Tisdagen den 21 oktober sid (Riksdagens protokoll 1969:32)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 32

FÖRSTA KAMMAREN

1969

21—24 oktober

Debatter m. m.

Tisdagen den 21 oktober sid.

Interpellation av herr Nilsson, Ferdinand, (ep) ang. föreslagen
höjning av taxorna för järnvägsfrakt........................ 4

Torsdagen den 23 oktober

Svar på enkla frågor:

av herr Nilsson, Ferdinand, (ep) ang. det statliga stödet vid

nyetablering och utveckling av företag .................. 7

av herr Strandberg (m) om överföring från postlönekonto
till annan bank ........................................ 9

Svar på interpellation av herr Österdahl (fp) ang. trafiken mellan
Gotland och fastlandet ................................ 10

Interpellation av herr Werner (vpk) ang. trafikbyggnadsproblemen
i Storstockholmsregionen.............................. 13

Meddelande ang. enkel fråga av herr Werner (vpk) ang. medinflytande
inom anstaltsvården för i fångvårdsanstalt intagna
personer ................................................ 14

Fredagen den 24 oktober

Interpellationer:

av herr Wallmark (m) ang. viss undervisning för yrkesverk -

samma studerande .................................... 15

av herr Lundström (fp) ang. liberalare tillståndsgivning för
vissa charterresor...................................... 16

1 Första kammarens protokoll 1969. Nr 12

Nr 32

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Torsdagen den 23 oktober Sid.

Val av valmän jämte suppleanter för utseende av en riksdagens
ombudsman .............................................. 6

Tisdagen den 21 oktober 1969

Nr 32

Tisdagen den 21 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning av följande lydelse:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om ledighet
från riksdagsarbetet från och
med den 22 till och med den 25 denna
månad på grund av deltagande i
OEGD:s parlamentarikermöte i Paris.

Stockholm den 21 oktober 1969

Ingrid Dieseli

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 126, med förslag till lag om kommunalt
partistöd.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 1062 till bevillningsutskottet
och

motionen nr 1063 till lagutskott.

Anmäldes att till kammaren överlämnats dels

Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 127, angående riktlinjer för omorganisation
av den centrala skatteförvaltningen;
och

nr 130, med förslag till lag om viss
skattefrihet för utdelning på aktie i
Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag
(SILA), m. m.;

dels ock Kungl. Maj :ts skrivelse nr
131, om förordnande av en statsrådsledamot
att utöva den befattning med
riksdagsärenden som enligt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot
av statsrådet.

De kungl. propositionerna och den
kungl. skrivelsen blevo nu var för sig
föredragna och lagda på bordet.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och
herrar vice talmän i riksdagens
första kammare samt de ledamöter
som blivit utsedda att jämte
dem tillsätta tjänstemän hos
kammaren, samt kammarens sekreterare,
den 17 oktober 1969.

§ 1

Beviljades kanslisten fru Inga-Britt
Linderstål — i anledning av barnsbörd
den 8 augusti 1969 — begärd tjänstledighet
med A-avdrag under tiden 1/10
1969—3/2 1970 och förordnades som
vikarie fru Ingeborg Bock under tiden
13/10 1969—3/2 1970 mot arvode enligt
iöneklass A 18 jämte de avlöningsförmåner
i övrigt som skulle tillkommit
henne, om hon varit extra tjänsteman
i lönegrad Ag 18.

§ 2

Beviljades heltidsanställde stenografen
fröken Vera Jansson ledighet för
sjukdom från allt stenograferingsarbete,
motsvarande halv tjänstgöringsskyldighet,
under tiden 6/10—28/11 1969.
Förordnades deltidsanställde stenografen
fru Eva Klang att fr. o. m. 16/10
1969 tills vidare under fröken Janssons
sjukledighet fullgöra stenografering vid
samtliga plena mot arvode enligt löneklass
A 23 jämte de förmåner i övrigt
som skulle tillkommit henne, om hon
varit extra tjänsteman i lönegrad Ag 23.

Nr 32

Tisdagen den 21 oktober 1969

Interpellation ang. föreslagen höjning av

§ 3

Förordnades halvtidsanställde stenografen
fru Mary Malm att fr. o. m. den
16/10 1969 tills vidare under innehavarens
— fru Eva Klang — förordnande
på annan tjänst jämväl uppehålla
hennes halva tjänst och således hel
tjänst som stenograf mot arvode enligt
löneklass A 21 jämte de avlöningsförmåner
i övrigt som skulle tillkommit
henne, om hon varit extra tjänsteman
i lönegrad Ag 21.

§ 4

Beviljades maskinskrivarna vid
snabbprotokollet fru Karin Borg och
fru Ingrid Nordstrand tjänstledighet
under tiden 16/10—höstsessionens slut
1969 och anställdes i deras ställe fru
Margareta Lindroth och fru Inga-Britt
Ulvesand.

Det antecknades, att till maskinskrivare
vid snabbprotokollet skulle utgå
dels expektansarvode med 250 kronor
för månad under vilken tjänstemannen
varit närvarande minst 75 % av den
tid han kallats till tjänstgöring, dels
timarvode med kronor 14: 50 för tjänstgöring
före kl. 18.00, kronor 17: 65 mellan
kl. 18.00—22.00 och kronor 20: 75
efter kl. 22.00.

§ 5

Beslöts att helt månadsarvode skulle
utgå till kontaktmannen riksdag—skola,
adjunkten Hans-Olof Hanselid, under
tiden 1/10—höstsessionens slut 1969.

År och dag som ovan.

K.-G. Lindelöw

Interpellation ang. föreslagen höjning
av taxorna för järnvägsfrakt

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
erhöll på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Styrelsen för statens
järnvägar har föreslagit en höjning av
biljettpriser liksom av frakttaxorna för
styckegods, ilstyckegods och paketgods

taxorna för järnvägsfrakt
ävensom mindre vagnslaster med 8 procent
och för större vagnslaster på minst
10 ton med 5 procent. Avgifter för sovplatser,
sittplatser samt rabattkort och
årskort lämnas oförändrade, men priset
på 67-kort höjs från 15 till 20 kr.

Vi har fått veta att SJ tar det lugnt
i fråga om konkurrenshot från inrikesflyg
och lastbilstransporterna. De får
väl också vidkännas kostnadsökning i
fråga om löner m. m. Genom utbyggande
av terminalsystemet, varvid godset
från ett femtiotal terminaler avses skola
sändas ut med bilar, vill man skärpa
konkurrensen med långtradartrafiken.
Men det statliga företaget har också
andra uträkningar. Chefen för SJ säger
i ett tidningsuttalande:

»Dessutom kommer bilskatteutredningen
med förslag om några veckor
och det kan väntas höjning för den
tunga trafiken.»

Från andra håll ryktas om att det är
fråga om en successiv fördubbling av
bilskatten för vissa vagnar i den tyngre
vägtrafiken, inkluderande även den nya
släpvagnsskatt som träder i kraft med
ingången av 1970. Den tyngre trafiken
skall beskattas hårdare medan viss
skattelättnad varslas för mindre och
medelstora lastbilar.

En sådan statsdirigerad parkörning
på fraktmarknaden med både höjda
järnvägsfrakter och fördyrade bilfrakter
drabbar de stora avstånden och
glesbygderna. Det är ju på regeringshåll
nymodernt att tala vackert om Norrlandsproblemen.
Klart är att lokalisering
av näringslivet till dessa landsändar
försvåras genom en sådan fraktpolitik
både genom dyrare kostnader
för det som skall köpas från andra håll
och av de dyrare transporterna av vad
man vill sälja. Bittert säger man sig
från den mindre företagarsidan ha erfarenheten
att det nog går bra för storföretagen
att förhandla med SJ. De
många mindre och medelstora tycker
sig däremot ha svårare att hävda sig.
Om exempelvis företag i livsmedelsbranschen
tvingas att anlita SJ medför

Tisdagen den 21 oktober 1969

Nr 32

Interpellation ang. föreslagen höjning av taxorna för järnvägsfrakt

det utom annat omlastningar som kan
orsaka varuskador. Som exempel bär
vidare anförts att en transport av tio
ton djupfryst kött från Stockholm till
Boden nu per järnväg kostar 40 procent
mera än med lastbil.

Om en annan sida av saken har en
huvudstadstidning frågat chefen för
SJ: »Men passagerarna —- tål de hur
mycket taxehöjning som helst?»

Den tillfrågade svävade något på målet
i sitt svar. Nyligen har också undersökning
inom SJ visat hän på ganska
stor priskänslighet hos passagerarna.
»Chocksänkningen» av biljettpriserna
mellan Stockholm och vissa Mälarstäder,
bl. a. Enköping och Västerås, har
lett till resultat som man inom SJ på
förfrågan av en tidning karakteriserat
som »mycket intressanta».

I samband härmed har från SJ :s sida
bekräftats att prissänkningen för resor
mellan Stockholm och de fyra Mälarstäderna
lett till att dels biljettförsäljningen
ökat med 32 procent — vilket
borde vara ett led i SJ:s samhällsvårdande
funktion — och dels SJ:s intäkter
icke oväsentligt ökat.

Det förefaller vara värt att övervägas
om icke den höjning av biljettpriserna
som nu av järnvägsstyrelsen föreslås
kan medföra både ett försvagande av
SJ :s sociala insats i samhällslivet och
ett sämre ekonomiskt resultat.

Under hänvisande till anförda synpunkter
vill jag utbedja mig kamma -

rens tillstånd att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet
få rikta följande frågor:

Vill statsrådet vid sin prövning av
järnvägsstyrelsens förslag till höjda
fraktsatser och därmed sammankopplade
bilskatteproblem beakta de betänkliga
konsekvenserna för näringslivet
och dess lokalisering till glesbygder
med stora avstånd?

Vill statsrådet vid förestående omprövning
av SJ:s biljettpriser även
överväga utvägen att genom sänkta priser
åstadkomma vidgad service åt allmänheten
och ökade inkomster åt SJ?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Nilsson, Ferdinand, och herr Mattsson
undertecknad motion, nr 1064, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
126, med förslag till lag om kommunalt
partistöd.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.05.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/ Solveig Gemert

Nr 32

Torsdagen den 23 oktober 1969

Torsdagen den 23 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Företogs val av tjugufyra valmän för
utseende av en riksdagens ombudsman.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN erhöll
på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! För vartdera av de val,
som skall förrättas vid detta plenum,
ber jag att få avlämna gemensamma
listor, en för varje val. Listorna har
godkänts av de av kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen, och
varje lista upptar namn på så många
personer, som det ifrågavarande valet
avser.

Herr andre vice talmannen avlämnade
därefter två särskilda listor.

Den lista, som avsåg valet av valmän,
upptog under partibeteckningen »Den
gemensamma listan» följande namn:
herr Strand (s)

» Pettersson, Georg, (s)
fröken Mattson (s)
herr Andersson, Axel, (fp)

» Virgin (m)

» Nilsson, Ferdinand, (ep)

» Svedberg, Erik, (s)

» Palm(s)

» Magnusson (s)
fru Segerstedt Wiberg (fp)
herr Kaijser (m)

» Hedström (s)

» Svanström (ep)

» Wärnberg (s)

» Dahlberg (s)

» Alexanderson (fp)

» Eskilsson (m)

» Lundin (s)

» Olsson, Erik, (s)

» Nilsson, Nils, (ep)

herr Sörlin (s)

» Ernulf (fp)

» Ohlsson, Ebbe, (m)

» Hjorth (s)

Efter det denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till valmän.

Anställdes val av sex suppleanter för
de valmän, som av kammaren fått i uppdrag
att utse en riksdagens ombudsman.

Den av herr andre vice talmannen
avlämnade lista, som gällde detta val,
upptog under partibeteckningen »Den
gemensamma listan» följande namn:
herr Hedlund (s)
fru Lindström (s)
herr Nyquist (s)

» Peterson, Eric, (fp)

» Nilsson, Yngve, (m)

» Andreasson (ep)

Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till valmanssuppleanter.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

Härmed anhåller vi om ledighet från
riksdagsarbetet under tiden den 29/10—
den 8/11 för att deltaga i Interparlamentariska
unionens konferens i New
Delhi.

Stockholm den 22 oktober 1969
Carl Eskilsson

Rikard Svensson

Torsdagen den 23 oktober 1969

Nr 32

Ang. det statliga stödet vid nyetablering och utveckling av foretag

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet under tiden
den 28—den 31 oktober för deltagande
i Hyresgäströrelsens Bostadspolitiska
utrednings sammanträde på Malta.

Stockholm den 23 oktober 1969

Thure Dahlberg

De begärda ledigheterna beviljades.

Ang. det statliga stödet vid nyetablering
och utveckling av företag

Herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
HOLMQVIST erhöll
ordet för att besvara herr Ferdinand
Nilssons (ep) fråga angående det statliga
stödet vid nyetablering och utveckling
av företag, vilken fråga intagits i
kammarens protokoll ''för den 16 oktober,
och anförde:

Herr talman! Herr Ferdinand Nilsson
har frågat mig dels om jag uppmärksammat
de svårigheter, som skapats
i orter nära stödområdesgränsen
på grund av de olika förutsättningarna
att erhålla statligt lokaliseringsstöd,
och dels om jag vill bevaka att statligt
lokaliseringsstöd inte utnyttjas för att
locka företag från en industrifattig ort
till en annan.

På den första delfrågan vill jag svara,
att stödområdesgränsen inte utgjort något
avgörande hinder för lokaliseringspolitiska
stödåtgärder även utanför
stödområdet. I ett inte obetydligt antal
fall har stöd utgått även utanför området.
1968 års lokaliseringsutredning
bär att pröva lämpligheten av den nuvarande
geografiska avgränsningen för
stödverksamheten.

Beträffande den andra delfrågan vill
jag understryka att en sådan verksamhet
är oförenlig med riktlinjerna för
lokaliseringspolitiken. Frågan om kommunalt
stöd åt enskilda företag är f. n.
under utredning i kommunalrättskommittén.
Enligt direktiven bör kommit -

tén söka skapa ett regelsystem, som
hindrar att kommunala subventioner
lämnas i syfte att påverka enskilda företags
lokalisering.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få framföra mitt tack för att han
har velat besvara frågorna.

Jag är dock litet tveksam beträffande
statsrådets svar på min första fråga.
Jag hade frågat om han hade uppmärksammat
de svårigheter som skapats i
orter nära stödområdesgränsen. Statsrådet
svarar nu att stödområdesgränsen
inte har utgjort något avgörande hinder.
Jag vågar väl inte dra den slutsatsen
att statsrådet inte har upptäckt svårigheterna?
Jag har i min fråga hänvisat
till ett uttalande från ett av de
stackars län som gränsar till ett stödområde.
Uttalandet är gjort av länsstyrelsen
och planeringsrådet.

Länsstyrelsens och planeringsrådets
uppfattning är »att lokaliseringspolitiska
insatser kan vara påkallade även i
områden utanför stödområdet och att
uppdelningen av landet i två hälfter
när det gäller det statliga lokaliseringsstödet
därför bör tas upp till omprövning
och sådant stöd fortsättningsvis
bedömas efter samma grunder i hela
landet». Länsstyrelsen och planeringsrådet
»vill erfarenhetsmässigt påtala de
särskilda olägenheter som en fast geografisk
gränsdragning innebär för områden
belägna inom ett visst avstånd
utanför stödområdesgränsen. Trots att
områdena på båda sidor gränsen som
regel har likartade näringsgeografiska
förutsättningar kan företagsetableringar
komma att ske på grund av de fördelar
lokaliseringsstödet ger. Man kan
också räkna med att företag, med hänsyn
till lokaliseringsstödet, kan komma
att flytta mellan grannkommuner på
ömse sidor om stödgränsen».

Sådan är vår erfarenhet från Uppsala
län, och det är detta som har gjort att
jag över huvud taget ställde min fråga.

Nr 32

Torsdagen den 23 oktober 1969

Ang. det statliga stödet vid nyetablering och utveckling av företag

När statsrådet påstår att något »avgörande»
hinder inte föreligger, så har
han rätt. Något »avgörande» hinder
föreligger inte. Men vi har i Uppsala
län kunnat konstatera att de hinder
som nu existerar räcker. I Uppsala län
har vi hittills inte fått någonting av
lokaliseringsmedlen, och då tycker vi
att gränsen är relativt fast.

Sedan har vi gjort en annan erfarenhet,
som vi nyligen har fått exemplifierad
i det mycket omtalade fallet i östhammar.
Ett företag förklarade för
kommunen i östhammar, att det ville
flytta till ett område innanför gränserna
för lokaliseringsstödet, ty då skulle
företaget få det bättre. På det sättet anser
företaget sig kunna pressa kommunen
till medgivanden. Man kan naturligtvis
påstå att företag inte kan göra
så. Det kanske inte var på det sättet.
Allt är outrett. Företaget använder dock
stödområdesgränsen såsom ett påtryckningsmedel
gentemot kommunen.

Kommunalmännen i norra Uppland
har en bestämd anledning att vara försiktiga
med sådana här saker. Vi har
det bekanta Älvkarlebyfallet, där ett
företag flyttade från Älvkarleby för att
tack vare ett statskommunalt reservarbete
på 2 700 000 kronor erhålla industrilokaler
på Frösön. När jag påtalade
detta fall, svarade den dåvarande
inrikesministern att han var alldeles
säker på att någon flyttning inte skulle
bli av, ty företaget hade lovat honom
att stanna kvar. Företaget kanske hade
lovat, men det höll inte sitt löfte. Jag
hade hört mig för både i kommunen
och hos dem i Stockholm som har att
inspektera de lokaler som företaget
skulle skaffa sig inom kommunen. Företaget
hade där givit besked om att det
var fråga om ett provisorium. Så fort
lokalerna på Frösön var färdiga, skulle
företaget flytta dit. Så gjorde det också.

Under sådana förhållanden är det
klart att man tar hotelser av detta slag
ganska mycket på allvar, ty man har
sett hur det kan gå. Därför anser jag
det vara väldigt bra att statsrådet sva -

rar — där är jag tacksam i sak — att
sådan verksamhet är oförenlig med
riktlinjerna för lokaliseringspolitiken.
Det är även min uppfattning, och det
är vår uppfattning i gränstrakterna.

Statsrådet hänvisar också till en utredning
i kommunalrättskommittén.
Jag skulle vara väldigt tacksam, om vi
kunde räkna med att det ges direktiv
till vederbörande myndigheter att se
upp, när ett företag vill flytta från en
ort till en annan med hjälp av statligt
stöd — det må vara lokaliseringsstöd,
statskommunalt reservarbete eller användande
av investeringsfonder — och
att också beakta hur det är ställt i den
kommun som företaget vill flytta ifrån.
Jag vore glad, om statsrådet gav en sådan
anvisning, ty det skulle skapa någon
trygghet för de kommuner som nu
har sådana där »flyttfåglar». Företagen
skulle inte kunna flytta alltför vårdslöst
och det statliga stödet inte utnyttjas
alltför hänsynslöst för att pressa
kommunerna.

Emellertid är jag tacksam över att
inrikesministern och jag har samma
principiella uppfattning om detta. Det
hade vi för övrigt också när det gällde
de koncentrerade rationaliseringsområdena
inom jordbruket. Jag yrkade på
att vi inte skulle ha administrativa gränser
utan att vi skulle se till fakta och
använda denna förträffliga företagsform
även på andra håll än i några utvalda
län. Som statsrådet erinrar sig,
ville somliga av mina partikamrater
pruta på anslaget för ändamålet, medan
jag däremot ville öka på det för att
kunna utvidga området. Men i princip
var vi väl överens, eller hur?

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Nilsson vill ha
Uppsala län inom stödområdet, och det
finns kanske flera som tycker på det
sättet. Jag är inte alldeles övertygad
om att representanter för de nordliga
länen skulle vara så förtjusta, om vi
sade att stödet skall sättas in överallt,

Torsdagen den 23 oktober 1969

Nr 32

Om överföring från postlönekonto till annan bank

ty då uppnås ju inte den effekt som vi
egentligen har avsett. Jag har framhållit
att när det finns särskilda skäl, kan
man ge stöd också utanför området.
Något sådant är därför inte helt uteslutet.
men det skall finnas starka skäl
för att det skall kunna ges speciellt
stöd.

Herr Nilsson har tagit upp ett fall —
han har nämnt Östhammar — men jag
skall inte gå in på att diskutera det.
Jag tror emellertid att i det fallet föreligger
det inte någon ansökan om lokaliseringsstöd,
vare sig i form av lån
eller bidrag. I det fallet är det väl en
kommun som har lockat företaget med
vissa förmåner. Det finns en del kommuner
som har stora ambitioner att
försöka utveckla sitt näringsliv och som
då går längre än vad som kan vara motiverat
i det sammanhanget. Den saken
är föremål för utredning, och vi kan
inte göra någonting åt den här.

Om det kan vara till någon glädje
för herr Nilsson, skall jag gärna säga
att jag har varit i kontakt med arbetsmarknadsstyrelsen
och fått det beskedet
att man där har samma syn på dessa
frågor som vi båda har, nämligen
att dessa stödformer inte skall användas
i konkurrensen mellan kommunerna.
Det är således inte tal om att sådant
kan få sanktion i arbetsmarknadsstyrelsen
heller.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag skall inte förlänga
debatten mycket. Det är verkligen inte
bara till någon utan ganska mycken
glädje, det sista meddelande som inrikesministern
lämnade.

Emellertid sade jag inte att det där
företaget i Östhammar hade något underlag
för sin hotelse att flytta till
Jämtland med hjälp av statliga medel.
Jag sade bara att företaget hade hotat
med det, och att det funnits fall som
varit analoga, varför man måste ta hotet
på allvar.

Det är riktigt, som statsrådet sade,

att stöd kan ges även utanför stödområdet,
om det finns »särskilda skäl»,
men de lokala myndigheterna i länen
— planeringsråd, länsarbetsnämnder
osv. — befinner sig i helt olika situationer,
beroende på om länet ligger
innanför eller utanför stödområdets
gräns. Skall man gå utanför stödområdesgränsen,
fordras det dessutom en
speciell utryckning från kanslihuset,
ett Kungl. Maj :ts särskilda beslut, och
jag anser att det är en ganska extraordinär
åtgärd, som man inte kan räkna
med vidtas .särskilt ofta. Jag vill betona
att jag har den uppfattningen att
det inte skall behöva föreligga alldeles
speciella skäl för att lokaliseringsstöd
skall kunna lämnas till områden utanför
gränserna, där stöd väl behövs, utan
man bör kunna gå efter samma normer
där som innanför gränserna. Alldeles
särskilda skäl borde inte vara nödvändiga
för att hålla spärrlinjen.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Om överföring från postlönekonto till
annan bank

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
NORLING
erhöll ordet för att besvara herr Strandbergs
(in) fråga om överföring från
postlönekonto till annan bank, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll
för den 17 oktober, och yttrade:

Herr talman! Herr Strandberg har
frågat om jag vill medverka till att löntagare
som erhåller lön på s. k. postlönekonto
ges möjlighet att automatiskt
föra över lönen till av löntagaren önskat
konto i annan bank.

Postlönekontot kan i korthet sägas
vara ett kombinerat postgiro- och sparkonto,
som erbjuder stor flexibilitet i
fråga om användningen. Från ett postgirokonto
kan man göra kostnadsfria
betalningar — gireringar — till snart
sagt varje företag och institution i lan -

Nr 32

Torsdagen den 23 oktober 1969

Ang. trafiken mellan Gotland och fastlandet

det och dessutom till en mängd privatpersoner.
Vidare kan postlönekontoinnehavaren
utan uppsägning lyfta sina
lönemedel var han önskar på landets
postanstalter eller hos lantbrevbärare
och postombud. Sammanlagt finns mer
än 6 000 sådana serviceställen. På de
pengar som innestår på kontot utgår
ränta enligt samma regler som gäller
för motsvarande slag av medel i andra
banker. Alla utbetalningar från ett postgirokonto
sker på blanketter som skrivs
ut av kontoinnehavaren. Det har från
början varit naturligt att välja samma
system för postlönekonton. Vill man
göra en överföring till bank av hela kontobehållningen
går detta alltså bra genom
en kostnadsfri girering. För att
underlätta regelbundet återkommande
överföringar tillhandahåller postbanken
gratis gireringsblanketter, på vilka
alla av kontokunderna önskade uppgifter
tryckts.

F. n. pågår ett omfattande utvecklingsarbete
inom postbanken i syfte att
dels ytterligare förbättra servicen, dels
öka automatiseringen i bokföringsarbetet.
Sannolikt blir det möjligt för banken
att mer och mer överta arbete som
nu utförs av kontoinnehavarna själva.
Den av herr Strandberg önskade ändringen
kan beräknas bli prövad i samband
med de övriga omläggningar som
kommer att genomföras inom en nära
framtid.

Herr STRANDBERG (m):

Herr talman! På sedvanligt sätt ber
jag att få tacka statsrådet för svaret på
min enkla fråga.

Dagsläget är att mellan affärsbanker,
sparbanker och jordbrukskassor finns
överenskommelser innebärande att en
anställd, som genom sin arbetsgivare
erhållit lönekonto i en bank, kan uppdra
åt denna bank att automatiskt föra
över lönen till av den anställde önskat
konto i annan bank. Däremot har postbanken
och poststyrelsen hittills vägrat
att acceptera en sådan automatisk

överföring för de löntagare som erhåller
lön på vad jag i min fråga benämnt
postlönekonto. Med hänsyn härtill har
såväl Sparbanksföreningen som Bankföreningen
gjort hemställan till poststyrelsen
att få en ändring till stånd.
Detta går emellertid inte postbanken
med på. Postbanken tillåter inte heller
att den anställde ändrar postlönekontots
adressuppgift till att avse annan
bank. När sådana eventuella adressändringar
kommer postbanken till handa,
lämnas de till och med helt utan avseende.

Från poststyrelsens sida säger man
nu, att sådana här överföringar är tekniskt
ogenomförbara i dag, vilket jag
kan ha viss förståelse för. Men jag kan
ändå inte tycka annat än att postbankens
hållning strider mot vedertagen
praxis i banksystemet i övrigt och därför
borde ändras.

Herr statsrådet ger en liten ljuspunkt
i de sista raderna i frågesvaret, där han
säger att den av mig önskade ändringen
kan beräknas bli prövad i samband
med de övriga omläggningar som kommer
att genomföras inom en nära framtid.
Jag hoppas verkligen att statsrådet
delar min uppfattning att löntagarna
bör ha valfrihet. Därför skulle jag vara
tacksam om statsrådet i fortsättningen
vill titta på detta ärende — inte bara
se till att denna ändring »kan beräknas
bli prövad», utan också att den blir
genomförd, och detta inte bara i en nära
framtid utan i en mycket nära framtid.
Det är löntagarnas krav i detta hänseende.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. trafiken mellan Gotland och
fastlandet

Ordet lämnades härefter ånyo till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
NORLING,
som tillkännagivit, att han hade för av -

Torsdagen den 23 oktober 1969

Nr 32

Ang. trafiken mellan Gotland och fastlandet

sikt att vid detta sammanträde besvara
jämväl herr Österdahls (fp) interpellation
angående trafiken mellan Gotland
och fastlandet, och nu anförde:

Herr talman! Herr Österdahl har frågat
mig dels vilka åtgärder regeringen
vidtagit sedan januari 1969 för att lösa
trafikproblemen mellan Gotland och
fastlandet, dels vilka nya initiativ som
under den närmaste tiden kan emotses
från min sida för att lösa dessa för
Gotlands befolkning så vitala trafikproblem.

På initiativ av min företrädare har
förhandlingar med intressenter i Gotlandstrafiken
angående en samarbetsöverenskommeise
om regelbunden sjötrafik
mellan Gotland och fastlandet
och därtill anslutande landtrafik pågått
sedan maj 1968. Under våren och sommaren
i år har kontakter ägt rum med
Rederi AB Gotland i syfte att försöka
nå en överenskommelse i enlighet med
de riktlinjer som övriga parter tidigare
enats om. I mitten av förra månaden
meddelade rederiet att man efter förnyad
prövning inte funnit skäl ändra
sitt tidigare beslut att inte godkänna
överenskommelsen.

Med hänsyn till den korta tid som
stått till buds sedan Rederi AB Gotland
lämnat sitt slutgiltiga besked kan jag
för dagen inte säga vilka åtgärder och
initiativ som kommer att tas.

Herr ÖSTERDAHL (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
för svaret på min interpellation, som
bestod av två frågor.

Den första frågan, som avsåg vilka
åtgärder regeringen vidtagit sedan januari
1969, ställde jag därför att jag i
januari hade en enkel fråga i denna
kammare i samma ärende och då av
statsrådet Geijer fick besked om att
Gotlandsbolagets styrelse inte ansett sig
kunna godta det preliminära avtal som
slutits beträffande Gotlandstrafiken.
Under våren och sommaren har regeringen
återigen haft kontakter med Got -

landsbolaget i denna fråga och fått nej
igen.

Vad innehöll då denna överenskommelse,
som Gotlandsbolaget skulle godta?
Jo, bland annat att en särskild sjöfartsdelegation
med representanter för
hamnkommunerna och trafikföretagen
skulle tillsättas. Delegationen skulle för
sjötrafiken ha vissa uppgifter, som angavs
i andra paragrafen. Där står att
delegationen skulle ange riktlinjer i
fråga om tonnage, linjer, trafikfrekvens
och trafikstandard i övrigt samt taxestruktur.
För det andra skulle delegationen
för varje trafiksäsong efter förslag
av rederi som omfattas av detta
avtal fastställa trafikprogram och
taxor.

Denna delegation skulle alltså fastställa
taxorna för Gotlandsbolagets trafikverksamhet.
Trodde verkligen det
tidigare statsrådet och hans förhandlare,
att Gotlandsbolaget skulle underteckna
ett avtal som lade beslutanderätten
beträffande taxorna utanför bolagets
kontroll? Det är väl en ganska
verklighetsfrämmande tanke.

Genom den förhandlingsteknik som
i år har drivits från regeringens sida
har ytterligare nio månader lagts till
de tidigare 24 år som regeringen har
haft på sig i denna fråga. Ingenting har
egentligen hänt. Jag måste beklaga detta.

Varför har regeringen bitit sig så
fast i denna sjöfartsdelegation, då andra
möjligheter givetvis bör stå till buds
i denna fråga. Det har tidigare sagts att
Gotlandsbolaget har erbjudit staten att
köpa aktier i bolaget, och jag skulle
gärna vilja ha ett besked av statsrådet
om det är riktigt att bolaget också har
erbjudit staten att sätta till en representant
i bolagets styrelse. Vad har man
gjort med dessa erbjudanden?

För övrigt är det väl också så att det
preliminära avtal som slöts i november
1968 inte utgör någon tillfredsställande
lösning av trafikfrågorna mellan Gotland
och fastlandet. Avtalet slöts efter
långa och hårda förhandlingar, och det

Nr 32

Torsdagen den 23 oktober 1969

Ang. trafiken mellan Gotland och fastlandet

har från gotlänningarnas sida endast
preliminärt undertecknats av hamnkommunerna.

Min förhoppning stod naturligtvis till
den andra frågan i interpellationen,
nämligen vilka nya initiativ som vi under
den närmaste tiden kunde vänta
från herr statsrådet. Statsrådet svarar
att han inte för dagen kan säga vilka
åtgärder och initiativ som kommer att
tas. Jag kan förstå detta svar, eftersom
statsrådet är ny på sin post. Min förhoppning
är dock att statsrådet nu söker
finna nya lösningar på detta för
Gotland så vitala problem. En lösning
av trafikfrågorna mellan Gotland och
fastlandet är nämligen den första förutsättningen
för att det gotländska näringslivet
skall kunna utvecklas på ett
tillfredsställande sätt och att gotlänningarna
skall få drägliga inkomstförhållanden
och en möjlighet att få fortsätta
sin gärning på Gotland i ett någorlunda
differentierat näringsliv.

Som det nu är belastas det gotländska
näringslivet och konsumenterna av
fraktkostnader, som är ungefär tre
gånger så stora som dem som gäller för
motsvarande avstånd på fastlandet.
Mellan exempelvis Visby och Stockholm
är det cirka 20 mil. Frakten på
en långtradare, där i flertalet fall dragbilen
kopplats bort i Nynäshamn, kostar
nu 110 kronor per ton gods vid en
last av 15 ton per släpvagn för dessa
20 mil. 110 kronor per ton! Vad kostar
det nu att frakta samma godsmängd
20 mil på fastlandet? Jo, 35 kronor per
ton eller knappt en tredjedel av kostnaderna
till Gotland. Det är ju en oerhörd
skillnad och en stor kostnad, som hårt
belastar de produkter som skall till
eller från Gotland och som ytterligare
dubbelt belastar de företag som skall
ta sina råvaror utanför ön och sedan
också sälja färdigvarorna utanför Gotland.
Detta medför lägre produktpriser
och därmed också lägre löner på Gotland
än på andra håll och höga konsumtionspriser.
Att läget är sådant bestyrkes
av att skatteunderlaget på Got -

land är det lägsta bland alla län i Sverige.
Det utgör knappt 70 procent av
medelskattekraften i landet, och t. ex.
Stockholms län har mer än dubbelt så
många skattekronor per invånare som
Gotland.

Jag vill anföra dessa siffror för att
statsrådet skall förstå, att det är synnerligen
angeläget att någonting snart
händer på denna front. Tyvärr synes
regeringens förhandlare helt ha tappat
kontakten med representanterna för
Gotlands folk och med de lokala myndigheterna
i denna fråga. Det första
man borde göra är väl att snarast igen
ta upp kontakterna med gotlänningarna
och söka en lösning från nya utgångspunkter.
Såvitt jag kan se, bör det
knappast föreligga några tekniska hinder
att få ner fraktkostnaderna till
samma nivå som på fastlandet. Det är
främst en ekonomisk fråga, som inte
kan lösas utan att statsmakterna ställer
erforderliga medel till förfogande. Hur
dessa medel skall användas, finns det
också lösningar på. Vi måste också
komma ihåg att Gotland inte får någon
del av den s. k. kollektivbiljetten på
över 200 miljoner kronor som utgår till
SJ för kostnader på trafiksvaga järnvägslinjer.
Gotland saknar ju järnvägar.

Tiden för handling är inne, tycker
jag, och det har den varit länge. Om
man inte kan överblicka kostnaderna
eller andra konsekvenser av ekonomiskt
stöd till Gotlandstrafiken, så gör ett avtal
av försökskaraktär, så att vi kan se
hur utfallet blir, och rätta till eventuella
felaktigheter efter kort tid! Det
kan inte vara riktigt att Gotland skall
dras med dessa höga kostnader, när
färjetrafiken i övrigt i landet är kostnadsfri
utom med några få undantag.
Vägverket har enligt uppgift inte mindre
än 122 färjor i trafik på 94 färjeleder.
Av dessa är alla utom två avgiftsfria
— och de är uthyrda. Det finns
också ett tiotal enskilda färjor här i
landet som har statliga subventioner,
så principiellt bör det inte möta några
svårigheter att ta helt bort eller minska

Nr 32

Torsdagen den 23 oktober 1969

Interpellation ang. trafikbyggnadsproblemen i Storstockholmsregionen

fraktkostnaderna på Gotlandsfärjorna
till samma nivå som vid trafik på fastlandet.

Herr talman! Genom pressen har vi
sett att regeringen även i fortsättningen
kommer att låta staten stå för isbrytarkostnaderna.
Det är ett beslut som visar
att den nye kommunikationsministern
förstår de perifert liggande landsdelarnas
problem, i detta fall Norrlands problem.
Jag hoppas att statsrådet i sin
handläggning av Gotlands trafikfrågor
skall visa att han också kan lösa Gotlands
trafikproblem på ett tillfredsställande
sätt.

Om jag som en representant här i
kammaren för gotlänningarna skulle få
uttala några önskemål, så skulle de vara:
Ta omgående upp förhandlingar om
Gotlandstrafiken med representanter
för Gotland! Sök få en överenskommelse
till stånd, så att vi inte får högre
transportkostnader mellan Gotland och
de orter på fastlandet dit transporterna
sker än vad man har på motsvarande
avstånd på fastlandet, kort sagt samma
fraktkostnader som om vi hade landförbindelse!
Anslå medel härtill i nästa
statsverksproposition, om så behövs under
en försöksperiod!

Det är viktigt att något göres omgående.
Låt inte denna fattiga och mest
isolerade del av vårt land bli bortglömd!
Särskilt aktuellt tycker jag att
det är nu i låglöne- och jämlikhetsdebattens
dagar. Den landsdelen behöver
och förtjänar uppmärksamhet. Vi ställer
nu på Gotland våra förhoppningar
till statsrådet Norling.

Jag tackar än en gång för svaret.

Herr statsrådet NORLING:

Herr talman! Herr Österdahl åberopar
en del i det förslag till samarbetsöverenskommelse
som förelåg fram till
för mycket kort tid sedan. Nu har emellertid
Rederi AB Gotland lämnat beskedet
att bolaget inte är berett att acceptera
det förslaget. Man kan naturligtvis
på det här sättet rycka ut olika
delar i detta förslag till avtal, alldeles

beroende på vad man tycker att resonemanget
bör röra sig om.

Jag vill emellertid konstatera att enligt
detta förslag till samarbetsöverenskommelse
var staten beredd att göra
ekonomiska insatser i första hand med
tanke på att förbättra villkoren för konsumenterna.
Det var det helt avgörande
för oss. Och skall man kunna komma
fram till en samarbetsöverenskommelse
i den här frågan så gäller det ju — här
som i alla andra frågor -— att parterna,
oavsett om staten är en av intressenterna
eller icke, kommer varandra till
mötes.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

’ Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts propositioner: nr

127, angående riktlinjer för omorganisation
av den centrala skatteförvaltningen;
och

nr 130, med förslag till lag om viss
skattefrihet för utdelning på aktie i
Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag
(SILA), m. m.

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 131, med
tillkännagivande att Kungl. Maj:t förordnat
statsrådet Carl Lidbom att under
innevarande riksdag utöva den befattning
med riksdagsärenden, som
jämlikt § 46 riksdagsordningen tillkommer
en ledamot av statsrådet;

och skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll genom utdrag av
protokollet meddelas vederbörande utskott
samt riksdagens kanslideputerade.

Föredrogs och hänvisades motionen
nr 1064 till konstitutionsutskottet.

Interpellation ang. trafikbyggnadsproblemen
i Storstockholmsregionen

Herr WERNER (vpk) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! De förutsatta begränsa -

Nr 32

Torsdagen den 23 oktober 1969

Meddelande ang. enkel fråga
de investeringsramarna för olika trafikprojekt
under de närmaste åren har
för Stockholms stads och läns vidkommande
vållat stora svårigheter. Medan
enligt uppgjort minimiprogram cirka
6 miljarder skulle erfordrats i statsbidrag
enligt gällande bestämmelser förutses
enligt statens vägverk hälften eller
cirka 3 miljarder under tioårsperioden
1970—1980. Den meddelade fördelningsplanen
för år 1970—1974 innebär
att viktiga vägtrafikbyggen inte kan
genomföras eller att den beslutade utbyggnaden
av T-banenätet inte kan genomföras
enligt den fastställda tidsplanen.
T-baneutbyggnaden har från de
kommunala myndigheternas sida baserats
på den överenskommelse (Hörjelöverenskommelsen)
som träffades år
1964. Nu föreliggande förslag innebär
att staten inte håller sin del av överenskommelsen,
att utbyggnaden av
T-banenätet avsevärt försenas eller att
väsentliga investeringskostnader lastas
över på kommunerna till nackdel för
skattebetalarna.

Snålheten i fråga om beräknade
statsbidrag innebär risk för att Stockholmsregionens
bostadsförsörjningsprogram
måste minskas, eftersom bostadsbyggandet
förutsätter att det finns
kommunikationer mellan nya bostadsoch
arbetsområden. Den snäva statsbidragstilldelningen
— vilken jag för egen
del anser i första hand bör komma utbyggnaden
av de kollektiva trafikmedlen
till del — innebär sålunda att de
statliga myndigheterna hindrar den
nödvändiga bostadsförsörjningen i regionen.

Den senaste fasen i detta ärende, motsättningen
mellan de kommunala myndigheternas
önskemål att prioritera
T-baneutbyggnaden och länsstyrelsens
ståndpunkt att ge företräde åt utbyggnaden
av riksvägarna E 4 och E 3 inom
den förutsedda statsbidragsramen, har
ytterligare komplicerat detta ärende.

Med hänvisning till vad jag anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd

att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
frågor:

1. Är statsrådet beredd att klargöra
hur statsrådet för sin del ser på frågan
om trafikbyggnadsproblemen i Storstockholmsregionen
?

2. Är statsrådet beredd medverka till
ökade statsbidrag för trafikbyggnationen
i regionen för att inte hindra bostadsförsörjningen
?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

1065, av herr Jansson, Paul, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 122, angående Vänerns och Vätterns
förbindelse med Västerhavet; samt
nr 1066, av herr Ernulf, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 123,
med förslag till förordning om ändring
i förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga den 22 oktober framställts av herr
Werner (vpk) till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet: »Hur
ser Statsrådet mot bakgrunden av inträffade
händelser på möjligheterna att
vid internerings- och fångvårdsanstalterna
tillvarata möjligheterna att uppnå
internernas medverkan för att skapa en
bättre vårdmiljö?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.36.

In fidem
Bengt Lambe

/ Solveig Gemert

Fredagen den 24 oktober 1969

Nr 32

Fredagen den 24 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Justerades protokollet för den 16 innevarande
månad.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 1065 till statsutskottet
och

motionen nr 1066 till bevillningsutskottet.

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Majtts till kammaren överlämnade proposition
nr 133, med förslag till lag om
ändring i lagen (1959: 517) om förlängning
av tiden för vissa servitut.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

nr 124, i anledning av motioner om
fria läroböcker till vuxenstuderande;
samt

nr 125, i anledning av motioner angående
dispositionen av avvecklingsskolornas
donationsfonder;

bevillningsutskottets betänkande nr
52, med anledning av Kungl. Maj:ts
skrivelse med redogörelse från Nordiska
rådets sjuttonde session, såvitt
skrivelsen hänvisats till bevillningsutskottet;
ävensom

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 61, i anledning av motioner om
visst tillgodoräknande av tjänstgöring
på fiskefartyg;

nr 62, i anledning av motioner om
förbud mot användning av DDT m. fl.
preparat;

in- 63, i anledning av motioner angående
handläggningen av fall av misstänkt
barnmisshandel;

nr 64, i anledning av motioner om
viss ändring av reglerna i barnavårdslagen
angående s. k. återflyttning;

nr 65, i anledning av motion om lagstadgad
rätt till semester mellan jul och
nyår; samt

nr 66, i anledning av motioner om
översyn av reglerna om sjukförsäkringsavgift.

Interpellation ang. viss undervisning för
yrkesverksamma studerande

Herr WALLMARK (m) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! De växande kraven på
fördjupade kunskaper hos de anställda
ute i arbetslivet har bl. a. inneburit att
allt fler yrkesverksamma söker sig till
universitet och högskolor för att speciaistudera
ett eller flera ämnen. Denna
utveckling är inte bara önskvärd utan
även nödvändig om de redan yrkesverksamma
skall kunna konkurrera
framgångsrikt med yngre välutbildade
akademiker.

Ett välkommet inslag i den bilden är
den försöksverksamhet med begränsade
högre studier som påbörjats för personer
som inte har gymnasiekompetens
men varit yrkesverksamma i fem år och
uppnått tjugufem år.

Huvuddelen av dessa personer, vare
sig de har full gymnasiekompetens, är
dispenssökande eller faller inom försöksverksamheten,
torde ha för avsikt
att bedriva sina studier vid sidan av
sitt yrkesarbete. Detta torde såväl från
den enskildes som arbetsgivarens och
samhällets synpunkt i flertalet fall vara
att föredraga och bör därför på olika
sätt uppmuntras och stödjas.

En förutsättning härför är emellertid
att det organiseras en s. k. långsam

Nr 32

Fredagen den 24 oktober 1969

Interpellation ang. liberalare tillståndsgivning för vissa charterresor

studiegång på såväl dagtid som kvällstid
i de aktuella ämnena.

Med anledning av vad ovan anförts
hemställes om kammarens tillstånd om
att till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
få ställa följande
fråga:

Vill herr statsrådet medverka till att
de studerande som önskar studera vid
sidan om sitt förvärvsarbete får möjlighet
till undervisning med långsam studiegång
under både dagtid och kvällstid
samt att sådan undervisning meddelas
i samtliga universitetsorter?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. liberalare tillståndsgivning
för vissa charterresor

Ordet lämnades härefter till herr
LUNDSTRÖM (fp), som yttrade:

Herr talman! Charterresor med flyg
får enligt gällande bestämmelser i huvudsak
endast anordnas till europeiska
länder samt Medelhavsområdet i övrigt.
Ansökningar från researrangörer som
önskat anordna sällskapsresor med
charterflyg till t. ex. Östafrika har avslagits.
Detta har såvitt man kan bedöma
skett därför att regeringen velat
värna om det ordinarie trafikflygets
passagerarunderlag.

Beslutet att endast medge tillstånd till
charterresor om de går till Europa och
Medelhavsområdet i övrigt får flera
följder, som inte är önskvärda.

1. Svenska researrangörer kan inte
tillgodose konsumentintresset för sällskapsresor
till utomeuropeiska mål. I
dag kan den, som inte har en sådan
ekonomisk ställning, att han kan resa
t. ex. till Östafrika med reguljärt flyg,

endast utnyttja möjligheten, att köpa
sin resa från någon arrangör i t. ex.
Västtyskland, Schweiz eller Storbritannien.

2. Det är ett intresse från många
u-länder att få en ökad turisttrafik. Det
skulle dels ge ökade valutainkomster,
dels skapa ytterligare sysselsättningstillfällen.
Att den förda svenska charterpolitiken
direkt strider mot u-ländernas
egna önskemål framgår bl. a. av
Algerstadgan, där man i del 2, D, 7,
uttalar att: »Passenger fares to developing
countries should be concessional
and attractive and other facilities
should be provided in order to encourage
tourist traffic.»

3. Många människor skulle säkert
önska, att de kunde kombinera en badsemester
med studium på platsen av ett
u-lands förhållanden. Åtskilliga föredrar
med säkerhet det alternativet
framför att öka turistinkomsterna i något
av Medelhavsområdets diktaturländer.

Med hänvisning till det ovan anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
fråga:

Vill statsrådet medverka till en liberalare
tillståndsgivning i fråga om
charterresor till längre avlägsna mål än
Medelhavsområdet?

Även denna anhållan bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.04.

In fidem
Bengt Lambe

/ Solveig Gemert

KUNGL. BOKTR. STHLM 1969