Tisdagen den 11 november Sid (Riksdagens protokoll 1958:10)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1958

FÖRSTA KAMMAREN

Nr B 10

7—12 november

Debatter m. m.

Tisdagen den 11 november Sid.

Interpellation av herr öhman ang. åtgärder för garanterande av full
sysselsättning . ............................................ 5

Onsdagen den 12 november

Ersättningen till vissa växelstationsföreståndare .................. 6

Om vissa enskilda vägars övertagande till allmänt underhåll ...... 8

Om förbud mot roulettspel på restaurang........................ 10

Utredning rörande en sammanslagning av lantbruksnämnderna och
hushållningssällskapen ...................................... 13

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 12 november

Konstitutionsutskottets utlåtande nr B 3, om sänkning av rösträttsoch
valbarhetsåldern ......................................... 6

— nr B 4, ang. ändrad lydelse av 38 § lagen om val till riksdagen . . 6

— nr B 5, ang. sjöfolkets och fiskarenas möjligheter att utöva sin

rösträtt .................................................... G

Statsutskottets utlåtande nr B 72, ang. ersättning till vissa växelstationsföreståndare
.......................................... 6

— nr B 73, om vissa enskilda vägars övertagande till allmänt underhåll.
......................................................... 8

Andra lagutskottets utlåtande nr B 14, om förbud mot roulettspel på
restaurang ................................................ 10

— nr B 15, ang. dispens från gällande bestämmelser om axel- och

boggietryck på landets vägar ................................ 13

1 Första kammarens protokoll 195X. Nr B 10

Nr B 10

Innehåll

Sid.

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4, om ändring i 64 § 2 mom. livsmedelsstadgan
rörande gräddglass och glass .................. 13

Jordbruksutskottets utlåtande nr B 13, om utredning syftande till
sammanslagning av lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen
..................................................... 13

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr B 1, ang. fullföljande av
forskningsarbete rörande tobakens skadeverkningar .......... 13

— nr B 2, ang. Tobaksmonopolets offentliga reklam m. m......... 13

Fredagen den 7 november 1958

Nr B 10

Fredagen den 7 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollen för den 30 och
den 31 nästlidne oktober.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr B 102, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående upphävande av förordningen
den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt,
m. m.;

nr B 103, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Danmark för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet; nr

B 104, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
tilläggsavtal till avtalet mellan Sverige
och Finland för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet; samt

nr B 105, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Pakistan för
undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande
inkomstskatter.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

B 46, med förslag till hälsovårdsstadga; nr

B 49, angående viss omläggning av
atomenergiprogrammet;

nr B 53, angående bestridande med
statsmedel av den å svensk sjöfart och
handel vid passage av Suezkanalen utgående
tilläggsavgiften till täckande av
Förenta Nationernas kostnader för kanalens
röjning; samt

nr B 55, angående godkännande av avtal
om försäljning av viss mark.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr B 2, i anledning av väckta motioner
om utredning och förslag rörande införande
i grundlag av vissa för svensk
rättsuppfattning grundläggande principer; nr

B 3, i anledning av väckta motioner
om sänkning av rösträtts- och valbarhetsåldern; nr

B 4, i anledning av väckta motioner
angående ändrad lydelse av 38 § lagen
om val till riksdagen; samt

nr B 5, i anledning av motion angående
undersökning rörande sjöfolkets och
fiskarenas möjligheter att utöva sin rösträtt; statsutskottets

utlåtanden:
nr B 72, i anledning av väckta motioner
angående höjning av ersättningen
till vissa växelstationsföreståndare; samt
nr B 73, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande vissa enskilda
vägars övertagande till allmänt statligt
underhåll;

bankoutskottets utlåtande nr B 9, i anledning
av väckta motioner angående
landsbygdens näringsliv och övriga vitala
problem samt angående den framtida
utformningen av närings- och bebyggelsestrukturen
i landet;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr B 14, i anledning av väckt motion
om förbud mot roulettspel på restaurang;
samt

nr B 15, i anledning av väckta motioner
angående dispens från gällande bestämmelser
om axel- och boggietryck på
landets vägar;

tredje lagutskottets utlåtande nr B 4,
i anledning av väckta motioner om änd -

Nr B 10

Tisdagen den 11 november 1958

ring i 64 § 2 mom. livsmedelsstadgan rörande
gräddglass och glass;

jordbruksutskottets utlåtande nr B 13,
i anledning av väckta motioner om utredning
syftande till sammanslagning av
lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen;
ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

B 1, i anledning av väckta motioner
angående beredande av möjlighet för
statens medicinska forskningsråd att

fullfölja det skisserade forskningsarbetet
rörande tobakens skadeverkningar; samt
nr B 2, i anledning av väckta motioner
angående Tobaksmonopolets offentliga
reklam m. m.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.06.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Tisdagen den 11 november

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 4 och
den 5 innevarande månad.

Ledighet från riksdagsgöromålen för
deltagande i Nordiska rådets sjätte session
i Oslo under tiden den 10—den 15
i denna månad beviljades herrar Strand,
Ewerlöf, Ivar Persson, Sjödahl och O hlon,
fru Sjöström-Bengtsson samt herr Birger
Andersson.

Vidare upplästes följande inkomna läkarintyg: Att

riksdagsman Ivar Johansson, född
den 28/8 1899, från Mysinge, ö. Husby,
har anbefallts vila och vård i hemmet på
grund av Cystopyelitis acuta från och
med den 10/11 1958 till och med den
24/11 1958, intygas härmed.

Kuddby den 10/11 1958

L. Magi
Provinsialläkare

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr B 46, med förslag till hälsovårdsstadga.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr B 49, angående viss omläggning av
atomenergiprogrammet;

nr B 55, angående godkännande av avtal
om försäljning av viss mark.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr B 2—
B 5, statsutskottets utlåtanden nr B 72
och B 73, bankoutskottets utlåtande nr
B 9, andra lagutskottets utlåtanden nr B
14 och B 15, tredje lagutskottets utlåtande
nr B 4, jordbruksutskottets utlåtande
nr B 13 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr B 1 och B 2.

På framställning av herr talmannen
beslöts att konstitutionsutskottets utlåtande
nr B 2 och bankoutskottets utlåtande
nr B 9 skulle uppföras på föredragningslistan
för kammarens sammanträde
onsdagen den 19 innevarande månad.

Tisdagen den 11 november 1958

Nr B 10

Interpellation ang. åtgärder för garanterande av full sysselsättning

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr B 203, av herr Hedström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område;

nr B 204, av herr Andersson, Torsten,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område;

nr B 205, av herr Ewerlöf m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
vissa prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område; och

nr B 206, av herr Jonasson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område.

Interpellation ang. åtgärder för garanterande
av full sysselsättning

Herr ÖHMAN (k) erhöll på begäran ordet
och anförde:

Herr talman! Från oktober månad
1957 till oktober innevarande år har antalet
registrerade arbetslösa ökat med
nära 50 procent. Enligt officiella uppgifter
uppgick således antalet anmälda arbetslösa
till nära 37 000 i oktober detta
år mot knappt 25 000 vid motsvarande
tid förra året.

Härtill kommer den dolda arbetslösheten
bland kvinnorna och de senaste ungdomskullarna,
som i nuvarande arbetsmarknadsläge
anser det utsiktslöst att få
arbete och därför inte anmäler sig vid
arbetsförmedlingarna. Den verkliga arbetslöshetssiffran
är därför högre än den
officiellt angivna.

Även antalet korttidsarbetare har tilltagit.
Löntagare med fem- och fyradagarsvecka,
utan lönekompensation, var
sålunda i oktober månad i år 3,5 gånger
så många som vid motsvarande tid förra
året.

De s. k. helgpermitteringarna omfattade
vid senaste årsskiftet omkring 60 000

löntagare, som härigenom förlorade en
arbetsinkomst på minst 15 miljoner kronor.
Hur stora helgpermitteringarna
kommer att bli vid stundande årsskifte
finns ännu inga uppgifter om. De förhandsmeddelanden
som hittills lämnats
från vissa företag tyder emellertid på att
permitteringarna kring jul- och nyårshelgerna
kommer att bli av ännu större
omfattning än förra året. Som exempel
kan erinras om att enbart vid AB Separator
i Stockholm kommer 650 arbetare
att permitteras.

Enligt den prognos som arbetsmarknadsstyrelsen
gjorde för några månader
sedan beräknades att antalet helt arbetslösa
kommande vinter skall bli omkring
70 000 mot toppsiffran 60 000 förra vintern.
Den senaste tidens utveckling tyder
emellertid på att de arbetslösas antal
kommer att bli betydligt högre än vad
tidigare förutsetts.

Avskedanden och permitteringar skapar
stora svårigheter för de drabbade.
Ersättningen från arbetslöshetskassan
ger inte kompensation för förlorade arbetsförtjänster,
och därtill lämnas sådan
ersättning endast för begränsad tid. En
kraftig sänkning av standard och försörjningsmöjligheter
blir följden för
många 10 000-tals löntagare om företagarna
liksom hittills enväldigt och uteslutande
med hänsyn till sina vinstintressen
skall tillåtas bestämma om driften
skall hållas i gång eller inte. Den nuvarande
ordningen skapar även berättigad
oro för framtiden bland löntagarna
i allmänhet.

De många löftena från regeringen om
att full sysselsättning skall upprätthållas
blir helt värdelösa om nuvarande ordning
får fortsätta.

Då varken regeringen eller arbetsmarknadsmyndigheterna
framlagt någon
plan för hur den fulla sysselsättningen
skall hållas, hemställes om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få framställa följande
fråga:

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidtaga
för att garantera full sysselsättning
åt landets alla arbetsföra människor?

Nr B 10

Onsdagen den 12 november 1958

Ang. ersättningen till vissa växelstationsföreståndare

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.08.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Onsdagen den 12 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
nedannämnda motioner:
nr B 203, av herr Hedström m. fl.,
nr B 204, av herr Andersson, Torsten,
m. fl.,

nr B 205, av herr Ewerlöf m. fl., och
nr B 206, av herr Jonasson m. fl.

Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden:

nr B 3, i anledning av väckta motioner
om sänkning av rösträtts- och valbarhetsåldern; nr

B 4, i anledning av väckta motioner
angående ändrad lydelse av 38 § lagen
om val till riksdagen; samt

nr B 5, i anledning av motion angående
undersökning rörande sjöfolkets
och fiskarenas möjligheter att utöva sin
rösträtt.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. ersättningen till vissa växelstationsföreståndare Föredrogs

ånyo statsutskottets utlåtande
nr B 72, i anledning av väckta motioner
angående höjning av ersättningen
till vissa växelstationsföreståndare.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Ragnar Bergh (I:B 49) och den andra

inom andra kammaren av fru Boman
m. fl. (II: B 60), hade hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
göra framställning om att åt telestyrelsen
skulle uppdragas att på lämpligt sätt
och med beaktande av den relation, som
år 1947 funnes mellan taxa Il-station
med 19 abonnenter och taxa I-stationer,
höja ersättningen till växelstationsföreståndare
vid taxa Il-stationer till skälig
nivå.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt att
motionerna I: B 49 och II: B 60 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Eftersom dagens föredragningslista
är så kort, hoppas jag att
damerna och herrarna inte tar illa upp
att jag använder ett par minuter till en
kort kommentar till det föreliggande utskottsutlåtandet.

Jag har fått min uppmärksamhet riktad
på att den ersättning, som utgår till
föreståndarna vid särskilt de mindre telefon-
och växelstationerna, är påtagligt
låg. Jag har därför medverkat till en motion,
syftande till att telestyrelsen skall
uppmärksamma angelägenheten av att
åstadkomma en sådan avvägning av ersättningen
till de olika växelstationsföreståndarna,
att skillnaden mellan de ersättningar
som utgår vid mindre och
större växelstationer inte blir så påfallande
stor som den enligt min mening
för närvarande är.

Onsdagen den 12 november 1958 Nr B 10 7

Ang. ersättningen till vissa växelstationsföreståndare

Utskottet har enhälligt avstyrkt bifall
till motionen. I sin motivering hänvisar
utskottet framför allt till att de ersättningar,
som här utgår, är resultatet av
en avtalsuppgörelse och att riksdagen
därför inte bör lägga sig i denna sak.
Jag erkänner att jag är mycket lyhörd
för det argumentet, men jag anser i alla
fall att vi skulle handla fel och orättvist
om vi undantagslöst följde den regeln.
Det finns väl i hela Sverige blott inemot
1 000 sådana här små växelstationer
med upp till 20 abonnenter. De ligger
vitt spridda och förekommer framför allt
i glesbygderna. Föreståndarnas fackliga
organisation är därför förhållandevis
svag, varför de inte kunnat hävda sig
vid löneförhandlingarna på samma sätt
som starkare organisationer kan göra.
Jag kan därför inte utan vidare acceptera
utskottets resonemang om att dessa
ersättningar är ett förhandlingsresultat,
som riksdagen inte bör lägga sig i.

Utskottet har emellertid också gett sig
in på en bedömning av de utgående ersättningarna.
Sammanfattningsvis konstaterar
utskottet, att det undandrager
sig utskottets bedömande, i vad mån relationerna
mellan här ifrågavarande ersättningar
är rimliga. Inte desto mindre
gör utskottet en del omdömen om det
resonemang, som förekommer i motionerna,
och sätter i fråga, huruvida motionärernas
resonemang egentligen är
sakligt riktigt. Det förklaras t. ex. att
motionärerna inte synes ha uppmärksammat
vissa relevanta faktorer o. s. v.
Jag anser att utskottet i så fall borde ha
sökt bevisa sitt påstående.

När jag läste utskottets utlåtande, skaffade
jag mig vissa sifferuppgifter, som
klart bör kunna visa hur det här egentligen
ligger till. Jag har fått siffrorna
från personalorganisationen och tar för
givet att man varit angelägen att lämna
korrekta sakuppgifter, eftersom det här
är fråga om siffror avsedda för offentligt
bruk.

Siffrorna avser förhållandena i ortsgrupp
5 och gäller de ersättningar som
utgår till föreståndarna för växelstationer
med högst 19 abonnenter, respektive
stationer med 20—24 abonnenter. Ersätt -

ningen till föreståndaren vid en växelstation
med högst 19 abonnenter utgår
i år, 1958, med 293 kronor per månad.
Om abonnentantalet ökar till 20, stiger
föreståndarens ersättning till 599 kronor
per månad. Ingen kan väl ändå med skäl
påstå, att en ökning av abonnentantalet
från 19 till 20 i och för sig är av den
storleksordningen, att den skulle kunna
motivera den diskrepans som råder beträffande
ersättningen till växelstationernas
föreståndare.

Till saken hör även, att i lönen ingår
inte bara ersättning för vederbörandes
arbete och bundenhet vid stationen utan
också för lokalen, dess uppvärmning och
städning.

De sifferuppgifter, som jag här redovisat,
styrker enligt min uppfattning motionärernas
påståenden, att den ersättning
som utgår till den lägst betalda
gruppen bland växelstationsföreståndarna
icke står i rimligt förhållande till den
ersättning som utgår när abonnentantalet
stiger till 20.

Man kan också indirekt styrka motionens
omdöme genom att göra en jämförelse
med vad biträdena har i lön på
en grupp något större stationer, d. v. s.
växelstationer som omfattar 35—49
abonnenter. Ett biträde i ortsgrupp 5
uppbär där 468 kronor i månaden. Denna
ersättning erhåller vederbörande för
47 timmars arbete per vecka, medan föreståndarna
för de mindre växelstationerna
är bundna enligt uppgift upp till
88 timmar i veckan.

Jag anser mig alltså genom de sifferuppgifter
som jag nu lämnat ha bevisat
motionärernas påstående, att det här
finns en diskrepans, som inte är skälig.

Det är också ett faktum att abonnenterna
på landsbygden är sämre ställda
än telefonabonnenter i tätorter. De abonnenter
ute på landsbygden, som är anslutna
till sådana små växelstationer som
det här närmast gäller, får ju nu utöver
vanliga samtalsavgifter även vara med
om att betala kostnaderna för växelstationsföreståndarna.
Jag lämnar därhän,
huruvida den som jag tycker väl restriktiva
ståndpunkt som man här intagit
från arbetsgivarsidan är betingad av att

8 Nr B 10 Onsdagen den 12 november 1958

Om vissa enskilda vägars övertagande till allmänt underhåll

man inte vill lägga än större kostnader
på landsbygdens abonnenter. Men i så
fall får man nog försöka lösa detta problem
från andra utgångspunkter. Om jag
skickar ett brev eller ett postpaket till
en grannkommun eller andra änden av
Sverige, blir portot detsamma. Jag kan
inte finna att det är förenligt med en
progressiv landsbygdspolitik att diskriminera
glesbygdernas telefonabonnenter
genom att de dels precis som alla andra
skall betala indragnings- och samtalsavgifter
och dels därutöver delta i avlöningen
av personalen. Jag vet mycket väl
att sådana här små växelstationer ofta
inte bär sig, men det är ju sannolikt också
många gånger fallet med de små poststationerna
i glesbygder.

Skulle det alltså vara resonemang av
denna art, som legat bakom fastställandet
av storleken av de nuvarande ersättningarna
till dessa växelstationsföreståndare,
måste det problemet som sagt
angripas från andra utgångspunkter.

Det har också sagts att arbetet på de
små växelstationerna inte är så betungande
utan att det närmast har karaktären
av bisyssla. Men om växelstationerna
skall vara öppna ända upp till 88 timmar
i veckan, är ju föreståndarnas bundenhet
så stor, att de helt enkelt inte kan
utföra mycket arbete vid sidan om.

Jag har, herr talman, velat säga detta
därför att jag anser att utskottets motivering
inte är tillfredsställande. Eftersom
utskottet är enigt kan jag naturligtvis
inte hoppas att vinna gehör för motionen,
men jag anser att sakläget är sådant,
att jag trots detta bör yrka bifall
till densamma.

Herr THUN (s):

Herr talman! Vid sin behandling av
detta ärende har utskottet, som herr
Bergh mycket riktigt framhållit, fäst
stort avseende vid att detta problem har
karaktären av en ren lönefråga. Herr
Bergh säger sig nu respektera den uppfattningen,
men han vill ändå göra gällande,
att man måste göra vissa skillnader
beträffande olika slag av löneärenden.
Vi har ju här i riksdagen ofta i oli -

ka sammanhang diskuterat principen,
huruvida det är lämpligt att bryta ut
vissa lönefrågor ur sitt sammanhang och
göra dem till föremål för direkt behandling
i riksdagen. Utskottet har i det avseendet
en bestämd uppfattning, och
denna uppfattning har också varit vägledande
för utskottets ställningstagande i
denna fråga.

När det sedan gäller att bedöma den
rimliga relationen mellan ersättningen
till föreståndarna vid olika stora växelstationer,
har utskottet icke, såsom herr
Bergh vill göra gällande, kommit med
något omdöme. Vi har tvärtom klart sagt
ifrån, att det undandrar sig vårt bedömande,
huruvida det är en skälig avvägning
eller inte som gjorts i fråga om de
nu utgående ersättningarna.

Jag torde inte närmare behöva ingå på
de övriga synpunkter, som herr Bergh
anförde, utan jag inskränker mig, herr
talman, till att yrka bifall till utskottets
utlåtande.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt samt vidare på
bifall till den i ämnet väckta motionen
I:B 49; och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Om vissa enskilda vägars övertagande till
allmänt underhåll

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr B 73, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande vissa enskilda
vägars övertagande till allmänt
statligt underhåll.

I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herrar
Åkesson och Franzén (I: B 108) och den
andra inom andra kammaren av herr
Nilsson i Lönsboda (II: B 177), hade
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Ivungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
syftande till att de vägar, till vilka
nu bidrag utginge för enskilt vägunder -

Onsdagen den 12 november 1958

Nr B 10

Om vissa enskilda vägars övertagande till allmänt underhåll

håll, måtte överföras till allmänt statligt
underhåll.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna I: B 108 och II: B
177 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr ÅKESSON (fp):

Herr talman! Med anledning av statsutskottets
utlåtande i detta ärende vill
jag såsom varande motionär anföra några
synpunkter.

Den utveckling som skett beträffande
kommunikationerna på landsbygden hår
gjort, att kostnaderna för underhållet av
de enskilda vägarna betydligt ökats. De
flesta transporter sker för närvarande
med lastbilar — detta såväl vid transporter
av produkter, som skall försäljas
från en egendom, som då det gäller
varutransporter till vederbörande. Ökade
dylika transporter kräver också ökat
underhåll. Man har i flera fall även
svårt för att dra gränserna mellan de allmänna
och de enskilda vägarnas trafikstruktur.
Svårigheterna att skilja dem
i fråga om genomgångstrafik är i många
fall påtagliga.

Bidraget till underhåll av de enskilda
vägarna utgår för närvarande i normalfall
med 65 procent och i särskilda fall
med 80 procent av kostnaderna. Då alla
enskilda vägsamfälligheter och väghållare
inte har möjlighet att på ett rationellt
sätt sköta vägunderhållet, blir kostnaderna
för detta betungande. Att en rationalisering
på detta område bör ske
är fullt naturligt, och att härvid en samordning
kommer till stånd är väl också
nödvändigt — detta för att dessa enskilda
väghållare inte —• förutom sina
utgifter till det allmänna vägväsendet —
skall betungas av stora kostnader för det
enskilda vägunderhållet. Att genomföra
en samordning med det allmänna vägväsendet,
då bidragsprocenten från staten
i normalfallen är 65 procent, torde inte
vara omöjligt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
i sitt remissvar sagt, att styrelsen i sina
petita för budgetåret 1959/60 föreslagit

en höjning av bidragsprocenten till normalt
70 och i särskilda fall 85. Skulle
ifrågavarande höjning kunna bifallas,
ifrågasättes huruvida inte vid ett rationellt
driftsunderhåll av vägarna en hel
del av dessa enskilda vägar skulle kunna
underhållas helt med de belopp, som då
komrne att utgå i bidrag.

Statsutskottet är tydligen av samma
mening som motionärerna, då det gäller
utvecklingen av det enskilda vägväsendet,
och anser, att de ökade kraven på
såväl bärighet som standard medför ökade
kostnader för de intressenter, som
har att ombesörja denna väghållning. Utskottet
har för sin del förordat utvidgning
av bidragsgivningen, bl. a. i form
av generösare tillämpning av bestämmelserna
rörande intagande till allmänt underhåll
av enskilda vägar.

Herr talman! Jag har med det sagda
velat understryka vad som anförts i motionerna
och anser att en utredning i
denna fråga bort komma till stånd. Man
kan givetvis ha olika åsikter, om man
skall bibehålla nuvarande system med
bidragsgivning eller om man skulle kunna
låta vägförvaltningarna sköta de enskilda
vägarna. Jag förutsätter att utredningen
skulle ha kunnat komma fram till
en positiv lösning av dessa samordningsproblem.
Då statsutskottet är enigt i sitt
utlåtande anser jag emellertid att det är
meningslöst att i detta fall yrka bifall
till motionen.

Herr THUN (s):

Herr talman! Motionärernas uppfattning
och utskottets uppfattning torde inte
skilja sig nämnvärt då det gäller konstaterandet
av att den ökade belastningen
och trafikstegringen på våra enskilda
vägar har skapat betydande problem.
Utskottet erinrar om att dessa frågor har
varit föremål för behandling inom riksdagen
vid olika tillfällen och pekar även
på att det har skett rätt betydande ekonomiska
förbättringar för de enskilda
väghållarna. Det har också motionärerna
i vederbörlig ordning framhållit. Vad
utskottet är mycket bekymrat över är att
om ett sådant inordnande av den en -

Nr B 10

Onsdagen den 12 november 1958

Om förbud mot roulettspel på restaurang
skilda väghållningen skulle komma i fråga
just nu, skulle det medföra konsekvenser,
som man för närvarande inte
kan överblicka. Det skulle skapas dels
ekonomiska och dels tekniska svårigheter.

Motionärerna har framhållit, att det
skulle vara möjligt att med redan befintlig
personal och utan anskaffning av
ytterligare maskiner kunna utföra rätt
mycket arbete på den enskilda väghållningen,
men jag har svårt att tänka mig,
att man med nuvarande resurser skulle
kunna överta hela ansvaret för denna
väghållning. Utskottet har ansett att detta
är ett av de bärande motiven till att
utskottet måst avstå ifrån att tillmötesgå
motionärernas önskemål. Yi får ändå
komma ihåg att det enskilda vägnätet
för närvarande utgör 50 procent av vårt
sammanlagda vägnät. Samtidigt får vi
komma ihåg, att det ännu inte varit möjligt
för vederbörande myndigheter att
lösa frågorna beträffande de stora vägarna,
framför allt rikshuvudvägarna, på
ett fullt tillfredsställande sätt utan att
det återstår kolossalt mycket arbete där.
Om man här utan vidare kopplar in det
enskilda vägnätet, skulle detta alltså kunna
betyda, att det skulle bli ännu svårare
att klara arbetena på det stora riksvägnätet.
Därför är det nog lämpligt att
fara försiktigt fram.

Jag vill föreslå att riksdagen inte denna
gång tillmötesgår motionärernas önskemål
och ber, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Om förbud mot roulettspel på restaurang

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande
nr B 14, i anledning av väckt
motion om förbud mot roulettspel på
restaurang.

I en inom första kammaren väckt, till
lagutskottet hänvisad motion, nr B 124,
vilken behandlats av andra lagutskottet,
hade herr Sveningsson hemställt, att

riksdagen måtte besluta om sådan ändring
i gällande lotteriförordning, att roulettspel
på restaurang förbjödes.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motion, I: B 124, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anmälts av herr
Sunne, som dock ej antytt sin mening.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! I den motion som redovisas
i detta utskottsutlåtande har jag
föreslagit en sådan ändring i nu gällande
lotteriförordning, att roulettspel på restaurang
kom att förbjudas. Även om andra
lagutskottet kommit fram till ett i
riksdagen mycket vanligt resultat — att
förevarande motion icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd — har jag anledning
framhålla, att utskottet noga undersökt
den sak motionen gäller, innan
det kommit fram till detta resultat.

Motionen har varit remitterad till olika
instanser, och man har lämnat besked
om vilken omfattning roulettrörelsen
har fått. Denna rörelse är ännu inte
av så stor omfattning, men var det slutar
någonstans kan vi inte nu veta.

Av utskottets utlåtande framgår, att
det rättsfall, som nu föreligger i fråga
om roulettspel och som är avgjort i högsta
instans, haft en avgörande betydelse
vid utskottets ställningstagande. Man anser
att med de begränsade former, i vilka
detta spel nu kan bedrivas, det kanske
ändå inte är så farligt att det får
fortsätta. I de domslut som här föreligger
är nu fastslaget, att det under de
former, i vilka spel förekom vid en restaurang
i Malmö — vars innehavare
ställdes under åtal — icke fanns utrymme
för spelet i lotteriförordningen, utan
man ansåg i högsta instans att spelet var
att hänföra till äventyrligt spel och som
sådant var reglerat i strafflagen. Vad
som här måste beaktas är, att förekomsten
av roulettspel under alla former och
i sin helhet icke varit föremål för domstols
prövning.

Med anledning av vad utskottet utta -

Onsdagen den 12 november 1958

Nr B 10

lar vill jag hävda den uppfattningen, att
det torde vara mycket tveksamt, om roulettspel
under några former rymmes inom
lotteriförordningen, och jag undrar,
om det inte i stället är så, trots utskottets
uttalande, att användandet av dessa
spel i sin helhet är reglerat i strafflagen.
För att skingra det dunkla tillstånd
som här råder väckte jag motionen med
förslag om förbud för dessa spel, och jag
delar inte på något sätt den uppfattning,
som kommit till uttryck i något remissyttrande,
att dessa anordningar skulle
höja upp restaurangrörelsen till en högre
nivå eller att nykterheten härav skulle
befrämjas. Minst sagt är dessa spel ett
okynnestilltag, som för med sig mycket
otrevliga konsekvenser.

Som stöd för min uppfattning, att roulettspelen
kanske i sin helhet faller under
strafflagen, vill jag anföra, att när
jag i denna fråga förra året framställde
en interpellation, uttalade herr statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
i sitt svar bl. a. följande: »Emellertid är
att bedöma, huruvida roulettspelet —
utom att vara att anse som lotteri —
jämväl är att betrakta som äventyrligt
spel enligt 11 kap. 12 § strafflagen. Enligt
detta lagrum är det belagt med straff
att anordna äventyrligt spel för allmänheten
eller att tillåta sådant spel i lokal,
exempelvis restauranglokal, som upplåtits
åt allmänheten. Skulle roulettspelet
falla härunder, är det alltså ej tillåtet.»

Statsrådet fortsatte: »Det föreligger,
såvitt jag vet, icke något prejudicerande
domstolsavgörande i frågan, huruvida
det begränsade roulettspel, som förekommer
på restaurangerna, är äventyrligt
spel eller ej.»

Jag vill även framhålla, att efter de
domar som nu föreligger har riksåklagarämbetet
den 25 september i år skickat
ut en cirkulärskrivelse till alla åklagare
i landet för att på så sätt bidraga
till ett klarläggande av hur de fällda domarna
skall tolkas. Denna cirkulärskrivelse
inledes med ett uttalande om den
tveksamhet som här har uppstått. Efter
att ha givit exempel på det sätt, varpå
roulettspelen framdeles kan komma att
anordnas, säger riksåklagarämbetet föl -

Om förbud mot roulettspel på restaurang
jande i cirkuläret: »Om emellertid spelet
icke skulle vara att hänföra till äventyrligt
spel, uppställer sig frågan, huruvida
detsamma är liänförligt under 2 §
lotteriförordningen. Högsta domstolen
har icke ingått på denna fråga. Hovrätten
har däremot i sitt ovan citerade uttalande
i domskälen upptagit frågan och
därvid bedömt denna så, att spelet icke
rymmes under stadgandet i 2 § lotteriförordningen.
Godtages denna bedömning
blir spelets anordnande — därest
det sker efter endast anmälan till polismyndigheten
— straffbart antingen enligt
11 kap. 12 § strafflagen såsom äventyrligt
spel, eller, därest spelet icke skulle
bedömas såsom äventyrligt, enligt 10 §
lotteriförordningen såsom anordnande
av lotteri utan Kungl. Maj:ts tillstånd.
Klarhet i den förevarande frågan synes
icke kunna vinnas annorledes än genom
åvägabringande av ett nytt prejudikat.»

Dessa uttalanden väger väl ändå rätt
tungt. När inte andra lagutskottet har
kunnat bifalla motionen, torde det därför
finnas betydande utsikter till att den
blir i sak bifallen vid ett nytt rättsfall.

När man då det gäller lotteriförordningen
här knyter an till vad som är uttalat
om marknads- och tivolinöjen, vill
jag även denna gång framhålla att restaurangrörelsen
icke kan jämföras med
marknads- och tivolinöjen. Säkert är det
många restaurangägare här i landet som
icke är tilltalade av att den jämförelsen
skall förekomma.

Jag vill även denna gång ha sagt, att
när riksdagen år 1939 beslutade om den
nu gällande lotteriförordningen, var det
ingen som tänkte på att dessa spel, såsom
nu har skett, skulle flytta in på restaurangerna,
ty då var detta — såsom
också framgår av utskottets utlåtande —
i annat sammanhang förbjudet.

Jag tycker att det är mycket som talar
för att motionen borde ha bifallits. När
utskottet till sist som sin mening framhåller,
att sådana förordningar redan
finns, som möjliggör för myndigheterna
att förhindra att spel förekommer på
restauranger — bestämmelser som överståthållarämbetet
och flera länsstyrelser
redan utnyttjat — kan det icke heller va -

Nr B 10

Onsdagen den 12 november 1958

Om förbud mot roulettspel på restaurang
ra en tillfredsställande ordning, att en
lagstiftning tolkas så olika i olika delar
av landet, att vad som är tillåtet i ett
län icke är tillåtet i ett annat län.

Då det icke skulle leda till något resultat
att här framställa ett yrkande om bifall
till min motion, nöjer jag mig med
vad jag här har anfört och hoppas på
ett bättre resultat en annan gång. Jag avstår
således, herr talman, från att framställa
något yrkande.

Herr SUNNE (fp):

Herr talman! Herr Sveningsson har ju
redan utförligt redogjort för sin motion
och dess yrkande. Det är därför kanske
inte så mycket att tillägga. Jag sympatiserar
i stora delar med herr Sveningssons
uppfattning vad det gäller roulettspelet.
Men nu är det i alla fall så •—
vilket han också redogjorde för — att
de domar, som högsta domstolen har avkunnat,
har medfört att de mera anstöfliga
formerna av spelet kommer bort.
Endast ett mycket begränsat roulettspel
blir tillåtet, naturligtvis under förutsättning
att en ordentlig kontroll kommer
att utövas. Jag vet inte om polismyndigheterna
kan ha tid med en sådan kontroll.

I Stockholm hade man på 1930-talet
mycket dåliga erfarenheter av penningspel,
på en hel del restauranger och serveringsställen,
och man har där sedan
hållit fast vid förbud mot sådant spel.
Därför förekommer inte heller roulettspel
numera på restauranger i Stockholm.
Förutom Stockholm är det nio län,
där man inte heller tillåter roulettspel.

Jag ser denna fråga, i första hand, ur
nykterhetspolitisk synpunkt. De län där
förbud råder torde vara de, där nykterhetsfolket
är starkt representerat. Vidare
gäller lokalt förbud för Borås stad.
Som ett kuriosum kan nämnas, att det
bolag som har bildats för att sköta roulettspelet
på restaurangerna har sitt huvudkontor
i Borås. Det verkar som om
bolaget inte skulle ha någon vidare god
jordmån för sin verksamhet just i Borås.
Det är aktiebolaget Ekblom & Andersson.
Bolaget har skrivit till andra lagutskottet
och redogjort för sin verksamhet.

Man sysselsätter, säger bolaget, cirka 500
arbetare, och den totalsumma som samtliga
roulettinnehavare redovisar uppskattas
till miljonbelopp. Det har alltså
för dessa som sköter om servicen blivit
en rätt omfattande affärsrörelse. För att
kunna bibehålla en så lukrativ verksamhet
ber man naturligtvis utskottet att avslå
motionen. Bolaget säger i sin skrivelse,
att på de flesta restauranger där
roulettspel förekommer måste man varje
kväll ha 30 minuters s. k. spritpaus
för att gästerna skall få andrum att inköpa
sprit. Längre ned i skrivelsen säger
bolaget, att detta skulle utgöra ett klart
bevis för att roulettspelet ökar nykterheten
på restaurangerna. Jag har litet
svårt att förstå detta.

Härtill kommer ju att de vinster som
spelarna gör på restaurangerna i roulettspelet
utgår i form av penninganvisningar
och måste uttas i varor på restaurangen.
Då kan man kanske förstå litet bättre,
varför den där spritpausen kan anses
vara lämplig.

Herr talman! Jag har stora sympatier
för den motion som herr Sveningsson
har väckt. Han har emellertid själv inte
nu yrkat bifall till densamma, vilket jag
inte heller ämnar att göra.

Det roulettspel som bedrivs på restauranger
förekommer ju mest i Skåne, och
när det nu efter högsta domstolens utslag
— som gällde en skånerestaurang —-kanske har blivit något stävjat där, kan
man nog ställa sig en smula avvaktande
och se hur det här begränsade roulettspelet
kommer att verka. Länsstyrelserna
har ju också, som det har sagts
här, möjlighet att ingripa och förbjuda
roulettspel om dess bedrivande på en
rusdrycksrestaurang skulle medföra att
utskänkningsrörelsen inte längre fyller
kraven på nykterhet, ordning och trevnad.

Herr talman! Jag har inte något yrkande;
jag har bara velat framhålla dessa
synpunkter.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i
det nu föredragna utlåtandet hemställt.

Nr B 10

Onsdagen den 12 november 1958

Om utredning rörande en sammanslagning av lantbruksnämnderna och hushåll -

ningssällskapen

Vid förnyad föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr B 15, i anledning
av väckta motioner angående dispens
från gällande bestämmelser om
axel- och boggietryck på landets vägar,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr B 4, i anledning
av väckta motioner om ändring i
64 § 2 mom. livsmedelsstadgan rörande
gräddglass och glass, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Om utredning rörande en sammanslagning
av lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen Föredrogs

ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr B 13, i anledning av väckta
motioner om utredning syftande till
sammanslagning av lantbruksnämnderna
och hushållningssällskapen.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet
hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: B 128, av herr
Ohlsson, Ebbe, m. fl., samt II: B 166, av
herrar östlund och Fröding, hade yrkats,
att riksdagen skulle i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om en förutsättningslös
utredning i syfte att ernå en
sammanslagning av den nuvarande dubbelorganisationen
i fråga om rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets område.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte avslå motionerna I:B
128 och II: B 166.

Herr OHLSSON, EBBE, (h):

Herr talman! Då jag är en av motionärerna
i denna fråga, vill jag endast
framhålla, att vad vi har begärt i motionen
bara är en förutsättningslös utredning.
Utskottet säger nu att det pågår
ett flertal omfattande utredningar,
och de kommer, förmodar jag, att även
studera detta problem. Då får man väl
hoppas att de kommer till något gott resultat
inom rimlig tid. Statsverksamhe -

ten och med den konsulenternas antal
sväller på alla områden, och det börjar
sannerligen bli på tiden att vi försöker
dämma upp och samordna, där så utan
olägenhet kan ske. Vi vet ju att vi har
tillräckligt med hål att stoppa våra pengar
i, utan att vi överorganiserar på några
områden.

Jag har med hänsyn till utskottets påpekande
om dessa utredningar inget yrkande.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtanden:

nr B 1, i anledning av väckta motioner
angående beredande av möjlighet
för statens medicinska forskningsråd att
fullfölja det skisserade forskningsarbetet
rörande tobakens skadeverkningar;
och

nr B 2, i anledning av väckta motioner
angående Tobaksmonopolets offentliga
reklam m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr B 54, angående förbättrade inkomstförhållanden
för distriktsveterinärer
m. m.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och
herrar vice talmän i riksdagens
första kammare samt de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda
att jämte dem tillsätta befattningshavare
hos kammaren, den
11 november 1958.

Beslöto herrar deputerade — sedan
samtliga hos riksdagens båda kamrar
anställda reservstenografer tagits i anspråk
för vikariat såsom stenografer —
att såsom reservstenograf hos första
kammaren fr. o. m. denna dag tills vi -

Nr B 10

Onsdagen den 12 november 1958

dåre antaga redaktören Bertil Svahnström,
vilken vid anställda stenografprov
blivit godkänd för ändamålet.

År och dag som ovan.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.45.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

5S1810