Svar på interpellation av herr Wiklund ang. bestämmelserna om tyst - (Riksdagens protokoll 1965:14)

fl 1/

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 14

ANDRA KAMMAREN

1965

26—31

Debatter m. m.

Fredagen den 26 mars

Sid.

Svar på interpellation av herr Wiklund ang. bestämmelserna om tyst -

nadsplikt för befattningshavare i de allmänna skolorna........... 5

Ljudradio- och televisionsverksamheten................ 7

Meddelande ang. plena......................................... 33

Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde: 1,1 J " 11 ''ä»*1 *>>*•''

Investeringsplan för kommunikationsverken in. m............... 33

Televerkets anslagsbehov......... 35

Luftfartens markorganisation.............................. 42

Lån till anskaffning av högertrafikbussar....................... 56

Befrielse från skatteplikt för automobil, som äges av höggradigt vanför

person..............."..... .....‘... ’............... 03

Kompetensfördelningen mellan administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter.
...,............................... 64

Juridiska garantier för utfästelser enligt lagen om allmän försäkring 65

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m................. 70

Meddelande om enkla frågor av:

herr Gomér ang. ersättning av allmänna medel för skada vållad genom
brottslig gärning...................................... 82

herr Nilsson i Gävle ang. åtgärder mot arbetslösheten............ 82

Tisdagen den 30 mars

Svar på frågor av:

herr Fridolfsson i Stockholm ang. förutsättningarna för tryckfri hetsåtal

i vissa fall..............................:......... 82

1 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr It

Nr 14

Innehåll

^4w. Sid.

herr Gustafsson i Stenkyrka ang. undantagande av Gotland från aviserad
höjning av flygplatsavgifterna.......................• • 84

herr Elmstedt ang. de höjda fastighetstaxeringsvärdenas inverkan

på inkomstprövade tillägg till studiebidrag................... 85

herr Nordstrandh ang. verksamheten inom planeringsrådet för utbildningsfrågor.
.......................... 87

fröken Ljungberg ang. samarbetsnämndernas befogenheter beträffande
utredningskanslier inom kommunblocken............... 88

herr Björk i Göteborg ang. tillämpningen av lagen om åtgärder vid

samhällsfarlig asocialitet................................... 89

herr Gomér ang. ersättning av allmänna medel för skada vållad

genom brottslig gärning.............. 91

herr Wikner ang. jaktvårdsavgiftens storlek.................... 93

Svar på interpellationer av:

herr Jonasson ang. effektivisering av den militära sjukvården..... 94

herr Nilsson i Gävle ang. verksamheten vid Aktiebolaget Statens

skogsindustriers anläggning i Saxviken.................. 95

Interpellation av herr Rimmerfors ang. möjligheten att receptfritt inköpa
injektionssprutor.............. ..................... • 97

i * •. A >>.. . :: i; • • •••••■; rf-, r ; t • .. • I : •/

Onsdagen den 31 mars fm.

Anmälan jämlikt § 57 riksdagsordningen......................... 99

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen............. 100

Meddelande ang. plena..................... 194

Onsdagen den 31 mars em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen (forts.)....... 196

Ändring i lagen om finansiering av folkpensioneringen............. 245

Meddelande om enkel fråga av herr Sjöholm ang. existensminimum vid
avdrag för skatt............................................ 247

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 26 mars

Andra lagutskottets utlåtande nr 18, om reklamfinansierad television,

m. m., och om fri etablering för radio- och televisionsanläggningar 7
Statsutskottets utlåtande nr 9, rörande utgifterna på kapitalbudgeten

inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde....... 33

— nr 31, ang. överlåtelse av kronan tillhörig egendom....... t...... 62

Innehåll

Nr 14

Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 8, ang. befrielse från skatteplikt för

automobil, som äges av höggradigt vanför person.............. 63

Första lagutskottets utlåtande nr 11, om sänkt valbarhetsålder för

nämndeman............................................... 64

— nr 12, om en förenklad aktiebolagslagstiftning för mindre företag 64

— nr 13, ang. kompetensfördelningen mellan administrativa domstolar
och förvaltningsmyndigheter........................... 64

Andra lagutskottets utlåtande nr 22, om juridiska garantier för utfästelser
enligt lagen om allmän försäkring......................... 65

— nr 24, om utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m....... 70

Onsdagen den 31 mars

Val av styrelse i Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.............. 195

Bevillningsutskottets betänkande nr 16, ang. ändrad lydelse av 4 § 1
mom. och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt, m. m.................................. 196

Andra lagutskottets utlåtande nr 17, ang. ändrad lydelse av 4 § 1 mom.
och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt, m. m......................................... 245

M :/

•• . ■ ■

: :< .it••<>''>>{ in! ;«:v \.ii. .it .-It -(Vi. r.l»>* ,t((Ku(U>''lne

.t.v-l ni*H.rj ./ i/|.. . .vo . . 11, -.V

fn ... ............. ...... ;;nWCHirffiii''

■ i ! ’ '' '' ; '' : ■ . J ‘ '' i . . ; ‘ . - ; f »I ■. I ■ ! ’* : ''

. ■ i I»'' ■ - i I) 1 i:: - t i till-1 V|11UVH

........>»• • tri , i om v ift tt^i* • *« J(« -/V» *

.; . it

*.:i ............. . . y it ■ •( riiifiTtli; lim

.. • i . >’ v.i. It* -t'' - ■ l, ] ''

tiHItl fT. u-M»

..1; I ....... . Vt vl'' l’i U.: .t :;.t 4:h M-t''!

J •> i ■/.; :wl-»i»^t itinfiiiii •’ i jiI y.\ »K.-it.’ •vjiaumfisit

/ )?.'' ;.n) T!C! iiiij UU -r-iii nv.,jiv-n;;"''i".!! ij Oi u -o .

.........................ii .it;

ti ■ . .TI . ■ i i

u . i ;i* imi tf 1 ''i it’. ■ • • <> > i v i \ "I tf - t

. . .;n t it txinrtdiii

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Fredagen den 26 mars

Kl. 11.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr andre
vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 19 innevarande
mars.

§ 2

Herr andre vice talmannen meddelade,
att herr Hansson i önnarp enligt
till kammaren inkommet läkarintyg vore
sjukskriven under tiden den 24 innevarande
mars—den 12 nästkommande
april.

Herr Hansson i önnarp beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen under
angivna tid.

§ 3

Svar på interpellation ang. bestämmelserna
om tystnadsplikt för befattningshavare
i de allmänna skolorna

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! I en interpellation har
herr Wiklund frågat om jag anser det
påkallat att se över bestämmelserna om
tystnadsplikt i olika kategorier av
befattningshavare i de allmänna skolorna
i vad avser elevernas och deras anhörigas
personliga förhållanden. Herr
Wiklund har vidare frågat om jag, därest
svaret på den första frågan blir jakande,
är villig att medverka till att
översynen av bestämmelserna får till
syfte att införa en generellt giltig lagbestämmelse
om tystnadsplikt beträffande
elevernas och de anhörigas personliga
förhållanden.

Uttryckliga regler om tystnadsplikt
av det slag som interpellanten ifrågasatt
skulle såsom bland andra skolöverstyrelsen
framhållit i sitt yttrande över
grundskolebetänkandet vara till gagn
icke blott för eleverna och deras föräldrar
utan även för skolans befattningshavare.
Om man vill förhindra att genom
skolväsendet obehöriga erhåller
kännedom om elevernas och deras anhörigas
personliga förhållanden, krävs
emellertid icke bara regler om tystnadsplikt
för befattningshavare utan även
regler som möjliggör för skolan att vägra
utlämna handlingar i vilka sådana
personliga förhållanden berörs. Inom
ecklesiastikdepartementet övervägs sedan
någon tid frågan hur regler av här
angivet slag bör utformas.

Vidare anförde:

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
för svaret på min interpellation.
Jag gör detta med stor tillfredsställelse,
eftersom svaret alltigenom
är positivt och förefaller kunna leda till
att det uppenbara behovet av sådana
klara och allmänna bestämmelser som
jag efterlyst blir tillgodosett.

Det råder stor osäkerhet både bland
föräldrar och lärare, skolkuratorer och
annan skolpersonal om vad man har
att iakttaga, då det gäller lämnade uppgifter
av mera personlig art, avseende
elever eller deras anhöriga, t. ex. rörande
sjukdom, ekonomi och varierande familjeförhållanden
av ibland ganska
känslig art. På den rådande osäkerhetens
konto får man väl skriva sådana
händelser som att elever fått biträda
vid läkarundersökningar med att plocka

C Nr 14 Fredagen den 26 mars 196o

Svar på interpellation ang. bestämmelserna om tystnadsplikt för befattningshavare
i de allmänna skolorna

fram läkarkort och därmed obehörigt
kunnat få del av uppgifter rörande olika
förhållanden hos kamrater eller att skolstyrelse
eller lärarkollegium tydligen
kan öppet delges och sedan också diskutera
även ömtåliga personliga förhållanden
hos elever och deras föräldrar
utan att såvitt kan bedömas något hinder
för närvarande föreligger att föra
vidare uppgifter av detta slag. Dess
bättre är väl det stora flertalet lärare
omdömesgilla och ansvarskännande
därvidlag, men det kan ju finnas undantag,
t. ex. en och annan bland de många
lärarvikarierna.

Det är klart att förhållanden av nu
åsyftat slag kan vara av stor betydelse
för en elevs beteende och skolgång och
att det därför kan vara direkt angeläget
att företrädare för skolan får kännedom
om sådana förhållanden. Men då måste
uppgifterna underkastas lämpligt utformade
sekretessbestämmelser. Sådana bestämmelser
kan i sin mån bidra till att
relationen mellan skolan å ena och föräldrar
och elever å andra sidan får den
önskvärda prägeln av förtroende. Det
är angeläget att en så viktig institution
i det demokratiska samhället som skolan
möts med just förtroende. Detta är
kanske ännu viktigare i den omdaningsprocess
med bl. a. ökad elevvård som
viktig ingrediens, som nu pågår på skolområdet.
Tyvärr råder det på sina håll
ett misstroende mot skolan och skolreformerna,
och det är då angeläget att
varje anledning till misstroende såvitt
möjligt undanröjs och att detta sker så
snart som möjligt.

Det gläder mig därför att statsrådet
med sin positiva inställning till interpellationen
nu tillkännager att hithörande
frågor övervägs inom departementet
och att detta gäller även utformningen
av erforderliga regler. Får jag
tolka statsrådets svar på det sättet att
departementet självt skall söka lösa de
inte alldeles lätta problem det här gäller
och att dessa sålunda inte kommer

att överlämnas till t. ex. offentlighetskommittén?
Såvitt jag uppfattat saken
rätt har denna kommitté till uppgift att
se över redan befintliga sekretessbestämmelser
av olika slag. På skolans
område är frågan om sekretess kring
uppgifter om förhållanden av personlig
art i stort sett oreglerad, och det
finns väl därför knappast någon anledning
att denna fråga hänskjutes till
offentlighetskommittén. Det förefaller
som om denna kommitté vore en långtidsutredning.
Bemyndigande om dess
tillsättande lämnades redan 1960. Det
finns, tror jag, i den fråga jag tagit upp
en viss fara i dröjsmål, och det vore
därför, herr statsråd, av intresse att
veta, om statsrådet kan ge kammaren
åtminstone någon uppfattning om hur
snart man kan räkna med att den på
skolområdet behövliga regleringen av
denna fråga kan komma till stånd.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Meningen är inte att
överlämna denna fråga till någon kommitté
utan — herr Wiklund inser ju att
min inställning i frågan är mycket positiv
— avsikten är att försöka få fram ett
förslag så snabbt som möjligt. Mer kan
jag inte säga i dag. Men vi tror att vi
skall kunna utforma ett förslag inom
departementet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionerna:
nr 79, angående vissa frågor rörande
lärarutbildning, och

nr 81, angående naturhistoriska riksmuseets
ställning och organisation
m. in.;

till bevillningsutskottet propositionen
nr 84, med förslag till förordning om

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar; samt

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 85, med förslag till lag om antalet
statsdepartement och statsråd utan
departement.

§ 5

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till lagutskott motionerna nr 770 och
771;

till statsutskottet motionen nr 772;

till lagutskott motionen nr 773; samt

till jordbruksutskottet motionen nr
774.

§ 6

Ljudradio- och televisionsverksamheten

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 18, i anledning av väckta motioner
om reklamfinansierad television,
m. m., och om fri etablering för radiooch
televisionsanläggningar.

I följande fyra, inom riksdagen väckta
motioner behandlades frågor om radiooch
televisionsmonopolet och om reklamfinansiering
av televisionen, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 325
i första kammaren av herr Virgin m. fl.
och nr 386 i andra kammaren av herr
lleckscher m. fl. samt

2) de likalydande motionerna nr 505
i första kammaren av herr Ernulf m. fl.
och nr 639 i andra kammaren av herr
Wedén m. fl.

Det förstnämnda motionsparet hade
hänvisats till lagutskott såvitt anginge
lagstiftning och i övrigt till statsutskottet
medan de sistnämnda båda motionerna
i sin helhet hänvisats till lagutskott.
I den mån motionerna hänvisats
till lagutskott, hade de tilldelats
andra lagutskottet.

I motionerna l: 325 och II: 386 yrkades
såvitt nu var i fråga, »att riksdagen
mätte i skrivelse till Kungl. Maj:t hem -

Ljudradio- och televisionsverksamheten

ställa att förslag snarast måtte föreläggas
riksdagen till dels lagstiftning om
fri etableringsrätt av radio- och televisionsanläggningar
och de med den
fria etableringsrätten sammanhängande
förändringarna inom opinionsrätten,
dels lagstiftning om inrättande av en
auktoriseringsnämnd i enlighet med de
i motionen framförda riktlinjerna».

I motionerna I: 505 och II: 639 yrkades,
»att riksdagen beslutar hemställa
till Kungl. Maj:t om tillsättande av eu
allsidig utredning för att förutsättningslöst
klarlägga:

A. de förändrade förutsättningarna
för och aspekterna på ett radio- och
TV-monopol vilka den snabbt fortgående
tekniska utvecklingen på detta område
medför, samt vidare

B. olika alternativ för och konsekvenser
av reklamfinansierade radio- och
TV-program, bl. a. möjligheterna att
sänka licensavgifterna».

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, nämligen

1) motionerna 1:325 och 11:386, såvitt
de hänvisats till lagutskott, samt

2) motionerna 1:505 och 11:639,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Edström, Hiibinette, Sörenson, Rimmerfors,
Ringaby och Ullsten, vilka ansett
att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, nämligen

1) motionerna 1:325 och 11:386, såvitt
de hänvisats till lagutskott, samt

2) motionerna 1:505 och 11:639,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:them stä

11a om skyndsam utredning med uppgift
att i enlighet med de riktlinjer som
reservanterna anfört framlägga förslag
dels om reglerna för etablering avradio-
och TV-företag vid sidan om det
statliga företaget samt för tryggande
av erforderlig insyn från samhällets
sida, dels om de former i vilka reklam
borde kunna ordnas i radio och TV;

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverksamheten

B) att motionerna i samma delar, i
den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad reservanterna hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN yttrade: överläggningen

rörande detta ärende
må omfatta även punkten 3 i statsutskottets
utlåtande nr 9, såvitt avser
ljudradio- och televisionsverksamheten.
Yrkanden beträffande nämnda punkt
framställes dock först vid behandlingen
av statsutskottets ifrågavarande utlåtande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr RINGABY (h):

Herr talman! De senaste årens debatter
kring ökad frihet och konkurrens i
etern liar, tyvärr måste man väl säga,
varit debatter mot förutfattade meningar
och mot de obotfärdigas förhinder.

Man måste ställa sig mycket frågande
till de kategoriska och starkt fördömande
uttalanden mot ökad konkurrens
i etern som görs från regeringshåll.
Kommunikationsministern t. ex. hävdar
helt frankt i sina direktiv till 1960 års
radioutredning, att ett nytt reklamfinansierat
företag inte med fog skulle
kunna sägas öka yttrandefriheten. Han
säger också att det skulle vara klart underlägset
monopolföretaget i fråga om
valfrihet av program och att programledningens
integritet gentemot obehörig
påverkan skulle försämras. Dessutom
skulle det bli dyrare och sämre
program.

Ja, ärade kammarledamöter, det är
inte litet på en gång som en smula konkurrens
i etern skulle åstadkomma. Man
ställer sig givetvis frågan: Hur kan man
så säkert veta det? Ja, så säkert på sitt
omdöme och sina förutsättningar att dra
riktiga slutsatser av en friare konkurrens
i etern är alltså statsrådet Skoglund,
att han inte ens velat få sina

påståenden kontrollerade av 1960 års
radioutredning.

Det är beklagligt att regeringen inte
ens velat utreda de många frågor och
problem som anmäler sig vid t. ex. bildandet
av ett reklamfinansierat företag.
Det gäller företagsformen — det finns
många olika vägar att ga — det gäller
samhällsinsynen, om man önskar en sådan,
och det gäller effekten på tidningarnas
ekonomi samt många andra problem.
Med tanke på televisionsreklamens
snabba frammarsch utanför våra
gränser kommer vårt land att vara handikappat
på detta område, emedan vi
helt enkelt kommer att sakna utredningsmaterial
den dag vi tvingas att
tänka om i denna fråga. Och den dagen
kommer.

Vi reservanter anser att en utredning
av frågan är högst befogad. Den är redan
allvarligt försenad. Om det skulle
vara så som regeringen påstår att eu
friare opinionsbildning via televisionen
skulle få så många grava nackdelar förstår
jag inte varför man inte i konsekvensens
namn genast bildar ett enda
statligt monopolföretag för tidningsutgivning.
Om det är riktigt vad kommunikationsministern
har sagt om fördelarna
med ett statsstyrt radio- och televisionsföretag
måste ju ett enda statligt
tidningsföretag innebära ökad yttrandefrihet,
större valfrihet, mindre obehörig
påverkan, bättre kvalitet samt lägre
kostnader än för närvarande med den
fria konkurrensen. Enligt regeringens
egen logik måste det bli så. Men jag fruktar
att ingen ett enda ögonblick tror på
detta, och därmed faller också argumentationen
mot en friare etableringsrätt i
etern.

Vad är det egentligen som socialdemokraterna,
och även centerpartiet, tror
kommer att hända med svenska folket,
om det skulle utsättas för ett réklamfinansierat
konkurrerande télevisionsföretag?
Går det att få ett godtagbart svar
på den frågan? Skulle det verkligen vara
en riksolycka om t. ex. Folksam eller

Fredagen den 26 mars 1905

Nr 14

jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
i samband med ett trevligt program
finge göra litet reklam för sig själva^
Tänk så många outnyttjade och säkert
skickliga programskapare som skulle
upptäckas med ett sådant arrangemang!

Legaliserad televisionsreklam skulle
även verka avslappnande på de ibland
krampaktiga försöken att undvika smygreklam.
Dessutom kunde t. ex. NTF :s
trafiksäkerhetsfiliner i televisionen öppet
och ärligt också få gälla som reklam
för Volvobilar, vilket de indirekt dock
är.

Ett fritt och obundet radio- och televisionsföretag
med många vaksamma
ögon riktade på samhällsutvecklingen
vore en stor tillgång vid denna komplicerade
utvecklingsprocess.

Personligen tror jag inte heller att
tidningarnas reklamintäkter skulle påverkas
negativt av radio- och televisionsreklam.
Inga erfarenheter utomlands
tyder härpå — det är snarare
tvärtom. Inte heller i vårt land har sådana
tendenser kunnat iakttagas. Inom
Radio Nords och Radio Syds reklamfinansierade
spridningsområden, så länge
deras sändningar pågick, kunde mig veterligt
någon minskad lust till tidningsreklam
inte påvisas. Inte heller filmreklamen
på teatrar och biografer har påverkats.

Socialdemokraternas och centerpartiets
ivriga försäkran att det är omsorgen
om den fria och breda pressopinionen
och rädslan för monopoltidningarna
som dikterat deras inställning till
presstödet rimmar illa med deras inställning
till radiomonopolet.

Här vill man snöra till monopolsäcken
så effektivt och omsorgsfullt att inte
ens eu strimma av utredningsljus skall
få chansen att komma in och inte heller
gamla fördomar att komma ut.

Herr talman! Till slut bara en förmodan.
Det sägs ofta att bristen på våglängder
sätter ett effektivt stopp för en
friare radiosändning. Det lär ju numera
vara möjligt, rent tekniskt sett, att i
1" —Andra kammarens protokoll 1965. Nr

Ljudradio- och televisionsverksamheten

ökad utsträckning utnyttja sändarkanaler,
och det skulle inte förvåna mig ett
dugg om 1960 års radioutredning på något
sätt har tagit denna ökade möjlighet
till vara. Vi får väl se när utredningen
inom kort kommer med sitt betänkande.
Med största tillförsikt kan jag soin
reservant tillstyrka en utredning om
större frihet i etern, och jag känner
ingen som helst tveksamhet när det gäller
att utsätta svenska folket för en del
reklaminslag från det egna landets näringsliv
och för en friare opinionsbildande
debatt från bl. a. svenska folkets
egna fackliga, ekonomiska, ideella och
religiösa organisationer — ty det är ju
det frågan gäller.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
få yrka bifall till reservationen av herr
Edström m. fl.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Den 1 mars 1961 började
en liten radiosändare i Ålands hav
att sända popmusik, blandad med nyhetstelegram
och reklamslogans. Ett
år senare startade en liten sändare
utanför Skånekusten.

Dessa två s. k. piratsändare, Radio
Nord och Radio Syd, blev snabbt mycket
populära inom de områden där man
kunde höra dem. Till synes var de
väl också helt ofarliga för varje tänkbart
svenskt intresse — i varje fall
tyckte de flesta svenskar så — men som
bekant tyckte inte den socialdemokratiska
regeringen det. Med en brådska
och ett nit som om det gällt en livsviktig
krislag forcerade man fram bestämmelser
som gjorde det möjligt att
stämpla verksamheten på Bon Jour
och senare Cheeta II, som olaglig. Den
senaste fasen av denna egendomliga
klappjakt är, att man med hjälp av regeringens
snabbtåg liar burat in Radio
Syds ägarinna i fängelse.

Anklagelsen mot henne är att hon
kränkt det statliga radiomonopolet, att
hon tagit sig för att konkurrera med
Sveriges radio.

1''!

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisions verksam heten

Den 11 november 1963 meddelades
att den socialdemokratiska tidningen
Ny Tid i Göteborg skulle läggas ned.
Reaktionen bland tidningens läsare,
och även bland många andra, blev
mycket häftig. Nedläggningen skulle
betyda att vi i rikets andra stad skulle
få ett liberalt tidningsmonopol.

Regeringen tvingades till en ny snabbutryckning,
men denna gång inte för
att försvara monopolintresset, utan för
att försöka hitta på åtgärder mot en
hotande koncentrationstendens på tidningsområdet
— med andra ord för
att slå vakt om en princip rakt motsatt
den man försvarade på radioområdet:
möjligheten för så många enskilda
organisationer som möjligt att
få starta och driva opinionsbildande
media.

Vad är det då som gör att man —
framför allt från socialdemokratiskt
håll — slåss så tappert för att vi skall
ha monopol när det gäller radio och
TV, samtidigt som man är beredd att
tillgripa nästan desperata metoder för
att förhindra monopol på tidningsområdet?
Finns det någon avgörande
skillnad mellan dessa två former av
media som gör denna hållning rimlig?
Att det finns skillnader beträffande
teknik och arbetssätt när det gäller tidningar
och radio är klart, men var
finns den principiellt viktiga skillnaden? Jo,

det framgår av tilläggsdirektiven
till radioutredningen, där kommunikationsministern
talar om varför man inte
ens får utreda förutsättningarna för
konkurrens i etern, att det är så dyrt
och så tekniskt komplicerat att sätta
upp en TV-sändare att det bara skulle
bli ett fåtal som kunde göra det, och
då är det bättre att man förbehåller
staten denna rätt. Detta är en av de
påstådda skillnaderna mellan press och
radio, men absolut ingen verklig. Det
är riktigt att det är dyrare att sätta
upp en TV-sändare, i varje fall en
som skall sända över hela riket, än att

starta eu dagstidning, men det är tillräckligt
dyrt och tillräckligt tekniskt
komplicerat att starta en dagstidning
också för att vem som helst inte skall
kunna göra det. T. o. m. så stora och
penningstarka organisationer som LO
har som bekant haft ganska påtagliga
besvär med sina försök. Det är ju inte
bara så, att deras tidningar blir dyrare
med åren, de blir mindre och mindre
också.

Någon absolut frihet har vi inte när
det gäller att ge ut tidningar. Och vi
skulle inte heller få det på radio- och
TV-området om vi avskaffade monopolet.
Detta behöver inte i och för
sig vara något argument mot att avskaffa
monopolet och inte heller den
mycket viktiga skillnaden mellan dessa
två media, nämligen TV:s mycket
större genomslagskraft när det gäller
opinionsbildning. Det är nämligen alldeles
självklart, i varje fall så länge
vi endast kan räkna med ett eller ett
par TV-företag vid sidan av ett .statligt,
att även detta företag måste föra
ungefär samma programpolitik som
Sveriges Radio, d. v. s. eftersträva opartiskhet
i t. ex. religiösa och politiska
frågor.

Fri opinionsbildning är nödvändig
i en demokratisk stat. Demokratiens
idé är ju rätten för var och en att
tycka vad han vill, att enskilt eller i
grupp ge uttryck för sin uppfattning,
att påverka samhällsutvecklingen i enlighet
med sin övertygelse. Opinionsbildningen
kräver tillgång till tekniska
resurser och ofta stora kapitalkrävande
insatser. Man kan diskutera i vilken
omfattning och i vilka former
samhället skall understödja en allsidig
opinionsbildning, men ett minimikrav
borde väl ändå alla kunna enas
om; att samhället inte genom förbud
skall hindra eller försvåra en fri opinionsbildning,
att samhället inte skall
hindra den som vill eller kan att vänila
sig till allmänheten genom olika media.

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Det är därför vi anser det självklart
med tryckfrihet och yttrandefrihet, med
frihet att bilda organisationer och politiska
partier, frihet att starta och driva
tidningar. Vi kräver särskilda och
starka skäl för att gå med på undantag
från den huvudprincipen. Så bör
det vara även när det gäller rätten att
starta och driva radio- och TV-företag.

Men monopolförsvararna tycks inte
vilja acceptera det.

Man utgår ifrån att det är naturligt
med förbud och att det är friheten som
kräver sin särskilda motivering. Detta
är också en genomgående linje i utskottsmajoritetens
argumentering mot
tanken på fri etableringsrätt. Som skäl
mot fri konkurrens i etern anför man
framför allt fyra argument, alla hämtade
ur kommunikationsminister Skoglunds
beryktade utredningsdirektiv.
Jag skall bemöta vart och ett av dessa
argument.

Det första argumentet är att ett reklamfinansierat
TV-företag vid sidan
av det statliga inte skulle öka yttrandefriheten.
Denna frihet har nämligen

— påpekar kommunikationsministern
i sina direktiv, som alltså åberopas av
utskottet — ingenting med finansierings-
eller organisationsformen att göra.
Nej, inte med finansieringsformen

— det är alldeles riktigt. Det är därför
så felaktigt att påstå att en reklamfinansierad
TV-verksamhet absolut
måste leda till att annonsörerna skulle
få ett mycket stort inflytande över programmens
utformning. Det finns system,
som skulle ge annonsörerna ett sådant
inflytande, men det finns också
andra system där detta icke skulle bli
fallet — jag tänker exempelvis på det
förslag som framlagts av Svenska TVfrämjandet.
Att man ändå i regel sätter
likhetstecken mellan fri TV och reklam-TV
beror helt enkelt på att reklamen
är nödvändig för att finansiera
ett fristående företag. Annonserna är
som bekant också (len viktigaste inkomstkällan
för den fria pressen.

Ljudradio* och televisionsverksamheten

Däremot är det självklart att organisationsformen
har ett samband med
yttrandefriheten. Vi har i dag ett enda
radio- och TV-företag. Regeringen utser
fem ledamöter i detta företags styrelse
och riksdagen beviljar licensmedel.
Det är omöjligt att bestrida att
staten därigenom får ett betydligt starkare
grepp över radio och TV såsom
massmedia än man bär över pressen
via tryckfrihetslagstiftningen.

I gengäld skall det statliga radioföretaget
eftersträva objektivitet i sin
programpolitik. Men vilket slags objektivitet
skall man eftersträva? Skall
radio och TV vara objektiva genom
att undvika alla kontroversiella ämnen,
avstå från allt som kan förarga? I så
fall måste det ske till priset av att
man avstår från all samhällskritisk
verksamhet. Eller skall man vara objektiv
genom att se till att alla sidor
av en sak belyses, att alla intressen
får lika mycket komma till tals?

För min del tror jag att radions förre
inrikesredaktör Herbert Söderström
hade rätt när han i en bok skrev att
det iir »ett vitalt krav att den svenska
televisionen får syssla med opinionsbildning
— vara subjektiv». Jag
tror att lian hade rätt så till vida att
det vore fel att sätta det effektivaste
massmedium vi har ur stånd att sprida
opinion. Han hade säkert också rätt
sä till vida — och det finns ju de som
menar att han i hög grad levde upp till
sina ideal i det avseendet — att det är
omöjligt att göra njutbara program,
om man hela tiden skall eftersträva
millimeterrättvisa.

Men en sådan inriktning av programverksamheten
blir ohållbar när det
bara finns ett företag som är ett monopolföretag.
Det oskyldigaste nyhetstelegram
kan bli tendentiöst därför att
det speglar vad medarbetaren anser vara
viktigt. Ett aldrig så korrekt reportage
kan bli tendentiöst på grund av
ämnesurvalet. Även med de bästa avsikter
från programledningens och

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverksamheten

medarbetarnas sida kommer det alltid,
sa länge vi har ett monopol inom radio
och TV, att finnas grupper som
känner sig förfördelade. Det är onödigt
att spekulera över den saken, vi
vet att det förhåller sig så. Vi vet att
man från oppositionens sida anser att
man får för litet utrymme i radio och
TV i förhållande till regeringen. Folkrörelserna
känner sig åsidosatta. De
som företräder de religiösa intressena
anser att de bör få mera plats i programmen
etc.

Och vad gör man då? Om det funnes
ett eller flera företag vid sidan av det
statliga som konkurrerade på samma
villkor, alltså eftersträvade objektivitet
genom att tillgodose så många intressen
som möjligt, då kunde man ju
vända sig till dessa andra företag. Och
just genom förekomsten av en sådan
konkurrens skulle riskerna för ensidighet
bli väsentligt mindre. Jag påstår
inte att yttrandefriheten saknas därför
att vi har ett statsmonopol inom radio
och TV, men just av de skäl jag här
försökt utveckla är yttrandefriheten
starkt inskränkt. Den skulle, tvärtemot
vad utskottet hävdar, bli större om man
fick konkurrens.

Det andra argument som utskottet
anför och som även herr Ringaby var
inne på är att valfriheten för konsumenterna,
tittarna och lyssnarna skulle
bli mindre, ifall vi fick ett kommersiellt
företag vid sidan av det statliga.
Det är onekligen ett halsbrytande
påstående. Valfriheten skulle alltså bli
mindre, om man i stället för ett företags
produkter kunde välja mellan flera
olika. Tanken är tydligen den att
konkurrensen om publiken skulle medföra
att Sveriges Radio och det privata
företaget sände likartade program på
samma tider. Det skulle enligt utskottets
mening bli flera program men inte
flera olika program. Men ingen kan
väl på allvar mena att om det funnes
två företag, skulle dessa företag göra
vad de kunde för att hela tiden sända

samma sorts program vid samma tidpunkt.
Självfallet skulle konkurrensen
leda till att man försökte skilja sig ut
från det andra företaget, försökte vara
annorlunda, bättre än detta.

Utskottets tredje argument är inte
mycket mer övertygande. Programledningen
i ett kommersiellt företag skulle,
säger man, bli utsatt för otillbörlig
påverkan. För det första: Vad vet egentligen
utskottsmajoriteten om monopolledningen
i det här avseendet eftersom
man anser sig kunna göra en jämförelse?
För det andra: Vad menar man
med påtryckningar? Avser man därmed
alla försök att komma till tals med
ledningen i radioföretaget eller menar
man bara sådana påtryckningar som
leder till resultat.

Jag tror att Sveriges Radio i mycket
stor utsträckning blir utsatt för påtryckningar
av olika slag. Ibland ger
man efter för dessa, eftersom man anser
att de framförda synpunkterna är
berättigade. Men jag är övertygad om
att man för det mesta struntar i vad
som säges. Det finns ingen anledning
tro att ledningen för ett kommersiellt
företag skulle handla annorlunda.

Någon påtryckning från annonsörernas
sida behöver inte heller befaras,
om systemet utformas på ett sådant
sätt att det inte ger annonsörerna
något inflytande över programmens utformning.
Ingen vill väl göra gällande
att vad som står att läsa i våra dagliga
tidningar skulle vara påverkat av de
annonsörer som finansierar dessa tidningar.

Dessutom skulle säkert personalen —
i alla företagen —- bli mera självständig
ifall det fanns flera. Fick man inte
göra program på sitt sätt inom det ena
företaget kunde man gå till ett annat.

Man måste ju hela tiden utgå från att
påtryckningarna inte alltid kommer utifrån.

Utskottets fjärde argument är att det
skulle bli »högre kostnadsnivå för den
samlade programproduktionen» med

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

två företag än med ett. Det kan man
förmodligen påstå att det skulle bli när
det gäller många branscher. Men vi accepterar
inte annars att staten från
.samhällsekonomiska utgångspunkter
skall få vara med och fatta bindande beslut
om strukturrationalisering. Särskilt
farligt vore det väl om man skulle tilllåta
staten att göra detta på massmediaområdet
— i så fall skulle säkerligen
många tidningar i stället för statsbidrag
få nedläggningsorder. Om det visar sig
att ett kommersiellt företag lönar sig,
bör man också tillåta företaget att
verka.

Som sammanfattning säger utskottet
att ingenting nytt har inträffat, sedan
teserna i direktiven spikades för ett par
ar sedan, som gör det motiverat att
ändra mening om monopolets överlägsenhet.
Men jag är övertygad om att de
flesta andra upptäckt att det inträffat
och inträffar ovanligt mycket just på
det här området. Om några år kanske
vi, vare sig kommunikationsministern
önskar det eller inte, kan ta emot sändningar
från telesatelliter i våra vanliga
TV-mottagare. Snabbare än någon anar
kan det inträffa tekniska förändringar
som gör det motiverat även för dagens
monopolanhängare att ändra inställning.

Framför allt har emellertid, sedan utskottet
förra året yttrade sig i denna
fråga, TV-utredningen blivit färdig. Den
fick ju inte diskutera kommersiell TV
men har säkerligen diskuterat kostnaderna
för den framtida TV-verksamheten.
Vad blir konsumenternas alternativ
till ett kommersiellt företag som skulle
kunna starta — och göra det utan licenser
— redan om ett år? Klarar man fler
sändningstimmar och ett program 2
utan att öka licensavgifterna? Det hade
utan tvivel varit mycket bra för debatten
om man vetat det. Det fanns också
de i utskottet som menade att man borde
skjuta på debatten tills betänkandet
kommit, men av någon anledning gick
det inte för sig.

Ljudradio- och televisionsverksamheten

Man kan fråga sig: Är radioutredningen
-—- trots att den inte fick diskutera
frågan om konkurrens — ändå så
farlig för monopolanhängarna?

Kravet på konkurrens i etern gäller
ökad frihet för två grupper. För det
första är det fråga om ökad frihet för
dem som vill vända sig till allmänheten
med ett budskap -— det må vara åsikter,
underhållning eller ren nyhetsförmedling,
alltså en mer fri opinionsbildning
och därmed en bättre demokrati. För
det andra är det fråga om ökad frihet
för dem som konsumerar kultur att
välja mellan olika alternativ. Om två
eller fler konkurrerande företag anstränger
sig att framställa program som
lyssnarna-tittarna vill ha, finns det utsikter
att fler blir tillfredsställda. Vi erkänner
denna konkurrensens stimulerande
effekt på andra områden, och det
finns ingen anledning att underkänna
dess betydelse också när det gäller radio
och TV.

Egentligen erkänner man nog i allmänhet
också konkurrensens stimulerande
effekt — ja, man är t. o. m. rädd
för den. Man tänker sig att tävlan om
den »breda» publiken kommer att leda
till sämre program, kulturell nivåsänkning
och ensidigare utbud. Jag tror det
är nödvändigt att klart ta avstånd från
den förmyndarmentalitet som framkommer
ur den sortens argumentation.

Är det så att det finns stora lyssnargrupper
som efterfrågar en viss typ av
program och det även finns de som är
villiga att tillgodose denna efterfrågan,
då bör detta också kunna ske utan att
statliga kulturpåvar får stå hindrande
i vägen. Det finns inga absoluta normer
för vad som är god kultur och vad som
är dålig kultur. Från liberal utgångspunkt
är det självklart att de individuella
önskemålen måste bli avgörande.

Någon invänder kanske att minoritetsgrupperna
— de som har exklusiva
önskemål -— blir lidande om programföretagen
strävar att tillgodose de stora
kategorierna. Det är klart att den risken

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverksamheten

finns — det skall inte förnekas. Därför
har också Sveriges Radio en mycket
viktig funktion även i ett fritt system:
att göra program för de små grupperna.

För övrigt finns det knappast något
fog för misstanken att ett kommersiellt
TV-företag skulle erbjuda ett ensidigt
program. Annonsörerna kommer inte att
ges inflytande över programmens utformning.
Man bär intresse av att nå så
många lyssnarkategorier som möjligt
och man kommer — precis som tidnings-
och bokförlag — att vara män
om sitt kulturella anseende.

De som inte vågar släppa konkurrensen
fri av rädsla för kulturskymning
har en alltför låg tanke om den svenska
allmänheten. Jag tror att man med fullt
förtroende kan överlåta åt individen att
välja kulturell konsumtion. Kanske
kommer det rent av att visa sig att konsumenterna
ställer högre krav än dem
som Sveriges Radios program i dag kan
uppfylla.

Herr talman! Jag ber att få ansluta
mig till yrkandet om bifall till reservationen
av herr Edström in. fl.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Herr Ringaby började
sitt anförande med att söka sak med
regeringen, och jag funderade därför
litet på om jag hade anledning att ta
till orda. Jag hoppas dock att han finner
sig i att jag här försvarar andra
lagutskottet och inte herr statsrådet,
som själv är närvarande och kan redogöra
för sina synpunkter på denna
fråga.

Sedan tog herr Ullsten upp frågan om
piratradio. Nu har som bekant inte andra
lagutskottet haft den frågan till behandling,
och det faller mig därför inte
in att ta upp eu diskussion om den saken,
eftersom den frågan skall behandlas
vid annan tidpunkt i anledning avett
utlåtande från ett annat utskott.

Jag vill börja mitt egentliga anförande
med att göra ett påpekande, som jag
tycker är intressant, nämligen att folk -

partiet har undergått en markant åsiktsförändring
sedan i fjol, när folkpartimotionen
skrevs. Man hade ju i folkpartiet
tänkt sig att riksdagen skulle gå med
på en allsidig utredning för att förutsättningslöst
klarlägga de förändrade
förutsättningarna för och aspekterna på
ett radio- och TV-monopol som den
snabbt fortgående tekniska utvecklingen
på detta område medför samt olika alternativ
för och konsekvenserna av reklamfinansierade
radio- och TV-program,
bl. a. möjligheterna att sänka licensavgifterna.
Den ståndpunkten har
man alltså frångått nu och i stället faktiskt
ställt sig bakom högerförslaget. I
det förslaget vill man inte ha någon
allsidig och förutsättningslös utredning,
utan man vill ha ett förslag till regler
för etablering av radio- och TV-företag
vid sidan av det statliga företaget samt
för tryggande av erforderlig insyn från
samhällets sida och de former i vilka
reklam bör kunna ordnas i radio och
TV.

Jag tycker att denna förskjutning i
åsikterna är värd att notera. Den bär
inträtt sedan motionen avlämnades och
till dess att reservationen kom till. Man
vill alltså här ha två önskemål tillgodosedda.
Dels vill man ha en lagändring,
så att vi får regler för etablering av
radio- och TV-företag vid sidan av det
TV-företag vi har, och dessutom vill
man undersöka vilka former av reklam
som kan vara möjliga i TV.

(Jm man då noggrant studerar reservationen,
finner man att hela intresset
koncentrerar sig till den nya TV-kanal
som nu är planerad. Det är i själva verket
den frågan det här gäller hur den
nya TV-kanalen skall användas och finansieras.
Det visar hur utomordentligt
begränsade möjligheterna till s. k. fri
etablering är när det gäller TV. Tillgången
på kanaler är ytterst ringa, och
de ekonomiska möjligheterna att starta
egna företag på TV-området är mycket
små. Det utrymme som enligt de internationella
våglängdsplanerna står till

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

förfogande i vårt land är mycket begränsade,
och staten måste givetvis se
till att de internationella överenskommelserna
på det området hålles. Den
fria etableringsrätt som man här talar
om har därför sina begränsningar.

Det kan här bli tal om möjligen en
kanal, som kan användas av ett enda
bolag, och det är det företaget som herr
Ringaby och herr Ullsten vill driva. Det
kostar dock ca 150 miljoner kronor per
ar att driva det bolaget, och dessutom
bör en del pengar investeras. Jag kan
inte räkna ut storleken på dessa investeringskostnader,
men det är pengar
som alltså skall tas in genom reklainintäkter.
Det skulle vara mycket intressant
att få en detaljerad redovisning
av hur herrarnas program i det fallet
kommer att se ut.

Innehållet i högerns motion är mycket
intressant. Man säger där bl. a.:
»Det har ibland hävdats att därest i en
statlig tidning eller i ett monopolistiskt
radioföretag alla åsikter fördes fram,
skulle den fria opinionsbildningens, valfrihetens
och objektivitetens krav tillgodoses.
Mot detta resonemang kan invändas
att man genom att presentera
alla synpunkter i ett ämne endast speglar
en debatt. Detta kan visserligen
mänga gånger vara önskvärt, men det
skapar inte någon opinion. Denna åstadkommes
först när ett program har en
tendens. För att opinionsbildningen
skall vara meningsfull bör det finnas en
konsekvent linje i den, d. v. s. det är
inte slumpen utan programledningen
som skall avgöra vilken inställning i en
fråga man skall sträva efter att presentera
för allmänheten.»

Det vore värdefullt att få veta, om det
är herr Ullstens eller herr Ringabys inställning
som skall presenteras för allmänheten.
.lag tror att herr Ullsten gav
svaret på den frågan, när han sade att
med hänsyn till alla omständigheter för
närvarande måste givetvis ett sådant
bär nytt programföretag i själva verket
föra samma programpolitik som

Ljudradio- och televisionsverksamheten

Sveriges Radio. Jag hoppas att jag uppfattat
honom rätt. Och då tror jag att
det är han som har rätt, inte herr Ringaby,
som vill mycket mera.

Vi som står för utskottets utlåtande
har den uppfattningen att den nya TVkanal
som kommer att stå till förfogande
skall skötas av Sveriges Radio. Därigenom
erbjudes samma programvariation
som vi har fått i radio genom de
olika kanalerna där.

Min avsikt är inte att utförligt uppehålla
mig vid denna fråga, eftersom vi
har diskuterat den mycket ingående under
ett par års tid. De synpunkter som
herr Ullsten framförde och de argument
som anföres i tilläggsdirektiven
har vi också diskuterat fram och tillbaka
under flera år. Men efter de utförliga
anföranden som hållits här finner
jag mig ändå föranlåten att säga
några ord.

Varför vill man att den nya kanalen
skall skötas av ett annat bolag, finansierat
med reklamintäkter? Ja, av de
båda föregående talarnas anföranden
har framgått att man vill ha ökad yttrandefrihet
och en fri opinionsbildning.
Det vore emellertid ganska intressant
att få belyst vad man menar med ökad
yttrandefrihet och fri opinionsbildning.
I högermotionen sägs det bl. a.
följande om den saken: »Ur den fria
opinionsbildningens synpunkt är det
väsentligt att man har flera alternativ
att välja på när man söker ett medium
att framföra sina åsikter i.» Där har
man alltså tänkt sig en möjlighet för
den enskilde medborgaren att gå till TVbolaget
och få framföra sina synpunkter
på olika frågor.

Det förhåller sig så att likaberättigandet
i detta avseende av ekonomiska
skäl blir synnerligen illusoriskt. Endast
den som har råd att köpa programtid
får möjlighet att begagna TV
som propagandamedel. Detta sista har
jag inte hittat på själv, utan det citerar
jag ur den officiella TV-utredningcn,
som lämnades i mitten av 50-talet.

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio* och televisionsverksamheten

Vad menar man alltså egentligen med
fri opinionsbildning och yttrandefrihet?
Med det måste väl ändå förstås
garantier för skilda politiska, religiösa
och andra riktningar att få framföra
sina åsikter. All erfarenhet visar att
ett företag av typ Sveriges Radio är
synnerligen angeläget att visa rättvisa
mot skilda grupper. I de politiska debatterna
tillämpar man sekundrättvisa,
och gör man inte det kontrolleras det
av vederbörande organisationer på ett
effektivt sätt. Partisekreterarna står
med tidtagarur vid varje program av
politisk innebörd, så det är ingen fara
att någon får för litet — snarare tvärtom.

Den jämförelse som herr Ringabv
gjorde med en statskontrollerad tidning
var väl ändå litet i det vårdslösaste
laget, tv den förutsätter ju att
Sveriges Radio är ett statskontrollerat
företag. Men jag tror inte att herr
Ringaby vågar i protokollet läsa in att
Sveriges Radio är ett statskontrollerat
företag av den typ som han beskrev
beträffande tidningarna. Sveriges Radio
är oberoende av statsmakterna, organisationerna,
samhället och enskilda
intressen i sin programpolitik. Man kan
mycket väl kritisera statsmakternas beslut
— och så sker ju — i radio och
TV, men enligt de demokratiska spelregler
vi är anhängare av skall den som
kritiseras ha rätt att försvara sig.

Det är rätt intressant i detta sammanhang
att se hur reservanterna ändå
går med på att man måste ha en
samhällelig insyn i ett nytt TV-bolag.
Då finns här en intressant företeelse,
som herr Ullsten också var inne på.
Man säger att det mellan radio och TV
och press skall vara full jämlikhet, men
man föreslår själv i sin reservation att
det skall vara auktorisation för att få
starta TV-företag — något att fundera
på.

Vi får anledning att återkomma till
kanal 2 den dag då radioutredningens
material är presenterat och behandlat.

.lag kan ändå inte låta bli att säga ett
par ord om det andra önskemålet, nämligen
reklamfinansierade inslag i radio
och TV. Det har ju diskuterats
grundligt i samband med redovisningen
av tilläggsdirektiven till radioutredningen
och därefter vid flera tillfällen.
Jag anser mig inte ha anledning
att ta upp det igen, utan jag hänvisar
den intresserade till andra lagutskottets
utlåtande nr 16 i fjol, där frågan
är så grundligt redovisad.

Att det råder delade meningar om
reklam i TV är inte så egendomligt.
Anhängarna av reklam ser bara fördelar,
och motståndarna är ytterst
skeptiska. Jag tillhör dem som är
utomordentligt skeptiska mot reklam
i radio och TV — jag är direkt motståndare
till sådan reklam och kommer att
vara motståndare sä länge jag orkar.
Mitt motstånd mot reklam i TV och
radio ökade sedan jag haft tillfälle att
i Amerika under tre månader svälja
TV-reklam dagligen. Jag vågar givetvis
inte påstå, herr Ringaby, att det svenska
folket tar skada av reklam i TV, men
jag tycker att folket bör förskonas från
dylika inslag i radio och TV. Jag tror
inte heller att någon kan bevisa att
reklamen ökar efterfrågan, men däremot
påverkar den efterfrågan, så till
vida att folk byter märken, exempelvis
cigarrettmärken. Jag roade mig med
att studera de cigarrettmärken man
gjorde reklam för, och det var varje
halvtimme en ny cigarrett som smakade
som en cigarrett skall smaka.
Man blev till och med vackrare om
man rökte ett visst cigarrettmärke. Sådant
påverkar naturligtvis människornas
val av produkter.

Det finns ingen anledning att förneka
att reklam kan vara av värde för
vissa annonsörer, men för den stora
allmänheten finns inte något behov av
sådan reklam. Det finns heller ingenting
som tyder på att reklamfinansierad
TV ger bättre programstandard. Här
måste man göra klart för sig att re -

Fredagen den 26 inars 1965

Nr 14

klamfinansierad TV och radio måste nå
största möjliga publik — eljest är inte
de som annonserar intresserade av mediet.
Då måste man väl ändå anpassa
sitt program efter det önskemål som
den största tänkbara publiken har.

De värderingar som gjordes när tillläggsdirektiven
utfärdades är fortfarande
giltiga. Nu har det tillkommit ett
argument som herr Ringaby tog upp.
Låt mig sluta med det, herr talman.
Han säger att man i utländsk TV börjar
få så mycket TV-reklam. Nu vill
jag emellertid först fästa kammarens
uppmärksamhet på att det inte är så
väl beställt med intresset i de främmande
länderna. Jag kan nämna ett par
exempel på länder där man har reklamfinansierad
TV och där man är
mycket ledsen för detta, där det är
mycket starka krafter i rörelse för att
få bort den reklamfinansierade TV:n.
Finland är ett av dessa länder, ett annat
är Västtyskland.

Men reservanterna talar här om TVreklamens
framträdande i utlandet. De
säger: »Man får räkna med att på

svenska TV-apparater program med
reklaminslag kan ses i växande utsträckning,
vilket kan gynna utländska
företags verksamhet på den svenska
marknaden framför de inhemska företagens.
» Som den intresserade lyssnaren
erinrar sig sade riksdagen 1962:
»Skulle dock •— i motsats till vad i direktiven
antages —», alltså kommunikationsministerns
direktiv, »den tekniska
utvecklingen bli sådan att reklamprogram
från utlandet, speciellt då
från de övriga nordiska länderna, skulle
kunna mottagas av större befolkningsgrupper
i vårt land, bör från statsmakternas
sida på nytt övervägas vilka
eventuella åtgärder som då bör vidtagas.
» Det enda argument som man
kan finna i reservationen kr alltså att
man befarar ökad TV-reklam i länderna
runt omkring oss. Det argumentet
har vi alltså redan tagit hänsyn till genom
att göra ett sådant uttalande. Vi

Ljudradio- och televisionsverksamheten

befinner oss inte i det läget i dag, och
därför, herr talman, yrkar jag bifall
till andra lagutskottets hemställan.

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Bengtssons
anförande i denna fråga kan kanske
med hänvisning till de där amerikanska
cigarrettannonserna sägas att anförandet
låter precis som det alltid brukar
låta. Herr Bengtsson säger, att man
diskuterat denna fråga mycket utförligt
och mycket länge. Jag har studerat
protokollen, och jag bär inte funnit
annat än att herr Bengtsson varje
gång när han diskuterat denna fråga
börjat med att framhålla att den är
färdigdiskuterad. Sedan har han punkt
för punkt svurit på vad som står i kommunikationsministerns
direktiv.

Vad herr Bengtsson under denna rätt
långa debatt som förts emellertid inte
upptäckt är att vi, när vi kräver konkurrens
på TV-området, inte menar att
vi bör ha konkurrens mellan å ena sidan
ett företag, som är folkpartistiskt
eller socialdemokratiskt eller företräder
RLF eller någonting annat, och å
andra sidan ett företag som är statligt,
utan vi har hela tiden ansett att det
bör vara konkurrens på samma villkor
när det gäller programpolitik. Herr
Bengtsson säger då att i så fall är det
ingen mening med det hela. Jo, det är
just vad det är det. Det går nämligen
inte — och där citerade jag vad en av
herr Bengtssons egna partivänner, herr
Herbert Söderström, sagt — att uppfylla
de krav på objektivitet som måste
uppfyllas för att det skulle vara försvarbart
med ett enda företag. Man kan
inte göra programmen så åsiktslösa och
så utan varje tendens, att de inte drabbar
någon eller gör någon förtjust, för
då skulle programmen bli helt meningslösa.
Man bör naturligtvis sträva till objektivitet,
men man måste kunna ta
upp kontroversiella ämnen och man
måste kunna göra djärva program, och
detta är mycket farligt, om man inte

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverksamheten

har någon konkurrent som de, som
känner sig förfördelade av djärvheten
i »statsprogrammet», kan vända sig
till, eller ett företag som statsmonopolet
måste hålla ett öga på hela tiden
för att inte drabbas av beskyllningen
att vara ensidig i sin opinionsbildning.
Det är vad som menas med fri konkurrens.
Det är alldeles klart att det
kanske inte går att få till stånd mer än
ett eller ett par företag inom en överskådlig
framtid, men det måste väl
ändå vara en viktig principiell skillnad
mellan ett företag och flera företag,
d. v. s. mellan att ha statsmonopol
och att ha rätten för enskilda och organisationer
att sätta upp företag av
samma karaktär.

Herr Bengtsson säger vidare att han
under hela sitt liv — och jag betvivlar
inte detta med tanke på den envishet
han hittills demonstrerat kommer att
klara det — tänker att vara motståndare
till reklam i TV. Herr Bengtsson har
nämligen varit i Amerika och sett TV.
Men tänk om herr Bengtsson skulle åka
till Västtyskland eller till England eller
till något annat land och se på TVreklamen
där! Då skulle han upptäcka
att den är av en helt annan karaktär.
Han skulle finna att man där inte ger
företagen möjlighet att göra reklamutsändningar
mitt i ett program, att avbryta
en radioteaterföreställning för
att tala om hur bra den eller den tandkrämen
är. Där tvingas företagen i stället
att acceptera att annonserna lägges
där programföretaget säger att de skall
ligga.

Det går inte att hela tiden argumentera
mot reklamen i TV och bara tala
om den typ av TV-reklam som finns i
Amerika — den är inte aktuell för
svenska TV-sändare.

Herr RINGABY (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson, som
är så gammal och van här i kammaren
politiskt sett, vet ju att partier ofta
brukar jämka ihop sina .ståndpunkter

i ett utskott för att slippa göra två reservationer
— och det är vad vi här
gjort.

Kanalerna begränsar våra möjligheter,
säger herr Bengtsson. Jag vill säga
att det har ju hänt någonting på sista
tiden på den fronten — som vi ju vet.
Det finns ju på detta område betydligt
ökade möjligheter. Men visst kostar det
pengar att skapa ett TV-företag. Varken
herr Ullsten eller jag, i varje fall inte
jag, har några ambitioner i den vägen.
Det är här fråga om att börja med en
kanal. Det är klart att det kostar pengar.
men det bör vara frihet och olika
möjligheter att skapa en sådan kanal.

Beträffande opinionsbildande program
vill jag säga att dessa måste väl
ändå ha en tendens och ett syfte, herr
Bengtsson. Annars blir ju programmen
helt könlösa, och det blir väl ändå inte
så farligt när alla får samma rätt
och avsikten är att skapa en fri debatt.

Jag tror att det är helt fåfängt att
med framgång skylla den delvis dåliga
amerikanska TV-standarden på förhållandet
att det råder radio- och TV-frihet
där. För det första är väl TV-programmen
där en produkt av amerikansk
mentalitet och kultur och smak
över huvud taget som återspeglas på
alla områden —- inte bara i TV. Vi
kanske inte alla känner oss helt hemmastadda
med den mentaliteten och
smaken — det gäller deras möbler, armatur
och det gäller amerikanarnas
sätt att förstöra vacker natur med reklam
o. s. v.

För det andra vet vi ju ingenting om
hur den amerikanska televisionsstandarden
skulle vara med ett enda monopolföretag.
För det tredje, herr talman,
så förvånar det mig att det svenska radiomonopolet
till stor del lever på amerikansk
programimport när man så hårt
kritiserar den amerikanska TV-standarden.
Bröderna Cartwright, Försvarsadvokaterna,
Perry Mason, Familjen
Flinta och Familjen Jetson, Lucy Show,
Dick van Dyke, Danny Kaye Show och

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

ett otal amerikanska filmer är ju programinslag
som den svenska televisionen
lever högt på, samtidigt som den
amerikanska TV-standarden generellt
sägs ligga på en låg nivå, vilket är helt
felaktigt.

Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Ringaby lät som eu
av televisionens hallådamer när han i
slutet av sitt anförande räknade upp
alla de program man kan få se i svensk
television; herr Ringaby måtte se mycket
på TV.

.lag vill börja med att säga till herr
Ullsten att han inte kan finna många
belägg i protokollet från riksdagsdebatten
för min inställning i denna fråga;
det var nämligen först förra året som
andra lagutskottet fick med dessa invecklade
frågor att göra. Tidigare hade
de handlagts inom statsutskottet. Jag är
belastad, det erkänner jag, men första
gången jag gjorde ett inlägg i denna
fråga var alltså förra året. Jag har nu
inte läst igenom inlägget, men jag vågar
påstå att tendensen i det är densamma
som i mitt anförande i år, trots att ordalydelsen
knappast kan vara densamma;
förra året deltog inte herr Ullsten
i debatten, så jag kunde inte rimligtvis
säga något till honom då.

Herr Ullsten talar om den konkurrens
han vill ha på detta område och som
skall komma till stånd genom ett särskilt
bolag. Det bolaget skall inte bestå
av folkpartiet eller av RLF, utan folkrörelserna
•— det framgår av högerns
motion — och pressen och näringslivet
skall bilda det bolag som skall driva
denna rörelse. Det förefaller mig som
om det skulle bli svårt att den vägen
fä fram just det som herrarna är på jakt
efter; ni har ju inte riktigt samma uppfattning
om hur programmen skall se
ut. Herr Ringabvs program skulle inte
vara könlöst, det skulle ha tendens
o. s. v. Det kan inte vara så lätt att ordna
i detta bolag, mina herrar! Om det

Ljudradio-, och televisionsverksamheten

inte passar näringslivet är det möjligt
att dess representanter inte tycker att
programmet är särskilt bra. Likaså kanske
folkrörelserna inte alls tycker det
är så angenämt att stå bakom den tendens
som kommer fram i bolagets program.
Herrarna kommer att få väldiga
bekymmer — det skall jag tala om för
er -— om ni bildar ett sådant bolag.

Det var väl ingen som missförstod
min inställning till Amerikas förenta
stater. Det enda jag talade om var reklamen
i TV. Jag sade inte ett ont ord
om Amerika; jag tycker mycket bra om
Amerika, men jag tycker mycket illa om
den reklam i TV som där förekommer.
Herr Ullsten rekommenderade mig att
resa till något annat land —- jag tackar
för inbjudan, men det behövs nog inte.
Får jag berätta för herr Ullsten att det
kristligt-demokratiska partiet i den västtyska
förbundsdagen framlagt ett lagförslag
om förbud mot reklam i radio
och TV, och i Finland är man mycket
intresserad av att få bort sin reklam i
TV.

Herr Ringaby påstod att pressen inte
kommer att påverkas av reklam i TV.
Får jag bara för herr Ringabys egen
skull tala om att den västtyska regeringen
har tillsatt en kommitté för att
utreda frågan om konkurrensen mellan
press, radio och TV, och den har kommit
till därför att pressen har svårigheter
på grund av TV.

Herr Ringaby sade att man skulle få
fram bättre programmakare om man
hade ytterligare ett bolag. Det är någonting
som jag inte förstår, men det
är väl något trolleri som inte är uppenbart
för oss andra.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande,
och eftersom det är så många talare
anmälda kominer jag inte att besvära
kammaren mer, även om jag blir
antastad!

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! De föregående talarna
har engagerat sig kraftigt i denna de -

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverksamheten

batt, och jag tycker nog att man har
överdimensionerat frågan litet grand.
Det är väl i alla fall på det sättet, att vi
i dag inte riktigt kan bedöma hurudan
utvecklingen på detta område kommer
att bli i andra länder. Det kan tänkas
att ställningstagandena i viss mån kommer
att få omprövas.

Jag vill något beröra den reservation
som fogats till utlåtandet. Jag har inte
undertecknat den reservationen, och
jag vill motivera varför jag inte gjort
det.

När man diskuterar etableringsrätten
talar man ofta med ganska stora ord om
frihet i etern, och jag tycker att det
även i dagens debatt används alltför
stora ord. Vad man vill är att göra det
möjligt för vissa personer att etablera
radio- och TV-stationer. Att skapa fullständig
frihet på detta område är naturligtvis
alldeles omöjligt, och det har
väl varken motionärerna eller reservanterna
avsett. Det måste förstås bli någon
form av tillståndsgivning och koncessionsförfarande;
bestämmandet och
inflytandet över etern kommer alltså att
förbehållas ett litet fåtal, och någon frihet
i ordets verkliga betydelse kan det
inte bli.

Friheten begränsas också av att man
för att starta ett radio- eller TV-företag
måste ha tillräckligt med kapital. Herr
Ullsten underströk med skärpa att man
kräver konkurrens på lika villkor. Men
jag tror inte att man kan komma ifrån
kapitalets roll i detta sammanhang. Jag
anser därför att det finns anledning att
i icke ringa grad dämpa talet om frihet
i etern.

Jag förstår att det är reservanternas
mening att denna verksamhet — det
framgår för övrigt av debatten — skulle
finansieras genom reklamsändningar.
Detta är naturligtvis möjligt. Men jag
tror att den vägen inte är alldeles ofarlig.
Vad säger erfarenheterna från andra
områden? Det finns stor risk för att
programkvaliteten inte blir den bästa,
och det finns risk för att man — för att

kunna locka annonsörerna med stor tittar-
och lyssnarfrekvens -—- kommer att
eftersträva program av diskutabel kvalitet.
Jag tror sålunda att olika minoriteters
intressen otillbörligt skulle komma
att skjutas i bakgrunden. Det erkände
också herr Ullsten då han i sitt första
anförande sade, att Sveriges Radio skall
svara för de kvalificerade programmen.
Det skulle innebära att konkurrensen
kommer att gälla de s. k. billiga programmen
— jag vet inte om det var dessa
program herr Ullsten betecknade som
djärva. Jag blev litet förvånad över detta
yttrande, men det står naturligtvis
herr Ullsten fritt att hävda något sådant
som ett eftersträvansvärt mål.

Man kan göra en jämförelse med filmen.
Det görs många bra filmer här i
landet — det är jag den förste att understryka
— men det görs också filmer
av ett helt annat slag, filmer vilkas upphovsmän
tycks ha ett enda intresse:
profitintresset. Jag tror inte att vi kan
bortse från detta när vi diskuterar TVprogrammen
och televisionens framtida
arbete.

Jag vill dock deklarera att jag personligen
inte alls är tillfredsställd med
TV:s nuvarande program. Här återstår
oändligt mycket att göra. Naturligtvis
beror kvaliteten i viss utsträckning på
vilka ekonomiska resurser som finns.
Men det är inte bara pengar som behövs
för att programmen skall bli bättre. Jag
undrar om det inte finns möjligheter att
redan nu få till stånd en konkurrens
inom radio- och TV-företaget. Man kunde
t. ex. låta olika orter tävla med varandra,
d. v. s. försöka skapa någon form
av regional konkurrens. Varje ort skulle
ha ett välutrustat kontor. I stället för
en konkurrens, där kapitalet fäller utslaget,
skulle vi på det sättet få en konkurrens
mellan olika regioner, mellan
producenterna och de olika programledarna.
Jag tror att vi på det sättet
skulle kunna få fram någonting mycket
bättre och att vi skulle få en stimulans
till goda program.

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 11

Till dessa synpunkter vill jag lägga
att det i nuvarande läge, då vi inom
kort kommer att få radioutredningens
förslag, vore mindre välbetänkt att tillsätta
den utredning som reservanterna
föreslagit. Jag är medveten om att reservanterna
önskar få frågor utredda som
inte ligger inom ramen för radioutredningens
direktiv. Men det är väl ändå
så, att lösningen av de problem som
aktualiseras i reservationen kommer att
bli beroende av radioutredningens förslag
angående utformningen av den
framtida radio- och TV-politiken.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr GUSTAFSSON i Kårby (ep):

Herr talman! Jag skall i huvudsak
uppehålla mig vid statsutskottets utlåtande,
men jag vill börja med att säga
några ord i den debatt som nu pågår i
anledning av andra lagutskottets utlåtande.

Jag är tacksam för att utskottets talesman
påpekat att riksdagen 1962 sade,
att frågan om reklam i radio och TV
kan få lov att omprövas, om till oss
gränsande länder inför annonsering i
TV och vi får de tekniska förutsättningarna
att ta in deras program. Det är
självklart att detta kan komma att påverka
vårt ställningstagande.

Jag tillhör emellertid inte dem som
är anhängare av reklam i televisionen.
Som programkonsument bär jag inget
behov av den, och knappast inte heller
som konsument i en vidare bemärkelse.
Att reklamen skulle ge oss en bättre
kvalitet på programmen måste starkt
ifrågasättas.

Av herr Ullstens anförande fick man
intrycket att han menade, att Sveriges
Radio skulle vara obenägen eller förhindrad
att i sin programproduktion ta
upp kontroversiella ämnen. Det är eu
stor missuppfattning. Det är tvärtom så
att radion försöker vara analyserande
i många av sina program. Det visar sig
inte minst på det sättet, att radionämn -

Ljudradio- och televisionsverksamheten

den får många propåer när man sänt
program som verkligen försökt vara
analyserande och kanske i någon mån
också opinionsbildande. Det visar sig
att effekten är mycket påtaglig. Jag vill
gärna ha ett radioföretag som ger djärva
och analyserande program, och jag
vill att det skall ges möjligheter att gå
vidare på den väg som härvidlag beträtts.

Jag vill dock säga att det härvidlag
många gånger uppstår stora besvärligheter,
inte från radioföretagets sida,
utan besvärligheter som kommer på
andra plan, nämligen att få den nödvändiga
insyn som möjliggör att ett
program verkligen blir analyserande
och skär i de bölder som kan finnas
i samhällskroppen. Det gäller inte
främst den statliga och kommunala
verksamheten; det kan gälla på många
andra områden, där det finns saker
och ting som vi har all anledning att
få belysta av vårt radio- och TV-företag.

Jag uppfattade inte riktigt klart vad
herr Ullsten menade, men jag fick det
intrycket att han ansåfl att om vi
finge ett konkurrerande TV-företag,
skulle detta leda till konkurrens i första
hand på de programområden som
intresserar tittarna. Men det finns å
andra sidan många program, som tillfredsställer
mindre grupper med exklusiva
intressen. Därför borde man även
ha ett radioföretag som kunde tillfredsställa
dessa grupper. Det skulle innebära
att Sveriges Radio eller monopolradion,
som finansieras genom licenser,
skulle behöva lägga sin programproduktion
huvudsakligen på de grupper,
vilka är små och exklusiva och säkerligen
har stora anspråk, under det att
den reklainfinansierade televisionen huvudsakligen
skulle operera på mera populära
områden.

Det är en omöjlighet, herr Ullsten!
Genomförde man detta, skulle det betyda
att anslutningen till den licensbetalda
televisionen skulle sjunka i
stor utsträckning. Om vi då ville ha

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverksamheten

Sveriges Radio kvar, finge dennas verksamhet
i stor utsträckning finansieras
med skattemedel. Det måste vara ett
brett program, och vi hälsar därför
med tillfredsställelse att vi nu kommer
att få ett program 2 i TV. Detta ger
större möjligheter att inom företaget
variera programmen.

Av denna min allmänt principiella
hållning följer att jag också är beredd
att ekonomiskt förstärka resurserna för
det nuvarande radio- och TV-företaget,
sä att dess programverksamhet kan bli
ännu bättre. Jag vill vara konsekvent i
min hållning och säga att vi nu skall på
allt sätt bygga upp vårt radioföretag
och förbereda ett andra program i TV
och att ge Sveriges Radio resurser att
växa in i detta. Radioföretaget har också
i sina anslagsframställningar framhållit,
att man behöver mera pengar för
att kunna göra den upprustning som
är erforderlig för att företaget skall
kunna växa in i detta andra televisionsprogram.

Här har också talats om att man behöver
mera pengar för att bygga ut
distriktsorganisationen. Jag vill då ansluta
mig till vad herr Gustavsson i
Alvesta sade om att det är ytterligt
viktigt att vi i vårt radioföretag kan
bygga starka regionala stödpunkter,
som kan leverera programförslag som
konkurrerar med produktionen bär i
huvudstaden. Det utgör en allvarlig
slagsida att man ibland kan se att vårt
radioföretag är så bundet av »stoekholmstänkandet»
i många av sina program
— i vissa avseenden skulle jag
vilja säga att det också är bundet av
»aftontidningstänkandet». Detta utgör
en brist, och finge vi en starkare regional
verksamhet, är jag övertygad om
att här skulle kunna ske en avbalansering,
vilken vore till nytta för programmens
allmänna standard.

Det är också klart att finge vi litet
större resurser, som vi hävdar i vår reservation,
som tyvärr inte fått stöd av
andra än folkpartiets och centerparti -

ets representanter, skulle vi också få
en förbättrad programkvalitet, varigenom
vi bleve mindre beroende av inköp
av främmande filmer. Jag inbjuder
härmed herr Ringaby att rösta med reservationen
till statsutskottets utlåtande
nr 9. I denna framhålles att inköpen
av filmer utifrån något kunde begränsas,
om radioföretaget finge mera
pengar till sitt förfogande. Herr Ringabv
kan alltså redan i dag blir någorlunda
bönhörd i sina önskemål med utgångspunkt
från hans som jag tyckte
förståndiga inställning i denna del av
den fråga vi nu behandlar.

Jag beklagar att kommunikationsministern
inte ansett sig kunna gå längre
i fråga om medelstilldelning till radioföretaget.
Radioföretagets anslagsäskanden
har varit föremål för granskning av
den sittande radioutredningen. Denna
liar haft klart för sig att det redan nu
behövs vissa förstärkningar för att man
på ett naturligt sätt skall kunna växa
in i den nya programpolitiken. Men
kommunikationsministern har prutat
ytterligare på radioutredningens nedprutning
av anslagsäskandena.

Detta har lett till att man kan riskera
att programverksamheten måste begränsas
såväl kvalitativt som kvantitativt.
När nu kommunikationsministern
och jag är överens om att försöka medverka
till att inte i onödan släppa in
reklam i TV, borde regeringen ha beaktat
att dessa båda saker har mycket
med varandra att göra. Att redan nu
bygga ut verksamheten så starkt som
möjligt ligger också i linje med en allmän
hållning i reklamfrågan.

Herr talman! När vi kommer fram
till votering, kommer jag sålunda att
yrka bifall till reservation b i statsutskottets
utlåtande nr 9 av herr Boman
m. fl.

1 detta anförande instämde herr
Larsson i Hedenäset (ep).

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag brukar numera så

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

ofta bråka med vännerna i centerpartiet.
Men om jag kallar herrar centerpartister
och gustafssöner för kultursnobbar
tar de kanske inte detta uteslutande
som ett tillmäle.

Herr Gustafsson i Kårby ställer både
sig själv och sina meddrabanter bland
monopolanhängarna på huvudet i en
alltför våldsam saltomortal när han säger,
att man inte gärna kan kräva av
Sveriges Radio att detta som ett statligt
monopolföretag skall vara särskilt ambitiöst
i fråga om att tillgodose många
sorters intressen.

Men var det inte just det som enligt
herr Gustafsson i Kårby och andra var
argumentet för att vi skulle ha ett statligt
monopolföretag? Menar inte dessa
herrar just att många intressen skulle
komma i kläm om man inte hade ett
sådant företag?

Inte heller håller det resonemang
som föres av herr Gustavsson i Alvesta.
Han litar inte på konsumenterna eller
väljarna, som vi ibland kallar dem.
Han menar att om man skulle överlåta
åt dem — och det är vad man gör om
man inför fri konkurrens på detta område
— att bestämma, skulle vi drabbas
av rena kulturskymningen. Då skulle vi
fä sämre program än nu.

Ja, men hur kommer det sig att vi
i fråga om tidningar, böcker, film
o. s. v. har så pass hygglig standard som
nu är fallet? Där är det just konsumenterna
som bestämmer urvalet. Det
är efterfrågan på böcker av olika kvalitet
som bestämmer vilket urval vi
har; någonting annat kan det inte vara.
Herr Gustavssons resonemang håller
alltså inte alls.

Jag tror att hans resonemang liksom
många andras bygger på två feluppfattningar.
Den ena är att den s. k. breda
publiken tycker om dåliga saker och
alltid föredrar de sämsta programmen
i televisionen, de sämsta artiklarna i
tidningarna o. s. v. Det förhåller sig
naturligtvis inte på det sättet. En råd
program, som förmodligen även herr

Ljudradio- och televisionsverksamheten

Gustavsson anser vara kvalitativt högtstående,
t. ex. aktuellt, radioteater, en
massa reportage av strövtågskaraktär
etc., är ju inycket populära, väl så populära
som de schlagerprogram som jag
antar att han inrangerar bland kategorien
sämre program.

Det förhåller sig vidare så att de
som skulle driva ett företag vid sidan
av Sveriges Radio väl vet att den publik
de har är rikt sammansatt av olika
intressegrupper. Av vilket skäl skulle
man då nöja sig med att tillgodose den
ena halvan eller kanske en ännu mindre
del av publiken? Det finns ingen sannolikhet
som talar för det, allra minst
med det system för rotation av program
och annonsering som man tänkt
sig i ett eventuellt svenskt TV-företag.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Det var närmast herr
Gustafsson i Kårby som uppkallade mig
i talarstolen.

Radioutredningen liksom reservanterna
har bara föreslagit en mindre ökning
utöver den som jag föreslagit i
statsverkspropositionen. Jag behöver
kanske därför inte uppehålla mig särskilt
vid den saken.

I fråga om televisionen hade radioutredningen,
som reservanterna nu tyr
sig till, förordat 112 miljoner i driftoch
programutgifter. För egen del förordar
jag 107,9 miljoner eller, avrundat
uppåt, 108 miljoner. Det rör sig
alltså om en reducering av 4 miljoner
kronor.

Den helt övervägande delen av denna
reducering hänför sig emellertid
till inventariemedel. Reduceringen bär
motiverats av eu reviderad bedömning
av anskaffningstakten i vad avser inventarier
till det nya TV-huset. Sveriges
Radios programmedel berörs alltså
i mycket liten utsträckning sett i förhållande
till vad radioutredningen tänkt
sig.

Herr Gustafsson i Kårby var också

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverksamheten

inne på frågan att bygga ut den regionala
radioverksamheten. I det fallet
är jag helt överens med herr Gustafsson
om det önskvärda i en sådan utbyggnad,
och den sker också i mycket
stor omfattning. Det gäller Göteborg
och Malmö sedan en längre tid. En utbyggnad
sker också på andra håll i
landet. I Luleå har exempelvis Sveriges
Radio fått en nybyggnad till förfogande
som skall tjänstgöra som central för
regionalradion och televisionen där
uppe. Även i Karlstad finns det en regionalradio
som förfogar över lokaler,
för ögonblicket visserligen förhyrda sådana
men såvitt jag förstår är de ändå
fullt ändamålsenliga. Jag skulle kunna
nämna ytterligare exempel på den
expansion som här äger rum.

Det är klart att vi kan diskutera om
utbyggnadstakten är tillräckligt snabb
eller inte. Herr Gustafsson och jag
kan givetvis ha olika meningar om
den saken. Men här som överallt annars
måste man göra avvägningar. Vi
är i färd med att göra en utbyggnad,
och en av de uppgifter som radioutredningen
fick var just att ta upp frågan
om möjligheterna att kunna repliera
på många andra orter i landet än
bara huvudstaden för programproduktionen
i både radio och i TV. Det skall
bli intressant att se vilka förslag utredningen
framlägger när den nästa
onsdag lämnar sitt betänkande.

Herr GUSTAFSSON i Kårby (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Det som statsrådet nu
sade är ju ingenting kontroversiellt.
Vad man i äskandena särskilt har tryckt
på är just utbyggnad och förstärkning
av Smålands- och Gävle-distrikten, som
alldeles tydligt ligger i efterhand. Därvidlag
skulle man ha kunnat göra en
starkare insats om man fått litet mer
pengar. Jag tror att det på detta område
både rent allmänt och särskilt ur konkurrenssynpunkt
är viktigt att få ett
bättre och bredare program, och jag är

tacksam om statsrådet verkligen försöker
stödja de förslag som radioutredningen
kan komma att lägga fram härvidlag.

Till herr Ullsten kan jag inte ge någon
replik, ty jag förstår inte vad han
menade. Jag fick det intrycket att han
sade att vi bör ha flera fristående företag
i konkurrens med varandra. Beträffande
de bredare programmen -— låt oss
kalla dem så — skulle det härigenom
kunna bli en ganska ivrig konkurrens.

Herr Ullsten sade vidare att konkurrensen
inte kunde förmodas bli så stark
beträffande program av mer exklusivt
innehåll som riktade sig till mindre
grupper — därför skall man behöva ha
ett företag ungefär liknande Sveriges
Radio. Det skulle vara licensbetalt till
skillnad mot reklamfinansierade företag.
Till det sade jag att om ett sådant
företag tvingas att huvudsakligen ägna
sig åt mer exklusiva program skulle dess
möjligheter att leva på licensmedel kanske
bli begränsade. Den synpunkten
kan man säkerligen inte bortse ifrån.
Herr Ullsten kallade detta resonemang
för en saltomortal, och det må stå för
hans räkning.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Ullsten talade om
kultursnobbar och ville sätta den etiketten
på mig också. Jag har uppfattat beteckningen
kultursnobb så, att man omfattar
eller accepterar allt som serveras
i veckopress och på bokhandelsdiskar
i dag. Jag vill säga till herr Ullsten att
det accepterar inte jag. Därför ber jag
i stället få bli kallad kulturarbetare om
vi skall diskutera det här.

Herr Ullsten påstod att konsumenterna
själva skulle få avgöra programmen
i ett fritt TV-företag. Jag tror att det
talet är en lika tom fras som när herr
Ullsten talade om friheten i etern. I
vilken utsträckning kan de svenska
konsumenterna av Bonniers veckotidningar
påverka vad som står där, även

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

om statens företag sätter in stora annonser
i dem?

Herr BLIDFORS (s):

Herr talman! Jag har närmast begärt
ordet med utgångspunkt från statsutskottets
utlåtande nr 9 på motsvarande
punkt, och jag skall strax säga några
ord om den. Men jag har ändå försökt
att uppmärksamt följa denna debatt med
utgångspunkt från andra lagutskottets
utlåtande nr 18, och jag blev faktiskt
litet förvånad när jag lyssnade på herrar
Ullsten och Ringaby.

På fjärde avdelningen i statsutskottet
har vi, som herr talmannen vet, tidigare
sysslat just med dessa frågor. Jag
kunde inte låta bli att le stilla för mig
själv när herr Ullsten rekommenderade
herr Bengtsson i Varberg att resa till
Västtyskland. Västtyskland skulle alltså
vara någon sorts mönsterland. Det rådet
var väl en smula tvetydigt. Det lagförslag
som herr Bengtsson talade om, det
lades i Bundestag i fredags. I Dagens
Nyheter, en tidning som jag antar att
herr Ullsten känner väl till, kan man
i B-upplagan för den 22 mars inhämta
följande: »Tyskt lagförslag mot reklam
i TV. Bonn lördag. AP. Alla de västtyskar
som avskyr reklam i radio och
television möttes av glada nyheter i
fredags då rikskansler Ludwig Edhardts
regering framlade ett lagförslag om utrensning
av alla sådana inslag.»

Vidare efterlyste herr Ullsten litet
mer djärvhet i programmen och menade
att man kanske skulle kunna fä eu
sådan till stånd enligt de riktlinjer som
reservanterna i andra lagutskottet har
skisserat. Det förvånar mig, ty när vi
hade dessa frågor uppe till behandling
på statsutskottets fjärde avdelning och
hade en debatt i ärendet här under hösten
1962, steg en partivän till herr
Ringaby upp, och sade bl. a. följande:

»I Sverige bar radio och TV djärvare
än i många andra länder tagit upp
politiskt omstridda frågor och bl. a. spelat
stor roll i valrörelserna. Förut -

Ljudradio- och televisionsverksamheten

sättningen för detta har varit absolut
opartiskhet. Den svenska radion har
härvidlag lyckats skapa en tradition
som jag tror på det hela taget har ingivit
oss alla stor respekt.» Det var ett
verkligt vackert betyg, det måste jag
faktiskt säga.

Herr talman! Som jag nämnde hade
jag begärt ordet närmast med anledning
av statsutskottets utlåtande på denna
punkt. Våra reservanter är missnöjda
med medelstilldelningen och yrkar
följaktligen på en uppräkning av denna.
Jag skall fatta mig mycket kort just med
hänsyn till att departementschefen redan
har tagit till orda i denna fråga,
men låt mig fästa uppmärksamheten på
en sak. Departementschefen har dock
redan gjort en uppräkning jämfört med
föregående år vilken utskottsmajoriteten
godtagit, en uppräkning med 3,8 miljoner
för ljudradion och 9,5 miljoner
för TV. Det blir alltså sammanlagt inte
mindre än 13,3 miljoner i uppräkning.

Jag betraktar inte denna uppräkning
som liten, det vill jag gärna stryka under.
Jag bortser vid denna jämförelse
från de tre miljonerna — och det tycker
jag man bör göra när man jämför
dessa två år; ena året gällde det en speciell
sak, nämligen inköp av SF :s arkiv.
En annan omständighet som också
bör observeras är att ljudradion nu går
med underskott. För den vill reservanterna
ändå ha eu uppräkning med 1,5
miljon samt något över 4 miljoner för
TV.

Jag vill påpeka, herr talman, att den
uppräkning som departementschefen
har företagit och som utskottsmajoriteten
tillstyrker verkligen inte är så liten.
Jag tror att vi lugnt kan avvakta radioutredningens
kommande huvudbetänkande.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Som departementschefen
påminde om kommer radioutredningen
att inom de allra närmaste dagarna
framlägga sitt betänkande, som

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverksamheten

vi väl litet till mans har väntat på med
mycket stort intresse. Det kommer att
i vanlig ordning bli föremål för remissbehandling
och, som vi hoppas, resultera
i ett förslag till nästa års riksdag.
Mot den bakgrunden förefaller det mig
som om det hade varit lämpligare att
vänta med den principdiskussion som
förs här i dag till dess vi fått ta del av
radioutredningens förslag, som väl ändå
måste komma att beröra ganska viktiga
delar av verksamheten som hör samman
med dessa principiella frågor.

Jag vill i den delen säga, fastän det
inte alls berörs i statsutskottets utlåtande,
att det kanske ändå vore lämpligt,
så som verkligheten gestaltar sig
nu, att man uttalade sig med litet mera
försiktighet från olika håll. För min
del har jag intresse och behov av en
förutsättningslös utredning som kan
klargöra —- därest någon ändring behöver
företagas — hur den i så fall skall
se ut. Hur skall man kunna komplettera
den nuvarande typen av radio- och TVsändningar
med sändningar av eventuellt
friare slag? Skall de finansieras
kommersiellt, och hur kommer det i så
fall att bli? En utredning skulle ge oss
helt andra möjligheter att bedöma den
saken än vi i dag har, och sedan kan vi
ta ställning till vad vi vill acceptera
eller inte.

Jag vill understryka, herr talman, att
jag tycker detta är en viktigare synpunkt
att driva fram i denna diskussion
än att redan från början kräva etablerande.
I dessa sammanhang bör man
också hålla i minnet att vad det gäller
inte bara är frågan om TV och om fristående
sändningar, utan också i hög
grad om radioutsändningarna. På detta
område finns ju tekniska möjligheter av
annat slag än på TV-sidan, i varje fall
så som systemet hittills är utformat.
Man kan inte begränsa eller avskärma
denna problematik på det sätt som man
har gjort, utan man måste även i bilden
ta in den direkta ljudradion, eftersom
den uppenbarligen är på väg mot en ny

renässans sedan den första entusiasmen
för TV-sändningarna har lagt sig.

Det finns i detta sammanhang anledning
påminna om vad som nyligen hände
när en viss radiosändande dam dömdes
till frihetsstraff och togs om hand
av polisen under ganska demonstrativa
förhållanden nere i Malmö. Man måste
väl ändå säga -— det var visserligen en
lagstridig handling som hon gjort sig
skyldig till; den saken är höjd över varje
tvivel -— att det på något sätt är eu
disproportion mellan vad rättskänslan
i detta fallet säger en och vad som har
inträffat. Det är nödvändigt att förhållandena
blir mera tillfredsställande för
den allmänna rättskänslan än vad denna
händelse visar. Jag vill erinra om
att när denna lag antogs så yrkade det
parti jag tillhör att 3 §, som denna dam
nu dömdes efter, skulle utgå ur lagen.

Det som för mig framstår som det
kanske starkaste indiciet för att licensTV
och licensradio kan komma att ställas
inför en kris är att många tecken
faktiskt redan tyder på att pengarna
svårligen kommer att räcka till för den
programverksamhet som alltmer ökade
anspråk från allmänheten kommer att
ställa på programmen. Här har redan
påmints om — jag tror det var av herr
Gustafsson i Kårby — att radion redan
nu går med underskott och måste anlita
reservationer. På TV-sidan är det inte
så, men vi vet att med de ökade kostnader
som har uppstått, inte minst genom
det senaste avtalet med artisterna,
har Sveriges Radios ledning kommit i
ett läge där det är tveksamt huruvida
programverksamheten kan uppehållas i
nuvarande omfattning både kvalitativt
och kvantitativt.

Nog skulle det vara ganska beklagligt
om väsentliga beskärningar måste
göras! Därför kan jag helt instämma
i det yrkande som herr Gustafsson i
Kårby ställde när han talade om en
förbättring av anslaget. Det är för att
undvika riskerna för en försämring av
programmens kvalitet och kvantitet som

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

vi vill genomföra denna anslagshöjning.

1 övrigt innebär utskottets skrivning
nästan till punkt och pricka ett bifall
till departementschefens förslag. Jag
har ingen anledning att gå in på övriga
punkter, eftersom det inte ställts
något yrkande på någon annan punkt
än om bifall till reservation nr 2 b.
Om man följer utskottsförslaget med
den ändring som betingas av reservation
nr 2 b, varigenom Sveriges Radio
skulle få något mer betryggande anslagstilldelning,
tror jag man skulle
kunna nöja sig därmed i år. För nästkommande
år får man sedan ta upp en
mera principiellt lagd diskussion beträffande
utformningen. Jag tror emellertid
att det är väsentligt att vi då får
eu förutsättningslös utredning.

Jag skall, herr talman, återkomma
till utskottets yrkanden.

Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte replikera
herr Ståhl — det gav han mig inte någon
chans till — men väl herr Blidfors.
Han har liksom några andra talare
gjort ett stort nummer av att det föreligger
ett lagförslag om att reklam-TV
skall slopas i Västtyskland. För det
första har man i Västtyskland inte ett
kommersiellt företag utan man har reklam
i de delstatliga TV-företagen, och
det har ingen föreslagit här. För det
andra har man där en helt annan form
av reklam i TV — en mycket dum
form enligt min mening — än man
tänker sig i Sverige.

Men jag skall inte vara småaktig,
herr Blidfors och herr Bengtsson. Vi
kan ju kvitta Västtyskland med Holland.
I Holland har man faktiskt i dag
bestämt sig för att införa fri företagsamhet
på TV-området, och man har
på kuppen fått eu ny regering. I)en
gamla föll på att den vägrade gå med

Ljudradio- och televisionsverksamheten

på förslaget. Herr Blidfors och hans
partivänner bör alltså akta sig.

Herr BLIDFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar herr Ullsten
för hänvisningen till Västtyskland. Jag
känner mycket väl till förhållandena
där, och jag har även följt de tyska programmen
några veckor. Jag känner
också väl till oron inte bara i Västtyskland
angående kommersiell reklam utan
även oron beträffande Pilkingtonrapporten
i England för några år sen och
oron i Finland. Och oron i Holland var
väl ändå inte så liten? Likaså känner
jag väl till förhållandena i Schweiz.

Herr Ullstens förslag att vi skulle
resa till Västtyskland var väl ändå litet
tvetydigt?

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! Jag har lyssnat med en
viss spänning på denna debatt för att
höra om någon av reservanterna skulle
svara på en fråga, som tidigare ibland
ställts i den offentliga debatten, nämligen
vilka allmänna näringspolitiska
intressen som skulle gagnas av ett införande
av reklam-TV i någon form,
huruvida produktionsutvecklingen och
välståndsutvecklingen i landet mera generellt
skulle främjas av reklam-TV.
Det är nämligen endast sådana överväganden,
sådana synpunkter som skulle
kunna ge statsmakterna allvarlig anledning
att ändra sin principståndpunkt
i denna fråga. Svaret har inte
givits tidigare, det har inte heller givits
i dag. Det har inte kunnat visas
att reklam-TV och reklam i radio skulle
ha sådana allmännyttiga verkningar.
Bevisbördan för att här behövs en
ändring ligger på er, herrar reservanter,
inte på dem som menar att det
saknas anledning att ändra nuvarande
ordning.

Herr Ullsten berörde i sitt första inlägg
krisen kring Ny Tid — en angelägenhet
som inte är mig alldeles främmande.
Han tyckte sig finna en mot -

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverkgamheten

sägelse i att regeringen oroar sig för
utvecklingen mot ett tidningsmonopol
samtidigt som den slår vakt om radiooch
TV-monopolet. Men, herr Ullsten,
detta är ju en lek med ord! Man måste
väl ändå hålla reda på skillnaden
mellan opinionsmonopol och tekniskt
monopol. I Göteborg innebar inte krisen
kring Ny Tid att man fick endast
en tidning i staden, man har alltjämt
tre liberala tidningar. Nu har man genom
lokala ansträngningar fått tillbaka
en socialdemokratisk dagstidning
med begränsade möjligheter. Det intressanta
i frågeställningen är ju detta
att vi med hjälp av det tekniska monopolet
på radio och TV kunnat hindra
ett opinionsmonopol. Det är det senare
som är det allvarliga och som vi
måste värja oss mot beträffande samtliga
massmedia. Om de största tidningarna,
speciellt de största liberala tidningarna,
visade samma respekt för
olika opinioner och meningsriktningar,
var lika objektiva i sin redigering,
i sitt urval och i sin debatt som Sveriges
Radio och TV är, då funnes inte
fullt så allvarliga skäl att oroa sig för
en minskning av antalet tidningar som
det nu finns. Men alla vet att det inte
förhåller sig på det sättet. Det finns
alltför många aktuella exempel på hur
de stora folkpartitidningarna redigeras.

Det allvarligaste och mest avgörande
skälet till att jag för min del är en
synnerligen energisk motståndare till
varje försök att införa reklam i radio
och TV ligger emellertid på det kulturpolitiska
planet. Om vi har kvar ett
klassamhälle här i landet, har vi det
framför allt på kulturens område.

Alla partier har numera blivit medvetna
om att spridning av kulturvärdena
och stöd åt kulturproducenterna
har blivit en central politisk angelägenhet,
och oppositionspartierna försöker
numera ibland att överbjuda regeringen
även på det området. Nu råkar
det förhålla sig så att vi genom
den tekniska utvecklingen har fått

utomordentligt mäktiga instrument för
spridning av kulturvärden genom radio
och TV. Därför måste vi vara utomordentligt
vaksamma mot varje strävan
som kan innebära ett hot mot radions
och TV:s möjligheter på detta
område. All erfarenhet visar att, om
man släpper fram reklamintressena, så
blir det just ambitionen att sprida kulturvärden
genom massmedia som kommer
i kläm.

Herr Ullsten försökte blanda bort
korten genom att tala om att det inte
finns några absoluta kulturvärden, några
absoluta normer. Det förvirrade talet
liar man ju hört från andra håll. Det
är klart att så länge det gäller att
varna för konventionella värderingar
på kulturområdet så kan man instämma.
Men om man menar att det strängt
taget inte finns någon kvalitetsskillnad
mellan t. ex. seriemagasin och Strindbergs
dramer, att man över huvud taget
måste avstå från bestämda värderingar
och kvalitetskrav på detta område.
i så fall skall man över huvud
taget inte tala om kulturpolitik.

Med dessa anmärkningar ber jag, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det torde vara flera
här i kammaren som är ganska förvånade
över att herr Kaj Björk finner
detta tillfälle lämpligt att för det första
dra upp en debatt om pressen och
pressens ställning i landet och för det
andra att framföra ganska grava och
märkliga beskyllningar mot tre tidningar
i Göteborg, som inte har tillfälle
att inför detta fornm föra sin talan
och lägga till rätta vad herr Björk
säger.

Jag vill beträffande dem endast inför
kammaren påpeka, herr talman,
att toleransen på det hållet är så pass
stor att en av dessa tidningar trycker
den tidning som herr Björk ipte- förmådde
föra vidare men som senare

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

har startats med hjälp av särskilda insatser.
Den trycks som sagt på en av
dessa liberala tidningar som herr
Björk tillåter sig att här brännmärka.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle: Herr

talman! Herr Ståhl, det var inte
jag som drog in pressfrågorna i debatten,
det var herr Ullsten. Jag kan av
herr Ståhls inlägg bara dra den slutsatsen
att han inte lyssnade till sin
partivän herr Ullsten.

Jag har inte sagt att Handelstidningen
i Göteborg har visat någon speciell
grad av intolerans. Jag har talat om de
stora folkpartitidningarnas allmänna
sätt att redigera — Bil dem hör för
övrigt inte Handelstidningen. Jag har
sagt att vi vet — det måste t. o. m. herr
Ståhl erkänna — att dessa stora tidningar
inte visar samma objektivitet
i sin redigering, inte samma opartiskhet
i fråga om att låta olika meningar
komma till tals som Sveriges Radio och
TV. Det är ju ändå fullständigt uppenbart.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar att herr
Björk uttryckligen talade om tre liberala
tidningar i Göteborg.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag kan bara konstatera
att herr Ståhl inte lyssnade till vad
jag sade, över huvud taget inte följde
mitt resonemang.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Jag anmälde mig till
talarlistan när herr Bengtsson i Varberg
som tredje talare något magistralt tillrättavisade
herr Ullsten för att han dragit
in piratsändarna i debatten. Det faller
mig inte in att ta upp den frågan,
sade herr Bengtsson, den skall behandlas
vid ett annat tillfälle av ett annat
utskott.

Ljudradio- och televisions verksam heten

Formellt är vad herr Bengtsson säger
riktigt. Första lagutskottet har att behandla
en motion som jag har väckt tillsammans
med herr Rubin och herr Sjöholm
och där det yrkas att innehav av
rundradiostation på öppna havet inte
skall vara straffbart. Naturligtvis skall
den motionen inte diskuteras bär i dag.

Hela problematiken med piratsändare
hör emellertid hit. Monopol och förbud
som inte är allmänt accepterade av
rättskänslan — herr Ståhl var nyss inne
på det — utlöser alltid aktivitet hos
dem som inte är beredda att acceptera
sådana inskränkningar i sin rätt att
handla. I och med att Sveriges Radio
tillförsäkrats monopol på att inom landet
sända program och producera program
har man dragit på sig bekymmer
med vad som kallas utsändningar på
öppna havet, alltså utanför landets sjögränser.
Det kommer säkert alltid att
finnas personer som är fascinerade av
att knåpa och pyssla med att i egen regi
ordna radio- och TV-sändningar. Så
länge de inte stör andra sändare och
så länge de uppskattas av lyssnarna har
man svårt att förstå varför en sådan
verksamhet skall kriminaliseras. Det
kommer säkert alltid också att finnas
intressenter som är beredda att med reklaminslag
finansiera sådana sändningar.
Med andra ord finns det förutsättningar
för sändningar i privat regi. Får
man inte producera och sända inom
landet återstår för de handlingskraftiga
att sända från öppna havet. I vårt land
har man genom en lag som antogs 1962,
mot hårt motstånd, velat stoppa också
den möjligheten att konkurrera med
statsmonopolet. Den förbudslag som vi
nu diskuterar har fött nästa förbudslag.
Detta, herr Bengtsson, är ett faktum som
är värt att i allra högsta grad observera,
när vi i dag debatterar andra lagutskottets
utlåtande nr 18.

Två aktuella ting har förresten dragit
uppmärksamheten till dessa fria sändare
och konsekvenserna av ett statsmonopol.

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio- och televisionsverksamhetcn

Den ena händelsen är, som herr Ullsten
nämnde, att chefen för den fria
sändaren i Öresund, Radio Syd som den
kallar sig, fru Wadner, häromdagen inställde
sig för att avtjäna det fängelsestraff
som hon dömts till, därför att hon
innehar en rundradioanläggning.

Den andra händelsen som också aktualiserat
frågan är att engelska tidningar
i dagarna har publicerat en uppgift,
att man från engelskt håll överväger
att söka pröva fru Wadners sak genom
Europarådets kommission för de
mänskliga rättigheterna.

Om vi, som motionärerna önskar, haft
en fri etableringsrätt för radio- och TYanläggningar
i vårt land, hade vi aldrig
fått problemen med sjösändningar. Vi
skulle ha sluppit den kontroversiella
lagstiftningen med förbud mot rundradiosändningar
från det öppna havet, där
vårt land gått längre än våra nordiska
grannländer. Vi skulle också ha sluppit
att eventuellt figurera med en anmärkning
i Europarådet, där tyngden inte
blir mindre därför att den svenska regeringen
hittills vägrat efterkomma artikeln
i Europarådskonventionen om
mänskliga rättigheter, jag tror det är
nr 46, och vägrat erkänna Europarådsdomstolens
behörighet.

Detta inlägg har berört följdlagstiftningen
till den lag som vi i dag diskuterar.
Konkreta förslag att revidera denna
följdlagstiftning har som sagt framförts
i en motion av mig och herrar Rubin
och Sjöholm. Det är första lagutskottet
som så småningom kommer att
föra fram motionen till riksdagens bord.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Det är nästan så, att det
känns som ett brott mot etiketten att ta
till orda, men det bör rimligtvis inte
vara tiden på dagen eller tiden i veckan
som avgör huruvida man skall begära
ordet eller inte.

Herr talman! Jag skulle i denna debatt
vilja återkomma till en sak som jag
berörde i motsvarande debatt 1962,

nämligen frågan om inverkan på kulturfrågorna,
vilket också herr Björk i Göteborg
var inne på.

Herr Ullsten sade, och jag hoppas jag
återger det rätt, att konkurrens skulle
medföra en kvalitetsförbättring. Man
har apostroferat olika länder, och jag
har en känsla av att herr Ullsten tycker
att de erfarenheter man fått i England
är särskilt goda. Emellertid gjordes
det i början av 1960-talet en verkligt
noggrann undersökning av resultaten
vid en jämförelse mellan ITV ocli
BBC, och jag skall be att få nämna några
resultat av den.

Man fann att BBC sände kriminaloch
Vilda Västern-filmer endast under
två femtedelar av den tid som det kommersialiserade
ITV anslog för sådana
program. Programstatistiken beträffande
ITV och BBC för en viss vecka mellan
kl. 18 och 21 visade bl. a., att BBC
anslog 2 timmar åt aktualiteter och ITV
1,15, att BBC anslog 4 timmar åt aktuell
debatt och ITV 1 timme, att BBC anslog
1,5 timmar åt kriminalfilm medan ITV
anslog 3,5, att BBC anslog 1 timme åt
Vilda Västern-program och ITV 2 timmar
samt att BBC hade komediserier
under 1 timme men ITV under 4 timmar.

Vidare hade man ett resonemang om
hur det förhöll sig med familjetiden,
d. v. s. den tid då barnen kunde se programmen.
Det visade sig då att BBC
var mycket skonsammare på denna
punkt. Beträffande serier eller mindre
bra program hade ITV 19 som senaste
klockslag, medan BBC hade 21.15.

Herr talman! Jag tror, att detta, även
om det kanske blivit förändringar i
England efter denna utredning, kan
säga oss en hel del när det nu är fråga
om att vi skall ha en reklamfinansierad
TV som konkurrent. Det måste bli en
konkurrens som innebär försämrad kvalitet.
Allting tyder ju därpå, och det
måste göra en mycket betänksam.

Inom någon vecka kommer ju radioutredningen
att avlämna sitt betänkan -

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

de, och vi får val vänta och se vart detta
kan leda i fråga om antalet kanaler och
andra möjligheter att få till stånd
flera TV-program. Men jag kan inte underlåta
att framhålla en sak som jag
finner väsentlig. Jag tror att det borde
finnas ett starkare inslag av folkrörelserepresentanter
i radiostyrelsen. Herr
Ullsten sade att Kungl. Maj:t tillsätter
fem av styrelsens ledamöter, men såvitt
jag vet tillsätter Kungl. Maj:t sex ledamöter.
Även näringslivet, pressen och
folkrörelserna utser vissa representanter
i styrelsen, men jag anser att detta
inslag borde vara större och att folkrörelsernas
inflytande över Sveriges Radio
och TV i framtiden borde förstärkas.

Vid en jämförelse mellan möjligheterna
att starta tidningar och TV-företag
får man inte glömma att det hela är en
fråga om pengar. Det är orealistiskt att
göra gällande att någon skulle kunna
ordna TV- och radioutsändningar lika
lätt som man startar en tidning. Det
finns ändå helt andra möjligheter att
utnyttja det tryckta ordet än att skaffa
sig en radio- och TV-kanal; det senare
är betydligt mer komplicerat och kräver
mycket större ekonomiska resurser.

Visserligen skulle kanske ett frisläppande
av reklamen kunna möjliggöra
finansierandet av ett nytt TV-företag,
men jag är övertygad om att detta knappast
kommer att innebära större frihet
för den enskilda individen. Ur folkrörelsernas
synpunkt är det fördelaktigare
med ett bolag, där folkrörelserna dock
via styrelsen har ett visst inflytande
över verksamheten.

Herr LASSINANTTI (s):

Herr talman! .lag har närmast begärt
ordet för att anföra några synpunkter
med anledning av att frågan om televisionen
i de övriga nordiska länderna
har skymtat i denna debatt.

Från de nordiska ländernas sida har
man under senare år varit mycket intresserad
av att TV-samarbetet skulle

Ljudradio- och televisionsverksamheten

kunna utsträckas över gränserna. Orsaken
därtill är att man vill kunna följa
utvecklingen på samhällslivets olika
områden inom grannländerna, främst
då olika yttringar av kulturlivet och
den offentliga debatten över huvud taget.
Radio- och TV-samarbetet har sålunda
intagit en mycket betydande
plats inom det nordiska samarbetet på
senare år; därom vittnar även förhandlingarna
i Nordiska rådet. Däremot har
inte, såvitt jag förstår, i något sammanhang
de kommersiella synpunkterna
framförts såsom avgörande motiv
för ett ökat samarbete.

I norra Sverige har vi möjlighet att
delvis följa det finska TV-programmet,
och min bestämda uppfattning är den
att svenskarnas kontakter med finsk
TV inte har ökat antalet anhängare av
kommersiell TV, utan tvärtom. Inte heller
i det svenskspråkiga Finland, där
man har varit angelägen om att ta del
av det svenska TV-programmet, har
någonsin gjorts gällande att man skulle
sakna det kommersiella inslaget i detta
program, utan förhållandet har nog varit
det rakt motsatta.

Jag har också fått det bestämda intrycket,
att det t. ex. för Finlands del
inte anses önskvärt med ökad varureklam
från Sverige. Detta intryck bygger
jag bl. a. på erfarenheterna från den
svenska vecka som förra hösten ägde
rum i Finland. Från finländskt håll uttalades
då en förhoppning om att de
svenska företagen inte skulle utnyttja
detta evenemang för någon reklamdrive
för sina varor. Rara för några veckor
sedan framfördes liknande synpunkter
av en mycket bemärkt man i Finlands
ekonomiska liv, nämligen förre riksbanksdirektören
och statsministern Rainer
von Fieandt, som ansåg att en sådan
reklam skulle påverka handelsbalansen
till Finlands nackdel.

I det nordiska samarbetet skulle alltså
en kommersiell TV kunna bli en hämmande
faktor.

Hur ser man då på frågan om reklam

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Ljudradio* och televisionsverksamheten

i TV i Finland, där man ju sedan ganska
många år haft möjlighet njuta av
dess välsignelser? Ett kommersiellt företag
vid namn Tesvisio startade på ett
tidigt stadium TV-sändningar — det
skedde t o. in. innan Finlands rundradio
börjat med sina TV-program. Det
var främst unga tekniker vid tekniska
högskolan som tog initiativet till detta
företag, och man inbjöd även representanter
för folkbildningsarbetet att bli
intressenter i företaget. Så småningom
visade det sig emellertid att annonsintäkterna
inte räckte till för att bestrida
kostnaderna för verksamheten och man
stod, efter vad jag förstår, inför eventualiteten
att överlåta företaget till privata
ekonomiska intressen som inte
hade någonting speciellt till övers för
en balanserad åsiktsbildning i samhället.
I detta läge fann sig intressenterna
i Tesvisio böra överlåta företaget till
finska staten, som också via Finlands
rundradio förvärvade det för ett pris
av 6,5 miljoner nymark. Äganderätten
övergick till Finlands rundradio den
1 januari 1964.

Det har emellertid sedan dess inträffat
ytterligare saker på den kommersiella
televisionens område. För ungefär
ett år sedan avlämnades till Finlands
riksdag en uppmärksammad motion
som i första hand var undertecknad
av nuvarande statsministern Johannes
Virolainen som numera är ordförande
i rundradions förvaltningsråd.
Bland undertecknarna fanns också företrädare
för samtliga riksdagspartier.
Man krävde att reklamen i TV skulle
successivt avvecklas och upphöra helt
år 1968. Denna motion har ännu inte
definitivt avgjorts av den finska riksdagen.

Jag har funnit att man här i Sverige
ofta har åberopat erfarenheterna från
det finska Tesvisio när man har pläderat
för kommersiell TV. Men då tror jag att
man inte har tagit ad notam utvecklingen
inom Tesvisio under senare delen av
1963. Följaktligen har den bild man gi -

vit av kommersiell TV7 på basis av erfarenheterna
från Finland inte varit
i allo korrekt.

Herr talman! Jag skall sluta mitt anförande
med att erinra om vad finska
högerns huvudorgan, Uusi Suomi, framhöll
för någon tid sedan i samband med
att man diskuterade den nya radiolagen
i Finland. Uusi Suomi betonade att
även med den nya lagen vore det angeläget,
redan ur synpunkten av demokratiens
fortbestånd, att reklamen skulle
helt förbjudas i ljudradion och starkt
avgränsas i televisionen, om man inte
skulle slopa den helt. Men tidningen
framhöll att ur kulturhygienisk synpunkt
skulle det vara mest tilltalande
att helt förbjuda den kommersiella televisionen.

Jag har velat, herr talman, anföra
dessa synpunkter som belägg för att
man i vårt östra broderland i dag tycks
vara mer tveksam om nyttan av kommersiell
TV än vad man varit tidigare.
Därför är det åtminstone för mig ganska
lätt att i dag rösta för utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Ullsten begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 18, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Edström m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspro -

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

positionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Ringahy begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 119 ja och 58 nej, varjämte
6 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten i

Investeringsplan för kommunikationsverken
m. m.

Kungl. Maj:t hade (bilaga 8, s. 206—-210) lämnat en sammanfattande redogörelse
för kommunikationsverkens investeringar,
avseende postverkets, televerkets
och statens järnvägars fonder
samt luftfartsfonden och väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond. Statens
vattenfallsverks fond redovisades
fr. o. m. budgetåret 1965/66 av handelsdepartementet.

§ 7

Meddelande ang. plena

Herr TALMANNEN yttrade:

Dagens sammanträde avses skola sluta
senast kl. 17.30.

Vid kammarens plenum onsdagen den
31 mars kommer att såsom första ärende
upptagas bevillningsutskottets betänkande
angående omläggning av den direkta
och indirekta beskattningen. Såsom
tidigare meddelats kommer onsdagens
sammanträde att fortsättas på kvällen
och arbetsplenum att anordnas fredagen
den 2 april kl. 11.00. Härutöver
torde det bli erforderligt att anordna
arbetsplenum även torsdagen den 1
april. Detta kommer i så fall att ta sin
början kl. 14.00.

§ 8

Utgifterna på kapitalbudgeten inom
kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
9, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna på kapitalbudgeten
för budgetåret 1965/66 inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
jämte i ämnet väckta
motioner.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalvdande
motioner, väckta den ena
inom första kammaren av herr Lundberg
(I: 439) och den andra inom andra kammaren
av herrar Magnusson i Borås och
Nordgren (11:542), i vilka hemställts
att riksdagen måtte anvisa i motionerna
angivna investeringsanslag, innebärande
en minskning med 10 procent av den
av departementschefen föreslagna medelsanvisningen.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med avslag å motionerna 1:439
och II: 542, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av herrar
Holmberg, Strandberg, Bohman och
Cassel, vilka ansett att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:439 och 11:542,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad reservanterna anfört.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

andre vice talmannen CASSEL
(h):

Herr talman! Om man vill ha en rättvis
mätare på statliga företags effektivitet,
måste man se till att de i görligaste
mån får arbeta på samma villkor och
under samma förutsättningar som enskilda.
Man får inte lägga på dem några
speciella sociala eller andra förpliktcl -

2 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

ser, men man får heller inte ge dem
några privilegier eller förtursrätter som
andra företag inte åtnjuter.

Kommunikationsverken har den enorma
fördelen att de tillätes finansiera
sina investeringar över statsbudgeten —
och det är inte små summor det gäller,
över 900 miljoner kronor — i stället för
att som vanliga företag tvingas gå ut
och konkurrera på en trång och besvärlig
lånemarknad. Om man skall vara
principfast, så är detta oriktigt, och det
blir givetvis så mycket värre i en situation
då inflationsfaran tvingar riksbanken
att driva en mycket restriktiv
och hård penningpolitik, som gör att
både stora och små företag brottas med
betydande kreditsvårigheter. Att i en
sådan situation bevilja de statliga företagen
inte bara de medel som de kan
beräknas behöva för sina investeringar
utan därtill, ovanpå vad som kan beräknas
gå åt, lägga på ett extra tillskott på
10 procent, nämligen 90 miljoner kronor,
verkar ärligt sagt inte helt rimligt.

Tillägget motiveras nu med att det
kan inträffa en konjunktursvängning,
som kan göra det påkallat att öka dessa
verks investeringsverksamhet. Ja, resonemanget
att allting kan inträffa kunde
man väl till nöds acceptera, om vi befann
oss i en vikande konjunktur, där
vi hade att räkna med avsevärda sysselsättningssvårigheter.
Men som alla vet
är konjunkturbilden dess bättre en helt
annan. Jag ber att få citera finansministern,
som i finansplanen bl. a. säger:
»Utsikterna för ett fortsatt snabbt ekonomiskt
framåtskridande med bevarad
full sysselsättning ter sig gynnsamma
för 1965.» (Han uttalar sig bara om det
året.) »Något tecken på en avgörande
vändning i den internationella högkonjunkturen
kan inte skönjas.»

Finansministern återkommer i finansplanen
gång på gång till vad han kallar
för övertrycket i den svenska samhällsekonomien.
Om det nu finns ett sådant
övertryck — och det gör det säkert
— så frågar man om det skall vara

nödvändigt med denna långt drivna
försiktighet med tillskapande av reserver,
som man mänskligt att döma inte
bar anledning att ta i anspråk, om inte
ett alldeles oväntat omslag i konjunkturbilden
skulle inträffa. Och skulle det
inträffa — ja, då har vi kommit i en
helt ny situation, och då finns det inte
mycket som talar emot en ökad upplåning
på kapitalmarknaden. Det inger
inte några större betänkligheter i ett sådant
läge. Jag tror att vi i en situation
av det slaget mycket väl skulle kunna
besluta om tilläggsanslag för dessa investeringar.
Men att för närvarande ta
upp detta investeringsbelopp plus en
reservation på 10 procent anser jag som
sagt inte vara rimligt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation
1 av herr Holmberg m. fl.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Det skulle kanske ha ett
visst intresse att ta upp en diskussion
med herr Cassel huruvida han verkligen
anser att man genom att gå den väg
som reservanterna här föreslår skulle
minska konjunkturövertrycket. Jag tror
att herr Cassel får mycket svårt att bevisa
det. Vi införde ju denna ordning
för två eller tre år sedan för att få en
ökad smidighet när det gäller beställningar
på telesidan. Sedan dess har
riksdagen tillämpat denna ordning, och
jag tror att telestyrelsen har den uppfattningen
att detta har givit betydligt
bättre erfarenheter beträffande möjligheterna
att tillgodose efterfrågan än vad
man hade tidigare.

Jag skall inskränka mig till detta, herr
talman, och yrka bifall till utskottets
hemställan på denna punkt.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr andre vice talmannen

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Cassel begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkteni :o)
i utskottets utlåtande nr 9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1) av herr Holmberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr andre vice talmannen
Cassel begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 154
ja och 25 nej, varjämte 2 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Televerkets anslagsbehov

Kungl. Maj :t hade (s. 218—258) föreslagit
riksdagen att för budgetåret
1965/66 under televerkets fond anvisa
i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag
av tillhopa 529 000 000 kr.

1 detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Erik Filip Petersson (1:33) och den
andra inom andra kammaren av herrar

Televerkets anslagsbehov

Hamrin i Jönköping och Nelander
(11:34);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
fru Olsson och herr Svanström (I: 187)
och den andra inom andra kammaren
av herr Johansson i Växjö m. fl.
(II: 250);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Hilding in. fl., (1:436) och den andra
inom andra kammaren av herr Löfgren
in. fl. (II: 540);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Strandberg och Sveningsson (I: 444)
och den andra inom andra kammaren
av herrar Bengtson i Solna och Petersson
(II: 527), i vilka hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära sådan ändring i författningen
om radiolicenser, att särskild licens
icke erfordrades efter den 1 juli 1965
för innehav av bilradioapparat;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sundin (1:446) och den andra inom
andra kammaren av herrar Gustafsson
i Kårby och Gustafsson i Stenkyrka
(11:532), i vilka föreslagits att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att till ljudradions respektive
televisionens allmänna programverksamhet
för budgetåret 1965/66 måtte
anvisas 72,6 respektive 112,0 milj. kr.;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sveningsson (1:450) och den andra
inom andra kammaren av herr Lothigius
(11:539), i vilka hemställts att riksdagen
måtte för budgetåret 1965/66 under
televerkets fond anvisa följande investeringsanslag,
nämligen 1. Teleanliiggningar
m. m. 451 000 000 kr., 2. Rundradioanläggningar
25 000 000 kr.;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Virgin in. fl. (1:325) och den andra
inom andra kammaren av herr Heck -

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Televerkets anslagsbehov

scher m. fl. (II: 386), i vilka såvitt nu
var i fråga hemställts att riksdagen
måtte

1) uttala, att löpande avtal mellan
Kungl. Maj :t och Sveriges Radio AB
icke måtte förnyas i vad avsåge monopol
för Sveriges Radio att bedriva radiooch
televisionssändningar efter löpande
avtalstids utgång;

2) med avslag å Kungl. Maj :ts förslag
om ett anslag till Ersättning för viss
rundradioverksamhet för budgetåret
1965/66 om 19 500 000 kr., anslå 60 000
kr. för televerkets kostnader för fria
ljudradiolicenser åt blinda ävensom uttala,
att skolradioverksamheten samt
den del av programverksamheten gentemot
utlandet, som ej täcktes av särskilt
anslag under tredje huvudtiteln, skulle
täckas av licensmedel; samt

3) att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t
måtte i övrigt beakta vad i motionerna
anförts, i synnerhet den del som avsåge
behov av ökad offentlig insyn i Sveriges
Radios verksamhet;

dels en inom andra kammaren av fröken
Wetterström väckt motion (II: 547);

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Yngve Nilsson m. fl. (1:440)
och den andra inom andra kammaren
av herr Nilsson i Bästekille m. fl.
(II: 543).

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:450 och 11:539
samt I: 440 och II: 543, till Teleanläggningar
m. m. för budgetåret 1965/66 anvisa
ett investeringsanslag av 504 000 000
kr.;

II. att riksdagen måtte

a) till Rundradioanläggningar m. m.
för budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 25 000 000 kr.;

b) medgiva att telestyrelsen lämnades
de beställningsbemyndiganden departementschefen
i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för den 4 januari
1965 föreslagit;

c) uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att för beredande av ytterligare
rörelsemedel åt televerket tillhandahålla
detta en från 55 000 000 kr. till
200 000 000 kr. ökad rörlig kredit;

III. att motionerna 1:33 och 11:34
icke måtte av riksdagen bifallas;

IV. att motionerna 1:446 och 11:532
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

V. att motionerna 1:325 och 11:386,
såvitt de avsåge avtal mellan Kungl.
Maj :t och Sveriges Radio, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

VI. att motionerna I: 325 och II: 386,
såvitt de avsåge sättet för bestridande
av televerkets kostnader för fria ljudradiolicenser
åt blinda ävensom skolradioverksamheten
samt den del av
programverksamheten gentemot utlandet,
som ej täcktes av särskilt anslag
under tredje huvudtiteln, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

VII. att motionerna I: 325 och II: 386,
såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t rörande bl. a. ökad offentlig insyn
i Sveriges Radios verksamhet, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; VIII.

att motionerna I: 436 och II: 540
icke måtte av riksdagen bifallas;

IX. att motionerna I: 444 och II: 527
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

X. att motionen II: 547 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

XI. att motionerna 1:187 och 11:250
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a) beträffande ramen för investeringarna
under televerkets fond av herrar
Holmberg, Strandberg, Bohman och
Cassel, vilka ansett att utskottet under
I. bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Kungl. Maj :.ts förslag ävensom motionerna
1:450 och 11:539 samt med avslag
å motionerna 1:440 och 11:543,
till Teleanläggningar in. in. för budgetåret
1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 454 000 000 kr.;

b) beträffande motionerna I: 446 och
11:532 av herrar Boman, Axel Andersson,
Bengtson, Edström, Nils Theodor
Larsson, Ståhl, Eliasson i Sundborn,
Wedén, Gustafsson i Kårby och Tobé,
vilka ansett att utskottet under IV. bort
hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:446 och 11:532, i .skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att till
ljudradions respektive televisionens allmänna
programverksamhet för budgetåret
1965/66 måtte anvisas 72,6 respektive
112,0 milj. kr.;

c) beträffande motionerna 1:325 och
II: 386 av herrar Holmberg, Strandberg,
Bohman och Cassel, vilka ansett att utskottet
under VI. bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:325 och 11:386, såvitt
nu var i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört rörande sättet för bestridande
av televerkets kostnader för fria ljudradiolicenser
åt blinda ävensom skolradioverksamheten
samt den del av programverksamheten
gentemot utlandet,
som ej täcktes av särskilt anslag under
tredje huvudtiteln;

d) beträffande bilradiolicensen av
herrar Holmberg, Strandberg, Bohman
och Cassel, vilka ansett att utskottet under
IX. bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:444 och 11:527, i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära sådan
ändring i författningen om radiolicenser
att .särskild licens icke erfordrades
efter den 1 juli 1965 för innehav av bilradioapparat.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Televerkets anslagsbehov

Herr andre vice talmannen CASSEL
(h):

Herr talman! Såsom kammarens ärade
ledamöter kan se i trycket omfattar
denna punkt inte mindre än 11 moment.
Jag har tillåtit mig att anföra en
avvikande mening vid tre av dessa moment,
som jag nu kommer att behandla
på en gång, vilket kanske gör min framställning
något osammanhängande.

Den första reservationen, betecknad
med 2 a, gäller televerkets investeringar.
Herr Ståhl tog kanske redan i sitt
förra anförande upp vår reservation på
den punkten, men den kommer faktiskt
först nu upp till behandling. Beträffande
televerkets investeringar har
vi reservanter föreslagit, att man i stort
sett skall bibehålla samma volym som
under innevarande budgetår, nämligen
cirka 450 miljoner kronor. Departementschefen
och med honom utskottsmajoriteten
har föreslagit en höjning
på över 50 miljoner kronor.

Det är alldeles uppenbart för alla och
även för oss reservanter att televerkets
utveckling är betydelsefull. Det är särskilt
av vikt att televerket får möjlighet
att i någorlunda god takt kunna bringa
ned den mycket långa ko av människor
som vill ha telefon men som ännu inte
kunnat få någon sådan inmonterad.
Men ekonomi är tyviirr alltid en fråga
om avvägningar mellan olika behov.
Kunde man tillgodose alla dessa på en
gång, vore uppgiften ganska enkel. I
verkligheten befinner vi oss emellertid
inte alls i valfrihetens samhälle. Vi
tvingas tvärtom alltid att väga mellan
olika behov. När man då står inför valet
hur vi skall handha våra knappa resurser
måste man fråga sig, om verkligen
det viktigaste man kan företa sig
i en överhettad konjunktur är att förse
människorna med ytterligare möjligheter
att tala i telefon. Skall just detta
behov ha en bestämd förtur framför
andra?

.lag vill erinra om att mellanskillnaden
mellan reservanternas och Kungl.

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Televerkets anslagsbehov

Maj:ts förslag i detta ärende icke är
mindre än 50 miljoner kronor. För denna
summa kan man göra många nyttiga
ting i investeringsavseende. Man kan
gott och väl skaffa t. ex. 500 nya egnahem,
kanske än flera.

I reservationen har vi emellertid också
pekat på ett annat förhållande, som
kanske inte är av riktigt samma betydelse,
nämligen att det förefaller oss
något opraktiskt att forcera investeringarna
i en situation med en mycket markant
stegring av priset på de råmaterial,
som framför allt förbrukas vid
televerkets investeringar, nämligen bly
och koppar. Jag förstår att man inte
kan svänga alltför mycket i sin investeringspolitik,
men jag tycker att det
vore mera naturligt att öka investeringarna
vid ett tillfälle då materialpriserna
ligger lägre.

Detta om mom. I. Vår reservation
2 c) avser mom. VI som behandlar tre
anslagsbelopp till radioverksamheten.
Anslaget på 60 000 kronor till radiolicenser
för blinda har vi givetvis inte på
något sätt velat pruta på. Däremot har
vi i denna reservation anfört, att upplysningsverksamheten
gentemot utlandet
i radio och TV rätteligen inte bör
upptas såsom ett stöd åt radio- och
TV-verksamheten utan hör hemma under
de former för upplysningsverksamhet
gentemot utlandet, som är uppförda
på utrikesdepartementets huvudtitel.
Slutligen har vi beträffande det stora
anslaget till skolradioverksamheten uttalat,
att det inte föreligger någon artskillnad
mellan skolradioverksamheten
och all annan verksamhet i upplysningsoch
undervisningssyfte, som bedrivs i
radio och TV, och att den följaktligen
bör betalas med ordinarie radio- och
TV-licensmedel.

Till mom. IX om bilradiolicensen har
vi fogat en reservation nr 2 d). Om
kammarens ärade ledamöter någon fredagskväll
suttit i en bilkö mellan t. ex.
Stockholm och Södertälje har ni säkerligen
vid något tillfälle då kön stan -

nat kunnat konstatera, att trafikanterna
i var och varannan bil underhåller sig
med att lyssna på bilradio. De har dels
fasta radioanläggningar i bilarna, dels
lösa transistorapparater. För flertalet av
dessa radioapparater i bilarna föreligger
licensskyldighet, men i de flesta
fallen betalas ingen licensavgift. Anledningen
är säkerligen för det mesta att
apparatinnehavarna är i god tro. De
har ingen aning om att licensskyldighet
föreligger — de tror inte att en
transistorapparat som medförs i bil är
licenspliktig.

En vanlig hushållslicens gäller för eu
apparat som jag har hemma i min bostad,
den gäller för samma apparat eller
annan apparat som jag äger, om jag
har den på mitt landsställe, den gäller
för en apparat som jag tillfälligt har
med mig i bilen. Men om jag varaktigt
har med mig en apparat i bilen, skall
jag betala särskild licens för denna.

Då frågar man sig: Hur skall det
vara möjligt för en kontrollant att vid
besiktning av en bil veta, om radioapparaten
i bilen varaktigt förvaras där
eller inte? Är radioapparaten inmonterad
i bilen är det ju sannolikt att apparaten
varaktigt medförs. Men licenskravet
gäller likafullt om apparaten inte
är inmonterad. Hur skall man då kunna
veta om bilägaren vanemässigt eller
tillfälligt medför sin transistorradio i
bilen? För att kunna avgöra detta måste
man ju kontrollera samma bil gång
på gång; endast på så sätt kan man avgöra
om apparaten förvaras i bilen tillfälligt
eller varaktigt.

Denna licensskyldighet verkar ju på
ett mycket egendomligt sätt. Hyggliga
och snälla och laglydiga människor betalar
licensavgiften när de får klart för
sig att de är skyldiga att ha licens,
andra människor betalar inte, och ingen
kan tvinga dem att göra det.

Polisen har tröttnat. Telestyrelsen
själv har också i mycket skarpa ordalag
— åtminstone var så fallet när representanter
för styrelsen inför utskot -

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

tet förklarade sin inställning — att så
här kan det inte få fortgå. Vi kan inte
ha en licens som inte inkräves av alla
på samma sätt utan rent slumpmässigt
drabbar den ene men inte den andre.
Det är en orättvis och oriktig och
olämplig ordning. Därför har vi reservanter
förklarat att bilradiolicensen
bör slopas.

Nu säger man kanske som i andra
fall, att låt oss avvakta radioutredningens
förslag. Det har vi emellertid gjort
länge, och jag anser inte att vi skall
vänta på radioutredningen i denna fråga
utan se till att den orättvisa som
bilradiolicensen innebär kommer ur
världen redan i sommar.

.lag ber alltså, herr talman, att få
yrka bifall till samtliga de reservationer
vid punkten 3 som har avgivits av
herr Holmberg m. fl.

Herr JOHANSSON i Växjö (ep):

Herr talman! Man får hoppas att utskottets
förmodan, att de i motionerna
1:187 och 11:250 framställda yrkandena
om en »Sveriges ungdomsradio-TV»
kommer att behandlas av 1960 års utredning,
verkligen visar sig välgrundad.
Ungdomen utgör en stor lyssnaroch
tittarkategori, och därför är det naturligt
att Sveriges Radio ägnar den
stor uppmärksamhet vid programsättningen.
Man sänder barn- och ungdomsprogram
varje dag i såväl radio
som TV; det finns speciella avdelningar
etablerade som har till uppgift att sammanställa
dessa program. Men trots att
Sveriges Radio-TV sålunda ägnar stort
intresse åt ungdomen finns det anledning
att kräva en intensifiering av verksamheten
på detta område.

Genom de tekniska förutsättningar
som nu står till förfogande finns det
möjligheter att genomföra vad man skulle
kunna kalla »Sveriges ungdomsradioTV».
Om man fick en sådan till stånd
skulle större utrymme kunna ges åt debatter
och reportage om ungdomen i
olika situationer. Dessutom skulle ung -

Televerkets anslagsbehov

domsorganisationerna och den värdefulla
verksamhet de bedriver presenteras
för en kategori ungdomar. Inte minst
skulle »Sveriges ungdomsradio-TV» svara
för en väsentlig del av den i en demokrati
nödvändiga orienteringen om
de politiska frågorna.

Herr talman! Jag har med det sagda
velat understryka betydelsen av att man

1 framtiden än mer vinnlägger sig om
ungdomsprogrammen. Jag ställer inget
yrkande men tar utskottets skrivning
som ett belägg för att de i motionerna
framförda åsikterna beaktas av 1960 års
radioutredning.

Herr BLIDFORS (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan på denna punkt.

Herr GUSTAFSSON i Kårby (ep):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen 2 b) av herr Boman
m. fl.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Bara några få ord med
anledning av herr andre vice talmannens
yrkanden.

Vad beträffar reservationen 2 a) med
avseende på televerkets anslagsbehov
konstaterade herr Cassel alldeles riktigt,
att om man skulle följa reservanternas
förslag skulle de redan alltför långa
köerna bli ännu längre och telefonbeställarna
ytterligare få vänta på att få
sina apparater installerade. Mot bakgrund
av den restriktivitet i medelstilldelningen
som högern av helt andra skäl
yrkat i sin motion kan detta inte sägas
vara något allmänt intresse. För att vi
skall kunna avarbeta dessa köer i rimlig
takt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan på denna punkt.

Vad beträffar högerns reservation

2 c), vari föreslås att skolradioverksamheten
och upplysningsverksamheten
i utlandet skall betalas med licensmedel,
vill jag påminna om att riksdagen så
sent som i fjol beslöt den nu gällande

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Televerkets anslagsbehov

ordningen, eftersom det knappast kan
anses vara naturligt att licensbetalarna
skall stå för dessa kostnader. Detta är
ju ett riksintresse, och vi bör därför
gå den väg som Kungl. Maj :t föreslagit
och utskottet tillstyrkt. Jag ber alltså att
även i moment VI få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Vad slutligen beträffar bilradiolicensen
är jag den förste att erkänna, att
man kan ha den mening i sakfrågan
som herr Cassel givit uttryck för. När
utskottsmajoriteten det oaktat i år har
följt Kungl. Maj:ts förslag, har det berott
på att vi redan nästa år har att motse
proposition i anledning av radioutredningens
förslag. Vi vet att även denna
fråga kommer att behandlas av utredningen.
Är det då inte riktigt att vi tar
ställning till den i ett större och naturligare
sammanhang i stället för att nu
rycka ut denna detalj? Därtill kommer
naturligtvis att det ansträngda samhällsekonomiska
och budgetmässiga läget gör
att vi måste vara försiktiga även när det
gäller belopp av denna storleksordning.
Som herr Cassel nämnde rör det sig om

1 runt tal 14 miljoner kronor, och för
den som är så försiktig som herr Cassel
varit i sina tidigare yrkanden borde det
vara ännu svårare att avstå från dessa
14 miljoner kronor.

Jag ber alltså att få yrka bifall till utskottets
hemställan även i mom. IX.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen

2 a); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr andre vice talmannen
Cassel begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten

3:o) mom. I) i utskottets utlåtande nr
9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2 a) av herr Holmberg
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr andre vice talmannen
Cassel begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 154
ja och 24 nej, varjämte 4 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II och III

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. IV

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen
2 b); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Gustafsson i Kårby
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
3:o) mom. IV) i utskottets utlåtande nr
9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2 b) av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafsson i Kårby begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 118 ja och 61 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. V

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. VI

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen

2 c); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr andre vice talmannen
Cassel begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten

3 ro) mom. VI) i utskottets utlåtande nr
9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2 c) av herr Holmberg
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkänna -

Televerkets anslagsbehov

gav, att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr andre vice talmannen
Cassel begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 151
ja och 27 nej, varjämte 4 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. VII och VIII

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. IX

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen
2 d); och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr andre vice
talmannen Cassel begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
3:o) mom. IX) i utskottets utlåtande nr
9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2 d) av herr Holmberg
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr andre vice talmannen Cassel begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 140 ja och 32

l* — Andra kammarens protokoll 19G5. Nr

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Luftfartens markorganisation

nej, varjämte 9 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. X och XI

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Luftfartens markorganisation

Kungl. Maj:t hade (s. 280—286) föreslagit
riksdagen att för budgetåret
1965/66 under luftfartsfonden anvisa i
statsrådsprotokollet angivet investeringsanslag
av 7 900 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Dahl in. fl.
(I: 291) och den andra inom andra
kammaren av herr Gustafson i Göteborg
m. fl. (II: 353), i vilka hemställts att investeringsanslaget
till flygplatser in. m.
för budgetåret 1965/66 ökades med
850 000 kr. för de av kungl. luftfartsstyrelsen
begärda byggnadsarbetena på
Torslanda flygplats.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
1: 291 och II: 353, till Flygplatser in. in.
för budgetåret 1965/66 anvisa ettinvesteringsanslag
av 7 900 000 kr.

Reservationer utan angivna yrkanden
hade avgivits

a) av herr Bergman,

b) av herr Wedén och

c) av herr Mattsson.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag har begärt ordet för

att säga något om den avstyrkta motionen
avseende byggandet av en ankomsthall
på Torslanda flygplats. Det är en
fråga som inte bara har intresse för Göteborg
utan som är ett stort riksintresse.
Det är viktigt för oss alla att verksamheten
på Torslanda flygplats fungerar på
rätt sätt.

Alla som känner till förhållandena på
Torslanda vet att det blir nära nog en
riksskandal om inte snabba åtgärder
vidtas för att få förbättringar till stånd.
De som har inblick bakom kulisserna
och ser under vilka hårt pressade arbetsförhållanden
personalen utför sina
uppgifter, ifrågasätter kanske om den
nuvarande ordningen kan få fortsätta
med hänsyn till den allvarliga frågan om
flygsäkerheten.

Den nuvarande stationsbyggnaden har
så begränsade utrymmen för passagerarna
och är så trång i övrigt att en rationell
behandling av passagerartrafiken
är omöjlig. Det uppstår långa förseningar,
och det är inte ovanligt att passagerare
från utlandet får stanna kvar i flygplanet
ända upp till en timme på grund
av att de inte kan beredas plats i ankomsthallen
i stationsbyggnaden.

I de fall då flera flygplan skall starta
ungefär samtidigt finns det i allmänhet
inte sittplatser för de väntande, utan
de får bli stående i hallen.

Nu har luftfartsstyrelsen begärt
850 000 kronor för en provisorisk ankomsthall.
Motionärerna har anslutit
sig till detta yrkande.

Mellan Göteborgs stad och staten föreligger
ett avtal som undertecknades år
1942 och som fortfarande gäller. Enligt
detta äger kronan att uppföra byggnader
samt verkställa de anläggningar och
planeringsarbeten vilka kronan finner
erforderliga för den civila luftfartens
bedrivande och tryggande. Staten är sålunda
för närvarande ansvarig för förhållandena
på Torslanda flygplats.

Nu kan man fråga vem som bäst kan
bedöma förhållandena på denna flygplats
och vad som över huvud taget er -

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 11

fordras dar i fråga om byggnader. Man
får väl anse att det är den ansvariga
myndigheten, d. v. s. luftfartsstyrelsen.
Denna har i skrivelse till Kungl. Maj:t
framhållit att den av motionärerna föreslagna
utbyggnaden är ofrånkomlig om
arbetet på Torslanda skall kunna fortsättas
på ett rationellt sätt.

Någon kan fråga om det verkligen är
så nödvändigt med denna utbyggnad eftersom
riksdagen 1942 beslöt ett anslag
på 400 000 kronor för en mindre utbyggnad
och vissa ändringar på Torslanda.
Dessa arbeten utfördes 1962 och
1963. Kan då förhållandena redan nu ha
blivit så allvarliga? frågar man kanske.
Ja, detta beror delvis på att resandefrekvensen
ökat så avsevärt under de
senaste åren. Chartertrafikens tillväxt
är av utomordentligt stor betydelse i
detta sammanhang. Ännu 1962 hade
Torslanda en mycket obetydlig chartertrafik,
men under 1963 och 1964 har
denna ökat kraftigt, och för 1964 noterades
siffran 50 000 passagerare.

Vidare har antalet transitopassagerare
ökat mycket kraftigt, och även fraktflyget
har ökat väsentligt under de senaste
åren. Arbetsförhållandena har
därmed blivit ytterligt besvärande i fråga
om väntetider både inom stationsbyggnaderna
och ute på planen. Tullbehandlingen
har inte heller kunnat ske på ett
rationellt sätt.

Frågan har också, som jag nämnde i
början av mitt anförande, en annan sida.
Jag tänker här på personalen. Denna
arbetar för närvarande under orimliga
förhållanden på grund av att man
inte kunnat bygga ut arbetslokaler in. in.
Arbetet tar dubbelt så lång tid som det
skulle behöva göra om man hade rationellt
ordnade förhållanden. Personalen
arbetar också under en besvärlig press.
De anställda måste trängas i samma rum
med olika arbetsuppgifter och i vissa
fall samtidigt utnyttja arbetslokaler till
matrum. Meteorologerna kan inte ha
kartorna utlagda utan får fälla ihop
den ena kartan för att kunna slå upp

Luftfartens markorganisation

den andra o. s. v. De hygieniska förhållandena
för personalen är inte tillfredsställande
och personalrum, som funnits
från början, har fått tas i anspråk för
olika nya instrument och maskiner
m. m. De som arbetar på själva flygplatsen
och skall utföra reparationer
på motorredskapen får ofta stå ute i kyla
och regn. då dessa redskap är för stora
för att få plats under tak. För att kunna
nå smörjgropen måste man dra undan
brandbilen som har sin plats ovanpå
smörjgropen. Mycket annat att förtiga.

Allt detta är kolossalt irriterande och
gör att personalen, när den blir hårt
pressad och irriterad, lätt kan göra sig
skyldig till fel vilka kan få återverkan
på flygsäkerheten.

Att arbetet hittills kunnat försiggå
utan att personalen givit upp beror enligt
vad jag erfarit på att det finns en
utomordentligt skicklig arbetsledning
som kunnat få personalen med sig och
som kunnat balansera svårigheterna.
Men det går inte att bedriva arbetet under
nuvarande förhållanden hur länge
som helst. Den minsta ändring eller indragning
för personalen kan bli droppen
som kommer bägaren att rinna över.
I alla de besvärligheter som finns ute
på Torslanda är det personalen och passagerarna
som får sitta emellan.

Herr talman! Utskottet säger visserligen
att man skall avvakta förhandlingar
med Göteborgs stad, men dröjer det
ännu ett år innan något göres blir det
olidligt för dem som skall arbeta på
Torslanda och det blir ytterligt besvärligt
för ankommande och avresande passagerare.

Jag ber med det anförda att få yrka
bifall till motionerna I: 291 och II: 353.

I detta anförande instämde herrar
Börjesson i Falköping (ep), Gustafsson
i Borås (fp), Kött stad (fp) och Johansson
i öckerö (fp).

Herr NORDSTltANDH (h>:

Herr talman! Det är allt si och så med
vårt civilflyg. Detta tvingas ideligen den

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Luftfartens markorganisation

konstatera, som benyttar sig av detta
i och för sig utomordentliga fortskaffningsmedel.
Det gäller inte bara våra
flygplatser, deras byggnader, banor och
utrustning. Låt mig, även om det inte
annat än mycket indirekt har att göra
med stationsbyggnaden på Torslanda,
hastigt nämna vad som hände på Bromma
i går kväll, då man inte kunde skylla
på de gamla kära syndabockarna moln,
dimma och vind.Det har med passagerarna
att göra, dessa för flyget nödvändiga
passagerare, vilka alltid får sitta emellan
vare sig det gäller usla stationsbyggnader,
slitna maskiner eller dåligt vä der.

Den samlade bilden av de slitstarka
och tålmodiga flygresenärernas vedermödor
— också onödiga sådana — kan
vara ganska dyster.

Strax innan det ordinarie SAS-pIanet
till Göteborg skulle starta från Bromma
i går kväll blev fjorton passagerare, vilka
alla givetvis hade löst biljett, avvisade
från planet under motivering att detta
hade fått »viktproblem». De avhysta,
som alltså fick sina ritningar för kvällen
totalt förstörda, blev förbittrade och
gav helt naturligt också detta till känna.
Protesterna kunde dock inte ändra på
själva »avhysningsbeslutet», om jag så
får kalla det, men det gav dock något
positivt i utbyte; resenärerna fick resa
till Göteborg över Arlanda—Köpenhamn,
och de kunde faktiskt omgående
tas emot på flygplatsen i Göteborg, när
de lyckligen kom dit. Händelsen är
långtifrån unik.

Jag vill inte påstå, att ens ett mycket
välutrustat flygbolag kan gardera sig
mot incidenter av typen tekniska fel,
men det förekommer dock vid förseningar
och inställanden litet väl mycket
av hänvisanden till tekniska mankemang.
Dylika fel som orsak till trafikförseningar
och obehag för de resande
kan nog aldrig helt undvikas, hur bra
och hur dyra flygplan man än anskaffar.
Pengar är här inte allenarådande. Det
är de däremot praktiskt taget helt, när
det gäller att tillhandahålla ändamåls -

enliga och rymliga stationsbyggnader.
I det avseendet kan man, om man vill,
arrangera det helt tillfredsställande för
praktiskt taget alla trafiklägen, även om
dessa växlar. Ge de anslag som behövs
— sedan står byggnaden där ganska
snart, trots arbetskraftsbrist!

I dag på morgonen kunde man på
Torslanda återigen konstatera, hur bedrövlig
stationsbyggnaden är. Det går
an så länge bara passagerare med ordinarie
SAS-plan frekventerar flygplatsen.
Men det behövs nästan bara att ett
enda ynkligt charterplan dyker upp i
sammanhanget; då börjar även ståplatserna
i vänthallen att ta slut. Jag skulle
önska, att statsrådet Skoglund vid något
tillfälle måtte pröva en sådan plats någon
längre tid.

Det är märkligt vad det ibland skall
vara svårt att trots angelägenhetsgraden
destinera pengar exempelvis västerut,
vilket förvisso även gäller andra departement
än herr Skoglunds. Vi kommer
om några veckor att behandla frågan
om en tandemaccelerator för forskning
i fysik, där Chalmers tekniska högskola
på ett förunderligt sätt förefaller sidsteppad
till förmån för Stockholm—
Uppsala. Jag vill gärna understryka, att
det när det gäller såväl Torslanda som
nämnda accelerator ingalunda är fråga
om s. k. bygdepolitik. Det är i stället
fråga om var behovet är störst och nödvändigheten
mest påträngande. Det är
Göteborg det rör sig om just nu. Snart
kan det röra någon annan provinsstad,
stor eller liten.

Man kan faktiskt i all ödmjukhet vädja
till kammarens ärade ledamöter att tro
de kamrater, som av personlig erfarenhet
vet, hurudana förhållandena är ute
på Torslanda. Ett är säkert: bättre blir
det inte utan åtgärder från statens sida.
Kommunerna håller ju inte SJ under
armarna. Det är, som jag ser saken, staten
— inte kommunerna — som i princip
skall svara för flygplatserna, vilka
utgör en förutsättning för vårt andra
stora trafikmedel.

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Jag ber alltså, herr talman, liksom
fröken Elmén att få yrka bifall till motionerna
nr 291 i första och 353 i andra
kammaren.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Jag tar till orda närmast
för att göra bilden litet mer mångfasetterad
än som den har tecknats av representanterna
för Göteborg. Jag vill allra
först säga att jag kanske i minst lika
hög grad som de är medveten om att
något måste göras åt passagerarhallen.
Jag har varit på Torslanda åtskilliga
gånger, så herr Nordstrandh behöver
inte ge mig någon särskild inbjudan dit.
Jag har sett trängseln. Jag har t. o. in.
druckit kaffe där, stående mitt på golvet
med koppen i handen.

Men det är en sak. En annan sak är
huruvida staten ensam skall svara för
utbyggnaden av passagerarhallen vid
Göteborgsflygfältet, till skillnad från
vad som har skett på andra håll när det
gällt andra flygplatser, t. ex. i vissa
norrlandskommuner. I Skellefteå och
Örnsköldsvik fick ortsintresset svara för
65 procent av kostnaderna, i en del
andra fall för 50 procent. Och nu kommer
göteborgarna och menar att i fråga
om Göteborg, som råkar vara rikets andra
stad och som ligger på den rätta sidan
av Sverige, skall staten svara för
hela kostnaden. Hur skall vi kunna motivera
det? Hur skall vi kunna försvara
ett sådant ställningstagande, när vi här
i riksdagen träffar representanter för
norrlandsstäder eller mellansvenska
städer? Det går inte.

Man hänvisar till ett avtal av år 1942,
som säges gälla allt fortfarande. Som
fröken Elmén sä riktigt påpekade, står
det bl. a., att kronan »tiger att uppföra
de byggnader samt verkställa de anläggningar
och planeringsarbeten, vilka kronan
finner erforderliga för den civila
luftfartens behöriga bedrivande och
tryggande». Observera! Staten har ingen
skyldighet al! göra det.

Luftfartens markorganisation

För närvarande pågår utbyggnad av
banan, så att man skall kunna ta emot
Caraveller med full last, vilket man hittills
inte kunnat göra. Efter långvariga
överläggningar träffade vi en överenskommelse
med Göteborgs stad om hur
kostnaderna skulle fördelas. Göteborgarna
var eller blev i varje fall medvetna
om att det inte kan förfaras på något
speciellt sätt för Göteborg i förhållande
till Växjö eller Borås, som förklarat att
de bygger alltihop och betalar det helt
och hållet själva. Vi fördelade kostnaderna
så, att vi beräknade ungefär 50
procent för den s. k. inrikestrafiken —
Göteborg har ju en omfattande inrikestrafik
mellan Stockholm och Göteborg
samt Göteborg och Malmö, för att nu ta
ett par exempel — och 25 procent av
kostnaderna för utrikestrafiken. Göteborgs
andel av dessa 75 procent är 37,5
procent, förutom att det tillhandahållit
marken.

Det är alltså den modell som vi använde
när vi planerade den utbyggnad
som just nu äger rum. I höstas fick vi
från luftfartsstyrelsen en skrivelse, där
den föreslog att man skulle göra den
utbyggnad av passagerarhallen som, om
jag minns rätt, skulle kosta 850 000 kronor.
Vi skrev omedelbart, den 7 november
1964, till Göteborgs stad och frågade
om den ville vara med och förhandla
på samma villkor som tidigare. Varför
handlade jag så snabbt? Jo, därför att
jag hade chansen att få med posten i den
statsverksproposition som vi nu behandlar.
Det fanns eu möjlighet för mig
att få med den, och vi hade kunnat starta
arbetena. Den 18 december 1964 fick
vi emellertid svar från stadskollegiet.
Jag skall be att få citera slutorden i
det: »Under åberopande av det anförda
får stadskollegiet meddela, att kollegiet
inte är berett att tillstyrka att staden
lämnar någon ekonomisk medverkan till
utförande av de i Eder skrivelse angivna
tillbyggnaderna av stationsbyggnaden
in. in. å Torslanda flygplats.» Brevet
är undertecknat med tre namn, Erik

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Luftfartens markorganisation

Johannesson, Torsten Henrikson och
Ingvar Mellquist.

Vi försökte få förnyad kontakt, men
svaret blev lika negativt. Tiden gick,
och vi fick lov att knyta ihop budgeten
och så försatt vi möjligheten. Vi har nu
gjort nya försök så sent som i förra
veckan, inte skriftliga men muntliga,
för att höra om de nu var intresserade,
så att vi skulle kunna förbereda ärendet
till nästa års statsverksproposition. Vi
har från departementets sida sagt: Kom
hit så att vi kan resonera om det här!
Vi skall fördela de här kostnaderna efter
en modell som vi använde förra
gången. Vi kan inte behandla Göteborgs
stad på annat sätt än landskommuner,
landsting och tätorter. Det förstår ju
kammarens ledamöter, att man inte kan
ha en princip då och en annan princip
då. Det måste ju ändå finnas en linje i
hela detta arbete.

För att vi nu skall kunna göra en riktig
bedömning över huvud taget av hur
denna fördelningsprincip bör se ut i
fortsättningen har luftfartsutredningen
fått i uppdrag att undersöka den frågan.
Något förslag från densamma föreligger
ännu inte, och jag vet följaktligen
inte vilka resultat som kan framkomma,
men jag är ganska övertygad om att utredningen
kommer att anse att det alltjämt
bör vara en kostnadsfördelning
mellan ortsintressena och staten som
sådan. Skulle vi inte ha fått kommunernas
hjälp på alla de ställen där vi nu
har flygplatser, så skulle flygplatsorganisationen
ha sett ut på ett helt annat
sätt, nämligen varit av mycket mindre
format än för närvarande. Kommunalmännen
var intresserade av att få en
flygplats. De förstod vad det betydde
för näringslivet och därför sade de att
de vore beredda att sätta sig ned och
diskutera.

Sedan är det också en annan faktor
som har positivt medverkat till att vi
har kunnat få flyget utbyggt i den omfattning
som det har för närvarande,
nämligen tillmötesgåendet från flygvap -

net, vilket har varit utomordentligt stort
och som har inneburit att vi har fått en
utökad flygplatsorganisation i förhållande
till vad vi annars skulle ha haft.

Herr talman! Jag har velat redovisa
detta därför att jag inte ville att kammarens
ledamöter skulle gå hem och tro
att vi har lagt luftfartsstyrelsens skrivelse
på hyllan och att det alltså är vi
ensamma som bär skulden till att ingenting
har skett. Vi har gjort försök,
och jag har redovisat resultatet av dem.
Jag skall säga er att jag är den förste
att beklaga att inte andra kammaren i
dag har haft möjlighet att ta ställning till
denna fråga konkret och med anslagsanvisning,
men eftersom vi inte hade någon
att förhandla med så kunde inga
förhandlingar kommer till stånd. Jag känner
sannerligen detta problem från Torslanda,
det kan jag försäkra fröken Elmén.
Jag tycker emellertid att hennes sätt
att måla det hela påminner alltför mycket
om kollegan Dahls teckning av hur
Göteborgs flygplats såg ut, där han målade
bara i svart. När fröken Elmén talar
om att det är på väg att bli en riksskandal,
så är det väl ändå att ta till i
överkant. Det räcker väl med att säga
att svårigheterna är utomordentligt stora,
att passagerarna får pröva sitt tålamod.
Detta räcker som motivering för
att någonting bör göras.

Men låt oss träffas! Skulle inte ni, som
nu så ivrigt söker påverka mig där nere
i bänken, också kunna ta ett samtal med
dem där hemma och få dem att tänka i
rätt riktning, d. v. s. att resa upp till
Stockholm — vi kan för resten gärna
resa ner till Göteborg också — och förhandla
om kostnadsfördelningen? Jag
kan försäkra er att jag tror att om vi
bara sätter oss ner och resonerar, så
kommer vi också att bli överens. Sådana
är kommunalmännen, bara man får
chansen att tala med dem. De förstår
skäl, och kommunalmännen i Göteborg
förstår säkerligen också — så väl känner
jag dem — att man inte kan skapa
olika principer för olika platser när

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

man skall göra en utbyggnad eller en ny
flygplats. Men det är den chansen vi
inte har fått, chansen att träffa dem
och resonera. Där har ni, göteborgare,
en verkligt missionerande uppgift.

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! När statsrådet Skoglund
säger att jag målar i svart vill jag
svara, att det gör jag inte. Yrkesinspektionen
har allvarliga erinringar att göra
mot förhållandena på Torslanda och
säger att den inte förstår hur det skall
kunna fortgå på detta sätt.

Jag inser väl att den här provisoriska
byggnaden inte löser alla problem.
Det gör den inte, men den underlättar
en del för personalen. Nuvarande svårigheter
kan lätt få återverkningar på
flygsäkerheten m. m., sådant som har
stor betydelse.

När det gäller vad staten skall åta sig
i fråga om kostnader och kostnadsfördelningen
vill jag säga, att jag inte vet
varför kommunerna skall betala eller
vara med och dela kostnaderna för
flygplatser. Det gäller här kommunikationsmedel,
och i andra avseenden har
staten övertagit dessa undan för undan,
t. ex. vad det gäller järnvägar och
vägväsendet. Detta har blivit statens
sak, och jag förstår därför inte varför
man i förevarande fall anser att kommunerna
skall vara med och dela kostnaderna
i så stor utsträckning som nu
är fallet, framför allt för utrikesflyg,
särskilt om man tar i betraktande att
detta ökar så kolossalt på Torslanda.

•lag skulle vilja fråga kommunikationsministern
hur det ligger till med
Bromma och Arlanda i detta avseende.
Betalar Stockholms stad där också kostnader
för flygplatserna eller hur ligger
det till med kostnadsfördelningen?

Det är här, som jag sade från början,
inte bara fråga om ett göteborgsintresse,
utan det är ett riksintresse.
Det giiller hela Västsverige. Hela näringslivet
i västra Sverige är oerhört

Luftfartens markorganisation

beroende av flyget och av att detta blir
utbyggt på ett riktigt sätt.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall
till motionerna.

Herr NORDSTRANDH (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag har inte mycket att
säga till om i det kommunala livet hemma
i Göteborg, men jag skall gärna fortsätta
resonemanget där. Så mycket har
jag i alla fall förstått, att man på kommunalt
håll i Göteborg — och många
av herr Skoglunds partivänner är ju inblandade
i den saken — anser, att Göteborg
har gjort tillräckligt mycket för
Torslanda, som det nu ligger till.

Jag skulle vilja ställa en direkt fråga
till herr Skoglund. Det är en teoretiserande
fråga. Om Göteborgs kommun
och dess förtroendemän, gripna av
misstänksamhet eller vad det nu kan
vara, fortsätter att inte vilja förhandla
på ytterligare någon tid, vad händer
då, allt medan trafiken, även den internationella
växer? Ty det är härom
det i främsta hand rör sig, när man
talar om att det är statens uppgift att
satsa medel.

Jag vill göra en liten kommentar till
statsrådet Skoglunds påståenden. Han
ville vrida frågan så, att det skulle vara
en omfattande inrikestrafik från Göteborg,
och det är fallet beträffande pendeltrafiken
mellan Göteborg och Stockholm.
Mellan Göteborg och Malmö är
trafiken dock inte så stor, att den stör
— den består av ett plan om dagen eller
kanske något mera. Det går sålunda
inte att säga, att det är en inrikes angelägenhet,
som i första hand Göteborg
har intresse av, utan det rör sig om
den internationella trafiken och charterflygningen.

Dessutom är det, om jag inte missförstått
det, luftfartsverket som begärt utbyggnaden.
Kommunen har inte tagit
något initiativ utan har ställt sig avvaktande
för att se vad som kan komma
att inträffa.

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Luftfartens markorganisation

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Fröken Elmén berörde
Arlanda. Jag framlade propositionen om
Arlanda, som är en stor flygplats, och
jag har inget minne av att det, när den
propositionen diskuterades, från något
håll ställdes något yrkande om att Märsta
kommun skulle lämna bidrag. Märsta
kommun har emellertid fått finna
sig i en rad utgifter för att kunna skapa
den trivsel och sanitära ordning
som måste finnas vid en storflygplats.
Dessa utgifter har kommunen fått bestrida
med skattemedel.

Frågan om Bromma ligger så långt
tillbaka i tiden att man då inte riktigt
visste vad flyget skulle komma att innebära.
Stockholms stad skänkte emellertid
marken för denna flygplats.

Fröken Elmén undrade vidare varför
kommunerna över huvud taget skulle
hjälpa till med byggandet av flygplatser.
Linjeflyg fick sin koncession i början
av april 1957 men kom inte riktigt
i gång med sin verksamhet förrän 1958.
På 5—6 år har hela den flygplatsorganisation
och de många linjer vi nu
har vuxit upp. Trapporna nöttes och
dörrarna höll på att ramla av gångjärnen,
när kommunalmän och industrimän
från olika delar av landet besökte
oss och sade: »Vi måste få ett flygfält».
Norrlänningarna sade: »Får vi
inte ett flygfält, så får vi svårigheter
med lokaliseringen.» Jag hade ingen anledning
att tvivla på det påståendet.
Inte heller hade jag anledning att tvivla
när jönköpingsborna sade detsamma.
Så många önskemål ställdes på en enda
gång att vi sade oss att det inte fanns någon
möjlighet för staten att ensam svara
för kostnaderna. Då sade kommunalmännen
och de övriga ortsrepresentanterna:
»Ur näringslivets synpunkt är
det så angeläget att vi får ett flygfält
att vi är beredda att diskutera att täcka
en del, t. o. in. en större del, av
dessa kostnader, om vi därmed kan få
vårt flygfält snabbare än om vi skulle
ställa oss i ko hos staten.»

Vi har redan nu ett underskott på
luftfartsfonden med 10—12 miljoner
kronor. Vi subventionerar flygtrafiken
med 12—15 kronor per passagerare.
Trots att kommunerna och näringslivet
i så hög grad har bidragit kan detta
inte täcka kostnaderna.

Göteborgarna accepterade principen
om kommunala bidrag när vi byggde
ut den nuvarande flygpaviljongen. Det
är vid närmast charterflyget som skapat
den nuvarande problematiken. När
vi sedan beslöt göra den senaste utbyggnaden
av banan var Göteborg också
med och delade kostnaden. Det framfördes
den gången önskemål om att
man skulle göra det möjligt för en Caravelle
att även under besvärliga vindförhållanden
med sidvind och kastvind
kunna landa på Torslanda med full last.
Det hände nämligen tidigare att Caravellen
inte kunde göra det. Vi var angelägna
om att man skall kunna utnyttja
hela kabinfaktorn och förklarade
oss vilja resonera om kostnadsfördelningen.
Det blev, som jag nyss nämnde,
medeltalsmässigt 37,5 procent.

Detta är, fröken Elmén, den princip
som vi nu har tillämpat två gånger i
Göteborg och som vi tillämpat för de
andra flygplatserna. Vi har kommit
fram till den när kommunalmän, ortsrepresentanter
och näringslivets folk
samlats för att diskutera hur vi skulle
få cn snabb utbyggnad av inrikesflyget.
Att nu springa ifrån den går ändå
inte. Jag kan inte med bibehållet anseende
träffa en överenskommelse med
Göteborg, som helt befriar kommunen,
utan att andra kommuner, t. ex. Växjö,
tränger på och yrkar på enahanda förmåner.
Vi måste ha en gemensam princip,
fröken Elmén.

Jag upprepar ännu en gång att jag är
den förste att beklaga att vi inte fick
kontakt med Göteborg i november månad.
Då hade denna summa kunnat tagas
med i statsverkspropositionen, och
då hade vi i dag kunnat fatta ett konkret
beslut som kunnat gå i verkstäl -

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

lighet så snart det över huvud taget varit
möjligt.

Vidare ställde herr Nordstrandh en
retorisk fråga, men han omgav den med
en reservation — han sade att han inte
var kommunalman, och då förstår jag
frågan. Endast den som inte är kommunalt
erfaren kan ställa en sådan fråga.
Han frågar: Vad händer nu, om
Göteborg vägrar att förhandla, d. v. s.
saboterar detta? Ja, herr Nordstrandh,
jag känner kommunalmännen i Göteborg
alltför väl för att tro att de skulle
handla så oförnuftigt. Trots de nekande
svar vi har fått hittills tror jag
att vi skall kunna mötas och diskutera
denna fråga och nå resultat. Det är ju
möjligt att det också finns annat som
kan involveras. Det är bara den goda
viljan från den andra sidan som jag
väntar på, ett synligt bevis i skepnad
av några kraftiga karlar från stadskollegiet
som har kommunal erfarenhet.

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber fortfarande att
få dra jämförelsen med Stockholm. Jag
tycker nämligen att det ligger närmare
till hands att jämföra med Stockholm
än med flygplatser av mer lokal karaktär.

Här är det fråga om ett avtal från
1942, enligt vilket staten övertog ansvaret
— liksom Stockholm skänkt mark
till Bromma flygfält har Göteborg skänkt
mark till en flygplats — ocli därmed
även ansvaret för utbyggnaden av flygplatsen
i fortsättningen. Avtalet är ju
fortfarande gällande. Jag håller med
herr Nordstrandh om att ifall man försöker
få till stånd en ny uppgörelse,
vilket det i så fall skulle bli, måste det
bli en annan kostnadsfördelning. Men
vad händer, om inte en sådan överenskommelse
kommer till stånd? Det är
dock staten som står för ansvaret enligt
nu gällande avtal.

Med anledning av att statsrådet talade
om att Arlanda ligger i Märsta, kan
jag nämna, att Torslanda flygfiilt 1ig -

Luftfartens markorganisation

ger i Torslanda kommun, om vi nu skall
tala om kommunala uppgörelser.

Emellertid ber jag som sagt fortfarande
att få dra jämförelsen med Stockholm.
Här övertog staten en flygplats
och den har mer och mer kommit att
betjäna utrikesflyg^ och charterflyget.
Denna flygplats har alltså en annan karaktär
än övriga flygplatser i landet.

Herr NORDSTRANDH (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag ber statsrådet Skoglund
om ursäkt för att jag har bristande
kommunal erfarenhet på kommunikationernas
område — det är nämligen
det saken gäller. För min del förmodar
jag att, om kommunalmännen utsätts för
tillräckligt hård utpressning från departementets
sida, så blir det en överenskommelse
så småningom.

Det var en annan sak i herr Skoglunds
resonemang som jag skulle vilja
beröra. Han säger att vissa kommuner,
däribland norrlandsstäderna, har varit
beredda att betala. Man har sprungit i
trapporna och gångjärnen har knarrat
och man har varit angelägen om att
ställa pengar till förfogande för att bygga
bra flygplatser med bra stationsbyggnader
o. s. v. Det är alldeles riktigt.

Jag förstår mycket väl hur dessa kommuner
har resonerat. Som herr Skoglund
mycket riktigt påpekade ingår denna
önskan om flygplats i deras lokaliseringspolitik.
Utan tvivel är flygplatsen
till stor glädje för dem. Det är givetvis
flygplatserna i rikets stora städer
Stockholm, Göteborg och Malmö också.
Men det föreligger dock den betydelsefulla
skillnaden att över flygplatserna i
Stockholm, Göteborg och Malmö går den
internationella trafiken och charterflyget.
Det är en sak som inte passar in i
det resonemang herr Skoglund förde
för att motivera överenskommelserna
med exempelvis norrlandsstäderna eller
andra lokaliseringsbehövande kommuner.

Herr Skoglund säger att han inte med

Nr 14

Fredagen den 26 inars 1965

Luftfartens markorganisation

bibehållet anseende kan ingå en speciell
överenskommelse med Göteborg, och
han menar väl då också med de andra
städerna med internationell trafik av
charterflyg. Jag ställer mig skeptisk till
påståendet att det anseendet skulle
skamfilas på något sätt, om man med
hänsyn till den olika karaktären av trafiken
skulle försöka anlägga ett sådant
synsätt som jag ifrågasatt. Det är den
synpunkten jag velat framhålla.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Bara en rättelse av fröken
Elméns påstående att Bromma är
ett flygfält för utrikestrafik! Det är alldeles
felaktigt att påstå det. Visserligen
startar och landar vissa charterplan där,
men de är tvingade att gå ned även i
Malmö för att tulla och visera passen.
Bromma är alltså en inrikes flygplats
och ingenting annat.

Herr Nordstrandh sade en sak som
överraskade mig en aning. Han sade att
han förstod att kommuner som Jönköping,
Skellefteå och Örnsköldsvik kunde
ha intresse för ett flygfält ur lokaliseringssynpunkt;
där måste ett flygfält
vara till nytta för näringslivet. Herr
Nordstrandh, de gånger som vi träffat
göteborgarna har de använt just den
argumentationen för att tala om hur
angeläget det var att man gjorde någonting
på Torslanda. De har sagt att de
behöver denna hjälp för att locka industrier
till Göteborg och för att ge
företagarna och företagsledarna den
service som man kräver i en modern
tid. Det finns, herr Nordstrandh, ingen
skillnad på synsätt härvidlag. Såväl göteborgarna
som skellefte- eller jönköpingsborna
betraktar detta som en viktig
faktor i näringslivets utveckling.

Herr GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Denna situation beror
på att flygtrafiken har ökat så mycket
under senare år, vilket gäller Torslanda
i alldeles särskilt hög grad. Det har

skett en hel del utbyggnader på Torslanda
sedan staten övertog ansvaret för
flygplatsen. Den senaste utbyggnaden
av stationsbyggnaden gjordes så sent
som för två år sedan, men trots detta är
den nu på grund av den kraftiga ökningen
av trafiken för liten och behöver
utbyggas ytterligare.

Enligt min mening är det angeläget
att denna utbyggnad snarast kommer
till stånd. I år finns tydligen inte så
stora möjligheter, men eftersom utskottet
har skrivit positivt om tillbyggnaden,
hoppas jag man kan vänta sig att
medel skall kunna anvisas nästa år i
stället. Denna förväntan är väl så mycket
mera accentuerad som kommunikationsministern
nyss har uttalat att enligt
hans övertygelse någonting måste
ske.

Jag skall inte gå in på vems felet är
att förhandlingarna avbrutits och inte
heller på hur kostnaderna mellan staten
och Göteborgs stad skall fördelas.
Jag anser emellertid att Göteborgs
stad självfallet inte på något sätt
skall betraktas som ett undantagsfall i
förhållande till andra kommuner. Rent
principiellt kan det emellertid ifrågasättas,
om det kan vara en kommunal
uppgift att bestrida kostnader för flygplatser.

Nu åberopar statsrådet Skoglund
kommunerna på andra håll, och det är
alldeles riktigt. Vi har tidigare haft diskussioner
härom i riksdagen. För min
del har jag av principiella skäl inte
kunnat gilla den mycket kraftiga satsningen
av bidrag från vissa norrlandskommuner
för att få fram flygfält. Men
det är väl också så som kommunikationsministern
antytt, att kommunerna i dessa
fall har varit mycket angelägna om
att få flygplatser till stånd, och därför
är man beredd att satsa så pass mycket
som det här är fråga om. Då har man
råkat in i denna situation även om det
rent principiellt kan ifrågasättas.

Om nu kommunerna betalar en viss
del av kostnaderna gäller det givetvis

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Öl

den del av kostnaden som avser den
rent regionära trafiken, vilken berörda
orter kan ha intresse av. Den väsentligaste
ökningen av trafiken på Torslanda
under de senaste två åren, d. v. s. sedan
den senaste utbyggnaden gjordes,
måste som här har antytts hänföras till
gruppen charter- och transitotrafik med
passagerare, vilken det knappast kan
finnas något lokalt intresse att subventionera
med kommunala medel. Eftersom
staten har huvudmannaskapet för
luftfarten ligger också huvudansvaret
för att trafiken fortlöper någorlunda
friktionsfritt på staten. Jag vädjar därför
till kommunikationsministern att
trots de misslyckade försök som tidigare
gjorts inte ge tappt utan återigen
aktualisera frågan på lämpligt sätt, så
att den kan bringas till en positiv lösning.
Jag tycker att man av kommunikationsministerns
uttalande nyss kan
dra den slutsatsen att någonting kommer
att ske i rätt riktning.

I detta anförande instämde herrar
Johansson i Torp och Svensson i Kungälv
(båda s).

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Det var ett par satser
i kommunikationsministerns anförande
som gav mig anledning att göra en kort
kommentar. Statsrådet Skoglund sade
nämligen att orter i Norrland fått ikläda
sig mycket större kostnader för flygets
utveckling än vad som ifrågasatts
för Göteborg. Statsrådet undrade hur
man skall kunna motivera olika ställningstaganden
i sådana frågor.

Det är ofta svårt för statsrådet Skoglund
att motivera bristerna i vårt kommunikationsväsen
— inte minst gäller
detta Norrland. Vi har ofta påtalat att
Norrland fått vidkännas stora kostnader
och utsatts för eu undantagsställning
i förhållande till övriga delar avlandet.
Denna orättfärdiga behandling
av Norrland i sådana sammanhang kan
emellertid omöjligen tas som förevändning
för att tillämpa samma metoder i

Luftfartens markorganisation

det oändliga och på alla platser där det
blir fråga om ett bättre stöd från statens
sida för civilflygets utveckling.

Om vi kan hjälpa göteborgarna att slå
en bräsch i de hinder som finns i fråga
om förbättringen av civilflyget, tänker
i varje fall jag hjälpa till med den saken.
Det är obestridligen till nytta för
oss alla, om vi kan få regeringen in på
bättre vägar därvidlag, även om det
börjar med ett lokalt initiativ.

Vi norrlänningar har som sagt många
gånger varit utsatta för en felaktig politik
i detta avseende. Vi har fått utgöra
en sorts försökskaniner när regeringen
har velat undersöka hur långt de lokala
representanterna tål kallt stål. Det är
främst på grund av en mycket stark lokal
opinion som vi i åtskilliga fall kunnat
bringa regeringen på bättre tankar.
Detta bör också kunna vara en avi för
göteborgarna att inte ge upp den kampanj
i rätt riktning som de för närvarande
bedriver.

Även hos oss i Norrland är oerhört
mycket bristfälligt och det gäller också
civilflyget. Men det hela blir inte bättre
genom att statsrådet Skoglund tar dessa
bristfälliga förhållanden och de orättvisor,
som vi norrlänningar varit utsatta
för, till intäkt för att förfara likadant
i fråga om Göteborg.

Just när det gäller sådana här saker
kan jag inte underlåta att göra en annan
reflexion. Det har ofta retat mig att
riksdagen intagit eu avvisande hållning
till viktiga frågor bara därför att dessa
haft en viss lokal begränsning. Riksdagens
ledamöter har fått bevittna många
framstötar från Norrbotten och Norrland
över huvud taget i syfte att påkalla
statsmakternas intresse för angelägenheter
som varit livsviktiga för denna
del av vårt land. Men det har då visats
eu kallsinnighet som inte varit sakligt
motiverad utan ofta haft sin grund i
att det varit fråga om eu lokal framstöt.
Man har resonerat som så: »Vi kan inte
gå till väga på annat sätt när det gäller
Norrland än andra delar av landet.»

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Luftfartens markorganisation

Detta är naturligtvis en ohållbar politik.
De olika frågorna måste bedömas
ur sakliga synpunkter.

Fröken Elmén har alldeles rätt då hon
betonar att staten egentligen borde svara
för alla kostnader för civilflyget liksom
för andra delar av kommunikationerna.
I den mån denna debatt kan bidra
till att utvecklingen går i den riktningen
vill jag gärna dra mitt lilla strå
till stacken.

Jag instämmer alltså i yrkandet om
bifall till motionen.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet
med anledning av statsrådet Skoglunds
upprepade påstående att Göteborgs kommunalmän
inte har velat deltaga i några
som helst förhandlingar om kostnaderna
för utbyggnaden av Torslanda
flygfält. Detta påstående måste vara felaktigt.
Göteborgs stadskollegium har ju
skriftligen svarat statsrådet i frågan.
Och när jag så sent som förra fredagen
på riksdagskaféet träffade stadssekreterare
Torsten Henrikson och talade
med honom om saken sade han: »Det
är klart att som gammal fackföreningsmän
kommer jag inte att vägra gå i
förhandlingar med Skoglund. Men jag
skulle inte tro att vi kommer att ändra
vår inställning. Beloppet i och för sig
är inte av någon större storleksordning.
Det betydelsefulla är att man från
statens sida försöker slå fast den principen
att Göteborgs stad skall bidra till
kostnaderna för Torslanda flygfält och
därmed till kostnaderna för ett sådant
kommunikationsmedel som civilflyget.
Skoglund skulle lika väl kunna kräva
att Göteborgs stad skulle bidra till SJ:s
kostnader för att Göteborg skall få goda
järnvägskommunikationer eller till televerket
för att få goda teleförbindelser.
Det finns en hel del sådana områden
där man skulle kunna ålägga kommunerna
att lämna bidrag för att slippa
en försämring av kommunikationerna.
»

Statsrådet Skoglund har också pekat
på de uppgörelser som träffats med
norrlandskommuner och andra som varit
angelägna om att få ett flygfält. Förmodligen
har statsrådet Skoglund själv
mycket goda förbindelser med Umeå,
som ju i striden med Nordmaling avgick
med segern och fick flygfältet. Jag
vet inte, om statsrådet Skoglunds goda
förbindelser med kommunalmännen där
var det avgörande för att flygfältet förlädes
till Umeå, men uppgörelsen var
tydligen även rent ekonomiskt fördelaktig
för staten.

Stockholms stad har inte, säger statsrådet
Skoglund, bidragit med några som
helst ekonomiska medel till Bromma
flygfält, utan staden har bara en gång
skänkt staten den mark där flygfältet
ligger. Men förhållandet är ju detsamma
då det gäller Göteborgs stad och
Torslanda flygfält. Om jag minns riktigt,
ägde Göteborgs stad Torslanda
flygfält från år 1923 till år 1942, då
staten fick överta flygfältet, inte på initiativ
av Göteborgs stad utan därför att
staten själv önskade vara herre över
Torslanda. Sedan har Göteborgs stad
vid olika tillfällen givit andra synliga
bevis på sin villighet att hjälpa staten
med Torslanda, men mig veterligt har
Göteborgs stad aldrig fått del av de
eventuella inkomster som genom flygplatsavgifterna
tillförts Torslanda flygfält,
utan staden har bestridit sina bidrag
med kommunalskattemedel. Nu har
också Göteborgs stad beslutat bidra med
300 000 kronor till kostnaderna för upprättandet
av den nya generalplanen och
av detta belopp har redan 100 000 kronor
inbetalats till staten. Men det har
här ställts en fråga tidigare som statsrådet
inte har svarat på. Alla parter är nu
överens — han själv, luftfartsverket,
motionärer in. fl. — om att det råder
olidliga förhållanden på Torslanda.
Även om det inte är riksskandal — det
var ett litet för kraftigt ord, säger statsrådet
— iir det nära på skandal. Om
nu Göteborg går in i förhandlingar med

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

kommunikationsdepartementet men fortsätter
att vägra att vara med och betala,
vad blir det då för verkningar?
Och hur skall kommunikationsministern
ställa sig i framtiden till luftfartsstyrelsens
absoluta krav på att Torslanda
skall byggas ut? Om det blir nej från
Göteborg i fortsättningen, vad tänker
statsrådet då göra?

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Den här onekligen segslitna
och långvariga debatten har ju
hittills kommit att utveckla sig till något
slags dialog eller plädering mellan
två parter — å ena sidan kronan i form
av kommunikationsministern och å
andra sidan om inte göteborgsbänken
så i varje fall göteborgstrakten — med
något bidrag från Norrbotten, som tydligen
trott sig ha någonting att vinna.

Vid behandlingen av denna fråga i
utskottet bär vi, trots att vi är från olika
håll i landet, inte haft någon som
helst tillstymmelse till den temperamentsfulla
partsplädering som vi här
har fått avlyssna. Vi har försökt att se
detta som en saklig riksdagsfråga som
alla andra, där det gällt att försöka
komma så långt som möjligt för att avhjälpa
de brister som finns.

Därvid kan man inte bortse från den
uppgörelse som här föreligger mellan
Göteborgs stad och kronan. Göteborgs
stad har gått med på att ge kronan den
tyngd vid avgörandena som kronan faktiskt
har enligt § 1 i 1942 års avtal, där
man säger att kronan äger att vidta de
åtgärder vilka kronan finner erforderliga
för den civila luftfartens bedrivande
och tryggande.

Nu kommer göteborgarna och säger:
»Ja, men vi har en annan uppfattning
om vad som är erforderligt än vad kronan
har.» Då svarar man på statsverkets
sida som man har gjort till alla
andra motsvarande städer och intressenter
i sådana fall: »Vi skall gärna
vara med och resonera om detta, men

Luftfartens markorganisation

då får vi ta upp förhandlingar om saken.
» Det är dessa förhandlingar som
man nu inte har fört längre. Jag noterar
här att kommunikationsministern,
trots att han delvis har varit ganska
retsam mot göteborgarna, ändå sagt att
dörren står öppen för fortsatta förhandlingar.

Nu vill och kan jag inte här säga,
hur denna tvist skall lösas, och det vill
inte heller utskottet uttala sig om. Detta
är en förhandlingsfråga där vi inte
skall ta ställning på förhand. Men vad
vi säger och måste säga som riksdag
och inte som partsintressenter, det är
att vi inte kan rycka ut Göteborg,
Malmö, Luleå eller vilka intressen som
än här finns representerade — Karlstad
för den delen också — och behandla
dem på något särskilt sätt. Vi
måste se till att här blir en så långt
möjligt rättvis och likformigt utarbetad
uppgörelse för Göteborg liksom för alla
övriga lokala intressen. Jag kan inte
finna att det i och för sig är oriktigt
om man på en ort säger: »Vi finner
det nödvändigt att förbättra förhållandena
på vår flygplats, och vi är villiga
att ta en viss del av kostnaden för att
forcera denna förbättring.»

Utskottet har alltså slutat med att
konstatera att detta är en förhandlingsfråga
och att man får fortsätta dessa
förhandlingar eftersom göteborgarna
och folket i trakten av Göteborg inte
är nöjda med de nuvarande förhållandena.
Här står alla möjligheter öppna,
och jag noterar att det i statsutskottet
in pleno, där flera göteborgare sitter,
icke har gjorts någon reservation av
sakligt annat innehåll än utskottsmajoritetens
skrivning, som därvidlag har
följt fjärde avdelningens enhälliga mening.
Jag tycker, herr talman, att detta
är ett ganska starkt bevis för alt man
kan gå på utskottets linje och hoppas
att fortsatta förhandlingar kan ge ett
resultat som blir godtagbart både för
kronan och för göteborgsintressena. Det
är i varje fall vår förhoppning med ut -

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Luftfartens markorganisation

skottets förslag, som jag yrkar bifall
till.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Jag är ledsen att jag tar
till orda på nytt, men det är ett par saker
som jag ändå måste lägga till rätta.
En passant kan jag säga, när herr Holmberg
omtalar vad som hänt där uppe
hos honom, att det flygfält man där bär
är ett militärt flygfält, så där har kommunen
inte gjort något.

Herr Kristenson var inne på frågan
om flygfältet i Umeå. Nu hör det till
saken, att Kungl. Maj:t och Umeå stad
träffat ett avtal — under den tid då
den nuvarande försvarsministern var
kommunikationsminister — om att man
skulle bygga ett flygfält. Men man hade
inte angivit tiden. I väntan på detta
flygfält började Linjeflyg trafik på ett
gräsfält i Nordmaling. Sedan uppstod
en tvist huruvida det permanenta fältet
skulle läggas i Nordmaling, alltså mellan
Umeå och Örnsköldsvik, eller i
Umeå.

Om vi hade vägrat att förlägga fältet
till Umeå, skulle Umeå stad säkerligen
ha gjort rättsliga anspråk gällande.
Men nu gjorde vi så att vi tillsatte några
utredningsmän, som fick planera hur
flygplatserna skulle byggas ut i Västerbottens
och Västernorrlands län. Södra
delen av Västernorrlands län har ju
sitt flygfält i Midlanda mellan Härnösand
och Sundsvall. Och i den utredningen
kom man till den uppfattningen
att ett flygfält måste byggas i Umeå,
men det sades samtidigt att man kunde
tänka sig flygfält både i Örnsköldsvik
och Skellefteå.

Detta tog jag fasta på, och efter förhandlingar
med kommunalmännen och
förslag till riksdagen beslöt vi att samtliga
dessa tre fält skulle byggas på samma
gång just under en besvärlig konjunktursvacka.
Den statistik som nu
finns visar också att det var en riktig
förläggning som då föreslogs. Både i

Örnsköldsvik och i Umeå skulle man
nämligen annars ha fått sex mil till ett
inrikesflygfält, och det är alldeles för
långt. Jag har velat säga detta för att
ingen skall få den uppfattningen att
jag personligen speciellt har engagerat
mig för Umeå i detta fall.

Det kanske allra mest besvärliga i det
sammanhanget var att den stad där jag
råkar vara mantalsskriven var involverad
i denna flygfältsfråga. Då kan lätt
den där misstanken framskymta — som
jag tyckte att det gjorde i herr Kristensons
anförande men som inte har framskymtat
tidigare.

1 likhet med herr Nordstrandh frågade
sedan herr Kristenson: Om Göteborg
nu går in i förhandlingar men
säger nej, hur går det då? Som gammal
fackföreningsmän vet väl ändå herr
Kristenson, att om man går in i förhandlingar,
så är det meningen att man
skall resonera om saker och ting, inte
bara gå dit och presentera sina ståndpunkter.
Då kan man ju i stället skicka
ett stadsbud.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Herr Skoglund säger att
Luleå stad inte har gjort ett skvatt åt
det flygfältets tillkomst. Det påståendet
tål väl kanske att synas litet närmare.
Men om statsrådets replik skall tillmätas
någon betydelse, så är det närmast
den att fallet Luleå kan utgöra ett prejudikat,
som är tillämpligt också för
Göteborg.

Jag har för övrigt inte talat bara om
Luleå utan om förhållandena i Norrland
över huvud taget, och som herr Skoglund
själv sade är det ofta helt annorlunda
än i fallet Luleå.

Till herr Ståhl vill jag sedan bara
göra den kommentaren att det naturligtvis
i och för sig är beklagligt att
ingen göteborgare har reserverat sig för
den riktiga ståndpunkt som motionärerna
intagit. Nu vet jag inte hur en
eventuell omröstning kan utfalla, men
här föreligger som bekant en allparti -

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

motion, och det skulle självfallet vara
beklagligt för motionärerna från andra
partier, om den kommunistiska gruppen
blev den enda som helhjärtat stöder
detta förslag.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Både statsrådet och
herr Ståhl förfäktar att den princip som
tillämpas för andra kommuner vid
samgående med kommunikationsdepartementet
vid anläggande eller förbättring
av flygfält också skall gälla för
de kommuner som inte vill vara med
på den linjen. Detta kan väl inte vara
riktigt.

Herr Ståhl sade att om man på en
ort förklarar sig vilja vara med och
betala för förbättringar eller för nyanläggning
av ett flygfält, så skall man förfara
på det sättet, och statsrådet sade
att det förelåg ett avtal mellan Umeå
stad och staten att ett flygfält skulle anläggas
i Umeå. Javisst ingår man sådana
avtal. Men försök inte pressa dem på
Göteborgs stad eller andra städer, där
man inte vill vara med om dem. Det är
väl ändå inte den uppfattning som finns
i Umeå, Nordingrå eller Skellefteå som
skall vara avgörande för vad andra
kommuner skall tycka och tänka!

Vidare vill jag säga till herr Ståhl
att Göteborg har inte begärt denna ombyggnad
av Torslanda, utan det är luftfartsstyrelsen
som anser att förhållandena
där är olidliga. Göteborgs stad och
dess kommunala myndigheter lägger sig
inte i om utbyggnaden kommer till
stånd eller inte. Den saken får luftfartsstyrelsen
stå för.

Sedan finns det heller ingen som
misstänker att statsrådet har påverkat
avtalet mellan Umeå och staten till stadens
förmån. Det vare mig fjärran att
uttala sådana misstankar, eftersom jag
känner statsrådet ganska väl. Men
Umeås intressen skall inte vara avgörande
för om Göteborg skall vara med
och betala i detta fall.

Luftfartens markorganisation

Vad slutligen den teoretiska frågan
angår vad resultatet blir om Göteborgs
stad säger nej vill jag säga, att om man
inte ens går in i förhandlingar, herr
statsråd, utan bara skickar upp det där
stadsbudet, vad sker då?

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 291
och II: 353; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Fröken Elmén begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
5:o) i utskottets utlåtande nr 9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
motionerna 1:291 och 11:353.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Fröken Elmén begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 116 ja och 49 nej, varjämte 16
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna 6—1\

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Punkten 15

Lån till anskaffning av högertrafikbussar Kungl.

Maj:t hade (punkt 2, s. 300
och 301) föreslagit riksdagen att till
Lån till anskaffning av högertrafikbussar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 25 000 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr Johansson i
Dockered m. fl. väckt motion (11:536),
vari hemställts att riksdagen måtte föranstalta
om i motionen avsedd utredning
samt — i avbidan på resultatet härav
— besluta om inställande av ytterligare
åtgärder för högertrafikens genomförande
tills vidare.

Utskottet hemställde,

I. att motionen II: 536 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

II. att riksdagen måtte till Lån till anskaffning
av högertrafikbussar för budgetåret
1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 25 000 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

JONASSON (ep):

Herr talman! Under denna punkt i
utskottets utlåtande har den av mig och
några övriga ledamöter i denna kammare
väckta motionen II: 536 blivit avstyrkt.
Eftersom huvudmotionären herr
Johansson i Dockered inte haft möjlighet
att vara närvarande i dag vill jag
framföra några synpunkter i denna fråga.
Vi motionärer yrkar i föreliggande
motion på att det trots riksdagens principbeslut
om införande av högertrafik
måtte företagas en helt vetenskaplig utredning
för att utröna huruvida vänstereller
högertrafik är att föredraga från
säkerhetssynpunkt.

För många människor i vårt land är
frågan om övergång till högertrafik en
av de betydelsefullaste, som riksdagen
tagit ställning till. Alla — i varje fall
alla de som var med i riksdagen vid

detta tillfälle — vet hur principbeslutet
kom till. Partigruppernas majoriteter
av högertrafikanhängare blev glatt
överraskade av regeringens förslag och
ingen plats gavs för ett moget övertänkande
av frågan om trafikomläggningen.
Och ännu räknas den som tvivlande
underlåter att kalla omläggningen en
reform såsom kättare.

Sedan principbeslutet fattades har
andra kammaren nyvalts. De nya riksdagsmännen
är inte bundna av tidigare
ståndpunkter, och många människor i
vårt land tror att detta förhållande skall
medverka till en sakligare riksdagsbedömning
av denna fråga. Om principbeslutets
ikraftträdande skall uppskjutas,
bör beslut fattas om utredning nu.
I vår motion har vi anfört att trafikförhållandena
i Sverige intar en gynnsam
särställning och att olyckorna är få
både i förhållande till antalet bilar och
trafikintensiteten.

I högertrafikländerna är detta inte
förhållandet. Vad kan nu detta bero på?
Vilken är vidare orsaken till att olika
yrkesförbund av arbetare m. fl. vilkas
medlemmar berörs av omläggningen,
bestämt avstyrker densamma? Jag har
i min hand en utredning av ingenjör
Erik Sandell i Stockholm som belyser
de ekonomiska konsekvenser trafikomläggningen
medför i vårt land. Han har
i denna utredning applicerat högertrafikländernas
olycksfallsfrekvens på
svenska förhållanden. Resultatet är
skrämmande och manar till eftertanke.

Det har framhållits att dessa bedömningar
är färgade av den personliga
inställning som utredaren har. Vi har
dock i vår motion yrkat på en vetenskaplig
utredning, som skall söka sig
fram till sanningen — och sanningen
kan knappast köpas för dyrt i denna
fråga.

Grundar sig vår relativt olycksfria
trafik på människans naturliga benägenhet
att vika åt vänster? Finns det
över huvud taget någon sådan benägenhet?
Den som gått vilse går som bekant
i en ring åt vänster. Man kan fråga
sig, vad som är anledningen härtill och

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

om det finns något samband mellan
detta förhållande och trafikolycksfallsfrekvensen.
Frågetecknen är många.
Nog tycker jag att insatserna är så
dyra, riskerna så stora och frågorna så
många att de bör vetenskapligt utredas.
Vi står ändå inför ett stort experiment.

Utskottet har ej närmare motiverat
sitt avslagsyrkande, varför även jag
skall bli kortfattad. Av konstitutionella
skäl kan jag inte, herr talman, yrka bifall
till motionens kläm, utan jag ber
att få hemställa att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
i motionen 11:536 avsedd utredning
verkställes och att — i avbidan på resultatet
härav — beslut fattas om inställande
av ytterligare åtgärder för högertrafikens
genomförande tills vidare.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Huvudfrågan i det ärende
som vi nu diskuterar är, såsom i
motion 11:536 anföres, en utredning
om vilken trafikriktning som är att föredraga
från trafiksäkerhetssynpunkt.
Säkert är, att en mycket stor del av det
svenska folket hyser stark oro inför
omläggningen till högertrafik. Inte
minst i mitt hemlän har det givits uttryck
för denna oro. Detta är förståeligt,
eftersom man i stor utsträckning
icke har klart för sig vådorna av en
omläggning från vänster- till högertrafik
evad det gäller olycksfallsfrekvensen.

Det har brustit i information om konsekvenserna
från trafiksäkerhetssynpunkt
av en omläggning till högertrafik.
Även om press, radio och TV i stor
utsträckning sysslat med denna fråga,
har riskerna av en trafikomläggning
icke på ett allsidigt sätt belysts, och detta
torde ha sin orsak i att man saknar
en vetenskaplig utredning, som belyser
frågan om olvcksfallsriskerna i vänster-
respektive högertrafik.

Man måste därför förstå folks berättigade
oro inför trafikomläggningen,

Lån till anskaffning av högertrafikbussar

inte minst med tanke på de många personliga
tragedier som kan komma att
uppstå. Det är ju få länder som har så
låga värden som Sverige för skador på
motorfordon. I motionen påvisas vilken
markant skillnad som råder beträffande
olyckor i vänster- respektive högertrafikländer.
Medan det i Sverige
och på Island under år 1961 per 100 000
bilar dödades 65 personer, var motsvarande
antal i genomsnitt för Danmark,
Finland och Norge inte mindre än 160
personer. Skillnaden mellan de olika
nordiska länderna är sålunda minst
sagt markant. — Ser man på nationer
som Belgien, Nederländerna och Västtyskland
finner man att antalet dödsoffer
i trafiken där är nästan dubbelt
så stort som i Sverige. Storbritannien,
som ju liksom Sverige tillämpar vänstertrafik,
har betydligt färre döda genom
trafikolyckor än t. ex. Frankrike,
Italien och Västtyskland.

Det är därför angeläget att hela denna
fråga om riskerna vid vänster- respektive
högertrafik allsidigt och vetenskapligt
utreds — det är väsentligt
att svenska folket genom en sådan utredning
ges klarhet om vilken regel
som är att föredraga.

Jag ber, herr talman, att få ansluta
mig till herr Jonassons yrkande.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag håller helt med herr
Andersson i Örebro när han säger att
folk utanför detta hus känner stor ängslan
inför det som skall komma på trafikområdet.
Det finns fortfarande vänstersympatisörer
— kanske något färre
än tidigare men i varje fall tillräckligt
många för att motivera att beslutet
i högertrafikfrågan inte skulle ha
fattats. Men nu är beslutet fattat med
mycket stora majoriteter i kamrarna.
Och hur skall man arbeta i en riksdag,
om man nonchalerar ett beslut som så
länge hade diskuterats och där det så
klart sades ifrån vad riksdagen ville?

.Tåg vet att det var stor oro i detta

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Lån till anskaffning av högertrafikbussar

hänseende i herr Anderssons i Örebro
hemtrakter vid det senaste valet. Jag
kan väl inte tro att herr Andersson blev
vald därför att han hade vänstersympatier
— jag tror inte att det spelade så
stor roll, men litet gjorde det kanske.

För min del tycker jag det är ärligast
att tala om för väljarna — och det gjorde
jag också inför valet — att då beslutet
om införande av högertrafik fattades
fanns det inte någon möjlighet att via en
propaganda välja in riksdagsmän som
ville ha vänstertrafik och på så sätt få
beslutet ändrat. Majoriteten för införande
av högertrafik var nämligen så
stor att det var omöjligt att rubba den.

Och när beslutet är fattat får man väl
i demokratisk ordning respektera det.
Lagt kort ligger, har jag sagt tidigare,
och jag säger det nu också.

Om jag har förståelse för dem som
inte är riksdagsmän och fortfarande
håller på att högertrafik inte bör införas,
så har jag liten förståelse för herr
Jonasson. Jag gick nämligen vid tiden
för högertrafikfrågans behandling här
i riksdagen med förtvivlan i blicken och
med vädjanden så starka som de någonsin
kunde vara runt till alla vänstersympatisörer
i första kammaren och
sade: För fram en motion om avslag på
propositionen. Jag gick även till herr
Jonasson — men jag fick inte en enda
att väcka motion i frågan.

Jag tycker, herr talman, att de som
förhöll sig på detta sätt vid det aktuella
tillfället nu borde gömma sig i bänken.

Herr JONASSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! När frågan debatterades
och beslut fattades 1963 hade jag m. fl.
väckt en motion med avslagsyrkande.
Om inte fru Eriksson har uppmärksammat
detta bör hon gömma sig i bänken.

Herr RUBIN (mbs):

Herr talman! Vid eu folkomröstning
År 1955 ville man inhämta folkets mening
i frågan om högertrafik skulle införas
i vårt land. Endast 15 procent av

de röstande uttalade sig för omläggning
till högertrafik, medan nära 83 procent
ville behålla vänstertrafiken. Därmed
borde, tycker man, ärendet ha varit avgjort.
Man hade vänt sig till folket för att
få råd och folket hade sagt sin mening.

Statsrådet Andersson, dåvarande chefen
för kommunikationsdepartementet,
anför i en till statsrådsprotokollet lämnad
redogörelse för folkomröstningen,
att en övergång till högertrafik måste
betecknas som en fråga av stor vikt för
allmänheten till följd av den genomgripande
ändring i medborgarnas trafikvanor
som en omläggning skulle innebära.
Han säger där: »Resultatet av den
rådgivande folkomröstningen bör därför
tillerkännas väsentlig betydelse. De anförda
siffrorna ger vid handen att omröstningen
givit ett klart uttryck för
uppfattningen att vänstertrafiken bör bibehållas.
Med hänsyn härtill och på
grund av vad som förekommit i ärendet
anser jag mig icke böra förorda
en omläggning till högertrafik.»

Det dröjde emellertid inte mer än sju
och ett halvt år, d. v. s. till 1963, förrän
riksdagen mot folkets mening beslutade
genomföra högertrafik, detta sedan
regeringen överrumplat partierna genom
olika underhandsöverenskommelser.
»Det kan sannerligen icke förnekas
att denna fråga handlagts i former som
från parlamentarisk synpunkt måste betecknas
som långt ifrån tillfredsställande
och som är i hög grad värda att kritiseras»,
sade herr Hamrin i Jönköping
bl. a. när trafikfrågan och dess finansiering
debatterades i denna kammare.
»Tillvägagångssättet är föga demokratiskt
och tilltalande», menade herr
Eriksson i Bäckmora, och herr Fälldin
ansåg att det var en allvarlig sak att göra
vårt arbete till ett slags marionettspel.

Beslutet om högertrafik — märk att
jag inte säger högertrafikreformen —
fattades mot gällande folkmening, utsagd
i en folkomröstning. Ett sådant
handlingssätt måste kallas odemokra -

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

tiskt. Trots att trafikomläggningen diskuterats
i mer än trettio år har ingen
allsidig vetenskaplig utredning framlagts
för att belysa varför det skulle
vara så mycket bättre med högertrafik
än med vänstertrafik. Vem införde förresten
vänstertrafik i Sverige? Ingen!
Det ligger i människans natur och stämmer
med hennes beteendemönster att
vika åt vänster.

Man kan i svensk historia hitta exempel
på diktatoriska försök att införa högertrafik.
När Karl XII efter sitt turkiska
äventyr återvände till Sverige bestämde
han i Lund den 10 februari 1718
att trafiken utan kostnader skulle läggas
om till högertrafik. I sin nådiga förordning
bestämde han: »När paketvagnarne
mötas hålla de halva vägen vardera
till höger och mötas extra posterne vika
de för varannan ut ur vägen till höger.»

Att genomföra högertrafik på Karl
XII:s tid kostade ingenting. År 1940
skulle det enligt beräkningarna ha kostat
16 miljoner, en summa som 1945
stigit till 27 miljoner och 1955 till 215
miljoner. När beslutet fattades 1963 kalkylerade
man med närmare 400 miljoner.

För min personliga del anser jag att
trafikomläggningen — om den nu är
nödvändig — skulle ha genomförts under
kriget. Jag skall erkänna att jag
1955 röstade för högertrafik, men jag
har nu med hänsyn till framlagd olycksstatistik,
kostnader m. in. ändrat mening.
Många kanske säger att trafikomläggningen
ju är beslutad och att beslutet
inte går att riva upp. Jag vill påpeka
att varje riksdag är suverän och kan
upphäva tidigare beslut. 1 den motion
jag skrivit på yrkas dock inte att vi skall
riva upp beslutet utan endast att vi i
avvaktan på eu allsidig vetenskaplig
utredning tills vidare skall inställa alla
åtgärder för införande av högertrafik.
Våra vägar är inte av den beskaffenheten
att man 1967 kan lägga om trafiken.
Jag vill erinra om att endast 35 procent
av våra riksvägar har fullgod standard

Lån till anskaffning av högertrafikbussar

med hänsyn till dagens trafik och att bara
19 procent av riksvägnätet fyller
vägplanens målsättning för år 1967.
Läns- och bygdevägar är på många håll
i vårt land så miserabla, att de inte
på långt när är trafiksäkra ens för vår
nuvarande trafik. Svåra kurvor, höga
backkrön och liten vägbredd utgör
ständiga faror för trafikanterna.

Om en trafikomläggning skall genomföras
måste våra vägar upprustas, det
är vi väl alla överens om. Vid beslutet om
trafikomläggningen underströk också
tredje lagutskottets majoritet behovet
av en kraftig upprustning av vägväsendet
innan trafikomläggningen sker. Har
en sådan kraftig upprustning ägt rum?
Svaret måste tyvärr bli nej. Kan vägarna
vara upprustade för att möta en
eventuell trafikomläggning 1967? Svaret
måste åter bli nej. Varför inte, herr talman,
uppskjuta genomförandet av omläggningen
till högertrafik tills vidare
och i stället med all kraft bygga ut våra
vägar?

I Skåne har man år efter år diskuterat
att ta bort kantstenen på motorvägen
mellan Malmö och Lund. Titt och tätt
kör folk ihjäl sig, men myndigheterna
säger att de inte har råd att ta bort
kantstenen. Jag frågar, herr talman:
Hur kan vi ha råd att lägga om vår trafik
för 400 miljoner, när vi för närvarande
tydligen inte har råd att göra
våra vägar bättre och trafikvänligare?
400 miljoner är mycket pengar, och man
kan fråga sig om ens den summan räcker.
Det skulle inte förvåna mig om beloppet
till slut komme att uppgå till närmare
miljarden. De pengarna skulle
kunna användas till nyttigare ting: bättre
vägar, bostäder etc.

Riskerna för olycksfall kommer att
bli stora vid eu trafikomläggning. Särskilt
befarar man att åldringar och barn
kommer att utsättas för stora faror.
Vänstertrafikländer som Sverige och
England har färre olycksfall per capita
än något jämförbart land med högertrafik.
Fn hel del siffror och andra upp -

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Lån till anskaffning av högertrafikbussar

lysningar — herr Andersson i Örebro
lämnade nyss en del — visar att vänstertrafik
tydligen är säkrare än högertrafik.

Många vill göra gällande att införande
av högertrafik är nödvändigt av internationella
skäl. Jag vill påpeka att
en tredjedel av världens befolkning lever
i länder med vänstertrafik. I länder
med hög trafikintensitet som t. ex.
Japan går det alldeles utmärkt med
vänstertrafik. Som ett argument för en
omläggning anför många att Sverige är
omgivet av länder med högertrafik.
Österrike, som har högertrafik och som
är omgivet av högertrafikländer, har
enligt statistiken fler olycksfall än Sverige.

Men måste vi då inte införa högertrafik
ur turistsynpunkt? Professor Wulff
i Malmö gjorde för en del år sedan en
undersökning i Skåne som besöks av
många turister. Under ett helt år kunde
han endast registrera tre olyckor som
hade samband med förarens ovana vid
vänstertrafik.

Oerhörda kostnader kommer i samband
med trafikomläggningen att läggas
på medborgarna. Bilisterna ställs
som vanligt i strykklass och får betala
en trafikomläggningsskatt. Vem kommer
förresten att betala bilägarnas omställning
av ljuset i samband med trafikomläggningen?
Det får naturligtvis
varje bilägare själv svara för.

Åtskilligt fler punkter i denna fråga
skulle jag, herr talman, velat diskutera.
Till sist vill jag bara till alla dem som
talat om högertrafikens internationella
betydelse säga: Ge t. ex. all världens
spetälska en medicinkur under ett år
— d. v. s. en burk Sulfontabletter. Det
skulle kosta 225 miljoner kronor. Det
vore verkligen något som hade internationell
betydelse. Till sådana saker har
vi nutidens människor inte råd att bidraga,
men vi har råd med en trafikomläggning
som kommer att kosta mellan
400 miljoner och 1 miljard kronor. Vi
har många brister inom vår socialvård.

Gamla, sjuka och ensamma brottas med
problem som vi inte har ekonomiska resurser
att lösa. Låt oss först försöka att
använda våra pengar till att komma till
rätta med sådana väsentliga problem,
låt oss göra våra vägar trafikdugliga.
Låt oss vetenskapligt utreda en eventuell
trafikomläggning och tills den utredningen
är klar uppskjuta frågan om
införande av högertrafik i vårt land.

Med dessa ord vill jag, herr talman,
instämma i herr Jonassons yrkande att
riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa
om en vetenskaplig utredning i
trafikomläggningsfrågan och att riksdagen
i avvaktan på resultatet av denna
beslutar att inställa ytterligare åtgärder
för högertrafikens genomförande.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Vi som var med i debatten
när den s. k. trafikreformen genomfördes
vet vilka argument som då
framfördes. Vi vet också mycket väl att
det var stora majoriteter i båda kamrarna
för att vi om 4 år skulle börja köra
på höger sida. Dessa majoriteter tyckte
nog att de vann en stor seger den gången.
Men vi skall ha klart för oss — och
det har säkert också dessa majoriteter
— att det fortfarande finns många människor
som är mycket rädda för denna
s. k. reform. Det går inte en månad utan
att man får brev från personer som uttalar
sitt stora bekymmer. De säger
ungefär som herr Jonasson nyss sade:
Finns det inte någon möjlighet att vänta
med detta?

Naturligtvis säger den majoritet som
genomförde beslutet, att det inte finns
några möjligheter att skjuta på genomförandet;
vi bär nu kommit så långt att
vi måste gå till det bittra slutet. Jag
tror också att det blir fallet, men jag
vågar ändå säga att det hade varit klokt
att vänta litet grand.

De flesta tror väl att de svåraste olyckorna
kommer att drabba bilförarna.
Det är klart att en del av dessa kommer
att råka ut för svåra olyckor, men

Fredagen den 2G mars 1965

Nr 14

personligen har jag den uppfattningen
att det kommer att bli allra värst för
gångtrafikanterna. Dessa har nu under
ett stort antal år lärt sig att gå på höger
sida av vägen för att möta trafiken.
När trafiken nu läggs om, skall de lära
sig att gå på den andra sidan av vägen.
Många av gångtrafikanterna, framför
allt de äldre, kommer för sent att erinra
sig att de går på fel sida av vägen.
De skyndar då över till andra sidan
men hinner kanske bara över halva
vägen. Så är livsgnistan släckt, och de
behöver inte vidare bekymra sig för
trafiken. Vi målar inte upp detta för
att skrämma folk, utan det är en realitet
och ingenting annat.

Det finns också andra saker som man
borde tänka på. Varför beslöt majoriteten
att bilägarna skall betala kostnaderna
för denna reform? Den summa som
nämndes 1963 kommer inte på långa
vägar att räcka till. Kostnaderna kommer
att bli betydligt högre än man räknade
med den gången, men det är ju
bara att lägga kostnaderna på bilägarna,
som får tacka och betala trots att
majoriteten av dem säkert inte velat ha
denna reform.

Trots att det är utsiktslöst att ställa
ett yrkande härom tror jag som sagt att
det hade varit riktigare att uppskjuta
reformen något. Jag ber att få ansluta
mig till det yrkande som ställts av herr
Jonasson.

Herr PERSSON i Heden (ep):

Herr talman! Jag är angelägen om att
få säga ett par ord, eftersom jag inte
kan stödja det föreliggande förslaget
om ett uppskov med förberedelserna för
trafikomläggningen. Vi har ju under
den tid som gått sedan 1963 lagt ned
miljontals kronor på dessa förberedelser;
vi har byggt om bussar och vidtagit
många andra åtgärder och dagen för
trafikomläggningen är bestämd.

Jag begärde ordet närmast av det
skälet att jag 1963 röstade emot trafikomläggningen.
Jag ansåg då att vi bor -

Lån till anskaffning av högertrafikbussar

de ta hänsyn till resultatet av folkomröstningen.
Jag ansåg vidare, att bilisterna
inte ensamma skulle stå för kostnaderna
och att garanti för vägarnas
upprustning måste finnas. Men eftersom
vi nu har fattat detta beslut och
det med mycken stor majoritet och är
i full gång med förberedelserna för
dess genomförande, vore det felaktigt
av riksdagen att besluta om uppskov.

Redan när beslutet fattades var vi
överens om att en trafikomläggning
förr eller senare måste genomföras, och
eftersom vi nu kastat ut dessa pengar,
måste vi fullfölja arbetet, så att vi inte
ytterligare får lägga ut än fler miljoner
på trafikomläggningen.

Riksdagen måste ha arbetsro. Vi bör
inte först fatta ett beslut och vidta åtgärder
för att genomföra det för att sedan
besluta att avbryta detta förberedelsearbete.
Jag anser det vara felaktigt
att gå till väga på det sättet. Därför
är jag angelägen meddela att jag icke
kan stödja det förslag som nu i angivna
motion föreligger utan kommer att
lägga ner min röst.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Det borde inte vara
obekant ens för de herrar som nu hållit
långa anföranden att datum redan
är fastställt för övergången till högertrafik.
Det skall ske den 3 september
1967. Vi har, som den näst föregående
talaren sade, anslagit många miljoner
till förberedelser för denna övergång.
Vi håller f. n. på att anpassa stora vägbyggnader
till den blivande högertrafiken.

Man kan mot denna bakgrund och
den totala omöjligheten av att nu göra
ändringar samt inte minst med hänsyn
till den stora anhopningen av ärenden
på dagens föredragningslista ha rätt,
herr talman, att vara litet förvånad
över alla dessa monologer till protokollet.
Jag skall, herr talman, låta dem förbli
monologer.

I anslutning till att upphovsmannen

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Lån till anskaffning av högertrafikbussar

funnit det lämpligt att försvinna från
denna debatt vill jag bara säga att jag
förstår att han vill komma ifrån detta
lilla lidande. Så mycket större medlidande
känner jag, herr talman, för min
gamle vän och kamrat på värmlandsbänken,
herr Jonasson. Han har iklätt
sig något som på teologiskt språk, om
jag inte missminner mig, kallas för
ställföreträdande lidande. Det förbättrar
emellertid inte saken.

Jag ber med det anförda att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Jag skall först be att
få säga att jag bär det lidande som herr
Ståhl talade om mycket lätt.

Att sedan min motionskamrat Robert
Johansson inte har möjligheter att i dag
vara närvarande i denna talträngda
kammare är inte något som han kan
lastas för, eftersom han räknat med att
detta ärende normalt skulle ha kommit
upp till behandling i onsdags och att
han i dag sitter fast i andra uppdrag.

Det kan väl finnas anledning att, som
sagts tidigare, ta sig en funderare när
man ser de stora investeringsbehov som
här aktualiserats och ställa frågan huruvida
det är angeläget eller ej att tillgodose
dessa behov.

Fru Nancy Eriksson sade att jag skulle
krypa ner i min bänk därför att jag
inte yrkat avslag på förslaget om högertrafik
1963. Jag vill då meddela att
den motion som jag undertecknade i
första kammaren och som hade herr
Robert Johansson i Dockered som huvudmotionär
i andra kammaren hade
nummer I: 596 och II: 730. Den motion
som fru Eriksson avlämnade hade nummer
II: 755 och lämnades in över en
vecka senare. Då finns det knappast anledning
att uppmana mig att krypa ner
i bänken. Man bör se sig för litet grand.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,

dels ock på bifall till det av herr Jonasson
under överläggningen framställda
yrkandet, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att i motionen
11:536 avsedd utredning verkställdes
och att — i avbidan på resultatet
härav — beslut fattades om inställande
av ytterligare åtgärder för högertrafikens
genomförande tills vidare; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Rubin begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
15:o) i utskottets utlåtande nr 9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det
av herr Jonasson under överläggningen
framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Börjesson i Glömminge begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställ des.

Därvid avgavs 156 ja och 9 nej,
varjämte 15 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

Punkterna 16 och 17

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 9

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
31, i anledning av Kungl. Maj:ts propo -

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Befrielse från skatteplikt för automobil, som äges av höggradigt vanför person

sition angående överlåtelse av kronan
tillhörig egendom.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 10

Befrielse från skatteplikt för automobil,
som äges av höggradigt vanför person

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 8, i anledning av väckt
motion angående befrielse från skatteplikt
för automobil, som äges av höggradigt
vanför person.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr MARTINSSON (s):

Herr talman! I motion nr 263 i denna
kammare har jag tillsammans med
några medmotionärer begärt viss ändring
av 2 § förordningen om automobilskatt,
så att dess regler kommer att
sammanfalla med den praxis som tilllämpas
av arbetsmarknadsmyndigheterna
vid beviljande av bidrag till anskaffande
av motorfordon. Utskottet har i
viss mån tillmötesgått oss motionärer,
varför det kanske nu inte finns så stor
anledning att använda alltför mycket av
vår dyrbara tid.

Jag vill dock påpeka att man helt
och hållet bortsett från en av de stora
brister som vi har anfört, nämligen skillnaden
i bestämmelserna om skattebefrielse
och bestämmelserna om beviljande
av bidrag till anskaffande av motorfordon
när det gäller den sjukdom
eller det handikapp som vederbörande
lider av. Som framgår av utskottsbetänkande!
kan man få skattebefrielse, om
man är höggradigt vanför, om man har
eget körkort, om man för förvärvsarbete
eller för utbildning är varaktigt
beroende av den bil man begär.

För att få ett bidrag från arbetsmarknadsmyndigheterna
säges emellertid inte
endast att man bör vara partiellt arbetsför;
man skall också vara beroende
av sin utkomst av arbete eller av
förvärvande av yrkesutbildning. Beho -

vet av fordonet skall vara medicinskt
styrkt med läkarutlåtande, av vilket
skall framgå att allmänna kommunikationsmedel
inte lämpligen kan anlitas
på grund av handikapp. Även invaliditetsförebyggande
synpunkter skall beaktas
liksom även risken för en försämring
av hälsotillståndet.

I dessa bestämmelser siktar man alltså
inte endast på ortopediska åkommor
utan även andra handikapp som medför
svårigheter för vederbörande att
anlita allmänna kommunikationsmedel,
vilket får tas med i bilden.

Nu har utskottet gjort en direkt beställning
i sitt utlåtande och begärt en
ändring av den anomali, som det innebär
att vederbörande själv måste ha
körkort för att få skattebefrielse. Detta
har också nyligen uppmärksammats i
pressen, och man har tagit upp ett fall
där det förelåg mycket ömmande omständigheter
men där vederbörande inte
kunde få skattebefrielse därför att han
själv inte hade något körkort. Han kördes
till sin arbetsplats av sin hustru,
och då ansågs skattebefrielse inte kunna
komma i fråga. Detta har också föranlett
att en fråga har framställts sedan
denna motion väcktes i första kammaren.
Jag hälsar därför med tillfredsställelse
att man på den punkten uppenbarligen
får en ändring till stånd
genom detta utskottsbetänkande.

I vår motion har vi emellertid även
siktat på att få in också andra sjukdomsgrupper
under denna skattebefrielse.
Vi har exempel på hur andra sjukdomar
kan göra människor i hög grad
handikappade när det gäller att ta sig
till arbetet. Jag har här ett exempel
från Stockholms län, där en person efter
att ha drabbats av lungtuberkulos
endast har en tredjedel kvar av sin tidigare
andningskapacitet. Efter att ha
tillryggalagt endast några hundra meter
på slät mark blir han mycket andfådd.
Denne man kan för närvarande
inte få denna skattebefrielse, trots att
han av arbetsmarknadsmyndigheterna

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Kompetensfördelningen mellan administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter -

får bidrag till bil och invaliditetstilllägg
från försäkringskassan. Det finns
människor som efter operation i matsmältningsorganen
och underlivet har
synnerligen stora bandageproblem, vilka
måste skötas flera gånger om dagen.
De drabbas också av denna skiljaktighet
i bestämmelserna.

Utskottet har nu i sin skrivning framfört
vissa principiella betänkligheter
mot vårt förslag. Utskottet säger att man
här kommer fram till en behovsprövning,
som för närvarande inte finns med
i skatteförfattningen, och det skulle innebära
en försämring. Denna anmärkning
förefaller rätt bestickande, men
jag tror att man ur författningsteknisk
synpunkt har möjlighet att lösa dessa
problem, om man verkligen vill göra

det. Visserligen uppnår man då inte
denna likformighet, men jag tror att
man ändå bör försöka komma fram till
en lösning, som tillfredsställer även de
grupper som nu ställs utanför.

Vidare har man sagt att det blir skillnader
i praxis om skattedomstolarna
skulle börja döma efter den praxis som
tillämpas av länsarbetsnämnderna. Detta
är väl också en invändning som är
värd beaktande. Den drabbar emellertid
samtidigt även arbetsmarknadsverkets
praxis. Det vore olyckligt om länsarbetsnämnder
i olika län tillämpade
olika principer vid beviljande av bidrag.
Jag tror att man på andra vägar
får försöka komma till rätta med dessa
problem.

Om man studerar utskottsbetänkande!
finner man, att på grund av den direkta
beställningen frågan om körkortet
kommer att tagas upp till behandling
omedelbart. Det förhåller sig väl
vidare, med hänsyn till bevillningsutskottets
ändock så positiva grundton i
skrivningen, på det sattet, att vid den
översyn av vägtrafikbeskattningen som
är annonserad även dessa frågor kommer
att tagas upp.

Med hänsyn till den gynnsamma be -

dömning som man väl har anledning att
göra efter de upplysningar som lämnats
i utskottets skrivning ställer jag, herr
talman, inte något speciellt yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11

Föredrogs vart efter annat första lagutskottets
utlåtanden:

nr 11, i anledning av väckta motioner
om sänkt valbarhetsålder för nämndeman,
och

nr 12, i anledning av väckta motioner
om en förenklad aktiebolagslagstiftning
för mindre företag.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 12

Kompetensfördelningen mellan administrativa
domstolar och förvaltningsmyndigheter Föredrogs

första lagutskottets utlåtande
nr 13, i anledning av väckta motioner
angående kompetensfördelningen
mellan administrativa domstolar och
förvaltningsmyndigheter.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! I detta utlåtande från
andra lagutskottet behandlas frågan om
kompetensfördelningen mellan administrativa
domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Detta är sannerligen ingen ny fråga
för riksdagen. Den har varit föremål för
ett intensivt intresse under en lång följd
av år. Den första motionen väcktes redan
1949, och alltsedan dess har frågan
praktiskt taget varje år diskuterats här
i riksdagen.

När därför förvaltningsdomstolskommittén
tillsattes 1962 var det många som
hoppades att de viktiga men komplice -

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Juridiska garantier för utfästelser enligt lagen om allmän försäkring

rade frågor som hängde samman med
det administrativa rättsskyddet då skulle
bli föremål för en allsidig bedömning.
Så förefaller emellertid inte att
bli fallet, därför att de direktiv som gäller
för ifrågavarande utredning tyvärr
har blivit alltför begränsade.

Den lagstiftningsmetodik som för närvarande
tillämpas i fråga om administrativa
besvärsmål är ur flera synpunkter
otillfredsställande. I regeringsrättslagen
är intagen en katalog i vilken det
slag av hos Kungl. Maj:t fullföljda besvärsmål
uppräknas som skall avgöras
av regeringsrätten. För att en sådan lagstiftning
skall vara aktuell måste katalogen
ständigt justeras, vilket i och för
sig måste anses olämpligt.

En lagstiftning in casu, som det här
är fråga om, ger dessutom en metodik
som svenska lagstiftare praktiskt taget
helt övergivit, och denna lagstiftning
får därför karaktär av en undantagslagstiftning.
Redan den omständigheten att
riksdagen praktiskt taget varje år haft
frågan uppe till behandling tyder på att
denna lagstiftning inte är invändningsfri.

I förvaltningsdomstolskommitténs uppdrag
ingår nu att söka få till stånd en
allmän förvaltningsdomstolsorganisation
på planet närmast under regeringsrätten.
Skall man då i fråga om denna
mellaninstans också begagna sig av den
s. k. innumerationsprincipen, så kommer
de problem som jag här tidigare
har nämnt att än mera accentueras.

I det särskilda yttrande som fogats till
utskottsutlåtandet har anförts att det
hade varit lämpligt att förvaltningsdomstolskommittén
i samband med sina
överväganden om organisationen av en
mellaninstans i administrativa besvärsmål
hade haft frihet att också pröva
en annan lagstiftningsmetodik än den
som de begränsade direktiven medger.
Härvid hade det varit tänkbart att låta
en instans göra laglighetsprövningen
och att därefter en annan instans fick
göra lämplighetsprövningen. Den me -

todiken tillämpas för närvarande utomlands,
exempelvis i Finland. I Finland
har den högsta instansen i administrativa
mål en sådan metodik, och såvitt
jag vet har denna visat sig fungera bra.

Jag har inget yrkande, herr talman,
men vi som står bakom detta särskilda
yttrande har förutsatt att kommittén,
om den så finner lämpligt, hos Kungl.
Maj :t hemställer om en sådan komplettering
av direktiven, att en mera allsidig
bedömning av dessa sannerligen
komplicerade frågor kommer att möjliggöras.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13

Juridiska garantier för utfästelser enligt
lagen om allmän försäkring

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 22, i anledning av väckta motioner
om juridiska garantier för utfästelser
enligt lagen om allmän försäkring.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nr 510 i första kammaren av herrar
Göran Karlsson och Wanhainen samt
nr 622 i andra kammaren av herr Henning
sson m. fl.

I motionerna, vilka var likalydande,
hade hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om en utredning angående möjligheterna
att skapa starkaste möjliga juridiska
garanti för den allmänna tjänstepensionens
utfästelser».

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, I: 510 och II: 622, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HENN1NGSSON (s):

Herr talman! I en motion som har
väckts i båda kamrarna har hemställts

3 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr l''t

<30

Nr 14

Fredagen den 20 mars 1905

Juridiska garantier för utfästelser enligt lagen om allmän försäkring

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om en utredning
angående möjligheterna att skapa
starkaste möjliga garanti för den allmänna
tjänstepensionens utfästelser.
Bakgrunden till denna motion ligger i
öppen dag. Ingen på löntagarsidan kunde
väl undgå att känna olust och oro
inför högerns fördomsfria utspel i 1964
års valrörelse. Att högern var motståndare
till ATP, det visste vi, men att detta
motstånd skulle ta så drastiska former,
hade vi ändå inte väntat. Väl är
vi förberedda på mycket stor moralisk
frigjordhet i valkampanjer, men nog
tycker vi att detta utspel gick ett gott
stycke över anständighetens gräns.

Det har i pressen spekulerats en hel
del om vem som var den egentlige upphovsmannen
till förslaget att, oavsett
vem som var ägare till ATP-fonderna,
År efter år ogenerat ta betydande summor
av dessa medel för att dela ut till
andra än de verkliga ägarna. Om det var
en i detta sammanhang ofta namngiven
person, eu företrädare för industrien
eller om denne herre endast var ombud
för betydligt starkare finansintressen,
som står högern nära, vill jag lämna
därhän.

Högerns omvändelse är märklig i mer
än ett avseende. Så länge striden pågick
om ett anständigt pensionssystem
som gav de före detta anställda en rimlig
försörjning på ålderdomen — en strid
som inom parentes sagt pågått mer än
ett halvt sekel — unnade högern inte
större delen av vårt folk en rimlig pension.
Men nu, helt hastigt, unnar de nära
nog vem som helst vad som helst.
Man vände sig till folkpensionärerna,
enligt min uppfattning inte därför att
man var mån om dem utan i hög grad
därför att man visste att deras antal var
så stort att deras röster skulle kunna få
avgörande betydelse vid valet. Men man
glömde ett betydelsefullt faktum. Folkpensionärerna
är relativt gamla människor
med ett långt livs erfarenhet bakom
sig, och sådana människor, herr

talman, är det inte så enkelt att föra bakom
ljuset. De flesta av dem var inte
alls vanda vid någon speciell välvilja
från högerns sida, så den ståtliga friarannonsen
gav inte på långa håll det goda
och tillfredsställande resultat som
högern hade väntat sig. Folkpensionärerna
litade inte på högern.

Det fanns fler märkliga detaljer i denna
aktion. När utredningen om ATP —
en av de många — presenterade sina
kalkyler över beräknade kostnader för
ATP, angavs att det vid fullt utbyggt
system skulle krävas 10 procent av lönesummorna.
Mot dessa beräkningar protesterade
högern starkt och förklarade:
»Man vill ta 20 procent av Din lön.»
Det är väl ingen här som har glömt det
uttrycket. Men det anmärkningsvärda
inträffar att högern nu, då man hittills
endast tagit ut 7 procent, likväl förklarar
att det finns otroligt mycket pengar
över som aldrig kommer att behövas
för ATP. I detta stycke är en fråga befogad:
Vem eller vilka kan i dag åtaga
sig att räkna ut vad som kommer att behövas
i kapital för att man skall vara
säker på att de fonderade medlen räcker
i alla situationer, låt oss säga 1990,
således efter trettio års tillämpning av
ATP-systemet?

Erfarenheten är, som jag tidigare
sagt, en god lärare. Om vi gör oss besvär
med att se tillbaka trettio år, kan vi få
någon vägledning — men endast vägledning
— av lönernas utveckling under
den tiden. Man kan utan tvekan säga
att den lön som utgick 1935 får multipliceras
med 7 för att komma i paritet
med den lön som utgår i dag, således
efter trettio år.

Visserligen förutspåddes från borgerligt
håll att lönen komme att stå stilla
under många år om ATP infördes. Men
hur höll det påståendet? Och vem i högern
vet i dag hurudant löneläget kommer
att vara år 1990? Vem i högern vet
vilka påfrestningar vårt näringsliv kan
komma att utsättas för under de trettio
närmaste åren? Vem i högern vet hur

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Juridiska garantier för utfästelser enligt lagen om allmän försäkring

befolkningsutvecklingen blir i vårt land
under samma tid? Inte har man skäl att
göra gällande att den verkar gynnsam
för den närmaste generationen. Vem kan
också garantera att vi inte får en period
av år, då en betydande del av våra
producerande åldersklasser står vakt vid
våra gränser för att bevara vår fred och
vårt oberoende? Vem svarar i så fall
för de årens pensionsutfästelser?

Många trodde att detta förslag från
högern var tillkommet i hastigt mod
och att det, när valet väl var över, skulle
försvinna ur den politiska bilden lika
tyst och stilla som på sin tid Sam Nilsson
gick hädan. Så blev det inte, ty vid
årets riksdag förelåg en högermotion,
vari man begärde utredning för att undersöka
möjligheterna att förstärka
folkpensionerna med medel ur ATPfonderna.

Detta vill jag, herr talman, karakterisera
som ett försök att på laglig väg få
rätt att genomföra landets hittills största
förskingring. Högern har tydligen helt
bortsett från vem som är ägare till ATPfonderna.
Vem är den verklige ägaren?
Absolut inte staten, det kan vi slå fast.
Staten har inte en enda krona i ATPfonderna.

P^onderna består av de medel som de
anställda avstår från att ta ut i lön
plus den del som enskilda egna företagare
inbetalar för sin egen pensionering.
Några statliga medel finns icke i
fonderna. Vid varje avtalstillfälle får
löntagarna besked om att den del som
åtgår som avgift till ATP inte står till
förfogande för ökad lön. Varken regering
eller riksdag kan ha rätt att räkna
med att dessa medel står till statens
förfogande.

Inget annat parti än högern har heller
ifrågasatt detta, utan det märkliga
har inträffat, att det parti som i alla
andra sammanhang säger sig vilja försvara
det enskilda ägandet, ibland omdöpt
till egendomsägande demokrati,
inte visar den minsta respekt för iigandets
principer när det är löntagarna

som i huvudsak är ägarna. Varför inte
vara lika frikostig med andra fonder?
Varför inte föreslå att våra banker som
har betydande fonder får avstå av dessa,
så att de kan delas ut till våra
pensionärer? Samma fråga kan man
ställa beträffande försäkringsbolagen.
De har också betydande fonder som
skulle kunna användas för så belijärtansvärda
ändamål. Nej, här råkar man
på helt andra ägare, och för högern är
det självklart, att banker och försäkringsbolag
skall ha betydande fonder;
där ligger de på rätt ställe enligt högern.
Men fonder som förvaltas till eu
del av löntagarnas representanter och
även i huvudsak ägs av löntagarna kan
tydligen en rättroende högerman inte
respektera. Man får en stark vision av
att kvällslektyren för högerrepresentanter
ibland är skrifter av jesuitmunken
Ignatius Loyola, som myntat begreppet
»ändamålet helgar medlen».

Samma utskott som har yttrat sig över
den motion jag här talar för har tidigare
också behandlat högerns motion,
och vi kunde med tillfredsställelse konstatera,
att samtliga ledamöter i andra
lagutskottet utom högerns representanter
var överens om att avstyrka angreppet
mot ATP-fonden. Högern var ensam
om reservation för bifall. Alla andra,
oavsett parti, yrkade avslag på motionen.
Det hade, herr talman, enligt
vår uppfattning varit på sin plats att
kombinationen i dag blivit den rakt
motsatta. Vi motionärer hade faktiskt
väntat detta, så mycket mer som högerns
talesman klart uttalat, att han
trots avslaget skulle komma tillbaka så
fort tillfälle bjöds med förnyade propåer
i fråga om användningen av ATPfonden.
Med tanke på den frigjordhet
som kännetecknar högern i dag kan vi
förvänta nya och vackra lockbeten.

Nog liar man rätt att anse att det
skulle vara eu renlighetsåtgärd, om riksdagens
övriga partier skulle vilja medverka
till att stoppa detta slag av politiskt
framträdande så effektivt som möj -

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Juridiska garantier för utfästelser enligt lagen om allmän försäkring

ligt. Samtliga övriga partier har klart
uttalat, både i valrörelsen och senare,
att de vill slå vakt om ATP. Varför vill
då inte utskottet medverka härtill? Varför
vill man inte i handling visa att
man menar allvar med vad man tidigare
uttalat i denna fråga?

Vi är väl medvetna om att flera av
våra sociala reformer helt vilar på enkla
riksdagsbeslut som likväl fungerar
år efter år på ett tillfredsställande sätt.
Den betydelsefulla skillnaden föreligger
likväl, att dessa förmåner finansieras
av skattemedel. Därvid är riksdagens
beslutanderätt helt naturlig. Den
allmänna tjänstepensionen ligger emellertid
på ett helt annat plan; för fullgörande
av därmed förenade förpliktelser
krävs inte något anslag från statens
sida. I verkligheten fungerar ATP
så, att sedan beslut fattats av regering
och riksdag har frågan fått en avtalsmässig
försäkringskaraktär. Envar ATPansluten
kan i viss mån själv bestämma
vilken pensionsnivå vederbörande
skall uppnå. Det kan ske genom extra
arbetsinsatser, övertidsarbete o. d. Är
det då inte också rimligt att försäkringen
får ett så starkt skydd av riksdagen
som man över huvud taget kan
skapa.

Utskottet säger att man inte kan se
någon reell fara i nuvarande förhållanden
och att dessa inte utgör något osäkerhetsmoment,
varpå utskottet tillägger:
»Det synes utskottet inte möjligt
att skapa andra garantier än de som redan
nu erbjudas.» Men, ärade utskottsledamöter,
det var just detta vi ville ha
en utredning om. Att påstå att större juridiskt
skydd inte är möjligt att åstadkomma
stämmer inte riktigt med verkligheten.
Lagstiftning av sådan karaktär
finns på andra områden även vad
beträffar förvaltning av medel som helt
ägs av staten. Så mycket mer befogat
måste det då vara att här skydda medel
som ligger helt utanför statens ägande.
Just för att det finns olika vägar
att välja för att skapa det skydd som de

ATP-försäkrade med all rätt ställer krav
på är det enligt motionärernas uppfattning
mycket egendomligt att utskottet
inte vill bifalla ett krav på utredning
av frågan. Efter alla åren av bitter strid
för att skapa ATP måste det vara vår
plikt att också skapa största möjliga juridiska
skydd för denna så oerhört betydelsefulla
försäkringsreforms fortbestånd.

Jag vill, herr talman, anföra ytterligare
ett motiv härför, som jag tycker
stämmer till eftertanke. Så sent som tisdagen
den 23 mars 1965, således tisdagen
i denna vecka, framträdde högerledaren
herr Heckscher i TV och uttalade
därvid bl. a. sin stora förvåning
över att folkpartiet och centerpartiet
så helt hade övergivit sina tidigare uppfattningar
beträffande ATP, och han
försäkrade dessutom att han alltfort eftersträvade
och förväntade ett gemensamt
handlande i framtiden. Det är därför,
herr talman, ytterst intressant för
oss motionärer men också för hundratusentals,
för att inte säga miljontals
ATP-berättigade i vårt land att vid voteringen
få besked om hur folkpartiet
och centerpartiet ställer sig i denna
fråga. Har herr Heckscher rätt att hysa
förhoppningar beträffande ATP eller
har han det inte?

Med det sagda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till motion nr 622 i
denna kammare.

Herr RINGABY (h):

Herr talman! Av vilken anledning
står herr Henningsson och grovskäller
på högerpartiet? Är det för att herr
Henningsson fått sin egen motion avstyrkt
av sina egna partikamrater?

Fru EKENDAHL (s):

Herr talman! Jag kan mycket väl förstå
den indignation och den oro som
herr Henningsson och många löntagare
med honom kände vid högerns utspel

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Juridiska garantier för utfästelser enligt lagen om allmän försäkring

i höstens valrörelse. Jag kan också förstå
att man funderar över om det verkligen
är möjligt för högern — tv något
annat parti har tydligen inte samma
avsikter — att riva upp det beslut som
fattades efter så många år. Motionärerna
säger att det i dag är dem obekant
hur sådana garantier skall kunna
skapas men att de tror att det måste
finnas möjligheter att skapa ett fullgott
skydd.

När vi inom utskottet behandlat denna
fråga har vi, det kan jag försäkra
herr Henningsson, grundligt granskat
den. Det var naturligt för oss — och
det har även varit naturligt för mig
som skulle föra utskottets talan i dag —
att gå igenom vad särskilda utskottet
skrev i sitt utlåtande 1958, det år då
utskottets förslag avslogs och vi sedan
gick till nyval i denna fråga. Jag tilllåter
mig att läsa in i dagens protokoll
vad särskilda utskottet då skrev:

»Det har gjorts gällande, att en tillläggspensionering
grundad på fördelningssystemet
inte skulle erbjuda tillfredsställande
rättssäkerhet. I detta hänseende
vill utskottet liksom departementschefen
erinra om att folkpensionärerna,
vilkas förmåner redan utgår enligt
ett fördelningssystem, torde känna full
trygghet för sina folkpensioner. Det förhållandet
att tilläggspensionerna inte
skulle utgå med enhetsbelopp utan graderas
efter vederbörandes inkomst synes
ingalunda vara ägnat att minska
tryggheten för pensionerna i ett fördelningssystem.
I detta avseende har den
föreslagna allmänna tilläggspensioneringen
redan sin motsvarighet i gällande
pensionering för statstjänstemän.
Ingen har kunnat påstå, att statstjänstemännen
skulle sakna rättssäkerhet för
sina pensioner, ehuru för dem variationerna
i fråga om pensionsstorleken
är betydligt större än vad som blir fallet
enligt propositionsförslaget.

I framtiden kommer vid varje tidpunkt
flertalet av den vuxna befolkningen
att ha ett betydande intresse av

pensionssystemets bevarande på grund
av att de uppbär pension eller redan
förvärvat en betydande pensionsrätt för
sig och åtnjuter pensionsskydd för familjen.
Utskottet hyser ingen tvekan i
fråga om rättssäkerheten i det lagfästa
tilläggspensionssvstem som föreslås i
propositionen. Tvärtom har utskottet
den uppfattningen att tilläggspensioneringen,
när den väl har genomförts,
kommer att betraktas som en naturlig
och oumbärlig trvgghetsanordning.»

Herr talman! Sedan högern nu fått
det välförtjänta svar som man fick i
valet efter sitt pensionsutspel, är jag
säker på att en stark facklig och socialdemokratisk
arbetarrörelse är den bästa
garantien för att man kommer att
fortsätta att bygga upp ATP-systemet
efter de riktlinjer som drogs upp 1959
och som nu har blivit en realitet för
många. Det kommer att bli en allt större
realitet ju fler pensioner som betalas
ut. Allt fler samhällsmedborgare
kommer att finna det som sin naturliga
rättighet att tjäna in en egenpension
eller en pension för sig och familjen.

Jag tror inte det finns anledning till
någon sådan oro, som herr Henningsson
gjort sig till tolk för. Däremot förstår
jag väl och delar hans önskan att
få säga ifrån ordentligt åt högern att
man inte skall försöka nagga på löntagarnas
pengar. Jag tycker emellertid
att herr Henningsson kan vara nöjd
med det konstaterande som göres i reciten
till utskottets utlåtande: »De försäkrades
rätt till tilläggspension är alltså
garanterad i lagen om allmän försäkring.
För ändring i denna lag krävs
jämlikt 87 § regeringsformen medverkan
av såväl Kungl. Maj:t som riksdagen.
»

Jag tror inte, herr Henningsson, att
högern någonsin kommer att ha så stor
makt att man kan få riksdagen att härvidlag
göra en ändring av pensionslagen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Nr 14

Fredagen den 20 mars 1965

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m.

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Om allt vad herr Ringaby
har att säga om den argumentering
som jag levererade tidigare är att jag
skulle vara missnöjd över att inte ha
fått stöd av mina egna partivänner,
så tycker jag att det var ganska magert.
Herr Ringaby fick själv av utskottet
avstyrkt ett förslag som serverades oss
här i kammaren för tre veckor sedan.

I likhet med utskottets talesman är
jag fullt på det klara med att det inte
i något avseende finns någon risk för
ATP så länge vi har en socialdemokratisk
regering. Men, fru Ekendahl, när
det gäller en sådan sak som ATP är det
betydligt bättre att veta än att tro. Denna
reform är så betydelsefull för miljoner
människor i vårt land att man inte
bara kan säga att man tror att det hela
kommer att klara sig. Motionärerna har
endast begärt en utredning om möjligheterna
att skapa ett bättre skydd för
de försäkrade och jag är övertygad om
att det skulle finnas sådana möjligheter.

Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 510
och II: 622; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Henningsson
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 22, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
motionerna 1:510 och 11:622.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropo -

sitionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen
och att kammaren alltså bifallit
utskottets hemställan.

§ 14

Utredning av frågan om sänkt
pensionsålder m. m.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 24, i anledning av väckta motioner
om utredning av frågan om sänkt
pensionsålder m. in.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft nio inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen 1)

de likalydande motionerna nr 318
i första kammaren av herr Eric Carlsson
m. fl. och nr 385 i andra kammaren
av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.
om sänkt pensionsålder;

2) de likalydande motionerna nr 508
i första kammaren av herr Per Jacobsson
in. fl. och nr 613 i andra kammaren
av fröken Elmén m. fl. om rätt till
förtidspension till äldre frånskilda kvinnor; 3)

de likalydande motionerna nr 526
i första kammaren av herrar Skärman
och Ernulf och nr 627 i andra kammaren
av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl. angående kompensation vid
uppskov med ålderspension inom den
allmänna försäkringen m. m.;

4) de likalydande motionerna nr 610
i första kammaren av herrar Adolfsson
och Lagar och nr 285 i andra kammaren
av herr Holmberg m. fl. om viss
ändring av reglerna om förtida uttag
av folkpension m. m.; samt

5) motionen nr 640 i andra kammaren
av herr Westberg om utredning av
frågan om sänkt pensionsålder.

Motionen under 4) hade, såvitt avsåge
förbättrad ställning för folkpensionärerna
inom sjukförsäkringen, behandlats
av utskottet i annat sammanhang.

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m.

I motionerna I: 318 och 11: 383 hade
hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om parlamentarisk
utredning av frågan om
sänkt folkpensionsålder».

I motionerna I: 526 och II: 627 hade
hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
av frågan om ökad kompensation
vid uppskov med ålderspension efter
67 års ålder i allmän försäkring
ävensom utsträckning av kompensationen
utöver 70 års ålder, samt frågan om
en lindrigare bedömning vid särskilt
tunga yrken av villkoren för förtidspension
i allmän försäkring».

1 motionerna I: 610 och II: 285 hade,
såvitt nu var i fråga, hemställts, »att
riksdagen måtte besluta---—

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer om en skyndsam utredning
rörande i denna motion förordade
ändringar i lag om förtida uttag
av folkpension — — —

och att förslag till sådana lagändringar
förelägges 1966 års riksdag».

I motionen II: 64-0 hade hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om tillsättande av
en parlamentariskt sammansatt utredningskommitté
med uppgift att utreda
frågan om sänkt pensionsålder».

Utskottet hemställde,

A. 1) att följande motioner, nämligen
dels motionerna I: 318 och II: 385, dels
motionen 11:640, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd,

2) att motionerna 1:610 och 11:285,
såvitt de anginge folkpensionsförmåner
vid förtida uttag av folkpension, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; B.

att motionerna 1:526 och 11:627,
såvitt de avsåge förtidspension, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; C.

att motionerna 1:508 och 11:613
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

D. att motionerna 1:526 och 11:627,

såvitt de avsåge uppskjutet uttag, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

Vid utskottets hemställan under A

(avser sänkt pensionsålder)

I. av herrar T horsten Larsson och
Gustavsson i Alvesta, vilka ansett, att
utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen med bifall till följande
motioner, nämligen dels motionerna
1:318 och 11:385, dels motionen
11:640, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla att frågan om en sänkt
pensionsålder utreddes av en parlamentariskt
sammansatt utredning,

2) att motionerna 1:610 och 11:285,
såvitt de anginge folkpensionsförmåner
vid förtida uttag av folkpension, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; Vid

utskottets hemställan under B

(avser förtidspension vid tunga yrken)

II. av fru Hamrin-Thorell samt herrar
Edström, Thorsten Larsson, Rimmerfors,
Gustavsson i Alvesta och Jonsson,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna
1:526 och 11:627, såvitt de avsåge
förtidspension, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
av frågan om lindrigare villkor för förtidspension
för försäkrade med särskilt
tunga eller slitsamma yrken;

Vid utskottets hemställan under C

(avser förtidspension till äldre frånskild
kvinna)

III. av fru Hamrin-Thorell utan angivet
yrkande;

Vid utskottets hemställan under D

(avser kompensation vid uppskjutet
uttag)

IV. av fri! Hamrin-Thorell samt herrar
Edström, Rimmerfors och Jonsson,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motio -

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m.

nerna I: 526 och II: 627, såvitt de avsåge
uppskjutet pensionsuttag, måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
utredning av frågan om ökad kompensation
vid uppskov med uttag av ålderspension
efter 67 års ålder ävensom utsträckning
av kompensationen utöver
70 års ålder;

V. av herrar Thorsten Larsson och
Gustavsson i Alvesta, utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Såsom utskottet framhåller
har frågan om sänkt pensionsålder
behandlats vid flera tidigare riksdagar.
När vi i motion nr 385 åter aktualiserat
frågan har det skett under hänvisning
till det tunga arbete som många
grupper i vårt land har och som gör det
svårt för dem att fortsätta för fullt i sitt
yrke ända till pensionsåldern, 67 år.
Tempot i arbetslivet är också i dag mycket
högt uppdrivet.

När utskottet argumenterar mot en
sänkning av pensionsåldern till 65 år,
erinrar utskottet om att det redan finns
en rörlig pensionsålder enligt nuvarande
pensionssystem. Vidare hänvisar
man till arbetskraftsbristen och till de
kostnader som skulle uppkomma genom
en sänkning av pensionsåldern.

Det är riktigt att det finns en rörlig
pensionsålder och möjlighet till förtida
uttag av pension vid 63 års ålder. Vid
ett sådant förtida uttag sker emellertid
en reduktion av pensionen med 0,6 procent
per månad, vilket innebär att den
som tar ut pension vid 63 års ålder får
vidkännas en reducering med 29 procent
under tiden fram till pensionsdagen.
Detta är inte någon liten reducering,
i synnerhet för de människor det
här gäller, vilka i regel inte har några
andra inkomster utan måste leva på sin
pension. En reducering med nära en
tredjedel gör att pensionen blir så liten
att de inte kan begära ett förtida uttag.

Därtill kommer att den som gör ett
förtida uttag inte får kommunala bostadstillägg
och hustrutillägg förrän vid
67 års ålder. Frågan om arbetskraftsbristen
måste ses i sammanhang med
spörsmålet om kortare arbetstid och
längre semester, ty det är dock produktionen
som skall skapa dessa möjligheter.
Produktionen har fått bära den arbetstidsförkortning
och den längre semester
som införts. Det finns också
grupper, och de är ganska betydande,
som i dag har en betydligt lägre pensionsålder
än 67 år. För närvarande är
det ungefär en miljon människor i arbete
som har en lägre pensionsålder än
67 år. Vi har när vi diskuterat och tagit
ställning till dessa frågor inte på något
sätt liesiterat inför de kostnader som
härmed har uppstått.

Ett annat bärande motiv för denna
tanke är också rättvisesynpunkten. Jag
anser inte att den bör avskrivas i detta
sammanhang. Vår motion och reservationen
syftar till en utredning om sänkning
av pensionsåldern, och vi vill att
man diskuterar detta i samband med
frågan om kortare arbetstid, eftersom
det för närvarande pågår en utredning
härom.

Det finns en annan reservation som
centerpartiets representanter har anslutit
sig till. Jag skall bara säga ett par
ord om den. Det gäller möjligheterna att
kunna få förtidspension för dem som
har ett tungt arbete, men som inte direkt
kan få sådan på grund av sjukdom,
trots att de av olika anledningar inte
kan arbeta. Vi har anslutit oss till denna
reservation, därför att det uppstår
sådana situationer, då det är befogat att
det funnes sådana möjligheter.

Även vid en annan punkt har jag lämnat
en blank reservation, nämligen beträffande
reglerna för det förtida uttaget.
Folkpartiet föreslår att man skall
göra en översyn av reglerna för dem
som inte tar ut pensionen vid 67 års
ålder utan väntar med uttaget. Jag har
inte anslutit mig till denna reservation

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m.

därför att denna fråga enligt min mening
bör prövas även från andra synpunkter.
Det finns anledning att också
pröva dessa regler med avseende på dem
som gör det förtida uttaget. Jag kan
bara ta exemplet att en person gör ett
förtida uttag en eller två månader efter
det att han fyllt 63 år och råkar ut för
ett olycksfall och drabbas av invaliditet
någon månad efteråt. Detta innebär att
han då under hela sin återstående levnad
får en lägre pension på grund av
denna månads förtida uttag. Som sagt
ansluter jag mig inte till reservationen
därför att den är för begränsad, men jag
vill understryka att det finns anledning
att göra en översyn av reglerna i sin
helhet.

Herr talman! Med detta ber jag att få
yrka bifall till reservationerna I och II
i andra lagutskottets utlåtande nr 24.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! När man tar del av andra
lagutskottets utlåtande nr 24 beträffande
frågan om sänkt pensionsålder
kan man inte undgå att observera den
försiktighet med vilken utskottet uttalar
sig i frågan. Man hänvisar till tidigare
utlåtande och till en i 1964 års
statsverksproposition aviserad utredning
i avsikt att genomföra standardförbättringar
för folkpensionärerna
även efter år 1968 och säger sig i avvaktan
på denna utredning sakna anledning
att ta ställning till frågan om sänkning
av pensionsåldern.

Om man läser det åberopade tidigare
utlåtandet kan man finna, att utskottet
inte är främmande för tanken på en
sänkning av pensionsåldern. Man säger
tvärtom att skäl kan anföras för att frågan
om en lägre pensionsålder övervägs.
Enligt utskottet måste emellertid
häremot vägas angelägenheten av andra
förbättringar för folkpensionärerna. Enligt
utskottets bedömning borde det pågående
programmet för folkpensionsförbättringar
först genomföras innan frå -

gan om lägre generell pensionsålder
kunde ha någon aktualitet.

Ja, så långt är vi naturligtvis ense.
En eventuell sänkning av pensionsåldern
får givetvis inte försämra möjligheterna
för nuvarande pensionärer att
få de förbättringar som vi alla är ense
om bör komma dem till del.

När det gäller utvecklingen framöver
måste givetvis en omsorgsfull avvägning
göras mellan standardförbättringar för
folkpensionärerna och en sänkning av
pensionsåldern. Vi kommer givetvis inte
heller förbi kostnadsfrågorna, och jag
har i min motion II: 640 mycket starkt
framhållit att den avvägningen bör göras
i samråd med arbetsmarknadens
parter. Jag vill här än en gång understryka
den synpunkten.

Men, herr talman, med detta konstaterande
har jag inte på något sätt frångått
kravet på en utredning av frågan
om sänkt pensionsålder. Den saken är
enligt min mening av sådan vikt att den
bör upptas till omsorgsfull prövning så
snart som möjligt. Vi kan räkna med att
utredningen kommer att ta ganska lång
tid och att det nuvarande programmet
i fråga om standardförbättringar inte
hinner genomföras innan den utredningen
är klar.

Vi kan inte i längden vara tillfreds
med att vissa arbetare i ett företag —
t. ex. de som arbetar på kontoret —
pensioneras vid 65 års ålder, under det
att de som exempelvis arbetar ute på
verkstaden får vänta ytterligare två år
på sin pension. Man kan visserligen
hänvisa till att det är en avtalsfråga
att somliga har lägre pensionsålder, men
jag är ändå övertygad om att vi så småningom
kommer att se detta som cn
rättvisefråga som vi måste lösa.

Genom eu sänkning av pensionsåldern
till 65 år skulle även de grupper
som huvudsakligen sysslar med tungt
kroppsarbete få möjlighet att i större
utsträckning än nu fortsätta med sitt yrkesarbete
till uppnådd pensionsålder
och alltså få full pension när de slutar.

3* — Andra kammarens protokoll 1965. Nr l''i

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m.

Visserligen har dessa grupper redan nu
möjligheter att erhålla s. k. förtidspension
men då med betydande reducering
av pensionsbeloppet, och dessutom får
de avstå från 4e tillägg som herr Gustavsson
i Alvesta tidigare talat om. Då
år det givetvis ganska naturligt att de
försöker kämpa sig fram till 67-årsgränsen
för att erhålla full pension.

De skäl som anförts mot en sänkning
av pensionsåldern är framför allt den
befarade bristen på arbetskraft samt de
ökade kostnader som skulle bli följden
av en sådan reform. Beträffande arbetskraftsbristen
vill jag hänvisa till den
ökade automationen och den tekniska
utvecklingen i övrigt. Det är för närvarande
mycket svårt att med någon större
säkerhet uttala sig om arbetskraftsbehovet
för någon längre tid framöver,
även om vissa utvecklingstendenser, jag
vill gärna medge det, tyder på en påtagligt
arbetskraftsbrist. Men här kan
snabbt andra faktorer göra sig gällande
än de vi i dag räknar med. Dessutom
får man förutsätta att många arbetstagare
även i fortsättningen uppskjuter
pensionsavgången ett eller flera år.

Kostnadsfrågan kan bli svår att bemästra,
det är jag medveten om. Men
man kan även tänka sig en sänkning av
pensionsåldern i etapper, som skulle underlätta
ekonomiseringen av en reform
sådan som jag har föreslagit i min motion.
Under alla förhållanden bör frågan
om en sänkning av pensionsåldern enligt
min mening noggrant prövas.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid denna punkt i utskottets
utlåtande fogade reservationen.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Kommunisterna betraktar
det som en betydande framgång att
nu även ett par andra partier ställer förslag
om sänkning av pensionsåldern.
För vår del har vi upprepat detta förslag
under många år, och vi vidhåller
självfallet att det finns mycket starka

skäl för en generell sänkning av pensionsåldern.

Ännu mera berättigat är det att förbättra
situationen för dem som har särskilt
tungt arbete eller arbete som är
farligt för människor i hög ålder. Det är
därför självklart för den kommunistiska
riksdagsgruppen att rösta även för
reservationer som går i den riktningen,
och det kommer vi att göra i dag, om
inte vår motion bifalles.

Själva har vi prövat en annan metod
i år än den generella sänkningen av
pensionsåldern. Vi bar föreslagit att lagen
om förtida uttag av pension skall
ändras så att den ger äldre personer en
praktisk möjlighet att gå i pension från
63 års ålder och därmed också få möjligheter
att övergå till deltidsarbete eller
lättare sysselsättning, om detta är ett
behov för vederbörande.

Den praktiska möjligheten därvidlag
för flertalet äldre människor är en ekonomisk
fråga. Det faktum att knappt en
procent av pensionärerna har använt
möjligheten till förtida uttag är enligt
vår mening ett bevis för att den påstådda
friheten för var och en att välja en
pensionsålder mellan 63 och 67 år inte
är någonting annat än en chimär. Det är
en frihet av den typ som har uttryckts
i eu berömd sats, nämligen den om sådan
likhet inför lagen som består däri
att det är förbjudet för såväl fattiga som
rika att stjäla sitt bröd och sova under
broarna. Visst finns det laglig rätt för
alla gamla att skaffa sig pension genom
uttag före den vanliga pensionsåldern.
Felet är bara att för de flesta äldre människor
är detta endast en formell rätt
— de kan inte utnyttja denna s. k. frihet.
De flesta som bara har pensionen att
leva av ställs nämligen då inför valet
att antingen svälta och vidkännas andra
umbäranden eller att gå till socialvården.

Utskottet har rätt i att också vårt förslag
i sak innebär sänkt pensionsålder.
Men det är en modifierad form, som
bl. a. har den fördelen att den inte ger

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m.

utskottet eller någon annan möjlighet att
komma med de s. k. principiella och
praktiska invändningar som vi alltid har
mött när vi framfört förslag om en generellt
sänkt pensionsålder. Vi ger inte
ett öre för de invändningarna, men även
vi måste utgå från det sorgliga faktum
att det trots allt finns sådana som lägger
hinder i vägen för en angelägen reform
på detta område. Därför har vi utformat
vårt förslag till årets riksdag på
det sätt som vi gjort.

Vi föreslår nämligen ingen ändring av
den grundläggande bestämmelsen för
förtida uttag, alltså den bestämmelse
som anger hur pensionen skall reduceras
för dem som begagnar sig av denna
rätt. Men vi vill att några av de kännbara
följdverkningar i övrigt, som lagen
nu har, skall undanröjas. Det är
nämligen inte nog med att de som begagnar
sig av rätten till förtida uttag
får sin pension avsevärt reducerad, utan
därtill kommer att de inte heller får
kommunala bostadstillägg, hustrutillägg
och barntillägg.

1961 års utredning och utskottsutlåtande
med anledning av förslagen om
generell sänkning av pensionsåldern är
egentligen argument för den anordning
som vi nu föreslår. Likafullt åberopar
nu utskottet denna utredning och detta
utskottsutlåtande som ett skäl för att avslå
vår motion, även när vi har givit
den en så modifierad form som i år.

Många har i yngre år haft arbete som
de omöjligen kan fortsätta med ända
upp till 67-årsåldern. Man kan som
exempel nämna gruv- och skogsarbetare,
anställda i byggnadsarbete, flottning

o. s. v. Jag har sagt tidigare beträffande
de sistnämnda, att de som skall gå
ut i forsarna och lossa på timmerbråtar
har ett jobb som är mera passande
för lindansare än för 67-åringar. Så är
det med många arbeten av den typen.

För många är det emellertid inte bara
en möjlighet utan också ett behov att
arbeta fram till 67-årsåldern och längre,
men det måste ske med hänsynstagande

till vissa medicinska krav. Det finns
massor av andra individuella skäl för
en rörlig pensionålder av den typ vi
föreslår — inte bara på papperet utan
en reell möjlighet för alla som har behov
därav. En äldre frisk människa,
som anser sig kunna fortsätta i sitt vanliga
arbete till 67 års ålder och t. o. in.
längre, skall naturligtvis ha den möjligheten.
Det är som regel nyttigt för
hans hälsa, trivsel och ekonomiska förhållanden.
Men det borde vara lika
självklart att den som känner krafterna
svika före 67 års ålder, som inte kan
få förtidspension i vanlig ordning men
som personligen bedömer det som nyttigt
för sin hälsa och sina individuella
behov att utnyttja möjligheten till förtida
uttag, också skall ha en rimlig
chans att utnyttja denna bestämmelse.
Men så är det inte för närvarande. Han
måste visserligen, om han tar förtida
pension, finna sig i en reducering av
pensionen på det sätt som här föreskrives
och som jag inte skall upprepa. Men
om riksdagen menar allvar med sina
egna reformer, skall man inte som nu
göra det förtida uttaget omöjligt för flertalet
äldre människor genom att vägra
dem kommunala bostadstillägg, hustrutillägg
och barntillägg, om de tar förtida
pension.

Därför hemställer jag, herr talman,
om bifall till motion nr 285.

Herr JONSSON (fp):

Herr talman! Till andra lagutskottets
utlåtande nr 24 är fogade ett par reservationer,
som jag skulle vilja säga några
ord om. De avser reservationerna nr II
och IV vid utskottets hemställan under
B respektive D.

I den förstnämnda reservationen har
vi reservanter med anledning av motion
nr I: 526 och II: 627 såvitt avser förtidspension
hemställt, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en
utredning av frågan om lindrigare villkor
för förtidspension för försäkrade

Nr 14

Fredagen den 2G mars 1965

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m.

med särskilt tunga eller slitsamma yrken.

Denna fråga är inte ny utan har behandlats
vid flera tidigare tillfällen,
bl. a. vid 1962, 1963 och 1964 års riksdagar.
Därvid har andra lagutskottet
förordat att denna fråga borde lösas
utanför den allmänna pensioneringens
ram, lämpligast genom uppgörelser avtalsvägen.
Utskottsmajoriteten intar idet
nu föreliggande utlåtandet samma
ståndpunkt.

Förhållandet är ju det, att man på
olika håll insett nödvändigheten av att
arbetstagare inom vissa särskilt tunga
yrken borde ha en möjlighet att komma
i åtnjutande av oreducerad pension före
67 års ålder. Visserligen kan det vara
svårt att generellt ge vissa grupper försäkrade
en sådan förmån framför andra
grupper, då man dels kommer in på
frågan om vilka yrken som skall anses
tunga och slitsamma, dels måste ta i betraktande
olika människors olika fysiska
och andra förutsättningar.

En generell lösning avtalsvägen kan
därför synas bespara den allmänna pensioneringen
svårigheten att på detta område
göra en rättvis generell avvägning.
Men det kan också finnas grupper av
arbetstagare, som står utanför en tänkbar
möjlighet att avtalsvägen få denna
fråga löst. Det kan vara sådana som friställs
på grund av strukturförändringar
på arbetsmarknaden och som på
grund av ålder inte kan omskolas eller
komma in i andra yrken och som genom
ett tidigare hårt arbete inte äger fysiska
förutsättningar för att fortsätta att arbeta
utan att dock i egentlig mening vara
berättigade till sjukpension.

I avvaktan på en lösning avtalsvägen
av frågan om förtida pension för dessa
grupper av arbetstagare har emellertid
vi motionärer och reservanter velat
hävda, att man måste söka en lösning
inom den allmänna pensioneringens
ram. Ett praktiskt sätt menar vi skulle
vara att införa lindrigare regler för erhållande
av förtidspension när det gäl -

ler försäkrade, som haft särskilt tunga
och slitsamma yrken. Därigenom skulle
möjlighet ges att efter prövning av
omständigheterna i det enskilda fallet
kunna tillgodose dessa önskemål och
tilldela arbetstagare pension vid lägre
ålder. Vi har ansett denna fråga vara
av sådan betydelse, att den förtjänar att
utredas, och vi har framställt yrkande
om detta i reservation II.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till denna reservation.

Den fråga som berörs i reservation
IV gäller en utredning om ökad kompensation
vid uppskov med uttagande
av ålderspension efter 67 års ålder. Såsom
i motionsparet 1:526 och 11:627
anföres är det allmänt omvittnat att det
inte sällan för människans fysiska och
psykiska välbefinnande är lämpligt att
fortsätta att arbeta efter 67 års ålder i
en takt, som är anpassad efter individuella
förutsättningar och önskemål.

Nuvarande lag öppnar också en möjlighet
till rörlig pensionsålder i intervallet
63 till 70 års ålder. Nuvarande
regler innebär, att det för 67 års ålder
gällande pensionsbeloppet minskas respektive
ökas med 0,6 procent för varje
månads tidigare uttag respektive uppskov
med uttag av pensionen.

En lösning av frågan om rörlig pensionsålder
bör med utgångspunkt från
vad jag nyss sagt sökas på så sätt, att
den enskilde stimuleras till att kvarstå i
produktionen så länge krafterna räcker
till och då förhållandena på den lokala
arbetsmarknaden gör det möjligt.

Det förtjänar i detta sammanhang
framhållas, att om man betraktar prognoserna
för befolkningsutvecklingen
under 1960—1980-talen så finner man
att antalet personer över 66 år kan väntas
stiga från 853 000 år 1965 till
1 241 000 år 1980 eller med 45 procent
på femton år. Samtidigt väntas den totala
befolkningen öka med 10 procent
och yrkesverksamma befolkningsgrupper
med 5 procent. Dessa tal ger ett
mått på försämringen i relationerna

Fredagen den 26 mars 1965

Nr 14

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. in.

mellan vårdnadsgenerationerna och övriga
befolkningsgrupper. På arbetsmarknaden
finns för närvarande cirka
700 000 personer i åldrarna 15—24 år
och anledning torde finnas räkna med
att detta antal halverats 1980 på grund
av ändrade utbildningsförhållanden. Då
inställer sig frågan hur man i en sådan
situation skall kunna kompensera
en så betydande reduktion av de yrkesverksammas
antal. Efterfrågan på
arbetskraft väntas stiga och det ifrågasättes
om en ökad yrkesfrekvens bland
gifta kvinnor kan vara nog.

Vi kan alltså komma i den situationen,
att man skulle anse det vara till
fördel för arbetsmarknaden att stimulera
till arbete efter 67 års ålder sådana
människor, som har fysiska och psykiska
möjligheter härtill. Det skulle innebära
ett uppskjutande med uttag av
pensionen. Nu säger utskottet att den
kompensation, som utgår till försäkrad
som väntar att ta ut pension till efter
67 års ålder, icke utgör full ersättning
för det uppskjutna uttaget enligt försäkringsmatematiska
principer. Utskottet
menar emellertid att det är andra
faktorer än denna kompensation som
föranleder vissa människor att vänta
med pensionsuttaget och att den av motionärerna
föreslagna ökade kompensationen
knappast skulle utgöra någon stimulans.
Jag skall inte bestrida att denna
kompensation inte enbart skulle vara
tillräcklig anledning för en del människor
att fortsätta sitt arbete efter 67
är, men den utgör ändå en ytterligare
stimulans, vars värde man inte skall
förringa. I motionen har vi också framhållit
att man borde utreda frågan om
utsträckning av kompensationen över
den nu fastslagna gränsen. En korrektionsfaktor
på 1 procent per månad vid
höjning av pensionsåldern synes vara
väl motiverad.

Reservation IV utmynnar i eu hemställan
»att riksdagen, med bifall till
motionerna 1:526 och 11:627, såvitt de
avser uppskjutet pensionsuttag, mätte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
utredning av frågan om ökad kompensation
vid uppskov med uttag av ålderspension
efter 67 års ålder ävensom
utsträckning av kompensationen utöver
70 års ålder», och jag ber att få yrka
bifall till denna reservation.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag lovar att på kortast
möjliga tid kommentera föreliggande
utlåtande.

Av de reservationer som fogats till
utlåtandet är I en gammal bekant, IV
en nyhet och II en variant av en tidigare
reservation.

Vad gäller reservation I med krav på
utredning av frågan om sänkt pensionsålder
uttalar vi inom utskottsmajoriteten,
att ingen förnekar att skäl kan anföras
för en sänkt pensionsålder. Men
vi delar faktiskt inte reservanternas
uppfattning att »en generell sänkning
av pensionsåldern ur både social synpunkt
och allmän rättvisesynpunkt måste
anses vara en av de angelägnaste uppgifterna
inom pensionspolitiken». Vi
håller nämligen före att den angelägnaste
uppgiften fram till 1968 och även
senare är att höja pensionen i enlighet
med de utfärdade löftena.

Man tvingas göra ett val, eftersom
man vet att sänkt pensionsålder betyder
mindre utrymme för höjningar av
pensionen. Skulle pensionsåldern sänkas
med två år — alltså till 65 år —
finge ytterligare 140 000 personer pension,
och kammarens ledamöter kan ju
själva räkna ut vad det skulle kosta i
folkpension och ATP. Jag behöver därför
inte vidare utveckla den saken. Del
var ju intressant att höra att herr Westberg
sade, att en sänkning av pensionsåldern
sådan som den föreslagna
inte får försämra möjligheterna för de
nuvarande pensionärerna att erhålla eu
förbättring.

I det läget menar vi att det är fel att
sätta i gång en utredning nu, ty då skapas
föreställningen att vi allvarligt

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m.

överväger att sänka pensionsåldern. Vi
måste först klara den utlovade höjningen
av pensionen; sedan får vi ta
itu med sänkningen av pensionsåldern.
Härvidlag behövs ingen långvarig utredning
— det är bara fråga om matematik.

I reservation II förordas lindrigare
regler för erhållande av förtidspension
för försäkrade med särskilt tunga och
slitsamma yrken. Bakgrunden är att alla
— även reservanterna — anser att det
är svårt att införa en allmän lägre pensionsålder
för vissa angivna grupper.
Reservanterna föreslår således nu lindrigare
regler för förtidspension för dem
som har slitsamma yrken.

I själva verket förhåller det sig emellertid
så, att dylika hänsyn skall tas vid
beviljandet av förtidspensioner. Jag vill
läsa upp ett avsnitt ur departementschefens
uttalande, som riksdagen ställde
sig bakom. Det heter att bedömningen
i princip skall inriktas direkt
på den försäkrade: »I första hand måste
man bedöma den försäkrades medicinska
status och därutöver beakta
samtliga de omständigheter, som i det
enskilda fallet påverkar hans möjligheter
att utnyttja den återstående arbetsförmågan,
såsom hans ålder och
förutsättningar med avseende på krafter,
utbildning, yrke o. d.» Detta skall
alltså pensionsmyndigheterna ta hänsyn
till vid prövning av pensionsansökan.
Det visar sig också att i områden
med ensidigt näringsliv är det förhållandevis
fler förtidspensionärer än i
trakter med ett rikt nyanserat näringsliv.

Jag skulle, herr talman, kunna tala
länge om denna fråga, men jag gör det
inte utan övergår nu till sist till reservation
IV, där det förordas en högre
procentsats för dem som uppskjuter sitt
pensionsuttag. Jag vill i anledning av
detta krav framhålla, att procenttalet 0,6
i regeln om höjd pension för den som
uppskjuter sitt pensionsuttag till efter
67 år naturligtvis icke är vetenskapligt

framräknat. Pensionsutredningen föreslog
för länge sedan 1 procent, pensionsberedningen
0,5 procent och riksdagen
stannade för 0,6 procent.

Avsikten har alltså varit att, med utgångspunkt
från den medellivslängd
man kan beräkna, ge den som skjuter
upp pensionsuttaget ungefär lika stor
sammanlagd pension som han hade fått,
om han börjat ta ut pensionen vid 67
års ålder.

Vi har alltså inte påstått att procentsatsen
0,6 är vetenskapligt framräknad.
Däremot tror inte utskottsmajoriteten
att man genom att höja procentsatsen
skulle stimulera folk till att stanna kvar
i arbetet. Jag delar i detta avseende de
synpunkter, som herr Gustavsson i Alvesta
anförde.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Herr Bengtsson i Varberg
sökte när det gällde kravet på
sänkt pensionsålder, vilket var det första
han tog upp i sitt anförande, komma
ifrån huvudfrågan genom att säga
att vi först skall höja pensionerna. Enligt
hans uppfattning skulle en sänkning
av pensionsåldern omöjliggöra detta.
När det gäller höjningen av pensionerna
förutsätter jag, herr Bengtsson,
att vi är överens. Vi har också givit uttryck
för denna inställning i motionen
och i reservationen i detta ärende. Därutöver
har vi emellertid uttalat, att en
sänkning av pensionsåldern är väsentlig Herr

Bengtsson har tidigare i andra
diskussioner sagt mig att han är medveten
om hur lång tid en utredning om
detta skulle ta. Sådana saker klarar man
inte ut på ett år. Även vi är på det klara
med detta, och därför anser vi att
det är hög tid att tillsätta en sådan utredning.

Vidare sade herr Bengtsson att förslaget
om två års sänkning av pensionsåldern
innebär att ytterligare 140 000

Fredagen den 26 inars 1965

Nr 14

Utredning av frågan om sänkt pensionsålder m. m.

personer skulle erhålla pension med de
kostnader detta skulle medföra. Jag tycker
att detta är ett mycket svagt argument
mot vårt förslag, herr Bengtsson
i Varberg. Vi menar att det är riktigt
och lämpligt att ta upp denna fråga i
samband med exempelvis en prövning
av kortare arbetstid, längre semester
o. s. v., och därför kan man inte skjuta
kostnadsfrågan framför sig.

Rättvisefrågan ville inte herr Bengtsson
ta upp — jag vet inte om han inte
ville göra det därför att han anser att
denna aspekt inte har någon större betydelse.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. A 1

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen
I) i motsvarande del; och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustavsson i Alvesta begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
A 1) i utskottets utlåtande nr 24, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen I) av herrar Thorsten
Larsson och Gustavsson i Alvesta i
motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Därvid befanns, att flertalet
av kammarens ledamöter röstat
för ja-propositionen och att kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan.

Mom. A 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 610
och 11:285; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Mom. B

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen II);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Jonsson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i
mom. B) i utskottets utlåtande nr 24,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bär kammaren bifallit
reservationen II) av fru Hamrin-Thorell
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Jonsson begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 102 ja och 59 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. C

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 14

Fredagen den 26 mars 1965

Mom. D

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen IV)
av fru Hamrin-Thorell m. fl.; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr
talmannen att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till kammarens sammanträde
onsdagen den 31 innevarande
mars.

§ 15

Till bordläggning anmäldes
utrikesutskottets utlåtanden:
nr 4, i anledning av motioner om
svenskt erkännande av Europarådsdomstolens
behörighet,

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om godkännande av ändringar
i konventionen om upprättande
av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO), och

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition om godkännande av protokoll
angående varuutbytet mellan Sverige
och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union m. m.;

konstitutionsutskottets utlåtan den:
nr 14, i anledning av motion om tidsbegränsning
av anföranden i kamrarna,

nr 15, i anledning av motioner angående
riksdagens högtidliga öppnande,
nr 16, i anledning av motion om valbarhet
till kyrkvärdsuppdrag,

nr 17, i anledning av motioner om inrättande
av kommunala fritidsnämnder,
och

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag ur
kyrkofonden m. m., såvitt denna hänvisats
till konstitutionsutskottet;
statsutskottets utlåtanden:
nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom försvarsdeparte -

mentets verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1965/
66 till Upplysningsverksamhet i utlandet
angående Sverige jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 33, i anledning av Kungl. Maj :ts
förslag angående anslag på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1964/65
till Allmänna beredskapsarbeten m. in.
jämte i ämnet väckta motioner,

nr 34, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande försäljning
till allmänheten av aktier i statliga företag,

nr 35, i anledning av väckta motioner
om försäljning till allmänheten av statens
aktier i LKAB,

nr 36, i anledning av väckta motioner
angående förläggningen av LKAB:s
huvudkontor, och

nr 37, i anledning av väckta motioner
angående kapitalförsörjningen inom
lastbilstrafikbranschen;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.
och 10 § 1 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
in. m., jämte i ämnet väckta motioner,
såvitt propositionen och motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet,
nr 18, i anledning av väckt motion
om rätt för riksdagsledamot att vid inkomsttaxering
göra avdrag för avgift
till riksdagsgruppskansli,

nr 19, i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av traktamentsersättning,
och

nr 20, i anledning av väckta motioner
angående rätten till avdrag vid beskattningen
för kostnad för resor mellan
bostad och arbetsplats;

Fredagen den 2G mars 1965

Nr 14

bankoutskottets utlåtanden och memorial: nr

6, i anledning av väckta motioner
angående riktlinjerna för lokaliseringspolitiken,

nr 7, angående användande av riksbankens
vinst för år 1964,

nr 8, i anledning av väckta motioner
angående inkomsten från riksbanksfonden,

nr 9, i anledning av väckta motioner
om skyldighet för riksbanksfullmäktige
att avge yttrande över nationalbudgeten,

nr 10, i anledning av framställning
från fullmäktige i riksbanken angående
lönegradsuppflyttning av en tjänst
som bankokommissarie,

nr 11, i anledning av väckt motion
om rengöring av riksdagshusets fasader
och gavlar, samt

nr 12, i anledning av väckt motion
om tillhandahållande av ytterligare exemplar
av riksdagstrycket till riksdagens
ledamöter;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av väckt motion
om ökad rättssäkerhet vid bestämmande
av ersättning till följd av övergången
till högertrafik, och

nr 15, i anledning av väckt motion
om översyn av vissa bestämmelser i
föräldrabalken;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 17, i anledning av dels Kungl.
Maj ds proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av
4 § 1 inom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt, m. in., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, dels
ock i ämnet väckta motioner,

nr 30, i anledning av väckta motioner
angående rätten till änkepension enligt
lagen om allmän försäkring,

nr 31, i anledning av väckt motion
om skydd för trotjänarpension,

nr 32, i anledning av väckta motioner
om höjning av invaliditctstillägget
in. in.,

nr 33, i anledning av väckta motio -

ner angående tillämpningen på sjömän
av bestämmelserna om obligatorisk yrkesskadeförsäkring,

nr 34, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa
värnpliktiga, och

nr 35, i anledning av väckta motioner
om indexreglering av de allmänna
barnbidragen;

tredje lagutskottets utlåtande nr 14,
i anledning av väckta motioner om dels
hastighetsbegränsning för motorbåtar,
m. m., dels ock registrering av båtar;

jordbruksutskottets utlåtande nr 4, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående vissa frågor rörande älgjakt
m. m., jämte i ämnet väckta motioner;
samt

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av väckta motioner
angående familjepolitiken och
om vissa familjepolitiska åtgärder.

§ 16

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen

från bevillningsutskottet:
nr 90, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om polisregister
m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet; och
från första lagutskottet:
nr 93, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om
polisregister m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott; samt
från tredje lagutskottet:
nr 79, i anledning av väckta motioner
angående köp av skog på rot.

§ 17

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj ds propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 63, angående det statliga utvecklingsbiståndets
administration,

Nr 14

Tisdagen den 30 mars 1965

nr 77, angående organisationen av ett
statligt förhandlingsorgan m. m., och
nr 82, angående anslag för budgetåret
1965/66 till statistiska centralbyrån,
m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 18

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner i anledning av Kungl. Majrts
proposition nr 41, med förslag till jordförvärvslag
m. m., nämligen
nr 775, av herr Dahlgren m. fl.,
nr 776, av herr Heckscher m. fl.,
nr 777, av herr Hedlund m. fl., och
nr 778, av herr Ohlin m. fl.

Dessa motioner bordlädes.

§ 19

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet vid sammanträde
med herr förste vice talmannen,
herr andre vice talmannen och de
kammarens ledamöter, som blivit
utsedda att jämte talmännen tillsätta
kammarens kanslipersonal,
den 24 mars 1965.

Sedan reservstenograferna Arne Larsson
och Anita Hallberg förordnats att

uppehålla ledigblivna stenografbefattningar
beslöt herrar deputerade meddela
fru Anna-Carin Brunnkvist och
herr Harry Brick förordnanden som
reservstenografer från och med den
24 mars respektive den 20 april 1965.

In fidem

Sune K. Johansson

§ 20

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:

herr Gomér, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
ersättning av allmänna medel för
skada vållad genom brottslig gärning,
och

herr Nilsson i Gävle, till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående åtgärder mot arbetslösheten.

§ 21

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.24.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 30 mars

Kl. 15.30

§ 1

Svar på fråga ang. förutsättningarna för
tryckfrihetsåtal i vissa fall

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Som svar på herr Fri -

dolfssons i Stockholm fråga angående
förutsättningarna för tryckfrihetsåtal i
vissa fall får jag anföra följande.

Den bestämmelse i tryckfrihetsförordningen
som frågan avser motsvarar
stadgandet i 16 kap. 9 § brottsbalken om
brott mot trosfrid. Vad som straffskyddas
genom detta stadgande är människors
känslor inför centrala religiösa

Tisdagen den 30 mars 1965

Nr 14

Svar på fråga ang. förutsättningarna för tryckfrihetsåtal i vissa fall

värden, och den brottsliga handlingen
består i att offentligen skymfa dessa.
När fråga uppkommer om åtal bör väckas
för tryckfrihetsbrott, måste emellertid
hänsyn också tas till den instruktion
som finns i 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen.
Enligt denna instruktion
är det min skyldighet att värna
tryckfriheten och se mera till syftet
än till framställningssättet. Prövningen
av åtalsfrågan är diskretionär. Detta tar
sig uttryck bl. a. däri att ett skönlitterärt
alster bör bedömas i dess helhet
och med hänsyn till det helhetsintryck
det ger. Några allmängiltiga normer i
övrigt för åtalsprövningen kan inte anges.

Vidare anförde:

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (h):

Herr talman! Låt mig först tacka
statsrådet Kling för svaret på min fråga!
Jag tror jag vågar påstå att majoriteten
av det svenska folket uppfattar
den fråga jag ställt som gällande ett väsentligt
spörsmål.

Frågan har aktualiserats genom att
det saluföres s. k. litterära verk, vilka
på ett minst sagt förnedrande sätt behandlar
centralgestalter som de kristna
trosbekännelserna rör sig kring —- områden
som de allra flesta betecknar
som helig mark. Hur långt får man
egentligen gå när man enligt min mening
på ett oförsynt sätt berör gudomliga
ting? När överträdes gränsen för
vad som är tillåtet? Ty det finns väl
en gräns? Javisst!

Får jag hänvisa till den under senare
tiden så aktuella tryckfrihetsförordningen.
I 7 kap. 4 §, mom. 11 stipuleras
en klar gränsdragning. I nya
brottsbalken, som trädde i kraft den
1 januari 1965, kan man i 16 kap. 9 §
läsa följande klartext: »Om någon offentligen
skymfar sådant, som av svenska
kyrkan eller annat här i riket verksamt
trossamfund hålles heligt, dömes
för brott mot trosfrid till böter eller
fängelse i högst 6 månader.»

Det har också förekommit fall, herr
talman, där övertramp på detta område
beivrats. För ungefär ett år sedan förekom
i radion ett program där man på
ett stötande sätt raljerade om nattvardsfirandet.
Producenterna för programmet
åtalades och dömdes för lagbrott.

Vad svarar nu statsrådet Kling på
min fråga? Jo, att i tryckfrihetsförordningen
finns instruktionen att när del
gäller skönlitterära verk bör dessa bedömas
i sin helhet och med hänsyn till
helhetsintrycket, d. v. s. om mer eller
mindre avancerade saker skrives om
gudomspersoner, kan man släppa igenom
detta därför att det presenteras i
en viss förpackning i form av skönlitterära
verk. Det kan väl ändå inte vara
meningen, att om man skriver ett antal
sidor skönlitteratur, går det bra att
införliva ett anstötligt stycke. Man kan
också i detta sammanhang fråga sig
huruvida Aftonbladet är ett skönlitterärt
verk.

Till sist vill jag ännu en gång tacka
för svaret men måste tillstå att jag anser
det otillfredsställande. Avgörande
är enligt min mening icke vad statsrådet
Kling anser vara skymfande eller
ej, utan avgörande bör vara svenska
kyrkans och andra trossamfunds uppfattning
om vad som är heligt och därför
icke får skymfas. Det är deras uppfattning
som lagen skall skydda.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Det är alldeles uppenbart
att vi kan ha olika meningar i denna
fråga. För att illustrera detta tar
jag mig friheten att läsa upp ett par
rader ur den första recension som här
i Sverige publicerades beträffande den
bok som tydligen har väckt herr Fridolfssons
i Stockholm fråga. Recensionen
publicerades i en svensk tidning
redan den 25 januari, d. v. s. nästan två
månader innan boken kom ut på
svenska språket. Recensenten säger
bl. a. följande: »Om någonsin talet om

84 Nr 14 Tisdagen den 30 mars 1965

Svar på fråga ang. undantagande av Gotland från aviserad höjning av flygplatsavgifterna -

det konstnärliga uppsåtets försonande
allvar och hederlighet varit på sin plats
är det i samband med Salarnas bok, som
är kemiskt fri från smart sensationsmakeri
och fiske i grumligt vatten.»

Recensenten går också in på det rabalder,
som redan då hade uppkommit
i vårt östra grannland genom att ett
åtal där hade anställts. Beträffande anklagelsen
för hädelse säger recensenten
på följande sätt: »Undertecknad som
läste boken före hela rabaldret måste
faktiskt läsa om den för att upptäcka
det förgripliga och är fortfarande enbart
häpen över vissa kretsars överkänslighet.
»

Denna recension var publicerad i den
tidning, som brukar anses vara huvudorgan
för det parti som herr Fridolfsson
representerar, nämligen Svenska
Dagbladet.

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (h):

Herr talman! Jag har inte hänvisat
till den bok som statsrådet Kling här
nämnde, men eftersom statsrådet tog
upp just den boken, tycker jag att det
är ett utomordentligt bra exempel på
hur jag anser att det inte skall gå till.
Jag har tagit reda på att den finländska
tryckfrihetslagstiftningen i stort sett är
lik den svenska. Man har i Finland
också en relativt avancerad publiceringsfrihet,
men när man kom in på
detta område och det gällde att beskriva
gudomspersoner etc., då sade man
stopp i Finland. Då ansåg man att det
gick för långt.

Detta är inte någon pornografisk fråga;
den är betydligt allvarligare. Man
behöver inte vara vare sig frikyrklig,
kyrklig eller över huvud taget engagerad
på något håll inom den religiösa
världen för att här veta och se var
gränsen går. Gränsen går där man raljerar
på ett oförsynt sätt, som sker i
den bok som statsrådet Kling hänvisar
till och där man bedriver litterära utsvävningar.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Jag skall inte fördjupa
mig i några längre utläggningar beträffande
skillnaden mellan svensk och
finländsk tryckfrihetsrätt, men det är
alldeles uppenbart att vi här i Sverige
har en diskretionär prövningsrätt, som
man tydligen icke har i Finland.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. undantagande av Gotland
från aviserad höjning av flygplatsavgifterna Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Gustafsson i Stenkyrka
har frågat mig om jag har för
avsikt att i samband med aviserad höjning
av flygplatsavgifterna vidtaga åtgärder
för att, med hänsyn till Gotlands
speciella kommunikationsförhållanden,
undantaga denna del av landet från
den därav följande prishöjningen.

Därest Linjeflvg i anledning av luftfartsstyrelsens
förslag till ny flygplatstaxa
finner anledning höja sina taxor,
skall luftfartsstyrelsen godkänna dessa.
Besvär över luftfartsstyrelsens beslut i
denna fråga kan anföras hos Kungl.
Maj :t.

Vidare anförde:

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min fråga som
var föranledd av den gotländska allmänhetens
oro inför de av Linjeflyg
aviserade prishöjningarna från och med
den 1 april. De skulle röra sig om 5 å 6
procent. I absoluta tal skulle priset för
färd tur och retur Stockholm höjas
från nuvarande 144 till 153 kronor och
för färd Stockholm—Visby från nuvarande
168 till 177 kronor.

Tisdagen den 30 mars 1905

Nr 14

Svar på fråga ang. de höjda fastighetstaxeringsvärdenas inverkan på inkomstprö
vade tillägg till studiebidrag

Sedan frågan inlämnades har det
kommit ett kanske något lugnande besked
på denna punkt. Linjeflyg aviserar
nu något mindre höjningar av flygpriserna.
Höjningarna motiveras med
ökade omkostnader på grund av lönestegringar.
Man åberopar vidare omsättningsskatten
och de statliga avgifterna.

Enligt Dagens Nyheter för den 1£
mars bär direktör Östling gjort ett uttalande
som gotlänningarna finner
märkligt. Han säger att prishöjningarna
inte kommer att inverka på passagerarfrekvensen.
I första hand berörs
nämligen gotlänningarna som svarar
för det största antalet resor.

I det uttalandet betonas alltså gotlänningarnas
stora beroende av flyget.
Vi vill från gotländsk sida gärna understryka
vårt stora beroende av flyget,
vilket hänför sig till att vi saknar
sådana alternativa kommunikationsleder
som landsväg och järnväg vilka
andra delar av landet har tillgång till.
Men detta beroendeförhållande bör inte
utnyttjas för att ta ut högre priser än
nödvändigt på Gotlandslinjcrna.

Gotlänningarna anser att priserna på
de gotländska flyglinjerna redan nu
ligger högt. Det rör sig om ett avsevärt
högre kilometerpris än det som man
tar ut för det övriga landet — och detta
trots att vi har den högsta kabinbeläggningen
som någon flyglinje i landel
kan uppvisa.

Vi vill gärna framföra dessa synpunkter
till kommunikationsministern. Även
om svaret i dag inte säger så mycket
om kommunikationsministerns uppfattning
när det gäller luftfartsstyrelsens
förslag till flygplatstaxa tackar jag ändå
för svaret och hoppas att kommunikationsministern
har oss gotlänningar i
åtanke vid ställningstagandet till en av
våra primärfrågor: flyget.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Herr Gustafsson i Stenkyrka
tog i slutet av sitt anförande upp
luftfartsstyrelsens förslag till höjda
landningsavgifter. Förslaget gäller endast
de fyra största flygplatserna i landet,
däribland Bromma. För Visby flygplats
har inte föreslagits någon höjning
av landningsavgifterna.

Den föreslagna höjningen av landningsavgifterna
beräknas totalt ge 1,8
miljon kronor, varav emellertid endast
200 000 kronor hänför sig till Linjeflvgs
verksamhet. Förslaget innebär en
genomsnittlig ökning av kostnaderna
för den inrikes linjefarten med cirka
0,1 öre per passagerarkilometer. Det
motsvarar ungefär 50 öre för en tur och
returbiljett på sträckan Stockholm—
Visby.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. de höjda fastighetstaxeringsvärdenas
inverkan på inkomstprövade
tillägg till studiebidrag

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade: Herr

talman! Herr Elmstedt har frågat
dels om jag har uppmärksammat
att de höjda taxeringsvärden som blir
följden av den nya fastighetstaxeringen
kommer att medföra att vissa elever,
som åtnjuter inkomstprövat tillägg till
studiebidrag till studiehjälpsreglementet,
får sin studiefinansiella situation
försämrad, dels vilka åtgärder jag i så
fall bär för avsikt att vidtaga.

Det inkomstprövade tillägget, vilket
uppgår till 25—75 kr. per månad, utgår
efter storleken av den studerandes och
föräldrarnas till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomster. Med beskattningsbar
inkomst jämställs därvid en

Nr 14

Tisdagen den 30 inars 1965

Svar på fråga ang. de höjda fastighetstaxeringsvärdenas inverkan på inkomstprövade
tillägg till studiebidrag

femtedel av behållen förmögenhet över
30 000 kr.

Storleken på inkomstskatten utgör,
såsom studiehjälpsutredningen påtalade,
en i vissa avseenden bristfällig mätare
på behovet av studiestöd. I vissa
fall speglar den behållna förmögenheten
den ekonomiska situationen väl så
bra som den beskattningsbara inkomsten.

Den ökning av en persons taxerade
förmögenhet som en höjning av hans
fastighetsvärde leder till kommer enligt
uPPgift från centrala studiehjälpsnämnden
inte att påverka bedömningen nästa
läsår av ansökningar om inkomstprövat
tillägg, eftersom till grund för denna
bedömning kommer att ligga inkomstoch
förmögenhetsförhållanden under
beskattningsåret 1964. Jag är mot den
bakgrunden nu inte beredd att vidtaga
några åtgärder av den art som herr
Elmstedt tydigen åsyftar.

Vidare anförde:

Herr ELMSTEDT (ep):

Herr talman! Jag tackar ecklesiastikministern
för svaret på min fråga. Även
om 1964 års beskattningsbara inkomst
kommer att ligga till grund för bedömningen
och prövningen av de ansökningar
som inges för nästa läsår, blir
det väl framöver ändå så, att de höjda
fastighetstaxeringsvärdena kommer att
spela en betydande roll för stora grupper
av dem som det nu är fråga om.

Jag har med min fråga velat aktualisera
detta redan nu därför att jag är
medveten om att det finns folk som har
börjat fundera över hur det kommer
att bli i framtiden i detta avseende. En
höjning av taxeringsvärdena kommer
att innebära försämring för de ungdomar
vilkas föräldrar har inkomst och
förmögenhet i gränsskikten. I många
fall, kanske de flesta, kommer faktiskt
de höjda taxeringsvärdena inte att medföra
någon förbättring av den ekono -

miska situationen för dagen, ty så
länge fastigheterna inte avyttras måste
man betrakta de höjda värdena som en
behållning endast på papperet.

Jag beklagar att svaret inte är mera
positivt, men jag hoppas att ecklesiastikministern,
trots att svaret är negativt
i slutet, ändå kommer att ompröva
denna inställning, eftersom frågan för
många ute i landet är av ganska stor
ekonomisk betydelse.

Jag ber än en gång att få tacka ecklesiastikministern
för svaret.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Jag vill inte hålla med
herr Elmstedt om att mitt svar är negativt,
utan vad jag velat säga är att jag
vill att vi skall ha litet mer erfarenhet
av detta — och vi har ju ett år på oss.
Det är ingalunda säkert att det ur den
studerandes synpunkt är en fördel att
just förmögenhetsgränsen höjs. Man
kan mycket väl också laborera med den
andra gränsen, nämligen för den beskattningsbara
inkomsten. Nog är det
till fördel att, innan man bestämmer sig
för någonting, noga titta på denna fråga
i erfarenhetens ljus. Det ljuset kommer
vi att få under det år som stundar.

Herr ELMSTEDT (ep):

Herr talman! Huruvida man kommer
att ändra förmögenhetsgränsen eller
kommer att justera den beskattningsbara
delen av den direkta inkomsten, det
tycker jag är en fråga av underordnad
betydelse. Det som har väckt tanken är
ändock att taxeringsvärdena har höjts
och därigenom också de beräkningsgrunder
rubbats som nu tillämpas i fråga
om den beskattningsbara inkomst
som ligger till grund för ifrågavarande
tillägg. Det är från de synpunkterna
som jag betraktar svaret som negativt.
Men om det är så att vi kan räkna med
en positiv förändring i ett eller annat
avseende, har jag ingenting emot att

Tisdagen den 30 mars 1965

Nr 14

Svar på fråga ang. verksamheten inom planeringsrådet för utbildningsfrågor

man går den andra vägen och gör en inte några konkreta erfarenheter eller

modifikation av den beskattningsbara resultat redovisas.

inkomsten.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. verksamheten inom
planeringsrådet för utbildningsfrågor

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! Herr Nordstrandh har
frågat om planeringsrådet för utbildningsfrågor
har trätt i funktion och om
jag vill delge kammaren rådets målsättning
och hittills åstadkomna resultat.

Planeringsrådet för utbildningsfrågor
inrättades i höstas. I rådet ingår företrädare
för de närmast berörda ämbetsverken,
nämligen skolöverstyrelsen,
universitetskanslersämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen
och statistiska centralbyrån,
samt företrädare för arbetsgivare-
och arbetstagareorganisationer,
Jag är själv ordförande i planeringsrådet.
I rådets sammanträden deltar vidare
tjänstemän i ecklesiastikdepartementet
och andra av de aktuella spörsmålen
berörda departement. Hittills har
planeringsrådet sammanträtt vid två
tillfällen. Därvid har, med utgångspunkt
från propositionen angående reformering
av de gymnasiala skolorna m. m.,
diskuterats skolväsendets fortsatta utveckling
på det gymnasiala åldersstadiet.
Vidare har frågor rörande expansionen
av den postgymnasiala, ickeakademiska
utbildningen diskuterats.

Planeringsrådets uppgift är att som
ett led i departementsberedningen diskutera
aktuella utvecklingstendenser
och reformer på utbildningsområdet för
att härigenom främja en samordning
av planeringsaktiviteten på skilda nivåer
mellan olika departement, ämbetsverk,
organisationer in. fl. Med hänsyn
till den korta tid under vilken planeringsrådet
verkat kan självfallet ännu

Vidare anförde:

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
ecklesiastikministern för svaret, som ju
innehåller en relativt utförlig redogörelse
för rådets sammansättning och
även något om dess målsättning.

Vad man kanske däremot i viss mån
saknar är — och detta antyddes också
i slutet av svaret —- de resultat som vunnits
eller, om dessa inte kan ha blivit
så stora på så kort tid, de initiativ som
har tagits. Rådet tillsattes ju i juli månad;
det har alltså nu verkat i tre
kvarts år. Takten i dess planerande arbete
får kanske ökas något, om man
över huvud taget skall få någon glädje
av det, med hänsyn till den enorma
hastighet varmed utbildningsfrågorna
fortsätter att kasta sig över oss. Tiden
hastar otvivelaktigt.

Jag tillät mig att vara litet skeptisk
mot rådets sammansättning i remissdebatten
på hösten 1964. Jag konstaterade
då — detta får man även veta i
svaret — att planeringsrådet består av
chefstjänstemän från de närmast berörda
verken och från arbetsmarknadens
organisationer. Överläggningarna blir
alltså ett slags konferenser på högsta
förvaltnings- och tjänstemannanivå, och
studerar man vilka herrar det är som
sammanträder, eller som man väl får
anta sammanträder, så finner man att
det är samma personer som i andra
sammanhang brukar komma tillsammans
och sammanträda. Det finns alltså
med denna konventionella sammansättning
av rådet en risk att det inte
blir den inspirerande kraft som skulle
kunna hjälpa till att undanröja de återstående
hindren i utbildningssamhället.
Det är väl inte mycket att göra åt detta,
men jag vill ännu en gång uttrycka min
skepsis inför rådets sammansättning,
•lag tycker nog att det borde ha varit

Nr 14

Tisdagen den 30 mars 1905

Svar på fråga ang. samarbetsnämndernas befogenheter beträffande utredningskanslier
inom kommunblocken

några andra ledamöter med också, sådana
som kunnat företräda det yttre
fältet och komma med synpunkter därifrån.

Till slut skulle jag vilja fråga: Förs
det protokoll vid sammanträdena? Har
det förts och kommer det att föras
protokoll som man kan få ta del av?
Från riksdagshåll är vi onekligen intresserade
av att få veta vad som sker
på den viktiga utbildningssektorn och
vad som avses skola ske. Jag förutsätter
att rådet, när det verkligen kommer i
gång med sitt arbete, endast kommer
att ha rådgivande och inte beslutande
funktion. Så är det väl avsett, förmodar
jag.

Jag tackar än en gång för svaret och
hoppas att det skall komma något gott
av planeringsrådet.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Eftersom jag verkligen
fick en enkel fråga på slutet vill jag
svara på den.

Det förs inga protokoll vid rådets
sammanträden, och självfallet har rådet
bara en rådgivande funktion. Jag
kan exemplifiera detta med att tala om
att vid nästa sammanträde, som är utlyst
till den 6 april, kommer föredraganden
att presentera långtidsutredningens
resultat överförda på utbildningsområdet,
där man kan räkna fram
att vi med det riksdagsbeslut som vi nu
har bakom oss kommer att ha en halv
miljon akademiker år 2 000. Det är
mycket intressant för departementschefen
att få kännedom om olika reaktioner
på sådana ting, inte bara erfara
vad ämbetsverken tycker utan också få
veta vad arbetsmarknadsparterna har
att säga i samband med sådana fakta.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Jag är litet ledsen för
att det inte finns några protokoll från
sammanträdena, men jag får väl ställa

en ny enkel fråga till herr Edenman
när rådet har sammanträtt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. samarbetsnämndernas
befogenheter beträffande utredningskanslier
inom kommunblocken

Ordet lämnades på begäran till

Herr statsrådet PALME, som yttrade:

Herr talman! Fröken Ljungberg har
frågat inrikesministern vilka befogenheter
samarbetsnämnderna i kommunblocken
kan anses ha då det gäller att
inrätta och stå som huvudmän för utredningskanslier
inom blocken.

Frågan bär överlämnats till mig för
besvarande.

Eftersom det är kommunerna själva
som beslutar om inrättande av en samarbetsnämnd
är det också de som har
att ange nämndens befogenheter i nu
berörda avseenden och bestämma om
de medel som skall stå till förfogande
för verksamheten. Något lagligt hinder
för kommunerna att inrätta ett utredningskansli
åt samarbetsnämnden eller
att bemyndiga nämnden att själv inrätta
ett sådant kansli föreligger inte.

Vidare anförde:

Fröken LJUNGBERG (li):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
Palme för det svar som han har gett
på den fråga jag riktade till chefen
för inrikesdepartementet.

Svaret var kort och behöver inte heller
vara längre, om man reducerar denna
fråga till en praktisk fråga eller till
en fråga om gott beteende hos de representanter
för olika kommuner som ingår
i en samarbetsnämnd. Men det finns
också andra aspekter på den, som gör
den litet mera komplicerad.

Lika väl som man i flertalet kommunblock,
såvitt jag vet, har inrättat
samarbetsnämnder, så har man när det

Tisdagen den 30 mars 1965 Nr 14

Svar på fråga ang. tillämpningen av lagen om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet

gällt att anställa folk för samarbetsnämndernas
verksamhet egentligen gått
fram efter tre linjer: antingen har man
fört frågorna till sådana områden, där
man redan har bildat eller kommer
att bilda kommunalförbund, eller också
ordnar man med ett civilrättsligt avtal
eller, slutligen, låter man helt enkelt
en av kommunerna inom blocket anställa
vederbörande å samarbetsnämndens
vägnar och låter samarbetsnämnden
få ett medinflytande vid själva personvalet.

Dessa tillvägagångssätt gör det litet
komplicerat, sett ur synpunkten att det
här gäller, som det sades vid komrnunindelningsreformens
tillkomst, att i så
stor utsträckning som möjligt stärka
samarbetet och samhörigheten mellan
kommunerna inom blocken. Det är komplicerat
inte bara på grund av att det
så lätt kan uppstå tvister -—- så långt går
det kanske inte — utan därför att den
motsättning, som finns eller kan komma
att finnas inom kommunblocken mellan
de intressen, som företräds av den stora
kommunen i centralorten, och de mindre
kommunerna av kanske ofta mera
renodlad landsbygdskaraktär, som ingår
i blocken, mycket snart markeras. Jag
har alltså, herr talman, velat föra denna
fråga på tal. Jag skulle ha kunnat
formulera min fråga på ett annat sätt,
om jag hade velat det, t. ex. frågat om
statsrådet hade för avsikt att vidtaga åtgärder,
om sådana skulle behövas, för
att ge samarbetsnämnderna i koinmunblocken
möjligheter i detta avseende.
Jag vill inte gå så långt, därför att för
min del anser jag att det är riktigt, att
man skall så långt möjligt är låta bli att
reglera. Vi är ju nu inne i en övergångstid
i fråga om det kommunala samarbetet
inom kommunblocken med samarbetsnämnderna
som skall företräda
dem. Det visar sig nog att det på många
ställen kan bli ganska kärvt i föret, och
det finns därför anledning att överväga
möjligheterna att underlätta samarbetet.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Fröken Ljungberg hade
ställt en berömvärt enkel och precis fråga,
vilket gav möjlighet att ge ett enkelt
svar. Nu framgår det att fröken
Ljungberg kanske skulle ha ställt frågan
på ett annat sätt. Under sådana förhållanden
tror jag det är bäst att fröken
Ljungberg frågar en gång till, så att vi
får möjlighet till en mera principiell
diskussion.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! För att understryka den
tacksamhet över svaret som jag tydligen
inte förut givit tillräckligt uttryck åt
vill jag säga, att jag tolkar detta svar
på det sättet att det föreligger inget som
helst hinder för samarbetsnämnd att
vara huvudman vad beträffar handläggningen
av sådana här frågor. Det
gäller bara att få personer som är intresserade
av sådana anställningsförhållanden
och även kan acceptera dem.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på fråga ang. tillämpningen av lagen
om åtgärder vid samhällsfarlig
asocialitet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Björk i Göteborg
har ställt en fråga till chefen för inrikesdepartementet
angående tillämpningen
av lagen om åtgärder vid samhällsfarlig
asocialitet. Sedan frågan överlämnats
till mig, får jag lämna följande svar.

Med stöd av den nya lagen, som antogs
av fjolårets riksdag, kan ingripande
ske mot den som underlåter att efter
förmåga söka försörja sig hederligt och
för ett sådant asocialt liv att uppenbar
fara föreligger för allmän ordning eller
säkerhet. Mål om samhällsfarlig asocialitet
handläggs enligt bestämmelserna

90 Nr It Tisdagen den 30 mars 1965

Svar på fråga ang. tillämpningen av lagen om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet

om brottmål. I de fall rörande prostituerade
som herr Björk syftar på ankommer
det alltså på domstol att pröva om
legala förutsättningar för ingripande
har förelegat. Jag är därför förhindrad
att göra något uttalande, om dessa ingripanden
står i överensstämmelse med
lagstiftarens intentioner.

Vidare anförde:

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
justitieministern för svaret.

Vad som föranledde min fråga var
olika tidningsuppgifter om karaktären
av de aktioner som polisen i de större
städerna, bl. a. i Göteborg, med stöd av
den nya lagen har inlett mot prostituerade.
När den lagen antogs förra året
uttryckte ett par talare här i kammaren
vissa bekymmer för rättssäkerheten. En
av dem, herr Kellgren, framförde önskemålet
att polismyndigheterna varsamt
skall använda det nya vapen de får i
sina händer liksom att man här i kammaren
skall med uppmärksamhet följa
utvecklingen. Jag tycker det var tänkvärda
synpunkter.

När justitieministern nu förklarar sig
förhindrad att uttala sig om ingripandenas
överensstämmelse med lagstiftarnas
intentioner, påminner jag mig ett
samtal för en del år sedan med Gustav
Möller om tillämpningen av vissa delar
av sociallagstiftningen. Han drev då energiskt
den tesen att lagstiftarna och speciellt
departementschefen i varje fall i
ett inledande skede borde ge myndigheterna
vägledning om syftet med den nya
lagstiftningen. Det förefaller mig, fastän
jag inte är jurist, som om detta borde
vara tillämpligt i ett fall som det förevarande,
där man har en oklar och kautschukartad
lagtext och där man riskerar
att glida in i en praxis som inte har
varit avsedd.

I debatterna före lagstiftningens antagande
underströk man ju gång på

gång att det är särskilt angeläget att
komma åt sutenörerna. Det egendomliga
är nu att den nya lagen knappast tycks
ge några vidgade möjligheter därvidlag.
I stället ser det att döma av det aktuella
fallet ut som om man skaffat sig möjlighet
att snabbare och hårdare ingripa
mot prostituerade än enligt den gamla
lösdrivarlagen. Vad som slog mig var
bl. a. att det i tidningsuppgiften angående
dessa ingripanden inte förekom
någon antydan om att dessa prostituerade
kvinnor skulle stå i något beroendeförhållande
till sutenörer. Det finns också
andra skäl till undran. I propositionen
förklarades det att för ingripande
skulle förutsättas asocial livsföring under
en längre tid. Enligt tidningsuppgiften
skulle det i ett fall vara fråga om
prostitution endast sedan november månad.
Man kan också undra varför polisen
har ingripit just i de refererade fallen
och inte i andra. Utövar polisen någon
slags stickprovsverksamliet, och hur
går det i så fall med likheten inför lagen? -

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Vi brukar här i Sverige
hålla mycket hårt på den principen att
regeringsmakten inte på något sätt får
ingripa i den dömande maktens verksamhet,
och det är givetvis anledningen
till att jag inte vill uttala mig om hur
domstolarna skall tillämpa lagen i de
tre aktuella fallen.

Sedan lagen trädde i kraft den 1 januari
i år har en kvinna häktats i Stockholm
och två kvinnor i Göteborg. Talan
har väckts och enligt den nya lagen
skall domstol pröva fallen. Jag tror inte
att vi ens på detta område bör avvika
från den praxis vi har, att regeringen
inte skall lägga sig i domstolarnas prövning.
Men givetvis skall vi, som alltid
när en ny lag trätt i kraft, noga följa
utvecklingen och när någon tid gått se
luir lagen har verkat.

Tisdagen den 30 mars 1965 Nr 14

Svar på fråga ang. ersättning av allmänna medel för skada vållad genom brottslig
gärning

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! Jag är givetvis totalt underlägsen
justitieministern i fråga om
tolkningen av det juridiska sakläget.
Jag vill endast hänvisa till att beträffande
den gamla lösdrivarlagen var regeringen
oförhindrad att i början av
1950-talet utfärda instruktioner angående
tillämpningen av denna lag. Det förefaller
mig som om regeringen har
försatt sig i ett något egendomligt läge,
om den nu är helt förhindrad att uttala
sig om tillämpningen av den lag som
är avsedd att efterträda lösdrivarlagen.

Jag kan förstå hur det ligger till. Man
har kopplat in de vanliga domstolarna,
men — märk väl — detta är avsett som
ett provisorium och man tänker sig sedan
en annan ordning. Det är här inte
heller fråga om en direkt kriminallagstiftning,
utan det är en egendomlig särlagstiftning
någonstans i gränsområdet
mellan kriminallag och vårdlag.

Jag registrerar i varje fall med tillfredsställelse
justitieministerns uttalande
att regeringen ämnar uppmärksamt
följa utvecklingen. Man kanske kan hoppas
på att det så småningom leder fram
till något slags offentliga reaktioner.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. ersättning av allmänna
medel för skada vållad genom brottslig
gärning

Ordet lämnades på begäran till

Herr statsrådet PALME, som yttrade:

Herr talman! Herr Gomér liar frågat
inrikesministern om han har för avsikt
att vidta åtgärder i syfte

dels att polisman som misshandlats
under tjänsteutövning garanteras ekonomisk
ersättning även om den som utfört
misshandeln inte har möjlighet att bestrida
kostnaderna,

dels att personer som tillfogats egendoms-
eller personskada av dem som är

omhändertagna för samhällsvård garanteras
ekonomisk ersättning även om den
som begått brottet inte har möjlighet
att bestrida kostnaderna.

Sedan frågorna överlämnats till mig
för besvarande får jag anföra följande.

F. n. kan polisman som skadas under
sin tjänsteutövning få viss ersättning
efter beslut av Kung''1. Maj :t i varje särskilt
fall. Som redovisats i propositionen
1965:4, som nyligen bifallits avriksdagen,
föreligger ett utredningsförslag
som går ut på att polisman skall få
rätt till ersättning av statsverket för
kroppsskada som tillfogas honom i
tjänsten. I propositionen har inrikesministern
vidare framhållit att han inte
är beredd att ta ställning till detta förslag
innan ytterligare utredning skett
om problematiken beträffande skadeersättning
till statliga befattningshavare i
allmänhet, alltså även till exempelvis
sådan personal som vaktpersonal vid
olika anstalter. När den kompletterande
utredningen är färdig kommer dessa
frågor att tas upp på nytt.

Sedan år 1948 finns under femte huvudtiteln
ett förslagsanslag till ersättningar
för skador vållade av vissa rymlingar
in. fl. Anslaget uppgår f. n. till
60 000 kr. och har i årets statsverksproposition
räknats upp till 100 000 kr.
Från anslaget betalas ersättning för skador
som vållats av personer som är intagna
på fångvårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor,
mentalsjukhus eller allmänna
vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
De närmare villkoren för ersättning
framgår av kungl. brev den 28 juni
1963, som är intaget i SFS 1963:470.
Enligt brevet kan ersättning utgå för
skada som förorsakats av person, som
rymt eller permitterats från bl. a. ungdomsvårdsskola
eller vårdas utom skolan.
Goda möjligheter föreligger alltså
för den enskilde att få ersättning för
skador som vållas av någon som är
omhändertagen för samhällsvård. Denna
uppfattning har också kommit till

92 Nr 14 Tisdagen den 30 mars 1965

Svar på fråga ang. ersättning av allmänna medel för skada vållad genom brottslig
gärning

uttryck i första lagutskottets utlåtande
1963: 8, som godtagits av riksdagen.

Vidare anförde:

Herr GOMÉR (ep):

Herr talman! Jag tackar för svaret på
min fråga. Den berör ett problem som
varit aktuellt i många år, och anledningen
till att jag nu framställt den är
den senaste tidens händelser.

En av våra allra största tidningar hade
för några dagar sedan en stor artikel
om att staten vägrat att ersätta polis
för personskador som denne fått i
tjänsten. Det gällde Borlängefallet. Jag
citerar följande ur artikeln: »Det kan
inte ur rättvisesynpunkt anses tillfredsställande
och tilltalande att en polisman
som i sin tjänst för upprätthållande
av ordning och säkerhet tillfogas
skador själv ska svara för därmed förenade
ekonomiska uppoffringar endast
av det skälet att den som förövat misshandeln
saknar ekonomiska möjligheter

att vilja göra rätt för sig.» ----»I

dagarna har emellertid inrikesdepartementet
ändå sagt nej till ersättning.»

De händelser som inträffat på detta
område — särskilt hade vi ett mycket
besvärligt fall i Östergötland — har på
många håll medfört svårigheter beträffande
rekryteringen inom polisen. Det
utredningsförslag, som statsrådet nämner
i svaret, är inte allmänt känt. Jag
tyckte därför att det var angeläget att
aktualisera dessa frågor. På så sätt kan
uppmärksamheten riktas på att någonting
håller på att hända på detta område.

Beträffande den andra delen av min
fråga har jag själv som ordförande i en
ungdomsvårdsskola erfarenhet av att
det inte är så lätt att få ut ersättning för
skador som förövas av ungdomar som
är omhändertagna för samhällsvård. Att
det finns ett anslag på 60 000 kronor,
som statsrådet nämner i svaret, känner
jag till, men det är mycket problema -

tiskt att få några medel från den fonden.

Jag hoppas innerligt att den utredning
som skall göras verkligen tar hänsyn
till dessa frågor. Som enskilda människor
har vi ju i egenskap av målsmän
ansvar för vad som sker. Om t. ex. min
hustru eller mina barn har på ett eller
annat sätt vållat skada, så blir jag ansvarig
för detta. Såvitt jag kan förstå
måste samhället så småningom självt bära
något av ansvaret för dem som samhället
har omhändertagit, och jag hoppas
att denna fråga kommer att få ökad
aktualitet genom den föreslagna utredningen.

Även om det, såsom statsrådet framhåller,
redan föreligger vissa möjligheter
för den enskilde polismannen att få
ersättning för de skador som vållats
honom i hans tjänst, så är dock det hela
ganska krångligt. Det är också min förhoppning
att en utredning skulle leda
till enklare bestämmelser i detta avseende.

Med detta ber jag än en gång få tacka
för svaret.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Vad beträffar den senare
delen av herr Gomérs fråga har,
som sagt, anslaget redan höjts i årets
budget. När det gäller den förra delen
av frågan måste vi nog göra en viss
distinktion. För läkarvård och läkemedel
liksom för behövlig sjukhusvård
utgår redan nu full ersättning, och det
finns också bestämmelser om ersättning
vid invaliditet och sådant. Behovet av
bestämmelser härvidlag är täckt genom
bestämmelserna i de allmänna försäkringarna
och de särskilda bestämmelser
som avser anställningsförmånerna för
polismän.

Vad diskussionen i dag gäller är frågan
om ersättning för s. k. ideella skador,
i huvudsak sveda och värk. Interpellanten
och jag är helt ense om vikten
av att den frågan tagits upp till behand -

Tisdagen den 30 inars 1965

Nr 14

Svar på fråga ang. jaktvårdsavgiftens storlek

ling. Men man kan inte införa sådana
här speciella rättigheter för polismän
utan att ta hänsyn även till andra kategorier
såsom fångvårds- och sjukvårdspersonal
vilka kan råka i samma besvärliga
situationer som en polisman. Det är
därför som man har måst sätta i gång
vissa kompletterande utredningar.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Herr talmannen meddelade, att herr
Nilssons i Gävle fråga angående åtgärder
mot arbetslösheten icke kommer
att besvaras vid dagens sammanträde.

§ 9

Svar på fråga ang. jaktvårdsavgiftens
storlek

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade
:

Herr talman! Herr Wikner har frågat,
om jag kommer att föreslå höjning
av jaktvårdsavgiften före jaktledningens
överförande till statens naturvårdsnämnd.

Till svar får jag framhålla följande.

Svenska jägareförbundet har i skrivelse
till Kungl. Maj :t föreslagit att jaktvårdsavgiften
höjs. Förslaget har remissbehandlats
och övervägs nu i jordbruksdepartementet.
Jag är för dagen
därför inte beredd att närmare uttala
mig i frågan. Jag anser mig dock böra
framhålla, att någon anledning att sammankoppla
frågan om en avgiftshöjning
med frågan om överflyttningen av
den centrala tillsynen över jakten och
viltvården från domänstyrelsen till statens
naturvårdsnämnd inte synes mig
föreligga.

Vidare anförde:

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
för svaret på min enkla
fråga.

Såsom statsrådet förstår är jag inte
nöjd med svaret. Statsrådet säger att
förslaget om höjning av jaktvårdsavgiften
har remissbehandlats och nu
övervägs inom jordbruksdepartementet,
och därför är inte statsrådet beredd
att närmare uttala sig i saken. Men har
det hela kommit så långt, borde väl
statsrådet kunna dra vissa slutsatser.

Enligt min mening är det inte lämpligt
att redan i år företa denna höjning
av jaktvårdsavgiften. Meningen är ju
att ledningen av jakten och viltvården
nästa år skall flyttas över till statens
naturvårdsnämnd. Det ställer sig därför
svårt att i dag avgöra hur stora
kostnaderna för olika ändamål kommer
att vara. Om man läser Svenska jägareförbundets
framställning till Kungl.
Maj :t angående höjning av jaktvårdsavgiften
fr. o. in. jaktåret 1965/66 från 14
till 17 kronor, finner man att det hänvisas
till många osäkra utgiftsposter. I
förbundets framställning talas om att
planerade försök i vissa län med uteslutande
reglerad älgjakt kommer i varje
fall temporärt att medföra ett ökat
personalbehov. Men vi vet inte med
säkerhet om någon sådan försöksverksamhet
kommer till stånd. Den som
följt med tidningspressen de senaste
månaderna har kunnat konstatera att
det blåst upp en stark opposition mot
den reglerade älgjakten. Den höjda jaktvårdsavgiften
skall väl inte användas
för att driva propaganda för den s. k.
reglerade älgjakten.

Jaktvårdsavgifterna var inte avsedda
att användas till Svenska jägareförbundet
i någon betydande omfattning. Om
jag är riktigt underrättad har länsföreningarna
bidragit med jaktvårdsmedel
för byggande av älgskyttebanor inom
områden där man redan har banor som
varit godkända och som ägs av Jägarnas
riksförbund. Det måste väl ändå vara
slöseri med jaktvårdsmedel om man

Nr 14

Tisdagen den 30 mars 1905

Svar på interpellation ang. effektivisering av den militära sjukvården

bygger älgskyttebanor där man redan
har sådana. Länsstyrelsernas utgifter
och utgifterna för skador å motorfordon
tenderar enligt uppgift att öka,
men samtidigt säger man inom Svenska
jägareförbundet att det är mycket ovisst
beträffande dessa två poster.

Herr talman! Av de skäl jag nu anfört
anser jag att dessa jaktvårdsavgifter bör
behållas oförändrade under jaktåret
1965/66.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Wikner var inte
nöjd med mitt svar, men han hade väl
ändå inte väntat sig att jag här skulle
ge besked om hur man skall ställa sig
till en framställning som inte har behandlats
i departementet. Framställningen
har kommit nu i dagarna, och
den förberedes av mina medarbetare
för ett ställningstagande.

Yem som skall ha hand om tillsynen,
vare sig den i framtiden skall bli
överflyttad till naturvårdsnämnden eller
den skall åligga domänverket, kan
såvitt jag kan se inte spela någon roll
när det gäller att fastställa hur stor
jaktvårdsavgiften skall vara, därför att
vi måste ha medel för att klara den
nödvändiga administrationen på området.
Vi måste ha pengar för viltforskning
och all den verksamhet som belastar
jaktvårdsfonden.

Det är alltså en fråga som vi har att
ta ställning till fullständigt oberoende
av vem det är som är högsta tillsynsmyndighet
på detta område.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Justerades protokollen för den 23 och
den 24 innevarande mars.

§ 11

Herr talmannen meddelade, att herr
Arweson enligt till kammaren inkommet
läkarintyg vore sjukskriven under

tiden den 30 innevarande mars—den
5 nästkommande april.

Herr Arweson beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen under angivna
tid.

§ 12

Svar på interpellation ang. effektivisering
av den militära sjukvården.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: Herr

talman! I en interpellation har
herr Jonasson frågat mig om jag anser
att den militära sjukvården ger de
värnpliktiga och de i försvarsmakten
anställda en sjukvård som kan jämställas
med den civila och om jag i annat
fall ämnar vidtaga åtgärder för att effektivisera
den militära sjukvården.

Som svar får jag meddela följande.

En värnpliktig som insjuknar på förband
blir efter sjukanmälan undersökt
av läkare vid förbandets läkarmottagning.
Fast anställd personal har tillgång
till läkarvård på tjänsteläkarmottagningen.
Vid sjukanmälan under övning
utanför förläggningsorten görs undersökningen
oftast av läkare, som ingår
i eller följer med den övade enheten.
Allvarliga sjukdomsfall remitteras
i båda fallen till civilt sjukhus för öppen
eller sluten vård. Vid sjukdomsfall
står alltså samma vårdresurser till förfogande
för de värnpliktiga och fast anställda
inom krigsmakten som för övriga
medborgare.

I den militära sjukvårdens uppgifter
ingår att skilja ut de svårare sjukdomsfallen
från de enklare, som kan ges
vård i militär regi. Läget inom den militära
fredssjukvården är emellertid inte
helt tillfredsställande. Sålunda är bl. a.
vakansläget bland militärläkarna besvärande.
I stor utsträckning används också
— liksom inom delar av den civila
sjukvården — relativt unga värnplikt

Tisdagen den 30 mars 1965 Nr 14

verksamheten vid Aktiebolaget Statens skogsindustriers

Svar på interpellation ang.

anläggning i Saxviken

tiga läkare med begränsad kompetens.
Vissa förslag att avhjälpa bristerna har
nyligen lagts fram av 1962 års försvarssjukvårdsutredning.
Förslagen syftar
bl. a. till att åstadkomma bättre förutsättningar
för att anställa färdigutbildade
läkare för den militära sjukvården
och begränsa användningen av värnpliktiga
läkare. Förslagen bereds f. n.
inom försvarsdepartementet. Jag räknar
med att proposition skall kunna avges
till vårriksdagen.

Vidare anförde

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Jag skall be att få tacka
försvarsministern för svaret på min interpellation
liksom också för svarets innehåll.

Frågan om sjukvården inom försvaret
är en bland allmänheten mycket debatterad
fråga. Den händelse som inträffade
för en kort tid sedan, då en
värnpliktig från Kristinehamn helt hastigt
avled efter att, enligt vad tidningarna
skrev, ha legat sjuk i ett oeldat
tält, väckte förstämning och oro. Undersökningarna
i detta fall har emellertid
senare givit vid handen att den värnpliktige
inte låg i ett oeldat tält. Utredningarna
i övrigt är väl inte klara,
om jag fattat rätt.

Detta är ett av de många fall som inträffat,
och jag skall inte närmare kommentera
det. Som jag framhållit i min
interpellation väcker sådana händelser
misstro mot försvaret och dess inrättningar.
De främjar inte heller en god
och positiv försvarsanda, vare sig hos
de värnpliktiga eller hos allmänheten.
Trygghet i olika hänseenden är enligt
min uppfattning ett oeftergivligt krav
och det gäller även i detta fall. En fullgod
sjukvård måste finnas även under
den militära tiden. Jag skall inte förringa
värdet av den nuvarande sjukvården
på detta område. Dock tycker
man som lekman att magnecyl och al -

byl är alltför vanliga mediciner. I de
flesta fall kan det vara riktiga mediciner,
men kanske inte alltid.

Departementschefen delar emellertid
min uppfattning att den militära fredssjukvården
inte är helt tillfredsställande.
Han förebådar också en proposition
i denna fråga. Jag är glad för detta löfte
och hoppas på en förbättring på ifrågavarande
område. Försvaret kostar pengar.
Besparingar kanske kan göras, men
de får inte gå ut över det viktigaste i
detta sammanhang, nämligen människan.

Jag ber att ännu en gång få tacka försvarsministern
för det positiva svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 13

Svar på interpellation ang. verksamheten
vid Aktiebolaget Statens skogsindustriers
anläggning i Saxviken

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Herr Nilsson i Gävle har
frågat mig om jag överväger medverka
till att ompröva beslutet att lägga ned
Saxvikens sågverk och, om så ej är fallet,
vilka åtgärder som avses vidtas för
att trygga full sysselsättning i hemorten
för de anställda vid sågverket. Herr
Nilsson har vidare frågat om man kan
förvänta sig några åtgärder i syfte att
ytterligare förädla råvaran inom området,
exempelvis genom att anlägga cellulosa-
och pappersindustri.

Jag vill svara följande:

Aktiebolaget Statens skogsindustrier
(ASSI) har vid sidan av sina fabriker
i övre Norrland bl. a. fem sågverk på
olika håll i Mellansverige, av vilka ett
i Saxviken nära Mora. Frågan om driften
vid dessa sågverk togs upp av statens
skogsföretagsutredning, som inhämtat
att lönsamheten vid krav på fullständig
förräntning inte kan anses vara

Nr 14

Tisdagen den 30 mars 1965

Svar på interpellation ang. verksamheten vid Aktiebolaget Statens skogsindustriers
anläggning i Saxviken

på lång sikt godtagbar vid alla verken.
Utredningen ifrågasatte därför om det
är förenligt med såväl statsskogarnas
som ASSI:s intressen att fortsätta denna
rörelse i samma omfattning som hittills.

Sågverket i Saxviken, som är det
minsta av de fem verken, har under en
följd av år gått med förlust. Förutsättningar
för att bygga ut sågverket till en
lönsam industri har inte ansetts föreligga.
Bolagsledningen har därför funnit
det lämpligast att få till stånd en strukturrationalisering
genom samverkan
med annat företag.

I slutet av år 1963 träffade ASSI ett
avtal med Fredells trävaru aktiebolag,
som genom sitt dotterbolag Siljans sågverks
aktiebolag driver en liknande rörelse
endast 2 å 3 km från Saxviken. Enligt
avtalet arrenderar Fredellsbolaget
Saxvikens sågverk för tiden till och
med första halvåret 1966, då en pågående
ombyggnad och rationalisering av
Siljanssågen beräknas vara slutförd.
Verksamheten vid Saxviken skall därefter
avvecklas i samråd mellan parterna.

För närvarande har såväl Saxviken
som Siljanssågen full sysselsättning. Avvecklingen
av Saxviken innebär inte att
den nuvarande personalen där kommer
att permitteras. Den nye arbetsgivaren
kommer att sysselsätta 31 av de f. n. 49
arbetarna. De övriga kommer, då arrendetiden
går ut, att vara pensionerade
eller nära pensionsåldern. För dessa senare
kommer ASSI att vidta särskilda åtgärder,
om de ej kan beredas anställning
på annat sätt.

En koncentration av sågverksrörelsen
till Siljanssågen — som är mera lämpad
för fortsatt drift än Saxviken — kommer
att ge ett totalt sett bättre ekonomiskt
resultat och därmed också ett
säkrare underlag för sågverksindustriens
fortbestånd inom området. Enligt
vad jag inhämtat planerar den nye ägaren
att öka sin tillverkning och nyanställa
ytterligare personal. Den strukturrationalisering
som ASSI här tagit

initiativ till, är enligt min mening företagsekonomiskt
berättigad och helt förenlig
med den statliga lokaliseringspolitiken.

Vad slutligen beträffar frågan om att
ytterligare förädla råvaran inom området,
exempelvis genom att anlägga en
cellulosa- och pappersindustri, vill jag
bara erinra om att en sådan industri
för att vara konkurrenskraftig måste
ha en mycket stor produktionskapacitet.
Det avgörande är virkestillgången och
redan etablerade industriers virkesfångst
i området. Sedan i somras håller
en statlig utredning på att göra upp en
landsomfattande virkesbalans, som även
kommer att belysa dessa förhållanden.

Vidare anförde

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
för svaret på min interpellation.

Detta är naturligtvis ingen stor fråga
mot bakgrunden av sågverksindustrien
eller svenskt näringliv över huvud taget.
Det rör sig om ett mindre sågverk
med ett femtiotal arbetare plus ett fåtal
tjänstemän. Men för de anställda är det
självfallet en stor fråga. Det gäller deras
försörjning, deras trygghet och deras
framtid. Ur den synpunkten är det
naturligtvis av stort intresse att man
kan få belägg — från statsrådets sida i
varje fall — för att deras utkomst kommer
att tryggas i fortsättningen genom
anställning i Siljanssågen.

Nu är Saxviken det minsta sågverket.
Jag vill säga att vi inte har den uppfattningen
att staten till varje pris skall
driva företag som inte ekonomiskt bär
sig. Självfallet måste de företagsekonomiska
principerna också återspeglas i
den statliga driften. Men det är ju inte
alltid så att enbart företagsekonomiska
synpunkter skall vara avgörande när
staten lägger ned företag. I den redogö -

Tisdagen den 30 mars 1965

Nr 14

Interpellation ang. möjligheten att receptfritt inköpa injektionssprutor

relse för statsföretag, som vi har fått
från finansdepartementet, talas ju om
att inte enbart ekonomiska överväganden
alltid kan få avgöra frågan huruvida
ett företag skall läggas ned. Därför
kan man väl ifrågasätta huruvida
detta är en riktig utveckling. Statsföretagen
läggs ned, de enskilda företagen
premieras. Det är möjligt att det i något
enstaka fall, sett i stort, kan vara riktigt.
Rent principiellt tycker jag att det
inte är särskilt bra. Det synes mig också
som om sågverket går ihop sedan staten
arrenderat ut det. Det är inte precis
något vidare betyg åt staten som arbetsgivare.

Jag tror sålunda att det sett ur allmän
synpunkt och ur vår synpunkt hade varit
fördelaktigt om man hade vidtagit
några åtgärder och kunnat bygga ut
Saxvikens sågverk.

Nå, jag skall inte träta om den saken.
Jag får väl utgå från att de anställda
är nöjda med detta svar, även om inte
alla kan beredas arbete i Siljanssågen.
Statsrådet har emellertid lovat att man
skall undersöka hur det skall gå med
dem som inte blir pensionerade, och vi
hoppas att det skall bli en god uppgörelse.

Det intressanta i detta svar är emellertid
att det på frågan om en cellulosa-
och pappersindustri ger beskedet
att en utredning rörande virkesbalansen
pågår och att man, då den utredningen
är klar och man kan avläsa dess resultat,
kanske kan få en diskussion om en
cellulosa- och pappersindustri i inlandet.
I avvaktan på denna utredning ber
jag att ännu en gång få tacka herr statsrådet
för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 14

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till statsutskottet Kungl. Maj:ts
å bordet vilande propositioner:

nr 63, angående det statliga utvecklingsbiståndets
administration,

4 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr

nr 77, angående organisationen av ett
statligt förhandlingsorgan m. in., och

nr 82, angående anslag för budgetåret
1965/66 till statistiska centralbyrån,
m. m.

§ 15

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till lagutskott de å bordet vilande
motionerna nr 775—778.

§ 16

Föredrogs, men bordlädes åter utrikesutskottets
utlåtanden nr 4—6, konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 14—
18, statsutskottets utlåtanden nr 4,11 och
32—37, bevillningsutskottets betänkanden
nr 16 och 18—20, bankoutskottets
utlåtanden nr 6—12, första lagutskottets
utlåtanden nr 14 och 15, andra lagutskottets
utlåtanden nr 17 och 30—35,
tredje lagutskottets utlåtande nr 14,
jordbruksutskottets utlåtande nr 4 samt
allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 14.

§ 17

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag hemställer, att bland två gånger
bordlagda ärenden på morgondagens föredragningslista
dels bevillningsutskottets
betänkande nr 16 och andra lagutskottets
utlåtande nr 17 i nu nämnd
ordning uppföres främst, dels bankoutskottets
utlåtande nr 6 uppföres närmast
före statsutskottets utlåtande nr 11.

Denna hemställan bifölls.

§ 18

Interpellation ang. möjligheten att receptfritt
inköpa injektionssprutor

Ordet lämnades på begäran till

Herr RIMMERFORS (fp), som yttrade:

Herr talman! Enligt meddelanden
från apotek och sjukvårdsaffärcr förekommer
inköp av injektionssprutor av
ett mycket ungdomligt klientel. Man är
U

Nr 14

Tisdagen den 30 mars 1965

Interpellation ang. möjligheten att receptfritt inköpa injektionssprutor

i många fall klar över att sprutorna
kommer att användas på ett sätt som
skadar de ungas hälsa. Det lär nämligen
ha utbildats en praxis i vissa ungdomsgäng
att genom injektioner själva skaffa
sig berusning med hjälp av sömntabletter
och narkotiska preparat. Man anskaffar
tabletter av olika farlighetsgrad
och upplöser dessa i vatten, i bästa fall
destillerat. Sedan inköper man utan svårighet
på närmaste apotek eller sjukvårdsaffär
en vanlig injektionsspruta,
med eller utan lös spets. Engångssprutor
i sterila förpackningar för en, två, eller
tre milliliter, säljes numera till mycket
låga priser. Det visar sig emellertid
ofta att ungdomar inköper de dyraste
injektionssprutorna. Det rör sig om både
pojkar och flickor.

Sprutorna kan inköpas receptfritt,
vilket är anmärkningsvärt, när samtliga
de vätskor, för vilka de är avsedda, är
receptbelagda. Det är också uppenbart
att dessa okontrollerade injektioner av
unga och orutinerade människor är ytterst
hälsofarliga. Utom själva förgiftningsrisken
föreligger påtagliga faror i
samband med luftembolier och infektioner.

Det förefaller som om en del av riskerna
för en felaktig användning av injektionssprutor
kunde elimineras genom
att inte bara injektionsvätskorna utan
också sprutorna receptbelades. Visserligen
åsamkas såväl läkarna som de legitima
kunderna, framför allt de många
diabetessjuka, därigenom ökade besvär,
men något måste uppenbarligen göras
för att komma till rätta med denna nya
form av narkotikaberusning.

Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet få ställa följande
fråga:

Har herr statsrådet uppmärksammat
att injektionssprutor kan inköpas receptfritt
och att detta utnyttjas av mycket
unga människor i samband med
tablettberusning? Är statsrådet i så fall

beredd att vidta åtgärder för att eliminera
dessa risker?

Denna anhållan bordlädes.

§ 19

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från statsutskottet:
nr 95, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna på kapitalbudgeten
för budgetåret 1965/66 inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde;
och

nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av
kronan tillhörig egendom; samt
från andra lagutskottet:
nr 91, i anledning av väckt motion
om kontroll av livsmedelsförsäljningen
på båtar i internordisk trafik; och
nr 92, i anledning av väckta motioner
om slopande av åldersgränsen för
invaliditetstillägg.

§ 20

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 87, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 1
december 1959 (nr 507) om allmän
varuskatt,

nr 89, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 16 § förordningen
den 29 november 1963 (nr 573)
om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar,
m. m., samt

nr 93, med förslag till förordning om
ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

Dessa propositioner bordlädes.

§ 21

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14

nr 779, av herr Gustafsson i Skellefteå
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 45, med förslag till lag
angående ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring,
m. m.,

nr 780, av herr Hedlund m. fl., likaledes
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 45,

nr 781, av herr Magnusson i Borås
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 46, med förslag till vissa
kreditgarantier åt svensk varvsindustri,
m. m.,

nr 782, av herr Hansson i Skegrie
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 55, angående avtal om driften
av Institutet för växtförädling av
frukt och bär, in. m.,

nr 783, av herr Enskog, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 59, angående
karolinska sjukhusets fortsatta
utbyggande m. m.,

nr 784, av herr Sjöholm m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 61, med förslag till lag om ändring
i landstingslagen den 14 maj 1954 (nr
319), m. m.,

nr 785, av herr Ståhl, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 65, angående
anslag för budgetåret 1965/66 till
statsdepartementen, m. m.,

nr 786, av herr Nihlfors m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 66, angående medelsbehovet för försvarsstabens
verksamhet under budgetåret
1965/66,

nr 787, av fröken Ljungberg m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 69, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29
april 1960 (nr 97),

nr 788, av herr Wedén, likaledes i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 69,

nr 789, av herrar Carlshamre och
Nordgren, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 72, med förslag till lag
med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning, m. m., samt
nr 790, av fru Hörnlund m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 79, angående vissa frågor rörande
lärarutbildning.

Dessa motioner bordlädes.

§ 22

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.40.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 31 mars

Kl. 10.00

§ 1

Anmälan jämlikt § 57 riksdagsordningen
Ordet lämnades på begäran till

Herr DICKSON (h), som yttrade:
Herr talman! Det är anledning till
anmärkning mot herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet, var -

om remiss begäres till konstitutionsutskottet,
inför vilket anledningen skall
uppgivas.

Jämlikt § 57 riksdagsordningen skulle
detta yttrande tillika med ett av herr
Dickson i sammanhang därmed avlämnat
förseglat konvolut överlämnas
till konstitutionsutskottet.

100 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

§ 2

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

departementet angående möjligheten att
receptfritt inköpa injektionssprutor.

Kammaren biföll denna anhållan.

till bevillningsutskottet propositionen
nr 87, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt; till

bankoutskottet propositionen nr
89, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 16 § förordningen den
29 november 1963 (nr 573) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar, m. m.;
samt

till lagutskott propositionen nr 93,
med förslag till förordning om ändring
i folkbokföringsförordningen den 28
juni 1946 (nr 469).

§ 3

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till lagutskott motionerna nr 779 och
780;

till statsutskottet motionen nr 781;

till jordbruksutskottet motionen nr
782;

till statsutskottet motionen nr 783;

till konstitutionsutskottet motionen nr
784;

till statsutskottet motionerna nr 785
och 786;

till lagutskott motionerna nr 787 och
788;

till bankoutskottet motionen nr 789;
samt

till statsutskottet motionen nr 790.

§ 4

Föredrogs den av herr Rimmerfors
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för social -

§ 5

Omläggning av den direkta och indirekta
beskattningen

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 16, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 §

1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
m. in., jämte i ämnet väckta
motioner, såvitt propositionen och motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet.

I en den 4 januari 1965 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 14, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit
riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse
av 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen
den 26 juli 1947 (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt;

3) lag angående ändring i lagen den
25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen;

4) förordning angående ändring i förordningen
den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändring i förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) om
särskild varuskatt;

6) förordning angående ändring i förordningen
den 5 mars 1948 (nr 85) om
försäljningsskatt;

7) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § förordningen den 7 april 1961
(nr 372) om bensinskatt;

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 101

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

8) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § förordningen den 16 juni 1961
(nr 394) om tobaksskatt;

9) förordning om ändrad lydelse av

4 § 1 mom. uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272);

10) förordning om ändrad lydelse av

22 § 1 mom. taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623);

dels godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller
som angivits i propositionen
samt bemyndiga Kungl. Maj:t
att i enlighet med dessa grunder upprätta
och fastställa nya sjömansskattetabeller
att gälla från och med den 1
januari 1966.

Propositionen hade hänvisats till lagutskott,
såvitt densamma avsåge det
ovan under 3) upptagna förslaget till lag
angående ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen,
och i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.

Propositionen innehåller huvuddelen
av de förslag till omläggning av den direkta
och indirekta beskattningen som
förutskickats i finansplanen. I propositionen
föreslås sålunda

1) nya skalor för den statliga inkomstskatten: a)

sänkning av progressionen i inkomstlägena
20 000—50 000 kr. för gifta
och 10 000—50 000 kr. för ogifta,

b) höjning av tudelningsgränsen vid
sambeskattningen från omkring 24 500
kr. till omkring 34 000 kr.;

2) viss schablonisering av kommunalskatteavdraget
vid taxering till statlig
inkomstskatt, innebärande skattelättnader
för årsinkomster upp till 32 000 kr.
för makar och 16 000 kr. för ogift;

3) ändrade grunder för beräkning av
folkpensionsavgift (f. n. 4 procent av
taxerad inkomst, maximiavgift 600 kr.),
varigenom avgiften beräknas efter 4
procent av beskattningsbar inkomst och
maximeras till 1 200 kr., innebärande
lägre avgift för årsinkomster upp till
24 500 kr. för makar och 21 000 kr. för
ogift;

4) nya sjömansskattetabeller (nu gällande
tabeller tillkom genom beslut år
1961), i vilka iakttages de i denna proposition
föreslagna lättnaderna i inkomstbeskattningen
liksom även de under
åren 1962—1964 skedda förändringarna
i beskattningen;

5) höjning av skattepliktsgränsen för
förmögenhetsskatten från nuvarande
80 000 kr. till 100 000 kr.;

6) höjning av omsättningsskatten (allmänna
varuskatten) från 6 till 9 procent,
varvid dock näringslivets maskininvesteringar
undantages från höjningen; 7)

höjning av bensinskatten med 5 öre
per liter;

8) höjning av tobaksskatten med 2 öre
per cigarrett;

9) ändringar i punktbeskattningen:

a) skatten på tandkräm, munvatten o.
likn. samt på socker, sirap, spelkort och
grammofonvaror slopas,

b) skatten på parfymer, kosmetika
och choklad, som f. n. tas ut efter i vissa
fall 40 procent och i andra fall 65 procent,
bestämmes enhetligt till 50 procent.

Reformerna avsåges träda i kraft den
1 juli 1965 i fråga om den indirekta beskattningen
samt den 1 januari 1966 (inkomståret
1966) i fråga om inkomstbeskattningen
(inkl. folkpensionsavgiften)
och vid 1966 års taxering i fråga om
förmögenhetsskatten.

102 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt var i följande delar så lydande:

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §

1 m o m. Från sammanlagda —■---nästföljande stycke.

Skattskyldig, som---kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för kommunal
skatt skall beräknas till ett belopp
motsvarande minst en fjärdedel av den
sammanräknade nettoinkomsten (summan
av den skattskyldiges enligt denna
förordning fastställda inkomster från
olika förvärvskällor, minskad med avdrag
enligt första stycket för underskott).
Avdraget må dock icke vid tilllämpning
av denna schablonregel beräknas
till högre belopp än 2 250 kronor
eller, för makar som under beskattningsåret
levt tillsammans, för dem båda
gemensamt till högre belopp än 4 500
kronor eller, för den som under beskattningsåret
varit ogift (varmed jämställes
änka, änkling eller frånskild) och haft
hemmavarande barn under 18 år, till
högre belopp än 4 500 kronor. Bestämmelserna
i detta stycke skola icke äga
tillämpning på fysisk person, som enligt
vad därom är särskilt stadgat taxeras till
statlig inkomstskatt i det för riket gemensamma
distriktet, samt ej heller på
juridisk person annat än i fall som avses
i 6 § 3 mom.

Har sådan —- --- —------,— i fråga.

10 §.

(Nuvarande lydelse)

1 m o m. Statlig inkomstskatt--- —• angivna grundbelopp.

För skattskyldig —--beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000 men icke 16 000 kr.: 1 200 kr. för 12 000 kr. och 20 % av återstoden;

16 000

20 000

» : 2 000

16 000

30 %

20 000

30 000

»: 3 200

20 000

38 %

30 000

40 000

» : 7 000

30 000

« %

40 000

60 000

» : 11 300

40 000

48 %

60 000

100 000

* : 20 900

60 000

54 %

100 000

150 000

» : 42 500

100 000

59 %

150 000 kr.

: 72 000

150 000

65 %

För annan---beskattningsbara inkomsten;

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 103

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen
när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000	men	icke	9 000 kr.	600 kr.	för	6 000 kr.	och 20 % av återstoden
9 000	»		12 000	»	1 200	»	»	9 000	»	»	25 % ,
12 000	»		16 000	»	1 950	»	»	12 000	»	»	30 % » »
16 000	»		20 000	*	3 150	»	»	16 000	»	»	36% ,
20 000	»		30 000	»	4 590	»	»	20 000	»	»	41% *
30 000	»		40 000	»	8 690	»	»	30 000	»	»	45% ,
40 000	»		60 000	»	13 190	»	»	40 000	»	»	49 % » »
60 000	»		100 000	»	22 990	»	»	60 000	*	»	54 % .
100 000	*		150 000	»	44 590	»	»	100 000	»	»	59 % » .
150 000 kr.				74 090	»		150 000	»	»	65 % * »

Ändå att------denna inkomstdel.

Med famljestiftelse---ekonomiska intressen.

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

För skattskyldig —--beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000 men icke	16 000 kr.	1 200 kr. för	12 000 kr.	och 15 % av återstoden
16 000	» »	20 000	»	1 800	»		16 000	»	»	22 % »	»
20 000	» »	24 000	»	2 680	»	*	20 000	*	*	27 % ,
24 000	» »	30 000	»	3 760	»		24 000	»	»	34 % »	>
30 000	» »	40 000	*	5 800	»	»	30 000	»		42 % »	»
40 000	» »	60 000	*	10 000	»	»	40 000	»		48 % »	»
60 000	» »	100 000	»	19 600	»	»	60 000	»	»	54 % .	»
100 000	» »	150 000	*	41 200	»	*	100 000	»	»	59 % »	*
150 000 kr.			70 700	»		150 000		»	65 % »

För annan —--— beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000 men icke

8 000 kr.

600 kr. för

6 000

kr. och 15 °

i av

återstoden.

8 000

10 000

900

8 000

"o *

10 000

15 000

1 340

10 000

i »

15 000

20 000

2 690

15 000

i *

i»

20 000

25 000

4 240

20 000

•

25 000

30 000

6 040

25 000

i »

30 000

40 000

8 040

30 000

i »

40 000

60 000

12 440

40 000

49 ;

i *

60 000

100 000

22 240

60 000

54 °

i *

100 000

150 000

43 840

100 000

i •

150 000 kr.

73 340

150 000

65 •

i •

Ändå att-----—• — denna inkomstdel.

Med familjestiftelse--— ekonomiska intressen.

104 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om statlig förmögenhetsskatt
var i nedan intagna delar av följande lydelse:

Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§ samt 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig förmögenhetsskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt
bolag eller i 10 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt omförmäld
familjestiftelse skall icke utgöra
statlig förmögenhetsskatt, därest den beskattningsbara
förmögenheten icke
överstiger SO 000 kronor.

Ej heller---—------_5 00

§.

0 kronor.

11 §.

(Nuvarande lydelse)

1 m o m. Stalig förmögenhetsskatt — — — familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:
fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
80 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 150 000 kr.: 100 kr. tör 100 000 kr. och

150 000 » »

200 000 » »

400 000 » »

1 000 000 kr.

200 000 * : 500 » * 150 000 » »

400 000 » : 1 000 » » 200 000 » »

1 000 000 » : 3 600 » » 400 000 * »

.13 200 » » 1 000 000 » »

S%,av återstoden

10%o »

13%. .

16%, ,

«%. *

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. Statlig förmögenhetsskatt —--familjestiftelse utgöra:

när den beskattningbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:
åtta tiondedels procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 100 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150 000 men icke 200 000 kr.: 400 kr. för 150 000 kr. och 1 % av återstoden

200 000 * * 400 000 * : 900 * * 200 000 * » 1,3 % » »

400 000 » » 1 000 000 * : 3 500 » * 400 000 t t 1,6 % t »

1 000 000 kr. : 13 000 * » 1 000 000 **!,«%» »

Förslaget till förordning angående
ändring i förordningen om allmän varuskatt
var i nedan intagna delar av
följande lydelse:

Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1965, I samband med ikraftträdandet
skall följande iakttagas.

1. Med den inskränkning som följer
av andra stycket äger förordningen icke
tillämpning i fråga om sådant tillhan -

dahållande inom riket av vara eller
tjänsteprestation som skett före den 12
januari 1965 eller varom före nämnda
dag slutits skriftligt avtal vari vederlaget
blivit till beloppet fastställt. Vad
nu sagts om verkan av skriftligt avtal
gäller även i fråga om införsel till riket,
om den, för vars räkning införseln
sker, före den 1 juli 1965 till generaltullstyrelsen
skriftligen anmält sin av -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 105

Omläggning a

sikt att åberopa avtalet vid införseln.
Förordningen äger ej heller tillämpning
i fråga om sådant tillhandahållande genom
postverkets försorg av periodiska
publikationer, för vilket vederlag influtit
till postverket före den 1 juli 1965,
även om vederlaget först därefter kommer
mottagaren till godo.

Avser ett före den 12 januari 1965
slutet skriftligt avtal, vari vederlaget
blivit till beloppet fastställt, tillhandahållande
inom riket av tjänsteprestation
som anges i 11 § förordningen om
allmän varuskatt äger 14 § i dess nya
lydelse tillämpning på tjänsteprestationen
från och med den dag — dock tidigast
den 1 juli 1965 — då avtalet skulle
upphöra att gälla, om det med iakttagande
av gällande uppsägningsvillkor
uppsagts den 1 juni 1965. Motsvarande
gäller tillämpningen av bestämmelserna
om uthyrning i 18 § 3 mom.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:612
av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 728 av herr Hedlund in. fl., vari såvitt
nu var i fråga hemställts,

1) att riksdagen måtte fastställa skalorna
för den statliga inkomstbeskattningen
i enlighet med vad som i motionerna
förordats, att gälla från och med
den 1 januari 1966, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag
till den härför erforderliga författningstexten; 2)

att riksdagen i skrivelse till Kung].
Maj:t måtte anhålla

200 000 men icke 400 000 kr.: 525 kr

400 000 » » 1 000 000 » : 2 525 #

1 000 000 kr. : 10 925 *

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
förslag till riksdagen om sådan ändring
i gällande bestämmelser i ämnet,
att produktiva förmögenhetstillgångar,
som användes i den skattskyldiges förvärvsverksamhet,
i rörelse eller i jordbruk
och skogsbruk, i viss omfattning befriades
från förmögenhetsskatt resp.
upptoges bland tillgångarna till reducerat
värde;

4*—Andra kammarens protokoll 19C>5.

den direkta och indirekta beskattningen

a) om skyndsamma överväganden
och förslag beträffande en sådan beskattningsreform,
att större enhetlighet
uppnåddes i skattesystemet och beskattningen
bättre anpassades efter bärkraftsprincipen
och kraven på hänsyn
till konkurrenskraften inom näringslivet
och viljan till ökade arbetsinsatser
inom närings- och samhällsliv i enlighet
med motionernas syfte;

b) om skyndsam prövning av frågan
om indexreglering av skattesystemet i
enlighet med motionernas syfte;

II) de likalydande motionerna 1:613
av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 729 av herr Hedlund m. fl., vari
hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta, att den
i propositionen nr 14 föreslagna höjningen
av cigarrettskatten skulle gälla
från och med den 1 april 1965; samt

2) att vederbörande utskott skyndsamt
måtte upptaga detta yrkande till
behandling och utarbeta förslag till erforderlig
författningstext;

III) de likalydande motionerna I: 614
av herr Gustaf Henry Hansson m. fl.
samt II: 734 av herrar Nilsson i Bästekille
och Stiernstedt, vari hemställts, att
riksdagen måtte

1) besluta att, med ändring av vad i
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 i denna
del föresloges, fastställa skattepliktsgränsen
för förmögenhetsskatten till
125 000 kronor samt att antaga följande,
av allmänna skatteberedningen föreslagna
skatteskalor:

för 200 000 kr. och 10 %„ av återstoden;

» 400 000 » * 14 °/M » » ;

* 1 000 000 » » IX %0 » »

IV) de likalydande motionerna I: 615
av herr Gustaf Henry Hansson m. fl. och
11:744 av herr Turesson;

V) de likalydande motionerna 1:616
av herrar Torsten Hansson och Lars
Larsson samt 11:719 av herr Arvidson
m. fl.;

VI) de likalydande motionerna 1:617
av herrar Hiibinette ocli Isacson samt
II: 718 av herr Stiernstedt m. fl.;

Nr H

106 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning ar den direkta och indirekta beskattningen

VII) de likalydande motionerna I: 618
av herr Gösta Jacobsson m. fl. samt
II: 720 av herrar Bengtson i Solna och
Nordgren, vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta att i
vad avsåge tillhandahållande av betongmassa
och därmed jämställda produkter
allmän varuskatt skulle beräknas å allenast
40 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen, samt

2) att det måtte uppdragas åt vederbörande
utskott att utforma erforderlig
lagtext;

VIII) de likalydande motionerna
1:620 av herrar Lager och Adolfsson
samt II: 731 av herr Karlsson i Huddinge
m. fl., vari hemställts, att riksdagen,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 14, måtte antaga följande

1) Förslag
till

Förordning angående ändrad lydelse av t § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig
inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 mom. Från sammanlagda-----—- nästföljande stycke.

Skattskyldig, som------kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för kommunalskatt
skall beräknas till ett belopp
motsvarande minst en fjärdedel
av den sammanräknade nettoinkomsten
(summan av den skattskyldiges enligt
denna förordning fastställda inkomster
från olika förvärvskällor, minskad
med avdrag enligt första stycket
för underskott). Avdraget må dock icke
vid tillämpning av denna schablonregel
beräknas till högre belopp än
3 000 kronor eller, för makar som under
beskattningsåret levt tillsammans,
för dem båda gemensamt till högre belopp
än 4 500 kronor eller, för den som
under beskattningsåret varit ogift (varmed
jämställes änka, änkling eller frånskild)
och haft hemmavarande barn
under 18 år, till högre belopp än 4 500
kronor. Bestämmelserna i detta stycke
skola icke äga tillämpning på fysisk
person, som enligt vad därom är särskilt
stadgat taxeras till statlig inkomstskatt
i det för riket gemensamma distriktet,
samt ej heller på juridisk person
annat än i fall som avses i 6 § 3
mom.

Har sådan------i fråga.

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 107

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

2) Förslag
till

Förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947
(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt---familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor: en
procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 100 000
kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150 000 men icke 200 000 kr.: 500 kr. för 150 000 och 1,5 % av återstoden;

200 000 * * 400 000 » : 1 250

400 000 * » 1 000 000 * : 5 250

1 000 000 kr. : 20 250

IX) de likalydande motionerna I: 621
av herr Nils Theodor Larsson och
II: 727 av herr Hansson i önnarp m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 14 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsamma överväganden av förmögenhetsbeskattningen
i syfte att uppnå
en sådan utformning, att skatt å kapitaltillgångar
uttages endast å kapitalavkastningen
i överensstämmelse med
bärkraftsprincipen, i enlighet med vad
som förordats i motionerna»;

X) de likalydande motionerna 1:622
av herr Lundin in. fl. och 11:747 av
herr Wikner m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta, att den statliga
förmögenhetsbeskattningen behålles
oförändrad»;

XI) de likalydande motionerna I: 623
av herr Lundström in. fl. och 11:739
av herr Ohlin in. fl., vari såvitt nu var
i fråga hemställts,

A. att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till
känna vad i motionerna anförts om
särskilda åtgärder för att komma till
rätta med en hotande fortsatt allmän
pris- och kostnadshöjning;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhål -

» » 200 000 » 2 % » »

» » 400 000 » 2,5 % » »

* » 1 000 000 » 3 % * »

la att riksdagen snarast förelädes förslag
till en samlad skattereform enligt
i motionerna angivna riktlinjer, syftande
till lättnader i den direkta inkomstskatten
samt en reformering av
den indirekta beskattningen och företagsbeskattningen
som stärkte konkurrensförmåga
och kapitalförsörjning;

4) i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala
att den översyn av förmögenhetsskatten
som inom allmänna skatteberedningen
påbörjats, måtte slutföras utan dröjsmål
;

5) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att fortsatta undersökningar komme
till stånd rörande metoder att undvika
inflationens skatteliöjande verkningar
samt att förslag i anledning härav förelädes
riksdagen;

6) fastställa sänkta skalor för den
statliga inkomstskatten i enlighet med
i motionerna angivna förslag att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1966, samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till erforderliga författningsändringar
i anledning av yrkandet
ovan under A.6;

XII) de likalydande motionerna I: 624
av herr Lundström in. fl. och II: 740
av herr Ohlin in. fl., vari hemställts,

1Ö8 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

»att riksdagen måtte besluta att den av
finansministern föreslagna höjningen av
cigarrettskatten skall genomföras fr. o. m.
den 1 april 1965»;

XIII) de likalydande motionerna
I: 626 av herr Ferdinand Nilsson samt
II: 743 av herrar Svensson i Va och
Börjesson i Glömininge, vari såvitt nu
var i fråga hemställts,

»3) att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag
till innevarande års riksdag avseende
undantagande från källskatt av mindre
arbetsinkomster å tillsammans högst
1 000 kr. per år och arbetsgivare samt
befrielse för arbetsgivare från skyldighet
att lämna arbetsgivaruppgift om sådan
inkomst»;

XIV) de likalydande motionerna
1:628 av herr Stefanson samt 11:736
av herrar Nordgren och Petersson, vari
hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 14 måtte besluta
att det reducerade beskattningsvärde,
som enligt riksdagens beslut kan
komma att gälla för näringslivets investeringar
i maskiner och inventarier,
även måtte avse reparationer och underhåll
på sådana investeringar»;

XV) de likalydande motionerna I: 629
av herr Stefanson m. fl. och II: 737
av herr Nordgren m. fl.;

XVI) de likalydande motionerna
I: 630 av fröken Stenberg m. fl. samt
II: 742 av herr Ringaby och fröken

Ljungberg, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att vid den fortsatta
utredningen inom finansdepartementet
av frågan om familjebeskattningen
jämväl de ensamståendes skatteförhållanden
göres till föremål för överväganden»; XVII)

de likalydande motionerna
1:631 av herrar Sundin och Stefanson
samt II: 724 av herrar Gustafson i Göteborg
och Magnusson i Borås, vari
hemställts, »att riksdagen vid behandling
av Kungl. Maj:ts proposition nr 14
måtte besluta att det av Kungl. Maj :t till
60 % föreslagna reducerade beskattningsvärdet
vid näringslivets investeringar
i maskiner och inventarier i stället
utgöres av 50 % av den skattepliktiga
omsättningen»;

XVIII) de likalydande motionerna
I: 632 av herr Virgin m. fl. och II: 748
av herr andre vice talmannen Cassel
m. fl., vari såvitt nu var i fråga hemställts,

A) att riksdagen med avslag å de i
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 framlagda
förslagen till förordning angående
ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och
10 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
samt till förordning om ändrad lydelse
av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272) måtte antaga
följande

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig
inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §

1 mom. Statlig inkomst — — —-angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen och
som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör
grundbeloppet:

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 109

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 7 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000 men icke 16 000 kr.: 840 kr. för 12 000 kr. och 14 % av återstoden;

16 000

20 000

» : 1 400

16 000

20 %

20 000

24 000

» : 2 200

20 000

20 %

24 000

30 000

* : 3 240

24 000

33 %

30 000

40 000

» : 5 220

30 000

40 %

40 000

60 000

* : 9 220

40 000

47 %

60 000

100 000

» : 18 620

60 000

54 %

100 000

150 000

» : 40 220

100 000

59 %

150 000 kr.

: 69 720

150 000

65 %

För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke sägs utgör
grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 7 procent av
den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000 men icke 8 000 kr.: 420 kr. för 6 000 kr. och 14 % av återstoden

8 000

10 000

* : 700

8 000

20 %

10 000

15 000

* : 1 100

10 000

26 %

15 000

20 000

» : 2 400

15 000

31 %

20 000

25 000

» : 3 950

20 000

36 %

25 000

30 000

* : 5 750

25 000

40 %

30 000

40 000

» : 7 750

30 000

44 %

40 000

60 000

» : 12150

40 000

49 %

60 000

100 000

» : 21 950

60 000

54 %

100 000

150 000

» : 43 550

100 000

59 %

150 000

kr.

: 73 050

150 000

65 %

Ändå att-------denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

G) att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj:t till 1966 års riksdag framlade
förslag till en skattereform baserad på
grundtankarna i allmänna skatteberedningens
förslag med den ändringen att
den direkta inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
lättades ytterligare under
hänsynstagande till de besparingsförslag
och yrkande om tillsättande av
en besparingsutredning, som motionärerna
vid årets riksdag framfört; samt
D) att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla dels att Kungl. Maj:t
för allmänna skatteberedningen utfärdade
sådana ändrade direktiv, att förslag
till indexreglering av ortsavdrag

och skatteskalor, förvärvsavdrag m. m.
kunde utarbetas under innevarande år,
dels ock att Kungl. Maj:t måtte framlägga
förslag till lagstiftning i ämnet
till 1966 års riksdag;

XIX) de likalydande motionerna
I: 633 av herr Virgin m. fl. och II: 722
av herr andre vice talmannen Cassel
in. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta

1) att förvärvsavdragets maximum
skulle höjas från 2 000 till 3 000 kr.,
med rätt för den som kunde styrka
högre kostnader för barnens omhänderhavandc
än 3 000 kr. att inom ramen
för 20 % av inkomsten få avdrag härför; -

110 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

2) att förvärvsavdraget för gift kvinna
som haft inkomst av jordbruksfastighet
liksom avdraget vid s. k. faktisk
sambeskattning skulle, där hustrun haft
hemmavarande barn under 16 år och
styrkta kostnader för barnens omhänderhavande
som överstege 300 kr., medges
för de verkliga kostnaderna, dock
högst med 20 procent av det värde vartill
hustruns arbete uppskattades; samt

3) på grund härav antaga i motionerna
framlagt förslag till lag om ändrad
lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370);

XX) motionen 1:625 av fru Myrdal,
vari hemställts,

1) att riksdagen måtte för sin del
antaga förslag, som innehölles i proposition
nr 14, om förordning angående
ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt, dock med den
ändringen — i princip inom ramen
för det i propositionen beräknade skatteuttaget
— att däri angivna belopp
för schabloniserad minimigräns för
kommunalskatteavdrag upptoges till lika
belopp för samtliga skattskyldiga
med egen inkomst utan hänsyn till civilstånd
samt att för gifta i äktenskap
där endast den ena maken vore inkomsttagare,
liksom för ensamstående
med hemmavarande barn under 18 år
finge medges ett extra avdrag beräknat
till en tredjedel av schablonavdraget;
samt

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta
erforderlig författningstext;

XXI) motionen II: 716 av herrar Kärrlander
och Kristenson, vari hemställts,

»1) att riksdagen vid behandling av
propositionen måtte beakta vad i motionen
anförts samt

2) att beslut måtte fattas om att skatten
på cigarrettpapper från den 1 juli
1965 höjs från för närvarande två till
fyra öre per styck»;

XXII) motionen II: 717 av herr Mnndebo
rn. fl.;

XXIII) motionen II: 721 av herr Carlsson
i Göteborg m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte för sin del antaga
i motionen intaget förslag till förordning
om ändrad lydelse av anvisningarna
till 10 § förordningen den 16 maj
1958 (nr 295) om sjömansskatt;

XXIV) motionen II: 723 av herr förste
vice talmannen von Friesen, vari
hemställts, »att riksdagen måtte hos
Kungi. Maj :t begära en skyndsam utredning
om möjligheten att avskaffa
läskedrycksskatten i samband med en
motsvarande revision av skatteskalorna
för alkoholhaltiga drycker»;

XXV) motionen II: 725 av fru Gärde
Widemar och herr Sjönell;

XXVI) motionen II: 726 av herr Hansson
i önnarp, vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av propositionen
nr 14 måtte hos Kungl. Maj:t begära
prövning och förslag rörande en
sådan utformning av inkomstbeskattningen,
att avdrag för egenavgifter
för tilläggssjukpenningförsäkring och
grupplivförsäkring kan medges i enlighet
med motionens syfte»;

XXVII) motionen II: 732 av fru Kristensson,
vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta,

1) att förvärvsavdragets maximum
skall höjas från 2 000 till 3 000 kronor
med rätt för den som kan styrka högre
kostnader för barnens omhändertagande
till avdrag härför intill ett belopp
av 10 000 kronor;

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta
härför erforderlig lagtext; samt

3) att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa att den av finansministern
tillsatta arbetsgruppen
för familjebeskattningens utformning
måtte få i uppdrag att pröva frågan
om att tillämpa tudelningsprincipen i
fråga om förvärvsavdragets utformning»; XXVIII)

motionen II: 733 av herr
Krönmark m. fl.;

XXIX) motionen 11:735 av herrar
Nordgren och Bohman;

Onsdagen den 31 mars 19G5 fm.

Nr 14 111

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

XXX) motionen II: 741 av herrar Petersson
och Nordgren, vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts
proposition nr 14 i vad avser där föreslagen
höjning av bensinskatten»;

XXXI) motionen II: 745 av herr Westberg
m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 14 måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
förslag till en sådan differentiering av
drivmedelsskatten som i motionen angivits,
innebärande att priset på bensin
och olja blir enhetligt över hela landet»;
ävensom

XXXII) motionen II: 746 av fröken
Wetterström m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att för åldersoch
invalidpensionär skulle utgå förhöjda
ortsavdrag, nämligen med 3 600
kronor för ensam pensionär, med 6 000
kronor för makar av vilka en vore pensionär
och med 7 200 kronor för makar
som båda vore pensionärer samt på
grund härav antaga i motionen framlagda
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september
1928 (nr 370) samt till förordning om
ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt.

De ovan under I) upptagna motionerna
1:612 och 11:728 hade hänvisats
till statsutskottet, såvitt motionerna
avsåge långsiktsplaneringen av statens
utgifts- och inkomstpolitik, och i
övrigt till bevillningsutskottet.

De under XI) upptagna motionerna
1:623 och 11:739 hade hänvisats till
statsutskottet, såvitt motionerna avsåge
en sammanställning för flerårsbedömningen
av det statliga budgetläget, och
i övrigt till bevillningsutskottet.

De under XVIII) upptagna motionerna
1:632 och 11:748 hade hänvisats
till lagutskott, såvitt motionerna avsåge
förslaget till lag angående ändring i lagen
den 25 maj 1962 om finansiering
av folkpensioneringen, och i övrigt till
bevillningsutskottet.

Såvitt avsåge de under XIII) upptagna
motionerna I: 626 och II: 743 behandlade
utskottet i förevarande betänkande
endast de i punkt 3) i motionernas
hemställan upptagna yrkandena.
De yrkanden i motionerna, som
avsåge den allmänna varuskatten, behandlade
utskottet i annat sammanhang.

Följande i anledning av proposition
nr 14 väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:619
av herr Helge Karlsson m. fl. och II: 730
av herr Johansson i öckerö m. fl., samt

2) de likalydande motionerna I: 627
av herr Stefanson och 11:738 av herr
Nordgren in. fl.,

behandlades av utskottet i annat sammanhang.

Till behandling i detta sammanhang
hade utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till
bevillningsutskottet hänvisade motioner,
nämligen

I) de likalydande motionerna 1:22
av herr Lundström m. fl. och 11:28
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära en skyndsam utredning
för att granska frågan om familjebeskattningens
fortsatta utformning,
varvid speciell uppmärksamhet ägnas
möjligheterna att övervinna de svårigheter
som skulle uppstå vid en eventuell
övergång från sam- till särbeskattning»; II)

de likalydande motionerna 1:36
av herr Ferdinand Nilsson m. fl. samt
11:42 av herrar Larsson i Luttra och
Persson i Ileden, vari hemställts, »att
riksdagen måtte avslå förslag om bensinskattehöjning
med 5 öre per liter
bensin»;

III) de likalydande motionerna 1:95
av herr Wallmark m. fl. och II: 118 av
herr Fridolfsson i Stockholm;

IV) de likalydande motionerna 1: 123
av herrar Gösta Jacobsson och Yngve
Nilsson samt 11:158 av herrar Nilsson

112 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

i Svalöv och Nordgren, vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning
av frågan om sådan ändrad avfattning
av 1952 års förordning med bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa
fall, att den 80-procentiga reduktionsregeln
vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen
blir effektiv»;

V) de likalydande motionerna I: 210
av herr Sundin m. fl. och 11:256 av
fröken Elmén m. fl., vari hemställts,

A. 1) att riksdagen måtte göra ett
uttalande av innebörd att prissättningen
på alkoholdrycker ägnades fortlöpande
uppmärksamhet av regeringen
och föranledde denna att vid inträffade
förändringar av köpkraften föreslå
prisjusteringar för att förebygga ur
nykterhetspolitisk synpunkt ogynnsam
effekt av ett relativt förbilligande av
sådana drycker,

2) att priset på brännvin höjdes med
3 kr./liter och priserna på övriga spritdrycker
i samma proportion som den
föreslagna prishöjningen för brännvin
medfört i förhållande till det nuvarande
brännvinspriset, samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till erforderliga författningsändringar; VI)

de likalydande motionerna I: 215
av herr Virgin m. fl. och II: 259 av herr
Ileckscher m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte antaga i motionerna
framlagda förslag till lag om ändring
av 48 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) samt
till förordning angående skatteberäkning
för barnfamiljer i vissa fall;

VII) de likalydande motionerna I: 350
av herr Adolfsson samt II: 375 av fru
Eyding och herr Karlsson i Huddinge;

VIII) de likalydande motionerna
I: 483 av herrar Sundin och Lundström
samt II: 584 av herrar Ohlin och Hedlund,
vari hemställts,

»1) att riksdagen måtte besluta följande
ändringar i reglerna för förvärvs -

avdraget vid beskattningen att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1966:

a) för gift kvinna med inkomst av
eget arbete eller av rörelse höjes kvotavdraget
från 20 till 25 procent av inkomsten
och förvärvsavdragets maximum
från 2 000 till 4 000 kronor, att
gälla i de fall där familjen har hemmavarande
barn under 16 år;

b) för ensamstående barnförsörjare
höjes förvärvsavdraget i samma mån
som ovan;

c) för gift kvinna som verksamt deltagit
i skötseln av familjens jordbruk
eller rörelse skall — i de fall hemmavarande
barn under 16 år finnes —
tillgodoräknas ett förvärvsavdrag utgörande
300 kronor jämte 25 procent av
det belopp som motsvarar en femtedel
av mannens inkomst av jordbruket eller
rörelsen, dock sammanlagt högst 1 000
kronor; ävensom

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till erforderlig författningstext»; IX)

motionen II: 7 av herr Westberg,
vari hemställts, att riksdagen måtte beträffande
avdraget i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
för icke-vårdnadshavare
för underhåll till eget barn besluta
att fr. o. in. 1965 års inkomster höja
avdragets maximibelopp till 2 000 kr.
och således antaga i motionen framlagt
förslag till lag om ändrad lydelse av
46 § 2 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370);

X) motionen 11:84 av fru Rgding
in. fl., vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till regeringen hemställer
om förslag att förvärvsavdraget höjes
till 4 000 kronor och kvotavdraget till
30 procent»;

XI) motionen II: 157 av fru Kristensson
och fröken Ljungberg, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla att en parlamentarisk
utredning tillsättes i syfte
att förutsättningslöst utreda frågan om
familjebeskattningen»; ävensom

XII) motionen II: 588 av herr Ullsten,

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 113

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

vari hemställts, att riksdagen vid sin
behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 14 angående allmän varuskatt
m. in. måtte besluta sådan ändring av
skattesatsen för den allmänna varuskatten
som i motionen förordats.

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen — dels med förklarande
att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 14, i vad densamma
hänvisats till bevillningsutskottet, icke
kunnat av riksdagen oförändrad antagas,
dels med bifall till motionen II: 721
av herr Carlsson i Göteborg m. fl., dels
ock i anledning av de likalydande motionerna
1:483 av herrar Sundin och
Lundström samt II: 584 av herrar Ohlin
och Hedlund, I: 618 av herr Gösta Jacobsson
m. fl. samt II: 720 av herrar
Bengtson i Solna och Nordgren, 1:633
av herr Virgin m. fl. och II: 722 av herr
Cassel m. fl. ävensom motionerna 11:7
av herr Westberg, II: 84 av fru Ryding
m. fl., 11:588 av herr Ullsten, 11:716
av herrar Kärrlander och Kristenson
samt II: 732 av fru Kristensson — måtte

I) antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse
av 4 § 1 inom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i
förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen
den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt med de ändringar
och tillägg att ingressen och
14 §, 18 § 3 mom. samt 48 och 69 §§
nämnda förordning erhölle av utskottet
angiven lydelse;

4) förordning angående ändring i
förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om särskild varuskatt med den ändringen
att bilagan till förordningen erhölle
av utskottet angiven lydelse;

5) förordning angående ändring i
förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)
om försäljningsskatt;

6) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § förordningen den 7 april
1961 (nr 372) om bensinskatt;

7) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt med den
ändringen att 2 § andra stycket erhölle
av utskottet angiven lydelse;

8) förordning om ändrad lydelse av

4 § 1 mom. uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272); samt

9) förordning om ändrad lydelse av

22 § 1 mom. taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623);

II) antaga av utskottet framlagt förslag
till lag om ändrad lydelse av 46 §
2 och 3 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370);

III) antaga av utskottet framlagt förslag
till förordning angående ändrad
lydelse av anvisningarna till 10 § förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295)
om sjömansskatt;

IV) med godkännande av de grunder
för nya sjömansskattetabeller, som angivits
i propositionen, bemyndiga
Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa
grunder upprätta och fastställa nya sjömansskattetabeller
att gälla från och
med den 1 januari 1966;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 22
av herr Lundström m. fl. och II: 28 av
herr Ohlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:36
av herr Ferdinand Nilsson m. fl. samt
II: 42 av herrar Larsson i Luttra och
Persson i Heden,

3) de likalydande motionerna I: 95 av
herr Wallmark m. fl. och 11:118 av
herr Fridolfsson i Stockholm,

4) de likalydande motionerna 1:123
av herrar Gösta Jacobsson och Yngve
Nilsson samt II: 158 av herrar Nilsson i
Svalöv och Nordgren,

5) de likalydande motionerna I: 210
av herr Sundin m. fl. och 11:256 av
fröken Elmén in. fl.,

6) de likalydande mwtionerna 1:215

114 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

av herr Virgin m. fl. och 11:259 av
herr Heckscher m. fl.,

7) de likalydande motionerna 1:350
av herr Adolfsson samt 11:375 av fru
Ryding och herr Karlsson i Huddinge,

8) de likalydande motionerna 1:483
av herrar Sundin och Lundström samt
II: 584 av herrar Ohlin och Hedlund,

9) de likalydande motionerna 1:612
av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 728 av herr Hedlund m. fl., i vad
motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,

10) de likalydande motionerna 1:613
av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 729 av herr Hedlund m. fl.,

11) de likalydande motionerna 1:614
av herr Gustaf Henry Hansson m. fl.
samt II: 734 av herrar Nilsson i Bästekille
och Stiernstedt,

12) de likalydande motionerna 1:615
av herr Gustaf Henry Hansson m. fl.
och II: 744 av herr Turesson,

13) de likalydande motionerna 1:616
av herrar Torsten Hansson och Lars
Larsson samt II: 719 av herr Arvidson
m. fl.,

14) de likalydande motionerna I: 617
av herrar Hiibinette och Isacson samt
II: 718 av herr Stiernstedt m. fl.,

15) de likalydande motionerna I: 618
av herr Gösta Jacobsson m. fl. samt
II: 720 av herrar Bengtson i Solna och
Nordgren,

16) de likalydande motionerna I: 620
av herrar Lager och Adolfsson samt
II: 731 av herr Karlsson i Huddinge
m. fl.,

17) de likalydande motionerna 1:621
av herr Nils Theodor Larsson och
II: 727 av herr Hansson i önnarp m. fl.,

18) de likalydande motionerna I: 622
av herr Lundin m. fl. och II: 747 av
herr Wikner m. fl.,

19) de likalydande motionerna 1:623
av herr Lundström m. fl. och 11:739
av herr Ohlin m. fl., i vad motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet,

20) de likalydande motionerna I: 624

av herr Lundström m. fl. och II: 740
av herr Ohlin m. fl.,

21) de likalydande motionerna I: 626
av herr Ferdinand Nilsson samt II: 743
av herrar Svensson i Vä och Börjesson
i Glömminge, i vad motionerna behandlades
i detta betänkande,

22) de likalydande motionerna I: 628
av herr Stefanson samt II: 736 av herrar
Nordgren och Petersson,

23) de likalydande motionerna 1:629
av herr Stefanson m. fl. och II: 737 av
herr Nordgren m. fl.,

24) de likalydande motionerna I: 630
av fröken Stenberg m. fl. samt II: 742
av herr Ringaby och fröken Ljungberg,

25) de likalydande motionerna I: 631
av herrar Sundin och Stefanson samt
11:724 av herrar Gustafson i Göteborg
och Magnusson i Borås,

26) de likalydande motionerna 1:632
av herr Virgin m. fl. och 11:748 av
herr andre vice talmannen Cassel m. fl.,
i vad motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,

27) de likalydande motionerna I: 633
av herr Virgin m. fl. och II: 722 av
herr andre vice talmannen Cassel m. fl.,

28) motionen I: 625 av fru Myrdal,

29) motionen II: 7 av herr Westberg,

30) motionen 11:84 av fru Ryding
m. fl.,

31) motionen II: 157 av fru Kristensson
och fröken Ljungberg,

32) motionen II: 588 av herr Ullsten,

33) motionen II: 716 av herrar Kärrlander
och Kristenson,

34) motionen II: 717 av herr Mundebo
m. fl.,

35) motionen II: 723 av herr förste
vice talmannen von Friesen,

36) motionen II: 725 av fru Gärde
Widemar och herr Sjönell,

37) motionen II: 726 av herr Hansson
i önnarp,

38) motionen II: 732 av fru Kristensson,

39) motionen II: 733 av herr Krönmark
m. fl.,

Onsdagen den 31 mars 1905 fm.

Nr 14 115

Omläggning av

40) motionen II: 735 av herrar Nordgren
och Bohman,

41) motionen II: 741 av herrar Petersson
och Nordgren,

42) motionen II: 745 av herr Westberg
m. fl., ävensom

43) motionen II: 746 av fröken Wetterström
m. fl.,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Reservationer och särskilda yttranden
hade avgivits enligt följande.

Beträffande riktlinjerna för en skattereform

1. Reservation av herrar Stefanson,
Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog, vilka ansett, att utskottet
under punkterna B 9 och 19 i vad gällde
riktlinjerna för en samlad skattereform
bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna
1:623 av herr Lundström m. fl.
och II: 739 av herr Ohlin m. fl. samt
I: 612 av herr Torsten Andersson in. fl.
och 11:728 av herr Hedlund m. fl. i
här aktuella delar måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
riksdagen snarast förelädes förslag till
en samlad skattereform enligt i reservationen
angivna riktlinjer, syftande
till lättnader i den direkta inkomstskatten
samt en reformering av den indirekta
beskattningen och företagsbeskattningen,
som stärkte konkurrensförmåga
och kapitalförsörjning.

2. Reservation av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Magnusson i
Borås, vilka under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna
1: 632 av herr Virgin m. fl. och II: 748
av herr andre vice talmannen Cassel
m. fl. ansett, att utskottet under punkt
B 26 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till nyssnämnda
motioner måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte till 1966 års riksdag framlägga

den direkta och indirekta beskattningen

förslag till en skattereform baserad på
grundtankarna i allmänna skatteberedningens
förslag med de ändringarna,
att den direkta inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
lättades ytterligare
under hänsynstagande till de besparingsförslag
och det yrkande om tillsättande
av en besparingsutredning,
som högerpartiet vid årets riksdag
framfört.

Beträffande familjebeskattningen

3. Reservation av herrar Stefanson,
Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog, vilka ansett, att utskottet
under punkt B 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande
motionerna I: 22 av herr Lundström
in. fl. och II: 28 av herr Ohlin
in. fl. måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära att den utredning,
som påbörjats inom finansdepartementet
för att granska frågan om familjebeskattningens
fortsatta utformning,
måtte ske under medverkan av en bredare
parlamentarisk representation
med åtföljande remissförfarande i sedvanlig
ordning samt att speciell uppmärksamhet
måtte ägnas möjligheterna
att övervinna de svårigheter, som skulle
uppstå vid en eventuell övergång från
sam- till särbeskattning.

4. Reservation av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett, att utskottet under
punkterna B 24 och 31 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna
1:630 av fröken Stenberg m. fl.
samt 11:742 av herr Ringaby och fröken
Ljungberg ävensom motionen
11:157 av fru Kristensson och fröken
Ljungberg måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära, att den utredning
som påbörjats inom finansdepartementet
för att granska frågan om familjebeskattningens
fortsatta utformning
borde ske under medverkan av en
bredare parlamentarisk representation
samt att speciell uppmärksamhet borde
ägnas möjligheterna att övervinna

116 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

de svårigheter som skulle uppstå vid en
eventuell övergång till tudelningsprincipen.

Beträffande förvärvsavdragen

5. Särskilt yttrande av herrar Stefanson,
Lundström, Sundin, Gustafson i
Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog.

6. Särskilt yttrande av herrar Yngve
Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås.

Beträffande kommunalskatteavdraget och
skatteskalorna

7. Reservation av fröken Ranmark,
som ansett, att utskottet under punkterna
A I 1 och B 28 bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till motionen
I: 625 av fru Myrdal — måtte antaga
det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående ändrad
lydelse av 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt, med den ändringen
att 4 § 1 mom. erhölle i reservationen
angiven lydelse.

8. Reservation av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Magnusson i
Borås, vilka ansett, att utskottet under
punkterna All och B 26 bort hemställa,

att riksdagen med avslag å Kungl.
Maj :ts proposition i motsvarande del

måtte med bifall till de likalydande
motionerna I: 632 av herr Virgin m. fl.
och II: 748 av herr andre vice talmannen
Cassel m. fl. antaga det vid motionerna
fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt.

9. Reservation av herrar Stefanson,
Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog, vilka under åberopande av
vad som i fråga om skatteskalornas utformning
anförts i de likalydande motionerna
1:623 av herr Lundström
m. fl. och 11:739 av herr Ohlin m. fl.
samt de likalydande motionerna I: 612
av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 728 av herr Hedlund m. fl. ansett, att
utskottet under punkterna All samt
B 9 och 19 i vad gällde skatteskalornas
utformning bort hemställa,

att riksdagen måtte fastställa sänkta
skalor för den statliga inkomstskatten
i enlighet med i motionerna angivna förslag
att gälla fr. o. in. den 1 januari 1966
och

att riksdagen således måtte antaga det
vid propositionen fogade förslaget till
förordning angående ändrad lydelse av
4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt med den ändringen,
att 10 § 1 mom. nämnda förordning erhölle
följande ändrade lydelse:

10 §

1 mom. Statlig inkomstskatt —--angivna grundbelopp.

För skattskyldig---—beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000 men	icke	16 000 kr.:	1 200 kr. för	12 000 kr. och
16 000	»	*	20 000	* :	1 800	»	»	16 000	»	»
20 000	»	»	24 000	» :	2 640	It	»	20 000	*	*
24 000	»	»	30 000	» :	3 680	»	»	24 000		»
30 000	»	»	40 000	» :	5 660	*	»	30 000	»
40 000	»	»	60 000	* :	9 760	*	»	40 000	»	»
60 000	*	»	100 000	» :	19 360	»	»	60 000		*
100 000		»	150 000	» :	40 960	»	»	100 000	»	»
150 000 kr.				70 460	»	»	150 000	*	»

15 % av återstoden;
21 % » » ;

26 % . . ;

33 % , . ;

41 % * » ;

48 % * » ;

54 % , , ;

59 % . , ;

65 % »

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 117

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

För annan---beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000 men icke 8 000 kr.: 600 kr. för 6 000 kr. och 15 % av återstoden;

8 000

10 000

» : 900

8 000

20 %

10 000

15 000

» : 1 300

10 000

25 %

15 000

20 000

* : 2 550

15 000

30 %

20 000

25 000

» : 4 050

20 000

35 %

25 000

30 000

* : 5 800

25 000

39 %

30 000

40 000

* : 7 750

30 000

44 %

40 000

60 000

» : 12 150

40 000

49 %

60 000

100 000

* : 21 950

60 000

54 %

100 000

150 000

» : 43 550

100 000

59 %

150 000 kr.

: 73 050

150 000

65 %

Ändå att------denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

Beträffande avdrag för försäkringspremier

10. Reservation av herrar Stefanson,
Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson,
Sundin, Magnusson i Borås,
Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson
i Bäckmora och Enskog, vilka ansett,
att utskottet under punkt B 37 bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen
II: 726 av herr Hansson i Önnarp i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte begära
prövning och förslag rörande en sådan
utformning av inkomstbeskattningen, att
avdrag för egenavgifter för tilläggssjukpenningförsäkring
och grupplivförsäkring
kunde medges i enlighet med vad
i motionen anförts.

Beträffande ortsavdragen

11. Reservation av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett, att utskottet under
punkt B 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 215 av herr Virgin
m. fl. och II: 259 av herr Heckscher
in. fl. måtte antaga de vid motionerna
fogade förslagen till

a) lag om ändring av 48 § 2 mom.
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt

b) förordning angående skatteberäkning
för barnfamiljer i vissa fall.

12. Reservation av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett, att utskottet under
punkt B 43 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen
II: 746 av fröken Wetterström m. fl. måtte
antaga de vid motionen fogade förslagen
till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
samt

b) förordning om ändrad lydelse av
8 § och 10 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

13. Reservation av herrar Stefanson,
Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog angående ortsavdrag för
ålders- och invalidpensionärer, utan angivet
yrkande.

Beträffande indexreglering av skattesystemet

14. Reservation av herrar Stefanson,
Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson,
Sundin, Magnusson i Borås,
Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson
i Bäckmora och Enskog, vilka ansett,
att utskottet under punkterna B 9,

118 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

19 och 26 i vad gällde inflationens skattehöjande
verkningar bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande
motionerna 1:612 av herr
Torsten Andersson m. fl. och II: 728 av
herr Hedlund m. fl., 1:623 av herr
Lundström m. fl. och II: 739 av herr
Ohlin m. fl. samt I: 632 av herr Virgin
m. fl. och 11:748 av herr andre vice
talmannen Cassel m. fl. i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla att undersökningar
komme till stånd rörande metoder
att undvika inflationens skattehöjande
verkningar samt att förslag i
anledning härav förelädes riksdagen.

Beträffande förmögenhetsskatten

15. Reservation av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett,

a) att utskottet under punkterna A I 2
och B 11 bort hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å
Kungl. Maj:ts proposition nr 14, i vad
den avsåge ändring i förordningen den
26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt,
och med bifall till de likalydande
motionerna 1:614 av herr
Gustaf Henry Hansson m. fl. samt II: 734
av herrar Nilsson i Bästekille och Stiernstedt
antaga det i motionerna angivna
förslaget till förordning angående ändrad
lydelse av 10 § och 11 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt;

b) att utskottet under punkterna B 11,
17 och 19 bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de
likalydande motionerna 1:614 av herr
Gustaf Henry Hansson m. fl. samt II: 734
av herrar Nilsson i Bästekille ochStiernstedt,
I: 621 av herr Nils Theodor Larsson
och II: 727 av herr Hansson i önnarp
m. fl. samt 1:623 av herr Lundström
in. fl. och 11:739 av herr Ohlin
m. fl. hos Kungl. Maj:t anhålla att en
utredning tillsattes i syfte att utan
dröjsmål vidtaga en förutsättningslös
översyn av förmögenhetsbeskattningen.

16. Reservation av herrar Stefanson,
Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog, vilka ansett, att utskottet i
anledning av motionerna I: 123 av herrar
Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson
samt II: 158 av herrar Nilsson i Svalöv
och Nordgren, I: 621 av herr Nils Theodor
Larsson och II: 727 av herr Hansson
i önnarp m. fl. samt I: 623 av herr
Lundström m. fl. och II: 739 av herr
Ohlin m. fl. under punkterna B 4, 17
och 19 i vad gällde förmögenhetsskatten
bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära en skyndsam
utredning angående förmögenhetsbeskattningen.

Beträffande förordningen med bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa fall

17. Reservation av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett, att utskottet under
punkt B 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 123 av herrar
Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson
samt II: 158 av herrar Nilsson i Svalöv
och Nordgren måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om utredning av
frågan om sådan ändrad avfattning av
1952 års förordning med bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa fall, att
den 80-procentiga reduktionsregeln vid
inkomst- och förmögenhetstaxeringen
bleve effektiv.

Beträffande den allmänna varuskatten

18. Reservation av herrar Stefanson,
Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson,
Sundin, Magnusson i Borås,
Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson
i Bäckmora och Enskog angående beskattningsvärdet
för maskiner och inventarier,
utan angivet yrkande.

19. Reservation av herrar Stefanson
och Gösta Jacobsson angående reducerat
beskattningsvärde vid uttag av all -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 119

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

män varuskatt å reparationer och underhåll
av maskiner och inventarier,
utan angivet yrkande.

Beträffande försäljningsskatten på
guldsmedsvaror

20. Särskilt yttrande av herrar Stefanson,
Yngve Nilsson, Lundström, Gösta
Jacobsson, Sundin, Magnusson i Borås,
Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,
Eriksson i Bäckmora och Enskog.

Beträffande bensinskatten

21. Reservation av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett, att utskottet under
punkt A I 6 bort hemställa,

att riksdagen med ändring av Kungl.
Maj:ts proposition nr 14 i vad avsåge
bensinskatten måtte antaga i reservationen
framlagt förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 7 april 1961 (nr 372) om
bensinskatt, av innebörd att höjningen
av bensinskatten begränsades till tre
öre per liter.

22. Reservation av herrar Sundin, Vigelsbo
och Eriksson i Bäckmora, vilka
ansett, att utskottet under punkt B 42
bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen
II: 745 av herr Westberg m. fl. måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag till sådan differentiering
av drivmedelsskatten som
i motionen angivits, innebärande att
priset på bensin och olja bleve enhetligt
över hela landet.

Beträffande tobaksskatten

23. Reservation av herrar Stefanson,
Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog, vilka ansett, att utskottet
under punkterna A I 7 samt B 10 och
20 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna
1:613 av herr Torsten Andersson
in. fl. och II: 729 av herr Hedlund

m. fl. samt I: 624 av herr Lundström
in. fl. och II: 740 av herr Ohlin m. fl.
måtte besluta att den i propositionen
nr 14 föreslagna höjningen av cigarretitskatten
skulle gälla från och med den
1 maj 1965.

Beträffande beskattningen av sprit och
läskedrycker

24. Reservation av herrar Stefanson,
Wärnberg, Lundström, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Engkvist, Eriksson i
Bäckmora och Enskog, vilka ansett, att
utskottet under punkt B 5 bort hemställa,

att riksdagen — i anledning av de likalydande
motionerna I: 210 av herr
Sundin m. fl. och II: 256 av fröken
Elmén m. fl. — måtte antaga i reservationen
framlagt förslag till ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin.

25. Reservation av herrar Stefanson,
Wärnberg, Lundström, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Engkvist, Eriksson i
Bäckmora och Enskog, vilka ansett, att
utskottet i anledning av motionerna
I: 210 av herr Sundin m. fl. och II: 256
av fröken Elmén m. fl. under punkt
B 5 i vad gällde uttalande angående
prissättningen på alkoholdrycker bort
hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t uttala att prissättningen
på alkoholdrycker borde
ägnas fortlöpande uppmärksamhet av
regeringen och föranleda denna att vid
inträffade förändringar av köpkraften
föreslå riksdagen prisjusteringar för att
förebygga ur nykterhetspolitisk synpunkt
ogynnsamma effekter av ett relativt
förbilligande av sådana drycker.

26. Reservation av herrar Stefanson,
Lundström, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,
Eriksson i Bäckmora och Enskog,
vilka ansett, att utskottet under
punkt B 35 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen

120 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

II: 723 av herr förste vice talmannen
von Friesen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om skyndsam utredning
av möjligheten att avskaffa läskedrycksskatten
i samband med en motsvarande
revision av skatteskalorna för alkoholhaltiga
drycker.

Beträffande åtgärder för att förhindra en fortsatt
allmän pris- och kostnadshöjning

27. Reservation av herrar Stefanson,
Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog, vilka ansett, att utskottet
under punkterna B 9 och 19 i vad gällde
åtgärder mot inflationen bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna
1:623 av herr Lundström m. fl.
och II: 739 av herr Ohlin m. fl. samt
I: 612 av herr Torsten Andersson m. fl.
och II: 728 av herr Hedlund m. fl. måtte
i här aktuella delar i skrivelse till Kungl.
Maj :t ge till känna vad i motionerna
anförts om särskilda åtgärder för att
komma till rätta med en hotande fortsatt
allmän pris- och kostnadshöjning.

28. Reservation av herrar Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett, att utskottets yttrande
beträffande åtgärder för att förhindra
en fortsatt allmän pris- och kostnadshöjning
bort ha annan, av reservanterna
angiven lydelse.

Herr TALMANNEN yttrade:

överläggningen rörande detta betänkande
må omfatta även andra lagutskottets
utlåtande nr 17. Yrkanden beträffande
sistnämnda utlåtande framställes
dock först sedan detsamma föredragits.

Vad utskottet hemställt föredrogs;
och anförde därvid:

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Inte ens finansminister
Sträng har kunnat förneka att skatte -

systemet efter hans senaste skatteförslag
är ett veritabelt lapptäcke. Förslaget var
en stor besvikelse för stora folkgrupper,
som tyckt sig ha anledning vänta
en genomgripande skattereform.

På en punkt kunde regeringspartiet
inte hålla ut längre än två månader mot
den samlade kritiken från tjänstemannaorganisationerna
och den politiska oppositionen.
Den förbättring av förvärvsavdragen
som uppnåddes genom
en kompromiss i utskottet innebär ett
avsteg från finansministerns förslag
och en väsentlig förbättring på detta
område.

Jag kan, herr talman, också anföra
ett annat exempel som visar att det lönar
sig med en saklig och målmedveten
opposition mot regeringspartiets skattepolitik.
Vi har från vårt håll under flera
år drivit frågan om rätt till frivillig
särbeskattning — en rätt som vi anser
vara av stor betydelse, särskilt för de
gifta kvinnor som har en kvalificerad
utbildning och som hittills tyckt att
sambeskattningen i deras inkomstlägen
haft en sådan effekt att det inte lönat
sig mycket för dem att arbeta. Också
härvidlag har nu finansministern efter
en insats från löntagarorganisationerna
och den politiska oppositionen funnit
anledning lägga fram ett förslag om rätt
till frivillig särbeskattning.

Men, herr talman, hur viktiga dessa
förbättringar än är för de kategorier
som berörs av dem, är de ändå bara detaljer.
Den avgörande frågan är om finansminister
Sträng är villig att genomföra
en ordentlig skattereform i
stort sett enligt de tankegångar som låg
bakom hans egna direktiv till skatteberedningen
år 1960 och som skatteberedningen
sedan redovisade i sitt förslag.
Jag tror att det finns många i detta
land som skulle vilja ha ett besked från
finansministern på den punkten.

På s. 61 i bevillningsutskottets betänkande
nr 16 uttalar utskottsmajoriteten:
»Skatteberedningens målsättning har
under remissbehandlingen allmänt god -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 121

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

tagits.» Ja, det är otvetydigt. Man skulle
t. o. m. kunna gå längre och säga, att
det är inte bara målsättningen som godtagits
utan man har på flera håll också
ansett att skatteberedningen bort gå
längre i sitt reformarbete.

I detta sammanhang vill jag skjuta in
en reflexion rörande remissyttrandena
över skatteberedningens betänkande.
Finansministern har lovat att dessa
skall tryckas och kunna vara tillgängliga
för alla intresserade. Det hade ju
varit önskvärt att remissyttrandena förelegat
tryckta nu, så att de kunnat tjäna
som underlag för debatten i kammaren.
Men alla de talare som kommer att
uppträda här i dag måste yttra sig utan
att i detalj känna till remissinstansernas
utlåtanden.

Det hade alltså varit värdefullt om
remissyttrandena varit tryckta till denna
debatt. Jag vill nu fråga finansministern
när han räknar med att kunna presentera
dessa remissyttranden i tryckt
skick.

Herr talman! Skatteberedningens målsättning
har sålunda allmänt godtagits.
Men när man läser utskottsmajoritetens
yttrande i anslutning till ett uttalande
i propositionen, att de av finansministern
i år framlagda förslagen överensstämmer
med de allmänna riktlinjerna
i skatteberedningens betänkande,
så tror man knappast sina ögon. Ingen
av skatteberedningens många ledamöter
kan ha den uppfattningen, att de förslag
som föreligger i årets skatteproposition
från finansministern skulle stå i
överensstämmelse med de allmänna
riktlinjerna i skatteberedningens betänkande.
Jag skulle inte tro att t. ex. en
enda av TCO:s 517 000 medlemmar, efter
den omfattande informationsverksamhet
som har ägt rum i skattefrågan
under de senaste månaderna bl. a. inom
tjänstemannaorganisationerna, anser att
finansministerns skatteförslag står i
överensstämmelse med de allmänna
riktlinjerna i skatteberedningens betänkande.
Finansministern liar gått ifrån

inte bara skatteberedningens förslag
utan också de direktiv som han själv
lagt fram för skatteberedningen.

Det felaktiga i utskottsmajoritetens
påstående belyses bäst, om vi ser på
frågan om marginalskatterna, d. v. s.
den skatt som man får betala på de belopp,
med vilka man ökar sin inkomst.
Hälften av alla gifta inkomsttagare
drabbas f. n. av progressiv skatt mot
bara en fjärdedel för ungefär 10 år sedan.
Eftersom finansministern i motsats
till skatteberedningen inte har föreslagit
någon som helst höjning av det
s. k. proportionella skiktet, kommer
ett växande antal löntagare med vanliga
inkomster att drabbas av stigande skattesatser.

För skatteberedningen var det i enlighet
med direktiven en huvudfråga att
minska progressionen i beskattningen
och man ville helst om möjligt söka
undvika höjningar av de statliga marginalskattesatserna
i vanliga inkomstlägen.

Det förslag som man från alla politiska
partiers sida enades om i skatteberedningen
var ganska försiktigt.
LO:s, TCO:s och SACO:s representanter
ansåg att skatteberedningen hade varit
alldeles för försiktig när det gällde att
minska progressionen. Beredningen
själv ansåg att man på längre sikt borde
eftersträva en längre gående progressionsutjämning.

När löntagarrepresentanterna skulle
motivera sina förslag om att sänka marginalskatterna
utöver vad beredningens
majoritet föreslagit, uttalade man sig
på följande sätt: »Ett framträdande mål
vid en reform av fysiska personers beskattning
måste vara att reducera den
direkta inkomstbeskattningens och marginalskatternas
storlek.» I ett annat
sammanhang uttalar man: »Den reducering
av marginalskattesatserna, som
vi sålunda föreslår, ligger i linje med
den minskning av den direkta beskattningen
som enligt direktiven bör ligga
till grund för utredningens arbete.»

122 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Under remissbehandlingen var det,
såsom jag nyss antydde, många som ville
gå ännu längre än vad t. o. m. reservanterna
i beredningen föreslagit.
TCO ville gå längre i denna riktning
och från bl. a. Kooperativa förbundets
och från tre socialdemokratiska landshövdingars
sida uttalades en stor sympati
för löntagarrepresentanternas reservation
om en kraftigare sänkning av
marginalskatten.

Herr talman! En sänkning av marginalskatterna
var alltså en avgjord huvudpunkt
i skatteberedningens förslag.
Vad säger då finansministern på denna
huvudpunkt? Jo, han uttalar på sid. 24 i
årets finansplan: »Marginalskatten blir
i huvudsak opåverkad.» Bakom detta
lakoniska uttalande ligger det förhållandet,
att marginalskattesatserna visserligen
sänks något i vissa skikt, men
i gengäld skärps de något i vissa andra
skikt.

För linjen att lämna marginalskatterna
i huvudsak opåverkade kan inte finansministern
åberopa något egentligt
stöd i remissutlåtandena med undantag
av dem som avgivits av Landsorganisationen
och några socialdemokratiska
organisationer. I övrigt är man helt
med på den huvudmålsättning, som
skatteberedningen hade, nämligen att
man skall sänka marginalskattesatserna.

Nu har finansministern tillsatt några
arbetsgrupper som skall fortsätta att
utreda skattefrågan. En arbetsgrupp
skall syssla med mervärdeskatten och
socialförsäkringsavgifterna. En annan
arbetar med familjebeskattningen och
ytterligare en med en utredning om definitiv
källskatt. Det finns dock ingen
grupp som har till uppgift att behandla
den avgörande frågan i skatteberedningen
i detta ärende, nämligen frågan
om marginalskattesatsernas höjd.

Självfallet kan inte familjebeskattningsgruppen
om den skall göra upp
förslag till nya skatteskalor undgå att
känna till ungefär hur progressiviteten
skall utformas. Men såvitt jag vet har fi -

nansministern inte givit denna arbetsgrupp
några direktiv, och dess huvudsakliga
uppgift måste vara att avväga
beskattningen av å ena sidan familjer
och å andra sidan ensamstående. Denna
arbetsgrupp måste rimligen ha någon
vägledning från finansministern
när det gäller dennes uppfattning om
de lämpliga marginalskattesatserna.

Därför skulle jag vilja fråga finansministern:
Är herr Sträng villig att genomföra
en skattereform som innebär
en genomgripande sänkning av marginalskatten
i minst den omfattning som
skatteberedningen föreslagit? Det är en
fråga som jag tror att det är angeläget
att vi får svar på nu, så att vi får reda
på om det ligger något som helst bakom
finansministerns uttalande att det förslag
som lagts fram för årets riksdag
skulle kunna sägas ligga i linje med de
allmänna riktlinjerna för skatteberedningens
arbete. Svarar finansministern
inte ja på den frågan, innebär det att
finansministern nu definitivt överger
en av huvudmålsättningarna i skatteberedningens
betänkande. Ingen — inte
heller finansministern —- har såvitt jag
vet bestridit att det förslag som skatteberedningen
lade fram om en sänkning
av marginalskatten var i direktivens
anda.

Herr talman! I reservation 1 i betänkande
nr 16 — en reservation som bär
avgivits av samtliga folkpartister och
centerpartister gemensamt — har lagts
fram ett skatteprogram som omfattar
fem punkter.

Den första punkten gäller sänkningen
av marginalskatterna, så att skatten på
extrainkomster och inkomstökningar
blir mindre. Det gäller alltså en reformering
av den direkta beskattningen i
samklang med de tankegångar som
fanns i skatteberedningens förslag.

I punkt 2 föreslås avskaffande av den
nuvarande omsättningsskatten som
bromsar produktionsutvecklingen och
minskar vår konkurrenskraft gentemot
utlandet. Samtidigt bör energibeskatt -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 123

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ningen tas bort och dessa skatter ersättas
med en beskattning av mervärdeskattens
typ. Denna mervärdeskatt
måste sättas så att den också kan bidra
till sänkningen av den direkta skatten.
Finansministern har i årets finansplan
på flera punkter framfört kritik
mot mervärdeskatten. Jag skall inte gå
in på den nu; jag vill bara säga att jag
inte finner att de argument som där
framförs är särskilt hållbara.

Som en tredje åtgärd föreslår vi i
detta skatteprogram en avveckling av
alla punktskatter utom de som har en
social motivering eller ingår i den nuvarande
vägfinansieringen. Min medreservant,
herr Enskog, kommer att närmare
beröra detta, varför jag skall gå
förbi det i detta sammanhang.

Punkt 4 gäller företagsbeskattningen
som enligt vår uppfattning bör reformeras
så att den får en produktionsfrämjande
utformning och göras neutral
med hänsyn till olika företagsformer.
Eftersom företagsskatteutredningen
nu utreder denna fråga vill jag bara
uttrycka den förhoppningen, herr finansminister,
att, om nu företagsskatteutredningen
skulle lägga fram ett förslag
i direktivens anda, finansministern
inte hoppar av också från det förslaget.

Punkt 5 i detta skatteprogram gäller
förmögenhetsskatten. Skattesystemutredningen,
som ju nu har slutat sitt
arbete, hade i uppdrag att utreda också
frågan om förmögenhetsskatten. Jag vill
gärna citera en passus ur finansministerns
direktiv till allmänna skatteberedningen
på denna punkt:

»Utredningen bör vidare uppmärksamma
de frågor som sammanhänger
med beskattningen av förmögenhet och
dess avkastning. Nuvarande regler innebär
i princip att förmögenhetsinkomst
beskattas hårdare än arbetsinkomst, där
förmögenheten underkastas särskild beskattning.
Häremot kan i och för sig inte
resas någon invändning. Förmögenhetsbeskattningen
tillhör emellertid de
frågor som ständigt står under diskus -

sion och den bör helt naturligt ingå i
den allmänna omprövning av beskattningen
som skall ankomma på utredningen.
Bland de spörsmål på förmögenhetsbeskattningens
område som blir
föremål för diskussion kan särskilt
nämnas det förhållandet att förmögenhetsskatten
i förening med inkomstskatten
på avkastningen i vissa fall kan ta
så gott som hela avkastningen i anspråk.
Det har också ifrågasatts det berättigade
i att ta ut förmögenhetsskatt på förmögenhet
som är nedlagd i produktionsmedel
t. ex. lantbruk---.»

Skatteberedningen lade fram ett provisoriskt
förslag beträffande förmögenhetsskatten,
vilket herr Sträng emellertid
nu strukit ett streck över. Finansministern
föreslår visserligen en höjning
av det fria beloppet från 80 000
till 100 000, men i övrigt vill han inte
veta av allmänna skatteberedningens
förslag. Men utredningen sade också
att den hade för avsikt att fortsätta utredningsarbetet
i enlighet med de direktiv
den hade fått. Jag skulle vilja
fråga finansministern: Anser inte finansministern
att det är aktuellt längre
att företa den utredning när det
gäller förmögenhetsbeskattningen som
finansministern ansåg vara motiverad
1960? Vad är det i så fall som har inträffat
sedan 1960 som skulle göra att
det nu inte finns motiv att utreda frågan
om förmögenhetsbeskattningen?
Jag ställer denna fråga framför allt
med tanke på de synpunkter som framfördes
i direktiven. Vi har ju fått en
fortgående inflation sedan dess, men
det borde ju snarare förstiirka än försvaga
motiven för en utredning. Menar
finansministern alltså att det inte skall
bli någon reformering på förmögenhetsskattens
område alls under de närmaste
åren?

Fn fråga som får särskild aktualitet
i inflationstider är ju frågan om man
skall indexreglera skatteskalorna och
ortsavdragen. Allmänna .skatteberedningen
anslöt sig i princip till en så -

124 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

dan indexreglering. Om priserna stiger
och inkomsttagarna får kompensation
för prisstegringarna, så kommer skatterna
— om skatteskalorna inte ändras
—• i det progressiva skiktet att stiga
procentuellt mer än inkomsterna. Även
om en inkomsttagare inte får större
inkomstökning än vad som motiveras
av penningvärdets fall, får han alltså
ändå betala en större del av sin inkomst
i skatt. Vi begär en utredning också
på denna punkt. Om man anser att det
av politiska skäl inte är möjligt att rätta
till skatteskalorna för inkomster som
ligger något över medelinkomsterna,
innebär det att personer i dessa inkomstgrupper
får en automatisk skärpning
av skattetrycket, som riksdagen
aldrig beslutat utan som är en direkt
följd av inflationen. Det är därför viktigt
att denna fråga inte kommer bort
i skattedebatten.

Familjebeskattningen utgör en viktig
del av reformarbetet. Den frågan
bereds, som jag sade, i en arbetsgrupp
inom finansdepartementet. Vi anser att
denna fråga är så viktig att den bör bli
föremål för en parlamentarisk utredning,
och vi har ett yrkande på den
punkten. Jag vet att andra talare senare
kommer att ta upp den frågan,
och jag skall därför gå förbi den.

Herr talman! Det jag nu nämnt är det
väsentligaste i de reservationer, som
centerparti- och folkpartiledamöterna
gemensamt fogat till utskottets betänkande:
kravet på en samlad, genomgripande
reform av skattesystemet. Vi
begär också att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skall begära en sådan
reform.

Nu kan man ställa den frågan — och
jag vet att finansministern ställt den i
andra sammanhang: Varför har inte
oppositionen lagt fram en motion med
förslag om att riksdagen skulle antaga
skatteberedningens förslag? Jag berörde
den frågan i remissdebatten, och jag
skall därför inte gå närmare in på den
nu. Jag vill bara nämna, att en så stor

reform som ett genomförande av skatteberedningens
förslag innebär förutsätter
ett detaljerat förslag till riksdagen.
Detta gäller inte minst i fråga om
mervärdeskatten. Eftersom det på den
punkten pågår en teknisk bearbetning
som tycks vara motiverad på några
punkter, så var det inte ens tekniskt
möjligt för oss, som inte har ett stort
kansli till vårt förfogande, att lägga
fram ett förslag. Vi anser inte att vi
kunde föreslå en höjning av den nuvarande
omsättningsskatten i syfte att
möjliggöra en sänkning av den direkta
skatten, eftersom vi anser att den nuvarande
omsättningsskatten är felkonstruerad.

Till detta kommer att det enligt vår
uppfattning på grund av regeringens
oskickliga politik på det här området
har skapats ganska stora inflationsförväntningar.
Sådana inflationsförväntningar
är farliga för vår ekonomi. Därför
har vi inte velat lägga fram förslag
som skulle medföra en svagare
budgetbalans än den som finansminister
Sträng föreslagit. Av den anledningen
har förslag om vissa, väl motiverade
skattesänkningar fått anstå någon
tid. Jag vill i detta sammanhang nämna
att vi i motioner till årets riksdag
föreslagit åtgärder mot inflationen.
Dessa förslag behandlas emellertid i
huvudsak i andra utskott och kommer
att bli föremål för debatt i riksdagen
senare. Vi har emellertid i en reservation
velat fästa uppmärksamheten på
det problemet.

I detta läge är alltså möjligheterna
att lägga fram direkta förslag om skattesänkningar
till årets riksdag begränsade.
Våra förslag gäller i första hand
skatteskalorna. Vi begär en begränsad
sänkning av marginalskatterna: för ensamstående
inkomsttagare i inkomstskikten
mellan cirka 13 000 och 40 000
kronor — med tyngdpunkten lagd på
inkomster under cirka 22 000 kronor,
för gifta inkomsttagare i inkomstskikten
mellan cirka 25 000 och 55 000 kro -

Nr 14 125

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

nor. Vårt förslag innebär också att
vi inte höjer tudelningsgränsen. Detta
skulle medföra att, som framgick av
vad jag tidigare sade, de ensamstående
inte skulle behandlas lika hårt som
enligt finansministerns förslag. Vårt
förslag om att inte höja tudelningsgränsen
skulle också ha det goda med
sig att det underlättar en eventuell
framtida övergång till särbeskattning.

Man kan göra gällande att det inte
blir så förfärligt stora skattesänkningar
i kronor räknat om vårt förslag genomförs.
Det är möjligt att talesmän
för regeringspartiet kommer att visa
att det kommer att röra sig om högst
ett par hundralappar. Man kan säga,
att det inte betyder någonting. Vi tror
emellertid att det har en mycket stor
psykologisk betydelse, att man i varje
fall tar ett första steg för att sänka
marginalskatterna för mellangrupperna,
när man nu av samhällsekonomiska
skäl inte kan sänka marginalskatterna
så särskilt mycket. Tillsammans
med de åtgärder som vi föreslagit när
det gäller förvärvsavdraget skulle vårt
förslag på den här punkten i alla fall
innebära att en barnfamilj, där mannen
tjänar 20 000 kronor och hustrun
15 000 kronor, skulle få en sänkning av
statsskatten med 1 500 kronor. Genom
den kompromiss i bevillningsutskottet,
som jag förut nämnde, kommer en sådan
familj i alla fall att få knappt 1 000
kronor lägre direkt skatt än vad den
nu har.

Vad uppnådde vi genom kompromissen
i bevillningsutskottet? I anslutning
till cn motion av herr Ullsten angående
en avjämning av omsättningsskattebeloppet
— något som man inte minst
från köpmannahåll hade pläderat för
— var det möjligt att träffa en överenskommelse
om en höjning av förvärvsavdraget,
nämligen på så sätt att
man höjer det så kallade kvotavdraget
från 20 till 25 procent och maximiavdraget
från 2 000 till 3 000 kronor. Detta
innebär, att samtliga barnfamiljer,

vilka nu har förvärvsavdrag, får en
höjning på minst 25 procent av detta
avdrag. Det är givetvis en förbättring.
Vidare fick vi en motion, som kommit
tillbaka år efter år från herr Westberg,
tillgodosedd. Herr Westberg har
påtalat det egendomliga förhållandet,
att den som betalar underhåll till sina
barn som inte är i egen vård bara kan
få dra av 1 000 kronor per år, oavsett
hur mycket han eller hon betalat till
barnen och oavsett hur många barn
det är. Genom denna kompromiss blev
alltså beslutat, att den som har en sådan
underhållsplikt mot barn får dra
av 1 000 kronor för varje barn. Det
kommer att betyda ganska mycket för
dem som har varit hårt pressade i detta
sammanhang.

Vi fick också igenom ett förslag om
lägre omsättningsskatt än som förutsätts
i propositionen i fråga om färdig
betongmassa. Detta bör underlätta rationaliseringen
av byggandet.

I fråga om förvärvsavdraget anslöt
vi oss till kompromissförslaget för att
få ett omedelbart beslut. Som vi framhållit
i ett särskilt yttrande innebär
detta inte att vi anser 3 000 kronor
som den lämpligaste siffran för ett
maximumavdrag. Vi anser att 4 000
kronor hade varit mera välmotiverat.
Vi anser också att det blir en förbättring
när nu skatteberedningens förslag
i fråga om den faktiska sambeskattningen
i princip blir genomfört — enligt de
nya bestämmelserna får en hustru som
deltar i mannens verksamhet rätt att
dra av de första 1 000 kronorna av sin
arbetsinsats. När nu skatteberedningens
förslag blir genomfört på denna punkt
i fråga om de faktiskt sambeskattade,
hade det varit naturligt att detta också
hade gällt för övriga som har förvärvsavdrag.
Vi kommer att fortsätta
att arbeta för bättre förvärvsavdrag så
länge den nuvarande sambeskattningen
består.

Samtliga tre oppositionspartier liar
en blank reservation i fråga om be -

126 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta

skattningsvärdet för maskiner och inventarier.
Vi har på denna punkt föreslagit
att som ett första steg på vägen
till en konkurrensneutral indirekt beskattning
omsättningsskatten på investeringar
i maskiner och inventarier
skall räknas på 50 i stället för 60 procent
av värdet. Genom ett missförstånd
som uppstod i utskottet i samband med
kompromissen hade olika meningar
framkommit om huruvida vi har teknisk
rätt att ställa ett yrkande på denna
punkt. Det hela får enligt min uppfattning
betecknas som ett olycksfall i
arbete. Någon inverkan i sak har det
inte.

De ändringar i fråga om en seliablonisering
av kommunalskatteavdraget
som finansministern föreslagit anser
jag inte vara tillfredsställande. De
har fått godtagas som tillfälliga nödlösningar
i avvaktan på en ordentlig
skattereform.

I betänkandet behandlas också frågan
om skatten på sprit o. s. v. Denna
fråga kommer att tas upp av min medreservant
herr Enskog, varför jag går
förbi den nu.

Jag skall, herr talman, säga några
ord om en annan motion av herr Westberg.
Den gäller införandet av en differentierad
skatt på bensin i syfte att
få till stånd ett enhetligare bensinpris
i hela landet. Från folkpartiets sida har
vi inte anslutit oss till reservationen.
Detta beror inte på att vi inte anser
att herr Westbergs önskemål skulle
vara förtjänta av en utredning, utan
det beror på att vi inte tror att det
är möjligt att genom denna metod komma
fram till sådana resultat.

Herr talman! Ett bifall till de reservationer
som avlämnats gemensamt av
folkpartiet och centerpartiet skulle innebära
ett bestämt uttalande för en
genomgripande skattereform, som enligt
vår uppfattning måste komma till
stånd. Finansministern hade rätt år
1960 när han ansåg att det nuvarande
lappverket inte kunde bestå. Vi vill nu

beskattningen

ansluta oss till den uppfattning som
finansministern då hade. Här måste
ske en ordentlig reform, och den kan
man uppnå genom ett bifall till våra
reservationer.

Jag ber, herr talman, att få yrka
bifall till reservationerna 1, 3, 9, 10,
14, 16 och 27. I detta sammanhang vill
jag säga att ett bifall till reservation nr
9 får konsekvenser i fråga om sjömansskatten.
Jag får därför under punkt
A IV angående grunderna för de nya
sjömansskattetabellerna yrka, att dessa
fastställes i enlighet med utskottets
förslag med den ändringen att de i reservation
nr 9 angivna skatteskalorna
skall ligga till grund för sjömansskattetabellernas
utformning.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Den föregående talaren
har i stort sett gått igenom alla punkter
på bevillningsutskottets betänkande
nr 16. Jag ber därför att endast få göra
en del kommentarer till det föreliggande
förslaget och till de reservationer
folkpartiet och centerpartiet har inlämnat.

När vår skattefråga de närmast föregående
åren har diskuterats har man
allmänt bibringats den uppfattningen,
att en ganska genomgripande omläggning
av det nuvarande skattesystemet
skulle komma till stånd. Tillsättandet av
den allmänna skatteberedningen samt
de direktiv som denna erhöll styrker
ytterligare denna uppfattning. Finansministern
har emellertid hesiterat inför
de svårigheter han ansett skulle uppstå
med den nya reformens genomförande
och tillämpning. Jag skulle tro
att man i långa stycken kan ge statsrådet
rätt i hans antaganden. Skatteberedningens
förslag om mervärdeskatten synes
i vissa avsnitt innehålla reformförslag,
vilka vid ett närmare påseende
verkar ganska invecklade. Finansministern
konstaterar att skatteberedningens
målsättning under remissbehandlingen
allmänt har godtagits, åtminstone av nä -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 127

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ringslivets organisationer, men den har
också på vissa håll utsatts för en mycket
stark kritik. Kritiken har härvid
främst riktat sig mot sättet för familjebeskattningens
finansiering och mot
mervärdeskatten. Det är förståeligt att
finansministern av denna anledning
vill titta på förslaget ytterligare en gång
samt att via ett par studiegrupper inom
departementet ge det en kompletterande
överarbetning.

Men det har också, som finansministern
vid något tillfälle låtit oss förstå,
förelegat andra skäl. Det har sålunda
sagts att böndernas svårigheter att hålla
reda på fakturor, för vilka de skulle ha
skatterestitution, har gjort statsrådet
betänksam. Vi ber att få tacka för detta.
Jag är inte mannen att bedöma om det
var böndernas bortkomna fakturor som
var en bidragande orsak till finansministerns
betänksamhet eller om det, som
man understundom trott på en del andra
håll, var herr Hermanssons bristande
förståelse för förslaget som fällde utslaget.
Vart och ett av de anförda skälen
kan ju i och för sig ha utgjort ett tillräckligt
starkt motiv för finansministerns
avhopp.

Resultatet blev emellertid att den stort
upplagda skatteberedningen -— med
några blommor ur finansministerns
hand som tack för dess arbete — kopplades
bort från vidare engagemang. Jag
har fått intrycket att herr Gustafson i
Göteborg som ledamot av denna skatteberedning
föga har uppskattat denna
finansministerns uppvaktning.

När skatteberedningen avkopplats
ålåg det finansministern att sätta sig
ned och snickra ihop ett nytt skattepaket.
Det är detta som vi behandlar
här i dag. När vi på vårt håll började
att titta på detta förslag syntes det oss
inte vara särskilt illa uttänkt som underlag
för eu temporär och för året gällande
skattereform. Detta konstaterande
innebär ingalunda att vi rescrvationslöst
kunnat svälja allt som döljer
sig bakom detta förslag. Våra erinring -

ar har framförts motionsvägen och, i
den mån de ej vunnit bevillningsutskottets
beaktande, lett till i betänkandet
avgivna reservationer.

Vi är överens med finansministern
om att reformens utgifter och inkomster
så långt detta är möjligt i nuläget
bör till väsentliga delar balanseras mot
varandra. Här skall visserligen medges
att man kan misstänka att felräkningar
föreligger både av finansministern och
av oss. Om finansministern får in större
inkomster än vad han beräknat är det
inte första gången som något sådant
sker. När det kommer till kritan får han
kanske även det beräknade lånebehovet
täckt. Det bör emellertid inte läggas finansministern
till last att han räkenskapsmässigt
ser till att alltid vara på
den säkra sidan. Det bör, som jag ser
det, vara en styrka att tillämpa denna
metod både i offentlig och enskild budgetberäkning.
Det är en styrka att kunna
diskutera utifrån premissen att den
ram man rör sig inom kommer att hålla.
Att förhandsmässigt räkna med förutsättningar
som inte visar sig föreligga
kan inte vara lämpligt. Jag kan för min
del inte finna något större fel i dessa
finansministerns beräkningsprinciper.

Vi har från centerpartiets sida följt
samma princip som finansministern.
Har vi på ett håll föreslagit ändringar
vilka medfört inkomstbortfall eller ökade
kostnader, bar vi på andra håll samtidigt
föreslagit inkomstförstärkningar
som väl täckt den uppkomna utgiftsökningen
eller inkomstminskningen. Vi
har följaktligen tillämpat samma balanseringsprincip
som statsrådet själv. Om
statsrådet och riksdagen inte accepterar
detta tillvägagångssätt eller inte godtar
de balansposter som vi »skjutit in»
i vårt förslag som ersättning för andra
poster som fallit bort på grund av de
av oss föreslagna ändringarna är det en
sak som inte vi kan ta ansvar för. Men
jag vill kraftigt understryka att den
budget vi föreslagit inte är någon överbudsbudget.

128 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Av finansministerns budgetresonemang
synes framgå att han nu resignerat
i fråga om möjligheterna att kunna
bemästra inflationen. Från detta resignationens
uttryck av hjälplöshet till att
acceptera en viss procentuell inflation
synes mig steget vara ganska långt. Det
är troligt att en viss inflation inte går
att undvika — en inflation av växlande
omfattning har alltid ägt rum utan att
dock förliandsmässigt till sin storlek ha
kommit till uttryck i en budgetkalkyl.

Detta innebär emellertid inte att det
skulle finnas någon som tvivlar på att
finansministern, i denna fråga åtminstone,
blir sannspådd. Den omfördelning
av skattebördan som kommer till uttryck
i föreliggande förslag ansluter vi
oss i princip helt till. Men vi skulle
gärna ha sett att man kunnat gå något
längre vad det gäller att fila av den
s. k. skattepuckeln. Även den kan ju
bli ett frö till nya inflationstendenser,
eller i varje fall bidra till den. Detsamma
kan man kanske också säga beträffande
höjningen av barnbidragen och
folkpensionerna. Finansministern har
här emellertid haft att välja mellan de
rättvisekrav som pockar på uppmärksamhet
och risken för ökad inflation.
Vi har sett saken från precis samma utgångspunkt:
löne- och inkomstutvecklingen
liksom kostnadsutvecklingen har
konsekvenser som man i rättvisans
namn inte kan lämna obeaktade. När
det sålunda gäller skattepuckeln bär vi
av rättviseskäl ansett oss böra påyrka
att man går ett steg längre.

I reservation nr 1 har vi givit uttryck
för denna vår uppfattning. Vi hemställer
där att riksdagen måtte besluta att
uttaget av skatt för gift skattskyldig i
inkomstskikten 16 000—40 000 kronor
beskattningsbar inkomst sänkes med
ytterligare en procentenhet och att beträffande
ensamstående inkomsttagare
uttaget sänkes med två procentenheter
i inkomstskikten 8 000 till 15 000 kronor
samt med en enhet i inkomstskikten
15 000 till 30 000 kronor, allt i be -

skattningsbar inkomst. Detta förslag
skulle om det godtages nästa budgetår
medföra ett skattebortfall beräknat till
44 miljoner kronor. För helt år blir
skattebortfallet beräkningsmässigt ca
130 miljoner kronor. Skattebortfallet
kan synas bli stort men ur rättvisesynpunkt
bör det likväl tas. Täckningsintäkter
för beloppet har av oss presenterats
i annan ordning, till vilket vi ber
att senare få återkomma.

Vi accepterar med tillfredsställelse
utskottets förslag beträffande förvärvsavdragen,
om höjningen av kvotavdraget
och maximibeloppets höjande från
2 000 till 3 000 kronor, likaså den av oss
länge eftersträvade och påyrkade rättvisereformen,
att hemarbetande gift
kvinnas rätt till förvärvsavdrag höjes
från nu gällande 300 kronor till ett belopp
maximerat till 1 000 kronor. Denna
reform kostar visserligen statsverket 45
miljoner kronor, men får likväl betraktas
som en gärd av rättvisa mot de gifta
kvinnor med barn som trots detta deltar
i produktivt arbete, inom eller utom
mannens förvärvsområde. Detta skattebortfall
täckes mer än väl genom den
föreslagna höjningen av omsättningsskatten
till jämnt tio procent, vilket beräknas
ge en ökad skatteintäkt på 55 å
60 miljoner kronor.

Den allmänna skatteberedningen var
i princip inställd på en annan fråga
som dock synes helt ha förbigått finansministern,
nämligen frågan om indexregleringen
av skattesystemet. Med hänsyn
till inflationens skattehöjande verkningar
har vi ansett det nödvändigt att
denna fråga skyndsamt blir föremål för
sakkunnig översyn. Jag hemställer på
denna punkt om bifall till reservationen
nr 14.

Vad beträffar avdrag för försäkringspremie
föreligger betydande orättvisor
för vissa företagargrupper. Om en företagare
av någon anledning väljer att
stå utanför ATP utestängs han samtidigt
från den obligatoriska sjukförsäkringens
tilläggssjukpenning. För en så -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 129

Omläggning av

dan företagare är det därför med hänsyn
till familjen nödvändigt att skaffa
sig ett försäkringsmässigt skydd. De
försäkringar som då kommer i fråga är
missgynnade ur beskattningssynpunkt.
En utredning av denna fråga synes vara
i hög grad motiverad. Jag hemställer
på denna punkt om bifall till reservation
nr 10.

Skatteberedningen föreslog att det
skattefria förmögenhetsbeloppet skulle
höjas till 125 000 kronor. Vi har inte
velat i detta sammanhang dra upp denna
fråga i annan mån än att vi önskar
att förmögenhetsbeskattningen i sin
helhet underkastas en skyndsam utredning.
Jag hemställer därför om bifall
till reservation nr 16.

Den indirekta beskattningen kommer
senare att beröras av min kamrat i bevillningsutskottet,
herr Eriksson i Bäckmora,
varför jag inte här skall närmare
gå in på denna. Den rör då närmast
sprit- och tobaksbeskattning, vilka sammantagna
ger täckning för de ändringsförslag
vi framfört.

Jag vill sluta, herr talman, med att
säga att vi betraktar det nu föreliggande
förslaget till lösning av våra skattefrågor
endast som ett provisorium i
avvaktan på att något annat presenteras.

Vi vill hoppas att de arbetsgrupper som
nu tagit till sin uppgift att överarbeta
skatteberedningens riktlinjer inte kommer
att förpuppas som eljest understundom
händer med sådana arbetsgrupper,
utan att de med kraft och skyndsamhet
griper sig verket an. Ur näringslivets
synpunkt vore det säkert önskvärt
att få dessa för dess vidkommande
så viktiga frågor mera långsiktigt lösta
så att man i fortsättningen slapp att nödgas
inordna sig under ständigt föränderliga
provisorier.

Jag hemställer således, herr talman,
om bifall til! samtliga de reservationer
vartill vi lämnat vår medverkan vid
detta bevillningsutskottets betänkande
nr 16.

5 — Andra kammarens protokoll 196!). N.

den direkta och indirekta beskattningen

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Under efterkrigstiden
har ordet beskattning ofta förekommit
i detta land, och anledningen till detta
är väl främst att söka i det förhållandet
att vi under denna tid har haft en
ständigt pågående skatteskärpning. I
vårt land har ett skattesystem tilllämpats
vilket medför att över en tredjedel
av nationalinkomsten nu går till
skatter och att samhället lägger beslag
på den större delen av de nya inkomsterna.
Det är rätt naturligt att en sådan
utjämning har medfört att människorna
har börjat känna sig något
illa till mods över detta förmynderskap.
Denna utveckling har medfört
att beskattningen med sin nuvarande
utformning har blivit ett hinder för
arbetsvilja, sparande och företagsamhet.
Det är ett faktum, och det torde
väl nu också inses av alla. Inte minst
passar vårt nuvarande skattesystem dåligt
in i den ständigt pågående penningvärdeförsämringen.

Nödvändigheten av ett nytt skattesystem
torde väl också ha insetts av
regeringen, när den tillsatte skatteberedningen
för några år sedan, ty det
kan väl ej vara på det sättet att skatteberedningen
tillsattes bara för att tysta
ned den hårda kritiken från högerpartiet
mot de ständiga skattehöjningarna.
Man skulle nästan kunna tro att det
var en sådan kringgående rörelse från
finansministerns sida när man nu ser
resultatet av skatteberedningens förslag.
För alla dem som utfört ett stort
arbete i denna utredning — jag tänker
på politikerna, näringsorganisationerna,
löntagarorganisationerna och experterna
— måste det kännas något
bittert att se den med stor möda ihopkomna
kompromissen röna så liten förståelse
på högre ort. Det är förvånansvärt
att inte finansministern begagnat
denna enighet till att lösa några för
vårt samhälle så viktiga frågor som just
dessa skattefrågor utgör. Trots skatteberedningens
bundenhet av direktiven
U

130 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

att inte få angripa det totala skattetrycket
är det framlagda förslaget ingen
dålig kompromiss, även om det finns
problem som skulle ha kunnat lösas
på annat sätt. Remissmyndigheterna
har också ställt sig välvilliga till förslagen,
vilket borde medföra nära nog
en skyldighet för regeringen att fullfölja
de framlagda förslagen. Man borde
framför allt ha tillvaratagit grundtankarna
i förslaget att genom ett nytt
skattesystem förbättra vår konkurrensförmåga
gentemot utlandet, och detta
torde ha kunnat åstadkommas genom
införande av mervärdeskatten.

Vi måste se till, herr finansminister,
att vi får ett skattesystem som tar hänsyn
till skatteförmågan och som främjar
den ekonomiska utvecklingen genom
en ökad arbets- och sparvilja. Vårt
progressiva skattesystem har många
nackdelar. Ett av de mest allvarliga
är att skatterna stiger automatiskt utan
att några beslut fattats i riksdagen när
penningvärdet försämras genom att
den inflationistiska ökningen av inkomsterna
medfört att allt fler inkomsttagare
kommer upp i högre skatteskalor.
Sedan ett flertal år har högerpartiet
krävt indexreglering av skatteskalan
och ortsavdragen. Denna inte beslutade
skattehöjning kan för det kommande
året säkerligen beräknas bli åtskilligt
över 500 miljoner. Ett sådant system
kan inte få fortgå, och därför ansåg
också skatteberedningen det vara av
största vikt att vi får en utredning
omedelbart som försöker skapa ett system
för indexreglering av skatteskalor
och ortsavdrag.

Regeringen föreslår nu en höjning av
den allmänna varuskatten med 50 procent,
vilket innebär nära nog en lika
hård indirekt beskattning som vad en
13-procentig mervärdeskatt skulle gjort,
men skattebetalarna får inte tillnärmelsevis
den reduktion av den direkta skatten
som skatteberedningen tänkt sig. I
verkligheten innebär detta att vi nu
tar en växande andel av nationalinkoms -

ten och disponerar den för det allmänna.

Det är denna utveckling som vi i
högerpartiet såsom varande ett oppositionsparti
inte vill vara med om och
därför så har vi i motioner — som
även fullföljts i reservationer till utskottets
betänkande — föreslagit en hel
del betydande skattesänkningar.

Den kraftiga progressionen i vår beskattning
och därav följande hårda marginalbeskattning
speciellt i de mera
vanliga inkomstlägena har vi sedan
många år påtalat. Skatteberedningen
har givit oss rätt på den punkten. Vi
anser att man redan nu bör gå längre
i sänkningar för att förbättra arbetsvilja,
sparande och företagsamhet. Ortsavdragen
bör förbättras, och vi kräver
nu att beslut omedelbart fattas om införande
av ortsavdrag även för barnen
med 1 000 kronor per barn. Vi kan inte
hålla på med att på detta område helt
bortse från skatteförmågan och beskatta
inkomster som inte har någon skattekraft.
Vi tillämpar ett egendomligt system
i vårt land. Om en familjeförsörjare
mäktar åstadkomma så stora inkomster,
att dessa i och för sig är tillräckliga
för familjens försörjning, så
kommer samhället och gör ett så stort
ingrepp genom beskattning att vederbörande
måste ha någon form av bidrag
för att klara sin försörjningsbörda.
Skatteberedningen hade stor förståelse
för detta mångåriga krav från
högerpartiet, och bland remissinstanserna
har bl. a. LO intagit en relativt
positiv inställning till barnavdragen
och säger sig kunna tänka sig en sådan
kombination av avdrag och bidrag
som vi från högerpartiet föreslagit.

Vi vill också höja ortsavdragen för
folkpensionärerna, så att dessa kan
ha mindre inkomster vid sidan om pensionen
utan att drabbas av beskattning.
Stora svårigheter föreligger bl. a. att
få anstaltsvård för alla gamla. Det är
då angeläget att dessa kan kvarbo så
länge som möjligt i sina bostäder, men

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 131

Omläggning

den vården drar också speciella kostnader,
och därför är det berättigat att
dessa fördyrade levnadskostnader kompenseras
av högre ortsavdrag.

Förvärvsavdragen, som i dagens samhälle
spelar en stor roll, har, såsom
herr Gustafson i Göteborg redan bär
antytt, genom en kompromiss i bevillningsutskottet
förbättrats så till vida,
att maximiavdraget höjts till 3 000 kronor
och kvotavdraget till 25 procent.
Glädjande är också att ett gammalt
krav från vårt parti om att rätt till sådant
avdrag även skall medges för de
hustrur, som arbetar i mannens jordbruk
eller affärsföretag, kunnat tillgodoses.
Detta kvotavdrag har satts till 1 000
kronor. Vårt krav på rätt till avdrag för
de verkliga kostnaderna kvarstår givetvis.
Utrymme för dessa skattelättnader
har åstadkommits genom en höjning
av varuskatten med en tiondels
procent, varigenom denna skatt vid
öppen redovisning blir exakt 10 procent.

Företagsbeskattningen behandlas inte
i detta betänkande i vidare omfattning
än vad som gäller varuskatten
och punktskatterna. I en gemensam
borgerlig motion hade föreslagits att
beräkningsvärdet vid fastställande av
varuskatten på maskiner och inventarier
skulle sänkas från 60 procent till
50 procent. Som redan har antytts från
denna talarstol har genom ett missförstånd
i den delegation som inom bevillningsutskottet
behandlade bl. a. dessa
problem, reservation nu inte kunnat
fullföljas till utskottsbetänkandet,
och detta är förklaringen till att vi
endast har en blank reservation vid
detta avsnitt. Varuskattens uttagande på
investeringarna är dock av så produktionshämmande
effekt, att den måste
avskaffas i sin helhet, vilket kan
åstadkommas om varuskatten ersättes
med mervärdeskatt. Mervärdeskatten
skulle ju också enligt skatteberedningens
förslag ersätta punktskatterna, och
det är också angeläget att man får bort

av den direkta och indirekta beskattningen

dem. Bland punktskatterna bör med det
snaraste skatten på guldvaror avskaffas.
Den är till utomordentligt stort
hinder för branschen, och dessutom
mycket svårkontrollerad.

Bland övriga krav bör särskilt nämnas
en sänkning av förmögenhetsskatten,
som inte minst genom de nya
taxeringsvärdena och den fortgående
inflationen blir alltmer tyngande. Vi
har nu föreslagit att skatteberedningens
försiktiga förslag skulle genomföras,
vilket innebär en höjning av det
skattefria bottenbeloppet till 125 000
kronor och någon liten sänkning i skalan
på förmögenheter upp till en miljon
kronor. Dessa sänkningar utgör endast
eu kompensation för penningvärdeförsämringen.
Vidare yrkar vi utredning
om att förmögenhetsskatt inte skall utgå
på produktionsmedlen. I princip
skall ju skatten aldrig överstiga 80 procent
av inkomsten. Genom att förmögenhetsskatten
inte är avdragsgill inträffar
det inte sällan att den blir högre,
och ibland kan det t. o. in. inträffa
att den överstiger hela inkomsten.
Det kan inte vara rimligt att man
har kvar ett sådant system, och därför
bör enligt krav från högerpartiet även
frågan om att rätta till detta utredas.

Regeringen har föreslagit att skatten
på bensin skall höjas med 5 öre per
liter från 38 till 43 öre. Högerpartiet
har reserverat sig för att denna höjning
bör begränsas till 3 öre, så att höjningen
blir ungefär densamma som på
alla andra varor som drabbas av höjningen
av varuskatten. För glesbygderna
med långa avstånd är detta en angelägenhet
av stor betydelse. Detsamma
kan också sägas om näringslivet i dess
helhet, alldenstund kostnadsstegringar
där är mycket allvarliga. Det kan väl
näppeligen finnas någon anledning för
riksdagen att försvåra levnadsförhållandena
för de människor som alltjämt
bor i glesbygderna utan att kunna göra
anspråk på all den service som finns i
tätorterna. Det fins väl också anledning

132 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

att ställa sig frågan, om det är rimligt
att beskatta bilismen som helhet på ett
så kraftigt sätt. När gott och väl halva
bensinpriset utgöres av skatt och därtill
lägges de dryga fordonsskatterna
samt extraskatten för högertrafiken måste
man säga att samhällets krav på bilismen
är mycket stort. Bilen är nuförtiden
inte någon lyxartikel — den är snart
sagt varje mans självklara nyttoartikel.
Dagens samhälle skulle fungera ganska
dåligt utan bilismen. Det är mot den
bakgrunden som vi i högerpartiet inte
kunnat acceptera att man nu begagnar
detta tillfälle till att lägga en extra beskattning
på bilägarna, vilken blir resultatet
om utskottsmajoritetens förslag bifalles.
Yi anser därför att höjningen nu
bör begränsas till samma höjning som
träffar alla andra varor genom höjningen
av omsättningsskatten.

I motion har föreslagits att spritbeskattningen
skall höjas. Högerpartiets
representanter i bevillningsutskottet har
inte kunnat ansluta sig till detta krav.
Dels är det inte särdeles länge sedan
spritskatten höjdes, dels drabbas även
spritvarorna av omshöjningen, vilken
torde innebära att böjningen på en flaska
sprit blir i det närmaste en krona.

Regeringen föreslår något alldeles
nytt inom vår skattelagstiftning, nämligen
ett schablonavdrag för erlagda kommunalskatter.
Detta förslag får de egendomliga
verkningarna att en del personer
kan få avdrag för utgifter som de
aldrig har haft med belopp ända upp till
1 800 kronor, medan andra inte får något.
Den som råkar bo i en kommun
med låga kommunalskatter får också
större nytta av avdraget än den som bor
i en kommun med hög beskattning. De
lägre inkomsttagare, som regeringen vill
gynna genom denna åtgärd, tillgodoses
på ett riktigare sätt genom högerpartiets
förslag om en sänkning av uttagningsprocenten
för det proportionella skiktet
med 30 procent.

Det förhåller sig, som fru Myrdal säger
i en motion, så att detta förslag

inte bar varit föremål för någon remiss.
Inte ens till våra rättsvårdande
myndigheter på beskattningens område
har regeringen ansett sig behöva remittera
detta förslag. Högerpartiet har
i sin motion krävt att denna del av
propositionen före avgörandet i riksdagen
borde ha remitterats till kammarrätten,
riksskattenämnden och några
länsstyrelser. Detta ville utskottsmajoriteten
inte vara med om mer än i så
måtto, att man skulle hemställa till presidenten
för kammarrätten och chefen
för riksskattenämnden att de muntligen
skulle framlägga sina synpunkter för utskottet.
Detta har emellertid avböjts. Reservation
emot detta majoritetens beslut
har avlämnats i utskottet.

Högerpartiet har den uppfattningen,
att den i år av regeringen väntade inflationen
framför allt har sin grund i de
av regeringen själv vidtagna åtgärderna.
Det är den våldsamt svällande budgeten
med en utgiftsökning på cirka
4 000 miljoner kronor som i sig själv
är inflationsdrivande. Det är de härigenom
höjda skatterna och avgifterna
som kräver kompensationer och fördyrar
vårt kostnadsläge och därmed också
försämrar vår konkurrensförmåga. Härtill
kommer den mycket kraftiga kommunala
expansionen.

Högerpartiet har med sina besparingsförslag
försökt dämpa denna utgiftsexpansion
och därigenom också
skapa underlag för omedelbara skattesänkningar,
som i sin tur skulle minska
kompensationstänkandet. Vi menar att
i dag räcker det inte att framföra önskemål
utan det är nödvändigt att man
framlägger konkreta krav. Högerpartiets
skattesänkningsförslag inebär skattelättnader
med cirka 1 000 miljoner kronor
per år. Dessa skattelättnader vill vi i
första hand tillföra barnfamiljerna, men
även de ensamstående får genom våra
förslag ganska goda skattesänkningar.
Vi är medvetna om att de åtgärder som
vi här föreslagit ingalunda är tillräckliga
utan att det behövs mera. Det är

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14

133

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

nödvändigt att ansträngningarna inriktas
på att ytterligare lätta skattetrycket.
Våra fortsatta skattesänkningar
måste därför i första hand inriktas på
att skatteberedningens förslag fullföljes.
Vi har i högerpartiet inte svikit den
kompromiss som man där har åstadkommit.
Vi måste höja ortsavdragen
och vi måste införa barnavdrag samt
höja ortsavdragen för folkpensionärerna.
Detta är skattesänkningar som betyder
oerhört mycket för de mindre
inkomsttagarna. Men vi måste också
sänka statsskatten genom införande av
lägre skatteskalor och minskande av den
hårda progressiviteten för att speciellt
mellangrupperna skall få en lägre skatt.
Över hela linjen är det verkligen befogat
med rejäla skattesänkningar. Vi
måste göra det mer lönande att spara
och det måste bli ett slut på plundringen
av småspararna genom penningvärdeförsämringen.

Framför allt gäller det emellertid att
åstadkomma en konkurrensvänlig varubeskattning
och att få bort de ojämnt
och många gånger orättvist verkande
punktskatterna. Vi måste ha eu företagsvänlig
beskattning som befordrar produktionen.
Beskattningen måste syfta
till ett stärkande av näringslivets självfinansieringsmöjligheter
och befrämja
rationaliseringar. Vårt näringsliv måste,
herr finansminister, kunna konkurrera
effektivt — det är en av grundförutsättningarna
för ett fortsatt framåtskridande.

Vi inom högerpartiet är mellertid
fullt på det klara med att dessa skattesänkningar
inte kan genomföras med
mindre än att utgifterna begränsas. Därför
har vi också föreslagit att en parlamentarisk
besparingsutredning omedelbart
skulle tillsättas, så att redan nästa
års riksdag kunde ta ställning till
ett helt nytt, genomgripande förändrat
skattesystem som innebär lättnader i
beskattningen, till nytta för arbetsvilja,
sparsamhet och företagsamhet.

Herr talman! .lag ser framför mig

bilden av ett idogt arbetande svenskt
folk som är belastat med den socialistiska
regimens skattebörda på cirka
25 miljarder kronor utöver vad kommuner
och landsting utkräver i skatt.
Högerpartiet är genom sina konkreta
förslag till skattesänkningar i färd med
att plocka bort en av dessa miljarder för
att därigenom minska på skattebördan.
Det är bara beklagligt att högerpartiet
har lämnats ensamt att utföra detta arbete.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationerna nr 2, 4, 6, 8, 10,
11, 12, 14, 15, 17, 21 och 28 samt vid
punkt IV till det ändringsförslaget, att
Kungl. Maj:t bemyndigas att upprätta
nya sjömansskattetabeller med hänsynstagande
till vad som anförts i reservation
nr 8 samt i övrigt efter de grunder
som är angivna i propositionen.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Under de senaste åren
har vi förskonats från de hårda skattedebatter
som förekommit tidigare. Det
beror väl delvis på att oppositionen
alltmer har insett att det inte går att
pocka på ökade samhällsinsatser inom
olika områden samtidigt som man kräver
skattelättnader. Men det beror nog
också på att vi sedan 1960 haft eu stor
parlamentarisk församling med representanter
även för de stora intresseorganisationerna
som har sysslat med vårt
skattesystem, nämligen allmänna skatteberedningen.
Utredningen hade fria
händer att förutsättningslöst omstöpa
skattesystemet, och alla förväntade ett
revolutionerande resultat av dess arbete,
med genomgripande praktiska reformer
på skatteområdet som skulle,
trodde man, åtminstone dämpa ned
skattedebatten ytterligare i vårt land
under överskådlig tid.

Visst innehöll också utredningens förslag
stora förändringar i vårt skattesystem.
Utredningen hade utfört ett
förtjänstfullt arbete genom att belysa
skatteproblemen på olika avsnitt både

134 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta

när det gäller den direkta och indirekta
skatten och familjebeskattningen. Enligt
min mening går det att hämta mycken
skattevisdom i dess betänkande.
Nackdelarna med skatteberedningens
förslag var emellertid många, och förslaget
mottogs med stark kritik på
många håll, främst beträffande familjebeskattningen,
socialförsäkringarnas
finansiering och mervärdeskatten. Enligt
mångas mening gynnades de högre
inkomsttagarna på de lägres bekostnad,
och dessutom belastades kommunerna
synnerligen hårt, med inte
mindre än 800 miljoner kronor efter
vad jag vill minnas.

Därtill kom att hela skatteförslaget
var komplicerat och att särskilt mervärdeskatten
var praktiskt svårhanterlig.
Jag tror att tidskriften Sunt Förnuft
— som jag annars inte brukar
finna anledning att åberopa — hade
rätt när den skrev att skatteberedningens
totala förslag innebar ett komplicerat
system, som väl ingen riktigt
kunde tränga in i och som var uppbyggt
på en rad förutsättningar om
vilka man inte visste mycket. »Det var
säkerligen», framhöll tidskriften, »den
mest komplicerade och svåröverskådliga
utredning som någonsin presenterats
i vårt land på skatteområdet.»

Förklaringen därtill ligger måhända
till stor del i att skatteberedningen försökte
svepa över så mycket på en
gång, men framför allt kanske däri, att
dess förslag var resultatet av en enda,
med stor möda hopsnickrad kompromiss,
varvid ingendera parten vågat,
velat eller kunnat framföra förslag till
lösningar som man ansåg riktigast och
bäst.

Detta är egentligen också nackdelen
med våra dagars parlamentariska kommittéer,
som oppositionen så varmt och
energiskt pläderar för — det sker ju
även i det föreliggande utskottsbetänkandet.
Jag tror att man bör hålla
den saken i minnet. Att några få personer
skulle genom att sinsemellan träf -

beskattningen

fa ett slags kompromiss kunna trolla
bort kontroversiella problem och lägga
fram ett förslag som riksdagen sedan
skulle kunna godta, det är enligt
min mening en önskedröm.

Det var även i själva verket en förunderlig
skatteberedning. Sedan finansministern
kommit med sitt skattepaket
liar jag sett flera ledamöter av beredningen
med nästan rörande glädje notera
att han inte i allt har följt vad
beredningen föreslog.

När finansministern nu skrotade ned
detta förslag blev det ändå eu häftig
kritik från oppositionen. Den fortsatte
även sedan finansministern Sträng presenterat
sitt eget skatteförslag, fastän
då i något mera dämpad och försiktig
ton. Herr Ohlin förklarade att han var
besviken och kallade förslaget ett lapptäcke
som sannerligen inte gav uttryck
för någon storvulenhet i greppet från
finansministerns sida. Herr Hedlund instämde
i talet om lapptäcke, men han
var som vanligt litet försiktigare. Han
sade att han ville avvakta. Kanhända
finns det, sade han, vissa delar i förslaget
som innebär ett steg på väg
mot en reform som i stort sett liknar
skatteberedningens förslag. Herr Heckscher
var naturligtvis mest kritisk. Enligt
hans mening finns det från skattepolitisk
synpunkt ingenting värre än
den socialdemokratiska regeringen. Här
finns dock möjligheter både till skattesänkningar
och utgiftsminskningar, menade
han.

Efter alla dessa kritiska och samstämmiga
uttalanden väntade man sig
naturligtvis ett friskt ocii käckt, genomgripande
och samlande grepp i
verkligt storvulen anda från oppositionens
sida, men det blev bara en västgötaklimax.
Den gordiska skatteknuten
är troligen ännu olöst.

Anledningen till att finansministern
presenterade sitt skatteförslag är det
statsfinansiella läget som kräver en inkomstförstärkning.
Under det kommande
budgetåret ökar statsutgifterna med

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 135

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

bortåt 4 miljarder kronor. De största
utgiftsökningarna går till folkpensioneringen,
barnfamiljerna, undervisningen,
försvaret, arbetsmarknadspolitiken
och skatteutjämning till kommunerna.
Men på praktiskt taget alla avsnitt av
samhällslivet görs nya betydelsefulla
insatser. Därtill kommer en automatisk
utgiftsökning på 1 750 miljoner
kronor.

Detta är ökade statsutgifter som vi
alla i stort sett varit ense om och som
måste täckas av ökade statsinkomster.
Om detta inte sker skulle staten behöva
låna bortåt 2 miljarder, vilket är en
omöjlighet i dagens samhällsekonomiska
situation. Därmed skulle de eftersträvade
ökningarna av kommunernas
ocli industriens investeringar omöjliggöras.
En statlig inkomstförstärkning
var helt enkelt ofrånkomlig.

Genom finansministerns stiatförslag
ökar nu statens inkomster budgetåret
1965/66 med cirka 750 miljoner kronor,
och upplåningsbehovet nedbringas
till cirka 1 miljard kronor — även det
enligt mångas mening en alldeles för
stor upplåning.

Herr talman! Vad innebär nu skatteförslaget?
För att man skall få en bakgrund
till oppositionens förslag vill jag
tillåta mig att i korthet erinra om det
skattepaket vi har att behandla. Finansministerns
förslag bygger på skatteberedningens,
men han har omstuvat det
enligt egna intentioner. Herr Gustafson
i Göteborg menar att det var felaktigt
skrivet i utskottsbetänkandet. Jag vill
erinra om att skatteberedningens förslag
innebar ett bibehållande av principerna
för den nuvarande direkta beskattningen.
Förändringarna var inom
dess ram. Man föreslog, ocli detta var
väl det väsentliga, en förändring från
direkt till indirekt skatt, bortsett nu
från det stora betydelsefulla mervärdeskatteförslaget.
Finansministerns förslag
innebär en omfördelning av skattebördan
till förmån för de mindre inkomsttagarna
och barnfamiljerna utan

att kommunerna drabbas. Han följer
skatteberedningens förslag långa stycken
när det gäller omfördelningen från
direkt till indirekt skatt. Han städar
upp i punktskattesnåret, justerar progressionsskalan,
så att den s. k. skattepuckeln
till en viss grad utjämnas, och
höjer tudelningsgränsen.

Genom en schablonisering av kommunalskatteavdraget
vid den statliga
beskattningen garanteras ett visst minimiavdrag
på högst 4 500 kronor för
gifta och 2 250 kronor för ensamstående.
Alla med inkomster upp till cirka
30 000 kronor får därigenom en skattelindring.
Jag vill erinra om att sjömän
som kommer hem och behöver arbete,
studerande som inte haft någon inkomst
men som tar arbete, pensionärer och
andra får stor nytta av detta, eftersom
de ju inte har något kommunalskatteavdrag
att göra under det första året, de
eventuellt återinträder i arbete.

Därjämte skall folkpensionsavgiften
beräknas på den beskattningsbara inkomsten
i stället för som nu på den
taxerade inkomsten och på ett maximum
av 30 000 kronor mot nu 15 000
kronor, vilket betyder en höjning av
avgiften från nuvarande högst 600 kronor
till 1 200 kronor. Denna ändring
av folkpensionsavgiften ger alla med
inkomster under cirka 25 000 kronor en
lägre avgift. Vid högre belopp blir det
en höjning med upp till 600 kronor.

Slutligen föreslår finansministern att
skattepliktgränsen för förmögenhet höjs
från 80 000 till 100 000 kronor samt i
särskild proposition en frivillig särbeskattning
av makar.

Herr talman! Alla skattskyldiga utom
juridiska personer får genom dessa
åtgärder en sänkning av den direkta
skatten. Skattelättnaden för gifta uppgår
till 400—500 kronor vid inkomster
mellan 9 000 och 32 000 kronor, till 500
—700 kronor i inkomstläget 32 000—
53 000 kronor och till 700 kronor vid
inkomster över 53 000 kronor. För ensamstående
iir skattelättnaden cirka

136 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

200 kronor i de lägsta inkomstlägena
och minskar till 150 kronor vid inkomster
över 51 000 kronor.

Visst vore det önskvärt om man, som
reservanterna vill, kunde minska skatten
ännu mera för ensamstående, men
detta har inte varit möjligt, om man
skall få den avvägning man önskar till
barnfamiljernas och de lägre inkomsttagarnas
förmån. Jag tror också att den
övervägande delen av de ensamstående
är ungdomar med relativt god skatteförmåga.
Visst finns det också många
ensamstående som har det svårt, men
dem får vi väl försöka hjälpa på annat
sätt, åtminstone till dess att vi har
gjort en översyn av familjebeskattoingen.

De största skattelättnaderna får barnfamiljerna
med inkomster mellan 6 000
och 18 000 kronor samt gifta utan barn
i dessa inkomstlägen. För barnfamiljerna
tillkommer dessutom höjningen av
barnbidraget från den 1 juli med 200
kronor till 900 kronor.

Dessa skattelättnader plus förslaget
om frivillig särbeskattning innebär ett
skattebortfall på cirka 1 200 miljoner
kronor per år, och därtill kommer höjningen
av barnbidragen, som kostar
340 miljoner kronor. Det är alldeles uppenbart
att ett sådant skattebortfall inte
är möjligt, då statens inkomster i
stället måste förstärkas med minst 750
miljoner kronor. För att klara den inkomstförstärkningen
föreslås en höjning
av omsättningsskatten till 9 procent,
en höjning av bensinskatten med
5 öre per liter samt en höjning av
cigarrettpriset av 2 öre per cigarrett.
Detta gör för nästa budgetår 1 700 miljoner
kronor, och det ger finansministern
utrymme även för vissa justeringar
av punktskatterna.

Hur bemöts nu detta förslag, som jag
inte skall ingå på mera i detalj, av den
opposition som tidigare var så kritisk?
Folkpartiet och centern slukar praktiskt
taget allt utom skatteskalan, kryper
som finansministern sade snällt

under lapptäcket, faller pladask på finansministerns
grepp. Det är visserligen
inte mindre än 28 reservationer
fogade till utskottets betänkande, men
det mesta i dem är ofarligt tal utan
handling om prisstegringar, höga skatter
och indexreglering, som är till intet
förpliktande, samt särskilda yttranden.
Svenska Dagbladet skrev mycket riktigt
i går att de innebär »en viss uppstramning
i ord, inte i handling».

Reservationerna ger också en återspegling
av oppositionens splittring och
oförmåga att enas om ett alternativ i
skattefrågan. Där har svenska folket
sannerligen inte mycket att vänta i
form av djärva tag. Mittenpartierna godtar
höjningen av omsättningsskatten
och bensinskatten, schabloniseringen av
kommunalskatteavdraget och omläggningen
av folkpensionsavgiften.

Det enda egentliga avsteg man gör
är en liten justering nedåt av skatteskalan,
en justering som mottagits med
hån även i den egna partipressen efter
allt tal om storvulenhet i försnacket.
Mittenpartierna går också med på
en upplåning av 1 miljard kronor, trots
att man talat om en svag budget och
om inflationsrisker. I själva verket betyder
deras egna förslag en ännu större
budgetförsvagning.

Från oppositionens håll sades det i
TV att man hade en »något starkare
budget än herr Sträng, nämligen 46
miljoner kronor». Detta föranledde
Vestmanlands Läns Tidning att skriva:
»Att den där marginalen på 46 miljoner
kronor i nämnvärd grad skulle
bidraga till att rädda vårt penningvärde,
det kan naturligtvis ingen inbilla sig.»

Då är det att lägga märke till att
mittenpartierna söker rädda sitt anseende
med att yrka på en höjning av
spritpriset, som ger 130 miljoner kronor.
Spritkonsumenterna skall alltså betala
den skattelättnad man med stor
ansträngning försöker bereda de allra
största inkomsttagarna. Utskottet har
inte ansett att vi skall gå fram på det

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 137

Omläggning

sättet och låta en viss grupp i samhället
betala dessa lättnader. Skall vi
justera spritpriset, så skall det göras av
nykterhetspolitiska skäl, men det är
inte det som är det innersta syftet med
detta förslag.

Högern däremot går fram på en särlinje.
Den vill inte beblanda sig med
herr Strängs vapendragare, säger Svenska
Dagbladet, inte sälla sig till dem
som »glidit åt vänster», för att åter
citera samma tidning. Nej, högern yrkar
avslag på schabloniseringen av
kommunalskatteavdraget och vill heller
inte gå med på en så stor höjning
av folkpensionsavgiften som föreslagits.
Högern yrkar på större skattelättnader
än de andra partierna och regeringen
och skaffar sig skatteutrymme genom
att försvaga budgeten med flera hundra
miljoner kronor samt föreslår dessutom
besparingar, som går ut över bl. a. bostadssubventionerna
och leder till kraftiga
hyreshöjningar. Detta är en skattelättnad
som i verkligheten förvandlas
i väsentligt ökade levnadskostnader för
de flesta människor i vårt land.

Högern har också i sista stund skilt
sig från de övriga partierna genom att
kasta fram ett förslag om en mindre
höjning av bensinskatten. Samtidigt talar
man om hur svårt bilisten har det.
.lag har själv bil, men jag har inte
märkt att jag har det så förskräckligt
svårt i jämförelse med andra, och jag
åstadkommer kanske större besvärligheter
för samhället än vad samhället
åsamkar mig. Men nu har vi fått en utredning
som skall se över hela detta
problem, och dä får vi väl anta att
bilismen skall bli rättvist behandlad
även ur herr Magnussons i Borås synpunkt.

Totalt lär emellertid högerns skattesänkning
betyda omkring 900 miljoner
kronor i ett läge då även högern medger
att den statsfinansiella situationen
kräver försiktighet. Finns det någon
inom det borgerliga lägret som drömt
om eu samlad borgerlig front — eller
Andra kammarens protokoll 1905.

r den direkta och indirekta beskattningen

rättare offensiv — på skattepolitikens
område, så finner han nu att det var en
bedräglig hägring, en enda stor chimär.

Men låt oss nu se vad folkpartiet och
centern å ena sidan och högern å den
andra vill ge mer än finansministern.
För gifta — vi kan hålla oss till dem
eftersom det är de gifta hemmafruarna
man vill ha ut i förvärvslivet — betyder
folkpartiets och centerpartiets förslag
om ytterligare sänkning av skatteskalan
med en procentenhet vid inkomster
över 25 000 kronor, att den som
har 30 000 kronor skulle få 43 kronor
större skattelättnad än vad herr Sträng
har föreslagit. Den som har 40 000 skulle
få 129 kronor, och den som har
50 000 i inkomst skulle få 212 kronor
större skattelättnad. Jag måste säga till
centerns ledamöter, att nog trodde jag
att centern var ute efter någonting helt
annat än denna lättnad -— visserligen
så liten — endast för de relativt stora
inkomsttagarna.

Om den som har 30 000—40 000, ja
upp till 50 000—60 000 kronors inkomst
skulle tjäna ytterligare 100 kronor —
det är det man brukar tala om — skulle
han enligt mittenpartiernas förslag få
behålla 83 öre mer än vad herr Sträng
vill ge honom. Vad är detta för revolutionerande
mirakelmedicin, som skulle
få hemmafruarna att rusa ut i förvärvsarbetet
och tjänstemännen att
gnugga händerna av belåtenhet över
den storslagna skattesänkningen från
mittenpartierna. Jag frågar ännu en
gång: Vad är det för storvulet och djärvt
grepp som man har krävt av finansministern? Högern

däremot vill ge den som är
gift och har 15 000 kronors inkomst 71
kronor mer än herr Sträng, den som
har 20 000 kronor 21 kro nor mer och
den som har 50 000 kronor över 1 000
kronors större skattesänkning än propositionen.
Högern är alltfort den trogne
gårdvaren utanför de rikas boningar
— det kan vi slå fast.

Som redan sagts har utskottet i vissa
Nr U

138 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

avseenden avvikit från propositionen.
Sålunda yrkas höjning av omsen med
9,1 procent, vilket motsvarar ett pålägg
på varan med jämnt 10 procent. Det
betyder en merinkomst för staten på ca
60 miljoner kronor. Det anser vi vara
motiverat av praktiska skäl. Denna
merintäkt kan användas till att täcka
den merutgift som uppstår genom höjning
av förvärvsavdraget till högst 3 000
kronor och höjning av avdraget för underhåll
av icke hemmavarande barn,
som här redan tidigare har redogjorts
för och som utskottet enats om.

Andra kommer här att tala om förvärvsavdraget
och mycket annat som
jag icke ämnar uppehålla mig vid. Men
jag vill tillägga ytterligare något. Finansministern
har ju inte velat föreslå
någon ändring av förvärvsavdraget därför
att en arbetsgrupp inom finansdepartementet
har till uppgift att skyndsamt
överse familjebeskattningen, varvid
självfallet även förvärvsavdraget
kommer in i bilden.

Detta gäller också frågor rörande socialförsäkringarnas
finansiering och
mervärdeskatten, vilka frågor inte är
definitivt avsågade utan även de föremål
för överarbetning. Att eventuella
förslag sedermera blir föremål för remissbehandling
i vanlig ordning utgår
utskottet från. För övrigt arbetar företagsskatteberedningen
alltfort med problem
som berör företagens beskattning.

Innan jag slutar vill jag säga några
ord med anledning av herr Magnussons
i Borås anmärkning om att man inte
inom utskottet gick med på en remiss
av propositionen. Det var helt enkelt
av den anledningen, att det inte är
brukligt att man remitterar kungl. propositioner.
Till slut gick man med på
att man skulle åtminstone fråga om
man kunde få höra någon representant
från kammarrätten och riksskattenämnden.
Men det ville inte ens alla högerledamöter
i utskottet vara med om. De
ansåg att det är olämpligt att kalla på
tjänstemän och fråga vad de tycker om

en kungl. proposition. Förslaget var
helt enkelt synnerligen märkligt. Det
är inte praxis när man bär kommit så
långt att det föreligger en kungl. proposition,
att tjänstemän skall yttra sig
om den är antagbar eller inte.

Herr talman! Om jag nu skall summera
skatteförslagets olika detaljer vill
jag understryka att det är ett gott provisorium
med hänsyn till omständigheterna.
På det sättet betraktar vi nämligen
förslaget — det vill jag också understryka.
Det är en förbluffande jämn
total skattelättnad över hela skatteskalan
som finansministern lyckats åstadkomma.
Det kan alla som ser på tabellerna
komma underfund med. Ingen
skattekommitté har hittills, såvitt jag
kunnat se, kunnat prestera en sådan
jämnhet i skattelättnaden mellan lägre
och högre skattebetalare. Om det inte
är ett så storvulet grepp som oppositionen
önskat, så är det i varje fall ett
mycket skickligt, i vissa stycken genialt,
och för de allra flesta inkomsttagare
mycket sympatiskt skatteförslag
med de möjligheter som stod buds. Det
innebär, herr talman, en omfördelning
av skattebördan till förmån för de
mindre inkomsttagarna och barnfamiljerna.
Det återspeglar en strävan till solidaritet,
som man bör eftersträva även
i beskattningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt har an
lagt den käcka och hurtfriska ton, son
han alltid använder när han tycker att
han själv har en ganska dålig sak att
försvara.

Jag noterade att herr Magnusson i
Borås inte solidariserade sig med den
missvisande kritik, som från Svenska
Dagbladet riktats mot mittenpartierna.
De applåder som tidningen nu får från
herr Brandt ger anledning till vissa reflexioner.

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14

139

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Något som är intressant i herr
Brandts inlägg är att han å ena sidan
säger, att oppositionen och även mittenpartierna
går fram med krav på stora
lättnader för de höga inkomsttagarna
och slår vakt om dessas intressen;
han är förvånad över att t. ex. centerpartiet
vill vara med om detta. Men å
andra sidan säger han nästa minut att
de stora inkomsttagarna inte får någonting.
Han påstår t. o. m. att de bara
skulle få 83 öre enligt vårt förslag. Detta
visar tydligt i vilket debattläge herr
Brandt för närvarande befinner sig.
Det är sant att förslaget i vad gäller
skatteskalorna bara är ett första steg.
Man kan inte få mer än några extra
hundralappar i skattesänkning genom
det förslag till ändrade skatteskalor
som vi framlagt.

Vi har uttryckligen sagt ifrån att det
är viktigt, att vi börjar arbeta på att
sänka marginalskatterna. Såsom jag
också påpekat innebär det förslag vi
liar framlagt kanske inte några jättelika
sänkningar av förvärvsavdragen för
barnfamiljerna. För en barnfamilj där
mannen har 20 000 kronor och hustrun
15 000 kronor i inkomst blir det dock
en skattelättnad i förhållande till regeringens
förslag med 1 500 kronor per
år. Men det väsentliga i den gemensamma
reservationen nr 1 från folkpartiets
och centerpartiets sida är det framlagda
skatteprogrammet och det krav som
ställs på en skattereform. Om kammaren
vill ha en ordentlig skattereform,
bör den bifalla denna reservation.

Herr Brandt fällde ett egendomligt
yttrande beträffande statsbudgeten. —
Det är så att i detta läge där finansminister
Sträng skapat inflationsförväntningar
har vi ansett, att man inte kan
ha en svagare budgetbalans än den som
herr Sträng föreslog. Vår budgetbalans
är i själva verket starkare.

.lag hoppas att vi senare får höra finansministern
yttra sig, eftersom framför
allt hans uppfattning beträffande
utformningen av marginalskatterna är

något som inte bara jag utan också stora
delar av mellangrupperna av inkomsttagare
i vårt land är intresserade
av.

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Brandt utnämnde
mig älskvärt till en trogen gårdvar
utanför de rikas boning. Om herr
Brandt emellertid något litet studerar
det skatteförslag som vi lagt fram skall
han finna att det är utomordentligt fördelaktigt
för de lägre inkomsttagarna.
Jag erkänner att det är speciellt fördelaktigt
för de s. k. mellangrupperna,
de som i dag har de vanligaste arbetsinkomsterna.

Jag skall bara ta ett exempel. Vi kan,
herr Brandt, se vad en enbarnsfamilj
med 18 000 kronor i inkomst — det
är ändå ingen stor inkomst i dag —
får i skattesänkning enligt vårt förslag.
Lindringen i den direkta beskattningen
blir 222 kronor större än vad som föreslås
i propositionen, medan en tvåbarnsfamilj
får 487 kronor och en trebarnsfamilj
får 752 kronor större skattesänkning.

Herr Brandt anklagar högerpartiet
för att vilja sänka skatterna för mycket
för familjer med 40 000 kronors inkomst.
Fn sådan familjeinkomst är i dagens
läge inte så ovanligt hög. En sådan
familj skulle med ett barn fä ungefär
1 500 kronor i skattesänkningar. Det
kan t. ex. vara fråga om en familj, där
mannen är byggnadsarbetare och hustrun
är verksam inom något vårdyrke.
Under sådana förhållanden är man omedelbart
uppe i denna inkomst. Vi kan
alltså, herr Brandt, vara överens om
att det är fall av denna typ som vi i
dag resonerar om.

Vidare sade herr Brandt att det inte
är ett naturligt tillvägagångssätt att remittera
propositioner efter det att de
kommit till riksdagen. .lag skall gärna
erkänna att det inte hör till vanligheten
att ett sådant yrkande ställs i

140 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1905 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

riksdagen. Men att vi från högerpartiet
ställt krav på en sådan remiss i just
detta fall beror uteslutande på att den
socialdemokratiska regeringen har frångått
den vanliga principen att man, innan
man inför en alldeles ny princip
i skattelagstiftningen, också bör ha remitterat
frågan i varje fall till de rättsvårdande
myndigheterna på beskattningens
område. Jag tycker att ett sådant
yrkande är ett ringa krav.

Det är inte något direkt oskyldigt
förslag som framlagts i detta ärende.
Två inkomsttagare som båda har en
inkomst på t. ex. 20 000 kronor kan
utnyttja det maximala ortsavdraget. Men
om de råkar bo i olika kommuner, den
ena med 20 kronors och den andra med
17 kronors kommunal utdebitering, skiljer
det 450 kronor i avdragsrätten vid
beskattningen. Det är icke någon liten
siffra.

Herr VIGELSBO (ep) kort genmäle:

Herr talman! När herr Brandt nyss
från talarstolen redovisade alla de förmåner
som man skulle få genom skatteförslaget,
började jag räkna över hur
mycket jag skulle ha att fordra. Av det
resonemang som förts får man ju nästan
intrycket att skattebetalarna över lag
skall få en slant att fordra i stället för
att betala — så fördelaktigt lät det när
herr Brandt redovisade förslaget. Jag
ställer emellertid detta i starkt tvivelsmål.

Låt mig också säga, i fråga om de
inkomstbelopp för vilka vi vill ha en
ytterligare nedskärning av puckeln, att
det gäller inte de höga belopp som
herr Brandt talat om utan inkomster
på 15 000—30 000 för gifta och 8 000—
15 000 för ogifta. Herr Brandt måste
väl medge att skattetrycket i dessa inkomstlägen
är ganska hårt åtminstone
för de ensamstående.

Vad spriten beträffar — detta kommer
närmare att behandlas av en kamrat
till mig i bevillningsutskottet — säger
han, att inte kan man väl ge sig

till att ta ut högre skatt på spriten. Det
är både herr Magnusson i Borås och
herr Brandt överens om, och det har
finansministern också sagt. Tänk så
synd det är om pensionärerna i detta
hänseende, säger man. Men det är inte
synd om pensionärerna när man höjer
omsättningsskatten på t. ex. fläsk och
korv — varor som de är tvungna att
köpa — medan spriten dock är en vara
som de i värsta fall kunde undvara
och som följaktligen också skulle tåla
ett visst skattetryck.

Det har vidare sagts att högern alltjämt
är den trogne gårdvaren vid storfinansens
farstutrappa. Jag skall inte ge
mig in på att bedöma det, men det
förefaller mig som om det också skulle
finnas djur som är ganska farliga i den
moderna skattedjungeln.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår att det var
mycket besvärligt för herr Gustafson i
Göteborg att klara ut denna sak, ty det
går inte att vederlägga vad jag sade.

Herr Gustafson påpekade att jag
nämnt beloppet 83 öre. Men det är inte
fråga om 83 öre utan det är fråga om
en skattelättnad på 130 miljoner kronor
i ett samhällsekonomiskt läge där man
anser att skattelättnader över huvud
taget är något äventyrligt.

Fastän det alltså är ett så pass stort
belopp, som man vill att spritkonsumenterna
skall betala, gör sänkningen
inte mer i förhållande till propositionsförslaget
än 43 kronor för den som har
30 000 kronors inkomst, 129 kronor för
den som har 40 000 kronors inkomst
och 212 kronor för den som har 50 000
kronors inkomst. Det går inte att komma
ifrån detta. Och om man tjänar ytterligare
100 kronor — det brukar talas
om marginalskatt — blir skatten
bara 83 öre mindre än enligt propositionsförslaget.

Om folkpartisterna själva verkligen
räknat ut beloppen, så hade de förstått
hur futtigt deras förslag egentligen är,

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 141

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

särskilt mot bakgrund av deras tidigare
tal om storvulenhet och djärva tag.

Till herr Magnusson i Borås vill jag
säga, att det är som jag sade: skattelättnaden
enligt ert förslag blir 21 kronor
större än enligt propositionsförslaget
för den som har 20 000 kronors inkomst
men över 1 000 kronor större för
den som har 50 000 kronors inkomst.
Kan inte detta karakteriseras på det
sätt jag gjorde? Jag finner inte anledning
att återta något av vad jag sade. Det är
ändå så, att 56 procent av alla inkomsttagare
har under 15 000 kronor i inkomst.

Till herr Vigelsbo har jag inte många
ord att säga. Han undrar om jag anser
att propositionsförslaget är så fördelaktigt
att man rent av kommer att få
tillbaka pengar. Nej, det tror jag inte,
men oppositionen vill ju göra gällande
att de förslag den framlagt är ännu
mycket gynnsammare.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Den väsentliga frågan
är: Skall vi börja sänka marginalskatterna
eller skall vi inte göra det? Finansministern
lämnar marginalskatterna
oförändrade enligt sitt eget uttalande.
Då blir en väsentlig fråga för mellangrupperna
i samhället: Kommer finansminstern
att vidhålla denna uppfattning
att marginalskatterna i stort
sett skall vara oförändrade eller vill
han, i enlighet med de direktiv han
gav 1960, arbeta för eu successiv sänkning
av marginalskatterna, så att det
kan bli mindre skatt på extrainkomst,
på inkomstökningar, så att det över
huvud taget lönar sig att arbeta?

Det är den väsentliga frågan. Frågan
är alltså inte hur mycket man kan ge
i första omgången, även om jag tycker
att herr Brandts oscillerande mellan 83
öre i ena fallet som det lilla beloppet
och 130 miljoner kronor i det andra

fallet såsom ett mycket stort belopp —
han erkänner ju att vårt förslag rörande
skatteskalorna kostar så mycket
— är synnerligen egendomligt. Det belyser
väl i vilket debattläge herr Brandt
befinner sig.

Men den väsentliga frågan är — jag
upprepar det: Skall vi börja sänka marginalskatterna
i samhället eller skall
vi inte göra det?

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Herr talman! Det är ju alldeles självklart,
herr Brandt, att den som har en
större inkomst i kronor räknat också
kommer att få en större skattesänkning
än den som har mindre inkomst — det
är ett resultat av den progressiva beskattningen
som vi aldrig kan komma
ifrån.

Men om herr Brandt ser på den procentuella
minskningen av skatterna
skall han snart komma underfund med
att när det gäller barnfamiljerna redovisas
i högerpartiets förslag avsevärt
större procentsiffror för lägre inkomsttagare.
Fn tvåbarnsfamilj med 8 000
kronors inkomst får en skattesänkning
på 56,5 procent, medan motsvarande
familj med 40 000 kronors inkomst får
en skattesänkning på 17,1 procent.

Nyligen har på riksdagens bord lagts
en proposition om särbeskattning. Hur
är det med det förslaget, herr Brandt?
Förslaget har framlagts av den socialdemokratiska
regeringen, men jag har
för mig att de större inkomsttagarna enligt
förslaget får en större skattesänkning
än de lägre inkomsttagarna.

Låt mig också säga några ord om bilismen,
som jag inte hann ta upp i
mitt föregående inlägg. Vad jag reagerat
mot i detta fall, herr Brandt, är
att man i samband med böjningen av
varuskatterna passar på att böja skatten
på bensin mer än vad de andra
varorna höjs. Vi menar att skattehöjningen
för bensinen bör vara densamma
som för övriga varor.

142

Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Tillåt mig endast påpeka
för herr Gustafson i Göteborg att
folkpartiet och centerpartiet har svalt
praktiskt taget hela propositionsförslaget.
Det enda avvikande förslag man
har gäller skatteskalorna, som man nu
vill göra till en stor sak. I övrigt har
man endast framlagt vissa till intet förpliktande
särskilda yttranden och förslag
om skrivelser till Kungl. Maj :t.

Herr Magnusson i Borås säger, att eftersom
vi har en progressiv skatteskala
så måste de personer som har de största
inkomsterna få störe skattelättnader i
pengar räknat. Men, herr Magnusson i
Borås, finansministern har ju visat att
detta inte är nödvändigt, och det är just
detta som jag betraktar som det geniala
i den proposition som lagts fram.

Särbeskattningen är ett speciellt problem,
eftersom endast tre å fyra procent
av de sambeskattade förlorar på
sambeskattningen, medan alla andra
tjänar på den. Det är den »skönhetsfläcken»
— om jag får använda det uttryck
som ni själva tidigare använt —
som finansministern vill ta bort genom
förslaget om frivillig särbeskattning.

Herr ENSKOG (fp):

Herr talman! Jag skall inte fortsätta
den debatt om en samlad skattereform
som nu pågått under ett par timmar.
Jag vill dock liksom herr Gustafson i
Göteborg m. fl. beklaga att finansministern
inte lagt fram ett sådant förslag
trots att såväl parlamentariker som representanter
för olika intresseorganisationer
i allmänna skatteberedningen
enats om just ett sådant förslag.

Till herr Brandt vill jag i detta sammanhang
säga att det är omöjligt för
oppositionen att under några få motionsdagar
framlägga ett helt nytt förslag
med anledning av Kungl. Maj :ts
proposition. Vi har varken tid eller resurser
att göra det.

Eftersom ett flertal av de punkter
som tas upp i utskottets betänkande re -

dan behandlats, bl. a. av herr Gustafson,
skall jag inskränka mig till att säga
några ord om ett par avsnitt av skattebestämmelserna
för den indirekta beskattningen.

Skatten på guldsmedsvaror behandlas
i reservation nr 20 i utskottets betänkande.
Denna skatt är en värdeskatt.
Finansministern har föreslagit borttagande
av vissa punktskatter — t. ex. på
spelkort och grammofonskivor — som
utgått som styckeskatt, men han föreslår
att viss värdeskatt skall behållas, t. ex.
på guldsmedsvaror och på pälsvaror.
Utskottet säger om värdeskatten bl. a.:
»Man torde kunna anlägga andra synpunkter
på en avveckling av punktbeskattningen
än varornas lyxkaraktär,
vilken måste bestämmas efter förhållandevis
subjektiva bedömningar. Det kan
inte heller anses helt klarlagt, att en
värdeskatt i alla lägen är att föredra
framför en styckeskatt. Med hänsyn till
det begränsade ekonomiska utrymme,
som stått till buds för de nu föreslagna
ändringarna på de särskilda varuskatternas
område, anser utskottet sig kunna
biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna
del.»

Redan 1952 års kommitté för indirekta
skatter betonade det angelägna i att
den indirekta skatten gjordes likformig.
En vara borde således inte beskattas
högre än en annan, om inte särskilda
motiv för den högre beskattningen förelåg.
Kommittén anförde bl. a.: »Dylika
motiv föreligger beträffande sådana
varor som enligt utbildad praxis anses
böra beskattas i särskild ordning,
såsom spritdrycker, maltdrycker, tobak,
samt motorfordon och motorbränslen.
Övriga punktskatter förutsattes av kommittén
komma att upphöra.»

I motioner till riksdagen såväl i år
som tidigare har just svårigheterna med
skatten på guldsmedsvaror påtalats. Genom
försäljningsskatten har priset på
sådana varor blivit avsevärt högre i
Sverige än t. ex. i Danmark — där den
särskilda skatten slopades redan 1963

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 143

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

— och i Italien. I år har den danska
regeringen framlagt eu proposition om
återinförande av särbeskattning av
guldsmedsvaror. Det utskott som behandlat
förslaget i Folketinget har dock
enhälligt gått emot det. Det är önskvärt
att denna skatt får samma behandling
i vårt land.

Genom skattens utformning är det
möjligt för vissa företag och grupper
av företag att medelst olika manipulationer
undgå beskattning av sin försäljning
eller viss del därav. Jag vill dock
understryka att dessa manipulationer
inte har stöd i gällande förordning. Det
nuvarande systemet synes emellertid
inte ge kontrollstyrelsen såsom kontrollmyndighet
möjlighet att komma till
rätta med missförhållandena. Med anledning
av de betydande olägenheter
som försäljningsskatten på guldsmedsvaror
— liksom pälsvaruskatten — är
behäftad med har vi i reservation
20 yrkat att vid en kommande punktskatteavveckling
särskild hänsyn skall
tas till de speciella skäl som talar för
ett skyndsamt avskaffande av denna
skatt.

Herr talman! Jag citerade nyss 1952
års kommitté för indirekta skatter, som
anförde att det fanns vissa varor, bl. a.
spritdrycker, maltdrycker och tobak,
för vilka det fanns motiv för beskattning
i särskild ordning, d. v. s. en högre
skatt än för andra varor. Jag delar
helt den uppfattning som kommittén
framförde. Departementschefen säger i
proposition 90/1963: »Den speciella beskattningen
av rusdryckerna fyller, som
jag i olika sammanhang framhållit, en
viktig funktion i de nykterhetspolitiska
strävandena som ett värdefullt stöd åt
de positiva åtgärderna på området. För
att beskattningen skall kunna fylla sin
nykterhetspolitiska funktion är det givetvis
lämpligt att skattesatserna justeras
tid efter annan, så att rusdryckspriserna
hålls i nivå med prisutvecklingen
på andra varor.»

Huruvida skattesatsen skall justeras

efter prisutvecklingen på andra varor
eller efter inkomstutvecklingen i samhället
— varvid den kanske borde anknytas
till t. ex. löneuppgången för industriarbetare
— har tidigare diskuterats
i riksdagen. Vilket alternativ man
än väljer bör en prisjustering nu ske,
detta så mycket mer som alkoholkonsumtionen
fortsatt att stiga efter prishöjningen
1963. Alkoholkonsumtionen
per invånare över 15 år var, räknad i
ren alkohol, 1960 4,82 liter, 1961 5,06
liter, 1962 5,14 liter, och strejk- och
prishöjningsåret 1963 sjönk den till 5,08
liter. Under fjolåret steg priskonsumtionen
till 5,43 liter per invånare över
15 år. Den ökade köpkraften kan ha varit
en bidragande orsak till denna utveckling.

I reservation 24 uttalar vi att den
kontinuerliga prisjusterigen bör syfta
till att som ett minimianspråk förhindra
en sänkning av det relativa realpriset
på sådana drycker. Vi föreslår därför
en höjning av den nuvarande skatten
på sprit men inte på vin. Den utgår
nu med 50 procent och en fast avgift
på 30 öre per liter och alkoholprocent.
Förslaget går ut på att den
fasta avgiften skall öka med tre öre till
33 öre. Detta betyder, om man inkluderar
den nuvarande 6-procentiga omsättningsskatten,
en höjning av utminuteringspriset
på renat brännvin med
2,93 kronor per liter.

I reservation 25 föreslår samma reservanter
— herrar Stefanson, Wärnberg,
Lundström, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Engkvist, Eriksson i Bäckmora
och Enskog — att prissättningen på
alkoholdrycker skall ägnas fortlöpande
uppmärksamhet av regeringen och föranleda
denna att vid inträffade förändringar
av köpkraften föreslå riksdagen
prisjusteringar för alt förebygga ur nykterhetspolitisk
synpunkt ogynnsamma
effekter av ett relativt förbilligande av
sådana drycker.

I reservation 23 har vi yrkat att den
föreslagna höjningen av cigarrettskat -

144 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ten skall gälla fr. o. m. den 1 maj 1965
i stället för fr. o. m. den 1 juli. I motioner
hade vi begärt att ändringen
skulle gälla från den 1 april, men med
hänsyn till att behandlingen av detta
ärende skett så sent som den sista mars
har vi nu föreslagit den 1 maj. Anledningen
till den föreslagna tidigareläggningen
ar vissa framlagda alternativa
skatteförslag som diskuterats tidigare i
dag.

I reservation 26 i anledning av herr
von Friesens motion nr II: 723 hemställer
vi om en utredning beträffande möjligheten
att avskaffa läskedrycksskatten
i samband med eu motsvarande revision
av skatteskalorna för alkoholhaltiga
drycker. Reservanterna säger att
mycket talar för att läskedrycksskattens
avvecklande borde behandlas vid behandlingen
av eu eventuell avveckling
i samband med övriga punktskatter
men att ännu starkare skäl talar för att
frågan tas upp i samband med behandlingen
av spritbeskattningen ur nykterhetspolitisk
synpunkt. Vi begär en
skyndsam utredning härom.

Herr talman! Med det anförda yrkar
jag bifall till reservationerna nr 20, 23.
24, 25 och 26.

I detta anförande instämde herr Wiklund
och fröken Elmén (båda fp).

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! De talare som före mig
uppträtt i debatten har ganska utförligt
redogjort för vad det föreliggande utskottsbetänkande!
innehåller och för proposition
nr 14 som ligger till grund för
betänkandet. Jag kommer därför att inskränka
mig till att anföra några motiveringar
för de punktvis gjorda yrkandena
och de reservationer som fogas
till utskottets betänkande.

För en finansminister är det väl
ganska naturligt att frågan om skattehöjningar
kommer igen med jämna mellanrum.
Men för skattebetalarna, som
har att släppa till pengarna, ställer det
sig något annorlunda. För dem är det -

ta också en fråga om skatt efter bärkraft.
Man må dra i tvivelsmål om just
omsättningsskattens princip tillgodoser
kravet på rättvisa härvidlag. Jag föreställer
mig att folkpensionärerna och de
barnrika familjerna inte känner sig
så värst förnöjda med omsättningsskatten.
Även om dessa grupper kompenseras
i form av högre bidrag, torde många
av dessa familjer, där familjemedlemmarna
är många, få vidkännas en direkt
skatteskärpning.

Finansministern har tydligen gripits
av en så stor kärlek till omsättningsskatten,
att han nu kommit med sin
tredje utgåva sedan 1959 då denna skattereform
infördes. Med den turordning,
som dessa utgåvor presenterats här i
riksdagen — nämligen 1959 och 1961
— skulle riksdagen i dag vara redo att
ta ställning till finansministerns Kärlek
3.

Nu får jag i rättvisans namn erkänna
aH jag inte tror att finansministern
skriver sådana här propositioner för
sitt eget nöjes skull, utan läget är ju
det att vi har stora hål i budgeten som
måste täckas, och då är det ju lätt att
tillgripa omsättningsskatten. Lagstiftningen
finns redan, och det behövs bara
en ändring av uttagsprocenten för att
de nya miljonerna skall forsa in i statskassan.
Vad man emellertid måste hysa
betänkligheter mot är de starka tendenser
till inflation som kännetecknar samhällsekonomien
och som får till följd
ett försämrat penningvärde, vilket i sin
tur driver priser och skatter i höjden.

Detta är en allvarlig fråga som finansministern
har ägnat alltför liten uppmärksamhet
åt. Vi kan inte fortsätta
med dessa ständigt stigande skatter och
priser. Då riskerar vi att samhällsekonomien
får en slagsida som gör att låginkomstgrupperna
och känsliga delar av
vårt näringsliv, bland annat jordbruk
och småindustri, kommer i ett ännu
sämre läge.

Att, som finansministern gör, kallt
räkna med en årlig prisstegring till

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 145

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

följd av inflationen på cirka 3 procent
som något normalt är ett låt-gå-system
som kan få allvarliga återverkningar.
Med en sådan tolerans i uppfattningen
som den finansministern ger uttryck för
vore det på sin plats att i dag av finansministern
få veta, var den gräns går där
han anser att inflationsbekämpande åtgärder
är påkallade. Jag vore mycket
tacksam om finansministern under dagens
lopp ville ge ett svar på den frågan.

Sedan 1946 har penningvärdet i vårt
land sjunkit med 50 procent. Att 1946
års krona i dag är värd endast 50 öre
är väl ett så allvarligt faktum att omedelbara
åtgärder är motiverade, t. ex.
sammankallandet av en rundabordskonferens
med arbetsmarknadens parter
och företrädare för jordbruk, handel
och industri i syfte att försöka hejda
den pågående inflationsutvecklingen.
Men regeringen får inte dröja för länge
med sådana åtgärder om det skall finnas
någonting kvar av 1946 års krona.

Samtidigt med dessa åtgärder måste
vi även få till stånd en flerårsbedömning
av statens utgifter och inkomster.
Därvid bör vederbörlig hänsyn tas till
skatteförmågan hos olika inkomstgrupper
och till skatterna som helhet, hur de
främjar den ekonomiska utvecklingen i
landet.

I det budgetförslag som centerpartiet
framlagt i anslutning till föreliggande
proposition har man, som också framgått
av debatten tidigare i dag, gått litet
längre än vad finansministern gjort i
fråga om en lindring av den direkta
skatten i vissa inkomstskikt. Förslaget
gäller både gifta och ogifta i fråga om
den statliga beskattningen. Det skatteDortfall
som härigenom uppstår skaffar
vi täckning för genom att i våra motioner
och reservationer yrka på dels ett
tidigare ikraftträdande av cigarrettskatten,
dels eu höjning av spritpriserna.

Jag är, herr talman, angelägen framhålla
detta faktum därför att man i den
socialdemokratiska buskpropagandan

ofta påstår att centerpartiet visserligen
vill bjuda på reformer men att socialdemokraterna
får skaffa fram de pengar
som går åt för att finansiera dessa reformer.
Det förhåller sig inte så i verkligheten.
Om vi inom centern föreslår
reformer, ser vi också till att skaffa
pengar till kostnaderna för dessa. I vårt
budgetförslag finns det täckning intill
sista öret för de skattereformer som
vi förordar. Att sedan inte utskottsmajoriteten
har kunnat biträda våra motionsyrkanden
kan vi knappast lastas
för.

När vi föreslår en höjning av spritpriserna
är det en åtgärd som i främsta
rummet är motiverad av nykterhetspolitiska
synpunkter. Alkoholkonsumtionen
fortsätter att stiga i vårt land och
den ökade köpkraften kan vara en orsak
härtill. Då är det också viktigt att
spritpriserna justeras uppåt så att realpriset
på alkoholhaltiga drycker åtminstone
hålles oförändrat och inte sänkes.
Någon höjning av spritpriserna har inte
skett sedan 1963. Jämfört med andra
konsumtionsvaror har spriten blivit billigare,
och något sådant kan väl ändå
inte vara motiverat. Man får här inte
bortse från den konsumtionshäminande
och nykterhetspolitiska effekt som spritpriserna
ändå visat sig ha.

Jag ber på denna punkt, herr talman,
att få yrka bifall till reservationerna nr
24 och 25.

I reservation 25 yrkas på en skrivelse
till Kungl. Maj :t med uppmaning att
ägna prissättningen på alkoholdrycker
en fortlöpande uppmärksamhet i syfte
att förebygga ur nykterhetspolitiska
synpunkter ogynnsamma effekter vid
inträffade förändringar av köpkraften.

Jag her även att få yrka bifall till
reservation 23 avseende att höjningen
av skatten på cigarretter skall gälla
fr. o. m. 1 maj 1965.

I anslutning till yrkandet om en revision
av skatteskalorna för alkoholhaltiga
drycker har också väckts en motion
om en utredning beträffande möj -

146 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ligheterna att avveckla den särskilda
skatten på läskedrycker. En sådan prövning
bör också enligt min mening ske
utifrån nykterhetspolitiska synpunkter,
där målsättningen bör vara att helt och
hållet avskaffa skatten på alkoholfria
drycker för att göra dessa konkurrenskraftiga
i förhållande till alkoholhaltiga
sådana. Vi stöder också därför yrkandet
härom i reservation 26.

I finansminister Strängs s. k. skattepaket
ingår även en höjning av bensinskatten
med 5 öre per liter. Centerns
ledamöter i utskottet anslöt sig till denna
höjning men under den uttryckliga
förutsättningen att de medel, som härigenom
inflyter, oavkortade går till vägarna,
där stora upprustningsbeliov ännu
föreligger. På denna punkt finns det
också en enskild motion, som vänder
sig mot det högre bensinpris som vi
norrlänningar får betala. Vi instämmer
med motionären i att detta högre bensinpris
är en orättvisa mot befolkningen
i Norrland, som förutom att den har de
längsta avstånden också ofta har de
sämsta vägarna. Norrlänningarna skall
inte behöva betala en extra straffskatt
genom ett högre bensinpris. Hur detta
enhetliga bensinpris skall kunna åstadkommas
får prövas av den utredning
som motionären föreslår, och vi från
centern har ensamma i reservation 22
ställt oss bakom motionärens yrkande,
varför jag ber att också på den
punkten få yrka bifall till reservationen.

En länge efterlängtad skattereform,
som det stått åtskilliga strider om här i
riksdagen men som nu i föreliggande
utskottsbetänkande synes närma sig eu
lösning, gäller förvärvsavdraget, som nu
beloppsmässigt höjes. Jag hälsar detta
med tillfredsställelse och i alldeles särskild
grad att företagarhustrurnas möjlighet
att nu få ett förvärvsavdrag på
1 000 kronor mot tidigare 300 kronor genomföres.
Tyvärr kan jag inte överräcka
någon blomma till finansministern
från dessa kvinnor för detta tillmötesgående,
eftersom det var finansminis -

terns partivänner i bevillningsutskottet
som varit med om att träffa denna kompromiss,
vilken vi hälsar med tillfredsställelse.
Finansministern behöver heller
inte bekymra sig över inkomstbortfallet
och utskottets »utsvävningar» på
denna punkt, eftersom ledamoten av
denna kammare herr Ola Ullsten ryckt
in som biträdande finansminister och
skaffat fram de pengar som reformen
kostar genom att varva på herr Strängs
procentuttag. Jag ber att få gratulera
herr Ullsten till denna lyckade debut i
riksdagen.

Den justering av skatteskalorna i den
statliga beskattningen som finansministern
föreslagit ligger i sådana inkomstskikt,
att den inte ger några skattelättnader
för låginkomstgrupperna. Det är
därför som jag med tillfredsställelse noterar
förslaget om ett kommunalskatteavdrag
upp till 4 000 kronor för dessa
grupper. Denna schablon får en skattesänkande
verkan, som är klart motiverad
för dessa grupper, även om jag anser
att den är otillräcklig. Vi har därför
helt och fullt stött detta förslag i utskottet.
Förslaget har dessutom den förtjänsten
att det inte medför något skattebortfall
för kommunerna.

Herr talman! Jag ber med detta att få
yrka bifall till reservationerna 3, 5, 9,
10, 13, 14, 16, 18, 22, 23, 24, 25, 26 och
27.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! För oss som tillhör andra
talaromgången är det inte lätt att undvika
upprepningar av vad som tidigare
sagts i debatten. Man behöver en bakgrund
till vad man har att anföra för
att inte framställningen skall hänga i
luften.

Herr Magnusson i Borås inledde sitt
anförande med att tala om det hårda
skattetrycket i Sverige. Jag skulle vilja
uttrycka det så, att Sverige leder den
internationella skatteligan. Enligt en
sammanställning gjord av OECD i Paris
och som gäller 1963 låg Sverige i

Onsdagen den 31 mars 19G5 fm.

Nr 14 147

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

täten flera varv före närmaste medtävlare
när det gäller den direkta beskattningen.
I fråga om indirekt skatt låg vi
samma år något efter många andra länder,
men det direkta skattetrycket var
så mycket högre i Sverige än i andra
länder att vi totalt ledde med flera procent
före närmaste medtävlare, nämligen
Österrike. För ett par år sedan låg
Västtyskland några decimaler före oss
totalt, om man inräknar också socialförsäkringsavgifterna.
För Sverige var
1963 det totala uttaget av skatter och
avgifter i procent av bruttonationalinkomsten
35,9 procent. Vi torde därmed
ha distanserat även Västtyskland när
det gäller det totala uttaget.

Sverige har mycket snabbt ryckt
fram till täten. Ännu 1947 var procenttalet
22,5. Efter det beslut som riksdagen
sannolikt kommer att fatta i dag
torde vi definitivt ha distanserat alla
andra konkurrenter i Europa. Den största
ökningen ligger på den statliga beskattningen.

Det är mot denna oavbrutna stegring
vi från högerpartiet vänt oss under en
lång följd av år. Tillsättandet av den
stora skatteberedningen väckte förhoppningen
om att vi skulle komma
fram till ett bättre skattesystem med ett
rimligare skattetryck, även om direktiven
direkt lade hinder i vägen för utredningen
att inrikta sitt arbete på en
sänkning av den totala skattenivån. Det
var endast frågan om en omfördelning.
Men i dessa direktiv underströk finansministern
bl. a. att det var angeläget att
inte öka det totala skattetrycket. Utredningen
borde inte rygga tillbaka för
långt gående reformer, hette det. Förhoppningarna
sträckte sig väl även till
en förenkling av det komplicerade skattesystemet.

Hur ser det då ut i dag, fem år efter
det skatteberedningens tillsättande lände
en gnista av hopp? Beredningen ligger
i grus och aska, både beredningen
och dess resultat, inte på grund av remissmyndigheternas
beskjutning; sna -

rare var det en fullt hörbar viskning
från den mäktige LO-ordföranden Arne
Geijer som fick huset att rasa ihop. Ur
spillrorna har finansministern räddat
en del råvaror och halvfabrikat för vidare
bearbetning, framför allt inom finansdepartementet.
Finansministern,
som har suttit här så tåligt hela förmiddagen,
har nu gått någon annanstans;
jag skulle annars gärna ha velat
begagna tillfället — men kanske någon
av hans partikamrater kan framföra det
till honom — att ställa frågan: Vart har
den sammanställning av remissyttrandena
över skatteberedningens förslag
tagit vägen som finansministern utlovade
i ett svar till mig här i kammaren
för fyra och en halv månader sedan?
Jag hoppas att den inte har kommit
bort på grund av andra och nyare utredningar
i finansdepartementet eller
att det hänt någon olycka med hela
denna sättning, som då faktiskt hade
satts igång. Men det skulle ha varit intressant
om vi, när vi skall föra denna
debatt, hade kunnat få tillfälle att studera
denna sammanställning av remissyttrandena
över skatteberedningens betänkande
som åberopas i så många sammanhang.

I stället för den grundliga skattereform,
som skatteberedningen enades
om efter mycken möda för ungefär ett
år sedan, fick vi: en höjning av omsen
med 50 procent, en höjning av bensinskatten
med 5 öre, en höjning av cigarrettskatten
med 2 öre per cigarrett, en
höjning av folkpensionsavgiften för inkomster
över 24 500 kronor för äkta
makar och 21 000 kronor för ogift. Den
sistnämnda ändringen är ganska karakteristisk
för regeringens skattepolitik.
Förra året beslöt riksdagen, mot våra
röster, och — vill jag minnas — mot
alla borgerliga röster att i två steg avskaffa
avdragsrätten för folkpensionsavgiften.
Hälften försvann vid deklarationen
i år, andra hälften skall försvinna
nästa år. Innnan denna skärpning
ens hinner fullt träda i kraft föreslår

148 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

finansministern nu en höjning av folkpensionsavgiften
som innebär en fördubbling
från 600 till 1 200 kronor för
personer med beskattningsbar inkomst
på 30 000 kronor och därutöver.

En del av de föreslagna skattehöjningarna
och de därmed ökade statsinkomsterna
ger finansministern tillbaka.
Vår mångåriga kritik mot den s. k.
puckeln i skatteskalan har finansministern
äntligen hörsammat; den hyvlar
han bort. Finansministern höjer tudelningsgränsen
vid sambeskattningen
från omkring 24 500 till 34 000 kronor.
Inom utskottet har, som flera talare påpekat,
träffats en kompromiss om förvärvsavdraget,
vilket höjts till maximalt
3 000 kronor. Det sammanfaller med ett
krav som vi länge har ställt. Man har
också höjt kvotavdraget från 20 till 25
procent, en linje som folkpartiet länge
har drivit. Där har vi alltså lyckats
komma framåt. Dessa justeringar noteras
naturligtvis med tacksamhet.

Beträffande tudelningsmetoden har
vi nu kommit en bra bit på vägen sedan
1950. Då metoden först fördes fram
av högerpartiet låg gränsen vid 16 000
kronor — det är alltså mer än en fördubbling
på femton år. Därutöver har
finansministern föreslagit en schablonisering
av kommunalskatteavdraget
som torde höra till det märkligaste som
sett dagens ljus på skattefronten, även
om vi har vant oss vid åtskilligt från
finansministern under årens lopp. Förslaget
har inte varit ute på remiss hos
myndigheterna; det har herr Magnusson
redan talat om. Just de myndigheter
som närmast berörs av detta invecklade
förslag har över huvud taget inte
haft tillfälle att yttra sig. Förslaget innebär
att de som har förmånen att bo
i kommuner med låg kommunal utdebitering
får en större förmån än de som
bor i kommuner med hög utdebitering.
Hnr den socialdemokratiska rättvisan
kan förlika sig med ett sådant resultat
undandrar sig vårt bedömande. Jag vet
inte om det var detta som herr Brandt

i Aspabruk ansåg vara särskilt genialt
i skattepropositionen. Då är våra anspråk
på genialitet ganska olika.

Ingen torde kunna hävda att vi genom
förslaget om schabloniseringen begåvats
med någon sådan förenkling av
skattesystemet som vi borde försöka
komma fram till. Inte heller ökar enkelheten
och överskådligheten genom det
i förra veckan framlagda förslaget om
frivillig särbeskattning, även om det
har stora förtjänster för vissa grupper
av inkomsttagare. Men det redan nu så
färgrika lapptäcket blir med varje år
allt brokigare. När man ser på utvecklingen
under gångna år, så frågar man
sig vad nästa drag kan bli från finansministern.
Vilken pjäs på schackbrädet
skall han flytta nästa gång? Kommer
de tabeller över effekten av ändringarna
i skattesystemet — de som presenteras
i propositionen — någonsin att
gälla för ett helt kalenderår? De kanske
kan te sig angenäma för en del och är
mindre angenäma för andra. Men det
måste komma en budget även nästa år,
och vem vet hur det statsfinansiella läget
då är. Nettoresultatet av finansministerns
operationer i år blir i alla fall
ökade skatteinkomster för staten under
kommande budgetår på 750 miljoner.
De indirekta skattehöjningarna träder
i kraft redan den 1 juli i år men sänkningarna
av de direkta skatterna träder
i kraft först nästa år.

Vi i högerpartiet har inte kunnat acceptera
hela innehållet i regeringens
skattepaket. Det kan kanske synas
otacksamt att inte ta emot när någon
kommer med gåvor, men det finns en
gammal regel om att man skall vara misstänksam
mot danaerna även när de
kommer med skänker. Förpackningen
såg tilltalande ut, men den innehöll saker
som vi inte tycker om. Vi kan inte
nöja oss med att finansministern bara
hyvlar av puckeln i skatteskalorna. Det
är den hårda progressiviteten och därmed
marginalbeskattningen som är den
onda roten i skattesystemet. Vi vill gå

Onsdagen den 31 mars 1965 fm. Nr 14 149

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

betydligt längre för att bryta ner marginaleffekten.
Finansministern har
stannat på halva vägen. Trycket på inkomsttagarna
i mellanskiktet består,
och marginalskatten skärps. Vårt förslag
till skatteskalor gynnar främst
barnfamiljerna, för vilka sänkningarna
blir väsentligt mycket större än enligt
regeringens förslag. Samma gäller vårt
gamla förslag om återinförande av
barnavdrag med 1 000 kronor för barn
upp till 18 år. Vid en inkomst på exempelvis
20 000 kronor skulle en familj
med ett barn få en skattesänkning med
728 kronor och en familj med två barn
992 kronor. Vid en inkomst på 25 000
skulle motsvarande sänkningar bli 879
och 1 209 kronor.

Jag var liksom herr Magnusson i Borås
något förvånad när herr Brandt talade
om att högern alltjämt var en trogen
gårdvar utanför de rikas boningar.
Det är ju intressant att höra att herr
Brandt i Aspabruk anser inkomsttagare
med 25 000 å 30 000 — som han nämnde
som exempel — tillhöra de rika. Om
inflationen fortsätter som den har börjat,
så kanske herr Brandt får anledning
att ompröva sitt uttalande nästa
år, ty då är det kanske socialdemokraterna
som är trogna gårdvarar utanför
de rikas boningar.

Allt som utskottsmajoriteten egentligen
har att säga om vårt förslag till
skatteskalor är att det inte är möjligt
för närvarande att binda sig för skattesänkningar
som nämnvärt går utöver
förslagen i propositionen. Jag menar
att det är angeläget att den nyligen inom
finansdepartementet tillsatta arbetsgruppen
för familjebeskattningen arbetar
helt förutsättningslöst och inte
blir låst vid vissa lösningar. Den borde
ändras till en fristående utredning med
representanter för samtliga demokratiska
partier och för arbetsmarknadens
parter och kvinnoorganisationerna. Utredningen
kon inte gå förbi barnavdragen
och tudelningsprincipen. Särskilt
för faktiskt sambeskattade makar som

inte kan utnyttja frivillig särbeskattning
kan tudelningsprincipen inte vara
borta ur bilden. Det finns remissinstanser
med särdeles hög sakkunskap som
förordat tudelningsmetodens genomförande
fullt ut. Även förslaget om barnavdrag
har stöd på skilda håll.

Jag vill därvidlag framhålla vad skatteberedningen
framhållit. Den sade bl. a.
att barnavdrag är att bedöma som ortsavdrag
i beskattningen, de är »i och
för sig lika berättigade som de för ensamstående
och makar utgående avdragen».
Gentemot det ständigt upprepade
argumentet att barnavdrag skulle
gynna speciellt högre inkomsttagare,
och detta på de lägre inkomsttagarnas
bekostnad, säger beredningen att »läget
inte är annorlunda än det som inträffar
om man höjer de vanliga ortsavdragen».
Beredningen säger klart ut att
vissa skäl kan åberopas för införande
av barnavdrag och att sådana avdrag
inte utan vidare bör avvisas därför att
det skulle ge förment oberättigade förmåner
för högre inkomsttagare. Efter
det uttalandet från skatteberedningen
vill jag uttala en stilla förhoppning att
detta ständigt upprepade argument från
framför allt socialdemokratiskt håll,
som nu har blivit ordentligt sönderskjutet
av skatteberedningen, kunde
upphöra.

Från regeringspartiets sida talar man
oupphörligt om hur nödvändigt det är
att öka samhällets resurser för att kunna
fortsätta vad man kallar en progressiv
politik. För majoritetspartiet är inkomstförstärkningar
alllid aktuella.

Ni övervärderar inom regeringspartiet
progressivitetens betydelse för att
få statsinkomsterna att räcka till. Den
högsta skattesatsen är nu 65 procent.
Om den sänktes till 50 procent skulle
inkomstbortfallet begränsas till 70 miljoner.
Det är inte mycket i en budget
på 29 miljarder. Sänktes högsta skattesatsen
till 40 procent, bleve inkomstbortfallet
270 miljoner. Inte heller det
iir särskilt mycket.

150 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Ni underskattar däremot den effekt
på arbetsvilja, företagsamhet och sparande
som en radikal skattesänkning
skulle innebära. Ni är så låsta vid vad
jag skulle vilja kalla ett statiskt betraktelsesätt
att varje sänkning automatiskt
betyder minskade skatteinkomster. Jag
tror tvärtom att en ordentlig sänkning
skulle få en så stimulerande effekt på
människornas arbetsvilja att statens
inkomster på litet längre sikt inte skulle
minska utan tvärtom öka. Det skulle
lätta bristen på arbetskraft inom vårdområdena
och inom undervisningsväsendet.
Det skulle bli fler inkomster
att beskatta. Erfarenheterna från andra
länder visar att inkomstbortfallet inte
blir det som man räknat med när man
genomfört en skattesänkningsreform.
Varför skulle Sverige därvidlag utgöra
ett undantag? Ni i regeringspartiet måste
försöka frigöra er från invanda föreställningar.
Att ett nytt tänkande kanske
var på väg tyckte man sig kunna
spåra i direktiven till skatteberedningen,
där finansministern bl. a. uttalade
att »en jämförelse med utlandet visar
att olikartade lösningar är tänkbara».
Vi behöver en annan lösning än den
regeringen lagt fram.

Herr KARLSSON i Huddinge (k):

Herr talman! Det är ostridigt att
skatteproblemen tillspetsas. De samhälleliga
utgiftsbehoven ökar. Alldeles särskilt
visar kommunal- och landstingsskatterna
en uppåtgående trend. Hotet
om en ytterligare, väsentligt ökad skattefinansiering
av investeringarna i storstadsområdena
varslar om nya skattekliv.

Som tidigare framhållits från vårt
håll är vi inte negativt inställda till den
skattepolitiska giv som regeringens
budgetförslag innebär. Denna måste,
som redan skett, givetvis betraktas i
relation till allmänna skatteberedningens
program. Detta program har blivit
utsatt för hård kritik, visserligen inte
så mycket från de vanliga remissinstan -

sernas sida, men däremot inom arbetarrörelsen,
inte minst den fackliga. Det
är med hänsyn härtill förvånande att
de borgerliga, som framgår av motioner
och reservationer, alltjämt tycks ha
för sig att det skulle vara realistisk politik
att tänka sig att oavkortat kunna
genomföra denna skatteberednings reaktionära
idéer. Det är enligt min mening
reaktionärt att flytta över skattebördan
från företagen och förmögenhetsägarna
till löntagarna, vilket är
beredningsförslagets huvudlinje. De
som tror att en sådan skattepolitik är
realistisk överskattar sig själva och underskattar
framför allt den svenska arbetarrörelsen.

Om de samhälleliga behoven skulle
ha tillgodosetts i den omfattning som
föreslagits i årets statsverksproposition.
skulle väl skatteberedningens förslag ha
medfört att omsättningsskatten — eller
mervärdeskatten — namnet spelar i
sammanhanget ingen roll — skulle ha
hamnat någonstans mellan 15 och 20
procent.

Ändå talar de borgerliga reservanterna
vitt och brett om nödvändigheten
av åtgärder mot prisstegringar och inflation! I

finansplanen behandlade finansministern
skatteberedningens propå om
att slopandet av omsättningsskatten på
företagens investeringsvaror skulle vara
av väsentlig betydelse för företagens
investerings- och konkurrensförmåga.
Han förklarade där: »Kostnadsnivån

och kostnadsutvecklingen för de .svenska
företagen bestäms, vilket är en
självklarhet, på ett helt dominerande
sätt av andra faktorer. När som skäl
för en omläggning av den indirekta beskattningen
åberopas principen om
konkurrens på lika villkor med utländska
företag må framhållas att konkurrensläget
för Sveriges näringsliv under
en följd av år varit sådant att bytesbalansen
i regel varit positiv. En omläggning
av skattesystemet kan inte motiveras
med en jämförelse mellan skatte -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 151

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

system i olika länder. Det avgörande
är om förskjutningar inträffar i det
faktiska konkurrensläget, så som detta
bestämmes av samtliga de faktorer som
påverkar konkurrenskraften.»

Jag hoppas att finansministerns uttalande
får gälla också framöver och
att förslaget om omsättningsskatteavlyftningen
från företagen får för överskådlig
tid ligga kvar långt nere i skrivbordslådan.

Finansministern har emellertid tillmötesgått
företagen och därmed skatteberedningslinjen
så till vida att den
föreslagna 3-procentiga höjningen av
omsättningsskatten inte skall drabba
diverse kapitalinvesteringar. Därmed
överges det argument som ofta anförts
att omsättningsskatten bör vara generell.
Inte minst har detta använts då
frågan om att undanta livsmedlen från
omsättningsskatt förts på tal från kommunistiskt
håll.

Vi varken kan eller vill bestrida att
företagens utveckling och konkurrensförhållanden
är av väsentlig betydelse
för samhällsekonomien, men ett faktum
är ju att konjunkturerna är goda, att
sysselsättningen i stort motsvarar vad
som finns av arbetskraft och att vinsterna
är sådana att en särskild aktievinstbeskattning
framstår som alltmer
befogad. I detta läge kan inte undantag
från höjningen av omsättningsskatten
i fråga om företagsinvesteringar
vara befogat. Skulle undantag göras
borde i stället viktigare livsmedel komma
i första hand, med hänsyn till barnfamiljer,
folkpensionärer och de många
för vilkas hushåll livsmedelsprisernas
stegring är särskilt betungande.

Med hänsyn härtill, herr talman, vill
jag i anslutning till samma tankegångar
i vår motion hemställa ati 18 § 3 mom.
förordningen om allmän varuskatt samt
anvisningarna till 18 § samma förordning
bibehålies i sin nuvarande lydelse.

Regeringsförslaget skiljer sig fördelaktigt
från skatteberedningens förslag
också därigenom afl lättnaderna i den

direkta skatten framför allt kommer de
mindre inkomsttagarna till godo. I fråga
om justeringen av skatteskalorna kan
vi ansluta oss till regeringsförslaget.
Detsamma gäller omläggningen av folkpensionsavgiften.
Schablonavdraget för
kommunalskatter är också ett acceptabelt
sätt att något minska skattetrycket
för mindre inkomsttagare eller, kanske
rättare sagt, i större eller mindre mån
kompensera dem för den samtidigt
ökade varubeskattningen.

Jag anser emellertid att schablonavdragets
utformning inte är tillfredsställande
med hänsyn till de ensamstående.
Utskottets argumentation på denna
punkt är inte hållbar. Vem anser numera
att ortsavdragens utformning för
gifta och ogifta är tillfredsställande och
rättvis? En annan sak är svårigheterna
att ändra dem. Men varför skall man
utforma en ny sak efter ett gammalt
underkänt mönster? Vi har föreslagit
att schablonavdraget maximeras till
4 500 kronor för gifta och 3 000 kronor
för ogifta, vilket för de senare betyder
en höjning med 750 kronor jämfört med
propositionen. Detta anser vi desto mer
motiverat som skattelättnaderna enligt
regeringsförslaget är mindre betydande
för ensamstående. För rätt måttliga inkomster
eller för 15 000 kronor och
därutöver innebär förslaget en skärpning.

Jag yrkar därför, herr talman, bifall
till motion nr 731 i denna del, alltså
vad beträffar kommunalskatteavdraget.

Vi är i princip för särbeskattning och
kan därför acceptera regeringens förslag
om frivillig särbeskattning även
om vi vet att den, med sambeskattningens
nuvarande utformning, endast kommer
att utnyttjas av personer med förhållandevis
goda inkomster.

I rättvisans namn bör också noteras
att till regeringsförslagets positiva sidor
hör en lättnad i fråga om den kommunala
beskattningen så till vida som
staten nu från kommunerna övertar de
kostnader för folkpensioneringen som

152 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta

beslutats av staten. Ett gammalt krav
från vår sida bär därmed tillmötesgåtts.
Vi hoppas att fortsättning skall följa,
d. v. s. att skolkostnaderna skall överföras
dit de hör hemma, alltså till
staten.

Regeringsförslagets plus kan emellertid
inte få undanskymma dess negativa,
icke acceptabla sidor. Vi vill inte
i nuvarande läge och med hänsyn till de
sänkningar av skatter via skattsedlarna
som föreslagits motsätta oss varje höjning
av omsättningsskatten och — som
en följd därav — uppräkningen av bensin-
och tobaksskatterna. Men vi anser
att även andra skattekällor bör prövas.

I en situation då livets nödtorft fördyras
utöver vanlig prisstegring har vi
föreslagit en viss, men inte särskilt
hårdhänt, höjning av förmögenhetsbeskattningen.
Vi har därvid accepterat
att det skattefria beloppet höjes från
80 000 till 100 000 kronor, som regeringen
har föreslagit. Utskottet har inte
ens försökt argumentera i frågan. Vårt
förslag skulle ge statskassan ytterligare
150 miljoner kronor om året. Om företagens
investeringar också får vidkännas
omshöjning betyder det 100 miljoner
i statsinkomster för varje procent,
d. v. s. om omsen höjs med föreslagna
3 procent betyder detta 300 miljoner
kronor i ökade statsinkomster.

Vi yrkade i vår motion att riksdagen,
d. v. s. främst dess bevillningsutskott,
allvarligt borde pröva möjligheterna
för en mindre omshöjning, särskilt
med tanke på övriga prisstegringar som
tillsammans med omshöjningen hotar
att medföra ett nytt prishopp. Särskilt
betänkligt är detta med hänsyn till att
de direkta skattesänkningarna liksom
nya löneavtal inte genomföres förrän
nästa år.

Rimligt hade också varit att bevillningsutskottet,
som vi förordat, hade
väntat med skatteförslaget till i maj när
utgifterna är klara. Att man bestämmer
skatten först sedan staten är behandlad
borde väl vara en riktig ordning.

beskattningen

Ännu står många både besparingsförslag
och utgiftsökningar öppna. Utskottet
borde inte ta för givet att allt skall
gå efter ritningarna.

Egentligen borde jag, herr talman,
med hänsyn till det senast anförda yrka
återremiss på hela utskottsförslaget
med uppmaning till utskottet att komma
igen vid rätt tidpunkt, d. v. s. om
halvannan månad, då staten är klar och
då för övrigt det statsfinansiella läget
måhända kan överblickas något bättre
än i dag. Jag skall emellertid inte göra
detta, då utskottet redan haft denna
propå i vår motion till behandling.

Utskottet viftar bort alla synpunkter
om inkomstförbättringar för att minska
omsuttaget. T. o. m. förbättringen av
förvärvsavdraget jämfört med regeringens
förslag, vilken förbättring jag
naturligtvis med glädje noterar, kompenseras
med ett högre omsuttag — låt
vara att för detta finns vissa tekniska
skäl. Utskottet har tydligen inte det
ringaste bekymrats av att avtalen är
låsta, att kompenserande skattesänkningar
kommer först om ett halvår och
att priserna ständigt stiger, omsen förutan.

Vi kan inte acceptera detta utskottets
ställningstagande. Om man inte vill
medge ett lägre omsuttag, kanske med
hänsyn till de framtida statsfinanserna,
borde man i varje fall ha diskuterat och
prövat möjligheterna för ett uppskov
med omshöjningen till nyår. Då skulle
höjningen av den indirekta beskattningen
sammanfalla med sänkningen
av den direkta. Dessutom skulle man ta
rimliga hänsyn till löntagarna, vilkas
avtal i allmänhet utlöper omkring årsskiftet.

Det är givet att ett uppskov betyder
visst inkomstbortfall för staten. Detta
borde till stor del kunna kompenseras
genom att omshöjningen göres lika för
alla, att större förmögenheter får bidraga
med något mer, som vi föreslagit,
att vissa besparingar göres varvid inte
heller militärutgifterna får vara tabu

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 153

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ych slutligen genom att vissa beräknade
kompensationer naturligen uppskjutes.

Herr talman! Jag vill med hänsyn till
det anförda föreslå att ikraftträdandebestämmelserna
gives den utformning
som erfordras för att föreslagna ändringar
skall träda i kraft den 1 januari
1966.

För detta yrkande finnes också ett
annat mycket väsentligt skäl. Vi har
länge ansett att statsmakterna måste
göra mera för att hejda prisstegringarna
och inflationen. Vi har med tillfredsställelse
— det erkänner jag —
noterat att detta krav tillmötesgåtts så
till vida att en utredning tillsatts inom
handelsdepartementet. Resultatet av
denna utredning har man lovat att redovisa
så snabbt att vissa förslag kunde
framläggas redan vid vårriksdagen.

Vi har ännu inte sett dessa förslag
och vet ännu mindre vad de i praktiken
kan innebära. Under tiden fram till årsskiftet
borde emellertid kunna åstadkommas
en prisstegringsbekämpande
beredskap, som utesluter prisstegringskliv
av den omfattning som allmänt befaras.

Herr talman! Jag hemställer i detta
sammanhang att sista meningen i första
stycket av utskottets skrivning på
s. 90 i betänkandet får följande lydelse:
»Utskottet förutsätter att utredningen
bedrives med skyndsamhet och att förslag
förelägges årets vårriksdag.»

Den omständigheten att regeringen
hittills inte har gjort något för att i
praktiken hejda prisstegringarna är
ett för oss mycket tungt vägande skäl
för uppskov med höjning av omsen.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget
kan vi likväl acceptera att bensinoch
tobaksskatterna höjes vid halvårsskiftet.
Av samma orsaker skulle rimligen
ändringen av försäljningsskatten
kunna uppskjutas till årsskiftet, vilket
skulle innebära ett budgetplus på 50
miljoner kronor.

.lag kommer, herr talman, att eventuellt
senare framställa yrkande om ett

uppskov av detta slag. Yrkandet blir i
så fall villkorligt, beroende på om yrkandet
angående uppskov med höjning
av omsättningsskatten vinner bifall eller
icke.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr ANDERSSON i Essvik (s):

Herr talman! Till utskottets betänkande
har fogats inte mindre än 28
reservationer. Dessutom är ett 30-tal
talare anmälda till denna debatt. Dessa
omständigheter kan emellertid inte dölja
det faktum att inom utskottet enighet
har uppnåtts i mycket väsentliga frågor.
Störst torde enigheten vara när det
gäller den allmänna varuskatten. Därvidlag
har finansminister Sträng blivit
så rikligt bönhörd att utskottet t. o. m.
har höjt det procenttal han presenterat
i propositionen.

Alla har vi väl ett minne av hur oppositionen
reagerade när finansminister
Sträng år 1959 framlade sitt förslag
om varuskatt. Det skulle vara något av
en riksolycka, om detta förslag gick
igenom. I sin reservation medger nu
representanterna för mittenpartierna
att dessa olycksprofetior inte har slagit
in. Man skriver: »De skäl, som tidigare
med rätta anförts mot en indirekt
beskattning, har genom samhällsutvecklingen
med stigande levnadsstandard
och förbättrade sociala förmåner
förlorat i styrka.» Sedan gör man också
det mycket riktiga konstaterandet att
det fortfarande finns stora inkomstklyftor
mellan stora och små inkomsttagare
samt att åtgärder bör vidtas för
att kompensera grupper med svag ekonomisk
bärkraft.

■lag delar denna uppfattning om behovet
av ökade åtgärder till förmån för
de svaga här i samhället. Kvar står
emellertid det faktum att den industriella
och samhälleliga utvecklingen under
denna tid har gått framåt och att
de sociala förmånerna har förbättrats.

154 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Spådomarna har följaktligen på intet
sätt besannats.

En annan enligt mitt förmenande
viktig punkt, där utskottet har kunnat
enas, gäller det s. k. förvärvsavdraget.
Utskottet föreslår i huvudsak att procenttalet
höjes från 20 till 25 procent
och att det högsta medgivna avdragsbeloppet
ökas från 2 000 till 3 000 kronor.
I de särskilda yttranden, som återfinns
på s. 108 och 109 i utskottsutlåtandet,
kommer dels mittenpartierna
och dels högern med en hel del funderingar.
För mittenpartiernas del innebär
detta att de försäkrar varandra att
de i framtiden kommer att arbeta eller
rättare sagt att motionera för en fortsatt
reformering av förvärvsavdraget.
De tre högermännen i utskottet lovar
varandra samma sak och tillägger dessutom
att de skall kämpa för rätt till avdrag
för styrkta kostnader över 3 000
kronor för barnens vårdnad.

Man frågar sig vad man skall säga
om en dylik skrivning. Ingen här i
kammaren vare sig kan, vill eller har
lust att hindra någon av de tre partierna
att motionera om vad de anser
vara rätt och riktigt. Nog verkar det
dålig teater när man måste offentligt
deklarera sin vilja till fortsatt motionerande.
Eller misstror herrarna på något
sätt varandra?

I reservationerna nr 11 och nr 12
yrkar högerns representanter i utskottet
bifall till högermotionen om extra
avdrag med 1 000 kronor utöver ortsavdraget
för varje hemmavarande barn
under 18 år som inte har haft en inkomst
på 2 400 kronor. Man ställer även
yrkande om en sådan lagstiftning att
skattskvldig som icke kunnat utnyttja
den på barnen löpande ortsavdragshöjningen
skulle påföras vad man kallar
en negativ skatt för det outnyttjade beloppet.

Utskottet har inte kunnat följa motionärerna.
Vi anser att stödet åt barnfamiljerna
bör även i framtiden utgå
genom direkta bidrag i olika former i

stället för genom avdrag vid beskattningen.

Hur skulle det för övrigt bli för de
barnfamiljer som av olika anledningar
saknar inkomst på grund av tillfällig
arbetslöshet, sjukdom o. s. v.?

Högerreservanterna har även slagit
vakt om fröken Wetterströms motion
om höjning av ortsavdragen för åldersoch
invalidpensionärer. Enligt nu gällande
bestämmelser har taxeringsnämnderna
möjlighet att utöver ortsavdraget
medge ett extra avdrag på 4 500 kronor.
Meningen bakom denna regel är att en
folkpensionär som för sin försörjning
är helt beroende av folkpensionen skall
få ett extra avdrag så att skatt inte
uppstår. För extrainkomst vid sidan av
folkpensionen kan han regelmässigt få
avdrag utan särskild ansökan. I särskilda
fall kan ett pensionärspar helt
befrias från skatt, även om inkomsten
uppgår till 9 500 kronor och de vid inkomstens
förvärvande inte haft några
utgifter för dessa inkomster.

Herr Eriksson i Bäckmora m. fl. har
tagit upp resonemanget om utskottets
negativa ställning till deras reservation
angående höjning av spritskatten.
Jag skall helt förbigå denna sak. Från
utskottets sida kommer herr Kristenson
att argumentera närmare på denna
punkt. Kanske bör det dock sägas redan
nu att utskottet inte har velat medverka
till denna höjning, främst beroende på
att det alltid varit nykterhetspolitiska
skäl som förespeglat dylika höjningar,
inte finanspolitiska.

Till motion 745 i andra kammaren
har herr Sundin m. fl. fogat en reservation.
Man är ense med utskottet om
att det finns svårigheter att genom en
differentiering av drivmedelsskatten
söka åstadkomma ett enhetligt pris på
bensin och olja. Man önskar dock en
utredning för att kunna lösa problemet.
.lag vill minnas att det finns en gammal
utredning om oljedistributionen som
utmynnade i, om jag inte missminner
mig, att staten skulle stå för denna. Jag

Onsdagen den 31 mars 1963 fm.

Nr 14 155

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

tror att om något skall göras i detta avseende
så att man även kan komma
fram till enhetliga oljepriser för Norrlands
vidkommande, måste det göras
enligt den nyss åberopade utredningen.
Jag tror att det för närvarande är fullständigt
ogörligt att få en överenskommelse
till stånd med de olika distributionsbolagen
om en enhetlig prisbildning.
Vill följaktligen herrar reservanter
vara med om ett arrangemang i den
riktning som jag här sökt skissera kan
jag försäkra att de har att räkna med
mitt stöd.

Herr talman! Slutligen har utskottet
medverkat till att avdraget för skattskyldig
som underhåller icke hemmavarande
barn utökas till 1 000 kronor
för varje barn till vars underhåll vederbörande
bidrar. Det var med viss
tvekan som jag medverkade härtill.
Kanske var det i första hand av rent
principiella skäl ty det är, såvitt jag
vet, här fråga om den enda grupp i
samhället som får göra avdrag för kostnader
för sina egna barn. Bestämmelsen
var emellertid redan införd och
då utökningen innebar en bättre kontroll,
föll jag för den praktiska sidan
av saken. Det är tyvärr så att det bland
detta klientel finns många som förväxlar
ådömt underhållsbidrag med utbetalat
underhållsbidrag, och det är inte
alltid precis samma sak. Genom den
skrivning som har åstadkommits i utskottet
måste vederbörande nu styrka
sina utgifter härvidlag genom intyg
från någon kommunal förtroendeman,
och därigenom underlättas ju även
taxeringsförfarandet.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
få yrka bifall till utskottets förslag på
samtliga punkter.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara göra några
reflexioner med anledning av det
anförande som herr Andersson i Essvik
nyss hållit.

Herr Andersson i Essvik talade om
den indirekta beskattningen och sade
att den kritik som vi tidigare riktat
mot den nu skulle vara helt försvunnen.
När omsättningsskatten infördes
kritiserade vid den på grund av det
sätt på vilket den var utformad, men
från folkpartiets sida begärdes samtidigt
i en motion att man skulle sätta
igång en utredning om avvägningen
mellan direkt och indirekt beskattning.
Denna utredning har också kommit
till stånd, och den föreslog en annan
indirekt beskattning än den nuvarande
omsättningsskatten. Vi anser fortfarande
att den nuvarande omsättningsskatten
är felkonstruerad och vill ha en annan
indirekt beskattning.

Beträffande det som herr Andersson
i Essvik sade om yrkandet om extra
ortsavdrag för folkpensionärer vill jag
bara hänvisa till — jag gjorde det inte
i mitt tidigare anförande — att vi inom
folkpartiet i annat sammanhang motionerat
om möjligheterna till höjning
av avdraget för folkpensionärerna vid
nedsatt skatteförmåga samt också om
bättre regler när det gäller extra inkomster.

Beträffande förvärvsavdraget tycktes
herr Andersson i Essvik ha något att
invända mot att vi i ett särskilt yttrande
sagt att vi ville fortsätta reformarbetet.
Men detta särskilda yttrande är
helt naturligt därför att vi gick med på
en kompromiss i utskottet som inte gick
så långt på alla punkter som vi hade
begärt. Det är naturligt att vi inte kan
ansluta oss till utskottets skrivning här
utan måste säga att vi fortsätter att
kämpa för ett ordentligt förvärvsavdrag.
Det förvärvsavdrag vi vill komma fram
till, herr Andersson i Essvik, är minst
det förvärvsavdrag som skatteberedningen
föreslår och som t. ex. Landsorganisationen
i sitt mycket omtalade remissyttrande
ansåg vara ett minimum.
Jag kan inte förstå annat, herr Andersson
i Essvik, än att det då är på sin
plats att säga ifrån, att man avser att

156 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

kämpa för ett förvärvsavdrag av minst
den storleksordning som t. ex. Landsorganisationen
ansett vara ett minimum.

Herr ANDERSSON i Essvik (s) kort
genmäle:

Herr talman! Får jag först säga att
det är klart att man alltid kan motivera
en ändrad ståndpunkt. Faktum kvarstår
väl ändock att herrarna nu röstar
för omsättningsskatten. När den första
gången presenterades var ni däremot direkta
motståndare och ansåg att den skulle
medföra mycket stora olyckor. Man
ansåg att den industriella verksamheten
skulle stagnera, och man målade allt i
mörka färger. Hela det resonemanget
har ju utvecklingen vederlagt, och det
är kanske bara klokt att man även på
politikernas sida vänder i god tid.

Vad jag sade beträffande det särskilda
yttrandet skall herr Gustafson inte
ta som någon anmärkning för att det
fanns där. Vad jag tyckte, och fortfarande
tycker, är anmärkningsvärt, det
är att yttrandet utmynnar i att utskottets
centerpartister och utskottets folkpartister
försäkrar varandra att man
skall fortsätta och kämpa för den här
saken. Det må vara herrarna fritt att
göra det, men för mig verkar det på
något sätt unikt.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Jag kanske får upplysa
herr Andersson i Essvik om att de särskilda
yttranden som fogats till bevillningsutskottets
betänkande ingalunda
är tillkomna för att reservanterna har
velat upplysa varandra, utan de är avsedda
för herr Andersson i Essvik och
hela den övriga svenska allmänheten.

Herr EDLUND (h):

Herr talman! Jag skall be att något
få beröra den reservation, som herr
Hubinette och jag har gjort i anslutning
till andra lagutskottets utlåtande
nr 17.

När rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen
för folkpensionsavgiften
förra året togs bort, väntade nog många
av oss på ungefär den fortsättning som
följt i år, då avgiftsmaximum höjts till
det dubbla och den reella bördan avavgiften
till det flerdubbla för en hel
del skattebetalare.

Under förra årets debatt här i kammaren
yttrade finansministern att folkpension
utgår som en i långa stycken
skattefinansierad social rättighet och
att det är en fiktion att avgiften skulle
vara en premie. Ja, detta är ju alldeles
sant, och de flesta av oss anser också
att det är riktigt att folkpensionerna
till stor del — kanske största delen —
bör skattefinansieras.

Men genom regeringens egna åtgärder
börjar tyvärr en hel del medborgare
anse att också talet om folkpensionen
såsom en förmån till stor del
vilar på en fiktion. Så länge regeringen
försöker upprätthålla denna fiktion bör
det emellertid, enligt vad vi reservanter
anser, också finnas någon relation
mellan det man kallar för en förmån —
eller social rättighet, som finansministern
sade — och motsvarande skyldighet
eller avgift.

Nu höjs emellertid även det som alltjämt
kallas för folkpensionsavgift så
mycket att det för den som måste betala
maximiavgift skulle vara väsentligt
billigare att ordna motsvarande försäkring
helt privat via ett försäkringsbolag.
Enligt vår uppfattning är detta
bland annat ur psykologisk synpunkt
mycket olämpligt. Lyckligast är ju om
alla medborgare verkligen betraktar
våra sociala åtaganden såsom förmåner
eller rättigheter. Denna försäkringsmässigt
helt omotiverade höjning
av folkpensionsavgiften är emellertid
en sådan åtgärd som kommer allt fler
skattebetalare att anse, att ett sådant
betraktelsesätt vilar just på en sådan
fiktion som finansministern talar om.

Allt fler betraktar dessvärre inte längre
folkpensionen såsom någon förmån

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 157

Omläggning

eller rättighet utan i stället som en alltmer
tyngande skyldighet eller börda
eller — ännu värre — kanske som en
ny metod att bakvägen pressa skatteprogressionen
i höjden.

Herr talman! Jag ber att få återkomma
med mitt yrkande vid behandlingen
av andra lagutskottets utlåtande nr 17.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Av skattepropositionen
är det endast avsnittet om folkpensionsavgiften,
som remitterats till andra lagutskottet.
Det avsnittet behandlas i utskottets
här föreliggande utlåtande nr
17.

I propositionen föreslås ändrade
grunder för beräkningen av folkpensionsavgiften.
Den skall i fortsättningen
beräknas på den beskattningsbara
inkomsten i stället för det taxerade inkomstbeloppet,
och avgiften skall i fortsättningen
som hittills beräknas efter 4
procent. För att kompensera det avgiftsbortfall
som blir en följd av de
ändrade grunderna föreslås att avgiftsmaximum
skall höjas från nuvarande
600 till 1 200 kronor per år, lika för
sambeskattade makar och ensamstående.
Detta innebär en kraftig höjning av
det maximala avgiftsbeloppet.

Att avgiften i fortsättningen beräknas
på det beskattningsbara i stället för det
taxerade beloppet innebär utan tvekan
en väsentlig förbättring. Reformen betyder
en förenkling i taxerings- och
uppbördsförfarandet, som kan hälsas
med tillfredsställelse. Fördubblingen av
den maximala avgiften betyder däremot
en kraftig höjning av avgiften i
vissa inkomstlägen, vilket naturligtvis
är en olägenhet. Jag föreställer mig, att
makar, som planerat att använda sig
av möjligheten till särbeskattning, kommer
att avstå därifrån på grund av den
fördubblade pensionsavgift, som då
kommer att uttagas. Men trots denna
skönhetsfläck har andra lagutskottet
tillstyrkt propositionen i den del som
utskottet haft att behandla. Det sam -

av den direkta och indirekta beskattningen

manlagda avgiftsuttaget beräknas bli
detsamma som tidigare, och inom utskottet
är man självfallet medveten om
att folkpensionerna inklusive de höjningar
som skall träda i kraft den 1
juli i år måste betalas.

Andra lagutskottet har alltså inte
kunnat biträda högerns motion om en
maximering av pensionsavgiften till 800
kronor. Man bör emellertid observera
att högern i princip har accepterat de
nya grunderna för beräkning av avgiften
med undantag för det maximala beloppet.
Man har accepterat att beräkningen
sker på den beskattningsbara
inkomsten, och man föreslår ingen
ändring beträffande den procentsats
efter vilken avgiften skall beräknas.
Högern godtar också att avgiften utgår
med samma belopp för såväl makar som
ensamstående.

Högerförslaget om maximering av
avgiften till 800 kronor innebär att den
högsta avgiften skall tas ut vid en beskattningsbar
inkomst på 20 000 kronor
i stället för propositionens förslag att
den skall uttas på ett maximibelopp av
30 000 kronor. Högerns förslag innebär
ingen sänkning av avgiften i låga inkomstlagen.
I inkomstlägen över 20 000
kronor beskattningsbar inkomst — vilket
väl i realiteten i de flesta fall betyder
en taxeringsbar inkomst på 30 000
kronor och däröver — skulle däremot
avgiften bortfalla helt. Utskottet bär
inte kunnat biträda detta förslag.

Härutöver vill jag endast tillägga, att
jag för min del har uppfattat förslaget
om beräkningen av folkpensionsavgifterna,
sådant det är utformat i propositionen,
som ett provisorium. Konstruktionen
har sina skönhetsfläckar,
och därför är det enligt min mening
önskvärt att grunderna för avgiftsuttaget
blir föremål för omprövning, när
möjligheter därtill gives.

Vad herr Edlunds reflexion beträffar,
att avgiften och förmånerna bör
stå i relation till varandra, så ville
herr Edlund tydligen låta påskina att

158 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

med nuvarande avgiftsbetalningar till
folkpensionen skulle det vara fördelaktigt
att i stället ta en pensionsförsäkring
med motsvarande avgifter i en
frivillig försäkring. Jag vet inte från
vilken källa herr Edlund har hämtat
de uppgifter, som ger anledning till ett
sådant omdöme, .lag har faktiskt låtit
undersöka den saken något och kommit
till det resultatet att avgiftsbetalningen,
även om den utsträckes över
40 år, skulle bli väsentligt högre än de
nu föreslagna folkpensionsavgifterna,
om man vill tillförsäkra sig samma förmåner
som folkpensioneringen ger.
Detta skulle i synnerhet bli fallet om
man tar hänsyn till att folkpensionen
är värdebeständig.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till vad andra lagutskottet
har föreslagit i sitt utlåtande
nr 17.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Herr Brandt gav finansministerns
budget betyget att den
var genialisk. Nu vet alltså herr Sträng
att han är ett geni, även om han i dag
har kapat sin understundom något
Beatles-liknande frisyr och ser ut som
vi vanliga människor.

Herr Brandt sade att budgeten var
ett uttryck för en strävan efter solidaritet.
Ja, det är alldeles klart att herr
Brandt visar en mycket utpräglad strävan
efter solidaritet med regeringen.
Men herr Brandt demonstrerar i sina
kommentarer till skattesänkningarna
sannerligen ingen strävan till solidaritet
med löntagarorganisationernas representanter,
som i skatteberedningen
har föreslagit längre gående reduktioner
av marginalbeskattningen, eller
med de representanter för näringslivet,
vilka också kraftigt har förordat en
mera genomgripande skattereform.

Man måste med beklagande konstatera,
att finansminister Sträng all sin
duglighet till trots inte haft kraft eller
kurage nog att föra skatteberedningens

arbete vidare och i år genomföra en
stor skattereform. Vi i folkpartiet tror
att en sådan reform konuner att pressa
sig fram, att den kommer att innebära
en väsentlig sänkning av den direkta
beskattningen och en indirekt beskattning
av mervärdeskattens typ — en
konstruktion som är vida att föredra
framför den nuvarande omsättningsskatten.

En praktiskt taget enig skatteberedning
visade hur stora olägenheter en
hög omsättningsskatt för med sig och
att mervärdeskatten därvidlag är vida
att föredra. Hur klokt var det inte av
oppositionspartierna, när herr Sträng
började tala om att slå vakt om omsättningsskattens
konstruktion, att år efter
år vägra att binda sig vid just denna
uppbyggnad av den indirekta beskattningen.

Jag tror att mittenpartiernas skattepolitiska
program, vilket på några väsentliga
punkter finns antytt i motionerna
och i en reservation i detta ärende,
kommer att visa sig ha framtiden
för sig. Det innebär en övergång till
mervärdeskatt och sänkta marginalskatter,
borttagande av större delen av
punktbeskattningen utöver den som
gäller sprit och tobak, en mera produktionsbefrämjande
företagsbeskattning,
utökade åtgärder som uppmuntrar
till enskilt sparande och även en
översyn av förmögenhetsbeskattningen.

Självfallet kan ett oppositionsparti
inte genomföra en skattereform av så
omfattande slag. Jag tror att vi gagnar
utvecklingen bäst genom att utöva ett
ständigt tryck på regeringspartiet och
påvisa att en sådan reform är väl befogad.
Att nu lägga fram förslag om en
mera genomgripande reform skulle troligen
vara att fresta regeringspartiet
att låsa sig fast i en negativ hållning,
vilket icke kan gagna utvecklingen på
detta område.

Men man kan naturligtvis gå fram
steg för steg. På en eller ett par punkter
gör också herr Sträng detta och

Onsdagen den 31 mars 19C5 fm.

Nr 14

139

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

utskottet gör det i ytterligare något avseende.
Jag tänker på att finansministern
nu framlagt förslag om den rätt
till frivillig särbeskattning, som vi från
vårt håll så ofta har påyrkat. Vi vill
också att regeringen skall pröva hur
i framtiden en övergång till allmän
särbeskattning skall kunna ske. Denna
medför nämligen ovanligt stora övergångsproblem
som måste lösas, så att
inte orättvisor begås mot de familjer,
där hustrun för 20, 30 eller 40 år sedan
inte hade de möjligheter till utbildning
som nu erbjuds de unga kvinnorna.

Herr Gustafson i Göteborg har så utförligt,
koncentrerat och sakligt framfört
de grundläggande synpunkter, som
vi företräder, att jag för min del i huvudsak
vill hänvisa till vad han sagt.
Det gäller bl. a. att påbörja en sänkning
av marginalskatterna. Herr Brandt och
andra har naturligtvis använt det bekväma
greppet att säga, att det inte
blir så stor sänkning denna gång, fastän
man å andra sidan påpekar att det
minsann rör sig om en summa på 130
miljoner. Men även om det inte betyder
så mycket denna gång är det dock
ett första steg. Jag tror att de organisationer,
vilkas företrädare i skatteberedningen
har velat gå ännu längre,
med tillfredsställelse ser på att vi på
vårt håll nu vill börja gå denna väg.

Jag har aldrig förstått argumentet
att det skulle vara fel att börja med ett
litet steg, även om det inte finns resurser
för att ta ett stort steg med en
gång. Den justering av skatteskalorna
som vi föreslår innebär en sänkning av
marginalbeskattningen för såväl makar
som ensamstående. Sänkningen är något
större för ensamstående i vissa inkomstlägen
— inkomsttagare med ett
beskattningsbart belopp på 8 000—
13 000 kronor får den största sänkningen.

Herr Strängs proposition innebär
däremot en förskjutning till de ensamståendes
nackdel, eftersom hans för -

slag till schablonbeskattning kommer
att verka i denna riktning. Vi vill på
vårt håll också höja förvärvsavdragen,
vilket vi anser vara både rättvist och
produktivt. Det gäller här att ordna så
att det lönar sig för alla dem som vill
arbeta att göra detta. De bör få en
verklig valfrihet under ekonomiskt
rimliga betingelser.

Förslaget att omsättningsskatten skulle
beräknas på 50 procent av omsättningen
vid näringslivets investeringar
i stället för på 60 procent av denna
omsättning behöver väl inte ytterligare
motiveras utöver vad som redan har
sagts.

Naturligtvis kan det invändas, att det
är en hel del reformer som från vår
sida både nu och tidigare förordas men
vilka inte kan genomföras i det konjunkturläge
som råder. Även härvidlag
gäller emellertid att man hellre bör
börja på några punkter än vänta.

Ett uttryck för herr Strängs obenägenhet
att ta ett principiellt och fast
grepp på skattefrågorna i stället för att
klara sig med ett lapptäcke är att han
— och med honom utskottet -—- inte
vill ta upp frågan om inflationens inverkan
på skattesystemet. Inflationen
åstadkommer att skatteskalorna blir
andra än de var när de genomfördes.
De tankar som har legat bakom dessa
skalor från början blir nu inte förverkligade.
En helt irrationell förändring
av skatteskalorna inträder — det gäller
både inkomstbeskattningen och förmögenhetsbeskattningen.
Inte ens herr
Brandt skulle väl kunna beteckna det
som genialiskt att finansministern låter
inflationen snedvrida skatteskalorna,
så att vi får ett annat skattesystem
än det som riksdagens majoritet en
gång har varit med om att genomföra.
Skall vi verkligen år efter år acceptera
att det blir ett annat skattesystem än
det som från början av majoriteten ansågs
vara någorlunda väl avvägt?

Finansministern och utskottet skjuter
bara frågan ifrån sig. Det finns all -

160 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

tid någon skatteutredning som pågår,
och då kan man säga att resultatet av
den och den utredningen skall avvaktas.
Men utskottet har inte kunnat redovisa
något skäl till att det skulle vara
nödvändigt att avvakta resultatet av
dessa utredningar. Det gäller en principfråga
om inflationens verkningar
som man sannerligen har anledning att
ta upp till utredning utan att krypa
bakom en eller annan utredning som
pågår.

Men det är kanske inte så överraskande,
mot bakgrund av finansministerns
tidigare uttalanden, att han i år
inte är villig att gå närmare in på frågan
om inflationen och dess bekämpande.
Jag tänker inte heller nu ta upp
problemet i hela dess vidd, då väl riksdagen
om ett par veckor får tillfälle
att närmare diskutera saken på grundval
av utlåtande från bankoutskottet.

Men låt mig säga, herr talman, att
när utskottet skriver som om prisövervakningen
kunde lösa hela problemet
med inflationen — utskottet menar att
prisövervakningen skall göras litet effektivare
— så går man verkligen förbi
det väsentliga. Finansministern är inte
vidare intresserad; han lyckas alltid
finna något land eller kanske flera länder
som under någon period haft större
prisstegring än Sverige, och därmed
är regeringen ursäktad och inflationen
kan få fortgå i oförändrad eller ibland
t. o. m. ökad takt. Vårt land har dock
så gynnsamma förutsättningar ekonomiskt
och genom att vi inte varit indragna
i världskriget samt psykologiskt
— vilket kanske sammanhänger
med att vi undgick världskriget — att
det borde vara möjligt för oss att åstadkomma
ett bättre resultat i fråga om inflationens
bekämpande än de flesta
andra länder.

De många sparare som förlorar en
miljard eller mera varje år på inflationen
är till stor del människor med
mycket små inkomster och blygsamma
levnadsvillkor. Jag slutar aldrig att för -

våna mig över hur finansminister
Sträng, liksom för övrigt hans företrädare,
kan tala om dessa inflationsförluster
för sparsamma människor bland
de smärre inkomsttagarna utan att det
kommer in ett enda tonfall av social
medkänsla. Nej, denna medkänsla reserveras
för helt andra situationer.

Men det rör sig faktiskt här om en
social orättvisa av stora mått, och den
gäller det att ta allvarligt. Dessutom
är det ju dumt att avskräcka människor
från att spara genom att beröva
dem en väsentlig del av sparandets
frukter.

Det finns för övrigt andra möjligheter
— man kan inte bara bekämpa inflationen
utan också införa värdesäkra
lån — för att minska olägenheterna av
den inflation som inte kan undgås.

Herr talman! Det vore självfallet
önskvärt med större skattesänkningar
än dem som folkpartiet denna gång
föreslår — vårt förslag är ju i huvudsak
detsamma som centerpartiets —
men det är nödvändigt att tänka på
budgetbalansen. Alla experter är veterligen
ense om att det i ett konjunkturläge
som det nuvarande inte är tillrådligt
att försvaga budgeten. Det gäller
inte bara de närmaste sex månaderna
utan även per kalenderår räknat.
Man får alltså tänka på hur skatteförslagen
slår över ett helt år. Vi har strävat
efter att snarare något förstärka än
försvaga herr Strängs budget; vi tror
nämligen att man i annat fall riskerar
att ge de inflationsdrivande krafterna
ökad styrka.

Inom högerpartiet har man en annan
inställning. Man är inte rädd för, när
det gäller ett helår, att lägga fram förslag
som syftar till en försvagning av
budgeten med — om jag ser inte på
bokföringen utan på de verkliga samhällsekonomiska
konsekvenserna —
ganska många hundratal miljoner kronor.

Vi tror inte att detta är en klok politik.
Jag vill med glädje konstatera att

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 161

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

man här i dag från högerhåll inte framfört
den mycket hårda kritik mot mittenpartierna
för deras skatteförslag,
som överflödat i presskampanjen de
senaste veckorna. Det innebär förmodligen
att de talare från högerpartiet
som kommer upp efter mig inte kommer
att solidarisera sig med den kampanj
mot mittenpartiernas skatteförslag,
vars måttfullhet bottnar i den begränsning
av skattesänkningsmöjligheterna
som vi anser att det rådande
konjunkturläget medför. Skulle det
vara så att man inom högern vill ta
upp en debatt med oss har vi naturligtvis
ingenting emot detta, men jag
konstaterar med glädje att vi hittills i
dag undgått en avspegling av den föga
sakliga pressdebatt, som pågått från
högerhåll under de senaste veckorna.

Herr HEDLUND (ep):

Herr talman! I dagens debatt tycks
det råda en ganska stor enighet i många
avseenden. Man är ense om att en övergång
från direkt till indirekt beskattning
bör äga rum och om att barnfamiljerna
och folkpensionärerna i detta
sammanhang skall erhålla en kompensation.
Men på vissa punkter råder
emellertid oenighet.

Redan vid omsbeslutet 1959 var centerpartiet
för en övergång till ökad indirekt
beskattning, men vi var tveksamma
huruvida omsen verkligen var den
rätta formen. Sedan den väl en gång
blivit införd var vi ett par år senare
beredda att ge vår fulla anslutning till
omsen och vi medverkade då till en
höjning av omsen, mot att vi fick skattelättnader
på andra områden. Det var
det s. k. skattesänkningspaketet — det
har ibland kallats bara skattepaketet,
men det rätta namnet är skattesänkningspaketet.

Allmänna skatteberedningen har
kommit fram till att omsen bör ersättas
av en mervärdeskatt. Våra representanter
i utredningen har liksom andra

gjort en del medgivanden. Varken finansministern
eller vi behöver känna
oss bundna av utredningsförslaget; det
är ett förslag som skall prövas och sedan
bli föremål för ställningstaganden.
Men det kan då vara anledning att rekommendera
en viss försiktighet innan
man alltför mycket viker av ifrån den
enighet, man omsider på detta sätt kommit
fram till. Det är naturligtvis till
stor fördel för vårt samhälle om skattereformen
kan ske under så stor enighet
som möjligt.

Jag tvivlar emellertid inte alls på att
det beträffande mervärdeskatten finns
möjligheter att i detaljer göra förbättringar
som skulle göra det lättare att
acceptera den typen av skatt. Den nuvarande
omsen drabbar som vi vet näringslivet
när det gäller investeringar,
reparationer och förbrukningsvaror,
vilket naturligtvis är mest betänkligt
när det gäller konkurrensen på utlandsmarknaden.

Frågan om punktskatterna skall jag
inte uppehålla mig vid. Naturligtvis bör
de försvinna i samband med en allmän
skattereform.

Ett av skälen till att regeringen nu
nöjt sig med att föreslå endast en mycket
liten skattereform förefaller vara
den kritik som från vissa håll framkommit
mot skatteberedningens förslag
i fråga om socialförsäkringsavgifterna.
Jag tycker inte att det på den punkten
skulle vara så svårt att komma fram till
en rimlig avvägning. Centerpartiledamoten
i skatteberedningen framhöll i
ett särskilt yttrande, att de grundläggande
socialförsäkringsförmånerna bör
helt skattefinansieras, medan de inkomstgraderade
förmånerna bör kunna
finansieras genom arbetsgivaravgifter.
På det sättet tror jag att man skulle
vinna en lättnad i beskattningen i de
lägre inkomstskikten, och det skulle
också förenkla den direkta beskattningen
både när det giiller deklaration,
taxering och uppbörd. Vi tycker på
vårt håll — och det kanske inte är så

0— Andra kammarens protokoll 1965. Nr l''t

162 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

märkvärdigt — att det finns anledning
att ta fasta på just det förslaget.

Enligt regeringens förslag skall omsen
höjas till 10 procent. Däremot står
en sänkning av den direkta skatten, vilken
åstadkommes genom en ändring av
skatteskalorna, höjning av tudelningsgränsen
och en schablonisering av
kommunalskatteavdraget. Längre fram
i år får vi räkna med att fatta ett beslut
som medför en ökad kommunalskatteutjämning.
Denna lösning genom en
schablonisering av kommunalskatteavdraget,
som i själva verket medför att
man ytterligare krånglar till det hela,
betraktar vi som en temporär lösning i
en situation där man var inne på delreformer
och inte hade möjligheter till
en helhetssyn och en helhetsavvägning.

Vi tycker också att det är en svaghet
i regeringens förslag, att progressiviteten
skärps i vissa inkomstlägen. Centerpartiet
och folkpartiet har därför
föreslagit att skatteuttaget skall sänkas
med ytterligare en procentenhet — det
är alltså inte fråga om bara 1 procent
utan om en procentenhet, vilket kan bli
några procent. Jag skall inte närmare
gå in på den saken. Utskottsmajoriteten
medger att en sådan skala är att föredra,
men man har inte velat gå med på
ett genomförande av den.

Vad det finansiella utrymmet beträffar
har det tidigare påpekats från denna
talarstol, att vi föreslagit en höjning
av spritskatten som kompensation för
det intiiktsbortfall som blir en följd av
det framlagda förslaget. Vi tycker att
det är en lämplig väg. Det förvånar oss
att man inte har nappat på det förslaget
i stället för att bl. a. föreslå en
skärpning av progressiviteten.

En sak som inte behandlats i propositionen
är frågan om förvärvsavdraget
för gifta kvinnor. Jag skall inte göra
någon lång historieskrivning på den
punkten. Jag skall bara nämna att vi
på centerpartihåll i fjol väckte motioner
som avslogs och att motsvarande
yrkanden sedan togs upp och förorda -

des av skatteberedningen. Det har inte
kommit något förslag från finansministern
i enlighet med vad skatteberedningen
förordat. Vi var då tvungna att
i år på nytt ta upp frågan, och har på
den punkten lyckats uppnå en kompromiss
som innebär att avdraget på 2 000
kronor höjs till 3 000 kronor. Den höjningen
är inte alls tillräcklig för att
kompensera de ökade utgifterna för
mödrar med barn som vill ha arbete
utanför hemmet. Men 3 000 kronor är
dock mer än 2 000 kronor, och man får
lov att kompromissa sig fram här i
världen om man vill komina någon
vart. Därför godtog vi höjningen till
3 000 kronor trots att vi är på det klara
med att den inte räcker till.

Som jag nämnde är vi i centerpartiet
mycket angelägna om att behålla budgetbalansen.
Jag är mycket förvånad
över att högern har intagit en annan
ståndpunkt och velat försvaga budgeten,
något som i den situation vi har
i dag skulle få till följd att statens lånebehov
skulle öka och därmed lånemöjligheterna
för enskilda beskäras. Hur
gärna vi än vill ha en skattesänkning
på den ena eller andra punkten är det
inte möjligt för oss att handla på det
sättet.

Höjningen av barnbidragen är välkommen.
I detta sammanhang har högern
på nytt kommit med sitt förslag
om ett barnskatteavdrag med 1 000 kronor
per barn. Ett sådant avdrag skulle
få stort värde för familjer med betydande
inkomster men ganska litet värde
för familjer med låga inkomster. En
sådan bakvänd ordning vill centerpartiet
inte vara med om.

Från högerhåll har man också föreslagit
ett extra ortsavdrag för folkpensionärerna.
Folkpensionärerna har i
allmänhet en låg skattekraft, och detta
förslag kan vara mer befogat. Men inte
gäller det alla folkpensionärer. Det
finns t. ex. riksdagsledamöter som uppbär
folkpension, och man kan ju inte
säga att de — om man jämför med

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14

163

Omläggning- av den direkta och indirekta beskattningen

många andra inkomsttagare — är i något
särskilt behov av skattelättnader
för folkpensionens del. Det är litet
svårt att följa med i svängarna på den
punkten. Det finns nog ingen annan
möjlighet att åstadkomma en skattelättnad
för folkpensionärer, som utöver
folkpensionen endast har någon liten
inkomst, än genom avdrag för nedsatt
skatteförmåga. En sådan anordning behöver
enligt min uppfattning icke nödvändiggöra
en individuell prövning
utan kan åstadkommas genom en normerad
bedömning i taxeringsnämnderna.

En annan sak är att det för folkpensionärer
som utöver folkpensionen endast
har obetydliga inkomster förefaller
vara en överloppsgärning att lämna
in den sedvanliga deklarationen. De
skall fylla i fyra sidor, och taxeringsmyndigheterna
skall kontrollera, granska
och kontrollräkna. När den taxeringskontrollen
är gjord, utmynnar det
hela oftast i att det inte skall bli någon
skatt.

Man kan räkna med att en ensamstående
folkpensionär med en inkomst
på i runt tal 5 000 kronor inte påföres
någon skatt och att äkta makar, som är
folkpensionärer med en inkomst upp
till 9 000 kronor, inte heller påföres
någon skatt. Skall det då vara nödvändigt
med hela denna procedur för deras
vidkommande? Går det inte med
den sakkunskap man förfogar över i
finansdepartementet att fundera ut litet
enklare former? Vid behov skulle
man kunna förenkla hela förfaringssättet
så att vederbörande bara behövde
lämna in ett papper med namn och
adress samt en försäkran om att inkomsten
inte gått upp till mer än låt
oss säga 5 000 kronor för ogift folkpensionär
och tf 000 kronor för gift folkpensionär.

Skatter och statsfinanser har åtskilligt
gemensamt. Det kan därför vara på
sin plats att något beröra dessa frågor.
Under årens lopp har vi då och då fått
vidkännas höjningar av skatten. Det

har varit skattehöjning på skattehöjning
undan för undan. Det har varit
nödvändigt att skaffa pengar till de nya
utgifterna. Alla partier har varit ganska
aktiva att begära kostnadskrävande reformer,
reformer som medfört nya utgifter,
nya inkomster och därmed nya
skatter.

Går det att göra på det sättet hur
länge som helst? Naturligtvis inte! Frågan
är bara när gränsen är nådd. För
min del är jag benägen att säga att det
inte är möjligt att nu gå mycket längre
i fråga om skattehöjningar. Har man
ändå inte i stort sett nått den övre
gränsen? Jag tror det, i varje fall är
man inte så långt ifrån den. Om man
nu nått den övre gränsen, hur skall
man då bära sig åt för att finansiera
de ytterligare reformer som föreslås
och som kommer att föreslås?

Efter hand som det svenska folkets
inkomster stiger får också staten ökade
inkomster, men de kommande inkomstförbättringarna
för staten kan
lika litet som inkomstförstärkningarna
för enskilda personer utan vådor börja
att tas ut i förskott. Utgifterna får helt
enkelt inte ligga hästlängder före inkomsterna.
I stort sett kan man nog säga
att så är förhållandet nu, men vi har
klarat underskottet genom att dra åt
skatteskruven och därmed ta in mera
pengar. Om detta inte skulle gå i längden,
finns väl bara en utväg, nämligen
att skjuta upp en del reformer till ett
annat år. Jag tror inte att det är nödvändigt
att uppskjuta något längre för
att statens inkomstutveckling skall
komma i bättre kontakt med statens
utgiftsutveckling.

Det är klart att det är förenat med
betydande svårigheter att genomföra en
sådan sak. Utan enighet går det inte.
Alla partier vill ha reformer; det ena
vill ha ett önskemål tillgodosett, det
andra vill ha ett annat tillgodosett.
Frågan är om man ändå inte helt enkelt
måste försöka att komma fram till eu
gemensam angclägenhctsgradering.

Men jag tror inte så mycket på den

164 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

möjligheten beroende på partistrukturen.
Det finns nämligen ett parti som
har för många röster. Socialdemokraterna
har för stor anpart av väljarna
för att vara särskilt intresserade. Detta
är icke någon erinran emot partiet och
dess politik över huvud taget, utan endast
ett konstaterande av att partiets
anpart av valmanskåren är så stor att
det icke i samma utsträckning har behov
av resonemang och hänsynstagande
som skulle ha varit fallet, om vi inte
hade haft ett enpartivälde i vårt land.

Ärade kammarledamöter och herr finansminister,
som icke tillhör denna
kammare! Efter 1962 års valframgång
fick man faktiskt det intrycket att socialdemokraterna
visade en tilltagande
obenägenhet till resonemang och hänsynstaganden.
Det bakslag som drabbade
det största partiet 1964 var inte så
stort att det kastade om situationen och
tvingade fram ett hänsynstagande till
och resonemang med övriga partier om
hur man skulle lägga upp politiken.

Man brukar tala om någon som påminner:
»Kom ihåg att du är dödlig!».
.lag undrar om inte en sådan erinran
skulle kunna göra effekt i detta sammanhang,
men jag är inte säker på saken.
Däremot vet jag att svenska folket
år 1966 och 1968 kan skapa förutsättningar
för att resonemang upptas i
dessa viktiga frågor. Det svenska folket
kan skapa förutsättningar för att den
hänsyn, som är demokratiens livsnerv'',
tas från olika intressegrupper. Svenska
folket kan göra detta.

Centerpartiet har i år i en motion
föreslagit att överläggningar skall tas
upp mellan partier, intressegrupper
o. s. v. i syfte att utröna möjligheterna
att till en början komma till rätta med
inflationsproblemet. Det är i viss mån
ett annat problem än det jag nyss drog
upp. Jag hyser inte stor tilltro till att
det nu blir något av med detta, men
det kommer, förr eller senare. Om man
inte lyssnar till dessa funderingar,
finns det nog inga andra än valmännen

som kan göra slag i saken. Därvidlag
tillkommer det oss inom centerpartiet
att hjälpa till.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Det råder uppenbarligen
en viss osäkerhet om vad slags debatt
vi egentligen befinner oss i för
ögonblicket.

När jag lyssnade till herr Hedlund
undrade jag om han tagit fel på månad
och trodde att vi befann oss i januari
och att det var remissdebatten som pågick.
När jag tidigare i dag lyssnade till
herr Brandt, och delvis också till herr
Ohlin, undrade jag om de föreställde
sig att det var den allmänna ekonomiska
debatten som nu ägde rum.

I år har vårt debatterande delats upp
—- om jag frånser remissdebatten — i
en skattedebatt och en ekonomisk debatt.
Jag föreställer mig att vi i dag inte
skall diskutera den allmänna ekonomiska
politiken utan själva skattesystemet.
Av den anledningen skall jag inte
gå in på de frågor som herr Brandt
uppehöll sig vid. Han talade om omsättningsskatt,
upplåningsbehov, skattesänkningarnas
samhällsekonomiska
verkningar, bostadssubventioner, försvagning
eller förstärkning av budgeten
etc. Av samma skäl skall jag inte
heller ge mig in i någon debatt med
herr Ohlin om de allmänna statsfinansiella
och samhällsekonomiska frågor
som han berörde i sitt anförande.

Jag kanske får säga ytterligare en sak
till herr Hedlund. Vi har väl alla litat
på att han skulle finna anledning att i
denna debatt angripa högerpartiet. Jag
vill bara framföra mina lyckönskningar
till honom för att han i detta avseende
visat sig absolut pålitlig.

Dagens diskussion avser i första hand
vilket skattesystem vi skall ha. Herrar
Magnusson i Borås och Björkman har
tagit upp de olika momenten i högerpartiets
förslag. Jag skall begränsa mig
till vissa punkter som jag tycker är av
allmänt intresse.

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 165

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Först vill jag då gärna framhålla, att
man kanske inte helt kan komma ifrån
att en diskussion om skattesystemet också
i någon mån måste bli en diskussion
om luir hård beskattningen skall vara,
tv det kan vara så att ett skattesystem
som fungerar ganska bra när skattenivån
som helhet är låg får alldeles vansinniga
verkningar om skattenivån blir
verkligt hög.

Det skattesystem, som vi har i Sverige
och som statsrådet Sträng trots sitt
»geniala» förslag uppenbarligen alltjämt
håller fast vid, har vi i stort sett
haft alltsedan en tid då skatteuttaget
var mycket lägre än vad det är för närvarande.
Man kan t. ex. konstatera att
skatteuttaget i förhållande till nationalprodukten,
d. v. s. vad vi åstadkommer
med värt arbete här i landet, på mindre
än 20 år mer än fördubblats.

1947 utgjorde det totala uttaget av
skatter och avgifter 22,5 procent. Det
utgör nu 34 procent av nationalinkomsten.
Ökningen ligger huvudsakligen på
statsbeskattningen. Den har stigit från
17 till 25 procent. Jag ber om ursäkt
för en felsägning nyss. Jag sade att
skatteuttaget mer än fördubblats. Så är
inte fallet; det har ökat med 50 procent.
Men också en ökning med 50 procent är
en så betydande ökning att man måste
överväga om själva systemet över huvud
taget kan fungera tillfredsställande
med denna nya ordning.

Det finns särskilda skäl som talar
för att vi borde övertänka hela systemet.
Marginalskatterna har i dag en
mycket stor betydelse för löntagarnas
handlande. Många löntagare frågar sig:
Hur mycket tjänar jag egentligen netto
på en ytterligare arbetsinsats och till
hur stor del arbetar jag åt herr Sträng?
Dessutom har marginalskatterna mycket
stor betydelse för löntagarnas villighet
att spara. Med hårda marginalskatter
blir sparviljan mycket mindre. Den försämring
av penningvärdet som sker innebär
samtidigt att det vid oförändrade
skatter inträder en skärpning för så

gott som alla skattebetalare: skatteprocenten
är ju beräknad med hänsyn till
inkomsten i pengar, inte med hänsyn
till inkomstens verkliga värde. I detta
sammanhang vill jag gärna fästa uppmärksamheten
på den gemensamma
borgerliga reservation, nr 14, till detta
betänkande, som föreslår att man skall
undersöka möjligheterna att få till stånd
en indexreglering för att sådan skattehöjning
genom inflation skall kunna
undvikas.

Dessa frågor är ändå av ganska stor
betydelse. När herr Brandt talar om
att skatteförslagct är genialiskt, tycks
han ha ganska små anspråk på genialitet.
Han ansåg tydligen inte att ett
genialiskt skatteförslag behövde beröra
dessa frågor. Dem kunde man uppenbarligen
gå förbi och vara ett geni ändå.
Men skatteberedningen gick på sin tid
inte förbi dessa frågor. Anledningen
till att herr Sträng inte ville godta
skatteberedningens förslag var kanske
den, att det var — jag vill inte säga
alltför genialiskt, men skatteberedningen
hade i alla fall genomskådat herr
Sträng i en utsträckning som han inte
tyckte var riktigt trevlig. Statsrådet
Sträng och jag har gång efter annan
diskuterat uppgörelsen i skatteberedningen.
Herr Sträng har upplyst mig
om att socialdemokraterna i skatteberedningen
inte hade samma nära kontakt
med sitt parti som de borgerliga
partiernas representanter i skatteberedningen
hade med sina partier. De borgerliga
partiernas företrädare företrädde
verkligen sina partier. De talade å
partiernas vägnar; de socialdemokratiska
representanterna i skatteberedningen
talade bara för sig själva. Om vi
sammanställer detta med den erfarenhet
som vi tidigare hade av samarbetet
i besparingsutredningen, så kan vi konstatera
att vad herr Sträng egentligen
vill ha sagt är att sådana uppgörelser
som man från borgerligt håll träffar
med herr Ericsson i Kinna inte giiller.
Det är eu ordning som vi för vår del

166 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

har mycket svårt att godta. Vi kan nämligen
inte komma ifrån att vi känner
oss bundna även av överenskommelser
som vi träffar med herr Ericsson i
Kinna, vilket ju framgått bl. a. av vad
herr Magnusson i Borås i dag meddelade
angående vår ståndpunkt till omsättningsskatten
på maskiner och inventarier.
Vår representant i bevillningsutskottet
träffade en uppgörelse
med herr Ericsson i Kinna, och den
står vi fast vid, trots att hans roll
i det socialdemokratiska partiet numera
skall vara att skickas fram för att kunna
bli övergiven när det finns anledning
till det.

Herr Gustafson i Göteborg har redan
ställt frågan varför vi inte under sådana
förhållanden helt enkelt lade fram
skatteberedningens förslag motionsvis.
Herr Gustafson i Göteborg besvarade
också frågan. Anledningen är helt enkelt
att ett oppositionsparti har mycket
svårt att lägga fram ett detaljerat förslag
till en skattereform som är så
komplicerad och av sådan omfattning
som det här är fråga om. Finansdepartementet
har möjligheter att göra det.
Där har man resurserna för det, och
man har också tid på sig. Man kan bestämma
när man skall göra det, och
man kan ta några månader på sig. Ett
oppositionsparti har ett par veckor på
sig och dessutom inte alls samma resurser.
Därför har vi från högerpartiets
sida nöjt oss med det yrkande som
finns i reservation nr 2 till detta betänkande,
där vi föreslår att riksdagen skall
hemställa hos Kungl. Maj:t att Kungl.
Maj :t — som har resurserna och möjligheterna
att göra det — skall till 1966
års riksdag lägga fram förslag till eu
skattereform, baserad på grundtankarna
i allmänna skatteberedningens förslag.
Det är ett av våra huvudyrkanden
i detta sammanhang. I övrigt har vi
tvingats begränsa oss till provisoriska
förslag till skatteändringar.

Om de provisoriska förslag som vi
nu lägger fram säger herr Brand! att

högern är »den trogne gårdvaren utanför
de rikas boningar». Jag förväntar
mig en trevlig karikatyr — jag har redan
börjat fundera på hur jag kommer
att se ut — t. ex. i Stockholms-Tidningen
i morgon. Det är riktigt trevligt; de
har ju bra tecknare, så man kan ju
hoppas att de skall kunna göra någonting
roligt av det.

Om herr Brandt menade någonting
med det han sade, om det var mer än
bara en klyscha eller någonting som
var avsett att användas av tidningarnas
karikatyrtecknare, måste det ju betyda
att han påstår att vi med våra förslag
har satsat framför allt på skattesänkningar
för de stora inkomsttagarna. Annars
är uttalandet fullständigt meningslöst.
Det kan vara roligt ändå, men det
är då i varje fall meningslöst.

Hur är det med den saken? Herr
Magnusson i Borås och herr Björkman
har redan påvisat hur våra förslag ser
ut ur den enskildes synpunkt, hur pass
mycket våra förslag betyder också för
de mindre inkomsttagarna. Om någon
av kammarens ledamöter är intresserad
av att mera ingående ta reda på hur
det förhåller sig med den saken kan
jag hänvisa till den tabell som finns
på sid. 12 i motion 748 i denna kammare
av herr Cassel m. fl. Jag skall inte
nu bry mig om att läsa in den i protokollet,
även om jag vet att kammarens
ledamöter inte brukar läsa motioner så
förfärligt mycket; de har i varje fall
möjlighet att läsa den, och de som inte
är intresserade av att läsa är säkert inte
heller intresserade av att lyssna på vad
jag säger. Jag vill i förbigående passa
på att understryka att anledningen till
att mitt namn inte finns under den
motionen inte är politisk utan medicinsk.
Jag är helt införstådd med de
förslag som där har framförts.

Om man ser högerpartiets förslag tillsammantagna
som en helhet, så är de inriktade
på skattesänkning för alla inkomsttagare,
och den skattesänkningen
är, om man bortser från ett mycket bc -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 167

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

gränsat antal barnlösa familjer och ensamstående,
större än den skattesänkning
regeringen har föreslagit. Det är
den ena sidan av saken. Men vi har
också försökt att räkna på ett annat
sätt, som jag skall försöka klargöra för
kammarens ledamöter; det står nämligen
inte i motionen.

Högerpartiets förslag syftar till en
samlad sänkning av de direkta skatterna
med ungefär 2 000 miljoner kronor.
Det är den skattesänkning vi här förordar.
Av den summan räknar vi med
att använda ungefär hälften till skattesänkning
åt familjer och enskilda som
har inkomster på mindre än 25 000 kronor
per år. Ytterligare ungefär 13 procent
— siffrorna kan inte bli så exakta
— går till skattelindring åt folk som
har inkomster på mellan 25 000 och
30 000 kronor om året. Man kan alltså
säga att nära två tredjedelar av den
summa vi räknar med i skattelindringar
går till familjer eller ensamstående
med inkomster som ligger under 30 000
kronor om året. På den inkomstnivån
befinner sig det stora flertalet arbetaroch
tjänstemannafamiljer i detta land.
Ytterligare 20 procent av summan —
alltså ytterligare en femtedel — går till
skattelindring åt folk som har inkomster
på mellan 30 000 och 40 000 per år.
På den nivån ligger ett stort antal tjänstemannafamiljer
och även en hel del
arbetarfamiljer. Låt oss ta som exempel
en metallarbetare i Stockholm som
har en hustru som är sjuksköterska.
Det är mycket troligt att deras familjeinkomst
ligger ungefär på den nivån.
Men det är däremot bara 8 procent av
hela beloppet som används till skattelindring
åt dom som har 50 000 kronor
om året eller därutöver.

Hur man kan säga, när det förhåller
sig på det viset, att detta skulle vara ett
förslag diir man lade tonvikten på att
gynna de stora inkomsttagarna, det kan
jag inte begripa. .lag kan bara förmoda,
att niir herr Brandt fällde sina förtjusande
ord om gårdvaren utanför de rikas

boningar, så hade han inte tagit reda på
hur det förhöll sig. Och det är klart att
detta är ursäktligt; inte ens en ledamot
av bevillningsutskottet kan ju förväntas
veta allting, och herr Brandt
var kanske inte intresserad av att ta
reda på hur det var med den här saken.
Men inte kan man väl på socialdemokratiskt
håll ändå mena att det stora
flertalet tjänstemän och arbetare i detta
land skall avstå från skattesänkningar
bara därför att de inte vill att också
ett litet fåtal större inkomsttagare skall
komma i ett förbättrat läge. Skulle det
vara så att man såg saken på det sättet,
att man alltså ansåg att det viktiga var
att hindra att några större inkomsttagare
fick det bättre, även om det måste
ske till priset av att det stora flertalet
inte fick det bättre, hur skulle man då
kunna försvara det nu framlagda förslaget
till frivillig särbeskattning, som
är utformat på det viset att det bara
kan utnyttjas av familjer med tämligen
höga inkomster, men inte av de vanliga
arbetar- och tjänstemannafamiljer,
där frågan om sambeskattningen i verkligheten
har den största betydelsen ur
både personlig och ekonomisk synpunkt? Herr

talman! Jag har velat utveckla
de här tankarna en smula. I övrigt skall
jag bara be att få instämma i de yrkanden
som här tidigare under debatten
har framförts av herr Magnusson i
Borås.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag känner mig föranlåten
att bara säga några få ord till herr
Heckseher. — Då tänker jag inte så
mycket på att han med stor förväntan
avvaktar karikatyrerna i morgon utan
mera på vad han sade om att skatteförslaget
inte skulle ha den verkan jag
talat om.

Jag har en tabell här som iir noga uträknad
och som det inte finns något att
anmärka på. I den yrkar högern, som
jag har sagt, på att den som har 18 000

168

Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

kronor skall få behålla 43 kronor mera
än vad propositionen föreslår, den som
har 20 000 kronor skall få 21 kronor
mera och den som har 60 000 kronor
skall få 1 819 kronor mera. Jag kan inte
betrakta detta på annat sätt än att det
är de allra största inkomsttagarna som
man tänker på, och jag tror att min
karakteristik var riktig.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Det är naturligtvis så,
att när man talar om olika saker, då
är det svårt att komma till samma resultat.
Vad jag försökte klargöra för
herr Brandt var alltså att när vi satsar
på en skattesänkning på 1 000 miljoner
kronor mer än regeringens — sammanlagt
alltså, när det gäller den direkta
beskattningen 2 000 miljoner kronor —
så är större delen därav satsad på skattesänkningar
för de mindre inkomsttagarna
och en mycket liten del satsad
för de större inkomsttagarna.

När sedan herr Brandt säger, att det
inte är detta det är frågan om, utan att
det är så förskräckligt farligt att de
större inkomsttagarna skulle få en större
skattesänkning, då är det just det
resonemang som jag talade om nyss,
att de lägre inkomsttagarna skall avstå
från en skattesänkning bara därför att
inte de som har litet större inkomster
också skall kunna få den. Herr Brandts
siffror är riktiga — det tror jag åtminstone,
jag har inte kontrollerat dem
— men det hindrar inte att hela hans
resonemang kan vara felaktigt, därför
att han talar om något helt annat än
vad diskussionen nu gäller.

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill endast inför
kammaren påpeka att när herr Brandt
gjorde jämförelserna angav han beträffande
de mindre inkomsttagarna siffrorna
för familjer utan barn men beträffande
de största inkomsttagarna,
med inkomster på 60 000 kronor, angav

han siffrorna för familjer med ett barn.
Jag förmodar att det var eu felläsning
av herr Brandt och jag tycker att det är
angeläget att misstaget rättas till.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har talat om gifta
utan barn, och de siffror jag anfört är
absolut riktiga. Att jag huvudsakligen
rört mig med siffrorna för gifta beror
på att jag klart och tydligt har velat
åskådliggöra vad folkpartiets, centerpartiets
och högerns förslag betyder.
De försöker fånga in tjänstemännen genom
att säga: »Så här mycket mera vill
vi erbjuda er.» De försöker också göra
gällande att de genom sina förslag skall
kunna locka ut hemmafruarna på arbetsmarknaden.
I själva verket rör det
sig om småfuttigheter.

Beträffande högerns förslag däremot
rör det sig om en väsentlig förhöjning
för de allra största inkomsttagarna.
Herr Heckscher säger att det blir sammanlagt
så mycket mera pengar på de
mindre inkomsttagarna. Men finansministern
har visat att det går att åstadkomma
ett skattesystem där man får en
skattelättnad på mellan 400 och 700
kronor. Även den som har 1 miljon kronor
i inkomst får inte större skattelättnad
än 700 kronor. Det är detta som
jag har kallat genialt. Ingen skatteberedning,
trots att det suttit många sådana
under åres lopp, har kunnat hitta
på ett skattesystem som, medan vi har
en progressiv beskattning, ger denna
jämna skattelättnad över hela skalan.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt har upprepade
gånger sagt att han håller sig
till skalan för gifta utan barn. Det kan
man förstå att han gör. Finansministern
har nämligen behandlat de ensamstående
särskilt hårt, och det har vi försökt
rätta till för de lägre inkomstklasserna.

Beträffande vad herr Brandt sade om

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14

169

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

mittenpartiernas förslag för att underlätta
för hemmafruar att gå ut på arbetsmarknaden
vill jag framhålla, att
herr Brandt och socialdemokraterna
haft förståelse härför. Herr Brandt har
sålunda ansett sig nödsakad att i motsats
till vad herr Sträng föreslog gå
med på en höjning av förvärvsavdragen
som framför allt är till hjälp för
hustrur i denna situation.

Herr Brandt tyckte inte att det var
så förfärligt mycket om tjänstemän får
ett par hundra kronor mindre i skatt
per år. Herr Brandt, som är van att
röra sig med miljoner, kanske inte tycker
att det är så mycket, men jag tror
att vanliga människor är tacksamma
också för skattesänkningar som räknas
i hundralappar och inte i tusenlappar.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Vad jag ville säga till
herr Brandt kanske kan uttryckas på
följande sätt: Herr Brandt är ju specialist
på genialiska skatteförslag. Han kan
tydligen bolla hur som helst med själva
skattesystemet. Men om man skulle ta
bort hela den skattesänkning, som vi
''rån högerpartiets sida räknar med för
personer med inkomster över 50 000
kronor, skulle mer än nio tiondelar av
förslaget ändå vara kvar. Jag hoppas
att herr Brandt nu förstår vad jag menar.

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Hem talman! Herr Brandt förklarade
klart och tydligt att han läste upp de
siffror som gäller för familjer utan
barn. De siffrorna innebär emellertid
att inkomsttagare utan barn med
60 000 kronor i inkomst enligt vårt förslag
får en skattesänkning med 1 000
kronor. I kolumnen med siffrorna för
familjer med ett barn blir skattesänkningen
1 780 kronor. Om man därifrån
drar de 97 kronor som upptagits i den
andra tabellen blir det 1 700 kronor,

d. v. s. samma siffra som herr Brandt
angav för inkomsttagare med 60 000
kronor i inkomst. Herr Brandt har läst
snett i tabellen, och jag har velat påpeka
att skall man för de lägre inkomsttagarna
använda ett exempel så skall
man använda samma exempel även för
de högre inkomsttagarna.

■9

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att det är nödvändigt
att än en gång erinra herr
Brandt om att det i skatteberedningen
rådde en mycket stor enighet om att
man ville ha en betydande sänkning av
marginalbeskattningen. Löntagarrepresentanterna
i utredningen var inte nöjda
— de ville ha en ännu större sänkning
av marginalbeskattningen. När nu
folkpartiet och centerpartiet föreslår
en måttlig sänkning av marginalbeskattningen
detta år, eftersom resurserna
för närvarftpjle inte är så stora, angriper
herr Brandt detta. Han vill inte betrakta
det som ett första steg utan säger
att det är så litet. Men själv försvarar
herr Brandt ett system som innebär,
genom skattekonstruktionen och
inflationen, en successiv skärpning av
marginalbeskattningen. Jag undrar vilket
som är att föredra, att man börjar
med en måttlig reduktion eller alt man
accepterar en automatisk skärpning av
marginalbeskattningen.

När jag hör och ser herr Heckscher
uppträda som jultomte här och dela ut,
icke miljonernas utan miljardernas
mångfald i skattesänkningar känner jag
mig frestad att rekommendera honom
att studera Fröding: Man vet ju hur
man vill ha det — men »Erk du, Maja
du, var skall vi ta’t?»

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! För att fortsätta Frödingscitatet
gick det ju aldrig ihop för
Erk och Maja, därför att en var för fattig
och en var för lat. Vilken av de båda

G* —Andra kammarens protokoll 1965. Nr li

170

Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

herrarna som skall ha det ena eller andra
epitetet får ni göra upp för er själva.
Jag skall inte citera Fröding längre.

Regeringens skatteförslag har sedan
den 10 januari löpt gatlopp under en
skur av kritiska kommentarer. I början
var det till sin innebörd socialistiskt
och socialistiskt nivellerande. Det var
illa genomtänkt, och det var ett misslyckat
lapptäcke — det uttrycket har
använts även i dag. Det är således de
mera kända och vanliga kommentarerna.
Detta förslag behöll ju också det höga
skattetrycket, och det saknade planmässig
framtidsvy och framtidssyn. Detta
är kommentarer som jag kanske skulle
vilja referera som kommentarer i mera
balanserad form.

Förslaget har genomgått kritikernas
skärseld i ett oändligt antal föredrag från
olika talarstolar ute i landet och i kommenterande
artiklar i den svenska
dagspressen. Nu har det även varit utsatt
för kritisk granskning i bevillningsutskottet,
och eftersom bevillningsutskottets
ledamöter, oavsett politisk partifärg,
är tvingade på grund av ämbetets
vikt och värdighet att nogsamt tänka
igenom problemen, innan de talar och
inman de skriver, så finner vi här —
jag skall villigt erkänna till min egen
glada överraskning — att det oerhört
nedkritiserade förslaget har accepterats
i varje fall av majoriteten i det borgerliga
oppositionslägret.

Förslaget innebär en förändring av
folkpensionsavgiften, vars innebörd tidigare
har presenterats. Till detta säger
centerpartiet och folkpartiet ja. Förslaget
innebär ett schablonavdrag för
kommunalutskylder. Till detta säger båda
dessa partier ja. Förslaget innebär
en justering av progressivskalan. Till
det säger man från det hållet ja med
det tillägget att man vill göra ytterligare
en förändring i fråga om marginalskatten
i några inkomstlägen. Förslaget innebär
en höjning av det skattefria beloppet
i fråga om förmögenhetsskatten.
Till detta säger man ja. Förslaget inne -

bär en höjning av omsättningsskatten
för att finansiera dessa reformer. Till
detta säger man ja. Förslaget innebär
en höjning med 5 öre i fråga om bensin
och 2 öre i fråga om cigaretter. Till
det säger man ja. Förslaget innebär en
bibehållen energiskatt. Till det säger
man ja. Förslaget innebär vissa justeringar
av punktskatterna. Till det säger
man ja. Förslaget innebär oförändrade
ortsavdrag. Till det säger man ja. Förslaget
innebär oförändrade förvärvsavdrag.
På den punkten har centerpartiet
och folkpartiet i samråd med mitt partis
ledamöter i utskottet gjort en kompromiss.
Förslaget innebär vidare förhöjda
barnbidrag. Till det säger man ja.
Förslaget innebär att man skulle uppskjuta
ställningstagandet till frågan om
mervärdeskatt och utformningen av socialavgifterna
och familjebeskattningen
och låta dessa frågor .särskilt utredas.
Till det säger man ja.

Vi finner nu att detta på så många
punkter nya skalteprogram, vilket mottagits
med så mycken klagan, har vunnit
anklang hos majoriteten inom oppositionspartierna
— det vore för mycket
sagt om jag skulle säga med entusiasm.
Men det har i varje fall accepterats
av majoriteten inom oppositionspartierna.

Diskussionen i dag har i flera inlägg
rört sig om släktet canis och varför inte:
hunden är ju det bästa hos människan.
Om jag skulle brodera litet vidare
på det, kanske jag skulle säga, att
folkpartiet och centerpartiet skäller men
de bits inte, det har ju deras ståndpunktstaganden
i utskottet givit vid
handen.

Nu skulle jag naturligtvis vara den
siste att häckla oppositionen för denna
sinnesändring. Jag är ärligen glad och
tillfredsställd över den, glad över att
man med bortseende från alla överord
i den offentliga debatten har låtit förståndet
tala, när man har kommit till
en saklig behandling. Jag tycker det
vittnar om realism och sinne för den

Onsdagen den 31 mars 19G5 fm.

Nr 14

171

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

verklighet, efter vilken naturligtvis skattepolitiken
måste anpassas.

Jag vågar mig inte på att gradera mina
lovord mellan herr Hedlund och herr
Ohlin. Jag har självfallet inte haft någon
möjlighet att följa de initierade
överläggningarna. Men jag har ändå
inte kunnat uraktlåta att fundera över
utgångsläget för de båda partierna och
det slutliga resultatet. Framför allt med
utgångspunkt från herr Ohlins tal om
hurusom förslaget innebar en socialistisk
nivellering har jag kommit till det
resultatet — och jag vill glädja herr
Hedlund med det — att herr Hedlunds
famntag var såpass effektivt att det var
herr Ohlin som fick släppa till det mesta
av luften. Jag har en gång tidigare
hälsat herr Ohlin och herr Hedlund
hjärtligt välkomna under det strängska
lapptäcket. Jag vill till den hälsningen
också uttrycka en försäkran att jag skall
göra mitt bästa för fortsatt trivsel och
trevnad.

För att komma över till vad som kan
kallas nyanserna i skattediskussionen så
skulle det vara frestande att rätt länge
uppehålla sig vid högerpartiets förslag.
Men kammaren har ju nu i nära fem
timmar diskuterat skattefrågan och jag
tror att ledamöterna håller mig räkning
för att jag denna gång försöker att inte
dröja kvar i talarstolen lika länge som
ni tyvärr ofta tidigare haft erfarenhet
av.

Naturligtvis finns det vissa nyanser,
om man ser högerförslaget kontra de
båda mellanpartiernas eller, som det numera
visst heter, mittenpartiernas förslag.
Högerns förslag innebär ju en påtaglig
försämring av budgetbalansen.
Jag har räknat fram en miljard i inkomstminskning,
men nu har vi av högerledaren
själv fått veta att detta belopp
är alldeles för blygsamt tilltaget;
det är snarare fråga om två miljarder.

Visserligen försöker man på högerhåll
bakom en allmän diskussionsridå
av dimmor ocli halvkvädna visor göra
gällande att vissa saker skall man ta

igen och vissa saker skall man pruta,
men det är uppenbart att om vi lägger
ihop två och två, så blir saldot — därest
nu herr Heckscher verkligen är inställd
på att pruta och har möjlighet därtill
— inte ens för de små inkomsttagarna
var herr Heckscher räknade med när
han bara talade om halva sanningen.
Efter vad jag har kunnat finna vid ett
studium av högermotionerna är högerns
krav på utredningar och vissa besparingar
på en eller annan punkt —
högern har ju förståndigt nog inte rört
vid de stora tunga posterna — ingenting
att lägga i vågskålen för att uppväga
så djärva skattesänkningsförslag
som herr Heckscher och hans partivänner
har presenterat. Följaktligen kvarstår
som en ytterst påtaglig verklighet
en försämring och försvagning av finanspolitiken
vilket i dagens läge utgör
en omöjlig linje — om vi kom mellan
skål och vägg, skulle jag nog inte ha
svårt att övertyga herr Heckscher därom.

Centerpartiets och folkpartiets s. k.
mittenlinje skiljer sig väl från regeringens
bara i fråga om marginalbeskattningen.
Mycket har i denna debatt talats
om den saken och jag skall därför
inte göra mig skyldig till alltför många
upprepningar.

Det kan naturligtvis låta underligt, om
man säger att det är en liten förändring
som föreslagits från mittpartiernas sida,
samtidigt som man konstaterar att
förslaget kostar rätt mycket pengar.
Men det förhåller sig dock på det sättet.
Effekten för den enskilda individen
blir liten, men det kostar mycket pengar
att röra vid marginalbeskattningen.
Av dem som varit ute med svärdet draget
har jag ibland fått rådet: »Gör slut
på allt vad progressiv beskattning heter!»
Det kostar, mina damer och herrar,
3 0(10 miljoner att göra det. Man liar
också sagt: »Gör slut på hälften av den
progressiva beskattningen!» Ja, det kostar
1 500 miljoner.

När centerpartiet och folkpartiet nu

172 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

— mera i optiskt syfte — vill göra den
lilla justeringen med 1 procent för gifta
personer i vissa inkomstlagen och 1
respektive 2 procent för ogifta i vissa
inkomstlagen, är det frågan om obetydliga
förändringar ur den enskildes synpunkt,
men för staten kostar det hela
130 miljoner kronor. Jag skall emellertid
gärna ge mittpartierna ett erkännande
för att de har velat skaffa dessa
pengar på annat sätt. De har haft sinne
för nödvändigheten av att finanspolitikens
resultat inte försämras och de har
som kompensation för inkomstminskningen
föreslagit en höjd spritbeskattning.
Detta förslag kan ge anledning till
ganska intressanta jämförelser. Från
talarstolen här i dag har ställts frågan:
Är det riktigt att de ensamstående skall
i skattehänseende behandlas illa av finansministern?
Ja, men är det riktigt
att förbrukare av en bestämd vara skall
behandlas illa av centerpartiet och folkpartiet?
Det ena argumentet är nog
ungefär lika gott som det andra.

Jag vill också understryka att om man
noggrant läser regeringspropositionen,
skall man finna att förslaget inte missgynnar
skattebetalarna i de inkomstlägen
som anföres i reservationen. En
mera omsorgsfull bedömning av regeringsförslaget
ger vid handen att om jag
först tar gifta personer i inkomstlägena
18 000—30 000 kronor, så får lika många
en sänkt marginalskatt som en höjd
marginalskatt. Situationen är även i
stort sett likartad när det gäller ogifta
och ensamstående. Då vi bär satt oss
ned och försökt räkna på detta, har vi
kommit till den slutsatsen att regeringsförslaget
inte kan sägas innebära
en skärpning av marginalskatten. Det
är fråga om en skärpning i vissa inkomstlägen
och en sänkning i andra inkomstlagen,
men i stort sett är marginalskatten
oförändrad. Nu har jag dessutom
den uppfattningen, som jag kanske
skall utveckla litet närmare, att marginalskatten
i och för sig inte är avgörande.
Vid alla bedömningar måste det

vara en fråga om hur mycket skatt vederbörande
betalar på den inkomst han
har. Om den skatten kommer på det
proportionella, det marginella eller något
annat skikt tycker jag inte är det avgörande.

Jag vill säga ytterligare några ord om
tanken att skaffa pengarna för en sänkning
av marginalskatten genom en
skärpning av spritbeskattningen. Som
jag nyss sade drabbar även denna skatt
en viss folkgrupp och under min tid
som finansminister — jag skall villigt
göra ett undantag för 1958 då det gällde
att skaffa fram pengar till en försvarsöverenskommelse
— bär jag alltid strävat
efter att inte betrakta skatten på
sprit som en fiskal skattefråga utan har
försökt att betrakta den som en skatt
som motiveras från nykterhetspolitiska
utgångspunkter.

Nu blir ju inte spriten oberörd av den
justering som sker av omsättningsskatten.
Spriten beskattas med kronor 1: 13
mera enbart på grund av höjningen av
omsättningsskatten. Det finns emellertid
ingenting beträffande utvecklingen
på konsumtionssidan eller på andra områden
då det gäller nykterhetsproblemet
som talar för att vi just i dag skulle
vara färdiga med en ny nykterhetspolitiskt
motiverad prisökning mot bakgrund
av att den senaste gjordes så sent
som 1963. Reder man ut begreppen,
och det kan ibland vara hälsosamt finner
man att det inte kan vara fråga om
någon låg eller dålig beskattning då en
vara som i produktion och distribution
betingar ett pris av kr 2:— i sista försäljningsledet
kostar 37: 50. När kr 2: —
är varans naturliga pris och kr 35: 50
är skatten, tycker jag nog att man från
rent fiskala utgångspunkter tills vidare
kan se tämligen lugnt på ett oförändrat
pris och låta denna fråga ha sin naturliga
motivering, nämligen den nykterhetspolitiska.

Den andra ändringen som bevillningsutskottet
gjort är den kompromiss och
den uppgörelse som kommit till stånd i

Onsdagen den 31 mars 19(55 fm.

Nr 14

173

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

utskottet i fråga om förvärvsavdragen.
Regeringen gav för sitt förslag om oförändrade
förhållanden i detta avseende
följande motivering. Eftersom förvärvsavdragen
konsumerar skatteunderlag för
kommunerna och eftersom de är en integrerande
del i familjebeskattningen
fanns det i dagsläget två skäl för att man
inte skulle röra detta. Mina betänkligheter
har i stor utsträckning varit betingade
av just konsumtionen av det kommunala
skatteunderlaget. När jag nu läser
utskottsutlåtandet och finner denna
kompromiss måste jag säga att utskottet
varit konsekvent så långt, att det genom
en smärre justering av omsättningsskatten
bär skaffat täckning för det skattebortfall
som gäller för staten, och detta
tycker jag är mycket tacknämligt. Kvar
står emellertid att denna justering av
förvärvsavdraget konsumerar 40 miljoner
kronor för de svenska kommunerna.
Med andra ord är den kommunala
skatteutjämningsproposition som regeringen
gick ut med och som innebar
netto 400 miljoner kronor till kommunerna
efter denna operation netto 360
miljoner kronor. Jag har bara velat säga
detta för att vi skall veta vad det är
fråga om. Jag har ingen anledning att
polemisera häremot. Jag kan på samma
sätt som herr Hedlund säga att det är
önskvärt att en sådan stor reform kan
genomföras utan alltför inånga skärningspunkter
mellan de olika partierna,
och då denna kompromiss gjorts i bevillningsutskottet
av skäl som anförts under
dagens debatt har den — det kan
jag också säga — min välsignelse. Jag
har emellertid haft ett behov av att tala
om konsekvenserna av kompromissen.

Vi ser i utskottsutlåtandet en borgerlig
enhet som är rätt påfallande när det
gäller centerpartiet och folkpartiet. Däremot
går högerpartiet sin egen väg. Jag
tyckte att min värderade partivän
Brandt var litet för elak när han så hårt
brännmärkte den borgerliga splittringen.

Läser man utskottsutlåtandet noggrant

finner man nämligen att alla de tre borgerliga
partierna varit ense om tre ting.
Det första var att beställa en utredning
om förmögenhetsskatten i framtiden, det
andra att om man i fortsättningen kommer
fram till en avveckling av punktbeskattningen
man inte skall glömma bort
guldsmedsvarorna, och den tredje punkten
där man manifesterat en borgerlig
enhet är reservation nr 18, som är en
blank reservation. Jag förstår svårigheterna.
Skattepolitiken är en kontroversiell
fråga och svår att enas om.

Jag kanske efter detta ändå, trots att
detta inte skall vara någon remissdebatt
och trots att jag vet att vi längre fram
får en allmän ekonomisk debatt, skulle
säga någonting om de mera allmän-ekonomiska
synpunkterna. Jag tror att vi
har rätt goda utsikter att kunna komma
fram till en god balans i samhällsekonomien,
och jag tror att vi skall kunna
hålla prisstegringen inom den rimliga
kontroll som är nödvändig och erforderlig.
Även om det inte är så mycket
av nya ting, skall jag ändå anföra vad
jag tycker bör skrivas in i riksdagens
protokoll.

Det är lätt att beskärma sig över att
prisstegringen har gått så snabbt och
att vi, som det heter, är inne i en inflationistisk
utveckling eller, som det också
brukar heta, att finansministern sitter
helt resignerat och rullar tummarna.
Jag tror att man gör de bästa upptäckterna
om man analyserar utvecklingen
och ser hur den har varit under låt oss
säga 1964. Då steg priserna med 3,8 procent
från december 1963 till december
1964. I efterhand kan vi avläsa att en
procent av denna höjning är effekten
av prisstegringar på importvaror och
internationellt prissatta råvaror, som vi
inte har haft någon som helst möjlighet
att påverka. Vidare har till höjningen
medverkat vissa mer eller mindre samhällskontrollerade
prisrörelser. Dit får
vi hl. a. räkna bostadsposten, diir riintestegringen
och en av riksdagen beslutad
avveckling av vissa subventioner har

174 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

pressat upp priserna med 0,6 enheter.
Jordbruksuppgörelsen, som också är en
automatisk sak enligt sexårsavtalet, drev
upp priserna med mellan 0,3 och 0,4 enheter.
Diverse taxor och trafikomläggningsskatter
— den omständigheten att
vi en septemberdag 1967 skall börja köra
på högra vägbanan i stället för på den
vänstra har sedan två år tillbaka haft
sin påtagliga influens på levnadskostnaderna
— har höjt index med 0,4 procentenheter.

Detta är alltså den stegring som berott
på gemensamma beslut i detta hus
och på höjda priser på importerade råvaror.
Därefter kvarstår D/s procent,
som hänför sig till livsmedelsindustrien
samt distributions- och servicenäringarna,
som i genomsnitt torde ha höjt priset
på sina tjänster med 3 å 4 procent, samtidigt
som lönekostnaderna per arbetstimme
steg med ungefär 8 procent. Där
har det i stor utsträckning varit fråga
om låglöneområden, där man inte har
kunnat rationalisera bort lönekostnadsökningarna.

Om man gör sig besväret att på rent
vetenskaplig bas studera dessa frågor,
får man följaktligen förklaringsgrunden
för utvecklingen. Finns det då anledning
tala om att detta gamla land är ute
i en inflationistisk utveckling? Det enda
resultatet av det talet är — vilket jag
har understrukit många gånger tidigare
—- att en del människor som inte är
tillräckligt informerade mer eller mindre
gripes av panik. Vi märkte det på
börskurserna i början av detta år. Dessbättre
torde kurserna nu ha återgått till
det läge de hade innan inflationsdiskussionen
började. Och som jag tillåtit mig
säga en gång tidigare blir det inte de
erfarna köparna som då förlorade pengar
utan det blir eu del nya och oerfarna
köpare. Det är då alldeles onödigt att
föra detta som jag tycker onyanserade
tal.

Denna gång har oppositionen inte på
samma sätt som i årets remissdebatt talat
för den s. k. överläggningen mellan

alla intresserade organisationer för att
på den vägen åstadkomma en pacificering
av löne- och prisutvecklingen. Herr
Hedlund tog upp den saken i sitt inlägg
men var nu betydligt mera tveksam om
huruvida en sådan överläggning verkligen
skulle kunna ge någonting av värde.
Vad som var speciellt intressant var när
han kom in på frågan om man inte på
det politiska planet borde samla sig till
en överenskommelse, som anpassade reformpolitiken
till resurserna eller med
andra ord tog en tvåårspaus för att
komina i kapp med de resurser som vi
kan räkna med under en normal utveckling.
Herr Hedlund slutade emellertid
med att säga att förmodligen är det ganska
meningslöst; det blir väl ingen överenskommelse
på den punkten heller.
Detta tror jag är ett tillfrisknande i
tankegångarna.

Nå, nu är jag kanske elak mot min
gamle vän Gunnar Hedlund. Han var
förmodligen lika frisk i huvudet under
remissdebatten som han är i dag, men
hans ord tydde på ett tillfrisknande i
sättet att uttrycka sig om ett allvarligt
problem. Det kanske är en riktigare karakteristik.

Beträffande frågan om sådana överenskommelser
— med ett engelskt uttryck
brukar de ibland kallas »income
policy»; jag vill minnas att herr Ohlin
har använt uttrycket före mig, så jag
kan inte bli beskylld för att använda utländska
ord — ligger det så till, att även
om man inbjuder till sådana överläggningar,
så kommer det många parter dit
med den allmänna inställningen att
först måste jag städa litet i mitt kök,
innan en allmän överenskommelse kan
träffas. Var och en kommer då med en
mängd mer eller mindre motiverade —
i många fall kanske väl motiverade —
uppfattningar att här finns det vissa
detaljer som först måste klaras upp, innan
en sådan s. k. pacificeringsöverenskommelse
kan träffas.

Jag läste med stort intresse en ledande
artikel i den facktidskrift, vars orga -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 175

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

nisation bland sina medlemmar bär den
respektabla yrkesgruppen svenska professorer.
I den ledaren talades det om
att alla professorer först och främst
måste ha en lönehöjning på 6 000 kronor
för att återföras till den relativa och
reala löneställning som de hade 1963.
Det var det första minimivillkoret, innan
man kunde börja att resonera om
vad som sedan skulle komma. Nu vet
jag inte om mina två värderade oppositionsledare,
som ju rent formellt skulle
ha möjligheter att ansluta sig till den
här fackföreningen, är anslutna till den
och känner sig bundna av detta uttalande.
Det är mycket möjligt att de inte gör
det, och jag skall inte föra denna diskussion
så långt. Jag bara tar det som ett
allmänt uttryck för att även i de »fina
familjerna» — det har ju talats någonting
om detta tidigare i debatten — där
lönerna ligger på 60 000 per år tycker
man att en fasansfull orättvisa är begången,
såvida det inte först görs en
justering som motsvarar tredjedelen av
årslönen för de flesta kroppsarbetarna
här i landet, innan man sätter sig ned
och diskuterar i vilken takt de fortsatta
lönehöjningarna skall äga rum.

Så här tror jag nog att det är realistiskt
att se på diskussionen om överläggningarna.
Herr Hedlund tröstar sig
med — när han nu reviderat sina uppfattningar
i förhållande till remissdebatten
— att till slut kommer de svenska
väljarna att tvinga oss fram till denna
som han anser nödvändiga uppgörelse i
återhållsamhetens tecken. Jag tror det
var Heidenstam som en gång sade:
»Driv oss tillsammans med gisselslag,
och den blåaste vår skall knoppas.» Det
är möjligt att herr Hedlund har rätt,
men iin har vi inte riktigt kiint gisselslagen
på ryggen, och den blå våren
kanske ligger ganska långt framme. Som
den tyvärr jordbundne finansminister
jag råkar vara vill jag kanske inrätta
mig efter förhållandena som de iir i dag.

•lag skall ta upp — artig som jag alltid
iir i tur och ordning eu del av

de frågor som har ställts under den tidigare
debatten. Jag tror inte att jag
skall ge mig in på att bemöta herr Gustafson
i Göteborg när han talar om besvikelsen
för de stora grupperna med
anledning av regeringens förslag. De
blir ju ungefär lika besvikna om de får
klart för sig vad herr Gustafsons linje
innebär. Herr Gustafson kan stå i talarstolen
i Göteborg eller någon annanstans
— jag reserverar mig för platsen — och
säga: »Nu skall Sträng ställas mot väggen,
nu skall han få tala om i vilken utsträckning
han vill sänka marginalskatten
i framtiden.» Det kan naturligtvis
låta bra i en talarstol. Men det finns
naturligtvis även i de kretsar där herr
Gustafson rör sig rätt mycket folk som
tar fram utskottsutlåtandet och räknar
ut vad en skillnad på 1 procent i marginalskatten
i vissa inkomstlägen betyder.
Om mannen har 25 000 kronor och
hustrun 15 000, är marginalskatten,
d. v. s. skatten på den sista hundralappen,
i dag 50 kronor. Jag tror inte det
har någon avgörande betydelse för arbetsviljan
om herr Gustafson, ärlig som
han ju är, går ut och säger till sitt auditorium:
»Nu har jag skött om så att
Sträng skall nöja sig med 49 kronor och
20 öre där han tidigare tog femtiolappen,
och ni skall få behålla 50 kronor
och 80 öre, medan ni enligt Strängs kritiserade
förslag fick nöja er med 50
kronor.»

Det är klart att dessa variationer inte
spelar någon roll. Herr Ohlin, som är en
gammal erfaren man, begriper också
detta. Därför presenterar han förslaget
närmast så, att det är behövligt att demonstrera
ett första steg. Ja, om man inte
har för stora ambitioner beträffande
steglängden kan jag hålla med honom.
Annars skulle jag närmast vilja kalla
detta för ett tuppfjät. Om detta behov
att demonstrera finns hos folkpartiet må
det vara dess sak. Det finns inte på regeringssidan,
det kan jag ärligt understryka.
Det bör nog synas litet mera
konkret och påtagligt innan man går ut

176 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

och presenterar folkpartiets marginalskatteförslag
som en väsentlig och stor
framgång.

Men så frågar herr Gustafson: »Vill
finansministern säga om han är beredd
att göra en radikal reform?» Skall vi i
dagens debatt röra oss i dessa hypotetiska
sfärer, vill jag påminna om att
det som alla vet inte finns någon som
tar ut mera skatt an man behöver för
att klara två elementära ting. Jag är
ledsen att behöva stå här och vara pedagog.
Det är framför allt påkostande att
vara tvungen att göra det för samma
publik gång på gång, när jag vet att denna
publik så väl förstår vad det är fråga
om. Det är alltså två ting som man
skall klara med finans- och skattepolitiken.
Det ena är att skaffa pengar
till de reformer som beslutats i detta
hus. Det andra är att finanspolitiken
är så avvägd, att den passar in i det samhällsekonomiska
mönster som för tillfället
råder. Sedan kan man naturligtvis
sitta och göra alla möjliga vackra
planer för framtiden. Men dessa två
ting kommer vid varje särskilt tillfälle
att vara avgörande för ställningstagandet.

»Ämnar finansministern i framtiden
reformera marginalbeskattningen?» frågar
herr Gustafson. Vore herr Gustafson
nu den verkligt noggranna person som
jag ändå tror att han är, så borde han
väl säga: »Är finansministern beredd att
i framtiden reformera marginalbeskattningen
och betala reformen med den
eller den skattehöjningen.» Då först har
man ju ett realistiskt utgångsläge. Ja,
därvidlag tror jag att man ständigt får
göra en avvägning när utvecklingen går
vidare mot att allt större grupper av
människor kommer upp i marginalskattelägen.
I dag är det för att ta bara de
gifta familjerna 48 procent som drabbas
av marginalskatt medan 52 procent
ligger under det streck där marginalskatten
sätter in, d. v. s. 20 000 kronors
årsinkomst.

I denna utveckling kommer marginal -

skatten successivt att spela en allt större
roll i avvägningarna. Men man kan
inte behandla problemet så enkelt och
isolerat, att man bara diskuterar marginalskatter.
Man får se hur det passar
ihop med de skattesänkningskrav vilka
ställs från den andra hälften av människorna,
som icke drabbas av marginalskatt.
Tyvärr är det så i det praktiska
livet, att de som icke drabbas av
marginalskatt, är personer med mindre
inkomster än de som utsätts för denna
beskattning.

Därför är det fel att såsom herr Gustafson
bara tala om marginalskatten.
Han kan visserligen göra det med utgångspunkt
från vissa speciella motiveringar,
som jag dock inte här skall utveckla.
Finansministern är alltid tvungen
att se frågorna i hela deras vidd.
Därför får det bli en allmän bedömning
av på vilket sätt man skall utnyttja
ett eventuellt finansiellt utrymme för
eu konkret skattesänkning.

Så långt är vi väl överens, att skattepolitiken
framöver på samma sätt som
skett under 60-talet kommer att ge klartecken
för en fortsatt successiv omläggning
från den direkta beskattningen till
den indirekta. Detta gjorde vi år 1960
vid omsättningsskattens införande, då
vi genomförde vissa liberaliseringar i
den direkta skatten.

När centerpartiledaren Gunnar Hedlund
och jag slog in det s. k. skattepaketet
1961 införde vi sänkningar i den
direkta skatten och höjningar av den
indirekta. Herr Hedlund har i dag presenterat
detta såsom varande ett skattesänkningspaket,
inte bara ett skattepaket.

Det förslag, som nu presenteras och
som behandlas i det utlåtande vi har
framför oss, har följt samma linje. Det
föreslås lindringar på den direkta beskattningens
område, vilka kompenseras
genom höjningar i den indirekta
beskattningen.

Så långt kan man avge deklarationer
om hur vi ser på alla dessa problem

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 177

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

om sänkningar och höjningar, om avvägningar
mellan reformer och skattesänkningar
och mellan proportionell
och marginell skatt. Det är ganska meningslöst
att bryta ut en komponent och
uttala att jag på denna punkt har en alldeles
speciell uppfattning.

Jag lyssnade i min bänk med glatt
hjärta till vad herr Vigelsbo hade att
anföra. Han började med att säga att
även han blivit betänksam rörande
mervärdeskattens välsignelser. Han höll
med mig om att man när man ser något
närmare på detta spörsmål kommer
till den uppfattningen att en omarbetning
är både nödvändig, rimlig och
lämplig. Han gick så långt att han sade,
att regeringens förslag i själva verket
inte är så illa uttänkt och att det inte
bör läggas finansministern till last, om
han i sina allmänna beräkningar om
kommande inkomster och utgifter går
fram med en viss försiktighet.

Jag vet inte hur många gånger jag
påpekat, att jag inte tillåter mig göra
några subjektiva bedömningar om huruvida
budgetberäkningarna är försiktiga
eller inte försiktiga. Vi insamlar
data från de ansvariga ämbetsverken
och försöker avläsa den internationella
och nationella konjunktur- och löneutvecklingen.
Med utgångspunkt från
detta söker vi dra så objektiva slutsatser
som möjligt.

I varje fall präglades dock herr Vigelsbos
anförande av en stor tolerans
och förståelse, icke allenast mot finansministern
personligen utan även mot
regeringens skatteförslag, och jag vill
gärna uttala ett varmt tack till herr Vigelsbo
för detta!

Herr Magnusson i Borås sade att skatten
är ett Hot mot sparandet och företagsamheten.
Detta är något av en patentklyscha.
Det finns möjligheter för
vem som helst som är intresserad av
den ekonomiska statistiken att avläsa,
att vi i vårt land ingalunda är några
dåliga sparare trots den skattebelastning
vi har. Vi torde höra till de internatio -

nellt sett bästa spararna — sparandet
då taget i vid bemärkelse — och vi sparar
mer än tidigare. Vi sparar nu väsentligt
mer än när vi inte hade någon
skatt att tala om, hur egendomligt detta
än kan låta.

Herr Magnusson i Borås sade, att vi
måste se till att företagsamheten får
möjligheter att konkurrera med framgång.
Han beklagade skattekommitténs
förolyckande och ömmade för bilismen.
Han talade även, om jag minns rätt, om
det idoga folket, som pressat av skattebördan
ändå gjorde sin trägna och trogna
tjänst i folkhushållets intresse. Detta
var en dramatisering av förhållandena,
som var tilltagen något i överkant. I
vart fall tyckte jag att man personligen
borde se något mera pressad ut än herr
Magnusson när man gör sig till talesman
för de pressade medborgarna i vårt
land. Jag vet dessutom även att herr
Magnusson som företagare är mycket
framgångsrik, så det är kanske inte så
dåligt ställt för företagsamheten heller.

Vidare talade herr Magnusson om
budgetens ansvällning och om de därmed
följande riskerna för en inflationistisk
utveckling. Jag är rädd för att
jag nu håller på att komma över i den
gamla vanliga budgetdebattsterminologien,
men jag har ändå ett behov av att
försöka klara ut detta.

Budgetens kostnadsstegring nästa år
är uppskattad till i runt tal 3,5 miljarder.
Det är därför inte sagt att den i
runda tal 15-procentiga ökningen av statens
utgifter är abnorm, sedd i förhållande
till den allmänna utgiftsökningen
i samhället. Staten kan bara konkurrera
med andra sektorer — det må vara kommuner
eller fria företagare eller bostadsbyggare
eller vad som helst — om staten
tar band om de reala resurserna,
d. v. s. tar hand om kapitalet och om
arbetskraften, för att expandera den
statliga investeringen och den statliga
konsumtionen. Jag har faktiskt försökt
räkna ut hur detta ter sig och funnit
att den statliga expansionen då kan be -

178 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

gränsas till cirka 1 miljard. Med det utgångsläge
vi har blir det i så fall ungefär
samma ökningstakt som vi räknar
med för nationalprodukten. De andra
2,5 miljarderna är transfereringar, omflyttningar
från vissa befolkningsgrupper
till andra.

Att vi allesammans som skattebetalare
ser till att folkpensionärerna får litet
mera att röra sig med har ingenting
med den statliga driften att göra. Att vi
allesammans i egenskap av skattebetalare
styr över mera till barnfamiljerna
än till familjer utan barn har inte heller
med den statliga driften att göra.
Att staten tar på sig utgifter som tidigare
legat på kommunerna innebär en
omflyttning mellan olika sektorer på
samma sätt som det — enligt vad jag
nyss beskrev — sker en transferering
mellan olika befolkningsgrupper. Alla
dessa ting är sålunda, ärade kammarledamöter,
helt neutrala till den diskussion
man i oklarhetens intresse ofta
för, när man tar slutsumman av budgetökningen
och säger: Se där ett uttryck
för den statliga expansionen!

Går jag ännu längre i den vetenskapliga
analysen kan jag fråga mig: Betyder
dessa omflyttningar att jag skapar
en större köpkraft på efterfrågesidan
än om jag inte gör dem? Ja, jag är inte
beredd att ge något absolut svar på den
frågan heller. Det är inte säkert att de
som tar emot pengarna är så mycket
mer energiska efterfrågare och köpare
än vad de som lämnar pengarna skulle
vara om de fick ha sina pengar kvar
till följd av en viss lägre beskattning.

Jag har velat klara ut detta, då jag
tvcker att denna diskussion kommer
tillbaka så ofta och är så likartad varje
gång, att det är angeläget att visa vad
som är svart och vad som är vitt.

Det väsentliga är, säger herr Gustafson
i Göteborg, reservationen nr 1 till
bevillningsutskottets betänkande. Den
reservationen innebär att man begär
ett förslag till riksdagen om sänkt direkt
skatt och höjd indirekt skatt, det

senare i mervärdeskattens form. Jag
har redan svarat herr Gustafson härvidlag:
jag reserverar mig för formen,
som inte, som jag ser saken, är det helt
avgörande.

Herr talman! Jag skall, för att fortfarande
försöka vara så objektiv som möjligt
i detta framträdande och begränsa
mig till rimligt tidsutrymme, sluta
med att i allra största korthet bemöta
de värderade oppositionsledarna.

Herr Ohlin började sitt inlägg med en
mycket personligt färgad karakteristik
av min ringa person och gav mig en
komplimang för att jag övergivit Beatles-frisyren
och uppträder som en vanlig
människa i fråga om hårets längd
och utseende. Jag är naturligtvis mycket
smickrad över att bli så personligt
observerad av oppositionen, även om
jag kanske tycker att man kunde lägga
ned sin energi på något värdigare ting.
Men det må ju vara herr Ohlins ensak
vad han vill karakterisera.

Vidare tog herr Ohlin upp den geniförklaring
av mig som jag med en viss
rodnad har avlyssnat. Det har sagts mig
av människor som kände herr Ohlin
innan han blev politiker, att herr Ohlin
då var något av ett geni, i varje fall
om man går tillräckligt långt tillbaka
i hans ungdom. Men jag är rädd för att
det finns en och annan här i kammaren
som inte är beredd att skriva under en
sådan karakteristik efter det att herr
Ohlin blivit politiker. Om jag nu efter
tjugo års träget slit i Kungl. Maj :ts regering
blir förklarad för genial via detta
skatteförslag, så är det kanske bara uttryck
för en något senkommen likställighet
mellan herr Ohlin och mig och
skall då betraktas endast på detta sätt
och inte göras större än vad det i själva
verket är. Anlägger man det betraktelsesättet
kanske också geniförklaringen
skall revideras för oss båda i rätt väsentlig
utsträckning.

Herr Ohlin sade att han åtminstone
hade väntat sig att jag, när jag diskuterar
skattefrågan, skulle anslå något ton -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 179

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

fall av social medkänsla med de ensamstående
som enligt herr Ohlins mening
blir hårt drabbade. Ja, man gör naturligtvis
inte politik på social medkänsla.
Man gör inte heller politik på att bara
beskärma sig över höga skatter. Jag
tror att den sociala medkänslan har sin
plats i själva den viktiga avvägningsproceduren.

När jag nu tänker efter litet närmare
tror jag mig minnas att herr Ohlin drog
in begreppet social medkänsla just när
han talade om penningvärdeförsämringen
som skulle drabba penningspararna,
vilka han menar är illa behandlade.
Men de är inte uteslutande penningsparare.
De här gamla rentiererna som
fanns någon gång vid århundradets början
och som levde på avkastningen av
sitt kapital är mycket sällsynta figurer i
dag. Vår personliga status är inte så
okomplicerad, att någon är bara penningsparare
och lever enbart på de slantar
som räntan ger. Många av spararna
är egnahemsägare. De får följaktligen en
värdestegring på sina egnahem, vilket
de för bara några veckor sedan kunde
avläsa i de nya taxeringsvärdena, en
del av dem kanske med blandade känslor.
Många är pensionärer och får följaktligen
en förbättrad pension inte bara
i takt med penningvärdeförsämringen
utan dessutom en standardförbättring.
Vad som är avgörande är att hela det
sociala reformprogram, som vi i detta
hus i forcerad takt burit fram under senare
decennier, har byggt på bl. a. den
ekonomiska politik som regeringen föreslagit
och i stor utsträckning fått accept
och godkännande för.

Det är således att förenkla problematiken
att bedöma en persons status uteslutande
ur spararsynpunkt. Bilden är
mycket mera mångfasetterad än så; man
behöver flera begrepp för att avläsa om
vederbörande har förlorat eller inte på
utvecklingen. Det avgörande är väl att
vi har drivit en ambitiös sysselsättningspolitik
även om den då och då
medfört tendenser till inflation. På det

hela taget hävdar vi oss emellertid gott
handelspolitiskt, valutamässigt och i det
internationella handelsutbytet, där vår
grad av inflation ställs emot andra länders
grad av inflation, om man nu skall
använda detta enligt min mening oriktiga
uttryck.

Jag läste för eu tid sedan i en försäkringstidning,
att man har kommit fram
till att trots denna mycket omdiskuterade
penningvärdeförsämring realräntan
under senare delen av 1950-talet och
under 1960-talet ändå varit ungefär 3
procent. Herr Ohlin skakar på huvudet;
han får väl då rikta sina invändningar
till de försäkringstekniker som har räknat
fram dessa siffror. Jag accepterar
dem. Även med den prisstegring, som
jag i dagens heta konjunktur menar är
svår att undvika och som jag preciserat
till mellan 2 och 3 procent, ges det möjligheter
att få ut en realränta av relativt
rimliga mått, om man disponerar sitt
kapital och alltså inte sitter fast i gamla
obligationer från 1920- och 30-talen, vilka
skall konverteras någon gång 1980.

Jag har redan förut bemött herr Hedlund.
Jag hörde med ett visst intresse
på herr Hedlunds ganska fräna attack
mot herr Heckscher när han kommenterade
högermotionen om en specifik
skattefrihet för folkpensionärerna. I sak
delar jag helt herr Hedlunds uppfattning
i den frågan. Det var ganska välgörande
att få det beskedet från herr
Hedlund. Jag skall vara så ärlig och
uppriktig att jag säger, att jag tror att
det var herr Hedlunds ärliga övertygelse
som talade ur detta och inte någonting
av inställningen »vad har du på
mitt område att göra?»

Herr Hedlund frågade vidare i en
stund av självrannsakan: Hur långt

skall vi gå i det fortsatta reformarbetet?
Är vi inte snart framme vid skattegränsen?
Intecknar vi inte framtiden för
hårt om vi inte besinnar oss och försöker
att -- för att nu glädja herr Hedlund
med ett gammalt bondskt uttryck
hålla fotterna innanför skinnfällen?

180 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta

Att man skulle skjuta på reformerna
några år för att komma ikapp vad beträffar
den ekonomiska situationen är
ett intressant uppslag, men jag tror herr
Hedlund är realist när han säger att ett
sådant initiativ förmodligen skulle nötas
ned i den första öppna valrörelse vi
har. Även om vi kan göra överenskommelser
kring ett runt bord så har vi ju
inte möjligheter att kontrollera vad alla
våra partivänner från olika håll säger
när de uppträder vid landsvägsskälet,
på logbacken eller i hembygdsgården,
för att nu ta några exempel på skiftande
platser där man kan hålla politiska anföranden.

Däremot vill jag bestrida herr Hedlunds
påstående, att socialdemokratiska
partiet har blivit självsvåldigt. Det hände
1960, men vi har blivit något bättre
efter 1962, säger herr Hedlund. Jag efterlyser
en närmare precisering. Vi har
inget intresse av att vara självsvåldiga,
och kan herr Hedlund övertyga mig om
att vi har burit oss illa åt och hängivit
oss åt sådana simpla ambitioner, är det
klart att vi skall ta mycket allvarligt på
detta.

Herr Heckscher var föredömligt kortfattad
i sitt inlägg, och mitt bemötande
skall också bli mycket koncentrerat.
Herr Heckscher använde emellertid ett
uttryckssätt, som jag reagerade mot.
Hans ord föll så här: Hur länge arbetar
jag åt mig själv och hur länge arbetar
jag åt herr Sträng? Det där är gamla toner;
vi känner dem från 1950-talet. Om
det är ett slags deklaration från herr
Heckschers sida att han nu i eget välförstått
intresse har dragit på sig den
mörkblå dressen, så får vi acceptera
det. Herr Heckscher har naturligtvis
full frihet att göra det utan att behöva
bli kritiserad av mig. Men jag tycker
ändå att det bör höra till den politiska
debattens enkla anständighet, att man i
varje fall i denna kammare uttrycker
sig något försiktigare. Vore det inte riktigare,
herr Heckscher, att säga: Hur
länge arbetar jag åt mig själv och hur

beskattningen

länge arbetar jag åt våra folkpensionärer,
åt våra sjuka, åt våra handikappade,
åt våra barnfamiljer och åt de studerande
ungdomarna? Jag tror att diskussionen
i så fall bleve mer adekvat
än om en partiledare går upp i talarstolen
och säger: Hur länge arbetar jag
åt mig själv och hur länge arbetar jag
åt herr Sträng?

Herr Heckscher har svårt att komma
ifrån sin gamla diskussion — vi har fört
den många gånger här i kammaren —
där han gruffar på mig för att jag inte
följde skatteberedningen. Han försöker
i dag att spela ut på det här sättet:
»Skall vi inte alls tro på överenskommelser
med herr Ericsson i Kinna i fortsättningen?
Har herr Ericsson i Kinna blivit
övergiven?» Jag tror att det för det
framtida parlamentariska arbetet är
viktigt, att vi låter utredningarna vara
vad utredningarna är och förbehåller
regering och riksdag rätten att ganska
oberoende av utredningarna ta ställning
till de aktuella problemen i enlighet med
de uppfattningar man kommer fram till.
Sådana här förhandsbindningar i utredningarna
har jag alltid reagerat
emot. Det har jag gjort även i detta fall.
Jag har vägrat att binda mitt partis folk
i utredningen, även om man på andra
kanter varit mindre betänksam härvidlag.
Jag kan emellertid försäkra herr
Heckscher att det inte finns någon rancune
mellan finansministern och bevillningsutskottets
ordförande som ett resultat
av det sätt på vilket den här materian
har hanterats. John Ericsson är
sannerligen inte övergiven. Han är mycket
värdefull för finansministern när
det gäller att få råd i många bekymmersamma
situationer, och han har precis
samma anseende som han tidigare
haft; det försäkrar jag herr Heckscher.

Kan vi, frågar herr Heckscher, räkna
med att till 1966 års riksdag få fram ett
förslag till riksdagen som bygger på
kommittébetänkandets grundläggande
idéer och tankegångar? Jag måste nog
svara, att jag inte har några möjlighe -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 181

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ter att ge ett sådant löfte. Vad är det
som är betänkandets grundläggande tankegångar?
Jo, bl. a. en omläggning till
mervärdeskatt. Jag föreställer mig också
att denna kammare och medkammaren
vill ha ett ordentligt förslag på familjebeskattningens
område, även om den
frågan inte berör betänkandets grundläggande
tankegångar. Det finns också
andra ting som närmare skall plöjas igenom,
analyseras, utredas och remissbeliandlas,
och så småningom skall regeringen
ta ställning och lägga fram sina
förslag för riksdagen. Jag tror att det
vore litet för djärvt att säga, att allt
detta skall klaras under sommaren 1965
och att dessa viktiga ting skall hinna få
en ordentlig remissbehandling före, låt
oss säga, november månad, ty man behöver
också några månader i kanslihuset
för att kunna skriva en proposition
om dessa kontroversiella ting.

Jag kan således inte med bästa vilja
i världen ge herr Heckscher det löfte
han ville ha. Vad jag kan lova honom är
att detta arbete kommer att fullföljas
utan tidsutdräkt och med den energi
som finansministern, hans utredningsmän
och övriga medarbetare är mäktiga
att prestera. Huruvida förslaget sedan
kommer att vara strömlinjeformat efter
skattekommitténs grundläggande tankegångar
har jag ingen uppfattning om.
Jag har nämligen i det här fallet samma
syn som när det gäller andra frågor:
låt utredningen arbeta och låt oss fria
och obundna och förutsättningslöst ta
ställning till utredningens förslag.

Jag kan glädja kammaren med att jag
efter detta utomordentligt korta och
koncisa inlägg nu skall sluta för denna
gång.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Finansministern räknade
upp tre saker som de tre oppositions -

partierna var överens om när det gällde
detta betänkande. Men finansministern
glömde reservation nr 14 beträffande
inflationens inverkan på skattesystemet,
i vilken det begärs ett förslag
om indexreglering av skatteskalorna
m. m. Det är nog ganska många människor
här i landet som tycker att finansministern
ibland glömmer inflationens
inverkan i många hänseenden. Jag hoppas
att finansministerns glömska när
han skulle redovisa de tre partiernas gemensamma
reservationer inte innebär
att han i framtiden kommer att ta lätt
på denna fråga, ty den är utomordentligt
viktig.

En av de saker som finansministern
berörde var den gemensamma hemställan
från de tre oppositionspartierna att
få till stånd en utredning om förmögenhetsbeskattningen.
Ja, det är just den
utredning som finansministern år 1960
själv begärde och då ansåg vara motiverad
men som finansministern nu inte
tycks vara beredd att fullfölja. Därvidlag
kvarstår frågan huruvida finansministern
ändrat uppfattning sedan 1960.
Här kommer vi in på frågan om de
s. k. sinnesändringar över huvud taget
som finansministern vill tillvita oppositionen.
Otvetydigt lade skatteberedningen
fram ett förslag som hade en
sänkning av marginalskatterna som en
huvudpunkt. Att detta förslag var i direktivens
anda har ingen bestridit, men
finansministern har lämnat förslaget
helt åsido. Han har för detta fått kritik
inte bara från den politiska oppositionen
utan också från tjänstemannaorganisationerna.
Här har hänt någonting
sedan 1960, då direktiven framlades.
Det är detta som är det anmärkningsvärda
i sammanhanget.

Nu har finansministern gjort ett stort
nummer av att de förslag, som mittenpartierna
lade fram till konkreta beslut
vid årets riksdag, inte är av så
stor omfattning. Ja, det förklaras av det
enkla skiilet att det för ett oppositionsparti,
som inte har hela kanslihuset till

182 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

sitt förfogande, är tekniskt sett mycket
besvärligt att lägga fram ett detaljerat
skatteförslag, framför allt därför att
som vi vet mervärdeskatten kan behöva
en viss teknisk bearbetning och därför
att det inte går att göra en sådan utan
vidare. Också enligt skatteberedningens
förslag, där man förutsatte att regeringen
skulle lägga fram en proposition,
skulle det ta fem år att genomföra skatteprogrammet.

Det väsentliga i dagens läge är alltså,
som jag påpekade och som finansministern
påminde om, vad som står i reservation
nr 1, nämligen frågan om efter
vilka riktlinjer vi vill utforma skattesystemet
i framtiden. Det är det som
är det väsentliga. I denna reservation
har vi som första punkt frågan om en
sänkning av den direkta skatten med
tyngdpunkt — precis som skatteberedningen
— på frågan om sänkning av
marginalskatten.

Finansministern säger nu att marginalskatten
inte spelar särskilt stor roll.
Om jag får behålla 48, 49 eller 50 kronor
av varje hundralapp jag tjänar, spelar
enligt herr Strängs mening inte så
stor roll. Tidigare har han sagt att om
man skall minska progressionen, måste
man ta ett ordentligt tag. Man måste då
ta bort åtminstone hälften och sänka
med 1 500 miljoner kronor. Då kan det
tyckas att de 130 miljoner som mittenpartierna
föreslagit inte är så mycket.

Men frågan är: skall vi över huvud
taget sänka marginalskatterna eller
inte? Det är riktigt, herr finansminister,
att jag i ett föredrag har sagt att
finansministern under denna debatt
skulle ställas inför frågan, om han är
villig att arbeta för en sänkning av
marginalskatten. Jag har ställt denna
fråga men kan inte finna att jag har
fått något egentligt svar. Det är inte
bara fråga om att avväga marginalskatten
med hänsyn till den finanspolitiska
situationen o. s. v. För den grupp som
nu skall arbeta och som vi hoppas sedan
skall utvidgas till en parlamenta -

risk utredning är det framför allt väsentligt,
att den vet hur en avvägning
skall ske när den skall göra upp skatteskalorna
för familjebeskattningen.
Skall avvägningen ske efter de riktlinjer
som skatteberedningen hade eller
enligt herr Brandts »geniala» idé, som
innebär att människor i mellangrupperna
får en automatisk skärpning genom
inflationen?

Herr talman! Ett bifall till reservation
nr 1 innebär beslut om en genomgripande
successiv skattereform. Om
herr Sträng vill ligga kvar under sitt
lapptäcke, skall han inte finna oss där.
Vi arbetar för en ordentlig skattereform.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sträng talade om
att han höll på att falla in i den gamla
vanliga budgetdebattsterminologien. Det
hade väl inte varit så farligt om han
inte också hade hållit på att falla in i
den gamla vanliga budgetdebattslängden
på sitt anförande. Trots de avväpnande
orden i slutet av hans anförande
måste jag säga, att om det skulle
vara ett kort anförande, så bevare mig
för de långa!

Hans anförande var också i många
hänseenden mycket svårt att riktigt följa.
Det var vissa saker som han sade
att han skulle tala om mellan skål och
vägg. Jag hade svårt att förstå vad han
avsåg därmed, om det möjligen var
hans motivering för att inte höja spritskatten
eller något annat. Vad han har
att tala om bör han enligt min mening
säga här i kammaren.

När jag sedan hörde statsrådet Sträng
säga att han skulle gå in på ekonomiska
resonemang väntade jag med en viss
spänning på vad som skulle komma
och hoppades att han skulle ge oss någon
antydan om innehållet i kompletteringspropositionen.
Men det gjorde
han inte. I stället läste han praktiskt
taget innantill ur den statsverkspropo -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 183

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

sition som vi allesammans mottog i början
av januari. Hans anförande innehöll
i den delen inte någonting som
inte redan var publicerat i statsverkspropositionen.

Det är inte oviktigt att konstatera
detta, ty när herr Sträng här för sina
resonemang försöker han hela tiden
glida över från frågan om vilket skattesystem
och vilken skattenivå vi i
princip skall ha till de tidsbetonade
ekonomiska resonemang som inte alls
hör hemma i denna debatt. Jag tänker
för min del inte låta lura mig att gå in
i den diskussionen — inte ens mellan
skål och vägg och ännu mindre här i
kammaren. Vi är nämligen inte klara
med statsutskottets behandling av statsutgifterna
för 1965/66. Vi har inte ens
fått alla regeringens propositioner.
Också en del av dem som kanske inte
direkt berör statsutgifterna kan ha ekonomiska
verkningar. De besparingsförslag
som högerpartiet lagt fram är inte
mer än till en del behandlade av riksdagen.
Det är alltså orimligt att vid
denna tidpunkt gå in i en debatt sådan
som den herr Sträng vill föra. Låt mig
bara understryka — och jag tror att
herr Sträng kommer att finna det när
vi är framme vid den rätta debatten —
att vi inte förordar någon försvagning
av budgeten för 1965/66. Däremot har
vi lärt oss att det är meningslöst att
hålla på att resonera med statsrådet
Sträng om vad som skall komma efter
den budget som man nu har under behandling,
ty vi vet aldrig vad han företar
sig i fortsättningen. Budgetbalansen
för kommande år är därför fullständigt
omöjlig att beräkna.

1 sjiilva verket bör oppositionspartierna
så gott de kan för att bevara en
budgetbalans som är rimlig med hänsyn
till det samhällsekonomiska läget.
Men för statsrådet Sträng iir det alltid
på det sättet, att utgångspunkten är att
man till varje pris måste godta den
skattenivå som han har fått regeringen
att bestämma sig för. Bara om man gör

det kan ens förslag anses vara godtagbara.

Nu talar vi inte om detta utan om
skattesystemet. På den punkten hade
herr Sträng inte mycket att svara mig.
Han gick inte alls in på den fråga som
jag försökte ta upp till diskussion, nämligen
att ett skattesystem som kunde
fungera någorlunda hyggligt när skattenivån
var låg kan komma att fungera
fullkomligt vansinnigt när skattenivån
blivit så hög som den för närvarande är.

När herr Sträng talade om utgifterna
gick han så in på professorernas förening
och dess önskemål i fråga om
professorslönerna. Jag har en gång förut
sagt i denna kammare, och jag skall
gärna upprepa det, att jag aldrig har
tyckt att professorer skall vara föremål
för social medkänsla. Det är över huvud
taget inte den synpunkt jag tycker
att man där har skäl att anlägga. Jag
är medlem av den förening som statsrådet
Sträng talade om och jag känner
mig ungefär lika bunden av den föreningens
uttalanden som statsrådet
Sträng gör av herr Ericssons i Kinna
uttalanden i skatteberedningen. Jag kan
också yttra mig med lika stor vänlighet
om den föreningen som statsrådet
Sträng gör om herr Ericsson i Kinna.
Vänligheten kan vi vara överens om.
Men vi trodde från vårt håll att det från
regeringens sida var fråga om litet mer
än bara vänlighet. Vi trodde att herr
Ericsson i Kinna satt i utredningen
som dess förtroendeman och att man
därför kunde komma överens med honom
i förhoppning om att det skulle
gå att uppnå praktiska resultat. Vi har
fått lära oss att det inte är på det sättet.
Vi har fått lära oss att de krav på
att stå fast vid överenskommelser, som
har drivits med sådan våldsam, skulle
jag vilja säga, bokstavstroliet i exempelvis
skolfrågorna, inte godtas av regeringen
niir det gäller skattefrågorna,
ty där är det finansministern och ingen
annan som vill bestämma.

Hans huvudinvändning mot skatte -

184 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

beredningens förslag tror jag inte har
kommit fram i dag. Den är helt enkelt
att skatteberedningens förslag till skattesystem
skulle minska finansministerns
makt och möjligheter att själv bestämma,
att binda och låsa riksdagen och
oppositionen så att de inte skulle få
något inflytande på skattepolitiken. Det
är därför som skatteberedningens i och
för sig förnuftiga förslag avvisas från
regeringens sida.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Herr Heckscher och
jag har för vana att tala ett öppet
språk med varandra. I sitt första anförande
berömde han mig för att vara
pålitlig när det gäller att kritisera högern.
I den mån detta är befogat, herr
Heckscher, skulle det vara något fel?

Vad jag kritiserade var att högern
framför allt går in för en försvagning
av budgeten — jag hoppas att finansministern
inte tycker att jag jagar för
mycket på hans område -— med alla de
konsekvenser detta har. Tror inte herr
Heckscher att både centerpartiet och
folkpartiet skulle känna en mycket stor
tillfredsställelse över att kunna gå ut
till valmännen och säga: Vi vill sänka
skatten, inte bara med det belopp som
högern nämner, utan med tre, fyra eller
fem gånger mera. Tror inte herr
Heckscher att det skulle vara utomordentligt
angenämt för oss att få göra
detta? Att vi nu inte gör det beror på
att vi inte kan; det går inte, eftersom
det inte är förenligt med ansvar för
samhällsekonomien. Så enkelt är det!

Herr Sträng tackade litet till höger
och vänster, och jag skall instämma
med herr Heckscher och tacka finansministern
för att han var ordhållig och
höll ett mycket kort anförande.

Finansministern uppehöll sig länge
vid att centerpartiet och folkpartiet sade
ja på en hel del punkter till finansministerns
förslag. Visst har vi gjort
det, men som finansministern mycket
väl vet sammanhänger detta med att bå -

de centerpartiet och folkpartiet vill ha
en god budgetbalans. Därför har vi gått
med på förslagen.

Ja, då kan finansministern väl säga,
att ni kunde väl ha gjort om hela
luntan och kommit med något annat.
Men det är väl för mycket begärt av
ett oppositionsparti att åstadkomma en
hel skattereform. Om man skulle kunna
göra det, vad skulle vi då med ett
finansdepartement till? Och, för resten,
vad skulle vi med en finansminister till?
Vad man kan göra, det är väl att ange
allmänna riktlinjer för en bearbetning
inom finansdepartementet och av finansministern.
Det är praktiskt handlande.
Den som fordrar av ett oppositionsparti
att det skall kunna gå längre,
han måste dra de konsekvenser jag
nyss gjorde.

Några detaljer. Är det riktigt, undrar
finansministern, att en viss grupp —
de som använder alkohol — skall behandlas
illa? Finansministern talar om
att råvaran kostar 2 kronor men att
man tar 37 kronor. Jag tror han för
exakthetens skull tog med örena också,
37:50. Ja, herr finansminister, då har
nog både finansminister Sträng och
många förutvarande finansministrar behandlat
den lilla gruppen mycket illa
om man skall karakterisera skillnaden
mellan råvarupris och utförsäljningspris
så som finansministern här vill
göra. Den höjning som nu är ifrågasatt
genom omsen svarar inte alls emot inflationens
verkningar. Man behåller inte
realpriset.

Nu är ju finansministern inte så noga
med inflationsresonemang och sådant.
Visserligen nämner han en del siffror:
1964 var inflationen ungefär 4 procent.
Vi har inte fått höra vad finansministern
väntar sig för 1965, men uppenbarligen
blir det en högre siffra. »Det där
kan jag inte göra någonting åt», säger
finansministern, och det är ju beklagligt.
Än värre är att finansministern tar
så lätt på den saken, utom när det gäller
en detalj, nämligen att av denna

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14

185

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

fördyring på 4 procent faller 0,3
procent på jordbruket. Det var visst
en mycket viktig detalj i sammanhanget,
att jordbruket fick denna kompensation
för alla ökade omkostnader.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till vad herr Gustafson
i Göteborg och herr Hedlund har sagt
skulle jag bara vilja foga en ytterligare
reflexion: Herr Sträng talar om att mittenpartierna
accepterar stora delar av
hans budgetförslag. Det gör vi som ett
provisorium. Vi har föreslagit en hel
del ändringar och föreslår riktlinjer för
en annan finanspolitik. Det låtsar herr
Sträng inte om. Jag vet inte om det är
varma känslor för högerpartiet eller
vad det är som gör att herr Sträng så
starkt understryker sitt uttalande om
att vi accepterar budgeten. I verkligheten
är ju den avgörande skillnaden att
herr Sträng inte vill acceptera de riktlinjer
för den framtida finanspolitiken
som mittenpartierna dragit upp.

Till herr Strängs lapptäcke har vi
samma inställning som tidigare: Vi vill
ha ett annat mönster som hämtat väsentliga
drag från skatteutredningens förslag.
Men i dagens läge är det inte möjligt
att försvaga budgeten om man inte
vill ha ökad inflationsrisk, kris på kapitalmarknaden,
ökad statlig reglering
och ransonering på kapitalmarknaden,
ökat statligt inflytande över näringslivet.
Därför avstår vi från att dela ut
presenter i form av långtgående skattesänkningar.

Jag förstår väl att herr Heckscher
tycker att vi inte skall diskutera
finanspolitikens samhällsekonomiska
verkningar, men enligt vår mening är
det omöjligt att undgå detta.

Herr Sträng talar om att en viss höjning
av spritbeskattningen som skulle
återföra ungefär samma relation mellan
spritpris och inkomster som vi hade
för några år sedan inte var motiverad,
men finansministern ville själv betrakta
denna sak inte ur finanspolitiska

synpunkter utan med tanke på nykterhetspolitiken.
Det är just vad vi gör.
Då kan jag inte se att ett relativt förbilligande
av spriten skulle motiveras
av de uppgifter som föreligger om alkoholmissbruket.

De åsikter som jag tror har varit gemensamma
i denna kammare, i varje
fall för det övervägande flertalet, vad
det gäller det nykterlietspolitiska greppet
på spritbeskattningen leder i stället
till de slutsatser som vi har dragit i dagens
läge.

Finansministern talade om oppositionens
enighet, och han glömde därvid en
sak, påpekade herr Gustafson. Men han
glömde flera saker. Han glömde enigheten
om bättre förvärvsavdrag, t. ex. Där
har oppositionen till och med lyckats
få med sig socialdemokraterna i utskottet,
mot herr Strängs önskningar som
dessa framträder i hans budgetförslag.
Jag förstår att det väcker olust hos herr
Sträng om oppositionen inte bara är
enig utan också får med sig socialdemokraterna
så att herr Sträng inte har annat
att göra än att acceptera. Men jag
tycker den enigheten är värdefull.

Herr Sträng förklarar prisstegringarna,
genom ett resonemang som tiden
inte tillåter mig att analysera. Men, herr
Sträng, Ni förklarar och folket betalar.
Hur Ni än förklarar känner folket denna
prisstegring, det kan Ni vara övertygad
om.

Vad beträffar inkomstpolitiken tror
jag inte, herr Sträng, att jag brukar tala
engelska i denna kammare, men det
kanske inte är så viktigt vem som gör
det.

Vad beträffar inkomstpolitiken gäller
det väl att söka se efter vad man kan
komma fram till. Rätt stora grupper
inom TCO och SACO har under de senare
åren fått realinkomstsänkningar.
Att de inte glömmer bort det finner jag
helt naturligt. Jag vet inte om det är en
olyckshändelse att så skett eller om det
är ett uttryck för socialdemokratiens
lust alt nivellera att man drivit sin

186 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta

ståndpunkt så hårt att parterna för tillfället
ansett sig behöva acceptera den
men kräver rättvisa i efterhand. Jag
skulle ju kunna fråga finansministern
huruvida han har räknat ut om ett statsråd,
som väl om han är medlem av riksdagen
har något sådant som 110 000
kronor om året, har fått en realinkomstsänkning
under senare år.

Oppositionens förslag till marginalskattesänkning
är bara ett tuppfjät, sägen
herr Sträng. Fortfarande denna
strävan att inte vilja se att om man
deklarerar en tankegång och ett visst
år endast kan ta ett litet steg i den
riktningen, så är detta dock bättre än
att bara polemisera mot tankegången
utan att ta något steg alls! Herr Sträng
talar om att det blir så litet denna
perioden. Man det kommer ju flera perioder!
Herr finansminister! Yar inte
så bunden av tolvmånaderstänkandet!
Tänk litet framåt! Om man accepterar
den successiva minskningen av marginalskatten,
kan ju tuppfjäten tillsammans
bli ganska betydelsefulla.

Herr Sträng säger att han inte tar ut
mera pengar än vad som behövs för att
täcka utgifterna och anpassa politiken
efter konjunkturläget. Men det har flera
gånger påvisats att herr Sträng gör
tvärtom. Han tar ut större överskott när
det är dåliga tider än när det är goda
tider.

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Herr talman! Finansministern var i
sitt anförande i dag i stor utsträckning
mycket gladlynt och på sitt allra bästa
humör. Han sade att det inte såg ut som
om jag hade dignat under hans hårda
skattetryck, och han tilläde bl. a. att det
inte måtte vara så dåligt att vara företagare
i det här landet. Det är möjligt,
herr Sträng, men skenet kan kanske
också i någon mån bedra. Jag ber att
få returnera den stora vänligheten och
-säga, att det ser inte ut att vara alltför

beskattningen

dåligt att vara finansminister i det här
landet heller.

Finansministern försöker neutralisera
mitt tal om verkningarna av den
svällande budgeten, och han säger att
den inte får dessa verkningar. Jo, det
är just vad den får! Det blir nämligen
på det sättet, att om budgeten får svälla
alltför mycket så kommer det också
att innebära att man måste ta ut större
skatter för att därigenom få det hela
att gå ihop. Det är då som vi ögonblickligen
får ett kompensationskrav, vilket
omedelbart innebär att vi får ett högre
kostnads- och löneläge, och detta skruvar
hela spiralen uppåt till ingen som
helst nytta. Jag tror att finansministern
själv i vissa fall känner sig orolig på
den punkten. Jag har ett tidningsurklipp
här, där det står att finansministern
för ett par veckor sedan var ute
och manade kommunerna till återhållsamhet.
Detta tyder väl på att han även
själv känner en sådan oro. Då vore det
ju logiskt att iaktta en sådan återhållsamhet
även i vad det gäller den statliga
ansvällningen.

Jag tror att det är angeläget att vi
får en sådan politik som gör att beskattningen
kommer att underlätta möjligheterna
för den framtida investeringen.
Jag tror att också finansministern i viss
mån har visat en oro över att de industriella
investeringarna inte har ökat i
tillräcklig grad; det visar i varje fall
vissa av de åtgärder som finansministern
har föreslagit.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag tyckte nog att herr
Gustafson i Göteborg drog litet för
snabba slutsatser. Om man drog den
slutsatsen, att finansministern menar
att kan man inte göra en förändring av
marginalskatten som rör sig om 1 500
miljoner, då är det bara småförändringar.
Det finns ju distans — det finns
hållplatser, menar jiag — mellan 130
miljoner och 1 500 miljoner; det är

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14

187

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ingen tvekan om det. Vad jag har velat
säga är att marginalskatten får betraktas
på samma sätt som alla andra skatter,
d. v. s. avvägas och bedömas i det
sammanhanget, då däremot herr Gustafson
envist gör marginalskatten till den
helt dominerande skattepolitiska frågan.

Slutligen är det väl bara att inregistrera
att i denna allmänna välvilja,
där man presenterar den ene efter den
andre som upphovsman till geniala förslag,
hann herr Gustafson även med att
presentera herr Brandts förslag såsom
geniala. Det är nu tillfört riksdagsprotokollet,
och därför är det nu snart en
liten trevlig bukett av genier som kommer
att ha figuerat i den här debatten.

Sedan förklarade herr Gustafson: Vi
kommer ju inte att stanna under lapptäcket
hos herr Sträng. Just nu är vi,
härtill nödda och tvungna, då det inte
finns någonting annat att skyla oss med.
Jag kan försäkra att lapptäcket kan vara
både varmt och slitstarkt, och jag
tycker nog att ni skall tala om det där
andra skedet när den dagen blir aktuell.
Jag inskränker mig till att konstatera
att liittintills har ni trivts under täcket.
Tala om den dag då ni inte trivs längre,
så inte skall jag hålla er kvar i onödan,
det förstår ni väl!

Sedan säger herr Heckscher: »Varför
talar inte herr Sträng om vad han ämnar
säga i kompletteringspropositionen?
Vad han sade i statsverkspropositionen
i januari månad har vi hört förr,
och det var tämligen onödigt att stå och
högläsa om det på nytt.» Ja, tyvärr, herr
talman! Det finns ju en del lyssnare
som aldrig får nog av repetioner. Herr
Heckscher tycks tillhöra dem, och det
är detta som iir förklaringen till att jag
kom tillbaka och refererade ting som
redan är sagda.

»Vi gör så golt vi kan i högerpartiet,»
säger herr Heckscher. Det tror jag. Det
är bara det felet att era utgångspunkter
och era förutsättningar enligt min mening
är alldeles felaktiga.

Jag skall naturligtvis inte ta upp beskyllningarna
om makthunger hos mig,
ett slags behov att binda riksdagen genom
förslag. Jag begrep inte det talet.
Det gjorde på mig ett helt förvirrat intryck.
Jag tyckte ärligt talat att det var
ganska oförskämt, inte så mycket mot
mig — jag är van vid oförskämdheter
— utan mot bevillningsutskottets värderade
ledamöter av olika partifärg och
mot de kammarledamöter som om en
stund, kanske om några timmar, kommer
att rösta om detta förslag. Anledningen
till att de kommer att rösta för
regeringsförslaget och avvisa högerförslagen
är nämligen inte att de känner
sig bundna av finansministern. De kommer
inte att göra det på grund av någon
känsla av personlig makthunger hos finansministern
utan därför att de tycker
att hans förslag är vettigare och riktigare
än högerns. Det är att underskatta
omdömet och förmågan att dra självständiga
slutsatser hos denna kammares
ledamöter, om man uttrycker sig på det
sätt som herr Heckscher gör.

Herr Hedlund säger att oppositionspartierna
ju inte kan åstadkomma ett
nytt skatteförslag; det är finansministerns
ämbetsplikt att utforma det, och
sedan har oppositionspartierna att i
riksdagen granska regeringsförslaget
och föreslå ändringar. Jag skall inte
förneka att det ligger mycket av sanning
i detta. I allmänhet är det väl på
det sättet. I dag föreligger emellertid
den skillnaden att skatteberedningen
har avlämnat sitt betänkande. Det finns
alltså färdiga lagförslag på varje punkt
med de olika tankegångarna redovisade.
om man alltså från de borgerliga partiernas
sida hade föredragit skatteberedningens
tankegångar framför regeringens
tankegångar, så skulle det inte
ha förelegat några hinder att direkt kopiera
både tankegångar och lagförslag
ur det massiva utredningsbetänkande
på 680 sidor som skatteberedningen
presterat.

Herr Gunnar Hedlund beskyllde mig

188 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

för att ta för lätt på inflationsproblemet.
Det får stå för herr Hedlunds räkning.
Det finns andra som i det dagliga
umgänget bär konfronterats med mig
och som har en annan uppfattning än
den som herr Hedlund gör sig till tolk
för. En sak är emellertid att prata, en
annan sak att försöka göra någonting i
den riktning man anser vara erforderlig.
Jag har presenterat en finanspolitik
som jag tycker är så pass hård som det
är praktiskt möjligt att få gehör för.
Herr Hedlund och herr Ohlin har trots
den ståndpunkt de intar i denna fråga
icke presenterat en hårdare finanspolitik
än finansministern. Jag står helt
bakom riksbankens penningpolitik som
tar sig uttryck i en sträv hållning gentemot
penninginstituten, i ett relativt
högt ränteläge och i ett beaktande av att
investeringar icke får ske med inflationspengar
utan skall ske med naturligt
sparande. Så länge man inte från
oppositionens sida framlägger alternativa
förslag som innebär en hårdare
finanspolitik och en hårdare skattläggning
än regeringen presenterar, så länge
man inte från oppositionens sida säger
att vi måste föra en stramare räntepolitik,
kreditpolitik och riksbankspolitik,
så länge har man inte underlag för
att kritisera finansministern. Vad man
inte är beredd att göra själv får man
inte begära att andra skall göra, även
om det är en bekväm attityd. Jag tycker
att man från vanliga enkla renhåriga utgångspunkter
bör vara beredd att göra
något mer i fråga om inflationsbekämpande,
innan man beskyller finansministern
och regeringen för att göra för
litet.

Vad herr Ohlin beträffar skall jag bara
bemöta ett av hans uttryck; jag tror
det var en illa genomtänkt klyscha han
begagnade sig av. »Ni förklarar», sade
herr Ohlin med adress till mig, »och
folket betalar». Det får väl uppfattas
som ett ogillande från herr Ohlins sida
av den politik som förs. Jag kan svara
honom på exakt samma sätt som jag sva -

rade herr Hedlund för en stund sedan.
Jag skulle visserligen som svar till herr
Ohlin kunna utveckla saken ytterligare
och säga: Vad finns det för medicin
som möjliggör att folket inte skall behöva
betala? Herr Ohlin kan föra ett
allmänt såpbubbelresonemang om att
det skall vara en allmän politik, mera
förtroende för företagsamheten och för
den enskilda människan, det skall vara
en sparvänlig politik och det skall vara
en frainstegsvänlig politik. Allt detta till
inte förpliktande har vi så många gånger
hört till leda. Men vad är herr Ohlin
i dagens situation beredd att föreslå
konkret, som innebär en hårdare ekonomisk
politik, det må vara på det finanspolitiska,
skattepolitiska, penningpolitiska
eller kreditpolitiska området?

Till herr Magnusson i Borås vill jag
säga att visst kan skenet bedra. Visst
kan man gå omkring och se välmående
ut men ändå ha anledning att upphäva
kassandrarop. Jag tror emellertid att
för herr Magnussons del är skenet ganska
signifikativt. Men skillnaden mellan
herr Magnusson och mig är att även om
vi båda går omkring och ser relativt
välmående ut, så klagar herr Magnusson,
men finansministern accepterar situationen
som den är, och det är ju en
högst väsentlig skillnad i vår attityd
till skattepolitik och politiska problem.

Ja, herr talman, jag är fortfarande föredömligt
kortfattad, och jag skall försöka
hålla stilen.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! I mitt första anförande
uppehöll jag mig en stund vid de ideliga
skattehöjningarna, och jag sade att det
blir skattehöjningar praktiskt taget alla
gånger. Enda undantaget var när herr
Sträng och jag gjorde i ordning skattesänkningspaketet.
Sedan konstaterade
jag att längre i fråga om skattetryck
kan man inte gärna gå — inte mycket
längre i varje fall — och jag frågade
finansministern vad han vill göra i den
situationen. Måste man då inte välja ut

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 189

Omläggning av

sådana utgiftsposter som kan anstå något,
så att inkomsterna får växa i kapp
och man kan klara dessa utgifter utan
de skattehöjningar som inte går att ta
ut? Är inte det ganska logiskt, herr finansminister? Sedan

säger finansministern: »Vad
vill nu oppositionen göra åt inflationen?
Den har inte någon ny finanspolitik och
inte någonting annat heller.» Ja, herr
finansminister, en ny finanspolitik förutsätter
att vi gör en ny statsve ^proposition.
Vad skall då svenska folket betala
finansdepartementet och finansministern
för? Det är den nakna sanningen
om man drar ut konsekvenserna. Det är
väl ändå finansministern som får anses
ha ansvaret för att penningvärdet kan
hållas så fast som möjligt.

Finansministern sade att jag hade reviderat
min uppfattning från januari,
då jag talade för konferenser. Jag har
inte alls reviderat den — det är bara
mina förhoppningar jag har reducerat.

Finansministern talade om att han
vill rätta sig efter förhållandena sådana
som de är just nu. Det måste han naturligtvis
göra. Men bör inte en finansminister
tänka även på morgondagen?

Jag vet inte hur herr Ohlin trivs under
lapptäcket, men jag trodde att vi
hade lyckats tala om att i ansvar för
samhällsekonomien fann vi oss i att ligga
under lapptäcket.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! När jag talade om herr
Brandts geniala metod avsåg jag faktiskt
att det skulle vara citationstecken
omkring ordet »geniala». Jag är ledsen
att jag inte genom åtbörder och tonfall
lyckades få finansministern att förstå
detta.

Vad jag ville ha sagt var helt enkelt
att när man gör upp ett skattesystem
har man möjlighet att å ena sidan göra
en sådan konstruktion, som finansministern
har gjort, nämligen att låta marginalskatterna
vara opåverkade. Detta

den direkta och indirekta beskattningen

anser herr Brandt vara en genial metod.
Å andra sidan kan man gå den väg som
skatteberedningen föreslog med en successiv
sänkning av marginalskatten. Det
innebär att det blir mer lönande att arbeta
och att skaffa sig inkomstökningar
genom att arbeta på övertid. Inflationen
skärper då inte heller automatiskt skattetrycket.
Här står vi helt enkelt inför
en skiljeväg, och jag tycker att finansministern
skulle ha givit ett ord på vägen
åt den arbetsgrupp inom finansdepartementet
som skall arbeta med familjebeskattningen.
Den kan inte göra
upp skatteskalor, om den inte vet huruvida
finansministern vill följa herr
Brandts metod eller skatteberedningens
huvudtanke.

Jag trivs sannerligen inte under lapptäcket.
Jag anser mig över huvud taget
inte vara där, herr finansminister, eftersom
vi på punkt efter punkt lagt fram
andra förslag än finansministerns. Vi
kommer att fortsätta att arbeta härmed
därför att vi vet att en saklig och målmedveten
opposition lönar sig. Beslutet
om förvärvsavdragen och propositionen
om frivillig särbeskattning är endast ett
par bevis på att det lönar sig att opponera
sig. Vi kommer att fortsätta det
arbetet.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Sträng envisas
liksom herr Ohlin med att vi i denna
debatt skall diskutera det samhällsekonomiska
läget. Får jag i all vänlighet
säga, att jag tycker mycket om sillsallat
— på julafton men inte i andra
kammarens debatter. I sinom tid skall vi
nog sörja för att bär kommer att klargöras
vilken högerpartiets ståndpunkt
är till det samhällsekonomiska läge som
för närvarande råder, vilka förslag vi
ställer och vilken avvägning vi anser
rimlig. Men vad vi talar om i dag är
inte dagens samhällsekonomiska läge,
utan vi talar om ett skattesystem som
skall kunna vara tillämpligt även i ett
annat samhällsekonomiskt läge än det

190 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta

nuvarande. Det är därför som det är så
tokigt att i dag föra resonemang som
hör hemma i remissdebatten och i den
årliga ekonomiska debatten.

Det är så typiskt när herr Sträng då
kommer in på sina repetitioner. Han
;rodde uppenbarligen att han behövde
läsa högt för mig ur statsverkspropositionen
därför att jag inte hade märkt
vad där stod. Det hade jag nog gjort,
men jag var inte förtjust på alla punkter.
Och framför allt drog jag andra slutsatser
än statsrådet Sträng gör, och det
blir inte bättre för att jag får höra högläsning
en gång till. Vad frågan gäller
är att det system vi nu skall besluta om
är avsett inte just för dagens samhällsekonomiska
situation, utan också för
andra situationer.

Statsrådet Sträng var förolämpad över
vad jag sade om hans maktfullkomlighet
m. m. Vi har en mycket stor erfarenhet
av hur tåliga — för att använda ett vackert
uttryck — herr Strängs partivänner
är i fråga om att låta statsrådet och
chefen för finansdepartementet få utöva
sin makt. Förklaringen ligger kanske
däri att det tillhör själva den socialdemokratiska
åskådningens natur att makten
skall samlas i finansdepartementet.

I ett avseende kan jag däremot helt
och hållet instämma med statsrådet
Sträng, nämligen när han sade att han
och vi på högerhåll har olika utgångspunkter.
Just det, herr talman! Vi har
helt andra utgångspunkter än statsrådet
Sträng, och därför kommer vi också till
andra slutsatser i denna principfråga,
liksom även kommer att vara fallet när
det gäller de slutsatser som vi drar beträffande
dagens samhällsekonomiska
läge.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Heckscher
skulle jag bara vilja säga att verkan av
skattepolitiken på samhällsekonomien
är ju en av de avgörande förutsättningarna
för de budgetförslag vi har att dis -

beskattningen

kutera. Om konjunkturerna vore dåliga,
skulle man kunna föreslå stora skattesänkningar.
Vid en extrem högkonjunktur
går det inte att göra detta. Det är
omöjligt att komma ifrån den saken.

Finansministern vill bestämma även
i det avseendet att vi andra skall trivas
under hans lapptäcke. Herr Hedlund
och herr Gustafson i Göteborg har redan
förklarat att vi inte trivs. Men vi förbehåller
oss också att välja de metoder
som enligt vår mening erbjuder de största
möjligheterna att uppnå ett resultat
när det gäller att få finansministern att
vara med om att åstadkomma ett annat
lapptäcke med ett bättre och mera sammanhängande
mönster. Beträffande inflationen
säger finansministern att frågan
gäller, om man bara vill prata eller
om man vill göra någonting. Men inflationsproblemet
har, herr finansminister,
bl. a. två aspekter. Den ena är den samhällsekonomiska
balansen och den talar
Ni om. Den andra är kostnadsinflationen.
I England har Edra kolleger i labourregeringen
ansett att kostnadsinflationen
utgör ett centralt problem. Demokrati
är ju styrelse genom debatt. Jag
tror att det icke skulle vara en olöslig
uppgift att försöka minska kostnadsinflationen
här i landet, och detta skulle
leda till en större reell standardhöjning
för alla folkgrupper än vad inflationspolitiken
gör.

När det gäller frågan om vilka som
betalar och icke betalar inflationen vill
jag svara finansministern att det finns
många småsparare som förlorar stora
belopp på att deras sparkapital minskar
i värde. Det finns också många med enskilda
försäkringar som förlorar mycket
pengar. Jag vill bara nämna ett exempel.
En dam på något över 60 år, som
har en enskild pensionsförsäkring, kan
konstatera att realvärdet av denna pension
sjunker varje år. På grund av sin
pensionsförsäkring får hon inte något
kommunalt bostadstillägg. Hon kommer
därigenom upp i en något mindre samlad
inkomst än en annan dam som bor

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 191

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

i samma hus och som bara har folkpension
och kommunalt bostadstillägg.

Tycker finansministern att detta är
ett rimligt och rättvist sätt att behandla
den som har sparat för att skaffa sig en
pensionförsäkring? Och det finns många
sådana fall, herr finansminister.

Till sist, herr talman, bara några ord
i anledning av finansministerns diskussion
med herr Hedlund om självsvåld
och ändrade attityder. Nog tycker jag
att man kan säga att 1963 och 1964 var
herr Sträng svår att komma till tals med,
och jag vill ge honom en komplimang
för att han i år faktiskt har blivit bättre
i det avseendet. Därför att socialdemokraterna
förlorat sin majoritet vid gemensamma
omröstningar kamrarna
emellan, därför att finansministern är
rädd för att han skall få vidkännas ett
nederlag om kamrarna röstar ned hans
förslag — därför har herr Sträng blivit
så mycket snällare.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag lyssnade med stort
intresse till herr Hedlunds senaste
replik. Om jag inte missuppfattade herr
Hedlund, ansåg han att man inte kunde
göra om finansministerns skatteförslag,
eftersom man då inte fick något utbyte
av den lön som man betalade finansministern
för att han sitter i kanslihuset
och utarbetar skatteförslag. Jag får säga
att detta var en överraskande konklusion,
som jag inte tidigare har hört. Med
den inställningen från herr Hedlunds
sida hör jag emellertid rimligtvis kunna
fortsätta med min erkänt goda nattsömn.

Herr Gustafson i Göteborg ville framhålla
att han inte personligen befinner
sig under det strängska lapptäcket. Det
var ju en alldeles riktig reflexion av
herr Gustafson. Om någon av kammarens
ledamöter till äventyrs skulle ha
levat i den föreställningen att lapptäcket
finns i sinnevärlden, så var det av
avgörande betydelse att herr Gustafson

tog upp den saken. Fysiskt sett finns det
inte något lapptäcke; det har varit en
symbolisk debatt som vi i det avseendet
fört.

Jag har ingenting nytt att bemöta herr
Heckscher med, och därför får det vara
till en annan gång.

Herr Ohlin gör också deklarationen:
»Vi trivs inte under lapptäcket.» Ja, herr
Ohlin, det är kanske bäst att inte ha
några förutfattade meningar. Kammaren
skall ju nu rösta om skatteförslaget, och
sedan får vi se hur vi kan anpassa oss
till varandra. För min del har jag förklarat
att jag vill göra allt vad jag kan
för att skapa trivsel och trevnad.

Med det sagda, herr talman, tror jag
att jag kan sluta både skattedebatten och
diskussionen om de här sängkammarinteriörerna
som i dag spelat en så stor
roll.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Jag är ledsen, men jiag
måste börja med att bidra till finansminister
Strängs sängkammarinteriörer.
När man har fått vänta på ordet många
timmar vill man inte gärna släppa chansen
från sig. Finansminister Sträng har ju
varit mycket bitsk i dag och hl. a. talat
om hundliv — eller släktet canis som
det heter på ett av de språk som finansministern
älskar. Han har också uttalat
sin tillfredsställelse över att folkpartiet
och centerpartiet uppför sig
mycket välartat från denna speciella
synpunkt, men jag tycker inte han skall
varai så belåten. Jag vill erinra honom
om ett gammalt ordspråk på detta ädla
latinska tungomål som lyder: cave

canem — frukta hunden. I varje fall
tror jag man bör vara litet försiktig,
innan man släpper ned hundar under
»lapptäcket»!

Så över till skattefrågan. Utgångspunkten
för skattedebatten under det senaste
året har varit förslaget från den
allmänna skatteteredningen. Det framställes
från härjtn som eu kompromiss,
varvid man säd: alt fyra partier var

192 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

eniga. Huvudtendenserna i detta förslag
var att man skulle sänka skatten för de
stora förmögenhetsinnehavarna, för bolagen
och för de stora inkomsttagarna.
Eftersom man skulle räkna med oförändrade
statsinkomster innebar det att
det skulle bli högre skatter för de små
och medelstora inkomsttagarna. Det var
ett reaktionärt och odemokratiskt förslag.
Det är intressant att se att de
borgerliga partierna i princip står fast
vid detta förslag, fastän de för tillfället
inte vågar lämna fram det i form av
motioner.

Högern är sig helt lik. Det är skrämmande
när man från högerhåll hör att
vårt folkpensionssystem skulle vara en
belastning för allmänheten. Jag skulle
vilja se den högertalare som vågar yttra
det som sades här i kammaren på ett
möte för folkpensionärer.

Med anledning av debatten mellan
herr Hec.kscher, herr Brandt m. fl. skulle
jag vilja säga: Om herr Brandt har läst
på snedden i skattetabellerna skall jag
inte yttra mig, men jag vill erinra om
att högerns reservation i bevillningsutskottet
kräver lättnader i förmögenhetsbeskattningen.
Man kan väl inte
från högerhåll påstå att dessa lättnader
skulle tillfalla de mindre inkomsttagarna,
eftersom lättnaderna helt och hållet
skulle komma de personer till godo
som har över 100 000 kronor i förmögenhet.
Vid lägre förmögenhet betalar
man ju ingen förmögenhetsskatt.

Den allmänna skatteberedningens förslag
blev föremål för stark kritik, bl. a.
från fackföreningsrörelsen. Vi har hela
tiden ansett det mycket tillfredsställande
att regeringen tvingades att lägga
förslaget på hyllan. Det framlagda regeringsförslaget
innebär ett framsteg
jämfört med den allmänna skatteberedningens
förslag. Om man räknar med
höjda barnbidrag och höjda folkpensioner
blir det totalt sett lägre skatter
för de stora grupperna av inkomsttagare.

Men man bör inte dölja att det också

finns stora brister i regeringsförslaget.
Barnfamiljerna får ingen reell höjning
av sin standard — de får bara kompensation.
De kan få en reell höjning om
man bifaller vår motion som går ut på
att barnbidragen skall indexregleras.
Folkpensionärerna får inte heller någon
egentlig standardförbättring. Att verkligen
förbättra folkpensionärernas ställning
i det svenska samhället är en av
de viktigaste uppgifterna under de närmaste
åren.

Omsättningsskatten skall enligt bevillningsutskottets
förslag höjas redan
den 1 juli, men sänkningen av den direkta
skatten kommer inte förrän den
1 januari. .lag vill ställa följande fråga:
Varför gör man denna skillnad? Varför
genomför man inte båda dessa saker
vid samma datum? Nu kommer ju löntagarna
att drabbas mycket hårt under
andra halvåret 1965. Vi vet också att
avtalen är bundna, och det har dessutom
enligt mångas bedömning varit
dåliga avtal, särskilt med hänsyn till
den prisstegring som ägt rum. Det är
därför som vi har lagt fram vårt förslag
om att uppskjuta höjningen av omsättningsskatten
till den 1 januari. Skattereformen
bör vara en helhet, och då
bör också besluten träda i kraft samtidigt.

Det finns utrymme för denna niildring
av höjningen i konsumtionsbeskattningen.
Man kan höja förmögenhetsskatten.
Jag vill erinra om att den nu är
mycket låg. Det är förträffligt att statsråd
i det TV-program som vi såg häromkvällen
uttalar sin indignation över den
ojämna förmögenhetsfördelningen i vårt
samhälle, men det vore ändå bättre,
om de ville medverka till att i praktiken
ändra på dessa orättvisor. I verkligheten
har vi fått en mycket lindrigare
förmögenhetsbeskattning under de
senare åren än vi hade tidigare.

Vi anser också att man kunde genomföra
en större belastning av företagen.
Det kan företagen mycket väl bära —
det visar de senaste boksluten. Höj -

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Nr 14 193

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ningarna av omsättningsskatten bör enligt
vår mening gälla även investeringsvaror.
Det har sagts i pressdebatten att
detta förslag skulle vara företagsfientligt,
men jag vill erinra om att det här
finns tre ståndpunkter som framförts
i skattedebatten, nämligen att man skall
beskatta investeringsvarorna till 50 procent
av deras värde, till 60 procent, som
majoriteten vill, och till 100 procent som
vi har föreslagit. Skillnaden mellan dessa
ståndpunkter kan inte vara avgörande
för vad som är företagsfientligt eller
inte. Genomförandet av dessa skatteskärpningar
jämte oförändrade militära
utgifter ger utrymme för att vi skall kunna
uppskjuta höjningen av omsättningsskatten
till den 1 januari.

Vi anser också att de ensamstående
har blivit orättvist behandlade, såväl
i regeringens som senare i utskottets
förslag. Skattesänkningen, som blir följden
av förslaget, slutar tidigt när det
gäller ensamstående — vid 12 000—
15 000 kronor. Vi tycker att det vore
rimligt att höja denna gräns till åtminstone
20 000 kronor. Det kan man
göra genom att man höjer kommunalskatteavdraget
till 3 000 kronor för ensamstående,
vilket inte är så synnerligen
dyrbart.

Troligen kommer det här i kammaren,
liksom i första kammaren, att finnas
majoritet för en omedelbar höjning
av omsättningsskatten. Denna majoritet
bildas av socialdemokrater och de
borgerliga grupperna. Det betyder att
vi får kraftiga prisstegringar efter den
1 juli. Höjningen av omsättningsskatten
kommer att läggas ovanpå höjningen
av andra priser. Sedan regeringen nonchalerat
prisfrågorna under läng tid
blev det efter valet lyckligtvis ett ökat
intresse. Det tillsattes en kommitté inom
handelsdepartementet. Men man måste
ställa frågan: När kommer förslaget
från regeringen i denna fråga?

Nu föreligger det bara i utskottets utlåtande
cn mycket vag skrivning, där

årets riksdag, om så skulle visa sig
önskvärt». Men det förpliktar ju inte
regeringen till någonting. Vi anser
att förslag om skärpta åtgärder på prispolitikens
område borde ha förelagts
riksdagen för beslut samtidigt med
besluten i skattefrågan. Det är beklagligt
att så inte har skett. Det är visserligen
formellt handelsdepartementet som
sköter denna utredning, men hela regeringen
är givetvis ansvarig. Om inte
finansminister Sträng hade haft så
bråttom att avlägsna sig ur kammaren,
hade jag ställt frågan direkt till honom;
nu får den stå i protokollet: Kan finansministern
försäkra riksdagen att det
verkligen kommer förslag till vårriksdagen
om en mera aktiv och skärpt prispolitik? Höjningen

av omsättningsskatten och
hela prisutvecklingen i övrigt drabbar
särskilt hårt låglönegrupperna. Det
kommer att bli speciella svårigheter för
dessa grupper under sista halvåret 1965.
Hela denna fråga måste ägnas ökad uppmärksamhet.

Några talare har här ställt frågan: Går
det att höja skatterna mera? Herr Hedlund
svarade nej på den frågan. Det är
naturligtvis ett mycket viktigt problem.
Vi tror för vår del att staten, det allmänna,
måste söka nya skattekällor.
.lag vill peka på möjligheten att genom
nya statsägda företag få inkomster till
statsbudgeten och framhålla hur nödvändigt
det är att beskatta de stora
vinsterna på markvärdestegring och de
stora vinster på aktiebörsen som fortfarande
finns kvar i stor utsträckning.
Det är nödvändigt att utnyttja alla dessa
skattekällor, om man skall kunna
hålla beskattningen på fysiska personer
vid en rimlig nivå. Bearbetningen
av dessa frågor får inte bedrivas
så långsamt som hittills skett.

.lag noterade att det också fanns ett
borgerligt intresse för frågan om alt
bekämpa inflationen. Detta har ju också
kommit till uttryck i en reservation
till iitskottsutlåtandet. Det iir tacknäm -

man talar om att »förslag kan föreläggas
7 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 1ri

194 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 fm.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ligt, men i debatten bör ytterligare erinras
om att ifall skatteberedningens
förslag hade följts och alltså de borgerliga
partierna fått igenom sin linje,
skulle priserna på konsumtio<nsvaror
den 1 juli ha höjts ännu mer än vad som
kommer att ske genom den höjning av
omsättningsskatten som nu träder i
kraft.

Både herr Hedlund och herr Ohlin
var villiga att betyga, att regeringen
var mycket mera mjuk när det gällde att
diskutera efter valet 1964 än vad den
hade varit tidigare. Det är en mycket intressant
iakttagelse. Jag är inte säker
på att herrarna har alldeles rätt. Vad
som hände i valet 1964 var ju att samtliga
borgerliga partier liksom socialdemokratien
gick tillbaka, medan endast
det kommunistiska partiet kunde öka sitt
röstetal. Jag kommer inte till samma
slutsatser som herrar Ohlin och Hedlund.
Jag har av valutgången dragit den
slutsatsen när det gäller skattefrågan,
att den ledde till att vi fick ett bättre
skatteförslag än vad vi annars skulle
ha fått. Det är, tror jag, skattebetalarna
mycket tacksamma för.

Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på

förslag av herr talmannen att uppskjuta
den fortsatta behandlingen av förevarande
utlåtande samt behandlingen av
övriga på föredragningslistan upptagna
ärenden till kl. 19.30, då enligt utfärdat
anslag detta plenum komme att
fortsättas.

§ 6

Meddelande ang. plena

Herr TALMANNEN yttrade:

Behandlingen av bevillningsutskottets
betänkande nr 16 och andra lagutskottets
utlåtande nr 17 avses skola avslutas
vid dagens sammanträde.

Vid kammarens plenum onsdagen den
7 april kommer att såsom första ärende
upptagas statsutskottets utlåtande angående
främjande av bostadsförsörjningen
m. m. Onsdagens sammanträde
kommer att fortsättas på kvällen medan
däremot kvällsplenum icke kommer att
anordnas fredagen den 9 april. Det kan
bli erforderligt att anordna arbetsplenum
torsdagen den 8 april. Detta kommer
i så fall att ta sin början kl. 14.00.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.50.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 195

Onsdagen 31 mars

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
förste vice talmannen.

§ 1

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll:

År 1965 den 31 mars sammanträdde
de riksdagens valmän som fått i uppdrag
att utse fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret för att jämlikt
§ 4 i stadgarna för Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfond förrätta val av styrelse
i denna fond; och befunnos efter
valförrättningens slut ha blivit utsedda
till

ordförande

för tiden den 1 april 1965—den 31 mars
1968:

herr Segerstedt, Torgny,
professor, ...... med 47 röster;

övriga styrelseledamöter
för tiden den 1 april 1965—den 31 mars
1968:

herr Muntzing, Arne,

professor, ..........

herr Rexed, Bror, professor,
..............

herr Svennilson, Ingvar,
professor, ....
herr Åsbrink, Per,
riksbankschef, ...
herr Geijer, Lennart,
ledamot av första

kammaren, ........

fru Sjövall, Elisabet,
ledamot av andra

kammaren, ........

herr Dahlén, Olle,

med 43 röster;
med 43 röster;
med 43 röster;
med 43 röster;

med 43 röster;

ledamot av första

kammaren, ........ med 43 röster;

herr Martinsson, Bo,
ledamot av andra

kammaren, ........ med 43 röster;

herr Larsson, Nils
Theodor, ledamot av
första kammaren, med 43 röster;

fröken Ljungberg,

Blenda, ledamot av

andra kammaren, med 43 röster;

suppleant för herr Segerstedt, T.:
herr Lindberg, Folke,
professor, .......... med 47 röster;

suppleant för herr Muntzing, A.:

herr Rudberg, Erik,

professor, .......... med 43 röster;

suppleant för herr Rexed, B.:

herr Tiselius, Arne,

professor, .......... med 43 röster;

suppleant för herr Svennilson, /..-herr Holm, Lennart,

docent, ............ med 43 röster;

suppleant för herr Åsbrink, Pollen-
Callans, Arne,
bankdirektör, med 43 röster;

suppleant för herr Geijer, L.:
herr Hagnell, Hans,
ledamot av andra
kammaren, med 43 röster;

suppleant för fru Sjövall, E.:
fröken Bergegren,

Astrid, ledamot av

andra kammaren, med 43 röster;

196 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

suppleant för herr Dahlén, O.:
herr Hilding, Per,
ledamot av första

kammaren, ........ med 43 röster;

suppleant för herr Martinsson, B.:
herr Johansson, Tage,
ledamot av första

kammaren, ........ med 43 röster;

suppleant för herr Larsson, N. Th.:
herr Grebäck, Erik,
ledamot av andra

kammaren, ........ med 43 röster;

suppleant för fröken Ljungberg, B.:
herr Eskilsson, Carl,
ledamot av första

kammaren, ........ med 43 röster.

Gustaf Elofsson G. Ivar Virgin

Ingemund Bengtsson Eric Neländer

På förslag av herr förste vice talmannen
beslöt kammaren, att nämnda protokoll
skulle läggas till handlingarna
ävensom att kanslideputerade skulle underrättas
om dessa val samt anmodas
låta uppsätta förslag dels till förordnanden
för de valda, dels ock till skrivelse
till Konungen med anmälan om
de verkställda valen.

§ 2

Omläggning av den direkta och indirekta
beskattningen
(forts.)

Herr förste vice talmannen meddelade,
att överläggningen rörande bevillningsutskottets
betänkande nr 16, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 10 §
1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner, såvitt
propositionen och motionerna hänvisats
till bevillningsutskottet, nu komme
att fortsättas; och lämnades därvid or -

det, i enlighet med förut gjord anteckning,
till

Herr KRISTENSON (s), som yttrade:

Herr talman! Valresultatet i september
månad förra året ingav väl oppositionen
vissa förhoppningar att vid
början av 1965 års riksdag möta en
svag socialdemokrati. Oppositionen hoppades
väl också att motionsvägen och
på andra sätt kunna göra den inbrytning
som oppositionen under många
år väntat på att få göra.

Men när regeringen presenterade
statsverkspropositionen och skatteförslagen
i övrigt blev väl oppositionen ändå
tagen på sängen. Det var inte en
kraftlös socialdemokrati man mötte utan
en socialdemokratisk regering som kunde
se framåt och som både i statsverkspropositionen
och i andra propositioner
för rätt lång tid framöver kunnat
presentera förslag som i de allra flesta
fall innebär hyggliga lösningar.

Herr Ohlin har vid flera tillfällen sagt
att det behövs nya, konstruktiva linjer
i politiken och framför allt i skattepolitiken.
Efter allt detta tal om en konstruktiv
politik hade vi naturligtvis väntat
oss att folkpartiet vid årets riksdag
skulle framlägga motioner som visade
på vilket sätt folkpartiet kraftfullt skulle
vara med om att avskaffa det kösamhälle
som är folkpartiets eget påhitt. Vi
trodde väl alla att folkpartiet nu skulle
visa ett ändrat sinnelag. Valrörelsen
tycktes ändå ge ett besked — att framför
allt folkpartiet men till stora delar
också centerpartiet skulle sluta med
sin överbudspolitik.

I den skattediskussion vi nu för på
grundval av regeringens proposition har
det emellertid visat sig att det är oppositionen
som verkligen är kraftlös. Efter
allt tal om en konstruktiv framstegspolitik
har oppositionen i stort sett enbart
accepterat regeringens skatteförslag i
dess praktiska utformning. I sina reservationer
har oppositionen dock försökt
att lägga ett slags dimridåer för allmänheten.
Oppositionen vill dölja sin kraft -

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 197

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

löshet och begär exempelvis i reservation
1 »att riksdagen snarast förelägges
förslag till en samlad skattereform enligt
ovan» — d. v. s. i reservationen —
»angivna riktlinjer, syftande till lättnader
i den direkta inkomstskatten samt
en reformering av den indirekta beskattningen
och företagsbeskattningen, som
stärker konkurrensförmåga och kapitalförsörjning».

Vad innebär då ordet »snarast»? Vill
folkpartiet och centerpartiet ha denna
stora skattereform genomförd inom ett,
två eller tre år? Innebär uttrycket »syftande
till lättnader i den direkta inkomstskatten»
att man vill sänka det totala
skattetrycket och skatteuttaget? Vad
blir det då för möjligheter över för
framför allt folkpartiet att avskaffa kösamhället? Inom

alla partier ställs väl vi riksdagsledamöter,
när vi är ute och talar
på interna partimöten eller i andra sammanhang,
ofta inför krav från mötesdeltagarna
att vi skall motionera om de
och de reformerna. Vi socialdemokrater
kan i regel svara vårt aktiva partifolk,
att vi säger inte nej till dessa reformer
men ni måste förstå att de kostar
pengar. Vi skall emellertid undersöka,
brukar vi säga, om vi kan placera in
dem nästa år eller året därefter — vi
skall undersöka möjligheterna att till
dess skaffa statskassan de för reformernas
genomförande nödvändiga inkomsterna.

Men hur bär sig oppositionspartiernas
talare åt, när de på partimöten ställs
inför kravet att de och de reformerna,
som mötesdeltagarna anser angelägna,
skall genomföras? Kan ni på oppositionssidan
då klara er genom att säga,
att dessa reformer är inte de mest angelägna,
utan den allra angelägnaste reformen
är att sänka skattetrycket och
det totala skatteuttaget? Samtidigt skriver
ju både mittenpartiernas tidningar
och andra tidningar alt det behövs fler
bostäder för att avskaffa bostadsbristen,
ökat bostadsbyggande i de expan -

derande industriorterna, förbättrad undervisning,
förbättrad sjukvård, mindre
skolklasser.

Och det mest underliga förslaget under
de senaste åren är centerpartiets
krav på sänkt pensionsålder. Hur skall
centerpartiet kunna sänka det totala
skattetrycket samtidigt som man sänker
pensionsåldern med den ökning av pensionskostnaderna
detta kommer att medföra?
Hur skall man från oppositionens
sida får denna ekvation att gå ihop?

Låt mig gå vidare i läsningen av reservation
nr 1. Folkpartiet och centerpartiet
uttalar där, att »skatten på meroch
extrainkomster bör sänkas». Vad
menar man med extrainkomster? Är det
en extrainkomst löntagaren får vid en
normal avtalsförhöjning eller vid en
opåräknat stor löneförhöjning genom
ett avancemang inom företaget? Avser
man inkomster av fria yrken eller andra
av avtalsförhandlingar icke bundna
inkomster?

Och vad menar man med att skatten
skall sänkas på dessa extrainkomster?
Vill man ge skattesänkningar på de inkomster,
som människor med god fysik
eller andra speciella förutsättningar
kan skaffa sig vid sidan av den ordinarie
arbetstiden? I så fall drabbas alla
de människor som av en aller annan
anledning inte kan åtaga sig sådant
arbete.

Skall vi för övrigt på detta sätt uppmana
folk att arbeta längre när vi samtidigt
har en utredning med uppgift att
undersöka möjligheterna att sänka arbetstiden
från 45 timmar i veckan ned
mot målsättningen 40 timmar per vecka?
Är det folkpartiets modell för framtiden
att genom skattesubventioner eller
skattelättnader försöka få folk att
arbeta mer än 45 timmar per vecka?

I reservation 3 uttalar man bl. a. följande:
»Nuvarande sambeskattningssystem
är så konstruerat att en familj
får en mycket hård skattebelastning på
den inkomstökning som inträder, när
hemmavarande maka skaffar sig för -

198 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

värvsarbete utanför hemmet.» Ja, är
detta så säkert? Om en tidigare icke
förvärvsarbetande hemmafru går ut och
tar ett förvärvsarbete och får en inkomst
på exempelvis 10 000 kronor per
år, blir den skatt hon får på dessa pengar
lägre än den som skulle ha utgått, om
mannen i äktenskapet hade fått 10 000
kronor i löneförhöjning, eftersom den
förvärvsarbetande hustrun om det icke
finns hemmavarande barn under 16 år
kan tillgodogöra sig ett extra avdrag på
300 kronor. I och med det förslag som
utskottet nu har framlagt kommer det
dessutom från och med nästa år i deklarationen
att ges möjlighet att göra
ett förvärvsavdrag på 3 000 kronor, om
det finns barn under 16 år.

I detta sammanhang vill jag också
påpeka, att denna gränsdragning vid
3 000 kronor är ett kompromissförslag,
som vunnit enhällig anslutning inom utskottet.
Jag tillät mig ändå att i utskottet
göra den kritiska anmärkningen, att
en hel del förvärvsarbetande fruar, som
har barn i 10—12-årsåldern och som
nu för första gången efter giftermålet
går ut i direkt förvärvsarbete, får möjlighet
att tjäna 3 000 kronor skattefritt.
Dessa mödrar har i regel inga utgifter
för barntillsynen.

Folkpartiet uttalar visserligen i ifrågavarande
reservation att en familj, där
båda makarna förvärvsarbetar, också
har andra utgifter. Men naturligtvis kan
alla familjer råka ut för sådana utgifter.

Vidare vill enligt vad som deklareras
i en av reservationerna folkpartiet
och centerpartiet byta ut omsättningsskatten
mot en mervärdeskatt. Denna
fråga har tidigare ställts till framför
allt centerpartiet: Vill ni som säger er
slå vakt om landets jordbrukare och
småföretagare verkligen vara med om
att ålägga dessa kategorier att bli skatteinbetalare
i samband med införandet
av den medvärdeskatt ni vill ha med
den bokföring och allt annat krångel,
som följer av detta?

I en annan av sina reservationer anför
vidare folkpartiet och centerpartiet
att omsättningsskatten är produktionshämmande
och föreslår därför, att
omsättningsskatten skall beräknas på
50 procent i stället för på de av regeringen
föreslagna 60 procenten av anskaffningskostnaden
för maskiner och
inventarier. Är detta förslag så revolutionerande
att det skulle hjälpa till att
öka produktionen i vårt land? Om en
företagare skaffar sig en maskin som
kostar 100 000 kronor så betyder ert
förslag att denne företagare kan köpa
maskinen till ett 1 000 kronor lägre
pris, och jag tror inte att det har någon
som helst betydelse ur investeringssynpunkt
för denne företagare om den
omsättningsskatt han skall betala blir
50 i stället för 60 procent av anskaffningskostnaden.

I en motion som inte är avlämnad i
samband med skattepropositionen utan
som kom till vid riksdagens början vill
folkpartiet och centerpartiet höja spritskatten
med 3 kronor per liter. Man
motiverar detta med att det skulle främja
nykterheten i landet. Men samtidigt
räknar man rått och kallt med att
spritkonsumenterna i detta land skall
fortsätta att konsumera precis samma
mängd sprit som tidigare. Man räknar
ut att om konsumtionen inte sänks får
man 130 miljoner kronor i ökade inkomster
till statskassan, och detta tar
man till intäkt för att säga att man
skapat en precis likadan budget som
finansministern har gjort. Jag tycker
inte att det är snyggt att på detta
sätt försöka att med nykterhetspolitisk
motivering skaffa samhället dessa inkomster.
Denna ökade utgift för inköp
av sprit kommer i första hand att drabba
lägre inkomsttagare som pensionärer
och andra.

Jag skall med ett par ord kommentera
också vad några av högerns talesmän
sagt vilka har stått i talarstolen
tidigare i dag. När man hör dem får
man eu vision av att vi måtte bo i ett

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 199

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

fruktansvärt samhälle. Herr Magnusson
i Borås sade att vi måste lätta på den
fruktansvärda skattebördan, och herr
Björkman sade att Sverige leder den
internationella skatteligan. När man
hör dessa röster, jag höll på att säga
ur det förgångna, ser man riktigt framför
sig en utsvulten och fattig svensk
befolkning vandra omkring i detta land.
Men är det verkligen den riktiga bilden?
Hit kommer ju ändå studiedelegationer
från alla hörn av världen för att
försöka komma underfund med hur vi
har lyckats skapa oss en otroligt hög
levnadsstandard med ett internationellt
sett mycket konkurrenskraftigt näringsliv.
När det från högerns sida sägs att
vi måste lätta företagsbeskattningen för
att öka vår konkurrensförmåga, så vill
jag påminna om att Sveriges export
ökade under 1964, inte bara rent penningmässigt
utan också volymmässigt.
Det måste väl betyda att svensk företagsamhet
är mycket konkurrenskraftig
på den internationella marknaden.

De medborgare som är verksamma
inom det svenska näringslivet höjer
sin produktion med 4,5 procent varje
år. Vilket annat land man än jämför
med så ligger vi på toppen vad produktionsstegringen
beträffar.

Herr Heckscher sade att skatten är
alldeles för hög och att den nu måste
sänkas på det ena eller det andra sättet.
Men det är väl ändå så att alla de
som går till val och har att välja mellan
de olika partiernas program för
framtiden har en bestämd mening om
hur samhället skall se ut i framtiden
och vilka krav som kommer att ställas
på framtidens samhälle. Väljarna ställer
ganska höga krav på att samhället
skall träda in på det ena området efter
det andra och öka sina insatser.
Varken den nuvarande finansministern
eller kommande finansministrar kan
väl utan vidare skaffa staten de inkomster
som krävs för att dessa kollektiva
insatser skall kunna betalas genom
samhällets försorg. Man kan inte

från ett partis sida säga att skatten
är för hög; skatten har den höjd som
krävs för att samhället skall kunna
fullgöra de engagemang som medborgarna
kräver av samhället.

Det skulle ha hedrat högerpartiet,
som framför klagomål över en svag
budget och höga skatter, om det hade
försökt att förklara för kammarens ledamöter
och — genom radio, TV och
tidningar — för allmänheten vilka vägar
högerpartiet vill gå för att stärka
denna budget. Det har man tyvärr inte
gjort.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Därefter anförde:

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Den aktuella skattereformen
kan kritiseras från många utgångspunkter.
Det nuvarande skattesystemets
brister bevaras, en samlad skattereform
ställs på framtiden. Regeringen
presenterar en provisorisk och tillfällig
lösning, en lösning som delvis kommer
att försvåra en framtida reform. Många
kritiska synpunkter har redan framförts.
Jag skall begränsa mig till att beröra
familjebeskattningen, och jag skall
försöka se den från konstruktiv synpunkt.
Herr Kristenson efterlyste konstruktiva
inlägg, men han hade själv ett
ganska långt anförande utan att framlägga
några konstruktiva synpunkter på
beskattningen.

Om en skattelagstiftare i dag skulle
få till uppgift att utforma ett system för
den framtida familjebeskattningen, skulle
han omedelbart ställas inför några
viktiga avvägningsfrågor: Skall be skattningen

utformas så, att gifta och
ogifta beskattas på lika villkor? Eller
skall den utformas så att de gifta gynnas?
Skall stimulansen knytas till äktenskapet
som sådant eller främst till barnfamiljerna?
Skall beskattningen stimulera
eller förhindra båda makarnas förvärvsarbete?
Kanske menar lagstiftaren

200 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

att beskattningen skall vara neutral inför
dessa frågor. Ganska snart kommer
han dock att finna att fullständig neutralitet
är omöjlig att uppnå; varje
skattesystem får vissa effekter. Det nuvarande
skattesystemet innebär att äktenskapet
som sådant gynnas; nu satsar
vi en stor del av våra resurser på familjer
utan barn. Dessutom innebär det
nuvarande skattesystemet att den gifta
kvinnans förvärvsarbete försvåras.

Allmänna skatteberedningen har stannat
för att förorda reformer inom sambeskattningens
ram. Samtidigt är beredningen
medveten om att det »inom en
inte avlägsen framtid» kan bli aktuellt
att avskaffa sambeskattningen. Många
remissinstanser menar att den »inte avlägsna
framtiden» redan är här. Löntagarorganisationerna,
liksom ett antal
andra remissinstanser, var starkt kritiska
mot skatteberedningens förslag i
fråga om familjebeskattningen. Kritiken
mot sambeskattningen har i första hand
gällt den så kallade negativa sambeskattningseffekten,
d. v. s. att två makar som
båda förvärvsarbetar får sammanlagt
högre skatt än de skulle ha haft om de
varit ogifta och haft samma inkomster.
Denna effekt beräknas gälla 3 å 4 procent
av alla äktenskap. Det är tillfredsställande
att den nu aktuella skattereformen
kommer att medföra att denna
orättvisa avskaffas.

Det finns emellertid skäl att ifrågasätta,
om det är motiverat att andra
äktenskap skall vinna på sambeskattningen.
De gifta får nu en skattelättnad
oberoende av om det finns barn i familjen
eller inte. Är detta en lämplig
avvägning av skattebördan mellan gifta
och ogifta, mellan barnfamiljer och familjer
utan barn? Skall samhället genom
att sänka skatteskalorna och genom
att införa extra ortsavdrag gynna
familjer som inte har barn? Enligt min
uppfattning bör skattesystemet gynna
föräldraskapet, inte äktenskapet. Det är
barnfamiljerna som bör gynnas i högre
grad än som nu är fallet.

Sambeskattningen gör det svårare att
nå fram till ett samhälle med jämlikhet
mellan män och kvinnor; det nuvarande
skattesystemet bygger på föråldrade
föreställningar om mannens och kvinnans
uppgifter — hustrun skall arbeta
i hemmet, och mannen skall svara för
familjens inkomster.

Så som skattesystemet i dag är utformat
får de familjer en hög marginalskatt,
där den andra maken — och det
är i allmänhet kvinnan — vill gå ut på
arbetsmarknaden. Det är naturligt att
många tvekar att gå ut i förvärvsarbete
om det ekonomiska nettotillskottet blir
alltför ringa. Det måste betonas att denna
höga marginalskatt drabbar alla
kvinnor och inte bara dem som har
höga inkomster.

Den nuvarande sambeskattningen avhåller
kvinnan från yrkesarbete och
därmed också från yrkesutbildning; den
bevarar arbetskraftsbristen. I dagens läge
vore en mera arbetsmarknadsvänlig
politik motiverad. Vi har exempelvis
inom vårdområdena ett stort behov av
den arbetskraft som är utbildad men
som inte finner det lönande att förvärvsarbeta.
Herr Kristenson efterlyste
konkreta förslag för att avskaffa kösamhället.
Ett medel vore att föra en
förnuftig skattepolitik.

Enligt min mening skulle ett särbeskattningssystem
innebära en mer rationell
och rättvis lösning. Det skulle innebära
att den nuvarande straffskatten på
den gifta kvinnans förvärvsarbete avskaffades,
att kvinnan fick samma utbyte
av sin utbildning och sin arbetsinsats
som mannen. Det skulle möjliggöra
en förbättring av barnfamiljernas
ställning; vi skulle få en verklig chans
till en familjepolitisk satsning.

Jag är medveten om att inte heller ett
särbeskattningssystem är problemfritt.
De problem som en särbeskattning skulle
medföra är dock möjliga att lösa,
t. ex. genom särskilda övergångsåtgärder.
Vi måste ta särskild hänsyn till de
familjer, som inte har barn och där

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 201

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

hustrun av olika skäl inte kan arbeta
utanför hemmet.

Det har sagts, att särbeskattningen
inte passar för vår nuvarande samhällsstruktur
men att samhället kanske om
tio, femton år är sådant att särbeskattningen
ter sig som den bästa lösningen.
Jag tror att man då bortser från den
snabba utvecklingen på arbetsmarknaden
och från omdaningen av hela vårt
samhälle. Det är enligt min uppfattning
ett bättre alternativ att relativt snart införa
särbeskattningen och komplettera
den med bestämmelser som ger lättnader
åt de grupper som får de mest kännbara
verkningarna härav, d. v. s. de
grupper som inte får behålla sina nuvarande
förmåner. Från en del håll har
sagts att beskattningen borde utformas
som ett fullt genomfört tudelningssystem.
Då skulle man emellertid få bort
endast en av sambeskattningens orättvisor,
nämligen att vissa personer får
sammanlagt högre skatt efter giftermålet.
Men tudelningen har i övrigt samma
fel som sambeskattningen. Den stöder
äktenskapet som sådant och de högre
inkomsttagarna får större stöd än andra.

I samband med familjebeskattningen
har också aktualiserats frågan om avvägningen
mellan skattepolitik och familje-
och socialpolitik. Det familjepolitiska
stödet lämnas i dag dels i form av
skattelättnader, dels i form av socialoch
familjepolitik. Den viktigaste åtgärden
torde vara de allmänna barnbidragen.
Om vi nu vill förbättra stödet till
barnfamiljerna, kan detta ske antingen
avdragsvägen eller bidragsvägen.

När man bär skall välja linje, måste
man fråga sig vilket system som är det
2ffektivaste och det mest rättvisa. Enligt
min mening bör det förbättrade stödet
väsentligen ske genom ökade kontantbidrag,
barnbidrag eller vad vi nu
vill kalla dem. Skatteberedningen har
också stannat för denna linje. Härigenom
kan bidragets samband med barnkostnaderna
klarare markeras, och man
uppnår en rättvisare fördelning. Barn -

avdragen representerar nämligen en
större skattelättnad för högre inkomsttagare
än för lägre inkomsttagare, medan
kontantbidragen innebär en lika
förmån för alla. De visar på ett mera
konkret sätt samhällets solidariska ansvar
för barnen.

Det finns förvisso ingen enkel lösning
på familjebeskattningsproblemet. Den
lösning som nu presenteras är inte tillfredsställande.
Regeringens förslag går
delvis i fel riktning. Dels höjs tudelningsgränsen,
vilket gynnar gifta män
med hemmafruar och försvårar en
framtida övergång till särbeskattning.
Dels sker en viss schablonisering av
kommunalskatteavdraget, och avdraget
blir dubbelt så stort för gifta som för
ogifta. Effekten blir sålunda densamma
som i fråga om det dubbla ortsavdraget.
Dels ändras grunderna för beräkning av
folkpensionsavgiften; den kommer att
beräknas på beskattningsbar i stället för
som hittills på taxerad inkomst, vilket
favoriserar familjer där bara en har inkomst.

Den frivilliga särbeskattningen är bra
om den ses som ett led i en fortsatt reform.
Men det räcker inte med särbestämmelser.
Flera av sambeskattningens
nackdelar kvarstår — främst favorisering
av de gifta. Den nu aktuella reformen
är därför otillräcklig. Vi får inte
dröja för länge med en reform av familjebeskattningen,
med att genomföra
en konsekvent särbeskattning med lika
skatteskalor.

Herr talman! Jag har medverkat i en
motion, vari vi hemställer om eu utredning
om att familjeskatteberedningen
bör inriktas på att utarbeta förslag för
en övergång till särbeskattning. Bevillningsutskottets
betänkande innehåller
många yrkanden. Jag skall här avstå
från att ställa något yrkande men vill
hoppas att familjeskatteberedningen
snarast möjligt kommer att presentera
ett konstruktivt förslag till en radikalt
förändrad familjebeskattning.

7*—Andra kammarens protokoll 19C>5. .Vr 74

202 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Vid denna ganska sena
tidpunkt på dagen skall jag begränsa
mig till att bara säga några ord om en
motion vari yrkas avslag på förslaget
om höjning av bensinskatten med 5 öre
per liter. Avslagsyrkandet har ganska
ringa samband med den motion vi har
väckt rörande bilskattemedlen och tunnelbanebyggandet.
Även om riksdagen
följer Kungl. Maj:ts förslag om bensinskatten
kvarstår våra betänkligheter
mot den utvidgning av bilskattemedlens
användningsområde till storstädernas
tunnelbanebyggande som föreslås i propositionen.
Men den saken får vi tillfälle
att diskutera senare.

Motorismens beskattning budgetåret
1965/66 beräknas, bortsett från detta tillskott,
ge 2 090 miljoner kronor, vilket
jämfört med redovisade nettoinkomster
för 1963/64 innebär en ökning med
cirka 300 miljoner kronor. Dessutom
finns automobilskattemedel reserverade
som av väg- och vattenbyggnadsverket
den 30 juni 1964 angivits uppgå till 924
miljoner kronor. Under sådana förhållanden
framstår tillgången på medel för
de uppgifter som bilbeskattningen skall
täcka kostnaderna för som god. Detta
omdöme gäller även om hänsyn tas till
en i budgeten för 1964/65 beräknad
minskning genom att cirka 40 miljoner
kronor kunde komma att tagas i anspråk
av fonderade medel. Det kan här
anmärkas att något sådant ianspråkstagande
av fonderade medel enligt vad
som under hand inhämtats icke synes
behöva ske. I fråga om användningen
av fonderade bilskattemedel kan ett uttalande
av finansministern i första kammaren
i fjol citeras: »Pengarna finns
ju där som ett vägarnas krav på statsbudgeten,
och de kommer att lösgöras i
den mån som investeringsavvägningar
och konjunkturer så motiverar.»

Anförda förhållanden visar klart att
den föreslagna skattehöjningen för närvarande
icke är erforderlig. Den behövs
inte om man håller fast vid special -

destinationen av bilskattemedlen till i
huvudsak vägkostnader. Eftersom den
ordningen har ifrågasatts vill jag här
säga att det finns starka skäl att få bibehålla
specialdestinationen. Den har säkert
kraftigt medverkat till en, trots allt,
ganska rimlig beskattning av biltrafiken.
Släpper vi den är det risk för att bilismen
verkligen blir utnyttjad som en statens
mjölkko.

Propositionens förslag innebär alltså
en höjning av bensinskatten med 5 öre.
Någon höjning föreslås inte för motorbrännolja
då den väsentligen användes
i nyttotrafiken. Det är riktigt och bra.
Men detsamma kan sägas om en stor del
av den bensindrivna trafiken — mindre
lastbilar, service- och varudistributionsbilar,
mindre bussar, däribland ett stort
antal skolbussar, och ett mycket stort
antal personbilar.

Den kraftiga höjningen av bensinskatten
kommer säkert också att medverka
till en viss övergång till dieseldrift även
om denna ur andra synpunkter ej är
motiverad. Alla är vi väl överens om att
detta är en icke önskvärd effekt av beskattningen.

Skattehöjningen kommer att ytterligare
öka kostnaderna för dem som har
långa resor till arbetsplatser och till
serviceorter.

Alla skäl talar alltså för att man inte
nu bör höja bensinskatten — i motsats
till spritskatterna som bör höjas i enlighet
med vad som föreslås i en särskild
reservation.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen
nr 42 i denna kammare som innebär
avslag på förslaget om en höjning
av bensinskatten med 5 öre per liter.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Det har tidigare under
debatten här anförts, att ett skattesystem
kan fungera bra när skatterna är
låga men blir orimligt när skatterna
är så höga som nu. Det nuvarande högskattetrycket
avslöjar också obarmhär -

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14

203

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

tigt vissa nackdelar, som utan tvivel
föreligger när det gäller familjebeskattningens
utformning.

I samband med det höga skattetrycket
kan jag inte undgå att säga några
ord till herr Kristenson. Han menade
tydligen att eftersom det var väljarna
som ställde så stora krav på oss, kunde
vi inte göra annat än tillmötesgå
dessa, och detta ledde till ständiga
skattehöjningar. Jag kan inte hjälpa att
jag tycker att herr Kristensons framställningar
tyder på en missuppfattning
om politikernas roll i samhället.
Det förefaller som om han skulle mena
att politikerna skulle ledas av strömningarna
hos allmänheten i stället för
att det borde vara tvärtom, att politikerna
med utgångspunkt från sina bedömningar
och kunskaper om de faktiska
förhållandena i stället skulle försöka
leda den allmänna opinionen.

Men det var en sak vid sidan om.
Jag hade tänkt uppehålla mig vid familjebeskattningens
utformning, och då
skulle jag rent allmänt till att börja
med vilja säga att det är ett önskemål
att skattesystemet skall vara uppbyggt
på ett konsekvent sätt. Men det
kan inte sägas om den nuvarande familjebeskattningen.

Det finns två olika huvudprinciper
som man kan följa. Den ena är ett kollektivistiskt
skattesystem och den andra
är ett individualistiskt skattesystem.
Från vilken synpunkt man än bedömer
den nuvarande beskattningen kan man
med fog rikta kritik mot den. Skattesystemet
är kollektivistiskt så till vida
att äktenskapet som sådant innebär vissa
skattelättnader. Man tar där vid beskattningen
hänsyn till gemensam försörjning
i en hushållsgemenskap. Men
beskattningen är individualistisk så
till vida att man vid beskattningen inte
tar hänsyn till förekomsten av barn.
Inte heller tar man hänsyn till den
hushållsgemenskap som kan föreligga
mellan samboende nära anhöriga.

Det talas ibland om att skatteförmåge -

principen skulle vara vägledande vid
beskattningens utformning, men det
kan inte med fog göras gällande att så
är fallet i vår familjebeskattning. Det
anses att skatteförmågan nedsättes när
två personer gifter sig med varandra,
nota bene ifall deras gemensamma inkomster
understiger den s. k. tudelningsgränsen.
De får en lägre skatteskala,
och man tillämpar tudelningsprincipen.
Men det resonemanget håller
inte vid högre inkomst. I stället inträder
där eu straffbeskattning på äktenskapet.
Man efterlyser den röda tråden
i familjebeskattningen. När det gäller
folkpensionärer anser man att två
gifta folkpensionärer skall kunna klara
sig på lägre inkomst än de har var
för sig. I det fallet tycks det betyda att
man i ett äktenskap skulle kunna leva
på lägre standard än man gör som
ogift. Inte heller här ser man någon
logik i uppfattningen.

Jag har tidigare sagt att skatteförmågan
inte anses minska om det finns
barn. I detta sammanhang skulle jag
vilja ta upp något som herr Mundebo
tidigare sade. Om jag förstod honom
rätt menade han att barnbidrag under
alla omständigheter vore att föredra
framför skattelättnader för barnfamiljerna.
Genom barnbidragen, menade
herr Mundebo, visade samhället sin solidaritet
med barnfamiljerna.

Jag kan inte hjälpa att det förefaller
mig vara en i det närmaste socialistisk
ideologi som ligger bakom detta tal
om att det är samhället som har ansvaret
för barnfamiljerna; jag är tillräckligt
gammalmodig för att hävda att det
ännu är familjen själv som har det
primära ansvaret, och jag hesiterar inte
ett ögonblick för alt fortfarande plädera
för att skattelättnaderna i familjebeskattningen
i första hand skall
komina barnfamiljerna till del.

Många har ansett att skatteberedningcn
inte gjorde eu tillräckligt fördomsfri
analys av familjebeskattningen. Och
nog förefaller det som om ställningsta -

204 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

gandena där ibland gjorts från utgångspunkt
i värderingar av äktenskapets
ekonomiska natur som var naturliga i
gårdagens samhälle men som inte är
lika självklara i morgondagens. Det är
kanhända så, att finansministern nu
kanske också insett detta. Han har ju
tillsatt en beredning som inom finansdepartementet
skall ompröva dessa frågor.
I denna arbetsgrupp ingår också
viss parlamentarisk representation —
en socialdemokratisk riksdagsman och
en folkpartist. Det kunde kanske i
detta sammanhang vara frestande att
säga någonting om de former eller de
förutsättningar under vilka regeringen
tillsätter utredningar. Den gemensamma
nämnaren tycks vara att man är
angelägen om att få en så nära anknytning
till vederbörande departementet
som möjligt för att man skall
ha en kontroll över hur utredningsarbetet
bedrivs, och det är numera
alltför sällan som utredningarna får en
allsidig parlamentarisk representation.
Från högerpartiet har tidigare begärts
att i denna arbetsgrupp även företrädare
för högerpartiet och för centerpartiet
skulle bli företrädda, men på
grund av någon högre visdom som är
outgrundlig för en vanlig enkel riksdagsman
har finansministern ansett
detta olämpligt; det anses räcka med
att de här nämnda partierna har blivit
representerade.

Det framförs som ett yrkande i en
reservation till utskottsutlåtandet, att
man önskar att när beredningen är klar
med sitt betänkande detta skall bli föremål
för remissbehandling. Detta borde
ju vara ett självklart önskemål. Nu
svarar utskottet litet svävande på den
framställningen och säger, att det inte
finns anledning anta att resultatet av
arbetsgruppens arbete inte kommer att
bli föremål för remissbehandling i sedvanlig
ordning. Ja, det hade väl inte
varit så svårt att uttrycka det positivt
i stället. Nu får man ett intryck av att
det är mycket osäkert huruvida en

remissbehandling över huvud taget
kommer att bli aktuell.

Enligt min mening borde denna arbetsgrupp
förutsättningslöst pröva utformningen
av familjebeskattningen.
Man borde dels pröva att inom ramen
för ett sambeskattningssystem undanröja
de olägenheter som i dag otvetydligen
finns när det gäller utformningen
av familjebeskattningen. Man borde
också utreda ett särbeskattningssystem
för att se om man kan komma till rätta
med de nackdelar som obestridligen är
förenade med ett sådant. Jag tycker
därför att det vore naturligt att man
gjorde klart för sig att den utredning
som nu arbetar och som vi hoppas skall
bli parlamentarisk också skall bedriva
arbetet förutsättningslöst för att pröva
möjligheterna att komma fram till en
lösning som kan visa sig vara samlande.

Jag skall uppehålla mig ett litet
ögonblick till vid olägenheterna med
den nuvarande familjebeskattningens
utformning. Jag vill för det första säga
att jag tycker det är oförklarligt i dagens
samhälle att om två förvärvsarbetande
personer gifter sig med varandra
så skall de i och med äktenskapets ingående
få lägre skatt. Jag tycker att
detta förefaller otidsenligt, och det är
väl en fråga som man måste pröva och
på något sätt komma till rätta med.

En annan nackdel med det nuvarande
skattesystemet är följande. Jag tar
som exempel två familjer med barn
över 16 år. I det ena fallet har familjen
två barnförsörjare och i det andra
fallet är det en ensam barnförsörjare.
I båda fallen mister man, när barnen
har kommit över 16 år, barnbidragen.
Man mister också de förvärvsavdrag
som gift kvinna med minderåriga barn
har. I det förra fallet, där det är två
barnförsörjare, får man emellertid, om
hustrun är förvärvsarbetande, bibehålla
300-kronorsavdraget, men det får man
inte i det senare fallet, när det bara
finns en barnförsörjare. I det förra fal -

Onsdagen den 31 mars 19(55 em.

Nr 14 205

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

let beskattas familjen fortfarande enligt
den lindrigare skatteskalan för gifta,
under det att i det senare fallet inträder,
sedan det minsta barnet har fyllt
18 år, en skatteskärpning i och med att
vederbörande förs över till den hårdare
skatteskalan, den som gäller för
ogifta.

I det schabloniserade kommunalskatteavdraget
som finansministern föreslår
kommer den egendomligheten att
inträffa, att i det första fallet, där det
är två barnförsörjare, får man även
sedan barnen har fyllt 18 år göra det
dubbla schablonavdraget. I det senare
fallet, med den ensamma barn försörj aren,
mister man när barnet uppnått
denna ålder det dubbla schablonavdraget,
och där inträder således en ytterligare
skatteskärpning. I det förra fallet
är det väl ändå så, att det är två
vuxna personer som med sina arbetsinsatser
skall kunna klara familjen. I
det senare fallet är det däremot en
enda vuxen, som skall dra hela lasset
att klara både ekonomien och barntillsynen.
Det är inte underligt om många
ensamma barnförsörjare tycker att skattereglerna
ter sig en aning egendomliga.
Och som jag tidigare sade: ju högre
skattetrycket är, desto mera accentueras
dessa olägenheter.

Eu annan sak som jag skulle vilja
säga ett par ord omärförvärvsavdragets
utformning. Förvärvsavdraget är någonting
som vi från högerpartiet under
inånga år har fäst .särskilt stor uppmärksamhet
vid. Nu har en överenskommelse
träffats om en schablonregel,
en höjning av schablonen för förvärvsavdraget,
och det är inte mycket
att säga om detta. Men det står i utskottets
betänkande, att de faktiska
merkostnaderna i många fall inte torde
överstiga schahlonen. Det är säkert
riktigt, och enligt min mening är det
därför naturligt att schablonavdraget
inte sätts alltför högt just därför att i
många fall de faktiska kostnaderna inte
överstiger de belopp som här före -

slås. Men hur blir det med alla de
andra fallen, där kostnaderna faktiskt
överstiger schablonen? Enligt högerpartiets
mening vore det naturligt om
man finge göra avdrag för de kostnader
som man verkligen kan visa sig ha.
Jag skulle vilja säga att det är min förhoppning
att arbetsgruppen verkligen
ingående penetrerar frågan om utformningen
av förvärvsavdraget. Det är en
central fråga när det gäller familjernas
ekonomi, och det är en central fråga
för alla de familjer där hustrun är
förvärvsarbetande och där det finns
minderåriga barn.

Nu säger finansministern i proposition
nr 84 om särskild skatteberäkning
för äkta makar, att i den mån förvärvsavdraget
betraktas som ett rent omkostnadsavdrag,
så finns det anledning
att bibehålla denna avdragsrätt även
vid ett särbeskattningssystem. Finansministern
avvisar således inte tanken
på att förvärvsavdrag är ett omkostnadsavdrag,
vilket väl också bestyrks
av det förhållandet att avdraget föreslås
bibehållet även vid frivillig särbeskattning.
Det är ett omkostnadsavdrag,
och det brukar ju vara vanligt
att man vid deklarationen får göra avdrag
för de omkostnader som man har,
och jag tycker därför att det är en
fråga som är värd all uppmärksamhet.

Men å andra sidan: om man säger att
man bör få göra avdrag för de styrkta
kostnaderna, så måste det innebära att
man inte får begränsa avdraget till en
viss procent av inkomsten, utan i stället
bör man få göra avdrag upp till belöp])
så långt inkomsten förslår. Det
finns ingen motivering för påståendet
att omkostnaderna skall stå i viss relation
till den egna inkomsten. Det kan
hända att man ändå i det sammanhanget
måste bestämma sig för att fastställa
ett högsta tak över vilket avdrag inte
får medges för att därmed undvika att
man skall få göra avdrag för någonting
som man kanske kan kalla lyxkonsumtion.

Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

206

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

I det sammanhanget finns det nog
anledning att också ompröva åldersgränsen
för barn. Om man betraktar
förvärvsavdraget som ett omkostnadsavdrag
för tillsyn av barn under den
tid då föräldrarna är förvärvsarbetande,
så måste man ju säga sig, att åldersgränsen
vid 16 år är i högsta laget.
Vid den åldern brukar ungdomar
inte behöva någon tillsyn, och därför
tycker jag att man i detta sammanhang
också kan överväga att sänka denna
åldersgräns.

Herr talman! Med dessa ord vill jag
bara uttrycka den förhoppningen, att
arbetsgruppen inom finansdepartementet,
som jag hoppas skall bli parlamentarisk,
kommer att förutsättningslöst
pröva frågan om familjebeskattningens
utformning både med hänsyn till ett
modifierat sambeskattningssystem och
med utgångspunkt från ett särbeskattningssystem
där man undviker de
nackdelar som det obestridligen för
med sig, och att man dessutom kommer
att fästa stor uppmärksamhet vid
utformningen av förvärvsavdraget.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara beröra ett
avsnitt i fru Kristenssons inlägg, där
hon talade om familjebeskattningen och
barnstödet. Fru Kristensson menade att
skall det vara skattelättnader, så skall
de komma barnfamiljerna till godo. Ja,
därom är vi helt ense. Det är därför
skattesystemet bör vara utformat så att
stödets tyngdpunkt ligger hos barnfamiljerna
och inte så att äktenskapet som
sådant stimuleras. Särbeskattning är
alltså det bästa skattesystemet för att
uppfylla de krav som fru Kristensson
ställde upp.

Fru Kristensson menade vidare att
ökade barnbidrag som förbättrar barnfamiljernas
ställning och visar samhällets
solidariska ansvar är rent socialistiska.
.lag har inte talat för att samhället
skall överta alla barnkostnader, endast
för att skatte- och familjepolitiken

skall utformas så att barnfamiljernas
ställning förbättras. Att ge barnfamiljerna
en ökad trygghet, fru Kristensson,
det är ingalunda någon socialisering.

Ett avsnitt av familjeskatteproblemet
som fru Kristensson kanske gick litet
snabbt förbi gäller frågan om en övergång
till tudelningsprincipen och vilka
svårigheter som därvid bör ägnas speciell
uppmärksamhet. Vid bevillningsutskottets
betänkande finns en speciell
reservation i den frågan. Jag tror det
hade varit intressant att få det problemet
speciellt belyst.

Fru KRISTENSSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag är medveten om att
man i ett särbeskattningssystem tillgodoser
de önskemål som jag har framfört,
nämligen att äktenskapet som sådant
inte skall medge några särskilda
skattelättnader. Å andra sidan inser
jag problemet att i ett särbeskattningssystem
tillgodose de bestämda önskemål,
som jag för min del har om att
särskilda skattelättnader skall komma
barnfamiljerna till del.

Jag gick i polemik mot herr Mundebo,
därför att jag uppfattade hans yttrande
så, att man genom barnbidragen
bättre skulle visa samhällets solidaritet
gentemot barnfamiljerna än när
det gällde t. ex. högerpartiets förslag
om skattelättnader för barnfamiljerna.
Det var detta som jag vågade tolka som
ett uttryck för en socialistisk ideologi.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Jag skall bara anföra
några synpunkter på särbeskattningsproblemet.
När man klagar över det direkta
skattetrycket tycker jag för min
egen del att man i allmänhet förenklar
diskussionen för mycket. Man bör nämligen
ta hänsyn inte bara till statsskatten
utan också till kommunal- och landstingsskatterna.
Det är dessa direkta skatter
som i så hög grad har ökat den
direkta skattens tryck. Om man t. ex.

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14

207

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ser efter hur kommunal- och landstingsskatten
har utvecklats under de senaste
tio åren, skall man finna att kommunalskatten
i primärkommunerna har stigit
med ungefär 35 procent och att
landstingsskatten nära nog fördubblats.
Där har vi egentligen den viktigaste
förklaringen till att den direkta skatten
är så pass hög som den är.

I föreliggande skatteförslag bär man
schabloniserat kommunalskatteavdragct.
Det är visserligen klart att den lösningen
inte är den absolut bästa, men
det är i varje fall en lösning, och man
kan inte komma mycket längre, om man
såsom finansministern har satt upp det
målet att man skall ge de låga inkomsttagarna
en skattelättnad utan att kommunernas
skatteunderlag drabbas av en
minskning. Då är detta den enda väg
man har kunnat gå. Det finns anledning
att vara finansdepartementet tacksam
för att man varit så uppfinningsrik att
man kunnat finna denna utväg.

Denna schablonisering har emellertid
obestridliga nackdelar, bl. a. är det
en icke ringa nackdel att den försvårar
införande av en särbeskattning. Särbeskattningen
har i sanning många hinder
att övervinna, innan den kan genomföras.
Vi har det dubbla ortsavdraget,
vi har tudelningsprincipen, vi har
förvärvsavdragen och vi bär även folkpensionsavgiften.
Allt detta är mycket
svårt att bemästra, om man verkligen
vill genomföra ett särbeskattningssystem.
Det är dock alldeles uppenbart att
särbeskattningen kommer — den måste
komma.

Enligt 1960 års folkräkning var det
45 procent av de gifta som inte hade
några barn under 16 år, och jag tror
alldeles säkert att den andelen ökat till
minst 50 procent i dag. Det innebär att
vi har ett skattesystem som premierar
äktenskapet. Vi går förlustiga miljarder
i skatteinkomster som skulle kunna användas
till en omfördelning så, att barnfamiljernas
intressen hade kunnat bli
bättre tillgodosedda.

Vi har inte mindre än 1,7 miljon
ensamstående inkomsttagare, och det är
de många verkligt låga inkomsttagarna
som finns bland de ensamstående. Deras
röst måste få göra sig hörd i skattedebatten.
De bar alltför länge tigit. De
måste nu komma till tals på ett helt annat
sätt än de har gjort tidigare.

Det är klart att de ensamstående inte
vill undandraga sig de bördor som är
förenade med barnuppfostran, studiehjälp
och allt sådant. De är villiga att
ta på sig alla dessa olika bördor som
är en förutsättning för att samhället
över huvud taget skall kunna fungera
och för att varje ny generation skall
kunna gå ut i livet bättre rustad. Men
de ensamstående har givetvis anledning
att protestera, när de blir belastade med
stora bördor, därför att äktenskapet såsom
sådant är premierat. I all synnerhet
vi som har varit med om att avskaffa
de gamla barnavdragen och ersätta
dem med de allmänna barnbidragen
bär all anledning att fundera över
hur vi skall kunna få bort detta hustruavdrag
som vi har i nuvarande skattesystem
i form av det dubbla ortsavdraget.
Det är klart att det är något fel i
hela vårt skattesystem, när en ungkarl
med 30 000 kronors inkomst får en skattelättnad
på omkring 2 800 kronor om
han gifter sig. Det behöver inte betyda
någon större försörjningsbörda; denna
skattelättnad inträder bara i och med
att man byter civilstånd.

Det system vi har är helt enkelt ohållbart
i längden, och vi hade inte heller
det systemet före 1952. Det nuvarande
orättvisa skattesystemet är alltså inte
gammalt. Vi kan mycket väl återinföra
de principer som gällde i skattesystemet
före 1952 och justera det med hänsyn
till dagens förhållanden och dagens inkomstutveckling.

Med det anförda skall jag, herr talman,
be att få sluta med att yrka bifall
till reservation nr 7 av fröken Danmark
och i övrigt till utskottets inajoritetsförslag.

208 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Herr PERSSON i Heden (ep):

Herr talman! De svällande utgifterna
enligt statsverkspropositionen har föranlett
finansministern att söka sig fram
till inkomster från olika skattekällor. I
och för sig är detta legitimt. Pengarna
måste ju anskaffas i den mån man inte
har möjligheter att inskränka på utgifterna.

Detta har gjort att finansministern
frestats att även denna gång använda
den speciella mjölkko som bilarna utgör.
Förslaget om en ytterligare höjning
av bensinskatten är ett bevis härpå. Man
måste ändock fråga sig, om det kan
vara riktigt och rättvist att låta en viss
grupp inom samhället skattebelastas
alldeles speciellt. Så har man gjort med
bilisterna, vilket enligt detta finansministerns
förslag blir ytterligare markerat.
För närvarande utgår skatt på
bensin med 38 öre plus 9 öre i energiskatt,
eller tillsammans 47 öre i skatt.
Detta är en mer än hundraprocentig
beskattning, och man frestas tro att bensinen
är en lyxvara analog med spritdrycker
av skilda slag. Så är dock ingalunda
fallet. Bilarna är inte i dag —
och därmed givetvis inte heller bensinen
— någon lyxvara som man kan beskatta
hur som helst. Bilarna är numera
en produktionsfaktor. Hundratusentals
människor åker dagligen i sina
bilar till och från arbetsplatserna. En
mängd människor kan härigenom alltjämt
ha sin bostadsort utanför den
egentliga arbetsorten, och detta i sin tur
avlastar ett oerhört tryck på bostadsmarknaden.

Det har anmärkts att våra vägar måste
upprustas och att det behövs ökade
anslag härför. Detta är jag den förste att
instämma i. Jag har i denna kammare
vid ett flertal tillfällen påpekat eftersläpningen
i vårt vägunderhåll. Jag vill
också säga — och jag vet att många av
landets bilister delar min uppfattning —
att om garantier kunde skapas för att
de skatter, som bilisterna får betala i
form av bensinskatt och annan bilskatt.

gick till vägarnas upprustning skulle
ingen reagera mot dessa höjda skatter.
Men, ärade kammarledamöter, så är tyvärr
ingalunda fallet. Enligt riksdagsrevisorernas
berättelse över den för år
1964 av dem verkställda granskningen
fanns ett överskott den 30 juni på ett
sammanlagt belopp av 828,4 miljoner
kronor. Härtill kommer outnyttjade anslagsreservationer
på 498 miljoner kronor.
Under budgetåret 1963/64 uppgick
inkomsterna till 1 827 miljoner kronor
och utgifterna till 1 752 miljoner kronor.
Automobilskattemedlens fordran på
budgetutjämningsfonden har sålunda
ökat med 86 miljoner kronor, så att den
vid budgetårets slut den 30 juni 1964
uppgick till 1 326 miljoner kronor. 828
miljoner kronor motsvarar alltså vad
som vid budgetårets utgång influtit i
automobilskattemedel men ännu inte
anvisats för vägväsendet och övriga
med dessa medel avsedda ändamål.

Denna uppmjukning av specialbudgeten
så att den kan användas till andra
ändamål än den ursprungligen var avsedd
för är högst allvarlig. Medlen användes
i den mån överskott föreligger
för den allmänna budgetens behov. Påståendet
att bilismen blivit en statens
mjölkko är sålunda fullt berättigat. Statsfinansiella
och allmänt finanspolitiska
överväganden får fälla utslaget. Det är
häremot Sveriges bilister reagerar och
det är på detta förhållande jag grundar
mitt påstående, att bilisterna skattebelastas
hårdare än många andra grupper.

Herr Larsson i Luttra har tidigare citerat
ett uttalande av finansministern
förra året, då han sade: »Pengarna finns
ju där som ett vägarnas krav på statsbudgeten
och de kommer att lösgöras i
den mån som investeringsavvägningar
och konjunkturer så motiverar.» Men,
herr talman, är det så enligt propositionen?
Pengar finns till det ändamål
för vilket de är uttagna från bilisterna,
men ändå föreligger förslag om en höjning
av bensinpriset med 5 öre per liter

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 209

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

— en höjning som dessutom procentuellt
vida överträffar den allmänna omsättningsskattehöjningen.
Detta är också
ett bevis på särbeskattning av bilismen.
Bilismen skall här finansiera
andra verksamhetsgrenar såsom tunnelbanebygget
i Stockholm. Jag är angelägen
att betona att jag inte har något
emot att statsbidrag beviljas till dessa
tunnelbanebyggen men de skall finansieras
efter vanliga principer, alltså
direkt över budgeten, och inte gå ut
över bilismen.

Det skulle vara mycket mer att säga
bara beträffande denna detaljfråga i
skattepropositionen. Det sagda får dock
vara nog, och jag tror att det klart motiverar
varför jag liksom herr Larsson
i Luttra yrkar avslag på höjningen av
bensinskatten.

Herr talman! Jag ber sålunda att få
yrka bifall till motion nr 42 i denna
kammare.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Det av bevillningsutskottet
tillstyrkta förslaget om ändring
av gällande beskattning innebär dels
en kraftig skattehöjning för nästan alla
människor här i landet, dels en kraftig
höjning av varupriserna. Detta har i
debatten redan påtalats från högerpartiets
sida av herr Magnusson i Borås,
herr Heckscher m. fl., och jag ber att
få instämma däri.

Men, herr talman, det är inte nog
härmed. Utskottets förslag innebär vidare
ett direkt slag emot de mindre
och medelstora företagen, ja, mot hela
näringslivet. Det innebär, efter vad
jag förstår, en ytterligare snedvridning
av konkurrensförhållandena, en diskriminering
av vissa branscher, ökade
risker för illojal konkurrens och ett
otillbörligt favoriserande av illojala tillfällighets-
eller fritidsföretagare.

Från företagens sida hade vi, herr
finansminister, när skattelagarna nu
åter skall ändras viinlat oss av såväl

finansministern som utskottet, att dessa
olägenheter, som i olika sammanhang
påtalats här i riksdagen liksom i
skatteberedningen, skulle elimineras eller
åtminstone mildras. Med tanke på
att det är vi, som påtvingas besväret
med att driva in och till staten redovisa
dessa många hundratals miljoner
kronor, synes det mig vara en rimlig
begäran att den allmänna varuskattens,
försäljningsskattens och punktskatternas
orättvist verkande och snedvridande
belastning på vissa varor och
branscher samtidigt rättades till. Jag
anser att de lojala skattebetalarna har
rätt att kräva att lagen skall gälla lika
för alla.

Jag skall inte uppehålla kammarens
ledamöter med några utförliga exempel.
Låt mig bara nämna några och
även helt kort stanna vid de ur respektive
branschers synpunkt mest orättvisa
verkningarna.

Om ett serviceföretag t. ex. inom bilbranschen
har uppdraget att sköta ett
större företags samtliga bilar, skall
självfallet denna serviceverkstad debitera
beställaren 10 procent i omsättningsskatt.
Anställer det stora företaget
några bilreparatörer som sköter företagets
bilar utgår inte någon omsättningsskatt.
Samma är förhållandet, om
jag uppdrar åt en person att utföra
ett arbete på fritid eller när det gäller
de undantag som tillätes inom textilbranschen
enligt 13 § i lagen om allmän
varuskatt. Dessa undantag står i
direkt strid med principen om en allmän
varuskatt. De medför enligt mitt
förmenande alltför stora och orättvisa
konsekvenser när skatten nu sannolikt
kommer att fastställas till 10 procent.

Jag vill ta ett annat exempel. Omsättningsskatten
drabbar även de arbeten
som utförs å dentaltekniska laboratorier.
Om arbetet däremot utföres av
en hos vederbörande tandläkare anställd
tekniker, utgår icke omsättningsskatt.
I detta sammanhang bör också
beaktas att hälso- och sjukvård i öv -

210 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

rigt är helt undantagen från allmän
varuskatt.

Så det sista exemplet på diskriminering
av en viss bransch, vilket jag nog
tycker är det mest slående. Det gäller
guldsmedsbranschen, som nu kommer
att belastas med försäljningsskatt plus
allmän varuskatt med sammanlagt cirka
31 procent. För att man över huvud
taget skall erhålla täckning för
dessa skatter måste priserna ökas med
i runt tal 37,5 procent. Detta innebär
en hård orättvisa och en mängd extraarbete
med tanke på den form av redovisning
som tillämpas just för denna
bransch. Det är inte någon överdrift
att påstå att guldsmedsbranschen och
guldsmedsyrket på detta sätt tillfogas
obotliga skador. Jag förstår den företagare
här i Stockholm som i går kväll
berättade för mig att han övervägde
att lägga ned sin rörelse.

Försäljningsskatten på guldsmedsvaror
har i 17 år bundit guldsmedsbranschens
utövare och samtidigt lämnat
fältet öppet för företag som samvetslöst
opererar utanför skatteförordningens
bestämmelser och därmed inte bara
åsamkat branschen ytterst allvarliga
skador utan också undandragit statsverket
betydande summor. Dessa missförhållanden,
som torde vara väl kända
både i kontrollstyrelsen och finansdepartementet,
talar starkt för att försäljningsskatten
på guldsmeds varor avvecklas
snarast, ja, helst omgående.

Som ytterligare skäl kan anföras att
guldsmedsbranscliens företag är i särskilt
hög grad utsatta för utländsk konkurrens.
Allt flera människor gör betydande
inköp av guldsmedsvaror m. m.
i samband med sina utlandsresor.

Nämnas bör att i Danmark avvecklades
helt skatten på guldsmedsvaror år
1963. I år förelåg i danska folketinget
åter förslag om extra beskattning av
sådana varor. Just i dag fick jag meddelande
om att såväl utskottet som
folketinget enhälligt avvisat detta förslag.

Som direkt upprörande måste man
vidare beteckna det förhållandet att
försäljningsskatt utgår på själva arbetsinsatsen.
Även om vederbörande guldsmed
inte levererar ett enda gram ädel
metall utan endast reparerar eller omarbetar
ett föremål av dylik metall,
skall såväl försäljnings- som omsättningsskatt
erläggas.

Herr talman! Det ligger i öppen dag
att dessa förhållanden medför allvarliga
skador för branschens utövare, att de
försvårar utvecklingen inom ett förnämligt
och konstnärligt yrke och att
de hindrar den ungdom som vill ägna
sig åt guldsmedsyrket att få utöva detta
sitt hantverk under lika villkor som
andra yrkesutövare.

Herr talman! I det föreliggande utskottsutlåtandet
föreslås även en höjning
av bensinskatten med 5 öre. Motiveringen
härför är att när omsättningsskatten
nu höjes till 10 procent,
måste även den s. k. särskilda bensinskatten
höjas. Finansministern tycks
alltså mena att bensinen skulle få en
ur generell skattesynpunkt speciellt
gynnad ställning, om man inte höjer
även bensinskatten. Detta resonemang
är rätt anmärkningsvärt. Som bekant
ingår i bensinpriset på 81 öre per
liter 38 öre i bensinskatt och 9 öre i
energiskatt eller tillsammans en skatt
på 138 procent. Kan man då verkligen
anse att bensinen är en otillbörligt gynnad
varugrupp och med denna motivering
föreslå en höjning av skatten till
153 procent?

Nej, det finns inte någon saklig grund
för ett sådant förslag. Fn höjning av
bensinpriset betyder både en allmän
kostnadsstegring och en speciell kostnadsstegring
för alla dem som i sitt
dagliga arbete och sin yrkesutövning
är beroende av att använda motorfordon.
Och detta gäller i första hand
människorna i våra glesbygder. För dem
liksom för många andra är bilen ett
nödvändigt fortskaffningsmedel. Att
öka skattetrycket på bilismen innebär,

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 211

Omläggning

efter vad jag kan förstå, att man motverkar
den av riksdagen i december
förra året beslutade lokaliseringspolitiken.

Herr talman! Till slut några ord om
ikraftträdandet, och det gläder mig alldeles
speciellt att finansministern är
inne i kammaren just då vi talar om
detta problem. Förslaget innebär att
varor och tjänster som levererats eller
avtal om dylika som träffats efter den
12 januari 1965 men ej betalats före
den 1 juli skall beläggas med 10 procents
omsättningsskatt. Bestämmelsen
har väl tillkommit, efter vad jag förstår,
herr finansminister, för att hindra
köparen att göra otillbörlig vinst och
naturligtvis för att motverka alltför
kraftig efterfrågan på varor omedelbart
före den 1 juli. Det innebär emellertid
i vissa fall en retroaktiv beskattning
över 5 i/* månader tillbaka i tiden. Detta
är enligt min mening en fullständigt
orimlig begäran. Hur skall företagaren
i detaljledet ute i landet den 12
januari i år kunna veta att riksdagen
i dag den 31 mars skall besluta om en
skattehöjning som i vissa fall skulle
gå tillbaka till den 12 januari? Det är,
herr talman, mycket begärt att vi skall
ta hänsyn till skattebestämmelser långt
innan de är fastställda.

Bestämmelserna drabbar dessutom
olika branscher och företag med skiftande
tyngd, eftersom förperioden är
osedvanligt lång — 5Vi månad.

Helt naturligt kommer många företag
att drabbas av direkta förluster, därför
att de träffat avtal eller levererat
varor under perioden men underlåtit
att därvid införa prisreservation för
eventuellt beslut som kan komma att
fattas av riksdagen. Dessutom förorsakar
denna långa förperiod synnerligen
besvärliga redovisningsproblem.

Nog är vi företagare vana vid åtskilligt
vad beträffar oavlönade tjänster
och uppdrag för statens räkning, men
att utsättas för eu så långt gående retroaktiv
lagstiftning är för mycket. Den

av den direkta och indirekta beskattningen

föreslagna perioden är för lång. Lämpligt
vore, herr finansminister — om vi
över huvud taget skall acceptera retroaktiv
beskattning, vilket vi kanske måste
göra i detta fall för att undvika
hamstringsköp — att gränsen för kreditleveranser
sätts till den 1 april, dagen
efter riksdagens beslut, samt att
erforderlig information om bestämmelsen
omedelbart utgår till oss »uppbördsföretagare».
Fastställs detta datum har
hamstrings- och spekulationsköp förhindrats
och finansministerns förslag i
propositionen har haft åsyftad verkan.
Det har alltså gjort sin tjänst. Efter
beslutet vore det önskvärt att man omedelbart
ger detaljhandelns företagare
en saklig information om dessa bestämmelser,
så att vederbörande därigenom
kan undvika direkta förluster och besvärande
kontroverser med den köpande
allmänheten.

Herr talman! Med stöd av vad jag
här anfört ber jag att få dels instämma
i de av herr Magnusson i Borås
framförda yrkandena, dels ansluta mig
till det särskilda yttrandet i reservation
nr 20 angående guldsmedsskatten. Härutöver
hemställer jag att i punkten 1)
av ikraftträdandebestämmelserna orden
»före den 12 januari 1965» i såväl första
som andra stycket utbyts mot orden
»före den 1 april 1965».

Fru RYDING (k):

Herr talman! Jag skall begränsa mig
till att beröra två av våra motioner som
behandlas i bevillningsutskottets betänkande
nr 16.

Den första motionen giiller förvärvsavdraget.
Vi liar i motion 11:84 yrkat
på en höjning av förvärvsavdraget till
4 000 kronor och en höjning av kvotavdraget
till 30 procent.

Efter att i motionen ha redogjort för
anledningen till att vi anser att förvärvsavdraget
måste höjas, vilket vi
för övrigt har motionerat om under flera
år här i riksdagen, slutar vi vår motion
med följande mening: »Vi anser

212 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

det vara ytterst angeläget att i dag
upprepa våra krav.»

Angelägenhetsgraden har alltså nu
blivit av den karaktär, att bevillningsutskottet
har funnit det klokt att inte
längre gå på samma linje som departementschefen
i statsverkspropositionen
och behålla förvärvsavdraget oförändrat.
En stark opinion för en höjning
har också växt fram och flera motioner
föreligger ju till årets riksdag i
syfte att få förvärvsavdraget höjt.

För vår del kan vi endast ännu en
gång konstatera att trägen vinner, även
om det går långsamt. Helst hade vi sett
att man i enlighet med vad vi föreslagit
hade höjt förvärvsavdraget redan
nu till 4 000 kronor och kvotavdraget
till 30 procent.

För dagen anser vi oss dock kunna
acceptera utskottets förslag på denna
punkt och inkasserar den nu föreslagna
höjningen av förvärvsavdraget och
kvotavdraget som ett framsteg. Man har
ju tillmötesgått vårt krav till hälften.
Utvecklingen på familjebeskattningens
område måste man emellertid följa noga,
och jag misstänker att det kommer
att finnas all anledning att snarast återkomma
i denna fråga.

Utskottets argumentering, att faktiska
merkostnader i många fall inte föreligger
för barn i tonåren — herr Kristenson
sänkte t. o. m. åldersgränsen till
tio, tolv år — kan jag inte begripa.
Jag anser inte att man kan ta på sig
ansvar att lämna tio-, tolvåriga barn
vind för våg när båda föräldrarna förvärvsarbetar.

Herr talman! Trots att vi inte är helt
nöjda, har vi beträffande denna motion
inte något säryrkande.

Den andra motionen jag vill ta upp
gäller sjömansskatten. I våra motioner
11:375 och 1:350 yrkar vi på skyndsam
utredning och förslag till en rättvisare
beskattning av de ombordanställda.
Utskottet säger, att man vid omräkning
av skattetabellerna avser att ta
hänsyn inte endast till de ändringar

som föranleds av skattelagstiftningen
efter år 1961 och förslagen i den PM
som återfinnes i bil. 1 till proposition
nr 14, utan också till de önskemål som
framförts i vår motion.

Detta låter ju ganska lovande, men
trots detta vill jag ytterligare understryka
åtminstone ett av våra önskemål.
Av nämnda PM framgår att vissa
förbättringar skall ske vad gäller skatt
för dels sjömän i närfart, dels sjömän
i fjärrfart. Olika skattetabeller för dessa
kategorier skall alltså bibehållas. I
vår motion framhåller vi att flera remissinstanser
liksom de ombordanställdas
organisationer vid förarbetena till
sjömansskattelagstiftningen framförde
stark kritik mot att en särskild skattetabell
infördes för de anställda i kustoch
östersjöfart, alltså i närtrafik. Man
befarade svårigheter att tillgodose bemanningsbehovet
vid den hårda beskattning
som föreslagits. Erfarenheterna
synes nu visa att dessa erinringar
var befogade; det mindre tonnaget har
fått ökade svårigheter att erhålla tillräckligt
och kvalificerat befäl och manskap.
Eftersom strukturförändringen
inom handelsflottan dessutom medfört
en kraftig nedgång av antalet mindre
fartyg sysselsatta inom östersjöområdet,
hävdar vi att närfartstabellen skattemässigt
alltmer förlorar i betydelse.
Vi anser därför att denna tabell är mogen
för avskrivning, inte bara för revidering.

Det framgår inte klart av utskottsutlåtandet,
om den mognadsprocess som
skulle avskaffa närfartsskattetabellen är
fullgången eller ej. Enligt den PM som
fogats till bil. 1 till propositionen nr 14
är den det inte. Jag har velat särskilt
fästa uppmärksamheten vid detta problem,
vars lösning står mycket högt på
sjömännens önskelista, vilken utskottet
nu enligt utlåtandet avser att ta hänsyn
till. I övrigt tolkar jag utskottets
utlåtande som ett ytterligare steg mot
en rättvisare sjömansskatt.

Även om det återstår åtskilliga skön -

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14

213

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

hetsfläckar, har jag därför, herr talman,
inget säryrkande.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Herr Brandts första anförande
formade sig till en svidande
vidräkning med allmänna skatteberedningens
förslag. Det kanske kan synas
grymt att komma med ännu fler hårda
ord. Nog är man i alla fall tacksam för
att vi nu inte har att behandla en skatteproposition
baserad på det betänkandet,
utan i stället finansministerns
provisoriska skatteförslag jämte förslag
till diverse inkomstförstärkningar.

Man anade ganska tidigt vad skatteberedningen
skulle komma med — eller
snarare inte komma med. Nu för tiden
blir det ju allt vanligare att vi via tidningarna
blir informerade om vad de
stora utredningarna ämnar föreslå, långt
innan deras betänkanden publicerats.
Man hade således på känn att beredningen
inte skulle över hövan ta intryck
av utredningsdirektivens uppmaning
att inte rygga tillbaka för nya
och djärva lösningar när det gäller att
skapa ett nytt skattesystem, präglat av
rättvisa och förståelse för morgondagens
krav. När man tagit del av det
ovanligt digra betänkandet, finner man
att praktiskt taget alla farhågor man
hyst blivit besannade. Vad som har
presenterats är ingalunda ett skattesystem
för morgondagens samhälle, inte
ens för dagens, utan för gårdagens,
och med åtskilliga av det nuvarande
systemets brister och orättvisor förstärkta.
Det goda har det i alla fall fört
med sig, att dessa brister och orättvisor
liar uppmärksammats litet mera efter
den betan. Förslaget har, som fru Myrdal
uttryckt det i en artikel, sina rötter
i 1800-talets könsrollstänkande och
fruromantik.

Det iir alltså inte svårt att förstå att
betänkandet efter remissbehandlingen
har ansetts böra vidareutredas i stora
stycken. Som redan sagts tidigare, gäller
det särskilt merväs deskatten — det

egentligen enda nya i beredningens förslag
— finansieringen av socialavgifterna
samt familjepolitiken.

Det är framför allt familjepolitiken
som jag med anledning av både skatteberedningens
betänkande och den föreliggande
propositionen vill anlägga några
synpunkter på; debatten i dag gäller
ju inte bara proposition nr 14 utan
också frågan om hur riksdagen ser på
problemet hur morgondagens skattesystem
bör utformas.

Med hänsyn till det mycket stora
intresse för familjepolitiken och familjebeskattningssystemet,
som visats i den
offentliga debatten under senare tid,
hade man haft rätt att vänta sig litet
mera nytänkande i skatteberedningens
förslag. Men vad vi i stället fått är ett till
omfånget mycket imponerande utredningsmaterial,
som för övrigt i stor utsträckning
kan vara bra att ha för
framtiden. Därtill har vi fått många och
långa sidor text för att bevisa det man
var ute för att bevisa, nämligen att de
gamla och kända skattevägar som vi
har trampat i stort sett fortfarande är
farbara och att de skall så förbli under
mycket lång tid, om man bara bättrar
på litet här och där.

Ortsavdragens nuvarande konstruktion
anser man vara utmärkt — man
behöver bara höja beloppen en smula.
Förvärvsavdrag är i princip riktiga
och bra av många skäl, bl. a. därför
att barnfamiljerna behöver stöd — somliga
mer, andra mindre. Höjer man
förvärvsavdragen får man dessutom en
ur arbetsmarknadssynpunkt mycket
gynnsam effekt. Det kallar man att ge
mödrarna ökad valfrihet — många andra
har gjort det i detta sammanhang.
Skilda skatteskalor för gifta och ogifta
accepteras och försvaras oavsett förekomsten
av barn, eftersom »två skall
leva på en inkomst».

Mycket sägs om att barnfamiljerna
bör tillgodoses särskilt i skattesystemet.
Det iir klart alt den omräkning av skatteskalorna
som skatteberedningen gjort

214 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

skulle ge skattelättnader också åt barnfamiljerna,
men den skulle ge lika mycket
åt icke-barnfamiljer.

Man konstaterar alldeles riktigt, att
allmänna barnbidrag, s. k. negativ skatt,
är att föredra framför barnavdrag. Men
alldeles helhjärtat tar man inte heller
avstånd från barnavdragen.

Till slut mynnar förslaget ut i en
flott uppräkning av barnbidraget fram
till 1970 till 1 200 kronor -— det är
alltsammans.

Förra året höjde riksdagen barnbidragen
till 700 kronor, och i år kommer
vi att höja dem med ytterligare 200
kronor. Många anser med mig att regeringen
i och med detta markerat att den
har en annan syn än skatteberedningen
på vad som menas med en generös
familjepolitik.

Det förefaller också som om det skulle
ha varit vattentäta skott mellan allmänna
skatteberedningen och den samtidigt
arbetande familjeberedningen. I
varje fall kan man i skatteberedningens
betänkande inte finna någon antydan
om att man har haft den minsta aning
om att familjeberedningen med sin betydligt
mer realistiska syn har diskuterat
familjestödjande åtgärder av helt
annat slag, t. ex. kraftigt uppräknade
barnbidrag, speciellt stöd till flerbarnsfamiljerna,
vårdnadsbidrag till familjer
med barn i vårdnadsåldern m. m.
Allt detta är visserligen saker som skulle
komma att kosta mycket pengar och
som naturligtvis inte var förenliga med
skatteberedningens direktiv, men man
hade kanske ändå kunnat låta antyda
att man hade en aning om att de kunde
diskuteras.

Eftersom familjeberedningens förslag,
som ju också skall vidareutredas, kommer
att kosta mycket pengar, är det naturligtvis
fråga om reformer på lång
sikt. Men jag tror att detta förslag innehåller
framtidsvisioner och inte utopier.

Proposition nr 14 är ju ett mycket
prydligt hoplagt skattepaket, och man

kan väl inte rumstera om i innehållet
hur som helst utan att det blir en hopplös
oreda, och det bär jag heller ingen
lust att göra. Jag kan nog i stort sett
instämma i herr Brandts omdöme, att
det är »ett gott provisorium med hänsyn
till omständigheterna» — och även
det där om genialiteten. Men jag har
ändå lust att göra några invändningar.

Om de justerade skatteskalorna skall
jag inte uttala någon avvikande mening.
Däremot har jag mycket svårt
att förstå motiven för en så kraftig höjning
av tudelningsgränsen vid äktamakebeskattning.
Denna höjning får
ju till effekt att hemmafrutillvaron måste
te sig mera lockande och förvärvsarbete
i motsvarande grad mindre lockande
i sådana barnlösa familjer där
— för att återigen citera fru Myrdals
utmärkta artikel i det senaste numret
av Tiden — mannens inkomst är så
stor att han vid giftermål kan för sig
privatisera en arbetskraft i hemmet.

Detta är inte bara onödigt utan det
kommer därtill att göra det svårare —
i varje fall inte underlätta — att längre
fram införa särbeskattning, som inte
bara bör bli en angelägenhet för de
32 000 familjer som nu kommer att
lyckliggöras genom proposition nr 84.

Jag vill understryka att jag i princip
tycker att det är alldeles riktigt
att man genomför denna frivilliga särskattereform.
Jag bara sätter ett frågetecken
i kanten för det bibehållna förvärvsavdraget
för kvinnor som icke har
barn. De administrativa svårigheter som
skulle ha följt med ett borttagande av
detta tycker jag att vi hade bort ta
i principens namn.

Men när man nu på detta sätt har
så att säga plockat bort russinen ur
särbeskattningskakan, undrar jag bara
om inte intresset för särbeskattning
kommer att svalna på många håll. Man
kommer naturligtvis att ta fram papper
och penna och räkna ut vad man kommer
att förtjäna. Resultatet blir säkert
ganska överraskande för de flesta. Jag

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 215

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

får erkänna, att jag, sedan jag läst
skatteberedningens betänkande, har
kommit till den säkerligen inte avsedda
slutsatsen, att vårt sambeskattningssystem
har betydligt större brister än
vad jag trodde och att vi därför måste
tänka oss att i framtiden genomföra en
konsekvent särbeskattning''. Men det kan
naturligtvis inte ske nu och i ett sammanhang.
Det är alldeles uppenbart att
om vi gjorde det, skulle på ett orättfärdigt
sätt mycket stora grupper komma
att drabbas av skattehöjningar och pålagor,
som ingen vill vara med om att
försvara. Detta är alltså en etapp som
måste genomföras långsamt och omsorgsfullt
förberett, kanske i olika omgångar.
Men svårigheter är till för att
övervinnas, och bara det förhållandet
att det föreligger eu mängd komplicerade
problem är inget skäl för att vi
skall överge en i princip riktig sak.

•lag hoppas att finansministerns åtgärd
att höja tudelningsgränsen, vilken
för övrigt rimmar illa med hans kloka
förslag att icke göra något åt förvärvsavdragen
— utskottet har tyvärr ej varit
riktigt lika klokt — inte får tydas
så, att finansministern inte i framtiden
fördomsfritt kommer att överväga problemet
om särbeskattningen och alla
de olägenheter, som vidlåder sambeskattningssystemet.

Det är faktiskt inte så, att bara det
ganska lilla antalet ensamstående med
höga inkomster, vilka i dag får de
största känningarna av skattereformen,
i vårt samhälle har förmågan att bära
en större skattebörda. En sådan förmåga
finns i mycket hög grad bland
åtskilliga gifta utan barn i höga inkomstgrupper,
och dessa är betydligt
fler till antalet än de ensamstående i
motsvarande inkomstskikt.

.lag klagar i och för sig inte över
skattetrycket för ensamstående med god
ekonomi. De kan säkerligen bära det.
Men jag tycker att det iir otillfredsställande
att andra grupper utan nöjaktiga
skäl skall priviligieras. Framför allt

tycker jag det är otillfredsställande att
de ensamstående skall vara med om att
priviligiera just dessa grupper av gifta.

Det finns i Kungl. Maj:ts proposition
nr 84 om den frivilliga särbeskattningen
en tabell, som är synnerligen intressant.
Den belyser i vilken grad samhället
subventionerar vården av äkta män i
fall där det inte finns några barn i äktenskapet.
En man som är lycklig nog
att ha 50 000 kronor i inkomst och vilkens
hustru inte förvärvsarbetar får av
samhället för den ömma omvårdnad
hans hustru ger honom 3 375 kronor
om året. Detta är ungefär vad familjeberedningen
tänkt sig vara ett skäligt
bidrag för den som har vård om späda
barn.

Giftermålsbalken har ibland tagits
som intäkt för att försvara de dubbla
ortsavdragen och de förmånliga skatteskalorna
för gifta. Man åberopar att
makarna är skyldiga varandra att med
arbete eller pengar bistå varandra i
snlighet med de villkor, som är gemensamma
för makarna. Men inte var det
väl meningen att detta skulle tolkas på
det sättet, att samhället för att det inte
skulle bli betungande för den äkta mannen
skulle bidra med kraftiga skattesubventioner? Samma

inte önskvärda effekt som de
höjda tudelningsgränserna får det annars
så skickligt konstruerade schablonavdraget
för kommunalskatteavdraget i
deklarationen till statlig inkomstskatt.
I motion 1:625 har fru Myrdal efter
vederbörlig honnör för förslagets onekliga
elegans med logisk skärpa pekat
på hur detta avdrag, som till sin effekt
för vissa inkomsttagare blir likvärdigt
med ett fördubblat statligt ortsavdrag
och som skall utgå med dubbelt så stort
belopp för gifta som för ogifta, ytterligare
kommer alt skärpa orättvisan
mellan gifta utan barn och ogifta. Detta
schablonavdrag kommer att förvärra
tröskeleffekten, som försvårar de gifta
kvinnornas inträde på arbetsmarknaden
och naturligtvis i motsvarande

216 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

grad gör det mera lockande att stanna
hemma.

Jag tror att det hade varit klokt om
man i utskottet något mera hade begrundat
fru Myrdals motion och framför
allt dröjt litet vid hennes däri redovisade
synpunkter på riktlinjerna för
den framtida familjepolitikens utformning.

I reservation nr 7 har fröken Ranmark
föreslagit en modifierad schablonregel,
som till beloppen något skiljer sig från
fru Myrdals förslag men som i huvudsak
innebär ett accepterande av fru
Myrdals tankegångar. Den går ut på
ett grundavdrag på 2 550 kronor för
varje skattskyldig och 3 400 kronor till
makar, därest endast den ene har inkomst,
samt till ensamstående med
barn under 18 år.

Detta förslag medför ingen merkostnad
för staten och ger naturligtvis inte
heller mycket mer av rättvisa i skattehänseende
i kronor räknat. Men om
kammaren vill följa detta förslag, skulle
det kanske i alla fall betyda ett litet
»tuppfjät» mot en kammarens nya syn
på hur familjepolitiken bör utformas.
Det är i alla fall en viss skillnad mellan
ett »tuppfjät» i riktning mot en ny
principiell syn och en motsvarande
sänkning på några kronor av marginalskatten.

Det är givet att pensionsavgiftens
konstruktion, som ger lika mycket för
ogift som för två makar tillsammans,
också får en ganska negativ effekt för
de ensamstående.

Utskottet har nu enats om en kompromiss
beträffande förvärvsavdragen.
Eftersom finansministern givit denna
kompromiss sin välsignelse i dag, skall
väl inte heller jag bråka så mycket om
detta, även om jag tycker att det hade
varit bättre om man följt propositionens
förslag. Men på denna punkt förelåg
ett tryck från många motionärer.

Jag tycker ändå att fru Ryding borde
ha litet svårt att förklara för sina väljare
varför hon ville göra gemensam

sak med samtliga borgerliga partier för
att driva igenom höjda förvärvsavdrag,
som ger betydligt större effekt ju högre
man kommer på inkomstskalan men
som lämnar de verkligt små inkomsttagarna
utan någon ytterligare hjälp.
Men vi har kanske här ett exempel på
hur man från kommunistiskt håll tänkt
sig att i framtiden kunna utöva inflytande
på den svenska inrikespolitiken.

Utskottet har också sörjt för att det
skall finnas täckning för merutgifterna
på grund av de höjda förvärvsavdragen
för statens vidkommande — inte för
kommunerna, såsom finansministern
redan påpekat i dag. Jag tycker i och
för sig inte att det kan invändas något
mot den lilla skärpningen av omsättningsskatten,
helst som de 60 miljonerna
åtminstone inte helt och hållet
skulle ha kommit att stanna i konsumenternas
fickor. Då man emellertid
i flera reservationer understrukit, att
det faktum att utskottet enat sig om en
kompromiss inte innebär att man för
framtiden avstår från sina krav på ytterligare
höjningar av förvärvsavdragen,
tycker jag det är på sin plats att
jag deklarerar att jag har en rakt motsatt
uppfattning. Jag skulle helst vilja
göra rent hus inte endast med förvärvsavdragen
utan med generella avdrag
över huvud taget, kanske rent av
ortsavdragen inräknade, eftersom alla
sådana avdrag ger större lättnader ju
högre inkomst man har.

Många skäl anförs för förvärvsavdrag.
För det första säger man att förvärvsavdraget
är ett omkostnadsbidrag
som modern — observera ej fadern •—-har vid förvärvsarbete utom hemmet.
För det andra hävdar man att det är
ett stimulansbidrag, oumbärligt ur arbetsmarknadssynpunkt;
vi behöver kvinnorna
på arbetsmarknaden och därför
är avdraget försvarligt även om det eljest
är orättvist.

I våra dagar är det i regel så, att
båda makarna förvärvsarbetar den första
tiden av äktenskapet. Det är först

Onsdagen den 31 mars 1905 em.

Nr 14 217

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

när barnen kommer som problemet uppstår,
om en av makarna — oftast kvinnan
— skall stanna hemma eller fortsätta
förvärvsarbetet. Fortsätter kvinnan
att förvärvsarbeta uppstår naturligtvis
vissa merkostnader för barnen. Väljer
hon att stanna hemma avstår hon från
en hel arbetsinkomst. Till en del kompenseras
detta genom den skattelättnad
mannen får såsom gift — observera
ej såsom far — samt genom värdet av
kvinnans arbete i hemmet.

Man kan fråga sig vilken av familjetyperna
som har de drygaste omkostnaderna.
Den av makarna som stannar
hemma löper ju därtill stora risker genom
försämrat försäkringsskydd och
framtida svårigheter att återinträda på
arbetsmarknaden.

Jag tycker för min del att omkostnadsargumentet
är ganska svagt. Men
om det nödvändigt skall finnas ett omkostnadsbidrag
för de förvärvsarbetande,
så vore det riktigare att detta utginge
med samma belopp till alla och
inte enligt denna modell med förvärvsavdrag.

Visst har vi och visst kommer vi att
ha besvärliga arbetsmarknadsproblem.
Orsakerna är många: arbetstidsförkortningen,
befolkningsstrukturens förändring,
ungdomarnas längre utbildningstid,
för att ta några exempel. Och kvinnorna
är obestridligen den stora arbetskraftsreserv
vi har. Men varför anses
det så självklart att det i första hand
är de gifta kvinnorna med små barn
som inte bara skall uppmuntras att gå
ut på arbetsmarknaden utan också med
lock och pock skall förmås att söka
sig dit? Om de själva önskar gå ut på
arbetsmarknaden skall de ha sin fulla
valfrihet. Det är viktigt, och därför är
det också betydelsefullt att samhället
ordnar med barnservice och annat för
att hjälpa de kvinnor som vill ut på arbetsmarknaden.

Men låt oss komma ihåg, att vi här i
landet har en mycket betydande grupp
något äldre kvinnor i fullt arbetsför

ålder som intet högre önskar iin att få
ett arbete. Man talar ofta om att de
äldre kvinnornas mognad, erfarenhet
och ansvarskänsla mer än väl kompenserar
den snabbare inlärningsförmåga
och den större flyhänthet som den yngre
arbetskraften har. I realiteten är
det emellertid honnörsord med ungefär
lika stort värde som det på sina
håll ännu i festliga sammanhang obligatoriska
talet till kvinnan. Det är
trevligt att lyssna till så länge det varar
— men vid fabriksporten möter
den något äldre kvinnan ofta det obönhörliga
beskedet: Kom igen med ett
annat prästbetyg.

Varför skall vi underlätta för dessa
obotfärdiga arbetsgivare att avvisa arbetsvilliga
något äldre kvinnor genom
att införa eller vidareutveckla reformer
som stimulerar de unga mödrarna
att gå ut på arbetsmarknaden och samtidigt
gör hemmafrutillvaron för de
barnlösa så mycket mera attraktiv?

Jag vill också säga några ord om
ortsavdragen. De brukar motiveras med
att de är bottenavdrag för att tillförsäkra
varje människa existensminimum.
Nu frågar jag mig: Vilken människa i
dagens Sverige klarar livhanken på
2 225 kronor om året? En ensam folkpensionär
kommer från 1 juli i år att
ha en pension på 4 000 kronor om året.
Därtill kommer bostadsbidrag, vilket
ej minskas om vederbörande pensionär
vid sidan om pensionen bar egen inkomst
av blygsam omfattning — det
finns generella bestämmelser om att
pensionär under sådana förhållanden
ej skall debiteras skatt. En folkpensionärs
existensminimum ligger alltså i
dag på mellan G 000 och 7 000 kronor.
En ung studerande vid universitet
eller högskola får statliga studiemedel
som garanterar ett existensminimum på
i runt tal G 000 kronor om året jämte
tillägg om han har hustru och barn.
Han skall inte betala någon skatt för
det beloppet. Men befinner man sig i
arbetsför ålder och inte har högre in -

218 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta

komst än 6 000 kronor och inte heller
kan åberopa några särskilda skäl för
försörjningsbörda eller dylikt, så skall
man betala statlig skatt, kommunal
skatt, pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.
Pensionsavgiften kanske dock
kommer att bortfalla i och med denna
reform. Vad skall den personen haka
upp ett yrkande om särskilt skatteavdrag
på, då ju 2 250 kronor är existensminimum?
Det är väl egentligen ett
ganska ohållbart motiv för ortsavdragets
bibehållande.

Nu behöver det i och för sig inte
vara så tokigt att ha ett ortsavdrag
kvar — nota bene om det utginge bara
till inkomsttagare, ty då kunde man
reglera skatteskalorna så, att det ändå
bleve ett rättvist skattesystem. Men
varför skall vi behöva ha ett ortsavdrag
och inte i stället fastställa en minimiinkomst,
för vilken man inte behövde
betala någon skatt? Så fort man kom
över den inkomsten, skulle det utgå
skatt på samma sätt som vid arvsbeskattning,
d. v. s. man skulle betala
skatt på hela beloppet, ehuru man naturligtvis
måste börja med en lägre
skattesats.

Detta är bara ett hugskott, som jag
över huvud taget inte vet vad det
skulle kosta. Men jag tycker ändå att
jag till alla andra hugskott som kastats
ut i dessa dagar vill lägga också detta.

Det finns naturligtvis invändningar
att göra. Man kan säga, att det för makar
som har mycket låga inkomster fortfarande
kommer att uppstå problem.
Men man kunde kanske för dessa inkomstklasser
acceptera ytterligare ett
avdrag med hänsyn till att det här
inte är fråga om inkomstklasser där
progressiviteten medför en alltför snedvriden
effekt.

En annan invändning är att många
människor som deklarerar en mycket
låg inkomst i själva verket kanske inte
lever på en så låg standard som man
skulle förmoda. Skatteberedningen har
redovisat en ganska utförlig utredning

beskattningen

på den punkten. Till denna grupp hör
bland annat de personer som under
en del av året uppburit sjukpenning,
vilken ju är skattefri. Det kan också
vara fråga om personer beträffande
vilka man inte kan vara alldeles säker
på att de deklarerar en inkomst som
motsvarar deras standard. Det kan också
gälla personer som har dolda förmåner
som det är svårt att få någon
redovisning för. Men även om man
bortser från alla dessa kategorier som
skulle få en oförtjänt skattelättnad, blir
det ändå enligt skatteberedningen kvar
bortåt 150 000 personer som trots att
de arbetar på heltid inte kommer upp
till en inkomst av 6 000 kronor. Dessa
personer kan inte hjälpas genom en
skattereform, säger utredningen. Det
är alldeles riktigt. Vi vet också att i
den lilla gruppen ingår de personer
som det är svårast att hjälpa med omskolning,
utbildning och omplacering.
Deras dilemma kommer att kvarstå; vi
har inte funnit någon väg på vilken
vi kan lösa deras problem. Det är den
här lilla gruppen på samhällets skuggsida
jag tänker på när vi nu skall
ytterligare höja omsättningsskatten. För
dessa människor kommer höjningen av
omsättningsskatten att bli en mycket
hård belastning, och jag vet inte hur
vi skall klara det problemet. De får
inte den kompensation som barnfamiljerna
och folkpensionärerna får. Herr
Hermansson påstod tidigare i dag att
folkpensionärerna och barnfamiljerna
inte blir kompenserade för den höjda
omsättningsskatten. Jag anser att den
höjning av barnbidraget med 200 kronor
som barnfamiljerna får liksom indexregleringen
av och standardtillägget
till folkpensionärerna vida överstiger
den belastning som omsättningsskatten
innebär för deras del.

När vi i våra dagar resonerar om låglönegrupper
talar vi oftast om människor
som har mellan 12 000 och 15 000 kronor
i årsinkomst. Det är naturligtvis inte
någon hög inkomst. Men det händer

Onsdagen den 31 mars 19G5 em.

Nr 14

219

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

gång på gång när man är ute och talar
om sådana här problem att människor
kommer fram och säger: Ni talar om
låglönegruppernas problem och ni låtsas
som om det inte fanns människor
i det här landet som har under 12 000
kronors årsinkomst. Och så får man sig
till livs en historia om en ekonomisk
misär, som vi faktiskt inte gärna ville
tro att vi har här i landet i dag. Detta
är ett problem som det återstår för oss
att lösa. När vi diskuterar skattereformer
borde vi ha i åtanke, att vi bör
göra någonting just för dessa grupper,
innan vi börjar tala om skattelättnader
för de grupper i samhället, som dock
lever på mycket hög standard och kan
unna sig en lyxkonsumtion.

Av vad jag här sagt torde framgå, att
jag inte alls är nöjd med vårt nuvarande
skattesystem, och jag är glad
över att vi inte följer skatteberedningens
förslag och gör det ännu sämre.
När jag kommenterat proposition nr
14 har jag inte kunnat undgå att ge
uttryck för vissa farhågor för att finansministern
inte kommer att utforma
en kommande skatteproposition fullt så
radikalt som jag skulle önska. Jag hoppas
att jag därvidlag misstar mig.

Liksom herr Kellgren yrkar jag bifall
till reservation nr 7 av fröken Danmark.

Jag är inte överens med utskottsmajoriteten
i fråga om förvärvsavdraget,
även om jag på den punkten avstår
från något särskilt yrkande med
hänsyn till att vi väl får tillfälle att
återkomma till en diskussion i den
frågan.

Till slut vill jag uttrycka den förhoppningen
att finansministern, när han
i sinom tid skall presentera sin stora
skatteproposition, inte kommer att hesitera
inför de nya och djärva tag som
han förgäves efterlyste hos allmänna
skatteberedn ingen.

1 detta anförande instämde fru Löfqvist
och fröken Andersson i Strängnäs
(båda s).

Fru RYD1NG (k) kort genmäle:

Herr talman! Fröken Bergegren hade
bekymmer för hur jag skulle kunna förklara
för våra väljare att vi önskar ett
höjt förvärvsavdrag, vilket skulle gynna
de högre inkomsttagarna. Alla förvärvsavdrag
liar ju den effekten, och jag anser
att det är litet malplacerat att man
från socialdemokratiskt håll just i detta
avseende är så förfärligt känslig, samtidigt
som man går in för att undanta
bolagens investeringar från höjd oms
liksom man är emot en skärpning av
förmögenhetsbeskattningen.

Fröken Bergegren sade att vårt krav
på högre förvärvsavdrag visar hur man
från kommunistiskt håll tänkt sig att
utöva inflytande på den svenska politiken
i fortsättningen. Till detta vill jag
bara åter upprepa vad jag påpekade ett
par gånger i mitt tidigare anförande,
nämligen att det i år inte är första
gången vi har en motion om höjt
förvärvsavdrag. Det har förekommit flera
år tidigare. Jag sade också att trägen
vinner; våra krav har till hälften
tillmötesgåtts i år.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! I remissdebatten uttalade
jag rent allmänt min belåtenhet
med det skattepaket vi nu har fått att ta
slutgiltig ställning till. Jag skall därför
bara uppehålla mig vid en av de motioner
som väckts i anledning av detta
skatteförslag.

Fröken Bergegren slutade med att tala
om att hon var intresserad av att låglönegrupperna
skulle få sin skattebörda
lättad. Det är jag också i mycket hög
grad. Men är man det, så kan man åtminstone
inte i dag oreserverat plädera
för en särbeskattning, ty en särbeskattning
utan en revidering av skatteskalorna
skulle betyda att man på just de
lägst avlönade lade en ordentlig skattehöjning.

Fröken Bergegren gjorde en reflexion
om förvärvsavdraget och dess egenskap
att vara fördelaktigt för den höge in -

220 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta

komsttagaren. Jag har samma uppfattning
som hon, och jag hade föredragit
propositionens förslag framför detta
kompromissförslag. Men efter alla dessa
resonemang — det gällde tillstyrkande
av särbeskattningen, det gällde de lågavlönade
och fröken Bergegren visade
också stort intresse för barnfamiljerna
— kom fröken Bergegren verkligen med
ett egendomligt och oförklarligt yrkande
när hon yrkade bifall till reservation
nr 7. Samma förvirring uppvisade herr
Kellgren som också avgav deklarationer
om att han var intresserad av att barnfamiljerna
skulle hjälpas och av att de
ensamstående skulle få fördelar. Att då
sätta sin lit till reservation nr 7 är fullkomligt
hopplöst.

Den motion som ligger till grund för
reservation nr 7 hade ett annat yrkande,
som efter vad jag förstår skulle ha medfört
ett ganska stort skattebortfall. De
siffror som nämndes här — 3 400 kronor
som ett schablonskatteavdrag för
gifta och 2 550 kronor som ett schablonskatteavdrag
för ogifta och för förvärvsarbetande
makar — resulterar i ungefär
samma skattebortfall som propositionens
förslag. Det blir alltså inte någon
förändring i det totala skatteuttaget i
jämförelse med vad som föreslås i propositionen.

Vad är det motionen kräver? Jo, motionen
kräver det schablonavdrag för
kommunalskatten som här tidigare har
kallats genialt och som jag gärna vill
påstå är mycket fiffigt. Men det kommer
att få en helt annan verkan än den
som har åsyftats. Propositionens förslag
avsåg ju att ge de lågavlönade en skattelättnad
genom ett avdrag som inte slår
igenom i de högre inkomstskikten men
som väl ger utdelning i lägre inkomstskikt.
Den skattelättnad som en förändring
av skatteskalorna ger för högre
inkomsttagare kan komina de lägre inkomsttagarna
till godo eftersom de får
göra ett avdrag som inte verkar i de
högre inkomstgrupperna. Detta tillsammans
med den förändring av folkpen -

beskattningen

sionsavgiften som har föreslagits och
accepterats skulle komma de lägre inkomsttagarna
till del på ett sätt som
man bara kan vara nöjd med. Det är
alltså att uppfatta som ett komplement
till förändringarna i skatteskalorna i
övrigt.

Men i reservationen vill man ge de
gifta som har en inkomst ett mindre
schablonavdrag, man vill ge dem skattefrihet
för 1 100 kronor mindre än vad
som föreslås i propositionen. För de ensamstående
vill man ha en höjning av
det skattefria avdraget men bara på 300
kronor. Samtidigt föreslår man en höjning
med 600 kronor för två gifta med
förvärvsarbete.

Man säger att detta förslag syftar till
att skapa rättvisa gentemot de ensamstående,
och man säger att man vill
skapa rättvisa mellan gifta och ensamstående
samt mellan förvärvsarbetande
och icke förvärvsarbetande gifta. Tyvärr
uppnås inte alls de målsättningarna
om de åtgärder som föreslås i
reservation 7 vidtas, utan verkan blir
snarare motsatt. De ensamstående får
praktiskt taget ingen nytta alls av de
förslag som framläggs. De ensamstående
som inte har barn och som har mellan
10 000 och 15 000 kronor i inkomst —
jag har inte räknat på kronan men det
rör sig om de inkomstlägena — skulle
få en skattelättnad på ca 80 kronor om
riksdagen beslöte bifalla den reservation
som så storartat säger sig vilja
tillgodose de ensamståendes önskemål.
Det kan väl inte kallas att skapa rättvisa
mellan gifta och ogifta! Ogifta med
lägre inkomster berörs inte alls, och
barnfamiljerna med lägre inkomster får
ingen nytta av de föreslagna åtgärderna.

Samtidigt vill man ge de gifta utan
barn stora skattelättnader om de har
inkomster bägge två. Gifta som tillsammans
har 18 000—36 000 kronor kommer
att få en skattesubvention på mellan
280 och 330 kronor. Man vill alltså
ge en ordentlig skattelättnad till två
inkomsttagare utan barn. För ensamstå -

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 221

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ende utan barn vill man ha en skattelättnad
på 80 kronor.

Vad innebär då reservationen för den
ogifta som står ute på en arbetsplats
tillsammans med en gift kvinna och som
i dag ofta klagar över att hon har större
skatt än den gifta? Det är mycket vanligt
att denna fråga ställs på arbetsplatserna.
Man får en hygglig skatteskala
när man är gift. Den gifta har en
favoriserad skatteställning. Reservationen
innebär att man vill ytterligare
favorisera den gifta förvärvsarbetande
i förhållande till den ogifta. Det kan
väl inte vara riktigt att göra skillnaden
i skattehänseende ännu större. Vilka
förmåner skall man få för att man blir
gift? Fröken Bergegren talade mycket
om fruromantiken. Jag tycker inte att
man skall offra alltför mycket åt den
utan låt oss tala med siffror och vara
realistiska i frågan om skatterna.

Om reservationen skulle segra uppstår
en ännu större skillnad i beskattningen
mellan gifta och ogifta med
samma inkomst. Resultatet blir alltså
det motsatta till vad man säger sig vilja
uppnå. Den gifta skall fortfarande ha en
lindrigare skatteskala och får göra höjda
avdrag som hon kan tillgodogöra sig
i vissa inkomstlägen. För att de gifta
kvinnorna med förvärvsarbete och de
familjer i vilka båda makarna förvärvsarbetar
skall få en skattelindring fordras
att vederbörande har inkomster,
som jag tidigare sade, på mellan 18 000
och 36 000 kronor. Varken de ensamstående
eller de gifta låginkomsttagarna
får nytta av vad som föreslås i reservationen.
Men var det inte dessa grupper
man ville hjälpa?

Den effekt som förslagsställarna kanske
innerst inne velat nå är att de
familjer som bara har en inkomsttagare
och diir hustrun är hemarbetande utan
barn skulle få vidkännas en skattehöjning.
Reservationen får i dessa fall en
effekt, men den tar ingen hänsyn till
om det finns barn eller ej i dessa familjer.
Reservationen innebär en skattehöj -

ning på ett par hundra kronor för familjer
med hemmafru med barn i inkomstlägena
18 000 till 25 000 kronor. Den
som inte kan få någon att vårda sina
barn utan måste stanna hemma får alltså
vidkännas en straffskatt på 300 kronor.
Detsamma gäller dem som befinner
sig på en ort där det inte går att
få något arbete för den gifta kvinnan.

Fröken Bergegren sade på denna
punkt mycket ordentligt ifrån att det
inte kan vara angeläget att den, som
har små barn att vårda, till varje pris
går ut i förvärvsarbete. Jag frågar mig
då: Varför kan det vara så angeläget
att just på en sådan familj lägga en
skattehöjning på ett par hundra kronor,
vilket skulle bli resultatet av reservationen? Verkan

av reservationen är kanske
för de flesta en överraskning. Herr
Kellgren, som inte alls talade om reservationen,
och fröken Bergegren, som
inte heller talade om reservationen,
hade tydligen en önskan att göra
beskattningen för ensamstående och
gifta lika och att klämma åt de hustrur
som inte har barn och inte förvärvsarbetar
samt att ge lättnader för
de gifta kvinnorna på arbetsmarknaden.
Resultatet av deras tillstyrkan till reservationen
blir en mycket begränsad skattelättnad
för de ensamstående, en mycket
kraftig skattehöjning för hemarbetande
med barn och självklart även för
andra hemarbetande samt en relativt
stor skattelättnad för dem som har två
inkomster, oavsett om de har barn eller
ej. Lättnaderna tillfaller dem som befinner
sig i de relativt goda inkomstgrupperna
från 18 000 och upp till
36 000 kronor.

Jag kan inte tro att någon som tänkt
igenom frågan vill acceptera en sådan
ordning. Det betyder att man från de
barnfamiljer som har relativt låga inkomster,
under 25 000 kronor, tar den
förbättring av barnbidragen som nyligen
prisades av fröken Bergegren. Den
familj i vilken hustrun är hemma och

222 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta

vårdar barnen skall alltså mista hela
barnbidragshöjningen som man förut
var beredd att ge och som uppgår till
200 kronor.

Jag undrar hur många som vill stå
upp och säga att de anser att barnbidragshöjningen
inte bör tillkomma ett
barn i de familjer med mindre än 25 000
kronors inkomst, där mamman är hemma
och vårdar minderåriga barn, och
samtidigt hävda att de vill höja barnbidraget.
Detta är den reella innebörden
av förslaget. Såvitt jag förstår har
förslaget inte alls behandlats i utskottet
eftersom inte någon i utskottet kunnat
reservera sig för detsamma. Jag känner
fröken Ranmark så mycket att jag
aldrig kan tro att hon skulle vilja
medverka till en försämring för barnfamiljerna.

Det är för övrigt rätt motbjudande att
man lägger en skatteökning på dessa
familjer samtidigt som man är mån om
att skona inkomsttagare med högre inkomster
än 25 000 kronor. Vi skall senare
resonera om den frivilliga särbeskattningen.
Också den kommer att medföra
en betydande favör för familjer
med stora inkomster. Här skulle man då
lägga straffskatt på barnfamiljer som
inte befinner sig i de högre inkomstgrupperna.
Förslaget är väl avsett att
låta de fattiga hjälpa de fattiga, låta
de relativt små inkomsttagarna med en
inkomst hjälpa de ensamstående som
också har en inkomst att leva på. Jag
skulle tro att det är dit man har velat
nå. Men de ensamstående utan barn
hjälps med 80 kronor i skattelättnad.
De ensamstående med barn får en absolut
försämring, ty de sitter i samma
båt som de gifta.

När herr Kellgren var uppe och talade
i dessa frågor verkade det som om
han inte trängt in i dem, ty jag kan
aldrig tro att han här skulle stå och
säga: »Jag är inställd på att barnfamiljerna
i dessa inkomstgrupper skall ha
en skattehöjning.» Det stämmer inte
med det resonemang vi ofta har haft

beskattningen

i dessa frågor. Tanken är väl att man
bör pröva ett särbeskattningssystem och
försöka se till att skillnaden i beskattning
mellan den gifte och den ensamstående
på en arbetsplats inte blir så
stor som nu. Men om man vill åstadkomma
detta, skall man inte tillstyrka
den föreliggande reservationen, ty då
uppnår man motsatsen.

Jag är inställd på att försöka medverka
till att komma fram till ett system,
där äktenskapet i sig självt inte innebär
en skattelättnad. Jag har nämligen inte
så förtvivlat mycket fru-romantik. Men
jag kan aldrig gå med på något som
helst system som gör det sämre för
barnfamiljerna, vare sig dessa har en
förälder eller två, som skall svara för
deras försörjning, vare sig de är i ett
låginkomstläge eller ett höginkomstläge
och allra minst om de hör till de låga
inkomsttagarna. Där måste barnfamiljerna
i den mån beskattningen skall inverka
på deras förhållanden favoriseras
i stället för att ställas i ett sämre
läge.

Med detta vill jag bara säga att den
motion, som har givit upphov till denna
debatt och som inte är riktigt lik reservation
7, medför sådana verkningar att
om dessa hade varit klara för dem som
röstat för motionen ingen hade givit sin
röst för densamma. Är det någon som
fortfarande anser att det är en riktig
motion, en riktig reservation? Man kan
inte göra det och samtidigt påstå att
man är intresserad av de lågavlönade,
de ensamstående, barnfamiljerna, ty alla
dessa har strängt taget större nytta av
propositionen och bör bli tillgodosedda
även om man övergår till ett särbeskattningssystem.

Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.

Herr KELLGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag undrar om inte fru
Eriksson i Stockholm på något sätt lever
kvar i ett gammalt skattesystem där det

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 223

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

finns något slags barnavdrag, ty när hon
talar om barnfamiljernas situation förstår
jag inte hur hon kan få in barnfamiljerna
i detta. Det är inte fråga om
barnfamiljerna utan det är fråga om
skatteförmågan hos dem som är gifta
respektive ogifta. Barnfamiljernas försörjning
klarar vi med hjälp av direkta
barnbidrag. Schablonavdraget fungerar
i praktiken som ett höjt ortsavdrag vid
den statliga inkomstbeskattningen. Detta
ortsavdrag kommer jämte nu gällande
ortsavdrag — under förutsättning att
man har så höga inkomster att man kan
utnyttja det — att uppgå till 9 000 kronor
för gifta respektive 4 500 för ensamstående.
Då säger det sig självt att
om man fått upp tröskeln så mycket
högre, blir det ännu svårare att införa
en särsbeskattning. Det är just detta
ortsavdrag, folkpensionsavgiften, tudelningsprincipen
och de olika skattesatserna
som hindrar införandet av en särbeskattning.
Denna motion kommer att
leda till att det blir lättare att införa
en särbeskattning — inte svårare som
följden blir av detta schablonavdrags
införande.

Fröken BERGEGREN (s) kort genmäle: Herr

talman! Fru Eriksson i Stockholm
tycks ha fått en alldeles felaktig
uppfattning om min inställning till den
s. k. fru-romantiken. Jag har varit precis
lika kritiskt inställd som fru Eriksson
därvidlag. Sedan uppfattade visst
inte fru Eriksson att jag inte var oreserverad
anhängare av ett särbeskattningssystem
nu och i ett sammanhang. Jag
påpekade alla de svårigheter vi har att
övervinna innan vi kan genomföra detta,
och jag vill visst inte vara med om
alt genomföra det förrän vi har tillgodosett
de grupper, vilka annars orättfärdigt
skulle drabbas.

Vad beträffar schablonavdraget vill
jag påpeka att det här är fråga om införandet
av nya förmåner. Det betyder
alltså inte att vi tar någonting ifrån

någon, utan vi kanske bara något differentierar
de ytterligare skattelättnader
som finansministern med detta
schablonavdrag vill genomföra. Jag
medger att det också kan drabba barnfamiljerna,
vilket i och för sig är beklagligt,
men det bevisar bara att stödet
till barnfamiljerna inte skall gå via avdragsvägen
utan det skall gå genom direkta
bidrag, lika för varje barn.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Kellgren sade att
han inte förstod vad jag hade sagt. Det
är ju klart, ty han förstår över huvud
taget inte motionen. Han talar utifrån
en föreställning om att han genom att
bifalla motionen kan åstadkomma en
riktigare beskattning, en utjämning mellan
ensamståendes och giftas skatt och
en utjämning mellan förvärvsarbetande
och icke förvärvsarbetande gifta kvinnor.
Jag talar om att det i själva verket
innebär en skatteskärpning — för alla
dem som har barn, både ensamstående
med barn och familjer där modern är
hemma hos barnen, d. v. s. om de inte är
så rika att de icke alls beröres av ett
schabloniserat kommunalskatteavdrag.
De som har goda inkomster skonas helt
i denna motion.

När herr Kellgren säger att vi självklart
inte är inne på barnavdrag här,
utan att vi i stället skall ha barnbidrag,
då frågar jag mig: Varför har inte denna
motion också sagt ifrån att det skall
finnas ett kompletterande barnbidrag,
så att inte de som har barn blir utsatta
för en skatteskärpning? Vare sig vi talar
om barnavdrag, barnbidrag eller något
annat, resulterar det i att barnfamiljen
genom en ofördelaktig skatteändring
enligt reservationen i praktiken
verkar som om man berövade barnfamiljer
med inkomster under 25 000 de
200 kronors ökning av barnbidraget
som vi beslutade om i år. Den verkan
kan väl inte vara juste.

De siffror jag här presenterat är rik -

224 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

tiga. Jag hörde mycket väl att fröken
Bergegren förde ett mycket nyanserat
resonemang om särbeskattningen och
att hon också uttalade att barnfamiljerna
borde ha en ersättning genom barnbidragsökning.
Jag tror därför att en
upplysning om hur reservationen skulle
komma att verka får henne att ändra
uppfattning om denna reservation. De
som talat för reservationen bör väl inte
vara sämre karlar och fruntimmer än
att ni kan ta tillbaka, om ni har missförstått
det hela, såvida ni inte vill stå
för att lägga en extra skattebörda på
dem som har barn och en inkomst mellan
18 000 och 25 000 kronor samt där
bara en av familjemedlemmarna är inkomsttagare.
Beträffande skattesystem
är det siffrorna som talar, och de talar
på ett ganska otrevligt sätt i denna motion.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Den ledamot i kammaren
som händelsevis kan stenografera,
har ganska svårt att replikera fru Eriksson
i Stockholm, ty det hon säger i en
mening återtas några meningar senare.
Det som ena ögonblicket betraktas som
én straffskatt på familjerna kan ett
ögonblick senare betraktas som skattelättnader.

Jag hoppas att finansministern i samband
med förordnandet av experter i
familjeskatteberedningen också har tillställt
ledamoten fru Eriksson i Stockholm
en elementär introduktion i familjebeskattningens
problematik.

Fröken BERGEGREN (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag fruktar, fru Eriksson
i Stockholm, att jag inte kommer
att ändra uppfattning beträffande reservationen.
Om man får ytterligare 200
kronor i barnbidrag, kan jag inte tycka
att man har förlorat dem, därför att
man inte får 200 eller 300 kronor till.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Talas det om skatter
tycker jag fortfarande att man skall
hålla sig mer till siffror än till tillmälen.
Vad menar egentligen herr Mundebo?
Kan man inte kalla det för en
straffskatt om barnfamiljer med 18 000
—25 000 kronors inkomst får en högre
skatt på ett par hundra kronor, som
det föreslås i denna reservation?

När då de familjer, där både fadern
och modern har förvärvsarbete och en
sammanlagd inkomst av 18 000—36 000
kronor, får en skatteminskning på upp
till 200 kr., oavsett om de har barn eller
ej, är då skattelättnad ett felaktigt begrepp?
Herr Mundebo påstår att han
stenograferar, men då kan han väl inte
läsa sina stenogram.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det som förvånade mig
var att det som fru Eriksson ena ögonblicket
betraktade som straffskatt ett
ögonblick senare betraktades som en
skattelättnad. Detta framgår nog klart
icke bara av mitt stenogram, utan också
av kammarstenografernas.

Herr SVENSSON i Vä (ep):

Herr talman! I motionen nr 626 i
första kammaren av herr Ferdinand
Nilsson och motionen nr 743 i andra
kammaren av undertecknad och herr
Börjesson i Glömminge har hemställts
om förslag till innevarande års riksdag
avseende undantagande från källskatt
av mindre arbetsinkomster å tillsammans
högst 1 000 kronor per år och
arbetsgivare.

Vi har motiverat vår hemställan med
bl. a. det påpekandet, att staten i ökad
omfattning pålägger företagaren uppgifter
av olika slag, t. ex. inlevererande
av källskatt, av omsättningsskatt, av skatt
på anställdas löner, ATP-avgifter m. m.
och dessutom en hel del andra uppgifter
av olika slag.

För de stora företagen, som kan avdela
särskild personal för sådana saker,
är detta inget större problem, men för

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14

325

Omläggning av den direkta och indirekta

de små företagen, som också har små
personalresurser, kan det vara ganska
besvärligt och betungande med alla
dessa uppgifter. Till detta kommer att
den höjning av omsättningsskatten, som
vi nu skall besluta om, medför ett ökat
ansvar för de sålunda höjda skattebeloppen,
ett ansvar som för de små företagarna
måste betyda en ökad belastning.
Vi anser därför att detta borde
aktualisera frågan om möjligheter att i
här berörda avseende åtminstone delvis
befria de mindre företagen från dessa
ålägganden och dessutom försöka minska
trasslet med dessa småbelopp, som
ändå inte betyder så mycket för statskassan.

I detta sammanhang kan det påpekas,
att när det gäller arbetsgivaruppgifter
vid korttidsanställningar eller för en
tillfällig arbetshjälp, så kan dessa anställningsförhållanden
många gånger
vara ganska svårbedömbara, varför man
här borde pröva möjligheten att vidga
ramen för att om möjligt undvika de
svårigheter som härvidlag kan uppstå.

Utskottet hänvisar i förevarande betänkande
till att man i fjol hade avstyrkt
ett motionsyrkande av innebörd
att från deklarationsplikt skulle undantas
personer, vilka i huvudsak inte hade
andra inkomster än folkpension, och
med dem i inkomsthänseende likställda.
Det är emellertid inte detta problem
som vi har velat aktualisera med vår
hemställan. Det är inte undantagandet
från deklarationsplikt, utan det är
undantagandet från inbetalning av arbetsgivare
av källskatt på mindre belopp,
alltså högst tillsammans 1 000 kronor
per år och arbetsgivare. Jag tror,
herr talman, att dessa problem så småningom
måste lösas på ett eller annat
sätt, och jag ber sålunda att få yrka
bifall till motionerna nr 626 i första
kammaren och 743 i andra kammaren i
här berörda del.

Herr von SYDOW (h):

Herr talman! Jag skall inte fortsätta

beskattningen

debatten om alla de otaliga komponenterna
som vårt skattesystem består av,
inte ge mig in i familjebeskattningens
djungel, inte rida på någon skattepuckel
och inte heller ens snudda vid företagsbeskattningens
detaljer, som eljest
brukar vara min speciella signaturmelodi
här i kammaren.

Men när jag har lyssnat till dagens
debatt har jag frågat mig, om det ändå
inte i alla meningsyttringarna här i dag
kommit fram något som skulle kunna
kallas för en gemensam nämnare. Jag
tycker faktiskt att jag kunnat skönja en
sådan. Från oppositionens sida har
sagts av herr Magnusson i Borås, att
människorna känner sig illa till mods
över att skatteberedningens förslag blivit
så dåligt godtaget, av herr Gustafson
i Göteborg att det råder besvikelse
hos alla som väntat på en genomgripande
skattereform samt av herr Vigelsbo
att en långsiktig lösning av skattefrågan
för näringslivet framstår såsom
en nödvändighet i stället för en mängd
tillfälliga arrangemang.

Av propositionen och av finansministerns
yttranden tycker jag mig ha funnit
att även regeringen inser vikten av ett
nytt skattesystem men att den beklagar
att det av det ena eller det andra skälet
inte kunnat presenteras nu. Jag frågar
mig då: Har det inte på något sätt gått
troll i denna viktiga samhällsangelägenhet?
Skall det verkligen vara så övermåttan
svårt att finna en praktisk lösning
av ett problem som blötts och
stötts i sådan oändlighet? Jag är för
min del ingen beundrare av att i tid
och otid tillsätta kommittéer och utredningar
för behandling av första problem
som seglar upp på det politiska firmamentet,
och jag tycker nog att man
härvidlag har gått till överdrift. Men
om någonsin en parlamentarisk utredning
varit befogad, så är det i alla fall
i skattefrågan, med alla dess otaliga
aspekter av delvis mycket svåröverblickbar
natur. Man förstår också denna beredning
som haft den yppersta arbcts -

8 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 1b

220

Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

kraft som vi förfogar över på detta område
såväl i fråga om ledningen av utredningen
som beträffande ledamöter
och experter. Beredningen erhöll också
klara och bestämda direktiv att arbeta
efter, och man drog sig inte heller för
att hänga på beredningen besvärliga
utredningar. Och vad hände? Jo, efter
mycken möda, efter mycket idogt och
flitigt arbete och efter ett berömvärt
givande och tagande av sakskäl, olika
politiska meningar och olika intressegrupper
emellan framlade utredningen
ett förslag som visserligen inte överallt,
men likväl inom ett stort antal kretsar,
möttes med sympati under förutsättning
att det genomfördes i sin helhet inom
en snar framtid.

Vad som har hänt vet vi. Beredningens
förslag har till största delen
dunstat bort och det idogt arbetande
svenska folket, som herr Magnusson i
Borås talade om, får under ännu ovisst
läng tid dras med det gamla hoplappade
systemet. Detta är ytterst otillfredsställande.
Om mitt antagande om den gemensamma
nämnaren som jag talade
om nyss är riktigt, borde det väl ändå
kunna gå att finna en lösning. Men det
fordras då, som herr Ohlin sade, det
fasta och bestämda grepp från regeringens
sida som vi tyvärr saknar. Det
fordras naturligtvis härvidlag ett visst
kurage, helt enkelt, och i en debatt som
haft så många symboliska inslag kan
man i detta sammanhang inte undgå att
erinra sig det gamla ordstävet om rädda
gossar.

Vid ett studium av alla reservationerna
i det föreliggande ärendet förmenar
jag att högern mer än andra partier
givit bevis på sin redobogenhet att arbeta
på nya, ja varför inte även i viss
utsträckning kanske djärva mål. Ett genomförande
av högerns förslag är enligt
min mening vad svenska folket, inte
minst näringslivet, borde vara förtjänt
av att inom en snar framtid se förverkligat.

Hen- talman! .lag instämmer i de yr -

kanden som herr Magnusson i Borås
tidigare i dag har framställt.

Herr ENGKVIST (s):

Herr talman! Den hittills förda debatten
mellan den borgerliga oppositionen
och företrädarna för bevillningsutskottets
majoritet och för regeringen
har alltmera förstärkt intrycket av att
den borgerliga oppositionens motstånd
mot regeringens skatteförslag i hög grad
snarast är ett motstånd för motståndets
egen skull. På många punkter har det
med all önskvärd tydlighet framgått att
de borgerliga reservationerna i själva
verket inte betyder en så avgörande
skillnad som man av uttryckssätten
skulle kunna förledas att tro.

Den avgörande skillnaden består inte
i de konkreta förslag som riksdagen
har att behandla utan, synes det mig,
i den skillnad av målsättningen för hur
skattepolitiken skall utformas som hela
debatten givit bevis för.

Det kan inte vara riktigt att som skett
här i dag — liksom så många gånger
förut — försöka att ge ett intryck av
att vårt skattesystem innebär en spärr
och en svårighet för företagsamheten.
Tvärtom torde det med fog kunna framhållas
att vårt lands näringsliv har stora
möjligheter att utvecklas även för framtiden.

Det nu framlagda skatteförslaget tar
sikte på de möjligheter som nu finns
till skattesänkning, en skattesänkning
som enligt min mening är väl avvägd
och väl svarar mot de principer som
socialdemokratien alltid velat verka för.
Förslaget innebär samtidigt en anslutning
till den riktpunkt för politiken
som vill ge vidgade möjligheter till de
samhällsinsatser som utgör en garanti
för fortsatta framsteg och reformer.

Jag vill således yrka bifall till utskottets
förslag utom på ett par punkter som
behandlar en specialfråga. De punkter
jag åsyftar är de som behandlar spritbeskattningen.
I reservationen nr 24
yrkas på en höjning av spritbeskatt -

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14

227

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ningen, och förslaget motiveras utifrån
nykterhetspolitiska synpunkter. Här kan
man självfallet ha olika meningar om
angelägenheten av att nu tillgripa prisinstrumentet
för att pressa tillbaka konsumtionsökningen.
Jag vill emellertid
framhålla att ökningen av spritkonsumtionen
talar för att vi bör använda även
denna metod. Hur man än räknar kan
man inte komma ifrån att spriten blivit
billigare allteftersom köpkraften ökat.
Min anslutning till denna reservation är
således helt motiverad av nykterhetspolitiska
synpunkter.

I reservation nr 25 yrkas på att
Kungl. Maj:t ägnar prissättningen på
alkoholdrycker en fortlöpande uppmärksamhet.
Regeringen bör vid inträffade
förändringar av köpkraften föreslå
riksdagen de prisjusteringar som
kan vara nödvändiga för att förebygga
att alkoholdryckerna blir relativt sett
billigare. Därigenom kan man motverka
den ur
ogynnsamma utveckling som kan bli
följden om köpkraften ökas, medan
priset förblir oförändrat.

Herr talman! Med dessa i korthet
framförda synpunkter vill jag således
yrka bifall till reservationerna 24 och
25 och i övrigt till utskottets förslag.

I detta anförande instämde fru Eriksson
i Stockholm (s).

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Under dagens debatt
har en del talare berört en motion som
jag tillsammans med några partikamrater
har avlämnat och som gäller förhöjda
ortsavdrag för ålders- och invalidpensionärer.
Utskottet har i år liksom
tidigare sagt nej till denna framställning.

Under fjolårets riksdag höjdes det
extra avdraget för nedsatt skatteförmåga
från 3 000 till 4 500 kronor, och
det är naturligtvis i och för sig bra.
Utskottet framhåller att niir den huvudsakliga
inkomsten utgöres av folkpen -

sion »skall författningsenligt den skattskyldige
i regel anses ha sådan nedsatt
skatteförmåga» som skall berättiga till
särskilt avdrag. Om en folkpensionär
däremot har en inkomst utöver ett
ganska obetydligt bottenbelopp, minskas
detta avdrag, vilket betyder att den beskattningsbara
inkomsten stiger snabbare
än årsinkomsten. Det blir därför
ofta relativt litet han kommer att få behålla
av den extra inkomst han skaffat
sig.

Nuvarande förhållanden är, tycker
jag, långt ifrån tillfredsställande. De
är knappast ägnade att stimulera äldre
personer till en arbetsinsats som både
är ytterst värdefull för samhället, med
den brist på arbetskraft vi nu har, och
av mycket stor betydelse för den enskilda
människan. Ingenting kan nämligen
för den, som känner sig vital och
arbetsför, vara mer deprimerande än
att finna sig bli ställd vid sidan och
inte längre känna sig ha någonting av
värde att ge i arbetsprestation. Det kan
inte vara riktigt, som jag ser det, att
statsmakterna i sin skattepolitik lägger
psykologiska hinder i vägen för de pensionärer
som vill och kan arbeta. Men
det säger sig självt att om samhället
inte visar någon som helst förståelse
härför utan utkräver så hög skatt att
behållningen av arbetsinkomsten kanske
bara blir en spottstyver så föredrar
mången att avstå ifrån de arbetstillfällen
som bjuds.

Vi motionärer anser att en framkomlig
och lämplig väg borde vara att höja
ortsavdragen för dem det här gäller
— ålders- och invalidpensionärer —
och vi har därför föreslagit att avdragen
skall utgå med 3 600 kronor för
ensamstående pensionär, med 6 000 kronor
för makar av vilka en är pensionär
och med 7 200 kronor för makar som
båda är pensionärer. Utskottet anser att
då denna förmån skulle komma att utgå
även för pensionärer med höga inkomster
skulle den »svårligen kunna motiveras
från skattemässiga utgångspunk -

228 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta

ter». Alltså, herr talman, för att ett litet
fåtal — ty det är sannerligen inte många
det gäller — skulle få en skattelättnad,
blir det stora flertalet förvägrade att
få den lägre skatt som ur alla synpunkter
är berättigad.

Herr Hedlund sade i dag på förmiddagen,
om jag förstod honom rätt, något
som gav vid handen att han hade en
viss förståelse för de kategorier det här
gällde. Men han reagerade liksom utskottet
för att personer med högre inkomster
skulle komma i åtnjutande av
förmånen, och han tog riksdagsledamöter
som exempel härpå. Men det är väl
ändå så att de personerna kommer att
få betala en hel del av sin inkomst tillbaka
i skatt till stat och kommun även
om ortsavdragen skulle höjas? Herr
Hedlund föredrar tydligen förhöjda
extra avdrag i stället. Enligt min åsikt
är det alternativet sämre. Det ligger
nämligen helt i taxeringsnämndernas
skön att fastställa storleken av det extra
avdraget, och det tycker jag inte är tillfredsställande.
Fastställda ortsavdrag
däremot är något som de vet att vederbörande
har rätt till, och därför tycker
jag att sådana avgjort är att föredra.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till reservation nr 12 av
herr Yngve Nilsson m. fl.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Jag skall inte bli mångordig.
Jag vill börja med att instämma
med herrar Sven Gustafson och Enskog
i deras anföranden och yrkanden. På en
punkt måste jag dock göra ett förbehåll,
nämligen beträffande deras inställning
till den motion om differentiering av
drivmedelsskatten som jag jämte några
kamrater väckt. Innan vi slutar dagens
debatt vill jag alltså säga några ord i
den frågan.

I motionen föreslås att riksdagen skall
i skrivelse till Ivungl. Maj:t begära förslag
om en sådan differentiering av
drivmedelsskatten att vi kan avskaffa
nuvarande priszonindelning och genom -

beskattningen

föra enhetliga priser i hela landet på
olja och bensin, vilket givetvis inte behöver
utesluta konkurrens i prishänseende
mellan skilda bolag. Anledningen
till förslaget är säkerligen klar för alla:
det gäller att rätta till den orättvisa som
det enligt vår mening innebär att de
medborgare, som har de längsta avstånden
och ofta de sämsta vägarna,
skall betala högre pris för drivmedlen
än de som har korta avstånd. De långa
avstånden och vägförhållandena, inte
minst i Norrland, ställer stora krav på
fordonsparken, och det är därför angeläget
att åtminstone den merkostnad
som det högre drivmedelspriset innebär
elimineras.

Att jag återkommer i detta ärende
— jag talade härom även under höstriksdagen
— beror på att jag anser frågan
betydelsefull. Den är enligt min
mening en rättvisefråga men den är
också en samhällsekonomisk fråga av
inte ringa betydelse. Det högre drivmedelspriset
belastar näringslivet samt
ger ökade fraktkostnader och högre priser
på alla förnödenheter och varor som
skall fraktas till och från de orter, regioner
och landsdelar det här gäller. Därigenom
försvåras konkurrensförhållandena
för närlingslivet inom dessa områden.
Merkostnaden för den enskilde är
ingalunda obetydlig, men givetvis betyder
den samlade effekten för ett samhälle
eller en region ännu mera.

Utskottet finner det praktiskt ogörligt
att uppnå det av motionärerna åsyftade
resultatet. Jag vågar betvivla detta kategoriska
uttalande. Tidigare har man
åberopat principiella skäl, nu åberopar
man praktiska. Det går tydligen att
ändra mening. Jag tror inte heller att
en förutsättning för förslagets genomförande
skall vara att oljebolagen sinsemellan
tillämpar enhetliga priser vilket
skulle innebära, enligt utskottet, att
drivmedelspriserna låstes. Varje bolag
kunde tillämpa egna priser men inte på
grund av olika avstånd från Stockholm
eller Göteborg utan givetvis med hänsyn

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 229

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

till omkostnaderna vid distributionen.
Den enhetlighet i fråga om bensin- och
oljepriser som under lång tid eftersträvats
på många håll har tydligen inte
kunnat uppnås genom överenskommelse
med oljebolagen. Vi anser det därför
befogat att undersöka möjligheterna att
lösa frågan via differentiering av drivmedelsskatten.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservation nr 22.

Herr EDLUND (h):

Herr talman! Jag ber först att få
trösta kammarens ärade ledamöter med
att jag skall försöka att inte bli mycket
långrandigare än vanligt, men jag vill
göra ett tillrättaläggande.

Under debatten tidigare i dag uttryckte
herr Anderson i Sundsvall vissa
tvivel om riktigheten av mina uttalanden
om en del försäkringskostnader,
och han stödde sig därvid på siffror
som han erhållit av någon försäkringsman.
Jag i min tur tyckte att hans uppgifter
verkade egendomliga, särskilt
sedan jag gjort vissa kontrollräkningar.
När vi därför tillsammans kontrollerade
utgångsvärdena fann vi att hans sagesman
hade använt andra siffror än herr
Anderson i Sundsvall hade trott, t. ex.
35 avgiftsår i stället för 40 och pensionsåldern
65 år i stället för 67 är.
Vidare hade det tydligen använts något
olika procentsiffror vid beräkningarna.
Eftersom beräkningarna alltså byggde
på helt olika grunder går det inte att
med ledning av dem göra några rättvisande
jämförelser eller omdömen.

Herr WIENER (s):

Herr talman! Förmögenhetsbeskattningen
har ju förbigåtts med tystnad
i den bär diskussionen. Jag vill ändå
säga några ord om motion nr 747 som
jag m. fl. har väckt i denna kammare,
och diir vi motionärer föreslagit att
den nuvarande förmögenhetsbeskattningen
skall bibehållas oförändrad så -

väl i fråga om gränsen 80 000 kronor
som beträffande promilletalet. Vi menar
att den som har en förmögenhet på mellan
80 000 och 100 000 kronor har råd
att i skatt betala 5 promille på den
summa som överstiger 80 000 kronor.
Det betyder för en person som har en
förmögenhet på upp till 100 000 kronor
en förmögenhetsskatt på 100 kronor och
för en som har 90 000 kronors förmögenhet
en skatt på 50 kronor.

Skatteberedningens förslag angående
förmögenhetsbeskattningen har remissbehandlats,
och därvid har överståtliållarämbetet,
länsstyrelsen i Södermanlands
län, SSU och Sveriges socialdemokratiska
studentförbund uttalat att förmögenhetsskatten
bör bibehållas oförändrad.
Skatteberedningen menar att
förslaget om förmögenhetsbeskattningen
får ses som ett provisorium så till
vida att den mera fullständiga översynen
kommer att redovisas först i ett
särskilt betänkande.

.Tåg har inte fått riktigt klart för mig
vilken inställning finansministern har i
detta avseende. Från en del håll har
framhållits att den företagna justeringen
av förmögenhetsskatteskalorna
bl. a. är föranledd av höjningen av taxeringsvärdena
på egnahem. Denna tankegång
kan jag inte riktigt godta, allra
minst sedan jag hört finansminister
Sträng påpeka att det skett en ständig
värdestegring på egnahem.

Jag tror att det är riktigt som sägs
i motionen att det trots höjningen av
fastiglietstaxeringsvärdena torde finnas
en ganska god marginal mellan taxeringsvärdet
och saluvärdet. Det är
säkerligen inte många egnahemsägare
som vid försäljning behöver förlora på
sina egnahem. Jag skulle också vilja
ställa en fråga: Hur många av landets
medelinkomsttagare har sin villa betald? Ändringarna

i förmögenhetsbeskattningen
innebär ett inkomstbortfall för
staten på 20 miljoner kronor. Jag anser
att det hade varit bättre att använda

230 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1905 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

dessa miljoner för att lätta bördorna
för andra mer behövande i vårt samhälle,
exempelvis de handikappade
m. fl. Man bör först sätta in hjälpen
där den är mest nödvändig, innan man
ger åt dem som har tillräckligt förut.

Mot bakgrunden av detta borde man
ha bibehållit förmögenhetsbeskattningen
oförändrad.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motionen nr 747 i denna kammare,
som är likalydande med motion
nr 622 i första kammaren.

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! I den stora skattedebatt
som här förts har ju alla frågor som
är värda att diskuteras redan varit föremål
för en i många hänseenden rätt
djuplodande granskning. När jag nu
tar till orda är det egentligen bara för
att understryka ytterligare vad som
sagts beträffande marginalskattens olyckliga
verkningar.

Det har framhållits, och jag vill upp
repa detta, att de synpunkter som fråi
löntagarsidan, särskilt av TCO ocl
SACO, framförts inte bara inom dei
allmänna skatteberedningen är mycket
betydelsefulla och att man inte i längden
kan förneka vikten av att snarast
försöka komma ned från en ganska
högt liggande proportionell beskattning
till ett system med så mjuk progressivitetsövergång,
att de skadliga
verkningarna av marginalskatten försvinner.

En synpunkt, som jag särskilt vill
understryka är att det nuvarande marginalskattesystemet
har en negativ inverkan
även på den lönepolitiska aktiviteten.
Ganska stora och betydelsefulla
löntagargrupper i det svenska
samhället påverkas i sitt fackliga agerande
av den hårda marginalskatten,
och detta kan i vissa fall vara mycket
otillfredsställande ur samhällsekonomisk
synpunkt.

Här har också tagits upp frågan om

behovet av att i ett samhälle med ständig
penningvärdeförsämring få till
stånd ett skattesystem med indexreglering,
som skulle kunna gardera oss mot
att skattetrycket automatiskt ökar utan
att riksdagen beslutat om en reell ökning
av skatterna. Man brukar tala om
svenska folkets urgamla rätt att sig själv
beskatta. Detta skall ske genom riksdagens
beslut, men nu har vi fått en
fortlöpande reell skattehöjning som helt
enkelt beror på att vårt skattesystem
inte tar hänsyn till den ständigt pågående
penningvärdeförsämringen.

Jag tycker att den saken är så betydelsefull
att man inte som majoriteten
i bevillningsutskottet kan låta sig nöja
med att avvakta alla möjliga andra utredningar
innan man tar itu med frågan
om en indexreglering av skattesystemet.
I likhet med reservanterna vid denna
punkt är jag övertygad om att vi behöver
snarast sätta i gång en utredning
om en sådan indexreglering och
inte uppskjuta den till kanske år 1970.

Herr talman! Till slut vill jag något
beröra en del av de punktskatter som
vi hoppas samtliga skall avvecklas, även
om det inte därvidlag skett något ställningstagande
i enighetens tecken.

I ett avseende noterar jag emellertid
med särskild glädje att en punktskatt
nu försvinner, nämligen försäljningsskatten
på grammofonskivor. Jag erinrar
mig att jag redan vid mitten av 50-talet vid ett tillfälle tog upp frågan om
denna skatt med dåvarande finansminister
Sköld, som ansåg att saken borde
behandlas av en kommitté som just tillsatts
för att utreda frågan om den indirekta
beskattningen. Så blev emellertid
inte fallet, utan den överlämnades i
stället till allmänna skatteberedningen,
och först nu har vi fått ett förslag om
borttagande av en skatt som inneburit
att skivproduktionen av seriös musik
utsatts för en minst sagt diskriminerande
beskattning. Vi har ju aldrig tänkt
oss att ha en särskild försäljningsskatt
på ens den enklaste produktion av

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14

231

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

böcker, men samtidigt har vi funnit oss
i denna egendomliga skatteform som
gjort att man särskilt hårt straffat dem
som velat så att säga höja sin kulturella
nivå genom att köpa grammofonskivor
med seriös musik.

Däremot tycks vi alltjämt få dras
med guldsmedsvaruskatten. Jag vill för
kammaren nämna att man i Danmark
har varit inne på tanken att införa ett
system med särskild försäljningsskatt
för guldsmedsvaror, men helt nyligen
släppt denna tanke. Man har tydligen
med ledning av erfarenheterna från
Sverige kommit till det resultatet att det
skulle vara olämpligt att införa en sådan
beskattning i Danmark.

Detta säger ganska mycket om guldsmedsvaruskatten.
Jag tycker också att
utskottet har tagit ett vällovligt initiativ
när det förutsätter att bl. a. kontrollstyrelsen
skall försöka komma till rätta
med de avarter som uppstått på guklsmedsvaruområdet,
där tydligen en hel
del fusk och oegentligheter kan förekomma
i skydd av det nuvarande skattesystemet.
Det viktigaste är emellertid
att man får klart för sig att denna beskattningsform
över huvud taget är
olämplig och snarast möjligt bör avvecklas.

Herr talman! Med dessa ord vill jag
yrka bifall till de reservationer som
avgivits i frågor jag här berört.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade:

Utskottets hemställan kommer att företagas
till avgörande på sådant sätt,
att beslut först fattas beträffande de
frågor som berörs i vid betänkandet
fogade reservationer och i under överläggningen
härutöver framställda yrkanden,
varvid den i reservationerna
tillämpade uppdelningen och inbördes
ordningen i huvudsak följes. Därefter
ställes utskottets hemställan i övrigt
under proposition i ett sammanhang.

Skrivelse till Kungl. Maj:t beträffande riktlinjerna
för en skattereform

Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 1) av herr
Stefanson m. fl.; samt 3:o) bifall till
reservationen 2) av herr Yngve Nilsson
m. fl.; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Magnusson i Borås begärde likväl votering,
i anledning varav herr talmannen
för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående
propositionerna, av vilka herr talmannen
nu fann den under 2:o) angivna
ha flertalets mening för sig. Jämväl beträffande
kontrapropositionen begärde
dock herr Magnusson i Borås votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
bevillningsutskottets betänkande
nr 16, såvitt avser riktlinjerna för
en skattereform, antager reservationen
1) av herr Stefanson m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 2) av herr Yngve
Nilsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 79 ja och 31 nej,
varjämte 110 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

232 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit
den under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
riktlinjerna för en skattereform, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1) av herr Stefanson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu
en gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter ha röstat
för ja-propositionen. Herr Vigelsbo
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 117 ja och
78 nej, varjämte 27 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skrivelse till Kung]. Maj:t om utredning
rörande familjebeskattningen

Herr talmannen gav propositioner
på 1 ro) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 3) av herr
Stefanson m. fl.; samt 3:o) bifall till
reservationen 4) av herr Yngve Nilsson
m. fl.; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Gustafson i Göteborg begärde likväl
votering, i anledning varav herr talmannen
för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda
återstående propositionerna, av vilka

herr talmannen nu fann den under 2:o)
angivna ha flertalets mening för sig.
Beträffande kontrapropositionen begärde
dock herr Magnusson i Borås votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
bevillningsutskottets betänkande
nr 16, såvitt avser utredning rörande
familjebeskattningen, antager reservationen
3) av herr Stefanson m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 4) av herr Yngve
Nilsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 75 ja och 33 nej, varjämte
114 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
utredning rörande familjebeskattningen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 11 233

Omläggning av

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 3) av herr Stefanson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit
ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter ha röstat
för ja-propositionen. Herr Gustafson
i Göteborg begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
115 ja och 79 nej, varjämte 28 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Kommunalskatteavdraget

i §1 inom. inkomstskatteförordningen

Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 8) av herr
Yngve Nilsson m. fl. i motsvarande del;
3:o) bifall till reservationen 7) av fröken
Danmark; samt 4:o) bifall till motionerna
I: 620 och II: 731 i motsvarande
del; och fann herr talmannen den
förstnämnda propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Magnusson
i Borås begärde likväl votering, i
anledning varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen
ånyo upptog de tre återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu
fann den under 2 :o) angivna ha flertalets
mening för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock fröken
Bergegren votering, i anledning varav
och sedan till kontraproposition i den
förberedande voteringen antagits den
under 3:o) angivna propositionen följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till konst''—
Andra kammarens protokoll 19H5.

den direkta och indirekta beskattningen

traproposition i huvudvoteringen angående
bevillningsutskottets betänkande
nr 16, såvitt avser konmiunalskatteavdraget,
antager reservationen 8) av herr
Yngve Nilsson m. fl. i motsvarande del,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 7) av fröken Ranmark.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnr
da voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 36
ja och 54 nej, varjämte 131 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 3:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
kommunalskatteavdraget, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 7) av fröken Ranmark.

234 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1905 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Fröken Bergegren begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 149 ja och 18
nej, varjämte 5G av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

10 § 1 mom. inkomstskatteförordningen
såvitt avser skatteskalorna

Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 8) av herr
Yngve Nilsson in. fl. i motsvarande del;
samt 3:o) bifall till reservationen 9)
av herr Stefanson m. fl.; och fann herr
talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
likväl votering, i anledning varav herr
talmannen för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda
återstående propositionerna, av vilka
herr talmannen nu fann den under 2:o)
angivna ha flertalets mening för sig.
Jämväl beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Gustafson i Göteborg
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
bevillningsutskottets betänkande
nr IG, såvitt avser 10 § 1 mom. inkomstskatteförordningen
i vad gäller skatteskalorna,
antager reservationen 8) av
herr Yngve Nilsson in. fl. i motsvarande
del, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 9) av herr Stefanson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne fleralet av kammarens ledamöter
ha röstat för nej-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 35 ja och 75 nej, varjämte
112 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 3:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
10 § 1 mom. inkomstskatteförordningen
i vad gäller skatteskalorna, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 9) av herr Stefanson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Gustafson i Göteborg
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 114
ja och 107 nej, varjämte 2 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Nr 14 235

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

* .

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Grunder för nya sjömansskattetabeller

Utskottets hemställan bifölls.

Skrivelse till Kungl. Majst om avdrag för
försäkringspremier

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 10);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Vigelsbo begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
avdrag för försäkringspremier, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 10) av herr Stefanson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Vigelsbo begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 116 ja och 107 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skrivelse till Kungl. Maj:t om undantagande
från källskatt av mindre arbetsinkomster

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna 1:626
och 11:743 i motsvarande del; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Motionsvis framlagda författningsförslag
beträffande barnavdrag

48 § 2 inom. kommunalskattelagen samt
förordning angående skatteberäkning
för barnfamiljer i vissa fall

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 11);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
författningsförslag beträffande barnavdrag,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 11) av herr Yngve Nilsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 190 ja och 31 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Motionsvis framlagda författningsförslag
beträffande ortsavdrag för ålders- och
invalidpensionärer

48 a § och 115 § kommunalskattelagen
samt 8 <i och It) S t mom. inkomstskatteförordningen Herr

talmannen gav propositioner

230

Nr 11

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 12);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes ocli godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
författningsförslag beträffande ortsavdrag
för ålders- och invalidpensionärer,
röstar

3a,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 12) av herr Yngve Nilsson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringsproposincn
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes
omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att han
funne fleralet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen. Herr
Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 167 ja och 32 nej, varjämte
24 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skrivelse till Kung). Maj:t om indcxregleriiig
av skattesystemet

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 14);
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Gustafson i Göteborg
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: -

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
indexreglering av skattesystemet, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, liar kammaren bifallit
reservationen 14) av herr Stefanson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 117 ja och
106 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skattepliktsgrängen för förmögenhetsskatten

10 £ förmögenhetsskatteförordningen

Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 15 a) av
herr Yngve Nilsson m. fl. i motsvarande
del; samt 3:o) bifall till motionerna
1:622 och 11:747 i motsvarande del;
och fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Magnusson i
Borås begärde likväl votering, i anledning
varav och sedan till kontraproposition
antagits den under 2:o) angivna
propositionen följande voteringsproposition
efter given varsel upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
skattepliktsgränsen för förmögenhetsskatten,
röstar

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14

237

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Ja ,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, liar kammaren bifallit
reservationen 15 a) av herr Yngve
Nilsson in. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 184 ja och
32 nej, varjämte 7 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skatteskalorna beträffande förmögenhetsskatten 11

§ 1 inom. förmögenhetsskatteförordn
ing eu

Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 15 a) av
herr Yngve Nilsson in. fl. i motsvarande
del; 3:o) bifall till motionerna
1:622 och 11:747 i motsvarande del;
samt 4:o) bifall till motionerna 1:620
och II: 731 i motsvarande del; och fann
herr talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Karlsson i Huddinge
begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo upptog
de tre återstående propositionerna, av
vilka herr talmannen nu fann den under
2:o) angivna ha flertalets mening
för sig. Jämväl beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Karlsson
i Huddinge votering, i anledning varav

herr talmannen för bestämmande av
kontraproposition i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen ånyo
upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu fann
den under 3:o) angivna ha flertalets
mening för sig. Även beträffande sistnämnda
kontraproposition begärde
dock herr Karlsson i Huddinge votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen angående
bevillningsutskottets betänkande nr 16,
såvitt avser skatteskalorna beträffande
förmögenhetsskatten, antager motionerna
I: 622 och II: 747 i motsvarande del,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
motionerna I: 620 och II: 731 i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Karlsson i Huddinge begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 56 ja och 11 nej, varjämte
155 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i den förberedande voteringen
antagit den under 3:o) angivna propositionen.

I enligbet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

238 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
bevillningsutskottets betänkande
nr 16, såvitt avser skatteskalorna beträffande
förmögenhetsskatten, antager reservationen
15 a) av herr Yngve Nilsson
in. fl. i motsvarande del, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
motionerna I: 622 och II: 747 i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 62
ja och 49 nej, varjämte 111 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
skatteskalorna beträffande förmögenhetsskatten,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 15 a) av herr Yngve Nilsson
in. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämn -

da voteringsproposition blivit ännu eu
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Magnusson i Borås
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 184 ja och
31 nej, varjämte 6 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning
rörande förmögenhetsbeskattningen

Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 15b) av
Iierr Yngve Nilsson in. fl.; samt 3:o) bifall
till reservationen 16) av herr Stefanson
m. fl.; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Vigelsbo
begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo
upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu fann
den under 2:o) angivna ha flertalets mening
för sig. Jämväl beträffande kontrapropositionen
begärde doek herr Vigelsbo
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
bevillningsutskottets betänkande
nr 16, såvitt avser utredning rörande
förmögenhetsbeskattningen, antager reservationen
15 b) av herr Yngve Nilsson
m. fl., röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering anta -

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 239

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

git reservationen 10) av herr Stefanson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för nejpropositionen
och att kammaren alltså
till kontraproposition i huvudvoteringen
antagit den under 3:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
utredning rörande förmögenhetsbeskattningen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 16) av herr Stefanson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att lian funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Vigelsbo begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 116 ja och 106 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skrivelse till Kungl. Majst angående förordningen
med bestämmrlsrr om begränsning
av skatt i vissa fall

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 17);

och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
förordningen med bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 17) av herr Yngve Nilsson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 156 ja och 31 nej, varjämte
35 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Förordningen om allmän varuskatt

18 § .? mom. och anvisninc/arna till 18 §

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till det av herr
Karlsson i Huddinge under överläggningen
framställda yrkandet om bibehållande
av nuvarande lydelse; och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Karlsson i Huddinge begärde
emellertid votering, i anledning varav

240 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
18 § 3 mom. och anvisningarna till 18 §''
förordningen om allmän varuskatt,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
det av herr Karlsson i Huddinge under
överläggningen framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
lian funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Karlsson i Huddinge begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 207 ja och 8 nej, varjämte
5 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Det av herr Nordgren under överläggningen
framställda yrkandet att i punkten
1) ikraftträdandebestämmelserna
orden »före den 12 januari 1965» i såväl
första som andra stycket utbytes
mot orden »före den 1 april 1965»

Herr talmannen gav propositioner
på bifall till eller avslag å nämnda yrkande;
och fann herr talmannen den
senare propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nordgren begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: -

Den, som vill, att kammaren avslår
det av herr Nordgren under överläggningen
framställda yrkandet beträffande
ikraftträdandebestämmelserna till
förordningen om allmän varuskatt,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nordgren begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 102 ja och 40 nej, varjämte 20
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså avslagit yrkandet
i fråga.

Det au herr Karlsson i Huddinge under
överläggningen framställda yrkandet att
ikraftträdandebestämmelserna gives den
utformning som erfordras för att föreslagna
ändringar skall träda i kraft den
1 januari 1966

Herr talmannen gav propositioner på
bifall till eller avslag å nämnda yrkande;
och fann herr talmannen den senare
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Karlsson i Huddinge
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren avslår
det av herr Karlsson i Huddinge under
överläggningen framställda yrkandet
beträffande ikraftträdandebestämmel -

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 241

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

serna till förordningen om allmän varuskatt,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Karlsson i Huddinge begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 212 ja och 8 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså avslagit yrkandet
i fråga.

Förordningsförslaget i övrigt

Utskottets hemställan bifölls.

Bensinskatten

2 § bensinskatteförordningen

Herr talmannen gav propositioner
på l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 21) av herr
Yngve Nilsson m. fl.; samt 3:o) bifall
till motionerna I: 36 och II: 42; och
fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Magnusson i Borås begärde
likväl votering, i anledning varav
och sedan till kontraproposition antagits
den under 2:o) angivna propositionen
följande voteringsproposition efter
given varsel upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
bensinskatten, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 21) av herr Yngve Nilsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 181 ja och 33 nej, varjämte
8 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skrivelse till Kungl. Maj:t om differentiering
av drivmedelsskatten

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen
22); och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Vigelsbo begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
differentiering av drivmedelsskatten,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 22) av herr Sundin m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppres -

242 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

ning. Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Vigelsbo begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 166 ja och 43 nej, varjämte 13 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Tidpunkten för ikraftträdande av föreslagen
ändring i tobaksskatteförordningen

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen

23); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Eriksson i Bäckmora
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
tidpunkten för ikraftträdande av föreslagen
ändring i tobaksskatteförordningen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 23) av herr Stefanson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 145 ja och 75 nej,

varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Motionsvis föreslagen ändrad lydelse av förordningen
om skatt på sprit och vin

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen

24); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Eriksson i Bäckmora
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
ändrad lydelse av förordningen om
skatt på sprit och vin, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 24) av herr Stefanson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 113 ja och 102 nej,
varjämte 7 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående prissättningen
på alkoholdrycker

Herr talmannen gav propositioner

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14

243

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen

25); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Eriksson i Bäckinora
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
prissättningen på alkoholdrycker, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 25) av herr Stefanson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 110 ja och 104 nej,
varjämte 8 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skrivelse till Knngl. Maj:t om avskaffande
av läskedrycksskatten

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 26);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: -

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
avskaffande av läskedrycksskatten, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 26) av herr Stefanson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 141 ja och 71 nej,
varjämte 10 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Skrivelse till Kimgl. Maj:t om åtgärder för att
förhindra en fortsatt allmän pris- och kostnadshöjning Hemställan Herr

talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen
27); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
åtgärder för att förhindra eu fortsatt
allmän pris- och kostnadshöjning, röstar -

Ja;

244 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Omläggning av den direkta och indirekta beskattningen

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 27) av herr Stefanson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännn en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 109 ja och 77 nej,
varjämte 36 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Motiveringen

Det av herr Karlsson i Huddinge under överläggningen
framställda yrkandet om viss ändring
av motiveringen

Herr talmannen gav propositioner
på bifall till eller avslag å ifrågavarande
yrkande, av innebörd att sista meningen
i första stycket å sid. 90 i utskottets
betänkande skulle erhålla följande
lydelse: »Utskottet förutsätter att utredningen
bedrives med skyndsamhet och
att förslag förelägges årets vårriksdag.»;
och fann herr talmannen propositionen
på avslag å yrkandet vara med övervägande
ja besvarad. Herr Karlsson i Huddinge
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren avslår
det av herr Karlsson i Huddinge under
överläggningen framställda yrkandet
om viss ändring av motiveringen i bevillningsutskottets
betänkande nr 16,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Karlsson i Huddinge begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 201 ja och 10 nej,
varjämte 10 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså avslagit yrkandet
i fråga.

Ordet lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Agnäs (h), som yttrade: Herr

talman! Jag ber att få anmäla
att jag röstade fel i voteringen om det
av herr Karlsson i Huddinge under
överläggningen framlagda förslaget till
viss ändring av motiveringen.

Utskottets och reservanternas motivering

Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets motivering,
dels ock på godkännande av
den motivering, som anförts i reservationen
28); och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Magnusson
i Borås begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner
bevillningsutskottets motivering i
utskottets betänkande nr 16, såvitt avser
åtgärder för att förhindra en fortsatt
allmän pris- och kostnadshöjning,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 245

Ändring i lagen om finansiering av folkpensioneringen

Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
den motivering, som anförts i reservationen
28) av herr Yngve Nilsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 166 ja och
31 nej, varjämte 23 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
motivering.

Utskottets hemställan i de delar, beträffande
vilka beslut icke tidigare fattats

Bifölls.

§ 3

Ändring i lagen om finansiering av
folkpensioneringen

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 17, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av
4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt, in. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, dels ock i
ämnet väckta motioner.

Såsom framgår av den under § 5 i
protokollet för kammarens sammanträde
på förmiddagen denna dag lämnade
redovisningen av bevillningsutskottets
betänkande nr 16 hade Kungl. Maj:ts
proposition nr 14, såvitt anginge förslag
till lag angående ändring i lagen
den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen, hänvisats

till lagutskott. Förslaget hade behandlats
av andra lagutskottet.

1 samband med propositionen hade
andra lagutskottet behandlat två i anledning
av densamma väckta, likaledes
i förenämnda redovisning upptagna likalydande
motioner, nr 632 i första
kammaren av herr Virgin in. fl. samt
nr 748 i andra kammaren av herr andre
vice talmannen Cassel m. fl., såvitt anginge
lag angående ändring i lagen
om finansiering av folkpensioneringen.
I motionerna hade, såvitt nu var i fråga,
hemställts,

att riksdagen måtte antaga det vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 14 fogade
förslaget till lag angående ändring i
lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen med
den ändring, att 3 § finge i motionerna
angiven lydelse.

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna
I: 632 och II: 748, i vad de gällde
3 § förslaget till lag angående ändring
i lagen om finansiering av folkpensioneringen,
måtte bifalla förevarande proposition,
nr 14, i motsvarande del, samt

B. att riksdagen måtte bifalla propositionen
i övrigt, såvitt den hänvisats
till lagutskott.

Reservation hade avgivits vid utskottets
hemställan under A. av herrar
Hubinette och Edlund, vilka ansett, att
utskottet bort hemställa,

att riksdagen — med förklaring att
riksdagen funnit vissa ändringar böra
företagas i det genom förevarande proposition,
nr 14, framlagda förslaget till
ändring i 3 § lagen den 25 maj 1962
(nr 398) om finansiering av folkpensioneringen
— måtte, med bifall till
motionerna 1:632 och 11:748, såvitt
de hänvisats till lagutskott, för sin del
antaga paragrafen i den lydelse, som
angivits i reservationen, innebärande
att reservanterna godtoge propositionens
förslag till ändrad grund för beräkning
av folkpensionsavgiften men

246 Nr 14

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Ändring i lagen om finansiering av folkpensioneringen

yrkade att avgiften skulle maximeras
till 800 kronor.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr EDLUND (h):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag tidigare anfört ber jag få yrka bifall
till reservationen av herr Hubinette
och mig.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. A

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Edlund begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
A) i utskottets utlåtande nr 17, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herrar Hubinette och
Edlund.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Edlund begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 190 ja och 30 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. B

Utskottets hemställan bifölls.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr
talmannen att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till morgondagens
sammanträde.

§ 4

Anmäldes och godkändes allmänna
beredningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 112, i anledning av motioner angående
behovet av ett internationellt
språk; och

nr 113, i anledning av motioner om
nya former för hedersbevisning för
lång och trogen tjänst inom det statliga
verksamhetsområdet.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse, nr 97,
till Konungen angående val av ombud
i Europarådets rådgivande församling
med suppleanter;

dels till riksdagens förordnanden, nr
98—103, för

herr Bengt Folke Elmgren,

» Hans Hagnell,

» Gunnar Edvard Heckscher,

» Stig Roland Alemyr,

» Sven Harry Gustafson i Göte borg

och

» Gunnar Hedlund
att vara ombud i Europarådets rådgivande
församling;

dels ock till riksdagens förordnanden,
nr 104—109, för

herr John Lennart Geijer,
fru Elisabet Sjövall,
herr Bo Gösta Bohman,

» Kaj Åke Björk i Göteborg,

» Sven Albin Daniel Wiklund och
» Lars Magnus Eliasson i Sundborn -

Onsdagen den 31 mars 1965 em.

Nr 14 247

att vara suppleanter för ombud i Europarådets
rådgivande församling.

§ 5

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 791, av herrar Fredriksson och
Mellqvist, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 43, angående kommunal
skatteutjämning, m. m.,

nr 792, av herr Keijer, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 50, angående
anslag för budgetåret 1965/66
till bidrag till folkbibliotek,

nr 793, av herr Keijer och fru Nettelbrandt,
i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 50, angående anslag för
budgetåret 1965/66 till bidrag till folkbibliotek,
samt

nr 794, av herr Keijer m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 50, angående anslag för budgetåret
1965/66 till bidrag till folkbibliotek.

Dessa motioner bordlädes.

§ 6

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsgöromålen under
tiden 1—3 april för bevistande av en
internationell konferens i Baden-Baden.

Stockholm den 30 mars 1965

Bertil von Friesen

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 7

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Sjöholm
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående existensminimum
vid avdrag för skatt.

§ 8

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 00.06 på natten.

In fidem

Sune K. Johansson