Svar på fråga av herr Sjöholm ang. existensminimum vid avdrag för (Riksdagens protokoll 1965:16)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 16

ANDRA KAMMAREN

1965

6—7 april

Debatter m. m.

Tisdagen den 6 april

Sid.

Svar på fråga av herr Sjöholm ang. existensminimum vid avdrag för

skatt...................................................... 5

Svar på interpellationer av:

herr Lundberg ang. motståndet mot kvinnliga präster........... 9

herr Börjesson i Glömminge ang. bestämmelserna för intagning på

mentalsj ukhus............................................ 19

Interpellation av herr Carlsson i Tyresö ang. internationell prövning av
frågan om användandet i krig av gaser och bakteriologiska stridsmedel.
..................................................... 20

Meddelande om enkel fråga av herr Rimmerfors ang. ett extra tillskott
från statens sida till hjälpen åt de handikappade............... 23

Onsdagen den 7 april fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer
av herr Öhvall ang. ökning av bostadsbyggandet i Norrbotten,
herr Grebäck ang. bostadsbyggandet i Stockholms län utanför storstockholmsområdet,
herr Eriksson i Bäckmora ang. uppförande av
småhus och invalidbostäder utanför byggnadskvoten, herr Lundberg
ang. åtgärder för att förbättra de bostadslösas situation samt
herr Gustafsson i Kårby ang. förbättringslånen för upprustning av

åldringsbostäder............................................ 26

Interpellationer av:

fröken Andersson i Strängnäs ang. förvaringen av järnvägsmuseets

samlingar................................................ 117

1—Andra kammarens protokoll 1965. Nr 16

Nr 16

Innehåll

Sid.

herr Petersson ang. statens vattenfallsverks system för ränteberäkning
och vinstredovisning ................................. 118

Onsdagen den 7 april em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m. (forts.)................. 119

Markförvärvs- och tomträttsfonder.............................. 137

Utgifterna inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde:

Konstnärsstipendier......................................... 137

Konstnärsbelöningar......................................... 153

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader................. 155

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek
m. m............................................... 158

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: Riksantikvarieämbetet:
Vård och underhåll av fornlämningar och byggnads minnesmärken.

........................................... 161

Nationalmuseet: Pedagogisk verksamhet m. m................... 165

Användande av riksbankens vinst för år 1964..................... 168

Inkomsten från riksbanksfonden................................ 170

Rengöring av riksdagshusets fasader och gavlar............. 172

Översyn av vissa bestämmelser i föräldrabalken................... 174

Meddelande om enkla frågor av:

herr Börjesson i Falköping ang. förenklad handläggning av vissa fylleriförseelser,
m. m......................................... 177

herr Björkman ang. åtgärder mot luftförorening................. 177

herr Karlsson i Huddinge ang. tidpunkten för beslut om statsskatten 177
fröken Elmén ang. installation av hissar för Operans publik...... 177

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 7 april fin.

Val av ledamöter och suppleanter i riksdagens lönedelegation....... 23

Val av ledamöter och suppleanter i riksdagens krigsdelegation....... 24

Onsdagen den 7 april em.

Statsutskottets utlåtande nr 38, ang. anslag till främjande av bostadsförsörjningen
m. m.......................................... 119

Bankoutskottets utlåtande nr 13, om markförvärvs- och tomträttsfonder.
.................................................... 137

Statsutskottets utlåtande nr 8, rörande utgifterna inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.................... 137

Innehåll

Nr 16

Sid.

Bankoutskottets memorial nr 7, ang. användande av riksbankens vinst

för år 1964................................................ 168

—• utlåtande nr 8, ang. inkomsten från riksbanksfonden........... 170

— nr 9, om skyldighet för riksbanksfullmäktige att avge yttrande över

nationalbudgeten........................................... 171

nr 10, ang. lönegradsuppflyttning av en tjänst som bankokommissarie.
..................................................... 171

— nr 11, om rengöring av riksdagshusets fasader och gavlar........ 172

— nr 12, om tillhandahållande av ytterligare exemplar av riksdagstrycket
till riksdagens ledamöter............................. 174

Första lagutskottets utlåtande nr 14, om ökad rättssäkerhet vid bestämmande
av ersättning till följd av övergången till högertrafik...... 174

-— nr 15, om översyn av vissa bestämmelser i föräldrabalken........ 174

/..''.-••Vi A

SJTX''

i--T}

t \ *

H iSUt J j

U<»-

f i/M .

•jiih hiy. ;p/h0vS'':

... r

.......

‘ti;’

v f- :.>

ti-/ >V ; Sv

. v;,jt»,i*>(:•''-<i .■•;.■

v/•„) / s iiu

■«» >5

■>*; nv.‘»

*.’.j * ■ >/.*• / i -

Tisdagen den 6 april 1965

Nr 16

Tisdagen den 6 april

Kl. 15.30

§ 1

Svar på fråga ang. existensminimum vid
avdrag för skatt

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat
om jag uppmärksammat att avsaknaden
av bestämmelse om existensminimum
vid avdrag för i synnerhet kvarstående
skatt men även preliminär Askatt
ofta medför att löntagaren helt
eller delvis ekonomiskt blottställes och
vilka åtgärder jag ämnar vidtaga.

Frågan är mycket dunkelt formulerad.
Om frågeställaren anser att det bör
finnas generella bestämmelser att arbetsgivare
skall tillse att arbetstagaren
får behålla ett belopp som svarar mot
existensminimum, vill jag framhålla att
arbetsgivaren inte alltid känner till de
relevanta omständigheterna i det enskilda
fallet. Han vet således inte om arbetstagaren
har sidoinkomst, kapitalinkomst,
förmögenhet m. m. och inte heller
hur stor försörjningsbörda arbetstagaren
har. Det torde därför vara nödvändigt
att bibehålla det i uppbördsförordningen
angivna förfarandet, varigenom
den lokala skattemyndigheten
efter ansökan meddelar beslut om att
— med hänsyn till existensminimum -—
skatteavdrag inte skall ske eller ske med
lägre belopp än eljest.

Vidare anförde:

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret, även om det
var negativt. Finansministern säger att
frågan var dunkelt formulerad. Den var

emellertid tydligen inte dunklare formulerad
än att finansministern kunde förstå
innebörden — jag har ju fått svar
på frågan. Detta har kanske dock ett
visst samband med att finansministern
förra veckan i denna kammare utnämndes
till geni. Den respekt jag har för
finansministern personligen gör att jag
kan instämma i den benämningen. Däremot
har jag inte samma respekt för finansdepartementet
— därifrån utgår
förvisso mycket som inte är genialt.

Jag tror att finansministern och jag
kan vara överens om att det inte kan
vara myndigheternas uppgift att rekrytera
fall till socialvården. Det är vad
man gör i detta avseende. Det kan inte
heller vara riktigt att en arbetare som
stått vid sin maskin en hel vecka på
torsdag eller fredag skall hämta ett tomt
lönekuvert eller ett kuvert med bara 5
eller 10 kronor i.

Finansministern säger i svaret att arbetsgivaren
inte vet tillräckligt för att
kunna bestämma existensminimum. Men
arbetsgivaren vet alldeles tillräckligt.
Han vet att en person inte får ut en sådan
lön att han kan leva på den.

Det är väl också ganska symtomatiskt
att i den skattetabell som man får med
sin debetsedel står det inte en rad om
hur man skall bete sig för att få behålla
existensminimum, om man inte får tillräckligt
över av lönen att leva av. Det
står mycket annat men inte ett ord om
detta. Det vore en ganska viktig upplysning
till de människor det gäller. Det
fordras för övrigt ganska mycket för att
få ett existensminimum. Det räcker inte
att inkomsten i och för sig är låg —
en hel del andra omständigheter måste
också föreligga. Jag vädjar därför till
finansministern att det i skattetabellerna
införes ett existensminimum. Varje

6 Nr 16 Tisdagen den 6 april 1965

Svar på fråga ang. existensminimum vid avdrag för skatt

löntagare bör veta att han varje vecka
skall ha åtminstone så och så mycket
som han kan leva av. Vad skall de människor
göra som får endast 5 kronor i
veckan? Hur skall de klara livhanken
på det beloppet? Om de går till socialvården
får de ingen hjälp — det ligger
en viss rim och reson i att man där säger
att »om en myndighet har tagit
edra pengar skall inte en annan myndighet
betala ut dem». De måste då helt
och hållet lita på att de kan få låna
pengar eller få kredit.

Det är inte fråga om något överdådigt
belopp, ett belopp som man kan
resa till Kanarieöarna på. För en ensamstående
person är beloppet 82 kronor,
för makar 121 kronor och för makar
med ett barn 137 kronor i veckan.
Det är alltså inte ens existensminimum
i verklig mening utan det är ett belopp
som ligger avsevärt under existensminimum.

Vidare finns det människor som har
införsel för underhållsbidrag. Detta tas
allra först ur lönen; först därefter tas
den preliminära skatten. Arbetsgivaren
skall då dra preliminär skatt även om
det inte blir något över eller om det
endast blir exempelvis 5 kronor över,
ifall inte den lokala skattemyndigheten
lämnat besked om särskilt existensminimum.
Kunde inte, eftersom utmätningsmannen
bestämmer existensminimum i
beslutet om införsel, detta gälla även
för skatten? Här kommer människor,
som inte förstår detta — det kan man
inte begära att de skall göra — och
säger: »Här står att jag skall ha 90
kronor i veckan och nu har jag bara
10 kronor kvar.» Då måste man förklara
för dem att det existensminimum,
som utmätningsmannen utfärdat, inte
gäller för skatt. De förstår inte att det
behöver vara så krångligt.

Vi kan inte i vårt socialt väl utvecklade
land stå till svars med att en människa
berövas hela sin lön, även om hon
sedan i efterhand kan få ett papper som
säger att hon skall få behålla så mycket

att hon kan klara sig. Hon svälter ihjäl
dessförinnan, och det är inte roligare
att svälta ihjäl därför att det sker i
författningsenlig ordning.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Vi får väl betrakta det
som en framgång i våra överläggningar,
herr Sjöholm och jag, att vi nu har
kommit dithän, att herr Sjöholm kan
ställa sådana frågor som jag inte behöver
missuppfatta. Förra gången herr
Sjöholm ställde en fråga var det mycket
dubiöst vad han ville ha svar på.
Det var det även denna gången. Jag har
gissat båda gångerna. Denna gången gissade
jag rätt, förra gången gissade jag
fel. Men det är möjligt att om herr Sjöholm
får hålla på med att ställa frågor
så där en gång i veckan kommer vi
kanske snart dithän, att en diskussion
om frågans innebörd är överflödig.

Jag reagerar nog mot det mera allmänt
betonade resonemang som herr
Sjöholm för. De skatteförfattningar som
skrivs måste vara tillämpliga för alla,
för stora liksom för små arbetsgivare.
En liten arbetsgivare vet väl ungefär
under vilka ekonomiska förhållanden
hans anställda lever. Men jag är alldeles
övertygad om att Asea i Västerås
eller L M Ericsson i Midsommarkransen
eller Volvo i Göteborg när de betalar
ut lönerna inte har reda på den individuelle
löntagarens personliga ekonomiska
status. Det är orimligt att begära
att arbetsgivaren skall hålla reda på
och anpassa sina skatteavdrag med hänsyn
till om vederbörande råkar komma
under existensminimum. Sedan kan man
tala hur hjärtnupet som helst om att
det är synd om människor som har ont
om pengar — även om jag inte begriper
var Kanarieöarna kommer in i det
sammanhanget; det är ju något som
ligger helt vid sidan om dessa människors
angelägenheter.

Men det är en sak för sig. Nu har vi
det ordnat på det sättet, att om en an -

Tisdagen den 6 april 1965

Nr 16

Svar på fråga

ställd riskerar att få det för dåligt ställt
på grund av att arbetsgivaren drar av
hans preliminärskatt och hans eventuellt
kvarstående skatt, så har han att
göra en framställning om att bli garanterad
existensminimum. Om han gör en
sådan framställning, så får han den bifallen
t. o. m. med retroaktiv verkan.
Arbetsgivaren har sålunda skyldighet
att av redan uttagen skatt restituera den
del som kan vara erforderlig för att bestämmelsen
om existensminimum skall
vara iakttagen. Jag förstår inte hur man
i praktiken skall kunna komma närmare
en lösning av detta problem.

Jag tror nog rent allmänt att herr
Sjöholm har en litet för lättvindig uppfattning
om svenska folkets förmåga att
fatta. Jag säger det även om jag är den
förste att erkänna, att det ibland kan
vara besvärligt att läsa författningar
och ha reda på de rättigheter man skall
ha. Men lika litet som jag vill skriva
under på herr Sjöholms påstående för
några veckor sedan, att det är svårt för
en enskild att begripa sig på en deklarationsblankett,
lika litet vill jag skriva
under på att det är svårt för en vanlig
människa att bedöma huruvida hans
skatteavdrag är så pass stora att han
kommer under existensminimum. Det
här är inte svårare än att en normalt
begåvad människa förstår det, och dess
bättre är svenska folket i allra största
utsträckning normalbegåvat. Korrigeringsmöjligheter
föreligger som sagt och
jag kan inte förstå hur man genom några
författningsändringar skall kunna
vinna det syfte herr Sjöholm eftersträvar.
Om herr Sjöholm kan ge mig några
anvisningar om detta mera konkret och
inte i allmänna beklaganden är jag självfallet
mycket intresserad av att få del
av dem.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag tror inte heller att
det är fel på människorna, utan jag tror
att det är fel på myndigheterna som
utfärdar bestämmelserna. Därvidlag ur

ang. existensminimum vid avdrag för skatt

vi ense. Vidare lovar jag'' att jag skall
formulera mina frågor klarare i fortsättningen.
Däremot kan jag inte lova
att jag inte skall fråga mera.

Jag kan faktiskt antyda en lösning,
tror jag, men den kanske enligt finansministerns
mening är hållen i så allmänna
ordalag, att denna gång måhända
inte kan få något arvode, men det får
bli en senare fråga. Jag menar att vad
som är viktigt i detta sammanhang är
att man inte skall kunna ta så mycket
av en människas lön, att hon inte skall
kunna klara sig. Det kan man inte göra
på 5 kronor eller 2 kronor — det händer
icke sällan att det är vad människor
får ut av sin lön. Det spelar ingen
roll vad det beror på, ty varje människa
skall dock kunna klara livhanken.
Det är vi säkert ense om.

Man skulle kunna göra på det sättet
—• det är klart att stora arbetsgivare
inte vet mycket om arbetstagarnas personliga
förhållanden — att man bestämde
att vad som motsvarar existensminimum
alltid skall utgå. Det borde stå i
skattetabellerna att mindre än så skall
en ensamstående respektive en gift inte
få ut. De beloppen skulle man aldrig få
gå under, dem skulle myndigheterna
inte få röra vid. Vidare skulle föreskrivas,
att i de fall då arbetsgivare har
iakttagit denna bestämmelse om existensminimum
skulle arbetsgivaren sända
in en enkel blankett till den lokala
skattemyndigheten, som sedan fick ta
ställning och bestämma vad existensminimum
i det aktuella fallet skulle
fixeras till. Då vinner man syftet att
effektivt hjälpa dessa människor. Det
måste ju vara kolossalt deprimerande
att inte vara mera uppskattad i sin arbetsutövning
än att man kan bli helt
utan lön. Då slutar en människa naturligtvis
att arbeta, och det är samhället
inte betjänt av. Ingen är betjänt av det.
Jag tror faktiskt inte att finansministern
innerst inne kan vara till freds
med att myndigheterna berövar människorna
sista öret av deras lön, så att
de inte har något att leva av.

8 Nr 16 Tisdagen den 6 april 1965

Svar på fråga ang. existensminimum vid avdrag för skatt

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Herr Sjöholm fortsätter
energiskt att tala i mera känsloladdade
och allmänna tongångar om att människor
inte skall riskera livhanken och
inte skall svälta ihjäl. Det är betydande
överdrifter. Människor svälter dess
bättre inte ihjäl här i landet och riskerar
inte livhanken, därför att de enligt
herr Sjöholms mening är illa behandlade
av arbetsgivaren vad beträffar skatteavdragen.
Denna församling är nog litet
för erfaren för att man skall kunna anföra
sådana argument i en mera seriös
debatt.

Det tycks föresväva herr Sjöholm i
det dunkelt sagda, att man skall fixera
ett visst existensminimum, och sedan
skall arbetsgivaren inte få dra av vare
sig preliminärskatt eller kvarskatt i sådan
utsträckning, att vederbörande arbetstagare
riskerar att få kvar mindre
av sin lön än vad detta existensminimum
representerar. Emellertid förhåller
det sig ju så, vilket jag sade i mitt
svar, att varje medborgare har inte likartade
förhållanden. Det finns de som
har sidoinkomster, vilket den ordinarie
arbetsgivaren kanske inte alls har
reda på. Det kan ju tänkas att man
har en kapitalinkomst, kanske t. o. m.
av den storleksordningen att man klarar
sig på en lön som är mindre än
existensminimum tack vare det tillskott
man har genom kapitalinkomsten. Det
vore väl att göra den ena villan värre
än den andra, om man då skulle ha en
tumregel att gå efter, enligt vilken man
inte skulle få dra av skatt, så att man
kommer under ett visst belopp, vilken
regel skulle gälla även i sådana fall då
vederbörande har inkomster som är för
arbetsgivaren okontrollerbara och som
medger att arbetstagaren kan betala sin
reguljära skatt.

Det är på detta saken hänger, och
man kan inte föra ett sådant här löst,
allmänt tal — som i och för sig givetvis
är åtskilligt jultomtebetonat — i en allvarlig
och seriös skattedebatt.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Så har då jultomten
gjort sin entré även i denna kammare
— det har jag länge väntat på.

Nu säger finansministern att ingen
av dessa människor det här gäller svälter
ihjäl. Ja, det skulle vara värdefullt
om finansministern såg till att nästa
upplaga av skattetabellerna kompletterades
med en anvisning om hur det går
att leva på 5 kronor eller 2 kronor i en
vecka eller kanske på ingenting alls —
det händer ju också att man över huvud
taget inte får någonting kvar sedan skatten
är avdragen. Under alla förhållanden
måste emellertid nästa upplaga av
skattetabellerna förses med en bestämmelse
om existensminimum vid avdrag
för skatt.

Det kan naturligtvis i något enstaka
fall inträffa att en person medges en
sådan rätt till existensminimum fastän
han egentligen inte skulle behöva det.
Men detta kan, såsom jag förut framhöll,
korrigeras genom att arbetsgivaren
skickar in en blankett till de lokala
skattemyndigheterna så fort han tillämpar
bestämmelsen om existensminimum.
Under en kortare tidsrymd kanske staten
får litet mindre i skatt från
vederbörande skattebetalare, men om
han t. ex. som finansministern antar
har pengar på banken finns det ingen
risk för att man inte senare kan ta ut
det av honom.

Det viktigaste är att man hjälper dessa
människor som har för litet att leva
av. Arbetsgivaren ser ju när pengarna
i avlöningskuvertet minskar alldeles för
mycket. Därför bör han också ha möjlighet
att tillämpa en bestämmelse om
existensminimum då han gör avdrag för
skatt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Justerades protokollen för den 30 och
den 31 nästlidne mars.

Tisdagen den 6 april 1965

Nr 16

Svar på interpellation ang. motståndet

§ 3

Svar på interpellation ang. motståndet
mot kvinnliga präster

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! I en interpellation har
herr Lundberg frågat mig

1) om jag uppmärksammat Kyrklig
samlings och till denna sympatiserande
gruppers fortsatta diskriminerande
verksamhet gentemot kvinnorna och om
jag anser denna verksamhet stå i strid
med vår demokratiska författning, konventionen
om de mänskliga rättigheterna
samt de av riksdagen fattade besluten
i rätts- och författningsfrågor,

2) om jag efter samråd med ärkebiskopen
kommer att vidta erforderliga
åtgärder för att ålägga även anställd i
kyrkans tjänst att följa lag och rätt, demokratiska
principer och internationella
överenskommelser om mänskliga rättigheter
och respekt för människovärdet,

3) om jag kommer att ge eftertryck åt
att ras, hudfärg eller könsfrågor inte får
påverka val av utbildnings- och arbetsområden
inom kyrkan och att ett fåtal
aktiva kyrkoförkunnare inte får handla
så att vår uppfattning i ras-, köns- eller
liknande frågor kan äventyra att Sveriges
uppfattning i dessa frågor kan sättas
i tvivelsmål,

4) om man kan förutsätta att, ifall
det kan anses behövligt för att komma
till rätta med avarterna inom kyrkan,
Kungl. Maj :t kommer att föreslå att
prästvigningen — vilken ju endast kan
ha rituell symbolisk karaktär — och
vigseln görs till en vanlig borgerlig uppgift
att juridiskt och utbildningsmässigt
intyga kompetens och ingånget äktenskap,
samt

5) om Kungl. Maj:t överväger att på
grund av utvecklingen inom arbetsmarknaden
för statsanställda avskaffa
eller begränsa förordnande på fullmakt
eller annan anställningskaraktär för äm -

mot kvinnliga präster

bets- eller tjänstemän till exempelvis
högst sex år.

Vad beträffar de problem herr Lundberg
tar upp kan jag till stor del hänvisa
till det utförliga svar förutvarande
statsrådet af Geijerstam lämnade 1963
års riksdag på interpellationer av herr
Dahlgren och herr Lundberg angående
vissa prästers ämbetsutövning m. m.

Herr Dahlgrens interpellation hade
samband med en utebliven pålysning av
kollekt till Diakonistyrelsen. Herr Lundberg
frågade den gången vilken uppfattning
regeringen hade om den kyrkostrid,
som fraktionen Kyrklig samling
åstadkommit, och vilka åtgärder regeringen
ämnade vidta i denna. Herr
Lundberg frågade vidare bl. a. om man
kunde förutsätta, att statsrådet skulle
komma att pröva och eventuellt föreslå
att avskaffa prästvigningen, och om
statsrådet ämnade lägga fram förslag
om att äktenskapet endast skulle vara
juridiskt bindande vid borgerlig vigsel.

Statsrådet af Geijerstam, som besvarade
interpellationerna i ett sammanhang,
konstaterade till en början att
svenska kyrkans präster i sin ämbetsutövning
var underkastade ämbetsansvar
enligt strafflagens bestämmelser.
Det fanns i detta hänseende inga lagregler,
som lät prästerna inta en särställning.

Statsrådet af Geijerstam uppehöll sig
vidare vid ett uttalande av särskilda utskottet
vid 1958 års kyrkomöte, den s. k.
samvetsklausulen, enligt vilken präst
inte borde åläggas att i tjänsten utföra
sådant, som uppenbarligen skulle kränka
hans samvete på grund av den övertygelse
han hyste i kvinnoprästfrågan.
Det borde, framhöll statsrådet, inte
komma i fråga att ge uttalandena vid
1958 års kyrkomöte en vidare innebörd
än som förutsetts vid tillkomsten av lagen
om kvinnans behörighet till prästerlig
tjänst. Ett berättigat åberopande av
samvetskonflikt måste alltså inskränka
sig till fall, då verklig och inte bara
skenbar konflikt förelåg. Vidare biinvi -

1* — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 16

Nr 16

Tisdagen den 6 april 1965

Svar på interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster

sades till ett uttalande av justitieombudsmannen
år 1961, vari denne bl. a.
anförde att det inte var möjligt att tillerkänna
enskild befattningshavare inom
kyrkan obegränsad handlingsfrihet på
grund av den uppfattning han hyste i
trosfrågan. I den utsträckning det var
påkallat för lagstiftningens behöriga genomförande
måste man — framhöll justitieombudsmannen
— kräva av präst
såsom innehavare av allmän tjänst, att
han fullgjorde de uppgifter, som ålåg
honom enligt lag och författning eller
som följde av tjänstens beskaffenhet.
Det var också uppenbart, att man vid
lagens antagande inte hade avsett att
frångå denna fundamentala grundsats
för all reglering av samhälleliga angelägenheter.

I interpellationssvaret år 1963 betonades
också att statsorganen om möjligt
inte borde ingripa i tvister inom kyrkan
då det gällde frågor som rörde kyrkans
lära. Statens intresse borde principiellt
inte sträcka sig längre än till att övervaka
att kyrkan i sin verksamhet inte
överskred de av lagstiftningen uppdragna
gränserna eller att handlingar inte
förekom, som stred mot gällande lag.
Tillsynen över att så skedde utövades
främst av domkapitlen samt Kungl.
Maj:ts och riksdagens organ, justitiekanslern
och justitieombudsmannen.
Det fanns inte anledning för regeringen
att ingripa med åtgärder utöver vad
som föranleddes av dessa organs tillsyn
eller de initiativ som kunde utgå från
kyrkans egna led.

Vad som hänt på det kyrkliga området
sedan tiden för 1963 års interpellationssvar
ger inte anledning till att frångå
de synpunkter, för vilka jag här redogjort;
de motsvarar alltjämt regeringens
allmänna inställning till dessa frågor.
Den brottsbalk, som numera ersatt
strafflagen, innebär inte heller någon
ändring i det rättsläge man har att utgå
från.

Självfallet kommer regeringen också
i fortsättningen att med uppmärksamhet

följa utvecklingen inom kyrkan och slå
vakt om att hävdvunna demokratiska
principer och gällande lag iakttas och
respekt visas för andras människovärde
och åsikter.

Det må nämnas, att det år 1963 berörda
fallet av prästs underlåtenhet att
pålysa kollekt genom justitieombudsmannens
ingripande ledde till åtal och
att prästen i fråga dömdes för tjänstefel.

Genom vad jag nu sagt anser jag mig
ha besvarat herr Lundbergs tre första
frågor och i någon mån också den
fjärde.

Vad ytterligare gäller den fjärde frågan
i vad den avser prästvigning kan
det konstateras att vissa beklagliga företeelser
i samband med prästvigning
av kvinna alltjämt inger oro. Det framstår
som nödvändigt att ansträngningarna
att förbättra förhållandena härvidlag
ökas. Detta bör ankomma på de
kyrkliga organen själva. Jag räknar
nämligen med att den goda viljan och
förmågan härtill finns. Det synes därför
knappast vara lämpligt att nu överväga
ett ingripande från regeringens
sida.

Vad angår obligatoriskt civiläktenskap
erinrades i interpellationssvaret
1963 om två motioner med yrkanden
om utredning i frågan. I första lagutskottets
utlåtande över motionerna anfördes
bl. a., att övergång till ett system
med obligatoriskt civiläktenskap inte
framstod som ett problem som var i behov
av en snar lösning. Den omständigheten
att statskyrkoprästs vigselskyldighet
ibland kunde leda till komplikationer
var inte tillräcklig anledning att ta
upp frågan till närmare övervägande.
Frågan hade stor principiell och politisk
betydelse och borde övervägas från
mera allmänna synpunkter. Härvidlag
hänvisade utskottet till att 1958 års utredning
kyrka—stat skulle behandla
frågan. Utskottet kunde därför inte förorda
den begärda utredningen. Riksdagen
godkände utlåtandet. Jag ansluter

Tisdagen den 6 april 1965

Nr 16

Svar på interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster

mig till de synpunkter utskottet anförde
och vill i denna del hänvisa också
till utlåtandet.

Herr Lundbergs sista fråga är ytterligt
vittomfattande. Jag vill här endast
framhålla att frågan om prästers anställningsförhållanden
inte kan ses isolerad
från frågan om tjänsteförhållandena för
flertalet andra offentliga tjänstemän. Jag
är därför inte beredd att nu gå in på
denna fråga.

Vidare anförde:

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
för svaret på min interpellation.

Svaret utgör i stort sett en återupprepning
och ett understrykande av vad
som anfördes i 1963 års interpellationssvar,
och jag tolkar detta som ett uttryck
för att enligt statsrådets mening ingenting
nytt har inträffat på den s. k.
kyrkligsamlingsfronten. För egen del
måste jag med ett japansk ordspråk
säga: »Det är mörkt vid fvrtornets fot».
Det förefaller som om den kyrkliga
samlingens reaktionära mörker ytterligare
har tätnat och det borde faktiskt
vara på tiden att den svenska statskyrkan
rensar ut förkunnarna av den fariseism
som av Kyrklig samling återges
enligt den omvände Saulus’, d. v. s. Paulus’
från Tarsus förkunnelse i hans brev
från olika platser runt Medelhavet.

Det senaste tillskottet till de självtagna
apostlaförkunnarna av de reaktionära
strömningarna är tydligen biskopen
på Gotland som nu även förkunnar,
att man skall inrätta ett kloster
för män även i Sverige. Huruvida
han själv levat i celibat kan mycket
starkt sättas i fråga, ty om detta skulle
vara förhållandet skulle icke resultatet
blivit vad det blivit.

Vad Kyrklig samling stöder sin politiska
aktivism på är Mithra-religionen,
ty i dess kult och liturgi ingick guden

Mithras död och uppståndelse. Denna
religion som redan 48 år före Jesu födelse
hade sitt säte i Tarsus var en
religion för mannen. Kvinnan var även
här dömd till evig osalighet.

Vad Paulus återger i exempelvis korintierbrevet
är den gamla Mithra-läran
och icke den lära och förkunnelse som
kan tillskrivas Jesus av Nasaret. Jag
vill erinra om att vi för fyrtio år sedan
hade ett ekumeniskt möte i Uppsala,
till vilket hade samlats över 500
deltagare från hela världen. Vid detta
tillfälle gjordes bl. a. följande uttalande:
»I andliga ting erkänner kristendomen
inga rasskillnader, lika litet som
skiljaktigheter beträffande samhällsställning,
bildning eller kön. Kyrkans
uppgift är därför klar. Hon skall bereda
rum för alla raser utan åtskillnad
i sin gudstjänst och i det kyrkliga ämbetet.
Detta innebär dock icke ett förnekande
av rasolikheter.»

Jag vill också påminna om den allmänna
världskonferensens budskap där
det bl. a. heter: »Vi bekänna inför Gud
och världen de förbrytelser och fel,
vartill kyrkosamfunden gjort sig skyldiga
genom brist på kärlek och förstående
medkänsla. Redliga sökare efter
sanning och rättfärdighet hava känt sig
avvisade från Kristus, därför att de,
som åberopa sig på honom, så ofullkomligt
framställt honom för människorna.
Kyrkan är därför i denna stund
kallad att göra bot och bättring och
att med ångern vinna en ny tillförsikt,
som kommer från de outtömliga
tillgångarna i Kristi person och verk.»

När man läser om förhandlingarna
vid detta världshistoriska inöte, konstaterar
man att svenska kyrkan eller
rättare de som går under namnet Kyrklig
samling föga eller inte alls liar
följt uttalandena vid det mötet.

Statsrådet hänvisar till samvetsklausulen,
enligt vilken präst inte bör åläggas
att i tjänsten utföra handlingar som
uppenbarligen kränker hans samvete
med hänsyn till den övertygelse han har

Nr 16

Tisdagen den 6 april 1965

Svar på interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster

i frågan om kvinnliga präster. Men
äger då en präst, anställd av stat och
kommun, rätt att kränka svenska medborgare?
Ty om vi accepterar kvinnans
likaberättigande, så kränker man
i Kyrklig samling dagligen de medborgerliga
fri- och rättigheterna. Skall
samhället stillatigande finna sig i det?

De frågor jag här ställt är bara detaljer
i ett stort sammanhang. Det
finns kanske ingen anledning att gå
närmare in på dem utan i stället se
på den principiella frågan. Och då
konstaterar jag att Kyrklig samling i
blixtbelysning har ställt fram det olyckliga
i en statskyrkas liv och funktion.
Alla vi som kanske gått och trott att
den svenska statskyrkan bäres fram
av en fri och odogmatisk syn och att
den är en folkkyrka, inte en prästerlig
skråordning, har under senare år fått
bevittna hur såväl biskopar som präster
i svenska kyrkan har engagerat sig
i reaktionära strävanden, som är helt
främmande för en kulturstat och en
demokrati. Dessa strävanden skulle
heller aldrig ha kommit till uttryck,
om man inte byggt sin uppfattning på
en inställning, som har sin grund i
tiden före Kristus i stället för på Jesu
egen förkunnelse.

Den 27 april 1918 var en stor märkesdag
i svenskt samhällsliv. Då infördes
den allmänna och lika rösträtten,
som gjorde kvinnorna politiskt fullmyndiga
— ett grundläggande faktum som
ingen kan komma ifrån. Och även om
de flesta av de inom statskyrkan anställda
har accepterat demokratien, visar
dock de avslöjande artiklarna i
Expressen och andra tidningar, att man
inom KDS, Kyrklig samling etc. begår
handlingar som strider mot demokratien.
Detta måste vi se mycket allvarligt
på, ty om man döljer en politisk, reaktionär
strävan under statskyrkans dok,
måste staten värna om demokratiens
grundläggande värden. Då kan inte
samvetsklausulen få vara bestämmande
för hur vi i en viss situation skall
reagera.

När jag i min interpellation beskrivit
Kyrklig samlings skamliga uppträdande
när det gäller kvinnornas likaberättigade
ställning i svenskt samhällsliv,
är det därför att jag — för att här
tala med en av ecklesiastikministerns
företrädare — velat understryka att så
länge staten står som garant för statskyrkosystemet
och för en viss bekännelse,
bär staten också ansvaret för
denna bekännelses innehåll och livsyttringar.
Jag uppfattar Kyrklig samlings
sätt att behandla kvinnans ställning
i svenskt samhällsliv som en
skymf mot demokratien, mot svensk
lag och mot de mänskliga fri- och rättigheterna.
Och när staten tolererar att
så sker, har jag frågat mig, om det
inte nu är på tiden att vi i den svenska
kulturens eget intresse lossar banden
mellan staten och kyrkan och inför
verklig religionsfrihet här i landet.
Man bör avkläda staten dess bekännelseskrud
och låta den stå som
en fri kulturstat gentemot kyrkan i
stället för att tvinga den att vara garant
för en livsåskådning, som medför
att opinionen ovillkorligen måste gå
djupt isär om vad som kan vara riktigt,
rimligt och förnuftigt.

När heltidsanställda inom kyrkan
öppet ger sin anslutning till en uppfattning
som är främmande för, ja
oförenlig med en demokrati och en
rättsstat, när man i riten och det
kyrkliga arbetet öppet börjar vandra
efter katolska vägar, då finns det intet
intresse för staten att ställa sig bakom
denna kyrkopolitik.

I den situation vi kommit måste staten,
till dess att statskyrkan är avskaffad,
ha ansvar för att de av kyrkans
anställda, som ansluter sig till förkristendomens
Mithra-lära — vilkens mansreligion
bygger på att kvinnan är mindervärdig
och dömd till evig osalighet
— väljer mellan denna lära och
den kristendom som enligt vad vi under
århundraden hävdat skulle vara
överlägsen. Vi kan i den svenska statskyrkan
varken ha präster eller bisko -

Tisdagen den 6 april 1965

Nr 16

Svar pa interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster

par som hyllar och följer Mitliras lära
men lever i kristendomens hägn och
under dess ekonomiska betingelser.
Detta är enligt min mening ett skrymteri,
ovärdigt en statskyrka.

Oavsett inställning till religionen
och dess genom årtusenden olika gestaltning
kan ingen underlåta att känna
allvaret i det läge svensk statskyrka
hamnat i. Det förefaller som om det
religiösa livet i frihet bäst kan växa
och frodas, om det inte från staten
krävs en viss, normaliserad bekännelse,
utan det religiösa arbetet får gå sin
väg och staten sin. De religiösa livsvärdena
kan och får icke underskattas
— de är väsentliga inslag i den västerländska
kulturen. Den nuvarande ecklesiastikministern
har också i sitt betydelsefulla
och vidsynta arbete inom
undervisningen ådagalagt att han genom
en gedigen religionskunskap —
genom att ge medborgarna solida kunskaper
om de kulturella företeelserna
inom religionens sfär — givit medborgarna
fundamental rätt att tänka fritt
och tro fritt. Då borde väl staten icke
rimligen uppträda som bekännare av
en religionsåskådning. Den enskilde får
då inför sitt samvete söka komma till
rätta med de religiösa spörsmålen.

Utan att gå in på en diskussion i
frågan, om vi är mogna att ta detta
viktiga steg till religionsfrihet genom
statskyrkans avskaffande, vill jag säga
att det förefaller som om kyrkans avarter
av i dag tvingar fram ett ställningstagande.
Jag återupprepar inte
utan hänvisar till de synpunkter jag
anförde i interpellation och i debatten
1963. De bör vara så allvarliga, att man
inte likgiltigt kan gå förbi dem.

Religionsfriheten kan inte med den
förändring av dissenterlagstiftningen
vi diskuterade och genomförde för
några år sedan anses vara föredömlig
och riktig. För de frireligiösa församlingarna
måste den ha blivit eu direkt
besvikelse, och det måste för dem vara
ytterst angeläget att statskyrkans av -

skaffande blir aktualiserat. Det förefaller
en utomstående som om de frireligiösa
församlingarna i vårt land
bättre skulle motsvara den uppfattning
av Kristi lära, som Jesus under cirka
tre aktiva år predikade, som han mig
veterligt inte själv nedskrivit ett ord
av men som ett antal människor ungefär
48 år efter Jesu död satt på pränt.
När då denne apostel med Mithras livssyn
har producerat inemot en tredjedel
av Nya Testamentet, måste man säga sig
att det inte kan vara rimligt att ordmässigt
följa detsamma.

De olika frågor jag har ställt här är
efter mitt sätt att se ganska viktiga,
och det är tacknämligt om regeringen
i fortsättningen verkligen med uppmärksamhet
följer utvecklingen inom
kyrkan och slår vakt om hävdvunna
principer och gällande lag samt respekten
för andras människovärde och åsikter.
Tyvärr måste man säga att det i
dagens situation synes vara ganska
svårt att göra något enbart med ord —
här behövs det handling.

Med anledning härav vill jag också
framhålla att de uppgifter som statskyrkan
i dag har mycket väl skulle
kunna överföras till andra organ för
den händelse statskyrkan skulle avskaffas.
Kyrkans egendom är statlig och
skall givetvis också brukas av staten.
Kyrkorna bör kunna ställas till förfogande
för såväl religiös som annan
likartad verksamhet med hänsyn till
att vi när det gäller övrig föreningsrörelse
anser att det är en samhällets
uppgift att hålla lokaler.

För mig förefaller det som om vi hade
satts i ett tvångsläge, där vi verkligen
behöver överväga, om inte statskyrkans
avskaffande från såväl kristna
som övriga synpunkter ändå är synnerligen
aktuellt.

Jag vill erinra om att våra universitet,
om jag inte missminner mig, öppnades
för de första kvinnliga studerandena
1873. År 1923 fick kvinnorna
tillträde till flertalet offentliga tjäins -

Nr 16

Tisdagen den 6 april 1965

Svar på interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster

ter och, såsom jag redan anfört, erkände
vi år 1918 kvinnan såsom likställd
medborgare i förhållande till
mannen.

Med tanke på kravet på likställdhet
med männen kan vi aldrig tolerera
eller acceptera Kyrklig samlings verksamhet
inom den svenska statskyrkan.
Jag anser att det är angeläget att något
görs i detta sammanhang och jag vill
därför rikta en vädjan till statsrådet
om detta.

Jag är mycket väl medveten om att
de frågor jag ställt kan vara svåra att
besvara för herr statsrådet och jag begär
inte heller att få ett svar som
går in i detaljer. Jag vill vädja till herr
statsrådet att allvarligt pröva varje
väg, som är möjlig för att ge kvinnan
samma medborgerliga plats i vår demokrati
som tillkommer oss män. Jag
tror att varje dröjsmål i detta avseende
kan verka som en bumerang i vår
demokrati.

Om förverkligandet av detta önskemål
förutsätter statskyrkans avskaffande
och införandet av religionsfrihet i
vårt land, är jag även förvissad om
att en sådan åtgärd skulle vara klok
och riktig.

Herr talman! Det vore kanske en
del att tillägga, men jag skall sluta nu,
eftersom jag förstår att herr statsrådet
ändå får rätt stora besvärligheter. Jag
läste nämligen att det skall anordnas
ett »bondetåg» av kvinnor från norr
till söder. De husmödrar som skall gå
med i detta tåg till ecklesiastikministern
har emellertid inte för avsikt att
hävda att Kyrklig samlings syn på
kvinnan är en skamfläck som måste
tvättas bort, utan som vanligt — låt
mig säga det — glömmer de äldre sina
egna fel och brister och sitt ansvar
och går till storms mot ungdomsbrottsligheten
som det allvarliga i tiden. Och
visst är ungdomsbrottsligheten allvarlig
— men jag tror inte att medicinen
är tio Guds bud, instruktiv undervisning
i skolan, Bergspredikan och mor -

gonsamlingar. Nej, om vi skall kunna
lösa dessa problem, som många av vårt
lands invånare önskar få lösta, måste
vi se till att de olika funktionerna i
samhället löper som de bör göra i en
demokratisk stat.

Med detta ber jag, herr talman, att
än en gång få tacka för ecklesiastikministerns
svar.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Jag tänker inte göra någon
deklaration om min personliga inställning
till kvinnliga präster — den
tror jag att herr Lundberg och kammarens
övriga ärade ledamöter känner väl
till.

I mitt interpellationssvar har jag
självfallet utgått från nu gällande rättsläge,
och jag vill bara göra den allmänna
kommentaren att jag i herr
Lundbergs inlägg ser ett — det vill jag
gärna säga — väsentligt bidrag till den
debatt som måste komma om kyrkans
problematik i en för övrigt sekulariserad
stat, över huvud taget alla dessa
synnerligen invecklade problem med
statskyrka, religionsfrihet etc. Jag har
— liksom väl de flesta här i huset —
inte velat ta upp den debatten i väntan
på att vi skall få ett mer konkret och
utförligt material för en bedömning av
problemet stat—kyrka, och det kan väl
nu inte dröja så länge innan det materialet
föreligger.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! Det kanske kunde vara
av värde att med några ord skildra vad
som har hänt inom kyrkan under de två
år, som har förflutit sedan herr Lundberg
ställde sin tidigare interpellation
i denna fråga. Om herr Lundberg ser
uppåt, skall han nog kunna finna ett
och annat ljus som strålar och inte bara
det mörker, vilket enligt hans mening
utbreder sig på detta område.

För det första har ytterligare några

Tisdagen den 6 april 1965

Nr 16

Svar på interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster

kvinnor prästvigts i svenska kyrkan.
Under de fyra åren 1959—1963 prästvigdes
sex kvinnor. Under de två år som
förflutit sedan herr Lundberg ställde
sin tidigare interpellation — jag vill
inte därmed påstå att detta har något
samband med interpellationen — har
det tillkommit fem nya kvinnliga präster.
Det finns alltså sammanlagt elva
sådana.

Om man ser på förhållandena ute i
världen i övrigt är det ju så att man
inom den romerska kyrkan som bekant
inte känner till några kvinnliga präster.
Inom den stora anglikanska kyrkan gör
man det inte heller, trots att man där
haft sådana politiska radikaler som
t. ex. biskop Gore, med vilka jag tror att
herr Lundberg skulle ha känt mycket
samförstånd på de allra flesta områden
utom på denna punkt.

I våra grannländer Norge och Danmark,
där man under mer än dubbelt
så lång tid som vi haft en lagstiftning,
som tillåtit kvinnliga präster, har antalet
sådana i dessa båda länder tillsammans
inte kommit högre än vad som
är fallet hos oss. Man kan alltså inte
skildra det så att läget på detta område i
vårt land är oförändrat. I själva verket
har det hänt en del ting.

Det mest remarkabla är att det, medan
det var en utomordentlig publicity
kring de kvinnliga prästvigningarna år
1959, då varje rörelse i Storkyrkans menighet
under vigningen kunde observeras
i TV, inte har förekommit någon
större publicity kring de senaste prästvigningarna
av kvinnor. Dessa uppfattas
numera som något naturligt.

Inom de närmaste åren kommer säkerligen
ytterligare kvinnor att bli
prästvigda. Det finns nu fem stift, där
kvinnor tjänstgör, och om jag inte är
fel underrättad finns det sannolikhet
för att det inom ett år tillkommer ytterligare
ett sjätte stift.

Det förekom onekligen uppseendeväckande
aktioner med vägledande råd av
diskrimerande art från motståndarnas

sida i början av denna sexårsperiod.
Dylika aktioner har veterligen icke förekommit
under de senaste åren. Också
de fall av kollektvägran, för vilka det
redogjordes i interpellationssvaret, har
lett till åtgärder. De kyrkliga myndigheterna
har i huvudsak kunnat pacificera
de oroshärdar som har funnits.

För några veckor sedan kunde pressen
upplysa om att det under ärkebiskopens
ledning fördes överläggningar mellan
representanter för olika synsätt i
kvinnoprästfrågan. Syftet med dessa
överläggningar är att nå ett modus vivendi
mellan olika grupper. Det finns
enligt vad jag tror anledning att se optimistiskt
på dessa strävanden.

Under sådana förhållanden finns det
alla skäl att understryka, att statsmakterna
å sin sida inte bör ingripa annat
än då det är befogat av hänsyn till kravet
på vakthållning kring lagars och
förordningars iakttagande, och därvid
bör man i största möjliga utsträckning
låta de kyrkliga myndigheterna ingripa.
Den grad av förtroende som statsmakterna
har visat för ärkebiskopen — ett
förtroende som av interpellationen att
döma delas av interpellanten — och för
övriga ansvariga inom kyrkan har visat
sig befrämja den utveckling som vi alla
önskar, till respekt för den nyordning
inom kyrkan som regering och riksdag
och den representation som kanske något
oegentligt brukar kallas kyrkans
riksdag, alltså kyrkomötet, tillsammans
har beslutat.

Så något rörande själva formerna för
polemiken på detta område. Jag minns,
att när vi diskuterade frågan för två
år sedan sade herr Nilsson i Bästekille
några ord som är värda att lägga märke
till. Han erinrade oss om att det är
lättare att komma till resultat, om man
visar någon grad av tolerans mot dem
som har en annan mening — inte tolerans
mot det som är övergrepp från
deras sida men en vilja att förstå i vilket
sammanhang vederbörandes åsikter
kan ha vuxit fram.

Nr 16

Tisdagen den 6 april 1965

Svar på interpellation ang. motståndet mot

Slutligen, herr talman, ett par små
synpunkter.

Jag hade inte tänkt yttra mig om herr
Lundbergs religionshistoriska studier
rörande Mithra-religionen, men han tog
upp saken för två år sedan och återkom
nästan ordagrant till den nu. När
jag hörde det första gången tyckte jag
det kunde passera och även andra gången
— men tre gånger skall väl sådana
egendomliga framställningar inte få passera
helt opåtalda.

Alltså: 1 det gamla romerska riket
fanns en Mithra-religion —- det är riktigt.
Det var framför allt en mysteriekult,
som vunnit utbredning bland soldater,
det var en manskult — det är
fortfarande riktigt — och den hade därför
en speciell utbredning i garnisonsstäderna
inom det romerska imperiet.
Att denna kult odlades i Tarsus är också
sannolikt. Sedan talar emellertid
herr Lundberg om »aposteln med Mithras
livssyn», och det skulle vara Paulus.
Men, herr Lundberg, aposteln Paulus
bryter så uppenbart med Mithras
hela »livssyn», att det av Pauli tretton
brev framgår att det var normalt med
kvinnor i församlingarna. Och att kvinnor
skulle beviljas tillträde till gudstjänst
inom en Mithra-församling hade
varit fullkomligt otänkbart. Samme
apostel —■ med »Mithras livssyn», för
att än en gång citera herr Lundberg,
har också yttrat orden: »Här är icke
jude eller grek, — — —, här är icke
man och kvinna.»

Jag tycker inte jag behöver gå närmare
in på frågan för att antyda, att
bland det värdefulla och uppfordrande
som jag hämtat ur herr Lundbergs anförande
finns verkligen också inslag
som inte förtjänar att tas på alltför
djupt allvar. Till det värdefulla räknar
jag det positiva han sade om ekumeniska
mötet för 40 år sedan. Jag hoppas
att herr Lundberg vill vara med när vi
skall fira det fyrtioårsminnet den 19
augusti i Storkyrkan. Han är välkommen.

kvinnliga präster

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! När jag hörde herr Zetterberg
tala kom jag att erinra mig vad
Bernhard von Beskow skrev i inledningen
till en uppsats om Johan Olof
Wallins leverne: »’Giv mig en stor tanke,
att jag vid den må värma mig och
do’ ■— yttrade till sin son en berömd
världsvis, med ögat fästat på den redan
öppnade graven.»

Jag tror att herr Zetterberg bör komma
ihåg att skillnaden mellan de frireligiösa
samfunden och statskyrkan
är, att de frireligiösas förkunnelse är
någonting som bärs upp av de första
kristnas församling. Statskyrkan har
anställda predikanter och förkunnare,
och dessa har vissa, både etiska och
allmänna regler att följa.

Det har åberopats att vi prästvigt
så och så många nya teologer. Får jag
erinra om att det den 5 januari stod
att läsa i en tidning, att en av biskoparna,
som ville prästviga en kvinna tillsammans
med unga manliga teologer,
hade utsatts för sådana påfrestningar
att han kände sig psykiskt nedbruten.
Jag måste säga, att unga teologer, som
är så hårda och hjärtlösa och så litet
förstår av kristen humanitet att de vägrar
att låta sig prästvigas tillsammans
med en kvinnlig teolog som undergått
samma utbildning och naturligtvis har
samma möjligheter som en karl, aldrig
borde få prästvigas, ty de är olämpliga
för kallet. Huruvida sedan prästvigningen
i och för sig betyder någonting
och inte bara är en symbol är en annan
sak.

Herr Zetterberg kom in på frågan
om Paulus och Mithra-religionen. Jag
förstår att herr Zetterberg kan bibeln
något bättre än jag, ty det var ganska
många år sedan jag helt läste den —
numera händer det kanske inte så ofta.
Men om herr Zetterberg slår upp Paulus’
1 :a brev till Korintierna 14: 34—35,
så kan han där läsa:

»Såsom kvinnorna tiga i alla andra
de heligas församling, så må de ock

Tisdagen den 6 april 1965

Nr 16

Svar på interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster

tiga i edra församlingar. Det är dem
icke tillstått att tala, utan de böra underordna
sig, såsom lagen bjuder.

Vilja de hava upplysning om något,
så må de hemma fråga sina män; ty
det är en skam för en kvinna att tala
i församlingen.»

Jag skall inte citera mer, men jag
frågar: På vad sätt skiljer sig detta
uttalande från Mithra-religionens förkunnelse?
Det är ju en direkt kopiering,
och det är dessa uttalanden som
Kyrklig samling stöder sig på och som
åstadkommit så mycket ont.

Det finns ingen anledning för mig
att nu ta upp en teologisk diskussion,
även om jag naturligtvis inte är rädd
för att diskutera teologi med herr Zetterberg;
jag hade givetvis räknat med
det, och jag har också viss litteratur
med mig. Men det är inte detta som är
huvudsaken, utan huvudsaken är att vi
som medborgare och riksdagsmän ser
till att kvinnans rätt även på detta område
erkännes och att vi får bort denna
dualism, som är en skamfläck i en
kulturstat.

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Jag skulle vilja ställa
en fråga till ecklesiastikministern. Jag
är inte säker på om jag fattade honom
riktigt eller om jag nu citerar honom
rätt, men jag tror att han sade ungefär
så här: »Vi måste snart aktualisera frågan
om kyrkans ställning i ett i övrigt
sekulariserat samhälle.»

Jag undrar om ecklesiastikministern
betraktar dagens samhälle såsom ett —
om man bortser från kyrkan — sekulariserat
samhälle eller om detta »i övrigt
sekulariserade samhälle» är någonting
som ecklesiastikministern väntar sig
längre fram och som han sålunda skulle
mena att vi i sinom tid kommer att
ställas inför i den frågeställning han
angav.

Vad menar ecklesiastikministern med
»ett i övrigt sekulariserat samhälle»?
Går det att få ett svar på den frågan?

Sedan skulle jag gärna i sakfrågan
vilja tala om för min vän John Lundberg
hur jag själv ser på detta problem;
han är tillräckligt bibelsprängd och
studerad för att kunna förstå min ståndpunkt.
Jag tror nog att Vår Herre
har så pass stor makt att Han, när Han
vill, kan kalla en kvinna att predika
Hans ord, om Han så skulle finna
lämpligt. Längre behöver man egentligen
inte tänka, tycker jag.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! Jag har starkt på känn
att det egentligen är onödigt att förlänga
debatten, men å andra sidan eftersträvar
vi ju ackuratess i argumenten
på alla andra områden. Varför skulle
vi då inte göra det i denna debatt?
När vi sysslar med ekonomiska frågor
eller lagstiftningsfrågor ställer vi ju
det kravet på oss själva att vi skall
framföra argument som är relevanta.

Efter den livliga slagväxling herr
Lundberg åstadkom tillåter jag mig att
än en gång återvända till Mithra. Herr
Lundberg citerade det ställe där Paulus
talar om vad lagen bjuder. Tror
herr Lundberg att det gäller Mithras
lag? Nej, det var den judiska lagen
som avsågs, och vill herr Lundberg
veta hur den fungerar än i dag på det
området, så kan han besöka synagogan
här i Stockholm. Denna inställning
övertog Paulus från sin judiska, religiösa
miljö och frigjorde sig inte helt
ifrån den. För att styrka historierna
om Mithra får nog herr Lundberg
läsa upp egenartade avhandlingar, och
jag skall be honom att då inte välja
något tvivelaktigt arbete som t. ex.
något av Wetters från 20-talet.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Till herr Dickson skulle
jag bara helt allmänt vilja säga att jag
inte tror att Vår Herre kan kalla en
kvinna till talare när och hur som helst.
Vi får väl säga som Böjgcn sade en

Nr 16

Tisdagen den 6 april 1965

Svar på interpellation ang. motståndet mot kvinnliga präster

gång, att det finns andra krafter som är
för starka och som står emellan.

Beträffande den judiska lagen skulle
jag till herr Zetterberg vilja säga att
Paulus efter vad jag kan minnas var
jude. Efter vad jag kan minnas var
också Jesus jude. Men det förändrar
väl inte förhållandet; just det avsnitt jag
läste upp här är det grundläggande temat
i kampen mot kvinnorna. Eftersom
jag har bibeln med mig skulle jag kunna
läsa upp flera avsnitt som visar just
samstämmigheten i dessa uttalanden.
Jag skulle också kunna vara elak och
citera en vers från riksdagen i Norrköping
år 1800, där Hans Järta och Mårten
Bunge i psalmton gisslade ståndsriksdagen.
Jag skall inte göra det, men
jag vill tala om att denna dikt återfinns
i Politisk rimdans — från Karl
Knutsson till Karl Gerhard. Det är en
karakteristik som är ganska allvarlig.

Herr Zetterbergs resonemang förändrar
inte Paulus’ inställning, och det
kan inte förnekas att Kyrklig samlings
inställning stöder sig på Paulus. Jag
känner, som tur är, också till vissa
sanningar inom teologien och kyrkohistorien,
även om jag naturligtvis inte
kan tävla med herr Zetterberg. Men
det kan hända att mina intressen ur
samhällssynpunkt är lika respektabla
som de skulle vara om jag företrädde
en viss kristen uppfattning; lag är lag,
och lagen skall följas. Här gäller det
ändå Sveriges lag, Sveriges riksdags
beslut. De bör inte kränkas av en liten
grupp, ett litet skrå som vill återuppliva
något som varit — och bör vara —
försvunnet.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Med »ett i övrigt sekulariserat
samhälle» menar jag att övriga
samhällsfunktioner utanför statskyrkan
är sekulariserade, t. ex. vårt parlament;
denna kammare är sekulariserad
— att den sedan innehåller kristna
människor är en helt annan historia.

Vår rättsskipning och vår förvaltning
är sekulariserade i den bemärkelsen,
att det icke är religiösa och gudomliga
lagar de följer, utan rent världsliga.
Det är ganska enkelt, herr Dickson.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! Jag vill bara begagna
tillfället till att säga — för den händelse
det inte redan har framgått tillräckligt
tydligt — att jag delar herr Lundbergs
uppfattning om att lag och rätt skall
respekteras. När det gäller kvinnoprästfrågan
tror jag att herr Lundberg och
jag har precis samma mening i själva
sakfrågan. Våra meningsskiljaktigheter
gäller bara det sätt, varpå man skall gå
till väga. Jag ansluter mig till den mening
som kommer till uttryck i interpellationssvaret,
nämligen att man skall
förlita sig på de kyrkliga organen för
denna uppgift. Jag har tillåtit mig att
tillägga att det har skett vissa framsteg.

Jag är tacksam för att herr Lundberg
slutat talet om den gamle blodige Mithra;
han hade inte i sammanhanget att
göra. Nu kom herr Lundberg tillbaka
till den Paulus som sysselsatt oss i dessa
debatter. Vill herr Lundberg veta ännu
mer skulle jag råda honom att läsa professor
Gösta Lindeskogs utredning om
de ställen i Paulus’ brev som han har
anfört i denna diskussion. Han kanske
då får en något vidare syn på Pauli förhållande
till lagen.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag har, herr Zetterberg,
vid studium av både Nya och
Gamla testamentet inte kunnat finna
någon grund för Kyrklig samlings inställning
till frågan om kvinnliga präster
annat än just i de anförda citaten
av Paulus eller, som han först kallades,
Saulus. Jag är tacksam om herr Zetterberg
kan anvisa något annat ställe i bibeln
där det ges belägg för att Kyrklig
samlings inställning till kvinnorna baserar
sig på en i verklig mening kristen
syn på denna fråga.

Tisdagen den 6 april 1965

Nr 16

Svar på interpellation ang. bestämmelserna för intagning på mentalsjukhus

Nu skall vi komma ihåg att Jesus av
Nasaret endast verkade under tre år
och under denna korta tid, såvitt jag
kan finna, aldrig själv skrivit ned något
ord. Det är andra — däribland Paulus
eller, som han också kallades, Saulus —
som återgivit vad Jesus sagt. Dessa referat
kan givetvis ha påverkats av en
rent personlig inställning. Tolkningen
och återgivandet av Jesu förkunnelse
kan naturligtvis vara behäftade med
vissa brister. Därför bör man också vara
aktsam när det gäller att mana människor
att till bokstaven följa någonting
som anses heligt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. bestämmelserna
för intagning på mentalsjukhus

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Börjesson i Glömminge
har frågat, om jag anser att gällande
bestämmelser för intagning på
mentalsjukhus är tillfredsställande och,
om så inte skulle vara fallet, om jag har
för avsikt att vidta nödvändiga åtgärder.

Förfarandet vid intagning på mentalsjukhus
är utförligt reglerat i nu gällande
sinnessjuklag av år 1929. Sinnessjuklagstiftningskommittén
har i höstas
avgivit förslag till ny mentalsjukvårdslag,
som är avsedd att ersätta 1929 års
lag. Förslaget liar remissbehandlats i
vanlig ordning och är för närvarande
föremål för övervägande inom socialdepartementet.
Det är min avsikt att proposition
i ämnet skall föreläggas årets
riksdag. Riksdagen kommer då att få
ta ställning till bl. a. den fråga herr
Börjesson aktualiserat i sin interpellation.

Vidare anförde

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för socialdepartementet
få framföra ett tack för svaret på
min interpellation.

Svaret är undvikande på så sätt att
statsrådet uttalar att han har för avsikt
att vid detta års riksdag framlägga
en proposition angående ny mentalsjukvårdslag.
Jag förstår att det kan
vara mindre lämpligt att vid utarbetandet
av en proposition göra uttalanden
just i en fråga som kanhända kommer
att beröra denna propositions
innehåll.

Icke förty har det nyligen inträffat
en händelse som gjorde att jag ansåg
mig böra aktualisera denna fråga genom
en interpellation. En man som var
ägare till cirka 115 000 kronor blev genog
några skojares framfart helt blottställd.
När han efter hand kom underfund
med sin situation blev han mycket
deprimerad. De som avlurat honom
hans förmögenhet lyckades vid ett taktiskt
lämpligt tillfälle att få honom intagen
på ett sinnessjukhus efter att,
såvitt man kan förstå, ha lämnat vilseledande
uppgifter till den läkare som
utfärdade det avgörande intyget.

Skojarna blev åtalade, och när målet
kom före vid domstolen i Norrköping
blev de förhållanden som jag här relaterat
tydligen verifierade och vederbörande
naturligtvis dömda. Men frågan
kvarstår hur stor säkerhet det finns för
att inte en enskild person kan råka i
den situationen att han på initiativ av
samvetslösa människor blir intagen på
sinnessjukhus.

Jag förstår till fullo att det kan vara
mycket svårt för en läkare att avgöra i
vad mån en människa kan anses vara
i behov av vård och omhändertagande,
lika väl som det är svårt att avgöra
när en människa skall, om jag får använda
det något hårda uttrycket, släppas
ut frän ett mentalsjukhus.

Herr talman! Jag ber att än en gång
få tacka för svaret. Det kanske blir

Nr 16

Tisdagen den 6 april 1965

Interpellation ang. internationell prövning av frågan om användandet i krig av gaser
och bakteriologiska stridsmedel

tillfälle att komma igen med denna
fråga när den proposition, som statsrådet
här har aviserat, kommer att behandlas
i denna kammare.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet vilande
proposition nr 99, angående omorganisation
av Svenska skeppshypotekskassan,
m. m.

§ 6

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till statsutskottet de å bordet
vilande motionerna nr 797—800.

Vid föredragning av den å bordet
vilande motionen nr 801, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 43, angående
kommunal skatteutjämning, m. m.,
hänvisades motionen, såvitt avsåg grunderna
för de statliga bidragen till de
kommunala bostadstilläggen, till lagutskott
och i övrigt till statsutskottet.

Vidare föredrogs den å bordet vilande
motionen nr 802, likaledes i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
43; och hänvisades motionen, såvitt avsåg
förslaget om anslag, till statsutskottet
och i övrigt till lagutskott.

Slutligen föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och
hänvisades därvid

till statsutskottet motionerna nr 803
—811; samt

till bevillningsutskottet motionerna
nr 812 och 813.

§ 7

Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
memorial nr 19,
statsutskottets utlåtanden och memorial
nr 8 och 38—44, bevillningsutskottets
betänkande nr 21, bankoutskottets
utlåtanden nr 13 och 14, första lagut -

skottets utlåtanden nr 16 och 18, andra
lagutskottets utlåtanden nr 36 och
37, tredje lagutskottets utlåtanden nr 15
—17, jordbruksutskottets utlåtande nr
5 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 15—20.

§ 8

Föredrogs den av herr Börjesson i
Falköping vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet angående läkarvårdsersättning
för behandling mot tobaksmissbruk.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag hemställer, att statsutskottets utlåtande
nr 38, bankoutskottets utlåtande
nr 13 och statsutskottets utlåtande nr 8
i nu nämnd ordning måtte uppföras
främst bland två gånger bordlagda ärenden
på morgondagens föredragningslista.

Denna hemställan bifölls.

§ 10

Interpellation ang. internationell prövning
av frågan om användandet i krig av
gaser och bakteriologiska stridsmedel

Ordet lämnades på begäran till

Herr CARLSSON i Tyresö (s), som
yttrade:

Herr talman! Efter det första världskriget
fördömde en enhällig opinion
användandet av gaser och bakteriologiska
stridsmedel i krigföringen. I
fredsfördragen slog man fast, att gaskrig
var olagligt, och de makter som
kapitulerat fick förbinda sig att inte
framställa eller importera gaser för militära
ändamål.

Man sökte emellertid också komma

Tisdagen den 6 april 1965

Nr 16

Interpellation ang. internationell prövning av frågan om användandet i krig av gaser
och bakteriologiska stridsmedel

fram till en allmän och mer realistisk
överenskommelse. Efter förhandlingar
mellan ett stort antal stater undertecknade
dessa år 1925 det s. k. Genéveprotokollet.
I detta förbjöds utan undantag
utnyttjandet av gas och bakteriologiska
stridsmedel. Också Sverige
tillhörde de makter som undertecknade
protokollet och detsamma ratificerades
av oss år 1930.

Endast i samband med det italienska
angreppet på Abessinien 1935—1936
har förbudet öppet nonchalerats och
överträtts. Man kan självfallet ha delade
meningar om varför protokollet —
inte minst med hänsyn till det andra
världskrigets påfrestningar ■— med ett
undantag kommit att efterlevas. En rad
komplicerade och svårbedömbara faktorer
spelar härvid en roll.

Detta problem har emellertid fått förnyad
aktualitet genom händelserna i
Syd-Vietnam, där gas — i och för sig
av lindrig art — kommit till användning
i krigföringen. Genéveprotokollet
kan formellt icke åberopas, enär det
aldrig ratificerades av Förenta staterna.
I dagens maktpolitiska situation reducerar
detta värdet av fördraget högst
betydligt.

Den tekniska och militära utvecklingen
sedan 1925 innebär dessutom
att protokollet i sig självt icke kan anses
anpassat till dagens situation. En
diskussion på internationellt plan med
syfte att nå fram till en ny och tidsenlig
överenskommelse framstår därför
som angelägen. Inte minst med hänsyn
till de stora ansträngningar som görs
för att begränsa kärnvapenupprustningen
borde det vara naturligt att även ta
initiativ i fråga om gas och bakteriologiska
stridsmedel. Dessa utgör liksom
kärnvapnen ett hot mot hela den mänskliga
civilisationen och borde därför tillmätas
en ökad betydelse i diskussionerna
om fred och nedrustning.

Med hänvisning till ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att

till hans excellens herr utrikesministern
få framställa följande interpellation:

Är hans excellens herr utrikesministern
beredd att medverka till att frågan
om användandet i krig av gaser och
bakteriologiska stridsmedel upptages
till internationell prövning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Till bordläggning anmäldes statsutskottets
utlåtanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom justitiedepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna på driftbudgeten
för budgetåret 1965/66 inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
jämte i ämnet väckta
motioner,

nr 45, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1965/66 till Markförvärv för övningsfält
m. m.,

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar om anslag för budgetåret
1965/66 till Fångvårdsanstalterna:
Avlöningar jämte i ämnet väckta motioner
och om anordnande av en fångvårdsanstalt
i Uppsala för studiebegåvade
intagna, och

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande anslag för budgetåret
1965/66 till Kammarkollegiet: Avlöningar
och Kammarkollegiet: Omkostnader
jämte i ämnet väckta motioner;
samt

bevillningsutskottets betänkande nr
22, i anledning av väckta motioner om
lättnader i beskattningen för personer
med nedsatt skatteförinåga.

Nr 16

Tisdagen den 6 april 1965

§ 12

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från statsutskottet:
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 142, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1965/
66 till Upplysningsverksamhet i utlandet
angående Sverige; och

nr 143, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag angående anslag på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1964/65
till Allmänna beredskapsarbeten m. m.;
samt

från tredje lagutskottet:
nr 94, i anledning av väckta motioner
om fastighetsombud för dödsbon som
äger jordbruks- och skogsfastigheter.

§ 13

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 95, angående reglering av priserna
på vissa jordbruksprodukter, m. m.,
nr 97, angående vatten- och luftvårdens
organisation,

nr 102, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 18 april 1952
(nr 152) om sammanföring av samfälld
vägmark med angränsande fastighet
m. m., m. m.,

nr 103, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.,
m. m., samt

nr 107, med förslag till förordning
om statsbidrag till byggande av tunnelbana.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 14

Anmäldes, att följande motioner un -

der sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 814, av herr andre vice talmannen
Cassel in. fl., i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 42, angående anslag
för budgetåret 1965/66 till statskontoret
m. m. och statens datamaskinfond,

nr 815, av herr Antonsson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 63, angående det statliga utvecklingsbiståndets
administration,

nr 816, av herrar Zetterberg och
Svensson i Kungälv, likaledes i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 63,
nr 817, av herr andre vice talmannen
Cassel m. fl., i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 65, angående anslag
för budgetåret 1965/66 till statsdepartementen,
m. m.,

nr 818, av herr Gustafson i Göteborg
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 68, med anhållan om
yttrande över vissa av Europarådets
rådgivande församling vid dess sextonde
ordinarie möte antagna rekommendationer
och resolutioner,

nr 819, av herrar Ullsten och Mundebo,
likaledes i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 68,

nr 820, av herrar Elmstedt och Larsson
i Öskeviksby, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 70, angående
blind- och dövskolväsendets organisation
m. m.,

nr 821, av herrar Källstad och Rimmerfors,
likaledes i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 70,

nr 822, av herr Bengtson i Solna m.
fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 71, med hemställan om riksdagens
samtycke till förordnande angående
fortsatt valutareglering,

nr 823, av herr Enskog m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
nr 79, angående vissa frågor rörande
lärarutbildning,

nr 824, av fröken Ljungberg m. fl.,
likaledes i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 79,

nr 825, av herr Brandt m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

nr 81, angående naturhistoriska riksmuseets
ställning och organisation
m. m.,

nr 826, av herr Hermansson m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 82, angående anslag för budgetåret
1965/66 till statistiska centralbyrån,
m. m.,

nr 827, av herr Nordgren m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 83, angående den framtida verksamheten
vid Törefors aktiebolag med flera
statliga företag,

nr 828, av fru Eriksson i Stockholm,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 84, med förslag till förordning
om särskild skatteberäkning i vissa
fall för makar,

nr 829, av fru Gärde Widemar m. fl.,
likaledes i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 84,

nr 830, av herr Öhvall m. fl., likaledes
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 84,

nr 831, av herrar Neländer och Thylén,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 87, med förslag till förord -

ning angående ändring i förordningen
den 1 december 1959 (nr 507) om allmän
varuskatt, samt

nr 832, av herr Larsson i Umeå m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 105, angående ytterligare utgifter
på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1964/65.

Dessa motioner bordlädes.

§ 15

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Rimmerfors
till herr statsrådet och chefen för
socialdepartementet angående ett extra
tillskott från statens sida till hjälpen
åt de handikappade.

§ 16

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.56.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 7 april

Kl. 10.00

§ 1

I enlighet med kammarens därom den
2 innevarande april fattade beslut skulle
nu anställas val av åtta ledamöter
i riksdagens lönedelegation jämte suppleanter
för dessa.

Ordet lämnades på begäran till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,

som yttrade:

Herr talman! För vart och ett av de

val som skall företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av
kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn å så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.

Den av herr förste vice talmannen
för valet av ledamöter i riksdagens lönedelegation
avlämnade listan upptog
under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Ekendahl, fru

Almgren

Larsson i Umeå

Bengtsson i Landskrona

Boo

Ringaby

Gustafsson i Uddevalla

From.

Herr talmannen uppläste nu denna
lista, vilken kammaren godkände; och
förklarades de personer, vilkas namn
upptagits å listan, utsedda till ledamöter
i riksdagens lönedelegation.

Riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av protokollet underrättas
om kammarens val av nämnda ledamöter
och om valet av suppleanter för
dem samt anmodas låta uppsätta och
till kamrarna ingiva förslag dels till
förordnanden för de valda, dels ock
till skrivelse till Konungen med anmälan
om de förrättade valen.

§ 2

Verkställdes val av suppleanter för
de under nästföregående paragraf omförmälda
ledamöterna i riksdagens lö -

nedelegation. Herr förste vice talmannen
avlämnade en lista, vilken under
partibeteckningen »Gemensam lista»
upptog följande namn:

Asp

Kristenson

Sterne

Blomkvist

Sjönell

Nordgren

Skantz, fru

Rimås.

Sedan denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts
förklarades de personer, vilkas namn
fanns upptagna å listan, utsedda till
suppleanter för här ifrågavarande ledamöter.

§ 3

I enlighet med kammarens därom den
2 innevarande april fattade beslut företogs
nu val av tjugofem ledamöter i
riksdagens krigsdelegation jämte suppleanter
för dessa. Den av herr förste
vice talmannen för dessa val avlämnade
listan var av följande utseende:

Ledamöter Suppleanter

Erlander	Lindholm
Nilsson i Stockholm	Skoglund
Ohlin	Ståhl
Johansson i Ljungby	Edenman
Hedlund	Eriksson i Bäckmora
Heckscher	Eliasson i Moholm
Thapper	Bergman
Allard	Blidfors
Wedén	von Friesen
Levin	Bergegren, fröken
Hansson i Skegrie	Svensson i Vä
Cassel	Magnusson i Borås
Kärrlander	Hagnell
Gustafsson i Skellefteå	Elmén, fröken
Eriksson i Stockholm, fru	Lindahl

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

Ledamöter

Suppleanter

Gustafsson i Stockholm	Lundkvist
Eliasson i Sundborn	Larsson i Hedenäset
Bengtsson i Varberg	Svanberg
Bohman	Nilsson i Svalöv
Nihlfors	Antby
Renström-Ingenäs, fru	Martinsson
Mellqvist	Björk i Göteborg
Wahlund	Larsson i Luttra
Alemyr	Carlsson i Tyresö
Nettelbrandt, fru	Wiklund

Efter det denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts,
förklarades de å listan upptagna
personerna utsedda till ledamöter
respektive suppleanter i riksdagens
krigsdelegation.

§ 4

till statsutskottet propositionen nr
107, med förslag till förordning om
statsbidrag till byggande av tunnelbana.

§ 6

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till statsutskottet de å bordet
vilande motionerna nr 814—816.

Justerades protokollet för den 1 innevarande
april.

§ 5

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionerna: nr

95, angående reglering av priserna
på vissa jordbruksprodukter, m. m.,
och

nr 97, angående vatten- och luftvårdens
organisation;

till lagutskott propositionerna:
nr 102, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 18 april 1952 (nr
152) om sammanföring av samfälld vägmark
med angränsande fastighet m. m.,
m. m., och

nr 103, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.,
m. m.; samt

Vid föredragning av den å bordet
vilande motionen nr 817, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 65, angående
anslag för budgetåret 1965/66
till statsdepartementen, m. m., hänvisades
motionen, såvitt avsåg jordbruksdepartementet,
till jordbruksutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Härefter föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och
hänvisades därvid

till utrikesutskottet motionerna nr
818 och 819;

till statsutskottet motionerna nr 820
och 821;

till bankoutskottet motionen nr 822;

till statsutskottet motionerna nr 823
—827; samt

till bevillningsutskottet motionerna
nr 828—831.

Slutligen föredrogs den å bordet vilande
motionen nr 832, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 105, angående
ytterligare utgifter på tilläggs -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m,

stat II till riksstaten för budgetåret
1964/65; och hänvisades motionen, såvitt
avsåg användning av kvarteret Vinstocken
för riksbankens räkning, till
bankoutskottet och i övrigt till statsutskottet.

§ 7

Föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 2, 6 och 45—
47 samt bevillningsutskottets betänkande
nr 22.

§ 8

Föredrogs den av herr Carlsson i
Tyresö vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena angående internationell
prövning av frågan om användandet
i krig av gaser och bakteriologiska
stridsmedel.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9

Främjande av bostadsförsörjningen
in. m., tillika svar på interpellationer
ang. ökning av bostadsbyggandet, m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 38, i anledning av vissa av Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för
budgetåret 1965/66 till främjande av
bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

Kungl. Maj:t hade (bilaga 13, punkterna
D 2—D 4, D 8, D 9, V: 1, V: 2
och VI: 2) föreslagit riksdagen att

A. beträffande anslag på driftbudgeten I.

bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för länsbostadsnämnderna
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
anförts;

II. godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för länsbostads -

nämnderna, att tillämpas tills vidare
fr. o. in. budgetåret 1965/66;

III. medgiva att beslut om räntefria
förbättringslån finge meddelas intill
60 milj. kr. under budgetåret 1965/66;

IV. för budgetåret 1965/66 under elfte
huvudtiteln anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader
ett förslagsanslag av 1 052 000 kr.;

2) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar
ett förslagsanslag av 9 150 000
kr.;

3) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 1 201 000
kr.;

4) till Räntebidrag ett förslagsanslag
av 250 milj. kr.;

5) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
ett förslagsanslag av
30 milj. kr.;

B. beträffande anslag på kapitalbudgeten I.

godkänna av departementschefen
förordad ändring av bestämmelserna
angående hyreskontroll i statsbelånade
hus;

II. medgiva att lån, som skulle utgå
från lånefonden för bostadsbyggande,
finge under år 1965 beviljas för högst
82 000 bostadslägenheter intill ett belopp
av 1 470 milj. kr. samt under 1966
för högst 84 000 bostadslägenheter intill
ett belopp av högst 1 460 milj. kr.;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att, under
av departementschefen angivna
förutsättningar, besluta om utökning av
den under B. II. upptagna ramen för
långivning under år 1965;

IV. godkänna vad departementschefen
anfört beträffande inriktningen av
långivningen från lånefonden för maskinanskaffning
inom byggnadsindustrien; V.

godkänna av departementschefen
framlagt förslag rörande vissa kapitalsubventioner
för studentbostäder;

VI. medgiva att beslut om lån, som
skulle utgå från anslaget till räntefria
lån till bostadsbyggande, finge medde -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

las intill 22 milj. kr. under ett vart av
åren 1965 och 1966;

VII. bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta
om utökning av den under B. VI.
upptagna ramen för långivning under
år 1965 i den omfattning som utvecklingen
i fråga om kapital- och arbetskraftsresurser
möjliggjorde;

VIII. för budgetåret 1965/66 anvisa

a) under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande
ett investeringsanslag av 850 milj.
kr.;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning
inom byggnadsindustrien ett investeringsanslag
av 1 000 kr.;

b) under fonden för låneunderstöd
till Räntefria lån till bostadsbyggande
ett investeringsanslag av 20 milj. kr.

I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande
förslag hade utskottet till behandling
förehaft följande motioner,
nämligen

från första kammaren

I: 82 av herr Lars Larsson m. fl.,

I: 118 av herrar Adolfsson och Lager,
I: 175 av herr Eric Carlsson in. fl.,

I: 177 av herr Knut Johansson in. fl.,
I: 280 av herr Göran Karlsson,

1:290 av herr Virgin m. fl.,

1:412 av herr Paul Jansson,

1:418 av herr Lundström m. fl.,

I: 423 av herr Strandberg och fröken
Stenberg,

I: 426 av herr Sundin m. fl.,

1:433 av herrar Wikberg och Erik
Olsson,

1:604 av herr Svanström, samt

från andra kammaren
11:110 av herr Johansson i Norrköping
in. fl.,

II: 150 av herr Nilsson i Gävle in. fl.,
11:220 av herr Bergman m. fl.,
11:226 av herr Gustavsson i Alvesta
in. fl.,

II: 343 av herr Heckscher in. fl..
11:349 av herr Rask,

11:489 av herr Blomkvist in. fl.,

II: 502 av herr Hedlund in. fl..

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

II: 510 av herr Larsson i Norderön
m. fl.,

II: 517 av herr Ohlin in. fl.,

II: 518 av herrar Petersson och Nilsson
i Agnäs.

I de likalydande motionerna 1:82
(av herr Lars Larsson m. fl.) och
II: 110 (av herr Johansson i Norrköping
m. fl.) hade hemställts att riksdagen
vid behandling av anslag till
Lånefonden för bostadsbyggande måtte
uttala, att den regionala fördelningen
av de medel som skulle ställas till förfogande
för bostadslångivningen under
kalenderåret 1965 borde äga rum under
beaktande av vad i motionerna anförts.

I de likalydande motionerna I: 118
(av herrar Adolfsson och Lager) och
II: 150 (av herr Nilsson i Gävle m. fl.)
hade hemställts att riksdagen måtte

1. avslå Kungl. Maj:ts förslag beträffande
ramen för långivning till bostadsbyggande,

2. medgiva att lån, som skulle utgå
från lånefonden för bostadsbyggande,
finge under år 1965 beviljas för högst
89 000 bostadslägenheter intill ett belopp
av 1 571 500 000 kr. samt under
1966 för högst 89 000 bostadslägenheter
intill ett belopp av högst 1 532 500 000
kr.,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att, under
förutsättningar som i motionerna angivits,
besluta om utökning av den under

2. upptagna ramen för långivning under
år 1965,

4. till lånefonden för bostadsbyggande
för budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 000 000 kr. samt

5. till Kungl. Maj:t i övrigt ge till
känna vad i motionerna anförts.

I de likalydande motionerna 1:177
(av herr Knut Johansson m. fl.) och
11:220 (av herr Bergman m. fl.) hade
föreslagits att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa, att förslag
grundade på markpolitiska utredningens
betänkande om kommunal

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

markpolitik snarast möjligt förelädes
riksdagen.

I de likalydande motionerna I: 280
(av herr Göran Karlsson) och 11:349
(av herr Rask) hade hemställts att
riksdagen vid behandlingen av lånefonden
för bostadsbyggande uttalade, att
lånemedel för småhus ställdes till förfogande
i sådan omfattning att produktionen
av dylika upprätthölles på en
i stort sett oförändrad nivå.

I de likalydande motionerna 1: 290
(av herr Virgin m. fl.) och II: 343 (av
herr Heckscher m. fl.) hade hemställts

A. att riksdagen måtte

1) besluta att de såsom allmännyttiga
betecknade bostadsföretagen skulle
åläggas redovisningsskyldighet för sina
fonder, dessas storlek och successiva
uppbyggnad samt för de principer efter
vilka dels fonderna uppbyggdes,
dels hyressättningen skedde;

2) uttala att en grundprincip för den
fortsatta bostadspolitiken borde vara
att de boende själva skulle betala vad
deras bostäder kostade;

B. att riksdagen måtte besluta

1) att den statliga bostadslånegivningen
fr. o. m. den 1 juli 1965 skulle
ersättas av ett kreditgarantisystem;

2) att i anledning därav varken preliminära
beslut skulle meddelas angående
lån från lånefonden för bostadsbyggande
eller anslag anvisas till samma
fond från nämnda datum;

3) att för erhållande av kreditgaranti
en engångsavgift av 0,5 % skulle erläggas; 4)

att fr. o. m. den 1 januari 1965
ränteeftergift ej längre skulle medgivas
beträffande hus som påbörjats före ingången
av 1958;

5) att räntegaranti, avseende räntor
å underliggande lån som hänförde sig
till tiden fr. o. m. den 1 januari 1965,
skulle grundas på en räntesats av 5 %
vad avsåge hus påbörjade fr. o. m. den
1 januari 1958;

6) att statliga bostadslån och egna -

hemslån upp till 90 % av belåningsvärdet
för hus påbörjade fr. o. m. den
1 januari 1958 skulle för tid fr. o. m.
den 1 juli 1965 förräntas efter en räntesats
av 6 %, samt att till den del lånen
överstege 90 % av belåningsvärdet
räntan skulle utgöra 6,5 %;

7) att förbättringslån avseende hus
som påbörjats fr. o. m. den 1 januari
1958 skulle för tid fr. o. m. den 1 juli
1965 förräntas efter en räntesats av
5 %;

8) att de tilläggslån, som enligt beslut
av 1953, 1957 och 1959 års riksdagar
gjorts amorteringspliktiga, skulle för
tid fr. o. m. den 1 juli 1965 förräntas
efter en räntesats av 6 %;

C. att riksdagen om förslagen under
B. 1)—3) ovan icke vunne riksdagens
bifall måtte besluta

1) att bostadslån, till vilka tillstånd
lämnats tidigast den 1 juli 1965, skulle
beviljas upp till 90 % av belåningsvärdet
mot enbart inteckningssäkerhet,
oavsett förvaltningsformerna och för
s. k. allmännyttiga företag upp till 95 %
mot kommunal borgen, samt till den del
de överstege 90 % av belåningsvärdet
amorteras på 25 år;

2) att vid utgivande av statliga bostadslån
en förvaltningsavgift om 0,5 %
skulle uttagas i samband med lånets utbetalande; D.

att riksdagen under förutsättning
att yrkandet under C. 1) vunne riksdagens
bifall måtte medgiva att lån, som
skulle utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
finge beviljas intill
1 380 000 000 kr. under år 1965 samt
1 370 000 000 kr. under år 1966;

E. att riksdagen måtte i övrigt beakta
vad i motionerna anförts.

I de likalydande motionerna 1:412
(av herr Paul Jansson) och II: 489 (av
herr Blomkvist m. fl.) hade hemställts
att riksdagen vid behandling av anslag
till Lånefonden för bostadsbyggande
måtte uttala, att vid den regionala fördelningen
all tänkbar hänsyn toges till
såväl byggnadsbehovet som sysselsätt -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

ningen för i motionerna berörda yrkesgrupper.

I de likalydande motionerna 1:418
(av herr Lundström m. fl.) och 11:517
(av herr Ohlin m. fl.) hade hemställts
att riksdagen måtte besluta

1) att antaga det i motionerna föreslagna
bostadsbyggnadsprogrammet;

2) att i skrivelse till Kungl. Maj:t
ge till känna vad i motionerna anförts
beträffande bostadsbyggandets lokalisering; 3)

att i skrivelse till Kungl. Maj:t ge
till känna vad i motionerna anförts
beträffande miljöfrågorna;

4) att räntesubventionen ersattes med
ett enhetligt schablonbidrag enligt i motionerna
angivna riktlinjer;

5) att lånegränsen för enskilda bostadsföretag
som finge preliminärt beslut
efter den 1 juli 1965 skulle höjas
från 85 % till 90 % av belåningsvärdet;

6) att tertiärlånet för privatägda
småhus skulle förräntas och amorteras
med fast annuitet, att tillämpas fr. o. m.
den 1 juli 1965;

7) att räntebidragen fr. o. m. den

1 januari 1965 skulle utgå enligt i
motionerna föreslagna villkor;

8) att anslaget till Räntebidrag under
elfte huvudtiteln för budgetåret 1965/66
skulle uppföras med 215 000 000 kr.,
vilket innebure ett i förhållande till
Kungl. Maj :ts förslag med 35 000 000
kr. sänkt anslag;

9) att medgiva att lån, som skulle
utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
finge under år 1965 beviljas för
84 000 bostadslägenheter intill ett belopp
av 1 530 000 000 kr.; förslaget innebure
för år 1965 en höjning med

2 000 bostadslägenheter — i jämförelse
med Kungl. Maj:ts förslag — och för
år 1966 en böjning med 4 000 lägenheter.

1 de likalydande motionerna 1:423
(av herr Strandberg och fröken Stenberg)
och 11:518 (av herrar Petersson
och Nilsson i Agnäs) hade hemställts

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

att riksdagen måtte uttala, att fördelningen
av bostadsbyggandet alltjämt
borde ske efter de fördelningstal mellan
storstäderna och övriga delar av landet
som hitintills tillämpats.

I de likalydande motionerna 1:426
(av herr Sundin m. fl.) och II: 502 (av
herr Hedlund in. fl.) hade hemställts

I. att riksdagen måtte

a) fastställa i motionerna angivna
basräntor å vissa underliggande bostadslån
att träda i kraft den 1 januari
1965,

b) till Räntebidrag under elfte huvudtiteln
för budgetåret 1965/66 anvisa ett
förslagsanslag av 215 000 000 kr.,

II. att riksdagen måtte medge att övre
lånegränsen för statligt bostadslån till
enskilda fr. o. m. den 1 juli 1965 finge
höjas från 90 till 95 % av belåningsvärdet
såvitt gällde småhus och från
85 till 90 % såvitt gällde flerfamiljshus,

III. att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla

a) att den regionala fördelningen av
medel som skulle ställas till förfogande
för bostadslångivningen under 1965
måtte ske enligt i motionerna angivna
grunder,

b) att det preliminära programmet
för bostadsbyggandet år 1966 måtte omfatta
95 000 lägenheter,

c) att förslag rörande schablonmetod
för beräkning av räntebidrag till vissa
underliggande bostadslån måtte föreläggas
riksdagen snarast möjligt,

d) att förslag rörande frågan om avskrivning
av tilläggslån till vissa studentbostäder
måtte föreläggas riksdagen
så snart underlag erhållits för frågans
bedömning,

e) att frågorna rörande ökat utrymme
i planeringen, bättre finansieringsvillkor
och rationella byggmetoder m. in.
för småbusproduktionen snarast måtte
utredas i syfte att kraftigt öka småhusbyggandet.

I de likalydande motionerna 1:433
(av herrar Wikberg och Erik Olsson)

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

och II: 510 (av herr Larsson i Norderön
m. fl.) hade hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla att Jämtlands län måtte tilldelas
bostadsbyggnadskvot så att dess resurser
i fråga om planering, projektering
och byggarbetskraft kunde utnyttjas
på ett normalt sätt.

I motionen I: 604 (av herr Svanström)
hade hemställts att riksdagen
måtte besluta

att vid behandling av frågan om statligt
stöd till bostadsbyggandet uttala
att fördelningen skulle ske jämväl med
hänsyn till lokaliseringspolitiska synpunkter
i län som t. ex. Kalmar län;
samt

att en eventuell ökning av bostadsproduktionen
i storstäderna icke finge
resultera i minskning för landsortens
vidkommande, utan följas upp med en
ökning även ute i länen.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning
och lokalisering

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
jämte motionerna I: 418 och II: 517,
1:426 och 11:502, 1:118 och 11:150,
1:82 och 11:110, 1:412 och 11:489,
1:423 och 11:518, 1:433 och 11:510
samt I: 604, de sex förstnämnda motionerna
såvitt nu var i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;

b) i skrivelse till fullmäktige i riksbanken
giva till känna vad utskottet i
förevarande sammanhang anfört beträffande
bostadsbyggandets kreditförsörjning; 2.

beträffande bostadsbyggandets inriktning
med avslag å motionerna I: 418
och 11:517, 1:426 och 11:502 samt
I: 280 och II: 349, de fyra förstnämnda
motionerna såvitt nu var i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;

3. beträffande kommunal markpolitik
i anledning av motionerna 1:177 och
II: 220 godkänna vad utskottet anfört;

4. avslå i motionerna 1:290 och

II: 343 framställt yrkande om införande
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet; 5.

avslå i motionerna 1:418 och

11:517, 1:290 och 11:343 samt 1:426
och II: 502 framställda yrkanden beträffande
bostadslånets storlek;

6. avslå i motionerna I: 175 och

11:226 framställt yrkande angående
räntefria stående förbättringslån;

7. avslå i motionerna 1:418 och

11:517 framställt yrkande angående
formen för förräntning och amortering
av vissa bostadslån;

8. avslå i motionerna I: 290 och

11:343 framställda yrkanden angående
räntan på bostadslån, egnahemslån, förbättringslån
och vissa tilläggslån;

9. avslå i motionerna 1: 290 och

II: 343 framfört yrkande angående
en förvaltningsavgift för bostadslån;

10. avslå i motionerna 1:290 och

11:343 framställt yrkande angående
viss redovisningsskyldighet för allmännyttiga
bostadsföretag;

11. beträffande långivningen för maskinanskaffning
inom byggnadsindustrien
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört;

12. avslå i motionerna 1:418 och

11:517 samt 1:426 och 11:502 framställda
yrkanden angående en schablonmetod
för beräkning av räntesubventioner; 13.

avslå i motionerna 1:418 och
11:517, 1:290 och 11:343 samt 1:426
och II: 502 framställda yrkanden beträffande
grunderna för räntebidrag;

14. beträffande vissa utestående subventioner
till studentbostäder med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 426 och II: 502,
såvitt nu var i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

15. beträffande grunderna för den
statliga låne- och bidragsverksamheten
till främjande av bostadsförsörjningen,
såvitt de ej behandlats under 1.—14.,

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och under erinran om vad utskottet anfört
godkänna i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 4 januari
1965 förordade ändringar;

16. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:290 och 11:343, 1:418 och 11:517
samt I: 426 och II: 502, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, till Räntebidrag
för budgetåret 1965/66 på driftbudgeten
under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 250 000 000 kr.;

17. medgiva att beslut om räntefria
förbättringslån finge meddelas intill
60 000 000 kr. under budgetåret 1965/
66;

18. till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
för budgetåret 1965/66
på driftbudgeten under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
30 000 000 kr.;

19. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:418 och 11:517, 1:290 och 11:343
samt I: 118 och II: 150, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, medgiva att
lån, som skulle utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, finge under år
1965 beviljas för högst 82 000 bostadslägenheter
intill ett belopp av
1 470 000 000 kr. samt under år 1966
för högst 84 000 bostadslägenheter intill
ett belopp av 1 460 000 000 kr.;

20. bemyndiga Kungl. Maj:t att under
förutsättningar, som departementschefen
angivit i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 4 januari
1965, besluta om utökning av den under
19. upptagna ramen för långivning
under år 1965;

21. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:290 och 11:343 samt 1:118 och
II: 150, samtliga motioner såvitt nu var
i fråga, till Lånefonden för bostadsbyggande
för budgetåret 1965/66 på kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder
anvisa ett invcsteringsanslag av
850 000 000 kr.;

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

22. till Lånefonden för maskinanskaffning
inom byggnadsindustrien för budgetåret
1965/66 på kapitalbudgeten under
statens utlåningsfonder anvisa ett
investeringsanslag av 1 000 kr.;

23. medgiva att lån, som skulle utgå
från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande,
finge meddelas intill
22 000 000 kr. under ettvart av åren
1965 och 1966;

24. bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta
om en utökning av den under 23.
upptagna ramen för långivning under
år 1965 i den omfattning, som utvecklingen
i fråga om kapital- och arbetskraftsresurser
möjliggjorde;

25. till Räntefria lån till bostadsbyggande
för budgetåret 1965/66 på kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av
20 000 000 kr.;

26. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
den ändring i personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna, som föranleddes
av vad departementschefen i
statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 4 januari 1965 föreslagit;

27. godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1965/66;

28. till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 på driftbudgeten
under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 9 150 000 kr.;

29. till Bostadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1965/66 på driftbudgeten
under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 1 052 000 kr.;

30. till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader
för budgetåret 1965/66 på
driftbudgeten under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 201 000
kr.;

31. besluta att i förevarande sammanhang
behandlade motioner, till den
del de inte blivit under punkterna 1.

-30. särskilt berörda eller av utskottet
behandlades i annat utlåtande, icke

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) beträffande bostadsbyggandets omfattning
och lokalisering

a) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka ansett att
utskottet bort under 1. hemställa, att
riksdagen måtte beträffande bostadsbyggandets
omfattning och lokalisering
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
jämte motionerna 1:418 och 11:517,
1:426 och 11:502, 1:118 och 11:150,
1:82 och 11:110, 1:412 och 11:489,
1:423 och 11:518, 1:433 och 11:510
samt 1:604, de sex förstnämnda motionerna
såvitt nu var i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört;

b) av herrar Per Jacobsson, Edström
och Källqvist, fröken Elmén samt herrar
Gustafsson i Skellefteå och Mundebo,
vilka ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 9, som började med »Förhållandena
på» och slutade med »att förverkliga»,
bort ersättas med text av i
reservationen angiven lydelse;

c) av herrar Per Jacobsson, Edström
och Källqvist, fröken Elmén samt herrar
Gustafsson i Skellefteå och Mundebo,
vilka ansett att det avsnitt i utskottets
yttrande, som på s. 10 började med »Vad
angår» och på s. 11 slutade med »denna
reserv», bort ha av dessa reservanter
angiven lydelse;

d) av herrar Nils-Eric Gustafsson, Harald
Pettersson, Eliasson i Sundborn och
Nilsson i Tvärålund, vilka ansett att det
avsnitt i utskottets yttrande, som på s.

10 började med »Vad angår» och på s.

11 slutade med »denna reserv», bort ha
i denna reservation angiven lydelse;

e) av herrar Per Jacobsson, Edström,
Källqvist, Nils-Eric Gustafsson, Harald
Pettersson och Eliasson i Sundborn, fröken
Elmén samt herrar Gustafsson i
Skellefteå, Nilsson i Tvärålund och
Mundebo, vilka ansett att det avsnitt i
utskottets yttrande på s. 12, som började

med »Utskottet godtager» och slutade
med »avstyrkes alltså», bort ha av reservanterna
angiven lydelse;

f) av herrar Karlsson i Olofström,
Almgren, Johansson i Norrköping och
Blomkvist, utan angivet yrkande;

2) av herrar Per Jacobsson, Edström,
Kaijser, Källqvist, Holmberg, Nils-Eric
Gustafsson, Harald Pettersson och Eliasson
i Sundborn, fröken Elmén samt herrar
Turesson, Gustafsson i Skellefteå,
Nordslrandh, Nilsson i Tvärålund och
Mundebo, vilka ansett att utskottet bort
under 2. hemställa, att riksdagen måtte
beträffande bostadsbyggandets inriktning
i anledning av motionerna 1:418
och 11:517 samt 1:426 och 11:502,
nämnda motioner såvitt nu var i fråga,
ävensom med bifall till motionerna
I: 280 och II: 349 i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad reservanterna
anfört;

3) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka beträffande
kommunal markpolitik ansett att
det avsnitt i utskottets yttrande som på
s. 14 började med »Såvitt utskottet» och
på s. 15 slutade med »på kreditmarknaden»,
bort ha i denna reservation angiven
lydelse;

4) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka ansett att
utskottet bort under 4. hemställa, att
riksdagen måtte beträffande införande
av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet
med bifall till motionerna
I: 290 och II: 343, såvitt nu var i fråga,
godkänna vad reservanterna anfört;

5) beträffande bostadslånets storlek

a) av herrar Per Jacobsson, Edström,

Källqvist, Nils-Eric Gustafsson, Harald
Pettersson och Eliasson i Sundborn,
fröken Elmén samt herrar Gustafsson i
Skellefteå, Nilsson i Tvärålund och
Mundebo, vilka ansett att utskottet bort
under 5. hemställa, att riksdagen måtte
beträffande bostadslånets storlek med
bifall till motionerna I: 418 och II: 517
samt 1:426 och 11:502 ävensom med

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

avslag å motionerna 1:290 och 11:343,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad i denna reservation anförts;

b) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka ansett att
utskottet bort under 5. hemställa, att
riksdagen måtte beträffande bostadslånets
storlek med bifall till motionerna
1:290 och 11:343 ävensom med avslag
å motionerna I: 418 och II: 517 samt
I: 426 och II: 502, samtliga motioner såvitt
nu var i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad dessa reservanter
anfört;

6) av herrar Per Jacobsson, Edström,
Kaijser, Källqvist, Holmberg, Nils-Eric
Gustafsson, Harald Pettersson och Eliasson
i Sundborn, fröken Elmén samt
herrar Turesson, Gustafsson i Skellefteå,
Nordstrandh, Nilsson i Tvärålund
och Mundebo, vilka ansett att utskottet
bort under 7. hemställa, att riksdagen
måtte beträffande formen för förräntning
och amortering av vissa bostadslån
med bifall till motionerna 1:418 och
II: 517, såvitt nu var i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad i
denna reservation anförts;

7) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka ansett att
utskottet hort under 8. hemställa, att
riksdagen måtte beträffande ränta på
bostadslån, egnahemslån, förbättringslån
och vissa tilläggslån med bifall till
motionerna I: 290 och II: 343, såvitt nu
var i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad reservanterna anfört;

8) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka ansett att
utskottet bort under 9. hemställa, att
riksdagen måtte beträffande en förvaltningsavgift
för bostadslån med bifall till
motionerna I: 290 och II: 343, såvitt nu
var i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad i denna reservation
an förts;

9) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka ansett att
utskottet bort under 10. hemställa, att

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

riksdagen måtte beträffande viss redovisningsskyldighet
för allmännyttiga bostadsföretag
med bifall till motionerna
I: 290 och II: 343, såvitt nu var i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad reservanterna anfört;

10) beträffande grunderna för räntebidrag a)

av herrar Per Jacobsson, Edström,
Källqvist, Nils-Eric Gustafsson, Harald
Pettersson och Eliasson i Sundborn, fröken
Elmén samt herrar Gustafsson i
Skellefteå, Nilsson i Tvärålund och
Mundebo, vilka ansett att utskottet bort
under 13. hemställa, att riksdagen måtte
beträffande grunderna för räntebidrag
med bifall till motionerna 1:418 och
II: 517 samt I: 426 och II: 502 ävensom
med avslag å motionerna 1:290 och
II: 343, samtliga motioner såvitt nu var
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad i denna reservation anförts; b)

av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka ansett att
utskottet bort under 13. hemställa, att
riksdagen måtte beträffande grunderna
för räntebidrag med bifall till motionerna
1: 290 och II: 343 ävensom med
avslag å motionerna 1:418 och 11:517
samt I: 426 och II: 502, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad dessa
reservanter anfört;

11) av herrar Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Eliasson i Sundborn
och Nilsson i Tvärålund, vilka ansett att
utskottet bort under 14. hemställa, att
riksdagen måtte beträffande vissa utestående
subventioner till studentbostäder
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna 1:426
och II: 502, såvitt nu var i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva til! känna
vad i denna reservation anförts;

12) beträffande anslag till räntebidrag

a) av herrar Per Jacobsson, Edström,

Källqvist, Nils-Eric Gustafsson, Harald
Pettersson och Eliasson i Sundborn,
fröken Elmén samt herrar Gustafsson i

2 — Andra kammarens protokoll 19115. Nr 16

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Skellefteå, Nilsson i Tvärålund och
Mundebo, vilka under förutsättning av
bifall till reservationen 10 a) ansett att
utskottet bort under 16. hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt motionerna 1:290
och II: 343 ävensom med bifall till motionerna
1:418 och 11:517 samt 1:426
och II: 502, samtliga motioner såvitt nu
var i fråga, till Räntebidrag för budgetåret
1965/66 på driftbudgeten under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 215 000 000 kr.;

b) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka under
förutsättning av bifall till reservationen
10 b) ansett att utskottet bort under 16.
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:418 och 11:517 samt 1:426
och II: 502 ävensom med bifall till motionerna
I: 290 och II: 343, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, till Räntebidrag
för budgetåret 1965/66 på driftbudgeten
under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 130 000 000 kr.;

13) beträffande låneramens storlek

a) av herrar Per Jacobsson, Edström,
Källqvist, Nils-Eric Gustafsson, Harald
Pettersson och Eliasson i Sundborn, fröken
Elmén samt herrar Gustafsson i
Skellefteå, Nilsson i Tvärålund och
Mundebo, vilka under förutsättning av
bifall till reservationen 1 e) ansett att utskottet
bort under 19. hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag och motionerna 1:118 och
II: 150 samt med bifall till motionerna
1:418 och 11:517 ävensom med avslag
på motionerna I: 290 och II: 343, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga, medgiva
att lån, som skulle utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, finge under
år 1965 beviljas för högst 84 000
bostadslägenheter intill ett belopp av
1 530 000 000 kr. samt under år 1966 för
högst 88 000 bostadslägenheter intill ett
belopp av 1 560 000 000 kr.;

b) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka under

förutsättning av bifall till reservationen
5 b) ansett att utskottet bort under 19.
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
1:118 och 11:150 samt 1:418
och II: 517 ävensom med bifall till motionerna
I: 290 och II: 343, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, medgiva att
lån, som skulle utgå från lånefonden för
bostadsbyggande, finge beviljas intill
1 380 000 000 kr. under år 1965 samt
1 370 000 000 kr. under år 1966;

14) av herrar Kaijser, Holmberg, Turesson
och Nordstrandh, vilka beträffande
anslag till lånefonden för bostadsbyggande
under förutsättning av
bifall till reservationen 4) ansett att utskottet
bort under 21. hemställa, att
riksdagen måtte med bifall till motionerna
1:290 och 11:343 samt med avslag
å motionerna I: 118 och II: 150,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga,
avslå Kungl. Maj:ts förslag rörande investeringsanslag
för budgetåret 1965/66
till Lånefonden för bostadsbyggande.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet Johansson, hade tillkännagivit,
att han hade för avsikt att i samband
med behandlingen av detta ärende
besvara dels i ett sammanhang interpellationer
av herr Öhvall angående
ökning av bostadsbyggandet i Norrbotten,
herr Grebäck angående bostadsbyggandet
i Stockholms län utanför
storstockholmsområdet och herr Eriksson
i Bäckmora angående uppförande
av småhus och invalidbostäder utanför
byggnadskvoten, dels ock interpellationer
av herr Lundberg angående åtgärder
för att förbättra de bostadslösas situation
och av herr Gustafsson i Kårby
angående förbättringslånen för upprustning
av åldringsbostäder.

Herr TALMANNEN yttrade:
Överläggningen i detta ärende må
omfatta även bankoutskottets utlåtande
nr 13, men yrkanden beträffande

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

sistnämnda utlåtande framställes först
sedan detsamma föredragits.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Det är åtskilliga ting när
det gäller bostadsfrågan som man kan
vara osäker om, men just nu är det en
sak som man kan vara ganska säker om,
och det är att vilket problem man än
berör så befinner det sig i utredning i
en eller annan statlig kommitté.

Tidskriften Vår bostad har räknat ut
att det är inte mindre än sexton olika
statliga kommittéer som sysslar med
.spörsmål som rör bostadsfrågan, markfrågan
eller hyrespolitiken. Man tycker
nog att mängden av utredningar tyder
på att regeringen är medveten om att
det liksom inte längre räcker med att
tala om hur mycket vi bygger och hur
bra vi bygger i jämförelse med 1930-talet. Den självbelåtna förnöjsamhet,
som man har mött så ofta förr från
statsrådsbänken, är liksom inte längre
gångbar, utan nu måste statsmakterna
äntligen angripa bostadsfrågan på allvar
för att vi skall kunna komma ur
denna bostadskris.

Nu räcker det emellertid inte med utredningar.
Dessa kommer säkert med
utförligt motiverade förslag, var och en
på sitt område. Härigenom har man materialet
för ett bostadspolitiskt program
över hela linjen, men mer än så är det
inte. Att dra slutsatser av detta material
och göra de politiska bedömningarna
och att utforma ett program och
en genomtänkt plan för en politik som
kan leda till att bostadseländet tar slut
inom en rimlig tid är ju regeringens
uppgift. Hittills har man i alltför hög
grad lagat efter läglighet. Man har lappat
litet här och där men utan någon
klar målsättning. Om det i fortsättningen
blir en mera konsekvent politik med
mera radikala grepp återstår att se.

Man kan säga att den viktigaste uppgiften
för bostadspolitiken naturligtvis

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

är att komma till rätta med bostadsbristen.
Men det är också viktigt att detta
sker utan att bostadskostnaderna drivs
upp i höjden. I det avseendet kan man
säga att tendenserna under de senare
åren varit oroande, och orsakerna härtill
är säkert flera. Det har varit svårt
att planera ordentligt på grund av ryckigheten
i tillståndsgivningen. överefterfrågan
har väl här som på andra områden
verkat avtrubbande på intresset att
bygga billigt. Mekaniseringen inom
byggnadsindustrien har fortgått i rask
takt. I det avseendet är det knappast anledning
till några klagomål. Den har väl
också gett resultat: produktiviteten har
ökat kraftigt och man bygger väsentligt
mer per arbetare än vad man gjorde för
tio år sedan. Mekaniseringen bör väl
också ha gett vinster på kostnadssidan,
men hur dessa vinster fördelas mellan
företagare, arbetare, tekniker och bostadskonsumenter
vet vi bra litet om.
Vi har egentligen inget byggnadskostnadsindex
som ger svar på den frågan.
För en osakkunnig bedömare förefaller
det emellertid som om konsumenterna
skulle ha fått eu bra liten andel.

Det är förklarligt om denna kostnadsutveckling
inom byggnadsindustrien har
orsakat oro och missnöje, inte minst
bland lågavlönade grupper, som trots de
.statliga subventionerna har svårt att
klara hyran i nyproducerade bostäder.
Jag tycker att när man försöker lugna
den opinionen genom förslag om statliga
byggnadsföretag som skall bygga
15 000 lägenheter per år, så ligger det
ganska nära till hands att tala om homeopatmedicin.
Så enkelt är det tyvärr
inte! Det finns nog ingen radikal kur
här, annat än möjligen ökad konkurrens.

Obestridligt är det emellertid att prisstegringstendenserna
är starka just nu,
och detta är en av anledningarna till
att vi inte har velat föreslå ett mer utökat
ininimiprogram för igångsättningen
än det vi i fjol föreslog för 1965,
nämligen 90 000 lägenheter. I det av -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

seendet ligger vårt bud nära regeringens.
Det gör det däremot inte när det
gäller byggnadsprogrammet på längre
sikt. Allting talar enligt vår mening för
att bostadsefterfrågan kommer att öka.
Människorna kommer väl att använda en
väsentlig del av de stigande reallöneinkomsterna
till bostadskonsumtion,
och detta är ingenting som vi skall klaga
över.

Bostadsbyggnadsutredningens intervjuundersökningar
har också visat att
hushållens inkomster ökat tendenserna
till stegrad bostadsefterfrågan på tre vägar:
hushållskvoterna för de ogifta och
förut gifta ökar, familjerna efterfrågar
större lägenheter och bättre lägenheter,
vilket i sin tur ökar behovet av att sanera
äldre bostadsområden. Vi tror att
man är tvungen att ta hänsyn till detta
vid en långsiktigare planering. Det räcker
inte med att som regeringen säger
bygga en miljon lägenheter på tio år.
Vi måste nog inrikta oss på att bygga
mer än så, om vi skall kunna klara bostadssituationen.
För vår del har vi satt
ett genomsnitt på 110 000 lägenheter per
år, och vi tror att detta är nödvändigt.

Det är väl inte möjligt att på allvar
diskutera bostadsfrågan utan att i någon
mån komma in på hyresregleringen.
Den får vi emellertid tillfälle att
återkomma till i annat sammanhang —
vi har ju en proposition om dess förlängning.
För dagen får det för min del
räcka med ett par korta reflexioner.

Det förefaller som om avvecklingen
i storstäderna, när den en gång skall påbörjas,
måste ske successivt och så att
man har hyresutvecklingen under kontroll,
åtminstone under en övergångstid.
En utredning arbetar som bekant
med detta problem. När den är färdig
blir det lättare att bedöma när avvecklingen
kan påbörjas. Att nu uppgöra
planer för en sådan avveckling är ganska
meningslöst. Klart är emellertid att
hyresregleringen har negativa verkningar.
Den har varit nödvändig, men
den har negativa verkningar, och den

har en del av skulden till svårigheterna
på bostadsmarknaden. Det är också
klart att man inte kan vänta med avvecklingen
till dess att den inte kan
väntas medföra vissa hyrcsstegringar i
äldre, centralt belägna och bra lägenheter.
Där ligger hyran så väsentligt
under bostadskonsumenternas värderingar
att man där säkert får räkna
med en viss hyresstegring.

I detta sammanhang skulle jag vilja
säga ett par ord om de ensamståendes
problem, fastän jag kommer att beröra
det kort; det kommer att beröras mera
ingående av en annan talare senare under
debatten. Här har skett en viss förbättring.
Flera ungdomar har lägenhet i
dag än tidigare. För män i åldern 25—29
år har innehavet av egen lägenhet ökat
från 12 procent 1945 till 26 procent
1960, och för kvinnor har det ökat från
17 procent till 35 procent. Det är en bra
ökning på femton år, men dessa siffror
säger oss också att det kommer att ta
avsevärd tid, innan möjlighet till en
egen lägenhet står till buds för alla ensamstående
som så önskar. Det går inte
att lösa den frågan i en handvändning.
Det betyder att för många kommer under
ganska lång tid framåt inte att finnas
något annat alternativ än inneboendesystemet.

Detta systems avigsidor har under senare
tid belysts på olika sätt i pressen,
i radio och i TV, och det kan nog behövas.
Men jag tycker att kritiken ibland
har skjutit över målet. Den har utformats
på ett sådant sätt att man kan ha
ingivit folk den föreställningen att detta
att hyra ut rum är en halvt asocial hantering.
Det måste ju leda till att man
snarast avskräcker folk från att hyra ut
rum. Jag tror att här har vi faktiskt en
bostadsreserv som kunde tas i anspråk
omedelbart, om den bara ställdes till
marknadens förfogande. Det är klart att
den bästa lösningen är, om man får
flera lägenheter för ensamstående. Men
eftersom den lösningen inte kan uppnås
omedelbart och eftersom vi här har en

Onsdagen den 7 april 1905 fm.

Nr 16

reserv, tycker jag att det vore rimligt
att de som har ansvaret helt enkelt vädjade
till människor som har lämpliga
rum att hyra ut att också göra det. Det
finns nämligen bara ett effektivt sätt att
förbättra förhållandena på denna marknad,
nämligen ökat utbud av rum. Jag
säger inte detta för att rehabilitera hyrestanterna,
utan därför att jag tror att
här finns verkligen en möjlighet att
snabbt skapa en förbättring av läget.

Det är väl troligt att den mesta tiden
av dagens debatt kommer att ägnas icke
åt bostadsbyggandets omfattning utan åt
fördelningen mellan de stora bristområdena
och landet i övrigt av de 88 000 lägenheter
som regeringen och utskottsmajoriteten
stannat för som minimiprogram
för igångsättningen i år. Att man
i första hand bör öka bostadsbyggandet
i de områden där bristen är mest framträdande
har ifrån vårt håll understrukits
så många gånger att det inte behöver
sägas mer. Bostadsbristen är ingalunda
lokaliserad endast till storstäderna,
men att den är svår där lär inte
kunna bestridas. Därmed har man väl
också sagt att en ökning av bostadsbyggandet
i dessa områden är angelägen i
den mån man har tillräcklig markberedskap
och andra resurser för att kunna
utnyttja den högre kvoten.

Emellertid är det tydligt att om en
kraftig ökning av bostadsbyggandet i
dessa områden sker just när igångsättningen
för hela landet minskar, måste
situationen bli mycket besvärande i
andra områden. Därom bär ju en hel
del motioner vid årets riksdag vittne
liksom uppvaktningsfrekvensen i bostadsstyrelsen.
Där har det under senare
tid vimlat av delegationer från län, kommuner
och även företag. Jag tror det är
en föga avundsvärd uppgift som styrelsen
har haft under denna tid.

En beklaglig följd av den fördelning
som är gjord är också att småhusbyggandet
av allt att döma kommer att
minska kraftigt. De områden, diir man
byggt mest småhus, får vidkännas de

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

största minskningarna. Dessa beklagliga
verkningar går att komma till rätta med,
om igångsättningen kan öka utöver det
minimiprogram som utskottsmajoriteten
föreslår och naturligtvis också utöver
det minimiprogram som vi föreslår. Att
detta är möjligt med hänsyn till arbetskraftstillgången
förefaller troligt. Särskilt
är detta fallet vad beträffar byggandet
av enfamiljshus i landskommunerna,
som man nu har minskat mycket
kraftigt. Den arbetskraft som där användes
för detta ändamål kan väl endast
i undantagsfall utnyttjas för byggnadsarbete
på annat håll. Jag tror det
är anledning att ta hänsyn till detta, när
man planerar denna tilldelning.

Att öka byggandet är väl också möjligt
med hänsyn till mark- och planeringssituationen.
Däremot är det värre
på kapitalsidan. Ej avlyftade bostadskreditiv
lär uppgå till i runt tal en och
en halv miljard kronor, och det är bra
nära rekordet. Statsutskottet har också
i sin skrivning uppmärksammat detta
förhållande och sagt att skäl föreligger
för en undersökning av möjligheterna
till en förbättring i detta avseende. Det
kan man väl säga, särskilt som en ökning
av bostadsbyggandet just för att
minska svårigheterna utanför de stora
bristområdena är så angelägen.

Jag vill också, herr talman, beröra ett
annat avsnitt av bostadspolitiken, nämligen
räntesubventionerna. Folkpartiet
och centerpartiet har föreslagit en
mindre höjning av basräntan i hus färdigställda
åren 1947—1962. Jag tror inte
det behövs en särskild motivering för
detta. Motiveringen finns i finansplanen,
där man har infört ett diagram som
visar att hyran är lägre i dessa hus än
i hus byggda före denna period liksom
naturligtvis också i hus byggda efter
denna period. Vi har alltså endast velat
utjämna denna omotiverade hyreskurva.

Jag tycker att det är obegripligt att
inte även regeringen dragit konsekvenserna
av vad som står att läsa i finansplanen.

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Däremot finner jag det nödvändigt att
motivera varför vi inte prutat mera på
bostadssubventionerna. Anledningen till
att jag finner detta nödvändigt är att
ett antal högertidningar med Svenska
Dagbladet i spetsen framställt högerns
skattesänkningsförslag som den enda
verkligt borgerliga politiken, medan
mittenpartiernas politik betecknas som
medlöperi och uppgivelse inför socialdemokratien.
Eftersom högerns skattesänkningar
till en betydande del skall
finansieras genom besparingar på bostadsområdet
tycker jag det är lämpligt
att i detta sammanhang säga något om
högerns förslag. Det är kanske väl mycket
begärt att vi skall låta denna propaganda
fortgå utan att bemöta den.

Det bär på alla håll rått enighet om
att bostadssubventionerna inte skall behållas
för all framtid. Möjligen har någon
representant för den s. k. allmännyttiga
bostadsförvaltningen varit av
annan mening. Vi har också framhållit
att avvecklingen bör ske successivt,
helst så att relationen hyra — inkomster
inte behöver påtagligt försämras. Den
besparing som högern nu föreslår innebär
att man för hus som är byggda
1960 får räkna med en hyreshöjning
på 15 %, och för hus som är byggda
1963 blir höjningen 26 %. Man kan säga
att grundhyran skulle få höjas från
49 till 62 kronor. Dessa siffror är framräknade
av experter, varför jag går ut
från att de är riktiga. Det är alltså inte
fråga om någon successiv avveckling
utan om en chockartad avveckling, och
bara detta strider mot de principer vi
har hävdat beträffande bostadssubventionerna.

Dessutom finns just nu en alldeles
speciell anledning att gå försiktigt fram
vid denna avveckling. Enligt sina direktiv
skall bostadspolitiska utredningen
söka utvägar att utjämna hyreskostnaderna
i den framtida bostadsproduktionen
mellan olika årgångar. Det innebär
att en fortgående inflation — och
en sådan lär vara det enda säkra i en

föränderlig värld — inte skall tillåtas
att skapa oupphörliga nya hyresklyftor
i olika årgångar av hus. Detta kan
åstadkommas på två sätt. Man kan indexreglera
bostadslånen. Lån kan då
lämnas med mycket låg ränta, vilket
medför att kostnaderna blir låga från
början, medan de sedan stiger i takt med
prisutvecklingen. Enligt den metoden
kommer hyrorna att ganska exakt kunna
följa prisutvecklingen. Men utjämningen
går också att uppnå på annat
sätt. Vanliga lån kan konstrueras så att
kapitalkostnaderna blir mycket låga i
början — praktiskt taget hur låga som
helst — för att sedan successivt stiga
så att de blir slutamorterade och fullt
förräntade vid den tidpunkt man bestämmer
sig för, t. ex. efter 50 år eller
55 år. Vilken av dessa utvägar man än
väljer bör man, såvitt jag kan förstå,
kunna åstadkomma att kapitalkostnaderna
hålles nere i nya hus lika mycket
som nu åstadkommes med räntesubventioner.
De hålles då nere utan statliga
subventioner. Jag föreställer mig att
om man antar eu sådan plan för en
framtida bostadsfinansiering måste även
avvecklingen av de nu utgående subventionerna
inordnas i den planen. Avvecklingen
skall alltså i fortsättningen
inte ske slumpmässigt och när det faller
finansministern in utan planmässigt
och som ett led i strävandena att undvika
hyresklyftor.

Om vi sålunda utgår från att det blir
en omläggning av detta slag — och det
tycker jag vi bör göra eftersom den verkar
vettig — måste det anses i högsta
grad olämpligt att nu vidtaga en höjning
av hyrorna med ungefär 25 % i
nyproduktion. En sådan höjning skulle
innebära att hyresklyftan vidgas väsentligt
inte bara mellan dessa hus och tidigare
byggda hus utan även mellan dessa
hus och de hus, som byggts sedan den
omläggning av lånevillkoren, som jag
nu har talat om, kommer till stånd.

Jag har svårt att tänka mig en sämre
bostadspolitik än denna. Så gör man

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

helt enkelt inte — inte ens för att kunna
lova aldrig så önskvärda skattesänkningar.
.lag tror det vore bra om Svenska
Dagbladet och andra högertidningar,
som nu angriper mittenpartierna, gjorde
klart för sig att man inte får framgång
för en borgerlig politik enbart
därför att den är annorlunda än regeringens
— den måste även ha andra
kvaliteter.

Innan jag slutar vill jag, herr talman,
säga några ord om markpolitiken. Den
har aktualiserats motionsvägen. Utskottet
skriver att det inte är berett att ta
ställning till det förslag som markpolitiska
utredningen har framlagt men
att utskottet anser att Kungl. Maj :t snarast
bör pröva frågan. Utskottet menar
att det aktuella läget på kreditmarknaden
inte skall hindra att man beslutar
om formerna för stödet till en aktivare
markpolitik och anser tydligen att det
materiella innehållet får komma när
möjligheterna på kreditmarknaden medger
det. Jag tycker att detta ingalunda
låter äventyrligt.

Markpolitiken diskuterades här i kammaren
för några veckor sedan i samband
med ett interpellationssvar. Det
lät då på inrikesministern som om han
var förvånad över att man på liberalt
håll var positivt inställd till att ge kommunerna
möjlighet att föra en aktiv
markpolitik. Jag tycker att denna förvåning
är rätt besynnerlig, därför att
om man som vi vill att det skall byggas
mer, måste man också önska att det
skall finnas färdig mark att sätta dessa
hus på. Nu föreföll det emellertid som
om det var debatten om det socialdemokratiska
kommunalpolitiska programmet
1962 som ingett statsrådet föreställningen
att man på liberalt håll
är så negativ när det gäller markpolitiken.
Detta låter också besynnerligt,
och därför måste jag ta ett par minuter
i anspråk för att erinra herr statsrådet
Johansson och andra om vad det var
som verkligen hände 1962.

Det framlades då från socialdemokra -

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

tiskt håll ett programförslag, uppgjort
av en kommitté i vilken även inrikesministern
deltog, vari föreslogs att kommunerna
skulle få rätt att expropriera
tätbebyggda områden för att lägga dem
under tomträtt. Motivet var att man
skulle överföra framtida markvärdestegring
till kommunerna. Från värt
håll framhölls då att om en sådan lag
kom till stånd skulle man även kunna
expropriera egnahemsområden.

Detta påstående är obestridligen riktigt.
Ingen som har någon föreställning
om vad tätbebyggelsebegreppet innebär
kan gärna förneka detta. Nu befann
vi oss emellertid mitt uppe i en
valrörelse, och regeringen råkade tydligen
ut för stora skälvan. Det ena statsrådet
efter det andra klev upp och försäkrade
att detta var skrämselpropaganda
och att några egnahemsområden
inte skulle exproprieras.

Om dessa försäkringar är endast att
säga att värdelösare garantier torde
aldrig givits av något statsråd i något
sammanhang — helt enkelt därför att
om en sådan lag kommer till stånd är
det kommunerna som avgör vilka områden
som skall exproprieras och inte
regeringen. Det är möjligt att man i regeringen
förstod att dessa garantier
inte var tillräckliga för att styrka regeringens
omsorg om egnahemsägarna.
Det behövdes mer påtagliga ting, och
det var väl därför förslaget om att avskriva
cirka 900 miljoner av utestående
lån till småhus framlades. Argumenteringen
för detta förslag var besynnerlig.
Man sade bland annat att de egnahem
som byggts i början eller mitten av 50-talct var av låg kvalitet, och att det i
många fall skulle behövas dyrbara ombyggnader.
Det är dessa underhaltiga
egnahem som man nu upptaxerat med
ungefär 40 procent. .lag måste säga att
det i början av denna sorglustiga debatt
föreföll som om de agerande statsråden
inte alls visste vad de hade föreslagit
i sitt framlagda program. Sedan gav
de intryck av att vara i högsta grad

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m,

uppskärrade. Jag tycker att det vore
klokt att sluta tala om denna affär, och
när jag säger detta företräder jag för
en gångs skulle inte folkpartiets intressen
utan regeringens.

Herr talman! De övriga reservationerna
skall jag inte tala om. De får tala
för sig själva — de är ju också gamla
bekanta. Jag kanske får motivera varför
vi inte aktualiserat ett par av de tidigare
framförda förslagen.

Det ena förslaget gäller övergång från
direkt statlig långivning till kreditgarantier.
Denna fråga är under utredning
i bostadspolitiska kommittén, och eftersom
vi har önskat en utredning har
vi inte haft någon anledning att nu föra
fram frågan. Vi har inte heller framfört
frågan om sänkning av lånegränsen
för allmännyttiga företag och bostadsrättsföreningar.
Även detta utreds av
bostadspolitiska kommittén. Härtill
kommer att dessa lånegränser i verkligheten
har varit snarare lägre än dem vi
föreslagit på grund av att byggnadskostnaderna
varit högre än belåningsvärdet.

Herr talman! Med dessa ord ber jag få
yrka bifall till samtliga reservationer
av herr Per Jacobsson m. fl.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Först ber jag att få göra
kammaren uppmärksam på en rättelse
i utskottsutlåtandet. I reservationen
1 d) anmäldes under plenasammanträde
i statsutskottet en ändring i skrivningen.
Den har ändå kommit med i utskottsutlåtandet;
det lösa blad som utdelats
upptar den rätta skrivningen.

Bostadsområdet är en mycket viktig
sektor för vilken samhället har väsentliga
förutsättningsskapande förpliktelser.
De många utredningarna är väl ett
av tecknen på detta. Det viktigaste målet
måste vara att producera bostäder
som motsvarar medborgarnas behov
och efterfrågan. Ingen bör vara tvungen
att av ekonomiska eller liknande skäl
avstå från en godtagbar bostad. Mål -

sättningen måste vara att tillförsäkra
inkomstsvaga grupper en sådan inkomst
eller grundtrygghet att en tillfredsställande
standard i fråga om såväl bostad
som annat kan uppnås.

Det är således fråga om ett allmänt
ekonomiskt tillskott som inte behöver
knytas till bostaden. Familjebostadsrabatterna
bör ersättas av stöd till barnfamiljerna
i annan form. En liknande
anordning bör eftersträvas för pensionärerna.
Ännu är folkpensionerna så
låga att ett särskilt bostadsstöd för pensionärerna
behövs. Ett speciellt bostadsstöd
är motiverat för handikappade
personer som behöver bostad med dyrare
utrustning och utformning.

Vid fjolårets riksdag erhöll inkomstsvaga
grupper en förbättring i några
avseenden, då riksdagen vid gemensam
votering biföll motioner från centerpartiet
och folkpartiet.

Sedan en ur sociala och liknande
synpunkter godtagbar bostadsstandard
uppnåtts kan det inte anses vara en
uppgift för samhället att gynna bostadskonsumtionen
framför annan konsumtion,
exempelvis genom generella
subventioner. Dessa kan medföra att
personer med höga inkomster får särskilt
stora bostadssubventioner. Det är
en primär samhällsuppgift att medverka
till balans på bostadsområdet.
Ingen tror väl heller i dag att det är
möjligt att inom kort tid enbart bygga
bort bostadsbristen. En sådan radikal
omläggning av resursernas användning
skulle allvarligt störa sysselsättningen
och expansionen inom näringslivet i
övrigt.

Den något propagandabetonade målsättning
som framfördes i statsverkspropositionen
om byggandet av en miljon
lägenheter på tio år kan med nuvarande
produktionsutveckling i samhället
inte anses vara något särskilt
djärvt mål. En grundläggande förutsättning
är att bostadsproduktionen blir
föremål för en långsiktig planering och
att ökad kontinuitet skapas, så att tvä -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

ra kastningar och stora oförutsatta förändringar
undvikes. Det karakteristiska
i årets regeringsförslag måste emellertid
tyvärr sägas vara eu viss brist på
planering, med åtföljande tvära kastningar
och stora oförutsedda förändringar.
Den livliga bostadsdebatten denna
vinter liksom de ovanligt många
uppvaktningarna hos Kungl. Maj:t bar
just berört det förhållandet.

När centerpartiet under den allmänna
motionstiden tog ställning till bostadsfrågorna
var vår strävan då liksom
nu att beakta dels den av förhållandena
påkallade lokaliseringen av bostadsbyggandet,
dels bostadsbyggandets
inverkan på samhällsekonomien och
dels dess betydelse för näringslivets utveckling
i vårt land. Det råder ju ett
nära samband mellan industrilokalisering
och bostadsproduktion. Riksdagens
beslut om en aktivare lokaliseringspolitik
bör åtminstone betyda att tillströmningen
till bostadsköerna i storstadsområdena
minskar. Centerpartiets
alternativ i fråga om lokaliseringspolitiken
skulle ha tillfört arbetslöshetsområdena
ytterligare 3 000—4 000 arbetstillfällen
per år. Många som nu har
bostad men tvingas flytta på grund av
sysselsättningssvårigheter skulle då inte
behöva trängas i bostadsköerna i storstadsområdena.

I januari månad var inte verkningarna
av inrikesministerns förslag beträffande
bostadsbyggandet kända i hela
sin vidd, och det är de naturligtvis inte
heller i dag. Den katastrofala minskningen
av småhusbyggandet redovisas
exempelvis inte i statsverkspropositionen.
Enligt vad som nu framkommit torde
denna minskning röra sig om inemot
en tredjedel av det småhusbyggande
som försiggått under senare år.
Regeringsförslagets verkningar i denna
del måste enligt vårt sätt att se betyda
att klockan vridits tillbaka flera
varv. Inte minst ur miljösynpunkt måste
detta betecknas som betänkligt. Inrikesministerns
förslag innebär en ut -

Främjande av bostadsförsörjningen m, in.

veckling i rakt motsatt riktning mot bostadskonsumenternas
önskemål, om dessa
skall ha möjlighet till någon valfrihet.
Av statsverkspropositionens skrivning
på denna punkt får man det intrycket
att regeringen vill främja småhusbyggandet,
men verkningarna av regeringsförslaget
blir som sagt de helt
motsatta.

I fjol beslöt riksdagen att den garanterade
minimigränsen för bostadsbyggandet
skulle fastställas till 85 000 lägenheter,
men när arbetslösheten började
göra sig kännbar inom byggnadsbranschen
visade det sig möjligt att
igångsätta 94 000 lägenheter. Denna
ökade produktion kunde emellertid bara
till en mindre del förläggas till de
s. k. bristområdena. Vi anser nu inom
centerpartiet att det är mycket tveksamt
om de s. k. bristområdena redan
i år har resurser för att svälja den
våldsamma omfördelning av bostadsbyggandet
som inrikesministern föreslagit
i statsverkspropositionen. Omfördelningen
av bostadsbyggandets lokalisering
omfattar ju inte mindre än
15 000 lägenheter, och detta kan skapa
mycket svåra sysselsättningsstörningar.
Antalet arbetslösa byggnadsarbetare
skulle sannolikt få räknas i många tusental.
Jag vill erinra om att arbetskraft
inte enbart friställes inom själva
bostadsproduktionen med dess angränsande
industrier, utan också inom industrier
som för sin expansion är beroende
av visst bostadsbyggande för
sina anställda.

I motion nr 11:489 av herrar Blomkvist
och Ohde och fru Lisa Johansson
redovisas sålunda att i november

1964 omfattade bostadsbyggnadsigångsättningen
i Skaraborgs län 2 408 lägenheter,
medan antalet sysselsatta arbetare
uppgick till 1 100. Samma tid år

1965 beräknas bostadsproduktionen
omfatta 1 331 lägenheter med 610 sysselsatta
arbetare. Enligt uppgifterna i
motionen har det alltså skett en minskning
med i runt tal 500 arbetare. I för -

Andra kammarens protokoll 1965. Nr 1(i

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

ra veckan meddelades i tidningspressen
att länsarbetsnämnden i Norrbottens
län förutser eu minskning av sysselsättningen
inom byggnadsområdet
med inte mindre än 1 000 arbetare.

Detta är ett par blodprov på det tillstånd
som kan uppkomma ifall regeringens
förslag förverkligas. Det kan
inte sägas att förslaget skulle medföra
ökad kontinuitet. Tvärtom kännetecknas
det, såsom jag tidigare framhöll, av
häftiga oförutsedda förändringar, med
alla de störningar detta måste få på
sysselsättningen och bostadsproduktionens
omfattning. Tror verkligen regeringen
att alla dessa friställda byggnadsarbetare
skulle kunna flyttas från
sina hem och hemorter till storstadsområdena? Hur

skall i så fall bostadsfrågan ordnas
för dem där? Eller skall de arbetslösa
byggnadsarbetarna hänvisas till beredskapsarbeten
i skogen, till vägarbeten
eller vatten- och avloppsarbeten,
samtidigt som vi här i landet har behov
av att utnyttja byggresurserna optimalt? Inrikesministern

handlägger ju såväl
bostadsfrågorna som lokaliseringspolitiken,
och han måtte ha funderat på
dessa problem. Enligt vår mening finns
en uppenbar risk för att resurserna på
byggnadsområdet inte skulle komma
att utnyttjas effektivt med denna tvära
omkastning i lokaliseringen av bostadsbyggandet.
Risk föreligger också att vi
får en överhettning av byggnadskostnaderna,
särskilt inom storstadsområdena,
som höjer byggkostnaderna där.
Vi anser således att regeringens politik
»mot nya, djärva mål» på bostadsområdet
inte är rimligt.

Centerpartiet föreslog därför i sin
partimotion, att den ofördelade kvoten
på 3 000 lägenheter skulle slås samman
med pluskvoten för bristområdena för
att senare fördelas med hänsyn till
planering, arbetskraftstillgång, industrilokalisering
o. s. v. Även om det medför
uppenbara olägenheter ur plane -

ringssynpunkt att ha en för stor kvot
för en sen fördelning, ansåg vi att de
värsta olägenheterna skulle kunna i
någon mån elimineras.

Hur har då reaktionen på inrikesministerns
förslag blivit ute i landet?
Kommunalmännen landet runt, socialdemokrater
såväl som representanter
för andra partier, började tala om katastrofala
följder. I min hemkommun
—- för att ta ett närliggande exempel

— på 9 000 invånare byggdes i fjol
19 lägenheter. Det räcker inte ens till
för att upprätthålla en oförändrad bostadsstandard.
Om man räknar med
att det skall bo fyra personer i varje
lägenhet och att husens varaktighet är
75 år, så är det för litet med 19 nya
lägenheter i en kommun av den storleken.
I år skulle vår tilldelning bli
5 lägenheter. Andra kommuner har
blivit helt utan. Jag vet inte om man
kan säga att Norrland är mera missgynnat
än andra delar av landet. Jag
tror inte det att döma av de många
motioner som avlämnats här i riksdagen.

Efter många och svåra mödor har
utskottsmajoriteten, bestående av socialdemokrater,
högermän och folkpartister,
ökat den s. k. fria kvoten med
2 000 lägenheter till 5 000. De väsentliga
olägenheterna är ändå, enligt vår
mening, kvar även efter utskottets justering
av Kungl. Maj:ts förslag. Berget
har fött en råtta. Man får väl tolka utskottets
eget omdöme på detta sätt,
då utskottet säger att olägenheterna är
så svåra »att åtgärder för att i görlig
mån begränsa dem synes ofrånkomliga».

Utskottet gör olika uttalanden och
föreslår olika skrivelser till riksbanken
och Kungl. Maj :t i olika frågor. Man
får väl tolka dessa skrivelser som en
beställning på en högre ökning än
88 000 lägenheter. Denna beställning

— om jag får använda det uttrycket

— understryks av att man också skriver
till riksbanken rörande kreditpro -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

blemen i samband med bostadsbyggandet.

Utskottet säger i sin motivering
många tänkvärda saker, som till ett kommande
år kan vara värda att begrundas
och beaktas av inrikesministern. Jag
tycker att det är litet märkligt att inte
utskottet mot bakgrunden av dessa uttalanden
har kommit till samma slutsats
som vi inom centerpartiet. I synnerhet
tycker jag det är märkligt att inte
motionären Rune Johansson i Norrköping
har kommit till slutsatsen att
han bör yrka bifall på sin egen motion,
som vi följer upp i detta sammanhang.

Vad utskottet säger kan inte reservanterna
på denna punkt säga bättre.
Jag skall citera några rader: »Såsom
departementschefen framhållit och som
även understrukits i flera motioner har
bostadsproduktionen stor betydelse för
näringslivets utveckling. Det är därför
angeläget att vid den regionala fördelningen
också ta hänsyn till de näringspolitiska
betingelserna och samhällets
lokaliseringspolitiska mål. Vidare
bör skälig hänsyn tagas till betydelsen
av kontinuitet i planering och
produktion. Förutsättningen för en sådan
kontinuitet är att produktionsvolymen
inom en ort eller region inte
underkastas alltför stora oförutsedda
ändringar.»

Det är ju nu inte bara fråga om att
säga detta, det är också fråga om att
handla därefter. Man får väl hoppas
att inrikesministern till ett annat år
verkligen sätter handling bakom orden
i riktlinjerna för en optimal bostadsproduktion.

Centerpartiet har för sin del tagit
fasta på dessa uttalanden, som vi tycker
stämmer överens med vad vi själva
anser på denna punkt. Vi har nu fått
så många exempel på för det första
att Kungl. Maj :ts förslag skulle skapa
en besvärande situation på arbetsmarknaden
för byggnadsarbetarna, för det
andra att det skulle rubba kontinuiteten
i bostadsproduktionen ocli därmed

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

förutsättningarna för största möjliga
bostadsbyggande, som ju är nödvändigt
för att vi skall kunna häva bostadsbristen
över huvud taget, för det tredje
att fördelningen inte står i rimlig
överensstämmelse med de näringspolitiska
betingelserna i landet och de lokaliseringspolitiska
mål som riksdagen
nyss har beslutat och för det fjärde
att bostadsbyggandets inriktning ännu
mera skulle avvika från bostadskonsumenternas
önskemål i det att småhusens
andel skulle minska med inemot
en tredjedel. Utskottsmajoritetens försök
till rättelse av Kungl. Maj:ts förslag
för att tillgodose de nyssnämnda
förutsättningarna anser vi vara otillräckligt.

Herr talman! Av skäl som jag här anfört
har centerpartiet valt att föreslå en
lokalisering av bostadsbyggandet utanför
storstadsområdena, som kvantitativt
i stort sett motsvarar fjolårets fördelning
inom ramen för 79 000 statsbelånade
lägenheter och enligt yrkandet i motion
II: 110 av herr Johansson i Norrköping
m. fl. Vi följer Kungl. Maj :ts
förslag beträffande den fria kvoten på
3 000 lägenheter att fördelas med hänsyn
till industrietablering. Vi föreslår
en ytterligare utökning av minimikvoten
med 2 000 lägenheter, som vi anser
bör läggas till storstadsområdena. Därest
en ytterligare ökning av bostadsbyggandet
är realiserbar, bör denna så
långt möjligt komma bristområdena till
godo. Detta står i överensstämmelse
med det uttalande som riksdagen gjorde
i fjol beträffande bostadsbyggandets
lokalisering.

En ökning av minimikvoten till 90 000
lägenheter anser vi vara motiverad för
att bibehålla kontinuiteten i bostadsbyggandet.
Jag vill erinra om att igångsättningen
under fjolåret var 94 000 lägenheter.
För följande budgetår bör av
skiil som jag tidigare anfört 94 000 lägenheter
kunna igångsättas.

I centerpartiets motion yrkas på åtgärder
för att öka småhusens andel i

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

bostadsproduktionen. Detta står i överensstämmelse
med bostadskonsumenternas
önskemål, som bör vara riktgivande
för kommunernas bostadsplanering. Tidigare
har småhusen inte hindrats av
någon begränsning av låneramen. Detta
har stimulerat småhusbyggandet. Då
denna bostadsform inte minst ur miljösynpunkt
har stora förtjänster, föreslår
vi i enlighet med motionen 11:349 av
herr Rask att möjligheter skapas för en
oförändrad produktion av småhus under
1965.

Beträffande frågan om bostadslånens
övre gräns prövas den av bostadspolitiska
utredningen. För småhusens del
vill vi redan nu förbättra deras ställning.
Vi anser sålunda att lånegränsen
hör höjas från 90 till 95 procent av belåningsvärdet.
Eftersom de höga initialkostnaderna
för småhus synes vara ett
av de svåra problemen för människor
att skaffa sig småhus, ansluter vi oss
till folkpartiets förslag om en fast annuitet,
som jämnar ut boendekostnaden.

Beträffande räntebidragen har folkpartiet
och centerpartiet identiskt lika
förslag, och jag nöjer mig därför med
att instämma i vad herr Gustafsson i
Skellefteå anförde på den punkten.

I reservation 11 yrkas att frågan huruvida
tio år gamla eller äldre tilläggslån
till studentbostäder bör avskrivas
eller återkrävas skall föreläggas riksdagen,
så snart underlag erhållits för frågans
bedömning. För närvarande har
Kungl. Maj:t denna befogenhet. Vi anser
att den frågan är av principiell natur
och bör jämföras med de lån för
avskrivning av vissa egnahemslån, som
riksdagen härom året tog ställning till.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationerna 1 d, 1 e, 2, 5 a,
6, 10a, 11, 12a och 13a.

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Jag skall inte ta upp eller
bemöta herr Nilssons i Tvärålund
.synpunkter på fördelningen av bostads -

byggandet mellan stad och landsbygd,
ehuru jag är på det klara med att den
frågan kommer att spela stor roll i den
fortsatta debatten här i kammaren. .lag
är övertygad om att i första hand herr
Bergman kommer att anlägga en del
synpunkter i det hänseendet.

Däremot vill jag anföra en del allmänna
synpunkter på dagens svenska bostadspolitik.
Jag tycker då att det kan
vara lämpligt att som bakgrund därtill
erinra om att vi här i landet har den
högsta levnadsstandarden i Europa.
Hundratusentals svenskar tillbringar
varje år sina semestrar utomlands. Vårt
bilbestånd växer fortare än i något annat
land i Europa. Antalet fritidshus
och småbåtar ökar för varje år och i allt
snabbare takt. Konsumtionen av fritid
och varor accelererar i samma takt som
forskning och teknik ställer nya produkter
till förfogande. Valfriheten är
nästan obegränsad, och mycket tyder
på en fortsatt ökning av konsumtionen
och en fortsatt höjning av standarden.
Om man bortser från vissa, i och för sig
betydelsefulla eftersläpande områden
inom den offentliga sektorn och bedömer
framtiden ur den rent materiella
behovstillfredsställelsens synvinkel, har
man alltså anledning att i stort sett vara
optimistisk.

Men på ett utomordentligt väsentligt
område är läget som bekant helt annorlunda,
och ingenting tyder där på en
snar förändring till det bättre. Som alla
i denna kammare förstår syftar jag på
bostadssektorn, den sektor som omfattar
den viktigaste delen av den enskilde
medborgarens materiella behov. Här
fins ingen balans mellan tillgång och
efterfrågan, ingen valfrihet, ingen möjlighet
att få individuella, angelägna önskemål
tillgodosedda. Bostadsnöd är
i detta sammanhang inget överdrivet
ord. Trots en hög, vissa år mycket hög,
bostadsproduktion fortsätter bostadsköerna
att växa. Över 400 000 bostadssökande
köar i våra bostadsregister, och
enbart i stockholmsområdet är över

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

120 000 människor anmälda på bostadsförmedlingen.

Även om flertalet sökande har egen
bostad och har anmält sig till kön för
att få en bättre bostad, en större bostad
eller en bostad som är mera lämpligt
belägen i förhållande till arbetsplatsen,
eller helt enkelt en bostad som bättre
passar deras individuella behov, uppgår
antalet människor som helt saknar
bostad ändå till betydligt mer än
140 000 personer. Familjebildningen
försenas och försvåras. Väntetiden i bostadsköerna
för unga familjer är i Stockholm
åtta—nio år, om familjen saknar
barn, sju—åtta år om familjen har ett
barn och lika länge om familjen har två
barn, samt sex år om antalet barn är tre.

Den nuvarande bostadspolitiken har
i praktiken blivit riktad mot den nya
och unga generationen. Den våldsamma
hyressplittringen är socialt orättvis
och från marknadssynpunkt helt orimlig.
Tidigare samband mellan bosättning
och arbetsplats har i regel upphört, och
dyra och långa arbetsresor har blivit
följden.

Vi har helt enkelt fått ett nytt frälse,
bostadsfrälset. Den som en gång —
ibland av en slump — kommit över en
lägenhet sitter trygg, och frälserätten är
t. o. m. ärftlig. Frälserätten har blivit
överlåtbar, men inte öppet utan under
bordet till den högstbjudande. I hyresregleringens
skugga förekommer hyresskoj
och andra ljusskygga och samvetslösa
transaktioner, som inte borde tolereras
i ett rättssamhälle.

Herr talman! Social kan verkligen inte
den politik vara, som tar sig sådana
uttryck. Här om någonsin är det de
stinna plånböckerna som fått möjlighet
att göra sig gällande, och samhället har
självt tvingats prioritera sina egna angelägna
behov framför andras för att
över huvud taget få arbetskraft till betydelsefulla
områden. Poliser, sjuksköterskor,
byggnadsarbetare och andra
måste ges förtur i köerna. Betecknande
är åt! av de 556 bostäder, som Stock -

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

holms bostadsförmedling under en enda
månad i slutet av förra året anvisade,
bara 127 gick till stockholmare som stått
i bostadskön. Alla de övriga anvisningarna
hade förturskaraktär av ena eller
andra slaget.

Tillgången på bostäder har blivit en
lokaliseringsfaktor. Även om företagsekonomiska
skäl skulle tala emot en viss
industrilokalisering, kan tillgången på
bostäder — eller rättare sagt en mindre
påtaglig brist på bostäder — på ett visst
håll leda till att industriföretag söker
sig dit. I vissa fall kanske detta inte har
någon som helst betydelse, men i andra
fall kan det leda till en på lång sikt
oekonomisk drift för företagen i fråga.
Inom såväl administrationen som näringslivet
förhindrar och försvårar bostadsbristen
vidare ett smidigt utbyte av
kvalificerad arbetskraft mellan olika
sektorer.

Självfallet frågar man sig varför det
har blivit på detta sätt. Det är också
klart att svaret på frågan blir olika beroende
på vem som svarar. Det är dock
alldeles givet att bostadsnöden inte beror
på bristande intresse från samhällets
sida för de bostadspolitiska problemen
som sådana. Det förhåller sig snarare
tvärtom. Samhället har nämligen
visat ett alltför stort intresse för att ingripa
i och dirigera utvecklingen och
därigenom motverkat den naturliga anpassning
mot balans mellan tillgång och
efterfrågan, som annars skulle ha ägt
rum.

Låt vara att dagens bostadsbrist primärt
är eu funktion av ökad efterfrågan,
som i sin tur är ett uttryck för höjd levnadsstandard.
Men bostadspolitiken har
ytterligare stimulerat efterfrågesidan
utan motsvarande effekt på utbudssidan.

Hyresregleringen — en tjuguårig relikt
från krigstidens ransoneringssystem
— har upphävt avtalsfriheten på
bostadsområdet och omöjliggjort en anpassning
av prissättningen efter efterfrågan.
Genom generellt verkande subventioner,
vilkas syfte uttryckligen an -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

givits vara produktionsstimulerande och
icke hyresutjämnande eller hyresreducerande,
har efterfrågan ytterligare förstärkts.
Produktionen har i stor utsträckning
förbehållits nya företag,
kommunala och s. k. allmännyttiga, som
givits speciella förmåner i konkurrensen,
inte endast i form av billigare och
subventionerade krediter utan också beträffande
tillgången på lämplig mark
och i beskattningshänseende. Inom bostadssektorn
har det allmänna generellt
sett bedrivit en politik, som helt strider
mot den grundsyn på den fria konkurrensens
betydelse för effektivitet och
framåtskridande, vilken kommit till uttryck
inom andra områden av folkhushållet.

Den desorganisering av kapitalmarknaden,
som kännetecknat samhällsekonomien
under de senaste åren, är i icke ringa
grad en följd av bostadspolitiken och
dess utformning. Att det rekordartade
bostadsbyggandet förra året tillsammans
med de kommunala för- och följdinvesteringarna
medfört en överansträngning
av våra tillgängliga resurser
råder det väl icke någon tvekan om.
Allmänt inses väl också, att den intensiva
byggnadsverksamheten fått icke
önskvärda konsekvenser på arbetsmarknaden
i form av en starkt stigande kostnadskurva.

Lånetaket för med statliga lån finansierade
bostadshus har måst uppjusteras
inte mindre än två gånger under förra
året. Även om tillströmningen av arbetskraft
till byggnadsindustrien ökat, har
kostnadsuppgången icke kunnat effektivt
hejdas. Därigenom har tvärtom skapats
arbetskraftsbrist inom andra industrisektorer
särskilt i södra och mellersta
Sverige, så att produktionskapaciteten
inte kunnat fullt utnyttjas i flera
branscher, bl. a. inom verkstadsindustrien.
Pris- och lönespiralen inom
byggnadssektorn bär generellt påverkat
löner och kostnader inom övriga sektorer
av det svenska näringslivet.

Men trots denna starka, överstarka

satsning på bostadsbyggandet har vår
bostadspolitik inte kunnat lösa bostadsproblemet.
Bostadsköerna fortsätter att
växa och någon ljusning är i dag inte
skönjbar. Däremot är det uppenbart
att politiken fått negativa återverkningar
för den svenska samhällsekonomien
i dess helhet, för det svenska
näringslivet och vår framtida konkurrenskraft.

Man frågar sig: Behöver det vara på
detta sätt? Är problemet verkligen olösligt?
Finns det några andra alternativ
och hur skall dessa se ut?

Det är givet att det inte finns någon
direkt och generellt verkande patentmedicin
på detta område. Däri har herr
Gustafsson i Skellefteå självfallet rätt.
Det väsentliga är emellertid att man
innan man ordinerar medicinen gör
klart för sig orsakerna till sjukdomen
och inte bara söker angripa symptomen
ett efter ett.

Det ligger i varje fall för mig nära
till hands att peka på att det som inträffat
på bostadsområdet är ett uttryck
för hur svårt det är att i ett
samhällssystem, som i allt väsentligt
bygger på fri marknadshushållning och
fritt konsumtionsval ■— och det gör
som bekant det svenska samhället —
avsnöra en enda sektor och göra den
till föremål för en planerad och reglerad
hushållning. När avtalsfriheten,
konsumenternas egna valmöjligheter
och marknadshushållningen sätts ur
spel blir resultatet just det som vi ser
framför oss i dag. Och då den partiella
planhushållningen tillämpas på
en så betydelsefull sektor som bostadsproduktionen,
får detta i sin tur konsekvenser
inom alla grenar av det svenska
samhället.

Det är också självklart att ju längre
vi tillämpar den nuvarande bostadspolitiken
desto svårare blir det att
ändra den och att övergångssvårigheterna
blir desto större den dag vi finner
att vi inte längre kan bibehålla
denna politik.

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

llnder de debatter som ägt rum i
bostadsfrågan under årens lopp har
man från olika håll gjort gällande, att
ett slopande av regleringssystemet och
en omläggning av subventionssystemet
icke skulle lösa bostadsproblemet. Detta
skulle bara dölja bostadsbristen. Man
har framhållit att den enda acceptabla
metoden att effektivt lösa problemet
som sådant vore att utnyttja alla tillgängliga
resurser för bostadsbyggandet
och att bygga i kapp bostadsbristen.
Med den takt som bostadsbyggandet
haft under de senaste åren och med
den ytterligare höjning därav, vilken
våra stigande produktionsresurser skulle
kunna medge, skulle det — har man
framhållit — vara möjligt att snart lösa
frågan.

Det har man sagt år efter år. Men
verkligheten har hittills inte motsvarat
förutsägelserna. Bostadsköerna har i
stället varje år ökat, trots att produktionssiffrorna
också visat en ökning så
gott som varje år. Nej, det finns ingenting
som tyder på att de optimistiska
förutsägelserna kan komma att bli infriade.
Allting tyder tvärtom på att
det är uteslutet att nå målet på den
vägen.

Några av kammarens ledamöter lyssnade
för ett par veckor sedan till ett
anförande av professor Ragnar Bentzel
om den framtida bostadsproduktionen.
Jag har en känsla av att det kan vara
på sin plats att återge några av de
mycket intressanta synpunkter som professor
Bentzel framförde — jag skall
göra det så kortfattat som möjligt.

Professor Bentzel redovisade först
en kalkyl över den väntade utvecklingen
av efterfrågan på bostäder på grund
av de förändringar som kommer att
inträda i befolkningens sammansättning
och inkomsten per capita. Han
kom fram till en efterfrågeökning som
motsvarade ungefär 45 procents ökning
under en tioårsperiod av det totala bostadsbeståndet.
Vid oförändrad hyresnivå
skulle man, menade professor

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Bentzel, endast för att hålla undan för
den ökning i efterfrågan som uppkommer
under det närmaste decenniet
behöva bygga 110 000 lägenheter
per år. Men den siffran inkluderar då
inte den byggnadsverksamhet som behövs
för att ersätta avgången av lägenheter
genom kontorisering, genom ödeställande
eller genom rivning, och inte
heller omfattar den de bostäder som
behövs för att bygga i kapp den nuvarande
bostadsbristen. Tar man hänsyn
också till det behovet och dessutom
räknar med en mycket måttlig sanering,
kommer man fram till att det årliga
nybyggnadsbehovet enligt professor
Bentzels kalkyler skulle stiga till
140 000 å 150 000 lägenheter i genomsnitt
per år under tioårsperioden och
att produktionen år 1975 borde vara
dubbelt så stor som den är i dag.

Professor Bentzel gick därefter in
på frågan om det finns ett samhällsekonomiskt
utrymme för ett bostadsbyggande
av denna omfattning och
redovisade olika i kalkylen ingående
komponenter: det fortsatta behovet av
industriinvesteringar, behovet av investeringar
för handel, samfärdsel, sjukvård,
undervisning. Han kom till det
i och för sig inte alls förvånande resultatet
att något reellt samhällsekonomiskt
investeringsunderlag för en så
kraftig ökning av bostadsbyggandet vid
oförändrad prisnivå inte skulle föreligga.
Professor Bentzels slutsats var
att den enda möjligheten att lösa problemet
vore att övergå till jämviktsprisbildning
på bostadsmarknaden. Därigenom
skulle de skadeverkningar som
den nuvarande bostadsbristen medfört
automatiskt elimineras och de samhällsekonomiska
bedömningarna av hur
stort bostadsbyggandet rimligen borde
vara underlättas. Även åtskilliga andra
fördelar skulle stå att vinna genom
jämviktsprisbildning baserad på tillgång
och efterfrågan.

I sitt resonemang påvisade professor
Bentzel vidare hur fullständigt efter -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1905 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

frågans styrka hittills underskattats
och menade att vi snart borde kunna
komma överens om att vi inte har och
inte kommer att få resurser i vårt samhälle
att bygga i kapp bostadsbristen.
De prognoser som man tidigare åberopat
hade alla visat sig slå fel.

Professor Bentzel påminde om — och
den påminnelsen var rätt intressant —
att bostadsstyrelsen exempelvis då 1950
års långtidsutredning behövde material
för sitt arbete utarbetat en promemoria,
där man räknade med olika alternativ
rörande byggnadsverksamhet och
bostadsefterfrågan och kom fram till
att en byggnadsverksamhet på i genomsnitt
50 000 lägenheter om året i det
allra ogynnsammaste fallet skulle skapa
balans på marknaden fram till år 1959.
Under åren 1950—1959, d. v. s. de år
som 1950 års långtidsutredning omspann,
byggdes i genomsnitt 55 000 lägenheter,
d. v. s. 5 000 fler per år än
bostadsstyrelsen ansåg behövligt. Trots
detta växte bostadskön, och någon
minskning av det lägenhetsunderskott
på ej mindre än 90 000 lägenheter som
fanns i utgångsläget skedde inte.

Även 1955 års långtidsutredning hade
som underlag för sitt arbete fått en
promemoria, utarbetad av bostadsstyrelsen
— vårt fackorgan på området.

I den promemorian räknades med en
byggnadsverksamhet på i genomsnitt
65 000 lägenheter för att nå balans
fram till år 1965; denna byggnadsverksamhet
skulle också medge en rimlig
sanering och skapa en viss lägenhetsreserv.
-— Under de tio åren 1955—
1965 byggdes 73 000 lägenheter per år
— alltså inte 65 000 lägenheter om året
utan 8 000 fler -— men samtidigt växte
köerna, saneringen blev eftersatt och
någon lägenhetsreserv uppkom inte.

År 1961 publicerade bostadsstyrelsen
en ny kalkyl, avseende hur mycket som
skulle behöva byggas under perioden
1961—1965 för att det skulle bli balans
på marknaden. Behovet angavs nu till
76 000 lägenheter per år. Enligt profes -

sor Bentzel torde den genomsnittliga
lägenhetsproduktionen komma att uppgå
till cirka 80 000 lägenheter. Trots
detta är det väl ingen som kan se några
tecken till att bristsituationen i dag
är mindre framträdande än den var
tidigare.

Professor Bentzels uppgifter får naturligtvis
stå för honom själv; jag är
inte tillräckligt vetenskapligt skolad för
att kunna vare sig kritisera eller bekräfta
dem. Men skall man dra några
slutsatser av den hittillsvarande utvecklingen,
så jävar våra erfarenheter
inte på något sätt de påståenden som
professor Bentzel gjort. De framstår
tvärtom som högst sannolika.

Herr talman! I själva verket har man
väl inom alla våra demokratiska partier
varit överens om att vissa drag i
den nuvarande bostadspolitiken i och
för sig inte är tilltalande och att man
hellre skulle vilja övergå till något annat
system. Det pågår som bekant utredningar
i olika betydelsefulla frågor
på detta område, och resultaten av dessa
utredningar får väl så småningom
debatteras och sammanvägas till någonting
— som jag hoppas — helt nytt.
I princip är vi väl också överens om
att generella subventioner inte är tilltalande
och att de egentligen borde
avvecklas. Det föreligger väl också —
i varje fall tror jag att inrikesministern
har den uppfattningen — i stort sett
enighet om att regleringssystem inte
är tilltalande.

Men från princip till praktik har
steget visat sig vara väldigt långt. Vi
kan inte, menar man nu på många håll,
upphäva de nuvarande subventionerna
och regleringarna utan att detta får
allvarliga konsekvenser i många andra
hänseenden, varför vi hellre får dras
med bristerna i det system vi nu har.
Men, herr talman, jag tror att det fordras
helt andra, mer målmedvetna och
konsekventa åtgärder för att vi skall
komma ut ur den nuvarande misslyckade
byggnads- och efterfrågespiralen. Vi

Onsdagen den 7 april 19C5 fm.

Nr 16

måste helt enkelt skapa den marknadshushållning
på bostadsområdet, som
trots allt är den enda möjliga vägen
att nå balans, att åstadkomma ett bostadsbyggande
som motsvarar våra resurser
och vad svenska folket vill ha.

Härför fordras bl. a. följande.

För det första måste hyresregleringen
hort. Även om frågan om hyresregleringen
inte skall diskuteras i samband
med behandlingen av statsutskottets
utlåtande, kan den inte förbigås
i detta sammanhang. Vi har från vår
sida under flera år yrkat på en övergång
till friare hyresförhållanden, och
vi har lagt fram ett program till successiv
avveckling av kontrollen. Vi bär
också framhållit att det samtidigt blir
nödvändigt att göra om hvreslagstiftningen
och införa ett verkligt besittningsskydd
som skapar garantier mot
obefogade uppsägningar och som tillförsäkrar
en hyresgäst rätt att — om
inte alldeles speciella skäl talar häremot
— kvarbo i sin lägenhet. Ett
återinförande av avtalsfrihet på hyresmarknaden
skulle skapa helt andra
förhållanden än de nuvarande och råda
bot på en stor del av de brister som
nu förekommer.

För det andra måste de generella
subventionerna bringas att upphöra i
snabbare takt än vad regeringen föreslagit.
Principen för den svenska bostadspolitiken
måste vara, att var och
en skall själv betala vad bostaden kostar.
Denna självklara princip har statsutskottet
inte vågat kosta på sig att
erkänna. Att det är fråga om en princip
innebär, att de som av olika skäl
har det svårt — stora barnfamiljer,
pensionärer och andra — självfallet
skall kunna erhålla ett stöd som gör
det möjligt för dem att få en god bostad.
Men sådana speciella och behovsprövade
åtgärder förutsätter naturligtvis
inte ett bibehållande av ett generellt
subventionssystem, som innebär
att vi alla betalar hyrorna åt varandra
och att bl. a. de många bostadslösa och

Främjande av bostadsförsörjningen m. in.

de som har mindervärdiga lägenheter
betalar en del av hyrorna för dem som
har bra lägenheter. Det är ett orättvist
och i längden orimligt system.

För det tredje måste vi inom bostadsproduktionen
skapa ett aktivt kostnadsmedvetande.
Vi måste engagera alla goda
krafter för att åstadkomma ett ändamålsenligt,
snabbt och effektivt bostadsbyggande.
Det finns ingen anledning
att prioritera kommunala eller
s. k. allmännyttiga företag framför enskilda
bostadsproducenter. Alla företag
som bygger bostäder och bidrar till
att upphäva bostadsbristen är i lika
mån allmännyttiga, även om de drivs
av vinstintresse. På alla andra områden
i samhället erkänns vinstintresset som
en betydelsefull drivkraft, och det finns
ingen anledning att koppla hort vinstintresset
på bostadsbyggnadsområdet.
De förmåner av olika slag som tillkommer
de kommunala och de s. k. allmännyttiga
företagen måste alltså bringas
att upphöra. Så länge det inte skett
måste — som vi påyrkat — dessa företag
finna sig i en öppen redovisning
av sina fonder in. in. Vi har som bekant
en allmän konkurrenslagstiftning
som utgår ifrån att fri konkurrens är
överlägsen regleringssystem. Varför
vill man inte dra konsekvenserna av
det teoretiskt riktiga förhållandet även
på bostadsområdet? Det har man hittills
inte velat göra. Eller har man inte
vågat göra det?

För det fjärde måste också markpolitiken
utformas efter samma grundsats
om behovet av fri konkurrens, och
man måste även härvidlag utnyttja alla
tillgängliga resurser. Det finns ingen
anledning att binda kommunalt kapital
i mark uteslutande för att kommunalisera
marken eller för att förbehålla den
kommunens egna företag eller s. k. allmännyttiga
företag.

Markförvärv är inget självändamål.
En i verklig mening aktiv kommunal
markpolitik förutsätter framför allt en
målmedveten, långsiktig planering av

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

lämpligt belägen bebyggbar mark, oavsett
i vilken ägares hand den marken
ligger. Den nuvarande kommunala
markpolitiken har alltför ofta präglats av
samma prioriteringstänkande som själva
bostadsbyggandet. Vad som erfordras
är en mindre doktrinär, en mer vidsynt
och förutsättningslös markpolitik,
grundad på samverkan och samarbete
mellan alla goda krafter — även enskilda
— ute i kommunerna.

Herr talman! De konkreta förslag
som vi motionsvis fört fram under årets
riksdag och som också återspeglats i
våra reservationer till statsutskottets
utlåtande är ett uttryck för den allmänna
principiella målsättning som jag
här har försökt redovisa. Jag tror inte
att det är nödvändigt att jag närmare
utvecklar det resonemang som förts i
reservationerna. De utgör naturligtvis
inte ett slutgiltigt uttryck för de principiella
strävandena, utan de får betraktas
som ett steg på vägen mot en friare bostadsmarknad.
När jag talar om en
friare bostadsmarknad syftar jag inte
enbart på hyresregleringen, utan jag
avser en marknad där över huvud taget
fri konkurrens och effektivitet på nytt
får göra sig gällande, där valmöjligheter
på nytt öppnas för konsumenterna
och där deras önskemål kan infrias.

Herr talman! Det är på några punkter
som jag behöver göra några kompletterande
kommentarer.

När det gäller småhusbyggandet skulle
jag vilja göra några tillägg till det
som herrar Gustafsson i Skellefteå och
Nilsson i Tviirålund tidigare sagt. Som
någon av dessa herrar — eller var det
kanske båda? — framhöll råder det i
vårt land en klar disproportion mellan
konsumenternas önskemål och byggandets
inriktning i fråga om småhus. Trots
vår höga levnadsstandard och trots den
goda tillgången på lämplig mark skiljer
sig Sverige på ett anmärkningsvärt
sätt från andra europeiska länder när
det gäller småhusproduktionen.

1955 låg vi sist i Europa. Endast 28,8

procent av vår totala produktion utgjordes
av en- och tvåfamiljshus. Motsvarande
siffra i Norge, Finland och
Danmark var 65,3, 53 respektive 52,5
procent. År 1963 hade produktionen av
.småhus i vårt land ytterligare sjunkit.
Vi låg alltjämt sist i Europa. Norge och
Danmark hade ytterligare ökat småhusandelen,
medan Finland hade gått något
tillbaka. Och ändå hade under de
åren genom formerna för fixeringen
av bostadsbyggnadsprogrammet småhusbyggandet
fått ett visst, opåräknat
tillskott. Den »prioriteringen» kommer
nu att upphöra, och bostadsstyrelsen
räknar med att följden måste bli en
högst väsentlig reducering av småhusbyggandet
— man har nämnt att nedgången
skulle kunna bli så stor som
från 28 % till 15 %, vilket kanske är
väl pessimistiskt.

De s. k. bygginitiativen — ett vackert
och besynnerligt ord för resten

— utformas av kommunerna. Och kommunerna
vill framför allt bygga hyreshus.
Deras egna byggnadsföretag är mer
lämpade för produktion av hyreshus,
deras markpolitik är i regel inriktad
därpå, och dessutom anser man väl att
hyreshus ger en något snabbare effekt
på bostadskön. Men i själva verket visar
väl detta klart hur litet konsumenternas
egna önskemål betyder och hur
liten roll den långsiktiga aspekten spelar
i vårt stadsbyggande. Det finns verkligen
alla skäl att — såsom sker i den
gemensamma borgerliga reservationen

— understryka vikten av ett ökat småhusbyggande.

Att svårigheten att avlyfta byggnadskreditiv
sammanhänger med att vi till
det yttersta utnyttjat våra kapitalmarknadsresurser
för bostadsbyggandet står
väl klart för oss alla. Att riksdagen fördenskull
skulle vidtaga en så ovanlig
åtgärd som att skriva till fullmäktige för
riksbanken och begära en bättre — underförstått
»mer prioriterad» — kreditförsörjning
kan väl ändå knappast
vara befogat. Vi kan i varje fall inte

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

sträcka oss längre än till att påminna
Kungl. Maj:t om att den fysiska och ekonomiska
planeringen av bostadsbyggandet
synbarligen behöver samordnas
bättre.

Herr talman! Självfallet kommer våra
förslag att innebära vissa hyreshöjningar
för dem som bor i de kategorier
av fastigheter, för vilka vi vill höja
den garanterade basräntan och bostadslåneräntan.
I vissa fall kan hyreshöjningen
bli rätt betydande, det skall jag
inte sticka under stol med; den kan bli
ända upp till 24 procent för hus byggda
1963. Annars kommer höjningen -— och
det gäller hus byggda mellan 1957 och
1963 — att bli 14,17 eller 20 procent.
Men det bör observeras — och det påvisades
av herr Gustafsson i Skellefteå
—• att regeringens förslag innebär att
dessa hus skulle få lägre hyror än de
som byggdes under sexårsperioden före
år 1957. Det kan väl inte vara rimligt
att utforma generella subventioner för
vissa grupper av bus på sådant sätt,
att man direkt diskriminerar hyresgästerna
i hus som färdigbyggdes bara
några år tidigare.

Men bortsett härifrån — den frågan
betyder kanske mindre i detta sammanhang
— måste man i varje debatt
om hyrans höjd ta hänsyn till att den
nominella hyran inte är den verkliga
hyran. I själva verket är det ju på det
sättet, att vi i dag betalar två olika hyresbelopp:
dels en nominell hyra, som
betalas av oss till husägaren, dels en
tilläggshyra som ingår i vår statsskatt.
Om man slår ihop de beloppen och
subventionen, vilken i sista hand betalas
av oss själva — då först får man
fram den verkliga boendekostnaden.
Det glömmer alltför många alltför ofta
bort. Hänsyn bör också tas till att den
del av hyran som betalas över våra
skattsedlar långt ifrån alltid går till
våra egna bostäder utan till att betala
bostäder för andra som kanske har bättre
eller billigare bostäder än vi själva
har.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Och inte nog med det. Hyressubventionerna
betalas —- indirekt -— även
av dem som inte har någon bostad alls
utan står i bostadskön och kanske får
stå där ett tiotal år till. De pengarna
skulle vederbörande nog hellre velat
lägga ned på att skaffa en egen bostad
än på att sänka boendekostnaderna för
dem som haft den stora förmånen att
få en bostad.

Det kan vara intressant att göra ett
snabbt tankeexperiment som belyser
situationen. Vi förflyttar oss från andra
kammaren ut till ett bostadsområde i
stockholmsregionen och uppsöker ett
alldeles nyuppfört punkthus av det slag
som numera fyller ut och delvis förstör
våra vackra björk- och ekbackar. Huset
är byggt av ett allmännyttigt företag
med hjälp av alla de förmåner som tillförsäkras
sådana företag. Vi söker upp
en av hyresgästerna som bebor en alldeles
ny och modern fyrarumslägenhet
om t. ex. 90 kvadratmeter. Han är låt
oss säga byråchef i ett statligt verk,
kommunalingenjör eller stadsarkitekt
— det spelar ingen roll vilket. Men vi
utgår från att han har en årslön av omkring
60 000 kronor; det har som bekant
en byråchef. Den hyra han betalar för
denna fyrarumslägenhet uppgår till i
runt tal 5 400 kronor om året. Men subventionen
för den lägenheten uppgår,
om jag inte räknat alldeles fel, till 2 250
kronor om året.

Den sammanlagda reella hyran är alltså
7 650 kronor. Vem betalar tillskottet?
Det är självfallet alla vi skattebetalare,
människor som har bostad, människor
som inte har men söker egen bostad,
människor som bor i mindervärdiga bostäder,
människor i städer och ute i
glesbygderna. Det kan inte vara en rimlig
ekonomisk, effektiv bostadspolitik
att låta oss betala hyror för andra på
det sättet. Häri, herr Gustafsson i Skellefteå,
ligger förklaringen till högerns
syn på skatte- och bostadspolitiken.

För säkerhets skull skall jag själv erkänna,
innan någon angriper mig, att ett

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

sådant här resonemang naturligtvis kan
sägas vara drastiskt tillspetsat. På
många andra områden får vi alla vara
med och betala åt varandra för att
åstadkomma utjämning både mellan olika
grupper av människor och inom
olika åldrar. Det är i och för sig inget
fel på det. Ett sådant system är jag beredd
att acceptera också på bostadsområdet,
då det gäller att hjälpa barnfamiljerna
att få bostäder, då det gäller
att hjälpa pensionärer och studerande
till lägenheter och då det över huvud
gäller att utjämna påfallande sociala
orättvisor.

Men det är inte rimligt att ett sådant
system skall användas för att underlätta
bostadsanskaffningen i en bristsituation
som den nuvarande för människor som
har råd att betala sina egna boendekostnader.
Vi har ändå Europas högsta
levnadsstandard, och det finns ingen
anledning att bygga på ett generellt subventionssystem
under sådana förhållanden.
Att det dessutom genom att det
ökar efterfrågetrycket direkt försvårar
en lösning av bostadsproblemet, gör
verkligen inte systemet mer acceptabelt.

En övergång till en ny bostadspolitik
medför åtskilliga svåra avvägningsproblem.
Och det är naturligtvis inte lätt
att gå ut till de bostadssökande och för
dem förklara de invecklade sammanhang
det är fråga om. Jag kan förstå att
man på många håll hesiterar. Jag vill
därför, herr talman — jag har gjort det
förut — på nytt erinra om att det bostadspolitiska
fältet lämpar sig särskilt
väl för en uppgörelse över partigränserna.
Varför skulle inte alla de demokratiska
partierna tillsammans, ungefär
som vi gjorde då vi beslöt oss för att
genomföra högertrafiken eller då vi
träffat våra försvarsuppgörelser, kunna
samsas och lägga fram ett förslag, som
syftar till en definitiv lösning av vårt
bostadsproblem, ett problem som — det
kan vi väl vara överens om — utgör en
skamfläck för folkhemmet Sverige. Här
finns det verkligen utrymme för sam -

verkan över partigränserna. Det kan
inte vara rimligt att fortsätta att konservera
ett system, som har visat sig
vara så utomordentligt bristfälligt och
som har skapat de sociala vådor, den
bristande respekt för lagstiftningen som
den nuvarande bostadspolitiken medfört.
Skulle vi inte kunna komma överens
om att gemensamt föra bostadspolitiken
ur den politiska striden?

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till samtliga reservationer av herr Kaijser
m. fl.

I detta anförande instämde herrar
Nordgren, Ringaby och Lothigius (samtliga
h).

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Jag förmodar att talmannen
och även kammarens övriga ledamöter
håller mig räkning för att jag
inte ger en alltför översiktlig belysning
av de olika angrepp som har riktats mot
statsutskottets majoritets ställningstagande
i denna fråga. Jag kan inte räkna
med att ens disponera halva den tid som
de vilka angripit tagit till sitt förfogande.
Jag skall bara kommentera några
saker.

Medan vi här nu diskuterar olika delar
av bostadsfrågan, befinner sig bostadsbyggarna
i en dramatisk situation
som saknar tidigare motsvarighet. Vi
talar om subventioner och kvoteringar,
och vi talar om igångsättning, när bristen
på byggnadskreditiv och kapital som
kan lyfta av de liggande infrusna kreditiven
förmodligen omöjliggör den igångsättning,
som är planerad för detta kvartal.
Det kommer att innebära rubbningar
i bostadsbyggnadsprogrammet för
detta år såvida inte någonting sker
snabbt. Inom andra instanser styr man
hårdare än vi, ty där har man större resurser
till förfogande än vi har. Tyvärr!

Ungefär 1,5 miljard kronor i byggnadskreditiv
ligger i dag fastfrusna i
färdigställda bostadsfastigheter, och
byggarna kan inte få dem omplacerade
i fasta lån. Genom att bostadsstyrelsen

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

nu har sagt ifrån — däri ligger inget fel
— att ingen byggare kan få starta utan
att från någon bank ha papper på att
det finns ett kreditiv på projektet, kan
byggarna inte som under tidigare år
glida över de besvärliga lägen som nu
har uppstått genom att sätta i gång med
egna medel. När man skall bygga ett
hus är det i början små kostnader och
nu står man där vackert och väntar på
att få papper från någon affärsbank.
Men dessa lämnar inga sådana papper i
den omfattning som behövs. Vi vet genom
tidningarna att det här i Storstockholm
rör sig om ungefär halva igångsättningen.
Ute i landet föreligger inte
lika mätbara uppgifter, därför att där
bygger man inte så att säga varje dag
som man gör inom de stora bostadsområdena.

Men situationen är likadan oavsett var
man befinner sig i landet. Alla byggarkategorier
befinner sig i precis samma
läge; affärsbankerna ger inga papper i
den omfattning som samhället har bedömt
det vara önskvärt. Om nu inte
denna fråga kommer att lösas, befinner
vi oss i ett läge som suddar ut det
mesta av det vi här talar om.

Jag är därför glad över att vi i år i
statsutskottet kunnat uppnå enighet
över partigränserna om att vi bör se
över dessa frågor. Det kan råda delade
meningar om hur problemen skall lösas,
men att vi inte skall ha det som vi
har det, därom är vi fullständigt eniga.

Jag skall inte, även om det vore frestande,
ge mig in på att ta upp en diskussion
och ställa frågor, men man är
förvånad över att de förväntningar som
ställts på AP-fondernas medverkan i bostadsfinansieringen
inte infriats i högre
grad än vad som har skett. År 1962 var
andelen av AP-fondernas medel för bostadsfinansieringen
ungefär 55 procent;
i dag är den nere vid omkring 40 procent.
Det är bara en kategori låntagare
som befinner sig i samma läge, nämligen
de som rubriceras »utländska obligationer»,
som visar en förändring från

Främjande av bostadsförsörjningen m. in.

1 procent till 0,9 procent. Alla andra kategorier,
framför allt staten och näringslivet,
har fått sin andel i AP-fonderna
ökad. Jag är inte alldeles säker på att
det är önskemål på AP-fondshåll som
här kommer till uttryck. Kanske har
man där inte fått tillfälle att teckna bostadsobligationer
i den omfattning som
de haft resurser till. Jag tror att det är
angeläget att dessa saker inte ventileras,
diskuteras och bedömes bakom vadderade
dörrar, utan att diskussionen äger
rum inför en större offentlighet. På
många andra områden har vi fått till
stånd en öppenhet i debatten, och jag
tror att en något större öppenhet skulle
vara till god nytta även när det gäller
dessa ekonomiska frågor.

Statsutskottet har skrivit att dessa
frågor bör bli föremål för en översyn.
Högern har formulerat detta i sin reservation
på ett förnämligare sätt än de
andra. Jag är ledsen för att vi inte kunde
ta den formuleringen, i vilken det
sägs att det skall vara samordning mellan
ekonomisk och fysisk planering.
Detta är något som vi eftersträvar. Skillnaden
mellan högerns och vår uppfattning
är bara den att högern enbart vill
skriva till Kungl. Maj:t i en vördnad
för denna institution.

Vi tror att det är värdefullt att även
fullmäktige i riksbanken får titta på
dessa frågor. Riksbanken är ju riksdagens
eget verk. Detta samband föreligger
inte i fråga om, höll jag på att säga,
min egen regering; den är i varje fall
inte på samma sätt knuten till riksdagen.
Därför bör en gemensam prövning
ske i båda instanserna av frågan hur vi
skall kunna få till stånd en sådan ordning
att pengar kan erhållas utan alltför
stora störningar — i motsats till vad
nu är fallet — när de instanser i samhället
som har alt bedöma behovet av
bostadsbyggandet och tillgången på arbetskraft
säger ifrån att ett byggande
bör ske. Annars är riksdagens beslut i
dessa frågor ingenting annat än munväder.

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Låt mig också säga några ord om en
annan fråga som är mycket inflammerad
och mycket diskuterad. Jag tänker
på frågan om kvoteringen.

Visst har denna fråga varit svår att
knäcka i statsutskottet. Men det finns
anledning att vara glad över att — vilket
herr Nilsson i Tvärålund beklagade
— folkpartiet, högern och socialdemokraterna
i stort är eniga i denna fråga.
Det ligger ett betydande värde i den
enigheten. Jag skall försöka att något
redogöra för utskottets ställningstagande
på denna punkt för att undvika att
innehållet i en del följande inlägg skall
basera sig på missförstånd.

Utskottsmajoriteten har menat att bostadsbristens
storlek inte ensam skall
vara avgörande för var man skall bygga.
Även näringspolitiska och lokaliseringspolitiska
skäl skall finnas med vid den
bedömningen — allt i enlighet med
Kungl. Maj:ts proposition. Därutöver
har vi i utskottsutlåtandet påpekat något
som man i propositionen inte speciellt
uppehållit sig vid, och det är något
som vi anser vara väsentligt, nämligen
att det skall finnas en kontinuitet i
planering och i produktion. De mycket
plötsliga omkastningar i kvoteringen
som skedde vid ingången av 1965 och
medförde störningar kan ställa till en
rad besvärligheter i landet. Utskottsmajoriteten
anser därför att denna synpunkt
bör tas med när man gör förändringar
i bostadsbyggandet.

Både centerpartister, folkpartister,
högern och socialdemokraterna har hittills
varit eniga om att man skall bygga
mest där bristen är störst. Av detta följer
att man skall bygga mindre där bristen
är mindre. Men när denna enighet
skulle få ett konkret uttryck i en nedskärning
och omfördelning under ett år
av antalet lägenheter sprack enigheten.

Nu förhåller det sig så att man hitintills
inte handlat efter denna målsättning.
All statistisk redovisning ger belägg
för att det byggts mest där bristen
varit minst och vice versa. Det kan inte

vara bra att konservera denna ordning.
Den ändring som man nu sökt få till
stånd har emellertid kommit till i alltför
drastiska former.

Utskottet har sålunda framhållit betydelsen
av kontinuitet i fråga om planering
och produktion. Även om det är
någonting som riksdagen inte i detalj
skall blanda sig i med hänsyn till att det
gäller administrationen, har vi sagt att
2 000 lägenheter ur den kvot som ännu
inte är fördelad på storstäderna bör läggas
utanför storstadsregionerna tillsammans
med de 3 000 lägenheter som utgör
en reserv för näringspolitiska och lokaliseringspolitiska
åtgärder att placeras
på olika delar i landet senare under
året. Tillsammans skulle det bli 5 000
lägenheter som omedelbart efter riksdagens
ställningstagande kan fördelas
på olika län. Det sistnämnda står inte
omnämnt i utskottsutlåtandet, men vi
har inom utskottet försäkrat oss om att
så kan ske vid våra kontakter med såväl
departement som bostadsstvrelse. Genom
att dessa lägenheter skall fördelas
omedelbart efter ett beslut i riksdagen
kan man i varje fall i någon mån se
till att olika orter ute i landet inte behöver
vänta på besked alltför länge, vilket
bör vara av värde för deras planering.

Låt mig beröra en detalj som också
har samband med det administrativa i
detta sammanhang. Det är frågan om
storstadsregionernas gränser. Därvidlag
pågår för närvarande överläggningar
mellan bostadsstyrelsen och de tre storstadsregionerna
om att vidga gränserna,
så att det som är avsett för det som vi i
dag kallar Storstockholm — jag kan
även säga Storgöteborg, fast det känns
obehagligare för mig, och även Stormalmö
— skall kunna avse ett större
område. Det innebär att kommuner belägna
strax utanför storstadsregionerna
kan få del av storstadskvoten — det blir
då mer än 5 000 lägenheter på landet i
övrigt. Hur mycket det rör sig om, vet
jag inte. Det är ingen som i dag kan

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

säga det. Men i dessa frågor pågår som
sagt överläggningar mellan berörda
myndigheter, där alltså något bör finnas
att hämta.

Jag tycker det är angeläget att ha
sagt detta. Det kanske inte skall sägas i
så högtidliga former, men jag tror det
är väsentligt att det blir klarlagt hur
man inom avdelningen i statsutskottet
har sett på denna detalj. I själva sakfrågan
är det ur min synpunkt alldeles
klart att samhället måste inrikta sig på
att lösa bostadsfrågan, den är ett brännande
socialt problem. Det är den i allt
större omfattning — mest i Stockholm,
därefter i Göteborg, Malmö, Norrköping
o. s. v.; man kan gå efter städernas storlek.

Vi kan tycka illa om detta, men vi
kan ändå inte komma ifrån det. Vi kan
göra som centerpartiet —• jag förmodar
att herr Sjönell inte är författare till
förslaget — och föreslå minskat bostadsbyggande
i storstäderna; förmodligen
därför att man tycker illa om dessa. Ute
i landet skall allting vara orubbat, men

1 storstäderna ville centerpartiet minska
tilldelningen av lägenheter med 6 000.
Det blir väl en minskning till 4 000 nu
därför att centerpartiet i år för en
gångs skull gått med på en ökning av
bostadsbyggandet. Det är mittenpolitik
det. Man har gått med på en ökning med

2 000 lägenheter, vilket gör att vad som
annars skulle ha blivit en minskning på
6 000 lägenheter i storstäderna nu bara
blir en minskning på 4 000 lägenheter
där. Ute i landet skall man sitta i orubbat
bo enligt centerpartiets förslag. De
orter, där bristproblemet är så brännande
som det är, skall alltså få ett
mindre antal lägenheter. Herr Sjönell
har väl, som sagt, inte hållit i pennan
denna gång, utan någon annan långt
härifrån verksam person har troligen
författat detta förslag. Det är ett återfall,
som man kanske inte kommer att
bli så glad över, trots alla de applåder
som i dag kan inregistreras ute i landet
i denna fråga.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Jag tror det är viktigt att här försöka
hålla balansen något så när och se till
att vi sätter in de begränsade resurserna
där de behövs bäst.

Herr Nilsson i Tvärålund tog upp en
annan fråga, som även herr Gustafsson
i Skellefteå har berört, nämligen den
fasta annuiteten för amortering av egnahemslån,
vilken man nu har diskuterat
i ett par års tid. Det kan inte hjälpas
att jag kommer in på sådana detaljfrågor
när jag skall kommentera vad herrar
opponenter har anfört. Det är väl
ändå inte en fråga värd att föras fram
på detta sätt. Det är ett par år sedan vi
ändrade reglerna för egnahemslån. Vi
döpte om egnahems- och tertiärlånen
till bostadslån och bestämde att de skall
ha lika former. Då gjorde man amorteringsvillkoren
lika för egnahemmen
— eller småhusen som vi kallar dem —
och flerfamiljshusen. Samtidigt ändrades
räntegarantien för dessa kategorier
så att kostnaden, den reella kostnaden
för småhusbyggaren blev oförändrad.

Nu efteråt säger man att det är bättre
med en fast annuitet, därför att kostnaden
blir lägre för låntagaren. Nu är det
kanske riktigt att ha fast annuitet för
både flerfamiljshus och småhus. Dessa
frågor är föremål för diskussioner inom
bostadspolitiska utredningen. Jag är inte
alls säker på att man där kommer fram
till eu sådan ordning som föreslås i reservation.
Men att i detta sammanhang
upphäva en så sent genomförd
ändring, när vi vet att hela frågan tas
upp till behandling, tycker jag är onödigt.

Vidare vill jag till herr Nilsson säga
att talet om att småhusbyggandet inte
varit låst av några låneramar är en mytbildning
som har skapats ute i landet.
Jag tycker det är angeläget att slå fast
att riksdagen aldrig har uttalat något sådant.
Ingen av oss har sagt det. Vi liar
byggt våra resonemang i denna fråga
helt på Kungl. Maj:ts proposition. Jag
skall inte trötta kammaren med att läsa
upp vad som sades i bil. 27 i kapital -

5(3

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

budgeten, längst bak i 1961 års proposition,
ty den texten är ganska utförlig.
Galantare formulerade sig Kungl. Maj :t
1962, i bil. 7, sid. 284: »Liksom under
innevarande budgetår bör småhusproduktionen
inom den av statsmakterna
fastställda totala ramen för bostadsmyndigheternas
långivning fritt få bestämmas
av de framkommande bygginitiativen».
»Bygginitiativ», är ett ord som
herr Bohman inte tycker om. Men vi
alla vet ju vad som menas.

Det var vad regeringen då sade. Att
sedan många har tolkat detta på annat
sätt, må vara deras sak. Men vi som
fattat besluten borde inte lägga i dem
något annat än vad vi menar.

Får jag sedan till herr Gustafsson
säga — i kortfattade ordalag för att inte
förstöra dagen helt för mig genom att ta
alltför lång tid i anspråk — att det inte
är mycket man har att invända mot
hans uttalande. Han talar om vackert
väder. Det vill vi alla ha. Men herr Gustafsson
gör ingenting för att vi skall få
vackert väder. Han bara säger att det är
synd att det inte kan bli på det sättet
och talar om en mängd saker, som vi i
stort sett kan vara överens om. Men åtgärder
för att förverkliga denna målsättning
om vackert väder på bostadsmarknaden,
de lyser med sin frånvaro.

Så vill jag beröra en liten detalj. Herr
Gustafsson har ju fört mittenpolitik i
bostadsfrågan. Det märks på en del områden.
I den gamla omtjatade frågan om
lånegränserna har han förenat sig med
centerpartiet. Förr gick folkpartiet alltid
fram med förslag om sänkning av
lånegränserna för allmännyttiga och
kooperativa bostadsföretag. Centerpartiet
har för några år sedan framfört
krav på höjning av lånegränserna för
privata byggare och byggare av småhus.

Jag måste säga att hela denna fråga

— herr Bohman drog upp den också

— är för mig obegriplig. Här driver de
borgerliga partierna ständigt diskussionen
om konkurrens på lika villkor mellan
allmännyttiga och enskilda bostadsföretagare.

Den är en orimlighet, en omöjlighet
att genomföra, därför att de har helt
olika målsättningar, olika funktion. Det
låter förmätet när man bara har gått i
folkskolan att säga, att det där kan man
läsa om någonstans, men det finns ju
skrifter i nationalekonomi och avsnitt i
nationalekonomi som berör sådana saker
som olika företagstyper. Det finns
beskrivning på de företag som kallas
allmännyttiga och som har en speciell
funktion och det finns även vinstbestämda
företag — det är de senare som
förekommer på den privata marknaden
— och de har en annan funktion. De
har olika målsättningar och har därför
i sig själva någonting som gör att de
inte kan konkurrera på lika villkor, eftersom
de har olika funktioner och olika
målsättningar. Jag tycker inte att det
är så mycket att säga om vare sig den
ena eller den andra målsättningen. Skulle
man inte kunna göra detta klart och
slippa detta tal om konkurrens på lika
villkor?

Vad som sker på bostadsmarknaden
är ju att samhället i hög grad gynnar enskilda
företagare på ett speciellt område
inom näringslivet. Man gynnar byggmästarna,
man gynnar dem som vill
bygga och äga ett hus. Man bidrar till
att enskilda människor i detta land kan
få en förmögenhetsbildning av icke
ringa omfattning och nu vill centerpartiet
och folkpartiet ge dem ännu bättre
möjligheter i detta avseende, de skall
få pengar av samhället att skaffa sig en
förmögenhet.

Det enda motiv som vi socialdemokrater
haft för att gå med på att lämna
möjliga lån till enskilda företagare är
att vi vill ha fram lägenheter i så stor
omfattning som möjligt. Innan det fanns
bostadspolitik kunde ingen få låna mycket
mer än upp till ungefär 70 procent
av kostnaden för ett hus; resten fick han
klara själv. Det var staten som kom in
med pengarna därutöver, staten övertog
risker och därmed skapades möjligheter
för en större produktion i alla
konjunkturlägen. På orter där det inte

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

är någon bostadsbrist borde inte staten
låna ut några pengar till enskilda byggmästare.
Det finns ingen anledning till
detta, och jag tycker att denna fråga
borde vi kanske ta upp till en diskussion.
Skall staten fortsätta med att lämna
lån till enskilda människor som skaffar
sig en förmögenhet på detta? Det enda
motivet är som sagt att vi vill ha
fram lägenheter; det är det enda motivet
för att vi speciellt klart gynnar en
särskild kategori inom svenskt näringsliv.
Skall jag öppna en korvhandel, eller
vad jag nu vill göra för någonting, så
inte kan jag gå till staten och säga att
jag vill ha ett lån för att starta denna
verksamhet.

Men på bostadsmarknaden finns denna
möjlighet, och då säger man, att emedan
enskilda inte har samma förmån,
som de kommunägda företagen, så kan
de inte konkurrera på lika villkor med
dessa. De allmännyttiga företagen —■
vad är det för någonting? Herr Bohman
talar om dem som om de vore någonting
betänkligt. De är dock kommunernas
företag, kommunerna är deras
huvudmän och kommunerna har all insyn
i dessa företag. När herr Bohman
lalade om att dessa företag borde öppna
sina portar för insyn, så hade jag innerst
inne hoppats att herr Bohman inte
skulle ramla i den falluckan. Herr
Bohman har bidragit på ett som jag tycker
strålande sätt till en förnämlig
skrivning av utskottsutlåtandet, inte
minst beträffande markfrågan, även om
vi där har skilt oss åt. Dessutom har vi
fått en förnämlig skrivning i fördelningsfrågan
och jag tror att även högerreservationerna
har en utformning som
är ovanlig. Jämför man högerreservationerna
med högermotionen, så ser
man skillnaden. Det är en fantastisk
skillnad på innehåll och viirdcringar i
högermotionen i jämförelse med vad
som finns i reservationerna. Jag hoppas
bara att herr Bohman kommer att
ha inflytande även på motionsskrivningcn,
ty då kanske debatten kan bli bättre

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

i bostadsfrågan än vad den nu blir därför
att de övertramp som där presenteras
ju är mycket besvärande.

Inom högern har man år efter år sagt
att de allmännyttiga företagen skall öppnas
för insikt. De är öppna för insikt.
De har ingenting som de kan dölja. Varje
kommunalman vet detta, och herr
Bohman borde också minnas sina egna
erfarenheter från Stockholm, att de allmännyttiga
företagen på ett nästan rörande
barnsligt sätt redovisar detaljer
från sin ekonomi. Hyresgästerna har
möjligheter att få insyn genom sina organisationer
vid förhandlingar om hyressättningen.
De statliga myndigheterna
får när de vill den insyn de önskar.
Likväl skall man varje år få höra detta
krav på ökad insyn i de allmännyttiga
företagen.

Det borde vara tvärtom, herr Bohman.
Det borde vara de enskilda fastighetsägarnas
husaffärer som vi borde
få en bättre insyn i än vi har. Dessa har
inte ens bokföringsskyldighet. När de
deklarerar får de liksom herr Bohman
och jag naturligtvis tala om varifrån de
har skaffat sina pengar, men någon bokföringsskyldighet
har de inte. De kan
dock få statliga lån för att skaffa sig
ett »stenhus i staden» och liksom drömma
om en framtid då detta kan bli värt
mycket pengar utan att ens behöva föra
böcker på utgifter och inkomster.
De allmännyttiga företagen däremot
bokför sina kostnader efter av byggforskningsinstitutet
fastställda kontoplaner,
redovisar dem inför hyresgästerna
och även inför sina kommunala
förtroendemän samt de statliga myndigheter
som begär det. För närvarande pågår
en bearbetning av hyreskostnaderna
olika årgångar emellan, där de allmännyttiga
företagen har bidragit med sitt
material på ett sätt som jag hoppas kommer
att vara till mycket stor gliidje för
många i den diskussion om olika hyresnivåer
som alltjämt pågår.

Jag skulle vilja till herr Bohman säga
att jag är glad åt en annan sak också

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

som han presenterade i dag, nämligen
när han började sitt anförande med att
beskriva detta land som ett underbart
land att leva i för oss alla, där vi hade
ett nästan litet skamligt välstånd. Vi
kunde resa utomlands och äga bilar med
mera sådant och vi hade en allmän välmåga
— herr Bohman säger väl trots
socialdemokratiskt styre, jag säger tack
vare — men i varje fall är landet bra
att leva i.

Men så kommer vi till bostäderna. Då
slutar skönmålningen. Herr Bohman
skulle emellertid ha kunnat fortsätta.
Han skulle ha kunnat säga, även om detta,
som jag vet, inte slår någonstans, att
går vi till bostadssituationen, så kan vi
också där finna en ökning av välståndet
i form av höjd bostadsstandard för allt
fler människor och på villkor som gör
det möjligt för dem att efterfråga bättre
lägenheter också i jämförelse med tidigare,
friare förhållanden på bostadsmarknaden.

Men detta passar inte herr Bohman.
Han vill teckna en bild av Socialsverige
som är bedrövlig på detta område och
som inte kan förbättras på annat sätt än
genom att bygga mer lägenheter. Det
går inte på annat sätt om man skall kunna
göra det bättre för sjuksköterskor
och för poliskonstaplar och de andra
kategorier som herr Bohman talade
om än att bjuda dem lägenheter utöver
dem som redan finns. Det måste alltså
byggas fler lägenheter.

I ett annat sammanhang citerar sedan
herr Bohman en professor — mig förefaller
det som om argumenten är enklare
ju högre de akademiska titlarna är
på dem som lägger sig i bostadsdebatten
— som sagt att man inte kan bygga bort
bostadsbristen. Vi bör söka andra vägar,
vi måste ha en fri prisbildning, staten
skall ta bort sin hand från den.
Visst kan vi då få bort bostadsbristen,
herr Bohman. Detta är ju ett gammalt
kärt samtalsämne. Höjer vi hyrorna kan
folk inte efterfråga bostäderna. Det blir
som förr i världen då bostadsbristen i

realiteten var större men inte syntes.
Nu syns den, och det är naturligtvis
besvärande framför allt för socialdemokraterna.
Men det är dock bättre än
att bristen döljes för människorna. Jag
tror att den enda väg vi kan gå är att
öka resurserna för byggandet på alla de
vägar det kan ske. Trots att herr Bohman
inte vill erkänna det har man dock
från socialdemokratisk sida inte stirrat
sig blind på att allt det som tidigare har
genomförts beträffande regleringar och
subventioner skall bestå för all framtid.

Det finns emellertid vissa principiella
sidor i bostadspolitiken som jag tycker
det är viktigt att komma ihåg. Det vore
fel att påstå att socialdemokraterna är
med på att ta bort subventionerna till
bostadsförsörjningen. Gör vi det har vi
ingen bostadspolitik längre. Ty vad är
egentligen bostadspolitik? Jo, det är det
som känns för samhället, alltså pengarna.
Om samhället inte tar på sig ansvaret
för att pengar finns för bostadsbyggande
kan vi knappast tala om någon
bostadspolitik. Jag tror att vi aldrig kan
komma ifrån att samhället måste bära
en del av det ekonomiska ansvaret. Detta
sker bl. a. genom att ställa en räntegaranti.
Räntegarantien innebär att samhället
i någon form skall skapa trygghet
för värdering av våra framtida hyreskostnader.

Detta kanske kan åstadkommas med
den metod som herr Gustafsson i Skellefteå
tänkt sig — han blottade tydligen
en diskussion inom en utredning beträffande
nya finansieringsmetoder, där
man varit inne på tanken att ersätta
räntegarantien med förlängda amorteringstider.
Detta är en risk som samhället
påtar sig. Det innebär att samhället
har kvar sitt toppkapital i bostadsbeståndet
längre tid. Jag tror att den metod
som herr Gustafsson i Skellefteå
skisserade är värd att diskuteras ganska
ingående.

Mycket är fortfarande osagt i denna
fråga, men jag vill till slut endast säga
till herr Bohman att för honom och för

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

högerpartiet är det en självklar princip,
att de som bor i en lägenhet själva skall
betala vad den kostar, såsom högern har
formulerat det. Herr Gustafsson argumenterade
mot herr Bohman på denna
punkt, och jag instämmer helt med herr
Gustafsson. Jag tror inte att den principen
är möjlig att upprätthålla. Samhället
måste vara med vid utformningen.
Även om man inte bör säga sådant
i andra kammaren — i första kammaren
kan man göra det, tv där finns ingen
press och ingen TV, där kan man säga
nästan vad som helst — vill jag dock
framhålla, att man nog i dag kunde göra
upp planer för att bygga bort bostadsbristen
om t. ex. 10 år, om vi bara
hade garantier för att samhället kommer
att vara precis likadant om tio år. Men
det enda vi vet är att våra anspråk och
värderingar kommer att vara annorlunda
om tio år. Vad som i dag kallas smålägenheter,
t. ex. tvårumslägenheter, var
för fem, sex år sedan stora lägenheter
för många människor. Jag tror därför
att vi måste vara försiktiga när vi talar
om framtiden. Bristen kommer då att
ha ett annat innehåll.

Koncentrationen avbostadsefterfrågan
till storstäderna har sin speciella förklaring
och har skapat speciella problem
som är svårbemästrade. Det kan
emellertid inte rådas bot för dem på annat
sätt än genom att vi skapar större
resurser för en ökad bostadsproduktion.
Detta tycker jag är väsentligt att satsa
på, men jag tror inte att högerns väg
leder oss ur våra bekymmer.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till statsutskottets hemställan
på alla punkter.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Bergman antydde
att jag skulle ha blottat någonting som
pågår i en utredning. Vad jag har blottat
är vad som står i utredningens direktiv,
och de är ju offentliga.

Beträffande småhusen försökte herr

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Bergman klargöra, att det inte varit meningen
att bygginitiativen skulle få vara
avgörande. Hans citat är förmodligen
riktiga. Vi har emellertid haft många
debatter i denna kammare i denna fråga,
och när vi kritiserat regeringen för
att det byggts för få småhus har man
alltid invänt, att regeringen inte lägger
hinder i vägen utan att byggnadsinitiativet
är det avgörande. Det är inte så
underligt om det uppstått missuppfattningar
ute i landet.

Herr Bergman gjorde sedan en jämförelse
mellan mitt tal om bostadspolitiken
och talet om vädret. Ja, man brukar
tala om vädret trots att man inte
kan göra något åt det. Men när man talar
om bostadspolitiken hyser man åtminstone
någon förhoppning om att de
som sköter den lyssnar på vad man säger,
även om de inte bryr sig så mycket
om det. Därför kommer vi att fortsätta
att tala.

Beträffande lånegränsen vill jag framhålla,
att anledningen till att vi inte föreslagit
någon sänkning av densamma
för allmännyttiga företag ingalunda är
att vi övergivit vår uppfattning i frågan.
Vi anser det rimligt att kommunerna
har topplånen och även topprisken.
Det är nämligen kommunerna som genom
sin planering avgör vad som skall
byggas och om det skall byggas stora
hyreshus eller småhus. Om kommunerna
vet med sig att de tar en viss risk
om det byggs för många stora hyreshus
kommer förmodligen planeringsarbetet
att utföras noggrannare och med större
aktgivande på bostadskonsumenternas
efterfrågan. Därför kommer vi även i
fortsättningen att hålla fast vid den
ståndpunkten. Att vi inte aktualiserat
den i år beror dels på att den är under
utredning, dels på att de faktiska lånegränserna
under några år legat under
våra förslag.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Bergman medger

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

att regeringens och även utskottets förslag
innebär betydande olägenheter så
till vida att de leder till störningar på
arbetsmarknaden och även till olika
andra störningar och att varken utskottets
eller regeringens förslag i bostadsfrågan
detta år utmärks av kontinuitet.

Han säger emellertid att vi i fjol var
eniga om att bygga mest där bristen är
störst. Det är vi väl också eniga om i
år. Men jag vill påpeka att varken utskottet
eller riksdagen i fjol beställde ett
förslag av den innebörden, att man för
att klara svårigheterna för storstadsområdena
skulle åstadkomma utomordentligt
stora olägenheter för landet i övrigt.
Det är inte fråga om fördelningen
mellan land och stad, som herr Bohman
sade, utan det är fråga om fördelningen
mellan storstäderna och landet i övrigt
inklusive alla expansiva orter.

I fjol skrev utskottet i utlåtandet nr
42, att man skulle öka arbetskrafttillgången
i storstadsområdena genom att
redan verksamma byggnadsarbetare i
större utsträckning skulle överföras till
bostadsbyggnadsarbete och att man
skulle öka utbildningskapaciteten och
överföra arbetskraft som är sysslolös
inom andra områden i landet. Det är
vi väl också eniga om i år. Men vi inom
centern kan inte vara med om att skapa
sysselsättningssvårigheter genom en
tvångsdirigering av bostadsbyggandet.

Herr Bergman säger att centerpartiet
vill minska bostadsbyggandet i storstäderna.
Han måtte väl inte ha läst utskottsutlåtandet
och vår reservation tillräckligt
noga. På s. 27 i utlåtandet säger
vi i reservationen: »Utskottet föreslår
beträffande storstadsregionerna att ökningen
av bostadsbyggnadsprogrammets
omfattning för hela landet utöver departementschefens
förslag skall så långt
möjligt tillföras dessa områden.» Det
betyder att den ökning av kvoten med
2 000 lägenheter utöver 88 000 lägenheter
skall förläggas till storstadsregionerna.
I fjol ökade igångsättningen utöver
riksdagsbeslutet med 9 000 lägen -

heter. Vi förutsätter att en viss ökning
skall vara möjlig även i år och att den
så långt möjligt skall tillföras storstadsområdena.
Jag hoppas att herr Bergman
skall medge att han sade litet mer
än han är beredd att stå för i detta sammanhang.

Vad vi vill är att undvika de .störningar
som blir följden av den fördelning
av bostadsbyggandet som utskottet
och i ännu högre grad regeringen har
föreslagit. Vidare anser vi det högst betänkligt
att småhusbyggandet skall minska
så mycket som blir följden av ett
bifall till utskottsförslaget.

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Det har nog ibland förekommit
då vi har diskuterat dagens
välstånd att jag i politiska anföranden
sagt, att vi nått så långt »trots socialdemokraterna».
Men, herr Bergman, jag
sade det inte den här gången, jag tänkte
det inte ens, och därför behöver vi
väl inte polemisera i den frågan just nu.

Vidare kritiserade herr Bergman mig
för att jag inte talade om vad man hade
uträttat, hur mycket man hade byggt
och vilka resultat man hade nått genom
vår nuvarande bostadspolitik. Men det
tyckte jag faktiskt var onödigt, ty det
skulle väl bara ha fattats, om vi inte
under dessa år producerat goda bostäder
i stora kvantiteter, när vi har överansträngt
våra resurser till den grad
som vi har gjort för att bygga bostäder.
Det är självklart att vi har åstadkommit
resultat, men vi har fördenskull
inte upphävt bostadsbristen. Vi har fortfarande
kvar bostadseländet. Det är den
saken vi nu angriper. Jag har ingen anledning
att peka på det ena eller andra
som vi alla är överens om, nämligen
det goda som åstadkommits, utan på
bristerna.

Anledningen till att jag citerade professor
Bentzel var inte att han är en professor
som jag tycker i och för sig var
värd att citera, utan anledningen var att
han hade specialiserat sig på den här

Onsdagen den 7 april 19C5 fm.

Nr 16

frågan och försökt göra en ekonomisk
analys om vilken efterfrågan som vi kan
vänta under de närmaste tio åren. När
han kommit fram till att det behöver
byggas 140 000—150 000 lägenheter om
året under den närmaste tioårsperioden
för att vi skall ha någon chans att bygga
ikapp bostadsbristen och när han
samtidigt gjorde det konstaterandet, att
våra samhällsekonomiska resurser inte
räcker till för detta, så tycker jag att det
är ett ganska bra bevis för att vi inte
kan trampa på i ullstrumporna på samma
sätt som vi har gjort under de gångna
åren utan måste komma över till någonting
helt nytt.

Herr Bergmans och min bedömning
av allmännyttiga företag skiljer sin naturligtvis
i grunden. Jag anser att alla
företag som sysselsätter folk, som tillvaratar
och skapar resurser och som bidrar
till vår välståndshöjning är lika
allmännyttiga. På bostadsområdet är
alla företag allmännyttiga som skapar
goda bostäder så snabbt som möjligt
och till så låga kostnader som möjligt.
Det är det som är det avgörande och
inte att man sätter etiketten »allmännyttig»
på ett företag. Hade man på bostadsområdet
gått till väga så, att man
genom generellt verkande åtgärder hade
sökt stimulera bostadsproduktionen,
så hade man säkerligen nått ett helt annat
resultat än man nu har åstadkommit,
när man har valt att favorisera vissa
företag och därmed kapat av den enskilda
och fria konkurrensen inom sektorn.
Det är bl. a. genom att man gjort
så som man fått de resultat som vi nu
har alla skäl att kritisera.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är, herr Gustafsson
i Skellefteå, ledsen om mina ord föll så
olyckligt, att herr Gustafsson uppfattade
mitt uttalande såsom att jag skulle ha
klandrat honom för att ha blottat något
ur en debatt i en utredning. Det var
inte min mening. .lag utgick från att det
stått något i direktiven om det.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Stenograferna är arga på mig för att
jag talar så fort, och de är naturligtvis
inte ensamma om det, men jag skall försöka
lugna ned takten.

Jag utgick från att herr Gustafsson
hade haft dessa frågor uppe i utredningen
och därför blottade någonting som
vi kunde förvänta. Jag tog upp saken
därför att jag är glad över alla nya vägar
som man söker för att komma ur
de gamla skyttegravarna i bostadspolitiken.
Dem har vi varit i alltför länge,
och jag tror att vi alla skulle må bra
av att försöka komma ur dem.

Till herr Nilsson i Tvärålund vill jag
säga, att han bör läsa vad utskottet säger
i tredje stycket på s. 27 i utlåtandet.
Första meningen i tredje stycket lyder
på följande sätt: »Utskottet föreslår beträffande
bostadsbyggandet utanför storstadsregionerna
att lånemedlen fördelas
på ett sådant sätt att igångsättningen
sker i samma omfattning och med samma
fördelning som föregående år.» Det
talas alltså om ett bostadsbyggande
»utanför storstadsområdena» och »i
samma omfattning». Förra året startade
vi med 94 000 lägenheter. I år skall vi
starta med 88 000 lägenheter — plus de
2 000 lägenheter som centerpartiet och
folkpartiet kommit överens om blir det
sammanlagda antalet alltså 90 000 eller
4 000 lägenheter mindre än föregående
år. Om man samtidigt gör ett uttalande
om att bostadsbyggandet skall ha samma
omfattning utanför storstadsregionerna
som föregående år, måste detta betyda
4 000 lägenheter mindre i storstadsregionerna.

Jag har nog, herr Nilsson i Tviirålund,
rätt väl läst på det hela.

Till herr Bohman vill jag säga att jag
hoppas att bostadsproduktionen snart
kommer att vara uppe i 140 000 lägenheter
per år. Även om det inför andra
kvartalet 1905 finns anledning att se
mycket mörkt på situationen, lär det
inte dröja länge förrän den totala produktionen
uppnår en hög nivå. För min
del tror jag att det ligger en realitet bak -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

om den målsättning om en miljon lägenheter
under tio år som gjordes av
den partikongress jag bevistade föregående
år.

Man kan givetvis, herr Bohman, sätta
termen allmännyttig på mycken mänsklig
verksamhet, men i detta sammanhang
har den använts för att karakterisera
en viss företagstyp. Sedan mitten
av 1800-talet har termen allmännyttig
begagnats just som beteckning för bostadsverksamhet
av social art, och därifrån
har den av riksdagen överförts till
sådana kommunala företag som vi i dag
kallar för allmännyttiga bostadsföretag.

Jag är fullt på det klara med att herr
Bohmans resonemang kan ha sin riktighet,
men när dessa företag nu har av
myndigheterna åsatts benämningen allmännyttig,
varför skall vi då inte använda
den? Det ligger ingen annan värdering
i denna benämning. Företagen
har erhållit beteckningen allmännyttiga
företag med hänsyn till den terminologi
som tillämpas inom företagsekonomien.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Man kan bli offer för
det missförstånd som herr Bergman tydligen
råkat ut för, om man inte läser
längre än till slutet av den mening som
han citerade och inte fortsätter med de
båda därpå följande meningarna. Jag
ber därför att än en gång få citera den
senare av dessa båda meningar: »Utskottet
föreslår beträffande storstadsregionerna
att ökningen av bostadsbyggnadsprogrammets
omfattning för hela
landet utöver departementschefens förslag
skall så långt möjligt tillföras dessa
områden.»

Det talas alltså om en ökning »utöver
departementschefens förslag» och departementschefen
har som bekant föreslagit
en igångsättning av 88 000 lägenheter.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Det var glädjande att
höra herr Bergman säga, att vi måste
försöka komma ur de gamla skyttegravarna
i bostadsfrågan. Jag tror att vi
allesammans bör försöka tänka om i
rätt långa stycken när det gäller bostadspolitiken.

Däremot måste jag opponera mig när
herr Bergman i sitt förra inlägg talade
om att enskilda skulle kunna tjäna stora
förmögenheter på bostadsförvaltning.
Jag har mycket svårt att tro att det
skulle vara möjligt att göra något sådant
i dessa tider när man ju skall konkurrera
med de allmännyttiga företagen
som har väsentligt gynnsammare lånevillkor.

Herr Bergmans negativa inställning
till en konkurrerande enskild bostadsförvaltning
utgör också en av dessa
skyttegravar som han så fort som möjligt
bör försöka ta sig ur.

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Skulle meningsskiljaktigheterna
mellan herr Bergman och
mig bara ligga på det terminologiska
planet, må de s. k. allmännyttiga företagen
gärna behålla sin benämning. Men
vad det gäller är väl främst att ta bort
alla de förmåner som hittills följt med
benämningen allmännyttig.

Jag vill påminna om att en ung vetenskapsman,
som gått igenom en del av
de gängse termerna på området, nyligen
karakteriserade de allmännyttiga företagen
»såsom sådana företag inom bostadsbranschen
som bl. a. genom fördelaktiga
statslån drar särskilt mycket
nytta av det allmänna». Det är naturligtvis
också ett sätt att tolka detta uttryck.

Så länge de s. k. allmännyttiga företagen
har speciella förmåner är det enligt
min mening fullt logiskt att man
kräver, att dessa företag i gengäld underkastar
sig en fullständig och öppen
redovisning.

Herr Bergman trodde sig vidare kunna
konstatera, såsom han uttryckte det,
»fantastiska» skillnader mellan motio -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

närernas och reservanternas skrivning.
Ja, det är naturligtvis möjligt att det
finns vissa nyanser. En reservation kan
inte vara lika utförlig som en motion
brukar vara — det känner vi alla väl
till.

Det väsentliga i herr Bergmans senaste
replik var emellertid hans kritik av
den princip som jag ansåg att vi alla
måste betrakta som vägledande för vår
bostadspolitik, nämligen att var och en
betalar sina egna bostadskostnader och
inte skall behöva bidra till andras bostadskostnader.
Den principen kunde
inte herr Bergman acceptera. Givetvis
måste man — såsom jag också framhöll
i mitt förra anförande — göra avsteg
från principen när det gäller att hjälpa
människor som har det besvärligt, barnfamiljer,
åldringar och andra, att lösa
sitt bostadsproblem. Men principen
som sådan måste vi hålla på. Om vi inte
är överens om detta, lär vi aldrig kunna
klara bostadsfrågan här i landet —
det är min bestämda övertygelse.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill rekommendera
kammarens ledamöter att läsa den reservation,
som herr Nilsson i Tvärålund
och jag träter om och som återfinns på
s. 26 och 27 i utskottsutlåtandet. Att reservationen
inte håller ihop stycke efter
stycke, är inte i och för sig ovanligt,
men den passus som jag förut citerade
utgör otvivelaktigt ett speciellt avsnitt
och dess innehåll är också lätt att definiera.
Sedan får herr Nilsson i Tvärålund
försöka komma ifrån detta genom
att läsa ett annat avsnitt med annat innehåll,
men det är ju inte särskilt hedrande
för reservanterna.

Vidare vill jag till herr Gustafsson i
Skellefteå säga, att jag har inte talat om
eu stor förmögenhetsbildning, ulan endast
om förväntan om en förmögenhetsbildning.
Hur stor förmögenhetsbildningen
blir, får framtiden utvisa. I dag
är avkastningen låg, men de enskilda
fastighetsägarna har väl vissa förliopp -

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

ningar för framtiden. De drömmer väl
om att de på ålderns dagar skall sitta,
som man brukar säga, med stenhus i
staden, och då kan det vara värt en del
att staten har hjälpt enskilda att äga
fastigheter, i vilkas verksamhet vi inte
har mycket insyn. Däremot har vi, herr
Bohman, insyn i de allmännyttiga företagen.

Vilka är de allmännyttiga företagen?
Jo, det är kommunerna. Man talar om
dem som om de vore privatägda företag
med enskilda intressen. Det är ju därför
att det saknas enskilt vinstintresse som
de kallas allmännyttiga. De är självkostnadsbestämda
till sin karaktär, och det
är detta som ligger bakom termen. Det
är således i och för sig inte en terminologisk
fråga i våra värderingar, men
vårt sätt att handskas med termerna
borde kanske vara annorlunda än hittills.

Jag vill sedan framhålla att jag tycker
att det är en fantastisk skillnad. Det
är mycket möjligt att herr Bohman lägger
mera i ordet »fantastisk» än vad en
göteborgare gör, ty vi kanske har ett något
yvigare språk än människorna uppe
i Stockholm. Jag tycker emellertid att
det är en markant skillnad. Det är inte
fråga om att man är utförligare i motionen
utan man är ovederhäftig, och
det tycker jag man slipper att se så
mycket av i de av herr Bohman signerade
reservationerna.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! För att inte komma i
samma dilemma som herr Bohman kanske
man skulle läsa i den skrift som vi
fått av kungl. bostadsstyrelsen om vilka
resultat man kommit fram till när det
gäller bostadspolitiken.

Jag är dock angelägen om att understryka
att det har hänt åtskilligt positivt
då det gäller bostadsbyggande i vårt
land. Det är knappast något parti eller
någon talesman i tlessa frågor som vill
förneka dessa framgångar, men det är
ju inte om detta debatten handlar, utan

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

den gäller det förhållandet att vi inte
kunnat klara efterfrågan på bostäder.

Jag vill i början av mitt tal ta upp en
fråga till diskussion. Den lyder: finns
det någon osynlig kraft som verkar nedbrytande
och förhalande och rent objektivt
saboterar bostadsbyggandet? Jag
tror frågan är berättigad, och den är
intressant från en viss synpunkt, nämligen
den att regeringen för sin del anser
att dess bostadspolitik står på toppen,
och att de borgerliga partierna också
för sin del anser sig ha en bra bostadspolitik
och goda intentioner. Beträffande
det kommunistiska partiet
måste jag, som talesman för detta parti,
säga att vi också tycker att vi står väl
till när det gäller dessa problem.

Denna tankegång som jag nu vill utveckla
är ingen lek med ord och tankar,
utan det är fullt allvar. Jag vågar nämligen
påstå, att det måste finnas sådana
»osynliga» krafter som verkar förhalande
och nedbrytande och som rent objektivt
saboterar ett kontinuerligt byggande.
Jag vill närmare redogöra för vad
jag menar.

Herr Gustafsson i Skellefteå har nyss
erinrat om att det finns 16 statliga kommittéer
som utreder dessa problem.
Några av dessa utredningar är mycket
gamla. 16 statliga utredningar är mycket.
Detta säger någonting. Några är hela
tio år gamla, och detta säger också
någonting. Det torde vara mycket svårt
att övertyga vanligt folk om nödvändigheten
av 16 statliga utredningskommittéer,
och det måste vara särskilt svårt
att övertyga dem om att det är nödvändigt
att kommittéer skall sitta i tio år
och utreda dessa problem.

Jag skulle därför vilja fråga inrikesministern
eller utskottets talesman: Är
det verkligen nödvändigt med 16 statliga
utredningar, och hur länge anser
man att en kommitté skall få sitta i
ostört lugn med en utredning utan att
bli anmodad att komma med ett slutligt
arbetsresultat?

Jag vill inte alls påstå att regeringen

använder sig av detta utredningsmaskineri
för att skapa en buffert eller en
järnvall bakom vilken den vill gömma
sig inför närgångna frågor, men tyvärr
möts man alltför ofta av talet att det är
en utredning på gång, att man därför
ingenting kan göra, att man inte kan
förgripa sig på en sittande utredning
o. s. v. Vi har flera exempel härpå i
statsutskottets skrivning. Det gäller inte
kommunistiska motioner. På s. 15 står
det: »Utskottet vill erinra om att frågan
om en övergång till statliga kreditgarantier
skall prövas av bostadspolitiska
kommittén. I avvaktan på denna
prövning bör statsmakterna ej ta ståndpunkt
i frågan. Motionsyrkandet avstyrkes
alltså.»

På s. 16 återgår man till samma form
av argumentation. Där kan man läsa:
»Då även frågan om formen för förräntning
och amortering av bostadslån hör
till de problem som bostadspolitiska
kommittén skall överväga, kan utskottet
ej biträda motionsyrkandena.»

Rent objektivt verkar ett sådant utredningsmaskineri
som en broms för
praktiska initiativ. Man väntar på utredningsresultaten.
Man vill ingenting
företa sig förrän man sett vad utredningen
eventuellt kan komma med. Man
låter sig villigt rullas i de gamla hjulspåren,
allt medan tiden snabbt går förbi
gamla förlegade byggmetoder och ett
konservativt tänkesätt.

Såväl departementschefen som utskottet
anför: »Å andra sidan fortsätter

byggnadskostnaderna att stiga i en takt,
som inte kan undgå att inge bekymmer.
»

Ja, det är verkligen det minsta man
kan säga. Det torde alla bostadskonsumenter
kunna intyga, men det är ju
ingen ny fråga. Det har varit känt i
många år, utan att några egentliga åtgärder
mot byggnadskostnadernas stegring
vidtagits.

För 10—15 år sedan kunde man i
Moskva, men även i andra större europeiska
storstäder, se hur fabrikstillver -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

kade våningar transporterades från fabrikerna
och med jättelika lyftkranar
sattes på sin plats. Snabbt och effektivt
byggdes det ena huset efter det andra.
Jag skall inte uttala mig om eventuella
skavanker och andra problem som man
här hade att brottas med, men själva
metodiken var dock en helt annan. Den
var vad man kallar högindustriell. Jag
tror att man har mycket att lära från
dessa storstäder när det gäller en högindustriell
bostadsproduktion. Denna
form av bostadsproduktion tycks inte
ha slagit igenom i vårt land. Man frågar
sig vad det beror på. Är vi kanske industriellt
efterblivna på detta område? Ja,
jag tror att man törs säga det, inte så
att våra nya, moderna bostäder inte
skulle vara av hög klass — tvärtom —
utan så att de högt utvecklade industriella
byggmetoderna inte har fått full
genomslagskraft inom vårt lands bostadsbyggande.
I det avseendet menar
jag att vi är efterblivna.

Herr Bohman rekommenderar i detta
fall mera fri konkurrens. Jag förstår inte
hur herr Bohman kan ha den uppfattningen,
att det skulle saknas möjligheter
till sådan fri konkurrens inom byggnads-
och anläggningsverksamheten. Vi
har inte mindre än 27 000 företag sysselsatta
inom denna verksamhetsgren.
De kooperativa företagen inom branschen
har bara 6,9 procent av omsättningen
och 6,5 procent av sysselsättningen.
De statliga och kommunala företagen
svarar bara för 3,5 procent av
omsättningen och 4,0 procent av sysselsättningen.
Den privata företagsamheten,
alltså alla dessa olika företag, har
verkligen möjligheter att konkurrera
med varandra. Men här tror jag det är
ett kardinalfel. Vi bär alldeles för
många och för små företag, som inte
liar de möjligheter och de resurser som
krävs för en högindustriell bostadsproduktion.

1 botten på hela detta problem har vi
så markfrågan. Ännu tillåts det jobberi

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

och spekulation med tomtmark. Men
mark kan ju fördyras även på annat
sätt. I en socialdemokratiskt styrd stad
beslutade man för bara någon vecka sedan
att skriva upp råmarkspriset för ett
bostadsområde med nära 1 miljon kronor.
Varför gjorde man så? Det var därför
att en enskild kommun inte kan föra
eu annan markpolitik än den staten
själv för. För varje dag som går underlättar
ju staten själv väldiga markprisstegringar
just genom frånvaron av en
genomtänkt markpolitik. Där kan målsättningen
enligt vårt sätt att se endast
vara en, nämligen att all mark som behövs
för bostadsändamål måste överföras
i samhällets, i kommunernas ägo.

Till detta kommer så monopolpriserna
på byggnadsmaterielen. De s. k. fria
krafternas spel har ju tillåtits ett sådant
svängrum, att staten, samhället icke är
mäktigt att föra en bostadspolitik som
förmår hålla bostadskostnaderna nere
på en skälig nivå.

I dag har vi den 7 april. Den 3 april
kunde vi läsa i den regeringen närstående
Stockholms-Tidningen: »Stock holms

bostadsprogram i fara. Stockholm
kan mista 35 c/c eller 6 000 lägenheter
av sin tilldelning av årets bostadsbyggande.
» Orsakerna till detta,
påstår skribenten, är följande: »Kommunerna
och byggnadsföretagen har
inte hunnit med planeringsjobbet. Man
släpar efter i projektering, markberedning
och planfrågor. För det andra, det
är svårt att få pengar till byggena. I de
flesta kommuner har byggfirmorna
meddelat bostadsnämnderna att de har
betydande kreditsvårigheter.»

Här måste man säga att herr Bergman
har alldeles riitt. Han satte fingret
på den ömmaste punkten, och vi måste
nog hälsa med tillfredsställelse att utskottet
går med på en skrivning till såväl
riksbanken som Kungl. Maj:t och
påpekar just detta problem. Det är en
positiv sak, som jag anser att man skall
hålla utskottet räkning för.

3 — Andra kammarens protokoll 11105. Nr 10

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Den ryckighet som måste uppstå i
byggandet kommer självfallet att leda
till fördyringar.

Om jag nu skall försöka sammanfatta
vad jag vill ha fram, vill jag ställa frågan:
Kan man inte säga att vi här har
några av de krafter, som tillsammans
håller byggandet tillbaka, samtidigt som
byggandet fördyras? Har vi inte här de
sabotörer som jag talar om? Det finns
naturligtvis flera sådana nedbrytande
krafter. Byråkratien, stelbentheten och
efterblivenheten inom bostadsproduktionen
måste med kraft bekämpas. Jag
tror inte att man klarar denna fråga
med mindre än att man, soin också herr
Bergman sade, kommer ur de gamla
skyttegravarna. Men man måste då föra
en genomtänkt och hård kamp mot byråkratien,
mot efterblivenheten när det
gäller den industriella bostadsproduktionen.
För att den kampen skall nå
framgång tror jag att man måste enas
om vissa åtgärder.

Man måste se till att utredningarna
påskyndas och arbetar i sådan takt att
de kan avlämna sina resultat om möjligt
före detta års slut. De utredningar som
har varit i arbete i över två år bör överses.
Är deras arbetstakt försvarlig? Är
kanske ledamöterna överhopade med
annat jobb? I så fall måste man överväga
att byta ut dessa människor mot
andra som har mera tid.

Vi måste ge byggnadsforskningen
större möjligheter.

Vi måste få till stånd det stora bostadsbyggnadsföretag,
som fackföreningarna
vill starta och som vi motionsledes
fört fram här i riksdagen.
Här måste staten hjälpa till med de ekonomiska
resurserna.

Vi måste få en markpolitik som överför
mark för bostadsändamål i samhällets
och kommunernas ägo.

Vi måste få ett ekonomiskt försvarbart
bostadsbyggande, som tillåter folk
med vanliga inkomster att bebo lägenheterna.

Vi måste frikoppla bostadsbyggandet

från konjunkturpolitiken. Det är enligt
vårt sätt att se inte försvarbart att låta
bostadsbyggandet växla alltefter konjunkturväxlingarna
— det fördyrar
byggandet avsevärt.

Vi måste också enligt vår uppfattning
se till att det finns pengar disponibla
till låg ränta.

Jag har tidigare haft en slogan, och
jag anser att den fortfarande är riktig:
bostaden måste anses vara en

mänsklig rättighet för alla människor.
Så länge vi har bostadslösa i landet
finns inte denna mänskliga rättighet.

Det finns naturligtvis fog för påståendet
att i tider av ökade inkomster och
stigande levnadsstandard efterfrågar
folk större och mera dyrbara lägenheter.
Men ingen vill väl på allvar påstå
att bostadskön är något slags välståndskö.
Även om det finns en och annan i
den kön som söker bättre, större och
dyrare lägenhet, så är väl ändå inte de
bostadslösa av den uppfattningen, att
de står i en utpräglad välståndskö, när
de söker bostad.

»Nu skall det bli full fart på alla bostadsutredare»,
utropar Gunnar Palin i
Stockholms-Tidningen. »Statsminister
Erlander har själv gripit in, men närmast
är det inrikesminister Rune Johansson
som driver på. Till kommunalvalet
måste det finnas ett politiskt program
för mark- och bostadspolitiken.»

Där tycker jag att Stockholms-Tidningen
är orättvis mot regeringen. Visst
har vi väl haft en känsla av att det gått
politik i bostadsfrågorna, men att på
detta öppna sätt ange att regeringen
bara förbereder sig för kommunalvalet
1966 tycker jag är en aning djärvt. Vi
kanske kan få höra i dag, om påståendet
är riktigt eller inte. Jag tror inte åt!
regeringen politiserar dessa allvarliga
frågor på det sätt som Stockholms-Tidningens
skribent gör gällande.

Tillåt mig sedan säga några ord om
kvotfördelningen. För några veckor sedan
utvecklades en stark aktivitet ute i
liinen, där man försökte övertyga rege -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

ringen om att den uppgjorda kvotfördelningen
var felaktig. Det ansågs vara
oriktigt att ge storstadsområdena en
större andel på det övriga landets bekostnad.
1 princip är jag överens med
dem som hävdar att man inte skall ge
storstadsområdena en större kvot på
det övriga landets bekostnad. Men om
vi skall komma ifrån det — och vi är
ju alla eniga om att bygga där bristen
är störst — kan jag inte finna någon
annan lösning än att vi måste bygga
mera. Det bar emellertid inte de uppvaktande
landshövdingarna och deras
sällskap föreslagit regeringen, utan de
har bara önskat få en större del av den
kvot som inrikesministern vill ge till
storstäderna.

Länsbostadsnämnderna har förvisso
ingen avundsvärd situation, men jag
kan inte tycka att man där handlägger
lägenhetsfördelningen på ett riktigt sätt.
Jag har här en fördelningslista för ett
län framför mig, enligt vilken sju kommuner
har tilldelats fem lägenheter var.
Man frågar sig vad det i praktiken kan
innebära. Kommer det att i dessa sju
kommuner ske någon positiv ändring,
sedan man har fått bygga dessa fem lägenheter,
som betyder att man följer
upp regeringens och riksdagens intentioner
i lokaliseringsfrågorna? Om 20
län gör på samma sätt, plottrar länen
bort nära tusentalet lägenheter i områden,
som naturligtvis vill ha dessa fem
lägenheter, men bortser alldeles från
helheten och den allmänna målsättning
som vi alla strävar mot.

Jag erkänner emellertid att vi där har
ett mycket svårt avvägningsproblem.
Var och en vill självfallet ha så stor
kvot som möjligt till sin by, silt län och
sin stad. Men skulle vi ändå inte kunna
komma ifrån detta läns- och bybetonade
resonemang och uppvaktningar av
det slag som föregått denna frågas behandling?
Dessa uppvaktningar tycks
ha varit eniga om att vi inte kan bygga
mera och har hara diskuterat fördelningen
av den kvot som inrikesministern
har räknat fram. Vi kommunister

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

anser dock att det finns goda möjligheter
att bygga mer. Det har vi anfört i
vår motion, där vi såvitt jag förstår har
full täckning för vårt krav om 95 000
lägenheter, med antagandet att 6 000 lägenheter
bygges utan statliga lån.

Den av oss föreslagna ökningstakten
grundar sig på antagandet att den högindustrialiserade
och högmekaniserade
produktionen kommer att öka. Tekniska
framsteg och rationalisering i övrigt
kommer enligt vår mening att medföra
en ökad produktivitet i själva byggandet.
Vi utgår också från att planeringsoch
projekteringsarbetet skall kunna
ligga så väl framme, att igångsättningstillstånd
inte skall behöva hindra en
kontinuerlig bostadsproduktion. Därmed
skulle vi också komma ifrån det
produktionsbortfall som en på flera
håll kännbar arbetslöshet för med sig.
Vi vill ha full sysselsättning för alla
byggnadsarbetare, förtursrätt för bostadsproduktionen,
ett ekonomiskt och
rationellt byggande, en förenkling av
rit-, konsult- och konstruktionsarbetet,
samt en forcering av regions- och stadsplanearbetet.
Vi vill med andra ord ha
en koncentration av ansträngningarna
och en inriktning på bostadsbyggandet,
som gör det möjligt att öka minimiprogrammet
för bostadsbyggandet i enlighet
med vad vi har anfört.

De s. k. bostadsförsörjningsplaner
som vissa kommuner är skyldiga att
upprätta har också mottagits mycket
positivt av länsbostadsnämnderna. Beträffande
de planer som gjordes upp
och avlämnades på hösten 1963 skrev
bostadsstyrelsen bl. a.: »Även om totalsiffrorna
inrymmer ett visst mått av

överskattning---framgår det utan

tvekan av programmen att ett ökat bostadsbyggande
utöver nuvarande nivå
är möjligt, såvitt det beror på läget beträffande
markdisposition, planering
och projektering.»

Såvitt jag förstår är det fullt möjligt
att satsa mera på bostadsproduktionen
och att öka låncmedelsramarna.

Det är klart att vi måste rikta oss mot

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

de höga bostadskostnaderna. Även därvidlag
har en statlig utredning givit goda
anvisningar om hur man kan komma
till rätta med missförhållandena. Utredningens
argument avser visserligen s. k.
offentliga byggnader, men jag är övertygad
om att samma synsätt kan anläggas
— åtminstone i vissa fall — när det
giiller bostadsproduktionen. Låt mig citera
ur denna utrednings betänkande,
som publicerades i juni månad förra
året: »Även om således den allmänna
fördyringen inom en viss byggnadssektor
följer av ökade standardkrav, kan
detta ej vara en förklaring till att det
samtidigt byggts både dyrbara och billigare
anläggningar för samma ändamål.
En stark inriktning på manifestation
— såväl från byggherrens som projektörens
sida — strävan till modernitet
och teknisk fulländning för dess
egen skull, följsamhet inför moderiktningar
i fråga om byggnadsutformningen,
stark påverkan av reklam från materialproducenter
o. s. v. syntes ofta i
långt högre grad ha varit vägledande
än tekniskt-ekonomiska överväganden
och strävan till rationalitet.»

Det tycker jag är en hård dom. Är
den riktig —• och det får man väl utgå
från — tror jag det finns samma brister
i fråga om bostadsproduktionen.
Att komma till rätta med dessa brister
är enligt min mening alldeles nödvändigt.

Herr talman! Med de anförda synpunkterna
ber jag att få yrka bifall till
de av den kommunistiska gruppen väckta
likalydande motionerna I: 118 och
II: 150.

Herr HEDLUND (ep):

Herr talman! De stora frågorna rörande
den framtida bostadspolitiken är
ju till avsevärd del lämnade åt sidan i
det föreligande utskottsutlåtandet, helt
naturligt beroende på att det pågår utredningar
inom ett flertal områden.

I vissa avseenden kan man notera en
minskad spänning partierna emellan.

Främst gäller detta de generella bostadssubventionerna.
När bl. a. centerpartiet
i slutet av 1950-talet begärde en successiv
avveckling av dessa subventioner
stötte vi på hårt motstånd. Nu kan det
konstateras att den linje vi då förde
fram är accepterad. För dagen gäller
frågan, om man genom en viss minskning
av subventioner till hus som uppförts
åren 1957—1962 skall söka åstadkomma
en jämnare hyresnivå. Härigenom
skulle för övrigt också en statsfinansiell
besparing på 70 miljoner kronor
för helt år göras.

Oavsett detta får konstateras, att tanken
att de generella subventionerna
inom ramen för det nuvarande finansieringssystemet
skall ha karaktären av
initialstöd blivit accepterad. En annan
sak är att man på sikt bör eftersträva
ett finansieringssystem så utformat, att
generella subventioner blir överflödiga.
Centerpartiet har framfört förslag om
värdebeständiga bostadslån och förslag
om att ett initialstöd skall ges i form av
anstånd med amortering under de första
åren. Härigenom skulle byggnadskostnadsstegringens
hyressplittrande
effekt motverkas och nyproduktionen
erhålla en stimulans samtidigt som hyrorna
i de nya bostäderna skulle bli
lägre.

Det nuvarande systemet är ju egendomligt:
samtidigt som det på sina håll
råder mycket stor brist på bostäder bedrivs
en omfattande generell subventionering.
Även mycket välbeställda personer
får del av dessa subventioner. Detta
bidrar självfallet inte till att minska bostadsbristen
utan måste vara ägnat att
öka den.

Däremot finns det starka skäl att ge
ekonomiskt stöd åt framför allt barnfamiljer
och pensionärer, så att de får
råd att hålla sig med ordentliga bostäder.
Det finns också former härför —
beträffande barnfamiljerna genom familjebostadsrabatterna.
Men det stödet
är behäftat med en stor svaghet. Det
inträffar t. ex. att en familj med 3—4

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

barn får ytterligare ett barn med påföljd
att den betecknas som trångbodd,
och då skall familjen enligt gällande bestämmelser
inte längre få uppbära familjebostadsrabatten.
Detta förefaller ju
horribelt för vanligt folk — den ökade
försörjningsbördan medför att bostadsrabatten
faller bort! Visst kan man säga
att en sådan familj bör byta till rymligare
bostad, sedan familjen har blivit
större. Men vi behöver väl inte här i
kammaren orda om vilka möjligheterna
att förverkliga ett sådant önskemål är.

I andra fall inträffar det att familjer
med liten inkomst och många barn aldrig
erhåller bostadsrabatt därför att de
är i den olyckliga situationen att inte
ha kunnat komma över en bostad som
är tillräckligt bra för att uppfylla de
fordringar samhället ställer för att sådant
bidrag skall utgå.

Dessa spörsmål måste enligt min mening
tas upp till övervägande, och de
kominer väl också att tas upp. Frågan
är då om inte lösningen bör sökas inom
familjepolitikens ram, med ett extra
stöd till dessa barnfamiljer, likartat med
det nuvarande men inte anknutet till bostaden
som sådan och framför allt inte
till bostadens förnämliga beskaffenhet.
Det måste finnas samma möjligheter att
få bidrag för de familjer i enahanda
ekonomiska omständigheter och med
samma försörjningsbörda, vilka inte
haft turen att i bostadskön komma över
en hygglig bostad. Familjens ekonomiska
situation bör helt vara avgörande,
icke den slumpmässiga bedömningen av
huruvida vederbörande familj lyckats
komma över en enligt myndigheternas
mening tillräckligt god bostad.

Fn av huvudfrågorna i det föreliggande
utskottsutlåtandet gäller bostadsbyggandets
omfattning och fördelning.
Man måste självfallet göra ansträngningar
för att öka byggandet framför
allt på orter, där det råder bostadsbrist,
d. v. s. i storstadsområdena. Därom kan
inte mer än eu mening råda. Men såsom
bostadsstyrelsen framhållit bör detta

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

ske utan att man minskar byggandet i
landet i övrigt.

I statsverkspropositionen har man
gått en motsatt väg, och bostadsstyrelsen
har sedermera reviderat sitt program
i enlighet med departementschefens
ställningstagande. I områden utanför
storstadsområdena skall en minskning
av föregående års byggande genomföras
med inte mindre än cirka en
fjärdedel. Detta är inte någon liten
minskning •— i exempelvis Jämtlands
län skall bostadsbyggandet minska med
hela 42 procent. Vad kommer en sådan
omläggning att betyda i fråga om förutsättningarna
att utnyttja tillgängliga
resurser?

Finns det å andra sidan möjligheter
att skaffa fram de stora ökade resurserna
i storstadsområdena, finns det
arbetskraft, är planeringen tillräckligt
långt framskriden, hinner man med
projekteringen, har man hunnit tillräckligt
långt med vatten, avlopp och
gator, vilket allt fordras för att man
skall kunna klara en ökning av bostadsbyggandet? Det

förefaller som om sådana tvära
kastningar i den regionala fördelningen
av bostadsbyggandet måste leda till
att man inte kan utnyttja de tillgängliga
resurserna på sådana håll som t. ex.
i Jämtlands län, där man minskar bostadsbyggandet
med 42 procent. Å andra
sidan är det sannolikt att det på
vissa håll kommer att uppstå stockningar
i fråga om planering och annat.

Det låter sig säga att man skall föra
över arbetskraft från områden, som
drabbas av minskat bostadsbyggande,
till storstadsområdena. Men vad blir
följden av en sådan åtgärd? Så småningom
skall väl iindå bostadsbyggandet
ute i landet få komma upp till
ungefärligen samma nivå, på vilken
det befann sig i fjol — eller är det
meningen att man t. ex. i Jämtland
stadigvarande skall upprätthålla en
byggnadsproduktion, som uppgår till
bara 58 procent av fjolårsnivån? Om

Nr 16

Onsdagen den 7 april 19G5 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

detta inte är avsikten, måste man öka
tillgången på arbetskraft ute i landet
vid en senare tidpunkt. Tror man att
man kan göra detta genom att då flytta
tillbaka folk igen eller menar man, att
de som nu inte kan sysselsattes på
grund av att byggnadsvolymen på detta
sätt krymper skall gå arbetslösa och
stämpla i väntan på att det blir en
bättre kvot ett annat år?

Centerpartiet godtar inte den fördelning
som följer av departementschefens
förslag. Om inte särskilda skäl
föreligger, borde inte bostadsbyggandet
tillåtas minska inom någon region
i vårt land. Däremot ansluter vi oss givetvis
till bostadsstyrelsens uppfattning
att ökningen av det totala bostadsbyggandet
i första hand måste komma de
stora bristområdena, d. v. s. storstadsregionerna,
till godo. Med en sådan
fördelning bör det också vara möjligt
att utnyttja resurserna bättre och att
komma upp till en större total bostadsproduktion.
Detta har vi också från
vårt håll givit uttryck för i utskottets
utlåtande.

Över huvud taget måste man akta
sig för varje form av statiskt tänkande
när det gäller bostadsproduktionens volym.
Vi har en ständig ökning av vår
nationalprodukt och man måste kunna
fordra, att bostadsbyggandets volym
följer samma ökningstakt. Det är möjligt
att det just på detta område kan
åstadkommas effektivare och större rationaliseringar
än vad som är fallet
inom näringslivet i övrigt. Då bör det
kunna gå ännu snabbare.

Småhusproduktionen är inte tillräckligt
tillgodosedd. Dess andel av byggnadsproduktionen
kvarligger oförändrad
vid 28—29 procent. Det framhålles
nu att lånemedel kommer att ställas
till förfogande så långt efterfrågan föreligger
på sådana medel. Vad är det
då som bestämmer denna efterfrågan?
Jo, det är framför allt tillgången på
färdigställda tomter.

Låt mig lämna ett exempel. Stock -

holms småstugebyrå fördelade år 1964
163 färdigställda tomter men hade samtidigt
en ko på 15 000 personer, som
ville bygga själva, och 3 500, vilka efterfrågade
entreprenadbyggnation. Alla
dessa kanske inte har en dagsaktuell
efterfrågan, men det är klart att tillgången
på småhustomter i det här fallet
inte på långt när motsvarar efterfrågan.
Men en låneefterfrågan uppkommer
naturligtvis bara för det antal
tomter som finns, d. v. s. i detta exempel
för 163 stycken.

Svaret att småhusbyggandet tillgodoses
genom lånemedel är därför inte
realistiskt. Om vi skall kunna öka småhusbyggandet
på ett sätt som motsvarar
den faktiska efterfrågan, måste huvudstöten
sättas in på ett annat område,
nämligen på samhällsplaneringens område.
Det gäller härvid att se till att
det lämnas erforderligt utrymme även
för småhusbyggen.

När hyresregleringen infördes i början
av 1940-talet ansåg man att den
skulle vara en temporär företeelse. Vi
var väl rätt överens om att den var
nödvändig. I centerpartiet är vi av den
uppfattningen, att man inte på en gång
kan slopa den. Vi vill ha en successiv
avveckling men en avveckling i snabbare
takt än vad som nu sker. Avvecklingen
går för långsamt för att man
skall kunna inom rimlig tid nå fram
till målet att helt få bort hyresregleringen.
Om man går fram i något snabbare
takt får man finna sig i någon
höjning av priserna.

Från centerpartiets sida är vi angelägna
att stryka under att det bör finnas
ett effektivt besittningsskydd.

När vi är inne på frågan om anomalierna
i hyreslagstiftningen och hyresregleringen,
vill jag ta upp problemet
med detta rivningsraseri, som uppenbarligen
bottnar i felaktiga normer för
prissättningen. En ägare av ett gammalt
hus kan inte höja hyrorna tillräckligt
för att kunna renovera och reparera.
Men en person som river ett gam -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

malt hus och bygger upp ett nytt i
stället måste — för att det skall vara
någon mening med det hela — i det
nya huset ta ut så höga hyror, att det
täcker produktionskostnaderna för den
nya lägenheterna och vad han kunnat
få ut i hyror för motsvarande utrymme
i det gamla huset. Han måste alltså ta
betalt för två lägenheter för att det
skall gå ihop för honom.

En annan konstighet när det gäller
hyresregleringen är att hyrans storlek
i vissa fall är beroende av fastighetsägarens
ekonomiska ställning. Om han
har mycket egna pengar i fastigheten,
blir hyrorna lägre än om han måste
låna pengar.

Flertalet av dessa förhållanden förefaller
i dag grönköpingsmässiga. Det
hindrar inte att vi litet var har ansvar
för att det blivit på detta sätt. Men
det är en sak. En annan sak är att vi
nu också har ansvaret att fästa uppmärksamheten
på dem och försöka få
bort dem, att se framåt och inte gräva
ned oss i det förgångna.

När det gäller målsättningen nämnde
jag nyss, att byggnadskvantiteten
bör öka i ungefär samma takt som nationalprodukten
stiger, d. v. s. med
några tusen lägenheter per år. Ser man
saken så och inte fastnar i ett statiskt
tänkande är målsättningen en miljon
lägenheter på tio år inte mycket att
hurra för.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr SVENNING (s):

Herr talman! Inte vid något tillfälle
tidigare har det inträffat så kraftiga
hyreshöjningar som just i år. I de statsbelånade
fastigheterna, byggda 1952—
1956, blev det eu hyreshöjning med i
vissa fall 23—26 procent på grundhyrorna.
Som exempel kan nämnas att
om man har en grundhyra av 200 kronor
per månad, så stiger denna hyra
nu med 46—52 kronor per månad i

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

dessa fastigheter. Även i andra statligt
belånade fastigheter blir det kännbara
hyreshöjningar.

Den generella hyreshöjningen för
fastigheter utan statliga lån, byggda
före 1942, blev 11 å 13 procent. Har
husen sedan en extra tilläggskompensation,
vilket många har, blir det en
ytterligare ökning med 4,7 procent,
d. v. s. när det gäller en fastighet av
denna typ i allt en ökning med 15,7
till 17,7 procent på grundhyran från
och med den 1 mars 1964.

För hyresgäster med små ekonomiska
resurser, för familjer med barn och
för pensionärer blir denna prishöjning
på ett så viktigt område som bostäderna
utgör ytterst kännbar, och vi som
sysslar med bostadsärenden och har
att ta kontakt med de berörda hyresgästerna
kan konstatera vilka stora ansträngningar
det krävs för att klara
de nya påkänningarna på hyresmarknaden.

Efter en sådan hyresjustering som nu
ägt rum är det enligt mitt sätt att se
naturligt att man i propositionen i år
inte finner något nytt förslag om ytterligare
avveckling av de generella bostadssubventionerna.
Det är i högsta
grad befogat med en hyreshöjningspaus,
då man ändå kan räkna med att
medborgarna över lag får vidkännas
en kraftig höjning av priser och kostnader
på andra områden. Det är därför
man med beklagande måste konstatera
att de borgerliga partierna inte vill
vara med om något sådant stopp för
ytterligare hyreshöjningar. Folkpartiet
och centern föreslår tvärtom i motioner
en bantning av bostadsstödet med
70 miljoner kronor, medan högern går
ännu hårdare fram och klipper till med
eu tre gånger så hög hyreshöjning och
dessutom har tillfogat sitt gamla önskemål
om eu avveckling av hyresregleringen
på fyra år.

Hyresgästerna landet runt har all anledning
att notera denna kraftiga framstöt
från högerpartiet, som pressar upp

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m,

hyreskostnaderna på ett fullkomligt
onormalt sätt. Även de ljusblå högermännen
är inne på samma linje. Högertidningarna
i Malmö förordar exempelvis
»marknadsmässiga» hyror och anser
att den enda riktiga lösningen är
att kostnaderna får slå igenom i hyrorna.
Försiktigtvis noterar de »ljusblå»
högertidningarna att inget parti
i dagens läge på allvar vågar föreslå
sådana åtgärder, och i en ledare i
Kvällsposten den 26 februari i år skriver
man, att högerpartiet visserligen
driver en konsekvent ehuru kanske en
smula kraftlös realistisk bostadspolitik
men att det är begripligt att partiet
inte vågar satsa hårdare med tanke på
att övriga partier praktiskt taget tiger
stilla.

Nåja, så farligt är det väl inte med
stillatigandet på borgerligt håll, vilket
jag konstaterat tidigare. Men MbS-organet
är inte djärvt nog att självt föreslå
en punkt i det obefintliga partiprogrammet,
där man kräver ett slopande av
hyresregleringen och en höjning av hyrorna,
utan man föreslår i stället att
de fyra demokratiska partierna skall
ta sig samman och träffa en överenskommelse
om hyresregleringens snara
avskaffande. Varför inte tala ett öppet
och rent språk? Högern önskar driva en
bostadspolitik, som får till resultat att
man avskaffar bostadsbristen genom att
göra det omöjligt för många människor
att hyra en ordentlig bostad till ett
rimligt pris.

Herr Bohman har varit inne på denna
fråga och framfört precis samma synpunkter
som Kvällsposten. Jag tror att
de hyresgäster som får höra herr Bohmans
anförande kommer att få en orolig
natt. Det enda som kan lugna dem
och oss och som vi kan vara glada
för är att herr Bohmans parti inte
har majoritet i riksdagen.

Detta högerförslag innebär att man
skulle lägga en särskild belastning på
de hårdast drabbade grupperna —■ de
mindre bemedlade, barnfamiljerna och

pensionärerna. En sådan hyrespolitik
skulle nämligen omöjliggöra för dessa
grupper att på ett någorlunda riktigt
sätt lösa sin bostadsfråga genom ordentliga
bostäder. Jag tycker det är
nödvändigt att i svenska riksdagen säga
ifrån ordentligt i denna angelägenhet
och att tala om vad den egentliga
högeravsikten är.

1960 års bostadsräkning avslöjade att
det här i landet finns sammanlagt
900 000 omoderna lägenheter, därav
500 000 dåligt utrustade. Pensionärsutredningen
konstaterade också, att större
delen av dessa bostäder bebos av pensionärer
och mindre bemedlade.

Jag hade också tillfälle, herr Bohman,
att vara med på den konferens där
professor Ragnar Bentzel talade. Men
jag lade märke till ett avsnitt i hans
tal, som herr Bohman inte citerade.
Professor Bentzel sade nämligen, att på
en fri hyresmarknad skulle man hjälpa
låglönegrupperna till bättre bostäder.
Han framhöll vidare att pensionärerna
i dagens läge gynnas på bostadsmarknaden.
I hjärt kontrast mot detta
uttalande står den av mig nämnda
utredningen, som visar att i de 500 000
dåligt utrustade bostäderna huvudsakligen
bor mindre bemedlade och pensionärer.
Jag vet inte om professor
Bentzel på fullt allvar menar att man
är gynnad på dagens bostadsmarknad
om man bor i en bostad som borde utdömas
eller i en dålig bostad med en
relativt sett låg hyra.

Jag tror knappast, med den erfarenhet
jag har om Sveriges pensionärer,
att de känner sig tillfredsställda. De
önskar nog på sin ålders dar bo i
ordentligt uppvärmda, moderna och
hyggliga bostäder.

Regeringen har i stället diskuterat
konsekvenserna av pensionärsutredningen
och förordar kraftiga åtgärder
för en förbättring av pensionärernas
bostadsförhållanden genom en upprustning
av bostäderna och genom bidrag
till de pensionärer, som bor i egna hem

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

och önskar en modernisering, samt genom
ett starkt ökat byggande av pensionärsbostäder,
insprängda i det allmänna
bostadsbeståndet eller i form av
byggandet av särskilda pensionärshem
och ålderdomshem.

Med hänsyn till hyresmarknaden i
övrigt skulle vi som arbetar inom bostadsförmedlingarna
vara mycket nöjda
med att få i gång en ökad bytesverksamhet,
som möjliggör för bostadsförmedlingarna
att placera ekonomiskt
svaga familjer eller ensamstående i genom
byten frigjorda moderna eller
halvmoderna lägenheter i det äldre
bostadsbeståndet. Det finns ett mycket
stort antal sådana befolkningsgrupper,
som skulle ha varit tillfredsställda med
en på detta sätt snabbt genomförd förbättring
av sina nuvarande bostadsförhållanden
och som med den största
glädje skulle hälsa möjligheten att disponera
goda bostäder till rimliga hyror
inom det nuvarande bostadsbeståndet.
Denna möjlighet skulle helt elimineras,
om man genom slopandet av
hyresregleringslagen skulle tillämpat
en fri prisbildning på de bristorter där
det dröjer många år ännu, innan man
nått en någorlunda balans.

Skrivbordsteoretiker är nog bra, men
den nyktra verkligheten talar ett annat,
mera naturligt språk, och de som sysslar
med praktisk bostadspolitik kan
nog genom sin erfarenhet på ett förståndigare
sätt medverka till goda lösningar
för olika medborgargrupper,
om man slipper ifrån ingrepp i form
av omotiverade och felaktiga hyreshöjningar.

Man får ju inte glömma bort att det
finns ett stort antal låglönegrupper, som
ännu i många år måste räkna med att
familjeinkomsterna kommer att ligga
mellan 10 000 och 15 000 kronor eller
lägre. Inom dessa grupper har man inte
möjlighet att betala hur stor del av
inkomsten som helst för bostaden, och
dessa gruppers årsinkomster räcker inte
till utsvävningar i form av bilar,
3+—Andra kammarens protokoll 1.965.

sommarbostäder eller utlandsresor, vilket
brukar åberopas som motiv för
hyresjusteringar.

Herr Bohman talade i sitt anförande
om hur mycket människorna använder
för sådana ändamål. Jag gjorde
den reflexionen att herr Bohman i sitt
anförande inte var mörkblå utan helt
och hållet svart.

Människorna kan inte minska sin
redan starkt begränsade bostadskonsumtion.
Det är fullständigt orimligt.
Alla måste bo någonstans. Genom en
fri hyresjustering över hela fältet skulle
den naturliga omflyttning, som nu
sker från ett äldre, ofta utrangerat bostadsbestånd
till ett nyare, stoppas upp.
Det är inte så, herr Bohman, att det
är den enskilde bostadssökandens plånbok
som i dag är den faktor som leder
fram till ökat bostadsbyggande eller löser
bostadsfrågan, men om man följer
herr Bohman skulle den plånboken i
hög grad i dag bli helt dominerande
på bostadsmarknaden.

Jag kan förstå att vissa teoretiker spekulerar
i att man låter prismekanismen
fungera på det antydda sättet för att
klara bostadsbristen, men man skapar
samtidigt en bostadsnöd och kamouflerar
det verkliga bostadsläget.

Även om det för närvarande är besvärligt
på bostadsfronten, finns ingen
anledning att inte arbeta vidare på målet
att göra det bästa tänkbara genom
att öka bostadsproduktionen och sanera
och skapa ett bättre lägenhetsbestånd
och då i första hand en ökad utrymmesstandard.

Man får inte bortse ifrån att det har
skett åtskilligt på bostadsfronten i Sverige
de senaste åren. Till och med tidskriften
»Sunt Förnuft» konstaterar i
sitt decembernummer 1964 att bostadsbyggandet
i vårt land hävdat sig väl
internationellt sett, då Sverige ligger i
spetsen med 9,8 bostäder per 1 000 invånare,
eu siffra som i dag troligen ligger
högre.

Jag har också blivit överraskad när
Xr 1t>

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

jag för några dagar sedan hörde talas
om den Sifo-undersökning som gjorts
huruvida svenskarna var nöjda med sina
bostäder eller ej. Det visar sig till
min överraskning att 75 procent var
nöjda med sina bostäder. Låt oss arbeta
vidare med att lösa denna fråga även
om det är mycket som återstår!

De senaste årens ansträngningar att höja
vårt bostadsbyggande har lyckats väl,
och det är att hoppas att man fortfarande
kan hålla den nu signalerade takten
i bostadsutbyggandet.

En annan fråga som jag skulle vilja
gå in på är den s. k. hyressplittringen.
Just nu föres en synnerligen inflammerad
debatt på detta område.

Vissa utredningar har gjorts om denna
hyressplittring, som man menar att
den förda bostads- och hyrespolitiken
har lett till. Innebörden skulle vara att
lägenheter av lika standard och utrustning
betalas med oerhört skilda hyror.
Något bevis för en sådan hyressplittring
har man inte kunnat anföra, och
efter riksdagens beslut år 1964 om slopande
av de statliga subventionerna i
en rad årgångar av fastigheter återstår
inte mycket av beviset för en hyressplittring.

Den utredning som Näringslivets
byggnadsdelegation genom hyresräkning
i vissa städer har lämnat var behäftad
med sådana brister att materialet
inte är hållbart. Man redovisade inte
de totala boendekostnaderna.

Som exempel konstateras att en så
stor post som bränslet inte redovisades,
och denna är som bekant betydligt högre
i äldre hus än i moderna genom
sämre eldningsanordningar, sämre värmeisolering
och mindre effektivt slag
av bränsle. Man redovisade inte heller
trappstädningen, som hyresgästerna i
äldre hus i allmänhet betalar vid sidan
om den egentliga hyran, medan den i
moderna fastigheter ligger inbakad i
hyran. Men den kraftigaste invändningen
mot utredningen är att en uppgift om
årshyra eller kvadratmeterpris ingen -

ting säger, såvida man inte vet något
om lägenhetens standard och skick. 1
de äldre fastigheterna lämnar underhållet
f. ö. mycket att önska.

Det enda resultatet som kan framgå
av utredningen är det att man på goda
grunder kan anta att hyrorna för vissa
lägenheter i det äldre beståndet är alltför
höga.

Även hyresrådet och vissa utredningar
som sysslar med dessa frågor kommer
säkert att lägga liknande synpunkter
på liyressättningen i äldre och nyare
fastigheter. Att på så dåligt material
som man disponerat över tala om en
avsevärd hyressplittring och genom detta
försöka få en hyreshöjning till stånd
är ingenting annat än en spekulation
kring bostadsnöden. Fastighetsägarna
skulle kunna uttaga betydande höjningar
i hyrorna, utan att fördenskull flera
lägenheter skulle tillkomma.

Vårt parti vill som bärande princip
utgå ifrån att bostadskonsumenterna
endast bör betala de verkliga boendekostnaderna
och inte hyror som gör
det möjligt för fastighetsägare eller
rumsuthyrare att ta ut oskäliga ersättningar.

Den mycket förnämliga lösning som
tillämpas i de kooperativa bostadsföretagen
och i de kommunala har på ett
utomordentligt sätt visat att man kan bedriva
en modern, framsynt bostadspolitik
till gagn för hyresgästerna utan att
åsidosätta de nödiga ekonomiska hänsynstagandena
samt en effektiv och
framåtsiktande fastighetsförvaltning.

Hyresgästerna accepterar ekonomiska
realiteter men reagerar när man ger
sig ut på spekulationer på hyres- och
bostadsmarknaden.

Så till sist något om markfrågan. Nu
ges glädjande signaler från regeringshåll
att man hårt går in för en effektiv
markpolitik. Det är en väg som man
måste gå. Man måste öka bostadsbyggandet
för att komma till rätta med
bostadsbristen. Vid sidan om samhällets
finansiella stöd för bostadsbyggandet

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

ligger också nödvändigheten av att i
god tid skaffa sig tomtmark och främst
— om möjligt — till ett överkomligt
pris.

På detta område behövs också statens
medverkan och stöd. Stödet skulle
omfatta både markförvärv på ett tidigt
stadium av planeringsprocessen och ett
bibehållande av marken i kommunal ägo
genom tillämpning av tomträtt. År 1963
tillsatte inrikesministern en utredning
om vilka statliga åtgärder som kunde
vara nödvändiga för finansiellt stöd åt
vad som kallas »en aktiv, kommunal
markpolitik».

I direktiven heter det att kommunala
markförvärv är ett värdefullt medel för
att föra en rationell och aktiv bostadspolitik
i expanderande orter. Det innebär
att man genom att i god tid gardera
sig genom köp av tomtmark skulle
kunna hålla tillbaka prisstegringen
på mark och motverka spekulationer
i värdestegringsvinster.

Markpolitiska utredningen har överlämnat
ett betänkande med titeln »Kommunal
markpolitik», i vilket föreslås åtgärder
för ett underlättande av de kommunala
markförvärven och tomträttsupplåtelser
i enlighet med de av inrikesministern
uppdragna riktlinjerna. I
utredningen förordas expropriation. Enligt
förslaget uppmanas kommunerna
också att inte sälja marken utan upplåta
den med tomträtt. Därigenom skulle
samhället gardera sig mot kommande
markvärdestegringar. På längre sikt kan
tomträtten bli av stor betydelse för kommunernas
ekonomi.

Det är nödvändigt att man på nytt allvarligt
för fram frågan om tomträtt.

Av utredningen framgår att under
åren 1958—1962 tillhandahöll kommunerna
omkring 80 procent av marken
för flerfamiljshus inom nya exploateringsområden
och 30 procent inom tidigare
tätt bebyggda områden. Den mesta
marken såldes. Av lägenheterna i flerfamiljshus
inom nya exploateringsområden
— de tre största städerna undan -

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

tagna — tillkom 13 procent på tomträttsmark
år 1958. Fem år senare var
det endast 4 procent som byggdes på
tomtriittsmark.

Denna utveckling visar att kommunerna
på grund av kapitalbrist hade varit
nödsakade att frånhända sig marken,
vilket är att beklaga. Ett statligt stöd är
ytterst nödvändigt för att på nytt möjliggöra
ett effektivt utnyttjande av tomträtten.

Det är också dessa tankegångar som
ligger bakom markpolitiska utredningens
betänkande. Vid sina undersökningar
har utredningen konstaterat,
att det finns ett starkt kommunalt
gehör för att kommunerna bör förvärva
mark innan denna blir stadsplanelagd.
För egen del anser jag att tomträtten är
ytterst betydelsefull som ett medel att
överföra markvärdestegringen till det
allmänna. Att Näringslivets byggnadsdelegation
har en annan uppfattning
snarare styrker min teori än motsatsen.
Denna delegation vill helst att kommunerna
inte köper mark, och om de skulle
hänvisas till att köpa mark, bör de
omedelbart sälja denna till byggnadsexploatörer.
Tomträttsförvärvet beskrives
som ett dåligt eller närmast odugligt
instrument för att överföra en eventuell
markvärdestegring till kommunerna.

Herr Bohman! Vi har nu använt denna
metod i Malmö under 30 år. Vi köper
mark för 10 miljoner kronor varje år,
men vi bär en fond bestående av arrendeavgifter
och tomträttsavgälder som
är uppe i 6—7 miljoner kronor som vi
ständigt låter gå runt och av vars medel
vi köper upp ny mark. År detta en
dålig affär? Nej, här skulle man snarare
kunna säga att man lyckas i affärer
utan att egentligen anstränga sig.

Tomträttsinstitutet, exploateringsförfarandct
och stadsplancmonopolet är de
värdefulla instrument som de expanderande
kommunerna hör begagna sig av
för att säkra byggmarken åt samhället
och förhindra de oskäliga tomtpriser,

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

vilka nu präglar många samhällen i
vårt land.

I fråga om fördelningen av bostadskvoten
vill jag endast i korthet anföra
följande: Statsutskottet föreslår en reducering
av den ursprungliga tilldelningen
till storstäderna med 2 000 lägenheter.
Det innebär att 5 000 lägenheter
i allt står till förfogande för expansiva
orter utanför storstäderna. Även
om det i dag är högst betydelsefullt att
storstädernas bostadsköer reduceras så
snabbt som möjligt, tror jag att det just
nu är realistiskt att räkna med att man
inte helt plötsligt skall öka sin bostadskvot
hur mycket som helst i dessa storstäder.

Sedan jag sagt detta vill jag också
bestämt framhålla att jag utgår ifrån att
man från storstädernas sida inte kommer
i det läget att man får bygga mindre
än under tidigare år. Risk för detta
kan ju föreligga, om man inte uppmärksammar
frågan, och därför vill jag starkt
understryka att en viss ökning av storstadskvoten
under alla förhållanden är
nödvändig och att man mycket bestämt
måste säga ifrån att en minskning av
bostadskvoten i storstadsregionerna under
inga omständigheter kan tolereras.

Herr Hedlunds anförande skulle jag
något vilja kommentera. Han talade om
de moderna bostäderna och sade att det
inte fanns någon möjlighet för barnfamiljerna
att klara sitt lägenhetsutrymme
om de fick ett ytterligare barn. De skulle
i så fall tvingas att flytta. Så är inte
fallet. Först och främst finns det en
övergångstid om två år. Vidare anstränger
sig säkert alla kommuner för att hjälpa
till att klara upp barnfamiljernas
problem.

Det är inte heller så att dessa barnfamiljer
tvingas att bo sämre eller inte
få sina behov tillgodosedda. Jag kan visa
herr Hedlund en statistik som jag har
med mig och enligt vilken barnfamiljerna
gynnas främst. En särskild förmedlingsavdelning
finns på många håll
upprättad för att ta hand om barnfamil -

jernas problem. Dessa familjer får stå
den kortaste tiden i bostadskön. Man
uppmärksammar deras bostadsstandard
även i sanitärt avseende etc. och försöker
på allt sätt att hjälpa dem tillrätta.
Det råder ingen tvekan om den saken.
Jag skall gärna visa herr Hedlund denna
statistik.

Om rivningarna av hyreshus säger
herr Hedlund att dessa beror på att fastighetsägarna
inte får sina ekonomiska
intressen tillgodosedda. Det förhåller
sig inte alls så, herr Hedlund. Jag har
många tillfällen att få inblickar i de
ekonomiska förhållanden som gäller för
de gamla husen. De ger stora avkastningar;
10—12 procent är inte alls ovanligt.
Malmö stad förvärvar en rad sådana
fastigheter till höga köpeskillingar.
Likaväl ger de en avkastning på 10—12
procent. Det är således inte några dåliga
affärer, tvärtom. Därom vittnar också
det förhållandet att vissa fastighetsägare
inte sanerar eller moderniserar utan behåller
det gamla fastighetsbeståndet i
oförändrat skick.

I fråga om hyreshusen var herr Hedlund
också inne på ett resonemang som
utmynnade i att de som hade dåliga bostäder
och ville modernisera inte fick
någon ekonomisk hjälp. Inte heller det
är riktigt. Verkliga förhållandet är att
om någon vill modernisera är hyresnämnderna
synnerligen generösa. Fastighetsägarna
får inte bara kompensation
i form av högre hyror för de moderniseringar
man gör. Man får t. o. m.
kompensation för reparationsarbeten
som man ändå skulle ha gjort. Det är
viktigt att i god tid rätta till denna
missuppfattning att det inte är lönande
att modernisera.

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svenning och jag
har mötts förut i denna fråga, och vi
vet ungefär var vi står båda två. Vi företräder
diametralt motsatta uppfattningar.
Herr Svenning är övertygad om att
man kan lösa problemet genom fortsatt

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

reglering, genom fortsatt ransonering
och genom fortsatt prioritering. .lag är
precis lika övertygad om att det inte är
möjligt; att den enda utvägen är att även
här försöka övergå till marknadsprisbildning,
fritt konsumtionsval och fri
konkurrens. Här står alltså uppfattning
mot uppfattning. Jag kan respektera
herr Svennings mening eller i varje fall
att han har en mening, och han får väl
respektera att jag har en mening, utan
att han fördenskull behöver sänka sig
ned till personlig svartmålning.

Vad jag kan åberopa till stöd för min
tes •— och det tycker jag är rätt väsentligt
— är att det system som jag har
förordat har visat sig klara köbildningsproblemen
på alla andra områden av
samhällslivet. Där det systemet tillämpas
har det skapats valfrihet. Det jag
kan åberopa mot herr Svenning, det är
att hans system har prövats i praktiken
under tjugo år och att under den tiden
förhållandena — köerna — bara blivit
värre och värre.

Jag skulle vilja tillägga en sak i anledning
av den kritik som herr Svenning
riktade mot mig och som jag tycker tyder
på att han inte har lyssnat, i varje
fall inte lyssnat på det sätt som han
borde göra. Jag har flera gånger i anförandena
och även i replikerna sagt,
att den omständigheten, att vi accepterar
principen om att den enskilde själv
skall betala vad bostaden kostar, inte
innebär, inte får innebära och inte behöver
innebära att samhället släpper allt
ansvar för dem i samhället som har det
svårt. Där har samhället fortfarande sitt
ansvar kvar och sina skyldigheter att
hjälpa till att övervinna svårigheter och
överbrygga motsättningar.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror säkert att det
är alldeles riktigt, som herr Svenning
siiger, att man försöker att hjälpa de
barnfamiljer som står i kön att få bostad.
Herr Svenning behöver inte visa
mig någon förteckning, som han har en

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

eller två trappor upp, för att jag skall
tro honom. Jag tror det ändå.

Men vad visar det annat än att de
finns i kön och att de, medan de står i
kön, inte har detta stöd, dessa subventioner
—• inte förrän de har lyckats komma
över en tillräckligt god bostad, eventuellt
med herr Svennings medverkan.
Jag har hört sägas att man från myndigheternas
sida sträcker sig mycket långt
i sin hjälpsamhet i sådana fall. Om det
kommer till ett barn i en familj och
familjen enligt bestämmelserna då skulle
gå miste om ifrågavarande bostadsstöd,
händer det — har det sagts — att
man tillråder familjen att sätta upp en
tunn plywoodvägg för att på det sättet
åstadkomma ett rum till. Det kan i så
fall belysa karaktären av den reglering
som nu finns.

Vidare säger herr Svenning att rivningshusen
i Malmö ger mycket god avkastning.
Jag fattade honom så, att det
var 10—12 procent. Om dessa hus är
användbara och ger så god avkastning
— varför i all rimlighets namn river ni
dem då? Om inte de nya husen ger 10—
12 procent på de pengar som det gamla
huset representerar plus bra avkastning
på övriga pengar! Folk, som för ett vanligt
sunt ekonomiskt resonemang river
inte med mindre de får igen den avkastning
som rivningshuset ger plus avkastningen
på det nya huset. Det kan hända
att herr Svenning varit med om något
fall, där speciella skäl har gjort att man
rivit ändå, men rent generellt kan man
knappast handla mot sunda ekonomiska
principer i sådana fall.

Herr SVENNING (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Bohman vill
jag bara säga att jag är klart medveten
om att vi befinner oss på var sin sida
om barrikaden, och den blir bara oöverkomligare
oss emellan ju längre herr
Bohman talar om sitt byggnadsprogram.

.lag vill bestämt säga ifrån att det som
herr Bohman åberopar som försvar för
sitt system inte säger att det skulle lyc -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m,

kas i Sverige. Herr Bohmans system tilllämpas
för närvarande i Danmark, Finland
och England, med ytterst avskräckande
resultat. Ett TV-program om förhållandena
i England avslöjade hur det
låg till där. Även om herr Bohmans partiordförande
herr Heckscher tidigare
talat om att man har hävt bostadsbristen
i England, så visar verkligheten på
att där råder de mest skrämmande förhållanden.

Vidare, herr Bohman, är det ju inte
bara pensionärer och barnfamiljer som
vi måste hjälpa, utan vi har också, som
jag nämnt, låglönegrupper utanför dessa
kategorier som behöver vårt stöd och
vår hjälp, om de skall kunna placeras
och få en chans till bostad någon gång.
Glöm inte dessa grupper! De får inga
särskilda subventioner och inget stöd,
utan de måste räkna med omplacering
inom bostadsbeståndet med hjälp av de
räntesubventioner som regeringen kan
bevilja, i den mån de kan få del av sådana.

Till herr Hedlund vill jag säga att
barnfamiljerna i bostadskön blir gynnade
och bör bli gynnade också. De
står i allmänhet främst som bostadssökande
och man bör på alla sätt försöka
klara upp deras boendeförhållanden så
snabbt som möjligt. Men det går inte
att sätta upp en plywoodskiva för att
öka rumsantalet, ty det finns statliga
bestämmelser som säger hur lägenheterna
skall se ut för att godkännas för
subventioner. Ett sådant förfarande löser
inte deras problem. Det enda som
löser deras problem är större bostad.

Till sist vill jag säga till herr Hedlund,
att vi inte river de äldre husen i
Malmö, om de kan användas, utan vi
moderniserar dem och förbättrar dem.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Det var inte alls de husen
jag talade om. Jag talade om de
hus som rivs.

Herr SVENNING (s) kort genmäle:

Herr talman! Nej, det gjorde inte

herr Hedlund. Han talade om de äldre
bostäderna, de som måste rivas på
grund av att ägarna inte får ta ut tillräckligt
mycket vid liyressättningen.
Det var inte alls tal om något annat än
att det var nödvändigt att riva husen
på grund av att ägarna inte kunde få
ut ersättning för sina kostnader. Jag
ville visa, att om de gick till en hyresnämnd
och begärde hjälp för modernisering
av husen, så skulle de kunna få
en god kompensation.

Det kan hända, herr Hedlund, att de
kan begagna sig av de möjligheter som
redan finns. Om de är framsynta fastighetsägare,
så gör de också det.

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Propositioner och utskottsutlåtanden
beskriver ofta verkligheten
i försiktiga och återhållsamma
ordalag — detta i synnerhet om denna
verklighet inte kan tecknas med en
ljus bild.

Statsutskottet konstaterar att »i
många orter kvarstår ett avsevärt lägenhetsunderskott»,
och inrikesministern
säger att »någon förbättring i läget
på bostadsmarknaden inte synes ha
inträtt i de orter som har mest känning
av bostadsbristen».

Vår bostadssituation skulle kunna beskrivas
med mycket mera talande ord.
Senast tillgängliga statistik visar att
över 400 000 står i bostadskö. Det totala
antalet människor i de cirka 80
kommuner som omfattas i statistiken är
3,6 miljoner, var nionde är alltså bokförd
som bostadssökande. Eftersom flertalet
sökande företräder en familj, kan
det verkliga antalet köande uppskattas
till drygt en miljon, d. v. s. var tredje
invånare köar för bostad. Enbart i storstockholmsområdet
står cirka 170 000
i ko. Av dessa saknar 75 000 egen lägenhet.

Vi är alla medvetna om att denna
statistik av olika skäl inte ger en helt
korrekt bild av bristens storlek, men
den ger dock en belysning av bostadsläget.

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

Vi har alltså brist på bostäder. Vi
bar dessutom alltför många dåliga, omoderna
och trånga bostäder. Enligt senaste
bostadsräkningen hade endast 54
procent av lägenheterna eget bad- eller
duschrum. 18 procent av barnfamiljerna
— vilket representerar nära en miljon
av befolkningen — var trångbodda,
och detta med en definition av trångboddhet
som vi numera måste betrakta
som föråldrad: mer än två boende per
rum, köket oräknat. Vidare har vi hyressplittring,
och den nyproduktion vi
har fyller inte alltid de krav vi har rätt
att ställa. Statsutskottets försiktiga ordalag
skulle kunna utbytas mot ett enda
ord: bostadskris.

De gångna tjugu årens och efterkrigstidens
bostadspolitik har förvisso medfört
en förbättring av vårt bostadsbestånd.
Vi har en ökad nyproduktion, vi
har omfattande ombyggnads- och utrustningsverksamhet,
men bostadsstandarden
är trots detta inte tillfredsställande.

En grupp drabbas i särskild grad av
dagens bostadssituation och det är de
unga människorna. Bostadsköerna i de
större städerna är nu så långa, att unga
människor har små möjligheter att få
egen bostad till den numera vanliga
giftasåldern. I Stockholms stad anvisas
nu lägenheter till ensamstående som anmälde
sig som bostadssökande 1955.
Det är tio års väntetid. För två personer
är väntetiden nio år, för en ettbarnsfamilj
något kortare tid. Herr
Bohman har tidigare i kammaren nämnt
dessa kösiffror, och jag skall inte upprepa
dem.

I dag är hälften av alla kvinnor gifta
vid 23 års ålder och hälften av alla
män vid 25 år. I de flesta familjer finns
också barn efter ett par års äktenskap.
Man kan emellertid anmäla sig som bostadssökande
först om man fyllt 18 år,
och två ungdomar kan i dag inte räkna
med att få egen bostad förrän i 27-årsåldern,
d. v. s. ett par år efter giftermålet,
och då har de i allmänhet redan

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

barn. För att få bostad måste de unga
ha kontakter av ett eller annat slag och
vara beredda att uppträda på en marknad
som ingalunda präglas av sociala
värderingar. De måste ha tillräckligt
med pengar, tid och kraft att uppträda
som bostadssökande på denna marknad.

Därför är en ökad bostadsproduktion
nödvändig, om vi inom rimlig tid skall
kunna avveckla bostadsbristen. Den är
desto mera nödvändig som efterfrågan
kommer att öka under de närmaste
åren. Antalet ungdomar i åldern 20—
35 år, som under perioden 1945—1960
minskade med 200 000, beräknas under
femtonårsperioden 1960—1975 öka med
400 000. Bostadsefterfrågan kommer att
öka mest i de större tätorterna, och det
är också i de orterna som bristen nu
är störst. Därför är det rimligt att behovet
av byggande i dessa orter nu särskilt
beaktas.

De flesta inlägg i denna debatt har
också präglats av medvetandet om det
nödvändiga i en bostadsproduktion på
hög och jämn nivå. Exempelvis herr
Bohman karakteriserade vår bostadspolitik
som allt annat än social. Det
kan då synas anmärkningsvärt att statsutskottets
majoritet, bestående av socialdemokrater
och högermän — en
kombination som vi ofta funnit under
denna riksdag — har accepterat regeringens
förslag att reducera bostadsbyggnadsprogrammet
till 88 000 lägenheter,
medan den faktiska igångsättningen
1964 omfattade 94 000 lägenheter.
Jag är väl medveten om den problematik
som den relativt starka produktionsökningen
under de tre senaste
åren har inneburit, men mot bakgrund
av dels den omfattande bostadsbristen,
dels vikten av kontinuitet i byggandet
är det angeläget att produktionen inte
minskar utan i stället kan öka också
i fortsättningen. Den återhållsamhet
som med hänsyn till konjunkturläge
och kostnadsutveckling kan vara motiverad
i dagens läge får inte innebära
att byggandet reduceras. Från folkpar -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

tiets och centerpartiets sida har föreslagits
ett bostadsbyggnadsprogram på
samma nivå som förra året, d. v. s.
90 000 lägenheter, och detta bör betraktas
som ett minimiprogram.

Det räcker emellertid inte med att
vi får flera bostäder, vi behöver också
bättre bostäder. En stor del av dagens
bostadsbyggande fyller inte rimliga
krav på god bostadsmiljö. Miljövärdena
beaktas inte tillräckligt, de boendes
trivsel och berättigade önskemål sätts
alltför ofta i andra hand. Genom hård
markexploatering, dålig planering och
dålig kvalitet på byggandet har bostadsmiljön
många gånger blivit olämplig
både för barn, ungdomar och vuxna.

Våra nya bostäder är väl utrustade
och i allmänhet bättre planerade än de
tidigare. Men åtskilligt kan kritiseras,
t. ex. den bristfälliga ljudisoleringen.
Låt mig citera några rader ur en byggnadsteknisk
tidskrift: »Ett faktum är
att av de bostadshus som byggts under
senare år — och av dem som byggs i
dag — är många så lyhörda att det kan
vara svårt att skilja på om ett samtal
kommer från grannen eller från den
egna lägenheten. De ansvariga myndigheterna
kan knappast stå till svars
för detta låt-gå-system! Bullerproblemen
börjar särskilt i våra tätorter att
bli ett allvarligt hot mot folkhiilsan —
primärt den psykologiska men sekundärt
också den kroppsliga. Det är fel i
systemet när man bygger bostäder på
löpande band, som godkänns av byggnadsnämnden,
och kort tid efteråt, när
klagomålen strömmar in, underkänns
av hälsovårdsnämnden.»

I riksdagen har under årens lopp
sagts många vackra ord om miljöpolitiken.
Alla är nog ense om att vi bör
verka för en så god boendemiljö som
möjligt. Men vi får inte låta det stanna
vid vackra ord och med hänvisningar
till att miljöpolitiken i första hand är
en kommunal uppgift.

Boendemiljöns gestaltning är en av
våra viktigaste samhällsfrågor. Jag tror

att en viktig åtgärd på detta område är
att åstadkomma en bättre samordning av
hela planeringsfältet på bostadsbyggandets
område. Bedan 1962 uttalades i en
proposition att en allsidig utredning
rörande samhällsplaneringens olika delar
borde komma till stånd. I årets statsutskottsutlåtande
sägs att frågan om
en sådan utredning övervägs inom berörda
departement. Man tycker nog att
frågan om tillsättande av en sådan utredning
nu borde vara tillräckligt övervägd.

Frågan om bostadsbyggandets inriktning
— fördelningen mellan småhus
och andra hus — har berörts i flera
inlägg och jag vill bara kort beröra en
aspekt, nämligen byggandet av servicehus.

Först vill jag bara säga att jag delar
synpunkterna om vikten av ett omfattande
småhusbyggande, då denna boendeform
från miljösynpunkt ofta har
klara företräden. En koncentrerad höghusbebyggelse
kan emellertid i vissa
fall medföra fördelar i fråga om service,
då det större invånarantalet inom
området givetvis innebär ökat underlag
för butiker, restauranger, daghem
m. in. Möjligheterna att organisera en
samlad service har emellertid i alltför
ringa grad utnyttjats. Detta i förening
med det stigande antalet familjer, där
båda makarna förvärvsarbetar, har stimulerat
debatten rörande byggande av
servicehus. Det är för övrigt inte bara
barnfamiljer utan också pensionärer
och ensamföräldrar som har behov av
god service i anslutning till bostaden.

I ett servicehus — eller ett serviceområde
omfattande höghus och omkringliggande
småhus -— borde det finnas
möjligheter till daghem för barn
i olika åldrar och med sådana öppethållandetider
att de kan utnyttjas även
av dem som har mindre vanliga arbetstider;
en centralt ordnad passning av
tillfälligt och lindrigt sjuka barn; en
matsal med tillgång till färdiglagad mat
och med möjlighet att ta upp mat till

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

den egna lägenheten; lokaler ocli personal
för tvätt, städning, matlagning,
strykning o. s. v.

Efterfrågan på hus med sådan tillgång
till service kommer att öka. Vi
har i många av våra höghusområden
fått höghusens nackdelar men vi har
inte utnyttjat de fördelar som höghusen
i vissa fall kan ha. Vid planeringen
av nya höghusområden borde detta
mera beaktas. En utbyggd service kan
för övrigt också ordnas i småhusområdena.

Herr talman! Jag ansluter mig till de
yrkanden, som herr Gustafsson i Skellefteå
tidigare har framfört i denna debatt.

Herr JOHANSSON i Norrköping (s):

Herr talman! I årets remissdebatt berörde
jag bland annat förslaget till bostadsbyggnadsprogram
och kunde konstatera,
att målsättningen 88 000 lägenheter
under 1965 kunde man godkänna
i en högkonjunktur med många andra
investeringsbehov. Men den fördelning
som bostadsstyrelsen presenterat skulle
bli svår att smälta för de län, som fått
sin bostadskvot minskad med cirka 25
procent.

Tillsammans med några kammarkamrater
har jag tagit upp detta problem
i motion nr 110 i denna kammare, och
det har också tagits upp i motion nr
82 i första kammaren. Grunden för
motionen är den fördelning av bostadskvoten
som bostadsstyrelsen gjorde och
där storstadsregionerna fick en väsentlig
utökning på det övriga landets bekostnad.
Vi önskade samma ungefärliga
fördelning, som man hade haft under
tidigare år.

Jag skall villigt erkänna, att ingen
av motionsundertecknarna hade den
tanken, att vi inte behöver ett ökat bostadsbyggande
i storstadsregionerna.
Den saken är klar. Men ökningstakten
och omfattningen kan alltid bli föremål
för avvägning och diskussion.

När jag har sagt detta så kanske jag

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

får framföra några argument och motiv
för min inställning till en ändrad tilldelningskvot,
där landet i sin helhet får
vara med på ett bättre sätt. Det viktigaste
är planeringen av bostadsbyggandet
— sedan flera år har kommunerna
gjort upp bostadsbyggnadsplaner — så
att inte alltför stora kastningar sker år
från år. Sker alltför stora kastningar
innebär detta betydande ekonomiska
förluster. Det kan leda till att redan
färdiga stadsplaner blir oanvändbara,
redan utlagda gator och ledningar blir
oräntabla under en längre tid.

Vi har dessutom starkt expanderande
områden utanför storstadsregionerna.
Expansionen sker här på grund av industriens
utbyggnad, sammanläggningar
av industriföretag till större enheter —
ett typiskt exempel härpå är att AlfaLaval
flyttade en del av verksamheten
ifrån Nacka till Finspångs köping, där
det blev en större industri — och vidare
har vi lokalisering av nya företag.
På grund av industriens expansion och
behov av ny arbetskraft har t. ex. den
stad jag kommer ifrån beslutat bygga
tillfälliga bostadspaviljonger för cirka
2 miljoner kronor för att täcka företagens
aktuella arbetskraftsbehov. En annan
grund för ett högt och väl planlagt
byggande är den nödvändiga saneringsverksamhet,
som gamla städer och samhällen
måste bedriva, då en del av bostadsbeståndet
är mycket dålig. Men
det skall vara en ur samhällets synpunkt
vettig sanering och inget rivningsraseri
i privat spekulationssyfte. Låt mig
här tillägga att rivning av fastigheter
sker ju inte bara för dess egen skull
utan för att bostadsbeståndet är fruktansvärt
dåligt och att samhället behöver
mark för annan utbyggnad, t. ex.
att åstadkomma trafikleder. Det gamla
bostadsbeståndet är ett arv från det
gamla samhället, och enligt min uppfattning
bör det komma bort så fort som
möjligt.

Ett väl planlagt bostadsbyggande kräver
nya byggnadssätt, bl. a. ett indu -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

striellt byggande, och enligt vad jag
förstår behövs det då ett jämnt byggande
för att det skall bli ekonomiskt
lönande och hjälpa till att begränsa de
kostnadsstegringar vi nu har. Sedan är
det ju så, att även utanför storstadsregionerna
— fast inte i samina omfattning
— har vi bostadsköer som ökar.

Statsutskottet och då närmast dess
tredje avdelning har nu slutbehandlat
bostadsfrågan och även vår motion.
Resultatet av denna behandling har blivit
en kompromiss genom att till reservkvoten
på 3 000 lägenheter ställs
ytterligare 2 000 lägenheter, som tas
från storstadsregionernas tilldelning, att
fördelas till landet i övrigt. Det är en
framgång för vår motion. Jag kanske
hade önskat litet mera för att vi skulle
ha fått en bättre balans och därmed
också hållit planeringen bättre ute i
landet.

Reservationen 1 d går litet längre än
utskottsmajoriteten. Anledningen till att
jag inte, herr Nilsson i Tvärålund, kan
gå med på den reservationen är, att jag
inte kan godta hela skrivningen, som
framför allt bygger på lokaliseringspolitiken.

Jag utgår ifrån att storstadsregionerna
och de län dessa ligger i inte erhåller
något av reservkvoten utan att den helt
tillfaller de län, som fick en minskad
kvot vid bostadsstvrelsens fördelning.
Naturligtvis skall, som man har sagt i
motionen, expanderande områden komma
i första rummet, men sysselsättningsproblemen
får inte heller glömmas bort
vid tilldelningen.

Dessutom vill jag kraftigt understryka
utskottets skrivning »att Kungl. Maj :t
följer utvecklingen med största uppmärksamhet
och — såsom departementschefen
själv ställt i utsikt —- vidtager
sådana åtgärder att uppkommande
möjligheter till en ökning av bostadsbyggnadsprogrammet
tillvaratages».
Då bör de områden som fått minskad
tilldelning först komma i fråga.

Herr talman! Kunde vi dessutom få

ett ökat bostadsbyggande genom att
tränga tillbaka andra icke livsviktiga
investeringar vore mycket vunnet. Det
kanske inte är populärt, men det vore
ändå en framkomlig väg.

I detta anförande instämde herrar
Johansson i Simrishamn och Forsberg
(båda s).

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna fråga herr
Johansson i Norrköping vad det är i
utskottsutlåtandet som han inte kan
godta. Är det den meningen som lyder:
»Utskottet vill peka på de möjligheter
som finns att lätta trycket på bostadsmarknaden
i storstadsområdena genom
en aktiv lokaliseringspolitik.» Kan inte
herr Johansson instämma i detta? Den
därpå följande meningen ströks i plenum
i statsutskottet men finns tyvärr
kvar i utskottsutlåtandet.

Vi bygger inte huvudsakligen på lokaliseringsargumentet,
utan vi tar även
hänsyn till kontinuiteten, häftiga förändringar
och allt annat som herr Johansson
påpekade i sitt anförande. Jag
tycker sålunda att vi borde kunnat enas.
Jag hade varit intresserad av bättre kontakter
vid reservationsskrivningen.

Herr JOHANSSON i Norrköping (s)
kort genmäle:

Herr talman! Om jag skall stå för en
reservation, ser jag naturligtvis till att
jag får vara med om att utforma och
granska skrivningen.

Vidare vill jag — utan att vi skall
behöva tvista alltför mycket om saken
— erinra om några uttalanden som
göres i centerpartiets reservation på
sid. 27 i utlåtandet. Reservanterna skriver:
»Samtidigt befarar utskottet att
den plötsliga förändring av storstadsområdenas
bostadsbyggande inte överallt
kan utnyttjas på grund av att planering
inte skett i tillräcklig utsträckning.
» För min del är jag inte hundraprocentigt
säker på hur det ligger till

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

med den saken och därför skulle jag''
inte vilja skriva under en sådan mening.

Sedan säger reservanterna: »För att
den lokaliseringspolitiska målsättning,
som riksdagen under fjolåret fattade
beslut om, skall fullföljas är det enligt
utskottets mening inte möjligt att
göra den omfördelning av bostadsbyggande
som föreslås i propositionen. Utskottet
vill peka på de möjligheter som
finns att lätta trycket på bostadsmarknaden
i storstadsområdena genom en
aktiv lokaliseringspolitik.» Såvitt jag
förstår kan inte gärna statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet ha varit
med om att utforma och förverkliga
vår nuvarande lokaliseringspolitik, om
han inte hade tänkt även på detta problem.
Därför tycker jag inte heller att
man kan skriva under det uttalande som
reservanterna i detta avseende gjort.

I en realistiskt betonad fråga som bostadsfrågan
måste man väl vara så realistisk
att man enar sig om att göra det
bästa möjliga av situationen, och det
har också varit utskottets uppfattning.
Och jag tror att utskottet bakom sig har
en sådan majoritet att det skulle ha varit
demonstrationspolitik, om man gått på
en annan linje. För min del vill jag inte
medverka till att föra någon sådan politik.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Till oss i centerpartiet
har då och då sagts att vi bedriver demonstrationspolitik,
men efter kanske
ett eller ett par år har denna politik
fullföljts genom de åtgärder som vidtagits
av regeringen och departementen.
Jag skulle därför vilja rekommendera
herr Johansson i Norrköping att
även ta litet hänsyn till det arbetssätt
som oppositionen måste använda.

Vad beträffar den mening i reservationen
som börjar med orden: »Samtidigt
befarar utskottet», ligger väl i uttrycket
»befarar» att man inte är hundraprocentigt
övertygad om att det för -

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

håller sig si eller så. Jag tror att detta
mycket väl kan utläsas ur den meningen.

Vad beträffar de följande meningarna
i reservationen, som berör lokaliseringspolitiken,
så har vi reservanter
faktiskt den uppfattningen att den nuvarande
handläggningen av bostadsfrågan
innebär en fara för att den lokaliseringspolitiska
målsättningen icke skall
kunna infrias. Bostadsbyggande och industrilokalisering
har ju ett nära samband.

Herr JOHANSSON i Norrköping (s)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Tvärålund
glömde en sak, som inte heller är
omnämnd i reservationen. Såsom jag
framhöll i mitt första anförande finns
det också andra expanderande områden
än storstadsregionerna som man måste
ta hänsyn till när det gäller bostadsbyggandets
omfattning. Därför råder
det kanske inte heller i detta avseende
några delade meningar mellan reservanterna
och utskottets övriga ledamöter,
även om man inte i reservationen
har tryckt så kraftigt på saken som
vad fallet skulle ha varit, därest jag
själv varit med om att författa en reservation
i detta ärende.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep) :

Herr talman! Frågan om den regionala
fördelningen av bostadsbyggandet
mellan länen och storstadsområdena
har redan varit föremål för åtskillig
debatt, men jag skulle också vilja säga
några ord om den saken.

Det förhållandet att regeringens förslag
om den regionala fördelningen har
vållat mycket stark kritik och oro kan
inte vara okänt för någon av kammarens
ledamöter. Storstadsregionerna har
för sig fått reserverad en ökning med
7 600 lägenheter samtidigt som bostadsproduktionen
ute i länen minskas med
ungefär 25 procent. Ett län, Jämtlands
län, har fått vidkännas en reduktion

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

med 42 procent, och för mitt hemlän
utgör minskningen ungefär en tredjedel;
antalet lägenheter minskas från

2 487 till 1 700. Jag kan nämna att vid
en uppvaktning inför inrikesministern
har representanter för vårt landstings
förvaltningsutskott och Kommunförbundets
länsavdelning visat att det aktuella
byggnadsbehovet för året uppgår till

3 100 lägenheter. I jämförelse med det
verkliga behovet utgör alltså det beviljade
antalet lägenheter, 1 700, inte mer
än 55 procent.

Jag har i detta sammanhang bortsett
från den lokaliseringskvot som enligt
regeringens förslag skall stå till förfogande,
men inte ens med den ökning
som förordas av utskottsmajoriteten
kan man räkna med att bostadsbyggandet
ute i länen får en tillfredsställande
omfattning.

Det är inte underligt att en sådan här
ryckighet i bostadspolitiken väcker
starka protester, inte minst i områden
där man önskar att en ganska stor del
av bostadsbyggandet skall ske i form
av småhus. Det finns risk för att småhusbyggandet
minskas till föga mer än
hälften, om det inte händer någonting.

Jag skulle också vilja fästa uppmärksamheten
på det förhållandet att man
från myndigheternas sida med mycken
skärpa uppmanat kommunerna, deras
förtroende- och tjänstemän, att lägga
ner stor omsorg på upprättandet av
realistiska bostadsprogram, så att länsbostadsnämnderna
skulle kunna få uppgifter
om det verkliga bostadsbehovet
och kommunernas möjligheter att bygga
bostäder. Man har understrukit att
bostadsprogrammens realistiska karaktär
skulle vara en garanti för en rättvis
fördelning av lånemedlen.

Så kommer plötsligt förslag om en
fördelning som ger det intrycket att
man inte har brytt sig om de kommunala
bostadsprogrammen och som leder
till — såsom herr Johansson i Norrköping
mycket riktigt påpekade — att
en rad kommuner här i landet, både

expansiva kommuner och andra, befinner
sig i den situationen att sedan de
väl skaffat mark, ordnat med projektering
och gjort investeringar för att
exploatera områdena, kommer dessa
dyrbara anordningar att vara mer eller
mindre outnyttjade under en viss tid,
vilket måste förorsaka kommunerna förluster
i form av räntekostnader.

Regeringens bostadspolitiska intentioner
innebär en kraftig ökning av bostadsbyggandet
i de tre storstäderna,
där man har brist på arbetskraft och
bostadsköer. Man skall inte heller glömma
en mycket stark tendens till kostnadsstegring
i bostadsbyggandet. Ökningen
i storstadsregionerna skall då
ske på bekostnad av bostadsbyggandet
ute i länen, där man också har behov
av att bygga bostäder och där man ju
har arbetskraft. Det kan inte vara klokt
med en sådan ryckighet beträffande
bostadsbyggandets omfattning som ju,
om ingenting inträffar, ställer tusentals
byggnadsarbetare i landet inför valet
att antingen gå arbetslösa eller flytta
hemifrån.

Nu säger utskottets socialdemokratiska
ledamöter och högerns representanter
att principerna för den av inrikesministern
föreslagna regionala fördelningen
står i överensstämmelse med
fjolårets uttalande av statsutskottet. Såvitt
jag kan läsa innantill förhåller det
sig inte så. Var och en kan själv studera
uttalandet från i fjol. Där heter
det att utskottet understryker departementschefens
uttalande. Ser man då efter
på föregående sida i utskottsutlåtandet
skall man finna att departementschefen
sagt, att man skulle öka bostadsbyggandet
i storstadsregionerna genom
att öka tillgången på arbetskraft. Hur
skulle detta ske? Statsrådet hade pekat
på att ökningen av arbetskraften skulle
ske för det första genom att man lät
de byggnadsarbetare som redan är sysselsatta
inom dessa regioner i större
utsträckning än tidigare ägna sig just
åt bostadsbyggande. För det andra skul -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

le man öka utbildningskapaciteten, och
för det tredje skulle man flytta över
byggnadsarbetare till dessa regioner
från områden med sysselsättningssvårigheter
och där jämvikt inträtt på
bostadsmarknaden. Man skulle alltså
flytta över byggnadsarbetare från områden
där de inte kunde få sysselsättning
på grund av att byggnadsarbetarkåren
var större än vad som motsvarade
det lokala behovet.

Herr talman! Detta är någonting helt
annat än att med en plötslig och väsentlig
omdisponering av bostadsbyggandet
framkalla en arbetslöshet för
flera tusen arbetare, som då tvingas
att flytta, för att man skall kunna utnyttja
deras kapacitet på andra orter.

Man måste också instämma i herr
Johanssons i Norrköping, liksom även
herr Nilssons i Tvärålund, uttalande
att det är en felaktig föreställning att
denna diskussion bara gäller fördelningen
mellan tre storstäder och landsbygden.
Vi har ju också expansiva orter
ute i länen där det är nödvändigt
att bygga, och vi har därtill en rad
mindre expansiva områden och kommuner
där det också är nödvändigt att
man har en byggnadsverksamhet, om
man skall förnya bostadsbeståndet och
tillgodose de behov som föreligger. Det
kan inte vara mindre angeläget att skaffa
en bostad där, om det finns arbetskraft,
än att man framtvingar en flyttning
av människorna till en central
ort eller en större ort där man då givetvis
också skall bygga ny bostad. Man
får intrycket att detta stämmer ganska
dåligt med de allmänna principer för
lokaliseringspolitiken som det i alla
fall rått ganska stor enighet om.

Låt mig bara ta ett par exempel från
mitt eget län. I eu kommun där försöker
man nu verkligen satsa på att den
industri som finns och något företag
utifrån skall kunna hålla arbetslösheten
borta och skapa sysselsättningstillfällen.
I denna kommun, som ligger inom det
norra stödområdet, byggde man i fjol

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

106 lägenheter. I år får man bygga 40,
och de kommunala myndigheterna har
förklarat att man egentligen skulle behöva
bygga 250 lägenheter för att klara
det behov som gör sig gällande just på
grund av de ökade sysselsättningsmöjligheterna
på industrisidan.

I en annan kommun som jag hörde
talas om härom dagen behövde man
40 lägenheter för ett stort företag. Kommunen
ligger för övrigt utanför en stad.
Man behövde 40 lägenheter enbart för
industriens behov, och tilldelningen
uppgår till 15 lägenheter.

Jag kan ta ett tredje exempel som
skymtat i pressen, där ansvariga kommunalmän
har fått göra uttalanden. Det
gäller också en kommun inom det norra
stödområdet. I sommar sätter man
där med myndigheternas tillstånd i
gång den första etappen av ett skolbygge
som enligt uppgift kostar 3,5 miljoner
kronor. Men medan man har ett
behov av att bygga minst 20 lägenheter
i år, bl. a. för att tillgodose behovet
av nödvändiga lärarbostäder, får nu
kommunen endast bygga tre.

I Falun, för att ta ett exempel som
åberopas i bl. a. landstingets framställning
till inrikesministern, håller vi på
att bygga om centrallasarettet. Det blir
en utbyggnad av lasarettet som medför
behov av att öka vårdpersonalen.

Hur skall man kunna klara en sådan
situation, om det inte finns möjligheter
att i någorlunda rimlig utsträckning
få nya personalbostäder? Jag nämner
detta därför att det ju inte bara är fråga
om bostäder för industriens behov.
Det finns också på vårdsidan behov av
bostäder, både för centrallasaretten och
för andra anstalter i länet. Jag skall
inte ta flera exempel.

Vi liar från centerpartiets sida velat
framhålla att man i princip bör tilllämpa
samma grund för fördelningen
mellan länen i storstadsregionerna som
i fjol när det gäller minimiprogrammet.
Jag skulle vilja säga till herr Bergman,
att jag är på det klara med att detta ut -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

talande, som innebär att igångsättningen
sker i samma omfattning och med
samma fördelning som föregående år,
kan föranleda något missförstånd. Men
läser man vidare i reservationen får
man saken klar för sig. Det är här
kanske litet bristfälligt uttryckt, men
vad saken gäller är att man inom det
minimiprogram, som nu förordas och
som det är diskussion om, i princip
skall följa samma fördelningstal som i
fjol — inte att man till varje pris måste
ha samma omfattning i länen av byggandet
som i fjol. Det tycker jag ändå
är uppenbart.

Är projekteringen klar och det finns
arbetskraft och resurser i övrigt, så har
vi självfallet inom centern ingenting
emot ett totalt ökat bostadsbyggande.
Låt storstadsregionerna få en ökning,
om möjligt en kraftig ökning! Men vi
kan som tidigare sagts inte godta utskottsmajoritetens
förslag. Eftersom
också ett drygt tjugotal socialdemokrater
i motioner starkt har kritiserat den
regionala fördelningen i år måste jag
uttala min förvåning över — det vill
jag säga till min vän herr Johansson i
Norrköping och andra — att de motionärer
som tillhör statsutskottet inte anslutit
sig till centerns reservation utan
lämnat blanka reservationer. Jag kommer
faktiskt att tänka på Hamlet — jag
hoppas att jag citerar rätt: »Så går beslutsamhetens
friska hy i eftertankens
kranka blekhet över, och företag av
märg och eftertryck vid denna tanke
slinta ur sin bana och mista namnet
handling.»

Nu säger herr Johansson att han inte
vill driva demonstrationspolitik. Vad
skall man då säga om att ett trettiotal
socialdemokrater i olika motioner
starkt har kritiserat fördelningen? Är
det demonstrationspolitik eller inte?
Om det inte är demonstrationspolitik
att man yrkar på att vi i princip skall
följa samma linje som nu centern förordar,
då kan det inte vara demonstrationspolitik
av oss i centern att gå på

samma linje — och inte av herr Johansson
heller att ansluta sig till den,
såvitt jag förstår.

Låt mig så övergå till att säga några
ord om småhusbyggandet och miljöfrågorna.
Den regionala fördelningen i år
innebär ju risk för att småhusbyggandet
avsevärt reduceras. Det är så mycket
allvarligare som vi i vårt land inte
kommit högre än till 28 å 29 procent
för småhusens andel av den totala nyproduktionen.
I andra länder i Västeuropa
är andelen 50—60 procent och
i Förenta Staterna över 80 procent. Man
måste fråga sig, herr talman, om det
beror på att vårt land har så mycket
mindre markresurser än andra länder
eller om det beror på skillnader i politisk
regim. Eller beror det på förhållandena
inom byggnadsindustrien? Ja,
den frågan tror jag tål att fundera över.
Är det några intressen i vår byggnadspolitik
som hindrar en utveckling av
vårt småhusbyggande? Jag ställer frågan.
Det enda jag vet är att mark har
vi i varje fall inte mindre gott om än
andra industriländer i den västliga världen.
Detta är kanske inte den enda heta
potatis som man inte vågar ta i sin
mun i debatten om bostadsbyggandet.

Nu har inte bostadsbyggandet varit
föremål för någon särskild reglering i
samband med långivningen, utan bostadsbyggandet
har kunnat motsvara
bygginitiativen. Vi menar att det i den
situation vi hamnat i är nödvändigt —
det framgår av reservationerna från
bl. a. centerhåll — att riksdagen säger
ut att bostadsbyggandets omfattning bör
bestämmas av konsumenternas verkliga
efterfrågan, en efterfrågan som med
all säkerhet ökar med den allmänna
standardökningen, den ökade fritiden
och bilismens expansion. Men det måste
sägas att bostadskostnadernas oroande
utveckling tenderar att bli ett hinder
för många familjer att förverkliga
drömmen om ett eget småhus. Det krävs
krafttag för att befordra en rationalisering
och en begränsning av kostnads -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

ökningarna inom byggandet om de breda
folklagren inte skall ställas utan
möjlighet att skaffa sig de bostäder de
behöver.

Jag skall här inte ta upp någon debatt
om Åkereds-fallet, men nog tror
jag att många människor här i landet
frågar sig om inte det som där skett är
ett uttryck för att det inte på alla håll
finns den rätta viljan att medverka till
en rationalisering av bostadsbyggandet
och ett förbilligande av bostadskostnaderna.

På andra områden i näringslivet har
man fört en mycket hård debatt om
rationaliseringsproblemen och krävt att
man skall hålla kostnader och priser
inom snäva gränser. Man frågar sig då
om utvecklingen på bostadsbyggandets
område är rimlig, med tanke på de
stora belopp samhället här satsar. De
som är sysselsatta inom bostadsproduktionen
har nu en mera trygg och jämn
sysselsättning än förr. Men ändå kan
man undra hur det egentligen står till
— detta gäller särskilt på vissa mycket
expansiva orter — med det intresse
som borde föreligga att hålla byggkostnaderna
inom rimliga gränser.

Jag är medveten om att dessa frågor
kommer att behandlas av en utredning,
och jag hoppas bara att man där ser
med stort allvar på problemen. På politiskt
håll har man enligt min mening
varit alltför rädd för att gripa sig an
med dessa problem. Bostadsfrågan är
av så grundläggande social betydelse
för den enskilda människan, och framför
allt för barnfamiljerna, att det är
ett samhällsintresse av första ordningen
att bereda en god bostad till rimligt
pris. Det finns alls ingen anledning att
av rädsla undvika kontroversiella frågor
i det sammanhanget, utan problemen
måste tas upp till grundlig prövning.

Vidare måste vi genom förmånliga
låne- och amortcringsvillkor söka förbilliga
bostadskostnaderna under de
första åren. Jag hänvisar därtill de kon -

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

kreta förslag som framlagts i några reservationer,
dels att höja lånegränsen
för bl. a. småhus och dels att ränteoch
amorteringskostnaderna skall få erläggas
i form av en fast annuitet. Det
är viktigare i initialskedet än några år
längre fram i tiden att bostadskostnaderna
kan hållas på en låg nivå.

Låt mig sedan säga några ord om
reservation 2. Där understryker reservanterna
att miljöfrågorna hittills har
ägnats otillräckligt intresse och att det
är nödvändigt med en ändring på den
punkten. Jag har vid åtskilliga tillfällen
här i kammaren ganska hårt kritiserat
höghusbebyggelsen. Jag påpekar att kritiken
inte gäller all höghusbebyggelse,
men det finns inte så långt från riksdagshuset,
om man studerar stadens
omgivningar, exempel på mycket hård
markexploatering, där höghusbebyggelsen
är så koncentrerad att utrymmena
för lekplatser och grönområden blivit
klart otillräckliga inte bara med hänsyn
till dagens behov utan än mera om
man ser till framtidens krav på den
yttre boendemiljön. Jag upprepar att
det inte kan vara rimligt att samhället
satsar mycket stora belopp på ett bostadsbyggande,
som riskerar att på
1970- ochs 1980-talen bli slumbostäder
— i varje fall om det då finns ett fritt
bostadsval. Jag understryker att mina
anmärkningar här gäller de avskräckande
exempel man ibland kan få se.

Nu skall jag gärna erkänna att den
kritik som från olika håll framförts
mot bostadspolitiken har lett till att
planeringsmyndigheter ocli bostadsstyrelsen
numera ägnar dessa frågor långt
större uppmärksamhet än förr. Men det
behövs ändå en bättre samhällsplanering
och mera forskning, om vi skall
kunna undgå riskerna för felinvesteringar.
En god boendemiljö är inte
främst en samhällsekonomisk fråga,
iiven om de ekonomiska aspekterna oftast
står i förgrunden i debatten, utan
här giillcr det i förslå hand den enskilda
människan. En god boendemiljö har

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

den allra största betydelse för den enskildes
trivsel och trygghet. Jag tänker
här särskilt på att barn och ungdom
skall ha möjligheter att växa upp i en
miljö som t. ex. tillåter lek och liobbies
både inom- och utomhus. Det gäller
att motverka en psykisk otrygghet
hos det uppväxande släktet, en otrygghet
som lätt kan uppstå om bostadsbebyggelsen
planeras fel.

Vi är säkert alla medvetna om att
man måste inrikta planeringen mera på
att söka tillgodose den enskilda människans
önskemål och behov, vi vet bara
ännu så litet om de här sakerna. Och
tyvärr har vår forskning på området
kommit på efterkälken. Jag framhöll
för ett par år sedan från denna talarstol
att vi måste komma till klarhet i
dessa frågor. Även om vi i dag satsar
en hel del på byggnadsforskning —
dock alltför litet på den yttre miljön —
kan det inte vara rimligt att ha en sådan
disproportion mellan forskningsresurserna
och bostadsbyggadet. Vi satsar
ju miljarder på bostäderna. Det är
en kritik som jag tycker att vi riksdagsledamöter
mer än en gång har anledning
rikta till oss själva.

Det händer ofta att vi satsar mycket
stora belopp på reformer, men alltför
sällan kollar vi med forskning upp vad
de faktiska resultaten blivit även ur
andra synpunkter än de rent ekonomiska,
t. ex. hur åtgärderna inverkar
på människornas trivsel och trygghet
och hur de själva uppfattar reformerna.

Vi måste mera inrikta samhällsplaneringen
och bostadsbyggandet på att
tillgodose den enskilda människans önskemål
och behov. Det kan ju inte vara
en acceptabel målsättning, det kan inte
vara en tillräcklig ambition att söka anpassa
människan till miljön och dess
brister.

Jag tror att den diskussion som har
förts och som måste föras också framöver
ändå skapat större förutsättningar
för att vi lättare skall kunna komma till
rätta med problemen. Jag tror att alla

som sysslar med samhällsarbetet — inte
minst de som har ansvaret ute i kommunerna
— har börjat inse att samhällsplanering
och byggnadsplanering inte
är någonting som kan överlåtas åt några
experter. Utformningen av samhället är
en angelägenhet för årtionden framåt.
Samhällsplaneringen har betydelsefulla
konsekvenser inte bara och inte i första
hand ekonomiskt, utan den har betydelse
för människornas möjligheter till
ökad trivsel och trygghet. Jag tänker
inte minst på psykisk trygghet — välbefinnande
och möjligheter över huvud
taget till ett rikare liv. Dessa aspekter
börjar alltmer, glädjande nog, träda i
förgrunden, och jag tror att debatten
om hithörande problem är den enda garantien
för att det verkligen blir sörjt
för en bättre planering för framtiden.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till de reservationer som
upptar bl. a. mitt namn.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar herr Eliasson
för att han var generös nog att erkänna,
att det kan finnas skäl för den
tolkning jag gjort av det under förmiddagen
debatterade avsnittet på s. 27 i
utlåtandet.

Jag är emellertid ledsen att jag inte
kan fortsätta att tacka herr Eliasson för
att han läser och tolkar vad utskottet
skrivit. Han har nämligen, om jag blivit
rätt informerad, beskyllt oss inom utskottsmajoriteten
för att lägga in en annan
mening i vad riksdagen förra året
beslöt än vad som — enligt herr Eliassons
åsikt — skulle vara riktigt. Jag
finner det därför angeläget framhålla,
att det har vi inte gjort. Vi betraktar
förra årets formulering på det sätt som
departementschefen har gjort, och den
formuleringen ligger ju till grund för
de principer departementschefen i år
har presenterat.

Ett av inslagen i årets beslut är kvoteringen.
Att den kvoteringen i sin utformning
kanske inte blev sådan som

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

man hade väntat sig framgår bl. a. av
att utskottet har korrigerat Kungl. Maj :t
på denna punkt och dessutom lagt in
motiv för ett något annorlunda handlande
än det Kungl. Maj:t föreslagit. Det
är fråga om en gradskillnad.

Men vad det innehållsmässiga beträffar
ber jag att få erinra herr Eliasson
om vad vi uttalade på s. 9 i statsutskottets
utlåtande nr 42 förra året. Det heter
där:

»Läget på bostadsmarknaden påkallar
enligt utskottets mening kraftfulla åtgärder
för att få till stånd en ytterligare
ökning av bostadsproduktionen.» Det
gäller hela riket det. »I första hand gäller
detta de tre storstadsområdena, där
knappheten på bostäder i förhållande
till efterfrågan fortfarande är mycket
besvärande.»

Det är sålunda alldeles klart att man
ville ge prioritet för storstäderna. Den
prioriteten var inte beroende av ökningen
— en betydelse som herr Eliasson
nu vill lägga in i utskottets uttalande
— tv förra året hade vi onormalt stor
igångsättning. År 1963 var igångsättningen
bara 86 000 lägenheter, år 1962
92 000 och år 1961 76 000. Bilden av i
dag blir alltså olikartad, beroende på
vilket år man väljer för jämförelsen.

Får jag dessutom påpeka att vi kan
plocka fram kommuner i detta fält som
ena året får bygga låt oss säga 100 lägenheter,
medan de andra året inte får
bygga en enda lägenhet. Det kan ju förefalla
katastrofalt, och nu får varje sådan
kommun utgöra argument i denna diskussion.

Här har talats om arbetslöshet, .lag
tror att herr Eliasson är helt på det
klara med att om en reglering av denna
art skulle skapa arbetslöshet på någon
ort, så bleve dessa förhållanden inte
gamla. .lag tror sålunda inte att det ligger
realitet bakom resonemanget att kvoteringen
kommer att skapa arbetslöshet.

Att kvoteringen inte kan stämma med
de planer som kommunerna har gjort
upp är ju inte så egendomligt, liksom

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

att den inte kan stämma med de behov
som föreligger. Det finns ju inte en kommun
som får sina behov tillgodosedda
härvidlag. Behoven får graderas.

Jag måste alltså hävda att det är fel
att söka ge sken av att det vi säger i år
är något annat än det vi sade förra året.

Herr JOHANSSON i Norrköping (s)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Eliasson i Sundborn
och jag kanske kan sluta diskussionen
om skrivningen, ty vi kan ju
inte diktera skrivningen för varandra.
Och det gjordes ju ändå en del strykningar
vid slutbehandlingen inom utskottet.
Jag har emellertid tidigare motiverat
varför jag inte kan dela de framförda
synpunkterna, och jag tycker att
jag har rätt att hysa denna mening.

Vidare är det väl ändå, herr Eliasson,
resultatet vi skall se till. Utskottet har
ändå givit vika för trycket från opinionen
ute i landet samt från inte bara vår
utan även övriga motioner inberäknat
centerpartiets på denna punkt och överflyttat
ytterligare 2 000 lägenheter.

Vi har ännu inte fått höra inrikesministerns
uppfattning på detta område
men vi kanske kan få del av den senare.
Jag hoppas dock att också han godkänner
detta avsnitt och även utskottets
skrivning i övrigt. 1 så fall skulle jag
anse utskottets skrivning vara stark.
Men låt mig samtidigt framhålla, att jag
inte är helt nöjd. Det kanske man inte
heller kan bli i detta fall med hänsyn
till hurudana förhållandena är ute i landet.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skall inte fortsätta
diskussionen med herr Johansson i
Norrköping, eftersom vi har klargjort
våra synpunkter.

Herr Bergman överraskade mig med
aft påstå, att nedkrympningen av bostadsbyggandet
i exempelvis mitt hemlän
med en tredjedel och i Jämtlands

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

län med 42 procent inte behöver skapa
någon arbetslöshet, eftersom en sådan
förmodligen skulle motverkas genom
kompletterande åtgärder.

Jag tillåter mig i anledning härav,
herr talman, att ställa en enkel fråga —
om än inte i formell mening — till inrikesministern,
vilken jag nu ser i kammaren
: Är herr statsrådet beredd att garantera,
att fördelningen och de fortsatta
åtgärderna på detta område icke
kommer att innebära någon arbetslöshet
för de många byggnadsarbetare, som nu
riskerar att friställas om inte fördelningen
ändras?

Till herr Bergman vill jag bara säga,
att jag står fast vid mitt uttalande att
statsutskottets påstående att årets fördelning
står i full överensstämmelse med
fjolårets principer inte stämmer. Herr
Bergman läste upp en mening ur statsutskottets
utlåtande i detta ärende förra
året, men han fortsatte inte att läsa på
sidan 9, där det heter: »Utskottet hälsar
därför med tillfredsställelse departementschefens
uttalande angående åtgärder
för att öka tillgången på arbetskraft
till storstadsregionernas bostadsbyggande
för att därigenom skapa förutsättningar
för eu ökning av bostadstillgången.
»

Vad departementschefen i fjol uttalade
står på sidan 8 i samma utlåtande:
»Vissa möjligheter härtill» — d. v. s.
möjligheter till att öka bostadsbyggandet
— »torde föreligga, om tillgången på
byggarbetskraft i dessa områden kan
ökas. Ansträngningar bör därför göras
att tillföra bostadsproduktionen i storstadsregionerna
ökad arbetskraft genom
att de byggnadsarbetare, som redan är
verksamma inom dessa regioner, i högre
grad än nu sysselsättes inom bostadsbyggandet,
genom ökning av utbildningskapaciteten
och genom att arbetskraft
överföres från sådana områden i
landet där sysselsättningssvårigheter för
byggnadsarbetarna föreligger och jämvikt
inträtt på bostadsmarknaden.»

Detta uttalande innebär något helt an -

nat än att man skall flytta arbetskraft
på grund av att myndigheterna framkallat
arbetslöshet.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vore tacksam att få
veta var någonstans kvoteringen framkallat
arbetslöshet i vårt land. Detta påstående
tror jag att herr Eliasson får
svårt att bevisa.

Vidare vill jag understryka att principerna
är riktiga. De är desamma i
år som förra året. Det är det praktiska
utfallet som är diskutabelt. På denna
punkt har statsutskottet gjort ett uttalande
som innebär en korrigering av
detta utfall.

De 88 000 lägenheter vi i dag satt upp
som ininimiprogram skall, herr Eliasson,
jämföras med de 85 000 lägenheter som
var vårt minimiprogram när vi förra
året beslöt om principerna på detta område.
Att det sedan blev 94 000 lägenheter
är en helt annan historia. Vad det
kommer att ha blivit när detta år är
slut vet varken herr Eliasson eller jag.
I varje fall kommer det inte att bli exakt
88 000. Jag hoppas att det skall bli flera,
men det får vi se då. Principerna är
dock desamma i år som i fjol. Det är
den praktiska tillämpningen vi i dag
tvistar om.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag tror ändå att herr
Bergman måste medge att en så radikal
minskning av bostadsbyggandet som det
här är fråga om måste påverka sysselsättningsmöjligheterna.
Det är riktigt
som herr Bergman säger att man i och
för sig inte kan jämföra de planerade
88 000 lägenheterna med det i fjol uppnådda
antalet 94 000. Men genom den
förskjutning som man härvidlag åstadkommit
får man ändå en lägre sysselsättningsgrad.

Jag hänvisar bl. a. till de motioner
som väckts av herr Bergmans partivänner
på skaraborgsbänken, i vilka man

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.,

ning av bostadsbyggandet, m. m.

räknar med att denna nedskärning i
liemlänet i jämförelse med fjolårets
siffra skulle innebära 500 arbetslösa.
Jag har inte sagt att man nu har framkallat
någon arbetslöshet. Men om man
inte gör något på detta område, är det
risk för att man får en sådan.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag hemställer att få besvara
några interpellationer, som direkt
berör det ämne vilket vi nu diskuterar.
Svaren på interpellationerna innehåller
också en del uppgifter som kan betraktas
såsom kommentarer till de tidigare
anförandena. Jag kommer senare igen
till dessa under den fortsatta diskussionen.

Herr öhvall har frågat om jag vill
medverka till en ökning av byggnadskvoten
för bostäder till lägst 3 500 lägenheter
i Norrbotten under innevarande
år.

Herr Grebäck har frågat vilka bedömningsgrunder
bostadsstyrelsen har
använt vid fördelningen av bostadskvoten
när det gäller länsdelen utanför
Storstockholm.

Vidare har herr Eriksson i Bäckmora
frågat, om jag överväger att vidtaga åtgärder
för att öka bostadsbyggandet
genom att låta småhusbyggande och
byggande av invalidbostäder ske utanför
de tilldelade kvoterna.

Jag ber att nu få besvara dessa tre interpellationer
i ett sammanhang.

Den av bostadsstyrelsen gjorda fördelningen
av bostadslånemedel för år
1965 är preliminär och grundar sig på
föregående års riksdags beslut om ett
bostadsbyggnadsprogram för året på
85 000 lägenheter. Vid fördelningen har
bostadsstyrelsen beaktat de riktlinjer
regeringen föreslagit i årets statsverksproposition.
Sålunda har lånemedlen
fördelats med prioritet för områden,
som har särskilt stort lägenhetsunderskott
på sin bostadsmarknad, främst

tillika svar på interpellationer ang. ök storstadsregionerna.

Fördelningen inom
länen har gjorts av respektive länsbostadsnämnder,
som därvid haft att beakta
angelägenheten av att i första hand
tillgodose bostadsbehovet i orter med
ett expanderande näringsliv.

En definitiv fördelning av lånemedel
är avsedd att företagas snarast möjligt
efter att riksdagen fattat beslut om
årets bostadsprogram.

Enligt förslaget i statsverkspropositionen
skall det vid fjolårets riksdag bestämda
bostadsbyggnadsprogrammet för
år 1965 ökas till 88 000 lägenheter. Lånemedel
avseende denna ökning på
3 000 lägenheter har ännu inte fördelats.
Regeringen har för sin del föreslagit,
att dessa lånemedel skall fördelas med
särskilt beaktande av det byggnadsbehov
som har samband med nyetablering
eller utvidgning av industriföretag,
bl. a. såsom resultat av lokaliseringspolitiska
åtgärder. Såsom framgår av
föreliggande utlåtande av statsutskottet
(SU 1965: 38) har utskottet föreslagit,
att ifrågavarande reserv skall ökas till
5 000 lägenheter. Om riksdagen bifaller
utskottets förslag, skulle det alltså återstå
att fördela lånemedel för 5 000 lägenheter.
Dessa lånemedel torde helt komma
att tillfalla orter utanför storstadsregionerna.
Enligt vad jag har inhämtat
av chefen för bostadsstyrelsen överväger
ämbetsverket vidare att beträffande
de för storstadsområdena avsedda kvoterna
utvidga tillämpningsområdet till
vissa kommuner utanför de områden,
som hittills har ansetts tillhöra storstadsregionerna
i lånesammanhang. Innebörden
härav skulle bl. a. bli att en
del kommuner i Stockholms län skulle
kunna påräkna en viss förstärkning av
sina byggnadskvoter. Vilken effekt på
igångsättningsmöjligheterna som den
återstående lånemedelsfördeln ingen
kommer att få i de olika länen är jag
infe beredd att uttala mig om.

Vad särskilt angår bostadsbyggandet i
Norrland vill jag vidare erinra om att

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.,

ning av bostadsbyggandet, m. m.

norrlandslänen jämte Kopparbergs och
Värmlands län fick en extra tilldelning
av bostadslånemedel förra sommaren.
Härigenom möjliggjordes igångsättning
i dessa län av 2 000 lägenheter utöver
det ursprungliga programmet. Detta innebär
att norrlandslänen och de två
andra nämnda länen blev särskilt gynnade
i fråga om bvggnadsmöjligheterna
under fjolåret.

Herrar Öhvall och Eriksson i Bäckmora
har framhållit, att den gjorda fördelningen
kan medföra arbetslöshet
bland byggnadsarbetarna. I anslutning
därtill vill jag påpeka, att det i statsverkspropositionen
föreslagna bostadsbyggnadsprogrammet
uttryckligen har
angivits vara ett garanterat minimiprogram.
Regeringen kommer att medverka
till en ökning av byggandet därutöver,
om utvecklingen i fråga om kapitalresurser
och arbetskraftstillgångar skulle
göra en dylik ökning möjlig. Angelägenheten
av en sådan ökning har också
understrukits i statsutskottets utlåtande.
Med denna utgångspunkt är det givet att
regeringen följer utvecklingen på byggarbetsmarknaden
med största uppmärksamhet.
.Tåg vill i detta sammanhang vidare
erinra om att propositionsförslaget
även förutser en betydande ökning
av ombyggnads- och förbättringsverksamheten,
framför allt i syfte att tillgodose
behovet att rusta upp åldringarnas
bostäder. Riksdagen har redan bifallit
en proposition med förslag om ett
anslag av 28 miljoner kronor på tilläggsstat
till räntefria förbättringslån. Nyligen
har regeringen förelagt riksdagen
förslag att anvisa ytterligare 10 miljoner
kronor på tilläggsstat för detta ändamål.
Det synes rimligt att räkna med
att denna intensifierade förbättringsverksamhet
kommer att lämna ett inte
oväsentligt bidrag till att skapa sysselsättningstillfällen
för byggandsarbetare,
inte minst i glesbygden och i mindre
tätorter.

Herr Eriksson i Bäckmora har i sin

tillika svar på interpellationer ang. ök interpellation

anfört att byggkvoten för
.småhus inte motsvarar bygginitiativet
samt att det finns risk för att de minskade
igångsättningsmöjligheterna kommer
att gå ut över småhus och invalidbostäder.
Till detta vill jag anmärka att
någon särskild byggkvot för .småhus
inte finns. Bostadsstyrelsen har nämligen
beslutat fördela lånemedlen enligt
sådana grunder, att det lokala initiativet
får avgöra om pengarna skall användas
för småhus eller flerfamiljshus.
Statsutskottet har i sitt utlåtande
understrukit att småhusbyggandet inte
bör erhålla en generell prioritering, oavsett
var husen byggs. Såvitt jag kan finna
innebär utskottets uttalande ett accepterande
av de fördelningsprinciper
bostadsstyrelsen tillämpat i fråga om
småhus. I den mån det skulle visa sig
att flerfamiljshusen ges företräde inom
ramen för de lånemöjligheter, som kommer
att stå till buds, torde detta få ses
som ett uttryck för att kommunerna —
som har det grundläggande ansvaret för
planeringen av bostadsförsörjningen —
själva anser byggandet av flerfamiljshus
såsom mera angeläget än byggandet
av småhus. Jag har emellertid svårt att
dela herr Erikssons mening om riskerna
för att produktionen av invalidbostäder
skulle bli missgynnad till följd av bostadsstyrelsens
fördelningsregler. Såvitt
jag kan finna skulle det innebära ett
helt omotiverat underbetyg åt kommunerna
om man förutsätter att de skulle
låta invalider och handikappade komma
i efterhand när det gäller bostadsförsörjningen.

Den fjärde interpellationen har ställts
av herr Lundberg som frågar om statsministern
uppmärksammat »den nödsituation
och upprörande rättslöshet
som bostadslös ungdom och andra utsättes
för vid sökande efter bostad eller
vid innehav av nödbostad, på grund av
att vi tillåter obskyra bostads-, tomtoch
fritidsmarksjobbare att bedriva sin
asociala verksamhet och därför att vi

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök ning

av bostadsbyggandet, m. m.

saknar en effektiv inköps-, pris-, försäljnings-
och uthyrningskontroll i samhällets
regi».

Herr Lundberg frågar vidare, om
man kan förvänta att statsministern är
beredd att till årets riksdag, med beaktande
av de synpunkter som anförts i
motiveringen till interpellationer), komma
med »effektiva förslag, som kan
hindra enskilda spekulationsintressen
att få köpa fastigheter och markområden,
innebärande att samhällets skyldighet
att säkra mark till bostads- och fritidsändamål
ges företräde och att staten
ställer ekonomiska resurser till förfogande
för landsting och kommuner
för inköp av lämpliga fastigheter samt
att lantbruksnämnderna även får till
uppgift att ekonomiskt stödja en sådan
utveckling». Herr Lundberg frågar slutligen,
om vi i år kan få en provisorisk
lagstiftning om inköps-, pris-, försäljnings-
och uthyrningskontroll i samhällets
regi.

Interpellationen har överlämnats till
mig för besvarande.

Interpellanten gör gällande, att samhällsorganen
står passiva till bostadskrisen,
att lagstiftarna resignerat inför
de markpolitiska problemen och att företrädare
för profit- och spekulationsintressen
tillåtes dominera lagstiftning
och andra samhällsinitiativ på det bostadspolitiska
området.

Herr Lundbergs skildring av de nuvarande
förhållandena på bostadsmarknaden
är genomträngd av en stark indignation
över de möjligheter som rättssystemet
och marknadsförhållandena
erbjuder att för egen vinning utnyttja
den rådande bostadsknappheten till
andra människors förfång. Interpellantens
motivering bärs upp av patos och
medkänsla för människor, som oförskyllt
drabbas av de orättvisor situationen
på bostadsmarknaden medför.
För detta hyser jag all respekt för herr
Lundberg.

.lag kan emellertid inte underlåta att

framhålla, att herr Lundbergs beskrivning
av förhållandena utgör en svartmålning,
där sakligheten och sinnet för
proportioner har dränkts i en mäktig
känsloväg. Läget på bostadsmarknaden
är långtifrån tillfredsställande, och förhållandena
i fråga om fastighetshandel
och markaffärer lämnar åtskilligt övrigt
att önska, men det står inte fullt så
illa till som herr Lundberg hävdar. När
man läser interpellationen skulle man
kunna tro, att myndigheterna sitter med
armarna i kors och bara låter bostadsbristen
växa. Detta är ju inte alls förhållandet.
Verkligheten är i stället den
att vi sedan länge arbetar på gränsen till
ekonomisk överansträngning för att söka
lösa bostadskrisen. Bostadsproduktionen
växer oavbrutet. Dess omfattning
är sådan att Sverige med sin höga
produktionsnivå intar en mycket framskjuten
ställning bland industriländerna.

I fråga om markpolitiken förmedlar
herr Lundbergs interpellation det intrycket
att kommunerna förhåller sig
passiva och låter enskilda markspekulanter
ohejdat roffa åt sig bebyggelsemarken.
Även denna skildring innebär
en grov överdrift. Det är sant att det
fortfarande finns möjligheter för enskilda
spekulanter att göra avsevärda
vinster på markaffärer, men till bilden
hör också att kommunerna utvecklar
en betydande aktivitet för att förvärva
mark i syfte att göra sig oberoende av
mark i enskilda vinstspekulanters ägo.
Markpolitiska utredningen har undersökt
markfrågans läge i 370 kommuner,
vilka svarade för 95 procent av flerfamiljshusbyggandet
åren 1960—1962.
Undersökningen visar, att huvudparten
av bebyggelsemarken i dessa kommuner
för bostadsproduktionen under åren
1958—1962 hade förmedlats av kommunerna.
I fråga om flerfamiljshus
inom nyexploateringsområden svarade
kommunerna för mer än 80 procent av
all mark. Inom saneringsområden var

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök

ning av bostadsbyggandet, m. m.

kommunernas aktivitet inte lika stark,
men de svarade dock för en tredjedel
av marken. I fråga om småhus svarade
kommunerna för ungefär 65 procent av
markförsörjningen.

Trots att kommunernas åtgärder har
denna stora omfattning kom markpolitiska
utredningen till den slutsatsen att
en ytterligare aktivisering av de kommunala
markpolitiska åtgärderna är behövlig.
Utredningen föreslog också åtgärder
för att stärka kommunernas
markpolitiska beredskap. Jag tror för
egen del att ökade kommunala insatser
är av stor betydelse för bostadsbyggandets
långsiktiga planering. Men det vore
enligt min mening oriktigt och orättvist
mot kommunerna att låta detta förhållande
undanskymma de stora insatser
som kommunerna, ofta under betydande
uppoffringar, gör redan i dag
inom markpolitiken. Det är fel att kalla
dessa insatser för blygsamma, ännu
felaktigare att beskriva dem som samhällelig
passivitet.

Enskilda personers spekulationsköp
av mark drar emellertid uppmärksamheten
till sig, inte minst från pressens
sida, i långt högre grad än de kommunala
förvärven. Detta torde bero på att
det finns en stark opinion till stöd för
aktivare kommunala åtgärder. Jag vill
erinra om att regeringen har utlovat en
proposition till höstriksdagen angående
statliga krediter till kommunerna för
tomträttsupplåtelser. Detta är ett första
steg i riktning mot en aktivisering av
markpolitiken. Syftet är att med en sådan
kreditgivning säkra kommunernas
möjlighet att behålla den mark de har
förvärvat i sin ägo, så att de inte av likviditetsskäl
skall nödgas avyttra den i
samband med samhällets utbyggnad.

Även frågan om krediter för markförvärv
skall övervägas närmare. Man
kan emellertid inte komma ifrån att göra
en avvägning av detta kreditbehov
mot andra föreliggande investeringsbehov.

Beträffande expropriationslagstiftningen
pågår utredning sedan några år
tillbaka. Utredningsarbetet redovisas
successivt, och några betänkanden har
lagts fram.

Andra frågor av stort intresse på det
markpolitiska området är spörsmålet
om kommunal förköpsrätt till mark och
om åtgärder för att förbehålla samhället
en ökad andel av markvärdestegringen.
I båda dessa ämnen har utredningsarbetet
kommit långt på väg, och 1963
års markvärdekommitté har ställt i utsikt
en redovisning under nästa år.

Naturligtvis kan man i likhet med
herr Lundberg beklaga att utredningar
tar lång tid. Grundlighet och noggrannhet
i utredningsverksamheten är dock
av ett så betydande värde, att ett ingripande
för att påskynda utredningarna
bör komma i fråga endast när det påkallas
av alldeles särskilda skäl.

Jag kan inte dela herr Lundbergs
uppfattning att provisoriska åtgärder
bör vidtagas för att komma till rätta
med de markpolitiska problemen. Med
hänsyn till läget i de arbetande kommittéerna
bör det emellertid finnas rimliga
utsikter att under loppet av nästa år
få fram huvudlinjerna i ett fullständigt
markpolitiskt program. Med den aktivitet
som våra kommuner lägger i dagen
inom markpolitiken torde denna väntan
inte behöva inge några större betänkligheter.

Interpellanten går också in på frågan
om principerna för fördelningen av bostadsbeståndet.
Det vill synas som om
herr Lundberg närmast är inne på tanken
att vi i ökad utsträckning bör kriminalisera
sådana företeelser som går
under beteckningen svart bostadsmarknad
och göra större insatser för att beivra
olagliga transaktioner på bostadsmarknaden.
Jag vill erinra om att åtgärder
av den art herr Lundberg syftar
på redan är straffbelagda. Från polisens
sida har vidare lagts ned ett betydande
arbete på att efterspana och lag -

Onsdagen den 7 april 19G5 fm.

Nr 16

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.,

ning av bostadsbyggandet, m. m.

föra personer som har gjort sig skyldiga
till brott mot hyresregleringslagen.
Under det senaste året har denna verksamhet
intensifierats.

Att komma till rätta med bostadsmarknadens
missförhållanden enbart
genom lagföring och straff är emellertid
inte möjligt. Det är nödvändigt att
i första hand inrikta sig på positiva åtgärder
som är ägnade att undanröja
grunden för rådande missförhållanden,
med andra ord att söka förbättra själva
marknadsfunktionen på bostadsområdet.
Främst måste detta ske genom att
vi medverkar till en ökning av bostadsutbudet.
En åtgärd i denna riktning
— för vilken regeringen och det ansvariga
ämbetsverket har fått uppbära kritik
från många håll -— har varit att i
bostadslångivningen prioritera de regioner
där bristen på bostäder är mest
framträdande, främst storstadsområdena.
Regeringen är inte heller främmande
för tanken att låta priset på bostaden
få ett ökat spelrum på bostadsmarknaden.
Förutsättningen är dock att
detta kan ske med bibehållande av ett
rimligt lagskydd för de boendes vitala
intressen. Dessa frågor övervägs av hyreslagstiftningssakkunniga,
som väntas
lägga fram sitt betänkande i år. Vi har
även anledning att ägna frågan om de
generella subventionerna fortsatt uppmärksamhet.
Slutligen vill jag nämna
att bostadsförmedlingsutredningen bär
i uppdrag att skyndsamt och med förtur
pröva frågan om gemensam bostadsförmedling
i sådana av flera kommuner
bestående regioner, som utgör en enhet
när det gäller bostadsförsörjningen. Enligt
vad jag har erfarit från utredningens
ordförande kan ett delbetänkande i
denna fråga väntas bli avlämnat före
halvårsskiftet.

.lag har med denna översiktliga redovisning
av pågående utredningsverksamhet
och redan vidtagna åtgärder velat
visa, att de frågor herr Lundberg
tar upp i sin interpellation redan är

tillika svar på interpellationer ang. ök föremål

för behandling och att resultatet
av utredningarna kan väntas inom
relativt kort tid. Av det anförda framgår
också att regeringen inte är beredd
att förorda några brådstörtade provisorier.

Slutligen, herr talman, vill jag besvara
en interpellation, som framställts av
herr Gustafsson i Kårby, som frågat
vilka åtgärder jag har för avsikt att vidtaga
för att skapa möjligheter att bevilja
förbättringslån för upprustning
även av åldringsbostäder inrymda i flerfamiljshus,
som har annan ägare än
kommun.

Enligt gällande bestämmelser får förbättringslån
för hus med fler än två
lägenheter utgå endast till kommun.
Emellertid synes det inte uteslutet att
dispens från ifrågavarande föreskrift
skulle kunna lämnas. Enligt vad jag inhämtat
undersöker bostadsstyrelsen f. n.
möjligheterna att genom en sådan dispens
lämna medverkan till vissa aktuella
förbättringsarbeten av den art interpellanten
åsyftar.

Jag vill i detta sammanhang erinra
om att frågan om samhällets stöd till
pensionärernas bostadsförsörjning nyligen
har övervägts inom bostadsförbättringsutredningen,
som förra året läde
fram ett betänkande om bostadsstöd
åt pensionärer. Betänkandet har remissbehandlats
och prövas nu inom Kungl.
Maj :ts kansli. Utredningens förslag bygger
på den allmänna principen att samhällets
kreditstöd för bostadsförbättringar
inte skall vara kombinerat med
kapitalsubventioner och att eventuellt erforderliga
subventioner i syfte att nedbringa
bostadskostnaderna skall lämnas
i form av löpande bidrag. Med denna konstruktion
bär utredningen velat uppnå
likvärdighet i stödet till pensionärerna,
oavsett om de bor i egnahem eller i flerfamiljshus.
Syftet har också varit att
komma till riitta med eu grundläggande
svårighet, som iir förenad med kapitalsubventioner
för lägenheter i fler -

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.,

ning av bostadsbyggandet, m. m.

familjshus, nämligen att skapa garantier
för att subventionernas värde verkligen
kommer de avsedda bostadshushållen
till godo. Jag är inte i detta sammanhang
beredd att uttala mig om, huruvida
utredningens förslag bör genomföras
eller inte. Oavsett vilket resultat
den fortsatta prövningen av förslaget
leder till, är det emellertid min avsikt
att ta upp frågan om kreditförsörjningen
för bostadsförbättringar till närmare
granskning.

Herr ÖHVALL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar inrikesministern
för det svar som jag fått på min
interpellation angående byggnadskvoten
för Norrbotten. Något direkt svar
har jag emellertid inte fått, utan statsrådet
säger att regeringen kommer att
medverka till en ökning av byggandet
utöver minimiprogrammet om utvecklingen
i fråga om kapitalresurser och
arbetskrafttillgångar skulle göra en dylik
ökning möjlig.

Inrikesministern har dröjt med svaret
på interpellationen fram till den dag
då bostadsprogrammet i dess helhet är
föremål för debatt. Låt mig då säga att
jag naturligtvis förstår att de flesta områden
av landet har anledning att vara
missbelåtna med den ryckiga regleringspolitik
som förts på bostadsområdet.
Någon lätt uppgift bär för visso
inte de lokala planeringsmyndigheterna.
Med min interpellation har jag emellertid
velat peka på de speciella förhållanden
och de återverkningar som kommer
till uttryck när Norrbottens län får
vidkännas en nedskärning av detta slag,
verkningar som utgör en direkt följd av
minskat bostadsbyggande.

Ingen bör vara förvånad över att man
i Norrbotten är besviken över denna
nedskärning av byggnadskvoten. Om
man ser siffran mot de tre föregående
årens genomsnitt, kommer man fram till
att nedskärningen betyder en minskning
av nära 40 procent. Till detta kom -

tillika svar på interpellationer ang. ök mer

att länet brottas med en strukturförändring,
som torde vara enastående
i sitt slag i detta land. Bostadsbyggandet
utgör i sig självt en nyckelaktivitet,
som man inte kan bortse ifrån i ett besvärligt
sysselsättningsläge. Den primära
målsättningen måste emellertid vara
att få fram bostäder till dem som behöver
dem. Tillgängliga siffror visar att
i Norrbottens län bor 101 personer per
100 rumsenheter, medan motsvarande
siffra för hela landet ligger på 83. 25
procent av barnfamiljerna är trångbodda,
vilken siffra kan ställas mot 18 procent
för genomsnittet i landet.

Länsmyndigheterna har presenterat
siffror, som belyser de onormala folkomflyttningar
som skett och de strukturförändringar
som pågår inom basnäringarna.
Länets tätorter utvecklas
intensivt. Tre av A-regionerna uppvisade
under perioden 1950 till 1960 en
befolkningsökning som överstiger 30
procent, eller mer än dubbelt av riksgenomsnittet.
ökningen ligger högst i
landet. Antalet bostadssökande är i Luleå
3 335 eller 10,4 procent av folkmängden.
Det betyder att bostadsbristen
i Luleå är lika stor som i storstadsregionerna,
om man skalar bort de bostadssökande
som önskar bostad i en
icke närmare preciserad framtid.

Min interpellation angående byggkvoten
för Norrbottens län lämnades redan
den 20 januari. Inrikesministerns betänketid
har sålunda varit mycket lång.
Under denna tid har inrikesministern
hunnit med att besöka Luleå, och han
har diir haft tillfälle att avläsa temperaturen
i länet. Inrikesministern besökte
den 24 januari ett socialdemokratiskt
möte i Luleå. Den 25 januari skrev en
socialdemokratisk tidning med fet stil:
»Regeringen är beredd att snabbt öka
bostadskvoten till Norrbotten, om så
blir nödvändigt.» Att en ökning är absolut
nödvändig har länsmyndigheterna
med eftertryck givit till känna. Jag
hade därför anledning att räkna med att

Onsdagen den 7 april 19C5 fm.

Nr 16

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök ning

av bostadsbyggandet, m. m.

svaret på min interpellation skulle bli
helt positiv. Så blev inte fallet, och nu
frågar jag inrikesministern: Var tidningsuppgiften
felaktig eller har inrikesministern
ändrat uppfattning?

Herr GREBÄCK (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern
för svaret på min interpellation.
Orsaken till denna har varit
den oro man har känt i de kommuner
inom Stockholms län, vilka är belägna
utanför Storstockholms-området, i fråga
om fördelningen av byggnadskvoterna.
Av inrikesministerns kortfattade
och summariska svar finns en viss tröst
att hämta. Statsrådet meddelar att man
inom bostadsstyrelsen överväger att utvidga
kvoternas tillämpningsområde
inom vissa kommuner utanför de områden,
som hittills ansetts tillhöra storstadsregionerna
i lånesammanhang, och
det skulle innebära att en del kommuner
— kranskommunerna till Storstockholms-området
— skulle kunna påräkna
en viss förstärkning av sina byggnadskvoter.

Den totala effekten i fråga om bostadsbyggandet
inom Storstockholmsområdet
och dess kranskommuner blir
densamma, men det blir en bättre spridning
och större möjligheter att bättre
använda de resurser som står till buds.
Men för de kommuner, som ligger utanför
denna krets, är situationen ganska
mörk, vilket jag kan belysa med några
siffror.

Kommunerna hade önskat att få till
stånd ett bostadsbyggande på 3 218 bostadslägenheter,
men kvottilldelningen
uppgår till 2 000 lägenheter. Av dessa
faller inte mindre än 1 500 på Södertälje
och Nynäshamn, vilket är bra i
och för sig, men då blir det bara 500
lägenheter över till det övriga länet. En
hel mängd av dessa kommuner inom
Stockholms län får ingen tilldelning
alls, och andra får sina önskemål starkt
nedprutade. Vad min egen kommun,

Knutby, beträffar hade vi räknat med
att försöka komma till rätta med problemet
och skaffa våra pensionärer,
som vi har mycket gott om, lägenheter.
Vi hade tänkt bygga 25 pcnsionärslägenheter,
men kvottilldelningen inom
hela kommunen är bara 12. Vi har avsatt
mark och planerat. Allt var förberett,
men nu spolieras dessa möjligheter.

Detta är några exempel på konsekvenserna
av den bostadspolitik som
bedrives och vi har litet svårt att förstå
meningen med den.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag ber att få framföra
ett sedvanligt tack till inrikesministern
för svaret som jag emellertid inte finner
särskilt positivt. Jag uppfattar det
närmast som ett polemiskt svar.

På min fråga i interpellationen om
möjligheterna att öka bostadsbyggandet
genom att låta uppförandet av småhus
och invalidbostäder gå utanför kvoterna
svarar inrikesministern att det är
att ge ett underbetyg åt kommunernas
ambitioner om man förutsätter att småhusspekulanter
och invalider skulle sättas
i efterhand i fråga om bostadsförsörjningen.

Om det är i den andan inrikesministern
vill diskutera bostadsproblemet kan
jag ge honom beskedet att jag ingalunda
ger underbetyg åt kommunerna i detta
sammanhang. Dessa gör nog vad på dem
ankommer. Om jag skulle ge någon ett
underbetyg blir det inrikesministern,
som genom kvoteringen och den ryckiga
bostadspolitiken kullkastat kommunernas
byggplancr på detta område.

För exempelvis Gävleborgs län innebär
kvoteringen en nedskärning av bostadsbyggandet
med cirka 45 procent,
om jag räknat rätt. Det skulle vara orimligt
att tro annat än att en sådan kraftig
nedskärning också går ut över småhusoch
invalidbostadsbyggandet.

Andra kammarens protokoll 1905. Nr 10

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök ning

av bostadsbyggandet, m. m.

Förhållandet är vidare detta, och det
känner förmodligen också inrikesministern
till, att många kommuner först på
allra senaste tiden tagit med invalidbostäderna
i byggplanerna. I detta läge
och med det uppdämda behov som finns
hade säkerligen många kommuner varit
tacksamma om exempelvis invalidbostäderna
gått utanför kvoteringen. Det
skulle säkerligen ha stimulerat till ökade
insatser på detta område. I stället tvingas
nu kommunerna att banta ned sina
byggnadsplaner även i fråga om invalidbostäder.

Inrikesministerns nedskärning av bostadsbyggandet
kommer också att få
återverkningar på lokaliseringspolitiken.
Åtskilliga företag som tillkommit
genom statsmakternas lokaliseringspolitiska
stöd har lyckats så bra att de behöver
expandera och få tillgång till ytterligare
arbetskraft men hämmas därvid
av bl. a. bostadsbristen. Nog tyder
väl vad som här sker på bristande samordningsåtgärder
och på att inrikesministern
inte riktigt håller reda på vad
den högra och den vänstra handen gör.

Herr talman! Jag måste uttala min
besvikelse — en besvikelse som alla bostadslösa
och egnahemsbyggare säkerligen
också känner — över att inrikesministern
inte i sitt hårt nedskurna bostadsbyggnadsprogram
kunnat låta uppförandet
av småhus och invalidbostäder
ske utanför kvoteringen.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag får pliktskyldigast
tacka herr inrikesministern för svaret.

Den form inrikesministern valt för
att svara på min interpellation är anmärkningsvärd
och gör det fullkomligt
meningslöst för mig att gå in i en debatt.
Jag förutsätter att statsministern
vid något senare tillfälle kan besvara
interpellationen och att det då skall bli
möjligheter till en diskussion av de allvarliga
problem som uppkommer genom
svårigheterna för inkomsttagare

med årslöner mindre än 15 000 kronor
att skaffa sig en tillfredsställande bostad,
svårigheterna för vår ungdom att
få tillgång till bostäder och allt det sociala
elände som följer i bostadsbristens
spår.

Eftersom också herr talmannen torde
ha uppfattningen att riksdagens arbetsformer
bör följas och att inget statsråd
skall sätta interpellationsinstitutet ur
spel avstår jag från ytterligare kommentar.

Herr GUSTAFSSON i Kårby (ep) kort
genmäle:

Hem talman! Eftersom den interpellation
som jag har lämnat till inrikesministern
inte är av samma format som
herr Lundbergs, vill jag tacka för det
svar som lämnats. Jag tror också att tiden
för min del räcker till att brodera
litet i anledning av svaret.

Bakgrunden till frågan är att den pågående
undersökningen av åldringarnas
bostadsförhållanden ger anledning till
många reflexioner. Det visar sig att behovet
av bostäder åt åldringar är utomordentligt
stort. Det är alldeles uppenbart
att man får ta vara på alla möjligheter
om det över huvud taget skall
kunna göras något åt denna fråga.

I länsbostadsnämnden i Östergötland
hade man ett fall, där det såg ut att finnas
möjlighet att förbättra bostadsförsörjningsmöjligheterna
för några gamla.
På eu ort lades en mindre industri ned.
Företaget ägde en fastighet, vari fanns
nio bostäder. Hyresgästerna var alla
äldre personer. De bildade en bostadsrättsförening
som förvärvade fastigheten.
Den kan rustas upp för en mycket
ringa kostnad och förses med sanitära
anordningar. Bostadsrättsföreningen
sökte förbättringslån och anhöll att detta
lån på 2 400 kronor skulle vara räntefritt
och stående och lämnas utan inteckningssäkerhet.
De lånesökande levde
alla i mycket knappa ekonomiska
omständigheter. Det var bara en av dem

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.,

ning av bostadsbyggandet, m. m.

som hade en beskattningsbar inkomst
överstigande 6 000 kronor.

Här fanns det alltså möjlighet att mot
en låg kostnad ordna acceptabla bostadsförhållanden
för en grupp gamla
människor. Men då säger reglerna ifrån.
En kommun måste äga huset för att förbättringslån
skall kunna beviljas. Annars
blir det inga pengar. Nu säger
statsrådet i sitt svar till mig, att det inte
är mycket att göra åt detta förhållande
men att det inte är uteslutet att dispens
kan lämnas om man ansöker därom.
Detta uttalande är tillfredsställande. Jag
är övertygad om att det kommer att leda
till att man söker sådan dispens och
hoppas att vederbörande behandlar
framställningen med all tillbörlig välvilja
så att det blir möjligt för dessa
människor att skaffa sig ifrågavarande
bostadsförbättring.

Till det som statsrådet i slutet av svaret
yttrade om utredningens resultat
vill jag bara säga att utredningens synpunkter
är mycket intressanta. Jag förstår
å andra sidan att statsrådet kanske
ännu inte vill avge någon deklaration
om hur den kommer att bedömas. Det
är kanske litet svårt att få grepp om
den utan vidare.

Jag ber än en gång att få tacka inrikesministern
för svaret på min interpellation.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Mina svar till interpellanterna
har fått ganska skiljaktiga kommentarer.
Ingen bar väl varit helt nöjd,
och det räknade jag väl inte med. Jag
trodde knappast heller att någon skulle
vara så missnöjd som herr Lundberg
tycks ha blivit.

Vi bar ju ändå den ordningen, herr
Lundberg, att herr Lundberg visserligen
bara bar sex minuters repliktid till sitt
förfogande, men därefter står ju talarlistan
öppen för en anmälan. Då kan

tillika svar på interpellationer ang. ök herr

Lundberg ta upp hela det problemkomplex
som han i sin interpellation
bar velat aktualisera. Jag kan inte tänka
mig att herr talmannen kommer att förvägra
herr Lundberg att anteckna sig
på talarlistan. Jag kan garantera att jag
skall vara inne i kammaren om det finns
någon chans därtill och även lyssna till
herr Lundberg. Om jag sedan skall gå
upp i debatten blir väl en sak som jag
får fundera över med hänsyn till vad
som sägs.

Jag har försökt behandla herr Lundbergs
interpellation på ett så hyggligt
sätt som möjligt, beaktat den indignation
som lyser igenom och talat om att
interpellationen bärs upp av ett socialt
patos men att jag inte kan bortse från
att en del av innehållet måste betecknas
som överdrifter, mot vilka jag tvingas
invända att förhållandena inte präglas
av en sådan passivitet utan gräns, som
herr Lundberg i sin interpellation vill
beskriva.

Jag vill också tala om de möjligheter,
som enligt gällande lagstiftning står till
buds, samtidigt som jag i mitt direkta
svar till herr Lundberg säger att vissa
av de ting som han berör är föremål
för utredning och att vi, när arbetet
härmed är färdigt, kommer att framlägga
förslag till lagstiftning rörande de
ömtåliga områden som herr Lundberg
har pekat på. Men jag bar också mycket
bestämt sagt, att vi inte är beredda till
några provisoriska åtgärder, som vi kastar
in bär och var, utan att vi gärna vill
ha ett rindigt underlag för att bedöma
vad som skall göras. Det må sedan gälla
expropriation, hyresreglering eller andra
åtgärder.

Som sagt, jag skall gärna lyssna till
herr Lundberg om han kommer igen,
och jag har självfallet ingenting att erinra
om statsministern eventuellt vill
ta upp interpellationen ytterligare en
gång. Han bar överlämnat den till mig
för besvarande, och detta har jag tagit
som ett tecken på att han ansett att

100 Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök''

ning av bostadsbyggandet, m. m.

den hör samman med den bostadspolitiska
debatt som vi för.

Beträffande de övriga interpellanterna
skall jag bara säga till herr öhvall,
att om herr öhvall i början av januari
begär en bestämd kvottilldelning för
Norrbotten, så är det väl alldeles orimligt
att begära att jag skall kunna stiga
fram och svara på den frågan förrän
jag någorlunda vet hur riksdagen kommer
att ställa sig till omfattningen av
denna kvot år 1965. Vi har föreslagit
88 000 lägenheter. Vi har föreslagit en
omfördelning som har blivit mycket
diskuterad under de senaste månaderna
och som också har blivit föremål
för ett uttalande från statsutskottet,
som har gjort en justering av den preliminära
fördelning bostadsstyrelsen på
grundval av våra intentioner har gjort.

Jag kan redan nu säga att jag ingenting
har att erinra mot denna justering
med 2 000 lägenheter ytterligare till lokaliserings-
och industriexpansionskvoten,
och jag har i mitt svar också framhållit
att en vidgning av gränserna för
storstadsregionerna även kan betyda
att dessa egentliga storstadsområdens
kvottilldelning kan minskas med kanske
ytterligare ett tusental lägenheter
— vi kan inte ange någon exakt siffra.
Jag kommer heller inte att ha någonting
att invända mot att områden som
gränsar till storstadsregionerna får del
av storstadskvoterna, då jag anser att
ett sådant byggande skulle komma att
lätta trycket på dessa storstadsregioners
kärna.

Mitt uttalande i Luleå — om det är
exakt återgivet eller inte kan jag inte
säga, eftersom jag inte kan komma ihåg
tidningsrubriken — skall jag alltså inte
uttala mig om här, men jag skulle tro
att jag i den debatten sade att vi är beredda
att överväga en ökad tilldelning
åt Norrbotten. Denna måste emellertid
då grunda sig på den kvotdel som kommer
att stå till förfogande, och den
kvotdelen fastställes ju i dag, om denna

kammare liksom första kammaren hinner
fram till ett beslut. Jag kan garantera
att bostadsstyrelsen har träffat
förberedelser i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
för denna fördelning
efter hörande av länsmyndigheterna
■— länsbostadsnämnderna och
länsarbetsnämnderna — och jag skulle
tro att de har åtminstone en preliminär
plan klar för denna fördelning. Sedan
får vi väl se vilken andel som kan komma
Norrbotten till del.

Herr Eriksson i Bäckmora var litet
bekymrad och sade att mitt svar var
polemiskt. Jag svarade egentligen på
ett direkt uttalande som herr Eriksson
i Bäckmora gjorde i interpellationen,
där han sade att den begränsade byggverksamheten
kommer att betyda att det
blir ett mindre antal invalidbostäder.
Kommer att, sade han. Då vill jag säga
att detta är en avvägningsfråga som har
flyttats över till kommunerna. Jag tror
inte att kommunerna medvetet kommer
att låta invalider eller andra sitta
i kläm i detta sammanhang. Det uttalandet
har jag redan gjort här. Däremot
har jag klart angivit att jag inte
varit beredd att ställa några särskilda
typer av bostadsbyggande utanför kvoteringsramen,
eftersom de alla har en
benägenhet att ta sin andel av det totala
utrymmet i anspråk. Då skall man
arbeta med en fri sektor, som man anser
kan ligga utanför kvoteringen, men
jag förmenar att det då också måste bli
en bedömning av det totala utrymmet
först. Sedan kan man säga: All right,
man kan lägga en del utanför. Men det
begränsar ändå totaliteten. Det är detta
man bör ha klart för sig.

Herr talman! Jag skulle från denna
direkta fråga, som herr Eriksson i Bäckmora
tagit upp, vilja gå över till det
uttalande som han gjorde i sitt inlägg
om lokaliseringspolitiken och där han
förmenade, att vi nu har minskat ner
verkningarna av de lokaliseringspolitiska
ansträngningar som görs genom

Onsdagen den 7 april 19G5 fm.

Nr 16 101

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.,

ning av bostadsbyggandet, m. m.

den omfördelning av bostadsbyggandet
som vi har rekommenderat.

Det är inte bara herr Eriksson i
Bäckmora som har kommit in på denna
fråga, utan den har varit ett tema även
för andra talare. Jag har uppmärksammat
att såväl herr Nilsson i Tvärålund
som herr Eliasson i Sundborn och herr
Hedlund tidigare har tagit upp detta
spörsmål.

Innan jag går över till den frågan
skulle jag emellertid vilja säga att när
jag har lyssnat till debatten och tagit
del av utskottets utlåtande och reservationerna
har jag haft anledning att med
andra talare göra den reflexionen, att
vi i fråga om bostadspolitiken i stort
sett tycks vara ganska överens. Detta
gäller också i fråga om ramen för bostadsbyggandet.
Det är klart att vi väl
alla bär på ett önskemål att det skulle
vara möjligt att bygga väsentligt fler
bostäder än vad som nu är föreslaget.
Men vi har också klart för oss att omfattningen
bestäms av det ekonomiska
utrymme som vi bedömer föreligga, en
bedömning som vi årligen får försöka
att göra. Vi får försöka mäta trycket
på vår konjunktur och anspråken på
arbetskraft, kapital och material. Vi
måste avväga detta mellan de intresseområden
som vi bär att tillgodose; kommunernas
investeringar, statens egna
investeringar, näringslivets och bostadsbyggandets.
Här får vi försöka
träffa ett avgörande.

Under de senaste åren har vi gjort
så, att vi har föreslagit vad vi vill kalla
en basram, en minimiram för bostadsbyggandets
omfattning, en ram som har
grundat sig på den bedömning som vi
från regeringens sida gjort inför framläggandet
av statsverkspropositionen.
Men vi har också velat säga att i den
mån det kommer att visa sig att ytterligare
utrymme står till buds, så skall
detta utrymme utnyttjas för en ökning
av bostadsproduktionen. En sådan ökning
har också skett under de senaste

tillika svar på interpellationer ang. ök åren.

Bostadsbyggandet har varit av väsentligt
större omfattning än vad som
angivits i vad vi har kallat basnivån.
Det beror på att det har funnits ledigt
kapital samt ledig arbetskraft och material.

Vi skall emellertid inte bortse från
att bostadsbyggandet har varit av den
omfattningen att vi ansträngt våra resurser
så kraftigt att vi inte har kunnat
undvika en kostnadsstegring, en
kostnadsutveckling som jag tror att
många av oss känner en betydande oro
inför. Denna oro är motiverad inte
minst därför att vi kan komma i det
läget, att priset för de bostäder som vi
bygger kan bli så högt, att många människor
i de lägre inkomstgrupperna får
svårighet att kunna hyra dem. Samma
sak gäller i fråga om egnahemmen, där
vi har haft en kostnadsutveckling som
medfört att t. ex. inkomsttagare i
15 000-kronorsläget knappast har möjlighet
att skaffa sig ett eget hem.

Om vi bara fortsätter att bygga vidare
som om ingenting hänt och sålunda
anstränga våra resurser, får vi vara
beredda på att nämnda kostnadsutveckling
fortsätter med de fördyringar den
har i sitt släptåg. Ingen kan bortse från
att den omfattning av bostadsbyggandet
som vi bestämmer oss för också har
sin stora betydelse för den prisutveckling
som vi har att emotse. Här gäller
det att gå fram med försiktighet. Vi får
försöka överväga i vilken omfattning
kommunerna och staten kommer att ta
i anspråk investeringskapital, och vi
har också i detta sammanhang att beakta
näringslivets intressen.

På denna punkt behöver vi kanske
inte föra någon större debatt. Näringslivets
möjligheter att kunna öka sina
investeringar är förutsättningen för att
vi skall kunna öka våra gemensamma
tillgångar. Vi har varit med om att näringslivets
investeringar har legat på
praktiskt taget samma nivå under några
år. Det har varit ett önskemål att få

102 Nr 16

Onsdagen den 7 april 19Ö5 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m,
ning av bostadsbyggandet, m. m.

till stånd en ökning i detta avseende,
och vi har också gjort försök att stimulera
en sådan ökning. Nu har det
från näringslivets sida anmälts intresse
för en ökad investeringsverksamhet.
Enkäterna under hösten gav klara besked
i denna riktning. Under sådana
förhållanden är det nödvändigt att vi,
när vi gör denna avvägning, beaktar
detta krav och försöker skapa utrymme
för den tillväxt i fråga om investeringarna
på näringslivets område som
man har anledning att emotse. Skulle
de utebli, kommer kanske resurser för
ett ökat bostadsbyggande att stå til]
förfogande. Kommer däremot näringslivet
att begagna sig av de ökningsmöjligheter
som föreligger är kanske
den ram på 88 000 lägenheter som vi
har föreslagit ungefär den som kan
vara rimlig för 1965.

Herr talman! På denna punkt tycks
det inte vara så stora meningsskiljaktigheter.
Jag bortser från de 2 000 lägenheter
som mittenpartierna tycker att
man kan gå in för utöver vad som innefattas
i regeringens program. Vi är
vanda vid att folkpartiet sträcker sig
en liten bit längre än vi, och det kan vi
acceptera. Jag har ingen anledning att
kritisera det. Jag bara konstaterar att
det är på det sättet att sedan regeringen
har framlagt sina förslag, så
har folkpartiet gått en liten bit utöver
vad regeringen föreslagit. När vi sedan
har kunnat öka bostadsbyggandet och
komma utöver den gräns regeringen
har satt, så har folkpartiet sagt: Vad
var det vi sade, det fanns utrymme utöver
vad regeringen hade tänkt sig.
Jag betraktar det inte som någon stor
politisk strategi, men om det i folkpartikretsar
betraktas som god politisk
taktik, har jag inte något att erinra
mot det glädjeämnet för folkpartiet. Jag
tror att vi skulle ha känt det litet ödsligt,
om inte folkpartiet hade framlagt
detta förslag. Lika väl hade vi väl varit
besvikna, om inte folkpartiet gått en

tillika svar på interpellationer ang. ök liten

bit ovanför den miljon lägenheter
som regeringen rekommenderat riksdagen
att sätta upp som mål för en tioårsperiod.
Folkpartiet har nu gått upp
till 1 100 000 lägenheter.

Det är en skickligt vald siffra och vi
kanske kan få höra motivet för att just
denna decimal har valts.

Om det är djärvt eller inte med en
miljon lägenheter skall jag inte diskutera.
I dagens läge är det en målsättning
som vi tror är rimlig men som
dock, det bör vi vara medvetna om,
kommer att innebära en ganska betydande
ansträngning från samhällets sida
eller också en konjunkturförändring,
som öppnar möjligheterna för väsentliga
vidgningar i verksamheten i vad vi
betecknar som den offentliga sektorn.

Beträffande bostadsbyggandets omfattning
är vi i stora drag ganska överens,
beträffande fördelningen har meningarna
däremot varit delade. Jag kan
mycket väl förstå att man ute i landet
tvcker att den fördelning som gjorts är
hård i ett läge där vi inte kan se fram
emot en väsentlig ökning av årets bostadsbyggande
i förhållande till fjolårets.
Men, ärade kammarledamöter, vad
skall vi ha för utgångspunkt när vi gör
en fördelning av det utrymme som står
till förfogande? Bör inte bevekelsegrunden
för våra åtgärder vara att där bristen
är som störst måste vi bygga mest?
Måste vi inte beakta att under de senaste
åren har det i praktiken gjorts en
omfördelning av bostadsbyggandet, varvid
storstadsregionernas relativa andel
sedan 1962/63 minskat med ungefär 4
procent i förhållande till landet i övrigt,
samtidigt som dessa områden —
de tre storstadsregionerna — svarar för
ungefär 80 procent av landets totala befolkningstillväxt?
Man kan inte bara
bortse härifrån som om det inte hade
inträffat.

Vi kan vara överens om att de som
flyttat in till storstadsregionerna inte
har gjort det för att där funnits ett bo -

Onsdagen den 7 april 1905 fm.

Nr 16 103

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.,

ning av bostadsbyggandet, m. m.

stadsöverskott. Nej, där har rått brist
sedan länge. De har flyttat dit därför
att de där har sökt och funnit sin utkomst
eller möjligheter till sin utbildning.
Vi kan inte heller säga att de flyttat
dit därför att det förekommit en industrilokalisering
som dragit till sig arbetskraft.
Tvärtom har antalet industrisysselsatta
minskat i de tre storstadsregionerna
i förhållande till landet i
övrigt. För åren 1952—1960 visade sysselsättningen
inom industrien utanför
storstadsområdena en ökning med ungefär
12 procent. I Storstockholm värden
ungefär 5 procent, i Göteborg ungefär 6
procent och i Malmö ungefär 8 procent.
Siffrorna från de senaste åren för Storstockholmsområdet
visar en ytterligare
minskning av denna andel i antalet industrisysselsatta.
Vi bedriver nu en aktiv
lokaliseringspolitik i syfte att försöka
åstadkomma en omfördelning där en
sådan är möjlig. Det har inte inträffat
något som ändrat vår uppfattning om
lokaliseringspolitikens aktivitet.

Det är alltså bristproblemet som är
avgörande för den fördelningsnorm som
vi har velat skriva in i statsverkspropositionen,
förhållandet att ungefär 70
procent av de bostadssökande finns i de
tre storstadsområdena ocli att ungefär
08 procent av dem är familjer med barn
och ensamstående med barn. De är mellan
20 000 och 24 000 — jag kan inte ange
den exakta siffran. Det är alltså den
sociala, mänskliga synpunkten som vi
beaktar när vi nu rekommenderar att
relationerna i någon mån återställes
till vad de var för några år sedan. Vi
har inte föreslagit att allt bostadsbyggande
skall äga rum i storstadsområdena.

Då säger herr Eliasson: Ja, men det
var inte det statsutskottet menade när
man 1904 i statsutskottets utlåtande hälsade
med tillfredsställelse departementschefens
uttalande angående åtgärder för
att öka tillgången på arbetskraft för
storstadsregionernas bostadsbyggande

tillika svar på interpellationer ang. ök för

att därigenom skapa förutsättningar
för en ökning av bostadstillgången.

Ja, vad tänkte sig departementschefen
när han skrev detta, och vad tänkte
sig utskottet? Avsikten måste väl ändå
ha varit att man skulle försöka flytta
över arbetskraft, framför allt byggarbetskraft,
till storstadsområdena för att
få fram resurser för ett ökat bostadsbyggande?
Vi gav myndigheterna i uppdrag
att försöka fullfölja dessa intentioner.
Arbetsmarknadsstyrelsen kunde
också redovisa en betydande omflyttning
av arbetskraft, till Malmö—Lundregionen
mellan 1 100 och 1 200 under
1964, till Stockholm ungefär 500, till Göteborg
ungefär 400. Därmed har man
skapat förutsättningar för ett bostadsbyggande
i en omfattning som i Storstockholmsområdet
rör sig om cirka
18 000 lägenheter. Arbetsnämnden i
Stockholm säger också i ett uttalande
att det finns tillräckligt med arbetskraft
i Storstockholm för att klara ett bostadsbvggnadsprogram
av den omfattningen.
Om sedan planeringen fortskridit
tillräckligt långt för att detta program
skall kunna fullföljas helt och
fullt kan jag för dagen inte uttala mig
exakt om. Storstockholm och byggnadskommittén
har emellertid sagt till bostadsstyrelsen,
att de anser att detta
skall vara möjligt under innevarande år.

Jag tror att bostadsstyrelsen har stora
utsikter att göra en viss gradering
genom att räkna med att en del av den
kvot som ställs till Storstockholmsregionens
förfogande, om det visar sig bli
svårigheter, kan fördelas inom länet
på det sätt som jag tidigare har talat
om.

Herr talman! Jag kan inte finna att
den fördelningsprincip som vi här har
rekommenderat är sådan att man med
fog kan påstå att den är felaktig. Att
man söker sig fram efter andra bevekelsegrunder
har väl inte heller någon
velat göra gällande, åtminstone inte
någon inom vare sig folkpartiet eller

104 Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök ning

av bostadsbyggandet, m. m.

högern som har något av direkta kontakter
med storstadsområdena.

Centerpartiet vill starkt räkna med
de lokaliseringspolitiska aspekterna,
men man gör det ungefär som om man
skulle vilja säga: Låt oss bygga bostäderna
i andra delar av landet för att vi
därmed skall kunna förmå industrier
från storstadsområdena att flytta ut och
då också dra med sig till dessa orter,
till vilka vi gör en lokalisering, en del
av dem som bor i storstadsområdena.

Jag har redan tidigare sagt att de
människor som under de senaste åren
flyttat hit inte flyttat därför att det
finns bostäder, utan det faktiska skälet
har varit att de här sökt och funnit sina
utkomst- och utbildningsmöjligheter.
Det innebär därför ett stort mått av
cynism när man tycks vilja bedriva en
politik på bostadsområdet som skulle
medföra att man genom lokalisering av
bostäderna utanför storstadsområdena
tvingade människor att flytta därifrån.
Jag tror inte att man kan göra en sådan
avvägning i detta sammanhang.

Jag har också i anslutning till de
lokaliseringspolitiska bedömningarna
starkt velat framhålla, att ett av de motiv
som vi haft för en aktiv lokaliseringspolitik
har varit, att vi har outnyttjade
resurser ute i landet som vi
skall tillvarata, och att vi, om vi låter
en befolkningsuttunning gå för långt,
får en kapitalförstöring. Jag är här i
gott sällskap.

Jag skulle vilja citera ur centerpartisekreteraren
Jonnergårdhs bok om aktiv
lokaliseringspolitik i vilken han just
talar om det outnyttjade samhällskapitalet
och anför, att detta ändå varit den
gemensamma motiveringen för de lokaliseringspolitiska
motionerna under
några år och de åtgärder som vidtagits.
Citatet lyder: »Nationalekonomiskt
betyder outnyttjade skolhus, bostäder
och andra byggnader och anläggningar
i glesbygder en kapitalförstöring.»

Ärade kammarledamöter! Det är

klart att vi kan vara överens om detta,
men låt oss då inte föra en argumentation
som går ut på att det inte finns
något sådant kapital, att det inte finns
bostäder och människor utanför dessr
områden från vilka vi vill lokalisera ul
företag. Jag undrar hur man i företagarkretsar
kommer att ställa sig när vi
anmäler vårt intresse för deras val av
lokaliseringsort, om man skall bygga
bostäderna samtidigt som man lokaliserar.
På sina håll kan vi behöva göra
detta och därtill är vi också beredda.
Den särskilda kvotandel som ställts till
förfogande för fullföljandet av lokaliseringspolitiken
är ett bevis härpå, men
vi skall inte underskatta det argument
i vår lokaliseringspolitiska debatt som
områden med tillräcklig arbetskraft till
vilka vi kan flytta företagen utgör. Det
starkaste argumentet i sammanhanget
är ju inte att vi begär att företagen skall
väga sin företagsekonomiska bedömning
mot det samhällsekonomiska intresse
som vi har av att hålla ett sådant
kapital tillgängligt. Därför har jag velat
varna för att man skall överdriva lokaliseringsaspekten.
Den har sin givna betydelse
i sammanhanget, men överdriv
den inte, ty då kan den bli ett argument
mot oss.

Jag tror att det var herr Eliasson i
Sundborn som talade om att det finns
ett par orter i Dalarna där man behövde
lokalisering och behövde bygga bostäder
för att få arbetskraft. Jag träffade
häromdagen en av ledarna för en
storindustri i Göteborg och han frågade,
om vi ändå inte kunde hjälpa till så
att de kunde få ett bostadsbyggande av
den omfattningen i göteborgsområdet,
att de kunde få arbetskraft till de där
befintliga industrierna, som under
många år saknat ungefär 5 000 anställda.
Man kan väl tala om att det är ett
icke fullt utnyttjat kapital som ligger i
några av de stora industrierna i Göteborg
— Volvo, SKF, Götaverken, Arendalsvarvet
och vad de nu heter — in -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16 105

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

ning av bostadsbyggandet, m. m.

dustrier som det inte är så lätt att flytta
eller omlokalisera. Jag tror att vi skall
vara en smula försiktiga i denna debatt.

Herr talman! Det har också sagts att
med den ram för bostadsbyggandet som
vi nu rekommenderar finns det risker
för arbetslöshet bland byggnadsarbetarna.
Jag tror att det var herr Eliasson i
Sundborn, som frågade om jag kunde
lämna en garanti för att ingen byggnadsarbetare
förblir arbetslös. Jag kan
inte lämna en sådan garanti.

Det inträffar ju förskjutningar i fråga
om sysselsättningen mellan olika
uppgiftsområden. Under fjolåret hade
den egentliga industrien praktiskt taget
ständigt ett latent behov av 20 000—
25 000 anställda som inte kunde tillgodoses,
och även på andra områden
råder en betydande brist på arbetskraft.
Samtidigt har vi fått uppleva att
byggnadsarbetarkåren under åren 1962
—1964 ökat med 5 å 6 procent. Jag
menar nu inte att man skall bedriva
en politik som tvingar över en del av
byggnadsarbetarna till andra områden
— det kommer nog inte att ske — men
jag har velat erinra om att det finns en
allmän sysselsättningsbrist som gör att
arbetsuppgifter inte alltid kommer att
föreligga för dem som önskar sådana.

Dessutom får vi inte glömma att i
den mån industrien kan utvidga sin
investeringsverksamhet, kommer detta
inte minst att resultera i ett ökat byggande.
För första hälften av innevarande
år har anmälts intresse för en
byggnation som motsvarar ca 300 miljoner
kronor. Även på industriens område
får vi alltså räkna med en ökande
byggnadsverksamhet.

Vidare har vi att notera den pågående
utvecklingen inom bostadsbyggandet,
som i februari månad detta år kunde
mätas i 113 000 lägenheter under arbete.
Detta är 13 000 lägenheter mer än
vid motsvarande tid i fjol. Och även
med den ram av 88 000 lägenheter, som
4*—Andra kammarens protokoll 1905.

, tillika svar på interpellationer ang. ök regeringen

rekommenderar, har man
från bostadsstyrelsens sida bedömt utvecklingen
på det sättet att under andra
kvartalet i år ungefär 111 500 lägenheter
skulle vara under arbete, under tredje
kvartalet 120 000 och under fjärde
kvartalet 112 000. Byggnadsverksamheten
kommer alltså att ligga väsentligt
högre än i fjol. Även om rationaliseringen
inom byggnadsverksamheten har
medfört en ökad kapacitet, kan inte denna
utveckling av bostadsbyggandet baseras
uteslutande på rationaliseringsvinsterna.

Slutligen har vi också att ta hänsyn
till den förbättringslåneverksamhet som
det här nyss talats om. Länsbostadsnämnderna
bär ute i kommunerna gjort
en undersökning om behovet av förbättring
av åldringarnas bostäder. Denna
undersökning visar att ungefär
50 000 lägenheter behöver bli föremål
för sådana förbättringar som kan utföras
inom ramen för anslaget till detta
ändamål. Regeringen ställer till förfogande
medel i all den omfattning som
kommunerna är beredda att genomföra
en förbättringsverksamhet av detta slag,
och självfallet kommer därigenom att
engageras ytterligare en del byggarbetskraft.

.lag vill alltså inte utesluta att det på
sina håll kan uppkomma vissa störningar
i fråga om byggnadsarbetarnas
sysselsättning, men jag vill med skärpa
framhålla att den omläggning av kvottilldelningen
som företagits inte sammanhänger
med att det skulle ha gått en
ström av ny arbetskraft till storstadsområdena.
Det finns i dessa områden
tillräckligt med arbetskraft för att kommunerna
skall kunna fullfölja sina bostadsbyggnadsprogram,
och dessutom
kan man när det gäller industrier och
bostäder prioritera byggnadsföretag vilka
betraktas såsom angelägna. En reglering
av detta slag har också satts i tilllämpning.
Om jag inte missminner mig
har arbetsnämnden i februari bordlagt
Nr 16

106 Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök ning

av bostadsbyggandet, m. m.

byggnadsärenden som avser uppförandet
här i Stockholm av varuhus och
kontorsbyggnader, kyrkor och bensinstationer
för ungefär 120 miljoner kronor.
Dessa byggnadsprojekt får alltså
vänta tills läget i Stockholm bedömes
vara sådant att även företag av detta
slag kan komma till utförande.

Om jag skulle ha gjort exempelvis
som centerpartiet önskar och rekommenderat
cn byggnadsverksamhet ute
i landet av samma omfattning som
under fjolåret, skulle det ha inneburit
en minskning av bostadsbyggandet i
de tre storstadsområdena, trots att det
där finns tillräckligt med arbetskraft
och material för en större bostadsproduktion
och trots att kapital bör kunna
ställas till förfogande för denna. I den
situationen skulle vi snabbt tvingas
att släppa fram även oprioriterade företag,
men jag tror inte att man från centerpartiets
sida i varje fall har medvetet
eftersträvat något sådant.

Herr talman! Låt mig till slut erinra
om vad jag i ett interpellationssvar sade
om fördelningen av bostäder, som
också är en mycket viktig fråga. Det
gäller ju inte bara att bygga nya lägenheter,
utan också att fördela dem på ett
så rättvist sätt som möjligt. Såsom jag
framhöll i interpellationssvaret kan utredningen
om en gemensam bostadsförmedling
i områden, vilka omfattar
flera kommuner och som utgör en enhet
i fråga om bostadsförsörjningen, beräknas
vara klar vid kommande halvårsskifte.
Jag vill emellertid begagna tillfället
säga att den ökade prioritering
av bostadsbyggandet i storstadsregionerna,
som regeringen har föreslagit,
utgör ett mycket starkt skäl att påskynda
samordningen av bostadsförmedlingen
i dessa områden. Att storstadsregionerna
får förtur till lånepengar är motiverat
av rådande bristförhållanden på
bostadsmarknaden, vilka är särskilt
accentuerade i storstadskommunerna.
Det är därför angeläget att nyproduk -

tionens fördelning mellan de bostadssökande
motsvarar syftet med prioriteringen.

Vi får som sagt tillfälle att återkomma
till denna fråga, men jag har redan nu
velat understryka att jag betraktar åtgärder
för en ökad samordning av
bostadsförmedlingen inom bristområdena
såsom en utomordentligt angelägen
uppgift.

Herr talmannen återtog ledningen
av förhandlingarna.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag är helt överens med
inrikesministern om att kommunerna
inte självmant begränsar någon del av
bostadsbyggandet och framför allt inte
de sektorer jag frågat om i min interpellation.
Men jag har svårt att föreställa
mig att man kan skära ner byggnadsprogrammet
med cirka 45 procent utan att
det också måste gå ut över sådana kategorier
som .småhus och invalidbostäder.
Där har kommunerna inte något
val, utan de har endast att ta konsekvenserna.

Av svaret på interpellationen framgick
också, att ett antal lägenheter ännu
inte har fördelats. Jag hoppas verkligen
att regeringen vid fördelningen av dessa
lägenheter beaktar de byggnadsbehov
som har samband med lokaliseringen
och utvecklingen av industriföretag.

Får jag motivera detta med ett exempel
från mitt eget län, där jag tror
att de lokaliseringspolitiska åtgärderna,
framför allt i Hälsingland, har lyckats
förhållandevis bäst i landet. Där har på
ett och ett halvt år, under tiden juli
1963—december 1964, tillkommit 34
nya företag, som skapat sysselsättning
åt cirka 1 400 anställda. Och där föreligger
i dag anmälan om ytterligare nyanställningsbehov
av cirka 1 200 personer.
Möjligheterna att genomföra detta
är beroende av huruvida det kommer

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16 107

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök ning

av bostadsbyggandet, m. m.

att bli möjligt att bygga bostäder på
sådana orter där man nu fått ett så lyckat
resultat av lokaliseringspolitiken.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Inrikesministern ironiserade
över vårt bud, 90 000 lägenheter,
och det är vi vana vid. Det har funnits
bostadsministrar som haft ännu större
fallenhet för den uppgiften än den
nuvarande har.

Jag tycker emellertid att hans beskrivning
av vad som hänt var en smula
slarvig. Han sade, att sedan regeringen
lagt sitt förslag kommer vi med vårt
bud. Men vad är det som har hänt? I
fjol framlades ett program för i år, där
regeringen föreslog 85 000 lägenheter
och vi 90 000. Då var skillnaden rätt
stor. I år har vi hållit fast vid fjolårssiffran
90 000, medan regeringen har
ökat sitt bud till 88 000. Nu är skillnaden
mindre, men det beror på att regeringen
flyttat sig närmare oss och inte
tvärtom.

Detta är emellertid en bagatell. Viktigare
är planeringen på lång sikt. Därvidlag
har vi sagt 1,1 miljon och regeringen
1 miljon. Inrikesministern ironiserar
över denna enda decimal. Men
den decimalen betyder i alla fall i genomsnitt
10 000 fler lägenheter per år
och är alltså inte så obetydlig.

Nu frågade inrikesministern efter
argumenten för vårt förslag. .lag försökte
i mitt första anförande här i dag att ge
dessa argument. Nu kan jag bara i korthet
säga, att om man tar hänsyn till de
demografiska faktorerna, till den ökade
bostadsefterfrågan som blir följden av
reallönestegringen, till väntad invandring
m. m. och räknar med att hyran
skall hållas i ett sådant läge att det inte
blir en allvarlig försämring av relationen
mellan inkomst ocli hyra, så är
det ändå troligt att de flesta bedömare
skulle komma till resultatet att 100 000
lägenheter per år i tio år är otillräck -

ligt — precis som alla våra tidigare
långtidsprogram visat sig vara otillräckliga.

Det är inte likgiltigt vilken siffra vi
väljer i detta fall, ty det är ju ändå
inte ödet som avgör hur mycket bostäder
som kan byggas. I någon mån beror
det också på den politik som förs. Man
bör alltså planera för ett visst mått av
byggande — det gäller för utbildningen
av arbetskraft och en rad andra saker.
Därför tror jag att det är ganska viktigt
att vi nu, inför nya flerårsplaner,
bar en realistisk bedömning av vilket
bostadsbyggande som skall behövas och
inte, som man alltid har gjort tidigare,
tar till en alldeles för låg siffra.

Herr ELIASSON i Sundhorn (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Inrikesministern sade
att han inte kunde lämna någon garanti
för att det inte skulle uppstå arbetslöshet
bland byggnadsarbetarna ute i
landet. Det hoppas jag herr Bergman
noterade.

Sedan förmodar jag att inrikesministern
måste känna sig mycket trängd i
debatten och hysa oro inför opinionen
mot hans förslag, när han behöver
åberopa ett uttryck i en reservation
där det, som jag redan tidigare har
förklarat, inte kan råda någon oklarhet
om var centern står. Vi kräver att det
minimiprogram på 88 000 lägenheter,
som det är fråga om, fördelas i ungefär
samma proportioner som i fjol,
och att ökningen av minimiprogrammet
i första hand ges till storstadsregionerna.

Inrikesministern talar om cynism.
Jag har bott i denna stad i fjorton år
av mitt liv, och jag saknar inte känsla
för de mänskliga tragedier som här utspelas
i bostadskön. Men de sociala
och miinskliga problemen finns också
bland de människor som kräver bostad
på andra orter. Vi har även expansiva
städer och andra orter utanför stor -

108 Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

ning av bostadsbyggandet, m. m.

stadsregionerna. Men det är alldeles
felaktigt, herr inrikesminister, att säga
att centern står fullständigt likgiltig för
storstadsregionernas problem. Vi kräver
att det skall bli en ökning, och den
ökningen vill vi ge i första hand till
de stora bristorterna. Men vi kräver att
minimiprogrammets fördelning skall
följa ungefär samma proportion mellan
länen och storstadsregionerna som i
fjol.

Utan att vara expert på bostadspolitik
och rivningsfrågor vill jag ändå
ställa frågan: Kan det vara rimligt,
herr inrikesminister, att här i staden
riva så många hus, när man samtidigt
har så lång bostadskö? En lekman kan
inte undgå att reflektera över om det
verkligen är klokt att förfara på det
sättet i ett läge, där man behöver alla
bostäder man kan få.

När inrikesministern sedan polemiserade
mot centern, förmodar jag att han
också riktade sig till andra, fastän han
inte nämnde det. Den ståndpunkt vi
har intagit sammanfaller nämligen med
de ungefär trettio socialdemokraters
som har motionerat i denna fråga. Och
utskottets majoritet har också underkänt
statsrådets egen linje, eftersom utskottet
ju har gjort en korrigering av
fördelningen i statsverkspropositionen.
Jag tycker att även den saken bör tas
med i bilden. Vi har inte sagt att man
inte skall öka bostadsbyggandet där detta
mest behövs. Det är inte på den
punkten vi strider. Till sist: man får
en känsla av att inrikesministern gör
sitt bästa för att nedvärdera betydelsen
av att genom ett visst bostadsbyggande
också ute i länen, i dess gleskommuner,
städer och tätorter, minska trycket
på storstädernas bostadsköer.

Herr ÖHVALL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag återkommer till det
interpellationssvar jag fick, där inrikesministern
säger att han inte har
varit i tillfälle att besvara interpella -

tillika svar på interpellationer ang. ök tionen

förrän nu. Detta kan jag till
nöds förstå. Men då förstår jag inte hur
han under den tid interpellationen legat
obesvarad kunde yttra sig så preciserat
som han gjorde under ett besök
i Norrbotten. Jag citerar ordagrant:
»Regeringen är beredd att snabbt öka
bostadskvoten till Norrbotten, om så
blir nödvändigt, lovade inrikesministern».
Något sådant löfte hittar jag inte
i interpellationssvaret. I tidningsreferatet
sägs det t. o. in. att det i första
omgången blir 200 å 300 lägenheter.

Under de senaste fem åren har vi
från Norrbotten sänt i väg i runt tal
20 000 personer. En rörlighet på arbetskraft
måste vi acceptera. Men man måste
fråga sig hur länge vi skall kunna
hålla på med en sådan avtappning av
de mest produktiva åldrarna utan att
vålla obotlig skada. Bilden är för närvarande
inte mörk. De mest expansiva
orterna visar faktiskt att de lokaliseringspolitiska
insatserna börjar ge ett
visst utslag. Men det går givetvis inte
att föra en lokaliseringspolitik som innebär
att man försöker stimulera och
bromsa samtidigt.

Motiveringen för en statlig, direkt
långivning har varit att medlen skall
stå till förfogande även när de reguljära
kreditvägarna är stängda. Men genom
att krympa bostadskvoten stryper man
nu utvecklingen i Norrbotten som annars
onekligen visar positiva tendenser.
Kan det vara en god politik?

Inrikesministern säger att han inte
kan tänka sig att några byggnadsarbetare
skulle behöva bli arbetslösa på
grund av denna nedskärning, men i
Norrbotten har vi bortåt 2 000 arbetslösa
byggnadsarbetare, och ändå skickade
vi i väg 700 under föregående år.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Statsrådet Johansson
håller mycket hårt på att det är endast
bostadsbristen som skall diktera bo -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16 109

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.,

ning av bostadsbyggandet, m. m.

stadsbyggandet. Utskottet uttalar, herr
statsråd, att bristen på bostäder inte
får vara enda kriteriet för bostadsbyggandets
storlek. Även andra omständigheter
måste tas med i sammanhanget,
t. ex. planering och liknande.

Nu säger statsrådet att arbetskraft
finns, men att han inte i dag vet hur
det ligger till med planeringen. Detta
är förvånande. Vi vet att planeringsarbetena
ligger väl framme i landsorten,
och det har väl också varit orsaken
till att man i landsorten under några
år har fått en något större andel
av bostadsbyggandet.

Sedan tycker jag att statsrådets lokaliseringsresonemang
i bostadssammanhanget
är litet onyanserat. Vi som bor
i de berörda områdena tror att den
kraftiga omfördelningen av bostadskvoterna
kan komma att äventyra lokaliseringspolitiken.
Det är riktigt som
statsrådet säger, när han citerar en bok
från centerpartihåll, att samhällsinvesteringarna
kan utnyttjas bättre vid en
kraftigare lokaliseringspolitik. Jag kan
ta exempel på det från min egen hemkommun.
Men det är väl uppenbart för
statsrådet att i de s. k. stödområdena
sker lokaliseringen i mycket stor utsträckning
till de stora, expansiva orterna,
i mitt hemlän exempelvis till
Umeå och Skellefteå. Att lappmarken
minskade mer än hela länet är väl
ytterligare ett bevis på den saken. Vår
lokaliseringspolitik skulle givit 3 000 å
4 000 flera sysselsättningstillfällen än
vad statsrådet nu vill vara med om att
genomföra.

Att bygga 1 miljon lägenheter på tio
år tycker jag inte är något särskilt
djärvt mål, men om inrikesministern
fortsätter att föra en så ryckig bostadspolitik
som kännetecknar årets, tror
jag att vi inte ens når så långt.

Något som också oroar mig är den
starka och radikala förändring av bostadsbyggandets
inriktning som fördellingcn
innebär. Jag tror att vi är på

tillika svar på interpellationer ang. ök väg

att göra en mycket stor felinvestering,
om vi så starkt som inrikesministern
och utskottet föreslår inriktar
bostadsbyggandet på höghus och flerfamiljshus.
Bostadsundersökningarna
har ju visat att bostadskonsumenterna
betraktar småhusen som mycket attraktiva,
om de har möjlighet att välja. Men
sådana valmöjligheter ges ju inte bostadskonsumenterna,
framför allt inte
i bristområdena. En omläggning som
skulle minska småhusbyggandet med
inemot en tredjedel ter sig avskräckande
och oroande.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Beträffande planeringen
sade jag, herr Nilsson i Tvärålund, att
myndigheterna i storstockholmsområdet
gjort den bedömningen, att planeringen
skulle vara så långt framme, att
man kan fullfölja det bostadsbyggnadsprogram
som kan komma i fråga. Därvidlag
får vi väl vänta och se hurudan
utvecklingen blir.

Vad jag däremot med bestämdhet
kunnat framhålla är att det finns arbetskraft
— det var ju en av de väsentliga
frågorna i den tidigare debatten.

Så till herr öhvalls problem!

Herr Öhvall tycks inte vilja förstå
mig när jag säger att mitt uttalande i
Luleå innebar att regeringen är beredd
att försöka tillgodose intressena i Norrbotten.
Men självfallet är vi beroende
av den ram för bostadsbyggandet som
riksdagen fastställer, och jag har sagt
att så fort den ramen är fastställd
kommer fördelningen att ske, och då
får vi se hur mycket som tillkommer
Norrbotten.

Jag iir, herr öhvall, medveten om
problemen i Norrbotten vad beträffar
både sysselsättningsläget och omflyttningen.
Men jag vill också framhålla
att aktiviteten på byggmarknaden har
varit hög i åtskilliga orter. .lag vill

110 Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök ning

av bostadsbyggandet, m. m.

nämna att under perioden 1961—63
byggdes i Luleå 16,4 lägenheter per
1 000 invånare och år, i Boden 15,6, i
Älvsbyn 20,4 och i Piteå 20,2, medan
motsvarande siffra för storstockholmsområdet
var 10,2. Det kan vara anledning
att uppmärksamma dessa siffror.
Byggnandet per 1 000 invånare och år
är alltså dubbelt så stort i Älvsbyn och
i Piteå som i storstockholmsområdet,
trots den redan uppdämda bristen i
detta område.

Vidare har jag sagt att jag inte kan
lämna någon garanti för att varje byggnadsarbetare
vid varje tillfälle har arbete.
Självfallet måste vi följa vad som
händer med den största uppmärksamhet.
Jag har velat anföra några argument
för att man kan förvänta sig att
byggnadsverksamheten inom industrien,
förbättringsverksamheten för
åldringarnas bostäder o. s. v. konuner
att dra till sig en del av arbetskraften,
samtidigt som jag med siffror har redovisat
att det finns anledning räkna
med en mycket hög pågående verksamdet
i fråga om nya lägenheter.

Herr Gustafsson i Skellefteå och jag
behöver kanske inte längre strida om
folkpartiets lilla överbud. Jag har sagt:
Ni får väl fortsätta med dessa överbud.
Jag har också sagt att det skulle kännas
litet ödsligt om ni inte gjorde det
— då skulle vi fråga oss: Vad har inträffat? Men

låt mig göra en korrigering. Herr
Gustafsson sade att folkpartiet hade föreslagit
1,1 miljon och sedan hade regeringen
föreslagit 1 miljon. Jag vill
emellertid kasta om ordningen för att
det skall vara korrekt: regeringen sade
först 1 miljon och sedan kom ni med
1,1 miljon. Det är väl ändå anledning
att observera denna lilla distinktion.

Vad framtiden beträffar tror jag vi
kan vara överens om att det är fråga
om rationaliseringsåtgärder, ett längre
gående industrialiserat byggande. Vi får
också vänta oss ökad standardisering

både av småhusbyggandet och av flerfamiljshusbyggandet.
Det är angeläget
att de utredningar som arbetar så
skyndsamt som möjligt söker nå resultat,
så att vi kan få grepp om prisutvecklingen
och även möjligheter att öka
kapaciteten samtidigt som vår egentliga
industri kan få sitt arbetskraftsbehov
tillgodosett.

Herr Eliasson i Sundborn kände sig
väl litet pikerad i denna debatt om vad
som skall utgöra bedömningsunderlaget
för byggandefördelningen. Jag har velat
ange det sociala motivet, bristen.
Fördelningen måste ta hänsyn till i vilka
områden vi har den avgjort största
bristen. Men detta kan naturligtvis inte
vara den enda bedömningsgrunden —
det är jag överens med utskottet om.
Vi har ju pekat på industriexpansionen,
lokaliseringen och annat. Men vad vi
gör är ett försök att återställa den relation
vi hade för några år sedan, vilken
förskjutits under ett par år då vi kunde
släppa fram ett väsentligt ökat bostadsbyggande.

Herr Eliasson försöker att krypa
bakom centerpartiets uttalanden om att
en eventuell ökning av bostadsbyggandets
omfattning skall förläggas till storstadsområdena.
I ett läge där en bedömning
visar att det kanske kommer
att bli mycket svårt att verkligen genomföra
en ökning av bostadsbyggandet
utöver de ramar, som vi nu diskuterar,
måste vi ändå göra en avvägning
också med beaktande av bristfenomenen
inom storstadsområdena. Det kan
man inte komina ifrån.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Inrikesministern nämnde
att det finns tillräckligt med arbetskraft
i storstadsområdena och att man
därför inte skulle behöva befara att den
friställda arbetskraften från landsorten
måste flyttas till storstadsområdena. Eftersom
inrikesministern själv är högste

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16 111

Främjande av bostadsförsörjningen m. m., tillika svar på interpellationer ang. ök

ning av bostadsbyggandet, m. m.

chef för arbetsmarknadsfrågorna vill
jag gärna ställa en fråga till honom.
Vad skall de byggnadsarbetare som
eventuellt blir friställda i landsorten
göra? Skall de omskolas till något annat
eller gå ut i beredskapsarbete?

Om det nu finns ett behov av bostadsbyggande
ute i landsorten vore
det väl i alla fall rimligt att denna arbetskraft
sysslade med sådant som den
är utbildad för och kan utföra.

Herr Bergman sade tidigare i dag,
att i detta land sitter inte en regering
som inte kan ordna en god sysselsättning.
Detta torde innebära en direkt
uppmaning att något måste göras.

Inrikesministern förbigick i sitt huvudanförande
frågan om den kraftiga
förändringen av inriktningen inom bostadsbyggandet
mot en minskning av
småhusproduktionen. Det nämndes
inget om detta förhållande i statsverkspropositionen.
Jag undrar om inrikesministern
när denna skrevs var fullt
medveten om vilken stark förändring
det var fråga om?

Vidare vill jag ställa frågan till inrikesministern,
om det inte är en önskvärd
målsättning för bostadsproduktionen
att samhället rättar sig efter bostadskonsumenternas
önskemål?

Herr ELIASSON i Sundborn (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag är redan förekommen
av herr Nilsson i Tvärålund. Statsrådets
upplysning att det finns arbetskraft
för den ökning av bostadsproduktionen,
som skall komma i storstadsområdena,
är överraskande. Min fråga
blir då naturligtvis vad vi skall göra
med den arbetskraft som mister sin sysselsättning
på grund av nedskärningen
av bostadsproduktionen inom länen.

Detta är den ena synpunkten. Den
andra är enligt vad inrikesministern
framhåller, att det kan bli svårt att öka
bostadsbyggandet utöver den ram som
nu utskottsmajoriteten förordar. Ja, men

i så fall är väl frågan, om man inte,
när man ute i länen har planeringen
klar och arbetskraften till sitt förfogande,
ändå från samhällsekonomiska synpunkter
skall utnyttja denna.

Detta önskemål får naturligtvis vägas
mot andra aspekter. Det kan dock inte
göras gällande, att det är ute i länen,
som vi har problem med översysselsättning.
En ökning av bostadsbyggandet
i den riktning, som vi reservanter
förordat, kan inte heller leda till samma
tendenser till kostnadsstegring och
inflation.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara rätta inrikesministern
på en punkt. Jag tror
ändå att det var vi som kom först med
ett långtidsprogram på bostadsområdet.
Vi hade i 1964 års bostadsmotion framlagt
ett tioårsprogram, där vi visserligen
inte räknat ut slutresultatet, vilket
vi kanske borde ha gjort, men om man
gör detta kommer man fram till ett genomsnitt
på 110 000 lägenheter per år.
Efter det att detta program framlagts
framförde regeringen sitt förslag om
1 000 000 lägenheter under dessa tio år.

Detta tycker jag emellertid är en bagatell.
Viktigare är att den planering,
som bör genomföras för bostadsbyggandet
på längre sikt, utgår från realistiska
bedömningar av bostadsbehovet.
Detta har inte varit fallet tidigare, men
det är på tiden att man börjar göra det.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag skall bara ta upp
den sista frågan om sysselsättningen.
Jag har sagt att arbetsnämnden i storstockholmsområdet
angivit att det finns
arbetskraft för den byggnadsverksamhet
man planerar inom bostadssektorn. Vi
har också såsom jag tidigare uppgivit
regleringsmöjligheter, som trätt i tilllämpning.

112 Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Från dessa utgångspunkter behövs det
alltså inte någon ström av arbetskraft
från landsorten för att klara bostadsbyggandet
i storstadsområdena. Men det
kan inträffa att det inom dessa storstadsområden
släpps fram en byggnadsverksamhet
på det industriella och även
på andra områden, vilken kan bli arbetskraftskrävande.
Vi får se vad som
då kan hända.

Det blir en av de stora uppgifterna
för våra myndigheter att nu följa utvecklingen
också beträffande sysselsättningen
för byggarbetskraften, d. v. s. i
vilken omfattning den kan få sysselsättning
inom sitt eget arbetsområde respektive
i vilken utsträckning den visar benägenhet
att övergå till andra områden
eller flytta, detta gäller framför allt de
som är bosatta inom delar av landet
där sysselsättningsprognoserna i allmänhet
ter sig mindre ljusa. Hur utvecklingen
kommer att gestalta sig blir väl
en av de bevekelsegrunder vi har att ta
hänsyn till när det gäller att överväga
om man skall utöka den kvotram som vi
nu fastställer.

Herr ALMGREN (s):

Herr talman! Herr Johansson i Norrköping
har i sitt inlägg tidigare i eftermiddag
anfört en hel del av de synpunkter,
som också jag velat framhålla.
.lag kan därför begränsa mitt anförande
till att helt kort göra några reflexioner
kring den fråga vi nu har att behandla.

Det är fullt förståeligt att det skapades
oro ute i landet när det blev känt
att lägenhetsramarna utanför storstadsregionerna
kraftigt skulle skäras ned.
Dess bättre har utskottet föreslagit ändringar
i detta förslag, som till en del eliminerar
denna oro. Ute i landet finns
det många orter som är expansiva men
där bostadssituationen är det största
hindret för utvecklingen. Vid flera tillfällen
har understrukits — och med rätta
— vikten av att industrien investerar
i en sådan takt att vi hävdar oss sär -

skilt på exportmarknaden. Men lika viktigt
är att det finns bostäder åt den arbetskraft
som skall hålla industrien i
gång. Vid de kontakter jag haft med en
del företrädare för industrien har dessa
framhållit, att det gäller att i första
hand utnyttja de investeringar som redan
gjorts i industrien, men härför fordras
bostäder åt den arbetskraft som måste
till. Bostäderna är en lika viktig faktor
som fabriker och maskiner för att
produktionen skall kunna hållas på en
hög nivå.

Jag representerar ett län med ett flertal
orter där bostadsbristen utgör ett allvarligt
hinder för att företagarna skall
kunna driva produktionen på det mest
rationella sättet.

Den nedskärning som skett har även
förryckt de planer som kommunerna
gjort upp i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.
Man har också i en
liel del fall tvingats dela upp byggnadsprojekten
i etapper, vilket verkat fördyrande.
Man kan då inte till fullo utnyttja
de rationella byggnadsmetoderna.
Exempelvis grupphusbyggandet av småhus
har hämmats genom denna nedskärning.
Utskottet har ju gjort en stark
skrivning när det gäller betydelsen av
en långsiktig planering och av att man
kan följa uppgjorda planer. Jag vill
kraftigt understryka vad som sägs i denna
del av utskottets utlåtande.

En ljusglimt är, herr talman, att lånen
till såväl ombyggnader som bostadsförbättringar
är fria och går utanför
kvoten. Departementschefen har nyss
framhållit betydelsen av dessa lån. De
möjliggör för kommunerna att i ökad
omfattning gå in för förbättringar av
bl. a. åldringarnas bostadsförhållanden,
vilka kartlagts av socialpolitiska kommittén
och vilka uppvisat skrämmande
brister. I nuläget bör det vara lättare
att få byggnadsarbetare till sådana arbeten.
I Jönköpings län kan vi konstatera
en glädjande ökning av antalet sådana
lån. Under de tre senaste kvartalen
har ungefär 400 ansökningar om för -

Onsdagen den 7 april 19(55 fm.

Nr 16 113

bättringslån inkommit till länsbostadsnämnden
mot 100 ansökningar under de
tre föregående kvartalen. Detta betyder
mycket — särskilt på landsbygden —
när det gäller att förbättra bl. a. de
gamlas bostadsförhållanden. Å andra sidan
kommer en nedskärning av lägenhetsramarna
att drabba pensionärslägenheter
i nybyggnader. De kommer i
kläm genom att kommunerna vid valet
av lägenhetstyp i stor utsträckning nödgas
välja familjelägenheter för att tillgodose
industriens behov.

Herr talman! Slutligen vill jag understryka
angelägenheten av att fördelningen
av den extra bostadskvot, som
skall fördelas på de delar av landet som
ligger utanför storstadsregionerna, görs
så snabbt som möjligt för att svårigheterna
inte skall bli större än nödvändigt.

Vidare vill jag understryka det angelägna
i att regeringen och bostadsstyrelsen
tillvaratar alla möjligheter till ett
ökat bostadsbyggande som, trots ett
kärvt ekonomiskt läge, är till finnandes.

Herr talman! Detta var några synpunkter
som jag ville anlägga på den
fråga vi nu behandlar.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Bostadspolitiken upptar
en mycket viktig del av det politiska
arbetet. Den griper in på många olika
områden. Den gäller på ett särskilt påtagligt
sätt omsorgen om människorna,
alla kategorier av människor: barnen
och ungdomen — och härvidlag har inte
minst miljöfrågorna en utomordentligt
stor betydelse — de äldre och inte minst
våra åldringar. Bostadspolitiken angår
alltså oss alla. Ett misslyckande med
bostadspolitiken får allvarliga konsekvenser
på många områden.

Det har talats mycket om detta under
dagens debatt, och jag skall inte
nämnvärt förlänga den. Jag vill emellertid
föra fram några synpunkter på frågan,
framför allt när det gäller bostadspolitikens
samband med lokaliserings -

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

politiken. Här föreligger ett mycket nära
samband; skall man föra en aktiv lokaliseringspolitik
måste man också satsa
på åtgärder, vilkas genomförande utgör
en förutsättning för en framgångsrik
lokalisering. Hit hör åtgärder framför
allt när det gäller vägarna och bostadsbyggandet.
Båda dessa samhällssektorer
behandlades ingående i lokaliseringsdebatten,
men jag vill här ytterligare
understryka de synpunkter som då
framfördes. Det är angeläget att man
ägnar såväl vägbyggandet som bostadsbyggandet
den uppmärksamhet dessa
områden förtjänar. Enligt min mening
är bostadsbyggandet av avgörande betydelse
i detta sammanhang. Saknas bostäder,
saknas även förutsättningar för
en framgångsrik lokaliseringspolitik.

I det län jag representerar har vi
flera orter där industriföretag står beredda
att bygga ut under förutsättning
att bostäder kan anskaffas åt den arbetskraft,
som man måste hämta från andra
håll. I en del av länet — närmare bestämt
Hälsingland, som tillhör norra
stödområdet — ställer vi stora förhoppningar
till den kvot som skall tilldelas
lokaliseringsorterna. Denna kvot blev
dock synnerligen begränsad, och vi hälsar
givetvis med tillfredsställelse att
kvoten under utskottsbehandlingen ökades
från de av Kungl. Maj:t föreslagna
3 000 lägenheterna till 5 000.

Men denna extra tilldelning löser givetvis
inte de problem vi har i övriga
delar av länet. Vi har jämfört med föregående
år fått vidkännas en prutning
som är utomordentligt kännbar. Denna
prutning är desto allvarligare som den
medför en ryckighet i planeringen, som
försvårar möjligheterna att bedriva en
effektiv bostadspolitik. För Gävleborgs
län är det fråga om en prutning från
3 455 till 2 200, d. v. s. en prutning med
36 procent. Det är klart att man inte
kan göra en sådan prutning utan att det
medför svårlösta problem. Det kommer
givetvis att bli svårt att bedriva en effektiv
bostadspolitik i det läge, som en

114 Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m,

sådan minskning av lägenhetstilldelningen
medför.

Detta är givetvis inte några för Gävleborgs
län specifika svårigheter. Samma
svårigheter drabbar ju större delen
av landet. Om vi bortser från storstadsområdena,
är det fråga om en prutning
från 61 269 förra året till 45 000 i år för
landet som helhet. Gävleborgs län tillhör
dock de särskilt illa utsatta länen.
Medan genomsnittsminskningen är 26
procent, har vi fått vidkännas en minskning
med över 36 procent. Vi hoppas
givetvis på en förbättring när den slutgiltiga
fördelningen ägt rum.

En av orsakerna till den inskränkning
som skett är den specialdestinering till
storstadsområdena som årets fördelning
inrymmer. Jag har stor förståelse för de
speciella problem man har i storstadsområdena.
Jag kan därvidlag understryka
vad som tidigare sagts, nämligen att
man i den mån det är möjligt att öka
bostadsbyggandet bör satsa på de områden
som har en särskilt kännbar brist
på bostäder. Men jag vill ändå ansluta
mig till de talare som ifrågasatt, om man
inte kunnat vänta med denna specialdestinering
till dess man haft en kvot
utöver den normala tilldelningen att
föra över till dessa områden. Då hade vi
inte behövt få den ryckighet i tilldelningen
i övrigt, som så allvarligt äventyrar
en målmedveten planering ute i
de olika länen.

Jag hade tidigare en debatt med inrikesministern
om de svårigheter denna
ryckighet medför, och jag skall i dag
inte upprepa vad jag då sade. Men givetvis
hade det varit värdefullt, om man
på ett tidigare stadium kunnat göra en
fullständigare fördelning av den samlade
bostadskvoten.

Inrikesministern har lovat, att han så
snart riksdagen tagit ställning till frågan
skall medverka till att den ytterligare
fördelning'' som kan ske kommer
till stånd så snart som möjligt. Det är
naturligtvis angeläget. Vi är alla överens
om att en sådan fördelning bör ske

så tidigt på året som möjligt. Nu kommer
vi att få ytterligare svårigheter på
grund av denna sena fördelning. Det är
väsentligt, att man för framtiden försöker
undvika ett upprepande av ett
förfarande, där man tar undan en del
av kvoten för senare fördelning. Jag
tror, att detta förfaringssätt i år i viss
utsträckning varit nödvändigt, eftersom
vi velat binda en del av kvoten för att
kunna satsa den på lokaliseringsorter.
Men i princip bör man så långt som
möjligt söka undvika ett sådant undantagande
av lägenheter, som skall fördelas
längre fram på året.

Till sist är det ju de bostadssökande
som får sitta emellan; längre väntan
och stegrade kostnader blir för dem
följden av denna minskning och av ryckigheten
i bostadsbyggandet.

Över huvud taget är det mycket angeläget
att lösa bostadsfrågorna och att
göra allt vad vi kan för att komma till
rätta med köeländet på detta område.
Det är inte lätt att anvisa någon radikal
åtgärd, genom vilken man kan lösa de
här aktuella problemen, men nog är vi
överens om att allt som kan göras måste
göras. Det kan inte hjälpas om vi för
att åstadkomma detta måste låta något
annat ändamål stå efter under någon
tid. Här duger det inte med dröjsmål;
krafttag måste till. Vi måste åstadkomma
en långsiktig planering, som gör det
möjligt att komma ifrån den ryckighet,
som vi upplevt inte minst under det
sista året. Planeringen måste därjämte
vara effektiv och sådan att de ekonomiska
resurserna tas till vara i full utsträckning.
En sådan planering torde
innebära att vi ibland får finna oss i
att rusta upp äldre bostäder och använda
dem en tid framöver för att på det
sättet få fram fler bostäder än vi eljest
skulle kunna åstadkomma. Genom att
riva och bygga nytt över hela linjen
når vi inte samma resultat. Det är givetvis
också mycket angeläget att vi försöker
öka resurserna. Detta gäller inte
minst i fråga om mark utan även i fråga

Onsdagen den 7 april 1965 fin.

Nr 16 115

om de ekonomiska ramarna och i fråga
om arbetskraften. Vad arbetskraften beträffar
har vi dock kunnat påvisa att
det ute i länen — det gäller även i vårt
län — förekommer arbetslöshet bland
byggfackets folk. Vi skulle alltså med
hänsyn därtill kunna bygga mer.

Ibland kan också begränsade åtgärder
vara betydelsefulla. I fråga om åldringarnas
bostäder har vi senast i dag
fått veta hur man försöker satsa på att
förbättra redan befintliga bostäder. Det
är givetvis angeläget att så sker. I
många fall kan det vara en riktig planering.
Men låt oss inte glömma att många
av dessa äldre människor har svårigheter
att bo kvar i exempelvis sina egnahem.
Fastighetens skötsel, snöröjning
etc. gör det svårt för dem att bo kvar.
De behöver av det skälet och kanske
även därför att bostaden är mindre väl
belägen flytta till centralare delar i
kommunen. Det behövs alltså ett väsentligt
byggande också av pensionärsbostäder.

Vi känner alla till att det nu uppkommit
ett läge där kommunerna drar
sig för att bygga pensionärsbostäder.
Jag tror att detta är mycket olyckligt
och vi måste söka efter en utväg, som
gör det möjligt att också öka byggandet
av sådana bostäder.

Jag vill till sist uppehålla mig något
vid ett problem som herr Henning Gustafsson
i Skellefteå tog upp till diskussion
tidigare i dag. Han talade om behovet
av bostäder för ensamstående. Jag
tänker särskilt på sådana, som behöver
bo i tätorter en viss tid, t. ex. för utbildning
eller för förvärvsarbete. Det är
angeläget att man försöker göra något
för att lösa deras bostadsfråga. Mycket
ofta är det här fråga om unga människor.
Som herr Henning Gustafsson redan
sagt bör åtgärder vidtas för att få
fram en ökning av utbudet av bostäder
lör bl. a. dessa ungdomar.

Jag vill ställa frågan, och jag riktar
den närmast till inrikesministern, om
det inte vore möjligt att med stöd av

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

statsmedel få till stånd en kampanj i
syfte att få fram ett väsentligt större
utbud av hyresrum. Mig förefaller detta
inte vara alldeles omöjligt. Även om det
är en mycket liten detalj i sammanhanget,
anser jag att den är av sådan
vikt, att vi bör göra vad vi kan för att
hjälpa till också i det avseendet.

Herr talman! Det gäller att med användande
av alla de medel och åtgärder
som det talats om under denna debatt
och som bl. a. inrikesministern
uppehållit sig vid försöka få fram ett
större bostadsbyggande. För att det skall
bli möjligt krävs en långsiktig och effektiv
planering men därjämte åtgärder
som gör att alla de resurser som här
kan ställas till förfogande blir tillvaratagna.

Herr HENRIKSON (s):

Herr talman! Den fråga vi i dag har
att ta ställning till tillhör de allra viktigaste
i samhället. Människors rätt till
en god bostad är oomtvistad. Med hänsyn
till den livliga debatt som ägt rum
under de senaste åren kan måhända
en och annan förledas att tro, att frågan
om bristen på detta område är av
sent datum. Så är dock alls inte fallet.
Jag skall här inte ingå på alla de orsaker
till den aktuella bristsituationen,
som i många sammanhang har redovisats.
Låt mig endast göra det konstaterandet,
att mycket stora framsteg har
skett sedan samhället mera aktivt engagerades
på bostadsbyggandets område.
Ett sådant konstaterande innebär
ingalunda att man kan vara nöjd med
vad som har åstadkommits.

Beträffande bostadsbyggandets omfattning
anföres i statsverkspropositionen,
att läget påkallar fortsatta betydande
insatser för en bostadsproduktion
på hög nivå. Vidare anföres bl. a.,
att bostadsbyggandets lokalisering bör
ses som en betydelsefull faktor när det
gäller näringslivets utvecklingsbetingelser.
En jämn och hög produktions -

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

116 Nr 16

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

nivå bör alltså eftersträvas även i fortsättningen.

I motion nr 82 i första kammaren och
nr 110 i andra kammaren har frågan
om bostadsbyggandets lokalisering tagits
upp. Som framgår av motionen är
vi motionärer ej helt överens med departementschefen
i denna del. Vi hyser
full förståelse för att byggandet bör
ske där bristen är störst. Personligen
anser jag emellertid att vad jag skulle
vilja kalla »storstadsregiontänkandet»
har snedvridit diskussionen. Som kammarens
ledamöter väl känner till har vi
även utanför de tre s. k. storstadsregionerna
orter och regioner som är mycket
expansiva. Departementschefen framhåller
för övrigt, att fördelningen av
bostadslånemedlen så långt möjligt bör
äga rum under hänsynstagande till angelägenheten
att få ett tillräckligt stort
bostadsbyggande i expanderande industriorter
ute i landet, och jag finner,
herr talman, att dessa synpunkter mycket
väl sammanfaller med de synpunkter
som framförts i motionen.

Utskottet har ej kunnat i allt dela
de synpunkter som framförts i den
nämnda motionen. Emellertid har utskottet
i viss mån tillmötesgått motionärerna
genom att föreslå en något
annan fördelning av lånemedlen. Man
anför att fördelningen av bostadslånemedlen
på olika orter och regioner bör
ske under beaktande av efterfrågeöverskottets
lokalisering. Vidare anför utskottet,
att skälig hänsyn bör tas till
betydelsen av kontinuitet i planering
och produktion och att förutsättningen
för en sådan kontinuitet är att produktionsvolymen
inom en ort eller
region inte underkastas alltför stora
oförutsedda ändringar.

Kungl. Maj:t har i kungörelse 1962:
655 förordnat att kommuner med mer
än 10 000 invånare skall upprätta s. k.
bostadsbyggnadsprogram för att främja
en ändamålsenlig verksamhet på detta
område. Vid bedömning av det möjliga
bostadsbyggandet skall endast hän -

syn tas till följande faktorer: marktillgång,
bebyggelseplanering, fastighetsbildning,
gator, vatten och avlopp samt
husprojektering. Det av regeringen givna
uppdraget måste anses som synnerligen
välgrundat och ägnat att befrämja
en god planering såväl centralt
som lokalt. Jag önskar emellertid understryka,
att kommunernas insatser
på detta område kan bära frukt endast
under förutsättning av att planerna i
stort kan genomföras. Utskottet har för
övrigt understrukit behovet av en långsiktigare
planering då man framhåller,
att det framstår som eftersträvansvärt
att åstadkomma en sådan ordning att
kommuner och byggnadsföretagare kan
erhålla uppgift om sannolik lånemedelstilldelning
på något längre sikt än
vad som sker för närvarande.

Herr talman! Utskottet har i sitt utlåtande
också tagit upp frågan om bostadsbyggandets
kreditförsörjning och
i samband därmed den ogynnsamma
kostnadsutvecklingen. Den aktuella situationen
på detta område ger anledning
till ett understrykande av vad utskottet
har anfört i denna del.

Jag vill framhålla, att jag hyser full
förståelse för angelägenheten av ett ökat
bostadsbyggande där bristen är som
störst och alltså mest besvärande för
den enskilda människan. Det måste
dock slås fast, att bristen känns lika besvärande
oavsett om den är till finnandes
inom eller utanför de s. k. storstadsområdena.
Skälet för en viss ändring
av regeringens förslag har alltså
i mitt fall helt andra motiveringar än
de som framförts från centerpartiets
sida.

Låt mig till sist framhålla, att det är
ytterst angeläget att de lägenheter, som
av en eller annan anledning eventuellt
ej kan komma till utförande inom ramen
för det ökade bostadsbyggandet i
de s. k. storstadsregionerna, så tidigt
som möjligt bör tilldelas övriga expanderande
områden i landet.

Till herr Eliasson i Sundborn, som

Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Nr 16 117

Interpellation ang.

vid ett par tillfällen talat om de socialdemokratiska
motionärer, som uppträtt
i denna fråga, vill jag säga att den blekhet
som han förmenade numera var
mest karakteristisk för motionärerna,
kanske ändå inte är en helt riktig beskrivning.
I den mån man menar att en
omfördelning av bostadsbyggandet skulle
ha något av livsfärgen över sig kan
sägas, att något av denna färg måhända
dröjer kvar på motionärernas kinder.

Jag har, herr talman, inget särskilt
yrkande.

Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på
förslag av herr talmannen att uppskjuta
den fortsatta behandlingen av förevarande
utlåtande samt behandlingen
av övriga på föredragningslistan upptagna
ärenden till kl. 19.30, då enligt
utfärdat anslag detta plenum komme
att fortsättas.

§ 10

Interpellation ang. förvaringen av
järnvägsmuseets samlingar

Ordet lämnades på begäran till

Fröken ANDERSSON i Strängnäs (s),
som yttrade:

Herr talman! Järnvägsmuseet i Stockholm
öppnades för allmänheten 1915.
Verksamheten utvecklades och år 1929
fick museet lokaler vid Vasagatan för
modeller och arkivalier. Originalföremålen
sammanfördes 1942 och 1945 i
jrovisoriska lokaler i Tomteboda. Dessa
lokaler är emellertid så bristfälliga,
att det föreligger stor risk att den från
historisk synpunkt dyrbara materielen
kan förstöras.

Av ett svar på en interpellation av
herr Lindahl i Laxå år 1946 framgick,
att den då aktuella stängningen av museet
var temporär och att verksamheten

förvaringen av järnvägsmuseets samlingar

skulle upptagas så snart förhållandena
det medgav.

I juni 1950 öppnades museet på nytt
i högst provisoriska lokaler i en källare
vid Torsgatan, vad avsåg modeller samt
en del föremålssamlingar. Under fyra
museiföreståndare fram till 1960 tillfördes
museet en ström av människor.
År 1951 hade museet inte mindre än
44 000 besökare. Ur museets arkiv har
beställts ungefär 2 000 kopior per år,
och de provisoriskt förvarade handlingarna
har rönt stor uppmärksamhet.

De lokaler som användes vid Torsgatan
var dock ett provisorium i högsta
grad. Kontraktet på lokalerna innebar,
att uppsägning kunde ske efter en tioårsperiod
och man visste således att
läget då skulle kunna vara detsamma
som år 1946. Ingen möda sparades från
föreståndarna under dessa år, men jag
tillåter mig konstatera att järnvägsstyrelsens
intresse var i svalaste laget.

Denna borde ju annars under denna
provisoriska tioårsperiod på något sätt
medverkat till att permanenta lokaler
anskaffats.

Vid det stora museet i Tomteboda var
kampen från personalens sida ojämn,
trots ett brinnande intresse. Åldrandet
mättes i ett antal kilo bortknackad rost,
och det stod klart för var och en, att
föremålen i de provisoriska träskjulen,
i vilka det regnade in och på vilkas golv
svallisen kunde bli en halv meter tjock,
inte i längden kunde motstå en hastig
förintelse.

Första januari 1965 var nådatiden ute.
En del av föremålen, tiondelsmodellerna,
skall ställas upp på Centralstationen,
vilken avdelning skall öppnas den 23
maj i år. övriga modeller och föremål
är magasinerade på Liljeholmens station.
En järnvägsvagn med ca 7 ton föremål
är dock till finnandes på Storviks
station. Ingen av de här nämnda förhållandena
är av sådan art, att de kan
accepteras av någon som är intresserad
av lämplig förvaring. En viss uppmärksamhet
har ägnats lokaler i Gävle, men

118 Nr 16 Onsdagen den 7 april 1965 fm.

Interpellation ang. statens vattenfallsverks system för räntcberäkning och vinstredovisning -

också de är i högsta grad otillräckliga
och kan innebära risk för ytterligare
splittring av samlingarna.

Från fackmannakretsar anses de föremål
som tillhör järnvägsmuseet vara de
förnämsta bland de europeiska samlingarna;
det finns också de, som hävdar
att de tillhör världens förnämsta.

Personligen tror jag också att ett välordnat
järnvägsmuseum kan vara av
betydelse för SJ såsom affärsdrivande
företag. Att det finns ett icke oväsentligt
intresse från allmänhetens sida behöver
jag väl inte särskilt framhålla.

Herr talman! Med hänvisning till det
ovan relaterade anhåller jag om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande frågor:

Kan statsrådet redovisa de åtgärder
som är erforderliga för att de kulturtekniska
och historiska föremål som nu
ingår i järnvägsmuseums samlingar skall
kunna förvaras på ett betryggande sätt?

Kan statsrådet redovisa när föremålssamlingarna
i full utsträckning kan inordnas
i en härför lämplig museibyggnad,
så att de på samma sätt som övriga
kulturföremålssamlingar kan betjäna
allmänhet och forskare med intresse
för detta område?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. statens vattenfallsverks
system för ränteberäkning och
vinstredo visning

Ordet lämnades på begäran till

Herr PETERSSON (h), som yttrade:

Herr talman! Med tillämpning från
och med taxeringsåret 1964 har vidtagits
vissa ändringar i kommunalskattelagen
avseende reglerna för taxering till
kommunal inkomstskatt av inkomst av
rörelse. För beskattning av kraftverksrörelse
innebar detta, att kraftverks -

kommun (kommun, i vilken kraftstation
är belägen) i första hand tillgodoförs
det s. k. garantibeloppet för fastigheten
samt 30 procent (tidigare 25
procent) av den beskattningsbara inkomsten
därutöver. Vidare går 5 procent
av inkomsten utöver garantibeloppet
till taxering i huvudkontorskommun
(tidigare 10 procent), återstående
65 procent tillfaller kommun (er) där
detalj distribution sker.

Dessa förändringar i kommunalskattelagen
torde medföra att de i enskild
ägo varande kraftverken i de flesta fall
betalar mera kommunalskatt än tidigare
i kraftverkskommunerna. Då de statsägda
kraftverken synes erlägga endast
garantiskatt på taxeringsvärdet i kraftverkskommunerna
har lagändringen för
dessa kraftverk ingen effekt.

Den nu aktuella fastighetstaxeringen
med ifrågasatt sänkning av repartitionstalet
beträffande fastighetsskatten aktualiserar
även frågan om vinstredovisningen
av statens kraftverk i Norrland.

För de kommuner och landsting, som
fått eu stor del av sin vattenkraft utbyggd
av statens vattenfallsverk, framstår
det som otillfredsställande att de
skall få lägre skatteinkomster av vattenkraftsutbyggnaderna
än vad de kommuner
får där kraftverken drivs i enskild
ägo.

Ingreppen i natur, bosättning och utkomst
i bygden är ju desamma oavsett
vilken ägarkategori som exploaterar vattenkraften.

Skillnaderna i erlagd kommunalskatt
anses bero på att statens vattenfallsverk
har ett eget system för ränteberäkning
och vinstredovisning. Skillnaderna
kan bli mycket stora. Åren 1960—
1963 redovisade t. ex. det i enskild ägo
varande Hjälta kraftverk i Långsele
kommun, Västernorrland, en vinst till
kommunal inkomstbeskattning på mellan
7 och 11 miljoner kronor per år.
Hjältas taxeringsvärde är i runt tal 93
miljoner kronor. Statens vattenfallsverk

Onsdagen den 7 april 1965 em.

har i Jokkmokks kommun, Norrbotten,
kraftverk till ett taxeringsvärde av ca
1 043 miljoner kronor men betalar ingen
kommunal inkomstskatt till kommun
eller landsting.

Enligt min mening bör åtgärder övervägas
som ger kommun med statliga
kraftverk samma förutsättningar till
kommunal inkomstskatt av el-produktionen
som kommuner med kraftverk i
enskild ägo har.

Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
få ställa följande frågor:

Nr 16 119

1. Vill herr statsrådet redogöra för
statens vattenfallsverks system för ränteberäkning
och vinstredovisning för i
norrlandsälvarna byggda kraftverk?

2. Vill herr statsrådet lämna en prognos
om när med nuvarande system vattenfallsverken
i Norrland kan beräknas
ge beskattningsbar vinst?

3. Anser herr statsrådet nuvarande
förhållanden tillfredsställande?

Denna anhållan bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.59.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 7 april

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
andre vice talmannen.

Främjande av bostadsförsörjningen
m. m. (forts.)

Herr andre vice talmannen meddelade,
att överläggningen rörande statsutskottets
utlåtande nr 38, i anledning av
vissa av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående
anslag för budgetåret 1965/66 till
främjande av bostadsförsörjningen m. m.
jämte i ämnet väckta motioner, nu komme
att fortsättas; och lämnades därvid
ordet, i enlighet med förut gjord anteckning,
till

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep),
som yttrade:

Herr talman! Jag har närmast begärt
ordet för att säga några ord om motion
226 i denna kammare. Men dessför -

innan vill jag lägga några synpunkter
på den debatt som har förts här i dag.
När man har lyssnat på den, har man
fått intrycket, att bostadsfrågan i alltför
hög grad bedömts utifrån storstadsregionernas
horisont. Nu finns det
emellertid, såsom har framhållits tidigare
i dag, områden utanför storstadsregionerna
som kan räknas till de expiansiva.
Utvecklingen visar detta klart
på många håll. Det är områden som tidigare
varit att betrakta som avfolkningsområden.
Nu växer på många orter
nya företag fram, och tidigare etablerade
företag utvecklar sin rörelse,
men utvecklingen av företagsamheten
är, som vi litet var känner till, helt
eller i mycket stor utsträckning beroende
av bostadsbyggandets omfattning.

Även med risk att bli beskylld för
att vara bygdepolitiker vill jag framhålla
att det lilla obetydliga län, som
jag har glädjen att få representera, den
del av Småland som i olika sammanhang
har betecknats såsom det mörka
Småland, har förutsättningar att räk -

120

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

nas till de s. k. expansiva områdena.
Men utvecklingen är i hög grad beroende
av det bostadsbyggande som vi
kan påräkna och den nedskärning av
bostadskvoten, som vi har fått, kommer
på många områden att hindra utvecklingen.
Vi bar stora företag, exportföretag,
som kan få arbetskraft,
men de kan inte få den utan att det
finns bostäder.

■lag kan instämma i vad herr Johansson
i Norrköping yttrade när han
framhöll att det finns expanderande
orter utanför storstadsområdena, men
eftersom jag ser att han är inne i kammaren
nu, kan jag inte låta bli att polemisera
något mot det anförande som
han höll tidigare i dag. Jag tycker att
hans motivering för att inte följa upp
sin egen motion var inte så litet krystad.
Han ansåg sig inte kunna ansluta
sig till centerpartiets reservation. Men
jag trodde det var möjligt för en socialdemokratisk
ledamot i utskottet att
tillverka en egen reservation om det
var så att han inte var nöjd med utskottets
skrivning. Den reservation
som herr Johansson sade sig inte vilja
vara med om eftersom han betraktade
den som en demonstration, kom mig
att tänka på den motion som han själv
har lämnat. Med den behandling som
han själv varit med att ge denna motion
frågar man sig om inte motionen
som sådan var något av en demonstration.

Det har tidigare här poängterats nödvändigheten
av lokaliseringspolitiska
strävanden för att på längre sikt komma
till rätta med bostadssituationen i
storstadsområdena. Kan vi inte lätta
på inflyttningstrycket, kommer heller
inte bostadsköerna att minska i storstäderna.
Men regeringens förslag leder
faktiskt till motsatsen. Ena gången
ger man något litet med lokaliseringshanden
och den andra gången tar man
igen det med bostadshanden.

Ungdomens situation brukar ofta
föras in i debatter här i kammaren,
och i en debatt som denna brukar dess

situation mer än i andra sammanhang
komma in i bilden. De förhållanden
som f. n. råder på bostadsmarknaden
drabbar i första hand ungdomen och
de unga föräldrar som står i bostadskö.
Om jag också ser bostadsfrågan från
storstadens horisont, så har jag dock
den uppfattningen att det inte kan vara
ett intresse för storstadens ungdom,
som står i bostadskön, att denna bostadskö
ökas genom att allt fler människor
flyttar in. Det kan heller inte
vara av intresse för ungdomen utanför
storstaden att tvingas ställa sig i
denna ko på grund av att arbetsmöjligheterna
finns inom området.

Det finns en grupp vars bostadssituation
inte är den bästa, och det är
pensionärerna. I den motion som jag
förut nämnde, nr 175 i första kammaren
och 226 i denna kammare, har jag
tillsammans med några andra centerpartister
tagit upp deras bostadsfråga.
Som alla känner till, redovisade socialpolitiska
kommittén förra året att mer
än 100 000 gamla har bostäder som saknar
vatten och avlopp. I fjol beslöt vi
här i riksdagen om förbättrat stöd till
upprustning av dessa bostäder. Kommunerna
har sedan dess genomfört en
inventering av pensionärernas bostadsförhållanden.
Vi vet att till nämnda
upprustning utgår lån, varav 10 000
kronor är ränte- och amorteringsfritt.
Till icke pensionärer utgår också sådant
stöd, men det är begränsat till
högst 4 000 kronor. I vår motion har
vi föreslagit att den övre gränsen för
detta stöd skulle höjas från 10 000 till
12 000 kronor för pensionärer och från
4 000 till 8 000 kronor för icke pensionärer
samt att gränsen för inkomstprövningen
skulle höjas från nuvarande
6 000 till 9 000 kronor beskattningsbar
inkomst. Det är angeläget att upprustningen
av dessa bostäder genomförs
så snabbt som möjligt. Den ökning
av kostnaderna som har inträtt
motiverar den höjning som vi har föreslagit.

Utskottet har, som det ofta heter i

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

121

denna kammare, skrivit välvilligt, och
det är ju alltid tacknämligt. Men om
denna välvilliga skrivning löser pensionärernas
bostadsfråga är väl tveksamt.
Nu hänvisar visserligen utskottet
till bostadsförbättringsutredningen och
säger att denna i sitt under fjolåret
framlagda betänkande förde fram vissa
förslag i ämnet. Enligt vad utskottet
inhämtat är dessa förslag föremål för
överväganden inom departementet.

Det är riktigt att denna utredning
framlade vissa förslag, men enligt förslagen
skulle övergångsvis fram till den
1 juli 1969 bostadsförbättringslånen bibehållas
för åldringar och förtidspensionärer,
och samma maximigräns som
nu gäller för ränte- och amorteringsfria
lån föreslås av utredningen skola
gälla under övergångstiden.

Såvitt jag kan finna bygger utskottet
upp sin argumentering på utredningens
förslag, och enligt detta skulle det
inte bli någon ändring förrän efter den
1 juli 1969. Jag vet naturligtvis inte
vilka informationer som utskottet har
fått från departementet och som det
åberopar, men jag vill ställa frågan till
utskottets representant om det är så,
att utskottet har accepterat att ingenting
händer på detta område förrän
efter den 1 juli 1969, eller om de informationer
som utskottet har fått från
departementet är sådana, att man kan
förvänta att mycket snart få fram ett
förslag till ändring på den punkten.

Jag skulle vara mycket tacksam om
utskottets talesman ville ge ett närmare
besked på den punkten, och, herr
talman, i avvaktan på det beskedet avstår
jag tills vidare från att ställa något
yrkande.

Därefter anförde:

Herr JOHANSSON i Norrköping (s)
kort genmiile:

Herr talman! Till herr Gustavsson i
Alvesta skulle jag vilja säga att jag är
glad över att han kan dela en del av

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

de synpunkter som jag framförde i mitt
tidigare anförande här.

Jag deklarerade då, att jag inte var
helt nöjd med det resultat, som den
motion som jag står för hade fått, men
jag tyckte ändock att det var ett framsteg
att vi hade kunnat flytta över 2 000
lägenheter från storstadsregionen till
reservkvoten, som skall komma landets
övriga delar till godo. Jag skulle
vilja säga att det väl är få gånger som
motioner blir helt bifallna i riksdagen;
den behandling denna motion fått var
väl ändå ett steg i rätt riktning.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Dagens debatt i bostadsfrågan
har i stor utsträckning
kommit att röra sig om de aktuella
nedskärningarna av bostadsvolymen,
vilka framför allt har drabbat de områden
i vårt land som ligger utanför
storstadsregionerna. Dessa nedskärningar
har på många håll och i alla
kretsar väckt undran och oro och inte
så litet indignation.

Men de har också medfört ett vidgat
intresse för den bostadspolitiska debatten.
Denna har kommit att omfattas
med intresse av allt vidare kretsar, och
detta tror jag är nyttigt. Många människor,
allt flera för varje dag, efterlyser
om det är en rimlig anpassning
mellan behovet av bostäder på en viss
ort och tilldelningen av bostadsbyggande.
Man efterlyser också samordning
mellan tillgång på bostäder och
de lokaliseringspolitiska strävandena
och insatserna från samhällets sida.
Ingen kan väl förneka att ett minskat
bostadsbyggande på en ort kan direkt
motverka lokaliseringspolitiska strävanden,
och man har anledning att i
denna situation fråga sig, om lokaliseringsminister
Johansson verkligen till
fullo vet vad bostadsminister Johansson
gör.

Om man på allvar vill försöka undvika
att befolkningsuttunningen på en
ort eller i en landsdel påskyndas, så är

122

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m,

det verkligen utomordentligt angeläget
att man också anpassar bostadsbyggandet
till tillgången på arbetskraft för bostadsbyggande.
Sådana här tvära kast
och drastiska nedskärningar i bostadsbyggnadsvolymen
på vissa orter kan,
när de drabbar landsdelar med påtaglig
bostadsbrist, på litet längre sikt
också medföra en stor risk för en onödig
omflyttning och bortflyttning av
byggnadsarbetare.

Inrikesministern deklarerade i dag,
att målsättningen för hans avvägning
har varit att där bristen är störst, där
måste vi bygga mest. Ja, det är helt
naturligt, och så har det ju alltid varit.
Men man har anledning att ställa sig
undrande och tveksam till de ändrade
fördelningsregler som nu aktualiseras.
Om man minskar bostadsbyggandet i
andra delar av landet än tätortsregionerna,
så försämrar man därigenom
möjligheterna att där skapa nya arbetstillfällen
för befolkningen, och därigenom
kan man råka tvinga bort ytterligare
människor till storstadsregionerna
för att de skall få sin försörjning
där. Därmed blir också bristen i storstadsregionerna
ännu mera påtaglig än
förut. Vi är alltså inne i en kretsgång
som ytterst härrör från att vi alltför
länge hållit fast vid en bostadspolitik
som i hög grad präglas av regleringar,
statliga ingripanden och förhållandena
under den senaste kristiden.

Därför var herr Bohmans förslag,
som tidigare framfördes i debatten, intressant.
Han hävdade och yrkade att
man borde försöka lösa bostadspolitikens
problem över partierna genom en
partiöverenskommelse av det slag som
vi sett exempel på i några fall under
de senaste åren. Jag vill vädja till inrikesministern
att medverka till en sådan
fullständig omprövning av bostadspolitiken,
en omprövning som måste
vara fri från fördomar och fri från
prestige. Om det visar sig möjligt att
få till stånd en sådan omläggning av
bostadspolitiken, vilken enligt min

övertygelse efter en sannolikt icke alltför
lång övergångstid skulle komma
att leda till betydande lättnader i bostadsnöden,
tror jag mig våga lova att
vi från högerpartiets sida inte skall
triumfera över regeringen. Vi skall inte
säga: Vad var det vi sade? Vi skall inte
häckla regeringen, utan vi skall tvärtom
ge den vår fulla uppskattning för
att den vågat kasta loss från regleringspolitiken.

I detta anförande instämde herr
Magnusson i Borås (h).

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag skulle egentligen
ha kunnat stryka mig från talarlistan
och inte förlänga debatten i denna kammare.
Men eftersom flera talare i olika
sammanhang har hänvisat till vår motion
vill jag ändå gärna framföra några
synpunkter från motionärernas sida.

Låt mig då först få notera att eu markant
ökning av antalet färdigställda
lägenheter har skett under den senaste
fyraårsperioden, nämligen ifrån 75 100
1961 till 87 000 lägenheter 1964. Denna
utveckling har säkerligen i mycket stor
utsträckning berott på de enskilda kommunernas
ökade möjligheter att på bästa
sätt lösa planeringsfrågorna för bostadsbyggandet.
Stora ansträngningar
har naturligtvis föregått denna positiva
utveckling, och synnerligen många
kommuner bär här gjort betydelsefulla
insatser.

Utgångsläget för beräkningen av minimiprogrammet
för bostadsbyggandet
under 1965 har ju varit att såväl arbetskraftsmarknaden
som kapitalmarknaden
kommer att vara synnerligen ansträngda
under innevarande år. Utifrån
det nu rådande ekonomiska läget har
inrikesministern ansett det nödvändigt
att räkna med en avsaktning av bostadsinvesteringarnas
ökningstakt. Dessutom
har han räknat med att Kungl.
Maj:t kommer att besluta en ytterligare
ökning av bostadsbyggandet, om utvecklingen
inom samhällsekonomien

Onsdagen den 7 april 19C5 em.

Nr 16

123

och arbetsmarknaden ger möjlighet till
detta.

Vidare har inrikesministern utgått
ifrån att storstadsområdena, där bostadsköerna
blir allt längre, måste tilldelas
ökade resurser. Det finns säkerligen
mycket goda skäl för en sådan
inriktning vid fördelningen av lånemedlen.
70 procent av bostadskön är
ju lokaliserad till storstadsområdena.

Å andra sidan bör man också uppmärksamma
vad som kommer att ske
vid en alltför stark begränsning av
igångsättningen ute i landsorten. Vi har
därför i motionerna 1:412 och 11:489
sökt belysa detta. I första hand har vi
där framhållit vilka svårigheter för
länsorganen, kommunerna och byggnadsarbetarna
den föreslagna regionala
fördelningen av lånemedel kommer att
betyda. Som exempel på verkan av
denna omfördelning har vi bl. a. anfört
några uppgifter ifrån Skaraborgs län
rörande sysselsättningen hösten 1964
jämfört med hösten 1965. Dessa siffror
har ju tidigare under debatten nämnts
i olika sammanhang. Enligt denna beräkning
skulle det betyda ett sysselsättningsbortfall
för cirka 700 byggnadsarbetare.

Jag kan i detta sammanhang nämna
att enligt den senaste uppgiften om arbetslösa
kassamedlemmar var drygt
hälften eller omkring 300 byggnadsarbetare.
Denna uppgift om arbetslösheten
bland byggnadsarbetarna skapar
självfallet eu stark oro för den stundande
utvecklingen, speciellt med tanke
på det kommande vinterhalvåret.
Med hänsyn till detta har vi i vår motion
hemställt om att riksdagen vid behandling
av denna fråga måtte uttala
att vid den regionala fördelningen all
tänkbar hänsyn tages till såväl byggnadsbehovet
som sysselsättningen för
byggnadsarbetarna. Motionerna har i
utskottet fått en synnerligen positiv behandling.
Utskottet skriver sålunda
bl. a.: »Utskottet vill framhålla, alt denna
begränsning, i förening med att

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

tyngdpunkten i byggandet förskjuts till
storstadsregionerna, inte kan undgå att
vålla olägenheter i fråga om bostadsproduktionen
i områden utanför storstadsregionerna.
Utskottet finner därför,
att den oro beträffande produktionsutveckling
och sysselsättning inom
bostadsbyggandet, som kommer till uttryck
i åtskilliga av de ovan nämnda
motionerna, inte saknar fog.» Vidare
har utskottet mycket kraftigt understrukit
vikten av att man med vaksamhet
följer den kommande utvecklingen.
Dessutom har det föreslagit att en stor
del av bostadslånemedlen skall reserveras
för en senare fördelning, varvid
riktpunkten skall vara att tillgodose
det bostadsbehov som uppkommer i
samband med nyetablering och utvidgning
av industriföretag.

Vi motionärer är självfallet tacksamma
för en sådan skrivning. Under
debatten har dessutom framkommit att
denna reserv kommer att fördelas under
den närmaste tiden, ja kanske omedelbart
efter det att riksdagsbeslutet
fattats i frågan. Jag tror att för berörda
kommuners planering och för bibehållandet
av sysselsättningen bör denna
fördelning genomföras så snabbt som
möjligt. Jag tror också att det är mycket
viktigt, som inrikesministern påpekade,
att arbetsmarknadsmyndigheterna
med uppmärksamhet följer utvecklingen.

Jag kan instämma i vad herr Johansson
i Norrköping har sagt här tidigare,
att även om vi inte är helt nöjda med
utskottets utlåtande anser vi dock att
vår motion i denna fråga har haft betydelse.
Med hänsyn till det ber jag att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Andra kammaren skall,
såvitt jag förstår, om en liten stund
siilta punkt för 1965 års bostadsdebatt.
När man följt den under hela dagen
kan man konstatera att den nästan helt
och hållet rört sig om en enda sak.

124

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

nämligen fördelningen av byggandet ur
geografisk synpunkt. Det var väl heller
inte överraskande att så blev fallet. Regeringens
utspel att specialdestinera en
avsevärd del av bostadsbyggandet till
de utpräglade bristorterna har föranlett
reaktioner och livlig aktivitet runt om
i landet, och de många talen i dag har
tydligt vittnat härom. Det är annars
föga märkligt, tycks det mig, att om
man under senare år kunnat registrera
totalt ett kraftigt ökat bostadsbyggande
men en tillbakagång i de mest utpräglade
bristorterna, d. v. s. storstäderna,
inte bara relativt utan i absoluta tal,
måste detta föranleda sådana initiativ
som regeringen tagit. Det finns, det
vet vi alla, en kapacitetsgräns för byggandet
i landet. Arbetskraftstillgången,
planeringsresurserna och kapitalförsörjningen
är viktiga faktorer när den gränsen
sättes. Som representant för ett utpräglat
bristområde måste jag hävda
att största möjliga del av tillgängliga
resurser skall kanaliseras dit där bristen
på bostäder är störst.

Resonemanget i centerpartireservationen
kan jag inte följa. Visst skall
man ha en aktiv lokaliseringspolitik,
men hur aktiv den än är bryter man
inte helt inflyttningen till storstadsområdena.
Vi vet exempelvis att till stockholmsområdet
flyttar 20 000—25 000
människor per år. Det är väl också
känt för centerpartiet att det pågår en
hushållssprängning, en förbättring av
boendestandarden, att man gifter sig
tidigare och att allt detta utlöser behov
av fler lägenheter. Faktiskt är detta fallet
också i storstadsområdena.

Saneringsfrågorna är omfattande inte
bara för att man skall kunna bygga
varuhus och bankhus utan också för att
eliminera helt sekunda bostäder. Det
finns gott om sådant bostadsbestånd i
de större städerna — ett bostadsbestånd
som är daterat från tiden innan
samhället gjorde något åt bostadsfrågans
lösande. Allt detta har skapat ett
bostadsunderskott som måste angripas.

Det var av den anledningen som jag
personligen upplevde propositionens
utformning med stor tillfredsställelse.
Jag har haft starka betänkligheter innan
jag kunnat ansluta mig till utskottets
ställningstagande, varigenom man
naggat i kanten den del som skall gå
till de verkliga bristorterna. Vissa skäl
har emellertid redovisats som föranlett
mig att ansluta mig till kompromissen
i statsutskottet. Framför allt har jag i
bostadsstyrelsen fått kontakt med vissa
uppenbara svårigheter att dra ned byggandet
ute i landet så mycket som var
tänkt. De rullande femårsplanerna förlorar
i värde om de inte i huvudsak kan
följas.

Men om detta gäller ute i landet på
industriorter med tämligen högt byggande,
i de små kommunerna där man
förberett ett fåtal lägenheter, gäller det
naturligtvis även i storstadsområdena.
Xär herr Nilsson i Tvärålund vältaligt
beskrev problemen i, om jag fattade
honom rätt, en grannkommun till hans
egen hemortskommun skulle jag vilja
anmoda honom att studera en eller annan
storstockholmskommun. Jag är
övertygad om att han då kommer att
träffa på exakt samma problem, bara
i en större skala. Ett så högt byggande
som man skall pressa sig upp till i dessa
bristområden behöver stimuleras och
befrämjas med alla medel, inte minst
med dem som statsmakterna besitter.

Den oro, som kommer till uttryck i
centerpartireservationen, för att den
plötsliga förändringen av storstadsområdenas
bostadsbyggande inte överallt
kan utnyttjas på grund av att planering
inte genomförts i tillräcklig utsträckning,
bör vi ha rätt att dämpa. Ansvariga
myndigheter i kommunerna, i de
kommunala samarbetsorganen och i
länsstyrelserna samt de statliga bostadsmyndigheterna
bedömer läget så att det
planerade byggandet kan genomföras
under en förutsättning — och en mycket
väsentlig sådan — nämligen att det
finns krediter till förfogande. På den

Onsdagen den 7 april 19G5 em.

Nr 16

125

punkten vill jag till alla delar instämma
i vad herr Bergman tidigare i dag
har sagt.

Här i riksdagen har många gånger
lämnats redogörelser för vad ett sådant
samhällsbyggande som sker i våra storstadsområden
kostar. När man runt om
i landet och inom olika partier ynkar
de bostadslösa i storstäderna och inte
sällan bekymrar sig över de kommunalt
ansvarigas oförmåga att lösa bostadsproblemet,
så borde man i stället
försöka i handling bidraga till att åstadkomma
en lösning genom att avstå en
del av sina egna resurser till förmån
för bostadsbyggandet i storstadsregionerna.
Kreditförsörjningen är i dagens
läge en kärnfråga. Finansieringen av
bostadsbyggandet kan bara till en del
klaras genom höjd kommunal utdebitering.
Ett flertal av de kommuner, som
exempelvis i storstockholmsområdet
står för den större delen av bostadsbyggandet,
har en skattesats som i höjd
väl mäter sig med andra kommuners
och ibland även ligger över riksmedeltalet.

Befolkningstillflödet till en kommun
föder ofantliga behov av investeringar,
men skatteinkomsterna kommer som
bekant först tre år efter det människorna
flyttat till kommunen. Den service,
som kommunerna i storstadsregionen
kan bjuda, är inte alltid fullgod. Vi som
bor i dessa kommuner och som känner
till en del om förhållandena ute i landet,
tror de inflyttade på deras ord, när
de med grämelse efterlyser den fina
idrottshallen som de vant sig att ha på
den ort de lämnat eller när de tycker
att det är trångt i våra skolor eller för
övrigt påvisar brister i jämförelse med
vad som är fallet i de samhällen som
fått bättre tid på sig att växa fram.

På tal om miljö vill jag säga några
ord i anslutning till vad den samlade
borgerligheten anfört i reservationen
på sid. 29 i utskottsutlåtandet. Man
framhåller där att »miljöfrågorna hittills
inte har ägnats tillräckligt intresse.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Hård markexploatering, koncentrerad
höghusbebyggelse, otillräckliga utrymmen
för lekplatser har i alltför hög
grad präglat vårt bostadsbyggande». Jag
vill för det första erinra om att dessa
frågor har under senare år ägnats allt
större uppmärksamhet. För det andra
vill jag — och då utgår jag från förhållandena
i storstockholmsområdet —
påstå att om kommunerna fick ett mera
jämnt fördelat ansvar, i lägenheter räknat,
för att lösa bostadsfrågan, skulle
en del av svårigheterna och bristerna
elimineras. Ingen missunnar Djursholm
dess golfbanor och ridstigar, men nog
blir man ledsen när man i listan över
planerad igångsättning av flerfamiljshus
för innevarande år inte hittar en
enda lägenhet i Djursholm. Och går
man till kolumnen för småhus, står dar
också en nolla för Djursholm. När det
gäller Stocksund är siffrorna 12 resp.
22. För Danderyds del hittar jag i båda
kolumnerna en nolla. Saltsjöbaden uppvisar
siffrorna 16 resp. 57.

Om jag tar en annan grupp kommuner
i Storstockholm, finner jag exempelvis
att Huddinge skall detta år bygga
1 000 lägenheter i flerfamiljshus och
250 lägenheter i småhus. För Järfälla
kommun iir motsvarande siffror 818 och
102, för Tyresö 480 och 396 samt för
Österhan inge 939 och 70.

Dessa siffror och dessa grupperingar
av kommuner är intressanta från flera
synpunkter. För det första kan konstateras
att de fyra förstnämnda kommunerna
tillhör de absoluta lågskattekommunerna
här i landet. Detta är däremot
sannerligen inte fallet med den andra
gruppen av kommuner; dessa befinner
sig i fråga om skattesatsen på riksmedeltalet
eller därutöver.

Det finns också skillnader ur politisk
synpunkt mellan de olika grupperna
av kommuner. De fyra förstnämnda
kommunerna har en borgerlig majoritet
och de andra en socialdemokratisk
majoritet.

Kommunerna har inte på något siitt

126

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m

godtyckligt utvalts i syfte att bevisa ett
sådant samband som jag här talat om,
utan det är faktiskt fråga om de kommuner
inom hela storstockholmsområdet
som för närvarande har det minsta,
respektive största bostadsbyggandet.
Jag tror också att jämförelsen talar för
sig själv.

Låt mig sätta de siffror jag här nämnt
i samband med herr Bohmans yttrande
tidigare i dag, då han slog fast att samhället
visar ett alltför stort intresse för
bostadsbyggandet. Den högerstyrda staden
Djursholm tycks leva efter den uppfattning
som herr Bohman tydligen har,
nämligen att man skall visa ett minimalt
intresse för bostadsbyggande.

Herr Bohman beklagade också att
kommunerna runt Stockholm fyller ut
och förstör ekskogar och björkbackar
genom att bygga punkthus. Ja, det gäller
som bekant att försöka lösa bostadsfrågan
i detta storstadsområde, och det
kan inte ske genom att bygga ett fåtal
liigenheter, utan man måste producera
ett oerhört stort antal lägenheter. Det
skulle vara tacknämligt, om även kommunerna
med en borgerlig majoritet
ville ta itu med detta problem, så att
de andra kommunerna kunde få behålla
en del av sina ek- och björkbackar.

Herr Mundebo beskärmade sig över
miljöförstöring och allehanda samhälleliga
brister. Jag tycker det är värt
lägga märke till hur man från folkpartihåll
agerar i bostadsfrågan. Man är varje
år här i riksdagen angelägen att bjuda
över och presentera förslag till ett
större bostadsbyggande än vad regeringen
gjort. I dag har vi bevittnat hur
man från folkpartihåll sökt bevisa att
man var först med att föreslå ett visst
tal. Men när det är fråga om att ute
i kommunerna genomföra bostadsbyggandet
har representanterna för samma
parti svårt att ansluta sig till förslag
om en högt liggande bostadsproduktion.
Man anför skäl för att dra ned
bostadsbyggandet.

I min egen kommun, Huddinge, har

vi för inte alls länge sedan haft en sådan
uppgörelse där folkpartiet funnit
anledning att plädera för en lägre siffra
och i debatten framhålla att det visst
inte var säkert att det var mest angeläget
att bygga bostäder, utan om man
skulle välja mellan sådana och ett idrottshus
skulle man måhända välja det
senare.

I Järfälla har vi nyligen upplevt en
liknande historia då folkpartiet dragit
sig ur ett utredningsarbete för det
framtida bostadsbyggandet, därför att
man inte från början fick bestämma sig
för en blygsammare målsättning än vad
de andra önskade.

I riksdagen är man angelägen att
vända sig till de bostadslösa, men ute
i kommunerna vänder man sig självfallet
även till dem som redan har en
bostad. Där blir det miljöfrågorna och
de olika attributen som hör till bostaden
som man finner det angeläget
att ta upp. Emellertid måste detta framstå
som synnerligen ihåligt och avslöjande.
Nu är emellertid vägen mellan
Helgeandsholmen och kommunalhusen
här i Storstockholm inte så lång, så förhållandet
är väl ganska känt. Den samverkan
över partigränserna som herr
Bohman efterlyste får nog ske med
andra utgångspunkter än det bostadspolitiska
handlande som man presterar
i de kommuner där det finns en borgerlig
majoritet. För dagen är det uppenbart
att man får trygga sig till de kommuner
som har en socialdemokratisk
majoritet.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
utlåtande.

Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag skall inte alls försöka
göra någon sammanfattning av
denna debatt, tv det åligger inte mig,
men jag har fått ett papper i min hand
som jag tycker är ganska intressant.

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

127

Det är från Göteborgs stads bostadsförmedling.
Jag ber att få citera följande
rader: »I Göteborg byggs emellertid
f. n. ett betydande antal större lägenheter
i skilda nybyggnadsområden.
Dessa lägenheter fördelas genom bostadsförmedlingen.
För sökande till lägenhet
om 3 rum och kök eller större
lägenhet och som bor i de allmännyttiga
företagens fastigheter är väntetiderna
nu mycket korta. Bostadsförmedlingen
är nämligen i stort behov av äldre lägenheter,
som bl. a. anvisas till dem
som bor i aktuella saneringsområden.
Med hänsyn till de reducerade väntetiderna
för större lägenheter vill de
allmännyttiga företagen rekommendera
de hyresgäster som är trångbodda att
söka höja sin bostadsstandard genom att
nu efterfråga lägenhet i nyproduktionen.
»

Det är ganska intressant att bostadsbristen
när det gäller 3 rum och kök
samt större lägenheter, såvitt jag fattat
skrivelsen rätt, numera är avskaffad i
Göteborg. På baksidan av samma skrivelse
finns det emellertid följande uppgifter
om hyrorna: Kallhyran för Biskopsgården
på 65—70 in2 är 337 kronor
per månad. Härtill kommer kostnader
för värme, trappstädning, parkeringsplats
och garageplats. Vidare kan nämnas
Tynnered 380 kronor per månad
för 65—70 in2, Östra Kaverös kallhyra
357 kronor per månad för 71—75 in2,
men då tillkommer 9 700 kronor i insats,
östra Kaverös kallhyra 400 kronor
per månad för 76—80 in2 vid 10 895
kronor i insats. Jag skall inte trötta med
flera exempel. Hyresregleringslagen
gäller ju i Göteborgs stad, och nu skulle
jag vilja ställa en fråga till högerpartiet:
Verkar dessa hyror som man nu förmedlar
genom Göteborgs stads bostadsförmedling
och som alltså är minimieller
kallhyror på något sätt chockerande
på högerpartiet och dess talesmän?
Anser ni att dessa siffror uttrycker
ett marknadspris? Man måste ju
hela tiden ha i minnet att det tillkom -

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

mer värmekostnader, trappstädning och
andra kostnader. Hur höga anser högerpartiet
att hyrorna bör vara om de
med alla dessa tillägg inte avspeglar
marknadspriset?

Man måste utgå från vad en industriarbetare
tjänar. Jag har just nu sett på
statistiken. Timlönen ligger på 7: 91 för
industriarbetare, låt oss säga 8 kronor
jämnt. Detta innebär 16 000 kronor om
året. En industriarbetare kan därför
inte per vecka tjäna så mycket som
månadshyran kostar, utan han måste
arbeta ungefär en och en halv vecka.

Jag tycker att dessa uppgifter är
ganska chockerande, bl. a. därför att
man nu tydligen bygger så ambitiöst att
man börjar få täckning för efterfrågan
på större lägenheter i Göteborgs stad.
Det är klart att det öppnas möjligheter
för dem som önskar större lägenheter,
men å andra sidan är jag rädd för att
man kanske satsar en aning fel. Det
intressanta är ju att man redan här
begär sådana hyror att det för vanliga
industriarbetare ter sig nära nog omöjligt
att hyra lägenheterna. Man kan naturligtvis
säga att ifall det behövs 3
eller 4 rum jämte ett kök är det fråga
om barnfamiljer och dessa har barnbidrag
liksom också bostadsbidrag, men
dessa bidrag täcker i alla fall inte hyreskostnaderna
i den utsträckning som
man skulle önska.

Nu vill högerpartiet också ha bort
dessa subventioner — visserligen med
vissa begränsningar. Jag skulle önska
att herr Bergman i Göteborg kommenterade
detta. Kan man av detta papper
utläsa att man nästan kan täcka efterfrågan
på lägenheter om 3 rum och
kök och därutöver, och vilken uppfattning
har herr Bergman om de hyror
som man här anser sig vara berättigad
att utta?

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Det är en praktisk
omöjlighet för mig att här omedelbart
ha en bestämd mening i så detaljrika

128

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m,

frågor som herr Nilsson i Gävle ställde.
Jag är inte tillräckligt matematiskt skolad
för att kunna göra omräkningarna
så snabbt. Men jag gjorde ändå den kalkylen
att hyran skulle röra sig om 60
å 65 kronor per kvadratmeter lägenhetsyta,
och det är i dag ingen i och
för sig onormal hyresnivå i Göteborg
eller motsvarande ort. Jag säger onormal
med tanke på de kostnader som
i dag är förbundna med bostadsbyggande.
Att hyrorna är höga, är en helt
annan fråga, och att vi på olika vägar
bör möta denna höga nivå är en helt
annan frågeställning. Men sedda mot
de kostnader som skall täckas, tror jag
inte, att hyror av denna storlek är onormalt
höga.

Sedan uppfattade jag inte vilken lönenivå
den industriarbetare låg på, som
herr Nilsson i Gävle tog som exempel,
men jag hörde efteråt att han skulle
vara berättigad till familjebostadsbidrag.
Den saken gled herr Nilsson lätt
förbi. Men sådana bidrag är ju till för
att lägre inkomsttagare skall kunna efterfråga
lägenheter som svarar mot deras
behov.

Jag skall mycket gärna sätta mig ned
vid ett bord tillsammans med herr Nilsson
och räkna fram dessa siffror, men
att jag skulle göra det så snabbt som
herr Nilsson vill tycker jag är att begära
för mycket. Jag ger upp inför sådana
uppgifter.

Jag tror visst inte att bostadsbehovet
i Göteborg är täckt på detta område.
Om jag hörde rätt, riktades det en uppmaning
till hyresgästerna i allmännyttiga
bostadsföretag i Göteborg att söka
över till lägenheter i högre prisläge,
men då skapar man en byteskedja, där
man får fram lägenheter till liigre kostnader.
Det är man naturligtvis alltid i
behov av i Göteborg såväl som i andra
städer. Om det kommer någon utanför
denna kedja och vill ha en trerumslägenhet,
förmodar jag att kön i Göteborg
är mycket lång, men i en byteskedja
kan det gå snabbare. Jag tror inte att

någon är främmande för den teknik som
man i sådana fall använder sig av.

Beträffande stora och små lägenheter
vill jag säga att den frågan just nu är
föremål för mycket intensiv debatt i
Göteborg, och där har man i olika partier
helt skilda meningar om vilken väg
man skall gå fram på, om man skall
satsa hårt på framtiden, då efterfrågan
på stora lägenheter kommer att bli stor,
eller om man skall bygga för dagens
behov. Det är en mycket svår avvägningsfråga.
Men den skall man i Göteborg
rätt snart ta ställning till.

Slutligen vill jag också ta upp en annan
fråga, som herr Gustavsson i Alvesta
lär ha ställt, när jag beklagligtvis
inte var närvarande i kammaren, nämligen
vad vi menade med att påstå att
frågan om stödet till bostadsförbättringar
skulle prövas i departementet
och att vi räknar med att det snart
skall tas ett initiativ i den riktningen.
På det vill jag svara att vi baserar det
påståendet på ett besked från departementet.
Vi var nämligen så lyckligt lottade
i tredje avdelningen, som hade
detta ärende till behandling, att avdelningens
sekreterare i bostadsfrågan var
samme utredare som hade lagt fram
det förslag som nu skall prövas. Vi
hade alltså god kontakt i själva sakfrågan,
och alla ledamöter i avdelningen
nöjde sig med beskedet att frågan är
föremål för prövning i departementet.
Då ansåg vi — och det gjorde vi väl
rätt i — att man kunde förvänta att
det snarast skulle tas ett initiativ i frågan.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Jag vill säga till herr
Bergman att inrikesministern tidigare i
dag i annat sammanhang har förklarat
att han inte är beredd att i detta sammanhang
uttala sig om huruvida utredningens
förslag går att genomföra eller
inte. Därför menar jag att utskottets avslagsyrkande
på denna motion hänger
i luften.

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

129

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag förstår ju att ledamöterna
vill gå till beslut.

Jag vill bara säga till herr Bergman:
Är det inte ändå ganska betänkligt om
man har kommit dithän i Göteborgs stad
i den allmännyttiga bostadsbebyggelsen,
att väntetiderna för tre rum och kök
och större lägenheter nu är mycket
korta? Eller hur är det ställt egentligen?
Det verkar på något sätt märkligt. Är
det inte så att hyreskostnaden för dessa
stora lägenheter ligger på en sådan nivå
att människor med vanliga inkomster
inte kan hyra dem?

Det är klart att t. ex. de som har barn
får sina subventioner, bostadsrabatter
etc. Men dessa bidrag känner vi ju till
— de är inte av sådan omfattning att
de hjälper så rasande mycket när det
är fråga om hyror och insatser av det
slag jag nämnde.

Har man inte en ambition som är litet
för hög när det gäller att bygga
stora lägenheter? Lever man inte 20 år
före i tiden? Är det inte Riksbyggens
ambition som leker er i hågen, där man
talar om att vi om 20 år har fördubblat
våra inkomster och att vi därför
måste bygga lägenheter i dag som kan
bebos om 20 år? Har ni tänkt någonting
på dagens hyresgäster i Göteborg?

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Till herr Gustavsson i
Alvesta vill jag säga, att det förhållandet
att inrikesministern inte är beredd
att tala om, vilken ställning han kommer
att ta, inte innebär att frågan inte
är föremål för överväganden i departementet.
Någon motsättning mellan vad
inrikesministern sade och vad utskottet
har skrivit föreligger enligt mitt sätt
att se inte.

Till herr Nilsson i Gävle vill jag säga,
att det förvånar mig att herr Nilsson
här framträder och gör sig till tolk för
den meningen att vi skall bygga mindre
lägenheter. Vi har ju en press från hyresgästorganisationer
och andra som

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

företräder hyresgästernas intressen, att
vi inte skall fastna i det talet. Jag är
klar över att om man bygger alltför
stort, bygger man fel. Men tre rum och
kök tror jag inte är för stort. Det är
inte så att det inte finns några väntetider
för lägenheter på tre rum och
kök i Göteborg. Jag försökte förklara
— herr Nilsson kanske inte lyssnade
på mig — att det gäller byteslägenheter.
När man erbjuder dem som i dag har
två rum och kök eller ett rum och kök
att söka sig över till en större lägenhet,
om de anser sig ha behov därav och
råd därtill, och lämna plats åt dem som
vill ha en mindre lägenhet till lägre
pris, så är det ju ett sunt arrangemang
man försöker stimulera till. Det innebär
inte att väntetiderna är korta för
lägenheter på tre rum och kök.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Det är alldeles klart att
det gäller byteslägenheter. Men förutsättningen
för att den som redan har
en lägenhet skall kunna få en större
lägenhet är väl att denna lägenhet är
avsedd för den som står i bostadskön
och stått där i många år. Den som står
i bostadskön och är utan lägenhet måste
väl komma före. Det måste annars här
ske någon orättvisa. Eller är det till
äventyrs så att de höga hyrorna avskräcker
dem som står i bostadskön?
De kan inte ta emot dessa erbjudanden,
och därför måste man gå denna väg.
Något fel någonstans måste det ju ändå
vara i detta sammanhang.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Jag är ledsen —- jag
tror inte kammaren är road av att ytterligare
detalj diskutera denna fråga.
Men om herr Nilsson i Gävle sätter sig
in i hur eu kommunal bostadsförmedling
fungerar och bör fungera, så finner
han att den beskrivning jåg gav
uttrycker dess målsättning. Den beskrivning
som herr Nilsson försöker ge är

Andra kammarens protokoll 1965. Nr 16

130

Nr IG

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

en vrångbild av en bostadsförmedlings
verksamhet.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. 1

Hemställan

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1 a) ;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 1) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1 a) av herr Kaijser m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 185 ja och 29 nej, varjämte 3
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Utskottets yttrande

Det stycke på s. 9 som börjar med »Förhållandena
på» och slutar med »att
förverkliga»

Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets yttrande,
dels ock på godkännande av det

förslag, som framlagts i reservationen
1 b); och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Gustafsson i
Skellefteå begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner
det stycke på s. 9 i statsutskottets
yttrande, som börjar med »Förhållandena
på» och slutar med »att förverkliga»,
röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
1 b) av herr Per Jacobsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafsson i Skellefteå begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 174 ja och 41 nej,
varjämte 4 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.

Det avsnitt som på s. 10 börjar med
»Vad angår» och på s. 11 slutar med
»denna reserv»

Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) godkännande av utskottets yttrande;
2:o) godkännande av det förslag,
som framlagts i reservationen 1 c) av
herr Per Jacobsson m. fl.; samt 3:o) godkännande
av det förslag, som framlagts
i reservationen 1 d) av herr Nils-Eric
Gustafsson m. fl.; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

131

vara med övervägande ja besvarad. Herr
Gustafsson i Skellefteå begärde likväl
votering, i anledning varav herr talmannen
för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående
propositionerna, av vilka herr talmannen
nu fann den under 2:o) angivna
ha flertalets mening för sig. Beträffande
kontrapropositionen begärde dock
herr Nilsson i Tvärålund votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
det avsnitt i statsutskottets yttrande,
som på s. 10 börjar med »Vad
angår» och på s. 11 slutar med »denna
reserv», antager reservationen 1 c) av
herr Per Jacobsson m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 1 d) av herr Nils-Eric
Gustafsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 42 ja och 38 nej, varjämte
138 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren godkänner
det avsnitt i statsutskottets yttrande,
som på s. 10 börjar med »Vad an -

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

går» och på s. 11 slutar med »denna reserv»,
röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
1 c) av herr Per Jacobsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en gång
uppläst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafsson i Skellefteå begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstnii^sapparat verkställdes.
Därvid avgavs 145 ja och 50
nej, varjämte 24 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.

Ordet lämnades på begäran till

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep),
som yttrade:

Herr talman! Jag ber att få anmäla
att jag röstade fel vid huvudvoteringen
om det avsnitt, som på s. 10 börjar med
»Vad angår» och på s. 11 slutar med
»denna reserv». Jag röstade »Ja» men
skulle ha röstat »Avstår».

Vidare lämnades ordet på begäran till

Herr JOHANSSON i Växjö (ep), som
yttrade:

Herr talman! Jag ber att få anmäla
att jag röstade fel vi huvudvoteringen
om det avsnitt, som på s. 10 börjar med
»Vad angår» och på s. 11 slutar med
»denna reserv». Jag röstade »Ja» men
skulle ha röstat »Avstår».

132

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Det avsnitt på s. 12 som börjar med »Utskottet
godtager» och slutar med »avstyrkes
alltså»

Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) godkännande av utskottets yttrande;
2:o) godkännande av det förslag,
som framlagts i reservationen 1 e) av
herr Per Jacobsson m. fl.; samt 3:o) godkännande
av det förslag, som framlagts
genom motionerna I: 118 och II: 150 i
motsvarande del; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Gustafsson
i Skellefteå begärde likväl votering,
i anledning varav och sedan till
kontraproposition i huvudvoteringen
antagits den under 2:o) angivna propositionen
följande voteringsproposition
efter given varsel upplästes och godkändes:
*

Den, som vill, att kammaren godkänner
det avsnitt på s. 12 i statsutskottets
yttrande, som börjar med »Utskottet
godtager» och slutar med »avstyrkes
alltså», röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
1 e) av herr Per Jacobsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och sistnämnda voteringsproposition
blivit ännu en gång
uppläst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafsson i Skellefteå
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 137 ja och
81 nej, varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
yttrande.

Utskottets yttrande i övrigt beträffande
mom. 1

Godkändes.

Mom. 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 2);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilsson i Tvärålund begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 2) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Tvärålund
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 112 ja och
106 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 3

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring i utskottets yttrande,
som föreslagits i reservationen
3); och fann herr talmannen den förra

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

133

propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Turesson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 3) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
hemställan med den ändring i
utskottets yttrande, som föreslagits i
reservationen 3) av herr Kaijser m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Turesson begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 186 ja och 30 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan med oförändrad motivering.

Mom. 4

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 4);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Turesson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 4) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja;

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 4) av herr Kaijser m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Turesson begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 187 ja och 30 nej, varjämte 2
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 5

Herr talmannen gav propositioner på
1 ro) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 5 a) av
herr Per Jacobsson in. fl.; samt 3:o) bifall
till reservationen 5 b) av herr Kaijser
m. fl.; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Gustafsson i Skellefteå begärde likväl
votering, i anledning varav herr talmannen
för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda
återstående propositionerna, av vilka
herr talmannen nu fann den under 2:o)
angivna ha flertalets mening för sig.
Beträffande kontrapropositionen begärde
dock herr Turesson votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen
angående inom. 5) i statsutskottets utlåtande
nr 38 antager reservationen 5 a)
av herr Per Jacobsson in. fl., röstar

Ja;

134

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till
kontraproposition i nämnda votering
antagit reservationen 5 b) av herr Kaijser
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Turesson begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 78 ja och 34 nej, varjämte 107
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 5) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 5 a) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu
en gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter ha röstat
för ja-propositionen. Herr Gustafsson i
Skellefteå begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
116 ja och 78 nej, varjämte 25 av

kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 7

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 6);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Nilsson i Tvärålund begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 7) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 6) av herr Per Jacobsson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Tvärålund begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 113 ja och 106
nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 8

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

135

dels ock på bifall till reservationen 7);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Turesson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan, i mom. 8) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 7) av herr Kaijser m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Turesson begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 186 ja och 30 nej, varjämte 2 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 9

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 8);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Turesson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 9) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

,1 a,

Den, det ej vill, röstar

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 8) av herr Kaijser m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen
och att kammaren alltså bifallit
utskottets hemställan.

Mom. 10

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 9);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Turesson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 10) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 9) av herr Kaijser m. fl.

Mom. 11 och 12

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. 13

Herr talmannen gav propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 10 a) av

136

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Främjande av bostadsförsörjningen m. m.

herr Per Jacobsson m. fl.; samt 3:o) bifall
till reservationen 10 b) av herr Kaijser
in. fl.; och fann herr talmannen den
förstpämnda propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Nilsson i
Tvärålund begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo
upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu fann
den under 2:o) angivna ha flertalets
mening för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Turesson
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen
angående mom. 13) i statsutskottets utlåtande
nr 38 antager reservationen
10 a) av herr Per Jacobsson m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till
kontraproposition i nämnda votering
antagit reservationen 10 b) av herr Kaijser
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Turesson begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 79 ja och 33 nej, varjämte 106 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2 ro) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 13) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 10 a) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en gång
uppläst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Tvärålund begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 114 ja och 94
nej, varjämte 10 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 14

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 11);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilsson i Tvärålund begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 14) i
utskottets utlåtande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
11) av herr Nils-Eric Gustafsson
in. fl.

137

Onsdagen den 7 april 1965 em. Nr 16

Markförvärvs- och tomträttsfonder — Konstnärsstipendier

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Tvärålund begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 175 ja och 35 nej, varjämte
8 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 15—31

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 2

Markförvärvs- och tomträttsfonder

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 13, i anledning av väckta motioner
om markförvärvs- och tomträttsfonder.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Vi har i anslutning till
bankoutskottets utlåtande nr 13 framlagt
de likalydande motionerna nr 486
i första kammaren och 598 i andra
kammaren.

Utskottet har avstyrkt motionerna
med hänvisning till att förslag i denna
fråga kommer att föreläggas höstriksdagen.
Därmed har man i praktiken bifallit
vårt motionsyrkande.

Jag vill, herr talman, bara säga att
vi är nöjda och belåtna och inte har
något yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3

Utgifterna inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
8, i anledning av Kungl. Maj:ts i stats -

verkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet väckta
motioner.

Herr TALMANNEN yttrade:

överläggningen rörande punkten 1
må omfatta även punkten 2, men yrkanden
beträffande sistnämnda punkt framställes
först sedan densamma föredragits.

Punkten 1

Konstnärsstipendier

Kungl. Maj:t har (bilaga 10, punkt
B 1, s. 15—20) föreslagit riksdagen att
till detta ändamål för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av 2 474 000
kr., innebärande en anslagshöjning med
480 000 kr.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Lundström och Sundin (I: 163)
samt den andra inom andra kammaren
av herrar Hedlund och Ohlin (II: 197),

1 vilka hemställts, såvitt nu var i fråga,
att riksdagen å åttonde huvudtitelns
driftbudget för budgetåret 1965/66 måtte
anvisa ett reservationsanslag av

2 889 000 kr. till Konstnärsstipendier —
en ökning med 415 000 kr. i förhållande
till Kungl. Maj :ts förslag •— att användas
i enlighet med vad som föreslagits
i motionerna;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fröken
Mattson (I: 164) samt den andra
inom andra kammaren av herrar Björk
i Göteborg ocli Johansson i Trollhättan
(II: 187);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Strandberg (1:398) samt den andra
inom andra kammaren av herrar Oskarson
ocli Fridolfsson i Stockholm
(11:478), i vilka hemställts, såvitt nu

5* — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 16

138

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Konstnärsstipendier

var i fråga, att riksdagen måtte besluta
att till Konstnärsstipendier för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 2 849 000 kr.;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Arvidson in. fl. väckt motion
(11:442), vari hemställts, såvitt nu var
i fråga, att riksdagen ville besluta att
de dramatiska författarna alltjämt skulle
räknas till gruppen »konstnärer i övrigt»
och att anslaget därför höjdes med
70 000 kr. utöver vad i statsverkspropositionen
föresloges.

Utskottet hemställde,

I. att motionen 11:442, i vad den avsåge
frågan om till vilken konstnärsgrupp
de dramatiska författarna borde
hänföras, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 163 och II: 197,
I: 398 och II: 478 samt II: 442, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga, till Konstnärsstipendier
för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av 2 474 000
kr.;

III. att motionerna I: 164 och II: 187
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Per Jacobsson, Edström,
Kållqvist, Thorsten Larsson och NilsEric
Gustafsson, fröken Elmén samt herrar
Larsson i Hedenäset, Arvidson, Kelancler,
Mattsson och Källstad, vilka ansett
att utskottet under I. bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
motionen II: 442, i vad den avsåge frågan
om till vilken konstnärsgrupp de
dramatiska författarna borde hänföras,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad reservanterna därom anfört;

b) av herrar Per Jacobsson, Edström,
Kållqvist, Thorsten Larsson och NilsEric
Gustafsson, fröken Elmén samt herrar
Larsson i Hedenäset, Nelander,
Mattsson och Källstad, vilka ansett att
utskottet under II. bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
II: 442 samt I: 398 och II: 478 ävensom
med bifall till motionerna I: 163 och
II: 197, samtliga motioner såvitt nu var
i fråga, till Konstnärsstipendier för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 2 889 000 kr.;

c) av herrar Kaijser, Wallmark, Turesson
och Nordstrandh, vilka ansett att utskottet
under II. bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 163 och II: 197 samt II: 442 ävensom
med bifall till motionerna I: 398 och
11:478, samtliga motioner såvitt nu var

1 fråga, till Konstnärsstipendier för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 2 849 000 kr;

d) av herr Arvidson, som ansett att
utskottet under II. bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 163 och II: 197 samt I: 398 och II: 478
ävensom med bifall till motionen II: 442,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga,
till Konstnärsstipendier för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag av

2 544 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Sedan budgetåret 1961/
62 har det statliga stipendiestödet för
konstnärer utbyggts kontinuerligt. Under
de senaste fyra budgetåren har medelsanvisningen
ökat med drygt 1,8
miljon kronor.

Alla är vi överens om att stipendiestödet
till konstnärerna bör fortsätta
att öka. Det är bara takten i ökningen,
som diskussionen gäller. Departementschefen
har förordat och statsutskottets
majoritet föreslår en ökning för nästa
budgetår med 480 000 kronor. En något
kraftigare ökning vore i och för sig motiverad,
men budgetsituationen lägger
hinder i vägen. Därtill kommer, att departementschefen
också förordat och

Onsdagen den 7 april 1965 em.

statsutskottets majoritet föreslår ett
ökat anslag till de s. k. konstnärsbelöningarna
med 200 000 kronor.

Vi godtar det av Kungl. Maj :t föreslagna
sammanlagda anslaget till konstnärsstöd
i vad det avser stipendier och
belöningar tillsammantagna. Penningutrymmet
torde inte medge större utgifter
just nu. Däremot menar vi, att
man kan diskutera fördelningen mellan
de båda stödformerna. Vi kan inte
finna annat, än att konstnärsbelöningarna
är en stödform som inte har samma
prioritet som konstnärsstipendiernä.

När konstnärsbelöningarna infördes
vid föregående års riksdag, riktades
ganska skarp kritik mot deras utformning.
Det sades bland annat, att det
ligger i sakens natur att konstnärsbelöningarna
också bör inrymma ett gott
stimulansmoment. Det kan emellertid
inte ligga någon större stimulans i ett
system, som innebär, att ökade insatser,
och därmed ökade inkomster, leder till
en reducering av en belöning. Varje
inkomstökning under den maximerade
inkomsten blir i realiteten, tillspetsat
uttryckt, en subvention till staten. Hittillsvarande
erfarenheter är inte stora
men tyder på att de konstnärer, som
kommit i fråga till dylika belöningar,
befunnit sig på en inkomstnivå, där
obetydliga eller inga belöningar utgår.

Nu har departementschefen visserligen
föreslagit en omprövning av reduceringsregeln.
Den föreslagna förändringen
innebär ett litet steg i rätt riktning,
även om den än inte är tillfredsställande.
Tills vidare måste man anse,
att en utökning av den statliga och kommunala
stipendiegivningen förbättrar
kulturskaparnas villkor i högre grad än
inrättande av ytterligare konstnärsbelöningar.
Detta gäller alltså i dagens
läge.

När stipendieringen är helt utbyggd,
är det lämpligt att återkomma till en
utbyggnad av konstnärsbelöningarna,
varvid deras konstruktion naturligtvis
ytterligare kan bearbetas.

Nr 16 139

Konstnärsstipendier

Av den för nästa budgetår under anslaget
till konstnärsbelöningar förordade
medelsanvisningen bör alltså enligt
vår åsikt 375 000 kronor överföras
till anslaget till konstnärsstipendier.
Det medger en icke föraktlig ytterligare
utdelning av stipendier, särskilt till
gruppen konstnärer inom måleri m. m.
samt inte minst till författare och översättare.

Jag vrkar bifall till reservation nr
1 c vid punkten nr 1 av herr Kaijser
m. fl.

Herr MATTSSON (ep):

Herr talman! Den höjda materiella
standarden har medfört ett ökat intresse
för högre kulturell standard. Människor
önskar i ökad omfattning komma
i kontakt med den seriösa kulturen.
Detta gäller såväl bildskapande som
scen och konst, och därför hälsas med
intresse att ecklesiastikministern även
i år har begärt ökat ekonomiskt stöd
till kulturfrämjande åtgärder.

Av utskottets utlåtande framgår att
det inte råder några stora meningsskiljaktigheter
när det gäller behovet av
anslag för kulturfrämjande åtgärder.
Meningarna har varit delade i fråga om
hur mycket som skall anslås utöver det
som regering och utskottsmajoritet har
föreslagit.

Till utskottsutlåtandet har fogats en
reservation 1 b i fråga om konstnärsstipendier,
och här har begärts en uppräkning
av vad departementschefen har
föreslagit. Vi har velat ge uttryck åt att
vi anser det vara välbetänkt att öka
antalet s. k. mindre arbetsstipendier till
konstnärer. Vi anser att detta skulle
vara betydelsefullt, framför allt för
yngre konstnärer.

När en konstnär lämnar sin utbildningsanstalt
ställs han i en annan situation
än de allra flesta andra när dessa
lämnar sina utbildningsanstalter. Konstnären
skall skaffa sig ateljé och material
för att kunna producera, men när
produkterna sedan är färdiga, gäller

Onsdagen den 7 april 196o em.

140 Nr 16

Konstnärsstipendier

det också att finna köpare. Ibland lyckas
detta bra, i andra fall kan det dröja
åratal innan eu konstnär har lyckats
vinna allmänhetens bevågenhet och intresse
för sina alster. Ingenting säger
emellertid att den som får vänta en
längre tid innan hans eller hennes alster
efterfrågas är en mindre framstående
konstnär. Det är bara så att en del
lyckas snabbt; för andra tar det rätt
lång tid. Sedan skall givetvis inte förnekas
att det finns de som inte lyckas
alls, ty så är det inom alla yrken. När
en ingenjör, en läkare eller en lärare
lämnar sin utbildningsanstalt, erhåller
han ett arbete som ger honom försörjning,
men konstnären måste inte sällan
ägna sig åt annat arbete. Därmed får
han mindre tid över för konstnärligt
skapande och han får också mindre
möjligheter att utveckla sina konstnärliga
egenskaper.

Med tanke på detta har vi reservanter
funnit det lämpligt att öka antalet
mindre arbetsstipendier. Beträffande
de större arbetsstipendierna på 12 000
kronor har vi i reservation 1 b, punkt 1,
begärt att riksdagen skall anslå medel
som möjliggör inrättandet av 50 sådana
stipendier. Det är 10 mera än vad som
regering och utskottsmajoritet föreslår.
Dessa stipendier utgår till kvalificerade
konstnärer och är alldeles säkert av
värde för deras verksamhet och utveckling.
Konstnärernas egen riksorganisation
har sagt att dessa stipendier är
ett av de mest värdefulla initiativ som
tagits till förmån för den enskilde
konstnären i hans arbete. Genom dem
har konstnärerna fått del av samma för
vårt kulturliv så väsentliga stöd som
sedan lång tid åtnjutits av den vetenskapliga
forskningens företrädare. Vi
reservanter föreslår att riksdagen som
sagt bör kunna anslå medel till femtio
sådana stipendier.

I motion 442 i denna kammare har
anförts synpunkter i fråga om utdelning
av stipendier till dramatiska författare.
Departementschefen anser att denna

författargrupp, som nu erhåller stipendier
av medel för »konstnärer i övrigt»,
i fortsättningen skall tilldelas stipendier
av medel som disponeras för författare
och översättare. Enligt vad motionärerna
framhållit önskar de dramatiska
författarna vara kvar där de nu är,
d. v. s. bli tillgodosedda i gruppen
»konstnärer i övrigt».

Utskottet säger för sin del, att man
inte blivit övertygad om det lämpliga
i att överföra dramatiska författare
från en stipendiemyndighet till en annan
och att frågan härom bör ytterligare
övervägas. Det är möjligt att utskottets
utlåtande skall fattas såsom ett
besked att utskottet önskar att man inte
skall överföra ifrågavarande författare
till annan stipendiegrupp.

Vi reservanter anser att de dramatiska
författarna, på de skäl som motionärerna
åberopat i sin motion nr 442,
fortfarande bör tillhöra gruppen
»konstnärer i övrigt», och detta vill vi
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
skall ge till känna.

I vår reservation ingår också ett äskande
om anslag på 29 000 kronor till
resestipendier, som skulle möjliggöra
en utomeuropeisk resa och en kortare
resa. Vi har ansett att det skulle vara
av värde om dessa medel beviljades, så
att därför lämpade konstnärer skulle
kunna resa ut och erhålla kontakt med
konsten i andra länder.

Som här tidigare har sagts, inrättades
förra året 25 stycken konstnärsbelöningar,
och i år har 100 sådana föreslagits
att utgå för nästkommande budgetår.
När detta förslag förra året lades
fram, var det en utbredd mening att
man inte skulle minska konstnärsbelöningen
med 100 procent, då konstnären
i fråga hade inkomster på försäljning
av sina alster. I år har föreslagits
att konstnärsbelöningens konstruktion
skall ändras så, att dess storlek skall
reduceras med 75 procent av skillnaden
mellan egen inkomst och ett basbelopp.
För belöningsinnehavare med

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

141

inkomst under ett basbelopp föreslås
belöningen utgå med skillnaden mellan
fem basbelopp och innehavarens hela
inkomst utan reducering.

I och med denna ändring av reduktionsregeln
och framför allt genom ökningen
av konstnärsbelöningarna anser
vi att det finns anledning att tro att
stödformen blir ännu bättre. Men vi
ifrågasätter om det som nu föreslås i
fråga om konstnärens rätt att få tillgodogöra
sig egen inkomst är tillräckligt.
Man frågar sig om det räcker med
att få behålla 25 procent av det vederbörande
erhåller vid försäljning av sina
alster. Vi reservanter har bedömt det
så, att det bleve bättre förutsättningar
för att konstnärerna producerar, att de
framställer konstnärliga alster i större
utsträckning, deltar i utställningar och
säljer sina alster, om de får behålla en
större del av inkomsten. Vi har därför
föreslagit 50 procent. Det är detta som
är motiveringen för den reservation
som vi har fogat till punkten 2 rörande
konstnärsbelöningar.

Herr talman! Jag ber med detta att
få yrka bifall till reservationerna vid
punkten 1 rörande konstnärsstipendier
och punkten 2 rörande konstnärsbelöningar.

Herr ARVIDSON (s):

Herr talman! Detta är det enda tillfälle
under året då man kan diskutera
kulturpolitikens syften och uppläggning.
Jag använder här ordet kulturpolitik.
Det kanske är hybris att använda
detta ord för ett mycket begränsat
område av kulturen. Med kulturpolitik
skulle man kunna förstå all samhällelig
verksamhet som främjar mänsklig
kultur, från utdikning av myrar till inrättande
av professurer i filosofi. Ordet
kulturpolitik har emellertid fått en mycket
mera begränsad betydelse. Det betecknar
den verksamhet som från det
allmännas sida utövas för att befrämja
produktion och konsumtion på de
konstnärliga och estetiska områdena.

Konstnärsstipendier

Men även med den begränsningen spänner
kulturpolitiken över vida områden.
Vi har försökt beteckna dessa områden
med fyra korta ord: ordkonst, bildkonst,
tonkonst och scenkonst — de
är alltså objekt för kulturpolitiken.

Huvuduppgiften för politiken på detta
område måste vara att skapa en kulturvänlig
miljö, en miljö som utgör en
god jordmån för konstnärligt skapande
och som aktiviserar intresset för det
estetiska livet. Att få växa upp i en
sådan miljö, att ha tillgång till böcker,
till musik, till konst, till teater, att få
lära sig att förstå de konstnärliga uttrycksmedlen
och att tillägna sig ett
estetiskt betraktelsesätt vid bedömningen
av livs- och samhällsföreteelser är
så betydelsefullt att man, om intentionerna
på detta område blir verklighet,
kan hoppas på en mänsklig och samhällelig
förnyelse med helt nya anspråk
på arbete och fritid, på vanor
och livsföring, på samliv och ensamhet.
Ur den synpunkten kan kulturpolitiken
göra anspråk på den centrala
platsen i det samhälleliga reformarbetet,
men det bör samtidigt understrykas
att förutsättningarna för en sådan
kulturpolitik är en gynnsam ekonomisk
utveckling i landet, ett högt utvecklat
utbildningsväsen och en grundfäst folkfrihet.

Vi har inte någon sammanfattande
utredning om den svenska kulturpolitikens
mål och medel. En sådan utredning
kommer så småningom att bli
nödvändig. Det har under senare år
framlagts förslag i riksdagen om en sådan
utredning, men de har avslagits.
Jag har själv menat att det har varit
ändamålsenligt att vänta med denna
utredning, även om jag ibland blir
tveksam om den ståndpunkten — som
jag blev nyss då jag hörde herr Nordstrandh.

Motiveringen för alt man skall vänta
med en utredning om den statliga kulturpolitiken
är den, att denna kulturpolitik
sedan några år tillbaka håller

Onsdagen den 7 april 1965 em.

142 Nr 16

Konstnärsstipendier

på att ta form närmast inom ecklesiastikdepartementet
och att detta lyckosamt
påbörjade arbete inte bör avbrytas.
Tvärtom kan denna kulturpolitik
ge de erfarenheter som en utredningskommitté
behöver för att kunna bedöma
betydelsen av de kulturpolitiska
åtgärderna.

Man kan skönja vissa huvudlinjer i
de senaste årens statliga kulturpolitik.
Först och främst har det gällt att hos
allt bredare lager av vårt folk skapa
intresse för och behov av konst i alla
dess yttringar. Det viktigaste medlet
härför är skolreformen. Genom skolpliktens
förlängning till nio år och genom
utbyggandet av ett gymnasialt
skolstadium som är öppet för alla vill
man höja vårt folks bildningsnivå, vilket
är en förutsättning för konstförståelse.
Inom den nya skolan söker man
genom samordning av kursplanerna i
de skilda ämnena ge en systematisk
estetisk fostran. Att dessa intentioner
ännu inte förverkligats i skolans dagliga
liv får inte bortskymma den utveckling
som här är på väg. Ett annat viktigt
medel är folkbildningsarbetet, inom
vilket de estetiska aspekterna gör
sig alltmera gällande i takt med att
resurserna växer. Ett tredje medel är
massmedia, framför allt radio och TV,
som ännu inte i tillräckligt hög grad
kunnat inriktas mot estetisk folkfostran.
Viktiga medel i den estetiska fostrans
tjänst är vidare biblioteken, museerna,
teatrarna, orkestrarna, biograferna.
Deras resurser att betjäna allmänheten
har på senare år genom statens
hjälp betydligt ökat.

I samband med detta har arbetet på
att underlätta distribueringen av konstnärliga
produkter till alla samhällslager
och till alla delar av vårt land
intensifierats. Det har gällt att hjälpa
de skapande och utövande konstnärerna,
så att de kan vinna ny publik och
få ersättning för sina verk. Allt detta
gäller konsumtionssidan.

På produktionssidan har man inrik -

tat krafterna på att förbättra utbildningen
av blivande konstutövare på
olika områden, bl. a. musik, teater, film
och bildkonst, och även att ge allt fler
kvalificerade aspiranter möjlighet till
sådan utbildning. Slutligen har man
genom direkta ekonomiska åtgärder,
framför allt arbetsstipendier, velat möjliggöra
för konstnärerna att helt ägna
sig åt konstnärligt skapande och att
känna trygghet i denna yrkesutövning.
Viktigt har också varit att man genom
ökade anslag till konstnärliga institutioner
möjliggjort högre arvoden och
löner åt en del utövande konstnärer.

Det är förklarligt att man på detta
vidsträckta område ännu trevar sig
fram. Man kan emellertid konstatera
en målmedveten expansion. Denna har
bl. a. tagit sig uttryck i årliga höjningar
av anslagen och i tillkomsten av nya
anslagspunkter. Man har bara att önska
att takten i denna expansion skall
öka.

Behovet av en snabb expansion gör
sig tydligast gällande i fråga om den
direkta ersättningen till konstnärerna
för deras arbete. Att konstnärligt arbete
betalas så dåligt beror i främsta
rummet på att avnämarna är för få.
De kommer att bli fler, när skolreformen
genomförts och när folkbildningsarbetet
fått tillräckliga resurser. Då
kan läget för konstnärernas del bli ett
annat.

Att avnämarna är så få sammanhänger
också med att vårt kultur- och
språkområde är så litet. En viktig uppgift
är därför att sprida svenska konstnärliga
alster i utlandet. Det är här
fråga om att genombryta en vall. Det
gäller frågan om hur svenska böcker
skall bli översatta och sålda i andra
länder, hur svensk bildkonst skall kunna
utställas och säljas ute i världen,
hur svensk musik skall bli känd och
uppskattad jorden runt, hur svensk
film skall finna vägen till utländska
biografer och hur svenskt konsthantverk
skall bli alla folks egendom. Allt

Onsdagen den 7 april 1965 om.

detta är ett gigantiskt problem, som
man ännu inte på allvar har börjat
penetrera.

Medan publiken ännu är fåtalig och
avsättningen obetydlig, måste emellertid
konstnärerna få arbete och känna
trygghet i sitt arbete, såvida man över
huvud taget anser att man skall ha en
kvalificerad yrkeskår av kulturarbetare.
Konstnärerna kan i regel inte leva
på sitt konstnärliga arbete och ännu
mindre känna trygghet i detta arbete.
Ändå skulle de kunna ställa krav på att
liksom de flesta andra yrkesutövare få
ha en god standard och säkra inkomster.
Helst skulle de vilja ha avlönat
arbete. Det har vissa av dem, skådespelare,
regissörer, dansare, koreografer,
operaartister och orkestermedlemmar.
De har ordnat arbete och regelrätta
löner, låt vara att anställningarna ofta
är kortvariga och osäkra och lönerna
inte alltid tillräckliga för försörjning.

De flesta konstnärer, författarna,
översättarna, målarna, skulptörerna,
grafikerna, tonsättarna och många solister
samt formgivare av olika slag,
är emellertid egna företagare. Som sådana
är de beroende av inspiration
och skaparkraft, av förläggares värderingar,
av kritikers och recensenters
växlande omdömen och av allmänhetens
varierande köplust. Alla konstnärers
tillvaro är ekonomiskt osäker.
Många också betydande konstnärer kan
inte leva på sitt konstnärliga arbete,
och de flesta måste försörja sig av arbete
vid sidan av den verksamhet som
de betraktar som sin livsuppgift.

Det är detta som är bakgrunden till
den statliga anslagspolitiken på detta
avsnitt. Det samhälleliga stödet till
konstnärlig verksamhet kan sägas ha
två former, direkt ersättning för utfört
arbete och indirekt ersättning för sådant
arbete. Direkt ersättning för utfört
arbete får författarna genom det
anslag som betecknas »Ersättning åt
författare in. fl. för utlåning av deras
verk genom bibliotek in. m.». Bild -

Nr 16 143

Konstnärsstipendier

konstnärerna får en motsvarande direkt
ersättning genom anslaget »Konstnärlig
utsmyckning av statliga byggnader».
Också beställningsarbeten från
hel- och halvstatliga institutioner till
författare, tonsättare och bildkonstnärer
ger kulturarbetarna direkt ersättning
för utfört arbete.

Till kategorien indirekt ersättning
för utfört arbete hör konstnärsbelöningar,
konstnärsstipendier och andra anslag
av den typen. De avses inte vara
ersättning för visst arbete utan för
konstnärens verksamhet över huvud
taget. De konstnärliga yrkesutövarna
själva lägger huvudvikten vid anslagen
till direkt ersättning men understryker
kraftigt att även den indirekta ersättningen
är ersättning — för det arbete
som faktiskt har utförts eller som håller
på att utföras. Denna indirekta ersättning,
som nu lämnas i skilda former,
bör enligt konstnärsorganisationerna
utbyggas till regelrätta konstnärslöner.

I årets statsverksproposition har under
rubriken »Allmänna kultur- och
bildningsändamål», punkt a, uppförts
ett antal poster som har uppräknats
med betydande belopp. Att en sådan
uppräkning pågår, därom vittnar båda
de punkter vi här behandlar, »Konstnärsstipendier»
och »Konstnärsbelöningar».
För konstnärsstipendierna föreslås
en anslagshöjning på nära en
halv miljon kronor, och beloppet skulle
därmed gå upp till ungefär 2,5 miljoner
kronor. De stipendieutdelande myndigheterna
har i sina petita begärt betydligt
mera, nämligen en höjning på
nära 2 miljoner kronor. Medlen användes
nu i första rummet till arbetsstipendier
som utgår med 12 000 kronor.
Till författarna utgår 30 och till
bildkonstnärerna likaledes 30 sådana
arbetsstipendier. Antalet arbetsstipendier
till tonsättarna är 15 och till gruppen
konstnärer i övrigt 45.

Det är eu mycket god hjälp som de
svenska skapande konstnärerna på detta

144

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Konstnärsstipendier

sätt får. Dessa stipendier, som i år utdelas
för första gången, är emellertid
avsedda att behållas av sina innehavare
även nästa år. Det innebär att det inte
blir några nya stipendier nästa år,
om inte anslaget höjes. Ecklesiastikministern
föreslår nu en betydande höjning
av anslaget. Författarna skulle få
12 nya arbetsstipendier på 12 000 kronor,
bildkonstnärerna 10 och gruppen
konstnärer i övrigt 5, medan tonsättarna
som relativt sett varit bäst tillgodosedda
inte får någon höjning.

Här finns emellertid ett litet krux,
som herr Mattsson redan berört och
som väl närmast beror på ett olycksfall
i arbetet på ecklesiastikdepartementet.
Ecklesiastikministern säger själv i sin
proposition: »De i princip treåriga

större arbetsstipendier, som införts
fr. o. m. innevarande budgetår för författare
och översättare, kommer i stor
utsträckning att bli bundna även under
nästa år till de stipendieinnehavare,
som nu utses. Det är därför synnerligen
angeläget att kunna ställa nya stipendier
till förfogande för författargruppen.
»

Det föreslås 12 nya sådana stipendier.
30 -j- 12 blir 42. Men av de 12 större
arbetsstipendierna skall 2 gå till kulturjournalister
— det är alltså en ny grupp
som kommer i fråga, och det hälsar vi
bara med glädje — och ett visst antal
skall gå till de dramatiska författarna,
som hittills tillhört gruppen konstnärer
i övrigt och fått sina stipendier från ett
annat anslag. Fem av stipendierna är
bundna för dramatiska författare. Det
skulle alltså bli endast fem nya stipendier
kvar för författare och översättare.
Jag undrar om ecklesiastikministern
egentligen hade tänkt sig ett så ringa
antal.

Olycksfallet i arbetet hänför sig
närmast till placeringen av de dramatiska
författarna. I och för sig är
det ganska naturligt att de flyttas
över till gruppen författare, ty de dramatiska
författarna är ju också för -

fattare. Men man har härvid inte samrått
med Svenska dramatikerförbundet.
Enligt vad detta förbund hävdar
anser sig de dramatiska författarna
höra hemma i den konstnärsgrupp dit
skådespelare, regissörer, koreografer,
dansare och andra scenkonstnärer räknas.
De dramatiska författarna vill inte
bli bedömda av styrelsen för Sveriges
författarfond. Den sysslar endast med
den litteratur som finns tryckt, men
den dramatiska litteraturen är sällan
tryckt, den är endast spelad. Beträffande
den litteraturen har styrelsen för
Sveriges författarfond ingen expertis.
Expertisen finns i KLYS’ stipendienämnd
som har hand om gruppen
konstnärer i övrigt. Det är därför naturligt
att de dramatiska författarna vill
stanna kvar i den gruppen, och så har
även utskottet bedömt frågan.

Om de dramatiska författarna får stå
kvar i gruppen konstnärer i övrigt försvinner
emellertid fem av stipendierna
på författarsidan. Detta är bakgrunden
till att jag i en motion och i en reservation
begärt ytterligare 70 000 kronor
i stipendier för dels fem större arbetsstipendier
på 12 000 kronor vardera,
dels ett belopp för mindre stipendier.
Det förefaller mig som om detta vore
ofrånkomligt. Om man inte ställer dessa
medel till förfogande, kommer det att
bli mycket svårt att komma till rätta
med problemet att ha kvar de dramatiska
författarna i gruppen »konstnärer
i övrigt».

I fråga om punkten konstnärsstipendier
ber jag få yrka bifall till reservationerna
1 a och 1 b. I övrigt har jag
samma ståndpunkt som utskottet.

Innan jag slutar vill jag emellertid
gärna säga några ord om konstnärsbelöningarna
— den andra punkten som
vi här behandlar.

Det är fråga om en annan stödform.
Den introducerades i förra årets statsverksproposition.
Enligt förra årets
proposition skulle belöningarna utgå
till 25 konstnärer som gjort mycket be -

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

145

tydande konstnärliga insatser. Belöningen
hade karaktären av inkomstgaranti
som i regel innebar att en konstnär
med mindre än 24 000 kronor i årsinkomst
av staten skulle erhålla utfyllnad
upp till detta belopp. Denna garanti
skulle ges på livstid och alltså
bl. a. vara ett slags pension. Bakom
ecklesiastikministerns förslag låg konstnärsorganisationernas
ofta framförda
krav på att konstnärerna skulle äga
ekonomisk trygghet i sin yrkesutövning,
och det står också i årets statsverksproposition
följande: »Det nya

konstnärsstödet är avsett att vara både
ett bidrag till lösningen av konstnärernas
trvgghetsproblem och en utmärkelse
för bestående insatser inom svenskt
kulturliv. Belöningsinnehavarna tryggas
mot för låg inkomst och mot inkomstvariationer
samt får sin ålderdomspensionering
säkrad. De får härigenom
ökade möjligheter att avstå från
förvärvsarbete av icke konstnärlig art
för att helt kunna ägna sig åt sin egentliga
uppgift.» Detta var tanken — men
när den offentliggjordes riktades en bitter
kritik mot den både i pressen och
senare i riksdagen, inte minst från
konstnärerna själva, speciellt sedan den
första gruppen belöningsinnehavare hade
utsetts. Man gick t. o. m. så långt att
man i pressen insinuerade att man genom
att utse berömda konstnärer som
inte hade behov av dessa belöningar
skulle spara på de 300 000 kronor som
hade anslagits för ändamålet. Kritiken
sköt över målet. Den vände sig emellertid
först och främst mot denna stödform
av en annan anledning, som herr
Nordstrandh nyss redogjort för. En
konstnär med inkomster under 24 000
kronor skulle inte ha något intresse av
att få betalt för sitt arbete, eftersom
han ändå skulle få ut pengarna av staten.
Han kunde lika gärna skänka bort
exempelvis sin tavla som att sälja den.
t pressen och riksdagen framfördes
därför förslaget att konstnären enligt
en viss reduceringsregel skulle få behål -

Ivonstnärsstipendier

la en del av den egna inkomsten, eller
rättare sagt en del av belöningen.

Jag var redan då förslaget om konstnärsbelöningar
först framlades övertygad
om att man med denna stödform
hade slagit in på en riktig väg. Jag tog
avstånd från den kritik från vissa håll
som utdömde stödformen. Visserligen
kunde denna stödform te sig en smula
parodisk så länge antalet belöningar
stannade vid tjugofem. De tjugofem utsedda
innehavarna hade alla berömda
konstnärsnamn och det stora flertalet
hade en god, i vissa fall en mycket god
ekonomi. Jag vill emellertid gärna understryka
att om antalet konstnärsbelöningar
mångdubblas och blir tusen i
stället för tjugofem kommer det att betyda
en revolution i fråga om de ekonomiska
villkoren för det konstnärliga
skapandet i vårt land. Varje betydande
konstnär skulle helt kunna ägna sig åt
konstnärligt skapande utan att behöva
oroa sig för ekonomi eller ålderdom.
Värdet av stödformen är alltså beroende
av att antalet belöningar blir tillräckligt
stort.

Jag tror att de kritiker som förra
året här i riksdagen framlade ett förslag
om att konstnärsbelöningarna skulle
ersättas med arbetsstipendier av långtidskaraktär
inte hade förstått grundtanken
i systemet med konstnärsbelöningar,
och jag måste säga att jag är
glad över att högern i år är ensam om
denna värdering.

Jag skulle gärna vilja säga följande
till herr Nordstrandh. Ecklesiastikministern
har föreslagit en ökning av antalet
konstnärsbelöningar från tjugofem
till hundra. Han räknar med att
kostnaderna för dessa hundra konstnärsbelöningar
blir 500 000 kronor. Om
man nu tänker sig en höjning av antalet
konstnärsbelöningar till 1 000 skulle
det med samma beräkningsgrund kosta
5 miljoner kronor. För 5 miljoner skulle
man alltså kunna lösa de ekonomiska
problemen för våra tusen främsta
konstnärer — med andra ord vi hade

146

Nr 16

Onsdagen den 7 april 196a em.

Konstnärsstipendier

löst kulturarbetarnas existensproblem.
Men, herr Nordstrandh, slå ut dessa 5
miljoner kronor på konstnärsstipendier
till samma antal konstnärer. Konstnärerna
skulle då få 5 000 kronor vardera
om året. Detta är i och för sig bra
men inte löser det de svenska konstnärernas
existensproblem. Jag menar alltså
att tanken på konstnärsbelöningarna
är helt riktig. Om den följs vidare och
antalet konstnärsbelöningar blir tillräckligt
stort kommer det att betyda
en revolution på området.

Nu är jag emellertid ense med kritikerna
om att konstruktionen kanske
kunde förbättras. Ecklesiastikministern
har tagit fasta på kritiken från förra
året och föreslår att reduceringen av
konstnärsbelöningarna med hänsyn till
konstnärernas egna inkomster inte skulle
bli 100-procentig utan bara 75-procentig.
Konstnärerna skulle alltså få behålla
25 procent själva. Tankegången
var att de på detta sätt mera skulle sporras
att göra sin verksamhet ekonomiskt
bärande. Jag är inte säker på att det är
tillräckligt med eu reducering av 25
procent, utan jag tror såsom herr Mattsson
att man bör gå vidare till 50 procent,
så att konstnärerna får behålla
hälften av vad de förtjänar under den
inkomstgräns på 25 000 kronor som det
i år är fråga om.

Detta är emellertid — att döma av
utskottets ställningstagande — en sak
som får skjutas på framtiden. Men för
min del vill jag ändå yrka bifall till den
reservation som jag har ställt mig bakom,
nämligen reservation 2 a av herr
Per Jacobsson m. fl.

Herr NORDSTRANDH (h) kort genmäle: Herr

talman! Herr Arvidson kom i
första delen av sitt anförande — den
längre delen som väl får betecknas såsom
en grundlig inledning till en handbok
i kulturstöd, innehållande huvudsakligen
sådant som vi här i kammaren
är överens om och som över huvud ta -

get är ganska självklart — in på frågan
om en utredning om kulturpolitiken.
Han sade sig själv ha önskat en sådan
utredning, men hade böjt sig för — såsom
jag förmodar — departementet och
inte påfordrat någon utredning. Sedan
han nu lyssnat till mig här i kammaren,
ansåg han det nödvändigt med en snabb
utredning om kulturpolitiken — tydligen
plötsligt seende mig som en kulturfara
som omgående måste elimineras.

Jag vill då erinra herr Arvidson om
att utgångspunkterna för den föreslagna
omfördelningen av anslagen till konstnärsstödet
är dels en önskan att få till
stånd en snabbare utbyggnad av stipendiestödet,
och så långt kan vi vara överens,
dels det förhållandet att konstnärsbelöningarna
trots vissa föreslagna förbättringar
— det skall jag gärna erkänna
— ännu inte fått sin rätta utformning
och att erfarenheterna av den utdelning
som ägt rum inte har varit de
allra bästa; och även beträffande den
saken kan vi väl vara överens.

Jag menar alltså, utan att därför betrakta
mig själv som något slags kulturfara,
att utbyggnaden av konstnärsbelöningarna
— observera att jag talar om
utbyggnaden av dessa belöningar; jag
förnekar dem alltså inte, när de får en
hygglig form — inte har högsta angelägenhetsgrad,
förrän stipendiesystemet
har blivit fullständigare, och det lär väl
ganska snart vara fallet, om vi fortsätter
att lika kraftigt som hittills bygga ut
detta system. Då är tiden inne att återkomma
till frågan om konstnärsbelöningarna
och den form av trygghet som
dessa innebär för ett stort antal konstnärer.

Jag tror också liksom herr Arvidson,
att antalet konstnärsbelöningar måste
bli betydligt större. Jag kan inte yttra
mig om huruvida det är tillräckligt med
1 000 belöningar, men jag är övertygad
om att de 100 belöningar som nu föreslås
utgör en halvmesyr. Även efter denna
utökning skulle nog systemet med konstnärsbelöningar
ge en hel del dåliga er -

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

147

farenheter, och det är därför bättre att
vänta ett par år, tills stipendiesystemet
i övrigt är färdigt.

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! I likhet med föregående
talare vill jag konstatera att det politiska
klimatet har blivit alltmer kulturvänligt.
Intresset för konsten har onekligen
ökat från myndigheternas sida, vilket
tagit sig uttryck i allt större ekonomiskt
stöd till olika konstarter. Men i
förhållande till de stora behoven är stödet
fortfarande relativt litet och för
många konstnärer gäller alltfort att de
lever på en mycket låg standard och har
svårt att klara sig på inkomsterna av
sin konstutövning.

I fråga om konstnärsstipendierna, som
vi nu närmast diskuterar, föreslås en
anslagshöjning med 480 000 kronor, som
till övervägande delen skall användas
till nya större arbetsstipender åt bl. a.
konstnärer inom måleriet. För min del
kan jag inte hålla med utskottsmajoriteten
om att detta belopp är väl avvägt
och att den föreslagna lösningen, vilken
överensstämmer med propositionens förslag,
är tillfredsställande. Även med
denna utökning är anslaget till konstnärsstipendier
alldeles för litet.

Herr Mattsson utvecklade delvis den
saken i sitt anförande nyss och sade att
antalet större arbetsstipendier borde ha
ökats med ytterligare minst 20, vilket
skulle ha kostat 120 000 kronor. Jag håller
med honom därom. Detta har också
begärts av konstnärernas riksorganisation.
Dessutom borde man ha anvisat
medel till mindre arbetsstipendier för i
synnerhet unga konstnärer. Herr Mattsson
utvecklade även den synpunkten i
sitt anförande, och jag vill understryka
att de unga konstnärerna nu blir så gott
som helt lämnade utanför den utbyggnad
av det statliga stödet som föreslås i propositionen.

Det är med eu viss förvåning man
konstaterar detta. Man tycker annars att
det mest skriande behovet av ekono -

Konstnärsstipendier

miskt stöd åt konstnärer möter hos just
de unga konstnärerna, som ännu inte är
färdiga med sin utbildning och som behöver
lugn och arbetsro för fortsatta
studier och fortsatt arbete. De kan inte
försörja sig på vad försäljningen av egna
konstverk och alster inbringar och
tvingas därför ofta att ta arbete av det
mest skiftande slag för att klara av de
nödvändiga utgifterna för sitt uppehälle.
Det kan inte vara lyckligt för deras
konstnärliga utveckling att de tar statistarbete
på teatrar och jobb på restauranger
eller på kontor och andra arbeten
som helt skiljer sig från deras konstnärliga
utbildning.

Lika väl som det är sörjt för att övriga
ungdomar i samhället skall få studiehjälp
och studieunderstöd tycker man
att vi också borde tänka på alla unga
konstnärer som har behov av vidareutbildning
och studier långt efter det att
de lämnat sina konstskolor och utbildningsanstalter.
De behöver det för att
mogna och bli färdiga konstnärer.

Häromdagen läste vi i tidningarna om
en debatt som förts mellan ecklesiastikministern
och medlemmar i Konstnärliga
och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
(KLYS). Där sade ecklesiastikministern
enligt referaten att vi inte
får driva kulturpolitiken med sociala
motiveringar och att man måste förhärda
sig och alltid hålla på kvalitetskravet
utan att snegla på sociala förhållanden.
Man måste belöna efter förtjänst,
inte efter behov, sade han. Detta kan
låta rätt och riktigt då det gäller att
bedöma dem som redan är färdiga med
sin yrkesutbildning och då vi skall välja
mellan sådana konstnärer som redan har
vunnit berömmelse genom sin konst.
Men när det är fråga om unga personer,
tycker jag det är ganska hjärtlöst att
tillämpa eu sådan princip.

De unga konstnärerna borde kunna
räkna med ett bättre stöd från samhällets
sida, oavsett om de har nått kvalitativt
högtstående resultat eller inte. Det
kan ju dröja olika länge för konstnärer -

148

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Konstnärsstipendier

na innan de lyckas eller får bevis på
att de inte har lyckats. De unga konstnärerna
borde få tillgång till stipendier
som syftar till att ge dem lugn och arbetsro,
till dess att de är färdiga och
kan klara sig på sin konstnärliga verksamhet.

I motion II: 197 har föreslagits att ett
belopp på 200 000 kronor ställes till förfogande
för fördelning på 40 mindre
arbetsstipendier inom konstnärsgruppen
måleri m. fl. samt att dessutom 29 000
kronor anslås till resestipendier i enlighet
med vad som begärts av konstnärernas
riksorganisation. Man föreslår att
anslaget till stipendier för konstnärer
inom måleri m. fl. skall ökas med tillhopa
355 000 kronor — alltså tillsammans
med de förut nämnda 126 000 kronorna.
I likhet med vad som uttalats i
reservation 1 b anser jag också att det
till arbetsstipendier för författare och
översättare bör utgå 60 000 kronor mera
än vad utskottsmajoriteten föreslagit,
d. v. s. medel till ytterligare 5 större arbetsstipendier
för den gruppen.

I punkt 1, Konstnärsstipendier, ber
jag med åberopande av vad jag nu anfört
att få yrka bifall till reservation
1 b av hem Per Jacobsson m. fl.

Jag ber också att med några ord få
beröra punkt 2, Konstnärsbelöningar.
Herr Arvidson har här närmare utvecklat
innehållet i reservationerna vid den
punkten, och jag vill uttala min glädje
över att herr Arvidson och jag i år är
överens därvidlag. Samtidigt konstaterar
jag att anledningen till att herr Arvidson
är mera nöjd i år är att antalet belöningar
har ökat från 25 till 100. Herr
Arvidson stannar inte heller vid de
hundra föreslagna belöningarna utan
tänker sig redan nu antalet ökat till
1 000, och då blir situationen självfallet
en helt annan än den vi hade förra året.
Felet med konstruktionen av belöningarna
förra året diskuterade vi då, och
den kritik som den gången framfördes
tror jag var alldeles riktig. Man kan nog
inte heller helt bortse från att den kriti -

ken har medverkat till att förslaget i år
fått en annan utformning.

Givetvis är det antalet belöningar som
helt och hållet bestämmer betydelsen
av dem för konstnärerna. Om det blir
så många belöningar som 1 000, måste
man gå mycket längre ned i grupperna
av konstnärer, och man kan inte längre
hålla så strängt på kravet att det skall
vara mycket betydande eller mera betydande
konstnärer utan kommer kanske
rent av ned till normalstandarden på
konstnärerna.

Även vid ett relativt stort antal belöningar
måste man dock vidhålla kravet
på att reduktionsregeln utformas på ett
lämpligare sätt än nu. Där är herr Arvidson
och jag helt överens. Det skall
villigt erkännas att reduktionsregeln i
år utformats på ett betydligt lämpligare
sätt än förra året, men propositionen
räknar fortfarande med en alldeles för
låg inkomst som norm för dessa högtstående
författare och målare. I den
motion som jag nyss nämnde och som
stöds av reservation 2 a föreslås en
reduktionsregel på 50 procent av vederbörandes
egen inkomst. Jag tycker det
är en betydligt lämpligare reduktionsregel
än den som tillstyrkes av utskottsmajoriteten,
ty därigenom kan faktiskt
en utövande konstnär komma upp till
en inkomst av 50 000 kronor innan han
mister rätten till den belöning som han
är tillerkänd.

Hem talman! Jag skall be att liksom
herr Arvidson få yrka bifall till reservation
2 a av herr Per Jacobsson in. fl.

I detta anförande instämde fröken
Elmén (fp).

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Jag hade egentligen inte
tänkt delta i diskussionen om anslagen
på de olika punkterna, om man skall
öka antalet stipendier med 10 eller 20,
om man skall öka med en halv miljon
eller lägga på ytterligare 100 000 eller
200 000 kronor. Det var fru Gärde Wide -

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

149

mars apostrofering av mitt debattinlägg
för några dagar sedan som kallade upp
mig i talarstolen.

Det är riktigt refererat av fru Gärde
Widemar. Jag har nämnt det många
gånger, eftersom det är en av huvudprinciperna
för den kulturpolitik vi nu
för. Detta beror helt enkelt på att det
inte går att verkligen få en förankring
hos svenska folket för stora, betydande
insatser på kulturpolitikens fält, om
man går fram med sociala motiveringar
och säger åt människor, som själva har
det ganska knalt, att man tycker det är
synd om målarna, eller om man lägger
sig till med en filantropisk attityd och
tycker att ett pittoreskt, fattigt inslag i
gatubilden alltid är mycket värdefullt.

I och för sig är det inte mera synd
om konstnärerna än om alla andra människor
med dåliga inkomster, utan det
är, fru Gärde Widemar, synd om oss
andra. Det skulle bli förfärligt trist i detta
samhälle, och vi skulle bli kulturellt
och andligt utarmade, om vi inte förstod
att satsa på den lilla gruppen människor
ned konstnärlig begåvning. Det är det
jag menar är en kulturpolitisk motivering.
Vi gör det för vår egen skull, för
samhällets skull, och inte därför att en
och annan författare — t. o. m. många
— eller andra konstnärer har det socialt
eller ekonomiskt prekärt. Det är så
många människor som då står upp och
säger med en förfärlig bröstton: Det
finns ju andra jobb i samhället att ägna
sig åt. Vi skall över huvud taget vara
mycket aktsamma när vi vänder oss till
medborgarna — och det skall vi verkligen
göra — för att få en ökad satsning
på kulturella ting.

.lag vill inte här, herr talman, åberopa
den danska debatten — den iir ju litet
kuslig. Det har diir faktiskt blivit en
reaktion i djupa led mot en kulturpolitik,
som man tycker har tagit sig felaktiga
uttryck.

När vi diskuterar konstnärsbelöningar
är det samma problematik här. Vi kan
naturligtvis fullkomligt bortse från

Konstnärsstipendier

konstnärernas ekonomiska standard och
deras inkomster så länge vi är mycket
exklusiva i vårt urval. Om vi väljer den
lilla grupp som praktiskt taget hela
svenska folket kan enas om, de konstnärer
som så att säga tillhör våra nationalhelgon,
är vår gemensamma nationalegendom,
så har det ingen betydelse
om vi vill hedra och utmärka dem och
lägga ett stipendium eller en lön på
20 000 eller 25 000 kronor ovanpå deras
inkomst oavsett hur hög den är, tv den
gruppen är ganska liten. Jag har aldrig
träffat på en människa som blivit särskilt
förgrymmad över att en person
fått Nobelpriset. Alla jämförelser upphör
när det gäller en sådan nivå.

Men, ärade kammarledamöter, det
skulle inte bli så särskilt inånga konstnärsbelöningar
om vi skulle ha den mycket
exklusiva urvalsmetoden. Jag har
velat öka detta antal. Vi har nått 100 i
år, och det är inte heller den definitiva
gränsen; vi skall väl gå vidare. Detta är
alltså ett led i en stor politik. Då menar
jag att vi måste ha en reduceringsregel
för att just få alla andra inkomsttagargrupper
och inte minst dem som representerar
det stora ekonomiska mellanskiktet
här i landet att inse det riktiga
och vettiga i vår politik.

Jag tror t. ex. inte att man gagnar
kulturpolitiken när man som reservanterna
säger att det finns anledning att
ifrågasätta värdet av stödformen så
länge reduceringsregeln inte ändras mer
radikalt. Vad skall människorna egentligen
tro, när det är fråga om inkomster
på 20 000—30 000 kronor, om man
säger att så pass stora tal inte har någon
betydelse för konstnärerna. Det är
alltså, fru Gärde Widemar, med en helt
annan utgångspunkt som jag har använt
uttrycket att vi skall närma oss stödfonderna
med en kulturell motivering
och inte en social motivering.

Dessutom är det självfallet så att även
när man satsar på unga konstnärer —
och det var närmast det fru Gärde Widemar
avsåg — är det fråga om kvali -

150

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Konstnärsstipendier

tetskrav. Jag kan aldrig tänka mig annat
än att författarfonden, författarföreningen
eller något annat stipendieutdelande
organ, även om man kanske
inte satsar på en etablerad konstnär,
satsar på förhoppningen om begåvning.
I varje fall satsar man på en person som
verkligen har visat talang, och det är
hela tiden fråga om kvalitet. Annars
kunde ju vem som helst så att säga
knacka på porten och anmäla sitt intresse
av att få del av kulturstöd och
stipendiestöd såsom bokförd kulturarbetare.
Det kan vi inte gärna acceptera.

Det är, herr talman, bara dessa mer
principiella och mer allmänna synpunkter
jag har velat anlägga på denna fråga,
eftersom jag blev uppmanad därtill av
fru Gärde Widemar.

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp) kort genmäle: Herr

talman! Jag skall be att få svara
ecklesiastikministern genom att säga, att
vad jag yttrade gällde inte stödformerna
i allmänhet — därvidlag skall man givetvis
gå efter kvalitetsgrunder — utan
jag ömmade för de unga konstnärerna,
som inte är färdigutbildade och om
vilka man ännu inte vet huruvida de
har någon större begåvning eller inte.
Det är klart att de måste ha visat talang
för att över huvud taget få stipendier.
Vad jag anmärkte på var att det inte
finns ett tillräcligt stort antal stipendier
för de unga som visat talang men
som har svårt att klara vidareutbildning
på grund av sina ekonomiska förhållanden.

Givetvis är det inte min mening att
stipendieformen skall användas för att
skapa en försörjningsinrättning för alla
konststuderande. Nej, jag menar att de
som visat talang men som måste vidareutbilda
sig för att bli färdiga konstnärer
skall ha möjlighet att få stipendier
i större utsträckning än för närvarande.

Fröken OLSSON (s):

Herr talman! Som herr Nordstrandh

inledningsvis påpekade har de anslag
som vi nu diskuterar inte funnits — åtminstone
inte i sin nuvarande form —
mer än ett par år. Utdelandet av dessa
konstnärsstipendier och konstnärsbelöningar
är därför något av en försöksverksamhet,
och det är säkerligen mycket
viktigt att vi varje år grundligt diskuterar
frågorna och för fram synpunkter
på dem.

Att den hälft av statsutskottet som jag
representerar till alla delar vill bifalla
årets proposition betyder att vi anser,
att för i år kan vi vara nöjda med den
utbyggnad och den avvägning av anslagen
som departementschefen har stannat
för, men det betyder naturligtvis inte
att vi anser att detta är sista ordet eller
den högsta visdomen. Inte på någon
punkt har emellertid motionärerna och
reservanterna kunnat övertyga oss om
att deras förslag och deras avvägningar
är bättre än dem departementschefen
föreslår. Anslagen har ökats högst betydligt,
och då måste ju dessa anslag
liksom alla andra avvägas i förhållande
till vad vi kan ha råd med.

Vi är övertygade om att det kommer
att bli en fortsatt utbyggnad. Vi tror också
— liksom herr Arvidson ansåg och
som statsutskottet redan förra året uttalade
•— att det så småningom är lämpligt
med en översyn, en större sammanfattande
utredning över kulturpolitikens
hela fält, men vi tror inte att tiden ännu
är mogen härför. Försöksverksamheten
bör fortgå ett tag till och vi bör ytterligare
utbygga stödet åt kulturarbetarna,
innan vi gör denna stora sammanfattande
utredning.

Än mindre vill vi vara med om att
bryta ut någon detalj och göra en särskild
utredning om den. Detta gäller
hela det avsnitt av åttonde huvudtiteln
som vi diskuterar i dag, och jag tror jag
kan spara tid genom att säga det nu och
slippa upprepa det vid varje särskild
punkt.

Vad beträffar de två punkter vi nu
närmast diskuterar är det naturligtvis

Nr 16

151

Onsdagen den 7 april 1965 em.

aldrig möjligt att nå fullständig enighet
om hur urvalet skall göras, var det
största stödet skall sättas in o. s. v.

Vi som representerar utskottsmajoriteten
tycker också därvidlag att avvägningen
är lämpligt gjord inom den ram
som vi för närvarande rör oss med.

Framför allt vill vi inte gå med på
den omfördelning som föreslås i högerreservationen,
d. v. s. att man skall flytta
över en väsentlig del av anslaget från
konstnärsbelöningar till arbetstipendier.
Det gäller i detta fall människor,
som redan gjort en stor kulturinsats,
och framför allt är det fråga om deras
ålderdomstrygghet.

Vi är alla tämligen ense om att folkpensionen
och de övriga pensionsreformerna
är de största av de sociala reformer,
om vilka vi fattat beslut i detta
hus. Dessa grupper får visserligen folkpension
men de är helt utestängda från
tjänstepension. Det gäller att på något
sätt sörja för ålderdomstryggheten
framför allt för de människor, som gjort
stora och bestående insatser i vårt samhälle,
och detta kan inte vänta.

Det viktiga med dessa belöningar är
från denna synpunkt inte att stimulera
till fortsatt produktion. De stora och
framstående kulturskaparna måste lika
väl som andra människor ha rätt att bli
gamla och om de så önskar helt avstå
från att göra något mer. Det bli naturligtvis
en annan sak om vi kommer därhän
att vi kan bygga ut dessa belöningar
så att de omfattar även lägre åldersgrupper.
I så fall får man också vänta
sig mera av stipendiaterna för framtiden.
Men dessa första stipendier måste
väl ändå betraktas huvudsakligen som
pensioner åt våra främsta kulturarbetare.

Jag tror inte såsom herr Arvidson att
vi har så många som 1 000 framstående
kulturskapare, som vi är beredda att ge
livstidslön redan i yngre dagar. Om vi
sträcker oss så långt som till 1 000 sådana
stipendier, får vi allvarligt överväga
någon annan konstruktion av detta

Konstnärsstipendier

stöd. Men ännu så länge finns det säkerligen
tillräckligt många framstående
kulturskapare för att det skall vara motiverat
att öka antalet stipendier till 100
utan att minska ned dem för de yngres
skull.

De yngre har dock tiden framför sig.
Även om det säkerligen bland dem finns
många, som vi skulle önska att vi tidigare
kunde ge arbetsmöjligheter, har de
dock tid att vänta. Med den utbyggnad
som i år föreslås kan också ytterligare
en avsevärd grupp få större eller mindre
stipendier.

Vi anser inom utskottsmajoriteten att
detta ungefärligen är vad vi har råd
med i år, och vi tillstyrker alltså propositionens
förslag i dessa avseenden.

Behandlingen av de dramatiska författarna
trodde herr Arvidson utgjorde
ett olycksfall i arbete. Detta är nog något
för mycket sagt. Det finns troligen
även skäl för att flytta över dem. Utskottsmajoriteten
har inte velat gå så
långt som att kräva att de skall flyttas
tillbaka utan har i stället rekommenderat
att det görs en omprövning av denna
fråga. Däremot har vi inte velat gå
med på att i detta sammanhang ytterligare
höja anslaget utan vi har ansett, att
man om de dramatiska författarna skulle
flyttas över till en annan grupp eventuellt
får överväga att göra jämkningar
mellan de olika delarna av anslaget. Vi
håller alltså fast vid den summa som
föreslås i statsverkspropositionen.

Jag ber med dessa ord, herr talman,
att få yrka bifall till vad utskottet hemställt
under punkten 1.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1 a);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Mattsson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter gi -

152

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Konstnärsstipendier

ven varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten l:o)
mom. I) i utskottets utlåtande nr 8, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1 a) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Mattsson begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 136 ja och 78 nej, varjämte 1 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 11

Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 1 b) av
herr Per Jacobsson m. fl.; 3:o) bifall till
reservationen 1 c) av herr Kaijser m. fl.;
samt 4:o) bifall till reservationen 1 d)
av herr Arvidson; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Mattsson begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo
upptog de tre återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu fann den
under 2:o) angivna ha flertalets mening
för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Nordstrandh votering,
i anledning varav herr talmannen

för bestämmande av kontraproposition
i voteringen om kontraproposition i
huvudvoteringen ånyo upptog de båda
återstående propositionerna, av vilka
herr talmannen nu fann den under 3:o)
angivna ha flertalets mening för sig.
Beträffande sistnämnda kontraproposition
begärde dock herr Arvidson votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen angående
punkten 1 :o) mom. II) i statsutskottets
utlåtande nr 8 antager reservationen
1 c) av herr Kaijser in. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 1 d) av herr Arvidson.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Arvidson begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 39 ja och 50 nej, varjämte 125
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i den förberedande voteringen
antagit den under 4:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
punkten l:o) mom. II) i statsutskottets
utlåtande nr 8 antager reserva -

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

153

tionen 1 b) av herr Per Jacobsson m. fl.,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 1 d) av herr Arvidson.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Arvidson begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 76 ja och 50 nej, varjämte
89 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten 1 :o)
inom. II) i utskottets utlåtande nr 8,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1 b) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Konstnärsbelöningar

delst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 133 ja och 74 nej, varjämte
8 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. Ill

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Konstnärsbelöningar

Kungl. Maj :t hade (punkt B 2, s. 20—
23) föreslagit riksdagen att till detta ändamål
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 500 000 kr.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Lundström och Sundin (1:163)
samt den andra inom andra kammaren
av herrar Hedlund och Ohlin (II: 197),
i vilka hemställts, såvitt nu var i fråga,

I. att reduktionsregeln för konstnärsbelöningar
ändrades i enlighet med i motionerna
angivna grunder samt II. att riksdagen
å åttonde huvudtitelns driftbudget
för budgetåret 1965/66 måtte anvisa
ett förslagsanslag av 800 000 kr. — en
ökning i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag med 300 000 kr. — till Konstnärsbelöningar; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Strandberg (I: 398) samt den andra
inom andra kammaren av herrar Oskarson
och Fridolfsson i Stockholm
(11:478), i vilka hemställts, såvitt nu
var i fråga, att riksdagen måtte besluta
att till Konstnärsbelöningar för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 125 000 kr.;

dels ock en inom andra kammaren
av herr Arvidson in. fl. väckt motion
(II: 442).

154

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Konstnärsbelöningar

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:163 och 11:197,
i vad de avsåge ändrade grunder för bestämning
av konstnärsbelöning, icke
måtte av riksdagen bifallas;

II. att motionen II: 442, i vad den avsåge
grunder för bestämning av konstnärsbelöning,
icke måtte av riksdagen
bifallas;

III. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungi. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 163 och II: 197
samt I: 398 och II: 478, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, till Konstnärsbelöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 500 000 kr.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Per Jacobsson, Edström,
Källqvist, Thorsten Larsson och NilsEric
Gustafsson, fröken Elmén samt herrar
Larsson i Hedenäset, Arvidson, Netander,
Mattsson och Källstad, vilka ansett
att utskottet under I. och III. bort
hemställa,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 163 och II: 197, såvitt nu
var i fråga, godkänna av reservanterna
förordade ändrade grunder för bestämning
av konstnärsbelöning;

III. att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till
motionerna 1:163 och 11:197 ävensom
med avslag å motionerna I: 398 och
II: 478, samtliga motioner såvitt nu var
i fråga, till Konstnärsbelöningar för
budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 800 000 kr.;

b) av herrar Kaijser, Wallmark, Turesson
och Nordstrandh, vilka under
förutsättning av bifall till reservationen
1 c) ansett att utskottet under III. bort
hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 398 och II: 478 ävensom
med avslag å motionerna 1:163
och II: 197, samtliga motioner såvitt nu
var i fråga, till Konstnärsbelöningar för

budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 125 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

MATTSSON (ep):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag anförde under punkt 1 ber jag att
få yrka bifall till reservationen 2 a av
herr Per Jacobsson m. fl.

Fröken OLSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I och III

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen
2 a); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Mattsson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
2:o) mom. I) och III) i utskottets utlåtande
nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 2 a) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Mattsson begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 131 ja och 81 nej, varjämte 3 av

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

155

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader

kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad
utskottet hemställt.

Mom. II

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Konstnärlig utsmyckning av statliga
byggnader

Kungl. Maj:t hade (punkt B 4, s. 23
och 24) föreslagit riksdagen att till detta
ändamål för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 1 600 000 kr.,
vilket innebure en anslagshöjning med
400 000 kr.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Lundström och Sundin (I: 163) samt
den andra inom andra kammaren av
herrar Hedlund och Ohlin (II: 197), i
vilka hemställts, såvitt nu var i fråga,
att riksdagen måtte I. å åttonde huvudtitelns
driftbudget för budgetåret 1965/
66 anvisa ett reservationsanslag av
2 000 000 kr. — en ökning i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med 400 000
kr. -— till Konstnärlig utsmyckning av
statliga byggnader samt II. i skrivelse
till Kungl. Maj:t ge till känna vad i motionerna
anförts beträffande anslaget
till konstnärlig utsmyckning av statliga
byggnader;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Arvidson m. fl. väckt motion
(11:442), vari hemställts, såvitt nu var
i fråga, att riksdagen ville besluta att
höja anslaget till Konstnärlig utsmyckning
av statliga byggnader med 400 000
kr. utöver det av Kungl. Maj:t föreslagna.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med bifall
till motionerna I: 163 och II: 197
samt 11:442, samtliga motioner såvitt
nu var i fråga, till Konstnärlig utsmyckning
av statliga byggnader för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 2 000 000 kr.;

II. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 163 och II: 197, i vad
de avsåge åtgärder för ett återinförande
av enprocentregeln, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört rörande norm för beräkning
av förevarande anslag.

Reservation hade avgivits av herrar
Näsström, Gillström, Einar Persson,
Birger Andersson, Fritz Persson och
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar
Mårtensson, Gustafsson i Stockholm,
Almgren och Bergman, fröken Olsson
samt herrar Berg, Björk i Göteborg och
Jönsson i Arlöv, vilka ansett att utskottet
under I. och II. bort hemställa,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:163 och 11:197
samt II: 442, samtliga motioner såvitt
nu var i fråga, till Konstnärlig utsmyckning
av statliga byggnader för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 1 600 000 kr.;

II. att motionerna 1:163 och 11:197,
i vad de avsåge åtgärder för ett återinförande
av enprocentregeln vid beviljande
av anslag till konstnärlig utsmyckning
av statliga byggnader, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

OLSSON (s):

Herr talman! Här är det den gamla enprocentregeln
som spökar. Jag skall inte
ta upp kammarens tid med att upprepa
de skäl som gör att reservanterna inte
heller i år vill vara med om den.

Vi anser det vara riktigare att detta
anslag liksom andra prövas för varje

156

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader

år och även i övrigt behandlas som
andra anslag.

När det gäller anslagets storlek har
utskottsmajoriteten tidigare uttalat, att
den bör höjas kontinuerligt. Reservanterna
anser att den av Kungl. Maj :t i år
föreslagna höjningen är så pass väl tilltagen,
att vi kan vara nöjda med den.

Jag ber därför att få yrka bifall till
reservationen 3 av herr Näsström m. fl.

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Det mest avgörande momentet
när det gäller att stimulera
konstskaparna är en ökad konsumtion.
Ivonstnärsbelöningarnas och stipendiernas
antal och storlek är förvisso av betydelse,
men det viktigaste är dock att
få en efterfrågan av vad konstnärerna
skapar. Vi måste därför hos folkets flertal
stimulera konsumtionen av olika
konstyttringar. Grunden härför måste
vara en förståelse som resulterar i ett
behov av och en längtan efter det sköna.
Här har skolan genom sin estetiska
fostran och även våra folkrörelser en
viktig uppgift att fylla.

De förhållanden jag antytt bör dock
inte få undanskymma det faktum, att
även staten har ett ansvar härvidlag.
Icke minst måste detta gälla i fråga om
det anslag kammaren just nu behandlar,
anslaget för konstnärlig utsmyckning av
statliga byggnader.

För det första måste det väl ligga i
statens intresse att göra sina byggnader
så tilltalande som möjligt. Detta gäller
inte blott i fråga om praktiska detaljer
utan även beträffande den konstnärliga
utsmyckningen.

För det andra måste väl staten fungera
som ett föredöme för andra byggare,
vilket den dess värre hittills inte
gjort. Vill staten stimulera en konstnärlig
insats vid uppförandet av byggnader,
som skall stå kvar 50 eller 100 år eller
ännu längre, så måste staten även göra
en insats då den själv står som byggare.

Det är mot denna bakgrund som vi,
som kommit att bilda statsutskottets ma -

joritet, funnit det riktigt att riksdagen
beslutar sig för en målsättning beträffande
kostnadsparten för konstnärlig
utsmyckning av statliga byggnader. Vi
anser att det bör ges så mycket utrymme
för nya och djärva mål. Vi har därvid
ansett att det vore rimligt om man
i första hand bestämde sig för att eftersträva
en kostniirlig utsmyckning motsvarande
minst en procent av byggnadskostnaden.
För att klart och tydligt markera
denna avsikt har det även synts
oss riktigt att föreslå en uppjustering
av Kungl. Maj:ts anslagsäskande. Vi har
ansett det riktigt att, som föreslagits i
partimotioner från mellanpartierna och
även i motioner från socialdemokratiskt
häll, uppräkna anslaget med 400 000
kronor. Det synes oss rimligt att så
sker.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Herr Larsson i Hedenäset
nämnde mellanpartierna som de
goda initiativtagarna i detta fall. Jag
skulle därför vilja påpeka, att vi i högerpartiet
på denna punkt har samma åsikt
som mellanpartierna.

I likhet med vad herr Larsson antydde
anser jag, att den i det långa loppet
bästa vägen att effektivt stödja våra
konstnärer och ge dem den plats i samhällslivet,
som de har rätt att ställa anspråk
på, är att på alla upptänkliga sätt
skapa ökade arbets- och inkomstmöjligheter
för dem. Stipendier och belöningar,
som vi nyss intensivt diskuterade,
i all ära men de är dock i stort
endast hjälpmedel och inte ett slutgiltigt
mål. Konstnärer vill i likhet med
alla andra yrkesutövare producera arbeten
för försäljning. De vill ha uppskattning
och ersättning för vad de gör
genom att stat, kommun och enskilda
köper deras verk. Att samla på egna
arbetsresultat för samlandets egen skull
torde inte tillfredsställa någon, även
om stipendier uppehåller livhanken nöd -

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

157

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader

torftigt. Jag skall här inte gå in på den
glädje samhället och människorna i samhället
har av konstnärernas insatser ur
miljösynpunkt.

Jag skulle också vilja anlägga ett par
mera principiella betraktelser i detta
sammanhang.

Det finns en barriär mellan den s. k.
finkulturen (konst, teater, musik, litteratur)
och den stora massan av folket.
Detta anses nu bevisat, åtminstone i fråga
om Malmö, där en sociologidocent
gjort en vetenskaplig undersökning av
teaterpublikens beskaffenhet och fritidsvanor.
Resultatet kan sannerligen
inte sägas vara uppmuntrande. Den s. k.
finkulturen — terminologien är tyvärr
ganska misslyckad men jag använder
hans terminologi •— har inte nått de bredare
massorna. Det är mest en angelägenhet,
konkluderar han, för socialgrupp
1, i någon mån även för socialgrupp
2 och i mycket liten utsträckning
för socialgrupp 3 — för att nu använda
dessa försök till klassificering. Slutsatsen
är att intresset på det hela taget
dock är lamt inom alla grupperna.

Här har vår kulturpolitik otvivelaktigt
en stor uppgift. Hittills har förhållandevis
litet åtgjorts. Uppgiften kan kanske
enklast formuleras ungefär så här: kontakten
mellan konsten och folket, mellan
konstnärerna och publiken måste
intensifieras. Till någon del är detta
ett distributionsproblem. Kulturskapelserna
måste vara lätt tillgängliga, måste
bli lätt uppmärksammade.

Vad gäller just målar- och bildkonsten,
som vi nu talar om, måste människorna
lära sig att uppskatta konsten
för att själva eventuellt vilja äga sådan.
Ju mer de möter konsten, desto mer närmar
de sig den, upplever den, förstår
den, njuter den — så vågar man kanske
hoppas. Mer konst på offentliga platser
och offentliga byggnader kan givetvis
jämte andra åtgärder bidra till att rasera
barriären mellan finkulturen och
den stora massan av människor. Det är
förvisso en process på mycket lång

sikt, men det är en nödvändig process
i det samhälle som önskar kalla sig ett
kultursamhälle. En rikare konstmiljö
inom det offentliga livets ram och i
dess byggnader och lokaler kan göra
sitt. Det är väl ingen som tror på underverk,
men man kan tro på en utveckling.

Också jag ber att få yrka bifall till
utskottets förslag under punkt 4.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 3)
i motsvarande del; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Fröken
Olsson begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten 4:o)
mom. I) i utskottets utlåtande nr 8,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 3) av herr Näsström
m. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 105 ja och 105 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från alt rösta.

Då sålunda de avgivna rösterna befanns
lika delade, nedlade herr talmannen
i rösturnan en ja-sedel och en nejsedel,
varefter på herr talmannens an -

158

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

modan fröken Andersson i Strängnäs
ur urnan upptog den ena av dessa båda
sedlar; och befanns den upptagna sedeln
innehålla nej.

Kammaren hade alltså fattat beslut i
enlighet med nej-propositionens innehåll
och bifallit reservationen 3) av
herr Näsström m. fl. i motsvarande del.

Mom. II

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 3)
i motsvarande del; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Fröken
Olsson begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
4:o) mom. II) i utskottets utlåtande nr
8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 3) av herr Näsström
m. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 106 ja och 107 nej.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
3) av herr Näsström m. fl. i
motsvarande del.

Punkten 5

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning

av deras verk genom bibliotek m. m.

Kungl. Maj:t hade (punkt B 5, s. 24—
27) föreslagit riksdagen att till Ersätt -

ning åt författare m. fl. för utlåning av
deras verk genom bibliotek in. in. för
budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 2 040 000 kr., vilket innebure en
höjning med 20 000 kr.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling föreliaft

dels två likalydande motioner, väcktia
den ena inom första kammaren av herr
Adolfsson (1:76) och den andra inom
andra kammaren av herr Hector m. fl.
(11:104), i vilka hemställts att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om förslag till
1966 års riksdag beträffande höjning av
ersättningsbeloppen för utlåning avförfattares
verk genom biblioteken samt
om en översyn i samband därmed av
bestämmelserna rörande utbetalandet
av dessa ersättningar;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Kaijser (1:155) samt den andra inom
andra kammaren av herrar Nordstrandh
och Hedin (II: 211);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Lundström och Sundin (1:163)
samt den andra inom andra kammaren
av herrar Hedlund och Ohlin (II: 197),
i vilka hemställts, såvitt nu var i fråga,
att riksdagen å åttonde huvudtitelns
driftbudget måtte anvisa ett förslagsanslag
av 3 736 000 kr. — en ökning i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med
1 696 000 kr. — till Ersättning åt författare
m. fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m. m. i enlighet med i
motionerna föreslagna grunder;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Arvidson m. fl. väckt motion
(11:442), vari hemställts, såvitt nu var
i fråga, att riksdagen ville besluta att då
det gällde Ersättning åt författare in. fl.
för utlåning av deras verk genom bibliotek
m. in. höja anslaget med 1 720 000
kr. utöver det av Kungl. Maj :t föreslagna,
varvid de beräkningsgrunder som
styrelsen för Sveriges författarfond föreslagit
tillämpades.

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

159

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj ds förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:163 och 11:197
samt 11:442, samtliga motioner såvitt
nu var i fråga, till Ersättning åt författare
m. fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek in. in. för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av

2 040 000 kr.;

II. att motionerna I: 76 och II: 104, i
vad de avsåge skrivelse till Kungl. Maj :t
med hemställan om förslag till 1966 års
riksdag om höjning av ersättningsbeloppen
för biblioteksutlåningen, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

III. att motionerna I: 76 och II: 104, i
vad de avsåge översyn av bestämmelserna
rörande utbetalandet av ersättning
för biblioteksutlåningen, icke måtte av
riksdagen bifallas;

IV. att motionerna 1:155 och 11:211
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Per Jacobsson, Edström, Källqvist,
T horsten Larsson och Nils-Eric Gustafsson,
fröken Elmén samt herrar Larsson
i Hedenäset, Arvidson, Nelander, Mattsson
och Källstad, vilka ansett att utskottet
under I. bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt motionen
II: 442 ävensom med bifall till motionerna
I: 163 och II: 197, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, till Ersättning åt
författare in. fl. för utlåning av deras
verk genom bibliotek m. m. för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag av

3 736 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Det synes mig som om
frågan om ersättning åt författare för
utlåning av deras verk principiellt är
en fråga om betalning för gjorda arbetsinsatser.
.lag kan därför nöja mig med

att hänvisa till vad jag tidigare har
anfört och ber att få yrka bifall till den
vid utskottets utlåtande fogade reservationen
4.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! En höjning åt författare
och andra för utlåning av deras verk
genom bibliotek är faktiskt aktuell. Så
långt vill jag gärna instämma med reservanterna.
Vi har också inom högerpartiet
sympatier för en sådan åtgärd, även
om vi just nu ställer oss något avvaktande,
och detta inte bara med hänsyn
till budgetläget. Vi väckte redan vid
förra årets riksdag motioner om utredning
rörande förslag till ändrade grunder
för fördelningen av författarpenningen
och för insamlande av statistik
över bokutlåningen, allt i avsikt att vinna
större rättvisa. Dessa motioner har
vi upprepat i år.

Statsutskottet framhöll i fjol, att de
frågor som motionärerna berörde var
av sådan karaktär, att de borde övervägas
inom styrelsen för Sveriges författarfond.
Så har egendomligt nog inte
skett. Utskottet förutsätter i år, att så
sker och att styrelsen för författarfonden
framlägger de förslag eller synpunkter,
som övervägandena kan leda till.

I avvaktan på att vi äntligen skall få
en bedömning av våra propåer, negativ
eller positiv, väntar vi med ett ställningstagande
till frågan om en höjning
av biblioteksersättningen. Att statsbidragets
konstruktion för närvarande icke
är tillfredsställande synes ganska upppenbart.
En förändring har alla förutsättningar
att bli en förändxung till det
bättre, och då blir det också för oss alla
betydligt angenämare att biträda ett förslag
om höjning av statsmedelsanslaget.

Jag skall alltså falla fröken Olsson i
ämbetet och yrka bifall till utskottets
hemställan under punkten 5.

Herr ARVIDSON (s):

Herr talman! Inom styrelsen för
Sveriges författarfond pågår ständigt en

160

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

undersökning av grunderna för utdelandet
av stipendier ävensom av själva bakgrunden
till det hela, nämligen hur utlåningen
fördelar sig på de olika författarna.
I den mån man inom författarfonden
kommit till den uppfattningen
att principerna bör ändras tillkännager
författarfonden detta. Men hittills har så
icke varit fallet, och det är väl anledningen
till att ingenting har rapporterats
i denna fråga.

Jag vill i samband med behandlingen
av denna punkt framhålla att författarfonden
för närvarande är mycket hårt
pressad. Behoven överstiger många
gånger om tillgängliga medel. Därför
har jag varit med om att reservera mig
för en höjning av författarpenningen
från 5 till 8 öre. Jag vill betona att det
är ur denna fond som författarna skall
pensioneras. Här har tidigare i kväll talats
om ATP till konstnärliga yrkesutövare.
Författarna kan i varje fall inte
få någon ATP, det har vi undersökt. De
måste alltså på något sätt ordna sin egen
pensionering.

Nu är ifrågavarande anslag författarnas
egna pengar. Det är egentligen inte
statsmakternas uppgift att ge direktiv
om hur fonden skall användas. Men
uppenbart är att pensionering av äldre
författare och pensioner till författaränkor
är en av fondens stora uppgifter.
För närvarande är den för liten för att
ens tillnärmelsevis kunna motsvara de
behov av pensioner som föreligger.

Detta, herr talman, är den egentliga
orsaken till att jag har motionerat i
ärendet och reserverat mig. Jag räknar
inte med att det skall bli något resultat
av denna motion och denna reservation,
men jag uttalar förhoppningen att
ecklesiastikministern skall finna det
möjligt att till nästa år framlägga förslag
om höjning av författarpenningen
och att han då inte nöjer sig med en
höjning från 5 till 6 öre utan tar steget
fullt ut och höjer från 5 till 8 öre. Blir
det fallet, skall jag under min återstående
riksdagstid — såvitt inte något all -

deles särskilt inträffar — avstå från talan
i detta ärende.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen
vid punkten 5.

Herr HECTOR (k):

Herr talman! I anledning av motion
II: 104 vill jag särskilt understryka själva
den princip som motionen bygger
på, nämligen att det konstnärliga arbetet
måste bedömas som en organisk del
av samhällsbyggnaden och inte endast
som en mera löst hängande utstoffering
på densamma. Med den senare grundsynen
blir det naturligt att hjälpa huvudsakligen
genom att ge belöningar
och uppmuntran åt konstnärerna liksom
medeltida furstar gjorde. Man bör inte
förakta sådan hjälp, men det är tydligt
att t. ex. biblioteksersättningens karaktär
av dylikt bidrag och dess rättsliga
anknytning placerar den i den förra,
riktigare grundsynen.

Ersättningens storlek kan naturligtvis
diskuteras. Jag citerar motionen nr 442
av herr Arvidson: »De av bokutredningen
föreslagna fem örena bör i dag motsvaras
av tio öre.» Vi har just föreslagit
dessa tio öre för nästa budgetår.

Vidare vill vi motionärer beträffande
själva ersättningssystemets konstruktion
ifrågasätta riktigheten av att sätta en
godtycklig såväl övre som nedre gräns
för dess funktion och sedan hålla på att
skjuta den fram och tillbaka. Utskottets
motivering för avslag på denna punkt,
nämligen att en sådan åtgärd skulle få
till följd ett mycket omfattande merarbete
och medföra splittring av författarfondens
resurser kan vi inte anse så bärande.
Med vårt förslag kommer vi över
från ett mera invecklat system till ett i
princip enklare.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till motionen II: 104.

Fröken OLSSON (s):

Herr talman! Herr Arvidson framhöll
att en av författarfondens viktigaste
uppgifter är pensioneringen av författa -

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

161

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: Riksantikvarieämbetet: Vård och

underhåll av fornlämningar och byggnadsminnesmärken

re och att det räcker inte pengarna till.
Nu har det väl ändå blivit någon liten
avlastning genom konstnärsbelöningarna,
men denna är naturligtvis inte tillräcklig.
Utskottet förutsätter därför att
Kungl. Maj:t i sina överväganden i fråga
bni den fortsatta utbyggnaden av konstnärsstödet
också uppmärksammar författarfondens
möjligheter att fullgöra sina
uppgifter.

Med hänvisning till detta uttalande av
utskottet och vad herr Arvidson har sagt
om de utredningar som pågår inom författarfonden
ber jag att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 4);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Larsson i Hedenäset begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten 5:o)
mom. I) i utskottets utlåtande nr 8,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
4) av herr Per Jacobsson
in. fl.

lertid rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 128 ja och 86 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 76
och 11:104 i motsvarande del; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. III

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 76
och II: 104 i motsvarande del; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. IV

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 6—39

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten M

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:
Riksantikvarieämbetet: Vård och
underhåll av fornlämningar och byggnadsminnesmärken Kungl.

Maj:t hade (punkt B 40, s. 98
och 99) föreslagit riksdagen att till detta
ändamål anvisa ett reservationsanslag av
400 000 kr., vilket innebure en anslagshöjning
med 75 000 kr.

1 detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lidgard och fröken Stenberg (I: 160)
samt den andra inom andra kammaren

6 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 16

162

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: Riksantikvarieämbetet: Vård och

underhåll av fornlämningar och byggnadsminnesmärken

av herrar Oskarson och Magnusson i
Tumhult (II: 215), i vilka hemställts att
det till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
: Riksantikvarieämbetet:

Vård och underhåll av fornlämningar
och byggnadsminnesmärken ifrågasatta
reservationsanslaget av 400 000 kr. måtte
uppräknas med 100 000 kr. att användas
till ersättning åt ägare av byggnadsminnen
;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Elof sson m. fl. (1:272) samt den andra
inom andra kammaren av herrar Nilsson
i Bästekille och Nilsson i Kristianstad
(11:335);

dels en inom andra kammaren av herr
Hamrin i Kalmar in. fl. väckt motion
(II: 77);

dels en inom andra kammaren av herr
Franzén i Träkumla väckt motion
(II: 326);

dels ock en inom andra kammaren av
herrar Gustafsson i Stenkyrka och Franzén
i Träkumla väckt motion (11:452).

Utskottet hemställde,

I. att motionen 11:326 icke måtte av
riksdagen bifallas;

II. att riksdagen måtte, med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:160 och 11:215,
I: 272 och II: 335, II: 77 och II: 452, till
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:
Riksantikvarieämbetet: Vård

och underhåll av fornlämningar och
byggnadsminnesmärken för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 400 000 kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet för
att på denna punkt mycket kort vädja
till riksantikvarieämbetet, att ämbetet
av det anslag som nu kommer att beviljas
måtte ställa ett betydande belopp till
förfogande för utgrävningarna i Lödöse.

För ett par år sedan motionerade representanter
för Älvsborgs län i båda
kamrarna om bidrag till dessa utgrävningar.
I år nöjer vi oss med en vädjan
om ett anslag för dessa. Detta är ett riksintresse.
Lödöse var en av de största städerna
i Sverige under medeltiden. Få
fyndplatser är bättre bevarade, och de
utgrävningar som har utförts visar en
betydande fyndrikedom. Nu gäller det
att fullfölja utgrävningarna. Hitintills
har utgrävningarna väsentligen finansierats
av enskilda donatorer och av
kommunala medel. Riksantikvarieämbetet
har gett ett bidrag på endast 3 500
kronor. Lödöse kommun, som ingalunda
hör till de rikare kommunerna här i landet,
har satsat 17 000 kronor för ändamålet,
varjämte den lämnar anslag årligen
för ett museum. Älvsborgs liins
landsting har tillskjutit 15 000 kronor
och privata donatorer har lämnat 75 000
kronor i bidrag. Nu behövs för fullföljande
av utgrävningarna cirka 50 000
kronor under år 1965. Låt mig, herr talman,
få vädja till riksantikvarieämbetet
att lämna ett betydande bidrag till dessa
utgrävningar under 1965.

I detta anförande instämde herrar
Gustafsson i Uddevalla (s), Mattsson
(ep), Carlshamre (h), Johansson i Dockered
(ep) och Antby (fp), fröken Anderson
i Lerum (s) samt herrar Svensson
i Kungälv (s), Gustafson i Göteborg
(fp) och Johansson i öckerö (fp).

Herr OSKARSON (h):

Herr talman! I anslutning till denna
punkt vill jag med ett par ord beröra
anlaget till riksantikvarieämbetet för
vård och underhåll av fornlämningar
och byggnadsminnen. I sina äskanden
för nästa budgetår har riksantikvarien
upptagit 100 000 kronor för ersättning
till ägare av byggnadsminnen. Enligt
den nya byggnadsminneslagen åligger
det nämligen riksantikvarien att, om direkt
framställning göres att byggnad
skall förklaras som byggnadsminne, un -

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

163

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: Riksantikvarieämbetet: Vård och

underhåll av fornlämningar och byggnadsminnesmärken

dersöka om skäl föreligger för en sådan
åtgärd. För att få tid för sådana undersökningar
äger riksantikvarien, därest
ägaren avser att förändra byggnaden,
riva eller renovera densamma, utfärda
föreskrifter om uppskov med planerade
arbetens utförande i första hand under
sex månader. Uppskovet kan sedermera
upprepas. Om sådant uppskov för ägaren
medför inskränkning i byggnadens
eller områdets användning är ägaren
berättigad till ersättning för den skada
eller förlust han åsamkas. Om byggnaden
sedan förklaras som bvggnadsminne
kan det bli fråga om inlösen. Innan
riksantikvarien vidtar åtgärder som kan
medföra ersättningsanspråk från ägaren
skall han förvissa sig om att medel finns
disponibla för ändamålet. Några sådana
medel har icke av riksdagen ställts till
ämbetets förfogande sedan lagens tillkomst.
Hittills har i viss utsträckning
uppkommande behov kunnat tillgodoses
genom anslag från den s. k. Lawskifonden.
Men, som riksantikvarien framhåller
i sin motivering till anslagsframställningen,
är det självklart att avkastningen
av den angivna fonden är otillräcklig
för att tillgodose ett allt större
behov. Följden har blivit, att några åtgärder
av ämbetet i byggnadsminneslagens
anda icke har kunnat vidtagas i de
fall där ekonomiska förpliktelser har
kunnat uppstå för statsverket.

Här har vi aliså givit ett ämbete skyldigheter
och rättigheter att verka inom
ett bestämt intresseområde, men icke
några medel för att verkligen kunna
åstadkomma några resultat enligt lagens
anvisningar. Vi motionärer har tagit
upp denna fråga och hemställer att det
för riksantikvarieämbetet ifrågasatta reservationsanslaget
på 400 000 kronor
måtte uppräknas med 100 000 kronor för
att anviindas just till ersättning åt ägare
av byggnadsminnen.

Utskottet bar i sin skrivning varit
postiv och bl. a. uttryckt eu förhoppning
att önskemålen om ökning av de

sandade resurserna på detta område
uppmärksammas i kommande budgetprövningar.
Men längre än så sträcker
sig icke utskottets välvilja, utan utskottet
avstyrker sedan alla framställningar
om höjda anslag och hoppas tydligen
att riksantikvarieämbetet utan medelsanvisningar
skall kunna verka enligt lagens
anvisningar. Jag vill erinra om att
vid lagens tillkomst uttalades, att det vore
mycket angeläget, att lagens effektivitet
icke hämmades av brist på medel.
Detta är vad som sker nu. Och det är
detta som i dagens läge synes oss mycket
allvarligt med den saneringsstorm
som sveper fram bl. a. över våra städer
och framför allt över många av våra
gamla stadskärnor, där mycket av kulturellt
värde på byggnadsområdet för
alltid försvinner, om vi inte är påpassliga
och vaksamma. Vi får aldrig tillfälle
att reparera skador och förluster av
denna art.

Herr talman! För att ge riksantikvarieämbetet
möjlighet till en aktiv verksamhet
i enlighet med byggnadsminneslagens
intentioner vill jag yrka bifall
till motionerna 1:160 och 11:215 med
hemställan om en uppräkning av anslaget
i enlighet med motionsyrkandet.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Det var den vädjan som
herr Johansson i Trollhättan riktade till
kammaren som uppkallade mig. Jag förvånade
mig över att en i konstitutionella
frågor så förfaren man som herr
Johansson i Trollhättan kan på detta
sätt rikta en vädjan från denna plats till
ett ämbetsverk att det alldeles särskilt
skall uppmärksamma ett speciellt projekt
där borta i Älvsborgs län. Här är
inte platsen att göra detta, utan man
måste räkna med att ett ämbetsverk av
detta slag så objektivt som möjligt väger
olika projekt mot varandra. Det
hade varit mer i sin ordning om herr
Johansson i Trollhättan hade motionerat
om ett särskilt anslag för Lödöses

164

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: Riksantikvarieämbetet: Vård och

underhåll av fornlämningar och byggnadsminnesmärken

del. Det kan vara mycket behjärtansvärt
men att på detta sätt söka utverka medel
för ett speciellt projekt tycker jag
inte är värdigt att man gör från denna
talarstol.

I detta anförande instämde herr Carbell
(s).

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s)
kort genmäle:

Herr talman! Jag är mycket glad över
att herr Kellgren vill uppehålla kammarens
värdighet. Om denna värdighet
kränks genom att en enkel representant
för en enkel landsända framför en vädjan
för denna landsända, så tror jag, att
det har förekommit mycket av den arten
under de många hundra år som riksdagen
har existerat.

Låt mig emellertid, herr talman, få
tillägga att för två år sedan, 1963, väckte
vi en motion i detta ämne. Då skrev
statsutskottet att man inte skall göra
några specialbeställningar. Det förnäma
statsutskottet har alltså motsatt sig att
man går den vägen. När man i stället
gör en vädjan, då träder herr Kellgren,
som ju tillhör detta utskott, upp och säger
att det är fel. Hur skall man egentligen
föra fram en tanke?

I detta anförande instämde herr 17-gelsbo (ep).

Herr KELLGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! En värdig form för att
framföra en tanke av detta slag är att
begära anslag för ändamålet, herr Johansson
i Trollhättan.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Med anledning av den
motion som väckts av mig och några
medmotionärer om höjning av anslaget
till riksantikvarieämbetet för vård och
underhåll av fornlämningar och byggnadsminnesmärken
vill jag understryka
nödvändigheten av en sådan höjning.
Eftersom utskottet i sin skrivning fak -

tiskt till nästa år har beställt en höjning,
skall jag avstå från att yrka bifall till
motionen. Jag vill dock kraftigt understryka
det sakligt riktiga i att anslaget
höjes. Dessa frågor berör i stor utsträckning
byggenskapen, och sakägarnas
och markägarnas berättigade krav
på att snabbt kunna få i gång de arbeten
och undersökningar vartill det behövs
pengar från detta anslag måste
tillgodoses. Jag hoppas därför att hänsyn
tages i nästa års budgetprövning
till de mycket starka krav som framförts
i olika motioner.

Fröken OLSSON (s):

Herr talman! Statsutskottet anför i
det utlåtande vi nu diskuterar, att bedömningen
av vilka uppgifter inom
fornminnes- och byggnadsminnesvården
som skall prioriteras bör ankomma
på vederbörande myndighet. Utskottet
säger emellertid också att det är ytterst
önskvärt att medel ställs till förfogande
för fornminnes- och byggnadsminnesvården
i en omfattning som medger
ökad aktivitet, och utskottet uttrycker
en förhoppning om att önskemålen om
ökning av de samlade resurserna på
detta område uppmärksammas i kommande
budgetprövningar.

Eftersom här har talats om »det förnäma
statsutskottet» vill jag påpeka att
statsutskottet sällan uttalat sig så bestämt
för en anslagshöjning som det gör
i detta fall. Jag tycker att motionärerna
bör kunna vara ganska nöjda med den
skrivningen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. II

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

165

Nationalmuseet: Pedagogisk verksamhet m. m.

dels ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föreslagits
i motionerna I: 160 och 11:215;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkterna il—ii

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten i5

Nationalmuseet: Pedagogisk verksamhet
m. m.

Kungl. Maj:t hade (punkt B 45, s. 108
—111) föreslagit riksdagen att till detta
ändamål för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 315 000 kr.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Blomquist (I: 148) och den andra inom
andra kammaren av fröken Ljungberg
(11:204), i vilka hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa att anslagen till utställningar
av svensk konst i utlandet och biennalkommitténs
verksamhet måtte sammanföras
till ett reservationsanslag benämnt
Utställningar av svensk konst i utlandet
samt att ifrågavarande anslag måtte placeras
i anslutning till d) Internationelltkulturellt
samarbete i statsverkspropositionen
bil. 10;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Källqvist (I: 380) samt den andra
inom andra kammaren av herr
Kellgren och fru Henström-Ingenås
(11:462), i vilka hemställts att 1. riksdagen
till utställningar av svensk konst
i utlandet för budgetåret 1965/66 anvisade
ett reservationsanslag av (150 000
+ 35 000 =) 185 000 kr. samt 2. anslaget
liksom hittills ställdes till Svenska institutets
förfogande.

Utskottet hemställde,

1. att motionerna 1:148 och 11:204
samt I: 380 och II: 462, i vad de avsåge

särskilt anslag till utställningar av
svensk konst i utlandet, icke måtte av
riksdagen bifallas;

II. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 148 och II: 204
samt 1:380 och 11:462, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, till Nationalmuseet:
Pedagogisk verksamhet m. m.
för budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 315 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar
Per Jacobsson, Edström, Kaijser, Källqvist
och Wallmark, fröken Elmén samt
herrar Turesson, Arvidson, Nelander,
Nordstrandh och Källstad, vilka ansett
att utskottet bort hemställa,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 148 och II: 204 samt I: 380
och II: 462, samtliga motioner såvitt nu
var i fråga, besluta att för budgetåret
1965/66 anvisa ett särskilt reservationsanslag
av 185 000 kr. till Utställningar
av svensk konst i utlandet, redovisat i
riksstaten under avsnittet i åttonde huvudtiteln
Internationellt-kulturellt samarbete,
samt att i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört angående handhavandet av anslaget; II.

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
1:148 och 11:204 samt 1:380 och
II: 462, samtliga motioner såvitt nu var
i fråga, till Nationalmuseet: Pedagogisk
verksamhet m. m. för budgetåret 1965/66
anvisa ett reservationsanslag av 130 000
kr.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Utställningsverksamheten
av nutida svensk konst i utlandet
handhas för närvarande av två olika
organ, dels en särskild kommitté inom
Svenska institutets utställningsnämnd,
dels den s. k. biennalkommittén. Verksamheten
föreslås i statsverkpropositionen
bli sammanförd till ett organ, och

Andra kammarens protokoll 1905. Nr 10

16G

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nationalmuseet: Pedagogisk verksamhet m. m.

häremot finns ingenting att invända.
För närvarande beräknas medlen för
den inom Svenska institutet administrerade
verksamheten under anslaget
Utställningar av svensk konst i utlandet.
Statsbidraget till biennalkommittén inrymmes
däremot i ett anslag, betitlat
Kulturellt utbyte med utlandet. Departementschefen
föreslår nu, att det förstnämnda
anslaget skall upphöra, varvid
medel för den verksamheten liksom för
biennalkommitténs från och med nästa
budgetår skall beräknas under anslaget
betitlat Nationalmuseet: Pedagogisk

verksamhet m. m. Utskottet biträder
detta förslag.

Deltagandet i utländska utställningar
är närmast av propagandakaraktär, medan
nationalmuseets utställningsverksamhet
normalt har ett starkt pedagogiskt
och folkbildande syfte. Man kan
då säga, att det finns ganska goda skäl
för att även framdeles hålla dessa båda
anslag åtskilda, varvid anslaget för utställningsverksamheten
i utlandet lämpligen
bör placeras i anslutning till övriga
anslag under titeln Internationelltkulturellt
samarbete — allt detta för att
få en bättre överblick över den internationella
kulturella verksamhet som vi
bedriver och betalar. Därmed är dock
inte sagt, att en fullständig och samlad
överblick över den internationella kulturella
verksamheten skulle föreligga,
om reservationen till äventyrs skulle
vinna kamrarnas bevågenhet. Det är i
själva verket bara en liten begynnelse
till ett klarare och tydligare redovisningssystem.
önskemålet om ett sådant
system är gammalt och måste aktualiseras
ideligen. En verkligt samlad överblick
över vad som anvisas inom det internationella
samarbetet på ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde kan
knappast enligt utskottsmajoriteten
»åstadkommas utan en genomgripande
omdisposition av huvudtiteln». Detta är
riktigt, det är inte tu tal om den saken,
men något steg kan man väl ändå ta i
väntan på denna hugstora omdispone -

ring, som tröghets- och bekvämlighetslagen
ideligen uppskjuter.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen
5 vid punkten 45 av herr Per
Jacobsson m. fl.

Herr ARVIDSON (s):

Herr talman! Denna punkt har den
oskyldiga rubriken »Nationalmuseet:
Pedagogisk verksamhet», men den har
vållat mig åtskilligt bryderi. Vad det här
gäller är inte pengar utan placering av
ett anslag. Kungl. Maj.t och utskottet
föreslår att 185 000 kronor överföres till
nationalmuseum från ett anslag som hittills
har administrerats av Svenska institutet
och handhafts av en allsidigt tillsatt
kommitté, men såvitt jag har kunnat
finna har inga bärande skäl angivits för
denna överflyttning. Varför skall anslaget
överflyttas från Svenska institutet
till nationalmuseum? Har Svenska institutet
misskött sig? Såvitt jag vet är detta
inte fallet. Eller bär Svenska institutet
rent av önskat en sådan överflyttning?
Man skulle tro det om man läser den
recit som finns i utskottets utlåtande
under denna punkt. När jag först såg
skrivningen väckte den min förvåning.
Skulle Svenska institutet verkligen självt
ha begärt att få pengar överflyttade från
institutet till nationalmuseum? Detta
kunde väl inte vara riktigt.

Ser man nu på de petita som ingivits
från Svenska institutet framgår det klart
att man där har den rakt motsatta uppfattningen.
I denna petitaskrivelse framhålles
att nationalmuseum har såväl
konstexpertis som utställningstekniker
men att detta inte gärna kan vara något
skäl för överflyttningen, eftersom kommittén
för nutida konst — så heter kommittén
— redan nu kan dra nytta av
denna konstexpertis genom de representanter
som nationalmuseum har i kommittén.

Vidare framhåller institutet att det
för egna medel har en andre sekreterare
och en kontorist anställda för att
administrera anslaget. Nationalmuseum

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

167

Nationalmuseet: Pedagogisk verksamhet m. m.

har begärt att administrationen skall betalas
genom anslaget, vilket skulle innebära
en faktisk minskning av realanslaget
med cirka 48 000 kronor, d. v. s. lika
med institutets nuvarande kostnader.

Slutligen framhåller institutet att det
genom sin mångskiftande internationella
kulturutbytesverksamhet och genom
sin förankring i den centrala planeringen
av upplysningsmanifestationer i
utlandet har särskilda möjligheter att
effektivt distribuera konstutställningar i
främmande länder.

På något sätt har institutet blivit missförstått.
Jag tror att det egentligen är
institutets eget fel. Ärendet har på detta
sätt blivit felaktigt handlagt. Institutet
bör få behålla detta anslag av rent sakliga
skäl.

Svenska institutet har så småningom
vuxit ut till den centrala institutionen
för våra kulturoffensiver i utlandet och
bör inte berövas denna roll. Såvitt jag
förstår finns det inget annat sätt att lösa
detta problem än att biträda reservationen.

Herr talman ! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Fröken OLSSON (s):

Herr talman! Herr Arvidson säger att
Svenska institutet tydligen har blivit
missförstått. Jag skall be att få citera
den del av institutets yttrande som skulle
ha vållat missförstånd. Det lyder:
»Institutet anser rent principiellt att anslag
som avser att främja kännedomen
utomlands om vissa företeelser inom
vårt kulturliv och sålunda är fixerade
till ett speciellt ämnesområde inte bör
administreras av ett upplysningsorgan
utan av kulturinstitutioner som inom
landet svarar för verksamheten på området.
»

Jag tycker inte att ett sådant yttrande
kan missförstås.

Vidare framhåller både Svenska institutet
och nationalmuseum »att samarbetet
mellan de båda institutionerna måste
förbli intimt var än administrationen av

verksamheten förläggs». Det är väl detta
som är det viktiga i det här fallet. Den
nämnd som för närvarande handhar
verksamheten består av två konstnärer,
överintendenten och chefen för nationalmuseum,
en representant för vart
och ett av moderna museet, Riksförbundet
för bildande konst och Svenska institutet.
Kan det under sådana förhållanden
vara av så avgörande betydelse, om
anslaget betalas ut över Svenska institutet
eller över nationalmuseum?

Konstnärernas riksorganisation går i
stort sett på samma linje som motionärerna,
men framhåller vikten av att
frågor om utställningsverksamhet för
svenska konstnärers arbeten utomlands
handläggs av samma organ. Man vill då
också föra samman biennalkommittén
med detta organ. Visserligen opponerar
sig Konstnärernas riksorganisation mot
en för stark centralisering av konstlivet
till nationalmuseet, men man finner den
föreslagna förändringen godtagbar under
förutsättning att det avgörande inflytandet
på planeringen och genomförandet
av utställningsverksamheten förläggs
hos en representativ nämnd. Och
det måste väl sägas att den nämnd, som
redan finns för ändamålet, är synnerligen
representativ.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl.
Maj:ts förslag, men påpekar också vikten
av att det organ som skall handha
verksamheten får en kompetens och
sammansättning som tillfredsställer de
olika intressen som är knutna till verksamheten.

Herr talman! Med hänvisning till denna
motivering ber jag att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr ARVIDSON (s):

Herr talman! Fröken Olsson åberopar
vad som i utskottsutlåtandet säges om att
Svenska institutet rent principiellt anser
att anslag som avser att främja kännedomen
utomlands om vissa företeelser
inom vårt kulturliv och som sålunda
är fixerade till ett speciellt ämnes -

168

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Användande av riksbankens vinst för år 1964

område inte bör administreras av ett
upplysningsorgan, utan av kulturinstitutioner
som inom landet svarar för verksamheten
på området. Detta institutets
uttalande syftar inte på nationalmuseum,
utan på KRO och Riksförbundet för
bildande konst. Såvitt jag förstår har
inte Svenska institutet på något sätt givit
sin välsignelse åt att det ifrågavarande
anslaget överförs till nationalmuseum.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 5)
av herr Per Jacobsson m. fl.; och biföll
kammaren vad utskottet hemställt.

Punkterna 46—92

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 93

Lades till handlingarna.

§ 4

Användande av riksbankens vinst för år
1964

Föredrogs bankoutskottets memorial
nr 7, angående användande av riksbankens
vinst för år 1964.

Utskottet hade i fråga om bankovinsten
för år 1964 inhämtat yttrande från
fullmäktige i riksbanken. I skrivelse den
18 februari 1965 hade fullmäktige hemställt,
att utskottet ville föreslå riksdagen
besluta att av riksbankens tillgängliga
vinstmedel

a) ett belopp av 100 000 000 kronor
skulle inlevereras till statsverket under
budgetåret 1964/65;

b) ett belopp av 67 000 000 kronor
skulle överföras till kursdifferenskontot;
och

c) återstående belopp, 375 915 kronor
01 öre, skulle kvarstå på räkningen för
odisponerade vinstmedel.

Mot fullmäktiges beslut att föreslå
denna disposition av bankovinsten hade
reservation avgivits av herr Wedén, som
ansett att ett belopp av 150 miljoner
kronor borde inlevereras till statsverket.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte besluta, att av riksbankens tillgängliga
vinstmedel

a) ett belopp av 100 000 000 kronor
skulle inlevereras till statsverket under
budgetåret 1964/65;

b) ett belopp av 67 000 000 kronor
skulle överföras till kursdifferenskontot;
och

c) återstående belopp, 375 915 kronor
01 öre, skulle kvarstå på räkningen för
odisponerade vinstmedel.

Reservation hade avgivits av herrar
Hilding, Gustaf Henry Hansson, Åkerlund,
Regnéll, Berglund, Hansson i önnarp
och Jonsson, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte besluta, att av riksbankens tillgängliga
vinstmedel

a) ett belopp av 150 000 000 kronor
skulle inlevereras till statsverket under
budgetåret 1964/65;

b) ett belopp av 17 000 000 kronor
skulle överföras till kursdifferenskontot;
och

c) återstående belopp, 375 915 kronor
01 öre, skulle kvarstå på räkningen
för odisponerade vinstmedel.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! Då det gäller användandet
av riksbankens vinst för år 1964,
vilken tillsammans med balanserade
vinstmedel från föregående år uppgår
till 167 256 897 kronor 76 öre, har fullmäktige
i riksbanken föreslagit riksdagen
att ett belopp av 100 miljoner kronor
inlevereras till statsverket, att ett
belopp av 67 miljoner kronor överföres
till kursdifferenskontot och att återstoden
kvarstår på räkningen för odispone -

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

169

Användande av riksbankens vinst för år 1964

rade vinstmedel. Herr Wedén har inom
bankofullmäktige anfört den avvikande
meningen, att det belopp som skall inlevereras
till statsverket bör höjas med
50 miljoner kronor till 150 miljoner kronor.

önskvärdheten av en förstärkning av
riksbankens reserv för mötande av förlustrisker
vid handeln med värdepapper
och valutor samt vid riksbankens internationella
engagemang i övrigt har vi
reservanter givetvis inte bortsett från.
Vi menar dock att ett belopp av 17 miljoner
kronor bör i dagens läge utgöra
en mer realistisk avsättning till kursdifferenskontot
än det av bankofullmäktige
föreslagna beloppet.

Med dessa få ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den reservation
som av herr Hilding m. fl. fogats
till bankoutskottets memorial.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Efter band som riksbanksvinsten
vuxit har det blivit allt
viktigare att göra en avvägning mellan
bur mycket som bör inlevereras till
statsverket och hur mycket som bör behållas
inom banken. Så länge bankovinsten
rörde sig om 30, 40 miljoner, såsom
fallet var för tio år sedan, fanns det
kanske inte så mycket att dividera och
följaktligen inte heller så mycket att dividera
om. Men när vi under de senaste
åren haft att ta ställning till sex eller
sju gånger större belopp, till nettovinster
på upp emot en kvarts miljard, då
är det allt skäl att ta ett ordentligt resonemang
om saken.

I första band är det ökningen i sedelmängden
som tillfört riksbanken väldiga
tillskott på inkomstsidan. I och för
sig ger naturligtvis inte sedeltryckningen
några inkomster, utan inkomsterna
uppkommer såsom räntor på de skuldförbindelser
— i form av skattkammarväxlar,
obligationer och reverser av
andra slag —- vilka stat och allmänhet
lämnar ifrån sig för att tillbandla sig
sedlar. Och den handeln liar under se -

nare år fått en betydligt ökad volym,
med inflationsuppblåsta belopp och höga
räntesatser. Resultatet har blivit att
riksbankens vinst stegrats på ett sådant
sätt att den nu kräver en helt annan
uppmärksamhet än tidigare.

Eftersom riksbanken är helägd av staten,
kan det egentligen vara ointressant
hur avräkningsförfarandet sker. Med vilket
belopp och hur länge vinstmedlen
står kvar i riksbanken spelar i och för
sig inte någon roll. Pengarna finns så
att säga i koncernen, vare sig de ligger
i dotterföretaget riksbanken eller tagits
hem av staten via budgeten.

Men med det litet primitiva resonemang,
som vi brukar föra kring budgetbalansen,
kan det bli av en viss betydelse
vad som redovisas som inkomst
från riksbanken. Om man har som ambition
en viss budgetbalans och har en
bestämd uppfattning om den tolerabla
nyupplåningen, så uppstår kravet på
att mellanskillnaden mellan statsutgifter
och tolerabel nyupplåning skall täckas
av skatter och övriga inkomster. Om
övriga inkomster då tas upp med 50
miljoner mindre från riksbanken än vad
som är möjligt, då kan det låga uttaget
från riksbanken bli ett motiv för ett
onödigt högt skatteuttag. De aktuella generationerna
av skattebetalare får bygga
upp en dold reserv åt staten.

Er den synpunkten är det lämpligt,
såvitt jag förstår, att successivt ta fram
de riksbanksvinster som bör komma i
fråga och inte ackumulera dem i riksbanken.

Detta är bakgrunden till mitt ställningstagande
till förmån för att 150 miljoner
och icke 100 miljoner skall levereras
in. Jag instämmer i det yrkande
som framfördes nyss.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Frågan om hur mycket
av riksbankens vinst som skall inlevereras
till statsverket har ju varit föremål
för debatt bär under de senare
åren, och nu bar vi frågan här igen.

170

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Inkomsten från riksbanksfonden

Utskottsmajoriteten har gått på samma
linje som majoriteten av riksbanksfullmäktige.
Det är klart att frågan alltid
kan bli föremål för diskussion, men
ytterst är det dock en avvägningsfråga,
hur mycket man skall låta stanna kvar
i riksbanken för att möta de eventuella
förluster som kan uppstå. Jag förstår
att man kan ha delade meningar om det,
men majoriteten inom utskottet har som
sagt haft samma uppfattning om denna
sak som majoriteten inom riksbanksfullmäktige.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Berglund begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 7, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Hilding m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Berglund begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
112 ja och 98 nej, varjämte 3 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 5

Inkomsten från riksbanksfonden

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 8, i anledning av väckta motioner angående
inkomsten från riksbanksfonden.

I vissa till bankoutskottet hänvisade
motioner, nämligen dels de likalydande
motionerna nr 488 i första kammaren av
herrar Nyman och Per Jacobsson och
nr 592 i andra kammaren av herr Gustafsson
i Skellefteå, dels de likalydande
motionerna nr 490 i första kammaren av
herr Harald Pettersson och nr 597 i
andra kammaren av herrar Larsson i
Borrby och Boo, hade hemställts att
riksdagen vid fastställande av riksstaten
för budgetåret 1965/66 måtte under Inkomster
av statens kapitalfonder: Riksbanksfonden
upptaga en inkomst av
150 000 000 kronor.

Utskottet hemställde, att motionerna
I: 488 och II: 592 samt I: 490 och II: 597
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Hildiny, Gustaf Henry Hansson, Åkerlund,
Itegnéll, Berglund, Hansson i
Önnarp och Jonsson, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen,
med bifall till motionerna 1:488 och
II: 592 samt I: 490 och II: 597, vid fastställande
av riksstaten för budgetåret
1965/66 måtte under Inkomster av statens
kapitalfonder: Riksbanksfonden

upptaga en inkomst av 150 000 000 kronor.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! I motionerna I: 488 och
490 samt II: 592 och 597 har yrkats att
riksdagen vid fastställande av riksstaten
för budgetåret 1965/66 måtte under Inkomster
av statens kapitalfonder: Riksbanksfonden
upptaga en inkomst av 150

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

171

miljoner kronor. Motiveringen för detta
yrkande är bl. a. att i betraktande av
den faktiska vinst som riksbanken de
senaste åren kunnat redovisa bör detta
vinstbelopp upptagas till nämnda högre
belopp jämfört med vad som föreslås i
statsverkspropositionen, nämligen 100
miljoner kronor.

Centralbankens vinst är att jämställa
med effekten av statsbeskattning. En
mera rättvisande redovisning bör innebära
att vinstleveranserna till statsverket
bättre anpassas till det faktiska resultatet
och att de inte sker utanför
riksstaten. Motionerna har varit på remiss
till bankofullmäktige, som inte
har velat tillstyrka dem — med undantag
för ledamoten herr Kollberg som
ansett att de borde tillstyrkas. Någon
ytterligare motivering för reservationen
är enligt min mening inte behövlig.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid bankoutskottets utlåtande
nr 8 fogade reservationen av herr
Hilding m. fl.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Den i här nämnda motioner
aktualiserade frågan gäller hur
mycket av riksbankens vinst som skall
inlevereras för nästa budgetår. I skrivelse
till riksrevisionsverket har bankofullmäktige
föreslagit att samma belopp
som tidigare, 100 miljoner kronor, skall
beräknas för det kommande året. I vad
mån den faktiska inleverans som skall
verkställas skall vara detta eller annat
belopp blir det nästa års riksdag som
slutgiltigt får ta ställning till. Frågan får
alltså avgöras då.

Utskottsinajoriteten har i likhet med
bankofullmäktige, som yttrat sig över
motionerna, kommit till samma resultat
i detta som i det förra ärendet som vi
behandlade, och utskottet har inte kunnat
tillmötesgå motionärernas önskemål.

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Inkomsten från riksbanksfonden

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Berglund begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes;

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Hilding in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Berglund begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 110 ja och 98 nej, varjämte 3 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 6

Föredrogs vart efter annat bankoutskottets
utlåtanden:

nr 9, i anledning av väckta motioner
om skyldighet för riksbanksfullmäktige
att avge yttrande över nationalbudgeten,
och

nr It), i anledning av framställning
från fullmäktige i riksbanken angående
lönegradsuppflyttning av en tjänst som
bankokommissarie.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

172

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

§ 7

Rengöring av riksdagshusets fasader och
gavlar

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av väckt motion om
rengöring av riksdagshusets fasader och
gavlar.

I en till bankoutskottet hänvisad motion,
nr 96 i första kammaren av hem
Åkerlund, hade hemställts att riksdagen
måtte besluta att låta rengöra riksdagshusets
fasader och gavlar.

Utskottet hemställde, att motionen
1:96 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Åkerlund, som ansett att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte uppdraga
åt fullmäktige i riksgäldskontoret att
föranstalta om rengöring av riksdagshusets
fasader och gavlar samt bemyndiga
fullmäktige att för ändamålet taga
i anspråk erforderliga medel från det
under huvudtiteln Riksdagen och dess
verk m. m. uppförda förslagsanslaget
Riksdagens ekonomibyrå: Omkostnader.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Skall riksdagshuset tvättas?
Ja, det är en fråga som väckts vid
årets riksdag genom en motion i första
kammaren av herr Åkerlund. Om nu det
här huset, i vilket vi befinner oss, skulle
vara smutsigt och därigenom te sig
mindre vackert och estetiskt tilltalande,
skulle det säkerligen för flertalet ledamöter
i denna kammare vara tämligen
självklart med en rengöring. Dess värre
är riksdagshusets fasader och gavlar
täckta med tjocka lager av smuts.

Jag vill erinra om att riksdagen
nästa år på olika sätt skall fira hundraårsjubileet
av representationsreformen.
Bl. a. kommer som bekant ett vetenskapligt
bokverk att utges.

Huru lämpligt vore det ej att riksdagshuset
snyggades upp inför högtid -

ligheterna! Tänk er en vacker och ljus
junidag nästa år, mycket folk i feststämning
församlat på riksdagshusplanen,
eleganta tal och anslående musik
— och, herr talman, ett smutsigt, grått
och dystert riksdagshus!

Nog är väl ett hundraårsjubileum tillräckligt
skäl för att riksdagshuset även
till det yttre borde framträda i ett värdigt
skick. Men för utskottets majoritet
och remissinstanserna tycks inte en
uppsnyggning av riksdagshuset vara så
självklar. Nej, remissinstanserna har
presterat mycket ambitiösa yttranden
för att påvisa motsatsen. Man har
t. o. m. företagit en provtvättning på
en del av fasaden mot Stallkanalen och
kanslihuset.

Hur det än går i voteringen om en
stund — reservationen höll som bekant
på att vinna i första kammaren i fredags
—- anhåller jag, herr talman, att
få föreslå kammarens ledamöter att promenera
till denna historiska plats. Hade
jag fått hålla mitt anförande i torsdags
skulle kanske kollegerna i kammaren
misstänkt att jag umgicks med planer
på att lyckas med ett aprilskämt. Så är
inte fallet. Jag försäkrar att provtvättning
har ägt rum. Jag försäkrar också
att ren sten är mycket vackrare än
smutsig. Ren röd svensk granit är vacker.
Ett tjockt lager av smuts är fult,
mycket fult.

Ledamöterna i utskottet medger att
man kan tala om en mycket stark nedsmutsning.
Men i övrigt stöder sig utskottet
tungt på remissinstanserna, och
de ledamöter som tagit del av byggnadsstyrelsens
yttrande har säkerligen haft
ett visst nöje därav. Man kan få den
uppfattningen att riksdagshuset skall
vara smutsigt, eftersom byggnaderna i
dess omgivning också är smutsiga. Huruvida
huvudstadens vackra och monumentala
byggnader i denna stadsdel är
lika smutsiga meddelas inte.

Men smuts kan vara vackert. Detta
uttalar åtminstone kungl. byggnadsstyrelsen
och använder t. o. m. uttrycket
»patina» vid bedömningen av byggnadernas
smutslager. »Patina» är egentli -

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

173

Rengöring av riksdagshusets fasader och gavlar

gen ett uttryck som enligt uppslagsboken
beskriver metallers utseende och är
beroende av metallens ålder. Om nu
ordet patina kan användas, borde således
riksdagshuset bli vackrare och
vackrare ju äldre smutsen blir. Jag kan
inte alls instämma i byggnadsstyrelsens
uppfattning, inte minst därför att lagren
av smuts kommer att bli ännu tjockare.

Herr talman! Detta ärende tillhör
inte de stora inrikespolitiska frågorna.
Jag tror inte heller att detta spörsmål
kommer att föranleda de olika partikanslierna
att ompröva de partipolitiska
programmen. Men jag är övertygad
om att många anser det vara en viktig
angelägenhet att såväl riksdagshuset
som andra statliga monumentalbyggnader
i huvudstaden framträder till sin
fördel för oss själva och inte minst för
utländska gäster och turister.

Det är inte heller oväsentligt med
tanke på demokratiens anseende, i vilket
hus och i vilken omgivning riksdagen
har sitt säte.

Herr talman! Min argumentering har
kanske inte hört till de vanliga, men
ärendet är också unikt. I detta unika
ärende ber jag således att få yrka bifall
till den vid utskottets utlåtande fogade
reservationen.

I detta anförande instämde herr
Nordgren (h).

Fru RENSTRÖM-INGENÄS (s):

Herr talman! Kammarens ledamöter
torde ursäkta mig för att jag inte kan
yttra mig i lika högstämda ordalag som
min föregångare nyss gjorde.

Utskottet håller med motionären om
att detta hus under årens lopp blivit
starkt nedsmutsat. Att utskottet ändå föredragit
att avstyrka att en tvättning
nu skall företas beror i mycket hög
grad på att utskottet i likhet med riksgäldsfullmäktige
finner att denna fråga
behöver prövas något närmare, innan
man sätter i gång med någon rengöring,
särskilt med tanke på att ingen repara -

tion pågår eller är planerad att äga rum
i riksdagshuset.

Det skulle bli en ganska dyr affär att
företa en rengöring av riksdagshuset.
Riksgäldsfullmäktige anger 250 000 kronor
såsom en beräknad kostnad, byggnadsställningar
inräknade. Eftersom
byggnaden är uppförd i granit och icke
kan lida någon teknisk skada av nedsmutsningen,
föreslår utskottet att man
nu skall avslå motionen och se tiden an
innan man vidtar några åtgärder.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr LASSINANTTI (s):

Herr talman! Jag hade tänkt rösta för
reservationen i detta ärende, men efter
herr Wcnnerfors’ anförande anser jag
att detta inte är möjligt. Jag tycker visst
att det är viktigt att riksdagen är mån
om sin yttre renhet, men jag tycker att
herr Wennerfors’ anförande luktade något
av fariseism, eftersom han inte berörde
vikten av den inre renheten i riksdagen.
Jag tycker att det kostar mindre
pengar att slå vakt om det sistnämnda.

Med tanke på skaldens ord: »Strunt
är strunt, och snus är snus/ om ock i
gyllne dosor/ men rosor i ett sprucket
krus/ är ändå alltid rosor» tycker jag
att vi skall rösta för utskottsmajoritetens
hemställan.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Denna fråga har redan
för ett par dagar sedan debatterats i
första kammaren. Här har nu framförts
en del skämtsamma synpunkter. Frågan
har också varit uppe i Hylands hörna.

Vi fick nyss höra att det var mer eller
mindre ett demokratiskt renlighetskrav
att riksdagshuset skulle tvättas för
250 000 kronor. Jag tycker att vi bör något
tänka just på det belopp det är fråga
om, alltså 250 000 kronor, och ställa det
i relation till byggnadsteknikernas besked
att smutsen som sådan inte skadar
byggnaden, vilket däremot kan vara
fallet i fråga om hus av andra stenarter.

174

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

översyn av vissa bestämmelser i föräldrabalken

Vi hade för en stund sedan att ta ställning
till det belopp som Vitterhetsakademien
skall få disponera för sin vård
av fornlämningar och byggnadsminnesmärken
här i landet. För ändamålet anslog
riksdagen sammanlagt 400 000 kronor.
Det åligger Vitterhetsakademien
att för detta belopp ta hand om ödekyrkor,
slott och herrgårdar, Visby
stadsmur, gamla borgarhus, allmogebyggnader
o. s. v.

Det tycker jag är en liten tankeställare.
Skall vi, om inte i samma penndrag
så dock samma kväll som vi fattar
beslut om detta otillräckliga anslag till
Vitterhetsakademien, bestämma oss för
att anslå 250 000 kronor för tvätt av
riksdagshuset, vilket snart nog skulle
vara lika smutsigt igen?

I går höll Vitterhetsakademien sin årliga
högtidssammankomst och då sade
riksantikvarien att han hade i uppdrag
att fungera som »brandkår» för att ta
vård om dessa gamla byggnader, som i
många fall faktiskt far illa med spruckna
tak o. d., men att han trots sin brandkårsfunktion
bara var utrustad med något
som han betecknade som en sifon.
Han hade anhållit om 800 000 kronor, vilket
möjligen kunde betecknas som en
liten assuransspruta, men hade som sagt
fått bara 400 000 kronor att röra sig med
för vården av våra kulturminnesmärken.

I den belysningen tycker jag att det
skulle framstå som litet mycket om vi
för en tillfällig uppsnyggning av riksdagshuset
inför ett hundraårsjubileum
skulle använda 250 000 kronor.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Wennerfors begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Åkerlund.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Wennerfors begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 175 ja och 18 nej, varjämte 17 avkammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 8

Föredrogs vart för sig

bankoutskottets utlåtande nr 12, i anledning
av väckt motion om tillhandahållande
av ytterligare exemplar av
riksdagstrycket till riksdagens ledamöter;
och

första lagutskottets utlåtande nr 14,
i anledning av väckt motion om ökad
rättssäkerhet vid bestämmande av ersättning
till följd av övergången till högertrafik.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden hemställt.

§ 9

Översyn av vissa bestämmelser i
föräldrabalken

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av väckt motion
om översyn av vissa bestämmelser i föräldrabalken.

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

175

Översyn av vissa bestämmelser i föräldrabalken

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Fru SVENSSON (s):

Herr talman! Det utskottsutlåtande
som nu är föremål för behandling har
föranletts av motion II: 382. Vi förordar
i denna motion en översyn av de bestämmelser
i föräldrabalken som rör
förordnande av barnavårdsman. Vi anser
att bestämmelserna i detta sammanhang
bör vara likartade vare sig barnet
är ett utomäktenskapligt barn eller ett
barn från ett splittrat hem där föräldrarna
varit gifta.

I föräldrabalken 8 kap. 3 § föreskrivs
att för »barn utom äktenskap skall barnavårdsman
städse förordnas», medan
det av samma kapitels 1 § framgår att
för barn, vars föräldrar varit gifta, skall
barnavårdsman förordnas efter framställning
från den av föräldrarna som
fått vårdnaden av barnet, eller om barnavårdsnämnden
finner »särskild anledning»
föreligga.

Vi har i vår motion framhållit att den
omständigheten att föräldrarna varit
gifta, kanske bara en kort tid, visst inte
innebär att de på grund härav skulle
vara bättre skickade att klara upp sin
situation än om de inte varit gifta. Vi
har framhållit att skilsmässornas antal
stiger och att det ofta är fråga om mycket
unga makar och därmed också barn
i allt lägre åldrar. Vi har understrukit
det värdefulla stöd som en barnavårdsman
kan vara för föräldrar som befinner
sig i en svår skilsmässosituation, inte
endast då det gäller vårdnads- och
underhållsfrågor utan även i många
andra sammanhang.

■lag önskar att tiden hade medgivit att
jag i protokollet hade kunnat få läsa in
vad första lagutskottet skrev i sitt utlåtande
nr 34 år 1949, i vilket dessa frågor
behandlades med anledning av proposition
nr 93 samt motioner i anslutning
till denna proposition. .lag skall
emellertid inskränka mig till att be dem
av kammarens ledamöter som intresse -

rar sig för denna fråga att läsa vad utskottet
skrev på sid. 5, där det framför
samma synpunkter som vi nu gör i motionen
angående bestämmelserna om
barnavårdsmans förordnande efter
framställning.

Egentligen kan man förundra sig över
att då det gäller barn till föräldrar, som
av en eller annan anledning inte är formellt
gifta, skall barnavårdsman förordnas,
även om familjen lever i mycket
harmoniska förhållanden, medan åt
barn till föräldrar som varit gifta inte
ges samma obligatoriska stöd ens när
äktenskapet och hemmet brutit samman.

Det är, herr talman, dessa barn från
trasiga äktenskap och dessa ofta mycket
unga och rådlösa föräldrar vi hade
i tankarna när vi skrev vår motion.

År 1961 framförde vi samma motionskrav.
Första lagutskottet skrev då mycket
positivt, även om utskottet yrkade
avslag på motionen. Jag trodde mig då
ha anledning att hoppas att socialstyrelsen
skulle uppmärksamma utskottets
skrivning, där utskottet »ifrågasatte om
inte socialstyrelsen, i syfte att åstadkomma
en i möjlig mån enhetlig praxis,
borde giva vederbörande myndigheter
till känna hur villkoret ’av särskild anledning’
rätteligen borde tolkas».

Men ingenting alls hände, och när jag
i januari i år genom riksdagens upplysningstjänst
fick beskedet att socialstyrelsen
inte uppfattat denna skrivning
som någon uppmaning att göra något,
så blev det alltså en motion igen.

Första lagutskottet remitterade denna
motion bl. a. till socialstyrelsen. Denna
remissinstans har tillstyrkt motionens
huvudförslag om eu översyn av föräldrabalkens
bestämmelser i berörda hänseende.
Socialstyrelsen säger i sitt yttrande
bl. a. att »hela komplexet av bestämmelser,
som rör barnavårdsmännen
och deras verksamhet, bör överses». Socialstyrelsen
understryker också att bestämmelserna
i fråga varit i huvudsak
oförändrade sedan barnavårdsmannainstitutionen
infördes 1918.

176

Nr 16

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Översyn av vissa bestämmelser i föräldrabalken

Då det gäller motionens andra yrkande,
nämligen om en delgivning till barnavårdsnämnderna
av hur villkoret »av
särskild anledning» skall tolkas, förklarar
sig socialstyrelsen nu beredd att i
publikationen »Råd och anvisningar i
socialvårdsfrågor» ge barnavårdsnämnderna
den avsedda informationen.

Med detta uttalande från socialstyrelsen
har vi i alla fall vunnit någon liten
framgång med vår motion. Första lagutskottet
avstyrker emellertid även denna
gång vår framställning om en översyn
av lagens bestämmelser angående
barnavårdsmannainstitutionen. Vi är givetvis
tacksamma för att utskottets
skrivning även denna gång är positiv.
Vi har även noterat utskottets grundliga
redovisning av ärendet. Givetvis anser
vi att det hade varit önskvärt att denna
grundlighet och den positiva skrivningen
hade resulterat även i ett positivt
yrkande.

Det är ju så, herr talman, att kommunförbundens
sociala delegation har
behandlat denna fråga och beslutat att
hos regeringen begära en översyn,
Stockholms stad är ute i ungefär samma
ärende. Även om dessa förslag inte
helt överensstämmer med förslagen i
vår motion är det ändå tydligt att dessa
bestämmelser är mogna för en översyn
och att ärendet kommer igen.

Herr talman! Jag skall inte ställa något
yrkande om bifall till motionen —
jag vet att det är meningslöst — utan
nöjer mig med att vänta och se vad som
händer.

I detta anförande instämde fru Renström-Ingenäs
(s).

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr talmannen
att uppskjuta behandlingen av
återstående på föredragningslistan upptagna
ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 10

Till bordläggning anmäldes
första lagutskottets utlåtanden:
nr 17, i anledning av väckta motioner
om översyn av brottsbalkens regler om
uppvigling,

nr 19, i anledning av väckt motion angående
den allmänna preskriptionstiden
för fordringar, och

nr 20, i anledning av väckt motion om
ersättning till enskild för biträde åt
polisen vid ingripande i samband med
olyckshändelse; samt

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 38, i anledning av väckta motioner
angående tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad vid mindre arbetsplatser,

nr 39, i anledning av väckta motioner
angående socialhjälp till anhörig vid
frihetsberövande åtgärd mot familjeförsörjare,
och

nr 40, i anledning av väckta motioner
om kostnadsfritt tillhandahållande av
visst läkemedel.

§ 11

Tillkännagavs, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 112, angående kostnader för
.svenska FN-styrkor m. in., överlämnats
till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 12

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
833, av herr Sjönell in. fl., i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 94, med
förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 27 maj 1960 (nr
253) om tillverkning och beskattning av
malt- och läskedrycker, m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 13

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Onsdagen den 7 april 1965 em.

Nr 16

177

Riksdagens andra kammare

Undertecknade anhåller härmed om
ledighet från riksdagsgöromålen under
tiden den 20/4 t. o. m. den 26/4 1965 för
bevistande av Interparlamentariska
unionens rådssammanträde i Dublin.

Stockholm den 7 april 1965

Kaj Björk Bertil von Friesen

Riksdagens andra kammare

Härmed anhåller jag om tjänstledighet
från riksdagsarbetet under tiden måndagen
den 26 till och med fredagen den
30 april 1965. Jag ämnar under denna
tid deltaga i en resa med 1962 års fritidsutredning.

Stockholm den 7 april 1965

Ola Ullsten

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 14

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
fyra enkla frågor, nämligen av:

herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående förenklad handläggning
av vissa fylleriförseelser, m. m.,
herr Björkman, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
åtgärder mot luftförorening,

herr Karlsson i Huddinge, till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående tidpunkten för beslut
om statsskatten, och

fröken Elmén, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet angående
installation av hissar för Operans
publik.

§ 15

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 0.25 på natten.

In fidem

Sune K. Johansson