Tisdagen den 19 februari (Riksdagens protokoll 1963:7)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 7

ANDRA KAMMAREN

1963

19—20 februari

Debatter m. m.

Tisdagen den 19 februari

Sid.

Interpellation av herr Larsson i Norderön ang. bidrag till fortbild -

ning inom jord- och skogsbruket........................... 3

Onsdagen den 20 februari

Utgifterna för kungl. hov- och slottsstaterna:

Kungl. Maj :ts hovhållning................................ g

Hennes Kungl. Höghet Hertiginnan av Västerbotten........... 13

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Halland................... 13

Ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten...... 14

Interpellationer av:

herr Persson i Appuna ang. landsarkivets lokaler i Vadstena slott 18
herr Berglund ang. utredningen rörande kanalleden Vänern—Vät -

tern ............................................... 19

herr Eriksson i Bäckmora ang. upprustning av läns- och bygdevägar
............................................... 20

herr Gustafsson i Borås ang. avveckling av spritförsäljningen på

SAS :s flygplan i internordisk trafik....................... 20

herr Gustafsson i Borås ang. åtgärder med anledning av stegringen

av antalet kvinnliga alkoholmissbrukare................... 21

herr Svensson i Stenkyrka ang. samordning av åldrings- och kro nikervården.

....................................... 22

herr Nilsson i Bästekille ang. anstånd med inbetalning av skatt i
samband med överklagande av taxering................... 23

1 —Andra kammarens protokoll 1963. Nr 7

Nr 7

Innehåll

Sid.

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 20 februari

Statsutskottets utlåtande nr 1, rörande utgifterna för kungl. hov- och

slottsstaterna.......................................... 6

— nr 14, ang. för flera huvudtitlar gemensamma frågor.......... 14

— nr 15, om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
............................. . .................. 14

— nr 16, ang. utgifter å tilläggsstat II (justitiedepartementet)---- 17

— nr 17, ang. utgifter å tilläggsstat II (utrikesdepartementet). ... 17

— nr 18, ang. utgifter å tilläggsstat II (försvarsdepartementet). ... 17

-— nr 19, ang. utgifter å tilläggsstat II (socialdepartementet)...... 17

— nr 20, ang. utgifter å tilläggsstat II (finansdepartementet)..... 17

— nr 21, ang. utgifter å tilläggsstat II (ecklesiastikdepartementet). 18

— nr 22, ang. utgifter å tilläggsstat II (handelsdepartementet).... 18

— nr 23, ang. utgifter å tilläggsstat II (inrikesdepartementet)..... 18

— nr 24, ang. frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan
m. m..............................................

— nr 25, ang. ersättning till Maj-Britt Nyström m. fl............ 18

—- nr 26, ang. försäljning av viss allmänna arvsfonden tillfallen fast

egendom.............................................. 1°

Bevillningsutskottets betänkande nr 1, ang. det promilletal, varmed

skogsvårdsavgiften för år 1963 skall utgå. . . ................ 18

— nr 2, om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen,

m. .................................................. 18

Andra lagutskottets utlåtande nr 1, ang. förordning med provisoriska

bestämmelser rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga. . . 18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1, ang. fortsatt giltighet av lagen om
inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen)
samt om åtgärder till befrämjande av jordbrukets
rationalisering......................................... 18

— nr 2, om ändring i folkbokföringsförordningen......... 18

Tisdagen den 19 februari 1963

Nr 7

Tisdagen den 19 februari

Kl. 16.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollen för den 12 och
den 13 innevarande februari.

§ 2

Herr förste vice talmannen meddelade,
att herr Boo, som vid kammarens
sammanträde den 24 nästlidne januari
med läkarintyg styrkt sig tills vidare
vara hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin
plats i kammaren.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Majrts å bordet vilande
proposition nr 32, angående riktlinjer
för organisationen av folkbokförings-
och uppbördsväsendet, m. m.

§ 4

Föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 1 och 14—26,
bevillningsutskottets betänkanden nr 1
och 2, andra lagutskottets utlåtande nr
1 samt tredje lagutskottets utlåtanden
nr 1 och 2.

§ 5

Föredrogs den av herr Hamrin i Kalmar
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet angående kommunindelningen.

§ 6

Föredrogs den av herr Rimås vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående viss upplysningsverksamhet
i fråga om trädgårdsprodukter.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs den av herr Grebäck vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående långfristiga lån för
skolbyggnader.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Interpellation ang. bidrag till fortbildning
inom jord- och skogsbruket

Ordet lämnades på begäran till

Herr LARSSON i Norderön (ep), som
yttrade:

Herr talman! Enligt gällande bestämmelser
utgår för närvarande till personer
som bevistar fortbildnings- och omskolningskurser
ett grundbidrag med
högst 410 kronor per månad. I detta bidrag
inräknas den utgående timpenningen
vid kursen, vilken för närvarande
vid fortbildnings- eller omskolningskurs,
anordnad av överstyrelsen
för yrkesutbildning, uppgår till 1 kr.
Vid utbildning i hemorten utgår vidare
hyresbidrag till familjeförsörjare med
ett belopp som högst motsvarar den

Kammaren biföll denna anhållan.

1* — Andra kammarens protokoll 1963. Nr 7

Nr 7

Tisdagen den 19 februari 1963

Interpellation ang. bidrag till fortbildning inom jord- och skogsbruket

faktiska hyreskostnaden, vari även inräknas
kostnaden för uppvärmning. Till
annan än familjeförsörjare utgår hyresbidrag
med högst 70 kronor per månad
i ortsgrupp 2, 85 kronor i ortsgrupp 3
och 4 samt 100 kronor i ortsgrupp 5.
När familjeförsörjare erhåller utbildning
utom hemorten kan han erhålla
bidrag för sin egen bostadskostnad enligt
dessa nyss nämnda grunder avseende
ensamstående. Icke familjeförsörjare
som bevistar kurs utom hemorten
kan erhålla bostadsbidrag för fast bostad
på hemorten med högst ett belopp
motsvarande faktiska hyreskostnaden.

För att erhålla dessa bidrag skall vederbörande
såsom arbetslös vara anmäld
som arbetssökande hos arbetsförmedlingen.
Ett alternativt villkor är,
att det med hänsyn till arbetsmarknadsläget
eller eljest är av väsentlig betydelse,
att omedelbara åtgärder vidtages
för att snabbt öka tillgången på yrkesutbildad
arbetskraft.

Även inom jord- och skogsbruket är
behovet av ökad yrkesutbildning mycket
framträdande. Strukturomvandlingen
i jordbruket ställer sålunda mycket
stora krav på den enskilde yrkesutövaren.
Samtidigt måste utvecklingsmöjligheterna,
t. ex. inom norrländskt jordbruk,
bedömas relativt goda, detta gäller
särskilt specialproduktion av skilda
slag. När det gäller övergången till specialproduktion
ställes emellertid särskilda
krav på yrkeskunnande. Många
småbrukare i hela landet befinner sig
i dag i en brydsam situation med vikande
lönsamhet inom de traditionella
driftsgrenarna. Genom en övergång till
intensivare specialproduktion skulle situationen
kunna förbättras. Dessa småbrukares
problem påminner i väsentlig
utsträckning om de arbetslösas. Med
hänsyn till arbetsmarknadsläget får det
nu i stora delar av vårt land anses väsentligt
att sysselsättningsläget stärkes
även inom jordbruket genom intensifierad
yrkesutbildning.

Med stöd av det anförda anhåller jag

om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för socialdepartementet
få framställa följande fråga:

Är statsrådet villig medverka till att
även inom jord- och skogsbruksnäringarna
verksamma, som har behov av
fortbildning inom respektive näringsgren,
medges rätt till utbildningsbidrag
för bevistande av fortbildnings- och
omskolningskurser?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 53, till Konungen, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
godkännande av avtal mellan Sverige
och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å
kvarlåtenskap.

§ 10

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 36, angående ökat stöd till föreläsnings-
och studiecirkelverksamhet
m. in., samt

nr 37, med förslag till namnlag m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 11

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
förste vice talmannen:

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 5, med förslag till lag om avveckling
av fideikommiss m. m., motionerna: nr

698, av herrar Anners och Nilsson
i Göingegården,

nr 699, av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl., och

nr 700, av herrar Tobé och von Friesen; i

anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 26, med förslag till förord -

Onsdagen den 20 februari 1963

Nr 7

ning om inkomstbeskattning av fideikommissbo,
m. in., motionerna:
nr 701, av herr Hamilton m. fl.,
nr 702, av herr Hamilton m. fl., och
nr 703, av herr Palm;
i anledning av Kungl. Maj ds propositioner
nr 5, med förslag till lag om
avveckling av fideikommiss m. m., och
nr 26, med förslag till förordning om
inkomstbeskattning av fideikommissbo,
in. m., motionerna:

nr 704, av herr Fröding in. fl.,
nr 705, av fru Gunne m. fl.,
nr 706 av fru Gärde Widemar m. fl.,
nr 707, av herr Nilsson i Svalöv,
nr 708, av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
och

nr 709, av herr Wachtmeister; samt
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 28, med förslag till vissa kreditgarantier
åt svensk varvsindustri,
m. m., motionen nr 710, av herr Stähl.

Dessa motioner bordlädes.

§ 12

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.04.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 20 februari

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Herr förste vice talmannen meddelade,
att herr Björkänge enligt till kammaren
inkommet läkarintyg vore sjukskriven
från och med den 19 innevarande
februari tills vidare.

Herr Björkänge beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen under avgivna
tid.

§ 2

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Kammarens arbetsplenum onsdagen
den 27 februari, som i den preliminära
planen utsatts till kl. 10.00 eller 14.00,
kommer att börja kl. 14.00.

§ 3

Föredrogs var för sig följande Kungl.

Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till statsutskottet propositionen nr 36,
angående ökat stöd till föreläsningsoch
studiecirkelverksamhet m. m.; samt
till behandling av lagutskott propositionen
nr 37, med förslag till namnlag
m. m.

§ 4

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till behandling av lagutskott motionerna
nr 698—700; och

till bevillningsutskottet motionerna
nr 701—703.

Vid föredragning av de å bordet vilande,
i anledning av Kungl. Maj ds
propositioner nr 5, med förslag till lag
om avveckling av fideikommiss m. m.,
och nr 26, med förslag till förordning
om inkomstbeskattning av fideikommissbo,
m. m., avgivna motionerna nr
704—709, hänvisades motionerna, så -

Nr 7

Onsdagen den 20 februari 1963

Kungl. Maj:ts hovhållning

vitt avsåg proposition nr 5, till behandling
av lagutskott och i vad gällde proposition
nr 26 till bevillningsutskottet.

Slutligen föredrogs och hänvisades
till statsutskottet den å bordet vilande
motionen nr 710.

§ 5

Föredrogs den av herr Larsson i
Norderön vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet angående
bidrag till fortbildning inom jord- och
skogsbruket.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Utgifterna för kungl. hov- och slottsstaterna Föredrogs

statsutskottets utlåtande nr
1, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1963/64 för kungl. hov- och slottsstaterna
jämte i ämnet väckta motioner.

Herr förste vice talmannen meddelade,
att överläggningen beträffande
punkten 1 finge omfatta utlåtandet i
dess helhet men att yrkanden i fråga
om övriga punkter finge framställas
först sedan dessa föredragits.

Punkten 1

Kungl. Maj:ts hovhållning

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj:t (bilaga 3, punkt 1, s. 1 och 2 av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 3 januari
1963) föreslagit riksdagen att till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1963/64
anvisa ett anslag av 2 575 000 kr.

Vidare hade utskottet till behandling
förehaft

dels en inom första kammaren av herr
Söderberg väckt motion (I: 103), vari

hemställts bl. a. att riksdagen måtte för
budgetåret 1963/64 anvisa a) till Kungl.
Maj :ts hovhållning ett anslag av
2 300 000 kr., b) till Hennes Kungl. Höghet
Hertiginnan av Västerbotten ett anslag
av 150 000 kr., c) till Hans Kungl.
Höghet Hertigen av Halland ett anslag
av 100 000 kr., d) till Underhåll och
vård av möbler samt andra staten tillhöriga
inventarier i de kungl. slotten
ett anslag av 316 000 kr., e) till Polis-,
lys- och renhållning samt brandväsendet
vid de kungl. slotten ett anslag av

1 476 000 kr., f) till Ved och kol för de
kungl. slotten ett anslag av 575 000 kr.,

dels ock en inom andra kammaren
av herr Nilsson i Gävle m. fl. väckt motion
(11:227), vari hemställts att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag
om uppräkning av anslagen vid punkterna
1, 2 och 3.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 103 och II: 227, såvitt nu var i fråga,
till Kungl. Maj:ts hovhållning för budgetåret
1963/64 anvisa ett anslag av

2 575 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Som regel har det väl
aldrig sparats när det gäller anslag till
kungar, kungahuset och hovhållningen.
Det är en kombinerad tradition och
slentrian som stått sig genom tiderna.
Det utskottsutlåtande som föreligger
här bekräftar, att denna regel med noggrannhet
följes än i dag. Vi vet att det
sedan lång tid tillbaka höjts varnande
röster, som erinrat om att det varit rent
otillständigt att slösa med pengar till
någon viss privilegierad familj, i detta
fall kungahuset. Men riksdagen har alltid
fallit undan för hovförvaltningens
önskemål. Under de senaste åren har
riksdagen beviljat betydande höjningar
av anslaget ■— några hundra tusen kronor
så där vartannat år.

Onsdagen den 20 februari 1963

Nr 7

Anslaget till hov- och slottsstaterna
utgår i år med 4 917 000 kronor. Nu föreslås
att detta skall höjas med 582 000
till 5 499 000 kronor. Av denna höjning
kommer på kungens personliga apanage
och hovhållning 275 000 kronor —■ från
2 300 000 kronor till 2 575 000 kronor.
Vidare föreslås prinsessan Sibyllas
apanage höjt från 150 000 kronor till
190 000 kronor. Anslaget till prins Bertil
föreslås höjt med 25 procent från
100 000 till 125 000 kronor. Till detta
kommer anslagen till bostadskostnaderna
som skulle höjas med 163 000 kronor
till 2 214 000 kronor.

Som motivering anförs förskjutningar
i prisnivån och löneökningar. Detta är
en stående motivering. En jämförelse
härvidlag skulle nog kunna hli rätt intressant.
Man behöver inte fundera
länge över detta förrän det står alldeles
klart, att det här är fråga om sådana
olikheter för övrigt i fråga om
privilegier att man inte kan göra en
jämförelse med andra ämbeten eller
andra inkomsttagare. Det visar sig tyvärr,
att klassklyftan vidgas, då den
enligt demokratiens idé i stället borde
minskas hland medborgarna, från
kungahuset och nedåt.

Apropå demokratiens idé vill jag
bara erinra om att det under debatter
rörande olika samhällssystem ofta framhållits,
att ett demokratiskt samhällssystem
kännetecknas bland annat därav,
att det inte kan inrymma några privilegierade
grupper eller släkter. Alla
är väl villiga erkänna att vi numera
har ett demokratiskt samhälle, att vi
kan kalla vårt samhälle demokratiskt.
Vi kanske borde tänka även på den saken
när det gäller anslag av bär ifrågavarande
slag. Vad som i ekonomiskt
avseende skiljer denna grupp från andra
grupper, detta ämbete från andra
ämbeten — om man nu vill göra en
jämförelse — är bland annat att det
inte utgår några skatter på ifrågavarande
höjningar. Andra människor får
betala betydande skattebelopp för varje

Kungl. Maj:ts hovhållning

lönelyft de erhåller. Det blir ju en väsentlig
skillnad redan på grund härav.
Till det kommer den tullfrihet och de
andra privilegier som kungahuset åtnjuter,
vilka ytterligare ökar klyftan
samtidigt som de omöjliggör varje jämförelse.

I detta sammanhang skulle jag vilja
fråga varför man inte, när man nu räknar
upp vad anslagen skall användas
till, tar med avkastningen från Guadeloupefonden
på 300 000 kronor om
året. Vi har tvistat rätt mycket om vem
som äger denna fond. Att staten äger
den är väl klart, men vi har alltid varit
eniga om — riktigheten häri kan
på grund av historiska dokument inte
ifrågasättas — att denna fond från
början varit avsedd som ett stöd för
kungens hovhållning under den tid då
det sker en generationsväxling i monarkens
ämbete.

Det finns andra saker som kunde ha
medräknats i detta fall. Men bara avkastningen
på 300 000 kronor från
Guadeloupefonden skulle ha kunnat
täcka den föreslagna ökningen på
275 000 kronor till kungens hovhållning
och ändå lämna 25 000 kronor över för
ökning av anslaget till prins Bertil.

Det har väckts två motioner i denna
fråga. Herr Söderberg i första kammaren
har motionerat om avslag på varje
höjning av detta anslag. Jag instämmer
helt i de synpunkter och de yrkanden
som herr Söderberg framfört i sin motion.
Herr talman! Jag yrkar alltså att
anslaget under punkt 1 skall utgå oförändrat
med 2 300 000 kronor.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag ber att till alla delar
få instämma i vad herr Spångberg
nyss anförde.

Med den omslutning som den svenska
statsbudgeten har kan de anslagshöjningar
det här är fråga om verka
vara småsaker. Hela höjningen rör sig
om 582 000 kronor. Det är mycket
pengar i och för sig, men beloppet skall

2— Andra kammarens protokoll 1963. Nr 7

Nr 7

Onsdagen den 20 februari 1963

Kungl. Maj:ts hovhållning

naturligtvis ses mot bakgrunden av den
föreslagna totalsumman 5 499 000 kronor.

Det har sagts att dessa anslagshöjningar
beror dels på löneförhöjningar
och förbättrade pensionsförmåner för
de vid hovet anställda, dels på s. k.
automatiska höjningar. Naturligtvis har
jag och mina medmotionärer ingenting
emot att dylika löneförhöjningar och
pensionsförbättringar även kommer de
anställda till del. Jag vill gärna understryka
detta. Vår motion riktar sig sålunda
inte mot denna personal.

I de tre punkter där vår motion
II: 227 yrkar avslag på de föreslagna
höjningarna återfinnes samma yrkande
i motion I: 103 av herr Sten Söderberg.
Herr Söderberg går dock som herr
Spångberg nämnde något längre än vi
kommunister gjort och yrkar sålunda
avslag på höjningarna också i punkterna
4 och 5. När det gäller utgifter av
detta slag finner vi det rimligt att man
väntar med anslagshöjningar tills man
bättre kan överblicka vilket statsskick
för vårt land som bäst motsvarar folkmeningen.
Ingen torde kunna förneka
att det finns mycket starka stämningar
mot den rådande monarkistiska ordningen.

När det gäller frågan om monarki eller
republik intar vi den principiella
ståndpunkten, att vi önskar arbeta för
republikens införande i Sverige. Den
lämpligaste tidpunkten härför skall jag
för dagen inte yttra mig om. Vi går
emellertid alla och väntar på förslag
till en ny grundlag. Enligt uppgifter är
förslag att vänta inom kort. Under dessa
förhållanden finns det enligt vårt sätt
att se ingen anledning att höja redan
tidigare höga anslag vare sig till den
kungliga hovhållningen eller till enskilda
medlemmar av kungahuset.
Kungl. Maj ds hovhållning drar ju redan
nu 2 300 000 kronor, en summa
som synes oss kunna räcka till för de
utgifter som kan anses vara nödvändiga.
Prinsessan Sibyllas nuvarande an -

slag, 150 000 kronor, liksom prins Bertils,
100 000 kronor, är av den storleksordningen
att vederbörande bör
kunna dra sig fram på dessa icke föraktliga
summor. Till detta kommer som
herr Spångberg sade att dessa pengar
är skattefria.

Om vi sålunda går emot ytterligare
anslagshöjningar till kungl. hov- och
slottsstaterna, så ligger den väsentliga
anledningen härtill på det rent principiella
planet. Vi är som sagt för ett
republikanskt statsskick och mot ett
monarkistiskt. Under sådana förhållanden
anser vi det orimligt att skattebetalarna
skall påläggas ytterligare utgifter
för ett statsskick som många anser
ha överlevt sig självt. Jag träffade häromdagen
en kammarjunkare, som var
mycket stolt över sin befattning vid det
kungl. hovet. Jag förmodar att en kammarherre,
som jag av och till umgås
med här i kammaren, är ett pinnhål
högre än en kammarjunkare. Hur som
helst med den saken, denne kammarjunkare
omtalade att hans befattning
vid hovet var oavlönad. Om det nu
finns människor med sådana säregna
intressen, att de till och med är mycket
stolta över oavlönade befattningar vid
hovet, så kanske denna form av anställning
vore värd att prövas i större
omfattning än vad som görs för närvarande.
Här yppas ju en möjlighet till
ekonomiska besparingar av kanske nog
så stor omfattning. Rationaliseringar i
övrigt torde också vara möjliga att genomföra.
Tills allvarliga försök i denna
riktning gjorts, finner vi det icke
motiverat med några som helst anslagshöjningar
just nu.

Enär det finns två motioner som så
nära ansluter sig till varandra skall
jag be att få ansluta mig till yrkandet
om bifall till motion I: 103 av herr Sten
Söderberg.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Jag skulle inte ha begärt

Onsdagen den 20 februari 1963

Nr 7

ordet i denna fråga, om jag inte i ett
tidigare skede indirekt hade haft litet
grand att göra med denna utgiftshöjning.
Vi har ju accepterat principen att
vi skall betala de kostnader som det
representationsskick vi nu har föranleder.
Det har varit tradition att när
kostnaderna genom olika åtgärder höjts,
så skall riksdagen också bevilja de ytterligare
medel som blir erforderliga.

Jag vågar försäkra herrar Spångberg
och Nilsson i Gävle att mycket noggranna
prövningar förekommit, innan man
gick till riksdagen och begärde ifrågavarande
anslagshöjningar. De utgiftshöjningar
som föreslås är sålunda fotade på
faktiska utgiftsstegringar. Det är därför
vilseledande att nämna enskilda personer
i kungahuset och framställa saken
så, som om det skulle vara dessa personer
som skulle få en inkomstförbättring
av den storlek som nu föreslagits i utskottsutlåtandet.
Det är ingalunda på
det sättet.

Jag nämnde att jag indirekt varit med
och agerat på ett avsnitt av detta ärende.
Jag har nämligen ställt ett par av
civildepartementets experter till förfogande
för att lösa lönefrågorna på detta
område. De bär i sitt arbete sökt att anpassa
lönesättningen till den som är traditionell
på motsvarande områden inom
statsförvaltningen och givetvis vid denna
jämförelse sökt att ta hänsyn till de
speciella förhållanden som här råder på
enstaka punkter. Då jag studerat resultatet
av den förbandlingsomgången,
måste jag säga, att jag fann att man nog
tidigare var ganska nära herr Nilssons
i Gävle ideal, då han sade sig vara anhängare
av att man skulle ha oavlönad
arbetskraft på detta område. Jag kan
nämna att exempelvis kokerskor, biträdande
kokerskor och ekonomibiträden
tidigare var placerade i första lönegraden.
De var alltså ett pinnhål högre än
enligt herr Nilssons ideal. De experter
som jag ställde till förfogande bär vid
förhandlingarna med organisationerna
anpassat lönerna till den statliga löne -

Kungl. Maj ds hovhållning

sättningen, vilket innebär uppflyttning
från första lönegraden till respektive
sjunde, sjätte och femte lönegraderna
för personal av de kategorier som jag
här talat om. Det är klart att det medfört
ökade kostnader.

Jag kan tillägga, att man försökt att
så långt det varit möjligt reglera arbetstiden,
vilket medfört att man denna
gång också infört obekvämhetstillägg,
vilket inte tidigare förekommit på detta
område. Enbart kostnaden för införande
av obekvämhetstillägg beräknas innebära
en merkostnad av cirka 30 000 kronor
per år. Jag skall inte gå igenom
merkostnaden för de olika lönegradsplaceringarna.
Det är emellertid en hel del
personal som måste anställas för att man
på ett anständigt sätt skall kunna sköta
ett hushåll av den storleksordning det
här är fråga om. Herr Nilsson i Gävle
kan ju räkna efter hur stor skillnaden
är mellan första lönegraden och respektive
sjunde, sjätte och femte lönegraderna,
så skall han finna vilka nivåförändringar
som skett för de lägst avlönade.

Herr Nilsson i Gävle sade att han rent
personligt inte bär någonting emot att
dessa kategorier får högre löner. Under
sådana förhållanden bör han väl också
vara med på att ge de medel som skall
gå till dessa löner. Första halvåret 1963
får kungahuset självt stå för merkostnaden
på denna punkt. Det beslut som
riksdagen nu står i begrepp att fatta träder
inte i kraft förrän den 1 juli. Uppgörelsen
träder däremot i kraft från
och med den 1 januari.

Jag bär velat lämna denna redogörelse
som förklaring till utgiftsökningarna
under första huvudtiteln.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Efter civilministerns anförande
skulle jag ha kunnat inskränka
mig till att yrka bifall till utskottets
hemställan. Men eftersom de båda grånade,
stadgade och godmodiga revolutionärerna
bär gått till storms mot de
sista skansarna för privilegiesamhället,

Nr 7

Onsdagen den 20 februari 1963

Kungl. Maj ds hovhållning

kanske jag kan få tillägga, att vi i utskottet
bär gått igenom den löneöverenskommelse
som civilministern här talat
om och att vi kan vitsorda vad lian här
har nämnt. Eftersom herr Spångberg
förutsatte att det förekommit samma
slentrian i år som alltid beträffande denna
huvudtitel, vill jag framhålla, att vi i
år verkligen gjort oss besvär med att
titta litet närmare på vad de befattningshavare
som får dessa löneförbättringar,
som i och för sig inte är mer än rimliga,
egentligen sysslar med. Jag skulle
vilja rekommendera herr Spångberg och
övriga, som vill revolutionera hovhållningen
medan vi ändå grundlagsenligt
har detta styrelsesätt kvar, att ta en promenad
och titta in t. ex. i den betydande
snickeriverkstad som är ansluten till
slottet, i de stora lager av möbler från
olika tidsåldrar, som finns i slottets källarvåning,
och i den ateljé för underhåll
av gobelänger, bonader och övriga ur
museal synpunkt i stora delar omistliga
vävnader som finns i slottet. Det skulle
i och för sig vara oansvarigt att inte se
till att de konstskatter, som bär finns
och som är i .allmän ägo, vidmakthålles.
Jag vill tillägga att på den punkten råder
inga delade meningar. Bakom detta
utskottsutlåtande står även herr Spångbergs
partikamrater här i huset.

Om man vill revolutionera statsskicket
—- och jag bär ingenting emot att
min gamle vän på värmlandsbänken
går till storms emot detta, det står var
och en fritt och i långa stycken förstår
jag herr Spångberg -— skall man göra
klart för sig, att så länge det nuvarande
statsskicket finns kvar skall de människor
som arbetar för det svenska folkets
gemensamma egendom ha en något så
när skälig utkomst, även om de bär sin
sysselsättning på slottet.

Vidare tycker jag att herr Spångberg
inte behövde ha dragit in Guadeloupefonden
i detta resonemang, eftersom vi
för endast några år sedan hade en
grundlig utredning varvid klarlades, att
denna gjorts till Konungens personliga

egendom. Det finns, tror jag, fortfarande
i statsutskottets ägo ett stort och högtidligt
dokument med underskrifter som
bekräftar den saken. Vi lever ändå i ett
rättssamhälle som inte tar ifrån någon
hans egendom — inte ens Hans Majestät
Konungen. Herr Spångberg får väl
på den punkten dämpa sin iver en
smula.

Med detta ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag föredrar att vara en
grånad revolutionär framför att vara en
grånad konservativ.

Till civilministern vill jag säga, att vi
inte har förhindrat de löneförhöjningar,
som civilministern har medverkat till,
för den personal som finns på slottet.
Vi har inte yrkat avslag på prinsessan
Sibyllas 150 000 kronor, och vi har inte
yrkat avslag på anslaget till hovhållning.
Vad vi yrkat är .avslag på de förhöjningar
som civilministern bar givit sin
välsignelse. Jag finner det ekonomiskt
fullkomligt möjligt för de kungliga personerna
att betala de löneförhöjningar,
som civilministern medverkat till, på
de anslag som de redan tidigare får.

Beträffande Guadeloupemedlen vill
jag framhålla, att när man bär kännedom
om att Hans Majestät Konungen bär
denna inte föraktliga inkomst, förstår
man att det inte saknas ekonomiska
möjligheter för vederbörande att betala
en hyfsad lön till sina anställda.

Det är dock uttryck för ett visst framsteg'',
att det blivit organiserade löneförhandlingar
också på slottet. Det ger en
vision av att vi kanske så småningom
kan få ett modernare synsätt på hela
denna institution.

.lag finner inte de argument som civilministern
anförde så hållbara, att våra
yrkanden inte skulle stå sig. De kungliga
personerna bär pengar. De har förmögenhet.
Pengarna de får är skattefria,
och det är en inte föraktlig förmån.
Både civilministern och jag vet väl att

Onsdagen den 20 februari 1963

Nr 7

skatterna inte är så låga, men de kungliga
personerna drabbas inte av de skattehöjningar,
som civilministerns regering
begåvar oss med. Alla materiella
möjligheter föreligger därför för hovet
att klara de löneförhöjningar, som civilministern
har medverkat till.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Herr Nilssons i Gävle argumentering
skulle naturligtvis vara riktig
under den förutsättningen, att detta
var första gången vi diskuterade kostnadsfaktorn
på detta område. Denna
kostnadsfaktor är emellertid ganska
gammal, och i tidigare kostnadsberäkningar
har man räknat med såväl utgifter
som inkomster på olika avsnitt. Sedan
har det ansetts rimligt och riktigt
att riksdagen fyller på med det belopp
som erfordras för att täcka kostnadsökningarna.

Vad herr Nilsson i Gävle i dag förordar
i kammaren är att vi ånyo skall ta
i anspråk medel som vi har använt i
tidigare kostnadsberäkningar. Om man
kan ta dessa medel i anspråk flera gånger
när man gör kalkylerna, går det naturligtvis
att göra så som herr Nilsson
rekommenderar i dag. Herr Nilsson framhöll
att han inte har något att erinra
mot löneförhöjningarna. Däremot vill
han inte vara med om att bevilja de medel
som behövs för att täcka dem.

.lag ber dessutom att få rätta en uppgift
i mitt förra anförande. Det är inte
från den 1 januari i år utan från den
1 juli 1962 som kungahusets medlemmar
själva får betala löneförhöjningarna. Ett
budgetår kommer de att belastas med
hela den extrakostnad som den löneuppgörelse
medför, vilken jag och mina
medarbetare medverkade till.

Herr SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Jag nämnde något om
traditioner i mitt första anförande. Jag
vill bara konstatera att man även nu
traditionsenligt har mobiliserat alla des -

Kungl. Maj:ts hovhållning

sa gamla argument för höjda anslag till
kungahuset. Om vi går tillbaka till gångna
tider, skall vi finna att personer som
Thorsson och Branting och många andra
har uttalat sig i dessa frågor på ett sätt
som mera överensstämmer med de synpunkter
jag har försökt lägga på denna
fråga än de yttranden som i dag har
levererats av herr Ståhl och civilministern.

Jag tror nog att statsutskottet har
knallat omkring uppe på slottet — jag
drar inte alls det i tvivelsmål — och
att dessa ledamöter därför tycker att vi
skall ge dessa anslag. Det förekommer
så mycken representation och det går
åt så mycket pengar i dessa sammanhang,
att det nog är riktigt att vi ökar
anslagen med detta belopp, menar de.

Jag tycker å min sida att det är orimligt.
Jag skall inte närmare nu beröra
den saken; jag vill bara i all enkelhet
påpeka — jag kommer nu tillbaka till
Guadeloupefonden — att det aldrig har
fastslagits, herr Ståhl, att denna fond
är kungens personliga egendom. Det
har fastslagits att så länge Bernadotterna
sitter på Sveriges tron skall de åtnjuta
avkastningen av Guadeloupefonden,
men när de kommer bort tillfaller
denna fond staten. Därom har väl ändå
inte rått några delade meningar bland
dem som har studerat dokumenten.

Det är klart att man kan råka ut för
ett minnesfel, och det skall vi tillåta
herr Ståhl att göra, men någon personlig
egendom som Bernadotterna tar med
sig sedan vi har fått republik här i landet
är det inte fråga om.

De inkomster som härrör från Guadeloupefonden
— 300 000 kronor om året
— har varit avsedda för hovhållningen;
den saken är klar. Man kan gå tillbaka
i tiden och studera de diskussioner som
har ägt rum i denna fråga, och man
skall då finna detta vara bekräftat. Under
sådana förhållanden är det rimligt
att fråga: varför har man inte räknat
med dessa medel? Nu kommer herr
Ståhl med den förklaringen, att Guade -

Nr 7

Onsdagen den 20 februari 1963

Kungl. Maj:ts hovhållning

loupefonden anses vara kungens personliga
egendom. Han har varje år skattefritt
erhållit dessa 300 000 kronor,
som alltså icke tagits med i hans hovhållning.

Jag vill till detta säga att kungens hovhållning
är hans privatsak. Det finns
inte några instruktioner om att han
skall fullgöra en representation på det
sätt som sker. Låt oss exempelvis ta
hovstallet. Vad skall man med alla dessa
hästar i byggnaden på denna dyrbara
tomt? Jo, väsentligen för sjuglasvagnen,
i vilken man skjutsar diplomater från
andra stater som kommer hit för första
gången och skall överlämna sina kreditivbrev.
Precis som om de inte —• såsom
de får göra i andra länder —- skulle
kunna åka bil vid ett tillfälle som detta.

Hur stora besparingar som skulle kunna
göras genom rationaliseringar på det
här området kan jag inte uttala mig om,
men det är tämligen klart att det skulle
vara fråga om åtskilliga hundratusentals
kronor, särskilt om man jämför kostnaderna
för det nuvarande hovstallet
med den avkastning som denna synnerligen
välbelägna tomt skulle kunna lämna
därest den användes för andra ändamål.

Till sist vill jag, herr talman, inhösta
herr Ståhls löfte om att medverka till
att rationalisera statsskicket. Av hans
anförande framgick, att han vill vara
med om att införa republik här i landet,
och det är i alla fall någon behållning
av den här debatten.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Jag vill varna herr
Spångberg för att dra förhastade slutsatser
av vad som säges här i kammaren.
Det är inte första gången han gör
det, men det kan i detta fall vara på sin
plats att påpeka saken.

Vad Guadeloupefonden beträffar var
det min avsikt att säga att denna fond
är kungahusets personliga egendom. Om
jag skulle ha uttryckt mig på ett annat
sätt, så är jag angelägen om att proto -

kollet på denna punkt blir rättat. Detta
är i varje fall min tolkning av den uppgörelse
som på sin tid träffades om den
historiska lilla ön.

Herr SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Jag vill bara konstatera
att herr Ståhls uppfattning i detta fall är
felaktig.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! För att inte några missförstånd
skall uppstå vill jag upplysningsvis
meddela, att när man beräknar
anslagsbehovet för hovstaten, tillför man
hovstaten en inkomst av Guadeloupe-medel
på 300 000 kronor. Om denna inkomst
icke hade funnits, skulle alltså
riksdagen ha haft att ta ställning till ett
anslagsäskande som varit 300 000 kronor
högre.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
I: 103 i motsvarande del; och
fann herr förste vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Spångberg begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
1 :o) i utskottets utlåtande nr 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
motionen I: 103 i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen till -

Onsdagen den 20 februari 1963 Nr 7

Hennes Kungl. Höghet Hertiginnan av Västerbotten — Hans Kungl. Höghet Hertigen
av Halland

kännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Nilsson i Gävle begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 166 ja och 10
nej, varjämte 8 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Hennes Kungl. Höghet Hertiginnan av
Västerbotten

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
(punkt 2, s. 2) att till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1963/64 anvisa
ett anslag av 190 000 kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 103 och II: 227, såvitt nu var i fråga,
till Hennes Kungl. Höghet Hertiginnan
av Västerbotten för budgetåret 1963/64
anvisa ett anslag av 190 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Med hänvisning till den
av mig tidigare anförda motiveringen
ber jag att få yrka bifall till motionen
I: 103.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
I: 103 i motsvarande del; och
fann herr förste vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nilsson i Gävle
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande

voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten 2:o)
i utskottets utlåtande nr 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
motionen I: 103 i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Nilsson i Gävle begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 165 ja och 12
nej, varjämte 6 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 3

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Halland

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
(punkt 3, s. 2) att till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1963/64 anvisa
ett anslag av 125 000 kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 103 och II: 227, såvitt nu var i fråga,
till Hans Kungl. Höghet Hertigen av
Halland för budgetåret 1963/64 anvisa
ett anslag av 125 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen
nr 1:103.

Nr 7

Onsdagen den 20 februari 1963

Ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
I: 103 i motsvarande del; och
biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkterna i—6

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 7

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

14, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
behandlade för flera
huvudtitlar gemensamma frågor jämte
en i ämnet väckt motion.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 8

Ändrad ordning för vissa anslags uppförande
i statsbudgeten

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

15, i anledning av väckta motioner om
ändrad ordning för vissa anslags uppförande
i statsbudgeten.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sveningsson (I: 509) och den andra inom
andra kammaren av herrar Magnusson
i Borås och Nordgren (II: 616),
hade hemställts dels att riksdagen måtte
med avslag på Kungl. Maj:ts proposition
nr 1, såvitt här var i fråga, ur
budgeten avföra samtliga de anslagsposter,
som funnes upptagna i en vid
motionerna fogad bilaga 1; dels att
riksdagen måtte, med ändring av
Kungl. Maj:,ts proposition nr 1, såvitt
här var i fråga, besluta att samtliga de
anslag som funnes upptagna i en vid
motionerna fogad bilaga 2 skulle vara
obetecknade samt minskas med vartdera
en tiondedel av det föreslagna anslagsbeloppet;
dels att anslag till Omkost -

nader hos diverse myndigheter måtte
beräknas till vissa angivna belopp under
andra, tredje, femte—åttonde och
tionde—tolfte huvudtitlarna; dels att
reservationsanslag till Diverse utgifter
måtte beräknas till vissa angivna belopp
under andra, tredje, femte—åttonde
och tionde—tolfte huvudtitlarna;
dels att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa att under de avförda
anslagen föreliggande medelsbehov
måtte i mån av medelstillgång tillgodoses
inom ramen för varje huvudtitels
här ifrågavarande anslag; dels att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa om sådan ändring av
de administrativa reglerna beträffande
omkostnadsanslag, att dessa såsom
maximerade totalbelopp utan bindande
specificering ställdes till vederbörande
myndigheters förfogande; dels ock att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa,
att vid varje budgetårs slut till
riksdagen lämnades en redovisning för
användningen under förflutna budgetår
av anslagen till Diverse utgifter och
till Omkostnader hos diverse myndigheter.

Utskottet hemställde, att motionerna
I: 509 och II: 616 icke måtte av riksdagen
bifallas.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson, herrar Åkerlund och Nilsson
i Göingegården samt fröken Karlsson,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 509 och II: 616,

1) godkänna i motionerna förordad
överflyttning av medel från sak- och
bidragsanslag till anslag till Diverse utgifter
resp. Omkostnader hos diverse
myndigheter, vilken överflyttning beräknades
medgiva en total minskning
av medelsbehovet med omkring 10 procent
;

2) godkänna i motionerna förordad
ändring beträffande vissa angivna större
omkostnadsanslag, vilken ändring
beräknades medgiva en total minskning

Onsdagen den 20 februari 1963

Nr 7

Ändrad ordning- för vissa anslags uppförande i statsbudgeten

av medelsbehovet med omkring 10 procent; 3)

hos Kungl. Maj:t hemställa, att efter
utgången av varje budgetår skulle
till riksdagen lämnas en redovisning
för användningen under budgetåret av
de i motionerna föreslagna anslagen till
Diverse utgifter resp. Omkostnader hos
diverse myndigheter.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr PALM (h):

Herr talman! Droppen urholkar stenen,
heter det, och jag utgår ifrån att
förvissningen härom är förklaringen
till den ihärdighet med vilken man från
högerhåll år efter år återkommer med
sitt krav på avslag på Kungl. Maj:ts
proposition nr 1 och i anslutning därtill
ställer yrkanden, som kort uttryckt
går ut på eu viss oinläggning av driftbudgeten
i rationaliserande syfte.

Att en sådan rationalisering är önskvärd
torde det inte råda några delade
meningar om. Den detaljspecificering
av anslagsposterna som nu förekommer
ger visserligen formellt men dock inte
reellt möjlighet till riksdagens prövning
av de oerhört många mindre anslagsposterna
i budgeten. Denna reella
möjlighet har en gång funnits, men med
den ansvällning av statsverksamheten
som skett är det ogörligt för de olika
budgetutskotten att väga anslagskravens
angelägenhetsgrad mot varandra. Den
statliga budgettekniken möjliggör inte
en sådan avvägning och inte heller en
effektiv kostnadsredovisning och utgiftskontroll.

En väsentlig olägenhet av den långt
drivna specialredovisningen av diverse
anslag är att disponerandet av medlen
bindes på ett olyckligt sätt genom en
planering långt före budgetårets början.
Det är mycket som hinner ändras från
den tid då anslagsäskandena utformas
fram till budgetårets slut. Systemet med
till-äggsstater har av den anledningen
tillkommit, men den alltför hårda bind -

ningen av anslagen till detaljspecificerade
poster gör en överflyttning av medel
mellan posterna omöjlig.

I ett fall kan därför uppstå behov av
medelstillskott via tilläggsstat, medan
det i ett annat fall kan bil tal om att
fullt ut förbruka ett beviljat anslag,
trots att detta inte varit behövligt under
löpande budgetår. Den risken finns
ju att överskott på ett anslag kan föranleda
anslagsminskning i fortsättningen,
och den risken vill en myndighet
inte gärna utsätta sig för.

Med hänsyn till nämnda olägenheter
vore det i hög grad angeläget att s. k.
mindre sakanslag sammanfördes under
varje huvudtitel och disponerades i enlighet
med behoven på olika områden.
För de enskilda verken och myndigheterna
skulle detta medföra större frihet
men naturligtvis också ett ökat ansvar.
Den kostnadsanalys och effektivitetsbedömning,
som nu förekommer i
alltför ringa utsträckning, skulle med
ett sådant system ske automatiskt och
fortlöpande därigenom att myndigheterna
kunde — eller rättare sagt nödgades
-— väga mellan skilda ändamål
och ge prioritet åt sådana som vid tiden
för bedömningen har den största
angelägenhetsgraden.

Eftersom förvaltningen på det sättet
kunde bli effektivare och kostnadsprövningen
mera noggrann, skulle kostnaderna
kunna bli lägre. Genom att från
början lägga in en tioprocentig nedskärning
av de avsedda anslagen kan
man uppnå just den effektivisering av
kostnadsgranskningen som är avsedd.
De besparingar denna kan ge bör i och
för sig kunna göra det möjligt att få ut
praktiskt taget lika stor effektivitet ur
det något -lägre totalanslaget.

När det gäller den tioprocentiga
minskningen är det självklart, att denna
inte skall gå ut över verkligt angelägna
anslag. Det blir vederbörande
verks och myndighets uppgift att sörja
för att dessa tillgodoses inom den givna
ramen genom överförande av medel

Nr 7

Onsdagen den 20 februari 1963

Ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten

från andra ändamål, som vid den nödvändiga
kostnadsgranskningen visar sig
kunna klara sig med mindre anslag.
Syftet är både att nå ökad effektivitet
i hushållningen med statsmedel och
ökad effektivitet i budgetarbetets teknik.

När dessa krav ställes på den statliga
budgetredovisningen, är detta på
intet sätt något revolutionerande eller
uppseendeväckande. För kommunernas
del bär man för länge sedan insett att
en detaljredovisning av den typ som
förekommer i statsbudgeten är orimlig
och opraktisk. Den utredning som
stadsförbundet gjorde för några år sedan
kom fram till att en ökad inriktning
på en bättre kostnadsredovisning
helt enkelt var nödvändig. Stadsförbundet
uppmanade också kommunerna att,
jag citerar, »komma ifrån den mycket
långtgående detaljspecifikation som
hittills varit vanlig», och det framhölls
också att budgetredovisningen måste
bli sådan, att kostnaderna kan bedömas
i relation till vad som åstadkommes för
dem. Det är just detta syfte som den
aktuella framställningen från motionärerna
tar sikte på.

Att det inte bara är från högerhåll
som man ger den nuvarande statsbudgetens
utformning underbetyg hade jag
redan förra året tillfälle att framhålla
genom en hänvisning till eu då aktuell
artikel i den socialdemokratiska tidskriften
Tiden, där LKAB-chefen Arne
Lundberg underkände den statliga budgetens
uppställning och påtalade bristen
på effektiv kostnadsredovisning.

lag nämnde inledningsvis att droppen
urholkar stenen. Hur tätt dessa motioner
än har droppat under en följd
av år, har ändå ingenting kunnat rubbas
i statsutskottets behandling av detta
ärende. En sak har dock hänt, som
kanske kan sättas i samband med kritiken
mot den föga rationella budgettekniken,
nämligen den, att statskontoret
har förstärkts med en rationaliseringsexpert
från näringslivet, vilken har vi -

sat mycket stort intresse för den statliga
budgetens brister.

Om detta skulle kunna leda till att
synpunkterna i de år efter år återkommande
högermotionerna i detta ärende
vinner ökat gehör inom finansdepartementet,
så har droppandet trots allt
haft sin effekt. Jag vågar kanske inte
räkna med att stenen är helt urholkad
efter denna nya framställning och inte
heller efter de synpunkter jag här fört
fram, men när motionen nu på nytt av
allt att döma kommer att fällas av kammarens
majoritet tillåter jag mig uttrycka
den förhoppningen, att det blir
ett nytt fall framåt.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till reservationen av
fröken Andersson m. fl.

Herr PETTERSON i Degerfors (s):

Herr talman! Kammarens ledamöter
torde känna igen denna följetong, som
vi nu behandlar för tredje eller fjärde
gången. Det har kanske hänt en liten
förändring. De första åren väcktes en
partimotion från högern med krav på
20 procents sänkning av alla omkostnadsanslag.
I år är det en enskild motion,
där man begränsar sig till 10 procents
sänkning av de omkostnadsanslag
som motionen berör.

Även om man kan hålla med reservanterna
om att det självklart finns
vissa brister i den statliga bokföringen,
är det ju nästan hopplöst att så här på
rak arm kasta fram en motion och säga,
att vi bör sammanföra de och de anslagen
och skära ned dem med 10 procent.
Det går inte. Det finns ingen i
denna kammare som kan överblicka
konsekvenserna av ett bifall till motionen.
Jag anser därför att redan en genomläsning
av motionen och av reservationen
ger det starkaste stödet för
utskottets förslag om avslag.

Herr Palm var rätt kortfattad i sin
framställning och hade inte några nya
saker att komma med. Liksom herr Gustafsson
i Stockholm i fjol hänvisade till

Onsdagen den 20 februari 1903

Nr 7

Andrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten

vad han sagt föregående år, kan jag
hänvisa till vad jag sagt förut och vad
herr Gustafsson sagt dessförinnan: Ingenting
har inträffat som kan ge riksdagen
anledning att göra en ändring på
denna punkt. Herr Palms reflexioner är
alltför lättvindiga: att man skulle få
fram kostnadssänkande åtgärder med
denna omläggning är rena gissningar
av motionärerna; det finns inga bevis
för detta. Man kan också ifrågasätta,
om det är så angenämt att på det sätt
som skulle bli följden ge verkscheferna
fullständigt fria händer att använda
pengarna efter eget gottfinnande. Den
efterhands gr anskni ng som man här har
föreslagit, kommer ju först då utbetalningarna
redan är gjorda.

Herr talman! Med dessa få ord vill
jag yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Palm begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 15, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av fröken Andersson m. fl.

lertid rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 151 ja och 30 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 9

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 16, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde,

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser
utrikesdepartementets verksamhetsområde,

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,
och

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 10

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
20, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1962/63,
i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde.

Punkten t

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Lades till handlingarna.

Nr 7

Onsdagen den 20 februari 1963

Interpellation ang. landsarkivets lokaler i Vadstena slott

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1962/63,
i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Lades till handlingarna.

§ 12

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

22, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1962/63,
i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1962/63,
i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Lades till handlingarna.

§ 14

Föredrogs vart för sig
statsutskottets utlåtanden:
nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till
kronan m. m.,

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning till
Maj-Britt Nyström m. fl., och

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av viss
allmänna arvsfonden tillfallen fast
egendom;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 1, såvitt propositionen
angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
för år 1963 skall utgå,
och

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370), m. in.;

andra lagutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående förslag till förordning med
provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden
för vissa värnpliktiga;
samt

tredje lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
3 juni 1955 (nr 272) om inskränkning
i rätten att förvärva jordbruksfastighet
(jordförvärvslagen) jämte i anledning
av propositionen väckta motioner, dels
ock motioner om åtgärder till befrämjande
av jordbrukets rationalisering,
och

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden och betänkanden hemställt.

§ 15

Interpellation ang. landsarkivets lokaler
i Vadstena slott

Ordet lämnades på begäran till

Herr PERSSON i Appuna (s), som yttrade: -

Onsdagen den 20 februari 1963

Nr 7

Herr talman! I skrivelse till Kungl.
Maj:t den 31 januari 1963 har länsstyrelsen
i Östergötlands län dels överlämnat
en rapport från länsbrandinspektören
i länet rörande den bristande
brandsäkerheten vid landsarkivet i Vadstena,
dels ännu en gång hemställt att
frågan om Vadstena slotts restaurering
och i samband därmed anordnande av
tillfredsställande nya lokaler för landsarkivet
i Vadstena slott skall avgöras
med största skyndsamhet.

Detta ärende synes vara av vikt av
flera skäl. Det är synnerligen oroväckande
brister i fråga om brandsäkerheten
som blottas i länsbran dinspektörens
rapport. Det är icke heller första gången
påminnelser härom gjorts. Det framstår
som synnerligen otillfredsställande
att ett landsarkivs oersättliga samlingar
skall förvaras i lokaler av väsentligt
lägre kvalitet än den som ett vanligt
kommunalt arkiv i en landskommun
måste ha.

Vadstena slotts restaurering, varigenom
landsarkivets lokalfråga blir definitivt
och lämpligt löst, är tänkt att
utföras som reservarbete. Restaureringen
är ett synnerligen lämpligt sådant objekt
och i dagens arbetsmarknadsläge
ett angeläget beredskapsobjekt i västra
Östergötland. Redan 1961 begärde länsarbetsnämnden
att detta beredskapsarbete
skulle projekteras. Rehovet av en
förstärkning av beredskapen är allmänt
dokumenterad.

Med hänvisning till vad som här anförts
ber jag att till statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet få rikta
följande fråga:

Är statsrådet beredd lämna en redogörelse
för läget beträffande Vadstena
slotts restaurering och landsarkivets lokalfråga
i Vadstena och vilken tidpunkt
projekteringen av föreslagna arbeten
kan väntas bliva påbörjad?

Denna anhållan bordlädes.

§ 16

Interpellation ang. utredningen rörande
kanalleden Vänern—Vättern

Ordet lämnades på begäran till

Herr BERGLUND (fp), som yttrade:

Herr talman! Med bekymmer ser man
på hur befolkningsutvecklingen i de län
som berörs av Vänern—Vätterndelen av
Göta kanal hotar att bli negativ. Om inte
de trafikproblem som hänger samman
därmed inom kort blir lösta kommer
dessa bygder att bli ohjälpligt efter i
utvecklingen.

Vätterndelegationen ser mycket allvarligt
på dessa problem, och man är
ense med den om att sjö- och kanaltransporterna
är en betydelsefull faktor
att räkna med. Därför önskar man en
hastigare takt i det nu pågående utredningsarbetet.

Sedan 1961 arbetar den statliga utredningen
och man kunde ju ha väntat sig
att den, med den utgångspunkt utredningen
fick i och med att Vätterndelegationen
till utredningen överlämnade sin
fylliga undersökning angående breddning
av Götakanaldelen Vänern—Vättern,
nu skulle vara färdig med sitt
utlåtande. Då så tydligen inte är förhållandet
och ärendet inte bör bli för gammalt,
enär eu snar lösning av kanalfrågan
är ytterst angelägen, vore en redogörelse
för hur långt utredningen
kommit i sitt arbete av mycket stort
intresse. Kanalfrågan kommer alltmer i
förgrunden vid diskussionerna i lokaliseringsfrågor.

Med hänvisning till vad jag här i
korthet anfört anhåller jag om kammarens
medgivande att till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande interpellation:

Vill herr statsrådet informera kammaren
om hur långt den statliga utredningen
i Götakanalfrågan kommit i sitt
arbete och om vi snart kan vänta en proposition
med förslag om breddning av
kanalleden Vänern—Vättern?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 7

Onsdagen den 20 februari 1963

Interpellation ang. upprustning av läns- och bygdevägar — Interpellation ang. avveckling
av spritförsäljningen på SAS:s flygplan i internordisk trafik

§ 17

Interpellation ang. upprustning av länsoch
bygdevägar

Ordet lämnades på begäran till

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep),
som yttrade:

Herr talman! I den pågående upprustningen
av vägväsendet har investeringarna
till huvudsaklig del fått göras
på de större riksvägarna, vilkas standard
i första hand måste förbättras i
takt med den ökade bilismen. Detta har
medfört att angelägna nybyggnads- och
upprustningsåtgärder beträffande länsvägar
och bygdevägar har fått skjutas
på framtiden. Tyvärr är många av dessa
vägar av sådan standard, att de utgör
verkliga trafikfällor och tarvar en mycket
snar upprustning i fråga om såväl
bredd som linjeföring för att kunna
svara mot den växande trafikintensiteten.

Det torde emellertid kräva en avsevärd
tid att genomföra ett sådant vägprogram,
med påföljd att många av dessa
vägar skulle förbliva i sitt nuvarande
skick något eller några tiotal år framåt
i tiden, innan de blir föremål för ombyggnad.
Frågan är då om inte dessa
vägar i avvaktan på en framtida omläggning
redan nu borde ingå i en plan för
en enklare upprustning i syfte att få
bort farliga kurvor liksom också att frigöra
vägkanterna från blocksten o. d.,
företeelser som nu förorsakar årliga trafikoffer,
som helt eller delvis kunde
förebyggas.

Åtgärder i antydd riktning skulle sannolikt
inte behöva medföra alltför stora
kostnader. I varje fall skulle härigenom
många människoliv kunna sparas, och
betydande vinster skulle göras i fråga
om den materiella egendomen.

Dylika åtgärder är också påkallade inför
den väntade omläggningen till högertrafik.
Det torde icke vara möjligt
att vid en trafikomläggning behålla dessa
vägar i deras nuvarande skick. Med

tanke på att alla dessa vägar inte kan
bli ombyggda till tidpunkten för högertrafikens
ikraftträdande, vore det säkerligen
välbetänkt att t. ex. vägförvaltningarna
i länen redan nu fick i
uppdrag att upprätta eu plan över sådana
vägar, som i avvaktan på en framtida
ombyggnad borde bli föremål för
enklare förbättringsåtgärder.

Med stöd av ovan anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
framställa följande frågor: Överväger

herr statsrådet i samband
med högertrafikens införande några särskilda
åtgärder för en snar och genomgripande
upprustning av trafikfarliga
läns- och bygdevägar?

Om så inte är fallet, finner herr statsrådet
det påkallat med en länsvis utförd
inventering över sådana vägar, som i
avvaktan på en framtida ombyggnad nu
bör bli föremål för en enklare upprustning
för undanröjande av de värsta trafikfällorna
och därigenom förebyggande
av uppenbara olycksrisker?

Avser herr statsrådet föreslå riksdagen
att ställa erforderliga medel till förfogande
för en dylik snabb och enklare
upprustning av läns- och bygdevägar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 18

Interpellation ang. avveckling av spritförsäljningen
på SAS:s flygplan i internordisk
trafik

Ordet lämnades på begäran till

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp), som
yttrade:

Herr talman! I samband med behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr
11/1961, i vilken föreslogs att SAS skulle
få medgivande att öppna s. k. tax-free
shops vid flygplatserna vid Bromma,
Arlanda, Torslanda och Bulltofta, framfördes
betänkligheter från nykterhetspo -

Onsdagen den 20 februari 1963 Nr 7

Interpellation ang. åtgärder med anledning av stegringen av antalet kvinnliga
alkoholmissbrukare

litiska synpunkter. Det framhölls då —
bl. a. från utskottets sida — att medgivandet
skulle medföra att försäljningen
av bl. a. spritdrycker ombord på planen
i den internordiska trafiken skulle komma
att avvecklas. Utskottet framhöll:

»De utlandspassagerare vilka nu gör
sina inköp av skattefria tobaksvaror och
rusdrycker ombord på flygplanen eller i
tax-free shops på utländska flygplatser
förmodas, om propositionsförslaget genomföres,
i stället komma att förlägga
en del av dessa inköp till butikerna på
de större flygplatserna i Sverige. Härigenom
åstadkommes en begränsning i
den för flygpersonalen tidskrävande och
för passagerarna besvärande försäljningen
ombord på flygplanen. Så länge försäljning
av obeskattade rusdrycker förekommer
ombord på flygplanen och i
butiker på utländska flygplatser är det
inte heller sannolikt, att man genom att
avstå från inrättandet av tax-free shops
på svenska flygplatser skulle vinna några
fördelar i nykterhetspolitiskt hänseende.
»

Trots att tax-free shops numera öppnats
på samtliga skandinaviska flygplatser
utom Oslo, fortsätter spritförsäljningen
ombord på planen. Det har
i pressen uppgivits att anledningen härtill
skulle vara att spritförsäljningen ombord
skulle kunna avvecklas först när
också en tax-free shop öppnats på flygplatsen
i Oslo. Motiveringen synes knappast
bärande. Under alla omständigheter
finns ingen anledning att fortsätta spritförsäljningen
ombord på övrig internordisk
trafik, över huvud taget borde det
vara ett självklart trafiksäkerhetskrav
att försäljning och förtäring av sprit
inte bör förekomma ombord på ett flygplan.

Med hänvisning till det anförda får
jag anhålla om kammarens tillstånd att
framställa följande fråga till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet: Vill

herr statsrådet medverka till ome -

delbara åtgärder i syfte att genomföra
den avveckling av spritförsäljning ombord
på SAS:s flygplan i internordisk
trafik, som riksdagen förutsatte i sitt
beslut 1961 om rätt för SAS att öppna
s. k. tax-free shops på de större flygplatserna
i Sverige?

Denna anhållan bordlädes.

§ 19

Interpellation ang. åtgärder med anledning
av stegringen av antalet kvinnliga
alkoholmissbrukare

Ordet lämnades på begäran till

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp), som
yttrade:

Herr talman! Enligt en utredning, som
nyligen har gjorts av socialstyrelsens
nykterhetsvårdsbyrå och som finns redovisad
i Sociala meddelanden nr 6 för
1962, befinner sig antalet kvinnliga alkoholister
i Sverige under en, som det
heter, överrumplande kraftig stegring.
Antalet anmälningar av kvinnliga alkoholmissbrukare
till nykterhetsnämn derna
i tio stora och medelstora städer har
enligt utredningen ökat från 377 fall år
1954 till 1 323 fall år 1961. Dessa oroväckande
uppgifter blir desto mer allvarliga
eftersom det enligt vad som uppges
inte finns tillräckligt med vårdplatser
för att ta eanot det ökade antalet
kvinnliga alkoholister. De två anstalter
som finns, Brotorpsanstalten och Hagbyhemmet,
är redan fullbelagda. Hagbyhemmet,
som tar emot det mera lättskötta
klientelet, har 26 vårdplatser och
en ko på 24 personer, som väntar på att
bli intagna. Den andra anstalten, Brotorp,
vilken får mottaga mer avancerade
fall, har 31 vårdplatser och 13 kvinnliga
alkoholister, som väntar på att plats
skall beredas. Av de sammanlagt 37 ansökningarna
om plats på allmänna vårdanstalter
för kvinnliga alkoholmissbrukare
avser endast 5 frivillig intagning
och resten tvångsintagning. Förutom

Nr 7

Onsdagen den 20 februari 1963

Interpellation ang. samordning av åldrings- och kronikervården

dessa 37 officiellt registrerade fall finns
ett påtagligt latent platsbehov. Nykterhetsnämnderna
säges nämligen i medvetande
om bristen på vårdplatser undvika
åtgärder för intagning på vårdanstalt
även i fall av uppenbart vårdbehov.

Den svåra situation, vari vården av
kvinnliga alkoholmissbrukare befinner
sig, kompliceras ytterligare av att ett av
de ifrågavarande vårdhemmen, nämligen
Hagbyhemmet, har en så låg materiell
standard och så bristfälliga vårdresurser
i övrigt att detta hem inte i
längden kan användas som vårdanstalt.

De redovisade uppgifterna påkallar
enligt min mening omedelbara initiativ
för såväl förebyggande av alkoholmissbruk
hos kvinnor som beredande
av ytterligare vårdmöjligheter.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder av förebyggande art
och för beredande av fler vårdplatser
anser herr statsrådet påkallade med
hänsyn till den oroande utveckling på
senare tid som består i en kraftig stegring
av antalet kvinnliga alkoholmissbrukare
och en stor brist på vårdplatser
för dessa?

Denna anhållan bordlädes.

§ 20

Interpellation ang. samordning av åldrings-
och kronikervården

Ordet lämnades på begäran till

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep),
som yttrade:

Herr talman! Åldringsvården och kronikervården
handhaves av olika huvudmän,
primärkommunerna respektive
landstingen. Erfarenheterna har visat,
att det med denna uppdelning ofta uppstår
besvärliga gränsdragningsproblem.
Det kan möta stora svårigheter att av -

göra till vilken kategori ett vårdfall bör
föras. Men detta medför också svårigheter
vid bedömningen av behovet av
vårdplatser vid de olika vårdformerna
och vårdinrättningarna. Det finns fortfarande
exempel på att personer med
svåra ålderdomskrämpor måste vårdas
på ålderdomshem liksom också på att
normalt åldrande människor placerats
på kronikerhem. Med nuvarande uppdelning
av vården på skilda huvudmän
är det ofta svårt att komma fram till en
riktig avvägning av investeringarna.

Under de senaste åren har strävandena
inom åldringsvården alltmer inriktats
på att ge åldringarna tillfälle att så
långt möjligt leva ett oberoende liv i
sina egna hem och i normal hemmiljö.
Det är enligt min mening angeläget, att
denna utveckling främjas på olika sätt,
så att åldringsvården i det egna hemmet
blir den helt övervägande formen. Förutsättningen
härför är emellertid förbättrade
ekonomiska möjligheter för
åldringarna bl. a. genom höjning av
folkpensionerna, ett effektivare stöd till
de gamlas bostadsförsörjning och en
intensifiering av hemsamaritverksamlieten,
så att tillsynen och vården i det
egna hemmet kan tryggas.

Även med denna utveckling torde det
dock för många åldringar föreligga behov
av vård å anstalt av den typ, som
ålderdomshemmen utgör. Främst gäller
det åldringar, som på grund av allmän
skröplighet eller inträffad sjukdom inte
kan lämnas en tillfredsställande vård i
det egna hemmet. Det är här fråga om
en vård, som ligger mycket nära kronikervården.

Den naturliga uppgiften för primärkommunerna
måste anses vara att så
långt möjligt skapa möjligheter för åldringarna
att stanna kvar i den normala
hemmiljön. Åtgärder för bostadsförsörjningen,
inte minst byggande av pensionärshem,
och organisation av vården i
hemmen är härvid av särskild vikt. Den
öppna åldringsvården bör helt naturligt
vara primärkommunernas uppgift.

Onsdagen den 20 februari 1963 Nr 7

Interpellation ang. anstånd med inbetalning av skatt i samband med överklagande
av taxering

Då vården å ålderdomshemmen alltmer
tenderar att likna den som lämnas
å kronikerhemmen, framstår det däremot
som en konsekvent lösning, att
landstingen som huvudmän för den allmänna
sjukvården också bleve huvudmän
för all sluten åldringsvård, över
huvud taget framstår det som rationellt,
att all anstaltsvård för åldringar lägges
under en huvudman. De svåra gränsdragningsproblemen
mellan vårdformerna
skulle härigenom bortfalla och en
naturlig samordning av tillgängliga
vårdresurser skulle kunna åstadkommas.
Det synes mig angeläget att frågan om
en sådan utformning av åldrings- och
kronikervården upptages till prövning.

Med stöd av vad jag här liar anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
ställa följande fråga:

Är herr statsrådet villig att pröva möjligheterna
av en samordning av vården
å ålderdomshem och kronikerhem med
landstingen som huvudmän?

Denna anhållan bordlädes.

§ 21

Interpellation ang. anstånd med inbetalning
av skatt i samband med överklagande
av taxering

Ordet lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Bästekille (h), som
yttrade:

Herr talman! Statsrevisorerna har
påpekat att väntetiderna för skattskyldiga,
som klagar i kammarrätten för att
få sina taxeringar omprövade, är för
långa. Kammarrätten medger med anledning
av statsrevisorernas påpekande
att genomsnittliga tidrymden efter besvärs
anförande — bortåt två år — är
längre än önskvärt.

Dessa uppgifter, som nyligen cirkulerade
i dagspressen, tyder på en betydande
eftersläpning av mål i kam -

marrätten. Dessa förhållanden berör
många medborgare. Förra året klagade
drygt 11 000 personer vid domstolen.

De långa väntetiderna i taxeringsmål
leder i många fall till besvärliga förhållanden
för den enskilde. Taxeringsnämnden
finner en deklaration upptaga
för låg skattepliktig inkomst. Det
behöver ingalunda röra sig om omedvetet
eller medvetet felaktig deklaration,
det kan gälla tolkning av bestämmelser
där såväl deklaranten som taxeringsnämnden
handlar efter vad var
och en av dem anser vara rätt i sammanhanget.
Taxeringsnämnden höjer
kanske den deklarerade inkomsten med
ett avsevärt belopp. Den skattskyldige
vidhåller sin tolkning av lagar och förordningar
och klagar över sin taxering,
instans efter instans. Skattemålet avgöres
i det tänkta fallet först i högsta instans
och avgöres då till den skattskyldiges
fördel. Men den skatt varom tvisten
rått har den skattskyldige måst betala
i enlighet med taxeringsnämndens
taxering. Det kan röra sig om betydande
belopp, belopp som kan vara av avgörande
betydelse för den skattskyldige
och hans familj och kanske för
en rörelse som han bedriver. Det kan
betyda upplåning med alla de svårigheter
och besvär som det kan medföra
beträffande säkerheter och borgen och
med ränteutgifter och andra bekymmer
som följd.

I andra fall av rättegång brukar utdömt
skadestånd eller liknande utkrävas
först sedan slutgiltig dom fallit. I
taxeringsmål tvingas i praktiken den
skattskyldige att handla som om hans
sak hade slutgiltigt avgjorts redan vid
taxeringen, alltså innan den hunnit bli
prövad i ljuset av den argumentation
och de sakskäl han kan ha att vidare
anföra i ärendet. Det går inte att säga
att resonemanget är teoretiskt. Fall ur
praktiken visar att så inte är förhållandet.
Fall inom min egen bekantskapskrets
bär därtill gett mig belägg

24 Nr 7 Onsdagen den 20 februari 1963

Interpellation ang. anstånd med inbetalning av skatt i samband med överklagande
av taxering

för att mycket allvarliga svårigheter
kan uppstå för den enskilde.

I uppbördsförordningen 49 § 1 mom.
stadgas, att skattskyldig, som anfört
besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds
eller skattedomstols beslut
rörande taxering, må beviljas anstånd
med inbetalning av skatt på
grund av taxeringen, därest vederbörande
taxeringsintendent i yttrande
över den skattskyldiges framställning
om anstånd förklarat sig icke hava något
att erinra mot bifall, helt eller delvis,
till densamma. Anstånd må avse
skatt till belopp, som betingas av taxeringsintendentens
yttrande. I KK 18
oktober 1953 med vissa föreskrifter angående
tillämpningen av uppbördsförordningen
heter det i anvisningarna:

»Lokal skattemyndighets beslut i anledning
av framställning om anstånd
enligt 49 § 1 mom. första stycket skall
grundas på det yttrande över framställningen,
som det åligger taxeringsintendent
att avgiva. Denne skall, därest detta
med hänsyn till föreliggande omständigheter
är möjligt, i yttrandet tillkännagiva
sitt ställningstagande till de över
taxeringen anförda besvären. Är utredningen
i besvärsärendet icke avslutad
och anser sig taxeringsintendenten med
hänsyn härtill eller av annat skäl icke
kunna göra något uttalande rörande sitt
framtida ställningstagande till besvären,
skall detta meddelas den lokala
skattemyndigheten, som i sådant fall
har att avslå framställningen om anstånd
med skattens erläggande.»

Ansökan om anstånd med erläggande
av skatt prövas alltså helt med ledning
av taxeringsintendentens bedömning
av anförda besvär. Taxeringsintendenten
är enligt taxeringsförordningen
det allmännas ombud. Det förefaller
djupt otillfredsställande att det
allmännas ombud ensam har att avgöra
frågor av denna vikt för skattebetalaren.
I praktiken torde det vara
så att endast om taxeringsintendent an -

ser sig kunna tillstyrka bifall till anförda
besvär, kan han tillstyrka bifall
till ansökan om anstånd med skatt.

Det förefaller därför synnerligen
önskvärt att bestämmelser införes i
skattelagstiftningen som underlättar för
medborgare, som råkar i svårigheter
av ovan antytt slag, att få anstånd med
skatteinbetalning. Naturligtvis kan det
sägas att uppskov med inbetalning av
skatten under den tid besvär prövas
kan leda till svårigheter för det allmänna,
t. ex. genom att mindre nogräknade
skattebetalare kan deklarera
för låga intäkter och sedan efter skönstaxering
okynnesklaga och därigenom
skaffa sig betydande uppskov med inbetalning
av skatt.

För det första förefaller det troligt
att det kan ordnas så att uppenbart
felaktiga deklarationer, falska deklarationer,
kan uteslutas från eventuella bestämmelser
och för det andra kan inte
risken för missbruk rättfärdiga de uppenbara
svårigheter som nuvarande bestämmelser
kan medföra för oförvitliga
medborgare.

Med anledning av det anförda får
jag hemställa om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande
fråga:

Vill herr statsrådet medverka till sådan
ändring av nu gällande taxeringsbestämmelser,
att skattskyldig som överklagar
sin taxering, i fall där uppenbart
oriktig deklaration icke föreligger,
kan erhålla uppskov med inbetalning
av skatt på taxerat belopp varöver
besvär anförts intill dess besvären
avgjorts i högsta instans dit klagan
föres, utan att sådant anstånd göres
beroende av taxeringsintendents
yttrande över därom gjord ansökan?

Denna anhållan bordlädes.

§ 22

Anmäldes och godkändes statsutskot -

Onsdagen den 20 februari 1963

Nr 7

tets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
st a t s ve rksp ro p osi t io n e n gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1963/64 för kungl. hov- och
slottsstaterna;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen behandlade för
flera huvudtitlar gemensamma frågor
jämte en i ämnet väckt motion;

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde; nr

57, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde; nr

58, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde
;

nr 59, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde; nr

61, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för hudgetåret
1962/63, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsrmråde; nr

62, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde; nr

63, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

64, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan
m. m.;

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning till
Maj-Britt Nyström m. fl.; och

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av
viss allmänna arvsfonden tillfallen fast
egendom.

§ 23

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 39, med förslag till lag om
allmänt kriminalregister m. m., överlämnats
till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 24

Till bordläggning anmäldes bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige
i riksbanken inkommit framställning
angående Tumba pappersbruks
framtida ställning.

§ 25

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.21.

In fidem

Sune K. Johansson