Tisdagen den 13 februari Sid (Riksdagens protokoll 1968:7)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 7

FÖRSTA KAMMAREN

1968

13—16 februari

Debatter m. m.

Tisdagen den 13 februari Sid.

Svar på interpellation av herr Arvidson (h) om viss utsträckning
av den tid på dygnet då jakt tillåtes........................ 3

Kungl. Maj :ts proposition med förslag till ändringar i regerings -

formen, m. m ............................................ 8

Onsdagen den 14 februari

Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten 9

Anslag till allmänna beredskapsarbeten........................ 13

Om omställningsbidrag till vissa fiskare ...................... 18

Om höjning av lånetaket för direktlån från företagareförening .. 20

Torsdagen den 15 februari

Svar på enkla frågor:

av herr Petersson, Erik Filip, (fp) om information från hälsosynpunkt
angående konsumtion av fisk.................. 24

av herr Svenungsson (h) ang. riktlinjerna för viss distribution
av elkraft ............................................ 2G

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Blom (fp) ang. sysselsättande av äldre, friställd arbetskraft
i den statliga verksamheten........................ 29

av herr Eriksson, Karl-Erik, (fp) om tidigare tryckning och
distribution av deklarationsblanketter m. m............... 29

1 Första kammarens protokoll 1968. Nr 1

Nr 7

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 14 februari Sid

Statsutskottets utlåtande nr 1, ang. utgifterna för kungl. hov- och
slottsstaterna ............................................ 9

— nr 12, ang. utgifterna inom civildepartementets verksamhetsområde
................................................ 9

— nr 13, ang. anslag till oförutsedda utgifter.................. 9

— nr 14, ang. för flera huvudtitlar gemensamma frågor........ 9

— nr 15, om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
................................................ 9

— nr 16, ang. utgifter på tilläggsstat II: försvarsdepartementet.. 13

— nr 17, ang. utgifter på tilläggsstat II: socialdepartementet .... 13

— nr 18, ang. utgifter på tilläggsstat II: kommunikationsdepartementet
.................................................. 13

— nr 19, ang. utgifter på tilläggsstat II: finansdepartementet .... 13

— nr 20, ang. utgifter på tilläggsstat II: studiemedelsfonden .... 13

— nr 21, ang. utgifter på tilläggsstat II: jubileumsgåva till Finland
.................................................... 13

— nr 22, ang. utgifter på tilläggsstat II: inrikesdepartementet . . 13

— nr 23, ang. utgifter på tilläggsstat II: civildepartementet .... 18

— nr 24, ang. utgifter på tilläggsstat II: statens allmänna fastig hetsfond

................................................ 18

— nr 25, ang. ändrat huvudmannaskap för serafimerlasarettet

m. m................................................... 18

— nr 26, om omställningsbidrag till vissa fiskare.............. 18

— nr 27, om anslag på tilläggsstat II till statens hantverks- och

industrilånefond, m. m................................... 20

— nr 28, ang. anslag till avskrivning av oreglerade kapitalmedels förluster

................................................ 22

— nr 29, ang. överlåtelse av staten tillhörig mark m. m......... 22

— nr 30, ang. fortsatt disposition av visst äldre anslag inom

kommunikationsdepartementets verksamhetsområde ........ 22

— nr 31, ang. livränta till vissa personer .................... 22

Bevillningsutskottets betänkande nr 2, ang. det promilletal, varmed
skogsvårdsavgiften skall utgå för år 1968 .............. 22

Bankoutskottets utlåtande nr 3, ang. granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning............................ 22

Första lagutskottets utlåtande nr 3, ang. ändrad lydelse av 2 § 1
mom. och 20 § lagen om domkapitel, m. m................. 22

— nr 4, ang. fortsatt giltighet av lagen med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål ...................... 22

Tisdagen den 13 februari 1968

Nr 7

Tisdagen den 13 februari

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollet för den 2 innevarande
månad.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med stöd av bifogade läkarintyg får
jag anhålla om tjänstledighet tills vidare.

Stockholm den 12 februari 1968

Joel Sörenson

Härmed intygas på begäran att riksdagsman
Joel Sörenson är intagen på
neurologiska kliniken Karolinska sjukhuset
sedan den 12 fehruari 1968 för
specialundersökning.

Stockholm den 12 februari 1968

Eva von Sivers

t. f. avdelningsläkare
neurologiska kliniken

På gjord proposition bifölls ansökningen
för den tid, det i åberopade läkarintyget
omförmälda hindret varade.

Vidare upplästes följande till kammaren
inkomna ansökningar:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller om ledighet
från riksdagens arbete den 13 och den
14 februari 1968, med anledning av
statligt utredningsarbete.

Stockholm den 12 februari 1968

Elvy Olsson

Till riksdagens första kammare

För deltagande i Nordiska rådets sextonde
session i Oslo och sammanträden
med den Nordiska kommittén för
utredning av formerna för de självstyrande
områdenas representation i Nordiska
rådet får jag härmed anhålla om
ledighet från riksdagsarbetet den 17—
den 22 februari 1968.

Stockholm den 13 februari 1968

Herman Kling

De begärda ledigheterna beviljades.

Om viss utsträckning av den tid på
dygnet då jakt tillåtes

Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
HOLMQVIST, som
tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr
Arvidsons (h) interpellation om viss
utsträckning av den tid på dygnet då
jakt tillåtes, erhöll ordet och yttrade:

Herr talman! Herr Arvidson har frågat
mig om jag är beredd att medverka
till en sådan ändring av jaktstadgan att
den tidigare gällande nattjakttiden
återinförs.

De ändrade bestämmelserna om nattjakt,
dvs. jakt under skymning och
mörker, har föranletts av remissyttranden
över jaktutredningens betänkande.
Som skäl för ett utvidgat förbud mot
nattjakt åberopades de risker för skadskjutning
och vådaskjutning som är
förenade med nattjakt samt behovet av
bättre möjligheter att komma till rätta
med det nattliga tjuvskyttet.

I jaktstadgan har emellertid beaktats
att jakt i vissa fall bör få ske efter so -

Nr 7

Tisdagen den 13 februari 1968

Om viss utsträckning av den tid på dygnet då jakt tillåtes

lens nedgång. Med den nya syn på jakten
som kommit till uttryck i stadgan
har det dock tett sig naturligt att förbudet
mot nattjakt får utgöra en huvudregel,
från vilken dispens kan meddelas
vid behov. Tillståndstvång för
nattjakt har sedan länge med gott resultat
tillämpats i flera län med länsstyrelsen
som tillståndsmyndighet. Antalet
län med en sådan ordning utökades
för övrigt för några år sedan efter
framställning från jägarhåll.

Med hänsyn till vad jag nu anfört finner
jag inte skäl att för närvarande
överväga ändring av de bestämmelser
som åsyftas i interpellationen.

Herr ARVIDSON (h):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få framföra mitt tack för det
svar som jag erhållit på min interpellation.
Tyvärr måste jag säga att jag inte
är helt tillfredsställd. Statsrådet åberopar
remissyttranden över jaktutredningens
betänkande och framhåller risker
för skadskjutning och vådaskjutning
samt behovet av bättre möjligheter
att komma åt nattliga tjuvskyttar.

Innan jag närmare går in på detta
spörsmål vill jag emellertid först nämna
att det är andjakten under skymningstimmen,
dvs. timmen efter solens
nedgång, som jag vill slå vakt om. Den
inskränkning i jakttiden på kvällarna
som det enligt den nya jaktstadgan rör
sig om ogillas i varje fall av alla skånska
jägare. Den innebär inte bara att man
kapar bort en timme av jakten på kvällen
— och den bästa timmen —- utan
man kan praktiskt taget säga att man
kapar bort nästan en hel månad av andjakten.

Andsträcket i mina trakter börjar på
allvar i mitten av oktober, och jakttiden
varar till och med den 15 november.
Jag kan försäkra statsrådet att lojala
jägare sällan eller aldrig kommer
att få uppleva andsträck, eftersom änderna
där nere på allvar sätter i gång
strax efter solnedgången.

Lägger man därtill att änderna under
denna tid —- i oktober—november
— är allra bäst i kvaliteten, får man
säga att det är beklämmande att man
inte skall få jaga då.

Så kommer jag till vad som har dikterat
detta beslut, och då får jag verkligen
uttala min stora förvåning. I sanningens
namn får jag naturligtvis säga
att jag talar bara om andjakt, och det
är kanske på sätt och vis fel, men det är
den jakt som jag begriper bäst — eller
kanske jag borde säga det slags jakt
som jag begriper.

Vad skadskjutning beträffar så är det,
hur konstigt det än låter, betydligt större
risk för skadskjutning en timme före
solnedgången än en timme efter solnedgången.
Det verkar kanske egendomligt
för dem som inte är jägare, men så är
det. Varför är det så? Jo, om en flock
änder kommer en timme före solnedgången,
så ser jägaren den tydligt och
klart på rätt långt håll, exempelvis det
känsliga avståndet 40 å 50 meter, som
jag för min del betecknar som det absolut
längsta avstånd på vilket man får
avlossa skott. Skjuter jägaren på änderna
från detta avstånd så är det mycket
stor risk för skadskjutning. Men om
sträcket kommer efter solnedgången,
kan jägaren inte se det på 40—50 meters
avstånd. Han hör änderna, men han
ser dem inte och avlossar naturligtvis
inte heller något skott. Hur konstigt
det än låter får man faktiskt betydligt
bättre träffresultat i skymningen, naturligtvis
därför att man skjuter på närmare
håll, och då blir det lättare fullträffar.

Sedan var det vådaskjutningen. Jag
har jagat änder i precis 50 år, och statsrådet
vet från vår förra debatt att jag
har bott vid en å i hela mitt liv. Naturligtvis
har jag jagat från första morgonen
änderna varit lovliga, och det
ända sedan jag var 16 år. Jag har fått
många goda råd av erfarna jägare som
kommit med förmaningar, som talat om
försiktighet och talat om vad som är
farligt och vad som är ofarligt på jakt.

Tisdagen den 13 februari 1968

Nr 7

Om viss utsträckning av den tid på dygnet då jakt tillätes

Det är inte farligt att skjuta i skymningen.
Då måste man nämligen rikta
geväret uppåt, ty man skall ordna så alt
man får bytet mot en ljus bakgrund.
Därför ställer man sig i regel så att man
kan skjuta i nordväst, där solen har gått
ned och himlen är ljusast. Eftersom geväret
är uppåtriktat när man trycker av,
finns det ju ingen risk för att man skall
träffa någon annan. Om viltet kommer
ned i manshöjd, blir sikten dålig. Det
kan vara vassar, vallar eller något annat
som gör att anden söker sig ned mot
vattnet, och då kan man inte skjuta, ty
man ser den inte. Om någon blir ivrig
och skjuter i den situationen, är det
lätt att träffa eu människa eller något
annat djur än det han hade avsett att
skjuta.

Jag har fått lära mig att vad som är
farligt på andjakt är att skjuta mot
vattnet, så att haglen studsar. Det är
inte alls ovanligt att enstaka hagel kan
slå ned över hundra meter från utgångspunkten.
Jag minns en 20 år gammal
tidningsnotis från Blekinge, i vilken
det talades om en jägare som blivit träffad
i ögonvrån av ett enda hagel. Händelsen
inträffade på dagen, och det var
naturligtvis olyckliga omständigheter
som rådde. Skott som slängs i väg kan
få fruktansvärda följder, även vid jakt
mitt på dagen.

Ja så var det tjuvskyttet. Tror någon
att man stävjar det genom att förbjuda
jakt under skymningstimmen, så har
han totalt fel. Om tjuvskyttar tittar på
klockan så är det inte för att konstatera
när jakttiden upphör utan mera
för att dra en slutsats, att nu ger sig alla
lojala jägare i väg från andpasset. Just
när dessa lojala jägare kört sin väg på
cykel, bil eller hur de nu färdas, börjar
tjuvskyttarna operera. Om man låter de
lojala jägarna stå kvar på andpasset till
en timme efter solnedgången så följer
ju en timme då det är så pass mörkt att
man helt enkelt inte har någon möjlighet
att skjuta änder.

Jag har med dessa ord, herr talman,
redogjort för min uppfattning som jä -

gare vad gäller andjakt under skymningstimmen,
men låt mig också säga
några ord om jaktstadgan i allmänhet.
Nog tycker jag att det är en underlig
tingens ordning att de nya bestämmelserna
utfärdades så sent. När vi behandlade
och antog förslaget till ny jaktlag
i början av höstriksdagen kunde väl
ingen föreställa sig att en jaktstadga
med sd vitala förändringar skulle komma
strax före nyår — stadgan utkom
från trycket den 27 december för att
tillämpas fem dagar därefter. Det hade
också, tycker jag, varit på sin plats att
ta kontakt med jägarna innan man beslutat
sig för dessa ändringar. Varför
har inte t. ex. Svenska jägarsällskapet
tillfrågats? Säkert hade man där gjort
vad man kunnat för att avstyra åtminstone
förbudet mot andjakt under skymningstimmen.
Jägarna har rätt att kräva
en tidsenlig jaktstadga som tillgodoser
både biologiska och humanitära synpunkter,
men de reglerande ingreppen
får inte gå så långt som här har skett.

Slutligen tillåter jag mig att rikta en
fråga till jordbruksministern: Finns det
någon möjlighet till lokalt betingade
undantag? Har t. ex. Skånska jägarsällskapet
möjlighet att få någon uppmjukning
i förbudet, innebärande en återgång
till den förnuftiga jakttid som vi
haft under många år och varit mycket
nöjda med?

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag har i förra veckan
i medkammaren besvarat en fråga som
gällde just nattjakten och jaktstadgan.
Nu behöver jag kanske inte i hela dess
vidd ta upp den diskussion som fördes
där, eftersom herr Arvidson tydligen bara
har ett ganska avgränsat önskemål
i detta sammanhang, nämligen ändring
vad gäller andjakten. Vi bör alltså relativt
fort kunna komma till saken i det
avseendet.

Emellertid sade herr Arvidson avslutningsvis
några ord som gör att jag
får gå något längre. Han antydde att

Nr 7

Tisdagen den 13 februari 1968

Om viss utsträckning av den tid på dygnet då jakt tillåtes

denna fråga kanske handlagts litet felaktigt
— stadgan hade kommit strax efter
det att riksdagen behandlat och antagit
en ny jaktlag. Det ligger dock så
till att beträffande dessa detaljer — jag
uppfattar det trots allt som detaljer,
herr Arvidson — ankommer det på
Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser i
administrativ ordning.

Då säger herr Arvidson att vi borde
ha hört oss för om Svenska jägareförbundets
uppfattning. Ja, vilken uppfattning
Svenska jägareförbundet har vet
vi redan, herr Arvidson. Men det finns
också andra parter som kan vara värda
att höra i detta sammanhang. Jag vill
erinra om att bland de remissinstanser
som påyrkat att jakten skulle upphöra
vid skymningen finns veterinärstyrelsen,
statens veterinärmedicinska anstalt
och viltforskningsrådet; jag nämner
bara några av dem som jag finner
tyngst vägande i detta sammanhang. —-Det är fråga om en avvägning, och dessa
remissinstanser företräder naturligtvis,
för att ta ett exempel, en sådan synpunkt
som att man så långt som möjligt
skall undvika riskerna för skadskjutning
och på det viset begränsa
djurplågeriet.

Detta således om det som herr Arvidson
mer allmänt berörde. Men så några
ord om den aktuella bestämmelsen och
vilken betydelse den kan få när det
gäller andjakten. Jag kan även därvidlag
anknyta till skånska förhållanden
och citera vad Skånska jägarsällskapet
yttrat om inskränkningen av jakttiden.
Sällskapet stöder faktiskt vad bl. a. veterinärstyrelsen
uttalat och skriver:
»För skyddet av småviltstammarna är
det av stor betydelse att jakten avslutas
vid solnedgången. Detta gäller icke
minst fasanstammen. — — — Även för
vildgässens vidkommande torde en begränsning
av k välls jakten vara påkallad.
»

Detta uttalar alltså Skånska jägarsällskapet.
De anförda skälen visar att
man på visst sakkunnigt håll bedömer

förhållandena något annorlunda och i
varje fall allmänt ansluter sig till dessa
synpunkter. Men jag vill samtidigt framhålla
att Skånska jägarsällskapet även
uttalat att begränsningen inte bör gälla
»jakt efter hjort, rådjur, räv, vildkanin
och änder».

Nu finns det emellertid en direkt angiven
möjlighet att göra undantag. Jag
förmodar att herr Arvidson läser
Svensk Jakt. I nr 2 för i år av denna
tidskrift finns en orienterande artikel
om den nya jaktstadgan, skriven av
kanslirådet Per Hildebrand, som varit
med om att utforma stadgan. I artikeln
heter det bl. a.: »Givetvis skall nattjaktförbudet
inte gälla utan undantag.
Tvärtom är det meningen att viss nattjakt
i regel skall få ske (t. ex. efter räv
och mink) men endast enligt bestämmelser
som länsstyrelsen meddelar med
stöd av föreskrifter från statens naturvårdsverk.
---Det kan i samman hanget

tilläggas att möjlighet till ytterligare
lokalt betingade undantag är avsedda
att göras i framtiden, t. ex. beträffande
skymningsjakt efter and eller
grävling.» Det finns således klart uttalat
att om det exempelvis nere i Skåne
är ett allmänt intresse att undantag
skall göras härvidlag, så har länsstyrelsen
möjlighet att medge sådant.

Jag skall inte ge mig in i en diskussion
om huruvida det vore bättre att
begränsa tiden för jakt på morgonen
än att, som nu skett, begränsa denna
tid på kvällen. Herr Arvidson menar att
det förstnämnda alternativet skulle ha
varit lämpligare. Rent allmänt har vi
emellertid bedömt frågan på ett helt
annat sätt. Yi har utgått från att det om
morgnarna blir ljusare efter hand och
att det då är betydligt lättare att söka
upp ett skadskjutet villebråd. På kvällen
är möjligheterna avsevärt sämre att
finna ett skadskjutet villebråd. — Detta
är ett av motiven till att vi gjort en
begränsning av jakten på kvällen men
inte någon motsvarande inskränkning
på morgonen.

Tisdagen den 13 februari 1968 Nr 7 7

Om viss utsträckning av den tid på dygnet då jakt tillåtes

Herr ARVIDSON (h):

Herr talman! Statsrådet och jag brukar
komma bra överens, och det verkar
som om vi så småningom skulle kunna
bli ense också i den här frågan. Jag
gillar emellertid inte riktigt att man
skall begära dispens hos länsstyrelsen
för att få skjuta änder. Vem skall göra
det? Är det de som bor utmed Kävlingeån
eller Höje å, eller skall det gälla hela
länet? Då är det väl lika bra att ha en
klar och tydlig bestämmelse som säger
vad man får och inte får. Dispensförfarandet
är enligt min mening över huvud
taget inte till någon nytta. Det gör
människor villrådiga, och så kommer
avundsjukan in: Där får de jaga, men
här får man inte, osv.

I sanningens intresse vill jag naturligtvis
erkänna att den nya jaktstadgan,
betraktad i sin helhet, har flera förtjänster
än nackdelar —• men fördenskull
skall man inte förstöra andjakten.
Statsrådet nämnde småvilt, fasaner osv.
Särskilt vad fasanerna beträffar är det
bra att jakten är slut i och med att solen
går ned, ty fasanerna »träar» -— dvs.
flyger upp i träden — just vid solnedgången,
och sedan blir det ingenting
av med den jakten, om det då är förbjudet
att skjuta.

Morgonjakten är nog så bra för mig.
Jag skall säga precis som det är: Mig
gör det ingenting om vi inte får skjuta
i skymningstiden. Om jägarna går hem
innan änderna kommer blir följden
nämligen att dessa slår och ligger kvar
på morgonen. Då kan den som är pensionär
och disponerar sin tid gå ut i
ensamhet och skjuta vilt och ha riktigt
trevligt. Det är emellertid inte alldeles
demokratiskt, ty jakten är en hobby
som många vill vara med om. Varför
skall man då ordna den så att bara de
som råder över sin tid får lov att skjuta
änder? Kan vi inte alla få göra det? Det
finns människor som slutar sitt arbete
klockan fyra eller halv fem och då skall
hem och äta men sedan vill stå på andpass;
det kan vara en rolig avkoppling.
Nu skall den möjligheten helt enkelt

strypas så att det inte blir någon jakt
av förrän på morgonen, då de börjar sitt
arbete klockan sju och inte hinner med
någon jakt.

Statsrådet talade också om djurplågeri.
Som jag tidigare i dag sade i första
lagutskottet har jag, så länge jag har
suttit i Sveriges riksdag, kämpat mot
djurplågeriet, och det kommer jag alltid
att göra — men jag kan aldrig inse att
det leder till mera djurplågeri om man
skjuter i skymningstiden än om man
gör det dessförinnan.

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Det är möjligt att äldre
människor och pensionärer går upp litet
tidigare på morgonen än andra;
kanske lägger de sig också litet tidigare.
Om en person är mycket jaktintresserad
råder det emellertid inte något förbud
mot att han stiger upp tidigt på morgonen
och går ut och jagar. Han bör kunna
hinna sköta sitt arbete i alla fall.

I stort är vi tydligen ändå överens.
Herr Arvidson konstaterar att det finns
möjligheter till dispens men gör den invändningen
att sådana leder till tråkigheter
— det blir avundsjuka osv. Det
ankommer kanske inte på mig att ge
något slags anvisningar om hur länsstyrelserna
skall handla, men det behöver
inte vara uteslutet att man i en generell
bestämmelse förklarar att det i vederbörande
län är tillåtet att jaga t. ex. en
timme efter solnedgången. Ingenting
hindrar att man gör på det sättet. En
förutsättning är naturligtvis att önskemål
härom framställs lokalt, och frågan
bör sedan prövas av länsstyrelsen. Uteslutet
är emellertid inte, herr Arvidson,
att generell dispens kan ges.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj :ts proposition nr 25,
med förslag till atomansvarighetslag
m. in.

Nr 7

Tisdagen den 13 februari 1968

Ang. Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändringar i regeringsformen,
m. m.

Föredrogs Kungl. Maj:ts proposition
nr 27, med förslag till ändringar i regeringsformen,
m. m.

Ordet lämnades på begäran till herr
LARSSON, NILS THEODOR, (ep), som
anförde:

Herr talman! Kammaren går nu att
remittera till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 27, som
innehåller förslag till ändringar i regeringsformen.

Redan under den allmänna motionstiden
frambar jag tillsammans med några
andra ledamöter av denna kammare
en motion i vilken vi anlade några principiella
synpunkter på dessa problem.
Vid förordade därvid att valperioderna
för såväl riksdag som landsting samt
stads- och kommunalfullmäktige skall
vara fyraåriga, att den nuvarande ordningen
för ordinarie val bibehålies med
skilda val för de rent rikspolitiska och
de kommunala valen och att val förrättas
vartannat år, varigenom kommunalvalens
egenart inte försvagas. Vi har
också föreslagit att författningsreformen
inte skall träda i kraft förrän år 1972
och att höstens andrakammarval sålunda
skall avse fyraårsperioden 1969—
1972.

Vilken ställning utskott och kamrar
kan komma att ta vet vi ännu inte, men
det är möjligt att riksdagen inte kommer
att gå på den linje som vi föreslagit
i vår motion. Jag vill emellertid
erinra om att det är en växande opinion
i landet såväl bland kommunalmännen
som bland menige man mot införandet
av treårsintervallerna och den gemensamma
valdagen. Om ett beslut fattas i
enlighet med förslaget i proposition nr

27 tror jag att det blir anledning att
framdeles återkomma.

Herr talman! Jag har ingen erinran
mot remissen.

Härefter erhöll herr andre vice talmannen
IVAR JOHANSSON (ep) ordet
och yttrade:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av det ärende, som avses i Kungl.
Maj:ts proposition nr 27 med förslag till
ändringar i regeringsformen, m. m.,
hemställer jag att kammaren måtte medgiva
att tiden för avgivande av motioner
i anledning av nämnda proposition
utsträckes till det sammanträde som infaller
näst efter femton dagar från den
dag propositionen kom kammaren till
handa.

Sedan överläggningen ansetts liärmed
slutad, beslöt kammaren på särskilda
propositioner att hänvisa ifrågavarande
kungl. proposition till konstitutionsutskottet,
till vilket utskott jämväl skulle
överlämnas det av herr Larsson, Nils
Theodor, nu avgivna yttrandet, samt att
bifalla herr andre vice talmannens
hemställan om utsträckning av tiden för
avgivande av motioner i anledning av
samma proposition.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 1 och 12—31,
bevillningsutskottets betänkande nr 2,
bankoutskottets utlåtande nr 3 samt
första lagutskottets utlåtanden nr 3
och 4.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.30.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

Onsdagen den 14 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Justerades protokollet för den 6 innevarande
månad.

Herr TALMANNEN yttrade:

Efter samråd med andra kammarens
talman får jag meddela, att arbetsplenum
nästa vecka, onsdagen den 21 dennes,
som i den preliminära planen utsatts
till kl. 10.00 eller 14.00, kommer
att taga sin början kl. 14.00.

Jag vill fästa kammarledamöternas
uppmärksamhet på att till dagens plenum
utdelats en sammanställning över
de ärenden, som behandlas vid plenum
i dag och till vilka reservationer anförts.
Det är min avsikt att i fortsättningen
försöksvis utdela sådan sammanställning
till varje arbetsplenum för att
ge ledamöterna en lättillgänglig översikt
över föreliggande reservationer. Som
framgår av sammanställningen har däri
upptagits bl. a. det antal reservanter
från varje parti, som står bakom reservationerna.

Jag får vidare fästa ledamöternas
uppmärksamhet på att i dag har utdelats
en preliminär ärendeplan för behandling
i kamrarna av utskottsutlåtanden
under tiden fram till påskuppehållet.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av statsutskottets utlåtande nr
1, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 för kungl. hov- och slottsstaterna,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 12, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 inom civildepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1—8

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 9

Lädes till handlingarna.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

13, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1968/
69 till oförutsedda utgifter; och

nr 14, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen behandlade
för flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av motioner om
ändrad ordning för vissa anslags uppförande
i statsbudgeten.

I de likalydande motionerna I: 620,
av herr Strandberg, och II: 774, av herr
Magnusson i Borås m. fl., hade anhållits,

dels att riksdagen måtte med avslag
på Kungl. Maj ds proposition nr 1, såvitt
här vore i fråga, ur budgeten, med undantag
för anslag under beteckningen
»avlöningar», avföra samtliga anslags -

2 Första kammarens protokoll 1968. Nr 7

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten

poster, som ej överstege 600 000 kronor,
samt anslag till kommittéer under andra—åttonde
och tionde—tolfte huvudtilarna,

dels att anslag till Omkostnader hos
diverse myndigheter måtte beräknas till
vissa angivna belopp under andra, fjärde—åttonde
och tionde—tolfte huvudtilarna,

dels att reservationsanslag till Diverse
utgifter måtte beräknas till vissa angivna
belopp under andra—åttonde och
tionde—tolfte huvudtitlarna,

dels att riksdagen måtte, med ändring
av Kungl. Maj ds proposition nr 1,
såvitt här vore i fråga, besluta, att
samtliga omkostnadsanslag överstigande
600 000 kronor under andra—åttonde
och tionde—tolfte huvudtitlarna
skulle vara obetecknade samt minskas
med vartdera en tiondel av det föreslagna
anslagsbeloppet,

dels att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj d måtte hemställa, att under
de avförda anslagen föreliggande medelsbehov
måtte i män av medelstillgång
tillgodoses inom ramen för varje
huvudtitels här ifrågavarande anslag,
dels att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Majd måtte hemställa om sådan
ändring av de administrativa reglerna
beträffande omkostnadsanslag, att dessa
såsom maximerade totalbelopp utan
bindande specificering ställdes till vederbörande
myndigheters förfogande,
dels att riksdagen måtte hos Kungl.
Majd hemställa, att vid varje budgetårs
slut till riksdagen måtte lämnas en
redovisning för användningen under
förflutna budgetår av anslagen till Diverse
utgifter och till Omkostnader hos
diverse myndigheter.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 620 och II: 774.

Reservation hade avgivits av herrar
Kaijser (h), Ottosson (h), Holmberg
(h), Bohman (h) och Björkman (li),
vilka ansett, att utskottets yttrande bort

erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen i anledning av
motionerna 1:620 och 11:774

1. måtte godkänna i motionerna förordad
överflyttning av medel från sakoch
bidragsanslag till anslag till Diverse
utgifter respektive Omkostnader hos diverse
myndigheter, vilken överflyttning
beräknades medgiva en total minskning
av medelsbehovet med omkring 10 procent,

2. måtte godkänna i motionerna förordad
ändring beträffande vissa angivna
större omkostnadsanslag, vilken ändring
beräknades medgiva en total
minskning av medelsbehovet med omkring
10 procent,

3. hos Kungl. Maj:t måtte hemställa,
att efter utgången av varje budgetår till
riksdagen måtte lämnas en redovisning
för användningen under budgetåret av
de i motionerna föreslagna anslagen till
Diverse utgifter respektive Omkostnader
hos diverse myndigheter.

Herr OTTOSSON (h):

Herr talman! Till statsutskottets utlåtande
nr 15 i anledning av motionerna
I: 620 och II: 774 beträffande vissa anslags
uppförande i statsbudgeten har fogats
en reservation av utskottets högerledamöter.
Ungefär likalydande krav
har framställts vid ett flertal tidigare
riksdagar.

I reservationen anföres att goda skäl
nu anses föreligga för vidtagande av
de åtgärder som motionerna innefattar.
Förslaget innebär en anpassning av
budgettekniken till ett modernare synsätt,
att den nuvarande detaljrika bindningen
av små belopp ersätts med en
sammanföring av dessa småbelopp till
en klumpsumma. Detta skulle innebära
en större frihet för vederbörande departementschef
att fördela anslag till
olika ändamål, allteftersom behoven
uppkommer, och även ge möjlighet till
besparingar.

Utskottets majoritet har inte heller i
år funnit något intresse för motionernas

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten

yrkande med motivering att motioner av
motsvarande innebörd under ett flertal
år prövats och avslagits av riksdagen.
Och man säger vidare att några skäl för
ett ändrat ståndpunktstagande inte föreligger.

Men denna motivering måste innebära
att utskottets majoritet är dåligt underrättad.
För en vecka sedan fick ledamöterna
på sitt bord en skrift som innehöll
en studie i den offentliga verksamhetens
ekonomi, en skrift som vid
samma tillfälle ganska utförligt refererades
både i televisionen och i dagstidningarna.

.lag skall bara ta ett citat från en
dagstidning som har rubriken »Nytt
system för redovisning». Man säger där:
»Redan under nästa budgetår vill 1964
års försvarskostnadsutredning att ett
nytt budgetredovisningssystem skall
börja införas i försvaret. Principen blir
en strävan efter effektivitet, på samma
sätt som inom näringslivet. Regementschefen
blir företagare. De stela detaljerade
anslagsposterna som nu finns skall
bort. Chefen får en klumpsumma att röra
sig med och har ekonomiskt ansvar
för resultatet. Resultatet bör bli en klarare
blick över vad försvaret egentligen
kostar, ett kostnadsmedvetande hos
alla, bättre samordning och balans inom
programmen, mer decentraliserat ansvar,
och därmed arbetsglädje och effektivitet.
»

I den skrift som jag tidigare nämnt
om säger man att det gäller för övrigt
inte bara att jämföra redan kända metoder,
minst lika viktigt är att ständigt
hitta på nya. Och i den offentliga verksamheten
driver inte — som för ett företag
■— marknadsförhållandena mer eller
mindre fram omläggningar av driften.
Man får i stället vidta medvetna rationaliseringsåtgärder.

Herr talman! Detta är några synpunkter
som på senare tid framförts i
offentliga utredningar, alltså inte av
högerpartiet, men som väl sammanfaller
med vad motionärerna vid ett flertal

tillfällen framfört och nu senast i de
relaterade motionerna.

Jag anser inte någon ytterligare motivering
behövlig, utan kan konstatera
att vi i dag har skäl som talar för ett
ändrat ståndpunktstagande från majoritetens
sida.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till den vid statsutskottets utlåtande
nr 15 fogade reservationen.

Herr NYMAN (fp):

Herr talman! Det är som vi hörde av
herr Ottosson inte mycket som har ändrats
i sak och yrkanden under årens
lopp i de här motionerna som högern
nu har fört fram sedan år 1960.

Motionärerna pekar på en mycket väsentlig
fråga — det vill jag framhålla —
nämligen att man skall försöka åstadkomma
inom statlig förvaltning ett anslagssystem
och en budgetteknik som
bättre än nu gällande kan skapa möjligheter
för ansvariga chefer inom verk
och myndigheter att disponera sina anslag
på ett något friare sätt än vad som
för närvarande tillätes. Ett sådant system
förutsättes enligt motionerna kunna
medverka till vissa besparingar — och
det är naturligtvis möjligt. Vi är alla,
tror jag, lika angelägna om en sådan
utveckling. Det kan ändå sägas att till
den positiva sidan i dessa motioner hör
att de under hela 1960-talet har hjälpt
till att hålla denna viktiga fråga levande
i riksdagen.

Herr Ottosson har påpekat att en
sådan här budgetteknik nu har börjat
utnyttjas inom förvaltningar, t. ex. inom
armén. Det kan också framhållas att
man med stor framgång har praktiserat
detta system inom näringslivet. Men vi
som känner till dessa förhållanden vet
att det är en mycket komplicerad fråga
att få fram ett nytt budget- och redovisningssystem
och att få det att fungera,
speciellt om man skall integrera
det i ett datasystem och anpassa det till
de speciella förhållanden under vilka

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten

statsförvaltningen arbetar. Man kan förstå
vilken oerhört stor uppgift det måste
innebära att inom denna apparat byta
ett sådant system, även om det bara
är fråga om modifiering. Nu syftar ju
inte motionen i första hand till att hela
systemet skall bytas ut, men jag anser
att yrkandena ändå är så långtgående
att det blir fråga om ett både tidsödande
och komplicerat utredningsarbete. Det
är kanske härvidlag som reservanterna
och vi som står för utskottet har skilda
uppfattningar. Vi menar att man måste
avvakta resultatet av de utredningar
och den försöksverksamhet som pågår.

Finansministern har i finansplanen
anfört några synpunkter på denna fråga
som jag vill citera: »En av förutsättningarna
för en riktig resursfördelning
är att man har tillfredsställande metoder
för att mäta kostnader och prestationer.
Ett system härför utgör programbudgeteringen.
Sedan statskontorets
expertberedning i början av förra
året lagt fram sitt förslag om programbudgetering
på myndighetsnivå har ett
omfattande arbete påbörjats i departement
och verk för att införa denna teknik
inom olika förvaltningsområden.
Det utvecklings- och planeringsarbete
som detta kräver är betydande, och effekterna
kan påräknas först efter en
viss tid.»

Man har fått samma erfarenheter i
Amerika, där man har prövat ett dylikt
budgetsystem inom armén. Man räknar
med att ett generellt genomförande av
programbudgetering kan ske först in
på 70-talet.

Den utredning, som har anförts av
herr Ottosson som ett skäl för motionernas
yrkande och synsätt, har bl. a.
framhållit: »Under intryck av goda erfarenheter
inom näringslivet och utvecklandet
av programbudgetering inom
amerikansk statsförvaltning har det
stått klart att modernare metoder bör
införas för ekonomisk och administrativ
styrning av de statliga myndigheternas
verksamhet.» Detta visar ju, anser
jag, att man på det allmännas sida

är fullt införstådd med att detta är en
väg som vi har att beträda men att vi
måste avvakta utvecklingen.

Utskottet har också framhållit att de
i motionerna framförda synpunkterna
kommer under övervägande i samband
med utredningar, och så är alltså nu
fallet. Men att nu genomföra de i motionen
föreslagna, omfattande åtgärderna
för stora delar av den statliga verksamheten
utan att avvakta utredningens
övriga förslag har inte utskottet kunnat
biträda. Därför yrkar jag, herr talman,
bifall till vad utskottet hemställt.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i
den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Ottosson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 15, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Ottosson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och be -

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

funnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —106;

Nej— 22.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 16, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Lades till handlingarna.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

17, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde
;

nr 19, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde; nr

20, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser anslag
till studiemedelsfonden; och
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

Anslag till allmänna beredskapsarbeten
1967/68 i vad propositionen avser anslag
till jubileumsgåva till Finland,

varvid utlåtandena nr 17 och 19 företogos
punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
inrikesdep artementets verksamhetsområde,
jämte motioner.

Punkten 1

Anslag till allmänna beredskapsarbeten Kungl.

Maj:t hade i propositionen nr
2, enligt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 3 januari
1968, föreslagit riksdagen att till Allmänna
beredskapsarbeten m. m. på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 anvisa ett reservationsanslag
av 30 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

I de likalydande motionerna I: 555,
av herrar Dahlén och Bengtson, samt
II: 714, av herrar Hedlund och Wedén,
hade hemställts, att riksdagen måtte
till Allmänna beredskapsarbeten m. m.
på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1967/68 anvisa ett reservationsanslag
av 80 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionerna 1:555 och 11:714 till Allmänna
beredskapsarbeten m. m. på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 måtte anvisa ett reservationsanslag
av 30 000 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Anslag till allmänna beredskapsarbeten

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Nyman (fp), Per Jacobsson
(fp) och Nils-Eric Gustafsson (ep),
fru Elvy Olsson (ep) samt herrar Ståhl
(fp), Eliasson i Sundborn (ep), Nililfors
(fp), Nilsson i Tvärålund (ep) och
Westberg (fp), vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj ds förslag och med
bifall till motionerna I: 555 och II: 714
till Allmänna beredskapsarbeten m. m.
på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1967/68 måtte anvisa ett reservationsanslag
av 80 000 000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Det är väl riktigt som
det säges i utskottets utlåtande att det
vidtagits åtgärder på flera områden för
att stimulera sysselsättningen, särskilt
under vinterhalvåret. Ä andra sidan
finns det ingenting som med säkerhet
tyder på en snabb konjunkturuppgång
inom den närmaste tiden, även om vi i
går kunde läsa i Aftonbladet att vi går
mot bättre tider. Tvärtom är det väl så
att arbetsmarknadsläget skärpts, inte
minst i de nordligare delarna av landet,
bl. a. beroende på de ogynnsamma
konjunkturerna inom skogsnäringen.

Vi måste tyvärr också räkna med en
betydande dold arbetslöshet, särskilt
bland mindre jordbrukare och andra
som har behov av tillskott till inkomsten
för att klara sin försörjning.

Den anslagsökning på 50 miljoner
kronor som vi här föreslår till allmänna
beredskapsarbeten är enligt vår uppfattning
väl befogad med hänsyn till det
användningsområde det här närmast är
fråga om, nämligen vägarbeten. Vi känner
till den gamla invändningen att vägarbeten
är alltför kapitalkrävande och
att man därför företrädesvis bör söka
sådana arbetsobjekt som kräver liten
kapitalinsats i förhållande till antalet
dagsverken.

Men vi skall också ha klart för oss att

detta i stor utsträckning innebär att
man nödgas tillgripa sådana arbeten
som är av begränsat värde ur produktivitetssynpunkt
och har en lägre angelägenhetsgrad.
Förbättrings- och ombyggnadsarbeten
för vägarna ligger färdigprojekterade,
och det är fråga om
arbeten som under alla förhållanden
måste komma till utförande inom en
nära framtid men som inte nu får påbörjas
därför att de inte anses ge tillräcklig
sysselsättningseffekt.

Jag tror att denna politik på allvar
bör omprövas. Det måste vara rimligt
att angelägna arbeten kommer till utförande
i ett läge med hög arbetslöshet.
Blir det en konjunkturuppgång med
ökad sysselsättning är det väl också troligt
att vi kan ha anledning att ge prioritet
åt andra investeringsområden.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till reservationen.

Herr OLSSON, JOHAN, (ep):

Herr talman! För innevarande budgetår
disponerar arbetsmarknadsstyrelsen
423 miljoner kronor för beredskapsarbeten
jämte 25 miljoner kronor odisponerade
medel av reservationer på anslagen.
Dessa medel gör det möjligt att
under innevarande budgetår utföra 2,2
miljoner dagsverken. Med hänsyn till
arbetsmarknadsläget har arbetsmarknadsstyrelsen
hemställt att ytterligare
160 miljoner kronor skall anvisas, innebärande
möjligheter att under budgetåret
ytterligare 800 000 dagsverken genomföres.
Den framställningen biträds
av departementschefen.

Centern och folkpartiet anser, att dessa
medel är otillräckliga. Den 15 januari
redovisades 64 366 arbetssökande på
arbetsförmedlingarna — en siffra som
innebär en ökning med drygt 45 procent
i jämförelse med decembersiffran
eller en ökning med drygt 30 procent
jämfört med motsvarande siffra i januari
ett år tidigare. Dessutom tillkommer
30 172 personer i omskolning och 18 417
i beredskapsarbete eller tillsammans

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

112 955 personer. Några siffror om läget
i mitten av februari finns ännu inte tillgängliga,
men även om det kan antas
att det blir en viss nedgång av arbetslöshetssiffrorna
på grund av den sedvanliga
förbättring som alltid inträder
vid denna tid på året, finns det tyvärr
inga tecken som tyder på någon påtaglig
förbättring av situationen. Man kan
nog inte frigöra sig ifrån att regeringen
varit optimistisk i överkant, när den
förutspått en konjunkturuppgång innevarande
år av sådan storlek att man inte
skulle våga sig på generella konjunkturstimulerande
åtgärder med hänsyn
till risken för en överkonjunktur.

Det finns alltså ett mycket stort antal
arbetslösa. I ett sådant läge är det ur
alla synpunkter angeläget att ge så
många som möjligt produktivt arbete,
även om detta i viss mån måste ske i
form av beredskapsarbeten. Det finns
dock en hel del sådana arbeten som är
nödvändiga och som under alla förhållanden
bör komma till utförande ganska
snart. Hit hör många vägförbättringar
och vägbyggnader. Det råder som
bekant stor eftersläpning på detta område,
och inte minst ur landsortens
synpunkt är det angeläget att man
knappar in på denna eftersläpning.

Vägbyggnader hör till de beredskapsarbeten
som lätt kan sättas i gång även
under vintern, när t. ex. skogsvårdsarbete
inte kan bedrivas. Enligt de uppgifter
jag har finns det färdigprojekterade
arbeten som kan sättas i gång
med några dagars varsel. Jag kan som
exempel nämna att det inom Gävleborgs
län finns färdigprojekterade beredskapsarbeten
inom vägförbättringsområdet
på ungefär 2,5 miljoner kronor
och på nybyggnadsområdet med 5,5 miljoner
kronor, som kan sättas i gång
inom ett par veckor om medel ställs till
förfogande. Inom det enskilda vägnätet
finnes färdigprojekterade arbeten
som det kommer att ta 10 år innan de
blir utförda, om inte ökade medel ställes
till förfogande.

Det finns alltså mycket stor anledning

Anslag till allmänna beredskapsarbeten
att anvisa ytterligare medel på tilläggsstat
för detta ändamål. Jag anser att det
är ett minimikrav att riksdagen bifaller
vad som har begärts i reservationen,
eller en anslagsökning på 50 miljoner
kronor.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Vid ingången av detta
budgetår disponerade arbetsmarknadsstyrelsen
cirka 448 miljoner kronor för
allmänna och särskilda beredskapsarbeten.
Kungl. Maj :ts förslag i proposition
nr 2 — alltså den som nu behandlas
— innebär i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens
förslag att ytterligare
160 miljoner kronor skall anvisas
till beredskapsarbeten. Den föreslagna
ökningen avser huvudsakligen vad vi
kallar särskilda beredskapsarbeten, som
skall användas för svårplacerad, oftast
äldre och lokalt bunden arbetskraft.

Av det belopp om 608 miljoner kronor
som skulle stå till förfogande skall
245 miljoner kronor avräknas mot automobilskattemedlen,
dvs. användas för
väg- och gatuarbeten. Av sistnämnda
belopp, 245 miljoner, ingår 170 miljoner
i anslaget till allmänna beredskapsarbeten.

Mot förslaget i propositionen ställs nu
mittenpartiernas yrkande om ytterligare
50 miljoner kronor för allmänna
beredskapsarbeten i form av vägarbeten.
I motionen anges som argument
för höjningen, dels allmänt att sysselsättningsläget
försämrats sedan Kungl.
Maj:ts tillgängliga material bedömdes,
dels att en möjlig ökning av vägbyggandet
inte bör hämmas av medelsbrist.

Utskottets majoritet har konstaterat
att förslagen i propositionen medger ett
uttag av 3 miljoner dagsverken detta
budgetår eller mer än en fördubbling
jämfört med föregående budgetår. Utskottet
anser vidare att det i vart fall
nu, enligt tillgängliga uppgifter, inte
kan vara motiverat med den i reserva -

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Anslag till allmänna beredskapsarbeten
tionen förordade höjningen. Skulle utvecklingen
motivera det finns det möjlighet
med en förstärkning på tilläggsstat
II B senare i vår och då mot bakgrund
av ett ännu bättre material. Dessa
belopp måste väl under alla förhållanden
räcka för den närmaste perioden.

Reservationen innebär också en prioritering
av vägbyggandet. Då riksdagen
nu skall bedöma anslagsfrågan och
prioriteringen, bör det också erinras
om att statsutskottet senare i vår skall
behandla ytterligare förslag som syftar
till att förbättra sysselsättningen under
våren.

När det gäller att bekämpa arbetslösheten
och att ta itu med de svårigheter
som har uppstått i fråga om sysselsättningen
har arbetsmarknadsstyrelsen
och regeringen på allt sätt sökt se till
att erforderliga resurser ställs till förfogande
och att alla nödvändiga åtgärder
vidtages. Att nu lägga ytterligare
50 miljoner kronor på denna beredskapsstat
när vi vet att regeringens förslag
innebär en väsentlig ökning av
dagsverlcsantalet, kan inte anses motiverat.
Skulle emellertid den närmaste
framtiden medföra svårigheter som gör
att pengarna inte räcker till har vi, som
jag redan sagt, möjlighet att på tilläggsstat
II B få ytterligare pengar för ändamålet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Herr OLSSON, JOHAN, (ep):

Herr talman! Enligt herr Birger Andersson
har regeringen och arbetsmarknadsstyrelsen
ställt alla erforderliga
medel till förfogande för att avhjälpa
den arbetslöshetssituation vi för närvarande
har. Det påståendet måste man
väl ändå ifrågasätta riktigheten av. Det
finns dock fortfarande 64 000 arbetslösa
som inte har arbete i någon form och
som inte fått tillfälle till omskolning
eller beredskapsarbete. Det är ju ett bevis
för att det här erfordras ytterligare
åtgärder.

Herr Birger Andersson framhåller vidare
att pengar för detta ändamål kan
fås på tilläggsstat efter begäran. Men
det är nu som pengarna behövs. Vi är
mitt inne i vintermånaderna, då läget
är besvärligast, och det tar sin tid att få
i gång dessa arbeten. Skall vi vänta på
ett beslut om eventuell medelstilldelning
längre fram hinner det bli vår eller
sommar, och då har arbetslöshetssituationen
kanske lättat. Det är alltså nu
pengarna behövs.

Enligt uppgifter som jag nyss har
fått lär faktiskt arbetsmarknadsstyrelsen
i dessa dagar överväga att försöka
ordna beredskapsarbeten motsvarande
ytterligare en halv miljon dagsverken
och kommer alltså att behöva ytterligare
medel från riksdagen.

Jag tror, herr talman, att det finns
starka skäl att bifalla reservationen.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Det finns väl ingen anledning
att i dag dra upp en stor allmän
debatt om arbetsmarknadspolitiken.
Det får vi tillfälle till senare. Vi bör
begränsa oss till det avsnitt av detta
område som vi just nu behandlar. Det
gäller då främst möjligheten att öka beredskapsarbetena
i form av vägarbeten.
För närvarande är de möjligheterna
mycket begränsade. Arbetsmarknadsmyndigheterna
medger beredskapsarbeten
i form av vägarbeten i ganska begränsad
omfattning, och det är detta vi
vänder oss emot. Vägarbeten och vägförbättringar
kommer, såvitt man kan
se, ännu under lång tid och kanske alltid
att ha en hög angelägenhetsgrad.
Inte minst bör man beakta det förhållandet
att det alltjämt finns många dödsfällor
kvar på våra vägar, vilka bör
elimineras. Främjandet av säkerheten
i trafiken tycker jag bör beaktas såsom
ett tungt vägande skäl.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag vill helt instämma
i vad herr Jacobsson sade om att det

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

inte nu är lämpligt med en stor arbetsmarknadsdebatt.
Den kommer väl så
småningom.

Till herr Johan Olsson vill jag säga
att när majoriteten i utskottet stöder
regeringens förslag innebär det inte att
man motsätter sig alla höjningar. Faktum
är ju att riksdagen här föreslås
höja arbetsmarknadsstyrelsens medel
till beredskapsarbeten med 160 miljoner
kronor. Det är alltså pengar som
skall användas under det budgetår vi
nu är inne i — pengar som innebär att
man kan fördubbla antalet dagsverken
gentemot förra året. Till detta vill mittenpartierna
lägga ytterligare 50 miljoner
kronor. Här har regeringen följt arbetsmarknadsverkets
förslag, och jag
förmodar att arbetsmarknadsverket kan
dessa ting lika bra som herr Johan Olsson.

Herr OLSSON, JOHAN, (ep):

Herr talman! Jag tror alldeles säkert
att arbetsmarknadsstyrelsen kan dessa
frågor. Det skall bli mycket intressant
att se vad de överväganden leder till,
som just nu pågår inom arbetsmarknadsstyrelsen
— de kommer kanske att
leda till att man där kommer att kräva
ytterligare medel.

Jag tycker inte att det är tecken på
någon vidare handlingskraft när herr
Birger Andersson säger att det räcker
med vad regeringen här föreslagit därför
att det är en fördubbling gentemot
i fjol. Det är inte fråga om detta, utan
vad det gäller är den arbetslöshetssituation
vi har i dag och vad den kräver;
och den kräver mera pengar än vad
utskottsmajoriteten gått med på.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! En fördubbling av antalet
dagsverken är rätt betydande. Vi
har inte en fördubbling av arbetslösheten.
I jämförelse med ökningen av
antalet arbetslösa är alltså ökningen
av antalet disponibla dagsverken mycket
betydande.

Jag har också tidigare sagt, och jag

Anslag till allmänna beredskapsarbeten
vill än en gång påminna herr Johan
Olsson om det, att skulle arbetsmarknadsverket
och regeringen finna, att
de medel som nu ställs till förfogande
inte räcker till budgetårets slut, alltså
den sista juni, så finns det tillfälle att
komma igen och på tillägggsstat II B
få ytterligare medel.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
i enlighet med därunder framkomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 22 punkten
1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —92;

Nej — 35.

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Om omställningsbidrag till vissa fiskare
Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Punkterna 2 och 3

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

23, i anledning av Kung!. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser civildepartementets
verksamhetsområde;

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser staten
för statens allmänna fastighetsfond;
och

nr 25, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ändrat huvudmannaskap
för serafimerlasarettet
m. m.,

varvid utlåtandena nr 23 och 24 företogos
punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om omställningsbidrag till vissa fiskare

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 26, i anledning av motioner
om omställningsbidrag till vissa fiskare.

I de likalydande motionerna 1:457,
av herr Blom, samt II: 575, av herrar
Hyltander och Rimås, hade yrkats, att
riksdagen skulle besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära, att i aviserad
proposition i anledning av förslag från
den år 1966 tillsatta utredningen om
kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen)
de fiskare, som drabbats av
antikvicksilverpropagandan, i princip
finge givas lika möjligheter till omställningsbidrag
som kategorin anställda.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet av angivna orsaker hem -

ställt, att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 457 och II: 575.

Herr BLOM (fp):

Herr talman! Den motion nr 457 som
jag har väckt i denna kammare innehåller
ett förslag att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skall fästa Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet på en speciell
och avgränsad grupp människor i vårt
land, vilka utan egen förskyllan har
kommit i en mycket besvärlig och beklagansvärd
situation. Det gäller de fiskare
— framför allt de sötvattensfiskare
-—■ som genom kampanjen angående
kvicksilverförekomst i fisk fått sina inkomstmöjligheter
och därmed sina försörjningsmöjligheter
radikalt förändrade.

Det mycket starka köpmotstånd som
har blivit en följd av den enligt mitt
förmenande ganska onyanserade och
till sina verkningar chockartade formen
av publicering via våra massmedia
lär ha medfört en minskning av fiskförsäljningen
från våra sötvattensjöar
med cirka 80 procent och en sänkning
av fiskarnas försäljningspris på den
återstående delen av försäljningen med
cirka 60 procent. Var och en kan då
själv förstå vilken ohållbar situation
som har uppstått, inte bara för de fiskare
som har förbjudits att fiska i sina
sedvanliga fiskevatten, utan även för de
fiskare vilkas fiskevatten i och för sig
inte är förbjudna men som inte får
någon avsättning för sin fisk i rimlig
omfattning och till normala priser.
Många av dessa fiskare befinner sig i
60-årsåldern eller däröver. På grund
av deras ålder och bosättningsort, som
ju regelmässigt ligger ute i skärgårdsområdet
och relativt långt från tätorter,
uppstår stora svårigheter att bereda dessa
människor annat lämpligt arbete eller
omskolning.

Såsom angives i motionen har den
s. k. KSA-utredningen föreslagit, att ett
omställningsbidrag med högst 800 kronor
per månad skall utgå till, som det
säges, »annan arbetslös som under ka -

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

lenderåret fyller lägst 60 år och som
minst 24 månader under en period av
tre år närmast före anmälan till arbetsförmedlingsorgan
om arbetslöshetens
inträde har haft sin huvudsakliga försörjning
genom arbete mot avlöning för
annans räkning». Regeringen har även i
statsverkspropositionen aviserat, att en
proposition skall framläggas under denna
riksdag med anledning av KSA-utredningens
delbetänkande.

Utskottet har — uppenbarligen med
hänsyn till den kommande propositionen
— yrkat avslag på motionen och
förklarat, att riksdagen bör pröva förslag
om kontantstöd åt vissa arbetslösa
i ett sammanhang. Men, herr talman,
här gäller det ju en avgränsad grupp
äldre människor, som utan egen förskyllan
i praktiken har mist sina försörjningsmöjligheter
och som i realiteten
är att betrakta såsom arbetslösa.
Dessa människor kommer nu, på grund
av att ett regelrätt anställningsförhållande
ej föreligger i enlighet med det
förslag som KSA-utredningen har fastställt,
inte att omfattas — i vart fall
om propositionen kommer att bygga på
det förslag som KSA-utredningen har
lagt — av möjligheterna att få detta
omställningsbidrag.

Detta förhållande har jag och mina
medmotionärer i andra kammaren velat
att riksdagen skall fästa Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet på. Vi anser det
nämligen synnerligen angeläget att något
göres för dessa människor och att
det göres snart.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Det är ju inte vanligt
att man yttrar sig då det inte ställts
något yrkande. Jag har emellertid begärt
ordet då man av herr Bloms anförande
kanske kunde få det intrycket
att statsutskottet, vilket här är fullständigt
enigt, inte vore intresserat av de
människor det här gäller. Förhållandet
är emellertid det att när en proposition
är under utarbetande i Kungl. Maj:ts

Om omställningsbidrag till vissa fiskare
kansli, så är det inte vanligt att riksdagen
skriver och talar om att den och
den saken också skall medtagas i propositionen.
Om det blir nödvändigt att
motionera beträffande dessa kvicksilverdrabbade
fiskare, om jag så får säga,
är rätta tiden när propositionen med
anledning av KSA-utredningen ligger på
riksdagens bord.

Herr Blom nämnde något om dessa
som utan egen förskyllan kommit att
sakna inkomster. Alla som blir arbetslösa
blir det väl utan egen förskyllan.
Det är ogunstiga förhållanden som gör
dem arbetslösa. Vi är lika angelägna
att hjälpa alla oförskyllt drabbade, antingen
de är fiskare, grovarbetare,
tjänstemän eller vad de är, men framställning
om medel härför skall göras
när propositionen ligger på vårt bord.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr BLOM (fp):

Herr talman! Jag är glad över att jag
fick herr Birger Anderssons vitsord på
att utskottet är positivt inställt till alla
som blir utan arbete, således även dessa
fiskare. Jag var nog redan tidigare övertygad
om det, men jag är glad att herr
Andersson strök under det särskilt.

Det är möjligt att man enligt de formella
regler som här brukar tillämpas
inte bör rusa i väg och framställa en
motion när det skall komma en proposition.
I detta fall må det dock kanske
förlåtas mig med hänsyn till min korta
tid i denna kammare. Jag är inte så
ledsen ändå, även om jag gjort ett formellt
fel, ty jag tycker att det är så
angeläget att man inte glömmer bort
dessa människor utan verkligen håller
uppmärksamheten fästad på dem. Det
skall bli spännande att se om den proposition
som kommer ger även dem
del av den hjälp som skall beredas de
människor som blivit friställda. Jag
tycker att det finns exempel på den
snävare inställningen att med hjälp av
arbetslöshetsförsäkring skall allting vara
gott och väl.

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Om höjning av lånetaket för direktlån från företagareförening

Det rör sig här om personer som
har gjort mycket värdefulla insatser för
vår försörjning och i vårt samhälle och
som nu friställs utan egen förskyllan.
Jag håller helt med herr Birger Andersson
om att det väl är så med de flesta,
men därmed står det ännu mera klart
att man inte får göra någon kategoriklyvning
mellan löneanställda och sådana
som inte kan anses vara löneanställda.

Herr talman! Jag vill sluta med att
tacka för den redogörelse som herr Birger
Andersson lämnade. Jag tycker mig
däri skönja en viss förhoppning om att
det skall kunna reda upp sig i den här
frågan i samband med att propositionen
kommer.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Om höjning av lånetaket för direktlån
från företagareförening

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 27, i anledning av motioner
om anslag på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1967/68 till statens
hantverks- och industrilånefond, in. in.

I de likalydande motionerna 1:609,
av herr Ernulf, och II: 761, av herr Andersson
i Örebro in. fl., hade föreslagits,
såvitt nu vore i fråga, att riksdagen
skulle besluta, 1) att lånetaket för
direktlån från företagareföreningarna
skulle höjas till 150 000 kronor att gälla
från och med den 1 mars 1968 eller
den tidigare dag som riksdagsbehandlingen
gjorde möjlig och 2) att på tillläggsstat
för budgetåret 1967/68 till Statens
hantverks- och industrilånefond
anvisa ett investeringsanslag av
20 000 000 kronor.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte avslå motionerna I: 609
och II: 761 i vad de avsåge

1. höjning senast från och med den
1 mars 1968 av lånetaket för direktlån
från företagareföreningarna,

2. medelsanvisning på tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1967/68.

Reservation hade anförts av herrar
Nyman (fp), Per Jacobsson (fp) och
Nils-Eric Gustafsson (ep), fru Elvy Olsson
(ep) samt herrar Ståhl (fp), Eliasson
i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),
Nilsson i Tvärålund (ep) och Westberg
(fp), vilka ansett, att utskottets yttrande
i viss del bort erhålla den lydelse,
som i reservationen angivits, samt att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
med bifall till motionerna I: 609 och II:
761, såvitt nu vore i fråga,

1. måtte besluta, att lånetaket för direktlån
från företagareföreningarna
skulle höjas till 150 000 kronor från
och med den 1 mars 1968,

2. till Statens hantverks- och industrilånefond
på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1967/68 på kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder
måtte anvisa ett investeringsanslag
av 20 000 000 kronor.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Detta ärende avser frågan
om en höjning av företagareföreningarnas
utlåningskapacitet för direktlån
från 75 000 kronor, som nu gäller,
till 150 000 kronor. Vi föreslår att
denna ändring skall tillämpas från den
1 mars 1968.

Den här frågan har ju varit föremål
för diskussion, och man har hänvisat
till den utredning om företagareföreningarnas
verksamhet som pågått och
som nu avgivit sitt betänkande. Anledningen
till att vi ändå velat föra fram
vårt förslag är att frågan enligt vår
mening har speciellt intresse just i den
nu aktuella situationen. Vidgade lånemöjligheter
hos företagareföreningarna
skulle i dagens läge vara av väsentlig
betydelse.

Herr talman! Jag vill med denna korta
motivering yrka bifall till reservationen.

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

Om höjning av lånetaket för direktlån från företagareförening

Herr OLSSON, JOHAN, (ep):

Herr talman! Till vad herr Jacobsson
nu sagt vill jag endast lägga, att den
nuvarande lånegränsen — alltså 50 000
kronor respektive 75 000 kronor om det
gäller maskinlån — har tillämpats ända
sedan 1960 och att penningvärdet under
den tiden har förändrats ganska
avsevärt. Konsumentprisindex var t. ex.
159 år 1960 och är nu uppe i 212. Detta
är ju i sig självt ett skäl till att lånetaket
borde höjas.

Men än väsentligare är kanske, att
den tekniska utvecklingen under samma
tid gått så raskt framåt. Det krävs betydligt
större kapitalinsats per anställd
nu än tidigare. Om dessa lån skall kunna
tjäna den uppgift de avsågs för vid
beslutet 1960 måste därför lånegränserna
höjas rätt avsevärt.

Att frågan tagits upp redan nu och
att man vill på tilläggsstat tillföra hantverks-
och industrilånefonden mera
pengar har sin grund i det vi nyss
diskuterade, nämligen konjunkturläget.
Enligt vår mening måste man på alla
vägar söka stimulera näringslivet och
konjunkturen, och om man stimulerar
den mindre och medelstora företagsamheten
genom att medge bättre lånemöjligheter
tror vi att följden skulle
bli sysselsättning åt flera, samtidigt
som man kan motverka att andra blir
friställda.

Vi tycker att denna åtgärd hör till de
angelägna och alltså bör tas med förtur.
Det gäller att redan innevarande
budgetår försöka sätta in åtgärder som
är verksamma.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr WÅÅG (s):

Herr talman! Lånetaket för lån ur
statens hantverks- och industrilånefond
är 50 000 kronor och lånetaket för lån
för anskaffning av maskiner 75 000 kronor.
Lån med högre belopp kan emellertid
enligt gällande bestämmelser beviljas
av kommerskollegium.

1962 års företagareföreningsutredning
avlämnade sitt betänkande i fjol.
Utredningen anser att det i fortsättningen
bör ankomma på Kungl. Maj:t
att alltjämt bestämma vilket högsta belopp
som må utlämnas till en och samma
låntagare, men utredningen har förordat
en höjning av lånetaket till
100 000 kronor.

Vid 1967 års riksdag lämnades utan
bifall motioner av samma innebörd som
den nu föreliggande. Utredningens betänkande
har remissbehandlats, och
proposition är att vänta den 15 mars i
år.

Det vore att föregripa inte bara den
väntade propositionen utan också de
motioner, som riksdagens ledamöter
kan vilja väcka med anledning av propositionen,
om vi nu skulle fatta ett beslut
i denna fråga.

Med denna motivering, som i huvudsak
överensstämmer med vad utskottet
har anfört, och eftersom utskottet
får tillfälle att återkomma till frågan
i anslutning till den väntade propositionen
ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden gjorde
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 27, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 7

Onsdagen den 14 februari 1968

Om höjning av lånetaket för direktlån från företagareförening

Vinner Nej, antages det förslag, som milletal, varmed skogsvårdsavgiften
innefattas i den vid utlåtandet avgivna skall utgå för år 1968, bifölls vad utreservationen.
skottet i detta betänkande hemställt.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 90;

Nej — 34.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

28, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1968/69 till avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster;

nr 29, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående överlåtelse av staten
tillhörig mark m. m.;

nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
och

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående livränta till vissa
personer,

varvid utlåtandet nr 29 företogs
punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden
hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 2, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
1, såvitt propositionen angår det pro -

Vid ånyo skedd föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 3, angående
verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och
20 § lagen den 13 november 1936 (nr
567) om domkapitel, m. m.; samt

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21
mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa
brottmål.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 för kungl. hov- och
slottsstaterna;

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1968/69 inom civildepartementets
verksamhetsområde;

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1968/69 till oförutsedda utgifter;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen behandlade
för flera huvudtitlar gemensamma frågor; nr

53, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på till -

Onsdagen den 14 februari 1968

Nr 7

läggsstat II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde; nr

54, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde; nr

55, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde; nr

56, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde; nr

57, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
anslag till studiemedelsfonden;

nr 58, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
anslag till jubileumsgåva till Finland;

nr 59, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

60, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1967/68 i vad propositionen avser
civildepartementets verksamhetsområde; nr

61, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter på tillläggsstat
II till riksstaten för budget -

året 1967/68 i vad propositionen avser
staten för statens allmänna fastiglietsfond; nr

62, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ändrat huvudmannaskap
för serafimerlasarettet
m. m.;

nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1968/69 till avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster;

nr 64, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående överlåtelse av
staten tillhörig mark in. m.;

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
och

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående livränta till vissa
personer.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett
av dem, att andra kammaren i avseende
å motsvarande utskottsbetänkande
fattade samma beslut som första kammaren.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

20, angående nordiskt institut för
samhällsplanering; och

nr 22, angående vissa anslag ur kyrkofonden,
m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.10.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Nr 7

Torsdagen den 15 februari 1968

Torsdagen den 15 februari

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollet för den 7 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och
20 § lagen den 13 november 1936 (nr
567) om domkapitel, m. in.; samt
nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21
mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa
brottmål.

Om information från hälsosynpunkt
angående konsumtion av fisk

Herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
ASPLING erhöll ordet
för att besvara herr Erik Filip Peterssons
(fp) fråga om information från
hälsosynpunkt angående konsumtion av
fisk, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 8 februari, och anförde: Herr

talman! Herr Erik Filip Petersson
har frågat om jag avser att skyndsamt
föranstalta om att tillförlitliga informationer
delges allmänheten angående
fiskkonsumtion ur hälsosynpunkt.

Enligt livsmedelsstadgan får en vara
inte saluhållas som livsmedel, om den
genom förorening kan antas vara otjänlig
till människoföda. Tillämpningen av
stadgan vilar på de kommunala hälsovårdsnämnderna.

Statens institut för folkhälsan har —
till dess att förhållandena ytterligare
klarlagts — ansett att fisk med högre
kvicksilverhalt än 1 mg per kg bör betraktas
som otjänlig till människoföda.
Detta värde har legat till grund för en
av dåvarande medicinalstyrelsen och
veterinärstyrelsen i november 1967
utfärdad cirkulärskrivelse till samtliga
hälsovårdsnämnder. Däri har man tagit
in en preliminär förteckning över vatten
där fiskbeståndet med hänsyn till
kvicksilverförekomsten bör anses
otjänligt till människoföda. I skrivelsen
rekommenderades vidare hälsovårdsnämnderna
att tillråda storförbrukare
att minska konsumtionen av fisk, som
härrör från vatten, där kvicksilverutsläpp
förekommer eller förekommit.
Styrelserna påpekar samtidigt att havsfisk
har visat ofarliga kvicksilverhalter.

Sedermera har folkhälsoinstitutet beslutat,
att gränsvärdet på 1 mg per kg
bör kompletteras med en uppmaning
till allmänheten att inte konsumera insjöfisk
mer än en gång i veckan. Institutet
har också inrättat tre expertgrupper
som har till uppgift att ta upp
hela frågan om gränsvärdet för kvicksilver
i fisk till förutsättningslös omprövning.
En av dessa expertgrupper
skall bl. a. handha frågan om informationen
till myndigheter och allmänhet.

Jag anser det vara väsentligt att allmänheten
erhåller klara och entydiga
besked i hithörande frågor. Enligt vad
jag inhämtat avser berörda verk att på
lämpligt sätt ge erforderlig publicitet
åt sina rekommendationer och synpunkter
på fiskkonsumtionen i dagens
läge. Bl. a. är det önskvärt att allmänheten
får klart för sig att —- såsom de
båda styrelserna påpekat — havsfisk
har visat ofarliga kvicksilverhalter och

Torsdagen den 15 februari 1968

Nr 7

Om information från hälsosynpunkt angående konsumtion av fisk

alltså kan användas utan någon risk
från hälsosynpunkt.

Herr PETERSSON, ERIK FILIP, (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min fråga. Det
har hänt åtskilligt sedan den framställdes,
men ändå har den ett stort mått
av aktualitet.

Det har länge rått en betydande förvirring
bland den stora allmänheten angående
vilken fisk man kan våga äta och
vilken man inte kan äta. Var det någon
som tänkte sig få klarhet över detta
problem och lyssnade till en radiodebatt
mellan experter angående dessa
frågor, så blev han säkerligen än mera
desorienterad än förut. Hela debatten
gav närmast ett intryck av att man
egentligen inte visste någonting med
säkerhet i denna fråga och att stora brister
vidlåder forskningen på området.

Folkhälsoinstitutet har senare förklarat
att man kan tolerera 1 mg kvicksilver,
såvida man inte konsumerar för
mycket, men det visar sig att detta
gränsvärde icke kan accepteras i vissa
fall. Mycket starka indicier har pekat
på att det är förenat med ganska stor
risk att förtära fisk vars kvicksilverhalt
uppgår till det angivna gränsvärdet,
även vid normal konsumtion. Därför
är denna upplysning i viss utsträckning
kanske lika vilseledande som upplysande.

Vad jag närmast avsåg med min fråga
var själva formen för upplysning till
allmänheten. Det är ju så viktigt att det
blir en effektiv konsumentupplysning
som når fram till allmänheten, en upplysning
om vad som är hälsovådligt utifrån
de kunskaper som vi i dag äger i
den här saken. Å ena sidan gäller det
att inte göra onödiga experiment med
hälsan, men å andra sidan finner jag
det lika angeläget att den onödiga rädslan
för att konsumera ofarlig fisk inte
lever vidare och sprider sig. Det finns
tydligen gott om sjöar i vårt land där
fisk mycket väl kan fångas för att an -

vändas till föda. För dagen torde, som
jag nämnde, många människor tro att
all fisk i det här landet är farlig att
förtära, varför de undviker att äta den.
Därför anser jag det vara angeläget att
satsa på upplysning om den sidan av
saken, så att människor inte i onödan
avstår från att äta den ofarliga fisken,
som säkerligen har ett stort värde.

Jag vill därför efterlysa någon form
av skyldighet för fiskhandeln att avge
varudeklaration med uppgift om var fisken
är fångad, så att allmänheten kan
känna sig trygg och veta att den fisk
som saluförs kommer från en sjö där
vattnet inte är förgiftat. På så sätt skulle
de människor som utövar yrkesfiske
i ofarliga sjöar inte behöva bli avstängda
från sina existensmöjligheter.
Likaså bör nog myndigheterna satsa på
att påskynda undersökningen av sjöarna
här i landet. Enligt en tidningsnotis,
som jag läste i dag, har bara en
bråkdel av landets sjöar blivit föremål
för verklig undersökning i det här avseendet.
En mera omfattande undersökning
bör på sitt sätt medverka till
en bättre konsumentupplysning i denna
fråga.

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! En kort kommentar
med anledning av herr Peterssons inlägg.
Jag vill gärna understryka vad
jag har framhållit i mitt svar, nämligen
att klarhet bör vinnas så långt detta är
möjligt. Jag vill påpeka att fisk som
innehåller kvicksilvermängder över de
nu fastslagna gränsvärdena inte får säljas;
detta är redan fastställt. Därtill har
det öppnats möjligheter för kommunerna
att sända in fisk från de sjöar där
undersökningar ännu inte har företagits.
Det finns alltså en serviceverksamhet
på detta område.

I mitt svar har jag pekat på en viktig
sak, och svaret ansluter sig i den delen
till vad herr Petersson underströk: allmänheten
måste få klarhet beträffande
vilken fisk som är riskfri. I svaret har

Nr 7

Torsdagen den 15 februari 1968

Ang. riktlinjerna för viss distribution av
jag också framhållit — detta har för
övrigt påpekats av de båda nämnda
styrelserna — att havsfisk håller ofarliga
kvicksilverhalter och därför kan
användas utan risk ur hälsosynpunkt.
Jag tror att det är viktigt att sådana
ting klarläggs för allmänheten. Jag har
också framhållit att en särskild expertgrupp
tillsatts med uppgift att svara för
informationen till bl a allmänheten, och
det tror jag är av stort värde i dagens
läge.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. riktlinjerna för viss distribution
av elkraft

Herr statsrådet WICKMAN erhöll ordet
för att besvara herr Svenungssons
(h) fråga angående riktlinjerna för viss
distribution av elkraft, vilken fråga
intagits i kammarens protokoll för den
7 februari, och yttrade:

Herr talman! Herr Svenungsson har
frågat mig om jag är beredd att redogöra
för de riktlinjer som tillämpas
inom kommerskollegium vid utfärdandet
av linjekoncessioner för distribution
av elkraft till elkonsumenter.

Enligt bestämmelserna i 1902 års ellag
kan tillstånd att dra fram starkströmsledning
med en i huvudsak bestämd
sträckning — s. k. linjekoncession
— ges under förutsättning att sökanden
är lämplig som eldistributör.
Vidare skall ledningen vara behövlig
och förenlig med en planmässig elektrifiering.
Koncessionstiden uppgår i
regel till högst 40 år.

Såvitt jag erfarit har kommerskollegium
hittills inte avslagit någon ansökan
om linjekoncession. Jag vill tilllägga
att kollegiet i sitt arbete att rationalisera
eldistributionen strävar efter
att få till stånd lämpliga distributionsområden.
Med hänsyn till konsumenternas
intressen har kollegiet under
de senaste åren i stor utsträckning

elkraft

tvingats tillfälligt förlänga linjekoncessioner
och ge sådana koncessioner för
korta ledningar i avvaktan på lämplig
områdesindelning.

Slutligen vill jag erinra om att hithörande
frågor liksom problem som
sammanhänger med områdeskoncessioneringen
kommer att ingående belysas
av eldistributionsutredningen, vars betänkande
beräknas föreligga före sommaren
1968.

Herr SVENUNGSSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Wickman för den lämnade redogörelsen.

Anledningen till att jag tog mig friheten
att begära denna redogörelse är
att det ute i landet har uppstått en viss
oro inför den starka rationaliseringstendens,
uppmuntrad och styrd från
statligt håll, som i dag kännetecknar eldistributionen.
På 20 år har antalet
distributionsföretag minskat från 3 500
till 1 350. I mitt hemlän har inte mindre
än fem distributionsföreningar fått avslag
på områdesansökningar, och endast
linjekoncessioner på ett å två år har
beviljats.

Det är kanske överraskande att jag
i detta sammanhang åberopar ett yttrande
av vattenfallsverket med anledning
av motioner till 1966 års riksdag,
men i verkets åsyftade yttrande heter
det bl. a.: »I denna omvandlingsprocess
är det av vikt att tillse att den tendens
till ökad konkurrens, som präglat utvecklingen,
icke tillätes bytas i sin
motsats. Det synes därför vara av betydelse,
att även inom distributionen ett
blandat företagssystem bibehålies.» Här
har konsumenternas intressen poängterats.
Det finns ingen anledning att tillgripa
provisoriska koncessioner, då det
gäller upprustade distributionsföreningar
med god service och billig taxa.
Tillfälliga koncessioner uppmuntrar
inte till effektivisering av driften. Erfarenheten
säger också att de stora
företagen inte alltid kan tillfredsstäl -

Torsdagen den 15 februari 1968

Nr 7

Ang. riktlinjerna för viss distribution av elkraft

lande betjäna mindre orter eller vissa
landsbygdsområden. Det är inte allt
som blir mera rationellt därför att det
blir större.

I den proposition till riksdagen, som
ligger till grund för nuvarande lagstiftning
på området, heter det: »Mot de
företag, som tillfredsställande fullgör
sina uppgifter, finns givetvis ingen anledning
att vidtaga åtgärder.» Att alltför
brådstörtat kräva reorganisation av
de mindre företagen skapar bara olust
och osäkerhet. I dagens läge talar starka
skäl för en förlängning av koncessionstiden,
eftersom de regler för överlåtande
av elanläggningar, som eldistributionsutredningen
—■ åberopad också i
statsrådets svar —■ räknar med att kunna
framlägga förslag om, knappast kan
få praktisk tillämpning förrän om ett
par år. Inte minst av den anledningen
kan det vara motiverat att skynda långsamt.

Till slut vill jag framhålla att de
mindre företagen genom sin begränsade
omfattning ofta kunnat lämna en
lokal service som de större företagen
inte alltid haft möjlighet till, och oftast
är det de mindre företagen som vid katastroftillfällen
snabbast återtar elleveransen.

Statsrådet Wickman har i ett interpellationssvar
i andra kammaren förra
året medgivit att det finns risk för att
de korta koncessionstiderna kan medföra
besvärligheter för distributionsföretagen
när det gäller planeringen av
deras investeringar.

Jag hoppas att denna synpunkt skall
beaktas av kommerskollegium, som enligt
Kungl. Maj :ts medgivande är koncessionsmyndighet.

Jag tackar än eu gång för svaret.

Herr statsrådet WICKMAN:

Herr talman! Man kan, herr Svenungsson,
alltid diskutera vad som ligger
i uttrycket »skynda långsamt». Vad
vi upplever på eldistributionens område
är som på många andra områden en

strukturrationalisering. Jag tror att herr
Svenungsson håller med mig och kommerskollegium
om behovet av denna
strukturrationalisering. Jag tror inte
att vi beskriver utvecklingen i vårt land
riktigt om vi säger att denna utveckling
i dag går för snabbt. Jag behöver inte
här gå in på -— och det är väl inte det
lämpliga tillfället att göra det — de orsaker
som ligger bakom kravet på större
och effektivare distributionsföretag,
men låt mig ändå nämna att man för
några år sedan i elkraftutredningen
stannade vid 2 000 abonnenter som ett
minimum för ett effektivt fungerande
distributionsområde. Om man håller
sig vid denna gräns — jag kommer sedan
tillbaka till frågan om den är hållbar
i dagsläget — uppnådde 1966 endast
18 procent av det totala antalet
distributionsföretag detta minimum.

Betecknande för den utvecklingsfas
som vi nu i vår ekonomi är inne i på
detta som på andra områden, är att
denna gräns nu höjts till 5 000 abonnenter,
och jag vet inte hur länge den
gränsen kommer att vara ett acceptabelt
minimum.

Denna utveckling är som jag nämnde
inte något speciellt utmärkande för just
eldistributionen, utan det är en utveckling
som vi möter på varje område
i vår ekonomi. Jag tror att vi med
betydligt mindre bekymmer och med
mindre hämningar än på många andra
områden kan acceptera strukturrationaliseringen
när det gäller eldistributionen.
Jag är medveten om att systemet
med korta koncessionsperioder, som jag
nämnde i ett interpellationssvar i andra
kammaren och som herr Svenungsson
också erinrade om inte är tillfredsställande
för de enskilda distributionsföretagen.
Det är bl. a. det förhållandet
som är anledning till att jag emotser och
vidtagit åtgärder för att så snabbt som
möjligt få fram den utredning som jag
nämnde i mitt svar. Som jag framhöll
räknar jag med —• jag bygger på utredningsmannens
bedömning som jag inte
har anledning att ifrågasätta — att ut -

Nr 7

Torsdagen den 15 februari 1968

Ang. riktlinjerna för viss distribution av
redningen skall vara färdig till sommaren
1968. Det gör att riksdagen 1969,
om inte frågan kompliceras alltför mycket,
bör kunna ta ställning till den framtida
politiken på detta område.

Jag vill emellertid säga redan i dag
att jag är övertygad om att grundlinjerna
i den framtida politiken kommer att
vara desamma som i dag. Det är dock
möjligt att formerna för den kommer
att ändras. Målet för politiken kommer
däremot att vara oförändrat.

Herr SVENUNGSSON (b):

Herr talman! Jag delar statsrådets
uppfattning att den pågående rationaliseringen
av eldistributionen ur många
synpunkter är nödvändig, men förra
året tillsattes eldistributionsutredningen
för att fullfölja ellagstiftningsutredningen
som 1966 lade fram sitt betänkande.
Enskilda distributionsföretag
bör väl inte få sitta emellan genom dessa
korta provisoriska koncessioner i avvaktan
på kommande lagstiftning. Vi vet
att det blir alldeles för kort tidsfrist för
eventuella överlåtelser. Företagen behöver
rådrum — det är en rimlig begäran.
Jag skall bara peka på ett aktuellt
fall i Älvsborgs län. En förenings ansökan
om att få linjekoncessionen förlängd
i tre år bifölls inte, utan det medgavs
endast en förlängning på ett år.
Det är sådant som skapar olust och irritation.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
20, angående nordiskt institut för samhällsplanering.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj :ts proposition nr 22,
angående vissa anslag ur kyrkofonden,
in. m.

elkraft

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och
herrar vice talmän i riksdagens
första kammare samt de ledamöter,
som blivit utsedda att jämte
dem tillsätta tjänstemän hos
kammaren, samt kammarens sekreterare,
den ih februari 1968.

§ 1

Herrar deputerade beslöt, med bifall
till av stenograferna Tord Elfner
och Lennart Lagerström gjord framställning
om dels frigörande från respektive
tjänster som stenograf med arvode
motsvarande löneklass A 21, dels
erhållande av halvtidstjänst som stenograf
från och med den 1 april 1968;

dels bevilja Tord Elfner och Lennart
Lagerström entledigande från sina
tjänster som stenograf från och med
den 1 april 1968;

dels uppdela en härigenom ledigbliven
tjänst som stenograf med arvode
motsvarande löneklass A 21 från och
med den 1 april 1968 i två deltidstjänster
med tjänstgöringsskyldighet motsvarande
hälften av hel tjänst;

dels förordna Tord Elfner och Lennart
Lagerström att från och med den
1 april 1968 tills vidare, dock längst
till och med den 31 december 1970,
vara stenograf hos riksdagens första
kammare med rätt för dem att under
tid då riksdagen är samlad åtnjuta arvode
med hälften av löneklass A. 21
jämte rätt till semester enligt gällande
avtal.

i 2

Beviljades stenografen i Ae 25 Arnold
Eriksson begärt entledigande från
och med den 1 april 1968.

§ 3

Förordnades fil. kand. Arnold Eriksson
att från och med den 1 april 1968
tills vidare, dock längst till och med
den 31 december 1970, vara stenograf
hos riksdagens första kammare med

Torsdagen den 15 februari 1968

Nr 7

rätt för honom att under tid då riksdagen
är samlad åtnjuta arvode enligt
löneklass A 21 jämte de avlöningsförmåner
i övrigt som skulle ha tillkommit
honom, om han varit extra tjänsteman
i lönegrad Ae 21.

§ 4

Beviljades stenografen Arnold Eriksson
dels partiell tjänstledighet med Cavdrag
motsvarande 22,5 % för enskild
angelägenhet tiden 15/2—31/3 1968,
dels hel tjänstledighet med G-avdrag tiden
20—22/2 1968 för tjänstgöring hos
Nordiska rådet.

§ 5

Beviljades förste byråsekreteraren
S.-G. Grahn tjänstledighet med oavkortad
lön tiden 19/2—7/3 1968 för att genomgå
av statens personalutbildningsnämnd
anordnad utbildningskurs.

§ 6

Förordnades förste kanslisten Eivor
Larsson att tiden 19/2—7/3 1968 mot
vikariatstillägg uppehålla tjänsten som
förste byråsekreterare i lönegrad Ao 23.

§ 7

Förordnades kanslisten Anne-Vera
Hellerstedt att tiden 19/2—7/3 1968
mot vikariatstillägg uppehålla tjänsten
som förste kanslist i lönegrad Ae 19.

År och dag som ovan
K.-G. Lindelöw

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor denna dag framställts, nämligen

av herr Blom (fp) till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet:
»Vilka åtgärder har vidtagits för att
underlätta för äldre friställd arbetskraft
att erhålla sysselsättning vid statliga organ,
statens affärsdrivande verk och
statliga företag?»; samt

av herr Eriksson, Karl-Erik, (fp) till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet:
»Har Herr Statsrådet
uppmärksammat de besvär, som den
sena tryckningen och distribueringen
av deklarationsblanketter och taxeringsmaterial
förorsakar allmänheten
och taxeringsfunktionärer, och är Statsrådet
beredd medverka till att en förbättring
sker ett kommande år?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.24.

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

Nr 7

Fredagen den 16 februari 1968

Fredagen den 16 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 8 innevarande
månad.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

17, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 7 kap. 8 § och 54 kap.
9 § rättegångsbalken m. in.; samt

nr 24, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj
1873 (nr 31) om rikets mynt.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av motioner om
upphävande av bestämmelsen om pensionsavdrag
från riksdagsarvode;

nr 2, i anledning av motioner om
ändrad konstruktion av grupplivförsäkringen
för riksdagens ledamöter;

nr 3, i anledning av motion om stadgande
i grundlag angående förvärv av
medlemskap i politiskt parti;

nr 4, i anledning av motioner om
poströstning vid kriminalvårdsanstalter; nr

5, i anledning av motioner om åtgärder
för att underlätta de handikappades
valdeltagande;

nr 6, i anledning av motioner angående
titelskyddet för periodisk tidskrift;
samt

nr 7, i anledning av motioner om
ändrade bestämmelser i riksdagsstadgan
om riksdagens krigsdelegation;

statsutskottets utlåtanden:
nr 32, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående beredskapsstat för
försvarsväsendet för budgetåret 1968/
69;

nr 33, i anledning av motioner om
statsbidrag till Religionspedagogiska
institutet; samt

nr 34, i anledning av motioner om
viss religionssociologisk forskning;

bevillningsutskottets betänkande nr 3,
med anledning av Kungl. Maj ds propsition
med förslag till förordning med
särskilda bestämmelser om insättning
på skogskonto;

bankoutskottets utlåtanden:
nr 4, angående verkställd granskning
av riksdagens lönedelegations verksamhet
under år 1967;

nr 5, i anledning av framställning
från fullmäktige i riksbanken om förflyttning
av riksbankens sedeltryckeri
till Tumba m. m.;

nr 6, i anledning av framställning från
styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
angående familjepension åt fru
Carin Vänner; samt

nr 7, i anledning av motioner om utredning
rörande kommunernas investeringar
och lånebehov;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 5, i anledning av motioner om arvode
av kommunala medel till överförmyndare; nr

6, i anledning av motioner om
registrering av ideell förening;

nr 7, i anledning av motioner om avskaffande
av förmånsrätten för vissa
skatter; samt

nr 8, i anledning av motion om sänkning
av den civilrättsliga myndighetsåldern; -

Fredagen den 16 februari 1968

Nr 7

jordbruksutskottets utlåtande nr 2, i Kammarens
anledning av Kungl. Maj:ts proposition kl. 14.04.
angående utgifter på tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1967/68, såvitt
propositionen avser jordbruksärenden;
ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av motion om
åtgärder mot ocker vid försträckning.

sammanträde avslutades

In fidem
K.-G. Lindelöw

/Solveig Gemert

KUNGL. BOKTR. STHLM 1968