Tisdagen den 21 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1969:32
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 32
ANDRA KAMMAREN
1969
21—24 oktober
Debatter m. m.
Tisdagen den 21 oktober
Sid.
Interpellationer av:
herr Trana (s) ang. kommunalt stöd åt enskilda näringsföretag.... 5
herr Eriksson i Bäckmora (ep) ang. persontrafiken på järnvägslinjen
Hudiksvall—Ljusdal, m. m................................. 8
herr Westberg i Ljusdal (fp) ang. mellanölskonsumtionens inverkan
på antalet våldsbrott...................................... 9
herr Nilsson i Tvärålund (ep) ang. förbättring av inlandsbanan och
ändring av statens järnvägars taxepolitik.................... 9
Meddelande om enkla frågor av:
herr Larsson i Umeå (fp) ang. järnvägstaxehöjningarnas inverkan
på sysselsättningsläget i Norrland...................... 11
fru Ryding (vpk) ang. verkningarna av föreslagna taxehöjningar
vid statens järnvägar, m. m................................ 11
herr Eriksson i Bäckmora (ep) ang. förbättrad sjukpenning för hem
arbetande
kvinnor......................................... 11
herr Andersson i Örebro (fp) ang. motiven för föreslagna taxehöjningar
vid statens järnvägar................................ 11
herr Josefsson i Halmstad (s) ang. skattefrihet för vissa avgångsersättningar.
............................................... 11
fru Lindberg (s) ang. besittningsskydd för lägenhet hyrd i andra
hand.................................................... 11
Torsdagen den 23 oktober
Svar på frågor av:
herr Carlshamre (m) ang. principerna för ansvarsfördelningen inom
Sveriges Radio............................................ 12
herr Sjöholm (fp) ang. konsekvenserna av automobilskattens uppdelning
på terminer i vissa fall............................... 14
1—Andra kammarens protokoll 1969. Nr 32
2
Nr 32
Innehåll
Sid.
herr Jonasson (ep) ang. lättnad i beskattningen av vissa fastigheter
.................................................... 16
fru Ryding (vpk) ang. utredning om orsaken till att nyproducerade
lägenheter står outhyrda................................... 16
herr Enskog (fp) ang. ändring i bestämmelserna om den tidpunkt
från vilken sjukpenning utgår............................... 18
fru Ryding (vpk) ang. skärpning av skyddsbestämmelserna för koloxidfarliga
arbetslokaler................................... 20
herr Källstad (fp) ang. urvalsmetoden för tillträde till de spärrade
linjerna vid fackhögskolor och universitet.................... 22
Svar på interpellation av herr Persson i Heden (ep) ang. åtgärder med
anledning av höstens stormskador på skog och på fråga av herr Magnusson
i Borås (m) i samma ämne............................ 23
Svar på interpellation av herr Jonasson (ep) ang. beskattningen av
jordbrukstraktorer samt på frågor av herr Jonasson (ep) ang. tilllämpningsföreskrifterna
till traktorskatteförordningen och herr
Magnusson i Nennesholm (ep) ang. omprövning av beskattningen av
traktorer................................................. 24
Svar på frågor av:
herr Gustafsson i Stenkyrka (ep) ang. förbättring av kommunikationerna
mellan Gotland och fastlandet.......................... 27
herr Enskog (fp) ang. tidpunkten för framläggande av proposition
om Mälarledens fördjupning................................ 29
Interpellationer av:
herr Börjesson i Falköping (ep) ang. åtgärder mot ocker........... 30
herr Nilsson i Östersund (s) ang. samhällsstyrning av privata investeringar
till industrisvaga regioner, m. m................... 31
herr Lundberg (s) ang. provning och upphandling av material inom
bl. a. dentalbranschen, m. m................................ 33
fru Ryding (vpk) ang. åtgärder till skydd mot skadliga tillsatser och
färgämnen i livsmedel..................................... 35
Meddelande om enkla frågor av:
herr Hugosson (s) ang. samhällsingripande mot den s. k. sciento
login.
................................................... 36
herr Börjesson i Falköping (ep) ang. enhetlig teletaxa inom nya
muner................................................... 36
herr Thylén (m) ang. beslag av fiskeredskap..................... 36
fru Kristensson (m) ang. framläggande av proposition om rätte
gångshjälp.
.............................................. 36
herr Mundebo (fp) ang. åtgärder för att förkorta väntetiden vid
rättspsykiatrisk undersökning............................... 36
Innehåll
Nr 32
3
Sid
Fredagen den 24 oktober
Svar på interpellation av herr Antonsson (ep) ang. ett effektivare försäkringsskydd
mot skador på växande skog.................... 37
Svar på interpellation av herr Oskarson (m) ang. åtgärder med anledning
av höstens stormskador på skog och på fråga av herr Antby
(fp) i samma ämne.......................................... 38
Interpellation av fru Ryding (vpk) ang. åtgärder för att förhindra byggande
av fönsterlösa verkstadslokaler.......................... 43
Meddelande om enkla frågor av:
herr Westberg i Ljusdal (fp) ang. åtgärder för att utjämna bensinoch
oljekostnaderna för de inre och nordliga delarna av landet.... 44
herr Westberg i Ljusdal (fp) ang. åtgärder för att nedbringa skillnaderna
i telefonkostnader mellan Norrland och övriga delar av
landet................................................... 44
Samtliga avgjorda ärenden
Torsdagen den 23 oktober
Val av valmän och suppleanter för utseende av en riksdagens ombudsman
....................................................... 12
1*—Andra kammarens protokoll 1969. Nr 32
Tisdagen den 21 oktober 1969
Nr 32
5
Tisdagen den 21 oktober
Kl. 16.00
§ 1
Herr talmannen meddelade, att herr
Dockered enligt till kammaren inkommet
läkarintyg vore sjukskriven under
tiden den 17—den 27 innevarande oktober.
Herr Dockered beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen under angivna
tid.
§ 2
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet
vilande proposition nr 126, med förslag
till lag om kommunalt partistöd.
§ 3
Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid
till bevillningsutskottet motionen nr
1225; och
till lagutskott motionen nr 1226.
§ 4
Interpellation ang. kommunalt stöd åt
enskilda näringsföretag
Ordet lämnades på begäran till
Herr TRANA (s), som yttrade:
Herr talman! Under de senaste veckorna
har i tidningspress, radio och
TV ett flertal gånger behandlats en
uppseendeväckande överenskommelse
mellan Hede kommun i Jämtlands län
och ett tjänstemannakonsortium inom
öregrundsföretaget Svensk metallförädling
i östhammars stad.
Av tillgängliga pressreferat framgår
att överenskommelsen innebär att Hede
kommun förbundit sig att för konsortiets
räkning uppföra en fabrikslokal
inrymmande 3 700 kvadratmeter golvyta
för en kostnad av 1 800 000 kr. Därtill
har Hede kommun förbundit sig att
utbetala ett flyttningsbidrag till industriföretaget
på 470 000 kr. samt att
teckna kommunal borgen för företaget
med 500 000 kr.
Svensk metallförädling, som har sitt
administrationscentrum i Sundbyberg,
är Östhammars största industriföretag
med ett sextiotal anställda. Då Östhammars
stad trots sitt läge i Stockholms
län sedan årtionden haft en starkt negativ
befolknings- och näringslivsutveckling
kan det nu inträffade få mycket
kännbara följder för stadsområdets
fortsatta livsbetingelser. Befolkningstalet
har från år 1940 till den 1 januari
1969 minskat från 11 534 till 8 687 =
2 847 personer. Den kommunala utdebiteringen
uppgår innevarande år totalt
till 22:36 kr. Skattekraften uppgår till
62,32 skattekronor per invånare, vilket
utgör 69 procent av riksmedeltalet. Östhammar
kämpar alltså med samma svårigheter
som många Norrlandskommuner.
Förhandlingar har kontinuerligt förts
mellan Svensk metallförädling och staden
ända sedan år 1961. Dessa förhandlingar
har i huvudsak gällt frågan om
uppförandet av nya fabrikslokaler, i
vilket avseende företaget har ställt krav
på staden. Denna har emellertid med
hänvisning till gällande rättstillämpning
ansett denna väg vara oframkomlig.
Staden har i stället i samarbete
med företagareförening och länsarbetsnämnd
erbjudit företaget allt stöd för
6
Nr 32
Tisdagen den 21 oktober 1969
Interpellation ang. kommunalt stöd åt enskilda närxngsforetag
att lösa deras problem genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, om detta
skulle vara möjligt. Sålunda ställdes i
december 1964 av arbetsmarknadsstyrelsen
och länsarbetsnämnden i utsikt
att statligt lokaliseringsstöd kunde tänkas
utgå för uppförande av fabriksbyggnad
som skulle ge plats för 150 anställda.
Förutsättningen var att staden
skulle vara byggherre. Den beräknade
kostnaden var 1 800 000 kr., varav
600 000 kr. skulle täckas genom statsbidrag
och resten upplånas. I april
1965 behandlades statsbidragsärendet
av arbetsmarknadsstyrelsen, som uttalade
att AMS efter prövning av ärendet
icke ansett sig kunna bifalla detsamma.
Företagets administrativa del har varit
förlagd till Sundbyberg, och önskemålet
har varit att sammanföra hela
företaget till en och samma plats. År
1968 annonserade företaget i dagspressen,
varvid man från hugade kommuner
infordrade anbud på förmånserbjudanden
för att flytta företaget till annan
ort. Ett fyrtiotal kommuner anmälde
intresse. I ett den 15 april 1969
dagtecknat och av företagets verkställande
direktör undertecknat brev till
Östhammars drätselkammare sammanfattar
denne på basis av de inkomna
svaren företagets krav på östhammars
stad på följande sätt:
»1. Kommunen erbjuder sig att bygga
en anläggning enligt vår layout, som
bifogas detta brev.
2. Kommunen erbjuder företaget tre
års hyresfrihet.
3. Kommunen erbjuder sig att bygga
villor och uthyra dessa till nyckelpersoner
inom vår industri till en fast hyreskostnad.
4. Kommunen erbjuder sig att betala
flyttningskostnaden (150 000: —).
Vi skulle vara mycket intresserade
av att östhammars stad ville prova dessa
villkor och se hur dessa skall kunna
realiseras för att kunna behålla företaget
inom kommunen.
Då vi är tvingade att på något sätt
lämna besked till de som har engagerat
sig i vår sak, vore vi tacksamma om Ni
kunde taga ställning till detta inom cirka
14 dagar.»
Med anledning av detta brev hölls
den 19 maj ett sammanträde i Öregrund
i vilket deltog — förutom drätselkammarens
arbetsutskott och stadens
högre tjänstemän — ledande tjänstemän
från länsarbetsnämnden, länsstyrelsen
och företagareföreningen samt
Svensk metallförädling. Vid detta sammanträde
klargjordes ånyo med skärpa,
att uppförandet av en fabriksbyggnad
icke inrymdes inom kommunens kompetensområde.
Detta stöddes genom
hänvisning till ett flertal prejudikat.
(Bl. a. regeringsrättens utslag den 19
oktober 1967, Örebro). I stället förordades
ånyo att de lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska
kapitalanskaffningsmöjligheterna
skulle undersökas.
För detta ändamål tillsattes en arbetsgrupp
med representanter för de deltagande
myndigheterna, staden och företaget.
Från det senare ingick dess verkställande
direktör. Denna arbetsgrupp
har därefter icke kunnat sammanträda,
därför att företagsdirektören vid varje
tillfälle som frågan aktualiserats föreburit
avböjande skäl.
Måndagen den 15 september kom så
meddelandet i radio och tidningspress
om företagets uppgörelse med Hede
kommun.
I den pressdebatt som därefter uppstått
har företagets verkställande direktör
intervjuats i Upsala Nya Tidning
den 8 oktober. Av intervjun framgår
bl. a. följande:
»övertar konsortiet företaget och lokaliseras
detta till Hede, är de anställda
i öregrund välkomna att följa med.
Om inte så blir fallet är direktör Östergren
synnerligen glad över att de anställda
tydligen kan skaffa andra arbeten.
Avslutningsvis menar direktör Östergren
att hela skulden i den här historien
inte skall lastas på Svensk metall
-
Tisdagen den 21 oktober 1969
Nr 32
7
Interpellation ang. kommunalt stöd åt enskilda
förädling, östhammar har haft lika stora
möjligheter som andra kommuner att
hjälpa. Skulle det ha varit fråga om
kryphål i lagen har Östhammar haft
samma möjligheter att finna kryphål.
Läget i dag skulle därmed varit helt annat.
»
Den obefintliga ansvarskänsla gentemot
de anställda samt mot samhället
och dess lagar, som framgår av detta
uttalande, är skrämmande.
Det faktum att förhållanden sådana
som de nu redovisade fortfarande förekommer
och även vinner laga kraft,
såvida besvär icke anföres, måste anses
såsom synnerligen anmärkningsvärda.
Beslut som vid besvär upphäves i
den ena kommunen kan vunna laga kraft
i grannkommunen om ingen klagar,
trots att hittillsvarande rättstillämpning
otvetydigt utvisar att satsning av
kommunala medel på objekt som det
ovan redovisade ligger utanför kommunalrättens
område. Därför bör klarare
bestämmelser åstadkommas, bestämmelser
som förhindrar att olaga beslut
kan vinna laga kraft eller som kan
tvinga till återgång av sådant beslut.
Kungl. Maj :t har också uppmärksammat
de nuvarande bristerna på detta
område och i mars 1965 i särskilda
tilläggsdirektiv uppdragit åt den arbetande
kommunalrättskommittén att
verkställa en översyn av den kommunala
och landstingskommunala kompetensen.
Departementschefen uttalade i statsrådsprotokollet
för den 5 mars 1965
som grund för tilläggsdirektiven bl. a.
följande:
»Precisering av den kommunala kompetensen
är särskilt angelägen när
det gäller kommunal drift av rörelse
och kommunalt stöd åt enskilda näringsföretag''.
---
Vad härefter angår förhållandet till
det enskilda näringslivet bör något
kommunalt stöd åt enskilda företag i
princip inte vidare komma i fråga. Som
framgår av statsmakternas beslut med
näringsföretag
anledning av prop. 1964: 185 angående
riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. m. har det ansetts vara ett riksintresse
och därför väsentligen en statlig
uPPgift att verka för den från samhällssynpunkt
lämpligaste lokaliseringen av
näringslivet. Utredningen bör med hänsyn
härtill söka skapa ett regelsystem,
som hindrar att kommunala subventioner
lämnas i syfte att påverka enskilda
företags lokalisering och utvidgning.
Däremot bör det liksom hittills vara en
kommunal angelägenhet att allmänt
främja näringslivets utveckling inom
kommunen. Utredningen bör i detta
sammanhang överväga hur kommuns
nuvarande befogenhet att inrätta småindustri-
och hantverkshus lämpligen
bör avgränsas gentemot den verksamhet
i lokaliseringspolitiskt syfte som
ligger utanför den kommunala kompetensen.
Riksdagens justitieombudsman har i
skrivelse den 3 februari 1965 samtidigt
med att han förordat en översyn av de
kommunala kompetensreglerna framhållit
önskvärdheten av att legala möjligheter
skapas att tvinga fram återgång
av olaga kommunala beslut. Lagreglerna
bör enligt justitieombudsmannen
ge befogenhet för länsstyrelsen att
förelägga kommun vid vite att utreda
om och hur återgång bör ske samt för
Kungl. Maj :t att förelägga kommunen
att genomföra återgången i de fall utredningen
ger anledning därtill. Justitieombudsmannen
anser att frågan om
sådana regler bör upptas i kommunallagstiftningen
bör utredas närmare. Jag
ansluter mig till denna uppfattning.»
Sedan dessa tilläggsdirektiv om översyn
av den kommunala kompetensen utfärdades
har det nu gått över fyra och
ett halvt år utan att utredningsuppdraget
i denna del avsatt några resultat.
Tiden bara går och de flagranta kommunala
kompetensövertrampen fortsätter
att vinna laga kraft då besvär icke
anföres.
Med hänvisning till det anförda an -
2*—Andra kammarens protokoll 1969. Nr 32
8
Nr 32
Tisdagen den 21 oktober 1969
Interpellation ang. persontrafiken på järnvägslinjen Hudiksvall—Ljusdal, m. m.
hålles om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för civildepartementet
få ställa följande frågor:
1. Anser statsrådet att de den 5 mars
1965 utfärdade tilläggsdirektiven till
kommunalrättskommittén rörande precisering
av den kommunala kompetensen
beträffande kommunalt stöd åt enskilt
näringsliv fortfarande har oförändrad
giltighet?
2. Om så är fallet, delar statsrådet de
av riksdagens justitieombudsman i skrivelse
den 3 februari 1965 framförda
synpunkterna om de åtgärder som bör
vidtagas för att tvinga fram en återgång
av olaga kommunala beslut?
3. Om så är fallet, är då statsrådet beredd
uttala att kommunalrättskommitténs
uppdrag i berörda avseende bör
påskyndas?
Denna anhållan bordlädes.
§ 5
Interpellation ang. persontrafiken på
järnvägslinjen Hudiksvall—Ljusdal,
m. m.
Ordet lämnades på begäran till
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep),
som yttrade:
Herr talman! Enligt meddelande som
utgått till berörda kommuner avser SJ
att dra in persontrafiken på järnvägslinjen
Hudiksvall—Ljusdal. Som skäl
för denna åtgärd anför SJ det minskade
trafikunderlaget som gjort bandelen
olönsam. Det torde inte kunna bestridas
att detta konstaterande äger sin riktighet,
men likväl är det en allvarlig åtgärd
att beröva allmänheten ett kommunikationsmedel
som utgör en fast förbindelse
med två centralorter som Hudiksvall
och Ljusdal utgör. För ortsbefolkningen,
som bl. a. är beroende av
förbindelsen för att få anslutning till
tågtrafiken på ostkustbanan och inlandsbanan,
kan en indragning leda till
betydande svårigheter om inte fasta ga
-
rantier ges för att landsvägsbussar kommer
att upprätthålla trafiken i en omfattning
som motsvarar nuvarande tågtidtabell,
liksom en anpassning till de
förändringar som i framtiden kan bli
aktuella.
Såvitt nu är känt avser SJ att upprätthålla
godstrafiken på sträckan, vilket
ur näringslivets synpunkt är av
största betydelse. Betydande industrilokalisering
har skett inom området, bl. a.
i Delsbo och Näsviken, som skulle drabbas
oförmånligt vid en eventuell indragning.
Det synes i stället finnas anledning
för SJ att undersöka förutsättningarna
för att utöka godsunderlaget på
banan. Ljusdalsregionen med västra
Hälsingland och Härjedalen utgör ett
stort basområde för den skogliga råvaran,
som för sin avsättning måste transporteras
ner till kusten för vidareförädling
eller utskeppning via Hudiksvalls
hamn. Sedan flottningen i Ljusnan
upphört är det årligen stora virkesmängder
som via landvägstransporter
skall fraktas till förädlingsindustrierna
i länet. Vägnätet blir därmed hårt belastat
och kräver stora investeringar, som
också är en statlig utgift. Lastbilstrafik
med långa släpfordon utgör ett hinder i
trafiken och ökar trafikriskerna. Mot
denna bakgrund borde det undersökas
huruvida det inte finns ett ekonomiskt
intresse för SJ och exempelvis skogsindustrin
i länet att ingå avtal om virkestransporter,
som då lämpligen borde
ske genom anläggande av en terminal i
Ljusdal. Systemet är ju redan prövat i
Sundsvallsområdet med goda ekonomiska
resultat, och något liknande borde
också vara möjligt i Ljusdal. Ett sådant
arrangemang skulle ge ökad lönsamhet
åt Ljusdalsbanan, och i avvaktan på en
sådan utredning borde därför inga inskränkningar
i persontrafiken ske.
Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
frågor:
Tisdagen den 21 oktober 1969
Nr 32
9
Interpellation ang. mellanölskonsumtionens inverkan på antalet våldsbrott — Interpellation
ang. förbättring av inlandsbanan och ändring av statens järnvägars taxepolitik
-
1. Är statsrådet villig medverka till
att en utredning snarast kommer till
stånd beträffande förutsättningarna att
ordna med virkestransporter på järnväg
från en terminal i Ljusdal till därav berörda
företag och industrier?
2. Vill statsrådet medverka till att, i
avvaktan på en sådan utredning, någon
förändring beträffande persontrafiken
på järnvägslinjen Hudiksvall—Ljusdal
icke vidtages?
Denna anhållan bordlädes.
§ 6
Interpellation ang. mellanölskonsumtio
nens
inverkan på antalet våldsbrott
Ordet lämnades på begäran till
Herr WESTBERG i Ljusdal (fp), som
yttrade:
Herr talman! Under den senaste tiden
har fiera fall av upprörande våldsdåd
mot särskilt äldre personer ägt
rum. I några fall har våldsdåden haft
dödlig utgång. En särskilt oroande faktor
i samband med dessa övergrepp är
att de i regel drabbat personer, som på
intet sätt själva varit provocerande eller
på annat sätt genom eget handlande utsatt
sig för fara. Dåden har utan anledning
eller förvarning drabbat personer
som t. ex. varit på väg till sin bostad.
De drabbade har varit slumpvis utvalda
offer för en skrämmande och meningslös
våldsmentalitet. En utökad polisbevakning
är självfallet en viktig faktor
för att skapa ökad trygghet på allmän
plats men man kan aldrig räkna med
att polisen ska kunna ständigt övervaka
varje plats. Detta gör det så mycket angelägnare
att söka finna vägar som
minskar riskerna för att personer skall
göra sig skyldiga till besinningslösa dåd
av den art som inträffat.
Alkohol har i samband med dessa
dåd spelat en stor roll. Samtliga eller
nästan samtliga dåd har förövats under
påverkan av alkohol. Särskilt när
det gäller yngre förövare bär Öl varit
ett vanligt berusningsmedel. Det faller
sig då naturligt att fråga om ökningen
när det gäller övergrepp av ifrågavarande
art har något samband med att alkoholstarkare
Öl numera är lätt tillgängligt
i alla livsmedelsbutiker. Detta
måste vara av särskilt stor betydelse
när det gäller yngre personer som inte
har rätt att inhandla alkohol i systembutikerna.
Med hänvisning till det anförda hemställes
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande fråga:
Anser statsrådet att det ökade antalet
våldsdåd mot särskilt äldre personer
kan ha något samband med att mellanölet
är så lättillgängligt och avser statsrådet
i så fall att vidtaga några åtgärder?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 7
Interpellation ang. förbättring av inlandsbanan
och ändring av statens järnvägars
taxepolitik
Ordet lämnades på begäran till
Herr NILSSON i Tvärålund (ep), som
yttrade:
Herr talman! Kommunikationerna får
allt större betydelse för produktion och
sysselsättning. Ett effektivt transportväsende
är sålunda en nödvändig förutsättning
för ett differentierat näringsliv
och bör vara en integrerad del i en
aktiv lokaliseringspolitik. I områden
med långa avstånd är ett väl utbyggt
och bärkraftigt vägnät liksom fungerande
järnvägsförbindelser särskilt viktigt.
I vissa delar av vårt land, t. ex. i
stora delar av Norrland, överflyttas
skogstransporterna alltmer från älvar
-
10 Nr 32 Tisdagen den 21 oktober 1969
Interpellation ang. förbättring av inlandsbanan och ändring av statens järnvägars
taxepolitik
na till landsvägar och järnvägar. En
upprustning och förstärkning av dessa
båda transportmedel är därför nödvändig.
För Norrlands inland kan järnvägstransport
av skogsprodukter alltmer behöva
övervägas, bl. a. på grund av de
långa transportavstånden. Järnvägsnätet
inom vissa delar av detta område
synes inte nu vara i ett sådant skick
att järnvägstransport av virke är möjlig.
Det kan också ifrågasättas om inlandsbanan
med hänsyn till sin kvalitet
kan fylla sin beredskapsmässiga uppgift
från försvarssynpunkt. Om denna järnväg
skall kunna utgöra en tillgång för
näringslivet och vara ett realistiskt
transportalternativ måste enligt min
mening förstärkningar och förbättringar
göras. På vissa sträckor bär den nu
inte ens lätta persontransporter med
järnvägsvagnar. En så svag järnväg är,
anser jag, ingen positiv lokaliseringsfaktor.
De krav som näringslivet kan
ställa i fråga om trafikkapacitet är inte
tillnärmelsevis tillgodosedda med den
standard som inlandsbanan utefter vissa
delar i dag har.
Frågan om statens järnvägars taxepolitik
är också central i detta sammanhang.
Den 1 juni innevarande år företogs
en höjning av biljettpriserna med 7
procent. Till nästa årsskifte har ytterligare
en höjning om 8 procent aviserats.
Samtidigt stiger fraktavgifterna
med 5—8 procent. Dessa höjningar påverkar
givetvis i hög grad näringslivet.
Särskilt hårt drabbas företag med långa
avstånd till avsättningsorten. Norrland
med sina stora geografiska avstånd
kommer att få särskild känning av prishöjningarna.
Det finns många exempel
på att företag i Norrland tvingats avstå
leveranser på grund av alltför betungande
transportkostnader. Denna svårighet
kan nu väntas öka avsevärt. Samtidigt
blir möjligheterna att igångsätta
nya företag allt mindre. Enligt min
mening är det angeläget att samhället
inordnar sin trafikpolitik i de lokaliseringspolitiska
målsättningarna.
Med stöd av det anförda hemställer
jag om kammarens medgivande att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
frågor:
1. Är statsrådet medveten om inlandsbanans
dåliga bärighet i vissa delar?
Om så skulle vara fallet, vilka åtgärder
avser statsrådet att vidtaga i anledning
härav?
2. Är statsrådet beredd att medverka
till sådana åtgärder med avseende på
statens järnvägars taxepolitik att den
sammanfaller med de lokaliseringspolitiska
målen?
Denna anhållan bordlädes.
§ 8
Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner och skrivelse överlämnats
till kammaren:
nr 127, angående riktlinjer för omorganisation
av den centrala skatteförvaltningen,
nr 130, med förslag till lag om viss
skattefrihet för utdelning på aktie i
Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag
(SILA), m. m., och
nr 131, om förordnande av en statsrådsledamot
att utöva den befattning
med riksdagsärenden som enligt § 46
riksdagsordningen tillkommer en ledamot
av statsrådet.
Nämnda propositioner och skrivelse
bordlädes.
§ 9
Anmäldes motionen nr 1227, av herrar
Johansson i Skärstad och Persson i
Heden, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 126, med förslag till lag
om kommunalt partistöd.
Denna motion bordlädes.
Nr 32 11
Tisdagen den 21 oktober 1969
§ 10
Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:
Till Riksdagens andra kammare
Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden
den 22—25 oktober 1969 för deltagande
i sammanträde med OECD:s parlamentariker
och Europarådets ekonomiska
kommitté i Paris.
Stockholm den 21 oktober 1969
Gösta Bohman
Till Riksdagens andra kammare
Undertecknad anhåller härmed om
tjänstledighet från riksdagens arbete
under tiden 24 oktober—5 december
1969 på grund av fullgörandet av författningsenlig
militärtjänstgöring.
Sollentuna den 19 oktober 1969
Alf Wennerfors
Kammaren biföll dessa ansökningar,
ningar.
§ 11
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
sex enkla frågor, nämligen av:
herr Larsson i Umeå (fp), till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående järnvägs
-
taxehöjningarnas inverkan på sysselsättningsläget
i Norrland,
fru Ryding (vpk), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående verkningarna av föreslagna
taxehöjningar vid statens järnvägar,
m. m.,
herr Eriksson i Bäckmora (ep), till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående förbättrad
sjukpenning för hemarbetande kvinnor,
herr Andersson i Örebro (fp), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående motiven
för föreslagna taxehöjningar vid
statens järnvägar,
herr Josefsson i Halmstad (s), till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående skattefrihet
för vissa avgångsersättningar, och
fru Lindberg (s), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående besittningsskydd för lägenhet
hyrd i andra hand.
§ 12
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.06.
In fidem
Sune K. Johansson
12 Nr 32
Torsdagen den 23 oktober 1969
Torsdagen den 23 oktober
Kl. 15.30
§ 1
I enlighet med kammarens därom den
16 innevarande oktober fattade beslut
skulle nu anställas val av dels tjugufyra
valmän för utseende av en riksdagens
ombudsman, dels ock sex suppleanter
för dessa valmän; och företogs
först valet av valmännen.
Ordet lämnades på begäran till
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:
Herr talman! För vart och ett av de
val som skall företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Listan upptar namn å så
många personer, som det ifrågavarande
valet avser.
Den av herr förste vice talmannen
för valet av valmän avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:
Eriksson i Stockholm, fru (s)
Löfqvist, fru (s)
Alemyr (s)
Dockered (ep)
von Friesen (fp)
Magnusson i Borås (m)
Bergegren, fröken (s)
Lundberg (s)
Andersson i Storfors (s)
Johansson i Växjö (ep)
Haglund (s)
Antby (fp)
Kristensson, fru (mj
Bengtsson i Landskrona (s)
Martinsson (s)
Jonasson (ep)
Hammarberg (s)
Jönsson i Malmö (s)
Wiklund i Stockholm (fp)
Wetterström, fröken (m)
Hansson i Piteå (s)
Sundkvist (ep)
Åsbrink, fröken (s)
Nelander (fp).
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till valmän.
§ 2
Anställdes val av suppleanter för de
under nästföregående paragraf omförmälda
valmännen. Herr förste vice talmannen
avlämnade en lista, som under
partibeteckningen »Gemensam lista»
upptog följande namn:
Adamsson (s)
Henrikson (s)
Jadestig (s)
Jonäng, fru (ep)
Rimås (fp)
Hedin (m).
Herr talmannen uppläste nu denna
lista för kammaren, som godkände densamma;
och förklarades de å listan
upptagna personerna utsedda till valmanssuppleanter.
§ 3
Svar på fråga ang. principerna för ansvarsfördelningen
inom Sveriges Radio
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för utbildningsdepartementet,
herr statsrådet CARLSSON, som yttrade:
Herr talman! Herr Carlshamre har
Torsdagen den 23 oktober 1969
Nr 32 13
Svar på fråga ang. principerna för ansvarsfördelningen inom Sveriges Radio
frågat statsministern om han anser att
Sveriges Radios styrelses övertagande
av beslutsansvaret i fråga om utformningen
av Sveriges Radios program om
Europamästerskapen i fri idrott överensstämmer
med de principer för ansvarsfördelningen
inom Sveriges Radio
som kommit till uttryck i radioansvarighetslagen.
Frågan har överlämnats
till mig för besvarande.
Radioansvarighetslagen ger inte några
principer för vilket organ eller vilken
person inom Sveriges Radio som
har att bestämma formerna för bevakningen
av nuets händelser.
Yidare anförde:
Herr CARLSHAMRE (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka
utbildningsministern för svaret. Det
bär i varje fall skapat klarhet på en
punkt. I väntan på besked om den nya
ärendesfördelning som skall göras i
statsdepartementen har vi genom att
frågan övertagits av utbildningsministern
från statsminister Palme, till vilken
den var ställd, fått veta att radiooch
TV-frågorna nu inte har följt med
till statsrådsberedningen, så som de en
gång följde med från kommunikationstill
utbildningsdepartementet.
I övrigt är emellertid svaret inte särskilt
klarläggande. Jag tror det är alldeles
korrekt — jag bestrider ingenting
därvidlag — att det inte finns några
klara regler i radioansvarighetslagen
när det gäller ansvarsfördelningen inom
Sveriges Radio. Men det är ändå två
förhållanden som har gjort att jag framställt
min fråga. Det ena är att när riksdagen
för inte så många år sedan behandlade
och antog radioansvarighetslagen
tror jag det stod rätt klart för de
flesta att ett av syftena med lagen var
att skapa en ansvarsfördelning som så
nära som möjligt liknar den som gäller
för pressen. Och inom pressen skulle
2tt sådant beslutsövertagande som nu
har skett i Sveriges Radio icke ha varit
möjligt. En tidningsstyrelse skulle inte
på det sättet kunna gå in i de befogenheter,
som enligt grundlagen, alltså
tryckfrihetsförordningen, tillkommer
ansvarige utgivaren. Det är min uppfattning
att avsikten var att vi skulle
få till stånd något liknande inom Sveriges
Radio.
Härtill kommer emellertid det förhållandet
att det juridiska ansvaret för
programmen åvilar programledningen,
närmare bestämt vissa utpekade befattningshavare
inom programledningen.
Det är fullt tänkbart att ett program
som har tillkommit eller fått sin form
till en del bestämd genom beslut av radiostyrelsen
senare skulle kunna bli
föremål för behandling enligt radioansvarighetslagen.
En programtjänsteman
skulle alltså kunna ställas till juridiskt
ansvar för ett program över vilket programledningen
inte har haft något inflytande
vid dess tillkomst.
Jag kan inte se annat än att detta är
ett otillfredsställande förhållande. Det
är möjligt att vi redan efter dessa få
år som har gått sedan radioansvarighetslagen
antogs får börja fundera över
att ta upp den till ny prövning och
eventuell precisering.
Chefen för utbildningsdepartementet,
herr statsrådet CARLSSON:
Herr talman! Jag är ledsen om jag gör
herr Carlshainre besviken över att han
inte fick diskutera denna fråga med en
representant för statsrådsberedningen.
Men vi har ansett att frågan bör ligga i
kulturdepartementet, och jag hoppas
att herr Carlshamre, med de kulturella
intressen han har, är helt tillfredsställd
med den ordningen.
Låt mig i sak endast svara att herr
Carlshamre kanske blandar ihop två
saker. För det första har vi radioansvarighetslagen,
som ger regler om det
straffrättsliga och skadeståndsrättsliga
ansvaret för missbruk av yttrandefrihe
-
14 Nr 32
Torsdagen den 23 oktober 1969
ten i radio- eller televisionsprogram.
Enligt dessa regler skall det finnas en
särskild programutgivare för varje program,
och hans uppgift är att förebygga
missbruk av yttrandefriheten i programmet.
För det andra har vi reglerna
i radiolagen. Där fastslås — och det
vill jag understryka — betydelsen av att
Sveriges Radio självständigt handhar
programarbetet inom ramen för radiolagens
krav på opartiskhet och saklighet
enligt de riktlinjer som dragits upp i
överenskommelsen med staten.
Vidare vill jag erinra om att styrelsen
för Sveriges Radio enligt statsmakternas
uttalande år 1966 skall ha ett odelat
ansvar för företagets verksamhet.
Det är självfallet dessa regier och inte
eventuella bestämmelser inom olika tidningar
som skall vara gällande för Sveriges
Radios verksamhet.
Herr CARLSHAMRE (m):
Herr talman! Jag är medveten om att
jag blandar samman dessa två frågor,
men jag gör det därför att de har blivit
sammanblandade i verkligheten.
Det är alltså bara på det sättet, att nu
har vi fått ett exempel på att Sveriges
Radios styrelse går in och bestämmer
omfattningen och till viss del utformningen
av ett visst program. Sedan är
det en ansvarig programutgivare — alltså
en befattningshavare inom programledningen
— som har att bära det formella
juridiska ansvaret för programmet.
Att konstruera ett fall, där dessa två
ansvar kunde komma i konflikt med
varandra, är kanske inte särskilt lätt.
Men det är definitivt icke omöjligt att
göra det. Man kan väl tänka sig en situation
där en programutgivare blir juridiskt
ansvarig för ett program som
varken han eller någon annan i programledningen
helt haft möjlighet att
bestämma utformningen av.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 4
Svar på fråga ang. konsekvenserna av
automobilskattens uppdelning på terminer
i vissa fall
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:
Herr talman! Herr Sjöholm har frågat
mig om jag observerat de mindre
tillfredsställande konsekvenserna av systemet
med automobilskattens uppdelning
i vissa fall på ett flertal terminer
och vilka åtgärder jag i så fall ämnar
vidta.
På denna allmänt hållna fråga kan
jag endast svara att det inte övervägs
några åtgärder i syfte att begränsa nuvarande
möjligheter att erlägga automobilskatten
i delposter, när skatten uppgår
till mera väsentliga belopp. Restämmelserna
härom har tillkommit för att
underlätta för de skattskyldiga att fullgöra
sin betalningsskyldighet.
Vidare anförde:
Herr SJÖHOLM (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret,
som dock inte var mycket av ett svar.
Finansministern har uppenbarligen
inte observerat de olägenheter som uppkommit.
Olägenheterna består i att
många fordonsägare genom att automobilskatten
för tyngre fordon delats upp
på olika terminer glömt att betala skatten
för andra terminen. Rland dessa
fordonsägare befinner sig penibelt nog
många städer. I en stad är skatten på
bussarna obetald, och i en annan stad
har skatten för sopbilarna inte erlagts
— fordonen skulle alltså egentligen beläggas
med körförbud.
Det är mänskligt att fela; och det får
ju gälla även för kommunala funktionärer.
Men den aspekt jag främst är intresserad
av är den restavgift som nu
påföres dessa fordonsägare. Det rör sig
om ganska betydande belopp. I någon
stad är det restförda beloppet 150 000
kr., och det blir en restavgift på 6 000
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 15
Svar på fråga ang. konsekvenserna av automobilskattens uppdelning på terminer i
vissa fall
kr. Nu talas det om att länsstyrelsen,
som har rätt att befria från restavgift,
skulle medge sådan befrielse för de
kommunala myndigheterna. Vad jag
önskar är att det skall bli jämlikhet på
detta område — jämlikhet är ju ordet
för dagen. Finansministern har naturligtvis
möjlighet att lägga sin samordnande
hand över detta, så att en eventuell
befrielse blir generell och alltså
kommer att gälla även enskilda. Man
får ju säga att om inte myndigheterna
klarar av denna terminsbetalning, så
är det mera ursäktligt om inte de enskilda
gör det.
Jag begär inte att finansministern
skall kunna ta ställning till detta, eftersom
han inte har fattat frågan på det
sättet, och jag erkänner villigt att den
är allmänt formulerad. Å andra sidan
ingår det i statuterna att enkla frågor
skall vara allmänt formulerade; blir de
alltför specificerade får man dem inte
igenom.
Jag vill som sagt gärna be finansministern
att se till denna angelägenhet,
som alltså inte är oviktig. Antingen får
man befria alla eller också får man låta
även städer och andra kommuner betala
restavgiften.
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:
Herr talman! Jag tycker att det är ett
framsteg när herr Sjöholm erkänner att
han ställer allmänna frågor. Det är
egentligen ett problem för mig; jag brukar
få ägna mig åt något slags gissningssport
varje gång jag skall besvara
herr Sjöholms frågor. Ibland kan det
hända att jag träffar rätt, och ibland
träffar jag mindre rätt.
Detta system med att få dela upp
skatten i flera betalningar när den överstiger
1 500 per vagn innebär ett tillmötesgående
mot vederbörande. De får
en avi från länsstyrelsen för första
kvartalet, i vilken det lämnas besked
om att de skall betala denna avgift,
som räcker ett kvartal. Samtidigt får
de uppgift om på vilket sätt de skall betala
för efterföljande kvartal, om skatten
nu är uppdelad på fyra perioder
under året.
Jag är emellertid litet överraskad
över att människor kan vara så till den
grad glömska att de tror att de har fullgjort
sin skyldighet för en längre tid
än vad de verkligen har. De skall ju
åka omkring med skattekvittot i bilen,
och någon gång under kvartalet kunde
väl exempelvis lastbilsägarna kasta ett
öga på kvittot och konstatera att efter
det och det datum kör de olagligt, om
de inte förnyar sin betalning.
En del bilägare har förts upp på restlängd
och får betala en restavgift. Om
jag inte är felunderrättad lär den vara
4 öre på kronan — 4 procent. Det är
inte någon hög avgift när samma krona
placerad på bank ger 6 eller 7 procent.
Därför har jag litet svårt att tro att en
sådan restans egentligen skulle drabba
vederbörande ekonomiskt hårt. Har
herr Sjöholm den uppfattningen att
man i likställighetens intresse bör befria
dem från restanserna, har jag nog
en annan mening. Jag tror att likställligheten
kräver att man tar ut restavgifterna
över hela linjen och kanske
t. o. m. höjer dem.
Herr SJÖHOLM (fp):
Herr talman! Finansministern brukar
gissa bättre än han gjort denna gång,
trots att tidningarna har hjälpt till
ganska mycket för att han skulle kunna
komma på rätt spår.
Nu börjar vi ändå tala om vad frågan
gäller. Jag har inte alls utbett mig några
favörer för dem som har missat betalningen;
jag tycker också att särskilt
myndigheter skulle kunna klara detta
med uppdelning på terminer, som inte
är så besvärligt. Jag vill bara att man
skall behandla alla lika. Det sägs nämligen
att vissa länsstyrelser är inställda
på att befria från restavgiften, medan
3*—Andra kammarens protokoll 1969. Nr 32
16 Nr 32
Torsdagen den 23 oktober 1969
Svar pa fråga ang. lättnad i beskattningen av vissa fastigheter — Svar på fråga ang.
utredning om orsaken till att nyproducerade lägenheter står outhyrda
andra — precis som finansministern —
menar att vederbörande har tjänat ränta
på pengarna under tiden.
Mitt enda syfte har således varit att
man skall ha likställighet för alla på
detta område. Jag tror att finansministern
och jag kan vara ense om att det
är något att sträva efter.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 5
Svar på fråga ang. lättnad i beskattningen
av vissa fastigheter
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:
Herr talman! Herr Jonasson har frågat
mig om jag avser att lägga fram
något förslag, som lindrar verkningarna
av den väntade höjningen av taxeringsvärdena
vid den pågående allmänna
fastighetstaxeringen vid beskattningen
av fastigheter, vilka inte ger ägarna
någon inkomst eller obetydlig sådan,
t. ex. egna hem och jordbruk.
Resultatet av den pågående fastighetstaxeringen
kan överblickas först
under andra kvartalet 1970. Sådana åtgärder
som herr Jonasson åsyftar kommer
att övervägas i positiv anda när
underlag finns för frågans bedömning.
Vidare anförde
Herr JONASSON (ep):
Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret på min enkla
fråga; jag finner det mycket positivt.
Vi vet att den allmänna fastighetstaxering
som pågår i många fall kommer
att innebära att fastighetsvärdena
höjs, med kanske mindre angenäma
konsekvenser för en del egnahemsägare,
jordbrukare och andra fastighetsägare.
Fastighetsskatten kan hårt
drabba dem som har relativt små in
-
komster i förhållande till fastighetsvärdena.
När finansministern nu säger att dessa
frågor skall bedömas i positiv anda
är jag fullt nöjd, och jag tackar än en
gång för svaret.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 6
Svar på fråga ang. utredning om orsaken
till att nyproducerade lägenheter
står outhyrda
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet HOLMQVIST, som yttrade:
Herr talman! Fru Ryding har frågat
mig om det har förekommit någon undersökning
om orsaken till det på
många platser i landet anmärkningsvärt
stora antalet nyproducerade lägenheter
som tre månader efter färdigställandet
står outhyrda, och vilka slutsatser
jag för min del är beredd att
dra av detta förhållande.
Rostadsstyrelsen har nyligen redovisat
en undersökning av bostadshyror
och outhyrda lägenheter i statsbelånade
flerfamiljshus som färdigställdes under
andra halvåret 1968.
Enligt denna undersökning var 4,9
procent av lägenheterna outhyrda tre
månader efter tidpunkten för färdigställandet.
Andelen outhyrda lägenheter
har minskat i jämförelse med de lägenheter
som blev färdiga ett halvår tidigare,
där motsvarande andel var 5,4
procent.
I Storstockholm och Malmö-Lundområdet
förelåg det, enligt bostadsstyrelsens
uppgifter, inga större svårigheter
att hyra ut de nya lägenheterna,
under det att i Storgöteborg 10 procent
stod outhyrda efter tre månader.
För vissa andra orter redovisas betydligt
högre andelar. Problemet är emel
-
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 17
Svar på fråga ang. utredning om orsaken till att nyproducerade lägenheter står
outhyrda
lertid klart lokalt begränsat. Endast 19
kommuner hade mer än 20 outhyrda lägenheter
inom den undersökta halvårsproduktionen.
En jämförelse med
tidigare gjorda undersökningar visar
att det för flertalet orter synes röra sig
om ganska snabbt övergående svårigheter.
Bostadsstyrelsen har vid kontakter
nyligen med länsbostadsnämnderna
i de län, där svårigheter förekommit,
fått beskedet att förekomsten
av outhyrda lägenheter i hög grad
hängde samman med lokala konjunkturförhållanden
och att situationen nu
är ljusare.
Jag anser inte att avsättningssvårigheterna
just nu ger anledning till oro.
Men utvecklingen måste givetvis följas
med uppmärksamhet. Fortsatta undersökningar
av detta slag planeras. Det
är också av vikt att den fortsatta bostadsproduktionen
anpassas till lokalt
betingade förändringar i efterfrågan.
Vidare anförde:
Fru RYDING (vpk):
Herr talman! Jag ber att få tacka för
svaret på min enkla fråga.
Situationen med de många outhyrda
lägenheterna avspeglar enligt min mening
ett stort socialt problem. Det måste
vara fel någonstans då det å ena sidan
finns långa bostadsköer, i vilka
även befinner sig familjer som helt saknar
lägenheter, och å andra sidan moderna
bostäder står tomma. Det räcker
inte att bara konstatera detta, utan det
krävs handling om man skall kunna
komma till rätta med missförhållandena.
Åtgärder måste vidtas på flera olika
avsnitt. Man måste t. ex. försöka nedbringa
byggnadskostnaderna. Vad som
emellertid enligt vår uppfattning står
i förgrunden känner ni alla till. Det är
sådant såsom kapitalkostnadernas nedbringande,
en stabilare och rationellare
ordning i fråga om bostadsbyggandets
kreditförsörjning — vilket förutsätter
en samhällsbyggnadsbank — billigare
byggnadsmaterialproduktion o. s. v.
Ett annat spörsmål som bör tas upp
i detta sammanhang är huruvida inte
en utvidgning av bostadsstödet borde
prövas. Såsom det nu är finns det uppenbar
risk för en längre gående segregation
än den nuvarande inom befolkningen
när det gäller boendet, eftersom
de nyproducerade lägenheterna inte kan
hyras av andra än bättre ekonomiskt situerade
personer. En sådan ordning
kan absolut inte vara ett steg mot den
ökade jämlikhet som det talas så mycket
om.
Det är riktigt, såsom herr statsrådet
säger, att problemet inte är likartat i
hela landet. I min hemstad Göteborg
är läget emellertid mycket graverande.
Storgöteborg leder nämligen en föga
lustig riksstatistik, som presenterats av
bostadsstyrelsen. Även hyrorna ligger
i Göteborg väl framme, endast överträffade
av hyrorna i Storstockholm.
Av statsbelånade färdigställda lägenheter
i hela riket 1967 och 1968 stod
1 700 tomma i april i år. Detta motsvarar
1,3 procent av tillskottet. Av antalet
färdigställda lägenheter andra halvåret
1968 stod emellertid i Göteborg 14,6 procent
tomma efter en månad och efter
tre månader 9,8 procent, alltså nära 10
procent. Detta problem är inte särskilt
nytt för Göteborg, och jag tycker inte
att man skall säga det inte ger anledning
till oro. Jag är inte överens med
statsrådet i detta fall.
Man måste också förstå förbittringen
bland de bostadssökande när sådana
siffror presenteras. De kan då med egna
ögon se hur läget är samtidigt som de
inte har någon egen bostad.
Jag noterar dock till sist att statsrådet
säger att han skall följa utvecklingen
med uppmärksamhet och att
fortsatta undersökningar skall genomföras.
Vi kommer emellertid inte till
rätta med problemen förrän dessa undersökningar
följs av handling. Det är
18 Nr 32 Torsdagen den 23 oktober 1969
Svar på fråga ang. ändring i bestämmelserna om den tidpunkt från vilken sjukpenning
utgår
bara att beklaga att statsrådet Holmqvist
inte i dag kan ge anvisning på
vilka åtgärder han i så fall är villig att
vidta.
Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet HOLMQVIST:
Herr talman! Jag fruktar att de åtgärder
som fru Ryding ifrågasatte —
en speciell bostadsbank o. s. v. — inte
kan lösa de problem som är aktuella
i detta sammanhang. Jag tror betydligt
mer på värdet av att kommunerna är
observanta och i den mån de nu byggt
för stora och för dyra lägenheter verkligen
försöker se till att i fortsättningen
uppföra lägenheter som de kan få avsättning
för.
Yad Göteborg beträffar föreligger tyvärr
en del speciella omständigheter
kring en del av de aktuella fastigheterna.
Kostnaderna har blivit osedvanligt
höga, eftersom det rört sig om saneringsobjekt,
varvid man fått lov att
betala tomterna mycket dyrt. Man har
i dessa fall gjort en felaktig bedömning
av förutsättningarna.
Förhållandena är emellertid mycket
skiftande, och såsom jag nämnde har
de trots allt endast på ett tiotal orter
vid undersökningstillfället varit av sådan
art att de krävt uppmärksamhet.
Vi är överens med fru Ryding om att
utvecklingen skall följas, och vi är självfallet
beredda att, om det finns anledning
att vidtaga åtgärder utöver dem
jag antytt, också genomföra sådana.
Fru RYDING (vpk):
Herr talman! När det gäller att förbilliga
bostadsproduktionen måste även
det som jag sade om angelägenheten av
en bostadsbank o. s. v. tas med i bilden.
Det hör alltså till denna fråga, fastän
givetvis på längre sikt.
Statsrådet framhåller att förhållandena
är otillfredsställande på endast ett
tiotal orter. Men tyvärr finns det bland
dessa även orter med en stor och svår
bostadsbrist, och man måste förstå den
förbittring befolkningen där känner. I
Göteborg föreligger en sådan stor och
svår bostadsbrist.
Jag inser att statsrådet i dag inte kan
utlova något, eftersom han inte gjort
tillräckliga undersökningar, men jag
måste till slut uttala den förhoppningen
att, om missförhållandena fortsätter —
vilket jag för min del tror — man omedelbart
skall skrida till handling. Annars
blir detta, såsom jag framhållit,
ett ännu svårare socialt problem i fortsättningen.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 7
Svar på fråga ang. ändring i bestämmelserna
om den tidpunkt från vilken sjukpenning
utgår
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:
Herr talman! Herr Enskog har frågat
mig om jag har för avsikt att framlägga
förslag om ändring i lagen om allmän
försäkring så att sjukpenning kan utgå
från den dag som styrks med läkarintyg
även om anmälan till försäkringskassa
inte gjorts förrän i samband med läkarintygets
insändande.
I lagen om allmän försäkring föreskrivs
att sjukpenning inte får utges för
tid innan anmälan om sjukdomsfallet
har gjorts hos försäkringskassan. Undantag
från denna huvudregel får göras
då hinder har mött mot att anmäla
sjukdomsfallet eller eljest särskilda skäl
föranleder att sjukpenning bör utgå. Det
är att märka att något läkarintyg inte
behövs i samband med sjukanmälan.
Regeln har den enkla innebörden att
den som vill kräva sjukpenning först
skall anmäla sjukdomsfallet till försäkringskassan.
Regeln har också till syfte
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 19
Svar på fråga ang. ändring i bestämmelserna om den tidpunkt från vilken sjukpenning
utgår
att möjliggöra en tillförlitlig bedömning
av sjukpenningfallen från kassornas sida.
Huvudregeln om anmälningsskyldighet
har försetts med undantag för att
undvika att det i det enskilda fallet
uppstår olyckliga konsekvenser.
Med hänsyn till det stora antal sjukdomsfall
som inträffar är en enkel och
klar regel av värde. Tillämpningen av
regeln måste givetvis fortlöpande följas.
Jag vill nämna att riksförsäkringsverket
f. n. överväger frågor som hänger
samman med anmälningsskyldigheten
inom sjukförsäkringen.
Vidare anförde:
Herr ENSKOG (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern
för svaret på min fråga,
även om frågan inte har blivit besvarad
så positivt som jag hade hoppats.
Den regel som socialministern här
talar om är sådan att tjänstemän varje
dag mot bättre vetande måste avslå
hundratals ansökningar trots att de sökande
med läkarintyg styrkt att de varit
sjuka den angivna tiden därför att
man inte har anmält sin sjukdom redan
första dagen. Detta har inträffat
även då vederbörande har legat på sjukhus.
Vi litar ju på våra läkare, när de i
övrigt försöker hjälpa oss mot våra
sjukdomar, och jag tycker att vi bör
lita på dem även i sådana fall som det
bär gäller. Det skulle undanröja mycken
irritation på många håll.
Enligt mitt sätt att se är lagen i detta
avseende felaktig, och då bör den ändras.
Och om lagen tillämpas felaktigt,
så bör tillämpningsföreskrifterna justeras.
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:
Herr talman! Jag vill här nämna att
när det gäller möjligheterna att snabbt
anmäla sjukdomsfall har alla försäk
-
ringskassor numera automatiska telefonsvarare.
En del mindre lokalkontor
kan sakna sådan apparat, men då framgår
det av telefonkatalogen eller av den
information som kassan sänt ut vart
den sjuke kan ringa för att anmäla sin
sjukdom. Alla har sålunda möjligheter
att göra sjukanmälan per telefon vid
vilken tid på dygnet som helst.
Detta är självfallet en viktig upplysningsfråga,
och jag tror att vi har mycket
kvar att göra på upplysningens område,
bl. a. när det gäller de förhållanden
som här diskuteras. Jag vill i sammanhanget
framhålla att ett TV-inslag
i riksförsäkringsverkets informationsserie
i våras gällde just regeln om omedelbar
sjukanmälan, och såvitt jag kan
bedöma var det ett informativt och värdefullt
program. Riksförsäkringsverket
betraktar vårens kampanj i massmedia
bara som en början till en bredare informationsverksamhet.
Jag har med detta velat betona att vi
här har att göra med en viktig upplysningsfråga.
Det är möjligt att man i enskilda
fall kan tycka att bedömningen
varit hård. Riksförsäkringsverket håller
på att titta på just frågan om anmälningsförfarandet.
Herr ENSKOG (fp):
Herr talman! Jag kan komplettera
mitt föregående inlägg med att påpeka
att det finns fall där en person brutit
benet och intagits på lasarett med ambulans
men inte fått någon sjukpenning
därför att olycksfallet icke anmälts till
sjukkassan. Det har inte hjälpt med några
läkarintyg — det har över huvud
taget inte gått att få till stånd en rättelse.
Jag tycker att en sådan bedömning
av ersättningsfrågan är felaktig
och strider mot rättsmedvetandet.
Det är att hoppas att riksförsäkringsverket
verkligen ändrar på tillämpningsföreskrifterna.
Det var väl detta
som socialministern avsåg med sitt se
-
20 Nr 32 Torsdagen den 23 oktober 1969
Svar på fråga ang. skärpning av skyddsbestämmelserna för koloxidfarliga arbets
lokaler
naste inlägg och med upplysningen i
den sista delen av frågesvaret.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 8
Svar på fråga ang. skärpning av skyddsbestämmelserna
för koloxidfarliga arbetslokaler
Ordet
lämnades på begäran till
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:
Herr talman! Fru Ryding har frågat
mig om jag anser att tendensen till
ökade fall av koloxidförgiftningar vid
bilverkstäder, garage- och servicelokaler
samt liknande arbetsställen påkallar
något initiativ från min sida i syfte
att få skärpta skyddsbestämmelser utfärdade,
eventuellt registrering av koloxidfarliga
arbetslokaler samt regelbunden
skyddskontroll vid dessa.
Enligt vad man upplyser på arbetarskyddsstyrelsen
finns inte några belägg
för en tendens mot ett ökat antal fall
av koloxidförgiftning på bilverkstäder
och liknande arbetsställen. Jag vill ändå
i anledning av frågan redovisa följande.
Grundläggande bestämmelser med
syfte att förebygga att arbetstagare
ådrar sig ohälsa på arbetsplatsen finns
i arbetarskyddslagen. Bl. a. föreskrivs
åtgärder för att förhindra att rök, gas
etc. sprids i skadlig eller besvärande
mängd. Närmare föreskrifter ges i arbetarskyddskungörelsen.
Detaljerade bestämmelser
om ventilation av bilverkstäder
och garage m. m. finns i anvisningar
för tillämpningen av byggnadsstadgan.
Dessa anvisningar har meddelats
av statens planverk efter samråd
med arbetarskyddsstyrelsen.
Tillsynen över efterlevnaden av arbetarskyddsbestämmelserna
utövas av
yrkesinspektionen och kommunala tillsynsman.
Bilverkstäder, större garage
och liknande servicelokaler är i regel
registrerade hos yrkesinspektionen.
Mindre garage är i regel registrerade
hos den kommunala tillsynen.
Förutsättningarna för en effektiv kontroll
av sådana arbetslokaler som det
här är fråga om har förbättrats genom
att varje yrkesinspektionsdistrikt erhållit
utbildad yrkeshygienisk personal
samt instrument för bl. a. gas- och
dammätningar. Vidare har arbetsmedicinska
institutet i samråd med arbetarskyddsstyrelsen
och socialstyrelsen
nyligen utarbetat en förteckning över
hygieniska gränsvärden för ett stort antal
luftförorenande ämnen, däribland
koloxid. Den nya förteckningen innebär
skärpta krav beträffande koloxid.
Gränsvärdena skall ligga till grund för
yrkesinspektionen i dess viktiga arbete
med tillsynen på arbetsplatserna.
Vidare anförde:
Fru RYDING (vpk):
Herr talman! Jag ber att få tacka för
svaret på min enkla fråga.
Med den utveckling som ägt rum och
fortfarande äger rum av bilismen här
i Sverige måste skyddet mot den smygande
koloxidförgiftningen i bilverkstäderna
byggas ut väsentligt. Det är
därför fullt förståeligt att bilarbetarna
— som uppgår till ett antal av 30 000
här i landet — nu har aktualiserat denna
fråga med kraft. Det gäller ett allvarligt
problem, och situationen kan
snabbt förvärras om man låter det gå
som hittills.
Statsrådet säger i sitt svar att arbetarskyddsstyrelsen
uttalat att det inte
finns några belägg för en tendens mot
ett ökat antal fall av koloxidförgiftning
i bilverkstäderna. Jag skulle då vilja
rekommendera statsrådet att läsa senaste
numret av Metallarbetaren eller
Dagens Nyheter för den 17 oktober. Där
står nämligen något helt annat. Söder
-
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 21
Svar på fråga ang. skärpning av skyddsbestämmelserna för koloxidfarliga arbetslokaler -
sjukhuset har en nyinrättad yrkesmedicinsk
avdelning, och man säger där
att man ser hur farorna ökar. Det må
tillåtas mig att tro mera på det påståendet
och på de fackligt organiserade
bland bilarbetarna, som har samma
uppfattning.
Från fackligt håll kräver man alltså
nu kraftåtgärder och fasta normer. Det
finns inga sådana, och därför vill man
ha till stånd en lagstiftning som anger
högsta tillåtna nivåer och inte bara de
yrkeshygieniska gränsvärdena för förgiftningssymtom
sedan dessa väl har infunnit
sig. Det förekommer inte heller
någon fullständig registrering av koloxidfarliga
arbetsplatser. Socialministern
säger visserligen i svaret att de i
regel är registrerade, men denna registrering
finns bara i form av noteringar
på de insjuknades patientkort.
Arbetarskyddslagen talar om att ventilationen
skall vara »tillfredsställande»
ordnad, men vad är »tillfredsställande»?
Här måste enligt min uppfattning
klara besked ges om hur stor mängd
koloxid som kan tolereras. Detta är speciellt
viktigt, då människans egna sinnen
i detta fall inte är tillräckliga eftersom
koloxiden inte syns och inte
luktar.
Jag är något överraskad av socialministerns
svar, tv i dag borde väl ingen
kunna motsätta sig en skärpt lagstiftning
på detta område, just så som bilarbetarna
gemensamt kräver. Det skall
vara en lag som klart anger den högsta
halt av koloxid som man kan tolerera,
och den måste också stadga att alla
verkstäder, stora som små, har skyldighet
att montera in anordningar som slår
larm om dessa lagstadgade värden överskrids.
Jag hoppas att socialministern noga
tar del av de krav som bilarbetarna
aktualiserade i veckan och överväger
om det inte behövs kraftigare åtgärder
än de som hittills har vidtagits i vårt
land.
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:
Herr talman! Jag vill försäkra fru Ryding
att jag mycket noga har följt den
debatt som särskilt under senare tid
pågått i den fackliga pressen om bl. a.
arbetarskyddet.
Frågan om skyddskontrollen på arbetsplatserna
är ju fortlöpande aktuell.
Uppmärksamheten är inte minst riktad
mot problem som sammanhänger med
tillsynen över de mindre arbetsplatserna.
En utredning inom arbetarskyddsstyrelsen
sysslar just med dessa
frågor.
Jag vet inte om det har gått fru Ryding
förbi att jag vid annat tillfälle har
meddelat att en översyn av arbetarskyddslagstiftningen
förestår. Frågor
som gäller arbetarskyddsbestämmelsernas
innehåll och utformning kommer
att prövas i det sammanhanget. Kontrollfrågorna
måste självfallet också få
en framträdande plats när arbetarskyddslagen
nu skall ses över.
Jag kanske också skall nämna att den
fackliga rörelsen, fru Ryding, är livligt
engagerad på detta område tillsammans
med det socialdemokratiska partiet. En
arbetsgrupp som representerar det socialdemokratiska
partiet och LO utarbetar
för närvarande ett handlingsprogram
för bättre arbetsmiljö, och detta
program beräknas föreligga före årets
slut. En målsättning för denna grupps
arbete är att arbetsplatserna så långt
som möjligt skall göras riskfria.
Jag kan alltså lugna fru Ryding med
att dessa frågor i hög grad har prioritet.
Fru RYDING (vpk):
Herr talman! Visst är ett program
bra, men jag tror inte att det skyddar
bilarbetarna så värst mycket mot koloxidförgiftning,
om inte också handling
följer.
Det är också bra att denna översyn
av arbetarskyddslagen pågår — jag vet
22 Nr 32 Torsdagen den 23 oktober 1969
Svar på fråga ang. urvalsmetoden för tillträde till de spärrade linjerna vid fackhögskolor
och universitet
att den gör det — men det hade varit
ännu bättre om socialministern hade
nämnt att just den fråga jag har tagit
upp skulle prioriteras. Det sade han
ingenting om i svaret, utan jag fick reda
på det nu efteråt, vilket i och för sig
var tacknämligt.
Jag hoppas alltså att frågan verkligen
tas upp. När översynen är färdig
kommer det säkert att finnas klara besked,
som visar att det inte alltför länge
till får fortsätta som det är nu.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 9
Svar på fråga ang. urvalsmetoden för
tillträde till de spärrade linjerna vid
fackhögskolor och universitet
Ordet lämnades på begäran till
Herr statsrådet MOBERG, som yttrade:
Herr
talman! Herr Källstad har frågat
chefen för utbildningsdepartementet
om han ämnar vidta några åtgärder
för att förbättra urvalsmetoden för tillträde
till de spärrade linjerna vid fackhögskolor
och universitet. Enligt fastställd
ärendefördelning ankommer det
på mig att besvara frågan.
I direktiven till kompetensutredningen
framhålls att det är en central uppgift
för de sakkunniga att pröva frågan
om formerna för urval till spärrad utbildning.
Enligt vad jag inhämtat överväger
utredningen även möjligheten att i avvaktan
på en mer omfattande förändring
av nuvarande system föreslå vissa
modifikationer beträffande tillämpningen
av gällande bestämmelser.
Vidare anförde:
Herr KÄLLSTAD (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Moberg för svaret.
Jag tror att det här inte bara är fråga
om vissa modifikationer av gällande
bestämmelser utan att det också behövs
ett bättre urvalsinstrument. Jag skall
ge ett exempel härpå. Jag har en bekant,
en student, som ville bli arkitekt
och studera på Chalmers. Härför krävdes
4,07 poäng. Vederbörande hade 4,06
poäng, alltså en hundradels poäng
mindre än vad som krävdes. Man frågar
sig då vilken garanti som finns
för att en person med en hundradels
poäng mer är bättre skickad för arkitektstudier
när man vet att gymnasiebetygen
i filosofi, religionskunskap,
gymnastik och humanistiska ämnen kan
vara utslagsgivande för en naturvetares
möjligheter att komma in på Chalmers.
För att bli läkare lär fordras 4,62
poäng, och har man då svagare betyg
i humanistiska ämnen kan man vara ur
spelet för utbildning till läkare.
Vi har för få utbildningsplatser, och
det är väl förklaringen till att vi har
spärrar. Därför är det också viktigt att
vi får ett så rättvist urvalssystem som
möjligt för behöriga sökande.
När en hundradels poäng kan vara
utslagsgivande borde man väl kunna
överväga att införa en skala med flera
grader än den som vi nu har och som
går från 1 till 5. Det skulle vara intressant
att höra vad statsrådet Moberg säger
härom. En sådan skala skulle visserligen
öka kraven på lärarnas urskillningsförmåga,
men den skulle samtidigt
kunna bli ett medel för att bemästra
de nuvarande svårigheterna vid
intagning på spärrade linjer. Skolbetygen
är inte alltid något rättvist urvalsinstrument.
De elever som engagerat
sig hårt t. ex. i föreningsverksamhet och
arbete i elevråden kan faktiskt bli bestraffade
på så sätt att de inte får tillträde
till de spärrade linjerna eftersom
deras tid i så hög grad har tagits i anspråk
för föreningsverksamhet och liknande.
Borde inte kvalificerat för
-
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 23
Svar på interpellation och fråga ang. åtgärder med anledning av höstens stormskador
på skog
eningsarbete också tillmätas ett visst
meritvärde?
Jag menar att alla ämnen bör vara
meritgivande men att vissa karaktärsämnen
för den utbildning som vederbörande
önskar skaffa sig bör kunna ges
högre värde. Kunde inte en viss differentiell
vägning av ämnena vara en
framkomlig väg, statsrådet Moberg?
Herr statsrådet MOBERG:
Herr talman! Herr Källstad säger i
kommentar till mitt svar att det behövs
mer än modifikationer beträffande tilllämpningen
av gällande bestämmelser;
det behövs ett bättre urvalsinstrument.
Detta har jag också framhållit i mitt
svar.
Vi är ingalunda nöjda med det nuvarande
systemet, och redan 1965 tillsatte
vi därför kompetensutredningen
som fick i uppdrag att se över hela
komplexet. Jag vill erinra om vad som
står i direktiven till den utredningen:
»Intagningsbestämmelserna måste sålunda
utformas så att personer som sakligt
sett är väl meriterade för en viss
utbildning får reella möjligheter att
komma i fråga oavsett på vilket sätt
de förvärvat sina kunskaper, färdigheter
och förutsättningar i övrigt.»
I direktiven diskuteras sedan olika
möjligheter. Det framhålles bl. a. följande:
Det är »angeläget att tillskapa
ett urvalssystem som också tar hänsyn
till sådana egenskaper hos den sökande,
vilka inte kan dokumenteras i form
av betyg o. d.»
Med detta vill jag bara än eu gång
stryka under, att uppfattningen hos de
unga att det nuvarande systemet är felaktigt
— och det är den stora frågan —
delas av oss alla. Vi är alla djupt bekymrade,
inte bara herr Källstad. Vi
gör vad vi kan för att få till stånd en
ändring, men det tar tid. Den parlamentariskt
sammansatta kompetensutredningen,
där folkpartiet är representerat
av herr Mundebo, arbetar för hög
-
tryck, men den kan inte omgående lägga
fram något förslag till genomgripande
förändring. Den överväger därför,
inte minst med hänsyn till höstens upplevelser,
att göra vissa modifikationer i
nu gällande regler. Enligt vad jag inhämtat
diskuterar man nu inom kompetensutredningen
möjligheten av en
vidgad användning av den s. k. fria kvoten
inom det nuvarande systemet. Det
skulle ganska snart kunna möjliggöra
sådana förändringar som kan minska
en del av olägenheterna med det nuvarande
systemet.
Herr KÄLLSTAD (fp):
Herr talman! Jag är tacksam för det
kompletterande tillägg som statsrådet
Moberg gjorde och noterar med tillfredsställelse
att han tydligen i varje
fall är lika missnöjd som jag beträffande
den ordning som nu råder beträffande
urvalsmetoderna för tillträde
till fackhögskolor och universitet. Det
är inte så egendomligt om studenter
funderar över den ödesdigra effekt som
en felande hundradelspoäng i vissa fall
haft för dem. När nu statsrådet Moberg
så kraftigt hänvisat till kompetensutredningen
och även uttalat att den kan
komma att göra vissa modifikationer
hoppas jag att dessa också med det
snaraste skall kunna förverkligas.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 10
Svar på interpellation och fråga ang.
åtgärder med anledning av höstens
stormskador på skog
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:
Herr talman! Herr Persson i Heden
har frågat mig, om jag ämnar lägga
fram något förslag om vidgad rätt till
insättning på skogskonto i fråga om in
-
24 Nr 32
Torsdagen den 23 oktober 1969
Svar på interpellation och frågor ang. beskattningen av traktorer
komst av skog som stormfällts under
år 1969, i likhet med vad som skett vid
mera omfattande stormfällningar tidigare.
Vidare har herr Magnusson i Borås
frågat, om jag kommer att lägga
fram förslag till riksdagen om eu utökning
av rätten till avsättning på skogskonto
för skogsägare, som drabbats hårt
av den svåra stormkatastrofen i höst.
Förslag om vissa omedelbara stödåtgärder
med anledning av höstens stormskador
på skog kommer att läggas fram
av jordbruksministern. I likhet med vad
som tidigare skett vid omfattande stormfällningar
avser jag att föreslå ökade
möjligheter till insättning på skogskonto
för drabbade skogsägare.
Vidare anförde:
Herr PERSSON i Heden (ep):
Herr talman! Jag vill tacka finansminister
Sträng för svaret på min interpellation.
Det var ett snabbt och positivt
svar. Bland de åtgärder som kan
lindra de ekonomiska skadeverkningarna
av septemberstormarna i västra Sverige
är en ökad rätt till insättning på
skogskonto en betydelsefull faktor. Jag
är därför förvissad om att finansministerns
besked om ökade möjligheter til
sådana insättningar kommer att hälsa:
med tillfredsställelse.
Det är ett stort problem för mångt
skogsägare att på ett enda år nödgas
avyttra fyra till fem års och i visst
fall ända upp till åtta å tio års avverkningar.
Genom den progressiva inkomstbeskattningen
kommer många skogsägare
upp i en mycket hög skatt eftersom
de beskattas på en inkomst som
annars skulle vara fördelad på ett visst
antal år framöver.
De på skogskonto insatta medlen
kommer utan tvivel väl till pass — om
det nu blir såsom finansministern utlovat
— när det blir aktuellt med reparationer
inom de stormhärjade områdena.
Det blir reparationer som kommer
att visa sig ganska kostnadskrä
-
vande. En ökning av rätten till insättning
på skogskonto kommer att utjämna
skogsinkomsterna, vilket kommer att
medverka till en viss eliminering av
de ekonomiska förlusterna, sett ur skattesynpunkt.
Jag tackar än en gång finansministern
för den vilja han visat att vidta
åtgärder i en för skogsägarna brydsam
situation.
Herr MAGNUSSON i Borås (m):
Herr talman! Glädjande nog är det
mycket sällan som vi här i landet drabbas
av naturkatastrofer, men det hände
den 22 september, då speciellt Västsverige
drabbades svårt av den oerhört
svåra storm, som tyvärr också krävde
ett tiotal människoliv. Beträffande det
sistnämnda kan vi inte göra stort annat
än med beklagande tänka på de
omkomnas anförvanter.
Stormen medförde emellertid också
en del ekonomiska problem, och där
drabbades skogsägarna alldeles speciellt.
Därför är det av stor vikt att
skogsägarna får den möjlighet som ligger
i att fördela inkomster från skogen
på längre tid genom insättning på skogskonto.
Det är sålunda med mycket stor
glädje som jag i dag har tagit del av
finansministerns besked att bestämmelser
skall införas som skapar större möjligheter
för skogsägarna att göra insättningar
på skogskonto.
Med dessa ord ber jag att få tacka
finansministern för hans välvilliga svar.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 11
Svar på interpellation och frågor ang.
beskattningen av traktorer
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:
Herr talman! Herr Jonasson har frågat
mig, om jag mot bakgrund av till
-
Torsdagen den 23 oktober 1969
Nr 32 25
Svar på interpellation
gängliga uppgifter om användningen av
jordbrukstraktorer avser lägga fram förslag
om en revidering av principerna
för den tidigare beslutade traktorbeskattningen.
I anledning av vårriksdagens beslut
om traktorskatt bar en råd framställningar
gjorts och uppvaktningar skett
i syfte att få en omprövning av skatten.
RLF har överlämnat visst siffermaterial
för belysning av frågan bl. a. i
kostnadshänseende. Detta material är
nu föremål för granskning i finansdepartementet
och för dagen vill jag därför
inte göra något ytterligare uttalande
i frågan.
Herr Jonasson har vidare frågat mig,
när tillämpningsföreskrifterna till den
nya traktorskatteförordningen kan väntas
bli utfärdade.
Regeringen fastställde i konseljen förra
fredagen bestämmelser om nedsättning
i vissa fall av såväl traktorskatten
på s. k. trafiktraktorer som skatten
på släpvagnar till lastbilar och trafiktraktorer.
Bestämmelserna har utfärdats
genom en särskild kungörelse som är
under tryckning.
Slutligen har herr Magnusson i Nennesholm
frågat mig, om jag uppmärksammat
hur ojämnt och orättfärdigt
den nya traktorskatten slår och om jag
är beredd att ompröva frågan.
Jag hänvisar till det svar jag'' nyss
lämnade på herr Jonassons interpellation.
Vidare anförde:
Herr JONASSON (ep):
Herr talman! Jag ber att få tacka
finansministern för svaret på såväl min
interpellation som min enkla fråga. Även
jag är glad för att svaren har lämnats
så snabbt och att de är så positiva.
Traktorskatten har vållat mycken irritation,
det känner vi alla till. För min
del hade jag tillfälle att i samband med
att beslut om denna skatt fattades i våras
framföra en del synpunkter mot
och frågor ang. beskattningen av traktorer
densamma, och därför finns det ingen
anledning för mig att i dag gå in på alla
de argument som kan anföras i sammanhanget.
Jag konstaterar bara att vad
jag då anförde även senare har framförts
på olika sätt av talesmän från jordbrukarleden.
I den debatt som då fördes sade finansministern,
när han redogjorde för
det utredningsförslag som låg till grund
för beslutet, att remissinstanserna hade
kritiserat förslaget, vilket finansministern
betecknade som ett mycket tillkrånglat
system med veckoavgifter och
mycket annat. Finansministern anlade
därför, som han sade, en del praktiska
synpunkter på frågan och lade fram ett
annat och enklare förslag.
Tyvärr fanns det vid det tillfället inte
tillräckligt med sakmaterial i frågan.
Vi som kämpade mot skatten på jordbrukstraktorer
förlorade. Jag hälsar därför
med mycket stor tillfredsställelse,
att RLF med hjälp av Jordbrukets utredningsinstitut
nu fått fram ett omfattande
siffermaterial, vilket lagts fram
för finansministern. RLF har uträttat
ett mycket stort arbete i detta avseende,
något som jag är mycket tacksam för.
Materialet klarlägger på ett bra sätt
kostnadsansvarighetsprincipen, av vilken
framgår att skatten är för hög.
Jag förstår mycket väl att man inte
utan vidare kan fatta beslut om ändring
av bestämmelserna. Det måste helt enkelt
finnas ett mycket stort utredningsmaterial,
som kan ligga till grund för
ändringar, och jag hoppas att det nu
finns ett sådant material. Därför hälsar
jag med tillfredsställelse finansministerns
besked i interpellationssvaret att
materialet skall bli föremål för granskning
i finansdepartementet. Det är ju
ett positivt uttalande som finansministern
gör.
När det sedan gäller svaret på min
enkla fråga om tillämpningsföreskrifterna,
så är det tillfredsställande att en
kungörelse rörande trafiktraktorerna nu
kommer att utfärdas. Det finns så många
26 Nr 32
Torsdagen den 23 oktober 1969
Svar på interpellation och frågor ang. beskattningen av traktorer
olika typer av dessa fordon att det är
bra att få klarhet i bestämmelserna.
Även beträffande jordbrukstraktorerna
råder viss oklarhet. Eftersom man
hade att registrera traktorerna före den
1 oktober är det många som funderat
över var och hur gränserna skulle dras.
Jag hoppas att även denna fråga skall
kunna lösas i samband med den granskning
som finansministern ställt i utsikt.
I det jag än en gång tackar finansministern
för svaret uttalar jag förhoppningen
att finansministern, som den
praktiske man han från olika synpunkter
visat sig vara, också härvidlag skall
finna skäl för en ändring till det bättre.
Jag hoppas alltså på en omprövning av
bestämmelserna och en lindring av
skatten sedan RLF:s utförliga material
granskats.
Herr MAGNUSSON i Nennesholm
(ep):
Herr talman! Jag ber liksom herr Jonasson
att få framföra ett tack för det
svar som finansministern lämnat.
Finansministern förklarar att frågan
är föremål för granskning i departementet.
Låt mig då uttala förhoppningen att
man vid den granskningen kommer till
ett resultat som gör att utformningen
av traktorskatten omprövas och omprövas
till det bättre. Det moderna
jordbruket har ju behov av inte bara
traktorer som går på vägar utan också
s. k. hjälptraktorer — man har kanske
en traktor mer än vad man egentligen
skulle behöva bara för att få en rationalisering
av arbetet. Det blir vanligare
och vanligare att man håller sig med
en lasttraktor som man begagnar för
lastningsarbete under sommarhalvåret
men ställer in under vinterhalvåret och
då inte alls använder.
Traktorerna går i allt mindre utsträckning
på landsvägarna, därför att
det är alltför tidsödande, arbetskrävande
och dyrbart att köra dem där. Med
den utformning som vår ekonomiska
föreningsrörelse har fått läggs det upp
körlinjer, genom vilka jordbrukaren kan
få hem sina förnödenheter. Han får dem
vid dörren en eller två gånger i veckan.
Själv har jag en hjälptraktor, som jag
ställer in under vinterhalvåret. Den går
väl högst en eller två mil till och från
gärdena på väg som underhålls av vägsamfällighet
med statsbidrag eller på
allmän landsväg. Det blir dyrbara turer
med denna traktor: 100 å 200 kronor
per mil.
En metallarbetare ringde mig häromdagen.
Han har ett litet jordbruk, som
han har haft utarrenderat till några
grannar i ett tjugotal år. Han tycker att
han inte orkar med snöskottningen
hemma på gårdsplanen och har en gammal
traktor enbart för detta ändamål.
Nu ville han att jag skulle hjälpa honom
med en skrivelse för att få dispens för
denna traktor.
Jag vill uttala den förhoppningen, att
den granskning som nu pågår i finansdepartementet
skall leda till att man
kan ta bort en del av de skönhetsfel som
finns i traktorskattens nuvarande utformning,
så att vi får en bättre tingens
ordning. Jag tackar för svaret.
Herr RINGABY (m):
Herr talman! Detta är verkligen en
fråga som har satt lidelserna i svallning
hos det svenska folket. Denna skatt slår
nämligen mycket olika.
Herr Magnusson i Nennesholm nämnde
en arbetare som hade en traktor, och
jag har träffat många arbetare i fria yrken
som har traktorer. Det finns också
småbrukare som har 10 tunnland och
hugger i skogen och som har mycket
små inkomster, och denna skatt drabbar
dem mycket hårt. Den som har en stor
gård som jag själv, herr finansminister,
klarar mycket lätt av skatten, men för
de små är den faktiskt besvärlig. Den
enda chansen att slippa traktorskatten
är att man avregistrerar sin traktor eller
sätter på järnhjul, men om den har järnhjul
kan man inte använda den.
Jag begärde ordet bara för att i all
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 27
Svar på fråga ang. förbättring av kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet
vänlighet ge finansministern ett gott
råd. Han har ju fått beröm här för att
han är en klok karl med sunt bondförstånd,
som man brukar säga. Jag vill ge
ett litet tips när herr finansministern
skall fundera på dessa saker. Hur skulle
det vara att helt enkelt ha ett skattekvitto
i form av en registreringsskylt
som man får lösa ut och hänga på traktorn
för att få åka på väg? Det är många
som inte kör på väg, och de måste nu
sätta på järnhjul för att slippa skatten,
men då kan de inte använda traktorn
ens på egen stallbacke. Man kunde gärna
också differentiera traktorskatten litet
mer. Småbrukare med mycket små
traktorer som praktiskt taget aldrig kör
på landsväg skulle kanske kunna få ett
lägre pris på skattekvittot, och för
andra skulle skatten ligga högre. Jag
tror att detta skulle vara ett sätt att
komma ifrån det besvärliga problem
som det innebär att antingen få lov att
sätta järnhjul på sin traktor eller också
avregistrera den.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 12
Svar på fråga ang. förbättring av kommunikationerna
mellan Gotland och
fastlandet
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet NORLING, som
yttrade:
Herr talman! Herr Gustafsson i Stenkyrka
har frågat, om jag under den närmaste
tiden avser att vidtaga åtgärder
i syfte att på ett bättre sätt än hittills
lösa frågan om Gotlands kommunikationer
med fastlandet.
På initiativ av min företrädare har
förhandlingar med intressenter i Gotlandstrafiken
angående en samarbetsöverenskommelse
om regelbunden sjö
-
trafik mellan Gotland och fastlandet och
därtill anslutande landtrafik pågått sedan
maj 1968. Under våren och sommaren
i år har kontakter ägt rum med Rederi
AB Gotland i syfte att försöka nå en
överenskommelse i enlighet med de
riktlinjer som övriga parter tidigare
enats om. I mitten av förra månaden
meddelade rederiet att man efter förnyad
prövning inte funnit skäl ändra sitt
tidigare beslut att inte godkänna överenskommelsen.
Med hänsyn till den korta tid som
stått till buds sedan Rederi AB Gotland
lämnat sitt slutgiltiga besked kan jag
för dagen inte säga vilka åtgärder som
kommer att genomföras och vilka initiativ
som kommer att tas.
Vidare anförde:
Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (ep):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min enkla fråga.
Jag kan knappast säga att jag är helt
nöjd med det, men statsrådet är ju ny
i sitt ämbete och vi kanske för dagen
inte kan ställa så stora krav på besked.
Jag vill dock i korthet anföra några
synpunkter.
Frågan om kommunikationerna mellan
Gotland och fastlandet har varit
oerhört segsliten. Den har behandlats
av riksdagen vid olika tillfällen ända
sedan 1945, alltså i snart 25 år. Tre
statliga utredningar har behandlat frågan,
men ingenting har hänt. Riksdagen
har också vid två olika tillfällen gjort
uttalanden. 1963 års riksdag uttalade
att principen, att staten skall lämna ekonomiskt
stöd så att kostnaderna för
gods- och personbefordran mellan Gotland
och fastlandet blir i huvudsak desamma
som kostnaderna för landtransport
med motsvarande trafikstandard
på sträckor av samma längd, bör förtjäna
beaktande och ägnas vederbörlig
uppmärksamhet. Detta underströks av
innevarande års riksdag.
28 Nr 32 Torsdagen den 23 oktober 1969
Svar på fråga ang. förbättring av kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet
Jag vill alltså konstatera att riksdagen
inte ställt sig likgiltig till denna
fråga. Regeringen har emellertid inte
vidtagit några åtgärder. Inte nog med
att ingenting positivt har skett, vi har
till och med fått bevittna att sedan årsskiftet
mervärdeskatt har införts på
transport av personbilar över havet,
vilket ytterligare fördyrar dessa tjänster
med 11,1 procent.
Statsrådet åberopar i sitt svar de förhandlingar
som ägt rum mellan statsmakterna
och vissa trafikintressenter
på Gotland och meddelar att dessa inte
har lett till något positivt resultat.
Gotland har under alla dessa år såsom
den enda av landets provinser fått
lösa sina kommunikationsproblem helt
utan statlig medverkan. Vad färjeförbindelserna
beträffar har vi varit hänvisade
till privat bolags tjänster. På flyget
har vi fått betala högsta kilometerpris
trots vårt stora beroende av detta kommunikationsmedel.
Det kan för övrigt
framhållas att enbart de statliga avgifterna
belöper sig till cirka 24 procent
av biljettkostnaderna.
Tiden hastar, statsrådet Norling. Om
vi är ense om målsättningen att Gotland
skall bli en livskraftig och expansiv del
av landet måste näringslivet där förstärkas.
Därvid är kommunikationsfrågan
av vital betydelse. Sänkta transportkostnader
skapar bättre förutsättningar
för utveckling av näringslivet.
Detta ger i sin tur en högre trafikintensitet,
vilket kan initiera ytterligare
sänkta transportkostnader. En spiraleffekt
i rätt riktning skulle därmed erhållas.
Jag vill än en gång tacka för svaret
på min fråga samt uppmana statsrådet
Norling att snarast ta kontakt med företrädarna
för Gotland i det berörda
ärendet.
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet NORLING:
Herr talman! Det förslag till samar -
betsöverenskommelse mellan parterna,
som nu inte längre är aktuellt sedan
Rederi AB Gotland för mycket kort tid
sedan beslutade att icke godkänna
överenskommelsen, innebar att staten
förklarade sig beredd att göra ekonomiska
insatser. Sådana insatser innefattade
självfallet också skyldighet för
staten att se till att garantier skapas för
att dessa insatser kom konsumenterna
till godo. Jag vill konstatera detta i
samband med de krav i denna fråga
som nu framförts. Det har alltså funnits
möjligheter att få till stånd en samarbetsöverenskommelse
som jag är övertygad
om skulle ha varit till mycket
stor nytta för Gotlands befolkning.
Vi skall väl nu avvakta vad som kan
komma att ske i nuvarande läge. Jag
har bara i mitt svar konstaterat, vilket
jag nu upprepar, att jag inte med hänsyn
till den korta tid som stått mig till
buds för dagen kan ange vilka åtgärder
och initiativ som kommer att följa.
Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (ep):
Herr talman! Det är just konsumentintressena
som jag menar att vi har att
bevaka i detta sammanhang. Det har
därför för Gotlandsrepresentanterna
synts något egendomligt att statsmakterna
här fört en diskussion över huvudet
på de folkvalda företrädarna.
Man har fört diskussionerna direkt
mellan departementet och trafikintressenterna.
Jag kan meddela att riksdagsmännen
inte på något sätt varit inkopplade,
utan att vi fått ta del av de framförda
synpunkterna genom pressen.
Därför vill jag än en gång uppmana
kommunikationsminister Norling att ta
kontakt med representanter för Gotlands
befolkning, först och främst med
landstingets närings- och kommunikationsråd
och med representanter för
samarbetsnämnden för Gotlands kommuner.
Jag tror att vi gemensamt skall
kunna finna framkomliga vägar, som
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 29
Svar på fråga ang. tidpunkten för framläggande av proposition om Mälarledens fördjupning -
måste vara andra än de som hittills
prövats.
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet NORLING:
Herr talman! Innan denna debatt avslutas
är det angeläget att få konstatera
att i de förhandlingar som fördes
innan vi kom fram till förslaget om en
samarbetsöverenskommelse deltog bl. a.
representanter för Visby stad, Lärbro
kommun och Klintehamns kommun.
Frågan är om inte dessa måste
anses vara representativa företrädare
för Gotland. I förslaget ingick att ett
eventuellt avtal skulle innefatta även
en mycket stark framtida kommunal
representation.
Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (ep):
Herr talman! Det är riktigt att representanter
för hamnkommunerna var
kallade till dessa förhandlingar. Hamnkommunerna
är ju också trafikintressenter.
Min önskan inför de direkta
överläggningar som vi nu emotser är
att dessa skall föras mellan departementet
och representanter för hela Gotland.
Det är det vi måste syfta till. Om
allt går efter planerna kommer Gotland
dessutom från och med den 1 januari
1971 att utgöra en enda kommun. Detta
understryker vikten av att representanter
för hela Gotland nu kommer med i
nya förhandlingar.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 13
Svar på fråga ang. tidpunkten för framläggande
av proposition om Mälarledens
fördjupning
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet NORLING, som
yttrade:
Herr talman! Herr Enskog har frågat,
när jag avser att framlägga proposition
om Mälarledens fördjupning.
Vid de kontakter som förevarit mellan
kommunikationsdepartementet och
de närmast berörda intressenterna i
en utbyggnad av Södertälje kanal och
Mälarfarlederna har diskuterats dels
huvudmannaskapet för kanalen och
farlederna, dels ytterligare utredning
av utbyggnad av kanalen.
Ställningstagande till frågan om huvudmannaskapet
bör ske i samband
med prövningen av lots- och fyrväsendets
organisation, de statliga sjöfartsavgifterna
och hamnpolitiken i stort.
I avvaktan därpå avser sjöfartsverket
att göra vissa förnyade tekniska beräkningar
rörande utbyggnaden.
Jag kan därför inte nu ange någon
tidpunkt då ställning kan tas till utbyggnad
av Södertälje kanal.
Vidare anförde
Herr ENSKOG (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för svaret på
min fråga. Många kommunikationsministrar
har under årens lopp varit
inkopplade på densamma, men ingen av
dem har kunnat ange någon tidpunkt
för när ställning kan tas till frågan om
Mälarledens fördjupning.
Redan 1943 gjordes det en utredning
i ärendet. År 1962 fick vi en ny, teknisk
utredning och 1963 en trafikekonomisk
utredning. Sedan dess har frågan behandlats
i olika instanser, man har gjort
uppvaktningar, och intressenterna i
Mälarleden har lagt fram nya förslag,
men ännu har vi inte kunnat få något
besked. År 1967 ställde jag samma fråga
till dåvarande kommunikationsministern
men fick inte heller den gången
något besked.
För sju månader sedan uttalade föregående
kommunikationsministern i en
tidningsintervju, att han räknade med
30 Nr 32
Torsdagen den 23 oktober 1969
Interpellation ang. åtgärder mot ocker
att om en månad kunna lämna besked
om när ställning kunde tas till detta
spörsmål. Sedan dess har vi fått en ny
kommunikationsminister, och jag hoppas
att han hinner ägna sig åt denna
viktiga fråga, så att vi kan få ett beslut
snart.
Under tiden som alla dessa utredningar
arbetat har trafiken växt mycket
snabbt. I Västerås hamn var den sålunda
år 1961 1,1 miljoner ton och 1968
hade den stigit till 1,7 miljoner ton. I år
räknar man med att den kommer att
uppgå till 2,3 miljoner ton. Om vi sedan
lägger till trafiken på Köpings hamn,
ca 800 000 ton om året, blir det drygt
3 miljoner ton, vilket betyder att ca
10 000 ton gods fraktas på Mälaren varje
dag.
En förbättring av leden är nödvändig,
inte bara för att kunna segla med större
fartyg utan också ur miljövårdssynpunkt.
Det blir nämligen därigenom betydligt
lättare att navigera, och vad det
kan innebära förstår var och en. Det
senast framlagda förslaget om en meters
fördjupning av leden skulle kosta 25
miljoner kronor, och den fördjupningen
skulle ge oss en åtskilligt bättre farled
än den vi nu har.
Jag hoppas på ett beslut snarast i
frågan.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 14
Föredrogs var efter annan och hänvisades
till bevillningsutskottet Kungl.
Maj ds å bordet vilande propositioner:
nr 127, angående riktlinjer för omorganisation
av den centrala skatteförvaltningen,
och
nr 130, med förslag till lag om viss
skattefrihet för utdelning på aktie i
Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag
(SILA), m. m.
§ 15
Föredrogs och lädes till handlingarna
Kungl. Maj ds å bordet vilande skri
-
velse, nr 131, med tillkännagivande, att
Kungl. Majd förordnat statsrådet Carl
Lidbom att under nu pågående riksdag
utöva den befattning med riksdagsärenden
som enligt 46 § riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet;
och
skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll meddelas vederbörande
utskott samt riksdagens kanslideputerade.
§ 16
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
den å bordet vilande
motionen nr 1227.
§ 17
Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:
herr Trana (s), till herr statsrådet
och chefen för civildepartementet angående
kommunalt stöd åt enskilda näringsföretag,
herr Eriksson i Bäckmora (ep), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående persontrafiken
på järnvägslinjen Hudiksvall—Ljusdal,
m. m.,
herr Westberg i Ljusdal (fp), till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående mellanölskonsumtionens
inverkan på antalet våldsbrott,
samt
herr Nilsson i Tvärålund (ep), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående förbättring
av inlandsbanan och ändring
av statens järnvägars taxepolitik.
Kammaren biföll dessa framställningar.
§ 18
Interpellation ang. åtgärder mot ocker
Ordet lämnades på begäran till
Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 31
Interpellation ang. samhällsstyrning av privata investeringar till industrisvaga
regioner, m. m.
Herr talman! Den olaga privata utlåningsverksamheten
har under senare
tid ökat i en omfattning som inger oro.
Särskilt kan nämnas den utlåningsverksamhet
som bedrivs mer eller mindre
yrkesmässigt genom s. k. lånebyråer eller
på annat sätt. Långivarna betingar
sig vid sådan utlåning ofta »gottgörelse»,
som inte på något sätt står i proportion
till de tjänster som erbjuds. Det rör sig
sålunda i stor utsträckning om klart
ocker.
Det är självfallet svårt att bilda sig en
uppfattning om hur omfattande ockerverksamheten
är. Lånetransaktionerna
görs ofta upp utan vittnen eller kvitton.
Låntagaren befinner sig i allmänhet i en
sådan situation, att han inte vill ha låneverksamheten
känd. Vid misstanke om
ocker kan det därför vara svårt för
myndigheterna att få tillräckligt material
som underlag för en bedömning av
sakförhållandena. I många fall uppdagas
ocker först i samband med konkurser
eller falsarier som föranletts härav.
Det är emellertid ostridigt att ockerverksamheten
under det senaste året
ökat över hela landet; uppgifter i pressen
ger starkt belägg härför. De nuvarande
stränga kreditrestriktionerna
och det höga ränteläget kan väntas ge
näring åt en ytterligare spridning av
verksamhet av det här slaget.
Ockerverksamheten har tidigare påtalats
i riksdagen utan att kraven på åtgärder
vunnit gehör. I dagens läge måste
det anses ytterst angeläget att denna
brottsliga verksamhet med stora sociala
skadeverkningar ägnas all tänkbar uppmärksamhet.
Det är en samhällelig uppgift
att medverka till att hejda den florerande
ockerverksamheten. Även om
stora svårigheter i vissa fall kan föreligga
att komma till rätta med den, får
detta inte hindra att man söker vidtaga
alla åtgärder som kan medverka till en
sanering.
Med hänvisning till vad som anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande fråga:
Avser statsrådet att vidtaga några åtgärder
för att förebygga en fortsatt
spridning av olika slags ockerverksamhet
och för att åstadkomma en sanering
av den grå kreditmarknaden?
Denna anhållan bordlädes.
§ 19
Interpellation ang. samhällsstyrning av
privata investeringar till industrisvaga
regioner, m. m.
Ordet lämnades på begäran till
Herr NILSSON i Östersund (s), som
yttrade:
Herr talman! I meddelande nr 1969:
21 från arbetsmarknadsstyrelsens utredningsbyrå
redovisas resultatet av det
statliga lokaliseringsstödets effekter dels
för budgetåret 1968/69, dels för perioden
1 juli 1965—30 juni 1969.
Av rapporten framgår att under budgetåret
1968/69 167 arbetstillfällen inom
industrin och 7 turistanläggningar beviljats
statligt lokaliseringsstöd med 293
miljoner kronor, varav 50 miljoner i bidrag
och 243 miljoner i lån. Av dessa
174 arbetsställen är endast 33 nyetablerade
eller flyttade från annan ort. Det
sammanlagda sysselsättningstillskottet
har av företagen beräknats till 3 900 arbetstillfällen,
varav 60 procent, eller
2 300, är lokaliserade till stödområdet.
Under perioden 1 juli 1965—30 juni
1969 har statligt lokaliseringsstöd beviljats
för sammanlagt 885 miljoner till 457
arbetsställen inom industrin och till 23
turistanläggningar. Stödområdets andel
är här 68 procent och sysselsättningstillskottet
inom området beräknas till
9 800 personer för hela fyraårsperioden.
I dessa siffror är inte medtaget det
sysselsättningstillskott som skapats via
32 Nr 32 Torsdagen den 23 oktober 1969
Interpellation ang. samhällsstyrning av privata investeringar till industrisvaga
regioner, m. m.
andra lokaliseringspolitiska instrument,
exempelvis genom utsläpp ur investeringsfonder
eller statskommunala beredskapsarbeten.
Efter en fyraårig försöksperiod med
statligt lokaliseringsstöd kan det vara
befogat att ställa de resultat som uppnåtts
i relation till den reella arbetsmarknadssituationen
och befolkningsutvecklingen
inom stödområdet med betoning
på de nordligare delarna, inlandet
och skogslänen.
Man kan då konstatera att trots de
lokaliseringspolitiska insatserna många
av de län som det här gäller har varit
utsatta för en stark avflyttning och en
hög arbetslöshet i jämförelse med landet
i övrigt. Särskilt utpräglad har denna
tendens varit i skogslänen och det
norrländska inlandet. Faran är att det
skapas en geografisk klyfta inom landet
som förstärker orättvisorna och skapar
helt olika levnadsmöjligheter för människorna
i skilda delar av vårt land.
Under svagare konjunkturer är företagen
mindre benägna att omlokalisera
eller utvidga sin verksamhet till andra
delar av landet. I den överhettade konjunktur
som nu råder i Syd- och Mellansverige
riktas efterfrågan på arbetskraft
mot de norra delarna av landet, där
konjunkturuppgången är mindre märkbar,
med en ökad utflyttning av arbetskraft
som följd. Denna tendens har den
nuvarande lokaliseringspolitiken trots
lovvärda satsningar inte mäktat bryta.
Därigenom förstärks de regionala skillnaderna
ytterligare, vilket är helt oacceptabelt
från samhällsekonomiska, arbetsmarknadspolitiska
och mänskliga
synpunkter. Den pågående strukturomvandlingen
kan, om inte ytterligare åtgärder
sätts in, leda fram till en situation
— både i de överbefolkade och i de
underbefolkade regionerna i vårt land
— som statsmakterna får ytterligt svårt
att bemästra. Det blir till sist den enskilde
individen som får ta de yttersta
konsekvenserna av en sådan utveckling.
Trots ett förmånligt statligt lokaliseringsstöd,
utbildningsbidrag, utsläpp ur
investeringsfonder, stöd från företagareföreningar
och aktiva kommunala
insatser bär det privata näringslivet, på
något undantag när, inte visat det intresse
för större investeringar i norrlandslänen
som borde kunnat förväntas.
I stället fortsätter man med att tränga
in sina investeringar i de överhettade
områdena med brist på arbetskraft, bostäder,
mark och samhällsservice.
Slutsatsen blir enligt min mening att
samhället nu måste skaffa sig ett reellt
inflytande över den privata investeringsverksamheten
för att kunna styra
denna till de regioner som är underindustrialiserade
och som har brist på
sysselsättning men som från samhällsekonomisk
synpunkt bör bestå och utvecklas.
Samhället har på andra områden inte
dragit sig för att göra ingrepp i marknadshushållningen,
när detta visat sig
nödvändigt. Vi bör göra det även när
det gäller att få till stånd en jämnare
etableringsverksamhet inom landet, där
samhällsnyttan självklart bör gå före
det privata vinstintresset.
I diskussionen om bättre styrningsmöjligheter
för samhället har nämnts
införande av etableringskontroll för privata
företagsinvesteringar, en investeringsavgift
i de konjunkturmässigt överhettade
områdena och investeringsfondsmedlens
användning i större utsträckning
för lokaliseringsinsatser i
från konjunktursynpunkt svalare områden.
Detta är blott några exempel på
idéer som förts fram. Visar de sig mindre
lämpade, får andra styrningsmedel
övervägas för att åstadkomma snabba
och kraftiga satsningar i de industrisvaga
regionerna.
Om man därtill, när det gäller fraktkostnaderna
och taxepolitiken i övrigt,
införde kostnadsmässigt enhetligare
taxor för hela landet skulle detta ytterligare
förstärka de lokaliseringspolitis
-
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 33
Interpellation ang. provning och upphandling av material inom bl. a. dentalbranschen,
m. m.
ka effekterna med inriktning på de norra
delarna av landet.
Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor:
1. Avser statsrådet att pröva möjligheterna
till en samhällsstyrning av privata
investeringar till regioner med
svagt utvecklat näringsliv och brist på
sysselsättningsobjekt?
2. överväger statsrådet att genom
överläggningar med för transportväsendet
ansvarig myndighet få till stånd en
prövning av möjligheten att införa kostnadsmässigt
enhetligare frakttaxor för
att stärka de norrländska företagens
konkurrenskraft?
Denna anhållan bordlädes.
§ 20
Interpellation ang. provning och upphandling
av material inom bl. a. dentalbranschen,
m.m.
Ordet lämnades på begäran till
Herr LUNDBERG (s), som yttrade:
Herr talman! Den 27 mars i år diskuterade
riksdagen ett av Kungl. Maj :t
framlagt och av statsutskottet tillstyrkt
förslag om ett anslag på 400 000 kr. till
ett nordiskt institut för odontologisk
materialprovning. Vid detta tillfälle
höjdes kritiska avslagsröster, vilka
framhöll det orimliga i att skapa en ny
och kostsam institution vars uppgift
syntes oklar och som vore obehövlig
enär redan befintliga industriers metallurgiska
resurser stode på toppen av
modernitet och dessa industrier därjämte
förfogade över en kunnig och
målmedveten personal. Det nya institutet
skulle endast bli ett organ som
samlade upp vetenskapligt material
som nordisk metallurgi och industri
redan passerat.
Det privata vinstintresset liksom affärsmetoder
m. m. inom detta område
har tett sig som en skamfläck för Sverige
och Norden. Den blåögda inställningen
till vetenskap, forskning etc. i
detta fall visar att man tydligen saknar
ekonomisk ansvarskänsla. Man uppvisar
exempelvis på metallurgins område
en kunnighet som för tanken till skogsavverkningsledaren
från första världskriget
som i arbetet hade en fusklapp
på vilken det stod »gran korta barr, tall
långa barr»; denne skulle klara bränsleförsörjningen
genom en ristugg, vars
lokomobil tog så mycket bränsle att
dess egen produktion blev otillräcklig
för driften.
Efter att under många år ha följt utvecklingen
på området tycker jag att
detta är en modern version av sagan om
kejsarens nya kläder, eftersom tydligen
ingen ansvarig vågar träda fram och
avslöja denna stora bluff trots att den
åsamkar stat, landsting och tandvård
enorma kostnader och skador. De privata
monopolintressena har tydligen
gått före landets, folkets och tandvårdens
väl. Att staten i första hand får
betala kostnaderna kan inte vara en
förmildrande omständighet.
Enligt säker källa begärde utrustningsnämnden
för universitet och högskolor
offert på 15,3 kg silver. En av de
offerter som lämnades löd på 340 kr.
per kg med en garanterad renhet av
minst 999/iooo rent silver. Kontraktet om
leverans gavs till en konkurrent som
skulle ha 600 kr. per kg. När Svenska
metallverken gjorde en analys av det
silver som levererades till det högre
priset — 260 kr. mer per kg — visade
det sig att denna metall innehöll 90
procent silver och 10 procent främmande
legeringar, vilket framgår av
den avskrift av analysprotokollet som
jag erhållit.
Materialprovningar och analyser kan
utföras på mycket kort tid och till mycket
låg kostnad inom vårt land. Under
34 Nr 32 Torsdagen den 23 oktober 1969
Interpellation ang. provning och upphandling av material inom bl. a. dentalbranschen,
m. m.
dessa förhållanden är del märkligt att
vissa prov sänts till jordbruksländerna
Australien och Danmark under det att
metallindustrin och statens provningsanstalt,
som verkligen förfogar över erfarenhet,
utrustning och personella resurser,
betraktas som ovidkommande i
sammanhanget. Det skulle verkligen vara
av intresse om statsrådet kunde presentera
avskrifter av de analysprotokoll,
som t. ex. Australien utfärdat på
sina av Sverige beställda provningar,
och meddela vad de kostat i pengar och
arbete.
Amalgamdebatten synes vara än mer
infekterad. För en del mindre, konkurrerande
firmor är vad som framkommit
från det stora bolaget med betydande
tandläkarintressen, från f. d. chefen för
tandvården i Stockhohn, från en del
professorer etc., vilket allt saknar vetenskapligt
och sakligt underlag, helt
enkelt skrämmande, beklämmande och
ansvarslöst, eftersom det för den mindre
företagsamheten förorsakar ekonomisk
skada av stor omfattning.
Även om det för staten eller Stockholms
stad och en del landsting kan synas
vara möjligt att slösa med miljonbelopp
kan det för ingen vara ovidkommande
att tandvården i vårt land blir
bättre, mer omfattande och billigare.
Det är minst sagt anmärkningsvärt att
en mindre företagare och uppfinnare,
direktör Nils Berglind, under ett flertal
år ensam har fått göra stora uppoffringar
i kampen för de intressen som
samhället självt bort företräda. Han har
tvingats arbeta i både Sverige och Norge
innan han nu äntligen fått erkänsla
för sitt arbete. Hans påpekanden har
varit riktiga och kan icke förbigås med
tystnad. Den stora ekonomiska skada
han fått vidkännas genom mindre nogräknade
s. k. vetenskapsmäns slumpartade
uttalanden, som möjligen i petitstil
dementerats sedan skadeverkningarna
inträtt, är även från rättslig synpunkt
anmärkningsvärd. Men för tandvården,
inte minst folktandvården, är detta »vetenskapliga
bluffspel» oförlåtligt.
Det tillsattes visst en standardiseringskommitté
inom tandvården år 1964, och
1969 lär någon vitaminspruta ha prövats,
tydligen utan resultat. Några riktlinjer
för exempelvis den nya och kostsamma
institutionen lär ännu inte föreligga,
såvida inte rening av kvicksilver
genom sämskskinn räknas dit; men det
blev visst efter påpekande ett prov utan
värde. Exemplen från både Norge och
Sverige kan mångfaldigas. Att man skapar
en dyrbar och onödig institution
endast för att det på intet sätt sakkunniga
Nordiska rådet år 1954 måste rekommendera
något — och detta tyvärr
råkade komma att gälla tandvårdens
område — visar att Nordiska rådet icke
förfogar över det omdöme och den sakkunskap
som borde vara ett krav för
dess fortsatta bestånd.
Nu har Sverige beviljat de 400 000
kronorna, och de måste väl på något
sätt ges ut. Om inte Norge eller andra
nordiska länder, utöver Sverige, inom
sina provningsanstalter eller industrier
har erforderlig utrustning i fråga om
den materialprovning som i detta fall
är aktuell, bör dessa länder för kompletterande
inköp kunna använda anslaget
från Sverige och placera apparaturen
i redan befintliga statliga
forskningsanstalter eller industrier,
som troligen mycket bättre och riktigare
och till en bråkdel av kostnaderna
för en ny institution skulle kunna utföra
alla de prov etc. som erfordras på
detta område.
Det är även av betydelse att ansvariga
huvudmän inom detta område uppträder
med oväld och rättrådighet också mot
mindre företagare. Inte minst måste
landstingen och deras förtroendemän i
en del län se till, att de behandlar anbudsgivare
korrekt och likvärdigt. Att ett
landsting med en objektiv och rättrådig
tandvårdschef har alla fördelar att
vinna genom ett sådant förfarande har
Torsdagen den 23 oktober 1969 Nr 32 35
Interpellation ang. åtgärder till skydd mot skadliga tillsatser och färgämnen i livsmedel -
jag personligen mångårig värdefull erfarenhet
av.
Det förefaller som om sjukvårdens
och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(SPRI), de odontologiska
fakulteterna m. fl. icke har
förutsättningar att på ett rimligt sätt
handlägga materialfrågor inom tandvården,
och dyr arbetskraft — ett tjugotal
personer — har haft sammanträden
under ett flertal år utan att prestera
något för tandvården nyttigt och
positivt resultat. Inköp, provningar
m. m. borde därför kunna helt överföras
till det statliga förvaltningsbolaget,
som — om det skall fylla sin uppgift —
tvingas att på ett affärsmässigt, objektivt
och ekonomiskt sätt sköta uppgiften.
Med hänvisning till vad som efter
den 27 mars 1969 inträffat på tandvårdens
område beträffande amalgam och
annat material samt med hänvisning
till vad jag anförde i samband med behandlingen
av förslaget om anslaget på
400 000 kr. hemställer jag om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet få ställa
följande frågor:
1. Har statsrådet uppmärksammat
förfarandet i samband med upphandling
vad avser bedömning av kvalitet
samt monopolföretags speciella förmåner
när det gäller priser, försäljning
av olika produkter samt upphandling
av avfallsprodukter, då ett monopolföretag
i dentalbranschen får order, trots
att det har vida högre priser och sämre
varor, medan småföretagen missgynnas
i stor utsträckning?
2. Kommer förslaget om nybyggnad
av ett nordiskt institut för olika provningar
att upptagas till ny prövning
och inhiberas, när det nu har visat sig
att statens provningsanstalt och metallurgiska
företag har en utrustning
och en yrkeskunnig personal som bättre
kan utföra de förutsatta provningarna?
-
3. Kan det efter vad som inträffat
förväntas, att man överför provning,
uppköp m. in. till det statliga förvaltningsbolaget
samt låter den talrika personal,
som för närvarande på ett eller
annat sätt är engagerad inom tandvårdsbranschen
på berörda områden,
överföras till annan och mera meningsfylld
verksamhet?
4. Kan statsrådet ange någon ungefärlig
tidpunkt vid vilken vi som är intresserade
av folktandvården kan räkna
med att högt avlönad och värdefull
arbetskraft, som nu används för andra
ändamål, åter står till förfogande för
folktandvården, och kan vi räkna med
att denna arbetskraft ser bort från sina
personliga intressen och ägnar sitt arbete
och kunnande åt de egentliga arbetsuppgifterna:
att ge praktisk hjälp
och tandvård?
Denna anhållan bordlädes.
§ 21
Interpellation ang. åtgärder till skydd
mot skadliga tillsatser och färgämnen i
livsmedel
Ordet lämnades på begäran till
Fru RYDING (vpk), som yttrade:
Herr talman! Upptäckten i USA av
de skadliga verkningarna av sötningsmedlet
cyklamat i samband med företagna
prov på djur vållade snabbt uppmärksamhet
och oro också i vårt land.
Leverantörerna har beslutat att stoppa
försäljningen av cyklamatsötade drycker
från årsskiftet och försäljningen av
övriga cyklamatsötade livsmedel från
den 1 februari nästa år. Handelns organisationer
har vidtagit vissa omedelbara
mått och steg: cyklamatprodukter
avskiljes, placeras i lager eller tas helt
bort från hyllorna.
Fallet är en kuslig erinran om pågående
förgiftning i vår tid. Den understryker
också nödvändigheten av att
36 Nr 32
Torsdagen den 23 oktober 1969
såvitt möjligt betryggande åtgärder till
skydd för hälsan vidtas. Stor restriktivitet
bör alltså tillämpas beträffande
godkännande av tillsatser och färgämnen
i våra livsmedel. Riktningsgivande
bör ej vara vad som inte är skadligt
utan vad som är nödvändigt. Från en
sådan utgångspunkt bör den nya livsmedelsstadgan
utformas.
En annan slutsats bör vara att man
måste se till, att på området verkande
samhällsinstitution, statens institut för
folkhälsan, har erforderliga resurser
för att klara dels informationsuppgifterna,
dels kontroll- och forskningsuppgifterna.
Av uttalanden i pressen
att döma tycks inom vederbörande organ
den meningen råda, att resurserna
härvidlag inte är tillfredsställande.
Ytterligare en sida av saken förefaller
att vara frågan om hur samverkan
internationellt sett fungerar praktiskt,
framför allt med avseende på utbyte av
omedelbara erfarenheter och rådslående
om samordnade åtgärder. Det vore
av intresse att ett klarläggande besked
i hithörande frågor kunde lämnas riksdagen.
Med hänvisning till det anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få rikta följande
frågor:
Kan statsrådet upplysa om huruvida
det nyligen uppdagade fallet med sötningsmedlet
cyklamat kan väntas föranleda
en större restriktivitet vid utarbetandet
av ny livsmedelsstadga och
om när förslaget om en sådan väntas
föreligga?
Vilka övriga slutsatser är statsrådet
beredd att dra i denna angelägenhet,
hl. a. med avseende på i interpellationen
berörd samverkan på det internationella
planet?
Denna anhållan bordlädes.
§ 22
Anmäldes följande motioner:
nr 1228, av herr Franzén i Motala
m. fl, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 122, angående Vänerns och
Vätterns förbindelse med Västerhavet,
nr 1229, av herrar Andersson i Örebro
och Sjöholm, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 123, med förslag
till förordning om ändring i förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om
automobilskatt,
nr 1230, av fru Hörnlund och fru
Håvik, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 124, med förslag till lag
om ändring i ärvdabalken, m. m., samt
nr 1231, av herr Sjöholm, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 126,
med förslag till lag om kommunalt partistöd.
Dessa motioner bordlädes.
§ 23
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
fem enkla frågor, nämligen av:
herr Hugosson (s), till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
angående samhällsingripande mot den
s. k. scientologin,
herr Börjesson i Falköping (ep), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående enhetlig
teletaxa inom nya kommuner,
herr Thijlén (m), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående beslag av fiskeredskap,
fru Kristensson (m), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
angående framläggande av proposition
om rättegångshjälp, och
herr Mundebo (fp), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
angående åtgärder för att förkorta väntetiden
vid rättspsykiatrisk undersökning.
§ 24
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.57.
In fidem
Sune K. Johansson
Fredagen den 24 oktober 1969
Nr 32 37
Fredagen den 24 oktober
Kl. 14.00
§ 1
Justerades protokollet för den 16 innevarande
oktober.
§ 2
Svar på interpellation ang. ett effektivare
försäkringsskydd mot skador på
växande skog
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet BENGTSSON, som yttrade:
Herr
talman! Herr Antonsson har
frågat om jag har för avsikt att låta utreda
möjligheterna att åstadkomma ett
effektivare försäkringsskydd mot stormskador
och andra skador på växande
skog.
Som herr Antonsson framhåller har
denna fråga diskuterats av 1968 års
stormskadeberedning. Vid remissbehandling
av beredningens betänkande
har framkommit att det för närvarande
pågår överläggningar mellan representanter
för vissa försäkringsbolag och
skogsbruket beträffande utformning av
ett lämpligt försäkringsskydd.
Innan resultatet av dessa överläggningar
kommit fram anser jag det inte
motiverat med någon statlig utredning
i ämnet.
Vidare anförde
Herr ANTONSSON (ep):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Bengtsson för interpellationssvaret.
I nuvarande läge ämnar jag inte ta
upp någon vidlyftig debatt kring dessa
frågor. Jag erinrar bara om att såväl
jordbruket som skogsbruket under den
gångna sommaren har drabbats av mycket
svåra avbräck i produktionen. Den
extremt torra sommaren har sålunda i
mycket stora delar av vårt land medfört
svåra skördeskador, som såvitt jag förstår
endast i begränsad utsträckning
kan ersättas genom skördeskadeskyddet.
Under den senaste tiden har också
mycket stora och svåra stormskador på
byggnader, skogar och fruktodlingar
drabbat ett brett bälte över Syd- och
Mellansverige, särskilt Hallands, Göteborgs
och Bohus samt Älvsborgs och
Jönköpings län. Dessa skador har betecknats
som den största naturkatastrof
som drabbat vårt land i modern tid.
Stormskadorna och skördeskadorna
har naturligtvis försatt ett mycket stort
antal jordbrukare och skogsägare i en
akut krissituation, samtidigt som skadorna
vållat mycket stora samhällsekonomiska
förluster. Det torde vara nödvändigt
att en rad åtgärder vidtages
för att lindra verkningarna för de enskilda
och trygga produktionsmöjligheterna
för dessa näringar. För det
första tror jag att en liberalisering av
bestämmelserna rörande insättning på
skogskonto bör genomföras så snart ske
kan. För det andra tror jag att åtgärder
för att trygga tillgången på driftkrediter
för skördeskadedrabbade jordbrukare
bör prövas. Möjligheterna till uppskov
med räntor och amorteringar på lån
övervägs för närvarande inom kreditinrättningarna,
och de strävandena bör
underlättas av statsmakterna.
I min interpellation har jag begränsat
mig till att fråga om statsrådet ville
pröva möjligheterna att inrätta ett ef
-
38 Nr 32 Fredagen den 24 oktober 1969
Svar på interpellation och fråga ang. åtgärder med anledning av höstens stormskador
på skog
fektivt försäkringsskydd för stormskador
på växande skog. För närvarande
har enskilda skogsägare ganska små
möjligheter att skydda sig mot ekonomiska
förluster vid naturkatastrofer av
det slaget. Vissa drabbade skogsägare
har visserligen försäkringar som täcker
en del av förlusterna genom stormskadorna,
men försäkringarna ger i allmänhet
ett otillräckligt skydd. Försäkringsvillkoren
är så utformade att ersättning
utgår när mer än halva skogsbeståndet
har skadats på en yta av
minst 1 hektar men med ganska låga
belopp i förhållande till skadans omfattning.
Försäkringstagaren står sålunda
en betydande självrisk i det fallet.
Dessutom är snö- och isskador samt en
del andra skador inte försäkringsbara
för närvarande.
Statsrådet Bengtsson meddelar nu i
sitt svar att 1968 års stormskadeberednings
förslag är ute på remiss och att
det under remissbehandlingen har
framkommit att överläggningar pågår
mellan representanter för vissa försäkringsbolag
och skogsbruket beträffande
utformning av ett lämpligt försäkringsskydd.
Innan resultatet av dessa överläggningar
blivit kända anser statsrådet
att någon statlig utredning i ämnet inte
är motiverad.
Jag kan ha förståelse för statsrådets
ståndpunkt, som är helt naturlig. Jag
tycker att det vore bra om man kunde
finna en försäkringsform, där försäkringsbolagen
och skogsbruket kunde ta
ansvaret för dessa skador. Jag vill emellertid
redan nu säga att det är tveksamt
huruvida man kommer att lyckas med
denna uppgift, eftersom en försäkring
som något så när täcker skadorna skulle
innebära mycket stora risker för bolagen
liksom å andra sidan också mycket
höga premier för den enskilde. Med
hänsyn till att det är fråga om inte bara
enskilda förluster utan också samhällsekonomiska
sådana anser jag för min
del att samhället och skogsägarna ge
-
mensamt får försöka finna någon form
för en skaderegleringsfond på detta område.
I nuvarande läge, medan underhandlingar
pågår, är jag emellertid till
freds med det svar jag fått.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 3
Svar på interpellation och fråga ang.
åtgärder med anledning av höstens
stormskador på skog
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet BENGTSSON, som yttrade:
Herr
talman! Herr Oskarson har frågat
vilka åtgärder som vidtagits och vilka
som planerats för att klara arbetskraftssituationen
inom de skogsområden
som drabbats av höstens stormar
samt om jag vill medverka till att gränsen
för insättning på skogskonto höjs
för de skogsägare och lantbrukare vilkas
skogar härjats av höststormen. Herr
Oskarson har vidare frågat om jag överväger
ytterligare åtgärder för att minska
höstens stormskadeverkningar för
de lantbrukare och skogsägare som
drabbats av dessa. Herr Antby har ställt
i huvudsak samma fråga.
Beträffande den första frågan får jag
meddela att enligt vad jag inhämtat har
arbetsmarknadsverket inlett en aktion
för rekrytering av arbetskraft till de
stormhärjade länen samt utlovat att så
långt det är möjligt ställa förläggningar,
personalbodar och vissa redskap till
förfogande.
Med anledning av herr Oskarsons
andra fråga vill jag erinra om att finansministern
i går meddelade denna
kammare att han har för avsikt att föreslå
en vidgning av rätten till avsättning
på skogskonto för stormskadedrabbade
skogsägare.
Fredagen den 24 oktober 1969 Nr 32 39
Svar på interpellation och fråga ang. åtgärder med anledning av höstens stormskador
på skog
Beträffande herr Oskarsons och herr
Antbys gemensamma fråga om ytterligare
åtgärder får jag erinra om att frågan
om samhällsstöd vid stormskada
på skog har utretts av 1968 års stormskadeberedning.
Med‘anledning av årets
stormskador avser regeringen föreslå
höstriksdagen vissa stödåtgärder som
grundas på beredningens förslag. I
första hand kommer att föreslås stöd
till inventering av inträffade skador.
Regeringen ämnar vidare föreslå statliga
garantier för lån till bl. a. avverknings-
och lagringskostnader, i syfte att
underlätta för skogsägare med likviditetssvårigheter
att utan dröjsmål ta till
vara den stormskadade skogen.
Vidare anförde:
Herr OSKARSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka
jordbruksministern för svaret på min
interpellation, dels för att det är så
positivt, dels för att det kommit så
snabbt. Det är många som sätter värde
på att få besked i dessa frågor.
Beträffande den andra frågan, om en
höjning av gränsen för insättning på
skogskonto, fick vi ju, såsom framgår av
svaret, i går besked av statsrådet Sträng,
också det i positiv riktning.
Som svar på min tredje fråga har
statsrådet tagit upp det som är det centrala,
nämligen likviditetssvårigheterna.
Det är många som får det besvärligt
med krediterna i den situation som
har uppkommit.
Statsrådet har lovat att framlägga förslag.
Jag noterar detta med tillfredsställelse,
och vi skall med intresse ta del
av förslagen när de presenteras. Jag vill
i sammanhanget endast framhålla att
det även härvidlag är angeläget att statsrådet
handlar snabbt.
Den första frågan i min interpellation
gällde åtgärder för att klara den
uppkomna arbetssituationen i de drab
-
bade områdena, och jag vill knyta några
korta reflexioner till denna fråga.
Vi vet alla att behovet av arbetskraft
inom de stormskadade områdena är
stort. Inom Halland, som jag av naturliga
skäl känner bäst till, uppgår det
stormfällda virket till cirka 1,5 miljoner
kubikmeter — det motsvarar ungefär
tre års normal avverkning. Men stormen
har slagit olika, och för många
lantbrukare är skadorna betydligt större.
Länsarbetsnämnden har kommit i
gång med arbetet att skaffa fram folk
som kan arbeta i skogen. Svårigheterna
är emellertid stora och många. Man
har försökt få folk från Norrland, men
där är — som vi vet — arbetstillfällena
just nu goda, varför det är svårt att få
loss någon arbetskraft i Norrland. Man
har vidare påbörjat värvningsaktioner
i Finland och nu senast även i Danmark
— på Jylland — för att få arbetskraft.
Men på båda hållen måste man
verkligen slåss om den tillgängliga arbetskraften.
Läget för dagen är det, att man inte
lyckats få ihop ens en tiondedel av det
antal arbetare man skulle behöva. Och
så långt man nu kan överblicka de aktioner
som är i gång — det gäller alltså
det resultat man väntar sig — går
det i bästa fall att täcka en tredjedel av
arbetskraftsbehovet. Läget på området
inger således bekymmer.
Vi vet att enskilda bolag har försökt
rekrytera arbetskraft från länder utanför
Skandinavien. Ett av bolagen har
underhandlat om arbetskraft från Österrike.
Dessa underhandlingar — det
gällde ett sextiotal man — gick, om jag
är riktigt underrättad, i stöpet under
gårdagen. Det var väl närmast kostnaderna
som parterna inte kunde komma
överens om.
Det vore intressant att höra hur statsrådet
ser på möjligheterna att få arbetskraft
från länder utanför Skandinavien.
Inom de nordiska länderna sker
40 Nr 32 Fredagen den 24 oktober 1969
Svar på interpellation och fråga ang. åtgärder med anledning av höstens stormskador
på skog
ju rekryteringen direkt genom länsarbetsnämnderna.
Herr talman! Ytterligare en liten fundering.
Längs våra vägar har stormskadorna
nödtorftigt, skulle jag vilja säga,
röjts upp, men på många ställen ligger
de omkullblåsta träden så, att de utgör
en allvarlig trafikfara. Än värre blir det
om träden får ligga kvar, så att snön
kommer att täcka dem. Intresset för
dessa röjningar är inte alltid så stort
hos markägarna. Jag vore tacksam om
statsrådet ville redovisa hur han ser
på möjligheterna att för röjning längs
vägarna använda de s. k. röjningslag
som arbetsmarknadsstyrelsen håller i.
Dessa sysslar ju huvudsakligen med naturvårdande
röjningsuppgifter, och röjning
längs vägarna kan väl hänföras till
naturvårdande arbete. — Jag är angelägen
om att framhålla att denna personal
inte är särskilt lämpad för svårare röjningsarbeten,
framför allt inte när det
gäller att hantera de moderna skogsredskapen.
Men om man kunde plocka
ut dem som är mest lämpliga och sätta
in dessa i små grupper under sakkunnig
ledning borde det gå att nå vissa
resultat. Det finns så mycket arbete som
är rätt enkelt och där de moderna och
många gånger svårhanterliga och farliga
maskinerna inte behöver användas.
Detta var, herr statsråd, några reflexioner
som jag velat göra kring denna
fråga.
Jag vill till sist, herr talman, säga att
dessa funderingar inte på något sätt får
skymma den uppfattning jag har, nämligen
att statsrådets svar i stort sett var
positivt.
Herr ANTBY (fp):
Herr talman! Också jag vill tacka herr
statsrådet för svaret på min fråga. Även
den som inte brukar ta starka ord i
sin mun måste säga att vad som i höst
inträffat i de västsvenska skogarna för
drabbade skogsägare i många fall måste
te sig som en katastrof.
Låt mig bara ge ett exempel! I en
häradsallmänning där nere med 1 300
hektar produktiv mark räknar man med
att stormen fällt ungefär 40 000 kubikmeter
skog. En enskild person som jag
har haft kontakt med har anlitat sakkunnig
hjälp för att få en ordentlig utredning
beträffande skadorna, dels för
försäkringens skull, dels för den kommande
taxeringen. Det har därvid konstaterats
att i de högsta åldersklasserna
har hälften av virkesmassan blivit raserad.
I den tredje åldersklassen räknar
man med att något under hälften
har raserats, medan de yngre åldrarna
klarat sig förhållandevis bra. Det är
givet att det i de fall, då skadorna blivit
så omfattande som denna gång, uppkommer
en mängd problem för vederbörande
skogsägare.
På längre sikt tror jag att det ligger
mycket i de tankegångar som herr Antonson
förde fram i sin interpellation,
men när det gäller dagsläget skulle även
jag vilja komma med ett par funderingar.
Statsrådet säger att arbetsmarknadsverket
har inlett en aktion för rekrytering
av arbetskraft. Jag har funderat
över om man inte i detta fall skulle kunna
åstadkomma någon bestämmelse som
kunde bereda uppskov med militärtjänstgöring
för skoglig arbetskraft —
för både ägare och anställda — i de berörda
bygderna. Herr statsrådet kunde
kanske ta ett samtal med vår gemensarame
vän Sven Andersson i försvarsdepartementet
om denna sak.
Jag skulle sedan vilja fråga om ytterligare
en sak. Här talas om att man ämnar
föreslå statliga kreditgarantier. Jag
vet inte om detta automatiskt leder till
en lättnad i de kreditrestriktioner som
vi nu har. Om så inte är fallet tror jag
att även en sådan lättnad i vissa fall
kan bli behövlig.
Fredagen den 24 oktober 1969 Nr 32 41
Svar på interpellation och fråga ang. åtgärder med anledning av höstens stormskador
på skog
Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet BENGTSSON:
Herr talman! Det var en direkt fråga
av herr Oskarson som föranledde
mig att begära ordet. Annars fanns det
egentligen inte någon anledning därtill,
eftersom mina vänner interpellanter
och jag är helt överens.
Får jag börja med att säga till herr
Antby att också vi inom regeringen har
bedömt situationen som mycket allvarlig.
I jordbruksdepartementet höll vi
på att bearbeta 1968 års stormskadeberednings
förslag i normal departementstakt,
vilken för övrigt inte skall
jämföras med eljest normal takt. När
denna skada inträffade fick vi lägga en
massa saker åt sidan för att klara dessa
problem, och det belyser väl att vi ser
mycket allvarligt på denna situation.
Även om man skulle ordna obligatoriska
försäkringar, som täckte skador
på grund av storm, snö, is och allt sådant,
tror jag att när sådana här situationer
inträffar måste samhället handla
improvisatoriskt med hänsyn till det
läge man befinner sig i. Vi kan nog aldrig
säga: »Nu har vi en effektiv försäkring,
så nu får det bli som det blir.»
Därför tycker jag att det är bra att vi
har möjligheter att handla. Jag kommer
nu i höst att förelägga riksdagen
ett förslag till åtgärder, och jag hoppas
att riksdagen inte skall försvåra deras
genomförande. Kanske kan jag nämna
att vi har påbörjat en del av åtgärderna
redan innan vi går till riksdagen;
jag ber på förhand om överseende för
detta.
Både herr Antby och herr Oskarson
berörde arbetskraftsfrågan. Först bad
mig herr Antby att jag skulle tala med
försvarsministern om att han skulle se
till, att militärerna inte lade beslag på
dem som kunde ägna sig åt detta arbete.
Nu har arbetsmarknadsstyrelsen även
möjligheten att resonera med de militära
myndigheterna, om det finns skog
-
lig arbetskraft som är inkallad. Den
möjligheten är alltså öppen, och jag
tror inte att försvarsministern är på
något sätt negativt inställd.
Herr Oskarson frågade hur jag bedömer
möjligheten att få hit utländsk
arbetskraft. Det faller en smula utanför
mitt revir, men jag tror ändå att jag
vågar påstå att det kan vara ganska
vanskligt att få tag i skogsarbetare utanför
Skandinavien av det skälet, att det
knappast finns något land utanför Skandinavien
där skogsarbetarna är vana att
arbeta med de effektiva redskap som
vi har. Vårt tekniskt högt utvecklade
skogsbruk förutsätter nog eu annan vana
än vad de har. Men det är klart att
alla är välkomna som kan delta i detta
arbete.
Det finns emellertid ingen anledning
att vara för pessimistisk i detta sammanhang.
Får jag fästa uppmärksamheten
på att vi bara har den 24 oktober
i dag! Arbetsmarknadsstyrelsen startade
verksamheten den 9 oktober, och
den 13 oktober uppmanade man länsarbetsnämnderna
i skogslänen att påbörja
rekrytering av arbetskraft. Det är
alltså bara tio dagar sedan man började
med detta intensiva rekryteringsarbete.
Även om det är riktigt att konjunkturen
är god för skogsarbetare också i Norrbotten,
bör det med alla de åtgärder
som arbetsmarknadsstyrelsen avser att
vidta finnas ganska goda möjligheter
att tillgodose det behov av arbetskraft
som uppkommer. Man har räknat ut att
det behövs 1 000—1 400 arbetare från
annat håll än de skogsskadedrabbade länen.
Jag kan alltså för dagen inte ange
när detta behov blir tillgodosett, men
arbetsmarknadsstyrelsens drive påbörjades
ju så sent att man inte ännu kan
bedöma resultatet av verksamheten. Jag
tror fördenskull, herr talman, att det är
för tidigt att vara pessimistisk på denna
punkt.
42 Nr 32 Fredagen den 24 oktober 1969
Svar på interpellation och fråga ang. åtgärder med anledning av höstens stormskador
på skog
Herr ANTBY (fp):
Herr talman! Jag vill bara förklara
att jag är tacksam för det positiva intresse
som jordbruksministern har visat
i detta ärende. Det är bra att lian har
handlat snabbt och även sett till att berörda
myndigheter har handlat.
Herr OSKARSON (m):
Herr talman! Jag vet inte om jag
lät särskilt pessimistisk — det kanske
jag gjorde — men jag försökte redogöra
för dagsläget. I det län som jag känner
bäst till har man faktiskt inte lyckats
få mer än 20 skogsarbetare, och
de underrättelser man har fått tyder
på att endast 30—40 procent av den erforderliga
arbetskraften kan rekryteras.
Jag vill än en gång poängtera att
detta är fakta.
Det är alldeles rätt, som statsrådet
säger, att rekryteringsarbetet pågått en
mycket kort tid — endast tio dagar.
Man har alltså anledning att vänta ett
bättre resultat när detta arbete har pågått
litet längre. Jag hoppas naturligtvis
att det blir på det sättet.
Låt mig sedan säga några ord om en
eventuell insats av militärer. Jag hade
tänkt ta upp den frågan, men så tyckte
jag att jag skulle låta bli eftersom jag
inte ville dra in försvaret i denna fråga.
Men inom armén finns förband — pionjärförband
och ingenjörsförband —
som faktiskt är specialutbildade för att
röja bråtar, som det heter. Det som stormen
har åstadkommit är ju bråtar. I
vilken utsträckning personalens utbildningsnivå
nu är sådan att den kan hantera
verktygen och utföra dessa röjningsarbeten
vet jag inte. Om så är fallet,
skulle emellertid denna personal
kunna sättas in längs vägarna för att så
snart som möjligt få dem uppröjda och
uppsnyggade.
Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet BENGTSSON:
Herr talman! Det är inte mycket att
tillägga mer än att inte heller jag är
helt främmande för problemen i Hallands
län.
Jag vågar påstå att dagsläget inte är
bekant vare sig för herr Oskarson eller
för mig, eftersom en intensiv rekrytering
pågår i hela landet. Jag lämnade
inga uppgifter om hur man i dag har
lyckats ute på fältet, eftersom detta, som
jag sade, inte är mitt revir.
Jag vill varna för en lösning av problemet
enligt den modell som kaptenen
Oskarson rekommenderade. Det gäller
nämligen inte bara att röja upp i skogen,
utan att få en avverkning som samtidigt
ger ett riktigt pris på virket. Vi
skall inte göra olyckan värre för de
stormskadedrabbade jord- och skogsägarna.
Herr OSKARSON (m):
Herr talman! Det är självklart att vi
måste se till att virket blir till nytta.
När jag talade om att det finns vissa
militära förband med specialutbildning
framhöll jag att de skulle kunna användas
för att röja längs vägarna. Jag tänkte
mig inte att de skulle användas i
själva avverkningsarbetet, som de inte
är utbildade för.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 4
Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid
till statsutskottet motionen nr 1228;
till bevillningsutskottet motionen nr
1229;
till lagutskott motionen nr 1230; och
till konstitutionsutskottet motionen nr
1231.
§ 5
Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträ
-
Fredagen den 24 oktober 1969 Nr 32 43
Interpellation ang. åtgärder för att förhindra byggande av fönsterlösa verkstadslokaler -
de gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:
herr Börjesson i Falköping (ep), till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående åtgärder mot
ocker,
herr Nilsson i Östersund (s), till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående samhällsstyrning av
privata investeringar till industrisvaga
regioner, m. m.,
herr Lundberg (s), till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
angående provning och upphandling av
material inom bl, a. dentalbranschen,
m. in., samt
fru Rijding (vpk), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående åtgärder till skydd mot skadliga
tillsatser och färgämnen i livsmedel.
Kammaren biföll dessa framställningar.
§ 6
Interpellation ang. åtgärder för att förhindra
byggande av fönsterlösa verkstadslokaler
Ordet
lämnades på begäran till
Fru RYDING (vpk), som yttrade:
Herr talman! Under de senaste månaderna
har konstaterats, att företagen
i samband med nybyggnation i allt större
utsträckning övergår till att uppföra
verkstadsbyggnader eller delar därav
utan fönster eller med minimal fönsteryta.
Detta görs av ekonomiska skäl, då
sådana lokaler blir billigare dels att
bygga, dels att underhålla, och även
billigare uppvärmning anges som skäl
för ett dylikt byggnadssätt.
Emellertid tar företagen i dessa fall
inte hänsyn till de människor som dagligen
skall arbeta i lokalerna. Det är bekant,
att arbete i fönsterlösa lokaler va
-
rit föremål för viss utredning. Några direkta
medicinska skadeverkningar på
människan har därvid enligt uppgift
inte kunnat fastställas.
Däremot torde psykologiska olägenheter
vålla problem. Det finns folk som
får cellskräck vid arbete i dylika lokaler,
även om dessa är stora och upplysta
och där finns mycket folk och maskiner.
Psykologiskt sett påverkas människan
i många fall av att aldrig kunna
se ut, inte ha en aning om hur vädret är
och alltid känna sig inlåst. Utöver dessa
negativa faktorer tillkommer oftast svårigheterna
att få tillfredsställande luftkonditionering
i lokalerna.
Arbetarskyddskungörelsens 6 och 7 §§
är i dag så utformade, att de inte ger
yrkesinspektionen någon möjlighet att
stödja sig på lagen när det gäller att
förhindra byggandet av dessa verkstadslokaler.
Det alltmer vanliga uppförandet
av dessa innebär en allvarlig
försämring av arbetsmiljön.
Med stöd av vad som anförts hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande fråga:
Avser statsrådet ta några initiativ till
en sådan ändring av arbetarskyddslagens
bestämmelser att byggandet av
fönsterlösa verkstadslokaler ovan jord
blir omöjligt eller — där verkligt bärande
skäl anses kunna föreligga — att
speciellt tillstånd i varje enskilt fall
först måste lämnas av arbetarskyddsstyr
elsen?
Denna anhållan bordlädes.
§ 7
Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 124, i anledning av motioner om
fria läroböcker till vuxenstuderande,
och
nr 125, i anledning av motioner angående
dispositionen av avvecklingsskolornas
donationsfonder;
44 Nr 32
Fredagen den 24 oktober 1969
bevillningsutskottets betänkande nr
52, med anledning av Kungl. Maj ds
skrivelse med redogörelse från Nordiska
rådets sjuttonde session, såvitt
skrivelsen hänvisats till bevillningsutskottet;
samt
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 61, i anledning av motioner om
visst tillgodoräknande av tjänstgöring
på fiskefartyg,
nr 62, i anledning av motioner om
förbud mot användning av DDT m. fl.
preparat,
nr 63, i anledning av motioner angående
handläggning av fall av misstänkt
barnmisshandel,
nr 64, i anledning av motioner om
viss ändring av reglerna i barnavårdslagen
angående s. k. återflyttning,
nr 65, i anledning av motion om lagstadgad
rätt till semester mellan jul
och nyår, och
nr 66, i anledning av motioner om
översyn av reglerna om sjukförsäkringsavgift.
§ 8
Tillkännagavs, att Kungl. Maj ds proposition
nr 133, med förslag till lag om
ändring i lagen (1959:517) om förlängning
av tiden för vissa servitut,
överlämnats till kammaren.
Denna proposition bordlädes.
§ 9
Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:
Till Riksdagens andra kammare
Härmed anhåller jag om ledighet från
riksdagsarbetet under tiden den 7 november
t. o. m. den 13 december 1969
för deltagande i Förenta Nationernas
generalförsamlings möte.
Stockholm den 23 oktober 1969
Astrid Kristensson
Till Riksdagens andra kammare
Härmed anhålles om ledighet från
riksdagsarbetet från och med den 29
oktober till och med den 8 november
för bevistande av Interparlamentariska
unionens kongress i New Dehli.
Stockholm den 24 oktober 1969
Sven Antby
Till Riksdagens andra kammare
Härmed anhålles om ledighet från
riksdagsgöromålen under tiden den 29
oktober t. o. m. den 8 november 1969
för deltagande i Interparlamentariska
Unionens kongress i New Delhi.
Stockholm den 23 oktober 1969
Gunnar Larsson
Kammaren biföll dessa ansökningar.
§ 10
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:
herr Westberg i Ljusdal (fp), till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående åtgärder för att utjämna
bensin- och oljekostnaderna för
de inre och nordliga delarna av landet,
samt
herr Westberg i Ljusdal (fp), till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående åtgärder
för att nedbringa skillnaderna i telefonkostnader
mellan Norrland och övriga
delar av landet.
§ 11
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.32.
In fidem
Sune K. Johansson
ESSELTE AB, STHLM 69
014495