Tisdagen den 11 februari Sid
ProtokollRiksdagens protokoll 1964:7
RIKSDAGENS
WW PROTOKOLL
Nr 7
FÖRSTA KAMMAREN
1964
11—14 februari
Debatter m. m.
Tisdagen den 11 februari Sid.
Interpellationer:
av herr Mattsson ang. pensionärsbostadsbidragen............ 3
av herr Åkerlund ang. sammanslagningen till kommunblock i
Stockholms län ........................................ 4
av herr Larsson, Thorsten, ang. översiktskartor utvisande gällande
fastighetsindelning i Malmöhus län ................ 5
Onsdagen den 12 februari
Aktiebolaget Tumba bruk . ................................. 8
Om tystnadsplikt avseende innehållet i ännu icke meddelade avgöranden
........................................1........ 16
Interpellation av herr Larsson, Nils Theodor, ang. priset å potatis 18
Fredagen den 14 februari
Svar på fråga av herr Lager ang. sysselsättningsproblem i samband
med eventuellt nedläggande av Tumba pappersbruk---- 20
Interpellation av herr Lundström ang. svensk rymdforskning .. 22
1 Första kammarens protokoll 196i. Nr 7
2
Nr 7
Innehåll
Samtliga avgjorda ärenden
. K t A it t ■ • . il. 1/ (§8 A '' n
Onsdagen den 12 februari sid.
Val av valmän och valmanssuppleanter för utseende av riksbanksoch
riksgäldsfullmäktige jämte suppleanter för dem........ 7
Utrikesutskottets utlåtande nr 1, ang. avtal med Portugal rörande
import till Sverige av portugisiska jordbruksprodukter, m. m. 8
Bevillningsutskottets betänkande nr 1, ang. det promilletal, varmed
skogsvårdsavgiften för år 1964 skall utgå.............. 8
— nr 2, ang. ändrad lydelse av 3 § förordningen om arvsskatt och
gåvoskatt................................................ 8
— nr 3, ang. tilläggsavtal till avtal med Amerikas förenta stater
för undvikande av dubbelbeskattning, m. m............... 8
Bankoutskottets memorial nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken avgivna berättelse........................ 8
— nr 2, med överlämnande av fullmäktiges i riksgäldskontoret
avgivna berättelse ...................................... 16
— nr 3, med överlämnande av kommitténs för firande av representationsreformens
100-årsjubileum avgivna berättelse...... 16
— utlåtande nr 4, ang. granskning av riksdagsbibliotekets styrelse
och förvaltning............ 16
Första lagutskottets utlåtande nr 1, ang. granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning ............ 16
— nr 2, ang. granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning
.......................................... 17
Jordbruksutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter å tilläggsstat II:
jordbruksärenden ... .................................. 17
• 1
mi
Tisdagen den 11 februuri 1964
Nr 7
3
Tisdagen den 11 februari
Kammaren sammanträdde kl. 16.00.
Justerades protokollet för den 4 innevarande
månad.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 40, med förslag till förordning
om särskilt investeringsavdrag i vissa
fall vid taxering till statlig inkomstskatt,
m. m.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 41,
angående bemyndigande för Kungl.
Maj :t att i vissa fall avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv, m. m.
Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige i riksgäldskontoret
inkommit framställning
angående medgivande för riksgäldskontoret
att lämna dagslån, in. m., hänvisades
framställningen till bankoutskottet.
Föredrogos och bordlädes ånyo utrikesutskottets
utlåtande nr 1, bevillningsutskottets
betänkanden nr 1—3,
bankoutskottets memorial nr 1—3 och
utlåtande nr 4, första lagutskottets utlåtanden
nr 1 och 2 samt jordbruksutskottets
utlåtande nr 2.
Interpellation ang. pensionärsbostadsbidragen
Herr
MATTSSON (ep) erhöll på begäran
ordet och anförde:
Herr talman! Av de undersökningar,
som socialpolitiska kommittén låtit ut
-
föra, har framgått, att åldringarnas bostadsförsörjning
är långtifrån tillfredsställande.
I årets statsverksproposition
har i anslutning härtill understrukits
nödvändigheten av att man söker åstadkomma
en förbättring av åldringarnas
bostadssituation i snabbare takt än nu.
Vissa förslag är för närvarande föremål
för remissbehandling, och andra förslag
är att vänta från pågående utredningar.
I avvaktan härpå föreslås i
statsverkspropositionen vissa åtgärder
för en ökning av förbättringsverksamheten
i fråga om åldringarnas bostäder.
Bl. a. skulle bostadsstyrelsen få i uppdrag
att söka rikta kommunernas uppmärksamhet
på behovet av aktiva åtgärder
i detta syfte.
Frågan om åldringarnas bostadsförsörjning
och över huvud taget deras situation
i samhället har länge stått i den
politiska debattens centrum. Den ökade
aktivitet på området, som man nu kan
utläsa ur statsverkspropositionen, bör
alltså hälsas med tillfredsställelse. Alla
bör kunna vara ense om angelägenheten
av att åldringarnas bostadsfråga
snarast bringas till en lösning, som är
godtagbar från nutida standardsynpunkter.
I det nuvarande bostadsstödet åt åldringarna
ingår pensionärsbostadsbidraget.
Utformningen härav kan inte sägas
vara tillfredsställande. Det är att hoppas,
att den upprustning av bostadsstödet
åt åldringarna, som nu ställts i utsikt,
kommer att ge kommunerna förbättrade
och mera likvärdiga möjligheter
att på ett tillfredsställande sätt lösa
ifrågavarande problem. I avvaktan härpå
bör det dock enligt min mening redan
nu vara möjligt att förbättra dessa
möjligheter genom vissa ändringar av
bestämmelserna rörande pensionärsbostadsbidragen.
4
Nr 7
Tisdagen den 11 februari 1964
Interpellation ang. sammanslagningen till kommunblock i Stockholms län
Som villkor för beviljande av pensionärsbostadsbidrag
gäller bl. a. att lägen
-
heten skall vara inrymd i hus, som uppförts
eller ombyggts med stöd av statliga
lån eller för vilket statligt räntebidrag
beviljats. Det förekommer emellertid
ofta, att bostäder måste repareras
och moderniseras utan stöd av statliga
lån eller räntebidrag. Särskilt gäller detta
beträffande bostadshus på landsbygden.
Sådana reparerade och moderniserade
lägenheter användes ofta för åldringar,
men till följd av de angivna bestämmelserna
kan dock pensionärsbostadsbidrag
inte utgå för dem. Under
förutsättning av att lägenheten uppfyller
ifrågavarande standardkrav och
pensionären kan antagas vara ur stånd
att med egna medel betala hyreskostnaden
för den, bör enligt min mening pensionärsbostadsbidrag
utgå, även om statliga
lån eller räntebidrag inte beviljats
för lägenheten.
Pensionärsbostadsbidragets belopp
per lägenhet bestämmes på grundval av
antalet skattekronor per invånare i
kommunen. Hänsyn skall enligt bestämmelserna
tas till hela antalet skattekronor,
som påförts de skattskyldiga i
kommunen enligt taxeringen kalenderåret
närmast före det kalenderår, som
bidraget avser, samt till folkmängden
vid ingången av förstnämnda kalenderår.
Det är givetvis vid nuvarande utformning
en riktig tanke, att pensionärsbostadsbidragets
storlek skall vara
beroende av kommunens ekonomiska
underlag. Den ständigt pågående förändringen
av kommunernas skatteunderlag
medför emellertid härvidlag
konsekvenser, som inte kan anses önskvärda.
Den successiva ökningen av kommunernas
skatteunderlag är till mycket
stor del en följd av penningvärdeförsämringen
och sålunda inte ett uttryck
för ett ökat ekonomiskt underlag. Skulle
regeringsförslaget om slopande av
avdragsrätten i fråga om folkpensionsavgiften
bifallas av riksdagen, skulle
kommunerna tillföras ett ökat antal
skattekronor, som inte motsvaras av nå
-
gon ökning av skattekraften inom kommunerna.
En generell konsekvens skulle
dock bli minskning av pensionärsbostadsbidragens
belopp, över huvud taget
bör man enligt min mening inte
tillåta en kostnadsförskjutning till nackdel
för kommunerna, vilken givetvis
drabbar kommuner med stort antal pensionärer
särskilt hårt.
Med stöd av vad jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
ställa följande frågor:
Överväger herr statsrådet sådan ändring
av gällande bestämmelser, att pensionärsbostadsbidrag
skall kunna utgå
för lägenhet, som uppfyller gällande
krav i fråga om godtagbar bostadsstandard,
även om statliga lån eller räntebidrag
inte beviljats för lägenheten?
Är herr statsrådet beredd vidtaga sådana
åtgärder i fråga om bestämmelserna
rörande pensionärsbostadsbidragen,
att en kostnadsförskjutning till
nackdel för kommunerna kan undvikas?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Interpellation ang. sammanslagningen
till kommunblock i Stockholms län
Ordet lämnades härefter till herr
ÅKERLUND (h), som yttrade:
Herr talman! Regeringens beslut att
till s. k. kommunblock sammanslå kommuner
i Stockholms län har väckt undran
och oro i många av de berörda kommunerna.
Denna oro förstärks av att
därmed steg tagits till att söka sammanslå
kommuner, vilka är från många synpunkter
naturliga enheter och visat sig
väl i stånd att förvalta sina angelägenheter
var för sig. När riksdagen på sin
tid anvisade riktlinjer för blockbildningen
spelade önskemålen om frivilliga
uppgörelser stor roll, och i den andan
förordade många kommuner också
samgående sinsemellan i block. Länssty
-
Tisdagen den 11 februari 19(1-1
Nr 7
5
Interpellation ang. översiktskartor utvisande gällande fastighetsindelning
i Malmöhus län
relsen i Stockholms län tog hänsyn till
kommunernas önskemål och formade
sina förslag i stort sett i enlighet därmed.
Regeringen har emellertid frångått
länsstyrelsens förslag och reducerat
antalet hlock från föreslagna 31 till
24. Härigenom synes regeringen ha åsidosatt
frivillighetens princip till förmån
för andra principer. Inte heller
har befolkningsstorleken, om vilken
riksdagen uttalade sig, utgjort ledande
princip utan frångåtts i flera fall.
Av den anledningen är det angeläget,
att regeringen redovisar de skäl, varpå
den grundar sina beslut rörande blocksammanslagningen.
Under åberopande av det anförda får
jag anhålla om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande fråga:
Är
herr statsrådet beredd att lämna
kammaren en redogörelse för de skäl,
varpå regeringen grundat sina beslut
rörande sammanslagningen till kommunblock
i Stockholms län?
Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.
Interpellation ang. översiktskartor utvisande
gällande fastighetsindelning i
Malmöhus län
Herr LARSSON, THORSTEN, (ep)
fick nu ordet och anförde:
Herr talman! För närvarande pågår
upprättande av en ny ekonomisk karta,
varigenom för hela landet så småningom
skall erhållas ett kvalitativt högtstående
kartmaterial. Detta är av mycket stor
betydelse med hänsyn till den roll som
olika åtgärder på samhällsplaneringens
m. fl. områden numera spelar. Arbetet
med upprättandet av den nya ekonomiska
kartan är dock omfattande, varför
det i fråga om vissa delar av landet
kommer att dröja rätt länge, innan de
nya kartorna finns att tillgå.
jl Första kammarens protokoll 196 i. Nr
Beträffande Malmöhus län synes färdigställandet
inte bli aktuellt förrän någon
gång i mitten av 1970-talet. Behovet
av ett bättre kartmaterial är dock redan
nu mycket stort. Den nuvarande kartan
upprättades 1911—1917 i skala 1: 20 000
och redovisar fastighetsindelning m. m.
såsom förhållandena var på den tiden.
Registerbeteckningar för fastigheterna
saknas och kan i regel endast erhållas
med hjälp av lantmäterihandlingar och
jordregister. Härjämte har givetvis fastighetsindelningen
förändrats i stor utsträckning
sedan kartan färdigställdes.
Som följd av dessa omständigheter nödgas
man även för mycket översiktliga
bedömningar komplettera kartan både
genom utredningar i länslantmäterikontoret
och genom fältundersökningar.
Detta är ofta en tidsödande och kostnadskrävande
procedur.
Enligt lantmäteriinstruktionen skall
överlantmätare i erforderlig omfattning
upprätta och föra översiktskartor utvisande
gällande fastighetsindelning. Förhållandena
i Malmöhus län är sådana att
dylika översiktskartor behövs för praktiskt
taget hela länet. Av denna anledning
har inom lantmäterikontoret påbörjats
upprättande av översiktskartor
över fastighetsindelningen enligt ett enhetligt
system. Som underlag användes
fotokarta i skala 1:10 000, vilken har
samma skala och bladindelning som den
nya ekonomiska kartan skall få. Lantmäterikontorets
personalresurser är
dock inte tillräckliga för att arbetet med
översiktskartorna skall kunna bedrivas
i önskvärd takt. Med nuvarande personaltillgång
och arbetsbelastning skulle
det dröja omkring 15 år innan översiktskartor
upprättats för hela länet.
De nämnda översiktskartorna visar
den aktuella indelningen i fastigheter,
fastighetsgränser, by-, socken- och kommungränser
samt stränder, vattendrag
och vägsystem. Tätortsbildningar framträder
genom det för dem karakteristiska
mönstret av fastighetsgränser. Kombinerad
med taxeringslängd ger kartan
6
Nr 7
Tisdagen den 11 februari 1964
Interpellation ang. översiktskartor utvisande gällande fastighetsindelning
i Malmöhus län
mycket goda upplysningar om markägarförhållandena.
Översiktskartornas betydelse
kan i någon mån illustreras av
att berörda myndigheter vid olika åtgärder
— såsom bestämmelser, förbud,
planläggningar m. m. enligt olika lagar
såsom byggnadslagen, naturskyddslagen,
lagen om allmänna vägar m. fl. —
ofta är skyldiga att underrätta markägare
eller upptaga förhandlingar med
dem. Härvid är en god kännedom om
fastighetsindelning och markägarförhållanden
nödvändig. Ett gott kartmaterial
behövs också för olika åtgärder på samhällsplaneringens
m. fl. områden, t. ex.
vid förrättningar enligt lagen om enskilda
vägar, planering enligt byggnadslagen,
den yttre rationaliseringen inom
jordbruk och skogsbruk och vägplanering
i syfte att minska intrång och intrångsersättningar.
Både kommunala
och statliga myndigheter samt enskilda
har således ett starkt intresse av att aktuella
översiktskartor kommer till stånd
så snart som möjligt.
Enligt min mening bör det övervägas
att genom särskilda personalförstärkningar
ge berörda länslantmäterikontor
sådana resurser att översiktskartorna
kan upprättas inom en relativt nära
framtid. En sådan förstärkning medför
en viss utgiftsökning för lantmäteriverksamheten.
ökningen torde dock mer än
väl uppvägas av besparingar till följd av
att en betydande mängd merarbete kan
undvikas sedan kartorna väl upprättats.
Härtill kommer att upprättandet av de
nya översiktskartorna medför att en väsentlig
del blir utförd av det arbete för
den blivande ekonomiska kartan, som
under alla förhållanden måste utföras.
Med hänvisning till det ovan anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande
frågor:
Har herr statsrådet uppmärksammat
den stora brist på för olika slag av samhällsplaneringsarbete
erforderligt kartmaterial
som föreligger för vissa delar
av landet?
Är herr statsrådet villig att vidtaga
åtgärder i syfte att genom personalförstärkningar
till berörda delar av lantmäteriverksamheten
möjliggöra upprättande
av aktuella översiktskartor i enlighet
med vad som anförts i interpellationen?
Även
denna anhållan bifölls.
Anmäldes och bordlädes Kung],
Maj:ts till kammaren överlämnade proposition
nr 42, med förslag till lag om
ändring i vattenlagen.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.15.
In fidem
K.-G. Lindelöw
Onsdagen den 12 februari 1964
Nr 7
7
Onsdagen den 12 februari
Kammaren sammanträdde kl. 14.00.
Fru Myrdal anmälde, att hon åter infunnit
sig vid riksdagen.
Företogs val av tjugufyra valmän för
utseende av dels fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, dels ock
suppleanter för fullmäktige i nämnda
bank och kontor.
Ordet lämnades på begäran till fröken
ANDERSSON, som anförde:
Herr talman! För vartdera av de två
val, som nu skall förrättas, ber jag att
få avlämna en gemensam lista, vilken
godkänts av de av kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen. Vardera
listan upptar namn på så många
personer som det ifrågavarande valet
avser.
Fröken Andejrsson avlämnade därefter
två särskilda listor.
Den lista, som avsåg valet av valmän,
upptog under partibeteckningen »Den
gemensamma listan» följande namn:
Bergman
Damström
Jacobsson, Per
Virgin
Eriksson, Einar
Möller
Elofsson
Mossberger
Hansson, Nils
Eskilsson
Hedström
fröken Ranmark
Ståhle
Sundin
Hanson, Per-Olof
Ohlsson, Ebbe
Larsson, Åke
Gustavsson, Bengt
Augustsson
Pettersson, Gunnar
Nilsson, Yngve
Mårtensson
Gustafsson, Nils-Eric
Stefanson
Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till valmän.
Anställdes val av tio suppleanter för
kammarens valmän för utseende av dels
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
dels ock suppleanter för fullmäktige
i nämnda bank och kontor.
Den av fröken Andersson avlämnade
lista, sonji gällde detta val, upptog under
partibeteckningen »Den gemensamma
listan» följande namn:
Wikner
Hjorth
Edström
Sveningsson
Jansson, Paul
Rönnberg
Carlsson, Eric
Lundin
Hilding
Arvidson
Efter det denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till valmanssuppleanter.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Lange för tiden från och
med den 12 till och med den 14 innevarande
månad för att närvara vid
EFTA:s ministerrådsmöte i Genéve.
8
Nr 7
Onsdagen den 12 februari 1964
Ang. Aktiebolaget Tumba bruk
Herr TALMANNEN yttrade:
Jag ber att få lämna följande meddelanden.
Det bordläggningsplenum som i den
preliminära planen för kammarens
sammanträden utsatts till tisdagen den
18 februari kl. 16 flyttas till samma dag
kl. 14 i anledning av att Nordiska rådet
sammanträder i kammarens plenisal
nämnda dag med början kl. 15.
Såsom tidigare meddelats flyttas med
hänsyn till Nordiska rådets sammanträde
i plenisalen jämväl det preliminärt
till onsdagen den 19 februari kl.
14 utsatta arbetsplenum till samma dag
kl. 10.
I anledning av att Nordiska rådet
sammanträder i kammarens plenisal
hemställer jag till kammarens ledamöter
att icke låta något material kvarligga
å bänkarna i plenisalen under tiden
lördagen den 15 till och med lördagen
den 22 februari.
Sveriges civilförsvarsförbund har inbjudit
riksdagens ledamöter till en av
Stockholmsområdets civilförsvarsförbund
anordnad information om »Personligt
skydd» torsdagen den 27 februari
kl. 9.30—12.30 i Armémuseum. Buss
avgår från riksdagshuset kl. 9.15. Skriftlig
inbjudan med program för informationen
har utdelats till samtliga ledamöter.
Vid inbjudan finns en svarstalong
fogad. Jag hemställer att ledamöterna
ville å talongen angiva huruvida de deltar
i informationen eller icke samt lämna
talongen till vaktmästarna i kapprummet
före torsdagen den 20 februari.
I övrigt ber jag att få hänvisa till den
utdelade inbjudan.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts
proposition nr 42, med förslag till lag
om ändring i vattenlagen.
Föredrogs ånyo utrikesutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition om godkännande av
avtal mellan Sverige och Portugal rö
-
rande import till Sverige av portugisiska
jordbruksprodukter, m. m.
Vad utskottet i detta utlåtande hemställt
bifölls.
Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 1, såvitt propositionen
angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
för år 1964 skall utgå;
nr 2, i anledning av Kungl. Majrts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt; samt
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
tilläggsavtal till avtalet den 23 mars
1939 mellan Sverige och Amerikas förenta
stater för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning
beträffande inkomst- och andra
skatter.
Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.
Ang. Aktiebolaget Tumba bruk
Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
memorial nr 1, med överlämnande
av fullmäktiges i riksbanken till
bankoutskottet avgivna berättelse, lämnades
på begäran ordet till herr WALLMARK
(h):
Herr talman! Som bilaga till bankoutskottets
memorial nr 1 är fogad fullmäktiges
i riksbanken berättelse angående
riksbankens tillstånd, rörelse och
förvaltning under år 1963.
Paragraf 31 med början på sidan 61
handlar om de åtgärder som riksbanken
vidtagit intill 1963 års slut i anledning
av riksdagens beslut beträffande
pappersbruket i Tumba. Av redogörelsen
framgår att avtal icke har kunnat
träffas med arbetarnas organisation och
att strejkvarsel har utfärdats. Där tar
Nr 7
9
Onsdagen den
berättelsen slut, och det gjorde ju också
året.
Vad som inte framgår av berättelsen
men som vi väl känner till genom tidningspressen
är att arbetarparten inte
ansåg sig kunna godta det förslag beträffande
anställningsvillkor för nyanställda
som framlagts och för vilka bolaget
i princip ville tillämpa samma
villkor som gäller inom branschen i
övrigt.
I det läget beslöts vid en extra bolagsstämma
den 23 januari i år på förslag
av bolagets styrelse att den planerade
utbyggnaden icke skall äga rum. Inom
parentes vill jag säga att bolagsstämmans
beslut enligt min mening är helt
korrekt. Jag kan inte se någon anledning
att anställda vid ett statligt företag
skall ha andra villkor än motsvarande
anställda vid ett privat företag. I
princip bör gälla regeln lika lön för lika
arbete.
Vid den extra bolagsstämman fattades
emellertid också ett annat beslut,
nämligen att avveckla den nuvarande
driften vid bruket och att under avvecklingsperioden
hyra ut anläggningen
till riksbanken. Det är möjligt att
fullmäktige i riksbanken formellt har
befogenhet att lägga ned Tumba bruk.
Med hänsyn till den stora debatt som
förekom här i riksdagen så sent som
förra året kan man dock kanske uttrycka
en undran om det kan vara riktigt
att riksbanken utnyttjar denna ev. formella
rätt.
I fullmäktiges särskilda protokoll av
den 23 januari säges det visserligen att
man har för avsikt att sedermera underställa
riksdagen detta beslut. Om man
därmed avser att riksdagen de facto
skall ta ställning till frågan eller endast
bli informerad är något tveksamt. Med
hänsyn till att det finns en reservation
av herr Kollberg, som går ut på att
bruksdriften bör upprätthållas intill
dess beslut fattats om brukets framtida
driftform, synes det sannolikt att riksbanken
har för avsikt att handla på
egen hand. Vid de uppvaktningar som
12 februari 1904
Ang. Aktiebolaget Tumba bruk
kommunledningen gjort hos riksbankschefen
har det uttalats så bestämt och
klart att riksbanken har för avsikt att
lägga ned bruket, att dessa uttalanden
stöder den tolkning jag här gör. .lag tror
mig också veta att man i dag fått företräde
hos statsministern för att med honom
diskutera det uppkomna läget.
När man så här efteråt bläddrar litet
grand i föregående års handlingar är
det ungefär som att smaka på nattståndet
Öl; debatten var något infekterad.
Herr Svärd yttrade bl. a.: »Vi har, herr
talman, en benägenhet att i sådana här
diskussioner röra oss med täckord, som
är angenäma att ta i munnen, som ser
fina ut, men som när man granskar dem
kanske inte innehåller så särskilt mycket.
» Jag tror att det ligger en verklig
sanning i det påståendet. Kanske får jag
i sammanhanget citera ett annat uttalande
av herr Svärd: ». . . en tekniskekonomisk
strukturell kris som håller
på att växa fram i bruket, av vilken vi
redan har sett vissa genomslag men av
vilken vi får vara beredda att möta än
värre genomslag under den närmaste
framtiden.» Detta var en bedömning av
det nuvarande Tumba bruk. Det fanns
de som liknade den planerade framtida
utbyggnaden vid ett guldägg — och för
den inte helt initierade är det naturligtvis
inte lätt att skilja mellan äkta guld
och kattguld.
Jag skulle nu vilja ställa den frågan
till herr Ståhle, utan att just nu gå längre
in på den del av diskussionen som
berörde en eventuell utbyggnad, eftersom
de planerna väl nu får betraktas
som definitivt avsågade: Har bankoutskottet
för avsikt att underställa riksdagen
detta ärende? Är man beredd att
eventuellt utnyttja sin initiativrätt, om
inte fullmäktige i riksbanken själva tar
upp ärendet med bankoutskottet? Och
är man då även beredd att bedöma fragan
om en nedläggning eller fortsatt
drift ur något mera sansade och ekonomiskt
praktiska synpunkter än man hittills
har gjort?
10
Nr 7
Onsdagen den 12 februari 1964
Ang. Aktiebolaget Tumba bruk
Herr LAGER (k):
Herr talman! Jag hade inte trott att
det skulle bli någon diskussion i dag på
denna punkt; det är aviserat från inrikesdepartementet
att jag får svar på en
enkel fråga om denna sak på fredag.
När nu herr Wallmark i alla fall har inlett
en diskussion om Tumbaaffären vill
jag säga ett par ord.
Jag tycker att riksdagen har hamnat i
en något egendomlig situation. För nio,
tio månader sedan diskuterade vi här i
kammaren ganska länge Tumbabrukets
existens eller icke existens. Enligt alla
sakkunnigutlåtanden fanns det den
gången bara två alternativ: antingen
utvidgar man bruket och beviljar 50—
70 miljoner för ändamålet, eller också
läggs bruket ner. Nu har vi kommit i
den situationen att detta antingen—eller
är förvandlat till ett både—och: dels
har riksdagen beviljat 50—70 miljoner
för en utvidgning av Tumba pappersbruk
och dels har en riksdagen underställd
instans beslutat lägga ner bruket;
och det hela har skett under loppet av
mindre än ett år. Jag måste säga att
detta för en vanlig medborgare ter sig
ganska egendomligt. De borgerliga kämpade
ju i huvudsak emot. Det fanns en
falang som ville upprätthålla bruket i
dess nuvarande skick, men de flesta
borgerliga var som sagt emot att Tumba
pappersbruk skulle få fortsätta att existera.
Nu har dessa borgerliga fått sin
vilja igenom därest riksbankschefens
dispositioner inte ändras; och man kan
förstå att det gläder herr Wallmark och
med honom likasinnade. Jag tror emellertid
att det är ett mycket olyckligt
beslut riksbanksledningen har fattat och
ett mycket klokt beslut som riksdagen
fattade föregående år.
Nu försöker man skylla på arbetarparten
och säga att arbetarna vid bruket
begär bättre anställningsvillkor än
folk har i den privata pappersindustrien.
Men så långt jag kunnat följa
diskussionen i pressen står arbetarsidan
på den ståndpunkten, att man vill
ha ungefär samma avlöning som med
-
gavs vid karlskronavarvets övergång
från ett statligt verk till ett statligt bolag.
Jag förstår inte varför det skall vara
knepigare att tillämpa dessa bestämmelser
i Tumba än i Karlskrona. Och
även om de anställda i Tumba därmed
skulle få bättre villkor vid det statliga
bolagets drift kan jag inte inse varför
detta skulle vara ett fel. De statliga bolagen
och företagen kan mycket väl gå
i spetsen för en utjämning av anställningsförhållandena
på arbetsplatserna,
en utjämning som man nu kämpar för
att få till stånd på det privata området.
Vad gäller då frågan? Jo, i huvudsak
att få till stånd en utjämning av anställningsförhållandena
mellan de på
kollektivavtal anställda arbetarna och
de s. k. tjänstemännen. I fråga om arbetsinsats,
ansvar och annat har på detta
område skett och sker alltjämt en utjämning.
Varför de kollektivanställda
skall sättas i undantagsställning gentemot
de s. k. tjänstemännen, går över
mitt förstånd.
Slutligen, herr talman, en sak till som
jag tycker är anmärkningsvärd i detta
sammanhang. De kommunala myndigheterna
i Botkyrka fick underrättelse
om förändringen i Tumbabrukets verksamhet,
d. v. s. att det skulle läggas ned,
genom tidningarna. De var icke i ett tidigare
skede informerade om de dispositioner
som riksbanksledningen och
bolagsstyrelsen hade tänkt vidtaga. Jag
'' iH erinra om att vi i denna kammare
under de senaste åren på kommunistiskt
initiativ har haft diskussioner om
skyldigheten för företag, statliga och
privata, att informera de kommunala
myndigheterna om väsentligare förändringar
i driften vid de företag som arbetar
inom respektive kommuner. Senast
i fjol förklarade andra lagutskottets
talesman att han ansåg det alldeles
självklart att sådan information skulle
ges i god tid. Det gällde den gången i
huvudsak anställda som sorterar under
det s. k. Saltsjöbadsavtalet. Nu har ett
statligt bolag burit sig lika nonchalant
åt gentemot de kommunala myndighe
-
Nr 7
It
Onsdagen den 12 februari 1%1
terna som privata företag på en del
andra håll. Jag finner, herr talman,
detta ytterst anmärkningsvärt.
Herr STÅHLE (s):
Herr talman! Jag hade inte räknat
med att vi i dag skulle ta upp någon debatt
i Tumbafrågan, och jag skulle inte
heller ha tagit till orda i anslutning till
herr Wallmarks framförda synpunkter,
därest han inte hade riktat en direkt
fråga till mig som talesman för bankoutskottet.
Vid den tidpunkt i fjol då riksdagen
— även denna kammare — fattade sitt
beslut angående Tumba pappersbruks
fortsatta drift och den utbyggnad, som
ingick i det förslag som bankoutskottet
vid den tidpunkten framlade för riksdagen
var vi alla besjälade av en känsla
att utvidgningen av Tumba pappersbruk
skulle vara till förmån inte bara för de
anställda utan även för det samhälle
inom vilket pappersbruket hade sin
verksamhet. Det skulle bli en expanderande
utveckling för Tumhabruket och
för samhället enligt majoritetens i bankoutskottet
uppfattning.
När det gäller de andra frågeställningarna,
således de av herr Wallmark
framförda synpunkterna i anledning av
händelser som inträffat under detta år,
har vi i bankoutskottet inte mera material
till förfogande för frågans bedömning
än vi hade i fjol då vi framlade
vårt förslag angående utbyggnad av
Tumba pappersbruk. Vi har givetvis
som enskilda medborgare haft möjlighet
att följa med den redogörelse som
har lämnats i pressen angående de resultat
som fullmäktige i riksbanken har
kommit till, och jag förutsätter personligen
att hela denna fråga skall underställas
riksdagens prövning. Enligt min
uppfattning har bankoutskottet möjligheter
att få en fullständig redogörelse i
frågan från fullmäktige i riksbanken
och på den vägen informera riksdagen
om och på vilket sätt denna fråga i
fortsättningen bör lösas.
Ang. Aktiebolaget Tumba bruk
Jag har, herr talman, haft möjlighet
att i dag få se en del av fullmäktiges
protokoll av den 23 januari, som blev
offentligt den 28 januari i år, således
för ett par veckor sedan. Där står det i
eu särskild passus att fullmäktige avser
att sedermera underställa riksdagen
frågans prövning.
Med hänvisning till detta uttalande av
fullmäktige i riksbanken anser jag att
de frågor som herr Wallmark bär ställt
till mig är besvarade redan genom fullmäktiges
beslut.
Herr WALLMARK (h):
Herr talman! När herr Lager påstår
att i varje fall huvuddelen av de borgerliga
kämpade för att lägga ned Tumba
pappersbruk, eller som han uttryckte
det kämpade emot att pappersbruket
över huvud taget skulle få existera —
jag förmodar att jag har fattat herr Lager
rätt — måste det innebära att herr
Lager varken lyssnat på debatten eller
läst handlingarna, vilket ju är en förutsättning
för att man skall kunna delta
i diskussionen.
Den reservation som huvuddelen av de
borgerliga anslöt sig till — och det gjorde
även jag — gick ut på att Tumba
bruk skulle få existera i sin nuvarande
form. Det hette i den reservationen
bl. a.: »Det måste därför framstå som
klokare och bättre förenat med sund
ekonomi att nu inrikta alla ansträngningar
och rimliga investeringar på nuvarande
produktionsenhet.» Detta är
alltså den inställning som huvuddelen
av de borgerliga representanterna intog
förra gången ärendet behandlades.
Till herr Ståhle vill jag säga att jag är
glad åt att herr Ståhle för sin del är beredd
att aktualisera den här frågan i
bankoutskottet, om den inte kommer
dit från fullmäktige, men när herr
Ståhle säger att man nu inte har mera
material än man hade när förslaget lädes
fram förra året, kan man naturligtvis
fråga sig om kontakterna mellan
fullmäktige i riksbanken och bankout
-
12 Nr 7 Onsdagen den
Ang. Aktiebolaget Tumba bruk
skottet är riktigt sådana som man skulle
önska att de vore. En fråga som har
varit så aktuell i debatten borde man
väl rimligen önska att bankoutskottet
följde lite mera intensivt än det hittills
har gjort. Jag hoppas att det inte är för
sent.
Jag har också läst just detta som herr
Ståhle hänvisar till, nämligen att fullmäktige
till fullföljandet av sitt beslut
den 16 januari avsåg att sedermera underställa
riksdagen detta beslut. Vi talar
inte riktigt om samma sak. Protokollet
från den 16 januari har tydligen
varken herr Ståhle eller jag läst utan
endast protokollet av den 23 januari.
Jag vet inte vad som står i protokollet
av den 16 januari, men det finns ju en
reservation av herr Kollberg, i vilken
han begär att driften skall uppehållas
intill dess beslut fattas om brukets framtida
driftform, och det måste väl tolkas
så att fullmäktige beslutat lägga ned
bruket. De uppgifter som kommunalmännen
har fått är exakt desamma. De
uppgifter som har figurerat i pressen
är också likadana. Icke i något offentligt
uttalande har det sagts att riksdagen
skall ta ställning till frågan. I avtalet
som har träffats mellan brukets nuvarande
styrelse och riksbanken om
drift under avvecklingstiden förutsättes
inte ens att det kan tänkas bli diskuterat
huruvida bruket skall läggas ner eller
inte.
Jag tar fasta på vad herr Ståhle säger
om att frågan kommer upp. Jag skulle
vilja tillägga önskemålet om att bankoutskottet
lät göra en utredning av det
slag som reservanterna begärde förra
gången men inte fick, en utredning som
statsrevisorerna ursprungligen begärde
utan att deras begäran villfors. Man
skulle också önska att de som skall
framlägga förslaget till riksdagen granskar
vad som hänt på det här området.
Vi skall inte glömma bort att pappersbruket
och papperstryckeriet är de första
i världen som har gett sig in på en
modern metod för framställning av sed
-
12 februari 1964
lar. Inget annat land har vågat sig på
detta experiment. Såvitt jag kan förstå,
har man lyckats i Sverige. Denna rationalisering
har inneburit att personalstyrkan
minskat med ungefär 30 personer
vid bruket och lika många vid tryckeriet.
Man har dock icke velat avvakta
driftresultatet under ett år för att
se hur detta utfallit.
Jag vore alltså glad om herr Ståhle
tog med sig de här tankarna när bankoutskottet,
som jag förmodar, rätt snart
kommer att behandla ärendet.
Herr SCHMIDT (fp);
Herr talman! Jag är så till vida överens
med herr Ståhle att jag anser den
här debatten vara för tidigt väckt. Jag
har hela tiden utgått ifrån att vi nog får
tillfälle att diskutera detta i bankoutskottet,
med andra ord att riksbanksfullmäktige
skulle komma att bereda oss
tillfälle till det. Om så inte skulle ha blivit
fallet, skulle jag nog ha ansett att
frågan bort komma upp inför utskottet,
och jag kan försäkra herr Wallmark att
jag skall styra om att vi får tillfälle att
diskutera saken.
Sedan vill jag bara, medan herr Lagers
påstående är alldeles färskt, säga
att vi aldrig har varit inne på den linjen
att bruket skulle nedläggas. Riksbankschefen
har framhållit att det finns
bara två alternativ, utbyggnad eller nedläggande,
men vi hade ett klart tredje
alternativ, nämligen att bruket skulle
kunna bestå som förut.
Med stöd av vissa siffermässiga uppgifter
och kalkyler, som återfinnes i vår
reservation och i protokollet från den
tid då frågan har varit uppe, har vi visat
att man skulle få en ur ekonomisk
synpunkt tämligen rimlig drift av bruket
enbart med sedelpapperstillverkning
och den civilpapperstillverkning som
finns.
Det var bara detta jag ville tillrättalägga,
herr talman.
Onsdagen den 12 februari 1904
Nr 7
13
Herr LAGER (k):
Ilerr talman! Jag är helt medveten
om att det den gången fanns en borgerlig
reservation till bankoutskottets utlåtande,
där man förordade linjen att
upprätthålla bruket i dess nuvarande
omfattning, d. v. s. att inte bygga ut och
inte heller lägga ned, men de sakkunnigutredningar
som man stödde sig på
gick ut på att det fanns bara alternativen
utbyggnad eller nedläggande. Riksdagen
förkastade ju också reservationen,
och man beslöt utvidgning.
Jag är inte någon expert på pappersbruk,
vare sig finpappersbruk eller andra
slags pappersbruk, men i ett sådant
här fall måste man ju ändå ta litet hänsyn
till vad sakkunniga personer kommer
med i sina yttranden under ansvar.
Tittar man däremot på diskussionsprotokollen
från föregående års debatt,
finner man det vara ganska uppenbart
att det från den borgerliga sidan ansågs
att slutmålet i Tumba-vandringen skulle
bli att bruket likviderades i sin helhet.
Jag vet inte att det var någon som
rebellerade på den borgerliga sidan mer
än herr Svärd, men så sitter det ju också
numera en annan ärad ledamot av
denna kammare på hans plats.
Herr SCHMIDT (fp) kort genmäle:
Herr talman: Men, herr Lager, vi har
ju underkänt hela utredningen.
Herr LAGER (k) kort genmäle:
Herr talman! Ja, visst är utredningen
underkänd, men någon ny och bättre
utredning är inte presterad.
Herr STÅHLE (s):
Herr talman! Det kan måhända förtjäna
att här något se tillbaka på det
material som gäller 1963 års verksamhet,
vilken vi här i dag egentligen skall
debattera.
Anledningen till att riksbanksfullmäktige
kom med sitt utbyggnadsförslag be
-
Ang. Aktiebolaget Tumba bruk
träffande Tumba pappersbruk var ju
den mycket dåliga lönsamhet som vid
den tidpunkten verkligen rådde vid bruket.
Riksbanksfullmäktige tog därför
detta initiativ för att åstadkomma en
bättre lönsamhet i fråga om hela tillverkningsprocessen
vid bruket. Man
skall inte glömma bort i detta sammanhang
att grundtemat i riksbanksfullmäktiges
initiativ var att man här skulle göra
driften mera lönsam och samtidigt
givetvis även åstadkomma en utveckling
för hela det samhälle där bruket
har sin verksamhet förlagd. De sakerna
tycker jag att man i detta sammanhang
inte skall bortse från.
Sedan vill jag bara ytterligare understryka
vad jag sade i mitt förra anförande
till herr Wallmark att vi i bankoutskottet
givetvis kommer att följa upp
frågan. Vi har inte i dag mindre intresse
för denna frågas utveckling än
vi hade i fjol då vi lade fram vårt förslag
som riksdagen också i dess helhet
praktiskt taget följde.
Herr PERSSON, RAGNAR, (s):
Herr talman! Jag undrar om det inte
vore fördelaktigt om dimmorna kring
den ganska förvirrade diskussion som
på senare tid har uppstått kring Tumba
finge skingras något innan man gick in
på en realbehandling angående Tumba
bruks fortsatta tillvaro.
Det har av herr Wallmark uttalats
misstankar om att det inte skulle ligga
allvar bakom den passus i fullmäktiges
protokoll som säger att frågan sedermera
skall underställas riksdagen. Såsom
ledamot av fullmäktige kan jag bekräfta
att det inte förelåg andra meningar än
att frågan när tiden därför lämpade sig
skulle underställas riksdagen. Det har
ju rått en upphetsad stämning kring vad
som har utspelat sig efter det att förhandlingarna
mellan Aktiebolaget Tumba
bruk och Civilförvaltningens personalförbund
bröt samman. Stämningen
på den kommunala fronten i Tumba,
vilken herr Wallmark här har skildrat,
14
Nr 7
Onsdagen den 12 februari 1964
Ang. Aktiebolaget Tumba bruk
ger ett intryck av att fullmäktige varit
så brutala, att man redan dagen efter
det att fullmäktige och bolagsstyrelsen
hade fattat detta beslut hade velat börja
med vräkningar i Tumba. Fullmäktiges
beslut innebar i realiteten att man
inom rimlig tid tänkte sig en avveckling
av den nuvarande driften vid Tumba,
och det bygger ju på ungefär samma
förutsättningar som vi hade när frågan
förra året behandlades här. Fullmäktiges
majoritet och bolagsstyrelsen
är enhälliga i sin uppfattning om att det
inte är möjligt att driva bruket i dess
nuvarande form om man kräver en rimlig
lönsamhet. Detta krav har ju också
statsrevisorerna ställt och även riksdagens
bankoutskott genom att utan några
invändningar vidarebefordra denna
statsrevisorernas uppfattning till riksdagen.
Sedan vill jag säga att bolagsstyrelsen
har handlat i överensstämmelse med
den uppfattning som riksdagen deklarerade
förra året. Det står nämligen i bankoutskottets
utlåtande att man helt instämmer
i att det vid den slutliga regleringen
av de frågor som rör de förmåner
som nu anställd personal har i fråga
om pensioner o. s. v. skall bli en
uppgörelse mellan riksbanken och bolaget.
Men i övrigt säger man att detta
bolag med avseende på här avsedda förpliktelser
skall placeras i samma ställning
som ett jämförbart enskilt företag,
vilket ju har varit riktpunkten vid de
pågående förhandlingarna som tog över
tre månader och där bolagets slutliga
ståndpunkt var den att branschavtalet
— det som gäller inom pappersindustrien
— skulle tillämpas vid nyanställningar
medan nu anställda arbetare
skulle bibehållas vid sina tidigare villkor.
När förlikningskommissionen så
småningom konstaterade att parternas
ståndpunkter var oförenliga hade bolagsledningen
två alternativ att välja
på, endera att låta den varslade strejken
gå i verkställighet eller att söka andra
lösningar. Man valde då den humanare
vägen. Jag vågar väl säga att en strejk
i realiteten skulle ha inneburit att arbetarna
själva avvecklat bruket.
Nu valde man den mera hyfsade lösningen
och hyrde ut bruket till riksbanken.
Med riksbanken träffades avtal om
att banken skulle upprätthålla driften
under en avvecklingstid som emellertid
inte närmare preciserades. För dem som
är oroliga kan jag meddela att industristyrelsen
har lagt ut beställningar på
sedelpapper vilka räcker åtskillig tid
framöver. Med det mellanslag av produktion
av civilpapper som av tekniska
skäl måste passas in mellan de treveckorsperioder
man kör sedelpapper tror
jag utan vidare, att detta år kommer att
passera utan att det blir aktuellt om
varsel för någon nedläggning.
De kommunala förtroendemän som
informerats av riksbanken har förklarat
sig förstå de motiv som föranlett bolaget
att avstå från utbyggnad. Jag skulle
föreställa mig att när de också fått
klart för sig att nedläggningen inte är
något överhängande, kan man även på
denna punkt känna sig lugn. Om man
här i riksdagen vidare skall utveckla
sina synpunkter på statliga bolag kontra
de anställda, så bör det lämpligen anstå
tills frågan på nytt kommer upp till realbehandling.
Skulle det vara så att
riksdagen i dag har en direkt uttalad
mening om hur man skall klara löneoch
arbetsvillkor vid Tumba, hemställer
jag också, och förutsätter, att riksdagen
är villig att välja förhandlingsdelegation
för detta ändamål.
Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,
(h):
Herr talman! Jag kände mig föranlåten
att ta till orda här sedan herr Dager
påstått att vi från borgerligt håll var
inne på linjen att vi skulle slakta Tumba
pappersbruk. Jag har varit med om
behandlingen av den här frågan både i
bankoutskottet och i kammaren, och
jag har åtminstone här i kammaren försökt
att bagatellisera den förlust som
uppstått. Det rör sig inte om mer än
Onsdagen den 12 februari 1904
Nr 7
15
229 000 kronor, vilket bör jämföras med
riksbankens stora årsvinst. Jag vill också
erinra om att den av riksbanken anlitade
sakkunnige angett åtminstone ett
sätt alt minska förlusten eller rättare
sagt att transformera om den till lite
vinst. Det skulle ske genom övergång
från 17-skiftsvecka till 21-skiftsvecka.
Bankoutskottet bär väl ändå möjlighet
att diskutera denna fråga med riksbankschefen
när han kommer till bankoutskottet,
vilket var avsett att han
skulle göra nu på tisdag, men genom
resan till Israel har besöket blivit uppskjutet
till den 3 mars.
Vad man fäster sig vid när man studerar
denna fråga är riksbankschefens
uttalande att riksbanken inte kunde ta
på sitt ansvar att köra bruket med hänsyn
till den utgång som avtalsförhandlingarna
fått utan att bruket på sikt
måste läggas ner. Då finns det i alla
fall eu anteckning till protokollet av
herr Kollberg, som menar att det är
riksdagens sak att fatta detta beslut på
förslag av riksbanksfullmäktige. Det är
enligt mitt sätt att se den riktiga gången,
ty riksdagen är väl ändå den som
till sist skall fatta detta beslut om pappersbruket.
Herr Ståhle har sagt ifrån
att han i bankoutskottet kommer att se
till att detta ärende kommer att bli behandlat
på nytt, och då lärer vi få tillfälle
att ta ställning till Tumba pappersbruks
framtid, när denna behandling
redovisas för riksdagen.
Herr LAGER (k):
Herr talman! Jag skall inte förlänga
diskussionen eftersom det nu är tydligt
att frågan kommer tillbaka till kammaren.
Jag skall bara ställa en fråga till
herr Persson som kan besvaras mycket
kort: Är det nya Tumbabolaget medlem
av Svenska arbetsgivareföreningen eller
icke?
Herr PERSSON, RAGNAR, (s) kort
genmäle:
Herr talman! Kort och gott: Nej!
Ang. Aktiebolaget Tumba bruk
Herr WALLMARK (h):
Herr talman! Herr Persson har
kanske missuppfattat mig lite grand.
Jag vill än en gång understryka att jag
icke klandrar styrelsen eller bolagsstämman
för att de icke gjort någon utbyggnad.
Jag anser beslutet med anledning
av resultatet av förhandlingarna
fullt korrekt och riktigt. Det finns ingenting
att säga om den saken. Jag har
heller inte påstått att riksbanken hade
för avsikt att kasta de anställda på gatan
dagen efter. Jag har aldrig trott att
man skulle handla på det sättet. Min
fråga, min kritik och min förvåning gäller
det offentliga handlande som skett
av företrädare för fullmäktige i riksbanken.
Jag och tydligen många med
mig har fått den uppfattningen att fullmäktige
i riksbanken handlägger ärendet
suveränt, över huvudet på riksdagen.
Jag har av herr Ståhle fått en tillfredsställande
förklaring på min undran
huruvida vi får tillbaka ärendet,
och det är jag tacksam för.
Herr VIRGIN (h):
Herr talman! Jag har inte främst begärt
ordet för att uttala någon uppfattning
om det nya pappersbrukets vara
eller inte vara. Min åsikt på den punkten
är oförändrad sedan kammaren behandlade
frågan i fjol och innebär alltså
att motiven för en nyanläggning av
ett pappersbruk i riksbankens regi är
svaga och otillräckliga.
Jag begärde ordet för att understryka
vad herr Wallmark redan har sagt, nämligen
vikten av att — om en sådan utbyggnad
trots allt kommer till stånd —
driften där liksom vid alla statliga företag
får läggas upp efter de regler som
gäller för motsvarande företag i den
privata sektorn. Lika felaktigt som det
är med öppna eller dolda subventioner
för att gynna ett statligt företag eller dirigera
beställningar i samma syfte, lika
felaktigt är det att belasta sådana företag
med extra kostnader, det må sedan
gälla arbetslöner, sociala förpliktelser
16
Nr 7
Onsdagen den 12 februari 1964
Om tystnadsplikt avseende innehållet i ännu icke meddelade avgöranden
eller åtaganden av annat slag. Konkurrens
måste få ske på lika villkor.
I enlighet med denna principiella inställning
vill jag alltså deklarera en
uppslutning bakom det ställningstagande
som Tumbastyrelsen gjort — i vad
detta innebär ett bestämt motstånd mot
att lämna speciella förmåner till arbetskraften
vid en eventuellt utbyggd industri.
Att ge sådana förmåner är oacceptabelt
— inte minst ur de statliga företagens
egen synpunkt, åtminstone i
den mån som det gäller andra än dem
som genom tidigare anställning har fått
faktiska eller moraliska utfästelser om
sådana särskilda förmåner.
Efter härmed slutad överläggning lädes
förevarande memorial till handlingarna.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna
bankoutskottets memorial:
nr 2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse; och
nr 3, med överlämnande av kommitténs
för firande av representationsreformens
100-årsjubileum till fullmäktige
i riksgäldskontoret avgivna berättelse
över kommitténs verksamhet under
år 1963.
Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 4, angående
verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Om tystnadsplikt avseende innehållet i
ännu icke meddelade avgöranden
Föredrogs ånyo första lagutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av verkställd
granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning.
I detta utlåtande hade utskottet anmält,
att vid den granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning, som
utskottet grundlagsenligt förehaft, någon
anledning till anmärkning icke förekommit.
Herr UNDÉN (s):
Herr talman! Jag skall tillåta mig att
knyta några reflexioner till en av de
tryckfrihetsfrågor som är redovisade i
justitieombudsmannens årsberättelse.
Frågan som JO ställts inför har framförts
av chefen för ett ämbetsverk och
gällde huruvida en tjänsteman hade rätt
att ge meddelande till pressen om ämbetsverkets
inställning eller väntade inställning
till ännu icke avgjorda ärenden.
Verkschefen frågade alltså hur man
borde tolka påbudet i 1 kap. tryckfrihetsförordningen
att varje medborgare
får meddela uppgifter i vad ämne som
helst för offentliggörande i tryckt
skrift, i den mån inte tystnadsplikt är
föreskriven i lag.
JO påpekar i sitt svar till verkschefen
att enligt tryckfrihetsförordningen det
står envar fritt att lämna meddelande
för offentliggörande i pressen, med vissa
undantag, bl. a. för det fall att fråga
är om förhållanden varom tjänstemannen
enligt lag har att iakttaga tystnad.
Alltså, tystnadsplikt t. ex. på grund av
en administrativ författning eller på
grund av sakens natur eller gammal
praxis bör inte kunna godkännas. Eftersom
för det ifrågavarande ämbetsverkets
del någon tystnadsplikt i avseende
å ännu ej meddelade avgöranden ej är
stadgad i lag, medför bestämmelsen i
tryckfrihetsförordningen — säger JO -—
att straff inte kan ådömas därest någon
för pressen i förtid yppar vad ett avgörande
kommer att innebära.
Nu måste det väl medges — föreställer
jag mig — att det vore högst besynnerligt
och otillfredsställande, om
tryckfrihetsförordningen skulle anses
sanktionera ett sådant förfarande som
att en tjänsteman i ett ämbetsverk, utan
vederbörligt tillstånd, går till tidning
-
Onsdagen den 12 februari 1904
Nr 7
17
Om tystnadsplikt avseende innehållet i ännu icke meddelade avgöranden
arna och berättar om ett ännu inte av- Frågan om ändring i tryckfrihetsför
-
gjort ärende och meddelar hur avgörandet
är tänkt. JO är också angelägen att
varna mot den slutsatsen att ett dylikt
uppträdande skulle få anses korrekt och
tjänsteenligt. Det är ett ömtåligt spörsmål,
säger han. Han söker i viss mån
urskulda statsmakterna. Det må framhållas,
säger han, att vid fastställande
av de i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen
angivna undantagen från informationsfriheten,
statsmakterna ingalunda
i detalj tog ställning till de mångfaldiga
situationer där en tystnadsplikt
kunde vara aktuell. När den föreskriften
kom till att endast i lag stadgad
tystnadsplikt erkändes såsom giltigt undantag
från huvudregeln, förutsatte
man — framhåller JO — att i vissa fall
tystnadsplikt, ehuru icke lagstadgad,
ändå kunde vara av den vikt att den
borde äga tillämpning även beträffande
meddelande till pressen, men man ansåg
att lagstiftning kunde ske senare.
Så har inte blivit fallet, åtminstone
inte i någon större utsträckning — säkerligen
därför att behovet därav ej
känts trängande, menar JO. Detta torde
bero på, säger han vidare, att på grund
av en fast rotad ämbetstradition det
jämförelsevis sällan förekommer förtida
avslöjanden av verkens kommande avgöranden.
Såsom JO påpekar var man vid tryckfrihetsförordningens
tillkomst uppmärksam
på att de nya bestämmelserna
om information till pressen gick längre
än som egentligen var avsett. Om jag
minns rätt, var det inte regeringen som
i propositionen om ny tryckfrihetsförordning
upptog den föreskrift som jag
åsyftar, utan formuleringen gjordes under
riksdagsbehandlingen.
I själva verket kan den svepande föreskriften
om information till pressen
utan andra inskränkningar än sådana
som upptagits i en av Kungl. Maj :t och
riksdag stiftad lag inte i praktiken tilllämpas
efter sin ordalydelse. JO:s redogörelse
för det fall jag refererat synes
mig bekräfta detta.
ordningen bör därför övervägas. Så sker
också. En kommitté, kallad offentlighetskommittén,
är sysselsatt med att begrunda
bland annat hithörande frågor,
även om dess huvuduppgift är att slå
vakt om offentlighetsintresset.
Jag har, herr talman, med hänvisning
till ett konkret fall i JO:s berättelse velat
fästa uppmärksamheten på att de nuvarande
reglerna i vissa hänseenden, såsom
jag gett exempel på, kan leda till
för mycken offentlighet.
Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, lades ifrågavarande utlåtande
till handlingarna.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande jordbruksutskottets
utlåtande nr 2, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition angående utgifter å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1963/64, såvitt propositionen avser
jordbruksärenden.
Vad utskottet i detta utlåtande hemställt
bifölls.
Anmäldes jordbruksutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 49, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1963/64, såvitt propositionen avser
jordbruksärenden.
Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan
i utlåtande nr 2 bifölles även av andra
kammaren.
18
Nr 7
Onsdagen den 12 februari 1964
Interpellation ang. priset å potatis
Anmäldes utrikesutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 50, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
om godkännande av avtal mellan
Sverige och Portugal rörande import
till Sverige av portugisiska jordbruksprodukter,
m. m.
Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan
i utlåtande nr 1 bifölles även av andra
kammaren.
Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj:ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 39, angående ändring i riktlinjerna
för den statliga exportkreditgarantiverksamheten.
Interpellation ang. priset å potatis
Herr LARSSON, NILS THEODOR,
(ep) erhöll på begäran ordet och anförde:
Herr
talman! Avsättningen av 1963
års potatisskörd har förorsakat såväl
odlare som distributionens olika led stora
svårigheter och bekymmer. Tyvärr
har sedan länge potatispriset legat väsentligt
under den nedre prisgränseh,
och vid sådant förhållande skall enligt
löpande jordbruksavtal priset stödjas
med alla till buds stående medel.
Jag anhåller med anledning av den
mycket bekymmersamma situationen på
potatismarknadens område om kammarens
medgivande att till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande interpellation:
Har herr statsrådet uppmärksammat
rådande marknads- och prisförhållanden
på potatismarknaden innevarande
säsong?
Vilka åtgärder planeras från statsmakternas
sida till potatisprisets stödjande?
På
gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.10.
In fidem
K.-G. Lindelöw
Fredagen den 14 februari 1904
Nr 7
19
Fredagen den 14 februari
Kammaren sammanträdde kl. 14.00.
Justerades protokollet för den 7 innevarande
månad.
Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:
Till riksdagens första kammare
Härmed anhålles om ledighet från
riksdagsarbetet från och med den 17
februari tills vidare i och för fullgörande
av särskilt, av FN:s generalsekreterare
lämnat uppdrag att vara ordförande
i den s. k. Syd-Afrikakommittén,
som tillsatts i enlighet med Säkerhetsrådets
beslut, samt för deltagande i nedrustningskonferensens
förhandlingar i
Genéve.
Stockholm den 11 februari 1964
Alva Myrdal
Den begärda ledigheten beviljades
för den tid, som åtginge för berörda
uppdrags fullgörande.
Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll:
År
1964 den 13 februari sammanträdde
de valmän, som av kamrarna fått i
uppdrag att utse fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret jämte suppleanter
för dessa fullmäktige, för anställande
av val av en suppleant för en
fullmäktige i riksbanken efter herr Otto
Ragnar Sundén, som den 4 februari
1964 erhållit entledigande från sitt
uppdrag att vara suppleant för herr
Nils Gunnar Svärd i dennes egenskap
av fullmäktig i riksbanken; och befanns
efter valförrättningens slut ha blivit utsedd
till
suppleant för herr Svärd, N. G.
under återstående delen av valperioden
1962—1965:
herr Holmberg, Yngve, ledamot av
första kammaren, med 34 röster.
Gust. Elofsson O. Malmborg
Ingemund Bengtsson G. Ivar Virgin
På framställning av herr talmannen
beslöts att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av protokollet underrättas
om detta val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna ingiva
förslag dels till förordnande för den
valde, dels ock till skrivelse till Konungen
med anmälan om det förrättade
valet.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 1, såvitt propositionen
angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften
för år 1964 skall utgå;
nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt; samt
nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
tilläggsavtal till avtalet den 23 mars
1939 mellan Sverige och Amerikas förenta
stater för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning
beträffande inkomst- och andra
skatter.
20
Nr 7
Fredagen den 14 februari 1964
Ang. sysselsättningsproblem i samband
med eventuellt nedläggande av Tumba
pappersbruk
Herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
JOHANSSON, som
tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr
Lagers fråga angående sysselsättningsproblem
i samband med eventuellt nedläggande
av Tumba pappersbruk, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll
för den 31 januari, erhöll ordet
och anförde:
Herr talman! Herr Lager har frågat
om regeringen överväger några åtgärder,
och i så fall vilka, för att ge sysselsättning
åt de anställda vid Tumba pappersbruk.
Som svar vill jag anföra följande.
Skulle beslut komma att fattas om
nedläggande av Tumba pappersbruk,
kommer produktionen att avvecklas
successivt, och arbetsmarknadsmyndigheterna
kommer att vidtaga erforderliga
åtgärder för att bereda friställd arbetskraft
ny sysselsättning. Brist på arbetskraft
råder inom området, och möjligheterna
till omplacering bedömes
som goda. Såvitt nu kan bedömas synes
därför några särskilda åtgärder från regeringens
sida för att ge anställda ny
sysselsättning icke erforderliga.
Herr LAGER (k):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för hans svar på min enkla
fråga. Det skulle egentligen inte vara så
mycket att tillägga just nu, eftersom vi
helt opåräknat — så att säga utanför
dagordningen — fick en diskussion om
Tumbabrukets vidare öden redan i onsdags.
Min fråga blir ju därigenom något
nattstånden, i all synnerhet som det
aviserades i den nämnda diskussionen,
att vi skulle få återkomma till frågan
om Tumbabruket någon gång längre
fram i vår. Jag skall därför inskränka
mig till ett enda påpekande, som det
enligt min mening är angeläget att gö
-
ra i varje sådant sammanhang där det
är möjligt.
Det gäller närmast vederbörande bolagsstyrelses
och riksbanksledningens
handlingssätt i fråga om att informera
dem som är berörda av ett eventuellt
nedläggande. I tidningarna har jag läst,
att finansministern fick reda på bolagsledningens
och riksbanksfullmäktiges
beslut i tidningarna. Det är litet elakt
handlat, enligt min mening, mot finansministern,
därför att om någon skulle
vara intresserad av Tumba pappersbruk,
så är det väl den som har det
högsta ansvaret för de pengar, till vilka
papperet tillverkas vid bruket.
Kanske ännu allvarligare är dock att
kommunledningen ute i Botkyrka, där
Tumba bruk ligger, också fick läsa om
de framtida planerna i tidningarna.
Detta aktualiserar enligt min mening
en fråga, som vi hade uppe till diskussion
föregående år, nämligen att man i
lag måste ålägga företagsledningarna att
informera inte bara de anställda och
länsarbetsnämnderna utan också kommunledningarna
om sina planer. I denna
diskussion uttalade företrädaren för
andra lagutskottet, att han ansåg det
alldeles självklart att företagsledningarna
hade en sådan skyldighet gentemot
inte bara de anställda, utan också kommunerna.
Vid Stadsförbundets senaste
kongress föregående år förelåg en motion
från stadsfullmäktige i Nacka om
att man skulle vidta åtgärder för att tillförsäkra
kommunerna en sådan information.
Stadsförbundet var mycket positivt
vid sin handläggning av denna
motion, och kongressen beslöt på styrelsens
hemställan att närmare utreda den
i motionen väckta frågan samt att vidtaga
de åtgärder, vartill utredningen
kunde föranleda.
Jag vet inte hur långt denna utredning
hunnit och vilka förslag den eventuellt
kommer att framställa, men uppenbart
är, att man behöver ta ett eller
annat initiativ från regeringens sida i
denna fråga. När ett av statsverkets egna
företag handlar så nonchalant gentemot
de kommunala myndigheterna, som
Fredagen den 14 februari 1964
Nr 7
21
Ang. sysselsättningsproblem i samband med eventuellt nedläggande av Tumba
pappersbruk
här har skett, anser jag för min del att
det är tid att ta sådana initiativ för att
kalla företagen till ordningen.
Jag ber med dessa ord, herr talman,
att än en gång få tacka för svaret på
min fråga.
Herr statsrådet JOHANSSON:
Herr talman! Herr Lagers inlägg berörde
enbart frågan om informationen.
Jag har inhämtat från bolagets direktör
att han ungefär två timmar efter det att
förhandlingarna strandat gav kommunens
representanter och länsarbetsnämnden
en orientering om läget. Han
meddelade att det kunde bli fråga om
en nedläggning av driften — tidpunkten
kunde självfallet inte anges — men det
lämnade meddelandet var inte att uppfatta
som ett varsel i vedertagen mening.
Länsarbetsnämnden begärde att få
överlägga med bolagets direktör, och
från nämndens sida framhölls att man
som en beredskapsåtgärd borde vidta
vissa åtgärder.
Jag upprepar i korthet: bolagets direktör
orienterade omedelbart kommunens
representanter och länsarbetsnämnden
och — om jag inte är fel underrättad
— även de anställda om läget.
Något varsel med uppgivande av tidpunkt
för en eventuell avveckling kunde
självfallet inte ges. Länsarbetsnämnden
önskade som en beredskapsåtgärd diskutera
vissa åtgärder.
Jag tror att ingenting finns att erinra
mot detta. Jag har självfallet uppmärksammat
att herr Lager i november och
december 1962 tog upp den här frågan
i anslutning till Stal-Lavals flyttning
från Nacka. Det är möjligt att det var
befogat att då framföra kritik för att
man inte hade skött informationen på
ett tillfredsställande sätt, men jag ifrågasätter
om det beträffande Tumbabruket
kan sägas, att man borde ha kunnat
vidta några åtgärder skyndsammare än
som har skett.
Eu annan fråga iir sedan, om en nedläggning
av bruket blir aktuell och i så
fall vid vilken tidpunkt. Som herr Lager
har sagt här har ett par av ledamöterna
i riksbanksfullmäktige meddelat såväl i
denna kammare som i andra kammaren,
att riksdagen kommer att bli i tillfälle
att ytterligare diskutera Tumbabruket,
och man kan förvänta att vi vid ett sådant
tillfälle får ett helt annat sakunderlag
för en allmän diskussion. Om en sådan
redovisning kommer, tror jag också
man har att räkna med att fullmäktige
prövar vilka åtgärder som kan vidtas
för en så smidig avveckling som
möjligt — det kan vara fråga om förtidspensionering
eller anskaffande av
annan anställning. Under förutsättning
att denna fråga underställes riksdagen
kommer vi naturligtvis att få en sådan
redovisning.
Som läget är i dag kan jag inte säga
annat än vad jag har sagt i mitt svar,
nämligen att vi liksom arbetsmarknadsmyndigheterna
bedömer sysselsättningsläget
i denna region som gott, och
det bör vara möjligt att överflytta den
arbetskraft som kan bli ledig. Därför
finns det inte anledning att vidta några
särskilda åtgärder. Dessutom får vi ju
eventuellt tillfälle till diskussion framdeles.
Herr LAGER (k):
Jag begränsade mig till frågan om informationen,
eftersom statsrådets svar i
övrigt var tillfredsställande. Jag bedömer
den diskussion vi hade i onsdags
på det sättet, att motståndarna mot
Tumba pappersbruks vidare verksamhet
befann sig på full reträtt från tidigare
positioner. När därtill kom löftet,
att riksdagen längre fram skall få ta
ställning till frågan, fanns det ingen anledning
att närmare dröja vid den sidan
av saken.
Det har emellertid varit litet förvirrat
kring beslutet om nedläggning. Enligt
Stockholms-Tidningen för den 29 janu
-
22
Nr 7
Fredagen den 14 februari 1964
Interpellation ang. svensk rymdforskning
ari i år säger pappersbrukets ledning
i en kommuniké — det är alltså en officiell
ståndpunkt — om kontroverserna
med arbetarparten: »Detta innebär även
att såväl bolagets styrelse som bankofullmäktige
funnit att också pappersbrukets
nuvarande verksamhet bör avvecklas
i konsekvens med den ståndpunkt
som intogs redan då förslaget till
brukets utbyggnad framlades, nämligen
att enda alternativ till den ifrågasatta
utbyggnaden var en total nedläggning
av driften.»
Av denna kommuniké från bolagsledningen
kan man inte få någon annan
uppfattning än att ledningen har ställt
in sig på att riva upp riksdagens beslut
från i fjol och inta en helt motsatt
ståndpunkt.
överläggningen förklarades härmed
slutad.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 39,
angående ändring i riktlinjerna för den
statliga exportkreditgarantiverksamheten.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
19G4/65 för kungl. hov- och
slottsstaterna;
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1964/
65 till oförutsedda utgifter;
nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen behandlade
för flera huvudtitlar gemensamma frågor;
nr
20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1963/64, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde;
-
nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1963/64, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde;
nr
24, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1964/65 till avskrivning av oreglerade
kapitahnedelsförluster;
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
samt
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av
kronan tillhörig mark in. in.;
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207); samt
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
vissa utfästelser rörande införsel
och utförsel av varor in. m. (krigshandelslag);
ävensom
jordbruksutskottets utlåtande nr 3, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående försäljning av viss kronan
tillhörig mark, in. m.
Interpellation ang. svensk rymdforskning
Herr
LUNDSTRÖM (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:
Herr talman! Under de senaste tre å
fyra åren har en uppbyggnad av svensk
rymdforskning skett framför allt sedan
riksdagen för de senaste två budgetåren
beviljat anslag till Rymdkommittén på 1
resp. 2 miljoner kronor. Kommittén bär
genom att stimulera några svenska forskargrupper
till aktivt arbete, genom
att deltaga i det förberedande arbetet
för bildandet av en europeisk rymdor
-
Nr 7
23
Fredagen den 14 februari 19(54
ganisation (ESRO) och genom samarbetsavtal
med National Aeronautics and
Space Administration (NASA) i USA
sökt på bästa sätt utnyttja de relativt
små ekonomiska resurser som stått till
dess förfogande. Vidare har en teknisk
grupp byggts upp, f. n. omfattande sju
man, för att de projekt som förts fram
av svenska vetenskapsmän skall kunna
föras vidare som experiment inom
ESRO:s ram eller i svensk regi.
Det torde råda allmän enighet om att
rymdforskning skall bedrivas i Sverige
även i framtiden. Delade meningar kan
råda om dess omfattning, men den kan
ju inte rimligtvis tänkas bli mindre än
den f. n. är. Nästan fullständig enighet
råder likaså bland remissinstanserna till
Rymdkommitténs betänkande »Organisatoriska
åtgärder för rymdverksamhetens
främjande» om att en teknisk
grupp måste finnas för att lösa de
många komplicerade tekniska problem
som blir aktuella, även om också i detta
fall dess lämpliga organisation kan
ytterligare diskuteras. Riksdagen har
vidare bemyndigat regeringen att ansluta
Sverige till ESRO, vilket väl med hänsyn
till utvecklingen inom det europeiska
samarbetet borde vara nära förestående.
Det borde i denna situation vara väsentligt
att oavsett på vilket sätt svensk
rymdforskning i framtiden kommer att
organiseras se till att de projekt kan föras
vidare, vilka startats av Rymdkommittén
och som av denna alltså bedömts
vara vetenskapligt väsentliga. Det står
klart att mycket av det uppbyggnadsarbete
som Rymdkommittén utfört under
de senaste åren nu äventyras, att samarbetet
med NASA hotar bryta samman
och att den tekniska gruppens fortsatta
existens är ytterst oviss på grund av att
från regeringens sida icke åtgärder vidtagits
och besked lämnats, trots upprepade
framställningar från Rymdkommittén.
Ett experiment av den storlek
som det av Rymdkommittén för sommaren
1964 planerade kräver vittgåen
-
Interpellation ang. svensk rymdforskning
de förberedelser, vilka nu måste föras
vidare. Omfattande beställningar måste
omedelbart ske för att leveransen
skall kunna äga rum till sommaren. Om
inte Rymdkommittén bemyndigas att
lägga ut dessa beställningar, hotar enligt
uppgift de fortsatta amerikansk-svenska
raketexperiment, som planerats för
sommaren 1964 att bli inställda. Dessa
är en direkt fortsättning på experiment
under tidigare år, vilka uppmärksammats
internationellt, och de ingår även
i en serie samtidiga mätningar runt jorden
som en del av det internationella
samarbetsprogrammet, »Den lugna solens
år» (The International Quiet Sun
Year, IQSY). Det förefaller vara ett berättigat
krav att kontinuitet i utvecklingen
tryggas och att inte fortsatt
svenskt arbete på rymdforskningens
område väsentligt försvåras och fördröjs
på detta sätt.
På grund av det brådskande läget är
det synnerligen angeläget att snarast få
ett klarläggande besked på följande frågor,
vilka jag hemställer om första kammarens
tillstånd att få framställa till
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
:
Vill herr statsrådet vidtaga sådana
omedelbara åtgärder, att det av Rymdkommittén
planerade svensk-amerikanska
samarbetet instundande sommar icke
äventyras?
Avser herr statsrådet att för framtiden
genomföra dispositioner varigenom
ett kontinuerligt svenskt arbete på
rymdforskningens område icke riskerar
att försvåras eller fördröjas?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande .spörsmål finge
framställas.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.24.
In fidem
K.-G. Lindelöw