Tisdagen den 10 januari (Riksdagens protokoll 1967:1)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 1

ANDRA KAMMAREN

1967

10—17 januari

Debatter m. m.

Tisdagen den 10 januari

Alderspresidentens hälsningsanförande...........

Anförande av talmannen efter talmansvalen......

Meddelande ang. sammanträdestider, m. in.......

Onsdagen den 11 januari

Talmannens anförande vid riksdagens öppnande.

Torsdagen den 12 januari

Interpellationer av:

herr Wiklund i Stockholm ang. åtgärder till begränsning av luftföroreningar
genom bilavgaser...................

„_herr Nilsson i Lönsboda ang. modernisering av almanackans namnlängd.
.................

ans-.... .....................................

^herr Hermansson ang. de amerikanska bombangreppen mot Nordvietnam.
.......................

herr Bohman ang. direktiven för 1965 års försvarsutredning......

^Jierr Gustafsson i Skellefteå ang. villkoren för erhållande av lokaliseringspolitiskt
stöd.....................

herr Öhvall ang. transport av renar till gynnsammare betesområden,
m. m................

er * ....... ••••••.. ........ ..... ........

herr Berglund ang. bostadslån för förbättring av äldre bostadsbestånd.
.................

Meddelande om enkla frågor av:

herr Turesson ang. åtgärder för att förbättra polismans personliga

skydd...................

1 — Andra kammarens protokoll 1967. Nr 1

16
17

Nr 1

Innehåll

Sid.

lierr Larsson i Norderön ang. ersättning för av gnagare förorsakade

skador på inbärgad gröda..................................

herr Nihlfors ang. skyddet för TV- och radiosändare mot åverkan

eller sabotage.............................................

herr Bengtson i Solna ang. åtgärder för att underlätta för fotgängare

att passera med trafiksignaler utrustade övergångsställen.......

herr Sjöholm ang. verkställigheten i äktenskapsskillnadsmål av

domstols beslut om vårdnaden av barn.......................

herr Werbro ang. begränsning av minderårigas rätt att inneha luft och

fjädervapen...........................................

herr Dickson ang. lagskyddet mot oljeutsläpp från fartyg i öppen sjö

herr Dickson ang. det relativa betygsättningssystemet...........

herr Dickson ang. tillämpningen av den s. k. 80-procentregeln vid

beskattningen............................................

herr Dickson ang. åtgärder för att främja tillkomsten av el-drivna

fordon...................................................

herr Börjesson i Falköping ang. den senaste taxehöjningens inverkan

på statens järnvägars konkurrenskraft.......................

herr Persson i Heden ang. förflyttningen av för samhällsvård omhändertagna
barn.........................................

herr Nilsson i Gävle ang. fullgörandet av statens järnvägars skade ståndsskyldighet

gentemot enskilda personer vid olycksfall.....

herr Hector ang. offentliggörandet av namn på i brottssammanhang
anhållna personer.........................................

Fredagen den 13 januari

Interpellationer av:

herr Hector ang. undervisningen för militär personal i de internationella
konventionsbestämmelserna angående rättsliga och humanitära
regler i krigstillstånd.................................

herr Lorentzon ang. åtgärder för att minska arbetslösheten i norr landslänen.

..............................................

Tisdagen den 17 januari

Svar på frågor av:

herr Dickson ang. tillämpningen av den s. k. 80-procentregeln vid

beskattningen............................................

herr Nihlfors ang. skyddet för TV- och radiosändare mot å\erkan

eller sabotage.............................................

herr Turesson ang. åtgärder för att förbättra polismans peisonliga

skydd...................................................

Innehåll

Nr 1

Sid.

herr Werbro ang. begränsning av minderårigas rätt att inneha luft och

fjädervapen. ......................................... 33

herr Hector ang. offentliggörandet av namn på i brottssammanhang

anhållna personer...................................... 34

herr Sjöholm ang. verkställigheten i äktenskapsskillnadsmål av

domstols beslut om vårdnaden av barn...................... 35

herr Persson i Heden ang. förflyttningen av för samhällsvård omhändertagna
barn......................................... 30

Interpellation av fru Nettelbrandt ang. helikopter- och svävartrafik i

Stockholms skärgård................................... 3g

Meddelande om enkel fråga av herr Ekström i Iggesund ang. skattskyldigheten
för ersättningar och tävlingspriser till utövare av amatöridrott.
..................................................... 42

Samtliga avgjorda ärenden

Tisdagen den 10 januari

Val av talman och vice talmän.................................. g

Val av sekreterare..................................... 7

Torsdagen den 12 januari

Val av talmanskonferens................................... jq

» » kanslideputerade...................................... 4 q

» » kanslitillsättare...................................... jq

Fredagen den 13 januari

Val av ledamöter i de ständiga utskotten......................... 20

» » statsrevisorer med suppleanter........................... 22

* * ledamöter och suppleanter i riksdagens krigsdelegation...... 23

» » medlemmar i Nordiska rådet............................. 24

» » suppleanter i de ständiga utskotten....................... 24

» » suppleanter i Nordiska rådet............................. 26

Nr 1

Tisdagen den 10 januari 1967

I enlighet med § 49 regeringsformen och § 2 riksdagsordningen sammanträdde
andra kammaren här i huvudstaden i den uti riksdagens hus för kammaren anordnade
samlingssalen.

Tisdagen den 10 januari

Kl. 11.00

§ 1

Hälsningsanförande

Sammanträdet öppnades av representanten
för Stockholms stad herr ERLANDER
såsom den ledamot, vilken bevistat
de flesta riksdagarna, med följande
ord:

Ärade kammarledamöter! Enligt riksdagsordningens
bestämmelser har jag
att hälsa er välkomna till 1967 års riksdags
första sammanträde.

Det nya verksamhetsåret kommer att
vara fyllt av viktiga arbetsuppgifter,
som kräver en helgjuten insats av riksdagens
ledamöter. Däri ligger ingenting
nytt; det är gemensamt för alla riksdagssessioner.
Ett fåtal av dem kommer
att gå till historien. Men det är det samlade
resultatet av många års arbete som
har åstadkommit en total omvandling
av vårt samhälle och av medborgarnas
levnadsvillkor. Samhällsomdaningen är
aldrig någonting avslutat. Nya frågekomplex
aktualiseras ständigt. Det är
det fascinerande med att vara politiker:
alt lösa dagens problem med blicken på
morgondagens.

Denna vår dubbla uppgift gäller icke
minst för den ekonomiska politiken. Vi
måste återställa balansen i utrikeshandeln
och bekämpa inflationen, men samtidigt
måste vi trygga fortsatta framsteg
och full sysselsättning.

I dag pågår intensiva ansträngningar
inte bara att ena Europa handelspolitiskt
utan också att skapa en global
handelsgemenskap. Denna utveckling
ger löften om stora fördelar men innesluter
också svårigheter, ökad handel,

skärpt konkurrens och tekniska framsteg
skärper kraven på strukturomvandling
av näringslivet.

Läget erinrar om situationen för
hundra år sedan. På grundval av 1860
års fransk-engelska frihandelsfördrag
uppstod en världsomfattande frihandel
med en stark ekonomisk expansion
som följd. Även då krävde frihandeln
genomgripande strukturförändringar,
men expansionen skedde till priset av
omfattande mänskligt lidande och social
misär.

En sådan utveckling kan inte vi tilllåta.
Vår uppgift är att forma en politik
som både främjar ekonomiska framsteg
och ger den enskilde medborgaren
trygghet i förändringen — en svår, ansvarsfylld
men stimulerande uppgift,
som vi med utgångspunkt från våra
skilda politiska värderingar bör söka
lösa i största möjliga enighet.

Med förhoppning om ett arbetsfyllt
och effektivt år hälsar jag er än en gång
välkomna till 1967 års riksdag.

Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

§ 2

Herr ordföranden tillkännagav, att
han anmodat undertecknade att föra
protokollet till dess sekreterare hunnit
utses ävensom att kanslipersonal blivit
av honom till erforderligt antal för tillfället
antagen; och blev dessa åtgärder
pa framställd proposition av kammaren
godkända.

Nr 1

Tisdagen den 10 januari 1967

§ 3

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen: Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 1967.

Till justitiedepartementet bär inkommit
fullmakter för 7 personer som vid
nya röstsammanräkningar utsetts till
ledamöter av riksdagens andra kammare
i stället för avgångna ledamötei
av kammaren.

Granskning av fullmakterna företas
inför departementschefen enligt § 32
riksdagsordningen.

Av fullmäktige i riksbanken är herrar
Åsbrink, Kollberg och Wärnberg
närvarande vid granskningen och av
fullmäktige i riksgäldskontoret herrar
Strand, Johansson och östman.

Någon anmärkning framställs ej mot
fullmakterna.

Protokoll över granskningen och förteckning
över de granskade fullmakterna
skall tillsammans med fullmakterna
överlämnas till andra kammaren.

Enligt uppdrag:

Margit llirén

Den i protokollet omförmälda förteckningen
var av följande lydelse:

Förteckning

över ledamöter av riksdagens andra
kammare enligt fullmakter som granskats
inför chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 1967.

Stockholms län

1 Flygunderingenj ören Sören Norrby i

Åkersberga

Göteborgs stad

2 Studierektorn Ingegärd Frsenkel i

Göteborg

3 Statistikern Kurt Hugosson i Göte borg -

Göteborgs och Bohus läns landstingsområde 4

Ombudsmannen Georg Åberg i Säve dalen Kopparbergs

län

5 Fru Gudrun Sundström i Kvarnsve den Norrbottens

län

6 Ombudsmannen Gösta Andersson i

Luleå

7 Socialchefen Tage Hansson i Piteå

Vid nämnda protokoll var vidare fogade
de däri avsedda fullmakterna för
herr Norrby, fru Framkel, herrar Hugosson
och Åberg, fru Sundström samt
herrar Andersson i Luleå och Hansson
i Piteå, att inträda såsom ledamöter av
kammaren för tiden till den 1 januari
1969 efter respektive herr Helén, fröken
Elmén samt herrar Björk i Göteborg,
Johansson i öckerö, östrand,
Holmberg och Lassinantti.

§ 4

Företogs upprop av kammarens ledamöter.

Vid uppropet befanns herrar Zetterberg,
Berg och Dahlgren, fru Lindberg
samt herrar Mellqvist och Lindström
vara frånvarande.

Herrar Berg och Lindström hade i
till kammaren ingivna ansökningar,
som nu upplästes, anhållit om ledighet
från rilcsdagsgöromålen med åberopande
av översända läkarintyg.

Från fru Lindberg samt herrar Dahlgren
och Mellqvist hade till kammaren
inkommit läkarintyg, vilka likaledes
nu upplästes.

Enligt till kammarens kansli inkommet
meddelande hade herr Zetterberg
på grund av sjukdom blivit förhindrad
att närvara vid uppropet.

§ 5

Anställdes val av talman.

Efter det valsedlarna blivit öppnade
och uppräknade befanns valet hava så

Tisdagen den 10 januari 1967

Nr 1

utfallit, att 218 röster tillfallit herr
Thapper och 1 herr von Friesen; och
hade kammaren alltså till talman utsett
herr Thapper.

§ 6

Förtogs val av förste vice talman.

Efter det valsedlarna blivit öppnade
och uppräknade befanns valet hava så
utfallit, att 147 röster tillfallit herr von
Friesen, 5 herr Cassel, 2 herr Tobé, 1
herr Börjesson i Falköping och 1 herr
Thapper; sex valsedlar var ogilla.

Kammaren hade alltså till förste vice
talman utsett herr von Friesen.

Anställdes val av andre vice talman.

Sedan valsedlarna öppnats och uppräknats
befanns 168 röster hava tillfallit
herr Cassel, 1 herr von Friesen
och 1 herr Tobé; tre valsedlar var
ogilla.

Kammaren hade alltså till andre vice
talman utsett herr Cassel.

§ 8

Herr TALMANNEN yttrade:

Herr ålderspresident, ärade kammarledamöter!
Å egna och herrar vice talmäns
vägnar ber jag att till kammarens
ledamöter få framföra vårt tack för det
stora förtroende som visats oss genom
de nyss förrättade valen.

§ 9

Upplästes ånyo och lades till handlingarna
under § 4 här ovan omförmälda
ansökningar och läkarintyg.

Ansökningarna var så lydande:

Till Riksdagens andra kammare

På grund av sjukdom får jag härmed
anhålla om ledighet från riksdagsarbetet
tills vidare.

Nyköping den 7.1.1967

Harry Berg

Till Riksdagens andra kammare

På grund av sjukdom anhåller undertecknad
om tjänstledighet under tiden
9/1—22/1 1967.

Rossbol, Brunflo den 9/1 1967

Helge Lindström

Kammaren biföll dessa ansökningar.

Av de för herr Dahlgren, fru Lindberg
och herr Mellqvist utfärdade läkarintygen
inhämtades att herr Dahlgren,
fru Lindberg och herr Mellqvist
vore förhindrade att deltaga i riksdagsarbetet,
herr Dahlgren tills vidare, fru
Lindberg till och med den 29 och herr
Mellqvist till och med den 31 innevarande
januari; och beviljades herr Dahlgren,
fru Lindberg och herr Mellqvist
erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

I detta sammanhang beviljades herr
Zetterberg ledighet från riksdagsgöromålen
tills vidare.

§ 10

Föredrogs åter det under § 3 här ovan
intagna protokollet, varefter kammaren
beslöt att, med godkännande av de däri
avsedda fullmakterna, lägga protokollet
till handlingarna.

§ 11

På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren att genast företaga val av
sekreterare, varefter det sålunda beslutade
valet företogs; och befanns efter
valsedlarnas öppnande och uppräknande
valet ha så utfallit, att till sekreterare
utsetts sekreteraren Sune K. Johansson
med samtliga avgivna eller 164 röster.

Sedan sekreteraren på kallelse infunnit
sig, meddelade herr talmannen honom
underrättelse om valets utgång och
hälsade honom välkommen.

Protokollföringen övertogs härefter av
sekreteraren.

Nancy Eriksson

Bo Turesson

Tisdagen den 10 januari 1967

8 Nr 1

§ 12

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag får tillkännagiva, att Kungl. Maj :t
låtit genom offentligt anslag bjuda och
kalla riksdagens samtliga ledamöter att
onsdagen den 11 innevarande månad
kl. 11.00 infinna sig i slottskapellet
samt, efter förrättad gudstjänst, enligt
§ 34 riksdagsordningen begiva sig till
rikssalen för att där inhämta vad Kungl.
Maj :t har att meddela riksdagen.

§ 13

Herr talmannen meddelade, att till
kammarens förfogande överlämnats ett
antal inträdesbiljetter till rikssalen vid
riksdagens öppnande, och hemställde,
att fördelning av dessa biljetter finge
ske genom kammarens kansli med iakttagande,
att de för ledamöterna från
var och en av rikets valkretsar avsedda
biljetterna utlämnades till valkretsens
äldste närvarande representant, som sedermera
finge ombesörja den vidare utdelningen.

Detta förslag blev av kammaren bifallet.

§ 14

Meddelande ang. sammanträdestider,
m. m.

Herr TALMANNEN anförde:

Till kammarens ledamöter har utdelats
bl. a. en preliminär plan för sammanträdena
under vårsessionen 1967.
Därav framgår att val av ledamöter och
suppleanter i utskott avses skola äga

rum vid sammanträdet fredagen den 13
januari kl. 11.00 och att remissdebatten,
såsom tidigare preliminärt meddelats,
kommer att ta sin början torsdagen den
19 januari kl. 10.00.

Av planen framgår vidare att frågestunderna
liksom under föregående år
kommer att förläggas till torsdagarna
och ta sin början kl. 16.30. Med hänsyn
till att remissdebatten börjar torsdagen
den 19 januari hålles dock den första
frågestunden tisdagen den 17 januari
kl. 15.30. Frågestunden den 26 januari,
som är sista dag för avlämnande av fristående
motioner, börjar kl. 10.30. Även
för maj månad har vissa avvikelser måst
göras från regeln att enkla frågor besvaras
torsdagar kl. 16.30.

Av ett likaledes utdelat meddelande
framgår bl. a. att kostnadsfri skrivhjälp
kommer att tillhandahållas på samma
sätt som under föregående år samt att
personal för kvalificerade sekreteraruppdrag
kommer att stå till kammarledamöternas
förfogande genom att ett
antal riksdagsstenografer i den nya personalorganisationen
erhållit lönegradsplacerade
tjänster med full tjänstgöringstid
under sessionerna, varav viss
del avser stenografering i kamrarna
och återstoden utgöres av s. k. fyllnadstjänstgöring
genom kammarsekreterarnas
försorg.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 12.16.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 11 januari 1967

Nr 1

Onsdagen den 11 januari

Kl.

§ 1

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

1 ill Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller härmed om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
12/1—21/1 1967 för öppnande av och deltagande
i ett vetenskapligt symposium
vid universitetet i Florida, U.S.A.

Stockholm den 10 januari 1967

Ragnar Edenman
Kammaren biföll denna ansökan.

§ 2

På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig ha om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum torsdagen
den 12 innevarande januari företaga
val av fyra ledamöter i talmanskonferensen,
två kanslideputerade samt
sex ledamöter att jämte talmannen och
vice talmännen tillsätta befattningshavare
hos kammaren.

§ 3

På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig ha om tiden för jämväl
dessa val samrått med första kammarens
talman, beslöt kammaren att vid
plenum fredagen den 13 i denna månad
företaga val av dels ledamöter och
suppleanter i de ständiga utskotten, dels
revisorer och revisorssuppleanter för
granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning, dels ledamöter och
suppleanter i krigsdelegationen, dels
ock medlemmar och suppleanter i Nordiska
rådet.

10.30

§ 4

Herr talmannen och kammarens ledamöter
begav sig kl. 10.45 till slottskapellet,
där riksdagspredikan hölls av domprosten
i Strängnäs, e. o. hovpredikanten
Robert Murray. Efter slutad gudstjänst
begav sig kammaren till rikssalen.
Hans Maj :t Konungen öppnade där riksdagen
med ett tal. Sedan första kammarens
talman härefter framfört första
kammarens vördnad, framträdde ANDRA
KAMMARENS TALMAN och yttrade:

Eders Majestät!

Även om man med tillfredsställelse
kan skönja en viss avspänning i det utrikespolitiska
läget i Europa, existerar
det tyvärr i andra delar av världen alltför
manga konfliktanledningar, som
lätt kan sätta freden i fara. Den insats,
som vårt lilla land kan göra för att söka
överbrygga dessa motsättningar, sker
säkerligen bäst genom fortsatt medverkan
i Förenta Nationernas åtgärder för
att åstadkomma nedrustning och hindra
spridning av kärnvapen.

De framsteg som gjorts då det gäller
att övervinna den handelspolitiska
splittringen i Västeuropa är glädjande,
likaså de nordiska ländernas gemensamma
uppträdande i förhandlingarna inom
det allmänna tull- och handelsavtalet.

Den fulla sysselsättningen och möjligheten
att upprätthålla vårt folks levnadsstandard
är i mycket hög grad beroende
av produktionens ökning och
vår export till andra länder. Den hittillsvarande
pris- och kostnadsutvecklingen
och det kvarstående underskottet
i utrikeshandeln ger därför anledning
till oro. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken
måste ägnas stor

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

uppmärksamhet, och de enskilda människor,
som drabbas av svårigheter i
samband med förändringar inom vissa
branscher, måste i görligaste mån hållas
skadeslösa.

Knappheten på kapital nödvändiggör
ömtåliga avvägningar mellan industriens
investeringar och investeringar för andra
ändamål, främst bostadsbyggande.
Vissa skattehöjningar har befunnits
ofrånkomliga, trots den starka återhållsamhet
som kännetecknar riksstatförslaget
och medför att utrymmet för reformer
är mycket begränsat. Bland de
förslag som bebådas synes den fortsatta
utbyggnaden av åldringsvården och en
höjning av folkpensionerna vara de mest
angelägna.

Den kammare jag företräder kommer
att i starkt medvetande om sitt stora

ansvar pröva Eders Majestäts framställningar.

Andra kammaren betygar Eders Majestät
sin undersåtliga vördnad.

Till envar av talmännen överlämnades
nu ett exemplar av dels Kungl. Maj :ts
proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1967/68, dels ock Kungl. Maj:ts berättelse
till 1967 års riksdag om vad i rikets
styrelse sig tilldragit, varefter ceremonien
på rikssalen avslutades; och åtskildes
kammaren vid utgåendet från rikssalen,
enligt beslut fattat före avgången
från dess samlingsrum.

In fidem

Sune K. Johansson

Torsdagen den 12 januari

Kl. 16.00

§ 1

Företogs val av fyra ledamöter i talmanskonferensen;
och blev därtill utsedda herr

Bengtsson i Varberg,

» Hedlund,

» Ohlin och
» Turesson,

envar med 122 röster.

Tre av valsedlarna var ogilla.

§ 2

Anställdes val av två kanslideputerade.
Därvid lämnades på begäran ordet
till

Herr ANDRE VICE TALMANNEN,
som yttrade:

Herr talman! För vart och ett av de
ytterligare val som skall företagas vid
detta plenum ber jag att få avlämna en

gemensam lista, vilken godkänts av de
av kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn å så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.

Den av herr andre vice talmannen
beträffande detta val avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Kristenson

Nyberg.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades herrar
Kristenson och Nyberg utsedda till
kanslideputerade.

§ 3

Företogs val av sex ledamöter att jämte
herr talmannen och herrar vice tal -

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967
Interpellation ang. åtgärder till begränsning av luftföroreningar genom bilavgaser

män tillsätta befattningshavare hos
kammaren.

Herr andre vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:

Ekström i Björkvik

Levin

Nelander

Bengtsson i Landskrona

Wahlund

Björkman.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda till kanslitillsättare.

§ 4

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANDRE VICE TALMANNEN,
som anförde:

Herr talman! Jag hemställer, att kammaren
måtte vid plenum fredagen den
13 innevarande januari utse suppleanter
i de ständiga utskotten till ett antal
av 19 i konstitutionsutskottet och andra
lagutskottet, 21 i bevillningsutskottet
och allmänna beredningsutskottet, 33 i
statsutskottet, 18 i bankoutskottet, 20 i
jordbruksutskottet samt 17 i vart och
ett av de övriga utskotten utom i utrikesutskottet,
där antalet grundlagsenligt
skall vara åtta.

Denna hemställan bifölls.

§ 5

Interpellation ang. åtgärder till begränsning
av luftföroreningar genom bilavgaser Ordet

lämnades på begäran till

Herr WIKLUND i Stockholm (fp),
som yttrade:

Herr talman! I en av statens luftvårdsnämnd
år 1966 utgiven broschyr
»10 frågor och svar om bilavgaser» läm -

nas allmänheten följande dystra besked
om den förvärring vi har att vänta
av bilavgasproblemet:

»Mycket talar för att det kommer att
ytterligare förvärras innan utvecklingen
kan vändas. Bilparken växer för
varje år och föroreningshalterna i våra
stadscentra kan väntas öka ännu snabbare,
eftersom flera bilar inte bara betyder
flera föroreningskällor utan också
en ökad benägenhet för trafikstockningar
med åtföljande lägre medelhastighet.
Ju lägre medelhastighet, desto
större utsläpp per körd kilometer.
Manga trafikstopp betyder också sämre
utspädning av avgaserna och högre
föroreningshalter i den närmaste omgivningen.

De bestämmelser vi har att vänta
inom den närmaste framtiden torde endast
komma att omfatta nya bilar, och
även om en reningsgrad för koloxid av
omkring 90 % ligger inom möjligheternas
ram, kommer det att ta avsevärd tid,
innan en större del av bilparken sanerats.
Medellivslängden på en bil är i dag
ca 9 år. För att komma till rätta med
bilavgaserna inom överskådlig tid behövs
jämte en effektiv avgasrening
även trafiktekniska åtgärder. Särskilda
gågator, planskilda korsningar och
stoppförbud på vissa gator är exempel
på sådana, men den största effekten
skulle uppnås genom en kapning av trafiktopparna
orsakade av bilkörning till
och från arbetet. En helhjärtad satsning
på snabba och bekväma kollektiva
transportmedel behövs framför allt i
våra två största städer, om vi vill bibehålla
den nuvarande stadsbildningen
och en acceptabel luftkvalité.»

De två sista satserna i detta citat pekar
ju inte precis hän mot några snabbverkande
och samtidigt effektiva åtgärder.
I varje fall gäller detta satsningen
»på snabba och bekväma kollektiva
transportmedel», eftersom transportmedel
av antydda slag — närmast gäller
det väl tunnelbanor? — är en fråga på
lång sikt. En »lösning» genom ökad

12 Nr 1 Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation ang. åtgärder till begränsning av luftföroreningar genom bilavgaser
luftförorenande busstrafik kunde väl i tredje lagutskottets av riksdagen

knappast nämnvärt minska den totala
luftföroreningen ens vid en viss samtidig
minskning av trafiktopparna genom
begränsning av enskildas bilkörning till
och från arbetet.

Några snara åtgärder för att med
hjälp av lagstiftning på grundval av
konstruktionstekniska framsteg minska
den del av luftföroreningarna, som bilavgaserna
utgör, har inte avhörts. Bestämmelser
om de högsta halter av förorenande
ämnen i bilavgaser som kan
tillåtas eller förbud mot vevhusgaser
tycks för närvarande inte anses ha sådan
aktualitet att förslag till årets riksdag
är att vänta. Den år 1965 tillkallade
expertgruppen »för att leda ett utvecklingsarbete
på bilavgasområdet» kommer
enligt riksdagsberättelsen att arbeta
hela år 1967 och redovisar i denna berättelse
eller i övrigt inga delresultat av
sitt arbete.

I motion nr II: 167 vid 1966 års riksdag
hänvisade undertecknad till vad
väl alla numera inser vara viktigt, nämligen
att snara åtgärder till minskning
av luftföroreningarna genom bilavgaserna
är angelägna, och påyrkade en
snabbutredning om provisorisk lagstiftning.
Det framstår som lika naturligt
att bilar, såvitt detta med rimliga kostnader
är praktiskt möjligt, förses med
särskilda anordningar eller i motorerna
integrerade konstruktioner med avgasrenande
verkan som att de är utrustade
med ljuddämpare. Motionen tillkom
med anledning av uppgiften att det erfordras
inte mindre än fem år bara för
att slutföra det av kommunikationsdepartementet
initierade expertarbetet.
Som det så riktigt påpekas i ovan åberopade
broschyr kommer det sedan »att
ta avsevärd tid, innan en större del av
bilparken sanerats» som en följd av bestämmelser
som eventuellt kan komma
att utfärdas på grundval av expertarbetets
resultat. Så mycket angelägnare är
det då att åtgärder för att komma till
rätta med bilavgasproblemet om möjligt
påskyndas.

godkända utlåtande, i vilket ovannämnda
motion besvaras (nr 25 år 1966), är
utskottet avsevärt mera optimistiskt rörande
möjligheterna att snart få fram
sådana resultat av expertgruppens arbete
att åtgärder av här åsyftade slag
kan vidtagas. Efter hänvisning till att
föreskrifter i USA inte utan närmare
undersökning kan överföras till vårt
land heter det sålunda:

»Redan under innevarande år uppges
emellertid den nämnda expertgruppen
kunna framlägga resultat av en undersökning
som kan utgöra underlag för en
preliminär bedömning huruvida dessa
bestämmelser kan tillämpas i vårt land.
Expertgruppen bör också enligt luftvårdsnämnden
på en relativt kort tid
kunna skaffa sig en uppfattning om effektiviteten
hos förekommande svenska
och utländska konstruktioner för avgasrening
som i dag finns tillgängliga. Ett
ställningstagande till frågan om obligatoriska
avgasrenare anses därför kunna
fattas inom betydligt kortare tid än fem
år.»

Viss inskränkning av tomgångskörning
av bilar genom lagstiftning, som
just nu är aktuell, är visserligen en åtgärd
av intresse i detta sammanhang
men dock otillräcklig för att få till stånd
en mera väsentlig minskning av olägenheterna
av bilavgaserna.

Med stöd av vad sålunda anförts får
jag anhålla om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande frågor:

Förhåller det sig alltjämt så, att det
först år 1970 kan föreligga tekniskt underlag
för ställningstagande till frågan
om föreskrifter om obligatoriska anordningar
för avgasrening på bilar och att
sålunda tredje lagutskottets och riksdagens
uppfattning år 1966, att betydligt
kortare tid än fem år erfordras för den
nu arbetande expertgruppen att få fram
sådant underlag får anses förhastad?

Är herr statsrådet villig medverka till
ett påskyndande av en lagstiftning om

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation ang. modernisering av almanackans namnlängd
de amerikanska bombangreppen mot Nordvietnam

— Interpellation ang.

motortekniska åtgärder på bilar till begränsning
av luftföroreningarna genom
bilavgaser?

När kan enligt herr statsrådets nuvarande
uppfattning förslag till sådan lagstiftning
väntas?

Denna anhållan bordlädes.

ecklesiastikdepartementet få framställa

följande fråga:

Vill herr statsrådet vidta åtgärder för
att riksdagens år 1944 uttalade hemställan
om modernisering av almanackans
namnlängd kommer till stånd?

Denna anhållan bordlädes.

§ G

Interpellation ang. modernisering av
almanackans namnlängd

Ordet lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Lönsboda (fp), som
yttrade:

Herr talman! Riksdagen beslöt år
1944 genom skrivelse nr 376 anhålla om
åtgärder för en modernisering av almanackans
namnlängd. Även om denna
skrivelse under årens lopp föranlett en
eller annan formell åtgärd eller är, som
det ibland heter, »beroende av Kungl.
Maj :ts prövning», bär ingenting i realiteten
skett. Var almanacka innehåller
fortfarande ganska många namn som alldeles
kommit ur bruk, men saknar en
rad omtyckta namn. Frågan har i dagarna
aktualiserats genom ett radioprogram
och i en nyutkommen bok av fil. lic,
Roland Otterbjörk.

Enligt motionären år 1944, Rickard
Lindström, grundade sig den förra revisionen
av almanackan, år 1900, på en
framställning från riksdagen år 1899.
Frågan var uppe också år 1936, men en
motion det året av herr Johannes Rack
avslogs. Vetenskapsakademien intog såväl
år 1936 som år 1944 en positiv hållning
till revisionsförslaget. Akademien
föreslog sistnämnda år att »under sakkunnig
ledning namn borttages, som nu
kunna anses föråldrade och försvunna
eller på väg att försvinna ur bruket, och
i deras ställe andra insättas, som faktiskt
allmänt användas».

Under hänvisning till ovanstående får
jag anhålla om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för

§ 7

Interpellation ang. de amerikanska
bombangreppen mot Nordvietnam

Ordet lämnades på begäran till

Herr HERMANSSON (k), som yttrade:

Herr talman! De rapporter som biträdande
redaktionschefen i New York
Times, Harrison Salisbury, lämnat sin
tidning — och som också publicerats
i svensk press — om verkningarna av
de amerikanska bombangreppen mot
Nordvietnam har väckt stor uppmärksamhet
över hela världen. Känslor av
indignation och vrede över ett brutalt
angreppskrig, som kräver stora offer
av civilbefolkningen, har blandats med
förtvivlan över perspektivet av ett fortsatt
utdraget krig.

Harrison Salisburys rapporter har
otvetydigt visat att de amerikanska
bombangreppen vållat stora civila skador
och dödsoffer. Detta gäller såväl i
huvudstaden Hanoi som i andra städer.
Han återger t. ex. uppgifter om att textilstaden
Nam Dinh 51 gånger utsatts
för angrepp. Stadens normala befolkning
på 90 000 personer har reducerats
till 20 000 genom evakuering, 13 procent
av stadens bostäder har förstörts,
89 människor dödats och 405 sårats. I
en annan stad, Phuly, säger Salisbury
att samtliga byggnader förstördes under
tre flygangrepp i oktober.

Oavsett omfattningen av de civila skadorna
och offren rör det sig om brutala
angreppshandlingar, som kränker en
stats oavhängighet, dödar dess innevånare
och förstör dess tillgångar. Det
är en allmän uppfattning att de ameri -

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation ang. direktiven för 1965 års

kanska terrorbombningarna mot Demokratiska
republiken Vietnam är ett viktigt
binder för ett slut över huvud taget
på kriget i Vietnam.

President Lyndon Johnsons programtal
inför den amerikanska kongressen
den 11 januari ger ingen antydan om en
beredvillighet att upphöra med krigshandlingarna
i Vietnam. Tvärtom talar
den amerikanske presidenten om ett
flerårigt krig, som kommer att kräva
»mer förluster, mer kostnader, mer lidande».

Hos den svenska allmänheten finns
en stark vilja att i mån av förmåga söka
bidra till att åstadkomma ett slut på
kriget i Vietnam och till att lindra svårigheterna
och lidandena för krigets offer.

Med hänvisning till vad som ovan anförts
hemställer jag om andra kammarens
tillstånd att till hans excellens ministern
för utrikes ärendena få ställa
följande frågor:

Förbereder regeringen förnyat initiativ
för att kräva slut på de amerikanska
bombningarna av Nordvietnam och tillbakadragande
av de amerikanska trupperna
från Vietnam?

Förbereder regeringen initiativ för
att genom humanitära insatser bidra till
att lindra svårigheter och lidanden, som
vållats genom de amerikanska bombangreppen
mot Demokratiska republiken
Vietnam?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. direktiven för 1965
års försvarsutredning

Ordet lämnades på begäran till

Herr BOHMAN (h), som yttrade:
Herr talman! Vid remissdebatten i
höstas erinrade jag om statsministerns
uttalande i andra kammaren hösten
1962 i anledning av de förhoppningar
om samförstånd i försvarsfrågan som
då framfördes från samtliga borgerliga

försvarsutredning

oppositionsledare inför slutförhandlingarna
för 1962 års försvarskommitté. I
nämnda uttalande hade statsministern
förklarat, att regeringen reservationslöst
instämde i den allmänna förhoppningen
att det skulle bli möjligt att få till stånd
en demokratisk samling »kring ett för
svarsprogram som inte innebär en reducering
av det svenska försvaret och dess
möjligheter att hävda de intressen som
vi alla väntar skall hävdas».

Vid samma remissdebatt påminde
herr Ohlin om statsministerns uttalande
i Köpenhamn efter 1966 års val att frågan
om försvarets omfattning fick ses
på lång sikt och att drastiska förändringar
inte kan eller bör vidtas varje
gång man får intrycket av att de internationella
konfliktriskerna kanske något
avtagit.

Efter direkta frågor från herr Ohlin
och mig förklarade statsministern nu
att han »ville slå fast» att han inte hade
någonting att ta tillbaka när det gällde
hans dekalarationer i Köpenhamn. »De
överensstämmer», framhöll statsministern,
»till punkt och pricka med de deklarationer
som herr Bohman nyss läste
upp och som var hämtade från mitt
ställningstagande 1962».

I den skrivelse som ordföranden i
1965 års försvarsutredning den 15 december
1966 ansåg sig böra avlåta till
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet,
mot de borgerliga ledamöternas
mening, gjorde han gällande att sådana
förändringar i de allmänna förutsättningarna
beträffande såväl den internationella
situationen som våra egna
ekonomiska möjligheter numera
hade inträtt, att av överbefälhavaren på
Kungl. Maj :ts uppdrag gjorda utredningar
rörande försvaret icke gav erforderligt
underlag för ett långsiktigt
försvarsbeslut. Ordföranden hade därför
för avsikt att låta uppdra åt överbefälhavaren
att göra ytterligare utredning
efter nya direktiv »beträffande såväl
kostnadsramen för det militära försvaret
som den allmänna inriktningen

Torsdagen den 12 januari 1967 Nr 1 15

Interpellation ang. villkoren för erhållande av lokaliseringspolitiskt stöd

och sammansättningen av krigsmakten».
Han underställde i anledning härav försvarsministern
frågan, huruvida försvarsutredningens
nuvarande direktiv
behövde kompletteras för att den skulle
kunna ge detta utredningsuppdrag åt
överbefälhavaren.

I statsverkspropositionen anmäler
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ifrågavarande skrivelse och att
han således »underställts» frågan om
en komplettering av utredningens direktiv.

De anslag och den inriktning beträffande
försvaret som i avvaktan på arbetet
i 1965 års försvarsutredning föreslagits
i statsverkspropositionen innebär
ett klart avståndstagande från hittillsvarande
priciper för det svenska försvarets
uppbyggnad och står i strid med
de uttalanden av statsministern som
ovan återgivits. På grund härav får
jag anhålla om kammarens medgivande
att få till statsministern rikta följande
fråga:

Avser herr statsministern att i överensstämmelse
med sina tidigare gjorda
uttalanden tillse att de nya direktiv som
kan komma att lämnas 1965 års försvarsutredning
eller en eventuell ny
utredning i ämnet får sådant innehåll
att de möjliggör samling »kring ett försvarsprogram
som inte innebär en reducering
av det svenska försvaret och dess
möjligheter att hävda de intressen som
vi alla väntar skall hävdas»?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. villkoren för erhållande
av lokaliseringspolitiskt stöd

Ordet lämnades på begäran till

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp),
som yttrade:

Herr talman! När riksdagen hösten
1964 fattade beslut angående lokaliseringspolitiken
anförde bankoutskottet i
sitt yttrande nr 48/1964 bl. a. följande:

»Beträffande frågan om på vilka orter
inom norra stödområdet eller i särskilda
fall utanför detta som det lokaliseringspolitiska
stödet skall sättas in uttalas i
propositionen att stödåtgärderna måste
inriktas på orter, där det från samhällelig
synpunkt är mest angeläget att utvecklingen
främjas, och som har goda
förutsättningar att bära upp en industriell
verksamhet och fungera som centra
för samhällelig service. Även om
härför i första hand krävs ett visst befolkningsunderlag,
skall dock inte endast
sådana företagslokaliseringar som
sker till större tätorter kunna bli föremål
för stöd. Det framhålles att med nutida
kommunikationsmöjligheter en
spridning av arbetsplatser och bosättning
inom regionerna ofta kan vara både
möjlig och lämplig. Vid bedömningen
av befolkningsunderlaget bör hänsyn
alltså tagas inte endast till själva tätorten
utan därjämte till den kringliggande
bygden. Några bestämda krav på
storlek och karaktär hos de orter och
regioner där stödåtgärder skall vidtagas
bör enligt propositionen inte uppställas.
»

Utskottet anslöt sig i denna fråga till
vad som uttalades i propositionen.

De riktlinjer för lokaliseringspolitikens
utformning som gavs i samband
med riksdagsbeslutet var, som framgår
av ovanstående citat, allmänt hållna och
lämnar därför myndigheterna en betydande
rörelsefrihet, när de har att träffa
avgöranden om vilka orter som skall
godtagas för statliga stödåtgärder. Lokaliseringspolitikens
närmare utformning
blev därför i hög grad beroende på
tillämpningen. Något annat var heller
inte möjligt, eftersom det var fråga om
en försöksverksamhet. De erfarenheter
som nu vunnits bör vara tillräckligt
omfattande för att chefen för inrikesdepartementet
skall ha möjlighet att
lämna kammaren en redogörelse dels
för de vunna erfarenheterna, dels också
för de principer som statsrådet med
ledning av dessa erfarenheter anser

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation ang. transport av renar till

skall vara vägledande när det gäller att
avgöra om en ort skall godkännas för
stödåtgärder eller inte.

Glesbygdernas problem kan tydligen
inte i någon större utsträckning lösas
med lokaliseringspolitiska medel — den
uppfattningen torde numera vara allmänt
accepterad. Det är också tydligt
att kravet på tätortsservice kommer att
öka med standardstegringen. Skälig
hänsyn härtill måste tagas vid beslut
om stödåtgärder, om man vill undvika
bakslag till följd av fellokaliseringar.

Slutsatsen av detta behöver emellertid
inte bli att företag nödvändigtvis
måste lokaliseras till centralorterna.
Mindre och medelstora företag kan ofta
med fördel förläggas till de s. k. satellittätorterna.
Bidrag har också utgått till
företag på rena landsbygden. Som bankoutskottet
framhöll i sitt utlåtande
medger nutida kommunikationer viss
spridning av .arbetsplatserna i tätorternas
omgivningar. Det är tillräckligt om
godtagbar tätortsservice finns inom
räckhåll. Det bör därvid framhållas att
uttrycket »inom räckhåll» tack vare
motorismen har en helt annan betydelse
nu än tidigare. Är vägförhållandena
goda, bör väl tätortsservice sägas vara
åtkomlig även för dem som har några
mil till tätorten.

En annan fråga är: Bör bedömningen
av ett lokaliseringsärende avsevärt
påverkas av om ansökan gäller eu nylokalisering
eller en investering i en
redan befintlig industri? I det senare
fallet finns ju en arbetarstam som känner
samhörighet med företaget. Företagaren
har också erfarenhet av att driva
företag på platsen; hans bedömning
bör väl inte anses alldeles värdelös. En
stor del av de anställda har bostad i
företagets närhet eller i kringliggande
byar — kravet på investeringar i bostäder
kan under rätt lång tid bli mindre
än om företaget förlägges till en
större ort med bostadsbrist.

Inrikesministerns uppfattning i dessa
frågor kan enligt min mening med

gynnsammare betesområden, m. m.

fördel delges riksdagen i anslutning till
ett aktuellt ärende, där meningarna om
förläggningsortens lämplighet varit delade,
nämligen ansökan om lokaliseringsstöd
från bröderna Nyströms mekaniska
verkstad i Mjödvattnet. Detta
lokaliseringsärende har väckt stor uppmärksamhet
och är även av den anledningen
en bra utgångspunkt för en debatt
om principerna för lokaliseringspolitiken.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
rikta följande fråga:

Vill herr statsrådet — utgående från
det uppmärksammade lokaliseringsärendet
från Bröderna Nyström i Mjödvattnet
— redogöra för de krav som
enligt statsrådets mening efter nu vunna
erfarenheter bör ställas på lokaliseringsorten
för att stöd skall beviljas?

Denna anhållan hordlades.

§ 10

Interpellation ang. transport av renar
till gynnsammare betesområden, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr ÖHVALL (fp), som yttrade:

Herr talman! Rennäringen i Lappland
har under innevarande vinter
drabbats hårt av ogynnsamma väderleksförhållanden.
Redan under höstmånaderna
blev renarnas betesmarker
belagda med is och djup snö. Djuren
har härigenom inte kunnat förse sig
med tillräcklig föda. Samerna har tvingats
till omfattande omflyttningar av
renhjordar, nödutfodring och utslaktning.

De redan hårt drabbade djuren har
råkat ut för ytterligare lidanden genom
nedisning. Statens vattenfalls uppdämningar
vid kraftverksdammar har
genom den djupa snöbeläggningen blivit
dödsfällor för renarna. I press och
radio förekommer skrämmande och

Torsdagen den 12 januari 1967

Nr 1

Interpellation ang. bostadslån för förbättring av äldre bostadsbestånd

uppskakande skildringar om djuren och
deras ägares nödsituation.

Med anledning av det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Ämnar statsrådet medverka till att
länsstyrelserna i berörda län erhåller
resurser för ökad hjälp till nödutfodring
och transport av renar till
gynnsammare betesområden?

2. Är statsrådet beredd att göra framställning
till försvarsdepartementet om
hjälp från t. ex. skidbataljon i Kiruna
och försvarets helikopterorganisation i
Boden för att rädda de lidande djuren
och nedbringa skadeförlusterna för renägarna? Denna

anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. bostadslån för förbättring
av äldre bostadsbestånd

Ordet lämnades på begäran till

Herr BERGLUND (fp), som yttrade:

Herr talman! I en alltmer hårdnande
konjunktur och brist på kapital är det
viktigt att överväganden sker om prioritering
av olika investeringsobjekt.

Denna mening har även uttryckts i
årets statsverksproposition.

Ehuru bostadsbyggandet har givits
förtursrätt, kan säkerligen åtskilligt göras
för att öka bostadsproduktionen genom
att än mera gå in för modernisering
av det äldre bostadsbeståndet. En
förbättring av produktionsbetingelserna
för ombyggnad och modernisering
inom det befintliga bostadsbeståndet erfordras.

Förbättringen av villkoren för denna
ombyggnadsverksamhet är i högsta
grad befogad, och det bör vara angeläget
att statliga krediter i form av bostadslån
ställes till förfogande, även för
sådana förbättringar som kan anses
som mindre genomgripande.

Inom det äldre bostadsbeståndet kan
2 — Andra kammarens protokoll 1967. Nr

man säkerligen finna lägenheter som
företer brister bl. a. i fråga om utrustningen
och som med säkerhet genom
mindre produktionsresurser än som erfordras
för nybyggnad skulle kunna
sättas i gott stånd och en längre tid
tjäna bostadsmarknaden.

En sådan intensifierad verksamhet
inom det nuvarande bostadsbeståndet
är därför motiverad icke minst med
tanke på att man med relativt små insatser
kan minska behovet av efterfrågan
på nybyggda bostäder.

En undersökning i berörda avseende
bör — om den inte redan kommit till
stånd — företas snarast möjligt.

Med hänvisning till vad som här ovan
anförts anhåller jag om kammarens
medgivande att till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få ställa
följande frågor:

1. Har statsrådet prövat om statliga
krediter i form av bostadslån bör ställas
till förfogande även för förbättringar
av äldre bostadsbestånd?

2. Om icke, avser statsrådet att påbörja
en sådan undersökning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Till bordläggning anmäldes Kungl.
Maj ds den II innevarande januari på
rikssalen avlämnade

dels proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1967/68,

dels ock berättelse till 1967 års riksdag
om vad i rikets styrelse sig tilldragit.

Vidare anmäldes till bordläggning:

justitieombudsmannens ämbetsberättelse; militieombudsmannens

ämbetsberättelse;
samt

riksdagens revisorers berättelser över
den år 1966 av dem verkställda granskningen
av statsverket, riksbanken och
riksgäldskontoret.

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

§ 13

Anmäldes, att följande Kungl. Maj :ts
propositioner och skrivelse tillställts
kammaren, nämligen

nr 2, angående utgifter på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1966/67,
nr 5, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 16 § lagen den 3
juni 1955 (nr 416) om sparbanker,
nr 6, om förordnande av en statsrådsledamot
att utöva den befattning med
riksdagsärenden, som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot
av statsrådet,

nr 7, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 1

december 1959 (nr 507) om allmän
varuskatt, m. m.,

nr 10, med förslag till förordning om
investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,
och

nr 11, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1966 vid dess femtionde
sammanträde fattade beslut.

Nämnda propositioner och skrivelse
bordlädes.

§ 14

Tillkännagavs, att till herr talmannen
under sammanträdet avlämnats följande
motioner:

nr 1, av herr Rubin m. fl, om en
europeisk konvention rörande medborgarskapsrätten,

nr 2, av herrar Anderson i Sundsvall
och Werbro, om användande av blindskrift
å valsedlar,

nr 3, av herr Gustafsson i Borås, om
tidsbegränsning av anföranden i riksdagens
kamrar,

nr 4, av herr Jansson m. fl., om sänkning
av rösträtts- och valbarhetsåldern,
nr 5, av herr Martinsson in. fl., angående
titelskyddet för periodisk skrift,
nr 6, av herr Rubin m. fl., om rätt för
annan än utskottsledamot att närvara
vid utskotts sammanträde,

nr 7, av herr Sjöholm, om särskild

form för ansökan om anslutning till
religiöst samfund eller politiskt parti,
nr 8, av herr Sjöholm m. fl., angående
kommunala mandatperioder,

nr 9, av herr Hermansson in. fl., om
avslag å Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Polisverket: Särskild polisverksamhet
för hindrande och uppdagande
av brott mot rikets säkerhet
m. m.,

nr 10, av herrar Sundelin och Wiklund
i Härnösand, om vissa åtgärder i
anledning av stormskada å skog,

nr 11, av herrar Enskog och Westberg,
om ökad samhällsekonomisk
forskning,

nr 12, av herr Lundberg, om inrättande
av vissa tjänster vid limnologiska
institutionen vid Uppsala universitet,
nr 13, av herr Lundberg, om inrättande
av en forskningslaboratur vid
zoofysiologiska institutionen vid Uppsala
universitet,

nr 14, av fru Rgding m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Bidrag till Sveriges elevers
centralorganisation,

nr 15, av herrar Börjesson i Falköping
och Eriksson i Bäckmora, om fickpengar
till barn vid mentalsjukhus,

nr 16, av herr Ohlin m. fl., om ökad
personalutbildning inom hälso- och sjukvården,
in. m.,

nr 17, av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Jonsson, om rabatt för folkpensionärer
på installationsavgift för
telefon,

nr 18, av herr Åberg m. fl., angående
kommunikationsmöjligheterna i skärgården,

nr 19, av herr Anderson i Sundsvall,
om ersättning för skada vid naturkatastrof,

nr 20, av herr Andersson i Örebro
in. fl., angående företagareföreningarnas
utlåning till industri- och hantverksföretag,

nr 21, av herr Sjöholm m. fl. angående
stödet till boxningssporten,

nr 22, av herr Werbro, angående kulturhistoriska
museers hyresvillkor vid

Torsdagen den 12 januari 1967

Nr 1

inrymmande i statliga slott och fästningar,

nr 23, av herrar Fridolfsson i Stockholm
och Werner, i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 10, med förslag
till förordning om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten,

nr 24, av herr Gustafsson i Borås, om
viss konsumentupplysning rörande alkoholhaltiga
drycker,

nr 25, av herr Jonasson m. fl., angående
avskrivningsunderlaget för
skogsbilvägar,

nr 26, av herr Regnéll, angående villabeskattningen,

nr 27, av herr Sjönell m. fl., om höjt
avdrag vid beskattningen för försäkringsavgifter,

nr 28, av herr Thijlén, om vissa sparstimulerande
åtgärder vid beskattningen,

nr 29, av herrar Börjesson i Falköping
och Eriksson i Bäckmora, angående tillhandahållande
av riksdagstryck in. m.
till bibliotek,

nr 30, av herr Börjesson i Falköping,
om befrielse i vissa fall från skyldigheten
att inge bouppteckning,

nr 31, av herr Gustafsson i Borås,
angående skadeståndsansvaret för skada
vid medicinsk behandling,

nr 32, av herr Hamrin i Jönköping
in. fl., om förbud mot professionell boxning,

nr 33, av herr Hermansson m. fl., om
viss utredning angående säkerhetspolisens
register,

nr 34, av herr Jansson in. fl., om
sänkning av myndighetsåldern,

nr 35, av herr Sjöholm, angående
återtagning och lagsökning på grundval
av samma avbetalningskontrakt,
nr 36, av herr Sjöholm, om anknytande
av äktenskapets rättsverkningar
till lysningen i stället för till vigseln,
nr 37, av herrar Sjöholm och Rubin,
om boxnings straffbarhet,

nr 38, av herr Andersson i Luleå
m. fl., om förtidspensionering, m. m.,
nr 39, av herr Andersson i Luleå
in. fl., om sänkning av pensionsåldern
inom vissa yrken,

nr 40, av herr Andersson i Örebro
m. fl., om vissa åtgärder mot förgiftningsolyckor,

nr 41, av herrar Gomér och Svensson
i Vä, angående sooialförsäkringsskyddet
för företagare och fria yrkesutövare,

nr 42, av herrar Gustavsson i Alvesta
och Johansson i Växjö, om frivillig försäkring
för tilläggssjukpenning vid
barnsbörd i vissa fall,

nr 43, av herr Sjöholm in. fl., om
allmän försäkring mot skada genom
brott,

nr 44, av herr Rubin in. fl., om undersökning
vid bilprovning av koloxidhalt,

nr 45, av herr Sjöholm in. fl., om
domstolsprövning av körkortsindragning,

nr 46, av herr Svenning m. fl., om
skärpta bestämmelser angående hyresvärdsi
skyldighet att underhålla bostadsfastighet,

nr 47, av herr Jonasson m. fl., om
placering av skördeskadefondens medel
i jordbrukskassorna,

nr 48, av herr Gustafsson i Borås, angående
förenkling av det officiella
språkbruket, samt

nr 49, av herrar Jonsson och Gustavsson
i Alvesta, angående folkpensionärers
rabatter på statliga trafikmedek

Dessa motioner bordlädes.

§ 15

På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj ds proposition
nr 1, angående statsverkets tillstånd
och behov under budgetåret
1967/68, samt proposition nr 2, angående
utgifter på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1966/67, skulle
uppföras sist å föredragningslistan för
kammarens nästkommande sammanträde.

§ 16

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
14 enkla frågor, nämligen av:

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1967

herr Turesson, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
åtgärder för att förbättra polismans
personliga skydd,

herr Larsson i Norderön, till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående ersättning för av
gnagare förorsakade skador på inbärgad
gröda,

herr Nihlfors, till herr statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet angående
skyddet för TV- och radiosändare
mot åverkan eller sabotage,
herr Bengtson i Solna, till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående åtgärder för
att underlätta för fotgängare att passera
med trafiksignaler utrustade övergångsställen,

herr Sjöholm, till statsrådet fru Odhnoff
angående verkställigheten i äktenskapsskillnadsmål
av domstols beslut
om vårdnaden av barn,

herr Werbro, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
begränsning av minderårigas rätt
att inneha luft- och fjädervapen,

herr Dickson, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
lagskyddet mot oljeutsläpp från
fartyg i öppen sjö,

herr Dickson, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
angående det relativa betygsättningssystemet,

herr Dickson, till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
tillämpningen av den s. k. 80-procentregeln
vid beskattningen,
herr Dickson, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående åtgärder för att främja
tillkomsten av el-drivna fordon,

herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående den senaste
taxehöjningens inverkan på statens
järnvägars konkurrenskraft,

herr Persson i Heden, till statsrådet
fru Odhnoff angående förflyttningen av
för samhällsvård omhändertagna barn,
herr Nilsson i Gävle, till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående fullgörandet av
statens järnvägars skadeståndsskyldighet
gentemot enskilda personer vid
olycksfall, samt

herr Hector, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
offentliggörandet av namn på i
brottssammanhang anhållna personer.

§ 17

Justcrades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.22.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 13 januari

Kl. 11.00

§ 1

Företogs val av föreskrivet antal ledamöter
i de ständiga utskotten, nämligen
åtta i utrikesutskottet, tio i konstitutionsutskottet,
femton i statsutskottet,
tio i bevillningsutskottet, åtta i ban -

koutskottet samt i vart och ett av lagutskotten,
tio i jordbruksutskottet och
tolv i allmänna beredningsutskottet.

Beträffande dessa och övriga till dagens
sammanträde utsatta val lämnades
på begäran ordet till

Fredagen den 13 januari 1967

Nr 1

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:

Herr talman! För vart och ett av de
val som skall företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av
kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn å så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.

Sedan herr förste vice talmannen härefter
avlämnat för nu ifrågavarande val
avsedda tio listor, alla försedda med
partibeteckningen »Gemensam lista»,
samt listorna blivit i ovan upptagen
ordning av herr talmannen upplästa och
av kammaren godkända, befanns följande
personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits å respektive listor, ha
utsetts till ledamöter i

utrikesutskottet:

Renström-Ingenäs, fru

Alemyr

Ohlin

Skoglund

Hedlund

Bohman

Mellqvist

Wedén

konstitutionsutskottet:

Adamsson
Nilsson i Östersund
von Friesen
Henningsson
Wahlund

Magnusson i Tumhult
Thunvall, fru
Johansson i Trollhättan
Hamrin i Jönköping
Larsson i Luttra

statsutskottet:

Karlsson i Olofström

Blidfors

Ståhl

Almgren

Eliasson i Sundborn

Bohman

Mellqvist

Lewén-Eliasson, fru

Nililfors

Bergman

Mattsson

Turesson

Olsson, fröken

Gustafsson i Skellefteå

Lindholm

bevillningsutskottet:

Brandt

Allard

Gustafson i Göteborg

Engkvist

Vigelsbo

Magnusson i Borås
Asp

Andersson i Essvik
Nettelbrandt, fru
Eriksson i Bäckmora

bankoutskottet:

Renström-Ingenäs, fru

Hagnell

Berglund

Franzén i Motala

Börjesson i Glömminge

Regnéll

Bengtsson i Landskrona
Larsson i Umeå

första lagutskottet:
Johansson, fru
Ekström i Björkvik
Gärde Widemar, fru
Löfqvist, fru
Svensson i Va
Kristensson, fru
Bergegren, fröken
Gustafsson i Borås

andra lagutskottet:

Lundberg

Odhe

Rimmerfors
Ekendahl, fru
Gustavsson i Alvesta
Wetterström, fröken
Bengtsson i Varberg
Anderson i Sundsvall

tredje lagutskottet:
Johansson i Torp
Levin

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1967

Nyberg
Torbrink, fru
Grebäck
Hedin

Persson i Tan do
Tobé

jordbruksutskottet:

Lindström
Lindskog, fru
Antby
Arweson

Hansson i Skegrie
Eliasson i Moholm
Johanson i Västervik
Persson i Skänninge
Nilsson i Lönsboda
Jonasson

allmänna beredningsutskottet:

Eriksson i Stockholm, fru

Jäderberg, fru

Hamrin i Kalmar

Svensson i Kungälv

Skoglösa

Dickson

Lundmark

Haglund

Rimås

Revisorer

Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades ha blivit
utsedda till statsrevisorer herr Levin,
fru Johansson samt herrar von Friesen,
Odhe, Hansson i Skegrie och Dickson

Wikner

Larsson i Borrby

Nilsson i Bästekille.

I samband med valet av ledamöter i
utrikesutskottet beslöts på framställning
av herr talmannen, att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av
protokollet underrättas om kammarens
val av ledamöter ävensom om det likaledes
till dagens sammanträde utsatta
valet av suppleanter i nämnda utskott
samt anmodas låta uppsätta och till
kamrarna ingiva förslag till den skrivelse
i ämnet, som borde till Konungen
avlåtas.

§ 2

Anställdes val av sex revisorer för
granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning samt sex suppleanter
för dessa revisorer.

För detta val avlämnade herr förste
vice talmannen en av de utav kammaren
valda ledamöterna av talmanskonferensen
godkänd lista, som bar partibeteckningen
»Gemensam lista» och hade
följande utseende:

Suppleanter

samt till suppleanter för dem respektive
herrar Andersson i Essvik, Lindström
och Gustafsson i Borås, fru Torbrink
samt herrar Larsson i Luttra och Magnusson
i Tumhult.

Riksdagsman Levin, H. S., Kämpinge	Riksdagsman Andersson, A. E., Essvik
Riksdagsledamot fru Johansson, V. E., Skövde	Riksdagsman Lindström, H. B., Lock-ne, Brunflo
Riksdagsman von Friesen, 0. B., Gö-teborg	Riksdagsman Gustafsson, J. A. T., Bo-rås
Riksdagsman Odhe, N. S., Vinninga	Riksdagsledamot fru Torbrink, T. J. L., Kalmar
Riksdagsman Hansson, N. G., Skegrie	Riksdagsman Larsson, G. K. V., Luttra, Falköping
Riksdagsman Dickson, J. I. A., Alings-ås	Riksdagsman Magnusson, E. 0. B., Tumhult, Målaskog

Fredagen den 13 januari 1967

Nr 1

§ 3

Företogs val av tjugofem ledamöter i
riksdagens krigsdelegation jämte suppleanter
för dessa. Den av herr förste

Ledamöter

vice talmannen för dessa val avlämnade
listan, som godkänts av de utav kammaren
valda ledamöterna av talmanskonferensen
och bar partibeteckningen »Gemensam
lista», var av följande utseende:

Suppleanter

Erlander	Edenman
Nilsson i Stockholm	Gustafsson i Stockholm
Ohlin	Ståhl
Johansson i Ljungby	Lundkvist
Hedlund	Eriksson i Bäckmora
Cassel	Magnusson i Borås
Thapper	Lindholm
Allard	Bergman
Wedén	von Friesen
Levin	Blidfors
Hansson i Skegrie	Svensson i Vä
Bohman	Björkman
Bergegren, fröken	Johansson i Simrishamn
Gustafsson i Skellefteå	Antby
Eriksson i Stockholm, fru	Hagnell
Skoglund	Lindahl
Eliasson i Sundborn	Larsson i Norderön
Bengtsson i Yarberg	Svanberg
Eliasson i Moholm	Wetterström, fröken
Nihlfors	Wiklund i Stockholm
Ilenström-Ingenäs, fru	Martinsson
Mellqvist	Ekroth, fru
Wahlund	Larsson i Luttra
Alemyr	Carlsson i Tyresö
Nettelbrandt, fru	Mundebo

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1967

Efter det denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts,
förklarades de å listan upptagna
personerna utsedda till ledamöter
respektive suppleanter i riksdagens
krigsdelegation.

§ 4

Företogs val av åtta medlemmar i
Nordiska rådet för tiden intill dess val
nästa gång äger rum.

För detta val avlämnade herr förste
vice talmannen en av de utav kammaren
valda ledamöterna av talmanskonferensen
godkänd lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog
följande namn:

Ekendahl, fru

Thapper

Ohlin

Skoglund

Gustafsson i Kårby

Cassel

Mellqvist

Gärde Widemar, fru.

Efter det denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna ha blivit utsedda
till medlemmar i Nordiska rådet.

På framställning av herr talmannen
beslöts, att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av protokollet underrättas
om kammarens val av medlemmar
i Nordiska rådet och om det
likaledes till dagens plenum utsatta valet
av suppleanter för dem samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna
ingiva förslag dels till förordnanden för
de valda, dels ock till skrivelse till
Konungen med anmälan om de förrättade
valen.

§ 5

Anställdes val av beslutat antal suppleanter
för ledamöterna i de ständiga
utskotten, nämligen 8 i utrikesutskottet,
19 i konstitutionsutskottet, 33 i statsutskottet,
21 i bevillningsutskottet, 18 i
bankoutskottet, 17 i första lagutskottet,
19 i andra lagutskottet, 17 i tredje lag -

utskottet, 20 i jordbruksutskottet och 21
i allmänna beredningsutskottet.

Sedan herr förste vice talmannen härefter
avlämnat nu ifrågavarande tio listor,
alla med partibeteckningen »Gemensam
lista», och listorna blivit i
ovan upptagen ordning av herr talmannen
upplästa och av kammaren godkända,
befanns följande personer, vilkas
namn i här angiven ordning upptagits å
respektive listor, utsedda till suppleanter
i

utrikesutskottet:

Allard

Eriksson i Stockholm, fru
Gustafson i Göteborg
Bengtsson i Varberg
Wahlund
Cassel

Carlsson i Tyresö
Eliasson i Moholm

konstitutionsutskottet:

Andersson i Billingsfors

Lindahl

Keijer

Andersson i Storfors

Dockered

Wennerfors

Zetterberg

Carlsson i Tyresö

Werbro

Mossberg

Boo

Lothigius

Nilsson i Kristianstad

Norrby

Henrikson

Martinsson

Gustafsson i Stenkyrka

Werner

Lindberg

statsutskottet:

Arvidson

Johansson i Norx-köping

Wedén

Alemyr

Gustafsson i Kårby
Cassel

Gustafsson i Uddevalla

Fredagen den 13 januari 1967

Nr 1

Kellgren

Nelander

Fagerlund

Antonsson

Björkman

Eskel

Källstad

Holmberg, fru

Blomkvist

Nilsson i Tvärålund
Berg

Nordstrandh

Tobé

Lindahl

Svanberg

Sjönell

Lindkvist

Mundebo

Petersson

Jönsson i Arlöv

Ryding, fru

Nilsson i Kristianstad

Westberg

Gustavsson i Ängelholm
Elmstedt

Ljungberg, fröken

bevillningsutskottet:

Holmqvist, fru

Forsberg

Enskog

Kristenson

Boo

Björkman
Carlsson i Västerås
Carlstein
Larsson i Umeå
Nyström

Franzén i Träkumla

Lothigius

Hammarsten

Sterne

Wikner

Josefsson i Halmstad
Dahlgren

Wiklund i Härnösand

Söderström

Öhvall

Börjesson i Falköping

bankoutskottet:

Ekström i Iggesund

Rask

Löfgren

Haglund

Antonsson

Nordgren

Hörnlund, fru

Fridolfsson i Rödeby

Hyltander

Lindberg, fru

Börjesson i Falköping

Ringaby

Gustavsson i Ängelholm
Ullsten

Jönsson i Arlöv
Sjönell

Bengtson i Solna
Gustafson i Göteborg

första lagutskottet:

Sjövall, fru

Zetterberg

Keijer

Martinsson

Dockered

Oskarson

Andersson i Strängnäs, fröken

Lindekvist, fru

Wiklund i Stockholm

Jönsson i Malmö

Larsson i Norderön

Fridolfsson i Stockholm

Björk

Sjöholm

Hansson i Piteå

Elmstedt

Heurlin, fru

andra lagutskottet:

Sandell, fröken

Johansson i Södertälje

Wiklund i Stockholm

Fredriksson

Gomér

Edlund

Sundelin

Svensson, fru

Jönsson i Ingemarsgården
Svensson i Kungälv
Johansson i Skärstad
Ringaby

Carlsson i Göteborg
Jonsson

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1967

Skantz, fru
Göransson

Larsson i öskeviksby

Åkerlind

Ullsten

tredje lagutskottet:
Svenning

Ekström i Iggesund
Hamrin i Kalmar
Sundelin

Franzén i Träkumla
Bengtson i Solna
Anderson i Lerum, fröken
Ekroth, fru
From

Hammarberg
Larsson i Borrby
Carlshamre
Sundström, fru
Åberg
Hugosson
Josefson i Arrie
Krönmark

jordbruksutskottet:

Jäderberg, fru

Lundmark

Rimås

Trana

Persson i Heden

Hedin

Eskilsson

Johansson i Simrishamn
Jönsson i Ingemarsgården
Lindberg, fru
Dahlgren

Nilsson i Bästekille
Björk

Berndtsson
Jönsson i Malmö
Fridolfsson i Rödeby
Larsson i Norderön
Sundberg, fru
Åberg
Sundkvist

Gustafsson i Stenkyrka
Nordgren
Nyström
Ekroth, fru
Andersson i Örebro
Johansson i Simrishamn
Johansson i Yäxjö
Nilsson i Agnäs
Wiklund i Härnösand
From

Hansson i Piteå
Hugosson

Johansson i Skärstad
Andersson i Billingsfors
Thylén
Fraenkel, fru
Josefson i Arrie.

§ 6

Företogs val av åtta suppleanter för
de av kammaren utsedda medlemmarna
av Nordiska rådet.

Herr förste vice talmannen avlämnade
en av de utav kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen godkänd
lista, som under partibeteckningen »Gemensam
lista» upptog följande namn:

Kellgren

Hammarberg

Edström

Bergman

Nilsson i Tvärålund
Eliasson i Moholm
Adamsson
Wedén.

Efter det denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts,
förklarades de å listan upptagna
personerna utsedda till suppleanter i
Nordiska rådet.

§ 7

Justerades protokollsutdrag angående
de i §§ 1—6 omförmälda valen.

allmänna beredningsutskottet: s °

Gustafsson i Uddevalla Föredrogs och lades till handlingarna

Rask Kungl. Maj:ts på rikssalen överlämnade

Hyltander berättelse till 1967 års riksdag om vad i

Hörnlund, fru rikets styrelse sig tilldragit.

Fredagen den 13 januari 1967

Nr 1

§ 9

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 5, med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 16 § lagen
den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker.

§ 10

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj :ts skrivelse, nr 6, till riksdagen
med tillkännagivande, att Kungl.
Maj :t förordnat statsrådet Lennart
Geijer att under innevarande riksdag
utöva den befattning med riksdagsärenden,
som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet;

och skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll meddelas vederbörande
utskott samt riksdagens kanslideputerade.

§ 11

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
å bordet vilande proposition nr 7, med
förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt,
m. m., hänvisades propositionen, såvitt
avsåg ändring i lagen om finansiering
av folkpensioneringen, till lagutskott
och i övrigt till bevillningsutskottet.

Vidare föredrogs var för sig följande
Kungl. Maj :ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till bevillningsutskottet propositionen
nr 10, med förslag till förordning om
investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten;
och

till lagutskott propositionen nr 11,
med anhållan om riksdagens yttrande
angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens
år 1966 vid dess femtionde sammanträde
fattade beslut.

§ 12

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till utrikesutskottet motionen nr 1;

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 2—8;

till statsutskottet motionerna nr 9—

22;

till bevillningsutskottet motionerna
nr 23—28;

till bankoutskottet motionen nr 29;

till lagutskott motionerna nr 30—46;

till jordbruksutskottet motionen nr
47; samt

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 48 och 49.

§ 13

Föredrogs var för sig och hänvisades
till lagutskott justitieombudsmannens
och militieombudsmannens till innevarande
riksdag avgivna ämbetsberättelser.

§ 14

Vid föredragning av riksdagens revisorers
å bordet vilande berättelse över
den år 1966 av dem verkställda granskningen
av statsverket hänvisades berättelsen,
såvitt avsåg § 13 till bevillningsutskottet,
i vad gällde § 20 till
jordbruksutskottet samt i övrigt till
statsutskottet.

§ 15

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till bankoutskottet riksdagens
revisorers å bordet vilande berättelser
över den år 1966 av dem verkställda
granskningen av riksbanken och riksgäldskontoret.

§ 16

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Wiklund i Stockholm, till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående åtgärder
till begränsning av luftföroreningar genom
bilavgaser,

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1967

Interpellation ang. undervisningen för militär personal i de internationella konventionsbestämmelserna
angående rättsliga och humanitära regler i krigstillstånd

herr Nilsson i Lönsboda, till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående modernisering
av almanackans namnlängd,

herr Hermansson, till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena
angående de amerikanska bombangreppen
mot Nordvietnam,

herr Bohman, till hans excellens herr
statsministern angående direktiven för
1965 års försvarsutredning,

herr Gustafsson i Skellefteå, till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående villkoren för erhållande
av lokaliseringspolitiskt stöd,
herr Öhvall, till herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet angående
transport av renar till gynnsammare
betesområden, m. m., och
herr Berqlnnd, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
bostadslån för förbättring av äldre
bostadsbestånd.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 17

På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj :ts propositioner
nr 1 och nr 2 skulle uppföras
sist å föredragningslistan för kammarens
nästkommande sammanträde.

§ 18

Interpellation ang. undervisningen för
militär personal i de internationella
konventionsbestämmelserna angående
rättsliga och humanitära regler i
krigstillstånd

Ordet lämnades på begäran till

Herr HECTOR (k), som yttrade:
Herr talman! Genom ett flertal internationella
konventioner är rättsliga och
humanitära regler i krigstillstånd noggrant
och utförligt angivna.

De gäller bl. a. »förbud att anfalla
och bombardera städer, byar eller
byggnader, som icke försvaras» (Haagkonventionen
1907), förbud mot kemiska
och bakteriologiska vapen (Genéveprotokollet
1925 in. fl), »förebyggandet
och bestraffning av brottet folkmord»
(FN:s resolution 1946, konventionen
1948), skydd för civilpersoner,
förbud mot tortyr och tagande av gisslan,
bestämning av partisangruppers
krigsrättsställning, definition av begreppen
krigsförbrytelse och krigsförbrytare
(Genévekonventionen 1949
m. fl.).

Vårt land har i likhet med så gott
som alla stater underskrivit och ratificerat
samtliga dessa internationella
överenskommelser.

Erfarenheterna har dock visat —
icke minst under det nu pågående kriget
i Vietnam — att många av dessa bestämmelser
i praktiken tillmötes litet
värde. Tendensen synes i stället vara
att krigföringen i modern tid blir allt
omänskligare.

I bl. a. Genévekonventionen den 12
augusti 1949, avd. VI, artikel 127, anföres
följande:

»De höga fördragsslutande parterna
förbinder sig att såväl i fredstid som i
krigstid inom sina respektive länder ge
största möjliga spridning åt texten till
denna konvention och särskilt att införa
studier därav i planerna för den militära
och såvitt möjligt den civila undervisningen,
i syfte att konventionens
grundsatser bringas till hela denna
krigsmakts och befolknings kännedom.
—---»

Då man borde kunna förutsätta att
vårt land med dess humanitära traditioner
vore särskilt intresserat av att
sprida denna kännedom, hemställer jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
få ställa följande fråga:

Vill statsrådet upplysa om i vad mån
det i den teoretiska utbildningen för

Fredagen den 13 januari 1967

Nr 1

Interpellation ang. åtgärder för att minska arbetslösheten i norrlandslänen

officerare och värnpliktiga ingår undervisning
i de internationella konventionsbestämmelserna
angående rättsliga
och humanitära regler i krigstillstånd? Denna

anhållan bordlädes.

§ 19

Interpellation ang. åtgärder för att

minska arbetslösheten i norrlandslänen Ordet

lämnades på begäran till

Herr LORENTZON (k), som yttrade:

Herr talman! Försämringen i sysselsättningsläget
i landet gör sig speciellt
märkbar i norrlandslänen. I de norrländska
länsarbetsnämndernas rapporter
till arbetsmarknadsstyrelsen inför
år 1967 är tongångarna övervägande
pessimistiska. Osäkrare än på länge,
rapporterar länsarbetsnämnden i Västernorrland.
Från Norrbotten anföres
att svåra sysselsättningsproblem väntas
uppstå i stora delar av länet.

Några delsiffror illustrerar detta.
Västernorrlands län har en bruttoarbetslöshet
för december månad 1966 på
2 167 personer, varav sysselsatta i beredskapsarbete
481. I Västerbottens län
är antalet arbetslösa 285 fler än under
motsvarande tid i fjol. Gävleborgs län
rapporterar 1 543 arbetslösa, vilket utgör
en ökning med 665. Norrbottens totala
arbetslöshetssiffra är 5 244, varav
2 197 bär beredskapsarbete och 1 648
placerats under utbildning. Här skall
observeras att den omfattande dolda
kvinnliga arbetslösheten inte finns med
i dessa siffror.

Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt
att i årets finansplan, s. 27,
talas om att »en reduktion av de allmänna
beredskapsarbetena förutsättes
komma till stånd. Detta är möjligt bl. a.
med hänsyn till det förbättrade sysselsättningsläget
i Norrland». Tills vidare
synes i stället en ökad satsning på be -

redskapsarbetena vara motiverad och
inte minskning av dessa.

Men lösningen på längre sikt kan
inte ligga i ordnandet av beredskapsarbeten.
Den måste uppnås genom konkreta
åtgärder och en planering av sådana
åtgärder, som kan innebära en
reell förbättring i sysselsättningsläget.
För de berörda arbetslösa och deras
familjer är en klarläggande redovisning
av vilka åtgärder regeringen planerar
i sådan riktning av största intresse.
Detta gäller också kommuner och landsting,
vilkas planering i fråga om byggandet
av bostäder, skolor, sjukhus,
serviceinrättningar m. m. förutsätter
kännedom om arten och omfattningen
av de näringspolitiska insatserna. Även
om det på nuvarande stadium endast
är möjligt att delvis ge en sådan klarläggande
redovisning bör detta ske.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande fråga:

Vill statsrådet ge en översiktlig redovisning
av de åtgärder regeringen närmast
planlägger för att minska arbetslösheten
i norrlandslänen, såväl beträffande
erforderliga beredskapsarbeten
som i syfte att på längre sikt förbättra
sysselsättningssituationen i dessa landsdelar? Denna

anhållan bordlädes.

§ 20

Till bordläggning anmäldes riksdagens
lönedelegations redogörelse för
dess verksamhet under år 1966.

§ 21

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 50, av herr Mundebo m. fl., om
sänkning av rösträttsåldern,

nr 51, av herr Hector m. fl., om hjälp
till återuppbyggnad av ödelagda områden
i Vietnam,

Nr 1

Fredagen den

nr 52, av herr Jönsson i Arlöv m. fl.,
om försöksverksamhet med sammanhållna
klasser i grundskolans årskurs
9,

nr 53, av herr Gustafsson i Borås,
om en översyn av medicinalstyrelsens
disciplinnämnds verksamhet och organisation,

nr 54, av herr Lorentzon m. fl, om
hyressuhventioner för bostäder åt handikappade,

nr 55, av fru Ryding m.fl., om höjt
anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
på arbetarskyddets
område,

nr 56, av herr Hermansson m.fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Ersättning åt författare
m. fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m. m.,

nr 57, av herr Petersson, om restitution
av skatt å bensin för snöscooter
använd i renskötsel,

nr 58, av herr Hansson i Skegrie
m. fl., om tillsättande av en riksdagens
pressombudsman,

nr 59, av fru Holmquist m. fl., angående
hävande av adoptivförhållande,

nr 60, av herr Werbro, angående
skyldigheten att anordna enskilda
skyddsrum, samt

nr 61, av herr Ohlin m. fl., om åtgärder
till hjälp åt ensamstående.

Dessa motioner bordlädes.

§ 22

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet vid sammanträde
med herr talmannen och herr
andre vice talmannen i riksdagens
andra kammare samt de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda
att jämte talmännen tillsätta kammarens
kanslipersonal, den 12 januari
1967.

§ 1

Sedan herr talmannen anmält, att
han utsett bankokommissarien, jur.

13 januari 1967

kand. Åke Gustafsson till ersättare att
från och med den 12 januari 1967 vid
förfall för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen
inom kammaren m. m.,
beslöt herrar deputerade att arvode till
Gustafsson skulle utgå med 1 000 kronor
per månad.

§ 2

Herrar deputerade beslöt utse:
kanslirådet, jur. kand. Erland Kock
till stomnotarie från och med den 10
januari 1967 mot ett arvode av 2 758
kronor per månad jämte personlig lönefyllnad
med 300 kronor per månad;

kronofogden, jur. kand. Bertil Björnsson
till biträdande jurist från och med
den 9 januari 1967 mot ett arvode av
2 000 kronor per månad; samt

fögderiassistenten Curt Berggrén till
förste kanslist från och med den 1 januari
1967 mot ett arvode av 2 660 kronor
per månad jämte personlig lönefyllnad
med 200 kronor per månad.

Arvodena skulle — i motsats till personlig
lönefyllnad — uppräknas i överensstämmelse
med vad som kunde komma
att följa av överenskommelser om
generella lönetillägg inom den övriga
delen av riksdagsförvaltningen.

§ 3

Anmäldes att riksdagens tillsättningsnämnd
förordnat

dels herr Bertil Arborén, fru Signhild
Elfner samt herrar Hans Heimbiirger
och Anders Norrman till förste
stenografer hos andra kammaren med
arvode motsvarande löneklass A 26,
dels fröken Anita Hallberg, herr Bengt
Henningsson, fru Ingrid Nilsson samt
herrar Lars Nilsson, Göte Schenning,
Rune Söderström och Gustaf Titz till
stenografer hos kammaren med arvode
motsvarande löneklass A 21.

Herrar deputerade beslöt att här
ifrågavarande tjänstemän skulle inträda
i tjänstgöring hos kammaren från och
med den 12 januari 1967.

§ 4

Sedan herr talmannen anmält att han
beviljat stenografen hos kammaren

Nr 1

Tisdagen den 17 januari 1967

Gustaf Titz tjänstledighet på grund av
sjukdom under tiden den 12—29 januari
1967, beslöt herrar deputerade förordna
den av första kammarens kanslitillsättare
utsedda reservstenografen
fru Yvonne Junestrand att under Titz’
sjukledighet uppehålla dennes stenograftjänst.

I anslutning härtill bemyndigades
kammarens sekreterare att vid kortare
ledigheter förordna erforderlig vikarie.

§ 5

Herrar deputerade beslöt utse fru
Anna-Carin Brunnkvist och fru Eva
Klang till reservstenografer från och
med den 12 januari 1967.

§ 6

Herrar deputerade beslöt utse fru
Ingegerd Carlsén, fru Ingrid Eldin, fru

Gunvor Elg, fru Ingegerd Wahrgren,
fru Lore Andersson och fru Kerstin
Mörk till maskinskrivare vid snabbprotokollet
från och med den 12 januari
1967.

Med tillsättandet av en maskinskrivartjänst
skulle tills vidare anstå.

In fidem

Sune K. Johansson

§ 23

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.25.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 17 januari

Kl. 15.30

§ 1

Svar på fråga ang. tillämpningen av
den s. k. SO-procentregeln vid beskattningen Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Dickson har frågat
om jag avser att föreslå den ändringen
beträffande tillämpningen av den
s. k. 80-procentregeln vid beskattningen
att denna regel iakttas ex officio.

Av taxerings- och uppbördstekniska
skäl har det hittills inte varit möjligt
att tillgodose det i och för sig berättigade
önskemålet att 80-procentregeln skulle
iakttas ex officio vid skattedebiteringen.
Avsikten är att undersöka om förutsättningar
härför föreligger efter den

planerade övergången den 1 januari
1968 till automatisk databehandling
inom uppbördsväsendet.

Vidare anförde

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
finansministern för det uttömmande och
helt tillfredsställande svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. skyddet för TV- och
radiosändare mot åverkan eller sabotage Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: -

Nr 1

Tisdagen den 17 januari 1967
Svar på fråga ang. åtgärder för att förbättra polismans personliga skydd

Herr talman! Herr Nihlfors har frågat
mig om jag anser att vårt lands TVoch
radiosändare har ett ur försvarssynpunkt
fullgott skydd mot åverkan eller
sabotage som i ett utrikespolitiskt spänt
läge kan försvåra eller helt lamslå försvarsledningens
möjligheter att ge information
till svenska folket.

Med anledning av herr Nihlfors’ fråga
vill jag meddela följande.

För ett beredskapsläge är bevakning
av varierande art och styrka planlagd
för huvuddelen av landets TV- och ljudradiosändare,
t. ex. genom lokalförsvarsförband
eller civilförsvarspolis. Vid sidan
om bevakningen bidrar ett flertal
åtgärder till att öka driftsäkerheten.
Ljudradion disponerar ett stort antal
sändare inom skilda våglängdsområden.
Praktiskt taget alla TV- och ljudradiosändare
har dubblerats. Huvuddelen av
sändarna har dessutom getts ett inte
oväsentligt byggnadstekniskt skydd.
Större sändare är försedda med reservaggregat
för elkraftförsörjningen. Vidare
finns ett antal transportabla ljudradiosändare
som kan ersätta skadade
sändare. Vid avbrott eller störningar på
programförbindelsen till sändaren kan
programmet överföras trådlöst från sändare
till sändare.

De redovisade förhållandena ger en
sådan säkerhet att det får anses osannolikt
att TV- och ljudradiodistributionen
kan lamslås i ett läge, då för beredskap
planlagda åtgärder trätt i kraft.

Vidare anförde

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Jag tackar herr statsrådet
för det svar han nyss lämnat.

Jag tror att man på många håll i landet
blev oroad över avbrottet i TVsändningen
på nyårsafton, just ur de
aspekter jag framfört i min fråga till
statsrådet. Man blev kanske inte bara
bestört för att man icke fick höra Jarl
Kulle läsa nyårsdikten, utan man tänkte
säkerligen också på andra situationer

där avbrott i en TV- eller radiosändare
kan ske. Sändarna är ju till för att, om
något allvarligt inträffar, skapa kontakt
mellan framför allt försvarsledningen i
landet och folket, och sådana avbrott
kan därför bli allvarliga. Jag är till freds
med det svar jag fått och tror också att
många känner sig lugnade efter vad som
här har upplysts i statsrådet Anderssons
svar.

Men man kan ju undra över att kabeln
till TV-sändaren har lagts ned så
att det tydligen inte fordras särskilt
mycket för att göra sabotage mot den.
Jag undrar om det inte kan vara av behovet
påkallat att se över alla anordningar
i det stycket i djupaste fredstid,
så att man inte tas på sängen eller tidsmässigt
hamnar i onödigt besvärliga situationer
om någonting inträffar som
kan föranleda ett beredskapsläge.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. åtgärder för att förbättra
polismans personliga skydd

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Turesson har frågat
mig om jag avser att vidta några
åtgärder för att förbättra polismans personliga
skydd.

Rikspolisstyrelsen har sedan sin tillkomst
den 1 juli 1964 bedrivit ett intensivt
arbete för att förbättra den personliga
utrustningen för polismännen och
för att få fram ny utrustning, framför
allt för att kunna ge den enskilde polismannen
bättre möjligheter att skydda
sig.

Tillgången till personlig skyddsutrustning
var tämligen obetydlig inom
det kommunala polisväsendet. Rikspolisstyrelsen
har därför inte haft några
egentliga erfarenheter att bygga på vid
sitt arbete med utvecklingen av sådan
utrustning utan har i stort sett varit

Tisdagen den 17 januari 1967 Nr 1

Svar på fråga ang. begränsning av minderårigas rätt att inneha luft- och fjädervapen -

tvungen att börja från grunden. Det är
ett oavvisligt krav att den materiel som
ställs till polisens förfogande är så tillförlitlig
som över huvud taget är möjligt.
Utrustning som inte är effektiv och
tillförlitlig kan göra mer skada än nytta.
Noggranna och tidskrävande undersökningar
har därför blivit erforderliga.

Rikspolisstyrelsen har i första hand
inriktat sig på att få fram skyddsvästar,
tårgasutrustning, kravall- och skyddshjälmar
samt bärbara radioapparater.

Man har goda förhoppningar om att under
den närmaste tiden få fram en godtagbar
typ av skyddsväst, som beräknas
kunna levereras under hösten 1967. Likaså
väntas prov med en ficksprayförpackning
med tårgas, som varje polisman
skall kunna bära med sig, leda till
ett positivt resultat under våren. Leverans
kan ske i höst. En större sprayförpackning
avsedd för insprutning av tårgas
exempelvis genom nyckelhål är redan
i bruk. I övrigt pågår prov med en
tårgashandgranat och tårgasammunition.
I samband med tårgasutrustningen
har iordningställts en gasskyddsväska
och en speciellt avpassad verktygssats
som också beräknas kunna levereras under
hösten 1967.

I statsverkspropositionen har 2,5 miljoner
kronor beräknats för personlig
utrustning, bl. a. kravallhjälmar och
skyddshjälmar för bilförare, och 1,4 miljoner
kronor för speciell materiel, vari
ingår bl. a. gasutrustning och skottsäkra
västar. Vid bifall till dessa anslagsyrkanden
kan inköp ske av personlig
skyddsutrustning allteftersom de pågående
proven ger positiva resultat.

Genom förbättrade kommunikationsmöjligheter
förbättras också den enskildes
personliga skydd avsevärt. Den typ
av bärbara radioapparater som finns inom
polisväsendet för närvarande är
bl. a. på grund av sin storlek inte så
användbar som är önskvärt. Inom rikspolisstyrelsen
pågår prov för utveckling
av en betydligt mindre apparat, som
flertalet polismän skulle kunna utrustas
med.

3 — Andra kammarens protokoll 1967. Nr 1

En väsentlig fråga när det gäller polismannens
skydd är givetvis den attityd
som allmänheten intar till polisens
arbete till skydd för den enskilde och
samhället. Det inträffar nu alltför ofta
att allmänheten åser misshandel av polismän
utan att ingripa till polismannens
hjälp eller över huvud vidta några
åtgärder som visar solidaritet med ordningsmakten.
I statsverkspropositionen
har medel beräknats för en opinionsundersökning
i syfte att söka klarlägga
förekommande spänningsförhållanden
mellan polis och allmänhet.

Vidare anförde

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
justitieministern för svaret på min fråga.
Svaret var uttömmande och utgör
enligt min mening en god sammanfattning
av de åtgärder som förbereds. Jag
uttrycker endast förhoppningen att planerna
skall kunna föras ut i verkligheten
och bli effektiva snarast möjligt.

I slutet av sitt svar talar justitieministern
om allmänhetens attityd till polisens
arbete. Jag tror det är värdefullt
att denna fråga blir föremål för de utredningar
som justitieministern avser
att låta verkställa eller som rikspolisstyrelsen
kommer att göra. Men jag tror
att det är lika viktigt att samhället skärper
sin attityd mot sådana gangsters,
vilkas verksamhet vi för en vecka sedan
till vår förfäran fick uppleva. Jag tror
att samhället eftertryckligt måste säga
ifrån att vi i ett rättssamhälle inte tolererar
att gangstermentalitet och ett
gangstervälde utvecklas på det sätt som
nu onekligen håller på att ske.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. begränsning av minderårigas
rätt att inneha luft- och fjädervapen Ordet

lämnades på begäran till

Nr 1

Tisdagen den 17 januari 1967

Svar på fråga ang. offentliggörandet av namn på i brottssammanhang anhållna personer -

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Werbro har frågat
mig när jag avser utfärda bestämmelse
för begränsning av minderårigas rätt
att inneha luft- och fjädervapen.

Arbete pågår f. n. inom justitiedepartementet
med att upprätta en promemoria
rörande vissa ändringar i vapenförordningen.
I detta sammanhang behandlas
också frågan om rätten att inneha
luft- och fjädervapen. Sedan promemorian
har färdigställts och remissbehandlats,
kommer förslag till de ändrade bestämmelser
som behandlingen kan ge
anledning till att föreläggas riksdagen
så snart som arbetsläget tillåter.

Vidare anförde

Herr WERBRO (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
för svaret.

Min fråga föranleddes av ett riksdagsbeslut
år 1965 med anledning av en av
mig väckt motion beträffande begränsning
av rätten att inneha vapen av detta
slag. Riksdagen beslöt på grundval
av ett utlåtande från andra lagutskottet
att hemställa hos Kungl. Maj :t att åtgärder
måtte vidtagas för att få fram en
lagbestämmelse på detta område för att
förhindra att minderåriga får tillgång
till luftvapen. Sedan detta riksdagsbeslut
har olyckornas antal inte minskat,
utan olyckor av detta slag förekommer
nu i än större omfattning och antalet
minderåriga som innehar vapen blir
allt större.

Av de polisutredningar som gjorts inom
olika polisdistrikt i landet framgår,
att sådana här olyckor förekommer i
särskilt stor utsträckning i samband
med högtider och då barnen är lediga
från skolan.

Det är nödvändigt att vi så snart som
möjligt får skärpta bestämmelser på
detta område, och jag hoppas att arbetsläget
inom departementet tillåter att ett

lagförslag föreläggs riksdagen inom den
närmaste tiden.

Härmed var överläggningen slutad.

Svar på fråga ang. offentliggörandet av
namn på i brottssammanhang anhållna
personer

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Hector har frågat
mig om jag anser nuvarande regler och
praxis i fråga om utlämnande av namn
på personer anhållna i brottssammanhang
vara förenliga med god rättsordning.

Jag vill först framhålla, att förutsättningarna
för ett anhållningsbeslut är
noggrant reglerade i rättegångsbalken.
För sådant beslut krävs att det finns
skäl till häktning, d. v. s. i regel att någon
är på sannolika skäl misstänkt för
brott av viss svårhetsgrad. Om det är
av synnerlig vikt, att någon i avbidan
på ytterligare utredning tas i förvar,
kan han dock anhållas även om det ej
finns fulla skäl till häktning.

Enligt sekretesslagen får handlingar
om användning av tvångsmedel inte utlämnas,
om det skäligen kan befaras att
utlämnandet skulle vara menligt för enskild
person. Regelmässigt brukar utlämnande
av handling som ingår i förundersökningen
inte komma i fråga innan
åtal har väckts.

Muntliga upplysningar angående förundersökningsmaterial
kan dock lämnas
till pressens representanter. Detta följer
av tryckfrihetsförordningens bestämmelser.
När det gäller namn på anhållna
personer brukar offentliggörande
komma i fråga endast i samband med
efterlysning av person som har anhållits
i sin frånvaro.

Enligt min mening sköter polismyn -

Tisdagen den 17 januari 1967 Nr 1

Svar på fråga ang. verkställigheten i äktenskapsskillnadsmål av domstols beslut om
vårdnaden av barn

digheterna sin informativa verksamhet
i samband med förundersökningar i
stort sett tillfredsställande.

Offentlighetskommittén har i ett nyligen
avgivet betänkande föreslagit, att
vad som nu gäller i fråga om polisens
rätt att lämna upplysningar till pressen
skall bestå. Beslut under förundersökning,
exempelvis om anhållande, skall
enligt kommitténs förslag inte kunna
sekretessbeläggas av hänsyn till den enskilde.

Med utgångspunkt från vissa förekomna
fall har det lämpliga i gällande ordning
ifrågasatts. Först sedan offentlighetskommitténs
betänkande remissbehandlats
kan ståndpunkt tas i denna
fråga.

Vidare anförde

Herr HECTOR (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern
för svaret på min fråga.

Självfallet har jag inte ifrågasatt polismyndighets
legitima rätt att få pressens
och allmänhetens hjälp i spaningsarbete,
men det finns vissa allmänt accepterade
regler och begränsningar för
sådant offentligt utlämnande av den enskilde.
Till och med i rättegångsreferaten
namnes ju inga namn, och vid offentliga
efterlysningar, då namn och
signalement måste angivas, är väl förutsättningen
den att vederbörande är
så gott som oemotsägligt bunden vid
brottet.

I det nu aktuella fall som föranlett
denna fråga — de först anhållna i samband
med polisdråpen — har indicierna
varit mycket svaga. Trots detta släpptes
en veritabel häxjakt loss i press och hos
allmänhet, vilket måste ha inneburit
personlig katastrof och tragedi för de
oskyldigt misstänkta och deras anförvanter
— kanske inte så mätbar som för
dråpens offer men dock av mycket djupgående
art.

En bakomliggande faktor har i dessa
sammanhang alltför litet tagits med i be -

räkningen. Från offentligt håll utgår
man gärna vid vädjan till press och
allmänhet alltför mycket från myten
och önskedrömmen om den genomgående
ansvarsmedvetna pressen och den
genomgående besinningsfulla och omdömesgilla
allmänheten. Denna myt bör
man snarast göra sig kvitt. Den obehagliga
sanningen är i stället att hyenementaliteten
hos pressen och den hysteriska
lynchlusten hos allmänheten utvecklas
alltmera. Insikt i dessa aktuella förhållanden
skulle motivera en allt större försiktighet
från polismyndigheternas sida
när det gäller uppgifters utlämnande,
en allt större vaksamhet mot sensation
och hysteri.

Då det av justitieministerns svar
framgår att han är mycket väl medveten
om hela denna problematik ber jag
än en gång att få tacka för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på fråga ang. verkställigheten i äktenskapsskillnadsmål
av domstols beslut
om vårdnaden av barn

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KL1NG, som yttrade:

Herr talman! Herr Sjöholm har i eu
enkel fråga till statsrådet Odhnoff framhållit,
att domstols beslut om vårdnaden
av barn i äktenskapsskillnadsmål
kan verkställas utan hinder av att det
inte har vunnit laga kraft och att barn
därigenom kan flyttas fram och åter
mellan föräldrarna, vilket kan ha otillfredsställande
konsekvenser för barnets
psykiska hälsa. Mot bakgrunden därav
har herr Sjöholm frågat vilka åtgärder
statsrådet ämnar vidta för att få en
bättre ordning i detta avseende. Då lagstiftningsfrågor
av detta slag tillhör
justitiedepartementets verksamhetsområde,
ankommer det på mig att besvara
frågan.

Nr 1

Tisdagen den 17 januari 1967

Svar på fråga ang. förflyttningen av för samhällsvård omhändertagna barn

I föräldrabalken föreskrivs att domstol
efter vad som finnes skäligt äger
meddela interimistiska vårdnadsbeslut
och att dessa går i verkställighet omedelbart.
Möjligheten att genom sådana
beslut omedelbart få en provisorisk lösning
av frågan, var ett omtvistat barn
skall vistas, kan omöjligen undvaras.
Därmed är inte sagt att interimistiska
beslut alltid behöver meddelas. Särskilt
i mål om äktenskapsskillnad, som har
föregåtts av hemskillnad, kan det finnas
anledning att iaktta försiktighet när
det gäller att genom interimistiska beslut
ändra vad som har gällt under hemskiilnadstiden.
De nuvarande reglerna
ger domstolarna möjlighet att i sådana
fall handla efter omständigheterna. Jag
liar inte något intryck av att domstolarna
meddelar interimistiska beslut i onödan,
och någon ändring av de nu berörda
reglerna anser jag inte behövlig.

När det gäller verkställigheten av
vårdnadsbeslut bör nämnas, att lagberedningen
förra året framlade ett lagförslag
som innebär bl. a. att verkställighet
inte skall få ske när den kan medföra
avsevärd fara för barnets kroppsliga
eller själsliga hälsa. Proposition på
grundval av lagberedningens förslag
kommer -— såsom framgår av den till
riksdagen översända propositionsförteckningen
— att föreläggas riksdagen
under vårsessionen.

Vidare anförde

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det börjar bli riktigt
spännande att ställa enkla frågar —
man vet aldrig vem man får svar av.
I fjol ställde jag en gång en fråga till
statsminister Erlander och fick svar av
statsrådet Hermansson, och det gick
naturligtvis också bra. Nu har jag frågat
statsrådet Odhnoff och får svar av
statsrådet Kling. Att jag påpekar detta
får inte tolkas som att jag skulle vara
besviken. Jag bär kanske i stället anledning
att vara extra tacksam, eftersom
statsrådet Kling sannolikt har den något

större erfarenheten av de frågor jag har
ställt.

Statsrådet Kling säger i svaret att
man inte kan undvara dessa interimistiska
beslut. Det är jag medveten om.
Min tanke var emellertid att första instans,
häradsrätt eller rådhusrätt, inte
skulle ändra det bestående förhållandet
såvida det inte förelåg speciella skäl
härför, vanvård etc. Det skulle alltså
gälla tills domen vunnit laga kraft. Som
det nu är har det hänt att första instans
sagt att barnet skall vårdas hos modern,
och barnet har till och med hämtats
från fadern till modern. Sedan kanske
hovrätten har sagt att barnet skall vistas
hos fadern, och då har barnet hämtats
ytterligare en gång. Då blir barnet,
som en tidning i går uttryckte det, behandlat
som en möbel. Detta är naturligtvis
inte tillfredsställande.

Samtidigt som jag tackar statsrådet
Kling för svaret vid jag säga att jag
med stort intresse avvaktar den proposition
som har utlovats under vårriksdagen.
Allt är nämligen inte väl beställt
på detta område.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. förflyttningen av för

samhällsvård omhändertagna barn

Ordet lämnades på begäran till

Statsrådet fru ODHNOFF, som yttrade: Herr

talman! Herr Persson i Heden
har frågat, om jag uppmärksammat att
förflyttning av för samhällsvård omhändertagna
barn vid vissa tillfällen
skett på ytterst olämpligt sätt och om
jag vill medverka till föreskrifter som
förhindrar upprepanden.

Barnavårdsnämnden kan ta hand om
ett barn för samhällsvård i två huvudfall.
Det ena är när barnet är övergivet
eller när föräldrarna begär eller samtycker
till omhändertagandet och bar -

Tisdagen den 17 januari 1967

Nr 1

Svar på fråga ang. förflyttningen

net behöver viss vård, som föräldrarna
inte kan bereda barnet. I det andra huvudfallet
grundas omhändertagandet på
att föräldrarna är olämpliga som fostrare
eller att barnets eget beteende föranleder
ingripande. När det gäller beslut
av det sistnämnda slaget föreligger
naturligtvis ofta en motsättning mellan
myndigheterna och den enskilde, som
gör det till en känslig och svår uppgift
att verkställa omhändertagandebeslutet.

Sedan ett barn omhändertagits för
samhällsvård är det barnavårdsnämnden
som har ansvaret för barnet och
som bestämmer var barnet skall vara
placerat. Nämnden har sålunda befogenhet
att flytta barnet från ett fosterhem
till ett annat eller från en anstalt till
ett fosterhem och tvärtom. Endast vid
intagning i ungdomsvårdsskola fordras
beslut av eu annan myndighet, nämligen
socialstyrelsen. Ett sådant beslut
kan överklagas till regeringsrätten, men
annars kan man inte överklaga ett beslut
om var barnet skall vara placerat.

Barnavårdslagen innehåller inga bestämmelser
om hur beslut om omhändertagande
skall verkställas eller hur en
annan förflyttning av ett omhändertaget
barn skall ske. Polismyndigheterna
är emellertid skyldiga att lämna handräckning,
om barnavårdsnämnden begär
det.

Socialstyrelsen har i sina skriftliga
anvisningar till barnavårdsnämnderna
framhållit, att nämnderna så långt möjligt
bör undvika att begära polishandräckning.
Om detta ändå är nödvändigt,
uppmanas nämnderna att ha eu representant
med när polismyndigheten skall
ombesörja hämtning eller förflyttning
av någon som inte fyllt 18 år. I den
kursverksamhet som bedrivits i anslutning
till barnavårdslagen har socialstyrelsens
tjänstemän ständigt framhållit
hur nödvändigt det är att förflyttningar
av barn sker med största takt och försiktighet.

Erfarenheten har visat att barnavårdsnämnderna
i allmänhet sköter de ömtåliga
uppgifter, som det här är fråga

av för samhällsvård omhändertagna barn

om, på ett tillfredsställande sätt. Det
torde sällan förekomma att det sker
olämpliga förflyttningar på initiativ av
en barnavårdsnämnd. Socialstyrelsen
avser dock att utfärda ytterligare anvisningar
till nämnderna för att inskärpa
betydelsen av att förflyttningen sker
på ett för barnet och andra berörda
skonsamt sätt.

Vidare anförde

Herr PERSSON i Heden (ep):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet
fru Odhnoff för svaret på min enkla
fråga — det har ju lämnats mycket
snabbt.

Jag har inte någon som helst invändning
mot fru Odhnoffs rekapitulation
av barnavårdslagens bestämmelser och
av hur handläggningen skall ske — allt
är i enlighet med vad barnavårdslagen
säger. Men det finns i alla fall vissa saker
som jag inte riktigt kan acceptera.
Fru Odhnoff säger att övergrepp ytterst
sällan sker vid förflyttningar eller vid
omhändertagande av barn. Så är dock
tyvärr fallet.

»Samhällets vård av barn och ungdom
har till syfte att främja en gynnsam utveckling
av de unga och goda uppväxtförhållanden
i övrigt för dem.» Denna
barnavårdslagens inledande bestämmelse
uttrycker klart syftet med hela lagen.
Där anges hur grannlaga handläggningen
är. Det anges också att den
för vård omhändertagne skall erhålla
god vård och fostran, och i detta inbegripes
utan tvivel även sättet för omhändertagandet
eller just förflyttningen.

Att våra barnavårdsmyndigheter inte
alltid följt innebörden av det som kan
innefattas i barnavårdslagens 1 §, därom
vittnar många upprörande exempel..
Det är fall som har handlagts i rak motsats
till det syftemål som anges i lagen,
nämligen en god ungdomsfostran. Drastiska
exempel på det mest omdömeslösa
förfarande skulle kunna återges. Det är
ganska hårda ord när man säger så,

Nr 1

Tisdagen den 17 januari 1967

Interpellation ang. helikopter- och svävartrafik i Stockholms skärgård

men jag har belägg för att det förekommit
mycket omdömeslösa förflyttningar
av barn som är omhändertagna av samhället
för vård. Det ges nu inte tid att
ange dessa exempel, och inte heller föreligger
anledning att här rekapitulera de
många händelser som inträffat i bl. a.
närhet av min bygd. Men jag vill ändå
säga att de ingripanden som barnavårdsmyndigheterna
i många fall gjort med
polishandräckning inte verkat i barnavårdslagens
syfte, som är att befrämja
en god barnavård och ungdomsfostran.
Ett bryskt -— eller i varje fall omdömeslöst
— handläggande av sådana ärenden
leder till det rakt motsatta. Vi har
här i landet ganska stora bekymmer
med ungdomsvården, och om omhändertagandet
av barn och ungdomar sker
på ett felaktigt sätt, så kan därmed inskärpas
en hatkänsla, vilket kan få
rakt motsatt effekt mot det angivna syftet
i barnavårdslagens första paragraf,

.Tåg är tacksam för att statsrådet fru
Odhnoff upplyst om att socialstyrelsen
avser att utfärda ytterligare anvisningar,
och jag hoppas innerligt att vår nya
familjeminister tar itu med dessa spörsmål,
så att det som hänt på detta område
under allra senaste tiden inte upprepas
i fortsättningen.

Herr talman! Med det anförda ber jag
än en gång att få tacka för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
riksdagens lönedelegations å
bordet vilande redogörelse för dess
verksamhet under år 1966.

§ 9

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till konstitutionsutskottet motionen nr
50;

till statsutskottet motionerna nr 51—
56;

till bevillningsutskottet motionen nr
57;

till bankoutskottet motionen nr 58;

till lagutskott motionerna nr 59 och
60; samt

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 61.

§ 10

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Hector, till herr statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet angående
undervisningen för militär personal
i de internationella konventionsbestämmelserna
angående rättsliga och
humanitära regler i krigstillstånd, samt

herr Lorentzon, till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet angående
åtgärder för att minska arbetslösheten
i norrlandslänen.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 11

På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj ds propositioner
nr 1 och nr 2 skulle uppföras
sist å föredragningslistan för kammarens
nästkommande sammanträde.

§ 12

Interpellation ang. helikopter- och svävartrafik
i Stockholms skärgård

Ordet lämnades på begäran till

Fru NETTELBRANDT (fp), som yttrade
:

Herr talman! I en interpellation vid
föregående års riksdag frågade jag om
statsrådet och chefen för kommunika -

Tisdagen den 17 januari 1967

Nr 1

Interpellation anfr. helikoptertionsdepartementet
var beredd att vidta
åtgärder i syfte att upprätta en skärgårdens
helikopterorganisation med
hänsyn till de då besvärliga isförhållandena
i Stockholms södra skärgård. I svaret
ansåg statsrådet det varken av kostnads-
eller serviceskäl vara motiverat
att upprätta en särskild statlig helikopterorganisation.
Under debattens gång
medgav emellertid kommunikationsministern,
att det givetvis kunde finnas
lägen då helikoptern inte bara ur servicesynpunkt
är ett tilltalande alternativ
utan även ur kostnadssynpunkt ett
gynnsamt sådant. »Om man sätter in en
helikopter en timme för en kostnad av
1 400 kronor, kan det vara billigare än
att över en helg sätta in en isbrytande
båt, eftersom detta kan kosta flera tusen
kronor», yttrade statsrådet bl. a.
Statsrådet ville dock inte binda sig för
en viss lösning av frågan förrän den
statliga utredningen om trafikförhållandena
i Stockholms södra skärgård framlagt
sina förslag.

Utredningen har nu avgivit sitt betänkande,
varav framgår att den lösning
av skärgårdens trafikproblem som där
förordas går ut på ökad användning av
just isbrytare och båtar vid besvärliga
isförhållanden. Av de ansvariga skärgårdsmyndigheterna
liksom av skärgårdsbefolkningen
över huvud taget
uppfattas utredningens förslag närmast
som en konventionell lösning av trafikproblemen.
Inga mer genomgripande
förbättringar av trafikförhållandena föreslås
således av utredningen.

Vid en uppvaktning inför kommunikationsministern
den 11 januari i år
framlade en tremannadeputation från
Djurö kommun synpunkter på skärgårdens
trafiksituation. Deputationen avvisade
den statliga utredningens lösningar
och krävde i stället att en permanent
helikopterorganisation skulle inrättas,
beredd att rycka in när isen lägger sig.
Delegationen krävde vidare att tidsenligare
kommunikationsmedel sattes in
än båtar och isbrytare. Förutom heli -

och svävartrafik i Stockholms skärgård

koptrar borde svävfarkoster kunna prövas.

Att det senare förslaget inte är helt
orealistiskt visar en i dagarna publicerad
utredning, vilken utförts på uppdrag
av byggnadsnämnden i Boo kommun.
Av utredningen framgår att svävartrafik
kan ställa sig billigare än
t. o. m. konventionell trafik. Till svävarens
fördel talar bl. a. den omständigheten
att restiderna förkortas i jämförelse
med den reguljära båttrafikens restider.
Kapaciteten är också stor vid
svävartrafik. Farkoster med plats för
160 passagerare tillverkas nu i England
av British Hoovercraft. Svävarna är vidare
oberoende av isförhållanden och
har förmåga att gå över land.

I det strax före årsskiftet publicerade
förslaget till reviderad regionplan för
Storstockholm finns också svävartrafiken
med som ett framtida alternativ till
de kollektiva färdmedlen i regionen. Regionplaneförfattarna
har räknat med
svävare som ett utmärkt färdmedel i
skärgården och eventuellt även på Mälaren.
De kommunala myndigheterna i
Boo kommun avser att intressera kommunalförbundet
för Stockholms stads
och läns regionala frågor (KSL), som
nu är huvudman för SL (Storstockholms
lokaltrafik), för reguljär svävartrafik.
Enligt min mening bör SL och därmed
KSL även ta ansvar för skärgårdstrafiken
i ökad omfattning samt pröva förutsättningarna
för en framtida svävartrafik
i skärgården och på vattnen i mälarområdet.

I avvaktan på sådana utredningar och
förslag bör emellertid de nu aktuella
problemen i södra skärgården ges andra
lösningar. Isförhållandena kan i år
bli lika besvärliga som föregående vinter.
Därom vet vi ännu ingenting. Flera
öar saknar förbindelser med fastlandet.
Vid isbeläggning angörs endast ett fåtal
bryggor. I stället brukar isrännor brytas
för båttrafiken. Befolkningen får
därvid ofta gå lång väg för att sedan
kanske i mörker och kyla i timmar få
vänta på båten. Ibland har dessa pro -

Nr 1

Tisdagen den 17 januari 1967

Interpellation ang. helikopter- och svävartrafik i Stockholms skärgård

menader fått företas i issörja. Det är
uppenbart att sådana förhållanden är
förenade med stort besvär och direkta
risker.

Turtätheten i båttrafiken är inte heller
vad den borde vara. Vintertid kan
sålunda personer från Nämdö med ärenden
till Stockholm, t. ex. för ett tandläkarbesök,
få ge sig i väg redan på
söndagen för att kunna återvända först
på fredagen, om de anlitar de ordinarie
förbindelserna. Det är ett klart otillfredsställande
förhållande. Det är både
av serviceskäl och sociala skäl motiverat,
att de cirka 800 skärgårdsbor, som
på detta sätt kan bli helt isolerade, får
andra möjligheter till rimliga kontakter
med varandra och med befolkningen på
fastlandet.

Statsrådet har tidigare visat visst positivt
intresse för periodvis insatt helikoptertrafik
i skärgården. Men någon
skärgårdens helikopterorganisation har
mig veterligen ännu inte kommit till
stånd. Då det hela tiden varit fråga om
en helikopterberedskap, som endast
skulle utnyttjas vid otjänliga väderleksförhållanden,
exempelvis vid svårare isförhållanden,
har jag svårt att förstå
varför inte sådana åtgärder, som jag här
förordat, skulle kunna vidtas med det
snaraste för att på så sätt ge befolkningen
i skärgården större trygghet och
bättre service.

Med hänvisning till vad jag sålunda
anfört anhåller jag om andra kammarens
medgivande att till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Är herr statsrådet mot bakgrund
av de nya omständigheter som tillkommit
sedan föregående år nu beredd vidta
åtgärder i syfte att upprätta en särskild
helikopterorganisation för Stockholms
skärgård att insättas vid svårare
isförhållanden?

2. Vill herr statsrådet medverka till
att frågan om trafik med svävare i skärgården
blir närmare utredd?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 8, angående överlåtelse av staten
tillhörig mark,

nr 9, angående fortsatt disposition av
vissa äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
och

nr 12, angående livränta till vissa personer.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 14

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 62, av herrar Antonsson och Werbro,
angående grunderna för fastställande
av antalet landstingsman,

nr 63, av herr Bohman m. fl., om åtgärder
i syfte att fördjupa och stärka
det svenska folkstyret,

nr 64, av herrar Ullsten och Antonsson,
angående mandatperioderna i kommun
och landsting,

nr 65, av herr Bimmerfors m. fl., angående
nya metoder för framställning
av näringsmedel,

nr 66, av herrar Källstad och Westberg,
om rationalisering av undervisningsväsendet,

nr 67, av herrar Ohlin och Hedlund,
om ytterligare professurer i åldringsforskning,

nr 68, av fru Ryding m. fl., angående
den politiska informationen i grundskola
och gymnasium,

nr 69, av herrar Sundkvist och Johansson
i Växjö, om vidgade möjligheter
för handikappade att erhålla utbildning
och tjänst,

nr 70, av herrar Sundkvist och Johansson
i Växjö, angående undervisningen
i olycksfallsvård,

nr 71, av herr Westberg, angående
utnyttjandet av yrkesskolans resurser,

Tisdagen den 17 januari 1967

Nr 1

nr 72, av herr Andersson i Luleå
in. fl., om samordning av företagens
hälsovård med den allmänna sjuk- och
hälsovården,

nr 73, av herr Bohman m. fl., om avslag
å Kungl. Maj ds framställning om
anslag till Bidrag till politiska partier,
nr 74, av herr Börjesson i Falköping,
angående ersättningen till suppleant i
styrelse för allmän försäkringskassa,
nr 75, av herrar Gustafsson i Alvesta
och Larsson i Borrby, om vidgade möjligheter
till fria resor för vissa handikappade,

nr 76, av herrar Nilsson i Agnäs och
Larsson i Norderön, om främjande av
bostadsbebyggelse på landsbygden,
nr 77, av herr Bohman in. fl., angående
reklamfinansiering av ett fristående
televisionsbolag,

nr 78, av herr Berglund, angående
fördelningen av skatteutjämningsbidra OPt nr

79, av herr Hedlund m. fl., angående
kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun,

nr 80, av herrar Ohlin och Hedlund,
angående konstnärsstipendier m. m.,
nr 81, av herr Karlsson i Huddinge
m. fl., om statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet,

nr 82, av herr Berglund in. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition
nr 10, med förslag till förordning om
investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

nr 83, av herr Enskog, angående avdraget
vid beskattningen för tralctamentskostnader,

nr 84, av herr Werbro in. fl., om undantag
från allmän varuskatt för proteser,

nr 85, av herr Öhvall in. fl., om visst
undantag för stat och kommun från den
allmänna varubeskattningen,

nr 86, av herr Magnusson i Borås
in. fl., om pension åt förre notarien och
registratorn hos bevillningsutskottet P.
E. Regnér,

nr 87, av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
om tillskapande av ett allmänägt bostadsbyggnadsföretag,

nr 88, av herr Thylén m. fl., om ändrade
former för utlåning från allmänna
pensionsfonden,

nr 89, av herr Wildund i Stockholm,
om inrättande av en befattning som
tryckeriteknisk expert vid riksdagens
förvaltningskontor,

nr 90, av herr Svensson i Vä m. fl., om
åtgärder för en effektiv rättsvård,
nr 91, av herr Fridolfsson i Stockholm
m. fl., angående enskild arbetstagares
skadeståndsskyldighet enligt lagen
om kollektivavtal,

nr 92, av herr Gustafsson i Borås,
om påskrift på cigarrettpaket om rökningens
hälsovådlighet,

nr 93, av herr Gustafson i Göteborg
in. fl., om förhandlingsrätt för pensionärer,

nr 94, av herr Werbro, angående arbetet
å sön- och helgdagar i bageri- och
konditorirörelse,

nr 95, av herr Bohman in. fl., om enskild
äganderätt till lägenhet i flerfamiljsfastighet,

nr 96, av herr Börjesson i Falköping,
angående ogiltigförklaring av uppsägning
enligt hyresregleringslagen,

nr 97, av herr Börjesson i Falköping,
om upphävande av bestämmelserna om
trafik i samband med statsbesök,
nr 98, av herr Persson i Heden m. fl.,
angående skyldighet för fastighetsägare
att deltaga i kostnad för enskild väg,
nr 99, av herr Thylén m. fl., om ett
enhetligt identifieringsljus på utryckningsfordon
i de nordiska länderna,
nr 100, av herr Thylén m. fl., om belysning
av övergångsställen för gående,
nr 101, av herr Werbro, om utrustning
av polisens bilar med varningsskyltar
i syfte att öka trafiksäkerheten,
nr 102, av herr Werbro m. fl., om
kontroll från trafiksäkerhetssynpunkt
av utländska motorfordon genom tullverkets
försorg,

nr 103, av herr Lundberg, om inrättande
vid lantbrukshögskolan av en
tjänst som förste konsulent för ensileringsforskning,

nr 104, av herrar Börjesson i Falkö -

Nr 1

Tisdagen den 17 januari 1967

ping och Eriksson i Bäckmora, om åtgärder
mot ocker vid försträckning,
nr 105, av herrar Gustavsson i Alvesta
och Elmstedt, om ökad information rörande
sociala förmåner,

nr 106, av herr Hermansson m. fl.,
om en allsidig kulturutredning, samt
nr 107, av herr Andersson i Luleå
m. fl., om ett enhetligt huvudmannaskap
för bl. a. de skyddade verkstäderna.

Dessa motioner bordlädes.

§ 15

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Ekström
i Iggesund till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet angående
skattskyldigheten för ersättningar och
tävlingspriser till utövare av amatöridrott.

§ 16

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.05.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLM 67

714508