Tisdagen den 16 Maj 1871

ProtokollRiksdagens protokoll 1871:516

Den 16 Maj. 1. m.

471

Tisdagen den 16 Maj 1871.

Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.

Justerades protokollet för den 2 dennes.

Herr Grefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till sammanträdets fortsättning klockan 7 eftermiddagen.

Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- och Bevil lnings-Utskottets
den 14 och 15 dennes bordlagda Betänkande N:o d, i anledning af
väckta motioner, angående förhöjning i afgiftsrestitutionen vid utförsel
af bränvin.

.Grefve Mörner, Carl Göran: Det förslag hvarmed Sammansatta
Stats- och Bevillnings-Utskottet nu inkommit, ar foranledt åt

tvenne motioner, den ena af Friherre åt Ugglas och den andre, tf
Friherre Fock. Friherre af Ugglas har endast begärt, att Riksdagen
måtte besluta en förhöjning uti afgiftsrestitutionen med ett den -höjda tillverkningsafgiften motsvarande belopp, utan att nannaie a
tyda tidpunkten, hvarifrån denna förhöjning skulle beräkna? ochutgå
hvaremot Friherre Fock ställt sig på en annan ståndpunkt, och yi kat
att genast från den dag, då ny författning angående b^nvinstillv eikningen
blifver utfärdad, afgiftsrestitutionen äfven matte höjas, och
har anfört såsom skäl härtill, att detta vore särdeles angelaget med
afseende å den export till Frankrike, som han hoppades skulle instundande
sommar komma till stånd. , i f

Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottet har, ehuru det
hufvudsakligen instämt i Friherre Fock? åsigter, dock gjoit en ten
modifikation i sjelfva bestämmelsen, sa till vida att Utskottet före
slagit, att förhöjningsrestitutionen må utgå från den (lag sanma f■
fattning blifver (lallande. Jag tillåter mig granska de skäl Friherre

Fock åberopat.

472

Den 16 Maj, f. m.

Han säger att den oundvikliga följden, derest denna förhöjning
i restitutionen ej k o in me att utgå förr än med nästa års ingång,
skulle blifva, “att all export af sprit under innevarande år i det
närmaste omöjliggjordes, helst den beslutade skatteförhöjningen redan
framkallat en motsvarande prisstegring af varan.

Det vill deraf synas, som om en prisstegring af varan skulle
vara något, som borde föranleda beviljande af ytterligare förmåner
åt varans producenter. Jag bär en alldeles motsatt åsigt och tror
att i samma plån priset stiger, i samma mån ökas utsigterna till vinst
ocn fördelaktig försäljning för producenten. Om nu således redan genom
prisstegringen en fördel blifvit honom tillskyndad, så undrar jag, om
det kan vara nödigt att bevilja honom ytterligare en premie af 10 öre
pa kannan för utförsel af varan. Icke må man föreställa sig att
någon producent endast för nöjet att få exportera sin vara till Frankrike
skall sälja densamma till underpris, detta tror jag vara en missupptattnmg
af förhållandena. Det lärer väl blifva det gällande priset,
som bestämmer äfven hans pris vid försäljning af sin vara. Är nu
detta, redan stegradt, så förtjena! han ytterligare genom utbekommande
åt 10 öre på kannan utöfver skatten.

Detta är ett förfaringssätt, som med antagande att omkring 2,000,000
kannor för närvarande äro tillgängliga för export, skulle vålla staten
en förlust åt 200,000 R:dr. Huruvida detta kan vara med god hushållning
öfverensstämmande, har jag icke kunnat för mig få klart,
men hoppas att det kommer att ådagaläggas af dem, som af frågorna
äro närmare intresserade. Hvad mig beträffar, har jag vid densamma
intet annat intresse, än att man icke skall gifva den ena större fördelar
än den andra; och är det sannt, som jag hört uppgifvas, att
har i sveriges hamnar redan ligga åtskilliga ångfartyg hitsända för
iyy. lll as^a bränvin och färdiga att sedermera begifva sig af, så behöfver
man sannerligen icke lemna dem, som med nämnda fartyg
exportera bränvin ytterligare 10 öres premie på hvarje kanna.

Jag anhåller om bifall till Utskottets hemställan med den förändring,
att förhöjningen icke tillämpas förr än ny bränvinsförfattnmg
och de beslutade förhöjda tullsatserna kommit att tillämpas.

Friherre åt Ugglas: Jag är i samma lyckliga predikament som
aen siste ärare talaren att icke i denna fråga hafva något annat
intresse än det, att åstadkomma hvad som är nyttigt för staten och
det allmänna. Frågan är mycket enkel och svaret reducerar sig till
huruvida det är gagneligt eller icke för landet att exportera spritvaror.
Att med den nuvarande lagstiftningen en sådan export icke
varit möjlig, ber jag att få visa med några siffror, som jag hemtat
ur ilommerse-kollegii berättelser.

Man finner deraf, att exporten utgjorde:

Är 1861 ........ 700 skålp. alkohol

» 1862........ 637 „

» 1863 ....... 2.327

„ 1864 ........ 607

eller tillhopa

4,471 skålp. alkohol.

Den 16 Maj, f. m.

476

Reducerar jag nu detta till kannor, efter den beräkningen att
hvarje skålp. motsvarar 2,45 kannor efter BO procent normalstyrka,
så erhålles en sammanlagd export under dessa år af 10,953,95 kannor.
År 1865 exporterades 805 och år 1866 1,688 kannor. Med år 1867 trädde
den nya lagstiftningen om drawback vid utförsel i tillämpning. Man
såg genast att exporten sökte begagna sig af denna fördel, ty samma
år exporterades 23,242 kannor. Att denna export emellertid måtte
slagit illa ut, visar sig deraf, att under påföljande år 1868 exporten
nedgick till 721 kannor, samt år 1869 icke förmådde uppbringas utöfver
777 kannor.

Totalexporten under alla dessa år har således utgjort endast
37,686,95 kannor med en tillverkning af i medeltal 13,000,000 kannor
om året.

År 1869 bildades ett bolag under benämning Stockholms spritexport-aktiebolag.
Detta bolag sökte under år 1870 att åstadkomma
en export. Huru denna slog ut, vet jag icke med säkerhet, men man
har anledning antaga, att den icke ansågs riktigt fördelaktig. Det
är ock naturligt att en sådan export icke kan under närvarande
förhållanden ega rum. Jag kan icke exportera annat än renadt bränvin
och då jag för 100 kannor orenadt betalar 70 R:dr i skatt, men
dessa 100 kannor efter reningen blifva endast 97 kannor renadt. så
får jag ju icke restitution för mera än 97 kannor, och förlorar således
skatten för de tre kannorna. Under sådana förhållanden tror jag icke
att man kan räkna på att någon export skall komma till stånd.

Hvad har nu Utskottet föreslagit? Jo, Utskottet har föreslagit
att restitutionen skulle tillämpas från den dag, då ny författning
angående bränvinstillverkning blefve gällande. Utskottet har ansett
att man på en gång borde tillämpa bränvin slagstiftningen i alla dess
konseqvenser: eu förhöjd tull, förhöjd skatt, förhöjd restitution och
icke den ena då och den andra då. Jag erkänner villigt att, på sätt
Grefve Mörner anmärkt, härigenom uppkommer ett slags premium
för exportören; ty det är klart, att, då han i skatt betalat endast 70
öre, men nu vid utförsel återfår SO öre på hvarje kanna, detta blifver
en premie af 10 öre per kanna. Men om man också ur teoretisk
synpunkt kan bevisa, att en sådan premie är ohållbar, så är den
dock icke i praktiskt hänseende så farlig, då den är af endast öfvergående
beskaffenhet. 1 och med detsamma som ny skatt kommer
att utgå, försvinner nemligen också premien.

Att man i Sverige icke alltid varit emot att bevilja en liten
premie för dylika fall ber jag att få erinra. När förlidet år fråga
väcktes om att anknyta handelsförbindelse med Ryssland, tvekade
icke regeringen att underkasta staten ej obetydlig uppoffring för att
äfven under vintern kunna åstadkomma export af jern. Hvad är
detta annat än en premie på jernutförseln? Då fråga för några år
sedan uppstod att exportera mejerialster, icke heller då tvekade
staten att göra uppoffringar för att uppmuntra en sådan export.
Ingen har annat än med tacksamhet erkänt Regeringens tillmötesgående
i dessa fall och hvad den sistnämnda exporten beträffar, är
det väl bekant att densamma slagit så väl ut, att landet derpå
skördar eu riklig inkomst.

474

Den 16 Maj, f. ro

Om nu så skulle vara, att man genom denna premie kunde åstadkomma
en export af bränvin från Sverige och derjemte anknyta för
landet lyckliga handelsförbindelser, så vågar jag fråga: kan det vara
så farligt att medgifva sådant, då man förut gjort det för andra
näringar?

Man säger att uppoffringen skulle blifva så stor. att staten skulle
förlora några lmndra tusen riksdaler. Ja, det tyckes till en början,
så, men om man antager att landet för närvarande icke tillverkar
mera bränvin än konsumtionen krafvel'', och det bränvin som nu
finnes upplagdt under sommaren exporteras, så är det klart att tillverkningen
måste blifva så mycket större i höst för att kunna fylla
vårt konsumtionsbehof och att staten då i den högre skatten får
ersättning för hvad den genom premie förlorat, samt att hela affären
alltså sannolikt kommer att reducera sig till ett förskott.

Emellertid har Utskottet icke velat bestämdt uttala sig beträffande
tiden då den förhöjda restitutionen borde tillämpas; detta
har Utskottet velat lägga i Regeringens hand. som har en vidsträcktare
öfverblick öfver förhållandena, och är bättre i tillfälle att
bedöma om tillämpningen bör ske förr eller senare. Man har velat
lemna Regeringen rättighet att uppmuntra exporten vid den tidpunkt
då sådant kan finnas nyttigt och gagneligt.

Grefve Mörner har sjelf sagt. att han skulle vilja bifalla Utskottets
förslag med den förändring att restitutionsförhöjningen inträdde
den dag då den nya bränvinsförfattningen blifver tillämpad.
eller, efter hvad jag kan förmoda, den 1 Oktober. Denna författning
kan emellertid komma att tillämpas redan under instundande sommar,
emedan, enligt densamma, bränvinstillverkning i sammanhang med
pressjästberedning genast, under vissa vilkor, kan få ega rum. Om
vi nu tvista om endast så kort tidsskilnad. hemställer jag, huruvida
det kan vara farligt att åt Regeringen öfverlemna bedömandet af,
huruvida det för landet kan vara gagneligt eller icke alt uppsöka
de nya handelsförbindelser, som till följd af kända förhållanden i år
och endast i år skulle kunna upprättas, .lag tror, såsom jag förut
antydt, att hela frågan reducerar sig dertill, huruvida man vill att
export skall ega rum eller icke: vill man det, så anser jag att Utskottets
förslag bör bifallas, i annat fall afslår man der. För min
del yrkar jag bifall.

Grefve Mörner: Genom det yttrande, »om den föregående ta taren

afgifvit, har frågan kommit på det klara. Då han är ordförande
i Bevillnings-Utskottet, kunna vi vara förvissade om, att hvad
han yttrat öfverensstämmer med de förslag, som vi hafva att från
Utskottet förvänta. Jag har äfven hört något sådant ryktesvis omtalas,
men på ett rykte kan man icke grunda några förutsättningar,
nu har jag fått min tungas band lossade och vill derföre yttra mig
härom.

Den ärade talaren nämnde, att, i händelse det föreskrifves, att
den förhöjda restitutionen skulle utgå från den dag, då den nya bränvinsförfattningen
blefve tillämpad, sådant i viss mån kunde komma
att. ske redan under instundande sommar, emedan, enligt författnin -

Den 16 Maj. f. m.

476

gen. bränvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning genast.
under vissa vilkor, kunde få vidtagas. Detta vill med andra
ord säga, att derföre, att en eller ett par pressjästfabriker om några
hundra kannors tillverkning erlade till staten en skatt af 80 öre per
kanna, så skulle under denna flagga allt bränvin, som man ville
exportera, segla ut med eu liten premie af 10 öre på kannan, hvilken
skulle nr statskassan betalas. Jag tror detta vara en stor misshushållning
och är för min del öfvertygad att, om det för Frankrike
är ett behof att erhålla bränvin härifrån, detta lands handlande också
äro i tillfälle att betala hvad bränvinet här på platsen gäller utan
understöd eller uppoffring från statens sida samt kan således icke
inse behofvet af en särskild utförsel-premie.

Det har blifvit anfördt såsom ett hufvudsakligt skäl för ^beviljande
af denna premie, att exporten af bränvin efter år 1867 nedgått.
Ja, om under svära missväxtår, då bränvinstillverkningen nedgick
ganska betydligt, någon större export deraf icke kommit i fråga,
så finner jag detta ganska naturligt och är till och med af den mening.
att sådant icke skulle kunnat förekommas äfven genom 10 öres
premie. Men annorlunda gestaltar sig förhållandena i goda år; då
behöfves sannerligen icke något premium för att underlätta exporten.

Jag kan icke annat än vidhålla mitt yrkande, dock med den
förändring deruti, att i stället för de i Utskottets förslag förekommande
mystiska orden angående tiden då bränvinsförfattningen blifver
gällande, införes ett stadgande, af det innehåll, att den förhöjda
restitutionen må utgå “från och med den 1 nästkommande
Oktober**.

Herr Diek son: Då jag anser det af Utskottet framställda för slag''

innebära ett premium för exporten åt bränvin, kan jag icke annat
än biträda det af Grefve Mörner gjorda yrkande. Jag har dock
egentligen begärt ordet med anledning af ordförandens i Utskottet
yttrande, att skatt hittills erlägges för 100 kannor, men vid export
restitueras endast för 97 Ä kannor, då skilnaden i kannetal uppstår
genom reningsprocessen. Jag medgifver riktigheten häraf, men
man måste dock taga i betraktande, att genom reningen dessa 97 {
kannor vinna så mycket i värde, att det kan anses motsvara den
nyss uppgifna skilnaden i skatte- och restitutionsbelopp. Man har
här äfven anmärkt, att det skulle vara fördelaktigt för landet, om
spritexport kunde komma till stånd, men jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten derå, att den spritexport, som på det af Utskottet
föreslagna sätt kan uppstå, kommer att blifva endast tillfällig, såsom
beroende af den premie, som exportörerne kunna erhålla. Man
har redan antydt, att den beslutade skatteförhöjningen framkallat eu
motsvarande prisstegring af bränvinet, och det är klart, att man i
förlitande på premierna vill exportera, men följden deraf blir endast,
att några, få exportörer stoppa den vinst, som kan uppstå, i egna
fickor, jag skulle derföre icke vilja bevilja den ifrågasatta förhöjda
restitutionen förr än från nästa års början, men då Grefve Mörner
föreslagit flen 1 nästkommande Oktober såsom eu lämplig tidpunkt,
förenar jag mig med honom.

Grefve H amilton. Henning: Till en viss grad är jag före kommen

af Herr Dickson. Jag är icke hemma i hvarken tillverkning
af bränvin eller handel dermed och kan således icke hafva någon
särskild erfarenhet i denna sak: men, är det verkligen förhållandet,
att export icke har kunnat ega rum under den tid drawbacken
motsvarat tillverkningsafgiften, så måste äfven detta förhållande
inträffa nästa år, då 80 öre betalas i skatt och 80 öre i restitution.
Den enda skilnad, som kunde ega rum, är. att enligt den nya författningen
något litet afdrag skall ske med afseende på afdunstningen.
men detta är dock en obetydlighet. Det förefaller mig derföre,
som skulle det icke för framtiden befordra exporten af bränvin, äfven
om man i år beredt innehafvarne af större partier en vinst på
statens bekostnad.

Hvad man skulle kunna vinna, eller, rättare sagdt, hvad de, som
redan tillverkat bränvin, skulle kunna vinna vore: att de för innevarande
år få en vinst af 7 f öre, nemligen då jag från de 10 öre.
hvarmed restitutionsafgiften skulle blifva höjd, afdrager 21 öre för
afdunstning. Redan detta vore för dem en fördel, och mig synes
det alltid vara äfven en allmän fördel, om svenska producenter något
vinna, men jag befarar, att, utom den förlust som staten skulle
göra om den förhöjda restitutionen blefve gällande äfven för det redan
tillverkade bränvinet, man jemväl skulle riskera en missräkning beträffande
statsverkets inkomster.

Jag vill nemligen antaga, att af årets tillverkning exporteras
3,000,000 kannor. Staten skulle då i drawback betala 300,000 R:dr
mer än skatten utgjort, hvilket vore ren förlust. Värre synes mig dock,
att staten dessutom af sina för året påräknade inkomster förlorar
redan till Statskontoret inbetaide 2,100,000 R:dr. till följe hvaraf en
brist för året måste uppstå, så vida ej andra inkomst-titlar gifva ett
högst betydligt öfverskott.

Nu säger man. att bränvinstillverkningen motsvarar åtgången,
och att derföre, om ett visst qvantum exporteras, så mycket mera
skall tillverkas i höst samt följaktligen att, om också staten i sommar
får utbetala restitutionsafgifter, den i höst skall få full ersättning
derför genom ökad bränningsskatt. Men enligt den nya författningen
får det i bäst tillverkade bränvinet läggas på nederlag
och således behöfver skatten icke inflyta i år. Frågan blir då, huruvida
den inflyter nästa år. Antingen inflyter den, och då bevisar
detta, att den förhöjda drawbacken icke befordrat exporten, eller
också kommer öfverskottet att exporteras nästa år och då får man
ju aldrig något tillbaka. Emellertid är det obestridligt, att man har
fulla skäl att, sedan bränvinsskatten blifvit höjd till 80 öre, bestämma
restitutionen vid utförsel till enahanda belopp. Jag anhåller
derföre att få förena mig med Grefve Mörn er, oaktadt jag som
sagdt befarar, att en missräkning med afseende på statens inkomster
kan komma att ega rum.

Friherre Raab. Adam: Såvida man med enskildt intresse för står

enskild vinning och fördel, står jag i denna fråga lika ren som
de båda första talarne, ty jag har numera hvarken bränneri eller

Den 16 Maj, f. ni.

477

större jordbruk, men med intresse kan äfven törstås nit för allmänt
väl och en önskan att få fram en mening, för hvilken man länge
stridt. Redan på 1840-talet gjorde jag en resa till Danmark och
kontinenten för att taga kännedom om bränvinshandteringen och
bränvinsexporten, och jag inhemtade dervid, huru många tusen kannor
bränvin, som exporterades från Hamburg och andra större handelsplatser.
Då jag sedermera tagit i beträdande, att Sverige är
ett sädesexporterande land, att dess södra delar äro synnerligen lämpliga
för potatisodling, att arbetslönerna icke äro högre här än i Tyskland,
och att tillgången på bränsle är fullt ut lika stor i Sverige
som der, har jag icke kunnat föreställa mig annat än, att Sverige
lika väl som Tyskland skulle kunna exportera sprit, så vida icke
våra författningar lade hinder i vägen derför. Jag yrkade derföre
redan på 1840-talet, att man skulle skrifva författningarne så, att export
blefve möjlig, och jag har sedermera åtskilliga gånger förnyat
detta yrkande, men har alltid stadnat i minoriteten. När det nu
visar sig en ljusning att få fram en åsigt, om hvars riktighet jag är
fullkomligt öfvertygad, har jag derföre ett stort intresse i att befrämja
dess framgång.

En stor fördel af bränvinshandteringen är, att den under våra
långa vintrar kan sysselsätta många arbetare, hvarförutan det ligger
en ofantlig fördel deri, att man kan använda råvaran, så att man
icke endast får full ersättning för dess värde utan dessutom får ett
residuum eller dranken, hvilken såsom foderämne är nästan lika god
som sjelfva säden. Jag har tillåtit mig anföra detta såsom en utgångspunkt,
hvarifrån jag kommer till den åsigten, att det vore eu
stor fördel, om export af bränvin kunde komma till stånd.

Man har såsom skäl mot förevarande förslag anmärkt, att detsamma
skulle innebära ett premium af 10 öre per kanna för exportören.
Den siste talaren, Grefve Hamilton, har tagit i betraktande, att våra
författningar hittills icke medgifvit något afdrag för så kallad Schwindung,
hvilken kan beräknas till 2* öre per kanna, och, dä man icke
återfår mera än den nominela skatten, får man sålunda erlägga ett
surplus af skatt. Om man tillika bemärker, att bränvinsbrännaren
måste under lång tid ligga i förskott, i det att han ofta måste erlägga
skatten pa hösten, ehuru han icke kan afyttra varan förr än
på sommaren, hvilken förlust, efter hvad man beräknade, då fråga
var vid denna riksdag om lindringar för skattens erläggande, kan
antagas uppgå till 5 öre per kanna, skulle den premie, som exportören
genom ifrågavarande förslag erkölle, uppgå icke till 10 öre utan
endast till 5 öre per kanna. Det är sålunda icke fråga om större
premie än 5 öre. Bifalles åter icke detta förslag, skulle det bränvin,
som exporterades, i stället få vidkännas eu straffskatt å 5 öre kannan;
men, inine Herrar, under sådana förhållanden är det icke möjligt, att
åstadkomma en export, som kan konkurrera med andra länder. 41 vilken
skulle nu risken vara af att redan i sommar bevilja en restitution
af 80 öre per kanna. För mig ligger det alldeles klart, att antingen
allt redan tillverkadt bränvin supes ut i landet eller ock surplus
tillverkas, som föres ut ur landet, kommer dock i bada fallen
statens inkomst för det bränvin, som supes ut i landet, att blifva lika

»7«

Den 16 Maj, i. ni.

stor. Om nu tre millioner kannor skulle komma att exporteras i
sommar, är det klart, att, om dessa icke komme att exporteras, måste
de utsupas i landet, och så mycket mindre blir då tillverkningen
under nästa termin; ty huru skulle man eljest kunna använda bränvinet.
Statens förlust kan omöjligen blifva större än räntebeloppet
på den utgift, som staten tår vidkännas för återbetalande af skatten,
till dess att nytt bränvin hunnit tillverkas, men deremot kan den
export ai bränvin, som man uppmuntrat och sedermera kan hoppas
få fortfara, blifva af stor nytta för landet.

Den missräkning, om hvilken Grefve Hamilton talat, kan icke
blifva någon annan än den, att, om staten oek erhåller mindreskatt
i ar, den får ersättning derför nästa av, tv om man nu exporterar
mera än som står tillsammans med landets egna konsumtionsbehof.
måste ju bristen fyllas genom en större tillverkning nästa år. Saken
är ej utan vigt och min åsigt är, att det icke låter sig göra att exportera
bränvin, då man enligt nu gällande lagstiftning får vid export
betala ungefär 5 öre utöfver den skatt, som resteras. Jag får
af dessa skäl på det lifligaste tillstyrka bifall till Utskottets förslag.

Grefve Hamilton, Hugo Bengt Archibald: Den förevarande
frågan är egentligen beroende af 2:ne omständigheter, nemligen huruvida
statsverket skulle tillskyndas någon förlust och om den allmänna
rörelsen skulle kunna beredas någon fördel, i afseende å den
förra omständigheten iår jag påminna derom, att bränvinsskatten biifvit
förändrad från eu produktionsskatt till en konsumtionsskatt. Vid
antagandet åt det åt l tskottet framställda förslag angående förändring
al nuvarande bränvinslagstiftning framhölls, att förändringen
skulle hafva till följd att under detta år ingen väsentlig export skulle
kunna uppstå utan att bränvinet skulle komma att blifva qvarliggande
på nederlag, hvilket skulle bero derpå, att för bränvinet icke
erlades någon skatt, förrän det komme ut i marknaden för att förtäras.
Om man nu får en lag, hvarigenom restitution af skatten beviljas,
är det klart, att bränvinet redan i höst kommer att tagas från
nederlaget och skatt att inflyta, och sålunda uppstår för staten ingen
annan förlust än räntan på penningarne, till dess skatten kommer
att ingå.

Huruvida åter någon vinst för rörelsen kommer att uppstå, beror
på huruvida exporten kan antagas blifva tillfällig eller icke. Jag
tror icke, att den kominer att blifva tillfällig, ty, då bränvinsnäringen
numera biifvit be triad från liera band som förut hämmat densamma,
vore det besynnerligt, om man icke ifrån Sverige lika val
kunde exportera sprit som andra varor. Då för nagla år sedan fråga
uppstod om export af kreatur, sade man visserligen att det vore omöjligt
för oss att i sådant afseende konkurrera med andra länder, men denna
export bär dock numera tagit så stora dimensioner, att, i stället för
att den i början medfört någon förlust för staten, den numera går så
val, att den för ändamålet anställda kontrollör icke endast bar 5,000
R:dr i inkomst af exporten, utan äfven ännu större behållning deråt
uppstått. Man kan derföre icke antaga, att spritexporten skulle blifva
tillfällig och. om staten också skulle göra någon förlust å den ifråga -

[>en Irt Maj. f. m.

4TÖ

sätta förhöjningen af restitutionsafgiften, tror jag^ dock, att den koinmer
att i andra afseenden betala sig. Jag tår på dessa skäl anhålla
om bifall till Utskottets förslag.

Herr Uennieh:

Grefve Mörner: Det är just derföre att jag utgår från den

synpunkten, att en författning bör tillämpas utan alla konsiderationer,
som jag motsätter mig förevarande förslag. Jag vill icke.
att man skall stifta lagar med stöd af antaganden som, efter mm
åsigt, äro så enfaldiga, som den, att fransmannen skulle till följd
af politiska sympatier eller antipatier föredraga att fylla, sitt behot
af sprit från Sverige än från Tyskland utan afseende å priset å varan
samt densammas beskaffenhet. L)et är — må uttrycket förlåtas nug.
en barnslighet att vilja grunda administrativa åtgärder på dylika antaganden.
ty, då bränvinet väl kommit in i Frankrike, lärer ingen
kunna på smaken känna, huruvida det är från Tyskland eller från
Sverige, utan lärer väl i detta fall liksom i andra spekulationer den
regeln komma att gälla, att man köper en vara, der man kan få den
för det bästa priset.

Man bär sagt, att det vore en stor fördel för Sverige att exportera
bränvin, emedan arbetslönerna här icke skulle vara högie än i
andra länder; detta är möjligt, men i sådant fall icke har väl vår
lagstiftning allt från år 1866 lagt hinder i vägen för en sådan export,
ty från (len tiden har restitution af hela skatten varit inedgitven,
utan torde såsom jag förut antydt, anledningen dertill, att någon synnerlig
export hittills icke förekommit, egentligen vara att söka dei uti,
att vår Herre under några år straffat oss med missv ext. Om emellertid
förhållandet är, att utsigterna till export nu äro så lysande,
som det blifvit sagdt, kan jag icke finna något skäl att ytterligare
uppklarna dem genom en premium af 10 öre per kanna.

Man bär äfven påstått, att det vore antagligt, att spritexporten
icke skulle blifva tillfällig utan permanent, men, om exporten framdeles
kan utgå utan att större restitution medgifves än af 80 öre,
det vill säga af ett belopp jernnt motsvarande sjelfva skatten, kan
jag icke inse, hvarföre den ej äfven i sommar skulle kunna försiggå
på enahanda vilkor.

Beträffande en värd talares anmärkning, att producenten skalle,
i händelse ifrågavarande förslag icke bifölles, gorå en förlust af 2,
öre per kanna, får jag endast erinra, att, om denna förlust är verklig,
så har den drabbat och drabbar lika allt hittills i Sverige tillverkadt
bränvin. Hvarje ersättning utöfver skatten är och förblir ett premium
och, om förhållandena för export för närvarande äro så särdeles
gynsamma, torde det vara mindre angeläget att nu medgifva
en sådan fördel som den ifrågasatta, än om förhållandena för bränvinsafsättningen
voro tryckta och ofördelaktiga, i hvilket senare fall
man tilläfventyrs kunde hafva någon anledning att göra en jemkning.

Man har vidare erinrat, att den förlust, staten skulle komma att
göra, icke skulle bestå i något annat än i förlust åt ränta pa penningarne.
men jag skulle tro. att det för den, som icke vet. hurudan

480

Den 16 Maj, f. m.

årsvexten kan komma att blifva, är omöjligt att nu bedöma, huruvida
någon större produktion och export kan under sednare delen af
innevarande år eller början af nästa år komma till stånd. Skulle blott
export ega rum, men icke ökad produktion inom landet, föranledes
derigenom sannolikt i detta fall, såsom i andra likartade, en prisstegring
på det i landet qvarvarande bränvinet, hvarigenom naturligtvis
producenten eller innehafvaren af bränvin komme att tillskyndas en
ytterligare fördel. Det synes mig sålunda, att de, som här i landet
producera bränvin eller deri göra affärer, hafva så god utsigt att
erhålla förtjenst, att det icke kan vara skäl att för beredande åt
dem af ytterligare fördelar göra en uppoffring af statens medel,
hvilka mycket väl kunna behöfvas för angelägnare ändamål. Att
en restitution af den beskaffenhet, Utskottet föreslagit, skulle föranleda
eu minskning i de påräknade statsinkomsterna, anser jag vara
så klart som det kan vara, ty då det enligt den nya bränvinsbränningsförordningen
kommer att bero af producenten att erlägga skatten,
när han så finner för godt, lärer han dröja dermed ända tilldess den
tillverkade varan blifvit realiserad och icke, såsom hittills skett, betala
densamma i förskott. Jag fortsätter mitt förut framställda yrkande.

Herr Waern: Jag anser den förevarande frågan vara af den vigt,
att jag ej kan undgå att yttra några ord rörande densamma, och det
så mycket mer som äfven i Andra Kammaren pågår en diskussion i
samma syftning som här.

Om den åsigt Utskottet i sitt betänkande sökt göra gällande,
skulle vinna Kammarens godkännande, och den förhöjda restitutionen
skulle komma att utgå från den dag, då den nya författningen
blefve gällande, blefve derigenom eu premie gifven åt exportörerne
af varan under sommarmånaderna, en premie motsvarande det öfverskott,
hvarmed restitutionsbeloppet öfversteg den efter gamla förordningen
erlagda tillverkningsskatten. J ag anser sådant vara principielt
orätt, och befarar lika med eu talare på Östgötabänken att af
ett dylikt beslut skulle komma att härflyta för staten och dess finanser
ganska menliga följder.

Den förste talaren ställde frågan pa den punkt, från hvilken
densamma i forsta rummet bör under diskussionen skärskådas, och
frågade, huruvida det vore för landet gynnande att eu export af bränvin
skedde eller ej! Kragan, om en export medför välgörande verkningar
för landet eller ej, kan besvaras med både ja och nej! Medför
exporten i sig sjelf vinst för exportörerne, då är den nyttig och
gagnande, medför den förlust är förhållandet motsatt. Deri ligger profvet,
huruvida en export är gagnande. Den är det, om densamma
under fullt fria förhållanden lemnar industrien vinst. Men deremot
vore en export ej för landet i dess helhet välgörande, om exportören
toge vinsten, ej skilnad en mellan varans tillverkningsvärde och det
pris densamma vid försäljningen betingade sig, utan i en premie, som
för exporten, såsom sådan, utginge. Och då vi gifva högre drawback
än den tillverkningsskatt som erlägges, äfventyra vi, att exporten
sker ej för industriens skull utan för att komma åt denna premie.
Om för exempel exportören genom export af en vara skulle på sjelfva

affären

Den i6 Mai f. ui.

481

affären förlora 5 öre per skålpund, men staten skulle gifva honom
10 öre per skålpund, så skulle han på en export af flera hundra tusen
skålpund erhålla en ganska vacker vinst, men jag kan ej inse annat
än att detta skulle vara en verklig statsförlust, tv det tillägg af 10
öre, han erhåller, har ingen mindre betydelse än den, att andra skattskyldige
få betala så mycket åt dem som exportera. Jag tror ej
detta vore god hushållning; och det bör undvikas framför allt då det
gäller så störa belopp som här äro i fråga.

Man har gjort flera inkast mot påståendet, att här någon premie
eller förlust för statsverket vore i fråga, och sökt visa, att denna
förlust endast skulle vara skenbar, enär den utgift som tillskyndas
staten skulle återfås. Men om man närmare undersöker förhållandena
sådana de i verkligheten framträda, så är det onekligt, att staten får
betala ut en större summa i afgiftsrestitution än soiä afgiften utgjort,
och att staten således gör sig af med pengar, och allt hvad de, som
förfäkta Utskottets förslag, kunna komma till är, att det finnes
större eller mindre sannolikhet att staten skulle få igen något af
denna uppoffring. Men med visshet torde dock kunna antagas, att
staten aldrig skall få sitt fullt igen.

Hvad angår konjunkturerna för en export ai'' denna vara, tror
jag. att man måste förutsätta, att de skola vara förmånliga på grund
af den förlamning i all industri — och således äfven i denna — som
inträdt i Frankrike och möjligen till någon del i Tyskland i följd af
sista kriget. Utgående från att konjunkturerna nu voro förmånliga, har
man deri velat hemta stöd för den åsigt, att förhöjningen i afgiftsrestitutionen
skyndsamt måtte ega rum, på det att ''derigenom exporten
måtte komma i gång under det de gynsamma konjunkturerna
fortfore. Men min åsigt är, att, om goda konjunkturer erbjuda sig.
behöfves ingen uppmuntran. De personer, som egna sig ''åt denna
industri, skola nog ändå taga tillfället i akt och ej låta något gynnsamt
tillfälle till förtjenst gå sig ur händerna. Under förutsättning
Jiu, att konjunkturerna äro förmånliga, så kommer en stor export att
ega rum; ehvad vi gifva den högre eller lägre drawbacken, hvarjemte
naturligtvis, om gynsamma förhållanden fortfore, den blifvande
hösttillverkningen äfven kommer att utföras, hvilket helt och hållet
skulle tillintetgöra den förspeglade möjligheten för statsverket att
återfå de betydande summor, det måste utgifva om Utskottets förslag
skulle godkännnas. Statsverket skulle härigenom få vidkännas en
uppoffring i sin helhet, möjligen uppgående till mer än en million.
Jag anhåller att särskildt få fästa uppmärksamheten på detta.

Efter frågan om tillämpligheten af allmänna principer kommit
på tal, kan jag ej undgå att säga några ord i det afseende!. Man
nar påstått att en princip kunde vara i och för sig riktig, men att i
den praktiska verkligheten förhållanden gifvas, för hvilka theorierna
måste gifva vika. Jag vill visserligen ej påstå, att man alltid skall
söka tillämpa någon allmän princip, utan anser att man tvärtom bör
noga undersöka hvarje konkret fall och tillse, huruvida någon såsom
vigtig antagen princip, derpå är fullt tillämplig eller ej, men jag får
säga, att jag ej kan inse något skäl hvarföre icke principen, att

Riksd. 1’rot. 1871. 1 AfJ. 4 Hand. 31

482

Den 18 Mai, I. m.

ej pa onaturliga vägar uppmuntra industrien, här skulle vinna tillämpning.
Eu aktad talare bär visserligen talat om statsekonomien, såsom
en vetenskap, hvars läror man i teorien kunde beundra, men i
praktiken borde snarare undvika. Så vidt jag vet, är statsekonomien
eu vetenskap, som drager sina slutsatser från praktiska erfarenbetsrön,
och hvars resultater ej äro filosofiskt deducerade å priori.
Jag är viss. att den grundsatsen, att staten ej bör göra några uppoffringar
blott och bart för att framkalla eu export, ej blifvit uppställd
af denna vetenskap förrän erfarenheten till fullo ådagalagt,
att sådant ej vore nyttigt. Och hvad det angår, att uppoffringen
för staten skulle vara öfvergående, tror jag ej derigenom att ensak,
som är i sig sjelf orätt, kan blifva rätt derföre att den är öfvergående.
Att det skulle vara gagnande, om nya handelsförbindelser öppnades,
är obestridligt. Men sådant, bär framkallas på naturliga vägar
och vara beroende helt och hållet, pa affärsförhållandena och handelns
verkliga förmåner. Och dessa förhållanden skola nog exportörerna
sjelfva förskaffa sig kännedom om. Deras intressen är i sig
sjelf så vaket, att man ej behöfver uppmuntra dem att sköta sitt
yrke. Man kan vara fullt viss, att de skola göra sig väl underrättade
om förhållandena, och ej försumma de goda konjunkturerna om
de finnas. Men finnas de åter ej, skulle staten endast gifva ut eu
summa penningar för att förflytta eu vara från ett ställe till ett annat.
Jag återkommer dertill" att profvet på, om eu export är gagnande.
tinnes deri. om deri är i sig sjelf vinstgifvande. Skulle den
ej vara det. utan exporten endast föranledas af den 10-öres premie,
som statsverket gifver, då vore den ganska skadlig. Följden skulle
blifva, att exportörerna skulle från statsverket uppbära en eller annan
million riksdaler, hvilken just enligt nuvarande förhållanden
torde för statsverket vara oumbärlig. Jag tillstyrker på dessa skäl,
att Kammaren ej måtte fatta något beslut, som skulle komma att
utöfva ett tryck på Regeringen.

I Andra Kammaren är ett motförslag tramstäidt, att slutet på
betänkandet skulle få den lydelsen, att den förhöjda restitutionen
måtte utgå från den dag, då n/j författning angående hränrinstillrerkningen
i -ån''helhet rinner tillämpning. Och tillåter jag mig att hos
Herr Talmannen anhålla om proposition å detta motförslag.

Jag ber i sammanhang härmed, medan jag bär ordet, få protestera
deremot, att Regeringen skulle genom det understöd den lemnat
till postångfartyget Sofia eller de nedsättningar, som stundom
medgifvits i frakten på iernvägarne, hafva ingått på ett premiesystem.
Båda dessa åtgärder hafva ej inneburit annat än en sträfvan att åstadkomma
lättnader i kommunikationerna och livad ångfartyget Sofia
angår, är dermed gjordt ett försök, — livilket enskilde ej kunnat
göra —, att åstadkomma eu ny kommunikation, för den svenska industri
af hvad art den vara maj som deraf vill och kan begagna sig.
jag protestera!'' mot påståendet att någon af dessa åtgärder skulle i
sig innebära ett gillande af premiesystemet.

Herr von Ehrenheim: För min de! kan jag icke annat än instämma
med Grefve Mörner. Jag kan icke inse anledningen, hvar -

Den 10 Maj. £. u).

48;J

för det bränvin, som redan nu är tillverkadt, cell endast betalt
70 öre i skatt, skulle få en högre afgiftsrestitution vid utförsel än
70 öre; och allt det bränvin, som utföres före Oktober månad detta
år, är, med undantag af den obetydlighet, som berott på pressjästberedning,
sådant, som endast burit 70 öres skatt. Att då bevilja
BO öre i drawbaek, bär icke någon grund i de förhållanden, hvarpå
lagstiftningen för restitutionen livilar, utan skulle det endast blifva
eu premie för exportörer, ett system, som vi längesedan kommit
ifrån. Jag tillåter mig äfven erinra, att, då 1867 års Riksdag höjde
bränvinsskatten till 70 öre och i sammanhang dermed restitutionen
för exporterad! bränvin till samma belopp, så bestämdes genom
Kong], Förordningen den 31 Maj 1867 i enlighet med Riksdagens
beslut, att den högre drawbaek, som medgafs, icke skulle tillämpas
förrän den 1 Januari 1868, ehuru då likasom nu förhöjning i tillverkningsskatten
äfven gällde höstbränningen. Grefve Mörners förslag
är således liberalare än 1867 års beslut.

Jag upprepai'' min anhållan om bifall till Grefve Mörners förslag.

Friherre af Ugglas: Jag ber att få tillägga endast Hägra ord
med anledning af hvad här under diskussionen förekommit. Man
har sagt, att, om icke eu export med fördel kan ega rum endast med
den vanliga drawbacken, skulle den icke kunna ega rum framdeles,
då skatten blir 80 öre. Jag tillåter mig emellertid fästa uppmärksamheten
på eu faktor i afseende på exporten, som man förbisett,
nemligen att man nu bör försöka att vinna eu ny marknad för denna
vara. Om förhållandena till följe af kriget äro sådana, att behofvet
af bränvin i dessa länder icke kan fyllas efter vanliga normala förhållanden,
utan måste uppsöka andra länder för att blifva tillfredsstäldt,
da är tillfälle för Sverige att äfven söka inkomma på denna
marknad. Detta förefaller mig vara eu vigtig omständighet i detta
fall. Ltskottet har derför velat öfverlemna åt Regeringen att bedöma,
huruvida en sådan marknad skulle kunna uppletas för bränvinsexporten
och att, med hänsyn dertill, bestämma den tid, då den förhöjda
restitutionen borde inträda. Jag återkommer till livad jag
yttrade första gången, att detta icke är något annat än hvad Regeringen
till landets stora tacksamhet gjort i afseende på andra saker.
Då export af mejerialster sattes i fråga, skrattade man åt dem, som
försökte sig på denna väg, och man trodde icke, att detta försök
skulle leda till något. "Pack vare Regeringens uppmuntrande understöd
genom att utsända agenter och bevilja nedsättning i frakter å
statens jernvägar, hafva dessa mejerialster fått eu marknad i England,
hvarpå vi skördat högst betydliga fördelar. Samma förhållande
har varit med kronoångfartyget “Sofia11, hvarmed exportörerna
skulle få utskeppa jern för eu högst ringa frakt, under det Kronan
jemte Jernkontoret åtagit sig skilnaden mellan denna frakt och den
verkliga kostnaden, hvilken skilnad blifvit ganska stor.

Utskottet vill nu lemna Regeringen fullt fria händer i detta tall
och tvisten här gäller således endast, om åtgärden bör vidtagas den
1 Oktober eller några månader förut. Kammaren vill bestämma den
1 Oktober, men Utskottet har velat lemna Regeringen alldeles fria

184

Den 16 Maj, £. m.

händer. Hela skilnaden består således i en bestämd föreskrift å
ena sidan, och en fakultativ rätt å den andra; och jag tror, att, om
man icke skiljer sig mera från hvarandra, man gerna kan anses omfatta
samma sak. Här är framstäldt ett annat förslag, som blifvit
framlagdt i Andra Kammaren, nemligen att denna restitution skulle
tillämpas från samma dag då den nya författningen i sin helhet
blefve tillämpad, hvilket naturligtvis blir den 1 Oktober. Det vore
emellertid ledsamt, om Kamrarne skulle fatta ett olika, beslut. För
min del vågar jag fortfarande anhålla om bifall till Utskottets
förslag.

Friherre Kaab: Jag börjar med att göra eu kompliment till
Herr Finans-ministern, då jag med förnöjelse funnit, att, sedan han
kommit på ministerbänken, han gifvit något med sig i afseende på
sina fasta principer i frågan, då han sagt, att många principer äro
riktiga in abstracto, men att man i vissa konkreta fall måste gifva
med sig. Jag hoppas, att han måtte betrakta detta såsom ett konkret
fall, der principen något får vika.

Härefter tillåter jag mig att bemöta ett par delar af hans anförande.
Han har antydt, att, om konjunkturen är god, så borde fabrikanter
och köpmän bereda sig deruppå och derefter ställa sin
produktion. Jag ber honom taga i betraktande, att denna produktion
började sista hösten och har fortgått sista vintern, och jag frågar,
huru skulle dessa producenter kunna på förhand bedöma, om
konjunkturen påföljande sommar skulle vara lämplig eller icke. för
export. Det tror ''jag hör till en princip, som i konkreta fall icke
håller streck; eller kan man väl antaga det möjligt för en landtman
att i förväg gissa till utgången af ett stort krig och alla de följder,
som deraf skulle uppstå.

Vidare är det sagdt, att, om eu affär är vinstgifvande för den.
som exporterar, densamma äfven är nyttig för landet. Detta är väl
dock två skiljda saker. Huru är nemligen förhållandet med vår
trävaruexport? Nog är den förmånlig för landet, om också en eller
annan köpman förlorar derpå. Sak samma med vår jernexport.

Jag ber att vördsamligen få erinra om det stora misstag, som
Finansministern och några andra talare begått, då de sagt, att den
som exporterar i sommar och får 70 öre i restitution, han får igen
den skatt han erlagt. Nej, det får han icke; ty han får fem öre
mindre; och dessa fem öre mindre, än hvad han erlagt, bestå icke
allenast i Schwindung utan deri, att han erlagt skatten i förskott
och kanske betalt 8, 9, 10 månaders ränta på sin vara. Frågan är
här, om man skall bevilja 5 öres premium endast.

Antaga vi, att här tillverkas 15,000,000 kannor, och dessa supas
ut i landet, efter icke mer än en jemförelsevis obetydlig qvantitet
häraf lär exporteras, så är det icke problematiskt, huruvida staten
får igen sin skatt; ty utan tvifvel skall en så mycket större tillverkning
nästa år blifva följden af en ökad export. Jag kan således icke
fatta att någon förlust derpå kan uppkomma. Jag tror då, att det
icke skulle skada att beträda en väg, som är den riktiga, att upp -

486

Den 16 Maj, f. m.

muntra den större bränvinsbränningen och befrämja exporten af

Jae ber att få upprepa, hvad jag redan nämnt, att det finnes få
länder, som med sådan fördel skulle kunna producera bränvin som
södra Sverige.

Herr Waern’ Jag har begärt ordet för att rätta ett misstag åt
den siste talaren, då lian sagt, att jag skulle yttrat att man va
kunde omfatta en princip, men dock i det konkreta fallet komma att
gifva med sig. Så var icke mitt yttrande, och visserligen icke mm
tanke Jag säde, att den, som angifver ep allmän princip till stöd
för något särskilt yrkande, också bör bevisa, att den i det konkreta
fallet håller streck. Detta är helt annat, än att säga, att principen
är ett och dess värde i konkreta fall ett annat.

Herr von Ehrenheim: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, att det inom Andra Kammaren framställda förslaget, att den
förhöjda restitutionen skulle utgå Iran den dag, *

sin helhet vunnit tillämpning, enligt mm åsigt ar alldeles detsamma
som Utskottets förslag, emedan författningen pa alla de forjiaUandeii,
som kunna uppstå, kommer att ega tillämpning från daS^ S :
Makt utfärdat densamma, om än någon bränning i större skala j
kommer att ega rum förrän den 1 Oktober. Jag tror derför, att
med mig likatänkande handla rättast uti att instämma i Grefve
Mörners förslag.

Herr Ry do vist: Då här nu är fråga om den förlust, Statsverket
kan komma att vidkännas i händelse man 8kulle beelute afgilftsrestitutionen
af 80 öre att vidtaga sa fort ske kan, i stallet föi att
densamma skulle ega rum först från den 1 Oktober, ber jag att fa
fästa uppmärksamheten derå, att denna förlust icke på förhand kan
på något sätt bestämmas. Hurudant resultatet blir i detta hänseende
för statskassan kommer att bero af omständigheterna. Tydligt och
klart “ nemligen, att, om den isig! »kulle gorå sig gsllauäe, att den
högre restitutionen icke skulle få beräkna» förr an från den 1 Oktober
så kommer allt det bränvin, som exporteras åtminstone under
Oktober månad, att få en restitution af 80 öre, ehuru det icke betalt
högre tillverkningsskatt än 70 öre, såsom varande produceradt
före den 1 Oktober. Således får staten gifvet vidkännas en differens
för allt det bränvin, som i början af höstexporten ko“^®r
Jag kan icke se huru detta skall kunna undvikas Frågan blir då
den, om det kan anses lämpligt att, under sa ^skaffade förhållanden,
niedErifva den högre restitutionens utgående äfven föie den 1 U-t

ber,Sför att uppmuntra bränvinsexporten; och på de skal Bevillningsutskottet
härför anfört, vill jag för min del biträda denna åsigt och
således gilla det förevarande Betänkandet.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(trefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall till
det förevarande Betänkandet; dels af Grefve Mörner, att detsamma

486

Den 16 Mai, f. m.

*ffte£a !nn deJ1 förändring, att i stället för de i slutet af
Utskottets hemställan förekommande orden: “från den dag då nv
författning angående bränvinstillverkningen blifver gällande",infördes
oiden. från och med den 1 nästkommande Oktober": och dels slutligeii
åt Herr Waern, att Utskottets hemställan måtte bifallas med

“frånf01daendrda|r ^ °ftv»n, ,e,.terade slutorden utbyttes emot orden:

d g dÅ,ny ^.''fattning angående bränvinstillverkningen i
sin helhet vinner tillämpning." 8

... framställde Herr (Trefven och Talmannen först nrono

dåde” medblfa ^h BeJänkandet’ hvai7id svarades många nej.1 blandade
med ja, och sedermera proposition på antagande af Grefve

Morners torslag da svaren utföll o med många ja. blandade med nej •
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande J ’

rpQ, Bedan vo,terinS begärts samt Kammaren, uppå Herr Grofven och

Lta^tn’hif^l uaI niing'' /asom kontraproposition vid voteringen
antagit bifall till Betankandet: uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringsproposition: 8

Den som bifaller sammansätta Stats- och Bevillnings-Utskottets

, ..... -—verkningen blifver gällande" utbytas

den. tran och med den 1 nästkommande Oktober", röstar

T, i . Ja:

Den det ej vill. röstar

Nej:

Vinner Nej. bifalles Utskottets hemställan oförändrad.

i c °mÄ"in?fn /öret°Ss och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

J a—57;
Nej—19.

i oredrogs anyo och bifölls Bevillnings-Utskottets den 14 och 15
dennes bordlagda Betänkande N:o 14, angående beräkningen af tullpost-,
stämpelpappers- och bränvinsbränningsmedlen.

Föredrogs och biföllos Stats-Utskottets Memorial:

N:o 86. med förslag till stadganden i det nya reglementet för

487

Den 10 Maj, £• m -

K» SSSÄ T “''"“*11

8t J-° rid Ä extra arbeten an visade

anslag.

Föredrogs och bifölls Särskilda
lagda Memorial N:o 7. angående
våthet) ente.

Utskottets den 15 dennes bordaflöning
åt dess tjensteman och

Anmälde. ecb bordlädes BevUlnings-Ctskottets Memorial:

N:o 15, i anledning åt Kamrarna »^^dTadJÄ

Dpptotee ecb godkändes Stats-Utskottet, Beslag till Riksdagens
underdåniga sknfvelser:

skilliga iMnT^^s^ervilfs "samhÅle^flidrie65 personer;

».«-“a. arawsaffcnsSaÄ

gåen!é°S™n^

om SäfningÄf "pwtJÄlilÄ Ä125 ^ Ystad;

samt

planterings

illegården

land för en folkskola.

488

£>en 16 Maj, f. m.

tet från rSsdag^göromålfn från* oda med Zrgondtgenledig‘
Denna anhållan bifölls.

Justerades 6 protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammaren åtskiljdes kl. 12 middagen.

In iidem
O. Brakel.

Den 16 Maj, e. m.

48»

Tisdagen den 16 Maj 1871.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets Memorial:

N:o 89, angående den under innevarande riksdag verkställda
statsreglering samt anskaffande af de för Riksgälds-kontorets utgifter
erforderliga medel; och

N:o 92, i anledning af erhållen återremiss å Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 85, angående förändrade föreskrifter rörande de tryckta
riksdagshandlingames utdelning.

Kammaren åtskiljdes kl. | 8 e. m.

In fidem
O. Brakel.