Tisdagen den 10 januari Sid (Riksdagens protokoll 1967:1)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 1

FÖRSTA KAMMAREN

1967

10—17 januari

Debatter m, m.

Tisdagen den 10 januari Sid.

Hälsningstal av ålderspresidenten ............................ 3

Anförande av ålderspresidenten och talmannen efter talmansvalen 5
Meddelande ang. sammanträdestider .......................... 6

Onsdagen den 11 januari

Anförande av talmannen å rikssalen .......................... 7

Torsdagen den 12 januari

Interpellationer:

av herr Holmberg om en rundabordskonferens i u-landsfrågan 10
av herr Holmberg om en vitbok angående åtgärder för svensk

anslutning till EEG .................................... 11

av herr Ahlmark ang. den civila överljudstrafiken .......... 13

av herr Nilsson, Ferdinand, om ökat skydd för polismän och enskilda
mot våldsbrott .................................. 14

av herr Werner om ökad igångsättning av bostadsbyggen inom

stockholmsregionen .................................... 16

av herr Sörenson om åtgärder mot missförhållanden vid vissa

större motortävlingar .................................. 17

av herr Larsson, Thorsten, om ökat rättsskydd för den enskilde

i mål om socialförsäkring .............................. 18

av herr Hansson, Torsten, om hyresreglering i områden som

inkorporeras med stad.................................. 19

av herr Strandberg ang. konsekvenserna av regeringens försvarspolitik
............................................ 19

av herr Sundin om beredskapsåtgärder mot naturkatastrofer .. 20

1 Första kammarens protokoll 1967. Nr 1

Nr 1

Innehåll

Sid.

av herr Andersson, Axel, om ändrade bestämmelser angående
offentligt kungörande i tidningarna i vissa fall .......... 21

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Olsson, Johan, ang. statens järnvägars höjning av taxorna
.................................................. 23

av herr Holmberg om skriftlig redogörelse för översynen av
allmänna skatteberedningens förslag till mervärdeskatt---- 23

Tisdagen den 17 januari

Svar på enkel fråga av herr Holmberg om skriftlig redogörelse
för översynen av allmänna skatteberedningens förslag till mervärdeskatt
................................................ 33

Interpellationer:

av herr Sveningsson ang. polisnämndernas verksamhet ...... 35

av herr Arvidson ang. engångsförpackningarna.............. 36

av herr Jansson, Paul, ang. skolans neutralitet i livsåskådningsoch
samhällsåskådningsfrågor .......................... 36

Samtliga avgjorda ärenden

Tisdagen den 10 januari

Protokoll från justitiedepartementet ang. fullmaktsgranskning---- 4

Upprop .................................................... 5

Val av talman och vice talmän .............................. 5

Val av sekreterare .......................................... 5

Torsdagen den 12 januari

Val av talmanskonferens .................................... 9

Val av kanslideputerade .................................... 9

Val av kanslitillsättare ...................................... 9

Fredagen den 13 januari

Val av ledamöter i de ständiga utskotten ...................... 24

Val av statsrevisorer jämte suppleanter........................ 25

Val av ledamöter och suppleanter i riksdagens krigsdelegation .. 26

Val av medlemmar i Nordiska rådet.......................... 27

Val av suppleanter i de ständiga utskotten...................... 27

Val av suppleanter i Nordiska rådet .......................... 29

Tisdagen den 10 januari 1967

Nr 1

Sedan i kraft av § 49 regeringsformen och § 2 riksdagsordningen riksdagen sammankommit
här i huvudstaden tisdagen den 10 januari 1967, sammanträdde riksdagens
första kammare i den uti riksdagens hus för kammaren anordnade samlingssal
samma dag,

Tisdagen den 10 januari

Kl. 11.00.

Herr NÄSSTRÖM framträdde till talmansbordet
och yttrade:

Ärade kammarledamöter! Enligt gällande
riksdagsordning tillkommer det
mig att öppna detta plenum.

Jag ber då att få hälsa kammarens
ledamöter välkomna till årets arbete
och vänder mig alldeles särskilt till de
nya ledamöterna i kammaren — jag
hoppas att Ni skall trivas tillsammans
med oss.

Ingen vet vad det nya året bär i sitt
sköte, men redan nu kan det sägas att
vi har kommit in i ett besvärligt ekonomiskt
läge. Kraftiga kursfall på börsen,
talrika konkurser och många industrinedläggningar
gör att läget måste
anses sämre än på åtskilliga år. Vi som
var aktiva kommunalmän under 1920-talet och 1930-talet minns de många
svårigheter vi då hade på grund av
arbetslöshetskriserna. Situationen nu
ger inte anledning till panik, men väl
till eftertanke.

Som norrlänning får jag erinra om
de många svårigheter vi kämpar med.
Jag hoppas att regering och riksdag
skall sätta in all sin kraft på att avhjälpa
dessa svårigheter, detta då inte
minst i Ådalen. Om inte det privata näringslivet
vill eller kan driva gamla
eller nya industrier i stödområdena, då
är det bara staten som kan lämna
hjälp; både landsting och kommuner
är som bekant omyndigförklarade på
detta område. Verkningarna av den
våldsamma snöstorm, som rasat över
Norrlands kustland de senaste veckor -

na, visar att vår beredskap till civilbefolkningens
skydd är långt ifrån fullgod.

Alla är vi väl glada över den utveckling
som skett i vårt land under de senaste
åren, men vi får inte blunda för
avigsidorna. En bekant polismästare —
här i Stockholm — framhöll för några
veckor sedan att »man får inte glömma
att även de laglydiga medborgarna har
rättigheter». Vi anser väl alla att svenska
folket har rätt att kräva skydd till
liv och egendom. Antalet våldsbrott av
olika slag ökar kraftigt. Tyvärr måste
vi konstatera, att våra massmedia ofta
medverkar i denna allmänna nedbusning.

För en månad sedan hade Stockholm
besök av eu berömd senator från Amerika.
Denne framhöll bl. a. att de små
nationerna mer än hitintills borde säga
sin mening i internationella frågor. Jag
tycker att vi skall villfara denna anhållan.

Det beräknas att vi har över en miljon
svenskättlingar i Amerika. Detta
gör att nästan varje familj i Sverige
har släktingar i USA. På grund därav
har vi under många årtionden haft goda
kontakter med USA, ja, mer än med
något annat fjärran land.

De flesta av oss är väl tacksamma
över att USA vid två olika tillfällen
varit med och räddat Europa undan de
traditionella krigsförbrytarna.

I dagens läge är vi glada över att generalsekreterare
U Thant velat för en
ny period åtaga sig »världens omöj -

Nr 1

Tisdagen den 10 januari 1967

ligaste jobb». Det är vår rätt och vår
plikt att slå vakt om FN och om U
Thant.

Jag tror att de flesta svenskar anser,
att USA bör dra bort sina trupper från
Vietnam. Enligt uppgift har 6 500 amerikanska
soldater fått offra sitt liv i
Vietnam, och man frågar: Till vilken
nytta? Hur många döda och lemlästade
man har i Vietnam finns det ingen uppgift
på, men den siffran är väl många
gånger större.

Vi som haft förmånen av en 150-årig
fred önskar fredens välsignelse åt världens
alla nationer.

Enligt uppgift kommer en rad viktiga
förslag att framläggas för årets
riksdag. Jag hoppas att de stora frågorna
skall kunna lösas i enighetens tecken.
Vi har olika politiska uppfattningar
och skilda meningar om detaljer,
men vi bör inte glömma att det är betydligt
mera som förenar oss än som
skiljer oss åt.

Med dessa ord förklarar jag kammarens
första plenum för året öppnat.

Sedan herr ordföranden därefter intagit
talmansplatsen, tillkännagav herr
ordföranden, att han på grund av bestämmelsen
i § 1 mom. 2 av kammarens
ordningsstadga anmodat f. d. byråsekreteraren
W. Stenwall att, till dess sekreterare
blivit utsedd, föra kammarens
protokoll.

Upplästes och lades till handlingarna
följande från justitiedepartementet inkomna Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 1967.

Till justitiedepartementet har inkommit
fullmakter för 20 personer som vid
val för vissa valkretsar i oktober 1966
utsetts till ledamöter av riksdagens
första kammare för en tid av åtta år,
räknade fr. o. m. den 1 januari 1967,
och fullmakt för 1 person som vid ny
röstsammanräkning utsetts till ledamot

av första kammaren i stället för avgången
ledamot av kammaren.

Granskning av fullmakterna företas
inför departementschefen enligt § 32
riksdagsordningen.

Av fullmäktige i riksbanken är herrar
Åsbrink, Kollberg och Wärnberg närvarande
vid granskningen och av fullmäktige
i riksgäldskontoret herrar
Strand, Johansson och Östman.

Någon anmärkning framställs ej mot
fullmakterna.

Protokoll över granskningen och förteckning
över de granskade fullmakterna
skall tillsammans med fullmakterna
överlämnas till första kammaren.

Enligt uppdrag:
Margit Hirén

Den åberopade förteckningen lydde
sålunda:

Förteckning

över ledamöter av riksdagens första
kammare enligt fullmakter som granskats
inför chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 1967.

Stockholms stad

1 Fil. mag. Ingrid Diesen
Kronobergs län och Hallands län

2 Riksdagsmannen Fritz Persson i
Växjö

3 Riksdagsmannen Axel Kristiansson
i Harplinge

4 Riksdagsmannen Eric Mossberger i
Getinge

5 Riksdagsmannen Ebbe Ohlsson i
Blädinge

6 Statssekreteraren Krister Wickman
i Stockholm

7 Riksdagsmannen Torsten Mattsson
i Eneryda

8 Riksdagsmannen Erik Petersson i
Alvesta

Göteborgs stad

9 Fru Ingrid Segerstedt Wiberg i Göteborg 10

Statsrådet Sven Aspling

11 Direktören Paul Brundin i Göteborg -

Tisdagen den 10 januari 1967

Nr 1

12 Förbundsordföranden Lisa Mattson
i Vendelsö

13 Talmannen Erik Boheman i örserumsbrunn 14

Arkitekten Torsten Hansson i Göteborg 15

Redaktören Kaj Björk i Göteborg

16 Borgmästaren Gudmund Ernulf i
Borås

Örebro län

17 överförmyndaren Fridolf Wirmark
i Örebro

18 Fil. kand. Per Ahlmark i Stockholm

19 Inspektören Åke Larsson i Karlskoga 20

Lantbrukaren Thorbjörn Fälldin i
Ås, Ramvik

21 Föreståndaren Karl Pettersson i
Hallsberg

Här skulle antecknas, att fru Diesen
utsetts att inträda såsom ledamot av
kammaren i stället för fröken Andersson,
som avsagt sig riksdagsmannabefattningen.

Enligt § 2 i ordningsstadgan för kammaren
anställdes nu upprop av kammarens
ledamöter, varvid såsom frånvarande
antecknades herr Wirtén.

Herr Wirtén hade låtit anmäla, att
han på grund av tillfälligt illamående
vore hindrad att infinna sig vid början
av kammarens sammanträde denna dag.

Företogs val av talman; och utsågs
därtill:

herr Boheman med 146 röster.

Anställdes val av förste vice talman;
och utsågs därtill:
herr Strand med 142 röster.

Företogs val av andre vice talman;
och utsågs därtill:
herr Johansson, Ivar, med 140 röster.

Herr NÄSSTRÖM, som nu lämnade talmansplatsen,
anförde därvid till herr
talmannen:

Jag ber att få gratulera herr talmannen
till valet. Jag hoppas att herr talmannen
skall behöva klubba endast
visa beslut.

Herr TALMANNEN intog talmansplatsen
och yttrade:

Jag ber att få framföra ett djupt känt
och uppriktigt tack från mig själv och
från vice talmännen för det förnyade
förtroende som visats oss. Jag är övertygad
om att det goda och angenäma
samarbete som rått mellan kammarens
ledamöter och talmän även under denna
session kommer att fortsätta.

Även jag ber att få önska de nykomna
ledamöterna i första kammaren
hjärtligt välkomna. Vi hoppas mycket
på att deras insatser skall bidraga till
kammarens arbete.

På framställning av herr talmannen
beslöt kammaren att nu företaga val av
sekreterare.

Valet företogs; och befanns efter valförrättningens
slut hava blivit till sekreterare
utsedd:

hovrättsrådet K.-G. Lindelöw med 138
röster.

Hovrättsrådet Lindelöw fick nu företräde,
underrättades, att han blivit av
kammaren vald till sekreterare, och
övertog protokollsföringen.

In fidem
W. Stenwall

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:t låtit
genom offentligt anslag bjuda och kalla
riksdagens samtliga ledamöter att onsdagen
den 11 innevarande månad kl.
11.00 infinna sig uti slottskapellet samt,
efter förrättad gudstjänst, enligt § 34
riksdagsordningen begiva sig till rikssalen
för att där inhämta vad Kungl.
Maj:t hade att meddela riksdagen.

Nr 1

Tisdagen den 10 januari 1967

Herr talmannen meddelade, att till
kammarens förfogande överlämnats ett
antal inträdesbiljetter till rikssalen vid
riksdagens öppnande, och hemställde,
att fördelningen av dessa biljetter proportionellt
i förhållande till ledamotsantalet
i varje valkrets finge ske genom
sekreteraren.

Denna hemställan bifölls.

Härefter anförde herr TALMANNEN:

Jag vill fästa uppmärksamheten på
att till kammarens ledamöter utdelats
bl. a. en preliminär plan för kammarens
plena under vårsessionen. Beträffande
de olika detaljerna hänvisar jag
till planen. Jag vill dock erinra om att
remissdebatten hålles med början tors -

dagen den 19 ds kl. 10.00. Beträffande
tidpunkten för remissdebattens avslutning
vill jag inte göra några utfästelser,
men i övrigt är det min avsikt att under
vårsessionen, utom i sessionens
slutskede, föreslå kammaren att avsluta
sina onsdagsplena omkring kl. 22.00
och sina fredagsplena senast kl. 16.30.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag.

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 11.54.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Onsdagen den 11 januari 1967

Nr 1

Onsdagen den 11 januari

Kammaren sammanträdde kl. 10.30.

Herr talmannen yttrade, att han efter
samråd med andra kammarens talman
finge föreslå, det första kammaren ville
besluta att vid sammanträde torsdagen
den 12 innevarande månad företaga följande
val, nämligen

dels av fyra ledamöter i talmanskonferensen,

dels av två kanslideputerade,
dels ock av sex ledamöter att deltaga
i tillsättandet av vissa befattningshavare
hos kammaren.

Detta förslag antogs.

Herr talmannen anförde vidare, att
han, likaledes efter samråd med andra
kammarens talman, finge föreslå, det
första kammaren ville besluta att vid
sammanträde, som komme att hållas
fredagen den 13 i denna månad, företaga
val dels av ledamöter och suppleanter
i de ständiga utskotten, dels av revisorer
och revisorssuppleanter för
granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning, dels av ledamöter
och suppleanter i riksdagens krigsdelegation,
dels ock av medlemmar och
suppleanter i Nordiska rådet.

Vad herr talmannen sålunda föreslagit
bifölls.

På framställning av herr talmannen
beslöt kammaren nu, kl. 10.31, att ajournera
sina förhandlingar till kl. 10.45.

Till åtlydnad av Kungl. Maj:ts kallelse
avgingo herr talmannen och kammarens
ledamöter kl. 10.45 till slottskapellet,
där riksdagspredikan hölls av

domprosten i Strängnäs, e. o. hovpredikanten
Robert Murray. Efter gudstjänstens
slut begav kammaren sig till rikssalen,
i vilken även andra kammaren
infann sig.

Hans Maj :t Konungen kom tillstädes
och öppnade riksdagen med det i protokollsbihanget
införda tal.

Herr TALMANNEN framträdde därpå
och yttrade:

Eders Majestät!

En viss fortsatt avspänning mellan öst
och väst kan anses föreligga i Europa.
I övrigt kännetecknas det utrikespolitiska
läget av osäkerhet. Det blodiga kriget
i Vietn.am fortgår alltjämt utan att
ett snart slut kan skönjas. Läget i Mellanöstern
är fullt av konfliktanledningar.
Den inre situationen i Kina är
förvirrad, och de internationella konsekvenserna
härav icke minst för förhållandet
till Sovjetunionen kan endast
göras till föremål för gissningar. Förenta
Nationernas säkerhetsråd har påbjudit
ekonomiska sanktioner mot Rhodesia,
till vilka Sverige anslutit sig. Varken
effektiviteten eller effekten av dessa
kan överblickas. Klyftan mellan rika
och fattiga nationer, av vilka senare åtskilliga
hotas av hungersnöd, har snarast
ökats.

Att Sveriges förhållande till främmande
makter är gott kan av ingen bestridas.
Men världsfreden kan inte anses
tryggad, så mycket mer som nedrustningssträvandena
ännu icke gett
några påtagliga resultat och vissa utanför
förhandlingarna stående stormakter
fulländar sin kärnvapenutrustning.

Tullmuren mellan EFTA-länderna är
glädjande nog nu i allt väsentligt avskaffad,
vilket på en omväg medfört

Nr 1

Onsdagen den 11 januari 1967

en sedan länge eftersträvad så gott som
fri marknad för industriprodukter mellan
de nordiska länderna. Men utsikterna
för en fri marknad för hela Västeuropa
måste ännu bedömas som ovissa.
Vi uttrycker en varm förhoppning,
att den s. k. Kennedy-rundan skall giva
åtminstone partiella positiva resultat.
Det är ägnat att väcka tillfredsställelse,
att de nordiska länderna vid dessa förhandlingar
uppträder som en enhet med
en gemensam förhandlingsdelegation.

Sveriges riksdag samlas i dag i ett
kärvare ekonomiskt klimat än vi på
länge varit vana vid. Det svenska kostnadsläget
inger bekymmer. Den svenska
inflationen är mera accentuerad än hos
de flesta av våra konkurrenter, och
pågående kapitalkrävande strukturrationaliseringar
kan endast delvis bevara
vår konkurrenskraft på världsmarknaden.
Även om exporten kvantitativt
har kunnat upprätthållas är företagens
marginaler i viktiga branscher så beskurna,
att på sikt lönsamheten kan
helt äventyras. De offentliga utgifternas
snabba ökning fortsätter trots alla de
lovvärda sparsamhetssträvanden, som i
år synes ha satts in. Kan detta måhända
tydas så, att ambifionsgraden, viljan att
göra för mycket på för kort tid, varit
för hög hos regering och riksdag? Att
det nya läget kräver eu omsorgsfull
planering och prioritering torde av
ingen bestridas.

Vi har väl alla en känsla av att den
svenska skutan ur ekonomisk synvin -

kel för närvarande har en smula slagsida,
kanske beroende på en icke alltid
väl fördelad barlast eller på att seglen
inte revats i tid. Att den kan bringas
på rätt köl igen med alla goda krafters
hjälp behöver emellertid inte betvivlas.

Första kammaren kommer nu som
tillförne att lugnt och sakligt pröva de
förslag som Eders Kungl. Majestät må
förelägga riksdagen.

Första kammaren tillönskar Eders
Majestät fortsatt hälsa och goda krafter
och betygar Eders Majestät sin vördnad,
trohet och tillit.

Sedan andra kammarens talman därefter
i denna kammares namn tills Hans
Maj :t Konungen framfört andra kammarens
undersåtliga vördnad, fingo talmännen
vardera mottaga, av herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
Sträng, ett exemplar av Kungl. Maj :ts
proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1967/68, samt, av herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet Kling,
ett exemplar av Kungl. Maj:ts berättelse
till 1967 års riksdag om vad i rikets styrelse
sig tilldragit, varefter ceremonien
å rikssalen avslutades och första kammaren
enligt beslut, fattat före avtågandet
från samlingsrummet, åtskildes
vid utgången från rikssalen kl. 12.20.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Torsdagen den 12 januari 1967

Nr 1

Torsdagen den 12 januari

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
erhöll på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! Jag ber att få hemställa
att första kammaren måtte besluta att
antalet suppleanter i de ständiga utskotten,
förutom utrikesutskottet, skall
vad denna kammare beträffar bestämmas
till: för konstitutionsutskottet 12,
för statsutskottet 27, för bevillningsutskottet
14, för bankoutskottet 11, för
första lagutskottet 12, för andra lagutskottet
13, för tredje lagutskottet 13, foljor
dbruksutskottet 14 samt för allmänna
beredningsutskottet 17.

Denna hemställan bifölls.

Företogs val av fyra ledamöter i talmanskonferensen;
och befunnos efter
valförrättningens slut därtill hava blivit
utsedda:

herr Andersson, Birger, med 77 röster,

» Bengtson........ » 77 » ,

» Dahlén ........ » 77 » ,

» Holmberg ...... » 77 » .

Då val av två kanslideputerade nu
skulle anställas, begärdes ordet av herr
FÖRSTE VICE TALMANNEN, som anförde
:

Herr talman! För de återstående val
som skall förrättas vid detta plenum ber
jag att få avlämna gemensamma listor,
en för varje val. Listorna har godkänts
av de av kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen, och varje lista
upptar namn på så många personer
som det ifrågavarande valet avser.

Herr förste vice talmannen avlämnade
därefter två särskilda listor.

Den lista, som avsåg valet av kanslideputerade,
upptog under partibeteckningen
»Den gemensamma listan» följande
namn:

Augustsson

Kaijser

Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades herrar
Augustsson och Kaijser hava blivit
utsedda till kanslideputerade.

Företogs val av sex ledamöter att deltaga
i tillsättandet av de i 30 § mom. 2
riksdagsstadgan avsedda tjänstemän hos
kammaren.

Den av herr förste vice talmannen
avlämnade lista, som gällde detta val,
upptog under partibeteckningen »Den
gemensamma listan» följande namn:
Svedberg, Erik
Mossberger
Mårtensson
Ohlsson, Ebbe
Andersson, Axel
Elofsson

Efter det denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades herrar
Erik Svedberg, Mossberger, Mårtensson,
Ebbe Ohlsson, Axel Andersson
och Elofsson hava blivit utsedda till
kanslitillsättare.

Föredrogs och bordlädes Kungl.
Maj :ts nästlidna dag på rikssalen överlämnade
berättelse till 1967 års riksdag
om vad i rikets styrelse sig tilldragit.

Vid föredragning av Kungl. Maj ds
under gårdagen på rikssalen överlämnade
proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1967/68, blev densamma bordlagd.

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Anmäldes och bordlädes

dels följande till kammaren överlämnade
kungl. propositioner:

nr 2, angående utgifter på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1966/67;

nr 5, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 16 § lagen den 3 juni
1955 (nr 416) om sparbanker;

nr 7, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 1
december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt,
m. m.;

nr 10, med förslag till förordning om
investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten;
samt

nr 11, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1966 vid dess femtionde
sammanträde fattade beslut;

dels ock Kungl. Maj :ts till kammaren
överlämnade skrivelse nr 6, om förordnande
av en statsrådsledamot att utöva
den befattning med riksdagsärenden,
som jämlikt § 46 riksdagsordningen tillkommer
en ledamot av statsrådet.

Anmäldes och bordlädes
justitieombudsmannens ämbetsberättelse; militieombudsmannens

ämbetsberättelse; riksdagens

revisorers berättelse över
den år 1966 av dem verkställda granskningen
av statsverket;

riksdagens revisorers berättelse över
den år 1966 av dem verkställda granskningen
av riksbanken; och

riksdagens revisorers berättelse över
den år 1966 av dem verkställda granskningen
av riksgäldskontoret.

På framställning av herr talmannen
beslöts att — i likhet med vad som
tillämpas i andra kammaren — vid
framställande av interpellation endast
hemställan skulle behöva uppläsas.

Interpellation om en rundabordskonferens
i u-landsfrågan

Herr HOLMBERG (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Den betydelsefulla frågan
om det svenska u-landsbiståndet
har blivit föremål för en livlig pressdebatt.
I pressens egna kommentarer, i
uttalanden och upprop från organisationer
och enskilda har en stor besvikelse
kommit till uttryck över utvecklingen
av den svenska u-hjälpen. Otåligheten
har varit påtaglig. I många
fall har långtgående krav på en snabbare
ökningstakt framförts. Utan tvivel
speglar uttalandena en bred opinions
vilja att åstadkomma en både större
och effektivare svensk hjälpinsats.

Det är naturligt att debatten i frågor,
som handlar om stora och humanitära
problem, lätt blir känslomättad.
Det vore emellertid beklagligt
om diskussionen skulle leda till uppslitande
strider kring en fråga av ulandshjälpens
natur. Nationens solidariska
bidrag till de fattigare folken
är en uppgift som borde lösas i samförstånd
och inte utnyttjas som ett slagträ
i den politiska debatten.

I den nu framlagda budgeten föreslås
en ökning av det statliga u-landsbiståndet
från 338 miljoner till 404 miljoner
kronor. Det är för tidigt att nu
ta ställning till anslagets storlek. Det
står emellertid helt klart att det besvärliga
ekonomiska läge, som regeringens
ekonomiska politik fört fram
till, inte lämnar utrymme för någon
större ökning -— och långt ifrån ökningar
av den omfattning som de mest
djärva förslagsställarna förordat. Den
allt överskuggande uppgiften är nu att
komma till rätta med prisstegringarna
och underskottet i vår utrikeshandel för
att därmed skapa balans i samhällsekonomien
och ekonomiskt utrymme
för våra framtida hjälpinsatser. Ulandshjälpen
är inte en fråga om enbart
statliga insatser. Den nuvarande ekonomiska
situationen med bristande
samhällsekonomisk balans belyser svag -

Torsdagen den 12 januari 1967

Nr 1

Interpellation om en vitbok ang. åtgärder för svensk anslutning till EEC

heten i den ensidiga utformningen med
den alltför starka betoningen av de bidrag
som lämnas över den statliga budgeten.

Från högerpartiets sida har vi tidigare
framfört krav på samordning och
effektivisering av Sveriges totala biståndsinsatser.
Det råder inget tvivel
om att utbytet för berörda u-länder —
och det är ju detta som är det väsentliga
— blir större om det statliga finansiella,
tekniska och humanitära biståndet
bättre kan samordnas med övrig
svensk utvecklingsfrämjande verksamhet.
Det svenska näringslivet och
inte minst den svenska missionen har
genom ett långvarigt och resultatrikt
arbete skapat en alltför litet utnyttjad
fond av erfarenheter vilken bör tillvaratagas.

Mot denna bakgrund finner jag det
angeläget att, innan riksdagen binder
u-landsanslaget för nästa år, överläggningar
kommer till stånd —• gärna i
form av en rundabordskonferens —
med representanter för riksdagens politiska
partier, regeringen, missionen,
näringslivet och de statliga biståndsmyndigheterna.

S. k. rundabordskonferenser är ett
ovanligt inslag i svenskt parlamentariskt
liv. Det är en form för samråd
som bör förbehållas frågor av stor nationell
och internationell vikt, av vilka
u-landsfrågan är ett typiskt exempel.
Framför allt skulle en sådan konferens
ge riksdagen, som i sista hand har att
besluta om u-landshjälpens storlek och
utformning, ett bättre underlag för en
allsidig bedömning. Härigenom kan de
samlade svenska insatserna komma att
utnyttjas på ett bättre sätt. Genom sådana
överläggningar markeras också
det samförstånd och den nationella
enighet som jag hoppas finns kring
dessa problem.

Med stöd av vad som ovan anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till hans excellens herr utrikesministern
ställa följande fråga:

Är hans excellens herr utrikesminis -

tern beredd medverka till att anordna
en s. k. rundabordskonferens i u-landsfrågan
med representanter för riksdagens
politiska partier, regeringen, näringslivet,
missionen och de statliga biståndsmyndigheterna
i syfte att, innan
riksdagen slutgiltigt bestämmer u-landsbiståndets
omfattning och inriktning
för nästa budgetår, ge riksdagen ett
bredare underlag för sin bedömning av
hur vårt lands samlade hjälpinsatser
bäst skall tillvaratas.

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation om en vitbok ang. åtgärder
för svensk anslutning till EEC

Herr HOLMBERG (li) fick ånyo ordet
och yttrade:

Herr talman! I dagarna inleder den
engelske premiärministern Harold Wilson
en serie underhandlingar med EECländernas
regeringar för att sondera
förutsättningarna för att inleda nya förhandlingar
om ett brittiskt inträde i
den gemensamma marknaden. Initiativet,
som syftar till att äntligen bryta
dödläget i marknadsfrågan, är det hittills
mest långtgående av en rad utspel
och sonderingar som efter 1963
gjorts från EFTA-länders sida. Aktiviteten
i marknadsfrågan vittnar om
det starka intresse som dessa länder
har av att en sammansmältning av de
bägge handelsblocken snarast kommer
till stånd. Överläggningarna inom EFTA
och inom de nordiska EFTA-länderna
under hösten har också givit klart belägg
för den oro man känner inför
den alltmer besvärande handelssplittringen.

För Sverige är givetvis denna händelseutveckling
av största intresse. Att
en snabb lösning av marknadsfrågan är
av avgörande betydelse för svensk ekonomi
belyses inte minst av den nu
framlagda finansplanen. Där tecknas

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation om en vitbok ang. åtgärder för svensk anslutning till EEC

med sanningsenlig skärpa de svårigheter
som vi i dag har att kämpa med. Det
framgår att den allvarliga utvecklingen
av utrikeshandeln, som inneburit att
vi för år 1965 uppvisade ett underskott
i bytesbalansen på 1,5 miljard kronor
består. Den obetydliga förbättring som
redovisas för det gångna året på cirka
150 miljoner kronor är föga trösterik
med hänsyn till underskottets storlek
och till att prognosen för 1967 tyder på
en ytterligare försämring av balansen.

Den svenska ekonomiens svårigheter
illustreras också av en nedgång i nationalproduktens
tillväxttakt, som delvis
har sin förklaring i att exportutvecklingen
inte motsvarat förväntningarna.
För 1966 redovisas en ökning av
bruttonationalprodukten med endast 3
procent, och i prognosen för 1987 beräknas
uppgången till 4 procent — siffror
som skall jämföras med en tillväxttakt
av i medeltal 5,2 procent för femårsperioden
1960—1965.

Det förefaller dock som om den
svenska regeringen nu har kommit till
insikt om att en svensk anslutning till
EEC kanske är en avgörande förutsättning
för att vi skall kunna återvinna
ekonomisk balans och öka vår medverkan
i den europeiska integrationen.

Det finns alltså tecken som tyder på
att regeringen nu är mera beredd att
förutsättningslöst pröva alla alternativ
till en anslutning och därmed inta en
mindre dogmatisk och bunden attityd
än den regeringen tidigare uppvisat.
Statsminister Erlander gav t. ex. vid
EFTA-mötet i London i början av december
uttryck för uppfattningen att
regeringen nu även kan tänka sig ett
svenskt medlemskap i EEC — under
förutsättning att den svenska neutraliteten
respekteras av EEC-länderna. I
årets finansplan har också angivits att
»så snart gynnsamma förutsättningar
härför föreligger är den svenska regeringen
beredd att i samråd med övriga
EFTA-länder inleda förhandlingar med
EEC om anslutning i former som är

förenliga med vår traditionella neutralitetspolitik».
Uttalandet tyder på
en utveckling mot en mera realistisk inställning.
Från högerpartiets sida hälsar
vi detta med stor tillfredsställelse.

Den senaste tidens snabba utveckling
i marknadsfrågan måste rimligen kräva
en skärpt vaksamhet, en förhöjd
handelspolitisk beredskap — som också
rymmer alternativa planer för olika
förhandlingssituationer — och en utåtriktad
aktivitet även från svensk sida.
En sådan aktivitet bör ske i direkt samverkan
med övriga nordiska länder. Situationen
tillåter framför allt inte att
Sverige slår sig till ro med att passivt
iakttaga vad andra länder företar sig.

Beklagligtvis lämnar regeringen inte
någon uttömmande redogörelse i årets
statsverksproposition för sin bedömning
av det aktuella läget. Än mindre
redogör man för de konkreta beredskapsåtgärder
som bör ha vidtagits för
att möta olika förhandlingssituationer.
Den framställning som ges i handelshuvudtiteln
i detta avseende är som vanligt
ytterst kortfattad och knapphändig

— för att inte säga torftig. Det skulle
därför vara värdefullt om regeringen

— eventuellt i en vitbok — kunde ge
en utförlig redovisning av det förberedelsearbete
som hittills skett, av de
åtgärder som regeringen ämnar vidtaga
och av den handlingslinje som regeringen
avser att följa.

Med stöd av vad ovan anförts hemställer
jag att till hans excellens herr
statsministern få ställa följande fråga:

Vill regeringen —• ev. i en vitbok —
redovisa vilka konkreta beredskapsåtgärder
på skilda områden som regeringen
vidtagit — och vilka åtgärder
som planeras — för att i den marknadssituation
som nu föreligger underlätta
och påskynda eventuellt förestående
överläggningar om svensk anslutning
till EEC?

Även denna hemställan bifölls.

Torsdagen den 12 januari 1967

Nr 1

Interpellation ang. den civila överIjudstrafiken Ordet

lämnades härefter till herr
AHLMARK (fp), som anförde:

Herr talman! Det finns en fråga som
vi redan vet blir av stor ekonomisk
och miljöpolitisk betydelse men som
ännu aldrig har diskuterats i den svenska
riksdagen. Det gäller den civila
överljudstrafiken. I Förenta Staterna,
Sovjetunionen och England—Frankrike
bedriver man en intensiv forskningsoch
konstruktionsverksamhet för att få
fram överljudsplan för civilt bruk. Vi
vet också att redan har flera miljarder
kronor pumpats in i projekten och att
flera stora flygbolag gjort vissa beställningar.
Den uttalade avsikten är att de
här planen, som kommer att nå mellan
det dubbla och det tredubbla av ljudets
hastighet, skall vara i reguljär trafik
någon gång under första hälften av
1970-talet.

Men mot den här flygplanstypen har
under flera år riktats en allt hårdare
kritik från en rad vetenskapsmän. Särskilt
har den svenska flygtekniska försöksanstalten
under ledning av generaldirektör
Bo Lundberg gjort grundliga,
vetenskapliga studier av hela frågan
och bedrivit omfattande upplysning
i ämnet långt utanför vårt lands
gränser. Det är nu omöjligt för statsmakterna
att längre stå passiva.

Man har bl. a. sagt att flygsäkerheten
för överljudsplanen kan komma att bli
mycket mindre än för de nuvarande
jetplanen. De delvis radikalt nya konstruktions-,
hastighets- och höj dproblemen
riskerar att öka antalet flygolyckor
i en tid då man i stället med
en rejäl satsning på flygsäkerheten för
vanliga plan skulle kunna uppnå viktiga
förbättringar.

Långt värre och svårare att lösa tycks
vara de ofantliga bullerproblem som
följer i överljudsplanens spår. Den
tryckvåg, som uppstår i varje ögonblick
när planen går i överljudsfart, kommer
att träffa marken under planet.
Men det blir sannerligen inte en smal

sektor som utsätts för tryckvågen. Längs
hela flygsträckan kommer att utbreda
sig en åskdånsliknande bullermatta på
mellan 80 och 120 kilometers bredd.
Bara detta »ordinära» buller från ett
överljudsplan av den storlek som nu
projekteras är tillräckligt för att allvarligt
störa människor på marken.

Man räknar vidare med att ungefär
en ljudknall på tusen på grund av vindar
och andra atmosfäriska förhållanden
kommer att bli en s. k. »superbang»,
som är mer än dubbelt så stark
som normalt. Den blir av en sådan
kraft att den t. o. in. kan ge upphov till
materiella skador på byggnader av olika
slag. Inom varje knallmatta kan det
bli många miljoner fall per år då människor
och hus träffas av superbangen.

Slutligen kommer inledningen av varje
överljudsflygning, själva accelerationen,
att ge upphov till en knallförstärkning
i ett hästskoformat område i början
av bullermattan. Den tryckvåg,
som människor på marken eller i båtar
där riskerar att utsättas för, lär kunna
bli av storleksordningen 20—25, ja ända
upp till 50—60 kilopond/kvadratmeter,
vilket kan ge allvarliga skrämselupplevelser
med bestående skador.

Det kan alltså bli mängder av sådana
här knallmattor som ligger som
breda band av fruktansvärt oväsen över
kontinenterna och världshaven i framtiden.
Så kan det bli — om inte regeringarna
och parlamenten i de berörda
länderna ställer upp villkor och tar initiativ
för att tygla de tekniska vidunder
som i dag är på planeringsstadiet
men som vi snart riskerar att få uppleva
i verkligheten.

Redan har många forskare och tekniker
påvisat, att ljudknallen kommer
att bli så störande och innebära så
stora risker, att överflygning över befolkade
områden måste anses helt oacceptabel.
Förslag har väckts om att regeringarna
i olika länder borde utfärda
varningar för att sådana överflygningar
kommer att förbjudas, om ljudbangen
medför avsevärda skador. Den västtyska
regeringen har redan officiellt

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation om ökat skydd för polismän och enskilda mot våldsbrott

uttalat, att den inte kommer att tillåta
överljudsflygning över Västtyskland,
om hälsovådliga bullerstörningar blir
följden. Som hälsovådlig störning bör
man räkna väckning av sovande människor.
Om sådana rimliga krav ställs
av många länder kommer överljudsplanen
knappast att bli räntabla och kommer
då — om projekten ändå fullföljs
— att tvinga fram en våldsam statssubventionering.

Men även om förbud och restriktioner
av det slaget inte införs blir kostnaderna
för överljudsplanen så stora
att många flygbolag riskerar att komma
in i en svår ekonomisk kris, som kan
bli ännu allvarligare än den som mötte
bolagen vid övergången från propellerplan
till jetflyg. Det är naturligt att
den svenska riksdagen får en orientering
om hur regeringen ser på frågan
och vilka konsekvenser den kan få för
SAS’ del.

Ty ytterst kan vi, som generaldirektör
Bo Lundberg formulerat den utmaning
vi har att möta, komma att stå
»inför en konflikt mellan etik och teknik.
Mellan de mångas rätt till trygghet,
till hälsa, liv och egendom och ett
fåtals fördelar av ett nytt tekniskt underverk».

Med anledning av det jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande frågor:

1. Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit
för att undersöka det civila överIjudsflygets
miljöpolitiska och ekonomiska
konsekvenser?

2. Vilka villkor anser statsrådet att
vårt land bör ställa för att tillåta civil
överljudsflygning över svenskt territorium? 3.

Vilka konsekvenser för SAS kan en
framtida överljudstrafik enligt statsrådets
mening beräknas leda till?

4. Kommer den svenska regeringen
att uttrycka sin mening om villkoren
för civilt överljudsflyg över Sverige till
de fyra länder som i dag är direkt en -

gagerade i tillverkningen av de här
planen?

5. Kommer statsrådet att ta initiativ
till ett enigt nordiskt uppträdande i
denna sak?

6. Kommer regeringen att ta upp frågan
om civil överljudstrafik i någon
eller några internationella organisationer? Det

sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation om ökat skydd för polismän
och enskilda mot våldsbrott

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep) erhöll
nu ordet och yttrade:

Herr talman! Det föreligger anledning
att återkomma till följande frågor
som jag vid höstriksdagen 1960 riktade
till statsrådet och chefen för justitiedepartementet: »Har

statsrådet sin uppmärksamhet
fästad vid de faktiska bristfälligheter
eller oklarheter som vidlåder gällande
lagstiftning dels mera allmänt beträffande
den enskildes rätt till nödvärn
mot våldsverkare, dels särskilt polismännens
svåra ställning gentemot
brottslingar som gör våldsamt motstånd
eller söker slita sig lös och undfly? År

statsrådet villig att helt eller till
viss del upptaga dessa problem till
prövning i syfte att bereda så väl enskilda
som polismän ett bättre rättsskydd
när de nödsakas anlita maktmedel
för att freda sig själva eller för att
fullgöra tjänsteåligganden?»

I olika sammanhang har från vår sida
påyrkats ökade resurser som bättre
kan tillgodose kravet på erforderligt
rättsskydd. I samband med min framställning
1960 erinrade jag om att den
enskilde liksom polisen frågar sig om
möjligheterna att erhålla enkla och entydiga
normer för när sådan fara föreligger
för vederbörande att lagen ger
nödvärnsrätt innan det kan vara för

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967
Interpellation om ökat skydd för polismän

sent, Det är inte så lätt att bedöma när
fara till livet kan komma att föreligga
eller graden av blivande misshandel
och huruvida denna skall kunna förutses
vara svår — »så svår som lagen säger».
Vid sådana situationer kan offret,
boven och domstolen kanske stanna i
olika meningar.

Redan i augusti 1960 kunde Riksförbundet
Sveriges polismän i skrivelse
till Konungen förutom en oroväckande
ökad brottslighet konstatera att
brottslingar i allt större utsträckning
beväpnar sig med skjutvapen eller andra
livsfarliga vapen. I debatten om förbättrat
rättsskydd för samhället vid senaste
höstriksdag underströks med
skärpa att de grova brotten starkt ökat
och dessutom blivit än grövre. I år
har överdirektören i rikspolisstyrelsen
konstaterat alltfort stegrad tendens.
Polisundersökningar har visat att inbrottstjuvar
allt oftare är beväpnade
med skjutvapen även då dessa icke kommit
till användning. En färsk undersökning
visar att under en tidrymd av
ett år och tio månader har 940 fall då
polismän misshandlats vid tjänsteutövning
förekommit. Ett groteskt intryck
gjorde uppgiften i fråga om de otäcka
furuvikskravallerna i somras, att anledningen
till att en ung polisman blev
så fruktansvärt svårt misshandlad skulle
vara, att han kom så nyligen från utbildningen
och inte hade de äldre kamraternas
försiktighet att hålla sig undan
när stockholmsbusarna stormade
fram. Så illa bör det inte få vara ställt
med ordningsmaktens maktresurser. Nu
säger Linköpings polisförenings styrelse
på ganska goda grunder, att det är
nödvändigt att polisorganisationerna
själva säger ifrån att intill dess frågan
om resurser och möjligheter lösts beträffande
ordningsmaktens möjligheter
att ta itu med gangster måste polismännen
själva i olika fall ompröva riskerna
till liv och lem och anpassa sina åtgärder
därefter.

Sedan staten övertagit polisväsendet
faller ansvaret för sådana förhållanden

och enskilda mot våldsbrott
helt på statsmakterna och de inom regeringen
ansvariga. Därifrån bör alltså
åtgärder mot rättsväsendets fortskridande
förfall vara att vänta.

I svaret på min framställning 1960
hänvisade justitieministern till polisverksamhetsutredningens
promemoria
av 2 april 1960. Utredningen hade i
stort sett instämt i den kritik som då
framförts mot gällande anvisningar beträffande
viss oklarhet i fråga om polisens
rätt att använda vapen. Å andra
sidan hade också viss inskränkning
härutinnan ifrågasatts. Den 5 maj 1961
kom småningom nytt cirkulär till länsstyrelser
och polismyndigheter (nr 162)
angående bruket av skjutvapen i polistjänst.
Det skulle vara av intresse att
erfarenheterna i fråga om dessa bestämmelser
redovisades för riksdagen. Även
ett annat förhållande synes böra uppmärksammas,
och det är det systematiska
misstänkliggörande av polisen,
den glorifiering av brottslingar och deras
romanser samt över huvud taget den
på sensationsjournalistik och lösnummerförsäljning
inriktade verksamhet
som även i detta sammanhang präglar
vissa tidningars inställning. Det är
uppenbart att en systematisk förgiftning
av opinionen av denna art skapar
svårigheter för myndigheternas arbete
och tyvärr icke heller kan lämna
dem alldeles opåverkade. Även dessa
förhållanden kräver stor uppmärksamhet
från ansvarigt håll.

Jag utbeder mig därför kammarens
medgivande att till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet få framställa
följande frågor:

Anser statsrådet nuvarande bestämmelser
i fråga om möjlighet till nödvärn
för enskilda och för polismän i
tjänsteutövning tillräckliga med hänsyn
till allt flera och råare våldsbrott?

Vilka åtgärder avser statsrådet att
vidtaga för att åt de enskilda polismännen
skapa bättre resurser och möjligheter
gentemot våldsverkare, ökad
trygghet även för polismännens egen
person vid sådan tjänsteutövning?

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation om ökad igångsättning av

Kammaren medgav, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas.

Interpellation om ökad igångsättning av
bostadsbyggen inom stockholmsregionen

Ordet lämnades på begäran till herr
WERNER (k), som anförde:

Herr talman! Den eftersläpning som
drabbat bostadsbyggandet inger inte
minst ur byggnadsarbetarnas sysselsättningssynpunkt
stora farhågor, och en
väsentlig ökning av arbetslösheten kan
förmärkas speciellt i storstockholmsområdet.

Det fastställda bostadsbyggnadsprogrammet
med en igångsättning av 92 000
lägenheter i hela landet kunde inte hållas
helt. För Storstockholms del, där det
ursrungliga programmet upptog 20 000
lägenheter, kom man inte ens upp till
den sedermera prutade målsättningen
17 000 lägenheter. Igångsättningen för
Storstockholm beräknas ha blivit ca
15 000 lägenheter under 1966 mot 15 500
1965.

Antalet igångsatta lägenheter i flerfamiljshus
var t. o. m. november 1966
9 306 mot 10 274 året innan, d. v. s. en
minskning med ca 1 000 lägenheter. Av
de t. o. m. november 1966 igångsatta lägenheterna
påbörjades närmare hälften
under månaderna oktober—november
mot ca en tredjedel motsvarande tid
1965.

Det är helt uppenbart att en koncentration
av igångsättning och tillståndsgivning
till slutet av året, vilket är vad
som har skett, medför ojämn sysselsättning
och ökad arbetslöshet under vinterhalvåret
för byggnadsarbetarna.

I länsarbetsnämndens sysselsättningsprognos
för 1967 har man räknat med
en igångsättning av 14 000 lägenheter i
flerfamiljshus under 1967, fördelade
med 1 500 under första kvartalet, varjämte
från säsongutjämningssynpunkt
5 000 borde påbörjas under andra och
4 500 under tredje kvartalet vartill skulle
kvarstå en igångsättning av 3 000 lä -

bostadsbyggen inom stockholmsregionen
genheter under fjärde kvartalet. Länsarbetsnämnden
framhåller emellertid
att det med hänsyn till planeringsläge
och möjligheterna att erhålla byggnadskreditiv
är osäkert om en sådan igångsättning
kan genomföras.

De brister i planeringen och tryggandet
av krediter för att det planerade bostadsbyggnadsprogrammet
skall kunna
genomföras måste få en annan och bättre
lösning än vad som hittills varit fallet.

Det måste uppfattas som en orimlig
situation att, samtidigt som vi har en väsentlig
bostadsbrist, arbetslösheten som
under tiden 1 september 1965—31 augusti
1966 skall uppgå till 1,66 miljon
understödsdagar. Under samma tid utbetalades
från byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa
60 miljoner kronor,
varav cirka 40 miljoner kronor under
vintermånaderna. Dessa 60 miljoner i
understöd motsvarar produktionskostnaderna
för ca 1 000 lägenheter.

Under tiden 1 september—31 december
1966 utbetalades enbart i Storstockholm
över 1,6 miljon kronor i arbetslöshetsunderstöd
och antalet arbetslösa
beräknas f. n. uppgå till ca 1 700 personer
— en ökning med ca 75 % jämfört
med motsvarande tid föregående år.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande frågor:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att
vidtaga i syfte att inom stockholmsregionen
möjliggöra en ökning av igångsättningen
av bostadsbyggandet och för
att trygga kreditförsörjningen och därigenom
säkerställa en jämnare sysselsättning
för byggnadsarbetarna inom området? 2.

Kan statsrådet upplysa om när den
från stockholmsregionen till göteborgsområdet
»utlånade igångsättningskvoten»
kan återfås?

På gjord proposition bifölls herr Werners
berörda hemställan.

Torsdagen den 12 januari 1967

Nr 1

Interpellation om åtgärder mot missförhållanden
vid vissa större motortävlingar Herr

SöRENSON (fp) fick därpå ordet
och yttrade:

Herr talman! För samhället är det ett
ständigt aktuellt problem var gränsen
skall dras mellan medborgerlig frihet
gällande den personliga livsgestaltningen
och en genom lagar och förordningar
reglerad sammanlevnad. Att samhället
i sin uppgift att bära ansvar för den
mänskliga sammanlevnaden skall vädja
till individens fria och ansvariga livshållning
torde vara en numera accepterad
grundregel.

En viss spänning består emellertid
alltid mellan den enskildes rätt till fri
livsgestaltning och gemenskapens rätt
till skydd mot destruktiva livstendenser.
Ungdomsproblemen ger i dagens
samhälle bevis på att en sådan spänning
existerar.

Jag tänker i detta sammanhang på
förhållandena kring större motortävlingar,
närmast kring det s. k. Kanonloppet
i Karlskoga.

Denna motortävling samlar årligen ett
mycket stort antal åskådare, mer än
40 000 betalande. Av dessa åskådare är
många ungdomar från skilda håll i landet.
Stockholm, Göteborg, Skåne och
Norge synes ha varit särskilt starkt
företrädda vid 1966 års tävlingar.

Avsevärda svårigheter av social och
ordningsmässig natur har under senare
år rapporterats. I avsikt att bilda sig en
personlig uppfattning genom förstahandskontakt
har byråchefen i socialstyrelsen
Göta Rosén under ett par år
besökt tävlingarna. Tre kolleger från
socialstyrelsen hade förra året slagit
följe med henne, bl. a. en yrkespsykolog.
Vid en presskonferens den 21 augusti
1966 delgav Göta Rosén sina reaktioner
inför vad hon sett och erfarit.
Hon talade därvid om den råhet, som
förhärskar i ungdomslivet i samband
med Kanonloppet. Hon upplevde vad
hon sett som »skrämmande otäckt».

2 Första kammarens protokoll 1967. Nr 1

Hon säger, att för många ungdomar kan
»en sådan här natt bli ett livslångt lidande».
Det tycks framför allt vara på
två livsområden, som dessa skrämmande
tendenser uppenbarar sig: sprit och
sniffning samt relationen mellan pojkar
och — ofta minderåriga -— flickor i
sexuellt avseende. Småflickorna vandrar
mellan pojkarna och behandlas ofta
som något slags förbrukningsvaror, som
man slänger, när man inte behöver dern
mer. Att de sexuella övervålden ofta
kommer som följd av spritmissbruk synes
vara uppenbart. Psykologen Kurt
Gordon sade bl. a.: »Den som känner
minsta ansvar för ungdomen kan inte
bli annat än kusligt berörd vid åsynen
av dessa småflickor, knappt tonåringar,
som i ohyggligt berusat tillstånd raglade
runt, fick uppkastningar och kladdade
på pojkarna.»

Skilda åtgärder har vidtagits för att
dämpa ovan antydda sociala och mänskliga
skadeverkningar. Ingen sprit tillhandahölls
i år av systembolagen i
Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn
under lördagen, en skärpt polisbevakning
hade inrättats (en styrka om 140
polismän hade sammankallats) och en
bättre ordning på tältplatsen med bl. a.
inhägnade tältområden genomförts. Dessa
anordningar synes emellertid icke ha
varit tillräckliga.

Totalintrycket av rapporterna från
årets Kanonlopp är, att här existerar en
problematik av så djupgående och allvarlig
art, att den icke kan lämnas åt
sidan av riksdagen. Vilken moraluppfattning
man än företräder, torde enighet
vara för handen därom, att de nuvarande
förhållandena vid vissa större
motortävlingar ofta är sådana, att ur
samhällsansvarets och den mänskliga
värdighetens synpunkt en förändring
måste komma till stånd. Det kan ske antingen
så att de förnedrande sexualbeteendena
och den förödande spritförtäringen
förhindras eller så att restriktivitet
vid beviljande av tillstånd för tävlingar,
där ordningen uppenbarligen är
otillfredsställande, tillämpas.

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation om ökat rättsskydd för den enskilde i mål om socialförsäkring

Med stöd av vad ovan anförts, anhåller
jag om första kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
justitiedepartementet få ställa följande
frågor:

1. Vilka möjligheter föreligger f. n.
för samhället att vidtaga åtgärder för
att de sociala och mänskliga förhållandena
vid vissa större motortävlingar
blir av sådan art, att ovan påtalade
mänskliga och sociala skadeverkningar
icke upprepas?

2. Vilka åtgärder anser herr statsrådet
bör vidtagas för att man skall komma
till rätta med de påtalade missförhållandena? Även

denna anhållan bifölls.

Interpellation om ökat rättsskydd för
den enskilde i mål om socialförsäkring

Ordet gavs nu till herr LARSSON,
THORSTEN, (ep), som anförde:

Herr talman! Socialförsäkringarna
har i våra dagar fått en stor omfattning
och har stor betydelse för den stora allmänheten.
Försäkringssystemet är emellertid
komplicerat och fyllt av svårtolkade
problem. Både ur den enskildes
och ur det allmännas synpunkt är det
givetvis angeläget att skapa största möjliga
rättvisa vid tillämpningen av socialf
ör s äkr 1 n gssy st em e t.

Som högsta instans för prövning av
socialförsäkringsfall inrättades år 1961
försäkringsdomstolen. Detta kan i och
för sig verka betryggande ur besvärsprövningssynpunkt.
Starka betänkligheter
har dock yppats redan från systemets
införande. Betänkligheterna har
främst legat däri, att enpartsförfarandet
vid socialförsäkringsmålen — till skillnad
från de allmänna domstolarnas tvåpartssystem
— ansetts mindre tillfredsställande
för den enskildes möjligheter
att tillvarataga sina intressen.

Därför har frågan om inrättande av
en allmän partsrepresentant vid skilda
tillfällen tagits upp i riksdagen. Lagrådet
ställde sig, redan då beslut fattades
om försäkringsdomstolens inrättande,
positiv till införandet av ett allmänt ombud.
Under allmänna motionstiden år
1965 avlämnades motioner (1:513 och
II: 617) med samma syften. I motionerna
framhölls att man numera vunnit en
så betydande erfarenhet av försäkringsmålens
handläggning, enligt den ordning
som tillkom vid införandet av försäkringsdomstolen,
att frågorna om tillvaratagande
av den enskildes rätt och
intressen borde tagas upp till prövning.

I anledning av nämnda motioner,
samt med stöd av remissutlåtandet från
försäkringsdomstolen, föreslog andra
lagutskottet (utlåtande nr 55: 1965) att
hela problemkomplexet borde bli föremål
för utredning. Riksdagen beslöt att
i skrivelse till Kungl, Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört.

Det måste anses som angeläget att
denna utredning kommer till stånd och
att frågan om hur den enskildes rätt
skall tillvaratagas vid försäkringsdomstolen
löses.

Med hänvisning till ovanstående anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:

a) Delar statsrådet uppfattningen att
det är angeläget och brådskande att den
i interpellationen berörda frågan blir
löst?

b) Vill statsrådet redogöra för vilka
åtgärder som vidtagits med anledning
av riksdagens skrivelse av den 9 november
1965 (nr 347) och när kan man förvänta
att ett förslag i frågan förelägges
riksdagen?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Torsdagen den 12 januari 1967

Nr 1

Interpellation ang. konsekvenserna av regeringens försvarspolitik

Interpellation om hyresreglering i områden
som inkorporeras med stad

Herr HANSSON, TORSTEN, (s) erhöll
därefter ordet och yttrade:

Herr talman! Möjligheterna för Göteborgs
stad att inom sina gränser finna
större sammanhängande områden för
bostadsbebyggelse har under 1960-talet
snabbt minskat. Ett bostadsbyggande av
stor omfattning har trots detta kunnat
fortgå tack vare framsynt kommunal
markpolitik och god planering.

En avsevärd förbättring av stadens
utvecklingsmöjligheter inträdde i och
med det gångna årsskiftet, då de tre hisingskommunerna
samt Angered och
Bergum införlivades. Byggnadsplaneringen
för dessa nya delar av staden
har bedrivits med kraft redan långt före
införlivningen. Så föreligger t. ex. i
angeredsområdet stadsplaner färdiga
för ca 7 000 lägenheter, anläggningsarbeten
igångsattes i stadens regi i början
av år 1966, och bostadsbyggandet startades
redan på eftersommaren.

Allt har således tillrättalagts för att
de nya områdena snabbt skall inlemmas
i stadens utveckling och för att man här
skall fullfölja en kraftfull och boendevänlig
bostadspolitik.

Det gav därför anledning till besvikelse
när de införlivade områdena skulle
behålla sin ställning i hyreslagstiftningshänseende
och ej inordnas i det
naturliga sammanhang, som införlivningen
med staden innebär. Kommunerna
har till övervägande delen bestått av
jordbruksområden, och någon hyresreglering
har således ej funnits.

Hyresregleringslagen skulle alltså bli
helt försatt ur kraft inom de områden,
där huvuddelen av göteborgsregionens
bostadsbyggande kommer att äga rum
under de närmaste tio åren.

Denna följdverkning av införlivningar
kan givetvis inte ha varit avsedd av
statsmakterna. Den kommer emellertid
troligen att uppstå i många fall, ehuru
kanske inte i så tillspetsad form som
i Göteborg.

Med stöd av ovanstående anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd att överväga ett
dispensförfarande som medger, att med
städer inkorporerade områden får samma
ställning i hyresregleringshänseende
som städerna i fråga?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. konsekvenserna av
regeringens försvarspolitik

Herr STRANDBERG (h) fick på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Årets försvarshuvudtitel
bekräftar de farhågor man hade anledning
att hysa då försvarsutredningens
diskussioner bröts kort före jul. Regeringen
går t. o. m. längre än vad som
enligt uppgifter i pressen då framgick
av de socialdemokratiska ledamöternas
agerande i försvarsutredningen. Principer
som hittills varit vägledande för
vårt försvars uppbyggnad och organisation
bryts, varigenom det blir omöjligt
att klara den fastställda försvarspolitiska
målsättningen, liksom förutsättningarna
minskar att i omvärlden
skapa respekt för vår neutralitetspolitik.
Samtidigt uppstår onödiga fördyringar
genom att den hittillsvarande
försvarsplaneringen bryts med bl. a. allvarliga
sysselsättningsstörningar som
följd.

Av vad som framgått av den offentliga
debatten kring försvarsfrågan utgick
de militära expertutredningar som
gjordes, i syfte att klarlägga konsekvenserna
av det socialdemokratiska
försvarsutspelet, från ett basbelopp om
4 600 miljoner kronor. När de militära
experterna utredde konsekvenserna av
en sådan betydligt lägre kostnadsnivå
för försvaret förutsattes emellertid, en -

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation om beredskapsåtgärder mot naturkatastrofer

ligt vad som framkommit, att vissa reservationer
skulle få utnyttjas och att
ett oförändrat försvarsindex skulle tililämpas
för att kompensera försvaret för
inträffade förändringar i priser och löner.

Statsverkspropositionen bekräftar
emellertid vad som på sina håll tidigare
befarades, nämligen att reservationerna
inte utan vidare får disponeras.
Det innebär att det ekonomiska utbudet
för försvaret ligger ett par hundra
miljoner kronor lägre än vad de militära
experterna antog när de utredde
det socialdemokratiska förslagets konsekvenser.
Vidare reduceras försvarskostnadsindex
utan att någon som
helst motivering lämnas genom att faktiskt
inträffade lönestegringar efter 1
maj 1966 skall minskas med 2 1/2 %
innan de uttrycks i index.

Av vad som framgått av den offentliga
debatten i samband med att konsekvenserna
av det socialdemokratiska
försvarsutspelet redovisats blir följderna
inte bara att vår försvarsmakt saknar
möjligheter att uppfylla den försvarspolitiska
målsättningen. Följden
blir även att tusentals människor kan
komma att friställas. Redan i slutet av
förra året framkom det enligt vissa tidningsuppgifter
att ca 6 500 arbetare
skulle beröras. Till detta kommer sedan
verkningarna för underleverantörerna.
Enligt uppgifter som framkommit skulle
framför allt den teletekniska industrien
samt Bofors, Saab och varven
drabbas. När nu regeringen, efter det
att de militära experterna i försvarsutredningen
redovisat de ursprungliga
nedprutningsförslagens konsekvenser,
gjort ytterligare nedskärningar på bl. a.
reservationsmedelssidan, kan alltså följderna
beräknas bli än mer omfattande
än vad som hittills framkommit.

Mot denna bakgrund hemställer jag
om kammarens tillstånd att till försvarsministern
få ställa följande fråga:

År herr försvarsministern beredd att
lämna en utförlig redogörelse för de
konsekvenser som regeringens nya för -

svarspolitiska linje kan väntas få inte
bara beträffande konsekvenserna för
våra möjligheter att uppfylla den försvarspolitiska
målsättningen utan också
vilka verkningar nedskärningen av försvarsutgifterna
kommer att få för sysselsättningen? På

gjord proposition bifölls herr
Strandbergs berörda hemställan.

Interpellation om beredskapsåtgärder
mot naturkatastrofer

Ordet lämnades härefter till herr
SUNDIN (ep), som yttrade:

Herr talman! Stora delar av mellersta
Norrland har under slutet av år 1966
drabbats av oväder, vars resultat kan
betecknas som en svår naturkatastrof.
Snö, is och hård blåst har förorsakat
skador på eldistributionsnätet och på
telekommunikationerna som det kommer
att ta år att helt reparera. Under
tiden 19—29 december var omkring
20 000 hushåll utan el-ström. Åtskilliga
el-abonnenter har fått vara utan ström
under ännu längre tid. Dessutom har
omkring 10 000 telefonabonnenter drabbats.

Företag såsom industrier och jordbruk
har vållats ekonomiska förluster
genom el-avbrottet. För att få fram
kraft har reservaggregat måst anskaffas
från Sydsverige. Dels har det tagit lång
tid, dels har det ådragit företagen stora
kostnader. Den personal som måste permitteras
har man fått betala lön för.

För de enskilda människorna har
kylskåp, frysboxar, vattenpumpar inte
fungerat. Matvaror har gått till spillo
och vattenförsörjningen har försvårats.

För de enskilda skogsägarna har förlusterna
varit mycket kännbara. Snön
har skadat tiotusentals in3 skog, som
måste realiseras till ett lågt pris. Skadeverkningarna
för skogen är dessutom
allvarliga på lång sikt.

Det inträffade har på ett mycket på -

Torsdagen den 12 januari 1967 Nr 1

Interpellation om ändrade bestämmelser ang. offentligt kungörande i tidningarna

i vissa fall

tagligt sätt demonstrerat den svaga beredskap
som finns. Det moderna samhällets
sårbarhet har åskådligt demonstrerats
för hårt drabbade men tåliga
abonnenter. Även om väderleksbetingelserna
varit mycket dåliga skulle med
säkerhet följderna blivit mindre svåra
om distributionsapparaten, d. v. s. framför
allt ledningarna, varit i bättre
skick. Framför allt skulle skadorna
kunnat avhjälpas snabbare om det hade
funnits en bättre reparationsberedskap
hos elkraftföretagen och distributionsanläggningarna.
Varken personal
eller materiel har funnits i tillräcklig
utsträckning.

För att förebygga verkningarna av
dylika naturkatastrofer har inte bara
företag och enskilda ansvar. Det bör i
hög grad vila på samhället. Att verkningarna
nu fått en så betydande omfattning
kan i mycket stor utsträckning
läggas samhället till last.

Man har anledning att hysa oro för
samhällets funktionerande i krigstid då
det är så sårbart i fredstid. Det inträffade
ger anledning att efterlysa en
bättre samordning mellan civila och
militära myndigheter för att få till
stånd tillfredsställande beredskapsåtgärder.
Man måste då se till att det alltid
finns ett tillfredsställande förråd
av reservaggregat som kan sättas in.

För den enskilde som drabbats av
personliga förluster är det naturligt att
fråga sig vilka möjligheter det finns att
erhålla någon form av kompensation
från samhället för förlusterna. För
många låginkomsttagare är även mindre
förluster kännbara.

För att skapa trygghet mot naturkatastrofer
av den typ som nu drabbat
mellersta Norrland är det lämpligt att
skapa någon form av katastroffond.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till hans excellens herr statsministern
få ställa följande frågor:

1. Vilka beredskapsåtgärder finns i
fredstid mot sådana naturkatastrofer

som omkring årsskiftet 1966/67 drabbade
mellersta Norrland?

2. Är Ers Excellens beredd vidtaga
åtgärder för att ge möjligheter till ersättning
till företagare som av nämnda
naturkatastrof tvingats att temporärt
slå igen sitt företag?

3. Är Ers Excellens villig att skapa
möjligheter för enskilda att erhålla ersättning
för förluster på grund av
strömavbrott t. ex. genom att egendom
förstörts?

4. Är Ers Excellens beredd att ta initiativ
till inrättande av en katastroffond
att tagas i bruk vid naturkatastrofer
av nu inträffat slag?

Jämväl denna anhållan bifölls.

Interpellation om ändrade bestämmelser
ang. offentligt kungörande i tidningarna
i vissa fall

Herr ANDERSSON, AXEL, (fp) erhöll
nu ordet och anförde:

Herr talman! Bestämmelserna angående
länsstyrelsernas annonsering har av
och till diskuterats i pressen, och i dagarna
har frågan på nytt aktualiserats
genom ett ledarstick i den socialdemokratiska
tidningen Dagbladet i Sundsvall,
som påpekar att dessa bestämmelser
härstammar från slutet av 1800-talet
och i dagens läge leder till de mest tokiga
effekter.

Enligt gällande bestämmelser skall
ärenden gällande handelsregistret och
föreningsregistret kungöras i en i residensstaden
utkommande tidning. Detta
tolkar länsstyrelserna uppenbarligen
så att kungörelserna i dessa ärenden
icke får annonseras i andra tidningar.

Dagbladet nämner som exempel på
hur orimligt de nu gällande bestämmelserna
verkar, att länsstyrelsen i Västernorrlands
län nyligen i den lokala tidningen
i residensstaden annonserade
om elva firmor och ekonomiska föreningar,
av vilka endast ett par låg

Nr 1

Torsdagen den 12 januari 1967

Interpellation om ändrade bestämmelser ang. offentligt kungörande i tidningarna
i vissa fall

inom vederbörande tidnings spridningsområde.

Med hänvisning till ovanstående anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande frågor:

Har statsrådet uppmärksammat orimligheterna
i nu gällande bestämmelser
för länsstyrelsernas annonsering?

Om så är fallet, är statsrådet beredd
att låta verkställa en översyn av bestämmelserna
och åstadkomma nya och mera
ändamålsenliga sådana?

Kammaren medgav, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motioner:

nr 1, av herr Nilsson, Ferdinand, och
herr Gustafsson, Nils-Eric, om placering
av skördeskadefondens medel i jordbrukskassorna; nr

2, av herr Blomquist, om en europeisk
konvention rörande medborgarskapsrätten; nr

3, av herr Björk och herr Johansson,
Tage, angående titelskyddet för periodisk
skrift;

nr 4, av fru Segerstedt Wiberg, om
rätt för annan än utskottsledamot att
närvara vid utskotts sammanträde;

nr 5, av fru Segerstedt Wiberg och
herr Ernulf, angående kommunala mandatperioder; nr

6, av fru Segerstedt Wiberg och
fru Hamrin-Thorell, om användande av
blindskrift på valsedlar;

nr 7, av herrar Stadling och Högström,
om vissa åtgärder i anledning
av stormskada å skog;

nr 8, av herr Werner, om avslag å
Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till Polisverket: Särskild polisverksamhet
för hindrande och uppdagande av
brott mot rikets säkerhet m. m.;

nr 9, av herr Nyman in. fl., om ökad
samhällsekonomisk forskning;

nr 10, av herr Werner, i anledning av
Kungl. Maj:ts framställning om anslag

till Bidrag till Sveriges elevers centralorganisation; nr

11, av herr Dahlén m. fl., om ökad
personalutbildning inom hälso- och
sjukvården, m. m.;

nr 12, av herr Petersson, Erik Filip,
och herr Eriksson, Karl-Erik, om rabatt
för folkpensionärer på installationsavgift
för telefon;

nr 13, av herr Tistad in. fl., angående
kommunikationsmöjligheterna i skärgården; nr

14, av herr Andersson, Axel, och
herr Jacobsson, Per, om ersättning för
skada vid naturkatastrof;

nr 15, av fru Hamrin-Thorell och fru
Segerstedt Wiberg, angående stödet till
boxningssporten;

nr 16, av herr Olsson, Johan, och
herr Mattsson, angående företagareföreningarnas
utlåning till industri- och
hantverksföretag;

nr 17, av herrar Isacson och Fälldin,
angående avskrivningsunderlaget för
skogsbilvägar;

nr 18, av herr Lundberg, angående
villabeskattningen;

nr 19, av herr Olsson, Johan, och
herr Mattsson, om höjt avdrag vid beskattningen
för försäkringsavgifter;

nr 20, av herr Svenungsson, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
10, med förslag till förordning om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten; nr

21, av herr Svenungsson, om vissa
sparstimulerande åtgärder vid beskattningen; nr

22, av herr Hilding, angående återtagning
och lagsökning på grundval av
samma avbetalningskontrakt;

nr 23, av fru Segerstedt Wiberg och
fru Hamrin-Thorell, om förbud mot professionell
boxning;

nr 24, av herr Sörenson, om boxnings
straffbarhet;

nr 25, av herr Werner, om viss utredning
rörande säkerhetspolisens register;

nr 26, av herr Blomquist, om allmän
försäkring mot skada genom brott;

Torsdagen den 12 januari 1967

Nr 1

nr 27, av herr Eriksson, Karl-Erik,
och herr Peterson, Eric Gustaf, om vissa
åtgärder mot förgiftningsolyckor;

nr 28, av herr Gustafsson, Nils-Eric,
m. fl., angående socialförsäkringsskyddet
för företagare och fria yrkesutövare; nr

29, av fru Olsson, Elvy, om frivillig
försäkring för tilläggssjukpenning
vid barnsbörd i vissa fall;

nr 30, av herr Werner, om sänkning
av pensionsåldern inom vissa yrken;

nr 31, av herr Werner, om förtidspensionering,
m. m.;

nr 32, av herr Blomquist, om domstolsprövning
av körkortsindragning;

nr 33, av herr Blomquist, om undersökning
vid bilprovning av koloxidhalt; nr

34, av herr Dahlberg m. fl., om
skärpta bestämmelser angående hyresvärds
skyldighet att underhålla bostadsfastighet; nr

35, av herr Skärman, om ökat
djurskydd; samt

nr 36, av herr Sundin och herr Petersson,
Erik Filip, angående folkpensionärsrabatter
på statliga trafikmedel.

På framställning av herr talmannen
beslöts att Kungl. Maj:ts propositioner
nr 1 och 2 skulle uppföras sist på före -

Meddelande ang. enkla frågor

dragningslistan för morgondagens sammanträde.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor denna dag framställts, nämligen

av herr Olsson, Johan, (ep) till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Anser Herr Statsrådet
att den kraftiga taxehöjningen
inom statens järnvägar, med hänsyn
till de verkningar den får för näringslivet,
möjliggör en god konkurrenskraft
hos företaget?»; samt

av herr Holmberg (h) till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet:
»Vill Herr Statsrådet genom en
skriftlig översiktlig redogörelse låta
riksdagen få del av de resultat som
framkommit vid den inom finansdepartementet
företagna översynen av allmänna
skatteberedningens förslag till
mervärdeskatt?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.25.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1967

Fredagen den 13 januari

Kammaren sammanträdde kl. 11.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN erhöll
på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! För vart och ett av de
val som skall förrättas vid detta plenum
ber jag att få avlämna gemensamma
listor. Listorna har godkänts av de
av kammaren valda ledamöterna av talmanskonferensen,
och varje lista upptar
namn på så många personer som
det ifrågavarande valet avser.

Herr andre vice talmannen avlämnade
därefter ifrågavarande listor, tjugofyra
till antalet.

Företogos val av föreskrivet antal ledamöter
i de ständiga utskotten, nämligen
åtta ledamöter i utrikesutskottet,
tio ledamöter i konstitutionsutskottet,
femton ledamöter i statsutskottet, tio ledamöter
i bevillningsutskottet, åtta ledamöter
i bankoutskottet, åtta ledamöter
i första lagutskottet, åtta ledamöter
i andra lagutskottet, åtta ledamöter i
tredje lagutskottet, tio ledamöter i jordbruksutskottet
och tolv ledamöter i allmänna
beredningsutskottet.

Sedan de av herr andre vice talmannen
för dessa val avlämnade listorna,
alla försedda med partibeteckningen
»Den gemensamma listan», blivit i tur
och ordning av herr förste vice talmannen
upplästa och av kammaren
godkända, befanns, att följande personer,
vilkas namn i här angiven ordning
upptagits å respektive listor, utsetts till

ledamöter i utrikesutskottet:

herr Ericsson, John

» Andersson, Birger

» Pettersson, Georg

herr Holmberg
» Lundström
» Geijer, Arne
» Bengtson
» Dahlén

ledamöter i konstitutionsutskottet:

herr Damström
» Pettersson, Georg
» Olsson, Erik
» Sveningsson
fru Segerstedt Wiberg
herr Anderson, Carl Albert
» Andersson, Torsten
» Dahl
» Iiernelius
» Sörenson

ledamöter i statsutskottet:

herr Gillström
» Näsström
» Persson, Einar
» Virgin
» Andersson, Axel

» Andersson, Birger

» Johansson, Ivar

» Persson, Fritz
» Svensson
» Kaijser
» Carlsson, Harry
fru Wallentheim
herr Söderberg

» Bengtson

» Ottosson

ledamöter i bevillningsutskottet:

herr Eriksson, Einar
fröken Ranmark
herr Ericsson, John
» Nilsson, Yngve
» Stefanson

» Wärnberg

» Elofsson

» Johansson, Tage
» Jacobsson, Gösta
» Lundström

Fredagen den 13 januari 1967

Nr 1

ledamöter i bankoutskottet:
herr Ståhle
» Larsson, Åke
» Palm
» Åkerlund
» Hilding
» Lundin

» Larsson, Nils Theodor
» Enarsson

ledamöter i första lagutskottet:
herr Svedberg, Erik
fröken Mattson
herr Hjorth
» Arvidson
» Ernulf
fru Lindström
herr Svanström
» Schött

ledamöter i andra lagutskottet:
fru Carlqvist
herr Strand
» Larsson, Lars
» Hiibinette
fru Hamrin-Thorell
» Nilsson
herr Carlsson, Eric
» Edström

ledamöter i tredje lagutskottet:
herr Karlsson, Göran
» Kristiansson, Svante
» Johansson, Knut
» Ohlsson, Ebbe
» Alexanderson
» Jansson, Erik
» Gustafsson, Nils-Eric
» Åkesson

ledamöter i jordbruksutskottet:

herr Svedberg, Lage
» Mossberger
» Hedström
» Eskilsson
» Hansson, Nils
» Magnusson
» Hermansson
» Augustsson
» Isacson
» Skärman

ledamöter i allmänna beredningsutskottet: herr

Möller
» Sörlin
» Hellebladh
» Wallmark
» Peterson, Eric Gustaf

» Carlsson, Oscar

» Kristiansson, Axel
» Hedlund
» Persson, Yngve
fru Hultell
herr Nyman
fru Olsson, Elvy

Anställdes val av sex revisorer för
granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning jämte sex suppleanter
för dessa revisorer.

Den av herr andre vice talmannen
för detta val avlämnade listan, som bar
partibeteckningen »Den gemensamma
listan», hade följande utseende:

Damström, Karl A.

Ledamot av första kammaren

Fru Carlqvist, Ingeborg H.

Ledamot av första kammaren

Persson, V. Einar

Ledamot av första kammaren

Fru Wallentheim, Annie E. E.

Ledamot av första kammaren

Mossberger, Eric G. V.

Ledamot av första kammaren

Jansson, A. Erik

Ledamot av första kammaren

Ohlsson, Ebbe

Ledamot av första kammaren

Sveningsson, N. Ragnar

Ledamot av första kammaren

Hansson, Nils B.

Ledamot av första kammaren

Lundström, N. Birger

Ledamot av första kammaren

Larsson, Nils Theodor

Ledamot av första kammaren

Andersson, Torsten

Ledamot av första kammaren

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1967

Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades hava
blivit utsedda till statsrevisorer herrar
Damström, Einar Persson, Mossberger,
Ebbe Ohlsson, Nils Hansson och Nils
Theodor Larsson ävensom till suppleanter
för dem respektive fru Carlqvist,
fru Wallentheim samt herrar Erik
Jansson, Sveningsson, Lundström och
Torsten Andersson.

Företogos val av tjugufem ledamöter
i riksdagens krigsdelegation jämte tjugufem
suppleanter för dessa ledamöter.

Den av herr andre vice talmannen
avlämnade lista, som gällde detta val,
bar partibeteckningen »Den gemensamma
listan» och hade följande utseende:

Sträng
Andersson, Sven
Strand
Holmberg
Boheman
Ståhle

Johansson, Ivar
Ericsson, John
Näsström
Virgin
Lundström
Svedberg, Erik
Möller
Bengtson

Andersson, Birger
Eskilsson
Andersson, Axel
Mossberger
Pettersson, Georg
Geijer, Arne
Hernelius

Andersson, Torsten
Dahlén

Mattson, fröken
Hamrin-Thorell, fru

Lindström, fru

Lange

Holmqvist

Nilsson, Yngve

Jacobsson, Per

Aspling

Hermansson

Palme

Kling

Ohlsson, Ebbe
Hansson, Nils
Eriksson, Einar
Björk
Sundin

Persson, Fritz
Sveningsson
Alexanderson
Petersson, Bertil
Larsson, Lars
Palm

Stenberg, fröken
Larsson, Nils Theodor
Segerstedt Wiberg, fru
Myrdal, fru
Hilding

Efter det denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades hava
blivit utsedda till ledamöter i riksdagens
krigsdelegation herrar Sträng,
Sven Andersson, Strand, Holmberg,
Boheman, Ståhle, Ivar Johansson, John
Ericsson, Näsström, Virgin, Lundström,
Erik Svedberg, Möller, Bengtson, Birger
Andersson, Eskilsson, Axel Andersson,
Mossberger, Georg Pettersson, Arne
Geijer, Hernelius, Torsten Andersson
och Dahlén, fröken Mattson samt fru

Hamrin-Thorell ävensom till suppleanter
för dem respektive fru Lindström,
herrar Lange, Holmqvist, Yngve Nilsson,
Per Jacobsson, Aspling, Hermansson,
Palme, Kling, Ebbe Ohlsson, Nils
Hansson, Einar Eriksson, Björk, Sundin,
Fritz Persson, Sveningsson, Alexanderson,
Bertil Petersson, Lars Larsson
och Palm, fröken Stenberg, herr
Nils Theodor Larsson, fru Segerstedt
Wiberg, fru Myrdal samt herr Hilding.

Fredagen den 13 januari 1967

Nr 1

Anställdes val av åtta medlemmar i
Nordiska rådet för tiden intill dess val
nästa gång äger rum.

Den av herr andre vice talmannen
för detta val avlämnade listan upptog
under partibeteckningen »Den gemensamma
listan» följande namn:

herr Andersson, Birger
» Pettersson, Georg
fröken Ranmark
herr Holmberg
» Lundström
» Gei jer, Arne

» Sundin
» Björkman

Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till medlemmar i Nordiska rådet.

Företogos val av suppleanter till förut
bestämt antal i de ständiga utskotten,
nämligen åtta suppleanter i utrikesutskottet,
tolv suppleanter i konstitutionsutskottet,
tjugusju suppleanter i statsutskottet,
fjorton suppleanter i bevillningsutskottet,
elva suppleanter i bankoutskottet,
tolv suppleanter i första
lagutskottet, tretton suppleanter i andra
lagutskottet, tretton suppleanter i
tredje lagutskottet, fjorton suppleanter
i jordbruksutskottet och sjutton suppleanter
i allmänna beredningsutskottet.

Efter det de av herr andre vice talmannen
för dessa val avlämnade listorna,
alla försedda med partibeteckningen
»Den gemensamma listan», blivit
i tur och ordning av herr förste
vice talmannen upplästa och av kammaren
godkända, befanns, att följande
personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits å respektive listor,
utsetts till

suppleanter i utrikesutskottet:

herr Möller
» Palm

fröken Mattson

herr Virgin

» Andersson, Axel

» Andersson, Sten

» Johansson, Ivar

» Hernelius

suppleanter i konstitutionsutskottet:
herr Sörlin

» Dahlberg

» Palm

fröken Stenberg
herr Tistad
» Pettersson, Karl

» Pettersson, Harald

» Andersson, Sten

» Högström

» Svenungsson
» Dahlén

» Carlsson, Eric

suppleanter i statsutskottet:
herr Mårtensson
» Petersson, Bertil

» Gustavsson, Bengt

» Holmberg

» Jacobsson, Per

» Larsson, Herbert

» Larsson, Nils Theodor
» Hjorth

» Rönnberg

» Wallmark

» Edström

» Wååg

» Persson, Yngve

» Larsson, Thorsten

» Bj örk

» Åkerlund

» Peterson, Eric Gustaf
fru Lindström

herr Strandberg

» Sundin

» Dahlén

» Gustafsson, Nils-Eric
» Schött

» Nyman

» Pettersson, Harald

» Eriksson, Karl-Erik

» Olsson, Johan

suppleanter i bevillningsutskottet:
herr Möller
» Wirmark

» Hellebladh

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1987

herr Enarsson
» Petersson, Erik Filip
» Jansson, Paul
» Sundin
» Jansson, Erik
» Pettersson, Arne
» Ottosson
» Tistad
» Stadling
» Mattsson
» Ahlmark

suppleanter i bankoutskottet:

herr Larfors
» Rönnberg
» Olsson, Manne
» Lundberg
» Stefanson
» Stadling
» Mattsson
fru Lundblad
herr Brundin
» Carlsson, Harry
» Wikberg

suppleanter i första lagutskottet:
herr Larfors
» Hedlund
» Karlsson, Helge
» Jacobsson, Gösta
fru Segerstedt Wiberg
herr Carlsson, Oscar
» Kristiansson, Axel
fru Ohlsson, Lilly
herr Lundin
» Lidgard
» Hilding
» Olsson, Johan

suppleanter i andra lagutskottet:
herr Dahlberg
» Wanhainen
» Magnusson
» Blomquist
» Petersson, Erik Filip
» Högström
» Larsson, Thorsten

» Pettersson, Arne

» Kaijser
» Kilsmo
fru Olsson, Elvy
herr Wirtén
» Fälldin

suppleanter i tredje lagutskottet:
herr Larsson, Herbert
» Wirmark
» Jansson, Paul
» Lidgard
» Hansson, Nils
» Larsson, Åke
» Hermansson
» Hansson, Torsten
fru Landberg
herr Svenungsson
» Ernulf
» Fälldin
» Skärman

suppleanter i jordbruksutskottet:
herr Olsson, Manne
» Wanhainen
» Kristiansson, Svante
» Lundberg
» Åkesson
» Svedberg, Erik
» Pettersson, Harald
fru Lundblad
herr Lokander
fru Hultell

herr Eriksson, Karl-Erik
» Wikberg
» Sveningsson
» Kristiansson, Axel

suppleanter i allmänna beredningsutskottet: herr

Mårtensson
» Karlsson, Helge
» Wååg
fru Diesen
» Hamrin-Thorell
herr Hansson, Torsten
» Svanström
» Pettersson, Karl
fru Landberg
herr Blomquist
» Kilsmo

» Gustavsson, Bengt
» Mattsson
fröken Stenberg
herr Sörenson
» Olsson, Johan
» Wirtén

I samband med valet av suppleanter
i utrikesutskottet beslöts, på framställ -

Fredagen den 13 januari 1967

Nr 1

ning av herr förste vice talmannen, att
riksdagens kanslideputerade genom utdrag
av protokollet skulle underrättas
om kammarens val av ledamöter och
suppleanter i utrikesutskottet samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna
ingiva förslag till den skrivelse i ämnet,
som borde till Konungen avlåtas.

Anställdes val av åtta suppleanter för
de av kammaren valda medlemmarna
i Nordiska rådet för tiden intill dess
val nästa gång äger rum.

Den av herr andre vice talmannen
avlämnade lista, som gällde detta val,
upptog under partibeteckningen »Den
gemensamma listan» följande namn:
herr Larsson, Lars
» Johansson, Tage
» Palm
» Hernelius
fru Segerstedt Wiberg
herr Jansson, Paul
» Carlsson, Eric
» Andersson, Axel

Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till suppleanter i Nordiska rådet.

På framställning av herr förste vice
talmannen beslöts att riksdagens kanslideputerade
genom utdrag av protokollet
skulle underrättas om kammarens
val av medlemmar och suppleanter i
Nordiska rådet samt anmodas låta uppsätta
och till kamrarna ingiva förslag
dels till förordnanden för de valda, dels
ock till skrivelse till Konungen med anmälan
om de förrättade valen.

Föredrogs och lädes till handlingarna
Kungl. Maj :ts på rikssalen överlämnade
berättelse till 1967 års riksdag om
vad i rikets styrelse sig tilldragit.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
5, med förslag till lag angående ändrad

lydelse av 16 § lagen den 3 juni 1955
(nr 416) om sparbanker.

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj :ts skrivelse nr 6, med
tillkännagivande att Kungl. Maj:t förordnat
statsrådet Lennart Geijer att under
innevarande riksdag utöva den befattning
med riksdagsärenden, som
jämlikt § 46 riksdagsordningen tillkommer
en ledamot av statsrådet;

och skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll genom utdrag av
protokollet meddelas vederbörande utskott
samt riksdagens kanslideputerade.

Vid föredragning av Kungl. Maj ds
proposition nr 7, med förslag till förordning
angående ändring i förordningen
den 1 december 1959 (nr 507)
om allmän varuskatt, m. m., hänvisades
propositionen, såvitt den avsåge ändring
i lagen om finansiering av folkpensioneringen,
till lagutskott och i övrigt
till bevillningsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj ds proposition
nr 10, med förslag till förordning
om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj ds proposition nr 11,
med anhållan om riksdagens yttrande
angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens
år 1966 vid dess femtionde sammanträde
fattade beslut.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 1 till jordbruksutskottet,
motionen nr 2 till utrikesutskottet,
motionerna nr 3—6 till konstitutionsutskottet,

motionerna nr 7—16 till statsutskottet,

motionerna nr 17—21 till bevillningsutskottet,

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1967

motionerna nr 22—35 till lagutskott
samt

motionen nr 36 till allmänna beredningsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till lagutskott: dels

justitieombudsmannens till innevarande
riksdag avgivna ämbetsberättelse,

dels ock militieombudsmannens vid
innevarande riksdag avgivna ämbetsberättelse.

Vid föredragning av riksdagens revisorers
berättelse över den år 1966 av
dem verkställda granskningen av statsverket,
hänvisades berättelsen, såvitt
den avsåge § 13, till bevillningsutskottet,
i vad den gällde § 20, till jordbruksutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet
riksdagens revisorers berättelser dels

över den år 1966 av dem verkställda
granskningen av riksbanken,
dels ock över den år 1966 av dem
verkställda granskningen av riksgäldskontoret.

Anmäldes och bordlädes riksdagens
lönedelegations redogörelse för dess
verksamhet under år 1966.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och
herrar vice talmän i riksdagens
första kammare samt de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda
att jämte dem tillsätta befattningshavare
hos kammaren,
den 12 januari 1967.

§ 1.

Antecknades, att den av talmanskonferensen
under höstsessionen 1966 utsedda
särskilda tillsättningsnämnden
förordnat

till stomnotarie i lönegrad Ae 27
fru Solveig Gemert;

till förste byråsekreterare i lönegrad
Ao 23

herr Sven-Georg Grahn;

till förste kanslist i lönegrad Ae 19

fru May Tånge;

till kanslister i lönegrad Ae 17
fru Gertie Göransson,

» Anne-Vera Hellerstedt och
» Inga-Britt Linderstål;

till förste stenografer med arvode
motsvarande löneklass A 26
herr Ernst Ekman,

» Gösta Julin och

» Sven Stäckig;

till stenografer i lönegrad Ae 25
herr Stig Djurström,

» Arnold Eriksson,
fröken Vera Jansson och
herr Bertil Svahnström;

till stenografer med arvode enligt löneklass
A 21

herr Tord Elfner,

» Nils Grass,

» Bo Holmberg,

» Lennart Lagerström,

» Arne Larsson,

» Arne Löfling och
» Sven Wickberg.

Vidare antecknades, att tjänsterna
tillträtts av fru Gemert, herr Ekman,
herr Djurström, herr Arnold Eriksson,
fröken Vera Jansson, herr Bertil Svahnström,
fru Göransson och fru Linderstål
den 1 januari 1967 samt av övriga
förste stenografer och stenografer denna
dag; fru Tånge och fru Hellerstedt
komme att tillträda sina tjänster den
16 januari 1967 och herr Grahn senare
dag.

§ 2.

Herrar deputerade anställde nu såsom
biträdande jurister inom kammaren
dels revisionssekreteraren Brit-Marie
Ericsson med tjänstgöring från och
med den 12 januari 1967 tills vidare

Fredagen den 13 januari 1967

Nr 1

under år 1967, dels förutvarande sekreteraren
i allmänna beredningsutskottet
Torgny Asplund med tjänstgöring från
den dag han icke längre uppehölle
tjänst i riksdagen tills vidare under år
1967, mot arvode för vardera om
2 000:— per månad jämte det generella
tillägg som för år 1967 komme att utgå
inom den övriga delen av riksdagsförvaltningen.

Det antecknades, att Asplund förklarat
att han, som förordnats till biträdande
sekreterare i allmänna beredningsutskottet
och för närvarande uppehölle
tjänsten som sekreterare i
nämnda utskott, kommer att omkring
den 1 mars 1967 återgå till ordinarie
tjänst i kommerskollegium.

§ 3.

Som kontaktman riksdag—skola anställde
herrar deputerade från och med
den 1 januari 1967 tills vidare under
år 1967 adjunkten Hans-O. Hanselid
mot arvode tills vidare om 2/3 av
2 000:— per månad jämte det generella
tillägg som komme att utgå inom den
övriga delen av riksdagsförvaltningen
för år 1967.

§ 4.

Beslöto herrar deputerade att såsom
biträden åt kontaktmannen riksdag—
skola antaga förste vaktmästaren i
första kammaren Bertil Selfvin och
förste vaktmästaren i andra kammaren
Harry Eriksson för tjänstgöring tills
vidare under år 1967 3 timmar varje
vecka; och skulle ersättning härför,
räknat från och med den 1 januari
1967, utgå med belopp motsvarande ersättning
för enkel övertid.

§ 5.

Anställdes som reservstenografer tills
vidare under år 1967 fru Kerstin Eiderfors
och fru Yvonne Junestrand; och
antecknades att för reservstenograf gällande
exspektansarvode om 2 000:—
för år skulle utgå till dem räknat från
och med den 12 januari 1967.

§ 6.

Som maskinskrivare vid snabbprotokollet
anställdes från och med denna
dag tills vidare under år 1967

fru M.-B. Backman,

» Karin Borg,

» Karin Gunnarsson,

» Maud Holm,

» I. Nordstrand,

» Gun Roos och
» Gudrun Skoog.

Det antecknades, att till maskinskrivare
vid snabbprotokollet utginge dels
exspektansarvode med 250:— för månad
under vilken tjänstemannen varit
närvarande minst 75 procent av den
tid för vilken tjänstemannen inkallats
till tjänstgöring, dels ock timarvode
med kr. 14:— för tjänstgöring före kl.
18.00, kr. 17:— för tjänstgöring kl.
18.00—22.00 och kr. 20:— för tjänstgöring
efter kl. 22.00.

§ 7.

Uppdrogs åt kammarens sekreterare
att anställa erforderlig skrivhjälp i
kansliet mot ersättning såsom för maskinskrivare
vid snabbprotokollet.

§ 8.

Beslöto herrar deputerade — enär
förste byråsekreteraren Grahn och biträdande
juristen Asplund ej komme
att före den 1 mars 1967 tillträda sina
tjänster — att för tiden den 1 januari—
den 28 februari 1967 anställa förutvarande
förste kanslisten hos kammaren
Wilhelm Stenwall att bestrida göromål
som ankommer på nämnda befattningshavare
mot en ersättning per månad,
beräknad efter vad som vid hans avgång
ur tjänst den 31 december 1966
utgått till honom, om 2 980:— jämte
det generella tillägg som för år 1967
komme att utgå inom den övriga delen
av riksdagsförvaltningen.

§ 9.

I anledning av framställning från
stenografen Sven Wickberg och advokaten
Bengt Gunnarson beviljades
Wickberg fr. o. m. den 12 januari 1967

Nr 1

Fredagen den 13 januari 1967

tills vidare dock längst t. o. m. vårsessionens
slut tjänstledighet med C-avdrag
från hälften av de med innehavd
arvodestjänst som stenograf förenade
göromålen; och förordnades advokaten
Bengt Gunnarson att under motsvarande
tid mot arvode motsvarande halva
beloppet i löneklass A 21 uppehålla
ledigbliven del av Wickbergs tjänst
med rätt till de avlöningsförmåner i
övrigt som skulle ha tillkommit Gunnarson
om han varit extra tjänsteman
i lönegrad Ag 21.

§ 10.

Förordnades fru Gertie Göransson
att under tiden den 1—15 januari 1987
uppehålla befattningen som förste
kanslist i kammaren.

§ 11.

Beviljades fru Yvonne Junestrand
ledighet från tjänsten som reservstenograf
under tiden den 12—29 januari
1967 för uppehållande av vikariat i
andra kammaren som stenograf och
förordnades till vikarie för henne under
angivna tid fru Mary Malm.

§ 12.

Lämnades utan åtgärd en av stenografen
Arnold Eriksson gjord framställning
om ledighet från befattning
som stenograf och förordnande som
förste stenograf.

§ 13.

Sedan riksdagen, med bifall till vad
sammansatta konstitutions- och bankoutskottet
i betänkande nr 2 år 1966
hemställt, genom ändring av 30 § 4
mom. riksdagsstadgan åt herr talmannen
överlämnat att besluta om semester
och annan ledighet för tjänsteman,
uppdrogo nu herrar deputerade åt herr
talmannen att vid beviljande av ledighet
jämväl förordna ersättare för den
från tjänsten ledige.

§ 14.

Kammarens sekreterare anmälde, att
han vid uppgörandet av arbetsordningar
för kansliets personal som uppgift

för innehavaren av den befattning som
nu tillsatts med herr Asplund angivit
bl. a. att följa bevakningen av riksdagens
arbete i press och Radio-TV och
utarbeta förslag till pressmeddelanden
m. m., därvid biträde skulle beredas
honom dels genom kontaktmannen riksdag—skola,
dels genom stenografen,
redaktören Svahnström, vilken senare
hade att till följd av tjänstens art fullgöra
s. k. fyllnadstjänstgöring.

År och dag som ovan
K.-G. Lindelöw

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motioner:

nr 37, av herr Wirtén in. fl., om sänkning
av rösträttsåldern;

nr 38, av herr Johansson, Tage, och
herr Mossberger, om försöksverksamhet
med sammanhållna klasser i grundskolans
årskurs 9;

nr 39, av herr Strandberg, om restitution
av skatt å bensin för snöscooter
använd i renskötsel;

nr 40, av herr Pettersson, Arne, in. fl.,
om tillsättande av en riksdagens pressombudsman
;

nr 41, av fru Ohlsson, Lilly, angående
hävande av adoptivförhållande;

nr 42, av herr Tistad, angående skyldigheten
att anordna enskilda skyddsrum;
och

nr 43, av herr Dahlén in. fl., om åtgärder
till hjälp åt ensamstående.

På framställning av herr förste vice
talmannen beslöts att Kungl. Maj :ts propositioner
nr 1 och 2 skulle sättas sist
på föredragningslistan för kammarens
nästa sammanträde.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.26.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Tisdagen den 17 januari 1967

Nr 1

Tisdagen den 17 januari

Kammaren sammanträdde kl. 15.00.

Om skriftlig redogörelse för översynen
av allmänna skatteberedningens förslag
till mervärdeskatt

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet för
att besvara herr Holmbergs fråga om
skriftlig redogörelse för översynen av
allmänna skatteberedningens förslag
till mervärdeskatt, vilken fråga intagits
i kammarens protokoll för den 12 januari,
och anförde:

Herr talman! Herr Holmberg har
frågat om jag genom en skriftlig översiktlig
redogörelse vill låta riksdagen
få del av de resultat som framkommit
vid den inom finansdepartementet företagna
översynen av allmänna skatteberedningens
förslag till mervärdeskatt.

Allmänna skatteberedningens betänkande
med bl. a. förslag till mervärdeskatt
har remitterats i vanlig ordning.
Remissyttrandena har publicerats i
SOU 1965:28. En del av skatteberedningens
synpunkter har beaktats i regeringens
skatteförslag till 1965 års
riksdag. De problem som hör samman
med en mervärdeskatt ansågs böra bli
föremål för ytterligare utredning som
beräknas bli slutförd under år 1967.
Översynen verkställs av en särskild
tillkallad utredningsman jämte experter.
Utredningsmannens förslag kommer
att offentliggöras i vederbörlig
ordning så snart det avlämnats till mig.

Herr HOLMBERG (h):

Herr talman! Jag tackar finansministern
för det klargörande svaret på min
fråga.

3 Första kammarens protokoll 1967. Nr 1

Självfallet är svaret formellt oantastligt,
men det präglas naturligtvis,
såsom väntat, av en viss negativ inställning
när det gäller att så snart som
möjligt få fram det förslag till lägre
och rättvisare skatter som skatteberedningens
betänkande innebär.

Finansministern hänvisar nu till att
den utredning och översyn som pågår
inom finansdepartementet ännu inte är
färdig. Jag vill med anledning härav
erinra om att finansministern såvitt
jag kunnat utröna redan under hösten
1964 lät igångsätta den översyn som
man tydligtvis fortfarande håller på
med. Man har alltså haft på sig hösten
1964, hela år 1965, hela år 1966 och
vintern 1967. Nu planerar man även
att ta i anspråk slutet av 1967 för detta
arbete. Man kommer alltså att ha behövt
över tre år för att genomföra denna
översyn.

Jag känner inte till arbetsförhållandena
inom finansdepartementet, men
jag vet från tidigare tillfällen att finansministern,
om han vill, kan bedriva
arbetet snabbt och säkerligen snabbare
än vad som varit förhållandet i
detta fall.

Jag skulle därför vilja vädja till finansministern
att påskynda detta arbete.
Man kunde t. ex. inrikta sig på
att bli färdig med översynen före sommaren.
Om utredningen då publicerades,
skulle vi få tillfälle att läsa den
över sommaren, och finansministern
kunde sedan ha fria händer att eventuellt
redan till hösten i år framlägga
en proposition om lägre och rättvisare
skatter i enlighet med skatteberedningens
förslag.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Det ger kanske ett något
ofullständigt intryck att bara tala

34 Nr 1 Tisdagen den 17 januari 1967

Om skriftlig redogörelse för översynen av allmänna skatteberedningens förslag till
mervärdeskatt

om en utredning som pågår inom finansdepartementet.
Detta är en utredning
för vilken det i vanlig ordning
har utfärdats direktiv genom ett konseljbeslut.
Utredningsmannen, ett departementsråd
i finansdepartementet,
har bland sina experter haft representanter
för riksskattenämnden, för socialdepartementet
och för riksdagens
andra kammare. Han har vidare haft
en representant från Sveriges industriförbund
och en representant från riksförsäkringsverket
till sitt förfogande.

Detta är i huvudsak en teknisk översyn,
som innebär ett försök att skapa
mera tillämpbara regler i förslaget till
en mervärdeskatt — därmed inget sagt
om vilken definitiv ställning man sedermera
kommer att ta.

Det tidigare förslaget var sådant att
i varje fall jag inte vågade mig på att
skriva en proposition på det, även om
min uppfattning skulle ha överensstämt
med det.

Det är fråga om en teknisk översyn
som genom schabloniseringar skall försöka
göra förslaget mera praktiskt möjligt
att tillämpa. Inom utredningen förekommer,
såsom jag nämnt, ett ganska
brett inflytande från instanser som
kan vara berörda av frågan.

Utredningen kan nog sägas ha arbetat
med all erforderlig skyndsamhet.
Jag har gjort mig underrättad om att
den har haft 25 sammanträden i ärendet.
Det betyder att vederbörande under
den tid de arbetat haft i medeltal
två sammanträden per månad, och det
tycker jag är en ganska god takt för en
utredning av detta format.

Sedan jag i dag talat med utredningens
ordförande, kan jag inte uttala något
annat än att man hoppas bli färdig
under innevarande år. Jag vill dock
säga ifrån att jag inte har något intryck
av att man har fördröjt utredningen,
så att det skulle finnas någon
anledning att direkt anmana den att
arbeta snabbare. Den uppgift jag nyss
lämnade om utredningens sammanträ -

den tycker jag tillfredsställande verifierar
en hög arbetstakt och god arbetsvilja.

Herr HOLMBERG (h):

Herr talman! Jag är övertygad om
att utredningsmannen och experterna
bedriver arbetet med den skyndsamhet
som kännetecknar tjänstemännen i
departementet, och det är ju ofta ingen
låg arbetstakt.

Vad jag emellertid hoppades att finansministern
skulle göra vore att finansministern
lade sitt eget — i detta
fall, tror jag, mycket tunga — ord i
vågskålen och försökte se till att arbetet
kunde bedrivas skyndsammare i
syfte att snabbare få fram en proposition
rörande omläggning till mervärdeskatt.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
riksdagens lönedelegations redogörelse
för dess verksamhet under år
1966.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 37 till konstitutionsutskottet,

motionen nr 38 till statsutskottet,
motionen nr 39 till bevillningsutskottet,

motionen nr 40 till bankoutskottet,
motionerna nr 41 och 42 till lagutskott
samt

motionen nr 43 till allmänna beredningsutskottet.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

8, angående överlåtelse av staten
tillhörig mark;

nr 9, angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag inom kommunika -

Tisdagen den 17 januari 1967

Nr 1

Interpellation ang. polisnämndernas verksamhet

tionsdepartementets verksamhetsområde;
och

nr 12, angående livränta till vissa
personer.

Interpellation ang. polisnämndernas
verksamhet

Herr SVENINGSSON (h) erhöll på
begäran ordet och anförde:

Herr talman! När polisväsendet förstatligades
vid årsskiftet 1964/65 upphörde
de kommunala polisnämndernas
verksamhet. I och för sig var detta kanske
inte så mycket att beklaga ur självstyrelsesynpunkt,
då det kommunala
inflytandet på polisväsendet sedan
länge varit starkt beskuret genom en
detaljrik författningsflora och genom
direktiv från statliga befattningshavare.
Men likväl var de av stor betydelse
som ett värdefullt instrument för den
kommunala självstyrelsen genom att de
kunde ge sina synpunkter till känna
på framför allt den lokala polisverksamhetens
utövning.

Även efter förstatligandet har man
sökt bevara det kommunala sambandet
med polisväsendet på så sätt att särskilda
polisnämnder inrättats för varje
polisdistrikt enligt lag den 29 maj 1964
om polisnämnder. Enligt denna lag
skall polisnämnden, vars ledamöter utgöres
av kommunala förtroendemän
(valda av de i distriktet ingående kommunernas
fullmäktigeförsamlingar eller
av dessa utsedda ombud), samråda
med polischefen i frågor av mera allmän
betydelse för distriktets polisväsende
och för polischefen framlägga
de förslag eller synpunkter, som nämnden
finner påkallade för att främja ett
förtroendefullt förhållande mellan polisen
och allmänheten.

Det finns emellertid anledning att
redan nu efter det polisnämnderna varit
i verksamhet blott under två år fråga
sig, om polisnämnderna i verkligheten
kommit att få den betydelse och

ställning som man har anledning tro
att lagstiftaren åsyftat. Det kan också
ifrågasättas om de rent praktiska lagbestämmelserna,
d. v. s. de stadganden,
som reglerar nämndens organisation
och sätt att fungera, fått en ändamålsenlig
utformning.

Det kan sålunda till en början diskuteras,
om nämnden verkligen tillagts
sådana befogenheter, att den har någon
betydelse ur kommunal synpunkt,
och om dess arbetsuppgifter är av sådant
slag att nämndens ledamöter finner
intresse för arbetet i nämnden.

Genom att ge polisnämnderna mer
och betydelsefullare uppgifter skulle
rätteligen den fördelen vinnas, att
nämnderna blev funktionsdugligare och
fick en bättre kontakt med polisväsendet
än kanske det enda sammanträde
i samband med statbehandlingen, som
nu inte sällan utgör den enda årliga
kontakten mellan polisväsendets företrädare
och polisnämnden.

Jag vill också ifrågasätta lämpligheten
av att polisnämnden skall utse sekreterare
inom sig. Det synes bättre i
analogi med den kommunala självstyrelsen,
att sekreteraren tas ifrån den
förvaltning, som verksamheten avser,
d. v. s. från polisväsendet, då därigenom
kontakten mellan nämnden och
polismyndigheten underlättas.

Åberopande det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande frågor:

1. Vill herr statsrådet redogöra för de
hittills vunna erfarenheterna av polisnämndernas
verksamhet?

2. Är herr statsrådet beredd medverka
till att polisnämnderna blir bättre
utnyttjade än hittills till såväl polisväsendets
som medborgarnas bästa?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål
finge framställas.

36 Nr 1 Tisdagen den 17 januari 1967

Interpellation ang. skolans neutralitet i livsåskådnings- och samhällsåskådnings -

frågor

Interpellation ang. engångsförpackningarna Ordet

lämnades härefter till herr
ARVIDSON (h), som yttrade:

Herr talman! Den alltmer tilltagande
nedskräpningen av naturen skapar på
en rad områden stora problem. Framför
allt har engångsglaset kommit att
betyda avsevärda olägenheter. Frågan
har tidigare varit föremål för riksdagsbehandling
varför jag här kan fatta
mig kort.

Den ökade användningen av slaghack
har ånyo aktualiserat frågan om tomglasen
i naturen. Under vintern har
från flera håll rapporterats skador hos
nötkreatur, uppkomna genom glassplitter
i fodret, oftast ledande till att djuren
måste nödslaktas. Det synes mig
synnerligen angeläget att åtgärder vidtages
för att skydda djurägarna mot
dylika förluster.

Den av vårriksdagen 1966 rekommenderade
utredningen angående engångsglasen
synes därför mer angelägen
nu än tidigare.

Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande fråga: När

avser statsrådet att tillsätta den
av riksdagen rekommenderade utredningen
angående engångsförpackningarna
och när kan riksdagen väntas få
förslag till lagstiftning på detta område? Det

sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. skolans neutralitet i
livsåskådnings- och samhällsåskådningsfrågor Herr

JANSSON, PAUL, (s) fick nu
ordet och anförde:

Herr talman! I kapitlet Mål och riktlinjer
i Läroplan för grundskolan sägs

att skolan genom en av saklighet präglad
undervisning skall föra eleverna in
i den omgivande verkligheten och i det
förflutna, söka klargöra sambandet
mellan det förflutna och det närvarande
samt orientera dem i livsåskådningsfrågor.

I anvisningar och kommentarer heter
det under underrubriken Samhällskunskap
att objektivitetskravet måste
upprätthållas vid behandlingen av stoffet
till detta ämne. För att ge en riktig
bild av dagens samhälle måste man behandla
även politiskt kontroversiella
spörsmål. En allsidig presentation bör
ges och en gränsdragning i görligaste
mån ske mellan fakta och åsikter.

Det politiska skeendet under 1966,
valrörelsen, valutgången, den fackliga
konflikten m. m. har utgjort ett naturligt
och välkommet underlag för denna
samhällsorientering och jag är övertygad
om att lärarna både skickligt och
påpassligt utnyttjat detta i sin undervisning.

Från skilda håll har emellertid såväl
föräldrar som elever klagat på att man
ofta inte skilt på åsikter och fakta så
som läroplanen föreskriver. I en artikel
i SSU:s tidskrift Frihet påstås
t. o. m. att det förekommer en medveten
politisk borgerlig propaganda
från katedrarna. Och artikelförfattaren,
som är direkt engagerad i SSU:s
skolungdomsverksamhet, kräver här
ytterligare kontroll av lärarnas undervisningsmetoder,
samtidigt som han
föreslår omarbetade läroplaner i syfte
att beskära lärarnas frihet vid utformningen
av undervisningen.

Med hänsyn till ovanstående ber jag
få framföra följande frågor till ecklesiastikministern
:

1. Anser statsrådet att de nuvarande
läroplanerna för grundskolan respektive
de gymnasiala skolorna ger tillräckligt
klara anvisningar om skolans
neutralitet i livsåskådnings- och samhällsåskådningsfrågor? 2.

Finns det några anvisningar ut -

Tisdagen den 17 januari 1967

Nr 1

Interpellation ang. skolans neutralitet i

över dem som står i läroplanen där
objektivitetskravet i dessa avseenden
ytterligare inpräntas?

3. Finns det i övrigt några möjligheter
att stävja politisk propaganda
från lärarnas sida i skolorna?

På gjord proposition bifölls herr
Paul Janssons berörda anhållan.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motioner:

nr 44, av herr Ahlmark in. fl., angående
mandatperioderna i kommun och
landsting;

nr 45, av herr Holmberg in. fl., om
åtgärder i syfte att fördjupa och stärka
det svenska folkstyret;

nr 46, av herr Tistad in. fl., angående
grunderna för fastställande av antalet
landstingsmän;

nr 47, av herr Nyman in. fl., angående
nya metoder för framställning av
näringsmedel;

nr 48, av herrar Bengtson och Dahlén,
om ytterligare professurer i åldringsforskning; nr

49, av herr Nyman in. fl., om rationalisering
av undervisningsväsendet;

nr 50, av herr Nyman in. fl., angående
utnyttjandet av yrkesskolans resurser; nr

51, av fru Olsson, Elvy, och herr
Olsson, Johan, om vidgade möjligheter
för handikappade att erhålla utbildning
och tjänst;

nr 52, av fru Olsson, Elvy, angående
undervisningen i olycksfallsvård;

nr 53, av herr Holmberg m. fl., om
avslag å Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Bidrag till politiska partier;

nr 54, av fru Olsson, Elvy, om vidgade
möjligheter till fria resor för vissa
handikappade;

nr 55, av herr Sundin, angående ersättningen
till suppleant i styrelse för
allmän försäkringskassa;

nr 56, av herr Svenungsson m. fl.,
om främjande av bostadsbebyggelse på
landsbygden;

livsåskådnings- och samhällsåskådnings frågor nr

57, av herr Werner, om samordning
av företagens hälsovård med den
allmänna sjuk- och hälsovården;

nr 58, av herr Holmberg in. fl., angående
reklamfinansiering av ett fristående
televisionsbolag;

nr 59, av herr Bengtson in. fl., angående
kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun;

nr 60, av herrar Bengtson och Dahlén,
angående konstnärsstipendier
m. m;

nr 61, av herr Lundström, angående
avdraget vid beskattningen för traktamentskostnader; nr

62, av herr Stefanson m. fl., om
visst undantag för stat och kommun
från den allmänna varubeskattningen;

nr 63, av herrar Tistad och Stefanson,
om undantag från allmän varuskatt
för proteser;

nr 64, av herr Werner, om tillskapande
av ett allmänägt bostadsbyggnadsföretag; nr

65, av herr Werner, om statlig totalfinansiering
av bostadsbyggandet;

nr 66, av herr Nilsson, Ferdinand,
m. fl., om åtgärder för en effektiv rättsvård; nr

67, av herr Brundin, angående
enskild arbetstagares skadeståndsskyldighet
enligt lagen om kollektivavtal;

nr 68, av herr Palm m. fl., om förhandlingsrätt
för pensionärer;

nr 69, av herr Tistad, angående arbetet
å sön- och helgdag i bageri- och
konditorirörelse;

nr 70, av herr Andersson, Torsten,
angående ogiltigförklaring av uppsägning
enligt hyresregleringslagen;

nr 71, av herr Holmberg m. fl., om
enskild äganderätt till lägenhet i flerfamiljsfastighet; nr

72, av herr Nilsson, Ferdinand,
angående skyldighet för fastighetsägare
att deltaga i kostnad för enskild väg;

nr 73, av fru Segerstedt Wiberg, om
upphävande av bestämmelserna om
trafik i samband med statsbesök;

nr 74, av herrar Svenungsson och

Nr 1

Tisdagen den 17 januari 1967

Sveningsson, om ett enhetligt identifieringsljus
på utryckningsfordon i de
nordiska länderna;

nr 75, av herr Svenangsson m. fl.,
om belysning av övergångsställen för
gående;

nr 76, av herr Tistad, om utrustning
av polisens bilar med varningsskyltar
i syfte att öka trafiksäkerheten;

nr 77, av herr Tistad m. fl., om kontroll
ur trafiksäkerhetssynpunkt av utländska
motorfordon genom tullverkets
försorg; samt

nr 78, av fru Olsson, Elvy, och herr
Olsson, Johan, om ökad information
rörande sociala förmåner.

På framställning av herr talmannen
beslöts att Kungl. Maj :ts propositioner
nr 1 och 2 skulle sättas sist på föredragningslistan
för kammarens nästa
sammanträde.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.12.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTR. STHLM 1967