Svar på interpellation av herr Svensson i Krokstorp ang. åtgärder föratt vid behov snabbt kunna undsätta skärgårdens befolkning i krissituationer ........................................................ 8 (Riksdagens protokoll 1956:11)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1956

ANDRA KAMMAREN

16—23 mars

Nr 11

Debatter m. in.

Tisdagen den 20 mars

Sid.

Svar på interpellation av herr Svensson i Krokstorp ang. åtgärder för
att vid behov snabbt kunna undsätta skärgårdens befolkning i krissituationer
........................................................ 8

Interpellationer av:

fröken Vinge ang. åtgärder för beredande av ökat skydd åt riksarkivets
arkivalier ............................ 11

fröken Karlsson ang. föredragning av personundersökning m. m.

inom lyckta dörrar vid domstolar............................... 12

herr Svensson i Krokstorp ang. revisionsverksamheten inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens verksamhetsområde.............. 13

Onsdagen den 21 mars fm

Befogenhet för myndigheterna att själva besluta rörande tjänsteresa

till nordiskt land.................................................. 17

ökad medelsanvisning till flskerilånefonden.......................... 19

Vissa anslag under åttonde huvudtiteln:

Kungl. biblioteket: Avlöningar.................................... 28

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och

social tjänst .................................................... 30

Vetenskapsakademien: Bidrag till vetenskaplig verksamhet i övrigt 42

Donationen av Mälsåkers slott ............. 43

Stipendier vid akademien för de fria konsterna med konsthögskolan.
................................... 43

Uppflyttning i högre lönegrad av yrkeslärare vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården in. m......................... 44

Ändringar i rusdryckförsäljningsförordningen m. m.................. 48

Ändring i kommunalskattelagen ................... 60

Riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning in. m. .. 61

1 —Andra kammarens protokoll 1956. Nr 11

Nr 11

Innehåll

Sid.

Förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för personer, vilkas anställning
hos arbetsgivaren upphört......... ..;................. 76

Ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring....... 83

Förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller

hälsofarligt arbete................................................. 84

Förkortning av arbetstiden för arbetare med särskilt påfrestande eller
hälsofarligt arbete................................................. 87

Onsdagen den 21 mars em

Utgifter under riksstatens nionde huvudtitel:

Lantbruksnämnderna: Avlöningar................................. 91

Lantbruksnämnderna: Kostnader för planeringskommittéer ....... 92

Statens växtskyddsanstalt............... 96

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten

vid vissa lantbruksundervisningsanstalter....................... 98

Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nöt boskapsaveln.

................................................... 101

Diverse åtgärder på husdjursavelns område m. m.................. 106

Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar 110
Bidrag till hushållningssällskapen: Demonstrationsgårdsverksamhet 113

Bidrag till Föreningen för växtförädling av fruktträd.............. 114

Producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk......... 119

Befrämjande av landsbygdens elektrifiering........................ 119

Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund................. 123

Bidrag till jordbrukets rationalisering.............................. 128

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering . ..................... 129

Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti........... 133

Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: Avlöningar............. 140

Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar ... 142

Skogsvård m. m.: Statens skogsförbättringsanslag................. 144

Skogsvård m. m.: Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland

m. m................................,........................... 145

Lantmäteristaten: Avlöningar..................................... 146

Byggnadsarbeten m. m. vid statens försöksgårdar ................... 150

Fredagen den 23 mars

Svar på frågor av:

fröken Vinge ang. vidtagande av vissa åtgärder i arkivgallrings -

frågan .......................................................... 153

herr Håstad ang. utredningen om centrala åtgärder för inventering

av privata arkiv i Sverige....................................... 154

Utgifter under riksstatens fjärde huvudtitel:

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.......................... 156

Innehåll

Nr 11

Sid.

Armén: Hemvärnets avlöningar.................................... 181

Marinen: Fartygsbyggnader ....................................... 183

Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel........ 185

Personalvårdsverksamhet m. m.................................... 186

Den tekniska skolutbildningen samt anslag till yrkesundervisningen.. 187

Understöd åt handelsgymnasier........ 194

Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor................... 196

Resestipendier för yrkesutbildning................................... 196

Nya grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering”|............... 197

Överförande i statens ägo av Bolidens gruvor med tillhörande anläggningar
............................................................. 200

Förstatligande av den privata rustningsindustrien.................... 204

Interpellationer av:

herr Löfroth ang. undanröjande av de trafiksvårigheter, som kvarvarande
pansarhinder på vägarna utgör ........................ 206

fröken Löwenhielm ang. kostnaderna för sjukvård i vissa fall för

patienter intagna på epileptikeranstalt.......................... 207

< herr Svensson i Krokstorp ang. effektivisering av sjöräddningstjänsten
............................................................. 208

herr Börjesson ang. vissa spörsmål beträffande fiskexporten....... 208

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 16 mars

Protokoll ang. val av riksdagens justitieombudsman och militieombudsman
jämte ställföreträdare............................... 5

Onsdagen den 21 mars fm

Statsutskottets utlåtande nr 46, ang. vidgad möjlighet till studielån

med statlig kreditgaranti.......................................... 17

— nr 47, ang. anslag å kapitalbudgeten för finansdepartementet____ 17

— nr 48, om befogenhet för myndigheterna att själva besluta rörande
tjänsteresa till nordiskt land................................. 17

— nr 49, om ersättning till H. Gabrielsson..................... 19

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7, om ökad medelsanvisning till fiskeri lånef

onden............................................ 19

Statsutskottets utlåtande nr 50, om anslag för budgetåret 1956/57 till
arkiv, bibliotek och museer, kyrkliga ändamål samt akademier
m. m................................................. 28

— nr 52, om uppflyttning i lönegrad av yrkeslärare vid statens skolor

tillhörande barna- och ungdomsvården m. m................. 44

Bevillningsutskottets betänkande nr 19, ang. ändringar i rusdrycksför säljningsförordningen

m. m............................... 48

— nr 20, om ändring i kommunalskattelagen................... 60

Nr 11

Innehåll

Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 21, ang. ändrad lydelse av 2 §
förordningen om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag
för avgifter till vissa stiftelser, m. m........................ 61

Bankoutskottets utlåtande nr 4, ang. granskning av riksbankens och
riksgäldsk9ntorets styrelse och förvaltning m. m.............. 61

Andra lagutskottets utlåtande nr 14, om förhandlingsrätt beträffande
pensionsvillkor sedan anställning upphört................... 76

— nr 15, om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
............................................... 83

— nr 16, om förlängd semester vid pressande eller hälsofarligt arbete 84

nr 17, om förkortning av arbetstiden för påfrestande eller hälsofarligt
arbete.......................................... 87

Onsdagen den 21 mars em

Jordbruksutskottets utlåtande nr 1, ang. utgifterna under nionde huvudtiteln
................................................ 91

— nr 8, om statlig garanti för fiske på avlägsna fiskevatten, m. m.. . 150

— nr 9, rörande anslag till fiskefartygs förseende med radio....... 150

— nr 10, om anslag till kapitalinvesteringar i jordbruket......... 150

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 11, om direktiv till 1955

års norrländska vattenkraftsutredning ...................... 152

— nr 12, om utjämning av priserna på flytande drivmedel........ 152

— nr 13, om den 6 junis ställning av svensk nationaldag med helgdags
karaktär och kyrklig prägel.......................... 152

Fredagen den 23 mars

Statsutskottets utlåtande nr 4, ang. utgifter under fjärde huvudtiteln

(försvarsdepartementet) ................................. 156

— nr 53, ang. den tekniska skolutbildningen samt anslag till yrkesundervisningen.
........................................ 187

— nr 54, om nya grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering.. 197

Bankoutskottets utlåtande nr 5, om överförande i statens ägo av Bolidens
gruvaktiebolags gruvor med tillhörande anläggningar.....200

•— nr 6, om förstatligande av den privata rustningsindustrien...... 204

Första lagutskottets utlåtande nr 16, om avlägsnande av vissa olikheter
i fråga om rätt att på saluförda produkter avbilda stora
riksvapnet............................................ 206

Fredagen den 16 mars 1956

Nr 11

Fredagen den 16 mars

Kl. 14.00

På grund av förfall för sekreteraren
tjänstgjorde undertecknad, jämlikt herr
talmannens förordnande, vid protokollet.

§ 1

Justerades protokollet för den 9 innevarande
mars.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll:

År 1956 den 15 mars sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt § 68
riksdagsordningen utse riksdagens justitieombudsman;
och befanns efter valförrättningens
slut därtill hava blivit
utsedd:

herr fd lagmannen Tor Alfred Bexelius
med 47 röster.

Erik Fast Elis Håstad

Gunnar Lodenius Johan Sunne

År 1956 den 15 mars sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt § 68
riksdagsordningen utse en ställföreträdare
för riksdagens justitieombudsman;
och befanns efter valförrättningens slut
därtill hava blivit utsedd:

herr hovrättsassessorn Carl Ulf Vilhelm
Lundvik med 44 röster.

Erik Fast Elis Håstad

Gunnar Lodenius Johan Sunne

År 1956 den 15 mars sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt § 68
riksdagsordningen utse riksdagens militieombudsman;
och befanns efter valförrättningens
slut därtill hava blivit
utsedd:

herr rådmannen Erik Anton Wilhclmsson
med 44 röster.

Erik Fast Elis Håstad

Gunnar Lodenius Johan Sunne

År 1956 den 15 mars sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt § 68
riksdagsordningen utse en ställföreträdare
för riksdagens militieombudsman;
och befanns efter valförrättningens slut
därtill hava blivit utsedd:

herr hovrättsrådet Karl Hugo Henkow
med 40 röster.

Erik Fast Elis Håstad

Gunnar Lodenius Johan Sunne

På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren, att de nu upplästa protokollen
skulle läggas till handlingarna
ävensom att kanslideputerade skulle underrättas
om dessa val samt anmodas
låta uppsätta förslag dels till förordnanden
för de valda dels ock till skrivelser
till Konungen med anmälan om
de verkställda valen.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet vilande
proposition, nr 106, angående vissa
byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m.

§ 4

Föredrogs och remitterades till statsutskottet
den på kammarens bord liggande
motionen nr 659, av herr Helén.

§ 5

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 46—49 samt
jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

§ 6

Föredrogs den av herr Svensson i
Ljungskile vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa in -

Nr 11

Fredagen den 16 mars 1956

terpellation till herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet angående
gällande praxis i fråga om intagning av
patienter på sinnessjukhus, m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs den av fröken Elmén vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående samordningen
mellan arbetslöshetsförsäkring och
sjukförsäkring.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Föredrogs den av herr Löfroth vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående bestämmelserna
om koncessionsrenskötseln i kustlandet
i Norrbotten.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar
om anslag för budgetåret 1956/57 till
arkiv, bibliotek och museer, kyrkliga
ändamål samt akademier m. m. jämte i
ämnet väckta motioner, och

nr 52, i anledning av väckta motioner
om uppflyttning i högre lönegrad
av vrkeslärare vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården,
m. m.;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 19, i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
m. m.,
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om änd -

ring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) jämte i ämnet
väckta motioner, och

nr 21* i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 30 mars 1951 (nr 148) om
rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser,
m. in.;

bankoutskottets utlåtande nr 4, angående
verkställd granskning av riksbankens
och riksgäldskontorets styrelse
och förvaltning;

andra lagutskottets utlåtande nr 14, i
anledning av väckt motion om förhandlingsrätt
beträffande pensionsvillkor
för personer, vilkas anställning hos arbetsgivaren
upphört,

nr 15, i anledning av väckta motioner
om ändrad lydelse av 11 och 12 §§
lagen om yrkesskadeförsäkring,

nr 16, i anledning av väckta motioner
om förlängd semester för vissa arbetstagare
med särskilt pressande eller
hälsofarligt arbete, och

nr 17, i anledning av väckta motioner
om förkortning av arbetstiden för arbetare
med särskilt påfrestande eller hälsofarligt
arbete;

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under nionde
huvudtiteln gjorda framställningar jämte
i ämnet väckta motioner,

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda hemställan
om anslag till Statlig garanti för
befrämjande av fiske på avlägsna fiskevatten
m. m. jämte i ämnet väckta motioner,

nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag till Befrämjande av
fiskefartygs förseende med radiotelegraf-
eller radiotelefonstation jämte i
ämnet väckt motion, och

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag till kapitalinveste -

Fredagen den 16 mars 195G

Nr 11

ringar, såvitt avser jordbruksärenden,
jämte i ämnet väckta motioner; samt
allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

11, i anledning av väckt motion
om vissa direktiv till 1955 års norrländska
vattenkraftsutredning,

nr 12, i anledning av väckta motioner
om utjämning av priserna på flytande
drivmedel i olika delar av landet,
och

nr 13, i anledning av väckt motion
om åtgärder i syfte att giva den 6 juni
ställning av svensk nationaldag med
helgdags karaktär och kyrklig prägel.

§ 10

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen

från konstitutionsutskottet:
nr 125, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag med
vissa bestämmelser om val till riksdagens
andra kammare för perioden 1957
—1960, jämte i ämnet väckta motioner;
från statsutskottet:
nr 128, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning i vissa
fall i anledning av olycksfall i arbete
eller yrkessjukdom, och

nr 129, i anledning av väckta motioner
om ersättning till Mattias Forslund
i Vojakkala för viss krigsskada; samt
från första lagutskottet:
nr 126, i anledning av väckta motioner
angående översyn av gällande bestämmelser
om skyldighet för statstjänstemän
att undergå läkarundersökning,
och

nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tillfällig
ökning av regeringsrådens antal.

§ 11

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren:

nr 105, angående anslag till konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning,
m. m.,

nr 108, angående anslag för budgetåret
1956/57 till Stockholms högskola
m. m.,(

nr 113, angående avgiftsfri upplåtelse
av kronoegendomen 3 mantal Arnö ll
(Biskops-Arnö) i Övergrans socken till
stiftelsen för Föreningen Nordens institut,

nr 114, angående organisationen av
polisväsendet i vissa delar av Norrbottens
län, och

nr 115, angående eftergivande av viss
återbetalningsskyldighet till statsverket.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 12

Anmäldes, att till herr talmannen under
sammanträdet avlämnats följande
motioner:

nr 660, av herr Larsson i Hedenäset,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 80, angående försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola m. m.,
och

nr 661, av herr Levin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 86, angående reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1956/57 m. m.

Dessa motioner bordlädes.

i 13

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.05.

In fidem
Per Bergsten

Nr 11

Tisdagen den 20 mars 1956

Tisdagen den 20 mars

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollen för den 13 och
den 14 innevarande mars.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan och läkarintyg:

Till

Riksdagens andra kammare
Stockholm

Med stöd av bifogade läkarintyg anhåller
jag härmed om ledighet från
riksdagsgöromålen under tiden 16/3—
13/4 1956.

Stockholm den 16 mars 1956

Olans Nyberg

Att Olaus Nyberg född 16/11 1910
som vårdats å serafimerlasarettets kir.
klin. fr. o. m, 16/3 1956 tills vidare
under diagnos: ulcus duod. o. melem,
är i behov av fortsatt vård å sjukhus
cirka 2 veckor, därefter vila i hemmet
cirka 2 veckor och under denna tid är
oförmögen till arbete, intygas.

Stockholm, serafimerlasarettet den
17/3 1956

Svante Edshage
leg. läk.

Kammaren biföll herr Nybergs ansökan.

Herr talmannen meddelade, att herr
Lindström, som vid kammarens sammanträde
den 6 innevarande månad
med läkarintyg styrkt sig tills vidare
vara hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin
plats i kammaren.

§ 3

Svar på interpellation ang. åtgärder för
att vid behov snabbt kunna undsätta
skärgårdens befolkning i krissituationer

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet HEDLUND, som yttrade:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare, herr Svensson i Krokstorp,
har i en till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet ställd interpellation
anhållit om en redogörelse
för de åtgärder, som vidtagits eller som
man ämnat vidtaga för att vid behov
snabbt kunna undsätta skärgårdens befolkning
i krissituationer.

Enär ifrågavarande spörsmål närmast
berör räddningstjänsten, torde det ankomma
på mig att besvara interpellationen.

Den ovanligt stränga kölden denna
vinter och därav följande issvårigheter
kring våra kuster har självfallet skapat
särskilda kommunikationsproblem för
skärgårdsbefolkningen. Genom de svårigheter
som förelegat att upprätthålla
reguljära förbindelser till lands och
sjöss har möjligheterna att i nödsituationer
med extraordinära medel bispringa
isolerade områden fått särskild
aktualitet. De kommunikationsmedel,
som för sådana fall i första hand kommer
i fråga, är flygplan och helikopter.

F. n. har flygvapnet sjuktransportplan
stationerade vid Hägernäs utanför
Stockholm, i Östersund och Luleå. Dessa
flygplan, som vintertid kan förses
med skidor, torde på grund av de säkra

Tisdagen den 20 mars 1956

Nr 11

Svar på interpellation ang. åtgärder för att vid behov snabbt kunna undsätta skärgårdens
befolkning i krissituationer

isarna denna vinter ha haft större möjligheter
att landa på fjärdar och vikar
i skärgården än som vanligen är fallet.
Hägernäsplanet har sådan aktionsradie
att det kan nå en stor del av Svealands
och Götalands kuster. I den speciella
nödsituation på Öland, som interpellanten
hänsyftat på, hade dock flygplan
sannolikt haft svårigheter att gå ned vid
Öland på grund av packisen och snöförhållandena.
En av marinen disponerad
helikopter flyttades vid detta tillfälle
snabbt över till Västervik, närmast för
isspaning, men hade, om så erfordrats,
kunnat sättas in för en räddningsaktion.
Den 14 februari lät jag förhöra mig hos
länsstyrelsen i Kalmar län om situationen
på Öland. Då jag några dagar senare
på nytt lät underrätta mig om läget på
ön hade länsstyrelsen haft kontakt såväl
med marinledningen om eventuell disposition
av helikoptern i Västervik som
med Blekinge flygflottilj om användande
av ett flygplan av typen Fieseler
Storch. Länsstyrelsen trodde sig emellertid
kunna bemästra svårigheterna
utan hjälp av flygplan; vägförvaltningen
på Öland hade förstärkts med en
bandtraktor och färjan mellan Kalmar
och Färjestaden fungerade.

Erfarenheten har visat, att helikoptrar
i vissa hänseenden är speciellt lämpliga
för räddnings- och undsättningsflygningar
i besvärliga situationer, dels
på grund av deras förmåga att flyga
även under dåliga sikt- och väderleksförhållanden,
dels på grund av sina speciella
start- och landningsmöjligheter.
Sedan ett par år tillbaka finns en av
staten bekostad ambulans- och räddningsflygtjänst
med helikopter i övre
Norrland. För helikopterflygning i övriga
delar av riket vid sådana tillfällen,
när flygning med flygvapnets ambulansplan
icke lämpligen kan ske, finns
särskilda medel anvisade. Med anlitande
av dessa medel har denna liksom föregående
vinter Östermans aero aktiebolag
enligt överenskommelse fram till

den 1 mars hållit en helikopter i beredskap
på Bromma flygplats för undsättningsflygningar
i Stockholms skärgård.
Jämväl efter denna tidpunkt kan man
räkna med att vid behov få anlita helikopter
i samma skärgård. För detta
skärgårdsområdes del har därför under
de förflutna vintermånaderna snar
hjälp i nödsituationer kunnat lämnas.
För kustbefolkningen i andra delar av
landet har vissa möjligheter att få helikopterhjälp
funnits i och med att marinen
disponerar över flera helikoptrar
och att i vinter tre helikoptrar utnyttjats
inom isbrytartjänsten. Vid några
tillfällen har dessa helikoptrar anlitats
för att undsätta fyrvaktspersonal på isolerade
fyrplatser med livsmedel samt
vid ett tillfälle för en livsmedelstransport
till Gotska Sandön.

önskvärt är givetvis att alla isolerade
områden, skärgårdar m. m. kan få
erforderlig tillgång till ambulans- och
räddningsflyg. Möjligheterna att utbygga
flygräddningstjänsten begränsas
emellertid av de betydande kostnader,
som är förenade med särskilt beredskapshållningen.

I årets statsverksproposition förklarade
jag mig ha för avsikt att föreslå en
utredning om en utbyggnad av och
mera permanent organisation för helikopterflygtjänsten.
Kungl. Maj:t har sedermera
bemyndigat mig att tillkalla en
särskild utredningsman för dessa frågor.
Enligt direktiven skall utredningen
avse hjälp- och ambulansflygverksamheten
över huvud och omfatta sådana frågor
som utbyggnadens omfattning,
lämpliga flygmedel, huvudmannaskapet
för verksamheten, kostnadsfördelningen,
flygsäkerhetstjänsten m. in. På utredningen
grundade förslag beräknas
kunna föreläggas 1957 års riksdag.

Intill dess utredningens resultat föreligger,
torde man liksom hittills få vidtaga
mera provisoriska beredskapsåtgärder
allteftersom omständigheterna i en
viss situation påkallar.

Nr 11

Tisdagen den 20 mars 1956

Svar på interpellation ang. åtgärder för att vid behov snabbt kunna undsätta skär gårdens

befolkning i krissituationer

Herr talman! Härmed anser jag mig
lia besvarat interpellationen.

Vidare anförde:

Herr SVENSSON i Krokstorp (h):

Herr talman! Jag ber att få framföra
ett tack till herr statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet för svaret.

Jag konstaterar med tillfredsställelse,
att den av inrikesministern förordade
utredningen kunnat tillkallas och angripa
denna viktiga fråga. Låt mig uttrycka
en förhoppning om att de av den
svåra vintern föranledda problemen
måtte utgöra ett incitament till ett icke
blott effektivt utan även skyndsamt utredningsarbete,
detta bland annat därför
att den gångna tiden visat, att beredskapen
är otillräcklig. Detta har
framkommit inte minst på Öland, där
befolkningen visat stor oro, vilken även
torde ha delgivits inrikesministern.

Jag skulle i detta sammanhang även
vilja rikta uppmärksamheten på ett betydelsefullt
förhållande. Inom kort har
vi att räkna med att isarna kring våra
kuster skall försvinna. Dessförinnan
kommer en mycket besvärlig issituation
att uppstå, då stora kringdrivande ismassor
starkt förhindrar sjöförbindelserna
och omöjliggör kommunikation
över isen medelst landtransportmedel.
Jag finner för min del det vara av stor
betydelse att man efter årets extraordinära
klimatförhållanden riktar speciell
uppmärksamhet på de svårigheter, som
kan komma att uppstå för den i skärgårdarna
bosatta befolkningen, då islossningen
börjar. Det är därför min
förhoppning att man är redo att i full
utsträckning vidtaga sådana proviso-''
riska beredskapsåtgärder, för vilka inrikesministern
redogör i sitt svar, när
den situationen inträder.

Herr BÖRJESSON (bf):

Herr talman! Man kan naturligtvis
säga att vår tekniska utveckling kom -

mit så långt, att vi inte längre skall behöva
räkna med oöverstigliga hinder
för att kunna klara av de transporter,
som hör till åtminstone i första hand
räddningstjänsten när det gäller att bemästra
svåra snöförhållanden, detta
särskilt då i de områden som är utsatta
för drivsnö, nämligen de sydöstra delarna
av landet såsom Öland och delatav
Skånes slätter. Det är emellertid
klart att även skärgården under den tid,
då isen varken bär eller brister, är utsatt
för mycket stora svårigheter. En
ökad snöberedskap motses därför med
tacksamhet, och den utredning som här
har signalerats är mycket välkommen.
Uppenbarligen råder i de glesbebyggda
delarna av dessa områden väldigt stor
oro under de svåra snöfallen. När en
sjuktransport kan tänkas ta åtta, kanske
tolv, ja kanske ända till tjugofyra
timmar, förstår man att det inte är
tryggt att bo i sådana här områden. Det
har också visat sig vad järnvägstrafiken
beträffar, att övergången från ånglok
till diesellok har försvårat möjligheterna
att upprätthålla driften. De dieseldrivna
loken har inte den genomslagskraft mot
snömassorna som de gamla ångloken
tydligen hade.

Nu är jag medveten om att länsstyrelsen
i Kalmar län gjort allt vad den kunnat
för att alarmera de möjligheter som
finns för hjälp vid sjukdomsfall. Men
härutöver skulle man naturligtvis kunna
tänka sig att vår vägförvaltning där
nere i länet, även om den visserligen inte
direkt tillhör det här åsyftade området
angående sjuktransport vid katastroftillfällen,
finge till sitt förfogande ytterligare
teknisk utrustning för att kunna
hålla vägarna öppna. Ty det kan ju tänkas
att snöstormarna är så pass starka
att inte ens helikoptern kan användas
utan stor fara både för dess personal
och den sjuke som skall transporteras.

Jag vill alltså uttrycka min glädje
över den utredning som statsrådet Hedlund
här har signalerat, och jag tror att

Tisdagen den 20 mars 1956 Nr 11

Interpellation ang. åtgärder för beredande av ökat skydd åt riksarkivets arkivalier

den glädjen kommer att delas av alla
nere i dessa områden av vårt land, som
är de för drivsnö mest utsatta och därmed
även för isolering under de värsta
snövintrarna.

•» - >1

överläggningen var härmed slutad.

§ 4

Föredrogos var efter annan följande
på bordet liggande propositioner; och
remitterades därvid

till statsutskottet propositionerna:
nr 105, angående anslag till konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning
m. m., och

nr 108, angående anslag för budgetåret
1956/57 till Stockholms högskola
m. m.;

till jordbruksutskottet propositionen
nr 113, angående avgiftsfri upplåtelse
av kronoegendomen 3 mantal Arnö l1
(Biskops-Arnö) i övergrans socken till
stiftelsen för Föreningen Nordens institut
;

till statsutskottet propositionen nr
114, angående organisationen av polisväsendet
i vissa delar av Norrbottens
län; samt

till jordbruksutskottet propositionen
nr 115, angående eftergivande av viss
återbetalningsskyldigliet till statsverket.

§ 5

Föredrogos var för sig följande å
kammarens bord vilande motioner; och
hänvisades därvid

till statsutskottet motionen nr 660, av
herr Larsson i Hedenäset, samt

till jordbruksutskottet motionen nr
661, av herr Levin m. fl.

§ 6

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 50 och 52, bevillningsutskottets
betänkanden nr 19
—21, bankoutskottcts utlåtande nr 4,
andra lagutskottets utlåtanden nr 14-—
17, jordbruksutskottets utlåtanden nr 1

och 8—10 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 11—13.

§ 7

Interpellation ang. åtgärder för beredande
av ökat skydd åt riksarkivets
arkivalier

Fröken VINGE (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! I går inträffade ett eldsvådetillbud
inom riksarkivets lokaler.
Det var ingalunda det första. Den här
gången var det maskineriet i den gamla
hissen som brände ihop. Den hissen lär
vara den äldsta i landet, som varit i
bruk tills nu.

Om man eljest med ett visst medlidsamt
löje betraktat de nästan historiska
relikter som en del av riksarkivets materiel
utgör, blir man efter ett sådant
olyckstillbud som gårdagens allvarligt
oroad. Vad hade hänt, om inte både
detta och tidigare eldsvådetillbud upptäckts
i tid?

Hur länge skall de oersättliga källskrifterna
till vårt lands historia förvaras
i lokaler, som inte bara är opraktiska,
onödigt arbetskrävande och alltför
trånga, utan där riskerna för förstörelse
även i fredstid är överhängande? Om

riksarkivets nybyggnad ytterligare
fördröjes, måste säkerhetsanordningarna
i den nuvarande byggnaden
av allt att döma överses. Med all sannolikhet
är det i längden ur alla synpunkter,
inte minst ekonomiska, klokare att
forcera frågan om riksarkivets nybyggnad.

Med stöd av vad som här anförts
hemställer jag, herr talman, om andra
kammarens tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
få rikta följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar herr statsrådet
vidtaga för att skydda riksarkivets arkivalier
från risken att förstöras genom
eldsvåda eller andra katastrofer?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 11

Tisdagen den 20 mars 1956

§ 8

Interpellation ang. föredragning av personundersökning
m. m. inom lyekta
dörrar vid domstolar

Ordet lämnades på begäran till

Fröken KARLSSON (h), som anförde:

Herr talman! Förhandling vid domstol
skall enligt 5 § första stycket rättegångsbalken
vara offentlig. Rätten kan
dock i vissa fall förordna att förhandling
skall ske inom stängda dörrar. I
6 § lagen den 18 juni 1954 om personundersökning
i brottmål stadgas sålunda,
att om domstolen finner det vara
till avsevärt men för den tilltalade eller
annan, att kännedom om personliga förhållanden,
vilka inför domstolen framkomma
i anledning av utredning som
avses i lagen, i följd av rättegångens
offentlighet vinner spridning, må domstolen
kunna förordna att målet i vad
angår dylik utredning skall handläggas
inom stängda dörrar. Även jämlikt
41 a § sinnessjuklagen må rätten, där
den finner det lämpligt, förordna att
målet, såvitt angår den misstänktes sinnesbeskaffenhet,
skall handläggas inom
stängda dörrar. Den möjlighet lagen
erbjuder att låta allmänheten lämna
rättssalen utnyttjas dock i begränsad
omfattning.

Det kan ifrågasättas, om icke föredragning
av personundersökning alltid
bör ske inom stängda dörrar. Rättssäkerhetskravet
torde härigenom icke
komma att åsidosättas. Personundersökningen
har ju endast till uppgift att
förse domstolen med material för bedömning
av vilken behandlingsform
som kan anses vara den lämpligaste.

För den misstänkte kan offentligheten
få menliga följder, då personundersökningen
som regel innehåller detaljerade
uppgifter angående hans personliga
förhållanden. Genom att dessa uppgifter
utlämnas åt offentligheten kan de
lätt spridas och orsaka ryktesbildning,
varigenom syftet med lagförandet, att
försöka förbättra och återanpassa den

tilltalade i samhället, försvåras eller
förfelas.

Jämväl om den tilltalades anhöriga,
även om de ej haft någon del i brottet,
lämnas ofta sådana upplysningar, att
skadliga verkningar kan uppstå för
dem, därest uppgifterna kommer till
allmänhetens kännedom. Även om icke
direkt skadliga verkningar uppstår
måste det enligt min mening vara att
förgå sig mot hemmets helgd att inför
offentligheten redogöra för hem- och
personförhållanden som inte direkt har
med brottet att göra.

Det förekommer även att tillfrågade
personer vägrar att lämna upplysningar
till personundersökare eller lämnar
mycket knapphändiga sådana, i vetskap
om att uppgifterna troligen kommer att
utlämnas åt offentligheten.

Jag är medveten om att den misstänkte
eller hans försvarare kan begära
stängda dörrar samt att rätten har vissa
andra möjligheter än stängda dörrar för
att förhindra att innehållet i personundersökning
kommer till allmänhetens
kännedom. Kvar står dock det faktum
att allmänheten i alltför stor omfattning
får kännedom om innehållet i personundersökning.

Här framförda synpunkter torde i
stort sett kunna åberopas även beträffande
frågan om offentlighet vid föredragning
av utlåtande från sinnesundersökning.

Under åberopande av vad jag här anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet få ställa följande
frågor:

1) Anser herr statsrådet att något av
avgörande värde i principen om domstolsförhandlings
offentlighet skulle gå
förlorat, därest sådana lagändringar
genomföres, att föredragning av personundersökning
och utlåtande från sinnesundersökning
alltid sker inom stängda
dörrar?

2) Om så icke är fallet, vill herr
statsrådet då medverka till att sådana
lagändringar genomföres?

Denna anhållan bordlädes.

Tisdagen den 20 mars 1956

Nr 11

§ 9

Interpellation ang. revisionsverksamhefen
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhetsområde

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr SVENSSON i Krokstorp (h), som
yttrade:

Herr talman! Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har i dagens svenska samhälle
en synnerligen angelägen uppgift.
Den fortgående upprustningen av vårt
lands vägnät åligger detta statliga verk,
som för ändamålet disponerar ansenliga
belopp. Under innevarande budgetår
uppgår sålunda anslagen till vägarna
till 788,9 milj. kronor, och för
budgetåret 1956/57 har i årets statsverksproposition
begärts 968,7 milj.
kronor.

Med hänsyn till de stora belopp om
vilka här är fråga, är det synnerligen
betydelsefullt, att garantien för medlens
rätta handhavande är sådan, att de
människor, vilka inlevererar automobilskattemedel,
icke skall föranledas hysa
betänkligheter beträffande medlens
lämpliga användning.

Det synes mig vara av intresse att i
detta sammanhang något redogöra för
vissa omständigheter som är av vikt för
bedömningen av det spörsmål jag här
kommer att beröra.

Den reviderande verksamheten inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omhänderhades
under tiden fram till år
1952 av en s. k. specialrevision. Denna
hade att granska de från vägförvaltningarna
inkommande räkenskaperna
samt att genom resor, företagna till de
olika vägförvaltningarna, skaffa sig eu
aktuell uppfattning rörande skötseln av
räkenskaperna och redovisningen vid
olika förråd och depåer. Man syntes
emellertid endast i obetydlig mån ha
inriktat verksamheten på saklig granskning,
vilket medförde att något fast
grepp över den sakliga revisionen icke
kunde erhållas.

Dessa förhållanden föranledde, att

man efter en utredning år 1952 erhöll
en förändrad utformning av revisionen.
Den sakgranskning som förut ålegat
specialrevisionen utbröts, och ett särskilt
organ tillskapades för tekniskekonomisk
granskning inom verket.
Detta skulle tjäna såsom ett stödorgan
för styrelsen vid utövandet av dess förvaltning
samt ha till uppgift att upptäcka,
tillrättalägga och i förekommande
fall beivra begångna felaktigheter
och otillfredsställande ekonomiska dispositioner.
Granskningspersonalen skulle
genom såväl självständiga initiativ
som utnyttjande av inom verket förefintlig
teknisk expertis och övrig personal
svara för kontrollen och fortlöpande
delgiva ledningen resultaten av
denna. Därigenom avsåg man, att vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen till sitt
förfogande skulle få ett organ, som
bl. a. möjliggjorde en effektiv övervakning
av lokalmyndigheterna i direkt
anslutning till driften.

Den kamerala granskningen utföres
efter omorganisationen av två revisorer
vid riksräkenskapsverket. Dessa har till
sitt förfogande ett kontorsbiträde, som
emellertid icke deltager i det egentliga
granskningsarbetet. Avsaknaden avannan
biträdespersonal finner sin förklaring
däri, att all siffergranskning
med tillhörande inprickningsarbete
m. in. utföres av personal vid väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Den kamerala
revisionen har på grund av de ringa
personalresurserna kunnat bedrivas allenast
i en ytterligt begränsad omfattning.

Det torde kunna ifrågasättas huruvida
det icke kan betraktas såsom ur
revisionssynpunkt mindre tillfredsställande,
att siffergranskningen icke har
sin anknytning till den kamerala revisionen.
Det naturliga synes vara att
sagda granskning står under vederbörande
revisorers direkta ledning. Likaså
synes det vara i hög grad tveksamt
huruvida den omfattande kamerala
verksamhet varom här är fråga på ett
tillfredsställande sätl kan anses vara

Nr 11

Tisdagen den 20 mars 1956

Interpellation ang. revisionsverksamheten inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhetsområde

föremål för kontroll genom den ytterligt
begränsade revisionsverksamheten.

Den tekniskt ekonomiska granskningsverksamheten
har inte lyckats
uppnå den omfattning eller effektivitet
som avsågs vid dess tillskapande. Icke
heller har samordningen mellan denna
del av verksamheten å ena sidan och
rationaliserings- samt den kamerala
verksamheten blivit den åsyftade. En
dylik ordning måste av naturliga skäl
menligt inverka på hela detta slag av
verksamhet.

Jag ifrågasätter huruvida icke de
ovan skisserade förhållandena i väsentlig
mån har haft en ofördelaktig inverkan
så till vida att den psykologiska
faktor, som blotta närvaron av en effektiv
revision innebär, icke förefunnits.
Det synes icke otroligt, att de på sistone
blottade förhållandena inom vissa av
vägförvaltningarna till stor del rönt inverkan
av det förhållandet att en effektiv
granskningsverksamhet saknats.

Jag finner spörsmålet om revisionsverksamheten
rörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vara av i första hand
den principiella vikt och i andra hand
den ekonomiska betydelse, att ett klarläggande
av dessa förhållanden vore av
stort värde.

Med hänsyn till vad ovan anförts anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
frågor:

1) Anser herr statsrådet, att revisionsverksamheten
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
del äger det omfång
eller den grad av effektivitet som verkets
arbetsområde och medelsförvaltning
gör önskvärda?

2) Om så icke är fallet har herr statsrådet
för avsikt att företaga någon åtgärd
syftande till att förbättra det nuvarande
förhållandet på revisionsverksamhetens
område?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1956/57 under
fjärde huvudtiteln, avseende anslagen
inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner,

nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående den tekniska
skolutbildningen samt anslag för budgetåret
1956/57 till yrkesundervisningen
jämte i ämnet väckta motioner, och
nr 54, i anledning av väckta motioner
om nya grunder för ordinarie prästers
lönegradsplacering;
bankoutskottets utlåtanden:
nr 5, i anledning av väckta motioner
om överförande i statens ägo av Bolidens
gruvaktiebolags gruvor med tillhörande
anläggningar, och

nr 6, i anledning av väckta motioner
om förstatligande av den privata rustningsindustrien; första

lagutskottets utlåtande nr 16,
i anledning av väckt motion om avlägsnande
av vissa olikheter i fråga om
rätt att på saluförda produkter avbilda
stora riksvapnet;

tredje lagutskottets utlåtande nr 7, i
anledning av väckta motioner angående
dels förbud mot licensjakt å älg m. m.,
dels åtgärder för motverkande av skadegörelse
av älg å växande skog m. m.,
dels ock översyn av principerna för
ersättning från älgskadefonder.

§ 11

Anmäldes och godkändes allmänna
beredningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 124, till Konungen
angående utredning om obligatorisk anskaffning
av ID-brickor åt vissa barn.

Tisdagen den 20 mars 1956

Nr 11

§ 12

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren:

nr 109, angående ändring av huvudmannaskapet
m. m. för garnisonssjukhuset
i Boden,

nr 112, angående vissa markförvärv
för försvaret,

nr 117, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, m. m.,

nr 118, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 12 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken,

nr 119, angående anslag för budgetåret
1956/57 till atomforskning,

nr 120, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Norge rörande
transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden,
m. m., och

nr 125, angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 13

Anmäldes att till herr talmannen under
sammanträdet avlämnats följande
motioner, nämligen

nr 662, av herr von Seth m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 71, med förslag till förordning om
ändring av förordningen den 1 juni
1951 (nr 440) med instruktion för värdering
av skogsmark och växande skog
vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion),

nr 663, av fröken Vinge, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 80, angående
försöksverksamheten med nioårig
enhetsskola m. m.,

nr 664, av fröken Karlsson, likaledes

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 80,

nr 665, av herr Hjalmar son in. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 85, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni
1943 (nr 444) om tillståndstvång för
byggnadsarbete samt angående fortsatt
giltighet av samma lag,

nr 666, av herr Ohlin m. fl., likaledes
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 85,

nr 667, av herr Svensson i Stenkyrka
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 86, angående reglering av
priserna på fisk under budgetåret
1956/57 m. m.,

nr 668, av herrar Netzén och Severin
i Stockholm, likaledes i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 86,

nr 669, av herr Håstad m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 90, angående television,

nr 670, av herr Christenson i Malmö,
likaledes i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 90,

nr 671, av herrar Östrand och Fredriksson,
i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 98, angående anslag för
budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen m. m.,
samt

nr 672, av herr Ahlberg m. fl., likaledes
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 98.

Dessa motioner bordlädes.

§ 14

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.20.

In fidem
Gunnar Brilth

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Onsdagen den 21 mars

Kl. 10.00

§ 1

Föredrogos var för sig följande på
kammarens bord liggande propositioner;
och hänvisades därvid
till statsutskottet propositionerna:
nr 109, angående ändring av huvudmannaskapet
m. m. för garnisonssjukhuset
i Boden, och

nr 112, angående vissa markförvärv
för försvaret;

till bankoutskottet propositionen nr
117, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m.;

till behandling av lagutskott propositionen
nr 118, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 12 kap. 2 och 3 §§
rättegångsbalken; samt

till statsutskottet propositionerna:
nr 119, angående anslag för budgetåret
1956/57 till atomforskning,

nr 120, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Norge rörande
transittrafiken över hamnar i Trondlieimsfjorden,
m. m., och

nr 125, angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgretåret
1955/56.

§ 2

Föredrogos var efter annan följande
å bordet vilande motioner; och remitterades
därvid

till bevillningsutskottet motionen nr
662, av herr von Seth m. fl.;
till statsutskottet motionerna:
nr 663, av fröken Vinge, och
nr 664, av fröken Karlsson;
till behandling av lagutskott motionerna: nr

655, av herr Hjalmarson m. fl., och
nr 666, av herr Ohlin m. fl.;

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 667, av herr Svensson i Stenkyrka
m. fl., och

nr 668, av herrar Netzén och Severin
i Stockholm; samt
till statsutskottet motionerna:
nr 669, av herr Håstad m. fl.,
nr 670, av herr Christenson i Malmö,
nr 671, av herrar östrand och Fredriksson,
och

nr 672, av herr Ahlberg m. fl.

§ 3

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 4, 53 och 54,
bankoutskottets utlåtande nr 5, första
lagutskottets utlåtande nr 16 och tredje
lagutskottets utlåtande nr 7.

§ 4

Föredrogs den av fröken Vinge vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående åtgärder för
beredande av ökat skydd åt riksarkivets
arkivalier.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Föredrogs den av fröken Karlsson
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för
justitiedepartementet angående föredragning
av personundersökning m. in.
inom lyckta dörrar vid domstolar.

Kammaren biföll denna anhållan.

Onsdagen den 21 mars 1956 fm. Nr 11

Befogenhet för myndigheterna att själva besluta rörande tjänsteresa till nordiskt
land

§ 6

Föredrogs den av herr Svensson i
Krokstorp vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa
interpellation till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående revisionsverksamheten
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhetsområde.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogos vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vidgad möjlighet
till erhållande av studielån med statlig
kreditgaranti jämte i ämnet väckta motioner,
och

nr 47, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1956/57, i vad
avser finansdepartementets verksamhetsområde.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

§ 8

Befogenhet för myndigheterna att själva
besluta rörande tjänsteresa till nordiskt
land

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
48, i anledning av väckt motion om
befogenhet för myndigheterna att själva
besluta rörande tjänsteresa till nordiskt
land.

I en inom andra kammaren av herr
Severin i Stockholm in. fl. väckt motion
(11:75) hade hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i gällande bestämmelser,
att myndigheterna finge befogenhet
att själva besluta rörande tjänsteresa
till annat nordiskt land.

Utskottet hemställde, att motionen
II: 75 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Widén och fröken Vinge, vilka ansett
att utskottet bort hemställa att riksdagen
måtte, med bifall till motionen
II: 75, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om sådan ändring i gällande bestämmelser,
att myndigheterna finge befogenhet
att själva besluta rörande tjänsteresa
till annat nordiskt land.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid

Fröken VINGE (fp):

Herr talman! Den reservation, som är
fogad till detta utlåtande, är förestavad
av två önskemål. Det ena är att på allt
sätt främja det nordiska samarbetet och
det andra att begagna alla möjligheter
till en decentralisering av handläggningen
av ärenden inom statsförvaltningen.
En del av kammarens ledamöter
har kanske den uppfattningen, att ett
ärende alltid blir bättre och grundligare
behandlat ju högre instans som handlägger
det. Detta är säkerligen en villfarelse.
Frågor av det slag, som det här
gäller, avgörs reellt, om också inte formellt,
av någon relativt underordnad
tjänsteman i ett departement, en tjänsteman,
som i själva verket ofta nog sitter
ganska långt ifrån den praktiska verkligheten.
I ett ämbetsverk däremot deltar
i regel verkschefen själv i handläggningen,
och oftast avgörs ärenden av
detta slag i plenum. Rent generellt tror
jag att det är riktigt och klokt, om man
i så stor utsträckning som möjligt kan
anförtro ärendens handläggning åt de
centrala ämbetsverken och att man i
stället skaffar sig möjligheter till en effektiv
efterkontroll, så att man kan
beivra eventuella missbruk.

Vad beträffar den speciella motion,
som behandlar frågan om utländska
tjänsteresor, är jag fullkomligt överens
med utskottet om att resor till annat

— Andra kammarens protokoll 1956. Nr 11

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Befogenhet för myndigheterna att själva besluta rörande tjänsteresa till nordiskt

land

land än nordiskt ofta är så kostnadskrävande,
både på grund av resans
längd, på grund av levnadskostnaderna
i det främmande landet och ibland också
på grund av valutaförhållandena, att
det är nödvändigt att sådana ärenden
avgörs av vederbörande departement.
Frågan ligger emellertid annorlunda till,
när det gäller nordiska länder. Det är
något fullkomligt abderitiskt i att ett
ämbetsverk kan skicka hur många
tjänstemän som helst till Malmö men
inte får sända en enda tjänsteman över
Sundet till Köpenhamn, inte ens om det
uppstår ett mycket hastigt behov därav,
utan man måste ta den omväg, som det
innebär att fråga departementet om lov.

Det är därför, herr talman, jag ber att
få yrka bifall till reservationen.

Iläruti instämde fröken Elmért (fp)
och herr Dickson (h).

Herr ANDERSSON i Mölndal (s):

Herr talman! Det är naturligt, att
man bör sträva efter att underlätta det
nordiska samarbetet liksom också att
vidtaga alla åtgärder, som kan vara
nödvändiga för en decentralisering av
den statliga verksamheten, men denna
sak och att bifalla den motion, som här
föreligger om att Kungl. Maj:t skulle
göra den ändringen i verkstadgan, att
de olika myndigheterna själva skulle ha
befogenhet att besluta om tjänsteresa
till annat nordiskt land, är ju två vitt
skilda ting. Kungl. Maj:t har nämligen
redan nu möjlighet att bevilja respektive
myndigheter, därest de så behöver,
ett generellt tillstånd att få resa till annat
nordiskt land. Det föreligger alltså
intet behov av att man från utskottets
sida understryker vad motionärerna här
har framhållit. Arbetsmarknadsstyrelsen
har redan gjort en framställning till
Kungl. Maj :t om att få ett sådant generellt
tillstånd för utrikes resa till nordiskt
land, och utskottet förutsätter att
Kungl. Maj:t i detta sammanhang även
vill ta i beaktande det behov av ett

generellt tillstånd som kan föreligga för
andra myndigheters del. Det är ju dock
icke alla verk och myndigheter inom det
statliga arbetsområdet som kan ha behov
av ett dylikt bemyndigande.

Utskottet har med välvilja beaktat de
synpunkter som framkommit i motionen
och förutsätter att Kungl. Maj :t vid
sin prövning av arbetsmarknadsstyrelsens
framställning tar hänsyn till dessa
synpunkter.

Jag hemställer om bifall till utskottets
utlåtande.

Herr SEVERIN i Stockholm (s):

Herr talman! När jag tillsammans
med några andra kammarledamöter
väckte här ifrågavarande motion utgjorde
det, såsom framgår av motionen, ett
led i det intima samarbete mellan de
nordiska länderna vilket nu särskilt har
markerats genom tillkomsten av Nordiska
rådet. Nordiska rådets existens
motiverar i och för sig lättnader i umgängeisen
mellan tjänstemän i de olika
nordiska länderna, eftersom ju de frågor,
i vilka de nordiska länderna kommer
att samarbeta, rimligen måste bli
fler och fler på grund av rådets verksamhet.

Nu är det väl så, att då ett verkligt
behov av tjänsteresa till annat nordiskt
land föreligger beviljar Kungl. Maj :t
i de allra flesta fall tillståndet utan någon
mera ingående prövning. Jag vill
i varje fall anta att så är förhållandet.
Men enligt min mening innebär detta
en fullkomligt onödig centralisering av
avgörandena i ärenden som måste anses
ha relativt ringa omfattning. Man måste
väl ändå förutsätta att de myndigheter,
centrala ämbetsverk och andra, som i
stället för Kungl. Maj :t skulle bli bemyndigade
att fatta dessa beslut, besitter så
mycket förnuft och ansvar att de kan
vederbörligen pröva ett sådant ärende,
i synnerhet som ju ingen kan räkna med
att man slipper undan en efterprövning.
Ett generellt tillstånd betyder inte att

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Ökad medelsanvisning för budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden

man suveränt beslutar om vilka resor
som helst. Det kommer så småningom
en kontroll i form av en revision, och
jag är säker på att om någon skulle vara
benägen att en aning lättsinnigt bevilja
resetillstånd, skulle nog denna kontroll
bringa honom att tänka på att han visserligen
äger att besluta om sådana här
resor men endast under förutsättning
att dessa kan anses nödvändiga.

Man skulle således, om beslutanderätten
i dessa frågor decentraliserades, bli
av med en hel del onödig byråkrati, och
vi vet allesamman att Kungl. Maj :t i
alla fall är belastad med en mängd
småärenden, som det skulle vara mycket
rationellt att skicka ut till någon
underordnad myndighet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

§ 9

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 49, i anledning av väckt motion om
ersättning till Hemming Gabrielsson för
förluster, som åsamkats honom i anledning
av fabriksbrand under hans
beredskapstjänstgöring.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10

Ökad medelsanvisning för budgetåret
1955/56 till fiskerilånefonden

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av väckta motioner
om ökad medelsanvisning för
budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet
hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 376 av herr Spetz
rn. fl. och 11:303 av herr Anveson m.
fl., hade hemställts, att riksdagen måtte

besluta dels att det belopp, som av
Kungl. Maj:t årligen må disponeras såsom
lån från fiskerilånefonden, skulle
fr. o. m. budgetåret 1955/56 utgöra
4 000 000 kronor, dels såsom kapitaltillskott
till fonden å tilläggsstat till
riksstaten för samma budgetår under
kapitalbudgeten, jordbruksdepartementet,
statens utlåningsfonder, anvisa ett
investeringsanslag av 1 400 000 kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna I: 376
och II: 303,

1) medgiva att tills vidare från och
med budgetåret 1955/56 ett belopp av
4 000 000 kronor måtte få av Kungl.
Maj :t årligen disponeras för lån från
fiskerilånefonden; samt

2) till Fiskerilånefonden å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1955/56
under kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder,
anvisa ett investeringsanslag
av 1 400 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Anderberg, Lage Svedberg, Bertil Andersson,
Sundberg, Kristiansson, Jacobson
i Vilhelmina, Jonsson i Strömsund,
Skökl och Jönsson i Gärds Köpinge, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa
att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 376 och II: 303.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr JONSSON i Strömsund (s):

Herr talman! I flera år har nu jordbruksutskottet
och även riksdagen varit
rätt tillmötesgående mot de olika krav,
som motionsvägen kommit från fiskarhåll.
Orsaken till detta är väl en känsla
av att fiskarnas yrke är slitsamt, farligt
men inte alltid särskilt ekonomiskt lönande.
Anslagen till fiskerilånefonden
har sålunda tidigare vid några tillfällen
höjts avsevärt. Att argumentera för dessa
höjningar är tacksamt, kanske framför
allt på grund av senare tids svåra
förlisningar av fiskefartyg. Nu har jordbruksutskottet
med en majoritet bestå -

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 195G fm.

Ökad medelsanvisning för budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden

ende av 11 ledamöter mot 9 reservanter
tillstyrkt bifall till en motion om ytterligare
höjning med 1,4 miljoner av innevarande
butgetårs anvisning till fiskerilånefonden.

Det är anmärkningsvärt redan att utskottets
majoritet sålunda är beredd att
anvisa anslag på tilläggsstat ehuru vederbörande
statsråd inte har begärt något
sådant. Motiveringarna, sådana vi
möter dem i motionerna, kan inte heller
anses helt övertygande. För att upprätthålla
den ekonomiska stabiliteten
medverkar vi här i svenska riksdagen
till åtskilliga åtgärder i investeringsbekämpande
syfte. Ett verksamt led i den
politiken är ju kreditrestriktionerna,
som drabbar olika grupper av företagare.
Med all säkerhet drabbas även
våra fiskare, som nu har svårare än
tidigare att få banklån för att skaffa nya
båtar. Följer vi nu utskottsmajoriteten,
skall vi på detta särskilda område delvis
sätta kreditrestriktionerna ur spel
genom att underlätta lånegivningen från
den statliga lånefonden. Vi gör i så fall
detta därför att ett stort antal motionärer
vill stödja fiskets yrkesutövare. Men
andra av oss i denna kammare skulle
kanske vilja hjälpa andra grupper till
ökade kreditmöjligheter. Vi möter sådana
fall, när vi senare i dag skall behandla
jordbruksutskottets utlåtande nr
1 i punkterna 127 och 128. Visst kan det
anföras skäl för att jordbruket och trädgårdsnäringen
behöver ökade krediter.
Likadana skäl kan anföras beträffande
hantverkare och småföretagare. Alla har
vi kanske någon grupp, vars svårigheter
vi särskilt märker och som vi därför vill
bereda en undantagsställning. Men —
och detta är i detta sammanhang en
mycket väsentlig fråga — vart bär det
då hän med den restriktiva ekonomiska
politik, som vi varit rätt överens om att
föra?

Riksdagen har som sagt tidigare visat
fisket rätt stort tillmötesgående. Fiskerilånefonden
är tillräckligt stor för att
klara katastroffallen. En relativt mått -

lig ändring av lånekvoterna för de olika
kustavsnitten kan klara de mest trängande
lånebehoven på ost- och sydkusten.
En allmän ökning av utlåningen från
fiskerilånefonden motverkar den ekonomiska
politikens syfte. Lägger vi därtill
nödvändigheten av att riksdagen
iakttar en viss konsekvens i sina beslut,
finns det starka skäl för bifall till reservationen
av herr Anderberg in. fl.,
innebärande avslag på motionerna. Jag
ber, herr talman, få yrka bifall till
denna reservation.

Herr ARWESON (s):

Herr talman! Vi har nu flera år i
följd i samband med beslut om anslag
till fiskerilånefonden diskuterat den
här frågan ganska ingående. Det är därför
inte nödvändigt att år efter år upprepa
samma argument och samma motiveringar
i denna debatt. Jag skall därför
inskränka mig till några korta reflexioner
omkring fisket och denna
fiskerilånefond.

Som bekant pågår det inom fisket en
ganska kraftig rationalisering. Detta gäller
hela vårt land och kanske i synnerhet
det län som jag representerar. De
fiskemetoder som man tidigare har använt
vid strömmings- och torskfiske börjar
nu bli ganska föråldrade. Att fortsätta
fisket med strömminggarn och
krokredskap med de små fiskebåtarna
blir allt svårare. Det är därför inte lätt
för dessa fiskare att kunna hävda sig i
konkurrensen med andra fiskare. Det
går helt enkelt inte för dem att uppnå
någon nämnvärd årsinkomst.

Däremot har vi inom Gotlands län
något över tiotalet större båtar som bedriver
trålfiske. De fiskare som har
dessa båtar och denna utrustning har
kunnat fiska med gott resultat. De har
nu lärt sig att använda dessa redskap
och har också forskat reda på områden
ute i havet där bottnen är av sådan beskaffenhet
att trålning är möjlig. De har
så att säga kommit i gång med sitt fiske

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

ökad medelsanvisning för

på ett sätt som verkar mycket förhoppningsfullt
för framtiden.

Vi är alltså nu i ett läge, där de fiskare
som har skaffat sig stora båtar och
som bedriver fisket rationellt får ett
gott resultat, medan däremot de fiskare
som fortfarande använder de gamla metoderna
får ett dåligt resultat. Det är
således detta faktiska förhållande som
gör, att så många fiskare nu vill övergå
till att bedriva fisket mera rationellt.

Vad betyder nu en sådan övergång
för dessa fiskare? Jo, det betyder helt
enkelt, att knappast något av deras tidigare
använda redskap och utrustning
kommer till användning. Båten är för
liten, motorn är för svag. Strömminggarnen
kan inte användas. Fiskarna
måste skaffa helt ny utrustning. Detta
är också anledningen till att så många
nu har sökt lån ur denna fiskerilånefond.
Endast från Gotlands län har vi
ansökningar inne till ett belopp av över
1 miljon kronor.

Det är över huvud taget duktiga yrkesfiskare
som har sökt dessa lån. Det
är personer som är födda och bosatta
där ute vid kusten. Det är personer som
är villiga att göra denna investering
för att övergå till ett rationellt bedrivet
fiske. Det är personer som är villiga att
göra en insats för att få leva och bo
kvar där ute.

Om de nu inte får den hjälp det här
är fråga om, då återstår knappast någonting
annat för dem än att ge sig iväg
från denna glesbebyggda trakt. Det börjar
bli vanligt längs den gotländska
kusten att man ser tomma och övergivna
bostäder. Det är människor som har
lämnat sitt hem och givit sig i väg hit
till Stockholm eller andra större städer
för att få sysselsättning och inkomst
inom andra yrken. I dessa tätorter
trängs de med andra människor, och
här ställs krav på investeringar i bostäder
och andra föremål som följer
med en omflyttning av människor. .lag
tror därför att det är mycket befogat
med detta uttalande som utskottet gör:

budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden

»Enligt utskottets förmenande är de
skäl, som motionärerna anfört, så vägande,
att den återhållsamhet beträffande
investeringar, vartill det ekonomiska
läget f. n. manar, icke bör hindra
att ytterligare medel ställes till förfogande
för ifrågavarande låneverksamhet.
Utskottet vill därför förorda den
utökning av utlåningsramen, som föreslagits
i motionerna . ..»

Beträffande sedan själva sakfrågan
vill jag säga, att utlåningsramen för
budgetåret 1954/55 var 3 miljoner kronor,
medan den endast uppgår till 2,6
miljoner kronor för innevarande budgetår.
Föregående år var det ett ansökningsbelopp
på 3,8 miljoner kronor, medan
ansökningarna i år är över 5,5 miljoner
kronor. Det förhållandet föreligger
alltså, att låneramen är minskad
från 3 till 2,6 miljoner kronor medan
lånebehovet har ökat från 3,8 till 5,5
miljoner kronor. Det framstår väl därför
tydligt för var och en att det här
föreligger ett verkligt vägande skäl för
att förstärka denna lånefond.

Jag får kanske också vid detta tillfälle
informera kammarens ledamöter
om, att Svenska ostkustfiskarnas centralförbund
hade sitt årsmöte här i
Stockholm under föregående vecka. Vid
detta möte var också representanter
från samtliga kuststräckor närvarande.
Den huvudfråga som behandlades vid
detta tillfälle var det betryckta läge fiskarbefolkningen
hade kommit i, dels på
grund av besvärliga isförhållanden men
dels också på grund av andra orsaker.
På detta möte beslöt man enhälligt att
vädja till regering och riksdag om hjälp
i detta svåra läge. Man framhöll också,
att en viktig hjälpåtgärd var just att tillföra
fiskerilånefonden mera medel så att
de nu föreliggande lånebehoven i någon
mån kan bli tillgodosedda.

Ja, herr talman, det kunde vara mycket
att framhålla i denna debatt, men
som jag sade i början vill jag inte upprepa
vad som sades i fjolårets debatt i
denna fråga. Jag ber diirför endast att

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ökad medelsanvisning för budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden

med vad jag här anfört få yrka bifall
till utskottets förslag.

I detta anförande instämde herrar
Svensson i Krokstorp (h), Staxäng (h),
Johansson i Torp (s) och Nestrup (fp).

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Den föregående ärade
talaren ville här ha sagt, att kapitaltillskottet
till fiskerilånefonden hade
sänkts, men om man skall vara rättvis
får man väl ändå ha i minnet att ramen
för utlåningen ur fonden förra året höjdes
med 600 000 kronor, trots att man
ville åstadkomma en åtstramning av
den allmänna kreditpolitiken inom näringslivet.
Nu bör kammarens ledamöter
observera att denna fråga ju prövades
av föregående års riksdag, som
för budgetåret 1955/56 bestämde ramen
för utlåning ur fiskerilånefonden samt
kapitaltillskottet till fonden. Det är här
alltså fråga om att riksdagen så att säga
skall korrigera sitt beslut från förra
året och öka ramen och anvisa ett tillläggsanslag
för ökning av kapitaltillskottet
med 1 400 000 kronor. En sådan
åtgärd är väl något i och för sig ganska
osedvanligt. Det måste ju finnas alldeles
särskilda skäl för att ändra ett riksdagsbeslut
och genom anslag på tillläggsstat
öka medelstilldelningen. Jag
frågar mig då: Vilka är nu de särskilda
skäl som skulle kunna tala för ett bifall
till motionärernas förslag? Det kan väl
inte gärna vara den omständigheten, att
fisket på vårsidan i år blivit försvårat
genom ishinder, ty detta har ju inte
något organiskt samband med frågan
om kredit för byggande av nya båtar.
Vi vet alla att frågan huruvida fiskarna
skall få ett särskilt tillskott på grund av
de försvårade fiskeförhållandena behandlas
i annan ordning.

Herr Arweson talade här om att det
pågår en rationalisering inom fisket,
och det är nog alldeles riktigt, men denna
rationalisering har väl inte börjat
nu, sedan förra årets riksdag fattade
sitt beslut. Det är en utveckling som på -

gått länge, och detta förhållande kan
därför inte vara något skäl för alt nu
anvisa ett tilläggsanslag.

I utskottets utlåtande liksom i motionerna
säges att det har blivit en ökad
tillströmning av låneansökningar till
fiskerilånefonden, och det är ju riktigt.
Sedan anför man helt vagt att detta beror
på att det varit en mängd förlisningar.
Jag vill inte bestrida att det förekommit
förlisningar, och att behovet
av nya båtbyggen i någon mån har ökat
av denna anledning. Uppgiften är emeller
alldeles obestyrkt; det är bara ett
påstående som inte på något sätt är belagt.
Det måste väl ändå stå ganska
klart för var och en att det egentliga
skälet till att antalet ansökningar vuxit
är den allmänna kreditåtstramningen.
Genom denna har bankerna fått svårare
att låna ut pengar. Genom räntestegringen
har det blivit mera lönande att
söka lån i fiskerilånefonden. Det är ju
många som tidigare har byggt nya
fiskebåtar utan lån från fiskerilånefonden.
De har inte velat vänta på sin
tur, de har haft säkerheter så att de
kunnat få lån i banker, och räntan har
inte varit högre i bankerna än i fiskerilånefonden.
Genom kreditåtstramningen
har emellertid hela detta läge förändrats.
Det har blivit svårare att låna i
bankerna och räntan där har blivit högre,
och då strömmar låneansökningarna
över till fiskerilånefonden. Man ställer
sig då frågan: Skall vi här i riksdagen
säga, att vi under sådana omständigheter
får ge dessa människor möjligheter
att låna ur fonden? Om så skulle vara
fallet kan man fråga vad kreditrestriktionerna
fyller för syfte. Syftar inte de
till en sammandragning av krediterna?
Det måste väl ändå medges, att de som
har så stora ekonomiska resurser, att
de normalt brukar finansiera sina båtbyggen
via bankerna, inte kan utgöra
de mest behjärtansvärda fallen, så att vi
av hänsyn till dem i dag skulle vara beredda
att öka kapitaltillskottet till fiskerilånefonden.

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Ökad medelsanvisning för budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden

Till behandling föreligger i dag bankoutskottets
utlåtande nr 4, där man
icke minst från oppositionens håll varnar
för riksbankens finansiering av
statliga utgifter och kräver att det i
detta avseende skall hållas emot ännu
hårdare. Så är det i teorien, men i praktiken
kommer man nu och vill öka statens
upplåningsbehov med 1 400 000
kronor. Här överensstämmer väl inte
teorien och praktiken. Jag skulle därför
vilja säga, att det här inte är fråga
om att pröva det kontinuerliga lånebehovet,
utan det gäller att ge ett stort
engångstillskott till fiskerilånefonden.
För ett sådant tillskott bör det finnas
alldeles särskilda skäl. Sådana särskilda
skäl föreligger icke i detta fall, och jag
ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen.

Herr JOHANSSON i öckerö (fp):

Herr talman! Jag trodde att vi skulle
slippa upprepa den långa debatt vi
liade föregående år i denna fråga.

Jag har fäst mig vid att reservanterna
bland annat talar om att det skulle
kunna överföras pengar från andra
kustdistrikt till Ostkusten och Sydkusten.
Jag känner ju närmast till Västkusten,
och jag kan lämna några upplysningar
därifrån.

I Halland har man i år inne sju stycken
ansökningar på 139 000 kronor,
men det finns bara 65 000 kronor att
dela ut, så jag skulle tro att det inte
finns mycket att ta från Halland.

Jag går sedan vidare till Bohuslän.
Där måste ju båtarna byggas stora, och
det betyder att de också blir ganska
dyra. Den högsta lånesumma som utbetalas
i Bohuslän är 54 364 kronor,
och det skall i alla fall vara till en båt
som kostar uppemot 380 000 kronor.
Maximibeloppet för lånen är 120 000
kronor, men vi har som sagt bara kommit
upp till 54 000.

Jag förstår herr Sköld när lian säger,
att man får so denna fråga ur kre -

ditåtstramningens synpunkt, men för
oss fiskare är det väsentliga att vi får
möjlighet att driva vårt yrke. Det är
vårt levebröd det är fråga om. Vi vet
ju också — vilket för övrigt sades i
fjol — att fiskeplatserna nu för tiden
inte är desamma som för 10—15 år sedan.
Vi måste söka oss ut på helt andra
vatten om vi skall kunna få vår försörjning.

Det har sagts här att när vi inte kunnat
få låna pengar på andra håll har vi
sökt få lån ur fiskerilånefonden. Jag
vet inte hur det är överallt, men så
långt jag känner till har fiskarna alltid
i första hand vänt sig till fiskerilånefonden.
Denna fond upprättades just
för att hjälpa fiskarna att anskaffa båtar
och redskap, och om man inte kunnat
få tillräckligt där har man varit
tvungen att gå till andra ställen.

Denna fråga gäller också ett samhällsproblem.
Det torde inte vara okänt
för kammarens ledamöter att på många
ställen efter våra kuster är fisket det
enda näringsfång som befolkningen kan
få sin försörjning av. I en sådan kommun
som öckerö, vilken har 7 000 invånare,
lever alla på fisket, om jag bortser
från en del småindustrier, som är
helt beroende av fisket.

Det har också sagts att de ansökningar
det här gäller ej torde vara de mest
behjärtansvärda utan sådana som kreditåtstramningen
just avser att begränsa.
År det verkligen så med kreditåtstramningen
som reservanterna skriver,
då är det värre än jag trodde. Meningen
med kreditåtstramningen är väl i alla
fall inte att olika yrkesgrupper skall få
lämna sin näring — det är ju kontentan
av det hela — utan det är väl av väsentlig
betydelse även ur samhällssynpunkt
att ett yrke kan få fortleva.

Nu kanske någon invänder, att fisket
inte har så stor betydelse i dag, eftersom
det finns möjlighet att få fisk från
annat håll. Det kanske är riktigt i dagens
läge, men jag vill bara upplysa om
att fiskimporten ökades med 20 miljö -

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ökad medelsanvisning för budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden

ner kronor från 1954 till 1955, så jag
tror det finns utrymme på den svenska
marknaden för fisk som svenska fiskare
kan fånga.

Det finns inte mycket mera att tilllägga,
herr talman, utan jag ber kort
och gott att i likhet med herr Arweson
få yrka bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herr Ahlsten (fp).

Herr statsrådet HJALMAR NILSON:

Herr talman! Bakgrunden till att regeringen
har gjort den avvägning som
föranlett denna debatt är, såsom flera
talare redan har snuddat vid, det ekonomiska
läge vi har. Vi har inget normalt
ekonomiskt läge nu, utan vi måste
göra ingripanden och begränsningar på
en rad områden, också där begränsningarna
kan drabba hårt.

Om vi ser efter hur fiskenäringens
anslagsfrågor har bedömts när propositionen
gjordes upp, tror jag vi vågar
säga, att fiskenäringen inte har drabbats
av dessa begränsningar lika hårt
som många andra i och för sig livsviktiga
områden. Skulle resultatet av debatten
i dag bli att motionärernas och
utskottets yrkande vinner bifall, kan det
innebära ytterligare begränsningar på
andra områden, som många människor
kanske med fog finner lika betydelsefulla
som den fråga vi nu diskuterar.

Herr Johansson i öckerö nämnde importen
av fisk. Visst finns det utrymme
för svensk fisk i större omfattning, men
det utrymmet skapas inte på det sätt
som motionärerna och utskottet ansett
utan genom en utbyggnad av frysindustrien
inom landet. Efterfrågan på dessa
varor inriktas ju på andra produkter
än förr, och det är detta som har gjort
att importen ökat så avsevärt.

Jag anser att jag helt kan instämma
med dem som har fört reservanternas
talan. Till det vill jag bara foga en liten
kommentar. Långt mera väsentligt för
fiskarna än att denna lånefond ökas anser
jag det vara att vi får möjligheter att

bevara ett fast penningvärde. De möjligheterna
synes mig bra mycket tryggare,
om kammaren i dag följer reservanternas
yrkande.

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Herr Sköld och — kanske
med litet andra ord — statsrådet
Nilson har sagt, liksom det står i reservationen,
att det icke har framkommit
några särskilda skäl för att höja fiskerilånefonden
utöver vad den varit tidigare.
Det sägs i reservationen, att varken
fiskeristyrelsens framställning eller
de i motionerna anförda omständigheterna
kan tagas till intäkt för den uppfattningen,
att behoven har ökat, utan
ökningen, försöker man påstå, beror
på att lånen ur fiskerilånefonden har
blivit så förmånliga.

Har då inte reservanterna och statsrådet
tänkt på att en enhällig riksdag
häromåret efter förslag av ett enhälligt
utskott beslöt att de enskilda lånens belopp
skulle höjas från 60 000 till 120 000
kronor? Nu blir man förvånad när det
resulterar i större krav på lånefonden!
Det skulle väl vara orimligt att tänka
sig att kraven på lånefonden icke skulle
öka sedan vi beslutat om en fördubbling
av de enskilda lånen.

Det är framför allt höjningen av lånebeloppen
som har gjort att kraven på
fonden är så mycket större nu än tidigare.
Därtill kommer att man måste
bygga större fartyg och större maskiner
för att kunna driva fisket rationellare.
Den rationaliseringen började
vid Västkusten och har sakta gått söder-
och österut, och nu håller man på
att bygga större båtar inte bara i Skåne
och Blekinge utan också uppåt Gotland
och Ostkusten. Det visas på ett
slående sätt av att låneansökningarna
stiger allra mest uppåt södra Kalmar
län, Blekinge och Gotland, dit rationaliseringen
nu kan sägas ha nått.

Det är således inte alls riktigt som
reservanterna försöker påstå, att låne -

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

ökad medelsanvisning för budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden

behoven inte har ökat men att lånen är
så mycket mer begärliga nu än förr.
Jo, det finns skäl till att ansökningarna
har ökat, nämligen dels fördyringen av
fiskebåtarna och den därav följande
höjningen av lånebeloppens storlek och
dels den rationalisering som håller på
att tränga allt längre norrut.

Jag vet inte, varpå reservanterna stöder
sitt påstående, att dessa ansökningar
ingalunda är de mest behjärtansvärda
utan är just sådana som kreditåtstramningen
skulle begränsa. Jag betvivlar
naturligtvis inte sakkunskapen på fiskets
område bland reservanterna, men
vad de menar med det påståendet har
jag knappast kunnat läsa ut.

Nu kommer man och säger att om det
nu behövs ett ökat stöd till Gotland och
Ostkusten, då kan man bara göra en
liten omfördelning och ge en litet större
andel av det samlade beloppet dit.
Jag vet inte precis hur stora de ursprungliga
låneansökningarna var, men
efter manglingarna i de olika hushållningssällskapen
kom man ned till inemot
5‘/i miljon eller någonting sådant.
Man har 2 600 000 att fördela. Skulle
man då ge särskild prioritet åt någon
kuststräcka, fick det betyda att andra
kuststräckor faktiskt fick vara helt och
hållet utan.

Vi skall också till sist komma ihåg att
det inte är fråga om något bidrag eller
anslag. Det är en påfyllnad av lånefonden,
som kanske riktigast skulle ha
gjorts i samband med att vi höjde maximibeloppet
för lånen. Men då beslöt
ju riksdagen, att vi skulle avvakta och
se vad detta kom att föranleda. Det är
ju bara en påfyllnad, och sedan går det
automatiskt tillbaka in i fonden igen.

Stödet åt fiskebåtsbyggandet och rationaliseringen
på fiskets område är ju
ingenting speciellt för Sverige, det förekommer
runt om i våra grannländer.
Man ger förmånliga lån, man ger på
sina håll mycket väsentliga kontanta bidrag
till byggande av fiskebåtar. De
svenska fiskarna kommer alltså inga -

lunda i överläge gentemot våra grannar
och konkurrenter, norrmän, danskar,
engelsmän och andra. I åtminstone
en del av de länderna har man i
stället betydligt längre gående stödåtgärder
till fiskets rationalisering än
vi har.

Herr talman! Jag vill sluta med att
yrka bifall till vad utskottet föreslagit.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Det var tydligen litet
besvärligt för herr Levin att jag påpekade
att tilläggsanslag till ökning av
det anslag, som riksdagen redan en gång
har beslutat, borde åtföljas av särskilda
skäl. Och så gav sig herr Levin ut
på en resa till alla möjliga länder för
att visa hur människorna har det där.

Men det egentliga skäl, som han skulle
vilja föra fram, var att lånebeloppet
i det enskilda fallet under senare år har
höjts, och på grund därav skulle det
nu behövas mera pengar. Det är ganska
intressant. Saken är ju nämligen
den, att när det anslag vi nu diskuterar
bestämdes förra våren, hade regeringen
föreslagit en ram av två miljoner
kronor. Herr Levin och hans fiskarkamrater
här i kammaren fick riksdagen
att höja denna låneram till 2 600 000
kronor med det skälet, att lånebeloppet
hade ökats i det enskilda fallet. Hur
länge skall herr Levin fortsätta att tala
om den saken? Det måste ju ändå vara
så, att när riksdagen i våras bestämde
en låneram på 2,6 miljoner var det med
hänsyn till att lånebeloppet i det enskilda
fallet hade ökats. Det kan väl
inte vara något särskilt skäl för att nu
komma och säga, att den bedömning vi
gjorde då var så komplett fel att vi nu
skall öka beloppet med omkring 40
procent. Det håller inte, herr Levin;
man kan inte komma ifrån att det skälet
är absolut värdelöst.

Ilcrr Levin talade om att han inte
förstod vad vi menade med de fall, som
inte var de mest behjärtansvärda, men

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ökad medelsanvisning för budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden

det förklarade jag i mitt förra anförande.
Det är de fall där fiskarna, som
skall bygga båtar, har sådana ekonomiska
resurser att de normalt har brukat
låna dessa pengar i bankerna.

Till sist vill jag säga ett par ord till
herr Johansson i öckerö. Han kom med
den gamla metoden att slå på lijärtesträngarna.
Det är ju inte något sakskäl.
Alla har vi väl förståelse för människor
som har det svårt och som har
ett mycket besvärligt yrke, men inte
kan det vara någon mening i att komma
och säga att det här är fråga om någonting
som avgör om människor skall
få lov att fortsätta med sitt yrke. Man
får väl ändå lita på att de låneförmedlare,
som skall lämna ut dessa pengar,
i första hand ser till att de får lån som
bäst behöver dem. Då behöver inte något
sådant ske, och jag tror inte heller
att det kommer att ske.

Herr JOHANSSON i öckerö (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag fäste mig vid en
sak som statsrådet Hjalmar Nilson sade.
Han talade om att det som importeras
i alla fall är någonting annat än vad vi
kan frambringa eller rättare sagt någonting
som vi inte kan få i form av
svenska varor.

Då vill jag upplysa om att i jordbruksnämndens
uppgifter står det att
importen av såväl saltsill som konservsill
har 1955 varit 45 procent större än
under 1954 och utgjorde 14,7 miljoner
kg mot 9,8 miljoner kg 1954. Det har
alltså varit en betydande ökning, ca 5
miljoner kg mer. Då är att märka,
statsrådet Nilson, att just under den tid
som denna import pågick, låg vi med
50 000 tunnor osåld fladensill! Det är
således inte bara frysta filéer som importeras,
utan importen har ökat även
beträffande salt sill.

Sedan säger herr Sköld, att jag slagit
på hjärtesträngarna. I fjol fick jag en
liknande beskyllning av herr Gustafson
i Dädesjö.

Jag kan inte förstå, vad jag skall säga
här som passar eller inte passar. Jag
trodde att jag sakligt hade belyst frågan,
så långt det var mig möjligt. Om
det sedan gått till hjärtat på herr Sköld
eller någon annan, må det vara hänt!

Sedan talade statsrådet Nilson om investeringarna.
Jag har svårt att tro,
herr statsråd, att dessa 1,4 miljoner kan
vara något allvarligt hot för hela den
samlade budgeten.

Herr LEVIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sköld underkänner
det skäl som jag framfört, nämligen
höjningen av minimibeloppen för de
enskilda lånen.

Orsaken till att vi har denna fråga
uppe i dag är ju att när fiskeristyrelsen
i november månad fick in de samlade
ansökningarna från de olika hushållningssällskapen
och landstingen,
ansökningar, som låneförmedlarna först
hade manglat och pressat ned så långt
de kunde, visade det sig att de tillstyrkta
ansökningarna uppgick till inemot
5 V, miljon kronor. Man hade
2 600 000 kronor att fördela.

Att det sammanlagda tillstyrkta lånebeloppet
blev så högt beror åtminstone
till en del på att vi häromåret höjde
maximibeloppet för de enskilda lånen.
Det kan ingen komma ifrån.

När man vid fördelningen av dessa
lån, som man först inom hushållningssällskapen
har pressat så mycket man
kunnat, endast kan bjuda 40 eller 45
procent av det nedpressade beloppet,
är det inte vidare trevligt att ha med
denna fördelning att göra.

Vi har inte, åtminstone inte på många
år, varit i samma lyckliga omständighet
som i fråga om andra rationaliseringsfonder,
att vi haft mycket stora
reservationer. Allt har varit förbrukat
och utdelat till sista öret, och vi har
varit vana vid att de sammanlagda låneansökningarna
varit högre än det belopp
som vi haft att röra oss med.

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ökad medelsanvisning för budgetåret 1955/56 till fiskerilånefonden

Herr statsrådet HJALMAR NILSON:

Herr talman! Bara ett par kommentarer
till vad herr Johansson i öckerö här
anförde.

Jag hade det intrycket, när herr Johansson
och jag talades vid om fiskimporten,
att vi bägge syftade på den
starkt ökade importen av frysta filéer,
som beror på att efterfrågan på fiskvaror
gått i en ny riktning. Efterfrågan
på detta slag av fiskvaror har nämligen
ökat betydligt.

Nu gör herr Johansson i öckerö gällande,
att vad han tänkte på var inte
detta utan det var importen av salt sill.

Det är ju så på detta område, att vi
har ett handelsutbyte med andra länder,
och en av förutsättningarna för detta
handelsutbyte är att vi både importerar
och exporterar varor av olika slag. Det
svenska fisket har nog större glädje av
att ha en betydande exportmarknad på
andra länder än av en stark begränsning
av handeln. Såvitt jag vet lär också
fiskets organisationer numera lyckats
avyttra hela sin fångst av sill förra
året. Jag tror därför att frågan om sillen
i dag inte behöver spela någon
större roll i vår diskussion.

Herr Johansson i öckerö menade, att
vi skulle betrakta det som en katastrof
för budgeten, om dessa belopp lades på.
Det gör vi inte. Men det är väl ganska
naturligt, att om en grupp av intressenter
lyckas få igenom en höjning av det
slag det här gäller, måste vi räkna med
att det leder till ett tryck från andra
gruppers sida, som kanske kan anföra
lika starka skäl för sina ståndpunkter
som vad representanterna för fiskerinäringen
här anfört. Det är av den anledningen
som det är mycket angeläget,
att man försöker hålla den ram, som
man efter mycket noggranna avvägningar
har kommit fram till.

Herr STAXÄNG (h):

Herr talman! Jag ber först att få reagera
mot det påstående, som även stats -

rådet gjorde i sitt första inlägg, nämligen
att fiskerinäringen skulle vara i
mycket hög grad tillgodosedd, inte
minst i jämförelse med anslag på andra
områden. Om man jämför med andra
länder, inte minst de som har betydligt
mindre fiskerinäring än vårt land, blir
man litet generad över de låga anslag,
som vi har på detta område.

Jag vill bara beröra ett par punkter
som omnämnts i flera anföranden. Jag
instämde i herr Arwesons yttrande. Inte
minst var det en synpunkt som jag tror
kammarens ledamöter borde i hög grad
beakta och som gäller ostkustfisket. I
fråga om fisket där har man tydligt
påvisat, att genom förbättring av fartygsbestånd
och materiel fisket där kommit
i en bättre ställning. Det var helt
enkelt en förutsättning för att fiskarna
där skulle kunna få ett bättre utbyte
av sitt arbete.

Vidare fäste jag mig vid herr Skölds
inlägg. Man fick av detta det intrycket,
att lånen från fiskerilånefonden var så
stora, att man skulle kunna anskaffa
båtar enbart med hjälp av de lån som
man får från denna fond. Nu är emellertid
läget helt enkelt det, att lånen
från fiskerilånefonden i realiteten är
mycket mindre än de var för tio år
sedan. När lånen då var maximerade
till 60 000 kronor, fick man många
gånger lån upp till 50 000 kronor.
Anskaffningsvärdet var då knappast
100 000 kronor, vilket innebar, att man
i många fall kunde få hälften av detta
täckt av lån från fiskerilånefonden. Då
var det verkligen en hjälp att räkna
med.

Hur är läget nu? Utskottets uttalande
är på den punkten ganska missvisande.
Jag förstår att det grundar sig på statskontorets
yttrande. I detta sägs nämligen
bl. a.: »Statskontoret finner det för
sin del helt naturligt, om det rådande
ekonomiska läget med kreditåtstramning
i förening med en låneränta, som
väsentligt överstiger den för lån från
fiskerilånefonden gällande (3 procent),

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Kungl. biblioteket: Avlöningar

tager sig uttryck i en stegrad efterfrågan
på lån från fonden.» Men hur ser
det ut i verkligheten? Herr Johansson i
öckerö har här meddelat, att man trots
att maximigränsen är flyttad till 120 000
kronor endast kunnat få lån på något
över 50 000 kronor — jag tror det var
57 000 kronor. Anskaffningsvärdet på
en båt kan numera gå upp till 380 000
kronor enligt den uppgift han lämnade.
Det blir alltså en marginal på omkring
300 000 kronor, som man måste vända
sig till de allmänna kreditinrättningarna
om, i den mån den gamla båten har
ett mindre värde. Man får då betala en
låneränta, beräknad efter borgenslån,
och får en smäll på över 5 procent. Det
är kalla realiteter i närvarande stund,
och därför innebär detta, att trycket
genom kreditåtstramningen är i hög
grad pressande för dessa näringsidkare.

Jag har förut instämt med herr Arweson.
Jag vill också helt instämma i de
synpunkter herr Johansson i öckerö
framfört. Han kan lugnt stå för det uttalande
han gjorde, även om det är ett
känslomässigt uttalande, ty det uttalandet
innebär förvisso en kall realitet för
fiskarna.

Överläggningen förklarades härmed
avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan
dels ock på bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Jonsson i Strömsund begärde
emellertid votering, vadan efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 7, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit

den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
skedde omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att han
ansåge flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Jonsson i Strömsund begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 128 ja och 86 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 11

Vissa anslag under åttonde
huvudtiteln

Föredrogs, punktvis, statsutskottets
utlåtande nr 50, i anledning av Kungl.
Maj :ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställningar
om anslag för budgetåret 1956/
57 till arkiv, bibliotek och museer, kyrkliga
ändamål samt akademier m. m. jämte
i ämnet väcka motioner.

Punkterna 1—6

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 7

Kungl. biblioteket: Avlöningar

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

VINGE (fp):

Herr talman! Under denna punkt i
statsutskottets utlåtande behandlas ett
flertal rationaliseringsåtgärder på biblioteksväsendets
område. Sålunda har
bl. a. kungl. biblioteket begärt en förstärkning
av personalen för att kunna
åtaga sig viss service gentemot en de]
andra bibliotek.

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Som kammarens ledamöter väl vet,
går ett exemplar av allt svenskt tryck
till fem olika bibliotek här i landet. Det
katalogiseras på vart och ett av dessa,
och eftersom det rör sig om cirka 12 000
volymer per år, förstår man att det nu
sker en hel del dubbelarbete på det området.
På kungl. biblioteket har man
förklarat, att om man där får viss personalförstärkning,
så skall man kunna
åtaga sig att katalogisera trycket centralt
och skicka katalogkort till andra
bibliotek. Detta förutsätter emellertid
förutom personalförstärkningen att man
gör en viss omläggning av sina nuvarande
katalogregler. Utskottet har ställt
sig positivt till denna tanke, och man
har där tydligen ansett detta vara en
god rationaliseringsåtgärd. Utskottet
har emellertid inte velat bevilja de medel
som behövs för att kungl. biblioteket
skall kunna anställa mera personal.
I stället säger utskottet att man förutsätter
att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet
riktad på vikten av att
ifrågavarande rationaliseringsåtgärd
fullföljes planenligt.

Jag menar nu, att om utskottet och
därmed riksdagen säger A på detta
sätt, så måste riksdagen också säga B
nästa år. Därför har jag inte ansett mig
böra yrka bifall till den motion, som
jag har väckt i ärendet, utan jag räknar
med att riksdagen skall känna sig
så bunden av detta uttalande, att frågan
under alla omständigheter blir löst, vilket
vore en mycket tacknämlig rationaliseringsåtgärd.

Under denna punkt i utskottets utlåtande
behandlas även de nu pågående
organisationsundersökningarna vid en
del bibliotek. De påbörjades i Uppsala
och Lund förra året, sedan riksdagen
fattat beslut i ärendet, och undersökningarna
skall nu utsträckas till även
eu del andra bibliotek, bl. a. kungl.
biblioteket. Dessa organisationsundersölcningar
är säkerligen av stort värde,
men jag tror det är viktigt att de mycket
snart utsträckes till att omfatta hela

Kungl. biblioteket: Avlöningar

biblioteksväsendet, så att vi får ett gott
underlag för samarbetet mellan dels
de vetenskapliga biblioteken sinsemellan,
dels dessa och folkbiblioteken. Vi
har redan i fråga om stifts- och landsbiblioteken
ett visst »samröre» mellan
vetenskapliga bibliotek och folkbibliotek,
och det samarbetet bör utsträckas.
Till detta samarbete hör också frågan
om lånecentralerna som behandlas under
en annan punkt i statsverkspropositionen,
men där har Kungl. Maj :t i
år icke velat vidtaga några åtgärder för
att lösa problemen.

Åtskilligt kan säkerligen göras i samarbetsfrågan,
om vi får det de vetenskapliga
bibliotekens chefsråd, som universitetsberedningen
föreslog för flera
år sedan och som jag har aktualiserat
vid flera tillfällen i motioner här i
riksdagen. Nu har folkpartiet tagit upp
den tanken i sin partimotion, och även
på den punkten har utskottet intagit
en mycket positiv hållning och föreslagit
direkta åtgärder för att få frågan
löst.

Jag är glad över detta. Jag hoppas
emellertid att man, när detta chefsråd
kommer till stånd, också beaktar de
synpunkter, som jag har tillåtit mig
framföra i andra sammanhang, nämligen
att chefsrådet inte bara skall representera
olika kategorier av vetenskapliga
bibliotek utan att också folkbiblioteken
kommer med i samarbetet.

Herr talman! Jag har inte något yrkande.

Ilerr JOHANSSON i Stockholm (k):

Herr talman! I motionen nr 536 i
denna kammare har jag hemställt om
ett understöd åt Svenskt visarkiv på
25 000 kronor. Utskottet bär i detta fall
hänvisat till att arkivet även i fortsättningen
kan få vissa anslag från lotterimedelsfonden.
I detta yttrande vill jag
gärna intolka, att dessa anslag kan ges
mera frikostigt i fortsättningen så åt!
ett vidgat forskningsarbete blir möj -

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

ligt. Jag har därför, herr talman, intet
yrkande.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

Punkterna 8—47

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 48

Bidrag till stipendier för utbildande av
diakoner för kyrklig och social tjänst

Kungl. Maj :t hade i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln
(punkt 52, s. 77) föreslagit riksdagen
att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1956/57 anvisa ett oförändrat
belopp av 10 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr Lindblom m. fl.
(1:237) och den andra inom andra
kammaren av herr Gustafsson i Bogla
m. fl. (11:378), i vilka hemställts att
riksdagen ville besluta om ett anslag
till Svenska diakonskolan å 25 000 kronor
såsom bidrag till stipendier för dess
elever, varav högst 5 000 kronor för
sådana studerande å sociala och kyrkokamerala
linjerna, som icke avsåge att
bli diakoner.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:237
och II: 378 — såvitt de avsåge medelsanvisningen
under förevarande anslag
— till Bidrag till stipendier för utbildande
av diakoner för kyrklig och social
tjänst för budgetåret 1956/57 anvisa
ett anslag av 10 000 kronor;

b) i anledning av motionerna 1:237
och 11:378, såvitt de icke behandlats
under a), i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad utskottet på grund
av motionerna anfört.

Reservationer hade avgivits:

a) av herrar Karl Andersson, Gustaf

Karlsson, Leander, Gillström, Näsström,
Einar Persson, Birger Andersson, Thun,
Ward, Andersson i Malmö och Petterson
i Degerfors, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:237 och 11:378, till Bidrag till stipendier
för utbildande av diakoner för
kyrklig och social tjänst för budgetåret
1956/57 anvisa ett anslag av 10 000 kronor; b)

av herrar Hesselbom och Blidfors
samt fröken Olsson, vilka ansett att utskottet
bort avstyrka bifall till såväl
Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag som
till de i ämnet väckta motionerna och
förty hemställa, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts förevarande förslag
ävensom motionerna I: 237 och II: 378.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

BLIDFORS (s):

Herr talman! Det här anslaget till
stipendier för utbildande av diakoner
kom till 1948 efter förslag från dåvarande
statsrådet Quensel. Redan då
bröt sig meningarna om lämpligheten
av ett sådant anslag, och så har det varit
hela tiden sedan dess.

I år har frågan särskilt aktualiserats
därigenom, att ett antal motionärer önskar
en uppräkning av anslaget, som
hittills varit 10 000 kronor, till inte
mindre än 25 000 kronor, medan Kungl.
Maj:t gått på det gamla anslaget. Utskottets
majoritet och reservanterna
under 2) a) är visserligen överens om
anslagets storlek, alltså de förutvarande
10 000 kronorna, men majoriteten önskar
därutöver att Kungl. Maj:t skall ta
upp frågan om utsträckning av den
statliga studiehjälpen till närmare övervägande.

Men nu är vi dessutom några reservanter
som inte kan ansluta oss till något
av dessa båda förslag. Det beror
inte på att vi anser, att den här frågan
har någon större ekonomisk räckvidd,

Onsdagen den 21 mars 195G fm.

Nr 11

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

utan helt enkelt därpå, att den har en
principiell innebörd, som man inte kan
komma ifrån i det här sammanhanget.
Vi anser nämligen, att det är olämpligt
— även om det sker i form av stipendier
— att samhället stöder en utbildningsverksamhet,
som är avsedd t. ex.
för socialt arbete hos våra barnavårdsnämnder,
nykterhetsnämnder osv., när
denna utbildning är knuten till en anstalt,
som kräver av eleverna att de
bekänner sig till en viss konfession. Enligt
min mening bör andlig och social
vård hållas isär. Jag har ytterst svårt
att förstå, att en konfessionsbunden yrkesutbildning
skulle vara ett samhällsintresse.
Men däremot begriper jag
mycket väl att det, som i det här fallet,
är ett kyrkans intresse. Det finns nämligen
något av en programförklaring i
Diakonsällskapets verksamhetsberättelse
för år 1954, där det heter bland
annat om kyrkans sociala arbetsuppgifter:
»På grund av alltför få arbetare
blir mycket ogjort. Och arbetsuppgifterna
måste läggas i andra händer. I
kampen mot en fortsatt sekularisering
är det nödvändigt med en avsevärd ökning
av arbetare inom kyrkan.» Man
undrar verkligen: Vilka andra händer
är det som man är så rädd för?

Nog skulle man väl önska, att vår socialvård
hölles politiskt och religiöst
neutral. Vart skulle det bära hän, om
andra religiösa och politiska organisationer
också ville starta sina egna yrkesutbildningsanstalter?
Vill man då
också vara med, eller sträcker man sig
hit men inte längre? Man har anledning
att ställa frågan. Det kan tänkas komma
frågor som dessa i en ganska snar
framtid, då hela detta problem blir
brännande.

Men så en annan sak, herr talman,
och nu vänder jag mig särskilt mot utskottsmajoriteten.
Man har ute på Stora
Sköndal också startat en social linje
för sådana som inte önskar bli diakoner.
Nu menar utskottsmajoriteten, att
också dessa hör komina i åtnjutande av

stipendier. Man hänvisar till att det
inom socialvården föreligger ett betydande
behov av arbetskraft. Härav får
man så lätt den uppfattningen, att våra
tre socialvårdsinstitut inte har kapacitet
att ta emot flera elever. Så är faktiskt
inte förhållandet. Ända sedan vi
fick vårt senaste socialinstitut har ingen
kompetent sökande blivit avvisad från
utbildning. Vi har alltså att räkna med
att ännu flera, ja ett ganska stort antal,
skulle kunna tas emot vid socialinstituten
utan att de skulle behöva belasta
samhället med några större kostnader.
Då ställer man frågan: Är det verkligen
försvarligt att här engagera sig för en
ny linje, som ännu mera än diakonutbildningen
konkurrerar med våra vanliga
socialinstitut om eleverna?

Detta har herr Karl Andersson m. fl.,
som avgivit den med 2) a) betecknade
reservationen, inte velat vara med om,
vilket jag tycker är tillfredsställande.
Det minsta man kan begära är, att innan
ytterligare åtgärder vidtas skall
man ha visat, att det föreligger ett behov
av flera elevplatser.

Herr talman! Med stöd av vad jag
sagt ber jag att få yrka bifall till reservationen
b) av herr Hesselbom, fröken
Olsson och mig, som innebär dels avslag
på Kungl. Maj :ts förslag, dels också
avslag på föreliggande motioner.

Herr PETTERSON i Degerfors (s):

Herr talman! Vi inom statsutskottet
brukar ju ha för princip att inte uppträda
i frågor, där vi så att säga inte
hör hemma. Det förevarande debattämnet
är ingen lönefråga, och jag skulle
egentligen inte ha begärt ordet. Men
omständigheterna har gjort, att på reservation
nr 2 a) finns ingen från andra
avdelningen, och det är därför jag
vill säga några ord.

Såsom herr Blidfors här relaterat
har sedan budgetåret 1918/49 utgått ett
anslag på 10 000 kronor till diakonut -

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 195G fm.

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

bildningen. Herrar Hesselbom och Blidfors
yrkar nu avslag på framställningarna
om att detta anslag skall utgå för
budgetåret 1956/57. Utslcottsmajoriteten
anser, liksom vi som avgivit reservationen
nr 2)a), att anslaget skall utgå
med 10 000 kronor men föreslår en
skrivning, som går ut på att i anledning
av väckta motioner skall man till
nästa år beställa ytterligare 15 000 kronor
i anslag.

Då meningarna om denna verksamhet
är så delade, har Kungl. Maj:t inte velat
gå utöver det gamla anslaget på
10 000 kronor, och vi reservanter under
2) a) biträder Kungl. Maj :ts uppfattning
på denna punkt. Det bör ankomma
på Kungl. Maj :t att bestämma,
på vilka läroanstalter den här ifrågavarande
kungörelsen skall vara tillämplig.
Vi kan alltså inte vara med om utskottsmajoritetens
beställning, men å
andra sidan kan vi inte heller ansluta
oss till yrkandet i reservationen 2)b),
att anslaget helt skall strykas. Man har
ju byggt verksamheten till viss del på
detta anslag, som utgått under så många
år, och att det skulle uppstå trassel,
om anslaget utan vidare drogs in. Detta
är, herr talman, anledningen till att jag
vill yrka bifall till reservationen a),
som är lika med Kungl. Maj :ts förslag.

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf):

Herr talman! Det är ju, som här påpekats,
under denna punkt fråga om ett
mycket litet anslag, men detta spörsmål
har alltid, både i kamrarna och i utskottet,
tilldragit sig stort intresse, och
meningsskiljaktigheter har alltid förekommit.
Det är ett faktum, som vi tyvärr
inte kan komma ifrån.

Det rör sig om ett anslag på 10 000
kronor till stipendier för utbildning av
diakoner för kyrklig och social tjänst.
Denna verksamhet bedrives på diakonskolan
på Stora Sköndal. Verksamheten
där ute är mångsidig och har både social-
och undervisningskaraktär. Den

är av stort samhällsgagnande värde. Den
sociala verksamheten skall jag emellertid
inte gå in på utan skall uppehålla
mig vid yrkesutbildningen därstädes.

Den bedrivs på tre linjer, en för kyrkligt
församlingsarbete, en social linje
och ytterligare en, som nyligen inrättats,
kyrkokameral linje. Utbildningen är likvärdig
med socialinstitutens och sker
under överinseende av en inspektor, för
vilken Kungl. Maj :t fastställt instruktion.
Alla både praktiska och formella
skäl föreligger således för att undervisningen
bedrives på ett ändamålsenligt
och ur samhällets synpunkt fullt riktigt
sätt.

Som herr Blidfors nämnde har det i
kammaren väckts en motion, där anslag
begärts med ytterligare 15 000 kronor
för denna verksamhet. Vad är då orsaken
till detta? Jo, på några år har tillströmningen
av elever nästan fördubblats,
och på grund av penningvärdeförsämringen
har utgifterna för kost och
logi m. m. också ökats. Utgifterna blir
således betungande för eleverna. Framställning
om ett med 15 000 kronor ökat
anslag har därför gjorts petitavägen av
Svenska diakonsällskapet. Kungl. Maj :t
har emellertid inte ansett sig kunna
företa någon uppräkning av anslaget,
och utskottsmajoriteten och reservanterna
under 2) a) är således, som herr
Petterson i Degerfors sade, överens så
till vida att man tillstyrker en medelsanvisning
på 10 000 kronor. Men från
utskottsmajoriteten har vi dock samtidigt
velat framhålla, att enligt kungörelsen
om statlig studiehjälp åt elever
vid vissa läroanstalter elever vid denna
skola kan få studielån enligt kungörelsen.
Däremot är denna inte tillämplig
i fråga om stipendier.

Särskilt med tanke på att det vid skolan
finns ett tjugotal elever, som studerar
på den sociala linjen, som alltså icke
skall bli diakoner och som på grund av
detta anslags karaktär icke kan få något
stipendium, kan man fråga sig om
detta är rimligt och riktigt. Därför har

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Bidrag till stipendier för utbildande

vi från utskottets sida sagt oss att det
är angeläget att Kungl. Maj:t omprövar
denna fråga från dessa utgångspunkter
för att om möjligt denna kungörelse,
även i fråga om stipendier, skall gälla
alla som undervisas vid Stora Sköndal.
Det är därvidlag utskottsmajoritetens
åsikt skiljer sig från den av herr Petterson
i Degerfors förordade reservationen,
som endast tager sikte på anslaget som
sådant.

Jag menar dessutom, herr talman, att
då denna undervisning faktiskt har
mycket stort värde och tillför vårt samhälle
en värdefull arbetskraft det knappast
finns anledning hävda, som herr
Blidfors gjorde, att därför att den skulle
vara konfessionsbunden man beträffande
stipendierna skulle skilja ut denna
grupp. Att denna anstalt och dess undervisning
bygger på en kristlig grund
kan knappast vara en anledning att
diskvalificera densamma. Det tycker jag
inte att det finns minsta anledning till.

Jag vågar också hävda att de elever
som vistas vid denna skola långt ifrån
alltid har samma livsåskådning, och jag
är övertygad om att alla elever är välkomna
dit, lika väl som till andra undervisningsanstalter.
Det är alldeles riktigt,
som herr Blidfors sade, att elevplatserna
vid socialinstituten inte är
fullbelagda. Å andra sidan kan man
konstatera att det är fullbelagt vid Stora
Sköndal, där man tyvärr även på grund
av platsbrist måst avvisa en del inträdessökande.
Det finns då anledning att
så att säga den andra vägen, nämligen
av det överskott som söker sig till diakonskolan,
söka fylla socialinstitutens
ej utnyttjade platser.

För övrigt kan man i detta sammanhang
påminna om att hela vår undervisning
på alla områden befinner sig i
mycket stark utveckling och att det
råder brist på lokaler ocli lärare, svårigheter
som inte minst Kungl. Maj :t
och riksdagen gemensamt får brottas
med och har svårt att lösa. Därför bör
också möjligheterna utnyttjas på alla
3 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr

av diakoner för kyrklig- och social tjänst

områden för att verkligen så långt möjligt
kunna utbilda de människor, som
strävar efter en god yrkesutbildning.
Den skola vi här diskuterar gör i detta
avseende en god samhällelig insats, och
dess elever bör därför få stöd i likhet
med andra motsvarande elevgrupper.

Jag ber med detta, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr BLIDFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag lyssnade med intresse
till den senaste delen av herr Johanssons
i Mysinge anförande, där han
kom in på frågans principiella sida.
Herr Johansson nämnde något om att
vid Stora Sköndal finns representanter
för olika tros- och livsuppfattningar.
Det är mycket möjligt, men jag vill
bara erinra om inträdeskraven vid
Sköndal. Jag har broschyren framför
mig, och här står under punkt 5: »Det
förutsättes att den som ämnar bli diakon
av uppriktigt hjärta vill vara en
kristen och en aktiv medlem i svenska
kyrkan.» Därmed tror jag mig ha tagit
ställning till vad som här anfördes från
herr Johanssons sida.

Det är ytterligare en sak som jag är
angelägen om att stryka under. Alla
elever är välkomna till våra tre socialinstitut,
vilken politisk uppfattning de
har, vilken religionsuppfattning de har
— alla är välkomna. Men skulle det vara
klokt, herr talman, att gagna strävanden
att föra en viss bestämd grupp till ett
kyrkligt socialinstitut, medan de övriga
skulle gå kvar på de andra? Är det rim
och reson detta att genomföra en uppdelning
av eleverna med hänsyn till deras
uppfattning i dessa frågor? Jag tror
att det vore en mycket olycklig utveckling
om så skedde.

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Jag skall inte gå närmare
in på motionen. Jag skulle bara
till vad som här har yttrats om den
vilja säga, att motionärernas linje om
en höjning av anslaget till stipendierna
11

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

från 10 000 till 25 000 kronor enligt de
uppgifter vi fick i avdelningen skulle
innebära, att dessa elever skulle komma
i en viss förmånsställning beträffande
stipendiemöjligheter i förhållande till
eleverna vid socialinstituten. Därför var
det ingen i avdelningen som ville driva
den linjen att man borde höja detta
anslag till 25 000 kronor, utan vi var
överens om att skulle man göra en anpassning
av anslaget med hänsyn till att
man eventuellt utökade den grupp, som
skulle få del av detsamma, kunde en
höjning med 5 000 kronor vara motiverad.
Jag för min del skulle gärna ha
velat gå på denna linje, som innebär en
höjning till 5 000 kronor, men då hade
vi fått så många olika alternativ, varför
jag anslöt mig till det, som nu blivit utskottets
skrivning. En fördel med att
stipendiegivningen i detta fall skulle
ske genom den statliga studiehjälpen
vore, att dessa elever skulle bedömas
på samma sätt som de, som går vid socialinstituten,
och denna fördel tycker
jag att man bör ta fasta på.

Herr Blidfors talar om att vi inte
behöver den sociala linjen på Stora
Sköndal, därför att utrymme finns för
flera elever vid våra socialinstitut. Det
är riktigt ur den synpunkten, att där
man har läroanstalter, som bedriver
undervisning efter högskolemässiga
principer, är det mycket tänjbart med
möjligheterna att ta emot elever. Jag
skulle dock här vilja understryka, att
tillgången på elever vid socialinstituten
har förbättrats så pass, att man under
senare år har kunnat skärpa kvalifikationskraven.

Med anledning av att det här blivit
en principdiskussion skulle jag rent
principiellt vilja säga, att en likvärdig
utbildning — och det är ingen som påstår
annat än att Stora Sköndals utbildning
i detta fall är likvärdig med socialinstitutens
— skall ge samma möjligheter
för eleverna att erhålla statlig
studiehjälp. Det bör enligt min mening
vara det centrala i detta sammanhang.

Nu påstår herr Blidfors, att om man inför
denna studiehjälp för eleverna vid
Stora Sköndal stöder man denna anstalt.
Ja, i viss mån kan man kanske säga så,
men när det gäller dess kostnader för
övrigt ger staten intet bidrag, utan det
enda bidraget är just studiehjälpen, och
den ger man till de studerande. Då kan
man fråga sig: Är det inte rimligt, att
elever som får samma utbildning också
erhåller samma möjligheter till bidrag
till studierna?

Det är klart, att det ligger något i
den kritik, som herr Blidfors framför,
när han menar, att man inte skall ha
utbildningsanstalter av skiftande karaktär,
som är konfessionsbundna. Jag
skulle dock vilja säga, att jag kanske i
denna kritik lägger in en annan mening
än herr Blidfors. Vad jag i detta fall
tycker är en nackdel är att elever med
en annan livsinställning icke kommer
till socialinstitutet, ty jag tror, att det
kan ha ett visst värde att elever med
olika inställningar till livsfrågorna blandas
samman. Det har fostrande uppgift,
som man inte skall bortse ifrån. Samtidigt
har jag dock mycket svårt att förstå
den meningsriktning, som påstår att
i och med att man vid en anstalt har en
viss inställning till vad vi brukar kalla
våra andliga livsåskådningsfrågor skall
detta på något sätt diskvalificera denna
anstalt. För eleverna inom vårt utbildningsväsen
över huvud taget är det oerhört
nyttigt, att vi har anstalter, där
man har olika grundsyn. Enligt min
uppfattning berikar detta undervisningen
och är för samhället i dess helhet
en tillgång. Därför har jag också
bedömt Stora Sköndal som en tillgång
för vårt samhälle ur utbildningssynpunkt,
lika väl som jag för min del
principiellt icke skulle ha något att invända
mot att andra institutioner startade
en utbildning, som vi hade behov
av i samhället, även om man där grundade
den på en konfessionell riktning.
Detta behöver inte vara någon nackdel
på något sätt. Jag tror, att vi bör ta vara

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

på de möjligheter till variation, som vi
kan få här i landet. I verkligheten berikar
detta samhällslivet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

I detta yttrande instämde herrar
Hammar (fp) och Neländer (fp).

Herr GUSTAFSSON i Bogla (s):

Herr talman! Då jag tillsammans med
ett antal ledamöter av denna kammare
har väckt en motion om högre anslag
till Svenska diakonskolan på Stora
Sköndal — motionen har också väckts i
första kammaren — ber jag att få yttra
några ord.

Vi motionärer anser ju, att motionen
är sakligt motiverad. Jag har under
hela min tid i samhälleligt arbete menat,
att det är av värde, att frivilliga
rörelser — om de nu är kyrkliga eller
frikyrkliga — skapar utbildning, som
ger möjlighet för människor med religiös
livssyn att göra en insats i samhället.
Egentligen kan jag inte se någon
skillnad mellan exempelvis diakonanstalten
på Stora Sköndal och de rörelseskolor,
som Svenska missionsförbundet,
baptisterna och alliansmissionen
har, vilka får statsbidrag. Nu är det ju
fråga om stipendier, och vi har motiverat,
varför vi önskat, att dessa skulle
bli högre. Jag kan för min del inte —
det framgår av vad jag redan sagt —
dela herr Blidfors’ principiella betänkligheter.
I det landsting, där jag varit
landstingsman i många år, har jag stött
rörelseskolor av olika karaktär, därför
att jag anser det vara av värde, att utbildningsmöjligheterna
blir så stora
som möjligt.

Jag kan inte finna att det förhållandet,
att unga människor har en religiös
livssyn, skulle göra dem sämre rustade
för en social gärning i samhället. Jag
betraktar det som mycket värdefullt att
människor är villiga att deltaga i det
sociala arbetet, och såvitt jag förstår
behöver det inte bli någon konkurrens

genom utbildningen vid Stora Sköndal,
ty de som där utbildas har ju mycket
lätt att få platser.

Jag har emellertid inte begärt ordet
för att yrka bifall till motionerna, utan
jag kommer att yrka bifall till utskottets
utlåtande. Jag är nöjd med utskottets
skrivning, som är positiv, och jag har
inte alls några betänkligheter mot att
vi gör en beställning hos Kungl. Maj:t
— det gör vi ju ofta. Vad jag däremot
är litet förvånad över är att reservanterna,
som går in för avslag, inte ens
vill stödja Kungl. Maj :ts äskande. Den
här anstalten är ju dock auktoriserad av
Kungl. Maj:t.

Jag skall inte nu närmare utveckla
dessa saker, ty jag är förekommen både
av herr Johansson i Mysinge och av herr
Widén, vilkas synpunkter jag delar. Jag
hade inte heller trott att vi nu skulle
behöva upprepa den debatt som vi hade
tidigare, när man yrkade avslag på
framställningen om bidrag till Stora
Sköndal när det gällde utbildningen av
diakoner.

Jag ber alltså att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr förste vice talmannen övertog
nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr BLIDFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Widén sade i slutet
av sitt anförande att han inte var
rädd för tillkomsten av nya utbildningsanstalter
med religiös karaktär. För
min del är jag, herr Widén, förfärligt
rädd för detta med tanke på vart det
bär hän, när vår yrkesutbildning blir
uppblandad med religiösa frågor. Jag
vill erinra om hur det är i vissa länder
ute i Europa, där man t. ex. fått in
skolan i stridslinjen — jag tänker särskilt
på Belgien. Vi skulle på det sättet
kunna få ganska upprivande stridigheter
om våra utbildningsfrågor.

.lag förstår herr Gustafsson i Bogla,
när han säger: Om människor har en

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

religiös livssyn, varför skall vi då ■—
om jag får uttrycka det så — rulla stenar
i vägen för deras utbildning? Det
är inte heller, herr Gustafsson, min
mening att vi skall göra det. Men fördenskull
skall väl inte dessa människor
vid sin utbildning behöva isoleras i en
särskild fålla. Jag upprepar vad jag
sade för en stund sedan: alla som det
här gäller är välkomna till socialinstituten,
där man säkert har möjligheter
att varje år plocka in ytterligare 10—
15 elever vid varje institut.

Herr WIDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av vad
herr Blidfors sade om riskerna av att
dra in skolan i stridslinjen, för en livsåskådningsdebatt
såsom skett i Belgien,
vill jag erinra om att det är en viss
skillnad mellan en frivillig utbildningsanstalt
och den obligatoriska skolan.
Jag skulle inte heller vilja ha den obligatoriska
skolan konfessionsbunden på
något sätt. Men här gäller det en frivillig
utbildning, och då ligger saken annorlunda
till.

Herr GUSTAFSSON i Bogla (s) kort
genmäle:

Herr talman! De rörelseskolor och
folkhögskolor, som jag här talade om,
började ju sin verksamhet med hjälp
av frivilliga bidrag och har också under
lång tid upprätthållit den utan statens
medverkan. Men när man sedermera
på grund av byggnadskostnader
och andra stora omkostnader behövt
ett stöd från statens sida, så har man
också fått det. Staten har alltså erkänt
dessa skolor, och jag upprepar att jag
inte kan finna att detta utgör någon
fara för religionsfriheten här i vårt
land, såsom tydligen herr Blidfors uppfattade
det. Jag betraktar religionsfriheten
såsom en frihet till religion och
inte som en frihet från religion.

Jag kan inte se att det finns någon
anledning att måla i så mörka färger
som herr Blidfors här gjort. De risker,

som han tyckte sig finna, utgör inte
något annat än en konstruktion.

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf):

Herr talman! Eftersom herr Blidfors
talar om en viss konfessionsbundenhet
när det gäller denna utbildning, vill jag
erinra om att vid den sociala linjen på
Stora Sköndal förekommer inte generellt
någon invigning till diakoner. Men
trots detta är de studerande vid den sociala
linjen utestängda från möjligheten
att få del både av anslaget på 10 000
kronor och av de stipendier som utgår
enligt gällande kungörelse.

Jag vill också, herr talman, konstatera
att det här inte är fråga om något
anslag till skolan vid Stora Sköndal
som sådan, utan till de mindre bemedlade
eller obemedlade elever som där
finns, och såvitt jag förstår har staten
lika stor anledning att understödja dessa
som liknande elevgrupper på andra
håll. Utskottet har emellertid inte tagit
någon bestämd ståndpunkt till saken,
utan har bara anhållit att Kungl. Maj:t
skulle ta frågan under omprövning.
Om så sker och det visar sig möjligt
att flytta in även dessa elever under
gällande kungörelse om stipendier, skulle
kanske en mycket gammal stridsfråga
kunna avföras ur stridslinjen, och det
vore också värt en hel del.

Herr HOPPE (s):

Herr talman! Om jag skulle drista
mig att liksom i statsutskottet säga till
min vän herr Blidfors, att han ger en
delvis skev bild av de förhållanden som
här kommer i blickfältet, vet jag att
jag inte använder onödigt hårda ord.
Herr Blidfors visar sig vara en finurlig
herre, när han förklarar för oss att propositionen
kom från statsrådet Quensel.
Hån anar emellertid nog nu att
hans finurlighet är genomskådad. Vi
har ju upplyst herr Blidfors om att den
som på ett alldeles särskilt sätt hade engagerat
sig var fungerande ecklesiastikministern,
statsrådet Weijne, och denne

Onsdagen den 21 mars 195G fm.

Nr 11

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

använde mycket starka ord i debatten
här i kammaren. Jag anser därför, att
när herr Blidfors nämner, att det var
statsrådet Quensel som lade fram propositionen,
bör det i sanningens intresse
tilläggas, att det var statsrådet Weijne
som förde frågan i land.

Det var fråga också om utrymmet för
elever i socialinstituten. Jag tror inte
herr Blidfors i denna stund kan säga, att
alla elever som vill in på diakonanstalten
skulle kunna beredas plats i något
socialinstitut. De som söker till diakonanstalten
i Stora Sköndal den dag
som i dag är, är så många att man där
har möjlighet att göra en sträng sortering.

När man frågar varför vi skall ha
denna utbilding på Stora Sköndal •—•
den är ju inte sedan i går eller förra
året utan har pågått rätt länge — vill
jag göra de närvarande uppmärksamma
på att när vi första gången beviljade
detta anslag, var det i förvissningen
att denna utbildning skulle bli likvärdig
med den som gavs vid socialinstituten.
Herr Blidfors vet mycket väl,
att bakom Kungl. Maj :ts framstöt och
bakom resonemanget här i riksdagen
låg kännedomen om att socialstyrelsen
hade rekommenderat, att sådan utbildning
förlädes till Stora Sköndal, och
därvid understrukit att det fanns ett
mycket stort behov av den. Det var inte
efter det att staten hade skapat tillräckliga
utbildningsmöjligheter, utan det
var på ett väsentligt tidigare stadium,
som denna utbildning förlädes till Stora
Sköndal. Jag vet inte om herr Blidfors
till äventyrs menar, alt när staten
nu byggt ut sina möjligheter att ge sådan
utbildning, borde Stora Sköndal
avstå från denna. Jag tror inte det är
rätt att kräva detta. Socialvården har
tillförts en hel del mycket värdefulla
krafter tack vare Stora Sköndal.

Jag är mycket angelägen att i anslutning
till vad vår ordförande i avdelningen
nyss nämnde understryka, att här
aldrig har varit fråga om att ge diakon -

anstalten något direkt stöd för dess
verksamhet. Det har bara varit fråga om
att gå några steg i riktning mot jämställdhet
mellan dem som utbildas på
de andra socialinstituten och dem som
får denna utbildning vid Stora Sköndal,
en utbildning som Kungl. Maj :t har
godkänt och genom inspektor kontrollerar.
Hittills har de inte haft samma
möjligheter att få stipendier och andra
dylika förmåner, men de har dock tack
vare 10 000-kronorsanslaget fått något.

Vi tycker att det ligger nära till
hands både att låta Stora Sköndal ha
kvar den utbildning, som skänkt oss
många goda socialarbetare, och att ifrågasätta
om inte de som får sin utbildning
där borde behandlas på samma
sätt när det gäller stipendier och lånemöjligheter
som de som får sin utbildning
på de andra socialinstituten.

Sedan var det fråga om vilka som
kommer till denna skola. Herr Blidfors
har tydligen den uppfattningen — han
uttryckte sig i varje fall i utskottet på
det sättet — att det var folk av en bestämd
religiös åskådning som skulle
tas emot där och drillas vidare. I dag
har han använt ett sådant uttryck som
att yrkesutbildningen är »konfessionsbunden».
Det yttrandet tror jag bestämt
herr Blidfors skulle vara villig att ta
tillbaka vid närmare eftertanke. Det
är inte yrkesutbildningen som är konfessionsbunden.
Det som herr Blidfors
läste upp om kravet på positiv inställning
till kristen tro och kristen sed hos
eleverna gällde endast dem som skulle
bli diakoner men inte dem som går
den andra linjen och alltså inte skall
få någon kyrklig vigning.

Enligt de besked, som lämnats från
diakonanstalten i Stora Sköndal, finns
där en mycket brokig blandning av elever,
elever med kristen livsåskådning
och elever med annan åskådning. På en
punkt tycker jag herr Blidfors kom med
ett riktigt påpekande: det skulle inte vara
önskvärt att vi hade en markerat religiös
utbildningsanstalt och en annan,

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

där det kanske inte funnes några människor
med religiösa intressen. Jag tror
att det i långa loppet är bra att via
denna utbildning sammanföra olika
slags människor. För mig är det därför
synnerligen tillfredsställande att i dag
ha fått detta besked från skolans ledare
om att det där finns en blandning av
olika slags människor.

Det är ju inte fråga om något stort
antal platser — om jag minns rätt är
det ett 30-tal. Det är vitsordat att eleverna
av högt kvalificerade lärare har
fått god utbildning. Man är emellertid
tydligen ängslig för att utbildningen
skall ske i en kristen miljö och att de
som utbildas där möjligen skulle stå
under kristen påverkan. Herr Blidfors
förstår nog att jag inte kan vara så
gruvligt bekymrad för detta. Jag tror
att herr Blidfors och jag skulle kunna
säga varandra att här inte så mycket
är fråga om en stor och viktig princip,
utan våra olika uppfattningar sammanhänger
med olika ställningstaganden i
livsåskådningsfrågor. Låt mig också
här få nämna: vid våra olika rörelseskolor
— jag känner inte till dem alla
men åtminstone en del folkhögskolor
— som framskapats av olika folkrörelser,
har människor med olika livsåskådning
kommit samman. Detta tycker jag
är utomordentligt gagnerikt för den
uppfostran och utbildning som folkhögskolorna
— liksom även socialinstituten
— vill ge.

För min personliga del tar jag mig
friheten att säga, att jag hela tiden
haft rätt svårt att förlika mig med det
betraktelsesätt, som herr Blidfors i dag
gör sig till talesman för. Jag tycker —
jag vet att jag befinner mig i utomordentligt
gott sällskap — att det blottar
inte så litet av intolerans. Det var ju
den synpunkten som statsrådet Weijne
använde i debatten här när vi första
gången hade saken uppe.

Jag skulle vilja komma med det påståendet,
att det vore en akt av rättvisa,
tolerans och generositet att följa

den linje som utskottsmajoriteten rekommenderat.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr Staxäng (h) instämde häruti.

Herr BLIDFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte gå in i
någon sakdiskussion med herr Hoppe.
Jag tycker inte att det tillkommit något
väsentligt utöver den diskussion som
redan har förts. Det är bara en enda
orsak till att jag nu begärt replik. Det
var med anledning av de ytterst vänliga
ord, som herr Hoppe riktade till mig i
början av sitt anförande. Dessa gick ut
på att jag skulle vara någon sorts finurlig
herre, men att jag nu borde känna
mig genomskådad därför att jag bara
hänvisade till statsrådet Quensel.

Även med risk att göra herr Hoppe
ledsen måste jag säga, att det var statsrådet
Quensel som lade fram saken 1948.
Statsrådet Weijne var inte inblandad i
diskussionen 1948, han kom med i diskussionen
först år 1949. För min personliga
del skulle jag bryta mot åttonde
budet — Du skall icke bära falskt
vittnesbörd mot din nästa — ifall jag
blandar in statsrådet Weijne i frågan
1948.

Jag väntade mig inte att herr Hoppe
skulle ta upp frågan om intolerans. .lag
skall inte säga så många ord, men om vi
bara gör vissa historiska återblickar,
så undrar jag i vilka avseenden kyrkorna
och även vissa samfund gjort sig
betjänta av beteckningen toleranta.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Inte heller jag skall
yrka bifall till motionen även om jag
helhjärtat skulle vilja biträda den. Jag
nöjer mig i stället med att biträda det
förslag som utskottet framlagt, inte
minst efter utskottets generösa motivering
i skrivningen. Jag skulle dock gärna,
herr talman, vilja använda tillfället

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Bidrag till stipendier för utbildande

att även i år säga några principiella
ord, eftersom denna fråga tycks ha en
sådan benägenhet att återkomma.

När jag första gången talade i denna
fråga var det för att bemöta herr Wallentheim,
som var rädd för en sammanblandning
av religiöst och socialt. Nu
tycker jag nog att det borde ha varit
mindre anledning till att en sådan varning
i år, när motionärerna faktiskt syftar
till att man skall ge stöd även till
sådana, som inte skall bli diakoner utan
vanliga socialarbetare. Det stora behovet
av flera socialarbetare framstår för
mig — jag är i någon mån underkunnig
om läget i landet —■ som alldeles klart.
Vi bör därför på allt sätt underlätta det
för de utbildningsanstalter, som vill
skänka oss flera socialarbetare. Ja, säger
någon här — herr Blidfors bl. a. —
det finns ännu utrymmen på de utbildningsanstalter,
som inte har någon som
helst religiös accentuering utan är rent
statliga. Nå ja, men betyder det inte
också något att det finns möjligheter till
en nyansering och differentiering i ett
demokratiskt samhälle som vårt? Är det
inte tänkbart att det animerar vissa
folkgrupper och vissa unga människor
som funderar på val av levnadsbana,
om det finns utbildningsanstalter, inför
vilka de känner ett alldeles särskilt
förtroende och där undervisningen på
det sättet från början blir lustbetonad?

Jag reagerar starkt mot uttrycket konfessionsbunden
yrkesundervisning. Såvitt
jag förstår förekommer det ingen
sådan. Jag har själv kontakt med ett
liknande område såsom ordförande i
Stockholms hemsysterskolas styrelse.
Det är en statligt understödd yrkesskola,
underställd överstyrelsen för yrkesundervisning.
Dess huvudman är frikyrkliga
samarbetskommittén. Trots detta är
det absolut inte någon konfessionsbunden
yrkesundervisning som dessa hemsystrar
får. De går sedan ut i kommunal
tjänst. Man kan säga att skolan som
sådan i sin ledning bar en kristen accentuering,
som åt hela samvaron ger

av diakoner för kyrklig och social tjänst

en alldeles speciell utformning. De ungdomar,
som trivs med detta och samtidigt
får en av staten auktoriserad undervisning,
behöver sannerligen inte ta
skada av det. Vid intagningen görs heller
ingen åtskillnad, utan det är så demokratiskt
att vem som helst får söka
dit och i mån av utrymme vinna inträde,
och jag tänker det är likadant i
fråga om Svenska diakonskolan.

Jag skulle, herr talman, sålunda än
en gång vilja understryka, att vi har
råd att vara generösa på det här området.
Det är dessutom klokt att vara det,
ty vi får därigenom flera människor
som passar för dessa uppgifter. Vi vet
att en hel del kommuner och anstalter
nu gärna kallar sådana, som har utbildats
vid dessa enskilda anstalter eller
rörelseskolor, om vi vill kalla dem så.
De flesta av dessa skolföretag började
en gång genom kristna initiativ. Jag vill
inte förbehålla den svenska kristenheten,
vare sig folkkyrkan eller frikyrkorna,
något slags ensamrätt på detta
område, och vi har aldrig hävdat den
uppfattningen. Men å andra sidan tycker
jag inte att staten, när den nu ovedersägligen
alltmer har sekulariserats,
skall driva det ända därhän, att de som
börjat verket helt enkelt skall vara uteslutna
från möjligheten att utbilda folk
för samhällsuppgifter, som är av gemensamt
värde för oss alla. Låt oss avstå
från denna form av likriktning —
jag hävdar inte heller den religiösa likriktningen
på detta område — utan låt
oss, som vill ha en viss accentuering,
den som understryker den kristna motiveringen
till eu samhällsinsats, få göra
vår insats, och låt andra göra sin.

Jag skulle vilja dra ut konsekvenserna
av delta ett stycke längre och säga, att
om den svenska frikyrkorörelsen hade
ett eget socialinstitut, så skulle vi väl
med frimodighet kunna hävda, att stipendier
av statsmedel borde utgå till
de ungdomar som där fick sin utbildning.
Det förefaller mig vara ännu något
mera motiverat att denna möjlighet

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

står till buds beträffande Stora Sköndal,
ty det förhållandet att det i Sverige
finns en kyrka, som praktiskt taget är
identisk med staten eller är ett uttryck
för statens verksamhet, borde ju vara
ytterligare ett skäl att inte strypa anslagsgivningen
till ändamål som ligger
inom kyrkans ram.

Slutligen ville jag, herr talman, gärna
hävda att det här inte i första hand är
fråga om kyrkligt eller statligt. Jag känner
Stora Sköndal och dess undervisning
och vet, att det viktigaste är just
kvaliteten på den undervisning som
ges, kvaliteten på det folk som kommer
ut i socialt arbete, och det skulle
vara rätt underligt att diskriminera, inte
anstalten, men dem som kommer därifrån.
Jag understryker än en gång vad
åtskilliga talare här sagt, nämligen att
det inte är fråga om ett stöd i första
hand till anstalten utan till de behövande
elever, som av övertygelse har
råkat välja denna utbildningslinje.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr HOPPE (s):

Herr talman! Jag skulle bara till herr
Blidfors vilja säga att jag, med den
kännedom jag har om honom och hans
intellektuella vakenhet och rörlighet,
inte kan tänka mig möjligheten att han
inte menade något när han talade om
för oss att det var dåvarande statsrådet
Quensel som lade fram förslaget. Om
jag nu har karakteriserat detta som en
finurlighet, så skulle jag nog tro att herr
Blidfors blivit offer för hårdare tillhyggen
vid andra tillfällen.

Jag vågar inte yttra mig om den historieskrivning
herr Blidfors gav då han
sade, att Quensel lade fram förslaget vid
ett tillfälle och att Weijne talade för det
vid ett annat tillfälle. För mig är huvudsaken
att komplettera upplysningen,
att det var fråga om ett personligt engagemang
från Quensels sida, med att låta
kammaren få veta — något som herr
Blidfors också kunnat tala om — att

även Weijne engagerade sig mycket
starkt för denna sak.

När herr Blidfors talade förmanande
ord till mig om intolerans vill jag framhålla,
att det var just på den punkten
som Weijne argumenterade mycket energiskt.
Jag vet mycket väl att kyrkan
stundom — kanske även i våra dagar,
jag skall inte yttra mig om det — har
brustit i fråga om tolerans, men jag vet
att det också finns folk utanför kyrkan
som är utomordentligt intoleranta. Om
herr Blidfors och jag blickar ut över
världen kan vi se, att kyrkan inte ens i
sina mörkaste stunder når upp till den
intolerans som finns på vissa andra håll.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Det är närmast med
tanke på de förnämliga personella resurser,
som detta institut har tillfört det
svenska samhället, som jag vill säga
bara ett par ord. Här är en skola som
arbetat i vårt land i 56 år. Jag har haft
tillfälle att se på skolans schema och
jag har fått se den arbetskraft som verkat
där. Under årens lopp har detta
institut vuxit i aktning och anseende i
vårt land. Jag anser, herr talman, att
utskottet löst denna fråga på ett sådant
sätt, att det borde finnas möjlighet för
oss att samla oss omkring det förslag
som utskottet presenterat.

Herr LINDBERG (s):

Herr talman! I en replik till herr
Hoppe citerade herr Blidfors ett budord:
»Du skall inte bära falskt vittnesbörd
mot din nästa.» Jag undrar om
inte dessa tänkvärda ord kunde riktas
till många andra än herr Hoppe. Vi
kanske får ta åt oss lite var. Detta var
väl inte herr Blidfors’ avsikt, men jag
uppfattar det så, att om vi kunde finna
en sådan form för vår samvaro, att vi
icke bar falskt vittnesbörd mot vår
nästa vid något tillfälle, kanske vi skulle
kunna uppnå ett idealtillstånd i många
hänseenden.

När jag skrev på denna motion, gjorde

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Bidrag till stipendier för utbildande av diakoner för kyrklig och social tjänst

jag det därför att jag känner den verksamhet
som bedrivs vid Stora Sköndal
ganska väl, inte bara utbildningen av
diakoner och andra socialarbetare utan
också i övrigt. Det finns allt skäl att så
mycket som möjligt stödja denna verksamhet.
Stöd kommer ju också från
olika håll i landet, men på grund av
omständigheter, varöver icke anstalten
eller skolan råder, blir ju allting fördyrat.
Man måste försöka hjälpa de
människor som där genomgår utbildning
för ett fortsatt arbete i samhällelig
tjänst.

När jag såg reservationerna undrade
jag först: Kan så många socialdemokrater
verkligen ur kostnadssynpunkt ha
vänt sig mot att eleverna vid Stora
Sköndal skulle få stipendier? Jag måste
dock med detsamma erkänna, att det
inte var själva kostnaderna utan den
särutbildning som förekommer vid Stora
Sköndal, som var orsaken till reservationerna.

Finns det någon anledning för oss
här i kammaren att sätta upp sådana
hinder för utbildningen vid Stora Sköndal,
som reservation b i själva verket
gör, då den föreslår att man helt drar
in det anslag på 10 000 kronor, som
Kungl. Maj:t har äskat till anstalten?
Nej, det kan det väl inte gärna finnas,
eftersom man tolererar, att det existerar
utbildningsverksamhet i många olika
former med statsunderstöd och med
statlig hjälp. Vi har ju behov av en hel
rad socialarbetare, och det finns för
närvarande icke några möjligheter att
till fullo täcka det behovet. Det skulle
därför bli ganska besvärligt om Stora
Sköndal tvingades att nedlägga sin verksamhet.

Särskilt på ett område har man varit
angelägen att söka funktionärer från
Stora Sköndal, inte därför att de varit
utbildade just där utan därför att man
någonstans måste söka dem, och det är
inom alkoholistvården. Det är visserligen
sant, att inte alla som har blivit diakoner
är lämpade att vara socialarbe -

tare vid en alkoholistanstalt, men detta
betyder inte att man skall klassa ned
skolan som sådan. Det är två skilda
saker att kunna det teoretiska och att
kunna »ta folk» eller att umgås med
s. k. alkoholister. Det har också från de
erkända anstalternas sida erkänts, att
även de som utexaminerats från socialinstituten
måste prövas innan de kan
anställas för gott i alkoholistvårdens
tjänst, i vart fall när det gäller anstaltsvård.

På andra områden finns det också
stort behov av socialarbetare. Jag vet
att man vänder sig till Stora Sköndal
i många fall för att få rekommendationer
på folk, som kan lösgöras för de
arbetsuppgifter som det är fråga om.

Jag tror sålunda att det är allt skäl
att bifalla utskottets yrkande i detta
hänseende. Jag yrkar bifall till detta,
herr talman, under den förhoppningen
att Kungl. Maj:t verkligen tar denna
fråga under omprövning och till nästa
riksdag kommer med förslag om utökning
av stipendiemöjligheterna.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr förste vice talmannen gav propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets
hemställan; 2:o) bifall till den av herr
Karl Andersson m. fl. avgivna reservationen;
samt 3:o) bifall till den reservation,
som avgivits av herr Hesselbom
m. fl.; och fann herr förste vice talmannen
den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Blidfors begärde likväl votering, i anledning
varav och sedan till kontraproposition
antagits den under 2:o) angivna
propositionen följande voteringsproposition
efter given varsel upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
48 :o) i utskottets utlåtande nr 50, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Vetenskapsakademien: Bidrag till vetenskaplig verksamhet i övrigt

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den reservation, som i fråga om denna
punkt avgivits av herr Karl Andersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava röstat
för ja-propositionen. Herr Petterson i
Degerfors begärde likväl rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
anställdes. Därvid avgåvos 126
ja och 89 nej, varjämte 4 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna 49—52

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 53

Vetenskapsakademien: Bidrag till vetenskaplig
verksamhet i övrigt

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Fröken

ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag vill endast yttra
några ord i anslutning till en blank reservation
som jag har på denna punkt.

Jag finner det underligt, att utskottsavdelningen
inte har begärt in någon
redovisning från Vetenskapsakademien
när den har velat få höjt anslag till
Bergianska trädgården. Jag skulle vilja
fästa kammarens uppmärksamhet på
att akademien sedan 1749 har ett privilegium,
nämligen almanacksarrendet.
Utfallet av detta har aldrig officiellt
redovisats. Man kan säga att detta är
ett indirekt statsanslag, men staten har
ingen representant i styrelsen för akademien.
När det nu begärs ett ökat bidrag,
anser jag att man borde ha in -

fordrat redovisning för att på något
sätt få insyn i bokslutet.

Herr talman! Vi får ju här pröva
varje anslag men kan långt ifrån bevilja
alla och måste skära ned en del. När
det gäller andra institutioner begär
man ofta en redovisning av deras ekonomiska
situation, och det tycker jag
borde ha varit fallet här också, när
man tillstyrker en ökning av anslaget.
Vi kommer framdeles att få pröva ett
anslag, som begärs i en motion och
som gäller en utbyggnad av de kirurgiska
möjligheterna att behandla barn
med läpp- och gomdefekter. Det är ett
anslag som är kolossalt nödvändigt ur
humanitär synpunkt, men vi kommer
säkerligen inte att kunna bevilja medel.
Därför anser jag, att man borde ha
prövat också det nu behandlade anslaget
för att vi skulle bli övertygade om
att det verkligen är nödvändigt.

Jag har inget yrkande.

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf):

Herr talman! Fröken Elmén vände
sig mot att avdelningen inte hade infordrat
uppgifter från Vetenskapsakademien
om dess ekonomiska situation.
Jag vill då bara erinra om att vi har
tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag, och vi
har förutsatt att Kungl. Maj :t har prövat
ärendet.

Vad gäller anslaget till Bergianska
trädgården kan jag inte finna annat än
att en ökning av detta är högst motiverad,
inte minst från statens egen synpunkt.
Bergianska trädgården har kanske
tidigare fått sina affärer att gå
ihop, men på sista tiden har det inte
varit möjligt på grund av trädgårdsnäringens
allmänna försämrade ekonomiska
läge, varför inkomsterna sjunkit
samtidigt som utgifterna till följd av
lönehöjningar m. m. ökat. Dessutom vill
jag påpeka, att Bergianska trädgården
som sådan har stort värde för staten
såsom studieobjekt för den som studerar
botanik och liknande ämnen vid

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Donationen av Mälsåkers slott — Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan:
Stipendier m. m.

Stockholms högskola. Det måste således
vara en stor förmån för staten att anläggningen
kan utnyttjas för detta ändamål
och att det anslag som utgår mycket
väl kan försvaras.

Slutligen vill jag påpeka efter vad
andra avdelningen inhämtat, att de ekonomiska
förhållandena vid trädgården
för närvarande är under utredning inom
Vetenskapsakademien, och därför
finns det just nu ännu mindre anledning
att alltför ingående röra i denna
fråga.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

Punkterna 54—58

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 59

Donationen av Mälsåkers slott

Punkten föredrogs. Därvid anförde

Herr BLIDFORS (s):

Herr talman! Jag har på denna punkt
låtit anteckna en blank reservation. Anledningen
är följande.

Riksdagen har ju redan anvisat
136 000 kronor för reparationsarbeten
på Mälsåkers slott för att rädda detta
slott från ett fortskridande förfall. Men
dessa pengar räcker inte till mer än att
stoppa själva förfallet. De räcker inte
för att sätta slottet i stånd.

Redan 1951 erbjöds kronan att som
gåva ta emot detta slott. Något avgörande
på den punkten har inte skett.
Nu föreslår emellertid Kungl. Maj :t att
gåvan skall tas emot, vilket också tillstyrkes
av utskottet.

Det är ju alltid roligt att ta emot
gåvor. Men, herr talman, det finns vissa
gåvor som också kan bli ganska dyrbara
för mottagaren själv, och frågan
är om det inte gäller en sådan gåva i
det här fallet. Redan 1951 gjorde Vit -

terhetsakademien en beräkning på vad
ett återställande av slottet skulle kosta
och kom fram till ungefär 500 000 kronor.
Den siffran håller nog inte i dagens
läge, den är säkerligen betydligt
större. Jag är rädd för att detta i längden
kan komma att bli en ganska dyrbar
historia.

En annan sak vill jag gärna påpeka,
nämligen att den utredning som pågår
om Mälsåker, den s. k. Mälsåkerutredningen,
inte har direkt tillstyrkt gåvans
mottagande, men man har heller inte
vänt sig mot detta.

När jag emellertid inte velat ställa
ett direkt yrkande på denna punkt, beror
det på att riksdagen tidigare vid
två tillfällen anvisat de pengar jag talade
om. Man kanske kan säga, att riksdagen
i viss mån nämligen redan engagerat
sig i denna fråga. Men redan första
gången var vi dock ett antal ledamöter
här i kammaren, som med hänsyn
till konsekvenserna tog avstånd
från det första anslaget.

Jag har alltså inte något yrkande.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan
bifölls.

Punkterna 60—65

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 66

Akademien för de fria konsterna med
konsthögskolan: Stipendier m. m.

Kungl. Maj:t hade (punkt 70, s. 108
och 109) föreslagit riksdagen att till
detta ändamål för budgetåret 1956/57
anvisa ett reservationsanslag av 35 000
kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling föreliaft två motioner.

I en inom andra kammaren av herr
Johansson i Stockholm väckt motion
(11:410) hade hemställts, att riksdagen
till Akademien för de fria konsterna med
konsthögskolan: Stipendier in. m. för

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Uppflyttning i högre lönegrad av yrkeslärare vid statens skolor tillhörande barna och

ungdomsvården m. m.

budgetåret 1956/57 måtte anvisa ett reservationsanslag
av 45 000 kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
ävensom med avslag å motionerna
II: 27 och II: 410, till Akademien för de
fria konsterna med konsthögskolan: Stipendier
m. m. för budgetåret 1956/57
anvisa ett reservationsanslag av 35 000
kronor.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

JOHANSSON i Stockholm (k):

Herr talman! Eleverna vid Konstakademien
har i likhet med eleverna vid
andra konstnärliga utbildningsanstalter,
exempelvis teaterskolorna, mycket små
stipendier och understödsmöjligheter.
Det är ingen överdrift att säga, att
många elever vid Konstakademien direkt
får svälta sig fram.

Det finns, som vi vet, sedan några
år ett anslag som gjort det möjligt att
ge 25 elever ett naturastipendium, bestående
av ett mål varm mat per dag.
Det är 60 elever som behöver det. Akademien
hade tänkt sig att 40 elever
skulle få det nästa budgetår. Ecklesiastikministern
har prutat 1 200 kronor
på detta förslag, vilket tycks leda till
— om inte maten blir ännu mycket dyrare
— att 37,5 elever får åtnjuta detta
stipendium. Jag vet inte om ecklesiastikministern
och utskottet tänkt sig,
att den trettioåttonde behövande eleven
skulle få ett mål mat varannan dag. Det
kanske jämnas ut av livsmedelspriserna.

I varje fall tycker jag, att med de
möjligheter vi har till förfogande borde
riksdagen kunna kosta på sig att ge
samtliga behövande elever detta mål
mat, och jag yrkar därför, herr talman,
bifall till motion II: 410.

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets i
punkten gjorda hemställan dels ock på
bifall till den i ämnet väckta motionen
11:410; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Punkterna 67—70

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 71

Lades till handlingarna.

§ 12

Uppflyttning i högre lönegrad av yrkeslärare
vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 52, i anledning av väckta motioner
om uppflyttning i högre lönegrad av
yrkeslärare vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården, m. m.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Eskilsson och Arrhén ,{!''■ 270) och
den andra inom andra kammaren av
fröken Wetterström m. fl. (II: 354), hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta
att inplacera manliga och kvinnliga yrkeslärare
vid statens skolor, tillhörande
barna- och ungdomsvården och fångvårdens
anstalter för till ungdomsfängelse
dömda, i lönegrad 21.

Utskottet hemställde, att motionerna
I: 270 och II: 354 icke måtte av riksdagen
bifallas.

I motiveringen hade utskottet bl. a.
gjort följande uttalande:

»På grund av vad i detta ärende förekommit
vill utskottet emellertid uttala,
att skäl synts utskottet föreligga för att
lönegradsplaceringen för yrkeslärarna
vid ungdomsvårdsskolorna och fångvården
underkastas förnyad prövning.»

Reservation hade avgivits av herrar
Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Lean -

Onsdagen den 21 mars 1956 fm. Nr 11 45

Uppflyttning i högre lönegrad av yrkeslärare vid statens skolor tillhörande barnaoch
ungdomsvården m. m.

der, Gillström, Pålsson, Einar Persson,
Birger Andersson, Åkerström, Rubbestad,
Petterson i Degerfors, Andersson i
Mölndal, Almgren och Andreasson, vilka
ansett att det nu återgivna uttalandet
bort utgå ur yttrandet.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ANDERSSON i Mölndal (s):

Herr talman! Till detta utskottsutlåtande
är fogad en reservation. Mellan
reservanterna och utskottets majoritet
råder ingen skiljaktig mening rörande
yrkandet om avslag på motionen. Det
är endast motiveringen som reservanterna
ansett icke är tillfredsställande.
Det gäller sista satsen i utskottets utlåtande,
där utskottet gör det uttalandet,
att »skäl synts utskottet föreligga
för att lönegradsplaceringen för yrkeslärarna
vid ungdomsvårdsskolorna och
fångvården underkastas förnyad prövning».

Reservanterna har för sin del inte
ansett det vara lämpligt, att riksdagen
gör ett uttalande av denna karaktär,
dels med hänsyn till att riksdagen i
fjol hade att pröva lönegradsplaceringen
för dessa lärare och då avslog en motion
av samma innebörd, dels att man
då också godkände Kungl. Maj:ts proposition
rörande placering av yrkeslärare
bland annat vid dessa skolor och
lärare vid centrala verkstadsskolor, i
vilket sammanhang det uppkom en
skillnad i lönehänseende mellan dessa
båda lärarkategorier. Den kungl. propositionen
hade föregåtts av förhandlingar
mellan Kungl. Maj :t och berörda
parter. Därvid hade man träffat en
överenskommelse om placering i lönegrader,
vilket sedermera också resulterade
i att riksdagen godkände överenskommelsen
som sådan.

Nu föreligger återigen motioner med
hemställan om uppflyttning av lärarna
vid ungdomsvårdsskolorna och fångvården.
Utskottet liksom reservanterna

har för sin del ej ansett det lämpligt
att bifalla motionerna och ej heller
ansett det lämpligt, att denna lönegradsplacering
förändras på annat sätt än att
man genom förhandlingar kommer till
en uppgörelse om en annan lönegradsplacering.
Då man så nyligen träffat en
överenskommelse finner reservanterna
det inte lämpligt att omedelbart därefter
säga, att frågan bör bli föremål för omprövning.
Det är enligt reservanternas
mening icke lämpligt att man gör ett ensidigt
uttalande i detta hänseende, ty
man får förutsätta, att när man träffade
överenskommelsen hade man gjort
en värdering av arbetsuppgifterna. Någon
förändring har inte skett i dessa,
åtminstone inte enligt vad som är utskottet
bekant, vare sig i organisatoriskt
hänseende eller på annat sätt. Det finns
alltså ingenting som talar för att riksdagen
nu bör ge Kungl. Maj :t rekommendation
att begära förhandlingar
med parterna för att få till stånd en
lönelyftning i detta hänseende.

Jag hemställer om bifall till reservationen.

Häruti instämde herr Rubbestad
(bf).

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Vi är några stycken
riksdagsledamöter som har framburit
en motion i år igen, i vilken motion vi
har begärt uppflyttning från 20 till 21
lönegraden av lärare vid statens skolor
tillhörande barna- och ungdomsvården.
Vi har också begärt, att detsamma skall
gälla yrkeslärarna vid fångvårdens anstalter
för till ungdomsfängelse dömda.

Vi har varit väl medvetna om att så
sent som vid 1955 års riksdag skedde
en del lönegradsuppflyttningar för vissa
befattningshavare på detta område. Det
var bland annat lärarinnor i hushållsgöromål
och i kvinnlig slöjd, som fick
tjänstebenämningen ändrad till yrkeslärare
och i samband därmed kom upp

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Uppflyttning i högre lönegrad av yrkeslärare vid statens skolor tillhörande barnaoch
ungdomsvården m. m.

från 19 till 20 lönegraden. Samtidigt
höjdes lönegradsplaceringen för yrkeslärarna
vid de centrala verkstadsskolorna
från 20 till 21 lönegraden. Det är
denna differentiering av yrkeslärarna
inom dessa båda områden, som vi inte
kan finna motiverad.

Vi motionärer har styrkts i vår
uppfattning genom vad socialstyrelsen
framhållit i sina anslagsäskanden, vilket
styrelsen gjort tidigare och även i
höstas. I dessa anslagsäskanden framliålles
dels att yrkeslärarna vid ungdomsvårdsskolorna
sedan 1951 haft
precis samma lönegradsplacering som
yrkeslärarna vid de centrala verkstadsskolorna,
dels att ungdomsvårdsskolornas
yrkeslärare har ett svårare klientel,
längre arbetstid och kortare semester
och att det därför enligt socialstyrelsen
framstår som oundgängligen nödvändigt,
att sistnämnda yrkeslärare uppflyttas
från 20 till 21 lönegraden. Det
finns väl ingen anledning att tvivla på
att socialstyrelsen har möjlighet att riktigt
bedöma denna sak. I 1951 års statsverksproposition
var för övrigt dåvarande
socialministern Gustav Möller av
precis samma uppfattning, nämligen
att dessa båda kategorier av yrkeslärare
borde vara placerade i samma lönegrad.

Det kan inte, tycker jag, herr talman,
vara riktigt att nedvärdera arbetsprestationen
av vissa grupper yrkeslärare, då
fordringarna ställs lika högt. Om lönesättningen
är för låg, måste följden bli,
att yrkeslärartjänsterna vid ungdomsvårdsskolorna
och vid fångvårdsstyrelsens
anstalter kommer att besättas med
personer, som inte är behöriga, och då
måste, enligt vad jag kan förstå, undervisningen
i det långa loppet bli lidande
härav, och det kan väl inte vara någon
lycklig lösning. Det är obestridligen så,
att det är svårt att rekrytera och behålla
kvalificerad och lämplig personal.

Jag har svårt att förstå anledningen
till att man 1955 frångick den tidigare
tillämpade principen, att yrkeslärarna

vid ungdomsvårdsskolorna skulle jämställas
med dem vid de centrala verkstadsskolorna.
Jag böjer mig för det
skäl som statsutskottet anför, att då
riksdagens beslut i fjol fattades, var
det en förhandlingsöverenskommelse
som låg till grund och att det därför
inte bör ske någon ändring annat än
förhandlingsvägen.

Det gläder mig emellertid, att utskottet
funnit skäl för att lönegradsplaceringen
för yrkeslärare vid ungdomsvårdsskolorna
och fångvården underkastas
förnyad prövning, och jag hoppas
att detta i dag skall bli riksdagens
beslut.

De betänkligheter, som reservanterna
anfört och som herr Andersson i Mölndal
gjort sig till tolk för, är, tycker jag,
inte särskilt starkt motiverade. Jag anser
inte att det skulle vara på något
sätt farligt och bindande för riksdagen,
om man i detta fall gick på utskottets
förslag, som jag, herr talman, ber att få
yrka bifall till.

I detta anförande instämde herr Staxäng
(h) och fru Eriksson i Stockholm
(s).

Fröken AGER (fp):

Herr talman! Jag vill till alla delar
instämma i vad fröken Wetterström
sagt i denna fråga angående lönerna
för lärarna vid våra yrkesskolor.

Jag vill kraftigt understryka de svårigheter
som föreligger att få kvalificerad
och lämplig personal på våra ungdomsvårdsskolor,
därför att dessa lärare
givetvis söker sig i första hand till
verkstadsskolor och yrkesskolor. De gör
det därför att, såsom fröken Wetterström
sade, ungdomsvårdsskolorna bl. a.
har mycket längre arbetstid och kortare
semester.

De svårigheter som föreligger för dessa
lärare gör, att det inte finns något
skäl för att de skall ligga lägre i löneliänseende
än lärarna vid verkstadssko -

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Uppflyttning i högre lönegrad av yrkeslärare vid statens skolor tillhörande barna -

och ungdomsvården m. m.

lor. Tvärtom skulle jag vilja säga, att
dessa lärare bör ligga högre än lärarna
vid våra verkstadsskolor med hänsyn
till de svårigheter som de har att arbeta
med.

Med hänsyn härtill ber jag, herr talman,
att liksom fröken ''VVetterström få
ansluta mig till utskottets förslag.

Häruti instämde fröken Elmén (fp).

Herr ANDERSSON i Mölndal (s):

Herr talman! De skäl som här har anförts
har ävenledes framförts vid förhandlingarna.
Några skäl som icke varit
kända vid förhandlingarna eller när
riksdagens beslut fattades i fjol har
således icke framkommit.

Man kan inte helt jämföra yrkeslärare
vid ungdomsvårdsskolor och vid vissa
fångvården tillhörande anstalter med
yrkeslärare vid centrala verkstadsskolor.
Vi vet alla att målsättningen för
utbildningen vid de centrala verkstadsskolorna
och målsättningen för utbildningen
vid dessa andra anstalter skiljer
sig väsentligt. Vid de centrala verkstadsskolorna
sker utbildningen under
en bestämd tid, två, tre eller fyra år.
Eleverna skall efter denna tid vara utbildade
yrkesarbetare. Vid ungdomsvårdsskolorna
och fångvårdens anstalter
däremot kan man inte på grund av
där rådande speciella förhållanden ge
utbildning i denna omfattning, och den
kan ej heller ha samma kvalitet som
vid de centrala verkstadsskolorna.

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Jag vill bara säga till
herr Andersson i Mölndal, att vi får
väl ändå litet var erkänna, att det inte
är absolut hundraprocentigt säkert, att
man omedelbart vid förhandlingar uppnår
full rättvisa. Om man hör till dem
som tycker att man inte gjort det,
måste man väl ändå ha rätt att få uttala
denna sin uppfattning och säga att
man hoppas på att vid nya förhandlingar
kunna uppnå ett bättre resultat.

Herr STAXÄNG (h):

Herr talman! Jag instämde visserligen
för en stund sedan med fröken
Wetterström, vars synpunkter i denna
fråga jag helt delar, men jag fäste mig
vid en upplysning, som lämnades av
avdelningens värderade ordförande, där
han som ett motiv för denna skillnad i
lönehänseende angav, att målsättningen
var annorlunda när det gällde de centrala
verkstadsskolorna.

Det är fullt riktigt, men av ett sådant
resonemang skulle man kanske lockas
tro, att dessa lärare behövde särskilda
kvalifikationer. Kvalifikationerna är
emellertid lika, och det finns inget hinder
för en lärare, som nu tjänstgör vid
en ungdomsvårdsskola, att söka och
vara fullt kvalificerad för en tjänst vid
en central verkstadsskola.

Å andra sidan är själva arbetet många
gånger mycket svårare vid ungdomsvårdsskolorna.
Jag kan inte komma
ifrån, att den meningen är riktig som
statsrådet Möller på sin tid gav uttryck
åt i denna sak. Han stod inte främmande
för utan hade i mycket hög grad
sysselsatt sig med de centrala verkstadsskolornas
uppgifter. Han borde
därför vara fullt vittnesgill och kapabel
att bedöma denna sak. Det är en realitet
här som vi inte får förbise. Om man
inte får denna likställighet i lönehänseende,
kommer detta att i hög grad
bli katastrofalt för våra ungdomsvårdsskolor
med deras oerhört viktiga
arbetsuppgifter. Dessa kommer nämligen
att bli utan dessa lärarkrafter,
som går till de centrala verkstadsskolorna.
Utskottet har inte kunnat följa
motionärerna när det gällt att direkt ta
ställning til! uppflyttningen. Detta bör
Kungl. Maj:t göra efter vederbörliga
förhandlingar. Starka skäl talar för eu
omprövning efter socialstyrelsens upprepade
uppmaningar och heniställanden
i denna sak och med beaktande av de
synpunkter på frågan som här framförts.
Det är därför jag tror att mycket

Nr it

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

starka skäl talar för ett bifall till utskottets
förslag, till vilket jag, herr talman,
ber att få yrka bifall.

Överläggningen förklarades härmed
avslutad. Herr förste vice talmannen
gav propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan dels ock på bifall
till utskottets hemställan med den ändring
beträffande motiveringen, som föreslagits
i den vid utlåtandet fogade reservationen;
och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Andersson i Mölndal begärde emellertid
votering, vadan efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 52, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med den
ändring beträffande motiveringen som
föreslagits i den vid utlåtandet fogade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
skedde omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han ansåge tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 110 ja och
103 nej, varjämte en av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 13

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betän -

kande nr 19, i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen
m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 8 av
herr Eliasson och 11:15 av herr Larsson
i Luttra, vari hemställts, »att riksdagen
för sin del ville besluta sådan
ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
att den i 19 § föreskrivna åldern
för ombud vid spritinköp höjes
från 18 till 21 år»;

2) motionen 1:315 av herr Bengtson;

3) motionen 11:248 av herr Hamrin
m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om en omprövning och ett uppskov
beträffande tidpunkten för den
planerade försöksverksamheten med
spritutskänkning utan måltidstvång».

Utskottet hemställde,

1) att de likalydande motionerna I: 8
av herr Eliasson och II: 15 av herr Larsson
i Luttra om höjning av den i 19 §
rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrivna
åldern för ombud vid spritinköp
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

2) att motionen I: 315 av herr Bengtson
om undantagande av en söckendag
i veckan från försäljning och utskänkning
av spritdrycker icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt

3) att motionen II: 248 av herr Hamrin
m. fl. angående omprövning och
uppskov beträffande tidpunkten för den
planerade försöksverksamheten med
spritutskänkning utan måltidstvång icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Bengtson, som ansett, att utskottet bort
hemställa

1) att riksdagen måtte, med bifall till
de likalydande motionerna I: 8 av herr

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

Eliasson och II: 15 av herr Larsson
Luttra, för sin del antaga följande

Förslag
till

förordning om ändrad lydelse av 19 §
rusdrycksförsäljningsförordningen den
26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 19 § rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26
maj 1954 skall erhålla följande ändrade
lydelse.

19 §

Rusdrycker må---tillhandahål las

någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom ombud
som kan antagas ej hava fyllt tjuguett
år.

Föreligger beträffande--— rus drycker

vägras.

Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.

2) att riksdagen måtte, med bifall till
motionen 1:315 av herr Rengtson, i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville, med beaktande av
vad i reservationen anförts, låta verkställa
skyndsam utredning om undantagande
av en söckendag i veckan från
all försäljning och utskänkning av spritdrycker
samt för riksdagen snarast
framlägga de förslag, vartill denna utredning
kunde föranleda; ävensom

3) att motionen ---- — (= utskottet)
---- riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! I det utskottsutlåtande,
som vi just nu är i färd med att ta ställning
till, förekommer också några avsnitt,
som berör den planerade försöksverksamheten
med spritutskänkning
utan måltidstvång. Vi har, jag och mina
mcdmotionärer, menat, ocli vi menar

i det fortfarande, att skall en sådan försöksverksamhet
med nödvändighet komma
till stånd, så bör experimentet gott
kunna anstå till en tidpunkt, då läget
■— om man ser till förhållandena i stort
— ter sig mindre labilt, mindre riskfyllt
än vad som för närvarande är
fallet.

Nu är tyvärr att konstatera, att utskottet
inte vill vara med om ett sådant
uppskov, och man åberopar därvid delvis
samma skäl, som anförs, när det
gäller att avvärja ett par andra »attentat»
mot den sedan den 1 oktober i
fjol tillämpade ordningen. Det uppgjorda
programmet skall genomföras
till punkt och pricka, heter det. Cirklarna
får inte rubbas. Vi skall löpa
linan ut. Vad som är sagt, det är sagt,
och ingen prutmån gives därvidlag. Resonemanget
kan låta bestickande, men
fråga är, om det är så alldeles oantastligt.

För det första — jag håller mig här
till den motionsframstöt som jag själv
bär ansvaret för — är att märka, att
vad tidpunkten för den projekterade
försöksverksamheten beträffar, så lämnades
denna fråga öppen i propositionen,
och särskilda utskottet lät på sin
tid uttryckligen ge till känna, att det
här var fråga om en sak som borde
prövas på ett senare stadium. Man menade
tydligen att försiktigheten bjöd,
att det borde gå en tid mellan den stora
reformens genomförande, motbokens
avveckling alltså, och detta mindre experiment,
hugskottet med den måltidsfria
spritutskänkningen — jag säger
»hugskottet», ty det ordet karakteriserar
faktiskt vad det här är fråga om.
Exakt hur lång karenstiden borde vara
sägs däremot ingenting om, och man
må väl under sådana förhållanden inte
finna det direkt onaturligt, att det nu
beträffande just denna fråga, en typisk
omdömes- och avvägningsfråga, kan
uppstå delade meningar.

Jag skall gärna hålla med om att det
ännu kan vara för tidigt att fälla någon

4 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr 11

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

slutgiltig dom över den stora nykterhetsreformen,
men uppenbart är väl
ändå att en klar och oroande, högst
oroande försämring inträtt. Många, även
sådana som var med om att ge reformen
sitt stöd, frågar sig nu, kanske i
hemlighet -— man ropar väl inte ut det
på torgen — om vi inte rent av hoppat
i galen tunna här. Nu gör visserligen
utskottet gällande, att utvecklingen efter
den 1 oktober ingalunda innebär
några avvikelser från det tänkta schemat
eller eljest medfört några överraskningar.
Men är det verkligen på det
sättet? Stämmer den beskrivningen?
För min del har jag svårt att gå med
på det.

Jag skall tillåta mig ett påpekande
här. Det framgår ju ändå av det tillgängliga
siffermaterialet, att konsumtionen
av spritdrycker volymmässigt
ökade mer under januari 1956, d. v. s.
den fjärde månaden efter spritens frisläppande,
än under sista kvartalet
1955, för den förstnämnda perioden 40
procent, för den sistnämnda 33 procent.
Jämförelsen avser då självfallet motsvarande
månader under det sista ransoneringsåret.
Jag skulle vilja ställa frågan,
om man verkligen på allvar hade
räknat med att försäljningsökningen —
och detta är ju något lika uppseendeväckande
som djupt nedslående —•
skulle visa en tendens att stiga även
efter det att det s. k. frihetsruset, som
man uttrycker det, under de första två
månaderna hade lagt sig.

Jag tillät mig nyss beteckna det aktuella
läget på hithörande område som
labilt, riskfyllt, osäkert. Jag är medveten
om att detta är en i överkant mild
nyansering av språket. Många människor
skulle nog helst och på goda grunder
vilja karakterisera utvecklingen som
i hög grad alarmerande, som direkt anstötlig,
och nog måste man väl också
medge, att om de nu titt och tätt inströmmande
fyllerisiffrorna skall tagas
som mått på svenska folkets förmåga att
bära reformen, så är det verkligen illa

ställt. Man skall inte glömma att alla
experiment på detta område är experiment
med människor, med mänskliga
kvaliteter, det ömtåligaste av allt.

Vad man mot bakgrunden av det
starkt försämrade läget frågar sig, är
nu detta, om det verkligen kan vara
välbetänkt, klokt, socialt riktigt att redan
i detta skede bygga ut experimentet
ytterligare, liksom stapla ett experiment
på ett annat, eller hur man nu
vill uttrycka det. Det bör här för övrigt
observeras, tycker jag, att 1944 års nykterhetskommitté
i sitt stora principbetänkande
kategoriskt hävdade att måltidstvånget
borde bibehållas. Det sades
ut, att det »ingått i svenska folkets medvetande
att spritdrycker bör förtäras
endast i samband med måltid, något
som säkerligen varit ägnat att minska
fylleri och annat missbruk». Flertalet
remissinstanser anslöt sig också till denna
ståndpunkt. Det var alltså en uppfattning,
som de sakkunniga kommit
till efter att så grundligt som gärna är
tänkbart — utredningen hade ju grubblat
och forskat i nära ett decennium —
ha övervägt frågan. Att sedan dåvarande
finansminister Sköld plötsligt fann
på idén att trots detta starta en försöksverksamhet
och hade en specialkommitté,
en snabbutredning, att stå till tjänst
med att jämna vägen för en sådan försöksverksamhet,
kan självfallet, som jag
ser det, på intet sätt förta det starka
och avgörande intrycket av nykterhetsutredningens
bestämda utlåtande till
förmån för måltidstvångets bibehållande.
Den talade aldrig om behovet av någon
försöksverksamhet.

Härtill bör, herr talman, läggas en
annan omständighet, och det är den som
anknyter till urvalet av försöksområden.
Här har Kungl. Maj:t på kontrollstyrelsens
förslag stannat för en rad orter
med utpräglat turistisk anstrykning.
Jag vill bara helt kort säga, att det här
skymtar en mycket allvarlig risk ur ren
trafiksäkerhetssynpunkt, av skäl som
det väl är alldeles onödigt att närmare

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

ingå på, så uppenbart som sambandet
är mellan å ena sidan motorismen och
å andra sidan spritförtäring.

Herr talman! Även om jag till fullo
inser det från vissa synpunkter gagnlösa
uti att yrka bifall till en motion,
som rönt ett så omilt öde i utskottet som
fallet är med motionen nr 248 i denna
kammare, kan jag ändå inte dagtinga
med min övertygelse utan ber alltså att
få yrka bifall till sagda motion.

Herr LARSSON i Luttra (bf):

Herr talman! Anledningen till att jag
har begärt ordet vid denna punkt är att
jag står för en av de tre motioner, som
ulskottsbetänkandet behandlar. Det är
ju fråga om den nyordning av rusdryckslagstiftningen,
som ägde rum vid
lagstiftningens ikraftträdande den 1 oktober
förra året.

Som vi alla känner till har försäljningen
av spritdrycker ökat starkt, och
den övergång från starkare till svagare
drycker, som man räknade med när beslutet
fattades, har inte ägt rum, utan
erfarenheterna hittills visar, att utvecklingen
gått i motsatt riktning. Att inköpsåldern
i de nya bestämmelserna
fastställdes till 21 år innebar en sänkning
av inköpsåldern för den stora
massan av ungdomar mellan 21 och 25
år. Tidigare var det som bekant endast
de gifta som hade inköpsrätt vid 21 års
ålder, medan inköpsåldern för de ogifta
var 25 år.

Enligt propositionen till 1954 års
riksdag skulle köpare legitimera sig
med en handling, som utvisade hans födelsetid
och födelsenummer. I propositionen
förutsattes, att inköp liksom tidigare
skulle kunna ske genom ombud
som fyllt 18 år, men också ombudet
skulle förete sin uppdragsgivares legitimationshandling
och dessutom, där så
ansågs erforderligt, kunna styrka sin
egen ålder. Efter utskottsbehandlingen
slopades i riksdagsbeslutet bestämmelserna
om legitimation, och stadgandena
om inköpsålder och ombudets ålder fick

i stället den utformningen i lagtexten,
att rusdrycker må ej utminuteras till
den som kan antagas ej ha fyllt 21 år.
Detsamma gäller för ombudet: rusdrycker
må ej inköpas genom ombud, som
kan antagas ej ha fyllt 18 år. Åldersgränserna
blev på detta sätt ganska flytande,
och det har omvittnats, att kontrollen
är nära nog omöjlig att genomföra.
Det finns alltså ett visst fog för
påståendet, att genom dessa åtgärder
har inköpsåldern i själva verket sänkts
till 18 år.

Erfarenheterna har, som jag har sagt,
givit vid handen att en påtaglig försämring
av nykterhetstillståndet har
ägt rum. Dess bättre ser det ut som om
fylleriet bland ungdomen skulle ha ökat
mindre än bland andra kategorier, men
även beträffande ungdomen är dock
tendensen oroväckande på många håll.
Detta är anledningen till att denna motion
har avlämnats. Utskottet har visserligen
anfört att det saknas belägg för
att i förevarande avseende några påtagliga
missförhållanden har uppkommit,
men utskottet förutsätter dock att utvecklingen
uppmärksamt följes. Utskottet
fortsätter: »Sammanfattningsvis vill
utskottet framhålla, att den nya försäljningsordningen
under en övergångstid
bör få tillämpas och utvecklas efter de
linjer som uppdragits vid dess genomförande.
Häri ser utskottet en faktor ägnad
att positivt bidraga till en belysning
av vårt lands alkoholproblem.»

Det kan naturligtvis låta säga mig.
Men jag måste för min del säga att det
skulle vara beklagligt om denna belysning
av alkoholproblemet skulle köpas
till priset av ett försämrat nykterhetstillstånd
bland ungdomen. Jag hör alltså
till dem som inte kan stilla sin oro
på den punkten, och därför, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till reservationen
i vad den avser utskottets hemställan
under punkt 1).

Herr OLSSON i Gävle (s):

Herr talman! Bevillningsutskottet har

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

gått till behandling av dessa tre motioner
utan någon som helst panik. Vi har
inte ens iakttagit den berömda —- enligt
herr Hamrins eget uttalande i Expressen
— Englundska tummen, som i detta
sammanhang skulle ha spelat en viss
roll. Vad den kan ha spelat för roll i
folkpartiet, vågar jag inte yttra mig om,
men i bevillningsutskottet har den inte
varit synlig på många år.

Jag tror att man skall se dessa problem
såsom riksdagen såg dem 1954 och
att man skall fråga sig, om någonting
sådant har inträffat, som de som tidigare
sysslat med dessa problem inte
hade på känn skulle komma att inträffa.
När vi 1954 avskaffade motbokssystemet
var ju meningen att därmed få
bort spriten som en central fråga i det
mänskliga livet, vilket den varit här i
landet praktiskt taget varje dag. Jag vet
inte om så har skett, men jag tror man
vågar påstå -— åtminstone är detta uppfattningen
bland dem som rör sig ute
bland människorna •—- att det numera
talas väsentligt mindre om sprit än
förut. Däremot skulle jag vilja säga herr
Hamrin att jag inte är alldeles övertygad
om att inte spriten har bytt plats
på det sättet att den blivit det centrala
problemet i den svenska pressen. Jag
tror man skall ha klart för sig att detta
ständiga jagande inte kan vara fördelaktigt
i det här sammanhanget.

Vad trodde vi 1954? Trodde vi, som
en del människor nu efteråt förutsätter,
att det skulle bli en allmän nedpressning
av konsumtionen på en enda gång
när spriten släpptes lös? Det fanns
ingen som trodde på det, ingen som
något hade följt detta problem. Släpper
man lös en vara som man hållit bunden,
ransonerad i 40 år och ger ett folk
möjlighet att fritt förfoga över den, tror
jag att även herr Hamrin skall inse att
»frihetsruset» kommer att vara något
längre än en tre-, fyra- eller femmånadersperiod.

Jag tillät mig här under debatten
1954 framhålla, att man nog borde

vara tämligen glad om vi kunde ha
övervunnit svårigheterna under en ettårsperiod.
Jag vidhåller den uppfattningen,
jag har gjort det i alla diskussioner.
Jag tror att det är en minimiperiod
i det här sammanhanget.

Visst är läget allvarligt, det är ingen
som blundar för det. När man ser siffrorna
på detta område från låt oss säga
Jönköpings län eller låt oss säga Värmlands
län, så är de ju förfärande. Men
vi skall också komma ihåg att dessa
läns utgångssiffror var så trängda nedåt,
att en uppgång måste bli våldsammare
där än i andra län.

Nu har man motionerat, och herr
Hamrin talar mycket om att man borde
stoppa experimentet med måltidstvång.
Jag har aldrig stuckit under stol med
att jag beträffande måltidstvånget tillhör
de mycket tveksamma. Jag har vid
mer än ett tillfälle hävdat ungefär
samma mening som nykterhetskommittén
gjorde i detta sammanhang. Men
riksdagen beslöt ju med mycket stor
majoritet att man skulle på detta område
skaffa sig en erfarenhet som kunde
vara till ledning för hur man i framtiden
skulle förfara, och man gav därför
Kungl. Maj:t de begärda fullmakterna.
Något annat var väl knappast heller
tänkbart. Kungl. Maj:t hade ju vidtagit
de förberedande åtgärder som behövdes,
och allting var praktiskt taget klart.
Skulle riksdagen då ha sagt: Nej, vi
vill inte göra detta experiment nu, utan
vi skjuter på det till en senare tidpunkt? Är

det inte, herr Hamrin, bättre —
och det är bevillningsutskottets utgångspunkt
— att få göra de olika experimenten
samtidigt och få dem avslutade
vid ungefär en tidpunkt? Då
får man ju en samlad erfarenhet och
har större förutsättningar att avgöra,
om riksdagen år 1954 handlade riktigt
eller ej vid sitt bedömande av det då
föreliggande spörsmålet. Det är så bevillningsutskottet
ser på problemet.
Skulle vi nu skjuta på försöket med

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Ändringar

spritutskänkning utan måltidstvång ytterligare
ett halvår, kanske situationen
bleve mycket värre. Då hade vi skaffat
oss en erfarenhet om utminuteringen,
som kanske om något år skulle nödga
riksdagen att vidtaga vissa åtgärder,
medan vi inte förrän om kanske ytterligare
något år hade fått någon erfarenhet
av utskänkningsproblemet. Och man
bör som sagt ha en samlad erfarenhet,
om man skall kunna komma till ett riktigt
resultat.

Det är detta och ingenting annat som
är motivet för utskottets avstyrkande av
såväl herr Hamrins som herr Bengtsons
motion om förändringar i fråga om
spritutskänkningen.

Vad vidare beträffar herr Larssons i
Luttra motion medger utskottet klart
att frågan om åldersgränsen för ombud
vid spritinköp kan vara ett problem.
Utskottet har också ägnat mycken
uppmärksamhet åt detta spörsmål,
och vi har haft överläggningar både
med representanter för systembolaget
och andra personer med erfarenhet på
ifrågavarande område. Man har därvid
sagt oss att det inte, såvitt man kunnat
iakttaga förhållandena inom olika
delar av landet, är någonting som brister
i detta avseende. Inregistreringsproblemet
fick ju en annan lösning än
nykterhetskommittén hade avsett, och
utskottet har just därför på denna punkt
starkt understrukit att utvecklingen bör
följas med särskild uppmärksamhet. Det
skulle ju vara en smula ledsamt, om
man kom fram till en inköpsålder av
18 år i stället för 21 år, som riksdagen
ansett vara den lämpliga.

Herr talman! Det beslut angående
rusdrycksförsäljningen, som riksdagen
år 1954 fattade, utgjorde ett bevis på
det förtroende som statsmakterna hyste
för det svenska folket. De hittillsvarande
erfarenheterna kan inte läggas
till grund för ett säkert och objektivt
bedömande av vad som bär skett efter
det de sålunda beslutade förändringarna
trätt i kraft. Så mycket kan ju kon -

i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

stateras som att starkölshaussen i oktober
är över och att konsumtionen av
starköl nu är nere i ungefär hälften av
vad den då var. Men vi anser att man
ännu inte kan med någon objektiv säkerhet
—• och det är ju det som det är
fråga om i detta sammanhang — bedöma
utvecklingen i övrigt efter den 1
oktober. Först när vi har fått del av
den samlade erfarenheten har vi något
verkligt belägg för huruvida svenska
folket har motsvarat det förtroende som
statsmakterna visade år 1954. Och då,
herr talman, är tiden inne för att på
basis av dessa erfarenhetsrön välja de
vägar som riksdagen skall gå i fortsättningen.
Jag tillät mig i debatten 1954
säga att jag hyste förhoppningar om att
vårt folk, som ju alltid framhålles såsom
så högtstående i olika avseenden,
skulle motsvara statsmakternas förtroende.
Visar det sig att så inte är fallet,
ser jag, herr talman, ingen annan möjlighet
än att det får ta konsekvensen av
att det sättes någonting annat i stället
för det som eventuellt varit misslyckat.

Med anförande av dessa synpunkter
ber jag, herr talman, att få hemställa
om bifall till bevillningsutskottets hemställan
i här föreliggande betänkande.

Under detta anförande återtog herr
talmannen ledningen av förhandlingarna.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Till utskottets ärade talesman,
vars allmänna syn på dessa ting
jag eljest självfallet respekterar, skulle
jag vilja säga några ord till replik. Herr
Olsson i Gävle började med att notera
som ett glädjande faktum, att det lalas
väsentligt mindre om sprit efter den 1
oktober än vad det gjordes tidigare. För
mig framstår det dock som avgörande,
att det dricks mera sprit i dag än före
sagda tidpunkt. Det är detta förhållande
som är så alarmerande i dagens
läge. .lag vill också fästa uppmärksamheten
på att när det beslöts om igång -

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

sättande av försöksverksamhet med
spritutskänkning utan måltidstvång,
lämnades ju frågan öppen beträffande
tidpunkten därför. Jag föreställer mig,
att det skedde just för att man skulle
kunna ha fria händer. Man skulle avvakta
utvecklingen och se vart det barkade
hän för att eventuellt vid senare
tidpunkt återkomma till frågan.

Nu säges det, att det inte har skett
något nytt. Situationen är inte annorlunda
än man hade tänkt sig. Jag har
redan sökt påvisa, att den beskrivningen,
som jag ser saken, inte stämmer
fullt ut. Det är väl ändå något ganska
anmärkningsvärt och något som vi inte
hade räknat med, att försäljningsökningen
under de sista månaderna rent
av är större än den var under månaderna
närmast efter reformens genomförande,
alltså under det s. k. frihetsrusets
dagar. Detta tyder på att det här
är en utveckling i gång, som, även om
man inte vet var den slutar, är illavarslande
och av den arten, att den manar
till försiktighet.

Jag ser försöksverksamheten som en
isolerad fråga, och ett yrkande på slopande
eller avveckling av denna försöksverksamhet
utgör inte något som
helst intrång på reformen i övrigt. Jag
skulle än en gång vilja understryka, att
läget väl inte riktigt i alla avseenden är
det förutsedda. Vi har bl. a. inte de resurser
att ta vård om missbrukarna,
som vi hade räknat med, när reformen
beslöts. Vi står i mycket hög grad utan
möjlighet att klara den starka tillströmningen
av missbrukare. Detta är också
en faktor, som det finns all anledning
att i detta sammanhang ta hänsyn till.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande
om bifall till motionen.

Herr LARSSON i Luttra (bf) kort genmäle: Herr

talman! Jag tyckte mig av vad
utskottets ärade ordförande här yttrade
märka, att också han känner en viss oro

inför utvecklingen. Nu har det i olika
sammanhang sagts, att det skulle behövas
en tid av fem eller sex år för att
man skulle kunna avge ett säkert omdöme
om hur experimentet har utfallit.
Om utvecklingen beträffande ungdomen
skulle bli mera oroande än den
är för närvarande, hoppas jag, att vi
inte skall behöva vänta så länge, innan
man vidtar de åtgärder, som vi har föreslagit
i motionen, eller ingriper på
annat sätt.

Herr OLSSON i Gävle (s):

Herr talman! Jag vill understryka, att
det kanske hade varit lämpligt, att åtskilliga
åtgärder hade vidtagits på alkoholvårdens
område, som man inte har
hunnit med. Det rådde dock samma läge
före den 1 oktober, och jag tror inte, aft
man kan påstå, att det är de nya alkoholisterna,
de som framträtt efter 1 oktober,
som särskilt behövt vården; det
är nog de gamla alkoholisterna. Jag gläder
mig innerst inne åt att ungdomen
i detta avseende, att döma av alla de
siffror som jag har tagit del av, inte i
så hög grad har fallit för det nya som
har inträffat, som man i allmänhet trodde
skulle bli fallet.

Nu säger herr Hamrin, att det dricks
mera efter den 1 oktober. Ja, det erkänner
jag gärna, men skulle det inte också
kunna vara ett bevis för att vi hade ett
system, som höll nere konsumtionen —•
åtminstone den lagliga, ty det föranledde
som bekant massor av olagligheter

— på ett sätt, som kanske inte var så
naturligt, som det bort vara. Det är
möjligt att detta kan vara förklaringen.
Jag säger detta utan att avge något bestämt
omdöme. Jag tror dock att det
finns mycket att studera på här ifrågavarande
område. Det finns mycket att
få erfarenhet om innan vi går till något
annat system än det vi fick den 1 oktober
1955. Yi skall nämligen ha klart för
oss —• det vill jag starkt understryka

— att vi inte kan återgå till motboks -

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

systemet. Det måste vara ett väl genomtänkt
alternativ till det vi nu har, om
herrarna och damerna skall tänka sig
en ny politik på här ifrågavarande område.

Herr SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Här har anförts att den
reform som vi genomförde 1954 framför
allt vädjade till svenska folkets ansvarskänsla.
Man hoppades att den frihet
under ansvar som man då proklamerade
skulle vinna gensvar ute i landet.
Jag vill emellertid inte fördölja, att
också andra motiv låg till grund för
den reform som vi då genomförde. Förutom
förhoppningen om att svenska folket
skulle ha kraft nog att bära sin frihet
låg också till grund för våra bedömanden
den statistik över den sannolika
utvecklingen av rusdrycksförsäljningen
och rusdrycksförtäringen som
presterades av nykterhetskommittén och
som sedermera också sanktionerades av
utskottet. Denna statistik var otvivelaktigt
ganska avgörande för mångas inställning.
Jag finner det dock angeläget
att nu säga, att denna statistik var en
ganska lös grund att bygga på.

Jag är icke överraskad av utvecklingen
under de första månaderna efter
spritens frisläppande, men det kan inte
förnekas av någon, afl de senare månadernas
utveckling ganska illa rimmar
med de prognoser som ställdes när reformen
genomfördes. Det är anledning
till eftersinnande, att man inte borde
så starkt ha litat på den prognos och
den statistik som vi då hade framför
oss.

Jag tror inte heller på förklaringen,
att det som nu äger rum beror på att
det skulle finnas något genom restriktionssystemet
instängt behov av alkoholförtäring,
som nu har tagit sig utlopp.
Därtill har det gått för lång tid
sedan spriten frisläpptes. En sådan
teori kan inte vara hållbar. Jag tror
tvärtom att vi i hög grad felbedömt

restriktionssystemets förmåga att hålla
tillbaka alkoholbruket. Detta är vi emellertid
ansvariga för litet till mans, och
det tjänar inte mycket till att nu klaga
över den saken. I likhet med bevillningsutskottets
ordförande tror jag att
vi får ta konsekvenserna av det beslut
vi fattat. Måhända kan vi trösta oss med
att tiden ändå är för kort för att kunna
fälla något slutgiltigt omdöme. Det finns
dock anledning att säga att förhoppningarna
om att vi skall nå fram till en
alkoholkonsumtion av samma storlek
som den vi hade före reformens genomförande,
måste skrinläggas. Vi kan
säkerligen utgå ifrån att om vi inte kan
finna på några verkningsfulla åtgärder
av ett eller annat slag, så kommer vi
att få bevittna en utveckling på detta
område som vi har anledning att se
fram emot med oro. Det kan hända att
vi kommer att anse, att restriktionssystemet
kanske ändå passade det svenska
folket. Jag skall inte framstå såsom
efterklok i detta avseende; jag har bara
velat erinra om det, eftersom det kan
ge anledning till eftertanke även i andra
avseenden.

Beträffande dessa motioner skulle jag
endast vilja säga, att de förslag till ändringar
som man här yrkar på knappast
är någonting att reflektera på. Vad vi
nu framför allt borde sträva efter är att
så litet som möjligt tala om saken. I det
sammanhanget vill jag också uttala som
min uppfattning, att om man hade tagit
en annan övergångsordning — den
som reservanterna föreslog i utskottet
och som då så livligt nedkämpades —
och om man hade avstått från den kampanj
som sattes i gång i samband med
motbokssystemets avskaffande, så kan
det hända att vi hade vunnit något.

Jag vill inte heller underlåta att säga
att om vi hade följt den framlagda reservationen
beträffande ölet och om vi
hade underlåtit att inaugurera starkölet,
så hade vi kanske också kommit lindrigare
undan övergångssvårigheterna.
Starkölet blev nämligen den stora sak

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

som diskussionen kom att röra sig om
och som därigenom aktualiserade övergången
på ett sätt, som måste ha varit
till skada för dess lugna och mindre
uppseendeväckande genomförande.

Beträffande valet av orter för experiment
med måltidsfri utskänkning, som
herr Hamrin talade om, tror jag att herr
Hamrin missuppfattat saken. Om vi
skall ha ett experiment, synes mig valet
av orter vara det riktiga. Det bör vara
ett representativt urval av orter för att
man skall komma fram till ett riktigt
bedömande av denna sak. Jag för min
del hoppas att dessa experiment inte
skall leda till måltidstvångets avskaffande,
utan att det skall visa sig — det
kanske låter litet cyniskt — nödvändigt
med måltidstvång. Denna önskan är
som sagt kanske cynisk, ty det skulle
förutsätta en ökad alkoholkonsumtion
i samband med måltidsfri utskänkning.
Även om så skulle bli fallet är det bättre
att man nu klargör saken och kommer
till det måhända riktiga resultatet
att måltidstvånget reservationslöst
bör bibehållas. Detta är min förhoppning
beträffande experimentet, och ju
förr man genomför det dess bättre.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr HAGÅRD (h) :

Herr talman! När jag läste bevillningsutskottets
utlåtande, tyckte jag att
det var över hövan kallsinnigt och kyligt.
Det hade varit trivsammare, om bevillningsutskottet
hade velat ge ett erkännande
åt de faktiska svårigheter,
som i denna stund föreligger och på ett
alldeles särskilt sätt bekymrar de socialt
arbetande. Detta hade utskottet
kunnat understryka på annat sätt än genom
den nakna tabell, som utgör bihang
till utlåtandet.

Våra svårigheter hänger ju delvis
samman med att vi inte är rustade att
ta till vara dem som missbrukar rusdryckerna.
Den saken kommer vi emel -

lertid att tala närmare om vid ett annat
tillfällle.

Herr Olsson i Gävle talar förmodligen
med andras tungor då han säger,
att man inte har anledning att vara
bekymrad när det gäller ungdomen.
Detta är tyvärr inte riktigt i alla landsändar,
även om man i ledningen för
Stockholms nykterhetsnämnd skulle
kunna säga detta för Stockholms del efter
den undersökning som gjorts här.
Ute i orterna kan vi — jag säger detta
under ansvar — inte instämma i detta.
Tvärtom finns det tydliga tendenser,
som gör oss bekymrade för ungdomen.

Den måltidsfria utskänkningen har
flera talare ställt sig skeptiska till. Nu
tillhör jag ett av de samhällen, som begåvats
med fördelen av att vara experimentsamhälle
i detta sammanhang.
Ingen av dem, som där har ansvar för
utvecklingen, är glad över att få detta
förtroende. Vi skulle, oavsett hur det sedan
blir, helst ha sett att vi fått vänta
en tid ytterligare. Restauratörerna själva
är mycket ängsliga för följderna av
detta nya system och tar det icke med
glädje. Vi som sysslar med socialvårdande
arbete måste också ta det som en
prövning, som vi måste genomgå. Men
när restauratörerna gör detta påpekande
för sin del, är vi, som sysslar med
dessa frågor utanför deras krets, glada
att man faktiskt har restauratörerna
som medansvariga i händelse något
skulle inträffa. Och jag tror att räddningen
för det samhälle som det här
gäller i själva verket är, att restauratörerna
själva är angelägna om att det
inte förekommer några överdrifter. De
kostnader för spriten, som är förknippade
med utskänkningen, är också så
pass höga, att de utgör ett återhållande
moment. Jag motser därför inte detta
försök med den stora förskräckelse en
del talare har visat, men det är för tidigt
att yttra sig mera bestämt om vad
som kommer att hända.

Jag måste dock tillägga, att i det utlåtande,
som föreligger från polismyn -

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

digheten i mitt samhälle, avstyrker denna
inte i och för sig, men den tillstyrker
under förutsättning att ytterligare
utrymmen för arrestlokaler kan ställas
till polismyndighetens förfogande.
Detta visar hur man ser saken.

Jag skulle vilja upprepa en sak som
jag tidigare har sagt. När andra myndigheter
har försökt ordna dessa angelägenheter
på visst sätt, har jag fäst mig
vid att man hade kunnat visa en försiktigare
inställning när det gäller exempelvis
spritbutikernas öppethållande.
Jag vill emellertid anteckna att finansministern
vid interpellationsdebatten
för någon vecka sedan för sin del har
sagt ifrån, att då det gäller lokala myndigheters
inskridande och medverkan
på detta område, kommer en framställning
beträffande restriktivare öppethållande
icke att nonchaleras av de myndigheter
som har att bestämma.

Jag har, herr talman, i dagens läge
icke något annat yrkande än om bifall
till utskottets hemställan.

Herr OLSSON i Gävle (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag vill bara inlägga en
bestämd gensaga mot herr Hagårds uttalande
att bevillningsutskottets betänkande
ej blott är kallsinnigt utan även
cyniskt. Jag skulle nog vilja säga att
detta är synpunkter som varit bevillningsutskottet
fullkomligt främmande.
Däremot har bevillningsutskottet icke
gripits av någon panik, och om man
på ömse sidor om de fronter, som här
kan bildas, ville låta bli att gripas av
panik, tror jag att vi skulle komma en
liten smula närmare varandra och därmed
också öka möjligheten att överskåda
detta problem.

Herr HAGÅRD (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag får för ordningens
skull genmäla, alt jag icke i något
sammanhang använt ordet »cynisk» i
mitt anförande. Vidare har jag inte heller
på något sätt gripits av panik, utan

jag är fortfarande villig att redligen
arbeta för att få bort de allra värsta svårigheter
som hänger samman med denna
reform.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Anledningen till att jag
tar till orda är, att även jag bor i en
stad som kommer att bli försöksområde
för utskänkning utan mattvång och att
stadsfullmäktige i min hemstad så sent
som i torsdags fattade beslut att acceptera
denna försöksverksamhet. Först
vill jag emellertid säga ett par ord i
diskussionen om de vunna erfarenheterna.

Det är naturligtvis riktigt att de mycket
skrämmande siffror, som vi måst
konstatera beträffande både konsumtionen
och fylleriet — särskilt i fråga
om fylleriet — i främsta rummet hänför
sig till ett klientel av gamla kroniska
alkoholister. I mindre och medelstora
städer, där vi känner varandra rätt bra,
vet vi ju också, vilket klientel det är
som kommer tillbaka gång på gång i
statistiken och försämrar den. Jag ger
herr Olsson i Gävle rätt i att detta är
en lugnande omständighet i all sin bedrövliga
tragik. Men samtidigt förefaller
det mig onekligen som om herr Olsson
i Gävle och många andra, även i
den offentliga diskussionen, låter lugna
sig litet för mycket av försäkringarna
rörande ungdomen. Vad som sägs
beträffande ungdomsfylleriet är, att
man icke kan bevisa att ökningen där
är extraordinärt stark, men man vågar
icke påstå — och det har uttryckligen
understrukits av Stockholms stads nykterhetsnämnd,
vars behandling av denna
fråga jag följt med intresse — att
utvecklingen beträffande ungdomsfylleriet
icke är oroande. På läkarhåll hyser
man däremot en sådan oro. Man kan
resonera som herr Olsson i Gävle och
bevillningsutskottet — naturligtvis i
långa stycken med fog — gjort beträffande
herr Larssons i Luttra motion
och säga, alt vi tycker att det ligger

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

något i motionärens synpunkter, men
vi vill ytterligare avvakta och se. Avvaktar
man för länge, säger man på läkarhåll,
kan emellertid resultatet bli,
att här växer fram ett nytt klientel av
kroniska alkoholister just i skydd av
den nya friheten, och det vore en verklig
fara om så skulle ske. Jag tror att
man inte minst inom bevillningsutskottet
får ha ögonen öppna för denna risk.

Får jag sedan säga ett ord i mitt egentliga
ärende. Reaktionen i Karlstad och
Hammarö köping inför beslutet att acceptera
utskänkning utan mattvång var
likadan som den enligt herr Hagårds
vittnesbörd var i Borås, där man tydligen
ännu inte fattat beslut i frågan.
Det var mycket stor oro inför vad som
skulle hända, och det förekom även
yrkanden, att man skulle tacka nej till
denna försöksverksamhet. Jag har emellertid,
herr talman, velat fästa uppmärksamheten
på en intressant omständighet,
som framför andra kom Karlstads
stadsfullmäktige att — oaktat att nykterhetsintresset
inte är mindre där än
i de flesta stadsfullmäktigeinstitutioner
— utan votering fatta detta beslut. Det
var ett intyg från polismyndigheterna
att det sedan den 1 oktober 1955 icke
kunnat riktas någon som helst anmärkning
i något avseende mot restaurangernas
sätt att sköta utskänkningen. Över
huvud taget har man icke kunnat registrera
något fylleri i samband med
restaurangutskänkningen. Detta måste
sägas vara ett ganska intressant uttalande,
men det är inte särskilt märkvärdigt,
ty, herr talman, de människor
som verkligen vill missbruka sprit, de
som i ordets egentliga mening super,
söker sig givetvis inte till en restaurang,
där de är övervakade och där de
har en ganska stor allmänhets blickar
riktade på sig. Av de gångna månadernas
erfarenhet vet vi ganska väl att de
köper sin sprit i en affär, och sedan
sitter de på ett hotellrum eller i sitt
hem eller uppsöker något annat ensligt
ställe där de förtär sin alkohol. Jag

skulle vilja ifrågasätta om vi icke är på
väg in i en helt ny och inte minst för
nykterhetsfolket i detta land ganska
förbluffande situation, nämligen den, att
det är uppenbart nykterhetsfrämjande
att nu försöka få förtäringen av alkohol
att ske på restaurangerna, där gästerna
är övervakade av både personalen, restaurangens
ägare och ofta en ganska
stor allmänhet. Frågan har kanske inte
samma relevans i Stockholm, men i
mindre och medelstora städer, där jag
bättre känner till förhållandena, är ju
flertalet av restauranggästerna bekanta
med varandra, och det vill bra mycket
till för att man skall riskera sitt sociala
anseende och sitt förtroende genom att
gå på en restaurang och missbruka
sprit.

Jag vill alltså ifrågasätta, huruvida
man inte möjligen genom att få alkoholförtäringen
över till restaurangerna
kan ta ett steg i nykterhetsfrämjande
riktning och på detta sätt hjälpa till
att få spritförtäringen bort från de
gömslen, där den tyvärr har hållit till
efter den 1 oktober, och över till platser
där den på ett helt annat sätt står
under kontroll.

I detta sammanhang skulle jag också
vilja fråga herr Olsson i Gävle, om det
under sådana förhållanden är rimligt
att det skall vara dubbelt så dyrt att förtära
en kvantitet spritdrycker på restaurang
som att köpa den på bolaget och
dricka ur den på något undanskymt
ställe. Utskänkningsskatten fördyrar
varan med i runt tal 100 procent, och
om vi skulle komma till det resultatet,
att det ur nykterhetssynpunkt är önskvärt
att få över förtäringen till offentliga
restauranger, måste frågan om utskänkningsskattens
höjd snarast tagas
under övervägande. Utskänkningsskatten
motverkar direkt strävandena att
få spritförtäringen under kontroll.

Det var mot något av denna bakgrund
som man i Karlstads stad och Hammarö
köping, vilka är nämnda i reciten till
detta utlåtande, beslöt acceptera den

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Ändringar

här försöksverksamheten. Jag tror det
var en uppfattning hos flera av oss,
att den oro vi alla känner över den
ytterst allvarliga och nedslående utveckling
som vi har bevittnat ändå
skulle kunna blandas med någon liten
förhoppning, att vi på denna väg skulle
kunna få åtminstone en del av spritförtäringen
under kontroll och därmed
kunna ta ett om än blygsamt steg i
nykterhetsfrämjande riktning.

Herr ONSJÖ (bf):

Herr talman! Man har nästan anledning
att beklaga, att vi skall ha en stor
nykterhetsdebatt så snart efter det att
vi har enats om att lösa hela nykterhetsfrågan.

Den reform som genomfördes den 1
oktober förra året var otvivelaktigt en
radikal reform. Den har ju också kallats
oktoberrevolutionen, och utan tvekan
var det en revolution som skedde
på nykterhetslagstiftningens område.

Nu gäller frågan, om denna revolution
var alltför radikal. Det har nu gått
så lång tid, att vi har fått en del erfarenheter,
och jag tvekar för min del
inte att erkänna, att jag anser att utvecklingen
har blivit sämre än jag befarade
när jag tog ställning till denna
fråga.

Jag vill emellertid erinra om att den
här reformen så att säga undan för undan
radikaliserades under förhandlingarna.
Nykterhetskommittén föreslog en
spärrlista och registrering, i varje fall
som en övergångsform. För min personliga
del ville jag ha en ännu försiktigare
övergångsanordning, men jag
skall nu inte tala om det som är passerat.
Är det något fel begånget, ligger
det nog i att vi var litet för djärva när
det gällde att släppa utminuteringen.
Det ter sig nästan löjligt att här tala
om att göra en försöksverksamhet på
restaurangområdet, som enligt vad erfarenheten
visar är det minst farliga,
men öppna alla slussar när det gäller

i rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

utminuteringen. Det kan hända att det
inte är så klokt handlat.

Jag tycker i alla fall att det nog är
litet för tidigt att redan nu svära sig
fri från det beslut som vi fattade under
så stor enighet. Jag står i varje fall
för det beslut jag var med om att fatta.
Att det skulle bli påfrestningar räknade
väl alla med, och när man nu talar om
att utvecklingen är nedslående, får man
komma ihåg att anledningen till att vi
över huvud taget gav oss in på detta
var att nykterhetstillståndet höll på att
försämras kraftigt även med det gamla
systemet. Vi vet inte var vi skulle ha
hamnat om vi fortsatt med det gamla
systemet.

Om jag sedan får tala om de föreliggande
motionerna, så är det vad först
inköpsåldern beträffar alldeles klart att
det vore tillfredsställande om man kunde
hindra ungdomen att köpa sprit, men
när vi har släppt alla hinder och inte
kräver att de som kommer till spritbutikerna
skall behöva förete något åldersbevis,
tror jag inte det går att kommar
till rätta med problemet på detta
sätt. Förslaget om en spritfri dag strider
likaledes mot hela tanken i reformen.

Beträffande måltidstvånget håller jag
med herr Ståhl om att det kunde vara
bra om man hade samma pris på restauranger
som vid utminutering, men jag
är tveksam om huruvida vi skall släpla
måltidstvånget. Det skulle innebära
att en person kunde gå in på en krog
och svepa ett par supar för samma pris
som han skulle ha fått betala på inköpsbolaget,
utan att restaurangägaren
har laglig rätt att vägra honom det. Vi
bör hålla fast vid att starksprit inte får
förtäras annat än i samband med måltid.

Jag tror, herr talman, att vi ännu
har för liten erfarenhet för att ge oss
in på att på nytt reformera på detta
område.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav till en början pro -

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Ändring i kommunalskattelagen

positioner beträffande utskottets hemställan
i punkten 1), nämligen dels på
bifall till utskottets hemställan i denna
punkt dels ock på bifall i motsvarande
del till den vid utlåtandet fogade reservationen;
och biföll kammaren utskottets
berörda hemställan.

På framställd proposition biföll kammaren
härefter utskottets hemställan i
punkten 2).

I fråga om punkten 3) gav herr talmannen
propositioner dels på bifall till
utskottets hemställan dels ock på bifall
till den i ämnet väckta motionen II:
248; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 14

Ändring i kommunalskattelagen

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 20, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370) jämte i ämnet
väckta motioner.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr LARSSON i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill bara säga några
få ord i anledning av det föreliggande
ärendet, eftersom jag tillsammans med
fröken Höjer står som motionär i denna
kammare. Jag vill redan från början
säga, att jag inte skall ställa något yrkande,
men jag vill göra ett par kommentarer.

Utskottet säger att det för närvarande
inte kan anses vara lämpligt att ta upp
detta ärende till förnyad prövning. Det
är naturligtvis en sak som kan diskuteras.
Jag vill vidare konstatera att utskottet
i sin skrivning också säger, att
det finns ett visst utrymme för bedömning
på den här punkten. Det var just
detta vi ville påpeka i vår motion, att
reglerna härvidlag inte är så strikta,
att det inte finns utrymme för en viss

bedömning från taxeringsmyndigheternas
sida. Den taxeringsnämnd jag själv
en gång tillhörde var ganska välvillig
när det framställdes önskemål om att
vi skulle tillämpa det här extra avdraget
som kan medges i vissa fall, men
jag vet att andra taxeringsnämnder inte
är lika välvilliga.

Det är klart att det kan diskuteras,
huruvida man bör ha strikta bestämmelser
eller om taxeringsnämnderna
skall ha en viss rörelsefrihet härvidlag.
Jag vill emellertid påpeka att departementschefen
med stöd av vissa remissyttranden
år 1951 förklarade, att det
var angeläget att taxeringsbestämmelserna
utformades så strikt som möjligt
och inte gav möjlighet till misstolkning.
Om erfarenheten visar att det finns utrymme
för olika tolkningar, har ju
detta önskemål inte uppfyllts. Det är
klart att taxeringsnämnderna kan vilja
ha en viss frihet, men fråga är hur det
då ställer sig om målet går vidare till
överordnade taxeringsmyndigheter. Bör
det inte i ett sådant fall finnas verkligt
strikta bestämmelser att gå efter?

Jag medger att det finns möjlighet
till olika ställningstaganden på denna
punkt, och jag vill än en gång upprepa,
att jag givetvis inte har anledning att
ställa något yrkande gentemot ett enhälligt
utskott.

Herr förste vice talmannen övertog
ånyo ledningen av förhandlingarna.

Herr OLSSON i Gävle (s):

Herr talman! När det gäller den av
herr Larsson väckta motionen har vi
inom utskottet —- även herr Larssons
partivänner — kommit till det resultatet,
att det föreligger missförstånd i
många avseenden. Man får inte blanda
ihop dessa två ting, existensminimum
och avdraget för ömmande omständigheter.
Existensminimum fastställes av
centrala uppbördsnämnden, och det är
på den punkten man nu får möjlighet
att kommunalt gå upp till 7 000 kronor,

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

ungefär jämförligt med statsavdraget.

I nästa avdelning, där det är fråga om
de »ömmande omständigheterna», ålderdom,
olyckshändelse, sjukdom och
dylikt, behöver man icke ta hänsyn
till om det finns en liten kapitalinkomst.
Det är klart angivet att det är på det
sättet, och jag tror att om herr Larsson
hade deltagit i diskussionen av detta
ärende i bevillningsutskottet, skulle han
ha kommit till ungefär samma resultat
som alla vi andra, däribland samtliga
hans partivänner.

Jag hemställer om bifall till utskottets
förslag.

Herr LARSSON i Stockholm (fp):

Herr talman! Det är möjligt att det
exempel som vi anfört i vår motion var
något felaktigt valt. Men efter de informationer
jag har fått vill det synas som
om utskottet inte heller från början var
så alldeles säkert på hur långt man
kunde tänja ut dessa bestämmelser.

Sedan är det en annan sak att utskottet
beträffande existensminimum skriver
att det föreligger »en tolkningsfråga,
som torde böra bedömas bl. a. med
ledning av det ovan återgivna departementschefsuttalandet
i propositionen
nr 203/1951». Man medger alltså att det
är en tolkningsfråga, som kan bedömmas
med departementschefens uttalande
som bakgrund. Jag menar att detta inte
sammanfaller med departementschefens
uttalande att det är önskvärt att så
strikt som möjligt utforma taxeringsbestämmelserna.

Utskottet är också inne på den linjen
att man i fortsättningen möjligen får
lov att utfärda litet klarare bestämmelser,
och man förutsätter att Kungl.
Maj :t skall noga undersöka den saken.
Det var ungefär vad vi önskade i den
motion som vi inlämnade. Vi ville just
att Kungl. Maj:t skulle göra en översyn
av bestämmelserna i detta avseende.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan
bifölls.

Valuta- och penningpolitiken

§ 15

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 21, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 §
förordningen den 30 mars 1951 (nr 148)
om rätt att vid taxering för inkomst
njuta avdrag för avgifter till vissa stiftelser,
m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16

Riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning m. m.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 4, angående verkställd granskning av
riksbankens och riksgäldskontorets styrelse
och förvaltning.

Punkten 1

Valuta- och penningpolitiken

Utskottet hade under denna punkt
gjort vissa uttalanden om den ekonomiska
politiken.

Reservation hade vid punkten avgivits
av herrar Ewerlöf, Svärd, Danmans,
Schmidt, Nordqvist i Karlskoga och
Gustafson i Göteborg, vilka ansett att utskottets
utlåtande under punkten bort
ha annan, av reservanterna angiven lydelse.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

SCHMIDT (fp):

Herr förste vice talman! Som bakgrund
för ett bedömande av riksbankens
och riksgäldskontorets verksamhet
under det gångna året 1955 är några
sifferuppgifter nödvändiga och av
intresse, alla i avrundade tal:

Statsskulden har under 1955 ökat med
1 020 miljoner mot 1 210 miljoner under
1954. 1955 års ökning kunde dock
endast fonderas med 640 miljoner, under
det att 1954 års statsskuldökning

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Valuta- och penningpolitiken

ej blott helt fonderades, utan därtill
kunde ytterligare närmare 300 miljoner
överföras från den tillfälliga statsskulden
till den fonderade. Som en följd
härav utgjorde den fonderade statsskulden
vid sista årsskiftet 78 procent
av den totala mot 79 procent ultimo
1954. Detta är det första tecknet som
tyder på en knapp och ej på ett tillfredsställande
sätt fungerande kapitalmarknad.
Vad så placeringen av statsskuldökningen
beträffar så är att märka
att affärsbankerna fortsatt att minska
innehavet av statspapper — 1955 med
210 miljoner, 1954 med 250 miljoner ■—•
och riksbanken fortsatt att öka sitt innehav
— 1955 med 800 miljoner, 1954
med 500 miljoner. För fullständighetens
skull bör nämnas att riksgäldskontoret
i riksbanken insatt budgetutjämningsfondmedel
å 110 miljoner, varmed man
reellt sett bör kunna reducera såväl
dessa 800 miljoner som statsskuldökningen
1 020 miljoner. Allt detta innebär
att 1955 kunde marknaden, om
man däri inräknar postverket, endast
absorbera 430 miljoner av statsskuldökningen
på 1 020 miljoner mot 960
miljoner på 1 210 miljoner 1954.

Detta var det andra tecknet som visar
på den under senare år knappa och
otillfredsställande fungerande kapitalmarknaden.
Följdverkningarna härav
framgår i viss mån av det förhållandet,
att vid årsskiftet av den totala statsskulden
nära 23 procent låg i riksbanken,
17 procent i affärsbankerna och
endast 60 procent på den övriga marknaden,
inklusive posten.

Orsakerna till kapitalmarknadens
otillräcklighet ligger långt tillbaka i tiden:
inflation och fastlåst långtidsränta
och som en följd av det stadigt fallande
penningvärdet bristande förtroende till
detta och bl. a. därför otillräckligt sparande.
Egentligen verkar det nästan
orkeslöst att den svenska samhällsekonomien
med en nationalinkomst, som
detta år beräknas till 50 miljarder brutto
eller något mera än 40 miljarder

netto, inte har kunnat på kapitalmarknaden
av statsskuldökningen absorbera
mer än mellan 400 och 500 miljoner
under 1955, även om man tar i betraktande
kommuners och näringslivets kapitalbehov
för nettoinvesteringar.

Det intryck man får av de här beskrivna
inhemska transaktionerna är
ju att det fortfarande gäller att på en
tillförlitlig grund av bestående penningvärde
uppbygga ett sparande, som motsvarar
kapitalmarknadens efterfrågan
för finansiering av våra dag för dag
växande investeringsbehov.

Ej heller kan vår ekonomiska ställning
i förhållande till utlandet i dag
betraktas som tillfredsställande. De negativa
bytesbalanserna under de två
sista åren har ännu så länge ej minskat
vår valutareserv, men man beräknar att
utestående krediter från utlandet under
1955 ökats i storleksordningen mellan
300 och 400 miljoner kronor. Man
har anledning fråga sig, hur läget på
vår inhemska kreditmarknad skulle tett
sig, om dessa kreditmöjligheter ej stått
till buds och om våra utestående offentliga
betalningsmedel då kunnat nedbringas
i motsvarande grad? Man ställer
sig också med viss oro den frågan
— särskilt när ökningen av utlandskrediterna
skola betalas — om vi i längden
kunna balansera med en ännu lägre
valutareserv. En förbättring av handels-
och bytesbalansen synes ofrånkomlig
bl. a. genom ökad, för export
avsedd produktion. Även i detta avseende
kan ett ökat sparande komma
att bidraga till en förbättrad bytesbalans.

Herr talman! Även om jag har mer
att säga, särskilt om utskottsmajoritetens
utlåtande, vill jag nu stanna här.
Om någon månad får vi ju en debatt
om den allmänna ekonomiska politiken
i anslutning till kompletteringspropositionen.
De förhållanden som jag här
påtalat som värda att beakta berör i
hög grad riksbankens fortsatta verksamhet,
om ock givetvis andra makter

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

som verkar inom vår allmänna ekonomiska
politik måste dra sitt strå till
stacken. Därtill är jag angelägen om
att framhålla att två väsentliga förändringar
skett i riksbanken under det
gångna året: dels har banken fått ny
ledning, och dels har fullmäktige och
denna gått in för en konsekvent kreditåtstramning
med tillämpande av rörlig
ränta även i fråga om den långfristiga
upplåningen. En relativt kort tid har
förflutit sedan dessa förändringar skedde
och jag anser därför att man nu under
den närmaste tiden bör ställa sig
avvaktande för att iaktta verkningarna
av den nu tillämpade kreditpolitiken
och sättet för dess genomförande. Slutligen
kan det kanske vara på sin plats,
utan att det anses som ett föregripande,
att visa på vad de sakkunniga i sitt
»betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt»
föreslår i fråga om komplettering
av § 72 regeringsformen. De
sakkunniga föreslår:

»Riksbanken är anbefallt bevarandet
av penningvärdet såsom en angelägenhet
av synnerlig vikt vid utövandet av
bankens verksamhet.»

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till reservationen.

Herr NORDQYIST i Karlskoga (h):

Herr talman! När högern och folkpartiets
ledamöter i bankoutskottet avgivit
en reservation till utskottets utlåtande
nr 4 gäller reservationen inte direkt
någon kritik av riksbankens eller
riksgäldskontorets förvaltning och ännu
mindre frågan om ansvarsfrihet, utan
vad vi vänder oss mot är vissa delar av
utskottsmajoritetens skrivning.

Mot riksbankens åtgöranden, som det
väl här i första hand gäller, finns för
1955 i och för sig inte så mycket att
säga. Jag kan nöja mig med att uttrycka
en förhoppning om att riksbanken skall
ta lärdom av vad som förevarit och att
riksbanken i fortsättningen målmedvetet
skall gå in för en lugn och planmäs -

Yaluta- och penningpolitiken

sig vård av penningvärdet, så att vi slipper
onödigt häftiga ryck och chockåtgärder,
som mest berott på att man
varit för sent ute.

Mot bankoutskottets historik i fråga
om valuta- och penningpolitiken är inte
heller så mycket att säga.

En punkt som jag fäst mig vid är
vissa reflexioner som majoriteten gör
vid diskussionen av kreditåtstrainningarnas
verkningar. På sid. 5 skriver utskottet:
»Att en mindre grad av kreditrestriktivitet
är ett önskemål för många
företagarkategorier och att en lägre
räntenivå ur de flesta synpunkter i och
för sig är önskvärd är obestridligt.»

Detta är alldeles rätt — när balans
i ekonomien råder. När tillgång och efterfrågan
svarar mot varandra, finns det
naturligtvis inget behov av kreditrestriktioner.
Och att en låg räntenivå under
samma förutsättningar i och för sig
är bättre än en hög behöver man val
inte disputera om.

Utskottet skriver vidare: »Den tidpunkt
när dessa önskemål skall kunna
tillgodoses låter sig emellertid för närvarande
inte överblicka.»

Det kan man också helt instämma i.
Det enda som är säkert — tyvärr — är
att tidpunkten inte är inne just nu.

Men sedan fortsätter utskottsmajoriteten:
»I den mån den i årets finansplan
framlagda finanspolitiska målsättningen
realiseras, medför detta en
dämpning av konjunkturen, varigenom
behovet av att utnyttja kreditpolitiska
medel blir mindre än om en lättare budgetpolitik
fördes.»

I motsats till vad som skymtar igenom
i denna utskottets skrivning och i
motsats till vad finansministern säger i
årets finansplan tycker vi inom högern,
att finanspolitiken i det här sammanhanget
utformats som ett både grovt och
osäkert instrument. Följderna är svåra
att överblicka, och kompensationstänkandet
sätter omedelbart i gång med
alla påföljder det har.

I stället för budgetöverskott håller vi

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Valuta- och penningpolitiken

på att ett enskilt sparande i familjerna
och i företagen är att föredra. Vad det
gäller är att sätta in tillräckligt sparstimulerande
åtgärder i hela samhällsekonomien.
Premiesparandet är ett försök
i den riktningen. Det tycks ha lyckats
bra. En annan sak som högern föreslagit
i olika sammanhang är uppmuntrandet
av bostadssparandet, och
det finns flera andra vägar.

Sista stycket i majoritetens skrivning
förstår jag inte riktigt. Det innehåller
en del av sanning. Men är det inte så,
att vad man säger med många ord är
helt enkelt självklara saker, som utmynnar
i en tvivelaktig slutsats?

Att en ökning i omsättningens behov
av sedlar är en nödvändig följd av nationalinkomstens
stegring kan man kanske
gå med på. Men att det ökade sedelomloppet
som en ren reflex nödvändigt
skulle medföra en ökning av statens
skuld i riksbanken har man svårt gå
med på, även om man tar hänsyn till
alla reservationer som görs vid uttalandet.
Om här skulle föreligga en ren
automatik betyder väl det, att riksbanken
och staten är alldeles maktlösa och
att man endast skulle ha att kapitulera
inför detta faktum. Så är väl ändå inte
meningen med skrivningen.

Det är ett par saker i reservationen
som kanske kan förtjäna att refereras.
På sid. 9 anför reservanterna: »Det bör
vara en angelägen uppgift i den mån
detta är möjligt att undvika starka fluktuationer
i penningtillgången av den
art som förekommit under 1955 — med
en kraftig kontraktion under första
halvåret och en avsevärd expansion under
andra halvåret. Sådana fluktuationer
kan inte undgå att vålla störningar
i bankväsendets och kapitalmarknadens
normala funktionssätt. De förhållanden
härutinnan som under de senaste båda
åren präglat både kapitalmarknaden
och marknaden för korta krediter har
vållat betydande olägenheter för det
svenska näringslivet. De bristande möjligheterna
för företagen att överblicka

i vad mån långfristig upplåning eller
bankkredit kunde erhållas har i hög
grad försvårat deras planering och rationella
handlande. Kreditmarknadens
viktiga uppgift att utgöra ett instrument
för vårt lands ekonomiska utveckling
och ett stöd för företagen vid opåräknade
likviditetspåfrestningar har
därigenom i viss mån skjutits åt sidan.
I fortsättningen bör penningpolitiken
kunna genomföras på ett sätt som minskar
riskerna för störande verkningar
av denna art. Möjligheterna att föra en
sådan smidig penningpolitik minskas
emellertid av likviditeten i samhällsekonomien.
Vi kan då lätt nog åter råka
in i ett läge där snabba och kraftiga
likviditetsuppsugande åtgärder blir
nödvändiga och på nytt vållar allvarliga
störningar i näringslivets normala
kreditförsörjning.»

Det är naturligtvis många saker som
inverkat på ojämnheterna mellan första
och andra halvåret. En sak som
kan nämnas är, att återbäringen av för
mycket betald källskatt sker i slutet av
året, medan uppbörden av restskatter
sker under första halvåret. Bättre källskatteberäkningar
och ett förenklat
skattesystem över huvud taget borde åtminstone
kunna minska dessa f. n.
högst betydande skattedifferenser, som
bidrar till ojämnheterna mellan halvåren.

Herr Schmidt var nyss inne på frågan
om valutareserven, som också beröres
i slutet av reservationen. Här är
vi alla överens om att den är för liten
och att den borde ökas. Reservanterna
skriver härom: »En viktig riktpunkt
för penningpolitiken måste därför vara
att skapa förutsättningar för en förbättring
av handelsbalansen.»

Reservanterna fortsätter: »Även i övrigt
bör den ekonomiska politiken syfta
till att underlätta snabbast möjliga ökning
av exporten. Kreditpolitiken i
samverkan med den ekonomiska politiken
i övrigt bör söka åstadkomma åtminstone
en sådan förbättring av vår

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

guld- och valutareserv att därigenom
underlag skapas för att tillföra den allmänna
rörelsen den mängd sedlar som
är behövlig med hänsyn till produktionens
och omsättningens tillväxt.»

Detta är i och för sig så sant som det
är sagt. Det är också i viss mån en
kommentar till det sista stycket i utskottsmajoritetens
utlåtande under
punkt 1, som jag nyss berört.

Herr talman! Jag skall nöja mig med
det sagda och ber att få yrka bifall till
herr Ewerlöfs m. fl. reservation vid
punkten nr 1.

Herr talmannen återtog nu ledningen
av kammarens förhandlingar.

Herr SEVERIN i Stockholm (s):

Herr talman! Jag skall börja med att
bekänna, att jag faktiskt hade hoppats
att vi inom bankoutskottet skulle kunna
framlägga ett enigt utlåtande till kamrarna
beträffande dechargen för riksbanken
och riksgäldsfullmäktige. Detta
har emellertid inte gått.

Redan på ett mycket tidigt stadium
av denna frågas behandling meddelade
representanter för folkpartiet och högern
att de skulle komma att reservera
sig. När jag sedan läst reservationen,
har jag ytterligare styrkts i min uppfattning
att splittringen i utskottet denna
gång var alldeles onödig. Om inte
reservationen här har tillkommit på
grund av tradition, så måste det ha varit
något slags partipolitisk etikett som
gjort att högern och folkpartiet ovillkorligen
måste reservera sig i denna
fråga, att det på något sätt har ansetts
opassande att ena sig med regeringspartierna
i frågan om riksbankens och
riksgäldsfullmäktiges politik under det
gångna året.

Reservationen övar egentligen ingen
konsekvent kritik mot den förda politiken.
Den förfäktar ingen penningpolitisk
linje, som skiljer sig från den
linje riksbanken och fullmäktige har
följt under det senaste året. Det är bara
5 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr

Valuta- och penningpolitiken

på några punkter meningsskiljaktigheter
föreligger. I övrigt är det endast
smärre invändningar och önskningar
om modifikationer o. d. som göres —
rent teoretiska spörsmål, som är intressanta
i och för sig och som man
naturligtvis kan diskutera, men som
inte utgör någon skiljelinje mellan de
olika intressen och uppfattningar partierna
förfäktar.

De gjorda invändningarna lider för
övrigt av en inre motsägelse. När man
i reservationen kommer med en del
fromma önskemål, så undviker man att
uttala sig om möjligheterna att realisera
dem och säger inte heller vem som skall
realisera dem. Sålunda säger reservanterna
på sidan 9 följande: »Genom att
den statliga finansieringen under andra
halvåret 1955 kom att i väsentlig utsträckning
grundas på en upplåning i
riksbanken motverkades emellertid syftet
med penningpolitiken i övrigt.» På
sidan 8 däremot säger reservanterna på
tal om det 4-procentiga lån, som riksgäldsfullmäktige
emitterade i november
1954, att det kom till för att i första
hand suga upp en del av den överlikviditet,
som under åren 1953 och 1954
hade skapats på kreditmarknaden genom
en omfattande statlig upplåning i
affärsbankerna. En upplåning i riksbanken
skapar sålunda en likviditet,
som är för stor för vårt ekonomiska liv
—■ och en upplåning i affärsbankerna
framkallar alldeles samma verkan. Var
skall då staten låna? Ja, man kan säga
att den inte skall låna alls, utan att den
skall pressa ned sina utgifter eller skaffa
sig täckning för utgifterna genom skattemedel
— men det vill åtminstone inte
herr Nordqvist i Karlskoga vara med
om. Han citerade en passus i utskottsmajoritetens
uttalande, där det heter:
»I den mån den i årets finansplan framlagda
finanspolitiska målsättningen realiseras,
medför detta en dämpning av
konjunkturen, varigenom behovet av
att utnyttja kreditpolitiska medel blir
mindre än om en lättare budgetpolitik
11

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Valuta- och penningpolitiken

fördes.» Det som här åsyftas är vad finansministern
framhållit om att staten
skall söka totalbalansera sin budget,
d. v. s. att den skall med skattemedel
täcka även utgifterna för kapitalbudgeten.

En sådan totalbalansering är herr
Nordqvist i Karlskoga motståndare till
— eller i varje fall är han tveksam om
den. Och när staten inte skall totalbalansera
budgeten utan är tvungen att
låna, så är herr Nordqvist motståndare
till att staten lånar i affärsbankerna, ty
det framkallar för stark likviditet. Men
herr Nordqvist är också motståndare
till att staten lånar av riksbanken, ty
även det framkallar för stark likviditet.
Var skall då staten låna, om den är nödsakad
att låna — och herr Nordqvist i
Karlskoga anser det ju inte riktigt att
totalbalansera budgeten?

Detta är de inre motsägelser i reservationen,
som tyder på att man har reserverat
sig närmast av förpliktelse,
inte därför att man har haft några verkliga
invändningar att göra. Man kan
givetvis med fullt skäl uttala sådana
önskemål, som reservanterna gör, när de
säger följande: »Det bör vara en angelägen
uppgift i den mån detta är möjligt
att undvika starka fluktuationer i
penningtillgången av den art som förekommit
under 1955 — med en kraftig
kontraktion under första halvåret och
en avsevärd expansion under andra
halvåret.» Men det är inte bara under
1955 som sådant förekommit. Herr
Nordqvist i Karlskoga var på det klara
med att dessa fluktuationer beror på
vårt skatteuppbördssystem, som man
väl skulle önska annorlunda men som
ingen begär att riksbanken skall ändra
på, eftersom det är omöjligt. Vi vet alltså
varpå fluktuationerna beror, nämligen
därpå att staten måste avveckla alla
de överskottsskattemedel som influtit
under året fram till julen, men att staten
icke kan få in kvarskattemedlen
förrän nästa vår. Därför får staten under
våren så stora inkomster att över -

skott uppstår, och då fyller man på girot
i riksbanken, men under hösten blir
det alltid brist. Då tömmes girot, och
då måste staten låna. Dessa fluktuationer
är oundvikliga, så länge inte riksdagen
beslutar att de medel, som medborgarna
betalat för mycket i skatt,
skall betalas ut till dem först nästa vår
eller att kvarskatt skall betalas in till
staten redan före jul. Jag är dock säker
på att icke något parti vill föreslå en
sådan ändring, ty även om den är ekonomiskt
mycket välmotiverad, så är den
förfärligt impopulär. Därför får vi väl
ha det som nu. Fluktuationerna i statens
tillgångar är oundvikliga — och det
gör heller ingenting, ty det är inte de
som framkallar svårigheterna. Det är
klart att den statliga upplåningen, vare
sig den sker i riksbanken eller i affärsbankerna,
medför ökad likviditet. I själva
verket kan man inte undkomma detta
ens om man lånar bara på kapitalmarknaden,
ty staten kan ju inte täcka alla
sina utgifter med långa lån. Det skulle
på kapital- och kreditmarknaden i grund
och botten ha samma verkan som om
staten inte alls lånade. Även om staten
inte alls lånade måste det inträffa, att
under våren kommer staten att fylla
på sitt giro och få överskott på inkomster.
Och även om detta överskott vore
så stort att det skapade ett giro, som var
tillräckligt för att täcka alla statens utgifter
under hösten, skulle ju samma
verkan uppnås på kreditmarknaden, ty
om man lånar i riksbanken eller belastar
fonderna är det ju ur kredit- och
kapitalmarknadssynpunkt komplett likgiltigt.
Man kan inte komma undan
detta, men vi vet ju allesamman att vi
haft bekymmer och alltjämt har bekymmer
på så sätt att efterfrågan på sparande
är mycket stö*rre än tillgången.
Det är därför vi försökt öka sparandet,
fast jag vill inte påstå att det lyckats så
väl. Herr Nordqvist i Karlskoga sade
att det har lyckats rätt väl med premiesparandet.
Detta är i högsta grad diskutabelt.
Visserligen har det blivit många

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

premiesparkonton, men det övriga sparandet
i sparbankerna har inte ökat just
så mycket, inte just något, varför det
som skett väl helt enkelt är det, att
människorna satt in de pengar, som de
i alla fall skulle spara på sparbankskonton
i sparbankerna, på premiesparkonton.
Någon nämnvärd ökning i sparandet
har därigenom inte skett. Jag var
litet tveksam när vi beslöt premiesparandet
— det var finansministern, då
herr Sköld, också. Det var egentligen
ingen som trodde att vi därigenom skulle
lyckas vända på den ekonomiska utvecklingen,
men man ville göra ett försök,
och det var därför premien blev så
chockartat stor som den blev. Man kan
naturligtvis hoppas att de som sålunda
lockas till premiesparande möjligen
skall fortsätta att spara även efter 1960.
Vi får väl se hur det går; det kan man
emellertid inte vara säker på.

Jag kan inte heller förstå varför man
gör en sådan invändning i reservationen
som att: »Självfallet har den tämligen
tvära övergång från en expansiv
till en restriktiv penning- och kreditpolitik,
som skedde under hösten 1954
och våren 1955, skärpt olägenheterna.»
Ja, olägenheterna har skärpts, men det
var väl helt enkelt meningen att övergången
skulle göras på ett sådant sätt
att den märktes. Det betonades för alla
att staten ämnade sätta in alla krafter
på att upprätthålla penningvärdet, och
vi ville inte att åtgärderna skulle gå
förbi som om det inte var allvar med
dem. Det var allvar, och därför blev
övergången så tvär. Men det är inte
detta som skapat alla de svårigheter,
som bankoutskottet haft känning av genom
ett otal motioner, som begärt lättnad
för människor, som vill låna pengar.
Det är inte denna tvära övergång som
är orsaken, utan det är att efterfrågan
på kapital alltjämt är väl så stor som
tillgången. Och kan vi inte öka sparandet
finns inget annat att göra än att
pressa ned efterfrågan på kapital, och
det får vi göra dels genom den penning -

Yaluta- och penningpolitiken

politik som tillämpats under 1955 och
dels genom finanspolitiska medel. Vi
har varit överens om att intet av dessa
medel ensamt är tillräckligt, man måste
använda alla. Här har vi nu spelat på
olika instrument för att nå resultat, och
därvidlag måste jag säga som utskottet
gör i sitt utlåtande, nämligen att vi nått
ett visst resultat och kan hoppas att i
fortsättningen med denna politik upprätthålla
penningvärdet åtminstone i
stort sett.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr SCHMIDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag var nästan beredd
på utskottets ärade ordförandes anmärkning
på att vi inte kunnat enas om
utlåtandet. Jag skall här bara på tre
punkter visa varför vi inte kunde ena
oss om ett enhälligt utlåtande. Den första
orsaken är den mening där utskottet
säger: »I den mån den i årets finansplan
framlagda finanspolitiska målsättningen
realiseras, medför detta en dämpning
av konjunkturen, varigenom behovet av
att utnyttja kreditpolitiska medel blir
mindre än om en lättare budgetpolitik
fördes.» Jag skulle vilja vända på detta
och säga att i den mån den kreditpolitiska
målsättningen realiseras medför
detta en dämpning av konjunkturen,
varigenom behovet av att utnyttja finanspolitiska
medel blir mindre.

Det andra skälet är att utskottsmajoriteten
om sedelmängden säger: »Om
den ökningen inte inträffar i valutareserven
eller i riksbankens utlåning till
andra låntagare än staten, blir en ökning
av statens skuld i riksbanken en
ren reflex av det ökade sedclomloppet.»
Härom vill jag säga, utan att ingå på
den i föregående mening nämnda förutsättningen,
som emellertid är av rent
teoretiskt och overkligt slag, att ett sådant
uttalande måste ge intryck av defaitism.
Det är nästan detsamma som
engelsmännen betecknar med uttalan -

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Valuta- och penningpolitiken

det att det är svansen som viftar på
hunden.

Det sista av de tre påpekanden jag
har att göra gäller vad utskottet har att
säga om att en större upplåning på kapitalmarknaden
knappast kan antagas
minska statens skuld till riksbanken.
Detta är också baserat på vissa förutsättningar,
som jag inte nu skall gå in på;
jag har dem antecknade här. Men vad
man där glömmer bort är att en överflyttning
till kapitalmarknaden innebär
att det blir en långfristig bundenhet.
Många har sagt att premiesparandet är
ingenting annat än en överflyttning från
sparkasse- och kapitalräkning till premiesparkontot
och att det således i och
för sig inte innebär något ökat sparande.
Man glömmer dock bort en sak härvidlag
och det är att premiesparandet medför
att kapitalet är bundet under
fem år.

Herr NORDQVIST i Karlskoga (h)
kort genmäle:

Herr talman! Bankoutskottets ärade
ordförande var vänlig att nämna mitt
namn flera gånger och jag skall försöka
svara på en del frågor som han ställde.

Till att börja med vill jag deklarera
att jag personligen — det betyder inte
reservanterna eller högerpartiet — nog
har den uppfattningen, att om staten
lånar i affärsbankerna är detta i alla
fall en nyans bättre än om den lånar
i riksbanken. När jag har den uppfattningen
befinner jag mig i rätt gott sällskap.
I finansplanen i statsverkspropositionen
säger nämligen finansministern
bland annat, att »finansieringen via
riksbanken har inneburit en icke acceptabel
påspädning av penningmarknadens
likviditet, som motverkat strävandena
att begränsa underlaget för
bankernas kortfristiga kreditgivning».

När man kommer in på dessa frågor
är det förfärligt lätt att slinka över
från huvudspörsmålet, som gäller dechargen
för riksbanken, till den ekono -

miska politiken i allmänhet, och det är
ju egentligen inte den vi skall diskutera
här. Utskottets ordförande kom
emellertid in på dessa frågor, när han
bemötte mitt påpekande och nämnde
bland annat att det enda som kunde
komma i fråga, om man skulle fullfölja
mina tankegångar, skulle vara att staten
minskade sina utgifter. Det ligger
mycket i detta. Man får väl säga att
räntehöjningen och de skärpta kreditrestriktionerna
var en signal till både
näringslivet och annan verksamhet att
iaktta återhållsamhet och en uppmaning
till ifrågavarande parter att bland
annat ompröva sina investeringsprogram.
Denna signal borde ha fått slå
igenom också i den offentliga sektorn
— en omprövning även där borde ha
kunnat komma till stånd. Alldeles särskilt
hade detta behövt ske hösten 1955
när det blev klart, i hur hög grad staten
var tvungen att tillgodose sina behov
just i riksbanken.

Om man hade gjort det och sedan
placerat statens lån på marknaden,
skulle man ha kunnat minska på upplåningen
i riksbanken under det andra
halvåret. Med den omfattning denna
upplåning fick kan man inte bortresonera
det förhållandet, att den i hög
grad motverkade den restriktivitet som
man tillämpade via kreditinstituten.

Sedan var det en större fråga som
jag kanske inte hinner ge mig in på
här, nämligen beträffande ojämnheten
mellan de båda halvåren. Utskottets
ordförande säger att när det gällde det
exempel jag gav, nämligen källskattedifferenserna,
skulle saken inte kunna
ordnas på annat sätt än genom att man
sammanförde utbetalningen av skatteöverskotten
och uppbörden av restskatterna
till samma tidpunkt. Så långt tordes
jag inte gå i det sammanhanget.
För min del sade jag att förhållandena
skulle kunna mildras genom att differenserna
gjordes så små som möjligt genom
bättre källskatteberäkningar och
genom ett förenklat skattesystem över

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

huvud taget. Då skulle så stora differenser
som f. n. inte behöva uppstå.

Herr SEVERIN i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill bara i anledning
av herr Schmidts yttrande, att utskottet
givit uttryck åt defaitism i fråga
om möjligheten att upprätthålla penningvärdet,
säga att detta vill jag bestrida.
Vad här står är att en »ökning
i omsättningens behov av sedlar är vid
oförändrade betalningsvanor en nödvändig
följa av nationalinkomstens
värdemässiga stegring». Det är helt
enkelt ett faktum som man slår fast.
Stiger nationalinkomsten värdemässigt,
i pengar räknat, måste omsättningens
behov av betalningsmedel också växa.
Och det heter vidare: »Även vid en balanserad
ekonomi medför, under förutsättning
att affärsbankernas eller statliga
myndigheters girobehållningar i
riksbanken inte minskar, en ökning i
sedelomloppet automatiskt en ökning i
någon eller några av riksbankens tillgångsposter.
»

Detta är en ren bokföringsfråga. Det
måste alltså medföra någon ökning av
riksbankens tillgångsposter, och om
denna ökning inte inträffar i valutareserven
och inte inträffar genom riksbankens
utlåning till andra än staten,
så blir statens skuld till riksbanken eu
ren reflex av sedelomloppets ökning.
Någonstans måste denna tillgångspost
finnas. Det ökade sedelomloppet är ju
en ökad skuld och mot denna ökade
skuld måste ovillkorligen svara en ökad
tillgång. Om denna ökade tillgång inte
finns i valutareserven och inte finns
i form av fordringar på andra låntagare
i riksbanken, måste den finnas i form
av fordringar på staten. Det är det enkla
sammanhanget. Något annat har vi inte
velat säga härmed.

Herr SCHMIDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var just vad jag
sade, att dessa förutsättningar är teo -

Valuta- och penningpolitiken

retiska och overkliga. Man kan inte
basera det ekonomiska resonemanget
på sådana antaganden.

Staten och riksbanken har ju vissa
möjligheter till reglerande åtgärder.
Man framhåller i andra sammanhang,
att staten skall ingripa. Staten är väl i
ett sådant här fall inte någon fullständig
nolla heller.

En annan sak är, att man utgår från
en viss procent i förhållande till nationalinkomstens
ökning, varmed sedelomloppet
skall stiga. Den procentsiffran
kan ju diskuteras -— den kan variera
under olika förhållanden och vid olika
sammansättning av nationalinkomsten.

Herr SEVERIN i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Schmidt säger att
staten skall ingripa, men han säger inte
på vilket sätt detta skall ske. Jag kan
inte se något annat sätt för ett ingripande
än att i det diskuterade hänseendet
förfalska riksbankens bokföring.
Men vill vi föra böckerna riktigt, måste
vi följa de linjer, som jag redogjorde
för.

Herr JÖNSSON i Rossbol (bf):

Herr talman! Jag skall inte förlänga
den s. k. tekniska debatt, som här tagits
upp av reservanterna och utskottsordföranden.
Jag har full anledning
att instämma i det uttalande, som jag
själv underskrivit, och jag delar den
förvåning, som bankoutskottets ordförande
uttalade över att reservationen
kunde komma till, när det endast är
fråga om petitesser. Rör det sig, såsom
herr Severin förmodade, bara om en
politisk etikett, måste jag säga att den
etiketten är synnerligen färglös. Den
blir väl mera färgad i de debatter, som
kommer senare under riksdagen i dessa
frågor.

Jag har tänkt begränsa mig till att
understryka ett par ord i utlåtandet, som
för resten herr Nordqvist i Karlskoga
läste upp. Vi säger: »Att en mindre grad

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Valuta- och penningpolitiken

av kreditrestriktivitet är ett önskemål
för många företagarkategorier och att
cn lägre räntenivå ur de flesta synpunkter
i och för sig är önskvärd är obestridligt.
» Den kategori av näringsidkare
som jag företräder, nämligen jordbrukarna,
har särskild anledning att underderstryka
detta om den lägre räntan.
Räntehöjningen ansågs ju som ett nödvändigt
komplement till övriga restriktiva
åtgärder för att dämpa ned den inflationistiska
utvecklingen. Åtgärderna
har tillsammans tydligen fyllt sitt ändamål.
Det råder väl inte några delade
meningar om att vi kunnat dämpa ned
inflationen och komma till rätta med
besvärligheterna, även om de varit betydande
för både byggenskap och annan
verksamhet. Men i fråga om räntan
är det en väldig skillnad mellan
svårigheterna för handel och industri
och svårigheterna för småföretagare och
jordbrukare. Vi får inte glömma bort,
att det under något mer än fjorton år
— sedan tiden för det senaste världskrigets
utbrott — glädjande nog varit
möjligt att väsentligt sanera handel och
industri. De äldre företagen och även
de som började senare har haft ganska
lång tid på sig att göra kraftiga avskrivningar
i motsats till vad som var fallet
under en tidigare högkonjunktur.
Likaså har de haft stora möjligheter till
fri värdering av inneliggande lager. Inneliggande
varulager har ju inte behövt
tas upp till mer än 30 procent av värdet,
ja under innevarande år har det
t. o. m. fått tas upp till ett ännu lägre
värde. Det kommer ju nu att bli en
skärpning på den punkten. Glädjande
nog, som sagt, har handel och industri
haft dessa möjligheter, och det visar
sig också i resultaten. Trots den, som
man tycker, många gånger onödiga jämmern
från det hållet kan den, som haft
tillfälle att under ett decennium rätt ingående
följa utvecklingen av de interna
redovisningarna, inte säga annat än
att det är förvånansvärt goda resultat
som har uppnåtts i fråga om ekonomiens

sanering inom såväl industri som handel
— i stort sett — under det senaste
decenniet.

Nybörjarna inom jordbruket däremot
— »rekryteringen» inom jordbruket
växlar ju åtskilligt snabbare än inom
företag och industri — har haft mycket
stark känning av de stigande priserna
och den högre räntan. Det är ett
framträdande önskemål, att bland de
lättnader av de restriktiva åtgärderna
man kan vidta, måste räntesänkning
komma i första hand.

Jag skulle önska att de fogliga uttalanden,
som gjorts av reservanterna,
kunde lända till efterföljd bland de
mindre kunniga tidningsskribenter och
talare, som i helt andra tonfall är ute
för att »upplysa» folk. Dessa folkupplysare
säger t. o. m. att de besvärligheter,
som kreditrestriktionerna åstadkommer
— om kreditrestriktionernas
nödvändighet är vi ju alla överens —
beror på regeringen. Jag skulle alltså
önska, att såväl tidningspressen som vissa
föredragshållare kunde tillägna sig
något av den saklighet, som ändå präglar
reservationen.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf):

Herr talman! Jag kan i stort sett helt
instämma i vad herr Jönsson i Rossbol
har yttrat, och jag begärde inte heller
ordet för att lägga mig i den debatt
emellan utskott och reservanter, som
kommit till för att klargöra, varför reservationen
egentligen föreligger. Jag
tror, att det är riktigt, som utskottets representanter
har sagt, att reservationen
är tämligen onödig, att den förefaller
vara en politisk etikett, avsedd att vara
till gagn under valrörelsen. Vad som
fattas i reservationen är väl detta tal,
som vi alltid i andra sammanhang brukar
få höra, om förmånen av den rörliga
räntan och den höga räntan. Nu
vill man i stället ha en smidig räntepolitik
o. s. v.

Jag begärde ordet, herr talman, för

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

att i fråga om kreditåtstramningen och
den höga räntan säga, att jag omöjligen
kan förstå mig på den politikens välsignelser.
Jag hörde bankoutskottets
ordförande herr Severin yttra, att det
var nödvändigt, att övergången skulle
göras sådan, att den märktes. Den
märktes sannerligen, men det är också
många som haft ytterst besvärligt att
klara sig över denna övergång. Nu gör
utskottet det erkännandet, att det är de
mindre likvida och starkt skuldsatta
företagen, som hårdast drabbas. Det
minsta man kan säga om denna politik
är väl, att den är alldeles orimligt ojämn
i sina verkningar. Jag trodde faktiskt,
att vi förde en politik, ägnad att överbrygga
motsättningarna mellan olika
folkgrupper och jämna ut förhållandena.
Såvitt man kan döma är politiken
nu alldeles motsatt. De företag, som —
precis som herr Jönsson i Rossbol sade
— har sanerat sina affärer under många
år och har kunnat stabilisera sin ställning,
har det inte besvärligt alls, men
hur förhåller det sig med nyetablerade
företag och nytillträdande jordbrukare?
Att starta en ny rörelse är praktiskt taget
alldeles omöjligt.

Utskottet säger i sin redogörelse på
sidan 3 i utlåtandet: »Vid diskussioner
mellan riksbanken och berörda kreditinstitut
nåddes enighet om att inteckningslåneräntan
för bottenlån i jordbruksfastigheter
och fastigheter för bostads-
och affärsändamål samt den kommunala
reverslåneräntan skulle utgöra
högst 4 3U procent för obundna och 4,6
procent för bundna lån, innebärande
en höjning av den bundna räntan med
1 procent och av den obundna med
1 V» procent.» Beträffande övriga räntesatser
står det bankerna fritt att ta
och ge den ränta de vill. Det är särskilt
detta jag ville sätta ett mycket stort
frågetecken inför. Är det nödvändigt,
att bankerna skall få ta och ge den
ränta de vill? Vi har en ränteregleringslag.
Är det alldeles otänkbart, att denna
lag kan fungera? Alla måste ändå er -

Valuta- och penningpolitiken

känna, att läget vid den nuvarande politiken
och med den möjlighet, som
bankerna har att ta och ge den ränta de
vill och kan, i längden blir ohållbart
för de hårdast skuldsatta. Det bästa
riksbanken och regeringen kunde göra
är nog att så snart som möjligt lätta på
kreditrestriktionerna, åtminstone för
mindre företag, som omöjligt kan äventyra
den penningpolitiska balansen,
samt sedan också sänka räntan.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Bankoutskottets ordförande
sade, att han hade hoppats, att
utskottet skulle ha kunnat skriva ett gemensamt
utlåtande. Det borde inte ha
funnits några meningsskiljaktigheter
om vad som inträffat under år 1955.
Han menade för sin del, att det mera
var en formsak, att oppositionen reserverat
sig. Han yttrade också, att oppositionens
representanter redan på ett tidigt
stadium talade om, att de skulle
inlämna en reservation. Det var dock,
herr talman, först sedan vi fått se den
skrivning, som majoriteten föreslog,
och förstod, att den var skriven inte i
avsikt att åstadkomma någon enighet
på denna punkt utan helt enkelt såsom
ett försvar i alla väder för vad riksbanken
hade gjort, som vi meddelade att vi
skulle reservera oss.

En liten intressant detalj är enligt
min mening att majoriteten inte med ett
ord berörde det förslag till tvångssparande
som riksbanksfullmäktige tillstyrkte
i början av förra året. Det var
först när det förslaget föll som lappkastet
kom i den ekonomiska politiken.
Jag kommer i detta sammanhang att
tänka på förhållandena i Ryssland. Där
skickade myndigheterna ut ett meddelande
till alla, som hade ryska uppslagsböcker,
om att allt som stod om
Beria skulle strykas, därför att det inte
var så angenämt att ha med längre i
historieskrivningen. Man skulle nästan
kunna ha misstänkt, att bankoutskottets

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Valuta- och penningpolitiken

majoritet på samma sätt inte hade någon
lust att bli påmind om det förolyckade
tvångssparandet, om det nu inte varit
så att tvångssparandet fortfarande är
aktuellt och förs fram ifrån andra håll
inom det socialdemokratiska partiet.

Vidare vill jag säga att man väl inte
kan begära att oppositionen skulle ha
godkänt den politik som fördes från
januari till april 1955, som resulterade
i ett så kritiskt läge att planerna på
tvångssparande kom fram och som gjorde
att, när regeringen och regeringspartierna
sent omsider måste göra en
tvärvändning, denna blev så chockartad
att det inte kunde undgås att den
förde med sig vissa biverkningar som
inte i och för sig hade varit nödvändiga.
Vi har för vår del hävdat att om
regeringen och regeringspartierna på
ett tidigare stadium hade kommit på
bättre tankar när det gäller penningpolitiken,
skulle en hel del av de nackdelar,
som förändringen i penningpolitiken
nu förde med sig, inte ha uppstått.

Det är ytterligare några saker som
inte alls beröres i bankoutskottets skrivning.
Regeringens representanter talar
för närvarande ganska mycket om valutareserven.
Det är ju föga tilltalande
att vi i ett läge, då vi har högkonjunktur
och goda exportmöjligheter, inte
kan ytterligare bygga upp vår valutareserv.
Statssekreterare Westerlind sade
nyligen i ett föredrag, att om vi inte
nu kan bygga upp valutareserven, när
skall vi då kunna göra det? Och OEEC
framhåller i sin senaste årsrapport på
tal om Sverige — och jag skulle tro att
årsrapporten i den delen är godkänd
av vederbörande svenska myndigheter
— att om vi på lång sikt skall kunna
tillämpa den fulla sysselsättningens
ekonomi, är det nödvändigt att vi nu
skaffar oss en stark valutareserv.

Utskottets majoritet berör däremot
inte, såvitt jag har kunnat finna, med
ett enda ord denna fråga. Man gör bara
ett rent historiskt konstaterande beträffande
valutareservens utveckling.

När det gäller den intressanta frågan,
huruvida staten skall låna i riksbanken
eller inte, är bankoutskottets majoritet
tydligen långt mindre kritisk än finansministern.
Det finns härvidlag en klar
skillnad mellan finansministerns bedömning
av situationen och utskottsmajoritetens.
Såsom här redan har
framhållits anser finansministern att finansieringen
via riksbanken har medfört
en icke acceptabel påspädning av
penningmarknaden. Om man läser bankoutskottsmajoritetens
utlåtande får
man det intrycket att majoriteten resonerar
på följande sätt: »Att låna i riksbanken
är ju fina Q. Det är en elegant
lösning av det hela. Synd bara att vi
inte tidigare kommit att tänka på att
detta är en bekväm utväg att klara av
problemet.»

Inom oppositionen har vi inte utan
vidare varit benägna att skriva under
ett sådant utlåtande, och det är förklaringen
till vår reservation. Vi menar att
utlåtandet inte ger en riktig bild av de
faktiska förhållandena.

Jag skulle också vilja säga några ord
till min värderade vän herr Pettersson
i Dahl. Han kritiserade här igen den
räntepolitik som hans partikamrater i
regeringen godkänt. Jag vill därför upprepa
den frågan som jag i tidigare sammanhang
ställt till honom: Hur kan
herr Pettersson i Dahl stå kvar som
bondeförbundets gruppledare här i
kammaren, när partiets representanter
i regeringen har anslutit sig till en penningpolitik
som herr Pettersson anser
vara felaktig? Det skulle vara intressant
att få höra litet grand om detta.

Herr Pettersson i Dahl undrade, varför
inte ränteregleringslagen sattes i
kraft i april månad. Det var mycket
intressant att herr Pettersson tog upp
den saken. Ränteregleringslagen är enligt
min uppfattning ett utomordentligt
bevis för hur det socialdemokratiska
regleringstänkandet ibland ömkligen
omkommer när det konfronteras med
kalla fakta. Det var ju en del socialis -

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

tiska teoretiker som trodde att man i
denna lag hade funnit ett bra medel att
stoppa den rörlighet i räntan som brukar
vara förbunden med ändringar i
kredittillgängen. Man resonerade som
så: »Om en kreditåtstramning skulle
komma att föra med sig räntehöjning,
vilket vi tycker är obehagligt, så gör vi
så att vi stiftar en lag som förbjuder
räntan att stiga.» Det var, tyckte man,
en idealisk lösning.

Så kom man förra våren i det läget
att man helt plötsligt fann det nödvändigt
med en kreditåtstramning. Tvångssparandet
hade förolyckats, och då
fanns ingen annan utväg, tyckte man.
Det var ingen — inte ens herr Petterssons
partikamrater i bankofullmäktige
— som föreslog att ränteregleringslagen
skulle sättas i kraft, ty man trodde
inte på möjligheten att regleringsvägen
ordna saken.

Efter vad jag kan finna utgör ränteregleringslagen
ett monument över den
socialdemokratiska regleringspolitikens
misslyckande, och jag tycker därför
som sagt att det är mycket intressant
att herr Pettersson i Dahl nu tar upp
frågan, varför inte denna lag har satts
i kraft.

Herr Pettersson i Dahl har vid tidigare
tillfällen sagt att i valet mellan
tvångssparande och en räntehöjning
skulle han nog vid närmare eftertanke
ha föredragit tvångssparande. Jag tror
att det är viktigt att än en gång slå fast
att något sådant val icke har funnits
och icke finns. Herr Hedlund har sagt
ifrån — ocli det har också gjorts på
annat håll — att även om tvångssparandet
blivit genomfört, hade vi fått
räkna med en räntehöjning, låt vara att
den enligt herr Hedlunds uppfattning
kanske inte då nödvändigtvis blivit så
stor.

Herr Pettersson i Dahl slutade med
att säga, att vi så snart som möjligt hör
lätta på kreditåtstramningen och sänka
räntan. Vi är alldeles överens, herr Pettersson
i Dahl, om att så snart vi utan

Valuta- och penningpolitiken

risk för ytterligare inflationstendenser
kan släppa på kreditåtstramningen och
sänka räntan, skall vi göra detta. Men
så länge en räntesänkning skulle innebära
ökad fart åt inflationstendenserna,
måste vi i penningvärdets intresse hålla
kvar den nuvarande politiken.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf):

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg
frågar hur jag kan stå som gruppledare
utan att välsigna den politik
som förs i fråga om kreditrestriktionerna.
Herr Gustafson som bankman torde
veta, att det är riksbanken som bestämmer
denna politik och inte riksdagen.

För ett år sedan när vi diskuterade
detta problem stod herr Gustafson här
och talade om vilka framtidsperspektiv
vi hade med den nya politiken, den
höga räntan o. s. v., och han skildrade
hur denna skulle leda till lägre priser.
Herr Gustafson! Har de lägre priserna
kommit? Såvitt jag vet har denna politik
fört med sig fördyring överallt:
högre hyror, högre priser, ökade arbetskostnader
och svårigheter att konkurrera
på exportmarknaden. Jag tror
inte de förutsägelser herr Gustafson
trodde så mycket på håller streck.

Tvångssparandet skall jag inte gå in
på. Den saken är ur världen. Vi har
ingen anledning att ta upp diskussionen
om tvångssparandet nu, men jag
förstår mycket väl, att herr Gustafson
tror att han har funnit ett politiskt ben
att gnaga på i sommar.

En sak som gladde mig var, att herr
Gustafson sade, att han håller med om
att vi så snart som möjligt skall lätta
på kreditrestriktionerna och sänka räntan.
Det var väldigt roligt att höra
detta från en talare för folkpartiet.
Sedan återstår bara frågan, när detta
»så snart som möjligt» skall inträffa.
Jag hoppas det inte läggs några hinder
i vägen för att dessa lättnader verkligen
kommer så snart som möjligt.

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Valuta- och penningpolitiken

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Pettersson i Dahl
säger nu, att det inte är riksdagen som
bestämmer penningpolitiken utan riksbanken.
Jag hade för mig, att vi i dag
uttalade oss om huruvida riksbanken
förfarit riktigt under det gångna året.
Jag har inte hört, att herr Pettersson i
Dahl yrkat på att riksbanken inte skulle
beviljas ansvarsfrihet av det skälet att
den fört en i grunden felaktig politik.

Den politik som infördes i april förra
året har dock haft bondeförbundets välsignelse
här i riksdagen. Om herr Pettersson
i Dahl nu försöker göra en undanmanöver,
är det hans egen sak.

Herr Pettersson i Dahl undrar, hur
man kan säga att en räntehöjning verkar
prissänkande. Anser herr Pettersson
i Dahl, att en räntehöjnings enda
effekt är att den höjer priserna? Om
herr Pettersson i Dahl anser det, är det
ännu mera oförståeligt hur han kan
ansluta sig till en politik som innebär
rörlig ränta. Den enda motiveringen
för att höja räntan när det blir ett inflationstryck
är den, att räntehöjningen
skall medverka till att hejda prisstegringar,
som skulle bli oerhört mycket
större än de som beror på den kostnadsfaktor,
som den högre räntan kan
utgöra.

Sedan säger herr Pettersson i Dahl,
att tvångssparandet är ur världen. Det
är ett intressant uttalande från gruppledaren
för bondeförbundet i andra
kammaren. Representanter för regeringspartierna
har nämligen låtit förstå,
att tvångssparandetanken visst inte
är ur världen. Men nu har vi fått
ett auktoritativt uttalande från herr
Pettersson i Dahl.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf) kort
genmäle:

Herr talman! Yrkandet att ansvarsfrihet
skall vägras riksbanken för dess
förvaltning torde väl i första hand ankomma
på oppositionen att ställa.

Sedan har herr Gustafson frågat mig
om jag anser att den höga räntans enda
effekt är prisförhöjande. Nej, den gör
det också mycket besvärligare för alla
de mycket skuldsatta människorna i
detta landet, särskilt för dem som nyetablerat
sig. Den effekten finns också
med.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Pettersson i Dahl
säger att det närmast tillkommer oppositionen
att yrka på att ansvarsfrihet
inte skall beviljas riksbanken. Nu har
riksbanken sent omsider tagit upp några
av de programpunkter som oppositionen
sedan åratal talat för, under
det att det verkar som om herr Pettersson
i Dahl står i opposition till
sina partikamrater i regeringen och
till de bondeförbundstalare som här i
riksdagen under tidigare debatter har
godkänt den penningpolitik som riksbanken
började föra i april förra året.
Det går väl inte, herr Pettersson i Dahl,
att manipulera hur som helst på detta
område!

Herr PETTERSSON i Dahl (bf) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg
talar om att regeringen har tagit
upp oppositionens politik. Han menar
väl då den höga räntan. Vi saknar emellertid
i dagens räntedebatt det förnämliga
exemplet från England, som i alla
sådana här debatter spökat och stått
som ett föredöme. Detta har vi faktiskt
sluppit höra i dag, och det är väl tack
vare att denna politik där misslyckats.

Herr SEVERIN i Stockholm (s):

Herr talman! Jag nödgas korrigera
herr Gustafson i Göteborg. Han mindes
fel beträffande tidpunkten för högerns
och folkpartiets meddelande om att de
ämnade reservera sig. Detta skedde innan
de sett det förslag till skrivning
som förelåg. Den saken är alldeles klar.

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 195G fm.

Därav drog jag den slutsatsen, att det
närmast var en politisk etikett och att
det ansågs opassande för högern och
folkpartiet att ena sig med regeringspartierna.

Men alldeles bortsett från detta — ett
av oppositionspartiernas skäl, enligt
herr Gustafson, för dess oförmåga att
biträda majoritetens förslag till skrivning
var, att tvångslånet inte nämndes.
Nu är saken den att tvångslånet strängt
taget är en sak som inte har med riksbankens
ansvarsfrihet att göra. Det var
inte riksbanken som skulle besluta om
tvångslånet och inte riksbanken som
skulle emittera detta. Tvångslånet måste
bli ett resultat av ett riksdagsbeslut. Ingen
annan än riksdagen kan besluta om
att uppta ett tvångslån av svenska folket.
Om det varit en sådan hjärtesak för
oppositionen att det i utlåtandet skulle
nämnas att det under fjolåret förts en
diskussion i denna sak — det framställdes
ju aldrig ett verkligt förslag — så
skulle det väl inte ha varit alldeles
omöjligt för majoriteten att gå med på
att ta in detta. Detta behövde alltså
inte ha varit något skäl för en reservation.

Jag vet inte om jag uppfattat herr
Gustafson riktigt, ty jag gjorde endast
några anteckningar ur minnet efter
hans anförande. Enligt vad jag kunde
bedöma var det andra skälet till reservationen
det som sagts om skillnaden
mellan statens upplåning i riksbanken
och statens upplåning i affärsbankerna
eller på kapitalmarknaden — jag vet
inte vilketdera alternativet var eller
om det gällde båda delarna. Herr Gustafson
i Göteborg uttryckte sig inte så
tydligt, tyckte jag, varför jag inte blev
klok på vilket alternativ han menade.

Oppositionen säger själv i reservationen
att en upplåning i riksbanken
och en upplåning i affärsbankerna bär
ungefär samma verkan. Då kunde åtminstone
inte detta utgöra något skäl
för att reservanterna inte skulle ha kunnat
ena sig med majoriteten.

Valuta- och penningpolitiken

Slutligen säger reservanterna några
ord om valutareserven och önskvärdheten
av att öka den nu, när vi har
en högkonjunktur och förutsättningarna
uppenbarligen är större än under
en lågkonjunktur. Ja, det är en sak som
bankoutskottets majoritet flera år å
rad har sagt. Jag tror att även bankofullmäktige
själva uttalat önskvärdheten
av detta. De ärade reservanterna
kunde således ha varit tämligen säkra
på att utskottsmajoriteten icke skulle
ha haft några principiella invändningar
mot att uttrycka önskningar om att valutareserven
skulle höjas.

På grund av dessa skäl tyckte jag att
denna reservation var onödig. Men det
gör inte så mycket att reservationen
kommit; den har dock tagit upp mera
av kammarens tid än vad som skulle
ha blivit fallet om vi hade varit eniga.

Herr SCHMIDT (fp):

Herr talman! Det är egentligen en
småsak, men det är inte första gången
som utskottets ärade ordförande påtalar
sättet för avlåtandet av en reservation.

När jag läste utskottsmajoritetens
skrivning sade jag att jag för det första
inte kunde ansluta mig till historieskrivningen
— inte därför att den vore
felaktig utan därför att den inte innehöll
vissa saker som vi ville ha fram.
Vidare sade jag att det i slutet av utskottsmajoritetens
utlåtande funnes sådana
påståenden som enligt min mening
vore av den arten att vi inte kunde
enas därom. Majoritetens utlåtande var
sålunda färdigt i utkast när jag framhöll
detta.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen framställde propositioner
dels på att kammaren måtte med
godkännande av bankoutskottets uttalanden
lägga dess under punkten gjorda
omförmälan till handlingarna dels ock
på godkännande av det uttalande, som
föreslagits i den vid utlåtandet fogade
reservationen; och fann herr talmannen

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för personer, vilkas anställning hös

arbetsgivaren upphört

den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Schmidt begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren med godkännande
av bankoutskottets uttalanden
i punkten 1 ro) av dess utlåtande nr 4
lägger den under punkten gjorda omförmälan
till handlingarna, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
det uttalande, som föreslagits i den vid
utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren godkänt
utskottets under punkten gjorda uttalanden.

Punkten 2

Lades till handlingarna.

Punkterna 3 och 4

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 17

Förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor
för personer, vilkas anställning
hos arbetsgivaren upphört

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av väckt motion
om förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor
för personer, vilkas anställning
hos arbetsgivaren upphört.

I en inom andra kammaren väckt, till
lagutskott hänvisad motion, nr 597, vilken
behandlats av andra lagutskottet,

hade herr Gustafson i Göteborg m. fl.
hemställt, »att riksdagen måtte besluta
att med hänvisning till riksdagens skrivelser
nr 150 år 1945 och nr 418 år 1953
i en skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en
förutsättningslös utredning rörande förhandlingsrätt
beträffande pensionsvillkor,
som angår personer vilkas anställning
hos arbetsgivaren redan upphört
vid tiden för framställandet av begäran
om förhandling, samt att Kungl. Maj:t
måtte för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kan föranleda».

Utskottet hemställde, att riksdagen
i anledning av förevarande motion,
11:597, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t som sin mening giva till känna
vad utskottet i utlåtandet anfört.

Reservation hade avgivits av herrar
Mannerskantz, Anders E. Johansson,
Åkesson och fröken Höjer, vilka ansett
att utskottet bort hemställa, att riksdagen,
med bifall till motionen 11:597,
måtte besluta att med hänvisning till
riksdagens skrivelser nr 150 år 1945 och
nr 418 år 1953 i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t ville
föranstalta om en förutsättningslös utredning
rörande förhandlingsrätt beträffande
pensionsvillkor, som angår
personer, vilkas anställning hos arbetsgivaren
redan upphört vid tiden för
framställandet av begäran om förhandling,
samt att Kungl. Maj :t måtte för
riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr AHLBERG (h):

Herr talman! Det är inte så många
årtionden sedan frågan om föreningsoch
förhandlingsrätt utgjorde ett allvarligt
problem i vårt samhälle. Den stora
gruppen arbetare kämpade för rätten
att låta sig företrädas av en organisation
vid uppgörelser med arbetsgivarna

Onsdagen den 21 mars 1956 fm. Nr 11

Förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för personer, vilkas anställning hos
arbetsgivaren upphört

eller deras organisation om arbetsvillkoren.
Arbetsgivarna å sin sida kämpade
för den förmenta rätten att själva
få bestämma dessa ting. Den föreningsoch
förhandlingsrätt som man kämpade
för blev i sinom tid erkänd i praktiken.
För tjänstemannagruppernas vidkommande
— tjänstemännen organiserade
sig ju senare — blev det dess bättre
aldrig fråga om att behöva kämpa sig
fram till denna rätt. Den kom så småningom
genom den lag om föreningsoch
förhandlingsrätt för de privatanställdas
del som antogs 1936. Kommunaltjänstemännen
har också fått sin förhandlingsrätt
fastställd i lag. Vad statstjänstemännen
beträffar är deras något
begränsade förhandlingsrätt bestämd i
en kungörelse.

I samtliga dessa tre lagstiftningar,
som reglerar förhandlingsrätten, är denna
för det första begränsad till arbetstagare
som är medlemmar i en arbetstagarorganisation
och för det andra inskränkt
på det sättet, att förhandlingsämnena
endast kan utgöras av saker och
ting som sammanhänger med ett anställningsförhållande.
När arbetstagaren
avgått ur tjänst med eller utan pension
har den organisation, som han tillhörde
som aktiv och eventuellt kvarstår i ännu,
ingen som helst rätt att förhandla
med motparten för att få frågan om
pension behandlad på organisationsmässigt
sätt. Denna begränsning i förhandlingsrätten
har vållat organisationerna
och pensionärerna bestämda olägenheter,
framför allt under den period med
väsentligt förändrat penningvärde som
nu ligger bakom oss.

Det parti jag tillhör har sökt uppnå,
att förhandlingsrätten skall utsträckas
till att gälla även pensionärer. Fn framstöt
gjordes när herr Fagerholm i denna
kammare 1945 motionerade om en utredning
och även fick riksdagens bifall
till ett förslag om framställning hos
Kungl. Maj:t om eu utredning av detta
ämne. Denna framställning föranledde

Kungl. Maj :t att överlämna riksdagens
skrivelse till 1948 års förhandlingsrättskommitté.
Denna kommitté hade emellertid
till uppgift allenast att behandla
frågan om förhandlingsrätt för statsoch
kommunalanställda. Kommittén
kunde konstatera, att frågan om organisationers
rätt att företräda pensionärer
gällde icke bara på det statliga och
kommunala området utan i än högre
grad gällde de privatanställda. Denna
förhandlingsrättskommitté lämnade därför
framställningen från riksdagen utan
åtgärd. Detta föranledde herr Kyling
att i denna kammare 1952 i en interpellation
förhöra sig hos socialministern
om det skulle bli någon utredning.
Riksdagen hade ju hemställt om detta,
det organ, till vilket man hade remitterat
framställningen, hade lämnat den
utan åtgärd och man väntade nu på att
något skulle ske. Den gången måtte intresset
för denna förhandlingsrättsfråga
inte ha varit alltför starkt på regeringssidan.
Statsrådet svarade nämligen att
man borde vänta och se, huruvida inte
i remissyttrandena över förhandlingsrättskommitténs
yttrande framkomme
något som kunde vara av värde för behandlingen
av ärendet. Detta var åtminstone
i mitt tycke ett ovanligt svagt
underlag för den alltjämt visade obenägenheten
att ta itu med detta problem.
Statsrådet uttalade emellertid vidare,
att han betraktade frågan om förhandlingsrätt
för dessa pensionärer som en
väsentlig sak.

Då alltjämt inte något åtgjordes, väcktes
år 1953 motioner i ämnet av herrar
Kyling och Håstad i denna kammare
och av mig och ett par medmotionärer
i första kammaren. Vi underströk det
angelägna i att denna fråga bringades
till en lösning. Kvar stod ju anspråket
på en utredning, och vi anförde de motiv
vi ansåg tala för en sådan. Detta var
sålunda år 1953.

Det har gått det ena året efter det
andra, den ena framstöten efter den

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för personer, vilkas anställning hos

arbetsgivaren upphört

andra har gjorts från enskilda motionärers
sida. Andra lagutskottet har ständigt,
såväl för egen del som genom
åberopande av infordrade remissyttranden,
uttalat sig för att något borde
uträttas. I år har några motionärer från
folkpartiet aktualiserat denna fråga, och
utskottet har i sitt yttrande på ett enligt
min mening rätt utförligt och rejält sätt
redogjort för den historia som ligger
bakom. Märkligt nog kommer utskottet
emellertid nu för första gången till den
uppfattningen, att någon skrivelse till
Konungen icke erfordras. Utskottet har
nämligen inhämtat att man inom vederbörande
departement vidtagit vissa förberedande
åtgärder i syfte att närmare
klarlägga de olika frågeställningar, som
inrymmes i detta omfattande problemkomplex.
»Inom departementet överväges»,
heter det, »enligt vad utskottet
vidare inhämtat, en fortsatt utredning
rörande vissa av de spörsmål som härvid
aktualiserats.»

Vad utskottet på detta sätt har inhämtat
är alltså, att man inom departementet
nu eventuellt börjar med något
som möjligen, i den mån dessa »vissa
spörsmål» har samband med denna fråga,
skulle kunna leda till att det görs
någonting någon gång. Men, herr talman,
det har gått elva år sedan riksdagen
hemställde om denna utredning.
Det har gått ännu längre tid sedan
Tjänstemännens centralorganisation riktade
en hemställan till Konungen i detta
ärende. Det skedde första gången år
1943 i anknytning till revisionen av
1940 års lag om förhandlingsrätt för
kommunala tjänstemän. Det verkar som
om man på sina håll inte hade samma
intresse som tidigare för förhandlingsoch
föreningsrätten, och inte heller den
önskvärda förståelsen för vad denna
rätt betyder för pensionärerna.

Jag skall inte, herr talman, påstå att
de privatanställda tjänstemännen, om
de hade haft en sådan förhandlingsrätt
som vi önskar, skulle ha förmått att

åstadkomma uppgörelser om dyrtidstillägg
på utgående pensioner. Jag vill
emellertid säga, att möjligheterna att
resonera med arbetsgivarorganisationerna
på ett förhandlingsmässigt sätt och
över huvud taget möta motparten och
gå till botten med dessa problem, säkerligen
varit större och att därmed måhända
också möjligheterna blivit större
för dem som nu fått uppbära pensioner
med oförändrade eller oväsentligt ändrade
belopp under den tid då kronans
köpkraft sjunkit så väsentligt.

Jag betraktar det, herr talman, som
otillfredsställande att vi i vårt land med
dess avancerade lagstiftning rörande
anordningar på arbetsrättens område
inte kommit så långt att en organisation
av arbetstagare skall kunna förhandla
om pensionsvillkoren för dem som gått
i pension. Lika otillfredsställande är det
att en förening av pensionärer skall förvägras
att representera pensionärerna
inför den arbetsgivare, från vilken de
uppbär pension.

Med denna motivering ber jag, herr
talman, att få yrka bifall till den till
utlåtandet fogade reservationen av herr
Mannerskantz m. fl.

Häruti instämde herr Hagård (h) och
fröken TVetterström (h).

Fröken HÖJER (fp):

Herr talman! Såsom reservant beträffande
andra lagutskottets utlåtande nr
14 har jag ansett att utskottet bort bifalla
yrkandet i motionen 11:597 av
herr Gustafson i Göteborg in. fl. Det
gäller alltså det spörsmål, som herr
Ahlberg har givit oss en historik över,
nämligen frågan om förhandlingsrätt
för pensionärer. Jag skulle vilja citera
något av vad riksdagen sagt i denna
fråga tidigare. Vi har redan hört av
herr Ahlberg, att det var elva år sedan
riksdagen hemställde om en utredning
i denna fråga.

I dessa uttalanden har riksdagen sagt

Onsdagen den 21 mars 1956 fm. Nr 11

Förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för personer, vilkas anställning hos
arbetsgivaren upphört

i mitt tycke ganska värdefulla saker.
1945 sade man alltså: »Behov av förhandling
kan sålunda föreligga i åtskilliga
fall. Även om vederbörande arbetsgivare
för närvarande i allmänhet icke
ställa sig avvisande till en begäran från
arbetstagarorganisationen om förhandling
angående dylika pensionsfrågor,
måste dock en lagstadgad förhandlingsrätt
i förevarande hänseende vara av
värde för pensionärerna. För arbetsgivarparten
torde en förhandlingsrätt
för arbetstagarförening i dessa fall icke
medföra några nämnvärda olägenheter.
» Så säger man, att spörsmålet bör
göras till föremål för närmare utredning
och att »utskottet har icke förbisett,
att lösningen av föreliggande problem
kan vara förenad med svårigheter
av lagteknisk art». Redan då sade alltså
utskottet och också riksdagen, att detta
kan bli en litet besvärlig fråga. Vi måste
därför ta reda på ordentligt vad det är
som gör att man inte ögonblickligen är
beredd att lägga fram ett förslag om
förhandlingsrätt.

Sedan kommer vi till interpellationen
vid 1952 års riksdag, då statsrådet svarar:
»Jag vill för övrigt tillägga, att
detta spörsmål — såsom förhandlingsrättskommittén
även torde ha funnit —
onekligen är ett ganska besvärligt juridiskt
problem ...» Men så slutar statsrådet
med att säga: »Med det anförda
vill jag inte ha sagt att det ej föreligger
skäl för att även pensionerade arbetstagares
berättigade intressen i förevarande
hänseende uppmärksammas.»

Detta var 1952. Det är nu fyra år
sedan dess, då man alltså ansåg att det
var berättigat att denna grupps förhandlingsrätt
skulle uppmärksammas.

1953 säger utskottet: »Utskottet är
emellertid angeläget» — ibland undrar
jag om man alltid tänker på ordens
valör —• »att i detta sammanhang understryka
den betydelse utskottet fäster
vid att problemet om förhandlingsrätt
rörande pensionsvillkor får en för pen -

sionärerna tillfredsställande lösning.

--- — Utskottet förutsätter att frågan

om pensionärernas ställning i nämnda
hänseende i tillbörlig utsträckning beaktas
vid den fortsatta undersökningen
rörande förhandlingsfrågorna, som är
att vänta, och att spörsmålet om möjligt
i anslutning härtill upptages till
närmare utredning.»

Nu är vi framme vid 1956, och nu
har vi fått ett utlåtande, som för all del
är angenämt på ett sätt. Utlåtandet säger,
att det är rimligt att vi tar upp
frågan, men, som herr Ahlberg redan
har sagt, tillägger man: »Utskottet har
inhämtat att man inom vederbörande
departement vidtagit vissa förberedande
åtgärder i syfte att närmare klarlägga
de olika frågeställningar, som inrymmes
i det omfattande problemkomplex
förhandlingsrättsfrågorna utgör.
Inom departementet överväges, enligt
vad utskottet vidare inhämtat, en fortsatt
utredning rörande vissa av de
spörsmål som härvid aktualiserats.»

Så långt har man alltså kommit, och
utskottet understryker ånyo »den betydelse
utskottet fäster vid att spörsmålet
om förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor
får en för pensionärerna
tillfredsställande lösning .. .» Utskottet
hemställer slutligen, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte som
sin mening giva till känna vad utskottet
ovan anfört. Utskottet anser alltså
inte såsom motionärerna och reservanterna,
att vi borde ha sagt ifrån, att vi
anser att det nu skall ske en utredning
och att Kungl. Maj:t för riksdagen skall
framlägga det förslag, som utredningen
kan föranleda. Utskottet har enligt mitt
förmenande ett tålamod utan like. Om
riksdagen säger alt man önskar en utredning
och riksdagen sitter och väntar
på den i It år, så skall man ändå inte
kunna bestämt säga ifrån, att det var
en utredning som vi önskade.

Detta påminner om en läkare, som
hade oerhört mycket att göra och som

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för personer, vilkas anställning hos

arbetsgivaren upphört

dessutom hade kolossalt mycket tidskrifter
att läsa. Han sade till mig: »Jag
lägger dem i en hög på mitt nattduksbord
i förhoppning om att vad där står
går in i mitt huvud under natten.» Det
tycks vara ungefär så som departementet
har tänkt. Man lägger alla goda
önskningar i departementet i förhoppning
om att dessa svåra problem löses
under tiden utan att någon tar hand
om dem.

Vi reservanter menar, att dessa problem
inte kommer att lösas, om inte
en utredning får i uppdrag att verkligen
ta hand om dem.

Herr talman! Med denna motivering
yrkar jag bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr Nihlfors
(fp) och fröken Vinge (fp).

Fru JOHANSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Att denna fråga har
varit föremål för utskottets behandling
flera gånger tidigare har både fröken
Höjer och herr Ahlberg talat om, och
att utskottet också har ställt sig mycket
objektivt till frågan är också klarlagt.
Jag tror emellertid man kan säga,
att utskottet också i år har varit lika
objektivt inställt som det har varit vid
föregående tillfällen.

Utskottet har bedömt denna fråga
lika allvarligt i år som tidigare, men
att vi inte nu velat vara med om en
direkt skrivelse till Kungl. Maj :t för att
ånyo framställa anspråk på en utredning
beror på att frågan kanske ligger
litet annorlunda till nu än den har
gjort förut.

Herr Ahlberg sade att regeringen har
visat sig obenägen att ta upp dessa frågor,
men jag skulle tro att det lika mycket
beror på att regeringen har kommit
underfund med att detta är ganska
komplicerade frågor, som inte är så
lätta att lösa som motionärerna och
reservanterna här har velat göra gällande.

När dåvarande statsrådet Lingman
lade fram en proposition i denna fråga
år 1954, uttalade han att det måste bli
en fortsatt undersökning rörande förhandlingsrätten
för de stats- och kommunalanställda
tjänstemännen, men han
tilläde, att man måste också utreda
både de konstitutionella förutsättningar
som finns för en utvidgning av förhandlingsrätten
och de praktiska konsekvenser
som en mera fullständig förhandlingsrätt
kunde medföra i organisatoriskt
hänseende inte blott för staten
och kommunerna utan också för
de i offentlig tjänst anställda. Med detta
har ju statsrådet visat att det inte är
så enkelt att lösa frågan.

Nu har det påståtts, att utskottet har
byggt sitt utlåtande på att man har fått
reda på att det i departementet har
vidtagits förberedande åtgärder i syfte
att närmare klarlägga de olika frågeställningar,
som inryms i det omfattande
problemkomplex som förhandlingsrättsfrågorna
utgör. Men utskottet har
inte byggt sitt utlåtande bara på detta.
Utskottet säger på s. 10, att utskottet
med hänsyn bland annat till det läge,
vari frågan om förhandlingsrätt för
stats- och kommunaltjänstemännen för
närvarande befinner sig, inte anser det
finnas anledning att nu göra en förnyad
framställning om utredning. Det
tilläggs sedan: »Utskottet vill emellertid
ånyo understryka den betydelse utskottet
fäster vid att spörsmålet om förhandlingsrätt
beträffande pensionsvillkor
får en för pensionärerna tillfredsställande
lösning och vill även framhålla
vikten av att alla utvägar till
lösande av förevarande spörsmål noga
övervägs i samband med den fortsatta
prövningen av förhandlingsrättsfrågorna
i övrigt.»

Jag tycker inte det är så förfärligt
stor skillnad mellan vad utskottet har
skrivit och vad motionärerna och reservanterna
egentligen vill. Utskottet
understryker kraftigt betydelsen av

Onsdagen den 21 mars 1956 fm. Nr 11

Förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för personer, vilkas anställning hos
arbetsgivaren upphört

dessa frågor men slutar med att föreslå,
att riksdagen skall ge till känna
vad utskottet anfört, medan reservanterna
begär, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skall anhålla om en
förutsättningslös utredning. Jag tror att
de man vill tjäna är lika betjänta av
att utskottets förslag bifalles som att
riksdagen följer reservationen.

Sedan undrar jag för min egen del,
om man ändå inte har satsat för mycket
på den betydelse frågan har för pensionärerna.
Jag har i många år deltagit
i underhandlingar, och jag har gjort
den erfarenheten, att om man skall
komma någonstans måste man ha mycket
kraftiga motiveringar eller också
kunna ta till strejkhot eller någonting
sådant. De som redan har slutat sitt
arbete och blivit pensionerade har ju
inga sådana möjligheter att ställa bakom
kraven på bättre pensioner. Kan
man inte på frivillighetens väg åstadkomma
någonting, har jag svårt att tro
att man genom andra åtgärder skall
kunna komma mycket längre.

Detta är som sagt mina egna funderingar,
och jag säger det inte såsom
utskottets talesman. Jag ber, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Fröken HÖJER (fp) kort genmäle:

Fru Johansson i Norrköping säger
att de här frågorna är komplicerade.
Det är just därför att de är komplicerade
som vi reservanter är ivriga att
få en utredning tillsatt, och nog har
det funnits tillräckligt med tid under
dessa elva år som förflutit sedan 1945
att förbereda detta.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Sedan nu såväl herr
Ahlberg som representanter för utskottsinajoritetcn
och reservanterna har
fått komma till tals, kanske det kan
vara tillåtet för mig att såsom motionär
säga några ord om anledningen till
6 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr

att jag jämte en del kamrater i kammaren
har väckt denna motion.

Vi tycks alla vara överens om att
detta är en viktig fråga, och det beror
väl på att vi på nära håll har sett, hurusom
många pensionärer i privat tjänst
har fått känna av prisstegringarna utan
att få tillräcklig kompensation på sina
pensioner. Det finns t. o. m. exempel
på att tjänstemän, som har arbetat i
20—30 år i ett företag och som vid
fackliga förhandlingar har blivit tillförsäkrade
en viss pension, nu lever
under vad som anses vara existensminimum
i skattehänseende.

Man kan fråga sig, om det över huvud
taget är motiverat att det skall
finnas förhandlingsrätt för pensionärer.
Det förhållandet att man numera
betraktar pensionen som en uppskjuten
lön innebär emellertid, att man inte
utan vidare kan säga, att företaget skall
vara helt fritaget från varje ansvar för
de anställda, när de har gått i pension.

Man kan också fråga sig: Behövs det
någon förhandlingsrätt? Kan man inte
ordna detta på annat sätt? Jag skall
nämna ett exempel på hur det kan gå
till i dagens Sverige.

Det var en facklig organisation, som
manifesterat sin samhörighet med pensionärerna
genom att låta dem vara
kvar som medlemmar i organisationen.
Organisationen konstaterade, att pensionärerna
på grund av prisstegringen
hade kommit att få så låga pensioner,
att det inte kunde anses vara skäligt.
Då begärde organisationen förhandling
med arbetsgivarparten, som emellertid
svarade: Ni har ingen förhandlingsrätt,
det kan inte bli några förhandlingar!
Man kom i alla fall överens om att man
väl kunde träffas och tala om saken.
När man då träffades frågade löntagarparten
vem som skulle utses till ordförande.
Här skall inte vara någon ordförande,
eller sekreterare heller för den
delen, sade arbetsgivarna, detta är inga
förhandlingar. De anställdas förhand11 -

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor för personer, vilkas anställning hos

arbetsgivaren upphört

lingsdelegation framförde sina önskemål
varpå arbetsgivarparten svarade: Vi
har redan beslutat, var så god, här är
vårt beslut! Den fackliga organisationen
genmälde: Vi kan väl diskutera
saken, det kan väl gå att ändra beslutet,
om vi under samtalet kommer fram
till ett annat resultat? Nej, sade arbetsgivarparten,
detta är vårt sista bud.

När man alltså hör, hur det kan gå
till i dagens Sverige, måste man säga,
att nog finns det ett behov av förhandlingsrätt
för pensionärer.

Jag tycker det är bra att utskottet,
som dess värderade ordförande här
sagt, klart uttalat att denna fråga är
viktig och dessutom föreslagit att riksdagen
skall giva denna mening till känna
i skrivelse till Kungl. Maj :t. Man kan
fråga sig, varför man kan nöja sig med
detta. Anledningen härtill är, att vi inte
tycker att regeringen har lagt tillräckligt
stor iver i dagen när det gäller
att lösa denna fråga, som vi alla är
överens om är så viktig.

Sedan riksdagen hade skrivit 1945
och begärt en utredning, skedde tydligen
ingenting förrän 1948, då regeringen
överlämnade frågan till en utredning,
som enligt sina direktiv inte kunde
behandla den. Regeringen hade givetvis,
när den överlämnade denna fråga,
kunnat ändra direktiven så, att utredningen
verkligen kunnat ta upp den
fråga som regeringen överlämnat till
den, men det har tydligen inte skett,
och sedan har frågan blivit liggande.

Sedan får jag säga, att utskottsmajoritetens
uppläggning inte lovar gott för
fortsättningen när det gäller frågans
lösning. Man tycks vara inställd på att
vi först måste lösa alla kvarvarande
frågor om förhandlingsrätt på såväl
det statliga och kommunala som det
enskilda området och att vi dessutom
tydligen måste avvakta lösningen av
frågan om den allmänna pensionsförsäkringen.
Jag tycker att den tågordningen
inte är tillfredsställande. Om

man anser, att denna fråga är viktig,
borde man försöka lösa den på ett
snabbare sätt än här är förutsatt. Något
behov härav lär inte föreligga för
dem som är anställda i statlig och kommunal
tjänst, eftersom de tycks få sina
pensionsförmåner höjda ungefär i den
takt som prisstegringarna kommer. Däremot
föreligger ett sådant behov för
arbetstagarna i enskild tjänst.

Jag vill säga som reservanterna, att
om en allmän pensionsförsäkring beslutas,
blir väl inte förhandlingsrätten
för pensionärerna mindre viktig. Snarare
blir det väl då viktigare för pensionärerna
att ha förhandlingsrätt.

Herr talman! Det som jag här sagt
leder fram till att jag yrkar bifall till
reservationen.

Överläggningen förklarades härmed
avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan
dels ock på bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid votering, vadan efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 14, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den
vid utlåtandet fogade reservationen.

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Nr 11

Ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring

rösträkning, vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 118 ja och 81 nej, varjämte 4
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 18

Ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen om
yrkesskadeförsäkring

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av väckta motioner
om ändrad lydelse av 11 och 12
§§ lagen om yrkesskadeförsäkring.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 53
i första kammaren av herrar Norling
och Öhman samt nr 71 i andra kammaren
av fru Nilsson och herr Hagberg.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen måtte besluta
göra vissa närmare angivna ändringar
i 11 och 12 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring.

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, 1:53 och 11:71, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Lundberg, utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru NILSSON (k):

Herr talman! När riksdagen 1954 beslöt
antaga lagen om yrkesskadeförsäkring
framhöll vi, att fördelar med samordningen
med sjukförsäkringen fanns
men även stora nackdelar.

Att nackdelarna är stora framträder
nu mycket klart, sedan försäkringen
prövats. Denna försämring framträder
framför allt vad det gäller förlängningen
av karenstiden vid inträffande
olycksfall. Det är en stor försämring
mot tidigare, som drabbar de skadade.

Enligt nu gällande bestämmelser erhålles
sjukpenning först sedan tre dagar
förflutit efter det olycksfallet inträffat.
Enligt tidigare bestämmelser utgick
betalning från och med efterföljande
dag. Genom denna förlängning
av karenstiden är det många miljoner
kronor arbetarna går miste om, och i
dagens läge är en halv veckas inkomstbortfall
mycket kännbar för arbetarna.

Jag anser att arbetarna bör hållas
skadeslösa vid yrkesskador. Dessa skador
uppstår oftast på grund av bristande
skyddsanordningar på arbetsplatsen.
Då kan det icke vara rätt att kostnaderna
för skadorna skall betalas av
den skadade. En återgång till bestämmelserna,
att försäkringen helt skall
svara för såväl läkarvård och resekostnader
som övrig vård, som blir behövlig
i anledning av olycksfall, är motiverad.

Vetskapen om dessa besvärligheter
för de yrkesskadade motiverar en ändring.
Denna ändring kan riksdagen besluta
genom att bifalla motionen nr 71
i andra kammaren.

Jag ber, herr talman, att med det anförda
få yrka bifall till motionen II: 71.

Fru JOHANSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Det är klart att samordningen
mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkring
kanske har gjort, att en
del av de fördelar, som man förut hade
fått genom yrkesskadeförsäkringen, nu
har bortfallit. Emellertid kan man ändå
aldrig bortförklara, att man genom samordningen
mellan dessa båda försäkringsformer
fått ändå större fördelar.

I denna motion har framställts en
hel mängd förslag. Man vill ha bort karensdagarna,
man vill ha full ersättning
vid sjukdom, och man vill ha full
reseersättning. Vad beträffar reseersättningen
har redan de felaktigheter,
som man därvidlag kan tala om, rättats
till genom en proposition och ett
utskottsutlåtande. Vad beträffar de an -

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

84 Nr 11

Förlängd semester för vissa arbetstagare

arbete

dra sakerna kommer de att kosta så
pass mycket, att det inte gärna kan begäras,
att man bara på grundval av en
motion skall genomföra en ändring av
lagen utan att veta vad det kommer att
kosta och om vi kan klara dessa saker
ekonomiskt.

Emellertid kommer vi tillbaka till
dessa saker ännu en gång på grund av
motioner, som behandlar de olika propåer,
som också finns i denna motion,
och i vilka motioner man begär en
översyn av lagstiftningen. För dagen
har utskottet icke kunnat annat än att
avstyrka motionen och jag ber att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till den i ämnet väckta
motionen 11:71; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

§ 19

Förlängd semester för vissa arbetstagare
med särskilt pressande eller hälsofarligt
arbete

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 16, i anledning av väckta motioner
om förlängd semester för vissa
arbetstagare med särskilt pressande eller
hälsofarligt arbete.

Andra lagutskottet hade till behandling
i ett sammanhang förehaft fyra
inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 26
i första kammaren av herr Nyström
samt nr 35 i andra kammaren av herr
Fredriksson m. fl.,

dels ock de likalydande motionerna
nr 353 i första kammaren av herrar
Norling och Öhman samt nr 272 i andra
kammaren av fru Nilsson m. fl.

I motionerna 1:353 och 11:272 hade
hemställts, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om förslag till

med särskilt pressande eller hälsofarligt

riksdagen om förlängd semester för i
motionen berörda arbetargrupper».

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, nämligen

1. I: 26 och II: 35 samt

2. 1:353 och 11:272, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation utan angivet yrkande
hade avgivits av herr Fredriksson.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Jag har till andra lagutskottets
betänkande nr 16 fogat en
blank reservation. Anledningen är, att
jag inte kan dela utskottets synpunkt
på den här frågan. Utskottet har ju i
föreliggande utlåtande haft att behandla
ett par likalydande motioner, som
syftar till en översyn av semesterlagens
bestämmelser beträffande vissa
arbetstagargrupper med särskilt pressande
eller hälsofarligt arbete. Det är
framför allt gruvarbetarnas semesterfråga,
som jag anser vara så viktig, att
jag nödgas ta kammarens tid i anspråk
några minuter.

Naturligtvis kan det också finnas övriga
arbetstagargrupper än gruvarbetarna,
som är i behov av förlängd semester.

Gruvarbetarna har sedan länge genom
avtalsöverenskommelser haft längre
semester än flertalet övriga grupper
arbetstagare. Genom 1946 års semesterlag
inrangerades gruvarbetarna i de
grupper som erhöll en från två till tre
veckor förlängd semester. När vi sedan
fick den allmänna treveckorssemestern
1951, blev försprånget inhämtat, och
det må vara en sak. Det är klart att det
förhållandet, att alla fick tre veckors
semester, i och för sig kanske inte kan
tagas till intäkt för en förlängning för
de grupper, som redan före 1951 års
lagstiftning hade längre semester. Men
att skälen för en förlängning av se -

Onsdagen den 21 mars 1956 fm. Nr 11

Förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt
arbete

mestern för dessa grupper skulle ha
bortfallit — något som kommit till uttryck
i förarbetena till 1951 års lag —
vill jag protestera emot.

Jag vill erinra om att 1942 års semesterkommitté
företagit vissa undersökningar
i syfte att ur medicinsk synpunkt
få klarlagt, i vad mån gruvarbetare
kunde anses vara i behov av ökad
rekreation dels för att förebygga de
särskilda risker för hälsan, som är en
följd av arbetsförhållandena, och dels
för att motverka en tidig förslitning av
människomaterialet. 1947 års arbetstidsutredning,
som hade att framlägga
förslag om en arbetstidsförkortning för
gruvarbetarna, anförde följande:

»Sammanfattningsvis kan semesterkommittén
anses ha påvisat, dels att
en viss över sjuklighet för gruvarbetare
under jord föreligger vid jämförelse
med andra arbetsgrupper, och dels att
dessa måste anses ha ett mera pressande
arbete och till följd härav ett
större rekreationsbehov än arbetare i
genomsnitt.» Arbetstidsutredningen anför
vidare, att »genom såväl semesterkommitténs
undersökningar som vad
utredningen själv under sitt arbete kunnat
inhämta finner utredningen det
klarlagt, att gruvarbetare under jord
till följd av sina arbetsförhållanden äro
i behov av att — utöver den förlängda
semestern — komma i åtnjutande av
jämväl en förkortning av arbetstiden».
Så långt 1947 års arbetstidsutredning.

Men så kan man naturligtvis ställa
frågan: Kan dessa förhållanden åberopas
i dag? Har ingenting skett sedan
1947? Ja, jag vill påstå, att det kan det.
Visst sker det även här, liksom på alla
andra områden, en fortgående mekanisering
och åtgärder vidtages för att
förbättra arbetsförhållandena; det skall
inte förnekas. Men samtidigt måste
konstateras, att hur långt mekaniseringen
än kan drivas, så kommer gruvarbetet
ändock att vara särpräglat och
sannolikt även mera pressande än de

flesta andra yrken. Vi kan inte få bort
vattendropp från tak och borrmaskiner.
Arbetsförhållandena i brytningsrum
och i de långa stigorterna kan inte
förändras. Arbetets art är sådant. Olägenheten
av att arbetet bedrives under
jord går inte att eliminera, snarare
kommer den att öka i och med att gruvorna
avsänkes till större djup. Därmed
blir det svårare att ventilera. Det
är för övrigt för närvarande ett mycket
stort problem att få till stånd en så
god ventilation att skjutgaserna och det
myckna dammet snabbt nog kan avföras
från arbetsplatserna. Riskerna för
silikos, gruvarbetarnas besvärligaste
yrkessjukdom, har knappast minskat
under senare tid, och de är alltfort
mycket påtagliga. Jag vill här särskilt
understryka behovet av en förlängd semester
för dessa arbetargrupper, men
rättvisesynpunkterna kan även komma
med i bilden. Det är kanske inte så
underligt, om gruvarbetarna frågar sig,
varför de skall ha kortare semester än
andra arbetargrupper, med mindre
pressande arbete. Det finns ju ändå
många grupper i vårt land, som har en
längre semester än tre veckor.

Ännu flera skäl skulle naturligtvis
kunna åberopas. Jag skall endast nämna
ett av dem, nämligen rekryteringen
av arbetskraft till våra gruvor. För närvarande
är det utländska inslaget av
arbetskraft påfallande stort inom gruvindustrien.
De allra tyngsta arbetena
i gruvorna är nu till mycket stor del
besatta av utlänningar, trots att dessa
arbeten är de bäst betalda. Härav framgår
att inte enbart arbetsförtjänsten utgör
ett tillräckligt lockbete när det gäller
rekrytering av svenska arbetare till
dessa arbeten. En god betalning måste
kombineras och kompletteras med bättre
sociala förmåner, om den framtida
rekryteringen av arbetskraft till gruvorna
inte skall försvåras.

Herr talman! Jag utgår ifrån att arbetsförhållandena
i gruvorna skall för -

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

86 Nr 11

Förlängd semester för vissa arbetstagare

arbete

bättras undan för undan liksom på arbetslivets
övriga områden. Men gruvarbetets
karaktär är sådan, att det säkerligen
ändå i fortsättningen kommer
att inta en viss särställning i jämförelse
med andra yrken. Gruvarbetarna kommer
alltjämt att utsättas för sådana psykiska
och fysiska påfrestningar, att ökat
behov av vila och rekreation i realiteten
föreligger.

Andra lagutskottet har inte kunnat
tillstyrka vår motion om översyn av
semesterbestämmelserna för arbetstagare
i särskilt pressande eller hälsofarligt
arbete utan hänvisar till att dessa
frågor bör lösas förhandlingsvägen mellan
parterna. Och vi får väl fortsätta
på den vägen. Jag hoppas, att vi på så
sätt skall kunna nå resultat, men om
vi inte gör det, så är jag, herr talman,
övertygad om att sista ordet i denna
fråga ännu inte är sagt, och att det
säkert kommer att finnas anledning att
återkomma till saken. När utskottet nu
avstyrkt motionerna, är jag realistisk
nog att förstå att det är meningslöst att
komma med något yrkande om bifall
till desamma och skall därför inte heller
göra det.

Häruti instämde herr Bark (s).

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Jag kan fatta mig
mycket kort i mina kommentarer till
utlåtandet om den motion, som har avgivits
av vår grupp i denna fråga, eftersom
jag i allt kan instämma med vad
herr Fredriksson här har anfört.

Jag vill emellertid tillägga, att det
åtminstone på mig verkar, som om
andra lagutskottets teorier när det gäller
frågan om gruvarbetarna egentligen
alltid har haft en stark smak av
skrivbordsvisdom. När det för ett tiotal
år sedan stod strid om arbetstidens
förkortning och längre semester för
gruvarbetarna, så rönte förslagen här -

med särskilt pressande eller hälsofarligt

om länge starkt motstånd från de borgerliga
representanterna i andra lagutskottet,
vilka påstod att gruvarbetet
egentligen var ett friskt och härdande
arbete. Jag tycker att det nu
tillämpas ett liknande formalistiskt och
verklighetsfrämmande resonemang om
gruvarbetarnas semester i det nya läge
som uppstått efter treveckorssemesterns
allmänna genomförande.

Alla i denna kammare vet, att när
gruvarbetarna före andra arbetargrupper
fick tre veckors semester, så var
den avgörande motiveringen härför, att
dessa arbetare tillsammans med ytterligare
några andra grupper hade ett
mera påfrestande arbete än de övriga.
Av det finns emellertid nu ingenting
kvar i utskottets utlåtande. Nu påstår
utskottet, att gruvarbetarnas treveckorssemester
var något slags förskott
på en förmån, som andra grupper skulle
erhålla litet senare. Om gruvarbetarna
nu skall ha litet längre semester, så
får det göras till en avtalsfråga, säger
utskottet. Men man kan ju fråga sig
vad det då blir för skillnad, jämfört
med om vi får en lagstiftning i samma
riktning. Om gruvarbetarna avtalsvägen
skall framföra krav om längre semester,
så måste väl motiveringen härför
alltjämt vara, att de i jämförelse
med andra arbetargrupper har ett särskilt
påfrestande arbete. Och om utskottet
har den utgångspunkten -— vilket
det tydligen har — så borde väl utskottet
också ha kunnat medge, att samma
motivering fortfarande är lika användbar
även beträffande en lagstiftning,
som skall tillförsäkra gruvarbetarna
nämnda förmån. Jag tycker som
sagt att utskottets motivering — eller
försök till motivering -— är haltande
och verklighetsfrämmande, och jag anser
att riksdagen borde kunna biträda
de två motionerna i denna fråga.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motion nr 272 i denna kammare.

Onsdagen den 21 mars 1956 fm. Nr 11

Förkortning av arbetstiden för arbetare med särskilt påfrestande och hälsofarligt
arbete

Fru JOHANSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Jag skulle när det gäller
utskottets motivering vilja säga, att
det ju var så när vi genomförde tolvdagarssemestern,
att denna var en minimisemester,
och att alla väntade att
den i sinom tid skulle komma att utökas.
När sedan den särskilda lagen om
treveckorssemester för ungdom under
18 år och för gruvarbetarna kom till,
berodde det på att man just då inte hade
möjlighet att genomföra en treveckorssemester
för alla: Då ville man ge
denna ungdom och likaså dem som hade
hårt arbete en treveckorssemester
i förväg. Att man sedan kommit så
långt, att alla arbetstagare fått tre veckors
semester, kan man inte nu ta till
anledning att ånyo ta upp frågan och
utan vidare säga, att gruvarbetarna
skall ha längre semester, därför att
de förut befunnit sig i ett särläge och
därför fortfarande skall göra det. Andra
grupper, som har ett lika hårt arbete,
kan ju också komma med propåer
om att få längre semester än övriga
industriarbetare. Det är väl väldigt
svårt att avväga vilka som på
grund av arbetets art skall ha en
längre semester än övriga. Det kan
hända, att vi så småningom kan komma
fram till en utökad semester för
dem som har ett tungt och svårt arbete.
Men för tillfället har utskottet inte
kunnat säga annat än att man måste
fortsätta förhandlingsvägen och försöka
att på det sättet övertyga arbetsgivarna
om att på grund av arbetets art
är arbetarna värda en längre semester
än andra.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Fru Johanssons i Norrköping
redogörelse styrker egentligen
bara vad jag framhöll, nämligen att
när gruvarbetarna och några andra ar -

betargrupper fick längre semester, så
berodde detta på att dessa arbetare i
jämförelse med andra ansågs ha ett
mera påfrestande arbete, som motiverade
en längre semester. Alla de argument
som den gången anfördes för
längre semester gäller fortfarande, om
man jämför gruvarbetarna med andra
arbetare.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring, som föranleddes av
bifall till motionen 11:272; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 20

Förkortning av arbetstiden för arbetare

med särskilt påfrestande eller hälsofarligt
arbete

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 17, i anledning av väckta motioner
om förkortning av arbetstiden för arbetare
med särskilt påfrestande eller hälsofarligt
arbete.

Andra lagutskottet hade till behandling
i ett sammanhang förehaft fyra
inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr
351 i första kammaren av herr Lindahl
och herr Jansson, Axel, samt nr 263 i
andra kammaren av herr Petterson i
Degerfors m. fl.,

dels ock de likalydande motionerna
nr 352 i första kammaren av herrar Öhman
och Norling samt nr 273 i andra
kammaren av herr Hagberg m. fl.

I motionerna 1:352 och 11:273 hade
hemställts, att riksdagen måtte antaga i
motionerna framlagt förslag till lag om
förkortad ordinarie arbetstid för arbetstagare
med särskilt påfrestande eller
hälsofarligt arbete.

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, nämligen

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Förkortning av arbetstiden för arbetare med särskilt påfrestande och hälsofarligt

arbete

1) 1:351 och 11:263 samt

2) 1:352 och 11:273, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr PETTERSON i Degerfors (s):

Herr talman! I två motioner, nr 351
i första kammaren och nr 263 i andra
kammaren, har vi tagit upp frågan om
arbetstiden för arbetare i sprängämnesindustrien.
Det är naturligt att vi har
gjort det på örebrobänken, ty vi har
inom vårt län inte mindre än tre
sprängämnesindustrier, nämligen Björkborn,
Gyttorp och Lindesberg. Alla
i denna kammare känner till de svåra
olycksfall som har förekommit vid dessa
industrier. Explosioner där har också
varit föremål för interpellationer i
kammaren — explosioner med fruktansvärda
verkningar och ett flertal
dödsfall.

Detta är inga sällsynta företeelser, och
vi som på nära håll bevittnat detta ställer
oss frågan, om verkligen allt göres
som kan göras för att eliminera olycksfallsriskerna.
Vi som är motionärer tror
inte, att en förkortning av arbetstiden
skulle eliminera alla olycksfall, långt
därifrån. Men det är klart att med
tanke på den uppmärksamhet, de anställda
inom sprängämnesindustrien
ständigt måste iaktta, bör en förkortning
av arbetstiden bidra till en skärpt
uppmärksamhet från deras sida. De som
känner förhållandena vet, att det före
en explosion kan förekomma vissa
knäppningar och ljud, innan det smäller,
och det är givet att dylikt kräver
synnerligen stor uppmärksamhet, en
uppmärksamhet som dessa arbetare har
större möjligheter att kunna prestera
om de tack vare en kortare arbetstid är
mera utvilade.

Utskottet har hänvisat till vad departementschefen
sagt i proposition nr 10.
Man har också hänvisat till att den
Mossbergska utredningen om en allmän

arbetstidsförkortning i år skall lägga
fram sitt betänkande. Jag ber att få understryka
vad utskottet därefter säger:
»Om en allmän förkortning av arbetstiden
icke kan genomföras inom en
nära framtid bör emellertid enligt utskottets
mening frågan om en förkortning
av arbetstiden för arbetstagare
med särskilt pressande eller hälsofarligt
arbete upptagas till förnyat övervägande.
Härvid kommer givetvis de i
motionerna berörda grupperna i blickpunkten.
»

Detta är en allvarlig fråga, och jag
utgår också ifrån att utskottet har en
allvarlig mening, när det gör detta uttalande,
och därför skall jag inte ställa
något yrkande i dag. Jag kanske skall
erinra om att då vi för några veckor sedan
i denna kammare behandlade den
s. k. sommartiden, alltså frågan om en
förkortning av arbetstiden för vissa
grupper med 42-timmarsvecka, var det
en rörande enighet om vilken stimulans
detta innebar för de anställda.

Herr talman! Jag hoppas att den välvilliga
inställning, som då gav sig till
känna, skall komma till uttryck även
när vi skall behandla dessa grupper.

Häruti instämde herr Fredriksson (s).

Herr SENANDER (k):

Herr talman! Den motion som avgivits
av oss tar främst sikte på sådana
grupper, som har särskilt påfrestande
eller hälsovådligt arbete. Deras arbetsoch
arbetstidsförhållanden är redan
utredda av 1947 års arbetstidsutredning.
I fjol avstyrkte utskottet en liknande
motion av oss med den motiveringen,
att 1947 års arbetstidsutredning
var föremål för remissbehandling och
att riksdagen därför inte då borde ta
ställning i frågan. Nu är remissbehandlingen
sedan länge avslutad, men i stället
för att göra en saklig prövning kommer
man med nya undanflykter och
förhalanden och säger exempelvis —

Onsdagen den 21 mars 1956 fm. Nr 11

Förkortning av arbetstiden för arbetare med särskilt påfrestande och hälsofarligt
arbete

för att citera årets utskottsutlåtande —
»att slutlig ställning till arbetstidsutredningens
förslag om bl. a. förkortad
arbetstid för vissa arbetstagargrupper
icke bör tagas förrän möjligheterna till
en allmän arbetstidsförkortning kan
överblickas».

Man kryper här bakom 1954 års arbetstidsutredning.
Samma bedrövliga
skådespel skall tydligen upprepas som
i fråga om arbetarpensioneringen, som
nu för tredje gången har lagts i utredningskvarnen.

Särskilt groteskt blir detta, om man
tittar närmare på förhållandena för en
av de berörda grupperna, nämligen
gruvarbetarna. Redan i slutet av 1947
framlade den förra arbetstidsutredningen
förslag om arbetstidsförkortning för
gruvarbete under jord. Förslaget begravdes
i socialdepartementet. Gruvarbetarna
tog emellertid själva upp saken
och lyckades avtalsvägen få igenom en
förkortning av arbetsveckan till 40 timmar
för gruvarbete under jord. Av socialstyrelsens
uppgifter att döma beröres
cirka 6 000 gruvarbetare härav. Men
detta, som alltså är genomfört av de berörda
arbetarna själva sedan flera år
tillbaka, skall man alltså här i riksdagen
fortfarande vägra att lagfästa.

över hela arbetsmarknadsfältet kan
för övrigt noteras en växande rörelse
för arbetstidsförkortning. Målarna, en
grupp på drygt 19 000 man, fick i fjol
till stånd en arbetstidsförkortning till
42 timmar — ja, i Stockholm och grannstäderna
t. o. m. ned till 40 timmar —
i form av fria lördagar. 88 000 verkstadsarbetare
hade i fjol fria sommarlördagar,
och i år kommer denna anordning
av vissa tidningsuppgifter att
döma att gälla för de över 100 000 byggnadsgrovarbetarna
i vårt land. Även
om det inte bär är fråga om en förkortning
av arbetstiden i egentlig mening,
är detta dock ett uttryck för den
omfattning och styrka, som rörelsen för
en arbetstidsförkortning har fått —

man skyndar så att säga på detta sätt
före lagstiftningen.

Medan denna utveckling pågår i levande
livet skall alltså riksdagen fortsätta
att säga nej till sådana grupper,
som är i mest trängande behov av arbetstidsförkortning
men som i flera fall
— det gäller exempelvis gjutarna —
ännu icke lyckats förmå arbetsgivarparten
att ta reson. Riksdagens hållning
blir så mycket märkligare i ljuset av
att vissa av statens ämbets- och tjänstemän
har en arbetsvecka, som hela året
understiger 40 timmar. Varje förkortning
av arbetstiden, sålunda även i detta
fall, bör givetvis hälsas med tillfredsställelse,
men sinne för proportioner
och hänsyn till rättvisekrav borde inbjuda
till en behandling i samma välvilliga
anda av de grupper, som vår
motion tar sikte på.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motionen nr II: 273.

Fru JOHANSSON i Norrköping (s):

Herr talman! När man skall ta ställning
till denna fråga måste man beakta,
att en utredning arbetar med dessa problem
och kommer att i år framlägga
förslag till en allmän arbetstidsförkortning.
Utskottet har inte krupit bakom
vare sig det ena eller det andra, utan
vi har försökt att se sakligt på dessa
frågor. Statsrådet Ericsson har uttalat,
att han inte kommer att ta ställning till
en arbetstidsförkortning för någon
grupp, innan han fått utredningens förslag
om en allmän arbetstidsförkortning
och kan väga alternativen mot
varandra samt undersöka, om en arbetstidsförkortning
är möjlig över hela
linjen.

Jag tycker att utskottet också sett
sakligt på frågan, när det sagt att vi
måste vänta till dess att utredningen
har blivit färdig i stället för att nu ta
en partiell arbetstidsförkortning, som
kanske skulle komma att skära sig mot

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 fm.

Förkortning av arbetstiden för arbetare med särskilt påfrestande och hälsofarligt

arbete

en allmän arbetstidsförkortning. Utskottet
har också sagt, att om det skulle
visa sig omöjligt att genomföra en allmän
arbetstidsförkortning, så bör man
ta upp frågan om en partiell förkortning
för de arbetare, som har det tyngsta
arbetet, där de i motionerna berörda
grupperna givetvis också kommer i
blickpunkten.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr SENANDER (k):

Herr talman! Det är ju ingenting
ovanligt vi föreslår, när vi vill att man
skall bryta ut vissa grupper, som är i
stort behov av arbetstidsförkortning. Vi
gör det framför allt därför att frågan om
dessa gruppers arbetstidsförhållanden
redan är utredd, och detta tycker man
borde föranleda, att saken inte skjutes
på framtiden och göres avhängig av hur
en allmän arbetstidsförkortning skall
utformas.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till utskottets hemställan

med den ändring, som föranleddes av
bifall till motionen II: 273; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 21

Ordet lämnades på begäran till

Herr HJALMARSON (h), som yttrade:

Herr talman! Vid rösträkningen avseende
andra lagutskottets utlåtande nr
14 var det min avsikt att rösta för reservationen,
men på grund av ett tekniskt
missöde kom jag att markera, att
jag avstod vid voteringen. Detta var
alltså inte meningen, vilket jag ber att
få anmäla.

Som tiden nu var långt framskriden,
beslöt kammaren på förslag av herr talmannen
att uppskjuta behandlingen av
återstående på föredragningslistan upptagna
ärenden till kl. 19.30, då enligt utfärdat
anslag detta sammanträde komme
att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.58.

In fidem
Gunnar Britth

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

Onsdagen den 21 mars

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr andre
vice talmannen.

§ 1

Utgifter under riksstatens nionde
huvudtitel

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under nionde
huvudtiteln gjorda framställningar jämte
i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 6

Lantbruksnämnderna: Avlöningar

Kungl. Maj:ts under punkten 6 (s. 13
—23) gjorda framställning innebar —
förutom hemställan till riksdagen att
medgiva ändringar i personalförteckningen
och fastställa ändrad avlöningsstat
— en medelsanvisning av 10 320 900
kronor, vilket belopp med 863 800 kronor
översteg motsvarande anvisning för
innevarande budgetår.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat en inom riksdagens andra
kammare väckt, till utskottet hänvisad
motion, nr 200, av fru Boman och herr
Nilsson i Bästekille, i vilken motion, såvitt
nu vore i fråga, hemställts att riksdagen
måtte dels besluta inskränka lantbruksnämndernas
verksamhet och organisation
i enlighet med vissa i motionen
närmare angivna riktlinjer dels ock under
lantbruksnämndernas avlöningsanslag
anvisa ett till 8 820 900 kronor minskat
belopp.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning samt med avslag å motionen
II: 200, såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för lantbruksnämnderna, som
angivits av utskottet;

b) fastställa av utskottet framlagd avlöningsstat
för lantbruksnämnderna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57;

c) till Lantbruksnämnderna: Avlö ningar

för budgetåret 1956/57 anvisa ett
förslagsanslag av 10 320 900 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fru

BOMAN (h):

Herr talman! Jag har tillsammans
med herr Nilsson i Bästekille väckt en
motion som berör denna och nästföljande
punkt och som går ut på en begäran
om sänkning av det anslag som
anvisas dels till lantbruksnämndernas
lönestat, dels till deras omkostnader.
Jag skall inte här ta upp någon längre
debatt i ämnet, utan jag vill bara kort
och gott ange motiven för att vi avgivit
denna motion.

När jordförvärvslagen behandlades
här både i höstas och för någon tid sedan
ställde vi oss avvisande till tanken
på en förlängning av denna lag. I konsekvens
härmed anser vi det riktigt att
det också sker en inskränkning av lantbruksnämndernas
verksamhet. Jordförvärvslagen
är ju det instrument, varmed
lantbruksnämnderna opererar när
de bedriver sin verksamhet. I motionen
säger vi i största korthet ifrån, att vi
tror att åtskilligt av det som hör hemma
inom den inre rationaliseringen kan

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Lantbruksnämnderna: Kostnader för planeringskommittéer

skötas av tjänstemännen på hushållningssällskapen.
Och vad som har gjorts

1 fråga om den yttre rationaliseringen
har ju i huvudsak skett på jordbrukarnas
egna initiativ. Det är därför vår
uppfattning att lantbruksnämndernas
verksamhet skulle kunna i betydande
grad inskränkas. Om så sker, skulle enligt
vår mening anslaget till lantbruksnämndernas
avlöningar kunna sänkas
med cirka 1,5 miljoner kronor och till
deras omkostnader med 0,5 miljoner
kronor. Det skulle sålunda bara behöva
anvisas 8 820 900 under punkt 6 och

2 203 000 under punkt 7.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till motionen, ett yrkande
bakom vilket flertalet i högergruppen
också står.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! När fru Boman här helt
kort säger att avlöningsanslaget till lantbruksnämnderna
skulle kunna sänkas
med 1,5 miljoner kronor och omkostnadsanslaget
med 0,5 miljoner kronor
utan att detta skulle medföra några
nackdelar för jordbrukets rationalisering,
så är detta ett ganska tvärsäkert
påstående, fällt rakt ut i luften och utan
någon tillstymmelse till saklig motivering.

Med hänsyn härtill och då det inte i
övrigt anförts några invändningar mot
Kungl. Maj :ts förslag inskränker jag mig
till att yrka bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr andre vice talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets
i punkten gjorda hemställan dels
ock på bifall i motsvarande del till den
i ämnet väckta motionen; och fann herr
andre vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fru Boman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
6:o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren i motsvarande
del bifallit motionen 11:200 av
fru Boman och herr Nilsson i Bästekille.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för japropositionen,
vadan kammaren bifallit
utskottets i punkten gjorda hemställan.

Punkterna 7—9

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 10

Lantbruksnämnderna: Kostnader för
planeringskommittéer

Kungl. Maj:t hade under punkten 10
(s. 26—27) föreslagit en anslagsanvisning
av 75 000 kronor, innebärande att
anslaget i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens
anslagsäskande upptagits
med belopp, som med 25 000 kronor
understeg den nuvarande anslagsanvisningen.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner,
nämligen 1:133 av herr Mannerskantz
och II: 185 av herr Nilsson i
Bästekille, vari hemställts att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag om
anslagsanvisning till förevarande ändamål.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts
framställning samt med avslag å motionerna
1:133 och II: 185, till Lantbruks -

Onsdagen den 21 mars 1956 em. Nr 11

Lantbruksnämnderna: Kostnader för planeringskommittéer

nämnderna: Kostnader för planeringskommittéer
för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 75 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Eskilsson och Hseggblom, vilka ansett
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna
1:133 och 11:185, avslå Kungl. Maj:ts
förevarande framställning.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

HOLMBERG (k):

Herr talman! De delar av jordbrukshuvudtiteln,
som föranlett reservationer
i utskottet eller som det eljest står strid
om, handlar företrädesvis om frågor,
som hör ihop med småbrukets problem.
Det är på sitt sätt en fortsättning av debatten
efter samma principiella linjer
som i fjol. Jag vill inte påstå, att detta
är särskilt utmärkande just för den
punkt vi nu behandlar och som gäller
planeringskommittéer. Allt beror ju därvidlag
på själva inriktningen av det planeringsarbete,
som pengarna skall användas
till. Då det från mina utgångspunkter
är viktigast att påtala de tendenser,
som är genomgående i flera av stridsfrågorna
i dag, kan jag kanske redan
nu anföra några sammanfattande synpunkter
på det hela. Sedan återstår för
min del vid de olika punkterna bara
eventuella yrkanden. Den principiella
skiljelinje jag avser är den, att flera av
reservationerna och dessutom den kommunistiska
motionen om producentbidragen
handlar om att åstadkomma förbättringar
för småbruk med animalieproduktion.
Jordbruksministern och de
som är anhängare av hans politik följer
som bekant en annan linje. Den får till
följd, att en massa småbrukare drivs i
väg från sina jordbruk, utan att statsmakterna
tillförsäkrar dem försörjning
på annat sätt.

Anslaget under punkt 10 är motiverat
med att pengarna behövs för rationaliseringen
av jordbruket eller undersök -

ningar därom. Att rationalisering är
nödvändig, står väl klart för alla. Men
det framgick inte minst av fjolårets debatter,
att begreppet rationalisering, sådant
det tolkas på regeringshåll, också
inrymmer en systematisk strävan att begränsa
animalieproduktionens totala
omfattning och därigenom inkomsterna
för småbrukarna, som väsentligen sysselsätter
sig med sådan produktion.
Jordbruksprisutredningen använde inga
förskönande omskrivningar därom utan
förklarade rakt på sak, att man nu bör
ordna jordbrukspolitiken så, att det blir
möjligt att plantera skog på en betydande
del av den odlade jorden, framför allt
i Norrland. I den riktningen verkar också
fjolårets riksdagsbeslut om prisfrågorna
och den ogina behandlingen av
småbrukare, som drabbats av skördeskador.
Det är ett uttryck för samma sak,
när jordbruksministern och utskottsmajoriteten
även inom nionde huvudtitelns
ram tillämpar en ytterligt restriktiv
politik just i fråga om förslag, som
avser att stimulera småbrukets animalieproduktion.

Från de landsdelar, som drabbas hårdast
av denna politik, kommer emellertid
nu varningar och protester. Så var
fallet bland annat vid den konferens,
som anordnats de senaste dagarna av
Norrbottens landstings näringsutredning.
Inför mer än 500 deltagare har
man där behandlat även småbrukets
problem, eller rättare sagt näringspolitiska
problem i områden, där småbruket
spelar en mycket stor roll. Det går
nämligen inte att särskilja jordbruksproblemen
i sådana områden från andra
näringspolitiska frågor. Om småbruket
måste arbeta under så dåliga förhållanden,
att ungdomen flyr söderut eller till
tätorterna inom Norrland, får det även
omedelbara verkningar exempelvis för
skogsbruket. Det blir allt svårare och
svårare att tillgodose landsbygdens behov
av skolor, kommunikationer m. m.,
och det uppstår oerhörda hinder för
den kommunala verksamheten, för att

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Lantbruksnämnderna: Kostnader för planeringskommittéer

bara nämna en del av verkningarna.
Med andra ord: det blir på alla områden
raka motsatsen till den ekonomiska
och kulturella blomstring, som Norrlands
landsbygd borde ha förutsättningar
för.

På konferensen företrädde också länets
främsta sakkunniga i jordbruksfrågor
— exempelvis hushållningssällskapets
sekreterare, agronom Arvidsson

— en uppfattning, som står i klar motsättning
till den linje, som förfäktas av
jordbruksministern och jordbruksutskottets
majoritet. Herr Arvidsson, som

— vilket många i denna kammare också
vet — är en utomordentlig kännare
av det norrbottniska jordbrukets förutsättningar
och behov, skisserade ett program,
som går ut på att animalieproduktionen
inte skall minskas, som man
förutsatt i regeringens prognoser, utan
bör ökas, utan att man därför eftersätter
nödvändig rationalisering och en
bättre differentiering av odlingarna.
Mjölkinvägningen vid mejerierna kan
ökas, förklarar herr Arvidsson, antalet
fjäderfä bör tredubblas, smågrisuppfödningen
mångdubblas och länets behov
av hästar och livkor bör tillgodoses
genom åtgärder inom länet, o. s. v.

Det är emellertid självklart, att förverkligandet
av detta program på ett
avgörande sätt är beroende av statsmakternas
åtgärder. Härvidlag kom olika talare
in på de grundläggande frågeställningarna
från fjolårets debatter.

En av RLF:s mest framträdande personer
norrut argumenterade sålunda
energiskt för större statliga subventioner
åt småbrukarna i form av ökat
mjölkpristillägg. Men detta var ju just
vad den kommunistiska riksdagsgruppen
föreslog för några månader sedan
men som jordbruksministern och jordbruksutskottet
motsatte sig.

Alla som känner förhållandena i
Norrlands typiska småbrukarområden
vet också, att det är ett allmänt missnöje
med de nuvarande bestämmelserna för
producentbidrag. Bestämmelserna var

bättre mellan 1947 och 1952, ty utformningen
då hade påverkats av att utskottet
och riksdagen följde ett kommunistiskt
ändringsyrkande, som var till förmån
för småbrukarna. Hur allvarliga
försämringar, som sedan inträtt, framgår
bland annat därav, att jordbruksministern
och utskottet nu kan föreslå
bara 45 miljoner till producentbidrag,
medan detta anslag enligt 1947 års bestämmelser
uppgick till över 70 miljoner.
Man skall dessutom komma ihåg att
den verkliga minskningen av jordbrukarinkomsterna
även på det här området
är mycket större på grund av penningvärdets
förändring. På flera punkter
i det betänkande vi nu behandlar
har jordbruksutskottet föreslagit en
uppjustering av löne- och omkostnadskonton
med hänsyn till penningvärdets
förändring. Men i fråga om producentbidraget
har utskottet inte ansett att
det finns någon liknande anledning till
förändringar. I detta fall skall småbönderna
vidkännas inte bara den inkomstförlust
de fick genom bestämmelsernas
försämring 1952 utan också förluster
på grund av ett försämrat penningvärde.

Vi vidhåller däremot, att det ur båda
dessa synpunkter finns mycket starka
skäl för en omarbetning av bestämmelserna.
Vår motion går som bekant ut på
att riksdagen i skrivelse till regeringen
skall begära, att Kungl. Maj :t skyndsamt
utarbetar ett förslag om en förändring
av bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse
med 1947 års riksdagsbeslut.

Detta var, herr talman, några mera
principiella synpunkter på frågor, som
skall avgöras i samband med behandlingen
av nionde huvudtiteln. Till yrkandena
på övriga punkter skall jag
återkomma. I punkten 10 hemställer jag
om bifall till utskottets förslag.

Herr H7EGGBLOM (h):

Herr talman! Jag tänker inte fortsätta
den allmänna debatt, som föregående
talare har satt i gång, utan jag skall be

Onsdagen den 21 mars 1956 em. Nr 11

Lantbruksnämnderna: Kostnader för planeringskommittéer

att få säga några ord om den reservation
som är fogad vid denna punkt.

Detta är ingen ny sak. Jordbruksministern
har på denna punkt i flera år
begärt anslag, och vi från mitt partis
sida har yrkat avslag. Skillnaden mellan
nu och förr är dock den, att Kungl.
Maj:t år för år begär ett mindre och
mindre anslag; ur motionärernas synpunkt
är läget således inte hopplöst.
En vacker dag möts vi, när Kungl. Maj :t
ingenting föreslår och vi inte längre
har någon anledning att motionera. Det
var från början 400 000 kronor, det var
förra året 100 000 kronor och är i år
75 000 kronor som föreslagits för dessa
planeringskommittéer. Den verkliga medelsanvändningen
har såvitt jag vet aldrig
gått över 200 000 kronor och var
förra året 40 000 kronor.

Sanningen, herr talman, är nog helt
enkelt den, att den yttre rationaliseringen
av jordbruket, för vilken nu anvisas
bidrag med blott 1,5 miljoner kronor
om året, är alltför litet ingripande
i de olika bygdernas förhållanden för
att en regionalplanering skall kunna
knytas vid den. Det är en annan sak om
man bygger ett kraftverk och därigenom
ställer till en massa oreda, eller om man
anlägger en ny kommunikationsled, eller
om en rad samhällen gemensamt
ordnar vatten och avlopp. I sådana fall
är det rimligt, att man inte nöjer sig
med åtgärder på de enskilda punkterna,
utan planerar för en hel region. Men
jordbrukets yttre rationalisering har
inte haft sådan omfattning.

Utvecklingen visar som sagt också,
att motionärerna förr eller senare får
rätt. Riksdagen kan ju passa på i dag
och ge oss rätt redan nu genom att ta
reservationen, som jag ber att få yrka
bifall till.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):
Herr talman! Herr Holmbergs bidrag
till debattens rationalisering har jag
inte anledning att i detta sammanhang

ingå på. I den mån det behövs, får han
väl bemötas på vederbörande punkter.

Jag hade tänkt att ge mitt bidrag till
debattens rationalisering på det sättet,
att jag läser upp motiveringen till motion
11:185, som berör denna punkt.
Där står: »Då förslag till slopande av
planeringskommittéerna förekommit
även tidigare år synes en ytterligare
motivering för ett avslagsyrkande ej
vara erforderlig. De motiv som låg till
grund för dessa motioner är enligt min
mening fortfarande gällande.» Med anledning
därav ber jag, herr talman, att
med hänvisning till vad utskottet i fjol
skrev på denna punkt i sitt utlåtande få
yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets i
punkten gjorda hemställan dels ock på
bifall till den vid punkten fogade reservationen;
och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Haeggblom begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
10 :o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Haeggblom begärde
emellertid rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Statens växtskyddsanstalt: Avlöningar

verkställdes. Därvid avgåvos 128 ja och
28 nej, varjämte 9 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkterna 11—16

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 17

Statens växtskyddsanstalt: Avlöningar

Under punkten 17 (s. 35—42) hade
Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen — förutom
att fastställa ändrad avlöningsstat
— en anslagsanvisning av 913 000 kronor,
vilket belopp översteg det nuvarande
anslaget med 77 700 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat ett antal inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner.

I de likalydande motionerna 1:360
av herr Larsson, Sigfrid, m. fl. samt
II: 298 av herr Hansson i Skegrie m. fl.
hade hemställts, att riksdagen måtte besluta
att, såvitt nu vore i fråga, utöver
vad Kungl. Maj :t föreslagit, anvisa
12 615 kronor för inrättande av en assistenttjänst
i reglerad befordringsgång
vid växtskyddsfilialen i Alnarp för upplysningsverksamheten
och prognostjänsten
och 11 385 kronor för inrättande
av en fältassistenttjänst i lönegrad Cf 17
å nämnda plats för fältmässig prövning
av bekämpningsmedel, samt att hos
Kungl. Maj :t hemställa om att ifrågavarande
ändringar i personalförteckningen
måtte vidtagas.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning ävensom med avslag å
motionerna 1:56 och 11:56, 1:134,
1:135 samt 1:360 och 11:298, sistnämnda
fyra motioner såvitt nu vore i
fråga,

a) fastställa av utskottet framlagd
avlöningsstat för statens växtskyddsanstalt,
att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1956/57;

b) till Statens växtskyddsanstalt: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 913 000 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

HANSSON i Skegrie (bf):

Herr talman! Som väl alla känner till
drabbas ju såväl jordbruket som trädgårdsodlingen
varje år av rätt betydande
förluster genom växtsjukdomar och
skadeinsekter. Enligt de beräkningar
som kom fram i 1949 års utredning om
växtskyddet skulle det svenska jordbruket
årligen åsamkas en förlust av
mellan 400 och 500 miljoner kronor,
vilket skulle motsvara en förlust per
hektar av ungefär 100 kronor. Jämför
man de anslag som lämnas årligen till
växtskyddet med de värden som här
står på spel för grödorna vid såväl jordbruket
som trädgårdsnäringen och de
förluster som verkligen åsamkas dessa
näringar, måste man säga, att anslaget
inte alls står i någon rimlig proportion
till förlusterna. Jag tror inte att vi ännu
tillräckligt lärt oss att uppskatta betydelsen
av ett bättre växtskydd än det vi
nu har.

Man har nog i allmänhet den uppfattningen,
att ekonomien vid jordbruket
och trädgårdsodlingen i huvudsak skall
förbättras genom ökad rationalisering,
genom effektiviserad drift etc. I det utsatta
läge, vari jordbruket och även
trädgårdsnäringen nu befinner sig, gäller
det emellertid inte att sikta bara på
möjligheterna att öka inkomsterna utan
även på möjligheterna att minska förlusterna.
Detta kan vara lika värdefullt.

De insatser som jordbrukarna själva
gör årligen för att kunna bemästra dessa
förluster är rätt omfattande. De kostnader
som läggs ner på bekämpandet
av växtsjukdomar — även bekämpandet
av parasiterna — är mycket betydande.
Jag vill emellertid säga att utvecklingen
på detta område enligt min mening
går för sakta, inte minst därför att jordbruket
saknar det stöd och den service

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

som hade varit önskvärda och som kunnat
vinnas genom ett bättre statligt
växtskydd. Intresset från statsmakternas
sida att förbättra växtskyddet borde
ha ökat, tycker jag. Jordbruket är nämligen
i högre grad än tidigare utsatt
för konkurrens med andra länder, vilka
kanske ligger bättre till i produktionshänseende.
Det bör därför vara angeläget,
att statsmakterna ser till, att jordbruket
utrustas med alla de instrument
som behövs för att det skall få en så
god konkurrenskraft som möjligt.

Nu är jag medveten om att det inte
är på sin plats att i samband med dessa
punkter i huvudtiteln ta upp en diskussion
om växtskyddet i hela dess vidd.
Jag har dock velat peka på betydelsen
av ett bättre växtskydd rent allmänt
sett.

Jag har begärt ordet vid denna punkt
närmast därför att representanter från
Skåne •— närmare bestämt från Malmöhus
län — väckt en motion, där de begärt
att en förstärkning skall ske vid
växtskyddsanstalten i Alnarp. Det är
inte alls något slags lokalpatriotism
som gjort att vi stannat för Alnarps
filial, det är närmast därför att vi har
den uppfattningen, att genom den intensiva
drift som det skånska jordbruket
har ökas där samtidigt riskerna för
både växtsjukdomar och skadeinsekter.

Det finns ju exempel på att skadeinsekter
och växtsjukdomar först uppenbarat
sig i Skåne och sedan spritt sig
till övriga delar av landet. Vi menar
därför, att en successiv förbättring av
växtskyddet bör börja, där man kan
räkna med att de bästa resultaten skall
kunna uppnås för de gjorda investeringarna.
Jag tror det är riktigt att säga, att
man uppnår detta, om man placerar
de första investeringarna i förbättringar
just av Alnarpsfilialen. Man bar nämligen
från de skånska jordbrukarnas
sida på senare tid tagit lovvärda initiativ
i och med att man gått i författning
om att bilda växtskyddsringar. Det är
en motsvarighet till de nuvarande för -

ståtens växtskyddsanstalt: Avlöningar

söksringarna. Meningen är, att man
skall anställa en växtskyddsledare i
dessa växtskyddsringar. Om emellertid
effekten av detta initiativ skall bli den
tilltänkta, måste man till växtskyddsringarna
knyta rådgivning och stöd i
arbetet från vetenskapens sida. Det är
denna rådgivning och detta stöd, som
inte i tillräcklig utsträckning nu kan
ges av Alnarpsfilialen. Dessa växtskyddsringar
har därför än så länge
stannat på papperet. Man har inte kunnat
sätta i gång dem, men projektet ligger
klart.

Under förra säsongen har man i stället
haft ett provisorium bestående av en
s. k. varningstjänst. Denna har i god tid
före befarade angrepp av sjukdomar
eller skadeinsekter skickat ut prognoser
till jordbrukarna med ett observandum,
att nu är det på tiden att se upp
för den eller den faran, som kan komma.
Inte heller denna varningstjänst
blir tillräckligt effektiv, om inte en särskild
tjänsteman kan engageras. Vi har
bland annat begärt, att en sådant assistent
skulle anställas vid Alnarpsfilialen.
Detta skulle medföra en kostnad av
endast omkring 12 600 kronor. Jag har
de senaste dagarna i tidningarna sett, att
Alnarpsfilialen har fått ett statsanslag
på 5 000 kronor, och jag förmodar att
ifrågavarande anslag avser denna prognostjänst.
Jag vill emellertid säga att
detta anslag inte räcker till en heltidstjänst.
En sådan är önskvärd, därför att
växtskyddet måste bedrivas även under
vintern genom att man tar exempelvis
jordprov och analyserar övervintrande
sjukdomar, övervintrande parasiter etc.
för att i tillräckligt god tid kunna säga,
var faran skall mötas den kommande
vegetationsperioden.

Vi har även begärt, att det skall anställas
en assistent för provning av bekämpningsmedel.
Det är inte bra som
det nu är. För närvarande sköts i allmenhet
experimenten, reklamen etc. av
de firmor, som själva tillverkar och försäljer
bekämpningsmedlen. Var och en

7 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr 11

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa lant bruksundervisningsanstalter -

förstår, att detta inte är önskvärt. Det
borde i stället finnas en fullkomligt
neutral instans, när det gäller så stora
värden som dem dessa växtskyddsmedel
och bekämpningsmedel representerar.

Det är även nödvändigt i det moderna
växtskyddet och i bekämpningen av
dessa parasiter att kunna lägga ut fältförsök,
praktiska försök liksom man
gör då det gäller gödselmedlen. För den
sakens skull ha vi begärt ett anslag på
omkring 11 000 kronor. Det är alltså
inte några större summor det här rör
sig om.

Sedan kommer jag till en tredje sak.
Vi har också ansett det tidsenligt, att en
växtskyddsfilial utrustas med en bil. En
sådan har man inte för närvarande vid
Alnarpsfilialen. När jordbrukarna begär
en servicetjänst, en rådgivning eller
man vill att en expert skall resa ut och
titta på en gröda, som är smittad av
någon sjukdom, eller man befarar ett
insektsangrepp, har man endast möjligheten
att anlita en taxi. Detta blir
dyrbart, och då man anlitar järnvägen
blir det fråga om tågbyten etc. Jag anser
att detta dåligt stämmer överens
med de krav på service, vilka man i
våra dagar ställer, och jag tycker det
tyder på litet överdriven sparsamhet
och försiktighet. Om jag är riktigt underrättad,
har man redan skaffat garaget,
och man lär också ha skaffat
släpvagnen, men bilen lyser ännu med
sin frånvaro. Det är trevligt med variationer,
men jag vill inte rekommendera
denna ordning.

Utskottet har visserligen sagt att det
i likhet med motionärerna anser det
vara angeläget att anstalten erhåller sådana
resurser, att ett effektivt växtskydd
kan upprätthållas, men trots detta vill
man inte vara med om att bereda någon
som helst möjlighet att omsätta
detta i praktiken. Jag vågar emellertid
taxera detta uttalande som ett löfte för
framtiden, att utskottet så småningom

skall vara villigt att ge de anslag som
behövs för denna angelägna sak.

Jag vill till sist säga att det är angeläget
att Alnarpsfilialen blir föremål
för den upprustning som vi här har pekat
på. Det intresse, som skånejordbrukarna
nu visat genom det initiativ de
själva tagit, bör enligt min mening från
statsmakternas sida mötas med motsvarande
åtgärder, och jag tror man vågar
säga att allting talar för att dessa relativt
blygsamma belopp skulle komma
till mycket god användning.

Jag vet mycket väl, herr talman, att
ett yrkande om bifall till motionen inte
leder till någonting som saken nu ligger
till, men trots detta ber jag ändock få
yrka bifall till den i denna kammare
väckta motionen nr 298.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Under hänvisning till
den motivering som anförts i utskottets
utlåtande ber jag att få yrka bifall till
utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr andre vice talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan i punkten dels ock på
bifall till utskottets berörda hemställan
med den ändring däri, som föreslagits

1 den i ämnet väckta motionen II: 298;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 18—48

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten b9

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag
till byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter Kungl.

Maj:ts förslag under punkten
50 (s. 129—131) innefattade medelsanvisning
med oförändrat belopp av

2 500 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet behandlat
två inom riksdagen väckta, till

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa lant bruksundervisningsanstalter -

utskottet hänvisade likalydande motioner,
nämligen I: 141 av herr Velander
m. fl. och II: 198 av herr östlund
m. fl., i vilka motioner hemställts, att
riksdagen måtte, såvitt nu vore i fråga,
med avslag å Kungl. Maj:ts förslag under
förevarande punkt dels anvisa till
Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa
lantbruksundervisningsanstalter för budgetåret
1956/57 ett anslag av 100 kronor,
dels ock medgiva, att under samma
budgetår beslut om bidrag till ifrågavarande
ändamål måtte meddelas intill
ett belopp av 2 500 000 kronor.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 141 och II: 198,
såvitt nu vore i fråga, till Lägre lantbruksundervisning
m. m.: Bidrag till
byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter
för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 2 500 000 kronor; samt

2) att riksdagen måtte avslå motionerna
1:141 och 11:198, såvitt anginge
den i motionerna avsedda ramen för
beviljandet av bidrag till byggnadsarbeten
vid vissa lantbruksundervisningsanstalter
under budgetåret 1956/57.

Reservation hade avgivits av herrar
Nord, Eskilsson, Heeggblom, Antby,
Rimås och Nilsson i Lönsboda, vilka
ansett att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen måtte, med anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 141 och II: 198,
såvitt nu vore i fråga, till Lägre lantbruksundervisning
in. m.: Bidrag till
byggnadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter
för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 100
kronor; samt

2) att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna 1:141 och 11:198, såvitt
nu vore i fråga, för budgetåret
1956/57 fastställa en bidragsram å
2 500 000 kronor för bidrag till bygg -

nadsarbeten vid vissa lantbruksundervisningsanstalter.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

H7EGGBLOM (h):

Herr talman! Om man ger sig till att
fingranska de olika posterna under
nionde huvudtiteln skall man finna, att
det föreligger mycket betydande reservationer
på de olika reservationsanslag
som ingår i huvudtiteln. Jag har
gjort ett litet överslag och kommit till
att reserverade medel uppgår till ett
belopp på över 200 miljoner kronor.
Samma sak hade observerats av de av
riksdagen år 1954 valda revisorerna,
och i sin berättelse till 1955 års riksdag
hade de pekat på några poster under
nionde huvudtiteln där de ansåg, att
de samlade reservationerna lämpligen
kunde användas för utgifter under nästa
budgetår och att för det budgetåret borde
uppföras ett symboliskt förslagsanslag
av 100 kronor. Vi motionerade på
samma punkt i fjol. Det kan visserligen
tyckas att revisorerna valt litet slumpartat
då de slagit ned på här ifrågavarande
post, bidrag till lantmannaskolebyggnader.
I detta fall kommer nog
alla de som bidrag beviljade medlen att
gå åt förr eller senare, men när det gäller
en senare post, rationaliseringsanslaget,
kommer säkerligen en hel del av
de beviljade bidragen aldrig någonsin
att lyftas, då de åtgärder bidragen avsetts
för inte alltid blir vidtagna. Vi
har emellertid, herr talman, följt riksdagens
revisorers förslag i fjol och bara
stannat vid de poster som de dök
ned på.

Hänvisande till vad vi i fjol anförde
på denna punkt ber jag alltså att få
yrka bifall till den reservation som är
fogad vid denna punkt av det föreliggande
utskottsutlåtandct.

Herr ANTBY (fp):

Herr talman! I likhet med vad herr

100 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Lägre lantbruksundervisning m. m.: Bidrag till byggnadsarbeten vid vissa lant bruksundervisningsanstalter -

Haeggblom anförde vill jag påpeka att
från vårt håll sedan flera år tillbaka
har uppmärksamheten fästs vid de stora
reservationer som på grund av verksamhetens
natur uppkommit vid olika punkter
av nionde huvudtiteln. Det gäller
då framför allt rationaliseringsanslaget,
där reservationerna uppgår till ungefär
40 miljoner kronor, motsvarande
inemot tre års verksamhet på området.
Vi har i år speciellt fäst oss vid tre anslag.
Det är det under denna punkt upptagna
anslaget till byggnadsarbeten vid
lägre lantbruksundervisningsanstalter,
vidare anslaget till jordbrukets rationalisering
och slutligen anslaget under
punkt nr 181 till åtgärder för ökad
skogsproduktion i Norrland m. m. 1
samtliga fall föreslår reservanterna en
omläggning av anslagen från reservations-
till förslagsanslag, kompletterad
med en bidragsram inom vilken anslag
må beviljas. Förslaget innebär sålunda
att man beträffande dessa anslag skulle
tillämpa samma princip som tillämpats
i fråga om t. ex. statens avdikningsanslag.

Till sist, herr talman, ber jag att få
understryka att vad reservanterna här
föreslår är en rent budgetteknisk förändring
och att reservanterna är helt
överens med utskottets majoritet om
verksamhetens omfattning under de här
berörda punkterna.

Med vad jag nu sagt vill jag, herr talman,
yrka bifall till den vid punkten 49
fogade reservationen.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Det yrkande som framfördes
i fjol och återkommer i år gäller
egentligen en formsak, nämligen en
föreslagen omläggning av vissa under
nionde huvudtiteln förekommande reservationsanslag.
Lantbruksstyrelsen
gjorde år 1953 framställning om en
sådan omläggning, och frågan togs, som
herr Haeggblom påpekade, upp av stats -

revisorerna i deras år 1954 avgivna berättelse,
där de också yrkade på en omläggning
till förslagsanslag med den
motiveringen, att anslagets karaktär
hindrade en klar överblick över anslagsläget.
Statskontoret gav i sitt yttrande
över revisorernas berättelse uttryck
för uppfattningen att anslaget
alltjämt borde bibehålla sin nuvarande
karaktär, och detta underströks kanske
ännu starkare av riksräkenskapsverket.

Jag skall i största korthet anföra ett
par synpunkter, som statskontoret och
riksräkenskapsverket framhåller. De säger,
att det ur finanspolitiska synpunkter
måste anses önskvärt att av riksdagen
beslutade utgifter, så långt det låter
sig göra, omedelbart i sin helhet regleras
genom anslag på riksstaten samt att
det härigenom också blir lättare att
överblicka och kontrollera den reella
budgetutvecklingen. Och riksräkenskapsverket
har understrukit att den
s. k. täckningsregeln, vilken innebär att
varje riksdag i princip bör anvisa medel
för hela den av dess beslut betingade
utgiften, bör bibehållas. De slutar med
att särskilt ur riksdagens synpunkt
tungt vägande skäl talar för ett bibehållande
av den nuvarande ordningen för
anvisning av medel för bidrag till jordbrukets
rationalisering och övriga ifrågavarande
anslag.

I utskottet behandlade vi frågan i
fjol. Kungl. Maj:t har inte velat tillmötesgå
vare sig lantbruksstyrelsens hemställan
eller riksdagens revisorers yrkanden,
och skälet var givetvis de starka
invändningar som man från statskontoret
och riksräkenskapsverket har
anfört. Till den uppfattningen har utskottet
anslutit sig, och jag ber, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag på denna punkt.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
i punkten gjorda hemställan dels ock

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 101

Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

på bifall till den vid punkten fogade
reservationen; och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Antby begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
49 :o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr andre vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herrar Hseggblom och
Antby begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
113 ja och 67 nej, varjämte 2 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkterna 50—57

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 58

Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande
i allmänhet av nötboskapsaveln

Kungl. Maj :ts under punkten 59 (s.
145—146) gjorda framställning innefattade
medelsanvisning med 356 000
kronor.

Utskottet hade i samband härmed
handlagt två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydandc mo -

tioner, nämligen I: 137 av herr Boman
och II: 189 av herr Ahtsten, i vilka
motioner hemställts, att bestämmelserna
i kungörelsen den 13 oktober 1950 (nr
530) angående befrämjande i allmänhet
av nötboskapsaveln med däri genom
kungörelsen den 27 april 1951 (nr
193) gjorda ändringar måtte ändras så,
att avhorning av tjurar icke skulle fordras
för erhållande av statsbidrag till
tjurförening och enskild tjurhållare för
underhåll respektive inköp av tjur.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts framställning, till Nötboskapsavelns
befrämjande: Befrämjande
i allmänhet av nötboskapsaveln för
budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av
356 000 kronor; samt

2) att motionerna 1:137 och II: 189
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Nord, Eskilsson, Gustafson i Dädesjö,
Hseggblom, Antby, Rimås och Nilsson
i Lönsboda, vilka ansett att utskottet
under 2) bort hemställa att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna 1:137
och II: 189, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl Maj:t ville låta företaga
de författningsändringar, som reservanterna
förordat.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

AHLSTEN (fp):

Herr talman! Den punkt det här gäller
är av särskild praktisk betydelse
i det att den bygger på en kungörelse
från 1951, som innebär att tjurföreningarna
i vårt land som villkor för
att de skall komma i åtnjutande av
statsbidrag måste inköpa eller hålla avhornade
tjurar. Det har visat sig under
den korta period av fem år som denna
kungörelse har varit i kraft, att vad
riksdagen då beslutade har medfört
mycket stora olägenheter för boskapsaveln.

102 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

Det var inte lätt för riksdagen att ha
riktigt klart för sig vilka förhållanden
som skulle komma att inträda, därest
man genomförde ett sådant beslut. Nu
har erfarenheten givit vid handen att
olägenheterna är betydande. Så fort den
första årgången av dessa ungtjurar hade
blivit fullvuxen, visade det sig att såväl
jordbrukarna själva som ladugårdsförmännen
och ladugårdsskötarna i allmänhet,
i varje fall inom de områden
av vårt land där vi har SRB-ras utbredd,
d. v. s. över hela Mellansverige,
fick sådana erfarenheter att olägenheterna
var sådana att man helt enkelt
måste frångå avhorningen av dessa ungtjurar.

Man frågar sig vad denna olägenhet
bestod i. För det första är det ju så,
att inte samtliga boskapsraser i vårt
land är vuxna på samma sätt. Man har
erfarenheter från den kulliga boskapen
att man mycket bra kan binda den, och
man hade inga olägenheter av att den
saknade horn. Men så fort man skulle
tillämpa samma förhållande på SRBrasen
visade det sig, att det helt enkelt
inte gick att binda djuren därför att
huvud och hals inte var ansatta till varandra
på samma sätt som hos de andra
raserna. Detta gjorde att de krängde av
sig grimmor och bindslen och på så
sätt åstadkom mycket stora svårigheter
inte minst för ladugårdsskötarna.
Varje morgon då dessa skötare kom ut
i ladugårdarna gick en hel del av dessa
ungtjurar lösa, och det första skötarna
hade att utföra på morgonen var att
försöka få dessa djur bundna och därmed
utsätta sig själva för en betydande
risk.

Det visade sig också att en hel del
av dessa tjurar blev nervösa, och många
blev helt enkelt vimsiga på något sätt.
Detta hänvisar också Lantbruksförbundet
till, och man stöder sitt yttrande
på uttalande från veterinärhåll.

Det där ledde till att ladugårdsfolket
inte ville fortsätta med detta, utan
jordbrukarna frångick avhorningen, och

i dag är det bara en enda avelsgård inom
hela SRB-rasens område som fortsätter
med denna avhorning. Alla de
andra gårdarna har lämnat den för
cirka två år sedan, och i dag kan i stort
sett ingen tjurförening rekrytera sitt
tjurbestånd med avhornade tjurar från
de bästa avelsbesättningarna i vårt
land.

Det visar sig också att riskerna i detta
fall inte är mindre än tidigare, vilket
framhålles från veterinärt håll och anges
av Lantbruksförbundet. På Ökna
säteri, där man haft tjuruppfödning i
många år och har vant och duktigt folk
att sköta tjurarna, dödade den första
vuxna avhornade tjuren ladugårdsförmannen,
som sysslat med tjurar från
barndomen och nu var i 50-årsåldern.
Erfarenheten har i stort sett varit dålig
också i de övriga gårdarna.

Vid den stämma som Avelsföreningen
för svensk röd och vit boskap höll
i fjol väcktes också förslag att man
hos lantbruksstyrelsen skulle begära,
att denna författning skulle ändras på
sådant sätt, att tjurföreningarna skulle
få rätt att köpa tjurar med horn och
ändå ha rätt att utfå statsbidrag.

Seminföreningarna hade för att vara
lojala mot riksdagens beslut bestämt
att man endast skulle köpa avhornade
tjurar, men det visade sig snart att det
inte gick. Det fanns ingen seminförening
som ville köpa en avhornad tjur
av SRB-rasen, utan såväl tjurskötarna
som bönderna vägrade helt enkelt.
Det ledde till att priserna på avhornade
tjurar i förhållande till de
övriga blev låga, tv lagen om tillgång
och efterfrågan gör sig ju gällande även
i det här fallet.

Nu beslöt man på Avelsföreningens
möte att göra denna framställning, och
jag kan försäkra riksdagens ledamöter
att vreden över det beslut vi hade fattat
var stor.

Nu kan jag inte förstå annat än att
det praktiska livet har visat oss, att vi
har begått ett misstag, och det framgår

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 103

Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

också av de yttranden som kommit in
från hushållningssällskapen inom hela
det område där SRB-rasen är utbredd.
Av hushållningssällskapens yttranden
över Avelsföreningens framställning har
15 sällskap ändrat mening från tidigare
och tillstyrkt framställningen.
Dessutom har Sveriges lantbruksförbund
klart sagt ifrån, att förbundet tidigare
har tillstyrkt lagförslaget men
att erfarenheten har visat att det var
ett misstag och att man därför nu tillstyrker
att lagen upphävs.

Som jag tidigare sade blir det praktiska
resultatet, att tjurföreningarna
ställs utan möjlighet att köpa de bättre
avelsdjuren från besättningarna inom
SRB-rasens område. Man kan fråga sig
om det är riktigt, att riksdagen då
vidhåller en kungörelse som i stort
sett för avelsarbetet inom dessa föreningar
— som riksdagen själv stöder
med bidrag — bakåt. Vi vill väl ändå
att dessa statsbidrag skall utgå på sådant
sätt, att de främjar avelsarbetet
och inte stjälper det. Husdjurskonsulenterna,
som ju har att avge yttrande
till hushållningssällskapen över huruvida
statsbidrag skall utgå till föreningarna
eller inte, har också råkat i vissa
svårigheter, då det givetvis är svårt
att rekommendera en tjurförening att
köpa tjurar på sådant sätt, att föreningarna
förlorar statsbidrag som de eljest
skulle få.

Här står vi inför en liten praktisk
fråga, men jag tycker det skulle vara
befriande för Sveriges riksdag att få
säga ifrån, att vi samtliga här begått
ett litet misstag, och att vi nu är så
pass rejäla, att vi är beredda att ändra
vår uppfattning och upphäva denna
kungörelse. Det har man sagt ifrån ute
i landet, och därför tycker jag, att riksdagen
borde ge uttryck för samma mening.

Med dessa ord ber jag att få yrka
bifall till den av herr Nord in. fl. avgivna
reservationen vid denna punkt.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Jag skall för min del
inte på något sätt försöka bestrida,
att den ordning med avhorning, som
riksdagen för några år sedan beslöt,
kan ha medfört vissa olägenheter. Herr
Ahlsten har ju nämnt ett par sådana
här. Han talar om att det är svårt för
tjurföreningar att få ett tillräckligt urval
av avhornade tjurar, och därför får
de inte det bästa materialet. Väljer de
tjurar med horn, får de inget statsbidrag.
Jag vill inte förneka, att det
kan ligga något i detta påstående.

Herr Ahlsten sade vidare att SRBtjurar,
som inte har horn, är så svåra
att binda. Jag måste för min del säga,
att om jag känner svenska tekniker
rätt, kan nog en sådan teknisk fråga
lösas. Det tror jag inte är något skäl
att anföra.

Det har i handlingarna här anförts
ännu en olägenhet, som däremot naturligtvis
kan vara mera reell, nämligen
den att vissa främmande länder köper
inte gärna tjurar som inte har horn.

Jag vill alltså inte på något sätt bestrida,
att det ligger något i vad herr
Ahlsten sade. Men samtidigt skall vi observera,
att klagomålen kommer ifrån
dem, som säljer tjurar. Det är där vreden
är så stor. Men varför kom nu
denna anordning till stånd? Jo, det berodde
på en utomordentligt stark opinion
från jordbrukarna, från böndernas
sida, en opinionsrörelse, som leddes
av RLF. Det är alltså bönderna,
som genom sina organisationer, genom
en kraftig opinionsstorm, har fått riksdagen
att fatta detta beslut.

Varför kom den opinionsyttringen
till? Jo, därför att RLF ville, att man
genom åtgärder i detta syfte skulle
skydda djurvårdarna till liv och lem.
Det skulle bli mindre farligt att sköta
tjurar, om de icke hade horn.

Nu säger herr Ahlsten, att erfarenheten
har visat, att det är fel. Det kan
inte herr Ahlsten lämna några belägg
för. Han sade visserligen, att en sådan

104 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Notboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

avhornad tjur hade dödat en vårdare.
Sådant kan naturligtvis hända. Men
när man som lantbruksstyrelsen och
herr Ahlsten hänvisat till vad man säger
från veterinärhåll, frågar jag allvarligt:
Tillkallas en veterinär, när en
djurvårdare blir skadad? Nej, ärade
kammarledamöter, det gör det inte.
Det tillkallas läkare. Vad säger läkarna?
Ja, det vet vi inte så noga. Men
det finns ett bolag, som heter Svenska
lantbrukares försäkringsbolag och som
har skadeförsäkringar av detta slag. Vad
säger detta bolag? Jo, det säger, att visserligen
har man inte någon så omfattande
erfarenhet, att man bestämt kan
påstå, att avhorningen ökar skyddet för
djurvårdarna, men man säger, att den
lilla erfarenhet man har visar, att de
skador som uppstår genom avhornade
tjurar är mindre fatala. Man säger t. ex.
att den första stöten från en tjur, som
är avhornad, inte medför en direkt
förlamning, varför vårdaren får tillfälle
att sätta sig i säkerhet.

Jag menar därför, att det är absolut
icke ännu klargjort, att inte avhorningen
av tjurarna verkligen är ett humanitärt
intresse, som här måste ställas
emot det ekonomiska intresset, som
herr Ahlsten talade för.

Jag måste för min del fråga, om det
inte ändå är bäst att vi, innan vi rusar
i väg och ändrar, skaffar oss litet
mer erfarenhet. Varför skall vi inte se
till att den opinion, som föranledde
bestämmelsen, vilket var böndernas
egen opinion, får komma till tals? Det
är väl inte bara avelsföreningarna, som
säljer tjurar, och lantbruksstyrelsen,
som ordnar exporten, som skall avgöra
detta, utan det är väl också jordbrukarna.

Här1 har visserligen herr Ahlsten
sagt, att 15 hushållningssällskap har
ändrat mening och tillstyrkt. Ja, det är
riktigt, men samtidigt har Hushållningssällskapens
förbund yrkat avslag på
framställningen och i stället satt i frå -

ga, om man icke skulle skärpa bestämmelserna.

Jag måste därför för min del säga, att
det vore väl allra naturligast och riktigast,
att vi skaffar oss litet mera erfarenhet
i denna fråga och att vi får
en litet mera utpräglad jordbrukaropinion
att falla tillbaka på, innan vi går
åstad och ändrar här. Jag har för min
del inte något emot att riksdagen ändrar
dessa bestämmelser, om det på allvar
kan visas, att beslutet var felaktigt.
Det har icke herr Ahlsten visat, och
vi är inte mogna för detta ännu. Utskottets
majoritet anser därför, att motionen
bör avslås, och jag vill för min
del yrka bifall till utskottets avslagsyrkande
på denna punkt.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NORUP:

Herr talman! När man här hörde
herr Ahlstens anförande, skulle man
kunna tro att det gällde en ganska obetydlig
sak, som endast åstadkom en del
besvärligheter för djurägarna, detta att
man åstadkommit avhorning av tjurarna.
Herr Sköld talade om att man för
några år sedan från RLF påtalade de
risker för olycksfall, som då var rådande.
Jag fick förtroendet att vara ordförande
i den utredning som då gjordes.
Om man jämför de olägenheter som
avhorningen medför med de olycksfall
som förekom — det var inte mindre än
237 olycksfall per år, varav sju till åtta
dödsfall och ett tjugotal fall av invaliditet
— måste man nog få den uppfattningen,
att även om avhorningen kommit
att medföra en del svårigheter, så
hade man all anledning att gå in för
denna sak. Det är väl ganska märkligt,
att dåvarande ordföranden i SRB, kapten
Carle, var av den meningen, att man
borde införa detta.

Frågan kom egentligen upp från de
många småbrukarnas sammanslutningar
i tjurföreningar. Det var ganska svårt
att få tjurhållare på grund av de olyc -

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

105

Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln

kor som ofta inträffade. Nu kan man
säga att denna olägenhet i viss mån
inte längre finns, därför att på en del
håll har seminverksamheten slagit igenom.
Numera finns tjurarna på seminstationerna,
och där skötes de av mera
sakkunniga vårdare. Jag tror dock att
det föreligger en viss risk även där.

Det har framhållits, att Lantbruksförbundet
tillstyrkt motionen. Detta har
man gjort på grund av att man har ett
visst intresse för exporten av tjurar.
Man vet givetvis inte, när en tjurkalv
födes med god härstamning och lägges
på till liv, om den kommer att användas
inom landet eller till export. Man
kan förstå de intressena.

Å andra sidan vill jag instämma i de
synpunkter som framkommit här, att
om riksdagen för bara några år sedan
införde denna sak, är det väl ändå förhastat
att nu upphäva denna kungörelse.
Det är väl ändå så att det är inte
enbart materiella värden man får ta
hänsyn till utan även till värdet av
människoliv.

Jag tror för min del att innan man
går att ta bort denna bestämmelse bör
den nog bli föremål för någon undersökning.
Kanske kan man därefter med
litet mera erfarenhet än man nu har
komma till det resultat som herr Ahlsten
kommit till.

Jag vädjar till kammaren att för närvarande
inte göra någon ändring utan
avvakta att man först får mera erfarenhet.
Sedan må man ändå få vara litet
vred på en stämma! Jag tror dock det
kan utlösa inte enbart vrede utan även
sorg på andra håll, om man inte gör
allt vad man kan för att minska olyckorna.

Herr CASSEL (h):

Herr talman! När jag hörde herr
Sköld efterlysa större erfarenhet i denna
fråga, undrade jag på vilket sätt han
ville förvärva denna erfarenhet. Det är
ju nämligen den relativa farligheten

hos en hornad och en icke hornad tjur
man skall utröna, vilket bör vara en
mycket obehaglig undersökningsprocedur
att företa.

Jag vill utan att vara någon som helst
specialist på detta bidra till debatten
genom att tala om en erfarenhet som
jag har haft. Det var uppe på Hardangervidda
i Norge, där man släppte
ut tjurar att gå lösa på sommaren. Där
förde man upp ett helt tåg med tjurar,
vagnslast efter vagnslast. De fördes ut
på en udde i en liten sjö, 87 stycken.
Det var tjurar med horn och kulliga
tjurar utan horn. På ett givet tecken
släpptes alla dessa tjurar, och då började
ett urtidsskådespel som jag aldrig
sett maken till. De slogs i ett och ett
halvt dygn för att få utrönt, vilken tjur
som var starkast. Jag vill bara tala om
att året innan — jag hann inte se slutet
på denna kamp -— hade den starkaste
och farligaste tjuren varit en kullig tjur.
Må detta tala för sig självt!

Herr AHLSTEN (fp):

Herr talman! Herr Sköld och jordbruksministern
talade här om att vi
skulle försöka vinna erfarenhet på detta
område innan vi upphävde denna bestämmelse.
Ja, men hur skall man vinna
erfarenhet, när gårdarna har upphört
med avhorningen och det inte finns
några avhornade tjurar för närvarande
inom hela SRB-rasen? Hur skall man
då få någon erfarenhet på detta område?
I så fall får man väl tänka sig att vi
här i riksdagen skaffar oss erfarenhet
på annat sätt, ungefär som ladugårdsskötarna
får erfarenhet av detta, när de
på morgnarna kommer in i ladugårdarna.
Försök att släppa in några avhornade
bjässar i kammaren, så får vi se, om
det inte blir tomt här så småningom!

Det är ungefär det förhållande som
möter ladugårdsfolket, när de kommer
in i ladugårdarna varje morgon. Jag
tycker att vi skulle kunna tänka litet på
den saken.

106

Nr 11

Onsdagen den 21 inars 1956 em.

Diverse åtgärder på husdjursavelns område m. m.

Nu tycker jag att det praktiska livet
har visat, att vi beslutat en sak utan
att från början ha klart för oss, till vilket
resultat den skulle leda. De praktiska
livets erfarenhet visar, att vi har
gjort ett misstag. Skulle vi då inte kunna
ändra oss, herr Sköld och herr statsrådet?
Jag kan försäkra både förre finansministern
och den nuvarande regeringen,
att om riksdagen skulle besluta
i enlighet med reservationen, så försättes
herrarna inte i någon som helst
fara. Det kommer inte att för den skull
bli vare sig av- eller påhorning, utan
ett sådant beslut skulle i stort sett endast
innebära att riksdagen accepterar
vad man redan för länge sedan har
accepterat ute i landet. Och då frågar
jag mig, om vi skall vara så oerhört
konservativa — i ordets sämsta mening
— att vi här i riksdagen inte kan fatta
ett sådant beslut. Tänk vilken befriande
demokratisk handling det skulle
vara, om riksdagen för en gångs skull
vågade besluta i en fråga innan regeringen
har sagt att så skall ni besluta!

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NORUP:

Herr talman! Herr Ahlsten trodde, att
om de avhornade tjurarna kom in här
i kammaren, så skulle den snart tömmas
på ledamöter. Men tror herr Ahlsten
att kammaren fortfarande skulle
vara fullbesatt, om tjurar med horn
släpptes lösa här? Jag tror att t. o. m.
herr Ahlsten skulle fly då!

Herr AHLSTEN (fp):

Herr talman! Jag vill bara säga till
herr statsrådet, att om tjurarna har
horn, så kommer de aldrig lösa, ty då
går det att binda dem.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
i punkten gjorda hemställan dels ock
på bifall till utskottets berörda hem -

ställan med den ändring däri, som
föreslagits i den vid punkten fogade
reservationen; och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Ahlsten begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
58 :o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen
tillkännagav, att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
99 ja och 80 nej, varjämte 20
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkten 59

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 60

Diverse åtgärder på husdjursavelns
område m. m.

Under punkten 61 (s. 151—153) hade
Kungl. Maj:t föreslagit en medelsanvisning
av 191 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat en inom riksdagens andra
kammare väckt, till utskottet hänvisad

Nr 11 107

Onsdagen den 21 inars 1956 em.

Diverse åtgärder på husdjursavelns område m. m.

motion, nr 326, av herrar Pettersson
i Dahl och Ekström, vilka hemställt, att
riksdagen måtte i enlighet med lantbruksstyrelsens
anslagsäskande ställa
ett med 20 000 kronor till 70 000 kronor
uppräknat belopp till förfogande
för främjande av fjäderfäaveln samt i
anslutning därtill under förevarande
anslag för budgetåret 1956/57 anvisa ett
belopp av 211 000 kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts
framställning samt med avslag å motionen
11:326, till Diverse åtgärder på
husdjursavelns område in. m. för budgetåret
1956/57 anvisa ett anslag av
191 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Nord, Bror Nilsson, Antby, Pettersson
i Dahl, Rimås och Nilsson i Lönsboda,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med anledning av
Kungl. Maj:ts framställning samt med
bifall till motionen II: 326, till Diverse
åtgärder på husdjursavelns område
m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett
anslag av 211 000 kronor.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

PETTERSSON i Dahl (bf):

Herr talman! Vid denna punkt i utskottets
utlåtande, under rubriken Diverse
åtgärder på husdjursavelns område
m. m., har ett anslag på 50 000
kronor beviljats till Sveriges fjäderfäavelsförcning.
Två ledamöter av denna
kammare, nämligen herr Ekström och
jag själv, har i en motion begärt att
riksdagen i enlighet med lantbruksstyrelsens
förslag måtte höja detta anslag
med 20 000 kronor till 70 000 kronor.
Nämnda höjning är avsedd att befrämja
aveln av fjäderfä, och vi har i motionen
sagt att denna avel är av mycket stor
betydelse för det mindre jordbruket
samt att det är mycket angeläget att
fjäderfäavelsföreningen kan fortsätta sin
verksamhet att förbättra djurkvaliteten.

Fjäderfäaveln blir liksom alla andra
delar av lantbruket mer och mer vetenskapligt
betonad, och pressen på näringen
för att få den lönsam blir efter
hand allt starkare. Vid en sådan utveckling
fordras bl. a. tillgång till tekniskt
kunnigt och vetenskapligt utbildat folk
för konsultationer och hjälp åt fjäderfäproducenterna.
Vi har i motionen även
framhållit att föreningens ekonomi blir
alltmera ansträngd, allteftersom den allmänna
prisstegringen gör sig gällande
i ökade resekostnader, höjda hyror, stigande
kostnader för tryckning av facktidskriften,
ökade löner m. m.

Vi skall komma ihåg att Sveriges fjäderfäavelsförening
är en statlig eller åtminstone
halvstatlig organisation, som
finansierar verksamheten dels med statsanslag
och dels med medlemsavgifter,
och man kan inte trolla där, kan inte
skaffa pengar vid sidan om, som andra
organisationer kanske kan göra. Vi
framhåller i vår motion att föreningen
icke har kunnat låta de anställda tjänstemännen
följa med i de lönestegringar,
som motsvarande tjänstemän vid hushållningssällskapen
och på andra håll
har kommit i åtnjutande av, och vi säger
i sammanhanget att föreningens tjänstemän
släpar efter tre lönegrader. Men
trots denna återhållsamhet ligger föreningen
med en balans på 9 369 kronor
för år 1954. Vi pekar också på att föreningens
kostnader har ökat år från år,
medan det statliga bidraget praktiskt
taget har stått stilla. Här säger utskottet,
att ifrågavarande bidrag för budgetåren
1952/53 och 1953/54 uppräknades
med 7 500 respektive 4 000 kronor. Utskottet
säger vidare, att vid sådant förhållande
och med hänsyn till nödvändigheten
att iakttaga sträng sparsamhet
vid beviljande av anslag får utskottet
avstyrka bifall till motionen.

Det är ganska enkelt att avstyrka bifall
till motionen. Men jag skulle vilja
fråga utskottet, hur man i ett verk eller
annan statlig organisation skall kunna
hålla nere de automatiska stegringarna

108 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Diverse åtgärder på husdjursavelns område m. m.

av lönerna för tjänstemännen och avklara
nödiga omkostnader utan att öka
inkomsterna, hur skall man kunna få
balans på det hela. Såvitt jag förstår är
det en trollkonst som ingen kan utföra.
Jag kan inte förstå annat än att om föreningen
nu skall fortsätta sin verksamhet
så kan denna verksamhet endast
fortsätta i ett stympat skick.

Jag kan säga, att föreningens styrelse
har diskuterat detta problem. Såvitt vi
kan se, kommer balansen nästa år att
röra sig om ett belopp som är minst
dubbelt så stort som här redovisas eller
18 000—20 000 kronor. Såvitt jag förstår
är det inte möjligt att komma under
detta belopp. Det är ingenting att
göra åt det, utan frågan gäller vad vi
skall göra i framtiden. Ja, det finns tre
möjligheter att välja mellan. Vi kan avskeda
en tjänsteman. Vi har en sekreterare
samt två konsulenter, som alla réser
ut och ger konsultationer. Om vi avskedar
en av dessa konsulenter, sparar
vi bortåt 20 000 kronor. Den möjligheten
finns, men jag är inte alls säker på
att fjäderfäodlarna i vårt land skulle
samtycka till en åtgärd av sådant slag.
Den andra möjligheten är att lägga ned
värpkontrollanstalten i Nykvarn. Den
har tillkommit med statens hjälp, då vi
en gång av lotterimedel fick bidrag till
dess uppförande. Jag tror ingen ifrågasätter,
att den bör läggas ned. I varje
fall skulle jag tro, att det skulle medföra
ett mycket stort avbräck om vi lade
ned denna verksamhet, medelst vilken
kontroll utövas beträffande avelsgårdarnas
duglighet.

Den tredje möjligheten är att på något
sätt försöka nedbringa omkostnaderna.
Det är klart att den möjligheten
måste prövas, men det är mycket osäkert
om det kommer att lyckas.

Jag kan inte, herr talman, förstå annat
än att det finns alla skäl att bifalla
förslaget om den blygsamma höjning av
anslaget till 70 000 kronor som vi yrkat
i reservationen. Jag ber alltså att få yrka

bifall till reservationen under förevarande
punkt i utskottsutlåtandet.

Herr talmannen övertog nu ledningen
av förhandlingarna.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Jag förstår mycket val
herr Petterssons i Dahl besvär att som
ordförande i Sveriges fjäderfäavelsförening
få fason på föreningens ekonomiska
situation. Den är besvärlig. Till
svårigheterna hör inte bara ökningen
av lönekostnader och andra föreningens
direkta utgifter utan också, såsom
redovisas i motionen, såväl ett årligt
balanserat underskott inom föreningen
som dessutom underskott på den av föreningen
drivna rörelsen i Nykvarn. Det
är klart, att en höjning av årets anslag
i överensstämmelse med motionärernas
hemställan skulle ha avlyftat eller i
varje fall avsevärt nedbringat den balanserade
förlusten. Men när framställningen
om anslag gjordes, låg det väl
ändå så till, att statsmakterna näppeligen
hade några garantier för att inte
nästa år på nytt stå inför nödvändigheten
att behöva täcka nya förluster.
Det måste vara angeläget för föreningens
egen styrelse och för dess verksamhet
ansvariga att sörja för sådana dispositioner
att nya förluster i möjligaste
mån kan undvikas och vidtaga härför
erforderliga besparingsåtgärder.
Förslag härom fanns, efter vad jag vet,
inte uppgjorda, då anslagsframställningen
gjordes.

Herr Pettersson i Dahl säger, att Sveriges
fjäderfäavelsförening är en halvstatlig
eller statlig organisation. Ja, den
är en frivillig organisation, som arbetar
med statsunderstöd liksom så många
andra organisationer. Och det är klart
att i den mån som kostnadshöjningarna
är automatiska och omöjliga att täcka
genom direkta inkomster inom organisationen
kan det vara befogat med
dessa krav på ökat statligt stöd. Men
förlusten för 1953 var 5 100 kronor, för

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 109

Diverse åtgärder på husdjursavelns område m. m.

1954 hade den stigit till 9 000 kronor,
och för 1955 säger herr Pettersson i
Dahl själv att den beräknas till omkring
20 000 kronor. Man tycker då att det
borde ha varit angeläget för föreningens
styrelse att på ett något tidigare
stadium ta upp en allvarlig diskussion
om föreningens ekonomiska situation
och försöka lägga fram en saneringsplan
för att man inte skulle löpa risk att
ställas inför ytterligare förluster. Föreningsmedlemmarna
har förut — jag
tror tills i fjol — erlagt en årsavgift av
1 kr. 25 öre. Avgiften höjdes då till 1
krona 50 öre med resultat att medlemsavgången
blev så pass stor att inkomsterna
i stället minskade! Här måste det
vara något fel i själva organisationsformen.

Nu vet jag att det under sista tiden
pågått mycket allvarliga överläggningar
inom föreningens ledning för att komma
fram till en planläggning rörande
föreningens verksamhet och dess ekonomi,
för att få debet och kredit att
gå ihop. När en sådan säkrare plan för
verksamhetens anpassning till den ekonomiska
verkligheten presenteras, får
man hoppas att Kungl. Maj :t känner sig
bevekt att på allvar ta upp frågan om
ett högre anslag till Sveriges fjäderfäavelsförening.
Fjäderfäaveln är av så
stor betydelse här i landet att den verksamhet
föreningen bedriver är motiverad
och värd att stödjas av statsmakterna.
Det är emellertid inte den frågan
det nu gäller.

För närvarande, ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf) kort
genmäle:

Herr talman! Innan herr Ekström får
ordet her jag få replikera utskottets
vice ordförande på en punkt. Herr
Gustafson i Dädesjö efterlyser åtgärder
som vi tidigare skulle ha vidtagit. Får
jag fråga varför herr Gustafson, som

tillhört styrelsen i flera år, inte själv
har tagit ett sådant initiativ?

Samtidigt beklagar jag och ber att
få rätta ett feltryck i reservationen. Det
står i slutet av det stora stycket på sidan
208: »Den ökning av medlemsavgiften
från 25 öre till en krona 50
öre . . .» Det skall vara: . .. med 25 öre
till en krona 50 öre.

Herr EKSTRÖM (s):

Det torde vara ganska meningslöst,
herr talman, att försöka tala för ett
högre anslag när man har emot sig
både departementschefen och utskottsmajoriteten.
Jag kan emellertid inte underlåta
bekräfta vad herr Pettersson i
Dahl har sagt om de ekonomiska svårigheterna
för fjäderfäavelsföreningen.

Herr Gustafson i Dädesjö efterlyste
åtgärder från styrelsens sida för att förbättra
ekonomien. Styrelsen har vidtagit
sådana på senare tid. Men dessa
åtgärder kommer väl inte såvitt jag kan
förstå att medföra någon snar förbättring
av sådan betydelse att detta anslag
blir överflödigt, utan säkerligen
kommer svårigheterna att göra sig påminta
minst ett eller två år framöver.

Jag kan då inte se någon annan utväg
än att styrelsen får vända sig till departementschefen
ett annat år, om riksdagen
nu tar utskottets förslag. Vi nödgas
då återkomma till departementschefen
nästa år med begäran att få
hjälp med denna ekonomiska eftersläpning.
Med detta ber jag att få yrka bifall
till reservationen.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till den
vid punkten fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Pettersson i Dahl begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

110 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Bidrag till hus hållningssällskapens

veterinäravdelningar

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
60:o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Pettersson i Dahl begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 112 ja och 78 nej, varjämte
14 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkterna 61—77

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 78

Förekommande och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Bidrag till

hushållningssällskapens veterinäravdelningar Kungl.

Maj:t hade under punkten 81
(s. 212—214) föreslagit en medelsanvisning
av 240 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner,
nämligen I: 365 av herr Pälsson
m. fl. och II: 621 av herr Agerberg
m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte dels besluta att statsbidrag skulle
utgå jämväl till ett veterinärbakteriologiskt
laboratorium i Östersund dels
ock höja förevarande anslag till 260 000
kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning samt med avslag å motionerna
1:365 och 11:621, till Förekommande
och hämmande av smittsamma
husdjurssjukdomar: Bidrag till
hushållningssällskapens veterinäravdelningar
för budgetåret 1956/57 anvisa
ett anslag av 240 000 kronor.

reservation hade avgivits av herrar
Tjällgren, Nord, Eskilsson, Bror Nilsson,
Antby, Jonsson i Strömsund och
Agerberg, vilka ansett att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, med anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
samt med bifall till motionerna I: 365
och II: 621, till Förekommande och
hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Bidrag till hushållnings sällskapens

veterinäravdelningar för
budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av
260 000 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

AGERBERG (h):

Herr talman! Jag skall be att få säga
några ord i anslutning till den motion,
som jag har varit med om att lämna
fram beträffande ett veterinärbakteriologiskt
laboratorium i Östersund.

Vi känner alla till att det finns ett
stort antal veterinärbakteriologiska laboratorier
i södra och mellersta Sverige.
Deras verksamhet har varit av
mycket stor betydelse. Speciellt när det
gäller bekämpandet av smittsam kastning
och tuberkulos bland nötkreatur
har man nått mycket förnämliga resultat.
För några år sedan verkställdes på
Kungl. Maj:ts uppdrag en utredning av
veterinärstyrelsen och styrelsen för statens
veterinärmedicinska anstalt. Den
gick ut på ett överflyttande av vissa
arbetsuppgifter från anstalten till hushållningssällskapens
veterinärbakteriologiska
laboratorium.

Resultatet av utredningen blev, att en
proposition lades fram för riksdagen.

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

111

Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Bidrag till hus hållningssällskapens

veterinäravdelningar

Departementschefen yttrade, att det
kunde bli fråga om en ändring av antalet
laboratorier, och han förutsatte, att
veterinärstyrelsen följde utvecklingen
på området och, då så kunde anses påkallat,
till behandling upptoge frågan
om i vad mån de nuvarande laboratoriernas
antal kunde minskas eller nya
sådana borde tillkomma. I sistnämnda
hänseende syntes enligt departementschefens
mening angeläget att uppmärksamhet
ägnades inte minst de norrländska
intressena.

Jordbruksutskottet underströk i sitt
yttrande med anledning av propositionen
departementschefens nyssnämnda
uttalande och framhöll bland annat att
med beaktande av att det inte finns
några veterinärbakteriologiska laboratorier
norr om Västerås, syntes det utskottet
särskilt angeläget att veterinärstyrelsen
komme att ägna speciell uppmärksamhet
åt de norrländska intressena.

Med anledning av dessa uttalanden
har åtgärder vidtagits för inrättande
av ett sådant här laboratorium i Östersund.
Veterinärstyrelsen har medverkat
till detta och ansett, att det finns
ett behov därav. Men tyvärr har framställningen
avstyrkts av Kungl. Maj:t.
Jordbruksministern åberopar i detta
fall statskontoret, som bland annat har
sagt, att då det vid 1953 års riksdag anvisades
medel för inrättande av bakteriologiska
laboratorier i Sundsvall och
Umeå, skulle detta laboratorium i Östersund
inte vara nödvändigt. Såvitt jag
kan förstå har emellertid laboratorierna
i Sundsvall och Umeå inte alls samma
uppgift som laboratoriet i Östersund
skulle få. Det är ju vid de förstnämnda
laboratorierna fråga om humanmedicinsk
bakteriologisk verksamhet.
Dessa laboratorier kan inte på något
sätt ersätta ett veterinärbakteriologiskt
laboratorium. Vid ett sådant skall
det vara en veterinärutbildad bakteriolog
som föreståndare, och verksamhe -

ten går bland annat ut på att leda bekämpandet
av kreaturssjukdomar. Det
kan ju inte ett vanligt bakteriologiskt
laboratorium gärna göra, och jag tror
heller inte att det är möjligt att exempelvis
skicka dit döda kreatur, om man
vill ha dem obducerade. Att statskontoret
inte känner till skillnaden mellan
dessa två slag av laboratorier må möjligen
vara förståeligt — man ville väl ha
någonting att skylla på — men jag anser
att det är mera förvånansvärt att
jordbruksministern intagit samma
ståndpunkt.

Statskontoret bar också sagt att den
omständigheten, att ett hushållningssällskap
inrättar ett laboratorium av
detta slag inte skall medföra någon
ovillkorlig rätt att komma i åtnjutande
av statsbidrag härför. Detta är alldeles
klart, men när det finns ett behov av
laboratoriet, vilket ju styrkts av veterinärstyrelsen,
anser jag att det är ganska
naturligt, att statsbidrag skall utgå,
alldeles speciellt som statsbidrag tilldelas
samtliga de tio laboratorier, som
finns i södra och mellersta Sverige.
Det är förvånansvärt, att när det inrättas
ett enda laboratorium i Norrland,
där de ekonomiska förutsättningarna
är mycket sämre, så skall det inte kunna
utgå bidrag. Jag vill erinra om att
veterinärstyrelsen och styrelsen för veterinärmedicinska
anstalten i den utredning,
som jag nyss åberopade, underströk
att de olika undersökningar,
för vilka laboratorierna är nödvändiga
och lämpade, inte kan väntas medföra
inkomster av sådan storlek, att laboratorierna
blir självförsörjande. Det
gäller självfallet i alldeles särskilt hög
grad ett laboratorium i Norrland.

Ett bifall till den reservation, som
vi har fogat till utskottets utlåtande på
denna punkt, skulle innebära en så
pass blygsam ökning av anslaget som
20 000 kronor. Med hänsyn till den stora
betydelse clt laboratorium av detta slag
skulle ha för husdjursskötselns utveck -

112

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Bidrag till hus hållningssällskapens

veterinäravdelningar

ling i mellersta Norrland tillåter jag
mig, herr talman, att yrka bifall till reservationen.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Det är ju inte så märkvärdigt
om en representant för Jämtland
talar till förmån för statsanslag
till ett veterinärbakteriologiskt laboratorium
i Östersund. Att ett sådant laboratorium
skulle vara till nytta för
jordbruket i Jämtland, kan inte bestridas.
Men en annan fråga är, om laboratoriet
skulle ha den allmänna betydelse
att det är motiverat med ett statsbidrag.

Herr Agerberg underströk mycket
kraftigt att det var ett norrlandsintresse
att få till stånd detta laboratorium. Det
är det naturligtvis, eftersom Jämtland
ligger i Norrland, men att laboratoriet
skulle kunna spela någon större roll
för Norrland i övrigt, är väl en fråga
som står öppen. Herr Agerberg säger
att man inte kan sända djurkropparna
till Stockholm. Jag undrar, om det inte
är ungefär samma sak, ifall man sänder
djurkroppar från Norrbotten och Västerbotten
till Östersund eller om man
skickar dem till Stockholm. Jag tror inte
att försändelserna i många fall går
snabbare till Östersund än till Stockholm.

Det är alldeles riktigt som herr Agerberg
sade att chefen för jordbruksdepartementet
en gång gjort det uttalandet,
att det kunde vara av betydelse att
få veterinärbakteriologiska laboratorier
i Norrland för att därigenom åstadkomma
en avlastning av veterinärmedicinska
anstalten i Stockholm. Men man får
inte glömma att det skett någonting sedan
dess. Det har, såsom herr Agerberg
också påpekade, inrättats ett bakteriologiskt
laboratorium i vardera Sundsvall
och Umeå. Även om dessa laboratorier
framför allt är inriktade på humanmedicinska
frågor, skulle de kunna

överta åtskilliga uppgifter som annars
faller på ett veterinärbakteriologiskt laboratorium,
ty bakteriologi är i alla fall
bakteriologi.

Herr Agerberg skall inte försöka göra
gällande att statskontoret inte begriper
dessa saker. Generaldirektören där
har sysslat så mycket med medicinska
spörsmål att han kan dessa frågor väl
så bra som både herr Agerberg och jag.
Det ligger mycket i påpekandet, att de
två nya laboratorierna i Sundsvall och
Umeå måste förses med tillräckligt med
arbetsuppgifter och att åtskilligt av det
material, som enligt det föreliggande
förslaget skulle sändas till laboratoriet
i Östersund, i stället kan skickas till
dessa två laboratorier.

Det föreligger sålunda inte samma behov
som för en del år sedan av att inrätta
ett veterinärbakteriologiskt laboratorium
i Norrland. Det finns under sådana
förhållanden inte tillräckliga skäl
för ett statsanslag, och utskottsmajoriteten
har därför liksom Kungl. Maj:t stannat
för den linjen, att det icke bör utgå
något statsanslag för ändamålet.

Jag hemställer, herr talman, om bifall
till utskottets yrkande.

Herr AGERBERG (h):

Herr talman! Jag sade faktiskt inte
att man inte kan skicka djurkroppar
till Stockholm, ty det är vad vi i större
delen av Norrland nu får lov att göra,
därest vi inte skickar dem till Västerås
eller någon annanstans i mellersta Sverige.
Men det är just däri som de stora
nackdelarna ligger. Det är mycket svårt
att skicka sådana här ömtåliga preparat
av olika slag eller många gånger djurkroppar
för obducering så långt som
till mellersta Sverige. Jag vill också bestämt
bestrida att det skulle vara besvärligare
för större delen av Norrland
att skicka dem till Östersund. I varje
fall när det gäller stora delar av mellersta
Norrland går det betydligt fortare

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 113

Bidrag till hushållningssällskapen: Demonstrationsgårdsverksamhet

än att skicka försändelserna till Stockholm.

Att de nya laboratorierna i Sundsvall
och Umeå skulle kunna överta åtskilliga
av de uppgifter som ankommer på ett
veterinärbakteriologiskt laboratorium
vill jag inte förneka. Det finns givetvis
vissa saker, vattenanalyser och sådant,
som båda slagen av laboratorier kan
göra. Men jag tror inte att de två nya
laboratorierna kan ersätta ett veterinärbakteriologiskt
laboratorium, som i alla
fall skulle ha en veterinär som föreståndare.
Från ett sådant laboratorium
skulle man på ett helt annat sätt kunna
leda bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar
inom området. Den
uppgiften kan knappast ett humanmedicinskt
laboratorium fylla.

Att jag sade att man inte skulle kunna
skicka djurkroppar till laboratorierna
i Sundsvall och Umeå berodde på att
jag inte tror att dessa vill åta sig några
obduktioner av exempelvis smågrisar
eller andra döda kreatur.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Jag tror ändå, att man
kan slå fast, att det med hänsyn till
kommunikationernas inriktning i många
fall är lättare att sända från vissa delar
av Norrland till Stockholm än till Östersund.
Man kan alltså inte betrakta
detta laboratorium i Östersund såsom en
anstalt för hela övre Norrland. Jag har
heller inte för min del velat påstå, att
de bakteriologiska laboratorierna i
Sundsvall och Umeå skulle kunna ersätta
ett veterinärbakteriologiskt laboratorium.
Det är självklart. Det är också
naturligt, att man i de fall, då man inte
kan ta hand om dessa ärenden i Umeå
eller Sundsvall, de som förut får gå till
Stockholm.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till den vid

punkten fogade reservationen; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 79—87

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 88

Bidrag till hushållningssällskapen:

Demonstrationsgårdsverksamhet

Sedan punkten föredragits, yttrade

Herr AGERBERG (h):

Herr talman! Jag har tillåtit mig att
anteckna en blank reservation till denna
punkt i utlåtandet. Den gäller frågan
om demonstrationsgårdsverksamheten
vid hushållningssällskapen. Jag har gjort
det därför att jag tycker, att riksdagens
behandling av denna fråga inte har
varit riktigt konsekvent.

Jag vill erinra om att det före år 1952
fanns något, som kallades för studiegårdsverksamheten
i Norrland. Den var
utan tvekan av mycket stor betydelse,
men vid en utredning, som verkställdes
— jag tror den lades fram år 1952 —
angående upplysningsverksamheten på
jordbrukets område, konstaterade man,
att man kanske skulle kunna åstadkomma
bättre resultat genom att anordna
demonstrationsgårdar i hushållningssällskapens
regi. Man bestämde sig då
för att flytta över de medel, som tidigare
användes för studiegårdsverksamheten,
nämligen 70 000 kronor per år,
till den nya verksamheten. Departementschefen
framhöll i sin proposition
detta år, att medlen lämpligen i stället
kunde användas därför, men med hänsyn
till att något större antal demonstrationsgårdar
inte beräknades komma
till stånd redan under budgetåret
1952/53 ansåg han, att man för detta
budgetår inte behövde räkna med större
medelsbelopp än 30 000 kronor. Sedan
dess har denna verksamhet utvidgats
högst avsevärt och har också betraktats
som mycket värdefull och nyttig och
som ett synnerligen lämpligt medel att

8 — Andra kammarens protokoll 1950. Nr 11

114 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

sprida upplysning på jordbrukets område.
Jag kan nämna, att vi år 1953
hade sammanlagt 17 sådana gårdar över
hela landet, men 1955 hade antalet stigit
till 41. Trots detta genomförde man
inte —• vilket väl ändå var förutsatt,
när medlen minskades från 70 000 kronor
till 30 000 — någon ökning av anslaget.
Därför har detta för varje gård
måst nedskäras högst betydligt och har
alltså inte kunnat på långa vägar uppgå
till det belopp, som man förutsatte, när
verksamheten igångsattes, och som
nämndes i propositionen.

Lantbruksstyrelsen har nu påpekat
detta och åter begärt en ökning av anslaget
till 70 000 kronor. Tyvärr har
denna begäran avvisats av jordbruksministern
och av utskottet med hänvisning
till en utredning, som nu startats
angående forskning, undervisning och
försöksverksamhet vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Det är
ganska nyligen som denna verksamhet
tillkommit, och jag tror, att alla instanser
som känner till den är övertygade
om att den är mycket nyttig och värdefull.
Enligt min uppfattning borde det
inte alls vara nödvändigt med någon
utredning på den punkten. Alla är nog,
som sagt, överens om att det är en värdefull
form av upplysningsverksamhet.
Därför tror jag, att man mycket väl
skulle kunna gå med på denna ökning
av anslaget. Det skulle inte på något
sätt vara ett föregripande av det resultat,
som man möjligen kan komma till
genom utredningen.

Herr talman! Nu vet jag mycket väl,
att det är meningslöst att ställa något
yrkande på denna punkt. Jag har i alla
fall velat anföra dessa synpunkter, inte
minst därför att, som jag inledningsvis
anförde, jag anser, att riksdagens behandling
av frågan inte har varit konsekvent.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

Punkterna 89—103

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 104

Bidrag till Föreningen för växtförädling
av fruktträd

Under punkten 108 (s. 256—257) innebar
Kungl. Maj:ts framställning, att
anslaget uppförts med oförändrat belopp
av 100 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner,
nämligen 1:368 av herr Elowsson,
Nils, m. fl. samt II: 300 av herr
Nilsson i Bästekille m. fl., i vilka motioner
hemställts, att riksdagen måtte
besluta att för verksamhetsåret 1956
bevilja Föreningen för växtförädling av
fruktträd ett anslag å 130 000 kronor
samt dessutom ett anslag å 22 000 kronor
för täckande av 1955 års kvarstående
underskott.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning samt med avslag å motionerna
I: 368 och II: 300, till Bidrag
till Föreningen för växtförädling av
fruktträd för budgetåret 1956 57 anvisa
ett anslag av 100 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Nord, Hansson, Yngve Nilsson, Antbg,
Rimås och Nilsson i Lönsboda, vilka
ansett att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte, med anledning av
Kungl. Maj:ts framställning samt med
bifall till motionerna I: 368 och II: 300,
till Bidrag till Föreningen för växtförädling
av fruktträd för budgetåret
1956/57 anvisa ett anslag av 152 000
kronor, varav 22 000 kronor för täckandet
av 1955 års kvarstående underskott.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Det spörsmål, som behandlas
under denna punkt, är frågan
om ökat bidrag till Balsgård. Det har
varit uppe till behandling flera gånger
under de senaste åren och är således

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 115

Bidrag till Föreningen för växtförädling av fruktträd

ingenting nytt för kammaren. Vi har
också haft tillfredsställelsen att vid ett
par tillfällen både i denna kammare
och i medkammaren få bifall till ett
höjt anslag. Med hänsyn till utvecklingen
på det ekonomiska området har
vi dock varit tvungna att även i år göra
en framstöt.

Vi vet alla, som är intresserade av
detta problem, att Balsgård bedriver en
verksamhet, som gäller framställning
av förbättrade fruktsorter. Vi vet också
nu, att man efter något mer än tio års
arbete har lovande resultat att komma
med. Man räknar med att om ett par
år kunna tillföra marknaden nya sorter
att prövas i olika delar av vårt land.
Man tycker att det borde vara ett stort
intresse att dessa försök fick drivas
så, att man inte på grund av de ekonomiska
förhållanden, som nu råder,
tvingas inställa dem. Möjligheten att få
enskilda medel har minskat, det vet vi
alla. Detta har medfört, att Balsgård
under fjolåret har fått en klar förlust
som det inte finns någon möjlighet att
täcka. I detta läge med de för varje år
ökade kostnaderna har man inte haft
någon annan utväg än att begära högre
anslag.

Man avvaktade växtförädlingsutredningens
betänkande och väntade att
detta skulle innebära ett förslag om
höjning av anslaget. Så blev också fallet,
men betänkandet kom så sent, alt
departementschefen inte hann ta ställning
till detsamma. Jag beklagar detta,
ty där stod klart och tydligt, att höjt
anslag måste till om verksamheten på
Balsgård över huvud taget skall kunna
fortsätta.

Man hade hoppats att utskottet, om
det nu ansåg sig förhindrat att tillstyrka
motionen i dess helhet, i alla
fall hade gått oss så mycket till mötes,
att man försökte hjälpa Balsgård med
den förlust som uppstod under 1955.
Föreningen har i en skrivelse begärt
150 000 kronor. Vi har i motionen nöjt
oss med att begära 130 000 kronor just

med tanke på att departementschefen
skulle få tillfälle att noggrant ta del av
utredningens förslag och eventuellt lägga
fram ett förslag till nästa års riksdag.
Vi kan väl också säga kammaren,
att personalen under de senaste sex
åren inte har ökats på Balsgård och
att det alltså inte är detta, som medfört
ökade kostnader och att man inte
på det sättet gjort av med pengar som
kanske någon skulle tycka i onödan.

Utskottet skriver ganska välvilligt -—
det skall ingalunda bestridas. Man skriver
att man med hänsyn till att departementschefen
inte hunnit ta ställning
inte anser sig »böra» tillstyrka en höjning.
Jag skulle vilja fråga jordbruksministern,
som nu är närvarande i
kammaren, huruvida han på grundval
av detta betänkande är beredd att för
nästa års riksdag framlägga förslag om
en höjning av anslaget.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Häruti instämde herr Nilsson i Göingegården
(h).

Herr NILSSON i Lönsboda (fp):

Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
har sagt det mesta som behövs sägas
i denna sak. Jag vill bara ytterligare
understryka den stora betydelse
som föreningen Balsgård har haft
för fruktodlingen och trädgårdsnäringen
i vårt land. Man har framdrivit
mera härdiga och mera givande sorter,
som varit till stor nytta inte endast
för själva frukt- och bärodlingsdistrikten
utan också för husbehovsodlingen
på olika håll i vårt land, inte
minst i Norrland. Bara den saken, att
19 hushållningssällskap i landet har
givit årliga stöd till föreningen de senaste
åren, tyder på att föreningen är
till nytta för hela landet. Men då verksamheten
är baserad på lång sikt —
man beräknar t. ex. att uppdragningen
av en ny fruktsort tar en tidrymd av
ungefär 10 år — kan man inte nu över -

116

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Bidrag till Föreningen för växtförädling av fruktträd

blicka den betydelse denna forsknings
resultat får en gång i framtiden.

Svensk fruktodling har stora svårigheter
att brottas med, bl. a. konkurrens
från den utländska fruktmarknaden.
Därför gäller det att ytterligare förbätra
sorturvalet, så att vi får fram sorter
som ger fullt konkurrenskraftiga
skördar. Men föreningen har som förut
framhållits stora ekonomiska svårigheter.
Det är att märka, att den inte har
sådana ekonomiska stödorganisationer
bakom sig som andra växtförädlingsanstalter
har genom sina omfattande försäljningsorganisationer.
Verksamheten
har i stor utsträckning fått uppbäras
genom frivilliga bidrag jämte det statliga
stöd den har erhållit. Under senare
år har ökade omkostnader, icke minst
stegrade löner, gjort att den ekonomiska
situationen för föreningen blivit
mycket svår. Föreningen är därför i
stort behov av ökat stöd från statens
sida. Detta är nödvändigt, om icke redan
påbörjade förädlingsuppgifter
skall äventyras. 1953 års växtförädlingsutredning,
som grundligt utrett
föreningens verksamhet, säger också
tydligt ifrån, att Balsgårds fortsatta
verksamhet bör tryggas bl. a. genom
ökade statsbidrag.

Jag beklagar att denna utredning inte
blev klar i så god tid, att den kunde
läggas till grund för departementschefens
anslagsäskande för nästa budgetår.
Nu har departementschefen i statsverkspropositionen
föreslagit oförändrat
belopp med 100 000 kronor. Då
man är ense om betydelsen av föreningens
verksamhet, ifrågasätter jag
om vi för den relativt blygsamma summa
som det här gäller — en ökning av
anslaget med sammanlagt 52 000 kronor
— skall äventyra föreningens verksamhet.
Därför yrkar jag, herr talman,
bifall till den av herr Nord m. fl. avgivna
reservationen.

Herr ANDERSSON i Hyssna (s):

Herr talman! I den punkt i nionde

huvudtiteln vi nu behandlar har jordbruksutskottets
majoritet tillstyrkt oförändrat
anslag eller 100 000 kronor. Detta
anslag höjdes förra året med 25 000
kronor. I år har i motioner föreslagits,
att anslaget skulle höjas med ytterligare
sammanlagt 52 000 kronor och
för bifall till denna motion finns det
en reservation.

Såväl i jordbruksutskottet som här i
kammaren har vid många tillfällen vittnats
om att det arbete som denna förening
bedriver är till stort gagn för
fruktodlingen här i landet. Jag tror inte
heller att det kan sägas, att riksdagen
varit så särskilt snål med anslaget till
denna anstalt. Departementschefen har
inte begär något höjt anslag i år och
jag tror att statsrådet har skäl för denna
inställning.

1953 års växtförädlingsutredning har
nyss framlagt förslag angående statens
stöd åt växtförädlingen, men något
förslag grundat på denna utredning
hinner inte framläggas för innevarande
års riksdag. Departementschefen
säger, att i avvaktan på det slutliga
ställningstagandet till de i betänkandet
framlagda förslagen bör inte någon
ändring ske av det statliga bidraget
till denna förening. Utskottsmajoriteten
delar statsrådets ståndpunkt
och säger, att i avvaktan på Kungl.
Maj :ts slutliga ställningstagande till
stödet åt denna förening bör ingen
förändring av bidraget nu ske.

Det är troligt att Kungl. Maj :t rätt
snart kommer att ta ställning till utredningens
förslag. Under sådana förhållanden
skulle det väl vara rätt underligt
om riksdagen nu skulle besluta
en anslagshöjning, allra helst som
anslaget höjdes förra året.

Med dessa ord ber jag att få yrka bifall
till utskottets förslag, som är detsamma
som Kungl. Maj :ts förslag.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NORUP:

Herr talman! Det är inte tal om an -

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 117

Bidrag till Föreningen för växtförädling av fruktträd

nät än att institutionen Balsgård har
gjort ett arbete, som varit till mycket
stort gagn. Man kan kanske till och med
säga, att Balsgårds tillkomst och verksamhet
åstadkommit så stort intresse
för fruktodling på en del håll, att det
kanske inte kommer att ge det ekonomiska
utbyte som man räknat med. Jag
tror emellertid att Balsgård såväl som
andra växtförädlingsanstalter kommer
att hjälpa till att på jordbrukets olika
områden förbättra möjligheterna för
odlarna. I den mån forskningen och förädlingsverksamheten
skall ha understöd
av statsmakterna är det också nödvändigt
att statsmakterna får möjligheter
att påverka och i viss mån bestämma
var dessa förädlingsanstalter skall förläggas.
Det går följaktligen inte att rent
principiellt resonera som så, att vissa
intressen kan sätta i gång en verksamhet
i förlitande på att statsmakterna
skall ta vid när den kommit i gång. Det
är en ganska farlig väg man då är
inne på.

Nu har Balsgård kommit till och fyller
en uppgift. Hur det i framtiden skall
förfaras med institutionen får givetvis
statsmakterna senare ta ställning till.
Herr Nilsson i Bästekille frågar mig om
jag är beredd att till nästa år lägga
fram förslag om ökade anslag till Balsgård.
Ja, herr Nilsson, den saken kan
jag inte bestämt svara på i dag. Utredningsförslaget
är nu ute på remiss. När
remissvaren kommer in och när jag
gått igenom materialet kommer jag att
ta ställning till dessa ting. Jag vill dock
säga till herr Nilsson, att jag såsom bosatt
i Kristianstads län har full vetskap
om den betydelse som fruktodlingen har
för länet, och jag är givetvis beredd att
i den mån jag kan försöka åstadkomma
de bästa möjligheter för Balsgård. Det
är dock klart, att jag i dag inte kan ge
något svar på frågan i vilken utsträckning
anslag kommer att lämnas.

Man har på vissa håll talat om det
stora intresse som man har för Balsgård,
men det är ganska märkligt, att

intresset tar slut när utredningen vänder
sig till yrkesfruktodlarnas organisation
och till konservindustrien med
en förfrågan om man skulle vara villig
att i någon mån hjälpa till med finansieringen
av Balsgård. Men staten ställer
man krav på. Jag tror för min del
att i den mån man ifrån fruktodlarorganisationerna,
konservindustrien och
andra intressen vill hjälpa till att stödja
Balsgård, så kommer även statsmakternas
vilja att hjälpa till att öka. Att i
dag gå någon annan väg än den jag
föreslagit i propositionen har jag svårt
att tänka mig, därför att när en fråga
inte är utredd, kan man inte gärna vidta
åtgärder i förväg.

Jag kan säga som de övriga talarna
tidigare sagt, att också jag beklagar, att
utredningen inte var färdig i så god tid,
att den hunnit sändas ut på remiss. Om
man emellertid visste, vilket arbete utredningsmännen
haft och vad som är
anledningen till att utredningen inte
kom fram i tid, så kanske det skulle finnas
förståelse för att vi får vänta ett
år eller så med denna sak.

Herr NILSSON i Lönsboda (fp) :

Herr talman! Statsrådet Norup säger
här, att det inte är riktigt, att frivilliga
sätter i gång en sådan verksamhet
som denna på Balsgård och sedan låter
staten ta vid. Jag undrar, hur det skulle
ha varit, om inte det enskilda initiativet
startat denna anstalt på Balsgård.
Vi hade då säkerligen inte kommit så
långt med denna verksamhet som vi
redan gjort, ty staten, kan man anta,
hade inte gjort det.

Det dröjde ända till 1943 innan det
gjordes något i Sverige på detta område.
I många andra länder började
denna förädlingsverksamhet vid sekelskiftet
och i vissa fall redan dessförinnan.

Herr NILSSON i Bästckille (h):

Herr talman! I likhet med herr Nilsson
i Lönsboda vill också jag erinra

118 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Bidrag till Föreningen för växtförädling

statsrådet om att hade det inte tagits
enskilda initiativ på detta område, hade
vi inte haft någon forskningsanstalt för
förädlingsverksamheten 1955. Staten
hade inte, såvitt jag förstår, intresserat
sig för detta.

Sedan är jag inte riktigt klar över vad
statsrådet Norup menar, då han säger,
att staten borde ha fått bestämma var
anstalten skulle ligga. Det har dock
sagts av sakkunnigt folk, att denna anstalt
är placerad på den plats, där jordmån
etc. är lämpligast. Jag vet att man
under hand har diskuterat, huruvida
inte denna forskning kunde överföras
till Alnarp. Sakkunnigt folk har även i
det fallet förklarat, att detta inte lämpar
sig just med hänsyn till jordmån
etc. Resonemanget från statsrådets sida
att man bara sätter i gång ett företag
och sedan litar till staten har nog inte
föresvävat vederbörande, när de försökte
sätta i gång verksamheten på detta
område. Att sedan tiderna på det ekonomiska
området har försämrats så
mycket sedan den tiden, kan inte stiftelsen
på Balsgård göra något åt eller
hjälpa.

Hur man skall förfara i framtiden, får
man se då, sade statsrådet Norup. Ja,
men jag gläder mig ändå åt att han har
den uppfattningen, att han för sin del
skulle vara villig medverka även i framtiden.

När han sedan talar om fruktodlarnas
organisationer och säger, att dessa har
förklarat sig sakna intresse för Balsgård,
vet statsrådet lika väl som jag, att
fruktodlarnas antal i vårt land inte är
så stort — endast cirka 2 000. Han vet
också, att de har försökt sanera handeln
genom kontrollåtgärder och genom
avgiftsbeläggning på packerierna sökt
skaffa medel till denna kontroll. Statsrådet
vet också, att vissa av de senare
åren för fruktodlingens del har lämnat
så dåligt ekonomiskt resultat, att människorna
helt enkelt saknat möjlighet att
lämna bidrag.

av fruktträd

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NORUP:

Herr talman! Jag vill bara säga herr
Nilsson i Bästekille, att det inte alltid
under den tid, som förflutit sedan Balsgård
kom till, varit så ekonomiskt dåligt
att odla frukt. Jag förstår så väl att
fruktodlarna med de ekonomiska möjligheterna
som nu finns inte har råd
att lämna något större stöd till Balsgård.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Jag vill upplysa herr
statsrådet om att fruktodlarna under
den tid de hade ekonomiska möjligheter
därtill inte ställde sig kallsinniga
till Balsgård utan gärna betalade sina
årsavgifter. Mitt påstående att de inte
hade råd till detta nu har emellertid
vitsordats av statsrådet själv.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till den
vid punkten fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilsson i Bästekille begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
104 :o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen.

Onsdagen den 21 mars 1956 em. Nr 11 119

Producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk — Befrämjande av lands -

bygdens elektrifiering

marens ledamöter hava röstat för japropositionen.
Herr Nilsson i Bästekille
begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
123 ja och 69 nej, varjämte 28 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkterna 105—107

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 108

Producentbidrag till vissa innehavare av
mindre jordbruk

Kungl. Maj:t hade under punkten 114
(s. 262) föreslagit riksdagen att för
ändamålet anvisa ett med 2 000 000 kronor
till 45 000 00 kronor minskat anslag.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner,
nämligen I: 465 av herr Persson,
Helmer, och herr Öhman samt II: 616
av herr Holmberg, i vilka motioner
hemställts att riksdagen måtte besluta
dels att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om förslag till innevarande års
riksdag om nya bestämmelser för producentbidrag
i huvudsaklig överensstämmelse
med 1947 års riksdagsbeslut
i denna fråga dels att till producentbidrag
för vissa innehavare av mindre
jordbruk anvisa 74 000 000 kronor.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna 1:465 och 11:616,
såvitt nu vore i fråga, till Producentbidrag
till vissa innehavare av mindre
jordbruk för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 45 000 000 kronor;
samt

2) att motionerna 1:465 och 11:616,

i vad de icke behandlats under 1), icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

HOLMBERG (k):

Herr talman! Under hänvisning till
vad jag tidigare sagt såsom en sammanfattning
beträffande alla dessa frågor
skall jag på punkten 108 be att få yrka
bifall till motionen II: 616.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till den
i ämnet väckta motionen 11:616; och
biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 109—11 i

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 115

Befrämjande av landsbygdens
elektrifiering

Kungl. Maj:ts framställning under
punkten 122 (s. 273—274) innebar, att
anslaget uppförts med ett oförändrat
belopp av 4 000 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet behandlat
följande inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

1) 1:470 av herrar Tjällgren och
Bengtson, likalydande med 11:626 av
herr Andersson i Dunker m. fl.; samt

2) 1:471 av herr Persson, Helmer,
och herr öhman, likalydande med
11:614 av herr Holmberg.

I samtliga dessa motioner hade hemställts,
att riksdagen måtte höja förevarandc
anslag till 6 000 000 kronor.

120 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Befrämjande av landsbygdens elektrifiering

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning
ävensom med avslag å motionerna
I: 470 och II: 626 samt I: 471 och
II: 614, till Befrämjande av landsbygdens
elektrifiering för budgetåret 1956/

57 anvisa ett reservationsanslag av
4 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Tjållgren, Bror Nilsson och Pettersson
i Dahl, vilka ansett att utskottet bort
föreslå riksdagen att, med anledning
av Kungl. Maj:ts framställning ävensom
med bifall till motionerna 1:470 och
11:626 samt 1:471 och 11:614, till Befrämjande
av landsbygdens elektrifiering
för budgetåret 1956/57 anvisa ett
reservationsanslag av 6 000 000 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

ANDERSSON i Dunker (bf):

Herr talman! Frågan om bidrag till
landsbygdens elektrifiering är, som
kammarens ledamöter vet, ingen ny
fråga. Den har varit uppe vid tidigare
riksdagar på grund av motioner från
ganska många av kammarens ledamöter.

I år föreligger också en motion, där jag
tillsammans med tio andra kammarledamöter
har yrkat på förhöjning av
det av Kungl. Maj:t begärda anslaget,
som i propositionen föreslagits till 4
miljoner kronor, med 2 miljoner kronor
till 6 miljoner kronor. När vi gjort
detta stöder vi oss på egna erfarenheter
av förhållandena på många håll ute på
landsbygden, förhållanden som är helt
annorlunda än de borde vara. Vi stöder
oss också på den utomordentligt omfattande
utredning, som den s. k. elkraftutredningen
har framlagt efter ett
•— jag tror elvaårigt — utredningsarbete.
I denna utredning har konstaterats
de mycket stora brister som är rådande
beträffande landsbygdens elektrifiering.

Det har också genom en särskild undersökning
som gjordes år 1953 konstaterats,
att det vid slutet av det året

fanns inte mindre än 30 000 hushåll på
den svenska landsbygden, som ännu
inte hade någon som helst tillgång till
elektrisk energi. De hade sålunda inte
ljus, inte kraft i någon form, utan de
fick reda sig på det primitiva sätt man
fick tillämpa litet varstans innan man
hade tillgång till elektricitet. Varför är
dessa 30 000 hushåll utan elektrisk
energi? Jo, dessa människor bor så till,
att det blir alltför dyrbart för den enskilde
att bygga och bekosta en elektrifiering.
Det är stora skärgårdsområden,
där folk bor ute på uddar och öar. Det
är folk som är bosatta i glesbygderna.
Det krävs långa och dyra ledningar för
att dra dit elektrisk energi. I skogsområdena
inom praktiskt taget alla län
här i landet finns det folk, som ännu
icke har kommit i åtnjutande av elektricitetens
välsignelse.

Elektrifieringen inom mera tätbebyggda
områden, låt oss säga vanlig
landsbygd i Mellan- och Sydsverige,
kostar 100 till 120 kronor per tariffenhet,
under det att kostnaderna för
den restelektrifiering som nu återstår
ofta uppgår till 1 000, 1 200 eller kanske
1 500 kronor per tariffenhet på grund
av de långa avstånden och svårigheterna
att anlägga ledningarna. Det är inte
tänkbart att de ofta nog i små omständigheter
levande människor, som bor
där, själva skall kunna bekosta detta.
Det är sant, att de får vissa statsbidrag,
men de utgår ändå i en i förhållande
till totalkostnaderna så ringa
omfattning, att dessa människor inte
kan anskaffa de belopp som fattas, och
då kommer elektrifiering inte till stånd.

Likaså kan inte de elektriska distributionsföreningar,
som efter vad man
skulle kunna tänka sig bör bygga ut elnätet
till de ensamboende, åtaga sig att
göra det. Det blir så kostsamt, att man
aldrig kan tänka sig att kostnaderna
kan förräntas, och det skulle bli en
ökad belastning på dem som förut har
bekostat ledningarna till sina fastigheter,
om de skulle ta på sig ytterligare

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

121

stora kostnader för dem som hittills
icke har elektrifierat. Därför tycker
jag det är rimligt att staten biträder i
större utsträckning än hittills.

Vi motionärer stöder oss på vad elkraftutredningen
har föreslagit. Vad vi
föreslår går helt i linje med utredningens
önskemål och förslag. Vi stöder oss
också på vad det statliga organet, elektrifieringsberedningen,
har sagt. Den
har nämligen inför Kungl. Maj:t framlagt
önskemål om att beloppet i år skall
höjas med 2 miljoner kronor till 6 miljoner
kronor och framhåller — såsom
återfinns i utskottets utlåtande — att
det vid utgången av budgetåret 1954/55
fanns ej slutbehandlade ansökningar till
ett belopp av 4,6 miljoner kronor. Sedan
tilläggs det, att beredningen för innevarande
budgetår räknar med bidragsanspråk
av i stort sett samma storleksordning
som i medeltal under de
sistförflutna budgetåren eller omkring
4,5 miljoner kronor. De sammanlagda
bidragsanspråken fram till den 1 juli
1956 kan alltså beräknas till 9,1 miljoner
kronor. Härav kan 4 miljoner kronor
täckas av medelsanvisningen för
innevarande budgetår. De bidragsanspråk,
för vilkas täckande anslagsmedel
saknas, skulle följaktligen utgöra 5,1
miljoner kronor.

Elektrifieringsberedningen och vi motionärer
begär dock inte en höjning med
mer än 2 miljoner kronor, vilket ju
skulle möjliggöra att några fler av dem,
som nu saknar förmånen av elektrisk
kraft, skulle kunna få sådan, men här
har såsom jag sade vederbörande statsråd
inte föreslagit någon höjning, och
utskottet har följt statsrådet.

När det tidigare har väckts förslag
om höjning av anslaget har utskottet alltid
sagt, att det i avvaktan på elkraftutredningens
förslag inte ville föreslå
någon höjning. Nu kan man inte komma
med det skälet längre, eftersom elkraftutredningen
har framlagt sitt stora
huvudbetänkande och däri starkt understrukit
behovet av ökad medelsan -

Befrämjande av landsbygdens elektrifiering

s visning. Nu pekar man i stället på ett
r uttalande av kommunikationsministern,
i där han säger att han med hänsyn till
nödvändigheten av att slå vakt om den
nuvarande investeringsbegränsningen
i inte kan gå med på något ökat anslag.
;- Är inte detta, ärade kammarledamös
ter, ett de obotfärdigas förhinder? Eller
:- också är det bevis på att utskottet —
n som understryker vad kommunikationsi-
ministern har sagt — inte vet hur
11 svårt ställt det i verkligheten är. Att
l- 30 000 hushåll helt och hållet är utan
n elektrisk energi kan man inte förneka,
tt ty det är klarlagt genom en utredning.
5 I motionen har vi emellertid pekat på
11 att det inte bara behövs en restelektrifiering
utan också en upprustning och föri-
stärkning av redan befintliga ledningar,
i- som genom förslitning och ökad belastning
inte räcker till. Elkraftutredningen
e påpekar, att om man kopplar in en elg
spis eller en elektrisk motor av nämna
värd storlek på en sådan ledning, går
li det inte att höra på radio eller att an)-
vända elektriska maskiner och appara>-
ter som man har i hem och hushåll, där>r
för att det blir så stora spänningsfall.
1_ Det behövs sålunda en upprustning
även av gamla ledningar, varför i mo''1
tionen föreslagits, att man genom ökat
anslag skulle kunna få någon liten hjälp
3- även till förbättringar av redan befintd
liga ledningar, men utskottet vill tydu
ligen ingenting. Jag skulle förmoda, att
i, vi alla som sitter här har glädjen och
k förmånen att ha elektrisk energi i våra
ir hem, men kom ihåg att det finns unges-
fär 30 000 svenska hushåll som icke har
h den förmånen, och de hör till de fattigaste
och sämst ställda här i landet,
ig Detta har emellertid inte inverkat på
1- utskottet, som tydligen menar att de
t- människorna väl får sitta i sitt elände,
lå .lag kan inte dela den meningen, herr
a- talman, utan jag hör till dem, som anI-
ser att det är en statens skyldighet att

''a försöka hjälpa dessa som behöver det
a- så innerligen väl. Jag har arbetat i 38

a- år med landsbygdens elektrifiering, så

122 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Befrämjande av landsbygdens elektrifiering

att jag känner ganska väl till förhållandena.
Jag har sedan fått min uppfattning
till fullo bestyrkt av vad elkraftutredningen
föreslagit, varför jag inte
står här och talar bara utifrån min egen
kännedom om förhållandena utan bygger
också på den betydligt större sakkunskap
som fanns inom elkraftutredningen.

Jag kan även upplysa kammaren om
att sex riksomfattande organisationer,
som har stor anslutning från landsbygdens
folk, nämligen Sveriges lantbruksförbund,
Kooperativa förbundet, Landstingsförbundet,
Riksförbundet för elektrifiering
på landsbygden, Hushållningssällskapens
förbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk, har bildat
ett samarbetsutskott, Landsbygdens elnämnd,
med avsikt att göra vad som är
möjligt för att få dessa frågor tillrättalagda
på ett riktigt sätt. Men det går inte
utan att också staten ordentligt träder
till och hjälper framför allt när det gäller
att klara den kvarstående restelektrifiering,
som man rimligen inte kan
lägga på enskilda.

Jag ville därför verkligen allvarligt
hemställa till kammaren att biträda den
vid denna punkt fogade reservationen,
som inte innebär något annat än ett bifall
till den statliga elektrifieringsberedningens
förslag, som helt går i linje
med vad den stora elkraftutredningen
har föreslagit.

Jag yrkar alltså, herr talman, bifall
till den reservation, som är fogad till
denna punkt.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! När vi debatterade samma
ärende i huvudtiteln i fjol, var elkraftutredningens
huvudbetänkande föremål
för remissförfarande. I år redovisar
jordbruksministern frågan med hänvisning
till vad kommunikationsministern
vid anmälande av sjätte huvudtiteln
har sagt, att det måste anstå med
ställningstagandet till elkraftutredningens
förslag.

Vad är det då kommunikationsministern
har sagt? Han säger: »I sitt avgivna
huvudbetänkande har elkraftutredningen
framlagt förslag till åtgärder
för en rationalisering av distributionen
av elkraften. Betänkandet, vilket
varit föremål för en omfattande remissbehandling,
innefattar åtskilliga vidlyftiga
frågor av icke blott ekonomisk och
organisatorisk utan även författningsmässig
art. I samband härmed aktualiseras
jämväl andra författningsproblem
på förevarande område, som torde böra
beaktas vid en översyn av elektricitetslagstiftningen.
Med hänsyn till ärendets
stora omfattning och komplicerade natur
samt till vad som under remissbehandlingen
framkommit torde hithörande
spörsmål böra ytterligare övervägas,
innan eventuella förslag i ämnet
framlägges för riksdagen.» Det är alltså
vad kommunikationsministern har sagt,
och så tillfogar jordbruksministern, att
därtill kommer hänsyn till det ökade
kravet på återhållsamhet med för investeringsverksamheten
avsedda utgifter.
Följaktligen är han inte beredd
att tillstyrka någon höjning av anslaget.

Jag vill inte bestrida herr Anderssons
i Dunker sakkunskap på detta område.
Jag vill inte heller bestrida, att
det är en angelägen uppgift att få restelektrifieringen
genomförd så långt det
är klokt och ekonomiskt riktigt. Men
vi måste ju ändå förstå, att när det
skall läggas fram ett så stort förslag
som det elkraftutredningen har kommit
med, får vi också ta med alla synpunkter
som kommit fram i remissvaren och
också ta hänsyn till vad som krävs av
författningsmässig art i samband därmed.

Nu är det väl ändå inte så, att det
hela bara är en fråga om pengar. Det
är också i stor utsträckning en fråga
om tillgång på material och arbetskraft,
och med hänsyn till detta har utskottet
ansett, att vi i år inte kan gå någon
annan väg än att hemställa om bifall
till Kungl. Maj :ts förslag.

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

123

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON i Dunker (bf):

Herr talman! Om det varit så, att vi
i motionen hade föreslagit framläggande
av hela elkraftutredningens förslag,
skulle jag förstå den motivering herr
Gustafson i Dädesjö kom med. Men det
ar inte alls fråga om det, det är ingenting
nytt på något sätt. Det är ett anslag
som utgått under flera år, och vi
begär bara att det skall höjas från
4 miljoner till 6 miljoner kronor för att
det skall kunna gå litet fortare att få
denna restelektrifiering genomförd. Det
räcker ändå inte för 30 000 hushåll.
De får man inte elektrifierade ens för
6 miljoner kronor, det kommer att kosta
rätt mycket mera.

Jag skulle också förstått honom om vi
begärt ändrade bestämmelser. Men det
gör vi inte, ty redan enligt de bestämmelser
som finns kan pengarna användas
inte bara till restelektrifiering utan
också i vissa fall till förbättring av befintliga
elektriska anläggningar. Det är
sålunda inte på någon punkt något nytt,
utan vi begär bara att beloppet höjs
med 2 miljoner kronor. Herr Gustafsons
motivering på den punkten hänger alltså
helt och hållet i luften.

Herr Gustafson åberopade emellertid
också vad jordbruksministern sagt, att
vi måste sträva efter att inte öka investeringar
o. dyl. Men skall man låta
en sådan princip stå i vägen för vad
som är skäligt och rimligt på ett sådant
område, där det gäller att hjälpa fattiga
människor att få en förmån, som
vi alla anser omistlig? Nej, jag kan inte
finna, att det finns det minsta skäl för
att gå emot vad vi här föreslagit.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Om min motivering
hänger i luften, så hänger hela den motivering
som riksdagen har för den
ekonomiska politiken också i luften.

Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till den
vid punkten fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Andersson i Dunker begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
115 :o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Andersson i Dunker begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 151 ja och
35 nej, varjämte 13 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkten 116

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 117

Bidrag till Jordbrukarungdomens
förbund

Under punkten 124 (s. 275—276) hade
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
anvisa ett oförändrat anslag å 225 000
kronor.

124

Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund

I samband härmed hade utskottet
behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

1) I: 369 av herr Lindgren, vari hemställts
att riksdagen måtte anvisa ett
bidrag till Jordbrukarungdomens förbunds
verksamhet kalenderåret 1956
å 260 000 kronor;

2) 1:371 av herr Spetz m. fl., likalydande
med 11:305 av herr Rimås
m. fl., i vilka motioner likaledes hemställts
att riksdagen måtte för ändamålet
anvisa 260 000 kronor;

3) I: 372 av herr Ohlsson, Ebbe, och
herr Arrhén, likalydande med 11:620
av herr Svensson i Krokstorp m. fl., i
vilka motioner bl. a. framförts enahanda
hemställan; samt

4) II: 618 av fru Andrén m. fl.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning
ävensom med avslag å motionerna
1:369, 1:371 och 11:305, 11:618
samt I: 372 och II: 620, sistnämnda två
motioner såvitt nu vore i fråga, till
Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund
för budgetåret 1956/57 anvisa ett
anslag av 225 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Nord, Eskilsson, Hseggblom, Antby,
Rimås och Nilsson i Lönsboda, vilka
ansett att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte, med anledning av
Kungl. Maj:ts framställning samt med
bifall till motionerna 1:369, 1:371 och
II: 305 samt I: 372 och II: 620, sistnämnda
två motioner såvitt nu vore i fråga,
ävensom med avslag å motionen II: 618,
till Bidrag till Jordbrukarungdomens
förbund för budgetåret 1956/57 anvisa
ett anslag av 260 000 kronor.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

ANTBY (fp):

Herr talman! Jordbrukarungdomens
förbund och dess verksamhet är med
rätta uppskattade i vida kretsar, och

förbundet har inte minst här i riksdagshuset
många vänner. Det är fördenskull
inte av behovet påkallat med
en lång uttömmande redogörelse för
förbundets omfattande verksamhet, som
varit och är av ofantligt värde när det
gäller att hos ungdomen på landsbygden
väcka intresse för vad som kan vara
aktuellt för bygden och jordbruksnäringen.
Säkerligen har impulserna från
JUF räddat många armar åt landsbygden
och åt jordbruket. De alltjämt fortgående
pris- och lönestegringarna har
emellertid försatt förbundets ekonomi
i en prekär belägenhet. I ett flertal motioner
från olika håll har också yrkats
på höjning av statsbidraget till förbundets
verksamhet för att arbetet skall
kunna fortgå i oförminskad eller ökad
omfattning.

Alla de framförda förslagen är helt
visst väl motiverade. Med hänsyn till
vikten av att iaktta sparsamhet har utskottet
dock inte velat gå med på motionärernas
förslag.

Vi är dock sex stycken inom utskottet,
som velat gå med på något högre
anslag än vad Kungl. Maj:t och utskottets
majoritet ansett vara lämpligt. Vi
har därför reserverat oss till förmån
för de motioner, i vilka man yrkar på
en höjning av anslaget till samma belopp
som föreslagits av lantbruksstyrelsen,
eller 260 000 kronor, vilket innebär
en ökning i jämförelse med Kungl.
Maj:ts förslag med 35 000 kronor.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen nr 10 av herr
Nord m. fl.

Herr andre vice talmannen övertog
nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HSEGGBLOM (h):

Herr talman! Jag har begärt ordet,
därför att jag också står som reservant,
men det hindrar inte att vad jag i
första hand skulle vilja understryka i
denna debatt är ett uttalande, som ut -

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 125

skottet gör med anledning av den situation,
som inträdde i fråga om klubbverksamheten,
då riksdagen för två år
sedan beslöt ett extra anslag att användas
för att stödja klubbverksamhet,
som inte bedrevs inom JUF.

Utskottet uttalar, att detta beslut utgick
från den uppfattningen, att denna
verksamhet i största möjliga utsträckning
bör bygga på frivilliga insatser
och bedrivas under fria former. Utskottet
säger att tendenser har förelegat till
icke avsedd centralisering på detta område,
och de tendenserna har alldeles
avgjort stärkts sedan dessa 100 000 kronor
fördelades ut över de olika hushållningssällskapsområdena.

Jag skall be att få redovisa, hur en
sådan tendens har gjort sig gällande inom
ett område, där klubbverksamhet
bedrivits så länge, att klubbverksamheten
var äldre än från den tid då
JUF tog hand om denna verksamhet.
Ursprungligen stöddes den med anslag
från Rockefellerinstitutionen. I detta
område var man tidigt vaken och fick
medel från denne amerikanske miljonär.
Sedan har denna verksamhet omhändertagits
av JUF-distriktet, som bedrivit
den med egna medel, vilka samlats
ihop på olika sätt och med stöd
av jordbrukets ekonomiska föreningar.
På det sättet har verksamheten hållits
uppe.

Emellertid uppstod inom området den
frestelsen, att om man kunde redovisa
någon klubbverksamhet, som låg utanför
JUF, skulle man på det sättet få del
av de 100 000 kronorna, som riksdagen
hade beviljat för sådan verksamhet. Så
gjorde man ett försök att ta reda på,
om det fanns några klubbar utanför
JUF, och lyckades få en, som jag sedan
skall visa, icke riktig uppgift om att
det skulle finnas 14 sådana klubbar.
På grund härav fick hushållningssällskapet
3 000 kronor för att stödja denna
klubbverksamhet. Då måste sällskapet
säga, att med dessa 3 000 kronor
kunde det ingenting göra. Det kunde

Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund

inte anställa en halv och inte ens en
tredjedels konsulent, utan enda möjligheten
vore att tvinga JUF att gå med
under sällskapets klubbverksamhet. Det
ordnades upp så, att de anslag som
förut givits JUF vägrade man ställa till
förfogande, därför att JUF vrenskades,
när det var fråga om att ställa sig under
hushållningssällskapet. Så blev det
ungdomsnämnden som tog hand om
det hela, och som konsulent i denna
ungdomsnämnd anställde man den gamle
JUF-konsulenten. Han gav sig ut i
länet för att leta reda på de 14 anmälda
klubbarna, och efter många månaders
letande fick han besked om att
det fanns en med tre medlemmar.

Det står i utskottets utlåtande, att
här behöver göras en ordentlig utredning
om hur dessa pengar kommit till
användning. Jag vill gärna ha i protokollet
antecknat en så oanständig historia
som att man lyckats genom en felaktig
uppgift få 3 000 kronor av det
anslag som avsågs till klubbverksamhet
utanför JUF för tre klubbmedlemmar
i en enda klubb och dessutom lade
denna tunga hand över hela JUF-arbetet.
Det är detta som gör att jag för min
del är synnerligen tillfredsställd med
den formulering som utskottet givit åt
sitt utlåtande, att klubbarbetet skall
bygga på fria insatser och att vi skall
göra en ordentlig utredning om hur det
blivit med användningen av de 100 000
kronor, som lite lättsinnigt i riksdagens
sista stund skickades ut i landet för två
år sedan.

Vad sedan gäller anslaget, herr talman,
är det ju en liten justering på
35 000 kronor som begärs av reservanterna.
Det är ungefär vad som motsvarar
de lönehöjningar som skett i fjol
och i år ocli betyder alltså att man försöker
hålla anslaget till JUF ungefär
vid samma realvärde som det hade tidigare.
Även om man är sparsamt lagd
i fråga om höjning av anslag tycker jag
att här finns så pass goda skäl, att jag

126 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund

har biträtt reservationen, och jag ber
att få yrka bifall till densamma.

Häruti instämde herr Svensson i
Krokstorp (h).

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! När det gäller anslaget
till Jordbrukarungdomens förbund och
därmed sammanhängande anslag till
annan klubbverksamhet m. m., så vet
vi allesammans under vilka omständigheter
som detta anslag kom till och
denna uppdelning av anslaget gjordes.
Tanken var nog den, att man skulle få
fram ett fruktbärande samarbete mellan
alla organisationer ute i landet som
bedrev klubbarbete på jordbrukets område,
alltså en förberedande yrkesutbildning
för landsbygdens ungdom.

I de direktiv som lantbruksstyrelsen
utfärdade för denna verksamhet — det
gäller närmast de 100 000 kronor som
skulle fördelas genom hushållningssällskapens
försorg — förutsatte man, att
det i hushållningssällskapens regi skulle
komma till ungdomsnämnder, som
skulle stå som målsmän ute i distrikten
för denna verksamhet.

Verksamheten under den nya ordningen
har varit i gång endast under
ett och ett halvt år, och då är det klart
att man ännu inte har så lång tid bakom
sig, att man kunnat vinna några
verkliga erfarenheter av nämnda beslut.
Som herr Hseggblom sade har det från
olika håll riktats anmärkningar mot
fördelningen av de 100 000 kronorna
till den särskilda klubbverksamheten.

Vi har i utskottet försökt få klarhet i
vad som är sant och osant i dessa anmärkningar,
men utskottet kan ju inte
gärna ta initiativet till någon bokföringsgranskning
ute i distrikten. Det
får andra organ ägna sig åt. Vi vill
gärna ha åtminstone något års ytterligare
erfarenheter, innan vi går in på hur
klubbverksamheten bör ordnas på längre
sikt och vilka resultat som bör eftersträvas.

Utskottet har, som herr Hseggblom
poängterat, understrukit att avsikten
med riksdagsbeslutet för två år sedan
var att verksamheten skulle bygga på
frivilliga insatser och bedrivas under
vissa former, och i den mån tendenser
har konstaterats att icke följa riktlinjerna
har vi sagt ifrån att detta icke
bör få förekomma. Vidare har vi funnit
att klubbverksamheten bör ingå som
ett led i den av jordbruksministern signalerade
utredningen och översynen av
hushållningssällskapens undervisningsoch
upplysningsverksamhet. Jag vet att
JUF med hänsyn till den inträdda penningvärdeförsämringen
väl hade behövt
ett tillskott, men jag vet också att man
inom JUF är beredd att åtminstone under
det närmaste året försöka klara sig
med nuvarande anslag.

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf):

Herr talman! Jag begärde ordet med
anledning av vad herr Hseggblom sade
om det oanständiga i att man på något
håll hade fått 3 000 kronor, trots att det
bara var tre medlemmar i klubben. Det
blev alltså 1 000 kronor per medlem.
Visserligen talades det i utskottet om
vissa icke önskvärda tendenser i klubbverksamheten,
men herr Hseggbloms
exempel hörde i varje fall inte jag talas
om i utskottet. Jag tycker därför att
herr Hseggblom bör precisera uppgifterna
litet bättre, så att vi får närmare
besked på den punkten.

Såvitt jag vet lämnas uppgifterna om
klubbverksamheten av hushållningssällskapen
till hushållningssällskapens förbund,
och sedan går de till lantbruksstyrelsen,
där de ligger till grund för
medlens fördelning. Jag vet inte om det
förfarandet kan leda till några oanständigheter.
Helt naturligt känner jag bäst
till förhållandena i mitt eget län. Där
har vi en ungdomsnämnd, som sköter
verksamheten i samarbete med JUF och

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 127

hushållningssällskapet. Man arbetar där
under mycket fria former, och det går
alldeles utmärkt. Man har en instruktör
— tidigare en konsulent — till sitt förfogande.
Kan det verkligen vara något
fel på det systemet? Det har fungerat
förträffligt hittills. Herr Hseggblom bör
som sagt komplettera sitt yttrande nyss
med uppgifter om vilken plats och vilket
hushållningssällskap det rör sig om
i hans exempel, så att vi får besked om
den saken.

Herr HJEGGBLOM (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall omedelbart
stilla herr Petterssons i Dahl nyfikenhet
på den punkten. Uppgifterna i det exempel
jag anförde rör verksamheten i Kalmar
läns södra hushållningssällskaps
område, och de har lämnats av JUFdistriktets
ordförande och konsulent.
När jag först hörde dem av JUF:s ordförande,
trodde jag inte att de var sanna,
men när konsulenten var uppe i
Stockholm med sin duktiga grupp, som
hade kommit etta i 4 H-tävlingen, så frågade
jag honom om det rörde sig om
14 grupper och om man verkligen hade
hittat en grupp med bara tre medlemmar.
Ja, svarade han, det är sant.

Nu kommer uppgifterna med i protokollet,
så nu får väl också utredningen
klart besked.

Herr JANSSON i Benestad (bf):

Herr talman! Jag blev också förvånad
över hrr Hseggbloms framställning nyss.
Det är på det sättet, att förutsättningarna
för att få del av dessa 100 000 kronor
för någon annan organisation än
JUF är att organisationen bedriver
klubbverksamhet. Gör den inte det, får
den inga pengar. Jag kan säga, att i
Kronobergs län fick vi 5 000 kronor till
ungdomsorganisationerna. Men eftersom
det inte fanns någon annan organisation
som drev klubbverksamhet, fick
JUF även dessa pengar till sin verksamhet.
Jag skulle tro, att det är på samma
sätt i Kalmar län. De 3 000 kronorna

Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund

gick väl också till JUF-arna, eftersom
det bara fanns tre medlemmar i annan
klubbverksamhet. Eftersom förutsättning
för att få del av anslaget är att
klubbverksamhet drives, blir det i realiteten
JUF som får det mesta av dessa
100 000 kronor. Jag skall inte säga något
om principerna för verksamheten.
Jag har sett den på nära håll och jag
har inte blivit så imponerad av den.
Den är inte i takt med tiden. Ofta är det
så, att förste pristagaren har nått sitt
resultat genom att far eller mor eller
en storebror har hjälpt honom att sköta
trädgårdslandet.

Herr JUEGGBLOM (h):

Herr talman! Var och en talar om erfarenheterna
från sitt område och det
är kanske så illa ställt i Kronobergs län
som herr Jansson i Benestad säger.

Jag är i den lyckliga situationen, åt
jag kan visa på det strålande resultat,
som en ung ledare för sin 4 H-klubb
med nio pojkar kunde uppvisa för den
församlade jordbrukarkåren i Konserthuset.
Det var inga föräldrar som hade
hjälpt till där. Det var i stället så att två
av klubbpojkarna hade hjälpt sin 50-årige fader vilken är hårt sliten av sjukdom.
Så man skall inte komma med så
dumma insinuationer som herr Jansson
i Benestad gjorde i sitt anförande. Vad
som hände vid fördelningen av anslagen
till hushållningssällskapen var att
hushållningssällskapen fick uppgiva hur
många klubbar de hade utanför JUF,
och hushållningssällskapet i Kalmar
fick den uppgift, som sedan visade sig
vara ej riktig.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Jag vill bara med anledning
av herr Hseggbloms anförande understryka,
att förhållandena i Kronobergs
län ingalunda är särskilt dåliga
— i den mån han fick denna uppfattning
av herr Janssons i Benestad anförande.
Jag vill påpeka, alt den klubb,
som för två år sedan fick samma ut -

128 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Bidrag till jordbrukets rationalisering

märkelse, som den av herr Haeggblom
nyss omnämnda, var ifrån Kronobergs
län. Såvitt jag förstår har ungdomsklubbarna
fungerat på ett tillfredsställande
sätt i Kronobergs län.

Herr ANTBY (fp):

Herr talman! När herr Jansson i Benestad
höll sitt anförande, gjorde jag den
reflektionen, att det kanske vore lämpligt
att Kungl. Maj :t till nästa år övervägde,
om ej det anslag å 100 000 kronor,
som nu utgår till annan klubbverksamhet,
borde indragas.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets i
punkten gjorda hemställan dels ock på
bifall till den vid punkten fogade reservationen;
och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Antby
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
117:o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Antby begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 121 ja och 72 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkterna 118—125

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 126

Bidrag till jordbrukets rationalisering

Kungl. Maj:t hade under punkten 133
(s. 286—299) föreslagit riksdagen bl. a.
att för nästkommande budgetår till Bidrag
till jordbrukets rationalisering anvisa
ett reservationsanslag av 14 000 000
kronor.

Utskottet hade i detta sammanhang
behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

a) I: 141 av herr Velander m. fl. och
11:198, likalydande, av herr östlund
m. fl., i vilka motioner hemställts att
riksdagen måtte, såvitt nu vore i fråga,
med avslag å Kungl. Maj:ts förslag under
förevarande punkt dels anvisa till
Bidrag till jordbrukets rationalisering
för budgetåret 1956/57 ett anslag av 100
kronor, dels ock medgiva att under samma
budgetår beslut om bidrag till ifrågavarande
ändamål måtte få meddelas
intill ett belopp av 17 000 000 kronor;

b) 11:639 av herr Sjölin m. fl., vari
hemställts att riksdagen måtte dels
medgiva att under budgetåret 1956/57
må beviljas statsbidrag till jordbrukets
rationalisering å tillhopa 17 000 000 kronor,
dels ock under denna anslagspunkt
anvisa ett förslagsanslag av 100
kronor; samt

c) I: 373 av herr Nord och herr Persson,
Johan, likalydande med 11:301 av
herr Svensson i Ljungskile m. fl.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts framställning ävensom
med avslag å motionerna I: 141 och II:
198 samt 11:639, såvitt nu vore i
fråga, samt 1:373 och 11:301, till Bidrag
till jordbrukets rationalisering för

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 129

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering

budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 14 000 000 kronor; samt

2) att riksdagen måtte avslå motionerna
1:141 och II: 198 samt II: 639, såvitt
anginge den i motionerna avsedda
ramen för beviljandet av bidrag till
jordbrukets rationalisering under budgetåret
1956/57.

Reservation hade avgivits av herrar
Nord, Eskilsson, Hseggblom, Antby,
Rimås och Nilsson i Lönsboda, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen måtte, med anledning
av Kungl. Maj :ts framställning samt
med bifall till motionerna I: 141 och
11:198 samt 11:639, såvitt nu vore i
fråga, ävensom med avslag å motionerna
1:373 och 11:301, till Bidrag till
jordbrukets rationalisering för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 100 kronor; samt

2) att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:141 och 11:198 samt
II: 639, såvitt nu vore i fråga, fastställa
ramen för beviljande av bidrag till
jordbruketsrationaliseringtilll7 000 000
kronor under budgetåret 1956/57.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

ANTBY (fp):

Herr talman! Med hänvisning till den
motivering som anförts under punkt 49
till nu förevarande utlåtande ber jag att
få yrka bifall till den vid denna punkt
fogade reservationen av herr Nord m. fl.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Med hänvisning till den
motivering som anförts under punkt 49
till nu förevarande utlåtande ber jag att
få yrka bifall till utskottets hemställan
i denna punkt.

talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Antby
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
126 :o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Antby begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 119 ja och 72 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkten 127

Bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering

Kungl. Maj:t hade under punkten 134
(s. 300) föreslagit riksdagen att för
budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor till Bidrag
till trädgårdsnäringens rationalisering.

I samband härmed hade utskottet behandlat
följande inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

a) I: 154 av herr Ohlsson, Ebbe, och
herr Magnusson, likalydande med II:
203 av herr Nilsson i Bästekille m. fl.,
i vilka motioner hemställts att riksda -

9 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr 11

130 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering

gen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om åtgärder i syfte att åstadkomma
statistiskt material över trädgårdsodlingens
lönsamhet m. m.;

b) 1:155 av herr Åkesson och herr
Johansson, Anders, likalydande med
II: 204 av herr Rimås m. fl., i vilka motioner
likaledes hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om åtgärder i syfte att få till stånd
fortlöpande statistik över trädgårdsnäringens
förhållanden;

c) 1:363 av herr Hermansson, Herbert,
m. fl., likalydande med 11:297 av
herr Hansson i Skegrie;

d) 1:467 av herr Magnusson, likalydande
med 11:606 av herr Nilsson i
Bästekille, i vilka motioner hemställts
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om en så skyndsam
utredning angående inrättandet av
vissa specialkonsulenter inom trädgårdsodlingen,
att förslag därom kunde
föreläggas 1957 års riksdag; samt

e) II: 610 av herr Nilsson i Lönsboda,
i vilken motion hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj :t ville till nästa
års riksdag framlägga förslag om inrättande
av en befattning som specialkonsulent
för fruktodlingen.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts framställning samt med
avslag å motionerna 1:363 och 11:297,
såvitt nu vore i fråga, till Bidrag till
trädgårdsnäringens rationalisering för
budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor;

2) att motionerna 1:363 och 11:297,
såvitt avsåge ett yrkande om utredning
av frågan om den lämpligaste formen
för statlig upplysnings- och rådgivningsverksamhet
inom den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

samt 1:155 och 11:204 icke måtte till

3) att motionerna 1:154 och 11:203
någon riksdagens åtgärd föranleda;
samt

4) att motionerna 1:467 och 11:606
samt 11:610 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Nord, Eskilsson, Hansson, Hseggblom,
Antby, Rimås och Nilsson i Lönsboda,
vilka ansett att utskottet under 3) och
4) bort hemställa,

3) att riksdagen måtte, med anledning
av motionerna 1:154 och 11:203 samt
1:155 och II: 204, i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om åtgärder i syfte att
åstadkomma statistiskt material över
trädgårdsodlingens lönsamhet in. m.;
samt

4) att riksdagen måtte, med anledning
av motionerna 1:467 och 11:606
samt 11:610, hos Kungl. Maj:t begära
skyndsam utredning om inrättande av
specialkonsulenttjänster inom trädgårdsodlingens
och fruktodlingens område.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

RIMÅS (fp):

Herr talman! Tvistefrågan vid punkt
127 gäller ju inte trädgårdsnäringens rationalisering
— alltså huruvida bidrag
skall utgå eller hur stor anslagssumman
skall vara -—• utan ett par detaljer, som
blivit sammankopplade med detta ärende
genom att motioner föreligger från
såväl folkpartiet som bondeförbundet
och högern. De två detaljfrågorna rör
upplysnings- och rådgivningsverksamhet
inom den yrkesmässiga trädgårdsodlingen
genom inrättande av specialkonsulenttjänster
samt trädgårdsnäringens
statistikfråga.

Yrkandena om specialkonsulenter har
utskottsmajoriteten avstyrkt med den
motiveringen, att frågan var föremål för
behandling under fjolåret, när trädgårdsnäringens
rationalisering var på
tal. Det gällde propositionen nr 104 till
1955 års riksdag. Till grund för behandlingen
av frågan om specialkonsulenter
låg en motion från folkpartihåll.
Utskottet kommer till det resulta -

Onsdagen den 21 mars 1956 om.

Nr 11 131

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering

tet, att med hänsyn till att det i de nu
föreliggande motionerna icke förebragts
ytterligare skäl, som kan motivera ett
ändrat ställningstagande från utskottets
sida, bör motionerna inte bifallas. •—-Jag vet inte vilka ytterligare skäl utskottsmajoriteten
kan kräva för att ändra
inställning. Ett av skälen kunde ha
varit, att i år föreligger motioner inte
bara från folkpartiet utan även från
bondeförbundet och högern. Men det är
väl inte en tillräckligt stark motivering
för att utskottet skall ändra uppfattning.

Allteftersom utvecklingen går vidare,
blir behovet av specialkonsulenter mer
och mer märkbart för trädgårdsnäringen.
Bland annat har de senaste årens
starka ökning av importen av trädgårdsprodukter
skapat ändrade förhållanden
inom trädgårdsnäringen. Den svenska
trädgårdsodlingen måste nu i konkurrens
om den svenska marknaden tävla
med länder, som har gynnsammare klimat
än vi. Skall inte denna konkurrens
bli för svår, är det nödvändigt att trädgårdsodlarna
åtminstone får möjlighet
att hålla jämna steg med den odlingstekniska
utvecklingen i de länder, som
exporterar trädgårdsprodukter till oss.
Holland och Danmark, från vilka den
mest kännbara importen kommer, har
ett med statligt stöd uppbyggt system av
konsulenter, som biträder odlarna bl. a.
i odlingstekniska frågor. Förfarandet
med jordanalyser för fortlöpande kontroll
av näringsbalansen i jorden, som
vi diskuterade i fjol i samband med behandlingen
av en folkpartimotion om
inrättande av trädgårdslaboratorier, har
blivit alltmer nödvändigt, eftersom
vinstmarginalerna för de flesta kulturer
blivit mindre och en misslyckad kultur
medför ett svårt ekonomiskt avbräck
för företagaren. Här har en specialkonsulent
en stor uppgift att fylla genom
upplysnings- och rådgivningsverksamhet
för den handelsmässiga trädgårdsodlingen,
något som herr Hansson i
Skcgrie framhållit i sin motion nr 297
men som hans partikamrater i jord -

bruksutskottet inte kunnat ge sitt stöd.
Folkparti- och högerledamöterna är ensamma
om att reservera sig för bifall
till motionen.

Jag har märkt, att man har dunkla begrepp
om vad specialkonsulenterna
egentligen gör. Jag har hört uttryck som
att specialkonsulenterna skulle vara något
slags affärsmän, som det väl ändå
inte kan vara nödvändigt att ha. Många
menar även att de trädgårdskonsulenter
som hushållningssällskapen har skulle
kunna fungera som specialkonsulenter.
Jag vill därför helt kortfattat redogöra
för vad hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter
egentligen sysselsätter
sig med.

Till drygt 50 procent är hushållningssällskapens
trädgårdskonsulenter sysselsatta
med trädgårdsarkitektur och projektering
av trädgårdar — privata eller
tillhörande kommuner eller landsting.
I mindre städer, där stadsträdgårdsmästare
saknas, och i landsbygdens tätorter
anlitas hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter
i betydande omfattning.
Ett speciellt ändamål, för vilket
dessa konsulenter anlitas, är omläggning
och renovering av kyrkogårdar i de fall,
där fast anställd trädgårdsmästare vid
kyrkogården saknas. Behovet av rådgivning
för den amatörmässiga odling, som
bedrives av kolonister, villaägare och
lantbrukare, tillgodoses i stor utsträckning
vanligen på platsen. Hushållningssällskapens
kursverksamhet för amatörer
och yrkesmän vid yrkesutbildningsoch
fortbildningskurser för trädskötare,
trädgårdsskötare, trädgårdsanläggare,
kyrkogårdsvaktmästare och fruktodlare
m. fl. ledes också av konsulenterna.

I Skåne finns det en specialkonsulent,
närmare bestämt i Malmöhus län, som
uteslutande sysslar med fruktodling.
Han är anställd av hushållningssällskapet
men är i verkligheten en specialkonsulent.
Det är den ende som finns i
hela landet.

Skillnaden mellan hushållningssällskapens
trädgårdskonsulenter och en

132 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering

specialkonsulent är alltså att de förra
utför sitt arbete i allmänhetens tjänst,
under det att en specialkonsulent betjänar
den yrkesmässiga trädgårdsodlingen
och är specialist på t. ex. värmeoch
växthusbyggnadsteknik eller växthusodling,
som herr Hansson i Skegrie
har motionerat om.

Så kommer jag till trädgårdsnäringens
statistikfråga. Frågan om en förbättrad
trädgårdsstatistik har varit föremål
för behandling här flera gånger. Utskottet
går nu emot framstötar som gjorts
via motioner från folkparti- och högerhåll.
Varför är då en sådan förbättring
så nödvändig? Jo, på grund av den brist
som råder på statistik på området saknas
förutsättningar för att riktigt kunna
bedöma den aktuella produktionsutvecklingen
inom näringen och behovet
av åtgärder till dess främjande i olika
hänseenden. Vi hade känning av detta
i fjol när vi skulle besluta om trädgårdsnäringens
rationalisering, och vi har
haft känning därav i år vid utskottsarbetet
så snart vi kommit in på sådana
områden som rör trädgårdsnäringen.

Det roade mig att se efter i Statistisk
årsbok, där man kan finna alla möjliga
uppgifter, vad som fanns att inhämta
där angående trädgårdsnäringen. Det
visade sig då att den enda uppgiften
där är den som man fått fram genom
jordbrukets arealinventeringar och den
gällde köksväxtodlingar på åker. Dessutom
finns en kortfattad uppgift om
arealer för plantskolor. Jag skall inte
gå närmare in på denna statistikfråga,
då den varit föremål för en interpellationsdebatt
i riksdagen i år. Jag vill
bara uttala min förvåning över det sätt
på vilket man lyckats avföra denna fråga
från dagordningen även denna gång.

Utskottet har i sin skrivning hänsyftat
till det svar som departementschefen
gav på en interpellation angående
trädgårdsstatistiken — den framställdes
den 24 januari. Utskottet skriver: »Departementschefen
framhöll i sitt svar
bl. a., att han var medveten om att träd -

gårdsstatistiken behövde förbättras och
att han var beredd att överväga åtgärder
i sådan syfte, dock att departementschefen
för närvarande icke ansåg
sig kunna bedöma, när det var möjligt
att vidtaga dessa åtgärder.» Och så kommer
utskottet till följande resultat: »Vid
sådant förhållande finner utskottet något
ytterligare initiativ från riksdagens
sida i motionernas syfte icke vara påkallat.
»

Vi reservanter menar att efter ett så
negativt svar från statsrådets sida som
att han icke kunde bedöma när det
kunde bli möjligt att vidta några åtgärder,
borde skrivningen i stället ha
sett ut så här: Vid sådant förhållande
finner utskottet det påkallat att ge till
känna sin önskan att åtgärder för att
åstadkomma statistiskt material över
trädgårdsnäringens lönsamhet in. m.
utan tidsutdräkt vidtages. Det anser vi
hade varit det riktiga.

Nu faller väl frågan också denna gång
och jag beklagar det, i all synnerhet
om detta skulle ske som följd av svaret
på en interpellation i en så viktig fråga
som den om trädgårdsnäringens statistik.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf):

Herr talman! När det gäller dessa
bägge punkter som herr Rimås talat
om — då han slutade med att på tal
om trädgårdsstatistiken citera jordbruksministerns
svar på en interpellation
— skulle jag vilja fråga herr Rimås:
På vad sätt är reservationens formulering
mer positiv än departementschefens?
Departementschefen har här
tydligt sagt att han är medveten om
att trädgårdsstatistiken behöver förbättras
och att han är beredd att överväga
om åtgärder i sådant syfte behöver
vidtagas, men han kan ännu inte
ange tidpunkten för detta. Reservanterna
säger att åtgärder bör vidtagas

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 133

Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

utan tidsutdräkt. Såvitt jag kan förstå
är departementschefens uttryck starkare
och mer positivt. Jag kan aldrig tro
att det finns någon anledning att ändra
på detta. Har vi fått ett sådant uttalande
på denna punkt av departementschefen
anser utskottet att detta bör räcka.

Beträffande specialkonsulenterna,
som herr Rimås talade så mycket om,
har utskottet inte heller velat gå med
på detta förslag. Herr Rimås tillhör liksom
jag ett sammansatt bevillningsoch
jordbruksutskott, där vi bland annat
haft att ta ställning till motioner
från bondeförbundshåll, från herr
Hansson i Skegrie, om restitution av
bensin som är använd vid trädgårdsbruk,
alltså till trädgårdsjordfräsar och
dylika maskiner. Vi har faktiskt majoritet
där för ett bifall till motionen.
Jag skall gärna erkänna, att frågan inte
varit före i riksdagen, men än så länge
har vi alltså majoritet, och skulle som
jag hoppas förslaget bifallas, blir det
pengar till både denna detalj angående
specialkonsulenter och en hel del andra
detaljer, vilket bör kunna hjälpa trädgårdsnäringen.

Herr talman! Jag ber att med detta
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr RIMÅS (fp):

Herr talman! Jag vill svara herr
Pettersson i Dahl, att jag inte gjorde
någon jämförelse mellan departementschefens
svar och reservanternas skrivning
i utskottsutlåtandet utan mellan
utskottsmajoritetens skrivning och reservanternas.
Det heter i utskottsmajoritetens
skrivning som följer: »Vid sådant
förhållande finner utskottet något
ytterligare initiativ från riksdagens sida
i motionernas syfte icke vara påkallat.
» Reservanterna skriver däremot:
»Vid sådant förhållande finner utskottet
det påkallat, att riksdagen ger till
känna sin önskan, att åtgärder för att
åstadkomma statistiskt material över
trädgårdsnäringens lönsamhet m. m.

utan tidsutdräkt vidtages.» Det måste
väl vara skillnad på dessa båda uttalanden.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets i
punkten gjorda hemställan dels ock på
bifall till den vid punkten fogade reservationen;
och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Rimås begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
127 :o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Rimås begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 121 ja och 71 nej,
varjämte en av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkten 12S

Täckande av förluster på grund av statlig
kreditgaranti

Kungl. Maj:t hade under punkten 135
(s. 300—306) föreslagit riksdagen att
för täckande av förluster på grund av

134 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

statlig kreditgaranti anvisa 200 000 kronor.
Kungl. Maj :ts förslag innebar vidare
oförändrade grunder för kreditgaranti.
I övrigt liade Kungl. Maj :t under
förevarande punkt föreslagit riksdagen
medgiva, att den årliga räntan å den
stående delen av lån från egnahemslånefonden,
som beviljats efter ingången av
år 1920 men före den 1 juni 1940 och
för vilka amorteringsskyldighet inträtt,
skulle för år 1957 få nedsättas till 3,6
procent samt i avseende å köpeskilling
för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad
å åbolägenhet, som år 1920 eller
senare år försålts från kronoegendom,
ränta få, i den mån köpeskillingen förräntades
enligt enahanda grunder, som
gällt eller gälla för den stående delen
av före den 1 juni 1940 beviljat egnahemslån
för jordbrukslägenheter, under
år 1957 utgå efter 3,6 procent.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

a) I: 142 av herr Larsson, Nils Theodor,
och herr Franzén, likalydande med
II: 199 av herr Börjesson m. fl., i vilka
motioner hemställts att riksdagen med
ändring av Kungl. Maj:ts förslag måtte
besluta medge, att under budgetåret
1956/57 statlig kreditgaranti måtte få beviljas
dels för lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av
10 000 000 kronor, för lån till inre rationalisering
intill ett belopp av
15 000 000 kronor, för jordbruksegnahemslån
m. m. intill ett belopp av
25 000 000 kronor och för driftslån intill
ett belopp av 8 000 000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena
skulle ge anledning därtill, medge
jämkning i sagda fördelning, dels för
lån avseende uppförande av lagerhus
m. m. för jordbruksändamål till ett
belopp av 6 000 000 kronor, dels för
lån avseende trädgårdsnäringens rationalisering
intill ett belopp av 2 000 000
kronor;

b) I: 391 av herr Åkesson, likalydande
med 11:302 av herrar Nilsson i
Lönsboda och Kristensson i Osby, i vilka
motioner hemställts att riksdagen
måtte besluta anvisa kreditgaranti för
lån avseende uppförande av lagerhus
m. m. för jordbruksändamål intill ett
belopp av 6 000 000 kronor under budgetåret
1956/57, varav 2 000 000 kronor
för uppförande av fruktlagerhus;

c) I: 392 av herr Nilsson, Yngve, och
herr Ohlsson, Ebbe, likalydande med II:
317 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., i vilka
motioner hemställts att riksdagen
ville fastställa maximibeloppet, vartill
under budgetåret 1956/57 statlig kreditgaranti
kunde få lämnas till uppförande
av lagerhus in. m. för jordbruks- och
trädgårdsändamål, till 8 000 000 kronor;
samt

d) I: 481 av herr Elof sson, Gustaf,
och herr Carlsson, Georg, likalydande
med II: 605 av herr Onsjö, i vilka motioner
hemställts att riksdagen måtte,
såvitt nu vore i fråga, medge statlig
kreditgaranti för lån avseende uppförande
av lagerhus m. m. för jordbruksändamål
intill ett belopp av 6 000 000
kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

1) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
till Täckande av förluster på
grund av statlig kreditgaranti för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 200 000 kronor;

2) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning
samt med avslag å motionerna
1:142 och 11:199, 1:391 och 11:302,
1:392 och 11:317 samt 1:481 och II:
605, sistnämnda motionsparet såvitt nu
vore i fråga, medgiva, att under budgetåret
1956/57 statlig kreditgaranti finge
beviljas dels för lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av
10 000 000 kronor, för lån till inre rationalisering
intill ett belopp av
15 000 000 kronor, för jordbruksegnaliemslån
m. m. intill ett belopp av

Onsdagen den 21 mars 1950 em.

Nr 11

135

Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

20 000 000 kronor och för driftslån intill
ett belopp av 6 000 000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena
skulle giva anledning därtill, medgiva
jämkning i sagda fördelning, dels
för lån avseende uppförande av lagerhus
m. m. för jordbruksändamål intill
ett belopp av 4 000 000 kronor, dels för
lån avseende trädgårdsnäringens rationalisering
intill ett belopp av 2 000 000
kronor,

3) medgiva, att den årliga räntan å
den stående delen av lån från egnahemslånefonden,
som beviljats efter ingången
av år 1920 men före den 1 juli
1940 och för vilka amorteringsskyldighet
inträtt, måtte för år 1957 nedsättas
till 3,6 procent,

4) medgiva, att i avseende å köpeskilling
för sådan jordbrukslägenhet eller
byggnad å åbolägenhet, som år 1920
eller senare år försålts från kronoegendom,
räntan måtte i den mån köpeskillingen
förräntades enligt enahanda
grunder, som gällt eller gälla för den
stående delen av före den 1 juli 1940
beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter,
under år 1957 utgå efter 3,6
procent.

Reservation hade avgivits av herrar
Nord, Hansson, Bror Nilsson, Yngve
Nilsson, Hseggblom, Antby, Pettersson
i Dahl, Bimås och Nilsson i Lönsboda,
vilka ansett att utskottet under 2) bort
hemställa, att riksdagen måtte med anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
och motionerna I: 142 och II: 199 samt
1:392 och 11:317 ävensom med bifall
till motionerna I: 391 och II: 302 samt
1:481 och 11:605, sistnämnda motionsparet
såvitt nu vore i fråga, medgiva
att under budgetåret 1956/57 statlig kreditgaranti
måtte få beviljas, dels för lån
avseende yttre rationalisering intill ett
belopp av 10 000 000 kronor, för lån till
inre rationalisering intill ett belopp av
15 000 000 kronor, för jordbruksegnahemslån
m. m. intill ett belopp av
20 000 000 kronor och för driftslån in -

till ett belopp av 6 000 000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena
skulle giva anledning därtill, medgiva
jämkning i sagda fördelning, dels
för lån avseende uppförande av lagerhus
m. m. för jordbruksändamål intill
ett belopp av 6 000 000 kronor, dels för
lån avseende trädgårdsnäringens rationalisering
intill ett belopp av 2 000 000
kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

H7EGGBLOM (h):

Herr talman! Den reservation som
här är avlämnad av — för ovanlighetens
skull — ledamöter i tre partier gäller
frågan om höjning av den statliga
kreditgarantien för byggande av lagerhus
från av Kungl. Maj:t föreslagna 4
miljoner kronor till av lantbruksstyrelsen
äskade 6 miljoner.

Med den tågordning, som ligger bakom
presenterandet av ett propositionsförslag
på en sådan här punkt, lär lantbruksstyrelsens
förslag ha framlagts
ganska tidigt under föregående år. Och
även om propositionen inte dagtecknats
förrän någon av årets sista dagar, förmodar
jag att departementets arbete
med detaljerna har pågått under en betydande
dej av hösten och kanske rätt
tidigt avslutats i en del frågor. Jag tar
detta som en förklaring till att varken i
lantbruksstyrelsens äskande om ett höjt
anslag till lagerhus eller i Kungl. Maj :ts
förslag om ett bibehållande av kreditgarantien
vid samma belopp som tidigare
skymtar något av det problem, som
i höstas framträdde som en mycket
brännande fråga för det svenska jordbruket,
nämligen frågan om hur man
skall kunna förbättra potatisens kvalitet.
Denna fråga kan inte gärna ha varit
aktuell, när Iantbruksstyrelsen skrev
sina förslag och inte heller när jordbruksdepartementet
behandlade denna
punkt. I annat fall är det rätt obegripligt
att saken inte på något sätt har omnämnts.
Det uppkom ju under hösten ett

136 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Täckande av förluster på grund av statlig

akut behov som visade att de svenska
producenterna inte hade till sitt förfogande
sådana hjälpmedel att de kunde
presentera en potatis som var av fullgod
beskaffenhet ur konsumenternas
synpunkt.

Givetvis har det gjorts en hel del på
detta område. Det har byggts lagerhus
och sorteringsanläggningar, och Kooperativa
Förbundet har ju satsat en halv
miljon för att hjälpa potatisodlarna.
Men denna sistnämnda form av hjälp
har bland annat bestått däri, att man
till de potatisodlare, som tecknat kontrakt
med KF, skickat ut sorteringsaggregat
som ställts upp på de olika gårdarna
och skötts av folket där. I södra
Sverige har det i år visat sig att den
sortering, som på det sättet gjorts av
sådana som inte är insatta i arbetet, resulterat
i att en mängd av den potatis,
som odlats på KF:s kontraktsodlingar,
inte fått sådan poäng att den kunnat
säljas som matpotatis. Samtidigt har
emellertid en del undersökningar vid
sorteringsanläggningar, där man har
stationär drift, vant folk och bättre
maskiner, visat att det nog utan större
svårigheter går att sortera upp potatisen
så, att den bästa delen blir fullt godtagbar.

Därmed är väl visat — utan att man
för den sakens skull behöver någon utredning
— att om den svenska potatisen
skall bli av pålitlig kvalitet måste vi
bygga sorteringsanläggningar i samband
med lämpliga lagerhus. Men till
detta behövs pengar och med de svårigheter,
som nu föreligger att låna pengar
i den allmänna marknaden, och med
den ansträngda ekonomi som föreningarna
har — speciellt centralföreningarna
som alltjämt håller på att bygga nya
lagerhus för att ta emot den skördetröskade
spannmålen — kan saken
knappast ordnas, om inte staten ställer
sin kreditgaranti till förfogande. Och
genom att det sägs ifrån att en ökning
av kreditgarantien framför allt syftar
till att vidga möjligheten att skaffa sor -

kreditgaranti

terings- och lagringsanläggningar för
potatis ger man ju en direkt anvisning
till de för saken intresserade att begagna
sig av denna utväg och på det sättet
skapa bättre förutsättningar för den
svenska matpotatisodlingen.

Detta, herr talman, är huvudskälet till
att reservanterna enat sig om att föreslå
en utsträckning av kreditgarantien för
lagerhus från 4 till 6 miljoner kronor,
och jag ber att få yrka bifall till denna
reservation.

Herr talmannen övertog nu ledningen
av förhandlingarna.

Herr NILSSON i Lönsboda (fp):

Herr talman! Tidigare förelåg egentligen
behov av lagerhus endast för
spannmålsodlare, men på senare år har
större behov gjort sig gällande särskilt
vid fruktlagring och potatislagring.
Fruktodlarna och trädgårdsodlarna i
övrigt, har allt mera kommit till insikt
om nödvändigheten av att ha rationellt
ordnade lokaler för sortering, förpackning
och kyllagring av sina produkter.
Fruktodlarna har härvidlag i allt större
utsträckning efter mönster från jordbrukarnas
organisationer börjat organisera
sig för att kollektivt lösa dessa problem.
Detsamma är förhållandet med
potatisodlarna. Detta är förresten nödvändigt,
om deras produkter skall kunna
hävda sig i konkurrensen.

Men för att dessa problem skall kunna
lösas behövs medel, bl. a. även i
form av kreditgarantier. Det har visat
sig, att det för detta ändamål av riksdagen
anslagna beloppet är otillräckligt,
så att redan projekterade anläggningar
blivit mycket fördröjda på grund
av brist på medel. Vid denna frågas
behandling i riksdagen i fjol anförde
departementschefen, statsrådet Norup,
bl. a., »att anspråken från fruktodlarna
var både berättigade och beaktansvärda.
I den mån fruktodlarna beträder
samma väg som jordbrukarna, nämligen
att sammansluta sig i organisationer och
därmed skapa det ekonomiska underlag,

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

137

Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

som behövs, och därigenom också på
längre sikt tillgodose de svenska konsumenternas
behov, så menade han också
att det bör ges dem möjligheter att lagra
sina produkter på ett bättre sätt.»

Trots detta positiva uttalande från
departementschefens sida och med vetskap
om de ansträngningar, som göres
inom både fruktodlarnas och potatisodlarnas
organisationer för att bemästra
de svåra problem man har att dragas
med, har departementschefen dock ej
ansett sig kunna öka garantiramen för
nästa budgetår, ehuru lantbruksstyrelsen
föreslagit 6 miljoner kronor av ett
till 8,2 miljoner kronor vid beräkningen
uppskattat behov. Sedan beräkningarna
gjorts har ytterligare behov, inte
minst från potatisodlarnas sida, gjort
sig gällande. Det bör nämnas, att frånvaron
av potatislagerhus har gjort, att
odlarna såväl under den nu gångna vintern
som under förra vintern på sina
håll ej kunnat leverera sin potatis på
grund av kylan. Lantbruksstyrelsen har
också i sitt yttrande understrukit angelägenheten
av att moderna lagringsmöjligheter
utökas i takt med skördearbetets
mekanisering.

Är det då riktigt att hindra eller fördröja
dessa strävanden att bemästra nuvarande
lagringssvårigheter? Genom
mera ordnade förhållanden skulle en
jämnare marknad kunna vinnas till
gagn för såväl producent som konsument.
Icke minst vad det gäller potatisen
har förhållandena varit under all
kritik.

Men för att något skall kunna göras
på området, behövs ökade lånemöjligheter,
varför jag, herr talman, ber att
fä yrka bifall till den av herrar Nord
m. fl. avgivna reservationen.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Utskottsmajoriteten inser
väl att det är nyttigt med bättre
lagringsmöjligheter både för jordbrukets
och för trädgårdsodlingens produkter.
Varken vi eller regeringen har

satt i fråga att man från statens sida
skulle minska på det stöd, som denna
verksamhet hittills haft. Vi har endast
i nuvarande ekonomiska läge satt oss
emot att man vill öka takten. Vi anser
att man med hänsyn till den allmänna
återhållsamhet som måste iakttagas inte
gärna kan öka takten när man på andra
områden tvärtom försöker att hålla tillbaka.

Nu har reservanterna begärt, att låneramen
skulle ökas från fyra till sex
miljoner kronor för lagerhusbyggnader.
Man har här särskilt understrukit att
detta beror på att man anser, att det
bör skapas större lagrings- och sorteringsmöjligheter
för potatis. Herr Hseggblom
sade här att det är märkligt, att
det varken hos lantbruksstyrelsen eller
i nionde huvudtiteln förekommer en
hänvisning till den svårighet man haft
under föregående höst med potatiskvaliteten.
Herr Hseggblom får dock observera,
att jordbruksministern i stället har
tillkallat sakkunniga som skall ta upp
frågan om potatisens lagring och sortering
från nya utgångspunkter. Jag skulle
kunna tänka att var och en har en känsla
av att det förfaringssätt man hittills
tillämpat kanske inte varit det lämpligaste
och givit det mest effektiva resultatet.

Herr Hseggblom säger att det här inte
behövs någon utredning utan bara
pengar. Jag tror att herr Hseggblom har
alldeles fel i detta. Det pågår således
nu en utredning om hur statens stöd för
potatislagring och potatissortering skall
utformas i framtiden. På den utredningen
kan det komma att bero både hur
dessa anläggningar skall se ut, hur stora
de skall bli och var de skall placeras.

Jag kan inte annat än tycka att utskottsmajoriteten
har rätt när den stöder
Kungl. Maj :t på denna punkt och
säger, att vi icke nu skall öka verksamheten
utan behålla den gamla takten.
Det kan vara lämpligt att avvaktä
de nya signalerna här innan man går
över till en ökad verksamhet.

138 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

Herr Hseggblom talade om att reservationen
biträtts av representanter från
tre partier. Detta kan inte vi skryta
med, men vi kan dock säga att utskottets
utlåtande stöds av representanter
från två partier. Vi har velat stödja
Kungl. Maj :ts förslag, och jag ber, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NORUP:

Herr talman! Jag vill bara säga några
ord till herr Nilsson i Lönsboda när han
påminde mig om ett uttalande jag skulle
ha gjort i fjol och som skulle varit positivt.
Jag vet inte om herr Nilsson märkt
att det i år ges möjligheter att bygga ett
nytt fruktlagerhus i Kristianstad. Det
har förelegat svårigheter att på jordbrukskvoten
få tillräckligt med pengar
för detta, men genom medverkan från
socialministern och byggministern blev
det möjligheter till det. Följaktligen har
jag försökt vara positivt inställd till tanken
att åstadkomma fruktlagerhus.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf):

Herr talman! Herr Sköld sade här
att utskottsmajoriteten väl inser nödvändigheten
av detta stöd till potatislagerhus.
Sedan säger han att man i nuvarande
ekonomiska läge, där man på
andra håll håller igen, inte kan gå
med på detta. Skall verkligen, hem
Sköld, kreditrestriktionerna och de besvärligheter
som följer med dem stoppa
absolut nödvändiga ting? Jag har
tidigare reagerat emot kreditreätriktionerna,
ett vapen som många gånger
verkar på en slump. Skall detta vapen
tas fram även här, trots att alla måste
erkänna att det gäller en nödvändig
åtgärd och man väl kan fastslå att denna
åtgärd inte mest gagnar producenterna
utan att det i stället blir konsumenterna
som mest tjänar på den? Genom
denna bättre sortering och lagring
av potatis kan vi få både bättre och bil -

ligare potatis i marknaden, vilket vi
alla kan vara betjänta av.

Herr Sköld säger att jordbruksministern
har satt till en utredning, och innan
den är färdig kan vi ingenting göra.
Har jag fattat jordbruksministerns direktiv
rätt skulle denna utredning arbeta
mycket snabbt, och då bör den kunna
bli färdig någon gång fram på höstkanten.
Då bör det väl också finnas
möjligheter att ha pengar till det förslag
som utredningen kommer med. I
annat fall skulle vi inte kunna få några
pengar förrän under nästa riksdag,
alltså till den 1 juli nästa år, såvida
inte Kungl. Maj :t vill komma med en
tilläggsproposition på höstriksdagen.
Jag tror att det finns alla skäl till att
riksdagen går in för denna reservation.

Sedan kan jag, herr talman, inte låta
bli att nämna en annan sak som
ryms under denna punkt. Det gäller
anslaget till jordbruks-egnahemsverksamheten.
Lantbruksstyrelsen har sagt
att det gamla anslaget, 20 miljoner kronor,
är helt förbrukat och att det är
nödvändigt med en påspädning med
5 miljoner kronor. Denna begäran har
också avvisats av Kungl. Maj:t och utskottet.
Även här är det kreditrestriktionerna
som stoppar. Här kommer generationsväxlingen
in i bilden —- svårigheten
för unga jordbrukare att avlösa
äldre. Det är ett problem, som inte
bör glömmas i detta sammanhang.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr HSEGGBLOM (li):

Herr talman! Jag har inte så klart
minne av att jag yttrade att här inte
behövs någon utredning, såsom herr
Sköld påstår att jag har sagt. Men jag
lovar, att om det står i protokollet skall
jag absolut inte justera bort det. Men
vad jag vet att jag yttrade är, att situationen,
sådan den var i höstas, var
så prekär för den svenska matpotatisodlingen
att man resonerade om det
över huvud taget skulle gå att upp -

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

139

Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

rätthålla den eller om vi borde låta
andra länder svara för vår försörjning
med potatis. Den lilla ökning av möjligheterna
att få större kvantiteter kvalitetssorterad
potatis, som kan uppnås
med kreditgarantier på 2 miljoner kronor,
kan inte på något sätt omöjliggöra
för utredningen att planlägga vad den
skall planlägga på ett fullkomligt förutsättningslöst
sätt. Åtminstone om man
känner förhållandena i potatisodlardistrikten
i Småland och på andra håll
har man en känsla av att situationen
är sådan, att om utredningen skall tas
som utgångspunkt för att man inte
skall förbättra möjligheterna att utbygga
de sorteringsanläggningar som
finns — vilka ju fungerar bra, eftersom
vi har inhemsk matpotatis som
är fullt jämförbar med den importerade
-— då är detta alltför ensidigt inriktat
på utredande. Det behövs både utredning
och pengar.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Om nu herr Hseggblom
har kommit till klarhet om att det behövs
utredning, finner herr Hseggblom
det då inte ganska naturligt att man
väntar med att utvidga verksamheten
till dess man ser vart utredningen
kommer?

Herr Hseggblom säger att situationen
är prekär. Ja, den är så prekär, som den
varit i många år. Det går väl inte för
sig att ta den exceptionella väderleksbild
som vi hade förra året till utgångspunkt
för en bedömning av hur potatisodlingen
och polatiskonsumtioncn
skall komma att bli i detta land i framtiden.

Till herr Pettersson i Dahl skulle
jag vilja säga, att jag tycker visst att
kreditåtstramningen skall tillämpas
med urskillning. På de allra flesta områden
har kreditpolitiken under det
föregående året lett till att man har
pressat samman volymen. Men på detta
område har varken regeringen eller
utskottet föreslagit att man skall mins -

ka verksamheten. Vad vi sätter oss
emot är att här företa en ökning med
50 procent. Då säger herr Hseggblom,
att en ökning med 2 miljoner inte är
så omfattande. Man kan säga om alla
ökningar, herr Hseggblom, att de i och
för sig inte är så omfattande, och det
är så med kreditåtstramningen, att man
tycker den är bra, bara den inte drabbar
något man själv intresserar sig för.

När herr Pettersson i Dahl säger,
att denna åtgärd inte bara gynnar producenterna
utan i lika hög grad konsumenterna,
vill jag säga, att vi i denna
stund inte riktigt vet, hur statens stöd
bör läggas för att gynna både producenter
och konsumenter. Jag tror att
det är klokt att först ta reda på hur
detta skall ske, innan vi ökar hastigheten
i de gamla hjulspåren.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf):

Herr talman! Herr Sköld säger att
läget har varit lika prekärt tidigare.
Har det verkligen det? Vi har aldrig
haft så mycket prat om potatisen som
denna vinter, och herr Sköld bör ju
veta lika väl som vi andra, att vi nu
får importera potatis från utlandet till
mycket höga priser, 40 öre per kilo
eller kanske ännu mera.

Herr Sköld säger att vi begär en
ökning med 50 procent. Det är själva läget
som har konstruerat fram nödvändigheten
av denna ökning. Man får
inte vara så stelbent när det inträffar
sådana saker som nu har hänt, att
man då inte kan ändra på bestämmelserna.

Herr H/EGGBLOM (h):

Herr talman! Jag vill bara säga till
herr Sköld, att detta, att någon får en
statlig kreditgaranti, inte betyder att
han får pengar på hand. Han får när
han går till penninginstitutet känna av
att ändamålet med lånet prövas på samma
sätt som för andra. Vid det tillfället
träder de svårigheter som kreditrestriktionerna
medför in, ty dessa har vi

140 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök:

inte på något sätt undanröjt. Vi har
bara velat att staten skall ge denna
borgen, så att vederbörande sedan kan
få sina lånebehov prövade jämsides
med alla de andra behov som prövas
av kreditinstituten.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föranleddes av bifall
till den vid punkten fogade reservationen;
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hseggblom begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
128 ro) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Haeggblom begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 97 ja och 92 nej, varjämte 2 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Avlöningar

Punkterna 129—137

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 138

Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök:
Avlöningar

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

STAXÄNG (h):

Herr talman! Då jag och några medmotionärer
avlämnat en under denna
punkt redovisad motion, vari hemställts
om en personalförstärkning vid havslaboratoriet
i Lysekil, vill jag här framhålla
några synpunkter. Jag brukar inte
ha som regel att tala för varje motion,
som kanske tyvärr inte tillstyrkts, men
då yrkandet i här ifrågavarande motion
kommit fram från olika håll under flera
år och ständigt nästan automatiskt avvisats,
kan jag inte längre låta denna
fråga gå opåtald förbi.

Vad gäller forskningen på fiskets område
var det Sverige som för omkring
50 år sedan tog initiativet till det sedermera
så fruktbärande samarbetet länderna
emellan på havsforskningens
och fiskeriundersökningarnas område.
Hur har Sverige nu förvaltat detta sitt
initiativ? Medan andra länder energiskt
och målmedvetet har stärkt sina forskarstaber,
har utvecklingen för vår del
stått ganska stilla, så att vi nu är ojämförligt
mycket sämre ställda, inte minst
i fråga om tillgång till arbetskraft inom
dessa institutioner. Den enda förbättring
som skett under senare år var tillkomsten
år 1952 av östersjölaboratorn.
Denna laboratorstjänst fanns ju redan
1947 på lantbruksstyrelsens fiskeribyrå
men kom tyvärr bort i hanteringen när
fiskeristyrelsen inrättades.

Jag framhöll redan i remissdebatten
att vi på detta område kommit efter i
fråga om personal, och jag redovisade
personalstaberna inom en del länder.
Vår motion rör speciellt lysekilslaboratoriet,
och jag vill lämna kammaren
några uppgifter härvidlag.

Nr 11

141

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: Avlöningar

Lysekilslaboratoriets hela vetenskapliga
stab befinnes bestå av tre biologer
plus två hydrografer, de senare stationerade
vid Oceanografiska institutet i
Göteborg eller tidvis på Bornö. Om vi
bara tar hänsyn till biologerna och utesluter
hydrograferna, får vi tre vetenskapsmän
i Lysekil. Hur står det till i
andra länder? Jo, det finns 15 i Norge,
14 i Danmark och 45 i Skottland. Nog
vore det på tiden att denna disproportion
korrigerades. Man har en beklämmande
känsla av att statsmakterna inte
har klart för sig betydelsen av forskning
på detta område.

Den norske fiskeridirektören gjorde
nyligen ett uttalande i Bergens Tidende,
varav tydligt framgick att fiskeriforskningen
är ett grundvillkor för utvecklingen
av fiskerinäringen. Jag tillåter
mig att citera ett brottstycke ur hans
uttalande. Han säger: »I dag vet alla
nationer som driver fiske i någorlunda
omfattning, att detta inte kan ske och
att i vart fall fisket ej kan utvecklas
med mindre, än man är i stånd att genomföra
åtgärder för att samtidigt
skydda beståndet. Sådana åtgärder
måste på grund av fiskets internationella
karaktär i regel vidtagas av alla
de nationer, som fiskar inom ett visst
område eller efter någon viss fisksort.»

Fiskeridirektören kommer också in
på kapitlet om havsforskningen och
fiskeriundersökningarna, som tenderar
att bli en alltmer integrerande del av
fisket. Jag skall, herr talman, inte citera
mer ur hans uttalande, där han
kommer in på en hel rad mycket beaktansvärda
synpunkter som belyser
just denna forsknings betydelse för
fiskerinäringen.

Samma viktiga problem möter även
vår svenska fiskerinäring. Sillundersökningarna
på västkusten, som är av utomordentlig
vikt för våra fiskare — västkustfisket
är ju ett av våra allra viktigaste
fisken — har endast en vetenskapsman
till förfogande. Till råga på
allt får han inte ens odelat koncentrera

sig på denna uppgift. I motsats till
Norge har man i vårt land flera sillsorter,
som det vetenskapliga arbetet måste
följa. Här behöver man följa fisket året
runt och exempelvis utföra beståndsanalyser
av sill minst en gång i veckan
på de platser, där fiske pågår. I vinter
gäller det fisket i Skagerack, sedan kommer
den vårlekande sillen utefter kusten,
därpå kommer sommarens och höstens
sillfiske vid Fladen och Doggern
m. fl. platser. Vidare har institutionen
påtagit sig sillmärkningen. Skarpsillsundersökningen
kan tyvärr endast ske
sporadiskt, och dock är detta fiske ytterst
viktigt inte minst för hela vår
konservindustri.

När rovfiske sker och man internationellt
måste uppnå överenskommelser i
syfte att hindra utfiskning, då är det
vetenskapsmännen som måste skaffa
fram bevis. Här måste man kunna sätta
in en starkare målforskning.

Den nordiska konventionen om räka,
hummer och havskräfta kräver fortsatta
undersökningar, men vem skall utföra
dem? Sverige har i närvarande stund
inte tillräckliga resurser att göra detta.
Jag skall här bara nämna litet om uppgifter
som på senare tid tillkommit.
Till de av mig här nämnda uppgifterna
av äldre datum anmäler sig ständigt
nya. Hösten 1954 kom exempelvis en
begäran från Malmöhus län om undersökning
i anledning av att sillfisket i
Öresund gått så ofantligt tillbaka de senaste
15 åren. Chefen för havsfiskelaboratoriet
i Lysekil var där i somras och
förberedde samarbete med Lunds universitet,
som har en biologisk station i
Barsebäck. Dessutom har man tagit kontakt
med den kommission, som för närvarande
studerar föroreningsproblem i
Sundet. Man har alltså nödgats enbart
snudda vid detta problem, som man
inte kan gå djupare in på.

Slutligen anmäler sig också Östersjön.
För att bedriva de vetenskapliga
undersökningar, som skyddsfrågan aktualiserar,
har en laborator för närva -

142 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar

rande bara högst tillfällig lijälp av en
assistent i fiskeristyrelsen, vilken också
bär mycket annat arbete att bestyra.
Vi har inte en enda man att sätta till
för exempelvis planktonundersökningar
i Östersjön eller Västerhavet, och
dock är plankton av fundamental betydelse
för produktionen. Det vore ytterst
värdefullt att ha tillgång till en
tillförlitlig bild härvidlag. Sannerligen
kan man bli besviken för mindre än
denna, jag måste tyvärr säga forskningens
svältfödning, när det gäller
dess arbetskraft på detta område.

För vårt framtida fiske är forskningen
av livsviktig betydelse. Den är så viktig
och de personella resurserna vid våra
forskningsanstalter så ringa, att jag anser
det vara en tvingande nödvändighet,
att det statsråd som i detta ärende är
föredragande måtte föranstalta om en
utredning och översyn så att en upprustning
kan ske.

Vår motion, som tagit upp fiskeristyrelsens
framställning, är synnerligen
blygsam. Den personalförstärkning vi
begärt utgöres av en laboratoriebiträdestjänst
i lönegrad Ce 11, vidare två
tekniska biträden i Ce 8. Detta skulle
innebära, att de tre biologiska laboratorerna
vid havsfiskelaboratoriet i Lysekil
skulle kunna få var sitt laboratoriebiträde.
Nu har man inte det utan får
liksom låna biträde vid de olika avdelningarna.
Detta är alltså det vittomfattande
förslag ifrån motionärerna vilket
jordbruksutskottet har ställts inför.

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att yrka bifall till motionen; det
förstår jag är utsiktslöst. Vad jag avsett
med detta anförande är att på det kortfattade
sätt, som jag har nödgats göra
det, söka ge kammarledamöterna en
bild av vad denna forskning betyder för
fisket och hur andra nationer ser på
denna fråga. Med detta som bakgrund
skall jag blott citera utskottets svar på
motionens blygsamma krav. Det har
följande lydelse: »Beträffande det i motionerna
I: 375 och II: 325 framförda

yrkandet om viss personalförstärkning
vid havsfiskelaboratoriet i Lysekil finner
utskottet tillräckliga skäl icke ha
förebragts för bifall till detsamma, utan
ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts
ståndpunkt i denna fråga.»

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

Punkterna 139—177

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 178

Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelserna:
Avlöningar

Kungl. Maj:ts framställning under
punkten 188 (s. 409—413) innefattade
anslagsan visning till avlöningar med
10 228 400 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

1) I: 145 av herr Hansson m. fl., likalydande
med II: 184 av herr Sliernstedt
m. fl., i vilka motioner hemställts att
riksdagen måtte besluta, att en tjänst såsom
förste länsskogvaktare i Ca 19 i
Hallands län skulle utbytas mot en tjänst
såsom länsskogvaktare i Ca 17 i Stockholms
län; samt

2) I: 383 av herr Olofsson, Vno, m. fl.,
likalydande med 11:307 av herrar Widén
och Antby.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts framställning samt med
avslag å motionerna I: 145 och II: 184,
till Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelserna:
Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 10 228 400 kronor; samt

2) att motionerna 1:383 och 11:307
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Hansson, Uno Olofsson, Hseggblom, Antby,
Nilsson i Lönsboda och Johansson

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

143

Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar

i öekerö, vilka ansett att utskottet under
1) bort hemställa att riksdagen måtte,
med anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt med bifall till motionerna
1:145 och II: 184, till Skogsvård m.
in.: Bidrag till skogsvårdsstyrelserna:
Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 10 228 400 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

ANTBY (fp):

Herr talman! Sedan ett tiotal år tillbaka
har det varit regel att länsskogvaktare,
som tillika varit föreståndare
för skogsvårdsgård, har erhållit placering
som förste länsskogsvaktare i
19 lönegraden. Denna princip har följts
sedan år 1946. I sina petita till fjolårets
riksdag föreslog skogsvårdsstyrelsen
uppflyttning av ett antal tjänster
till 19 lönegraden. Kungl. Maj :t sade
emellertid nej till detta förslag. Men
motionsledes yrkades då, att sex tjänster
med föreståndarskap för skogsvårdsgård
skulle uppflyttas till förste
länsskogsvaktare. Utskottet ansåg att
framställningen var väl motiverad,
men man ville inte med hänsyn till
en bebådad utredning göra någonting
åt saken.

I år har skogstyrelsen föreslagit
ett utbyte av tjänster mellan Stockholms
och Hallands län på det sättet,
att en vakantsatt tjänst som förste länsskogvaktare
i Hallands län skulle överflyttas
till Stockholms län och en tjänst
i 17 lönegraden i stället föras till Hallands
län. Kungl. Maj :t har inte velat
vara med om detta kristliga byte. Frågan
har förts fram i motionen, men utskottets
majoritet har inte velat gå med
på förslaget. Vi är dock några stycken
som har samma uppfattning som skogsstyrelsen,
att det är särskilt angeläget
att på skogsvårdsstyrelsen i Stockholms
län en tjänst som länsskogvaktare
bytes mot en tjänst som förste länsskogvaktare.
Vi har därför reserverat

oss till förmån för det i motionerna
1:145 och 11:184 framförda yrkandet,
som är i överstämmelse med skogsstyrelsens
förslag. Det kan anmärkas
att den tjänst det här gäller är särskilt
krävande, enär den är förenad
med föreståndarskap för Stockholms
läns skogvårdsstyrelses skogsvårdsgård.

När man nu från alla håll intresserar
sig för skogsvårdens upprustning,
måste man starkt ifrågasätta om det
kan vara klokt av riksdagen att följa
jordbruksministerns rekommendationer
i detta avseende och gå ifrån en
tidigare tillämpad princip. Med hänsyn
till detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till reservationen nr 15, avgiven
av herr Hansson m. fl.

Herr JACOBSON i Vilhelmina (s):

Herr talman! Herr Antby erinrade
om att en framställning angående förändring
av vissa av länsskogvaktartjänsterna
var uppe vid fjolårets riksdag
men då avslogs i enlighet med Kungl.
Maj:ts hemställan. Nu föreligger samma
fråga på nytt vid årets riksdag. Skälet
till Kungl. Maj:ts och utskottsmajoritetens
beslut förra året var, att man
först ville avvakta 1955 års skogsvårdskommittés
betänkande. Något sådant
har ännu inte kommit, och i detta läge
anser utskottsmajoriteten att vi måste
avvakta utredningens förslag, innan en
förändring kan ske på denna punkt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som följde av bifall till
den vid punkten fogade reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Antby begärde emellertid
votering, i anledning varav efter gi -

144 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Skogsvård m. m.: Statens skogsförbättringsanslag

ven varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkten
178 :o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Antby begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
117 ja och 65 nej, varjämte 6 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkten 179

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 180

Skogsvård m. m.: Statens skogsförbättringsanslag Kungl.

Maj :ts framställning under
punkten 190 (s. 422—424) innebar, att
anslaget för nästa budgetår skulle uppföras
med 2 300 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat ett antal inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner.

I motionerna I: 146 av herr Ohlsson,
Ebbe, m. fl., likalydande med II: 202 av
herr Magnusson m. fl. hade hemställts,

såvitt nu vore i fråga, att riksdagen
måtte uttala att förevarande anslag för
budgetåren 1955/56 och 1956/57 i sin
helhet skulle utgå till angivet ändamål.

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen måtte

1) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna
I: 474 och II: 609, såvitt nu vore i fråga,
till Skogsvård m. m.: Statens skogsförbättringsanslag
för budgetåret 1956/57
anvisa ett förslagsanslag av 2 300 000
kronor;

2) förklara, att under nämnda budgetår
skulle från samma anslag för andra
med detsamma avsedda ändamål än
bekämpande av skogsinsekter få beviljas
bidrag å tillhopa högst 2 250 000 kronor
i enligt med de grunder, som angivits
i punkten.

B. att motionerna 1:474 och 11:609,
såvitt avsåge yrkandet om ändring av
grunderna för erhållande av statsbidrag
till skogsdikning, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

C. att motionerna 1:146 och 11:202,
såvitt nu vore i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Eskilsson och Hseggblom, vilka ansett,
att utskottet under C. bort hemställa,
att motionerna I: 146 och II: 202, såvitt
nu vore i fråga, måtte anses besvarade
med vad reservanterna anfört.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

IUEGGBLOM (h):

Herr talman! Om den motion som
ligger bakom reservationen på denna
punkt skulle rullas upp, skulle jag väl
komma i konflikt med § 90 regeringsformen,
och för att inte riskera det
och för att i övrigt avkorta debatten
skall jag bara yrka bifall till reservationen
nr 16.

Herr JONSSON i Strömsund (s):

Herr talman! Med herr Hseggblom

Onsdagen den 21 mars 1950 em.

Nr 11

145

Skogsvård m. m.: Åtgärder fi

som föredöme skall inte heller jag ta
upp de motiveringar som är anförda i
motionen, och jag nöjer mig med att
yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till samma
hemställan med den ändring däri,
som följde av bifall till den vid punkten
fogade reservationen; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkten 181

Skogsvård m. m.: Åtgärder för ökad
skogsproduktion i Norrland m. m.

Kungl. Maj:t hade under punkten 192
(s. 426—427) föreslagit riksdagen att för
nästa budgetår anvisa 1 600 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner,
nämligen I: 141 av herr Vetander
m. fl. samt II: 198 av herr östlund
in. fl., vari hemställts, såvitt nu vore i
fråga, att riksdagen måtte med avslag
å Kungl. Maj:ts förslag under förevarande
punkt dels till Åtgärder för ökad
skogsproduktion i Norrland för budgetåret
1956/57 anvisa ett anslag av 100
kronor, dels medgiva, att under budgetåret
1956/57 besluta om bidrag, varom
nu vore fråga, måtte meddelas intill ett
belopp av 1 600 000 kronor.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts framställning samt med
avslag å motionerna 1:141 och 11:198,
såvitt nu vore i fråga, till Skogsvård
m. m.: Åtgärder för ökad skogsproduktion
i Norrland m. m. för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
1 600 000 kronor; samt

2) att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 141 och 11: 198, såvitt anginge
den i motionerna avsedda ramen för beviljandet
av bidrag till åtgärder för ökad
skogsproduktion i Norrland in. m. under
budgetåret 1956/57.

10—Andra kammarens protokoll 1956.

ir ökad skogsproduktion i Norrland m. m.

Reservation hade avgivits av herrar
Nord, Eskilsson, Hseggblom, Antbg, Rimås
och Nilsson i Lönsboda, vilka ansett
att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen måtte, med anledning
av Kungl. Maj :ts framställning samt
med bifall till motionerna I: 141 och
II: 198, såvitt nu vore i fråga, till Skogsvård
m. m.: Åtgärder för ökad skogsproduktion
i Norrland m. m. för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
100 kronor; samt

2) att riksdagen måtte med bifall till
motionerna 1:141 och 11:198, såvitt
nu vore i fråga, fastställa ramen för
beviljande av bidrag till åtgärder för
ökad skogsproduktion i Norrland m. m.
till 1 600 000 kronor under budgetåret
1956/57.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

H7EGGBLOM (h):

Herr talman! Under hänvisning till
den motivering som jag lämnade vid behandlingen
av punkt 10 ber jag nu att
få yrka bifall till reservation nr 17.

Herr JONSSON i Strömsund (s):

Herr talman! Med hänvisning till den
motivering som från utskottets sida har
lämnats vid behandlingen av tidigare
punkter ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan, dels ock på bifall till samma
hemställan med den ändring däri,
som föreslagits i den vid punkten fogade
reservationen; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Hseggblom
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i punkNr
11

146 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Lantmäteristaten: Avlöningar

ten 181 :o) i utskottets utlåtande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Heggblom begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 118 ja och 68 nej, varjämte 2 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkterna 182—189

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 190

Lantmäteristaten: Avlöningar

Kungl. Maj:ts under punkten 201 (s.
445—461) gjorda framställning innebar
— förutom hemställan till riksdagen att
medgiva ändringar i personalförteckningen
och fastställa ändrad avlöningsstat
— en medelsanvisning av 19 867 000
kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat ett flertal inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner.

I motionen I: 386 av herr Hermansson,
Herbert, m. fl., likalydande med
II: 323 av herr Johansson i Torp m. fl.
hade hemställts, att riksdagen måtte anvisa
medel för inrättande av ett nytt
lantmäteridistrikt i Göteborgs och Bo -

hus län enligt vad lantmäteristyrelsen
föreslagit i sina anslagsäskanden.

I de likalydande motionerna 1:389
av herr Larsson, Nils Theodor, och herr
Mannerskantz, samt 11:312 av herr
Svensson i Krokstorp m. fl. hade hemställts,
att riksdagen måtte för budgetåret
1956/57 utöver de anslag till Lantmäteristaten:
Avlöningar, som föreslagits
under nionde huvudtiteln, bevilja
erforderliga medel för inrättande av en
ordinarie tjänst i Ca 32 i stället för den
nuvarande tjänsten i Cg 31 samt en
tjänst i Ce 31 och en i Ce 13 vid den
speciella skiftesorganisationen i Kalmar
län.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ls framställning ävensom
med avslag å motionerna I: 29 och II: 37,
I: 43 och II: 53, II: 52,1: 152 och II: 196,
I: 386 och II: 323,1: 387 och II: 314 samt
1:388 och 11:313, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, I: 150 och II: 195,
1:151 och 11:187 samt 1:389 och 11:312,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för lantmäteristaten, som av utskottet
angivits;

b) fastställa av utskottet framlagd avlöningsstat
för lantmäteristaten, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret
1956/57.

c) till Lantmäteristaten: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 19 867 000 kronor;

II. att riksdagen måtte, med anledning
av vad utskottet anfört, i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att åtgärder
snarast möjligt och senast genom förslag
till 1957 års riksdag vidtoges för
förstärkning av personalen inom sådana
distrikt, som med hänsyn till arbetsbelastningen
vore mest i behov därav.

Reservation utan angivet yrkande hade
avgivits av herrar Tjällgren, Eskilsson,
Hansson, Heeggblom och Rimås.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: -

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 147

Herr ERICSSON i Näs (bf):

Herr talman! Frågan om en intensifiering
av lantmäteriverksamheten i
Kalmar län har tidigare behandlats i
denna kammare. Jag väckte motioner
1950 och 1951, men dessa ledde inte
till något resultat. 1952 fick vi ett embryo
till den speciella skiftesorganisation,
som vi anser nödvändig och som
behöver ytterligare utbyggas.

Orsaken härtill är att Kalmar län
näst Dalarna torde vara det län som
har det största behovet av lantmäteriverksamhet
och skiftesverksamhet. Vi
har 44 000 hektar som är oskiftade,
och vi har en hel del gamla skiften i
gång. .Tåg kan räkna upp nästan samma
skiften nu som jag gjorde 1951. Jag kan
nämna att vi har ett skifte, östrahult,
som påbörjades 1935 tredje gången och
ännu inte är slutfört. Det är alltså 21
år sedan. Första gången detta skifte
påbörjades var 1849, för 107 år sedan.
Vi har Triabo, som påbörjades 1938.
Det är 18 år sedan. Vi har Vassemåla
som påbörjades 1935, för 21 år sedan. Vi
har Dalsebo, som påbörjades 1931 och
blev klart efter mer än 20 år mest tack
vare en personlig insats från överlantmätarens
sida. Där hade vi en by med
17 jordägare och skiftenas antal var
268. Den förvandlades till en by, där
man nu har skiftena i en eller två bitar
på varje andel. Södra Vi påbörjades
1928. Det är 28 år sedan.

När jag säger 44 000 oskiftade hektar
är det knappast någon som tänker
på vad det betyder. Man har svårt att
tänka sig, hur stor en sådan yta är.
Men 44 000 hektar är en 11 meter bred
remsa runt ekvatorn. Eller om vi lägger
det i ett skifte med ett hörn i
Stockholm och ett i Malmö det blir
ändå 733 meter brett. Det är den jordareal
som bör skiftas i Kalmar län,
innan människorna där kan få det
hyggligt och leva på sådant sätt som
man skall göra i våra dagar.

I Kopparberg har man en skiftesorganisation.
Vi skulle behöva utbygga

Lantmäteristaten: Avlöningar

den vi har i vårt län så stor att den
skulle kunna ta åtminstone 2 000 hektar
per år, och då fick vi ändå i 22 år vänta
på att länet skulle bli färdigskiftat.

Kostnaderna härför är inte bortkastade
pengar. Man har gjort försök i Dalarna,
och dessa visar att inkomstförbättringen
täckte skifteskostnaderna
jämte ränta efter sex år för jordbrukarna.
Man gjorde en kalkyl över statens
utgifter och fann, att man i form
av ökade skatteintäkter från byarna
fick tillbaka kapitalet med ränta efter
20 år.

Dessa provskiften gjordes 1926 och
1927. 1948 hade brukarna i skiftade
byar i medeltal 1 000 kronor större
årsinkomst än i de oskiftade. Det är
alltså inte fråga om att lägga ut pengar,
utan det är fråga om att sätta in
pengar, som mycket väl betalar sig
både för den enskilde och för staten.

Naturligtvis har en sådan sak som
skifte också stor psykologisk inverkan.
Byarna får liksom nytt liv.

Jag kan försäkra att utan att vi får
dessa frågor lösta de oskiftade byarnas
folk inte på något sätt kan tillgodogöra
sig frukterna av den inre rationalisering
som normalt annars kommer människorna
till godo, där man redan har dessa
saker klara.

Jag skall inte ställa något yrkande
här. Vi har motionerat från hela länsbänken,
och den som står först på motionen
får ställa yrkandet. Men jag vill
hemställa till vederbörande statsråd att
inte glömma Kalmar län — det gäller
både norra och södra delen — när
denna fråga nästa gång blir aktuell.

Herr SVENSSON i Krokstorp (h) r
Herr talman! Få områden har i år
varit föremål för riksdagens intresse i
så hög grad som lantmäteriväsendet.
Mer än 20-talet motioner är i första omgången
frukten av detta intresse. Detta
säger väl att något är på tok inom detta
område.

148 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Lantmäteristaten: Avlöningar

Vi på kalmarbänken har gemensamt
gjort en framstöt för att förstärka
skiftesorganisationen. Vid flera tillfällen,
senast i fjol då statsrevisorernas
berättelse behandlades, kunde vi konstatera
att tiotusentals hektar jord
fortfarande ligger oskiftade. Som jag
själv har mitt hemvist i en sådan by,
skulle jag kunna dra de mest befängda
historier om förhållandena. Jag avstår
från detta, men jag vill slå fast att en
god arrondering är fundamentet för all
rationalisering. Det är detta som riksdagen
glömde vid 1947 års jordbruksbeslut.
Lantbruksnämndernas rationaliseringsverksamhet
hänger därför i luften
i långa stycken, så länge byarna är
oskiftade.

Allt talar för att resurserna måste
ökas för skiftesorganisationen. Detta
framhålles med skärpa, när män av
facket samlas. Hushållningssällskapens
förbund påtalade förhållandet vid sitt
senaste möte. Skogsvårdsstyrelsen och
skogsvårdsföreningarnas förbund har
haft frågan uppe gång på gång, och senast
har problemet tagits upp i den
Sköldska skogsmotionen.

Nu skriver utskottet, att man bör avvakta
1954 års fastighetsbildningsutredning.
Ja, det finns intet bättre att
krypa bakom, när det är besvärligt, än
en sittande utredning. Utredningar har
också förmågan att sitta ovanligt länge.

Nu är det dock så, att skall denna
fråga lösas och oavsett hur den löses,
behövs mycket högt kvalificerad personal.
Den stampar man inte fram i
en handvändning. Men bygger man ut
lantmäteriet och skiftesväsendet så
småningom, ja, då söker sig kvalificerat
folk till detta fack i stället för att
som nu oftast gå över till enskild tjänst.

Vi i Kalmar län begär nu en viss
förstärkning av skiftesorganisationen.
Egentligen innebär detta inte en reell
förstärkning, ty vi har blivit fråntagna
en förfogandelantmätare, och distrikten
har minskat från åtta till sex. Det
märks också på eftersläpningen. Nu

kräver vi, att chefen för skiftesorganisationen
i Västervik blir ordinarie.
Det är det första. Vi riskerar annars
lätt att mista honom, och det har vi
inte råd till. Han kan vilken dag som
helst få ordinarie distriktslantmätartjänst.
För att det hela skall löpa någorlunda
krävs ännu en lantmätare i
Ce 31 samt ett skrivbiträde. Anspråken
är så blygsamma och arbetsuppgifterna
så betydelsefulla, att de bör kunna vinna
riksdagens bifall.

Jag ber på dessa skäl, herr talman,
att få yrka bifall till motion II: 312.

Herr RIMÅS (fp):

Herr talman! Jag tillhör ett län, där
det råder »normala» förhållanden. Det
kan därför synas underligt, att jag har
avgivit en blank reservation till förevarande
punkt i detta utlåtande. Anledningen
härtill är, att jag inte är riktigt
säker på vad utskottets skrivning
kan innebära. På sid. 187 i utskottets
utlåtande heter det nämligen: »Utskottet
anser emellertid, att redan nu åtgärder
kan vidtagas inom ramen för
den bestående organisationen för att
nedbringa arbetsbalansen i de svårast
belastade distrikten. Ett genomförande
av förslagen om utökning av distriktens
antal skulle enligt utskottet förutsätta,
att en omfördelning äger rum av den
befintliga lantmäteripersonalen på ett
annat sätt än vad som för närvarande
gäller. En dylik omdisposition bör kunna
ske även om antalet distrikt icke
utökas.»

Om denna skrivning innebär, att man
skall kunna flytta ett distrikt från ett
län, där det råder normala förhållanden,
till ett annat område, t. ex. Kalmar
län, där det råder onormala förhållanden,
vill jag bara redan nu säga,
att jag anser, att detta inte är någon
lösning. Denna omdisposition får inte
ske på sådant sätt, att ett distrikt, som
nu har det drägligt, kommer att få sådana
besvärligheter att dras med som

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11

149

de svårast belastade distrikten. Det är
bara detta jag vill ha sagt redan nu.
För övrigt anser jag, att detta inte
skulle vara någon lösning på lång sikt.
Det är knappast ens en lösning för
dagen.

Herr FRÖDING (h):

Herr talman! Med hänsyn till den
sena timmen vill jag bara i korthet uttala
ett djupt beklagande av att utskottet
inte velat tillstyrka motioner bl. a.
av mig om inrättande av ytterligare
ett lantmäteridistrikt i sundsvallsregionen,
något som två gånger har föreslagits
av lantmäteristyrelsen. I min
egenskap av ägodelningsdomare i Medelpads
östra domsaga är jag nämligen
utomordentligt väl medveten om vilka
osedvanligt långa väntetider som nu
gäller för förrättningarna i Sundsvalls
norra och mellersta distrikt, vilka distrikt
avsetts bli uppdelade på tre. Att
dessa fördröjningar är till stor nackdel
för befolkningen är uppenbart.

Jag anser mig emellertid, då intet
reservationsyrkande här har framställts,
inte böra nu framställa något
yrkande om bifall till min motion.

Herr JOHANSSON i Torp (s):

Herr talman! Jag är fullt på det klara
med att det inte är någon svårighet för
kammarens ledamöter — jag tänker då
närmast på dem som är bosatta på
landsbygden — att dra fram vittnesmål
om svårigheterna på lantmäteriområdet.
Jag kan emellertid ändå inte underlåta
att anföra ett enda litet exempel på vilka
svårigheter vi har att dras med inom
vårt län.

Jag tänker då närmast på en inlösning
enligt ensittarlagen, som jag varit
i tillfälle att medverka i. I det fallet var
jordägaren och köparen först överens
om frivilligt köp, men då lantmätaren
kom och skulle verkställa avstyckningen,
fann han, att densamma av
jordpolitiska skäl inte kunde beviljas.
Han hänvisade därför parterna att gå

Lantmäteristaten: Avlöningar

den vägen att formellt anlita ensittarlagen,
vilket köparen också gjorde. Det
tog tre år från det att ansökningen var
ingiven tills lantmätaren kunde hålla
första förrättningen, och sedan tog det
ytterligare tre år, innan lantmätaren
kunde komma och avsluta det hela —
sålunda sex år efter det ansökningen
var ingiven. Under den tiden hade jordägaren
hunnit ångra sig beträffande det
överenskomna priset och ville inte
längre stå fast vid den överenskommelsen.
Förrättningsmännen såg sig då
tvungna på grund av det ändrade prisläget
att i någon mån gå jordägaren till
mötes och medgiva en ökning av köpesumman.

Det var ett enda fall bland otaliga
andra, som visar vilka olägenheter som
följer med den nuvarande bristen på
detta område. Jag kan upprepa vad jag
sade i början av mitt anförande, nämligen
att några långa vittnesbörd inte
behövs om det behovet, så väl känt som
detta är.

Jag gör mig inga illusioner om utgången
av detta ärende här i kväll, men
jag anser mig likväl böra yrka bifall
till motionerna 1:386 och 11:323.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Jag vill bara erinra om
att utskottets utlåtande på förevarande
punkt är resultatet av en kompromiss
mellan olika meningar inom utskottet.

Jag ber att i största korthet få yrka
bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav först propositioner
i avseende å motionen II: 312, nämligen
dels på bifall till ifrågavarande motion
dels ock på avslag därå; och fattade
kammaren beslut i enlighet med innehållet
i den senare propositionen.

Härefter framställde herr talmannen
i fråga om motionen 11:323 propositioner
dels på bifall till denna motion
dels ock på avslag därå; och avslog
kammaren motionen.

150 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Byggnadsarbeten m. m. vid statens försöksgårdar

Slutligen bifölls, på därå av herr talmannen
framställd proposition, utskottpts
under punkten i övrigt gjorda hemställan.

Punkterna 191—224

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 225

Lades till handlingarna.

§ 2

Föredrogos vart efter annat jordbruksutskottets
utlåtanden:

nr 8, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda hemställan
om anslag till Statlig garanti för befrämjande
av fiske på avlägsna fiskevatten,
m. m. jämte i ämnet väckta motioner,
och

nr 9, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag till Befrämjande av
fiskefartygs förseende med radiotelegraf-
eller radiotelefonstation jämte i
ämnet väckt motion.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

§ 3

Kapitalinvesteringar i jordbruket

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av Kungl.
Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag till kapitalinvesteringar,
såvitt avser jordbruksärenden,
jämte i ämnet väckta motioner.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Byggnadsarbeten m. m. vid statens
försöksgårdar

Kungl. Maj :t hade under denna punkt
(s. 3—6) föreslagit en medelsanvisning
av 155 900 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner,
nämligen I: 44 av herr Olofsson,
Uno, m. fl. samt II: 51 av herr Jacobson
i Vilhelmina m. fl., i vilka motioner
hemställts att riksdagen måtte besluta att
till byggnadsarbeten m. m. vid statens
försöksgårdar för budgetåret 1956/57
anvisa ett belopp av 155 000 kronor utöver
det belopp Kungl. Maj:t föreslagit,
eller tillhopa 310 900 kronor, varav
155 000 kronor för uppförande av trenne
förmansbostäder vid Röbäcksdalens
försöksgård.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning
samt med avslag å motionerna
1:44 och 11:51, till Byggnadsarbeten
m. m. vid statens försöksgårdar för budgetåret
1956/57 anvisa ett investeringsanslag
av 155 900 kronor.

Reservation utan angivet yrkande
hade anmälts av herrar Lage Svedberg,
Hjalmar Nilsson, Uno Olofsson, Jacobson
i Vilhelmina, Antbg, Agerberg och
Nilsson i Lönsboda.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Herr JACOBSON i Vilhelmina (s):

Herr talman! I Röbäcksutredningens
slutbetänkande, som avgavs i januari
1954, framhölls bland annat i fråga om
byggnadsbehovet för jordbruksförsöksavdelningen
och försöksgården, att det
för de anställda vid avdelningen och
gården erfordrades minst tre bostäder,
nämligen för ladugårdsförman, traktorskötare
och försöksförman.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök understödde
denna framställning i skrivelse till
Kungl. Maj:t i september 1954 och förnyade
sin hemställan till Kungl. Maj:t
i augusti i fjol. Styrelsen erinrar om att
föreståndaren för försöksgården ånyo
påtalat svårigheten att anskaffa kompe -

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

Nr 11 151

Byggnadsarbeten m. m. vid statens försöksgårdar

tent arbetskraft, enär bostäder icke kan
erbjudas.

Såväl vid fjolårets som vid årets riksdag
har departementschefen ansett sig
icke kunna tillstyrka någon medelsanvisning
för uppförande av dessa byggnader,
numera kostnadsberäknade till
155 000 kronor. Departementschefens
avstyrkande grundar sig givetvis på
den inskränkning i den statliga investeringsverksamheten,
som för närvarande
anses nödvändig.

Samtliga västerbottensrepresentanter
i såväl första som andra kammaren
hemställer i motioner om ett anslag
för nämnda ändamål å 155 000 kronor.
Det är ytterst starka skäl som kan
anföras för ett bifall till motionerna,
vilket i detta fall är liktydigt med bifall
till den blanka reservation, som
under punkt 2 i jordbruksutskottets utlåtande
nr 10 anförts av herrar Svedberg,
Hjalmar Nilsson, Uno Olofsson,
Antby, Agerberg, Nilsson i Lönsboda
och mig. Ja, vi var ännu fler i utskottet
som röstade för bifall till motionerna,
bland andra utskottets ärade ordförande,
herr Tjällgren. Motionerna avslogs
emellertid i utskottet med en enda rösts
övervikt.

De nuvarande förhållandena beträffande
de anställdas bostäder är icke
tillfredsställande. Traktorskötaren, som
har familj, bebor en mycket bristfällig
bostad, som han lyckats förhyra i närheten
av sin arbetsplats. Ladugårdsförmannen,
som står i beredskap att
gifta sig, saknar möjlighet att erhålla
lämplig bostad. Den ena ladugårdskarlen,
som har familj, har lyckats hyra
bostad i Teg. Den andre ladugårdskarlen
bor i Böle. Rättaren har icke lyckats
komma över någon bostad i närheten
av sin arbetsplats utan bor med
sin familj i Umeå stad.

Jag tillåter mig fråga kammarens
ärade ledamöter, om det är värdigt staten,
som om möjligt bör vara mönsterarbetsgivare,
att fullständigt bortse
från huruvida de vid försöksgården an -

ställda har tillgång till bostad eller inte.
Jag respekterar och accepterar till
fullo de åtgärder som statsmakterna
måste iakttaga när det gäller begränsning
av den statliga investeringsverksamheten,
men i detta fall tror jag, att
man gått för hårt fram. En privat arbetsgivare
skulle absolut inte kunna
ställa sig så kallsinnig till de anställdas
berättigade intressen av tillgång
till bostäder, belägna någorlunda nära
arbetsplatsen, som riksdagen i detta
fall skulle göra, därest utskottets förslag
bifalles. Arbetena och jordbruksdriften
vid försöksgården pågår ju i
ökad omfattning. För dagen uppgår
djurbesättningen sålunda till inte mindre
än 103 djur.

Jag tror inte, att det statsfinansiella
läget skulle i oroväckande grad rubbas,
därest 155 000 kronor anslås till de bostäder
som nu är i fråga, och jag hemställer
därför, herr talman, om bifall
till motionen 11:51.

Herr GUSTAFSON i Dädesjö (s):

Herr talman! Det förefaller väl ändå,
som om bostadsmarknaden i Umeå inte
vore mer ansträngd än att det åtminstone
för något eller några år utan
större svårigheter ginge att anskaffa
bostäder åt ifrågavarande arbetare vid
försöksgården i Röbäcksdalen. Jag ber,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till samma hemställan,
med den ändring däri, som föreslagits
i motionen II: 51; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkterna 3—13

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten It

Lades till handlingarna.

152 Nr 11

Onsdagen den 21 mars 1956 em.

§ 4

Föredrogos vart efter annat allmänna
beredningsutskottets utlåtanden:

nr 11, i anledning av väckt motion
om vissa direktiv till 1955 års norrländska
vattenkraftsutredning,

nr 12, i anledning av väckta motioner
om utjämning av priserna på flytande
drivmedel i olika delar av landet, och
nr 13, i anledning av väckt motion
om åtgärder i syfte att giva den 6 juni
ställning av svensk nationaldag med
helgdags karaktär och kyrklig prägel.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 5

Herr TALMANNEN:

Jag får meddela, att de nu för första
gången bordlagda ärendena är avsedda
att komma till avgörande först efter
påsken, nämligen vid plenum onsdagen
den 4 april, som är avsett att bli ett
arbetsplenum. Detta plenum tager sin
början kl. 14 sagda dag, såsom förut
meddelats.

Detta gäller sålunda de ärenden, som
i dag har bordlagts för första gången.
De, som på dagens lista är upptagna
såsom en gång bordlagda, kommer upp
till behandling på fredag.

§ 6

Ordet lämnades på begäran till

Herr LINDBERG (s), som anförde:
Herr talman! Jag tillåter mig hemställa,
att kammaren ville medgiva att
tiden för avgivande av motioner i anledning
av de kungl. propositioner,
som bordlagts eller hänvisats till utskott
vid kammarens sammanträde i
dag, må med hänsyn till infallande helg
utsträckas till det sammanträde, som
infaller näst efter 15 dagar från det propositionerna
kom kammaren tillhanda.
Kammaren biföll denna hemställan.

§ 7

Till bordläggning anmäldes
sammansatta konstitutions- och första
lagutskottets utlåtande nr 1, i anledning

av väckta motioner om inrättande av
en särskild rättsnämnd för resningsfrågor,
och

bankoutskottets memorial nr 7, angående
höjning av avlöningsförmånerna
för vissa riksdagstjänstemän.

§ 8

Anmäldes och godkändes utrikesutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 145, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 56 om
godkännande av handelsavtal mellan
Sverige och Tjeckoslovakien.

Vidare anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen
från bevillningsutskottet:
nr 139, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370); och

nr 140, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 30 mars 1951 (nr 148) om
rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för avgifter till vissa stiftelser,
m. m.; samt

från jordbruksutskottet:
nr 130, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående grunderna för
fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen.

Slutligen anmäldes och godkändes
riksdagens kanslis förslag till

dels riksdagens skrivelser till Konungen
:

nr 131, angående val av riksdagens
justitieombudsman och hans ställföreträdare;
och

nr 134, angående val av riksdagens
militieombudsman och hans ställföreträdare; dels

ock riksdagens förordnanden:
nr 132, för f. d. lagmannen Alfred
Bexelius att vara riksdagens justitieombudsman; nr

133, för hovrättsassessorn Carl
Ulf Vilhelm Lundvik att vara riksdagens
justitieombudsmans ställföreträdare;

Nr 11 153

Fredagen den 23 mars 1956

nr 135, för rådmannen Erik Anton
Wilhelmsson att vara riksdagens militieombudsman;
och

nr 136, för hovrättsrådet Karl Hugo
Henkow att vara riksdagens militieombudsmans
ställföreträdare.

§ 9

Anmäldes, att följande Kungl. Maj :ts
propositioner tillställts kammaren:

nr 97, angående inrättande av en statens
pris- och kartellnämnd, m. m.,
nr 110, angående vissa avlöningsm.
fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1956/57 m. m.,
nr 111, angående ytterligare utgifter
för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret
1955/56,

nr 123, angående skolväsendets ordnande
på realskolestadiet under övergångstiden
före enhetsskolans genomförande
m. m.,

nr 128, angående inrättande av en
civil reservläkarkår, och

nr 130, angående anslag till förvaltningsbyggnad
för vattenfallsstyrelsen.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 10

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner, nämligen

nr 673, av herr Lindberg, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition, nr 96, angående
vissa anslag till epileptikervården
för budgetåret 1956/57, och

nr 674, av herr Jansson i Kalix m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 102, angående anläggande av
ett godsspår Morjärv—Karlsborgs bruk..

Dessa motioner bordlädes.

§ 11

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 0.31 på natten.

In fidem
Gunnar Britth

Fredagen den 23 mars

Kl. 11.00

§ 1

Justerades protokollet för den 16 innevarande
mars.

§ 2

Herr TALMANNEN yttrade:

Beträffande riksdagsarbetet efter påsk
får jag meddela, att arbetsplena kommer
att anordnas ej blott, såsom förut
meddelats, onsdagen den 4 april utan
även fredagen den 6 april, båda dagarna
med början kl. 14.00. Även under
tiden därefter torde vi ha att räkna med
arbetsplena såväl onsdagar som fredagar,
och på onsdagarna torde det i regel
bliva nödvändigt att börja kl. 10.00.

§ 3

Svar på fråga ang. vidtagande av vissa
åtgärder i arkivgallringsfrågan

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PERSSON, som anförde:

Herr talman! Fröken Vinge har frågat
mig, om jag har för avsikt att vidtaga
de i årets statsverksproposition förebådade
åtgärderna i arkivgallringsfrågan
innan riksdagen beräknas fatta beslut
under den ifrågavarande punkten
i huvudtiteln.

Härpå vill jag svara, att jag ämnar
inom kort anhålla om bemyndigande

154 Nr 11 Fredagen den 23 mars 1956

Svar på fråga ang. utredningen om centrala åtgärder för inventering av privata
arkiv i Sverige

att tillkalla en kommitté med uppdrag
att under något eller några år effektivt
syssla med frågorna om utgallringen av
statliga arkivalier.

Härpå yttrade

Fröken VINGE (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
ecklesiastikministern för svaret på min
enkla fråga. Statsrådet har onekligen
tagit god tid på sig. Frågan framställdes
den 17 januari, och då borde väl
statsrådets korta svar på densamma ha
kunnat lämnas något tidigare. När riksdagen
införde frågeinstitutet som ett
komplement till interpellationsinstitutet
var ju tanken att svaren skulle komma
rätt snabbt efter frågorna.

I själva sakfrågan vill jag säga att jag
tror att en sådan kommitté, som statsrådet
vill tillsätta, kan göra mycket
stor nytta. Jag är visserligen av den
uppfattningen att det är bättre med ett
permanent gallringsorgan än med en
tillfällig kommitté, då ett permanent
organ kan bevaka att hänsyn till gallringssynpunkterna
tages redan vid arkivläggningen
och även kan övervaka
verkställigheten av gallringsbeslut. Jag
hoppas emellertid att statsrådet kommer
att ge de sakkunniga sådana direktiv,
att de får möjlighet inte bara att
syssla med de aktuella gallringsfrågorna,
utan också att ta ställning till och
lägga fram förslag till ett eventuellt permanent
gallringsorgan.

Slutligen, herr talman, vill jag uttala
den förhoppningen att Tryckfelsnisse
inte kommer att spela mig samma spratt
som i tisdags. I rubriken i snabbprotokollet
till min interpellation står det
nämligen att jag vill »bereda ökat skydd
åt riksarkivets arkivarier». Människovänlig
som jag är har jag ingenting
emot den saken, men jag hoppas, att
det av dagens protokoll kommer att
framgå att mina initiativ i fråga om

gallring avser arkivalier och inte arkivarier.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. utredningen om centrala
åtgärder för inventering av privata
arkiv i Sverige

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PERSSON, som anförde:

Herr talman! Herr Håstad har frågat
mig om anledningen till att den i fjol
skyndsamt utlovade utredningen av frågan
om centrala åtgärder för inventering
av privata arkiv i Sverige ej kommit
till stånd.

Härpå vill jag svara följande. Inom
ecklesiastikdepartementets vittomfattande
område finnes ständigt stora och
viktiga utredningsfrågor. Detta gäller
även på arkivväsendets område. Jag har
nyss svarat på en enkel fråga av fröken
Vinge och därvid anmält, att jag anser
en särskild sakkunnigutredning erforderlig
för de allmänna gallringsfrågorna,
som ju har mycket stor ekonomisk
betydelse. Kungl. Maj:t har dessutom
tidigare i dag tillkallat två sakkunniga
för att i vissa hänseenden överarbeta
1952 års arkivgallringssakkunnigas förslag
och i sådant syfte framlägga förslag
till en kungörelse om gallring av
kommunala arkiv. Den av herr Håstad
i hans fråga berörda utredningen har
också förberetts inom ecklesiastikdepartementet.

När det gäller ett departement med så
omfattande utredningsväsen som ecklesiastikdepartementets
måste emellertid
en noggrann planläggning och ganska
stor restriktivitet iakttagas vid igångsättandet
av nya utredningar. Även om
något direkt samband ej finnes mellan
de angivna tre utredningarna inom arkivväsendet,
har det ansetts lämpligt
att först söka åstadkomma en kungörelse
om gallring av de kommunala arkiven
och i samband härmed påbörja ar -

Fredagen den 23 mars 1956 Nr 11 155

Svar på fråga ang. utredningen om centrala åtgärder för inventering av privata

§ 5

arkiv i Sverige

betet med de allmänna gallringsfrågorna,
innan frågan upptages om centrala
åtgärder för inventering av privata arkiv
ilandet. Den sistnämnda utredningsfrågan
är således ingalunda bortglömd
inom departementet men dess igångsättande
torde komma att ske tidigast
i höst.

Härefter yttrade

Herr HÅSTAD (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet för svaret. Om jag rätt fattade
sista delen därav är det statsrådets
avsikt att instundande höst tillsätta en
kommitté.

Eftersom resultatet är det väsentliga,
kan jag i huvudsak förklara mig tillfredsställd
med svaret. Jag vill emellertid
framhålla att även om jag inser nödvändigheten
för statsrådet att planlägga
utredningarna, så många utredningskrav
som det finns inom hans departement,
rör dock denna utredning en angelägenhet
som inte så lätt kan uppskjutas.
Det gäller ju att försöka förhindra
förskingring av kanske ibland
oersättliga arkivalier. När jag och några
med mig genom en motion föregående
år aktualiserade denna fråga, var den
inte alls ny, utan den hade redan 1950
bragts inför departementet genom en
framställning från riksarkivet.

Något mer än ett halvt decennium
kommer alltså att åtgå, innan något från
departementets sida har gjorts i frågan.
När man tänker på att åtgärder
för att registrera och bevara enskilda
arkiv vidtagits, inte bara i England och
Skottland, såsom påpekades i fjolårets
motion, utan även i våra skandinaviska
grannländer — i Danmark redan 1922,
Finland 1951 och Norge 1954 — så
tycker man att även vårt land borde
ha råd med den utgift det här gäller.
Den kan, såvitt jag förstår, aldrig bli av
någon större omfattning.

Härmed var överläggningen slutad.

Föredrogos var efter annan och remitterades
till statsutskottet Kungl.
Maj :ts på kammarens bord liggande propositioner: nr

97, angående inrättande av en statens
pris- och kartellnämnd, m. m., och
nr 110, angående vissa avlönings- m.
fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel
för budgetåret 1956/57 m. m.

Vid härefter skedd föredragning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 111, angående
ytterligare utgifter för fångvården
å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56,
hänvisades propositionen, såvitt angick
riksdagens yttrande rörande åtgärder i
syfte att uppnå en jämnare beläggning
på fångvårdens anstalter, till behandling
av lagutskott och i övrigt till statsutskottet.

Slutligen föredrogos var för sig och
remitterades till statsutskottet följande
propositioner, nämligen

nr 123, angående skolväsendets ordnande
på realskolestadiet under övergångstiden
före enhetsskolans genomförande
m. m.,

nr 128, angående inrättande av en civil
reservläkarkår, och

nr 130, angående anslag till förvaltningsbyggnad
för vattenfallsstyrelsen.

§ 6

Föredrogos var efter annan och hänvisades
till statsutskottet följande på
bordet vilande motioner:

nr 673, av herr Lindberg, och
nr 674, av herr Jansson i Kalix m. fl.

§ 7

Föredrogos, men bordlädes åter sammansatta
konstitutions- och första lagutskottets
utlåtande nr 1 och bankoutskottets
memorial nr 7.

156 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

§ 8

Utgifter under riksstatens fjärde
huvudtitel

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
4, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1956/57 under fjärde huvudtiteln,
avseende anslagen inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner.

Punkten 1

Lades till handlingarna.

Punkterna 2—50

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 51

Armén: Anskaffning av tygmateriel m.m.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
(punkt 56, s. 118—120) att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att medgiva utläggande
av beställningar inom en kostnadsram
av 215 000 000 kronor dels ock
till Armén: Anskaffning av tygmateriel
m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett
reservationsanslag av 280 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels likalydande motionerna I: 403 av
herrar Öhman och Korling samt II: 485
av herr Hagberg m. fl., i vilka hemställts,
såvitt nu vore i fråga, att förevarande
anslag måtte uppföras med
190 000 000 kronor och det begärda
beställningsbemyndigandet med
200 000 000 kronor,

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Axel Jansson m. fl. (I: 404) och
den andra inom andra kammaren av
herr Karlsson i Olofström m. fl. (II:
483), i vilka hemställts att riksdagen
måtte besluta att de av Kungl. Maj :t för
budgetåret 1956/57 äskade beställningsbemyndigandena
för anskaffning av

tygmateriel m. m. för armén, för fartygsbyggnader,
för anskaffning av vapenmateriel
m. m. för marinen samt för
anskaffning av flygmateriel m. in. måtte
nedskäras med tillhopa 250 miljoner
kronor och att vederbörande utskott
måtte framlägga förslag under vilka av
förberörda anslag ifrågavarande minskningar
borde äga rum.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 403
och II: 485 samt I: 404 och II: 483, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva
utläggande av beställningar inom
en kostnadsram av 215 000 000 kronor;

b) till Armén: Anskaffning av tygmateriel
m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 280 000 000
kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Leander,
Hesselbom, Thun, Söderberg, Åkerström
och Karlsson i Olofström, vilka
ansett att utskottet bort under a) hemställa
att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
1:403 och 11:485 samt med bifall till
motionerna 1:404 och 11:483, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj:t att medgiva utläggande
av beställningar inom en kostnadsram
av 155 000 000 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Med talmannens benägna
tillstånd får överläggningen under
denna punkt även beröra punkterna 86
och 111.

Vad det råder delade meningar om
under fjärde huvudtiteln för nästa budgetår
är närmast de förslag till ökade
beställningar, som försvarsministern
framlagt i sin proposition. Jag vill inledningsvis
erinra om att denna ökning
rör sig om så mycket som 386 miljoner

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11 157

kronor. Om man härvid tar i betraktande,
att beställningsbemyndigandena
föregående år uppgick till 772 miljoner
kronor, skulle det innebära, att riksdagen,
om den i dag bifölle försvarsministerns
förslag under dessa punkter,
bemyndigade Kungl. Maj :t att inom
de tre försvarsgrenarna utlägga beställningar
på icke mindre än 1 158 miljoner
kronor. Om vi i det sammanhanget
också tar med, att riksdagen under tidigare
år har medgivit Kungl. Maj:t att
utlägga beställningar som icke täcks av
anslag, skulle riksdagen den 30 juni
1957 ha medgivit beställningsbemyndiganden
på sammanlagt närmare 2,5
miljarder kronor, som alltså icke täcks
av anslag från dess sida. Det är dock
helt naturligt, att riksdagen får bevilja
sådana inom en mycket snar framtid.

I anledning av dessa förhållanden har
några ledamöter av såväl första kammaren
som denna kammare inlämnat
en motion, vari vi föreslagit en begränsning
av beställningsbemyndigandena
med 250 miljoner kronor. Inom parentes
vill jag säga, att varken motionärerna
eller de reservanter, som finns i
denna fråga, har föreslagit någon prutning,
vad det gäller anslagsbeloppen
för nästa budgetår under denna huvudtitel.
Vi har endast föreslagit en minskning
av bemyndigandena i de avseenden,
som jag här har berört. Fördenskull
kan man väl slå fast, att de skriverier,
som förekommit under de senaste
dagarna i en stor del av dagspressen,
där man i olika ordvändningar
gjort gällande, att det inom den socialdemokratiska
riksdagsgruppen skulle
finnas ett ganska stort antal personer,
som vore besjälade av försvarsnihilism,
måste anses vara vederlagda.

Jag övergår till motionen och den reservation,
som fogats till dessa punkter.
Det kanske invändes, att det framställda
yrkandet är tilltaget i överkant och att
de förslag, som försvarsministern har
lagt fram, har följts av de flerårsplaner
för försvaret, som riksdagen tidigare

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

beslutat om. Men jag vill påpeka att de
kostnadsramar, som riksdagen godkänt,
icke har kunnat hållas dels på
grund av den tekniska utvecklingen inom
det militära området, dels på grund
av prisstegringar. Kostnadsramarna har
redan sprängts, och jag skall bara ta ett
exempel från flygets område. Det har
visat sig, att om man följde planen och
hölle sig till den ram, som senast i fjol
i princip godkänts av riksdagen, skulle
det bli en ökning av de sammanlagda
kostnaderna under sjuårsperioden för
flyget på inte mindre än 548 miljoner
kronor. Enligt propositionen har försvarsministern
för sin del godtagit denna
ökning.

Härtill kommer ett annat väsentligt
problem, som man enligt vårt sätt att
se inte kan förbigå. Med de mycket
stora årliga anslag, som riksdagen under
de senaste åren beviljat till tygmateriel
för de olika försvarsgrenarna,
har följt betydande leveranser av vitt skilda
slag, och fortifikationen har inte hunnit
med när det gällt byggandet av flygfält,
kaserner, uppställningsplatser och en
rad andra viktiga anläggningar, som är
nödvändiga, om materielen skall kunna
bevaras och tjäna sitt ändamål. I en
skrivelse från överbefälhavaren framliålles,
att exempelvis pjäser som levererats
för kustartilleriet ligger upplagrade,
då det inte finns uppställningsplatser
för dem. Samma är förhållandet
inom andra försvarsgrenar, inte minst
inom flyget. .lag kan peka på att mycket
dyrbar och ömtålig radar- och teleinateriel
inhyses i provisoriska lokaler.
Den ansvariga militära ledningen har
framhållit dels att brandrisken är stor,
dels att materielen tar skada av väder
och vind. .Tåg hänvisar i detta fall till
vad överbefälhavaren sagt i en skrivelse
av den 21 december 1955. I den plan
med riktlinjer för försvarets utformning
under de närmaste tio åren, som
överbefälhavaren lagt fram, anges att
på kapitalbudgeten ett årligt anslag på
inte mindre än 220 miljoner kronor be -

158 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

hövs. För närvarande är detta anslag
cirka 90 miljoner kronor. Beställningarna
och leveranserna av tygmateriel
har alltså skett i så snabbt tempo, att
de nödvändiga byggena inte hunnits
med.

När man från militärt håll mycket
starkt trycker på att dessa stora beställningar
nödvändigtvis skall ske varje
år, kan då riksdagen i en framtid stå
emot det tryck, som sättes in såväl
från de olika försvarsgrenarna som från
fortifikationen? Försvarsministern säger
i sitt yttrande i kapitalbudgeten för
fjärde huvudtiteln, att en bättre balans
mellan drift- och kapitalbudgeten är
önskvärd. Ingen har någon motsatt
uppfattning om den saken, men man
undrar, varför försvarsministern då
föreslår en ytterligare ökning för nästa
budgetår på inte mindre än, som jag
nämnde, 386 miljoner kronor. Jag skall
tillåta mig att anföra några siffror, som
visar hur förhållandena kommer att te
sig den 30 juni nästa år.

För arméns vidkommande kommer
då beloppet att uppgå till 819 miljoner
kronor, för Marinen: Fartygsbyggnader
uppgår det till 482 miljoner, för Marinen:
Anskaffning av vapenmateriel

m. m. till 206 miljoner och för flygvapnets
vidkommande till 912 miljoner kronor.
Detta gör sammanlagt 2419 miljoner
kronor. Jag tror icke man kommer ifrån,
att mycken dyrbar och ömtålig materiel
som anskaffas för dessa belopp
icke kommer att tjäna de ändamål den
är avsedd för, och det kan därför icke
vara ett rimligt handlingssätt att anslå
dessa summor.

Läget ute i världen har ju under det
gångna året även enligt vad man säger
från högsta ansvariga ort kännetecknats
av en avspänning, och vi hoppas alla
att denna utveckling skall fortsätta.
Därför kan vi se tiden an och behöver
i varje fall icke forcera utbyggnaden av
försvaret.

En försvarsberedning under försvarsministerns
ledning överarbetar för när -

varande de förslag till riktlinjer som
framlades av överbefälhavaren för något
år sedan. Vad denna utredning kan
komma till för resultat vet vi för närvarande
ingenting om, men i avvaktan
på dess betänkande har nog riksdagen
anledning att bromsa upp litet när det
gäller beställningarna. Jag tror att kommittén,
om den är angelägen att en enig
riksdag skall godkänna dess förslag,
icke bör spänna bågen alltför högt. Jag
behöver bara erinra om hur röstningen
utföll förra veckan angående skrivningen
om repetitionsövningarna. Och faktum
är att mer än en fjärdedel av statsutskottets
ledamöter har reserverat sig
för en prutning på beställningarna samt
att mer än ett 20-tal motionärer ansett
att vi icke skall forcera utbyggnaden
av försvaret, såsom man tycks vilja
göra.

Med tanke på detta, herr talman, ber
jag att få yrka bifall till den reservation
under denna punkt som är avgiven
av herr Karl Andersson m. fl.

Häruti instämde herr Åkerström (s).

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Den kommunistiska
gruppen har i denna fråga väckt två
motioner. Den ena avser att åstadkomma
bestämda direktiv åt den parlamentariska
utredning, som har tillsatts, i
syfte att begränsa generalernas direktivgivning.
Denna motion har utskottet tills
vidare bordlagt.

Den andra motionen, som behandlas
i samband med denna huvudtitel, avser
direkta prutningar på regeringens förslag,
dels med 271 miljoner kronor på
anslagen till materiel och övningar, och
dels 430 miljoner kronor på bemyndigandena.
Därjämte har ju en grupp socialdemokratiska
motionärer föreslagit
besparingar på sammanlagt 250 miljoner
kronor, i huvudsak på bemyndigandena.
Detta har föranlett, att åtta socialdemokrater
i utskottet har reserverat
sig för denna linje.

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11 159

Våra skäl för dessa motioner skall
jag inte ingå på annat än i den mån de
har ett direkt samband med de ekonomiska
frågorna. Vi har för vår del inte
kunnat förstå, varför Sverige skall ha
tre gånger högre militärutgifter nu än
1947. Vi har inte kunnat förstå, varför
Sverige skall ha dyrare försvar under
fred än under det andra världskrigets
farligaste år eller t. o. m. under det sista
krigsåret. Vi har inte kunnat förstå, att
det lilla Sverige skall behöva ha ett
starkare krigsflyg än stormakter sådana
som Frankrike och Italien, för att nu
inte tala om Kina.

Hela den ekonomiska politik, som har
förts efter det andra världskriget, har
ju fått ett slags motivering i att man
skall hindra inflation. Nu är ju faktum
detta, att de vidtagna åtgärderna, även
om man har haft för avsikt att hindra
inflation, har lett till raka motsatsen
och animerat inflationen. Det är påtagligt,
att en av de viktigaste orsakerna
därtill är dessa höga militära utgifter.
Ingen kan väl påstå, att Sverige år efter
år kan lägga ut hälften av de direkta
skatteinkomsterna på militära utgifter
och spoliera ungefär 30 miljoner arbetsdagar
om året för att hålla denna militära
apparat, utan att detta får återverkningar
både på ekonomien och
statsfinanserna och naturligtvis också
på möjligheterna att tillgodose andra
viktiga behov. Därför är det inte någon
överdrift att säga, att en huvudorsak
till de ständiga kriserna efter kriget har
varit dessa onormala och mot alla tidigare
erfarenheter stridande militärutgifter.

Men därtill kommer naturligtvis att
misstron har ökat på grund av den
planlöshet, som präglat de militära förberedelserna.
Jag kan helt instämma i
de socialdemokratiska reservanternas
kritik på denna punkt. Vi skaffar flygplan
utan att ha hangarer, stridsvagnar
ulan att ha garage, vi köper kanoner
som man inte vet ens när de skall kunna
ställas upp, vi utbygger försvarets hela

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

tekniska apparatur utan att ens hinna
anskaffa reparationsverkstäder och nödig
materiel för att underhålla denna
apparatur.

När regeringen förra hösten meddelade,
att den hade beslutat att i huvudsak
inställa repetitionsövningarna under
nästa budgetår, framförde den militära
expertisen den egendomliga invändningen,
att dessa årsklasser, som nu inte
får repetitionsutbildning, om det blir
krig inte kommer att vara i stånd att
behärska den materiel som de erhåller,
tv så hastigt går förnyelsen.

Detta påminner mig om det brokiga
virrvarr vi hade när andra världskriget
slutade, emedan man under kriget —
vilket jag kan förstå och vilket jag inte
säger som kritik utan bara som en redovisning
av en erfarenhet —- hade skaffat
så mycket vapen av olika slag. En av
de första uppgifterna efter krigets slut
var ju att rationalisera bort en hel del
av dessa vapen. Det förefaller mig som
om samma anskaffningspolitik följs ännu.
Det är verkligen anmärkningsvärt,
att den militära sakkunskapen som ett
huvudargument mot att man gör ett tillfälligt
uppskov med repetitionsövningarna
kan hävda, att en årsklass som nyligen
fått utbildning inom kort tid inte
kommer att kunna behärska de vapen
man har. Detta så mycket mera som vi
vet att man under det andra världskriget
sköt ihjäl många människor med
kanoner, som var kvar sedan 1870—71
års fransk-tyska krig. Naturligtvis går
den tekniska utvecklingen mycket
snabbt, det vill ingen bestrida. Men att
de tekniska förändringarna skulle vara
av sådan karaktär, som de sakkunnigas
yttranden låter förmoda, får vederbörande
ursäkta att vi betvivlar. En sådan
ursäkt är ju ändå ett slags medgivande,
att regeringen inte snubblat i väg så
brådstörtat, som den militära expertisens
funderingar synes ge vid handen.

Det har ju också bidragit till att öka
misstron, att den s. k. planering, som
genomföres, ingenting är att lita på. Det

160 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

har fattats beslut om bestämda materielplaner
för både flyget, armén och marinen,
planer avseende sju år för flyget,
tio år för armén etc., men dessa planer
är man ju färdig att korrigera och förändra
— dock tyvärr aldrig i reducerande
riktning — bara något år efter
det att de högtidligt antagits. Flyget är
ju därvidlag det mest anmärkningsvärda.
För detta vapen fastställde riksdagen
i fjol en sjuårsplan som skulle gå
löst på i runt tal 3 100 miljoner kronor,
men det förslag regeringen nu har lagt
fram höjer utan vidare detta belopp
med närmare 1 miljard kronor eller till
över 4 miljarder kronor. I princip förhåller
det sig på liknande sätt med armén.
Det är väl möjligen beträffande
marinen som man ändå gör ett försök
att hålla sig inom de högtidligt fastställda
ramarna. Skall detta vara planering,
skall detta vara av riksdagen
högtidligt fastställda planer, som man
har ett sådant förakt för, att man bara
ett år efter fastställandet är färdig att
komma med mycket långtgående förändringar?
Jag vet motiveringen: den tekniska
utvecklingen går mycket snabbt.
Det känner vi, som jag redan påpekat,
alla till, men inte kan den väl gå så
snabbt att man inom loppet av ett år
skall behöva öka flygets materielkonto
med 25 procent. Det verkar i alla fall
ganska hårresande.

Om regeringen nu får sin vilja fram
kommer riksdagen, såsom påpekats av
den föregående talaren, redan nästa är,
eller låt mig litet generöst säga inom de
allra närmaste åren, att stå inför uppgiften
att anskaffa 2,5 miljarder kronor
för att täcka de bemyndiganden som
redan givits och dem som nu kräves.
Att man på detta sätt skjuter frågan
litet på framtiden kan väl aldrig ha sin
förklaring i att det är val i år? Om en
sådan liten bitanke skulle ha legat bakom
regeringens åtgärd därvidlag, tror
jag inte att det kan öka förtroendet för
planläggningen och förutseendet och för

hållbarheten av det förslag som regeringen
framlägger för riksdagen.

Regeringen har nu återigen sagt, att
den inte anser sig kunna ta ställning
till den s. k. ÖB-planen, och hänvisar
till en pågående utredning. Detta förefaller
ju vara rimligt, men varför skall
regeringen då för riksdagen framlägga
förslag, som bryter ut de viktigaste och
dyrbaraste delarna ur denna ÖB-plan,
och kräva att beslut omedelbart skall
fattas rörande dessa delar? Detta är ju
innebörden av regeringens förslag om
utbyggnad av bombflyget med 25 procent.

Det talas om att våra försvarsutgifter
uppgår till styvt 2 miljarder kronor. Om
de olika kontona räknas ihop närmar
vi oss 2,5 miljarder kronor, och med
tanke på det som gömmes bakom de här
nämnda bemyndigandena tror jag att
det i ÖB-planen ställda kravet, att försvarsutgifterna
år 1964 skall uppgå till
3 miljarder kronor, kommer att vara
uppfyllt redan år 1960. Därest det inte
sker något verkligt avgörande, som förändrar
planerna, synes det alltså som
om vi kan räkna med en militärbudget
på 3 miljarder kronor som ett mycket
närliggande perspektiv. Men 3 miljarder
kronor betyder över 400 kronor per
svensk medborgare. För detta belopp
kan man bygga 150 000 moderna bostadslägenheter
i vårt land. Det måste
väl ändå te sig ganska orimligt med ett
sådant slöseri under en tid av fred.

Det är också en annan egendomlig
sak som jag anser bör påtalas när det
gäller förslaget om utbyggnad av bombflyget.
Jag vill erinra om att före det
andra världskriget var vår militära expertis
av den meningen, att flygvapnets
utbyggnad skulle ske genom förbättring
av bombflyget, och jaktflyget ansågs
spela en underordnad roll. Resultatet av
att statsmakterna följde den militära
expertisens råd i detta hänseende blev
som bekant, att Sverige under det andra
världskriget, i varje fall under dess tidigare
skede, i verkligheten saknade ett

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11 161

jaktflygförsvar. När det andra världskriget
var slut hade den militära expertisen
gjort en fullständig kovändning i
denna fråga. Det andra världskriget
sades då ha visat, att det är jaktflyget
som spelar den avgörande rollen för ett
land som vill bygga upp sina försvarskrafter
efter försvarsprincipen. Man
skulle då skrota ner bombförbanden för
att få utrymme att bygga ut jaktflyget.
Såvitt jag vet rådde det inom den militära
expertisen inte någon oenighet rörande
denna linje. Riksdagen följde
den, och jag följde den också. Jag tyckte
att denna omvärdering lät ganska
förnuftig. Men nu är man på fullt
språng från denna ståndpunkt och vill,
såsom ÖB-planen och regeringens förslag
innebär, återigen lägga tyngdpunkten
vid en utbyggnad av bombflyget.

Jag förstår inte den kärlek till just
flyget som har präglat regeringens alla
förslag. Jag tycker det innebär att man
inte tar hänsyn till erfarenheterna från
det andra världskriget eller från de krig
som utkämpats därefter. Dessa erfarenheter
har ju varit entydiga däri att de
har visat, att flyget är ett hjälpmedel
åt andra vapenslag, men inte mer. Med
flyget har man inte kunnat avgöra något
krig ännu, och även om det finns många
strateger som i dag drömmer om någonting
annat, så gäller fortfarande den
regeln, att man inte avgör något krig
med flyget. Men i Sverige skall nu flyget
göras till det viktigaste vapenslaget,
och det dröjer bara några år tills de
största anslagen kommer att gå ut till
flyget, medan delta vapenslag tidigare
spelade en underordnad roll.

Nå, militärerna räknar traditionellt
fel — det har visat sig i varje krig, och
det bär många gånger visat sig också
för Sveriges vidkommande, en sak som
ar lätt att exemplifiera. Att statsmakterna
inte tar någon hänsyn därtill och
inte försöker göra en avvägning själva
utan bara låter dessa människor, som
på grund av sitt yrke notoriskt har räknat
fel, få bestämma utformningen av

Armén: Anskaffning av tygmateriel in. m.

försvarskrafterna, anser jag vara felaktigt.

Jag tycker det är rena hjälplösheten
när försvarsministern i fjärde huvudtiteln
ställer som en uppgift att åstadkomma
en reduktion av ökningen. Jag
anser tvärtom att man skulle ställa som
mål att åstadkomma en verklig reduktion
av de militära utgifterna.

Jag sade inledningsvis att våra militära
rustningar faktiskt är på toppen av
vad de någon gång har varit. Jag vill
bara erinra om ett sådant faktum som
att medan de militära rustningarna har
fått ta 28 procent av budgeten, så har
bara 13 procent beskärts våra kulturutgifter.
Kan detta vara en rimlig avvägning
under fred — under krig är det ju
en annan sak? Bidrar det inte till att
förklara, att Sverige nu håller på att
sacka ner någonstans i sista ledet bland
kulturnationer när det gäller omtanken
om kulturfrågorna? Det kanske bidrar
till att förklara, att i Sverige den högre
utbildningen fortfarande är ett överklassmonopol,
allt tal om demokratisering
till trots.

När ÖB-planen publicerades gjordes
det uttalanden som tydde på att denna
plan skulle genomföras i största tysthet.
Man hemligstämplade en hel del viktiga
delar av denna plan, bl. a. alternativen,
som ju borde vara viktiga att få kännedom
om när man skall ställa upp motförslag.
Man utestängde en del av riksdagen
från informationer om planens
innebörd. Dessutom ger det sätt varpå
frågan vidarefördes och varpå riksdagen
år för år dragits allt längre ut på
ÖB-planens väg ett starkt intryck av
smussel.

Jag undrar om inte regeringen borde
övertänka konsekvenserna. Nyss har erinrats
om den votering som skedde i
riksdagen häromdagen, när 74 av andra
kammarens ledamöter vände sig mot
regeringens inställning till eventuella
fortsatta inskränkningar av repetitionsövningarna.
Därtill lade 19 ledamöter
ned sina röster, ocli det är möjligt att

11 — Andra kammarens protokoll I9,r><). Nr 11

162 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

det även bland dem fanns några som
var tveksamma.

Detta kan ge en betraktare det intrycket,
att regeringen håller på att manövrera
sig in i en situation där den blir
beroende av högern och folkpartiet för
att kunna fullfölja sin linje — eller låt
mig säga generalernas linje —• och måste
räkna med att bekämpas av sina egna
trupper.

Det är ett faktum att stämningen ute i
landet mot denna miljardrullning och
mot det ödsliga perspektivet av ännu
värre miljardrullning till militära utgifter
har förstärkts. Kort uttryckt kan
man säga, att orsakerna därtill är att
folk vill ha fred och inte vill tänka på
krig. Folk vill inte utgå från att krig är
någonting oundvikligt, utan folk vill
tvärtom utgå från att krig kan undvikas.
Det anser jag vara en sund reaktion.

Dessutom tror nog inte folk på generalsargumentet,
att starka rustningar är
en garanti för fred. De tror tvärtom att
starka rustningar är ett hot om krig. I
ett land som Sverige kanske starka rustningar
i och för sig inte behöver vara
krigsfrämjande, men de innebär dock ett
litet bidrag till att spänningen består
och att de föreställningarna hålls vid
liv, att det är nödvändigt att inrikta
maximala krafter på militära uppgifter.
Folk vill ha trygghet, och eftersom rustningarna
bara ökar otryggheten, förstärks
opinionen mot dem.

Jag har redan pekat på rustningarnas
negativa roll, hur de bidrar till att undergräva
penningvärdet, hur de utgör
ett hinder för viktiga kulturella och sociala
reformer, hur de hindrar en skattelättnad.
Detta är lätt kontrollerbara
och gripbara skäl som stärker människornas
växande misstro mot de militära
utgifterna, särskilt som pådrivarna
i denna upprustning samtidigt är angelägna
om att binda Sverige vid Atlantpakten.
Det är samma folk som vill att
vi skall skaffa oss atomvapen, och om
det blir möjligt att skaffa ännu fruk -

tansvärdare skräckvapen, kommer de
naturligtvis i konsekvens med sin allmänna
inställning att förorda att vi
skaffar även dessa.

Herr talman! Trots att vi har ställt
en rad förslag, som åsyftar omedelbara
begränsningar i de militära utgifterna,
har vi icke yrkat bifall till dessa förslag,
utan vi tror att vi gör denna växande
opinion för att inte tala om förbittring
mot de höga militärutgifterna den
bästa tjänsten genom att understödja
de reservationer, som har framlagts av
åtta socialdemokratiska reservanter.

Jag yrkar bifall till reservationen på
denna punkt, och jag understryker att
det varken för vårt vidkommande eller
för dessa socialdemokratiska reservanters,
i den mån jag har kunnat förstå
deras ståndpunkt, är någon manifestation
av försvarsovilja. Det får inte fattas
som en oförståelse för teknikens utveckling,
men det innebär krav på måtta
och sans och hänsyn också till andra
ting än de militära rustningarna. Saken
är den att en mycket stor del av
vårt folk i dag vill ha minskade militärutgifter.
De som talar om demokratien
borde också ta hänsyn därtill.

Herr THAPPER (s):

Herr talman! Jag finner det i och för
sig inte på något sätt egendomligt att
många människor tycker att det är oerhört
mycket pengar, när man som herr
Hagberg nämner siffran 21/2 miljard
till försvarsutgifter, sedan man försökt
sammanräkna allting, eller, för att vara
mer exakt, 2 072 miljoner, om man håller
sig till fjärde huvudtitelns slutsumma.

Det intrycket förstärks otvivelaktigt
av allt talet om statsutgifternas höjd och
nödvändigheten av att begränsa eller
rent av skära ned dem. Det bedrivs ju
också från olika håll — även från herr
Hagbergs sida —■ en kraftig agitation
för en större skattesänkning, och det är
väl inte alls egendomligt att många där -

Nr 11

163

Fredagen den 23 mars 1956

av drar den slutsatsen att den verkliga
skattesänkningen skulle kunna åstadkommas
genom att kraftigt skära ned de
2 000 miljonerna. Är det inte ganska naturligt
för lekmannen att betrakta saken
så, att när vi tvingas skära ned eller
visa återhållsamhet på alla andra
områden, så skall försvarets miljarder
inte vara tabu i det sammanhanget?

Det är emellertid den ena sidan av
saken när det gäller försvarsutgifterna.
Den andra sidan är hur vi bedömer
riskerna i den värld vi lever i och vilka
offer vi vill ta på oss för att värna vår
frihet och vårt oberoende eller, som vi
kanske hellre uttrycker oss, ge stöd åt
vår alliansfria politik.

Jag är angelägen om att understryka,
att jag tror att det knappast finns någon
i detta land som inte med allra största
tillfredsställelse skulle hälsa den dag
då vi kommer till en verklig internationell
överenskommelse om att begränsa
militärutgifterna. Men tills detta har
skett vore det säkerligen både förhastat
och direkt dåraktigt att väsentligt skära
ner vår försvarsapparat. Det är klart att
man kan resonera som herr Hagberg i
Stockholm, att man kan skjuta ihjäl folk
med kanoner även från 1870—71 års
krig. Man kan gå ännu längre. Jag tror
man kan avliva människor med metoder
ända från hedenhös. Men det kan ändå
inte vara avgörande vid bedömandet av
försvarsfrågan. Om det skall vara någon
mening med det hela, måste vi ändå
hänga med i teknikens utveckling.

Om man inte stirrar sig blind på våra
försvarsutgifter — jag kan fortfarande
hålla mig till de 2 000 miljonerna under
fjärde huvudtiteln — utan jämför dem
med övriga länders, så finner man att
vi använder en lägre andel av bruttonationalprodukten
till militärutgifter än
flertalet länder både på öst- och västsidan.
Jag kan också erinra om att genom
att försvarsutgifterna hittills praktiskt
taget hållits oförändrade under en
fyraårsperiod har deras andel av nationalinkomsten
faktiskt redan sjunkit

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

under denna tid. Det är klart att om man
som reservanternas talesman herr Karlsson
i Olofström säger, att situationen
i varje fall inte har förvärrats och att
man kan skymta en ljusning, så skall
vi vara glada åt det. Men jag tror att
man även på den punkten skall varna
för att dra förhastade slutsatser och i
stället inta den försiktigare attityden
att vänta och se.

Som talesman för statsutskottets första
avdelning och för utskottsmajoriteten
vågar jag, trots att det finns åtta
reservanter på den punkt man här
egentligen tvistar om, nämligen beställningsbemyndigandena,
påstå att utskottet
ändå är enigt om de väsentliga utgifterna
under fjärde huvudtiteln, som
vi i dag resonerar om. När jag konstaterar
detta betyder det ingalunda att
jag på minsta sätt delar eller har förståelse
för reservanternas uppfattning
om beställningsbemyndiganclena. Tvärtom
skulle jag betrakta ett bifall till
dessa yrkanden som ytterst farligt inte
bara för försvaret som sådant utan till
och med ur riksdagens egen synpunkt.
Det förhåller sig ändå så, att riksdagen
själv beslutat sig för att fastställa planer
för hur materielanskaffningen skall
ske och i vilken takt. Det skulle säkerligen
vara olyckligt inte minst i ekonomiskt
avseende, om man skulle återgå
till det tidigare systemet utan sådana
planer. Det skulle kunna betyda, att i
ett kritiskt läge en hel del av den materiel
som behövs — det må vara för
marinen, armén eller flyget — inte kan
anskaffas. Man måste hålla i minnet, att
det här rör sig om beställningar med
mycket lång leveranstid, och att beslut
därför måste fattas i god lid och i planenlig
ordning. Det går alltså inte att
improvisera när det gäller dessa ting.

Reservanternas förslag förrycker hela
den tidigare beslutade planläggningen
och skulle i ett kritiskt läge medföra, att
den nödiga försvarsmaterielcn helt enkelt
inte kan anskaffas. Då är det säkert
betydligt lättare att rätta till och

164 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

det på betydligt kortare tid ett sådant
missförhållande, som reservanterna påtalat,
nämligen att erforderliga byggnadsarbeten
för anbringande av materielen
inte kommit till stånd. Den saken
går som sagt att avhjälpa på betydligt
kortare tid.

Även om vi alltså hoppas på en förnuftigare
värld, där vi inom en nära
eller kanske långt bort liggande framtid
-— därom vet vi ju ingenting — skulle
få möjlighet att begränsa utgifterna för
militära ändamål, så talar alla skäl för
att vi, intill dess ett sådant tillstånd
existerar, bibehåller vår värnkraft så
intakt som möjligt.

Jag ber, herr talman, att med dessa
korta ord få yrka bifall till statsutskottets
nu föreliggande utlåtande i de punkter
som gäller beställningsbemyndigandena.

Herr LUNDQVIST (s):

Herr talman! Jag har tillsammans
med en del ledamöter i anslutning till
Kungl. Maj:ts proposition beträffande
detta ärende väckt en motion, nr 64 i
denna kammare. Den avser inte hela
det avsnitt, som utskottet behandlat under
punkten 86 i utskottets utlåtande,
utan endast byggandet av två jagare av
Hallandstypen.

Vid studiet av Kungl. Maj :ts proposition
finner jag, att departementschefen
när det gäller dessa båda jagarbyggen
har vissa betänkligheter, men han
har tillstyrkt dem och säger på s. 14 i
bilaga 6 till statsverkspropositionen:
»Jag förutsätter dock, att den närmare
utformningen av fartygen med hänsyn
till deras stridsegenskaper in. m. sker i
intimt samarbete mellan de marina
myndigheterna och övriga berörda
målsmän för krigsmakten samt representanter
för försvarsforskningen, så att
jagarnas stridsvärde kan, med beaktande
av den sannolika militärtekniska utvecklingen,
bibehållas vid en hög nivå.»
På ett annat ställe i denna proposition,

nämligen på s. 156, hänvisas till marinförvaltningens
yttrande och motivering
beträffande dessa jagarbyggen. Av detta
yttrande framgår, att man räknar med
att dessa jagare skall utrustas med robotvapen
men att utvecklingen ännu
inte har hunnit så långt, att man enbart
kan lita på dessa vapen, och därför anser
man, att de måste utrustas även med
konventionella vapen.

Det är klart att när en lekman ser
dessa betänkligheter, anser han sig ha
skyldighet att försöka få närmare upplysningar
för att eventuell^ kunna
framställa vissa förslag, särskilt om man
som undertecknad inte har haft möjlighet
att i statsutskottet följa behandlingen
av detta ärende. Därför har jag ansett
yrkande böra ställas om uppskov
med byggande av dessa båda jagare.
Därigenom skulle man också kunna spara
140 miljoner kronor i utgifter.

Jag är väl medveten om att jagare betraktas
som ett förnämligt vapen och
räknas som ett av de effektivaste i svenska
flottan. Men jag undrar om det är
riktigt, att man konstruerar jagare på
rena experimentstadiet för denna kostnad,
70 miljoner kronor, innan man tagit
reda på hur det är ställt med ändamålsenligheten
i fråga om dessa utmärkta
fartyg. Bör man inte också ta
hänsyn till vad som sker på detta område?
Varje dag meddelas i tidningarna,
att robotvapen utvecklas både inom
och utom landet och undan för undan
görs allt effektivare. Man vet ju, att
dessa jagare, i den mån de inte skall
operera vid atlantkusten och klara
trondheimsleden, är avsedda för mera
begränsade farvatten som Östersjön.

I tidningen Industria har man gjort
en kartläggning av hur det ser ut på
andra sidan östersjökusten. Jag vet inte
om det är vederhäftigt eller inte, men
man får väl tro vad som sägs i en sådan
tidning. Det kan ju hända att det inte
är direkt med verkligheten överensstämmande.
I denna tidning finns emellertid
en skiss över robotbaser på andra

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11 165

sidan östersjökusten, och det talas där
om att man kommit ganska långt såväl
när det gäller robotvapen som flygvapen,
varför man kanske i någon mån
bör ta hänsyn till sådana förhållanden.

Det är detta som gör att jag ställer
mig frågande till huruvida det är absolut
nödvändigt att just nu i detta läge
bygga dessa båda jagare. Vi har också
tagit sikte på att utvecklingen gått dithän,
att man numera slopar byggande
av pansarfartyg och större enheter.
Försvarsministern är själv inne på den
linjen liksom överbefälhavaren, att man
skall bygga flera och kanske också
mindre enheter som är lämpliga för vår
marin.

Allt talar för att man borde få en
respittid, och när vi ändå tillsatt en
försvarsberedning borde denna få granska
de förslag som här föreligger. Det
är av den anledningen som vi har väckt
vår motion. Vi finner till vår glädje, att
i varje fall reservanterna har gått med
på uppskov åtminstone beträffande den
ena av dessa jagare.

Jag delar den uppfattning som framförts
här tidigare, att de militära utgifterna
som stegrats undan för undan
nu nått sådan storleksordning, att vi
har all anledning att granska, vartill vi
använder dessa miljarder och miljoner,
som vi undan för undan måste votera,
i synnerhet som det åtminstone för vårt
partis vidkommande ligger till på det
sättet, att vi alltid får höra talas om att
försvarsfrågan skall lyftas över partierna,
den skall vi inte diskutera. Man
tar gärna inom oppositionen med glädje
emot att en och annan minister får en
örfil genom att riksdagen går emot hans
anslagsbegäran, men det förefaller som
om man på den borgerliga sidan är
mycket finkänslig, när vi från vår sida
önskar belysa även detta problem. Vi
gör det från den utgångspunkten, att vi i
allmänhet på möten och i tidningspressen
möts med talet om att vi skall ha
skattesänkning. Vi behöver så och så
många nya sjukhus, vi behöver ökade

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

anslag till forskning, vi behöver pengar
hit och dit, och samtidigt kräver man
en skattesänkning. Men vi hör ytterst
sällan talas om att det svenska folket
får satsa åtskilliga miljoner årligen för
dessa, som jag sagt tidigare, i varje fall
under fredstid improduktiva ändamål.

Vi är på det klara med att vi i höstens
valrörelse kommer att få höra talet,
att skattesänkning är det väsentliga.
Vi har fått oss tillställd en broschyr
från Ekonomisk information, där vi
får reda på penningvärdesförsämringen
och skatternas höjd. Vidare kommer väl
allmänheten under årets valrörelse att
upplysas om att spararna under åtta år
förlorat nära 10 miljarder kronor av
sina sparade medel genom penningvärdesförsämringen.
Jag har sagt tidigare
och jag säger det i dag ännu en gång,
att jag har den uppfattningen, att en
stor del av denna förlust på 10 miljarder
är förorsakad av bl. a. våra militärutgifter.
Det finns därför anledning att
granska dessa utgifter.

De miljarder vi satsar för försvarets
räkning ger ganska ringa avkastning.
Jag skall inte förneka att de innebär
en försäkringspremie och att det kan
vara nödvändiga utgifter, men vad jag
vill trycka på är, att när man med rörelse
och vibrerande stämma talar om
att försvarsfrågan skall lyftas över partierna
och att vi skall göra uppoffringar
på detta område, har vi anledning att
också kräva, att herrarna följer Churchills
ord att det kan erfordras inte
bara blod, svett och tårar utan också
pengar för att klara dessa uppoffringar.
Det är väl inte enbart det socialdemokratiska
partiet eller den sittande regeringen
som skall betala fiolerna och
utåt stå för kostnaderna.

Å andra sidan har vi all anledning
att granska de förslag som läggs fram i
fjärde huvudtiteln. Jag tog med intresse
del av en ledande artikel i en borgerlig
kvällstidning i Stockholm, där man bl. a.
kritiserar ett markförvärv, som kostar
boråt 10 miljoner kronor och som gäl -

166 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

ler pansarutbildningen i Strängnäs. Där
går man ganska kritiskt fram, och jag
tycker att denna ledare är en lämplig
tankeställare. Den är skriven efter det
att utskottet behandlat detta ärende,
och det heter där: »Det verkar ibland
som om de lantmilitära myndigheterna
inte lärt något sedan den oscariska tid
då militära krigsministrar lurade riksdagsbönder
på det gamla beprövade
sättet att de först presenterade ett förslag
som såg någorlunda billigt ut och
sedan efterhand kröp fram med de ökade
utgifter som beslutet ledde till. Men
är verkligen riksdagsbönderna fortfarande
beredda att låta sig luras?»

Då jag skall vara med och votera om
saker och ting är jag för min del nyfiken
på vad pengarna skall användas
till och hur de skall anskaffas. Det är
därför som jag, även om jag inte är någon
militär expert, anser att vi har allanledning
att uppskjuta denna fartygsbeställning,
så att vi verkligen får fram
en fartygstyp, som motsvarar vad man
tänkt sig få för dessa stora kostnader.
Jag betvivlar att föreliggande förslag är
sådant, att vi nu kan fatta ett riktigt beslut.
Man bör därför uppskjuta denna
beställning till dess myndigheterna kan
få fram ett mera bärande förslag än
vad som här föreligger.

Jag är medveten om att jag inte kan
yrka bifall till motionen — den har
inga utsikter att gå igenom här i kammaren
— men jag har med tacksamhet
noterat, att reservanterna gått oss halva
vägen till mötes. Därför, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till den till utskottsutlåtandet
fogade reservationen
nummer 2, punkt 86.

Herr DAHL (s):

Herr talman! I den offentliga debatten
kring riksdagens beslut om repetitionsövningarnas
inställande och den
reservation i statsutskottet, som nu diskuteras,
har det märkts en tendens att
utnämna alla med avvikande mening

till defaitister, pacifister och försvarsnihilister
— alltså över huvud taget
mindrevärdiga människor, som inte
passar in i det stora försvarssammanhanget.
Jag vill emellertid inledningsvis
påminna om att även vi, som har
en avvikande mening, i riksdagen är
representanter för det svenska folket,
och när vi därför yttrar oss i olika frågor
och särskilt i försvarsfrågan, så är
våra inlägg inte några personliga hugskott,
något ovidkommande, utan det
är uttryck för vad vi har funnit att
människor tycker och tänker ute i
olika delar av landet, där vi har kommit
i kontakt med dem. Det är ju inte
oväsentligt i sammanhanget och med
tanke på vårt demokratiska styrelseskick,
att den kontakten upprätthålles
och att det som rör sig i de djupa leden
ute i landet får ge utslag här i riksdagen.

Faktum är, att det icke föreligger
något förslag om avrustning, lika litet
som det har givits något uttryck för
försvarsovilja, från den växande oppositionen
mot de ständigt ökande försvarsutgifterna,
men det råder olika
meningar om de belopp som bör offras
på försvaret. Ingen kan väl förneka,
att den utveckling av försvarskostnaderna,
som vi nu är inne i och som vi
inte vet var den slutar, hos varje ansvarskännande
människa, vare sig hon
sitter i försvarsledningen eller är verksam
ute i det civila livet, ger anledning
till överväganden och eftertanke, samt
att det är naturligt att kravet på en utgiftsbegränsning
och en större sparsamhet
på detta område helt automatiskt
kommer till uttryck. Det går inte
att bara bygga på det gamla ideligen,
då värdet av det gamla och konventionella
starkt kan ifrågasättas med hänsyn
till den snabba tekniska utvecklingen.
Militärerna måste tvinga sig
själva till en radikal inventering för att
få fram antagbara förslag till begränsning,
det kommer man inte ifrån.

Att lösa försvarsfrågan över partier -

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

167

na, som vi har gjort hittills, får inte
bara innebära att överenskommelser
träffas mellan vederbörande i kanslihuset
och i det grå huset, ty däri ligger
en stor fara i så måtto, att folket struntar
i att syssla med försvarsfrågan. Därigenom
får försvaret inte den förankring
i folket, som vi vill att det skall ha,
och allmänheten blir över huvud taget
ovillig att ge försvaret någonting alls.
Man skall sålunda inte vifta bort den
opinion, som vi företräder och som har
en annan mening än majoriteten, utan
man skall försöka förstå våra utgångspunkter.

Vi är alla överens om att vi skall ha
ett försvar, men vi för vår del anser att
det måste sättas en gräns för försvarskostnaderna.
Det är skillnaden i våra
uppfattningar. Försvarskostnaderna måste
med andra ord anpassas efter våra
resurser, i synnerhet som de framtida
omkostnaderna pekar hän mot utgiftsstegringar,
som säkerligen i det långa
loppet kommer att ställa oss inför mycket
svåra avgöranden, när det gäller
utgifter för andra nödvändiga ändamål
vid sidan av försvaret.

Ingen vet, vad den tekniska utvecklingen
bär i sitt sköte, och därför bör
vi skynda långsamt när det gäller anskaffningen
av t. ex. de båda jagare,
som det här gäller och som vi har motionerat
om att man skall vänta med,
till dess försvarsberedningen är klar
med sitt arbete. Här är det tänkt att vi
skall bygga två stora jagare av Hallandstypen
för 140 miljoner kronor. Det är
ett långtidsarbete, som inte blir klart
på flera år, och hurudan situationen då
kommer att te sig har vi inte någon
uppfattning om. Då kanske det inte
skall vara jagare av denna typ utan
småbåtar, träfartyg eller helikoptrar i
stället o. s. v. Utvecklingen kan gå åt
flera håll, och alla spådomar kan vara
lika riktiga, ty ingen vet var det hela
kommer att sluta. Det kan med andra
ord bli så, att vi inte behöver dessa
stora jagare.

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

Det kan heller inte vara till skada för
vårt lands försvar, om vi — som motionärerna
vill —- skjuter på dessa fartygsbeställningar
och sparar de 140
miljonerna, till dess försvarsberedningen
har hunnit sätta sig in i hela frågan
och fatta ståndpunkt till problemen.
Vad har vi en försvarsberedning till,
om vi inte med utgångspunkt från de
beslut, som man där kommer till efter
föredragningar och överväganden, skall
kunna besluta i olika frågor i detta sammanhang
för att få fram vad vi alla vill
ha: ett försvar som står i proportion
till våra ekonomiska möjligheter och
till vad en neutral stat bör ha för att
skydda sin neutralitet.

I detta sammanhang kan man inte
heller bortse från det faktum, att investeringsbegränsningarna
slår hårt på
många områden av det civila livet. Vi
hör gång på gång diskussioner om hur
begränsningarna drabbar olika näringsidkare
och olika grupper, och då anser
jag, att vi i detta svåra ekonomiska läge
bör kunna gå in för att åtminstone
skjuta på en utgift på 140 miljoner kronor,
för att senare ta ståndpunkt till
frågan på nytt mot bakgrunden av de
beslut och förslag, som försvarsberedningen
kommer fram till beträffande
nödvändigheten av att bygga dessa båda
jagare.

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag här anfört tillåter jag mig yrka bifall
till den reservation, som är avgiven
vid utskottets utlåtande och som innebär
att endast en av jagarna skall
byggas.

Chefen för försvarsdepartementet, herr
statsrådet TORSTEN NILSSON:

Herr talman! Herr Dahl påpekade
nyss, att det är av vikt att försvarsfrågan
inte avgöres på några mer eller
mindre interna vägar mellan kanslihuset
och det grå huset, som han uttryckte
det. Man skall i stället ta reda
på vad folk tycker och tänker ute i

168

Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

landet, och det gäller framför allt folkets
befullmäktigade ombud. Javäl. Jag
kan hålla med om bådadera. Jag betraktar
också som uteslutet — det är
för envar klart — att försvarsfrågan
skulle avgöras genom interna förbindelser
mellan kanslihuset och det grå
huset. Försvarsberedningen har ju kommit
till för att representanter från de
skilda partierna skall kunna leta sig
fram till en ståndpunkt, och därefter
skall denna ståndpunkt föreläggas riksdagen.
När det emellertid gäller de befullmäktigade
ombudens kontakt med
folket vill jag understryka, att det har
en viss betydelse att de befullmäktigade
med utgångspunkt från sina möjligheter
att överblicka förhållandena ute
i världen och här hemma upplyser folket
om sina egna meningar.

I anledning av vad som sagts i ett
par anföranden vill jag begagna tillfället
att erinra om vissa ting, som
otvivelaktigt påverkat de befullmäktigade
ombudens syn på försvarsfrågan.
Jag vill erinra om att vid första världskrigets
utbrott hade det egentliga Europa
så gott som glömt bort kriget.
Ingen trodde riktigt på dess verklighet.
Man hade ingen tydlig föreställning av
det. För den breda menigheten hade
kriget blivit något hart när otroligt,
något för vår tid ovärdigt och framför
allt något i det tjugonde århundradet
otänkbart. Ingen vågade öppet bejaka
kriget, ingen kom då som 25 år senare
på tanken att förhärliga kriget som ett
»folkets stålbad». De som till äventyrs
spekulerade i våld visste, att de måste
överlista även sina egna eftersom människorna
nästan enhälligt ogillade kriget.
Det fanns en allmän opinion, och
den var emot kriget. Det fanns stora i
sin intensitet oberäkneliga folkkrafter,
som kunde bli farliga vid en mobilisering.
In i sista ögonblicket var det
ovisst, huruvida parlamenten skulle
vara villiga att bevilja krigskrediter.
Det övervägande flertalet trodde intill
dess krigsbranden slog ut i full låga att

ingenting skulle ske. Diplomaterna, som
själva fruktade katastrofen och det personliga
ansvaret, hoppades, att varje
stat eller i vart fall den andra staten
skulle hysa alltför stor fruktan för att
driva konflikten till sin spets. Militärerna
gjorde sig enligt order beredda
under samma betingelser; det var ännu
innan det kalla kriget i mera systematisk
form började tillämpas. Men så
övergick den allmänna ångesten till
panik, under vars inflytande nationerna
i lika mån gripna av vanvett och
hänförelse rusade in i kriget.

Alla dessa hämningar saknades fullständigt
ett kvartssekel senare. Medvetet
och ohöljt förkunnade några stater
sin expansionsvilja och krigsberedskap.
Hela folk tränades andligen i våldets
ideologi. Produktionen lades om
med cynisk öppenhet för hot och erövringar,
och när kriget igångsattes skedde
det lika enkelt som när man vrider
på den elektriska strömmen. Internationella
överenskommelser ägde icke
längre bindande kraft. De som ville
kriget kunde öppet och obehindrat utveckla
sin verksamhet. De sökte icke
efter moraliska täckmantlar för att förkläda
sina planer. Och för offren, som
för sent dragit konsekvenserna av det
som utspelades inför deras ögon, återstod
endast att i sista ögonblicket rusta
sig för motstånd. Alltför många hade
nämligen — trots de öppet visade aggressiva
avsikterna ■—- låtit sig hypnotiseras
av diktatorernas fredliga slagord.

Vi finner att sedan våldsideologier
uppblandats med gamla nationalistiska
tankegångar har det blivit alltmera
klart, att även än så starka anhängare
av en fredlig utveckling måste bereda
sig att övertyga en motståndare med
våldsamma medel. En demokrati har
rätt och skyldighet att kämpa, liksom
friheten många gånger måste kämpa för
sitt bestånd. Annars skulle den hänsynslöse,
den starke, alltid triumfera.
Sådana iakttagelser sätter spår efter sig
i vårt tänkande.

Nr 11 169

Fredagen den 23 mars 1956

Vår egen historia har emellertid under
samma tid varit lugn och lyckosam.
Det är snart lialvtannat århundrade sedan
vi var invecklade i krig. Sådana
erfarenheter lämnar spår efter sig. Vi
anser, att det icke ligger något orimligt
i att vårt land, om olyckan än en gång
skulle drabba mänskligheten, bör ha
möjligheter att hålla sig utanför. Förhoppningarna
är inte med säkerhet
berättigade. Historien upprepar sig ofta,
säger man. Det kan dock vara bedrägligt
att tillämpa den på framtiden. Men
det faktum, att Sverige under två
världskrig undgått att dras in i konflikterna,
framkallar en optimistisk uppfattning,
som påverkar vårt utrikes- och
försvarspolitiska handlande.

Vår utrikespolitiska kompassnål står
stadigt inriktad på bevarandet av freden.
För att med framgång kunna hävda
sina strävanden måste emellertid ledningen
för ett folk utöver åberopandet
av den internationella rätten kunna
stödja sig på tillräckliga fysiska maktresurser.
Vi såg åtskilliga exempel i
1930-talets Europa på hur löften och
försäkringar inte ens var värda de andedrag,
i vilka de uttalades.

Små stater som vår ställer sig också
mycket begränsade utrikespolitiska mål
före. För vårt eget lands vidkommande
vill vi föra en politik, som håller oss
utanför alla krigiska förvecklingar. En
av förutsättningarna härför anser vi
vara, att vi håller oss utanför varje
stormaktsallians, och för att ge eftertryck
åt vår vilja måste vi stödja en sådan
utrikespolitik på ett förhållandevis
starkt försvar. Det är sålunda, herr
Dahl, vår neutralitetspolitik som vi vill
ge större styrka och eftertryck åt genom
de utgifter, som vi lägger ned på
försvaret.

Frågan om krig eller fred är av livsavgörande
betydelse för ett folk. I jämförelse
med detta är de flesta andra
mänskliga intressen triviala. Det är enligt
mitt förmenande ett av skälen till
att ett folk som det svenska ansett sig

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

böra offra förhållandevis stora belopp
till värn för sitt oberoende. Vår försvarsorganisations
uppgift är — jag har
sagt det förut — följaktligen att så långt
möjligt förhindra våld; avsikten är att
förmå dem som till äventyrs spekulerar
i krig att avstå från att förverkliga sina
avsikter. Denna syn på problemet gör,
att försvarsbördorna kan bäras med
större fördragsamhet, även om — det
skall jag medge — kostnader och säkerhet
alltid kommer i konflikt med varandra.
Problemet för oss, liksom för
andra folk, är dock hur vi i en orosfylld
tid samtidigt skall tillgodose kraven
på god militär beredskap och viktiga
sociala och kulturella önskemål.
En gräns finns nämligen — det blundar
jag inte för — utanför vilken den
sunda samhällsekonomien kan råka i
farozonen.

Jag är den förste att erkänna, att i
denna de nya massförstörelsevapnens
tid skulle det bästa försvaret vara en
allmän avrustning över hela linjen.
Detta är jag övertygad om är en hjärtesak
för oss alla. Men känslan härav får
inte fördunkla vår blick: fakta är hårda
och stundom ohanterliga ting. Det
är sant som utrikesministern för några
dagar sedan påpekade, att ett närmande
av ståndpunkterna i nedrustningsfrågan
i fjol kunde iakttagas. Vissa nya uppslag
hade framkommit, och parterna hade
modifierat sina förut vidhållna ståndpunkter.
Till dessa förhandlingar knöt
vi nyvaknade förhoppningar. Förhoppningarna
blev dock, som utrikesministern
påpekade, icke infriade. Någon gemensam
plan för allmän nedrustning
har man alltjämt icke kunnat enas om.
Självklart är, att vi med utgångspunkt
från vår allmänna syn spanar efter varje
ljusning, i den mån en sådan skymtar,
och inregistrerar den nogsamt.

Jag tror inte det råder delade meningar
om dessa ting mellan de olika
partierna. Jag har velat peka på dem
för att klargöra, att vi följer utvecklingen
på det utrikespolitiska fältet men

170 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

att vi med utgångspunkt från vad som
hittills har skett måste följa den försvarspolitik,
som vi gått in för.

Herr Hagberg spelade på strängarna,
att vi ger ut alldeles för mycket för vårt
försvar. Ja, det är en bedömningssak,
herr Hagberg. Herr Thapper har varit
inne på frågan tidigare. Det finns ju
möjligheter att göra jämförelser med
vad andra folk är beredda att satsa för
sin frihet. Jag skall för dagen endast
hålla mig till den upplysningsverksamhet,
som herr Hagbergs partiorgan Ny
Dag har levererat. För någon tid sedan
läste jag på dess ledarsida följande:

»Upprustningen i USA är genom höjningen
i den nu framlagda budgeten
uppe i den svindlande summan av 212
miljarder kronor eller i runt tal 1 300
kronor per invånare. Det är dubbelt så
mycket som Sovjet satsar per invånare.»

Det skulle, herr Hagberg, betyda att
Sovjetunionen satsar åtminstone 650
kronor per invånare för sitt eget försvar.
En annan dag upplyste Ny Dag
i samband med den kommunistiska försvarsmotionen,
att de svenska försvarsutgifterna
1953 var 58 dollar per invånare,
vilket ansågs vara mycket bland
stater av jämförlig storlek. Ja, 58 dollar
per invånare är lika med 300 kronor,
vilket följaktligen enligt Ny Dags
egna siffror — som jag nu enbart skall
hålla mig till för att det inte skall bli
en tvist på den punkten — skulle betyda,
att sovjetinvånaren i dag betalar
gott och väl dubbelt så mycket i försvarsutgifter
som varje svensk gör. Anser
herr Hagberg då att ryssarnas frihet
är så mycket mera värd än den
frihet som vi har här hemma?

Jag skall emellertid utöver vad jag
nu sagt endast nämna, att jag med vad
jag tidigare anfört icke velat polemisera
mot den uppfattning, som reservanterna
har rent principiellt i försvarsfrågan.
Den överensstämmer efter
vad jag kunnat utläsa ur deras yttranden
med min egen. Vad jag sade, föranleddes
av vissa yttranden av herr Dahl,

vilka jag tyckte påkallade en kommentar.
Härefter skall jag övergå till att erinra
om vad det skulle innebära, därest
man skulle gå på reservanternas linje.

För arméns vidkommande kan jag
säga, att det i första hand skulle gå ut
över våra möjligheter att anskaffa eldledningsutrustning
för de luftvärnsautomatkanoner
vi nyligen skaffat oss.
Detta innebär att kanonerna inte skulle
kunna utnyttjas för annat än direktskjutning,
vilket skulle vara uppenbart
irrationellt. Jag vill vidare påpeka, att
den planerade ombeväpningen och moderniseringen
av vår stridsvagn mod.
42 inte skulle kunna genomföras. Detta
är dock en åtgärd som har föreslagits
i besparingssyfte. Denna ombeväpning
innebär, att vi under längre tid kan utnyttja
dessa stridsvagnar, och den står
i full överensstämmelse med de besparingsönskemål
som reservanterna kan
hysa. Vidare vill jag erinra om att vi
nyligen för det svenska artilleriet har
inköpt 15,5 cm franska haubitser, och
en beskärning av beställningsbemyndigandet
nu skulle innebära, att utrustningsbehovet
av ammunitionen för dessa
pjäser inte skulle kunna täckas.

Riksdagen har fastställt en materielplan
för armén, som innebär att vi under
en tioårsperiod skulle ge ut något
över 3 000 miljoner kronor. Hittills har
vi hållit oss nedanför denna ram beträffande
anslagen. Det finns 1 627
miljoner kvar, som inte lagts ut i bemyndiganden,
vilket innebär att vi genomsnittligt
har 230 miljoner per år
till förfogande för bemyndiganden; det
bemyndigande som nu föreslås ligger på
215 miljoner och är följaktligen, även
det, under genomsnittet för tioårsperioden.

Vad marinen beträffar har vi som
bekant för närvarande 15 jagare. 1959
får vi enligt 1952 års sjuårsplan 14 jagare.
Enligt öB-planen kommer vi att
minska antalet till 13 och enligt Kungl.
Maj :ts förslag skulle vi komma ner till
10 jagare. Skulle vi gå på reservationen

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

171

blir det 9 och enligt motionärernas förslag
8 jagare.

Jag är väl medveten om att vi vid
utformningen av vårt lands försvar
kommer på grund av den oerhört snabba
tekniska utvecklingen att ställas inför
åtskilliga frågetecken. Men det är
fel att säga, att jagarna nu när de beställes
befinner sig på experimentstadiet,
som herr Lundqvist tycktes ha för
sig. I praktiskt taget alla andra länder
bygger man fortfarande jagare. Sant är,
att man numera inte bygger kryssare
annat än i Ryssland, men i alla andra
länder anser man som sagt fortfarande
jagarna vara ett fullt stridsvärdigt
vapen.

När jag ställdes inför detta förslag
vände jag mig bl. a. till våra vetenskapsmän
och forskare, som ju skall göra
upp en karta för framtiden, efter vilken
vi sedan skall ha större möjligheter
att navigera. De har alla entydigt förklarat
att de anser, att jagaren är ett
nödvändigt vapen i vår marin inom
överskådlig framtid. Detta gäller kanske
främst i händelse av avspärrning,
då vi måste ha dessa övervattensfartyg
för att eskortera vår handelsflotta.

Vi finner följaktligen, att många starka
skäl fortfarande talar för att man
skall använda sig av sådana övervattensfartyg.
Därtill kommer, att om vi
nu skulle besluta endast den ena jagaren
och vi sedan efter något år skulle
komma till den slutsatsen, att vi borde
lägga ut en beställning på den andra
jagaren, skulle detta leda till en kostnadsökning
på mellan 6 och 7 miljoner
kronor. Om vi däremot gör båda beställningarna
samtidigt kan varje maskindel
göras i två exemplar samtidigt,
och vem som helst inser att detta kommer
att innebära en kostnadsbesparing.
Jag har följaktligen även i det avseendet
tillmötesgått de önskemål som framskymtat
från reservanternas sida, att
man skall så förfara vid handläggningen
av försvarets angelägenheter, att

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

man försöker utvinna mesta möjliga
för minsta möjliga kostnad.

Vad sedan flygvapnet beträffar innebär
förslaget om 25 procents förstärkning
av attackflyget på jaktflygets bekostnad
inte, att antalet flygplan ökas.
Det förslag, som reservanterna nu framlagt,
skulle emellertid medföra, att SAAB
fick avbryta tillverkningen av attackversionen
av typ 32 för att övergå till
en tillverkning av jaktversionen och
sedan omlägga verksamheten på nytt till
attackversionen. Resultatet av detta
måste bli en fördyring av varje plan.
Det är just i besparingssyfte, som denna
åtgärd vidtagits i samarbete med
flygförvaltningen och SAAB, som skall
tillverka flygplanen.

Reservanterna har påpekat en sak,
som jag medger är riktig, nämligen
att det inte råder fullt tillfredsställande
balans mellan kapital- och driftbudgeten
inom fjärde huvudtitelns verksamhetsområde.
När de har hänvisat
till vad överbefälhavaren sagt i anslutning
till denna mindre goda balans har
de emellertid dragit något förhastade
slutsatser. Vad beträffar förrådshållningen
av materiel tvingas vi nu att
utnyttja möjligheterna till förhyrning
av lokaler på den civila marknaden.
Jag erkänner, att detta på grund av hyrornas
storlek kan vara mindre ekonomiskt,
men i trängseln mellan investeringar
på försvarets område och på så
många andra områden, framför allt inom
det civila livet, tvingas vi till återhållsamhet
här lika väl som när det
gäller att bygga bostäder, skolor, fabriker
och vad det nu kan vara fråga om.

Jag vill emellertid framhålla, att en
viss eftersläpning i fråga om byggnadsåtgärder
rent principiellt kan vara tolerabel.
Detta sammanhänger med att tiden
för att få fram åtminstone smärre
anläggningar kan räknas i månader i
motsats till tiden för att få fram materiel,
vilken som regel, om jag inräknar
forskningstiden, måste räknas i åtskilliga
år, särskilt då i fråga om kompli -

172

Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

cerad materiel, t. ex. flygplan och artilleripjäser,
och kanske i allra högsta
grad i fråga om fartyg. Ur beredskapssynpunkt
är därför eftersatta behov på
byggnadssidan trots allt lättare att acceptera
än när det gäller materielanskaffning.
I insikt om detta förhållande
har man också inom försvaret förutsatt
och planerat för en omfattande byggnadsverksamhet
vid ett skärpt utrikespolitiskt
läge. Man tror sig därvid kunna
hinna med avsevärda arbeten, om så
skulle erfordras.

Vad slutligen gäller frågan om hangarer
för attackflottiljerna vill jag för det
första slå fast, att vi beträffande skyddet
av våra flygplan har hunnit längre
än kanske de flesta andra stater. Det
är en givmild natur, som utrustat oss
så, att vi kan skydda dem i berg på ett
sätt, som man knappast har möjlighet
till på andra håll.

För det andra vill jag påpeka, att
frågan om hangarer för tre av attackflottiljerna
inte vållar några bekymmer.
Vi har utrymmen, som även om förstärkningen
genomförs är tillräckliga
för planen. När det gäller den fjärde
flottiljen är läget mindre gott. Vi
tvingas bygga en hangar, men denna
måste byggas under alla förhållanden,
även utan den förstärkning av attackflyget,
som ligger inom den bemyndiganderam,
vilken Kungl. Maj:t föreslagit.

Herr talman! Jag har bara velat utöver
de rent principiella ting, som jag
berörde i början av mitt anförande, ge
dessa sakliga upplysningar till riksdagens
ärade ledamöter, för att de skall
få en föreställning om innebörden av
det förslag om bemyndiganderamar,
som framlagts av Kungl. Maj:t.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:
Herr talman! Försvarsministerns historieskrivning
om förhållandena före
världskriget är enligt min uppfattning

rena önsketänkandet och har liten kontakt
med verkligheten. Jag vill bara
erinra om internationalens många aktioner
inför den hotande krigsfaran och
det högtidliga beslut, som fattades för
den händelse kriget skulle bli verklighet.
Jag vill också peka på den dåvarande
socialdemokratiska riksdagsgruppens
kamp mot de för den tiden höga
militärutgifterna, vilken man med rätta
uppfattade som en kamp mot de krafter
som förberedde krig. Vad som sedan avslöjats
om generalernas och hovets intriger
visar, att den oro, som socialdemokraterna
uttryckte genom sin kamp
mot rustningarna, verkligen var befogad.
Jag är inte säker på att man kan
vara så lugn nu heller.

Hela försvarsministerns argumentation
utifrån denna felaktiga bild av
stämningar och uppfattningar före första
världskriget ledde fram till den slutsatsen,
att man skall klara sig från krig
genom att vara så stark som möjligt.
Försvarsministern kommer här som
vanligt in på jämförelser med Sovjetunionen.
Jag noterar, att han inte upprepat
sin förolyckade jämförelse, som
tydligen generalerna lurat på honom,
om den i förhållande till nationalinkomsten
låga procenten av militära utgifter
i Sverige i motsats till i Sovjetunionen,
men han kommer med andra
slag av jämförelser, som är lika oriktiga.
Låt oss hålla oss till försvarsministerns
fråga, om friheten i Sovjetunionen
är så mycket mera värd per invånare
än i Sverige. Med utgångspunkt
från den budget, som vi har att arbeta
med och utifrån vilken vi får bedöma
våra möjligheter, konstaterar vi då, att
medan Sovjetunionen ger 19,9 procent
av sin budget till militära utgifter ger
Sverige bortåt 28 procent. Å andra sidan
ger Sovjetunionen 22,2 procent till
kulturella ändamål gentemot Sveriges
13 procent. Är verkligen den svenska
friheten så litet värd, att vi skall ha så
dålig råd med utgifter för kulturella
ändamål, jämfört med Sovjetunionen?

Nr 11

173

Fredagen den 23 mars 1950

Det är den logiska konsekvensen av
denna frågeställning.

Hela detta resonemang om styrkans
politik havererar på en enda enkel
fråga. Försvarsministern sade en gång
i höstas, att också han vill ha låga försvarsutgifter,
men tänk så bra det var
att vårt starka försvar avskräckte Hitler
från att angripa Sverige under andra
världskriget! Om man har denna uppfattning
om styrkans betydelse för freden,
hur vill man då förklara, att världens
starkaste länder tvingades in i ett
världskrig? Anledningen till att Sverige
klarade sig kan väl inte vara, att Sverige
var så mycket starkare än dessa
länder, utan det måste vara helt andra
omständigheter som inverkat i detta
sammanhang.

Herr ÅKERSTRÖM (s):

Herr talman! Först vill jag till herr
Hagberg säga, att om vårt land skulle
inlemmas i östblocket, skulle vi sannolikt
få betala fyra gånger så mycket till
försvaret som vi nu gör. Och jag tilllåter
mig, herr Hagberg, hävda att den
saken går att bevisa. Samtidigt vill jag
emellertid säga, att enligt min mening
borde man ha kunnat hålla igen något
mera när det gäller de svenska försvarskostnaderna.

Jag hade egentligen inte tänkt begära
ordet i denna fråga, eftersom den
förste ärade talaren, herr Karlsson i
Olofström, i vars anförande jag här instämde,
levererat så mycket av fakta
som över huvud taget kan förebringas
till stöd för reservationen. Men dels är
jag inte riktigt tillfredsställd med vad
en del av utskottets ärade talesman anförde,
dels har jag behov av att göra
några erinringar gentemot försvarsministern.

Om jag då först stannar inför försvarsministerns
anförande, framhöll
han bland annat, att därest reservanterna
skulle segra, skulle det inte finnas
pengar till en del komplettering av ut -

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

rustning som försvaret redan skaffat
sig. Det är alldeles klart att ett sådant
argument måste väga tungt. När det gäller
det som försvarsministern här i övrigt
berörde, jagarna och flyget, tycker
jag nog att vi skulle kunna ta de risker
som kan ligga i att skjuta på beställningarna,
men det är kanske inte så lätt
att göra det i fråga om den kompletterande
utrustningen. Man skulle därför
kanske kunna tänka sig en sådan kompromiss
som att pengarna beviljades på
tilläggsstat. Jag vet att det inte kommer
att bli fråga om så stora belopp,
och därför tycker jag, herr talman, att
vi redan i förväg skulle kunna utlova
vårt stöd därvidlag.

Det var intressant att konstatera, att
försvarsministern inte ansåg sig vilja
polemisera mot reservanternas principiella
inställning utan att han instämde
i vad herr Karlsson i Olofström underströk
i sitt anförande, nämligen att reservanterna
inte företrädde vad man
med någon rätt skulle kunna kalla försvarsnihilism.
Nej, det vore fullständigt
orimligt att påstå något sådant, i synnerhet
som det bland reservanterna
finns sådana — jag är en av dem —
som under hela det senaste världskriget
var med om att utan att knysta votera
massor av pengar till försvaret, anslag
som mycket kraftigt ökade statsskulden
och som alltjämt representerar en icke
föraktlig andel därav. Vad det här gäller,
ärade kammarledamöter, är bara
frågan om i vilken takt man skall gå
fram vid utbyggnaden av vårt försvar.

Utskottets ärade talesman sade någonting
om — och jag fick den uppfattningen
att han då riktade sig mot reservanterna
— att det skulle vara direkt
dåraktigt att vidta åtgärder, som
kunde innebära en försvagning av vårt
försvar. Jag måste omedelbart och mycket
bestämt anmäla att jag har en annan
mening. Han framhöll — och det finns
anledning att erinra om att det var en
ledamot av den sittande försvarsberedningen
som gjorde detta uttalande — att

174

Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén; Anskaffning av tygmateriel m. m.

man inte bör göra några ändringar som
berör den totala effekten av vårt försvar.
Eftersom jag också råkat komma
med i försvarsberedningen, vill jag deklarera
att jag inte känner mig lika
bunden. Och går jag till skrivningen i
statsutskottets utlåtande, om vilken också
herr Thapper varit med, framhålles
det — såsom för övrigt även sker i ett
utlåtande, som rätt snart kommer att
föreligga här i kammaren och som rör
en av herr Hagberg lämnad uppgift om
en bortglömd eller bordlagd motion —
att denna beredning skall vara fullständigt
obunden.

I anledning av detta tal om att man
inte bör ändra av riksdagen tidigare
godkända långtidsplaner så mycket som
reservanterna nu vill göra vill jag erinra
om hur det var när några reservanter
från statsutskottet — vi var visst då
fem stycken — för tre år sedan ansåg,
att den av försvarsministern framlagda
flerårsplanen för materielanskaffning
till armén borde kunna utsträckas att
omfatta ytterligare några år. Försvarsministern
och de som försvarade utskottet
sade, att detta absolut inte gick.
Förra onsdagen vittnade en ledamot av
statsutskottets första avdelning om att
den tanke, som dessa reservanter då
förde fram, i praktiken i stort sett har
tillämpats av regeringen. Han får stå
för sin uppgift, men det ligger nog någonting
i vad han sade. Regeringen har
sålunda här själv i någon mån avvikit
från vad som uppfattades som riksdagens
beslut.

Härmed är jag framme vid frågan om
å ena sidan kostnadsramarna, som herr
Karlsson i Olofström var inne på, och
å andra sidan antalet pjäser av olika
slag. Det är fråga om flygplan, båtar
och all annan utrustning som går under
beteckningen materiel. När regeringen
lagt fram förslag om materielanskaffning
i riksdagen, har regeringen
också måst ange ungefärligen vad den
tror att det kommer att kosta. Den tekniska
utvecklingen har gjort att det inte

alls går att hålla sig inom den uppgjorda
kostnadsramen, även om man gör de
höjningar som betingas av penningvärdeförsämringen.
Man måste på vissa
punkter höja anslagen ganska våldsamt
därutöver. Vad var det riksdagen, när
den antog flerårsplanerna, egentligen
band sig för? Enligt min uppfattning
har riksdagen bundit sig för kostnadsramen.
Därav följer att man allvarligt
får överväga, hur man skall klara anskaffningarna
inom denna ram. Då kan
det inte gärna bli fråga om annat än
att krympa organisationen och minska
t. ex. antalet flygplan.

När det är fråga om att jämföra vilka
kostnader vi har för vårt totala försvar
med andra länders kostnader för motsvarande
ändamål, skulle jag i all vänlighet
vilja be dem, som ständigt använder
det procenttal som bygger på nationalprodukten,
att i stället använda något
annat. Jag har i annat sammanhang
varit i tillfälle att höra synpunkter på
den frågan. Skulle vi inte, såsom det
har ifrågasatts, kunna räkna i procent
t. ex. av nettonationalprodukten eller
nettonationalinkomsten? I så fall stiger
procenttalet för Sveriges försvarskostnader
icke oväsentligt. Jag är så verklighetsinriktad
att jag tycker, att vi
skulle kunna gå ännu längre och tala
om för svenska folket, hur stor del av
den samlade svenska direkta statsskatteinkomsten
som går till försvaret.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Chefen för försvarsdepartementet, herr
statsrådet TORSTEN NILSSON:

Herr talman! Jag kände väl till att
herr Åkerström har en positiv inställning
till försvaret. Jag underströk också
i mitt tidigare anförande, att jag inte
vände mig mot reservanterna utan mot
vissa andra resonemang, som jag har
lyssnat till här i kammaren. Herr Åkerström
och jag har inte principiellt olika
ståndpunkter. Meningsskiljaktigheten
gäller bedömningen av hur långt vi an -

Nr 11

175

Fredagen den 23 mars 1956

ser att vi i dag kan gå vad gäller försvarskostnader
och framför allt bemyndiganden.

Sedan får jag kanske rätta till ett
missförstånd. Det gäller bär inte anslagen,
som herr Åkerström mycket väl
känner till. Det kan därför inte bli
fråga om i dag att taga något från denna
stat på tilläggsstat, utan det gäller bemyndiganderamen.
Vi kan därför inte
diskutera riktigt från den utgångspunkt
som herr Åkerström nyss tog.

Herr Hagberg gjorde gällande, att jag
hade givit en fullständigt felaktig bild
av utvecklingen före första världskriget.
Vad var det för fel i min framställning?
Sade inte jag, att det fanns stora,
i sin intensitet oberäkneliga folkkrafter,
som var motståndare till kriget? Jag
nämnde inte direkt den socialistiska internationalen,
som var motståndare till
kriget. Jag slog fast, att de som stod i
spetsen för folken måste lura sina egna
för att få dem med i kriget. Men ett
halvsekel senare var förhållandena helt
annorlunda, då hade människorna genom
de våldsideologier som förhärskade
uppfostrats till att utan att blinka gå
ut i kriget. Det skulle nog vara nyttigt
för herr Hagberg, som kan utsättas för
kastningar i historieskrivningen, att
tänka efter ett tag och kanske gå igenom
sina marxistisk-leninistiska kunskaper
för att bedöma hur olika situationen
tedde sig vid det första och vid
det andra världskrigets utbrott.

När jag vid en tidigare debatt behandlade
försvarskostnaderna i Sverige
och i Ryssland, utgick jag ifrån den
ryska och den svenska bruttonationalprodukten
och kom till precis samma
resultat som jag gjorde i dag, när jag
hjälpte mig fram med Ny Dags räknesätt,
nämligen det resultatet, att om vi
skulle ha samma försvarsbörda per invånare
som Sovjetunionen har, skulle
våra försvarskostnader ligga mellan 4
och 4,5 miljarder kronor i stället för 2
miljarder. Anledningen till att jag i dag
inte räknade med utgångspunkt från

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

bruttonationalprodukten var min kännedom
om kommunisternas och framför
allt den kommunistiska ledningens
mirakulösa förmåga att klara syndafloden
i alla stycken och ständigt komma
ner utan att bli våt om fotterna. Jag
sade mig: nu skall jag begagna Ny
Dags egna resonemang. Och, hör och
häpna, jag fick precis samma resultat
som av mina egna uträkningar. Och nu
har jag svårt att tänka mig att herr
Hagberg skall kunna komma undan när
det gäller försvarsbördans relativa storlek
i vårt land och i Ryssland.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inte att jag missuppfattade
försvarsministern, när jag
tolkade hans uttalande om situationen
före första världskriget så, att det inte
var någon som trodde på krig. Det var
väsentligen det jag vände mig emot.
Fruktan för krig präglade ju hela arbetarrörelsen
före första världskriget,
och det förklarar den position som socialdemokraterna
före första världskriget
intog i hela försvarsfrågan här i
riksdagen.

Vad den andra frågan om nationalprodukten
beträffar vill jag erinra försvarsministern
om vad han sagt. Han
har nämligen gjort en framställning
som innebär, att den sovjetiska nationalprodukten
är lika med den sovjetiska
statsbudgeten. Detta har jag vänt
mig emot. Det är nämligen precis på
samma sätt i Sovjetunionen som i Sverige,
att statsbudgeten utgör, låt mig
säga ungefär en femtedel av nationalprodukten.
Med försvarsministerns sätt
att argumentera skulle man i så fall
komma fram till, att Sovjetunionens utgifter
för det militära skulle i förhållande
till nationalprodukten bli betydligt
lägre än Sveriges.

Men varför skall Sverige prompt jämföras
med den ena och den andra stormakten?
Varför skall vi i varje situation
lägga upp frågan som om freden

176 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

och tryggheten vore en fråga om att votera
så många miljarder som möjligt?
Då kommer man in på samma linje som
försvarsministern följde i sitt första anförande,
när han bevisade hur billigt
det var att bygga så mycket som möjligt
på en gång. Han bevisade att två
jagare var proportionsvis billigare än
en jagare. Om vi skaffar oss 1 000 flygplan
kan vi uppenbarligen göra det till
billigare pris per flygplan än om vi
bara anskaffar hälften. Detta sätt att
resonera för oss emellertid in i rena
orimligheten.

Chefen för försvarsdepartementet, herr
statsrådet TORSTEN NILSSON:

Herr talman! När vi diskuterade förra
gången var det fråga om att räkna ut
var försvarsbördan var hårdast, i Sverige
eller i Sovjetunionen. Jag använde
mig då av ett räknesätt som utgick från
bruttonationalprodukten. Jag kom fram
till att vi skulle ha en militärbudget på
4 å 4,5 miljarder kronor i vårt land, om
vi skulle ha samma försvarsbörda som
Sovjetunionen.

Nu vill jag bara fråga herr Hagberg
— det var nämligen det saken gällde —
om detta påstående är riktigt eller om
det är felaktigt. Är Ny Dags påstående
felaktigt, att varje sovjetmedborgare har
hälften så stor försvarsbörda som varje
amerikan? Med utgångspunkt från dessa
upplysningar får vi även fram ur Ny
Dag, att varje sovjetmedborgare har
dubbelt så tung försvarsbörda som
varje svensk. Kan jag få veta hur det
hänger ihop med Ny Dags påståenden?

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Nej, det går inte så lätt
att komma bort ifrån frågan. Försvarsministern
har sagt att nationalprodukten
är lika med statsbudgeten i Sovjetunionen.
Från denna utgångspunkt har
man kommit fram till att vi kan höja
vår militärbudget till 4,5 miljarder kronor
innan vi kommer i paritet med Sovjetunionens.
Detta är emellertid felak -

tigt eftersom nationalprodukten i Sovjetunionen
är omkring fem gånger större
än statsbudgeten. Man måste alltså
räkna med ungefär samma förhållanden
som i Sverige. Försvarsministern har
alltså i denna fråga kommit med falskt
vittnesbörd men vidhåller i alla fall sin
uppgift.

Sedan ställer han en fråga om en
siffra i Ny Dag, som jag för min del
för ögonblicket inte kan erinra mig. Det
påminner mig om att han tidigare nämnde
en siffra ur Ny Dag. Där skulle ha
stått 58 dollars per invånare, men denna
siffra kommer ifrån överbefälhavaren.
Jag vet inte om den siffra, som försvarsministern
nu återger ur Ny Dag,
har tillkommit på liknande sätt. På
detta stadium kan jag inte svara på den
frågan.

Chefen för försvarsdepartementet, herr
statsrådet TORSTEN NILSSON:

Herr talman! Om jag verkligen lämnat
falskt vittnesbörd, vilket herr Hagberg
vill göra gällande, måste jag medge, att
jag bör vara ursäktad, alldenstund jag
hämtat mina uppgifter ur Ny Dag.

Herr THAPPER (s):

Herr talman! Jag vill säga till herr
Åkerström, att han inte bara citerar mig
synnerligen illa utan dessutom drog absolut
felaktiga slutsatser av vad jag
sade. Jag konstaterade att jag ansåg det
vara minst sagt oklokt att skära ned beställningsbemyndigandena,
detta av skäl
som försvarsministern vältaligt utvecklat
och som jag inte skall upprepa. Jag
ansåg det vidare oklokt att slå sönder
de planer som riksdagen tidigare bestämt
sig för, när vi har erfarenheter
av hur betänkligt det är att inte ha sådana
planer. Sedan drog han den slutsatsen,
att jag skulle vara bunden i mitt
kommande ställningstagande i försvarsberedningen.
Detta tycker jag är minst
sagt egendomligt. Jag understryker att
det här rör sig om ett beställningsbeinyndigande.
Jag har, med hänsyn till

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

177

läget, endast velat bibehålla de försvarsutgifter
vi f. n. har.

Jag kan då fråga i vilken utsträckning
herr Åkerström är bunden när
han är oförhindrad att föreslå sänkningar.
Jag har ingalunda föreslagit
höjningar utan i stort sett stått på status
quo. Jag måste alltså i det avseendet
vara mindre bunden än herr Åkerström
när jag anser det riktigt, att vi
i varje fall under utredningstiden bör
göra så små ändringar som möjligt i de
nuvarande förhållandena.

Herr ÅKERSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Thapper medger
att det i hans yttrande låg något av
en förhandsdeklaration om vad han
syftar till, så skall jag vidgå att det
också i min deklaration låg en antydan
om vad jag syftar till i försvarsfrågan.
Tillåt mig också att i detta sammanhang
säga, att så mycken optimism, som
kan spåras i reservationen, har vi säkert
råd med i dag. Värre är det inte
på det utrikespolitiska området.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Denna försvarsdebatt
bär ju närmast utvecklat sig till en
uppgörelse mellan två olika fraktioner
inom socialdemokratien, en fraktionsbildning
som jag gärna vill säga är ganska
beklaglig. Eftersom försvaret angår
mer än ett parti här i riksdagen och
mer än en grupp ute i landet, vill jag
på detta stadium av diskussionen i korthet
framföra några av skälen för att vi
från vårt håll anslutit oss till utskottets
hemställan.

I anslutning till replikskiftet mellan
herr försvarsministern och herr Hagberg
vill jag i förbigående säga, att om
vårt lands försvarskostnader i storlek
skulle närma sig Sovjetunionens, så
skulle vi bli ett militaristiskt land, i
motsats till vad vi nu är. Jag vill påminna
om detta som en komplettering
av de siffror försvarsministern här anfört.
Det är klart att de av försvarsmi -

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

nistern angivna kostnaderna per invånare
är ett fullt riktigt och exakt mått.
Om dessa kostnader för det första är
dubbelt så stora i Sovjetunionen som i
Sverige, så kommer därtill det faktum,
som herr Hagberg aktade sig för att beröra,
nämligen att inkomsten per invånare
är avsevärt högre i Sverige än i
Sovjetunionen, vilket alltså gör att den
faktiska försvarskostnaden per invånare
i Sovjetunionen torde närma sig den
storlek som här nämndes, nämligen omkring
det fyrdubbla mot i vårt land.

För övrigt har jag ett intryck av att
herr Hagbergs inlägg i försvarsdebatterna
i den svenska riksdagen förestavas
av ett annat intresse än månhet om
de svenska skattebetalarna.

Att vi har anslutit oss till utskottet
och gått emot reservationerna har sin
grund i det förhållandet, att vi år efter
år har inriktat vårt arbete — liksom
man har gjort i kanslihuset —- på att
hålla försvarskostnaderna inom så blygsamma
gränser som möjligt. Det är väl
ändå ingen i denna kammare som tvivlar
på att vi i statsutskottet alla känner
det tryck vi har över oss att göra största
möjliga besparingar, och det är väl
heller inte någon som tror att statsutskottets
första avdelning, oavsett vilket
parti ledamöterna råkar tillhöra, har
en känsla av att sitta i något slags lufttomt
rum och laborera med miljonerna
hur som helst. Det förhåller sig
t-värtom så, att det sker en grundlig
prövning, så långt vi har möjlighet att
överblicka frågorna, och tillämpas en
försiktighet med medel så långt vi förmår.
I det fallet arbetar försvarsdepartementet
och statsutskottet på exakt
samma linje. Men jag tror att det dessutom,
om man skall vara rättvis, bör
konstateras att även de militära myndigheterna
arbetar på samma linje, ty
även på det hållet har man klart för
sig hur nödvändigt det är att hålla till
baka utgifterna så mycket som möjligt.

I det nuvarande läget arbetar vi ju,
som framgått av debatten i dag, med

12 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr 11

178

Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

olika materielplaner för de tre vapenslagen.
Vi har sedan gammalt flygets
rullande sjuårsplan, vi har sedan 1952
flottplanen, också avseende sju år, och
vi har sedan 1953 en tioårsplan för arméns
materielanskaffning. Om dessa
planer skulle ha följts och om vi därtill
hade lagt de kostnadsstegringar, som
har uppstått genom de stegrade materielpriserna
och de ökade lönerna, skulle
kostnaderna för försvarshuvudtiteln
i dag icke ha legat där de nu ligger
utan varit i varje fall mellan 150 och
200 miljoner kronor större. Här har
över hela linjen pågått en prutning, som
hittills resulterat i de nedskärningar i
förhållande till planernas fullföljande,
som framgår av det förslag vi nu har
framför oss på bordet. Det är givet att
man, när det en gång skall bedömas
hur genomförandet av dessa planer har
gått ihop med vad som planerades, får
ta hänsyn till de under perioden inträdda
kostnadsstegringarna och förändringarna
i läget. Det bör emellertid
i dag konstateras som ett faktum, att
man hittills har arbetat försiktigare än
vad som vid riksdagens antagande av
dessa planer förutsattes vara nödvändigt.

Försvarsministern har här angivit
den fördyring, som skulle bli konsekvensen
om man följde reservanternas
förslag beträffande t. ex. jagarbyggen.
Det är ingen tvekan om att det genom
en grundlig planering, inte bara med
hänsyn till den materiel man behöver
få fram utan också med hänsyn till utläggningen
av beställningarna, åstadkommes
förbilliganden, som skulle vara
omöjliga att uppnå om sådana jätteföretag
som exempelvis projektering av jagarbyggen
eller en ny serie jakt- eller
attackplan skulle läggas upp isolerade
från varandra. Tvärtom har flygets förstärkning
i år sin grund framför allt i
att man genom kontinuerlig drift kan
undvika eljest absolut oundvikliga och
väsentliga fördyringar.

När man resonerar om beloppen i

dessa sammanhang får man inte bara
hänge sig åt sina tycken, utan man får,
när det gäller försvarshuvudtiteln liksom
när vi bedömer andra huvudtitlar,
gå bakom siffrorna och fråga, vad vi
får för pengarna och hur det skulle
ställa sig, om man inte gjorde på detta
sätt. Riksdagen har rätt att beträffande
försvarskostnaderna kräva samma bedömningsgrunder
som när det gäller
andra statsutgifter.

Jag vill härutöver anlägga en synpunkt
på det andra motiv som reservanterna
anför, nämligen bristen på
uppställningsplatser, förvaringsrum och
magasineringsmöjligheter för inköpt
materiel.

Det är ingen ny upptäckt reservanterna
gör när de konstaterar eftersläpningen
på kapitalbudgetsidan i förhållande
till driftbudgetsidan. Detta har
statsutskottet skrivit om en följd av år,
och det är för oss ett känt förhållande
att vi icke har den balans som försvarsministern
tidigare har uttalat sig om.
Att majoriteten det oaktat icke något år
tidigare har givit efter för den synpunkt
som nu har blivit vägledande för
reservanterna, beror därpå, herr talman,
att anskaffningen av uppställningsplatser
och i varje fall förrådsrum
kan ske på en ofantligt mycket kortare
tid — i många fall några veckor eller
någon månad — än den tid anskaffningen
av materielen tar —- där det
praktiskt taget över lag är fråga om år.
Om vi av den anledningen skulle skjuta
materielanskaffning för många miljoner
på framtiden, skulle det bli sådana tomrum
i materielanskaffningen, att man
bl. a. ur beredskapssynpunkt icke kunde
stå till svars därmed.

Jag tror försvarsministern kan ta
denna invändning mycket lugnt. Faktum
är att erforderliga förrådsrum kan
skaffas fram på kort tid, när det blir
överhängande, utan att man fördenskull
på något sätt behöver ta risker beträffande
den väsentliga delen av anskaffningen,
som gäller materielen.

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

179

Jag skulle till sist bara vilja säga, att
man naturligtvis kan ha olika åsikter
om försvarskostnaderna. Man kan anse
att det nuvarande svenska försvaret är
överdimensionerat. Vi har tidigare haft
en annan operativ målsättning, när vi
underlät att ta sikte på försvar av hela
det svenska territoriet utan i stället tog
sikte på vad man kallade ett centralförsvar.
Den nuvarande målsättningen går
ut på att försvaret skall tagas upp vid
kust och vid gräns, och det är den målsättningen
som den nuvarande organisationen
avser att fylla. Mot bakgrunden
av denna målsättning förefaller
det oss inom utskottsmajoriteten klart
att man, när man sagt A beträffande organisationen,
också måste säga B beträffande
den materiel och den personella
kader som skall fylla ut organisationen.

Om jag inte felbedömer läget, är väl
avsikten att den parlamentariska beredning
som det här talats om så mycket
skall vara klar i sådan tid, att i
varje fall ett första resultat kan presenteras
nästa års riksdag. De som har
en avvikande mening beträffande den
nuvarande organisationen och vill skära
ned försvaret till att omfatta t. ex. bara
vissa delar av landet bör vid den tidpunkten
ange alternativa riktlinjer för
hur försvaret skall vara uppbyggt och
vad det skall kosta. Vilken målsättning
man än bestämmer måste man ha sammanhang
även i en försvarsorganisation.
Man kan inte få en hur stor och
effektiv organisation som helst för hur
lågt pris som helst, herr talman. Det
måste finnas ryggrad, inre stabilitet och
hållkraft i en försvarsorganisation. Det
är framför allt detta som reservanterna
har förbisett. Och detta är ett allvarligt
förbiseende. Jag hoppas därför att
vi skall få en betryggande majoritet för
det utskoltsförslag, vartill jag nu ber
att få yrka bifall.

Herr KARLSSON i Olofström (s) kort
genmäle:

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

Herr talman! Herr Ståhl försöker bagatellisera
de brister som finns inom
fortifikationen och som vi har påtalat
i vår reservation, men så enkelt är det
väl inte, att man i ett internationellt
krisläge kan sätta in all kraft på att
bygga uppställningsplatser, hangarer,
flygfält o. s. v. och att, som herr Ståhl
säger, sådana saker kan vara avklarade
på någon vecka. Ja, det vore glädjande
för försvarsministern, om de som skall
ha hand om detta i praktiken kunde anlita
så skickliga entreprenörer som
Ståhl & Co.

Herr LUNDQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Här har i ett par sammanhang
påtalats den besparing man
kunde göra genom att lägga ut beställningen
på båda jagarna på en gång. Då
vi motionerat om uppskov på denna
punkt, har vi tänkt på den tekniska utvecklingen.
Man räknar ju med att robotvapnet
i fortsättningen skall bli det
huvudsakliga vapnet på jagarna, och
om man kan få fram en mera ändamålsenlig
jagartyp under väntetiden, föreställer
jag mig att det bör bli billigare
än om man i stället skall göra påbyggnader
på jagarna och därmed kanske
göra förluster i fråga om både effektivitet,
fart och ändamålsenlighet.

Vår ståndpunkt är alltså den, att vi
vill ha en bättre fartygstyp än den som
nu är föreslagen. Både sakkunniga myndigheter
och departementschefen har
anmält en viss tveksamhet, som hänför
sig till frågan, huruvida man inte kan
få en effektivare jagartyp; det är detta
vi också har avsett med vårt avslagsyrkande.

Herr HJALMARSON (h):

Herr talman! .lag skulle vilja ta fasta
på en sak som försvarsministern strök
under och som är av avgörande betydelse
för hela denna debatt, nämligen
att det inte har skett någon verklig avspänning
i den internationella atmosfären.
Följaktligen har inte heller någon -

180 Nr 11

Fredagen den 23 mars 195G

Armén: Anskaffning av tygmateriel m. m.

ting inträffat som kan medföra någon
förändring av vårt utrikespolitiska och
militärpolitiska bedömande, och det är
detta bedömande som skall ligga till
grund för vårt sätt att lösa försvarsfrågan.
Alldeles särskilt, herr talman, vill
jag framhålla att de något sällsamma
förbrödningsceremonier, som för närvarande
utspelas på den internationella
arenan, självfallet icke på något sätt
innebär ett reellt framsteg för fredsarbetet
i världen. Mig förefaller det
vara en av de viktigare uppgifterna i
det upplysningsarbete som försvarsministern
ville att vi skulle bedriva, att
det klart sägs ut, att det inte är genom
sådana former av internationell umgängeskonst
man kan lägga någon säker
grund för bevarandet av freden i världen
och för möjliggörandet för vårt folk
att leva i ett fritt land.

Frågan om försvarsberedningens arbete
har varit uppe i debatten vid ett
par tillfällen, och det har påpekats att
försvarsberedningen skall arbeta förutsättningslöst.
Detta är riktigt, men, herr
talman, försvarsberedningen får inte arbeta
så förutsättningslöst, att vi hux
flux skulle låta de för hela vår försvarsuppbyggnad
grundläggande utgångspunkterna
försvinna, nämligen
dels den operativa målsättningen att
hela landet skall försvaras och dels att
motstånd skall ske i varje läge och under
alla förhållanden. Dessa bägge utgångspunkter
måste alltjämt ligga till
grund för försvarsdiskussionen.

Jag skall, herr talman, inte gå närmare
in på de reservationsvis framförda
yrkandena, men jag kan inte underlåta
att beröra ett par detaljer.

Den första gäller flygvapnet. Den av
statsutskottet förordade anskaffningen
för flygvapnet innebär enbart — såsom
också herr Thapper utvecklade — ett
upprätthållande av den nuvarande organisationen.
Däremot betyder den inte
ett genomförande av den förstärkning
av flygvapnet varom riksdagen tidigare
har fattat principbeslut.

Vad gäller frågan om ammunitionsanskaffningen
för armén, utmynnar reservanternas
resonemang i ett yrkande,
som förefaller föga konsekvent.

Den tygmaterielplan, som antogs av
1953 års riksdag, förutsåg ju, som kammarens
ärade ledamöter säkert erinrar
sig, en förstärkning av det svenska artilleriet.
Eldkraften i den svenska armén
var nämligen alltför svag i jämförelse
med utländska organisationer, och
en förstärkning av bl. a. artilleriet var
därför nödvändig, om arméförbanden
skulle kunna lösa sina uppgifter. Kravet
på tungt långskjutande artilleri har under
de senare åren ytterligare förstärkts
bl. a. genom att atomvapnen har medfört
ännu mera utspridda grupperingar
och därmed ökade krav på långskjutande
pjäser. En första förstärkning av det
tunga artilleriet har ju påbörjats genom
inköpande av de franska haubitserna.
Den nedskärning, som skulle bli resultatet
om reservanternas yrkande bifölles,
innebär att dessa pjäser icke skulle
kunna förses med den ammunition som
ingår i utrustningsbehovet. Då skulle
med andra ord den förstärkning, som
riksdagen har uttalat sig för, bli helt
och hållet illusorisk.

Jag har, herr talman, velat anföra
detta som en liten illustration till att
också vi inom högerpartiet anser det
riktigt att biträda utskottets mening.
Jag ber alltså att få ansluta mig till det
yrkande som här har framställts av
herr Thapper.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till
den vid punkten fogade reservationen;
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Karlsson i Olofström
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: -

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11 181

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
51 :o) i utskottets utlåtande nr 4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Karlsson i Olofström
begärde emellertid rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 167 ja och
19 nej, varjämte 10 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkterna 52 och 53

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 54

Armén: Hemvärnets avlöningar

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
(punkt 60, s. 123—125) att dels
fastställa av departementschefen förordad
avlöningsstat för hemvärnet, att
tillämpas tills vidare från och med
hudgetåret 1956/57, dels ock till Armén
: Hemvärnets avlöningar för nämnda
budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 466 000 kronor.

Vidare hade i två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Heiiman m. fl. (I: 173)
och den andra inom andra kammaren
av herr Linclberq (11:339), hemställts,
att riksdagen ville bifalla riksliemvärnschefens
förslag och besluta en anslags -

Armén: Hemvärnets avlöningar

höjning av 330 650 kronor, att fördelas
på arvoden enligt de grunder, som rikshemvärnschefen
angivit i sitt förslag
till arvodesfördelning.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 173 och II: 339,

a) fastställa i punkten framlagd avlöningsstat
för hemvärnet, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1956/57;

b) till Armén: Hemvärnets avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 466 000 kronor.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

LINDBERG (s):

Herr talman! Efter den debatt, som
har förts här tidigare, kan det kanske
betraktas som en överloppsgärning att
tala om en så enkel och betydelselös
fråga som hemvärnet och hemvärnsbefälets
arvoden. Jag har emellertid begärt
ordet för att få säga några ord
i anledning av motion nr 339 i denna
kammare, som jag har väckt och där jag
yrkat på att man skulle följa rikshemvärnschefens
förslag och således anslå
ett belopp på 330 650 kronor utöver
vad departementschefen har begärt.

Jag kanske då först och främst får
erinra om att arvodena till kretshemvärnschefer
för närvarande utgår med
110 kronor om året. Arvodena till hemvärnscheferna
utgår också med mycket
blygsamma belopp, och den ökning
som nu begärs är för kretschefer upp
till 200 kronor, för hemvärnschefer
400 och 600 kronor — två grupper —
för hemvärnskompanichef 200 kronor,
för tillsynsinän 200 och 275 kronor
och för två stycken tillsynsmän 1 100
kronor var, allt räknat per år.

Vid flera tidigare tillfällen har framförts
önskemål, bl. a. från riksliemvärnschefen,
om höjning av dessa arvoden.
Förslag därom har tillstyrkts av
arméledningen.

182

Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Armén: Hemvärnets avlöningar

Så har också skett denna gång. Sådant
förslag tillstyrktes delvis för ett
par år sedan av civilförvaltningen, men
denna gång bär den inte kunnat tillstyrka
någon ökning av dessa arvoden.

Det är ju klart att det är besvärligt
för statsmakterna att räkna upp ersättningarna
på skilda områden, men det
är väl också klart, att dessa människor
— det är ju ganska många som gör
vad som ändå uppfattas som goda tjänster
—• är förtjänta av någon förbättring
av de arvoden som utgår. De är ju
så blygsamma, att man ju inte kan
tala om någon arvodesersättning egentligen.
Det är nämligen bara ett belopp
som skyddar dem i någon mån från
ökade utgifter, men icke helt.

Hemvärnet får ju lita till gåvomedel
i mycket stor utsträckning för sin verksamhet.
Jag kan erinra om att kommunerna
praktiskt taget runt hela landet
anslår medel till hemvärnet, medel som
skall användas för sådana ändamål som
icke bekostas av statsmedel, men icke
bara för sådana ändamål. Man har också
i kommunerna på skilda håll i landet,
speciellt kanske i Stockholm men
också i andra städer, varit tvungen att
hjälpa hemvärnet att betala hyreskostnaderna
för dess lokaler, expeditioner
och förrådslokaler. Här i Stockholm
har man från kommunens sida lämnat
bidrag till hyreskostnader för sådana
lokaler med större belopp än staten
lämnar i anslag. För ungdomsavdelningarna
betalar kommunen för övrigt
hela lokalhyran. I det fallet utgår ingenting
av statsmedel.

Hemvärnscheferna måste i många olika
sammanhang ta av egna medel för
att betala kostnader som man har för
hemvärnet i sådana fall, då man inte
kan begära, att hemvärnsmännen själva
skall svara för kostnaderna. I stor utsträckning
måste hemvärnscheferna
också sköta inte bara de uppgifter för
statens räkning som de har. De måste
också söka skaffa gåvomedel på ett eller
annat sätt. Det sker bland annat ge -

nom att man tillsammans med hemvärnslottor
m. fl. anordnar festligheter,
på vilka man kan ta in några kronor,
som man sedan får tumma alldeles
särskilt på, innan man vågar ge ut
dem. Det finns också ett par hemvärnslotterier,
som säljer lotter. Överskottsmedlen
användes till hjälp åt hemvärnsområdena
med en del extra utgifter,
men det hör till saken, att hemvärnsmännen
och lottarörelsen i mycket stor
utsträckning får svara för denna försäljning
av lotter. Det är således hemvärnet
självt som med hjälp av kvinnorna
får skaffa gåvomedel. Visserligen
lämnar privata företag och enskilda
personer också en del pengar till hemvärnets
verksamhet, men allt detta räcker
inte så långt. Det finns exempel på
hemvärnskretschefer som har betalat
över tusen kronor om året ur egen
portmonnä för att kunna hålla i gång
verksamheten. Det är klart att man inte
kan hålla på i all oändlighet att lita
på att dessa människor skall fortsätta
med sådana utbetalningar. Många av
dem som har kunnat göra det tidigare
har på grund av sin ekonomiska ställning
varit tvingade att upphöra med
detta. Vad blir resultatet? Jo, det kan
man lätt räkna ut.

Det krävs också från statens sida,
att hemvärnet får hjälp av instruktörer
för sina ungdomar, och för det betalas
s. k. instruktörsarvoden. Sådana
arvoden utgår också för föreläsningar
o. d. av statsmedel, men för alla förberedelsearbeten
utgår ingen ersättning
av statsmedel, utan de måste bekostas
med gåvomedel. Man kan inte begära
att få militära instruktörer, som tjänstgör
gratis i hemvärnsområdena och i
hemvärnskretsarna och har inte heller
i någon större utsträckning lyckats därmed.
Det har t. o. m. gått så långt på
en del håll, att man varit tvingad aft
av gåvomedel betala skickliga instruktörer
ett visst årsarvode för att ha
dem till förfogande vid behov. Dessa
arvoden utgår till chefsinstruktörerna

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

183

som regel med 500 kronor per år. Dessa
500 kronor betalas av gåvomedel. Det
är således nära 5 gånger så mycket som
en kretschef har i arvode för hela året.
Men så är naturligtvis också kretschefernas
arbete bra mycket mindre värt,
det kan man ju tänka sig, eftersom avlöningen
är på detta sätt graderad!

Nu finns det kretschefer som i avsaknad
av gåvomedel betalat detta instruktörsarvode
av egna penningmedel.

Det kunde vara mycket att säga i den
här frågan, men jag skall begränsa mig
till en vädjan till försvarsministern att
verkligen på allvar tänka över denna
fråga. Det går inte hur länge som helst
att fortsätta att kräva, att ett par tusen
människor i landet skall uppoffra sig
på det sätt som skett nu under många
år. Jag har många bevis för att man
börjar ledsna, och jag tror att hemvärnsstaben
har ännu flera sådana bevis.
Det börjar bli svårt att få hemvärnschefer
och kretschefer att fungera.
Det går helt enkelt inte att fortsätta på
samma sätt som nu sker.

Om man anser att hela denna verksamhet
är obehövlig eller att den kan
minskas ned till ett minimum eller helt
tas bort, då skall man säga ifrån. Då
förstår vi det på hemvärnssidan. Men
vi förstår inte att man bara säger, att
man inte är beredd att lämna ett ökat
anslag.

Det krav som framställts är inte ruinerande
för den svenska staten, långt
därifrån, men det är ruinerande för
de enskilda individerna, som skall fortsätta
att betala vad det kostar.

Statsutskottet har varit välvilligt och
sagt, att det varit nödgat att med hänsyn
till den restriktiva anslagsprövningen
avstyrka de i motionen föreslagna
ytterligare anslagshöjningarna.
Sedan har det anfört, att det tillstyrkt
en höjning på 97 000 kronor; men den
höjningen har ju inte med de äskanden
att göra, som framställts i motionen.

Hemvärnet håller på att utvecklas
till en armé vid tiggarstaven. Det är

Marinen: Fartygsbyggnader

kanske ändå inte lämpligt att låta det
fortsätta på det sätt som sker.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den av mig väckta motionen
II: 339.

I detta anförande, under vilket herr
förste vice talmannen övertog ledningen
av förhandlingarna, instämde herrar
Svensson i Krokstorp (h), Stiernstedt
(h), Persson i Norrby (bf), Nilsson i
Göingegården (h) och Svensson i
Vä (bf).

Herr THAPPER (s):

Herr talman! Det är ju riktigt som
herr Lindberg själv konstaterade, att
vi från statsutskottets sida har skrivit
positivt om hemvärnet. Men det är ju
ändå så — det går igen på så många
områden — att vi måste iaktta återhållsamhet,
och det måste vi göra även på
detta område. Det går ändå löst på
330 000 kronor, och i nuvarande läge
har vi inte ansett det tillrådligt med en
sådan höjning.

Med dessa få ord, herr talman, ber
jag att få yrka bifall till statsutskottets
förslag.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr förste vice talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan i punkten dels ock på
bifall till utskottets berörda hemställan
med den ändring däri, som föreslagits
i de i ämnet väckta motionerna; och
biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 55—85

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten S6

Marinen: Fartygsbyggnader

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
(punkt 94, s. 154—162) att dels besluta
de fartygsbyggnader för flottan,
som föreslagits i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 januari
1956 dels godkänna de ändringar av ti -

184

Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Marinen: Fartygsbyggnader

digare planer för verksamheten under
förevarande anslag, som angivits i förenämnda
statsrådsprotokoll, dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att i enlighet med i
samma statsrådsprotokoll angivna grunder
medgiva utläggande av beställningar
inom en kostnadsram av 225 500 000
kronor dels ock till Marinen: Fartygsbyggnader
för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 109 000 000
kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lage Svedberg m. fl. (1:47) och den
andra inom andra kammaren av herr
Lundqvist m. fl. (II: 64), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte avslå det
anslagsäskande, där det begärts beställningsbemyndigande
att bygga två jagare
för en beräknad kostnad av 140
miljoner kronor,

dels två likalydande motioner 1:403
av herrar öhman och Norling samt
11:485 av herr Hagberg m. fl., i vilka
hemställts, såvitt nu var i fråga, att
förevarande anslag måtte uppföras med
85 000 000 kronor och beställningsbemyndigandet
med 85 000 000 kronor,

dels ock två likalydande motioner
1:404 av herr Axel Jansson m. fl. och
11:483 av herr Karlsson i Olofström
m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att de av Kungl. Maj :t för
budgetåret 1956/57 äskade beställningsbemyndigandena
för anskaffning av
tygmateriel m. m. för armén, för fartygsbyggnader,
för anskaffning av vapenmateriel
m. m. för marinen samt för
anskaffning av flygmateriel m. m. måtte
nedskäras med tillhopa 250 miljoner
kronor och att vederbörande utskott
måtte framlägga förslag under vilka av
förberörda anslag ifrågavarande minskningar
borde äga rum.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å

motionerna 1:403 och 11:485 samt
I: 404 och II: 483, samtliga nämnda motioner
såvitt nu vore i fråga, ävensom
motionerna I: 47 och II: 64,

a) besluta de fartygsbyggnader för
flottan, som föreslagits i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4
januari 1956;

b) godkänna de ändringar av tidigare
planer för verksamheten under
förevarande anslag, som angivits i
nämnda statsrådsprotokoll;

c) bemyndiga Kungl. Mai:! att i enlighet
med i samma statsrådsprotokoll
angivna grunder medgiva utläggande av
beställningar inom en kostnadsram av
225 500 000 kronor;

d) till Marinen: Fartygsbyggnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 109 000 000 kronor.

a) besluta de fartygsbyggnader för
flottan som i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden för den 4 januari 1956
och av utskottet föreslagits;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet
med i samma statsrådsprotokoll
och av utskottet angivna grunder medgiva
utläggande av beställningar inom
en kostnadsram av 155 500 000 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

LUNDQVIST (s):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag tidigare anfört ber jag att få yrka
bifall till den vid denna punkt fogade
reservationen nr 2 av herr Karl Andersson
m. fl.

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

185

Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel m. m.

Herr THAPPER (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
i punkten gjorda hemställan dels ock på
bifall till den vid punkten fogade reservationen;
och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Lundqvist begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
86 :o) i utskottets utlåtande nr 4, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Lundqvist begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 154 ja och 24
nej, varjämte 14 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
i punkten gjorda hemställan.

Punkterna 87—110

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 111

Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel
m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
(punkt 121, s. 183—190) att dels

bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 4 januari 1956
angivits medgiva utläggande av beställningar
inom en kostnadsram av
640 000 000 kronor dels ock till Flygvapnet:
Anskaffning av flygmateriel

in. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett
reservationsanslag av 475 000 000 kronor.

Vidare hade

dels i två likalydande motioner I: 403
av herrar öhtnan och Norling samt II:
485 av herr Hagberg m. fl. hemställts,
såvitt nu vore i fråga, att förenämnda
bemyndigande måtte begränsas till
400 000 000 kronor och att förevarande
anslag måtte uppföras med 400 000 000
kronor,

dels ock i två likalydande motioner
I: 404 av herr Axel Jansson m. fl. och
II: 483 av herr Karlsson i Olofström
m. fl. hemställts, att riksdagen måtte
besluta att de av Kungl. Maj :t för budgetåret
1956/57 äskade beställningsbemyndigandena
för anskaffning av tygmateriel
m. in. för armén, för fartygsbyggnader,
för anskaffning av vapenmateriel
m. m. för marinen samt för
anskaffning av flygmateriel m. m. måtte
nedskäras med tillhopa 250 miljoner
kronor och att vederbörande utskott
måtte framlägga förslag under vilka av
förberörda anslag ifrågavarande minskningar
borde äga rum.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:403 och 11:485 samt 1:404 och
II: 483, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 januari
1956 angivits medgiva utläggande av beställningar
inom en kostnadsram av
640 000 000 kronor;

b) till Flygvapnet: Anskaffning av
flygmateriel m. in. för budgetåret 1956/

186 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Personalvårdsverksamhet m. m.

57 anvisa ett reservationsanslag av
475 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Leander,
Hesselbom, Thun, Söderberg, Åkerström
och Karlsson i Olofström, vilka
ansett att utskottet bort under a) hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
1:403 och 11:485 samt med bifall
till motionerna I: 404 och II: 483, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj:t att i enlighet med
vad i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 4 januari 1956 och av
utskottet angivits medgiva utläggande
av beställningar inom en kostnadsram
av 520 000 000 kronor.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den reservation, som är avgiven
av herr Karl Andersson in. fl.

Herr THAPPER (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan
dels ock på bifall till den vid
punkten fogade reservationen; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 112—152

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 153

Personalvårdsverksamhet m. m.

Punkten föredrogs; och anförde därvid Herr

GUSTAFSSON i Bogla (s):

Herr talman! I motion nr 42 i denna
kammare har vi hemställt om att bidraget
till soldathemsverksamheten måtte

höjas med 100 000 kronor. Vi har i vår
motion framhållit att verksamheten vid
vårt lands cirka 50 soldathem är till
stor glädje och nytta för de värnpliktiga
och en livligt besökt tillflyktsort för
dem under deras fritid.

Soldathemmen har under en följd av
år fått dragas med betydande ekonomiska
svårigheter, dels beroende på
nödvändiga underhållsarbeten, som har
måst utföras, och dels på grund av inträffade
pris- och lönestegringar. I
många fall har ledningen för ett soldathem
vänt sig till kommuner, städer och
landsting med begäran om bidrag till
verksamheten. Rent principiellt anser
jag emellertid att det borde vara en
hederssak för staten att stödja soldathemsverksamheten,
så att arbetet där
kan bedrivas utan att man behöver
brottas med så stora ekonomiska svårigheter
som nu är fallet.

Det gläder oss givetvis att utskottet
har ansett goda skäl tala för en ökning
av den nuvarande medelstilldelningen
för soldathemsverksamheten, men man
tycker att det hade varit konsekvent
och logiskt att utskottet då också kommit
fram till att den höjning av anslaget
är nödvändig, som vi har motionerat
om. När det emellertid inte har avgivits
någon reservation till utskottets
förevarande utlåtande, anser jag det lönlöst
att här yrka bifall till motionen.

Utskottet framhåller i sitt utlåtande
att Kungl. Maj :t ett kommande år genom
omdisponering mellan olika anslagsposter
måhända kan medverka till att
soldathemsverksamheten får ett större
anslag. Jag vill därför rikta en varm
vädjan till försvarsministern att beakta
vad statsutskottet här har skrivit, och
jag hoppas att ärendet skall få en god
utgång, när det nästa år återkommer.
Jag är emellertid en smula tveksam om
vad det kan vara för omdisponeringar,
som i detta stycke kan göras, men det
finns kanske medel till Kungl. Maj :ts
förfogande, som man inte kan läsa ut
av här föreliggande handlingar. Hur

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

187

som helst så uttrycker jag en varm förhoppning
om att Kungl. Maj :t beaktar
soldathemmens svåra läge och deras behov
av ökat stöd för sin goda och gagneliga
verksamhet.

I detta yttrande instämde herrar Rimmerfors
(fp) och Gustafsson i Borås
(fp).

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

Punkterna 15b—169

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 170

Lades till handlingarna.

§ 9

Den tekniska skolutbildningen samt
anslag till yrkesundervisningen

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående den tekniska
skolutbildningen samt anslag för budgetåret
1956/57 till yrkesundervisningen
jämte i ämnet väckta motioner.

Avd. I

Den tekniska skolutbildningen

Kungl. Maj:t hade i propositionen nr
63 framlagt vissa förslag rörande den
tekniska skolutbildningen. Bl. a. hade
under A. e) föreslagits, att riksdagen
måtte besluta, att i Karlstad skulle från
och med budgetåret 1957/58, eller den
senare tidpunkt Kungl. Maj :t bestämde,
successivt upprättas ett högre tekniskt
läroverk, under villkor att staden åtoge
sig att tillhandahålla för läroverket erforderliga
undervisningslokaler jämte
inredning och möbelutrustning, bostad
åt rektor eller motsvarande kontant ersättning
samt bostäder åt erforderlig
vaktinästarpersonal eller, efter Kungl.
Maj:ts medgivande i varje särskilt fall,
motsvarande kontant ersättning.

Den tekniska skolutbildningen

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft ett antal motioner.

I de båda likalydande motionerna
1:492 och 11:652 av herr Mossberger
m. fl. samt herr Nestrup m. fl. hade
hemställts att riksdagen måtte besluta
att i Halmstad skulle från och med början
av budgetåret 1958/59, eller den senare
tidpunkt Kungl. Maj :t bestämde,
successivt upprättas ett tekniskt läroverk
på de villkor som i propositionen
under A. e) funnes angivna.

Utskottet hemställde,

I. beträffande de högre tekniska läroverken a)

att riksdagen måtte godkänna av
departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 10
februari 1956 förordade grunder för undervisningen
vid de högre tekniska läroverken; b)

att motionerna I: 491 och II: 651
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

c) att motionen II: 649, såvitt gällde
utredning angående utvidgning av antalet
kemilinjer vid de tekniska gymnasierna,
icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

d) att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 490 och II: 650, såvitt här
vore i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört
angående frågan om en förlängning
av studietiden vid de tekniska gymnasierna; e)

att riksdagen måtte godkänna av
departementschefen förordade grunder
för anordnande av normerade påbyggnadskurser; f)

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till
motionerna 1:489 och 11:648, bemyndiga
Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad utskottet
förordat fastställa de särskilda högre
tekniska läroverkens organisation;

g) att riksdagen måtte föreskriva, att
såsom villkor för upprättande vid visst

188

Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Den tekniska skolutbildningen

högre tekniskt läroverk av skolform
eller utbildningslinje, som icke inginge
i läroverkets nuvarande organisation,
skulle gälla, att vederbörande kommun
åtoge sig att tillhandahålla för läroverket
erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning,
bostad åt rektor eller motsvarande kontant
ersättning samt bostäder åt erforderlig
vaktmästarpersonal eller, efter
Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt
fall, motsvarande kontant ersättning; h)

att riksdagen måtte besluta, att i
Karlstad skulle från och med budgetåret
1957/58 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Maj :t bestämde, successivt upprättas
ett högre tekniskt läroverk under
villkor att staden åtoge sig att tillhandahålla
för läroverket erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och
möbelutrustning, bostad åt rektor eller
motsvarande kontant ersättning samt
bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal
eller, efter Kungl. Maj:ts medgivande
i varje särskilt fall, motsvarande
kontant ersättning;

i) att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 488 och II: 646 ävensom
i anledning av motionerna I: 490 och
II: 650 samt II: 649, sistnämnda tre motioner
såvitt här vore i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj:t ville för 1957 års riksdag framlägga
förslag om upprättande av ett
högre tekniskt läroverk inom Kopparbergs
län;

j) att riksdagen måtte i anledning av
motionerna 11:649, 1:490 och 11:650
samt I: 492 och II: 652, förstnämnda
tre motioner såvitt här vore i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört angående upprättande
av ytterligare nya högre tekniska
läroverk utöver vad som förordats
under h) och i) ovan;

II. beträffande kommunala tekniska
skolor m. fl. tekniska läroanstalter

a) att riksdagen måtte godkänna av
departementschefen förordade riktlin -

jer beträffande organisation och undervisning
m. m. med avseende å kommunala
tekniska skolor m. fl. tekniska
läroanstalter;

b) att riksdagen måtte godkänna av
departementschefen förordade grunder
för statsbidrag till kommunala tekniska
skolor, att tillämpas tills vidare från
och med redovisningsåret 1956/57;

c) att motionen II: 647 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen beträffande den textiltekniska
och färgeritekniska utbildningen
måtte

a) godkänna av departementschefen
förordade grunder för den textiltekniska
utbildningen;

b) godkänna av departementschefen
förordade grunder för statsbidrag till
textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska
institut i Norrköping, att tilllämpas
tills vidare från och med redovisningsåret
1956/57;

c) godkänna av departementschefen
förordade grunder för den färgeritekniska
utbildningen;

d) i anledning av motionerna I: 490
och II: 650, såvitt här vore i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
undersökning angående av utskottet angivna
särskilda undervisningsavgifter
för vissa elever vid tekniska gymnasierna
i Borås och Norrköping.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BOIJA (fp):

Herr talman! Med anledning av det
föreliggande utskottsutlåtandet skall jag
be att få framföra några synpunkter på
frågan om teknikerbristen. Denna fråga
har debatterats en längre tid och med
ökad intensitet. Denna brist är oroande
och kan komma att äventyra framstegstakten
för det svenska näringslivet. Den
kan också verka hämmande på våra
möjligheter att få fram konkurrenskraftiga
exportvaror, vilket även bekräftats
av statsrådet Lange vid ett interpellationssvar
för cirka fjorton dagar sedan.

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

189

Enligt Mekanförbundets beräkningar
föreligger för närvarande inom verkstads-
och elindustrien en brist på 7
procent institutingenjörer, 15 procent
läroverksingenjörer och inte mindre än
18 procent civilingenjörer. Vidare räknar
man med att behovet av tekniker
kommer att öka väsentligt under de
närmaste fem åren. Uppenbart är alltså
att krafttag nu måste tagas för att förhindra
en katastrof. I och med det förslag
som nu ligger på riksdagens bord
tar man ett första steg för att tillmötesgå
kravet på ökad ingenjörsutbildning.
Fortsatt och utvidgad utbildning av tekniska
fackmän är en av de angelägnaste
skoluppgifterna i dagens Sverige, detta
icke minst om vi, som jag nyss påpekade,
skall kunna stå oss i konkurrensen
med andra länder, som ägnar teknikerfrågorna
en allt större och större uppmärksamhet.

När det nu gäller de tekniska läroverkens
förhållanden skulle jag, herr
talman, vilja framföra några synpunkter,
även om jag i detta sammanhang icke
kommer att ställa något speciellt yrkande.
Det första gäller målsättningen för
undervisningen. Det arbetsfält inom vilket
många läroverksingenjörer är sysselsatta
är ett helt annat än vad som i
den nuvarande skolstadgan anges. Det
finns i dag, som utredningen mycket
riktigt framhållit, många ledande befattningar
inom näringslivet, som bekläds
av läroverksingenjörer, befattningar givetvis
som icke kräver de rent teoretiska
kvalifikationer som en högskoleutbildning
ger. Personligen är jag av
den uppfattningen att ytterligare ett
stort antal civilingenjörer skulle kunna
frigöras för större uppgifter under förutsättning
alt ett tillräckligt antal läroverksingenjörer
stodc till förfogande
och under förutsättning att en verklig
yrkesanalys kunde genomföras inom
flera näringsgrenar än som skett. Inom
det kommunaltekniska verksamhetsområdet
t. ex. skulle säkert läroverksingenjörer
i många fall kunna ersätta civil -

Den tekniska skolutbildningen

ingenjörer. Detta kräver emellertid inrättandet
av kommunaltekniska linjer
vid de tekniska läroverken.

Man bör vid de tekniska läroverken
sätta in alla krafter på att ge en god
och ingenjörsmässig utbildning. Utbildningen
av ingenjörer bör alltså vara
de tekniska läroverkens huvuduppgift,
och utbildningen bör betraktas som en
avslutad utbildning. Erfarenheten visar
också att denna utbildning för 85 procent
av de utexaminerade i realiteten
är en slututbildning. Den förberedelse
för högre studier, som endast utnyttjas
av 15 procent av ingenjörerna, får inte
tagas till intäkt för åtgärder beträffande
utbildningen vid de tekniska läroverken
av den art att ingenjörsutbildningen
försvagas. Studiemålet bör alltså vara
en avslutad utbildning.

Ingenjörerna från de tekniska läroverken
skall inte behöva känna sig utbildningsmässigt
fallfärdiga och tvingade
att söka sig anställningar i ett begränsat
antal företag med sådana resurser,
att de där kan erhålla den erforderliga
kompletteringsutbildningen. Den komplettering
som företagen erbjuder är
och måste ofta vara så speciell, att
dess utbyte för individen blir ringa vid
en eventuell önskan om platsbyte. Vårt
land med dess relativt begränsade marknad
är bäst betjänt av utbildningsformer,
som lämnar en god grundutbildning,
användbar inom ett tämligen stort
fackområde.

Även beträffande undervisningsmetoderna
skall jag be att få säga ett par ord.
Såväl utredningen som departementschefen
understryker nödvändigheten av
att förmågan till självständigt arbete och
konstruktivt tänkande utvecklas genom
att sådana undervisningsmetoder, som
bygger på en aktivisering av elevernas
individuella studiearbete och stimulerar
deras studiehåg, tillämpas. Till förslaget
att på detta sätt aktivisera undervisningen
har Tekniska läroverkens lärarförbund
ställt sig mycket tveksamt.
Det går nämligen inte att på den be -

190

Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Den tekniska skolutbildningen

gränsade tiden av tre år pressa in hur
mycket som helst. Det är omöjligt både
för lärare och elever, med hänsyn till
kursernas omfattning och den pressade
tiden, att ge en individuell undervisning,
och det tror jag att lärarna vid de
tekniska gymnasierna mycket väl känner
till.

Som exempel på individuell undervisning
och självständigt arbete har anförts
laborations- och konstruktionsövningarna.
För att de förstnämnda skall
kunna genomföras på rimlig tid ligger
det mesta materialet framplockat och
väl förberett, så att eleverna mer eller
mindre mekaniskt kan genomföra övningen.
Att kräva en individuell undervisning
och samtidigt motsätta sig en
förlängd studietid rimmar dåligt.

Därmed, herr talman, är jag inne
på den tredje fråga jag ville beröra,
nämligen studietiden. Vi har i en motion
från folkpartihåll, nr 650, tagit upp
denna fråga — som för övrigt även tagits
upp av reservanter i kommittén —■
och jag anser att den har så pass stor
betydelse att jag även ville säga några
ord om den i det här sammanhanget.
Mycket starka skäl talar för att det treåriga
gymnasiet inte på ett tillfredsställande
sätt kan lösa sin uppgift. Redan
nu är studieförhållandena långt
ifrån tillfredsställande.

Inom utredningen har en ledamot,
herr Nordhult, i ett särskilt yttrande
förordat en fyraårig studiegång anordnad
på följande sätt. Läsåret minskas
från nio till åtta månader, varigenom
man får en ökad lästid på fem månader.
Under första läsåret införes under
fyra veckotimmar verkstadsarbete som
grundutbildning för den kommande industripraktiken.
Jag vill understryka
att detta är synnerligen värdefullt både
för eleverna och, inte minst, för de industriföretag,
som skall ta emot dessa
elever, exempelvis under sommarferierna.
Antalet undervisningstimmar per
vecka minskas i någon mån, så att man

får ökad tid för själv verksamhet i studierna.

De nuvarande starkt pressande studierna
har medfört en utkuggning och
kvarsittning i så anmärkningsvärd omfattning,
att det är angeläget att förhållandena
belyses med några uppgifter.
Herr Nordhult har i sitt särskilda yttrande
bland annat anfört: »Höstterminen
1951 nyinskrevos i första klassen
av de tekniska gymnasierna 953 elever.
Två år senare hade av dessa endast
533 (56 %) flyttats till tredje klassen.
Av de övriga 420 kvarstodo 192 i lägre
klass, medan de återstående 228 (24 %)
avgått utan examen huvudsakligen till
följd av studiesvårigheter.»

Inom Studieförbundet Näringsliv och
samhälle har man också diskuterat dessa
problem och uttalar: »Trots en arbetstyngd
vecka om 40 timmar och
trots en påtaglig överansträngning hos
många elever är studiestatistiken vid
de tekniska läroverken en dyster läsning.
Från klass I flyttas vid vårterminens
slut endast hälften av eleverna
och efter prövning vid höstterminens
början ytterligare */«■ Av de flyttade eleverna
har således 1j3 fått förlängt läsår.
Ungefär 30 % av de färdiga ingenjörerna
ha använt 4 eller 5 år till examen
i stället för de 3 obligatoriska. Det
är tre gånger vanligare med ett sådant
misslyckande i studierna, som leder till
kvarsittning eller avgång, på ett tekniskt
än på ett realgymnasium.»

Man kan naturligtvis fråga sig vad en
sådan här omläggning skulle kosta. Där
står uppgift mot uppgift. Utredningen
har beräknat att den skulle kosta 2 miljoner
kronor, medan herr Nordhult
kommit fram till 5 miljoner. Det skulle
i varje fall innebära, att om man kunde
få ytterligare ett 65-tal elever att avlägga
examen, skulle man enligt det
nordhultska sättet att se kunna med
samma kostnader per elev få fram ytterligare
ett visst antal ingenjörer.

Mot detta förslag har utskottet anfört
att studietiden vid de tekniska lä -

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

191

roverken bör vara lika med gymnasielinjerna
vid de högre allmänna läroverken.
Utskottet tillägger att det alltså
»måste vara av vikt, att denna linjes
förutsättningar att draga till sig sin anpart
av de studerande ej försämras».
Några sådana risker torde inte föreligga
— jag tror för min del att förhållandena
torde bli de rakt motsatta. Några
försämrade möjligheter för dem som
vill gå till högskolan torde inte heller
föreligga, om man ordnade saken på ett
praktiskt sätt.

Man har också dragit in värnpliktsförhållandena
och som skäl mot en
fyraårig studietid anfört, att vissa elever
ej i rätt tid skulle kunna fullgöra
sin värnplikt. Men detta är en praktisk
fråga, som bör kunna lösas. Den får
inte hindra en utbildning, som skall
skapa förutsättningar för en effektiv
insats i samhället under ett helt liv.

Det sista motivet mot en längre studietid
är kanske det mest förvånande.
Man har nämligen hävdat, att det är av
stor betydelse att den unge ingenjören
kommer ut i praktisk verksamhet så
snart som möjligt medan han ännu är
öppen och fullt mottaglig för nya lärdomar.
Försvinner månne denna möjlighet
därför att eleverna får en grundligare
utbildning, som sträcker sig över
ytterligare ett år? Jag tror det inte.

Det fyraåriga gymnasiets fördelar
skulle kunna sammanfattas sålunda:

1. Man skulle få bättre förutsättningar
att tillämpa de pedagogiska metoder
som utredningen rekommenderar, jämfört
med vad som kan ske vid den
starkt koncentrerade utbildningen i det
treåriga gymnasiet.

2. Större möjligheter skulle skapas
för eleverna att tillägna sig arbetsmetoder,
som utvecklar deras förmåga att på
egen hand vidga sina kunskaper, något
som de kan ha behov av i sina kommande
arbetsuppgifter.

3. Den längre studietiden skulle troligtvis
komma att medföra, att ett större
antal ingenjörer utexaminerades. Detta

Den tekniska skolutbildningen

skulle vara ett välkommet resultat med
hänsyn till bristen på tekniker.

4. Större möjligheter skulle skapas
att hushålla med det mänskliga råmaterialet
till detta intellektuella arbetsområde.
Alltför många unga människor
har brutits sönder både fysiskt och
psykiskt i den rådande hetsen — det
är min egen erfarenhet. Vårt land har
inte råd med detta.

Utskottet har inte ansett sig kunna
biträda de i motionen framförda synpunkterna
men understryker dock med
skärpa — och det är jag tacksam för
— att den nuvarande starka frekvensen
av kvarsittning och studieavbrott vid
de tekniska läroverken utgör ett allvarligt
missförhållande, som måste undanröjas.
Utskottet framhåller vidare, att
därest erfarenheten i framtiden skulle
visa, att de av utredningen föreslagna
åtgärderna är otillräckliga för att åstadkomma
bättre studieförhållanden, så
måste frågan om studietiden tagas upp
till omprövning. Jag anser dock att det
skulle ha varit värdefullare, om en
skyndsam utredning kommit till stånd
på denna punkt.

Till sist, herr talman, endast några
ord om den textiltekniska utbildningen,
som i någon mån berör mig personligen.
Med tillfredsställelse har jag konstaterat,
att grunderna för den textiltekniska
och den färgeritekniska utbildningen
samt för statsbidrag till textilinstitutet
i Borås och till Lennings textiltekniska
institut i Norrköping nu
fastlagts. I den tidigare nämnda motionen
har vi i detta sammanhang velat
påpeka det principiellt oriktiga i att
elever vid tekniskt läroverk, som går
den textiltekniska linjen, förutom den
avgift de erlägger till läroverket även
skall betala terminsavgift till textilinstitutet.
Utskottet hävdar, att en undersökning
bör komma till stånd genom
Kungl. Maj :ts försorg, och det är min
förhoppning att denna dubbelavgift med
det snaraste skall kunna avskaffas.

Jag slutar med att understryka ut -

192 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Den tekniska skolutbildningen

skottets uttalande, att det är »av synnerlig
vikt, att utbyggnaden av utbildningskapaciteten
icke stannar vid de
förslag, som nu förelägges riksdagen

---utan att planeringen för den

ytterligare erforderliga utbyggnaden intensifieras
och bedrives med största
målmedvetenhet».

Herr talmannen återtog nu ledningen
av kammarens förhandlingar.

Herr NESTRUP (fp):

Herr talman! Det är en betydande
upprustning av den tekniska skolutbildningen
som utskottet föreslår. Den är
till och med större än vad Kungl. Maj:t
ansett sig kunna gå in för. På en punkt
är jag dock inte riktigt nöjd med utskottets
ställningstagande. Tillsammans
med alla andra riksdagsmän i Hallands
län har jag lämnat in en motion om
inrättande av ett tekniskt läroverk i
Halmstad. Tyvärr har utskottet inte
funnit lämpligt att tillstyrka motionen
på annat sätt än att det uttalat, att dessa
önskemål skall komma under förnyat
övervägande. Jag är säker på att så
kommer att bli fallet, men jag vill understryka
den uppfattning, till vilken
1948 års tekniska skolutredning kom,
nämligen att placeringen av ett tekniskt
läroverk i Halmstad är mycket väl motiverad.
Utredningen sade till och med
att ytterligare ett tekniskt läroverk i
Västsverige kan behöva inrättas.

I Halmstad finns alla förutsättningar.
Industrien i Halmstad är mycket varierande.
Tyngdpunkten ligger på mekanisk
verkstadsindustri, men vi har inom
staden och i dess omedelbara närhet
betydande företag också inom textilindustrien,
pappersmasse- och pappersindustrien,
ståltillverkningen, livsmedelsindustrien,
sko- och handskindustrien
m. m. Statistiskt sett skulle enligt
1948 års utredning Hallands län icke
ligga så bra till, men såsom framhålles
i motion nr 652 kommer rekryteringsområdet
att utom så gott som hela Hal -

land även omfatta sydvästra Småland
och i någon mån även nordvästra Skåne.
Därför är utredningens siffror missvisande,
både då det gäller antalet elever
vid tekniska läroverk och antalet
befattningar för teknisk personal inom
industri och hantverk inom rekryteringsområdet.

Härtill kommer att hittills endast allmänt
gymnasium funnits inom området.
Inga andra utbildningsgrenar har förelegat
för fortsatt utbildning efter realexamen.
Detta har naturligtvis verkat
så, att föräldrar, som eljest helst sett
att deras pojkar studerat vid ett tekniskt
läroverk, har sänt dem till allmänt
gymnasium. För de flesta har det
blivit billigare på det sättet, och de har
kunnat ha sina pojkar hemma eller åtminstone
inte alltför långt hemifrån.

I arbetsmarknadsstyrelsens tidskrift
»Arbetsmarknaden» för den 2 februari
i år finns en intressant artikel om skolungdomens
yrkesplaner, utarbetad av
Ingrid Fjellander. Hon har i realskolornas
avgångsklasser gjort en omfattande
undersökning om elevernas yrkesval.
Den har gällt alla elever i dessa klasser.
Materialet har hon delat in i tre
avdelningar efter geografiskt område,
eftersom, som hon säger, man kan vänta
sig, att elevernas yrkesval till en del
skall påverkas av utbildningsmöjligheterna.
Till område 1 har hon räknat
storstäderna och deras närmaste omnejd,
liksom Lund och Uppsala. Här
finns ju de allra flesta utbildningsmöjligheterna.
Till område 2 har hon fört
Göta- och Svealand i övrigt samt Gävleborgs
län.

Hur ser då pojkarnas planer ut, vilket
i detta fall mest intresserar oss? Det
visar sig, att inte mindre än 20 procent
av dem, som går i avslutningsklassen,
önskar teknisk utbildning av något slag.
9,1 procent har direkt sagt, att de vill
gå i tekniskt läroverk.

Inom halmstadsområdet finns det
inte mindre än tio allmänna realskolor
och därutöver tre stora realskolor i

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11 193

samband med gymnasium. Till detta
kommer så en teknisk realskola i Halmstad.
Här har vi sålunda rekryteringsunderlaget,
och det räcker väl till för
ett tekniskt gymnasium. Då man längre
fram också kan räkna med rekrytering
från klass 9 y, måste man nog medge,
att det både på kort och på lång sikt
finns gott underlag. Halmstads stadsfullmäktige
har beslutat att om möjligt
inrätta ett tekniskt gymnasium. De ställer
sig sålunda villiga att påta sig de
bördor, som detta medför. I staden
finns också en särskild kommitté, som
bl. a. har denna fråga på sin dagordning.

I hela Halland och angränsande trakter
finns ingen annan utbildningsmöjlighet
efter realexamen än det allmänna
gymnasiet. Vi är väl alla överens om att
det är viktigt, att ungdomarna snarast
möjligt kan komma in på en bana, som
för fram till ett lämpligt yrke. Det går
dock inte här så lätt som på andra håll,
ty många pojkar, som egentligen skulle
ha gått på tekniskt gymnasium eller annan
teknisk utbildningsanstalt, kommer
inte dit, därför att dessa ligger för långt
från deras hemorter. De sugs in i det
allmänna gymnasiet, där de kanske
strängt taget ingenting har att göra.
Denna sugning till gymnasiet är stor i
våra trakter. Gymnasiet i Halmstad har
nu — trots att man fått nya gymnasier
i Värnamo och i Varberg — bra nära
400 elever, och deras antal kommer
tydligen att öka ytterligare, efter vad
vi sett av prognoserna. För två år sedan
kom i Halmstad ett handelsgymnasium
till stånd med stora uppoffringar
från stadens sida, men ett tekniskt gymnasium
är ytterligare ett led i vår strävan
att på ett bättre sätt än tidigare tillgodose
människornas och bygdens intressen.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till motion nr 652 i
denna kammare.

13 — Andra kammarens protokoll 195G.

Den tekniska skolutbildningen

Herr ENGKVIST (s):

Herr talman! Jag vill yttra ett par
ord i denna fråga i anslutning till en
motion, som jag och några andra ledamöter
av denna kammare väckt, och
som åsyftar att underlätta för Hässleholms
tekniska skola att bli jämställd
med de tekniska fackskolorna. Jag är
naturligtvis väl medveten om svårigheten
att efter den utredning, som nu förebragts,
och departementschefens övervägande
kunna åstadkomma någon ändring
på denna punkt. Jag vet också, att
det är svårt att infoga de kommunala
tekniska skolorna i den organisation,
som nu upptar de statliga tekniska fackskolorna.
Emellertid vill jag ändå framhålla,
att det skulle ha kunnat vara
möjligt att ge Hässleholms tekniska
skola en ställning som kommunal teknisk
fackskola. Därmed skulle man också
ha kunnat främja den försöksverksamhet
inom den tekniska utbildningen,
som faktiskt under många år förekommit
vid denna läroanstalt. Man har
nämligen där tagit olika initiativ till
den tekniska undervisningens utvidgning.
Som exempel kan nämnas, att laborationer
med högspänd ström förekommer
vid skolan. Ett annat område,
på vilket Hässleholms tekniska skola
varit pionjär, är väg- och vattenbyggnad,
framför allt den vägtekniska avdelningen.
Slutligen vill jag nämna att
vid Hässleholms tekniska skola har
fr. o. m. höstterminen 1955 inrättats en
avdelning i värme- och sanitetsteknik
med motsvarande studiemål som övriga
fackavdelningar. Den utredningskommitté,
på vars förslag propositionen
bygger, tänkte sig ju att det förstår 1956
skulle kunna ordnas en gymnasieutbildning
i värme- och sanitetsteknik i Göteborg.

Det har sålunda vid Hässleholms tekniska
skola träffats anordningar och
tagits initiativ, som varit mycket värdefulla
och som enligt min mening borde
ha motiverat att skolan fått samma
Nr It

194 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Understöd åt handelsgymnasier

ställning som de statliga tekniska fackskolorna.
I detta sammanhang vill jag
nämna att av skolans 16 ordinarie lärare
inte mindre än 11 har civilingenjörsexamen
och övriga 5 akademisk
examen. Skolan har således en utomordentligt
god läraruppsättning, och de laboratorier,
framför allt på det elektriska
området, som finns vid skolan står fullt
i klass med dem man har vid andra
tekniska fackskolor.

Jag har redan tidigare sagt att jag
är medveten om att det möter svårigheter
att särskilja Hässleholms tekniska
skola från de övriga kommunala tekniska
skolorna och jag ämnar därför
inte ställa något yrkande om bifall till
motionen. Men jag vill uttala en bestämd
förväntan om att de framtida
överväganden, varom utskottet så välvilligt
talar i sitt utlåtande, verkligen
kommer att leda till att Hässleholms
tekniska skola får en sådan ställning,
att dess elever har samma möjligheter
att avlägga teknisk examen som eleverna
vid de statliga tekniska fackskolorna.

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf):

Herr talman! Det är med glädje vi
inom utskottet konstaterar den utbyggnad
av den tekniska undervisningen,
som Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag
innebär, och vi har ansett oss kunna
helt ansluta oss till detta förslag.
Vi är också överens med Kungl. Maj:t
om att detta är ett minimiförslag och
att det, så snart resurserna över huvud
taget tillåter, bör ske en fortsatt utbyggnad
av den tekniska undervisningen.

Trots detta har vi tillåtit oss att redan
nu föreslå en viss utbyggnad av
tekniska gymnasiet i Malmö, och dessutom
har vi uttalat oss för en förtur
för Kopparbergs län då det gäller tillkomsten
av ytterligare ett gymnasium
— planerna har nämligen varit så långt
komna att detta varit möjligt. Detta är
också saker som ligger helt i linje med
Kungl. Maj:ts intentioner.

Vad beträffar de övriga önskemål som
framförts från olika orter om erhållande
av tekniska gymnasier, bland dem
Halmstad, har utskottet helt naturligt
inte velat ge sig in på någon prövning
därav, då kommunernas medverkan och
planering för ändamålet är en väsentlig
faktor. Utskottet anser för sin del självklart,
att när kommunerna, överstyrelsen
för yrkesutbildning och Kungl.
Maj:t finner tidpunkten lämplig och
elevunderlaget tillräckligt, då bör det
inrättas tekniska gymnasier i takt med
befintligt behov och således även i
Halmstad. Under sådana omständigheter
har vi inte nu kunnat ta någon bestämd
ståndpunkt till på vilka orter och
i vilken turordning nya tekniska gymnasier
skall komma till.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till det föreliggande
utskottsutlåtandet.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till samma hemställan med
den ändring däri, som föreslagits i motionen
II: 652; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Avd. II

Punkterna 1—10

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 11

Understöd åt handelsgymnasier

Punkten föredrogs; och yttrade därvid Fröken

SANDELL (s):

Herr talman! Det är med tacksamhet
jag noterar det komplement till yrkesutbildningen
inom Värmlands län som
tillkommit genom Kungl. Maj:ts initiativ
till inrättandet av ett högre tekniskt
läroverk i Karlstad. Stora skaror av
ungdomar står i ko vid våra undervisningsanstalter,
och varje år måste yr -

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11 195

kesskolorna och handelsgymnasiet avvisa
ett stort antal sökande. Då man på
nära håll fått tillfälle att följa verksamheten
vid handelsgymnasiet och känner
de allt starkare krav, som ställes
på kommunen vad det gäller denna utbildning,
vilken till stor del betjänar
intressen långt utanför kommunen och
länets gränser, så tycker man att ett
ökat statsbidrag vore motiverat, inte för
att stimulera intresset för denna undervisning
•— det finns redan i rikt mått
-— men för att något så när fördela
bördan mellan stat och kommun.

Vid en jämförelse med Örebro handelsgymnasium,
som i år tillerkänts
statsbidrag till en parallellavdelning,
kan man inte finna annat än att lika
starka skäl för ett ökat statsbidrag borde
föreligga i fråga om Karlstads handelsgymnasium.
Även om man inte där
har någon studentlinje, är de organisatoriska
svårigheterna av samma slag.
En fördelning av lärarkraflerna på dels
en undervisning, som är statsbidragsberättigad,
dels en undervisning, som
icke är det, medför stora besvärligheter.
Det vore också möjligt att mer rationellt
utnyttja lärarna, om man hade
statsbidrag även för parallellkurserna.
Karlstads handelsgymnasium har drivit
parallellavdelningarna i sex år. Denna
verksamhet går alltså längre tillbaka i
tiden än verksamheten vid handelsgymnasierna
i Eskilstuna och Jönköping,
vilka i år får statsbidrag. Tillströmningen
av elever visar, att det inte är
tänkbart att här göra någon indragning.
Alla elever som utexaminerats under de
gångna åren har utan svårighet kunnat
placeras på arbetsmarknaden. Under
månaderna februari och mars är i regel
samtliga av dem som tar examen senare
i juni utplacerade.

Inte mer än en fjärdedel av hela elevantalet
kommer från Karlstads stad.
För övrigt är hela landet representerat.
Det är klart att de flesta kommer från
Värmlands län och närliggande län. Av
98 sökande år 1955 var 19 från Karl -

Understöd åt handelsgymnasier

stads stad, 40 från länet i övrigt och
inte mindre än 16 från Kopparbergs
län. Detta är således inte bara ett lokalt
intresse. Frukterna av denna verksamhet
sprider sig så att säga över hela
landet.

När det gäller statsbidragen ligger ju
handelsgymnasierna i ett sämre läge än
exempelvis de privata läroverken. Förutom
det att kommunerna får svara för
lokaler, administration och undervisningsmateriel
tillkommer betydande
kostnader för driften i övrigt. Det är
också angeläget att elevavgifterna hålles
så låga som möjligt.

Under innevarande läsår är kostnaderna
vid Karlstads handelsgymnasium
140 000 kronor. Inkomsterna av elevavgifter
är 25 500 kronor, landstingsbidraget
15 000 kronor och statsbidraget
45 000 kronor. Det blir ett underskott
på 54 500 kronor, som Karlstads
stad måste betala.

I beaktande av att detta gäller en
skolutbildning som tillgodoser samhällets
intressen i stort och med hänsyn
till att kraven under de närmaste åren
kommer att öka allteftersom ungdomskullarna
blir större kan det inte vara
rimligt att den ekonomiska bördan fördelas
på det sätt som nu sker. Det är
angeläget att de kommuner vilka liksom
Karlstad lägger ned arbete och pengar
på denna utbildning också får ett verksamt
stöd från statens sida.

Herr talman! Jag vill inte i dag ställa
något yrkande, men jag ville med detta
uttala den förhoppningen, att departementschefen
vid nästa års prövning beaktar
de önskemål som här kommit
fram från Karlstads handelsgymnasium.

Häri instämde herrar Ståhl (fp), Andersson
i Ryggestad (s) och Widén
(fp).

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 12—18

Vad utskottet hemställt bifölls.

196 Nr 11 Fredagen den 23 mars 1956

Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor — Resestipendier för yrkesutbildning -

Punkten 19

Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid
yrkesskolor

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Chefen

för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PERSSON:

Herr talman! Med anledning av vad
utskottet skrivit under denna punkt och
den beställning, som utskottet här gjort,
vill jag begagna tillfället att deklarera
följande.

I propositionen om realskolan under
övergångstiden, vilken lades på riksdagens
bord i förrgår, har regeringen föreslagit,
att byggnadsbidrag enligt folkskolans
grunder skall införas för realskolor
och jämförliga högre kommunala
skolor från och med nästa budgetår.
Därmed har kretsen av byggnadsbidragsberättigade
skolformer föreslagits
skola ökas på ett avgörande sätt.
Det är givet att därmed också frågan
om byggnadsbidrag till yrkesskolor
kommit i ett väsentligt ändrat läge. Jag
kan försäkra kammarens ledamöter att
regeringen ämnar ta upp frågan om
byggnadsbidrag till yrkesskolor till nytt
övervägande vid nästa budgetberedning
med utgångspunkt i det nya läget.

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf):

Herr talman! Det var ett mycket glädjande
meddelande kammaren fick, och
jag tillåter mig att till statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
framföra ett tack för detta löfte. Om
den kommunala yrkesutbildningen skall
kunna utvecklas så som statsutskottet
önskar och avser är det ytterst nödvändigt
att det åstadkommes jämvikt mellan
statsbidragen för de olika utbildningsgrenarna.
Vi är därför mycket
tacksamma för denna deklaration.

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja instämma
i detta uttalande av avdelningens

ordförande. Vi noterar med tillfredsställelse
det uttalande som här gjorts
av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet.
Jag tolkar det som
ett statens löfte om att vi nästa år
får ett förslag om detta statsbidrags införande.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan
bifölls.

Punkterna 20—29

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 30

Resestipendier för yrkesutbildning

Kungl. Maj:t hade (åttonde huvudtiteln,
s. 672) föreslagit riksdagen att till
detta ändamål för budgetåret 1956/57
anvisa ett reservationsanslag av 60 000
kronor, innebärande anvisande av samma
anslagsbelopp som för innevarande
budgetår.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft de båda likalydande
motionerna 1:274 och 11:406 av
herr Bror Nilsson m. fl. och herr Nelander
m. fl., i vilka hemställts att riksdagen
måtte besluta, att ifrågavarande
anslag höjes med 15 000 kronor till
75 000 kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:274 och 11:406, till Resestipendier
för yrkesutbildning för budgetåret 1956/
57 anvisa ett reservationsanslag av
60 000 kronor.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

NELANDER (fp):

Herr talman! Den fråga, som kommer
upp under denna punkt och som apostroferas
i motion nr 406 med undertecknare
från fyra partier, kan ju synas
vara av ganska ringa betydelse. Dess

Fredagen den
Nya grunder

ekonomiska räckvidd är bara några tiotal
tusen kronor. Icke förty anser jag
och många med mig, att den är av mycket
stor vikt.

Såsom i motionen klargjorts gäller
det stipendier till idkare av hantverk
och småindustri, till verkmästare, till
förmän och till arbetare för studieresor
eller bevistande av kurser. I de flesta
fall är kurserna förlagda till statens
hantverksinstitut, där deltagarantalet
under föregående budgetår var nära
8 000. Redan i mars i fjol var hela anslaget
till stipendier förbrukat, varför
en mycket stor del av deltagarna i vårens
kurser blev utan stipendier. Under
det löpande budgetåret är anslaget
60 000 kronor, men redan nu torde inemot
50 000 kronor ha förbrukats. Enligt
vad jag vid förfrågan på statens
hantverksinstitut har erfarit är ytterligare
ett 25-tal kurser med cirka 500 deltagare
planerade under våren. Den ökning
av anslaget till resestipendier, som
överstyrelsen för yrkesutbildning har
förordat och som begärs i vår motion,
är därför synnerligen välmotiverad. Vi
offrar så mycket på utbildning inom
andra områden, förvisso av mycket
goda skäl, att vi inte borde knussla med
några tiotal tusen kronor, som vårt
hantverk och vår småindustri så väl
behöver för att dess utövare skall kunna
följa med den tekniska utvecklingen.
Dessa grenar av näringslivet behöver
sannerligen en sådan uppmuntran.

Dessa stipendier har på grund av att
anslaget varit så litet måst hållas nere
vid en dagsersättning på kronor 2: 50
eller detsamma som vid anslagets tillkomst
1944. Var och en inser säkert, att
denna dagsersättning med nuvarande
levnadskostnader är orimligt låg. Det
borde vara en hederssak för statsmakterna
att justera detta anslag, och jag
hoppas att det får en välbehövlig höjning.

Herr talman! Med det sagda ber jag
att få yrka bifall till motion nr 406 om
ett med 15 000 kronor förhöjt anslag un -

23 mars 1956 Nr 11 197

för ordinarie prästers lönegradsplacering

der punkten 30) Resestipendier till
hantverk och småindustri.

Herr Carlsson i Tibro (fp) instämde
häruti.

Herr JOHANSSON i Mysinge (bf):

Jag ber kort och gott, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till de i ämnet väckta motionerna;
och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 10

Nya grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering Föredrogs

statsutskottets utlåtande nr
54, i anledning av väckta motioner om
nya grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Arrhén (1:223) och den andra inom
andra kammaren av herr Staxäng m. fl.
(II: 433), hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta om nya grunder för ordinarie
prästers lönegradsplacering i enlighet
med de huvudregler, som föreslagits
i pastoratsindelningssakkunnigas
betänkande.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:223 och 11: 433 icke måtte av riksdagen
bifallas.

Reservationer hade avgivits:

1) av herr Rubbestad, som ansett att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna I: 223
och II: 433, besluta om nya grunder för
ordinarie prästers lönegradsplacering i
enlighet med de huvudregler, som föreslagits
i pastoratsindelningssakkunnigas
betänkande.

2) av herr Skoglund i Doverstorp,
utan angivet yrkande.

198 Nr 11 Fredagen den 23 mars 1956

Nya grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr RUBBESTAD (bf):

Herr talman! Då jag också skrivit
under den motion som här behandlats,
ber jag att få säga några ord.

Jag har inte kunnat ansluta mig till
utskottets uttalande, att denna motion
inte skall föranleda någon åtgärd. Det
är nämligen viktigt, att denna fråga löses.
Denna motion avser framför allt att
giva de lägst avlönade komministrarna
en litet bättre löneställning.

När vi år 1950 antog prästlöneregleringen,
fixerades fyra olika lönegrader
för komministrarna, den 25:e, den 26:e,
den 27:e och den 28:e. Det har emellertid
visat sig mycket svårt att på ett
rättvist sätt inplacera komministrarna i
dessa olika lönegrader. Pastoratsindelningssakkunniga
har senare föreslagit,
att det i stället borde vara två lönegrader
för komministrarna, dels den 26 :e
och dels den 28 :e lönegraden. Detta
förslag har varit ute på remiss, och de
flesta myndigheterna har tillstyrkt det.
Nu har emellertid statskontoret och lönenämnden
yttrat sig även över motionen
och bägge deklarerat, att det inte
finns något direkt hinder för att nu
lösa denna fråga, men de påpekar att
det finns ett mycket nära samband mellan
pastoratsindelningsfrågan och prästlönefrågan,
och de har därför nu avstyrkt
motionens förslag. Detta är i
stort sett samma argumentering som utskottet
begagnat. Utskottet deklarerar
klart och tydligt, att det inte är något
som hindrar, att frågan löses nu utan
samband med pastoratsindelningsfrågan,
men utskottet anser det lämpligast,
att denna fråga skjuts upp till dess pastoratsindelningen
kan behandlas.

Det är tråkigt att denna grupp befattningshavare
har ställts i en mycket
ogynnsam ställning i förhållande till
andra. När vi antog prästlöneregleringen,
gjorde vi beträffande komministrarna
en jämförelse med läroverkslärarna

och fastställde deras lön i förhållande
till dessa. Sedan detta beslut angående
prästlönerna hade fattats har emellertid
läroverkslärarnas löneställning höjts
ett par lönegrader, under det att prästernas
stått kvar. Jag har med tillfredsställelse
konstaterat, att utskottet uttalat,
att det vill ge uttryck åt den förhoppningen,
att den berörda lönegradsfrågan
skall kunna bringas till avgörande
utan alltför stor tidsutdräkt, och det
är detta jag velat särskilt stryka under
genom min reservation. Jag skulle vilja
vädja till ecklesiastikministern, att han
snarast möjligt försöker vidta åtgärder
för lösandet av pastoratsindelningsfrågan.
Senaste kyrkomötet uttalade sig ju
enhälligt för detta liksom för den löneställning
som vi har förordat i motionen.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till reservationen.

Herr förste vice talmannen SKOGLUND
(h):

Herr talman! Det krav på ändrad lönegradsplacering,
som motionärerna
och herr Rubbestad har framställt, är i
många hänseenden berättigat. Men det
framgår av herr Rubbestads yttrande,
att han egentligen inte tror, att man
med en enskild motion kan vinna bifall
till denna framställning. I det fallet har
han säkert rätt. Jag har begränsat mig
till att anteckna en blank reservation.

Svårigheterna hänger samman med
att vi så snart som möjligt behöver få
fram förslaget om en ny pastoratsindelning,
något som också kyrkomötet har
uttalat sig för. Ecklesiastikministern är
inte inom synhåll, annars skulle jag
gärna direkt ha vänt mig till honom
och påmint honom, liksom jag gjort en
gång tidigare i en interpellation, om
angelägenheten av att han för fram frågan
om ny församlingsindelning. Jag
tror att han är alldeles för blygsam.
Han har nog större politisk bakgrund,
än han vill göra gällande när han för -

199

Fredagen den 23 mars 1956 Nr 11

Nya grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering

menar att det är omöjligt att komma
längre i den saken. Om han allvarligt
vill, borde han nog kunna komma in
med ett förslag till nästa års riksdag.

I detta anförande instämde herr Rylander
(fp).

Herr ANDERSSON i Mölndal (s):

Herr talman! Denna fråga har varit
föremål för utredning av pastoratsindelningssakkunniga.
Dessa har föreslagit
nya grunder för placeringen i lönegrad.
De har ansett det lämpligt att placera
tjänsterna med hänsyn dels till folkmängden,
dels till arealen och dels också
till antalet församlingar inom pastoratet.
Man har alltså förknippat löneregleringen
med frågan om en ändring
av organisationen. Man kan inte bryta
ut löneregleringen och låta frågan om
pastoratsindelningen vila, utan man
måste pröva bägge frågorna på en gång.
Om riksdagen skulle acceptera det förslag,
som herr Rubbestad har framlagt,
och i dag besluta antaga nya grunder
för en lönegradsplacering, skulle detta
ju ske utan att riksdagen varit i tillfälle
att pröva det organisatoriska underlag
för lönegradsplaceringen, som pastoratsindelningssakkunniga
har framlagt.
Det är sant som herr Rubbestad
har sagt, att flera myndigheter, även
statens lönenämnd, har tillstyrkt en
omedelbar lönereglering, men de flesta
myndigheterna har ansett, att sambandet
mellan organisationen och löneregleringen
är så starkt, att det måste
mycket starka skäl till för att ta upp
löneregleringen separat. Utskottet har
också funnit att det icke är möjligt att
göra en lönereglering utan att i samband
därmed behandla organisationsfrågan.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr STAXÄNG (h):

Herr talman! Då jag har framlämnat
en motion i detta ärende, vill jag i korthet
nämna motionens innebörd.

Tillämpningen av de för komministertjänster
fastställda grunderna för lönegradsplacering
har i flera fall lett
till orimliga och icke avsedda konsekvenser.
Det synes, framhåller pastoratsindelningssakkunniga,
uppenbart,
att en parallellplacering mellan kyrkoherdetjänster
och komministertjänster
efter för dem båda tillämpliga grunder
skulle medföra en önskvärd förenkling
av hela lönesystemet i dess tillämpning.
Därför föreslog de sakkunniga följande.
Där kyrkoherdetjänsten skulle inplaceras
i Ca 33, skulle komministertjänsten
inplaceras i Ca 28, och där kyrkoherdetjänsterna
tillhörde endera Ca 31 eller
Ca 29, skulle komministertjänsten tillhöra
Ca 26. I de fall, då kyrkoherdetjänst
vore inplacerad i Ca 27, kunde man
utgå från att komministertjänst icke
skulle vara inrättad. Genom nämnda system
skulle för komministertjänst inplacering
i endera Ca 27 eller Ca 25 upphöra.
Det syntes överflödigt att belasta
lönesystemet med en differentiering på
icke mindre än fyra lönegrader i omedelbar
följd. För bortfallet av Ca 25
talade även, att den numera vore slutlönegrad
för e. o. tjänst.

Detta var alltså de sakkunnigas förslag.
När kyrkomötet hade att taga ställning
till pastoratsindelningsförslaget
gick det på remiss till statens lönenämnd,
som förklarade sig kunna acceptera
förslaget i vad avsåg löneplaceringen.
Frågan är då: har löneplaceringen
ett sådant sammanhang med pastoratsindelningsförslaget
att den inte
kan brytas ut och denna löneuppflyttning
alltså komma till stånd? Såväl
statskontoret som statens lönenämnd
har ansett det vara formellt möjligt att
göra en sådan uppflyttning oberoende
av genomförandet av den föreslagna
pastoratsindelningen, men de säger att
frågorna har ett visst samband och därför
torde böra behandlas i ett sammanhang.
Vid denna frågas preliminära
behandling i avdelningen har jag framhållit,
att jag för min del inte kan fin -

200 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

överförande i statens ägo av Bolidens gruvaktiebolags gruvor med tillhörande an läggningar -

na denna sammankoppling vara nödvändig.
Man får också hålla i minnet
att tjänster, beträffande vilka man är
oviss om de kommer att bibehållas i
framtiden, f. n. vakanssättes. Jag tror
därför att konsekvenserna av ett omedelbart
genomförande av denna löneuppflyttning
skulle bli mycket små. Jag
framhöll detta i utskottet och förbehöll
mig också rätten att i kammaren
yrka bifall till den i motionerna gjorda
hemställan. Vid frågans slutbehandling
gick man emellertid från avdelningens
sida mig till mötes genom att tillägga
följande: »Då utskottet sålunda med
hänsyn härtill inte anser sig kunna tillstyrka
motionerna, vill utskottet emellertid
ge uttryck åt den förhoppningen
att den berörda lönegradsfrågan skall
kunna bringas till avgörande utan alltför
stor tidsutdräkt.»

Då jag som sagt måste inkassera detta
uttalande som ett tillmötesgående av
min inställning till denna fråga, har
jag, herr talman, svårt att gå på en annan
linje än utskottet beträffande själva
hemställan. I vissa delar har jag inte
kunnat biträda utskottets skrivning,
men jag anser det citerade uttalandet
ha ett rätt stort värde, då det utgör en
uppmaning från ett enhälligt utskott
till ecklesiastikministern och därför enligt
min uppfattning torde få starkare
verkan än man kunnat uppnå genom
att driva den i motionerna föreslagna
linjen. För dagen är jag sålunda, med
hänsyn till det uttalande som gjorts i
sista delen av utskottets utlåtande, beredd
att biträda utskottets förslag. Om
emellertid ecklesiastikministern mot
förmodan inte skulle ta intryck av detta
uttalande, får man givetvis vid ett
senare tillfälle framställa ett direkt yrkande
av den innebörd, som i motionerna
föreslagits.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels

ock på bifall till den av herr Rubbestad
avgivna reservationen; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

§ 11

överförande i statens ägo av Bolidens
gruvaktiebolags gruvor med tillhörande
anläggningar

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 5, i anledning av väckta motioner
om överförande i statens ägo av Bolidens
gruvaktiebolags gruvor med tillhörande
anläggningar.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 329 i första kammaren av
herrar Persson, Helmer, och Norling
samt nr 253 i andra kammaren av herr
Holmberg och fru Nilsson, hade föreslagits,
att riksdagen skulle i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om tillsättande
av en utredning med uppdrag att
utarbeta förslag till överförande i statens
ägo av Bolidens gruv AB:s gruvor
med tillhörande anläggningar.

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna I: 329 och II: 253
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Bankoutskottet säger
sig inte ha kunnat finna skäl för ett förstatligande
av bolidengruvorna eller ens
för att förorda en undersökning därom.
Men är utskottet över huvud taget mottagligt
för några sakskäl? Prövar det
över huvud taget vad som kan tala för
den ena eller andra ståndpunkten i
denna fråga? Jag har fått det intrycket
att bankoutskottet i frågor som gäller
företagsformer och exploatering av
naturrikedomar har en ganska strikt
dogmatisk inställning. »Så här har vi
haft det och så kan vi fortsätta», resone -

Fredagen den 23 mars 1956 Nr 11 201

överförande i statens ägo av Bolidens gruvaktiebolags gruvor med tillhörande anläggningar -

rar utskottet. Punkt och slut. Det är
med andra ord dogmen om den privatkapitalistiska
ordningens eviga förträfflighet.
Men även om bankoutskottet inte
har märkt något, så är det i alla fall
ett faktum att denna dogm är såväl
teoretiskt som praktiskt vederlagd för
länge sedan. Det är ingen tvekan om
att numera en folkmajoritet även i vårt
land »anser det kränkande för rättskänslan»,
för att använda en nött fras,
att en liten handfull kapitalister skall
ha rätt att exploatera naturtillgångar
som rätteligen borde förvaltas helt av
samhället.

Vad gruvfyndigheterna beträffar har
bl. a. Gruvindustriarbetareförbundets
kongress uttalat sig i denna riktning
inte bara i fråga om LKAB:s gruvor,
som det då gällde, utan i fråga om alla
mineraltillgångar. Ett sådant betraktelsesätt
angående statsmakternas bestämmanderätt
över naturtillgångar och näringsliv
är som bekant grundläggande
för de svenska arbetarpartiernas program.
Så långt frågan om den principiella
sidan av saken.

Men fullständigt tomhänt kommer
utskottet även när det gäller praktiska,
dagsaktuella motiv för sin ståndpunkt.

I vår motion har vi sagt att gruvorna
i Västerbotten bör förstatligas för att
man därigenom skall befrämja den
allmänna ekonomiska utvecklingen i
länet. Privatkapitalisterna anser nämligen
inte att deras innehav av naturtillgångarna
förpliktigar dem att sörja
för en allsidig utveckling av näringslivet.
För dem finns det bara en ledstjärna,
nämligen att bolagsvinsten skall
bli så stor som möjligt. Det har också
blivit ständigt stigande jättevinster för
aktieägarna. Men däremot har det inte
blivit något av västerbottningarnas förhoppningar
om att en del av miljonvinsterna
skulle användas för att grunda
nya industrier och på annat sätt befrämja
Västerbottens ekonomiska utveckling.

Trots de rika mineraltillgångarna har
nämligen Västerbotten en mycket ringa
grad av industrialisering — procentuellt
sett ungefär häften av vad som är
genomsnitt för landet i dess helhet.

Gentemot vårt påpekande att bolaget
inte ens har ordnat med en anläggning
för koppardragning i det län där vårt
land utvinner praktiskt taget all sin
koppar, förklarar utskottet att en sådan
förädling av den västerbottniska kopparn
ju i alla fall sker »på annat håll
i landet»!

Detta är typiskt för det bolagstänkande
som på sin tid gav Västerbottens nuvarande
landshövding anledning att
mynta satsen att de ekonomiskt styrande
betraktar och behandlar Norrland
som en koloni. Enligt det klassiska kolonisystemet
skulle nämligen kolonierna
bara leverera råvara och vid behov
arbetskraft medan moderlandet självt
tog hand om förädlingen.

Det var först sedan folkopinionen i
Norrland kunnat förmå statsmakterna
att ta itu med denna form av ekonomiskt
vanstyre som man på ort och
ställe började förädla övre Norrlands
naturrikedomar längre än till halvfabrikat.
Särskilt i Norrbotten har vi
ju nu kommit ett stycke på väg i rätt
riktning, och det gäller att fortsätta —
allt talar för att man bör fortsätta bl. a.
i Västerbotten. Men det är ju också tydligt
att den grundläggande förutsättningen
för en förnuftig industrilokalisering
i Norrland, i detta fall i Västerbotten,
är att bl. a. gruvorna förstatligas.

Utöver de exempel vi nämnt i motionen
kan jag också tala om att bolaget
har förlagt även andra förädlingsindustrier,
som baseras på de västerbottniska
malmerna, »på annat håll i landet».
Utvinningen av bly och silver i de
västerbottniska gruvorna ger naturligtvis
möjlighet till en ganska betydande
industriell verksamhet för ytterligare
förädling av dessa mineral. Det fanns

202 Nr 11 Fredagen den 23 mars 1956

överförande i statens ägo av Bolidens gruvaktiebolags gruvor med tillhörande anläggningar -

också ansatser till att det skulle ske i
Västerbotten. Och det hade som sagt
varit starkt befogat med hänsyn till
sociala förhållanden. Men bolaget tar
inga sådana hänsyn, och därför gick
det med bly- och silverföretagen på
samma sätt som med koppardragningen;
förädlingsindustrierna förlädes »på
annat håll i landet». Bankoutskottet
vill kanske trösta de missnöjda med att
bolagets anordningar kan bli till nytta
även för en och annan av de västerbottniska
ungdomar, som måste fly söderut
för att skaffa sig den försörjning som
de inte kan få i sin hembygd på grund
av dessa förhållanden. Men detta är
icke en förnuftig ordning och inte något
försvar för den ståndpunkt utskottet
intar.

Självfallet behöver man inte heller
stanna vid de former av förädling som
nu förekommer — låt vara i andra delar
av landet. Redan i den stora norrlandsutredningen
för många år sedan slogs
fast som ett axiom att Norrlands rika
naturtillgångar, framför allt när det
gäller mineralier, utgör en naturlig
grundval för en omfattande mekanisk
industri, som bekant har vår grupp
åter aktualiserat denna fråga genom
en motion till årets riksdag om att man
skall vidtaga åtgärder för anläggande
av en bil- och traktorindustri någonstans
i Norrland. Av privatkapitalisterna
kan man inte vänta sig något därvidlag.
Vad som skall ske måste ske med
statens medverkan. Och då behöver
statsmakterna också ha bestämmanderätten
över råvarorna i det område det
gäller.

I fråga om gruvorna i Västerbotten
handlar det ju för resten i hög grad
om att staten bara skall återta en rätt
som man överlåtit på bolaget. Flera av
västerbottensgruvorna är nämligen
statsgruvor som bolaget arrenderar.
Där kan man bokstavligen tala om att
bolaget skär guld med täljknivar —
på hela det svenska samhällets bekost -

nad och utan att vidkännas några rimliga
hänsyn till befolkningen i den
bygd där det sker.

För oss framstår kravet om förstatligande
av västerbottensgruvorna såsom
lika berättigat som förstatligandet av
LKAB:s gruvor. Vår motion går som
bekant ut på att en utredning om denna
sak skall företagas.

Herr talman! Jag hemställer om bifall
till vår motion, nr 253 i denna
kammare.

Herr SEVERIN i Stockholm (s):

Herr talman! Jag vill från början
påpeka att motionen gäller ett övertagande
av inte bara Bolidens naturtillgångar
— man kan för övrigt inte
räkna med brytning i Boliden under
särskilt många år till — utan även den
industriella anläggning som finns där
uppe i Bolidenbolagets drift.

Det är naturligtvis i och för sig
önskvärt att man i så stor utsträckning
som möjligt kan bereda länets befolkning
arbete i länet, men därav följer
inte utan vidare att det skulle vara
lämpligt att anlägga ett koppardragningsverk
vid Skellefteå. Såvitt jag förstår
skulle inte heller statens övertagande
av Bolidens industriella verksamhet
medföra någon förändring i arbetstillgången.
Vi tillverkar här i landet
cirka 30 000 ton koppar, och vi importerar
bortåt dubbelt så mycket. Den
kopparutvinning som äger rum i Skellefteå
är knappast tillräcklig för att
man därpå skulle kunna basera ett industriellt
verk. Skulle detta verk drivas
i sådan omfattning, att det verkligen
bleve lönande, måste det alltså arbeta
med importerad koppar.

Det finns inte så stora förutsättningar
i vårt land att utveckla ytterligare
en metallmanufaktur på grundval av
importerad metall. Vi har ett relativt
stort manufakturverk, Svenska metallverken
i Västerås. Svenska metallverken
är avnämare av åtminstone det

Fredagen den 23 mars 1956 Nr 11 203

överförande i statens ägo av Bolidens gruvaktiebolags gruvor med tillhörande an -

läggningar

mesta av den koppar som utvinnes i
Skellefteå. Skulle nu en kopparmanufaktur
byggas i Skellefteå, skulle antingen
Svenska metallverken i Västerås
nedläggas eller också finge vi öka kopparimporten
så väsentligt, att råvaran
kunde räcka till två sådana verk.

Det är ytterst tvivelaktigt om en sådan
industri kunde bli lönande för
vårt land. Den omständigheten, att staten
skulle överta en eventuell metallmanufaktur
i Skellefteå, skulle inte innebära
att den bleve lönande. Staten
har inte större förutsättningar i detta
fall att bedriva industrien lönande än
det privata näringslivet. Det kan väl
inte förutsättas i motionen att staten
skulle driva ett sådant verk med förlust
för att befolkningen skulle få stanna i
länet och inte behöva bege sig till
andra delar av vårt land, där det är
möjligt att driva en lönande verksamhet?
Så kan man inte sköta landets ekonomi.

Det är dessa hänsyn som har motiverat
bankoutskottets ställningstagande,
och jag ber, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Den avgörande frågan
i det här sammanhanget är ju huruvida
man skall tillåta ett företag att exploatera
rika naturtillgångar utan att detta
företag skall vara förpliktat att vidta
några åtgärder till fromma för den allmänna
ekonomiska utvecklingen i den
bygd det gäller. Det argumentet har arbetarrörelsen
alltid framhävt såsom
grundläggande för bedömningen av frågan,
huruvida staten eller de enskilda
skall äga naturtillgångar.

Boliden är ett särskilt eklatant exempel
på hur ett bolag som exploaterar en
del av vårt lands rikaste naturtillgångar
helt nonchalerar detta naturliga krav,
att det också på något sätt skall bidra
till att bygden, där det får sina väldiga

vinster, kan förkovras ekonomiskt och
få näringslivet mera differentierat än
det för närvarande är.

Mot denna synpunkt har utskottet
inget som helst argument att anföra. Det
där påståendet, att det inte skulle gå att
driva industriell verksamhet i Västerbotten
lika bra som i andra delar av
landet, är icke underbyggt med något
sakmaterial. Tvärtom visar ju erfarenheten
att det ur vissa synpunkter kan
vara mycket fördelaktigt att driva industriell
verksamhet uppe i Norrland,
inte minst med hänsyn till de rika tillgångarna
av arbetskraft. Men även om
det inte skulle bli lika lönande, så är
inte heller detta ett avgörande skäl. Det
viktigaste är att man tar sociala hänsyn,
och det kommer aldrig privatkapitalister
att göra. Man kan bara räkna
med att det blir gjort under förutsättning
att statsmakterna äger naturtillgångarna.

Med anledning av herr Severins påstående,
att det snart är slut med mineraltillgångarna
där uppe, vill jag hänvisa
till vad direktör Schwartz därvidlag
säger i verksamhetsberättelsen. Bolaget
har ett program som siktar till en
väldig ökning av brytningen. Från 1947
till 1957 har en ökning skett från
145 000 ton till 420 000 ton, och inom
ytterligare en kort tid räknar man med
att vara uppe i 1 665 000 ton, alltså
nära en fyrdubbling. Dessutom har den
senaste tidens malmletningar visat,
att Västerbottens berggrund innehåller
stora rikedomar, som ger möjlighet till
produktion av selen, blyoxid, mönja,
svavelsyra och mycket annat. Det är
alltså uppenbart att här finns väldiga
rikedomar på vilka man skulle kunna
basera ett omfattande och differentierat
näringsliv till fromma för Västerbotten.

överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till den i ämnet väckta

204 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Förstatligande av den privata rustningsindustrien

motionen 11:253; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

§ 12

Förstatligande av den privata rustningsindustrien Föredrogs

bankoutskottets utlåtande
nr 6, i anledning av väckta motioner
om förstatligande av den privata rustningsindustrien.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 455 i första kammaren av
herr Öhman m. fl. samt nr 583 i andra
kammaren av herr Hagberg m. fl., hade
föreslagits, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om framläggande
av förslag till riksdagen 1957
om förstatligande av de industrier som
hade tillverkning av krigsmateriel som
huvudsaklig sysselsättning.

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna 1:455 och 11:583
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr SENANDER (k):

Herr talman! Utskottet har avstyrkt
vår motion i denna fråga med den motiveringen,
att krigsmaterielindustrien
kontrolleras av krigsmaterielinspektionen
och att export av krigsmateriel inte
kan ske utan regeringens tillstånd. I
samband därmed upplyses, att inte
mindre än 140 företag existerar på området
och är underkastade kontroll.

Det är i och för sig bra, att denna
kontroll existerar. Men vår motion, som
icke förbisett detta förhållande, utgår
ifrån att kontroll icke är tillräcklig när
det gäller en sådan industri som krigsindustrien,
särskilt som denna har en
betydande omfattning i vårt land.

Vår motion tar sikte på det allvarliga
och riskfyllda förhållandet, att
rustningsindustrien befinner sig i pri -

vata händer och därför är föremål för
spekulation. Ingen kan med skäl bestrida
den fara som ligger däri, att rustningsindustriens
utveckling och profiU
intresse är beroende av staternas rustningar.

Det är för övrigt ett allmänt känt förhållande,
att de stora rustningsindustrierna
har utövat och alltjämt utövar ett
ödesdigert inflytande på frågan om krig
eller fred, liksom de också genom sina
många kanaler är i stånd att korsa eller
i varje fall bromsa försöken att åstadkomma
rustningsbegränsningar.

Frågan om äganderätten till rustningsindustrien
är därför en avgörande
fråga. Tillätes det enskilda vinstintresset
att dominera rustningsindustrien,
så måste man givetvis räkna med
att den alltid har en inriktning, som
står i skarpaste kontrast till fredsintresset.

Under sådana förhållanden är det
inte till fyllest med enbart kontroll.
Det måste ligga i linje med Sveriges
utrikespolitiska inriktning, att landet
skaffar sig den fullständiga kontrollen
över rustningsindustrien genom att privatägandet
avskaffas och äganderätten
övergår till staten.

Vårt förslag är icke nytt och har tidigare
framförts från annat håll än vårt.
Den svenska regeringen tillsatte redan
år 1932 en krigsmaterielberedning.
Statsminister Per Albin Hansson rekommenderade
i ett anförande till statsrådsprotokollet,
att krigsmaterieltillverkningen
borde bli ett statsmonopol.
Denna rekommendation ansåg han vara
påkallad »ur synpunkten av en riktig
fredspolitik» och åberopade, att den
förordats från flera håll såsom ett nödvändigt
led i ett fullt effektivt internationellt
kontrollsystem.

Vad som då anfördes av statsministern
har sin fulla giltighet även i dagens
läge. Så länge den internationella
rustningsindustrien i privat ägo fritt
får driva sitt spel är alltid freden i fara.
En minskning av rustningarna och en

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11 205

Förstatligande av den privata rustningsindustrien

effektiv nedrustningskontroll kan knappast
tänkas så länge »dödens köpmän»
kan utöva sitt mäktiga och ödesdigra
inflytande, ett inflytande som inte gör
halt inför de starkaste hinder. Ett förstatligande
av rustningsindustrien är
således i främsta rummet ett fredsintresse.

Det är emellertid i hög grad väsentligt
att också beakta frågan om de ekonomiska
fördelarna för staten av ett
övertagande av de viktigaste rustningsföretagen.
Vinstmarginalerna är synnerligen
höga, och utan tvivel skulle ett
förstatligande av industrien omedelbart
påverka försvarsutgifterna för vårt land
i gynnsam riktning.

Boksluten för de stora företagen ger
syn för sägen. Under år 1955 fördubblade
AB Bofors sitt aktiekapital från 44
till 88 miljoner. 22 miljoner kronor därav
utgjordes av gratisaktier. Utdelningen,
som naturligtvis inte säger allt, är
12 procent. Anläggningarnas värde har
från år 1950 till 1954 ökat från 90,1
miljoner till 163,4 miljoner kronor. Detta
har skett genom att avskrivningarna
under samma tid ökats från 11,5 miljoner
till 196 miljoner kronor. Posten
»disponibla medel» var år 1954 inte
mindre än 54,6 miljoner kronor. I mottagna
förskott för samma år redovisas
cirka 203,4 miljoner kronor. Säkerligen
kan man förutsätta, att dessa förskott
till stor del utanordnats av svenska
staten.

Svenska Aeroplan AB redovisar under
posten »vinstmedel» följande belysande
siffror: år 1952 2,04 miljoner,
1953 7,70 miljoner, 1954 8,46 miljoner
och 1955 11,62 miljoner kronor. I förskott
redovisas för 1955 125,2 miljoner
kronor. I kassa och hank hade bolaget
år 1952 6,01 miljoner, 1953 28,8 miljoner,
1954 48,9 miljoner och 1955 76 miljoner
kronor.

Ett förstatligande av krigsindustrien
är, såsom dessa siffror antyder, i hög
grad ekonomiskt fördelaktigt. Då staten
redan är ägare av en betydande krigs -

materielindustri vore det ur rationaliserings-
och samordningssynpunkt synnerligen
förmånligt, att den tog hand
om all mer betydande krigsindustri.

Men framför allt är ett förstatligande
av krigsindustrien ett fredsintresse.
Stora ansträngningar görs i dessa dagar
för att åstadkomma fredliga förbindelser
mellan länderna, nedrustning och
avspänning. Det skulle vara ett led i
dessa strävanden och ägnat att markera
vårt lands ställning som neutral och
fredsälskande nation, om krigsindustrien
undandrogs den privata spekulationen
och övertogs av staten.

Herr talman! Jag ber med det anförda
att få yrka bifall till motionen II:
583.

Herr SEVERIN i Stockholm (s):

Herr talman! Det framgår av utskottets
utlåtande, vilket för övrigt herr
Senander också refererat, att vår krigsmaterielindustri
är mycket ingående
kontrollerad av statsmakterna. Detta
sker inte bara därigenom, att statsmakterna
visserligen inte är den enda men
den avgjort största beställaren; som beställare
måste naturligtvis staten utöva
ett betydande inflytande över tillverkningen.
Men härtill kommer, att export
av vapen i princip är förbjuden.
Export får inte äga rum utan speciellt
tillstånd av statsmyndigheterna. På
grund härav kan man säga, att statsmyndigheterna
har krigsmaterielindustrien
under sin fullständiga kontroll.
Denna kontroll är så fullständig, att den
inte kunde bli mera fullständig, därest
staten i egen regi skulle bedriva tillverkningen
av krigsmateriel.

Bland krigsmaterielföretag fäster man
alltid så stort avseende vid Bofors, och
i motionen nämns ju också Bofors samt
flygplansfabriken i Linköping. I själva
verket är det flera som tillverkar krigsmateriel.
Inte mindre än 140 företag är
på detta sätt underkastade statens kontroll.
För övrigt vet vi, att därest ett
krig skulle bryta ut, gäller det inte bara

206 Nr 11 Fredagen den 23 mars 1956

Interpellation ang. undanröjande av de trafiksvårigheter, som kvarvarande pansarhinder
på vägarna utgör

dessa 140 företag, som visat sig kunna
producera krigsmateriel, utan nära nog
varenda verkstad blir då lämplig härför.
Under krigets första år, då upprustningen
var som våldsammast i vårt
land, fanns det knappast någon verkstad,
som inte tillverkade krigsmateriel.

Men, säger herr Senander, det viktigaste
med statens övertagande av rustningsindustrien,
är att det är ett fredsintresse,
ty den privata rustningsindustrien
utgör en krigsfara. Det har sagts
många gånger att den utgör en sådan
krigsfara. Bevisningen därför har aldrig
varit så bindande, men det ligger i sakens
natur, att det härvidlag är svårt
att förebringa bevisning -—- det erkänner
jag gärna. I den mån rustningsindustrien
kan påverka statsmakterna i
riktning mot krig sker det i sådana former,
som inte är lätta att kontrollera.
Men även om staten skulle överta krigsmaterielindustrien
utgör detta ingen garanti
för att inte krigsmateriel kan exporteras
till mycket farliga brandhärdar
i vår värld. En av de farligaste
brandhärdar som för närvarande existerar
i världen är otvivelaktigt Mellersta
Östern. Arabstaterna i Mellersta östern
har nu kunnat importera en mycket betydande
mängd av vapen, icke från de
privatägda rustningsindustrierna utan
från en statligt ägd rustningsindustri.
Den omständigheten, att staten äger
rustningsindustrier, hindrar alltså inte
att man exporterar krigsmateriel och
vapen till folk, som är villiga att använda
dem och vill börja krig.

Herr Senander förutsätter förstås, att
även om andra stater exporterar krigsmateriel
till krigslystna arabländer, så
skulle svenska staten inte ha gjort detta,
och det tror jag i grund och botten inte
heller att den svenska staten skulle ha
gjort. Men någon sådan export från
svensk sida sker icke, ehuru krigsmaterielindustrien
här i landet är privat.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till bankoutskottets hemställan.

Herr SENANDER (k):

Herr talman! Bara ett par ord i anledning
av vad herr Severin här framhöll.

Jag fäste mig särskilt vid vad han
sade om att statens övertagande av rustningsindustrien
icke utgör någon garanti
för att missbruk inte sker. Nej, det är
ingen som påstått att det är en fullständig
garanti, men nog måste väl herr Severin
medge, att det är en väsentlig
skillnad om ett enskilt privatkapitalistiskt
intresse får behärska denna industri
eller om den behärskas av statsmakterna.
I sistnämnda fall är en helt
annan kontroll möjlig än den som nu
kan genomföras beträffande det privata
vinstintresset.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till de i ämnet väckta motionerna;
och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 13

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 16, i anledning av väckt motion
om avlägsnande av vissa olikheter
i fråga om rätt att på saluförda produkter
avbilda stora riksvapnet.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14

Interpellation ang. undanröjande av de

trafiksvårigheter, som kvarvarande
pansarhinder på vägarna utgör

Herr LÖFROTH (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Av de under senaste
kriget uppförda pansarhindren på vägarna
kvarstår ännu en del. Så är fallet
åtminstone i Norrbotten i dess norra
delar, och de utgör där ett betydande
hinder för vägtrafiken.

Året efter krigets upphörande eller
närmare bestämt den 30 december 1946
uppdrog chefen för försvarsdeparte -

Fredagen den 23 mars 1956 Nr 11 207

Interpellation ang. kostnaderna för sjukvård i vissa fall för patienter intagna på
epileptikeranstalt

mentet till en tremannakommitté att utreda
frågan vilka åtgärder som borde
vidtagas med avseende å befintliga hinder
på vägarna. Under början av 1947
företog kommittén några studieresor,
varvid kommittén också hållit överläggningar.
Den 7 maj samma år lämnade
kommittén förslag till vissa åtgärder för
stockholmsområdet och Norrbottens
län. Av berättelsen till 1948 års riksdag
framgår, att kommittén beräknat slutföra
sitt uppdrag under sagda år. Huruvida
detta skedde 1948 eller under de
närmast påföljande åren är icke bekant,
men den 23 oktober 1953 förordnade
Kungl. Maj:t att utredningen skulle nedläggas.

Dessa pansarhinder å vägarna borde
nu — elva år efter krigets slut — kunna
borttagas, i varje fall i sådan omfattning
att de icke under fredliga tider får utgöra
de allvarliga trafikstörningar som
de faktiskt nu är. För omnibussar och
större lastbilar — och särskilt då sådana
fordon vilka är försedda med släpvagnar
-—- utgör dessa pansarhinder
verkliga trafikfaror och ger anledningar
till olyckor och skadegörelser å fordon.
Inte minst ur trafiksäkerhetssynpunkt
är det nödvändigt, att något göres för
att åstadkomma en ändring.

Med stöd av vad jag här anfört hemställes
om kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få rikta följande fråga:

Vilka åtgärder vill herr statsrådet vidtaga
för att undanröja de trafiksvårigheter
som kvarvarande pansarhinder
på vägarna utgör?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 15

Interpellation ang. kostnaderna för sjukvård
i vissa fall för patienter intagna på
epileptikeranstalt

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Fröken LÖWENHIELM (fp), som yttrade: Herr

talman! Riksförsäkringsanstalten
har i sitt cirkulär nr 1/1956 till de
allmänna sjukkassorna meddelat dessa,
att medicinalstyrelsen numera betraktar
samtliga epileptikeranstalter som allmänna
sjukhus. Konsekvensen av detta
blir att patienter, som vårdats på dessa
anstalter två år, blir utförsäkrade och
sålunda ej längre tillhör sjukkassorna.
Om en sådan patient insjuknar i annan
sjukdom än epilepsi, betalar sjukkassorna
ej längre läkarvård och sjukvård
på landstingens sjukhus. De små epileptikeranstalternas
egna möjligheter att
lämna annan sjukvård än för epilepsin
är mycket begränsade.

Nyligen inträffade, att en patient på
ett epileptikerhem fick starr, som snabbt
försämrades. Patienten måste föras sex
mil till lasarett med ögonavdelning för
undersökning och för operation. Resorna
företogs dels med bil, dels med
ambulans. Kostnaden för alla resor —
även med ambulans ■— vårdavgift m. m.
betalades i detta fall av patientens anhöriga.
Hade behandlingen och operationen
utförts 1955, hade sjukkassan
svarat för kostnaden, och när det av
delegationen för epileptikervården
framlagda förslaget, som även beröres
av Kungl. Maj ds proposition, nr 96/1956,
att landstingen delvis skall överta huvudmannaskapet
för epileptikervården,
blir genomfört torde landstingen komma
att svara för all sjukvård. Intill dess
detta blir fallet har dessa patienter kommit
i en olycklig särställning.

Med hänvisning till vad jag här framhållit
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få framställa
följande frågor:

Anser herr statsrådet, att ovanstående
relaterade förhållande står i överensstämmelse
med huvudsyftet med allmänna
sjukförsäkringen?

208 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Interpellation ang. effektivisering av sjöräddningstjänsten — Interpellation ang.

vissa spörsmål beträffande fiskexporten

Om så ej är fallet, har herr statsrådet
för avsikt att föreslå någon ändring?

Denna anhållan bifölls.

§ 16

Interpellation ang. effektivisering av
sjöräddningstjänsten

Ordet lämnades på begäran till

Herr SVENSSON i Krokstorp (h), som
anförde:

Herr talman! Enligt beslut av 1952
års riksdag anvisades i samband med
dispositionen av överskottsmedel från
statens krigsförsäkringsnämnds verksamhet
ett belopp av 2 000 000 kr. till
en effektivisering av sjöräddningsväsendet.
Dessa medel skulle främst användas
för anskaffning av snabbgående
undsättningsbåtar. Utskottet framhöll
härom i sitt utlåtande — statsutskottet
nr 212/52 — bl. a. följande: »Utskottet
förutsätter, att nu ifrågavarande medelstilldelningar
utan onödig tidsutdräkt
omsättas i praktiska åtgärder.» Enligt
uppgift har, sedan berörda beslut fattades,
endast 370 000 kr. anvisats till sjöräddningssällskapet
för byggande av en
ny typ av räddningskryssare.

Det är synnerligen angeläget att de
medel, som 1952 anvisades av riksdagen,
kommer till användning snarast
möjligt. Kustbefolkningen och de sjöfarande
har rätt att begära att sjöräddningen
hålles på en hög nivå. Sverige
är också förpliktat, efter anslutning till
1948 års londonkonvention, att kring
kusterna ansvara för en effektiv sjöräddningstjänst.

Enligt min mening vore det lämpligt
att snarast ge Sjöräddningssällskapet
möjligheter att disponera hela det år
1952 anvisade beloppet för inköp av
räddningskryssare. För varje år som
medlens deponering uppskjutes förlorar
de i värde, till men för hela sjöräddningstjänsten.
Kommerskollegium
har också förordat att hela beloppet

borde överlämnas till Sjöräddningssällskapet
för att efter sällskapets prövning
användas till anskaffande, underhåll och
drift av snabbgående undsättningsbåtar.
Genom en sådan åtgärd skulle medlen
på ett smidigt och fullt betryggande sätt
göras effektiva.

Med hänsyn till vad ovan anförts anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
få ställa följande
fråga:

Vilka åtgärder ämnar herr statsrådet
vidtaga för att snarast möjligt en effektivisering
skall kunna ske av sjöräddningstjänsten? Kammaren

biföll denna anhållan.

§ 17

Interpellation ang. vissa spörsmål
beträffande fiskexporten

Herr BÖRJESSON (bf) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Det är av största betydelse
för vårt land och naturligtvis särskilt
för fiskets folk, att utrikeshandeln
med fisk kan bedrivas under så gynnsamma
betingelser som möjligt. Det är
väsentligt, att exporten av fisk kan ske
till sådana priser, att fiskenäringens folk
kan få en tillfredsställande ersättning
för sitt arbete. Det är också nationalekonomiskt
betydelsefullt, att exportmöjligheterna
tillvaratages på bästa
sätt. Vårt land bör ha goda förutsättningar
som exportland på fiskets område.
Det kan emellertid ifrågasättas, om
vår utrikeshandel med fisk med nuvarande
ordning kan sägas vara helt tillfredsställande.
För år 1955 redovisades
ett utförselöverskott i fråga om fiskens
vikt på 45,4 milj. kilogram. Men
ifråga om priserna på fisken hade vi
att notera ett införselöverskott på 27,8
milj. kronor. Denna differens är större
än för tidigare år.

Vår fiskexport synes ha svårt att täv -

Nr 11 209

Fredagen den 23 mars 1956
Interpellation ang. vissa spörsmål

la med den danska och norska. Särskilt
torde vissa erinringar vara att
göra beträffande exporten till länder
med centraliserad import. Den svenska
exporten på dessa länder har koncentrerats
till två organ, som under särskilda
förutsättningar tillerkänts ensamrätt
till exportlicenserna på ifrågavarande
länder. För fisk från västkusten
utställes exportlicencer f. n. endast
på föreningen Västkustfisk och
för fisk från sydkusten uteslutande på
föreningen Sydsvensk exportfisk. Ifrågavarande
export synes mig emellertid
icke möjliggöra, att producenternas intresse
av att utfå bästa möjliga priser
för fisken alltid kan tillgodoses.

De fastställda minimipriserna avser
ju att garantera, att fiskarena utfår lägst
dessa priser främst för den fisk, som
säljes till färskkonsumtion inom landet.
Den fisk, som vid försäljning ej uppnår
minimipriset, d. v. s. överskottsfisken,
övertages av de särskilda prisregleringsföreningarna,
på västkusten föreningen
Västkustfisk och på sydkusten
föreningen Sydkustfisk. För överskottsfisken
utbetalar dessa prisregleringseller
överskottsföreningar ett s. k. garantipris,
som i förväg fastställts av
föreningen. Det s. k. garantipriset, som
i genomsnitt kan sägas utgöra cirka 50
proc. av minimipriset, medger endast
en sådan ersättning till fiskaren, att de
direkta kostnaderna för fisket kan
täckas.

Exporten av fisk till länder med centraliserad
import sker, såsom framhållits,
uteslutande genom de nämnda organen,
föreningen Västkustfisk och
föreningen Sydsvensk exportfisk. Fiskare
eller fiskares ekonomiska organisationer,
som står utanför nämnda föreningar,
och exportörer erhåller icke
exportlicenscr. De kan enligt gällande
system endast få fungera som »packare»
inom den snäva ram, som uppdragits
genom monopoliseringen. Denna
monopolisering av fiskexporten på
den centraliserade marknaden synes
14 — Andra kammarens

beträffande fiskexporten

inte ha givit producenterna säkrare
existensmöjligheter utan torde tvärtom
i åtskilliga fall ha medfört ökade avsättningssvårigheter
och sämre priser
för fiskarena.

Ifrågavarande monopolisering av
fiskexporten synes för det första medföra
en onödigt tungrodd apparat. Den
innebär oftast, att fisken måste passera
genom flera mellanhänder än som är
nödvändigt för exporten. Den medför
för det andra också oftast en tidutdräkt,
som betyder, att den exporterade varan
icke har den kvalitet, som kan ge
det bästa ekonomiska utbytet.

För fiskproducenterna måste det väsentliga
intresset vara, att de kan få
ut bästa möjliga pris för totalproduktionen
av fisk. Enskilda fiskare eller
deras exportföretag har oftast möjligheter
att uppnå avtal om export av fisk
till bättre villkor än som kan ske genom
monopolföretagen. Det måste vara
i fiskproducenternas intresse, att sådan
export också kan få ske. Enligt
min mening bör därför även sådana
exportörer ha möjlighet att utan insyn
från konkurrenter få bearbeta den
centraldirigerade marknadens underimportörer.
Oftast kan detta ske samtidigt
med att de i ifrågavarande länder
underhandlar om köp av bytesvaror.

Det borde kunna prövas, om icke
prisreglerings- eller överskottsorganen
uteslutande kunde tjänstgöra som holdingföretag
för den för export avsedda
fisken. De borde alltså inte bindas vid
vissa exportintressen i någon sammanslutning.
De som så anser det fördelaktigt
bör ha möjlighet att ansluta sig till
ett gemensamt exportorgan. Men villkoret
för export bör inte vara dylikt medlemskap.
Föreningen Västkustfisk och
Föreningen Sydsvensk exportfisk borde
alltså kunna bibehållas som exportorgan
och få för sina medlemmar erforderlig
exportlicens. Utomstående bör
kunna erhålla sina exportlicenser direkt
från jordbruksnämnden. Det synes icke
förenligt med grundbetingelserna för en

protokoll 1956. Nr 11

210 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

Interpellation ang. vissa spörsmål beträffande fiskexporten

för landet lönsam export, om den ene
exportören för en annan exportör och
konkurrent skall behöva redovisa beträffande
sina handelsförbindelser och
arbetsplaner etc. Överskottsorganens
fisk bör i fiskarenas intresse stå till förfogande
för den högstbjudande oberoende
av om köpet avser konsumtion
inom landet eller exporten.

Det synes nödvändigt, att en ändring
beträffande exporten av fisk på länder
med centraliserad import snarast kommer
till stånd. Den nuvarande monopoliseringen
har försatt vårt land i ett försämrat
konkurrensläge i nämnda avseende,
som även ur nationalekonomisk
synpunkt synes ge anledning till att åtgärder
vidtages i syfte att åstadkomma
en bättre ordning. Ett bevis för nödvändigheten
härav är, att en mycket stor
del av den svenskfångade fisken exporteras
till ifrågavarande länder via danska
exportorgan.

Enligt min mening bör man alltså
pröva möjligheterna att ordna en export
på likaberättigad grund, där samtliga
exportörer får arbeta och konkurrera i
marginalen mellan minimipriset och
garantipriset. Med den konkurrens, som
härigenom skulle möjliggöras, skulle
fiskarena få garantier för att bästa möjliga
priser utvinnes vid exporten av så
stora kvantiteter fisk som möjligt. Det
är ur såväl fiskets som landets synpunkt
angeläget, att en sådan lösning prövas.

Sedan några år tillbaka har vårt land
en särskild fiskexportrepresentant eller
fiskeattaché, vilken sedan den 1 januari
1955 är stationerad i Bonn. Ifrågavarande
befattningsman har alltså till uppgift
att sälja svensk fisk i utlandet. Det
kan inte råda delade meningar om att
en verksamhet, som syftar till att främja
fiskexporten, på allt sätt bör stödjas.
Ifrågasättas kan emellertid, om denna
verksamhet under nuvarande former
leder till bästa möjliga resultat. Bland
fiskets folk ställer man ofta den frågan,
om inte exporten skulle kunna främjas
på ett effektivare sätt. Det skulle vara

av stort värde, om statsrådet ville lämna
kammaren en redogörelse för fiskeattachéns
verksamhet.

I det aktuella läget har fiskenäringens
utövare betydande svårigheter att
brottas med. Den långvariga isbeläggningen
har försatt många fiskare i en
synnerligen brydsam ekonomisk situation.
Det måste understrykas, att det är
angeläget att den hjälp, som kan beredas
fiskarena i denna situation, också
lämnas dem. En möjlighet till hjälp i
detta läge skulle enligt min mening vara,
att de medel, som finns i fiskets prisregleringskassa,
i viss utsträckning utnyttjades
härför. Denna kassa, som
måste betraktas som fiskarenas egna
medel, har för närvarande en behållning
på cirka 11,2 milj. kronor. Naturligtvis
måste pengar finnas i denna kassa
för de behov, som kan beräknas föreligga
eller uppstå inom prisregleringsverksamheten.
Men behållningen i kassan
är nu så stor, att medel i viss utsträckning
borde kunna tagas ur kassan
t. ex. till stödlån åt fiskare, som
genom den svåra isvintern kommit i en
ekonomiskt bekymmersam situation. Det
borde också vara möjligt att i viss utsträckning
utnyttja medlen till andra
för fisket angelägna ändamål, såsom
till förbättringsbidrag till hamnar, till
ersättning åt yrkesfiskare för förlorade
fiskredskap, för radiotelefoner och radiofvrar,
försöksfiske med ny fiskemetod
efter ål m. m. Under nuvarande förhållanden
har fiskhandeln stora svårigheter,
som det också måste vara anledning
att uppmärksamma. Allt detta är
för hela fisket synnerligen väsentliga
behov, som snarast möjligt måste tillgodoses.
De medel, som finns i prisregleringskassan
och inte kan beräknas behöva
tagas i anspråk för själva prisregleringsverksamheten,
skulle kunna utnyttjas
till en välbehövlig förbättring
av fiskenäringens möjligheter.

För kort tid sedan sänktes minimipriset
på torsk med 3 öre per kilogram.
Denna åtgärd har mottagits med stor

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11

211

Interpellation ang. vissa spörsmål beträffande fiskexporten

oro bland fiskarena, som av olika anledningar
under senare tid fått ökade
omkostnader i sin näring. Räntabiliteten
inom näringen har härigenom försämrats
och det kan nu inte sägas, att
de nuvarande priserna medger en tillfredsställande
inkomstbildning för fiskarena.
Det bör därför vara angeläget
att söka tillse, att minimipriset snarast
möjligt återställes vid förutvarande nivå
eller helst höjes ytterligare i den mån
så är möjligt.

Med anledning av vad jag här har anfört
får jag hemställa om kammarens
tillstånd att till statsrådet Hjalmar Nilson
ställa följande frågor:

1) Har herr statsrådet uppmärksammat
de här berörda problemen beträffande
fiskexporten framför allt på länder
med centraliserad import och har
herr statsrådet i så fall för avsikt att
vidtaga åtgärder i syfte att uppnå bättre
exportmöjligheter?

2) Vill herr statsrådet i samband härmed
lämna kammaren en redogörelse
för den i Bonn stationerade fiskeattachéns
verksamhet?

3) Avser herr statsrådet att vidtaga
åtgärder till utnyttjande av prisregleringskassans
medel till hjälp åt fisket
på sätt som jag här har antytt?

4) Anser herr statsrådet, att minimipriset
på torsk kan höjas, så att fiskarena
får bättre inkomstmöjligheter?

Denna anhållan bifölls.

§ 18

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr NESTRUP (fp), som anförde:

Herr talman! Jag tillåter mig hemställa,
att kammaren ville medgiva, att
tiden för avgivande av motioner i anledning
av de kungl. propositioner, som
bordlagts vid kammarens sammanträde
i dag, må med hänsyn till infallande
helg utsträckas till det sammanträde,
som infaller näst efter 13 dagar från

det propositionerna kom kammaren till
handa.

Kammaren biföll denna hemställan.
§ 19

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1956/57, i vad
avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om upptagande å riksstaten
för budgetåret 1956/57 av underskottet
för luftfartsfonden,

nr 55, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1956/57 till rasbiologiska
institutet, farmacevtiska institutet
m. m.,

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående avlöningar till regeringsrätten,

nr 57, i anledning av väckta motioner
om beredande av möjlighet att inrätta
pensionsreglerade deltidstjänster,
och

nr 58, i anledning av väckta motioner
om stöd åt produktionen av svensk
barnfilm;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 18, i anledning av väckta motioner
om effektiv kontroll av försäljning
eller orderupptagning av varor genom
kringresande försäljare, och

nr 19, i anledning av väckta motioner
angående viss ändring av bestämmelserna
om hastighetsbegränsning för
motorfordon;

tredje lagutskottets utlåtande nr 8, i
anledning av väckta motioner om underlättande
av arrendatorers friköp av

212 Nr 11

Fredagen den 23 mars 1956

arrendegårdar under större gods m. m.;
samt

jordbruksutskottets utlåtanden och
memorial:

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1956/57 till statens jordbruksnämnd
m. m.,

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande att
försälja viss kronan tillhörig fast egendom,
m. m., och

nr 13, angående departementsvis uppgjorda
förteckningar över försäljningar
av viss kronan tillhörig fast egendom.

§ 20

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1956/57 under fjärde
huvudtiteln, avseende anslagen inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 146, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vidgad möjlighet
till erhållande av studielån med statlig
kreditgaranti;

nr 147, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1956/57, i vad
avser finansdepartementets verksamhetsområde; nr

148, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1956/57 till arkiv,
bibliotek och museer, kyrkliga ändamål
samt akademier m. m. jämte i
ämnet väckta motioner; och

nr 149, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående den tekniska
skolutbildningen samt anslag för budgetåret
1956/57 till yrkesundervisningen
jämte i ämnet väckta motioner;

från andra lagutskottet:
nr 150, i anledning av väckt motion
om förhandlingsrätt beträffande pensionsvillkor
för personer, vilkas anställning
hos arbetsgivaren upphört; samt
från jordbruksutskottet:
nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1956/57 under nionde
huvudtiteln, avseende anslagen inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner; nr

137, i anledning av väckta motioner
om ökad medelsanvisning för budgetåret
1955/56 till fiskerilånefonden;

nr 138, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
om anslag till Statlig garanti för
befrämjande av fiske på avlägsna fiskevatten
m. m. jämte i ämnet väckta motioner; nr

141, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
om anslag till Befrämjande av
fiskefartygs förseende med radiotelegraf-
eller radiotelefonstation jämte i
ämnet väckt motion; och

nr 142, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1956/57 jämte
i ämnet väckta motioner.

Vidare anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser: nr

143, till fullmäktige i riksbanken
angående verkställd granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning m. m.;
och

nr 144, till fullmäktige i riksgäldskontoret
angående verkställd granskning
av riksgäldskontorets styrelse och
förvaltning m. m.

§ 21

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren:

Fredagen den 23 mars 1956

Nr 11 213

nr 124, angående lönegradsplaceringen
för vissa tjänster m. m.,

nr 126, med förslag till lag om ersättning
åt smittbärare, m. m.,

nr 131, med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften,

nr 132, angående reglering av anställningsförhållandena
för vissa läkare vid
karolinska sjukhuset m. fl. undervisningssjukhus
m. m., och

nr 133, angående höjning av vissa enligt
allmänna resereglementet den 21
november 1952 (nr 735) utgående traktamenten
m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 22

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner, nämligen

nr 675, av herr von Friesen m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 96, angående vissa anslag
till epileptikervården för budgetåret
1956/57,

nr 676, av herr Fredriksson m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 98, angående anslag för budgetåret
1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen m. m.;

nr 677, av herr Andersson i Linköping,
likaledes i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 98,

nr 678, av herr Hagård m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 107, med förslag till lag om höjning
av folkpensioner m. m.; och

nr 679, av herr Nordkvist i Kalmar
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 110, angående vissa avlönings-
m. fl. anslag under riksstatens
fjärde huvudtitel för budgetåret 1956/57
m. m.

Dessa motioner bordlädes.

§ 23

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.51.

In fidem
Gunnar Britth