Tisdagen den 23 februari Sid
ProtokollRiksdagens protokoll 1965:9
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 9
FÖRSTA KAMMAREN
1965
23—26 februari
Debatter m. m.
Tisdagen den 23 februari Sid.
Svar på enkel fråga av fru Hamrin-Thorell ang. abortlagstiftningen 3
Meddelande ang. enkel fråga av herr Jansson, Paul, ang. utrangering
av trävagnar hos statens järnvägar samt införande av automatiskt
tågstopp .......................................... 5
Onsdagen den 24 februari
Anslag under sjunde huvudtiteln:
Om statsbidrag till vissa tobaksodlare........................ 6
Bidrag till Internationella utvecklingsfonden.................. 11
Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten .. 13
Tecknande av garanti för Aktiebolaget Industrikredit............ 15
Interpellation av fru Nilsson om rätt för vissa husmödrar m. fl. att
erhålla grundsjukpenning enligt lagen om allmän försäkring .. 18
Meddelande ang. enkel fråga av herr Petersson, Erik Filip, ang. åtgärder
i anledning av lokaliseringsutredningens rörande statlig
verksamhet år 1963 avgivna betänkande...................... 19
Fredagen den 26 februari
Svar på enkel fråga av herr Jansson, Paul, ang. utrangering av trävagnar
hos statens järnvägar samt införande av automatiskt tågstopp
.................................................... 20
1 Första kammarens protokoll 1965. Nr 9
2
Nr 9
Innehåll
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 24 februari sid.
Statsutskottets utlåtande nr 7, ang. utgifterna inom finansdepartementets
verksamhetsområde...................................... _ g
— nr 12, ang. utgifterna inom civildepartementets verksamhetsområde
.................................................... 12
— nr 13, ang. anslag till oförutsedda utgifter.................... 13
—- nr 14, ang. för flera huvudtitlar gemensamma frågor.......... 13
nr 15, om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
................................................ 13
— nr 19, ang. utgifter på tilläggsstat II: justitiedepartementet____ 15
— nr 20, ang. utgifter på tilläggsstat II: försvarsdepartementet .... 15
— nr 21, ang. utgifter på tilläggsstat II: kommunikationsdepartementet
.................................................. 15
— nr 22, ang. utgifter på tilläggsstat II: finansdepartementet .... 15
nr 23, ang. utgifter på tilläggsstat II: ecklesiastikdepartementet 16
- nr 24, ang. utgifter på tilläggsstat II: handelsdepartementet .... 16
— nr 25, ang. utgifter på tilläggsstat II: inrikesdepartementet .... 16
— nr 26, ang. fortsatt disposition av visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde.............. 16
Första lagutskottets utlåtande nr 1, ang. granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning ............................ 16
— nr 2, ang. granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning
............................. 16
— nr 3, ang. fortsatt giltighet av lagen om fullgörande i vissa fall
av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m....... 17
Andra lagutskottets utlåtande nr 1, ang. ändrad lydelse av 1 § lagen
om allmänna barnbidrag .............. 17
— nr 2, ang. fortsatt giltighet av hembiträdeslagen.............. 17
Tisdagen den 23 februari 1965
Nr 9
3
Tisdagen den 23 februari
Kammaren sammanträdde kl. 15.00.
Herr Hernelius, som beviljats ledighet
från riksdagsgöromålen dels den 15 januari
för den tid, som åtginge för deltagande
i Förenta Nationernas generalförsamling,
dels ock den 10 februari för
tiden den 14—den 18 i denna månad,
anmälde, att han den 19 februari åter
infunnit sig vid riksdagen.
Justerades protokollen för den 16 och
den 17 innevarande månad.
Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, såvitt propositionen avser jordbruksärenden;
och
nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av
viss kronan tillhörig mark m. m.
Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:
nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fråga om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan;
nr
54, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående livränta till vissa
personer; och
nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan
in. in.
Ang. abortlagstiftningen
Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING erhöll ordet för
att besvara fru Hamrin-Thorells fråga
angående abortlagstiftningen, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll
för den 16 februari, och anförde;
Herr talman! Fru Hamrin-Thorell har
frågat mig när jag ämnar tillsätta den
av första lagutskottet förordade utredningen
rörande abortlagstiftningens tilllämpning
och verkningar i skilda hänseenden
och i samband därmed också
en samhällets rådgivnings- och hjälpverksamhet
för kvinnor i abortsituation,
eller om jag numera överväger en allmän
översyn av abortlagstiftningen.
Med anledning härav får jag meddela
att direktiv för en ny abortutredning
förbereds sedan en tid i justitiedepartementet,
och jag avser att inom kort hemställa
om bemyndigande att tillsätta en
sådan. Som jag redan 1963 uttalade här
i riksdagen anser jag att vad som i första
hand behövs är en undersökning av
den nuvarande tillämpningen av abortlagen.
Bl. a. den offentliga debatt i
abortfrågan som förekom under förra
året övertygade mig emellertid om att
tiden nu är inne att dessutom göra en
allmän översyn av lagstiftningen på området.
Den senaste tidens händelser —
jag syftar naturligtvis på de s. k. abortresorna
till Polen — har vidare aktualiserat
särskilda problem som behöver
utredas. Vad angår den abortförebyggande
verksamheten skall medicinalstyrelsen
få i uppdrag att redovisa erfarenheterna
av hur denna faktiskt är utbyggd
och fungerar. Materialet får sedan
användas vid översynen av abortlagstiftningen.
4
Nr 9
Tisdagen den 23 februari 1965
Ang. abortlagstiftningen
Fru HAMRIN-THORELL (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka justiteministern
för det svar som har lämnats.
Det var inte överraskande, men
det är av värde att även riksdagen får
ett klart besked i denna fråga. Genom
pressen har ju svenska folket fått veta
att justitieministern har för avsikt att
tillsätta en utredning, och jag utgår
ifrån att denna blir parlamentariskt
sammansatt.
Tidpunkten är inte inne att uttala någon
mening i själva sakfrågan, den om
vår nuvarande abortlagstiftning är i behov
av revision och på vilka punkter en
sådan i så fall bör ske. Det är många
mänskliga och sociala faktorer att ta
hänsyn till. Vårt rättssamhälle kräver en
human och liberal inställning till den
lag som berör så många människor i en
nödsituation. Den blivande utredningens
uppgift blir att införskaffa allt det
material som måste utgöra grunden för
denna bedömning. Verkningarna och
tillämpningarna av den nuvarande lagen
tycks emellertid i och för sig vara
så olikartade och svårbedömbara, att
enbart detta faktum är tillräcklig anledning
till en utredning.
Frågan jag har ställt — och som inte
har föranletts av polenresorna och den
därav inflammerade debatten — har i
realiteten två skilda aspekter på abortproblemet.
Den ena avser alltså en allmän
översyn av abortlagstiftningen och
den andra de förebyggande och hjälpande
åtgärder som samhället måste skapa
för de abortsökande kvinnorna som ett
alternativ till abort. Kommer den sidan
av problemet också att beaktas i utredningen?
Dessa
åtgärder är beklämmande begränsade,
och inte förrän de byggts ut
i en betydligt större omfattning kan
man tala om valfrihet för de kvinnor
som kommit i en situation, där de umgås
med tanken på abort som en utväg
ur sina bekymmer.
Vi har helt enkelt intet alternativ att
bjuda dem. All erfarenhet säger att det
är under ett tillstånd av djup depres
-
sion av olika orsaker som många kvinnor
söker abort. Delvis är depressionen
framkallad av ett fysiskt svaghetstillstånd
som i hög grad återverkar på deras
psykiska balans. Om detta vet man
tyvärr alltför litet, och en intensifierad
forskning är därför i hög grad påkallad
som ett led i motarbetandet av onödiga
aborter.
För många kvinnor ter sig också den
ekonomiska situationen mycket prekär.
Hur skall jag kunna klara det väntade
barnet? Vem skall hjälpa mig med vården
när jag skall försörja både barnet
och mig själv? Och var skall vi bo?
Finns det någon plats i vårt välfärdssamhälle
för mitt barn? Med alla dessa
bekymmer och fler till, som tiden inte
tillåter mig att gå in på, går många kvinnor
till abortbyrån för att få råd och
hjälp. Vilka alternativ har då dess personal
att erbjuda? Knappast några alls,
i varje fall så begränsade att de flesta
står fast vid sitt beslut att begära
abort. För det första är byråerna underbemannade
och väntetiden blir lång och
plågsam. För det andra har kuratorerna
mycket begränsade resurser att förfoga
över.
Riksdagen har haft sin uppmärksamhet
riktad på detta förhållande och uttalade
1964 att det är angeläget med ett
verksamt stöd från statens sida. Inte
förty har den ökning som hänför sig till
posten »tillgodoseende av överhängande
hjälpbehov hos kvinnor som besöker
kurator» i statsverkspropositionen inskränkt
sig till 5 000 kronor under det
att medicinalstyrelsen har begärt ett
ökat anslag på denna post med 115 000
kronor. En sådan ökning skulle innebära
50 kronor i stället för 30 kronor
per nyinskriven abortsökande. Ökningen
är sannerligen inte imponerande.
Jag har alldeles klart för mig att det
finns grupper av kvinnor som inte är
hjälpta med pengar i handen eller stöd
under den första besvärliga tiden. Deras
svårigheter ligger på ett helt annat
plan. Jag har emellertid inte kunnat undgå
att fästa uppmärksamheten vid det
Tisdagen den 23 februari 1965
Nr 9
5
beklämmande dåliga stöd som staten
erbjuder, inte minst därför att det talats
med mycket stora bokstäver om kvinnornas
rätt till valfrihet och rätt att
själva bestämma om de vill föda fram
sitt barn eller inte. I vårt nuvarande
samhälle är det för många ett hån att
tala om valfrihet och självbestämmanderätt.
Jag ber att på upprepa mitt tack till
justitieministern och uttala den förhoppningen
att översynen av abortlagstiftningen
skall leda till den humana och
liberala lagstiftning som är vårt samhälle
värdigt.
Herr statsrådet KUNG:
Herr talman! I senare delen av sitt
anförande uppehöll fru Hamrin-Thorell
sig huvudsakligen vid anslagsfrågor,
men hon berörde dessförinnan också
frågan om lagstiftningens inriktning och
de undersökningar som erfordrades innan
man kan ta ställning till detta brännande
spörsmål. Jag saknar anledning
att kommentera anförandet på annat
sött än att jag säger att alla dessa aspekter
givetvis skall komma upp till bedömning
under utredningens gång.
Överläggningen ansågs härmed slutad.
Meddelande ang. enkel fråga
Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 7, 12—-15 och
19—26, första lagutskottets utlåtanden
nr 1—3 samt andra lagutskottets utlåtanden
nr 1 och 2.
Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 24, angående överlåtelse av kronan
tillhörig egendom.
Meddelande ang. enkel fråga
Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr
Jansson, Paul, (s) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Vilka möjligheter föreligger
för att förkorta utbyggnadstiden för statens
järnvägars vagnpark för att åstadkomma
en snabbare utrangering av trävagnarna?
Vilka är förutsättningarna
för införande av s. k. automatiskt tågstopp
inom det svenska järnvägsnätet?»
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.11.
In fidem
K.-G. Lindelöw
tl F örsta kammarens protokoll 1965. Nr 9
6
Nr 9
Onsdagen den 24 februari 1965
Onsdagen den 24 februari
Kammaren sammanträdde kl. 14.00.
Herr Möller anmälde, att han åter infunnit
sig vid riksdagen.
Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 64, till Konungen angående
vissa ändringar i grundlagarna.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
24, angående överlåtelse av kronan tillhörig
egendom.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom finansdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner.
Punkterna 1—50
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 51
Om statsbidrag till vissa tobaksodlare
I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Elof sson m. fl. (I: 34) och den andra
inom andra kammaren av herr Nilsson
i Lönsboda m. fl. (II: 40), hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta att
höja anslaget till vissa tobaksodlare från
100 000 kronor till 2 200 000 kronor.
Något anslagsäskande för ifrågavarande
ändamål hade icke upptagits i
årets statsverksproposition.
Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,
att motionerna 1:34 och II: 40 icke
måtte av riksdagen bifallas.
Reservation hade avgivits av herrar
Ivar Johansson, Nils-Eric Gustafsson,
Eliasson i Sundborn och Sjönell, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort erhålla
den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av motionerna
1: 34 och II: 40, i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam
förnyad utredning genom Kungl. Maj:ts
försorg av frågan om skälig kompensation
åt tobaksodlarna i anledning av
odlingens nedläggande.
Herr ELOFSSON (ep):
Herr talman! Den svenska tobaksodlingen,
som nu skall nedläggas, har
mycket gamla anor. Enligt uppgift odlades
tobak i vårt land redan på 1500-talet. När Tobaksmonopolet instiftades
år 1914 upphörde man i Sverige med
den privata tillverkningen av cigarrer
och cigarretter. Det fanns då flera
hundra små cigarrfabriker. De inlöstes
alla av statskassan på grund av att de
inte längre fick tillverka tobaksvaror.
Nu har utvecklingen gått så långt att
all tobaksodling i landet skall upphöra.
Vi kan, säger man, köpa tobaken billigare
utifrån. För två år sedan uppmanades
de svenska tobaksodlarna att inskränka
sin odling av tobak, då hela
odlingen snart skulle läggas ned.
Då andra världskriget utbröt 1939
kom en deputation från dåvarande Tobaksmonopolet
— nu har det ju omdöpts
till Tobaksbolaget -— ner till
Kristianstads län, där tobaksodlingen
i Sverige huvudsakligen bedrevs. Deputationen
hade ett sammanträde med
odlarna och ville ha till stånd en avsevärd
ökning av den svenska tobaksod
-
Onsdagen den 24 februari 1965
Nr 9
7
lingen. Man ville också att det skulle
byggas torklador, vilket även gjordes
i ganska stor omfattning. Det finns i
dag omkring 170 sådana .tpbakslador
kvar, Lagjprna skulle användas för att
torka toDgken och få fram en så bra
kvalitet som möjligt. Man hade då utifrån
fått in en ny tobakssort med dubbelt
så tjocka blad som den vanliga
svenska tobaken. Odlarna uppmanades
att övergå till dep nya sorten. Det var
nämligen då angeläget att skaffa fram
så mycket tobaksolja som möjligt för
det svenska försvaret. Man begärde
också att särskilda torklador skulle
byggas, och de har ju sedan använts
även under tiden efter andra världskriget.
Under de senaste åren har det gång
på gång sagts att man anser att den
svenska tobaken blir för dyr. Det skydd
som den svenska tobaken haft gentemot
konkurrens utifrån fastställdes redan
år 1918 och har inte ändrats sedan dess
trots flera försök i riksdagen att få
skyddet förbättrat. Man måste verkligen
fråga sig om skäl verkligen föreligger
att så hastigt som skett nedlägga all tobaksodling
i vårt land.
Jag och kanske många med mig måste
fråga oss, vad anledningen är till beslutet
att nu lägga ned den svenska tobaksodlingen.
Jo, man köper nu i stället
tobak från länder där arbetarna har
mycket dåligt betalt jämfört med svenska
arbetare. I tidningarna agiteras det
ofta för att vi inte skall köpa varor
från länder där dessa svarthyade människor
arbetar mot en ytterst låg betalning.
Man agiterar i pressen för att
vi skall bojkotta all handel med dem.
Läget måste väl vara detsamma beträffande
tobaken. De som arbetar med tobaksodling
i dessa andra länder liar
omräknat i svenskt mynt kanske bara
ett par kronor om dagen i lön, i varje
fall inte mycket mer. Jag ser alt finansministern
sitter och myser i sin bänk.
Han vet nog hur liten lön dessa arbetare
liar.
För två År sedan varslade Tobaksbo -
Om statsbidrag till vissa tobaksodlare
laget att all tobaksodling i Sverige skulle
nedläggas efter två år. Odlingen har
också nedlagts från och med i år, då
man inte längre vill köpa den svenska
tobaken.
Alla hoppas vi naturligtvis att inga
komplikationer skall inträffa, men om
vi skulle råka ut för en ny avspärrning
liksom år 1939, kommer man säkert
än en gång att vända sig till de svenska
odlarna och vädja till dem att söka klara
upp situationen.
Utskottet har gjort en ganska egendomlig
skrivning. Utskottet säger: »I
anledning av motionsyrkandets formulering
vill utskottet fästa uppmärksamheten
på att något anslagsäskande för
ifrågavarande ändamål icke upptagits
i årets statsverksproposition.» Om det
har avlämnats en motion, som finansministern
inte vet om, kan man väl inte
begära att han skall ta upp ett särskilt
anslag i statsverkspropositionen. I fjol
tog han emellertid upp 100 000 kronor
utan att någon bad honom därom. Det
bevisar väl ändå att finansministern
innerst inne ansett att man inte utan
vidare bara kan lägga ned den svenska
tobaksodlingen och helt enkelt säga till
odlarna, att de skall ha tack för den
tid som har varit, men från statens sida
kan man inte göra mer.
Jag skulle, när vi nu har finansministern
här, vilja fråga honom, vilka
beräkningsgrunder han har använt.
Jag tror det är ungefär 170 lador kvar,
och finansministern är säkerligen underrättad
om att varje lada kostade
omkring 10 000 kronor eller något däröver
på den tid när de uppfördes. Finansministern
menar kanske att dessa
lador kan användas för något annat
ändamål, men det är just vad de inte
kan. De är höga, fyrkantiga byggnader
som mäter ungefär fem meter i varje
riktning, och en lada som har använts
som röklada i så många år kan inte användas
som lagerhus eller liknande,
eftersom allt kommer att smaka tobak.
Jag vill här förutskicka att jag inte
iir tobaksodlare själv, så det är inte där
-
8
Nr 9
Onsdagen den 24 februari 1965
Om statsbidrag'' till vissa tobaksodlare
för jag tar upp denna fråga, men jag
är ordförande i tobaksodlareföreningen,
och därför anser jag det som min
plikt att se till att utövarna av denna
verksamhet liksom av andra näringar
får en skälig ersättning när de blir berövade
sin näring. Om en fabrik läggs
ned, sörjer man för att de anställda får
lära sig något annat yrke eller blir anvisade
något arbete, men här säger man
bara att man inte behöver odlarna
längre, och så får de gå.
När finansministern förra året anslog
de 100 000 kronorna, satte hushållningssällskapet
i gång en undersökning av
hur mycket som fanns kvar av lador
och tobaksverktyg — det finns nämligen
en mängd verktyg av olika slag
som odlarna nu inte har någon nytta
av. När alla uppgifter infordrats, beräknade
man värdet till 2,7 miljoner.
Vid en granskning som sedan företogs
kom hushållningssällskapet till den
uppfattningen, att en del odlare hade
räknat med det värde som ladorna skulle
ha om man i dag skulle bygga om
dem. Därför ansåg vi att beloppet måste
reduceras, och vi kom ner till de 2,2
miljoner som vi i motionen har begärt.
Om man skall dela upp 100 000 kronor
på 700 odlare, blir det sannerligen
inte stora pengar i ersättning till var
och en, herr finansminister! Man borde
nog söka förbättra ersättningen avsevärt
om det skall löna sig att fördela
den. Jag hade ett samtal med ordföranden,
generaldirektör Cardelius, som
ju skall vara med och fördela pengarna,
och jag sade till honom att det väl
vore lika bra att dela dessa 100 000
kronor på de 700 odlarna, ty de kan
ju inte få någon verklig ersättning för
sina lador och sina verktyg.
Utskottet skriver nu, att någon rättslig
grund för ersättningskrav från tobaksodlarnas
sida i anledning av odlingens
nedläggande inte fanns och att
ett bidrag av allmänna medel i begränsad
omfattning kunde motiveras uteslutande
av billighetsskäl. Jag skulle
därför även vilja ställa den frågan till
herr Sträng: Vilket billighetsskäl är
det som motiverar förslaget om dessa
hundratusen kronor? Lika goda billighetsskäl
kan ju då anses motivera förslaget
i motionen, som möjliggör att
det blir någon ersättning till alla som
mister sitt arbete, ett arbete som gått
i arv från den ena generationen till
den andra.
Jag skall inte uppehålla tiden längre
med detta, herr talman, utan ber att få
yrka bifall till den reservation som avgivits
i utskottet.
Herr BOMAN (fp):
Herr talman! Jag förstår mycket väl
att herr Elofsson vill bevaka tobaksodlarnas
intressen nere i sin hembygd;
det är helt naturligt, men när riksdagen
förra året beviljade ett engångsanslag
på 100 000 kronor var det, som
man ser i skrivningen, av billighetsskäl.
Herr Elofsson var förvånad över utskottets
skrivning, men i motionens
kläm yrkas ju »att riksdagen måtte besluta
att höja anslaget till vissa tobaksodlare
från 100 000 kr. till 2 200 000
kr.». I årets statsverksproposition upptas
inget anslag på 100 000 kronor.
De andra av herr Elofsson ställda
frågorna överlåter jag till finansministern
att besvara.
Jag ber med detta att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr ELOFSSON (ep):
Herr talman! När jag började tala
gjorde finansministern en del anteckningar
och det såg ut på honom som om
han skulle begära ordet; men han tycker
kanske att det är bäst att tiga. Annars
skulle jag vara mycket tacksam
om finansministern ville motivera varför
han tog upp de 100 000 kronorna,
om han anser att dessa människor inte
borde ha någonting. Ett så litet belopp
är ju detsamma som eu droppe i havet.
Då hade det varit bättre att säga, att
Onsdagen den 24 februari 1965
Nr 9
9
ingen ersättning skall utgå — i det fallet
hade ingen invaggat sig i förhoppningen
att det skulle bli någon ersättning.
Med detta lilla belopp blir det
inte råd till mycket.
Herr statsrådet STRÄNG:
Herr talman! Jag hade inte tänkt gå
in i den här debatten av det skälet att
denna fråga klarades av för ett år sedan,
när riksdagen på regeringens förslag
beslöt — såsom utskottets talesman
nyss nämnde -— att lämna 100 000
kronor såsom avvecklingsbidrag i samband
med att den inhemska tobaksodlingen
lades ner. Om sedan dessa 350
odlare — det är inte fråga om 700, som
herr Elofsson nyss sade — skulle ha
fått den föreställningen att ett engångsbidrag
i avvecklingssyfte är något som
permanent skall utgå år efter år, så kan
väl det bara förklaras av herr Elofssons
sätt att undervisa sina medlemmar i
tobaksodlareföreningen!
Jag har således ingen anledning att
gå in på en sakdiskussion som klarades
av för ett år sedan.
Herr ELOFSSON (ep):
Herr talman! Jag har fått ett papper
från Tobaksbolaget, där man säger att
det år 1961 fanns 705 odlare, och jag
tror inte att så många av dessa 705 har
försvunnit. Ladorna står kvar på deras
marker, men jag förstår att finansministern
menar att om någon inte har
odlat tobak det sista året skulle han
vara borta — jag kan inte fatta hans
uppgifter på annat sätt.
Herr statsrådet STRÄNG:
Herr talman! Detta är ju en odling
som har visat en mycket stadig nedgång
under den senaste femårsperioden.
Om jag inte minns fel, diskuterade
jag för fyra år sedan i Malmö med representanter
för tobaksodlarna situationen
för dessa odlare, och jag gjorde
Om statsbidrag till vissa tobaksodlare
då klart för dem att en nedläggning var
ofrånkomlig. Tobaksbolaget krävde denna
nedläggning långt tidigare än den i
själva verket ägde rum, men för att ge
möjligheter till en successiv nedläggning
av odlingen och för att tidsmässigt
möjliggöra för vederbörande att inrätta
sig därefter fortsatte vi att stödja
odlingen några år längre än vad Tobaksbolaget
ansåg vara erforderligt.
När vi till slut kom i det läget, att vi
förstod att verksamheten inte kunde
pågå längre utan måste läggas ned, gav
vi detta extra bidrag som en avvecklingsersättning.
Den lilla distinktionen bör kanske
också göras, att denna odling väl egentligen
inte kan betraktas på samma sätt
som annan verksamhet. Jag tror inte
att några avlönade anställda sysslar
med tobaksodling, utan husägare och
andra i dessa bygder har denna odling
som en biproduktion. På många av dessa
odlingsställen har man ett tobaksland
på en vanlig trädgårdstomt, det
känner herr Elofsson väl till. De odlare,
som kan göra anspråk på att kalla
sig för mera yrkesmässiga odlare, utgör
numerärt sett en mycket liten grupp.
Herr ELOFSSON (ep):
Herr talman! När finansministern
säger att det inte finns några anställda
inom tobaksodlingen, skulle jag vilja
framhålla att det förekommer en hälftenodling,
d. v. s. den anställde delar
fifty-fifty med ägaren till tobaksplantagen.
Ägaren släpper till jorden, bekostar
gödsling och ombesörjer torkningen,
och arbetarna sköter odlingen
under sommaren. Det får väl också sägas
innebära att de är anställda, även
om det är ett fifty-fifty-system; det brukar
ju inte vara så dumt, herr finansminister!
Man kan ju då inte säga att
bara den ene tar vinsten, utan man delar
på den.
Sedan vill jag till finansministern
säga, att denna odling inte bara förekommer
på trädgårdstäppor. Det liar
10
Nr 9
Onsdagen den 24 februari 1965
Om statsbidrag till vissa tobaksodlare
förekommit odlingar på upp till 7 hektar,
och det är ju inte så små odlingar.
Tobaksodlingen har visserligen måst
läggas ned på grund av att odlarna inte
fick det skydd utifrån, som jag förut
har talat om, utan de fick nöja sig med
de svenska priserna. Jag medger att det
är riktigt, att man kunde köpa tobaken
utifrån mycket billigare. Det skall också
erkännas att vår nuvarande finansminister
inte var finansminister när
man från Tobaksmonopolets sida sade,
att det bara var att sätta i gång med
odlingen och bygga ladorna; ty även om
den skulle komma att läggas ned, så
skulle det klaras av. Nu tycks den saken
vara glömd, men odlarna har inte
glömt detta löfte som man tycks ha
gjort på högre ort. Dessa lador hade
aldrig kommit till, herr finansminister,
bara för att hålla odlingen i gång ett
par, tre år. Jag tror inte tobaksodlarna
hade byggt dem, om de hade vetat hur
det skulle gå.
Herr statsrådet STRÄNG:
Herr talman! Det är rätt meningslöst
att föra debatten vidare med herr Elofsson.
Det är orimligt om man gör gällande,
att vissa typiska beredskapsodlingar,
framtvingade av en avspärrningssituation,
skulle ha något slags inteckning
från statsmakternas sida att
leva vidare och behandlas på ett alldeles
speciellt sätt, 20 år efter det att
kriget har tagit slut.
Detta är en odling, som varit subventionerad
av Tobaksbolaget under ett
par decennier, och det finns inte vare
sig ekonomiska, affärsmässiga eller försörjningsmässiga
argument för detta. Vi
tvingades under avspärrningstiden att
starta andra substitutodlingar — jag
erinrar om lin och hampa och mycket
annat. Alla dessa odlingar har ju successivt
nedlagts, när tiderna på nytt blivit
normala. Man får ju inte tappa sinnet
för vad som hör samman med ett
ekonomiskt betraktelsesätt, även om
man kan ha sitt hjärta hos dessa od
-
lare, vilket jag förstår att herr Elofsson
har. Tobaksodlarna har sannerligen
inte blivit överrumplade. De har
varit medvetna om att det här varit
fråga om en subvention av skattebetalarnas
medel till denna verksamhet,
som har fortsatt under decennier och
en gång ändock måste upphöra.
Vad beträffar dessa tobakslador är
de avskrivna och avamorterade; de har
således inte den ekonomiska betydelse
i dessa dagar som herr Elofsson vill
göra gällande att de har.
Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i förevarande punkt hemställt samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.
Herr Elofsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 7 punkten
51, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.
Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.
Då emellertid herr Elofsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; oöft^efun
-
Onsdagen den 24 februari 1965
Nr 9
11
Ang. bidrag till Internationella utvecklingsfonden
nos vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja—109;
Nej— 18.
Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.
Punkten 52
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 53
Ang. bidrag till Internationella
utvecklingsfonden
Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de åtgärder, som erfordrades för
lämnande av ett extra svenskt bidrag
till Internationella utvecklingsfonden,
dels ock till Bidrag till Internationella
utvecklingsfonden för budgetåret 1965/
66 anvisa ett investeringsanslag av
41 385 000 kronor.
I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling i viss del förehaft
två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Adolfsson och Lager (I: 141) samt
den andra inom andra kammaren av
herr Hermansson m. fl. (II: 182), i vilka
motioner hemställts, att riksdagen
måtte besluta höja anslaget för det multilaterala
tekniska biståndet via FN:s
organ samt det multilaterala finansiella
biståndet med 50 miljoner kronor utöver
de i statsverkspropositionen för budgetåret
1965/66 förutsedda höjningarna.
Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna 1:141 och 11:182, såvitt
nu vore i fråga,
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de åtgärder, som erfordrades för
lämnande av ett svenskt extra bidrag till
Internationella utvecklingsfonden;
b) till Bidrag till Internationella utvecklingsfonden
för budgetåret 1965/66
anvisa ett investeringsanslag av
41 385 000 kronor.
Herr ADOLFSSON (k):
Herr talman! Det ärende som vi har
att behandla på denna punkt i utskottsutlåtandet
är av sådan natur att jag
känner mig frestad till en plädering,
inte så lång, hoppas jag, men inte heller
så oerhört komprimerad och argumentlös
som statsutskottets utlåtande
över vår motion beträffande anslaget
till Internationella utvecklingsfonden.
I många tidigare uttalanden, särskilt
uttalanden från regeringshåll, har det
förklarats att stödet till utvecklingsländerna
skulle komma att utgöra ett av
de viktigaste inslagen i 1960-talets politik.
Inte minst med tanke på att vårt
land har kunnat undgå krigets många
ödeläggelser och tvärtom haft vissa
ekonomiska fördelar av krigen — oavsiktligt
får man hoppas — ter sig sådana
deklarationer mycket rimliga och
naturliga. Men en fråga inställer sig
omedelbart: I vilken utsträckning har
dessa uttalanden omsatts i praktisk
politik?
Jag skall inte gå alltför djupt in i
den frågeställningen vid detta tillfälle,
ty frågan skall ju återkomma i större
omfång sedermera under vårriksdagen,
men jag vill likväl anföra några ord.
Vi har förstås siffror att tillgå, nu senast
siffrorna i årets statsverksproposition,
bilagorna nr 5 och 9. Det vore
naturligtvis oförsynt av mig att insinuera
att endast till ytterlighet litet har
blivit gjort i dessa frågor. Siffrorna anger
ju en viss ökning av biståndsbeloppet.
Men när riksdagen tidigare gjorde
sitt uttalande om en så stor ökning snarast
möjligt av biståndsgivningen att
den kom att svara mot en procent av
vår bruttonationalprodukt, så avsågs
väl inte decennier med uttrycket »snarast
möjligt». Som vi angivit i vår i utskottsutlåtandet
i intet avseende citerade
motion, innebär statsverkspropositionens
förslag att u-landsbiståndet
för budgetåret 1965/66 trots ökningar
-
12
Nr 9
Onsdagen den 24 februari 1965
Ang. bidrag till Internationella utvecklingsfonden
na stannar vid 0,3 procent av nationalinkomsten.
Vi är nog väldigt många här
i landet som tycker att även om detta
inte är att traska patrullo jämfört med
andra länder, så är det ändock att traska
alltför sakta med hänsyn till vårt
lands möjligheter och även, kan man
tycka, vårt lands förpliktelser. Med den
takten kommer vi sekelskiftet mycket
nära, innan riksdagens principuttalande
kommer att bli en levande realitet.
Jag måste fråga, varför det inte i
statsutskottets utlåtande kan anföras
något enda motiv mot en höjning av
beloppet till Internationella utvecklingsfonden
på det sätt som vi har föreslagit.
Ingen som helst argumentering i
detta avseende förekommer.
Får jag kanske också citera två små
stycken ur vår motion, den som inte på
något sätt refereras i utskottsutlåtandet.
I motion nr 141 i denna kammare
och nr 182 i medkammaren heter det:
»Till problemet med den alltför långsamma
höjningen av u-landsbiståndet
kommer att enligt föreliggande statsverksproposition
skulle det multilaterala
biståndets andel minska från 59
till 52 % av det totala anslaget till ulandsbiståndet.
» Motionen fortsätter:
»Det rimmar illa med den principiella
ståndpunkt som riksdagen intog 1962
om att tyngdpunkten i det svenska ulandsbiståndet
skall ligga på hjälpinsatser
genom FN och internationella
organ.» Denna del av vår motions argumentering
betraktar vi såsom särdeles
viktig.
I vår riksdagsgrupps motion i skattefrågan
ingår någonting som man kanske
kan ha lov att kalla för en skuggbudget.
I denna är bland omkostnadsposterna
upptagna 50 miljoner kronor
mera till den internationella biståndsverksamheten.
Vi tycker att den skuggbudget
som vi försökt göra upp var
mycket hållbar och stark, men vinner
nu statsutskottets avslagsyrkande —
och det gör det ju — beträffande ökat
bidrag till den Internationella utvecklingsfonden,
blir ju vår skuggbudget
ännu starkare än vi har förutsett. Fn
ytterligare förstärkning genom en sådan
metod har vi dock verkligen inte
önskat.
Nåja, herr talman, det blir ju flera
tillfällen för oss att återkomma till denna
fråga under vårriksdagen, då vi
bl. a. har att motse en ytterligare behandling
av vår motion, som i detta
utlåtande endast har behandlats delvis.
Av formella skäl kan jag vidare
inte yrka bifall till motionen i den del
som nu har tagits upp till behandling,
ty det finns ju inte där något fixerat
belopp för vilken del av de 50 extra
miljonerna som skulle tillfalla Internationella
utvecklingsfonden. Redan
detta gör det omöjligt att yrka bifall
till motionen. Vi vidhåller dock den
principiella syn på saken som har
kommit till uttryck i motionen, och i
övrigt ber vi att få återkomma till ärendet
när resten av motionen framlägges
för riksdagens avgörande.
Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.
Punkterna 54 och 55
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 56
Lades till handlingarna.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom civildepartementets
verksamhetsområde.
Punkterna 1—44
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 15
Lades till handlingarna.
Onsdagen den 24 februari 1965
Nr 9
13
Om andrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden
:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1965/
66 till oförutsedda utgifter; och
nr 14, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen behandlade för
flera huvudtitlar gemensamma frågor.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av väckta motioner
om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten.
I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Ottosson m. fl. (I: 197) och den andra
inom andra kammaren av herr Magnusson
i Borås in. fl. (11:240), hade hemställts,
dels att riksdagen måtte med avslag
på Kungl. Maj ds proposition nr 1,
såvitt här vore i fråga, ur budgeten avföra
samtliga de anslagsposter, som funnes
upptagna i en vid motionerna fogad
bilaga 1, dels att riksdagen måtte, med
ändring av Kungl. Maj ds proposition
nr 1, såvitt här vore i fråga, besluta, att
samtliga de anslag, som funnes upptagna
i en vid motionerna fogad bilaga 2,
skulle vara obetecknade samt minskas
med vartdera en tiondel av det föreslagna
anslagsbeloppet, dels att anslag till
Omkostnader hos diverse myndigheter
måtte beräknas till vissa angivna belopp
under andra, femte—åttonde och tionde—tolfte
huvudtitlarna, dels att reservationsanslag
till Diverse utgifter måtte
beräknas till vissa angivna belopp under
andra, tredje, femte—åttonde och
tionde—tolfte huvudtitlarna, dels att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majd
måtte hemställa att under de avförda
anslagen föreliggande medelsbehov måtte
i mån av medelstillgång tillgodoses
inom ramen för varje huvudtitels här
ifrågavarande anslag, dels att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj d måtte hemställa
om sådan ändring av de administrativa
reglerna beträffande omkostnadsanslag,
att dessa såsom maximerade
totalbelopp utan bindande specificering
ställdes till vederbörande myndigheters
förfogande, dels ock att riksdagen måtte
hos Kungl. Majd hemställa, att vid varje
budgetårs slut till riksdagen måtte lämnas
en redovisning för användningen
under förflutna budgetår av anslagen
till Diverse utgifter och till Omkostnader
hos diverse myndigheter.
Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:197 och 11:240
icke måtte av riksdagen bifallas.
Reservation hade anförts av fröken
Andersson samt herrar Åkerlund, Bohman
och Björkman, vilka ansett, att utskottet
bort i huvudsak tillstyrka de
framställda motionsyrkandena och att
därför utskottets yttrande bort erhålla i
reservationen angiven lydelse samt utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av motionerna I: 197
och II: 240,
1) godkänna i motionerna förordad
överflyttning av medel från sak- och
bidragsanslag till anslag till Diverse utgifter
respektive Omkostnader hos diverse
myndigheter, vilken överflyttning
beräknades medgiva en total minskning
av medelsbehovet med omkring 10 procent;
2)
godkänna i motionerna förordad
ändring beträffande vissa angivna större
omkostnadsanslag, vilken ändring beräknades
medgiva en total minskning av
medelsbehovet med omkring 10 procent;
3)
bos Kungl. Maj:t hemställa, att efter
utgången av varje budgetår skulle till
riksdagen lämnas en redovisning för
användningen under budgetåret av de
i motionerna föreslagna anslagen till
Diverse utgifter respektive Omkostnader
hos diverse myndigheter.
Nr 9
14
Onsdagen den 24 februari 1965
Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
Fröken ANDERSSON (h):
Herr talman! Det är sjätte gången
som den här motionen eller likartade
motioner behandlas. Frågan gäller ju
ändrad ordning för vissa anslags uppförande
i statsbudgeten. Eftersom denna
fråga har fått karaktär av följetong
behöver jag inte gå djupare in på den.
Jag skall inte heller ta upp några detaljer,
utan bara ange de stora dragen.
Yrkandet går ut på bl. a. att medel
från sak- och bidragsanslag skall flyttas
över till Diverse anslag resp. Omkostnader
hos diverse myndigheter.
Detta, menar vi, blir en rationalisering,
genom vilken cirka 10 procent skall
kunna inbesparas -—- observera 10 procent
genomsnittligt.
Vidare förordas att vissa omkostnadsanslags
förändras från förslagsanslag
till obetecknade anslag. Också här blir
det enligt vår mening en rationalisering
som kan leda till en besparing av
den storlek jag nämnde.
För det tredje anhåller vi att man
hos Kungl. Maj:t begär en redovisning
i efterhand för hur medlen används.
Motiveringen är bl. a. att man nu vid
dispositionen av medlen måste hålla
sig inom de olika detaljposterna.
För närvarande är det ju så — som
alla känner till — att det förflyter mycket
lång tid mellan anslagsäskandenas
beräknande och budgetårets slut. Det
är klart att under den tiden förändras
själva grunden för anslagsberäkningarna.
Det ligger i sakens natur — jag
behöver bara peka på tilläggsstaterna
som vi får år efter år.
En annan fördel är ju att de olika
verken och myndigheterna skulle få
möjligheter att inom den fastställda ramen
hushålla med och ansvara för medlens
användning. Det skulle, såsom
också framhålles i motionen, medföra
både större frihet för och större ansvar
hos cheferna.
Nu vet jag att det tidigare har invänts
och kanske kommer att invändas
i dag också att dessa åtgärder skulle
vara ganska farliga, därför att riksda
-
gens makt skulle minskas. Som korrektiv
mot denna eventuella risk — som
jag inte tror ett dugg på personligen
men som andra tycks tro på — skulle
Kungl. Maj:t efter budgetårets slut lämna
en redogörelse för användningen av
medlen på Diverse anslag. Denna redogörelse
kan ju ge anledning till både
interpellationer och motioner. Vidare
har riksdagens revisorer möjligheter
och anledning att fortlöpande följa hur
medlen används.
Utskottet hänvisar i sitt utlåtande till
den utredning inom statskontoret som
tillsattes i december 1963 och som skall
ta upp också de problem som det här
är fråga om. Att en utredning tillsatts
utgör i och för sig ett medgivande av
våra propåer har varit mera motiverade
än vad man kanske har velat tro.
Jag kan tillägga, att om man tidigare
hade gått med på våra motioner, så
kunde utredningen ha varit klar nu.
Det är det gamla vanliga att man dröjer
för länge.
Jag kan också peka på att man i en
del andra länder har en liknande anordning
som den vi här föreslår, och
där tycks anordningen fungera utmärkt.
Slutligen kan jag nämna att både besparingsutredningen
och författningsutredningen
i princip har gått med på
de här föreslagna åtgärderna.
I motionerna betonas att förändringarna
är så betydelsefulla att de bör ske
snarast möjligt. Därför tillåter jag mig,
herr talman, att yrka bifall till reservationen.
Herr BOMAN (fp):
Herr talman! Det är — som fröken
Andersson sade — inte första gången
som denna fråga ligger på riksdagens
bord. Den har diskuterats i åtskilliga
sammanhang och senast vid 1964 års
riksdag. I utskottets skrivelse vid förra
årets riksdag hänvisades, som fröken
Andersson nämnde, till den utredning
som är tillsatt, i det Kungl. Maj:t upp
-
Onsdagen den 24 februari 1965
Nr 9
15
Ang. tecknande av garanti för Aktiebolaget Industrikredit
dragit åt statskontoret att i samråd
med riksrevisionsverket verkställa utredning
rörande bokföring, kostnadsredovisning
och programbudgetering
inom statsverksamheten. Vi har undersökt
denna fråga och konstaterat att
man just håller på och brottas med
detta problem. Under sådana förhållanden
anser vi det inte rimligt att. gå
denna utredning i förväg. Jag vill hålla
med fröken Andersson om att hon fått
rätt i så måtto att frågan tagits upp i
denna utredning.
Med hänvisning till vad utskottet
skrivit och till denna utredning ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter jämlikt därunder framkomna
yrkanden gjordes propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:
nr
19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde
;
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde;
ocli
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1964/
65, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde.
Punkten 1
Ang. tecknande av garanti för
Aktiebolaget Industrikredit
I enlighet med Kungl. Maj :ts i propositionen
nr 2 framlagda förslag hade
utskottet i förevarande punkt hemställt,
att riksdagen måtte bemyndiga fullmäktige
i riksgäldskontoret att utfärda garantiförbindelse
på ytterligare 8 000 000
kronor att ingå i Aktiebolaget Industrikredits
garantifond.
Reservation hade anmälts av herr
Åkerlund, som dock ej antytt sin mening.
Herr ÅKERLUND (h):
Herr talman! Jag har vid detta utlåtande
fogat en blank reservation för att
få tillfälle att inför kammaren anföra
ett par synpunkter på motiveringen i
den kungl. propositionen, ävensom på
konsekvenserna av det beslut som här
skall fattas.
Ärendet gäller en garanti om 8 miljoner
kronor för Aktiebolaget Industrikredit.
I enlighet med företagets karaktär
av halvt statligt, halvt privat företag
skall en motsvarande garanti lämnas
av bankerna. Denna gemensamma
garanti om 16 miljoner kronor ger möjlighet
för företaget att öka sin kreditgivning
med totalt 160 miljoner kronor.
Det är alltså ett icke helt betydelselöst
om än icke överväldigande stort belopp
som det rör sig om.
Motiveringen är emellertid enligt min
mening icke invändningsfri. Det heter
nämligen i Aktiebolaget Industrikredits
16
Nr 9
Onsdagen den 24 februari 1965
Ang. tecknande av garanti för Aktiebolaget Industrikredit
skrivelse att åtgärder erfordras för att
utlåningsverksamheten skall kunna expandera
i takt med efterfrågan på lån.
Statsrådet erinrar om att utlåningen
mer än femdubblats sedan år 1960 och
säger att det är angeläget att denna utveckling
kan fortsätta. Jag anser det
självfallet önskvärt att de små och medelstora
företagen får goda kreditmöjligheter,
men att utlåningen skall expandera
i takt med efterfrågan på lån
är att gå för långt, i varje fall i nuvarande
konjunkturläge.
Bakom detta till synes så oskyldiga
rutinärende, som inte ens drar med
sig ett anslagsäskande, döljer sig alltså
en möjlighet till tillskapande av en
merefterfrågan av 160 miljoner kronor
i dagens inflationsinflammerade läge.
Samtidigt erfar vi att riksbanken stramar
åt tyglarna på kreditmarknaden i
stort just i dessa dagar. Jag har ingen
anledning att i dag ta upp kreditpolitiken
till diskussion. Det får vi väl tillfälle
till i annat samamnhang. Vad jag
emellertid finner vara litet underligt
är att samordningen icke tycks vara
den bästa mellan de allmänna riktlinjerna
för kreditgivningen och departementens
handhavande dag för dag.
Planhushållningen har sina besvärligheter.
Den drar med sig snedvridningar,
om den endast åstadkommer överflyttning
av utlåningsmöjligheter från vissa
kreditinstitut till andra. Då jag vid
andra tillfällen framhållit önskvärdheten
av bättre samordning i den ekonomiska
politiken, har jag med dessa ord
velat ge ett exempel på hur bristen på
samordning ter sig i praktiken för en
utskoltsledamot.
Jag biträder emellertid statsutskottets
yrkande i detta särskilda fall.
Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i
den nu föredragna punkten hemställt.
Punkten 2
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogos ånyo och företogos punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtanden:
nr
23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;
och
nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 25, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillhiggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde.
Punkterna 1—8
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 9
Lades till handlingarna.
Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 26, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt disposition av visst äldre anslag
inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och
nr 2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.
Onsdagen den 24 februari 1965
Nr 9
17
Föredrogs ånyo första lagutskottets
utlåtande nr 3, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i
förhållande till utlandet m. m.
Vad utskottet i detta utlåtande hemställt
bifölls.
Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 26
juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag;
och
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om fortsatt
giltighet av hembiträdeslagen den 30
juni 1944 (nr 461).
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Herr TALMANNEN yttrade:
Jag ber att få lämna ett par meddelanden.
Talmanskonferensen har i dag beslutat
tillsätta en utredning angående riksdagens
personal- och förvaltningsorganisation.
Utredningen kommer att i fråga
om personalorganisationen pröva
bl. a. möjligheterna att inrätta fasta
kammar- och utskottskanslier och alternativ
med ett centralt riksdagens
kansli med fasta tjänster som kan disponeras
för kammare och utskott. Vad
gäller förvaltningsorganisationen kommer
att prövas en fastare ordning med
ett välutrustat riksdagens kontor. I detta
sammanhang torde förutom riksdagens
ekonomibyrås även upplysningstjänstens
ställning få beaktas.
Ledamöter i utredningen är kamrarnas
båda talmän, konstitutionsutskottets
och bankoutskottets herrar ordförande
samt herr andre vice talmannen
i första kammaren.
Vidare har tillsatts eu arbetsgrupp
för ytterligare försök med mekanisk
upptagning av kamrarnas debatter. Den
består av herr förste vice talmannen
i andra kammaren von Friesen, bankoutskottets
vice ordförande herr Ståhle
och kanslideputerades ordförande herr
Wärnberg ävensom kamrarnas sekreterare,
chefen för riksdagens ekonomibyrå,
kamrarnas stomnotarier och företrädare
för stenografkåren.
Till kammarens ledamöter har i dag
utdelats en preliminär plan för behandling
i kamrarna å olika arbetsplena av
ärenden under mars och april 1965.
Plan för maj månad avses skola utarbetas
senare.
Kammarens sekreterare har i skrivelse
till utskottssekretariaten erinrat
om den arbetsbelastning som brukar
prägla arbetet under maj månad och
framhållit angelägenheten av att varje
utskott noga granskar sina ärenden för
att kunna föreslå uppskov till höstsessionen
med varje ärende som rimligen
kan uppskjutas. De icke budgetberedande
utskotten måste räkna med att
utrymmet i maj månad för behandling
i kamrarna av deras ärenden är ytterst
ringa. Målsättningen för dessa utskott
har därför i nämnda skrivelse angivits
böra vara att bordlägga samtliga ärenden
i kamrarna om möjligt före april
månads utgång och i vart fall senast den
7 maj.
Det är av intresse att från de planer
för utskottens arbete, som inkommit
till den talmanskonferens som hållits i
dag, kunna redovisa, att behandlingen
av fristående motioner som ej av utskotten
anknutits till väntad proposition
utan kommer att handläggas för sig
under vårsessionen, i år avslutas så tidigt,
att sista bordläggning i kamrarna
därav beräknas ske på något undantag
när under april månad. Från riksdagens
sida har därmed allt åtgjorts som är
möjligt för att förhindra en orimlig arbetsbelastning
mot slutet av sessionen.
Av synnerlig vikt för arbetsbelastningen
i maj månad blir därför tidpunkterna
för propositionernas avlämnande.
Tyvärr har hittills i år i kamrarna
bordlagts allenast 24 propositio
-
18 Nr 9 Onsdagen den 24 februari 1965
Interpellation om rätt för vissa husmödrar m. fl. att erhålla grundsjukpenning
enligt lagen om allmän försäkring
ner, vilket är det lägsta antalet under
de senaste tio åren. I mitten och slutet av
1950-talet hade vid denna tid på året
regelmässigt avlämnats över 60 och
ibland över 70 propositioner, och även
förra året, då förhållandena ej var särskilt
tillfredsställande, var antalet 43.
Jag förutsätter att från regeringens sida
allt göres för snabbast möjliga avläm-.
nande enär i annat fall uppskov till
höstsessionen med propositionernas
behandling kan bli erforderligt.
Slutligen vill jag nämna att i år kommer
att tillhandahållas ett tryckt alfabetiskt
sakregister över de motioner
som lämnats under den allmänna motionstiden.
Det väntas kunna utdelas nu
på fredag.
Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:
nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;
nr
57, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde;
nr
58, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tilllöggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
nr
59, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetaret
1964/65 i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde;
nr
60, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde
;
nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde;
och
nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde.
Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 63, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet
m. m.
Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner:
nr
25, angående förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa
värnpliktiga; och .
nr 26, angående anslag till investeringar
i försvarets fabriksfond m. m.
Interpellation om rätt för vissa husmödrar
m. fl. att erhålla grundsjukpenning
enligt lagen om allmän försäkring
Fru NILSSON (s) erhöll på begäran
ordet och anförde:
Herr talman! Till förmånerna i den
från och med 1955 införda obligatoriska
sjukförsäkringen hörde efter arbetsinkomsten
graderad sjukpenning. Som
ett undantag för den annars konsekvent
tillämpade inkomstbortfallsprincipen
Onsdagen den 24 februari 1965
Nr 9
19
tillerkändes kvinnor, som icke hade någon
inkomst av arbete eller ej uppnådde
den för lägsta sjukpenningklass fastställda
minimiinkomsten, grundsjuksjukpenning
av tre kronor (beloppet
från och med 1963 höjt till fem kronor).
Som förutsättning skulle gälla att kvinnan
antingen var gift och sammanbodde
med sin man eller också efter hävande
av samlevnaden eller efter att ha varit
gift sammanlevde med barn till henne
eller maken under 16 år. Från och med
1961 utsträcktes denna förmån även
till ogifta mödrar med barn under 16
år och från och med 1963 till kvinnor
som sammanlever med en man, med
vilken hon varit gift och har, eller har
haft barn.
Denna förbättring i husmodersförmånerna
var välkommen. Nu finns det en
grupp husmödrar, som icke kan komma
i åtnjutande av denna grundsjukpenning
av 5 kronor. Som exempel vill
jag nämna ett fall: En mor med tre barn
under 16 år. Maken dog 1960. Husmodern
fick då 5 kronor i grundsjukpenning.
I mars 1964 fyllde de två yngsta
barnen (tvillingar) 16 år. Alla tre barnen
går i skola och kommer hem kl. 12.00
för matrast. Denna husmor anser sig
icke kunna ha ett förvärvsarbete och
samtidigt sköta tre ungdomar. Hon är
nollställd, har icke grundsjukpenningen.
I samma förhållande står även många
döttrar, som slutar sin anställning för
att sköta sina sjuka föräldrar.
Meddelande ang. enkel fråga
Med det ovan anförda anhåller jag
om första kammarens tillstånd att till
chefen för socialdepartementet, statsrådet
Aspling, få framföra följande fråga:
År
statsrådet Aspling beredd att ändra
husmodersförsäkringen så att denna
grupp av husmödrar och med dem jämställda
även kan erhålla grundsjukpenning
å 5 kronor?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål
finge framställas.
Meddelande ajig. enkel fråga
Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr
Petersson, Erik Filip, (fp) till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet:
»Avser regeringen att
vidtaga några åtgärder i anledning av
det betänkande lokaliseringsutredningen
rörande statlig verksamhet avgivit
(1963: 69)?
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.11.
In fidem
K.-G. Lindelöw
20
Nr 9
Fredagen den 26 februari 1965
Fredagen den 26 februari
Kammaren sammanträdde kl. 14.00.
Justerades protokollet för den 19
innevarande månad.
Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 65, till styrelsen för riksdagsbiblioteket
angående verkställd granskning
av riksdagsbibliotekets styrelse
och förvaltning m. m.
Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den
26 juli 1947 (nr 529) om allmänna
barnbidrag; och
nr 68, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av hembiträdeslagen
den 30 juni 1944 (nr 461).
Ang. utrangering av trävagnar hos
statens järnvägar samt införande av
automatiskt tågstopp
Herr statsrådet HERMANSSON erhöll
ordet för att besvara herr Paul Janssons
fråga till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet
angående utrangering av trävagnar hos
statens järnvägar samt införande av
automatiskt tågstopp, vilken fråga intagits
i kammarens protokoll för den
23 februari, och anförde:
Herr talman! Herr Jansson har frågat
kommunikationsministern om dels vilka
möjligheter som föreligger för att förkorta
utbyggnadstiden för SJ :s vagn
-
park för att åstadkomma en snabbare
utrangering av trävagnarna, dels vilka
förutsättningarna är för införande av
s. k. automatiskt tågstopp inom det
svenska järnvägsnätet.
Efter överenskommelse med kommunikationsministern
ber jag att få besvara
herr Janssons fråga.
I SJ :s vagnpark ingår f. n. i runt tal
2 000 normalspåriga sittvagnar och sovvagnar,
varav ca 500 trävagnar. I överensstämmelse
med SJ :s planer kommer
under innevarande år samtliga kvarvarande
sovvagnar av trä att utrangeras.
Personvagnsparken av trä har genom
successiva slopningar minskat
kraftigt. Under den senaste tioårsperioden
har i det närmaste 1 500 trävagnar
för personbefordran utrangerats, samtidigt
som 480 moderna stålvagnar anskaffats.
Huvuddelen av dessa stålvagnar
eller mer än 300 har levererats under
åren 1961—1964.
Antalet sittplatskilometer för trävagnar
i loktåg utgör f. n. i genomsnitt 5
procent. Vid normal trafikomfattning
framföres trävagnar enbart på mindre
trafikerade linjer. Behovet av trävagnar
i normaltrafik har under de senaste
åren minskat avsevärt bl. a. till följd
av genomförda trafikomläggningar och
den förut nämnda nyanskaffningen av
stålvagnar.
Under de dagar, då trafiken är störst
— främst under påsk-, jul- och vintersporttiden
— svarar trävagnarna för
mellan 15 och 20 procent av det totala
antalet sittplatskilometer. Vid sådana
tillfällen är det maximala behovet av
trävagnar ca 300. Dessa framföres i huvudsak
på de mindre trafikerade linjerna.
Trävagnarna får inte ingå i express-
och snälltåg, d. v. s. tåg med
större hastighet än 100 kilometer i timmen.
Fredagen den 26 februari 1965
Nr 9
21
Ang. utrangering av trävagnar hos statens järnvägar samt införande av
automatiskt tågstopp
SJ räknar med att bl. a. pågående
översyn av tågplaner och driftomläggningar
kommer att medföra en sådan
minskning av det totala vagnbehovet
inom några år att samtliga trävagnar
kan slopas utan att ytterligare personvagnar
behöver anskaffas.
För att ytterligare modernisera personvagnsparken
och därmed erbjuda resenärerna
ökad bekvämlighet övervägs
inom SJ sedan någon tid att anskaffa
ett större antal nya sittvagnar av stål
av den typ som visat sig vara särskilt
omtyckt av resenärerna. Enligt vad jag
inhämtat från SJ skulle en sådan nyanskaffning
även innebära att persontågen
på huvudlinjerna inte längre skulle innehålla
trävagnar vid högtrafiktid. Man
räknar med att den sista trävagnen kommer
att tas ur trafik inom fem år.
Beträffande frågan om automatiskt
tågstopp eller, som man säger inom SJ,
automatisk hastighetsövervakning kan
jag meddela att de mycket komplicerade
tekniska problem, som är förenade med
ett sådant system, sedan några år utreds
av en särskild expertgrupp inom
den internationella järnvägsunionen. SJ
har sedan mitten av 1950-talet ägnat
stort intresse åt att finna en lämplig
teknisk lösning av problemet och står
även som en av initiativtagarna till expertgruppen.
Ordförande i denna internationella
expertgrupp är chefen för
SJ:s utvecklingsavdelning.
Arbetet inom expertgruppen har nu
avancerat så långt att en slutrapport
kan väntas under våren 1966. SJ avser
att senare samma år kunna besluta, vilken
typ för automatisk hastighetsövervakning,
som för våra förhållanden bäst
kompletterar nuvarande linjeblockering
och befintliga säkerhetsanordningar på
stationerna. Enligt vad jag inhämtat
från SJ avser man att anmäla frågan i
årets petita.
Självfallet kommer regeringen att följa
dessa frågor med den största uppmärksamhet.
Herr JANSSON, PAUL, (s):
Herr talman! Till herr statsrådet
Hermansson ber jag att få framföra ett
tack för svaret på min enkla fråga.
Frågan är föranledd av den mycket
beklagliga tågkatastrof, som förra lördagen
inträffade vid Skultorps station
strax söder om Skövde, där inte mindre
än tio personer fick sätta livet till, varav
de allra flesta var unga människor.
Det hela tillgick som bekant så, att
ett extra snälltåg bakifrån körde in i
ett stillastående persontåg, varvid de i
persontåget befintliga trävagnarna fullständigt
mosades sönder av snälltågets
tryck, vilket vållade katastrof för de resande
i dessa vagnar.
Jag har med denna fråga velat få besked
om i vilken utsträckning SJ anser
sig snabbt kunna utrangera dessa rullande
dödsfällor, som man ändå får anse
trävagnarna vara i detta sammanhang,
då de vid krocktillfällen inte förmår
stå emot det tryck som ett påkörande
tåg utövar på dem. Det är uppenbart,
att om samtliga vagnar i persontåget
varit av stålkonstruktion så skulle
katastrofen blivit av betydligt mindre
omfattning.
Av svaret framgår att man inom SJ
är mycket angelägen om att dessa trävagnar
snarast kommer att försvinna,
och att det pågår ett nybyggnadsprogram
på detta område. Men jag tycker
att den målsättning som här anges, att
om fem år skulle den sista trävagnen
vara ur trafik, är alltför blygsam. Man
talar om att pågående översyn av tågplaner
och driftomläggningar skulle
göra detta möjligt utan att man behövde
skaffa nya vagnar. Jag hoppas att man
med litet extra investeringar kan skynda
på denna utveckling, så att trävagnarna
försvinner på kortare tid än fem
år.
Nu kan det rent allmänt sägas att de
svenska järnvägarnas trafiksäkerhet
står sig gott vid en internationell jämförelse.
Denna beklagliga olycka behöver
inte på något sätt negativt påverka
Fredagen den 26 februari 1965
22 Nr 9
Ang. utrangering av trävagnar hos statens järnvägar samt införande av
automatiskt tågstopp
allmänhetens förtroende för järnvägarna
som kommunikationsmedel. Men
även om mycket har gjorts på detta område,
så har ändå sedan 1940 fjorton
olyckor av detta slag inträffat, där inte
mindre än 118 människoliv gått till
spillo, om man nu bortser från alla de
materiella skador som samtidigt har
åstadkommits.
På senare tid har SJ bedrivit en mycket
aktiv rationaliseringsverksamhet,
naturligtvis i det vällovliga syftet att
göra företaget bärkraftigt och ekonomiskt
försvarbart. Man har infört s. k.
automatisk linjehlockering, obemanning
av järnvägsstationer och järnvägsanhalter
i ganska stor utsträckning och
infört enbemanning av lok till nästan
50 procent. Jag har med det nu sagda
inte velat göra gällande, att trafiksäkerheten
därigenom skulle ha blivit eftersatt.
Eftersom vi emellertid är medvetna
om att man inom SJ har ambitioner att
ytterligare driva på rationaliseringen,
får vi val också förutsätta att uppmärksamheten
i detta sammanhang riktas på
att trafiksäkerheten inte försvagas.
Beträffande det automatiska tågstoppet,
som jag också frågat om, säger man
från ansvarigt SJ-håll, liksom i svaret
från kommunikationsministern, att denna
fråga är föremål för internationella
överväganden, och det är väl inget fel
att på det internationella planet överväga
sådana planer där det gäller att
införa något nytt. Med kännedom om
vår ingenjörskonst och våra duktiga
konstruktörer hoppas jag emellertid att
vi ganska snart skall kunna komma
fram till ett effektivt system i detta avseende,
som i mycket stor utsträckning
kommer att förbättra trafiksäkerheten
vid våra järnvägar. Frågan om enmansbetjäningen
kommer då också i en helt
annan situation därigenom att vi får en
automatisk trafikövervakning.
Jag anser att svaret på min enkla fråga
i stort sett är positivt och vill än en
gång tacka för detsamma. Jag noterar
också med tillfredsställelse att kommu
-
nikationsministern i fortsättningen
kommer att ha sin uppmärksamhet riktad
på dessa allvarliga frågor.
Överläggningen ansågs härmed slutad.
Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj ds proposition nr
25, angående förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser rörande
utbildningstiden för vissa värnpliktiga.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj ds proposition nr
26, angående anslag till investeringar
i försvarets fabriksfond in. m.
Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj ds till kammaren överlämnade proposition
nr 28, angående anslag till
markförvärv för övningsfält m. m. för
budgetåret 1965/66 in. m.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av motioner angående
firmaskydd;
nr 4, i anledning av motioner om
rätt till beriktigande av uppgift i massmedia;
samt
nr 5, i anledning av motion om skydd
mot publicering i massmedia av nedsättande
uppgifter om enskild person;
statsutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner;
nr 27, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1965/66 till avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster; samt
Fredagen den 26 februari 1965
Nr 9
23
nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret
1965/66 jämte i ämnet väckta motioner;
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av väckta motioner
angående statsbidraget till allmän försäkringskassa,
in. m.;
nr 4, i anledning av väckta motioner
om änkepension för kvinna i visst fall;
nr 5, i anledning av väckta motioner
om tilläggspension till vissa ålderspensionärer
m. fl.;
nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
behörighet att utöva veterinäryrket
m. m. jämte i ämnet väckt motion;
nr 7, i anledning av väckt motion om
alternativ tjänstgöring för vissa vapenvägrare;
nr
8, i anledning av väckta motioner
om hemmafruars rätt till gratisår inom
tilläggspensioneringen;
nr 9, i anledning av väckta motioner
angående socialförsäkringsskyddet för
företagare och fria yrkesutövare; samt
nr 10, i anledning av väckta motioner
angående deltids- och korttidsanställdas
samt lågavlönades ställning
inom den allmänna försäkringen;
ävensom
tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av väckt motion om
åtgärder för ökat rättsskydd åt politiska
flyktingar;
nr 2, i anledning av väckt motion
om reparationsplikt för ägare av flerfamiljs
hyreshus;
nr 3, i anledning av väckta motioner
om samordning av lagstiftningsarbetet
inför högertrafikreformen; samt
nr 4, i anledning av väckta motioner
angående marklagstiftningen.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.13.
In fidem
K.-G. Lindelöw
KUNGL. BOKTR. STHLM IWS