Tisdagen den 16 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1962:27
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 27
ANDRA KAMMAREN
16—17 oktober
1962
Debatter m. m.
Tisdagen den 16 oktober
Sid.
Hälsningsanförande........................................
Minnesord över avlidna ledamöter av kammaren................
Meddelande ang. sammanträdestider..........................
Interpellationer av:
herr Ohlin ang. ökad utbildning av läkare..................
herr Wiklund i Stockholm ang. viss informations- och konsultations
verksamhet.
.........................................
herr Carlsson i Huskvarna ang. särskilda skattefria bottenavdrag
för folkpensionärer....................................
herr Spångberg ang. förekomsten av hälsofarliga radioaktiva ämnen
i livsmedel ......................................
herr Heckscher ang. vissa åtgärder beträffande åldringsvården..
herr Eliasson i Moholm ang. exportmarknaderna för jordbruksprodukter
..............................................
herr Börjesson i Falköping ang. åtgärder mot illegalt hasardspel ..
herr Källstad ang. utredning om en ny bibelöversättning........
herr Antby ang. skördeskadeskyddet........................
herr Gomér ang. de andliga sång- och musikprogrammen i radio ..
fru Nettelbrandt ang. tågtätheten i roslagstrafiken ............
3
3
5
6
7
9
10
11
12
13
15
16
17
17
Onsdagen den 17 oktober
Interpellationer av:
fru Gärde Widemar ang. särskild yrkesutbildning för teater, television,
radio och film.................................. 21
herr Holmberg ang. kallortsplaceringen av Arjeplogs kommun---- 22
herr Ohlin ang. åtgärder mot sjuksköterskebristen............ 22
herr Nelander ang. elevområdes omfattning.................. 24
1 — Andra kammarens protokoll 1962. Nr 27
V''- f ■
3 hå m Mai i'' .? n r. i
**$
.£« .01
-it fl. i •
•; ! '' r
.uk? :’■> \ 1
■ ^yw.uii
:■* mi xi O Tföd''
.öj/Cv .? k mil •£?*// Tj$rf
.. ,V , . ,?r-L3iÄaV'' /
• •■■ . , . . ''• *>*ibwixt(pllöl< *h>t••.
r ’ /-j ;f
■ L\ - - ''a: *''■’’{ ’ ä«,-H r;
• J l ; i L ■ -;»i
3:.: ;iv- ->i* ••
V v y
Tisdagen den 16 oktober 1962
Nr 27
3
Tisdagen den 16 oktober
Kl. 14.00
§ 1
Hälsningsanförande
Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord:
Jag hälsar kammarens ärade ledamöter
välkomna till årets höstsession, som
härmed förklaras öppnad.
§ 2
Minnesord över avlidna ledamöter av
kammaren
Herr TALMANNEN yttrade:
Sedan kammaren sist var samlad har
tre av våra kamrater gått ur tiden.
Henry Brandt i Sätila avled den 13
juni. Han invaldes i andra kammaren år
1958 och var verksam inom bankoutskottet
och jordbruksutskottet. Genom
en mer än 20-årig tjänstgöring som rektor
vid lantmannaskolor och omfattande
engagemang inom Riksförbundet Landsbygdens
folk hade han blivit väl förtrogen
med jordbrukets problem. Även i
landstinget hade han förvärvat insikter
och erfarenheter av stor betydelse för
verksamheten inom riksdagen, där han
huvudsakligen ägnade sig åt jordbruksoch
skolfrågor.
Den 10 juli avled fru Ulla LidmanFrostenson.
Under sin växlingsrika levnad
kom hon i nära kontakt med religiösa
frågor och centrala livsproblem av
mycket skiftande art och vann därigenom
en ovanligt stor människokännedom.
Hennes väsen präglades av idealitet
och varm gudstro, hennes framställningssätt
av intensitet och personligt
engagemang. I denna kammare, som fru
Lidman-Frostenson tillhörde sedan år
1957, rönte hennes inlägg stort intresse,
och även som lekmannaombud vid 1958
års kyrkomöte gjorde hon en uppmärksammad
insats.
Sigfrid Jonsson i Strömsund avled den
31 juli. Han invaldes i kammaren år
1941 och var vid sin bortgång ledamot
av jordbruksutskottet och Nordiska rådet.
Hans sakkunskap togs i anspråk i en
mängd statliga utredningar. Han var
även mycket verksam på länsplanet, och
som ordförande i De lungsjukas riksförbund
lade han under många år ned ett
betydelsefullt arbete. I riksdagen intresserade
Sigfrid Jonsson sig speciellt för
jordbruket, skogsbruket och Jämtlands
näringsfrågor.
De tre ledamöter kammaren nu förlorat
var alla i sina bästa år, dugande
och kunniga, väl rustade för fortsatta
värdefulla insatser i samhällets tjänst.
De åtnjöt allmän aktning och uppskattning,
och saknaden efter dem är stor.
Vi lyser frid över deras minne.
Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.
§ 3
Upplästes och lädes till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll
angående den i § 32 riksdagsordningen
föreskrivna fullmaktsgranskningen:
Protokoll,
hållet inför statsrådet
och t. f. chefen för justitiedepartementet
Hermansson den 11 oktober
1962.
Till justitiedepartementet hade den
31 juli, den 17 augusti, den 17 september
och den 11 oktober 1962 från länsstyrelserna
i Älvborgs län, Jämtlands
län, Stockholms län samt Göteborgs och
Bohus län inkommit fullmakter för
lantbrukaren Arne Persson, Fritsla,
Svea Edin, Östersund, studierektorn
Alf Wennerfors, Sundbyberg, och lektorn
Ove Nordstrandh, Göteborg, vilka
1* — Andra kammarens protokoll 1962. Nr 27
4
Nr 27
Tisdagen den 16 oktober 1962
vid nya röstsammanräkningar blivit utsedda
såsom ledamöter av riksdagens
andra kammare i stället för avgångna
ledamöter av samma kammare.
Vid granskning av fullmakterna, som
företogs inför t. f. departementschefen
Hermansson samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret, framställdes mot
fullmakterna icke någon anmärkning.
Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte de granskade fullmakterna
överlämnas till andra kammaren.
I ämbetet:
K. G. Grönhagen
Vid detta protokoll var fogade de däri
omförmälda fullmakterna för lantbrukaren
Arne Persson, Heden, Fritsla, fru
Svea Edin, Östersund, studirektorn Alf
Wennerfors, Sundbyberg, och lektorn
Ove Nordstrandh, Göteborg, att inträda
såsom ledamöter av kammaren för tiden
till den 1 januari år 1965 efter respektive
herr Brandt i Sätila, herr Jonsson
i Strömsund, fru Lidman-Frostenson
och herr Bengtsson i Göteborg.
Herr talmannen meddelade, att herr
Persson i Heden, fru Edin samt herrar
Wennerfors och Nordstrandh intagit
sina platser i kammaren.
§ 4
Upplästes följande till kammaren inkomna
skrivelse:
Till Riksdagen
Med anmälan att ledamoten av riksdagens
andra kammare J. Sigfrid Jonsson
i Strömsund, vilken den 12 maj 1960
utsetts till suppleant för fullmäktig i
riksbanken för valperioden 1960—1963,
avlidit den 31 juli 1962, få bankofullmäktige
härigenom hemställa, att val av
en suppleant för fullmäktig efter den
avlidne måtte jämlikt § 71, jämförd
med § 70 mom. 1 riksdagsordningen
verkställas för återstående delen av sagda
valperiod.
Stockholm den 16 augusti 1962
Å Fullmäktiges vägnar:
Ragnar Persson
Karin Winberg
Kammaren biföll denna hemställan
och beslöt, att val av en suppleant för
fullmäktig i riksbanken efter herr Jonsson
i Strömsund skulle i föreskriven
ordning anställas.
§ 5
Herr talmannen meddelade, att herr
Munktell enligt till kammaren inkommet
läkarintyg vore sjukskriven under
tiden den 16 innevarande oktober—den
10 nästkommande november.
Herr Munktell beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen under angivna tid.
§ 6
Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:
Till Riksdagens andra kammare
I min egenskap av medlem av den
svenska delegationen till Förenta Nationernas
generalförsamling 1962 får
jag hemställa om ledighet från riksdagsarbetet
från och med den 18 innevarande
oktober och tills vidare, så länge
min närvaro vid församlingen är påkallad.
Stockholm den 16 oktober 1962
Torsten Nilsson
Minister för utrikes ärendena
Ledamot av riksdagens andra kammare
Till Riksdagens andra kammare
För deltagande ilnterparlamentariska
unionens kongress i Brasilien anhåller
undertecknad härmed om ledighet från
riksdagsarbetet under tiden 16/10—3/11
1962.
Stockholm den 15 oktober 1962
Hans Gustafsson
Till Riksdagens andra kammare
För fullgörande av uppdrag inom
U. S. Department of Labor anhåller jag
om ledighet under innevarande höstsession.
Bromma den 12 september 1962
Nils Kellgren
Tisdagen den 16 oktober 1962
Nr 27
5
Till Riksdagens andra kammare
Härmed anhåller jag om ledighet från
riksdagens arbete under höstsessionen
1962 för deltagande som svensk delegat
i Förenta Nationernas ''generalförsamling.
Saltsjö-Duvnäs den 16 oktober 1962
Gunnar Helén
Till Riksdagens andra kammare
På grund av utlandsresa anhåller undertecknad
om ledighet från riksdagens
arbete under tiden 16/10—23/10.
Lidingö den 5 oktober 1962
Essen Lindahl
Riksdagens andra kammare
Undertecknad får härmed anhålla om
ledighet från'' riksdagsarbetet från och
med den 16 oktober till och med den 18
oktober 1962 på grund av utlandsvistelse.
Stockholm den 5 oktober 1962
Ragnar Edenman
Till Riksdagens andra kammare
Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen från tiden för
höstsessionens början till den 2 november
1962 för att deltaga i en interparlamentarisk
kongress i Brasilia den 24
oktober—1 november 1962.
Norrköping den 14 september 1962
Astrid Bergegren
Till Riksdagens andra kammare
För deltagande i fjärde internationella
vägkongressen i Madrid den 13—
20 oktober 1962 — som delegat för
Norrköpings stads gatunämnd — hemställer
undertecknad om ledighet från
riksdagsarbetet under tiden den 16—20
oktober 1962.
Norrköping den 11 oktober 1962
Rune Johansson
Till Riksdagens andra kammare
För bevistande av Interparlamentariska
Unionens rådsmöte i Brasilia den
23 oktober och 2 november samt Interparlamentariska
konferensen den 24
oktober t. o. m. den 1 november får jag
härmed anhålla om ledighet från riksdagsgöromålen
fr. o. m. den 16 oktober
t. o. m. den 7 november 1962.
Bratteborg den 1 oktober 1962
T. G. v. Seth
Till Riksdagens andra kammare
I och för deltagande i 1962 års allmänna
interparlamentariska konferens
i Brasilia samt en i anslutning därtill
planerad studieresa i Latinamerika får
jag härmed vördsamt anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden
16 okt.—30 nov. 1962.
Svalöv den 3 okt. 1962
Eric Nilsson
Ledamot av riksdagens andra kammare
Till
Riksdagens andra kammare
Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen för tiden från
höstsessionens början till den 2 november
1962 för att deltaga i en interparlamentarisk
konferens i Brasilia den 24
oktober—den 1 november 1962.
Stockholm den 10 oktober 1962
Lars Eliasson
Till Riksdagens andra kammare
På grund av vistelse utom riket anhåller
undertecknad om ledighet från
riksdagens gör omål fr. o. m. den 16 oktober
t. o. m. den 28 oktober 1962.
Stockholm den 10 oktober 1962
Sigurd Lindholm
Till Riksdagens andra kammare
På grund av utlandsresa anhåller jag
om ledighet från riksdagsarbetet fr. o. m.
den 17/10 t. o. m. den 23/10 1962.
Stockholm den 15 oktober 1962
Gösta Skoglund
Kammaren biföll dessa ansökningar.
§ 7
Meddelande ang. sammanträdestider
Herr TALMANNEN yttrade:
Till kammarens ledamöter har utdelats
en plan för sammanträdena under okto
-
6
Nr 27
Tisdagen den 16 oktober 1962
Interpellation ang. ökad utbildning av läkare
ber månad. Därav framgår att endast ett
arbetsplenum kommer att anordnas under
innevarande månad, nämligen tisdagen
den 30 oktober kl. 13.00, då frågan
om viss ändring i EFTA-konventionen
företages till avgörande. Bordläggningsplena
lördagen den 27 och måndagen
den 29 oktober är avsedda för bl. a.
mottagande av eventuella motioner respektive
bordläggning av utskottsutlåtandet
i detta ärende.
Så snart erforderliga uppgifter erhållits
från utskotten kommer sedvanliga
planer angående sammanträdestider och
behandlingen i kamrarna av utskottsutlåtanden
att uppgöras för hela höstsessionen.
Sådana planer beräknas kunna
föreligga redan i början av nästa vecka.
§ 8
Interpellation ang. ökad utbildning av
läkare
Ordet lämnades på begäran till
Herr OHLIN (fp), som yttrade:
Herr talman! I en partimotion till
vårriksdagen begärde folkpartiet, att
Kungl. Maj :t skulle företaga en skyndsam
planering av en ny medicinsk högskola,
antingen i Linköping-Norrköping
eller i Örebro eller eventuellt medicinska
högskolor i båda dessa områden.
Det påpekades bl. a. i motionen att
med förefintliga utbildningsmöjligheter
vid undervisningssjukhusen bristen på
utbildade läkare kunde beräknas stiga
till ca 2 100 år 1970 och ca 2 500 år 1980.
Det är mycket möjligt att dessa beräkningar
ligger i underkant, eftersom behovet
av läkarvård kan stegras utöver
vad som antagits.
Riksdagen beslöt i anledning av motionen
att i skrivelse till Kungl. Maj:t
understryka betydelsen av att alla möjligheter
till ökad läkarutbildningskapacitet
tages till vara. Riksdagen uttryckte
vidare ett önskemål om att undersök
-
ningar så snart som möjligt skulle företagas
i syfte att ytterligare öka utbildningen
av läkare.
För någon månad sedan rapporterade
läkarutbildningsberedningen att den
funnit möjligheter att från och med hösten
1965 ytterligare vidga intagningen i
Lund. Det har dessutom från medicinalstyrelsen
antytts att planer håller på att
utarbetas för en ny medicinsk fakultet
i Mellansverige. Vad dessa planer innehåller
har emellertid ännu inte blivit
offentliggjort.
Med tanke på den otillräckliga tillgång
på läkare för den överblickbara
framtiden, som senast framräknade prognoser
utvisar, är det uppenbart att den
nuvarande utbildningen av läkare behöver
väsentligt ökas. Erfarenheterna lär
dessutom att prognoserna sannolikt underskattar
det framtida behovet.
Enligt sakkunnigas uppfattning kan
utbildningskapaciteten hos de nuvarande
medicinska fakulteterna inte höjas
väsentligt mycket mera utan att utbildningens
kvalitet äventyras, därför att
tillgången på klinikplatser, vilka bildar
underlag för den kliniska utbildningen,
sätter en gräns. För en större höjning
av utbildningskapaciteten bör en eller
flera nya medicinska fakulteter anordnas.
Regionsjukhusen i Linköping-Norrköping
och Örebro har bedömts ge de
bästa möjligheterna härför.
Då anläggandet av en ny medicinsk
fakultet måste föregås av noggrann planering,
är det angeläget att det förberedande
arbetet påskyndas. Det är troligt
att framtiden kommer att kräva en medicinsk
högskola både i Linköping-Norrköping
och Örebro. Men i första hand
bör snarast möjligt en av dessa inrättas.
Med hänvisning till vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:
Vill herr statsrådet redogöra för vilka
åtgärder regeringen företagit eller
planerar företaga som svar på riksda
-
Tisdagen den 16 okto er 1962
Nr 27
7
Interpellation ang. viss informa ions- och konsultationsverksamhet
gens skrivelse nr 322 i år om ökad utbildning
av läkare — i synnerhet vad
beträffar planeringen av en ny medicinsk
högskola i Linköping-Norrköping
eller Örebro och längre fram inom
båda dessa regioner?
Denna anhållan bordlädes.
§ 9
Interpellation ang. viss informationsoch
konsultationsverksamhet
Ordet lämnades på begäran till
Herr WIKLUND i Stockholm (fp),
som yttrade:
Herr talman! Under arbetet med att
bygga upp det sociala trygghetssystem
som vi nu kan glädja oss åt som ett
resultat av främst socialförsäkringens
reformering och de goda konjunkturerna,
synes man inte ha tillräckligt uppmärksammat
det ibland litet subtilt
uppfattade men praktiskt ytterst viktiga
trygghetsbehov, som växer fram ur
en ganska vidsträckt okunnighet bland
allmänheten om detta systems närmare
innebörd och förmåner eller sammanhänger
med den personliga och ganska
obestämda men dock starka känsla av
osäkerhet, som ofta behärskar människor
i svårigheter, t. ex. åldringar. Att
de yttre samhällsförhållandena i stort
alltmer kompliceras gör inte saken bättre.
Hur tillfredsställande än de sociala
förmånerna ordnas, kvarstår hos många
ett behov av kontinuerlig rådgivning i
personliga angelägenheter, vilket behov
inte kan mötas med t. ex. ännu bättre
socialförsäkring. Jag tillät mig att påtala
denna sak i andra kammarens debatt
om det s. k. socialförsäkringspaketet
den 16 maj 1962 med följande ord
(kammarens protokoll nr 20/1962):
»Den allt fastare cementbotten av social
trygghet, som socialförsäkringssystemets
införande och nu fortsatta ut2*
— Andra kammarens
bygg nde innebär, har gjort socialhjälpen
ch över huvud taget behovsprövade
jälpformer allt mindre behövliga.
Jag kan inte underlåta att vid detta tillfälle
uttrycka stor tillfredsställelse och
glädje över den avlösning av ibland inte
särskilt tilltalande hjälpformer, som sålunda
länge pågått och alltjämt pågår
i takt med att socialförsäkringsbygget
fortskrider. — Men, herr talman, det
finns gott om behov av hjälp, gott om
otrygghet och gott om mycket angelägna
hjälp- och trygghetsbehov, som inte går
att klara med t. ex. än så bra materiellt
stöd eller medicinsk vård. Dessa behov
ligger på det rent personliga planet och
har med djupare levnadsbekymmer att
göra än dem som sammanhänger med inkomstbortfall
eller materiell brist av olika
slag. Det är här fråga om behov, som
kanske ingen socialförsäkring i världen
kan avlägsna. En övergiven mors eller
änkas rådvillhet, en plötsligt invalidiserad
ung människas förtvivlan, en flyktings
ensamhet och fruktan för framtiden,
en straffad människas psykiska
trauma med skygghet och känsla av att
alla är illasinnade såsom påtaglig följd
-—- i alla dessa fall rör det sig också om
otrygghet, som även socialt spelar stor
praktisk roll. Det finns ett mycket stort
och allvarligt behov av rådgivning mellan
fyra ögon genom någon därtill skickad
person i sådana påträngande personliga
angelägenheter eller påfrestningar
vid sidan av och trots den förbättrade
sociala trygghet vi alla gläds åt
genom försäkringsreformen.»
Det finns två kategorier, som särskilt
torde behöva både information och konsultation
i mera personliga och diskreta
former.
Den första består av ensamstående och
ensamboende åldringar. Tidningarna
har på senare tid kanske oftare än förut
berättat om åldringar som mitt inne i
stora städer, övergivna och bortglömda,
dött i ensamhet och armod och anträffats
först långt efter dödsfallet. I en del
fall har man uppenbarligen helt enkelt
protokoll 1962. Nr 27
8
Nr 27
Tisdagen den 16 oktober 1962
Interpellation ang. viss informations- och konsultationsverksamhet
inte vågat söka råd eller hjälp. Med stigande
ålder tilltager bekymren och osäkerheten
— i vissa fall parad med begynnande
eller växande skygghet •— hos
många gamla, t. ex. bekymmer som kan
gälla för den friske ganska enkla ting
(enklare reparationer i bostaden, omhändertagande
av den siste vännen -—•
ett husdjur av något slag -— eller av en
ärvd familjemöbel eller annan familjeeller
släktklenod vid den gamles bortgång
eller kanske några små besparingars
bästa placering). I sådana lägen behövs
vad man kan kalla en ordnad pensionärsinformation
och konsultationsservice,
som synes bli allt behövligare
ju mer åldringarnas antal på grund av
de nuvarande demografiska förhållandena
ökar. I många fall får de gamla visserligen
bra råd och anvisningar på
t. ex. socialvårdsbyrån men många gamla,
särskilt bland dem som helt klarar
sin försörjning såsom pensionärer, känner
sig av fördomar gentemot det allmännas
hjälpverksamhet eller av andra
skäl ovilliga att vända sig dit. Byrån saknar
kanske lämplig och tillräcklig personal
för detta slags kundservice av tillfredsställande
och förtroendeingivande
beskaffenhet. Den jämfört med det ursprungliga
förslaget av socialvårdskommittén
ganska uttunnade bestämmelsen
i 6 § socialhjälpslagen att socialnämnd
bl. a. har
»att tillbandagå allmänheten med råd
och upplysningar i frågor, som äga samband
med nämndens verksamhet, samt,
där så lämpligen kan ske, lämna annat
bistånd i personliga angelägenheter»
synes endast i vissa fall — t. ex. i en
eller annan storkommun — ha lett till
särskilda åtgärder för en mera ordnad
rådgivningsservice i angelägenheter av
här antytt slag, ett rådgivnings- eller intressekontor
(kanske även med viss
möjlighet till juridisk konsultation i
enklare ärenden, som inte naturligt hör
till de speciella rättshjälpsorganens område)
för social upplysning och konsultation
i mera personliga angelägenheter.
Där sådan särskild service ordnats, synes
den också vara underdimensionerad
och otillräckligt all-round-inriktad att
döma av det kvarstående behovet av dylik
service.
En andra grupp, som har speciellt
stort behov av personlig rådgivning och
svårt att f. n. få sådan, är utländsk arbetskraft,
som vid en allt längre gående
integrering av den europeiska arbetsmarknaden
kommer att spela en allt
större roll för vår industriproduktion.
Dessa utlänningar grips ofta av stark
ensamhetskänsla och därmed oförmåga
att acklimatisera sig, f. ö. ett problem
av växande betydelse i de delar av Europa,
som tager emot utländsk arbetskraft.
Tristessen sätter också ofta sin prägel på
deras tillvaro under fritiden. Nyligen
ledde detta enligt en pressuppgift till att
sju unga utlänningar på praktikantutbildning
i Sverige begick omfattande
stölder. Särskilt utsatta är tydligen gifta
utlänningar, som på grund av bristen på
familjebostäder inte kan taga med sig
sina familjer till Sverige. Många familjetragedier
uppgives redan ha följt i spåren
av den påbörjade utvecklingen av
en gemensam europeisk arbetsmarknad.
Äktenskap upplöses och familjer skingras,
företeelser som har ogynnsam inverkan
på arbetsinsatserna. Om man
inte ordnar en rådgivningsservice i erforderlig
omfattning, som kan anlitas
även av utlänningar, får man räkna med
sådana följder även i fortsättningen.
Vissa större industrier har vidtagit en
del åtgärder med rådgivningssyfte. En
service av detta slag synes dock böra —
särskilt om integrationen ytterligare utvecklas,
vilket man torde kunna räkna
med — vara en samhällets uppgift, lämpligen
löst genom målmedveten tillämpning
av ovan återgivna bestämmelse i
socialhjälpslagen.
I åtskilliga fall torde också sociala
förmåner, t. ex. kommunala bostadsbidrag
eller särskilda barnbidrag, inte ha
utnyttjats beroende på ovetskap om dessa
förmåners existens. En ordnad, mera
Tisdagen den 16 oktober 1962
Nr 27
9
Interpellation ang. särskilda skattefria bottenavdrag for folkpensionarer
allmänt inriktad rådgivningsverksamhet
skulle i sådana fall kunna rikta uppmärksamheten
på dylika outnyttjade
möjligheter till stöd av det allmänna.
Självfallet kan av praktiska skäl inte
alla kommuner f. n. ordna särskild informations-
och konsultationsverksamhet
av ovan antytt slag. I vissa fall kunde
kanske till varandra gränsande kommuner
gå samman om en sådan verksamhet.
Förutsättningarna för ordnad
råd- och upplysningsverksamhet måste
också självfallet bli större vartefter den
kommunala nyindelningen fortskrider.
Med hänvisning till vad sålunda anförts
får jag anhålla om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet få rikta
följande frågor:
1) Anser herr statsrådet behov föreligga
av en utökad och mera ordnad
kommunal informations- och konsultationsverksamhet
i angelägenheter av
mera personlig art?
2) Har herr statsrådet för avsikt att
vidtaga särskilda åtgärder för att få till
stånd en bättre tillämpning av 6 § socialhjälpslagen
i vad denna paragraf avser
dylik verksamhet?
Denna anhållan bordlädes.
§ 10
Interpellation ang. särskilda skattefria
bottenavdrag för folkpensionärer
Ordet lämnades på begäran till
Herr CARLSSON i Huskvarna (fp),
som yttrade:
Herr talman! Frågan om den särskilt
höga marginalskatt, som folkpensionärer
med mindre extrainkomster vid sidan
om folkpensionen drabbas av, har
vid flera tillfällen varit uppe till behandling
i riksdagen under senare år.
De motioner och interpellationer som
väckts i saken har dock inte lett till positivt
resultat. Med tanke på de betydande
avbränningar, som nuvarande
regler för beskattning och avdrag på inkomstprövade
folkpensionsförmåner
medför för folkpensionärer just med
mindre inkomster vid sidan om folkpensionerna
och som gör det föga lönande
för dem att arbeta, måste det negativa
resultatet av de hittills tagna initiativen
beklagas.
Under den offentliga debatten inför
årets allmänna val har frågan blivit föremål
för ytterligare uppmärksamhet.
Vad som här kommit fram bestyrker att
de nuvarande reglerna uppfattas och erfares
som klart orättvisa. Det har därför
synts mig befogat att på nytt ta upp frågan.
Om sakläget torde här endast behöva
påpekas följande.
För en ensamstående som inte är folkpensionär
uppgår marginalskatten i de
inkomstlagen som här främst är av intresse,
årsinkomster mellan 5 000 och
7 000 kronor, till ca 23 procent. För en
ensamstående folkpensionär i motsvarande
inkomstläge, alltså med en inkomst
av 2 000 till 3 000 kronor vid sidan
om folkpensionen, uppgår den faktiska
»marginalskatten» till ca 90 procent.
För två äkta makar med folkpension
uppkommer samma problem, låt
vara i ett inkomstläge som är ca 2 000
kronor högre.
Anledningen till folkpensionärernas
särskilda »marginalskatteproblem» står
dels att finna i att det särskilda avdrag
om högst 3 000 kronor, som en folkpensionär
under vissa förhållanden kan
medgivas vid skattetaxeringen, avtrappas
alltför snabbt. Dels spelar avdragsreglerna
för de inkomstprövade folkpensionsförmånerna
såsom bostadstilllägg,
hustrutillägg och äldre änkepensioner
in.
Avsikten med det extra avdraget för
s. k. ömmande omständigheter som en
folkpensionär kan medgivas (enl. 50 §
kommunalskattelagen) har varit att nå
10
Nr 27
Tisdagen den 16 oktober 1962
Interpellation ang. förekomsten av hälsofarliga radioaktiva ämnen i livsmedel
en garanti för att en folkpensionär, som
endast har folkpensionen att leva på,
skall vara befriad från inkomstskatt.
Vid inkomst utöver folkpension skall
det extra avdraget jämkas nedåt. I allmänhet
bortfaller avdraget helt då sidoinkomsten
är lika stor som folkpensionen.
Erfarenheten visar emellertid att
nuvarande regler slår ojämnt. Praxis
synes variera i olika delar av landet.
Som anförts i tidigare riksdagsdebatter
finns exempel på att en folkpensionär,
som enbart haft sin folkpension att leva
på men som bott i eget hus, blivit taxerad
för s. k. hyresvärde och genom sammanslagning
av detta och folkpensionen
fått kvarskatt som obehaglig överraskning.
Innehavet av ett mindre sparkapital
har i vissa fall särskilt beskurit
möjligheten till det extra avdraget. Följden
har blivit att den lilla ränteavkastningen
på sparkapitalet i stort sett gått
bort i skatt.
Det torde vara klart ådagalagt att en
reformering av de nuvarande skattereglerna
för folkpensionärer är starkt motiverad.
En reform synes i första hand
böra gå ut på att skapa en generell rätt
till ett särskilt avdrag för folkpensionärer
med mindre inkomst vid sidan av
folkpensionen, så att avdraget verkligen
kan tillkomma alla med mindre si doinkomster
till del, och så att tillämpningen
blir likformig och mera rättvis. Avdraget
bör dessutom avtrappas mindre
snabbt än för närvarande.
Slutligen bör tilläggas, att frågan synes
vara av så utpräglad teknisk natur
att den utan olägenhet bör kunna lösas
oberoende av skatteberedningens mera
omfattande arbete.
Med hänvisning till det anförda får
jag anhålla om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande fråga:
Vill herr statsrådet medverka till att
förslag skyndsamt utarbetas och framlägges
för riksdagen i syfte att medge
folkpensionärer sådan rätt till särskilda,
skattefria bottenavdrag, att mindre in
-
komster vid sidan av folkpensionen i
ökad utsträckning blir skattefria?
Denna anhållan bordlädes.
§ 11
Interpellation ang. förekomsten av
hälsofarliga radioaktiva ämnen i livsmedel
Ordet
lämnades på begäran till
Herr SPÅNGBERG (s), som yttrade:
Herr talman! De under senare åren
utförda kärnvapenproven har starkt förgiftat
vår jord med hälsofarliga radioaktiva
ämnen. Proven har uteslutande militärt
syfte, och i samma syfte söker man
förringa faran av deras verkningar. Vi
vet dock att nedfallet och spridningen av
de radioaktiva ämnena strontium 90 och
cesium 137 kommer att få mycket ödesdigra
verkningar. Som ett resultat av
kärnvapenproven har även mjölken blivit
förgiftad av jod 131, som kan medföra
hälsofara. I syfte att åstadkomma
skydd har några länder fastställt en
högsta toleransgräns. Sålunda har England
fastställt en högsta gräns till 130
mikromikrocurie per liter mjölk. Med
anledning av vissa uttalanden har det
uppstått en förklarlig oro huruvida ansvariga
myndigheter i vårt land tillräckligt
följer denna fråga och vidtager
alla de åtgärder som kan anses möjliga
för att skydda människorna för den
hälsofara, som det radioaktiva nedfallet
över vårt land kan komma att medföra.
Med anledning av vad här anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsministern få ställa följande
fråga:
Vill statsministern ge riksdagen en
redogörelse för de åtgärder som vidtagits
med anledning av den hälsofara,
som de radioaktiva ämnena, jod, strontium
och cesium, i våra matvaror utgör,
samt i övrigt hur regeringen ser på denna
fråga?
Denna anhållan bordlädes.
Tisdagen den 16 oktober 1962
Nr 27
11
§ 12
Interpellation ang. vissa åtgärder beträffande
åldringsvården
Ordet lämnades på begäran till
Herr HECKSCHER (h), som yttrade:
Herr talman! Ett kultursamhälle som
vårt är skyldigt att ta hand om de gamla
och se till att de ej lider nöd. I ekonomiskt
avseende har under senare år
betydande förbättringar skett, men i
fråga om de gamlas vård återstår ännu
mycket att göra. Genom att antalet åldringar
stiger och genom att livslängden
ökar kommer vårdproblemen under det
närmaste årtiondet att få ännu större
aktualitet än för närvarande. Jag skall
här peka på några av de frågor jag anser
vara av betydelse för de gamlas trivsel
och för att ge dem en så ljus och
bekymmerfri tillvaro som möjligt.
Övergången från aktiv verksamhet till
pensionsåldern innebär för många människor
en svår omställning. Även efter
uppnådd pensionsålder har de ett starkt
behov av en sysselsättning som de kan
ägna sitt intresse, och det är från socialmedicinsk
synpunkt angeläget att de har
sysselsättning. Nu gällande beskattningsregler
medför emellertid att folkpensionärens
behållning av den extra inkomsten
ofta blir ytterst obetydlig. Samhället
betar härigenom folkpensionärerna
lusten att ägna sig åt något för dem
lämpligt arbete. Olika vägar kan beträdas
för att komma till rätta med detta
problem. För min del tror jag att den
lämpligaste vägen är att väsentligt höja
ortsavdragen för folkpensionärer.
Bostadsfrågan utgör för många åldringar
ett svårt problem. Ingen tvekan
torde råda om att de gamla så länge som
detta är praktiskt möjligt önskar bo i en
egen lägenhet. Om denna skall vara inrymd
i särskilda pensionärshus eller i
vanliga hyreshus är meningarna delade.
Erfarenheten tyder dock på att flertalet
pensionärer önskar bo i vanliga bostadshus,
då de därigenom får kontakt
även med yngre människor.
En förutsättning för att den öppna
åldringsvården skall kunna utbyggas i
önskvärd omfattning är att det finns
tillgång till vårdpersonal och annan personal
som vid behov kan ge de gamla
den hjälp och vård de behöver. Jag tror
att man bland de gifta kvinnorna, vilkas
barn nått upp i högre skolåldern, kan
få fram den nödvändiga arbetskraften.
För att få dessa kvinnor att ägna sig
åt det arbete som här är i fråga måste
man emellertid pröva nya vägar. Tjänstgöringstiden
för vård av gamla kan variera
högst avsevärt. Förtjänstens storlek
kan därför inte bedömas, och detta
förhållande gör att många kvinnor tvekar
att ta sådant arbete. Om de däremot
garanteras en viss minimitjänstgöring
och därmed en viss förtjänst per vecka
skulle en viss trygghetskänsla skapas
som verkar stimulerande på rekryteringen.
Även kvinnor som uppnått pensionsåldern
skulle säkerligen kunna uppmuntras
att i betydande omfattning besöka
och hjälpa andra pensionärer.
På vissa håll har man berett de gamla
tillgång till färdiglagad mat, bl. a. via
skolbespisningen. Denna verksamhet
bör ytterligare utbyggas.
I de fall särskilda hyreshus för pensionärer
bygges, förefaller det vara
lämpligt att en hemsyster bor på hemmet,
vilken kan stå till tjänst vid behov
och även se till att de gamla inte behöver
ligga utan hjälp om de skulle bli
sjuka. Detta bör inge de gamla en värdefull
trygghetskänsla.
Denna känsla av trygghet skulle de
gamla bibringas om de visste att de alla
tider på dygnet kunde få hjälp om något
skulle inträffa. Detta borde kunna
ordnas på så sätt att genom socialnämndernas
försorg anordnades särskild jourtjänst
dit pensionärerna kunde vända
sig för att få erforderlig hjälp.
Skall denna hjälpverksamhet kunna
utnyttjas i önskvärd omfattning måste
de gamla ha tillgång till telefon. Tyvärr
är det emellertid så att många gamla på
grund av den höga inträdesavgiften inte
12
Nr 27
Tisdagen den 16 oktober 1962
Interpellation ang. exportmarknaderna för jordbruksprodukter
har råd att skaffa sig telefon. En nedsättning
av inträdesavgiften till förslagsvis
hälften skulle underlätta deras möjlighet
att skaffa telefon.
För många åldringar är ensamheten
ett mycket svårt problem. Den kanske
enda kontakten med yttervärlden erhålles
genom radio och TV. För en pensionär
ställer sig dock licensavgifterna
ganska höga, varför jag ifrågasätter om
inte pensionärer bör få nedsatta licensavgifter
för radio och TV.
Personer som fyllt 67 år kan för närvarande
köpa ett rabattkort hos SJ för
10 kronor, vilket kort berättigar till inköp
av högst fyra andraklass tågbiljetter
till halva priset. Varje kort gäller
tolv månader, och man kan köpa hur
många kort man önskar. Under sommarmånaderna
samt omkring jul, nyår och
påsk gäller ej kortet. För många åldringar
utgör en resa ett trevligt och stimulerande
avbrott i en många gånger enahanda
och isolerad tillvaro. Det är en
lämplig form av terapi.
Jag anser att pensionärernas möjligheter
att resa bör ytterligare underlättas
på så sätt att varje kort gäller för ett
obegränsat antal resor under ett år på
såväl tåg som SJ :s busslinjer samt att
de får möjlighet att resa till reducerat
pris även under sommarmånaderna,
t. ex. vissa dagar i veckan. Det är ju
särskilt under sommaren som pensionärerna
vill besöka sina anförvanter. Vidare
bör personer som har förtidspension
få samma förmåner som ålderspensionärer.
Våra kunskaper om åldrandets processer
och sjukdomar under ålderdomen
är ännu otillräckliga. Skall samhällets åtgärder
beträffande åldringsvården ge
bästa möjliga resultat måste de baseras
på riktiga grunder. För att så skall
kunna ske måste forskningen på detta
område intensifieras.
Socialpolitiska kommittén är för närvarande
sysselsatt med att undersöka
en del av de problem som ovan berörts.
Då kommittén även har en rad andra
uppgifter torde den inte kunna gå tillräckligt
in i detaljerna. Jag vill därför
ifrågasätta om inte en särskild åldringsvårdsutredning
bör tillsättas. Vissa av
de förslag som tagits upp i interpellationen
torde kunna genomföras innan utredningen
slutförts.
Åberopande det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:
1) År herr statsrådet beredd att nu
tillsätta en särskild åldringsvårdsutredning?
2)
Vill herr statsrådet medverka till
att vissa av de förbättringar i fråga om
åldringsvården som berörts i interpellationen
genomföres utan att utredningen
avvaktas?
Denna anhållan bordlädes.
§ 13
Interpellation ang. exportmarknaderna
för jordbruksprodukter
Ordet lämnades på begäran till
Herr ELIASSON i Moholm (h), som
yttrade:
Herr talman! Jordbrukets bekymmersamma
ekonomiska läge torde under
året ha diskuterats så mycket bl. a. i
riksdagen och vara så välkänt att en
upprepning synes obehövlig. De nu pågående
förhandlingarna mellan jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation
bör också få fortgå
till ett — får vi hoppas — positivt resultat
utan de störningar som en allmän
detalj diskussion kan förmodas
komma att innebära.
Jordbruket har såväl akuta som långsiktiga
problem med avsättningen på
exportmarknaderna, vilket bidrager till
en försämring av inkomstsituationen.
Årets dåliga kvalitet på skörden torde
också komma att medföra att dessa problem
förvärras. Den myckna fodersäden
—■ stora mängder brödsäd blir också
klassificerad som fodersäd — kommer
nämligen att medföra en ökad pro
-
Tisdagen den 16 oktober 1962
Nr 27
13
Interpellation ang. åtgärder mot illegalt hasardspel
duktion av animalieprodukter — produkter
som vi redan har överskott av
och svårigheter med att exportera.
I princip skall jordbrukarna själva
svara för exportförlusterna, om överskottsproduktionen
håller sig inom den
normalram som förutsattes år 1959. Men
denna princip grundar sig på att normala
förhållanden skall vara rådande
inom utrikeshandeln. Fördenskull har
införts en bestämmelse i nu gällande avtal,
att en omprövning skall kunna ske
»om de förutsättningar för utrikeshandeln,
från vilka nämnden och förhandlingsdelegationen
i övrigt utgått vid
överläggningarna, skulle ändras så väsentligt,
att syftet med överenskommelsen
på grund därav ej kan förverkligas».
Det synes mig obestridligt att världsmarknaden
nu i betydande grad avviker
från det utseende den hade vid avtalsstarten
år 1959. Den har försvagats
och ändrat karaktär, framför allt genom
de konsekvenser som bildandet av den
gemensamma marknaden för med sig.
Verkningarna av jordbruks- och tullpolitiken
inom EEC har redan medfört
reella svårigheter för vår jordbruksexport.
Några produktslag kan vi fortfarande
finna avsättning för, men det
torde vara realistiskt att emotse ökade
svårigheter.
Ungefär hälften av Sveriges jordbruksexport
om 400 milj. kr. gick under
1961 till EEC-området. I och med
att EEC den 30 juli i år började tillämpa
sina marknadsregleringar för bl. a.
spannmål, fläsk och ägg har möjligheterna
att exportera dessa jordbruksprodukter
till EEC starkt begränsats eller
helt stoppats. Vår spannmålsexport till
EEC uppgick förra året till 90 milj. kr.
medan fläskexporten — huvudsakligen
slaktsvin till Västtyskland — avsåg
drygt 35 milj. kr. Under de senaste åren
har exporten av ägg till Västtyskland
varierat mellan 7 och 20 milj. kr. Under
innevarande år torde vi böra räkna
med att värdet av den samlade jordbruksexporten
till EEC kommer att
starkt reduceras. Samtidigt uppträder
sekundära följdverkningar på andra
exportmarknader med pressade priser
som resultat. Detta ger vid handen att
det inte endast är angeläget utan nödvändigt
för jordbruket att ökade ansträngningar
göres för att bereda avsättningsmarknader
för jordbruksöverskottet.
Den ändrade situationen på utrikeshandelns
område kräver att statsmakterna
mera än hittills medverkar i
dessa ansträngningar. Det är inte bara
fråga om att vidta åtgärder för att trygga
tillgången till EEC-marknaden, som
är vår viktigaste. De långdragna förhandlingarna
nödvändiggör också att
man söker öppna nya exportmarknader
för jordbruksprodukter. I detta sammanhang
ställer man sig undrande inför
den ökande import av bl. a. kött
som sker från öststaterna. Våra inhemska
problem underlättas inte utan försvåras
genom omfattningen av denna import.
Med anledning av vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få rikta följande fråga:
Är herr statsrådet beredd att lämna
kammaren en redogörelse för vilka åtgärder
regeringen har vidtagit eller
kommer att vidtaga för att lösa de svårigheter
som uppkommit och som kan
väntas uppkomma för Sveriges export
av jordbruksprodukter, i första hand
spannmål, fläsk och ägg till EEC, samt
för vilka åtgärder regeringen planerar
i syfte att öppna nya exportmarknader
för jordbruksprodukter?
Denna anhållan bordlädes.
§ 14
Interpellation ang. åtgärder mot illegalt
hasardspel
Ordet lämnades på begäran till
Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:
Herr talman! En råd avslöjanden un -
14
Nr 27
Tisdagen den 16 oktober 1962
Interpellation ang. åtgärder mot illegalt hasardspel
der det senaste året av äventyrligt spel
i olagliga former är ägnade att inge allvarlig
oro. Framför allt i Stockholm pågår
en till synes växande och systematisk
spekulation i illegalt spel om pengar
eller penningvärde — d. v. s. sådant
äventyrligt spel som avses i strafflagens
11 kapitel 12 § — och denna
brottsliga hantering kan lätt nog breda
ut sig till andra städer i vårt land. Tidningspressens
alarmerande underrättelser
om spelhålorna i huvudstaden har
efter hand verifierats genom olika rättegångar
och bestyrkes även vid förfrågningar
hos polismyndigheterna.
Enbart i Stockholm uppges minst ett
30-tal mera allmänt anlitade, illegala
spelhålor vara verksamma. Det rör sig
i dessa om främst roulett- och tärningsspel.
Spelhålorna, som i regel är kamouflerade
som »klubbar», har tagit allvarlig
fart under de tio senaste åren och
uppges inbringa de samvetslösa innehavarna
— enligt pressuppgifter något
tiotal s. k. spelkungar, varibland flera
miljonärer, som lever en lyxtillvaro —
mycket stora inkomster. Systemet brukar
fungera så att varje spelare till
»banken»-arrangörerna får betala tio
procent på både vinster och förluster.
De enorma förtjänsterna för arrangörerna
är givetvis undandragna beskattning.
Spelhålorna ger enligt erfarenhet
mycket ofta upphov till de mest tragiska
mänskliga förhållanden, som karakteriseras
av ekonomisk misär och
ofta resulterar i alkoholism, familjesplittring
och psykiskt förfall, ja, ej
sällan i självmord. Förra hösten begick
exempelvis enligt uppgifter i pressen
—- Aftonbladet den 16/4 1962 —- en
känd kulturpersonlighet självmord efter
att ha åsamkats en sammanlagd spelskuld
på 800 000 kronor. Det förekommer
att en och samma person kan förlora
upp till 50 000 kronor på en enda
dag. En förklaring är att det kommersiella
hasardspelet ofta är förbundet
med riklig utskänkning av alkohol, som
bryter ner de indragnas omdöme och
motståndsförmåga.
Ur rättskänslans synpunkt ter det sig
kränkande att myndigheterna inte på
ett effektivt sätt förmår att komma åt
spelhålorna och klientelet kring dem.
Polisen saknar för närvarande resurser
att kraftfullt bekämpa det illegala hasardspelet.
De bötesstraff, som drabbar
innehavarna av olagliga spelhålor, saknar
enligt erfarenhet tillräcklig återhållande
effekt. Man skrattar — heter det
— åt böterna som är »småpengar i miljonomsättningen».
Ofta lär samma personer,
som bötfälls i samband med en
spelhåla, snart nog agera inom en ny.
Situationen kan illustreras med ett rättegångsreferat
från Stockholms rådhusrätt
(Aftonbladet den 14/4 1962):
»Rättens ordförande, assessor Lars
Hoff, upptäckte att han kände igen mannen.
— Ni har varit åtalad förut?
— Ja, jag var med i spelhålan på
Pontonjär gatan.
— Ni dömdes för halvtannat år sedan.
Då borde ni väl veta att sådant här
spel är förbjudet?
— Ja, man får nog inte så stor respekt
för de där bestämmelserna ...»
Det har från såväl polismyndigheternas
sida som på presshåll betecknats
som synnerligen angeläget att överväga
en vidgning av strafflatituden för anordnande
och tillåtande av äventyrligt
spel till att omfatta även straffarbete.
Denna tankegång har utan tvivel starkt
stöd hos en reagerande allmänhet. En
straffskärpning synes nödvändig. Ur
polisiär synpunkt anges en sådan påkallad
inte minst för att möjliggöra
häktning av för brotten misstänkta, eftersom
det visat sig, att spelhålearrangörer,
som efter anhållande måst försättas
på fri fot, ofta genast otillbörligt
tar tillfället i akt att försvåra polisutredningen
genom att undanröja bevismaterial,
varna medbrottslingar etc.
Det råder väl i riksdagen endast en
mening om det förkastliga i det tillta
-
15
Tisdagen den 16 oktober 1962 Nr 27
Interpellation ang. utredning om en ny bibelöversättning
gande kriminella hasardspelet, som driver
allt fler människor i ofta irreparabel
olycka. Spelhåleeländet är en kräftsvulst
i vårt välståndssamhälle. Den
måste opereras bort.
Jag vill därför anhålla om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få rikta
följande frågor:
Har inrikesministern övervägt särskilda
åtgärder med anledning av de
oroande tendenserna i fråga om illegalt
hasardspel? Är inrikesministern, ej
minst för att underlätta polisens arbete,
beredd att föreslå åtgärder i syfte
att få till stånd en skärpning av straffsättningen
för anordnande av illegalt
hasardspel?
Denna anhållan bordlädes.
§ 15
Interpellation ang. utredning om en ny
bibelöversättning
Ordet lämnades på begäran till
Herr KÄLLSTAD (fp), som yttrade:
Herr talman! Vid vårriksdagen 1961
väcktes en motion nr 112 i andra kammaren
av herr Manne Ståhl om tillskapande
av en ny svensk edition av bibeln.
Motionären ansåg att det fanns
övertygande skäl som talade för en ny
svensk kyrkobibel på religiösa, kristetmoraliska
och litterära bedömningsgrunder.
Han framförde det önskemålet
att om möjligt hela arbetet kunde verkställas
inom rimlig tid och att översättningen
av Nya testamentet färdigställdes
i första rummet.
I allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 28 år 1961 finns en redogörelse
för tre skäl som skulle kunna tala till
förmån för ett sådant översättningsarbete,
väsentligen grundad på den föredragning
i ärendet som ägde rum inför
utskottet av professor Wifstrand från
Lund. Efter tillkomsten av 1917 års bibel
hade på grund av nya handskriftsfynd
en ändrad syn på grundtexterna
framträtt. Uppfattningen av Nya testamentets
språk hade undergått en nyansering
under de senaste årtiondena. Utvecklingen
av det svenska språket ansågs
också vara ett skäl för en nyöversättning.
Dessa skäl ansåg utskottet i och för
sig beaktansvärda. Utskottet framhöll
att ett arbete av detta slag, även om det
begränsas i första hand till Nya testamentet,
kunde vara ett mycket komplicerat
och kostnadskrävande företag. Utskottet
ansåg sig inte självt kunna ta
ställning till frågan om huruvida en nyöversättning
av bibeln eller delar av
den för närvarande kan eller bör företagas.
I utskottsutlåtandet hette det slutligen:
»Utskottet anser sig dock ha funnit
tillräckliga skäl för uppfattningen,
att frågan bör föras vidare genom en
utredning beträffande förutsättningarna
för och behovet av en ny översättning
av bibeln eller delar av den ävensom
beträffande de åtgärder som eljest kan
komma i fråga i syfte att inom den nuvarande
bibeleditionens ram åstadkomma
förbättringar av tolkningen och
språkstilen. Vid en sådan undersökning
kommer självfallet bl. a. frågorna om
de personella resurserna för arbetsuppgifter
på detta område och om kostnaderna
för olika åtgärder att klarläggas.»
Utskottet hemställde att riksdagen i
anledning av motion 112 i andra kammaren
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
giva till känna vad utskottet anfört.
Riksdagens båda kamrar biföll enhälligt
utskottets förslag vid plena den 17 maj
1961.
Sedan riksdagen fattade sitt beslut
om en utredning av förutsättningarna
och behovet av en ny översättning eller
delar av den har nu omkring ett och ett
halvt år förflutit utan att den av riksdagen
begärda utredningen tillsatts.
På grund av ett privat initiativ till
översättning av en del av Nya testamentet,
Markusevangeliet — en utgåva som
emellertid hade mera karaktär av popu
-
Tisdagen den 16 oktober 1962
16 Nr 27
Interpellation ang. skördeskadeskyddet
lariserad parafrasering än av direkt
översättning -— har under sommarmånaderna
1962 en ganska livlig debatt
förts om vår nuvarande bibelöversättning.
Det intresse denna debatt avslöjade
från allmänhetens sida vittnar om
att denna fråga icke saknar sin aktualitet.
Med stöd av ovan anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande fråga:
Vilka åtgärder har herr statsrådet vidtagit
i anledning av riksdagens beslut
av den 17 maj 1961 avseende en utredning
om förutsättningarna för och behovet
av en ny översättning av bibeln
eller delar av den samt av vad som i
övrigt kan komma i fråga för att inom
den nuvarande bibeleditionens ram
åstadkomma förbättringar av tolkningen
och språkstilen?
Denna anhållan bordlädes.
§ 16
Interpellation ang. skördeskadeskyddet
Ordet lämnades på begäran till
Herr ANTBY (fp), som yttrade:
Herr talman! I fjol beslöt riksdagen
införa ett system för permanent skördeskadeskydd.
Detta system har för första
gången tagits i bruk för årets skörd.
Den bärande principen bakom det
beslutade skördeskadeskyddet var, att
man skulle bereda jordbrukarna en någorlunda
rättvis ersättning utan att detta
skulle föra med sig alltför stora kostnader
för skyddets administration. Något
sådant kunde inte åstadkommas genom
ett på helt individuella grunder
uppbyggt skördeskadeskydd, bl. a. därför
att ett sådant skydd skulle kräva
alltför omfattande kontrollåtgärder.
Riksdagen beslöt i stället genomföra ett
skydd, som vilade på objektiva beräkningar
och som i korthet kan sägas gå
ut på att omfånget av skördeskadorna
på de s. k. provytorna inom skördeupp
-
skattningsområdena blir bestämmande
för den ersättning de jordbrukare får
som är bosatta inom dessa områden.
När riksdagens beslut om skördeskadeskyddet
fattades skedde det under
allmän enighet om att det här i viss
mån var fråga om en försöksverksamhet.
Man var klar över att åtskilliga förbättringar
i skördeskadeskyddet, både
vad gäller dess tekniska konstruktion
och säkerhetsgrad, kunde bli nödvändiga
att företaga efter hand.
Det torde vara ofrånkomligt att skördeskadeskyddet
i sin nuvarande utformning
kommer att slå ojämnt. Den ersättning,
som en jordbrukare får, är i högsta
grad beroende av de normer som
gäller för det skördeuppskattningsområde
som han tillhör. Det kan då inträffa
följande. En jordbrukare har sin gård
i utkanten av ett område. Jordbrukarens
skörd uppvisar svåra skador, men området
som helhet har klarat sig relativt
bra och jordbrukaren får därför inte
ersättning för sina skador. Ersättning
skulle han däremot ha fått, om han tillhörde
ett angränsande skördeuppskattningsområde.
I vilken omfattning sådana
fall förekommit i år är inte känt.
För en bedömning av systemets funktionsduglighet
är en särskild undersökning
härom nödvändig. Jag bortser därvid
från den till systemet knutna möjligheten
för en skördeskadedrabbad
jordbrukare att få ett visst kontantbidrag
efter inkomstprövning.
Vid en bedömning av hur det beslutade
och nu tillämpade skördeskadeskyddet
slagit ut i praktiken synes också
andra delar av systemet böra undersökas,
t. ex. följande. Skadeberäkningen
inom ett skördeuppskattningsområde
sker inte för varje gröda för sig utan
för grupper av grödor. Om arealfördelningen
på en enskild gård skiljer sig
från den genomsnittliga för ett skördeuppskattningsområde,
så att en gröda i
en grödgrupp är förhållandevis mer representerad
på den enskilda gården,
kan detta få till följd att skördeskadan
Tisdagen den 16 oktober 1962
Nr 27
17
Interpellation ang. de andliga sång- och musikprogrammen i radio
på brukningsenheten över- eller underskattas.
I synnerhet om grödgrupperna
innehåller grödor med varierande skaderisker,
finns möjligheter för att det
gällande systemet i denna del får en
icke önskad effekt.
Då skördeskador inträffat även i sommar,
vilka inom vissa landsdelar varit
av betydande omfattning, och således
det nya skördeskadeskyddet redan i
starten blivit satt på prov, är det angeläget
att en grundlig undersökning kommer
till stånd rörande systemets allmänna
funktionsduglighet. Ju snabbare kan
då behövliga justeringar av systemets
konstruktion bli genomförda. Om möjligt
bör sådana justeringar vara klara i
så god tid att de kan bli tillämpade
nästa år, för den händelse skördeskador
av större omfattning skulle inträffa då
också.
Med hänvisning till vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet ställa följande
frågor:
Vill herr statsrådet inför riksdagen
lämna en redogörelse för omfattningen
och den regionala fördelningen av sommarens
och höstens skördeskador?
Vill herr statsrådet medverka till att
en allmän undersökning rörande funktionsdugligheten
av det nyligen genomförda
systemet för permanent skördeskadeskydd
omedelbart påbörjas, så att
de erfarenheter som vunnits i år kan
läggas till grund för förbättringar i
konstruktionen till nästa år?
Denna anhållan bordlädes.
§ 17
Interpellation ang'', de andliga sång- och
musikprogrammen i radio
Ordet lämnades på begäran till
Herr GOMÉR (ep), som yttrade:
Herr talman! Frågan om sändningstiden
i radio för program av skilda slag
av särskild betydelse för vissa menings
-
riktningar och grupper tilldrar sig ett
mycket stort intresse. Med hänsyn till
den betydelse radion har för nyhetsoch
opinionsförmedling, i fråga om
möjligheten för olika verksamheter och
meningsriktningar att nå en stor publik
med budskap o. s. v. är detta intresse
både förklarligt och befogat.
Radioföretaget i vårt land bör givetvis
eftersträva en rättmätig och objektiv
avvägning av programverksamheten.
Självfallet uppstår därvid betydande
svårigheter och gränsdragningsproblem,
vilkas lösning ofta föranleder kritik
från ena eller andra hållet. Trots den
allmänna ökningen av sändningstiden
har inte till alla delar en sådan avvägning
kunnat uppnås som ur olika synpunkter
ter sig tillfredsställande.
Jag åsyftar främst melodiradions och
nattradions sändningar, där de religiösa
gruppernas behov och intresse av andlig
sång och musik inte tillgodosetts på
ett proportionellt riktigt sätt. Genom
dessa båda radioprogram har i övrigt
ett väsentligt behov hos betydande lyssnargrupper
tillgodosetts, men då andlig
sång och musik förekommer endast i
mycket begränsad utsträckning kan man
ifrågasätta, om det nämnda avvägningsoch
objektivitetskravet uppfyllts inom
ramen för de båda programmen.
Enligt min mening finns det anledning
för radioledningen att upptaga dessa
spörsmål till prövning i syfte att
bättre tillgodose de kristna gruppernas
speciella behov i fråga om sång och
musik. Självfallet bör därvid inte någon
speciell riktning inom den kristna
åskådningen favoriseras utan en rättmätig
avvägning eftersträvas även mellan
de olika kristna grupperingarna.
Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
frågor:
Anser statsrådet att de kristna gruppernas
behov av andlig sång och musik
tillgodosetts på ett tillfredsställande
18
Nr 27
Tisdagen den 16 oktober 1962
Interpellation ang. tågtätheten i roslagstrafiken
sätt inom melodiradions och nattradions
ram?
Anser statsrådet att åtgärder bör vidtagas
för att bättre tillgodose dessa
grupper och intressen inom de nämnda
programmens ram?
Denna anhållan bordlädes.
§ 18
Interpellation ang. tågtätheten i roslagstrafiken
Ordet
lämnades på begäran till
Fru NETTELBRANDT (fp), som yttrade:
Herr
talman! Kungl. järnvägsstyrelsen
har i direktiv till ett antal roslagskommuner
låtit meddela att den ämnar företaga
betydande inskränkningar i tågtrafiken
mellan Stockholm respektive Uppsala
å ena samt orter i Roslagen å andra
sidan. Särskilt hårt drabbade anses de
orter bli som ligger norr om Rimbo, men
också tågtrafiken till och från Rimbo
blir kraftigt inskränkt. Så är det till
exempel meningen att ett middagståg
och ett kvällståg från Rimbo till Uppsala
skall dragas in. Sista kvällståget
från Stockholm till Rimbo med nuvarande
avgångstid kl. 22.45 skall också
indragas. Järnvägsstyrelsens direktiv innebär
att tågresenärer från Stockholm
till orter mellan Lindholmen och Rimbo
måste resa från Stockholm senast kl.
19.00 för att komma hem på kvällen.
De planerade inskränkningarna i tågtätheten
är oerhört vittgående och motsvaras
endast i obetydlig grad av förbättringar
i bussförbindelserna. Mot bakgrunden
härav framstår missnöjet hos
många människor i Roslagen inför järnvägsstyrelsens
direktiv som i högsta grad
berättigat.
Med hänvisning till det ovan anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
ställa följande
fråga:
Vill herr statsrådet medverka till att
planerade åtgärder som syftar till en
försämring av tågtätheten i roslagstrafiken
ej företages?
Denna anhållan bordlädes.
§ 19
Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:
nr 176, angående godkännande av
1962 års internationella veteavtal,
nr 177, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Israel för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap,
nr 178, med förslag till lag om ändring
i sjömanslagen den 30 juni 1952,
m. m.,
nr 179, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften, m. in.,
nr 180, angående godkännande för
Sveriges del av ändring i konventionen
angående upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen,
nr 181, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. in., samt
nr 182, med förslag till lag om tillsättning
av fluor till vattenledningsvatten.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 20
Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:
nr 896, av fröken Wetterström och
herr Björkman, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 148, angående huvudmannaskapet
för polisväsendet
m. m., samt
nr 897, av herr Wiklund i Stockholm,
likaledes i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 148.
Dessa motioner bordlädes.
Onsdagen den 17 oktober 1962
Nr 27
19
§ 21
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.20.
In fidem
Sune K. Johansson
Onsdagen den 17 oktober
Kl. 16.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.
§ 1
Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:
Till Riksdagens andra kammare
Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet fr. o. m. 22
oktober t. o. m. 2 november 1962 på
grund av utrikesresa.
Stockholm den 17 oktober 1962
Tage Erlander
Till Riksdagens andra kammare
Jag får härmed anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden 18
oktober—2 november för att bevista en
världskonferens för Moralisk upprustning
i Odawara i Japan.
Stockholm den 16 oktober 1962
James I. A. Dickson
Till Riksdagens andra kammare
Härmed får jag vördsamt anhålla om
Kammarens tillstånd till ledighet från
riksdagsgöromålen från och med den
27 innevarande oktober intill sessionens
slut.
Ledigheten motiveras med uppdrag
att vara delegat hos Förenta Nationerna.
Stockholm den 16 oktober 1962
Leif Cassel
Kammaren biföll dessa ansökningar.
§ 2
Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till jordbruksutskottet propositionen
nr 176, angående godkännande av 1962
års internationella veteavtal;
till bevillningsutskottet propositionen
nr 177, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Israel för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap;
till behandling av lagutskott propositionen
nr 178, med förslag till lag om
ändring i sjömanslagen den 30 juni
1952, m. m.;
till bevillningsutskottet propositionen
nr 179, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 8 § förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften, m. m.;
till utrikesutskottet propositionen nr
180, angående godkännande för Sveriges
del av ändring i konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
;
till bevillningsutskottet propositionen
nr 181, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; samt
till behandling av lagutskott propositionen
nr 182, med förslag till lag om
tillsättning av fluor till vattenledningsvatten.
20
Nr 27
Onsdagen den 17 oktober 1962
§ 3
Föredrogs var efter annan och hänvisades
till statsutskottet de å bordet
vilande motionerna nr 896 och 897.
§ 4
Föredrogs den av herr Ohlin vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för inrike departementet
angående ökad utbildning av läkare.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 5
Föredrogs den av herr Wiklund i
Stockholm vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet angående
viss informations- och konsultationsverksamhet.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 6
Föredrogs den av herr Carlsson i Huskvarna
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet angående särskilda
skattefria bottenavdrag för folkpensionärer.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 7
Föredrogs den av herr Spångberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till hans
excellens herr statsministern angående
förekomsten av hälsofarliga radioaktiva
ämnen i livsmedel.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 8
Föredrogs den av herr Heckscher vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående vissa åtgärder beträffande
åldringsvården.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 9
Föredrogs den av herr Eliasson i Moholm
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet angående
exportmarknaderna för jordbruksprodukter.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 10
Föredrogs den av herr Börjesson i
Falköping vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet angående
åtgärder mot illegalt hasardspel.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 11
Föredrogs den av herr Källstad vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående utredning om
en ny bibelöversättning.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 12
Föredrogs den av herr Antbg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående skördeskadeskyddet.
Kammaren biföll denna anhållan.
21
Onsdagen den 17 oktober 1962 Nr 27
Interpellation ang. särskild yrkesutbildning för teater, television, radio och film
§ 13
Föredrogs den av herr Gomér vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående de andliga
sång- och musikprogrammen i radio.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 14
Föredrogs den av fru Nettelbrandt
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående
tågtätheten i roslagstrafiken.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 15
Interpellation ang. särskild yrkesutbildning
för teater, television, radio och film
Ordet lämnades på begäran till
Fru GÄRDE WIDEMAR (fp), som yttrade:
Herr
talman! Från folkpartihåll framfördes
vid början av årets riksdag motioner
med begäran om utredning rörande
utbildningsfrågorna inom teaterns,
televisionens, radions och filmens
områden. I motionen framhölls att utbildningen
för regissörer och andra tekniskt
och konstnärligt verksamma personer
inom nämnda områden är försummad
och att det vore angeläget att
Sverige i likhet med de flesta övriga
europeiska länder fick möjligheter för
en dylik utbildning inom landet.
Allmänna beredningsutskottet, till vilket
motionerna överlämnades, medgav
att frågan om utbildning av yrkesfolk
inom teaterns, filmens, radions och te
-
levisionens områden borde få en lösning.
Under hänvisning bl. a. till att
visst utredningsarbete redan utförts och
att prövning av vissa väsentliga frågor
på området borde avvaktas innan åtgärder
vidtogs avstyrkte utskottet emellertid
motionerna.
Utskottet åsyftade bl. a. 1955 års provinsteaterutredning
som år 1961 lagt
fram ett betänkande, där man framhöll
behovet av en högre utbildning på ifrågavarande
område och skisserade riktlinjer
för en central teaterskola. Utredningen
ansåg emellertid att det icke låg
i dess uppdrag att gå närmare in på
frågan om en sådan central skola, utan
frågan om denna borde bli föremål för
utredning i annan ordning. Den kommitté
som därvid åsyftades var kommittén
för nya utbildningsvägar vid de
filosofiska fakulteterna.
Denna kommitté hade i ett till utskottet
avgivet yttrande anfört att den hade
för avsikt att föra frågan om utbildningsarbetet
inom teater, film, radio och
television vidare, men att kommitténs
direktiv endast omfattade sådan utbildning
som kunde tänkas ha anknytning
till de filosofiska fakulteterna. Kommittén
hade vidare kommit till den uppfattningen
att utbildningen måste omfatta
samtliga media, och kommittén
hade för avsikt att hemställa om experter
för det fortsatta utredningsarbetet.
Enligt uttalanden återgivna i pressen
har ecklesiastikministern ställt i utsikt
att åtgärder skulle vidtagas för att tillskapa
en högre utbildning, eventuellt
som en försöksverksamhet till en början,
på ifrågavarande områden. Då frågan
är av stort allmänt intresse och bristen
på utbildningsmöjligheter på detta
område blir alltmer besvärande, vill jag
anhålla om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
fråga:
Har herr statsrådet för avsikt att vidtaga
effektiva åtgärder för att skyndsamt
få till stånd särskild yrkesutbild
-
22
Nr 27
Onsdagen den 17 oktober 1962
Interpellation ang. kallortsplaceringen av
åtgärder mot sjuksköterskebristen
ning för teater, television, radio och
film?
Denna anhållan bordlädes.
§ 16
Interpellation ang. kallortsplaceringen
av Arjeplogs kommun
Ordet lämnades på begäran till
Herr HOLMBERG (k), som yttrade:
Herr talman! Ett betydande antal
tjänstemän inom Arjeplogs kommun har
på grund av nuvarande kallortsindelning
kommit i en ogynnsam situation i
jämförelse med andra tjänstemannagrupper.
I många fall handlar det om
inkomstskillnader på ungefär 1 000 kronor
per år.
Tjänstemännens krav går ut på att
Arjeplogs kommun i sin helhet skall
uppföras i ortsgrupp D. Denna ståndpunkt
har stötts av TCO, men vid förhandlingarna
har civildepartementet
motsatt sig en sådan förändring. En
viss justering av kallortsbestämmelserna
har skett, men det är mycket som ger
skäl för uppfattningen att den kompromiss
som skedde efter förhandlingarna
1959—1960 inte är sakligt grundad.
Den innebar för Arjeplogs del att
gränsen mellan C- och D-ort i kallortshänseende
kom att sammanfalla med
odlingsgränsen. Därigenom kom visserligen
den geografiskt största delen av
Arjeplogs kommun att ligga inom Dräjongen,
men ungefär 90 procent av
tjänstemännen i kommunen förblir kvar
i C-ort.
Att ta odlingsgränsen som skiljelinje
för kallortsindelningen är ett godtyckligt
arrangemang. Odlingsgränsen har
nämligen dragits upp med hänsyn till
förhållanden, som inte har någonting
att göra med principerna för kallortsindelningen.
Det finns ett omfattande
vetenskapligt material som stöd för detta
påstående. Jag kan hänvisa bl. a. till
undersökningar som företagits av do
-
Arjeplogs kommun — Interpellation ang.
cent Erik Bylund vid geografiska institutionen
i Uppsala. Han anser att det
»ej är möjligt att dela Arjeplogs kommun
i olika klimatområden» samt att
jämförelsen mellan Arjeplogs kommun
och andra områden i högsta ortsgrupp
klart talar för att hela Arjeplogs kommun
bör tillhöra D-ort.
Arjeplogs kommunalnämnd stöder
också tjänstemännens anspråk, och detsamma
skedde när länsskolnämnden vid
ett sammanträde med de kommunala
representanterna i Arjeplog behandlade
kommunens skolproblem. Svårigheterna
att rekrytera lärare till denna
kommun beror naturligtvis också på
andra förhållanden än kallortsgrupperingen,
men det är ingen tvekan om
att en löneskillnad på 1 000 kronor till
nackdel för lärare i Arjeplog jämfört
med lärare i andra likvärdiga områden
är ett svårt handikapp.
De kategorier som utsätts för nuvarande
orättvisa är lärare, poliser och
övriga statsanställda, landstingets personal
inom kommunen samt vissa kommunalarbetare,
såsom bespisningspersonal,
vaktmästare, städerskor och skolhemspersonal.
Under hänvisning till vad jag sålunda
anfört hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för civildepartementet få ställa följande
fråga:
Yill statsrådet medverka till en sådan
förändring av kallortsbestämmelserna
att anställda inom Arjeplogs kommun
snarast får samma rätt som tjänstemän
i andra jämförliga områden, alltså
uppföres i kallortsgrupp D?
Denna anhållan bordlädes.
§ 17
Interpellation ang. åtgärder mot sjuksköterskebristen
Ordet
lämnades på begäran till
Herr OHLIN (fp), som yttrade:
Herr talman! Sedan flera år har den
Onsdagen den 17 oktober 1962
Nr 27
23
Interpellation ang. åtgärder mot sjuksköterskebristen
svenska sjukvården haft att kämpa med
en allvarlig brist på sjuksköterskor och
annan sjukvårdspersonal. Antalet vakanta
sjukskötersketjänster utan vikarie
vid lasaretten har de senaste åren utgjort
inemot tio procent av samtliga.
Vid mitten av 1950-talet utgjorde de
mindre än tre procent. Totala antalet
vakanser i fråga om sjuksköterskor var
vid senast offentliggjorda beräkningstillfälle,
hösten 1961, mer än 2 500.
På grund av sjuksköterskebristen kan
de eljest förefintliga vårdmöjligheterna
inte fullt utnyttjas. Vårdavdelningar kan
inte hållas i gång utan får särskilt sommartid
hållas stängda vida utöver de
stängningar som förestavas av sanitära
skäl (för rengöring och vädring). Utöver
det lidande som de stängda vårdavdelningarna
medför för tusentals sjuka
vållar personalbristen självfallet ekonomiska
förluster för den enskilde och
hela samhället genom längre sjuktid och
bortovaro från arbetslivet än vad som
skulle behövt uppkomma med ett fullständigare
utnyttjande av sjukhuskapaciteten.
Sköterskebristen förvärras genom att
arbetsbördan för vårdpersonalen blir
tyngre och arbetstiderna än mer pressande.
Avgången från yrket ökas och
arbetsförhållandena förvärras ytterligare.
Denna onda cirkel är ofta omvittnad.
Det måste krafttag till för att bryta
den.
Vid upprepade tillfällen har bristen
på sjuksköterskor debatterats här i riksdagen.
Även om landstingen såsom huvudmän
svarar för nästan hela sjukvården
och delvis också för sjuksköterskeutbildningen,
är det självklart att
statsmakterna har det yttersta ansvaret
för sjukvårdens allmänna betingelser.
Någon ljusning i personalläget kan tyvärr
inte skönjas. Inrikesministerns tidigare
optimism har tyvärr visat sig
ogrundad. Sedan närmast föregående
debatt i riksdagen har en beräkning
gjorts av arbetsmarknadsstyrelsens prognosavdelning
rörande tillgång och be
-
hov av sjuksköterskor och barnmorskor
för tiden fram till 1980. Prognosen som
offentliggjordes i början av sommaren
visar med gjorda antaganden i fråga
om bl. a. intagning vid utbildningsanstalterna,
yrkesintensiteten och vårdefterfrågans
utveckling att bristen kommer
att stiga. Med oförändrad yrkesintensitet
och med nu förekommande och
planerad elevintagning vid utbildningsanstalterna
skulle bristen på sjuksköterskor,
inkl. barnmorskor, fördubblas
från 1960 till 1965. Bristen har för 1960
beräknats till 2 110 årsverken, motsvarande
ca 2 700 sköterskor. Vid en antagen
ökning av yrkesintensiteten med
10 procent, vilken förutsätter skilda åtgärder
från samhällets sida för att underlätta
de gifta sköterskornas möjligheter
att stanna kvar eller återinträda i
arbetslivet, skulle bristen år 1965 ändock
uppgå till 2 185 årsverken, motsvarande
2 800 sköterskor.
För att utbildningsvägen häva denna
brist fram till 1970 skulle intagningen
vid sköterskeskolorna behöva ökas från
ca 2 000 elever 1960 till 3 000 elever
1962, 3 500 år 1963 och 4 000 åren
1964—1966.
Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar att
en fördubbling av utbildningskapaciteten
på några år skulle ställa väldiga anspråk
på undervisningslokaler och utrustning
samt även på sjukvårdsinrättningar
anpassade för den praktiska utbildningen.
Det är uppenbart att sköterskebristen
inte kan på kort sikt hävas
enbart den vägen. Jämsides med
ökad utbildning och uppenbara lönepolitiska
hänsyn måste kraftiga stimulansåtgärder
av skilda slag vidtagas för
att öka tillströmningen till yrket och
för att underlätta de gifta sjuksköterskornas
möjligheter att kvarstanna eller
återinträda i yrkesarbetet. Här anmäler
sig också olika åtgärder som kan avlasta
sköterskorna — så långt möjligt
och lämpligt är — andra arbetsuppgifter
än de vårdande. Sådana rationaliseringsmöjligheter
undersökes och prö
-
24
Nr 27
Onsdagen den 17 oktober 1962
Interpellation ang. elevområdets omfattning
vas för närvarande. Men det är uppenbart
att detta rationaliseringsarbete, vilket
självklart inte får medföra risker
för vården av de sjuka, måste drivas
intensivare.
De beräkningar som arbetsmarknadsstyrelsen
utfört har enligt min mening
tillfört debatten om sjuksköterskebristen
ett ytterst värdefullt material och
på ett förtjänstfullt sätt belyst viktiga
sidor av vårdproblemen. De har ytterligare
framhävt betydelsen av snara
och samordnade insatser från samhällets
sida för att öka tillgången på sjuksköterskor
och i övrigt komma till rätta
med sjukvårdens personalproblem.
Det synes finnas anledning till en
särskild debatt kring dessa problem i
belysning av det material arbetsmarknadsstyrelsen
framlagt. Från folkpartiets
sida har i de i januari väckta motionerna
I: 15 och II: 33 tagits upp den
vidsträcktare frågan om rekrytering av
personal för socialvården och andra
vårdområden. En debatt härom kan
väntas under höstriksdagen.
Det nya materialet gör det angeläget
att få en redogörelse från regeringens
sida hur den bedömer den hotande krisen
inom sjukvården och vilka omedelbara,
praktiska åtgärder som planeras
för att skyndsamt lätta sjuksköterskebristen.
Jag är medveten om att utredningar
pågår inom området. Men vilka
praktiska åtgärder avser regeringen att
vidtaga eller stimulera de berörda huvudmännen
att vidtaga?
Som bakgrund till en framåtsyftande
debatt om sådana åtgärder vore det
värdefullt att erhålla en redogörelse för
i vilken omfattning vårdavdelningar varit
stängda under sistlidna sommar,
d. v. s. till vilken del befintliga vårdplatser
vid vissa skilda tidpunkter inte
kunnat utnyttjas på grund av stängningar
som inte varit betingade av sanitära
omständigheter.
Med hänvisning till det anförda får
jag alltså anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet få framställa följande
frågor:
1. Är herr statsrådet i tillfälle att i
kammaren lämna en redogörelse för i
vilken omfattning och av vilka anledningar
vårdavdelningar hållits stängda
under sistlidna sommar?
2. Vilka omedelbara åtgärder avser
regeringen vidtaga för att möta den tilltagande
brist på sjuksköterskor, som enligt
senast offentliggjorda beräkningar
kan befaras?
Denna anhållan bordlädes.
§ 18
Interpellation ang. elevområdes omfattning
Ordet
lämnades på begäran till
Herr NELANDER (fp), som yttrade:
Herr talman! I § 40 i gällande skollag
stadgas att elevområde skall omfatta
den kommun som handhar skolans förvaltning,
varjämte under vissa förutsättningar
andra kommuner eller delar
därav kan ingå i elevområdet. Av ordalydelsen
synes framgå att delar av den
kommun som handhar skolans förvaltning
icke kan hänföras till annat elevområde.
I en del fall kan ifrågasättas om icke
en ändamålsenlig organisation av skolväsendet
kräver att delar av en skolkommun
tillföres elevområde i angränsande
kommun. På en del håll synes
också tveksamhet ha uppstått om tolkningen
av bestämmelserna i ovan angivna
paragraf i skollagen. Jag anhåller
därför om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få framställa
följande fråga:
Utgör bestämmelserna i § 40 i skollagen
ett absolut hinder för att delar
av den kommun som handhar skolans
förvaltning tillföres ett elevområde i
angränsande kommun?
Denna anhållan bordlädes.
Onsdagen den 17 oktober 1962
Nr 27
25
§ 19
Anmäldes och godkändes allmänna
beredningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 356, till Konungen
i anledning av väckta motioner om åtgärder
till skydd mot kräftpesten.
§ 20
Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
förste vice talmannen:
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 10, med förslag till brottsbalk,
motionerna:
nr 898, av herrar Palm och Regnéll,
samt
nr 899, av fru Sjövall;
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 31, angående utveckling av
försörjningsmöjligheterna i Tornedalen,
motionen nr 900, av herr Larsson i Hedenäset;
samt
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 148, angående huvudmannaskapet
för polisväsendet m. m., motionerna:
nr
901, av herr Börjesson i Glömminge,
nr 902, av herrar Gomér och Elmwall,
och
nr 903, av herr Nelander m. fl.
Dessa motioner bordlädes.
§ 21
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.07.
In fidem
Sune K. Johansson