vi egentligen skulle
behöva satsa än mer på det vårdande
arbetet, men vore det inte klokt att
samtidigt som en framtidsinvestering
sätta in ännu mycket mera pengar än
hittills på stödet åt de rent profylaktiska
krafterna. Utan att just nu ta
pengarna från vårdanslagen vore t. ex.
en fördubbling av stödet till dessa krafter
efter vad jag kan förstå inte orimligt.
Nu får nykterhetsorganisationerna
för sin förebyggande verksamhet ett
stöd på 2,5 miljoner kronor, medan som
sagt vården av de redan alkoholskadade
går till 49 miljoner kronor.

Även om man lägger till det egentliga
anslaget för att realisera den s. k.
ungdomsvårdsgiven, d. v. s. 17 å 18 miljoner
kronor, är ändå disproportionen
mellan anslagen påfallande. Även om
dessa senare anslag ökar — det gör de
dessbättre även i år — sker detta inte
i tillräcklig takt, t. ex. i takt med urbaniseringen
och de därmed ökande
uppföranderiskerna eller i takt med
den ökning av antalet unga, som betingas
av 1940-talets stora årskullar.

Det är dessutom riktigt, som det sades
i går, att de flesta missanpassade
ungdomarna kommer från på ett eller
annat sätt onormala hem. Det måste till
en mycket stark attraktionskraft hos de
ungdomsfostrande organisationerna,
som i det nutida samhället har att utstå
en utomordentligt hård konkurrens
från allehanda kommersialiserade och
därmed ofta likgiltiga eller negativa inflytelser
på ungdomen, om dessa organisationer
skall vara i stånd att till sin

Nr 3 167

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

positivt fostrande miljö dra över de oftast
föreningslösa ungdomar, som tillhör
de riskgrupper vi här har i blickfältet.

Låt mig till sist, herr förste vice talman,
beröra ett par andra frågor, som
på sätt och vis hör samman med dem
jag nu talat om.

Häromdagen meddelade pressen att
en på fångvårdsanstalten i Norrköping
för avtjänande av straff intagen person
skulle ha kriminellt utnyttjat några för
brott häktade pojkar i 16—18-årsåldern
på anstalten. Det gällde alltså ungdomar,
som ännu inte var dömda för något
brott. Jag skall inte ägna uppmärksamhet
åt denna händelse annat än för att
belysa ett förhållande, som händelsen
aktualiserar. Det kan av rent principiella
skäl men även av utrymmesskäl
inte vara riktigt, att man använder samma
anstalter för straffverkställighet och
för förvaring av för brott misstänkta
personer. En häktad kan ju vara oskyldig.
Därtill kommer risken av skadliga
kontakter av den art, som tycks ha förekommit
i Norrköping. Då fångvårdsprobleinen
varit uppe till behandling i
riksdagen, har man vid flera tillfällen
utan omsvep hävdat principen, att det
bör göras en klar åtskillnad i fråga om
förvaringsplatser för dömda och häktade.
Kunde man inte nu ta upp denna
fråga till en ordentlig utredning? Allmänheten
har med rätta reagerat mot
vad som hänt i Norrköping. En skiss på
hur en ordning enligt den antydda principen
skulle kunna utformas finns i polisarrestutredningens
betänkande, som
utkom för några år sedan. Där antydes
möjligheten att anordna s. k. länscentraler,
som varken hör till polisen eller
kriminalvården, för förvaring av alla
kategorier tillfälligt omhändertagna, för
brott häktade och andra. Centralerna
skulle omfatta fyra avdelningar, en för
unga, en för akut psykiskt eller fysiskt
sjuka, en för de för brott häktade och
en för alla andra kategorier. Den sista
gruppen ökar. Senast har genom den nya

barnavårdslagen tillkommit ytterligare
en grupp, nämligen de som på beslut av
barnavårdsnämnd eller polismyndighet
tillfälligt omhändertas hos polisen, innan
man bestämt sig för vad som skall
ske med vederbörande omhändertagne.

Jag tycker för min del, att denna fråga
borde närmare utredas, särskilt som
polisens arrestutrymmen — det är ju
dessa utrymmen som här används —
på många håll alltjämt är i ett miserabelt
skick. Senast i dag meddelar tidningarna,
att man i en stad på västkusten
av sanitära skäl snabbt måst utdöma
arrestlokalen.

Jag vill vidare beröra poliskrisen i
de större städerna. Vi väntar ivrigt på
att något positivt för en verkligt snabb
rekrytering av polispersonalen snart
skall hända. Jag skall givetvis inte ta
upp alla hithörande och komplicerade
problem utan vill bara vädja till de kommunala
förtroendemännen — och jag
hoppas få hjälp därvidlag även av inrikesministern
— att inte förtröttas att
ge polisen vad den behöver för sin verksamhet.
Jag har nämligen från polishåll
hört, att kommunerna nu på sina håll
tycks visa en viss benägenhet för att vara
återhållsamma mot krav på förbättringar,
personellt och materiellt, av polisverksamheten.
Att sådana förbättringar
behövs, det vet vi alla. Man visar denna
återhållsamhet därför att man väntar
sig polisväsendets förstatligande. I förrgår
hade Aftonbladet ett ledarstick,
där tidningen återgav en notis ur Landskommunernas
tidskrift. I denna heter
det att kommunerna i avvaktan på polisutredningens
betänkande inte bör företa
sig något väsentligt i fråga om polisen.
Ändå är det ju så, att en effektiv
polis är det bästa sättet att förebygga
kriminalitet. En effektiv polis ökar risken
för upptäckt vid brottets begående
och verkar självfallet i och för sig även
preventivt. Kriminaliteten är ett av våra
stora samhällsproblem just nu. Jag vill
vädja till inrikesministern att ta erforderliga
initiativ för att bryta en inställ -

168 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

ning på sina håll, som på grund av polisens
eventuella förstatligande i framtiden
tycks spela en viss, i dagens bekymmersamma
läge beklaglig roll, då
det gäller att söka lösa alla problem
sammanhängande med poliskrisen, personalbristen
och annat.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! När man i går satt i
denna kammare och någon gång gick
över till första kammaren och lyssnade
på de resonemang som i båda kamrarna
fördes mellan regeringen och oppositionspartierna,
kunde man utan tvekan
säga att debatten verkade mera avspänd
än under tidigare år. Därom är
inte annat än gott att säga. Å andra sidan
kan man inte komma ifrån det bestämda
intrycket, att när man resonerar
om att flera partier skall ta gemensamt
ansvar, så är man från det nuvarande
regeringspartiets sida inte vidare
intresserad. Kammarens ledamöter förstår
väl vad jag syftar till.

Statsministern värjde sig i går —
kanske litet mindre än vanligt — mot
tanken på att de fyra demokratiska partierna
skulle kunna ta ett gemensamt ansvar
i en regering, och det radades upp
en hel del skäl för att detta skulle förtrycka
demokratien över huvud taget.
Jag tror inte detta.

Vi har under flera val i rad fått ett
utslag som i stort sett visar att det
svenska folket är delat i två lika stora
hälfter. Jag behöver bara erinra om att
fjolårets valresultat bara gav 5 000 röster
mera till socialdemokratien, och
med full respekt för den valseger socialdemokraterna
fick den gången tror
jag ändå inte att det är någonting att
förhäva sig över inför framtiden. En
aldrig så liten förskjutning i valmanskåren
kan betyda, att ett eller ett par
mandat som nu ligger till vänster spelas
över till den borgerliga sidan, och
då kommer det hela i ett helt annat läge.
Skulle det då inte finnas förutsättning -

ar för att resonera litet mindre prestigebetonat
och litet mera praktiskt betonat
på alla områden, där man skulle
kunna komma överens. Jag tror att det
skull kännas befriande för större delen
av det svenska folket, om landets statsminister
kunde höja sig så högt över
partigränserna, att han visade god vilja
i det avseendet.

Man var i går inne på FN:s insatser.
Jag är fullt överens med de talare som
från denna stol sade, att om FN inte hade
ingripit nere i Kongo hade följden blivit
ett förödande inbördeskrig. Den saken
är klar, och vi bör vara oerhört
tacksamma för om vår egen Dag Hammarskjöld
och FN lyckas med den uppgift
de åtagit sig att försöka lösa. I annat
fall skulle vi få se ett nytt Spanien
nere i Kongo. Det kunde inte bli någonting
annat.

I samband med detta, herr talman, diskuterades
Sveriges hjälp till utvecklingsländerna.
Till att börja med hördes litet
skilda tongångar. Det var kanske en del
som inte uttryckte saken så klart som
vanligt, men man framhöll i alla fall att
vår hjälp varit liten och att vi borde
kunna offra mera. Vi har ingenting att
förhäva oss över — så långt är jag med
— men heller ingen anledning att nedvärdera
våra insatser. Sverige är en liten
nation, och jag tror att jag vågar
säga, att det svenska folket är ett givmilt
folk när det gäller insamlingar till länder
som lider eller har besvärligheter på
ett eller annat sätt. Om vi sedan — som
det under viss del av debatten framskymtade
— kunde komma fram till ett
gemensamt beslut att hjälpa efter bästa
förmåga, då tror jag att vi gjort vad som
kan begäras av oss både som folk och
nation.

I detta sammanhang vill jag inte underlåta
att peka på den gärning som
utförts bl. a. i Afrika under många år
på våra missionsfält, dels den svenska
kyrkans och dels frikyrkosamfundens.
Man har nog inte alltid förstått den välsignelsebringande
gärning som män -

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 169

niskorna utfört där. Många gånger har
man liksom litet överseende sagt: Kan
ni inte låta den svarte mannen vara i
fred. Han lever i ett lugnt och skyddat
paradis, oberörd av allt elände som annars
finns ute i världen. Genom radio
och TV har vi bibringats en helt annan
uppfattning: den svarte mannen lever
inte i ett paradis; snarare i den fullständiga
motsatsen. Jag tror att vi vid
detta tillfälle bör ge de människor som
utfört sin gärning på missionsfälten vår
ärliga honnör och framföra vårt tack
för en god insats. Har vi inte förmått
att säga detta förut bör vi göra det i dag.

I samband med debatten i går spetsade
finansministern till problemet genom
att fråga, om vi för vissa delar av
det svenska näringslivet var beredda att
tillåta en fri import med de resultat
som det skulle innebära. Han tog som
exempel den näringsgren som jag själv
sysslar med. Han fick en replik om att
man inte kunde låta en liten näringsgren
ensam bära bördan, men man förklarade
sig ändå kunna gå ganska långt.
Mina vänner här i kammaren! Vi skall
inte använda så störa ord i detta sammanhang
utan bara säga, att vi skall
göra så gott vi kan. Ingen gren av det
svenska näringslivet vågar stiga upp och
säga: Vi är beredda att ta en ohämmad
konkurrens även om vi därigenom försämrar
våra egna möjligheter. Vi måste
se till att vårt eget näringsliv fungerar
väl. Men vad vi kan göra som enskilda
personer är att av våra egna inkomster
hjälpa de människor som har det sämre
än vi.

Om jag så skulle gå över till att tala
om något annat, vill jag beröra den ständigt
aktuella frågan om nedläggningen
av järnvägar. Jag är övertygad om att
det inte går att hindra, att järnvägar
lägges ned i vissa delar av vårt land.
Men jag är också övertygad om att vi
inte kan låta det ske lika slentrianmässigt,
som varit fallet många gånger under
de senaste åren. Vi måste med andra
ord se till att man för de bygder, där

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

r man får rätt att lägga ned järnvägar,

i också ställer medel av väganslaget till
i förfogande i så god tid, att nya komt
munikationer kan skaffas fram. När den
dagen randas då järnvägen skall läggas
o ned, skall man alltså ha lika god till ti

gång till kommunikationer, så att inte

r näringslivet kommer i klämma. Det

[- finns sådana delar av vårt land, bl. a.

d den sydöstra delen i mitt eget län.
n SJ skulle nog också kunna göra en
r sådan kompromiss som man har gjort

k på vissa håll, där man lagt ned bara

:t persontrafiken men låtit godstrafiken

>. finnas kvar. Det är också en lösning,

t- Men på detta område bör man skynda

:- litet långsammare och inte bara tro, att

v förändringen inte spelar någon roll. För

tt de människor som är i behov av dessa

it kommunikationsmedel är det ingen li n

ten utan en stor fråga,
v Vi har även ett annat område, herr
tt talman, som jag tycker har blivit förs-
summat. Jag tänker på folktandvården,
denna reform som man väntade sig så
t- mycket av och som i dag praktiskt taget

11 inte fungerar tillfredsställande någon i-

stans i hela vårt land. Jag vet hur det

11 är med denna sak i mitt eget län. Jag

‘t klandrar ingen — det går inte att tvinga

h fram tandläkare — men det statsråd,

d som har denna sak under sin domvärjo,

bör se till att vi får raskare takt i fråga
e om utbildningen av tandläkare. Vi är

r tämligen litet hjälpta med att ha en

a tandpoliklinik i en kommun avsedd för

r en eller två tandläkare, och sedan bara

i- behöva konstatera att den står stängd,

emedan tandläkare saknas. Folktandvåra
den har för den vuxna delen av befolkl-
ningen fått ge upp för länge sedan. Men
n när det gäller skoltandvården vet vi,
tt som tillhör skolstyrelser och även rekir
torerna, vilket elände vi har när det gäl1.
ler att förklara för föräldrar, varför inte
a deras barn kan komma i åtnjutande av
s- skoltandvården. Det är ett oerhört stort
i- problem, som det skulle vara värt att
a tala mycket om. Men med hänsyn till
ir att talarlistan är så lång, skall jag nöja

170 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

mig med att tala om detta i koncentrat.
Jag tror det är nödvändigt att statsrådet
tar ett extra krafttag på detta område.

Jag vill sedan tala litet om ett annat
ämne. Vad jag syftar på är kanske lätt
att räkna ut; det skymtade fram litet i
går. Det är den hemställan som statens
växtskyddsanstalt haft panna att framlägga
för den svenska regeringen. Däri
föreslås att vi skall ändra lagstiftningen
på det sättet, att medan vi förut avvisat
importerade äppelpartier, som varit
behäftade med blodlöss och sköldlöss,
skulle dessa nu få passera in i landet,
om de så att säga bara är angripna
i mindre omfattning. Vi fruktodlare har
under många år arbetat mycket och lagt
ned stora kostnader för att bekämpa
och hålla efter de skadedjur, som redan
finns inom landets gränser. Vi har varit
tacksamma för att statens växtskyddsanstalt
sett till att vi haft bestämmelser
i dessa frågor, som skyddat oss
mot import av de farliga skadedjur jag
förut nämnde. Så sent som 1958 — bestämmelsen
trädde i kraft 1959 — förklarade
statens växtskyddsanstalt, att
det var oerhört farligt att låta dessa
skadedjur få komma in i landet. Och
så sent som i slutet av år 1960 förklarade
en av anstaltens experter, att vi
hade undgått mycket i den vägen. Jag
skall senare citera litet av vad anstalten
skrev vid det tillfället.

Det är då häpnadsväckande, att vi år
1961 får ett förslag, enligt vilket man
skulle underlätta införseln av två farliga
skadeinsekter. Om man nu skulle
strunta i odlare och plantskolor, kunde
man i alla fall vara vänlig och tänka
på de svenska konsumenterna. Tänk
vilken »härlig» tid de svenska konsumenterna
skulle få under den del a^
året, då de behövde leva på utländsk
frukt! De skulle samtidigt som de åt
denna frukt kunna spisa blodlöss. Det
är en framtid, som bör ge konsumenterna
åtskilligt att tänka på. I denna
sak har de lika stort intresse som vi

odlare av att se till, att dessa skadedjur
hålles utanför landets gränser.

Jag skall citera något av vad växtskyddsanstalten
framhöll när vi fick
bestämmelserna 1959 beträffande sköldlusen:
»San Josésköldlusen kan, om den
får fotfäste inom ett land, svårligen åter
utrotas, och den är en lika farlig fiende
för frukt- och bärodling som potatisålen
eller koloradoskalbaggen är för potatisodling.
» Det heter vidare, att den
»kan förorsaka så stora förluster både
genom angrepp och genom kostnader
för bekämpning att det internationellt
måste anses fullt försvarligt att synnerligen
stränga införselbestämmelser tillgripes».
Efter överläggningar mellan
växtskyddssakkunniga och efter rekommendationer
av den internationella
växtskyddsorganisationen, EPPO, fastställdes
de bestämmelser som gäller i
dag. Sedan skickade man ut ett meddelande,
som jag förut sade, där man talade
om vad vi sluppit undan när det
gäller dessa skadedjur. Samme man som
nu tycker att det är bra att låta blodlöss
och sköldlöss få komma in i landet
talade i fjol om att vi fick avvisa
1 193 ton skadade äpplen.

Jag kan bara konstatera att vi skulle
»få någonting på halsen» här i detta
land, som vi inte är kapabla att reda
upp. Jag har fattat statens växtskyddsanstalts
uppgift vara den, att anstalten
skall vara till för att efterse, att vi inte
får in skadedjur i större omfattning än
vad som är nödvändigt och inte att anstalten
skulle verka för att underlätta
införseln av skadedjur. Det står visserligen
i anstaltens förslag, att det bara
skulle vara fråga om sådana partier,
som endast i mindre omfattning vore
angripna. Men över huvud taget är det
så, ärade kammarledamöter, att om man
tillåter import av dylika skadedjur, så
acklimatiserar sig dessa snart och sedan
får vi ett nytt elände att brottas
med. Yi kommer inte ens att kunna
bjuda de svenska konsumenterna felfri
frukt. Såvitt jag kan se är inget stats -

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 171

råd närvarande i kammaren just nu.
Jag vet inte om det är statsrådet Netzén
eller statsrådet Lange som skall fatta
beslut i denna fråga, men jag skulle
vilja be statssekreterarna att till vederbörande
statsråd framföra önskemålet
att statsrådet använder sin makt och
myndighet så, att de nu gällande bestämmelserna
kommer att tillämpas
även i framtiden. I annat fall kommer
det att uppstå stora problem för både
odlare och konsumenter.

Jag skulle även vilja säga några ord
om ett problem, som berörts flera gånger
i debatten både i går och i dag, nämligen
ungdomsproblemet. Det talas om
hur dålig dagens svenska ungdom är.
Jag tror emellertid att det är fel att
bara ensidigt klanka på ungdomen. Man
kan nog våga påstå, att huvudparten av
den svenska ungdomen är sund och
rejäl. Det är sant att det finns ett antal
vilseförda unga människor, som påverkats
bl. a. av det skräp som sprides i
en del så kallad litteratur. I stort sett
är emellertid ungdomen bra.

Det skulle säkerligen inte skada att i
stället rikta strålkastarna mot oss själva,
mot vår egen generation. Är den utan
skuld till den svenska ungdomens inställning
i dag? .lag tror inte det. Jag
tror tvärtom att många i vår generation
i ovist nit berett vägen för åtgärder,
som visat sig leda till ett försämrat resultat.
Om man sår en dålig sådd, mognar
den till en dålig skörd. Vår generation
har all anledning att försöka
pröva andra vägar. Jag delar den uppfattning,
som tidigare framförts från
denna talarstol, att vi i stället för att
ensidigt klanka på ungdomen bör hjälpas
åt att skapa fasta normer på olika
områden.

Jag har ofta sett exempel på att de,
som haft förmånen att fostras i ett
kristligt hem, har klarat sig bäst i livet.
Livet ger oss alla mer eller mindre
hårda törnar. Människor med kristlig
fostran står emellertid »pall» för törnarna
på ett helt annat sätt än de män -

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

i. niskor, som inte fått denna fostran.

Jag tror därför att det — som sades i
:- går — inte räcker med undervisning om
e kristendom, det behövs också undervisning
i kristendom. Med andra ord: krist
tendomslärarna i skolorna bör inte bara
Ii ge »objektiv» upplysning om kristen!-
domen utan de bör ges möjlighet att
s lära eleverna att tro. Kan vi komma
r överens härom, tror jag att vi kommit
e långt på vägen att hjälpa inte bara ungdomen
utan hela det svenska folket,
i Detta är inte någon partifråga. Inget
''- parti kan säga: »Vi är felfria.» Men
i- inom alla partier i kammaren finns pern
soner som har ett varmt intresse för
dessa frågor. Jag tycker att vi skulle
:t kunna enas om att räcka varandra hann
den över partigränserna för att försöka
v lösa dessa för ungdomen så oerhört
h viktiga frågor. Ingen partipolitik behöll
ver här komma med i spelet.

Jag återkommer till vad jag förut
i sade om att man åtskilliga gånger sett
tt exempel på hur människor, som fostrats
i kristligt hem, klarat sig bäst i lii
vet. Jag tänker då på min egen barni,
dom.

n Jag är född i en fattig bygd, efter dai-
gens förhållanden mycket fattig. Men
g där hade människorna fattigdomen gett
mensamt. Människorna hade mycket lir,
tet materiellt sett, men de hade ett andligt
rotfäste, som våra dagars människor
i stor utsträckning saknar. Jag minns
ännu, hur jag som barn såg alla dessa
a människor med ryggarna böjda av hårt
)- arbete och med valkiga händer gå vatt
gen till sin sockenkyrka. De hade, det
tt kan ni vara övertygade om, mina vän1-
ner, starkare rotfäste än många män:a
niskor i dag, som sitter materiellt väl
ombonade. Därför tror jag att det finns
e, en hel del, som de skulle kunna lära
tt den nuvarande vuxna generationen så
t. att den skulle kunna bli ett mönster för
•e den uppväxande svenska ungdomen,
ig Det skulle kunna vara en hel del annat
att tillägga, men jag skall sluta med
detta och tacka för ordet.

172 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Det finns utan tvekan
många förslag i den framlagda budgeten,
som man har anledning att vara
glad över. Att man har funnit det möjligt
att så pass kraftigt förstärka den
högre utbildningen är glädjande, inte
minst sett mot bakgrunden av den brist
som vi har på lärare, läkare och tandläkare.
Den föregående talaren här pekade
särskilt på svårigheten att få tillräckligt
med tandläkare i vårt land.
Man kan också ha anledning att vara
tillfredsställd över den anslagshöjning,
som har skett i fråga om studiecirkelverksamheten
och det frivilliga folkbildningsarbetet.
Mot bakgrunden av
denna generositet är det beklagligt, att
andra folkbildningsintressen kommit litet
mera i kläm. Jag konstaterar med
beklagande, att ecklesiastikministern
inte heller i år funnit det möjligt att ge
statsbidrag till mer än en ny folkhögskola,
trots att ytterligare två nya folkhögskolor
kommit till och att det alltså
nu är sex folkhögskolor som driver sin
verksamhet utan statsbidrag. Det kan
ju inte vara enbart ekonomiska hänsyn
som hindrat statsrådet att ta fram de ytterligare
100 000 kronor som det skulle
gälla för ännu en skola, eller 200 000
kronor, om man skulle följa skolöverstyrelsens
förslag att ge bidrag till tre
nya skolor, varigenom man också skulle
kunna hinna i fatt med statsbidragsgivningen
efter något år.

För ungdomen, för folkrörelserna och
för bildningsarbetet och inte minst för
medborgarbildningen iir ju folkhögskolorna
en ovärderlig tillgång. Vi vill inte
gärna tro, att statsrådet Edenman inte
är lika intresserad för folkhögskolan
som för andra kulturbärare, men man
kan inte värja sig för den misstanken.
Det skulle i så fall innebära, att han
illa förvaltar arvet från sin företrädare
i ämbetet, Ivar Persson. På detta område
sker alltså en övervältring av kostnaderna
från staten på huvudmännen
för folkhögskolorna. Den företeelsen är

ju numera mycket vanlig även i fråga
om andra verksamhetsgrenar. Jag skall
försöka att ge en liten belysning av hur
det i dessa fall står till i kommunerna.

Under remissdebatten har omsättningsskatten
berörts på ett sådant sätt,
att man kan räkna med att den kommer
att stanna i mer eller mindre förändrat
skick. Därmed kan man väl också säga,
att diskussionen är i gång om förhållandet
mellan de indirekta och de direkta
skatterna. Man har under debatten
tidigare varit inne på tanken, att
man i det sammanhanget skulle få möjlighet
att sänka den direkta skatten.
Det kan ju ske, som någon sade, genom
att man höjer ortsavdragen. Det skulle
mest komma de mindre inkomsttagarna
till godo. Man kan sänka uttagningsprocenten,
och då blir det mera de större
inkomsttagarna, som får del av skattesänkningen.
Det kan säkert finnas anledning
att göra reformer på statsbeskattningens
område.

Men man kan säga vad man vill om
statsskatten; den är i alla fall lika i
olika delar av landet. Med de kommunala
skatterna förhåller det sig på ett
helt annat sätt. De är synnerligen otillfredsställande
ur den synpunkten, att
skatteuttaget varierar så kraftigt som i
stort sett mellan 10 och 20 procent av
det beskattningsbara beloppet. Det innebär
att befolkningen i vissa kommuner
får betala en kommunalskatt, som
är dubbelt så hög som den är i en del
andra kommuner. Tyvärr är det dessutom
på det sättet, att man ofta får
mest för kommunalskatten i de kommuner,
där man betalar minst, där alltså
utdebiteringen är lägst.

Samtidigt sker en fortgående kraftig
övervältring av kostnaderna från staten
på kommunerna främst genom att
bidragsskalorna för statsbidragen till
kommunerna är fixerade vid vissa i
kronor bestämda skatteunderlag per invånare.
Därigenom går den skatteutjämnande
effekten förlorad. På vissa av
statsbidragen har den skatteutjämnande

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

173

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

effekten numera gått helt förlorad.
Även om man från början avsåg att ge
ett efter skatteunderlaget graderat skattebidrag,
har man nu lika bidrag i
skattestarka och skattesvaga kommuner.

På en del av dessa områden är förhållandena
sådana, att man nästan kan
säga att de är groteska. Det finns kommuner
här i Stockholms närhet, där
kommunens utgifter för folkpensioneringskostnaderna
stannar vid 20 öre
per skattekrona och där man dessutom
i regel har mycket väl tilltagna kommunala
bostadstillägg. Sedan finns det
kommuner ute i landet, som för detta
ändamål måste göra en utdebitering av
3 kronor per skattekrona, och utvecklingen
är för närvarande sådan, att det
går raskt uppåt med utdebiteringen för
det ändamålet.

På skolans område är det likadant.
I landskommunerna är skolkostnaderna
högre. De är också högre om man ser
på dem per elev räknat än i tätorterna.
Byggnadskostnaderna per elev räknat
är större i de mindre landsbygdsskolorna.
1958 uppgick dessa byggnadskostnader
till i genomsnitt 328 kronor
per elev i landskommuner och köpingar
men var bara 199 kronor per elev i
städerna. Skolskjutsar och skolmåltider
är också väsentligt dyrare per elev räknat
i landsbygdskommuner än i tätortskommuner.
På ett väsentligt lägre skatteunderlag
per invånare får alltså landsbygden
betala betydligt högre kostnader
per elev. Enhetsskolans införande
och skolavgifterna till värdkommunerna
kommer att skärpa detta förhållande
ytterligare. En eventuell framtida ny
kommunindelning kommer väl att något
förbättra situationen, men den avskaffar
ingalunda de nuvarande orättvisorna.

Med detta har jag, herr talman, velat
understryka, att det allt överskuggande
skatteproblemet för närvarande är att
åstadkomma en utjämning i fråga om
kommunalskattebördan.

Under detta anförande hade herr
andre vice talmannen övertagit ledningen
aV kammarens förhandlingar.

Herr HEDIN (h):

Herr talman! Vår ålderspresident
herr Sköld höll ett mycket intressant
anförande vid riksdagsstarten för fjorton
dagar sedan. Han berörde då frihetsproblemet
såsom något mycket centralt
och väsentligt och framhöll, att
ingenting var så viktigt för vårt folks
framtid som att alla människor göres
delaktiga av friheten och förmågan att
rätt bruka den. Jag kan helt instämma i
denna herr Skölds uppfattning.

Herr Sköld såg tillbaka på en 40-årsperiod
och menade, att under den tiden
hade den enskildes såväl ekonomiska
som andliga oberoende väsentligt ökat.
Jag kan instämma även i detta när det
gäller den ekonomiska friheten för flertalet
medborgare. Den har möjliggjorts
genom vårt lands förvandling till ett i
hög grad industrialiserat samhälle med
stora förutsättningar för avsättning på
världsmarknaden av mer eller mindre
förädlade produkter och varor. Våra
rika naturtillgångar har gjort det möjligt
för oss att nå en hög levnadsstandard.
Medlet har varit framstående tekniker
av olika grader och yrkesskickliga
arbetare inte bara inom exportnäringarna
utan också inom serviceområdet.

Den förda politiken har givetvis också
påverkat utvecklingen men knappast
så, att den enskildes ekonomiska frihet
har ökats i den takt som varit möjlig -—
där torde en av de mest väsentliga skiljelinjerna
gå mellan socialdemokratisk
och borgerlig uppfattning. Framför allt
vi inom högerpartiet har energiskt och
konsekvent yrkat på att den enskildes
ekonomiska frihet måste öka på det offentliga
områdets bekostnad. Stat och
kommun bör enligt vår uppfattning ha
begränsade resurser för att därigenom
tvingas till omsorgsfull prövning av

174 Nr 3 Onsdagen den

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

varje utgiftsförslag. Den enskildes ekonomiska
frihet bör innebära, att den enskilde
själv i ökad utsträckning får möjlighet
att göra sitt konsumtionsval och
att spara till de olika former av egendomsägande
som mest lockar — en sommarvilla,
ett eget hem, en gård, ett aktieinnehav,
för att ta några konkreta
exempel.

Från socialdemokratiskt håll görs ofta
gällande — framför allt under valrörelser,
inte minst i höstas — att högerns
politik, som syftar till en egendomsägande
demokrati, skulle vara speciellt
materialistisk och vädja till den
ohämmade egoismen. Med samma utgångspunkt
skulle varje partis program
kunna sägas vädja till egoismen. All politik
ger sig ju ändå ut för att syfta till
den enskildes bästa. Skillnaden är bara,
att man tydligen har högst olika meningar
om vad som är bäst för den enskilde.

Om jag återgår till utgångspunkten
för mitt resonemang, frihetsbegreppet,
återstår att beröra den andliga friheten.

I detta avseende kan man vara mera
tveksam då det gäller att instämma i
herr Skölds uppfattning, att friheten
ökat under den gångna 40-årsperioden.
Det beror givetvis på vad som menas
med andlig frihet. Sätter man likhetstecken
mellan frihet och frigjordhet,
råder det nog inte någon åsiktsskillnad
på denna punkt. Men det kan med fog
hävdas, att den sekularisering, som också
kännetecknar denna 40-årsperiod, inte
har inneburit ökad andlig frihet utan
i stället ökad bundenhet vid vad som
för tillfället är modernt. Jag tänker då
speciellt på företeelser hos ungdomen,
som är allmänt kända och som för alla
ansvariga utgör ett stort orosmoment.
Den unge vill inte vara annorlunda.
Finns det i gänget ett visst beteendemönster,
vill man inte avvika från kamraterna
utan följer deras exempel. På
så sätt kommer många unga in i vanor
som de bli mer och mer bundna av. Det
kan gälla sprit-, tobaks- eller narkotika -

25 januari 1961

missbruk, det kan gälla sexuell förvildning
eller direkt brottsligt uppträdande.
Det enda som kan stärka motståndskraften
är vetskapen om fasta normer
och framför allt viljan att följa dem.

För övrigt har det här sagts så mycket
bra saker om ungdomsfrågorna från
alla olika partiers sida. Det gäller senast
herr Nilsson i Bästekille, och jag
vill varmt instämma i vad han anfört i
detta avseende.

Det kan verka paradoxalt, men det är
ändå ett faktum, att verklig andlig frihet
är utesluten utan bundenhet till fasta
normer, främst de normer som är oss
givna för alla tider: tio Guds bud.

Långt före herr Sköld besjöngs friheten
av Biskop Thomas i orden: »Frihet
är det bästa ting som sökas kan all
världen kring». Biskopen tillfogade
emellertid »för den som frihet väl kan
bära». För att kunna bära friheten behöver
vi andlig skolning, och därför är
det så oändligt viktigt att hem, skola
och kyrka i intimt samarbete får största
möjliga förutsättningar att ge den
kristna fostran som är nödvändig för
att nå verklig andlig frihet. Ty andlig
frihet är inte detsamma som frihet från
andlig påverkan, utan tvärtom beroende
av undervisning om och bundenhet
vid de kristna grundsanningarna.

Friheten måste ovillkorligen kombineras
med personligt ansvar för att den
skall kunna bäras på rätt sätt. Herr
Sköld tycktes också mena det när han
talade om förmågan att rätt bruka friheten.
Både den ekonomiska och den
andliga friheten kräver ansvar — ansvar
inför medmänniskor och i sista
hand inför Gud, som är den ende som
slutgiltigt kan utmäta något personligt
ansvar. Det kan vara på sin plats att i
detta sammanhang påminna om ett bibelord:
»Allt vad I haven gjort mot en
av dessa mina minsta bröder, det haven
I ock gjort mot mig». Det är grunden
för vårt ansvar gentemot vår nästa. Och
vår nästa är inte bara bosatt i Sverige
utan också i Afrika och Asien. Därför

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

175

är det även grunden för att vi skall i
mån av förmåga hjälpa människorna i
utvecklingsländerna.

Som en parentes skulle jag vilja framhålla,
att vår hjälp till utvecklingsländerna
med fördel kan och bör ske genom
varor som tillverkats eller producerats
i Sverige i stället för genom direkta
kontanta bidrag.

Personligt ansvar med den djupare
innebörd jag nyss berörde kommer också
in i bilden i samband med den ekonomiska
friheten. Egendomsägande demokrati
kan förvisso liksom all annan
personligt inriktad politik karakteriseras
som egoistisk, om den inte ställs in
under personligt ansvar. Ser man ägandet
på rätt sätt som ett förvaltaransvar,
får egoismen intet utrymme. Att äga är
att under en relativt kort tid förvalta en
egendom under personligt ansvar inte
minst för den egna familjen. Det innebär
att den enskilde har ansvar för att
egendomen sköts på sådant sätt, att den
kan överlämnas till barn eller andra i
minst lika gott skick som den mottogs.
Jag kan här antydningsvis hänvisa till
liknelsen i evangelierna om punden.

Jag har velat framföra dessa synpunkter
på frihetsproblemet, som herr Sköld
tog upp i sitt öppningstal, därför att det
i hög grad ligger bakom vår aktuella politik
och därför att jag tror att det är
väsentligt att idépolitiken oftare än som
nu sker aktualiseras i den politiska debatten.

Jag skall, herr talman, gå över till
ett betydligt mera jordnära problem, till
jordbrukets aktuella svårigheter. Enligt
det nu gällande 6-årsavtalet har jordbrukets
driftresultat för år 1960 blivit
gott med ett överskott av 107 miljoner
kronor. Vi i Mellansverige har litet svårt
att förstå, att det gått bra efter i stort
sett sex års oavbrutna missräkningar,
som i år kulminerat i det största ekonomiska
bakslag som någonsin drabbat
jordbrukarna inom de värst utsatta områdena.
Mången frågar sig om bibelns
mångomtalade sju svåra år kommer att

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

i upprepas och om också år 1961 blir ett
i skördeskadeår. Ett är i varje fall säkert,
att utgångsläget för år 1961 är mycket
ogynnsamt, och många menar att detta
blir det verkligt påfrestande året. Höstsådden
blev betydligt mindre än normalt.
I mitt hemlän, Södermanlands,
såddes mindre än 60 procent av den
normala vetearealen och knappast någe
ra höstoljeväxter. Många jordbrukare i
mälarlänen saknar eget utsäde på grund
av groddskador och blir alltså tvingade
att köpa nytt i vår. Normalt brukar
n centralföreningarna leverera åtskilligt
med handelsgödselmedel under hösten
n för kommande års behov, men i år har
på grund av brist på likvida medel lantbrukarna
i stor utsträckning tvingats
r avstå från sådana inköp. Likviditetsn
bristen framgår också klart av att cene
tralföreningarnaskreditgivning är onormalt
hög.

t Enligt den objektiva skördeskadeben
räkningen utgör den totalskadade areai
len i Södermanland 8 050 hektar. Det
>. länder jordbrukets egna bedömare —
H hushållningssällskapets sockenombud
— till heder att deras uppskattning var
;- försiktig och understeg den objektiva
d med ca 20 procent.

t Den redovisning av skördesiffrorna
i- som finns intagen i Jordbruksekonor
miska meddelanden för november 1960
n visar tydligt, att mälar- och hjälmarlä:-
nen hör till de hårdast drabbade under
den senaste 6-årsperioden och speciellt
[1 under år 1960. Södermanland ligger
11 allra sämst till både i fråga om 6-års;t
medeltalet med skördesiffran 2,42 och
i- för 1960 med 2,36. Att 1960 varit ett
t särskilt svårt år i Södermanland framr
går också av antalet ansökningar om
t garantilån för skördeskador, vilket an•t
tal häromdagen enligt lantbruksdirektören
i länet översteg 300 med ett lånei-
belopp på över 3 miljoner kronor. En,
t ligt samma källa torde inemot 1 000 lanti-
brukare komma att söka de bidrag som
s riksdagen väntas besluta om i vår.
tt Jag har ingen anledning att kritisera

176 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

den överenskommelse som träffats mellan
jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation om de 20 miljonerna.
Mot den bakgrund jag tidigare
nämnt med 107 miljoner kronors överskott,
varför 4-procentsregeln inte utlösts,
kan man givetvis inte begära att
jordbrukets företrädare skall kunna nå
särskilt goda resultat. Det totala underskottet
i de län som drabbats av skördeskador
uppgår emellertid enligt den
subjektiva bedömningen till drygt 100
miljoner kronor, och de 20 miljonerna
utgör sålunda mindre än 20 procent.

Detta ger anledning till frågan, huruvida
det nuvarande 6-årsavtalet kan fylla
sin uppgift att ge den inkomstlikställighet
som förutsatts. Det tycks i varje
fall vara klart, att reglerna i avtalet ej
förmår i nämnvärd grad medverka till
den inbördes utjämning inom jordbruket,
som de senaste årens och inte minst
1960 års punktvisa allvarliga skördeskador
ger anledning till. En sådan utjämnande
effekt kan givetvis den med
stor spänning emotsedda skördeskadeförsäkringen
få. Men det departementsförslag
som varit ute på remiss synes
innebära en alltför stor självrisk för den
enskilde, i synnerhet för dem som normalt
har förutsättningar för goda skördar
men också därför har höga omkostnader
t. ex. i form av dryga arrenden.
Om rättvisa skall kunna åstadkommas
måste hänsyn tas till olika jordars odlingsvärde
i likhet med vad som sker
vid fastighetstaxering.

I fråga om fördelningen av de väntade
20 miljonerna borde lämpligen det
slutliga förslaget till skördeskadeförsäkring,
som utarbetas inom departementet,
kunna läggas till grund för utbetalning
av bidrag. Detta skulle ha två klara
fördelar. Dels skulle fördelningen bli så
objektiv som möjligt, dels skulle man få
exempel på hur skördeskadeförsäkringen
kommer att verka i praktiken. Detta
skulle givetvis i hög grad underlätta
möjligheterna att bedöma dess framtida
värde.

Slutligen, herr talman, vill jag något
beröra en i vår annonserad proposition
om rådgivningsverksamheten på jordbrukets
område. Jag vill varmt rekommendera
jordbruksministern att innan
denna proposition framlägges överväga,
om inte en överarbetning av det framlagda
utredningsförslaget är i hög grad
motiverad. Utgångspunkten för utredningen
har ju varit att åstadkomma en
upprustning på detta viktiga område.
Det förslag som framlagts innebär emellertid
att hushållningssällskapen inom
Mellansveriges slättbygder missgynnas.
Där kommer den nuvarande rådgivningsverksamheten
att högst avsevärt
försämras, trots att förslaget innebär en
total förstärkning av anslagsmedel på
nära en miljon kronor.

Jag skall inte gå in på några detaljer
i förslaget. Det kunde annars finnas stor
anledning att framlägga en mot utredningen
avvikande uppfattning på ett
flertal punkter, men det blir ju tillfälle
att återkomma till det i senare sammanhang.
Jag vill bara nu än en gång vädja
till jordbruksministern att lägga detta
förslag en bra bit ner i pappershögen i
skrivbordslådan och därmed ge tid för
en ordentlig omarbetning.

Jag hoppas att jordbruksministern läser
vad som sagts här eller blir underrättad
därom på annat sätt.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Man måste konstatera
att statsverkspropositionen alltigenom
andas tillfredsställelse — det kanske i
någon mån gränsar till självgodhet.
Det är också en stor summa man haft
att fördela. Därigenom har man också
haft möjlighet att tillgodose en hel del
krav som tidigare undan för undan
ställts.

Olika vårdområden har ju fått förstärkningar
på olika sätt. Jag vill här
bara framhålla en institution, som under
föregående år var under debatt,
Eugeniahemmet. Man har där fått en

Nr 3

177

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

kraftig personalförstärkning som vi
alla är tacksamma för. Utredningen —•
en enmansutredning vill jag minnas —
tillsattes för att utreda förhållandena
vid hemmet. Debatten här i andra kammaren
var ju ganska livlig, och vi väntar
oss nu att få en redovisning av utredningens
resultat — såvitt jag förstår
måste utredningen vara slutförd.

Det är dock inte allt i vårt samhälle
som är väl beställt. Det har ju framgått
av föregående talares anföranden.
Framför allt har man därvid tagit upp
ungdomsfrågorna. I vårt samhälle talar
vi om en stigande materiell standard.
Ingen behöver frysa eller svälta
och TV och bil är snart gemene mans
egendom. Trots detta ökar antalet neuroser.
Vi får fler och fler missanpassade
ungdomar — inte bara med anledning
av det stigande antalet ungdomar
utan även relativt sett. Vi har ett stort
antal alkoholmissbrukare och alkoholkonsumtionen
stiger framför allt bland
ungdomen och bland kvinnorna. Narkotikamissbruket
har tidigare varit
uppe till debatt. Kriminaliteten ökar
även bland de vuxna. På könspoliklinikerna
är man allvarligt orolig då man
får ta hand om växande skaror av ungdomar
i allt lägre åldrar.

Vi står frågande inför denna utveckling
i vårt samhälle. Många hänvisar
till liknande förhållanden i andra länder,
varför det kanske inte skulle vara
så mycket att beskärma sig över. Det
är, menar man, de nackdelar som stigande
löner och höjd materiell standard
för med sig. Utvecklingen har gått
så oerhört snabbt, att de som har ansvar
för samhället inte varit tillräckligt
förutseende och inte tillgodosett de
rent mänskliga kraven.

Naturligtvis kan man bara konstatera,
att den unga pojken i dag har råd
att köpa sig bil. Han kanske inte använder
den med ansvar. Han förflyttar

kan som ville åka med får betala färden
till ett dyrt pris.

Alkoholfrågan är väl den allvarligaste
vi har att ta itu med. Vi måste
ta krafttag och inte lämna några medel
oprövade när det gäller att förebygga
missbruket.

Men kan vi verkligen skjuta skulden
på ungdomarna? Vi får väl ändå själva
ta ansvaret, eftersom det samhälle vi
byggt upp tydligen inte är familjevänligt
och över huvud taget inte är lämpligt
för barnen och de unga. Vi måste
försöka komma till botten med dessa
problem.

Den tekniska utvecklingen har gått
oerhört snabbt och framtvingat en djupgående
omvandling av hela vårt samhälle.
Den har fört med sig en mycket
omfattande folkomflyttning från landsbygden
till tätorterna, och detta har
gjort att samhällsplanerarna varit hårt
pressade. Vid utformandet av stadsplaner
och samhällsplaner har man kanske
inte tillräckligt tänkt på vad de enskilda
människorna verkligen behöver
i samhället. Man undrar över varför det
i de nya samhällena med sådan förtjusning
uppförs höghus, som sedan länge
har kritiserats därför att de inte anses
vara familjevänliga.

Är det arkitekterna som är så intresserade
av höghus och över huvud taget
av den samhällstyp, som nu på
många håll har vuxit fram och som vi
inte anser vara riktig?

Det är nog många orsaker som samverkar
när en samhällsplan kommer till.
Framför allt är det de ekonomiska synpunkterna
som får dominera, men tyvärr
blir de ekonomiska synpunkterna
många gånger alltför kortsiktiga. Kommunerna
strävar många gånger efter att
bygga ett så stort antal bostäder på
så liten yta som möjligt. Denna strävan
gör naturligtvis att man är benägen att
uppföra höghus, även för familjer. Hög -

sig snabbt från den ena platsen till den
andra ut i anonymiteten. Den unga flic- husen kan ha sitt berättigande för en

12 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 3

178 Nr 3

Vid remiss av statsverkspropositionen

hel dei andra ändamål men som
miljebostäder är de mindre lämpliga.

En annan sak som medverkat till att
höghusen fatt utgöra så stor del av
byggnationen är rationaliseringssträvandena.
I försöken att nedbringa
byggnadskostnaderna har man anskaffat
byggnadskranar, maskiner, hissar
och andra tidsbesparande anordningar,
som blivit mycket stora investeringsobjekt
för byggfirmorna, och det gäller
då naturligtvis att utnyttja dessa investeringar
så mycket som möjligt.
Denna maskinella utrustning kan emellertid
utnyttjas fullt ekonomiskt endast
vid byggande av höghus och andra större
byggnader.

Både kravet på att få plats med så
många bostäder som möjligt på en liten
yta och rationaliseringssträvandena
har alltså samverkat till tendensen att
bygga höghus. Tyvärr blir det barnfamiljerna,
som i dagens bostadssituation
blir hänvisade till dessa bostäder och
blir lidande på denna utveckling.

Docent Lennart Holm bar i tidskriften
Arkitektur framhållit just nackdelarna
för de boende i ett sådant höghus.
Cirka 100 familjer kanske måste
samsas om ett trapphus. Det blir kanske
ett par hundra barn förutom de
vuxna familjemedlemmarna som skall
använda samma hissar och andra gemensamma
anordningar. För att nu
inte tala om den markyta som skall tillgodose
fritidsintressen, vara lekplats
och dessutom ge utrymme för parkering
åt alla som bor i höghuset! Förhållandena
kan ju inte bli tillfredsställande
på något sätt. Som det också
framhållits i den nämnda tidskriften
får trapphusen också ofta bli ersättning
för den ungdomsgård som inte
byggs. Sålunda är det där som ungdomarna
och barnen under regniga dagar
tillbringar sin fritid.

De nya byggnadsmaterial som kommit
till användning just för att möjliggöra
rationaliseringen har också i vissa
väsentliga avseenden gjort bostäderna

sämre än de var tidigare. Framför allt
gäller detta i fråga om ljudisoleringen.
De använda materialen kommer med
det sätt man bygger ofta snarare att
leda ljudet än att vara ljudisolerande.
Dessa moderna bostäder i höghusen kan
inte tillgodose familjemedlemmarnas
krav på trivsel, ro och vila eller återhämtning
efter arbetsdagen, för att nu
inte tala om att husmoderns arbete inte
kan planeras rationellt. Jag tänker
främst på möjligheten att övervaka barnen.
Om man bor låt oss säga i sextonde
våningen och en 2- eller 3-åring leker
på marken, är det inte lätt att hålla
kontakt mellan mor och barn.

Dessa stora nybyggda stadsdelar eller
hela samhällen byggs ofta upp på
en enda gång. Därmed drar flera tusen
familjer in i ett visst område. Familjerna
känner inte varandra, men barnen
som växer upp där får snart kontakt
med varandra, klungar ihop sig och bildar
ligor som okontrollerade opererar
i de nybyggda områdena. Hela bebyggelsetypen
främjar förhållanden som
gör uppfostran av barnen svårare. Vad
som behövs är naturligtvis ökad forskning
avseende bostadsplanering och
samhällsplanering.

Det har visat sig vid utredningar, att
familjer hellre vill bo i enfamiljshus.
Tyvärr är dock lånereglerna sådana, att
den som uppför enfamiljshus har sämre
möjligheter att få gynnsamma lån än
den som uppför störa hyreshus. Bostadsstyrelsen
har föreslagit bland annat,
att reglerna för egnahemslån ändras
därhän, att även för enfamiljshus
som byggs för uthyrning skulle län
kunna erhållas enligt reglerna för egnahemslån.

Denna fråga är för människan, individen,
familjen av grundläggande betydelse.
Jag anser det därför nödvändigt
att man tar upp samhällsplanerarnas
och arkitekternas utbildning till revision.
Arkitekternas utbildning, som
jag närmast tänker på, är knuten till
de tekniska högskolorna och blir väl

Onsdagen den 25 januari 1961

fa -

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

179

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

tillgodosedd med teknisk kunnighet. De
ämnen, som ger helhetssynen på samhällsplaneringen
och bostadsplaneringen,
är bristfälligt eller inte alls försörjda.
Jag tänker på sådana ämnen som
psykologi, sociologi, samhällskunskap,
socialmedicin m. m., som är nödvändiga
för att man skall kunna planera
ett samhälle på rätt sätt. Vi föreslår
därför i motion att utbildningen, både
grundutbildning och fortbildning, av
arkitekter och andra samhällsplanerare
utredes.

Människan lever emellertid inte bara
i fritid och i hemmet. En viktig del av
människans liv utgör ju arbetet. Arbetet
är ett livsvillkor för människan, inte
bara ur den synpunkten att det ger
möjlighet till uppehälle, utan det har
även ett livsvärde för människan. Den
tekniska utvecklingen framdriver ju
inom arbetslivet revolutionerande förändringar,
och man kan säga att dessa
förändringar kommer att gå i ännu
snabbare takt framdeles. Det gäller för
människan att ständigt anpassa sig efter
förhållandena. Utvecklingen går ju
också från små företag till stora företag,
och inom de stora företagen driver
rationaliseringen fram till automatiseringen
mer och mer.

För tio år sedan väcktes från folkpartihåll
en motion, där man begärde
utredning om forskning på arbetslivets
område. Denna motion blev underligt
nog remitterad till bankoutskottet, men
den blev tillstyrkt av ett enhälligt utskott,
och en enhällig riksdag beslutade
att en utredning skulle ske om en samordning
av den forskning, som bedrivs
på detta område, och att man vidare
skulle utreda på vilket sätt man i fortsättningen
kunde befrämja forskningen.

Regeringen har ännu inte verkställt
riksdagens beslut. I en interpellation
och två enkla frågor har frågats varför
inte beslutet har lett till någon åtgärd.
Jag vill minnas att det var dåvarande
socialministern Sträng som svarade.
Han framhöll att Arbetsgivareförening -

en satsat medel till forskning på detta
område och att man ville avvakta denna
forsknings resultat. Vidare framhölls
ett par gånger, att staten inte hade några
medel till förfogande för sådan
forskning. Det är mycket riktigt att
Arbetsgivareföreningen anslog en halv
miljon kronor till forskning. Det personaladministrativa
rådet kom till, där
även LO, TCO och staten har representanter.
Det har under dessa år utfört
en utomordentligt värdefull forskning
vad gäller både fysiologiska faktorer,
yttre faktorer, sociologiska faktorer och
i viss grad psykologiska faktorer. Men
man ser att det fortfarande finns anpassningsproblem
för människorna och
att neuroserna ökar i antal. Bakom somatiska
sjukdomar ligger i många fall
nervösa åkommor. Man undrar då i vilken
utsträckning arbetslivet inverkar
på människan i detta avseende. I hela
den omställningsprocess, som arbetslivet
genomgår, medför nog den anpassning
människan måste prestera i många
fall alltför stora påfrestningar.

Det var rätt intressant att ta del av
en utredning, som docent Åke Nyström
på yrkesmedicinska avdelningen på Södersjukhuset
häromåret gjorde. Utredningen
har ännu inte publicerats, men
han har redogjort för den i flera föredrag,
och jag har varit i tillfälle att
höra några av dessa föredrag. Han började
undersöka företag i Stockholm
med dåliga hygieniska förhållanden.
Det var små företag med upp till tio
anställda. Han ville konstatera, att dessa
förhållanden antagligen inverkade
menligt på människorna. Han undersökte
de anställda i dessa företag, och
samtidigt undersökte han anställda på
störa, hygieniskt väl utrustade arbetsplatser.
Men resultatet av hans utredning
blev motsatt mot vad han hade
tänkt. Han kom till att de människor,
som arbetade på de små företagen med
dåliga hygieniska förhållanden, var i
bättre fysisk och psykisk kondition än
de som arbetade på de stora företagen.

180 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

De hade också genomgående bättre social
status, intresseförankring m. m. än
de anställda på storföretagen. Han menar
att vi här har att göra med djupgående
psykologiska förhållanden som
bör utredas grundligt och att resultaten
av en sådan utredning bör tillvaratagas,
när man bygger stora arbetsplatser.
Människorna där skall i likhet med
de anställda vid småföretagen få den
rätta förankringen i och kontakten med
arbetet, kamraterna och arbetsledningen.

Relationerna inom ett företag betyder
så ofantligt mycket. I ett stort företag
är de anställda ofta isolerade både
när det gäller själva arbetet och beträffande
kamrater och arbetsledning.

Det är många stora frågor som bör tas
upp i det sammanhanget, när man bedriver
forskning på detta utomordentligt
komplicerade område.

Det har sagts mig att i personaladministrativa
rådet är man också intresserad
av att staten tar upp dessa frågor.

På detta som på många andra områden
är forskningen mycket splittrad, och
forskning av liknande slag bedrives vid
många olika institutioner. En kartläggning
och samordning av forskningen
vore därför mycket värdefull. Samtidigt
bör människans ställning i arbetslivet
undersökas. Yi tar ju oftast med
oss upplevelserna i arbetet ut i det privata
livet och tvärtom. Det gäller här
med andra ord en forskning som rör
hela människan.

Frågan om människans ställning till
arbetet har nyligen varit föremål för
debatt i Dagens Nyheter, Olof Lagercrantz
väckte debatten. Det har varit
en mycket intressant debatt, frågan har
också förekommit i litteraturen under
senare år. Nu begär vi från folkpartiet
på nytt i en motion att människans
ställning till arbetslivet skall utredas,
så att vi får en ordentlig kartläggning
av hur därmed förhåller sig och intensifierad
forskning.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Vi kan för närvarande
glädja oss åt en högkonjunktur och därmed
följande god sysselsättning. Antalet
i beredskapsarbete sysselsatta är i vinter
t. o. m. så lågt att risk för översysselsättning
föreligger, när den väntade
anspänningen under våren sätter in. Redan
nu har vi brist på yrkesutbildad arbetskraft,
och jag vill i anknytning därtill
beröra frågan om yrkesutbildningen.

Jag utgår ifrån att vi alla är eniga om
nödvändigheten av att undanröja den
flaskhals i produktionsapparaten som
den otillräckliga yrkesutbildningen alltjämt
utgör. Visserligen har den tekniska
utvecklingen inom produktionen under
det senaste årtiondet gått med stormsteg,
vilket har verkat försvårande när
det gällt att i rätt takt bygga ut undervisningen
på detta område. Men det förefaller
ändå som om planeringen har
varit bristfällig.

De stora ungdomskullarna har ju inte
kommit som någon överraskning och
inte heller de ökade tekniska krav som
produktionen skulle komma att ställa.
Från dessa utgångspunkter finns det
anledning att kritisera myndigheternas
åtgärder i denna fråga.

Det är inte bara i en högkonjunktur
som yrkesutbildningen är av betydelse.
I det enskilda fallet utgör också en
fullgod yrkesutbildning en beredskap
mot arbetslöshet i en fallande konjunktur.
Erfarenheten visar nämligen att det
i första hand är den outbildade arbetskraften
som friställes, när högkonjunkturen
stagnerar eller avtar. Utbyggnaden
av undervisningen på yrkesområdet
tår därför ses även som en beredskapsåtgärd
mot sysselsättningsstörningar.

Nu kan det anföras att det inte bara
är samhället som har ansvar för yrkesutbildningen.
Hantverket, och sedermera
även industrien, har här ett traditionellt
verksamhetsfält. Med fog kan
sägas att yrkesutbildningen tidigare huvudsakligen
har skötts av inom respek -

Nr 3 181

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

tive område verksamma företag. Många
både stora och små företag har i samarbete
med närings- och yrkesorganisationer
under de gångna åren nedlagt —
och nedlägger alltjämt -— stort intresse
och stora belopp på utbildningsfrågorna.
Företagen har inrättat egna utbildningsavdelningar,
som omfattat lärlingsutbildning
samt arbetare- och arbetsledareutbildning
och speciell vidareutbildning
av många slag. Det är min uppfattning
att näringslivets insatser härvidlag
är värda allt erkännande. Såväl
lokalt som centralt har ett omfattande
arbete utförts, många gånger av pionjärart.
På olika vägar har företag och organisationer
sökt sig fram till lösningar
anpassade till yrkets eller produktionens
aktuella krav och inriktning.

Utvecklingen i dagens samhälle —
inte minst med tanke på vår konkurrenskraft
på hemmamarknaden och
eventuellt nya marknader — har medfört
att allt större krav ställes på effektiviteten
i företagen, vilket i sin tur har
gjort det än svårare än tidigare för företagen
att själva utan skälig ersättning
handha yrkesutbildningen.

Samhället, d. v. s. stat och kommun,
har också med all rätt åtagit sig stora
uppgifter och därmed stora utgifter för
yrkesutbildningen. Men man frågar sig
med fullt fog från näringslivets sida:
Motsvarar resultaten av den statliga
och kommunala yrkesutbildningen kostnaderna
härför? Famlar vi inte alltjämt
efter klara, effektiva och efter näringslivets
utveckling anpassade lösningar
på yrkesutbildningens område?

Yrkesundervisningen i enhetsskolan
var redan från början nästan dömd att
misslyckas. De centrala och kommunala
yrkes- och verkstadsskolorna är nog
bra på sitt sätt, men utbildningen är
dyrbar och otillräcklig. Den för såväl
staten som ungdomen ekonomiskt fördelaktigaste
formen av utbildning är
den som ges av de i näringslivet inbyggda
verkstadsskolorna, den s. k. lärlingsutbildningen.
Ett handikapp för alla

centrala yrkesskolor är deras teoretiska
karaktär och bristen på arbetsuppgifter.
Kontakten med företagen, med produktionen,
med näringslivet saknas, och
detta skapar svårigheter vid övergången
från skola till praktisk yrkesutövning.
Idealet tror jag skulle vara grundutbildning
vid en därför anpassad yrkes- eller
verkstadsskola och fortsatt utbildning i
näringslivet eller eventuellt en utbildning
växelvis i skola och företag.

I avvaktan på effektiva lösningar för
yrkesutbildningen i dess helhet anser
jag att vi måste gå vidare med lärlingsutbildningen
i näringslivet, bygga ut den
och göra den ännu bättre än den är.
Förra årets riksdag höjde ersättningen
till hantverksmästarna för lärlingsutbildningen.
Det var en angelägen förbättring.
Vad vi nu behöver göra är att
utöka antalet bidragsrum. Dessa är alldeles
för få, vilket visas bl. a. av att det
i början av januari detta år, alltså efter
endast halva budgetåret, redan hade
kommit så inånga ansökningar att alla
bidragsrum är upptagna. Ansökningarna
har ökat med inte mindre än 50 %
sedan året före. Jag har därför i denna
kammare avlämnat en motion med förslag
till ökat antal bidragsrum och vill
här med några siffror belysa kostnaderna
härför i förhållande till kostnaderna
för motsvarande ökning av antalet
elevplatser vid en yrkes- eller verkstadsskola.
Den genomsnittliga kostnaden
per elev eller lärling i utbildningen
hos hantverksmästare belöper sig till
666 kronor per år. Kostnaden för 400
elever blir 266 400 kronor. Kostnaden
för 400 elever vid en verkstadsskola, i
genomsnitt 5 000 kronor per elev och
år, blir 2 miljoner. Till detta kommer investeringskostnaderna
ca 30 000 kronor
per elevplats eller tillsammans 12 miljoner.
Detta betyder att bara räntekostnaderna,
beräknade efter 6 %, för dessa
investeringar blir 720 000 kronor, alltså
mer än dubbelt så mycket som kostnaden
för de 400 nya bidragsrum som
jag har föreslagit i motionen.

182 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

I detta sammanhang ser jag mig också
nödsakad att påtala en annan sak som
är anmärkningsvärd. För kontroll av
lärlingsutbildningen finns det en ombudsmannainstitution.
De kostnader
denna institution drar i förhållande till
de anslag som utgår för lärlingsutbildningen
är förvånansvärt stora. Jag skall
inte trötta kammarens ledamöter med
flera siffror. Jag kan dock inte finna
det rimligt att denna kontroll skall dra
så störa kostnader som det här rör sig
om. Här bör en översyn och en rationalisering
äga rum.

Herr talman! Det är ytterligare en
sak som jag vill beröra i samband med
yrkesundervisningen och det är den
statliga organisationen på detta område.
För närvarande sorterar den statsunderstödda
yrkesutbildningen under
sjutton olika överstyrelser, representerande
fem olika departement. Här måste
ske en samordning. Jag skall bara nämna
toppen på denna mastodontorganisation.
Där har vi kungi. skolöverstyrelsen,
kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning
och kungl. arbetsmarknadsstyrelsen.
Den centrala ledningen är följaktligen
uppdelad på tre ämbetsverk,
och det säger sig självt att den organisationen
lämnar mycket övrigt att önska.
Av de utredningar, som nu pågår
och som rör yrkesutbildningen måste
vi således vänta oss förslag till samordning.
Det är min förhoppning att vi inte
skall behöva vänta alltför länge på
denna samordning, över huvud måste
större intresse för yrkesutbildningen visas.
Detta intresse bör enligt min mening
också omfatta fortbildningen. Jag
tänker då i första band på den fortbildning
som sker vid statens hantverksinstitut.
Må det tillåtas mig att erinra om
att år 1940 omorganiserades det dåvarande
Hantverksinstitutet till en statlig
organisation. Fn del av institutets tekniska
utrustning daterar sig från detta
år. I statsverkspropositionen till 1959
års riksdag har statskontoret i sitt yttrande
konstaterat att »viss teknisk ut -

rustning är föråldrad och i behov av
ersättningsanskaffningar.»

Statskontoret förordar en översyn.
Någon sådan har ännu inte skett. Avsevärda
brister föreligger alltså alltjämt
i institutets utrustning. Detta måste inge
betänkligheter med hänsyn till institutets
uppgift att som högsta centrala tekniska
instans vara vägledande för inom
hantverk och mindre industri verksamma
företag och yrkesmän. Denna liksom
andra brister i institutets möjligheter
att i dagens läge bedriva den fortbildnings-
och rådgivningsverksamhet
som krävs bar jag påtalat i tre motioner.
Med tanke på hur angeläget det är att
hantverket och den mindre industrien
följer utvecklingen och därmed ökar
sina möjligheter att konkurrera uttalar
jag en förhoppning om att dessa motioner,
som siktar till att vår förnämsta
fortbildningsanstalt inom dessa områden
skall ges möjligheter att vara fullt
å jour med utvecklingen, röner berättigad
förståelse hos de ärade kammarledamöterna.

En annan fråga, som i hög grad intresserar
hantverkare och mindre företagare,
är den uppgiftsskyldighet som
staten ålägger dem i deras egenskap av
arbetsgivare. Jag påtalade dessa saker
i en motion till förra årets riksdag, där
jag visade vilka uppgifter en företagare
har att fullgöra. .lag tillåter mig upprepa,
att sex gånger om året skall källskatt
inbetalas, sex gånger per år pensionsavgift,
sex gånger allmän varuskatt
— för den sistnämnda uppgiften, men
endast för den, utgår en viss ersättning.
Vidare har vi uppgifter till socialstyrelsen
över omsättningen, till kommerskollegium
om industristatistik, till
riksförsäkringsanstalten om lönestatistik,
till taxeringsmyndigheterna löneuppgifter,
till länsarbetsnämnderna om
arbetsstatistik och till sjukkassan om
varje förändring i anställningsförhållandena.

Det är en orimlig arbetsbörda som företagarna
utan ersättning får åtaga sig

Nr 3

183

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

för statens räkning. Företagarens uppgift
skall enligt min mening vara att
producera varor, nyttigheter och tjänster
— att vara produktiv. Stat och kommun
skall sköta sina uppgifter. För den
service vi företagare får från stat och
kommun är vi självfallet beredda att betala
skäliga direkta skatter. Vi måste
emellertid reagera mot att bli belastade
med för oss kostnadskrävande improduktiva
uppgifter, en form av indirekt
beskattning. Vi vill inte undandraga oss
några förpliktelser, men skall vi åtaga
oss uppgifter för annans räkning — i
detta fall för stat och kommun — vill
vi liksom alla andra medborgare ha skälig
ersättning för det mätbara arbete vi
utför. I varje fall vill jag betona att
uppgiftslämnandet skall vara så enkelt
och rationellt som möjligt och inte
behöva ta sådan tid i anspråk som det
för närvarande gör. Det hör nämligen
inte till det lättaste arbetet att fylla i
dessa statliga blanketter. De kan många
gånger vara nog så svåra att förstå sig
på. Ett rimligt önskemål vore att så mycket
som möjligt samordna och reducera
den betungande uppgiftsskyldighet
som nu åvilar företagarna.

I år har vi, såsom redan framhållits
från denna talarstol i dag, fått ytterligare
en uppgift att lämna, nämligen arbetsgivaruppgiften
för beräknande av
avgift till ATP. Det lär ännu inte ha
kommit in många uppgifter som varit
korrekt ifyllda. Detta nedslående resultat
kan ju inte vara orsakat av att arbetsgivarna
helt saknar förmåga att
tolka uppgifterna. I detta fall är vi nästan
alla arbetsgivare, t. o. m. husmödrarna
i många fall. Arbetsgivarbegreppet
är mycket diffust uttryckt i anvisningarna.
Bara man har en enda anställd
och även om vederbörande är deltidsanställd
— såsom fallet kan vara
med t. ex. hembiträden —- är man skyldig
fylla i minst sju blanketter för denna
uppgift. För att man rätt skall kunna
fylla i uppgifterna måste bokföringen
vara upplagd på ett speciellt sätt, så att

den redovisar vad som skall anges på
blanketterna. Som bekant läggs bokföringen
upp i början av bokföringsåret,
men blanketterna har distribuerats nu
i januari, alltså efter bokföringsårets
slut! I förordningen heter det vidare att
arbetsgivaruppgiften liksom kontrolluppgiften
skall vara inlämnad senast
den 31 januari och att om uppgiftsskvldigheten
icke fullgöres enligt bestämmelserna
straffpåföljd kan inträda (böter
eller fängelse).

Det synes orimligt att ålägga de mindre
företagarna dessa uppgifter mitt under
bokslutssäsongen. Med hänsyn till
de svårigheter som är förknippade med
ifyllandet av dessa uppgifter borde någon
form av sammandragsblankett, som
torde vara nödvändig för att över huvud
taget räkna fram alla dessa siffror i de
fall då flera arbetstagare finnes, ha konstruerats
i stället för de många andra.
Vidare borde, i stället för uppmaningen
att vara mycket restriktiva, befogenheter
ha givits myndigheterna att i varje
fall i år inte behöva följa bestämmelserna
om straffpåföljd så bokstavligt.

Ett ytterligare irritationsmoment i
detta sammanhang är företagarnas vetskap
om att de trots arbetet med uppgiftslämnandet
är satta i strykklass, att
de klassas lägre än löntagarna. Obligatoriet
är ett faktum, varför det gäller
att göra bestämmelserna så vettiga och
så rättvisa som möjligt. Vad är det som
säger att företagarna skall ha sämre
villkor i detta avseende än alla andra?
Det är ju som jag påpekade, de som är
en av förutsättningarna för försäkringen,
och det är de som har arbetet med
den. Men fortfarande håller tydligen regeringen
fast vid att i de fall inkomsten
härrör från annat förvärvsarbete än anställning
och är högre än dubbla basbeloppet,
skall den överskjutande delen
tas i beräkning endast till två tredjedelar.
Vidare finns maximeringen av
den pensionsgrundande inkomsten, som
också den innebär en begränsning av de

184 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961
Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

pensionsförmåner som kan komma den
enskilde företagaren till del.

Jag kan inte finna det rimligt att den
pensionering vi har skall ge olika förmåner
beroende på om vederbörande är
egen företagare eller anställd. Inom den
mindre företagsamheten i varje fall utför
den anställde och företagaren i regel
samma arbete. Företagaren har kanske
bara längre arbetstid bl. a. på grund
av uppgiftslämnande till staten. Pensionsförmånerna
bör naturligtvis vara
lika. Hur blir det när den anställde blir
sin egen? Jo, då klassas han genast ned,
trots att han fortsätter sin gamla yrkesutövning.

En lag skall ha anknytning till det allmänna
rättsmedvetandet. Först då kan
den omfattas av alla medborgargrupper.
Detta gäller också lagen om den allmänna
tilläggspensioneringen. Det är därför
angeläget att lagen reformeras så att
den kommer att gälla lika för alla grupper.
Likheten inför lagen skall väl inte
upphävas och ersättas med en grupplagstiftning.

Det finns, herr talman, många flera
frågor som rör den mindre företagsamheten
och som jag skulle vilja beröra.
Men jag skall nöja mig med dem jag
redan har talat om och sluta med att uttrycka
en förhoppning om att den mindre
företagsamhetens problem skall ägnas
ökad uppmärksamhet såväl när det
gäller dessa frågor som beskattnings-,
lokaliserings- och kapitalförsörjningsfrågorna,
allt till gagn inte bara för företagarna
inom denna näringsgren och
de bortåt två miljoner människor som
är direkt beroende av den mindre företagsamheten
utan också för hela vårt
land.

Herr talmannen återtog förhandlingarnas
ledning.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! För dem som under senare
år varit djupt engagerade i frågan
om hjälpen till u-länderna — och dit

hör Broderskapsrörelsen, som vid kongress
efter kongress i flera år har krävt
att Sverige starkare skall engagera sig—-framstod gårdagskvällens debatt med
bl. a. statsministerns inlägg som en verklig
högtidsstund. Riksdagen samlade sig
faktiskt kring denna fråga och förde
den fram till en verklig tätplats i svensk
politik. Gårdagens debatt var upplyftande
också ur den synpunkten att riksdagen
samlade sig kring en fråga som
inte är avhängig någon folkgrupps egenintressen.
Man vill ge åt människor
utanför vårt lands gränser. Riksdagen
bör också känna det som en förmån att
fä hjälpa.

Frågan om hjälpen till de underutvecklade
länderna rymmer många problem.
Jag skall naturligtvis inte trötta
kammaren med att ta upp alla problem
som man utan svårighet skulle kunna
rada upp. Den expertkommitté som
statsministern förebådade är mycket
välkommen och behövlig. Olika belopp
har nämnts som vi skulle kunna bidra
med. Vi vet att behoven är ofantligt
stora. Men vi behöver ändå en grupp experter
som sätter sig ned och utreder
vad som är genomförbart och vad vi
kan göra med de pengar vi får fram.
De måste alltså ha tid för att planera.
I framtiden kommer det säkerligen att
behövas åtskilliga miljoner för detta
ändamål.

Men man kan inte låta bli att koppla
samman denna fråga med andra ting
som vi har att göra med i denna kammare.
Under den fyraårsperiod som jag
haft förmånen att tillhöra kammaren
har det slagit mig att vi i vårt välfärdssamhälle
ständigt kan finna brister. Det
kan låta egendomligt, men mitt i allt
välstånd finns människor som har det
besvärligt och som behöver vår hjälp.
Människor kommer i svåra situationer,
då den mest konservative politiker också
måste säga sig, att samhället skall
hjälpa. Ibland händer det att frågan
ställs anklagande även från annat håll
än socialdemokratiskt: Varför gör inte

Nr 3

185

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

samhället mer? Man skulle kunna ta
fram femte huvudtiteln och peka på flera
områden som man behöver se över.
Man kan gå till sjukvården, kanske framför
allt mentalsjukvården, och man kan
gå till åttonde huvudtiteln och även där
finna samma sak. Inte minst de inlägg
som gjorts här i kammaren och de motioner
som väckts visar att det överallt
finns områden, där samhällets engagemang
är nödvändiga.

Vad händer då, ärade kammarledamöter,
om miljonerna börjar rulla ut till
hjälpen till u-länderna? Det är kanske
så, att vår statskassa kan klara allt detta,
men för min del är jag mycket skeptisk
på den punkten. Jag tror att vi måste
se sanningen direkt i vitögat och säga
oss, att statskassan inte klarar dessa utgifter
i framtiden, utan att vi måste
skaffa oss en inkomstförstärkning eller,
för att använda ett mera bestämt uttryck,
höja skatterna för att klara hjälpen till
u-länderna. I annat fall får man nog
räkna med att det blir stopp på andra
områden, på femte huvudtiteln, på åttonde
huvudtiteln och beträffande sjukvården.
Vissa saker har emellertid riksdagen
redan bundit sig för, och i andra
fall är det alldeles nödvändigt att man i
framtiden gör justeringar. För min del
har jag den uppfattningen att vi inte kan
sätta stopp. Det skulle betyda att de
människor i vårt land som själva behöver
hjälp, får betala hjälpen till utvecklingsländerna.
Det kan inte vara riktigt,
och jag skulle gärna vilja be dem på
den borgerliga kanten, som så mycket
talar om hjälpen till utlandet, att något
tänka på detta, innan de begär alltför
stora höjningar av anslaget. Det kan
verka chockerande med en skattehöjning,
men jag tror faktiskt att det svenska
folket är berett till en sådan. Det
krävs kanske en specialbudget, till vilken
man kunde låta den extra skatten
gå. På det sättet skulle människorna veta
vart pengarna tar vägen och därmed
också känna sig engagerade. Man kan
sedan låta expertgruppen arbeta och

planera. Man kan fondera pengarna om
projekten ännu inte är klara. Pengarna
kommer säkert att behövas. Om det
skulle bli nödvändigt att lägga på någon
extra procent på omsättningsskatten,
måste man se till att de grupper, barnfamiljer
och andra, som senast blev
kompenserade, även i detta fall får en
kompensation.

Jag har, herr talman, inte yrkat att
detta skall göras i dag, kanske inte heller
i morgon, men jag har ändå känt
ett behov av att säga, att vi bör se sanningen
som den är. Om det krävs en sådan
här extra pålaga över en specialbudget,
bör vi inte hesitera.

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Med herr talmannens
tillåtelse skall jag börja mitt anförande
med en historia, om vars sannfärdighet
jag inte är övertygad.

Det var en man som råkade falla ut
genom fönstret i 33 :e våningen. Hans
hastighet ökades naturligt nog alltmer,
men någon snabbtänkt person, som
bodde i 3:e våningen, förmälde sig ha
hört honom yttra till sig själv, när han
snabbt flög förbi: »Än har allt gått
bra».

En förutvarande medlem av denna
kammare, en mycket ansedd person,
sade till mig häromdagen: »Den här
svenska nationen behöver en katastrof
för att vakna». Vi har tre våningar kvar
att falla. Ännu finns det möjlighet till
en räddning genom ett brandsegel. Jag
tror för min del att det kommer att gå
att rädda vårt land, men det kommer
inte att gå, ifall vi sitter med händerna
i knäet och bara förfasar oss över hur
ond världen är och inte gör någonting
åt det.

Med undantag för några få ting som
har nämnts här i dag — däribland också
det som herr Evert Svensson var inne
på alldeles nyss — tycker jag att debatten
har varit i högsta grad verklighetsfrämmande,
när man ser den mot
bakgrunden av hur tillståndet är i värl -

186 Nr 3

Onsdagen den

Vid remiss ar statsverkspropositionen m.

den. Den politiker, som inte begriper
att vi befinner oss i mänsklighetens
ödestimma, är livsfarlig och borde inte
ha sin plats här. Jag tror tyvärr att
det finns många, som inte borde ha sin
plats här just nu. Kanske även det går
att rätta till snabbare än väntat, men
då behövs det en radikal sinnesändring,
som ställer hela saken i dess rätta perspektiv.

Det har sagts flera gånger, och statsministern
som jag personligen skattar
mycket högt och som jag vill se som
en stor statsman — vilket lian inte är
nu men kan bli ännu om han skyndar
sig — har sagt att samlingsregering
skall man inte ha annat än när det är
mycket kritiskt. Men det vore väl märkvärdigt,
om läget inte är kritiskt nu.
Om det någonsin i historien har varit
kritiskt, så har det varit i dessa tider.
Visserligen kan man säga sig att av
fruktan för den ene eller den andre
vågar ingen börja ett militärt krig. Men
ett krig med andra medel och precis
samma syfte är väl precis lika farligt —
kanske inte för liv och lem för de just
nu levande, men för nästa generation
och tusen generationer efter den. Jag
tycker att det är en ynkedom — jag
har funderat en lång stund, men har
inte kunnat finna ett starkare ord, så att
jag får nöja mig med det — att inte
människorna och politikerna här i
Sverige kan samsas bättre än de gör
utan håller på med småsaker och tvistar
om dessa och gör dem till stora och
märkvärdiga ting.

Det märks så tydligt, att världsperspektivet
är så fjärran i tänkandet hos
de flesta här i landet. Så fort man tappar
världsperspektivet — och det får
man inte göra, ty vi är en del av den
stora gemenskapen här på denna lilla
planet i världsrymden — växer genast
en massa andra perspektiv, såsom de
personliga, fackliga, rasmässiga och nationella,
till oproportionerlig storlek.
Med ett förvridet perspektiv kan en riktig
politik aldrig föras. Jag skulle vilja

25 januari 1961
m.

stänga in alla fyra partiledarna — jag
räknar inte med den kommunistiske
partiledaren, ty kommunistiska partiet
är inte, som jag så ofta har påpekat, ett
parti utan en liten fraktion av en stor
världsideologi med helt andra mål än
dem vi sätter oss före inom de demokratiska
partierna •— så att de finge tala
ut med varandra, göra upp alla möjliga
gamla mellanhavanden och komma ut
som samarbetsvilliga och effektiva människor
till landets båtnad. Det är smått
tänkande och partimässigt tänkande
som gör att viljan till samarbete saknas.
Ty det är där det kniper, det beror inte
på förmågan.

Jarl Hjalmarson gjorde i slutet av sitt
första anförande i går några små antydningar,
som lyfte sig upp till någonting
som man skulle kunna kalla ideologiskt
resonemang. Men också han
måste få en klar världsideologi, han
måste veta efter vilka linjer han skall
lägga upp sitt globala tänkande. Detta
gäller för de flesta av oss. Vad vi behöver
nu är revolutionära människor.
Jag ser i kammaren min vän August
Spångberg, som vet vad revolutionärt
tänkande är; han får vara med i denna
krets. Och herr Lundberg med alla de
feltramp han gör är också en revolutionär
ande. Det är också många andra,
som förut har haft sin plats i detta hus.
Jag kommer att tänka på Ture Nerman.
Han är gammal till åren men ung till
själen, och hans uppgift är ingalunda
slut ännu. Dessa människor behövs i
denna tid för att tända liv i det dödkött,
som finns i vår nation, en däst
och död anda utan lyftning, utan högre
syftning över huvud taget, en anda som
kommer att leda oss i avgrunden, om
den inte ändrar sig. Varje människa är
ämnad till något stort, annars dör hon
andligen.

Kansler Adenauer, som är en gammal
man och som väl har sina fel, har
ideologisk klarhet. Han har sagt så
här: »En nation med en ideologi är alltid
på offensiven. En nation utan ideolo -

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 187

gi är självbelåten och död.» Självbelåten
och död är vad den svenska nationen
är. Vi här i Sverige måste gå till
offensiven, vi skall vara med i det stora
spelet och inte dra oss undan.

Sverige är ett litet land, säger somliga.
Jag lyssnade i går till en av våra
främsta historiker och frågade honom:
»Vad är ditt recept för oss här i framtiden?
Vad skall vi göra för att få rätsida
på denna felvända värld?» Det
enda han kunde komma med var: »Vi
får hoppas att Amerika rycker upp sig.»
Det är väl ingen uppgift för oss att
sitta och vänta på att Amerika skall
rycka upp sig. Amerika har en stor
roll att spela, men vi har också vår stora
roll. Det krig som nu förs med det
klart uttalade syftet att erövra världen,
är av ideologisk natur. Det är första
gången ett sådant krig förs, och det är
fullt naturligt att vi inte är vana vid
det. Men angreppen måste bekämpas
och bemötas på det ideologiska planet.
Det borde sunt förnuft säga, och så är
det också. Det enda som kan stoppa
och vända strömmen är en överlägsen
ideologi, och det svenska folket saknar
nästan helt en ideologi. Vi har ett välstånd,
om vilket det har talats här, utmärkt
i och för sig, men det frestar till
att sjunka ihop i en död självbelåtenhet
utan ideologi. Vi är ett folk som lever
väl, njuter mycket, roar sig högt och
har pensionerat sig själv.

Det måste bli en ändring på detta.
Denna måste ske i morgon dag, och
revolutionärerna skall gå i spetsen. Det
finns sådana som har haft en gnista
förr i tiden och suttit här i kammaren,
och det är många av dem som sitter
här ännu; den gnistan skulle ännu en
gång kunna tändas för det som är rätt
och riktigt och för det som kan rädda
världen och mänskligheten.

Det är groteskt att höra Hilding Hagberg
lamentera över kolonialismen, herr
Hagberg som är representant för en
ideologi, vilken hänger sig åt en kolonialism
av tidigare okända mått, en kolo -

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

nialism som i det här fallet är detsamma
som ockupation. Och det är detta som
1 väntar oss, Amerika, Sydamerika och
a Västindien, om vi inte vinner det här
kriget. Men det skall vi göra.

Det är svårt att resonera med koma
munister därför att det nu en gång är
: så att det i deras lära stadgas att san ning

är allt som befrämjar deras ideologi.
Det är inte riktigt det som vi andt
ra menar. Den ideologien kan aldrig ge
i full tillfredsställelse åt människor. Den
» kan vinna världen, den kan sätta sig
t på alla länder, men den måste begagna
1 våld och mord för att hålla sig vid makr
ten. Det är inte det tillståndet vi skall
ha på jorden. Men när detta är sagt vill
t jag understryka att det i Västerlandet
., också finns många vämjeliga element
i som vi måste vända oss ifrån. Vi kan
r inte vinna Moskva och Peking med det
1 liv vi för här; därtill behövs det nå s

gonting mycket mera skarpslipat, myc.
ket mera självdisciplinerat än det som
r vi nu kan studera här i Väst. Och värre
i tycks det bli.

i Jag skulle vilja sluta med att ännu
r en gång poängtera att vi behöver revolutionärerna.
Det är det enda tidsenliga
i dag att vara revolutionärer för den
1 rätta saken, för ärlighet, för renhet, för
t osjälviskhet och för kärlek. Det är de
r som till slut skall vinna världen och ge
a mänskligheten det utseende och de förhållanden
som den är ämnad att ha.

Herr talman! Jag skulle, i anslutning
i till vad som sagts i flera av de senaste
t yttrandena och även tidigare och till
i och med litet grand i anslutning — åt,
minstone på det personliga planet —-r till den punkt vi i dag diskuterar, vilja
i citera och upprepa vad Gunnar Sträng
t sade i ett mycket märkligt radioanföran»
de i höstas, vilket min hustru och jag
lyssnade till. Vad han starkt betonade
;- var en sentens ur en teaterpjäs som
r han kommenterade och som lydde så
i här: »Att ingenting ha att tro på, det är
också en form av död och kanske den
värsta sorten.»

188 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Jag har begärt ordet för
att i korthet anlägga några synpunkter
på de problem som kommit alltmer i
förgrunden, nämligen ungdomsfrågorna.
När ungdomsproblemen i den allmänna
debatten från olika håll skärskådas,
har man ofta en känsla av att
det i huvudsak är ungdomsbrottsligheten
och den grupp av ungdomar i vårt
land som kommit i delo med rättvisan
som är föremål för intresse.

Men ungdomsfrågorna gäller inte bara
ungdomsbrottslighet och kriminalitet.
Vi har genom samhällets förändringar
fått stora anpassningssvårigheter också
för den ungdom som aldrig kommer i
konflikt med rättvisan. Ungdomsfrågorna
består inte bara i att ta hand om
och försöka återanpassa den ungdom
som redan är inne på brottets bana,
även om detta också är mycket viktigt.

Den stora frågan såväl nu som framöver
anser jag vara att underlätta anpassningen
till samhället för stora grupper
av den ungdom, som successivt skall
lära sig att bli goda föräldrar och fostrare
för en ny generation. I vår gemensamma
strävan att lösa ungdomsfrågorna
kan vi naturligtvis inte komma ifrån
det stora ansvar som hemmen har, men
tyvärr blir vi alltför ofta påminda om
att det finns alltför många som synes
ha glömt eller inte riktigt fattat eller
inte tagit på allvar sin uppgift som
fostrare.

Tendensen att övervältra det egna
ansvaret på samhället har vi all anledning
att uppmärksamma. Kanske har
man alltför mycket, eller låt mig säga
i alltför onyanserad form ropat på samhällsåtgärder.
Men vad samhällsåtgärderna
i första hand bör inrikta sig på
är att skapa förutsättningar för goda
och harmoniska hem, att ge hemmen
bättre möjligheter att skapa samhörighetskänsla
alla familjemedlemmar emellan.

Av de undersökningar som gjorts vet
vi, att av ungdomsbrottslingarna kom -

mer en ganska hög procent från splittrade
hem. Dessas antal är i dag betydande,
och tendensen visar en ökning
av antalet splittrade hem. Skilsmässornas
antal är i stort cirka 8 000 upplösta
äktenskap per år. Denna utveckling är
alltså en uppenbar fara för ungdomens
anpassning. Emellertid vet vi ingenting
om huruvida det föreligger ett
samband mellan skilsmässofrekvensen
å ena sidan och boendeform och bostad
å andra sidan. Men det skulle vara både
intressant och av värde att genom en
sociologisk undersökning få klarlagt,
om det föreligger ett sådant samband.
Det ligger i varje fall nära till hands att
tro att det ställer andra och svårare
krav på anpassningen och familjesamhörigheten
att bo i ett fack i ett höghus
än att bo i ett eget hem. Hur förhåller
det sig i verkligheten med dessa
jättestora höghusområden? Jag vill anknyta
till vad fröken Elmén tidigare
varit inne på och fråga: Är det en
barn- och ungdomsvänlig miljö våra
samhällsplanerare och arkitekter bjuder
vårt uppväxande släkte? — Jag
tvivlar starkt på den saken. Barn och
ungdom i de tidiga tonåren måste ha
utlopp för sin aktivitet och verksamhetslust.
Var finns den möjligheten i
höghusområdena ?

Inför den rådande utvecklingen på
det här området ställer man sig ofta
frågan: Kommer någon gång ungdomens
anpassningsproblem med i bilden,
när man handlägger frågor som rör
samhälls- och bebyggelseplaneringen?
Eller är det först när ungdomar kommit
in på brottets bana som man uppmärksammar
ungdomsfrågorna? Jag
tror också det är berättigat att fråga,
huruvida det förekommer något samarbete
eller någon samordning mellan
å ena sidan dem som arbetar med samhällsplanering,
arkitekter, planerare
m. fl., och å andra sidan dem som fått
till uppgift att arbeta med ungdomsproblemen,
socialarbetare, psykologer, ordningsmakt
m. fl. Jag har en känsla av

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

189

att det är klent beställt med samarbetet
på detta område. Men det är dock ett
område där samarbetet och samordningen
borde vara naturlig, ja, den är
helt enkelt nödvändig. Här gäller det
ju att komma till rätta med besvärliga
samhällsproblem, och vad vore då mera
naturligt än att samhällets insatser på
skilda områden samordnades mot ett
gemensamt mål? Kanske skulle man
enklast komma till rätta med en betydande
del av ungdomsproblemet, om
man toge hänsyn till familjens, ungdomens
och barnens behov på ett helt annat
sätt än vad som nu synes ske, när
man planerar bostadsområden och
bygger bostäder. Jag har den uppfattningen
att lösningen av vår bostadsfråga
blir en halvmesyr, om man endast
har för ögonen att familjerna skall ha
en bostad, ett fack, att flytta in i, men
glömmer bort den väsentliga faktor
som heter trivsel, lyckokänsla och harmoni.
Men utgör stora delar av dagens
bostadsbebyggelse en lämplig grogrund
för dessa för människorna och för samlevnaden
så vitala ting? På andra områden,
exempelvis arbetsplatserna, strävar
man efter att lösa trivselfrågan. Varför
inte ge denna fråga en framträdande
plats även när det gäller ett så viktigt
område som våra boendeförhållanden? Det

är ganska intressant att jämföra
fördelningen av bostadslägenheter i
småhus och flerfamiljshus i vårt land
med en del andra länder. Så t. ex. utgjorde
1959 antalet lägenheter i enoch
tvåfamiljshus i Amerika 83 procent
av samtliga lägenheter, i Västtyskland
43 procent och i Holland 57 procent
— det gäller endast enfamiljshus — medan
i Sverige endast 26 procent av samtliga
lägenheter består av enfamiljs- och
tvåfamiljshus, inräknat rad- och kedjehus.

Vi talar ofta, åtminstone vid högtidliga
tillfällen, om vår höga levnadsstandard,
men boendestandarden i jämförelse
med andra länder är således

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

t inte så hög som vi kanske tror. Jag tror
t alltså, att vi här bör inrikta vårt arbete
på detta väsentliga område vid planer
ring av bebyggelsen, så att vi får ett
t större utrymme för egnahemsbebyggela
se. Jag tror att en sådan utveckling är
a ett verksamt medel i arbetet att komma
å till rätta med ett av vårt lands allra
t största problem — ungdomsfrågorna,
i Men även på andra områden än själva
boendet tror jag att egnahemsformen
a är överlägsen exempelvis höghusbebygi-
gelsen. Jag är av den uppfattningen att
de för vår demokrati så väsentliga ting
r som ansvarskänsla, lyckokänsla och
li känslan av gemenskap växer fram i det
undermedvetna på ett mera framträdande
sätt genom bebyggelseformen
it egnahem än vad som sker genom andra
a bebyggelseformer. Ett alltför långt gån
ende kollektivt boende kan vara ett inr
citament att överföra ansvaret på samhället
även på områden där det i en
s demokrati måste vara naturligt att den
d enskilde skall bära ansvaret,
i- Jag tror, herr talman, att även med
utgångspunkt från detta förhållande
i- finns det i dag all anledning att följa
denna fråga med uppmärksamhet, och
i- man bör vara mycket kritisk mot vissa
av de boendeformer som i dagens sami_
hälle har skapats och håller på att skapas,

a

i Herr HAMMAR (fp):
d Herr talman! I likhet med herr Wikt-
lund i Stockholm vill jag bringa i åtani-
ke några ord, som vår ålderspresident
it herr Sköld yttrade, när han den 10 jad
nuari hälsade sina kamrater välkomna
it till årets arbete. Herr Sköld sade bl. a.:
3- »Från att ha varit en förvissning hos
t- enstaka ropandes röster har tanken om
h det värdefulla i frihet för varje individ
3- blivit gemensam egendom för alla dagens
svenskar. Oberoende är person1-
lighetsdaningens grogrund. Alla kan
ä- dock icke rätt bruka friheten. Det är

i- väl sant. Men medlen häremot är icke

;s något principiellt problem. Det heter

190 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

uppfostran och upplysning.» Det är
inte utan att jag fäst mig vid dessa klarsynta
och kringsynta ord av kammarens
ålderspresident. Detta så mycket
mer, som han längre fram i sitt hälsningstal
säger, att hans ord icke minst
syftar till de unga.

Inte utan skäl har flera talare i denna
och tidigare remissdebatter — jag
tänker nu närmast på den föregående talaren
— apostroferat framför allt ungdomen.
Majoriteten av de unga är säkerligen
av god kvalitet. Man har talat om
att det är en, kanske i storstäderna tre
procent av ungdomen, som vållar samhällsbekymmer.
Det får vara, hur det
vill med den saken, procenten är dock
tillräckligt hög för att erbjuda oss problem.

I fråga om kriminaliteten har man
funnit, att alkoholmissbruket spelar en
avgörande roll. Alla åtgärder, som är
ägnade att minska detta missbruk, har
samtidigt en brottsförebyggande verkan.
Detta gäller inte minst ungdomsbrottsligheten.
Den roll alkoholmissbruket
härvidlag spelar är så ödesdiger, att
enbart hänsynen härtill motiverar de
kraftigaste motåtgärder från samhällets
sida. Mer än någonsin är det därför
nödvändigt, att upprustningen av
nykterhetsvården intensifieras. De pengar,
som satsas bär och på de olika nvkterhetsorganisationerna,
måste därför
anses väl använda, hur stora beloppen
än må förefalla oss.

Herr Sköld betonade vidare i sitt anförande,
att han från dagens utgångspunkt
inte såg någonting så viktigt för
vårt folks framtid som »att alla människor
göras delaktiga av friheten och
förmågan att bruka den. Medlen härtill
heter uppfostran och upplysning. Denna
uppfostran gäller främst de unga,
för oss äldre kan det vara för sent.»

Osökt kommer de orden för mig, när
jag bläddrar i den lunta, som innehåller
åttonde huvudtitelns äskanden. I stort
sett har jag inte mycket av kritik att
komma med mot kulturbudgeten. Vi har

i stället all anledning att vara tacksamma
mot herr Edenman. Låt mig dock få
foga några randanmärkningar till ett
par grupper av ungdomsskolor. Det jag
har att säga, gäller närmast yrkesutbildningen
och — naturligtvis! — folkhögskolorna.

I stort sett är jag personligen glad
över att yrkesundervisningen fått så
stor del av kakan, som verkligen är fallet.
Den under de senaste åren företagna
utbyggnaden av de tekniska läroverken
är betydande — även om den inte kan
hålla takten med utbyggnadsbehovet. Efter
hand framträder också allt fler nya
behovsområden. Inte minst betydelsefull
är aviseringen av understödet åt
våra handelsgymnasier. Departementschefen
utlovar förslag om en reformering
och utbyggnad av handelsgymnasieorganisationen
samt proposition i
ärendet till 1961 års riksdag. Löftet är
i allo prisvärt. Vidare har han uppmärksammat
det allmänna skolväsendets
och yrkesskolväsendets betydande
och omedelbara behov av investeringar
för skolbyggnader. Enhetsskolans men
inte minst yrkesskolans fortsatta utbyggnad
är avhängig av möjligheten att
anskaffa lokaler i ökad utsträckning.
Samtidigt som man med glädje noterar
skolkvotens storlek, nödgas man dock
uttala sitt beklagande över att den skurits
ned under en tid, då utbyggnadsbehovet
är som störst. Samma nedskärningstendens
finner man tyvärr, när det
blir fråga om lärarutbildningen av fortbildningskaraktär.
Där har departementschefen
av äskade 1 210 000 kronor
skrivit bort nära halva beloppet.
Kursverksamheten har nämligen tilldelats
omkring 620 000 kronor. Det är
hårda bud, måste man säga. Säkerligen
kommer överstyrelsen framdeles tillbaka
med förnyade propåer. Den nuvarande
utbildningskapaciteten måste anses
vara på tok för liten mot bakgrunden
av det ökade lärarbeliovet och den
föreliggande eftersläpningen i fråga om
tillgången på utbildad lärarkraft.

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

191

EU ord om folkhögskolorna är också
på sin plats. Departementschefen föreslår
oförändrat bidrag till skolorna samt
anslag för endast en ny folkhögskola,
överstyrelsen å sin sida har föreslagit
statsbidrag till tre nya skolor. Därvid
betonades, att de statsbidragsberättigade
skolorna inte har någon som helst
möjlighet att möta den växande elevtillströmningen.
Samtidigt står inte
mindre än sex nya skolor fixa och färdiga
och knackar på det statliga bidragets
stängda port. Det är inte utan
att departementschefen här förefaller
njugg. Den av dåvarande ecklesiastikministern
signerade ursprungliga folkhögskolepropositionen,
som riksdagen i
princip anslöt sig till, räknade ju med
två å tre nya statsbidragsberättigade
skolor per år.

I detta sammanhang bör några ord
sägas om byggnadsbidraget till våra
statsunderstödda folkhögskolor. För
närvarande står cirka sju miljoner kronor
till förfogande, ackumulerade från
tidigare år. Dessa medel torde enligt
överstyrelsens mening komma att till
fullo fördelas under innevarande år.
Det återstående aktuella statsbidragsbehovet
beräknas uppgå till omkring 12,5
miljoner kronor. De byggnadsarbeten,
som ligger bakom detta belopp, har en
synnerligen hög angelägenhetsgrad. Det
sammanlagda byggnadsbehovet, uttryckt
i beräknade totalkostnader, bedömes av
skolöverstyrelsen för närvarande uppgå
till minst 56 miljoner kronor. Det är
mot denna bakgrund vi har att se departementschefens
hemställan om ett reservationsanslag
av 2,5 miljoner kronor till
bidrag till byggnadsarbeten vid våra
folkhögskolor!

Innan jag slutar vill jag beröra frågan
om utvecklingsländerna. »Man kan
inte undgå att känna ett kallt vinddrag
i sitt medvetande vid tanken på dem»,
löd ålderspresidentens hälsningsord. Efter
gårdagens deklarationer från såväl
regeringen som oppositionen är kanske
inte så mycket mer att tillägga. Varför

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

\ den industrialiserade delen av världen
bör hjälpa utvecklingsländerna — alltså
t huvudparten av världens befolkning —
torde väl nu stå klart för de flesta av
t oss. Motiveringen innefattar både hui
manitära, storpolitiska och ekonomiska
aspekter på utvecklingen,
t Under det att vi planerar för en utveckling
på lång sikt, får vi dock inte
i glömma de omedelbara hjälpåtgärderna.
Det cirkulär om kollekt, som i söndags
lästes upp i våra kyrkor, meddelade
i bl. a., att 200 barn i Kongo dagligen
r dör på grund av brist på livsmedel och
läkemedel. Det är fakta, som borde väcka
gensvar hos oss alla. Säkerligen kan
i liknande uppgifter lämnas från andra
1 delar av vår värld. Den långsiktiga
i hjälpen till självhjälp åt utvecklingsländerna
— jag tänker närmast på ka1
pitalinsatser för att främja dessa län,
ders industriella liv — får, herr talman,
inte hämma aktioner nu för direkta
hjälpåtgärder. Här gäller förvisso den
, gamla satsen, att det ena bör man göra
t och det andra icke låta.

Herr LASSINANTTI (s):

Herr talman! Årets statsverkspropo>
sition har tillgodosett flera önskemål,
, som man tidigare av ekonomiska skäl
i varit tvingad att skjuta på framtiden,
t Det är omsättningsskatten som nu sätter
t spår efter sig inom den praktiska politiken.

t För en norrbottning innehåller statsverkspropositionen
flera värdefulla nyheter.
Särskilt glädjande är handelsministerns
meddelande om att Töre-proI
blemet äntligen skal! bringas till en lösi
ning. Det vore önskvärt att den industrialisering
som skall ske i Tore bleve
så pass omfattande, att sysselsättningen
i där kunde skapa en någorlunda fast
; ekonomisk ryggrad för den hårt prö,
vade kommunen.

Handelsministern har föreslagit en
1 avsevärd utbyggnad av säkerhetsanstal;
terna för sjöfarten i form av de s. k.
deccakedjorna i Bottenviken och Bot -

192 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

tenhavet. Tillsammans med den föreslagna
nya isbrytaren kommer dessa
anordningar att ge underlag för en avsevärt
förbättrad sjöfart efter norrlandskusten.
De ökade anslagen till Sveriges
geologiska undersökning är också
utomordentligt tillfredsställande ur
norrbottnisk synpunkt.

Låt mig emellertid, herr talman, få
påpeka, alt dessa investeringar kommer
att betyda ekonomiska fördelar för
hela det svenska folkhushållet.

Exakt detsamma kan sägas om den
fond, som finansministern tänker föreslå
skall bildas av en del av de norrländska
malmvinsterna. De sakkunniga
har föreslagit, att denna fond skulle
lämna stöd till såväl grundforskning
som målforskning samt till utvecklingsarbete
vid redan existerande företag. I
och för sig är dessa ändamål ytterst
betydelsefulla, men ur norrbottnisk synpunkt
är målsättningen alltför snäv.

Fonden måste kunna stödja tillkomsten
av ny företagsamhet. Eljest kan man
inte få till stånd den breddning av näringslivet
uppe i norr, som inte minst
ur samhällsekonomisk synpunkt är i hög
grad önskvärd.

Staten nödgas årligen ge ut stora summor
till arbetslöshetens bekämpande i
Norrbotten. Beträffande naturtillgångarna
är Norrbotten utan gensägelse Sveriges
rikaste län, men många av länets
invånare har en lägre levnadsstandard
än vad man träffar på annorstädes i
vårt land. Sådant kan inte tolereras i
längden i en stat, som bäres upp av nutida
socialt ansvar för medborgarnas
välfärd.

I Norrbotten träffar vi på de överbefolkade
glesbygderna. Där finns för
många människor för de sysselsättningsmöjligheter
som finns på den reguljära
arbetsmarknaden, och där finns alltför
få människor för att kommunerna skulle
kunna få sådana skatteintäkter, att de
kan bygga upp ett modernt skolväsen
och uppfylla sina övriga åligganden på
skilda områden.

På vissa håll har enskilda människor
som är skötsamma och arbetsamma så
låga inkomster, att de inte kan komma
i åtnjutande av statliga lån för att uppföra
moderna bostäder åt sig. Här är det
något som är skevt. Det kan inte vara
riktigt, att en skogsarbetare eller vägarbetare
skall anses vara för fattig för
att få sig en bostad, som inte utsätter
familjen för risker till hälsan. Det är
utomordentligt tacknämligt, att socialministern
uppmärksammat detta problem.
Den representativa delegation
från bostadsstyrelsen med generaldirektör
Ekdahl i spetsen, som i detta ärende
besökt bl. a. Torncdalen, har säkerligen
fått värdefulla erfarenheter för att kunna
bemästra detta ömtåliga problem på
ett effektivt sätt.

Jag tror härvidlag på ett samspel mellan
socialministern och finansministern.
En fackföreningsmän — representant
för Skogs- och flottningsarbetareförbundet
— framhöll förra hösten på ett möte
i Övertorneå, där bl. a. socialminister
Nilsson och LO-ordföranden Arne Geijer
var närvarande, att om folk har så
låga inkomster att de inte kan skaffa
sig en bostad, måste man söka höja inkomsterna
till en rimlig nivå.

Det gäller med andra ord att söka
effektivisera arbetsmarknaden i sysselsättnings-
och inkomsthöjande riktning.
Detta måste i sin tur leda till en strävan
att vidga basen för näringslivet.
Denna är för närvarande alltför snäv.
Man måste söka skapa varaktiga sysselsättningar
vid sidan om de störa basindustrierna.

I den socialdemokratiska motion
till 1956 års riksdag, som först fullt
aktualiserade tanken på en LKAB-fond
för utbyggnad av det norrbottniska näringslivet,
pekades på möjligheten att
öka sysselsättningen inom jordbruk,
skogsbruk, småindustri av olika slag,
hemslöjd, fiske o. s. v. under förutsättning
att näringslivet fick erforderligt
kapital till sina investeringar. Det måste
vara en sund väg att kapitalet skall, så -

Nr 3 193

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

som har förordades, hämtas från den
egna landsändan. Den tilltänkta fonden
måste öppna vägen för en rikt förgrenad
nyetableringsverksamhet. Länsstyrelsen
i Norrbottens län har i ett väl underbyggt
yttrande över de sakkunnigas förslag
understrukit det angelägna just i
denna målsättning.

Jag vill fästa finansministerns uppmärksamhet
på att högerns distriktsstyrelse
i Norrbotten för ett par veckor
sedan i ett uttalande anslutit sig till
tankegångarna i den socialdemokratiska
motionen vid 1956 års riksdag. De
övriga politiska meningsriktningarna i
Norrbotten är självfallet inne på samma
väg, men jag måste nog beteckna
det som mest genant, om finansministern
inte skulle kunna sträcka sig minst
lika långt som högern i denna näringspolitiska
fråga.

Näringslivet behöver i stor utsträckning
ny arbetskraft under 1960-talet.
Förbundsordföranden Charles Winroth
har för skogsbrukets vidkommande angett
siffran 20 000 såsom ett mått för
60-talets expansion. I gruvorna i Norrbotten
behövs också åtskilligt med arbetskraft.
Jag tror inte på storstäderna,
ja, inte ens på de stora kyrkbyarna
såsom rekryteringsbaser för skogsbruket
och gruvorna. Det behövs vad man
brukar kalla en levande landsbygd, och
för Norrbottens del är detta av allra
största vikt. I annat fall kan vi inte
om 10—20 år exploatera våra rika naturtillgångar
till hela folkhushållets
bästa.

Den tilltänkta LKAB-fonden bör därför
sättas in i ett mycket stort sammanhang.

»Vi är en stormakt i skogar, gruvor
och vattenfall», sade Carl Lindhagen i
sitt avskedstal till den svenska riksdagen.
Det var ett väl verifierat uttalande,
ty vad vore Sverige utan skogar,
gruvor och vattenfall? Av en händelse
åhörde jag för en tid sedan ett
samtal mellan ett par mycket framstående
industriledare, som diskuterade
13 — Andra kammarens protokoll 1961.

orsakerna till att man i Sverige hade
kunnat göra vilka ekonomiska missgrepp
som helst men att det ändå ständigt
gått framåt ekonomiskt. Deras samstämmiga
förklaring var att Sveriges
naturtillgångar hade utgjort den yttersta
borgen för att Sverige lyckats bli
något av en ekonomisk stormakt.

Författaren Ludvig Nordström liknade
på sin tid Norrland vid Sveriges
plånbok, men en plånbok där innehållet
togs om hand av andra än
norrlänningarna. Och de som tog hand
om pengarna visade sedan inte mer
intresse för Norrland än middagsgästen,
när man kommit till varmrätten,
visar för ett väl avätet smörgåsbord.

I dag gäller inte detta omdöme ograverat.
Statsminister Boström frampressade
riksgränsbanebygget sedan han
hotat med sin avgång. Carl Gustaf Ekman
tvingades visa intresse för att
Norrland skulle få cn statlig träförädlingsindustri,
och hans intentioner fördes
vidare av Per Albin Hansson och
dennes olika medarbetare. Gustav Möller
genomdrev tillkomsten av Norrbottens
järnverk, och hansdelsminister
Lange är på många fronter i färd med
att föra verket vidare.

Vi ser att det är staten som på ett
avgörande sätt skapat förutsättningar
för den ekonomiska verksamheten i
modern bemärkelse i Övre Norrland.
Det vore önskvärt att LKAB-fonden
byggdes upp på grundval av samma
visionära framtidssyn som präglade
Erik Gustaf Boströms grepp om riksgränsbanan.

Så några ord om det nordiska samarbetet.
Man har på senare tid frågat
sig, om ritningarna för det nordiska
samarbetet inte gjorts upp för hastigt.
Det förefaller nämligen ibland som om
verkligheten hade litet svårt att följa
med. Även i Sverige väckte det förvåning
att den finska regeringen mötte
motstånd till samarbetsavtalet med
Norge i fråga om Enare-Kirkenes-projektet;
långt in i det borgerliga lägret

Nr 3

194 Nr 3 Onsdagen den

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

drevs tesen att man inte skulle lämna
den finska skogen åt norrmännen. I
Sverige bedrivs en liknande propaganda:
vi skall inte lämna våra fängelser
åt finnarna! På den senare punkten
finns det ju en motion, som riksdagen
senare under denna session får ta ställning
till.

Det nordiska samarbetet är mångsidigt
och rikt förgrenat. Nordiska rådets
arbete har varit en mäktig pådrivare,
som löst många psykologiska knutar
och vad jag här anför får på intet
sätt uppfattas som kritik mot Nordiska
rådets verksamhet. Däremot måste jag
nog konstatera, att det brustit åtskilligt
i planmässighet och konsekvens
hos en del av dem, som haft att föra
Nordiska rådets intentioner vidare ut
i det praktiska livet.

Den nordiska passfriheten infördes
år 1952. Det förutsattes då att de olägenheter
som detta medförde för kontrollen
av kriminella och asociala element
skulle kompenseras av ett smidigt
och intimt samarbete mellan olika
länders polismyndigheter. Jag har en
bestämd känsla av, att myndigheterna
åtminstone vid svensk-finska gränsen
inte fått tillräckliga resurser för att
effektivt genomföra detta samarbete.

Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
genomfördes något år senare.
Denna reform byggde på tanken
att man skulle ha full sysselsättning
i de olika länderna. Vi vet att uppe i
norr har man varken i Sverige eller
Finland kunnat genomföra den fulla
sysselsättningen. Under dessa förhållanden
har den gemensamma nordiska
arbetsmarknaden skapat åtskillig irritation
utan att man enligt min mening
gjort något nämnvärt för att på
ett realistiskt sätt avskaffa grunden för
irritationen. Man har liksom blundat
för fakta.

Vidare en viktig sak: den nordiska
passfriheten har inte medfört en motsvarande
omprövning av förvisningsoch
utvisningsinstituten.

25 januari 1961
m.

Detta skapar ibland tragiska, ibland
återigen direkt komiska situationer.
Den som förvisats eller utvisats, ådöms
straff, om han återvänder till landet,
även om han inte gjort sig skyldig till
något brottsligt efter återvändandet hit
till landet.

Låt mig först ta ett tragiskt fall från
min praktik.

En man gjorde sig skyldig till svåra
brott här i riket, straffades och utvisades.
Han fortsatte sin verksamhet i
hemlandet, men så småningom kom
han till besinning och blev en ny människa.
Han gifte sig och blev företagare,
relativt framgångsrik sådan. Efter
15 års idogt arbete beslöt han resa
på en semestertripp till Sverige med
sin hustru. Han sökte och fick pass
— det rådde då ännu passtvång —
och kom till Sverige — och blev häktad,
eftersom han för 20 år sedan utvisats
härifrån. Han ådömdes sedan en
månads fängelse.

Något liknande kan faktiskt hända
än i dag. Denna ordning står enligt
min mening inte i samklang med dagens
nordiska samförståndssträvanden.

Så ett komiskt fall: en arbetsskygg
individ vill till ett svenskt fängelse,
han promenerar från Torneå till Haparanda,
han får fritt komma in i landet,
men väl inne i Haparanda tas han
om hand av polisen, eftersom han tidigare
utvisats eller förvisats ur riket.
Han har inte gjort något brottsligt efter
återkomsten, men han blir enligt utlänningslagen
ådömd fängelse.

Är inte detta som en scen ur August
Strindbergs »Det nya riket»?

Men, herr talman, antalet sådana finländare
som självmant vill in i svenska
fängelser är bara ett litet fåtal, men
det ligger i själva attityden att ett
enda fall blir mycket omskrivet. Uppgifterna
om att finländare rymt från
svenska fängelser är mångdubbelt flera.
Uppfattningen att det skulle ligga
något i det finska folkpsyket som gör
att man vill in i ett svenskt fängelse

Nr 3 195

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

är enligt min mening felaktig. Även i
sådana här sammanhang skattar finländarna
friheten mycket högt.

Jag har frågat mig vad förnuft det
kan ligga i att sätta en människa i
fängelse i dessa passfrihetens dagar
bara därför att vederbörande passerar
den svensk-finska riksgränsen på legalt
sätt. 1954 års utlänningslag borde
omarbetas mot bakgrunden av den aktuella
situationen i det nordiska samarbetet.
Det verkar som om man i dag
har ett nordiskt samarbete för patricierna
och ett för plebejerna.

Ingen skall tro att en utvisad finländare
är bara ovälkommen till Sverige.
Det är ibland tvärtom. När han
häktas får polisdistriktet tillgodoräkna
sig flera hundra poäng i den statistik,
som avgör hur stor kontorspersonal man
får ha på landsfiskalskontoret. Den utvisade
hjälper alltså landsfiskalen att
hålla en sådan personal att landsfiskalen
och hans underlydande kan få tid
att bedriva ett visst, ehuru inte tillräckligt
effektivt samarbete med den
finländska polisen.

Jag har ingenting emot att en finländare,
som ådöms straff i Sverige,
får avtjäna straffet i Finland. Det innebär
emellertid inte att jag håller med
om att de svenska fängelserna är så
tilltalande, att folk som regel vill komma
in i dessa. Vid ett besök på centralfängelset
på Långholmen fick jag
associationer till gammaltestamentligt
hämndbegär.

Man borde komma till en sådan ordning,
att även förundersökning och rättegång
i stor utsträckning kunde förläggas
till brottslingens hemland, trots
att den påtalade gärningen begåtts i
grannlandet. Då skulle man komma
ifrån häktning av gränsbor i mindre
allvarliga brottmål. Men denna ordning
förutsätter ju att man har ett smidigt
och intimt samarbete mellan polismyndigheterna
i t. ex. Sverige och
Finland, ett samarbete som man betonade
vikten av redan 1952, då passfriheten
infördes.

Så några ord om utlänningarna och
kriminaliteten i Sverige.

Det är lika beklagligt om en utlänning
begår ett brott som om brottet
begåtts av en svensk. Vid bedömning
av frågor som berör brott och brottslingar
är det farligt att generalisera.
Även brottslingarna måste betraktas
med en nyanserad syn. Det finns
många som härvidlag borde ha haft
åtskilligt att lära av den gamle länsmannen,
som höll styvt på att människorna
måste delas i två grupper: i
häktade och ännu icke häktade! Därav
följer, att en ohederlig riksdagsman
inte får fläcka ned 230 hederliga riksdagsmäns
anseende, en hederlig utlänning
behöver inte skämmas för att andra
är ohederliga o. s. v. Vad skulle vi
svenskar säga, om exempelvis en
svensk brottsling i låt oss säga Amerika
skulle tas till intäkt för nedklassning
av alla svenskar.

Herr talman! Jag har en bestämd
uppfattning att vi här i Sverige åsamkat
många hederliga utlänningar stora
lidanden därigenom att vi inte förmått
inse, att det är brottslingen som skall
straffas och inte hans oskyldiga landsmän.

Ibland tycks man ha den uppfattningen,
att vårt lands svårlösta kriminalitetsproblem
skulle bero på utlänningarna
i vårt land. Detta är ett misstag,
farligt för oss själva och ödesdigert
för vår samvaro med utlänningarna.

Jag är den förste att beklaga, att enskilda
utlänningar kan begå avskyvärda
brott i vårt land. Och särskilt bittert
har det känts, när t. ex. finländare
hemfallit åt brott här i Sverige.

Mot denna bakgrund är det så mycket
mer glädjande att kunna konstatera,
att av de omkring 100 000 finländare
— många sedan länge svenska
medborgare — som kommit hit efter
kriget, en överväldigande majoritet är
i allo skötsamma och för vårt lands
ekonomiska utveckling ytterst betydelsefulla
människor.

Kriminaliteten bland utlänningarna

196 Nr 3

Onsdagen den

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

företer i dag enligt min mening en
gynnsam bild. Antalet utvisade och förvisade
ger här en ypperlig bild av läget.

År 1957 utvisades och förvisades 198
finländare, vilket utgjorde 0,43 procent
av de arbetsanmälda finländarna. År
1960 var siffran 115 och procentsatsen
0,25.

För norrmännen var den första siffran
79 år 1957 och procentsatsen 0,73.
År 1960 var siffrorna 52 respektive 0,51.

I Stockholm åtalades 1958 för brott
21 286 personer, varav 832 eller 3,9 procent
utlänningar, medan siffrorna för
1959 var 22 105 åtalade, varav 791 utlänningar,
vilket gör 3,5 procent.

För några dagar sedan förklarade
landsfiskalen i Haparanda distrikt, att
antalet häktade finländare år 1959 var
68 men år 1960 endast 46, alltså en ytterst
gynnsam utveckling.

Sedan kommer det enligt min mening
verkligt upplysande: landsfiskalen anser
att nedgången beror på att konjunkturerna
på arbetsmarknaden i Finland
blivit bättre. Det finns alltså en social
bakgrund till att så många häktats tidigare.

Följaktligen kan jag inte dela den
uppfattning, som uttalats i motion nr
20 i denna kammare, att vi här har ett
problem, som kan bemästras genom
strängare straff. Det är länge sedan arbetslösheten
här i Sverige bekämpades
med straffrätten som korrektionsinstrument.
Låt oss inte ta fram straffrätten
ens för våra grannar.

Hur vi skall angripa problemet i stort
har jag antytt redan tidigare. Vidare
skulle jag vilja rekommendera samverkan
med utlänningarna själva. Exempelvis
finländarna, som jag bäst känner
till, utför ett energiskt och uppoffrande
arbete för att få sina landsmän friktionsfritt
anpassade i det svenska samhället.
Men detta arbete får inte det
stöd från organisationernas sida som
det förtjänar. Här i Stockholm har finländarna
störa svårigheter att få bidrag
till lokaler och till föreläsare el -

25 januari 1961

ler bidrag till annan fritidsverksamhet.
Redan nu ger statsbidragsbestämmelserna
avsevärda möjligheter till hjälp, men
studieorganisationernas handlag tycks
inte vara det bästa.

I Borås, Kolsva, Fagersta, i Kiruna
och Malmberget utför finländarna en av
alla uppskattad, på sina håll mycket
avancerad kulturell verksamhet i de finländska
klubbarna. Detta arbete berikar
också det nordiska samarbetet.
Exempelvis förra sommaren anordnade
finländarna i Kolsva en fest med så
kvalificerat program, att bruksledningen
var tveksam om ortens fasta befolkning
kunnat göra något motsvarande.

Allt detta arbete i det tysta sägs och
skrivs det litet om. Vi tycks ha svårt
att se en vän och en broder i en utlänning.
I stället för att skaffa en föreläsningssal
efterlyser vi hellre en
fängelsecell. Många tycks tro, att det
skall vara en fångvårdsman som skall
handleda en utlänning. Det vore bättre
med språkligt kvalificerade kuratorer
som kunde göra något för att förebygga
att utlänningen hamnade i en miljö,
som leder till fångvårdsanstalten. Utlänningarna
säger själva, att de har en
känsla att de betraktas som arbetsmaskiner
och inte som levande människor,
människor som förvisso behöver råd
och förmaningar men också mänsklig
värme och gemenskap.

Till dem som pläderar för en ny kriminalpolitisk
syn, när det gäller utlänningarna,
skulle jag vilja erinra om det
gamla budskapet: en ny lag giver jag
eder, älsken varandra inbördes! Här
finns inte plats för korsfästelselusta.
Här förordas förståelse, men inte försvar
för det som är skevt.

Herr talman! Jag har tagit kammarens
tid alltför länge i anspråk — jag
är medveten härom — men jag har
gjort detta därför, att jag befarar att vi
hamnar på ett sluttande plan om vi
stirrar oss blinda på straffrätten som
ett befriande medel att lösa invecklade
sociala problem.

Vi avskyr de system, som dömer män -

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 197

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

niskor efter hudfärg. Att bedöma människor
efter nationellt ursprung ger en
lika bräcklig grund för ett rättvist domslut.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag vill bara beröra ett
par saker som jag är angelägen om att
de inte tappas bort i en debatt, där man
ändå får prata om det som ligger en
nära om hjärtat. Jag tänker dels på nykterhetsfrågan,
dels på familjepolitiken.

Många talare har här berört frågan
om brottsligheten samt den moderna familjens
problem och hur vi i moraliskt
hänseende befinner oss på det sluttande
planet. Jag anser att alkoholmissbruket
är den största orsaken till det
mesta av det elände vi tror oss kunna
undvika om vi sätter in våra resurser.
Vi är alldeles för ljumma vid bedömningen
av denna fråga. Jag skulle önska
att man i det ungdomsråd, som nu
tillsatts för att reda upp dessa problem,
såg det som en av sina angelägnaste
uppgifter att understödja och stimulera
de människor som har möjlighet att påverka
ungdomarna. Man skall alltså inte
bara tänka på att rädda de alkoholskadade,
utan framför allt se till att de
unga människorna inte får några alkoholvanor.
Med den förlängda skolplikten
har vi nu möjligheter att göra en
helt annan och aktivare insats i nykterhetsundervisningen
bland ungdomarna
i 15-, 16- och kanske 17-årsåldern.

En av skolöverstyrelsens mest angelägna
fostringsuppgifter är att se till att
vi får en nykter ungdomskrets i varje
skola. Det har vi inte nu. Tvärtom kan
man i det fallet märka ett visst motstånd
från många lärare och rektorer.
Och i så fina skolor som läroverk är
man inte alltid benägen att fostra till
helnykterhet. Jag tror det vore den
bästa vägen att fostra ungdomarna, om
man ser till att de får vänner som är
vana att umgås utan sprit.

Så länge vi inte vet allt om varför en

människa blir alkoholist kan vi inte gå
någon annan väg än den vi redan prövat,
nämligen att försöka påverka människorna
att helt avstå från bruket av
sprit samt tillvarata de krafter som vill
arbeta för nykterhet. De nykterhetsförbund
vi har är inte några tillfälliga företeelser.
Det är ingen modenyck att
man där intresserar sig för nykterhetsfrågorna.
Nykteristerna är så att säga
permanenta patruller, som verkar i samhället
under hela sitt liv. De som en
gång blivit nykterister förblir det ofta
så länge de lever. Jag anser därför att
stöd till våra nykterhetsorganisationer
är en säkrare väg än ingen väg alls,
och jag hoppas att den motion som
väckts om ökat stöd åt nykterhetsorganisationerna
inte skall uppfattas som
ett gynnande av en viss grupp människor
som är bättre än alla andra, utan
stödet skall ges därför att vi vet att organisationerna
har ett varaktigt intresse
för nykterhetsfrågorna, ett intresse
som samhället bör utnyttja.

Den andra fråga som intresserar oss
särskilt är familjepolitiken. Årets statsverksproposition
ser mycket bra ut, och
den går ihop, men det finns ingenting
nämnt där — åtminstone inte som jag
kunnat upptäcka — om den fråga som
oroar mig, nämligen vår successivt sjunkande
nativitet. De unga människor som
nu lever i vårt välståndssamhälle anser
sig inte ha råd, eller anser det inte
vara med sina intressen förenligt, att
skaffa sig barn. Vi förklarar alla att vi
lever i det bästa samhället på jorden,
men det kan inte vara något hälsotecken
att vi har den lägsta nativiteten i
världen. Vi måste fråga oss varpå detta
kan bero. Själv anser jag det vara en
rent ekonomisk fråga. Befolkningsfrågan
är inte ett moraliskt spörsmål. Den
familj som satsar på barn är i dag jämförelsevis
sämre ställd än den barnlösa
familjen. Det är inte bara det att
barnfamiljen har en tyngre försörjningsbörda.
Den får också avstå från
en inkomst.

198 Nr 3 Onsdagen den

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Som jag flera gånger tidigare framhållit
har en familj normalt inkomster
från två håll, därför att både mannen
och hustrun arbetar. Men skaffar de sig
barn, så är det vanligt att familjen bara
får en inkomst, och då blir givetvis
försörjningsbördan tyngre.

Någon talare sade i går att en del
pensionärer får klara sig med enbart
folkpensionen, medan andra har både
sådan pension och ATP. Detta är riktigt.
Men det är mycket större skillnad
mellan familjer som har barn och sådana
som inte har barn. I barnfamiljen
har man en inkomst, som flera skall
leva på. Den barnlösa familjen har inkomster
från två håll och en mindre
försörjningsbörda. Vill man inte inse
det, så är det mycket små utsikter att
vi skall kunna ändra på vår befolkningskurva.

Det verkar nästan som om det stora
intresset för överbefolkningen i utvecklingsländerna
hade dämpat intresset för
att i vårt eget land uppehålla en hygglig
och normal nativitet. Välståndet i
en familj utan barn innebär trots allt
begränsade lyckomöjligheter. Vi skall
vara glada över att det finns familjer
som trivs med barn och orkar skaffa
sig barn. Barnfamiljen är den typ av
familjer vi helst vill ha, och då får vi
också satsa litet på den.

Men hur skall en barnfamilj i dag
kunna klara sin bostadsfråga? Någon talare
har sagt att det är olyckligt att bygga
höghus, men åtminstone vi som bor
i Stockholm tycker nog att det inte spelar
någon roll om våningen ligger 16
trappor upp eller i bottenplanet, om
det bara finns en våning att få. Man
träffar ideligen på familjer med barn
som bor i ett rum och kök. Inte ens om
de har små inkomster kan de få familjebostadsbidrag.
Enligt statsverkspropositionen
skall dessa bidrag höjas i år,
och det är vi tacksamma för. Vi motionerade
om det i fjol men fick då avslag.
Människor som inte har en bostad av
den storlek och med den utrustning

25 januari 1961

som kräves för att erhålla familjebostadsbidrag
har självklart ingen nytta
av bidragsmöjligheterna.

Man stöter ofta på sjuka människor,
människor med skiftarbete, ensamma
människor med flera barn o. s. v., men
för dem finns det inte rum i härbärget
i vårt välfärdssamhälle. Det är beklämmande! Jag

tror att bostadsbristen är ett betydligt
effektivare preventivmedel än
något annat. Och om vi inte löser bostadsbristen,
så får vi heller inte sådana
familjer av vilka vi kan begära att
de skall skaffa sig barn.

Jag läste en intervju med Ernst Wigforss
i en tidning, där Wigforss tillfrågades
om han trodde på en utopi. Det
sades att en utopi är ett samhällsbygge
med tomträtt bland molnen. Att tro att
man skall kunna lösa befolkningsfrågan
utan att satsa ekonomiskt på den, det
anser jag vara att tro på ett samhällsbygge
med tomträtt bland molnen. Man
får se realistiskt och vara benägen att
satsa pengar — jag tror det är en valutareserv,
som är lika viktigt att rädda som
någon annan.

Fru Gärde Widemar gjorde sin rentré
i denna kammare i dag med att
räkna upp de viktiga kvinnofrågorna.
Jag tyckte att hon glömde den allra viktigaste
kvinnofrågan, den som möter
mödrarna i de vanligaste hemmen, i de
hem där man har ekonomiska bekymmer,
bekymmer med sina bostäder. För
två månader sedan hörde vi nästan ordagrant
fru Gärde Widemars anförande
framföras i denna kammare av fröken
Höjer. Vi diskuterade då dessa frågor
ingående. Det blev inte mycket kvar av
de krav som ställdes från folkpartiet,
när man pressade partiet på vad man
ville satsa på dessa krav. Det var ord,
men det verkade inte som om man var
beredd till några utgifter. Vi fick ingen
klarhet i den frågan av fru Gärde Widemars
resonemang.

Hon kom in på frågan om sambeskattningen
och gjorde ett ganska djärvt på -

Nr 3 199

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

stående. Den främsta orsaken till läraroch
sjuksköterskebristen var sambeskattningen,
sade hon. Vi fick helt andra
uppgifter när vi diskuterade både
sjuksköterskebristen och kvinnofrågor i
allmänhet här i kammaren. Man sade
då mycket bestämt, att orsaken till att
vi har svårt att få fram sjuksköterskor
är helt andra än sambeskattningen. Det
skulle vara intressant att höra varifrån
fru Gärde Widemar har uppgiften att
lärår- och sjuksköterskebristen bottnar
i sambeskattningen, om det är några
nya uppgifter eller bara gamla.

Jag tror tiden är inne att göra en
översyn över familjepolitiken, att ta familjepolitiken
så på allvar, att den sätter
spår i våra utgifter, i vår omformning
av de sociala stödåtgärderna i hela
samhällets intresse. Det är kanske banalt
att säga att vi skall ha en befolkningsutredning.
Men kalla den vad som
helst, det är i varje fall fråga om ett
organ som ser som sitt främsta ansvar
att stödja familjerna, så att de kan räkna
med att skaffa sig barn. Som det nu
är i Stockholm får bägge makarna arbeta
för att man skall klara bostaden.
Gör de det, orkar de inte med att ha
barn. Skaffar de sig barn, har de inte
råd med någon modern bostad. Det är
faktiskt mycket mera bekymmer för de
unga familjer som skaffar sig barn än
som kommer fram både i denna debatt
och de förslag som framlagts.

Det är alltså inga uppseendeväckande
ting jag vill framföra. Jag vill bara säga,
att vi må intressera oss för utvecklingsländerna.
Det är dagens modesak, nu
skall alla vara med om det, och det är
utmärkt. Jag bara hoppas att familjepolitiken
någon gång måtte bli en modefråga,
så alt alla ville komma med överbud
där. Jag tror det skulle ge resultat
som vore välsignelsebringande i många
avseenden, och det skulle vara ett ärligt
sätt att behandla de unga människor,
som nu i stora skaror kommer ut och
skall bilda hem. Vi får inte glömma dem.
Det är kanske inte så intressant, men
det är väsentligt.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Det har från olika håll
sagts att den remissdebatt, som nu närmar
sig sitt slut, haft avspänning och
samförstånd som signaturmelodi. Detta
kan väl vara behövligt och gott och väl,
men »samförståndigheten», som hans
excellens statsministern uttryckte sig,
får väl inte drivas så långt, att oppositionen
här i kammaren tappar bort sin
kanske främsta parlamentariska uppgift,
nämligen att syna regeringens fögderi
i sömmarna och att inför riksdagen
och folket tala om vad man funnit
vara vrångt och felaktigt.

Den svenska socialdemokratien vid
makten behöver bevakas, sade herr Helén
i går från denna talarstol. Jag ber
att få instämma, men jag skulle vilja
tillägga, att detta gäller självfallet inte
bara socialdemokratien som regeringsparti.
Det gäller vilket parti som än har
makten i en demokrati. Denna bevakning
av maktens utövare är en nödvändig
ingrediens i det demokratiska systemet.
Utan den kan demokratien råka i
fara.

Låt mig nu, herr talman, i min ringa
mån bidraga till den sakliga oppositionskritiken
av regeringens sätt att förvalta
vårt gemensamma pund.

När ekonomiska frågor debatteras här
i riksdagen, tycks driftbudgetens utgiftssida
tilldra sig den största uppmärksamheten.
Det kan väl ur många synpunkter
vara förklarligt. Men med den
väldiga omfattning, som statens investeringsverksamhet
har, finns det nog goda
skäl att också något granska denna del
av verksamheten. För att inte bli beskylld
för extrema överdrifter skall jag
därvid hålla mig till den så att säga normala
och med likartade investeringar
på den enskilda sektorn jämförbara delen
av statens byggnadsverksamhet. Jag
bortser alltså helt från det beryktade
ämbetshuset i Itocksta, från guldmosaikklädda
postkontorsdiskar och från operaby
ggnadsdramatiken.

Alla vet vi ju att det blir dyrt när det
allmänna bygger; riksdagens revisorer

200 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

ger oss varje år nya exempel på detta.
Helt vanliga enfamiljsvillor för arbetare
och tjänstemän vid en statlig anläggning
tillätes gladeligen kosta minst 50
procent mera än vad motsvarande hus
får kosta om de enskilda människor,
som skall bo i dem, skall bygga dem
själva.

Men det blir inte bara dyrt när staten
bygger. Tyvärr blir det ofta också
dåligt. Revisorerna ger oss i år många
exempel härpå. Mursprickor, tjällyftningsskador
och fuktskador, som går
långt utöver vad som kan anses vara
normalt i nya hus, har t. ex. konstaterats
vid den dyrbara anstalten i Roxtuna.

Ett par frågor inställer sig nu osökt.
Om man i dessa relativt enkla byggnader
av egnahemskaraktär som staten
uppfört kan konstatera ett så högt kostnadsläge
i jämförelse med den enskilda
sektorn, hur förhåller det sig då med
alla de specialbyggnader av olika slag
som staten uppför och för vilka kostnaderna
är svårare att bedöma än för
andra byggnader? Varpå beror dessa
uppseendeväckande förhållanden inom
den statliga byggnadsverksamheten, de
onormalt höga kostnaderna och den i
alltför stor utsträckning sekunda kvaliteten?
Vi vet, herr talman, att revisorerna
och sakkunniga har pekat på en del
orsaker, t. ex. otillräckliga markundersökningar,
otillräckliga förberedelser i
övrigt, ofullständiga handlingar, bristfällig,
kontroll, klåfingriga ändringar
under byggnadstiden, onödiga avvikelser
från normal svensk standard i fråga
om byggnadstekniska detaljer o. s. v.

Man kan också roa sig med att prata
med byggnadssnickare, murare, armerare
och andra fackmän på arbetsplatserna.
.lag försäkrar, herr talman, att
den dokumenterade och även av dessa
yrkesmän gärna och livfullt omvittnade
misshushållningen vid det allmännas
byggen, sannerligen inte är populär
bland svenska folket.

Det direkta ansvaret för de olika för -

hållanden i samband med statens byggnadsverksamhet,
som jag här berört och
som tyvärr så ofta visat sig medföra dålig
hushållning med allmänna medel,
fördelar sig självfallet på ett stort antal
människor. Det är såvitt jag kan förstå
så uttunnat och känns så opersonligt,
att det alltför lätt tränges undan av den
där demoraliserande känslan av likgiltighet,
som ofta tycks smyga sig in, när
det är staten som betalar.

Men ytterst vilar ansvaret för detta
liksom för statsverksamheten i övrigt
på regeringen. Jag vet att regeringen
försökt komma till rätta med det abnormt
höga kostnadsläget inom den
statliga byggnadsverksamheten. Den av
regeringen tillsatta byggnadskostnadsbesparingsutredningen
har här lagt en
värdefull grund. Men det räcker uppenbarligen
inte med detta. Vi kan därför
inte slå oss till ro med det nuvarande
tillståndet på detta område. Vi måste
kräva större effekt av de resurser vi
ställer till statens förfogande för investeringar.
Denna viktiga angelägenhet,
om vilken alla svenska medborgare borde
kunna ha samma åsikt och samma
önskan, synes mig, herr talman, bäst
kunna lösas i den anda av samförstånd,
varom det talats så mycket under denna
remissdebatt.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! I debatten här har tagits
upp stora och översiktliga frågor i
anknytning till statsverkspropositionen.
Jag skall inte försöka att komma in på
någon helhetsbild här, jag vill försöka
komma in på en detalj, vilken jag själv
bedömer som ganska betydelsefull.

Vi vill utvidga vår socialpolitik. Folkpensionärerna
skall inom en tioårsperiod
få sin standard höjd så mycket, att
vi måste få fram 2 000 miljoner kronor
mer om året till folkpensionärerna. Detta
betyder nya skatter och avgifter i en
eller annan form. Vi vill ha fram bättre
möjligheter till yrkesutbildning för ungdomen.
Detta kostar också pengar. Årets

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 201

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

budget upptar åtskilliga hundra miljoner
mer än tidigare för sådana ändamål,
och den utvecklingen kommer väl att
fortsätta under den närmaste tiden.

Den nya linje som har tagits upp i
årets remissdebatt och om vilken man
varit enig, är hjälpen till de underutvecklade
länderna. Denna hjälp vill vi
lämna dels av humana och sociala skäl
och dels med hänsyn till möjligheterna
att skapa fred i världen genom att undanröja
sociala orättvisor och missförhållanden.
Vi får inte fred så länge två
tredjedelar av mänskligheten svälter.

Vi vill alltså hjälpa och utveckla. För
dessa ändamål behöver vi resurser. Detta
omnämnes också i statsverkspropositionen.
Finansministern har sagt att
produktionstillväxten är ungefär 4 procent
per år. Även folkpartiledaren var
i går inne på detta ämne och frågade:
Varför kan vi inte höja den siffran?
Produktiviteten har ökat med 3 procent
under det gångna året enligt vad som
sägs i statsverkspropositionen. Antalet
sysselsatta har stigit med 1 procent. Det
gör sammanlagt en ökning av produktionsvolymen
på 4 procent, d. v. s. vi
har 4 procent mer varor att fördela.
Varför kan vi inte höja den siffran till
5! Varför kan vi inte höja siffran 5 till 6!

Beträffande hjälpen till de underutvecklade
länderna talar vi om 1 procent
av nationalinkomsten. Det betyder ca
700 miljoner kronor. Om vi ökar vår
produktion med 4 procent om året skulle
ett bidrag till de underutvecklade
länderna med 1 procent av nationalinkomsten
innebära att vi fick uppskjuta
den väntade standardstegringen ett kvartal.
Mer betyder inte 1 procent av vår
nationalinkomst. Kan vi inte ta igen
denna procent genom att få näringslivet
att fungera bättre så att vi slipper vänta
ett helt kvartal på vår standardstegring?
Det finns så många otåliga människor
som väntar på denna standardförbättring.
Även partiledarna är ivriga, ty de
har folkpensionärer bakom sig som är
otåliga. Folkpensionärerna betyder rös -

ter. Visst kan vi få samhället och näringslivet
att fungera bättre. Men vår
uppgift måste då bli att ta vara på resurserna
på ett bättre sätt än hittills. Vi
måste se till att kommande generationer
får bättre utbildning än föregående generationer
har fått. Detta är självklart.
Men vi kan gå vidare. Vi behöver inte
vänta på de generationer som kommer.
Vi kan omskola de människor som redan
är ute i näringslivet.

Nu kanske någon tänker: En sådan
omskolning förekommer ju redan, arbetsmarknadsstyrelsen
har anordnat sådana
omskolningskurser. Ja, det är riktigt
men då har det gällt arbetslösa.
Varför skall en människa behöva bli arbetslös
innan hon kan få omskolning!
Om vi vill öka produktiviteten måste vi
väl försöka att utnyttja arbetskraften
bättre i morgon än vi gör i dag. Detta
fordrar omställning, omskolning, ny yrkesutbildning,
ny specialutbildning för
grupper som redan är verksamma. Men
vi har ju redan full sysselsättning! Det
är sant, men full sysselsättning är ett
mål att sträva efter när vi har arbetslöshet.
Då vi har full sysselsättning kan
vi inte slå oss till ro med det, utan då
blir nästa etapp i utvecklingen att se
efter hurudan den fulla sysselsättningen
är.

Kan vi nå större effektivitet genom
att bättre utnyttja den arbetskraft och
de råvaror vi har? I så fall måste det
bli en angelägen uppgift för oss att hjälpa
över den arbetskraft, vars arbetsuppgifter
inte betalar sig så bra därför att
verksamheten inte är tillräckligt produktiv,
till andra yrkesområden där företagen
är villiga att betala bättre löner
på grund av att de har tekniska och
produktiva förutsättningar att göra det.
Detta betyder att de företag som är villiga
att betala högre löner får arbetskraft,
under det att de företag som inte
vill eller inte kan betala sådana löner
kommer att förlora arbetskraft.

Vi skall inte tävla med lågelöneländerna
om att producera varor som de

202 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

kan producera och exportera till oss —
vi måste släppa in deras varor. Detta
var temat för finansministern i går. Men
då skall vi inte samtidigt producera
varor som låglöneländerna kan producera
och stänga ute dem genom tullhöjningar,
som vi får fram då och då
när företagare och löntagare hand i
hand kommer till statsråden och begär
lönehöjningar av protektionistiska
skäl; det var detta finansministern syftade
på.

Jag säger inte att en grupp har rätt
och en annan fel. Jag säger att vi med
alla medel måste försöka få bort folk
från låglöneområdena och över till höglöneområdena
samt från höglöneområdena
exportera våra varor, samtidigt
som vi från låglöneländerna importerar
varor i stället för att hålla folk sysselsatta
på låglöneområden. Därigenom får
vi en förnuftigare användning av arbetskraften
och uppnår den produktionshöjning
som både herr Sträng och
herr Ohlin i går framhöll att vi är i så
stort behov av.

Men hur skall vi komma därhän?
Yrkesutbilda folk, specialutbilda folk!
Vi specialutbildar arbetslösa: kortare
kurser, längre kurser, veckokurser, sexveckorskurser,
tremånaderskurser —.
och så kan de få nytt jobb. Vi skulle
kunna göra detsamma målmedvetet nu
under ett tillstånd av full sysselsättning,
låta arbetsmarknadsstyrelsen ta
hand om utbildningen och erbjuda de
löntagare, som själva så vill, att komma
över från låglöneområden till höglöneområden
genom att gå på kurser
som samhället anordnar. Industrien är
också i många, många fall intresserad
av en ordentlig yrkesutbildning,
en ordentlig specialutbildning. Det bör
inte vara svårt att få kontakter mellan
arbetsmarknadsstyrelsen och den progressiva
industrien, så att kurser kan
anordnas gemensamt — arbetsmarknadsstyrelsen
börjar med yrkesutbildningen
och senare fortsätter man mera
speciellt inom industrien.

Industrien satsar ibland 5 000 kronor
för att ta hit arbetare från andra länder,
som inte har någon som helst industrierfarenhet.
Efter sex veckors
kombinerade kurser i språk och maskinlära
är de klara att gå ut till relativt
högt betalda industrier. Vad som
är angeläget är att få en medveten tävlan
om arbetskraften inom det svenska
näringslivet mellan de industrier som
kan betala hyggliga löner och de som
inte kan det. Som samhällets organ
skulle arbetsmarknadsstyrelsen hjälpa
till att få över arbetskraft till de mest
rationella och produktiva industrierna,
där lönen ligger högst. Det är inte fråga
om någon centraldirigering — vi skall
ställa kurser till förfogande. De löntagare
som vill flytta skall få flytta, om
de går igenom kurserna. De skall inte
hindras genom att kurser inte finns.

En manlig textilarbetare i dyrortsgrupp
4 har en sådan genomsnittslön
att han, om han omskolas till metallindustrien
och får den genomsnittliga
lönen där, erhåller en årlig löneförhöjning
på 3 500 kronor. Det finns andra
exempel — från glasindustrien, från
porslinsindustrien, där differensen är
ännu större. Vi kan utbilda folk som
inte har någon yrkesutbildning, så att
de kan komma över till metallindustrien.
Det finns praktiska exempel på
att detta går inte långt härifrån. Vägen
är framkomlig, om vi vill gå den. Varför
då inte göra det? Individen får det
bättre, familjen får det bättre. Vill vi
inte att löntagarna skall få 3 500 kronor
i årslönehöjning? Jo, naturligtvis.

Vi skall spara, säger somliga, vi skall
hålla nere skatterna. Ja — så att inte
folk får en löneförbättring på 3 500
kronor! Är det ett sparande?

Är det sparande för samhället att inte
slussa över arbetskraften till de områden
där den kan göra den bästa nyttan,
till de mest produktiva industrierna?
Vi har resurser, vi har möjligheter
och vi kan modernisera vårt tänkande
på denna punkt och sätta in resur -

Nr 3

203

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

serna. En procent ökning av nationalinkomsten
ger 700 miljoner kronor. Det
är vad som behövs för de underutvecklade
länderna en gång för alla, och sedan
kan vi själva leva vidare på en
högre nivå, om vi bara tar reda på dessa
möjligheter.

En ständig anpassning pågår inom
näringslivet, det står inte stilla. Det är
inte heller så jag menar. Men denna
anpassning kan underlättas och påskyndas
med många medel. Det jag nämnt
är ett av dem. Denna anpassning underlättas,
om löntagarna, företagarna
och samhällets representanter samarbetar
för att få fram förnuftiga linjer
på detta område. Den omställning som
fordras inom näringslivet medför återverkningar
på vår export. Den får vi
öka. Vi får också öka importen; vi
producerar inte längre sådana varor
som det inte lönar sig för oss att framställa
utan importerar dem i stället.
Här kommer även tullpolitiken in. Detta
betyder att både exportpolitik, importpolitik,
tullpolitik, ekonomisk politik
och anslagen till t. ex. bostadsbyggandet
måste komma in i en näringslivspolitik
som en helhetspolitik.

Omställningen och anpassningen till
den tekniska och ekonomiska utvecklingen
är alltså en sak som gäller hela
vårt näringsliv och hela vårt samhällsliv.

En av talarna i går sade, att han
ville att de samhälleliga investeringarna
skulle hållas nere så att industriens
investeringar skulle kunna ökas.
Arbetsmarknadsstyrelsen har till sitt
förfogande tusen extra lägenheter som
den kan placera på industriorter. Detta
är en form av samhälleliga investeringar
som gör att företagen på en industriort
kan utvecklas snabbare. Inte
kan vi hålla tillbaka sådana samhälleliga
investeringar? När industrien investerar,
måste samhället investera. De
samhälleliga investeringarna — efter
vad jag funnit efter noggranna beräkningar
— är dubbelt så stora som de

industriella investeringarna: en tredjedel
av investeringarna gör industrien,
och två tredjedelar av investeringarna
gör samhället. Vilka av dessa investeringar
är de mest nödvändiga? Det kan
vi diskutera. Men vi kommer ganska
snart till det resultatet, att även om
man kan putsa här och var på båda
sidor om skiljelinjen, så finns det inte
mycket annat att göra än att acceptera
att båda slagen av investeringar behövs.

Den politik jag här talat om kan
karakteriseras som en ekonomisk politik
under full sysselsättning, inte som
en politik i syfte att skapa full sysselsättning.
Den politiken är avklarad —
som väl är! Vad som nu återstår är att
anpassa den fulla sysselsättningen, så
att den blir effektiv.

I statsverkspropositionen på sid. 6
säger man om denna politik: »Uppgiften
för den ekonomiska politiken är
att utnyttja den ekonomiska rörelsefrihet
som står oss till buds för att skapa
förutsättningar för en dynamisk anpassning
av vårt samhällsliv till den
tekniska och handelspolitiska utvecklingen
och låta denna utveckling ske
under bevarande av full sysselsättning.»

Det är vad jag åsyftar, d. v. s. att
ställa om låglönegrupperna till bättre
betalda jobb. Låt de industriföretag
som kan betala få förmånen att ta
hand om arbetskraften. Det gäller yrkesutbildning,
det gäller specialutbildning,
det gäller omflyttningshjälp, det
gäller lönekonkurrens företagen emellan
och det gäller bostadspolitiken.
Om vi inte tar vara på de chanser
vi har, så sackar vi efter och får svårt
att lösa våra sociala frågor, och vi får
svårt att genomföra reallönehöjningar.
Vi får också svårt att lösa utvecklingsländernas
sociala problem, som är
fredsproblem för Sverige. Om vi är intresserade
av fred i världen, får vi
betala vad det kostar att bevara freden.

Den allmänna förutsättningen för det
svenska näringslivet — och för ett litet

204 Nr 3

Onsdagen den

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

lands näringsliv över huvud taget — att
hänga med i den topptekniska utvecklingen
här i världen är nu betydligt
sämre än för en del årtionden sedan.
Det krävs mycket dyrare forskningsprogram,
inte bara i pengar utan även
i människor räknat. När den svenska
industrien sätter in 20 tekniker för
att få fram en modern produkt, sätter
amerikanarna in 5 000 man. Och så
skall vi få resultat! En mot tio i all
ära — det gick en gång i tiden. Men
när det nu ställs 20 mot 5 000 går det
dåligt att hänga med i utvecklingen.

Jag är på längre sikt pessimistisk
beträffande möjligheterna för ett litet
lands näringsliv att följa med den
teckniska utvecklingen. Vi har legat i
toppen av den tekniska utvecklingen,
och kan vi göra det även i fortsättningen
har vi möjligheter att få hyggliga
reallöner och en bra socialpolitik. Det
gäller för oss att inte slarva bort några
av chanserna. Att slarva bort chanser
betyder att komma efter i tiden. Den
som kommer ut på marknaden fem år
för sent finner den »fullsatt», och det
är då dubbelt så dyrt att tränga in på
den marknaden. Man har kanske inte
råd att betala dessa kostnader och
får alltså inget resultat. Det gäller
alltså att hänga med även i tiden, att
inte sacka efter, att inte vänta med
att genomföra en nödvändig åtgärd tills
det är för sent. Åtgärden bör genomföras
så snart det finns en chans att göra
det.

Denna smidiga anpassning i arbetsmarknadspolitiken
behövs under full
sysselsättning. Vi bör inte vara så
fångade av vad som har varit att vi
säger, att förr i världen fanns det arbetslöshet,
nu har vi full sysselsättning
och nu är allt bra. De generationer,
som efter 1938 knappast upplevt
någonting annat än full sysselsättning
— annat än ytterst temporärt — säger
inte att det är bra att vi har full sysselsättning,
utan de säger att det är
klart att vi skall ha full sysselsättning.

25 januari 1961

Nästa fråga är, om vi kan få den
fulla sysselsättningen att fungera ännu
bättre. Svaret blir, att vi kan få den
att fungera ännu bättre om vi vill.
Löntagare, företagare och samhälle kan
samarbeta och få bättre resultat genom
att utnyttja arbetskraften, ställa om den
och ge den chanser. Ingen centraldirigering!
Ge människorna frihet att
lämna låglöneområdena och komma
över till de bättre betalda områdena!
Låt företagen konkurrera om arbetskraften,
den värdefullaste tillgången!

Detta är den enda punkt i statsverkspropositionen
som jag vill stanna inför.
Jag tror att det är centralpunkten.
Det är den avgörande punkten för oss,
om vi vill diskutera en fortsatt välståndsutveckling
och en fortsatt socialpolitik,
som möjliggör förbättrade
folkpensioner, hjälp till utvecklingsländerna
och yrkesutbildning för kommande
generationer.

Här har vi nyckeln. Om vi använder
den på rätt sätt, når vi resultat.

Herr HAMILTON (h):

Herr talman! Kungl. Maj:ts tal på
rikssalen begynte som ofta förut: »Sveriges
förhållande till främmande makter
är gott.» Lika glädjande som detta
faktum är, lika självklart väntar vi oss
denna formulering år efter år. Det innebär
såvitt jag förstår att man inte bara
bör se de utrikes spörsmålen ur egen
synvinkel utan också ställa frågan:
Hurudant är egentligen främmande
makters förhållande till Sverige?

Det är att hoppas att även detta är
gott. Dock vill jag, herr talman, mena
att i så fall åtminstone somliga staters
fördragsamhet och överseende är av
berömvärt slag. I varje fall är de troligen
större än vår egen tolerans för
vad som uppfattas som obehörig kritik.

För något år sedan råkade en högt
uppsatt person på andra sidan Atlanten
fälla ett oförblommerat och måhända
ej helt noga övervägt yttrande

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3

205

angående relationen mellan svensk levnadsstandard
och moral. En stormflod
av upprört raseri över denna oförsynta
inblandning i svenska angelägenheter
ledde till en ärerörig inkompetensförklaring
av upphovsmannen och lyckades
helt ställa själva sakfrågan i bakgrunden.
Är det då förmätet att anta
att en viss känslighet även kan finnas
på andra håll och måhända med större
skäl?

Svenskt uppträdande inför utrikes
förhållanden och händelser präglas tyvärr
alltför ofta av den exklusivt upphöjda
avskildhet vari huvuddelen av
svenska folket tycks leva, fjärran från
varje tanke på att vi inte i allt är vårt
ödes herrar, fjärran från varje tanke på
att svensk samhällsuppfattning, svenskt
kynne och svenska moralbegrepp inte
är en självklar norm även för alla andra
folk och länder. Vi omger oss med en
nimbus av ostrafflighet, vars vidhängande
varudeklaration bär beteckningen
»helylle».

Om jag, herr talman, låter humanitära
insatser och hjälp till underutvecklade
länder ligga utanför detta
resonemang, så är det mången gång
svårt att finna konsekvens i svenskt
ingripande i utländska förhållanden.
Personligen har jag mycket noga funderat
över varför det söta vinet från
Cap anses lämna en beskare eftersmak
än den sträva vodkan från Balticum.
Det hugnesamma meddelandet i radio
häromdagen att vår semestrande statsminister
funnit tillfredsställelsen stor
hos herr president Bourguiba föranleder
mången till en stilla reflexion över
värdet av ensidiga bedömanden av en
röstning i FN.

Det är vidare inte ovanligt att personer
med eller utan officiell ställning
på relativt magert underlag via press
och radio sprider en låt vara personlig
men ofta mycket deciderad uppfattning
om problem i länder, vilkas egna
medborgare i årtionden kämpat med
att komma till klarhet. Hade man inte

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

i historieboken fått lära sig var Co1
lumbus och hans ägg hörde hemma så
a kunde den okritiske lätt få den uppr
fattningen att Columbus var svensk.

Rätt och sanning är ord av alltför
hög valör för att växlas bort i småmynt.
En småstat skall med återhålla
samhet begagna sin röst i världen. Att
s i tid och otid komma med magistrala
e påpekanden minskar omvärldens respekt
och hänsynstagande. Historien
s visar få exempel på framgång för småttingar
som försökt leka på de stora
pojkarnas gård. Även om överheten bör
v föregå med gott exempel är den enskil[i
des ansvar minst lika stort. Privata
t yttranden och åtgärder återfaller lätt
£ på både regeringen och hela folket,
t Den uppseendeväckande åtgärden av
e en eljest ansedd organisation i detta
a land att genom kapitalexport till Bel 1

gien stödja en aktion vars syfte var

klart utomparlamentariskt och vars ytj
tersta yttringar var rent revolutionära
utgör minst sagt ett synnerligen anmärkningsvärt
exempel på inbland ning

i annan makts affärer. Frånsett
a betydelsen av åtgärden i sig måste intrycket
utomlands liksom här hemma
t bli en berättigad undran över hur pass
djupt demokratien är rotad och hur
’ stor respekten för parlamentarismen

egentligen är i Sverige i allmänhet och
k inom denna organisation i synnerhet.
l Är vi, herr talman, angelägna att som
^ stat bli bemötta med respekt och med
hänsyn för de ingripanden som efter
r noggrann prövning kan bedömas lämp;
liga måste vi möta omvärlden inte bara
'' med öppen hand utan även med fläckfri
sköld. Endast så blir främmande
makters förhållande till Sverige gott.

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tar det inte så hårt
vad herr Hamilton sade om hjälpen
till Belgien från den fackliga rörelsen.
Han sade att det var fråga om en utomparlamentarisk
aktion. Ja, hur skall en

206 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961
Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

facklig konflikt se ut för att den skall
vara en parlamentarisk aktion? Jag
ville gärna ha upplysning på den punkten.
Det är väl endast under sådana
förhållanden som fackliga organisationer
i olika länder får hjälpa varandra,
enligt herr Hamiltons syn på saken?

Reglerna är att när en facklig organisation
kommer i konflikt i ett land,
hjälper organisationerna i andra länder
till efter ett förut träffat avtal. Det
är inte fackorganisationernas i andra
delar av världen uppgift att sätta sig
till domare över en facklig organisation
och dess sätt att sköta sin verksamhet.
Jag tror att den organisation
det gäller löser sina egna uppgifter
bättre än andra kan göra. Men jag ville
gärna se hur en facklig aktion skulle se
ut som sker på inomparlamentarisk
väg.

Herr HAMILTON (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hagnell sade att
denna kapitalexport har skett i enlighet
med tidigare träffade avtal.

I så fall hoppas jag att det inte finns
något avtal som skulle tillämpas, om
skränande folkhopar välte spårvagnar
på Gustav Adolfs torg och tågade genom
gatorna ropande »Till galgen med
statsministern!» och som skulle resultera
i att vi nödgades importera pengar
från annat håll, för dessas räkning.

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Det finns ett sådant avtal!

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! Under gårdagens debatt
efterlystes här i andra kammaren
ett större inslag från näringslivet. Jag
tror att det var herr Haglund som påpekade
att han ville se näringslivet
bättre representerat i det parlamentariska
livet, en tanke som jag skulle vilja
understryka rätt kraftigt — hur detta
nu skulle kunna gå att realisera.

Vi lever här i landet i ett konjunkturläge
som vi i allmänhet kallar för

en högkonjunktur. Vi lever på en hög
social standard, människorna har i allmänhet
goda inkomster och allt tycks
vara i sin ordning.

Om man emellertid jämför den innevarande
högkonjunkturen med föregående
sådana, skall man nog finna
en avsevärd skillnad. De flesta, för att
inte säga alla, industriledare och näringslivets
utövare är av den meningen
att vi lever i en mängdkonjunktur, där
priserna icke motsvarar det verkliga
kostnadsläget. Detta verifierades också
av finansministern i hans tal i går.
För att i någon mån kompensera de
dåliga priserna i förhållande till sysselsättningsgraden
måste rationaliseringar
och investeringar ske i icke
ringa omfattning. Genom det ansträngda
kreditläget uppstår stora svårigheter
för många företagare att kunna utnyttja
dessa möjligheter till förfång och
hämningar för det egna företaget. Därtill
kommer att den svenska utvecklingen
icke skett i samma takt som
utlandets. Medan den västtyska industriens
produktion mellan åren 1953—
1959 stigit med cirka 63 procent, har
den svenska stigit med cirka 25 procent.
Det är endast England och Belgien
som visar ett sämre resultat.

Om vi ser på exportvolymens förändring
i procent under samma tid, har
Italien ökat med 140 procent, Tyskland
med 120 och Sverige med 48 procent.
Beträffande exportens ökning ligger
Sverige ganska illa till vid en jämförelse.
Endast Norge och England har
nått sämre resultat. De länder som tillhör
De sex har i genomsnitt ökat sin
export betydligt snabbare än sjustatsgruppens
länder. Detta tyder på att
vår konkurrensförmåga, relativt sett,
är i avtagande.

Om man jämför bruttovinsternas ökning
med utvecklingen av det investerade
kapitalet och detta i sin tur
har beräknats i enlighet med kommerskollegiums
undersökningar om brandförsäkringsvärdena,
finner man med år

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 207

1952 som basår att bruttovinsten ökat
med 39 procent, under det att brandförsäkringsvärdena
ökat med 65 procent.
Avkastningen på det egna kapitalet är
sålunda i sjunkande.

Även på ett annat sätt kan man bilda
sig en uppfattning om lönsamhetsutvecklingen,
nämligen genom företagens
bokslut och de däri redovisade vinstoch
kapitalförhållandena. Den omfattande
undersökning som här gjorts tyder
på en väsentlig försämring av räntabiliteten
på det egna kapitalet. Det
är 20 börsnoterade företag som analyserats,
och för samtliga bolag i genomsnitt
gick lönsamhetsprocenten ned
med drygt 50 procent. För skogsbolagen
sjönk lönsamheten till mindre än
en tredjedel och för övriga företag till
tre fjärdedelar av utgångslägets siffror.
I själva verket borde under 1958—1959
lönsamheten ha ökat, eftersom produktiviteten
inom industrien ökat först på
grund av ett vidgat kapacitetsutnyttjande,
vilket ju medför lägre kostnader.

Vad kan man nu draga för slutsatser
av denna redovisning, som för övrigt
står att finna i tidningen Arbetsgivaren,
nr 2 för detta år.

Ja, vid en eventuell konjunkturförsämring
måste man räkna med betydligt
sämre resultat, eftersom produktionsapparaten
då ej kan till fullo utnyttjas,
i varje fall ej i lika hög grad
som i den utpräglade högkonjunktur vi
nu haft. Det framgår ju också att produktionsökningen,
relativt sett, är i
långsamt ökande men att kostnadsökningen
är snabbare. Resultatet är en
sjunkande räntabilitet. Medan produktionsökningen
år 1960 var 3 procent,
har kostnadsökningen på lönesidan varit
7 procent.

Med den oerhört hårda konkurrens
som råder på både export- och hemmamarknaden
är det väl tvivel underkastat,
huruvida vi i längden skall få
behålla vår konkurrensförmåga i förhållande
till lönsamhet och kostnadsutveckling.
Flera av våra större indu -

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

t striledare är även bekymrade för utvecklingen
och förutspår t. o. m. en viss
stagnation i produktionen med minskade
order. De som mest kommer att få
känning av den försämrade lönsamhej
ten är de mindre och medelstora företagen,
som ej har samma goda utgångs5
läge som de större exportföretagen och
där kapitalbildning ej kan ske genom
nyemissioner eller lånemedel, s. k.
långa pengar. Då vi nu kan konstatera
allt detta, är det på sin plats att i dent
na kammare, herr talman, rikta uppmärksamheten
på förhållandet.

Jag skall redovisa ett utdrag ur »In[
formation», där direktionssekreteraren
Björn Fagerström i Åtvidabergs indui
strier skriver:

1 »Expansionsmöjligheterna för svenska
företag ligger nästan helt på export1
sidan. Men vårt konkurrensläge är
ogynnsamt. Lönerna i Sverige ligger
i 68 procent över de genomsnittliga lönerna
i sexstatsgruppen.

Vi kan i Sverige inte fortsätta att ha
högre löner än utomlands, om vår eft
fektivitet inte är motsvarande högre.

, Med de utökade möjligheterna för
stordrift i Europa är det föga sannolikt,
att vår effektivitet kommer att förbli
större än andra länders.

I stället måste vi räkna med att anpassa
våra kostnader till de övrigas,
i ty med fritt varuutbyte och fri koni
vertibilitet mellan ländernas valutor
kommer en automatisk anpassning att
i ske av den egna valutans värde till övriga
länders valutor i förhållande till
i det relativa kostnadsläget. Vi kan därför
inte isolera oss inom landet och
, handla utan att ta hänsyn till övriga
länder.

Dessutom har Sverige ett dåligt ut;
gångsläge för att ytterligare höja standarden.

Den aktiva befolkningen tenderar
hos oss att bli relativt mindre», såsom
också fru Nancy Eriksson framhöll
• i går.

»Försörjningsbördan uppåt blir en

208 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

allt större belastning. I jämförelse med
stater med en naturligare befolkningspyramid
måste vi öka vår effektivitet
mera per capita för att uppnå samma
resultat.

Följden av utvecklingen blir att
svenska företag måste lägga mera tillverkning
utomlands — med de problem
som det för med sig för den inhemska
industrien.»

Men det är, herr talman, en annan
sak, som jag gärna skulle vilja påpeka,
medan jag nu har ordet. Jag gör det
därför att jag kommer i beröring med
saken i mitt dagliga arbete. Under fjärde
huvudtiteln i statsverkspropositionen
äskas anslag till armén, marinen
och flottan för beklädnad m. m. med
ett sammanlagt belopp om 67 miljoner
kronor. Nu är det så att det vid anbudsgivning
är föreskrivet, att anbuden
skall gälla inklusive eller exklusive
varuskatt. I regel tillgår det så, att anbuden
framräknas till nettopriser, på
vilka sedan läggs den föreskrivna varuskatten
4,17 procent. Härigenom kommer
försvarsdepartementet att till staten
få återbetala cirka 3 miljoner kronor,
vilka finansministern sedan redovisar
som inkomst av varuskatt eller omsättningsskatt,
att nyttjas till kanske
andra ändamål i den allmänna budgeten.
Omsättningsskatten var ju avsedd
att vara en konsumtionsskatt i dctaljhandelsledet
och borde inte tagas ut på
sätt som nu sker. Här har kanske finansministern
en förklaring att ge. Jag
har inte undersökt förhållandena under
de övriga huvudtitlarna utan nöjer
mig med att redovisa denna sak.

På tal om omsättningsskatten och hur
den verkar på industriens kostnadsproblem
ligger saken till så, att skatt
uttas på industriens förbrukningsartiklar,
t. ex. maskiner och delar till dessa,
men däremot icke på råvaror som förbrukas
för framställning av varan som
sådan. Jag anser att detta är fel och att
omsättningsskatt inte bör utgå på något
av det som förbrukas för framställning

av produkter. Kostnadsökningen blir
inom vissa industrier rätt betydande
och bidrar givetvis till att fördyra varan
och göra den mindre konkurrenskraftig.
Det är ett angelägenhetskrav,
som regeringen med det snaraste bör
uppta till prövning.

Jag vill så, herr talman, trots att ämnet
är mycket debatterat, både i går
och i dag, säga några ord med anledning
av hjälpen till u-länderna. Jag skall
inte yttra mig om huruvida det belopp
på 34,6 miljoner kronor, som är upptaget
i statsverkspropositionen, är stort
eller litet; det får vi komma underfund
med längre fram under denna riksdag.
Men jag skulle gärna vilja säga något
med anledning av användandet av dessa
medel.

Jag anser, att även den kristna missionen
i olika länder bör få vara med
och hjälpa till att fördela de medel,
som kan komma varje land till del. Det
finns i de olika missionerna väl kvalificerade
män och kvinnor, som utan
större kostnad i samband med sitt missionsarbete
kan åtaga sig sådan fördelning.
Och varför inte ge den kristna
missionen ett handtag härigenom i dess
sjukvårdande liksom i dess undervisande
verksamhet. Den kristna missionen
har genom sina insatser för de underutvecklade
folken kommit i blickpunkten
och fått det erkännande, som den
gjort sig förtjänt av. Den är väl skickad
att ta hand om en del av det anslag till
hjälpen till utvecklingsländerna, som
riksdagen kommer att bevilja. Den hjälpen
skulle inte bli tillfällig och en engångsföreteelse,
utan den kunde sträcka
sina verkningar långt fram i det att
den finge tillfälle att utbygga sina välfärdsanordningar
på ett sätt, som tidigare
inte stått den till buds.

Att den kristna missionen är väl kvalificerad
att bli en förmedlare av hjälpen
till utvecklingsländerna framgår
tydligt av den allmänna missionsstatistiken.
För år 1959 redovisar den att i
1 505 småskolor och folkskolor ute på

Nr 3

209

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

missionsfälten 112 755 barn har fått undervisning
och att i 198 högre folkskolor
46 419 elever varit inskrivna. I
25 skolor för vuxna har man haft 1 421
elever och i 23 realskolor och läroverk
8 700 elever. Vidare finns en del högre
utbildningskurser, hantverks- och praktiska
skolor. På sjukvårdens område
har på 30 sjukhus 53 449 patienter varit
inneliggande och på 128 polikliniker
vårdats 566 630 patienter samt 1 891 982
behandlats för olika åkommor. Specialanstalterna
har varit 18 stycken med
1 065 patienter. Utgifterna härför har
utgjort i runt tal cirka 12 miljoner kronor.

Jag har gärna velat redovisa detta
för att understryka hur väl skickad
missionen är att förvalta de medel som
kan ställas till förfogande av anslaget
till hjälpen till de underutvecklade länderna.
De medel som på detta frivilliga
sätt insamlas genom de olika missionskassorna,
går till större delen till missionens
driftkostnader och evangeliska
verksamhet. Utvecklingen av missionens
betydelsefulla verksamhet är helt beroende
av det tillskott den kan få för
utbyggnad av sjukhus och skolor. Att
höja ett folks standard är icke blott att
ge det livets nödtorft. Hand i hand med
denna bör den andliga och moraliska
uppbyggnaden gå.

Statsministern anförde i går i sitt tal
att vår utlandshjälp är vårt samvete
utåt. Då, herr talman, har missionen i
en lång följd av år varit Sveriges samvete
i de underutvecklade länderna.

Herr GREBÄCK (ep):

Herr talman! I mitt inlägg i debatten
hade jag tänkt att begränsa mig till en
enda fråga, som jag tror blir ett av de
verkligt störa problemen för samhället
att försöka få en bättre ordning på under
1960-talet än vad vi hittills har
lyckats med, nämligen hushållningen
med våra vattentillgångar och vattenvården
över huvud taget.

Det som för mig i särskilt hög grad

aktualiserat denna fråga är i första hand
de katastrofskador, som i år på nytt
särskilt i Mellansverige och då speciellt
i Mälar-Hjälmarbäckenet förorsakats
på skörden. Totalförlusterna på grund
av skördeskadorna under 1960 uppskattas
av statens jordbruksnämnd till 107
miljoner kronor. Dessa skador har i
mycket hög grad uppstått genom översvämningar
och eftersatta dikningsåtgärder.
En undersökning som utförts av
försöksavdelningen vid institutet för
hydroteknik vid lantbrukshögskolan visar,
att skördeskadorna till 80 procent
förorsakats genom översvämningar och
eftersatta dikningsåtgärder och därmed
samverkande orsaker. Det vill med andra
ord säga, att om vattnets avrinning
hade varit ordnad på ett tillfredsställande
sätt, skulle en mycket väsentlig
del av skördeförlusterna kunnat undvikas.
Det är inte bara jordbrukarna,
som drabbas av dessa skördeförluster,
utan dessa delas till avsevärd del även
av stad och kommun i form av uteblivna
skatteintäkter, och de tillfogar dessutom
samhället extra utgifter i form av
skördebidrag. I kommuner, som ligger
i de svårast drabbade områdena är nedgången
i skattekraft högst kännbar.

Men det värsta är, att de under senaste
årtiondet upprepade skördekatastroferna
inte tycks vara av tillfällig natur
utan har en oroväckande tendens
att bli en allt oftare återkommande företeelse.
Det ligger naturligtvis närmast
till hands att skylla detta på den vissa
år rikliga nederbörden, men orsakerna
torde ligga djupare än så. Det är alldeles
uppenbart, att i hela Mellansverige
pågår en fortgående försumpning
kring och efter våra vattendrag,
och det gäller dessutom våra bördigaste
åkerområden. Detta beror delvis på de
dåliga lutningsförhållandena i slättbygderna
i Mälar-Hjälmarbäckenet, men
också på att åkerjorden satt sig efter
de å- och sjösänkningsföretag, som ägde
rum i slutet av förra århundradet och i

början av detta.
14 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 3

210 Nr 3

Onsdagen den
Vid remiss av statsverkspropositionen m.

Situationen har förvärrats genom den
omfattande skogsdikning, som med statens
bistånd ägt rum under de senaste
årtiondena och som medfört, att vattnet
från skogarna som förr under vårens
lopp långsamt sökte sig ned till bäckar
och åar nu under några få dagar följer
ut i vattendragen. Dessa är i regel inte
dimensionerade för att ta emot dessa
vattenmängder, utan följden blir nära
nog årligen återkommande översvämningar
på åkrar och ängar. Vid riklig
nederbörd senare under året upprepas
samma historia.

Det groteska har inträffat att medan
vi är i full färd med att med hjälp av
statliga medel dika i produktivt hänseende
svagare skogsmarker, försumpar
vi samtidigt produktivt värdefullare
åkerjord.

Jag kan inte komma till annan slutsats
än att det är hög tid att alla åtgärder
på vattenhushållningens och
vattenvårdens område samordnas på ett
helt annat sätt än vad som nu är fallet,
om vi skall få ett grepp om dessa så
oerhört viktiga frågor.

Jag är medveten om att dessa problem
redan förut vid upprepade tillfällen debatterats
här i riksdagen och att speciellt
jordbruksministern visat ett stort
intresse för härmed sammanhängande
frågor. Men jag måste dock ifrågasätta,
om problemet verkligen angripits med
den kraft och det allvar, som är nödvändigt
om inte svårigheterna på detta
område skall växa samhället över huvudet.

Det är i det långa loppet orimligt att
tänka sig, att en liten grupp av jordägare,
som råkar bo eller kommer att
bo vid vattendragen, ensamma eller med
njugga statsbidrag skall för all framtid
åtaga sig att dika och underhålla alla
de vattendrag, som skall ta emot städernas,
tätorternas och industriernas
spillvatten för vidare transport till sjöar
och hav. Det är fullkomligt absurt att
man i våra dagar håller på med att beräkna
båtnadsvärden på åkerjord och

25 januari 1961
m.

undersöka huruvida ett ågrävningsföretag
skall åtnjuta statsbidrag eller inte.
Huvudproblemet är dock inte längre att
förbättra nedsumpad åkerjord, utan frågan
är i stället hur vi så snabbt och
effektivt som möjligt och utan att anställa
för stora skador på mark, djurliv
och vegetation skall bli av med tätorternas
spillvatten.

Nu tror företrädarna för kommunerna,
att så snart man byggt ett reningsverk
är allan rättfärdighet uppfylld.
Men om reningsvattnet har någonstans
att ta vägen och hur det är beskaffat
med reningen bekymrar man sig inte
ett dugg för. Det man kan ta bort i ett
reningsverk är ju i huvudsak de fasta
partiklarna, men de vattenlösliga salterna
såsom fosfater och nitrater följer
med reningsvattnet och åstadkommer
vartefter de avsättes genom sin växtnäringsverkan
en många gånger rikligare
vegetation i vattendragen och därmed
också en hastigare igenväxning och
uppdämning, som naturligtvis förorsakar
markägarna ökade underhållskostnader.

Det värsta är, att vi vet så litet om de
processer, som i kemiskt och biologiskt
avseende äger rum i spill- och kloakvattnet,
att vi ännu inte kommit underfund
med hur vi på ekonomiskt fördelaktigaste
sätt skall avpassa de tekniska
anordningarna i fråga om ledningar, reningsbrunnar
och reningsverk. Det är
hög tid att ett intensivt forskningsarbete
kommer i gång på detta viktiga
område, ty här finns säkert stora
pengar att spara genom bättre kunskaper
i fråga om alla de problem, som
sammanhänger med vattenvården.

Vattendragen inom landets tätt befolkade
slältbygdsomräden har under
senare år blivit alltmera utsatta för störa
påfrestningar genom utsläppen av spillvatten.
I regel bär jordbruksbebyggelsen
endast en mindre del av skulden,
medan tätbebyggelsen orsakar de svåraste
skadorna. Även om dessa kan komma
att minskas allteftersom reningstek -

Nr 3 211

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

niken utvecklas och reningsverken utbygges,
kommer dock påfrestningarna
på vattendragen att bestå, inte minst
genom att växtnäringshalten i vattnet
förblir på en hög nivå. Detta medför,
som jag förut nämnde, en ökad igenväxning,
vilket i sin tur ställer ökade krav
på underhåll. Hittills bar markägarna
utefter vattendragen fått svara för dessa,
men det kan inte vara rimligt att de
ensamma skall bära bördan härav. Det
måste vara ett rimligt krav, att de avlastas
en väsentlig del av kostnaderna
för vattendragens tillsyn och vård.

Vattendragen inom slättbygderna är
sedan gammalt starkt kulturpåverkade,
och de ingår som en del i kulturlandskapet.
Vattendragen, framför allt i närheten
av bebyggelse, spelar stor roll för
människornas trivsel och kanske framför
allt i samband med fritidssysselsättningarna.
Man behöver här bara tänka
på bad, fiske, båtsport etc. för att inse,
att kraven på bättre naturvård och
vattenvård kommer att stiga, allteftersom
möjligheterna till semester och fritid
ökar.

Det är felaktigt att tro, att naturvård
och vattenvård inom ett gammalt kulturlandskap
är detsamma som att lämna
vattendragen i fred. Detta innebär
bara att vattendragen och deras lågt belägna
omgivningar växer igen och försumpas.
En aktiv vattenvård med lämpliga
och väl avvägda tekniska ingrepp
är i stället nödvändig, vilket vi vet genom
utländska erfarenheter. De tekniska
åtgärderna är många gånger av
samma slag, som dem jordbruksnäringen
kräver. Naturvårdens och jordbruksnäringens
intressen kan därför oftare
än man tror gå hand i hand, och motsättningar
emellan dem synes knappast
vara nödvändiga. Det må understrykas
att det här gäller åtgärder inom ett kulturlandskap
för att bibehålla det. En
annan situation föreligger i fråga om
regleringsåtgärder för nyvinning av odlingsjord.
Det gäller då ofta utdikning
av naturmark, varvid kollision med na -

turskyddsintressen kan ligga närmare
till hands.

Av vad jag nyss sagt framgår, att tillsynen
och vården av vattendragen är
ett allmänt intresse. Utom jordbruksintressen
kommer sålunda recipicntfrågor,
naturvårdsintressen, fritidsintressen,
fiskevårds- och flera andra intressen
in. Alla dessa har det gemensamt,
att vattendragen inte bör och inte får
överlämnas åt sitt eget öde, utan måste
tillses och hållas under kontroll och
att väl avvägda tekniska åtgärder måste
vidtagas. Det är emellertid av största
vikt att intressena samordnas. Detta
har utomlands skett genom bildandet
av vattenvårdsförbund — något som
man också i begränsad utsträckning
givit sig in på i vårt land. En allmän
diskussion och en ökad aktivitet från
statsmakternas sida i avsikt att åstadkomma
snabba resultat är i hög grad
påkallad.

Då tillsynen och vården av vattendragen
således är ett allmänt intresse
med vida aspekter, synes det vara rimligt
att staten mera aktivt engagerar sig
däri. Det vore i och för sig icke orimligt
att staten helt övertoge vården av
vattendragen och att dessa finge samma
ställning som exempelvis allmänna
vägar. Som förhållandena nu är leder
planer på åtgärder i vattendragen till
nästan oöverskådliga utredningsarbeten.
Bl. a. blir utredningarna rörande
båtnad och fördelning av kostnader
mellan olika intressenter i enlighet med
vattenlagens bestämmelser synnerligen
krångliga och tidsödande. Det är sålunda
inte ovanligt, att ett vattenledningsföretag
eller ett vattenregleringsföretag
av relativt måttlig omfattning kräver ett
decenniums arbete eller mera av kvalificerade
förrättningsmän, detta för att
åstadkomma en ofta skenbar millimeterrättvisa.

I sammanhanget må nämnas, att den
för några år sedan genomförda Tämnarregleringen,
ett företag av icke alltför
imponerande omfattning byggnads -

212 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

tekniskt sett, krävde över 30 års utredningar.
Utredningar kring Olandsåns
övre vattenavledningsföretag har pågått
sedan 1933 och är ännu icke avslutade.
Om staten mera direkt engagerade sig
pa kostnadssidan för företag av denna
typ, i enlighet med vad som sker t. ex.
i fråga om en allmän väg, skulle utredningsarbetet
kunna reduceras till en
bråkdel av det nuvarande.

Givetvis skulle utredningsarbetet icke
helt bortfalla i och med att staten
övertoge tillsynen av vattendragen. Varje
åtgärd måste givetvis fortfarande
noggrant planeras tekniskt och ekonomiskt,
men framför allt måste de olika
åtgärderna samordnas på ett både rationellare
och effektivare sätt än vad
hittills varit fallet.

Vi måste tänka om i dessa frågor, och
vi måste göra det snart. Vi måste se
problemet i hela dess sammanhang.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Denna debatt gäller remiss
av en proposition rörande statsverkets
tillstånd och behov. Till min
glädje finner jag att regeringen verkligen
just nu är representerad i statsrådsbänkarna.
Till och med hans excellens
statsministern har alltså andra dagen
behagat vara närvarande när den
svenska riksdagen diskuterar en proposition
angående regeringens förslag. Vi
riksdagsmän liar hittills stått här och
bara talat till varandra, trots att vi inte
har ansvaret för denna proposition.
Det är vackert att man håller festliga
tal till den svenska parlamentarismens
ära, men den svenska parlamentarismens
huvudpunkt ligger i denna lokal,
och även om vi som uppträder andra
dagen helt visst inte har sådana kvalifikationer
som partiledarna — låt vara
att gårdagens debatt inte var så märklig
— skulle det kanhända för den svenska
demokratien också när dei minores
framträder ha en viss betydelse att de
frågor som bör riktas till statsråden

besvaras. Tidigare har olika talare ställt
frågor av ganska väsentlig betydelse,
men här finns ju inga utskottsordförande
som kan gå upp och försvara
regeringens förslag såsom i andra debatter.
Detta är en allmänt parlamentarisk
debatt, en adressdebatt, i vilken
regeringens fögderi skall diskuteras.
Även den riksdagsman, som i vår
nådiga regerings ögon måhända anses
obetydlig, skall ha rätt att som representant
för sin valkrets erhålla svar på
frågor, och, herr talman, det finns sådana
frågor.

Häromdagen kunde man i regeringsorganet
Stockholms-Tidningen läsa, att
den författningsutredning som nu suttit
i sju år har arbetat från helt oriktiga
förutsättningar. Med det inflytande
som jag tror att Stockholms-Tidningen
har i regeringskretsar är det inte alldeles
betydelselöst för den svenska riksdagen
att veta, varför ett regeringsorgan
kan slunga ut ett sådant påstående.
Hur skall konstitutionsutskottet när författningsutredningens
betänkande kommer
— vi hoppas att det skall komma
detta år — riktigt veta, i vad mån det
ger uttryck för regeringspartiets uppfattning? Vi

känner till vilken diskussion som
plötsligt har uppstått om statschefens
befogenhet. Läser man artikeln därom
i den festskrift, som kom ut till Ernst
Wigforss’ 80-årsdag i går, ser man, att
författaren är inne på spekulationer om
hur man på ett listigt sätt skall kunna
införa republik i vårt land. Att vara republikan
är inte något otillåtet, men det
är fel att ge allmänheten den föreställningen
att införande av republik skall
ske genom något slags smussel och i
strid mot direktiven för författningsutredningen.

Det ligger för övrigt en stor sanning
i vad Ernst Wigforss i sin senaste bok
»Kan dödläget brytas?» framhåller beträffande
vitala författningsproblem.
Han berörde särskilt frågan om majoritetsval
och säger, att en sådan änd -

Onsdagen dén 25 januari 1961

Nr 3 213

ring icke kan genomföras bara av en
majoritet utan därvidlag måste alla demokratiska
partier vara överens. Statsministern
har i detta spörsmål för några
år sedan sagt, att valsystemet skall
vara så rättvist som möjligt, men i andra
sammanhang har han sagt att vi inte
kan få fullständig rättvisa, ty då får
vi ungefär den partisplittring som man
hade i Weimar-Tyskland och som så
småningom bidrog till att medföra den
tyska demokratiens undergång. Antingen
skall man, herr statsminister, hålla
fast vid kravet på rättvisa eller också
införa ett lotteribetonat valsystem, vars
främsta förtjänst är att skapa starka
regeringar.

Författningsproblemet gäller i hög
grad en nations liv. Jag vill i anledning
av de åsikter som framförts om republik
framhålla, att en objektiv granskare
av de demokratiska staternas utveckling
nu nog kan konstatera, att demokratien
har bevarats väl så bra i monarkiska
stater som i repulikanska. Vi
vet ju vad republiken lett till för konvulsioner
i många stater t. ex. i Frankrike,
som dock har en gammal parlamentarisk
tradition. Man må diskutera
de Gaulles framstående personliga egenskaper,
men det är i alla fall tacknämligt
att vi har sluppit att överlåta så
stora maktbefogenheter åt en enda person,
att parlamentet genom fullmaktslagstiftning
-—• sådan som i stor utsträckning
förekom i andra länder efter
första världskriget — de facto sätts
åt sidan. Jag tror att man skall vara
mycket försiktig när man laborerar med
tanken på att genomföra republik utan
att folkopinionen har sagt sin mening.
Till min glädje finner jag, att vissa socialdemokratiska
tidningar har framfört
samma uppfattning.

Herr Ohlin tog i går upp en central
fråga i författningsdebatten, då han
hoppades på allmän samling kring enkammarsystemet.
När jag hörde honom
fick jag det intrycket, att han menade
att liberalismen alltid har stått på en -

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

i kammarsystemets sida. Det är en mycket
egendomlig mening. Det var en liberal
ministär som genomförde det nuvarande
tvåkammarsystemet, och det
1 har funnits företrädare för liberalismen
i utredningar som mycket starkt har
förordat tvåkammarsystemet. Till och
r med den liberala förgrundsgestalten
i Karl Staaff — den partiledare som hitå
tills har skrivit det grundligaste arben
tet om det demokratiska statsskicket
;- — var, trots att han förläde tyngdpunk a

ten i folkstyrelsen till den folkvalda
å kammaren, medveten om att det behövs
s maktbalans i statslivet. Visst kan det
a hävdas, att första kammaren i mycket
förlorat den ställning som den en gång
g hade. Men man får inte stirra sig blind
g på det förhållandet, att socialdemokrai.
terna nu har majoritet i första kammaren
och en stark position i andra
■_ kammaren, och fördenskull påstå, att
tvåkammarsystemet inte ger något
i- skydd åt en minoritet. Om Weimarre-i
publiken haft ett effektivt tvåkammarsystem,
hade Hitler varit tvungen att
öppet deklarera en klart revolutionär
tankegång för att kunna omstörta det
a tyska parlamentet. Nu lyckades han gö[.
ra detta genom att bygga på författningens
§ 48, nödförordningsparagrafen.
å Jag tror att liberalerna bör akta sig
för att argumentera som om endast eni-
kammarsystem är det verkligt demokrat-
tiska och liberalt riktiga. Något speciellt
t- liberalt är det ingalunda, eftersom

s många liberala statsvetenskapsmän i

a praktiskt taget alla länder har givit väl
d så goda vitsord åt tvåkammarsystemet.
n Och tvåkammarsystemet finns ju i stalp
ter som Amerikas Förenta stater ■— även
)- om det är cn förbundsstat har det sin
>- betydelse, att man har två kamrar —
i t. ex. Schweiz, Belgien och Nederländ
derna. Detta visar att en demokrati inn
te utan vidare är förbunden med enl-
kammarsystem. Men jag vill gärna medn
ge att det inte vore omöjligt att skae
pa garantier, vare sig man inför förvaltl-
ningsdomstolar — en tanke som herr

214 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

Ohlin i hög grad företrädde i går i sin
polemik med statsministern — eller om
man på något vis skapar rättighetsförklaringar
som möjligen kan ge minoritetsskydd.

Herr talman! Till slut vill jag med
anledning av en uppmärksammad händelse,
som nyligen inträffat i vårt svenska
parlamentariska liv, säga några ord
om partisolidaritet och den enskilda
riksdagsmannens frihet.

I den svenska författningen finns en
paragraf — ofta glömd — som säger att
det inte existerar några imperativa
mandat. Denna paragraf är tillkommen
för att vi riksdagsmän skall rösta efter
vår övertygelse och ingenting annat.
Jag vill inte alls påstå, att det ena partiet
i detta avseende har rätt att uppträda
som läromästare för det andra
partiet — vi sitter nog alla i samma
båt — men om man till alla dess konsekvenser
skulle driva den tesen, att
en riksdagsman vore bunden av ett majoritetsbeslut
inom partiet, skulle alla
debatter här i riksdagen vara meningslösa.
Det skulle med rätta kunna sägas,
att utgången vore avgjord på förhand,
eftersom vi en gång för alla tagit ställning.
Vi skulle inte ens behöva trycka
på knapparna till omröstningsapparaten,
utan det skulle räcka med automatiska
anordningar. En helt annan sak
är att de nuvarande remissdebatterna
från beslutssynpunkt i viss mån är meningslösa,
då det inte blir någon votering,
men det gäller ju alla allmänna
principdebatter.

Ett parti skall vara oerhört försiktigt
med att ur sin krets stöta bort en
man — hans uppfattning må vara felaktig
eller inte från vissa synpunkter
— som har handlat efter sitt samvete
och sin övertygelse, ty denne man kan
stödja sig på den svenska grundlagen
i dess nuvarande utformning. Vi må
gärna genomföra beslut om partidisciplin
— det måste i vissa fall finnas en
partidisciplin — men vi måste också
respektera den enskilde riksdagsman -

nens samvete, om den svenska demokratien
skall bevaras.

Västerlandet står nu inför det största
hot som någonsin har existerat. Jag
tänker inte på vapenhotet utan på det
hotet mot allt vad vi kallar frihet. Statsministern
betonade i sitt anförande under
gårdagen trygghetens betydelse, och
jag är fullt överens med honom därom.
Jag vill också gärna ge socialdemokratien
det erkännandet, att den har varit
trygghetens främsta garant i ett
skede när privatkapitalismen hade vissa
oarter som nu försvunnit. Men det
är också, herr talman, ett problem att
garantera friheten under ett system som
leder till mycken byråkrati. Det är
många socialdemokrater som har varit
inne på den tankegången.

Jag vill till sist understryka att om
vi inför en sådan partidisciplin att majoritetsbeslut
skall diktera vår röstning,
befinner vi oss nära en likriktning som
för bort från demokratien.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Jag skall inte i detta
skede av debatten låta mig lockas av
min lärde vän från Lund att ta upp de
i och för sig mycket intressanta synpunkter,
som han framförde i senare
delen av sitt inlägg och som utgjorde
tyngdpunkten i detta värdefulla anförande.
Men jag vill gärna till kammarens
protokoll säga, att regeringen är
kanske inte, herr Braconier, så nonchalant
mot kammarens ledamöter som
det kan se ut. Vi följer ganska uppmärksamt
kammarens debatter. Det finns numera
sådana tekniska hjälpmedel, att
man kan göra detta utan att i synlig
måtto uppträda här i kammaren. Men
skulle de ärade ledamöterna mycket livligt
åstunda att se våra vackra gestalter
inne i kammaren, är det klart att man
får överväga att ordna det så. Just nu,
i debattens slutskede, verkar det emellertid
som om regeringen vore procen -

Nr 3

215

Onsdagen den 25 januari 1961

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

tuellt starkare företrädd i kammaren
än ledamöterna själva.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Årets statsverksproposition
ger starkt uttryck för den expansion
som präglar det svenska samhället.
På en rad områden har det varit
möjligt att uppräkna statens åtaganden
för sådant som rör medborgarnas trygghet
och andliga och materiella trivsel.
Med hänsyn till kvarstående risker
för penningvärdeförsämring har dock
återhållsamhet varit nödvändig i fråga
om statens utgiftsökningar. Av den anledningen
kan alla vara missnöjda, om
hänsyn endast tas till isolerade områden
av det offentliga livet. I och för sig synnerligen
angelägna ändamål kan stundom
endast i ringa mån bli tillgodosedda,
sedan de inpassats i det stora
sammanhanget och vägts mot andra
lika angelägna ändamål. Det skulle vara
värdefullt, om människorna litet oftare
vore beredda att försöka betrakta
sina egna problem, insatta i de större
sammanhangen.

Som en av de mest glädjande företeelserna
i dagens svenska samhällsdebatt
framstår den allt ivrigare viljan att
se vårt folks förhållanden mot bakgrunden
av de väldiga internationella perspektiven.
Världen krymper på ett hissnande
sätt, och vad vi förr visste om
gränser och avstånd blir ständigt föremål
för omprövning och omvärdering.
En grupp svenska soldater i kongolesiska
djungler i strid med djunglernas
eget folk har blivit de senaste veckornas
allvarliga påminnelser om den spänning
och osäkerhet som präglar världen.
De största tidningsrubrikerna ägnas den
politiska spänningen.

Men även om de politiska problemen
innebär de största omedelbara farorna
i en tid då de militära förstörelsemedlen
förfogar över omätbara krafter, så
är de allra största problemen inte av
direkt politisk natur. Det är hungerns

och den sociala otrygghetens problem
som är allra störst, och de senaste dagarnas
debatt om den svenska utlandshjälpen
visar, att Sveriges folk är starkt
medvetet härom. Kraven på väsentligt
ökade bidrag till internationell hjälpverksamhet
utöver den 70-procentiga
ökning i förhållande till föregående år
som föreslagits ger ett påtagligt och
välkommet uttryck för denna medvetenhet.
Om viljan att satsa och satsa
mycket pengar är vi eniga — diskussionen
gäller främst möjligheterna att
nu effektivt använda de säkerligen stora
belopp vårt folk är berett att lämna
dels över statsbudgeten, dels genom enskilda
gåvor.

De drygt 34 miljoner som över tredje
huvudtiteln nu föreslås är självfallet endast
en liten del av det belopp vi skulle
kunna ha råd med i en budget på cirka
16 miljarder och med en bruttonationalprodukt
beräknad till 55 miljarder.
När jag för min del är beredd att acceptera
regeringsförslaget är det i den förvissningen,
att regeringen kommer att
begära ytterligare medel av riksdagen
så snart bilaterala lijälpprojekt ligger
färdiga och att regeringen gör allt för
att stimulera till kontakter med utvecklingsländerna
och tar initiativ för projektering
av nya hjälpuppgifter. Bland
många andra sådana vill jag gärna erinra
om tanken att i Sverige upprätta
ett internationellt universitet. Vårt
starkt expanderande utbildningsväsende
bör i än högre grad än för närvarande
kunna bidra till utbildning av
unga människor, som ute i utvecklingsländerna
kan göra en insats på tekniska,
medicinska och administrativa områden.

Våra internationella kontakter sträcker
sig vida över världen. Låt oss inte
i de verkligt stora sammanhangen glömma
samarbetet inom Norden. De nordiska
folken utgör en kulturell enhet
och svetsas samman genom gemensam
grundsyn på fundamentala livsområden.
Tyvärr har under vår generation starka

216 Nr 3

Onsdagen den

Vid remiss av statsverkspropositionen m.

krafter dragit våra folk i skilda riktningar,
men behovet av samarbete på
både de kulturella och merkantila områdena
har aldrig ifrågasatts. Inom Nordiska
rådet, föreningarna Norden och
många andra organisationer av enskilt
eller offentligt slag odlas strävandena
att vidareföra och i nuet utnyttja fördelarna
av nordiskt samarbete.

Till nordiskt kulturellt samarbete
föreslås i årets statsverksproposition
555 000 kronor. Det innebär en ökning
från innevarande budgetår med 180 000
kronor. I förhållande till vad berörda
myndigheter och organisationer ansett
behövligt är anslagsökningen alldeles
för liten. Sålunda har bl. a. Nordiska
kulturkommissionen för sin verksamhet
hemställt om väsentligt högre belopp,
och jag vill gärna erinra om att flera
av Nordiska rådets enhälliga rekommendationer
om anslag ännu inte har
vunnit gehör. Vår medverkan i de nordiska
samarbetsorganen innebär självfallet
åtaganden, som vi inte kan undandraga
oss. Samtidigt som jag noterar de
förhållandevis stora ökningar som föreslås,
vill jag uttrycka min besvikelse
över att det inte ansetts möjligt att i än
högre grad tillgodose de angelägna nordiska
samarbetssträvandenas önskemål.

Kulturhuvudtitelns olika poster har
under statsrådet Edenmans ledning fått
imponerande anslagsökningar. Detta
gäller såväl de olika utbildningsnivåerna
från den obligatoriska skolan till den
högre utbildningen och forskningen
som de studiesociala och allmänkulturella
områdena. För året kan två skilda
anslagsposter få räcka som exempel på
den fortsatta utvecklingen. Jag tänker
dels på de 22 miljonerna till avskrivning
av studieskulder, dels på den vackra
ökningen av anslaget till stöd åt
konstnärlig, litterär och musikalisk
verksamhet. I en tid då den tekniska utvecklingen
ägnas nästan gudomlig dyrkan
måste vi vara beredda till vaktslående
kring de allmänt kulturella värdena.

25 januari 1961
m.

Det torde vara ett av välfärdsstatens
största problem, att den tekniska utvecklingen
och den materiella standardstegringen
i så hög grad följs av ökad
missanpassning och kriminalitet. Att på
olika sätt — inte minst i skolan — stimulera
till kontakt med de humanistiska
bildningsvärdena måste vara värdefullt
i strävandena att harmonisera
människorna med den snabba utvecklingen.

För ungdomens del torde samhällets
stöd åt föreningsliv och ideell verksamhet
vara av oskattbar betydelse. Undersökningar
visar att föreningsaktiv ungdom
endast i obetydlig grad råkar ut
för samhällskonflikter som leder till ingripanden.
De svenska folkrörelserna
gör en oskattbar insats. En gång utgjorde
de den demokratiska samhällsutvecklingens
banbrytare — i dag får de göra
tjänst i kampen mot ungdomskriminaliteten.
Till organisationerna lämnar
samhället stora belopp — men tyvärr
otillräckliga. Till studieförbunden, till
nykterhetsorganisationerna, till utbildning
av ungdomsledare och till ungdomsinstruktörer
föreslås ökningar i
årets budgetförslag. Medveten om avvägningssvårigheterna
mellan många angelägna
uppgifter beklagar jag dock, att
det inte varit möjligt att ytterligare tillmötesgå
organisationernas önskemål.
Ett satsande på ungdomsverksamheten
betalar sig alltid i det långa loppet.

Till sist, herr talman, några ord om
ett annat viktigt folkbildningsområde.
Kungl. Maj:t föreslår för nästa år statsbidrag
till ytterligare en folkhögskola,
skolöverstyrelsen har föreslagit bidrag
till tre nya, och ytterligare några drivs
i landet i väntan på statsbidrag. Med
hänsyn till att flera organisationer
har planer på att starta folkhögskolor
vore det angeläget att litet större klarhet
kunde vinnas beträffande folkhögskolans
framtid — eftersom enhetsskolan
ganska snart är helt genomförd.
Inom folkhögskolan råder osäkerhet och
stundom viss oro, sedan det klarlagts

Onsdagen dén 25 januari 1961

Nr 3

217

Vid remiss av statsverkspropositionen m. m.

att en rad av de rent vrkesförberedandc
uppgifter, som folkhögskolan för närvarande
fyller, i framtiden kommer att
handhas av det obligatoriska skolväsendet.
En ny folkhögskoleutredning förefaller
påkallad. I avvaktan på en sådan
förefaller det mig, som om organisationer
med folkhögskoleplaner bör iakttaga
försiktighet. Folkhögskolans värde
i framtiden som ett forum för fria studier
och fritt folkbildningsarbete råder
det enighet om. Ingen är dock betjänt
av någon överdimensionering av skolformen.
Om sådana risker föreligger
bör en utredning kunna klarlägga. Mitt
inlägg utmynnar således, herr talman, i
den konkreta hemställan, att en dylik
utredning måtte tillsättas.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag skall gärna erkänna
att hans excellens statsministerns replik
var alldeles berättigad när det gäller
den situation vi har i kammaren just
nu, då några medlemmar av regeringen
är närvarande. Men jag talade om situationen
litet tidigare när det inte satt
någon på statsrådsbänkarna, och noll
lär inte kunna utgöra en så stor andel
av regeringen, att man kan säga att
regeringen är förhållandevis bättre
företrädd än kammarens ledamöter, som
inte alla är frånvarande.

Vi är faktiskt även i oppositionen så
intresserade av vad statsråden har att
säga, att vi hellre går in i denna kammare
under diskussionen om statsverkspropositionen,
om vi vet att vi kan få
svar på våra frågor. De svaren kan vi
inte få annat än av statsråden. Det kan
naturligtvis gå därhän att riksdagsmännen
hellre sitter och ser på TV än är
med i debatten, därför att de vet att de
i denna sal inte möter dem de främst
skall diskutera med. Vore inte det en
bankruttförklaring för den svenska demokratien?
Kunde vi inte då lika gärna
införa voteringsautomater också?

Jag hyser stor beundran och det

har jag ofta också uttalat —< för det livliga
intresse som statsministern har visat
för debatterna. Man kan inte begära
att statsministern skall lyssna på alla
våra ofta obetydliga inlägg. Men vad''
man kan kräva är, att det vid den stora
generaldebatten, som den brukar kallas
i andra länder, skall finnas en företrädare
för den svenska regeringen. Det
gäller ju en proposition som avser hela
statsverket. Och framför allt, vi har inte
i andra sammanhang möjlighet att ställa
de frågor om principiella ting som hör
remissdebatten till. Kammaren skulle
säkert finna det i hög grad opåkallat
om någon tog upp debatt om de allmänna
problemen då vi diskuterar konkreta
frågor i kammaren. Detta är det rätta
tillfället. Därför vill vi i denna debatt
möta dem som är statsråd. De är i regel
de mest auktoritativa att diskutera de
frågor vi i detta sammanhang tar upp,
och de sprider glans åt våra meningsutbyten.
Statsministern har under alla
de år han innehaft sin ställning med
liv och lust deltagit i debatterna, inte
minst då det gäller de stora demokratiska
principerna, och verkligen tillfört
debatten i denna kammare betydelsefulla
argument.

Det var inte kritik mot ett enda parti,
när jag påtalade de farliga tendenserna
till likriktning. Vi sitter alla i samma
båt i det stora hela. Men vi får inte
glömma att om vi fortsätter på samma
kurs mot allt större likriktning är det
en tidsfråga när den svenska demokratien
är ingenting annat än ett sken.

överläggningen var härmed slutad.
Propositionerna hänvisades till statsutskottet,
varjämte de i nedan angivna delar
remitterades till följande utskott,
nämligen

propositionen nr 1, i vad propositionen
rörde riksdags- och revisionskostnader
ävensom kostnader för riksdagens
hus och riksdagens verk, till bankoutskottet,
såvitt propositionen angick
det promilletal, varmed skogsvårdsav -

218 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961
Vid remiss ay statsverkspropositionen m. m.

giften för år 1961 skulle utgå, till bevillningsutskottet
och, i vad propositionen
avsåg jordbruksärenden, till jordbruksutskottet;
samt

propositionen nr 2, såvitt den angick
jordbruksärenden, till jordbruksutskottet.

Till vederbörande utskott skulle jämväl
överlämnas de i anledning av propositionerna
inom kammaren avgivna
yttrandena.

§ 2

Föredrogos var för sig följande på
bordet vilande motioner. Därvid remitterades till

statsutskottet motionerna nr 113—
122;

till bankoutskottet motionen nr 123;

till bevillningsutskottet motionerna
nr 124—126;

till bankoutskottet motionerna nr 127
och 128;

till behandling av lagutskott motionerna
nr 129—133;

till statsutskottet motionen nr 134;

till behandling av lagutskott motionerna
nr 135 och 136;

till jordbruksutskottet motionen nr
137; och

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 138.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet liggande
skrivelse nr 31, med redogörelse för
de åtgärder som vidtagits på grund av
riksdagens skrivelser den 25 mars 1960,
nr 11, den 8 april 1960, nr 159, den 6
maj 1960, nr 209, den 24 maj 1960, nr
302, och den 30 november 1960, nr 368,
i anledning av, såvitt nu är i fråga,
riksdagens år 1959 församlade revisorers
berättelse.

§ 4

Föredrogos var efter annan följande
på kammarens bord vilande motioner;
och hänvisades därvid

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 139 och 140;

till statsutskottet motionerna nr 141—
167;

till bevillningsutskottet motionerna
nr 168—176;

till bankoutskottet motionerna nr
177—181;

till behandling av lagutskott motionen
nr 182;

till bevillningsutskottet motionen nr
183;

till behandling av lagutskott motionerna
nr 184—192;

till jordbruksutskottet motionerna nr
193—200; och

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 201.

§ 5

Föredrogs den av herr Franzén vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående tillämpningen av sjukförsäkringslagen
m. m. på elever vid
vissa yrkesutbildningsanstalter.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Föredrogos och lades till handlingarna
bankoutskottets memorial:

nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet
avgivna berättelse; och

nr 2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse.

Nr 3 219

Onsdagen den 25 januari 1961

§ 7

Anmäldes, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 26, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 april
1949 (nr 166) angående skyldighet att
avlämna för bibliotek avsedda exemplar
av tryckt skrift, överlämnats till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 8

Tillkännagavs, att följande motioner
under sammanträdet avlämnats till herr
talmannen, nämligen

nr 202, av herr Braconier, angående
de svenska territorialvattens- och fiskegränsernas
sträckning,

nr 203, av herr Enskog, angående rätt
för anbudsgivare att närvara vid öppnandet
av anbud å större offentliga
arbeten,

nr 204, av fru Gärde Widemar m. fl.,
om utredning rörande domstolsmässig
prövning av rättsfrågor i förvaltningen,
nr 205, av herrar von Friesen och
Braconier, om införande i riksdagsstadgan
av bestämmelser i syfte att ernå
en effektivare budgetbehandling,

nr 206, av herr von Friesen m. fl., om
visst uppskov med prövningen av det
vilande grundlagsändringsförslaget om
talmännens rösträtt,

nr 207, av herrar von Friesen och
Johansson i Dockered, angående kallelse
till sammanträde med elektorer
för val av riksdagens ombudsmän,

nr 208, av fru Gunne m. fl., angående
det extra avdraget från inkomst av kapital
vid beskattningen,

nr 209, av herrar Bohman och Carlsson
i Stockholm, angående allmän varuskatt
å pristillägg vid kreditförsäljning,
nr 210, av herr Nordgren m. fl., om
rätt till avdrag vid beskattningen för
avsättning till självfinansieringsfond,
nr 211, av herr Antby m. fl., om undantagande
av visst vedbränsle från beskattning
som naturaförmån,

nr 212, av herr Hedlund m. fl., om

rätt till förhöjt investeringsavdrag vid
inkomsttaxeringen i vissa fall,

nr 213, av herr Eriksson i Bäckmora
m. fl., om vissa ändringar i energiskatteförordningen,

nr 214, av herr Eskel m. fl., om undantagande
i visst fall från den allmänna
varubeskattningen,

nr 215, av herr Harlin m. fl., angående
allmän varuskatt då begagnad vara
lämnas som dellikvid,

nr 216, av herr Regnéll m. fl., om tillstånd
för Inomeuropeisk Mission att
tullfritt införa vissa flyktingarbeten,
nr 217, av herr Rydén, om undantagande
från den allmänna varubeskattningen
beträffande konst som försäljes
vid utställningar,

nr 218, av herr andre vice talmannen
von Seth m. fl., om anstånd i vissa
fall med erläggande av del av automobilskatt
för buss,

nr 219, av herr Henningsson m. fl.,
om utredning rörande en fond för tillgodoseende
av kommunernas lånebehov
vid förvärv av mark för upplåtelse med
tomträtt,

nr 220, av herrar Wedén och Nyberg,
om utgivande av ett värdefast statligt
obligationslån,

nr 221, av herr Henningsson m. fl.,
angående ett permanent samarbetsorgan
för nyetablering av industriföretag,
nr 222, av herr Börjesson i Falköping
m. fl., angående riksbankens räntepolitik,

nr 223, av herrar Nyberg och Wachtmeister,
angående försäkringsverksamhet
till motverkande av vissa förluster
inom pälsdjursuppfödningen,

nr 224, av herr Wiklund i Stockholm,
om visst tillägg till 4 § instruktionen för
riksdagens ombudsmän,

nr 225, av herrar Boija och Enskog,
rörande svensk anslutning till Madridöverenskommelsen
angående internationella
varumärkesregistreringar,

nr 226, av herrar Gustafson i Göteborg
och Carlsson i Stockholm, om en
samlad översyn av gällande bestämmelser
rörande olika företagsformer,

220 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

nr 227, av herrar Boija och Enskog,
om traktorsläpvagns utrustande med
varningsskylt,

nr 228, av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Carlsson i Stockholm, angående
en gemensam trafiknykterhetslag
för samtliga trafikområden,

nr 229, av herr Munktell m. fl., angående
ersättning från den allmänna sjukförsäkringen
för sjukgymnastisk behandling,

nr 230, av herrar Nilsson i Lönsboda
och Carlsson i Huskvarna, om reseersättning
från den allmänna sjukförsäkringen
i samband med sjukgymnastisk
behandling,

nr 231, av herr Hamilton, angående
omarbetning i vissa hänseenden av 27 §
värnpliktslagen,

nr 232, av herr Henningsson m. fl.,
angående skyddsarbetet inom försvaret,
m. m.,

nr 233, av fru Gunne och fru Kristcnsson,
om viss komplettering av barnmorskereglementet,

nr 234, av fru Kristensson m. fl., angående
upphävande av bestämmelser
i arbetarskyddslagen, vilka inskränka
den kvinnliga arbetskraftens användande
i yrkesarbete,

nr 235, av fru Kristensson och fröken
Karlsson, om höjning av maximibeloppet
för frivillig sjukpenningförsäkring
för studerande,

nr 236, av herr Gomér m. fl., om ändring
av vägtrafikförordningens stadgande
om avstånd mellan fordon,

nr 237, av fru Löfqvist m. fl., om rätt
i visst fall till änkepension enligt folkpensioneringslagen,

nr 238, av fru Svensson och fru Holmqvist,
om viss ändring av bidragsförskottslagen,

nr 239, av herr Bengtsson i Landskrona
m. fl., angående obligatorisk utrustning
av motorfordon med asymmetriskt
halvljus,

nr 240, av herr Bengtsson i Landskrona
m, fl„ om obligatorisk sjukpenningförsäkring
för elever vid inbyggda
verkstadsskolor,

nr 241, av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl., om ändring av vägtrafikförordningens
bestämmelser angående fordonståg,
m. m.,

nr 242, av fru Svensson m. fl., angående
utfyllnad av vissa underhållsbidrag,
nr 243, av herr Hedin m. fl., om höjning
av maximihastigheten för vissa
tunga fordon,

nr 244, av fru Gunne, angående beräkningen
i visst fall av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension,

nr 245, av fru Holmquist, angående
rätt för bilskolor att utfärda kompetensbevis
för körkort,

nr 246, av herr Lindkvist m. fl., angående
körkortsprov,

nr 247, av herr Björkänge m. fl., angående
viss allmän hastighetsbegränsning
för motorfordon,

nr 248, av herr Franzén m. fl., angående
samordningen mellan yrkesskadeförsäkringen
och den allmänna sjukförsäkringen,

nr 249, av herr Nordgren m. fl., angående
en mera restriktiv tillståndsgivning
för vissa lotterier,

nr 250, av herr Gustafsson i Uddevalla,
angående behovsprövningen av familjebidrag
till värnpliktiga med viss
underhållsskyldighet,
nr 251, av herr Sköldin m. fl., angående
rätt för kommun att uttaga avgift
för finansiering av allmän avstjälpningsplats
och destruktionsanläggning,
nr 252, av herr Nilsson i Lönsboda,
om ändrat förfarande vid bildande av
vägsamfällighet i visst fall,
nr 253, av herrar Nilsson i Tvärålund
och Gustavsson i Alvesta, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 13, med
förslag till lag om ändring i vattenlagen,
nr 254, av herr Haglund och fru
Thunvall, om viss ändring av 61 § vägtrafikförordningen,

nr 255, av fru Lewén-EIiasson m. fl.,
om ändring av bestämmelserna angående
folkbokföring av patient i familjevård,

nr 256, av herr Börjesson i Glömminge

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 221

m. fl., angående prissättningen vid försäljning
av kronan tillhörig jord för
skogskomplettering, m. ra.,

nr 257, av herr Börjesson i Glömminge
m. fl., om användande av medel från
domänverkets markfond för skogsproduktions-
och sysselsättningsfrämjande
åtgärder,

nr 258, av herr Elmwall m. fl., om
undersökning angående verkan av vissa
åtgärder inom jordbrukspolitiken m. m.,
nr 259, av herr Staxäng m. fl., angående
statsbidrag till upprättande av
s. k. skogsbruksplaner,

nr 260, av herr Staxäng m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till skogsvårdsstyrelserna,
nr 261, av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
om anslag till renovering av yrkeslärarbostaden
vid statens skogsskola i Kolleberga,

nr 262, av herr Ståhl, i anledning av
Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna:
Omkostnader,

nr 263, av herr Levin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Lån till främjande av beredning
och avsättning av fisk m. m.,
nr 264, av herr Levin m. fl., angående
utbildningen av mätningstekniker,
nr 265, av herr Börjesson i Falköping,
om effektivisering av övervakningen av
svensk krigsmaterielexport,

nr 266, av herr Rydén m. fl., om utredning
rörande den äldre arbetskraften,

nr 267, av fröken Elmén, om hälsoundersökning
av unga kvinnor,

nr 268, av herr Hedlund m. fl., om
främjande av ungdomsfostrande verksamhet,

nr 269, av herr Johansson i Dockered
m. fl., angående ungdomens fostran till
psykisk och fysisk hälsa,

nr 270, av herrar Börjesson i Falköping
och Elmwall, angående behandlingen
av större frågor om utbyggnad
av vattenkraft,

nr 271, av fru Lewén-Eliasson m. fl.,

angående den internordiska bilfärjetrafiken,
m. m.,

nr 272, av herr Eriksson i Bäckmora
m. fl., om utredning angående avvägningen
mellan vattenkraftverk samt ångoch
atomkraftverk,

nr 273, av herrar Kollberg och Wedén,
angående utflyttningen av Stockholms
örlogsvarv till Muskö,

nr 274, av herr Spångberg m. fl., om
utredning angående en mera ändamålsenlig
försvarsorganisation med successiv
minskning av försvarskostnaderna,
m. m.,

nr 275, av herr Hamrin i Jönköping,
angående användningen av statsanslaget
till fonden för idrottens främjande,
nr 276, av herr Lassinantti m. fl., om
inrättande av en befattning som kurskonsulent
vid statens hantverksinstitut,
nr 277, av herr Bohman m. fl., angående
statlig konsumentupplysning och
konsumentvaruforskning,

nr 278, av fru Sjövall m. fl., angående
hjälpen till utvecklingsländerna,
nr 279, av fru Sjövall m. fl., angående
forskningsinsatser för utvecklingsländerna,

nr 280, av herrar Lindahl och Lundkvist,
om inrättande av ett Afrikainstitut,

nr 281, av herr Johansson i öckerö
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till Bidrag till
byggande och underhåll av mindre
hamnar och farleder,

nr 282, av herr Nordgren m. fl., i anledning
av Kungl. Majrts framställning
om anslag till statens hantverksinstitut,
nr 283, av herr Nordgren m. fl. i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Statens hantverksinstitut:
Bidrag till kursverksamheten m. m.,
nr 284, av herr Nordgren m. fl., om
statsanslag till statens hantverksinstitut
för resestipendier åt lärare m. fl.,
nr 285, av herr Grebäck m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till statens lånefond för den
mindre skeppsfarten,

nr 286, av herr Christenson i Malmö

222 Nr 3

Onsdagen den 25 januari 1961

m. fl., om ökad avsättning till lotterimedelsfonden,

nr 287, av herrar Regnéll och Braconier,
om uppförande av beskickningsbyggnader
gemensamt med något eller
några av de övriga nordiska länderna,
nr 288, av herr Nelander m. fl., om
vidgat samarbete mellan Centralkommittén
för svenskt tekniskt bistånd och
Svenska Missionsrådet,

nr 289, av herr Hjalmarson m. fl.,
angående ett totalförsvarsråd,

nr 290, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om utflyttning av försvarets fabriksstyrelse
från stockholmsområdet
till Eskilstuna,

nr 291, av herr Alemyr m. fl., om
visst statsanslag för fortsatt utgivning
av »Sveriges traktater»,

nr 292, av herrar Fälldin och Larsson
i Norderön, angående enhetsskolans
nionde klass,

nr 293, av herrar Fälldin och Boo,
angående inplacering av yrkeslärarna
i det statliga lönesystemet,

nr 294, av herrar Larsson i Hedenäset
och Boo, om viss höjning av statsbidrag
till inackordering av skolbarn i
elevhem eller enskilda hem, m. m.,
nr 295, av herrar Helén och Zetterberg,
om inrättande vid Kungl. biblioteket
av en personlig e. o. bibliotekariebefattning
för biblioteksassistenten Erik
Eriksson,

nr 296, av herr Boo m. fl., om statsanslag
till flyttningsersättning åt folkoch
småskollärare m. fl.,

nr 297, av herr Wachtmeister, om inrättande
vid Stockholms universitet av
en personlig professur för docenten
Lars Ehrenberg,

nr 298, av herr Munktell, om inrättande
av två professurer i meteorologi,
nr 299, av herr Munktell m. fl., om
inrättande vid Uppsala universitet av
en personlig professur i allmän och
jämförande etnografi för docenten Sture
Lagercrantz,

nr 300, av herr Zetterberg m. fl., om
visst anslag till Religionspedagogiska
institutet,

nr 301, av herr Gustafsson i Borås,
om höjning av anslaget till den s. k.
seriekommittén,

nr 302, av herr Carlsson i Stockholm
m. fl., om statsanslag till arbetet för
nykterhet i trafiken,

nr 303, av herr Hammar, om höjt
statsanslag till biträdeshjälp vid de allmänna
läroverkens rektorsexpeditioner,
nr 304, av fröken Elmén m. fl., angående
utbildningen av samhällsplanerare,

nr 305, av herr Arvidson m. fl., om
anslag till Sveriges elevers centralorganisation,

nr 306, av herr von Friesen m. fl.,
om statsanslag till vissa tjänster vid medicinska
sektionen av Göteborgs universitetsbibliotek,

nr 307, av fru Eriksson i Stockholm
och herr Brandt i Sätila, om inrättande
av en tjänst som biträdande husmor vid
Härnösands dövskola,

nr 308, av herr von Sydow m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Högre tekniska läroverk:
Föreläsningar och fortbildningskurser,

nr 309, av herr von Sydow m. fl.,
om statsanslag till försöksverksamhet
med handledd privatistundervisning
per korrespondens,

nr 310, av herr Lindkvist m. fl., om
inrättande av ett internationellt engelskspråkigt
universitet för samhällsvetenskapliga
studier,

nr 311, av herr Grebäck m. fl., om
inrättande av en befattning som landsantikvarie
i Stockholms län,

nr 312, av fru Boman, om åtgärder
till främjande av rekryteringen till läroverkslärartjänster
i Norrland,

nr 313, av herr Johnsson i Skoglösa
m. fl., om viss rätt för folkhögskola att
avge vitsord för elev,

nr 314, av herr Rydén m. fl., om
konstnärlig utsmyckning av offentliga
byggnader,

nr 315, av herr Björkman m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning

Onsdagen den 25 januari 1961

Nr 3 223

om anslag till Kungl. biblioteket: Omkostnader,

nr 316, av herr Heckscher m. fl., om
inrättande av en personlig professur i
religionspsykologi för teol. dr Hjalmar
Sundén,

nr 317, av herrar Hamrin i Jönköping
och Larsson i Luttra, angående omorganisation
av statens heraldiska verksamhet,

nr 318, av herr Palm m. fl., om ändring
av laboratorbefattningen i barntandvård
vid tandläkarhögskolan i
Malmö till professur i samma ämne,
nr 319, av herr Hamrin i Jönköping
m. fl., om vidareutbildning av folkskollärare
i ämnet kristendomskunskap,
nr 320, av herr Sundelin, om statsbidrag
till Anundsjöbvgdens realskola,
nr 321, av herr von Friesen, om inrättande
av en befattning som första
biblioteksbiträde vid karolinska institutet,

nr 322, av herr Lundberg, om inrättande
vid Uppsala universitet av en
professur i thoraxkirurgi,

nr 323, av herr Kellgren, om inrättande
vid Stockholms universitet av en
professur i geografi, särskilt samhällsgeografi,

nr 324, av herr Kellgren m. fl., om
vissa höjningar av statsanslagen till Musikaliska
akademien med musikhögskolan,

nr 325, av fröken Karlsson och herr
Braconier, om möjlighet för lärare på
lågstadiet att få sin utbildning förlagd
till lärarhögskolan i Stockholm,

nr 326, av herr Lindahl m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Utbildning av ungdomsledare,

nr 327, av herr Lindahl m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
angående Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet,

nr 328, av herr Lindahl m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om Bidrag till instruktörsverksamhet
inom ungdomsorganisationer,

nr 329, av fru Sjövall och herr Kell -

gren, om statsanslag till forskning om
medicinska medel för familjeplanering,
nr 330, av herr Alemyr m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Främjande av nordisktkulturellt
samarbete,

nr 331, av herr Rimmerfors m. fl., om
anslag till S:t Lukasstiftelsen,

nr 332, av herr Engkvist m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Bidrag till nykterhetsorganisationer
m. m.,

nr 333, av herr Larsson i Norderön
m. fl., om statsbidrag till iordningställande
av ungdomslokaler,

nr 334, av herr Svenning m. fl., angående
den statliga långivningen till
s. k. byggmästarbildade bostadsrättsföreningar,

nr 335, av herr Svensson i Kungälv
m. fl., angående familjebostadsbidrag
efter hemskillnad,

nr 336, av herrar Jonsson i Strömsund
och Bengtsson i Varberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Bidrag till anordnande av
verkstäder för handikappade,

nr 337, av herr Rimmerfors m. fl., angående
statsanslag till fyra assistentbefattningar
vid specialanstalter för
svårbehandlade inom fångvården,

nr 338, av herr Rydén, om uttagande
av förvaltningsavgift hos bosättningslåntagare,

nr 339, av fröken Bergegren, angående
ersättningen till övervakare av
villkorligt dömda och villkorligt frigivna,

nr 340, av herrar Hammar och Wiklund
i Stockholm, om visst lån till föreningen
Hemmet Älvgården,

nr 341, av fru Eriksson i Stockholm
och fröken Elmén, om inrättande av
rektorstjänster vid ungdomsvårdsskolorna
Lövsta och Ryagården,

nr 342, av herr Ekström i Björkvik
m. fl., om statligt lån till stiftelsen Vårnäshemmet,

nr 343, av herr Johanson i Västervik
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts

224 Nr S

Onsdagen den 25 januari 1961

framställning angående anslag till verkstäder
för handikappade,

nr 344, av herrar Regnéll och von
Friesen, om inrättande av två befattningar
som tandläkare och tandsköterska
vid Vipeholms sjukhus för psykiskt
efterblivna,

nr 345, av herr Rask, angående bestridandet
av kostnaderna för utbildning
av partiellt arbetsföra m. fl.,
nr 346, av herrar Lindkvist och Kellgren,
angående statliga lån för konstnärlig
utsmyckning av bostadsområden,
nr 347, av herr Wiklund i öjebyn
m. fl., om byggande av en mellanriksväg
från Sädvaluspe till Graddis i
Norge,

nr 348, av herr Nelander m. fl., om
visst anslag till byggandet av en ny
färja för leden Trelleborg—Sassnitz,
nr 349, av herrar Magnusson i Borås
och Nilsson i Svalöv, i anledning av
Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till Driftbidrag till statens järnvägar,
nr 350, av herr Carlsson i Stockholm
m. fl., om viss utökning av personalen
vid statens bilinspektion,

nr 351, av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl,, i anledning av Kungl.
Maj :ts framställning om anslag till Kostnader
för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning,

nr 352, av herr Nilsson i Tvärålund
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
angående anslag till vägbyggnadsarbeten
i samband med nedläggande
av järnväg,

nr 353, av fröken Karlsson m. fl., angående
partiell tjänstledighet eller deltidstjänstgöring
för folk- och småskollärare,

nr 354, av herrar Fagerlund och Johansson
i Norrköping, angående familjebostadsbidragen,

nr 355, av herr Lundberg, angående
tjänstetidsbefordran för viss polispersonal,

nr 356, av herr Heckscher m. fl., om
ändrad ordning för vissa anslags uppförande
i statsbudgeten,

nr 357, av herr Heckscher m. fl., om
ändrad ordning för uppförande i statsbudgeten
av anslag till avlöningar,
nr 358, av herr Heckscher m. fl., om
redovisning i statsverkspropositionen
för visst år jämväl av beräknade utgifter
för kommande fyra budgetår, m. m.,
nr 359, av herr Carlsson i Huskvarna
m. fl., angående pensionsåldern för militär
och civilmilitär personal,

nr 360, av herr Fälldin, om minskning
av skillnaden i lön mellan högre
och lägre befattningshavare i statlig
tjänst,

nr 361, av herr Magnusson i Borås
m. fl., om försäljning av statens aktier
i LKAB, m. m.

Dessa motioner bordlädes.

§ 9

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Att riksdagsman John Johansson, f.
d. 11/2 1904, Gränö, Järnforsen, som i
och för sökande av vård denna dag blivit
av mig undersökt, befunnits lida
utav Ischias sin. och därför är förhindrad
att deltaga i riksdagsarbetet tills
vidare, intygas.

Virserum den 24/1 1961

Carsten Fuglholt
leg. läkare

Herr Johansson i Gränö beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen från och
med gårdagen tills vidare.

§ 10

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17. 31.

In fidem

Sune K. Johansson

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 61
102007