Svar på fråga av herr östlund ang. bidrag av regleringsmedel till kostnader för mjölkavkastningskontroll (Riksdagens protokoll 1961:24)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 24

ANDRA KAMMAREN

1961

25—27 maj

Debatter m. m.

Torsdagen den 25 maj

Sid.

Svar på fråga av herr östlund ang. bidrag av regleringsmedel till kostnader
för mjölkavkastningskontroll............................

Svar på interpellationer av:

herr Jönsson i Ingemarsgården ang. fördelningen av medel som influtit
enligt 2 kap. 10 § vattenlagen.........................

herr Jönsson i Ingemarsgården ang. ökad upplåtelse av krono fisken

för sportfiskeändamål................................

herr Larsson i Norderön ang. bekämpande av virussjukdomar hos

husdjur..................................................

herr Helén ang. beslutat utsläpp av avfallsslam i havet utanför

Sandhamn...............................................

Fredagen den 26 maj fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika
svar på interpellationer av herr Hagberg ang. vissa uppgifter rörande
SAS och av herr Hamrin i Kalmar i anledning av planer på anläggande
av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund.................

Bidrag till internationell hjälpverksamhet........................

Fredagen den 26 maj em.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet (Forts.).................

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken
över Öresund, tillika svar på interpellation av herr Wiklund i

Stockholm ang. spritutskänkningen på öresundsbåtarna..........

Anslag till statens blindskolor och dövskolor m. in.:

Statens blindskolor m. m.: Avlöningar.........................

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar..........................

Statens dövskolor m. m.: Omkostnader........................

Byggnadsarbeten vid statens dövskolor m. ....................

— Andra kammarens protokoll 1961. Nr 24

114

148

166

167

2 Nr 24

Innehåll

Sid.

Ökad utbildning av läkare och tandläkare m. in................... 168

Anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten in. fl. läroanstalter
m. m. samt åtgärder för avskrivning av vissa studielån:
Naturastipendier åt studerande vid universiteten m. fl. läroanstalter 170

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån, m. m............... 173

Avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd samt för amortering
av studieskuld, in. in..................................... 182

Anmälan i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om organisationen
för undervisning och vård av barn med komplicerad ut vecklingshämning

m. m................................... 185

Ändring i förordningen ang. stämpelavgiften..^.................... 186

Ändring i lagen om polisväsendet i riket. ......................... 188

Tillägg till 4 § instruktionen för riksdagens ombudsmän............ 189

Lördagen den 27 maj

Svar på interpellationer av:

herr Nilsson i Gävle ang. tillskapande av ytterligare sysselsättningsmöjligheter
i Hälsingland.................................. 192

herr Nilsson i Östersund i anledning av planerad nedläggning av trä sliperiet

vid Tegefors fabrik i Järpen......................... 196

herr Lundberg ang. viss försäkringsform....................... 199

herr Lindkvist ang. övergång till femdagarsvecka i skolorna...... 212

Samtliga avgjorda ärenden

• fsi) (ii!:! dSTj-di nrngdbsTd

Fredagen den 26 maj fm.

Jordbruksutskottets memorial nr 34, om anslag till Särskilt stöd åt det

mindre jordbruket (gemensam omröstning).................... 22

Statsutskottets utlåtande nr 133, ang. kapitaltillskott till Scandinavian
Airlines System (SAS), m. m........................ 24

Fredagen den 26 maj em.

Statsutskottets utlåtande nr 128, om anslag till Bidrag till internationell

hjälpverksamhet........................................... gg

Bevillningsutskottets betänkande nr 65, ang. särskilda bestämmelser om

utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund..... 114

Konstitutionsutskottets memorial nr 17, ang. uppskov med behandlingen
av vissa ärenden..................................... 148

Statsutskottets utlåtande nr 129, om anslag till statens blindskolor och

dövskolor m. m.................. 148

— nr 130, ang. ökad utbildning av läkare och tandläkare in. m..... 168

nr 131, ang. dels anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten
m. fl. läroanstalter m. m., dels ock åtgärder för avskrivning
av vissa studielån...................................... 170

Innehåll

Nr 24 3

Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 57, ang. avdragsrätt vid beskattningen
för studieunderstöd samt för amortering av studieskuld,

m. ......................................................

Statsutskottets utlåtande nr 132, om statsanslag till forskning om medicinska
medel för familjeplanering............................ •

_ nr 134, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II, i vad avser avskrivning
av nya kapitalinvesteringar m. m..........•.............

_ nr 135, om avsättning av kommunalskattemedel till budgetutjämningsfonden
...............................................

— memorial nr 136, ang. allmän beredskapsstat. . ................

__ nr 139, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om organisationen
för undervisning och vård av barn med komplicerad ut vecklingshämning

m. ......................................

_ utlåtande nr 140, om anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar.
....................................;..............

Bevillningsutskottets betänkande nr 59, om ändring i förordningen angående
stämpelavgiften.....................................

Första lagutskottets utlåtande nr 41, ang. förordning om förfarandet i

anmärkningsmål, m. ...................... • ................

_ nr 42, ang. ändring i lagen om polisväsendet i riket.............

_ nr 43; om åtgärder med anledning av att de nordiska ländernas

straffskalor icke överensstämma..............................

— nr 44, om visst tillägg till 4 § instruktionen för riksdagens ombudsmän.
....................................................

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26, om vissa ändringar i den for Kopparbergs
län gällande särlagstiftningen på fastighetsrättens område.
............................................. ’'' ’ ''''''......

_ nr 27, ang. nya författningsbestämmelser rörande tillverkning av

och handel med fodermedel m. m.........•...................

_ memorial nr 28, ang. uppskov med behandlingen av vissa utskottet

tilldelade ärenden..........................................

Jordbruksutskottets memorial nr 33, ang. uppskov med behandlingen
av vissa till jordbruksutskottet hänvisade ärenden ............

182

185

186
186

187

188

189

190

191
191

~''.T

?./ r

i. v: |

.. ; i ,:•«)!.. Vt,.-»-,.! , ■( Jj, , i-:. ; • i

•••;........-1" • • ./t

l!U ?«i;''ift-Jfis-i•:<iAy\&swuuuoJ,./u iininU fsuv ,iy;; -iM

‘ *........* ....... . ‘ t; ‘1 :

........ fliiiiltir ...jii,. I(i Sfi;:T<,

! ;■ (, -*.«{ ts;; ? IJ i ''i -t;* . i t ,1 i - ;

,’t i;‘- r''-''t.....Vvv. ii.-iin

.........; ....... • • .in ■ Sillifii'' /

i.Jtf..-.''i; y;ii>iyh:-f/.yK !i:i .,»♦ ,04 r

................................. j/i n?

!««&»*«£ CM- .Ce; It; .i!»n,:''4ni;l.‘:C

............■ C;.'': ! *; 1 .

.iifjR .1; ,uli.| •'' ■v,. ; ,

................... ■ 1/1 i*i :• . eu A

1 ! i<l,( 1 ».(i.! i

jj« v,, jjfiltfli.j!;.,; _ (,•

..........It J f 31»i; '' rf y il */••;/( i ''):•{•,, - ?1 J il rf.] f,; ■) ].,

'' :,''!i ''''...''-IH,: r 00 !^;v ■;(;<» .4.4. Jil

i : • ■'' 1

■;

- ifiit» ■

!tO .-.‘C •''''»11 t,'';f ♦ rj W-v’»-.''''...''-.: . •, Yj ,. •.

I : f; ? N

, ''''UtilMl

i ■ .‘i ■ ! ».V » . ; . ( : ■; 7 i’ jf. •

'' .''afl. .! • • i; . il ’

: ''

irjit i-.,.-:

-■ ’1: ■ ; tio ■<is !. . • .?i-i 1
i''i!i i

j-i

■

Torsdagen den 25 maj 1961

Nr 24 5

Torsdagen den 25 maj

Kl. 16.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 18 innevarande
maj.

§ 2

Svar på fråga ang. bidrag av regleringsmedel
till kostnader för mjölkavkastningskontroll Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NETZÉN, som yttrade:

Herr talman! Herr Östlund har frågat
mig, om jag till höstriksdagen detta
år ämnar framlägga proposition i huvudsaklig
överensstämmelse med statens
jordbruksnämnds skrivelse till
Kungl. Maj:t den 21 februari 1961 angående
bidrag av regleringsmedel ur
SMR:s regleringskassa till kostnader för
mjölkavkastningskontroll.

På denna fråga kan jag svara ja.

Vidare anförde

Herr ÖSTLUND (h):

Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framföra ett tack för det
korta men innehållsrika svar som jag
fick på den fråga jag framställde.

Anledningen till att jag ställde frågan
var den, att berörda riksorganisationer,
Svenska mejeriernas riksförening
och Svensk liusdjursavelsförening, har
stort intresse av att få ett offentligt
svar i detta ärende redan under vårriksdagen.
Nu har statsrådet lämnat ett klart

och entydigt svar, och jag ber att å
dessa riksorganisationers vägnar nu få
framföra ett tack till statsrådet för detta
svar och hans tillmötesgående i detta
avseende.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på interpellation ang. fördelningen
av medel som influtit enligt 2 kap. 10 §
vattenlagen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NETZÉN, som yttrade:

Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd har herr Jönsson i Ingemarsgården
frågat mig, vilka åtgärder jag
är beredd att vidtaga för att den av
riksdagen uttalade principen, att ersättning
från medel influtna enligt 10 §
2 kap. vattenlagen i första hand skall
tillfalla den bygd, från vilka avgifterna
influtit, bättre skall efterkommas.

I anledning härav får jag anföra följande.

Ifrågavarande medel — de s. k. 2: 10-medlen — skall enligt beslut av 1954
års riksdag användas med omkring
hälften till forsknings- och försöksverksamhet
på sötvattensfiskets område och
med omkring hälften till lokala åtgärder
för att främja sötvattensfisket samt
kust- och havsfisket efter vandringsfisk.
Vid fördelningen av medel till de
lokala åtgärderna bör de bygder, från
vilka avgifter influtit, i första hand
tillgodoses.

Under år 1960 inflöt i form av 2:10-medel från hela landet 457 600 kronor.
Från Jämtlands län, som särskilt beröres
i interpcllationen, inflöt därvid

6 Nr 24

Torsdagen den 25 maj 1901

Svar på interpellation ang. fördelningen

vattenlagen

92 695 kronor eller i runt tal 20 procent
av totalsumman. År 1959 var motsvarande
tal 16 procent.

Tilldelningen av 2: 10-medel till hushållningssällskapet
i Jämtlands län har
under åren 1955—1960 uppgått till i
genomsnitt 11 600 kronor per år. Härtill
kommer emellertid genomsnittligt
omkring 35 000 kronor per budgetår
till driftkostnaderna för fiskerifö-rsöksstationen
i Kälarne, vilka utgifter bör
tagas i beaktande vid bedömningen av
medelstilldelningen för lokala åtgärder
inom Jämtands län. Sammantaget utgår
sålunda årligen för bygdeändamål
i detta län omkring 46 600 kronor av
ifrågavarande fiskeavgiftsmedel. Beloppet
utgör drygt hälften av de från
Jämtlands län influtna 2: 10-medlen.

Det kan förtjäna nämnas, att några
ansökningar från hushållningssällskapet
av beskaffenhet att kunna bifallas
enligt gällande bestämmelser och praxis
för användningen av 2: 10-medlen inte
förelegat utöver dem, som årligen bifallits.

Interpellanten har särskilt uttalat,
att ansökningar om bidrag för s. k.
rotenonbehandling inom Jämtlands län
avstyrkts. I anledning härav vill jag
erinra om att bidrag för detta ändamål
i mitten av 1950-talet, då denna fiskevårdsmetod
var ny, beviljades som ett
led i undersöknings- och försöksverksamheten
på fiskets område. Sedan metoden
visat sitt värde för fiskevården,
beviljas inte bidrag längre, eftersom
resultaten väsentligen kommer det enskilda
fiskevattensägareintresset till
godo. Bidrag för rotenonbehandling kan
numera endast ifrågakomma, där ett påtagligt
allmänt fiskeriintresse föreligger,
exempelvis för vidmakthållande eller
förbättrande av ett vandringsfiskbestånd,
som är föremål för fiske i allmänt
vatten eller frivatten.

Av det anförda torde framgå, att
Jämtlands län redan med nuvarande
bidragsgivning måste anses behörigen

av medel som influtit enligt 2 kap. 10 §

tillgodosett inom ramen för riksdagens
uttalanden om principerna för användningen
av de s. k. 2: 10-medlen. Från
övriga intressenter har inte några klagomål
framförts. Jag anser mig därför
sakna anledning att överväga åtgärder
i det av interpellanten angivna syftet.

Vidare anförde:

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården
(fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
jordbruksministern för svaret på min
interpellation. Anledningen till att jag
har tagit statsrådets och kammarens
tid i anspråk med de problem som beröres
i denna och i en senare interpellation
är, att de personer som bedriver
sportfiske eller fritidsfiske i vårt
land numera utgör omkring 700 000
och att antalet ökas varje år. Samtidigt
utmärkes vår tid av att man fortgående
förödar de gamla lax- och laxöringsförande
vattnen. Särskilt gäller detta
Norrland genom bl. a. de vattenregleringar
och utbyggnader av forsar som
där äger rum. Allt flera turister och
sportfiskare dras emellertid till dessa
områden trots att fiskevattnen blir
färre.

Jag vill gärna erkänna att det igångsatts
många fina undersökningar i syfte
att ge de fiskande något annat i stället
för de förlorade fisketillfällena. Jag vill
nu bara erinra om att man i de reglerade
sjöarna försöker plantera in olika
sorters fisk och på annat sätt skapa ersättning
för det förlorade fisket. Men
det räcker inte med dessa åtgärder och
jag har därför i dessa två interpellationer
pekat på en del andra utvägar.
Genom att öppna nya kronofisken borde
man kunna åstadkomma en del fisketillfällen
liksom genom att bättre vårda
de nu tillåtna fiskevattnen; det
finns vid sidan om en del smärre vatten
som skulle kunna rensas från skräpfisk.

Torsdagen den 25 maj 1961 Nr 24 /

Svar på interpellation ang. fördelningen av medel soin influtit enligt 2 kap. 10 §
vattenlagen

För sådana ändamål borde 2: 10-medel
kunna användas. Enligt det uttalande,
som riksdagen gjorde år 1954 då
frågan om dessa medel var uppe till
behandling, skall hälften av medlen tas
i anspråk för lokala åtgärder i de olika
bygderna, och det är med anledning
därav som jag bär framställt min fråga
till jordbruksministern. Nu har han svarat
att Jämtlands län kan anses ha
erhållit ungefär hälften av ifrågavarande
medel. Men det beror väl på hur
man betraktar frågan om de medel
som använts för fiskeriförsöksstationen
i Kälarne. Många anser det vara ett berättigat
initiativ som togs genom tillkomsten
av denna försöksstation, och
det måste också sägas att den tillgodoser
ett visst bygdeintresse. Men det är
inte här fråga om enbart ett bygdeintresse,
och enligt min mening kan
man därför inte räkna in kostnaderna
för denna försöksstation i de medel
som kommit Jämtlands län till del.

Om man gjorde detta och kostnaderna
för anstalten steg ytterligare, skulle
kanske utrymmet för lokala fiskevårdsåtgärder
i Jämtland totalt försvinna.
Det kan också ifrågasättas om inte tillkomsten
av en liknande anstalt, lokaliserad
till ett annat län, skulle stänga
möjligheten för detta län att erhålla
hälften av 2: 10-medlen.

Jag kan därför inte instämma i statsrådets
uttalande på denna punkt. Jag
är väl medveten om att man inte kan
hårdra principen om hälftenbruk av
dessa medel, men jag kan inte ansluta
mig till den uppfattningen att samtliga
kostnader för försöksstationen i Kälarne
skall föras på det lokala bygdeintressets
konto.

Vad jag i interpellationen syftat på
är att man skulle liksom under mitten
av 50-talet ge bidrag till rotenonbehandling.
För att det skall bli nya fiskbestånd
i sjöarna måste dessa rensas och
då måste man tillgripa denna metod,
vilken har, såsom också statsrådet fram -

håller, visat sig vara värdefull och ge
goda resultat. Jag tycker att man i detta
avseende skulle kunna gå längre än
statsrådet gjort och även i fortsättningen
åtminstone i vissa fall lämna bidrag till
rotenonbehandling. Om fiskevattensägarna
i sådana områden förbinder sig
att upplåta sina vatten för öppet fiske
mot fiskekort, då skulle det allmännas
intresse vara tillgodosett och villkoret
för erhållande av bidrag uppfyllt.

Jag vädjar till statsrådet att vid lämpligt
tillfälle undersöka, om det inte
vore rimligt att gå denna väg.

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Av interpellationen och
av vad som sagts här i dag framgår att
herr Jönsson är missnöjd med nuvarande
fördelning av 2:10-medlen eller
rättare sagt missnöjd med den andel
av dessa som kommer till Jämtland.
Men det är riktigt som herr statsrådet
har sagt att utöver de pengar som går
direkt till rotenonbehandling och andra
åtgärder går stora summor årligen —
det rör sig nu om 40—45 000 kronor

— till drift av den stora fiskodlings anstalten

i Kälarne, och denna anstalt
är _ det kan man inte komma ifrån

— framför allt till för Jämtland.

Det är riktigt som det har sagts att
begäran om medel till vissa fiskevårdsändamål
i Jämtland i vissa fall har avslagits.
Ja, men det måste man väl räkna
med att så kan ske. Det kommer
ju fram så många underliga förslag om
medelsanvisning, att det måste göras en
rätt god sovring. Det är inte så värst
länge sedan det kom en begäran, om
jag minns rätt var det just från Jämtland,
om 30 000 kronor för att sätta en
tidigare torrlagd sjö under vatten. Det
var så att man en gång hade torrlagt
sjön med hjälp av statsbidrag för att
få mera ängsmark, betesmark och odlingsbar
mark. Nu hade det efter många
år visat sig att detta inte var någon
vidare god affär och därför funderade

8 Nr 24

Torsdagen den 25 maj 1961

Svar pa interpellation ang. fördelningen
vattenlagen

man på att med hjälp av nya statsbidrag,
dessa 2: 10-medel, på nytt dämma
upp sjön och plantera in fisk i den.
För detta försök begärde man 30 000
kronor. Om man får detta statsbidrag
för att åter sätta sjön under vatten
skulle det betyda att markägarna runt
sjön ensamma skulle få hela nyttan av
dessa medel. Det blir ju de som kommer
att få disponera fiskevattnet.

Det är just detta som är kruxet, att
ansökningarna titt och ofta gäller vatten
med enbart enskild fiskerätt. Skall
man då ge 2: 10-medel till ägarna av
sjön? Det blir ju ägarna som direkt
drar nytta av fiskevårdsåtgärderna:
blir det ett hyggligt fiskbestånd, kan
ägarna själva driva fiske eller utarrendera
fisket. En fiskevattensägare som
inte på något sätt har lidit intrång av
vattenuppdämningarna kan inte ha rätt
att få 2: 10-medel bara därför att han
bor i Jämlands län, kanske i en helt annan
del av länet. Om man skall satsa
2: 10-medel på fiskevårdsåtgärder är val
det enda rimliga att det skall vara fråga
om vatten där fisket i framtiden kommer
att bli fritt för envar.

För resten är inte heller jag nöjd
med grunderna för fördelningen av
2:10-medlen. De börjar nu flyta in så
rikligt att det kanske är på tiden att
man inom departementet tar sig en ordentlig
funderare på hur de bäst skall
användas.

Själva mekanismen vid bestämningen
av ersättning för skada på fisket är ju
som ni vet att när exempelvis ett kraftverksbolag
eller Vattenfall får tillåtelse
att spärra en älv för vandringsfisken
så får fiskevattensägarna full ersättning
för det förlorade fisket.

Full ersättning betyder i detta sammanhang
150 procent av det kapitaliserade
värdet av avkastningen. Ingen
fiskevattenägare utmed älven förlorar
således en enda krona — tvärtom, det
är en god affär. En del medel avsätts
visserligen till försök med uppfödning

av medel som influtit enligt 2 kap. 10 §

av laxungar, s. k. smolt, för att bevara
fiskebeståndet i havet. De som förlorar
på ifrågavarande dammanläggningar är
fiskarna i Östersjön, ty det är bara en
bråkdel av laxöringen och framför allt
laxen — den viktigaste vandringsfisken
— som fångas i älvarna. Den huvudsakliga
delen av laxen fångas ute i havet.
Det är som sagt östersjöfisket som skadas
genom att fördämningar byggs i
älvarna, såsom nu sker i t. ex. Lule älv
där fiskevattenägarna erhåller en väl
tilltagen ersättning för sina förstörda
fiskevatten.

Den förlust för laxfisket som på detta
sätt uppstår, har till nio tiondelar drabbat
östersjöfiskarna. Men vad får de
av 2: 10-medlen? De får ingenting. Enligt
det nuvarande systemet är det inte
möjligt att kompensera dem på annat
sätt än genom uppfödning av smolt,
men detta är inte tillräckligt. Det vore
nog inte ur vägen om man inom departementet
tog sig en funderare på
om det gamla systemet skall bibehållas
eller om det inte skulle kunna tänkas
ett nytt system, där östersjöfiskarna
på ett helt annat sätt finge kompensation
för det fiske som går förlorat genom
att uppdämningar görs vid lekplatserna
för lax och laxöring — vare sig detta
sker i Jämtland eller annorstädes.

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården
(fp):

Herr talman! Jag vill bara framföra
några kortfattade kommentarer till herr
Levins inlägg. Jag har inte sagt att
ifrågavarande medel skulle utgå till
någon enskild för anläggande av fiskodlingsdammar
på torrlagd mark, jag
avsåg inte alls något sådant. Jag antydde
ju också i mitt förra inlägg att
det i varje fall skulle föreskrivas betryggande
villkor för ifrågavarande
stöd att vatten upplåts för kortfiske. I
debatten på denna punkt vänder sig
herr Levin inte till mig utan tydligen till

Torsdagen den 25 maj 1961

Nr 24 9

Svar på interpellation ang. fördelningen

vattenlagen

någon, som här inte har yttrat sig i frågan.

På tal om vad havsfiskarna förlorar
genom ifrågavarande uppdämningar
vill jag beträffande Jämtland — det är
ju Jämtland jag tagit upp i denna interpellation
—■ säga att enligt vad jag
vet om fisket där, har laxen inte lekt
högre upp än i Hammarforsen, och den
största delen av anläggningarna ligger
ju ovanför Hammarforsen.

Jag missunnar inte havsfiskarna någonting,
men jag har mycket svårt att
förstå att de kan förlora någonting på
att insjöar däms upp och kraftverk
byggs ovanför laxens lekplatser.

I min interpellation angav jag en
tioårsperiod som exempel, men statsrådet
föredrog en femårsperiod. Han
nämnde att 20 procent av totalsumman
av 2: 10-medlen under 1960 kom från
Jämtlands län. Jag kan tillägga att
största delen av dessa 20 procent kommer
från platser ovanför Hammarforsen,
ty regleringarna sker, som jag
nämnde förut, längre upp i vattendragen.
Dessa uppdämningar har starkt
försämrat fisket i t. ex. Kallsjön —
en stor vacker sjö som haft riklig tillgång
på röding och andra fiskbara arter.
Men att det skulle påverka fisket
i Östersjön har jag synnerligen svårt
att begripa.

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Herr Jönsson i Ingemarsgården
hade inte tänkt sig att
dessa 2:10-medel skulle gå till sådana
som enbart skulle hjälpa upp sitt eget
fiske, men väl att man skulle kunna
tänka sig att hjälpa upp fisket för att
upplåta detta på kortfiske. Om ägaren
av fiskevatten upplåter dessa på arrende,
kortfiske eller själv bedriver
fiske betyder det väl i alla fall, att han
själv tillgodogör sig inkomsten, även
om han säljer brukningsrätten i form
av fiskekort. Jag kan inte tänka mig

av medel som influtit enligt 2 kap. 10 §

att man tänkt utdela dessa fiskekort
gratis.

Herr Jönsson säger att laxen aldrig
har gått ovanför Hammarforsen. Det
kan jag inte yttra mig om med säkerhet.
Har inte laxen gått ovanför Hammarforsen
kan det inte ha vållats så
stora skador just på vandringsfisken.

Är det inte ändå så, herr Jönsson,
att även ovanför Hammarforsen och
överallt där man har dämt upp så att
fiskevatten har förstörts, har ägarna
fått full ersättning för sina förstörda
fiskemöjligheter i Jämtland liksom på
övriga platser. Ingen fiskevattenägare
längs älvarna eller i inlandet har förlorat
någonting på de företagna överdämningarna.
Det är fiskarna i Östersjön
som har förlorat på det — de
andra har fått full ersättning.

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården
(fp):

Herr talman! När herr Levin säger att
ingen av ägarna av fiskevatten har förlorat
på dessa uppdämningar tror jag,
att man finge samma svar av alla fiskevattenägare
som av fiskarna i Östersjön.
Alla fiskare i inlandet säger att
vi har förlorat på detta — men vi begriper
inte vad östersjöfiskarna har förlorat.

Alla fiskevattenmål har inte blivit
dömda enligt den senaste vattenlagen.
Det finns de som blivit dömda långt tidigare
och de anser sig ha fått en mycket
ogynnsammare uppgörelse än de
som har blivit dömda enligt den senaste
vattenlagen. Man måste komma ihåg att
en stor del av utbyggnaden, åtminstone
i mitt län, gjorts tidigare. Det är ett allmänt
önskemål att man fått de gamla
domarna omprövade enligt den senaste
vattenlagen. Då tror jag att flera skulle
ha blivit nöjda.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NETZÉN:

10 Nr 24

Torsdagen den 25 maj 1961

Herr talman! Jag vet inte om jag vågar
blanda mig i diskussionen mellan
herr Levin och herr Jönsson i Ingemarsgården
i detta stora ämne som rör
avvägningen av kompensationen till
fiskevattenägare i de norrländska vattendragen,
respektive Östersjön. Jag
skulle ändå vilja göra några kommentarer
till en synpunkt som herr Jönsson
anlade i sitt första anförande.

Han ifrågasatte om fiskeförsöksanstalten
i Kälarne verkligen skulle behöva
räknas såsom uteslutande tjänande
ett lokalt ändamål. Jag vill erinra
om att det närmast har gällt att tillse,
att de principer som riksdagen har
angivit för fördelningen av 2:10-medel
bättre efterkommes. Enligt de principerna
och den praxis som utvecklats
avses samma slag av ändamål som de
vilka fiskeförsöksanstalten i Kälarne
representerar. De är också tillgodosedda
som ett lokalt ändamål på andra
håll i Norrland. Jag vill upprepa att
på den punkten har riksdagens inställning
följts och den praxis tillämpats
som har utbildats under åren.

Jag är fullt införstådd med att det
kanske finns en nyansering som kan
vara vård att beakta när det gäller en
del av de områden, som inte berör
reproduktionsområdena för den vandringsfisk
som fångas på annat håll.
Den frågan skall jag emellertid avstå
från att beröra i detta sammanhang.

Jag vill ändå nämna, att vid sidan
av den halva miljon som årligen inflyter
av 2: 10-medel, så beräknas de medel
som inkommer i form av åtgärder
från kraftverksbyggnaderna utgöra gottgörelse
gentemot fisket i form av reproduktionsåtgärder
av olika slag, motsvarande
ett värde av ungefär 5 miljoner
kronor per år. Detta bör kanske
också ingå i bilden, när man bedömer
den ekonomiska storleksordningen av
den fråga det här rör sig om.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. ökad upplåtelse
av kronofisken för sportfiskeändamål Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NETZÉN, som yttrade:

Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd har herr Jönsson i Ingemarsgården
frågat mig, om jag vill medverka
till ökad upplåtelse av kronofisken
för sportfiskeändamål samt överväga
att låta de intäkter av fiskekortsförsäljning,
som nu tillföres statens
lappfond, till en del i stället tillfalla
samernas bysamfälligheter.

Med anledning härav får jag anföra
följande.

Angående förvaltningen av kronans
fisken finnes en särskild kungörelse av
den 8 juni 1951 (nr 395) jämte ett samma
dag utfärdat cirkulär (nr 396). Som
huvudregel gäller enligt kungörelsen,
att de förvaltande myndigheterna skall
sörja för att fiskena i kronans vatten
utnyttjas genom bland annat utställande
av fiskekort till sport- och fritidsfiskare.
I cirkuläret understrykes ytterligare
— under hänvisning till det
livliga intresse som råder för fiske såsom
fritidssysselsättning — vikten av
av att upplåtelser kommer till stånd i
största möjliga utsträckning.

Kronans fisken förvaltas i allmänhet
av domänstyrelsen. Inom de områden
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, som anvisats till lapparnas
uteslutande begagnande, handhas
emellertid förvaltningen av vederbörande
länsstyrelse. För dessa områden
gäller —- utöver 1951 års bestämmelser
— lagen om de svenska lapparnas rätt
till renbete i Sverige. Enligt denna lag
får rätt till sportfiske upplåtas endast
om det kan ske utan fara för tillgången
på fisk och utan besvärande intrång
för lapparna.

Till och med innevarande år har domänverket
avsatt 197 kortfiskeområden
av varierande omfattning och fördela -

Nr 24 11

Torsdagen den 25 maj 19C1

Svar på interpellation ang. ökad upplåtelse av kronofisken för sportfiskeandamal

de på flertalet län i riket. Antalet sjöar
inom dessa områden kan inte närmare
preciseras, men den sammanlagda sjöarealen
uppgår till omkring 51 500 ha,
vartill kommer omkring 1 370 km älvar,
åar och bäckar. Härutöver finns
på åtskilliga revir tillfälle att lösa s. k.
revirkort för fiske. Vidare må nämnas
att ett betydande antal kronovatten
disponeras av lokala fiskevårdsföreningar.

Även inom fjälltrakterna har fiskevatten
i stor utsträckning upplåtits för
sportfiske. Hänsynen till de renskötande
samerna har emellertid begränsat
möjligheterna att tillmötesgå önskemålen
från den växande skaran av sportoch
fritidsfiskare. Också andra komplikationer
har gjort sig gällande. I en av
1960 års lappfondsutredning helt nyligen
avlämnad promemoria återfinnes
ett belysande uttalande av lappfogden
i Västerbottens län, som jag tillåter mig
återge:

»Efterfrågan på sportfiskevatten förefaller
vara nästan obegränsad. Tyvärr
går det inte i längden att tillnärmelsevis
tillgodose efterfrågan. De största
sjöarna och älvarna ha tagits eller komma
inom närmaste 10-åren att tas i anspråk
för vattenkraftsbyggnader. Därmed
följer att fisket i dessa försämras
eller totalförstörs. Följden härav blir,
att ortsbefolkningen blir i större behov
än förut av de mindre fiskevattnen uppe
på fjället. Att samtidigt hänvisa ett
större antal sportfiskare till samma vatten
kan medföra fara för utfiskning.
Dessutom kan ett utökat antal personer
ute i markerna bli till intrång för
renskötselutövarna.»

I fortsättningen hänvisar lappfogden
till möjligheten att genom fiskevårdande
åtgärder göra nya vatten attraktiva
för sportfiske. Liknande tankegångar
har föranlett länsstyrelsen i Jämtlands
län att i dagarna hemställa om medel
ur lappfonden för anställande av särskild
fiskcritjänsteman för vården av
fisket i kronans vatten på renbetesfjäl -

len. Beträffande Norrbottens läns lappmarker
kompliceras förevarande spörsmål
även därav, att på framställning av
riksdagen nyligen tillsatts en utredning
för att avge förslag om avgiftsfri fiskerätt
för jordbruksbefolkningen.

Av det anförda torde framgå att sportfiskets
intressen är föremål för oavlåtlig
uppmärksamhet från de ansvariga
myndigheternas sida. För egen del är
jag fullt medveten om att sportfisket
kräver allt större insatser från det allmännas
sida i samma mån som fritiden
ökas. Dessa insatser måste till stor
del komma att ligga inom fiskevårdens
område och blir därigenom beroende
av möjligheterna att på lämpligt sätt
uttaga medel för ändamålet.

Med anledning av interpellantens
uppslag att låta fiskekortsintäkterna
delvis tillfalla lappbyarna vill jag erinra
om att renutredningen föreslagit
omorganisation av dessa. Först sedan
ställning tagits till renutredningens och
lappfondsutredningens förslag torde det
vara möjligt att närmare pröva uppslaget.

Vidare anförde

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården

(fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
för svaret på min interpellation.
Jag hänvisar till vad jag sade i
inledningen till mitt förra anförande
om anledningen till att jag tagit upp
dessa problem — de ligger ju nära varandra.
Tonen i detta svar är mera positiv
och uppmuntrande än i det tidigare.

För att det inte skall uppstå något
missförstånd vill jag bara stryka under
en synpunkt som jag helt delar
med statsrådet, nämligen att man måste
ta hänsyn till de renskötande samerna.
Att detta begränsar möjligheterna
att tillmötesgå önskemålen från den
växande skaran av sport- och fritidsfiskare
är alldeles klart. Det är just det

12 Nr 24

Torsdagen den 25 maj 1961

Svar på interpellation ang. bekämpande

problemet jag med detta uppslag velat
försöka lösa. Om man nu skall gå
in på nya vatten måste man nämligen
rådgöra med samerna och få deras tilllåtelse.
Den mänskliga naturen är ju
sådan, att om man har en rätt släpper
man den inte gärna utan att få något
i utbyte för den. Man förstår samernas
synpunkter i detta fall. Genom
vattenregleringen och det ökade fritidsfisket
förstör man en del av deras
möjligheter till inkomster. Om de
inte får någon kompensation, är det
givet att de känner sig trängda och illa
till mods, vilket skapar en viss irritation
mellan samerna och dem som
skall utnyttja dessa vatten.

Därför tog jag upp denna tanke, och
jag tycker att den vore väl värd att
prövas. Om samerna finge ekonomisk
ersättning, skulle de kanske med större
jämnmod lämna ifrån sig sina urgamla
rättigheter. De var absolut först
på platsen. På det sättet skulle kanske
irritationsmomenten försvinna.

Jag är glad över att statsrådet inte
avvisat denna tankegång utan säger att
han är beredd att närmare pröva uppslaget
när ställning tagits till renutredningens
förslag. Jag vill inte alls säga
att jag är säker på att man på detta
sätt helt kan lösa problemet, men jag
tycker det är värdefullt att statsrådet
givit detta löfte — att uppslaget skall
prövas så snart som möjligt.

Sedan vill jag stryka under en punkt
som statsrådet tog upp i svaret. Han
säger att länsstyrelsen i Jämtlands län
i dagarna hemställt att medel ur lappfonden
skall tas i anspråk för anställande
av särskild fiskeritjänsteman för
vården av fisket i kronans vatten på
renbetesfjällen. Det tycker jag är en
mycket lycklig åtgärd. Jag har en känsla
av att en del av de vatten som redan
är upplåtna skulle kunna bli bättre
ur fiskarnas synpunkt om de kunde
skötas på ett effektivare sätt.

Samtidigt vill jag stryka under vad
som sades här om att man upplåter så

av virussjukdomar hos husdjur

många som möjligt av dessa vatten för
kortfiske. Visst är det bra om man kan
upplåta en och annan mindre fiskesjö
till fiskeföreningar, men det är ännu
viktigare att man låter många få komma
till dessa vatten, och då måste man
ändå använda kort.

Jag har läst en artikel, där lappfogden
anfört en del synpunkter som jag
tycker är väl värda att beakta: »Trots
att åtskilliga vatten upplåtits finns det
åtskilliga som inte kan upplåtas, därför
att man inte haft tillfälle undersöka
om och i vilken omfattning de innehåller
fisk. Därtill finns det mängder
av småvatten som nu är fisktomma
men som genom lämpliga åtgärder
skulle bli ypperliga fritidsfisken. På de
s. k. undantagsvattnen borde undersökningar
genomföras för att utröna graden
av utnyttjande och fisktillgången.»

Jag hoppas att man får denne fiskeritjänsteman
i Jämtlands län, så kanske
man kan åstadkomma en förbättring
på detta område, utan att avvakta
det förslag jag här nämnt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på interpellation ang. bekämpande
av virussjukdomar hos husdjur

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NETZÉN, som yttrade:

Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd har herr Larsson i Norderön
frågat mig om jag är beredd medverka
till att pågående utredning angående
bland annat den virologiska verksamheten
vid statens veterinärmedicinska
anstalt kan fullföljas så skyndsamt, att
förslag till effektivisering av bekämpningsåtgärderna
mot virussjukdomarna
hos husdjuren — genom inrättande av
särskild virologisk avdelning vid veterinärmedicinska
anstalten eller på annat
sätt — kan föreläggas nästa års riksdag.

Torsdagen den 25 maj 1961

Nr 24 13

Svar på interpellation ang. bekämpande av virussjukdomar hos husdjur

Som interpellanten framhåller har förevarande
fråga varit föremål för särskilda
utredningar. Dessa undersökningar,
som till stor del varit inriktade
på frågor om tillverkning av muloch
klövsjukevaccin inom landet, har
resulterat i förslag, vilkas genomförande
skulle leda till investerings- och utrustningskostnader
av minst storleksordningen
5 å 6 miljoner kronor. Därvid
har emellertid räknats med en prövning
av mul- och klövsjukevaccin på
djur inom landet, vilket förfarande förutom
att medföra stora kostnader för
djurstallar skulle kunna få oberäkneliga
konsekvenser i fråga om smittorisker
och i vissa avseenden för handeln
beträffande kött och köttvaror.

Genom särskilda bidrag från statsmakternas
sida har under tiden ett
framgångsrikt forskningsarbete visat på
nya vägar och metoder för framställning
och prövning av vaccin, vilka vägar
på ett avsevärt sätt torde minska
såväl kostnaderna för som olägenheterna
av vaccinframställning inom landet.
Under tiden som detta forskningsarbete
fortskridit och därigenom skapat säkrare
underlag för en bedömning av omfattningen
av ett viruslaboratorium i
denna del, har en utredning om forskningen
och undervisningen vid veterinärhögskolan
tillsatts. Denna utredning
har genom tilläggsdirektiv även utsträckts
att beröra verksamheten vid
statens veterinärmedicinska anstalt. Sedermera
har till utredningen överlämnats
de i interpellationen berörda utredningarna
om den virologiska verksamheten
vid veterinärhögskolan och
statens veterinärmedicinska anstalt.

Enligt vad jag under hand inhämtat
undersöker vetcrinärhögskoleutredningen
möjligheterna att avlämna delförslag,
däribland beträffande den virologiska
verksamheten. Jag är emellertid
medveten om att även om utredningen
skulle komma att framlägga ett delförslag
om den virologiska verksamheten,
bland annat innefattande förslag till ny -

byggnader, ett ställningstagande därtill
från statsmakternas sida knappast kan
ske utan att hänsyn tages till övriga
upprustningskrav som kan komma att
aktualiseras på veterinärmedicinens
område. Jag torde även få erinra om
den nyligen beslutade upprustningen
vid lantbrukshögskolan liksom de förslag
till upprustning på det skogsvetenskapliga
området, som är aktuella.

Trots att jag är införstådd med läget
på det veterinärvirologiska området,
finner jag det sålunda för närvarande
inte möjligt att lämna besked om
när förslag i ämnet kan framläggas för
riksdagen.

Vidare anförde:

Herr LARSSON i Norderön (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
jordbruksministern för svaret på min
interpellation om en effektivisering av
bekämpningsåtgärderna mot virussjukdomarna
hos husdjuren. Det är naturligtvis
glädjande att forskningen kunnat
visa på nya vägar och metoder för
framställning och prövning av vaccin
liksom att veterinärhögskoleutredningen
är beredd att behandla bl. a. den
virologiska verksamheten i ett delbetänkande.
Men jag skulle ha känt ännu
större tacksamhet, om jordbruksministern
i sitt svar kunnat lämna besked
om när förslag kan framläggas för riksdagen.
Det måste ju tyvärr konstateras
att den virologiska forskningen och diagnostiken
i vårt land inte har sådana
resurser att virussjukdomarna kan bekämpas
på ett effektivt sätt.

Den närmaste anledningen till min
interpellation var virusenteritens stora
spridning i mitt eget län, särskilt inom
Storsjöbygden.

Spridning av .smitta har framför allt
skett i samband med livdjursförsäljning,
men sedan smittan nått sin nuvarande
utbredning synes sjukdomen kunna
spridas även på andra vägar. Förlusterna
betingas i första hand av en plöts -

14 Nr 24

Torsdagen den 25 maj 1961

Svar på interpellation ang. bekämpande av virussjukdomar hos husdjur

lig och katastrofal nedgång i mjölkproduktionen.
Även om sjukdomen går olika
hårt fram i olika djurbesättningar,
kvarstår en uppenbart sänkt mjölkproduktion
under hela den återstående delen
av laktationsperioden, och i regel
torde det vara så att de mera högmjölkande
besättningarna råkar värre ut än
de som har en lägre avkastning.

De förluster som denna sjukdom
åsamkar en djurägare kan vara svåra
att uppskatta, men det kan inte vara
någon överdrift att beräkna den till i
varje fall omkring 100 kronor per ko.
Inom virusenteritens spridningsområde
i de nordliga länen beräknas det finnas
cirka 250 000 kor. Om man räknar
med att 10 procent av dessa drabbas
av sjukdomen, skulle med en beräkning
av förlusten till 100 kronor för varje
ko den totala förlusten uppgå till 2,5
miljoner kronor. Det är ju företagsmässigt
en stor förlust, men det är också
nationalekonomiskt en förlust. Naturligtvis
finns det, som jordbruksminister
Netzén har framhållit i sitt svar,
andra väsentliga upprustningskrav,
bl. a. på veterinärmedicinens område,
men de förluster som virussjukdomarna
föranleder är så stora, att det nog
måste löna sig att göra de erforderliga
investeringarna i den virologiska verksamheten
för att få fram effektiva bekämpningsåtgärder.

Under de senaste dagarna har uppmärksamheten
särskilt riktats på frågan
om mul- och klövsjukevaccinet. Situationen
har blivit bekymmersam på
grund av mul- och klövsjukeepizootien
i Danmark. Det sägs att vårt land är
helt beroende av att få mul- och klövsjukevaccin
från Danmark, och skulle
sjukdomen sprida sig till vårt land, befarar
man att vi kommer i efterhand,
eftersom danskarna själva behöver sitt
vaccin i dagens läge. Enligt en uppgift
i tidningspressen i går skulle Sverige
nu stå strängt taget helt utan vaccin
mot mul- och klövsjukan. Det säger
sig självt att vi snarast måste skaf -

fa oss resurser att själva framställa vaccin
i tillräcklig utsträckning.

Frågan om en upprustning av den
virologiska verksamheten är inte ny.
Redan vid 1939 års riksdag fattades beslut
om att en särskild byggnad skulle
uppföras för den virologiska verksamheten.
Beslutet förverkligades tyvärr inte.
Veterinärmedicinska anstaltens styrelse
har sedan 1947/48 i petitaskrivelser
begärt resurser till en cffektivisering
av den virologiska verksamheten.
Riksdagen konstaterade 1955 att frågan
måste lösas skyndsamt. En utredning
föreslog 1957 upprättande av en särskild
virologisk avdelning vid veterinärmedicinska
anstalten, men förslaget
kom inte på riksdagens bord. 1958 konstaterade
riksdagen ånyo att frågan
måste lösas så snart som möjligt, men
jordbruksministern är tydligen fortfarande
inte i stånd att säga när vi kan
få ett förslag till riksdagen.

Jag vill ändå uttala en förhoppning
om att jordbruksministern gör allt för
att så snart som möjligt framlägga ett
förslag. Det har varit så mycket dröjsmål
i denna fråga att det nu måste vara
på tiden att någonting sker. Det måste
snarast komma till stånd en upprustning
av den virologiska verksamheten
och därmed också en effektivisering av
bekämpningsåtgiirderna mot virussjukdomarna.

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! Jag ställde för ett par
dagar sedan en enkel fråga till jordbruksministern,
huruvida han ansåg att
vår beredskap beträffande vaccin mot
mul- och klövsjuka var tillfredsställande.
Efter överenskommelse med statsrådet
vill jag ta upp denna fråga i detta
sammanhang.

Orsaken till min fråga var den oro
som uppstått bland jordbrukarna i anledning
av den mul- och klövsjukeepizooti
som blossat upp i Danmark. Under
tiden från den 1 till den 15 maj in -

Torsdagen den 25 maj 1961

Nr 24 15

Svar på interpellation ang. bekämpande av virussjukdomar hos husdjur

sjuknade 12 besättningar i Danmark.
Alla dessa besättningar insjuknade i
mul- och klövsjuka förorsakad av virustyp
C. Just mot denna typ är som
herr Larsson i Norderön sade — och
jag har fått samma uppgifter som han
— vår beredskap synnerligen bristfällig.
Det har till och med sagts att vi
inte har någon beredskap alls mot virustyp
C.

Risken för smittspridning är också
numera väsentligt större än den var
förut. Vi har en betydligt livligare trafik
över gränserna än vi hade förr, och
vi har en friare import av livsmedel
än förr. Allt detta och mer därtill har
gjort att vi behöver en starkare beredskap.
Vi behöver kunna vidta snabba
åtgärder för att skydda oss så långt det
är möjligt mot import av varor som ur
smittosynpunkt är farliga, och vi behöver
också naturligtvis, om sjukdomen
kommer hit, ha resurser för att kunna
stoppa den så snabbt som möjligt.

Nu lär det vara så — jag har också
där samma uppgifter som herr Larsson
i Norderön — att vi har en överenskommelse
med Danmark om att därifrån
importera 25 000 dosor mul- och
klövsjukevaccin årligen. Detta är enligt
de uppgifter jag har fått vår huvudsakliga,
kanske vår enda virologiska
beredskap. Det måste ju i så fall sägas
vara klart otillfredsställande, alldeles
särskilt därför att som jag sade nya
varianter av sjukdomen kan dyka upp.

Som ett exempel på hur det varit
ställt med vår beredskap kan jag nämna
att närmare hälften av vårt beredskapslager
av vaccin gick åt vid den
senaste epizootien i Skåne. När det sedan
gällde att återställa beredskapslagret
visade det sig att Danmark inte kunde
tillmötesgå våra önskemål om omedelbara
leveranser. Vår brist på vaccin
var vid årsskiftet 1960/61 så stor, att
det var nödvändigt att avslå framställningar
från djurägare i de både skånelänen
om att på egen bekostnad få vaccinera
sina djur. Det är ju beklagligt

att vi bär en så dålig beredskap mot
en så pass farlig epizooti som denna.

Smittämnena har också en mycket
stor livskraft. De förstörs exempelvis
inte av en djupfrysning. Vi bör därför
ha en mycket sträng kontroll över
importen. Den import som jag alldeles
särskilt vill peka på är vad vi kallar
»husmodersimporten», d. v. s. det kött
som husmödrarna roar sig med att resa
över och hämta hem i korgar och
kassar. Under sådana perioder då sjukdomen
uppträder i Danmark borde
ingen införsel av s. k. detaljdistribuerat
kött alls tillåtas därifrån. Den reguljära
importen däremot är väsentligt
lättare att kontrollera. Den kan man ta
från sådana områden som är smittfria.
Man kan välja ut vissa slakterier som
man vet att risken är liten att importera
från.

Andra länder har väsentligt restriktivare
bestämmelser om import från
misstänkta smittohärdar. Jag kan som
exempel nämna Norge, Kanada och Förenta
staterna. Där har man inte bara
förbud mot import från länder där muloch
klövsjuka förekommer utan även
förbud mot import från sådana länder,
som i sin tur importerar kött från muloch
klövsjukesmittade områden trots
att vederbörande länder själva är friförklarade.
På grund av dessa stränga
bestämmelser har vårt land måst avstå
från en annars möjlig, inte oväsentlig
export av kött till Förenta staterna och
Kanada just därför att man i dessa länder
vetat att Sverige tillåter import från
Danmark.

Jag har med detta velat påvisa de
ogynnsamma konsekvenser som kan följa
av en bristande epizootologisk beredskap.
Men det bör också observeras vilka
fördelar ur kommersiell synpunkt
det kan föra med sig att själva ha ett
effektivt veterinärt gränsskydd.

Statsrådet sade i sitt interpellationssvar
att frågan om den virologiska beredskapen
håller på att utredas. Jag
tycker inte att det finns sä förfärligt

16 Nr 24

Torsdagen den 25 maj 1961

Svar på interpellation ang. bekämpande av

mycket att utreda i fråga om behovet.
Man bör ha kommit så långt att vi borde
försöka handla så snabb vi kan och
om möjligt få denna utredning att bryta
ut eller specialbehandla denna fråga,
så att dess lösning inte fördröjes i onödan.
Eftersom vi har kommit överens
om att ta upp saken i detta sammanhang
så vill jag, herr talman, ställa en
direkt fråga till statsrådet.

Anser statsrådet vår beredskap tillräcklig
när det gäller mul- och klövsjukevaccinet,
eller vilka åtgärder skall
annars vidtas för att vi skall få en bättre
beredskap?

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NETZÉN:

Herr talman! Först ett par ord i anledning
av vad herr Larsson i Norderön
anförde.

Jag är överens med herr Larsson i
Norderön om att man inför de värsta
farhågor man kan hysa på detta område
visst kan säga, att det lönar sig att göra
de investeringar som härvidlag behövs.
Jag har heller inte uttalat någon annan
mening. Det är bara fråga om tidpunkten.
Såsom framgick av interpellationssvaret
till herr Larsson i Norderön
pågår det utredningar med nära
anknytning till de frågor, som ingår
i det komplex varom här är fråga och
som inte är begränsat till den virologiska
avdelningen vid SVA. Jag gissar
att i varje fall riksdagens ledamöter
håller mig räkning för att jag härvidlag
avvaktar något av de besked som
dessa utredningar har till uppdrag att
klara ut, innan regeringen presenterar
riksdagen förslag som innebär väsentliga
investeringskostnader. Dessa investeringskostnader
måste anbringas
på ett ändamålsenligt sätt med hänsyn
till de uppgifter som vid sidan av det
som här har förts på tal skall has om
hand av den vetenskapliga institutionen.

Jag har alltså inte haft att framföra

virussjukdomar hos husdjur

någon annan mening än den jag gav
uttryck åt i interpellationssvaret — det
är bara i fråga om tidpunkten som jag
med hänsyn till de pågående utredningarna
inte är i stånd att lämna något
annat besked än detta.

Herr Hansson i Skegrie har varit vänlig
att i samband med den här debatten
återupprepa sin fråga från i förrgår
beträffande beredskapen på detta
område. På det sättet slipper vi en ny
likartad debatt i fortsättningen. Möjligen
blev jag betänksam ett tag då det
föreföll som om vi hade förväxlat rollerna.
Jag uppfattade det så att herr
Hanssons i Skegrie ambition framför
allt var att svara på sin egen fråga,
och det kunde kanske göra det överflödigt
för mig att ta upp så mycket
mera tid. Jag skall nöja mig med att
till det svar herr Hansson i Skegrie har
givit på herr Hanssons i Skegrie fråga
lämna ett par kompletterande upplysningar,
som jag lyckats inhämta under
den korta tidsfrist det här varit fråga
om.

Först vill jag bekräfta vad herr Hansson
i Skegrie sade om att vi sedan 1954
har en överenskommelse med Danmark
om att Danmark skall leverera 25 000
doser vaccin till Sverige. Kanske bör
jag tillägga att leveranserna som regel
skall ske under våren och efter beställning
från svensk sida. Dessa beställningar
omfattar vissa kvantiteter av
vaccin mot de tre kända virustyperna
A, C och O. A- och O-vaccinet levereras
kombinerat till ett AO-vaccin, medan
däremot C-vaccinet enbart levereras för
sig.

Den beställda kvantiteten AO-vaccin
har alltid varit den större av de båda
kombinationerna med hänsyn till att
dessa virustyper är de vanligast konstaterade.
Jag kanske också skall tillägga,
att det i fältveterinär Wilhelmsons utredning
inte planeras någon svensk
tillverkning av den vaccintyp som herr
Hansson i Skegrie tillmätte den avgörande
betydelsen, nämligen C-vaccinet.

Torsdagen den 25 maj 1961

Nr 24 17

Svar på interpellation ang. bekämpande av virussjukdomar hos husdjur

Jag känner inte till mycket beträffande
hållbarheten. Jag gissar att herr
Hansson i Skegrie och jag är lika mycket
eller litet sakkunniga på det veterinärmedicinska
området, men enligt
de uppgifter jag har varierar hållbarheten
och kan beräknas till högst ett
år. Det har angivits att 1959 års leverans
av C-vaccin endast hade omkring
6 månaders hållbarhet, och vid muloch
klövsjukeutbrottet i Skåne i fjol,
där jag tycker att de veterinära myndigheternas
beredskap fungerade med berömvärd
snabbhet, förbrukades sinabbt
huvuddelen av det lager av AO-vaccin
som då fanns inneliggande.

Till svar på den konkreta fråga som
herr Hansson formulerat vill jag säga,
att enligt de uppgifter jag har lagret
av AO-vaccin som för närvarande finns
uppgår till 20 000 doser av 1961 års
leverans och cirka 3 000 doser av 1960
års resterande lager. Vidare finns 5 000
doser C-vaccin, som levererades i september
1960. Tyvärr måste jag konstatera
att detta sistnämnda C-vaccin enligt
uppgift från Danmark anses praktiskt
taget overksamt och inte bör komma
till användning. Från dansk sida
har emellertid muntligen meddelats, att
behövligt C-vaccin vid eventuellt utbrott
av mul- och klövsjuka i Sverige
kommer att ställas till förfogande. Vi
har ingen anledning att tro annat än att
de muntliga uppgifterna till de veterinära
myndigheterna i vårt land också
skall visa sig riktiga för det angelägna
skydd som vi alla måste vara intresserade
av.

Sammanfattningsvis kan jag alltså
säga, att beredskapen för närvarande
inte är sämre än den har varit tidigare.
Kanske jag får tillfoga att avtalet
med Danmark slöts före det historiska
datum när herr Hansson i Skegrie
och jag växlade uppgifter. Om det, herr
talman, skulle vara så, som herr Hansson
i Skegrie senast sade, att det här

1 dag inte behövs några utredningar
utan att det bara gäller att göra nå 2

— Andra kammarens protokoll 1961. Nr

gonting, då har verkligen herr Hansson
och hans närmaste företrädare försummat
en god chans att förbättra den
beredskap som i dag finns.

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! Jag begriper att jag
har gjort uppgiften alldeles för lätt för
herr statsrådet, men det må vara hänt.
Vi skåningar brukar ju hjälpa varandra
så gott vi kan, om det är nödvändigt.

Men det var väl ändå inte så, att
jag svarade på min egen fråga. Nej, herr
statsråd, jag konstaterade bara en del
fakta och att det förelåg brist på en
hel rad områden. Jag sade inte någonting
om hur denna brist borde täckas.
Det var detta jag överlämnade till statsrådet
att göra.

Nu säger statsrådet att han kan instämma
i vad jag har »svarat». Nå, då
är vi alltså överens om att vi har en
otillräcklig beredskap. Det är ett av
mina »svar». Vi behöver snabba åtgärder
för att förbättra denna beredskap;
det är ett andra svar. Att det inte finns
någon beredskap gentemot den virustyp
som kräver ett C-vaccin är ett tredje
svar och att det är nödvändigt att
snabbt förstärka beredskapen är ett
fjärde svar som jag i så fall har givit.

Jag är tacksam för att herr statsrådet
vill göra dessa konstateranden till
sitt svar.

Statsrådet fick, som jag sade, en lätt
uppgift genom att bara behöva citera
allt vad jag har sagt. Herr statsrådet
konstaterar liksom jag en hel rad fakta,
men, herr statsråd, var blev det verkliga
svaret av på min fråga om vi har
en tillräcklig beredskap eller om vi
inte har det? Den frågan ber jag att få
ställa nu. Anser herr statsrådet efter
alla dessa konstateranden både från
statsrådet själv och från mig, att beredskapsläget
i vårt land mot mul- och
klövsjuka, speciellt av den typ som nu
härjar i Danmark, är tillräckligt gott
eller är det inte det? Vilka åtgärder ämnar
statsrådet vidtaga i det fallet? »Lä24 -

18 Nr 24 Torsdagen den 25 maj 1961

Svar på interpellation ang. beslutat utsläpp av avfallsslam i havet utanför Sandhamn

get är inte sämre än förr», säger statsrådet,
och det är ju väl det. Men det
är nästan så dåligt som det kan bli
när vi endast har 25 000 doser vaccin
till våra djur — jag vågar inte säga hur
många de är i Skåne, men nog tror jag
de får räknas i åtskilliga hundratusental.
Och ingen beredskap alls då det
gäller G-vaccinet. Som jag nämnde gick
det mesta vaccinet åt i höstas då vi
hade 3—4 fall och fördenskull var
tvungna att tillgripa beredskapsvaccinering.
Vi hade, som jag sade, inte
ens möjlighet att låta de jordbrukare få
vaccin som på egen bekostnad ville
vaccinera sina djur. Då är läget dåligt.
Men det är roligt att när man kommer
hem åtminstone kunna säga, att
det i varje fall inte kan bli sämre än
det har varit. Men det är en klen tröst.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NETZÉN:

Herr talman! Herr Hansson i Skegrie
får naturligtvis inte liårdra vår vänskap.
Den är visserligen djupt rotad,
men jag kan inte ge honom förhandsutfästelser
om att jag till alla delar instämmer
i det svar som han är beredd
att lämna på sin egen fråga.

Jag återkommer därför till vad jag
kanske uttryckte väl dunkelt förra
gången, nämligen att vi tidigare hade
en beredskap, som bygger på ett avtal
med Danmark, daterat 1954, om 25 000
doser. Observera 1954, herr Hansson i
Skegrie. Den överenskommelsen har
gällt under hela tiden.

Vad bär vi i dag? På det har jag
svarat, att vi har 20 000 plus 3 000 doser
garanterat användbar vaccin av
samma typ. Dessutom har vi 5 000 doser,
vilka vi tyvärr inte kan räkna som
helt verksamma och som därför enligt
den veterinärmedicinska sakkunskapen
inte bör komma i fråga. Den veterinärmedicinska
sakkunskapen säger vidare,
att framställning av C-vaccin i Sverige
inte övervägs av den sakkunnigutredning
med fältveterinär Wilhelmson i

spetsen, som arbetar med den saken. Vi
har dessutom ett muntligt löfte från
dansk sida, lika bindande som överenskommelsen
av 1954 mellan de svenska
och danska veterinärmedicinska
myndigheterna, om att man från dansk
sida är beredd att ställa det C-vaccin,
som vi hittills inte har övervägt att
framställa i Sverige, i tillräckliga mängder
till förfogande för den händelse att
olyckan skulle inträffa —- vilket ingen
kan vara säker på — och för det fall
den epizooti, som nu pågår i Danmark,
skulle »hoppa över» Öresund.

Det är den konkreta innebörden av
mitt svar. Jag har ingen anledning att
säga, att beredskapen är så tillfredsställande,
som man i ett akut krisläge
skulle önska. Kanhända bör man emellertid
i detta sammanhang erinra sig
vad det skulle kosta, om vi själva skulle
snabbutrusta oss — vilket såvitt jag
förstår är tekniskt absolut omöjligt —
med de resurser och institutioner, som
skulle behövas för att omedelbart kunna
framställa både AO-vaccin och C-vaccin
— med alla de risker som det skulle
innebära. Jag tror inte att herr Hansson
menar annat än att vi, som har att
avgöra frågan, i det fallet ändå måste
förlita oss på den sakkunskap, som
härvidlag är ställd utom tvivel. Det
är den jag har åberopat, och det är
också den som herr Hansson i Skegrie
för sitt vidkommande har åberopat.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på interpellation ang. beslutat utsläpp
av avfallsslam i havet utanför
Sandhamn

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NETZÉN, som yttrade:

Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd har herr Helén frågat mig,
om de garantier som kan finnas för att

Nr 24 19

Torsdagen den 25 maj 1961

Svar på interpellation ang. beslutat utsläpp av avfallsslam i havet utanför Sandhamn

det av Stockholms stad beslutade utsläppet
av avfallsslam i havet utanför
Sandhamn inte kommer att innebära
olägenheter i form av vattenföroreningar
eller andra skadeverkningar för
skärgårdsbefolkningen.

Det uppmärksammade förslaget att
på prov släppa s. k. rötslam i Östersjön
får givetvis ses mot bakgrunden av
den nuvarande situationen i Stockholms
stads avloppsfråga. Som bekant är rötslam
en produkt från reningsverken för
avloppsvatten. I rötkammare genomgår
slammet höggradig biologisk rening.
Enligt statens vatteninspektion bör
emellertid utsläpp i vatten av sådant
rötslam från reningsanläggningar i
princip icke ske. Så länge det rör sig
om svenska vatten torde sådant tillvägagångssätt
även vara att bedöma efter
gällande bestämmelser i vattenlagen
och tillhörande författningar. I
svenskt territorialvatten har emellertid
slamutsläpp medgivits för öckerö kommun;
det rörde sig dock där om mycket
små slammängder, och kommunen
saknar dessutom mark för uppläggning
av slammet på land.

Som jag meddelade i ett interpellationssvar
i denna kammare den It april
i år kommer Stockholms stads vattenoch
avloppsproblem att under innevarande
år bli föremål för vattendomstolens
prövning. Staden utsläpper f. n.
från Henriksdals reningsverk rötslam
i Saltsjön mittemot Djurgården. Tidigare
skedde utsläpp även i Mälaren från
Åkcshovs reningsverk. Vatteninspektionen
har i målet vid vattendomstolen
angående villkoren för Stockholms
stads avloppsutsläpp framställt yrkande
om att dessa slamutsläpp måtte upphöra.
Staden förklarade sig därvid villig
att disponera rötslammet på annat
sätt, men sedan vissa försök med s. k.
våtförbränning av slammet givit otillfredsställande
resultat anmälde staden
sin avsikt att tippa slammet i Östersjön
utanför territorialgränsen. Med
nuvarande vattenlagstiftning torde ej

heller sådan slamtippning kunna förhindras.
I den mån utsläppet medför
skadeverkningar på svenskt vattenområde
synes dock vattenlagen vara tilllämplig
och därmed möjlighet öppen
att ingripa. På grund härav torde vattendomstolen
i detta mål ha vissa möjligheter
att vid prövningen av villkoren
för Stockholms stads avfallsutsläpp
även pröva, huruvida denna rötslamstippning
kan komma att verka förorenande
på svenskt vattenområde. Intill
dess målet i denna del fått sin slutliga
prövning bör dock vissa garantier
kunna erhållas genom samverkan mellan
staden och vatteninspektionen.

Skulle de åtgärder, som enligt vad
jag nu anfört böra avvaktas, inte visa
sig tillräckligt verksamma, är jag dock
beredd att överväga effektivare medel
för att skydda de vattenområden det
här gäller.

Därmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat herr Heléns interpellation.

Vidare anförde

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Det är givet, herr talman,
att jag måste vara tacksam mot
jordbruksministern för det positiva
svar som han har lämnat och inte minst
för den beredvillighet som han ger uttryck
åt att tillgripa kraftåtgärder, om
så skulle behövas. Jag hoppas att statsrådet
Netzén inte tycker, att jag liksom
föregående talare lägger mig i hans ämbete,
därest jag tolkar hans svar på det
sättet — om herr talmannen tillåter
mig att uttrycka saken så — att han
inte är beredd att släppa någon liumhum
in mot land i Sveriges vackraste
skärgård.

Det är ingen liten sak, som huvudstaden
här planerar att utföra. Det är
fråga om att frakta ut med båt en
mängd slam, som vid starten beräknas
till 500 kubikmeter per dygn och som
enligt uppgift senare skulle komma att
öka till 1 300 kubikmeter per dygn för

20 Nr 24

Torsdagen den 25 maj 1961

utsläpp av avfallsslam i havet utanför Sandhamn

Svar på interpellation ang. beslutat

att efter ytterligare 20 år utgöra 1 690
kubikmeter per dygn.

Givet är att statsrådet inte kan lämna
några garantier för vad som kommer
att hända, när denna trafik påbörjats.
Vi vet mycket litet i förväg om de
skadeverkningar, som kan uppkomma
på stränder och vatten innanför territorialgränsen.
De hänvisningar, som
gjorts från Stockholms stads sida till
liknande stora tippningsarrangemang i
andra världsstäder, är inte på något
sätt tillämpliga i detta fall. Vi har inte
något tidvatten i Östersjön som kan verka
renande. Man kan därför inte jämföra
med förhållandena i Atlanten och
i Stilla havet, såsom har skett.

Den jämförelse som antyds i svaret
med förhållandena i öckerö kommun
är väl heller inte någon god parallell,
eftersom det där rör sig om tippning
av slam i en mycket liten omfattning.
Det har emellertid ändå visat sig, enligt
vad jag inhämtat, att även med den
lilla omfattning slamuttömningen där
hade uppstod vissa svårigheter i de
fall, där de som skulle ut till havs och
tömma detta slam inte for riktigt så
långt ut som man hade tänkt sig. Och
det inträffar som bekant att det blir dåligt
väder. Det uppstår isbildning, dimbildning
och stormar, och inte minst är
inlandsvinden vanlig ute i Stockholms
yttersta skärgård. Vad som händer i
sådana fall, alltså om de som skall tömma
dessa båtar inte far riktigt så långt
ut, som man normalt räknar med att
de skall göra, kan vi bara fantasiledes
föreställa oss. Då detta är en trafik, som
skall pågå dygn efter dygn året runt,
är detta förhållande oroväckande, och
det är inte underligt, att skärgårdsbefolkningen
har reagerat inför detta
projekt.

Den juridiska aspekten på problemet
är väl klarlagd genom statsrådets svar.
Jag har inte någon anledning att opponera
mot hans uppläggning därvidlag.
Men jag skulle vilja påminna statsrådet,
inför de resonemang som kan komma

till stånd mellan kanslihuset och Stockholms
stad i detta fall, om ett juridiskt
utredningsarbete, som verkställts i ett
annat av departementen i kanslihuset.
Det finns nämligen andra företeelser på
internationellt vatten i Stockholms
skärgård, där det inte gäller spridning
av slam utan av »skval» och där de juridiska
experterna inom kommunikationsdepartementet
tyckt att det vore
naturligt att vädja till enskilda företagare
om att respektera gällande rätt.
Det är onekligen litet egendomligt, att
landets huvudstad skall sätta det ansvariga
statsrådet i den situationen, att
han får lov att räkna med att Stockholms
stad beter sig som om den vore
oberoende av gällande bestämmelser bara
därför att man går utanför territorialgränsen.
Det hade väl inte varit för
mycket begärt, att det ansvariga statsrådets
partivän i stadshuset borgarrådet
Berglund hade vänt sig till de närmast
berörda kommunerna, så att de
inte hade behövt läsa i tidningen om
det läge som kan uppkomma, när huvudstaden
satt i gång slamtömning. Varken
Stockholms stad eller staten kan
lämna några garantier i samband med
de skadeverkningar som kan uppkomma.
Efter statsrådets svar tycker jag
emellertid saken är lagd i trygga händer,
och jag är glad över att kunna
konstatera, att vi har en »vattenminister»
som är naturvårdare till sinnet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
memorial nr 17,
statsutskottets utlåtanden och memorial
nr 128—136 och 139—141, bevillningsutskottets
betänkanden nr 57 och 59,
första lagutskottets utlåtanden nr 41—
44, tredje lagutskottets utlåtanden och
memorial nr 26—28 samt jordbruksutskottets
memorial nr 33.

Torsdagen den 25 maj 1961

Nr 24 21

§ 8

Herr ANDRE VICE TALMANNEN yttrade: Jag

hemställer, att bland två gånger
bordlagda ärenden på morgondagens
föredragningslista dels statsutskottets
utlåtanden nr 133 och 128 samt bevillningsutskottets
betänkande nr 65 i angiven
ordning uppföres främst, dels bevillningsutskottets
betänkande nr 57
uppföres närmast efter statsutskottets
utlåtande nr 131, dels statsutskottets utlåtande
nr 141 uppföres sist.

§ 9

Till bordläggning anmäldes
bevillningsutskottets betänkanden och
memorial:

nr 60, angående beräkning av bevillningarna
för budgetåret 1961/62, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner,

nr 62, i anledning av väckta motioner
om höjning av ortsavdragen vid beskattningen,
m. m.,

nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 39 § 3 mom. och 46 §
2 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) jämte i ämnet
väckta motioner, samt

mr 66, angående uppskov med behandlingen
av vissa till bevillningsutskottet
hänvisade ärenden;

bankoutskottets utlåtande nr 29, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om fortsatt giltighet
av lagen den 3 juni 1949 (nr 314)
angående rätt för Konungen att i vissa
fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv, in. m.
jämte i ämnet väckta motioner;
första lagutskottets utlåtanden:
nr 45, i anledning av väckta motioner
om lagstiftning i syfte att möjliggöra
utnyttjande av byggnad på annans mark
såsom säkerhet för kredit,

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29
november 1946 (nr 722) med särskilda

bestämmelser om uppfinningar av betydelse
för försvaret, och

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 17 :o) lagen den
26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl.
Maj ds regeringsrätt; samt

andra lagutskottets memorial nr 52,
angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden.

§ 10

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från statsutskottet:

nr 281, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om redareavgift
för sjöfolks pensionering,
m. m., såvitt propositionen avser anslag
till Bidrag till pensioneringskostnaderna
för handelsflottans pensionsanstalt;

nr 282, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående förflyttning av
Svea artilleriregemente in. m.;

nr 283, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bestridande av
kostnader för svenska FN-styrkor m. m.;

nr 285, i anledning av riksdagens år
1960 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverket
m. m.;

nr 286, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1961/62 till vissa högskolor;

nr 301, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående riksnämndens för
ekonomisk försvarsberedskap framtida
organisation och verksamhet m. m.;

nr 302, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola
in. in.;

nr 303, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa organisationsfrågor
inom skolväsendet m. in.;

nr 304, i anledning av Kungl. Maj ds
framställningar om vissa anslag för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln
till stöd åt konstnärlig, litterär och

22 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

musikalisk verksamhet samt till högre
konstnärlig utbildning;

nr 305, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående försäljning av
viss kronoegendom;

nr 306, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen under elfte
huvudtiteln gjorda framställningar rörande
anslag för budgetåret 1961/62 till
Överståthållarämbetet och landsstaten,
m. m.;

nr 307, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående vissa tjänster vid
kommunikationsverken; och

nr 316, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om

anslag för budgetåret 1961/62 till Bidrag
till vissa internatläroverk och Främjande
av lärlingsutbildning hos hantverksmästare
in. m.; samt

från allmänna beredningsutskottet:
nr 310, i anledning av väckt motion
om tillskapande av en ny svensk edition
av bibeln.

§ 11

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.19.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 26 maj

Kl. 11.00

§ 1

Anställdes, jämlikt § 65 riksdagsordningen,
omröstning över följande av
jordbruksutskottet i dess memorial nr
34 föreslagna, av riksdagens båda kamrar
godkända voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må, såvitt nu är
i fråga

A. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna
I: 85 och II: 103 ävensom I: 378 och
11:440, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, besluta att förmögenhetsgränsen
för erhållande av arealtillägg skall som
hittills vara 50 000 kronor;

B. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna
1:85 och 11:103 ävensom 1: 378 och
II: 440 samt I: 518 och II: 625, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, besluta
att för utbetalande av arealtillägg skall
gälla nuvarande skala;

C. med bifall till Kungl. Maj:ts framsätllning
samt med avslag å motionerna

1:85 och 11:103, såvitt nu är i fråga,
besluta att beträffande arealtillägg till
nytillträdande jordbrukare skall hittillsvarande
bestämmelser gälla;

D. med bifall till Kungl. Maj ds framställning
samt med avslag å motionerna
I: 85 och II: 103 ävensom I: 58 och II: 74
samt I: 529, förstnämnda båda motionspar
såvitt nu är i fråga, besluta att leveranstillägget
för mjölk skall utgå efter
nu gällande regler;

E. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning
samt med avslag å motionerna
1:85 och 11:103, såvitt nu är i fråga,
besluta att det extra mjölkpristillägget
i norra Sverige skall utgå med nu gällande
belopp;

F. med bifall till Kungl. Maj ds framställning
och med avslag å motionerna
I: 85 och II: 103, I: 58 och II: 74, I: 378
och II: 440 samt I: 518 och II: 625, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, å
riksstaten för budgetåret 1961/62 under
nionde huvudtiteln till Särskilt stöd åt
det mindre jordbruket anvisa ett reservationsanslag
av 98 000 000 kronor;

Nr 24 23

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren, såvitt nu är i
fråga, beslutat att

A. i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt med bifall till motionerna
I: 85 och II: 103 ävensom I: 378 och
11:440, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, besluta att förmögenhetsgränsen
för erhållande av arealtillägg höjes
från 50 000 kronor till 80 000 kronor;

B. i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt med bifall till motionerna
I: 85 och II: 103 ävensom med avslag
å motionerna 1:378 och 11:440 samt
I: 518 och II: 625, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, besluta att arealtilllägg
skall utgå enligt följande skala:

Areal, ha	Arealtillägg kronor/år
2,0— 3,0 .....	......... 250
3,1— 4,0.....	......... 375
4,1— 7,0.....	......... 500
7,1— 8,0.....	......... 375
8,0—10,0.....	......... 250

C. i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt med bifall till motionerna
I: 85 och II: 103, såvitt nu är i fråga,
besluta att arealtillägg skall utgå även
till nytillträdande jordbrukare i enlighet
med vad utskottet anfört i det föregående; D.

i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
samt med bifall till motionerna
1:85 och 11:103 ävensom 1:58 och
II: 74, samtliga motioner såvitt nu är i
fråga, liksom ock med avslag å motionen
1:529 besluta, att leveranstillägg
för mjölk skall utgå med 5 öre per kilogram
för leveranskvantiteterna 1 001—
9 000 kilogram per år och med 400 kronor
per år för leveranskvantiteterna
9 000—15 000 kilogram, varefter för leveranser
överstigande 15 000 kilogram
per år en minskning skall ske med 4 öre
per kilogram;

E. i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
samt med bifall till motionerna
I: 85 och II: 103, såvitt nu är i fråga,
besluta att det extra mjölkpristillägget
i norra Sverige skall utgå med följande
belopp i öre per kilogram mjölkfett:

Område öre/kg

I ................ 250

II .................... 230

III .................... iso

IV .................... 140

V .................... 40

F. i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
och motionerna 1:378 och
II: 440 ävensom med bifall till motionerna
I: 85 och II: 103 samt I: 58 och
II: 74 liksom ock med avslag å motionerna
1:518 och 11:625, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, å riksstaten
för budgetåret 1961/62 under nionde
huvudtiteln till Särskilt stöd åt det
mindre jordbruket anvisa ett reservationsanslag
av 110 000 000 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst,
verkställdes omröstning medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma
med 111 Ja och 115 Nej.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition,
som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av
första kammaren samtidigt anställd, hade
utfallit med . . 76 Ja och 71 Nej,

vadan, då därtill

lades andra kammarens
röster

eller .......... 111 Ja och 115 Nej.

sammanräkningen

visade ...... 187 Ja och 186 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

§ 2

Justerades protokollet för den 19 innevarande
maj.

-4 Nr 24 Fredagen den 2G maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på interpellationer
ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på anlaggande
av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

§ 3 kapitalbudgeten under fonden för låne -

Herr TALMANNEN yttrade:

Om icke samtliga å föredragningslistan
såsom två gånger bordlagda upptagna
ärenden hinner behandlas vid
dagens sammanträde kommer, såsom tidigare
meddelats, återstående ärenden
att företagas till avgörande vid morgondagens
plenum, som tar sin början
kl. 10.00 och vid vilket interpellationssvar
kommer att lämnas.

§ 4

Föredrogos, men bordlädes åter bevillningsutskottets
betänkanden och memorial
nr 60, 62, 63 och 66, bankoutskottets
utlåtande nr 29, första lagutskottets
utlåtanden nr 45—47 samt andra lagutskottets
memorial nr 52.

§ 5

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines
System (SAS), m. m., tillika svar på
interpellationer ang. vissa uppgifter rörande
SAS och i anledning av planer på
anläggande av ett storflygfält på ön
Saltholm i Öresund

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
133, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående kapitaltillskott till
Scandinavian Airlines System (SAS),
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 159 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 28 april
1961, föreslagit riksdagen att för Sveriges
del godkänna i statsrådsprotokollet
föreslagna grunder för en ekonomisk
rekonstruktion av SAS, att till Teckning
av aktier i Aktiebolaget Aerotransport å
kapitalbudgeten under fonden för statens
aktier å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1960/61 anvisa ett investeringsanslag
av 33 750 000 kr., att till
Lån till Aktiebolaget Aerotransport å

understöd å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1960/61 anvisa ett investeringsanslag
av 22 500 000 kr. samt att
till Stämpelavgift å aktierna i Svensk
interkontinental lufttrafik aktiebolag
och Aktiebolaget Aerotransport under
sjätte huvudtiteln å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1960/61 anvisa
ett reservationsanslag å 1 012 500 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Birke och Ebbe Ohlsson (I: 665) och
den andra inom andra kammaren av
herrar Cassel och Magnusson i Borås
(II: 798), vari hemställts, att riksdagen
i nu ifrågavarande sammanhang måtte
uttala, att det enligt dess mening vore
väsentligt, att den finansiella rekonstruktionen
av SAS, vartill grunden lädes
genom i propositionen föreslagen
aktieteckning och föreslaget lån, fullföljdes
organisatoriskt och företagsmässigt
med sikte på starkt kostnadssänkande
rationaliseringar;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Pe~-Olof Hanson och Hilding
(1:666) och den andra inom andra
kammaren av herr Ståhl (II: 800), vari
hemställts, att riksdagen i samband med
behandlingen av förevarande proposition
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
beakta i motionerna anförda synpunkter; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sundin (I: 667) och den andra inom
andra kammaren av herr Fälldin
(II: 797);

dels en inom andra kammaren av herr
Hagberg m. fl. väckt motion (II: 796),
vari hemställts, att riksdagen måtte avslå
förevarande proposition samt att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begärde skyndsamt förslag i syfte att

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 25

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

till staten överföra hela den svenska delen
av SAS;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Eliasson i Sundhorn väckt motion
(11:799), vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av förevarande
proposition måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att åtgärder snarast vidtoges
i syfte att få till stånd en effektivare
ekonomisk ledning och grundligare
planering inom SAS.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom i anledning
av motionerna 1:665 och 11:798,
I: 666 och II: 800 samt II: 799 och med
avslag å motionen II: 796,

a) för Sveriges del godkänna de av
departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för
den 28 april 1961 föreslagna grunderna
för en ekonomisk rekonstruktion av
SAS,

b) till Teckning av aktier i Aktiebolaget
Aerotransport å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1960/61 under
fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag
av 33 750 000 kr.,

c) till Lån till Aktiebolaget Aerotransport
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1960/61 under fonden för
låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 22 500 000 kr.,

d) till Stämpelavgift å aktierna i
Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag
och Aktiebolaget Aerotransport å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1960/61 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av
1 012 500 kr.;

II. att motionerna 1:667 och 11:797
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation utan angivet yrkande hade
avgivits av herr Gustafsson i Kårby.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet Skoc/lund, hade

tillkännagivit, att han hade för avsikt
att i samband med behandlingen av detta
ärende besvara dels herr Hagbergs
interpellation angående vissa uppgifter
rörande SAS, dels ock herr Hamrins i
Kalmar interpellation i anledning av
planer på anläggande av ett storflygfält
på ön Saltholm i Öresund.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Allra först skulle jag
vilja ge uttryck för min tillfredsställelse
över det utlåtande som statsutskottet
avlämnat i frågan om kapitaltillskott
till SAS.

Såsom kammarens ledamöter känner
till innebär propositionen förslag om
en genomgripande ekonomisk rekonstruktion
av SAS. Svenska statens insats
skulle enligt propositionen utgöra
omkring 56 miljoner kronor.

SAS:s nuvarande ansträngda ekonomiska
läge har, såsom också framhållits
i propositionen, till stor del sin
grund i förhållanden som ofta ansetts
vara av övergående natur. Konkurrensförhållandena
inom den internationella
luftfarten liksom rådande restriktiva
tendenser i de flesta länders luftfartspolitik
gör -att man även för framtiden
får räkna med att vissa ekonomiska
svårigheter kan komma att uppstå för
SAS. Den senaste tekniska utvecklingen
inom luftfarten kan också komma att
ogynnsamt påverka flygföretagets ekonomi.

Trots den osäkerhet, som är förbunden
med driften av ett stort internationellt
flygföretag, har såväl de statliga
som de privata intressegrupperna i de
skandinaviska länderna ansett det motiverat
att satsa nytt kapital för att
möjliggöra för SAS att fortsätta sin
verksamhet, vilken tillför de skandina -

26 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

viska länderna många direkta och indirekta
fördelar. Jag vill exempelvis
erinra om den betydelse SAS:s flygförbindelser
har för utvecklandet av
de skandinaviska ländernas internationella
handelsförbindelser. SAS-trafiken
representerar också ett stort reklamvärde
för våra länder i utlandet och
har därigenom stor betydelse för bl. a.
turismen. Den tillför vidare våra länder
avsevärda valutaintäkter. Slutligen
representerar SAS ett skandinaviskt
.samarbete som hittills saknar motstycke.

SAS står i dag tekniskt och operativt
gott rustat och har ett väl upparbetat
linjenät. Vidare föreligger numera
enighet mellan samtliga parter om
att konsortiet skall drivas efter rent
affärsmässiga och företagsmässiga principer.
Med hänsyn härtill bör förutsättningar
finnas för en väsentlig förbättring
av driftresultatet sedan omställningen
till jetdrift avslutats och en
genomgripande rationalisering av konsortiets
organisation och olika verksamhetsgrenar
genomförts.

Trots den hårda konkurrensen från
andra länders flygföretag och den protektionistiska
luftfartspolitik som möter
på många håll i världen torde man
kunna bedöma SAS:s framtidsutsikter
med en balanserad optimism. Det kapital
som nu föreslås skola tillföras
SAS bör således kunna skapa möjlighet
för konsortiet att fortsätta sin verksamhet
till gagn för vårt land.

Från något håll, herr talman, har
man anmärkt på att den proposition
som vi nu behandlar och som rör kapitaltillskottet
till SAS inte har kunnat
föreläggas riksdagen tidigare än
som skett. Jag är den förste att beklaga
detta förhållande. Regeringen är
fullt införstådd med att riksdagen bör
ha god tid på sig för att överväga och
besluta i ett så omfattande anslagsärende
som detta. Den bär därför strä -

vat efter att få frågan förelagd riksdagen
så tidigt som möjligt.

Låt mig nu, ärade kammarledamöter,
i korthet få ge några synpunkter på
anledningen till att propositionen inte
kunnat avlämnas till riksdagen förrän
den 28 april. De rapporter som jag under
våren och sommaren förra året
fick av den .statliga representationen i
SAS:s arbetsutskott och styrelse tydde
på att balans mellan intäkter och kostnader
skulle kunna uppnås för verksamhetsåret
1959/1960. Dessa rapporter
byggde på kvartalsvis reviderade årskalkyler
som presenterats för arbetsutskottet
och styrelsen på deras sammanträden.
Under hösten uppgavs att årsresultatet
skulle komma att bli sämre
än tidigare beräknats. Den på styrelsesammanträdet
den 15 oktober framlagda
årskalkylen utvisade sålunda ett underskott
å 5 miljoner kronor. Hänsyn
hade därvid inte tagits till behovet av
avsättningar för SAS:s utländska engagemang.
Vid denna tidpunkt ansåg styrelsen
det mycket svårt att göra en tillförlitlig
värdering av förlusterna och
förlustriskerna i dessa engagemang. Likaså
förelåg betydande svårigheter att
göra en realistisk uppskattning av värdet
på DC-7 C-materielen. På grund av
dessa förhållanden kom bilden av SAS:s
ekonomiska situation i oktober att vara
mycket oklar.

För att få en tillfredsställande resultatredovisning
och en klar och fullständig
bild av SAS:s ekonomiska ställning
ansåg styrelsen det nödvändigt att
företa vissa omfattande utredningar.
För min del underströk jag angelägenheten
av att dessa skulle slutföras med
största skyndsamhet. Utredningsarbetet
bedrevs också i forcerad takt men visade
sig så tidskrävande, att ett preliminärt
bokslut inte kunde föreläggas
styrelsen förrän den 17 december i
fjol. Detta bokslut upptog ett underskott
på 49 miljoner kronor, speciella av -

Nr 24 27

Fredagen den 20 maj 1901 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

sättningar inberäknade. Efter ytterligare
utredningar och överväganden fastställde
styrelsen den 20 januari i år det
definitiva bokslutet för verksamhetsåret
1959/00, vilket utvisade en förlust
på 84 miljoner kronor.

Ovissheten om det definitiva resultatet
för verksamhetsåret 1959/00 medförde
att diskussionen om en rekonstruktion
av SAS inte kunde tas upp
av de skandinaviska regeringarna förrän
i slutet av 1900. Den 19 december,
d. v. s. omedelbart efter det att det preliminära
bokslutet lagts fram, hölls ett
möte i Stockholm mellan de danska och
svenska finans- och kommunikationsministrarna
och den norske kommunikationsministern,
vid vilket SAS:s ekonomiska
situation diskuterades.

Resultatet av detta möte blev att man
tillsatte en särskild ämbetsmannadelegation
med uppdrag att undersöka konsortiets
kapitalbehov och därmed sammanhängande
frågor. Från svensk sida
uttalades ett önskemål om att delegationen
skulle verkställa sin utredning
med största skyndsamhet och såvitt möjligt
lägga fram resultatet av densamma
under februari månad för att möjliggöra
en proposition till riksdagen i slutet
av mars. Med hänsyn till utredningsarbetets
omfattning blev det emellertid
inte möjligt för ämbetsmannadelegationen
att avge sitt betänkande förrän
den 27 mars. Redan i början av
mars hade dock förhandlingar tagits
upp mellan de skandinaviska kommunikationsministrarna
på grundval av en
preliminär rekonstruktionsplan från delegationen.
Dessa förhandlingar kunde
inte avslutas förrän den 22 april.

Jag ber nu, herr talman, att få övergå
till besvarandet av två interpellationer.
som ställts till mig av ledamöter
i denna kammare och som rör SAS.
.lag börjar med den, som framställts
av herr Hagberg i Stockholm. Han bär
frågat mig:

1) om jag anser det lämpligt och nödvändigt
att för riksdagen hemlighålla
sådana fakta som klarlägger orsaken till
de väldiga statsanslag som nu begärs
för att rädda SAS samt

2) om denna fråga besvaras med nej,
om jag då vill lämna riksdagen uppgifter
som klarlägger äganderättsförhållandena
i företagen GAMSA och THAI.

Till svar på herr Hagbergs spörsmål
vill jag anföra följande.

Såsom framgår av propositionen nr
1961:159 angående kapitaltillskott till
SAS m. m. har ämbetsmannadelegationens
betänkande rörande SAS:s kapitalbehov
ej ansetts kunna i sin helhet
offentliggöras. Skälen härtill har varit
rikets förhållande till främmande makter
och SAS:s kommersiella intressen.
Det är uppenbart att man inte bör publicera
uppgifter som kan försvaga de
skandinaviska ländernas ställning vid
kommande luftfartspolitiska förhandlingar
med andra länder. Lika uppenbart
är att man inte bör offentliggöra
SAS:s planer om framtida trafikprogram
och andra uppgifter om konsortiets
kommersiella förhållanden, som
skulle försämra dess konkurrensläge
gentemot andra flygföretag. De skäl jag
här framhållit väger särskilt tungt i en
situation som den nuvarande, då avsikten
är att genom en omfattande ekonomisk
rekonstruktion stärka SAS:s
ställning i den alltmer hårdnande konkurrensen
på den internationella flygtrafikens
område. Vidare vill jag meddela
att frågan om betänkandets offentliggörande
avgjorts i samråd mellan de
skandinaviska regeringarna efter ingående
förhandlingar och överväganden.

I enlighet med vad som förutskickades
i propositionen har betänkandet i oavkortat
skick jämte övriga handlingar i
ärendet ställts till statsutskottets förfogande.
Betänkandet har överlämnats i
25 exemplar. Det tillvägagångssätt som

-8 Nr 24 Fredagen den 26 maj 1961 fin.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. in., tillika svar på interpellationer
ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på anläggande
av ett storflygfält pa ön Saltholm i Öresund

här tillämpas för att i en anslagsfråga
informera riksdagen om innehållet i en
icke offentlig handling överensstämmer
helt med gällande praxis. Vidare har
den svenske ledamoten av ämbetsmannadelegationen
lämnat statsutskottets
fjärde avdelning en redogörelse för betänkandet
och propositionen.

Vad angår herr Hagbergs fråga rörande
änganderättsförhållanden i GAMSA
och THAI har vid den undersökning
som verkställts av ämbetsmannadelegationen
icke framkommit något som tyder
på att svenskt eller skandinaviskt
kapital —- frånsett SAS:s kapitalinsatser
— skulle vid någon tidpunkt ha
stått bakom de nämnda företagen.

Slutligen vill jag erinra om att ämbetsmannadelegationen
framhållit, att
det föreliggande materialet icke ger
grund för annan uppfattning än att endast
hänsynen till konsortiets affärsmässiga
intressen från alla håll inom
ledningen varit bestämmande för de
träffade dispositionerna.

Därmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat herr Hagbergs i Stockholm
interpellation och ber att få övergå till
de båda frågor som herr Hamrin i Kalmar
aktualiserat i sin interpellation.
Herr Hamrin har frågat mig:

1) vilka överväganden som gjorts
eller planeras beträffande SAS:s framtida
verksamhet med anledning av det
från dansk sida väckta förslaget att förlägga
ett storflygfält på ön Saltholm i
Öresund och

2) om hänsyn kommer att tas till detta
projekt vid planeringen av den aktuella
landförbindelsen mellan Sydsverige och
Danmark.

Till svar får jag anföra följande.
Frågan om en eventuell framtida flygplats
på ön Saltholm i Öresund har kommit
upp i Danmark i samband med den
mera långsiktiga planeringen för flygtrafiken
på Köpenhamn.

Den växande trafiken på Köpenhamn

beräknas så småningom göra det nödvändigt
att antingen ytterligare bygga
ut Kastrup eller flytta trafiken till annan
plats, ön Saltholm i Öresund har
därvid — med hänsyn bl. a. till att den
ligger nära Köpenhamn och medför
vissa fördelar från bullersynpunkt —
ansetts utgöra en tänkbar lösning av
Köpenhamns flygplatsfråga på längre
sikt.

Några konkreta planer rörande en
flygplats på Saltholm föreligger inte.
Efter vad jag inhämtat kommer emellertid
en särskild kommitté att tillsättas
i Danmark med uppdrag att bl. a. utreda
förutsättningarna för att förlägga
eD flygfält till Saltholm. Innan resultatet
av denna undersökning föreligger
är det givetvis svårt att uttala sig närmare
om resultatet av projektet i fråga.

SAS har i skrivelse den 8 juli 1960
till de danska myndigheterna framhållit
vikten av att man vid planeringen av
en framtida fast förbindelse mellan Sverige
och Danmark beaktar möjligheterna
att förlägga ett storflygfält till Saltholm.
Enligt vad jag erfarit från SAS
har företaget emellertid ej ansett sig
tills vidare vid planeringen av verksamheten
kunna ta hänsyn till detta ännu
så länge ovissa projekt.

Vad interpellantens sista fråga beträffar
har jag från svenska öresundsdelegationen
inhämtat, att man vid utredningsarbetet
beaktat detta spörsmål.
De alternativ för en fast förbindelse i
läget Malmö—Köpenhamn som diskuterats
inom delegationen är, såvitt nu kan
bedömas, förenliga med projektet att anlägga
ett storflygfält på Saltholm.

Därmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat samtliga de frågor som interpellationsvis
riktats till mig i detta
sammanhang.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:
Herr talman! Jag ber att få tacka

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 29

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

statsrådet Skoglund för att han har besvarat
min interpellation.

Jag behöver väl inte klara ut för statsrådet,
att tacksamheten inte gäller innehållet
— det förstår han naturligtvis
själv. Då emellertid detta ämne, som
ändå måste anses gälla en detalj i det
stora problemet om SAS, Enskilda bankens
och Marcus Wallenbergs insatser
där, kommer bättre till sin rätt i ett
större sammanhang, föredrar jag att
återkomma om en liten stund. Jag står
nämligen ganska högt uppe på talarlistan.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp) kort genmäle: Herr

talman! Jag ber att få tacka statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på mina frågor.

Anledningen till frågorna var den
pressdiskussion som har förekommit i
Danmark under hela hösten och som
nu kanske har lämnat det något luftiga
stadiet. Man kan bl. a. i facktidskrifter
i Danmark läsa om ganska utförliga
utredningar rörande möjligheterna att
till Saltholm förlägga ett storflygfält för
Danmarks räkning.

Det nya och kanske smått sensationella
i kommunikationsministerns svar är
att danskarna är beredda att tillsätta en
kommitté för att på allvar utreda bl. a.
denna fråga. Om Danmark ger sig in på
sådana planer, är det självklart att dessa
berör även Sverige, Skandinavien och
Norden i dess helhet. Man behöver vä)
inte poängtera, att vi inte blandar oss
i några andra länders inrikespolitiska
förhållanden om vi intresserar oss för
den frågan — jag vill på den punkten
hänvisa till en alldeles utmärkt ledare
i senaste numret av Nordisk kontakt
med rubriken »Att tänka nordiskt». Jag
tror att det här är en fråga som vi bör
uppmärksamma med det allra största
intresse för att se till att den blir löst
på bästa sätt.

Jag skall inte säga mer för närvarande,
herr talman. Jag skall be att få återkomma
senare i debatten med några
synpunkter på frågan.

Herr CASSEL (h):

Herr talman! Det är endast skenbart
som riksdagen just nu befinner sig i en
valsituation. I verkligheten har vi inget
val. De pengar departementschefen äskar
för rekonstruktion av SAS måste
fram — och måste fram omedelbart. Och
hur som helst blir bolagets intressenter
moraliskt skyldiga att honorera bolagets
förbindelser.

Att riksdagen har ställts i denna
tvångssituation kan med skäl kritiseras.
Var ansvaret ligger skall jag inte försöka
fastställa, men så långt är det väl
alldeles klart att en av orsakerna är att
bolagets ledning alldeles för sent har
anmält sitt ekonomiska trångmål för
regeringen.

År 1958 beviljade staten ett lån till
ABA på 65 miljoner kronor för utbyggande
av hangar och verkstäder i Arlanda.
Men man gjorde inte samtidigt
någon undersökning om SAS:s framtid
och ekonomiska ställning. Man frågar
sig varför, och jag ställer också den frågan
till kommunikationsministern. Det
hade legat nära till hands att göra det,
eftersom man just i skarven mellan 1957
och 1958 måste ha uppmärksammat att
företagets ekonomi började att kraftigt
försämras.

Ämbetsmannadelegationen har arbetat
utomordentligt snabbt och såvitt jag
förstår också utomordentligt effektivt
och noggrant. Att delegationens rapport
delvis är hemligstämplad, är ingenting
att säga om. Det ligger i sakens natur
att ett företag som SAS, vilket befinner
sig i en järnhård konkurrens med utländska
företag, inte utan vidare kan
blotta sina mest ömtåliga interna förhållanden.

30 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

Formellt begär man nu av riksdagen
en aktieteckning i SAS på 333/4 miljoner
kronor. Vidare begär man att vi
skall bevilja ett lön på 22 «/2 miljoner
kronor, vilket åtminstone till en början
skall vara ränte- och amorteringsfritt
och utlämnas utan några som helst säkerheter.
Detta betyder att lånet i själva
verket har samma karaktär som en
aktieteckning. Det är alltså över 56 miljoner
kronor av skattemedel som skall
tillskjutas i form av riskkapital. Ett
så stort kapitaltillskott måste alldeles
uppenbart inge allvarliga betänkligheter.

Det första man frågar sig är väl, vilka
orsakerna är till att SAS, som ju har
gjort en högst märklig pionjärgärning
på flygtrafikens område, har kunnat
hamna i denna situation. Förklaringarna
är givetvis många. Ett av de viktigaste
skälen är väl, som kommunikationsministern
nämnde, den protektionistiska
utveckling som ägt rum och
där ett antal företag har byggts upp
mera på grund av nationella prestigehänsyn
än med tanke på räntabiliteten
med påföljd att vi har fått en kraftigt
överdimensionerad kapacitet på lufttrafikens
område. Denna protektionistiska
utveckling har medfört att SAS:s rörelsefrihet
undan för undan har begränsats
på viktiga marknader.

En annan huvudanledning till bolagets
trångmål för närvarande är den
utomordentligt snabba omställning som
bolaget har fått lov att göra till jetflyg,
en omställning som emellertid torde
ha varit alldeles nödvändig.

Vad som frapperar när man läser delegationens
rapport är dock att bolagets
beläggningssiffror, d. v. s. flygplanens
utnyttjande, är betydligt lägre än
många konkurrerande företags. Det kan
måhända förklaras — och det har förklarats
— med vårt perifera geografiska
läge, som gör att basen för SAS:s verksamhet
är smalare än för många andra

flygföretag. Men framför allt slår det
en läsare av denna rapport att SAS:s
kostnader har befunnit sig i mycket
snabbt stigande och att de stiger snabbare
både absolut och relativt än verksamhetens
omfattning.

Det är alldeles uppenbart att ett stort
internationellt flygbolag sådant som
SAS inte kan bedrivas efter sparbanksmässiga
principer, om jag så får kalla
det. Men djärvheten i engagemangen
måste dock ha sina bestämda gränser.
När de stora beställningarna av jetplan
gjordes, måste väl ledningen för SAS
haft fullt klart för sig att bolagets likviditet
därmed skulle bli ytterligt ansträngd.
Ett bolag med relativt dålig
likviditet kan inte och får inte ge sig
in på engagemang av riskabel art, även
om dessa engagemang i och för sig kan
vara välmotiverade. SAS-ledningen har
emellertid inte hesiterat inför att trots
bolagets dåliga likviditet kasta sig in
i två tämligen riskfyllda affärer, nämligen
engagemangen i Thailand och Mexiko.
Även om dessa affärer från början
måhända var riktigt tänkta, lär de inte
ha följts upp på ett helt tillfredsställande
sätt.

Och varför ett företag i SAS:s situation
skulle ge sig på att bygga ett lyxhotell
i Köpenhamn för 58 miljoner danska
kronor är väl, för att använda ett milt
uttryck, i det närmaste oförklarligt.

Experternas utredning ger klart vid
handen att det är omöjligt att driva
SAS som ett tredelat företag, där man
i varje ögonblick måste ta hänsyn till
den geografiska fördelningen mellan
länderna både när det gäller personal
och verksamhetsgrenar. Vidare är det
i utredningen klarlagt att företaget erbjuder
ett mycket tacksamt fält för hårda
rationaliseringsåtgärder. Amerikanska
experter lär enligt uppgift ha räknat
med möjligheten att skära ned den nuvarande
personalen till två tredjedelar.

De 56 miljoner kronor, som svenska

Nr 24 31

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

staten nu tvingas satsa, är pengar som
vi gör klokt i att på en gång skriva
bort. Sannolikheten talar för att vi varken
kommer att få räntor eller amorteringar
på det beloppet. Åtminstone
är det försiktigt att räkna på det sättet.
De fördelar investeringen skall medföra
ligger på ett annat plan. De består framför
allt — som statsrådet här framhållit
— i den goodwill som SAS skapar för
svenskt näringsliv ute på marknader
runt om i världen. Betydelsen av denna
goodwillskapande verksamhet får anses
klart bevisad genom att det svenska näringslivet
har satsat in inte mindre än
33V2 miljoner kronor i friskt kapital
till företaget. Det har ju inte skett därför
att företagen tror att de skall få
någon avkastning på pengarna.

Ledningen för SAS måste emellertid
ha absolut klart för sig att en sak sådan
som denna varken får eller kan
upprepas. Det är inte möjligt att komma
tillbaka till vare sig näringslivet
eller de engagerade staterna med begäran
om nya pengar. Och bolagets politik
måste inrättas härefter. Förutsättningen
för att det skall vara någon mening
med de uppoffringar man nu begär
av de svenska skattebetalarna är
att bolagets ledning verkligen samlar
sig till en rationaliseringsinsats av betydande
mått, en rationalisering som
inte tar hänsyn till den geografiska fördelningen
eller till de skilda ländernas
specialintressen. Företaget måste skötas
som ett enda företag.

Det är gott och väl att här skall tillsättas
en särskild kommitté för att utreda
bolagets organisation, men det är
styrelsen och bolagsledningen som bär
ansvaret för företaget och som självständigt
måste driva det under den svåra
omställningsperiod som nu stundar.

Herr talman! .lag skall inskränka mig
till vad jag nu anfört och har inget annat
yrkande än bifall till utskottets hemställan.

Herr GUSTAFSSON i Kårby (ep):
Herr talman! Efter behandlingen av
denna fråga kan utskottet uppvisa ett
enhälligt utlåtande, vilket kanske väckt
en viss uppmärksamhet. Denna enhällighet
skall dock inte tolkas så att utskottet
varit fyllt av någon större glädje
över detta förslag. Det har dock ur
många synpunkter ansetts lämpligt att
här komma fram till största möjliga
enighet.

Detta företag och dess intressen är
omgärdade av en politisk och finansiell
palissad, som gör att det finns vissa
gränser för vad som här kan uträttas.
Denna fråga har ju dessutom varit mycket
svårgripbar. Den har visat sig ömtålig
och omgiven av många tveksamma
formuleringar, över huvud taget
tror jag att frågan haft en svårighetsgrad
som få andra frågor utskottet haft
att behandla.

Äinbetsmannadelegationen har efter
sina genomlysningar av företaget stått
smått skakad, efter vad man kan utläsa
ur dess betänkande. Att en viss
del av delegationens betänkande är
hemligstämplat är väl acceptabelt även
om man kanske hemlighållit en del som
egentligen borde kunna betecknas som
rätt ofarligt.

Det måste vara mycket svårt att styra
ett företag som har den konstruktion
vi här har att göra med. Först har
vi att ta hänsyn till det faktum, att tre
olika nationer samverkar här. Detta innebär
vissa besvärligheter. Inom var
och en av dessa nationer finns det vidare
en samverkan mellan staten å ena
sidan och näringslivet å den andra.
Dessa olika komponenter blandas in i
detta gemensamma företag. Det är ju
alldeles klart att det bör föreligga alla
förutsättningar för att det skall uppstå
besvärligheter i administrationen
och att företagets styrelse ocli ledning
härvidlag haft mycket stora svårigheter.

32 Nr 24

Fredagen den 26 maj 19G1 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

Huruvida detta samarbete i fortsättningen
skall förbättras och underlättas
och huruvida verksamheten kommer att
fungera effektivt, så att inte huvudkontoret
i Stockholm blir isolerat från lokalkontoren
i de olika huvudstäderna,
återstår att se. Vi får dock med all
kraft hoppas att det skall gå hra, och
vi måste arbeta efter den linjen, ty i
annat fall är detta företag dömt att
misslyckas.

Herr Cassel menade, att de pengar
vi nu skall släppa till i form av anslag,
lån och stämpelavgifter skall vi från
början ställa in oss på att avskriva. Jag
vill säga att företaget inte alls skall
arbeta från den utgångspunkten. Vi kräver
i stället att företaget skall arbeta
så att det kan uppfylla sina förpliktelser
med hänsyn till det förtroende vi
här visar. Ty det är ett utomordentligt
förtroende som ett enhälligt utskott här
visar företaget.

Vid ett närmare studium av handlingarna
i detta ärende förefaller det
underligt att det gått bra så länge som
det gjort. Man har, kanske med viss rätt,
skyllt på ledningen. Men det är också
uppenbart att svårigheterna har varit
mycket stora. Det framgår att de internationella
flygbolagen har att arbeta
under mycket hårda konkurrensbetingelser.
Vidare har det talats om den
snabba utvecklingen på detta område
och att SAS härvidlag har strävat efter
att följa med. Utan denna vilja att följa
med i utvecklingen hade SAS aldrig
lyckats komma så långt som företaget
ändå har gjort. Av utredningen och av
propositionen framgår det dock att denna
djärvhet några gånger har tagit sig
märkliga uttryck. Och vi bör inte låta
detta passera, utan vi skall tala om att
vi är mycket bekymrade över att något
sådant kunnat hända.

De offentliggjorda delar av ämbetsmannadelegationens
betänkande, som
handlar om engagemanget i GAMSA,

är i hög grad intressanta. Vi får hoppas
att denna iver till djärvhet hos företaget
skall kunna bemästras, så att vi
i fortsättningen slipper lägga ned 60—
70 miljoner kronor på företag vilka är
mycket diskutabla från början.

Det omtalade SAS-husbygget ter sig
på sätt och vis smått löjligt. Investeringen
i GAMSA är ur vissa synpunkter
föreståelig, men investeringen i
SAS-huset är nästan obegriplig. Man har
beslutat att i all hast i Köpenhamn uppföra
ett hus på 21 våningar, vilket innehåller
hotell med 480 bäddar och lyxrestaurang
för 250 gäster. Det ansågs
att ett sådant hus skulle verka mycket
tilldragande på utländska gäster. Det
skulle medverka till att SAS ännu bättre
kunde fylla sin funktion som en
verksam del av turistreklamen för Skandinavien.
Men de långväga resenärerna
tillmäter nog inte ett lyxhotell eller en
lyxkrog i Köpenhamn någon som helst
betydelse. Vi måste nog uppvisa andra
attraktioner här i Skandinavien, om vi
på allvar skall kunna konkurrera på turistmarknaden,
och därvidlag har vi
nog rätt betydande möjligheter.

Ifrågavarande hotellbygge beräknades,
med inredning, kosta 31,7 miljoner
danska kronor. Av föreliggande handlingar
framgår det att kostnaden i mars
1961 var uppe i 58 miljoner danska kronor.
Som förklaring härtill anges för
det första, att de ursprungliga kalkylerna
var ofullständiga och upptog orealistiskt
låga byggnadskostnader, samt
för det andra att byggnaden kom att bli
något större än från början beräknats

— helt plötsligt blev den alltså större

— samt att byggnaden kom att uppföras
i en något högre standard än som
ursprungligen hade planerats. Resultatet
blev givetvis att pengarna inte räckte
till. Vi är ju här i riksdagen bekanta
med en sådan utveckling på andra håll,
och det är endast att beklaga alt vi nu

Nr 24 33

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

måste lägga ut pengar igen, men det
är inget annat att göra.

Utskottet har varit enigt i sitt förslag
om anslag, lån och stämpelavgifter på
57 262 500 kronor. Men samtidigt bör
här strykas under, att utskottet, liksom
propositionen, begär en organisatorisk
och ekonomisk rekonstruktion av företaget.
Vi finner det angeläget att en
snabbt arbetande skandinavisk kommitté
tillsätts för alt utreda huvudpunkterna
i företagets organisation och driftformer
samt framlägga förslag som kan
öka konsortiets effektivitet och konkurrensförmåga.
Det bör också tillses att
konsortiet i fortsättningen bevaras som
en enhet under en självständig och kunnig
ledning med vida befogenheter, så
att en effektiv kontroll av de finansiella
och driftmässiga dispositionerna kan
åstadkommas samt att verksamheten
blir rationellt uppdelad mellan huvudkontoret
och de lokala avdelningarna.
Det är som sagt tvivelaktigt huruvida
detta hittills bär fungerat på ett tillfredsställande
sätt.

Utskottet anser det viktigt att verksamheten
på längre sikt inriktas på att
täcka de växande trafikbehoven på de
nu trafikerade linjeområdena. Det har
ansetts att det bör få ankomma på konsortiet
att avgöra i vad mån samtliga
linjeområden som nu trafikeras även
skall trafikeras i fortsättningen. Det är
ett mycket stort förtroende som både
utskottet och Kungl. Maj:t visar konsortiet.
Det bör dock understrykas att
förutsättningen för en fortsatt sådan
trafikering iir att såväl allmänna räntabilitetssynpunkter
som de skandinaviska
ländernas trafikbehov tillmäts avgörande
betydelse.

Utskottet säger vidare att konsortiet
i alla sina dispositioner framöver bör
följa strängt affärsmässiga principer —
jag understryker: strängt affärsmässiga
principer. Vi håller inom utskottet på

att den principen i fortsättningen skall
gälla.

Vi har inom utskottet varit eniga i
denna fråga, men åtminstone jag — och
jag tror även många andra — har velat
i utlåtandet framhäva dessa åsikter,
vilka är ett understrykande av statsrådets
synpunkter. Det är meningen att
de skall läggas på minnet av vederbörande.
Det är nämligen inte alls säkert
att det en annan gång, trots den uppbyggnad
företaget i olika hänseenden
har, kommer att gå lika lätt att åstadkomma
ett enigt utskott, om man kommer
med förnyade önskemål om påspädningar
i kassan.

Det är också angeläget för företaget
att begrunda sina dispositioner inför
den framtida utvecklingen, som redan
nu annonserats på flygets och flygtrafikens
område. Det förekommer här vissa
diskussioner om användande av flygplan
med överljudsfart o. s. v. Sådana
dispositioner måste ju företas mycket
lång tid i förväg, och jag tror det vore
klokt alt man inte går in på några resonemang
härvidlag utan att väl undersöka
förutsättningarna att kunna genomföra
dem i praktiken.

Herr talman! Detta är endast några
anmärkningar som jag har velat göra
i denna fråga, och jag har självfallet
inget annat yrkande än bifall till utskottets
hemställan.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Riksdagen skall i dag
på regeringens förslag få besluta om
de svenska skattebetalarnas bidrag till
de 210 miljoner kronor, som SAS behöver
för att räddas från omedelbar
likvidation.

Behovet är uppenbart, tvånget att betala
ut denna summa är klarlagt. Utan
de 210 miljonerna är det bara för SAS
att inställa betalningarna. Hela aktiekapitalet
har förbrukats och skulderna

3 — - Andra kammarens protokoll 1961. Nr 24

34 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

därutöver på kort tid elvadubblats. På
Sveriges del kommer 90 miljoner kronor,
medan Danmark och Norge skall
svara för 60 miljoner kronor vartdera.

Staten äger hälften av ABA, som i sin
tur äger 2/? av SAS. Privata intressenter
med huset Wallenberg i spetsen äger
den andra hälften av den svenska delen,
och därför skall staten och de privata
betala hälften var av 67 miljoner
kronor i nya aktier i ABA. Därjämte
skall den andra hälftendelägaren, staten,
betala 22,5 miljoner kronor i räntefritt
lån. 16 miljoner kronor utgår
räntefritt i år liksom i fjol, 30 miljoner
kronor utgår som en garanti under
fyra år och dessutom över en miljon
kronor i stämplar för samtliga aktier.
Då har jag ändå inte räknat med
statens insatser för Arlanda. Den privata
hälftenägaren betalar alltså 33,5
miljoner kronor och den andra, staten,
nära tre gånger så mycket, även om
allt inte är medtaget på dagens räkning.

Detta är bara början. Mera kommer
till. Hela det framlagda materialet är
sprängfyllt av löften — eller skall vi
säga hotelser — om nya krav på skattebetalarna.

Det är många som frågar varför företaget
nu hotas av bankrutt. Regeringen
framhåller orsakerna i följande
ordning: 1) den dyrbara övergången
till readrift, 2) den skärpta konkurrensen,
31 dåliga flygplansköp, 4) engagemang
i utländska flvgföretag och 5)
vissa staters protektionism. Utskottet
skjuter för sin del fram följande skäl:
1) protektionism och konkurrens, 2)
jettrafiken och 3) engagemang i utländska
flygbolag. Ämbetsmannadelegationen
har en annan, och enligt min mening
riktigare, gradering: 1) GAMSA,
alltså det mexikanska flygbolaget, 2)
THAI, det thailändska flygbolaget, 3)
flyghotellet i Köpenhamn och 4) jettrafiken
och konkurrensen.

Jag har räknat ut att det blir över
90 miljoner kronor i förluster på
GAMSA—THAI. Till detta får vi lägga
26 miljoner kronor för det fördyrade
hotellbygget i Köpenhamn, om vilket
nyss herr Gustafsson i Kårby försynt
antydde. Detta utgör mer än hälften
av det belopp som nu måste anskaffas,
det är alltså syndabocken nr 1. Det rör
sig här om en misskötsel och om
krisanledningar, som på intet sätt kan
betecknas som objektiva.

Man kan fråga sig varför utskottet
inte har ett ord att säga om det äventyrliga
hotellbygget för dollarturisterna.
Spelar 26 miljoner kronor extra
ingen roll? Är inte detta den verkliga
byggskandalen, jämfört med Operabygget?
Men varför tiger de borgerliga
partierna — utom förstås centern —
och deras press, och varför tiger TT,
radio och television för att inte tala
om huset Wallenbergs tidskrift Sunt
Förnuft? Ändå större är tystnaden om
GAMSA och THAI. I danska folketinget
ville en borgerlig jurist ge handläggningen
av dessa angelägenheter beteckningen
kriminell, och det danska regeringsorganet
Aktuellt ansåg att huvuden
måste rulla för att vinna klarhet i
denna fråga.

Här i Sverige sätter man bara hemligstämpel
på väsentligheterna, och
med TT:s, radions, televisionens och
pressens hjälp bredes tystnadens slöja
över det som inte går att dölja.

Om GAMSA får vi i alla fall reda på
en del sensationellt som en mästerlig
regi söker tiga ihjäl. Låt mig rekapitulera
den s. k. ämbetsmannadelegationens
redogörelse i något förkortad
och förtydligad form: Det av utländskt
kapital uppbyggda mexikanska GAMSA
som bildades 1946 stod 1958 inför likvidation.
GAMSA hade då en daglig
flyglinje Mexico—Miami, en linje tre
dagar i veckan Mexico—Caracas och
mellan åren 1948 och 1951 en linje Mia -

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 35

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

mi—Madrid. När GAMSA stod inför
konkurshotet 1958 begärdes samarbete
med SAS.

I SAS:s styrelse förordade ordföranden,
direktör Marcus Wallenberg, en
räddningsaktion genom SAS. Direktören
och den övriga styrelsen sade då
nej. Herr Wallenberg lyckades dock
genomtrumfa nya s. k. undersökningar.
Nu friserades materialet, skulderna luftpumpades,
flyglinjerna fick globalt format
och det beräknade fortsatta underskottet
förvandlades till vinstkalkyler.

Ännu så sent som i november 1958
varnade SAS:s kontor i New York för
det planerade samarbetet med GAMSA.
Den 21 november 1958 var direktören
i SAS motståndare till engagemanget.
Wallenberg komplimenterade hans försiktighet
och underkände den. Han
hoppades att uppgiften om 13,5 miljoner
kronor i beräknat underskott kunde
omprövas, men erkände också att
GAMSA var bankrutt. Han lyckades
dock genomdriva fortsatta förhandlingar.

Sedan kom »miraklet». I stället för
en kalkylerad förlust på 13,5 miljoner
kronor fick man fram en möjlig vinst
på 11,5 miljoner kronor. SAS skulle därjämte
slippa ansvar för alla förluster
före 1959, och amorteringtiderna skulle
förlängas. Då föll hela styrelsen utom
den norske hdyesteretsdomaren Eckoff.
Det var den 16 december 1958. Tre månader
därefter gav SAS GAMSA tre
DE 6-maskiner för 13,5 miljoner kronor
på kredit och mot äganderättsförbehåll.
SAS åtog sig sedan att från
THAI anskaffa tre flygplan för 20 miljoner
kronor på kredit och mot äganderättsförbehåll.
Från THAI via
SOUTHERN A1RGRAFT HOLDINGS
köptes de tre planen för 17,3 miljoner
kronor. Betalning skulle ske efter 6 år
mot ränta. Efter reparationer i USA
fick GAMSA planen jämte reservdelar
för 35 miljoner kronor. De skulle an -

vändas för att ta upp den nedlagda
flyglinjen över Atlanten, men visade
sig odugliga därför. SAS som först betalt
de 17,2 miljonerna för planen garanterade
ytterligare förmedlaren 10
miljoner kronor.

Efter dessa transaktioner påminde
sig vederbörande om att Mexiko liksom
Sverige har en lag som säger, att
när två tredjedelar av ett företags aktiekapital
förbrukats måste företaget
gå i likvidation. För att förhindra detta
överlät SAS äganderätten till de tre
första flygplanen åt GAMSA. Det skedde
visserligen med panträtt, men vilket
värde har en sådan? Det är en juridisk
finess som jag inte har förstått. I juni
1959 får sedan GAMSA från SAS förlängd
amorteringstid och 1 250 000 kronor.
I samband därmed får SAS:s styrelse
uppgifter om att den bedragits i
frågan om GAMSA :s skulder, tillgångar,
likviditet och trafikrättigheter. Trots
detta säger SAS-ledningen att den varit
belåten och väntat glada vinstresultat
för 1959—1960.

I november och december 1959 lämnade
SAS åter GAMSA 5 miljoner kronor
efter besked om att man måste räkna
med 8 miljoner kronors förlust för
1959 i stället för en vinst som man hade
hoppats på. I januari 1960 måste SAS
utlösa amerikanen Guest ur GAMSA.
SAS åtog sig då att svara för lån på
7,5 miljoner kronor, att sanera GAMSA
för att avlägsna likvidationshotet, att
ge GAMSA betalningsanstånd för skulderna,
att avskriva panträtten för de
tre DE 6-orna och lovade Guest 5 procent
av eventuell framtida nettovinst.

I mars 1960 gav SAS GAMSA ytterligare
10 miljoner kronor. Hösten 1960
fick GAMSA via SAS 2,5 miljoner kronor
i lån från en, som det heter, mexikansk
finansgrupp och mot säkerhet
av ett av de tre SAS-planen.

I mars detta år lär en preliminär
överenskommelse ha nåtts om att de s. k.

36 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

mexikanarna skall överta GAMSA. Villkoren
därvid är att SAS avstår från
alla fordringar hos GAMSA och att det
köper tre kanske osäljbara propellerplan
för 26 miljoner kronor och garanterar
GAMSA :s lån. Ämbetsmannadelegationen
har summerat 50 miljoner kronor
i förlust på GAMSA-affären och
mera kommer. Om jag räknar med garantierna
så kommer jag upp till 93
miljoner kronors förlust för SAS på
GAMSA och THAI.

Ämbetsmannadelegationen säger nu
att SAS genom GAMSA tagit en risk som
icke övertygande motiverats med den
allmänna expansionen. Det kan man
förvisso understryka. Den talar om att
SAS-ledningen fallit för icke hållbara
upplysningar samt felaktiga uppgifter
och anklagar SAS-ledningen för bristande
efterkontroll.

Något liknande sägs om hotellbygget
i Köpenhamn. Det är kalkylerat på
ofullständiga upplysningar och på orealistiskt
låga byggnadskostnader. Byggnaden
kom som det heter att bli något
större än beräknat. Den gavs en något
högre standard än planerat. Dessutom
konstaterades av delegationen att SAS:s
kontroll av dotterföretaget brustit.

Vad säger nu statsutskottet om allt
detta? Jo: »Vissa dispositioner har

vidtagits som sedermera visat sig
mindre välbetänkta.» »Sedermera» —
vilket ord i sammanhanget! Vilket kristligt
förlåtande sinnelag! Vilken tolerans
och förståelse för dem som satt sprutt
på 210 miljoner kronor i ett enda
svep! När statsutskottet behandlade
skandalen med Operabygget talade det
nästan svenska när det gällde det kritiska
avsnittet. Man jämföre detta med
dagens uttalande om skandalbygget i
Köpenhamn: »Vissa brister synes jämväl
ha vidlådit planeringen av det s. k.
SAS-husets utbyggnad.» Kan denna
mildhet bero på att utskottet inte är
helt informerat? Kan det vara så att

endast fjärde avdelningens medlemmar
kunnat ta del av de hemligstämplade
partierna av utredningen?

Låt mig här säga ett par ord om
statsrådets Skoglunds svar på min interpellation.
Jag är naturligtvis lika
tacksam för svaret som otillfredsställd
med innehållet. Först vill jag dock säga
att jag inte har begärt någon upplysning
som kan skada SAS internationellt.
Jag kan dessutom inte förstå vilka
upplysningar som skulle kunna skada
företaget internationellt mer än vad som
redan är offentligt i saken. Jag har inte
heller begärt en redogörelse för eventuella
planer rörande SAS:s framtida
trafik. Det som bekantgjorts visar snarast
bristen på verklig planläggning.
Vad de kommersiella frågorna beträffar
förstår jag statsrådets tystnad efter
allt som skett.

Min fråga gäller det finansiellt och
för dagens väntade beslut viktiga: Vem
eller vilka äger GAMSA och THAI? Att
döma av svaret har inte ens ämbetsmannautredningen
bringat klarhet däri.
Jag bör alltså försöka läsa ut ur statsrådets
svar, att det hemligstämplade
dussintalet sidor i utredningen inte
ger besked i frågan. Statsrådet Skoglund
uttrycker tvivel på att svenska
intressen är inkopplade i GAMSA och
THAI. Storfinansens vägar kan förvisso
vara både underliga och ibland svåra
att upptäcka. Däremot är det faktiskt
en spridd uppfattning att svenska kapitalintressen
med Enskilda bankens
förmedling engagerats och numera innehar
aktiekapitalet i GAMSA. Faktum
är under alla förhållanden att bortåt
ett 30-tal svenska företag, däribland
många typiska Wallenbergs-företag,
verkar i Mexiko. 1955 kom Sverige trea
bland de länder som investerade kapital
i Mexiko. Under den följande femårsperioden
överfördes enbart med
riksbankens tillåtelse 30 miljoner kronor
för nya investeringar. Just nu lär

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 37

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

det vara fart på denna trafik igen efter
downperioden 1958—1960. Denna
kunde ju ha ett indirekt samband med
de underliga SAS-affärernamedGAMSA,
liksom det nuvarande uppsvinget kan
ha ett samband med det sätt varpå
engagemanget avvecklats.

I ämbetsmannadelegationens rapport
övervinner på ett ställe herr Wallenberg
styrelsens betänkligheter inför
GAMSA-projektet. Det heter i rapporten:
»Svenska erfarenheter från mångårig
verksamhet i Mexiko voro mycket
goda, icke minst i fråga om samarbetet
med landets kommunikationsministerium.
» Så långt herr Wallenberg.
Ingenting tyder på att denna kunskap
förvärvats via de mexikanska järnvägarna
eller rederierna.

Man har berättat för mig om Marcus
Wallenberg, att han är en skicklig affärsman
och förhandlare, som åtskilliga
gånger tagits i anspråk för offentliga
värv. Vidare har det sagts, att han
är lika entusiastisk för flygets utveckling
som för stora finansoperationer.
Det är svårt, herr talman, att förena
bilden av den skicklige finansmannen
och affärsmannen med ordföranden i
SAS. Även de övriga i styrelsen borde
väl vara skickliga människor, men om
de inte uppträtt som döddansare, så har
de i vart fall varit hur godtrogna och
lättlurade som helst. Men jag tror inte
att herr Wallenberg är godtrogen och
lättlurad. Han måste ha haft bestämda
skäl för att engagera SAS i ett bankrutt
företag och för att låtsas tro på friserade
driftskalkyler och »nedskrivna»
skulder. Och han har ansvar inte bara
för SAS. Han är en av ledarna i ett
mäktigt finansimperium och kan komma
i en svår samvetskonflikt, när något
av hans oräkneliga företag kommer
i knipa.

Statsrådet Skoglund spelar tvivlarens
roll gentemot bara misstanken att
svensk storfinans skulle kunna ha något

gemensamt med GAMSA-THAI. Det
må räcka, att det halvstatliga SAS råkat
illa ut på den mexikanska utflykten;
att den helt privata och anonyma
storfinansen skulle drabbas av något
sådant vill herr Skoglund inte tro. Det
är en bekväm position, men den inger
inte förtroende.

Inom diplomatien lär man ha en slogan:
»Tro aldrig riktigt på en uppgift,
förrän den officiellt dementerats.»
Jag har förståelse för denna skepsis
även när det gäller dagens interpellationssvar,
men utgår från att kommunikationsministern
talar i god tro.

Storfinansens män tror inte på statsdrift,
och de är övertygade om socialiseringens
olämplighet. En form av socialisering
har de dock alltid respekterat,
ja, varför inte säga älskat, nämligen
socialiseringen av storfinansens
skulder, socialiseringen av de ödesdigra
konsekvenserna av deras felspekulationer.
Och här handlar det om 210
miljoner kronor till att börja med.

Utskottet vill inte avsätta SAS-ledningen
— en tanke som tydligen den
centerpartistiska motionen däremot är
anhängare av — utan vill i stället ge
denna förlängt mandat. Medan det
danska folketinget vill ha statskontroll
över SAS, vill statsutskottet att den nuvarande
SAS-ledningen »bevarar en
självständig ledning med vida befogenheter».
Var finns maken till barnatro? Men,

svaras det kanske, statsutskottet
vill »en snabbt arbetande skandinavisk
kommission, som skall företa en
engångsutredning av huvudpunkterna i
företagets organisation, administration
och driftformer». Denna kommision
»skall få utforma förslag, som kan öka
konsortiets effektivitet och konkurrensförmåga».
Samtidigt tröstar utskottet
SAS-ledningen med att »kommissionen
inte skall inverka på styrelsens, arbets -

38 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

utskottets och verkställande direktörens
handlingsfrihet».

Vi skall alltså medverka till att med
210 miljoner kronor sanera ett företag,
som drivits till likvidationens rand av
en serie grova missgrepp och felspekulationer.
Vi skall göra det i medvetandet
att nya jättekrav skall ställas
på skattebetalarna. Ingenting skall få
förändras, vare sig personellt eller i
fråga om dispositioner. Det skall vara
fortsatt partitet med storfinansen i
SAS-ledningen, utom när det gäller insatserna.

Vi vill inte medverka häri, därför
att vi tror att källan till missgreppen
är ABA:s sammankoppling med storfinansen.
ABA bar sig när det var helstatligt.
Men det privata SILA bar sig
inte när det var helt privat. När sammanslagningen
av dessa företag till det
nya halvstatliga ABA genomfördes, lädes
grunden till nuvarande svårigheter.
Då började de storfinansiella och
internationella äventyren. Det är sedan
dess tillgångarna fyrdubblats och
skulderna utom aktiekapitalet elvadubblats.
På den tiden har visserligen
nettotrafikintäkterna ökat 3,4
gånger, men antalet betalda flygkilometer
endast 2,3 gånger. Sedan dess
har SAS enligt ämbetsmannadelegationen
varje år under 50-talet utom ett,
när det var tvåårigt avtal, haft konflikthot
med personalen. Sedan dess
har alla jämförliga flygbolag haft bättre
resultat än SAS.

Ja, herr talman, jag tror inte heller
på undanflykterna om den skärpta konkurrensen.
Om Skandinaviens 15 miljoner
invånare är otillräckliga för SAS,
hur kan man då förklara att det schweiziska
Swissair, bakom vilket endast står
något mer än 4 miljoner människor,
kan ha så mycket bättre resultat? Och
varför kan det lilla Island med 130 000
invånare driva två flygbolag med framgång?
Kan det vara så att dessa före -

tag planerar förnuftsmässigt, att de anpassar
sig till förändringarna och särskilt
att de inte flyger högre än vingarna
bär? Det vore kanske bäst för SAS
att ge upp leken som stormakt i fråga
om trafikflyget.

När jag säger detta tänker jag på
ämbetsmannadelegationens farhågor för
nya svårigheter, utsikten till 30-procentiga
taxesänkningar och övergången
till överljudsplan. Våra nya reaplan,
som gör 900 km/tim., skall troligen
snart hytas ut mot överljudsplan, som
gör 3 000 km/tim. Då behöver vi tack
vare det utomordentliga förutseendet
90 minuter till Sigtunafältet, som ju
kallas Arlanda, 10 minuter från Arlanda
till Köpenhamn och 40 minuter till
Paris. Till New York tar utflykten 90
minuter, d. v. s. lika länge som mellan
Stockholm och Arlanda. Inom landet
får vi själva flyga till Kiruna på den
gamla materielen på 3,5 timmar.

Hur kan nu SAS följa med i den
rushen utan långt större hjälpaktioner
än det i dag är fråga om? Här uppstår
frågan: Finns det inte någon annan
utvecklingslinje än ett subventionerat
flyg för dem som är så rika att
de kan flyga till New York, Bio de
Janeiro eller Tokio? Om man exempelvis
kan flyga från Riga till Jalta för
210 svenska kronor, samma sträcka som
mellan Stockholm och Paris, för vilken
SAS tar 588 kronor, om det i Sovjetunionen
på grund av den snabba flygutvecklingen
är billigare än att åka
tåg, då visar väl detta att det finns
alternativ till de amerikaniserade flygprojekten.

Låt mig också, innan jag slutar, uttala
en förhoppning om att våra isländska
vänner inte har observerat de
moraliska brösttonerna från regeringen
och statsutskottet mot den beklagliga
protektionismen. De kanske anser
oss svenskar, som utestängt deras flyg
från möjligheten att landa på Torslan -

Nr 24 39

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

da utanför Göteborg, sitta i glasbur när
vi kastar sten på andra stater i denna
fråga.

Vi har väckt en motion nr 796, vari
vi yrkar avslag på propositionen i denna
fråga och föreslår en skrivelse till
regeringen med begäran om förslag till
helförstatligande av den svenska delen
av SAS. Jag tror att de skäl som
avgivits talar för att ju förr samröret
med storfinansen i detta fall upphör,
desto bättre för de svenska skattebetalarna
och även för det nordiska samarbetet.
Jag ber därför, herr talman, att
få yrka bifall till motion nr 796.

Av den tidigare behandlingen framgår
att den stora majoriteten av riksdagen
vill låta allt vara vid det gamla,
även om vederbörande känner sig
kalla om fotterna inför de perspektiv
som öppnas. Då emellertid herr Eliasson
i Sundborn har väckt en motion
nr 797 i denna kammare, vari hemställes
att riksdagen vid behandlingen av
förevarande proposition måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om att
åtgärder snarast vidtages i syfte att
få till stånd en effektivare ekonomisk
ledning och grundligare planering
inom SAS, ber jag, herr talman, att i
andra hand — eftersom jag fruktar att
ingen annan kommer att göra det —
få yrka bifall till denna motion.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Jag skall be att med
några ord få återkomma till den fråga
jag har ställt till statsrådet Skoglund
rörande planerna från danskt håll att
anlägga ett storflygfält.

Det är självklart att den frågan, som
också framgår av min interpellation,
har att göra med SAS:s framtid, dess
organisation, administration och ekonomi,
och jag anser det riktigt att statsrådet
Skoglund besvarat min fråga i
samband med denna debatt. Jag tycker
dock att det är litet egendomligt att

kommunikationsministern icke en
utan två gånger återkommer till att det
här är fråga om en planering på längre
sikt. Jag skulle därför vilja ta kammarens
tid i anspråk för att relatera vad
bakgrunden till Danmarks funderingar
är.

Danmark har bekymmer för Kastrups
flygplats. Det är trångt och bullersamt
där. Man har för närvarande 2 miljoner
passagerare om året att ta hand
om. Enligt prognoser kommer man om
tio år, 1970, att ha 5 miljoner passagerare
och 1980 8—10 miljoner passagerare.
Det är ganska självklart att om
dessa prognoser håller — och det har
man knappast någon anledning att tvivla
på; trafikprognoserna brukar ju ha
er. viss tendens att bli överträffade av
verkligheten, det må gälla flyget eller
bilismen — så är det här inte fråga om
någon långsiktig historia.

De utredningar som gjorts har också
visat, preliminärt i varje fall, att man
mycket väl kan ha ett storflygfält på
Saltholm. Man kan, om man vallar in
och höjer ön, få en areal på 3 000 hektar.
Man kan på den arealen och med
den utformning som ön då skulle få
mycket väl placera in vilket som helst
av våra tre största flygfält i världen,
flygfälten i Paris, London och New
York. Det innebär vad jag kan förstå
att man har grundad anledning att ta
dessa planer på allvar.

Jag säger än en gång att kommunikationsministerns
svar faktiskt innehåller
en nyhet, när kommunikationsministern
förklarar att han från Danmark
fått den uppgiften att man där är beredd
att tillsätta en kommitté för att
närmare undersöka möjligheterna för
en sådan anläggning. Det är ganska
självklart att vi från svensk sida har all
anledning att intressera oss för frågan.
Det gäller inte enbart flygfältet som sådant
och hur SAS berörs av de planerna.
Det gäller kanske i lika hög grad

40 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

en fråga som också ligger under utredning,
nämligen spörsmålet om en fast
förbindelse mellan Sverige och Danmark.

När öresunds-delegationen tillsattes
1954 var det ganska självklart att man
inte hade några sådana här funderingar.
De har i dansk press framkommit
först hösten 1960 och kanske först våren
1961 tagit mera fast form. Det ar
kanske inte så egendomligt, om man
ställer sig tveksam till huruvida Öresunds-delegationen
verkligen på allvar
tagit med en sådan sak i sitt blickfång.
Enligt »Vad sig i riket tilldragit haver»
för i år skall Öresunds-delegationen vara
klar före nyår. Man är alltså där inne
i slutspurten. Det vore därför mänskligt,
om man inte vill bli störd av stora
nya projekt, som kanske kullkastar åtskilligt
av vad man tidigare tänkt och
tyckt. Visserligen säger kommunikationsministern
som svar på min fråga,
att man har tagit hänsyn till ovannämnda
funderingar, och att det inte finns
någon anledning att hysa farhågor på
denna punkt. Jag får väl hoppas att det
är så. Jag har ingen anledning att betvivla
kommunikationsministerns uppgift
i det fallet. Men det fanns i alla
fall en liten brasklapp i svaret, då där
sägs »såvitt nu kan bedömas». Det är
alltså fråga om hur mycket man har
bedömt av denna sak.

Det borde i varje fall vara klart att
om vi får ett storflygfält mitt i Öresund,
kommer det i allra högsta grad
att inverka på frågan om utformningen
av en fast förbindelse mellan Sverige
och Danmark, till att börja med
på det sättet att man för trafiksäkerhetens
skull sannolikt inte kan tänka sig
en bro, därför att den skulle störa flygtrafiken
i hög grad. Vidare skulle det
inverka rent ekonomiskt på möjligheterna
att anlägga en fast förbindelse, i så
fall i tunnelns form. Det är som jag
nyss sade fråga om kanske 8—10 mil -

joner flygpassagerare som då skulle
transporteras antingen söder ut eller
norr ut, utöver alla de anläggningar och
al! den personal för flygets verksamhet
som skulle behövas på Saltholm.

Jag vill bara till sist, herr talman,
konstatera att i statsutskottets utlåtande
i denna fråga som vi nu debatterar
har man på sid. 10 uttryckt den förhoppningen
att vi skall få en snabbt
arbetande skandinavisk kommitté, som.
skall företa en engångsutredning av huvudpunkterna
i företagets organisation,
administration och driftformer i syfte
att framlägga förslag, som kan öka konsortiets
effektivitet och konkurrensförmåga.
Jag vill varmt instämma i uttalandet
att det behövs en sådan kommitté
för det ändamål man här har stakat
ut, men jag vill också uttrycka den förhoppningen
att den kommittén tar hänsyn
till de planer som sannolikt ganska
snabbt kan komma ifrån ett mera luftigt
stadium och in på verklighetens mera
fasta mark, då det gäller ett storflygfält
på Saltholm.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Jag har begärt ordet närmast
med anledning av att herr Hagberg
haft vänligheten att i andra hand yrka
bifall till den motion, som jag har väckt
i kammaren. I den motionen har jag
framfört några synpunkter, som jag
har ansett borde beaktas.

Det är ju ingen hemlighet för någon
i kammaren, att även om förklaringen
till SAS:s dåliga ekonomiska resultat
till en del har sin orsak i övergångssvårigheterna
när det gällt jettrafiken
och den protektionistiska luftfartspolitiken
i en råd länder har dock förlusterna
i hög grad vållats av de engagemang,
som SAS har varit och är invecklat
i. Jag har bl. a pekat på GAMSA-projektet
och på SAS-huset i Köpenhamn.
Man kan inte undgå att få intrycket,
inte bara av vad ämbetsmanna -

Nr 24 41

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter

pellationer ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an

läggande av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

delegationen sagt i sin utredning utan
också av vad man kan läsa mellan raderna,
att det funnits berättigad anledning
att rikta kritik mot den ekonomiska
ledningen av SAS för bristande
kontroll och planering.

Att jag emellertid inte har reserverat
mig i statsutskottet beror på att utskottet
har understrukit synpunker som jag
och även andra motionsledes har framfört.
Den starka kritik, som utskottet
har givit uttryck åt, för att konsortiets
centrala ledning inte med tillräcklig
effektivitet bevakat att produktionsapparaten
fått en så tekniskt och ekonomiskt
riktig utformning som möjligt,
och det förhållandet att utskottet understryker
att här behövs en ekonomisk
och organisatorisk rekonstruktion och
lägger särskild vikt vid att konsortiet
blir en enhet och att ledningen får effektiv
kontroll över de finansiella och
driftmässiga dispositionerna samt att
strängt affärsmässiga principer följes
är, tycker jag, ett understrykande av
vad jag har velat framhålla. När utskottet
därtill också har använt den formuleringen,
att man därmed anser sig
ha i allt väsentligt tillgodosett de synpunkter,
som berörts bl. a. i min motion,
har jag inte haft anledning att reservera
mig. Jag anser mig därför kunna
yrka bifall till utskottets förslag.

Jag skulle emellertid vilja tillägga den
reflexionen, att det inte är särskilt tillfredsställande,
att riksdagen plötsligt
får en proposition på bordet med krav
på mera hjälp och med konstaterandet
att den utredning som har gjorts i och
för sig är värdefull men att den haft alltför
begränsad tid på sig för att tränga
in i alla problem och klarlägga exempelvis
omständigheterna i GAMSA-fallet
och den förlust som där har vållats. Jag
hoppas verkligen att kommunikationsministern,
som jag har anledning tro
kommer att följa denna verksamhet med
stort intresse i fortsättningen, kommer

att finna lämpliga former att delge i
varje fall utskottet eller vederbörande
avdelning en del av vad som kan inträffa
i fråga om större engagemang
eller större dispositionsändringar, så att
man inte där är alldeles oförberedd och
ovetande härom.

Herr BLIDFORS (s):

Herr talman! Herr Hagberg har i sin
interpellation till statsrådet Skoglund
frågat om tillgängligheten av de delar,
som nu inte finns med i det betänkande
som har delats ut men som stått till
statsutskottets förfogande. I det sammanhanget
vill jag från utskottets sida
verifiera, vad statsrådet i det sammanhanget
sade. Betänkandet har i obeskuret
skick stått till utskottets förfogande.

I de — skall vi kalla dem hemliga —
delarna finns, såvitt jag kan bedöma,
inte någonting i de avseenden som herr
Hagberg åsyftar — nämligen äganderättsförhållandena
i GAMSA och THA1
— som tyder på, att dessa skulle vara
annorlunda än vad statsrådet här har
sagt. Sitter herr Hagberg inne med upplysningar,
som inte stått oss till buds,
utgår jag emellertid från att han lämnar
oss dem under dagens debatt.

Herr Hagberg är förargad över och
litet missnöjd med utskottets skrivning.
När det gällde bristerna anser han, att
den var väl förståelsefull. Men, herr
Hagberg, vi brukar inte inom statsutskottet
använda så våldsamma ordalag,
som herr Hagberg kanske är van vid
I utskottsutlåtandet har dock beträffande
bristerna klart pekats på båda
engagemangen i främmande flygföretag
och i SAS-huset.

Herr Hagberg erinrade vidare om vad
som kanske kommer att ske i det danska
folketinget. Det skall jag inte yttra mig
om, men herr Hagberg tycks vara väl
informerad. Enligt vad jag har mig
bekant pågår dessa förhandlingar i

42 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. nt., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

danska utskottet just i dessa dagar. Tar
man del av protokollet från danska folketingets
remissdebatt i ärendet kan
man finna vissa antydningar i den riktning,
som herr Hagberg angivit, men
något klart besked kan man inte hämta
där. Jag har protokollen liggande i nun
bänk i kammaren, och jag skall gärna
ställa dem till herr Hagbergs förfogande.

Herr Hagberg berörde även frågan om
sammanslagningen mellan ABA och
SILA 1948 och menade att det var då
grunden till svårigheterna lades. Det vill
jag inte yttra mig om, men jag konstaterar
att den saken tydligen inte stod
klar för herr Hagberg år 1948, ty då
förelåg varken någon motion eller något
uttalande i denna fråga från det
parti som herr Hagberg representerar.

Herr Hagberg hemställer om bifall
till motion nr 796 i denna kammare
med yrkande om förslag från regeringen
i syfte att överföra hela den svenska
delen av SAS till staten. Detta låter enkelt,
men även om det skulle kunna
skaffas en majoritet i detta hus för ett
sådant förslag — och det är faktiskt
uteslutet — vore det ändå orealistiskt
i dagens läge. Två andra länder berörs
ju också av denna fråga. Hela det gemensamma
rekonstruktionsförslaget vilar
på den förutsättningen att fortsatt
paritet skall gälla mellan staterna och
det privata näringslivet. En ensidig ändring
av själva grundförutsättningarna
maste torpedera hela rekonstruktionsförslaget.

Herr talman! Eftersom inte något annat
yrkande har gjorts än det av herr
Hagberg vill jag till sist betona att det
i dagens situation knappast finns någon
annan väg att gå än den som departementschefen
har anvisat och som
utskottet här har rekommenderat. Vi
har en skandinavisk luftfartsorganisation,
vars avveckling inte många vill
påta sig ansvaret för. Jag ber alltså, herr

talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! I anledning av vad herr
Blidfors här yttrade vill jag påpeka att
det framgick av mitt anförande att jag
inte hävdade att uppgifter om ägandeförhållandena
i GAMSA och THAI skulle
finnas i den hemligstämplade delen
av ämbetsmannarapporten. Jag tog
tvärtom statsrådets ord för gott och uttolkade
ur det denna mening.

Herr Blidfors anser vidare att om man
skulle få veta något närmare om ägandeförhållandena
skulle åtminstone han
själv och kanske utskottet och riksdagen
bli mycket påverkade därav. Jag
utgick också från att det var en mycket
intressant och vital fråga, men det jag
har att säga i sammanhanget har jag
redan sagt. Jag hänvisar herr Blidfors
till protokollet.

Vad det danska folketinget beträffar
har det utskott som behandlar frågan
där framställt krav på statskontroll. Huruvida
folketinget har avgjort saken
ännu känner jag däremot inte till, men
det förhåller sig väl ungefär som i Sverige
att om ett utskott praktiskt taget
enhälligt föreslår en sak, beslutar riksdagen
också i enlighet därmed.

Herr Blidfors menar att ett beslut om
förstatligande är mycket svårt att fatta
eftersom saken gäller tre länder — det
kan jag hålla med om — varför ett beslut
just nu skulle betyda en torpedering
av frågan. Det vore inte så dumt att
tills vidare torpedera den och tvinga
regeringen att komma fram med bättre
lösningar.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Jag skall bara göra några
randanmärkningar till vad som sagts
dels av herr Hagberg och dels av herr
Cassel.

Nr 24 43

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

Herr Hagberg har upprepat kritiken
i fråga om det förhållandet att vissa
delar av ämbetsmannadelegationens yttrande
har varit hemligstämplade. På
den punkten vill jag åter framhålla vad
jag tidigare sagt: Vi har till statsutskottets
förfogande ställt 25 exemplar av
den oavkortade upplagan. Det är nämligen
praxis att göra på det sättet. Vi
hade Töre-problemet uppe häromsistens,
och då handlade man på precis
samma sätt. Man överlämnade till den
avdelning inom statsutskottet som hade
att handlägga denna fråga just de
delar som man ville hemlighålla och
inte önskade släppa ut inför allmänheten.
Jag är övertygad om att varken
FLOT eller AEROFLOT använder
sådana metoder som herr Hagberg rekommenderar,
nämligen att strö ut för
himlens alla vindar uppgifter av kommersiell
natur som företaget behöver
behålla för sig självt för att kunna sköta
sin drift affärsmässigt.

Jag blev en aning överraskad av herr
Hagbergs anförande i fortsättningen.
Först klagar han över bristande information,
och sedan uppträder han som
den bäst informerade av alla här i
kammaren. Det är i sanning förvånande.
Herr Hagberg försöker vidare göra
sak av att affären GAMSA i propositionen
inte har tagits upp i samma turordning
som hos ämbetsmannadelegationen
och statsutskottet. Det är givetvis
finurligt gjort av herr Hagberg. Jag
förstod att han skulle utnyttja denna
omständighet, men det går inte, herr
Hagberg. Vi har inte gjort någon gradering
av de omständigheter som påverkat
slutresultatet genom att vi satt
dem i cn viss ordning.

Herr Hagberg återkommer med sitt
påstående om äganderättsförhållandena
i GAMSA och THAI. Jag vill på nytt
upprepa vad ämbetsmannadelegationen
har kommit fram till vid sin mycket
noggranna granskning, nämligen att

ingenting tyder på att något annat
svenskt eller skandinaviskt kapital än
SAS:s finns i dessa båda företag. Jag
vill, herr Hagberg, säga som herr Blidfors:
Sitter herr Hagberg inne med sanningen
tycker jag att herr Hagberg skall
lägga korten på bordet i dag. I morgon
är det för sent.

Vi har ett behov av att få reda på
vad det är som herr Hagberg tydligen
vet, när han talar så svulstigt som han
här gör inför kammaren. Eller är det
måhända bara fråga om ett försök att
köra fram med en stor arsenal i anförandet
för att det skall göra intryck?

Till herr Cassel vill jag säga, att när
frågan om lånet till ABA på sin tid diskuterades
såg det ekonomiskt ut på
följande sätt. För redovisningsåret 1956/
57 förelåg ett bruttodriftresultat på 64,3
miljoner kronor. De ordinarie avskrivningarna
uppgick till 38,7 miljoner kronor
och nettoresultatet av flygdriften
blev alltså 25,6 miljoner kronor. Man
sålde emellertid materiel, vilket innebar
ett tillskott med 14,4 miljoner kronor
och gjorde en extra avskrivning
på 29,5 miljoner kronor. Därigenom fick
man ett slutresultat på plus 10,5 miljoner
kronor.

Detta var alltså det ekonomiska utfall
som vid den tidpunkten låg så att
säga i botten för bedömningen av lånefrågan.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Jag har ju inte med herr
statsrådet Skoglund diskuterat frågan
om praxis eller ifrågasatt att regeringen
har rätt att begagna sig av en sådan
praxis, att man hemlighåller vissa delar
av materialet. Jag har till och med
sagt att jag inte har begärt att få uppgift
om internationella eller kommersiella
förhållanden som kan skada SAS.
Den enda fråga som jag har ställt i detta
sammanhang är följande: Hur står

44 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

det till med äganderättsförhållandena
inom GAMSA och THAI? Då har statsrådet
svarat — och jag tror att det är
riktigt — att detta får man inte reda
på i den hemligstämplade delen av utredningen
och att han inte heller själv
tror att det förhåller sig på det sätt
som jag har utgått ifrån. Detta är väl
så rätt tolkat som man gärna kan begära,
och det finns alltså inte någon
anledning för oss att fortsätta diskutera
den saken.

Vidare säger statsrådet Skoglund, att
det verkar av mitt uppträdande här
som om jag vore mest informerad av
alla i denna fråga. Nej, jag gör inte anspråk
på att verka som den mest informerade.
Jag undrar, om man inte i
stället kan uttrycka det så: Det enda
sätt, varpå Hagberg har försyndat sig,
är att han i dag har sagt ut vad många
tänker, kanske även i denna kammare,
men som man av vissa skäl — som man
själv inför sitt samvete får svara för
— inte talar ut om.

Jag vill också konstatera att statsrådet
Skoglund erkänner att man har i
propositionen gjort en annan gradering
än ämbetsmannadelegationen när det
gäller att klarlägga varför SAS har kommit
i nuvarande dåliga läge. Det enda,
som han hade att säga därom, var att
denna gradering inte hade skett i någon
ond avsikt från regeringens sida,
och därvidlag får väl hans ord gälla
så gott de kan.

Statsrådet Skoglund uppmanade mig
att i dag lägga korten på bordet. I morgon
kan det vara för sent, sade han.
Det är egentligen en ganska kuriös situation,
vari den interpellerade därigenom
försätter interpellanten. Jag har
ju velat att regeringen skulle lägga korten
på bordet, ty jag har, låt mig säga
i min enfald utgått ifrån att regeringen
känner till åtskilligt mer än jag kan
göra om den svenska storfinansens
transaktioner och möjligheter att ope -

rera. Att under dessa förhållanden anmoda
den interpellerande att komma
med uppgifter som regeringen främst
borde sitta inne med, är verkligen inte
att begära litet av den som önskat
få upplysningar angående omständigheter
som tydligen både han och regeringen
anser vara vitala i detta sammanhang.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Antingen lyssnade hem
Hagberg dåligt till mitt anförande eller
också missförstod han mig medvetet.
Jag sade tydligt och klart ifrån att
regeringen inte alls gjort någon gradering
av de omständigheter som medverkat
till det dåliga resultatet för SAS.
Jag vill än en gång understryka att den
ordning varvid dessa omständigheter
finns omnämnda i propositionen, icke
innebär någon gradering.

Herr Hagberg betonar att han har
sagt vad han tänker i denna fråga. Ja,
det behöver han inte tala om för mig
— det har jag förstått ändå. Men det
är en brist i hans framställning att han
inte har kunnat med några bevis belägga
riktigheten av vad han tänker
och säger.

Herr Hagberg kom i sin replik in
på den saken att jag inte skulle ha
svarat på hans fråga om den s. k. storfinansens
förhållande till GAMSA och
THAI. Så som den frågan var formulerad
har jag blivit ombedd att klarlägga
— om det nu var möjligt att göra
detta — äganderättsförhållandena
inom GAMSA och THAI och ingenting
annat. På den frågan har jag redan
svarat två gånger, och jag vet inte varför
herr Hagberg återkommer till saken.
Måhända försöker han göra några
kullerbyttor för att komma ur ett
besvärligt läge, vari han själv har försatt
sig.

Nr 24 45

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Kapitaltillskott till Scandinavian Airlines System (SAS), m. m., tillika svar på inter pellationer

ang. vissa uppgifter rörande SAS och i anledning av planer på an läggande

av ett storflygfält på ön Saltholm i Öresund

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! När det gäller ägandeförhållandet
i GAMSA och THAI finns
den skillnaden mellan min och statsrådet
Skoglunds framställning, att jag anfört
en rad indicier som pekar i en
bestämd riktning till stöd för den uppfattning
jag har. Herr Skoglund har
inte ens gjort »en kullerbytta» utan endast
nöjt sig med att bondneka utan
att anföra något som helst sannolikhetsskäl
för sitt bondnekande.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! De där indicierna som
herr Hagberg talade om var exakt de
som ämbetsmannadelegationen haft att
undersöka och har undersökt. Delegationen
har icke — jag kan inte göra
någonting annat än citera dem som haft
detta uppdrag — funnit något som tyder
på att svenskt eller skandinaviskt
kapital, frånsett SAS:s kapitalinsatser,
skulle vid någon tidpunkt ha stått bakom
de nämnda företagen. I denna delegation
har svenska, danska och norska
representanter ingått.

Herr CASSEL (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för upplysningarna
om denna lånetransaktion
1958. Jag var dock inte alldeles övertygad
om riktigheten i det bedömande
som då gjordes. Det är visserligen rätt,
som kommunikationsministern säger,
att 1956/57 var ett mycket gott år. Man
hade ett bruttoresultat på 64 miljoner
kronor och ett nettoresultat på 25 miljoner.
1957/58 visade upp en helt annan
bild. Då hade bruttoresultatet sjunkit
till mindre än hälften — 30 miljoner
kronor — och nettoresultatet blev
en förlust på 16 miljoner. Det är klart
att dessa uppgifter inte fanns tillgängliga
när propositionen om lån på 65 miljoner
lades fram på våren 1958, men

nog borde man inom departementet ha
haft en viss aning om vad som var att
vänta inom SAS under det löpande produktionsåret.
Man borde redan vid detta
tillfälle ha sett att utvecklingen var
ytterligt ogynnsam och man borde då
haft anledning att något fundera över
företagets utveckling på lång sikt.

Jag vill inte bestrida att riksdagen
haft ett ansvar för detta, men det hade
legat nära till hands att ge några upplysningar
om vad som höll på att hända.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Det är möjligt, herr
statsråd, att det i den hemligstämplade
delen finns uppgifter som — utan
att beröra det primära i diskussionen
— ändå givit stöd för uppgiften att
man berört frågan om svenska engagemang
i det mexikanska företaget. Naturligtvis
kan jag inte förneka att denna
möjlighet finns. I den offentliga delen
förekommer — om jag inte missminner
mig, och det är jag säker på
att jag inte gör — frågan om svenska
engagemang i Mexiko bara i ett sammanhang.
Det är där ordföranden herr
Wallenberg talar om vilka utmärkta
möjligheter som finns för svenskt kapital
i Mexiko och om sin kännedom
om det mexikanska kommunikationsministeriets
vilja och förmåga till samarbete.
Någonting annat har inte jag
funnit.

Däremot har jag å min sida givit åtskilliga
exempel. Jag bar påpekat, att
Sverige 1955 kom som tredje land när
det gäller antalet företag och kapitalplaceringar
i Mexiko. Jag skall gärna
lämna statsrådet en förteckning över
åtminstone 25 svenska företag i Mexiko,
varav många är Wallenberg-företag eller
företag som är associerade med det
Wallenbergska imperiet. Jag har erinrat
om omfattningen av den svenska
kapitalexporten till Mexiko. Här finns
dock en rad indicier.

46 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

Dessutom har jag — ganska förklarligt
för övrigt — inte den misstro till
Marcus Wallenbergs intelligens som
skulle förutsättas om man tror, att alla
dessa transaktioner som företagits i
SAS under påtryckning från ordföranden
Wallenberg vittnar om ett verkligt
omdöme och att en människa med
finansiella kunskaper och förbindelser
skulle stå bakom. Det finns en hund
begraven där, och jag tror inte man
kan bortförklara dessa egendomliga företeelser.
Det är ju sorgligt att vi i
dag inte kan leverera den slutliga bevisning
som tydligen skulle stjälpa hela
denna sak, att döma av statsrådet Skoglunds
uttalande. Men det kommer en
morgondag också.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Jag vill säga till herr
Cassel, att beslutet om detta lån fattades
hösten 1957 i samband med Arlanda-propositionen.
Då hade man inget
annat bokslut att tillgå än det jag nämnde
här, vilket uppvisade ett överskott
på 10,5 miljoner.

överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner på
bifall till l:o) utskottets hemställan;
2:o) motionen II: 796 av herr Hagberg
m. fl.; samt 3ro) utskottets berörda hemställan
med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till motionen 11:799
av herr Eliasson i Sundborn; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. II

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6

Bidrag till internationell hjälpverksamhet Föredrogs

statsutskottets utlåtande nr
128, i anledning av Kungl. Maj:ts i stats -

verkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1961/62 till Bidrag
till internationell hjälpverksamhet
jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj:t under tredje huvudtiteln (punkt
14, s. 20—31 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden
för den 3 januari 1961)
föreslagit riksdagen att till Bidrag till
internationell hjälpverksamhet för budgetåret
1961/62 anvisa ett reservationsanslag
av 34 600 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
öhmcm och Helmer Persson (I: 18)
och den andra inom andra kammaren
av herr Hagberg m. fl. (II: 28), i vilka
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
regeringen hemställde om skyndsam utredning
och förslag med syfte att ställa
ett räntefritt lån å en miljard kronor till
förfogande för att bygga upp näringslivet
i ett lämpligt antal utvecklingsländer,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Bengtson in. fl. (1:67) och den andra
inom andra kammaren av herr Hedlund
m. fl. (11:80), i vilka hemställts, att
riksdagen vid sin behandling av tredje
huvudtiteln, Bidrag till internationell
hjälpverksamhet, måtte besluta att

A. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

1. att Sverige inom FN och eljest i
det internationella samarbetet måtte
verka för att regeln om att bistånd till
utvecklingsländerna skulle motsvara 1
procent av nationalinkomsten snarast
möjligt blir allmänt vedertagen,

2. att en plan för den samlade svenska
biståndsinsatsens höjning inom rimlig
tid till 1 procent av nationalinkomsten
måtte upprättas,

3. att frågan om statligt stöd till den
svenska missionens biståndsinsatser i
utvecklingsländerna skyndsamt måtte

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 47

utredas, varvid frågan om anslag på tillläggsstat
särskilt måtte prövas;

B. till Bidrag till internationell hjälpverksamhet
för ibudgetåret 1960/61 anvisa
ett reservationsanslag av 51 000 000
kronor att fördelas på sätt som i motionen
anförts; samt

C. beakta vad i motionen i övrigt anförts,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Hamrin-Thorell (I: 113) och den andra
inom andra kammaren av herr Rimmerfors
(II: 143), i vilka hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställde om utredning av frågan huruvida
och under vilka former vapenfria
värnpliktiga kunde beredas möjlighet
att användas i svenska tekniska och humanitära
biståndsprogram,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fröken
Andersson m. fl. (1:180) och den
andra inom andra kammaren av fru
Sjövall m. fl. (11:279), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
skyndsam utredning rörande problemen
om forskningsinsatser för utvecklingsländerna
samt att Kungl. Maj:t för
1962 års riksdag framlade de förslag
som härav kunde föranledas.

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fröken
Andersson m. fl. (I: 181) och den
andra inom andra kammaren av fru
Sjövall m. fl. (11:278), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t hemställa att åtgärder vidtoges

1) för att samordna biståndsverksamheten
till utvecklingsländerna i dess
helhet;

2) för att underlätta en ökad och förbättrad
rekrytering av experter till biståndsverksamheten; 3)

för att förbättra möjligheterna för
svenska företag att etablera verksamhet
i utvecklingsländerna;

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

4) för att underlätta importen från
utvecklingsländerna,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Bengtson m. fl. (1:184) och den andra
inom andra kammaren av herr Nelander
m. fl. (11:288), i vilka hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte uttala sig för

att ett intimare samarbete mellan
Centralkommittén och Svenska missionsrådet
komme till stånd,

att en viss spridning av den svenska
hjälpverksamheten åstadkommes i syfte
att knyta kontakter med de nya staterna
i Afrika och att dessa insatser kan
förmedlas även genom svenska missioner
samt

att likaledes de i dessa länder arbetande
svenska missionerna finge möjlighet
att medverka vid urvalet av stipendiater,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Bengt Gustavsson och Tage Johansson
(I: 189) och den andra inom andra
kammaren av herrar Lindahl och Lundkvist
(11:280), i vilka hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
begärde att frågan om inrättande av ett
Afrika-institut bleve föremål för skyndsam
utredning,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Kaijscr och Schött (I: 304) och den
andra inom andra kammaren av herr
Källenius och fröken Karlsson (II: 366),
i vilka hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t hemställa att åtgärder
vidtoges för att

1. få till stånd en allmän samordning
av statens bistånd till u-länderna med
näringslivets ekonomiska och tekniska
insatser i fråga om exporten;

2. underlätta skapandet av ett särskilt
institut för finansiering av exporten till
u-länderna;

3. genomföra ett system med statliga
garantier vid investeringar i u-länderna; -

48 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

4. främja utlandspersonalens intressen
och behov av utbildning liksom utbildningen
i Sverige av lämplig personal
från u-länderna;

5. undersöka möjligheterna till en vidgad
nordisk samverkan för ökad export,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (I: 306) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl (11:363), i vilka hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av anslaget
till Bidrag till internationell hjälpverksamhet
under tredje huvudtiteln
måtte

A. besluta bifalla de föreslagna anslagen,
dock att a) tillskott av statsmedel
skulle utgå till insamlingen Sverige hjälper
med samma belopp som den enskilda
bidragsgivningen gåve utan maximering,
b) ytterligare 10 milj. kronor
borde ställas till förfogande för förstärkning
av EPTA och Särskilda fonden
inom FN och c) bidraget till FN :s barnfond
borde höjas från föreslagna
1 520 000 kronor till 1 800 000 kronor,
d. v. s. med 280 000 kronor;

B. besluta ställa 5 milj. kronor till
förfogande för vederbörliga organ för
vidgat hälsovårdsprogram i Etiopien
med särskild inriktning på spetälskebekämpningen; C.

besluta bemyndiga Kungl. Maj :t att
ställa upp till 2,5 milj. kronor till förfogande
för de svenska missionernas i
f. d. belgiska Kongo skolor och sjukvård
för den händelse hittills utgående
statsbidrag helt eller delvis skulle utebli; D.

besluta anvisa 1,5 milj. kronor för
utsändande av biträdande experter för
FN:s multilaterala bistånd;

E. besluta i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om en skyndsam och kvalificerad
utredning rörande

a) åtgärder för en sådan utformning
av det svenska kreditgarantisystemet att
detta bättre anpassades till det särskil -

da krav som ställs vid export till utvecklingsländerna,

b) skapande av möjligheter för svenska
investeringar och verksamhet utomlands
att uppnå garantier mot förluster
på grund av politiska risker,

c) åtgärder för att undanröja sådana
inslag i den svenska respektive inom
med Sverige i internationella organisationer
samarbetande länders handelspolitik
som kunde vara ägnade att motverka
en konstruktiv utvecklingspolitik
i fråga om utvecklingsländerna;

F. besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om en utredning rörande möjligheterna
att skapa ett beredskapslager
av livsmedel för snabbhjälp i katastrofsituationer; G.

med hänsyn till kravet på en snabb
ökning av de svenska biståndsinsatserna
hemställa att en delegation med parlamentarisk
förankring och med företrädare
för folkrörelser, näringsliv och
Svenska missionsrådet tillsattes med
uppgift att fortlöpande och i kontakt
med Centralkommittén för svenskt tekniskt
bistånd åt mindre utvecklade områden
följa den svenska biståndsverksamheten,
verka för önskvärd samordning
samt förbereda och framlägga förslag
till vidgade insatser;

H. hemställa att Kungl. Maj :t även
i övrigt beaktade vad i motionen anförts,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Schött (I: 325) och den andra inom
andra kammaren av fru Lidman-Frostenson
(11:364),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Segerstedt W iberg (1:395) och den
andra inom andra kammaren av fru Johansson
m. fl. (11:453), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte räkna upp
bidraget till UNICEF för budgetåret
1961/62 från föreslagna 1 520 000 kronor
till 1 800 000 kronor,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av her -

Nr 24 49

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

rar Wirmark och Hellebladh (I: 399)
och den andra inom andra kammaren
av fru Lindskog m. fl. (II: 454), i vilka
hemställts, att riksdagen beslutade uppräkna
anslaget för bilateralt bistånd
med ytterligare två miljoner kronor,
varav en miljon kronor för yngre biträdande
experter att anställas av centralkommittén
i anslutning till multilaterala
experters arbete och en miljon
att ställas till centralkommitténs förfogande
för mera brådskande biståndsinsatser
efter kommitténs prövning,

dels ock en inom andra kammaren
av herrar Nilsson i Gävle och Johansson
i Stockholm väckt motion (II: 456).

Utskottet hemställde,

1. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:67 och 11:80, såvitt nu
vore i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört rörande
biståndsverksamhetens storlek i
förhållande till nationalinkomsten och
utformningen av en plan för verksamheten; 2.

att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:304 och 11:366 i vad de
avsåge åtgärder för att underlätta skapandet
av ett särskilt institut för finansiering
av exporten till utvecklingsländerna,
i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;

3. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:306 och 11:363 i vad de
avsåge åtgärder för utformningen av det
svenska kreditgarantisystemet med tanke
på export till utvecklingsländerna,
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört;

4. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:304 och 11:366 i vad de
avsåge åtgärder för att undersöka möjligheterna
till vidgad nordisk samverkan
för export till utvecklingsländerna,
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört;

5. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:181 och 11:278 i vad de
avsåge åtgärder för att underlätta importen
från utvecklingsländerna, i skrivelse
4 — Andra kammarens protokoll 11)01. N

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;

6. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:18 och 11:28, 1:181
och 11:278, 1:304 och 11:366 samt
1:306 och 11:363, sistnämnda sex motioner
i vad de avsåge åtgärder för att
underlätta för svenska företag att etablera
verksamhet och investera kapital i
utvecklingsländerna, i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;

7. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 113 och II: 143, I: 181 och
11:278 samt 1:304 och 11:366, sistnämnda
fyra motioner i vad de avsåge
åtgärder för rekrytering och utbildning
av personal för biståndsverksamheten,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;

8. att motionen 11:456 icke måtte av
riksdagen bifallas;

9. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 180 och II: 279, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört;

10. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:306 och 11:363 i vad
de avsåge åtgärder på det handelspolitiska
området, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört; 11.

att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 306 och II: 363, i vad
de avsåge utredning rörande möjligheterna
att upprätta beredskapslager av
livsmedel för snabbhjälp i katastrofsituationer,
i skrivelse till Kungl. Maj: t
giva till känna vad utskottet anfört;

12. att motionerna I: 181 och II: 278,
I: 184 och II: 288, I: 304 och II: 366 samt
1:306 och 11:363, samtliga motioner
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj :t rörande samordning av biståndsverksamheten,
icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

13. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 189 och II: 280, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört;

r 24

50 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

14. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 67 och II: 80 i vad de avsåge
utredning av frågan om statligt stöd
till den svenska missionens biståndsinsatser
i utvecklingsländerna, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört;

15. att motionerna I: 184 och II: 288,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t rörande missionernas möjligheter
att medverka vid valet av stipendiater,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

16. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 184 och II: 288 i vad
de avsåge svenska missionärers medverkan
i hjälpverksamheten för kontakter
med de nya staterna i Afrika, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört;

17. att motionerna 1:67 och II: 80
samt I: 306 och II: 363, samtliga motioner
i vad de avsåge ytterligare medel till
EPTA och Specialfonden, icke måtte av
riksdagen bifallas;

18. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:306 och 11:363 samt
I: 395 och II: 453, förstnämnda båda motioner
såvitt nu vore i fråga, utöver av
Kungl. Maj:t föreslaget bidrag till Förenta
Nationernas barnfond (UNICEF)
anvisa ytterligare 280 000 kronor;

19. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:67 och 11:80 samt
1:306 och 11:363, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, utöver av Kungl.
Maj t föreslaget tillskott av statsmedel
till insamlingen »Sverige Hjälper» anvisa
ytterligare 5 000 000 kronor;

20. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 67 och II: 80 samt I: 306
och II: 363, i vad de avsåge att tillskottet
av statsmedel till insamlingen »Sverige
Hjälper» icke skulle maximeras, i
skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;

21. att motionerna 1:306 och 11:363
samt I: 399 och II: 454, samtliga motioner
i vad de avsåge ytterligare medel till

experter, icke måtte av riksdagen bifallas; 22.

att motionerna I: 325 och II: 364, i
vad de avsåge ytterligare medel till stipendiefonder,
icke måtte av riksdagen
bifallas;

23. att motionerna 1:67 och 11:80
samt I: 306 och II: 363, samtliga motioner
i vad de avsåge medel till vidgat
hälsovårdsprogram i Etiopien främst
för spetälskebekämpningen, icke måtte
av riksdagen bifallas;

24. att motionerna 1:67 och 11:80,
1:306 och 11:363 samt 1:399 och
II: 454, samtliga motioner i vad de avsåge
medel till de svenska missionärernas
i f. d. Belgiska Kongo skolor och
sjukvård, icke måtte av riksdagen bifallas; 25.

att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
I: 67 och II: 80 samt I: 306 och
11:363 och med avslag å motionerna
1:325 och II: 364 samt 1: 399 och II: 454,
samtliga motioner såvitt nu vore i fråga,
ävensom med bifall till motionerna
1:395 och 11:453, till Bidrag till internationell
hjälpverksamhet för budgetåret
1961/62 under tredje huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av
39 880 000 kronor.

I motiveringen anförde utskottet
bland annat följande:

De samlade svenska biståndsinsatserna
böra enligt motionerna 1:67 och
II: 80 planeras så, att de inom rimlig tid
motsvara 1 % av nationalinkomsten
samt att Sverige i det internationella
samarbetet bör verka för att även andra
länder avsätta en sådan andel av nationalinkomsten
för bistånd till utvecklingsländerna.
I en av Förenta Nationernas
generalförsamling hösten 1960 antagen
resolution, för vilken Sverige röstade,
uttalas en förhoppning om att internationellt
bistånd och kapital skola
väsentligt ökas till att snarast möjligt
motsvara ungefärligen 1 % av de ekonomiskt
utvecklade ländernas sammanlagda
nationalinkomst. Utskottet delar

Nr 24

Fredagen den 2G maj 1961 fm.

denna förhoppning och finner det naturligt,
att Sverige fortsätter att verka
för dess infriande.

Genom den breda och representativa
sammansättningen av Centralkommittén
och U-beredningen anser utskottet
de syften vara tillgodosedda, som ligga
bakom de i motionerna 1:181 och
11:278, 1:184 och 11:288, 1:304 och
II: 366 samt I: 306 och II: 363 framförda
förslagen angående samordning av
biståndsverksamheten, bland annat genom
tillsättande av en delegation med
parlamentarisk förankring och med företrädare
för folkrörelser, näringsliv
och Svenska missionsrådet såsom kontaktorgan
med Centralkommittén i biståndsfrågor
samt angående närmare
samarbete mellan Centralkommittén och
Svenska missionsrådet. Ifrågavarande
motioner, såvitt nu är i fråga, torde icke
böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Med anledning av väckta motioner
med yrkanden om utredningar och åtgärder
i skilda hänseenden vill utskottet
erinra om följande.

Med tanke på det stora och positiva
intresset för vidgat svenskt bistånd till
utvecklingsländerna tillsattes den 10
februari 1961 en särskild beredning på
regeringsplanet med företrädare för olika
sakkunskap och intresseområden ur
näringslivet, folkrörelserna, missionen
etc. Denna beredning för internationella
biståndsfrågor (teberedningen) har
till uppgift att vara en rådgivande grupp
till regeringen i frågor av principiell
karaktär rörande den svenska biståndsverksamhetens
utformning, avvägning
och samordning.

I anslutning till beredningen, som inledde
sitt arbete den 3 mars, komma arbetsgrupper
att få hand om sådana stora
och viktiga problemkomplex, som
kräva särskild penetration. Två dylika
grupper ha redan tillsatts. Den ena skall
behandla de principiella och praktiska
utbildningsfrågorna vid en vidgad
svensk insats för utvecklingsländerna.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

Fn annan arbetsgrupp, där missionen
och andra privata hjälporganisationer
äro särskilt företrädda, har till uppgift
att definiera och klarlägga avgränsningen
mellan humanitärt och tekniskt
bistånd och undersöka möjligheterna av
en närmare samverkan mellan dessa
hjälpformer.

En särskild arbetsgrupp skall även,
enligt vad utskottet inhämtat, tillsättas
för en genomgång av nuvarande och
andra tänkbara statliga åtgärder på det
ekonomiska och handelspolitiska området
med sikte på att förbättra utvecklingsländernas
avsättningsmöjligheter
och underlätta för dem att på kommersiell
basis erhålla kapital och krediter.
Till de problem, som därvid bli aktuella,
höra även frågorna om exportkreditgarantier,
investeringsskydd och
skattetekniska åtgärder.

I anslutning till en av Nordiska Rådet
den 22 februari 1961 antagen rekommendation
har en nordisk ministerkommitté
tillsatts och påbörjat sitt arbete.
Kommittén har till uppgift att tjäna
som kontaktorgan för dryftande och
framläggande av förslag om konkreta
samarbetsuppgifter, i vad gäller stöd
åt utvecklingsländerna från de nordiska
ländernas sida.

Efter avgivandet av sitt ovannämnda
betänkande angående den svenska utvecklingshjälpens
organisation har Administrationsutredningen
övergått till
den andra huvuddelen av sitt uppdrag,
nämligen frågorna om all underlätta
rekryteringen av svenska experter för
utlandstjänst i det tekniska biståndet
och att förbättra möjligheterna att i
Sverige mottaga och handleda stipendiater.
I förstnämnda hänseende skall
utredningen ägna särskild uppmärksamhet
åt möjligheterna att underlätta
svenskt deltagande i en ökad biståndsverksamhet
dels genom liberalisering av
tjänstevillkoren (tjänstledighet, återanställning,
tillgodoräkning av lön och
pension) för dem som ställa sig till förfogande
för expertuppdrag utomlands,

52 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

dels ock genom särskild utbildningsverksamhet
för att ge svenska fackmän
den nödvändiga skolningen för arbetet
såsom experter i utlandstjänst. Slutligen
må erinras om att administrationsutredningen
enligt sina direktiv till
prövning kan upptaga även vissa andra
frågor, däribland koordinationen av
statliga och enskilda initiativ på det
tekniska biståndsområdet.

Utskottet konstaterar, att det ovannämnda
omfattande utredningsarbetet,
syftande till att främja vidgade och
samordnade svenska biståndsinsatser,
är inriktat på områden och frågor, motsvarande
dem som enligt väckta motioner
böra bli föremål för utredningar
m. m. Utskottet utgår därför från att de
motionsvis framförda kraven på utredningar
och åtgärder komma att täckas
av pågående utredningsarbete. Särskild
uppmärksamhet bör därvid liksom i
andra sammanhang ägnas den angelägna
uppgiften att på olika sätt underlätta
handeln med och kapitaltillförseln till
utvecklingsländerna.

Beträffande behandlingen av de i anslutningen
till här aktuella medelsanvisningar
väckta motionerna vill utskottet
sammanfattningsvis anföra följande.

På vissa punkter har utskottet funnit
anledning att förorda en höjning av
de av Kungl. Maj:t äskade medlen; det
gäller statsbidraget till insamlingen
»Sverige Hjälper» och bidraget till den
internationella barnfonden (UNICEF).

På andra punkter synas motionärernas
önskemål kunna väl tillgodoses inom
ramen för de medel, som vid bifall till
utskottets förslag komma att finnas tillgängliga
under nästa budgetår; det gäller
utsändandet av biträdande experter
till de för Förenta Nationernas biståndsverksamhet
anlitade experternas
arbete, bekämpandet av spetälska
och, till väsentliga delar, stödet till
av missionen bedriven biståndsverksamhet.
Vidare torde samtliga de utredningskrav,
som framställas i motionerna
komma att tillgodoses, om än

i delvis andra former än motionärerna
tänkt sig. När det slutligen gäller bidragen
till EPTA och Specialfonden, där
Sverige redan nu tillhör de främsta bidragsgivarna,
bär utskottet — som
starkt understrukit betydelsen av dessa
organ — icke ansett sig kunna utan
ytterligare prövning tillstyrka en höjning
utöver av Kungl. Maj:t förordad
medelsanvisning.

De motioner som, i vad de icke behandlats
i det föregående eller avse
medelsanvisning, sålunda torde komma
att bli föremål för närmare prövning av
administrationsutredningen respektive
U-beredningen, äro 1:18 och 11:28,
1:67 och 11:80, 1:113 och 11:143,
1:180 och 11:279, 1:181 och 11:278,
1:184 och 11:288, 1:189 och 11:280,
1:304 och 11:366 samt 1:306 och
II: 363.

Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t
låter överlämna ifrågavarande motioner
till nämnda utredning och beredning
och föreslår, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ger till känna vad
utskottet sålunda anfört.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Boman, Ivar Johansson,
Axel Johannes Andersson, Lundström,
Sundin, Svensson i Stenkyrka, Ståhl,
Eliasson i Sundborn, Wedén och Helén,
vilka ansett

dels att det ovan intagna stycke i utskottets
yttrande, som började med »De
samlade» och slutade med »dess infriande»,
bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Eftersom Förenta Nationerna i en
av generalförsamlingen antagen resolution
hösten 1960 förklarat, att de ekonomiskt
utvecklade ländernas bistånd
till utvecklingsländerna väsentligt borde
ökas så, att den internationella hjälpen
skulle komma att motsvara ungefärligen
1 % av de ’rika’ ländernas sammanlagda
nationalinkomst, anser utskottet
det nödvändigt, att vårt land redan
nu närmare planerar, hur de svenska
insatserna skola höjas.

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 53

Utskottet föreslår därför med anledning
av motionerna I: 67 och II: 80, att
det med största möjliga skyndsamhet
upprättas en plan för den svenska hjälpverksamhetens
utbyggnad såväl vad avser
den multilaterala som den bilaterala
hjälpen. Denna plan bör lämpligen innehålla
dels angelägenhetsgradering för
olika arbetsuppgifter i ifrågakommande
länder och dels vilka projekt som
kunna inrymmas i kostnadsramar av
olika storleksordning som av riksdagen
under de närmaste åren kunna
komma att ställas till förfogande för
den internationella biståndsverksamheten.

Önskvärt vore om man inom rimlig
tid skulle kunna komma fram till en
volym av den internationella hjälpen i
överensstämmelse med den ovannämnda
av Förenta Nationernas generalförsamling
beslutade målsättningen, härvid
självfallet inräknade samtliga de
ekonomiska prestationer, soin göras
från vårt land för detta ändamål.»

dels ock att utskottet under 1) bort
hemställa, att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna 1:67 och 11:80, såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa att en plan för
den svenska biståndsverksamhetens utbyggnad
måtte upprättas.

2) av herrar Boman, Ivar Johansson,
Axel Johannes Andersson, Lundström,
Sundin, Svensson i Stenkyrka, Stähl,
Eliasson i Sundborn, Wedén och Ilelén,
vilka ansett

dels att den ovan intagna del av utskottets
yttrande, som började med »Genom
den» och slutade med »sålunda anfört»,
bort ersättas med text av följande
lydelse:

»De problem, som det gäller att angripa
för att efter hand kunna förbättra
utvecklingsländernas läge, beröra kapitalförsörjningen
och investeringsuppbyggnaden,
livsmedelsförsörjningen,
kunskaps- och kompetensuppbyggnaden
samt familjeplaneringen.

De biståndsinsatser, som Dittills kom -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

mit till stånd som led i hjälpen åt utvecklingsländerna,
ha delvis fått karaktären
av hjälpaktioner i katostrofsituationer.
Vad det nu gäller är icke internationell
välgörenhet utan internationell
utvecklingspolitik av långfristig och
planmässig art.

De olika internationella organ, som
skapats med mer eller mindre direkt
inriktning på utvecklingsländernas problem,
utgöra viktiga faktorer i sammanhanget
för administration, samordning
och planläggning. Men skall deras insats
kunna bli effektiv måste nödvändiga
finansiella medel ställas till deras förfogande
och medlemsstaterna vara villiga
att ta konsekvenserna härav samt att
i sin tur någorlunda underordna sig utvecklingspolitikens
intentioner vid utformningen
av sin interna och internationella
politik.

De åtgärder, som i det följande diskuteras,
böra ses mot bakgrunden av vad
har anförts.

Beträffande exportkreditgarantierna
kan visserligen sägas att dessa efter den
liberalisering av bestämmelserna, som
skedde år 1959, till någon del täcka
även politiska risker, men i huvudsak
avse de kommersiella risker. De gynna
främst exportkreditgivning till mera utvecklade
stater och avse närmast att
underlätta varuhandeln. Fn ytterligare
liberalisering av bestämmelserna och
eventuellt en subventionerad nedskärning
av försäkringsavgiften för de svenska
exportkreditgarantierna skulle ge
möjlighet till en betydande ökning av
den svenska kapitalexporten till utvecklingsländerna.
Den stimulerande
effekt, som en förlängning av kredittiderna
skulle kunna få, bör ej heller förbises
i sammanhanget.

År 1959 investerades ca 350 miljoner
kronor svenskt kapital i utlandet. Av
detta belopp gick nära 20(1 miljoner kronor
till Europa och över 100 miljoner
kronor till Amerika. Endast en liten del
investerades i utvecklingsländerna. En
förklaring härtill är naturligtvis risken

54 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

för nationalisering eller andra politiska
åtgärder. Det hör övervägas att skapa
någon form av garanti för svenska
investeringar och lån utomlands. I utlandet
är det vanligt, att sådana garantier
ombesörjas av samma organ, som
handha de vanliga exportkreditgarantierna.
Även andra lösningar av problemet
äro möjliga. Det väsentliga är, att
former skapas för att underlätta investeringar
i utvecklingsländerna.

Handelpolitikens utformning i fråga
om utvecklingsländerna är av betydelse
även i andra avseenden än de, som berörts
i det föregående. Viktigt är att de
utvecklade länderna icke uppträda så,
att de samtidigt som de, å ena sidan, i
olika former bringa hjälp till ekonomisk
expansion, å andra sidan, försvåra eller
rent av hindra utvecklingsländerna att
få tillfredsställande avsättning för sina
produkter. Åtgärder böra därför övervägas,
som undanröja sådana inslag i
den svenska och i de med Sverige i
internationella organisationer samarbetande
ländernas handelspolitik, som
kunna vara ägnade att motverka en konstruktiv
politik i fråga om utvecklingsländerna.

I utvecklingsländerna arbetar livsmedelsförsörjningen
med ytterligt knappa
marginaler. Det finns emellertid ett annat
problem i sammanhanget. Det gäller
de akuta katastrofsituationer i fråga
om livsmedelsförsörjningen inom
begränsade områden, som då och då inträffa.
Här kan en relativt begränsad
insats under en kortare tid ofta bli till
stor hjälp. Det bör övervägas att skapa
ett beredskapslager av lämpliga livsmedel
för att ställas till förfogande i akuta
nödsituationer.

Eftersom det är uppenbart, att en allt
större del av de medel, som erfordras
för en snabb och betydande ökning av
det svenska biståndet till utvecklingsländerna,
måste ställas till förfogande via
statsbudgeten eller genom statliga åtgärder
är det angeläget med en parlamentariskt
förankrad utredningskommitté

för att framlägga förslag beträffande
här berörda och övriga spörsmål av betydelse
för hjälpen till utvecklingsländerna.
Ett skäl för att tillskapa en sådan
kommitté är det faktum, att Centralkommitténs
petita i sina detaljer
icke offentliggöras av hänsyn till främmande
makter. Erfarenheten har vidare
visat, att det finnes ett behov av större
koordination av de svenska insatserna
från olika håll och en mera samordnad
framtidsplanering. Detta behov skulle
tillgodoses, om den nämnda parlamentariska
beredningen utökades med företrädare
för folkrörelser, näringsliv och
Svenska missionsrådet.

Utskottet föreslår därför med anledning
av motionerna 1:306 och 11:363,
att en kommitté med parlamentarisk
förankring och med företrädare för folkrörelser,
näringsliv och Svenska missionsrådet
tillsättes med uppgift att utreda
och framlägga förslag i här angivna
spörsmål.»

dels ock att utskottets hemställan i
nedan angivna delar bort ha följande
lydelse:

»3. att riksdagen må, med bifall till
motionerna I: 306 och II: 363, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om utredning rörande åtgärder
för en sådan utformning av det
svenska kreditgarantisystemet att detta
bättre anpassas för export till utvecklingsländerna; 6.

att riksdagen må, med bifall till motionerna
I: 306 och II: 363, såvitt nu är
i fråga, ävensom i anledning av motionerna
I: 18 och II: 28, I: 181 och II: 278
samt I: 304 och II: 366, sistnämnda fyra
motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
i syfte att bereda möjligheter för svenska
investeringar och svensk verksamhet i
utvecklingsländerna;

10. att riksdagen må, med bifall till
motionerna I: 306 och II: 363, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om utredning rörande åtgärder
för att undanröja sådana inslag i

Nr 24 55

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

den svenska och i de med Sverige i
internationella organisationer samarbetande
ländernas handelspolitik, som
kunna vara ägnade att motverka en konstruktiv
utvecklingspolitik i fråga om
utvecklingsländerna;

11. att riksdagen må, med bifall till
motionerna I: 306 och II: 363, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om utredning rörande möjligheterna
att upprätta beredskapslager av
livsmedel för snabbhjälp i katastrofsituationer; 12.

att riksdagen må, i anledning av
motionerna I: 181 och II: 278, I: 184 och
11:288, 1:304 och 11:366 samt 1:306
och II: 363, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa att en kommitté med parlamentarisk
förankring och med företrädare
för folkrörelser, näringsliv och
Svenska missionsrådet tillsättes med
uppgift att utreda och framlägga förslag
i de hänseenden, som av utskottet
angivits;»

3) av herrar Boman, Ivar Johansson,
Axel Johannes Andersson, Lundström,
Sandin, Svensson i Stenkyrka, Ståhl,
Eliasson i Sundborn, Wedén och Helén,
vilka ansett att utskottet under
17) bort hemställa att riksdagen måtte,
i anledning av motionerna I: 67 och
11:80 samt 1:306 och 11:363, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, utöver
av Kungl. Maj:t föreslagit belopp till
EPTA och Specialfonden anvisa ytterligare
11 400 000 kronor.

4) av herrar Boman, Ivar Johansson,
Axel Johannes Andersson, Lundström,
Sandin, Svensson i Stenkyrka, Ståhl,
Eliasson i Sundborn, Wedén och Ilelén,
vilka ansett att utskottet under 21) bort
hemställa, att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna 1:306 och 11:363
samt i anledning av motionerna 1:399
och II: 454, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga, utöver av Kungl. Maj:t föreslaget
belopp till experter anvisa ytterligare
1 500 000 kronor.

5) av herrar Boman, Ivar Johansson,

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

Axel Johannes Andersson, Lundström,
Sundin, Svensson i Stenkyrka, Ståhl,
Eliasson i Sundborn, Wedén och Helén,
vilka ansett att utskottet under 23)
bort hemställa, att riksdagen måtte, med
bifall till motionerna I: 306 och II: 363
samt i anledning av motionerna I: 67
och II: 80, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga, till vidgat hälsovårdsprogram
i Etiopien anvisa 5 000 000 kronor.

6) av herrar Boman, Ivar Johansson,
Axel Johannes Andersson, Lundström,
Sundin, Svensson i Stenkyrka, Ståhl,
Eliasson i Sundborn, Wedén och Helén,
vilka ansett att utskottet under 24) bort
hemställa att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna 1:306 och 11:363
ävensom i anledning av motionerna I: 67
och II: 80 samt I: 399 och II: 454, samt
liga motioner såvitt nu vore i fråga, till
de svenska missionärernas i f. d. Belgiska
Kongo skolor och sjukvård anvisa
2 500 000 kronor.

7) av herrar Boman, Ivar Johansson,
Axel Johannes Andersson, Lundström,
Sundin, Svensson i Stenkyrka, Ståhl,
Eliasson i Sundborn, Wedén och Helén,
vilka under förutsättning av bifall till
reservationerna 3)—6) ansett att utskottet
under 25) bort hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl.
Maj ds förslag ävensom motionerna I: 67
och II: 80, I: 306 och II: 363 samt I: 399
och II: 454 och med avslag å motionerna
1:325 och 11:364, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, och med bifall
till motionerna 1:395 och 11:453,
till Bidrag till internationell hjälpverksamhet
för budgetåret 1961/62 under
tredje huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 60 280 000 kronor.

8) av herr Heckscher, utan angivet
yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! På ledarspalten i New
York Times offentliggjordes häromdagen
en plan, enligt vilken president

56 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

Kennedy inom den närmaste framtiden
av kongressen skall begära en summa
av 7,3 miljarder dollars, d. v. s. inemot
40 miljarder svenska kronor, som en
lånefond för fredlig uppbyggnad av
underutvecklade länder, pengar som
skall disponeras under en femårsperiod.
Denna nya hjälpfond skall omhänderhas
av ett särskilt nytt ämbetsverk,
som första året får disponera 1,2 miljard
dollars och därefter 1,5 miljard
för vart och ett av de fyra följande.

Av mindre intresse är att tidningen
förutser hur förslaget kommer att vålla
huvudvärk — som tidningen säger —
hos de kongressledamöter, som grips av
illamående inför olika slag av stöd till
främmande länder. Det märkliga med
denna aktion är, att den vältaligt illustrerar
att många års vackra deklarationer
nu övergått i handling av stora
mått. Här blir det lån med amorteringstider
på flera decennier och till en
ränta på 2 procent eller ännu lägre.
Parallellt med denna hjälpform kommer
de omfattande anslagen, multilateralt
via FN och bilateralt till mottagarländerna,
att fortsätta. Man har
emellertid i Amerika funnit, att denna
form av hjälp inte bringar det bestående
stöd som man önskar utan att tiden nu
är inne för aktioner i större stil.

Tanken är som vi alla vet ingalunda
ny. I sitt senaste stora arbete i detta
ämne har professor Gunnar Myrdal med
energi och talang anvisat samma väg
för vad han kallar välfärdssamhällets
omvandling till »välfärdsvärld». U-länderna
måste gå samma väg som de utvecklade
länderna i den västliga världen
eu gång vandrat, från fattigdom
och nöd till god standard och mera allmänt
välstånd. Myrdal klargör en rad
komplicerade förutsättningar för denna
invecklade process. Dit hör inte minst
politisk stabilitet och det förtroende
utomlands som därigenom skapas. Detta
i sin tur kräver en regeringsmakt
med auktoritet och förmåga att upprätthålla
ordning. I det väsentliga måste

utvecklingsländerna själva ta ansvaret
för och skapa sin egen bättre framtid.

Till samma slutsats bär man uppenbarligen
kommit i vissa av de internationella
organ, som fått till uppgift
att förmedla hjälp av detta slag. Vid
statsutskottets besök vid OEEG för ett
par månader sedan lämnades den uppgiften,
att av 30 miljoner dollars, som
under en viss period tillförts ett antal
utvecklingsländer, hela 23 miljoner utgjort
valuta för varuleveranser, medan
endast återstående 7 varit stödaktioner.
Detta är, menar de sakkunnigaste av
bedömarna, den i längden riktiga vägen.

För ett snabbt ökat handelsutbyte
krävs snarast upprustning av dessa länders
produktionsapparat, och det är
där de verkligt stora kapitalbehoven
måste tillgodoses från de utvecklade
länderna.

Det har varit mig angeläget, herr talman,
att i korthet söka antyda detta
stora perspektiv för att vi inte skall
stirra oss blinda på de ekonomiska uppoffringar
av relativt blygsamt och tillfälligt
slag, som i dagens debatt är aktuella.
Inför den i hela den västliga
världen vaknande insikten om ökade
insatser måste vi från början ha blicken
klar för det väsentliga, det som
sträcker sig över längre tidsperioder.

Dessa problem finns emellertid avspeglade
även i dagens utskottsutlåtande,
i den formen nämligen att reservanterna
begär utredning och förslag
med sikte på en rad åtgärder, som hittills
försummats men som brådskande
måste förberedas även från svenskt håll.
Det gäller — jag summerar i korthet —

1. en sådan utformning av det svenska
kreditgarantisystemet, att detta bättre
anpassas för export till utvecklingsländerna,

2. sådana åtgärder från det allmännas
sida, att bättre möjligheter beredes
för svenska investeringar och svensk
ekonomisk verksamhet över huvud i
utvecklingsländerna,

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 57

3. åtgärder för att undanröja sådana
inslag i den svenska och i de med
Sverige i de internationella organisationerna
samarbetande ländernas handelspolitik,
som till äventyrs kan motverka
en konstruktiv utveckling i dessa
länder.

Samtliga dessa tre utredningskrav,
vilka finns i reservationen som är fogad
till dagens utlåtande, tar sikte på
de långsiktiga planer för den uppbyggnad
av vår omvärld, i vilken även vi
måste göra en aktiv insats, och där vi
måste vara beredda på att det kommer
att kosta pengar. Ingen av dessa tre angelägna
utredningsuppdrag är påbörjade
eller planerade. Det är därför en
smula vemodigt att utskottets majoritet
genomgående nöjt sig med att helt
platoniskt för Kungl. Maj:t ge tillkänna
vad utskottet därvidlag anfört. För reservanterna
bär denna passiva inställning
framstått som helt otillräcklig.

Några avsnitt av det föreliggande utlåtandet
spänner över såväl en mer
långsiktig som en näraliggande framtid.
Detta gäller först planeringen av
en betydligt mer omfattande verksamhet
än den som hittills har kunnat
igångsättas. Såväl utskottsmajoriteten
som reservanterna pekar på beslutet i
FN:s generalförsamling om 1 procent
av nationalinkomsten som riktpunkt
och målsättning för de utvecklade ländernas
insatser för utvecklingsländerna.
Ingendera bär ansett sig kunna uttala
något om den tidpunkt, då denna
målsättning helt skulle kunna realiseras.
Utskottets ställningstagande innebär
trots detta ett stort steg framåt i
jämförelse med regeringsförslaget. Reservanterna
begär utöver utskottsmajoritetens
förslag att man omedelbart skall
börja något närma sig det uppsatta
målet genom att inom vederbörande
instanser en plan upprättas för den
svenska biståndsverksamhetens utbyggnad.
Detta är ett nödvändigt led för
det fortsatta arbetet, som också framgår
av utskottsmajoritetens ''illkänna -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

givande av vad som anförts. Reservanterna
reser kravet på omedelbar igångsättning.

Som en både långsiktig och brådskande
insats framstår även reservanternas
begäran om utredning av möjligheterna
att upprätta beredskapslager
av livsmedel för snabbhjälp i katastrofsituationer.
Även på denna viktiga
punkt har majoriteten nöjt sig med ett
tillkännagivande. Hur ofantligt värdefull
en sådan beredskapsåtgärd skulle
vara framgår med all tydlighet av den
hungersnöd som de senaste månaderna
drabbat särskilt vissa utsatta och härjade
delar av Kongo. Men även andra
trakter av vår jord skulle därvid komma
i åtanke och kunna bringas snabbare
hjälp än hittills. Redan nu har vi
för vår egen beredskap inte oväsentliga
lager av dylika varor, lager som
inte skulle må illa av en snabbare omsättning.
Sekretesskäl hindrar mig att
närmare beröra denna sida av saken.
Jag har endast summariskt velat peka
på den möjlighet som här föreligger
att mycket snabbt komma ett gott stycke
på väg.

Formerna för de betydelsefulla och
omfattande utredningsuppdrag som angetts
i resevationen har vi också tilllåtit
oss att i korhet skissera. Eftersom
det i allt högre grad kommer att gälla
både åtgärder och utgifter i statlig regi,
framstår det som självklart att statsmakterna
skall ta initiativ och huvudansvar.
Samtidigt är det glädjande att
bevittna, hur omtanken om utvecklingsländerna
alltmer gripit omkring
sig och blivit en folkrörelse rakt igenom
alla redan befintliga folkrörelser.
Inte minst årets första maj-demonstration
bar ett tydligt vittnesbörd därom.
Att dessa nya krafter skall tas i anspråk
för de nya uppgifterna har synts
oss höjt över varje diskussion.

Då här kräves stora kapitalresurser
vid sidan av entusiasm och god vilja,
är det lika självklart att även produktionens
företrädare redan från början

58 Nr 24

Fredagen den 243 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

får tillfälle att spela en avgörande roll
vid planering och projektering. Bådadera
måste grundas på den ekonomiska
verklighetens fasta mark.

Som oomstridd pionjär i arbetet för
de underutvecklade folken står, i varje
fall i vårt land, den kristna missionen.
Den har redan kommit långt före alla
andra krafter, dels genom sin religiösa
verksamhet och dels och inte mindre
med sin kulturella och sociala omvårdnad
genom skolor, sjukhus och annan
humanitär verksamhet. Där finns stora
fonder insikt och erfarenhet att tillgodogöra
detta arbete. Det framstår därför
som inte bara naturligt utan även oundgängligt
att våra missionssällskap ingår
som en av parterna i det kommande
mångsidiga utrednings- och planeringsarbete
som här förestår. Deras samlande
organ är Svenska missionsrådet,
som i flera motioner liksom i reservationen
har anvisats som närmast liggande
instans.

Herr talman! När jag härefter går
över till att något beröra anslagsfrågorna,
är jag angelägen om att inte överdriva
vad som skiljer majoriteten och
reservanterna åt. På ett par punkter har
majoriteten under utskottsbehandlingens
gång gjort värdefulla närmanden till
reservanterna. Det gäller såväl anslaget
till UNICEF som viljan att soulagera de
svenska missionssällskapen i Kongo för
tidigare belgiska statsbidrag, som numera
knappast kan väntas komma att
utgå.

Över huvud taget är det uppenbart att
utskottsbehandlingen har rönt kraftigt
inflytande av reservanternas yrkanden.
Ett glädjande vittnesbörd därom är att
en rad yrkanden, som tidigare innebar
avslag, på ett senare stadium har utbytts
mot mera positiva yrkanden om
tillkännagivanden av vad som anförts.

Om det nu möjligen invändes att denna
influens från reservanterna inte är
att tillskriva reservationen utan snarare
första maj-demonstrationen, så har jag
självfallet ingenting att tillägga. I så fall

har även högerrepresentanterna utsatts
för en nyttig påverkan från det hållet,
vilket givetvis inte helt kan uteslutas.
Socialdemokraterna i utskottet har från
början till slut genom alla inte oväsentliga
ändringar haft troget sällskap med
högerrepresentanterna, och jag hälsar
alla förändringar till det bättre med
glädje.

Jag vill som sagt inte överdriva skillnaderna
när det gäller de ekonomiska
insatser som föreslås med omedelbar
verkan. När man som här tvingas mäta
med tesked för behov, som formligen
liknar en ocean, tillkommer det ingen
att ta stora ord i sin mun.

Men ändå är det från vår svenska
synpunkt sett inte alldeles obetydligt,
om man som utskottsmajoriteten stannar
vid 39 880 000 kronor eller om man
som reservanterna yrkar på 60 280 000
kronor. Att vi inte skulle ha råd är i år
er. ohållbar invändning. Inte heller kan
det resas några betänkligheter av samhällsekonomisk
art. I fjol var statsrådet
fru Lindströms stora invändning
mot folkpartiets då något längre gående
krav på ekonomisk hjälp att projekt inte
fanns utarbetade och klara, så att pengarna
skulle komma till verklig nytta.
Jag skall inte här diskutera hur det då
förhöll sig. Men i år måste även den undanflykten
vara tystad. Det restes nämligen
i fjol så starka krav på effektiv
planering att det ansvariga statsrådet
under det år som gått sedan dess och
med den växande folkopinionen för
ögonen inte kan ha undgått att tillse
planeringens fortgång och effektivisering.

Jag konstaterar också med tillfredsställelse
att enligt vad vi inhämtat är
planer klara både i FN för multilaterala
och här hemma för bilaterala insatser
av ännu större omfattning för nästa
budgetår än vad som kan fås ut för
även det högre belopp som reservanterna
yrkar.

Till FN:s verksamhet genom EPTA
och Speciella fonden, vilka avser tek -

Nr 24 59

Fredagen den 20 maj 1901 fm.

niskt bistånd och utvidgad expertrådgivning,
är projekt färdiga för cirka
ISO miljoner dollars. Ännu fattas i pengar
räknat ett gott stycke till de 100
miljonerna, och för allt som ännu lämnas
kommer ett utfäst tillskott från USA
på 40 procent. Det finns därför all anledning
att här lämna ett kraftigare bidrag
än vad regeringen och utskottets
majoritet föreslagit. Reservanterna har
i enlighet med väckta motioner fixerat
sitt yrkande till den multilaterala
hjälpen — utöver regeringens förslag
—- till 11,4 miljoner kronor.

Beträffande de bilaterala insatserna
har det framstått som önskvärt att kunna
sända ut ett ökat antal biträdande
experter, som efter tjänstgöring under
de äldres och mera erfarnas ledning
kan skolas att träda in i ett vidgat arbete,
som snart väntar. För ett belopp
av 1,5 miljon kronor kan enligt vad vi
inhämtat ett 20-tal, kanske ett 25-tal,
unga människor anställas för dessa uppgifter.
Arbetet väntar, och fler än som
kan få plats har anmält intresse för
denna verksamhet och för att resa ut.
Detta är bakgrunden till reservationens
yrkande i denna del.

Det program för sjukdomsbekämpning,
särskilt i Etiopien, som ligger
många svenskar varmt om hjärtat, tar
inte enbart sikte på spetälskevården,
men den hör i hög grad dit. Utskottsmajoriteten
har ansett att dessa uppgifter
bör kunna fullföljas med medel från
Rädda barnens insamling, vilken nu
glädjande nog är uppe i 12 miljoner
kronor, samt genom insamlingen Sverige
hjälper. Rädda barnens insamling
tar emellertid som sig bör sikte på sjulcdomsbekämpning
i olika delar av världen
med dess skriande behov.

Av de hittills i runt tal G miljoner
kronor som Sverige hjälper-insamlingen
inbringat vill utskottsmajoriteten använda
2,5 miljoner kronor för stöd åt
missionerna i Kongo. Här finns alltsa
inte tillräckliga medel för en effektiviserad
insats till fromma för de spet -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

älskesjuka i Etiopien. De 5 miljoner
kronor i statsbidrag för detta ändamål
som yrkats i den stora folkpartimotionen
är alltså mer än välmotiverade. Detta
faktum har föranlett reservationsyrkandet
om beloppet 5 miljoner kronor
för detta ändamål.

Slutligen gäller det här också frågan
om det stöd för skolor och sjukvård,
som belgiska regeringen hittills har lämnat
Svenska missionsförbundet, Svenska
baptistmissionen och Pingströrelsen i
Kongo, och som har uppgått till i runt
tal 2,5 miljoner kronor men som nu
måste beräknas bortfalla. Glädjande nog
har utskottsmajoriteten i slutversionen
av sitt utlåtande visat ett positivt intresse
för denna verksamhet. Men då
man samtidigt hänvisar till att beloppet
bör kunna tillgripas ur insamlade, alltså
frivilliga, medel genom Sverige hjälperpengar
som man också vill ha för spetälskebekämpningen
— så innebär detta
att man visserligen med ena handen
lämnar ett statligt tillskott av samma
storlek som insamlingen givit, men att
man i samma ögonblick också tar tillbaka
ett ungefär lika stort belopp.

Med hänsyn till nöden i världen och
även efter de utfästelser som gjorts i
samband med dessa insamlingar
bland annat från statsminister Erlander
— har detta tillvägagångssätt för
reservanterna framstått som högst otillfredsställande.
Svenska staten bör här
träda i den belgiska statens ställe, eftersom
det gäller ett arbete i mänsklighetens
tjänst i Kongo som angår oss
alla lika mycket. Att här tillgripa insamlingsmedel
är eu finansieringsmetod,
som för oss framstår såsom varande
under de svenska statsmakternas
värdighet.

Härmed har jag, herr talman, i så
sammanträngd form som det stora och
viktiga ämnet tillåter, dels sökt ange
skiljaktigheterna mellan majoriteten
och reservanterna i utskottet, dels också
anfört de motiv på vilka reservationsyrkandena
är grundade. I anslag rör det

CO Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

sig om en skillnad på drygt 20 miljoner
kronor. När det gäller aktivisering av
denna världsvida verksamhet är skillnaden
av kvalitativ art. Den kan inte
mätas i pengar, men på det området
är den minst lika stor -— snarare större.
Åtskilliga smärre motionsyrkanden
har ansetts kunna inrymmas i de belopp,
som reservationen fixerat och har
därför inte speciellt upptagits.

Om man skall försöka karakterisera
skillnaden mellan tänkesätt bakom majoritetsutlåtandet
och reservationen,
skulle jag vilja göra det så, att båda
parters goda vilja självfallet är höjd
över varje diskussion. Det kan dock
kanske skönjas en viss nyansolikhet beträffande
ivern att snarast göra en
ökad insats.

Utskottsmajoriteten har sträckt sig
ett litet stycke längre än Kungl. Maj :t
i statsverkspropositionen och vi noterar
detta med tillfredsställelse. Jag uttalar
den förhoppningen att andra kammaren
skall frigöra sig från förutfattade
meningar och vid beslutet följa vad
som rekommenderas i reservationen.
Jag vill inte påstå att den innebär ett
krafttag men den är i varje fall ett
ganska väsentligt större steg i rätt riktning
än både Kungl. Maj:ts förslag och
utskottsmajoritetens yrkanden.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till samtliga de punkter, som
finns upptagna i de reservationer av
herr Boman m. fl., vilka är fogade till
statsutskottets utlåtande nr 128.

Herr förste vice talmannen övertog nu
ledningen av förhandlingarna.

Herr WAHLUND (ep):

Herr talman! Man börjar numera i
den politiska diskussionen alltmer tala
om samarbete, eller rättare sagt, man
klandrar varandra för bristande vilja
till samarbete. Centerpartiet har i föreliggande
ärende kunnat samarbeta
med folkpartiet. I utskottet har vi en
samarbetande majoritet bestående av so -

cialdemokrater och högermän. Jag vill
inte alls, herr talman, yverboret skryta
med att vi skulle vara mera varmhjärtade
än socialdemokrater och högermän
gentemot världens hungrande miljarder.
Jag tror att det läge, i vilket riksdagen
här befinner sig, är ett resultat
som ibland kan uppkomma när den
politiska verksamheten kommer in i
vissa fåror. Jag vill åtminstone hoppas
att det som redovisas i utskottsutlåtandet
kan betraktas som mer eller
mindre en tillfällighet.

Jag skulle i stället vilja se denna sak
från en mera positiv aspekt och konstatera
att det har skett en islossning
här i riksdagen beträffande inställningen
till hjälpen till de underutvecklade
länderna. Det kanske inte förefaller så,
när man ser denna glest besatta kammare,
det är ju gunås lunchdags. Men
det är icke desto mindre ett faktum.

Annorlunda var det förr i tiden. Om
jag går tillbaka så långt som till 40-talet, ansågs de som då över huvud taget
ville tala om de problem, som gällde
folken söder om 30 :e breddgraden,
som ganska underliga figurer. Och situationen
var ungefär densamma långt
in på 50-talet. Man gycklade med oss,
som vågade tala om hithörande ting,
när man inte ställde sig kallsinnig. Det
sades till och med att det skulle vara
riskabelt att fästa uppmärksamheten på
sådana här »exotiska» problem. Det
skulle taga bort intresset för viktigare
problem här hemma och i Europa.

Vi har emellertid börjat förstå att här
måste göras något, och dessutom något
effektivt, om vi skall komma till
rätta med dessa frågor. Det är inte bara
hemmaopinionen, som har ändrat
sig, utan opinionen har svängt om också
i de länder som vi kallar de underutvecklade.
De har fullt klart för sig,
att de inte behöver ha det så dåligt, som
de faktiskt har.

Jag skulle, herr talman, vilja påstå
att proberstenen på vilken inställning
man har i dessa spörsmål är den av

Fredagen den 2G maj 1961 fm.

Nr 24 61

herr Ståhl redan omnämnda enprocentsregeln.
Den är proberstenen på att man
inte bara låter sin känsla för de underutvecklade
och svältande folken bli
en läpparnas bekännelse, utan att man
också verkligen vill offra något väsentligt.

Regeln att de rika länderna skall
avstå en procent av sin nationalinkomst
är icke tilltagen på en slump. Man har
beräknat att utvecklingsländerna, om
detta skulle kunna genomföras, kunde
spara ungefär 10 procent av sin nationalinkomst
under 10 år, och detta skulle
räcka för att till nöds kunna hjälpa
dessa länder på fötter. Tiden är dock
knapp, eftersom klyftan i ekonomiskt
hänseende mellan de rika och de fattiga
länderna blir allt större.

Vidare har vi att tänka på världsbefolkningsutvecklingen,
till vilken jag
gång på gång återkommit vid diskussionerna
i riksdagen och till vilken jag
här har ytterligare anledning att anknyta,
då det allteftersom nya data
kommer fram visar sig att världsbefolkningens
tillväxt blir än mer accentuerad.

Jag anförde siffror på detta under
remissdebatten i år, men senare data
visar att befolkningsökningen ytterligare
accelererar. Enligt FN:s material har
vi i dag 3 000 miljoner invånare i vår
värld och skulle år 2000 ha 6 300 miljoner.
Men försöker man på basis av
de allra senaste siffrorna att göra en
kalkyl, skulle befolkningstalet vara uppe
i något sådant som 7 000 miljoner
år 2000 mot i runt tal 3 000 miljoner
nu. Det som gör situationen än mer
allvarlig är att utvecklingen är så olika
i olika delar av världen. Enligt de
senaste uppgifterna är ökningen störst
i Centralamerika och Sydamerika, där
befolkningen fördubblats på 27 år. Härnäst
kommer Asien utanför Sovjetunionen
med en befolkningsfördubbling på
33 år; Afrikas befolkning fördubblas på
36 år, Sovjetunionens på 48 år, Nordamerikas
på 58 år samt Europas på

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

95 år — det gäller här närmast de sydeuropeiska
länderna.

En professor vid universitetet i Illinois
publicerade förra året en undersökning
som han gjort. Med hänsyn till
det som jag nu kommer att relatera bör
jag kanske först nämna att han inte
är professor i statistik. Denne vetenskapare
tog sig för att ställa ihop befolkningssiffrorna
för 2 000 år och fick
fram en matematisk formel, vilken exakt
beskrev den hittillsvarande befolkningsutvecklingen.
Med hjälp av denna formel
räknade han sig fram till att världens
befolkning fredagen den 13 november
2026 skulle ha uppnått »oändligheten».
Han tar detta på fullt allvar,
och han säger uttryckligen att risken
inte är att världens befolkning
kommer att svälta ihjäl utan att den
kommer att klämmas ihjäl. Jag var över
i Amerika strax före jul och kunde
konstatera att detta på fullt allvar togs
upp i pressdiskussionen. En av de
främsta raketkonstruktörerna sade att
den där risken 2026 inte är så allvarlig,
ty »till dess skall vi nog kunna ordna
rymdtrafik och exportera folk till
andra planeter».

Man kan visserligen skratta åt dessa
siffror, men något säger de, nämligen
att det inte kan få fortgå på det
sätt som sker. Redan vår generation
kommer att få uppleva att utvecklingen
leder till katastrof, om ingen radikal
förändring sker. Slutsatsen är att vi
bör göra något för att hejda världsbefolkningens
ökning, och då kommer födelsekontrollen
in i bilden. På denna
punkt har många gånger omvittnats att
Förenta Nationerna är praktiskt taget
oförmögen att göra något. Visserligen
har FN igångsatt en del hithörande projekt
— jag var själv med om det första
— men då döljs det egentliga syftet
under rubriken »befolkningsundersökningar».
.lag kan ge en typisk illustration
till situationen. När det försök,
som jag var med om, sattes i gång,
hade mina närmaste medhjälpare — de

62 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

kom från Världshälsoorganisationen —
fått för mig hemliga instruktioner att
inte syssla med någon annan metod för
födelsekontroll än den av påven godkända.

Det måste konstateras som ett faktum
att representanter för katoliker eller
för kommunistiska stater går emot
befolkningskontrollerande åtgärder och
att de tillsammans har majoritet inom
alla FN:s församlingar. Av denna anledning
står det klart att just födelsekontroll
lämpar sig väl för bilateral hjälp —
med andra ord att Sverige och de övriga
nordiska länderna, som kan närma sig
de problem det här gäller ulan fördomar,
här skall göra en insats. Självfallet
är det för mig, herr talman, utomordentligt
tillfredsställande att det i
utskottsutlåtandet sägs, att hög prioritet
skall ges åt biståndet på familjeplaneringens
område och att detta tycks ägnat
just för bilateralt stöd samt att Sverige
härvidlag har särskilt goda förutsättningar.

Trots detta vill jag varna — och jag
riktar mig då inte till utskottet —- för
att överdimensionera effekten av åtgärder
på detta område. Vid de attitydundersökningar
jag handhade i Indien
visade det sig att om byborna fick
så många barn som de själva önskade
så skulle man i genomsnitt komma till
tre barn per familj. Tre barn per familj
innebär en konstant befolkning på
lång sikt under önskvärd låg dödlighet.

Naturligtvis kommer vi inte att uppnå
hundraprocentig effektivitet, det är
det väl ingen som tror på. Vi måste vara
inställda på att världsbefolkningen
under överskådlig tid kommer att öka.
Det är just därför det är så viktigt att
sätta in de ekonomiska och tekniska
åtgärder som syftar till att hjälpa dessa
människor till självhjälp, d. v. s. att
hjälpa dem att själva komma upp i en
högre levnadsstandard, trots befolkningsökningen.

Beträffande utskottsutlåtandet vill jag
se reservationerna ur just aspekten bi -

lateral hjälp eller multilateral hjälp. Jag
behöver inte gå in på alla de olika reservationerna,
eftersom herr Ståhl mycket
ingående har redogjort för dem.

I reservationerna har framförts yrkanden
om hjälpåtgärder av bilateral
typ. Reservation nr 5 gäller spetälskebekämpningen
i Etiopien och reservation
nr 6 den svenska missionens insatser
inom undervisnings- och sjukvårdsväsendet
i förutvarande Belgiska
Kongo. Då vi vet att härvidlag pengarna
kommer till en förnuftig användning
skall vi naturligtvis bilateralt satsa
dem, men i princip menar jag att vi
bör slussa pengarna över F''örenta Nationerna
och dess internationella organ.

Till förmån för den bilaterala hjälpen
har det sagts att när vi gör insamlingar,
så är det viktigt att man har
konkreta saker att peka på, just där
skall vi sätta in hjälpen, det är där vi
skall använda de pengar, vi skänker.
Men jag tror, herr talman, att vi i fortsättningen
inte kan hålla på med insamlingar
och därmed förlorar detta
argument sin skärpa.

Man har sagt att vi genom bilaterala
svenska hjälpinsatser skaffar Sverige
goodwill i de länder det gäller. Den
argumenteringen är felaktig, herr talman.
Tag t. ex. Pakistan, dit vi förlagt
en stor del av vår bilaterala hjälp.
När vi vet att enbart Förenta staterna
där satsar mellan 300 och 400 miljoner
svenska kronor om året förstår vi att vår
svenska hjälp för pakistanerna måste
te sig försvinnande liten. Möjligen kan
man säga att de svenska experter vi har
verksamma inom utvecklingsländerna
kan ge vårt land goodwill, men dessa
experter skulle ju lika gärna ha kunnat
anställas hos ett internationellt organ.
Vi skall inte tro att vi är så duktiga
själva när det gäller dessa ting.
Visst finns det områden där vi har
experter som är bättre än all annan
expertis i världen. Men vi måste komma
ihåg, att Förenta Nationerna har till -

Nr 24 63

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

gång till världens samlade expertis och
kan ta ut de lämpligaste experterna till
de olika arbetena. En sak som är än
viktigare är att det lilla Sverige, med
vår dock begränsade verksamhet på
det bilaterala området, inte bär samma
möjlighet att kontrollera projekten och
se till att medlen kommer till en förnuftig
användning. Den möjligheten har
däremot Förenta Nationernas organ,
som arbetar i stor skala. Det hör vidare
naturligtvis till saken att Förenta Nationerna
på ett helt annat sätt än vi
kan överblicka fältet och sätta in hjälpen
där den bäst behövs.

Jag har velat säga detta, herr talman,
för att ge uttryck för min och
mitt partis bestämda inställning i de av
mig senast berörda principiella frågorna.
Efter detta och efter herr Ståhls
ingående redogörelse för reservanternas
ståndpunkt har jag inget mer att
tillägga. Jag ber, herr talman, att liksom
herr Ståhl få yrka bifall till samtliga
avgivna reservationer.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Den fråga som vi nu
debatterar tillhör de mest betydelsefulla
vid årets riksdag och har också
tilldragit sig stor uppmärksamhet i den
allmänna debatten.

Varför så är fallet har utförligt motiverats
av de två talare som tidigare
har deltagit i debatten. Jag kan på den
punkten bara instämma med vad de har
yttrat.

.lag vill försäkra att statsutskottet
och dess första avdelning ägnat prövningen
av denna fråga all möjlig omsorg.
När jag nu skall kommentera utskottets
utlåtande kan jag emellertid
inte undertrycka ett beklagande av att
detta blivit en politisk stridsfråga. Vårt
lands hjälp till utvecklingsländerna är
en alltför allvarlig sak för att bli föremål
för någon politisk köpslagan. Fin
saklig prövning av de olika ting som
kan göras och våra resurser i olika avseenden
för detta är den enda riktiga

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

och rimliga utgångspunkten för vårt
handlande.

Det har dokumenterats under de senaste
månaderna från så många håll
och från så skilda håll, att man vill
att Sverige skall göra en maximal insats.
Men är vi inte litet var medvetna
om att ännu återstår en del, innan den
svenska opinionen är helt medveten om
problemets vidd och helt genomsyrad
av en fullständigt enig vilja att ta
krafttag, göra personliga uppoffringar,
pruta på sin egen bekvämlighet för att
lämna ett stöd av verksamt format?

Att den för saken positiva opinionen
bärs upp av en sådan mängd olika
grupper — de kristna samfunden, fackföreningsrörelsen,
kooperationen, olika
ungdomsorganisationer, för att bara ta
några exempel — är ändå, som jag ser
det, en god garanti för att svenska folkets
förståelse för den stora vikten av
våra insatser skall fördjupas och befästas.
Men för att varaktigt och stabilt
kunna bygga upp denna vilja att
satsa helhjärtat förutsättes även att våra
insatser är väl genomtänkta och förberedda.
Visst måste vi vara beredda att
ta risker och misslyckas ibland, men
inom rimliga gränser.

Den s. k. u-beredningen med dess
sekretariat och de särskilda arbetsgrupperna
sammansatta av experter på olika
områden synes utskottet vara ett
lämpligt instrument för sådant förberedelsearbete.
Administrationen som
skall handha våra insatser har varit föremål
för särskild utredning, som nu
remissbehandlas. Vi får tillfälle att ta
ställning till detta redan i höst i en
proposition och den nya ordningen
kan träda i kraft redan vid årsskiftet.

Den nordiska ministerkommittén
kompletterar bilden av planeringssidan.
Det skall alltså med dessa instrument
vara möjligt att få fram en principskiss
på våra insatser för u-länderna,
dess inriktning i stort men också dess
utformning i detalj. Utskottet förutsätter
att en ökning av våra insatser skall

G4 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

ske stegvis i takt med detta förberedelsearbete.
Och när utskottet valt formuleringen:
»Men förverkligandet av ett
konkret program för en väsentlig utökning
av Sveriges bidrag till den internationella
biståndsverksamheten bör
ingå som ett betydelsefullt inslag i de
kommande årens allmänna politik», är
detta inte händelsevis hopkommet.

Man brukar tala om »beställningar».
Jag är personligen livligt övertygad
om, att när regeringen presenterar ett
förslag redan nästa år, detta blir av en
helt annan storleksordning än de summor
vi i dag debatterar. Vi vet ändå att
den fortsättning, som vi är överens om,
enligt enprocentsregeln, betyder 700
miljoner kronor. Vi torde få hjälpas åt
för att kunna vinna den allmänna opinionen
för en allmän uppslutning kring
detta från de svenska skattebetalarna
och därigenom snabbt nog kunna närma
oss den målsättningen.

När det gäller vårt ställningstagande
till nästa års budget på denna punkt
vill jag om de olika motioner som framkommit
säga, att utskottet beträffande
nya uppslag och initiativ på olika områden
är av den meningen, att dessa
skall gå vidare till de beredningsorgan
jag nyss nämnt. En koncentration av
utredningsapparaten är nödvändig —
alltså inga nya utredningar.

Det förtjänar även att nämnas att
utskottet i enlighet med motionsyrkandena
går utöver Kungl. Maj:ts förslag
på så sätt, att beloppet som anvisas
för UNICEF höjes samt att beloppet som
skall läggas till Sverige hjälper-insamlingen
höjes i kronor räknat men i anslutning
till den lika mot lika-princip
som angivits i propositionen. Utskottet
utgår därtill från att om det skulle föreslås
bidragsändamål från missionen
i Belgiska Kongo på sätt som anges i
utlåtandet skall de behoven kunna täckas
genom medel som står till förfogande.
Vidare har utskottet utgått från
att tillräckliga medel står till förfogande
för spetälskebekämpandet i Etio -

pien utan någon särskild ytterligare
medelsanvisning.

Det i propositionen väsentligen höjda
anslaget för bilateral hjälp tillstyrkes.
Vad gäller motionsyrkandena om anslag
för yngre experters medverkan i detta
arbete anser utskottet att en mera utvecklad
verksamhet kan komma i gång
först sedan man tagit ställning till den
särskilda utredningen.

Här är jag inne på en ytterligt viktig
fråga, nämligen balansen mellan vår
ekonomiska hjälp och de förutsättningar
vi har att arbeta med på olika områden.
Man efterfrågar tekniker, läkare,
sjukvårdspersonal, lärare, instruktörer
och yrkesfolk över huvud taget. Vi har
brist på sådana härhemma, men detta
får inte vara ett avgörande hinder. Vi
måste försöka att hjälpa till även på
detta område. Det är naturligtvis ytterligt
glädjande att det står ungdomar
i ko som vill medverka härvidlag. Vi
vet dock att det inte bara är god vilja
och entusiasm som behövs, utan det
fordras en hel del annat — språkkunskaper,
personlig anpassningsförmåga
och framför allt gedigna fackkunskaper
som kan nyttiggöras. Den uppgift som
administrationsutredningen skall arbeta
med gäller hur vi skall kunna bidraga
med experter på olika sätt.

När det sedan gäller anslagen till
EPTA och den Särskilda fonden får den
saken enligt mitt förmenande ses på
samma sätt; en ökad medelsanvisning
förutsätter krav också på större personella
resurser, mer personell hjälp från
vår sida. EPTA-anslaget har ökats med
530 000 kronor. Anslaget till Specialfonden
är enligt utskottets förslag oförändrat,
men vi vet att Sverige i fråga om
bidragets storlek ligger på fjärde plats
bland 86 nationer. Utskottet förutsätter,
att ett väsentligt vidgat svenskt bidrag
i stor utsträckning skall sättas in inom
ramen för FN :s verksamhet. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Maj:t förelägges
förslag om höjning av bidrag till dessa
båda organ för budgetåret 1962/63. Jag

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 65

påminner åter om att den målsättning,
som vi är överens om, är förverkligandet
av enprocentsregeln, vilket så småningom
kommer att betyda bidrag på
700 miljoner kronor.

I fråga om de olika formerna för bistånd
vill jag bara hastigt räkna upp
några sådana: kapitalhjälp, kreditanordningar,
handelspolitiska arrangemang,
skolnings- och utbildningsverksamhet,
familjeplanering och humanitär hjälp.
Vägledande måste emellertid vara, att
all den hjälp som ges skall vara hjälp
till självhjälp för dessa länder.

I fråga om inläggen av de båda tidigare
talarna vill jag säga, att herr Ståhl
så småningom kom fram till — i varje
fall uppfattade jag det så — att vad
som skilde reservanter och utskottsmajoritet
åt egentligen bara var ivern. Man
kan naturligtvis ställa frågan: Om det
bara gäller ivern, är då skillnaden så
väsentlig? Det väsentliga är väl ändå
vad man konkret kan uträtta.

Beträffande frågan huruvida utskottet
har närmat sig reservanternas önskemål
vill jag påstå att det väl ändå är
en vanlig arbetsmetod, att utskottet när
det skall formulera sina slutsatser först
får ett råmaterial att ta ställning till.
Det är väl endast det som har hänt.
Att sedan reservanterna så att säga kan
avvakta denna utveckling, innan de
presterar sitt förslag, är väl en sak för
sig. Men det är väl ungefär så det har
gått till i avdelningen.

Om herr Wahlunds anförande vill jag
endast säga att när det gäller avvägningen
av den bilaterala och den multilaterala
hjälpen måste vi tänka oss, att
det får bli ett både—och och att man i
varje situation får avväga, vilken metod
och vilken form man skall välja inom
ramen för tillgängliga resurser.

Till sist vill jag säga, att statsutskottets
majoritetsgrupp likaväl som reservanterna
har, som jag redan förut framhållit,
klart för sig frågans vidd och
betydelse. Vi är förvisso inte isolerade
från opinionen, och vi kan bara betrak -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

ta det som en stor tillgång, att det i denna
finns så mycket av uppfordran till
handling och till ansvarstagande för vårt
lands vidkommande. Vi vet att en sådan
aktivitet kan motiveras av ganska egennyttiga
motiv men därför inte betydelselösa
när det gäller öppnandet av nya
marknader och ökade förutsättningar
för vår egen standard, men det gäller
också mänskliga och sociala hänsynstagande
och en strävan att minska
klyftan mellan de rika och de fattiga
folken, vilket kanske helt enkelt är
en förutsättning för att vår värld skall
kunna existera. I det gigantiska arbetet
behövs alla goda krafter, enskildas och
organisationers, men sist och sannerligen
inte minst våra samfällda manifestationer
i den statliga hjälpen.

Med detta ber jag att på alla punkter
få yrka bifall till statsutskottets utlåtande.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! På en punkt är jag fullständigt
ense med fru Lewén-Eliasson,
det vill jag gärna understryka, nämligen
att första avdelningen inom statsutskottet
har nedlagt ett intensivt och
omfattande arbete samt mycken omsorg
på genomträngandet av detta stora och
svåra ämne. Men det är egentligen också
allt i fru Lewén-Eliassons anförande
som jag kan instämma i.

Vad som verkligen förvånar mig är
att fru Lewén-Eliasson finner lämpligt
att säga, att man politiserar denna fråga
och gör den till en stridsfråga. År det
möjligen på det sättet, att man partout
måste vara lika restriktiv och lika tillbakahållande
som regeringen är för att
inte anses politisera?

I denna sak har förelegat olika yrkanden.
Jag har tidigare framhållit —
och jag upprepar det —- att när det
gäller ord och vänliga uttalanden har
utskottsmajoriteten i stor utsträckning
gått reservanterna till mötes. Men ser
man till beloppet består tillmötesgåendet,
mina damer och herrar, i 280 000

Andra kammarens protokoll 1961. Nr 24

66 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

kronor till UNICEF. Det är det hela!
De 5 miljoner kronor, som man vill använda
för spetälskebekämpning i Etiopien,
och de 2,5 miljoner kronor, som
man omgärdat med vackra ord och vill
använda för att stödja missionerna i
Kongo, vill man ta ur det statliga tillskottet
till de frivilliga insamlingarna.
Man tar med andra ord tillbaka med
ena handen vad man ger med den andra.
Är det meningen att oppositionen
måste acceptera detta för att inte drabbas
av bannstrålen och beskyllas för att
politisera?

Jag tycker dessutom — om jag får
tillägga det, herr talman — att den som
för talan för ett parti, som i första majdemonstrationen
»slog upp» frågan om
hjälpen till de underutvecklade länderna
på stora plakat från Ystad till Haparanda,
borde vara den siste att tala om
att andra politiserar detta ämne.

Får jag ytterligare tillägga, att jag
tror att det genom första maj-demonstrationen
har väckts stora förhoppningar
och förväntningar på socialdemokratiens
insatser. Jag vill konstatera, att dessa
spända förväntningar i och med detta
av majoriteten inom statsutskottet
dikterade utlåtande har upplösts i praktiskt
taget intet — sånär som på de fattiga
280 000 kronorna.

Herr WAHLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! När snabbprotokollen
kommer ber jag fru Lewén-Eliasson att
läsa dem och läsa dem noggrant. Då
kommer fru Lewén-Eliasson att se, att
det i mitt anförande inte fanns ett spår
av något som kan användas till intäkt
för tal om politisering av den fråga det
här gäller.

Vad sedan angår detaljerna i fru Lewén-Eliassons
anförande sade hon till
mig vad beträffar bilateral contra multilateral
hjälp, att det här bör ske en avvägning,
att detbör vara ett »både—och».
Visst bör det vara det! Det var väl just
det jag framhöll. Jag sade, att familjeplaneringen
lämpade sig utmärkt för bi -

lateral verksamhet för Sveriges del. Jag
sade, att det kan finnas områden där vi
i vårt land har speciell expertis, och att
det då finns utrymme för svensk bilateral
verksamhet. Men vad jag också
sade var, att det måste finnas en sådan
särskild anledning, när man företar
bilateral hjälpverksamhet, men att vi
i princip skall slussa pengarna över Förenta
Nationerna, dels av de skäl som
jag anförde i mitt anförande men dels
också av det skälet, att vi bör föregå
med gott exempel. Den bilaterala verksamheten
då det gäller stormakterna söker
sig banor som tydligt pekar på att
det finns maktpolitiska intressen bakom.

Nå, säger man, Sverige kan inte anklagas
för något sådant. Nej, naturligtvis
inte. Men vi bör som sagt föregå
med gott exempel, så att vi utan att möta
klander kan säga ifrån vad vi vill
inom Förenta Nationernas olika instanser.

Fru Lewén-Eliasson sade, att vi i ett
visst sammanhang ligger på fjärde plats
bland världens bidragsgivande länder,
och det låter ju fint. Men jag vill inte
som hon inta en hurra-vad-vi-är-bra-inställning.
Nej, vi är ett rikt land och vi
bör mäta vår hjälp efter vår inkomst,
efter våra möjligheter att hjälpa. Om
man tar den svenska hjälpinsatsen i
procent av nationalinkomsten, kommer
vi långt ned på listorna.

Till slut vill jag, herr talman, om jag
har någon minut kvar, bara säga att
jag är mer optimistisk än fru LewénEliasson
när det gäller att åstadkomma
en opinion för denna enprocentsregel
vi talat om. Man ser förresten att opinionen
lossnar också utomlands. När
Indien lade fram den resolution, som
åberopas i utskottets utlåtande, i november
i fjol, kunde man bara redovisa
ett enda politiskt parti i världen som
gått in för denna enprocentsregel. Det
var Labour i England. Sedan har emellertid
president Kennedy för omkring
en månad sedan klart uttalat sig för
mprocentsregeln.

Nr 24 67

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Jag vet mycket väl, att när vi avlämnade
vår motion i januari gjorde vårt
yrkande många chockerade, men i dag
tror jag inte att det kV så många som
är det.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle
:

Herr talman! Jag måtte ha använt fel
tonfall, eftersom jag på vissa punkter
blivit direkt missförstådd. Jag har verkligen
inte velat ge uttryck åt någon

hurra-vad-vi-är-bra-inställning för vårt
lands vidkommande. Tvärtom tycker
jag, att vi med mycket små bokstäver
bör tala om vår egen förträfflighet. Jag
har t. o. in. varit så blygsam — om
jag får använda det uttrycket — att jag
fruktar för att vår opinion inte är mogen
för anslutning till den hjälpinsats
som erfordras. Jag tror att opinionen
alltfort måste bearbetas och detta med
alla medel. Jag misströstar inte utan
tror att det kommer att lyckas. Men vi
måste vara medvetna om att målet är
att lyckas få en uppslutning kring ett
program, som inte bara kostar några
tiotal miljoner kronor utan det stora
belopp, som vi vet att det så småningom
kommer att stiga till.

Sedan vill jag säga, att jag inte anklagar
någon för att detta blivit en
politisk stridsfråga. Jag beklagade det
och det tillåter jag mig att göra även
nu.

Till herr Ståhl vill jag säga, att jag
inte vet vilken fråga som vi har burit
fram i första maj-demonstrationen
och som vi har haft möjlighet att genomföra
samma år som vi bär haft den
uppe. Våra paroller anger vårt mål. Debatten
i dag rör sig ju om förutsättningarna
och metoderna för att på det
vettigaste och riktigaste sättet komma
till ett sådant.

Ilerr STÅHL (fp) kort genmäle:

Jag hälsar först med tillfredsställelse,
herr talman, det något annorlunda tonfall
som förmärktes i fru Lewén-Elias -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

sons senaste anförande. Jag vill dock
säga, att har man inför hela svenska
folket riktat en appell om stöd åt de
underutvecklade länderna, så kan man
visserligen skylla ifran sig och säga
att det kan komma att ta många år innan
denna målsättning förverkligas,
men något utöver 280 000 kronor borde
väl ändå det största partiet i Sveriges
riksdag kunna åstadkomma redan
samma år. Det var det första jag ville
säga.

Det andra är — och det vill jag understryka
så att kammarens ledamöter
har det klart för sig — att det inte
saknas projekt vare sig på den bilaterala
eller den multilaterala sidan. Det
har reservanterna undersökt. Projekten
finns, om bara regering och riksdag
vill anslå de medel som behövs.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Det är en väldig frigörelseprocess
som pågått och pågår i
olika delar av världen. Efter det andra
världskriget har antalet fria nationer
ungefär fördubblats. Inte minst de dramatiska
händelserna i Kongo har vittnat
om de problem som frigörelseprocessen
inrymmer. Många av de nya stater
som fötts och nu tar de första stegen
på självständighetens väg kämpar
med stora svårigheter. Svält, sjukdomar,
kapitalbrist, undervisningens otillräcklighet
och en explosionsartad befolkningsökning
försvårar i hög grad utvecklingsländernas
strävan till en ekonomisk
och social utveckling, som kan
stärka grunden för deras självständighet.
Därtill kommer de starka motsättningarna
mellan stormaktsblocken i
väst och öst. Utvecklingen ger onekligen
i många hänseenden anledning till
farhågor för en växande politisk och
social oro. Det är därför glädjande att
konstatera en växande insikt om att det
inte längre räcker med hjälpaktioner i
katastrofsituationer. Det behövs — som
reservanterna starkt velat betona — en

68 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

internationell utvecklingspolitik av
långfristig och planmässig art.

Bistånd till utvecklingsländerna krävs
på mänga områden. Det är viktigt —
därom är vi alla ense — att det ges i
största möjliga utsträckning utan politiska
biavsikter och att det blir en
hjälp till självhjälp.

Jag skall inte här närmare beröra
det i och för sig intressanta problemet
om kredit- och kapitalfrågorna,
även om det är en utomordentligt viktig
sida av problemet. Såsom framhålls
av reservanterna är det väsentligt, att
man söker finna former för att underlätta
investeringar i utvecklingsländerna.

Det förefaller mig uppenbart, att man
måste inom de internationella organen
medverka till att skapa mera stabila
ekonomiska förhållanden för utvecklingsländerna.
Det krävs av alla väl utvecklade
länder en ekonomisk politik,
som kan utjämna konjunkturtoppar och
-dalar och förhindra våldsamma svängningar
i råvarupriserna. Flertalet utvecklingsländer
har sina väsentliga exportintäkter
i ett fåtal råvaror som är
ytterligt känsliga för konjunkturförändringarna.
Ett starkt prisfall på råvaror,
som betyder mycket mer än några
miljoner ytterligare i form av ekonomisk
hjälp, motverkar inte bara en
önskvärd stabilisering av utvecklingsländernas
ekonomi utan leder också till
— vilket vi har sett prov på — minskade
exportmöjligheter för de mera utvecklade
industriländerna.

En annan viktig sida som förtjänar
beaktande är självfallet livsmedelsförsörjningen
som är ytterligt knapp i utvecklingsländerna.
Reservanterna har
med all rätt pekat på behovet av att
vårt land har ett beredskapslager av
lämpliga livsmedel för att ställas till
förfogande i akuta katastrofsituationer.
Det vore värdefullt, om den frågan kunde
tas upp till allvarlig prövning i en
parlamentariskt förankrad kommitté av
den typ och med de arbetsuppgifter

som reservanterna förordat. Över huvud
taget är det angeläget, att försörjningen
med livsmedel ägnas stor uppmärksamhet
vid planeringen av de
svenska och även internationella biståndsinsatserna.
I många länder har
tre fjärdedelar av befolkningen sin utkomst
från jorden och trots det lever
folket vid eller under svältgränsen. Det
måste vara en viktig uppgift för oss att
verka för att man i dessa länder kan
få del av de resultat, som vunnits på
jordbrukets område genom forskning
och praktisk erfarenhet i mera utvecklade
länder. Skall de nya staterna med
stark befolkningsökning och redan nu
en oerhörd undernäring kunna undgå
en ökad politisk och social oro och inte
frestas att sälja sin nyvunna självständighet
till den som bjuder mest,
så måste andra länder vara beredda att
icke bara ställa livsmedel till förfogande
utan också ge råd och annan hjälp
för en upprustning av utvecklingsländernas
eget jordbruk.

Jag skulle också starkt vilja understryka
reservanternas uttalande om den
kristna missionens insatser i biståndsverksamheten.
Man har beräknat —- föi
att ta ett exempel ur en av motionerna
— att den svenska yttre missionen
exempelvis 1959 bedrev en verksamhet
huvudsakligen i utvecklingsländer
till en kostnad av 21 miljoner kronor.
Medlen till denna verksamhet samlas in
av de kristna samfunden och används
till utbildning av och avlöning åt missionärer,
läkare, sjuksköterskor och annan
personal och till att bekosta skolor,
sjukhus m. m. Missionen har både
ett evangeliskt och ett allmänt humanitärt
syfte. Det förefaller mig angeläget,
att vi både i planeringen och genomförandet
av konkreta hjälpprojekt
utnyttjar den rika fond av erfarenhet,
som missionens folk har fått under arbetet
ute på fältet under många årtionden.
På åtskilliga håll är för övrigt
missionen den enda arhetsdugliga
fältorganisation som finns. Missionens

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 69

folk kan också tala de inföddas språk,
de har levt sig in i befolkningens förhållanden,
de har vunnit befolkningens
förtroende och känner hjälpbehoven
väl. Jag anser det därför angeläget, att
man inte bara ger det ekonomiska stöd
till den svenska missionens skolor och
sjukvård i Kongo som reservanterna föreslagit
utan också för framtiden mera
verksamt stöder den viktiga biståndsverksamhet,
som den kristna missionen
bedriver i de s. k. utvecklingsländerna.

En annan aspekt på vår biståndsverksamhet
skulle jag också vilja taga
upp. De nordiska regeringarna har i
anslutning till en rekommendation av
Nordiska rådet tillsatt en ministerkommitté.
Den kommitténs uppgift är
att vara ett samordnande organ. Man
skall genom kontakter på ministernivå
söka samordna de nordiska ländernas
stöd till utvecklingsländerna. Vi är
säkerligen alla överens om att vårt bistånd
till utvecklingsländerna främst
bör gå genom Förenta Nationerna och
deras organ men att det också finns
anledning att bygga ut verksamheten
på bilateral bas. Det förefaller mig alldeles
uppenbart, att det inte här skall
vara ett antingen-eller utan ett bådeoch.
Det finns ett klart behov av ett
samråd när det gäller valet av de projekt
man bör satsa på inom de nordiska
länderna. Vissa projekt lämpar
sig bäst att genomföras av ett enskilt
land, medan andra lämpligen bör kunna
ske på nordisk bas för att vi fullt skall
kunna utnyttja våra gemensamma resurser.
Jag hoppas att ministerkommittén
inte bara är på det klara med värdet
av att utbyta erfarenheter och att samråda
vid valet av olika biståndsprojekt
utan också i diskussionerna beaktar
en annan synpunkt, nämligen värdet
av att kunna ge de nya staterna
exempel på att fria nationer kan samverka.
I alla de nordiska länderna finns
en växande vilja hos allmänheten att
stödja utvecklingsländerna. Därom vittnar
inte minst resultaten av insam -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

lingar som Rädda barnen bedrivit till
förmån för spetälska och även insamlingen
Sverige hjälper. Här finns nu
möjligheter att genomföra vissa biståndsprojekt
av de nordiska länderna
i samverkan. Visst behövs planering
och utredningar, men jag hoppas
att denna ministerkommitté besjälas av
vilja att verkligen visa prov på samarbete
och handlingskraft och att man
inte låter begrava den nordiska tanken
i papperskvarnen.

Vid årets remissdebatt i denna kammare
fick man ett intryck av att en
avspänning i den politiska striden hade
inletts och att vi under de kommande
månaderna skulle få se prov på
en storartad kompromissvilja. Jag har
knappast det intrycket, att förväntningarna
har infriats. I en tid, då man uppenbarligen
mera allmänt inser nödvändigheten
av ökade insatser för de
underutvecklade länderna, måste man
med beklagande konstatera, att regeringspartiet
i denna fråga inte har visat
någon större vilja att gå våra önskemål
till mötes. Jag känner inget behov
av att göra motsättningarna i denna
fråga större än de är, men jag kan
inte undgå att erinra om att man även
från regeringsbänken i remissdebatten
lät framskymta en vilja till eftergifter
i denna fråga. Därtill var årets förstamajdemonstration
en manifestation av
en vilja att öka hjälpen till de underutvecklade
länderna. Jag tycker det
är ett ganska bristfälligt försvar att säga,
att man demonstrerar ju för sådant
som man önskar få genomfört på
lång sikt men inte samma år. Ett sådant
intryck fick nog inte den som
studerade talen. Har man på plakat
och i tal så starkt understrukit vikten
av att hjälpen skall ökas, borde man
i utskottets utlåtande ha kunnat spåra
litet större vilja att här nå samförstånd.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationerna.

70 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! I allt väsentligt råder
det väl enighet om svenskt bistånd till
utvecklingsländerna. Om vi för det första
— och det tror jag är fallet i mycket
stor utsträckning här i Sverige -— går
in för den kristna principen att bära
varandras bördor och för det andra
betänker hur privilegierade vi är, så
står det utan vidare klart för oss, att
vi varken kan eller får undandra oss
en avsevärt intensifierad utlandshjälp.
Vår långa fredsperiod, vår relativt goda
folkhälsa, vår ekonomiska standard och
vår praktiskt taget fulla sysselsättning
— i vissa fall överfulla — hör till de
välsignelser som förpliktar.

I ett offentligt föredrag nere i Florida
före jul kom jag att nämna, att Sverige
haft en sammanhängande fredsperiod
på 150 år. Vid den i Amerika vanliga
frågestunden efter föredraget reste
sig en man och undrade, om han hade
fattat siffran rätt eller om det möjligen
var en felsägning. Så ofattbart var det
för honom! Vi är ett privilegierat folk,
även om vi klagar ibland. Envar av oss
vet också, att de privilegierade folken
utgör en alltför ringa del av världssamhället
och att alltför utmanande olikheter
i en tid av krympande avstånd inte
befordrar grannsämja och fred mellan
folken.

Professor Gunnar Myrdal höll vid vårt
första sammanträde i beredningen för
internationella biståndsfrågor ett föredrag
på en och en halv timme, i vilket
han gav en sällsynt levande exposé av
det aktuella läget på detta område. Han
påpekade just disproportionen mellan
rika och fattiga länder. De rika länderna
uppskattade han till omkring en tiondel
av mänskligheten. Närmast denna
överklass av länder kommer en liten
medelklass; jag förmodar att vi hör dit,
så vida vi inte rent av måste räknas till
den högre medelklassen. I resten av
världen härskar en mer eller mindre
utpräglad fattigdom.

Professor Bertil Ohlin skrev redan år

1954 en artikel i Stockliolms-Tidningen
om utvecklingsländernas problem, vari
han konstaterade, att vi har att räkna
med växande klyftor mellan de industrialiserade
ländernas välstånd och de övrigas
fattigdom och hunger. »Det är i
sanning en livsfråga för alla», säger herr
Ohlin, »först och främst av humanitära
skäl, men cynikerna har också anledning
att reflektera över de risker som
i längden måste följa med en sådan
oerhörd internationell klasskillnad.
Kommer den fattiga majoriteten i världen,
vars styresmän kanske om några
årtionden skaffar sig tillgång till atombomber,
att passivt åse minoritetens rikedomar?
Vem vet», slutar professor
Ohlin, »kanske kommer detta problem
och inte motsättningen mellan kommunism
och demokrati att överskugga
mänsklighetens politiska tillvaro vid
nästa sekelskifte.»

Jag skulle tro att denna framtidsprognos
i dag är ännu mera sannolik
än den var när den skrevs för sju år
sedan.

Herr talman! Flera talare har redan
varit inne på den omständigheten, att
den kristna missionen länge var praktiskt
taget ensam om att hjälpa utanför
det egna landets gränser. Det är
värmande att nu höra de oreserverade
erkännandena från alla håll för den insats
som gjorts och görs. Jag tror inte
heller att berömmet stiger missionens
folk åt huvudet. Ännu mindre kommer
de att minska sina offergåvor därför
att staten ökar sina bidrag. Tvärtom, i
glädjen över att så mycket mer nu kan
utföras är missionens bidragsgivare villiga
att ännu mera spänna sina krafter.
För övrigt är också de skattebetalare
och gläds över att även den vägen få
ge litet mera. Det kommer också alltid
att finnas missionsuppgifter på det inre,
evangelisatoriska planet, för vilka
inga statsbidrag kommer att begäras
eller erhållas. Det är emellertid klokt
att — såsom både utskottet och reservanterna
nu föreslår — utnyttja missio -

Nr 24 71

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

nen som en bundsförvant i arbetet och
att genom stöd till vissa av dess humanitära
uppgifter bidra till att intensifiera
det samlade biståndsprogrammet.

De många av oss som deltog i Utrikespolitiska
klubbens informationsmöte
om Kongo för några veckor sedan glömmer
inte intrycket av missionssekreterare
Arvid Stenströms nyktra och klara
framställning av den svenska missionens
insats i Kongo. Han har också nyligen
för u-landsberedningen lämnat en
utförlig redogörelse för den svenska
missionens utbildningsprogram inom
sjukvård och skolväsen i samtliga de
underutvecklade länder där den arbetar.

Professor Myrdal gav i sitt föredrag
i beredningen uttryck åt den meningen
att vi har mycket att lära av missionens
metodik. På tal om viss form av undervisning
sade han: »Jag skulle vilja rekommendera
att man i detta sammanhang
tar lärdom av missionärernas sätt
att arbeta. De har lång erfarenhet av
hjälp till underutvecklade länder, fastän
det aldrig talats så mycket om det.
För dem var det aldrig det väsentliga
att i Uppsala sätta upp en teologisk fakultet
för de infödda; de har i stället
inrättat seminarier för dem i deras egna
länder. Och missionärerna har ofta
varit lika intresserade av att bygga skolor
och sjukhus som kyrkor.»

Nu är vi eniga om — och jag skall
därför inte uppta tiden därmed — att
missionens sakkunskap, missionärernas
förtrogenhet med språk och folkkynnen
bör utnyttjas vid planeringen av den
svenska u-landshjälpen och uttagandet
av stipendiater. Det är också klart, att
vi gärna stödjer utbyggandet av yrkesskolor
och andra allmännyttiga företag,
som på ett klokt sätt påbörjats av missionen
men som på grund av den ringare
penningtillgången naturligtvis blivit
underdimensionerade. Det måste vara
en fördel både för Sverige och för mottagarlandet,
att det skapas kontinuitet
mellan tidigare svenska insatser och en

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

ny, vidgad samhällsinsats från svensk
sida.

Då det gäller stödet till Kongomissionen
är jag förekommen av herr Ståhl.
Jag kan i allt instämma med honom,
även beträffande hans argumentation
i slutet av anförandet. Det är visserligen
behjärtansvärt och riktigt att medel anvisas
för detta ändamål, men det hade
varit riktigare att inte nagga i kanten
Sverige-hjälper-insamlingen för ett annat
likaledes behjärtansvärt ändamål.
Man borde i stället verkligen ha tillmötesgått
motionärerna och låtit detta i
och för sig relativt blygsamma belopp,
som kompenserar ett inkomstbortfall
för sjukhus och skolor, utgå över budgeten
utöver de av Kungl. Maj :t föreslagna
medlen.

Vidare vill jag, herr talman, mycket
kort rikta uppmärksamheten på ett detaljspörsmål,
som statsutskottet avfärdat
med ett i sanning magert konstaterande.
Utskottet säger: »Det i motionen
11:456 gjorda yrkandet om ändring i
värnpliktslagen avstyrkes.» Vad innehåller
då den av utskottet avstyrkta motionen
och vad kan den ha med u-landsdebatten
att göra? Ja, jag har tillåtit mig
föreslå, att man skulle öppna en möjlighet
till personliga insatser i u-länderna
även för de s. k. vapenfria värnpliktiga.
Det är ju inte bara pengar, som
behövs för denna verksamhet, utan också
olika slags personal. Herr Ståhl var
just inne på frågan om behovet av experter
under toppexperternas nivå. Enligt
min mening finns det säkerligen användning
för personal, som inte kan
räknas till experter av internationellt
erkänd kapacitet, men som skulle så att
säga exemplifiera för människorna i uländerna
hur en gärning skall utföras.
Jag har därför tillåtit mig ifrågasätta,
om inte vi här i Sverige kunde, på samma
sätt som man gjort i England och
Amerika och även i andra länder, låta
vapenfria värnpliktiga — det är där
exempelvis fråga om kväkare — delta
i arbetet inom u-länderna under hår -

72 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

da villkor men på områden som de behärskar.
Det finns säkerligen bland dessa
värnpliktiga många språkkunniga
och duktiga människor som med glädje
skulle göra en sådan insats i u-länderna
mot de vanliga villkoren för värnpliktiga:
fria resor, kost, logi och litet fickpengar.

Jag skulle gärna se att utskottets ärade
talesman åtminstone antydde motiven
för utskottets avstyrkan av motionen.

Till sist, herr talman, vill jag säga
några ord om avvägningen mellan multilateral
och bilateral hjälp.

De tidigare proportionerna mellan
dessa två hjälpformer framgår därav,
att den svenska staten under det löpande
budgetåret lämnar i runt tal 17
miljoner kronor till multilateral hjälp
mot endast omkring 4 miljoner kronor
till bilateral hjälp. Kungl. Maj:t föreslår
nu en förhållandevis större ökning av
det senare bidraget, alltså det direkta.

Av den sammanlagda höjningen med
nära 14 miljoner kronor faller drygt 11
miljoner kronor inom den bilaterala
sektorn och avser alltså en utvidgning
av den svenska direkthjälpen. Jag håller
före att detta är en riktig utveckling,
dock endast under förutsättning
att tyngdpunkten fortfarande lägges på
den multilaterala hjälpen. Jag har tidigare
i denna talarstol hävdat, att vi bör
inhämta eftersläpningen när det gäller
den bilaterala biståndsverksamheten,
men det får inte betyda att vi minskar
den multilaterala hjälp som går igenom
FN. Jag har inom FN fått ett starkt
intryck av effektiviteten i dess biståndsverksamhet
inom olika områden, och
jag har kunnat konstatera, att Sveriges
insats betyder en hel del både reellt
och genom den uppfordran och stimulans
för andra bidragsgivare som den

utgör. Det är hedrande att Sverige _

såsom fru Lewén-Eliasson här antydde
— i fråga om bidrag till Specialfonden,
vilken hittills har 86 stater som bidrags -

givare, kommer som god fyra beträffande
bidragsbeloppet.

Sverige ligger sämre till då det gäller
UNICEF, men utskottet föreslår nu en
uppskrivning av regeringens förslag
med 280 000 kronor, vilket även ingår
i motionärernas förslag. Man gläds över
denna ökning, inte minst när man tar
del av UNESCO-rådets budgetplan för
år 1961/62. Ordföranden i svenska
UNESCO-rådet, undervisningsrådet Ragnar
Lund, meddelar att programmet i
dess helhet är baserat på en budgetram
av cirka 50 miljoner dollar och att det
är den mest ambitiösa och samtidigt den
mest realistiska tvåårsplanen i organisationens
snart 15-åriga historia. Högsta
prioritet ges åt åtgärder för att förbättra
undervisnings- och utbildningsmöjligheterna
i u-länderna.

I detta sammanhang bör kanske erinras
om att endast 21 procent av världens
barn och ungdom för närvarande får
någon som helst undervisning över småskolestadiet
och att endast 3 procent av
dem går i högre skolor. För att ta exempelvis
Afrikas nya stater går bara 6
procent av barnen i skolor över småskolenivån,
och mer än hälften av alla
barn i de centrala delarna av Afrika,
tropikerna, får inte någon som helst
undervisning, alltså inte ens på småskolestadiet.
Detta visar hur stora uppgifter
som finns.

Folkpartimotionen innebär en uppskrivning
av det av Kungl. Maj:t föreslagna
beloppet, som hem Ståhl anförde,
med i runt tal 20 miljoner kronor.
Med hänsyn till den av Kungl. Maj:t föreslagna
och verkligen tacknämliga
uppskrivningen av bidragen till bilateral
hjälp, är det, tycker jag, tillbörligt
att såsom har föreslagits i folkpartimotionen
stärka även det multilaterala
bidraget med 11 miljoner kröner.
Vidare har vi det blygsamma bidraget
till experthjälp och till barnhjälpsfonden.
För de övriga sju miljonerna
har här nyss redovisats. Därför
skall jag inte uppta tiden med dem.

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 73

Herr Ståhl sade att det inte är någon
brist på projekt, och det är säkert riktigt.
Jag hade själv tillfälle att konstatera
det i fjol i FN-sammanhang. Om
vi från svensk sida skulle vilja överta
ett och annat av de multilaterala projekten
från FN:s stora korg, kan jag
försäkra att det finns tillräckligt väl
utredda och utbyggda sådana.

Det skulle hedra kammaren att, utöver
det i och för sig tillfredsställande
utskottsförslaget, tillmötesgå även
de reservationsledes framförda förslagen
om en ökning av de svenska bidragen.
Vi har av allt att döma en uppskrivning
att vänta i nästa års statsverksproposition.

Man finner när man läser igenom utskottsbetänkandet,
att man där på punkt
efter punkt motiverar saken på ett
sätt, som man logiskt skulle vänta sig
avslutas med ett tillstyrkande av de
i reservationerna gjorda förslagen. Alldeles
före slutklämmen gör man emellertid
halt och stannar vid Kungl.
Maj:ts förslag. Det är svårt att riktigt
förstå varför det behövt bli så, eftersom
man har en stark känsla av att det
råder enighet i partierna och hos hela
svenska folket om att här skall göras
något. Varför skall saken då behöva
uppskjutas till nästa år?

Herr Geijer och andra representanter
för regeringspartiet har gett uttryck
för en välgrundad mening om
hjälp av en helt annan storleksordning.
När jag tänker på statsrådet Ulla
Lindströms propåer i FN om ökat internationellt
ansvar och hennes uttalanden
i vår u-landsberedning skulle
jag vänta mig, att också hon med tacksamhet
såge, att mera medel ställdes
till förfogande för de projekt som nu
är under utredning. Vi har inom beredningen
spårat en berömvärd iver
att få fram och pröva olika projekt, genom
vilka vi kan hjälpa på ett effektivt
sätt.

Jag hoppas att vi skall bli i stånd
att under de dagar och år som ligger

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

framför oss ytterligare effektivisera
denna verksamhet. För dagen räknar
jag med att vi kan ta de blygsamma
steg som vinnes genom ett gemensamt
beslut i enlighet med utskottets förslag,
kompletterat med de av reservanterna
framförda yrkandena.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationerna.

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! Det är en glädje att
konstatera, hurusom parollen »Sverige
hjälper» fått ett enastående gott gensvar
över hela vårt land. Så har det
varit när det gällt den stora allmänheten
såväl som industrier, företag och
organisationer. Svenska folket har över
huvud taget städse varit villigt att träda
till med hjälpaktioner i akuta katastrofsituationer,
liksom vid mera beständiga
nödperioder. Visst kan man
säga, att detta helt enkelt är vår plikt
— vi som undgått krig och svårare påfrestningar,
vi som kunnat räkna med
ett nära nog ständigt stigande välstånd
-—• men redobogenheten att hjälpande
träda till varhelst nöd är på färde är
dock en glädjande företeelse.

Även statsmakternas inställning i dessa
frågor har undergått väsentliga förändringar.
Bara från i fjol har statsverkspropositionens
sammanlagda summa
för denna internationella hjälpverksamhet
ökat från 20,9 miljoner kronor
till 34,6 miljoner. Statsutskottet har ytterligare
ökat på till 39,9 miljoner kronor,
och reservanterna från folkpartiet
och centerpartiet har därutöver önskat
20 miljoner.

Om man tycker att detta är väldiga
belopp, så kan en rätt intressant jämförelse
göras. För yttre missionen insamlades
i vårt land under 1959 cirka
22 miljoner kronor, vilket alltså är mer
än Sveriges totala statsanslag för internationell
hjälpverksamhet under innevarande
budgetår.

Skillnaden mellan utskottsmajoritetens
och reservanternas inställning kan

74 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

kanske synas vara en skillnad mera
till graden än till arten. I båda skrivningarna
är målet för de sammanlagda
svenska biståndsinsatserna, den statliga
såväl som de enskilda, 1 procent
av nationalinkomsten — även om reservanterna
starkare understrukit detta
och krävt planläggning i riktning mot
detta mål. Reservanterna har också påfordrat
en snabbare takt och velat ge
större anslag. Visst är det riktigt, som
utskottet säger, att »ökningen av biståndsverksamheten
bör framstå som
ett naturligt uttryck för att solidaritetskänslan
förmår sträcka sig utöver de
nationella gränserna». Jag tror därutöver,
att om vi här visar frikostighet
kan detta verka sporrande på andra
folk och länder att följa samma generösa
linje. För fredens bevarande är
det också nödvändigt, att klyftan mellan
rika och fattiga länder i möjligaste
mån utjämnas.

Förutsättningarna för en ökning av
insatserna måste naturligtvis vara, att
det finns planläggning för hur pengarna
skall användas och att de tekniska
och organisatoriska resurserna är för
handen. Vad gäller ökningen till EPTA
och Specialfonden så påvisas ju i reservationen
klart, att fullgoda projekt
ligger färdiga att sättas i verkställighet
så snart erforderliga medel kommer
in. I fråga om den direkta svenska
hjälpen ligger tydligen projekteringen
efter.

Den för ett år sedan tillsatta administrationsutredningen
har nu lagt fram
förslag om ett nytt centralt organ, som
bör träda i funktion vid årsskiftet och
där representanter skulle finnas för staten,
näringslivet, missionen, kooperationen,
fackliga organisationer och humanitära
hjälporgan. Säkert är det nödvändigt
att en sådan samordning kommer
till stånd.

Jag vill här, herr talman, något beröra
de fyrpartimotioner, 1:184 och
II: 288, som i båda kamrarna undertecknats
av mer än fyrtio medlemmar

av riksdagens kristna grupp. Vi upprepar
däri vår begäran från i fjol, att
ett samarbete borde komma till stånd
mellan Centralkommittén för svenskt
tekniskt bistånd och de svenska missioner
—• sammanslutna i Svenska Missionsrådet
— som verkar i dessa uländer
och där har sjukhus, industrioch
yrkesskolor såväl som vanliga skolor,
försöksjordbruk etc.

Redan i fjol skrev statsutskottet, att
i princip förelåg inte något hinder för
ett sådant samarbete. Under det gångna
året har emellertid såvitt jag vet ingenting
skett. I föreliggande utlåtande vidhåller
utskottet sin mening, att förmedling
genom missionen av sådan hjälp
bör kunna ske. Sedan nu förslaget från administrationsutredningen
kommit, kan
man däri konstatera ett klart positivt
ställningstagande. Då därjämte i den
rådgivande u-beredningen även dessa
intressen är företrädda, bör man kunna
förvänta ett för båda parter fruktbärande
samarbete till välsignelse och
hjälp för de behövande folken.

Låt oss, ärade kammarledamöter,
komma ihåg, att det är missionen som
var först på plats. I decennier för att
inte säga under ett sekel har svenska
missionärer verkat i dessa länder —-inte bara för att bära ut det evangeliska
budskapet, vilket naturligtvis är missionens
huvuduppgift, utan också för
att bringa lekamlig och intellektuell
hjälp i form av inrättade sjukhus, social
hjälpverksamhet, skolor, industrier
etc. Hos de färgade folken har missionärerna
genomgående ett mycket stort
förtroende. På åtskilliga håll har också
lämnats statliga bidrag till bl. a. skolverksamhet.
Många av de män, som nu
står i ledningen för de nya staterna,
har för övrigt fått sin utbildning i missionens
skolor. I likhet med herr Eliasson
i Sundborn vill jag betona vikten
av att den kunnighet och erfarenhet
som missionärerna förvärvat tillvaratas
även i den hjälpverksamhet som nu
planläggs. Att undervisning, sjukvård

Nr 24 75

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

eller humanitär hjälp skulle diskrimineras,
därför att denna står under kristen
ledning, borde väl numera få anses
för otänkbart.

I det föreslagna nya samarbetsorganet
för hjälpverksamheten bör alltså
finnas företrädare för såväl kyrklig som
frikyrklig mission. När det gäller denna
undervisning och humanitära verksamhet
bör heller intet hinder finnas
för missionen att på nämnda sätt vara
förmedlare av svensk hjälp. Missionens
rent evangeliska uppgift ligger naturligtvis
på ett annat plan. För möjliggörande
av densamma kommer säkert
missionsvännerna i Sverige att alltfort
lämna sina utomordentligt frikostiga
offer.

När det gäller utväljande och mottagande
av stipendiater från u-länderna,
så är det också ett område där fruktbärande
samarbete kunde äga rum. Dels
känner missionärerna folket där nere
synnerligen väl och kan ge goda förslag
till lämpliga stipendiater, dels behöver
ju missionen själv utbildad personal
till alla sina skolor och inrättningar
såväl som för den industriellt
betonade verksamheten.

Tidigare har här berörts innehållet i
motionerna I: 306 och II: 363 angående
förslagsanslaget på 2,5 miljoner kronor
till de svenska missionernas skolor och
sjukhus i f. d. Belgiska Kongo, för den
händelse de tidigare från belgiska staten
utgående bidragen nu under den
nya regimen helt eller delvis skulle utebli.
Jag vill instämma i vad som sagts
av herr Ståhl och herr Rimmerfors.
I stället för att man, som utskottet antytt,
skulle ta den eventuellt behövliga
hjälpen från Sverige hjälper-insamlingen
är det enligt min mening en renare
linje att ställa ett förslagsanslag över
budgeten till förfogande.

Låt mig här få framhålla två saker.
Missionen önskar för det första helt
visst inte utnyttja ett sådant anslag, om
inte en nödsituation inträder, så att
verksamheten måste nedläggas på grund

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

av att de tidigare erhållna bidragen
inte längre lämnas. För det andra har
missionen i och för sig intet emot att
erhålla bidrag från Sverige hjälperinsamlingen.
Det vore dock som sagt
en renare linje att bevilja ett reservationsanslag
över budgeten för detta ändamål.

I syfte att bispringa de behövande
utvecklingsländerna bör alla goda krafter
kunna förenas. Staten bör därvidlag
ta sin andel. Jag vill därför, herr talman,
yrka bifall till utskottets förslag
med de ändringar som följer av reservationerna
1—7.

I detta anförande, under vilket herr
talmannen återtog ledningen av förhandlingarna,
instämde herr Berglund (fp).

Fru LINDSKOG (s):

Herr talman! Det är glädjande att
konstatera den eniga uppslutning och
vilja till insatser, som i den fråga vi
i dag diskuterar har visats från såväl
regeringens och utskottets sida som
även från en samlad folkopinion. Jag
har den uppfattningen, att det inte är
någon dålig manifestation från regeringen
och utskottet när de gemensamt
räknar upp anslaget till bidrag
till internationell hjälpverksamhet med
nära 100 procent i förhållande till den
summa som utgår under innevarande
budgetår. De dagligen ökade bidragen
till Sverige hjälper-insamlingen ger
också ett tydligt bevis för den djupa
förankring, som hjälpen till u-länderna
har bland allmänheten. Den förankringen
bör vara en garanti för statens
ökade insatser men också en påminnelse
för den enskilde givaren om att
varje krona vi ger har ett dubbelt värde
därför att den motsvaras av ett lika
stort belopp direkt från staten.

Det bör också kunna bli en tankeställare
när vi kräver större bidrag
från staten, om inte vår egen insats
borde kunna sammanfalla med det krav
om ökad hjälp, som vi ställer på staten,
i stället för att vi nu gör äskan -

76 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

den om bestämda summor på en rad
punkter. Jag är övertygad om att de
stora bidragen, de stora linjerna för
hjälpen, är någonting som icke i dag
ligger klart för någon, utan det krävs
ytterligare arbete och planering.

Vi är ju alla medvetna om att den
insats vi gör genom eu insamling inte
är på långt när tillräcklig. Vi måste
ställa större krav för framtiden, och
jag är tacksam för utskottets uttalande
att en väsentlig ökning av Sveriges
bidrag till internationell biståndsverksamhet
bör ingå som ett betydelsefullt
inslag i de kommande årens allmänna
politik.

Många frågar sig emellertid om vi inte
kan göra mer just nu och under det
närmaste budgetåret. Den uppräkning
till 8 miljoner kronor av det statliga
bidraget till Sverige hjälper-insamlingen,
som utskottet föreslår, är en insats
till omedelbart stöd för det ändamål
insamlingen avser. Utskottets förhoppning,
att Kungl. Maj:t framlägger
förslag om kompletterande anslag på
tilläggsstat ifall insamlingen skulle
överskrida det angivna beloppet, vill
jag för min del mycket starkt understryka.
Frågan är emellertid hur långt
dessa medel kommer att räcka.

Vad det gäller missionens utgifter
synes det föreligga bättre möjligheter
till bidrag från Belgien och Kongo till
skolverksamhet än till sjukvård. Ett
missionssällskap här i landet, nämligen
Svenska Missionsförbundet, har av medel
från sin speciella Ivongo-insamling
avsatt 100 000 kronor för att upprätthålla
den förebyggande barnavården. I
höstas fick Rädda barnen träda emellan
med 15 000 kronor för att en vattenledning
till ett nybyggt BB skulle
kunna färdigställas. Missionen själv
satsade 10 000 kronor utöver det ordinarie
anslaget. Detta var nödvändigt
därför att belgiska staten skar bort det
bidrag till sjukhusbyggnader, som annars
skulle ha utgått. Detta visar att
sjukvården redan har haft bekymmer.

Vi vet i dag alltför litet om de behov
som kan uppstå under det kommande
budgetåret. Men jag skulle vilja
fråga hur man skall tolka vad som
sägs på sid. 19 i utskottsutlåtandet:
»Utskottet förutsätter dock, att om det
skulle framkomma bidragsändamål på
ifrågavarande område, för vilka missionen
anser sakligt stöd särskilt påkallat
och som uppfylla kriterierna på
tekniskt bistånd i vanlig ordning, möjlighet
att erhålla bidrag från Centralkommittén
står till buds genom de av
staten tillskjutna medlen från insamlingen
''Sverige Hjälper’.» Får dessa behov
något slags prioritetsställning, så
att inte ett sjukvårdsarbete och ett förebyggande
hälsovårdande arbete, som
har byggts upp på lång sikt, kan äventyras
genom att det blir ett avbrott i
verksamheten? Det är mycket angeläget,
att den verksamheten får upprätthållas
genom att man på något sätt
sörjer för att medel ställs till förfogande.

Jag känner mig något oroad inför
detta mot bakgrunden av att FAO-kampanjen
»Frihet från hunger» också helt
visst kommer att ställa stora krav på
de statliga pengarna i Sverige hjälperinsamlingen
— och detta med all
rätt. Jag föreställer mig att den kampanjen,
som har upplysning, undervisning
och forskning på sitt program
och dessutom syftar till en förbättring
av födans kvalitet och distribution
samt till upplysning om bättre kostvanor,
kommer att behöva rejäla handtag
redan från början. Kampanjen skall
som bekant pågå fram till år 1965.

Vi talar ibland om att våra dagars
underutvecklade länder kommer att industrialiseras
snabbare än vad som
skett med de nuvarande industriländerna.
Men även i dessa länder måste
en livsmedelsproduktion av stor omfattning
byggas upp och vidmakthållas
inom överskådlig tid. Familjeplaneringen
är ett led i strävan att komma till
rätta med världens livsmedelsförsörj -

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 77

ning, men en ökad livsmedelsproduktion
måste gå jämsides och få samma
prioritet. Det går inte att bygga upp
en industri med halvsvältande människor,
och därför är FAO-kampanjen
så viktig jämsides med insatser på andra
områden.

Jag har velat trycka på detta i denna
debatt därför att Sverige såvitt jag förstår
har särskilt goda förutsättningar
att här göra insatser och därför att
det är ytterst angeläget att inga möjligheter
försittes av brist på pengar.

Jag har vid denna punkt tillsammans
med några andra ledamöter väckt en
motion, nr II: 454, likalydande med motion
nr I: 399, där vi föreslagit en miljon
utöver propositionens förslag till
rekrytering av biträdande experter. Då
utskottet emellertid förutsätter att disponibla
medel skall finnas inom ramen
för den bilaterala verksamheten i den
mån personer står till förfogande, avstår
jag från att yrka bifall till motionen
på denna punkt.

Beträffande den andra delen av motionen,
som avser bidrag till missionens
förfogande för brådskande biståndsinsatser,
förbehåller jag mig rätten
att senare ställa yrkande. Jag vet
att många med mig i kammaren är tveksamma
på den punkten. Vi skulle önska
en garanti att medel för dessa angelägna
krav kan ställas till förfogande
på tilläggsstat, och kanske en tilläggsstat
som skulle gå utöver det motsvarande
belopp som Sverige hjälperinsamlingen
ger. Dessa två detaljer i
uppbyggnadsprogrammet och i hjälpen
till de underutvecklade länderna anser
jag vara så pass viktiga att vi måste
se till att de inte äventyras eller fördröjes
av brist på medel.

I övriga punkter yrkar jag bifall till
utskottsutlåtandet.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Den svenska opinionen
för generös hjälp till sämre lottade
folk har vaknat. — Ingen kan vara gla -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

dare för det än den lilla skara propagandister,
till vilken även jag vågar
räkna mig och som under nära ett dussin
år har bearbetat opinionen i detta
syfte. Vad alla våra föredrag, artiklar
och riksdagsinlägg inte har förmått,
det har den sjudande utvecklingen i de
världsdelar som plötsligt lösgjort sig
ur århundradens politiska och ekonomiska
slaveri lyckats med och televisionen
som släppt in i våra ombonade
vardagsrum de åskådliga bilderna
av nöd och våld i dessa världshändelser.
Denna väckelse av opinionen bör
man som sagt vara glad och tacksam
för — den visar att det finns friska
källor av medkänsla hos vårt folk och
den ger oss politiker möjlighet att bygga
upp en stadig ekonomisk plattform
för blivande svenska biståndsinsatser.

Men glädjen är inte helt ogrumlad.
Den av utskottsmajoriteten tillstyrkta
nära fördubblingen av anslag för hjälpändamål
har på vissa håll framställts
som ett uttryck för negativism och prestige
hos riksdagsmajoriteten — sagt i
första kammaren i dag — och som
mindre iver att göra någonting — sagt
av herr Ståhl i denna kammare. I en
replik tilläde sedan herr Ståhl att utskottet
hade kommit med vackra ord
utan innehåll och att utlåtandet blivit en
spänd förväntans upplösning i intet.
Han tillbakavisade samtidigt förtrytsamt
att han medverkat till en politisering av
denna fråga. Det hjälper dock inte. Herr
Ståhls egna ord bekräftar vad han här
försökt förneka. Bakom den säkerligen
äkta välviljan för u-länderna spårar
man en lika äkta partitaktisk uppslutning
kring en fråga, som bedömes vara
så populär bland väljarna att man tror
sig om att kunna kamma in någon poäng
på den. Detta har tyvärr fullt tydligt
framgått av utläggningar i partiernas
tidningspress de senaste veckorna
och framgår även av inlägg som
vi lyssnat till i (lag.

Herr Ståhl kunde t. ex. inte avstå
från att referera till ett programför -

78 Nr 24

Fredagen den 26 mai 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

slag, som folkpartiet i uppenbart demonstrationssyfte
framlade i fjol och
som hade plockats ur en icke färdigberedd
utredning. När vi socialdemokrater
här i riksdagen vägrade att svälja
den osmälta produkten, betecknades
detta som inte tillräckligt förutseende
och progressivt. Men det är ju god politisk
praxis i riksdagen och kanslihuset
att alla större anslagsäskanden bör
föregås av en planläggning. Även — och
inte minst — det tekniska biståndet
till u-länderna kräver en sådan planläggning.
Det är här inte bara fråga om
att erbjuda ett eller flera länder eller
FN :s u-landshjälp så och så många
miljoner kronor kontant. Det är också
fråga om nyttigheter, människor som
kan tjänstgöra som experter och instruktörer
och institutioner som skolor
och hälsokliniker i ett väl avvägt
sammanhang som blir mottagarna till
nytta. Även penninganslag till FN-hjälpen
har en sådan personell sida, som
jag senare skall återkomma till.

Jag vill med allt eftertryck säga reservanterna
här att hjälpen till u-länderna
måste ses som ett långsiktsengagemang,
som kommer att medföra
oavlåtligt stigande kostnader och en
växande ansvarsbörda, och att den entusiasm,
som de lägger i dagen nu
måste kunna tåla lång vardagsnötning
och en offervilja som framdeles kan
kräva kännbar skattetribut. Ett hjälpprojekt
sträcker sig över minimum 3—5
år; den sannolika längden av ett sådant
engagemang ligger närmare tio år.
Därför är en omsorgsfull planering så
nödvändig. Majoriteten av de svenska
skattebetalarna är inte så lättrörd att
den accepterar att pengarna ger dåligt
utbyte i den hjälp som åsyftas eller
rent av hamnar i fel fickor. Svårare
missgrepp i inledningsskedet av en
stort upplagd svensk biståndsinsats,
missgrepp av den typ som en obarmhärtig
självprövning på sistone avslöjat
hos amerikanerna, skulle kunna ge bakslag
både i den allmänhetens frikostig -

het, som vi nu gläder oss åt, och i de
länder där vi vill plantera våra hjälpprojekt.

Nu tror jag inte att det finns någon
riksdagsman från något parti, som
skulle vilja stå upp här och rekommendera
att vi forcerar fram åtgärder,
som innebar att vi skulle göra avkall
på kravet att gåvomedel, som skattebetalarna
ställer till förfogande, skall
avkasta reell nytta. Vad som skiljer
oss åt är olika uppfattningar om den
tidtabell, som vi skall arbeta efter, och
möjligheten att på förhand fastlägga ett
biståndsprogram, som — efter vad reservanterna
här begär — inom olika
alternativa kostnadsramar graderar
angelägenheten av olika multilaterala
och bilaterala insatser och takten i
deras utbyggnad. Det är något tilltalande
med program och planer i tidtabellsform
—- om de kan hållas nota
bene. Det ger fasthet och stadga åt
vårt handlande. I de underutvecklade
länderna är det ytterst modernt med
femårsplaner, till och med sex- och
åttaårsplaner. Tyvärr spricker de ofta
och måste revideras gång efter annan.
I svensk politik är det som bekant
mindre vanligt med tidtabeller, eftersom
ju större automatik vi får i statsutgifterna,
desto mer försvåras en smidig
konjunkturpolitik. Vi har dock tilllämpat
periodtänkande beträffande
folkpensionshöjningar och ATP, vid
försvarsöverenskommelser m. m. Det
har alltid rört sig om inrikespolitiska
områden, som vi själva suveränt kunnat
bestämma över. Det tekniska och
ekonomiska biståndet till u-länderna
är däremot i hög grad en utrikesfråga,
där även andra vill ha sitt ord med
i laget. Hittills har Sveriges insatser
för tekniskt bistånd till u-folken till
4/s gått genom FN och dess specialorgan,
vartill kommer vår kapitalhjälp
genom internationella organisationer.
Denna s. k. multilaterala hjälp har varit
intimt följsam till vår utrikes- och finanspolitik,
och vad kapitalhjälpen be -

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 79

träffar har denna varit bestämd genom
Sveriges medlemskap i respektive internationella
organ. I Världsbanken, i
Internationella utvecklingsfonden, i Valutafonden
och i OEEG har vi fått
anpassa oss till beslut om uttaxeringar
i kvot eller om mer eller mindre frivilliga
åtaganden av rekommenderad
storleksordning och fått göra detta vid
tidpunkter, som vi har saknat inflytande
över — stormakterna och majoriteten
av länderna har bestämt när. Att
lägga in den multilaterala hjälpen under
ett på förhand uppgjort tids- och
kostnadsschema, som fastställes här på
Helgeandsholmen, kan därför vara
vanskligt. Åtminstone måste planer på
detta område alltid kunna revideras
med kort varsel.

Litet större bör möjligheterna vara
att göra upp ett tidsbestämt arbetsprogram
för samnordiska uppgifter på
u-hjälpens område. Viljan att göra något
är god inom den nordiska ministerkommittén,
det kan jag betyga herr
Eliasson i Sundborn, som särskilt intresserar
sig för nordiskt samarbete på
detta område och som lär ha talat om
detta här i denna kammare, då jag på
grund av votering vistades i första
kammaren. Det vore dock sangviniskt
att räkna med att fyra nordiska länder
utan kompromisser skall kunna anpassa
ett gemensamt handlingsprogram
efter en viss tidtabell, som eftersträvas
av det ena landet, även om det bara är
inom en mindre sektor som vi skulle
göra ett samnordiskt experiment.

Inte ens när det gäller den bilaterala
verksamheten — med bara två parter
inblandade — som nu står beredda
att fyrdubbla anslaget till för nästa
budgetår, är det sannolikt att vi kan
göra en fullständig planläggning av
den fasthet vi skulle önska. Det finns
alltid en mottagarpart att räkna med,
och denna kan ändra sina önskemål
och sina dispositioner och stiilla alla
förutsägelser på huvudet. Enligt en internationell
kutym, som säkerligen är

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

både ekonomiskt och psykologiskt riktig,
skall även mottagarlandet göra en
prestation i varje hjälpprojekt, dela
ansvaret för att kunna tillgodogöra
sig lärdomarna. Även med den samstämmighet
i uppfattningar och med
det förtroende för varandra, som är
den bästa jordmånen för detta arbete,
kan det klicka med tidsinställningen.
Arbetsförutsättningarna i ett afrikanskt
klimat är annorlunda än hos oss, byråkratien
i orienten avviker ganska avsevärt
från vad vi i Sverige menar med
effektiv administration o. s. v.

Vad jag velat säga med dessa erinringar
är att vi kan och bör planera
varje enskilt projekt noga och långsiktigt,
med de inteckningar i framtiden
detta innebär, men att vi måste
räkna med en stor flexibilitet när det
gäller den totala ramen för vår utlandshjälp.
Möjligheterna är begränsade
att göra upp ett realistiskt och
fast program för en successiv ökning
av det svenska biståndsprogrammet
fram till den enprocentiga andel av
nationalinkomsten, som man här ser
som mål.

I FN har Sverige mycket riktigt varit
med om att rösta för en resolution,
där generalförsamlingen uttalat den
förhoppningen att internationella bistånd
skall väsentligt ökas, så att det
»snarast möjligt» utgör ungefär 1 %
av de ekonomiskt utvecklade ländernas
sammanlagda nationalinkomst.
Med detta avsåg församlingen allt bistånd,
som enligt resolutionens text
kan ledas genom offentliga och privata
kanaler, bilateralt och multilateralt och
via internationella organisationer. För
Sveriges del skulle det som föreslås i
år över statsbudgeten på olika huvudtitlar,
det vi avstår i räntor på internationella
lån, det som tas in på insamlingar
såsom Sverige hjälper, missionen,
LO, KF, Rädda barnen m. fl.
tillsammans belöpa sig till omkring 130
miljoner kronor eller en femtedels procent
av en nationalprodukt på 70 mil -

80 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

jarder kronor. Då är ändå inte inräknat
något bistånd med upprinnelse i kommersiella
intressen, bistånd som andra
länder — icke minst före detta kolonialmakter
— gladeligen räknar in i sin
procent.

Jag betvivlar inte att våra engagemang
inom en ganska snar framtid —
i varje fall en framtid då flertalet nuvarande
riksdagsmän fortfarande är riksdagsmän
— kommer att nå den målsiffra
som FN-resolutionen och statsutskottet
nämner som ett riktmärke. Jag
är också övertygad om att de utredningar
som nu pågår kommer att resultera
i sådana riktlinjer för den ökning av
den svenska biståndsverksamheten,
som förestår, att regeringen redan nästa
år kommer att kunna inbjuda oppositionen
att rösta för ett anslagsbelopp
som ligger ett bra stycke över det som
reservanterna framför i dag.

Nu arbetar vi här i Sverige med all
kraft på att öka beredskapen för framtiden.
Regeringen kan i dagarna vänta
remissvaren på Administrationsutredningens
betänkande, och vi hoppas
att kunna underställa höstriksdagen
ett förslag till en ny administrationsapparat
för den svenska u-landshjälpen.
Betänkande nr 2 om expertrekryteringen
och stipendiatmottagningen
har utlovats till i juni och skall också
tagas med i bilden vid det nya administrativa
organets utformning. Ur den
s. k. u-landsberedningen, regeringens
rådgivargrupp i de frågor som vi diskuterar
här i dag, utkristalliseras efter
hand mindre specialistgrupper, som
skall penetrera den humanitära hjälpens
avgränsnings-och samordningsprolem,
utbildningshjälpens problematik
och kapitalhjälpens olika aspekter. Att
som reservanterna gör, föreslå en ytterligare
utredningsapparatur anser jag
fullständigt meningslöst. Utvecklingen
på detta dynamiska område kommer
väl alltid att med vissa mellanrum kräva
en samlad översyn. Men för närvarande
skulle flera utredningar betyda

tungrott dubbelarbete, virrighet i uppdrag
och befogenheter, osäkerhet om
vem som utreder vad. Låt oss för all
del inte förblanda u-ländernas intressen
med intresset för kommittéarbete
kring u-ländernas problem! Här måste
mottot vara att komma från tal till
handling — from sounds to things —
så snart som möjligt, om man menar
något med sin givarglädje. Socialdemokratien
och dess regering har ingen
anledning att blygas inför oppositionen
över några försummelser — herr
Ståhl talade här om vad som hade »försummats».
Oppositionen har absolut
inte varit framsyntare än andra här i
landet. Men vi kan alla ha viss anledning
att blygas inför u-folken för
att vi har vaknat senare än vi bort för
deras lidanden och deras otillfredsställda
behov.

Jag skall nu tillåta mig att kommentera
reservationerna med en del fakta.
Jag gör då först det påståendet, att vi
inte kan göra av med mera pengar på
svenska direktinsatser under nästa budgetår
än ungefär vad regeringen har
föreslagit riksdagen att anslå. Jag kan
inte förstå varifrån herr Ståhl har fått
uPPt?iften att det finns »klara projekt»
för bilaterala insatser till ett omfång
som motsvarar reservanternas anslagsyrkanden.
Ett större direkt hjälpprogram
än det föreslagna är inte tänkbart
av administrativa skäl — såvitt vi
inte bara skall skänka bort kapital
utan som hittills inrikta oss på utbildningshjälp.
Då måste vi nämligen presentera
nyttigheter för pengarna — yrkesskolor,
familjeplaneringskliniker,
elektrifieringsprojekt, experter på olika
områden ■— och det är nyttigheter
som vi själva har en viss knapphet på.
Beståndet av kvalificerade fackmän är
inte över hövan stort i översysselsättningens
Sverige. Själva importerar vi
läkare och diskuterar hur teknikerutbildningen
skall kunna vidgas. Våra
personella resurser sätter bestämda
gränser för dem som vill skynda på ex -

Nr 24 81

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

pertrekryteringen för u-ländernas räkning
och för dem som skulle vilja öka
utbildningskapaciteten vid våra universitet
och tekniska högskolor för att ta
emot elever från u-folken. Vi skall dock
töja dessa gränser så gott det går.

De juniorexperter, vilkas rekrytering
reservanterna vill främja med ett
särskilt anslag på R/a miljon kronor,
måste vara dugliga fackmän, även om
de är unga. Av alla de entusiastiska
ungdomar, som känner sig kallade, blir
endast få utvalda, om man skall använda
u-ländernas egen värdeskala på experthjälpen.
Man har där minst lika
mycket förutfattade meningar om ungdomens
användbarhet som perukstockarna
i västerlandet — att döma av diskussioner
som jag har fått uppleva i
FN:s ekonomiska utskott. Det är dumt.
Jag tror, att användningen av juniorexperter
är en riktig metod att bredda
expertunderlaget. Jag tror också att fördomarna
måste ge med sig. Men jag gissar,
att det antal vi kan få fram under
nästa budgetår tyvärr inte är större än
att det gott och väl ryms inom regeringens
av statsutskottet tillstyrkta
budgetram.

Inom denna ram kan vi också redan
i år prestera en svensk insats i Pakistans
familjeplaneringsprogram. Det
är med tacksamhet jag noterar den
svenska riksdagens frisinnade och balanserade
hållning till ett ämne som
barnbegränsning, där så många andra
länder med sina riksdagar uppträder
som strutsen och med sina fördomar
bidrar till mörkläggning av befolkningsfrågan,
som Världsbankens president
häromveckan betecknade som ett
hot mot alla våra aspirationer på en
människovärdig framtid.

Reservanterna har försiktigtvis undvikit
att begära en ytterligare påspädning
av anslaget till bilateralt tekniskt
bistånd, förutom anslaget till juniorexperter.
I stället har de valt att försöka
befria sig från ansvaret för en
omedelbar förvandling av pengarna i
6 — Andra kammarens protokoll

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

nyttigheter genom att föreslå att riksdagen
skall skicka över 11,4 extra miljoner
kronor i klumpsumma till FN.
De förutsätter då att FN:s båda stora
biståndsprogram EPTA och Specialfonden
har fullvärdiga biståndsändamål
på lager. Förhåller det sig verkligen på
det sättet?

Vad vi just nu vet om EPTA, som
har till uppgift att utvälja och distribuera
experter för alla de behov som uländerna
anmäler, är att EPTA:s verksamhet
under de två närmaste åren
fått kraftigt ökade resurser och att organisationen
har vissa svårigheter att
hänga med i farten med sin expertrekrytering.
EPTA kan visserligen finkamma
hela jorden för att finna lämpliga
experter och har därmed större
möjligheter än Centralkommittén, som
bara kan talangscouta inom Sveriges
gränser, men även för FN är det ett
problem att fort nog finna och lösgöra
kvalificerat folk för expertuppdrag i
främmande länder. Tidigare tog det
genomsnittligt åtta månader att knyta
ihop ett önskemål med den person som
passade detta önskemål. Jag vet inte
om det har blivit bättre i dag. Kungl.
Maj :ts av utskottet tillstyrkta förslag
innebär en uppräkning av anslaget till
EPTA med 10 procent för nästa budgetår.
Jag vågar påstå att det är tillräckligt
för den nu dimensionerade
verksamhetsvolymen.

Vad så beträffar Specialfonden, som
inledde sin verksamhet den 1 januari
1959, har den under sitt drygt två år
långa arbete behandlat 326 framställningar,
varav åtskilliga har utgallrats
på grund av sina svagheter. Men när
dess styrelse, som Sverige tillhör, i dag
i New York godkänner direktör Paul
Hoffmanns senaste program kommer
157 projekt att ha släppts igenom. Till
godkända och nu aktuella projekt har
fonden anslagit 131 miljoner dollar.
50 procent av årets anslagsmedel avser
kostnader för experter, som det alltså
gäller att trolla fram även här. Med

1901. Nr 24

82 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

anledning av vad som sagts i reservationen
för att motivera en höjning av
det svenska bidraget till fonden redan
i år skulle jag vilja klargöra att det
nuvarande svenska bidraget för fondens
första verksamhetsår, 1959, baserades
på antagandet att Specialfonden
skulle starta med det dubbla kapitalet,
100 miljoner dollar, och vårt bidrag
anpassas härtill och i proportion till
vad vi tidigare gav till EPTA. Just
inga andra länder än USA, Holland och
Sverige levde upp till den rekommenderade
målsättningen på en gång. Det
är skälet till att det lilla Sverige har
blivit nummer fyra uppifrån på bidragsskalan
av åttiotalet givarnationer.
Det är också skälet till att vi har tyckt
att det inte närmast borde ankomma på
oss att höja detta anslag nu och till
att vi kunnat i höstas vara med om
att rösta för den nya FN-resolution
varom herr Wahlund talat i dag. Den
innehåller den gamla uppmaningen
till medlemsstaterna att snarast —
det står »snarast» i resolutionen: inte
»omedelbart», som en talare sade —
höja ramen för verksamheten till den
ursprungliga målsiffran, det vill säga
den siffra efter vilken det svenska bidraget
redan är anpassat. (Det är de
100 miljoner dollar till Specialfonden
och 50 miljoner till EPTA, alltså 150
miljoner, varom reservationen talar.)
Det hindrar inte att vi kan ställa upp
igen som föredöme för större och rikare
länder, t. ex. Västtyskland, och att
vi bör göra detta oberoende av risken
för att detta kanske kommer andra,
mindre ambitiösa länder att slappna
i bidragsgivningen i stället.

Det finns naturligtvis ett sätt att
hjälpa som går fortare än det tekniska
biståndet gör; utbildning tar alltid tid,
även om man väljer genvägar. Det sättet
är en ren humanitär hjälp såsom
t. ex. livsmedelssändningar kan vara
i en nödsituation. Men även sådan vad
vi kallar katastrofhjälp har sin begränsning.
Det händer nämligen, herr

Ståhl (som var inne på detta kapitel
i sitt anförande) att vi varken kan producera
eller på vettiga villkor köpa de
livsmedel vi vill ge bort. Även att motarbeta
sjukdomar är en humanitär
hjälp, som bör kunna gå fortare än
utbildningshjälpen gör. Att leverera
medicin mot malaria, spetälska och en
rad andra epidemier är dock inte tillräckligt.
Det behövs kompetent folk
som hanterar sprutor och andra instrument,
det behövs sjukhus m. m.
När reservanterna begär 5 miljoner
kronor till åtgärder för att bekämpa
spetälskan, måste de vara medvetna
om att Rädda barnen redan
har 12 miljoner kronor av insamlade
medel och därmed mer än organisationen
kan göra bruk av det närmaste
året. Och det är, märk väl, det närmaste
årets behov vi avhandlar i dag.

Inom den humanitära hjälpens råmärken
finner vi en stor del av missionens
insatser på sjukvårdsområdet.
Missionsskolorna har definierats såsom
mera hemmahörande inom det tekniska
biståndets ram. När reservanterna presenterar
förslaget om 2,5 miljoner kronor
till svenska missionsskolor i f. d.
Belgiska Kongo att tas i anspråk för
den händelse hittills utgående kongolesiska
statsbidrag helt eller delvis uteblir,
berör de ett helt komplex av principiella
frågor. Den mest näraliggande
och praktiska är frågan, om detta är
ett område, för vilket riksdagen skall
anvisa beredskapspengar. Man vet inte,
om de bidrag bortfaller, som missionsskolorna
i Kongo tidigare kunnat räkna
med. Det har inte gått att få bekräftelse
på att risken är överhängande.
Inte heller av inläggen här idag framgår
detta. Mina medarbetare har intervjuat
samtliga missionssällskap, som
bedriver skolverksamhet i Kongo, och
fått beskedet att subsidierna för skolverksamheten
alltid har utbetalats
kvartalsvis, halvårsvis eller rent av årsvis
i efterskott. Från Baptistmissionen
meddelas, att den fått sina bidrag nor -

Nr 24 83

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

malt t. o. m. första kvartalet i år för
skolverksamheten i Leopoldville-distriktet.
Pingstmissionen och Missionsförbundet
har ännu inte fått bidrag
under 1961. Men enbart den omständigheten
att de nuvarande kongolesiska
statsmyndigheterna inte har utbetalat
några anslag eller betalat mindre sådana
i år kan inte tas till intäkt för att
bidragen kommer att utebli, resonerar
man försiktigtvis. Missionsskolorna är
billiga för Kongostaten. Har man råd
att rasera skolväsendet? De civila samhällsfunktionerna
i Kongo betalas nu
i stor utsträckning av FN, som ju inte
kan ha intresse av att skolundervisningen
brakar samman till allt annat elände
man har i Kongo. Till FN:s civila
tekniska bistånd i Kongo anslog riksdagen
i fjol höst drygt 7 miljoner, och
förmodligen betalar vi redan indirekt
via FN även till skolorna i Kongo.

Men om nu skolunderstödet skulle
utebli och riksdagen inte anvisar ett
särskilt direktanslag eller rättare sagt
ger regeringen en särskild fullmakt att
utanordna pengar för ändamålet, vilket
reservanterna yrkar, står ju den
möjligheten öppen som statsutskottet
anvisar, nämligen att Sverige hjälperinsamlingen
kan ställa medel till förfogande,
när ett faktiskt behov kan dokumenteras.
I så fall är det en nödhjälp
som har sin särskilda motivering,
den nämligen att hindra bortfallet av
en insats som vi redan vant oss att
räkna med bland tillgångarna i u-folkens
skolning till medborgarskap.

Föremålet för debatten i dag är annars
frågan, hur vi skall utvidga våra
insatser till u-länderna, d. v. s. hur de
pengar som riksdagen vill anslå skall
nyttjas i nya projekt för skolningsoch
upplysningsarbete i u-länderna. Det
är ju ingen vinst med att bara flytta
över pengar till en gammal verksamhet,
om inte sådana här speciella skäl uppstår.
Den svenska biståndspolitiken hittills
har tillämpat principen att biståndet
bör vara politiskt och religiöst

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

neutralt. Det har fastslagits med eftertryck
för den multilaterala hjälpen, beträffande
den politiska neutraliteten i
Specialfondens stadgar och beträffande
den religiösa neutraliteten av dess direktör
Paul Hoffmann i ett uppmärksammat
föredrag. Mottagarländerna vill
nämligen helst ha det så. Det gäller
även den bilaterala hjälpen. Men det
finns ingenting som hindrar statsbidrag
t. ex. till en yrkesskola eller annan
kunskapsmeddelelse i missionens
regi, om undervisningen står öppen för
både kristna och icke kristna elever,
om ingen påtryckning förekommer på
de sistnämnda och om mottagarlandet
utan förbehåll betraktar missionen som
en välkommen medarbetare i folkbildningsarbetet.
Den enda hållbara principen,
när staten påbörjar en bidragsgivning
till nya projekt, måste vara
att jämföra dessa sinsemellan med hänsyn
till deras sakliga meriter, som utbildningshjälp
betraktad, och pröva
huvudmannaskapet i andra hand. Ingen
kyrklig eller profan organisation
skall i princip diskrimineras, om den
som anordnare av utbildning kan göra
antagligt, att den kommer att sköta
den bättre och till mindre kostnader
än staten och på de villkor jag nyss
nämnde. Men annars bör staten vara
den naturliga huvudmannen för ändamål,
som finansieras med skattemedel.

Liksom man bör hålla den tekniska
hjälpen isär från politiska och religiösa
biavsikter, bör man eftersträva en
klarare avgränsning gentemot de kommersiella
intressena. Det finns en viss
benägenhet att i den allmänna debatten
klistra ordet bistånd även på affärsmässiga
transaktioner. .lag hälsar med tacksamhet
Gunnar Myrdals frejdiga operativa
ingrepp i debatten på sista tiden
i syfte att hålla begreppen u-hjälp
och kommersiella intressen åtskilda i
diskussionen. Det hindrar inte, att det
är väsentliga vinster för u-folken som
kan uppnås genom en ändring av den
internationella handelns nuvarande be -

84 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

tingelser. Detta är frågor, som ges ett
stort utrymme i reservationen. Det är
inte mer än något halvår sedan professor
Ohlin och finansminister Sträng
hade en flera timmar lång debatt i denna
kammare om hur man skall främja
kapitalrörelser och investeringar i uländerna
om kapitalförsäkringssystem,
exportkreditgarantier, tullpolitik m. m.
Det är kort sagt ett ämne stort nog för
en alldeles egen debatt, och jag skall
därför inte fördjupa mig i dessa problem
här. De kommer, som nämnts, att
ingående behandlas i u-landsberedningen
och berör inte några av de anslagsposter
som riksdagen i dag skall ta
ställning till. Däremot är det högst antagligt,
att de får en framskjuten plats
i planen för en ökad svensk aktivitet
i de internationella organen för kapitalhjälp.
Vi kan behöva en långt större
djärvhet i greppet på kapitalförsörjningsfrågorna,
och det kan endast ske,
om vi i de välmående länderna allmänt
gör vad statsutskottet i sitt utlåtande
rekommenderar oss att göra,
nämligen minskar takten i vår egen
standardstegring. Är riksdagen med på
detta för Sveriges del och i dag följer
statsutskottets majoritet och dess skrivning,
då ger riksdagen faktiskt grönt
ljus för den uppfattningen och regeringen
kan arbeta vidare på ett program
för utlandshjälpen, som säkert i
sinom tid kommer att tillfredsställa
även oppositionens behov av offerdagar.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet fru Lindström
säger sig ha blivit förvånad över
vissa uttalanden i samband med reservationen.
Vad skall då den säga som
sitter och hör statsrådet fru Lindströms
uttalande punkt efter punkt?

Egentligen skulle jag behöva gå igenom
samtliga punkter, sedan jag sysslat
med de här frågorna under några
veckor, men tidsbegränsningen gör att

jag måste inskränka mig till att bemöta
några få.

Låt mig börja med uppgifterna om
missionssällskapens nuvarande läge i
Kongo. Det är mig välbekant att statsrådet
fru Lindström har låtit ringa
runt för att höra efter om dagens situation.
Och hur är den? Jo, beträffande
två av dessa tre svenska missionssällskap
kan jag dagsaktuellt vittna om
att de ännu hankar sig fram och kan
hålla sin verksamhet uppe. Detta gäller
för övrigt, fru Lindström, inte bara
skolverksamheten. Vad som därvidlag
är ännu viktigare — åtminstone
för närvarande — är utan tvivel den
betydande läkare- och sjukhusverksamhet
som missionssällskapen bedriver.
Den hankar sig fram, men man vet inte
hur många dagar till det kan gå.

Hur kan man då med ett statsråds
auktoritet stå upp i kammaren och
försöka bibringa kammarens ledamöter
den föreställningen att här ingenting
behövs — endast om behoven blir akuta
skall man ta ställning till dem?

Så yttrar sig statsrådet fru Lindström
ordagrant på den punkten.

Får jag uttala min förvåning även
beträffande tanken att u-beredningen
skall ta hand om de stora utredningsspörsmål
som gäller handelspolitiska
och andra mycket långsiktande ekonomiska
problem i detta sammanhang.
Hur länge skall u-beredningen sitta
kvar, fru Lindström? Det borde fru
Lindström upplysa kammaren om, ty
det är tydligen så att uppgifterna därvidlag
skiftar alltefter var man uttalar
sig. Men att u-beredningen skulle vara
ett lämpligt organ för utredningar av
den typ som vi i reservationen här siktar
på, torde fru Lindström vara ensam
om att anse.

Får jag sedan beträffande fru Lindströms
uttalande, att hon inte kan förstå
mitt påstående att det finns projekt
för de ekonomiska resurser som yrkas
i reservationen, ställa den preciserade
frågan till fru Lindström: För vil -

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 85

ket av beloppen i reservationen finns
inte något projekt? Det framgick inte
av fru Lindströms anförande. Det kan
inte vara de 2,5 miljonerna till missionssällskapen
och det kan inte vara
de 5 miljonerna till spetälskehjälpen i
Etiopien, ty därvidlag ligger ändamålen
uppenbara och klara. Det måste alltså
vara det belopp på 1,5 miljon som
vi yrkar på till biträdande experter.
Men, fru Lindström, detta uttalande
måste tyda på mycket dålig kontakt
mellan statsrådet och hennes medarbetare
— förlåt att jag säger detta, men
längre kan jag i fråga om precision
inte sträcka mig från denna plats.

Jag skulle, herr talman, vilja säga ett
par saker till. När man genom tidningsreferaten
har följt fru Lindströms uppmärksammade
och i långa stycken
utomordentligt skickliga verksamhet i
FN, har man tilltalats av att hon i
icke ringa mån har tagit på sitt ansvar
att driva upp stora förväntningar på
de svenska biståndsinsatserna. Det har
uppmärksammats gång på gång. Det är
därför ytterligt förvånande att fru Lindström
här inför kammaren är så utomordentligt
sval, för att inte säga direkt
återhållsam då det gäller att ta de ekonomiska
konsekvenserna, och att hon
i år varnar för de direkt trängande humanitära
behov som reservanterna vill
tillgodose. Fru Lindström säger att vi
icke har några projekt färdiga. Har fru
Lindström en så låg uppfattning om
sina egna insatser i detta arbete? Statsrådet
fri! Lindströms insatser skall ju
bl. a. gå ut på att so till att projekt
utarbetas för en progressiv och aktiv
verksamhet på detta område samt att
driva fram denna.

Innan min repliktid är ute vill jag
göra ytterligare ett tillägg. När fru Lindström
upprepar fru Lcwén-Eliassons tidigare
påstående att jag har politiserat
denna sak, upprepar jag min fråga:
Skall fru Lindström och andra företrädare
för ert parti komma med sådana
tillvitelser mot oss, när ni den 1

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

maj med plakat från Ystad till Haparanda
gjorde storpolitisk affär av hjälpen
till de underutvecklade länderna?

Genom er kampanj och med tillhjälp
av affischer spände ni allmänhetens
förväntningar högt — när jag därför
i dag talar om de spända förväntningarnas
upplösning i intet, tecknar jag sannerligen
situationen exakt som den är.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Det är väldigt vad herr
Ståhl blir upprörd över att jag citerar
hans kritiska kommentarer i början av
hans första anförande i dag. Däremot
är herr Ståhl inte lika noga, när han
citerar mig och säger, att »ordagrant
sade statsrådet» så och så om missionen.
Jag har inte påstått, att missionen
skall få hjälp först i ett akut nödläge.
Jag har sagt att det först skall dokumenteras,
att den situation inträffat,
som det här har talats om och som det
ännu inte finns några faktiska belägg
för att den kommer att inträffa. Jag har
tvärtom uttryckt mig mycket positivt
om de hjälpmöjligheter, som i sådant
fall finns och som då kommer att kunna
användas.

Herr Ståhl ställer vidare, som han
säger, en del »preciserade» frågor till
mig. Han frågar: »Hur länge skall u-beredningen
sitta?» Jag svarar att den naturligtvis
skall fungera, tills den är klar
med sina uppgifter. Vi har inte satt
någon tidsgräns för dess tillvaro. Herr
Ståhl menar, att den inte lämpar sig
för de uppgifter, som han istället bär
velat pålägga sin här föreslagna utredning,
sammansatt av parlamentariker
och representanter för näringsliv, folkrörelser
och Missionsrådet. Nå, u-beredningen
är sammansatt just på det sättet:
i beredningen ingår representanter
för riksdagens fyra stora partier, och
det finns representanter för både näringsliv,
folkrörelse och Missionsrådet.
När den arbetar med delegationer, har
dessa möjlighet att kanslivägen få all
den arbetshjälp som de kan behöva.

86 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

Vad beträffar här diskuterade utredningar
om näringslivets behov för att
kunna möta nya marknader i u-länderna,
finns också näringslivet självt att
tillgå med dess möjligheter att göra sådana
utredningar. Det har också presterats
en bra dylik utredning därifrån.

Till vad herr Ståhl här nämnde om
dålig kontakt med mina medarbetare
vill jag säga, att jag tar hans påstående
med knusende ro. Jag har en känsla av
att jag befinner mig närmare dem än
herr Ståhl gör. Men det är fortfarande
inget annat än ord från herr Ståhls sida.
Han kan inte motbevisa vad jag här
sade om att det inte finns klara och
färdiga projekt för ett större anslag
än det som regeringen har begärt riksdagens
godkännande av. Jag citerade
förut ordagrant herr Ståhls yttrande,
att det fanns »klara» sådana projekt.
De projekt, som är upptagna i Centralkommitténs
petita i höstas och på
vilka Kungl. Maj:t har byggt sin beräkning
av anslagsbehovet för nästa
budgetår, är ännu långt ifrån klara. De
befinner sig på sonderingsnivån, och
det är min innerliga förhoppning, att
de verkligen skall utlösa sig i praktiska
resultat, innan detta budgetår är slut,
så att jag inte skall behöva möta riksdagen
vid denna tid nästa år med ledsnaden
att behöva ha reservationsmedel
för ändamålet innestående i statskontoret.
I så fall beror det dock inte på
bristande energi i de svenska organen
för att få dessa projekt genomförda
utan som jag sade i mitt tidigare anförande
—- som jag för övrigt kanske
inte kan begära, att alla skulle orka
lyssna till — på att man här har att räkna
även med mottagarländerna som
partners. Deras tidtabeller bestämmer
inte vi över.

Fru LINDSKOG (s) kort genmäle:

Herr talman! När jag riktade frågan
till statsrådet fru Lindström, om det
skulle finnas möjligheter att på tillläggsstat
bevilja anslag utöver vad som

nu är planerat till Sverige hjälperinsamlingen,
alltså krona mot krona,
avsåg jag inte skolverksamheten i Kongo.
Jag har nämligen de senaste dagarna
fått upplysning om att denna
verksamhet löper med relativt regelbundna
bidrag från belgiska statens
sida.

Vad jag tänkte på i samband med
min fråga var sjukvårdsverksamheten
och den förebyggande hälsovården,
som kan komma i en besvärlig situation,
om det saknas medel. Eftersom
jag vet att det ställes stora anspråk
från bl. a. FAO på den statliga delen
av Sverige hjälper-insamlingen, skulle
jag vara tacksam för ett svar i dag
på frågan: Finns det möjlighet att bevilja
tilläggsanslag vid denna anslagspunkt,
eller vid någon annan anslagspunkt,
varifrån dessa behov kan bli
tillgodosedda?

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet fru Lindström
återkommer och säger, att det
inte finns tillräckliga projekt för vad
som är föreslaget.

Om vi håller oss till den multilaterala
sidan, kan jag hänvisa till Paul
Hoffmanns besök i Sverige för några
månader sedan och hans klara och
tydliga vittnesbörd då. Jag behöver inte
ytterligare utveckla den saken.

Ser vi på den bilaterala sidan — ja,
å la bonne heure, jag går med på att vi
tar bort de 1,5 miljon kronor för biträdande
experter, som fru Lindström
är så antipatisk mot. Av våra äskanden
kvarstår då 2,5 miljoner kronor
till svenska missionssällskapen i Kongo
för humanitär hjälp och 5 miljoner
kronor för en hälsovårdsaktion, framför
allt i Etiopien. Jag vill då till fru
Lindström säga, att om ni på regeringssidan
vill gå med på att tillstyrka
dessa 7,5 miljoner kronor, är vi
tacksamma. Men även till detta säger
ni nej, fastän behoven är så klart ådagalagda.
Om fru Lindström vill ha be -

Nr 24 87

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

kräftelse på att så är fallet, kan hon
få det före kl. 5 i eftermiddag, eller
i varje fall i morgon bittida. Så enkel
är den saken.

Jag vill sedan fråga både fru Lindskog
och statsrådet: Måste ni ändå inte
hålla med om att det är något snävt
att i detta läge hänvisa till att anslagen
till dessa insatser skall tas ur det
statliga tillskottet till den stora frivilliga
insamlingen Sverige hjälper? Var
det inte meningen att organisationerna
skulle få förfoga över de pengarna
till den ocean av hjälpbehov som här
finns? Är det verkligen staten värdigt
— jag frågar det än en gång — att
plocka bort 2,5 miljoner kronor till
missionen och 5 miljoner till hälsovårdskampanjen
i Etiopien? Är detta
verkligen ett konstruktivt program?

Statsrådet fru Lindström varnade
förut för konsekvenserna av att vi driver
fram alltför stora ekonomiska
krav. Jag vill då säga till statsrådet
fru Lindström, att med den takt i vilken
hon hittills drivit fram projekt och
anslagsäskanden för detta behov känner
vi oss inte bara lugna utan tyvärr
alltför lugna att kraven tyvärr inte
kommer att bli alltför stora.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Herr Ståhl har ständiga
glidningar i sina resonemang. Vi talade
nyss om klara projekt på den bilaterala
sidan. Nu säger herr Ståhl:
»Finns det inte klara multilaterala projekt?
Paul Hoffmann var ju bär och
sade det.» Men vi talade inte om detta
nu, utan vi talade om det anslag som
är upptaget för bilaterala projekt. Herr
Ståhl sade vidare, att projekt finns färdiga
till mer än det beloppet. Kanske
var det en felsägning av herr Ståhl —
i varje fall förnekar jag bestämt, att så
är fallet. Men vi arbetar hårt på att få
fram de skisserade projekten.

Jag är ingalunda »antipatisk» mot
anslag till juniorexperter. Jag har till -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

styrkt, att anslag ges till juniorexperter
och menar att pengar härför finns.

»Behoven är klart ådagalagda hos
missionen», säger herr Ståhl. Men jag
upprepar att det inte bär givits något
klart besked härom. Nu lovar herr Ståhl
att åtminstone tills i morgon ge ett klart
besked på denna punkt. Jag skulle dock
tro att kammaren vore glad att få votera
före den tidpunkten på de fakta,
som nu finns tillgängliga. Jag bär inte
kunnat få något bevis på att det för
närvarande finns så överhängande risker
för missionens verksamhet i Kongo,
att vi skulle behöva utlova anslag på
tilläggsstat.

Till fru Lindskog vill jag säga, att
det alltid finns möjligheter för regeringen
att på tilläggsstat begära pengar
för ändamål, som plötsligt dyker upp
och som vi finner trängande och värda
att hjälpa. Men man brukar inte använda
sig av tilläggsstater, så länge det
finns pengar på den ordinarie budgeten.
Från statsutskottets sida föreslås
nu, att staten skall anslå 8 miljoner
kronor, vilket beräknas motsvara det
belopp som den privata insamlingen
inbringar. Det har dock tydligt framhållits
i propositionen, att de pengar,
som riksdagen kommer att bevilja och
som alltså är skattebetalarmedel, skall
användas »i samråd med» Kungl. Maj:t.
Jag kan inte finna, att om man i ett
eventuellt svårt läge tar av dessa pengar
till skolor eller sjukhus i Kongo
detta på något sätt skulle vara nesligare
än att begära pengar på tilläggsstat.

Herr RIMMERFORS (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Bara eu saklig upplysning
beträffande missionens skolor och
sjukhus i Kongo.

Statsrådet fru Lindström antydde —
och det är naturligtvis riktigt — att
kongolesiska staten efter sina möjligheter
kommer att ge ett och annat bidrag,
så att skolorna inte behöver

88 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

stängas. Men utgångsläget var här att
kompensera inkomstbortfallet av de
statliga bidragen från Belgien. Belgien
har nämligen lämnat ett bidrag motsvarande
2,5 miljoner kronor till de
här berörda missionssällskapens sjukhus
och skolor. Detta innebär i själva
verket hälften, eller i vissa fall något
mer än hälften, av de utgifter som de
institutionerna drar. Man kan inte, såvitt
jag förstår, räkna med att Belgien,
som är skilt från sin koloni, förutvarande
Belgiska Kongo, skall fortsätta att ge
dessa bidrag. Kvar står då möjligheten
att bidraget kan komma från FN eller
från den kongolesiska staten. Men med
tanke på den oreda, som råder i den nya
republiken söder och öster om Kongofloden,
kan man inte räkna med att
det blir någon ordning på detta understöd.
I det läget har vi ansett, att det
vore en heder för Sverige att se till
att inte verksamheten lider avbräck.

Jag tycker nog fortfarande, att det
skulle vara betydligt hedersammare och
roligare att få ersätta bidragsbortfallet

— om det inte kommer från annat håll

— med ett direkt statsbidrag än med
ett belopp som tages från en insamling,
som väl ändå delvis är avsedd
för andra ändamål. Det skulle kännas
bättre för missionens företrädare. När
man hör fru Lewén-Eliasson säga, att
vi mycket snart måste lämna en procent
av vår nationalinkomst i anslag
till dessa länder, tycker jag att vi utan
några betänkligheter redan i år kunde
gå ett litet steg längre än till det
belopp som regeringen har föreslagit.
Det gäller ju ändå relativt små belopp.

Jag yrkar än en gång bifall till den
punkt som gäller de 2,5 miljonerna.

Fru LINDSKOG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill till herr Ståhl
säga, att huvudsaken är inte varifrån
pengarna tages, om de kommer i form
av ett speciellt anslag eller om de tages
från den statliga delen av Sverige

hjälper-insamlingen. Det är skattemedel
som skattemedel, vilkendera vägen
man än går. För mig är huvudsaken att
missionens arbete kommer att fortgå
och att ingenting kommer att äventyras
härvidlag. Upplysningen från statsrådet
fru Lindström, att pengar kan begäras
på tilläggsstat på vilken punkt som
helst, tolkar jag som ett löfte att om
medel brister kommer också medel att
ställas till förfogande från statens sida.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Jag skall inte blanda
mig i diskussionen om vem som gör
partipolitik av detta och vem som inte
gör det, om vissa riksdagsmotioner
eller vissa förstamajdemonstrationer
har en mer partipolitisk demonstrativ
karaktär. Det kan väl vara tämligen likgiltigt.
Det är inte heller särskilt ovanligt
att politiskt verksamma personer är
angelägna om att betona de mera ädla
och osjälviska motiven i sin egen verksamhet
och betona de mera själviska
motiven i motståndarnas verksamhet.
Det är ett karakteristiskt drag för ett
visst slags politisk diskussion över huvud
taget. Emellertid kan man kanske
tillägga att det ur sakens synpunkt är
ett ganska gott tecken att man försöker
politiskt slå mynt av detta. Det skulle
nämligen ingen bry sig om att göra, om
man inte åtminstone trodde, att man
hade chans att tjäna på det.

Det betyder att det har inträtt en viss
förskjutning i opinionen på denna
punkt, en mycket påtaglig förskjutning,
såsom herr Wahlund och statsrådet fru
Lindström tidigare har påpekat. Jag
kanske i detta sammanhang får erinra
om en interpellationsdebatt som hölls
en mörk höstdag 1958 på grundval av
en interpellation av herr Lothigius. Då
betraktades detta fortfarande som något
av en kuriositet. I kammaren var då
knappast några andra närvarande än de
personer som väntade på att få andra
interpellationer besvarade. Dessa lyss -

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 89

nade endast med största otålighet på
vad som sades med anledning av herr
Lothigius interpellation.

Nu är saken på modet. Nu vill alla
tala om den. Det betyder att opinionen
i hög grad har vaknat. Emellertid är
också olägenheter förenade med att saken
kommit på modet. Detta är en utomordentligt
viktig fråga, som varken får
skämtas bort eller slarvas bort med
sentimentala fraser. Det är en ytterligt
besvärlig fråga. Över huvud taget är
det ett av de mest komplicerade problem
man kan ge sig in på. Det är ett
område där behovet av en realistisk
och osentimental syn är större än på
de flesta andra områden.

Denna realistiska och osentimentala
inställning finns också i mottagarländerna,
ehuru man där av lätt insedda
skäl är villig att begagna sentimentaliteten
hos de dumma västerlänningarna
för att uppnå en del av de syften
man vill nå. I praktiken får man, om
man vill vidta hjälpåtgärder som är av
praktisk betydelse, bedriva hårda och
besvärliga förhandlingar med eller rättare
sagt mot dem som man vill ge hjälpen
åt och vilka inte har tillräcklig
erfarenhet för att förstå i vilken form
och på vilket sätt hjälpen bäst skall
lämnas. Man får från början utgå ifrån,
att betydande delar av de pengar man
använder kommer att missbrukas eller
eljest gå förlorade. Det ligger i sakens
natur. Det är något som sammanhänger
med att de länder till vilka hjälpen skall
lämnas är underutvecklade länder, som
inte är i stånd att själva begagna de möjligheter
som finns. Det ligger i själva
begreppet underutvecklad.

Denna verksamhet är i själva verket
ingen ny verksamhet. Det är en verksamhet
som de nu så förkättrade kolonialmakterna
i många fall har bedrivit,
delvis med ganska stor framgång,
under ett århundrade eller mer. Det
är en verksamhet i vilken även svenskar
har varit engagerade. Jag tiinker
just nu inte på den verksamhet som

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

bedrivits av en nära anhörig till min
gruppledare för några årtionden sedan
i ett underutvecklat land, utan på den
som bedrivits av missionen, vilket har
åberopats här, och även av det svenska
näringslivet. Vill man få tag i sådana
som kan ge oss på erfarenhet fotade
råd och anvisningar om vad som härvidlag
kan göras, får man vända sig
till missionen och vissa av de svenska
exportföretagen. Dessa har sådana lärdomar
att ge. De vet vad det handlar
om. Vad beträffar missionen, som det
redan talats så mycket om här, vill
jag bara i förbigående, efter att själv
ha sett en del av dess verksamhet, säga,
att den realistiska bedömning av
frågorna, den praktiska inriktning i
rent humanitärt syfte men också i syfte
att lämna tekniskt bistånd, som missionen
visat, är någonting som även
exempelvis Förenta Nationerna och
dess fackorgan har all anledning att se
på med beundran och en liten smula
avund. Vad man från missionens sida
lyckats åstadkomma med små penningmedel
är oerhört mycket. Det beror naturligtvis
framför allt på att de som i
dessa avseenden arbetar för missionen
gör det med mycket mindre personliga
anspråk än de som kommer ut under
andra förutsättningar. Ur den synpunkten
är det, tror jag, mycket väsentligt
att missionens arbete fortsätter,
men kanske också att detta arbete fortsätter
utifrån på det hela taget samma
förutsättningar som tidigare. Missionens
arbete kan aldrig någonsin bli en
i vanlig mening statsunderstödd verksamhet.

Jag skulle nu särskilt vilja fästa uppmärksamheten
vid näringslivets erfarenheter
på detta område. Herr Ståhl
talade tidigare i debatten om alt det
bär var fråga om »behov som formligen
liknar en ocean», ett uttryck som kanske
bör räddas från glömskan. Men
om behovet är av denna storleksordning,
skall vi inte tro att vi klarar saken
genom att anslå vare sig 40 eller

90 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

60 miljoner kronor om året eller ens
ett tio gånger så stort belopp. Man måste
gå andra vägar, om man över huvud
taget skall kunna åstadkomma en
rimlig lösning.

Den riktiga vägen är att det i dessa
länder kommer till stånd en verklig ekonomisk
utveckling, grundad på utnyttjande
av ländernas egna ekonomiska resurser.
Den vägen har man ju gått här
i Sverige. Det är inte länge sedan Sverige
var ett underutvecklat land ■—- det
var förhållandet ända fram till låt oss
säga början av 1880-talet. Den utveckling
som ägde rum här i Sverige från
denna tidpunkt och fram till första
världskriget förvandlade Sverige från
ett underutvecklat land, som inte kunde
utnyttja sina egna resurser, till ett
modernt västerländskt industriland. Sedan
har uvecklingen fortsatt ännu längre,
men just den nämnda perioden är
i detta sammanhang av intresse. Få västerländska
stater har så snabbt som Sverige
genomgått en sådan utveckling, och
det skedde sannerligen inte med »hjälp»
från utlandet. De krediter som vi fick
från utlandet lämnades ofta på mycket
hårda villkor. I slutet av denna period
hade emellertid Sverige upphört
att vara ett kapitalimporterande land
och övergått till att bli ett kapitalexporterande
land. Detta var resultatet av
en utveckling, varvid man från första
början varit inriktad på att utnyttja resurserna
på ett ekonomiskt förnuftigt
sätt.

Jag tror som sagt att detta är den
enda vägen även för de underutvecklade
länder som nu skall försöka komma
framåt. Detta gör emellertid att
även investeringsproblemet blir av särskild
betydelse. Förr i tiden var investeringsproblemet
för staterna av en helt
annan karaktär än nu. Om ett underutvecklat
land inte förräntade och
amorterade investeringarna, skickade
man från fordringsägarlandets sida dit
en kanonbåt, som lade sig i huvudstadens
hamn och riktade sina kanoner

mot staden. Sedan betalade landet i
fråga omsorgsfullt sina räntor och
amorteringar.

På det sättet går det inte längre till.
Därför blir investeringsproblemet för
de företag i utvecklade länder, som vill
göra investeringar i de underutvecklade
länderna, mycket mer komplicerat.
Man kan inte längre räkna med att
några kanonbåtar skyddar de investeringar
man gör. Skall statsmakterna i
de länder, där det kan finnas investeringsvilligt
kapital, i dag möjliggöra investeringar
i utvecklingsländerna, får
detta ske på helt andra sätt och sannolikt
genom att man i en eller annan
form deltar i risktagningen eller kanske
snarare medverkar till en fördelning
av risktagningen mellan de företag,
som är engagerade i en sådan investeringsverksamhet,
genom något
slags kreditförsäkring — eller vad det
nu skall kallas — jämförlig med den
som bedrives av exportkreditnämnden
men inriktad på krediter av annan typ.
För min del tror jag att man på detta
sätt skulle kunna uppnå resultat av
väsentligt större praktisk betydelse än
som är möjligt genom den rena hjälpverksamheten.

Nu säger statsrådet Lindström — utan
att i och för sig opponera mot en verksamhet
av detta slag — att det är angeläget
med en klarare avgränsning av
hjälpverksamheten gentemot kommersiella
intressen; jag tror att det var så
orden föll. Jag kan inte begripa vad en
sådan avgränsning skall tjäna till. Vad
det här gäller är väl framför allt att se
till att mottagarländerna får de pengar,
som behövs, på det ur deras synpunkt
bästa sättet. Är det då någon olägenhet,
om man samtidigt uppmuntrar ett
handelsutbyte som i längden bör vara
till förmån för bägge de bytande parterna,
både för det s. k. mottagarlandet
och för den västerländska staten?
Är det någon olägenhet, om man kombinerar
hjälpverksamhet av mera kon -

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 91

ventionell typ med en verksamhet av
det här slaget?

Av denna grund kan jag inte heller,
herr talman, acceptera talet om 1 procent
av nationalinkomsten. Att jag inte
kan göra detta beror inte på att jag anser
det vara för mycket eller för litet
med 1 procent av nationalinkomsten,
utan därpå att jag över huvud taget inte
vet vad det är som skall vara 1 procent
av nationalinkomsten. Skall 1 procent
av nationalinkomsten motsvara bidragen
till hjälpverksamhet som inte
har kommersiell karaktär? Skall man
alltså bara godta att däri inräknas sådan
hjälpverksamhet som man inte
själv kan få någon nytta av, även
om den verksamhet, som man själv
har nytta av, också är den som motparten
har den största nyttan av? Eller
skall i siffran 1 procent av nationalinkomsten
räknas in all hjälpverksamhet
som bedrives? I så fall har
inånga västerländska stater redan ganska
långt överskridit denna siffra. Jag
är inte övertygad om att det över huvud
taget är möjligt att räkna fram något
underlag för siffror av den här
sorten. Herr Wahlund sade att accepterandet
av siffran 1 procent av nationalinkomsten
var en probersten för inställningen
till hjälpen åt de underutvecklade
länderna. Jag är inte geolog,
men jag tror att det finns en del stenarter
som är mycket lösa. Dessa stenarter
brukar man inte använda till proberstenar.

Ur denna synpunkt har jag också litet
svårt att acceptera både utskottets
och reservanternas skrivning när man
talar om samordning. Vad som här behövs
är inte bara en samordning av
olika typer av hjälpverksamhet, utan
också en samordning av hjälpverksamheten
till underutvecklade länder med
en rad åtgärder på helt andra områden,
t. ex. en samordning med den ekonomiska
politiken i stort; ja, även en samordning
med utbildningspolitiken i Sverige
är ur denna synpunkt betydelse -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

full. Samordningsproblem av detta slag
kommer att kräva uppmärksamhet på
en nivå som t. o. m. är högre än den
som den s. k. u-beredningen representerar,
trots att den har statsministern
till ordförande. Det är en samordning
som kommer att göra det erforderligt
med samverkan mellan olika statsdepartement
och med ett hänsynstagande till
problem av detta slag på en mängd
områden, där man inte tidigare har
vant sig tänka på sådant som rör de
underutvecklade länderna.

Det har i diskussionen talats en hel
del om avvägningen mellan den multilaterala
och den bilaterala hjälpen, den
som skall bedrivas genom Förenta Nationerna
och deras fackorgan å ena sidan
och genom direkta svenska överenskommelser
å den andra. Också denna
debatt, herr talman, förefaller mig
en liten aning verklighetsfrämmande.
Både den multilaterala och den bilaterala
verksamheten inrymmer mycket
stora fördelar och mycket stora problem.

Den förra, bedriven i FN:s regi, står
och faller i själva verket med FNsekretariatets
självständiga handlingsförmåga.
Den dag självständigheten
upphör och verksamhet av denna typ
blir beroende i detalj av avgöranden
som träffas av politiska organ kommer
den att bli oerhört försämrad. Redan
nu stöter man för övrigt på både mycket
allvarliga politiska problem, som
ibland framtvingar att projekt tas upp
som sakligt inte är helt motiverade, och
stora administrativa problem. På den
tid jag i FN:s tjänst sysslade med sådan
verksamhet sade vi ibland att Förenta
Nationerna representerade en kumulation
av alla medlemsländers byråkrati,
och arbetet blev därför ofta
otroligt besvärligt att handskas med.
Det är emellertid uppenbart att verksamheten
på multilateral grundval i
många av mottagarländerna har bättre
gehör än bilateral verksamhet, även
om särskilt en del afrikanska stater

92 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

tenderar åt motsatsen — detta framgick
inte minst vid en konferens som
för några månader sedan hölls i Lagos,
där mottagarländerna rätt enhälligt
sade sig föredra bilaterala överenskommelser
framför åtgärder via internationella
organ.

Jag tror inte heller att det — som
herr Wahlund anser — är lättare att få
projekt kontrollerade om man går vägen
över FN. Det är lika möjligt för ett
land som bedriver bilateral verksamhet
att kontrollera sina — naturligtvis
mycket fåtaliga — projekt som det är
för FN-organen. Därvidlag tror jag mig
kunna tala med viss erfarenhet, eftersom
jag har sysslat med att kontrollera
både den ena och den andra typen av
projekt.

Det finns ytterligare två skäl till att
just för närvarande särskilt uppmärksamma
den bilaterala hjälpen. Det ena
är det jag förut var inne på, nämligen
att denna hjälp kan anknytas till investeringsverksamheten.
Det andra skälet
är att det nybildade OECD såvitt
man kan förstå har för avsikt att samordna
den bilaterala verksamheten och
icke att själv driva några egna projekt.
Det kommer då att ställas stora
krav på svenskt deltagande. Som så
ofta eljest gäller det inte att välja mellan
två möjligheter utan att försöka
gå fram på båda vägarna allteftersom
det kan vara mest praktiskt.

Herr talman! Här har också talats
om planläggning. Statsrådet Lindström
gjorde ett uttalande som var utomordentligt
riktigt, och jag skulle gärna
vilja upprepa det. Hon framhöll att
det dock är en vanlig princip att planläggning
bör föregå den praktiska
tillämpningen och inte komma därefter.
Herr talman! Det var vad vi sade till
statsrådet Lindström hösten 1958, när
denna fråga debatterades. Vi hemställde
att regeringen skulle vara vänlig nog
att utarbeta en plan för denna verksamhets
bedrivande. Då fick vi höra att
det inte var så noga, det kunde cen -

tralkommittén göra; den hade just då
satt till en utredning, som senare avgav
betänkande med titeln »Sverige
hjälper». Såvitt jag kan erinra mig hade
regeringen inte någon som helst del
i utredningens tillkomst. Man kunde
inte ens få en sekreterare till den genom
regeringens försorg utan måste
klara saken på annat sätt. Centralkommitténs
intresse för planläggning var
hela tiden betydligt större än regeringens.
Regeringen har i detta fall
faktiskt inte intagit en ledande ställning
i förhållande till opinionen utan
snarare följt efter, och det är ju bra
att den åtminstone har gjort det. Det
är glädjande att vi nu fått u-beredningen,
men det skulle ha varit utomordentligt
värdefullt om vi hade fått
en utredning av detta slag redan år
1958. Då hade vi kanske kunnat komma
litet längre och i dag varit färdiga att
vidta en del av de åtgärder som nu —
härom är jag helt överens med statsrådet
— icke är tillräckligt förberedda
för att något skall kunna göras.

Vi kan också tänka på administrationsutredningen,
som statsrådet Lindström
åberopade. Den leds av professor
Sune Carlson och sysslar med denna
verksamhets organisation. Det är klart
att det också härvidlag hade varit ganska
bra om man varit tidigare ute, så
att man hade haft den nya administrativa
organisationen färdig vid den tidpunkt
då man avsåg att utvidga verksamheten.
Nu utgör också detta en svårighet.

Jag skall emellertid inte alltför mycket
anklaga regeringen för detta förhållande,
ty det är inte mycket att säga
om det. Vi påfordrade en åtgärd då,
men den skedde inte. All right. Regeringen
bryr sig inte annars så mycket
om vad oppositionen säger, så det är
inte överraskande att den inte gjorde
det i detta fall. Kanske hade utredningarna
kommit tidigare, om ingen
oppositionstalare hade sagt att de behövdes.
Å andra sidan kan man kanske

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 93

anse, när man här stöder regeringens
ståndpunkt och menar att vi nu inte
kan gå längre än vi gör, att detta delvis
beror på att vi befinner oss i ett annat
läge än vi skulle ha gjort om regeringen
litet tidigare hade tagit initiativ
och vidtagit förberedande åtgärder i
dessa avseenden. Då skulle vi ha kunnat
göra mera än vad vi nu kan. Även vad
beträffar personalrekryteringen skulle
vi då sannolikt ha det bättre ställt än
just nu.

Herr Ståhl talade något om god vilja
och om iver och nyansskillnader i detta
hänseende. Jag är övertygad om att det
finns sådana nyansskillnader, men jag
tror inte att de går efter partilinjer.
Jag som i detta fall sluter mig till den,
som herr Ståhl skulle kalla det, mindre
ivriga sidan, den som har stött utskottsmajoriteten
i de väsentliga hänseendena,
vågar samtidigt säga, att när det
gäller att verkligen få till stånd åtgärder
av betydelse, skulle jag inte gärna
vilja stå någon annan efter i fråga om
iver.

Det är inte nog med detta. Det belopp
som vi i år anslår är mindre än det
som vi kommer att anslå nästa år. Året
därpå kommer vi väl upp i en ännu
högre summa, och den summan kommer
att växa år för år. Vi kommer sannolikt
att till sist få ganska höga anslagssiffror.
Frågan gäller inte hur mycket
man är beredd att offra utan den
tidpunkt vid vilken olika anslag skall
sättas in. Detta är inte en principfråga,
utan en teknisk fråga.

Därutöver behövs propaganda. Den
är nödvändig för att man skall kunna
förbereda opinionen på vad som måste
ske. Men det är farligt att tro att man
genom propagandaåtgärder kan lösa de
praktiska problemen på ett område som
är så komplicerat som detta.

Herr talman! Med utgångspunkt från
vad jag har sagt her jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan på 22 av
de 25 punkterna. Jag undantar punkterna
1, 6 och 12, där jag, med hänsyn

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

till vad jag tidigare har sagt, tyvärr
inte kan ansluta mig vare sig till utskottsmajoritetens
eller till minoritetens
uppfattning.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Jag skall bara i största
korthet replikera herr Heckscher, som
hållit ett mycket sansat anförande, vilket
jag i det allra mesta kan instämma
i. Han gjorde gällande, att regeringen
har »följt efter» — jag fick den uppfattningen
att han menade följt efter
oppositionen — när det gällt dessa frågor.
Jag kan inte hålla med honom om
detta. När har oppositionen, under de
tolv år som det tekniska biståndet har
varit ett begrepp, kommit och stött på
här i riksdagen om någon planläggning?
Herr Heckscher har varit en ensam
svala för sitt parti, ja för nästan
hela oppositionen. Jag skulle gärna vilja
tacka honom för hans insatser när
han nu lämnat den centralkommitté
där han varit en av de drivande krafterna.
Men när Centralkommittén år
1958 — kanske även på hans tillskyndan?
— anmälde, att den tänkte företa
den utredning, som herr Heckscher här
refererade till, hade vi ingen anledning
att säga att kommittén inte skulle
företa den, och försöka tillsätta en statlig
utredning i stället. Vi avvaktade sedan
resultaten av Centralkommitténs
utredning, och sedan den remissbehandlats
har förslag framförts i petita
i höstas, som vi just nu behandlar i
riksdagen.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte heller bli
långvarig. Jag hänvisar statsrådet till
att läsa debatten av den 5 december
1958, där, såvitt jag förstår, alla talare
som uppträdde utom statsrådet själv
var talare från oppositionen. HerrWahlund
och jag framhöll där ivrigt vikten
av att få fram en förbättrad planläggning.
Statsrådet Lindström förde
då över debatten med att säga att jag

94 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

satt i Centralkommitténs arbetsutskott
och om där inte hade skett någon
planläggning tidigare, fick jag väl själv
ta på mig en del av ansvaret.

Fru SJÖVALL (s):

Herr talman! På många punkter är
jag tacksam mot herr Heckscher för det
realistiska plan till vilket han har fört
ner debatten. Däremot tror jag inte att
den skillnad på två år, som han talade
om i slutet av sitt anförande, spelar
någon större roll, när det gäller dessa
problem.

I dag strider alltså ett parlament i ett
mycket litet land om omfattningen av
sin hjälp till u-länderna. Striden rör
ett par tiotal miljoner. I morgon och i
övermorgon kommer världen att domineras
av dessa länder. Då kommer problemet
icke att gälla hur stor vår hjälp
skall vara, utan om vi då lyckats finna
former för vår egen roll i denna totalt
förändrade värld. För ögonblicket dominerar
humanitära hjälpsynpunkter
vårt sätt att närma oss problemet —
både i våra principdiskussioner och i
våra planerade hjälpåtgärder. Detta är
för närvarande kanske en historisk nödvändighet.
Vår enda möjlighet är ännu
så länge att famla oss fram i en totalt
okänd problemvärld. Vi får icke för
länge förbli där, varken i våra teoretiska
diskussioner eller i vårt praktiska
handlande.

Problemet om u-länderna gäller inte
hur övervägande humanitära hjälpåtgärder
skall organiseras, utan det är en
historisk process som påbörjats, gigantisk
i sina proportioner, omöjlig att
hejda, men kanske möjlig att styra och
påverka. Dess närmsta historiska motsvarighet,
både i tid, till karaktär och
till omfattning, utgjorde industrialismens
genombrott. Vi måste minnas —
hela tiden — att denna nya utvecklingsprocess
har helt andra dimensioner och
att den kommer att innebära helt andra,
långt mer omvälvande processer än
industrialismens genombrott gjorde.

Den utspelades inom stater eller mellan
stater med i stort ensartad kultur, ensartad
religion, ensartade befolkningsgrupper
— till och med Förenta staternas
»smältdegel» måste inför det
perspektiv framtiden rymmer karakteriseras
som en process i ett tämligen
enhetligt kulturområde.

Ur den nya historiska revolution,
som har global spännvidd, kommer
även vi att nödvändigtvis utgå förändrade.
Industrialismen genomfördes
många gånger brutalt, genom hårda
klasskampsstrider — även den har
krävt »blod, svett och tårar» — och
den har behövt en lång mognadstid.
Inte ens i dag har särskilt många länder
— inte ens bland de rika — nått
fram till den relativt fullvärdiga demokrati
vi finner i Sverige med den förståelse
mellan — inte längre klasser —•
utan mellan grupper i samhället som nu
karakteriserar svenskt samhällsliv.

Det är önskvärt — jag hoppas det
inte är ett önsketänkande — att de rika
länderna kunde delta i denna nya globala
omvälvningsprocess — som måste
ha en helt annan karaktär än den hjälp
kolonialmakterna lämnat de senaste
hundra åren — med utnyttjande av alla
de lärdomar vi i dag bär, inte minst
om demokratiens krav, väsen och livsbetingelser
som industrialismens genombrott
lärde oss. Arbetarrörelsen har
här ett alldeles speciellt ansvar, och
minnesbilderna från dess egen genombrottstid
bör hållas levande. Vi utgör
i dag emellertid endast en integrerande
del av det svenska samhället. Det är
det svenska samhället i sin helhet som
självfallet skall försöka lösa de problem
som u-ländernas självständighetskamp
innebär.

Herr talman! Utifrån dessa utgångspunkter
är jag starkt kritisk mot vår utlandshjälp
sådan den just nu är utformad.
Jag tror att den har en alltför
stark humanitär karaktär och att vi
glömmer bort att den humanitära hjälpen
är en kortfristig hjälp för stunden.

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Nr 24 95

Denna hjälp är trots allt nödvändig och
den är kanske den enda åtgärd vi i vår
okunnighet kan tillgripa. Den fyller
också en bestämd historisk roll, och den
behövs för att hos oss själva väcka förståelse,
tolerans, ökade kunskaper och
vaket intresse för grundproblemen och
för människorna i u-länderna. Hjälpen
är i princip likartad om den lämnas
till u-länderna eller till andra länder,
exempelvis Holland eller Chile i samband
med naturkatastrofer. Men den
innebär en bestämd risk, nämligen att
vi anser oss göra nog, att den blir en
skygglapp som hindrar oss att angripa
grundproblemen bakom.

Om Sverige — ett mycket litet land
— skall kunna bidra i denna omvälvningsprocess,
måste allt vi gör vara färgat
av ett moget medvetande om demokrati,
om förståelse inför det främmande
med vilja att själva påverkas och
förändras.

De problem vi skulle möta om vi
kom ut i världen är av en storleksordning,
som vi här hemma inte kan fatta.
Jag vill ett ögonblick påminna om
Margret Meads skildring när hon återvände
till Nya Guinea efter 25 år och
då mötte de människor hon tidigare sett
växa upp som barn i ett primitivt stenålderssamhälle
och vilka nu skulle möta
atomåldern. Dessa människor ställdes
inför problemet att både samtidigt balansera
en ytterligt primitiv föreställningsvärld
och att nyttja allt vad modern
vetenskap kunde ge dem.

Inför de problem som denna brytning
innebär för u-länderna tror jag att
missionen har spelat ut sin roll, och att
vi skall värdera den på ett helt annat
sätt än förut. På tal om missionen
fällde någon i en underliandsdiskussion
den repliken, att det var nödvändigt
att vi gav u-ländernas folk en ny
religion. Jag är inte övertygad om att
det är nödvändigt att vi ger dem just
den eller den religionen. När vi försöker
värdera vad missionen uträttat,
skall vi icke göra det utifrån de värde -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

ringsnormer som är giltiga hemma i
vårt eget land. Vi skall även ha i tankarna
hur denna verksamhet uppfattas
i de länder där missionärerna skall verka
och hur de färgade folken ser på saken.
Vi har många vittnesbörd om hur
afrikaner och asiater känt förvirring
när de ställs inför kristen tro och kristen
förkunnelse. De har uppfattat »de
vitas» gärningar som liktydiga med kristen
religion. De vill också identifiera
missionen med den gamla kolonialmakten
och de bedömer den ofta vara av
reaktionär karaktär.

Skulle detta gälla ett bestämt land
har vi skyldighet att ta hänsyn till det
i vår värdering av missionernas verksamhet
liksom vi har skyldighet att ta
hänsyn till likartade problemställningar
för varje annan verksamhet som vi
startar. Dessutom är missionen selektiv
i sin rekrytering. Läkare, lärare,
sjukvårdspersonal, teknologer etc. i det
svenska samhället är samtliga till övervägande
del naturvetenskapligt fostrade.
De är oreligiösa eller religiöst indifferenta
i sin grundinställning. Många
av dem kommer inte att söka sig till
missionsverksamhet därför att den för
dem ter sig främmande. Urvalet av
lämpliga krafter att sända utomlands
blir därför mindre och kanske inte
heller av bästa kvalitet.

Jag tror också, för att möta en replik
som jag kommer att få, att när man
säger, att etiska och sociala normer
är bundna vid och framsprungna ur
den kristna religionen, är detta en övervärdering
från de kristnas sida. Varje
religion bär sociala och etiska normer.
Det gäller ateism, kristendom,
buddism eller vilken primitiv religion
som helst. I varje samhälle från de primitiva
till de civiliserade förekommer
likaledes etiska och sociala värderingar.
De utgör grunden för ett samhälles
bestånd och för mänsklig samvaro.
Som jag ser det, är de biologiskt nödvändiga
och biologiskt betingade. Jag
tror att man når längre med sekulari -

96 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

serade normer färgade av vad vi i djupaste
mening menar med demokrati än
med religion, ty missionärerna förfäktar
trots allt en bestämd uppfattning
som man kan ifrågasätta om naturfolken
vill acceptera.

Jag tror också att flera andra av de
framlagda projekten bör bedömas som
försöksverksamhet från vår sida, ett
sätt för oss att betala lärpengar i den
verksamhet vi här skall ge oss in i.

Till dessa projekt hör bl. a. familjeplaneringen.
Där kommer vi att propagera
för metoder, som vi vet att
de inte bär accepterats i någon större
utsträckning. Där möter vi kanske problemet
att nya metoder inom ett par år
ersätter vad vi nu lär ut. Då bör vi
kanske ta ställning till huruvida vi skall
propagera för dessa nya metoder, när
vi ändå har en gammal god och enkel
metod, som man i västerlandet har
klarat sig med i alla tider, nämligen
coitus interruptus. Den har man dock
mycket sällan talat om, därför att det
tydligen är ett brännbart ämne.

Jag vill också fråga varför vi inte i
detta sammanhang samarbetar med det
internationella organ som finns och
som har organisationer i 27 länder —
däribland flera u-länder — nämligen
International Planned Parenthood Federation.
Vi kommer ingen vart med
familjeplanering, om vi inte kan skapa
motivationer för barnbegränsning, och
sådana motivationer saknas nu i många
av de områden där vi skall arbeta.

Det talas ofta om det problem som
analfabetismen utgör i u-länderna. Det
är en analfabetism, som inte bara är
verbal utan total. Människorna i u-länderna
vet ingenting om något utanför
det ytterligt primitiva och fattiga samhälle
som de levat i, inte under några
tusen år utan under flera miljoner år.

Härtill kommer den apati som svälten
medför. Inte förrän vi har kunnat
upplysa människorna om att det finns
något annat än det gamla och invanda
kommer vi någonstans med födelsekon -

troll eller med något annat av det som
vi vill meddela kunskap i. Då först kan
vi nå människorna och väcka deras
vilja till aktiv medverkan.

Till skillnad mot statsrådet Lindström
och med instämmande i herr
Heckschers uppfattning tror jag att våra
insatser i mycket större utsträckning
än nu bör vara av kommersiell natur
och att de bör bygga på ett utnyttjande
av näringslivet i u-länderna. Jag
vill där som exempel ta företaget Lamco
i Liberia. Det företaget är inte bara
ett gruvprojekt. Man får där också ingripa
i en hel rad för ett företag främmande
processer. Bl. a. måste man lösa
bostadsfrågan för alla anställda, även
de infödda, bygga sjukhus, inrätta skolor,
lära ut fackföreningsorganisation
och över huvud taget bygga upp hela
samhället. Man är också tvungen att
lösa frågan om att ge människorna en
subventionerad, lämpligt sammansatt
föda för att de skall kunna orka arbeta.
Man får i företaget ingripa i all denna
verksamhet och löser därigenom problemen
på platsen i samarbete med den
inhemska befolkningen.

Även vid Rockefeller Foundations
jordbruksförsök i Mexiko och Columbia
har man gått samma väg. Därigenom
har man både fostrat och blivit fostrad
av den inhemska befolkningen och på
det sättet har man nått de resultat som
vi eftersträvar i våra egna insatser. Det
är för övrigt ganska fantastiskt att Rockefeller
Foundations hela verksamhet
under åren 1941—1959 — under vilken
tid man lyckats göra försöksländerna
självförsörjande på många områden —
inte har kostat mer än 37 miljoner dollar
och inte krävt mer än 50 forskares
insatser.

Jag tror det är den vägen vi måste
gå. Jag är litet skeptisk mot utbildning
i Sverige och mot kursverksamhet och
sjukhusvård m. m. i u-länderna. Den
verksamheten är till sin karaktär mycket
isolerad. Då kommer människorna
till respektive lokaler och får råd, hjälp

Nr 24 97

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

och undervisning. Sedan går de tillbaka
igen till de gamla förhållandena i sin
gamla primitiva miljö.

Nu är vi tvungna att göra vad vi planerat,
men nästa steg måste vara av annan
karaktär och mera integrerat med
det liv som leves i vederbörande land.
Det är sådana uppgifter vi bör koncentrera
oss på.

Ett annat problem, som här endast
berörts relativt ytligt, är finansieringsfrågorna
i framtiden. Bortsett från de
skattehöjningar, som en vidgad hjälp
till u-länderna kommer att medföra,
tror jag att utformningen av finansieringsfrågorna
kommer att bli mycket
svår. Jag är bara amatör på det området,
men jag vill ändå försöka teckna
några av de problem som vi där kan
komma att ställas inför.

Om vi ger u-länderna selektivt stöd,
skall det stödet i så fall vara starkare
än till det så att säga normala näringslivet?
Gynnar vi då alltid livskraftiga
industrier och export — kanske med
hjälp av generella metoder — sett ur
vårt eget lands synpunkt? Kan vi då vara
säkra på att insatserna är de för mottagarlandet
mest lämpliga och att de är
vad människorna där helst vill ha? Och
om vi ger ett effektivt statligt stöd, hur
skall vi då kunna hindra att verksamheten
där kanske ändå får gammaldags
kolonialkaraktär med krassa vinstsynpunkter
i stället för att fungera enligt i
Sverige godtagna demokratiska principer?
Vågar vi ge de fattigaste länderna
detta stöd, där de största politiska och
ekonomiska riskerna föreligger? Vågar
vi till slut påtaga oss de utgifter, som
detta kommer att innebära för oss?

Jag tycker att folkpartiet har glidit
över den problematiken i sin motion.
Herr Ohlin hänvisar på sidan 7 i motionen
till hur öststatsblocket har löst
en del av hithörande spörsmål, men
han stannar inte vid grundproblemet,
nämligen avvägningen mellan statens
och enskildas intressen. Där måste samhället
sannolikt engagera sig långt hår7
— Andra kammarens protokoll

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

dare än vad vi i dag är på det klara
med — och kanske långt hårdare än
vad t. o. m. socialdemokraterna i dag
vill.

Just nu håller vi på att orientera oss
i ett nytt Europa, och nästa steg måste
vara att vi orienterar oss i en ny värld.
Det har också sagts att den strukturomdaning,
som kommer att ske i u-länderna,
också måste ske i vårt eget land,
och det är sannolikt att den kommer att
vara oöverskådlig till sin natur och
omfattning.

Jag tror att vi för ögonblicket inte är
mogna för och har kunnande nog för
att göra mer än vad vi nu har föreslagit.
Jag tror också att om man tillsatte
en ny, vidgad utredning, skulle man inte
komma någon vart. De problem vi
står inför måste nämligen diskuteras av
hela samhället, av alla grupper, inte
minst av näringslivets representanter
själva. År de beredda att ta konsekvenserna
av en ökad hjälp till u-länderna
och en ökad verksamhet där? Mot bakgrunden
av detta tror jag det skulle bli
synnerligen olyckligt om vi låste oss i
dag i en strid om vem som visat den
största initiativförmågan i fråga om
punktinsatser. Det är ju ändå ganska
bagatellartade problem jämfört med dem
som vi bara inom några år måste ta
ställning till.

Även om jag tror att statsutskottet
på sitt sätt har glidit över problemen
— varken vi eller någon annan i samhället
äger möjlighet att djupare gå in
på dem — kommer jag, herr talman, att
yrka bifall till statsutskottets förslag.

Herr RIMMERFORS (fp) kort genmäle: Herr

talman! Jag vill bara säga några
ord med anledning av att fru Sjövall
i sitt anförande profeterade om att missionen
spelat ut sin roll. Jag vill anmäla
en motsatt uppfattning. Jag tror
till och med att missionens tidsålder
nyss har börjat. Allting tyder på att vi

1961. Nr 24

98 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 fm.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

även i den kommande utvecklingen behöver
det etiska salt, som missionen
bringar med sitt budskap.

Fru Sjövalls påstående, att man skall
vara noga med att ge folken det de vill
ha, är naturligtvis en sanning, men
med en viss modifikation. Så mycket
företräder vi väl ideal och idéer allesamman,
att vi inte stryker flagg därför
att man till äventyrs inte vill höra
våra idéer. När det gäller missionen
har vi ju en generalorder av mycket
högt ursprung, som vi brukar kalla missionsbefallningen.
Den bör komma med
i bilden, även om fru Sjövall inte erkänner
den.

Vidare kan det mycket väl hända, att
det budskap som i början avböjes ganska
snart kommer att visa sig vara nyttigt
och önskvärt. Vi har märkt det i
många sammanhang. Jag tälnker att
Ansgar inte var så särskilt välkommen
till vikingarna i vårt land. Ändå erkänner
vi väl alla i dag att det med kristendomens
inträde skedde en klimatförändring.
Detsamma skedde också i
det gamla romarriket. När jag hörde
fru Sjövall tala, erinrade jag mig ett
ord i det stora arbetet av Edward Gibbon,
den engelske historikern, som
skrivit om romarrikets sista period. Han
säger ungefär: Medan romarriket inifrån
upplöstes av korruption och sedligt
förfall, trängde en mild och ödmjuk
religion oförmärkt in i människornas
hjärtan, fick styrka av det
motstånd den mötte och reste i triumf
korsfanan på ruinerna av Capitolium.

Det har gått så i flera länder, som vi
vet, och jag tror nog att det exempelvis
i Afrika i dag är många av den unga
generationen som erkänner sin tacksamhetsskuld
till den kristna missionen.

Under mina båda höstar i FN roade
jag mig med att ofta ta kontakt med
representanter för de färgade folken.
Jag konstaterade att flertalet delegater
från de unga staterna i Afrika fått sin
fostran i olika missionsskolor, och att
■många alltjämt var medlemmar av de

kristna församlingarna. Jag tror att
missionen har en framtid.

Fru SJÖVALL (s) kort genmäle:

Herr talman! Efter romarrikets fall
har vi här i Västerlandet under flera
hundra år med alltmer sekulariserade
metoder skapat det samhälle vi i dag lever
i. Jag tror att i den värld vi går
emot kommer vi att möta samma utveckling
som Europa och Västerlandet
har gjort.

Herr RIMMERFORS (fp) kort genmäle: Herr

talman! Låt mig bara erinra om
att vårt samhälle är byggt av material
inte bara från det bästa av det gamla
romarriket utan också från Greklands
skönhets- och tankevärld och från Bibelns
religiösa skattkammare.

Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på förslag
av herr talmannen att uppskjuta
den fortsatta överläggningen i detta
ärende samt behandlingen av övriga
på föredragningslistan upptagna ärenden
till kl. 19.30, då enligt utfärdat anslag
detta plenum komme att fortsättas.

§ 7

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 118, angående upprustning av
forskningen och den högre utbildningen
på skogsbrukets område; samt

nr 170, med förslag till riktlinjer för
organisationen av vården och undervisningen
av barn och ungdom med cerebral
pares m. m.

Dessa propositioner hänvisades omedelbart
till jordbruksutskottet respektive
statsutskottet.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.59.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 99

Fredagen den 26 maj

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
andre vice talmannen.

§ 1

Bidrag till internationell hjälpverksamhet
(Forts.)

Herr andre vice talmannen anmälde,
att behandlingen av statsutskottets utlåtande
nr 128, i anledning av Kungl.
Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag för budgetåret
1961/62 till Bidrag till internationell
hjälpverksamhet jämte i ämnet väckta
motioner, nu komme att fortsättas; och
lämnades därvid ordet, enligt förut gjord
anteckning, till

Herr KEIJER (fp), som yttrade:

Herr talman! Det är från viss synpunkt
sett inte mycket att tillägga efter
den långa debatt, som här hållits rörande
u-landshjälpen. Statsrådet Lindström
talade med stort patos om det
engagerade intresse för de underutvecklade
länderna, som hon haft de
senaste tio, tolv åren. Vi noterar det
och hoppas att det skall ta sig ännu
mer övertygande uttryck än det har
gjort i årets statsverksproposition.

Då det gäller detta intresse är statsrådet
i talrikt sällskap. Det har skett
mycket i det här avseendet under det
senaste årtiondet, och man måste hälsa
detta med tacksamhet. Det finns emellertid
i vårt land en grupp människor,
som jag själv står nära, där intresset
för de underutvecklade folken började
inte för fem eller tio år sedan utan för
över 80 år sedan. Där har kunskap och
villighet att göra personliga offer gått
hand i hand.

Det skall med tillfredsställelse noteras
att en tidigare negativ, ibland bara
nonchalant hållning hos vissa delar
av vårt folk numera bär förbytts i erkännande
och uppskattning av missionens
gärning. Detta kommer också till
uttryck i statsutskottets utlåtande rörande
svenskt stöd för vissa uppgifter,
som missionen har engagerat sig i inom
olika länder; det gäller främst, såsom
har framhållits bär, undervisning och
sjukvård.

Denna insats bär också, enligt vad
som betygats i kammaren, med tacksamhet
noterats av många, som själva
inte varit personligt engagerade i missionsarbetet.
Fru Sjövall har utgjort ett
undantag, då hon talade så kritiskt och
negativt om kristendomen och missionen.
Jag tycker inte att frågan om den
kristna religionens värde egentligen
hör hemma i denna debatt. Jag vet inte
om fru Sjövall har några särskilda förutsättningar
att bedöma den kristna
missionens verkningar ute bland folken.
Jag känner i varje fall till att
många, som utan att vara personligt
engagerade i kristen tro eller mission
men som på ort och ställe sett dess insatser,
t. ex. i Kongo, har en helt annan
uppfattning än den fru Sjövall gav uttryck
åt.

Dessa kritiska synpunkter på missionen
ger mig dock anledning att något
beröra en fråga som ibland har ställts,
nämligen huruvida de svenska missionernas
arbete i stort är sådant, att man
kan utnyttja det som kanal för det som
egentligen är den bidragsgivande allmänhetens
främsta intresse, alltså humanitärt
hjälparbete och tekniskt bistånd.

Ett studium av materialet från ett av
vårt lands äldsta och vad antalet mis -

100 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

sionärer beträffar vårt näst största missionsföretag,
Svenska Missionsförbundet,
kan ge anvisningar i detta avseende.
Av det belopp på 3 400 000 kronor
som budgeten för ett år omfattar för
mission i länder, vilka numera har beteckningen
underutvecklade — det gäller
främst republiken Kongo—Léopoldville,
republiken Kongo—Brazzaville
och Indien — har 37,3 procent använts
för humanitärt hjälparbete, 37,2 procent
för tekniskt bistånd och 25,5 procent
för direkt evangeliskt arbete. Rubriceringen
av de olika insatserna har
härvid skett enligt den nomenklatur,
som använts av u-landsberedningen.

Dessa siffror vittnar, herr talman,
om att missionen redan nu i sitt vanliga
arbete väl beaktat de uppgifter i u-länderna,
som vi i dag diskuterar. Den bör
därför vara väl skickad att åta sig uppgifter
för allmänna hjälpverksamheter.
Den har i vissa fall utbildningsanstalter
på missionsfälten, som redan är till
stort gagn för de folk hos vilka den arbetar
och som borde få tillfälle att utvidga
sin verksamhet. Jag vet att det
finns planerade och genomarbetade
projekt för yrkesskolor, realskolor och
andra utbildningsanstalter, som inte
har kunnat realiseras på grund av brist
på medel. Också när det gäller att förmedla
stipendiater för utbildning i vårt
land har missionerna möjligheter som
bör utnyttjas.

Här har flera gånger under debatten
de äskanden förts på tal, vilka gjorts i
ett par motioner om ett bidrag på 2,5
miljoner kronor för skol- och sjukvårdsverksamhet
i f. d. Belgiska Kongo.
Jag noterar att utskottet är positivt inställt
till att hjälp bör ges i den mån
det är nödvändigt för att arbetet inte
skall spolieras. Jag vill dock i likhet
med ett par föregående talare understryka,
att det icke är tillfredsställande
att utskottet därvid hänvisar till att
pengarna skall tas ur insamlingen Sverige
hjälper, även om det föreslås att

de skall tas från den hälft, som utgör
statens bidrag.

Detta främst av två skäl. Dels torde
det trots allt finnas många av dem som
gett sina bidrag till Sverige hjälper-insamlingen,
som inte önskar sina bidrag
kanaliserade genom missionen — statens
bidrag är ju givet som en stimulans
för de enskilda bidragen och därför
gäller anmärkningen även denna
del av insamlingen — dels är det här
fråga om en verksamhet som normalt
åtnjuter statsbidrag. Det hade då varit
riktigare att understöd till skolverksamhet
och sjukvård fått gå som ett
direkt av riksdagen beslutat anslag,
som skulle ersätta det statsbidrag vilket
tidigare lämnats av den belgiska
staten.

Med detta, herr talman, ber jag få
yrka bifall till samtliga reservationer
av herr Boman m. fl., och i detta sammanhang
särskilt reservationen nr 6.

Härefter anförde:

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Beträffande hjälpen till
u-länderna råder dess bättre ingen
principiell motsättning mellan utskottsmajoriteten
och reservanterna — vår
målsättning är med andra ord densamma.
Det som skiljer oss åt är att
utskottsmajoriteten vill avvakta organisationsutredningens
betänkande över
vår kommande större hjälpaktion och
dess insatser. Vi anser, att inte minst
våra uppdragsgivare skall veta, att satsade
pengar också kommer till en riktig
och framför allt förnuftig användning.

Det projekt som avses komma till utförande
är hjälpen till självhjälp, alltså
hjälp att bygga upp grunden för en
sund utveckling av ett näringsliv som
efter hand skall kunna skapa förutsättningar
för en bättre levnadsstandard
och därmed, som vi hoppas, även
ett lyckligare och rikare liv för de

Nr 24 101

Fredagen den 26 mai 1961 em.

folk som under århundraden levat under
ett system som vi inte kan acceptera.

Utskottsmajoriteten angrips nu för
att den icke vill att man under det
kommande budgetåret skall gå längre
i den multilaterala hjälpen än vad regeringen
har föreslagit. Visserligen
finns det redan många arbetsprojekt
vilka icke kan realiseras på grund av
penningbrist, men därtill kommer att
Förenta Nationerna inte som organisation
förfogar över de experter och de
tekniker som behövs, utan att medlemsländerna
själva får svara för denna
angelägenhet. Detta innebär att vårt
land får vara berett att ställa lämpligt
folk till förfogande för dessa uppgifter.
Det är icke minst ur denna synvinkel
som vi i utskottsmajoriteten vill avvakta
organisationsutredningens kommande
förslag — vilket skall presenteras
vid höstriksdagen — innan vi
skall avgöra hur många och vilka lämpliga
personer Sverige kan avstå för
det internationella hjälparbetet. Först
när denna fråga är inventerad och kartlagd,
är tiden inne att ställa ytterligare
medel till förfogande.

Arbetarrörelsen har gamla traditioner
inte minst när det gäller insatser
för behövande medmänniskor, och detta
förpliktar oss till nya och stora ansträngningar
runt om i världen. Jag
vill dock redan nu framhålla att det då
inte kommer att räcka med 60 miljoner,
utan det kommer att krävas mycket
större belopp.

Den debatt som hittills har förts i
denna fråga, har varit ganska fri från
överord. Inläggen har varit sansade
försök att belysa skillnaden mellan utskottsmajoritetens
och reservanternas
synpunkter. Jag vågar dock påstå att
herr Ståhl kom en smula ifrån den linje
som har hållits i denna långa debatt,
nämligen då han skildrade förstamajmötcna
1961 och framför allt de paroller
som framfördes i våra förstamajtåg.
Herr Ståhl sade att dessa paroller

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

inte kunde inlösas och att det som blev
kvar var bara de 280 000 kronorna.

Ärade kammarledamöter, är det någon
som kan anses ha inlöst sina paroller
under senare år, är det väl i alla
fall det socialdemokratiska partiet! En
mängd olika frågor, vilka först bär aktualiserats
i form av paroller och i
form av krav på våra förstamajmöten
åren igenom, har visat sig möjliga atl
lösa. Jag behöver bara hänvisa till kraven
på bättre folkpensioner, längre semester,
ATP-reformen o. s. v. Undan för
undan har krav ställts, och vi har också
— många gånger under hårt motstånd
— lyckats få våra krav erkända
och att därefter praktiskt genomföra
de reformer som har aktualiserats på
våra olika majmöten. Vi kommer också
att lösa den fråga, som har väckts vid
årets förstamajmöte, nämligen hjälpen
till u-länderna, på precis samma sätt
som vi har löst andra frågor på olika
områden av samhället. Därför kan jag
inte riktigt förstå vad herr Ståhl menar,
när han mycket ironiskt talar om resultatet
av årets förstamajmöten och
de paroller som var genomgående över
hela landet. Jag undrar å andra sidan
vad herr Ståhl har gjort och vad hans
parti har gjort i denna fråga. Herr
Ståhl kan nog själv karakteriseras såsom
en trottoarradikal, som har stått
vid sidan av våra försök att under
årens lopp aktivisera folket till gemensamma
ansträngningar för insatser i
frågor, vilka efter hand har kunnat
lösas här i riksdagen.

Men vi har inte, herr Ståhl, framfört
dessa krav hur lättvindigt som helst.
Vi har också krävt utredningar om på
vad sätt spörsmålen skall kunna lösas.
Det är just det vi gör också när det
gäller hjälpen till de underutvecklade
länderna. Vi kräver först och främst en
organisationsplan över de linjer, efter
vilka vi i fortsättningen skall arbeta
och över de möjligheter vi har att genomföra
de projekt, varom jag hoppas
att en allmän samling efter hand skall

102 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

kunna nås. Jag beklagar, herr talman,
att vi inte inom utskottet lyckats bli
eniga i denna stora fråga trots att det
inte råder några delade meningar om
principerna. Men jag vågar å andra sidan
tro att vi snart får tillfälle att komma
tillbaka till spörsmålet. Då är det
min förhoppning att vi skall kunna
enas om tidpunkten för det stora lyftet
mot målet, en procent av vår nationalinkomst.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Min älskvärde knäkamrat
i statsutskottets första avdelning
herr Mellqvist har tydligen också
en om punkt i sitt politiska hjärta när
det blir tal om förstamajdemonstrationerna.
Är det inte ganska märkligt att
han anklagar mig för att bidra till att
snedvrida debatten när jag tillbakavisar
socialdemokratiska anklagelser mot
folkpartiet för politisering? Dessa anklagelser
kommer alltså från det parti
som 1 maj klädde hela landet med stora
plakat om vikten av att hjälpa de
underutvecklade länderna och sedan
gör de som vi har fått bevittna i dag.

Är det verkligen jag som snedvrider
debatten och politiserar saken? Jag
ställer frågan till herr Mellqvist, som
jag vet är en rättänkande man. Jag
undrar om han inte vid närmare eftertanke
skall säga sig att han låtit lura
sig in på oriktiga vägar.

•lag vill hänvisa till ytterligare ett
faktum. Statsrådet fru Lindström har
under en stor del av förmiddagen anklagat
oss för att föra fram anslagsäskanden
bakom vilka det inte finns
några reella projekt. Jag vill då påpeka
för kammarens ärade ledamöter,
speciellt för den socialdemokratiska
delen därav, att vid voteringen i första
kammaren röstade en så initierad man
som LO-chefen Arne Geijer inte bara
för anslaget till EPTA och Specialfonden
enligt reservationens förslag om en

ökning med 11,4 miljoner kronor, utan
också för det av statsrådet fru Lindström
så utomordentligt förkättrade,
för att inte säga förhånade förslaget
från vår sida om 1,5 miljoner till biträdande
experter. Jag tycker verkligen
att det borde säga kammarens ärade
ledamöter åtskilligt, att den man
som är ordförande i fackföreningsinternationalen
och som kanske bättre än
de flesta av oss känner till hur det ser
ut ute i världen har stött reservanterna
på två här så energiskt bestridda men
viktiga punkter.

Vad sedan historieskrivningen beträffar,
herr Mellqvist, så tror jag att
det vore klokt att gå tillbaka och forska
i skrifterna innan man blir alltför tvärsäker
i sina påståenden. Om herr Mellqvist
gör det skall han finna, att det
här i kammaren förelåg en motion redan
1953 av herr Ohlin om en ökning
av anslaget till detta ändamål och att
tre år senare, 1956, en motion väcktes
av herr Helén om en ökning utöver regeringens
förslag. Om det är på någon
punkt som regeringen har fått släpas
fram så är det här.

Jag är tacksam för att statsrådet fru
Lindström nu kommer in här och hör
detta enkla faktiska konstaterande. Jag
vill tillägga att vi kommer att fortsätta
att anstränga oss att släpa fram statsrådet
fru Lindströms äskanden och initiativkraft.

Herr MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ståhls parti har
väl ofta läst de socialdemokratiska parollerna
och efter våra ställningstaganden
varit benäget att bjuda över. Det
är en metod som har använts under
många år. Det är samma historia nu.
Jag är övertygad om att om regeringen
hade ansett det lämpligt att lägga något
eller några tiotal miljoner ytterligare
till den multilaterala hjälpen så hade
herr Ståhl velat bjuda över. Jag tror att
herr Ståhl gjort ett försök att avsiktligt
snedvrida bilden av de insatser vi

Nr 24 103

Fredagen den 26 mai 1901 em.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

gjort tidigare och av de önskemål vi
förde fram vid årets förstamajdemonstrationer.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande årets insatser
har jag förut konstaterat att utskottsmajoriteten
inskränkt sig till att
föreslå 280 000 kronor till UNICEF
efter att under de första veckorna av
utskottsbehandlingen ha sagt nej även
till detta. Slutligen, sedan reservationerna
var utarbetade, beslöt sig utskottsmajoriteten
för att sträcka sig så
långt. Det är verkligen ingen prestation
att vara särskilt stolt över, herr
Mellqvist!

Herr MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är övertygad om att
vi inom den närmaste framtiden har
att emotse förslag till en väsentlig ökning
av de belopp, varom förslag i dag
ligger på riksdagens bord, och då, herr
Ståhl, får vi se om vi kan komma på
en gemensam linje.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Jag kom in lagom för
att höra hur herr Ståhl erbjöd sig som
bogserhjälp åt mig — vilket jag inte
behöver — och jag råkade också höra,
att han tog herr Geijers röstning
som en klubba att slå mig i huvudet
med. Visserligen är LO och socialdemokratien
syskon i arbetarrörelsens
stora familj, men de är inte siamesiska
tvillingar. De kan visa prov på olika
bedömning i olika frågor, och ännu
mer kan naturligtvis enskilda personer
i den fackliga och politiska världen
göra det i enstaka frågor, precis
som inom de heterogena grupper som
folkpartiet företräder. Men inte försöker
vi att pika herr Ohlin med herr
Hjörne i Götcborgs-Posten, som såvitt
jag förstår är kritisk gentemot reservanternas
ståndpunkt?

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Får jag säga till herr
Mellqvist, att de 5 miljoner kronor som
han nu tillgodoräknar sig bara är en
enkel diskontering av en utfästelse som
gavs för flera månader sedan, bland
annat av statsminister Erlander i denna
kammare. Det är alltså inte heller
värst mycket att yvas över.

Vad de siamesiska tvillingarna beträffar
vågar jag inte yttra mig om så
intima föreningar. Men jag vill än en
gång konstatera i statsrådet Lindströms
närvaro att herr Geijer röstade för detta
av fru Lindström så förkättrade och
som ihåligt betecknade förslag om anslag
på 1,5 miljon kronor till biträdande
experter. När en man med den
utblick över världen och inte minst
över utvecklingsländerna som herr Geijer
har röstade för reservationen torde
det vara ett bevis för att statsrådet
fru Lindströms betygsättning av reservationen
även på den punkten är i hög
grad diskutabel. Det var det jag ville
ha ett vittne på, och nu åberopar jag
herr Geijer, som härvidlag inte är det
sämsta.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Den som lyssnar till
denna debatt kan möjligen bibringas
den uppfattningen, att vi är djupt och
allvarligt oense, att vi skulle ha delat
upp oss i skilda läger — å ena sidan de
njugga och återhållsamma och å andra
sidan de generösa och ivriga. De som
eventuellt tillägnat sig denna uppfattning
är emellertid offer för en synvilla.
Principiellt är vi naturligtvis helt
överens, och detta måste på lång sikt
betyda mer än att vi i dag tvistar om,
huruvida anslaget skall vara 39 eller 60
miljoner.

I likhet med den liberala Vestmanlands
Läns Tidning anser jag att detta
är ett område, där vi helst borde vara
sams. Jag instämmer när denna tidning
skriver: »Vi håller sams om försvaret
och utrikespolitiken och borde

104 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

göra det om hjälpen åt de underutvecklade
länderna också. Det är frågan om de
handtag Sverige ger åt fattigare kamrater
i nationernas gemenskap, och de
bör ges i en jämn takt år från år utan
att hotas av tillfälliga stämningar, ryckighet
och bakslag.» Detta är så sant
som det är sagt.

När det ej varit möjligt att nå enighet
i statsutskottet har vi ingen anledning
på socialdemokratiskt håll att visa surhet.
Jag är på sätt och vis tacksam för
att centerpartiet i dag tillhör de pådrivande
krafterna. Alla yttringar av
missnöje med dagens insats noterar vi
oss till minnes. Det är värdefullt veta
att villigheten är stor och att man gärna
vill verka för större anslag. Det brukar
ju annars heta att staten tar för mycket
av våra inkomster och att staten är
en slösare.

Jag kommer i dag att rösta för utskottets
förslag, och jag gör det i förvissningen
att vi om bara något år
kommer att ta ställning till förslag om
betydligt större anslag än dem vi i dag
diskuterar; 1 procent av nationalinkomsten
är som bekant den förpliktande
målsättning som Sverige i FN har
gett sin anslutning till. Då kommer lödigheten
av den positivism som mellanpartierna
i dag demonstrerar att sättas
på prov.

Den faktiska innebörden av ett sådant
långtidsprogram har statsutskottet
inte velat fördölja. När de stora anslagen
skall beslutas — de som verkligen
ställer krav om inte på vår standard så
åtminstone på vår standardstegringstakt
— är det viktigt att dessa åtgärder
omfattas av en bred opinion såväl
inom som utom riksdagen.

De miljonanslag vi i dag beslutar om
är oerhört betydelsefulla — det står
höjt över varje diskussion — men jag
undrar om inte något av det väsentligaste
just nu på detta område är en
25-öring i ett skolbarns hand. Vad vi
bevittnar är nämligen en omsvängning
av hela den allmänna opinionens syn

på det svenska stödet till u-länderna.
De förslag om höjda anslag som vi i dag
diskuterar — alla vill vi en höjning —
är på sitt sätt en spegling av denna förändring.
Detta är inte något som kommit
plötsligt eller av en slump. Denna
opinion har förberetts inom de stora
folkliga organisationerna. Fackföreningsrörelsen
och kooperationen har
gått i spetsen, men även andra — inte
minst dagspress, radio och television
— har gjort betydelsefulla insatser.

Just nu pågår som vi alla vet den
stora Sverige hjälper-aktionen, och från
riksdagens talarstol vill jag tacka alla
som bidragit till den storslagna framgång,
som insamlingen redan nu har
blivit. Sverige hjälper har lyckats få de
enskilda människorna att känna sig
personligt engagerade i det internationella
hjälparbetet. En förnämlig insats
av många tusen frivilliga krafter över
hela vårt land ligger förvisso bakom
den framgången. Naturligtvis har Gunnar
Myrdal rätt när han säger att »i en
mogen demokratisk välfärdsstat hjälpen
till de underutvecklade länderna
måste bli en statlig angelägenhet, när
det blir fråga om mycket större summor».
Men när vi framdeles — inom
kort hoppas jag — kommer att besluta
om stora höjningar, så tror jag att det
är önskvärt att dessa beslut gillas av
så många som möjligt.

Rent opinionsmässigt tror jag att Sverige
hjälper lyckats engagera människorna,
fått dem att uppleva det
svenska biståndet som en personlig angelägenhet.
Därför tror jag att dagens
insats också är av stor framtida betydelse.
Att förhållandevis stora resultat
kan nås, om man vänder sig till människorna
på rätt sätt, visar ett enda
exempel, som jag hämtar från den nu
pågående Sverige hjälper-insamlingen.

»Det har kommit ett brev från Afrika»
är rubriken på en liten bildberättelse,
som använts bland skolornas elever
i 7, 8, 9-årsåldern. Problemen behandlas
här på ett sätt, som barnen

Nr 24 105

Fredagen den 26 maj 1961 em.

begriper. En av de talande bilderna visar
en flicka, som smittats av en epidemisk
sjukdom. Texten säger: »Men doktorn
droppade något i hennes ögon och
det gjorde att hon inte blir blind. Det
skulle hon annars ha blivit. Det är
många som blir det. Den svenska doktorn
har berättat för oss att en flaska
sådana ögondroppar kostar lika mycket
som ett par serietidningar i ert
''.and.»

Den svenska lärarkåren har på ett
skickligt sätt bland sina unga elever
levandegjort berättelsen om den afrikanske
pojke, som skrev brev till svenska
skolbarn. Det är uppmuntrande att
denna information fått många tusen
svenska skolbarn att varje vecka satsa
25 öre och därmed avstå från sin egen
konsumtion av exempelvis kola och
serietidningar. Enbart denna lilla aktion
bland de svenska skolbarnen på
ågstadiet har inbringat över 100 000
ironor, och aktionen fortsätter med stor
''ramgång.

Detta att i alla åldrar och inte minst
bland barn och ungdom skapa en
opinion för det svenska biståndet till
våra grannar i fjärran tror jag är något
av det väsentligaste som just nu sker.
Opinionsbildningen kan vara enkel och
elementär och direkt känslomässigt engagerande,
som i den här omnämnda
bildberättelsen, eller den kan i andra
sammanhang vara mer avancerad.

Jag har pekat på ett av många berömvärda
initiativ. Genom dessa lägger
vi grunden till allmän förståelse för de
ökade insatser, som måste till och som
knappast på ett bättre sätt kan förberedas
bland vår ungdom. När många
hundra miljoner framdeles skall satsas
tror jag att vi inom alla partier har
glädje av det personliga engagemang,
som vi nu kan spåra på så många håll
och som denna lilla solskenshistoria,
hämtad från skolans värld, på ett så utmärkt
sätt bär vittnesbörd om.

Yi behöver eu levande opinion och
vi behöver kunskaper. Det är vetska -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

pen därom, som låg bakom motionen
om ett Afrikainstitut — eventuellt
knutet till den företagsekonomiska institutionen
vid Uppsala universitet.
Tanken bakom motionen är att vi vet
för litet, att vi kan för litet och att det
är kunniga människor som skall skickas
ut.

Denna motion kommer nu att bli föremål
för närmare prövning, och vi
motionärer hoppas att den liksom
många andra positiva förslag snabbt
kommer att utredas och förverkligas.

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Flera talare har omvittnat
den starka opinion för hjälp åt
u-länderna, som nu tar sig alltmera markanta
uttryck inom föreningslivet. Vi
kan följa denna opinionsverksamhet inom
praktiskt taget hela föreningslivet:
inom våra barnorganisationer, de politiska
ungdomsorganisationerna, inom
kooperationen och över huvud taget
inom allt det föreningsliv, som sysslar
med en konstruktiv verksamhet. Man
har gjort insamlingar av olika slag. Man
har gett stipendier för resor till utvecklingsländerna.
Man har bjudit hit unga
kamrater från dessa u-länder, ja, man
kan leta i programhäftena för föreningslivet
och skall finna, att frågan
om ett stöd åt u-länderna är ett ständigt
återkommande och kärt tema.

Därför är också opinionen nu speciellt
mogen för långtgående beslut. Jag
tror det finns skäl att framhålla detta
inför riksdagen och påpeka att den
heta vilja, som finns inom praktiskt
taget hela förenings-Sverige — med
tyngdpunkten måhända förlagd till ungdomen
— kräver omfattande insatser
från Sveriges sida. Men jag kan också
försäkra, att det finns förståelse för att
de projekt, som skall genomföras, måste
vara realistiska och välplanerade.
Tvivlarna på den punkten kan känna
sig lugna. Man vill att bidragen skall
komma till en effektiv användning.

Som en sammanfattning av tillstån -

106 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

det ute i förenings-Sverige vågar jag
påstå att man nu väntar på det definitiva
genombrottet för stödet åt u-länderna.
Det är bara glädjande att denna
fråga nu har växt och fått ett så stort
format, att man kan kalla den för en
nationell angelägenhet.

När man nu i riksdagen kräver konkreta
åtgärder för att fånga upp den
starka opinion som finns, frågar man
sig om de synpunkter, som kominer till
uttryck i olika motioner, är realistiska.
Jag vill framhålla, att Sverige redan
en gång har tagit principiell ställning
till frågan om att avstå en procent av
nationalinkomsten åt u-länderna, när
man 1960 i Förenta Nationernas generalförsamling
anslöt sig till en resolution
i samma ärende. Detta bifall i FN
är förpliktande från Sveriges sida. Det
finns också stora organisationer inom
landet som gjort målsättningen — minst
en procent av nationalinkomsten åt
u-länderna — till en klar och näraliggande
arbetshypotes. Jag kan peka på
fackföreningsrörelsen, på det socialdemokratiska
partiet, som antog denna
programförklaring vid kongressen
1960. Jag kan peka på den socialdemokratiska
ungdomsrörelsen, som under
flera år har gått i spetsen när det har
gällt att skapa opinion för ett mera
konkret och kraftigare stöd åt utvecklingsländerna.

Med detta som bakgrund noterar jag
med glädje att statsutskottet i sin skrivning
ställt sig mycket positivt till mo- i
tionerna. Jag skulle för min del vilja
forma om uttrycket en procent av na- i
tionalinkomsten på det sätt som skedde ]
på socialdemokratiska partiets kon- j
gress — minst en procent av national- i
inkomsten — som ett utomordentligt i
riktmärke för en utökad svensk hjälp- ]
insats. Jag vet att det kommer att ta i
tid att genomföra denna målsättning, 1
men jag har redan framhållit att den t
svenska ungdomen nu är mogen för att £
ta detta jättekliv, ett jättekliv som själv- £
klart inte skall undanskymma vikten s

av att man har en realistisk, väl genomtänkt
arbetsplan framför sig.

Herr Lindahl berörde insamlingen
Sverige hjälper. När jag läste dess broschyrer
om riktlinjerna för insamlingsverksamheten
kom jag fram till att
insamlingens resultat ger täckning för
de synpunkter som återfinns i några
av de motioner, vilka i dag föreligger
till behandling hos riksdagen. Jag tror
inte att man skall tveka att ta i anspråk
medel från Sverige hjälper-insamlingen
till dessa angivna uppgifter. Jag har
dock en smula svårt att förstå det undanglidande
som statsutskottet har
gjort i anslutning till motion nr II: 363,
den motion som har varit föremål för
ett nog så intressant meningsutbyte
mellan statsrådet fru Lindström och
företrädare för oppositionen.

Det gäller ett belopp på 11,4 miljoner
kronor, som har föreslagits utgå
till FN:s speciella fond och till EPTA.
Jag känner en stark sympati för den
meningsriktning som vill ge detta bidrag
och som är övertygad om att det
finns möjligheter att använda det konkret.
Dessutom hoppas man att en förstärkning
av det svenska bidraget bl. a.
kommer att medföra att exempelvis
Amerika kommer att öka sina bidrag
till Specialfonden. Jag beklagar att det
i detta fall inte har funnits möjligheter
till ett sammanjämkande av de olika
uppfattningarna.

När det gäller det sätt, på vilket man
har fört diskussionen ute i landet vill
jag en smula beklaga att diskussionen
under vissa perioder blivit nog så överhettad.
Jag föreställde mig en gång när
jag som ung klubbist var med om att
skapa opinion i denna fråga, att den
inte med nödvändighet skulle bli en
politisk stridsfråga utan att det skulle
finnas möjligheter till en samarbetslösning
mellan de stora politiska partierna
i vårt land. Det finns så många
andra politiska problem att kivas om
att man skulle kunna åstadkomma ett
samlat uppträdande inför yttervärlden.

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 107

Jag blev därför en smula besviken, när
en del av de borgerliga tidningarna —
inte så många men tillräckligt många
i alla fall — helt plötsligt började beskylla
socialdemokratien för svek emot
u-länderna, för taktiska finter och bedrägeri.

Man ville ge läsarna det intrycket,
att det socialdemokratiska partiet inte
hade menat allvar i denna mycket viktiga
angelägenhet.

Jag har också noterat, att herr Ståhl,
bevandrad och erfaren i svensk politik,
är så omställningsbar, att han i kväll
har valt en annan formulering än den
han använde i eftermiddags, när han
karakteriserade parollerna vid förstamajdemonstrationerna
i år. I eftermiddags
sade nämligen herr Ståhl, att man
har rest stora paroller, paroller på vilka
det ställts stora förväntningar, och allt
detta upplöstes i praktiskt taget intet.
I kväll hade han tagit bort orden »praktiskt
taget» och kommit fram till att
förväntningarna upplösts i intet. Tydligen
betraktar herr Ståhl 40 miljoner
kronor som nästan ingenting.

I likhet med herr Mellqvist kan jag
försäkra herr Ståhl, att om de svenska
socialdemokraterna i sina förstamajparoller
ställer vissa krav, kommer de
också att se till att de genomföres. Eller
kan möjligen herr Ståhl ge oss ett
enda bevis på att svensk socialdemokrati
gått ifrån paroller, som de rest
under sina förstamajdemonstrationer?
Jag kan alltså — om det hjälper och
eftersom herr Ståhl och jag kommer
att ha vissa beröringspunkter i den
kommande voteringen — lugna herr
Ståhl med att han kommer att få uppleva,
att parollerna från första maj i
denna fråga liksom i så många andra
kommer att förverkligas i praktisk
politik.

Får jag slutligen endast hemställa till
statsrådet fru Lindström, som har lagt
ned ett utomordentligt betydande arbete
i dessa frågor, att inom regeringen
pröva förutsättningarna för en sam -

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

verkan mellan partierna. Statsrådet fru
Lindström sade i eftermiddags, att man
håller på att utarbeta ett program av
långtgående slag och att man under
nästa år kommer att inbjuda oppositionen
att medverka i detta program. Skulle
det inte finnas förutsättningar för att
utarbeta detta konkreta program i samråd
med företrädare för de partier,
som vill medverka till en snabb lösning
av dessa frågor, ett samlande program,
som inte är urvattnat av kompromisser
utan som verkligen på den snabbaste
och mest realistiska vägen för oss fram
till anslag uppgående till en procent av
nationalinkomsten? Jag tror att det
skulle vara en styrka, om man kunde
komma fram till att genomföra hjälpprogrammet
i nationell enighet och
utan någon votering i riksdagen.

För mig är hjälpen till utvecklingsländerna
inte enbart en fråga om en
humanitär och social grundsyn. Jag
vågar påstå, att ett växande stöd åt de
underutvecklade länderna också ger
dessa möjlighet att välja den livsform
och livsstil, som svarar mot nationernas
egna önskemål. Effekten av en storstilad
hjälpinsats kan bli den, att dessa
länder definitivt befriar sig från såväl
de exploaterande krafterna som från
företrädarna för de ivrigt uppvaktande
våldsideologierna. Jag ser också i
denna hjälpinsats en möjlighet att komma
fram till en avspänning ute i världen.
Det är bland annat av den orsaken,
som jag är övertygad om att en
snabbare handläggning skulle vara till
gagn för frågans utveckling såväl i Sverige
som ute i världen.

Jag ansluter mig i allt väsentligt till
statsutskottets starka skrivning. Beträffande
de avlämnade reservationerna nr
1) och 3) kommer jag emellertid att
stödja dessa i den kommande voteringen.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Efter denna långa och
upplysande debatt har jag bestämt mig

108 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

för att inte ta upp olika aspekter av
den stora, betydelsefulla frågan till belysning.
Det har gjorts så utförligt av
olika talare redan förut, att jag vill
nöja mig med att helt kort konstatera
ett par saker.

För det första: De uttalanden som
gjordes den 1 maj förpliktar — det har
sannerligen den siste talaren, herr Lindkvist,
rätt i. De innebar bland annat att
hjälpen till utvecklingsländerna skall
komma snart.

För det andra: Dagens debatt har
trots en hel del ursäkter och bortförklaringar
många positiva inslag, och
denna debatt förpliktar också oss alla.

En handläggning i den nationella
enighetens tecken av denna fråga förutsätter
naturligtvis, att alla grupper
är beredda att diskutera fritt och att
inte känna sig slaviskt bundna av vad
som kan komma att föreslås från regeringshåll.
Om den förutsättningen uppfvlles,
vågar jag uttala förhoppningen,
att vi nästa år skall komma fram till
ett befriande grepp och till ett beslut,
om en starkt vidgad hjälp och ökat
stöd till de folk, som står i begrepp att
bryta sig ut ur okunnighetens och fattigdomens
bojor.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Jag vill gärna med anledning
av vad som nyss yttrades här
från denna talarstol begagna tillfället
att göra en kort deklaration.

Jag har lyssnat till den debatt som
har förts här, och jag delar den bedömningen
att detta har varit på sitt sätt
en stor dag. Det har varit en manifestation
av beslutsamhet från den svenska
riksdagens sida eller i varje fall
ifrån den överväldigande majoriteten
i den svenska riksdagen att ta på sig
och svenska folket de bördor, som otvivelaktigt
ett hårdare engagemang måste
föra med sig. Man kan då tycka att det
är underligt att denna vilja att offra
inte har tagit sig uttryck i större sam -

stämmighet än som torde komma att
visa sig i de voteringar som kommer
att anställas om ett ögonblick.

Detta sammanhänger väl med det förhållandet
att den fråga som vi behandlar
nu är en komplicerad och invecklad
fråga. Jag tror jag vågar säga att
var och en som har sysslat med den
har funnit att den är mera invecklad
än man från början tänkt sig. Jag tilllåter
mig åberopa min egen erfarenhet.
Jag har verkligen ägnat en stor del av
de senaste två åren till att bilda mig
en uppfattning om på vilka vägar som
ett litet land som Sverige rimligtvis
kan slå in i detta sammanhang. Sverige
är ett litet land men kan ändå
betyda mycket för verksamhetens utformning
på grund av sin alldeles speciella
ställning.

Det kan förefalla som om medvetandet
om besvärligheterna skulle ha förlamat
handlingskraften. Men, ärade
kammarledamöter, det förhåller sig så,
att vi gång på gång mött invecklade
samhällsproblem, där vi har brunnit
av iver att snabbt åstadkomma en lösning.
Otåliga människor har tyckt det
vara underligt att man inte har kunnat
nå resultat mycket snabbare än vi ansett
det vara möjligt att gå fram. Men
har det egentligen förlamat den svenska
demokratiens handlingsduglighet och
handlingskraft att man har valt en
långsammare framgångsmetod? Jag vågar
tvärtom tro att den svenska demokratien
därigenom har fått det styrkebälte
som det otvivelaktigt utgör att den
handlar så verklighetsnära som den har
gjort, när den har löst andra stora och
invecklade problem. Vi kommer att
göra på precis samma sätt nu.

Den debatt som nu bär förts har av
regeringen känts som en uppfordran
men också som en mycket stor stimulans.
När vi ger oss i kast med arbetet
att forma ett förslag som fyller eller
i varje fall är i närheten av de krav
som jag här i korthet antydde, vet vi
efter dagens debatt att vi har i varje

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 109

fall majoriteten i Sveriges riksdag bakom
oss. Det är min förhoppning att det
samarbete som vi har börjat i u-beredningen,
där alla de demokratiska partierna
är representerade, skall ytterligare
understryka den villighet till
handling som har präglat dagens debatt.
När vi möts nästa år får vi se vilka resultat
som har uppnåtts. För regeringen
är det, som jag nyss sade, en stor stimulans
i arbetet på att lösa dessa invecklade
frågor, att den opinionsyttring
som denna debatt bär varit, har
kommit till stånd.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Eftersom den grupp jag
företräder står för två motioner som
spökar i detta utskottsutlåtande skall
jag försöka att mycket kort säga min
mening om desamma. De första som
väckte motioner om stöd åt de s. k. utvecklingsländerna
vid årets riksdag
var kommunisterna, vilket framgår av
att nämnda motioner har de lägsta numren
av motionerna i denna fråga.

Vi har väl i mycket samma uppfattning
som alla andra som motionerat i
frågan, men vi anvisar icke riktigt samma
vägar. Vi anser att man borde komma
bort från tanken på hjälp och välgörenhet
och i stället söka främja idén
om solidaritet med de folk som har
slagit sig fria eller nu håller på att slå
sig fria från kolonialt ok. Vi tror också
att en sådan linje som vi skisserat,
nämligen att man skulle ge ett räntefritt
lån på en miljard kronor för
att bygga upp industrier, fabriker, kraftverk
och kommunikationer i ett antal
länder samtidigt skulle vara till stor
fördel för Sverige i fortsättningen. Det
skulle inte bara ge goodwill utan också
ha betydelse för att befordra förbindelser
och affärer med de olika länderna.

Utskottet har behandlat motionen
tämligen välvilligt och hänskjutit den
till vidare bearbetning ungefär på samma
sätt som flera motioner. Därför

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

tänker jag inte göra något särskilt yrkande
med anledning av den.

Att den andra motionen råkat komma
in i detta sammanhang är rena
olycksfallet i arbete. Den avser en förändring
i värnpliktslagen. Motionen gäller
de samvetsömma och rekommenderar
vissa åtgärder, som man skulle kunna
vidtaga för att utnyttja både deras
idealitet och deras arbetskraft på ett
bättre och rationellare sätt än nu. Vi
har emellertid råkat få med en formulering
om att de även skulle kunna
tjänstgöra i uppbyggnadsarbete eller humanitärt
hjälparbete i utvecklingsländerna,
och det är den enda grund som
kan anges för att denna motion skulle
tagas upp i samband med dagens
fråga. För att inte komplicera det hela
och eftersom jag anser att motionen
berör en lagfråga och bör komma upp
i annat sammanhang skall jag inte yrka
bifall till densamma.

Beträffande utskottsutlåtandet i övrigt
vill jag bara säga — eftersom det
finns en rad borgerliga reservationer
och det även råder bred borgerlig samling
kring en del av dessa — att vi
för vår del kommer att rösta med utskottet.
Vi lägger därvid vikt vid de
förpliktande formuleringar som utskottet
har gjort och den förklaring som
statsministern nyss har avgivit från
denna talarstol.

Får jag bara till slut erinra om bakgrunden
till denna debatt. I dag finns
det två stora rörelser i tiden: utvecklingen
till socialism —- det har skapats
ett socialistiskt världssystem —
och krossandet av kolonialismen. 40
nya stater har uppstått efter det andra
världskriget. Utvecklingen började i
Asien, nu pågår den i Afrika och Sydamerika
står i tur inom den allra närmaste
tiden. Kuba är redan en inledning
till denna koloniala frigörelseprocess
i Sydamerika. Den kan naturligtvis
inte hejdas. Alla förstår att det är
något av en naturkraft som här driver
fram utvecklingen. En del känner

Ilo Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

sig uppmuntrade därav och andra är
förskräckta, men i allmänhet är man
på det klara med att det inte i fortsättningen
går att med piskan hålla de
tidigare kolonialt undertryckta folken
nere.

I bakgrunden ligger nog litet grand
av tanken: »Nu skall vi försöka att med
moroten och med vänlig uppsyn och
med allmosor och välgörenhet i största
allmänhet köpa dessa folks sympati,
så att de inte skall övergå till kommunismen.
» Jag tycker att man borde
koppla bort sådana funderingar från
hela detta sammanhang. Vi anser att
man skall hjälpa dessa folk, men inte
därför att de skulle övergå till socialismen
eller kommunismen. De råkar
sympatisera med socialismens sektor i
många viktiga frågor, såsom när det
gäller den antikolonialistiska politiken
och i kampen för freden, men de är
inte mogna för socialismen. Vad dessa
folk i dag behöver är resurser för att
kunna bygga upp sina nya självständiga
stater. De behöver skolor och sjukhus,
de behöver experter av olika slag
och inte minst industrier. De behöver
med andra ord ett utvecklat näringsliv.
Detta betyder i sin tur, att det i dessa
länder kommer att växa fram en
arbetarklass, som bildar organisationer
och som så småningom — men det kommer
att kräva en tämligen lång tid av
historisk utveckling — ställer frågan
om en socialistisk omdaning av sina
länder. Den frågan har alltså mindre
aktualitet under den närmaste framtiden.

Enligt vår mening bör man därför i
detta sammanhang kunna koppla bort
hela detta antisocialistiska komplex och
denna fruktan för kommunismen. De
folk som nu bryter sönder piskorna
kan inte luras in på vägar, som för
bort från den utvecklingsväg de har
beträtt, genom att man mutar dem med
diverse allmosor. Det är synpunkter
som dessa som bör anläggas på denna
fråga.

Även om motiveringarna skiljer sig
råder det ju nästan nationell samling
om att man skall lämna hjälp, och bakom
detta liksom bakom de olika insamlingsaktionerna
ligger en positiv vilja.
Vi hoppas för vår del att regeringen
skall — såsom också statsministern här
sagt — känna sig uppmuntrad av denna
eniga folkvilja och förelägga en kommande
riksdag förslag som verkligen innebär
solidariska bidrag till de folk,
som nu har slagit sig fria eller håller
på att slå sig fria från kolonialismens
ok.

Herr WAHLUND (ep):

Herr talman! Jag vill helt kort säga
några ord med anledning av herr Ohlins
anförande.

Jag kan helt instämma i detta anförande,
men det är kanske på sin plats
att man även från centerpartiets sida
betonar, att vad som sagts under dagens
debatt inte får vara enbart en
läpparnas bekännelse, utan att det är
något som förpliktigar.

Det är också en annan sak som jag
vill understryka. Herr Ohlin uttryckte
en önskan om att det skall vara möjligt
att lyfta dessa frågor över partipolitiken.
Vi för vår del förväntar och tror,
att regeringen i detta avseende skall
göra vad på regeringen ankommer, och
vi skall för vår del göra vad som på
oss ankommer.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. 1

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen 1); och
fann herr andre vice talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Ståhl begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 111

statsutskottets hemställan i mom. 1) i
utskottets utlåtande nr 128, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen

1) av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr andre vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava röstat
för ja-propositionen. Herr Ståhl begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 135 ja och 68 nej,
varjämte 7 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

M-om. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen 2) i
motsvarande del; och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Ståhl begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 3) i
utskottets utlåtande nr 128, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

oidrag till internationell hjälpverksamhet

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen

2) av herr Boman m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Ståhl begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 141 ja och 66 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 4 och 5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. 6

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen 2)
i motsvarande del; och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Ståhl begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 6)
i utskottets utlåtande nr 128, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen

2) av herr Boman m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter

112 Nr 24

Fredagen, den 26 maj 1961 em.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Ståhl begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 137 ja och 66 nej,
varjämte 7 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 7—9

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. 10

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen 2)
i motsvarande del; och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Ståhl begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 10)
i utskottets utlåtande nr 128, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den
vid utlåtandet fogade reservationen 2)
av herr Boman m. fl. i motsvarande del.

emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 144 ja och 64 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 11

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 11) i
utskottets utlåtande nr 128, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
2) av herr Boman m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för japropositionen.
Herr Ståhl begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 144 ja och 66 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 12

Herr andre vice talmannen gav pro -

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 113

positioner dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen 2) av
herr Boman m. fl. i motsvarande del;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

Mom. 13—16

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. 17

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid
utlåtandet fogade reservationen 3); och
fann herr andre vice talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Ståhl begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 17) i
utskottets utlåtande nr 128, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
3) av herr Boman in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu cn gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Ståhl begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 135 ja och 69 nej, varjämte 7
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Bidrag till internationell hjälpverksamhet

Mom. 18—20

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. 21

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen 4);
och fann herr andre vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Ståhl begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 21) i
utskottets utlåtande nr 128, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen

4) av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Ståhl begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 143 ja och 66 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 22

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 23

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

8 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 24

114 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

vid utlåtandet fogade reservationen 5);
och fann herr andre vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Eliasson i Sundborn
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 23)
i utskottets utlåtande nr 128, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen

5) av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för japropositionen.
Herr Eliasson i Sundborn
begärde emellertid rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 142 ja och
64 nej, varjämte 5 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 24

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen 6);
och fann herr andre vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Eliasson i Sundborn
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: -

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 24)
i utskottets utlåtande nr 128, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen

6) av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Eliasson i Sundborn
begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
136 ja och 72 nej, varjämte 3 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 25

Utskottets hemställan bifölls.

Sedan voteringen avslutats anmälde
herrar Svensson i Kungälv och Svenungsson,
att de beträffande moment 24
avsett att rösta nej men av misstag röstat
ja.

§ 2

Särskilda bestämmelser om utförsel av
obeskattade varor i fartygstrafiken över
Öresund, tillika svar på interpellation
ang. spritutskänkningen på öresundsbåtarna Föredrogs

bevillningsutskottets betänkande
nr 65, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till kun -

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 115

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

görelse med särskilda bestämmelser om
utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken
över Öresund jämte i ämnet
väckta motioner.

I en den 21 april 1961 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 157, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, anhållit om
riksdagens yttrande över ett vid propositionen
fogat förslag till kungörelse
med särskilda bestämmelser om utförsel
av obeskattade varor i fartygstrafiken
över Öresund.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande:

I propositionen framlägges förslag om
inskränkningar i rätten till försäljning
av obeskattade varor i fartygstrafiken
över Öresund. Förslaget innebär en avsevärd
begränsning i de kvantiteter
spritdrycker som nu utskänkes ombord.
Servering av sprit före klockan 12 på
dagen och till ungdomar under 18 år
förbjudes. Rederiet blir ansvarigt att god
ordning och nykterhet upprätthålles. På
varje enkel resa får vuxna passagerare
inköpa högst ett paket cigarretter var.
Brott mot bestämmelserna medför att
rätten till utförsel av obeskattade varor
indrages för längre eller kortare tid.

För s. k. restaurangturer upphör möjligheterna
att medföra och tillhandahålla
obeskattade varor.

De föreslagna bestämmelserna skall
gälla oavsett fartygets nationalitet.

Förslaget baseras på riktlinjer varom
enighet nåtts vid överläggningar mellan
de svenska och danska regeringarna. De
nya bestämmelserna är avsedda att träda
i kraft den 1 juni 1961.

Till utskottet hade hänvisats följande,
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:671
av fru Carlqvist och 11:806 av herr

Bengtsson i Landskrona m. fl., vari
hemställts,

a) att åldersgränsen för rätt till inköp
av skattefri tobak ändrades från
föreslagna 18 år till den lägre åldersgräns
som nu tillämpades avseende biljettpris
såsom vuxen,

b) att den kvantitet tobaksvaror, som
skattefritt finge försäljas till varje därtill
berättigad passagerare, sammanfölle
med den kvantitet man tull- och skattefritt
finge till riket införa, samt

c) att ifrågavarande kungörelse trädde
i kraft den 1 januari 1962;

2) de likalydande motionerna 1:672
av herr Sveningsson m. fl. och II: 805
av herr Kollberg m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid sin behandling av
Kungl. Maj:ts proposition nr 157 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att
Sveriges representanter vid de fortsatta
förhandlingarna med vederbörande
danska myndigheter måtte eftersträva
genomförandet av sådana åtgärder, att
den skattefria försäljningen av skattepliktiga
varor i öresundstrafiken successivt
bringas att upphöra»;

3) motionen I: 668 av herr Gösta Jacobsson,
vari hemställts, »att riksdagen
icke måtte godkänna de i kungörelseförslaget
upptagna bestämmelserna rörande
förbudet mot försäljning av tobak
till passagerare under 18 år, rörande
förbudet mot spritutskänkning före kl.
12 på dagen och rörande det absoluta
förbudet mot försäljningen å vissa fartyg,
samt att tidpunkten för ikraftträdandet
sättes till tidigast den 1 juli
1961»;

4) motionen II: 793 av herr Palm
m. fl., vari hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om en utredning, som med anlitande
av internationell expertis klargjorde
vilka regler som gällde i berörda
vatten och vilka åtgärder som kunde
vidtagas utan tolkningstvister i fråga
om åtgärdernas tillämpning av olika

116 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

nationers fartyg. I avvaktan på resultatet
av en sådan utredning hemställdes,
att riksdagen måtte avslå yrkandena i
proposition nr 157; ävensom

5) motionen II: 807 av herr Christenson
i Malmö, vari hemställts, »att riksdagen
— på grund av att det i propositionen
framlagda författningsförslaget
i vissa delar kräver riksdagens medverkan
i den form som gäller för stiftande
av lag — måtte avslå propositionen
samt anhålla om ny proposition
i ämnet».

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen, i anledning av
Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 157, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t som sin mening giva till känna
vad utskottet anfört;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:671
av fru Carlqvist och II: 806 av herr
Bengtsson i Landskrona in. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:672
av herr Sveningsson m. fl. och 11:805
av herr Kollberg m. fl.,

3) motionen I: 668 av herr Gösta Jacobsson,

4) motionen II: 793 av herr Palm
m. fl., samt

5) motionen II: 807 av herr Christenson
i Malmö,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Sista stycket i utskottets motivering
var av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning
att en fullständig avveckling av
försäljningen av obeskattade varor i
fartygstrafiken över Öresund på längre
sikt bör eftersträvas. De förslag, som
framlagts i propositionen, torde kunna
betraktas som ett första steg i denna
riktning. Utskottet vill framhålla önskvärdheten
av att Kungl. Maj:t, när förutsättningar
därför föreligger, upptar
fortsatta förhandlingar i syfte att suc -

cessivt söka gå vidare på den inslagna
vägen. Med det anförda anser sig utskottet
ha besvarat motionerna I: 672 och
II: 805.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Gösta Jacobsson och Nilsson
i Svalöv, vilka ansett att utskottet
under punkten A) bort hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 157
och de likalydande motionerna I: 671
av fru Carlqvist och II: 806 av herr
Bengtsson i Landskrona m. fl. samt motionen
1:668 av herr Gösta Jacobsson,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

1) giva till känna att riksdagen i princip
icke funnit anledning till erinran
mot att inskränkningar gjordes i rätten
till proviantering och försäljning
av obeskattade varor i fartygstrafiken
över Öresund; samt

2) hemställa, att Kungl. Maj:t, med
beaktande av vad i reservationen anförts,
måtte upptaga förhandlingar med
danska regeringen i syfte att uppnå en
ändrad överenskommelse rörande provianteringen
med och försäljningen av
obeskattade varor i fartygstrafiken över
Öresund med tillämpning fr. o. m. den
1 januari 1962;

II) av herrar Gösta Jacobsson och
Nilsson i Svalöv, utan angivet yrkande.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet Sträng, hade tillkännagivit,
att han hade för avsikt att i samband
med behandlingen av detta ärende besvara
herr Wiklunds i Stockholm interpellation
angående spritutskänkningen
på öresundsbåtarna.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! I en interpellation har
herr Wiklund i Stockholm anhållit om
en redogörelse för de överväganden ro -

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 117

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation

båtarna

rande den s. k. öresundsspriten, som
förekommit vid Nordiska rådets sammanträde,
och denna frågas nuvarande
läge. Vidare har herr Wiklund bett att
få veta när beslut i saken kan meddelas
och förslag föreläggas riksdagen.
Med anledning härav vill jag svara följande.

I den proposition, som i dag ligger
på kammarens bord, föreslås bl. a. en
avsevärd begränsning i de kvantiteter
spritdrycker, som nu utskänkes ombord
i fartygstrafiken över Öresund. Förslaget
är baserat på riktlinjer, varom enighet
nåtts vid överläggningar mellan den
svenska och danska regeringen.

I sakens nuvarande läge anser jag
mig inte böra närmare ingå på vad som
föregått överenskommelserna mellan
regeringarna. I övrigt får jag hänvisa
till propositionen.

Med det anförda, herr talman, får interpellationen
anses besvarad.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skall be att få tacka
statsrådet Sträng för svaret på interpellationen.
En interpellant kan väl
knappast tänka sig ett åtminstone från
formell synpunkt mera kvalificerat svar
på en interpellation än att han får det
i form av en proposition från regeringen
i det ämne han har tagit upp,
särskilt som ämnet denna gång i viss
mån berör relationen till ett annat
land. Genom propositionen får ju riksdagen
nu tillfälle att inte bara diskutera
denna sak efter ett interpellationssvar
utan också att fatta beslut, även
om det som i detta fall bara gäller att
avge yttrande.

Propositionens avgivande är ett direkt
svar på min fråga nummer två. Jag
vill uttala min tillfredsställelse över
att propositionen kom i vår och att vissa
åtgärder mot missförhållandena ur
nykterhetssynpunkt i öresundstrafiken
nu sätts in redan vid sommarsäsongens

ang. spritutskänkningen på öresunds början.

Det talades ju tidigare under
våren om att förhandlingarna mellan
Sverige och Danmark i denna sak och
ärendets behandling i den svenska riksdagen
inte skulle hinnas med före sommaren.

Om alltså ärendet, efter att ha tagits
upp av Nordiska rådet vid dess nionde
session i Köpenhamn i februari i år,
har handlagts snabbt och utan tidsutdräkt,
kan man väl inte säga att detta
gäller tiden före Nordiska rådets behandling
i februari av denna fråga. I
propositionen konstateras, att frågan
om skattefri proviantering i öresundstrafiken
sedan länge varit aktuell. Jag
har särskilt fäst mig vid att redan 1958
års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt
om ett övervägande av det möjliga och
lämpliga i ett initiativ till en internordisk
överenskommelse i syfte att nå en
avveckling helt eller delvis av den skattefria
försäljningen av skattebelagda varor
i öresundstrafiken. Riksdagen har
alltså redan för tre år sedan intagit en
allmänt positiv inställning till åtgärder
mot bl. a. öresundsspriten.

Något initiativ har dock inte kommit,
fastän från danska regeringens sida
ett positivt intresse för saken offentligen
uttalats. Sålunda förklarade dåvarande
finansministern, nuvarande
statsministern Kampmann på en fråga
av herr Kriiger i danska folketinget den
23 mars 1959, att han redan då han tillträdde
som finansminister bl. a. på ministerplan
med svenska kolleger tagit
upp frågan om avskaffande av tullfriheten
i Öresund, varvid han uttalade
att han gärna såg denna frihet avskaffad.
Inviten har veterligen inte besvarats
förrän nu, sedan saken som sagt
tagits upp av Nordiska rådet.

Min första fråga i interpellationen
gällde önskvärdheten av en redogörelse
för de överväganden som förekommit
i Nordiska rådet rörande den s. k. öresundsspriten.
En viss sådan redogörelse

118 Nr 24 Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över
Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresundsbåtarna -

har lämnats genom Nordiska rådets
svenska delegations rapport, som Kung],
Maj:t överlämnat till riksdagen genom
skrivelse av den 7 april 1961. Det är
dock åtskilligt mer man skulle vilja veta
än vad den rapporten lämnar upplysning
om. Herr talman! Av formella skäl
har jag nu bara tilldelats förlängd replik.
Jag har alltså bara sex minuter
på mig och kan därför icke, av brist på
tid, ingå närmare på detta utan ber att
eventuellt få återkomma under debatten.

Jag ber än en gång att få tacka för
svaret.

Herr talmannen tog nu ledningen av
förhandlingarna.

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! Till förevarande betänkande
har Gösta Jacobsson och jag
fogat tvenne reservationer. I reservation
I) uttalar vi, att vi rent principiellt
inte bär något att erinra mot att
den mellan svenska och danska regeringarna
träffade överenskommelsen
om viss inskränkning i rätten till proviantering
och försäljning av obeskattade
varor i fartygstrafiken över Öresund
kommer till stånd. Vi anser dock
att vissa justeringar bör göras i överenskommelsen.

För det första anser vi, att dagen för
kungörelsens ikraftträdande bör sättas
till ett senare datum än den 1 juni
1961. Det kan inte vara i överensstämmelse
med god sed, att företagare och
arbetstagare endast får sex dagar på
sig för en eventuell omställning. Tiden
blir nämligen inte längre om vi — som
jag anser att man bör göra — utgår
från den dag riksdagen uttalar sig i
ärendet, d. v. s. från dagens datum.

Man måste på denna punkt förstå
den kritik, som från olika håll har
framförts mot den korta tid som står
till förfogande för att anpassa sig till
de nya förhållandena. Jag finner det

egendomligt, att utskottsmajoriteten inte
har reagerat mot förslaget i denna del.
I utskottet finns representanter för såväl
företagare som arbetstagare. Jag
frågar mig hur företagsrepresentanterna
skulle ha reagerat, om en kungl.
kungörelse hade utfärdats inom ett annat
område, där det bestämts att produktionen
på sex dagar skall ske under
helt andra förutsättningar än vad som
var fallet då avtal ingicks om kommande
säsongs inköp och försäljningar. Jag
tror att det med rätta då skulle ha blivit
stort gnissel bland företagarna.

Jag tror också, att arbetstagarrepresentanterna
skulle ha reagerat på samma
sätt, om t. ex. arbetarna vid en industri
helt plötsligt genom en kungl.
kungörelse blivit upplysta om att nu
blir förhållandena sådana i företaget,
att de anställda mycket snart får se
sig om efter nytt arbete. Att det i detta
fall endast rör sig om ett fåtal företagare
och några hundratal arbetstagare
bör inte vara skäl för att handla
som man här gjort.

För det andra har i avtalet överenskommelse
träffats om att icke skattebelagda
tobaksvaror endast får säljas
till personer över 18 år. Vi reservanter
anser att en sådan bestämmelse inte
kommer att efterlevas och inte kan efterlevas.
Skall bestämmelsen kunna efterlevas,
så måste resenärerna ha åldersbetyg
eller pass i fickan — och
vem har det vid varje resa mellan de
nordiska länderna? Passtvånget är ju
slopat för länge sedan.

Man frågar sig om det bör utfärdas
bestämmelser, som man på förhand vet
inte kan efterlevas. Särskilt betänkligt
blir det, när man ser vilken påföljd som
kan drabba företagarna, om bestämmelserna
inte efterleves. Enligt kungörelsen
kan de då helt utestängas från att
ha försäljning ombord på sina fartyg.
Jag kan ta ett exempel på hur
bestämmelserna kan verka. En pojke

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 119

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

eller flicka befinnes vid tullkontroll i
Malmö vara 17 år gammal och vederbörande
har t. ex. 20 cigarretter i sitt
cigarrettetui. Utredning måste då företagas
om huruvida cigarretterna är köpta
på båten eller i Sverige eller i Danmark.
De kan också vara köpta på båt
som går mellan Grossenbrode och
Gedser, där det är tillåtet för ungdomar
under 18 år att köpa skattefria
varor. Detta var bara ett exempel på
hur förhållandena kan bli, om tullmyndigheter
m. fl. skall se till att bestämmelsen
på denna punkt efterleves.

Utskottet säger sig ha beaktat det
problem som är förenat med bestämmelsen
om åldersgränsen. Man säger
att det visserligen kan medföra svårigheter
men att man ändå inte har velat
föreslå någon ändring, vilket jag
finner anmärkningsvärt. Vi reservanter
anser däremot, att förhandlingar med
danska regeringen omedelbart bör upptagas
beträffande denna fråga, så att
vi inte på nytt får in en bestämmelse
som inte kan efterlevas. Jag ber, herr
talman, med detta att få yrka bifall till
reservation I) av herr Gösta Jacobsson
och mig.

Men, herr talman, vi har även fogat
en blank reservation till betänkandet.
Att vi gjort detta beror bl. a. på att vi
anser att propositionen är dåligt underbyggd.
Propositionen innehåller inget
material över vare sig förhandlingar eller
något annat; där lämnas inga upplysningar
om skattebortfall etc. Mig veterligt
har förslaget inte heller varit
utsänt på remiss till myndigheter som
ka beröras av ifrågavarande kungörelse.
Vi har alltså med vår blanka reservation
velat ge uttryck för att vi anser,
att propositionen innehåller för litet
material för frågans bedömning.

Vår blanka reservation har också tillkommit
därför att vi inte känt oss helt
övertygade om att de båda regeringar,
som har träffat uppgörelsen i fråga,

folkrättsligt äger att utfärda berörda
kungörelse i vad den avser ett tredje
lands fartyg. Uppgift står här mot uppgift,
och vi reservanter tycker oss spåra
en viss tveksamhet om hur det egentligen
förhåller sig därvidlag. Själv anser
jag att frågan bör ytterligare utredas.
Detta skulle man få tid till, om
ikraftträdandet uppsköts till den 1 januari
1962.

Jag skulle också ha kunnat instämma
i det yrkande, som framförts i motion
II: 793 av herr Palm m. fl. och som syftar
till att med anlitande av internationell
expertis klargöra vilka regler som
gäller för trafiken i Öresund. I utskottet
fanns dock ingen resonans för en
sådan utredning, och därför har vi reservanter
inte heller gått in på detta.
Om det emellertid under ärendets behandling
skulle komma att framställas
förslag om återremiss av ärendet, kommer
jag att rösta för en sådan återremiss.

Vår blanka reservation beror vidare
på att vi inte har helt kunnat dela utskottets
uppfattning, att man skall försöka
uppnå en fullständig avveckling
av försäljningen av obeskattade varor i
fartygstrafiken över Öresund. Detta kan
enligt min uppfattning ske först sedan
man på alla vatten förbjudit försäljning
av obeskattade varor, och det fordrar
i så fall en internationell överenskommelse.
I öresundstrafiken sker endast
utskänkning av obeskattad sprit. I
andra vatten, exempelvis mellan Stockholm
och Åbo, Gedser och Grossenbrode
in. fl. sjöleder sker både utskänkning
och utminutering av spritvaror.
Men jag vill särskilt betona att just i
öresundstrafiken sker ingen försäljning
av sprit på flaskor; endast utskänkning
av spritvaror förekommer. Sålunda är
begränsningen av försäljning av obeskattade
varor redan nu mycket större
i Öresund än på andra svenska och
danska farvatten.

120 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

Herr talman! Med det sagda ber jag
att än en gång få yrka bifall till reservation
I.

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):

Herr talman! Under de 13 år jag tillhört
den svenska riksdagen kan jag inte
minnas att något ärende har blivit så
illa förberett och utrett som det föreliggande
förslaget om obeskattade varor i
fartygstrafiken över Öresund.

Riksdagen begärde redan år 1958 en
utredning, men ändå blir frågan nu behandlad
nästan i panikens tecken. När
denna angelägenhet behandlades 1958
skrev utskottet följande: »Utskottet är
för sin del inte berett att utan tillgång
till utredningar ta ståndpunkt till dessa
problem.» Detta bestämda uttalande av
utskottet godkändes även av riksdagen,
men det har inte infriats. Riksdagsledamöterna
fick utskottsbetänkandet först
och de motioner, som väckts med anledning
av propositionen, utdelades efteråt,
tvärtemot den vanliga arbetsordningen.
Bevillningsutskottet har inte heller
fått tillfälle att studera motionerna,
utan dess beslut har fattats efter en summarisk
föredragning någon timme efter
motionstidens utgång.

Om utredning hade verkställts enligt
riksdagens beslut och denna utredning
i vanlig ordning hade remissbehandlats,
skulle jag inte ha engagerat mig så hårt
i frågan. Det brukar vara praxis i riksdagen,
att frågor utredes och remissbehandlas.
Även i mindre frågor av nationell
karaktär går man till väga på
detta sätt. I det föreliggande fallet har
problemet internationella och folkrättsliga
aspekter, och det kan röra sig om
väsentliga ingrepp i medborgarnas frihet.

Regeringen anser att regleringen kan
förverkligas på administrativ väg genom
en kungörelse. Enligt statsvetenskaplig
expertis på området faller emellertid
ärendet under regeringsformens

§ 87 och fordrar lagstiftningsåtgärder
och riksdagens medverkan.

Konstitutionsutskottet har behandlat
detta problem ett par gånger. Under
krigsåren fick regeringen fullmaktslagar
eller i annan form gjorda bemyndiganden,
men utskottet uttalade 1947, att
man nu borde återgå till de för normala
förhållanden gällande grundsatserna.
Utskottet anförde: »Det står emellertid
för utskottet klart att dessa grundsatser
höra till de bärande grundvalarna för
vårt konstitutionella statsskick och att
det därför är angeläget att de, så snart
omständigheterna göra det möjligt, åter
bringas i tillämpning.» Det heter vidare:
»Då utskottet är förvissat om att regeringen
delar den uppfattning, åt vilken
utskottet givit uttryck och sålunda
är beredd medverka till att riksdagen i
fortsättningen, liksom tidigare, erhåller
medbestämmanderätt beträffande författningar,
som innebära väsentliga ingrepp
i medborgarnas frihet och egendom.
»

Herr talman! Detta är ett enhälligt uttalande
från konstitutionsutskottet, och
det har godkänts av riksdagen. Jag har
även underställt statsvetenskapliga experter
min motion, och de anser att
detta uttalande av konstitutionsutskottet
kan åberopas i förevarande sammanhang.

När detta gäller propositionen är det
långt ifrån klart, att Sverige har rätt
att ensidigt reglera utländska fartygs
rätt att från svenskt territorium föra ut
obeskattade varor. I alla händelser torde
främmande fartyg, som utifrån kommer
till svenskt territorium, ha en obestridd
rätt att från Sverige återutföra
samma varukvantiteter, som de fört in
i Sverige och som de låtit förvara förseglade
under fartygets uppehåll i svensk
hamn. Innebörden av propositionen är
dock helt enkelt den, att Sverige tar
sig rätt att beslagta eller på annat sätt
hindra återutförseln av sådana varor,

Nr 24 121

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken over

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds bätarna -

då det främmande fartyget lämnar
svensk hamn för färd till annat land.

Vidare är det ytterst tveksamt, om
man har rätt att lämna föreskrifter angående
sådana interna förhållanden ombord
som tidpunkten då passagerarna
kan få ett glas vin ombord på utländska
fartyg, vilka befinner sig i Sveriges yttre
territorialvatten.

När det i propositionen flera gånger
upprepas, att det inte torde föreligga
några hinder för vårt land att handla
i ett eller annat avseende, måste sägas
att detta är ett mycket lättvindigt sätt
att ta på dessa spörsmål. Det är därför
nödvändigt, att de internationella rättsliga
sammanhangen klargöres innan
riksdagen fattar beslut i ärendet. En
utsträckning av principen betyder att
utländska fartyg på svenskt vatten riskerar
att bli kapade. Alltså ett modernt
sjöröveri (ordet är hämtat från professor
Eeks promemoria.) Det är inte
att undra över att Svenska sjöfolksförbundets
tidning och fackförening har
protesterat mot öresundsaktionen.

Det är sålunda problematiskt, om den
föreslagna regleringen kan komma till
stånd annat än genom en lag, beslutad
enligt grundlagen. Att stipulera ytterligare
skärpta och inbördes olika bestämmelser
för internationella vatten i
Öresund än i Kattegatt, Östersjön och
Bottenhavet inger betänkligheter. Internationell
praxis bör tillämpas i största
möjliga utsträckning även i Öresund,
som är en av världens mest trafikerade
farleder.

Jag skall, herr talman, tillåta mig att
i korthet sammanfatta mina skäl mot
ett antagande av den föreslagna kungörelsen
i följande punkter.

För det första har frågan nykterlietspolitiska
aspekter. När det gäller den
lokala öresundstrafiken har myndigheterna,
även de nykterhetsvårdande, enstämmigt
deklarerat att fyllcriförseelserna
är större på land.

För det andra kan man med tanke
på att spritpriserna är lägre i Danmark
än i Sverige befara, att särskilt ungdomar
förlägger sin spritförtäring till Danmark
eller i anslutning till sina resor
från Danmark. Samma sak gäller för
övrigt i viss utsträckning också tobaksvaror.

För det tredje kommer ett genomförande
av de förslagna nya bestämmelserna
redan den 1 juni i år — herr
Nilsson i Svalöv har redan berört detta,
men jag vill ytterligare understryka det
— att medföra komplikationer såväl för
rederierna som för de anställda. En återremiss
av frågan till utskottet och en
ny riksdagsbehandling under höstriksdagen
är enligt min uppfattning en
praktisk lösning för regeringen och
riksdagen.

För det fjärde har rederinäringen investerat
betydande belopp i fartygsbyggen
i samma takt som resandefrekvensen
under en följd av år ökat. Det
tar tid att ställa om till en ny giv, som
kan väntas medföra omläggningar i
trafiken.

För det femte berör det sistnämnda
också de ombordanställda, särskilt servicepersonalen,
som också skulle komma
att åläggas kontrolluppgifter, exempelvis
när det gäller att bedöma passagerarnas
ålder, åtgärder som uppenbarligen
kan tänkas medföra irritation
och otrivsel.

För det sjätte bör statsmakterna liksom
när det gäller enskilda företag föranstalta
om en undersökning av bl. a.
de ekonomiska fördelarna respektive
nackdelarna av ett nytt system. Någon
sådan utredning har inte förekommit.
I varje fall har den inte förelagts riksdagen,
som nu har att fatta beslut.

För det sjunde bör en undersökning
ske om de svenska inköpsvarorna i
Danmark respektive en kartläggning av
de danska inköpen i Sverige. Ur köpen -

122 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över
svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds -

Särskilda bestämmelser

Öresund, tillika

båtarna

skapens och turismens synpunkt hade
en utredning varit värdefull.

För det åttonde framhöll kungl. järnvägsstyrelsen
i sitt remissyttrande till
bevillningsutskottet år 1958, vilka allvarliga
ekonomiska konsekvenser en
omläggning skulle medföra för statens
järnvägars dotterföretag AB Trafikrestauranger
och Svenska rederi AB Öresund.
Dessa farhågor gäller även i dagens
läge.

Riksdagen har inte fått någon sakuppgift
om hur mycket skattebortfallet
rör sig om, men under hand har bevillningsutskottet
fått vissa meddelanden.
Dessa siffror har utskottet emellertid
inte publicerat. Att svenska staten kommer
att öka sina inkomster är tvivelaktigt.
Om biljettpriserna, som det har
antytts, fördubblas på de aktuella båtförbindelserna,
sjunker resandefrekvensen,
och statens egna företag, Trafikrestauranger
och Öresundsbolaget, får
minskade inkomster. Öresundsbolaget
lär enligt uppgift ha en bruttoförtjänst
på 14,7 miljoner kronor. Massinvationen
över Öresund av 15 miljoner resenärer
visar att det är en populär farled men
också en led som indirekt tillför vårt
land avsevärda valutainkomster. Det är
inte bara skåningar och turister som
befar leden, ty under semestertiden söker
sig folk dit från hela landet — inte
minst A- och AA-bilarna återfinns i tusental
på parkeringsområdena vid kuststädernas
hamnar.

Men denna lilla kontinentalfläkt skall
alltså regleras bort, och inkörsporten
från kontinenten till vårt land skall göras
om enligt traditionellt s. k. hederligt
svenskt mönster. Fråga är bara om inte
resandeströmmen söker sig åt andra
håll. För resten kommer nog en hel del
av den utländska turistströmmen att
stanna kvar i det glada Köpenhamn.
Danskarna kommer nog att sörja för
den saken, och det är så danskarna vill
ha det.

I den efterföljande debatten kommer
det säkerligen att sägas att öresundsfrågan
är ett skånskt provinsintresse.
Ingalunda! Jag för min del ser det föreliggande
öresundsförslaget ur internationell
folkrättslig och konstitutionell
synpunkt, och jag vill först ha problemet
i hela dess vidd klarlagt. Detta har
också starkt markerats i min motion.
Jag vill inte vara med om att skapa en
»lex Öresund».

Herr talman! Jag ber att få yrka återremiss
av bevillningsutskottets utlåtande
nr 65 och att ärendet förelägges höstriksdagen.

Herr SENANDER (k):

Herr talman! Jag vill först framhålla
att vi kommunister alltid har betonat
betydelsen av allmän folknykterhet.
Det står klart för oss att ett folk som
sjunker ned i spritmissbruk blir anfrätt
i sin kärna. Det kan förlora sin
kraft till självhävdelse och bli ett lättvunnet
byte för reaktionära strävanden.
Även om vi inte alls kan godkänna
vissa blåögda nykterhetsvänners
uppfattning att spritmissbrukets avskaffande
medför lösningen av hela den
sociala frågan, så är vi fullt medvetna
om betydelsen av strävandena till folknykterhet.

Men en bitter erfarenhet säger oss att
man inte når detta mål genom att kringgärda
folket med drastiska restriktioner
och minutiöst utformade lagparagrafer.
Det är något över fem år sedan
vi gravlade Bratt-systemet. Det var ett
system som kanske till en början satte
en viss hyfs på supandet men som
efter hand gjorde supseden till en kult
och motboken till böckernas bok. I
dess hägn frodades en mängd smussel
och olagligheter, och när därför frågan
om systemets avskaffande ställdes
inför riksdagen hälsades förslaget med
tillfredsställelse även av det stora flertalet
organiserade nykterhetsvänner.

Nr 24 123

Fredagen den 26 maj 1961 em.

utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över
ang. spritutskänkningen på öresunds -

Särskilda bestämmelser om

Öresund, tillika svar på interpellation

båtarna

Visserligen kvarhölls enligt den mänskliga
tröghetens lag vissa restriktioner,
men i stort sett avskaffades systemet
fullständigt. Praktiskt taget alla erkände
dess fiasko ur nykterhetsfrämjande
synpunkt. I varje fall var det inte
många som öppet uppträdde till dess
försvar.

Bevillningsutskottets betänkande och
den proposition som ligger till grund
för det innebär emellertid ett allvarligt
återfall i Bratt-systemets centilitertänkande.
De är ett resultat av den mer
eller mindre öppna agitationen från de
krafter som alltjämt tror att man genom
drastiska lagstiftningsåtgärder, som
drabbar även de skötsamma, skall kunna
komma till rätta med missbrukarna.
Dessa krafter vilar inte på hanen, utan
begagnar varje tillfälle att utnyttja det
missbruk som måste följa på varje form
av alkohollagstiftning för att vrida utvecklingens
hjul tillbaka. I tisdags fick
vi här i riksdagen se vart de syftar då
vi behandlade folkpartimotionen om
registrering av spritinköp. Utan tvivel
innebar denna motion och de anföranden
som hölls om den av bl. a. herr
Rimmerfors och herr Svensson i Ljungskile
en plädering för återinförandet av
en kontroll som har ett betänkligt släkttycke
med det havererade Bratt-systemet.

Propositionen om inskränkningar i
rätten till försäljning av obeskattade
varor i fartygstrafiken över Öresund är
en eftergift åt dem som ingenting lärt
av det förgångna. Inom utskottet har
de gjort sig gällande så långt att utskottet
t. o. m. rekommenderar en fullständig
avveckling av försäljningen av
obeskattade varor i fartygstrafiken över
Öresund. Man söker ge detta eu nykterhetspolitisk
motivering. Men denna
är av allt att döma ett kamouflage för
det verkliga syftet — att skaffa ökade
inkomster till statskassan. Inskränkningen
i försäljningen gäller nämligen

inte enbart spirituösa och maltdrycker.
Den avser även tobaksvaror och choklad.
Jag måste fråga finansministern
vilken nykterhetspolitisk effekt han avser
att nå med inskränkningen av försäljning
av choklad. För såvitt finansministern
inte har fått stora darren av
att likörpraliner ingår i chokladförsäljningen,
så måste det vara statsfinansiella
skäl som drivit honom att genomföra
restriktioner även på detta område.

Centilitertänkandet firar sannskyldiga
triumfer i förslaget. Där föreskrives
att högst fem liter skattefria spritdrycker
per tusen passagerare får medföras
på enkel resa, om resan går från
svensk hamn norr om Landskrona till
dansk hamn norr om Vedbsek, men
att det utanför dessa gränser blir 25
liter per tusen passagerare för varje
enkel resa. För de förstnämnda kortare
resorna blir det sålunda en halv centiliter
skattefri sprit per passagerare.
Men sedan går det an att späda på
med hur mycket beskattad sprit som
helst. Och då kan man dricka i känslan
av att man med varje drink ger
ett bidrag bl. a. till vårt dyrbara militärförsvar.

Dylika futiliteter har ingenting med
en sund nykterhetspolitik att skaffa. De
är endast ägnade att utmana harmen
och löjet. De drabbar i främsta rummet
de skötsamma personerna; de missskötsamma
skaffar sig sitt spritkvantum
oberoende av priset. Förslaget, som det
nu är presenterat, är enbart ägnat att
belysa statens dubbelmoral i sitt förhållande
till nykterhetsproblemet. Det
bygger på förutsättningen att det inkomstbortfall
för statskassan, som uppstår
genom skattefriheten på spriten,
skall kompenseras genom ökad konsumtion
av den dyrare beskattade spriten.
Det är häri dubbelmoralen ligger.
Det är otänkbart att driva nykterhetspolitik
samtidigt som man utgår ifrån

124 Nr 24 Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över
Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresundsbåtarna -

att inkomsterna på sprithanteringen
skall öka. Vi har tidigare vid upprepade
tillfällen reagerat mot denna politik
därför att den omöjliggör eller i
varje fall försvårar verkligt nykterhetsfrämjande
åtgärder.

Prishöjningar på spritvaror är dessutom
förkastliga ur sociala synpunkter.
Det är konsumenter med svag ekonomi
som träffas av fördyringarna, medan
de med starkare ekonomi litet eller
inte alls berörs därav. Förslaget
riktar sig mot folk som inte har råd
att ge sig ut på längre utlandsfärder
men som för ett relativt lågt pris kan
resa till något närbeläget grannland. Under
påståendet att man vill komma åt
missbrukarna lägger man straffskatt på
det stora flertalet skötsamma personer,
sådana som inte har råd att ge sig ut
på lyxkryssningar, där man i månadtal
kan åtnjuta förmånen av tillgång till
skattefri sprit och andra obeskattade
varor.

Ett bifall till förslaget får även andra
oundvikliga konsekvenser. Husmödrarnas
högst legitima resor för inköp
av billigare danska matvaror kommer
att avsevärt fördyras med minskad resefrekvens
som följd. Omvänt kommer
resandefrekvensen från Danmark till
Sverige för inköp av vissa billigare
svenska varor att gå ned. Den form av
»nordiskt samarbete», som finansministrarna
på ömse sidor sundet inlett
med sitt oformliga förslag, måste hos
folk i gemen utlösa allt annat än behagliga
känslor rörande det nordiska
samarbetet.

Som jag förut sagt anförs inte enbart
statsfinansiella skäl till förslaget.
Även nykterhetspolitiska synpunkter
anförs i propositionen och utskottsbetänkandet.
Men tillgänglig statistik visar,
att det inte finns någon som helst
anledning till de panikartade åtgärder
som föreslås. Det är en försvinnande liten
del av de miljontals resenärerna i

öresundstrafiken som beträtts med
spritmissbruk. Oavsett vilken uppfattning
man har beträffande medlen att
komma till rätta med spritmissbruket,
så kan man inte påstå att förhållandena
varit sådana att de sakligt motiverar
de föreslagna åtgärderna.

Herr talman! Det är inte på denna
väg man skall komma till rätta med alkoholfaran
i vårt land. Gjorda erfarenheter
visar att man tvärtom kan göra
ont värre med ingripanden av det slag
som föreslås. Det betyder bara att man
uppmuntrar till illegal befattning med
spriten och bokstavligt talat driver
missbrukarna under jorden. Vi rekommenderar
i stället en intensifierad upplysningskampanj.
Nykterhetsrörelsen
och andra organisationer, som verkar
för folknykterhet, har här sitt naturliga
verksamhetsfält men måste ha rikligare
understöd från staten från de jättestora
inkomsterna på sprithanteringen.
Fackföreningsrörelsens redan nu
omfattande propaganda för att göra arbetsplatserna
spritfria kommer otvivelaktigt
att ge ytterligare resultat och
borde ägnas större uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Idrottsrörelsen,
som omsluter fler ungdomar -— och det
är kanske de som är utsatta för de största
frestelserna i detta avseende — än
samtliga övriga ungdomsorganisationer
i landet, borde uppmuntras genom att
erhålla mera tipsmedel till sitt förfogande.
ökad upplysningsverksamhet via
skolan, radio, TV och film är också
att rekommendera.

Sist men inte minst har vi länkrörelsen,
som har lyckats, där andra officiella
och halvofficiella institutioner
misslyckats. Den får inte som hittills
sättas på svältkost utan bör tilldelas
anslag, så att den utan större ekonomiska
bekymmer kan utöva sin verksamhet.
Det är dock denna rörelse,
som visat sig framgångsrikt kunna bemästra
de allra svåraste fallen av al -

Nr 24 125

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av o
Öresund, tillika svar på interpellation
båtarna

koholmissbruk och den borde därför
förtjäna större uppmuntran från de statliga
myndigheternas sida.

Detta är vår rekommendation. Att
som nu sker söka sig tillbaka på gamla
oframkomliga vägar och på nytt omgärda
såväl missbrukare som skötsamma
personer med nya lagparagrafer och
specialbestämmelser kan inte leda till
annat än ett nytt fiasko på det nykterhetspolitiska
fältet.

Det har upplysts, att det av formella
skäl inte går att här yrka direkt avslag
på utskottets hemställan, vilket vi
eljest skulle ha gjort. Då detta alltså
inte är möjligt, skall jag be att få ansluta
mig till det yrkande, som här tidigare
framställts om återremiss av
ärendet.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag skall inte nu göra
något längre inlägg utan vill bara korrigera
herr Scnander på en punkt.

I det föreliggande betänkandet föreslås
inte några som helst restriktioner
i fråga om chokladförsäljningen. Det
där med likörpralinerna, som skulle vara
en kvickhet, får herr Senander spara
och framföra i andra församlingar.
Här i kammaren är det nog lämpligt
att läsa på läxan litet bättre.

Herr SENANDER (k) kort genmäle:
Herr talman! Om jag inte har missförstått
propositionen och utskottsbetänkandet
finns däri angivet, att man
får köpa i hittillsvarande omfattning.
Stämmer det herr finansminister?

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Det föreslås inga som
helst ingripanden i de rättigheter i fråga
om choklad försäljningen, som nu förekommer.

varor i fartygstrafiken over
ang. spritutskänkningen på öresunds Herr

BENGTSSON i Landskrona (s):
Herr talman! Frågan om försäljning
av skattefria varor i fartygstrafiken
över Öresund har presenterats riksdagen
för några veckor sedan i form av
en proposition, som är baserad på resultatet
av förhandlingar mellan en
svensk och en dansk ämbetsmannakommitté,
som tillsatts av finansministrarna
i de båda länderna. Enligt överenskommelsen
kommer inte endast
svenska och danska fartyg i trafik över
Öresund att beröras av överenskommelsen,
utan densamma skall jämväl äga
tillämpning på andra nationers fartyg
i samma trafik.

Detta problem, säges det i propositionen,
har kunnat lösas genom att låta
inskränkningarna avse också rätten att
från tullområdet medföra obeskattade
varor såsom proviant. Detta innebär,
sägs det vidare, att även om proviantering
av obeskattade varor skett annorstädes
än i svensk eller dansk hamn,
utförsel av varorna icke tillätes annat
än under de i överenskommelsen angivna
förutsättningarna. Finansministern
säger beträffande detta i propositionen
att något hinder icke torde förefinnas
i gällande internationella traktater
eller i folkrättsliga grundsatser
mot att Sverige och Danmark tillsammans
genomför en reglering, som avser
alla fartyg i lika mån oavsett nationalitet.

Vi har i vår motion nr 806 i denna
kammare pekat på detta förhållande och
uttryckt viss tveksamhet om huruvida
detta är hållbart med hänsyn till grundsatsen
om havens frihet. Vad som i
fråga om Öresund komplicerar frågan
är att sundet på det bredaste stället
mäter ungefär 12 sjömil, och såvitt jag
har mig bekant har vi från svensk sida
aldrig försökt att hävda mer än 4 sjömil
såsom varande svenskt territorialvatten.
Danskarna tillämpar regeln om 3 och i
vissa fall 4 sjömil. Det blir alltså enligt

126 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tilhka svar på interpellation ang. spritutskänkningen på Öresunds batarna -

detta sätt att se en liten bit över som
enligt vedertagna begrepp skulle vara
internationellt vatten.

Nu säger utskottet att Öresund i de
delar, som här är av intresse, utgöres av
svenskt och danskt territorialvatten.
Jag fäster mig vid uttrycket »i de delar
som här är av intresse». Detta utskottets
uttalande tolkar jag på det sättet, att det
resonemang, som jag här nu har fört
kring dessa frågor, måste vara riktigt,
och att man alltså delar min uppfattning
att vi i Öresund har ett stycke internationellt
vatten.

Men jag vill då göra kammarens ledamöter
uppmärksamma på, vilket vi för
övrigt också påpekat i motionen, att de
flesta av fartygen som trafikerar linjerna
från Landskrona och Malmö till den
danska huvudstaden eller kringliggande
orter passerar just detta internationella
vatten. Det är detta som enligt mitt förmenande
komplicerar denna fråga, när
man kommer att tillämpa överenskommelsen
även på andra nationers fartyg,
därför att vad som förekommer på internationellt
vatten och gäller andra
nationers fartyg, kan vi näppeligen våga
att blanda oss i.

Nu kan det ju tänkas att departementschefen
eller utskottet baserat sitt
ställningstagande i denna fråga på förhållanden,
som inte klart redovisats i
skrivningen. Jag skulle därför vara
tacksam för att få ett förtydligande på
denna punkt. Jag är nämligen orolig
för att vi annars i efterhand kommer
att få en del bråk kring dessa frågor,
om det mot vissa utländska fartyg i
öresundstrafiken kommer att göras ingripanden,
som kanske skulle komma
att få karaktären av flaggdiskriminering.
uppfattad såsom företagen i avsikt
att skydda nordiska fartyg från utländsk
konkurrens.

Kungörelsen innehåller bestämmelser
om att den som inte kan antagas ha
fyllt 18 år icke skall äga rött att inköpa

obeskattade sprit- och tobaksvaror. Beträffande
förbudet mot att inköpa sprit
har jag ingenting att erinra, men förbudet
mot rätten att inköpa tobaksvaror
tycker jag verkar egendomligt. I
den reguljära tobakshandeln i land, där
beskattade varor försäljes, har jag aldrig
hört att man har försökt att avvisa
exempelvis en 16- eller en 17-åring, som
velat göra inköp.

Ombord på de aktuella båtarna kommer
man troligen, om kungörelsen träder
i kraft, att i fortsättningen i viss
utsträckning försälja beskattade tobaksvaror,
och det innebär att de unga resenärer
som har tobaksbegär kommer att
hänvisas till att köpa denna något dvrare
vara av ungefär samma kvalitet. Ur
kontrollsynpunkt kommer bestämmelsen
i praktiken att bli ytterst svår, för
att inte säga omöjlig att tillämpa. Varje
passagerare måste givetvis under alla
förhållanden göra sina egna inköp, och
det innebär att köerna bara kommer att
växa vid sådana tillfällen.

Utskottet säger i sin skrivning att det
har beaktat att den föreslagna åldersgränsen
för rätt att inköpa obeskattade
tobaksvaror kan medföra vissa svårigheter
i den praktiska tillämpningen. Men,
tillägger utskottet, om det visar sig att
dessa svårigheter inte kan bemästras,
förutsätter man att Kungl. Maj:t förhandlingsvägen
söker få till stånd ändrade
bestämmelser härutinnan.

Utskottet har alltså indirekt erkänt,
att det här sanktionerar en bestämmelse
som det inte tror går att tillämpa i praktiken.
Men varför tillstyrker utskottet
bestämmelsen trots detta? Jo, säger det
på ett annat ställe i utlåtandet, därför att
varje ändring i överenskommelsen medför
att nya förhandlingar måste upptagas
och att de eftersträvade inskränkningarna
i den skattefria försäljningen i fartygstrafiken
över Öresund kommer att
uppskjutas på obestämd tid. Med hänsyn
till detta menar utskottet att vi trots allt

Nr 24 127

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

får vara beredda att ta bestämmelser som
i praktiken icke går att tillämpa. Jag
skulle vilja fråga om det brinner i knutarna
just nu, ty det verkar nära nog så.

Enligt nu gällande bestämmelser finns
ingen åldersgräns förknippad med rätten
att tullfritt till riket få införa exempelvis
50 cigarretter. Jag frågar då varför
denna bestämmelse införts i den nu träffade
överenskommelsen. Tidigare har
man ombord på båtarna i trafik över
Öresund tillämpat den ordningen att en
passagerare, som fått betala fullt pris för
sin färdbiljett och alltså betraktats såsom
vuxen, också har rätt att köpa obeskattade
tobaksvaror i den kvantitet som är
medgiven. Det finns enligt mitt förmenande
ingen anledning att ändra på denna
regel, hur önskvärt det än skulle vara
att rekommendera ungdomen att avhålla
sig från tobaksbruk.

Beträffande kontrollföreskrifterna har
jag tidigare sagt att dessa kommer att bli
nära nog omöjliga att genomföra, om
man i fortsättningen inte kommer att
fordra t. ex. prästbetyg av den som
önskar köpa tobak. Om vi godtager den
i kungörelsen intagna bestämmelsen, får
vi väl förutsätta att tullmyndigheterna
kommer att försöka se till att bestämmelsen
i fråga kommer att tillämpas.
Detta innebär faktiskt att om en 16- eller
17-åring av en tulltjänsteman skulle ertappas
med att försöka ilandföra obeskattade
tobaksvaror, som han köpt eller på
något sätt kommit över ombord, kan
detta komma att medföra komplikationer
både för honom och för rederiet för den
båt på vilken han har färdats. Enligt kungörelsen
kan den yttersta konsekvensen
bli, att rederiets fartyg i fortsättningen
inte får rätt till skattefri proviantering.
Om denna bestämmelse kan man säga
ungefär som den danska konservativa
tidningen Dagens Nyheder skrev om den
träffade överenskommelsen: »Endast ett
förefaller säkert i denna invecklade
kontrollkompromiss: tullväsendets appa -

rat och manskapsstyrka skall utvidgas för
att man över huvud taget skall kunna
övervaka bestämmelsernas genomförande;
statssystemet och statsavlöningarna
kommer antagligen ytterligare att växa.
Det blir kanske ett par syndare färre på
Sundet, men det blir i vart fall fler tullare.
I det helt nyligen så högt frejdade
nordiska samarbetets namn kommer man
antagligen i framtiden att kräva av öresundspassagerarna,
att dessa för att över
huvud taget kunna uppfylla de nya utförselbestämmelsernas
krav måste medföra
atlas, kompass, dopattest och helst
också helnykterhetsintyg samt ett änglalikt
tålamod över den statsapparat, som
alltid träffar de många i jakten på den
ende.»

Ja, herr talman, även om man i viss
män kanske kan betrakta detta som en
karikatyr, innehåller artikeln ändå en
hel del sanningar.

Beträffande ikraftträdandet är det så
att detta har föreslagits till den 1 juni i
år. Detta måste innebära en alltför kort
omställningsperiod. Det blir inte fråga
om mera än fem dagar, om beslutet fattas
i dag. Vi måste ändå betänka att vederbörande
rederier givetvis långt i förväg
måste träffa sina dispositioner beträffande
personalanställningar, provianteringsbeställningar
och turlistor och att dessa
omdispositioner inte hinner vidtagas på
de fem dagar som nu står till förfogande.
Vi bör inte glömma sådana saker i detta
sammanhang. Om vi gör det kan det faktiskt
medföra stora förluster för de härav
berörda, och det kan väl ändå inte ligga
i någons intresse. Mot bakgrunden av
detta och (ten enligt mitt förmenande
omöjliga bestämmelse om 18-ärsgränsen
för tobaksköp anser jag att man bör
lugna sig med ikraftträdandet.

Det finns inga motiv för att forcera
fram denna fråga på det här sättet. Bortfallet
av indirekta skatter till betydande
belopp som utskottet talat om tror jag
inte särskilt mycket på, och inga siffror

128 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

kan givetvis heller med säkerhet redovisas
för detta. Att ett visst skattebortfall
äger rum är jag på det klara med, men
att det är betydande tror jag inte. Ett
annat motiv för att man enligt utskottets
mening bör ändra på bestämmelserna
skulle vara att vissa näringsutövare inom
landet erhållit minskad omsättning. Jag
tolkar i varje fall utskottets skrivning
på det sättet, eftersom man redovisat
detta men samtidigt uraktlåtit att tala
om att vissa näringsutövare avsevärt höjt
sin omsättning och därigenom gjort betydande
vinser. Detta kan därför inte
heller vara ett godtagbart motiv. Nykterhetsförhållandena
ombord på båtarna i
öresundstrafiken har också åberopats
som ett skäl till att någonting måste
göras och göras snart. Förhållandena har
i vissa tidningar utmålats som om praktiskt
taget varje passagerare ombord vore
berusad. Att fylleri förekommit är obestridligt,
men jag vågar påstå att det hela
har betydligt överdimensionerats.

Det finns väl trots allt anledning att
fästa litet avseende vid vad de lokala
nykterhetsvårdande myndigheterna på
den svenska öresundssidan sagt och vad
andra myndighetspersoner och färdledare
uttalat i press och annorstädes. Ingen
olycka skulle därför heller, sett ur denna
synpunkt, komma att inträffa om man
toge sig litet tid och putsade till överenskommelsen.

I den till utskottsutlåtandet fogade
reservationen av herrar Gösta Jacobsson
och Nilsson i Svalöv har yrkanden ställts
i huvudsaklig överensstämmelse med de
yrkanden som vi framställt i motionerna
1:671 och 11:806, varför jag ber att få
yrka bifall till denna reservation.

I detta anförande instämde fru
Holmquist (s), herr Svenning (s), fru
Eriksson i Ängelholm (s) samt herrar
Landgren (s) och Henningsson (s).

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Denna diskussion på -

minner mig om en annan skattedebatt
som jag var med om 1947. Då talade man
om kultursamhällets undergång ifall det
föreliggande förslaget skulle genomföras.
Man tycks ha samma uppfattning
nu. Av herr Christensons i Malmö anförande
fick jag den uppfattningen att
han kommer att åberopa konventionen
om de mänskliga rättigheterna i denna
fråga. Tillåt mig, herr talman, att stillsamt
bara säga några ord. Jag skall försöka
fatta mig så kort som möjligt,
ehuru mycket vore att säga i frågan. Det
är ju en gammal fråga som diskuterats i
många år såväl mellan representanter
för regeringarna i de båda berörda länderna
som mellan tullmyndigheter och
andra.

Det är tre väsentliga motiv som anförts
för kritiken mot den skattefria
försäljningen av sprit och tobaksvaror,
nämligen skattebortfallet, otillfredsställande
förhållanden ur ordnings- och
nykterhetssynpunkt som anses följa med
denna försäljning samt att den hindrar
liberaliseringen av handeln mellan de
berörda länderna.

Jag vill erinra om att bevillningsutskottet
hälsar förslaget i frågan med
tillfredsställelse. Utskottet är enigt i
princip om att inskränkningar är befogade.
Det är endast i detaljer som två
reservanter skiljer sig från majoriteten,
såsom vi här har hört av herr Nilsson
i Svalöv.

Får jag säga några ord om skattebortfallet.
Detta rör sig om, såsom såväl
departementschefen som utskottet framhåller,
ganska betydande belopp för
båda länderna, vilka belopp stadigt har
ökat under åren och visar en tendens
till fortsatt ökning.

Den totala persontrafiken över Öresund
omfattade 1956, då denna försäljning
fick en mera allmän omfattning,

9 932 000 personer. Jag skall inte trötta
med siffrorna under mellanåren. Trafiken
har emellertid ökat stadigt, så

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 129

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna att

det förra året var fråga om 14 889 000

personer. Det är alltså en ökning med
cirka 50 procent. Det finns ingen anledning
att anta att försäljningen av obeskattade
tobaks- och spritvaror ökat i
mindre takt än resandeströmmen. Utskottet
redovisar att det förra året togs
ombord följande kvantiteter, nämligen
319 000 liter spritdrycker och 57 800
liter vin. Nu finns det inte någon jämförelsesiffra
till hands beträffande dessa
varor för tidigare år men väl beträffande
tobaksvarorna. Av tobaksvaror
togs förra året ombord följande kvantiteter:
cigarretter 349 024 000 stycken,
cigarriller 6 310 500 stycken, cigarrer
3 680 500 stycken och tobak 45 700 kg.
Som jämförelse kan nämnas att statens
tobaksnämnd 1956 i skrivelse till Kungl.
Maj :t uppskattade den skattefria försäljningen
av tobaksvaror 1955 till följande
kvantiteter nämligen cigarretter ca 200
miljoner — vilket innebär en ökning
med 75 procent från 1955 till i fjol —
cigarrer ca 3 miljoner — denna försäljning
hade som jag nyss sade ökat till
3 680 000 eller med 23 procent. Försäljningen
av cigarriller har ökat med 80
procent, och försäljning av tobak har
ungefär fördubblats under denna tid.
Skatten på dessa varor uppgick 1956
enligt tobaksnämndens beräkningar till
22,5 miljoner kronor och försäljningsvärdet
till 30 miljoner kronor. Totala
skattevärdet av förra arets försålda tobaksvaror
kan ganska lätt räknas ut,
eftersom skatten på en cigarrett är 11,4
öre och tullen 1,68 öre. Det blir alltså
litet över 13 öre perstyck för cigarretter,
för cigarriller blir det i genomsnitt
17 öre per styck och för tobak med skatt
och tull 62 kronor per kilo.

Om man räknar ut allt detta, finner
man, att det är fråga om en skatt på över
50 miljoner kronor, d. v. s. att om dessa
varor försålts i Sverige skulle skatten
ha uppgått till nämnda belopp. Man kan
inte räkna med samma skattebortfall
9 — Andra kammarens protokoll

på tobaksvarorna, men siffrorna ger
kanske en bild av vad det är fråga om.
Jag skulle vilja understryka, att det inte
är alldeles riktigt att säga att man här
säljer obeskattade varor. Det är de inte
alls. De är privatbeskattade. Den som
köper varorna får nämligen betala en
ganska dryg skatt, men med den skillnaden
att de pengarna går till rederierna
och inte till statskassan. Ett paket svenska
cigarretter kostar hos Tobaksmonopolet
40 öre men på båtarna tar man
minst 1 krona 35 öre, medan en handlare
i eu affär tjänar omkring 20 öre
per paket. Ett paket amerikanska cigarretter
kostar mellan 3 kronor 65 öre och
3 kronor 70 öre i marknaden i vårt land.
Rederierna torde betala mellan 50 och
60 öre per paket men tar som bekant
mellan 1 krona 50 öre och 2 kronor per
paket. Mellan 20 och 30 öre får handlandena
i affärerna i förtjänst per paket.
Skatten på en ask amerikanska cigarretter
är 2 kronor 61,6 öre och skatten
på en ask svenska cigarretter 2 kronor
28 öre. Förra året såldes ca 350 miljoner
cigarretter eller ca 17,5 miljoner
paket. När rederierna har över 1 krona
per paket i avans kan var och en räkna
ut att de hämtar in över 20 miljoner kronor
brutto bara på cigarrettförsäljningen.
Undra på att man är ängslig för att
förlora denna lukrativa affär! Men man
skall inte säga, att dessa varor är obeskattade,
ty de är privatbeskattade.

På spritdryckerna blir skillnaderna
ännu större mellan varans verkliga värde
och det pris rederierna tar för varje
snaps. Vad skattebortfallet blir i det avseendet
har jag inget begrepp om. Skatten
på en liter brännvin är över 20 kronor.
Rederierna torde inte betala mer
än 2 kronor 50 öre å 3 kronor per liter.
Vad priset för en snaps är på båtarna
nu vet jag inte, men förra gången vi diskuterade
denna fråga var priset ca 2
kronor. Det måste alltså röra sig om
ganska väsentliga skattebortfall.

1961. Nr 24

130 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds bätarna -

Mot förslaget om inskränkningar i
denna försäljning framföres nu som tidigare
en rad argument. Innan jag går in
på dem, vill jag emellertid säga några
ord om invändningarna mot detaljerna i
propositionsförslaget. Reservanterna yrkar
en del ändringar, nämligen att tiden
för ikraftträdandet skall skjutas upp till
den 1 januari nästa år, att 18 års-gränsen
för inköp av tobaksvaror skall ändras
samt att de s. k. restaurangturerna —
som förtjänar ett särskilt kapitel men
som jag inte nu skall beröra — skall
få fortsätta sin försäljning. Inte heller
utskottsmajoritcten var helt nöjd med
propositionsförslagets utformning —
och jag vet inte om ens finansministern
är nöjd med det. Kanske finansministern
i Danmark inte heller är nöjd med det.
Men det är, som utskottet säger, resultatet
av en förhandling. Det är en överenskommelse
som är träffad. Och visst
har riksdagen rätt att avslå förslaget eller
bifalla det, men jag föreställer mig
att man får se denna överenskommelse
ungefär som ett vanligt handelsavtal. Vi
har inte så många möjligheter att rucka
på detaljerna, tv då faller hela förslaget
för denna gången och det blir ingen
lösning. Den ståndpunkten vill utskottet
inte ta.

Herr Bengtsson i Landskrona säger:
»Brinner det i knutarna, så att man måste
ta detta förslag? Kan man inte ändra
på 18 års-gränsen?» Jag skulle kunna
vända på frågan och säga: Är den detaljen
så viktig att man inte kan ta någonting
i förslaget utan måste låta hela
förslaget falla? Beträffande 18 års-gränsen
säger utskottet, att man förutsätter
att Kungi. Maj :t genom förhandlingar
kan få en ändring till stånd på den
punkten.

Ett argument som alltid framförts, när
denna fråga diskuterats, är att ett ingrepp
på detta område skulle strida mot
folkrätten och att det inte skulle gå att
hindra utländska fartyg att upptaga en

sådan försäljning, om den förbjudes
på svenska och danska faryg. Inom utskottet
var vi förvissade om att regeringarna
ingående har prövat denna fråga
och hört experter, innan de har kommit
fram till en överenskommelse. Men
bevillningsutskottet har ändå inte nöjt
sig med det utan tillkallat särskild expertis
och en framstående expert från
utrikesdepartementet, som inför utskottet
redogjorde för dessa frågor. Jag
tyckte mig finna, att de som främst
kritiserat propositionsförslaget blev
övertygade om att det inte får sådana
konsekvenser, som man här har befarat.
Jag skall inte gå in på det närmare, därför
att det skulle ta för lång tid. Jag
tror också, att den frågan ytterligare
kommer att belysas i den följande debatten.

Man säger vidare att inskränkningarna
kommer att medföra stora svårigheter,
att vissa färjor och båtar måste lägga
ned trafiken, att biljettpriserna måste
fördubblas etc.

Tillåt mig erinra om att det före år
1956 — det vet säkerligen skåningarna
lika bra som jag — över huvud taget
inte förekom någon försäljning av obeskattade
tobaksvaror och sprit i trafiken
mellan Hälsingborg och Helsingör. Den
blev till först när ägaren till färjan Betula
blev förbittrad över att han inte fick
kajplats i Helsingör. Han började då
sälja sådana obeskattade varor, och statens
färjor, de danska och svenska, och
andra, privata tvingades att följa exemplet
för att klara sig i konkurrensen. Det
blev emellertid ingen panik. Ingen talade
om saken då, men nu, när det bara gäller
att återställa förhållandena till ungefär
vad de var före år 1956, blir det
denna väldiga uppmarsch från Skåne,
där man som sagt nästan tror att det är
fråga om kulturens undergång.

Jag tvivlar inte på att vissa båtar,
som börjat trafiken i rent exploateringssyfte,
kommer att försvinna, men är det

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 131

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken over
Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds -

bätarna

inte i så fall ett bevis för och ett erkännande
av att de nu drivs uteslutande
för inkomsten på sprit och tobak och
inte för sjötrafikens egen skull? Antingen
förhåller det sig så som vissa rederier
och andra intressenter liksom
även några talesmän här i riksdagen
säger att försäljningen är så ringa att
skattebortfallet inte spelar någon roll,
och då kan inskränkningarna eller rent
av ett förbud för hela försäljningen inte
ha någon betydelse, eller också — och
det är det troligaste — är rederierna genom
denna försäljning subventionerade,
vilket är ett bevis för att trafiken inte
drivs enligt företagsekonomiska principer
såsom man har rätt att fordra inom
näringslivet.

Beträffande biljettpriserna vill jag erinra
om att rederierna har utannonserat
resor gratis för hela familjer och inbjudit
korporationer, föreningar o. s. v. Vad
är det som betalar dessa resor? Det är
just den försäljning som vi diskuterar.
Inte är det några konkursmässiga företag
som kan göra sådana erbjudanden.

Herr talman! Jag skall inskränka mig
till detta för att inte uppta tiden alltför
länge. Jag slutar med att yrka bifall till
utskottets betänkande.

Herr PALM (h):

Herr talman! På grund av en av naturliga
skäl önskad begränsning av tiden
för anförandena skall jag försöka
öka tempot på min naturliga extemporation
så att inlägget inte skall ta för
lång tid. Jag skulle vilja gå rakt på sak
från början och yrka avslag på hela
kungörelsen. Det har dock redan sagts
att denna frågas natur är sådan att ett
direkt avslagsyrkande vållar vissa
svårigheter.

Tydligen har riksdagen reducerats
till något av remissorgan, eftersom vi
här har ärendet för yttrande sedan
överenskommelse träffats mellan regeringarna.
Det vore åtskilligt att säga

om detta, men jag skall bara som hastigast
nämna att regeringen tidigare vid
ett par tillfällen klargjort att riksdagen
skulle ha beslutanderätten i denna
fråga. Så gjorde finansminister Strängs
företrädare herr Sköld i ett interpellationssvar
till herr Braconier, vari han
framhöll att om regeringen skulle föreslå
något i detta ärende, skulle riksdagen
först pröva saken. Jag ställde
i en interpellation förra månaden samma
fråga till finansminister Sträng,
som-besvarade den så att man fick uppfattningen
att riksdagen skulle avgöra
ärendet. Jag tillät mig den gången att
understryka att svarets innehåll enligt
min mening var att riksdagen skulle
fälla avgörandet, och finansministern
gjorde ingen invändning däremot. Det
är ju emellertid en formsak.

Det vore frestande att uppmärksamma
inskränkningarna i detalj och deras
praktiska verkningar liksom naturligtvis
motiveringen för den nyordning
som skall införas i Öresund med fem
eller sex dagars varsel efter beslutet
i dag — om det blir ett sådant beslut
— samt de risker som eventuellt kan
uppstå för trassel av ett eller annat
slag på grund av komplikationer vid
tolkningen. Jag skall dock motstå denna
frestelse och koncentrera mig på
det väsentligaste i sammanhanget, det
som verkligen har stor betydelse och
gör att frågan inte är lokal och bara
rör öresundsstäderna i Skåne utan har
mycket vidare aspekter och borde beaktas
på ett helt annat sätt än vad som
skett i kammare och utskott.

Det väsentliga spörsmålet är: Bedömer
departementschef och utskott läget
rätt när de hävdar att åtgärderna
inte kan komma i konflikt med internationella
överenskommelser och folkrättsliga
grundsatser? Detta är pudelns
kärna. Har de bedömt situationen riktigt
är det all right, men finns det
tveksamhet på någon punkt är det gans -

132 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

ka stor risk för att här kan uppstå följder
som vi inte önskar på någondera
sidan.

I propositionen står att hinder inte
torde förefinnas ur folkrättslig synvinkel.
Vad avsikten än är med denna relativt
vaga formulering, är denna i alla
fall symptomatisk för oklarheten —•
för att inte säga lättvindigheten i frågans
behandling. Har de strandägande
staterna rätt att själva bestämma över
Sundet som om det vore nationellt vatten?
Kan de råda över detta vatten?
Det är det väsentliga i frågan. Finansministern
har som nämnts varit försiktig
i formuleringen och sagt »torde»,
men utskottet är desto säkrare.
Det klargör utan vidare att man med
en linje kan klyva Sundet i en dansk
och en svensk hälft.

Jag skall inte uppehålla mig vid den
bisats som följer. Kan man dela Sundet
med en linje, förefaller hela Öresund
kunna delas i danskt och svenskt
vatten. Därmed vore allt gott och väl.
Om det vore så enkelt behövde inga
komplikationer uppstå. Herr Brandt i
Aspabruk har påstått att expertis har
hörts och att utredningar föreligger.
Någon har tidigare sagt att frågan aktualiserades
år 1958, alltså för tre år
sedan. Den togs inte alls upp då utan år
1950 av statsrevisorerna, varvid en utredning
begärdes. Senare har frågan
behandlats år 1954 och år 1958, och
varje gång bär man begärt utredningar.
Jag frågar: Var finns dessa utredningar?
Varför har inte utskottet på
sitt bord haft ett enda papper, som
haft karaktären av en utredning, att
falla tillbaka på när utskottets ledamöter
under en enda dags förhandlingar
och pressade av en mängd viktiga
ärenden skulle klara denna stora fråga?
Men, säger man, vi har hört expertis.
En tjänsteman från UD har kallats
till utskottet och där talat om hur det
hela skall vara ordnat. Ja, det är ju

gott och väl, men en annan representant
för UD, nämligen byråchefen Siegbahn,
som tillhör första kammaren, har
tvivlat på att den tolkning som gjordes
av denne expert är den riktiga,
och han har framfört denna uppfattning
bl. a. under dagens debatt i första
kammaren.

Jag efterlyser fortfarande den utredning
som borde föreligga i denna fråga.
År 1958, när utskottet senast behandlade
detta ärende, gjorde utskottet
följande uttalande: »Spörsmålet är
förenat med en mängd problem av delvis
mycket komplicerad art, som tarvar
noggranna överväganden innan
slutlig ställning tas.» Utskottet sade
vidare att utskottet inte var berett att
utan ytterligare utredning ta slutlig
ställning till ärendet. Var finns denna
utredning, när utskottet nu så snabbt
bär varit berett att gå mycket längre
än finansministern och när utskottet
utan vidare förklarar att Öresund är
nationellt vatten och att man betraktar
vad som nu sker som början till en
fullständig avveckling av skattefriheten
på det vatten som man anser vara
nationellt?

Detta har skett utan remisser till
myndigheterna. Såvitt man kan bedöma
av utskottets material har det inte
förekommit någon remiss till lokala
myndigheter. De lokala tullmyndigheterna
har inte fått säga sin mening
liksom inte heller de lokala nykterhetsvårdande
organen. Hade detta varit
fallet, skulle kanske diskussionen
ha blivit betydligt mer nyanserad än
vad som varit förhållandet, särskilt då
det gäller den allmänna pressdebatten.

Ett skriftligt utlåtande har verkligen
förelegat. Det är inte berört i utskottsutlåtandet,
men det har varit känt
av utskottet. Detta utlåtande är avgivet
av en sakkunnig, nämligen professorn
i folkrätt vid Lunds universitet Stig
Jägerskiöld. Han underkänner den

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 133

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över
Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds -

båtarna

grund varpå utskottet står, när utskottet
deklarerar att Sundet kan delas upp
med en linje och att man kan handskas,
såsom nu föreslås, med de internationella
rättigheterna härvidlag. Professor
Jägerskiöld hänvisar till havsrättskonferensen
år 1958 i Geneve, där
från dansk sida ställdes kravet att man
för Öresunds del skulle kunna göra
vad utskottet nu vill, nämligen dela upp
Sundet i två halvor och betrakta det
som nationellt vatten. Detta förslag av
den danske delegaten godtogs icke av
konferensen i Geneve.

Om man gör klart för sig den fulla
innebörden av det avgörande som vi
här skall fatta, så inser man att det
inte är fråga om någon lokal angelägenhet
utan om ett mycket väsentligt
avgörande med anknytning till internationella
förhållanden. Är det då rimligt
att jäkta igenom ett ärende av denna
betydelse i vårriksdagens slutskede
efter en hektisk utskottsbehandling
under en enda dag utan tillgång till
de utredningar som tidigare ideligen
begärts i ärendet? Såvitt jag vet eller
enligt vad som hittills blivit bekant,
har det inte förelegat någon utredning,
i varje fall inte någon tryckt sådan
som kan göra anspråk på denna beteckning.
Jag skulle vara tacksam, om
jag bleve korrigerad på denna punkt,
därest det verkligen funnits en utredning
som utskottet haft i sin hand.

Det har endast inför utskottet skett
en improviserad föredragning, som kom
till stånd efter det utskottsledamöter
begärt en sådan. Då tillkallade man en
expert från UD, vars kapacitet jag på
intet sätt betvivlar, men som jag redan
nämnt har en annan expert från UD i
dag uttalat sig på annat sätt än vederbörande
som tillkallades och som var
tillgänglig vid det tillfället då UD uppringdes.

Trots det utlåtande som avgivits av
professor Jägerskiöld, trots att sjö -

folksförbundet inte bara i Sverige utan
också i Norge protesterat mot förslaget
till kungörelse, har vi på våra
bord i dag ett förslag, som skulle tarva
mycket längre utredning och en mycket
grundlig handläggning. Jag är ingen
vän av starka ord, men jag måste
säga att handläggningen av ett ärende
av denna art har varit i det närmaste
skandalös med tanke på skyndsamheten
och den bristande grundligheten.

Ännu en gång beklagar jag att ett avslag
kanske inte är rätta vägen, eftersom
det bara gäller en kungörelse som
framlagts för riksdagens yttrande. Jag
vill därför ansluta mig till återremissyrkandet
med erinran om att vår motion
gick ut på avslag plus en hemställan
om utredning. Om riksdagen, som
vi hoppas, bifaller återremissyrkandet,
betyder det att det blir tid över för
den utredning som är oundgängligen
nödvändig i ett ärende av denna karaktär.

Herr talman! Jag ber att få instämma
i återremissyrkandet.

I detta anförande instämde fröken
Karlsson (h) och herr Regnéll (h).

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! I sitt forcerade extemporerade
anförande hann herr Palm
ställa en rad frågor och jag bör väl
artighetsmässigt försöka svara på dem,
även om jag vill göra mitt inlägg så
kort som möjligt.

Låt mig först säga att om andra kammaren
skulle med en mycket bastant
majoritet fälla propositionen och utskottets
förslag, då anser jag att överenskommelsen
får betraktas som en nullitct.

Vidare frågar herr Palm: Varför har
inte några experter blivit hörda och
varför har det inte gjorts några längre
gående utredningar? Varför har inte de
lokala myndigheterna fått yttra sig?

134 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

Detta skulle väl bl. a. gälla de folkrättsliga
aspekterna på frågan. Jag vill då
framhålla att i de förberedande förhandlingarna
har förhandlingsarbetet
skötts under medverkan av cheferna
för de svenska och danska statsbanorna
och för det svenska och danska tullväsendet.
De centrala myndigheterna
har inte bara hörts utan varit direkt
inkopplade i förhandlingar. På expertplanet
har det förts flera förhandlingar
mellan delegationer bestående av representanter
för de centrala tullstyrelserna
och de centrala järnbanestyrelserna.

Låt mig vidare säga, att dansk statsrättslig
expertis hörts under förhandlingarna
och likaså svensk statsrättslig
expertis. Nu är den frågan kanske inte
så intressant huruvida Sundet i statsrättslig
mening kan delas itu med en
linje där man kan säga att den ena halvan
utgör svenskt territorialvatten och
den andra halvan danskt. Det är inte
fråga om detta. Frågan är i stället om
Sverige och Danmark skall sälja skattefri
sprit och tobak till båtarna som trafikerar
Sundet. Det finns en annan utgångspunkt
för den folkrättsliga och
statsrättsliga bedömningen. När man nu
använder stora ord och talar om havens
frihet, så är det egentligen en fråga om
ifall man här blockerar ett farvatten
och monopoliserar det för egen räkning
— kallar det för svenskt och
danskt territorialvatten. Från den utgångspunkten
hämtar herr Palm sin
folkrättsliga filosofi. Det är inte fråga
om det här. Sundet kommer inte att
korkas till utan vara öppet för internationell
sjöfart som hittills. Problemet
är om man skall reducera den skattefria
provianteringen på båtarna mellan Sverige
och Danmark, och det är ett annat
utgångsläge för denna debatt.

Jag har i första kammaren redovisat
en ganska utförlig vetenskaplig PM, uppställd
av en professor i internationell

rätt vid Stockholms högskola. Jag vill,
herr talman, inte ta tiden i anspråk och
dra hela den redovisningen även i andra
kammaren. Den är i varje fall ett
dokument, som ger klart besked om att
regeringen anser sig ha fast mark under
fotterna i sin argumentering när
propositionen levereras. Skulle herr
Palm, eller någon annan, i efterhand
vara intresserad av frågan finns ju mitt
anförande intalat i första kammarens
protokoll. Vill man i alla detaljer läsa
de synpunkter som professorn i internationell
rätt anlägger får man gå till
den nämnda skrivelsen. Därmed tror
jag att jag svarat på herr Palms frågor.
Kanhända att jag därmed också svarat
på herr Bengtssons i Landskrona frågor.
Även där rörde det sig i stor utsträckning
om den folkrättsliga aspekten.

Jag skall inte ge mig in på alla dessa
detaljer som diskuterats igenom av herr
Nilsson i Svalöv och herr Christenson
i Malmö. Frågan om man kan skilja en
sjuttonåring från en artonåring tycks
ha blivit mycket viktig. Vi har ju dock
liknande bestämmelser som skall följas
när en ung man skall köpa sprit på ett
av systembolagets försäljningsställen.
Är han under 21 år får han inte köpa
sprit, är han över 21 år får han göra
det. Vi har en bestämmelse som säger
när en ung man kan serveras starkvaror
på en restaurang. Är han under 18 år
får han inte serveras, är han över 18 år
får han serveras starksprit. Skall en
ännu yngre man gå på en biograf gäller
en viss bestämmelse för åldern på den
som skall tillåtas se en barnförbjuden
film. Vi har vidare en bestämmelse som
talar om ungdomars järnvägsresor. Under
en viss ålder får barn åka på halv
biljett. Det företas inte några ingående
kontroller i dessa fall. Man frågar t. ex.
inte om personen fyller i morgon eller
fyllde i förra veckan. Man gör en skonsmässig
uppskattning och kommer till
rätta med problemet. Man behöver så -

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 135

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

ledes inte göra frågan krångligare än
vad den i själva verket är. Det är mitt
svar på den frågan.

Jag skulle sedan, herr talman, vilja
redovisa vad som är det väsentliga i den
uppgörelse som nu förelagts riksdagen
via utskottets utlåtande. Vi har egentligen
kodifierat de bestämmelser som
gäller i de statsdrivna företagen. Vi har
emellertid inte velat acceptera den ansvällning
av den skattefria spriten och
tobaken som under de sista 4—5 åren
skett i de privatägda företagen. Dessa
företag gör stora affärer tack vare den
omständigheten att man säljer skattefri
tobak och skattefri sprit. Jag har den
uppfattningen att det bör finnas någonting
av — kalla det gärna — konventionell
och traditionell rätt för den legala
resandeströmmen över Öresund att
få köpa ett visst kvantum tobak och
konsumera ett visst kvantum starkvaror
skattefritt. Det finns en gammal tradition
på de södra delarna av Sundet men
inom parentes icke på de norra delarna.
1956 började man sälja skattefri tobak
och sprit på linjen Hälsingborg—
Helsingör och därtill anslutna linjer.
Jag menar att det kan finnas skäl till
att bibehålla den traditionella rätten.

Jag vet att många säger att man inte
skall göra det och utskottet har väl närmast
kommit till den uppfattningen att
det inte finns skäl att kodifiera denna
gamla tradition, som fått sitt uttryck
i uppgörelsen. Jämför man emellertid
konsumtionen av sprit och tobak på de
statsdrivna linjerna med konsumtionen
på de privatdrivna, då får man en ganska
intressant belysning av vad det är
som karakteriserar de privata linjerna.

Linjen Helsingör—Hälsingborg — som
trafikeras av de danska statsbanorna —
har en väsentlig del av trafiken. Där
förekommer nu en genomsnittlig försäljning
av 5 liter skatte- och tullfri sprit
per tusen passagerare, ulan att vi har
någon lagstiftning eller kungörelse om

det. På de två övriga, de privata linjerna,
som trafikerar Hälsingborg—Helsingör
— det är en svensk och en norsk
linje — nöjer man sig inte med 5 liter.
På den ena linjen är kvantiteten 18 liter
och på den andra 19,5 liter per tusen
passagerare, d. v. s. 4 å 5 gånger mera
än på de danska statsbanorna.

Jag anser, ärade kammarledamöter,
att det räcker med att dricka billig sprit
i den utsträckning som gäller hos det
statsdrivna företaget.

På de södra linjerna, de som trafikerar
Köpenhamn å ena sidan och Malmö,
Landskrona och Hälsingborg å den andra,
förekommer inte någon lagstiftning
eller några begränsningar för såld tulloch
skattefri sprit. På dessa linjer,
d. v. s. SJ :s färjor och de öresundsbåtar
som drivs i kompani mellan de svenska
och danska statsbanorna, har det konsumerats
i runt tal 28 liter skatte- och
tullfri sprit per tusen passagerare. På
de privata linjerna som trafikerar samma
sträckor ligger konsumtionen på 45
resp. 50 liter på samma antal resande.
Där är det alltså inte fråga om den
gamla reguljära passagerartrafiken.

Det är inte heller fråga om att förhindra
det önskvärda utbyte av umgänge
och konfrontation mellan svenskar
och danskar som vi har haft i långliga
tider, utan det är fråga om att stoppa
de oarter som har blommat upp under
de senaste åren. Dessa har blivit
värre för varje år. Det märker man genom
den ökade konsumtionen av sprit.

Vad beträffar cigarretterna har det
på de norra linjerna funnits rätt att
köpa 20 cigarretter på varje enkel resa
mellan Hälsingborg och Helsingör skatte-
och tullfritt. Den överenskommelse
som riksdagen nu är inbjuden att godta
innebär ingen förändring på den punkten.

På de södra linjerna — Köpenhamn
och städerna på den svenska kusten —
har man på färjorna i riktningen Sverige

136 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds bätarna -

—Danmark haft rättighet att köpa 40
cigarretter och 20 cigarretter på båtarna.
Här föreslås nu rätten 20 cigarretter.

Vi har på varje punkt försökt godta
vad som tillämpas på de svenska och
danska statsbanorna, ty det motsvarar
vad som kan vara rimligt för en reguljär
och traditionell resandetrafik. Det
är klart att detta innebär en begränsning
för vissa specifika linjer som har
etablerats under de senare åren och
som inte har som huvudändamål att stå
till hands med trafikmedel i en reguljär
trafik. Dessa turer presenteras under
begreppen månskensturer och restauranglinjer
och innebär ingenting annat
än rena förlustelselinjer.

Visst har väl människor rätt att ha
roligt, men frågan är om man skall ha
så där roligt på de svenska och danska
skattebetalarnas bekostnad. På dessa turer
går man inte i land, utan man reser
fram och tillbaka. Båten lägger till vid
kajen och sedan fortsätter man att spela,
dansa och titta på kabaréuppträdanden.
Jag har t. ex. en annons här, men
som jag tidigare sagt i första kammaren
skall jag av hänsyn till åhörarna på läktaren
inte ange namnen på annonsörerna.
Det är en showbåt, som det heter i
annonsen som har Europas elegantaste
orkester. Där får man se »yndigc piger
og glade drenge». Detta kan ju vara
skojigt i och för sig, men så mycket har
det inte med reguljär trafik att göra.
Det kanske vi kan vara eniga om.

Trots att man, oavsett partilinje, har
attackerat denna fråga från skånskt
håll, tror jag att dessa attacker kan bli
mer modererade, om man verkligen har
klart för sig vad saken gäller. Riksdagsmännen
från Skåne intresserar sig väl
inte enbart för de skånska intressena,
utan det kan ju tänkas att synpunkter
på anständighet och nykterhet och
kanske till och med på att skatteinkomster
kan spela en viss roll för dem. Det
kan naturligtvis vara litet besvärande

för herr Nilsson i Svalöv. Det är jag
på det klara med.

Den 1 juni i år var det meningen att
denna specifika trafik som inte bär någonting
med reguljär trafik att göra
skulle upphöra. Därmed uppstår en
ny situation. De skånska högerföreningarna
har emellertid sagt sig, att man
väl i varje fall skall ta ut vad som kan
tas ut innan den dagen kommer och
klockan slår. Jag ber att för kammarens
ledamöter få visa en annons i Sydsvenska
Dagbladet där det heter: »Högerföreningarna
inom Malmö Högerförbund
inbjuder till Öresundskryssning
Malmö—Ven—Köpenhamn—Malmö onsdagen
den 31 maj 1961» — det är sista
dagen — »med ''Orange Sun’.» Där får
man underhållning, dans och vårsånger.
»Pris för turen och ''Det store kolde
bord’ kr. 13:50.» Det där nöjet, herr
Nilsson i Svalöv, blir det slut på för
högerföreningarna från den 1 juni. Men
nog har väl högerpartiet chanser att
göra sig gällande på de gamla traditionella
betesmarkerna i alla fall.

Herr PALM (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte gå in
på detaljer i det anförande statsrådet
höll bär. Jag vill bara nämna att statsrådet
ville ha det dithän, att talet om
havets frihet och rätten att sälja sprit
och tobak — proviantering således —
inte hade med varandra att göra. Detta
är i och för sig en ny synpunkt, eftersom
det varit praxis att man på internationellt
vatten haft den rätten. När
man nu från svensk-dansk sida menar
sig böra sätta ur kraft någonting
som varit internationell praxis, kan det
tänkas att det utanför Danmark och
Sverige finns intressen som vägrar att
finna sig i detta betraktelsesätt.

Herr Sträng säger att expertis varit
inkopplad i förhandlingarna — bl. a.
har man från dansk sida haft statsrättslig
expertis. Nämnde den statsrättsliga

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 137

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

expertisen någonting om Genévekonferensen
1958, då just det danska kravet
avslogs? Om detta inte skedde, var det
ett förbiseende som bort kunna repareras,
eftersom professor Jägerskiöld
klargjort detta och anser att det skulle
hindra åtgärder, när det gäller provianteringen.
Han finner att det sålunda råder
ett samband mellan dessa ting. Finansministern
har medgivit att det kanske
inte går som utskottet hävdar, att
dela upp Sundet med en linje.

Vad händer om vi får ett internationellt
nöjesfartyg på internationellt vatten
i Sundet? Det blir någonting helt
annat än högerförbundets — jag vågar
försäkra statsrådet — i bästa ordning
och utan störande intermezzon genomförda
resa. Får vi ett nöjesfartyg på
internationellt vatten, ett depåfartyg
som säljer både sprit, tobak och annat,
hur skall vi kunna göra något åt detta?
Skall vi ha samma framgång som när
det gäller Radio Mercur? Ordningen på
ett sådant nöjesfartyg blir betydligt
sämre än den som råder nu.

Finansministern nämner något väsentligt,
nämligen att en professor vid
Stockholms universitet i internationell
rätt, anonym — jag föreställer mig att
det måste vara Hilding Eek — har gjort
en utredning, och den kan vi i efterhand
få ta del av. Det är mycket generöst,
framför allt mot utskottet. När utskottet
fattat sitt beslut och riksdagens
ledamöter bundit sig för detta, får man
i efterhand, i morgon eller vid annat
tillfälle, ta del av den utredning som
sägs föreligga. När har en sådan praxis
utbildats här i riksdagen, att ett förslag
godtagits innan utredningen varit tillgänglig?
Detta finner jag vara ett handlingssätt
som särskilt starkt motiverar
det återremissyrkande som ställs. Riksdagsmännen
har ansvar, säger herr
Sträng. Det ansvaret borde i detta fallet
kräva att man bifaller återremissyrkandet.

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Regeringen har fast
mark under fotterna, säger finansministern,
när det gäller de folkrättsliga
aspekterna på frågan. Finansministern
hänvisar oss till professor Eeks promemoria.
Jag hade tillfälle att i första
kammaren höra när finansministern citerade
professor Eek på lämpliga ställen.
Jag skall fortsätta citatet där finansministern
slutade.

Professor Eek hävdar bl. a., att det
är en »lagstiftningsfråga, som bör angripas
med viss försiktighet för undvikande
av motåtgärder från annat land
och som innesluter vissa tekniska svårigheter».
Och professor Eek slutar sin
promemoria med att framhålla, att »en
reglering synes teknisk möjlig men bör
genomföras med viss försiktighet samt
att effektiviteten av ett förbud mot proviantering
från provianteringsfartyg å
öppna havet kan ifrågasättas».

I en annan passus säger professor
Eek: »Jag vill tillägga, att det givetvis
måste tillses att en reglering icke strider
mot utfästelser till annan stat som
kunna ha gjorts i handelstraktat eller
dylikt.»

Det är väldiga reservationer som regeringens
expert här gjort. Jag är för
min del förvånad över att regeringen
trots de många reservationer professor
Eek gjort verkligen velat framlägga ett
förslag.

När jag nu ändå har ordet, herr talman,
kan jag omnämna att jag alldeles
nyss fick ett telefonmeddelande att
danska myndigheter har sänt ut en PM
till danska redare, som inte överensstämmer
med den svenska propositionen.
Tidningen Politiken har även berört
denna sak. Det skulle vara mycket
intressant att höra hur det förhåller sig
därmed.

Herr talman! Jag skall bara till sist
konstatera, att utskottet liksom herr

138 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds bätarna -

Brandt inte har bemött mina invändningar
såvitt avser folkrättsliga och
konstitutionella frågor. Det är ganska
viktigt att fastslå den saken i denna debatt.

Herr NILSSON i Svalöv (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag hade inte tänkt begära
ordet, men när finansministern i
brist på andra argument läste upp en
annons ur en Malmö-tidning och trodde
att jag och mina partivänner där
nere hade satt in den, så vill jag upplysa
finansministern om att det finns
något som heter Malmö högerförbund
och ett annat som heter Malmöhus
läns högerförbund. Det senare förbundet
avser länsvalkretsen. Jag representerar
denna krets, herr finansminister.

Vidare sade finansministern att spritförtäringen
på färjorna var fem liter
per tusen resande på linjen Hälsingborg—Helsingör
men tre till fyra gånger
så hög på de privata båtarna. Detta
är säkert riktigt, Men då skall man
samtidigt ha klart för sig den skillnad
som finns beträffande resenärerna. På
färjorna har man alla sovvagnsresenärer
från Oslo och andra platser, vilka
skall till Berlin och längre söderut på
kontinenten. De reser med färjorna på
natten och köper då varken sprit eller
tobak. Även den saken bör komma in
i bilden, herr finansminister.

Till sist sade finansministern att visst
skall man ha roligt, men frågade samtidigt
om man skall ha det på skattebetalarnas
bekostnad. Jag vill svara
med en motfråga: Om stockholmarna
skall ha roligt på Operakällaren skall
detta då ske på skattebetalarnas bekostnad? Chefen

för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag tvingas faktiskt till
en enda kort replik.

Det var en intressant bekännelse vi
fick av herr Nilsson i Svalöv, när han
lät förstå, att det finns graderingar och
skillnader när det gäller högermän.
Herr Nilsson tillhör tydligen de bättre
— om nu inte kammarens ledamöter
hade reda på det förut.

Sedan citerade herr Christenson i
Malmö ur professor Eeks promemoria,
och jag vill då notera att en del av reservanterna
i utskottet tydligen ändå
lyssnade på mitt anförande i första
kammaren. Det var enbart med tanke
på tidsnöden som jag inte här refererade
nämnda PM ännu en gång. Det
berodde inte på bristande respekt för
kammaren. Men vad herr Christenson
här lösryckt citerade gällde den detaljen
att ett fartyg möjligen kan proviantera
på öppet vatten. Där säger statsrättsexperten
att det enligt folkrätten
icke synes möta hinder att i svensk lag
införa förbud mot sådan proviantering
i och för försäljning ombord. Förbudet
skulle då gälla främmande och svenska
fartyg som går i internordisk trafik. Att
förbudet avser att viss handling icke
får företagas på öppna havet gör icke
lagstiftningsåtgärden folkrättsstridig.
Det kan emellertid vara tveksamt, säger
professorn, om man i praktiken kan
hindra en proviantering på öppna havet.
Därefter kommer han över till det
fallet att fartyget kommer till land för
att hämta passagerare och då kan man
komma åt en sådan proviantör som
försöker fortsätta trafiken tvärtemot
svensk och dansk lagstiftning.

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag har tillsammans
med herr Bengtsson i Landskrona väckt
en motion i vilken vi inte protesterar
mot den minskade tilldelningen av skattefri
sprit på båtarna, även om detta
kan vålla vissa besvärligheter och viss
irritation.

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 139

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

Däremot har vi i motionen hemställt
om en viss modifiering när det gäller
tobaksvarorna, framför allt när det gäller
den åldersgräns som skall tillämpas
vid inköp av skattefri tobak. Vi tror
att den föreslagna bestämmelsen kommer
att leda till kineseri och inte efterlevas
i praktiken. På det sättet kommer
det att skapas irritation.

Finansministern påpekade att det var
först 1956 som man fick börja köpa
skattefri sprit på routen Hälsingborg—
Helsingör. Då vill jag påpeka att det
inte blir någon inskränkning vare sig
när det gäller sprit eller tobak på den
routen, utan där kommer den ordning
som nu tillämpas på färjorna att upprätthållas
även i fortsättningen. Det blir
i stället linjerna över Landskrona och
Malmö som kommer att drabbas.

Vidare är det väl ganska orimligt att
man för den föreslagna omställningen
bara skall ha fem dagar på sig. Jag tycker
att även herr Brandt i Aspabruk
skulle förstå att det kan skapa vissa
besvärligheter. Herr Brandt sade också
att det inte var någon panik när försäljningen
av sprit och tobak infördes
på dessa linjer men att det nu har uppstått
stark panik när försäljningen skall
minskas. Men herr Brandt förstår väl
ändå att man på båtarna har anställd
personal, som man inte omedelbart kan
avskeda. Det har uppstått oro inte bara
i redarkretsar för den sakens skull. Jag
vill fästa uppmärksamheten på att sjöfolksförbundets
ordförande i dagarna
har gjort ett uttalande i denna sak. Visserligen
gäller det frågan om internationella
traktater och folkrättsliga
grundsatser, men bakom uttalandet ligger
också oro för de anställda i denna
trafik. Jag skall inte här ingå på de
internationella reglerna i delta fall. Det
tycker jag är en sak som den svenska
och danska regeringen får klara upp.
Men utskottet har godkänt propositionen
och dessutom gjort en beställning om

en fullständig avveckling av försäljningen
av skattefria varor på fartygen
i öresundstrafiken, och det var den saken
jag här ville påtala.

Den bör enligt utskottets mening ske
successivt. Det gäller med andra ord
enligt bevillningsutskottet att på dessa
leder efter hand öka inskränkningarna
och därmed följande krångel till dess
att man uppnått målet att all skattefri
försäljning upphör.

Nu frågar jag: Gäller detta endast
dessa linjer? År det inte fråga om en
utvidgning, som måste sträcka sig längre
än till enbart dessa linjer i Öresund?

Utskottet åberopar för sitt ställningstagande
en motion, som i denna kammare
väckts av herr Kollberg m. fl. Motionen
är, herr Brandt, en gammal bekant.
Den behandlades i denna kammare
senast år 1958. Som motiv anför man
i motionen bl. a. att skattefri försäljning
av sprit enligt gällande bestämmelser
inte får äga rum på flyglinjen
Malmö—Köpenhamn. Det är riktigt.
Flyger man fram och tillbaka på denna
rutt får man inte där köpa vare sig
sprit eller tobak. Det betyder dock infe
— och det vill jag uppmärksamma motionärerna
på — att man inte får ha
med sig obeskattade varor i form av tobak
eller sprit. Flyger jag från Stockholm
via Köpenhamn till Malmö får jag
ha en viss kvantitet sprit och en viss
kvantitet tobak med mig. Tullpersonalen
på Bulltofta frågar varifrån jag
kommer. Svarar jag: »Från Köpenhamn»
tittar de mera noga på mig. Däremot
om jag svarar: »Från Stockholm», får
jag passera mera obemärkt, ty de har
klart för sig att jag har passerat via
Köpenhamn. Det exempel som här anfördes
kan således inte på något sätt
användas som bevis för att inte gällande
regler skall kunna upprätthållas.

Herr talman! Det är bara några dagar
sedan bevillningsutskottets majoritet
i denna kammare föreslog att vi

140 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

skulle försöka avskaffa krånglet på tobaksområdet.
.lag tänker här på den
stämpling på cigarrettpaket, som utskottets
majoritet ansåg vara onödig. Jag
tror i likhet med finansministern att
detta i så fall skulle vara en underlättande
åtgärd för cigarrettsmugglare och
langare att bedriva affärer på detta område.
Jag röstade mot reservanterna,
och det gjorde för övrigt majoriteten
av denna kammare.

I dag har vi ett ärende uppe, som
i varje fall i mycket stor utsträckning
berör tobaken, och där vill utskottet
nu försöka skapa mera krångel än vad
jag tycker är nödvändigt i det föreliggande
läget. Man vill sedan öka detta
krångel i olika etapper. Jag hade inte,
herr talman, tänkt säga detta, men efter
herr Brandts utfall mot skåningarna
och deras mer eller mindre skumma
intressen i denna affär får jag väl dock
tillåta mig att säga, att bakom utskottets
skrivning står företrädare för både
sprithandlare, godtemplare och
tobakshandlare samt även producenter
och köpmän inom livsmedelsbranschen.
Mycket av det som herr Brandt
anförde i denna diskussion var argument
som mera gällde tobakshandlarnas
än den breda allmänhetens och
kanhända statens intressen.

Förslaget berör inte bara utskänkning
och försäljning av sprit och tobak
på öresundsbåtarna utan även gränshandeln
i vidare mening. Jag skulle
därför vilja hemställa att kammaren åtminstone
kunde gå med på att stryka
det stycke i bevillningsutskottets betänkande,
som berör motionerna nr
672 i första kammaren och nr 805 i
andra kammaren. Dessa bör icke föranleda
någon som helst åtgärd från
riksdagens sida. Motionärerna borde
kunna lugna sig med de redan vidtagna
åtgärderna i anledning av det beslut,
som här fattades 1958, då det uppdrogs
åt regeringen att åstadkomma en av -

veckling helt eller delvis av den skattefria
försäljningen av skattebelagda
varor i öresundstrafiken. Man går nu
från utskottet ännu längre. Man borde
kunna nöja sig med de åtgärder som finansministern
har föreslagit, och jag
hemställer därför att andra kammaren
måtte besluta att avslå utskottets motivering
i sista stycket under punkt B).

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Av sammansättningen
på dagens talarlista att döma tycks detta
vara en åtminstone för en viss landsända
mycket betydelsefull fråga. Den trafik
det här gäller har tagit mycket stora
proportioner, och jag skall inte trötta
kammaren med att åberopa de siffror,
som finns om detta i bevillningsutskottets
betänkande. Jag vill bara säga att
en av anledningarna till varför denna
trafik blivit så pass stor som den är,
bl. a. är att vi i detta land har en jordbruksreglering,
som upprätthåller ett
visst prisläge på våra livsmedel. Livsmedel
är billigare i Danmark, och därför
far folk naturligtvis över dit från Sverige
och gör inköp. Vi är i vårt land
överens om att vi skall upprätthålla
denna jordbruksreglering, och då är
det angeläget att den inte urholkas.

Dessa resor underlättas av att det på
dessa trafikleder förekommer försäljning
av skattefria varor. Det är enligt
mitt sätt att se inte öresundsbåtarna,
som gör de stora förtjänsterna, utan det
är alla resenärerna, vilka på detta sätt
får ett billigt biljettpris. Jag tror att
man på detta sätt skapar en mycket
ojämn konkurrens. Den varudistribution,
som naturligtvis måste upprätthållas
i vårt land, får härigenom föra en
ojämn kamp, när den skall konkurrera
med varor som är obeskattade.

Jag vill gärna säga att jag inte har
någon förståelse för en näringsverksamhet,
som upprätthålles genom att
man har möjlighet att försälja skattebe -

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 141

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds bätarna -

lagda varor utan skatt. Jag har inte
heller den ringaste förståelse för att det
skulle vara nödvändigt att människor,
som åker med färja i 20 minuter, skall
ha möjlighet att dricka skattefri sprit
eller köpa skattefria cigarretter. Jag
tycker det är ganska oriktigt. Därför
menar jag, herr talman, att denna proposition
även om man kan kritisera vissa
mindre detaljer dock är ett steg i rätt
riktning.

Med anledning härav ber jag få yrka
bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar
Vigelsbo (ep), Nordgren (h) och Stenberg
(fp).

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag skall på grund av
den framskridna tiden väsentligt skära
ned det anförande, som jag hade
tänkt hålla.

Det är ett egenartat frihetsvärn av
lokalpatriotiska intressen, som här
tycks hålla på att ta form. Redan då
innehållet i en tänkt överenskommelse,
vari ett till Hälsingborg-—Helsingörleden
begränsat stopp för skattefri spritutskänkning
tycks ha ingått, tillkännagavs
i pressen, reagerade frihetsivrarna.
De har sedan dess fortsatt — enligt
min åsikt in absurdum -— även sedan
propositionen med dess påtagliga
uppmjukning i jämförelse med övervägandena
i ett tidigare skede av de
dansk-svenska förhandlingarna avlämnats.
Man har sett friheten att köpa
sprit och tobak utan att betala skatt,
som andra får göra, i fara — likaså
havets frihet. Denna moraliska indignation
är vård andra föremål än den
hotade friheten att köpa .skattefri sprit
i Öresund. Under en tid, då alkoholproblemet
växer och då vi har en allmän
varuskatt, vilken gäller även oumbärliga
varor, yrkar man på fortsatt
skattefrihet för en klart umbärlig vara
under en färd lika kort som en van -

lig spårvagnsresa. Ingen skulle väl komma
på tanken att under resor på land
på lika korta distanser utskänka sprit
och därtill kräva att denna utskänkning
skall få ske skattefritt. Vi har inte
ens skattebelagd spritutskänkning på
SJ :s långlinjer, t. ex. inlandsbanan. Nu
säger man att detta inte är jämförbart,
ty de resande i Öresund befinner sig
på internationellt vatten — låt vara under
ett begränsat antal minuter —- och
inte inom Sverige.

Detta är väl ändå ett i hög grad sökt
och formellt skäl för skattefrihet. Hur
går för övrigt det resonemanget ihop
med tanken på nordisk enhet! Inte vill
man väl införa skattefrihet i de nordiska
länderna i gemen? Den gräns vi
har mellan Sverige och Danmark är på
väg att försvinna och den bör utplånas
även i vad avser skattefrihet för varor,
vilka i respektive länder är skattebelagda,
under passage av gränsen mellan
de båda länderna.

Man åberopar också den interkontinentala
trafiken över Öresund och säger
att turisterna fordrar interkontinentala
förutsättningar för spritkonsumtion
i Öresund. Just för turisternas
skull, just därför att Öresund är ett
av de viktigaste insläppen för turisterna
till vårt land, är det angeläget att
trivseln på öresundsbåtarna återställs
genom att skattefriheten på sprit slopas
eller begränsas. De interkontinentala
dryckesvanorna är verkligen ingenting
att ta efter eller vidmakthålla genom
låga spritpriser, som möjliggörs
genom skattefrihet. Man har till och
med sagt att de goda kulturresurserna
i Stockholm borde komma oss här uppe
i Stockholm att avstå från att kräva
åtgärder beträffande den billiga öresundsspriten.
Att det ena, den billiga
spriten i Öresund, skulle kunna godtagas
med det andra förhållandet, kulturmöjligheterna
i Stockholm, som motiv
är ingen hållbar argumentering.

142 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

Herr talman, får jag bara tillägga ett
par synpunkter. Den ena gäller tilllämpningen
av bestämmelserna. Här
som på andra områden kanske just den
praktiska möjligheten att tillämpa bestämmelserna
är det viktigaste, och jag
hoppas, herr finansminister, att även
den sidan av saken ägnas noggrann och
fortlöpande uppmärksamhet. 1 fråga om
t. ex. vinet kommer nu ingen särskild
inskränkning i provianteringsrätten att
ske. Men med hänsyn till tendensen till
ökat missbruk av just vin bland personer
med avancerade alkoholvanor —-och det är säkert många av den kategorien,
som ställer till med besvär i
öresundstrafiken — kan det kanske
ifrågasättas, om inte nykterhetssynpunkten
fordrar större begränsning av
provianteringsrätten för vin än den nuvarande.

För det andra skulle jag vilja uttala
min tillfredsställelse över bevillningsutskottets
uttalande med anledning av
den motion, som bl. a. jag har skrivit
under, alltså motion II: 805, där motionärerna
givit uttryck åt den meningen,
att den överenskommelse eller det
förhandlingsresultat, som vi nu behandlar,
endast bör betraktas som ett steg på
vägen mot skattefrihetens slopande i
öresundstrafiken. Nordiska nykterhetskommittén
har hos Nordiska rådet och
de nordiska regeringarna hemställt om
åtgärder syftande till att all skattefri
spritförsäljning i den internordiska båtoch
flygtrafiken avskaffas. Det skedde
redan i augusti 1960, och kommitténs
framställning till Nordiska rådet medverkade
till att frågan kom upp till behandling
vid rådets session i februari.
Kommittén ämnar fortsätta att ägna frågan
ingående uppmärksamhet och vidta
lämpliga åtgärder i syfte att få bort
skattefriheten vid spritförsäljning i den
internordiska båt- och flygtrafiken. Vi
hoppas att finansministern om inte annat
så av skattepolitiska skäl aktuali -

serar denna fråga, så snart tillfälle därtill
erbjuder sig. Jag vill i det sammanhanget
åter erinra om riksdagens
uttalande 1958 till förmån för ett initiativ
i den riktningen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

I detta anförande instämde herr
Rimmerjors (fp).

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Herr Wiklund bör uppmärksamma
de uttalanden som kommit
från experthåll om att nykterheten varit
god. Jag vill hänvisa till vad Sjöhagen
sagt i regeringsorganet Arbetet.
Jag hade trott att herr Wiklund skulle
säga att detta var ett ovedersägligt uttalande
av en nykterhetsman, men det
kanske inte är så lätt.

Jag är förvånad över att utskottets
talesman, herr Brandt i Aspabruk, kan
säga att det är klart hur det ligger till
ur folkrättslig synpunkt. I själva verket
har bl. a. en av våra främsta folkrättsliga
experter, Jägerskiöld, ingående
granskat denna fråga och tagit upp den
vid havsrättskonferensen i Geneve
1958. Det skulle aldrig kunna sägas i ett
sakkunnigutlåtande att detta är klart.
Men i detta ynkliga utskottsbetänkande
avfärdas på en halv rad de betänkligheter
som framförts från framstående
folkrättslig expertis. Är det verkligen
meningen att kammaren skall ta ställning
till denna halvmesyr? Hur vet herr
Brandt att inte tyskarna kommer att
bedöma frågan om havens frihet på annat
sätt? Framstående socialdemokrater
har också uttalat sig om havens frihet.
För att inte politisera frågan skall
jag avstå från att citera deras uttalanden.

Det framgick klart av herr Brandts
anförande att bevillningsutskottet inte
skulle ha rätt att ingripa i en sådan
överenskommelse. Riksdagen skulle inte
göra några ändringar i handelspolitiska

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 143

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

avtal. Det är verkligen en ny tolkning av
frågan om riksdagens rätt att medverka
vid uppgörandet av handelspolitiska avtal.
Bevillningsutskottet har desslikes
gjort en helt felaktig konstruktion när
det påstår att riksdagen 1957 gav regeringen
fullmakt att i administrativ
ordning utfärda dessa bestämmelser.
Detta är, herr talman, ett fullkomligt
häpnadsväckande bevis för den rättsröta
som ibland kan råda i denna kammare.
Här gäller det ju t. ex. bestämmelser om
en åldersgräns vid 18 år. Experterna
har ofta hävdat att detta är en lagstiftningsfråga
och inget annat. Ändå säger
herr Brandt att det står klart att riksdagen
inte har någon medbestämmanderätt.
Är det på det viset som den
svenska riksdagen skall ta ställning i
den mycket omdiskuterade frågan om
räckvidden av den ekonomiska lagstiftningen
i detta fall? Underkänner
herr Brandt utan vidare den utredning
som Herlitz och andra 1947 gjort och
som konstitutionsutskottet berörde bl. a.
i sitt enhälligt godkända utlåtande rörande
bevarandet av riksdagens inflytande
över den ekonomiska lagstiftningen?
Det gäller ju här bestämmelser om
hur ett företag skall handla beträffande
personer i en viss ålder och beträffande
vissa klockslag o. s. v. Det har väl inte
varit regel i den svenska riksdagen att
utfärda kungörelser om sådant. Tänker
riksdagen avstå från de rättigheter den
tidigare haft att stifta lagar när det gäller
ingående ingripanden? Jag ber, herr
talman, att få yrka återremiss av detta
utlåtande, som i väsentliga avseenden
är vilseledande och strider mot våra
främsta experters uppfattning.

Herr WIKLUNI) i Stockholm (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Jag har haft personliga
samtal med nykterhetsvårdsexperter i
både Malmö och Hälsingborg. Hösten
1960 talade jag med polismästare Fri -

berg. Han menade att det just ur nykterhetssynpunkt
var angeläget att det
gjordes något åt den skattefria spriten
på leden Hälsingborg—Helsingör. Byråchefen
Sjöhagen har flera gånger talat
med mig om dessa saker och sagt, att
det inte finns några besvär med onykterhet
på leden Malmö—Köpenhamn
men väl på leden Hälsingborg—Helsingör.

Jag kan också återge ett uttalande
på ledarplats av en tidning, som står
herr Braconier nära: »1 relation till den
ofantliga resandeströmmen kan visserligen
färjefylleriet synas obetydligt,
men mätt i absoluta tal är det omfattande
och oroande nog.» Detta stod i
Svenska Dagbladet den 30 mars 1961.
Uttalandet är säkerligen grundat på
uppgifter från Skåne.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Trots att det är ont om
tid vill jag bemöta herr Braconiers påstående
att jag skulle ha sagt, att den
folkrättsliga frågan i detta fall var klar.
Jag kan inte minnas att jag sade så.
Jag hänvisade till att utskottet inte var
nöjt med att regeringen inte anlitat expertis
och att vi därför tillkallade en expert.
Jag sade vidare, att både reservanterna
och de övriga ledamöterna av
utskottet tycktes bli övertygade om att
det inte fanns någon anledning att av
folkrättsliga skäl icke tillstyrka propositionen.
Jag är ingen expert på dessa
ting, och det är väl ingen annan av utskottets
ledamöter heller. Längre gick
jag inte i denna fråga, ty jag räknade
med att finansministern liksom han
gjort i första kammaren skulle lämna
klara besked på denna punkt.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! Tycker inte herr Brandt
att det är anmärkningsvärt att utskottet
inte med en enda rad försöker mot -

144 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds bätarna -

bevisa Jägerskiölds tolkning av uttalandet
vid 1958 års havsrättskonferens, där
man underkände den danska ståndpunkt,
som här försvarades av finansministern?
Inte heller försöker man
motbevisa vad folkrättsexpertisen i Geneve
1958 sade, nämligen att man inte
utan vidare kan genom nationell exterritorialrätt
begränsa havens frihet. Inger
det inte allvarliga rättsliga betänkligheter,
att riksdagen på detta sätt måste
skynda sig att fatta beslut utan grundlig
utredning i en fråga som berör mycket
viktiga principer?

Dessutom är det vilseledande att påstå,
att riksdagen 1957 skulle ha givit
regeringen fullmakt. Var finns den fullmakten?
Det finns inte en enda bestämmelse
i 1957 års beslut om åldersgränser,
klockslag o. s. v. Det har ju alltid
varit en regel att rusdryckslagstiftningen
skall ske i samverkan mellan
regering och riksdag.

I sitt första anförande sade herr
Brandt i Aspabruk, att vi knappast bör
göra någon ändring i handelspolitiska
avtal. Jag har tidigare påpekat att den
svenska riksdagen hävdat, att den har
all anledning att medverka vid tillkomsten
av sådana avtal.

Detta är en mycket sorglig behandling
av en rättslig fråga.

Herr NILSSON i Svalöv (h) kort genmäle: Herr

talman! Att jag på nytt begär
replik beror på att herr Brandt två
gånger sagt, att t. o. m. reservanterna i utskottet
efter föredragningen blev övertygade
om att en sådan här bestämmelse
inte på något sätt stred mot de folkrättsliga
grunderna. Detta är inte riktigt
rätt. Vi reservanter och även ett par
andra ledamöter fick klart för oss, att i
fråga om svenskt och danskt tonnage
var allting fair play, men i fråga om
tredje lands tonnage var vi tveksamma.

Det sade jag också i mitt första anförande.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Det är ju högst anmärkningsvärt
att ingen i utskottet efter föredragningen
ens hade någon fråga att
ställa. Alla tycktes vara på det klara med
saken. Om herr Nilsson i Svalöv hade
varit av en annan uppfattning borde han
inte ha nöjt sig med en blank reservation
utan yrkat avslag. I stället säger reservanterna,
att de i princip är med på en
inskränkning, som enligt deras uppfattning
strider mot folkrätten. Jag förstår
inte logiken i det resonemanget.

Herr SENANDER (k):

Herr talman! Jag tycker att man gett
alldeles för stor plats åt de folkrättsliga
synpunkterna i detta sammanhang. Någon
så stor fråga är det väl ändå inte
att man behöver diskutera som mellan
experter vad som är folkrättsligt eller
inte. Jag beklagar att så blivit fallet, så
mycket mer som det skett på bekostnad
av den nykterhetspolitiska aspekten på
frågan. Jag sysslade uteslutande med den
sidan av saken, ty jag anser det vara betydelsefullt
att betrakta frågan ur den
synpunkten i synnerhet som jag finner
inte bara av de anföranden som hållits
av dem som försvarar de föreslagna ingripandena
utan också av andra att detta
är inledningen till mera vittomfattande
ingripanden. Även i utskottets betänkande
heter det t. ex.: »I tidigare sammanhang
har utskottet uttalat, att det av
principiella skäl är angeläget att åtgärder
vidtages för att inskränka möjligheterna
till skattefri proviantering och
försäljning av obeskattade varor ombord
på fartyg i utrikes trafik på kortare
rutter.» Vidare skriver utskottet: »Utskottet
delar motionärernas uppfattning
att en fullständig avveckling av försäljningen
av obeskattade varor i fartygstra -

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 145

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

fiken över Öresund på längre sikt bör
eftersträvas.»

Det allvarliga ligger i att man här
föreslår riksdagen att redan nu i princip
uttala sig för ett avskaffande av denna
förmån, märk väl, på de kortare rutterna,
de som trafikeras av resenärer
som inte har råd att ge sig ut på lyxkryssningar
och i månadtal åtnjuta förmånen
av tillgång på skattefri sprit och
andra varor.

I detta sammanhang skulle jag vilja
säga att det också är fråga om en inskränkning
av försäljningen av den
skattefria chokladen vilket finansministern
bestred. Det står nämligen i den
föreslagna bestämmelsen, att choklad får
föras ombord i »hittillsvarande omfattning».
Redan det innebär ju en begränsning.
Hur mycket trafiken än ökar, blir
det ingen ökad tilldelning av skattefri
choklad. Efter vad som uppgivits är tilldelningen
nu 150 kilo per tusen passagerare.
Det blir ett och ett halvt hekto per
passagerare. I och med att man säger att
man i fortsättningen inte får medföra
mera choklad betyder det att de passagerare
som vill tillhandla sig den oskyldiga
chokladen, när dessa 150 kilo gått
åt, får köpa den dyrare beskattade chokladen.
Jag kan inte finna annat än att
det också här är fråga om en begränsning
på de kortare rutterna, vilka — som
jag nyss sagt — frekventeras av de ekonomiskt
svagare resenärerna.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag är nästan generad
över att fortsätta den här »chokladdebatten»,
men herr Senander återkom ju till
ämnet.

För närvarande får man proviantera
med hänsyn till den normala beläggningen
på fartygen. De är i allmänhet
fullbelagda. Herr Senanders resonemang
är riktigt, om man i fortsättningen skulle
börja med att placera passagerarna iiven
10 — Andra kammarens protokoll

i masttopparna. Men i den mån man sätter
in nya båtar för att klara en större
trafik, får även de nya båtarna proviantera
choklad på samma sätt som gäller
för de fartyg, som nu ombesörjer trafiken.

Herr SENANDER (k) kort genmäle:

Herr talman! Ja, det är naturligt att
det då måste bli fråga om ny tilldelning,
men för varje fartyg och varje enkel
resa utgör ju chokladtilldelningen 150 kg
per tusen passagerare. Förhållandet är
likartat när det gäller sprit- och tobaksvarorna.
I fråga om spritvarorna är tilldelningen
5 liter per tusen passagerare.

Vad gäller chokladen är det givet att
om man sätter in en ny båt, så måste
denna få sin tilldelning; det är jag fullständigt
klar över. Men det har införts
en begränsning även i fråga om chokladen,
och det tycker jag att herr finansminstern
har bekräftat genom sitt senaste
anförande.

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Det har tydligen sagts
alldeles tillräckligt i denna sak, men det
var ett uttalande från herr Wiklund i
Stockholm, som jag inte kan låta stå
oemotsagt.

Herr Wiklund säger att man från hälsingborgshåll
har uppträtt minst sagt
otillbörligt för att få behålla den fria
spriten på färjorna på hälsingborgsleden.
Jag skulle gärna vilja ha litet närmare
preciserat i vad mån någon från
Hälsingborg fört fram ett sådant resonemang.

Vi har från Hälsingborgs-håll svårt att
förstå att man skulle kunna begränsa
fylleriet genom att inskränka cigarrettförsäljningen
på samtliga öresundsrutter,
men jag är inte riktigt övertygad om
att herr Wiklund förstått det. Ingen representant
för Hälsingborg har yttrat
något om spriten, vare sig i motion eller
annat sätt.

på

1961. Nr Vt

146 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på öresunds båtarna -

Vi måste nog tillrättalägga begreppen
speciellt för stockholmarna. De har haft
en uppfattning om superiet på hälsingborgsleden
som trotsar all beskrivning.
Det faktiska förhållandet är att man förbrukat
nära fem liter per tusentalet passagerare.
Resandeströmmen över hälsingborgsleden
uppgår till över 7,5 miljoner
människor per år. När det vidare
genom polisens statistik kan bevisas, att
endast fem fyllerister anhållits bland
hundra tusen resenärer, undrar jag om
inte herr Wiklund kan söka sitt näringsfång
att hitta fyllerister på betydligt närmare
håll än i Hälsingborg.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag har över huvud taget
inte yttrat mig om cigarretterna och de
andra varorna ur skattesynpunkt. Jag
har endast uttalat mig om spriten och
vidhåller min uppfattning, att jag inte
kan finna det på något sätt motiverat,
att man anordnar utskänkning av sprit,
som dessutom är skattefri, på så korta
distanser som det här gäller och som
ungefär motsvarar en spårvagnsresa i
Stockholm. Jag kan inte inse, att det
kan vara en riktig ordning, och det vidhåller
jag.

Jag har alltså inte, som jag förut sade,
gett mig in på någon bedömning ur
skattesynpunkt beträffande de andra varorna,
som saluförs på båtarna i öresundstrafiken.

Härmed var överläggningen slutad.

Beträffande voteringsordningen yttrade
herr talmannen:

Under överläggningen har yrkats dels
bifall till utskottets hemställan, dels
bifall till utskottets hemställan med
den ändring däri, som föranledes av
bifall till reservationen I) av herrar
Gösta Jacobsson och Nilsson i Svalöv,
dels att ärendet måtte återförvisas till
utskottet för ny behandling. Vidare har
herr Adamsson yrkat att sista stycket

i utskottets motivering måtte utgå, vilket
innebär att de under punkten B 2)
upptagna motionerna I: 672 och II: 805
lämnas utan åtgärd.

Jag upptar först åtcrremissyrkandet,
ställer därefter propositioner beträffande
utskottets hemställan utom i vad avser
punkten B 2) och upptar slutligen
sistnämnda punkt till avgörande.

Yrkandet om återremiss

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till det under överläggningen
framställda yrkandet om ärendets
återförvisande till utskottet för
ny behandling, dels ock på avslag därå;
och fann herr talmannen den senare
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Christenson i Malmö
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren avslår
yrkandet om återförvisande av det i
bevillningsutskottets betänkande nr 65
upptagna ärendet till utskottet för ny
behandling, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
återremissyrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Christenson i Malmö begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 153 ja och 40 nej,
varjämte 7 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 147

Särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över

Öresund, tillika svar på interpellation ang. spritutskänkningen på Öresunds båtarna -

Kammaren hade alltså avslagit yrkandet
om återförvisande av ärendet
till utskottet.

Utskottets hemställan utom i vad avser
punkten B 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets berörda
hemställan med den ändring däri, som
föranleddes av bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen I); och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Bengtsson i Landskrona begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 65, utom i vad
avser punkten B 2), röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till reservationen I) av herrar Gösta
Jacobsson och Nilsson i Svalöv.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Därvid befanns, att flertalet
av kammarens ledamöter röstat för
ja-propositionen, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

Punkten B 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan

med godkännande av utskottets motivering
oförändrad, dels ock på bifall
till utskottets berörda hemställan med
uteslutande av sista stycket i utskottets
motivering, innebärande att motionerna
I: 672 och II: 805 lämnades utan åtgärd;
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Adamsson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkden
B 2) i utskottets betänkande nr 65
med godkännande av utskottets motivering
oförändrad, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med uteslutande
av sista stycket i utskottets
motivering.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Adamsson begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 147 ja och 42 nej,
varjämte 11 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan med oförändrad motivering.

§ 3

Justerades protokollsutdrag angående
det under § 2 omförmälda ärendet.

148 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Statens blindskolor m. m.: Avlöningar — Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

§ 4

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 323, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till kungörelse med särskilda bestämmelser
om utförsel av obeskattade
varor i fartygstrafiken över Öresund.

§ 5

Föredrogs konstitutionsutskottets memorial
nr 17, angående uppskov med
behandlingen av vissa ärenden.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6

Anslag till statens blindskolor och
dövskolor m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
129, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1961/62 till statens blindskolor och dövskolor
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Punkten 1

Statens blindskolor m. m.: Avlöningar

Sedan punkten föredragits anförde

Fröken ANDERSSON i Strängnäs (s):

Herr talman! Departementschefen har
under denna punkt föreslagit att vid anstalten
i Lund för blinda med komplicerat
lyte skall inrättas två lärartjänster,
en skötartjänst och en ekonomibiträdestjänst.
Man föreslår detta för att kunna
inrätta en skolklass för 15 elever, och
detta fastän man är medveten om att de
personella resurserna är hårt ansträngda.

Med kännedom om att våra blind- och
dövskolor redan nu är underbemannade
vad beträffar vårdpersonalen har man
anledning att hysa vissa farhågor för att
arbetsuppgifterna för denna personalkategori
skall bli alltför betungande.

Samtidigt föreslår skolöverstyrelsen att
man skall överflytta tillsynen av barnen
under fritiden från lärarna på den övriga
personalen. Med anledning härav kan
man fråga sig, om inte vårdpersonalen
därigenom får arbetsuppgifter som den
inte orkar med. Jag vet också att den
personal som är anställd vid det till
anstalten knutna vårdhemmet är förtvivlad
över att den är alldeles för fåtalig
för att kunna sköta sina uppgifter på
rätt sätt — det är nämligen mycket betungande
att handha vården om detta
klientel.

Herr talman! Jag har inget yrkande,
men jag vill fästa statsrådets uppmärksamhet
på problemet och hoppas på en
välvillig inställning till vårdpersonalen,
när man tar ställning till denna fråga i
nästa års statsverksproposition.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

Kungl. Maj:t hade i propositionen nr
1 under åttonde huvudtiteln (punkt
129, s. 224—234 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1961) föreslagit
riksdagen att dels besluta, att en
teoretisk fortsättningsskollinje för döva
barn från och med budgetåret 1961/62
skulle vara organisatoriskt knuten till
skolan i Manilla, dels besluta, att skolhemmet
å Mogård skulle från och med
budgetåret 1961/62 överflyttas till Charlottendals
skolhem i Gnesta, dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för statens
dövskolor m. m., som föranleddes av
vad departementschefen anfört, dels
godkänna av departementschefen angiven
avlöningsstat för statens dövsko -

Fredagen den 26 mai 1961 em.

Nr 24 149

lor m. m., att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1961/62, dels ock
till Statens dövskolor m. m.: Avlöningar
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 5 629 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Bengt Gustavsson m. fl. (1:92)
och den andra inom andra kammaren
av herr Hedin m. fl. (II: 117), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte

a) godkänna det mellan byggnadsstyrelsen
och Föreningen Sävstaholmsskolorna
träffade avtalet angående statens
övertagande av Charlottendals skolhem
i Gnesta;

b) hos Kungl. Maj:t hemställa om
uppdrag åt skolöverstyrelsen att tills
vidare låta driva Charlottendals skolhem
med nuvarande vårdform;

c) hos Kungl. Maj :t hemställa om uppdrag
åt skolöverstyrelsen att i samråd
med medicinalstyrelsen utreda frågan
om framtida huvudmannaskap och form
för vård av svårare barnafasier samt
kartläggning av förekomsten av barnafasier; d)

uppdraga åt vederbörligt utskott
att vidta de ändringar i övrigt under
punkterna D 28, 29 och 30 i statsverkspropositionen
bil. 10 och punkten 16 i
bilaga 30 som föranleddes av beslutet
enligt b) och c) ovan;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
fru Wallentheim m. fl. (1:227) och
den andra inom andra kammaren av
fru Eriksson i Stockholm och herr
Brandt i Sätila (11:307);

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herrar Axel Johannes Andersson och
Kaijser (1:400) och den andra inom
andra kammaren av fröken Olsson och
fru Lewén-Eliasson (11:487), i vilka
hemställts, att riksdagen i samband med
att propositionen om anslag till statens

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

dövskolor behandlades måtte besluta att
hemställa, att Kungl. Maj :t toge upp
frågan om föreståndarens för dövlärarseminariet
arvodesbelopp och undervisningsskyldighet
till förnyat övervägande.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte besluta, att en
teoretisk fortsättningsskollinje för döva
barn från och med budgetåret 1961/62
skulle vara organisatoriskt knuten till
skolan å Manilla;

II. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 92 och II: 117, såvitt
nu vore i fråga, besluta att skolhemmet
å Mogård skulle från och med budgetåret
1961/62 överflyttas till Charlottendals
skolhem i Gnesta;

III. att motionerna 1:92 och 11:117,
i vad de avsåge uppdrag åt skolöverstyrelsen
att tills vidare låta driva Charlottendals
skolhem med nuvarande vårdform,
icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

IV. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 92 och II: 117 samt
1:227 och 11:307, förstnämnda bägge
motioner såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för statens dövskolor m. m., som
föranleddes av vad departementschefen
anfört;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för statens dövskolor
m. in. att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1961/62;

c) till Statens dövskolor in. m.: Avlöningar
för budgetåret 1961/62 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 5 629 000 kronor;

V. att motionerna I: 92 och II: 117, i
vad de avsåge utredning av vissa frågor
rörande barnafasier, icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

VI. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 400 och II: 487, i skri -

150 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

velse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört rörande föreståndarbefatlningen
vid dövlärarseminariet.

Reservation hade avgivits av herrar
Boman, Ivar Johansson, Axel Johannes
Andersson, Per Jacobsson, Birke, Thorsten
Larsson, Kaijser, Staxäng, Svensson
i Stenkyrka, Nilsson i Göingegården,
Wedén, Larsson i Hedenäset, Helén
och Nelander, vilka ansett att utskottet
under II), III) samt IV b) och
c) bort hemställa

II. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:92 och 11:117, såvitt nu
vore i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag,
att skolhemmet å Mogård skulle från
och med budgetåret 1961/62 överflyttas
till Charlottendals skolhem i Gnesta;

III. att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna 1:92 och 11:117, såvitt
nu vore i fråga, hos Kungl. Maj :t hemställa
om uppdrag åt skolöverstyrelsen
att tills vidare låta driva Charlottendals
skolhem med nuvarande vårdform; IV.

att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 92 och II: 117, såvitt
nu vore i fråga, ävensom med avslag
å motionerna 1:227 och 11:307,

b) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för statens dövskolor
m. m., att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1961/62;

c) till Statens dövskolor m. m.: Avlöningar
för budgetåret 1961/62 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 5 729 000 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: -

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Jag föreställer mig att
det nästan kan anses förmätet att pressa
kammarens tålamod längre, eftersom
endast tre ärenden avverkats på
dagens föredragningslista efter mer än
tio timmars debatt.

Det ärende vi nu skall behandla berör
handikappade barn. I årets statsverksproposition
har departementschefen
under åttonde huvudtiteln föreslagit
inköp av Charlottendals skolhem,
som skulle övertagas av Sävstaholmsskolorna.
Verksamheten vid Charlottendal
skulle därmed nedläggas. Dessutom
skulle eleverna vid Mogårds skolhem
överflyttas till Charlottendal. Närmast
med anledning av det sistnämnda
förslaget väcktes vid riksdagens början
en fyrpartimotion, som tillstyrkte
inköpet av Charlottendal men föreslog,
att skolhemmet tills vidare skulle
drivas i nuvarande regi och med nuvarande
vårdform samt att frågan om
det framtida huvudmannaskapet och
form för vård av svårare barnafasier
samt förekomsten av barnafasier skulle
utredas.

Av propositionen framgår att Charlottendal
uppfördes i sin nuvarande
form 1957 och 1958 och är avsett för
30 elever. I motionen åberopas bl. a.
medicinalstyrelsens yttrande vid tillfället
för ombyggnaden 1957 och 1958, då
medicinalstyrelsen anförde följande:
»Då man icke kan förvänta, att landstingen
vid sina skolor kan tillhandahålla
den expertis, som är oundgängligen
nödvändig vid undervisningen av
efterblivna barn med talsvårigheter,
kommer det planerade nya skolhemmet
att såsom riksanstalt fylla en synnerligen
viktig funktion.»

Beträffande den nuvarande vårdformen
anför en av de få specialister vi
har i landet, doktor Bratt i Göteborg:
»Sedan 1936 har vi i Sverige haft tillgång
till en sådan vårdform i Charlottendals
skolhem. För oss foniatriska
specialister har det varit mycket värdefullt
att kunna få hänvisa fall dit
och veta att de där kunnat få en god
vård. Tidigare inspektioner har varit
mycket uppskattande, och efter vad jag
vet ha alla föräldrar satt mycket stort
värde på den vård och det omhändertagande
barnen fått.»

Nr 24 151

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Som framgår av utskottets förslag
har också yttranden med anledning av
motionen inhämtats från myndigheter
och föreningar med erfarenheter på
ifrågavarande område. Jag ber att i
korthet få referera dem och kanske
också göra några kommentarer.

Skolöverstyrelsen, i vars regi utredningen
huvudsakligen skett, vidhåller
självfallet sin mening att det nuvarande
skolhemmet skall läggas ned och
eleverna hänvisas till särskolor och
andra anstalter. Skolöverstyrelsen säger
sig i princip dela motionärernas
synpunkter beträffande det angelägna
i att skilja mellan barn med barnafasier
och psykiskt efterblivna barn
med talsvårigheter. Men överstyrelsen
anser att Charlottendal inte är avsett
för barn med barnafasier och säger
sig vid inspektion ha konstaterat att
hemmet ej heller fungerar som sådant
utan som behandlingshem för särskoleelever
med talfel.

Med detta resonemang kommer man
kanske in på själva kärnfrågan när det
gäller Charlottendals skolhem. Jag vill
i detta sammanhang återigen citera
doktor Bratt, som säger följande: »Man
får icke nöja sig med denna föråldrade
uppfattning. Man måste differentiera
begreppet psykisk efterblivenhet. De
barn som har en allmän mognadsförsening
men är bildbara hör till särskolorna
vare sig de ha talfel eller ej.
Men vid afasi hänför sig intelligensnedsättningen
till det literala tänkandet,
en alldeles säregen typ som kräver
annan vård än den förra gruppen.»

Medicinalstyrelsen, som av handlingarna
att döma även medverkat vid utredningen,
är emellertid något mera
nyanserad i sin bedömning och anser,
att en central institution bör komma
till stånd men att Charlottendal inte
är lämpligt, främst — märk väl — på
grund av dess geografiska läge.

Svenska landstingsförbundet — landstingen
iir som bekant huvudmän för särskolorna
— har en viss erfarenhet på

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

detta område. Det är följaktligen anledning
att fästa avseende vid vad styrelsen
för Landstingsförbundet har att
anföra. Styrelsen säger: »Det synes styrelsen
tveksamt om man, innan en ny
organisation hunnit byggas upp skall
nedlägga den enda anstalt för behandling
av barn med grava talrubbningar
som för närvarande finnes. Om hemmet
nedlägges, kommer klientelet att överflyttas
till särskolorna. Det ligger i sakens
natur, att det med den brist som
för närvarande råder på utbildad personal
ej är möjligt att förse samtliga
särskolor med dylik. Skäl tala därför
enligt styrelsens mening för att Charlottendals
skolhem tills vidare bibehålies
och drives i statlig regi.»

Särskolornas rektorsförening anser
också »att ett provisoriskt institut för
behandling av särskolebarn med afasier
och andra talrubbningar provisoriskt
förlägges till Charlottendal i avvaktan
på resultatet av föreslagen utredning
om huvudmannaskap och form
för behandling av bl. a. svårare afasier.
» Svenska särskolornas lärarförening
anför i huvudsak samma synpunkt.

Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn ansluter sig »till det i motionen
uttryckta önskemålet, att Charlottendals
skolhem måtte få fortsätta att drivas.
En annan och mera ändamålsenlig
geografisk förläggning i enlighet
med de tankegångar, som ovan framgått,
bör snarast komma till stånd, men
kontinuiteten i den nuvarande undervisningen
får inte riskeras.»

Sammanfattningsvis kan sägas, att
svaren är ett nära nog enhälligt förordande
av bibehållande av Charlottendal
med dess nuvarande verksamhet,
tills utredning föreligger om förläggning
till annan lämplig plats av en
speciell institution i nära anknytning
till akademisk läraranstalt med tillgång
på expertis.

Herr talman! Jag har velat i all korthet
redovisa dessa remissvar. Denna

152 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

fråga är ytterst komplicerad, inte bara
därför att den har medicinsk och vetenskaplig
karaktär utan kanske framför
allt därför att, som redovisas i propositionen,
olika spörsmål här är sammanvävda.
Här föreslås t. ex. att mogårdseleverna
skall flyttas över till
Gharlottendal. En löneplan är uppgjord
för föreståndare och anställda i övrigt.
Beträffande förslaget om mogårdselevernas
överflyttning till Charlottendals
skolhem har någon reservation inte
avgivits. Detta beror närmast på att
denna fråga inte varit av kontroversiell
art.

Mogård är ju ett kombinerat skolhem
och vårdhem. Alla är överens om att
dessa bör skiljas. Utskottet är emellertid
också underkunnigt om att Mogård
är väl skött. Det är alltså inte
äventyrligt om den verksamhet som nu
bedrivs där fortsätter något år framöver
så att man får möjlighet att ordna
för de elever som nu vistas vid
Gharlottendal.

Oavsett vad skolöverstyrelsen har
yttrat är det angeläget att fästa avseende
vid vad föräldrarna samfällt anför
beträffande de erfarenheter de har av
sina barns vistelse vid Charlottendal,
av den träning de har fått och av den
förbättring som har skett. Måhända kan
föräldrars synpunkt anses mera känslobetonad,
men bakom deras uppfattning
står också särskolornas rektorer,
som oftast har förmedlat eleverna till
Charlottendal.

Jag skall nöja mig med det sagda
och ber att få yrka bifall till reservationen
och dess följdreservationer. Jag
kanske genast får tillägga att ett bifall
skulle medföra en kostnad av 175 000
kronor men att investeringsanslagen
samtidigt minskar med 214 000 kronor.

Fröken ANDERSSON i Strängnäs (s):

Herr talman! Jag skall också fatta
mig kort. Det är att beklaga att Charlottendals
skolhem nu skall läggas ned.
Man rycker här undan en undervisning

som ägt rum sedan år 1927, även om
den fram till år 1936 har skett i privat
regi. Det har också tidigare erkänts
att ett förtjänstfullt arbete har nedlagts
vid Charlottendal. Därför är det litet
förvånande när skolöverstyrelsen i dag
framhåller att statliga riksanstalter för
särskoleelever med svåra talfel inte kan
anses behövliga och att plats för eleverna
kan beredas vid landstingens särskolor
men samtidigt talar om att möjligheter
därtill inte föreligger förrän
man har fått fram tillräckligt många
talpedagoger. När det år 1955 kom förslag
om att den nya skolan i Gnesta
skulle byggas påpekades att behovet av
ett skolhem var synnerligen stort och
att man inte kunde förvänta, att landstingen
kunde tillhandahålla nödvändig
expertis vid sina särskolor. Man fann
också att detta skolhem skulle kunna
utgöra en riksanstalt.

För en lekman på området förefaller
det lättare att få talpedagoger till en
riksanstalt. Med en sådan erfordras inte
så mycket folk som om alla elever
skulle placeras ut på landstingens olika
särskolor. Skolöverstyrelsen har i sitt
yttrande påpekat att det är äldre elever
som placerats där. Detta är kanske inte
så märkvärdigt, eftersom eleverna först
har fått vistas på särskolor och inte
skickats till Charlottendal förrän man
vid särskolorna kommit underfund med
att man där inte kunnat bereda dem
någon undervisning.

Jag skulle i detta sammanhang vilja
relatera ett fall som tillfälligtvis har
kommit till min kännedom. Uppgifterna
är kontrollerade och det hela är inte
på något sätt taget ur luften.

Det gäller en flicka, som inte hade
kunnat bibringas någon undervisning
under de fem år som hon vistats vid
en av landets särskolor. Hon kunde
inte tala eller läsa och hon verkade inbunden
och trulig. Man hade först
stämplat henne som sinnesslö, men sedermera
hade man kommit underfund
med att hon kanske skulle kunna bi -

Nr 24 153

Fredagen den 26 maj 1961 em.

bringas några kunskaper om hon fick
komma till Charlottendal. Efter ett års
vistelse på Charlottendal kunde flickan
hjälpligt läsa och efter två år var
hon skolans flitigaste boklånare. Hon
inte bara läste böcker utan kunde också
kommentera dem. Vidare hade hon
blivit glad och utåtriktad och hon hade
fått kontakt med sina naturliga föräldrar.
Hon kom sedermera ut i arbetslivet
och fick sysselsättning med att
passa barn. Att det sedan kanske uppstod
en del mindre goda förhållanden
för henne, hör inte till saken.

Det kanske verkar litet krasst, om
jag säger att det inte är så nödvändigt
att de efterblivna barnen får lära sig
geografi och naturkunnighet. Huvudsaken
är att de får lära sig tala och
läsa, kan få kontakt med andra människor
och kanske även inpassas i arbetslivet,
att de med andra ord får
känna sig som vanliga medlemmar av
samhället.

Herr talman! Jag beklagar att det
har uppstått en sådan situation att man
inte anser sig kunna bibehålla Charlottendalsanstalten.
Motionärerna förordar
ju en utredning av frågan, huruvida
hemmet kan bibehållas i sitt nuvarande
skick och eventuellt placeras
i närheten av en plats där det finns
tillgång till specialister. Man skall inte
lägga ned en anstalt när man inte har
något annat att sätta i stället — det
är detta som motionärerna har avsett
med sin motion.

Jag ber att få yrka bifall till den reservation
som under denna punkt fogats
till utlåtandet.

Herr HEDIN (h):

Herr talman! En väsentlig fråga i det
sammanhang som vi nu diskuterar är
om barn med talsvårigheter, som är betingade
av hjärnskador och betecknas
som barnafasier, skall tas om hand vid
särskolorna av de talterapeuter som där
finns och kommer att finnas i framtiden
eller om de skall ha särskild un -

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

dervisning. Alla tycks vara överens om
att i varje fall de som lider av svårare
barnafasier bör få alldeles speciell utbildning.
Vem skall då vara huvudman
för denna? Enligt vad som påpekats såväl
av motionärerna som av skolöverstyrelsen
anges det i Svensk författningssamling
nr 509/1960 att undervisningen
skall ske vid statens dövskolor
och alltså är en statlig uppgift.

Det kan dock knappast vara lämpligt
att utbilda afasibarnen tillsammans med
döva barn. Det är ju fråga om helt olikartad
behandling. Som exempel på afasibarn
kan jag nämna en tioårig pojke,
som nu vistas vid Manilla dövskola. Han
remitterades dit år 1957 från landstingets
förskola för döva barn i Östergötland.
Pojken visade sig höra bra men
kunde inte tala på grund av hjärnskada.
Det var alltså ett typiskt afasifall. Han
kan inte tala nu heller. År 1960 —- alltså
i fj0i — överflyttades han till hemlänets
särskola men kom tillbaka till Manilla
efter några månader, då man inte ansåg
sig kunna vara honom till nytta på särskolan.
För en månad sedan skickades
han till Slagstas specialavdelning för
talutbildning. Efter fjorton dagar kom
han åter, eftersom man inte heller där
menade sig kunna hjälpa honom. Denne
pojke borde åtminstone få göra ett försök
med utbildning på Charlottendal.
Där har man tidigare klarat just sådana
fall som han representerar.

Exemplet visar också vilken förvirring
som råder i fråga om var barn
med talsvårigheter skall placeras. Enligt
skolöverstyrelsen skall barn som
har barnafasier behandlas vid specialskolan
för tal- och hörselskadade i Örebro,
men överstyrelsen säger också att
»anordningen är enligt överstyrelsens
mening inte helt lämplig och resurserna
otillräckliga».

Enligt expertis på detta område är
Charlottendal den enda riksanstalt som
behandlar barn med svåra barnafasier
och som alltså har den vårdform om
hand, som staten enligt författningen

154 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

skall svara för. När därför staten nu
föreslås skola överta Charlottendals
skolhem måste det vara riktigt och naturligt
att staten också blir huvudman
för den nuvarande vårdformen där. Nu
kallas visserligen Charlottendal anstalt
för psykiskt efterblivna barn med svåra
talrubbningar och skulle alltså avse
särskoleelever, men det är uppenbart
att just barn med svåra barnafasier har
hänvisats dit, även om en och annan
elev skulle kunna betraktas som psykiskt
efterbliven och som särskolefall. Gränsen
är givetvis mycket flytande.

Kan det mot denna bakgrund vara
riktigt att lägga ned Charlottendal? Och
hur kan skolöverstyrelsen komma med
ett sådant förslag så snart efter det
uttalande som fröken Rosa Andersson
här nyss citerade? De skäl som åberopas
tycks främst vara tre, om jag bortser
från den omständigheten att barnen
på Mogårdshemmet skall flyttas, vilken
fråga herr Svensson i Stenkyrka redan
redovisat. Dessa tre skäl är det geografiska
läget, olika driftsvårigheter vid
hemmet, elevantalet och elevernas psykiska
tillstånd.

Så gott som alla remissinstanser har
ansett att Charlottendals geografiska läge
är olämpligt och att hemmet bör
ligga i närheten av en universitetsstad.
Detta kan emellertid inte i och för sig
vara anledning att flytta Charlottendal
förrän man har kunnat framlägga ett
annat alternativ som innebär en förflyttning
till en bättre plats.

Enligt skolöverstyrelsen har det förekommit
anledning till grava anmärkningar
mot driften av hemmet, och rektor
har icke kunnat tillfredsställande
samarbeta med utifrån kommande personal.
Jag skall inte närmare gå in på
dessa anmärkningar, men jag vill påpeka
att omdömen i helt annan riktning
har avgivits, bl. a. av företrädare
till nuvarande särskoleinspektör Wessman.
Särskoleinspektör Ragnhild Ljungner
avgav i ett intyg år 1954 och inspektör
M. Salzman i en inspektionsberättel -

se år 1955 mycket positiva omdömen om
hemmet.

Nuvarande professor Hans Forsman
i Göteborg företog en inspektion på
Charlottendal år 1958, knappt två månader
före den första och kritiska inspektionen
av särskoleinspektör Wessman.
Härvid gjorde professor Forsman
följande uttalande: »Eleverna äro synnerligen
väl följda med testningar av
olika slag. Som skolan arbetar med ett
klientel behäftat med svåra språkstörningar
får man vidga gränsen för vad
som skall anses vara efterblivenhet. Åtskilliga
av eleverna ha också kvoter
uppåt trakten av 80. Placeringarna förefalla
alla med denna gränsdragning
fullt korrekta. Det saknas anledning till
individuella rapporter.»

Läkaren och foniatriska specialisten
Jan Rratt i Göteborg gjorde ett besök
vid hemmet på hösten 1959, alltså efter
det skolöverstyrelsen företagit den
första kritiska inspektionen. Dr Bratt
fick ett mycket gott intryck av hemmet,
vilket framgår av en särskild skrivelse
som jag har i min hand.

Skolöverstyrelsens skrivelse till Kungl.
Maj:t av den 18 januari i år skall jag
inte närmare kommentera — den har
utförligt redovisats i pressen. Jag vill
bara erinra om att skolans konsulterande
psykolog, psykologassistent Lars
Billing vid karolinska sjukhusets barnklinik,
på ett mycket övertygande sätt
har bemött skolöverstyrelsens kritik i
flera väsentliga avseenden genom en
skrivelse till tidningarna, publicerad
den 23 januari i år.

Jag har, herr talman, velat beröra
dessa kritiska anmärkningar mot Charlottendal
för att påvisa att de långt
ifrån är invändningsfria.

Det tredje skälet var elevantalet vid
Charlottendal och elevernas psykiska
tillstånd. Skolan har plats för 28 elever
men av dessa är 8 avsedda för en
observationsavdelning. Det finns därför
inte skollokaler för mer än 20 barn. När
inogårdsbarnen skall flytta dit — de är

Nr 24 155

Fredagen den 26 mai 1961 em.

25 stycken — förutsätter Kungl. Maj:t
att man skall bygga bl. a. skollokaler,
för vilket anslås 286 000 kronor.

Hemmet har för närvarande 13 elever
och skolöverstyrelsen tycks mena, att
det inte går att placera flera där med
hänsyn till antalet lärare 1959 meddelades
emellertid skolans rektor genom
sin styrelse att skolöverstyrelsen godkänt,
att 17 elever skulle få finnas på
hemmet. Men sedan dess har fyra elever
slutat och ingen ny tillförts, trots
att det inte har saknats remisser till
hemmet. Enligt rektor kan man ta emot
17 å 18 elever under förutsättning att
det finns praktikanter vid skolan, vilket
tidigare regelmässigt funnits men
som enligt rektor numera ej tillåtits.
Med ytterligare en lärare och praktikanter
borde det gå att ha minst 20
elever. Enligt skolöverstyrelsen har
man gjort stora ansträngningar att anskaffa
lärare men ej lyckats.

Men varför godkändes inte den praktiserande
studentska som var vid skolan
hösten 1959 och visade sådana anlag
och sådant intresse, att rektor begärde
att få henne som biträdande lärarinna
våren 1960? Ja, i den här frågan
liksom i så många andra som berör
Charlottendal stöter man på många
frågetecken och många motsägande uppgifter.
Man får den bestämda uppfattningen
att med förståelse och god vilja
från tillsynsmyndighetens sida skulle
det ha gått och går fortfarande mycket
väl att klara upp de motsättningar som
tydligen har funnits och alltjämt finns.

Jag måste också något beröra frågan
om barnen, som ju ändå är det allra viktigaste
i sammanhanget. Enligt skolöverstyrelsen
är 10 av de 13 barnen
allmänt psykiskt efterblivna eller särskolan,
enligt rektor möjligen ett par.
I skrivelse till statsutskottets andra avdelning
från rektor heter det: »Jag protesterar
alltjämt — trots i en del fall
svaga testsiffror — mot att ifrågavarande
tio barn över en kam förklaras
vara ''allmänt psykiskt efterblivna’. Jag

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

anser — möjligen på ett par undantag
när — att det innebure risk för tillbakagång,
och i en del fall allvarlig risk
för psykisk skada, att för närvarande
placera dem på de stora kollektiv som
särskolorna utgör.»

Vid doktor Bratts ingående undersökning
1959 fann han att sex av de åtta
barn som han undersökte var typiska
afasifall och dessa är fortfarande kvar
på hemmet. Psykolog Billings insändare
i januari ger inte heller stöd för den
uppdelning skolöverstyrelsen gjort av
eleverna.

Oberoende av hur barnen skall karakteriseras
är det ett stort behov av
vård och utbildningsmöjligheter för
barn med språkstörningar, vilket också
skolöverstyrelsen understryker. Om
charlottendalsbarnen överföres till särskolorna
innebär det alltså att de tar
upp platser som annars skulle kunna
utnyttjas av andra barn med talsvårigheter.
I stället för att förbättra en bristsituation
förvärras den. Detta har också
klart framhållits av flera remissinstanser
av vilka alla utom skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen tillstyrker, att
Charlottendal får bibehållas tills vårdformen
kan tagas upp på annan lämpligare
plats. Utöver det som remissinstanserna
sagt vill jag särskilt påpeka ett
par saker, bl. a. i anledning av ett yttrande
från socialstyrelsen som egendomligt
nog inte redovisats i utskottsutlåtandet.
Jag citerar:

»Om driften i Charlottendal i sin nuvarande
form nedlägges, synes det sannolikt,
att i varje fall för närvarande
någon vård av svårare fall av barnafasier
ej kan åstadkommas.» Vidare vill
jag än cn gång erinra om Landstingsförbundets
yttrande som ju bör väga
särskilt tungt inte bara för att det är underskrivet
av kammarens ärade talman
utan också för att landstingen är huvudmän
för särskolorna. Yttrandet slutar:
»Skäl tala därför enligt styrelsens
mening för att Charlottendals skolhem

156 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

tills vidare bibehålies och drives i statlig
regi.»

Till slut, herr talman, vill jag livligt
beklaga att frågan i statsutskottet fått
den partimässiga uppdelning som framgår
av utskottsutlåtandet. Jag är övertygad
om att den kommer att avgöras
bär i kammaren helt oberoende av partilinjer.
För detta talar för övrigt Rosa
Anderssons inlägg här före mig liksom
det förhållandet att motionen är partipolitiskt
neutral.

Ärade kammarledamöter! Detta är en
fråga där inga prestigehänsyn får hindra
ett rättvist och riktigt beslut till förmån
för en grupp barn, som visserligen
inte är stor men som ändå har rätt att
begära bästa möjliga vård och utvecklingsmöjligheter.
Frågan gäller också
om vi skall bevara eller förkasta denna
vårdform som behövs men som inte har
någon motsvarighet i vårt land.

Jag har talat med många föräldrar
som alla hyser stark oro för vad som
skall hända. Jag talade senast i dag med
modern till en 14-årig flicka som skolöverstyrelsen
tänkt placera på en särskola.
På ryktets väg hade modern hört
att flickan troligen skulle komma till
särskolan i Upplands Väsby. Hon var
fullkomligt uppriven inför tanken att
hennes flicka, som utöver talsvårigheterna
har nervösa besvär, skulle lämna
Charlottendal och placeras i den större
grupp som särskolan innebär.

Det är ett mycket blygsamt och rimligt
förslag som förordas i reservationen
till utskottsutlåtandet — att Charlottendal
under något år får bestå, tills man
hinner undersöka möjligheterna för en
annan och ännu bättre lösning.

Med vad jag nu sagt yrkar jag, herr
talman, bifall till reservationerna 1), 2)
och 3) av herr Bohman m. fl.

I detta anförande instämde herrar
Elmwall (ep), Börjesson i Falköping
(ep) och Brandt i Sätila (ep) samt fru
Boman (h).

Fröken OLSSON (s):

Herr talman! Herr Hedin sade något
om att det var förvirrande med alla
yttranden i detta ärende och det kan
jag hjärtligt instämma i. Det framgår
ju bl. a. av vad ett par talare har berört
här, nämligen att anstalten i Charlottendal,
enligt författningen som reglerar
dess verksamhet, är en anstalt för psykiskt
efterblivna barn med svåra talrubbningar.
Enligt mångas uppfattning
finns det knappast några psykiskt efterblivna
barn där. Hemmet fungerar
som en anstalt för normalt begåvade
barn med afasier. Redan detta visar att
läget är förvirrat. Det är också med
den utgångspunkten man får se en hel
del av remissvaren, som handlar om
helt olika saker. Från landstingens sida
uppfattar man anstalten så, att den är
ämnad för de svåraste fallen av psykiskt
efterblivna barn med talrubbningar,
barn som man inte kan klara på
särskolorna.

Vad beträffar barnafasierna är läget
mycket bekymmersamt. Det finns över
huvud taget ingen vård utexperimenterad.
Man vet inte vad man skall göra
med dessa barn. De har kommit att i
stor utsträckning hänvisas till Charlottendal,
där de egentligen inte alls
hör hemma. Det har skett emedan rektorn
på Charlottendal är den förnämsta
talpedagog vi har, just när det gäller
sådana hjärnskadade barn, som alltså
egentligen inte alls är efterblivna.

Remissinstanserna är eniga om att
något måste göras med barn med afasi.
Det kan inte fortsätta som hittills, utan
man måste på något sätt se till, att barnen
blir effektivt hjälpta. Mot detta har
varken utskottsmajoriteten eller skolöverstyrelsen
någon invändning. Man
anser emellertid, att Charlottendal inte
är den lämpligaste lösningen. Alla remissinstanserna
är också överens om
att Charlottendal med det snaraste bör
avlösas av en anstalt som ligger i omedelbar
anslutning till en medicinsk högskola.
Där kan man tänkas få tillgång

Nr 24 157

Fredagen den 26 maj 1961 em.

till all den expertis som behövs för
att man dels skall komma till rätta med
vad dessa afasier beror på och dels
hur man skall angripa dem samt även
kunna få möjligheter att utbilda pedagoger,
som kan åtaga sig behandlingen
av barnen.

Det är ett faktum att det för närvarande
är en stor brist på talpedagoger
av detta slag. Alla har understrukit
detta. Det hjälper då inte att inrätta en
riksanstalt. Det är inte lättare att få tillräckligt
med talpedagoger till en riksanstalt
än till några få särskolor. Det
har nämligen aldrig varit skolöverstyrelsens
mening att med en gång sprida
ut dessa barn på alla landets särskolor.

Nu har man tills vidare tänkt sig två
särskolor i Stockholms omedelbara närhet,
en i Slagsta och en i Upplands
Väsby, vilka skall ta hand om barnen.
Det pågår redan försöksverksamhet. På
Slagsta har man kommit ganska långt.
Dit skulle man alltså flytta över de
sju barnen tillsammans med deras två
lärare, om de så önskar.

Jag undrar om man underrättat den
förtvivlade modern, som inte ville ha
sin dotter till Upplands-Väsby om att
den ena lärarinnan på Charlottendals
skolhem var beredd att följa med till
Upplands Väsby. Flickan skulle alltså
inte behöva skiljas från sin lärarinna.
Saken är inte slutgiltigt ordnad ännu,
men så har skolöverstyrelsen planerat
detta.

Dessa barn måste i stor utsträckning
ha individuell undervisning och behandling.
I den mån de kan undervisas
i grupper måste dessa vara mycket små.
Det nämndes här något om att Charlottendalshemmet
med nuvarande läraruppsättning
skulle kunna undervisa 18
barn. Skolhemmet har två lärare av
vilka den ena tillika är rektor och har
hand om hela den administrativa skötseln
av anstalten. Ingen av våra skolor
för handikappade barn har stora
läraruppsättningar. Det gäller här de
svårast handikappade. Det säger sig

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

självt att det inte går att klara på detta
sätt. Skulle Charlottendalshemmet byggas
ut för att ta emot de 28 elever det
egentligen är dimensionerat för måste
det tillsättas åtskilligt flera lärare. Det
sista året har det funnits 13 elever där.
Av dem är 5 överåriga — ett par är
19 år. Dessa skall i varje fall skrivas ut
nu. En av dem tycks också vara klar
att flyttas över till Örebro. 7 elever är
således kvar.

Alla — även de som varmast tillstyrker
att Charlottendalshemmet skall fortsätta
— är på det klara med att hemmet
endast kan drivas under ett eller
annat år som ett provisorium. Vi har
alltså en anstalt som till 75 procent är
tömd på elever, som kan ta emot 28
elever och nu har 7 kvar. Man är på
det klara med att dessa skall flyttas om
något år. År det då klokt att på nytt
fylla hemmet med elever och lärare
för att sedan nästan omedelbart flytta
samtliga? Det måste väl vara lättare att
flytta 7 elever och 2 lärare än att flytta
28 med alla de lärare och den personal
i övrigt som behövs.

Här har talats om föräldrarna. Det
är klart att föräldrarna till dessa barn
är mycket bekymrade för sina barn och
mycket rädda för att de skall bli sämre
omhändertagna. Jag antar att många
av kammarens ledamöter sett Miraklet
på Vasateatern. Såvitt jag förstår var
Helen Keller inte enbart döv och blind
utan hade därtill en afasi av det svåraste
slaget. Miraklet som inträffade
var, att hon äntligen förstod att ord
betydde något. När lärarinnan pumpade
vatten över hennes ena hand och
samtidigt tecknade ordet vatten i den
andra, gick det äntligen upp för henne
att det tecknade betydde detsamma som
vatten. Det är samma sak med dessa
barn: även om de ser och hör så förstår
de ändå inte att orden betyder
någonting.

För att Ann Sullivan skulle kunna uträtta
någonting med Helen Keller krävde
hon att få ha henne helt för sig

158 Nr 24

Fredagen den
Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

själv. Hon måste göra barnet helt beroende
av sig för att få tillräckligt intim
kontakt med henne. Därför måste
hon avstänga Helen Keller från alla
störande inflytanden från andra håll.
Hon begärde och fick fjorton dagar för
detta. Det skall vara på scenen något
sådant kan vara möjligt! I verkligheten
går det inte att åstadkomma det på fjorton
dagar, inte ens med en Helen Keller.

Sedan krävde dock föräldrarna att
experimentet skulle avbrytas. De var
nöjda med flickan. Hon hade blivit tillräckligt
civiliserad för att man skulle
kunna ha henne i möblerade rum. Mer
krävde de inte. De var övertygade om
att hon aldrig skulle komma att tala
eller förstå. Vi kan ta hem henne nu,
när hon har funnit sig till rätta, sade
de. Vi är fullkomligt nöjda. Men då
utbrister lärarinnan förtvivlat, att föräldrarnas
kärlek är det största hindret
för att man skall kunna hjälpa barnen.

Det är likadant på Charlottendal. Barnen
är oerhört fästa vid lärarna, som
måste utestänga de unga från alla andra
inflytanden för att kunna bedriva undervisningen
effektivt. Även föräldrarna
märker hur oerhört starkt barnen
är fästade vid sina lärare och inser att
det vore grymt att ta dem därifrån. Man
har på Charlottendal lyckats med en
del fall, som man misslyckats med på
andra håll. Det är så det måste gå till.
Ljckas man inte med den ena behandlingsformen,
så måste man försöka med
en annan.

Man har emellertid även exempel på
misslyckanden. Det finns på Charlottendal
elever som varit vid anstalten i
tio år. De har fått den allra bästa talträning
och vård av sina lärare men ingen
arbetsträning. Bortsett från sitt handikapp
är de psykiskt normala och
friska. Man har koncentrerat sig på
talträningen men miraklet har inte hänt.
Barnen har inte lärt sig tala. De har
fått gå kvar på anstalten. Även föräldrarna
har tyckt att detta har varit det

26 maj 1961 em.

bästa, eftersom barnen har funnit sig
väl till rätta och älskat sina lärare.

Men man får aldrig slå sig till ro,
innan man har försökt allt. Man måste
alltid pröva andra utvägar. Går det inte
på grund av denna afasi att lära ett
barn att tala, så måste man försöka
anpassa det på annat sätt, t. ex. genom
någon form av arbetsträning eller yrkesutbildning.
Detta har man emellertid
inga resurser till på Charlottendal.

Anstalten har som sagt för närvarande
25 procent av det elevantal man
kan ta emot. Då är det väl lämpligt att
göra avvecklingen nu i stället för att
rusta upp den på nytt. Reservanterna
anser att skolöverstyrelsen borde ha
kunnat ordna det så, att anstalten kunnat
ta emot det antal elever den är
dimensionerad för. Ja, både anstaltens
huvudman och skolöverstyrelsen har
i tre år gjort allt för att lösa problemen
vid Charlottendal och att göra anstalten
till vad den var avsedd för, men
det har inte lyckats. Om riksdagen i
dag uttalar att man borde ha lyckats
med den saken, så ändrar det ju inte
faktum och gör det inte lättare att i
framtiden lyckas med vad man nu
misslyckats med under tre år.

Det finns ingen anledning att nu dra
upp någon diskussion om vems skulden
är till att man inte lyckats. Låt oss
nöja oss med att konstatera, att det inte
har gått, och i stället säga, att vi måste
försöka ordna på annat sätt för dessa
barn. Här finns nu en utväg. Skolöverstyrelsen
har tänkt sig att överflytta
sju å åtta barn till två särskolor, där
man har resurser för att verkligen ta
hand om dem. De skall alltså inte spridas
över alla särskolor i landet.

Den viktigaste uppgiften är emellertid
att se till, att forskningen på detta
område får större resurser, så att vi
snarast möjligt får en ordentlig plan
för hur man skall behandla sådana barn
som det här är fråga om. Lika viktigt
är att vi får talpedagoger. Vi har redan
kommit bra i gång med utbildningen

Nr 24 159

Fredagen den 26 maj 1961 em.

av sådana. Vi behöver så många pedagoger
att inte bara de svåraste afasifallen
kan få vård utan att hela landets
särskolor kan få talpedagoger. Det finns
nämligen barn med talrubbningar i
varenda särskola. Det är en mycket vanlig
komplikation vid psykisk efterblivenhet.
Vi behöver därför talpedagoger,
oavsett hur vi löser frågan om Charlottendal.

Det finns många punkter där vi är
överens. Skillnaden är bara den, att
reservanterna tror att man hjälper dessa
barn genom att behålla Charlottendal
några år till, medan utskottets majoritet
är övertygad om att man inte
härigenom hjälper barnen utan i stället
lägger hinder i vägen för andra
lösningar.

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Fröken Olsson sade att
reservanterna tror att denna behandling
hjälper barnen, men att det inte är så.
Men reservanterna vet att barnen här
blir hjälpta. Som jag redan antytt har
jag vetskap om detta genom landstingens
särskolor, där barnen varit inackorderade.
Man har, för att citera rektorn, nått
överraskande resultat.

I början av sitt anförande sade fröken
Olsson, att debatten var förvirrande. Det
kanske sammanhänger med att skolöverstyrelsen
sätter särskolestämpeln på
Charlottendal. Det är ingen särskola, det
är en genomgångsinstitution, en specialskola
där barnen tränas. De är ju intagna
på särskolorna men tillhör den
kategori som har möjlighet att efter träning
nå normala funktioner.

När man i remissvaren talar om att
Charlottendal skulle nedläggas, vill jag
framhålla att det beror på att man ger
anstalten denna stämpel av särskola. Det
är självfallet att vi måste ha våra sär -

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

skolor. Men detta är en specialanstalt,
och den måste finnas oavsett om den ligger
på Charlottendal eller blir flyttad.

Herr HEDIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag är glad för att fröken
Olsson är så positivt inställd till en
särskild undervisning av barn med afasier,
men jag tycker att konsekvensen av
hennes intresse för denna vårdform borde
vara, att hon förordade att man behåller
Charlottendal under något år till
dess att man kan få en annan anstalt av
minst samma kvalitet på annat ställe
och inte bryter sönder den enhet vi där
har.

Av särskild betydelse i sammanhanget
tycks vara den diagnos som ställts på
barnen vid Charlottendal. Mycket talar
för att den inte är riktig, att det inte
stämmer att 10 av de 13 eleverna är
lämpliga att överföras till särskola.

Doktor Bratt framförde i Dagens Nyheter
den 22/4 en kritisk synpunkt i
fråga om diagnosen. När särskoleinspektör
Wessman bemötte den den 27/4 sade
han bl. a., att doktor Bratt inte hade beaktat
att man vid inspektionen den 16
januari hade tagit hänsyn till vad psykologen,
som hjälpt till vid skolan, hade
sagt, och vidare till rektorns medverkan.
Men de ger ju inte särskoleinspektören
något stöd i detta sammanhang. Psykologen
Billing har i ett tidningsuttalande
den 23/1 sagt, att huvuddelen av
klientelet vid Charlottendal är barn med
talsvårigheter på grund av hjärnskador.
Rektor Danell har en helt annan
uppfattning än den skolöverstyrelsen
gjort sig till tolk för, vilket jag tidigare
refererat.

Fröken Olsson säger sedan, att man
vid Slagsta och Upplands Väsby där
man har försöksverksamhet skall ta
hand om dessa barn. Men låt verksamheten
vid Charlottendal fortsätta till
dess man fått nya erfarenheter, innan
man slår sönder en form av vård som
prövats mycket länge. Det är eu livs -

160 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

gärning som utförts av rektor Danell
genom den form av vård man har vid
Charlottendal.

Herr WEDÉN (fp):

Herr talman! Efter det anförande fröken
Olsson höll här tror jag ändå det är
nödvändigt att i någon mån försöka precisera
vad man är överens om och vari
meningsskiljaktigheterna består i denna
fråga. De består ju sannerligen inte, som
förut påpekats, i några politiska kontroverser,
som man skulle kunna tänka sig
när man ser den närmast kuriösa uppställningen
i statsutskottet.

Vi kan konstatera, herr talman, att
Landstingsförbundet, Särskolornas rektorsförening,
Särskolornas lärarförening,
Föreningen för foniatri och logopedi och
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn
kraftigt har understrukit behovet av en
särskild anstalt för barn med afasier och
andra svåra talfel. Det är särskilt betydelsefullt,
att dessa instanser uttryckt
denna mycket bestämda mening, ty genom
den talar just de personer som har
den direkta och praktiska kontakten med
de problem det här gäller.

Men jag vill framhålla, herr talman,
att även medicinalstyrelsen vitsordar behovet
av kontinuerlig pedagogisk handledning
av vissa barn med afasier och
också av en central anstalt för undersökning
och observationsbehandling av
andra barn med talrubbningar. Medicinalstyrelsen
anser emellertid att Charlottendal,
främst på grund av sin geografiska
belägenhet, inte är lämpligt för
det sista syftet och har inte något annat
recept för det första syftet, den kontinuerliga
pedagogiska behandlingen, än
fortsatt utredning.

Till och med skolöverstyrelsen, som
med benhård envishet och tvärtemot en
överväldigande majoritet av andra sakkunniginstanser
har drivit att nuvarande
verksamhet på Charlottendal skall
läggas ned, säger sig ha den uppfattningen,
att en specialanstalt behövs för

barn med afasier, men man vill inte godkänna
Charlottendal som sådan.

Jag vill emellertid slå fast, herr talman,
att om behovet av specialanstalt föreligger
principiell enighet, även om det
finns vissa nyanser i fråga om uppläggningen
av den verksamhet som skulle
ske vid en sådan specialanstalt och arbetsmetoderna
där. Vad jag vidare vill
slå fast är att Charlottendal i dag är en
sådan specialanstalt.

Då kommer man till den meningsmotsättning
som här föreligger, och den är
följande: Skall Charlottendal provisoriskt
bibehållas som den enhet hemmet
i dag är och med tillgång till de högt
kvalificerade talpedagogiska lärarkrafter
som där finns? — Dessa lärarkrafter är
de mest kvalificerade i landet enligt flera
experters försäkringar, vilket fröken
Olsson för övrigt en passant bekräftade,
i varje fall när det gäller omhändertagandet
av barn med de speciella svårigheter
det här i stor utsträckning gäller. Skall
denna enhet bibehållas åtminstone så
länge att man hinner finna en bättre
förläggning i anslutning till ett expertsjukhus?
Om det ansvariga statsrådet
och vederbörande myndigheter går in för
att finna en sådan förläggning, behöver
det naturligtvis inte ta så lång tid. Detta
är alltså det ena alternativet och den
ena uppfattningen.

Det andra alternativet och den andra
uppfattningen är, trots att man vitsordar
behovet av en specialanstalt, att den enda
anstalten av detta slag, som i dag existerar,
skall i varje fall temporärt upphöra
att existera och att man skall försöka
klara de förvisso mycket svåra problemen
på något annat sätt under tiden. Det
innebär alltså, att man för en ganska
vag förhoppning att i en framtid få
något som är det allra bästa skulle förstöra
det, som man har i dag, som ändå
är ganska bra och som man skulle kunna
bygga vidare på och förbättra.

Jag skulle, herr talman, med några
korta ord vilja redogöra för de intryck
jag personligen fått av de barns problem,

Nr 24 161

Fredagen den 26 maj 1961 em.

som det här är fråga om. Får jag då
först erinra om att vi haft en rad anmärkningar
och anklagelser mot anstalter
och vårdanläggningar för barn, därför
att omvårdnaden av barnen där skulle
ha haft drag av hårdhet, av oförmåga
och brist på tid att sätta sig in i barnens
individuella problem.

Fröken Olsson har för en stund sedan
bekräftat, att det sannerligen inte rör
sig om något problem av detta slag på
den anstalt det här är fråga om. Fröken
Olsson bekräftade detta klart och tydligt
och hon fastslog också behovet av
den individuella behandlingen av barnen
och vikten av ett speciellt förtroendeförhållande
mellan lärare och elever vid
behandlingen av dessa talsvårigheter.
Det har sin betydelse, att fröken Olsson
gjorde detta uttlande, eftersom en av de
främsta anledningarna till den kritik,
som från skolöverstyrelsen har riktats
mot Charlottendal och som utgör en del
av grunden för dess krav på att den nuvarande
verksamheten där skall läggas
ned och ersättas av en annan, närmast
pekar i rakt motsatt riktning. Med denna
kritik tycks skolöverstyrelsen nämligen
ha menat, att den individuella personliga
omtanken om och behandlingen av barnen
på Charlottendal på något sätt har
gått för långt, att intresset och ansträngningarna
från hemmets lednings sida så
koncentrerats på att lära barnen tala,
att deras inhämtande av faktiskt kunskapsstoff
har blivit lidande och inte på
ett tillfredsställande sätt kunnat följa
skolöverstyrelsens mallar eller rapporteras
till styrelsen.

.lag vill för min del bestämt bestrida,
herr talman, att en sådan bedömningsgrund
kan användas, i varje fall med
någon avgörande verkan, när det gäller
dessa barn. Jag tror inte det skulle skada
— även om timmen blivit sen —■ om
kammarens ledamöter ett ögonblick sökte
göra sig en föreställning om den situation,
som från början är dessa barns.
Det slag av isolering, som drabbar ett
blint barn eller en blind människa över
It - Andra kammarens protokoll 1961.

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

huvud taget, tror vi kanske — sannolikt
förhastat — att vi något så när kan
sätta oss in i. Men här gäller det barn,
som från början inte kan eller hai
mycket svårt, trots att deras hörsel
fungerar, att kombinera ljud till begripliga
ord och meningar. De kan därför
inte använda språket, det förnämsta av
alla kontaktmedel, för att ge uttryck för
sina tankar och upplevelser eller genom
språket mottaga intryck av andras tankar
och upplevelser.

Jag tror det är kolossalt svårt att ens
tillnärmelsevis sätta sig in i den ensamhet
och isolering, som dessa barn lever
i. Jag har sett teckningar av sådana barn,
som även till en fullkomlig lekman som
mig förmedlar signaler från en stark
själslig spänning, från ett intensivt inre
liv, som likväl inte kunnat komma eller
i varje fall inte ännu kiinnat komma till
något fullödigt uttryck genom språket.

Det är då inte så märkvärdigt, att talpedagogerna
på Charlottendal sett som sin
främsta uppgift — och det tycker jag att
de har gjort rätt i — att i första hand riva
ner isoleringsmurarna, som omger dessa
barn _ ett långvarigt och tålmodigt arbete
för att göra språkets verktyg användbart
för dem. Självfallet sker detta med
mer eller mindre stor framgång och i
olika takt för olika barn. Det är därför
denna undervisning måste äga rum med
så individualiserade metoder. Kunskapsstoff
kan bara förmedlas allteftersom
barnen kan lära sig att begagna språket.
Då är det inte så lätt att följa schemat
och inte heller att rapportera enligt detta.

Jag vill framhålla, herr talman, att jag
är förvånad över några av de uttalanden
som förekommer i de inlagor från skolöverstyrelsen,
som är medtagna i utskottets
betänkande. Det sägs i ett yttrande
från skolöverstyrelsen, att »då inget av
de barn, som nu vistas vid Cliarlottendalshemmct,
riskerar att berövas den
undervisning och vård, som i varje enskilt
fall är behövlig, har överstyrelsen
icke ansett sig kunna förorda, att staten
skall ikläda sig sådan kostnad, som är

Nr Vi

162 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

erforderlig för att på ett tillfredsställande
sätt driva hemmet med nuvarande vårdform».
Detta är måste jag säga, herr talman,
ett mycket märkligt och djärvt uttalande
mot bakgrunden av andra remissyttranden,
hållna i en mindre kategorisk
men därför inte mindre tillförlitlig
form, av vilka ett par förut åberopats
i debatten.

Jag tänker härvid på uttalandena från
Särskolornas rektorsförening — jag skall
inte citera dem igen — och även på ett
uttalande från Svenska särskolornas lärarförening,
som säger att den »anser
det följaktligen beklagligt att frågan om
nedläggande av Carlottendals skolhem
aktualiserats redan nu. Med tanke på
de resurser som för närvarande står till
buds för en regionalt ordnad specialundervisning
anser vi att ett särskilt skolhem
för psykiskt efterblivna barn med
svåra talfel bör finnas, till dess möjligheter
för en effektiv behandling av
dessa barn kan ges enligt skolöverstyrelsens
planer.»

Det kan tilläggas att här rör det sig
sannerligen inte bara om psykiskt efterblivna
barn. Det är, som framgår av debatten
här, svårt att säga vad som är
psykiskt efterblivet när det gäller barn
som har de här redovisade svårigheterna
att uttrycka sig och uppfatta tal.

Vidare säger Svensk förening för foniatri
och logopedi: »Det innebär av allt
att döma att man avskaffar en specialinstitution
utan att erbjuda något bättre
eller ens likvärdigt alternativ.» Dessutom
säger Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn: »Det är ur föräldrasynpunkt
oantagbart, att de barn det här
gäller utplaceras på särskolor, där resurser
för afasibehandling saknas.»

Jag har velat nämna detta, herr talman,
tv här säger ändå en råd sakkunniginstanser,
att den garanti som skolöverstyrelsen
velat utfärda inte är hållbar.

Till detta svaras då bl. a. — och
fröken Olsson förde ett resonemang av
det slaget på ett i och för sig mycket

försynt och bestickande sätt — att det
ändå rör sig om ett så litet antal barn.
Herr talman! Jag tror inte att det gör
det, ty det rör sig inte bara om de barn,
som nu vistas vid Charlottendals skolhem,
utan även om dem som skulle vara
i behov av att komma till hemmet och
borde få komma dit, om anstalten i sin
nuvarande enhetliga form på ett effektivt
sätt kan nyttja de skickliga talpedagoger
som verkar där.

Att följa propositionen och lägga ned
Oharlottendals skolhem innan någon
motsvarighet skapats på en annan och
lämpligare belägen ort skulle vara en
omedveten grymhet inte bara mot de
barn, som nu är på Charlottendal, utan
även mot många andra, för vilka den
tid skulle onödigt förlängas, inom vilken
de skulle kunna beredas effektiv vård
och effektiva möjligheter att träda in i
språkets värld.

Det är skäl av detta slag, herr talman,
som kommit mig att ansluta mig till reservationen.

I detta anförande instämde fröken
Elmén (fp).

Fröken OLSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wedén har vid
flera tillfällen åberopat Särskolornas
rektorsförening och dess remissvar. Det
måste givetvis fästas stort avseende vid
den föreningens synpunkter, och jag
skall be att få läsa upp ytterligare ett
par avsnitt ur deras remissvar för att
göra bilden av deras inställning något
mer nyanserad. Föreningen säger att det
torde för närvarande knappast finnas
förutsättningar för skapandet av särskilda
skolor för dessa barn utan skolundervisningen
av dessa torde tills vidare få
ske vid landstingens särskolor. Rektorsföreningen
anser det emellertid i högsta
grad önskvärt, att intensivbehandling av
särskoleelever med såväl afasier som
andra svåra talrubbningar kan äga rum
och att tillräckliga resurser härför skapas.
Intensivbehandlingen bör icke förläggas
till en särskola utan till ett sär -

Nr 24 163

Fredagen den 26 maj 1961 em.

skilt institut, som bör inrättas i Stockholm
eller Göteborg, där foniatrisk,
barnpsykiatrisk, pedagogisk och psykologisk
expertis finnes. Rektorsföreningen
ställer sig vidare mycket tveksam
till lämpligheten av att Charlottendal
bibehålies som särskola. Föreningen
föreslår att hemmet nedlägges och att
ett provisoriskt institut för särskolebarn
med svåra talrubbningar inrättas i stället.
Men man kräver att den administrativa
och pedagogiska ledningen av institutets
verksamhet anförtros åt föreståndare
med de speciella kvalifikationer,
som kan anses erforderliga för skötseln
av ifrågavarande behandlingsinstitut.
Hemmets nuvarande talpedagoger, rektor
och en lärare, bör helt få ägna sig åt
institutets huvuduppgift — talundervisningen.
Behandlingen vid institutet bör
begränsas till för varje särskilt fall anpassad
tid, varefter eleverna flyttas tillbaka
till respektive särskolor.

Detta är väl en ganska allvarlig kritik
mot de nuvarande förhållandena och
kan väl inte tagas som ett tillstyrkande
av att hemmet skall fortsätta sin verksamhet
i dess nuvarande form.

Herr WEDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har vid flera tillfällen
i mitt föregående anförande framhållit,
att jag inte har någon annan mening
än att ett fortsättande av den nuvarande
verksamheten vid Charlottendals
skolhem måste betraktas som ett
provisorium till dess man får en bättre
geografisk förläggning. Men ingenting
av det som fröken Olsson nyss läste upp
— jag skulle kunna läsa upp precis detsamma
— kan ett ögonblick sätta i fråga
riktigheten av den framställning jag gav,
nämligen att Särskolornas rektorsförening
och jag, reservanterna och motionärerna
har precis samma mening på
denna punkt: att man inte bör avveckla
denna verksamhet innan man har något
annat att sätta i stället. Fröken Olsson
har på denna punkt en annan mening

- jag vill bara konstatera, att min me -

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

ning i detta avseende helt överensstämmer
med Särskolornas rektorsförenings.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Även jag hade tänkt
börja mitt anförande med att citera
Särskolornas rektorsförening. Jag behöver
inte göra det sedan fröken Olsson
gjort det, utom när det gäller klämmen,
vilken är mycket intressant och som
kanske ger situationen i ett nötskal.
Där skriver föreningen att särskolan
vid Charlottendal bör nedläggas och
att ett provisoriskt institut för behandling
av särskolebarn med afasier och
andra talrubbningar bör provisoriskt
förläggas till Charlottendal i avvaktan
på resultatet av föreslagen utredning.

Men det är ju detta som är omöjligt,
alldenstund det, om särskolebarnen förs
bort från Charlottendal, i dag endast
blir tre barn kvar vid hemmet med vad
vi här kallar afasier och andra svåra talrubbningar,
och efter den 1 juli kommer
endast ett sådant barn att finnas kvar
vid hemmet. Det är fullkomligt otänkbart
att under ett år arbeta med Charlottendal
som ett provisorium.

Sedan skall man kanske inte göra
gällande, att det inte finns någon medicinsk
expertis bakom skolöverstyrelsen.

1 den inspektion som skolöverstyrelsen
gjorde deltog medicinalstyrelsens medicinska
expert. Så helt utan medicinsk
sakkunskap står sannerligen skolöverstyrelsen
inte i denna fråga.

Det mest intressanta i denna debatt
är, att den avgörande frågan för regering
och riksdag, nämligen frågan om
användningen av resurserna på bästa
sätt, över huvud taget inte berörts. Herr
Svensson i Stenkyrka snuddade ett ögonblick
vid barnen på Mogård, de allvarligt
hörselskadade, psykiskt efterblivna
barnen med komplicerade handikapp,
hjärnskador, spasticitet och dylikt. Ingen
av dem som talat för reservationen
och inte heller reservationen ägnar en
tanke åt det stora problemet, nämligen

164 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

överförandet till Charlottendal av Mogårdsbarnen.
Jag skall därför, herr talman,
huvudsakligen ägna mig åt detta,
men dessförinnan vill jag kommentera
reservationen. Kommentaren gäller också
de tidigare inlägg som gjorts här i
kammaren.

Man säger i reservationen, att det
föreligger särskilda problem beträffande
normalbegåvade barn med svåra talfel
och att sådana barn inte med framgång
torde kunna behandlas i vanliga
särskolor. Det är vi helt eniga om. Det är
en argumentering som slår in öppna
dörrar. Det är inte detta det är fråga
om, utan det är särskolebarnen på Charlottendal
som är den helt dominerande
gruppen.

Vidare säger man att behovet av en
anstalt, där intensivbehandling av elever
med såväl afasier som andra svåra
talrubbningar kan äga rum och varifrån
eleverna hänvisas dit där de har den
största utsikten att få fortsatt lämplig
utbildning, synes vara stort. Det är vi ju
alla överens om, men vi är också överens
om att en sådan behandling inte kan
komma till stånd på Charlottendal.

Det tredje påståendet i reservationen
av samma art är, att om man upprätthåller
den nuvarande verksamheten vid
hemmet under en begränsad tid, så kan
man enligt reservanterna överflytta
verksamheten i sammanhållet skick till
en annan, lämpligare ort. Det finns
emellertid ingen verksamhet vid Charlottendal,
som kan betraktas såsom en
enhet och som man i sammanhållet
skick kan flytta över.

Vad är det som med andra ord kommer
att hända om Charlottendal bibehålies?
Jo, vi bibehåller helt enkelt en
skola för svårt skadade siirskolebarn.
Det blir ingalunda någon specialanstalt
för barn med afasi, vilka reservanterna
så varmt talar för. För afasibarnen
bibehålies med andra ord ingenting, därför
att vi tyvärr inte har någon specialanstalt
för dem. Det nyskapas inte heller
någon institution genom att nu upp -

rätthålla Charlottendal ytterligare ett år.
För normalbegåvade barn med talrubbningar
finns för närvarande endast örebroskolan
att tillgå. Det är ett ovedersägligt
faktum i hela denna diskussion.
Vad kostnaderna beträffar tycker jag att
det är en oväsentlig synpunkt i ett så
allvarligt sammanhang som detta, om
det blir några 10 000 kronor mer eller
mindre i den ena eller andra riktningen.
Vad man kan stryka under är att någon
förskjutning av kostnadsfördelningen
till landstingens nackdel inte skulle inträffa
vid en nedläggning av Charlottendal.
Snarare tvärtom!

Men varför är det så bråttom, kanske
någon undrar. Är tidpunkten för nedläggningen
av Charlottendal den 1 juli
oåterkallelig? Är det möjligen så, att det
gått prestige i frågan? Har skolöverstyrelsen
fått för sig detta och vill driva
sill mening in absurdum? Ingenting kan
vara mer felaktigt. Det finns nämligen
även här en rad sakliga skäl för att omläggningen
skall ske nu.

Det har märkligt nog i denna långa
debatt inte erinrats om ett så självklart
faktum som att hela denna situation
har uppkommit, därför att Föreningen
Sävstaholmsskolorna själv beslutat att
inte upprätthålla verksamheten längre
än till utgången av innevarande budgetar.
Vi vet vidare — fröken Olsson har
grundligt gått igenom denna argumentering
— att de barn som vistats på Charlottendal
kommer att kunna placeras.
Det rör sig om 7 å 8 barn. Antalet är i
och för sig inte avgörande. Men det blir
avgörande, ärade kammarledamöter, om
vi tar hänsyn till de 25 barnen på Mogård.
När det gäller människor med handikapp
kan man inte påstå, att den ena
är hårdare drabbad än den andra. Men
man kan under alla förhållanden inte
göra gällande, att Mogårdsbarnen skulle
vara en grupp som man i detta läge inte
måste ta den allra största hänsyn till.

Vad är det för barn det där är fråga
om? Det är dem jag nyss skildrade.
Inom samma anstalt skall vi alltså ha

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 165

ett vuxet vård- oeh arbetshemsklientel
och barn i skolplikt^ ålder. Det är
självfallet en ytterligt olämplig miljö
för dessa döva barn att växa upp i.
Skolöverstyrelsen säger — och självfallet
står lärarkåren på Mogård helt bakom
detta — att det inte längre är möjligt
för myndigheterna att ta ansvaret
för förhållandena när det gäller de döva
barnen på Mogård: att tillsammans
med vuxna döva, som lider av svåra
komplikationer till dövhet, intelligensdefekter,
ofta psykiska och neurotiska
rubbningar o. s. v. försöka meddela en
undervisning är omöjligt. Vid upprepade
tillfällen har skolhemmets ledning
endast tack vare den yttersta vaksamhet
lyckats avvärja övergrepp mot skolelever
från det vuxna vårdklientelets
sida. Allvarliga tillbud har skapat mycket
stor oro såväl inom centrala skolmyndigheter
som bland den personal
som har ansvar för barnen.

Herr talman! Vi skulle kunna diskutera
Charlottendal och afasibarnens situation
och problem, men i dagens läge
kommer vi inte ifrån, att situationen
i korthet kan uttryckas så: Staten
skall överta Charlottendal den 1
juli. Det kommer då att finnas sju barn
där. De allra flesta av dem är att hänföra
till ett särskoleklientel. De kan —
och det anser vi oss ha garantier för
— placeras på andra särskolor. De är
redan nämnda. På den andra sidan har
vi 25 döva barn på Mogård, som genast
bör föras bort från vård- och arbetshemmet.
De kan samtliga placeras på
Charlottendal den 1 juli i år.

I denna situation är det väl rimligt
att departementet och regeringen och
utskottet stannat för den lösning som
nu är föreslagen. När en myndighet, i
detta fall skolöverstyrelsen, stödd av
medicinalstyrelsen, klart säger ifrån,
att den inte vill ta ansvaret längre och
den har en praktisk lösning att föreslå,
som dessutom för alla berörda parter
förefaller vara tillfredsställande, då
är det svårt för departementschefen att

Statens dövskolor m. m.: Avlöningar

mot denna sakkunskap våga fortsätta
att ta ansvaret. Jag har inte ansett mig
kunna göra det och har därför, övertygad
av skolöverstyrelsens synpunkter,
föreslagit denna omläggning av verksamheten.

Herr WEDÉN (fp):

Herr talman! Jag förstår mycket väl
att ecklesiastikministern har befunnit
sig i en svår situation och att avgörandet
varit besvärligt. Vad jag vill tilllägga
på den punkten är, att jag inte
kan tro att ecklesiastikministern skulle
ha varit så övertygad om det riktiga
i att framlägga propositionen, om
han när detta skedde hade varit lika
grundligt underrättad som han nu är
om den mening, som hyses av alla de
andra sakkunniga instanser som åberopats
under debatten.

Ecklesiastikministern säger beträffande
Mogårdsbarnen, att man måste
väga de krav som de kan ställa mot de
krav som barnen på Charlottendal kan
ställa. Jag tycker också det, herr talman,
men den oerhört stora skillnaden
som jag ser det är den, att Mogårdsbarnen
ju inte hotas av någon stor och
omedelbar försämring i sitt läge, även
om detta läge inte är gott. När det gäller
barnen på Charlottendal och framför
allt när det gäller de barn som skulle
kunna komma dit, om anstalten och
dess talpedagoger rätt utnyttjades, så
hotas de däremot närmast av en katastrof.

Vidare säger ecklesiastikministern,
att det inte finns någon sammanhållen
grupp på Charlottendal. Jo, de sammanhållna
grupper det gäller är dels den,
som finns där nu, och dels den, som
skulle kunna bildas av nya elever och
samma lärare om man fortsatte denna
verksamhet i ett enhetligt skick, vilket
uppenbarligen inte är meningen.
Den skall i stället splittras upp.

Det är skillnaden, herr talman. Därför
kan ecklesiastikministerns argumentering
inte rubba min mening.

166 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Statens dövskolor m. m.: Omkostnader

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Jag förstår statsrådets
inställning med tanke på det grundliga
material som skolöverstyrelsen har
levererat till departementet. Kanske är
detta material något ensidigt, och det
är väl mänskligt. Beträffande Mogårdsbarnen
sade jag redan tidigare, att den
frågan inte är kontroversiell. Det är
bara fråga om tidpunkten då en omflyttning
kan ske.

När det sedan gäller det fåtal barn
som nu finns på Charlottendal, så får
jag säga att det är överraskande att det
kommer nya ansökningar till denna anstalt.
Det har emellertid förekommit,
att ansökningar legat hos skolöverstyrelsen
ett halvår och sedan återsänts
med avslag. Det finns särskolerektorer
som är oroliga för ett visst klientel
som de anser skulle kunna nå en förbättring
efter den behandling de kan
få där.

Statsrådet sade också att det inte
finns någon specialanstalt för afasibarn.
En sådan är på sitt sätt Charlottendal.
Det är därför vi är angelägna om att
den uppehålls tills vidare.

överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets berörda
hemställan med den ändring däri, som
föranleddes av bifall till den vid punkten
fogade reservationen 1); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Hedin begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
3:o) i utskottets utlåtande nr 129, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till reservationen 1) av herr Boman
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 42 ja och
100 nej, varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan med den ändring däri,
som föranleddes av bifall till den vid
punkten fogade reservationen 1) av
herr Boman m. fl.

Punkten 4

Statens dövskolor m. m.: Omkostnader

Kungl. Maj:t hade (punkt 130, s. 234
—236) föreslagit riksdagen att till detta
ändamål för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 1 909 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft de under närmast
föregående punkt angivna motionerna
1: 92 och II: 117, i vilka hemställts,
att riksdagen måtte uppdraga åt
vederbörligt utskott att vidta de ändringar
under förevarande punkt, som
föranleddes av det i motionerna påyrkade
beslutet om hemställan till Kungl.
Maj :t om uppdrag åt skolöverstyrelsen
att tills vidare låta driva Charlottendals
skolhem med nuvarande vårdform.

Utskottet hemställde att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag samt med avslag å motionerna
I: 92 och II: 117, såvitt nu vore i fråga,
till Statens dövskolor m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1961/62 under åt -

Nr 24 167

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Byggnadsarbeten vid statens dövskolor m. m.

tonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 909 000 kronor.

En med nr 2) betecknad reservation
hade avgivits av herrar Boman, Ivar
Johansson, Axel Johannes Andersson,
Per Jacobsson, Birke, Thorsten Larsson,
Kaijser, Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
Nilsson i Göingegården, Wedén,
Larsson i Hedenäset, Helén och Nelander,
vilka under förutsättning av
bifall till reservationen 1) ansett att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna 1:92 och 11:117,
såvitt nu vore i fråga, till Statens dövskolor
m. m.: Omkostnader för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 984 000
kronor.

Sedan punkten föredragits anförde

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation
nr 2).

Vidare yttrades ej.

Den vid punkten fogade reservationen
2) av herr Boman m. fl. bifölls.

Punkterna 5—7

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten S

Byggnadsarbeten vid statens dövskolor
m. m.

Kungl. Maj :t hade i propositionen
nr 1 beträffande kapitalbudgeten (bilaga
30, punkt 16, s. 35—41 av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1961)
föreslagit riksdagen att dels godkänna
det mellan byggnadsstyrelsen och Föreningen
Sävstaholmsskolorna träffade
avtalet angående statens övertagande av
Charlottendals skolhem i Gnesta, dels
ock till Byggnadsarbeten vid statens
dövskolor in. m. för budgetåret 1961/62
anvisa ett investeringsanslag av
2 487 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft de under punkten
3 angivna motionerna 1:92 och
II: 117, i vilka hemställts, att riksdagen
måtte uppdraga åt vederbörligt utskott
att vidta de ändringar under förevarande
punkt, som föranleddes av yrkandet
i motionerna om hemställan till Kungl.
Maj:t rörande uppdrag åt skolöverstyrelsen
att tills vidare låta driva Charlottendals
skolhem med nuvarande vårdform.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte godkänna det
mellan byggnadsstyrelsen och Föreningen
Sävstaholmsskolorna träffade avtalet
angående statens övertagande av
Charlottendals skolhem i Gnesta;

II. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 92 och II: 117, såvitt
nu vore i fråga, till Byggnadsarbeten
vid statens dövskolor m. m. för budgetåret
1961/62 under statens allmänna
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 2 487 000 kronor.

En med nr 3) betecknad reservation
hade avgivits av herrar Boman, Ivar
Johansson, Axel Johannes Andersson,
Per Jacobsson, Birke, Thorsten Larsson,
Kaijser, Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
Nilsson i Göingegården, Wedén,
Larrsson i Hedenäset, Helén och Nelander,
vilka under förutsättning av
bifall till reservationen 1) ansett att
utskottet under II) bort hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt motionerna 1:92
och II: 117, såvitt nu vore i fråga, till
Byggnadsarbeten vid statens dövskolor
m. m. för budgetåret 1961/62 under
statens allmänna fastighetsfond anvisa
ett investeringsanslag av 2 273 000 kronor.

Sedan punkten föredragits anförde

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation nr 3).

168 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Ökad utbildning av läkare och tandläkare

Vidare yttrades ej.

Kammaren biföll utskottets hemställan
med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till den vid punkten fogade
reservationen 3) av herr Boman
in. fl.

§ 7

Ökad utbildning av läkare och tandläkare
m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
130, i anledning av Kungl. Maj ris proposition
angående ökad utbildning av
läkare och tandläkare m. m.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr NILSSON i Göingegärden (h):

Herr talman! Till detta statsutskottets
utlåtande har jag tillåtit mig att
foga en blank reservation i akt och mening
att få redovisa några sypunkter
på dessa båda Kungl. Majrts förslag om
läkar- och tandläkarutbildningen —
synpunkter sedda ur den synvinkel en
landstingsman får med hänsyn till det
praktiska arbetet med landstinget som
huvudman för sjukvården.

Först skulle jag dock beträffande detta
departementsförslag vilja beklaga, att
det i likhet med så många andra inte
har kunnat lämnas tidigare. Även om
det har sagts förut vid denna vårriksdag
kan jag inte låta bli att upprepa,
att utskottsbehandlingen tvingas ske under
tidsnöd och alt som nu frågan om
läkar- och tandläkarutbildningen slutgiltigt
måste behandlas i brådskans tecken.
Skulden härtill kan inte skrivas
på riksdagens konto. Orsaken till snedbelastningen
i arbetet är att söka i
kanslihuset — det är vi väl ense om
vid det här laget.

Till grund för departementsförslaget
om läkarutbildningen ligger läkarprognosutredningens
betänkande »Om läkarbehov
och läkartillgång». De siffror
i ämnet, som har räknats fram för åren
1970 och 1980 bör nog tagas med en
viss försiktighet, och den prognosme -

m. m.

tod som har använts förefaller inte att
vara tillförlitlig. Men osäkerheten i siffermaterialet
får naturligtvis inte hindra,
att man åtminstone på kort sikt planerar
en ökning av läkarutbildningen.
Samtidigt får man emellertid hoppas,
att det så småningom skall bli möjlighet
att ställa mera tillfredsställande
långsiktsprognoser beträffande behov
och tillgång på läkare. Pågående och
kommande utredningar på området bör
allvarligt ta sikte härpå. Det förhållandet,
att vårdtiderna under senare år
minskats ner till hälften på såväl det
medicinska som det kirurgiska området
bör väl också beaktas i utredningsavseende.
Forskningen på området bör
väl ytterligare öka dessa möjligheter.

Frågan om läkarutbildningen måste
givetvis sättas in i det större sammanhang,
av vilket det är en integrerande
del.

Man kan t. ex. inte diskutera tillgång
och efterfrågan på läkare utan att samtidigt
föra in i bilden även de övriga
personalkategorier, som är verksamma
inom sjukvården. I själva verket är det
ju så, att läkarbristen och sjuksköterskebristen
jämte bristen på övrig personal
— sjukgymnaster och arbetsterapeuter
— egentligen bara är två sidor
av samma problem. För mig framstår
det nära nog som meningslöst att utbilda
en mängd läkare, om man inte
samtidigt säkerställer tillgången på sjuksköterskor
och annan personal på sjukhusen.
När man förbättrar utbildningsmöjligheterna
på läkarsidan måste man
därför även se till att utbildningskapaciteten
utökas i samma takt beträffande
den övriga personalen.

I dessa dagar ser man ute i landet
fram mot en ny sjukvårdskris under
sommarmånaderna. Främst är det bristen
på sjuksköterskor som gör att många
sjukhusavdelningar måste slå igen. Det
anses att situationen på sjukhusområdet
den här gången t. o. m. blir svårare att
bemästra än tidigare. Till detta kommer,
att det på sina håll förekommer sjukhus -

Nr 24 169

Fredagen den 26 maj 1961 em.

ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m.

avdelningar som man i brist på personal
aldrig haft möjlighet att över huvud taget
öppna för några vårdbehövande. I detta
läge ligger det nära till hands att fråga
sig vilket problem som i det långa loppet
blir det mest svårlösta: läkarbristen eller
sjuksköterskebristen. Många tecken tyder
på att vi under åren framöver kommer
att få uppleva fler debatter om sjuksköterskorna
än om läkarna.

Visserligen har det gjorts en hel del
för att öka utbildningsmöjlighetern för
sköterskorna. De har också erhållit en
viss förbättring i lönesättningen; det
skall erkännas. Men det är tveksamt, om
denna förbättring är tillräcklig med hänsyn
till den konkurrenssituation, som
man måste räkna med för deras del. Jag
tänker här särskilt på den obekväma arbetstid,
som är utmärkande för just vårdyrkena.
Man måste ha fullt klart för sig,
att utvecklingen på de flesta områden
går mot gynnsammare arbetstider.

Om regeringen verkligen menar allvar
med sina ansträngningar att öka tillgången
på sjuksköterskor, måste den
bl. a. se till att avgången ur yrket blir
väsentligt mindre. Det gäller då framför
allt att utforma beskattningen av gifta
sköterskor på sådant sätt, att det lönar
sig för dem att stanna kvar i arbetet. Med
nuvarande marginalskattesatser innebär
det för många — ja, alltför många gifta
sjuksköterskor en ren ekonomisk förlust
att ta arbete utanför hemmet. Regeringen
bör ta sig en allvarlig funderare
och snarast möjligt söka komma till rätta
med problemet. Det är något av en
skamfläck i »folkhemmet», att dyrbara
sjukvårdsavdelningar vid våra lasarett
skall stå tomma på grund av bristen på
vårdpersonal.

ökningen av de personella resurserna
inom sjukvården måste under åren framöver
göras mera samstämd med utbyggnaden
av sjukhusen. För närvarande har
man intryck av att det här inte är fråga
om en balanserad expansion utan om
en expansion i otakt. Vad som saknas är
uppenbarligen ett organ, som kunde sam -

ordna lasarettsvården även ur administrativ
synpunkt. Ett sådant skulle förbättra
möjligheterna till överblick över
hela sjukvårdsområdet och även ge ett
bättre underlag för en bedömning av hur
olika reformer, som beslutas bär i riksdagen,
påverkar användningen av våra
resurser på sjukhusområdet. Det är betecknande
för det nuvarande läget, att
sjukförsäkringens konsekvenser i fråga
om ökad efterfrågan på sjukhusens tjänster
ännu inte blivit fullt klarlagda.

Jag är väl medveten om att departementschefen
har uppmärksamheten riktad
på den bristande balansen mellan
läkare och sjukvårdspersonal — vilket ju
också redovisats i propositionen — men
jag tror frågan är så akut, att det behövs
krafttag och snabba sådana för att klara
problemet.

I den proposition vi nu behandlar tar
herr statsrådet även upp frågan om tandläkarutbildningen.
Det framgår klart av
de siffror departementschefen anför, att
man inte förmått genomföra det program
för folktandvårdens utbyggnad som tidigare
planerats. Bristen på tandläkare är
karakteristisk för situationen inom folktandvården.
Av omkring 2 000 tandläkartjänster
var den 1 mars i år 285 vakanta
_ det största antal som hittills registrerats.
Mot denna bakgrund förefaller det
anmärkningsvärt, att departementschefen
inte förelagt riksdagen ett mera fulllödigt
förslag till förbättring av utbildningsmöjligheterna
för tandläkare. Allt
som allt gäller förslaget bara en utökning
av utbildningskapaciteten i Umeå
med 20 elever per årskurs. Med en utbyggnad
av den storleksordningen lär
man inte inom överskådlig tid komma
till rätta med briststituationen inom folktandvården.
Redan vid 1955 års riksdag
bestämdes att en tidigare i princip beslutad
ny tandläkarhögskola skulle förläggas
till Göteborg. Men någon plan för
skolans uppförande har ännu inte förelagts
riksdagen. Hur kommmer det sig,
herr statsråd, att man inte kommit liingre
med det projektet? Det borde i alla fall

170 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Naturastipendier åt studerande vid universiteten m. fl. läroanstalter

ha hänt någonting med frågan under de
gångna sex åren.

Herr talman! Jag har med det sagda
velat redovisa några frågor, som man
från landstingshåll gör sig med hänsyn
till Kungl. Maj:ts förslag, vilket givetvis
trots dessa kritiska synpunkter är tacknämligt.
Jag har, herr talman, intet yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8

Anslag till naturastipendier åt studerande
vid universiteten m. fl. läroanstalter
m. m. samt åtgärder för avskrivning
av vissa studielån

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
131, i anledning av Kungl. Maj :ts framställningar
angående dels anslag för
budgetåret 1961/62 till naturastipendier
åt studerande vid universiteten m. fl.
läroanstalter in. m., dels ock åtgärder
för avskrivning av vissa studielån jämte
i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1 och 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3

Naturastipendier åt studerande vid universiteten
m. fl. läroanstalter

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj :t under åttonde huvudtiteln (punkt
324, s. 705—711 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1961) föreslagit
riksdagen att till detta ändamål
för budgetåret 1961/62 anvisa ett reservationsanslag
av 22 615 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Ragnar Bergh och Sveningsson
(I: 402) och andra inom andra kamma -

ren av herr Palm m. fl. (II: 488), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte besluta,

a) att avslå Kungl. Maj :ts förslag under
åttonde huvudtiteln angående Naturastipendier
åt studerande vid universiteten
m. fl. läroanstalter;

b) att statlig kreditgaranti skulle medges
åt studerande som vore inskriven
vid universitet, högskola eller därmed
jämförlig läroanstalt och där bedreve
studier;

c) att studerande som avlagt primärexamen
skulle erhålla examenspremiuin
i enlighet med vad i motionen anförts,
nämligen att examenspremie skulle utgå
med 2 000 kronor för varje år vartill
normalstudietiden enligt kursplanen
beräknades. Under övergångstiden skulle
gälla att den som avlagt examen innan
normalstudietiden förlupit räknat
från och med den 1 juli 1961 erhölle
premie i förhållande till den förflutna
studietiden. Därvid uppdelades läsåret i
fyra delperioder omfattande respektive
augusti—oktober, november—december,
januari—mars samt april—juni.
Påbörjad delperiod räknades som hel
sådan.

Från regeln att examen skulle ha avlagts
för erhållande av premie kunde
efter prövning dispens erhållas, där studieavbrottet
vore beroende av långvarig
sjukdom och eljest skäl ansåges föreligga; d)

att till Examenspremier för studerande
som avlagt primärexamen vid
universitet, högskolor eller därmed
jämförliga läroanstalter anvisa för budgetåret
1961/62 ett förslagsanslag av
7 500 000 kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Hilding m. fl. (I: 411) och den
andra inom andra kammaren av herr
Tobé m. fl. (II: 492), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta hemställa
hos Kungl. Maj:t om utfärdande av
övergångsbestämmelser för 1961/62 i
stipendiereglementet, vilka berättigade

Nr 24 171

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Naturastipendier åt studerande vid universiteten m. fl. läroanstalter

utländska studerande att söka och erhålla
naturastipendium utan hinder av
vad som föreskreves beträffande längsta
närvarotid vid läroanstalten.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 411 och II: 492, besluta
att hos Kungl. Maj:t hemställa om utfärdande
för läsåret 1961/62 av sådana
övergångsbestämmelser till stipendiereglementet,
som berättigade utländska
studerande att söka och erhålla naturastipendium
utan hinder av vad som
föreskreves beträffande längsta närvarotid
vid läroanstalten;

II. att motionerna 1:402 och 11:488,
i vad de avsåge statlig kreditgaranti och
införande av examenspremier, icke måtte
av riksdagen bifallas;

III. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 402 och II: 488, såvitt
här vore i fråga, till Naturastipendier
åt studerande vid universiteten
m. fl. läroanstalter för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 22 615 000
kronor;

IV. att motionerna I: 402 och II: 488,
i vad de avsåge anslag till examenspremier,
icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservationer hade avgivits

1 a) av herrar Birke, Kaijser, Staxäng
och Nilsson i Göingegården, vilka ansett dels

att viss del av utskottets yttrande
bort ersättas med text av i reservationen
angiven lydelse,

dels ock att utskottet under II)—IV)
bort hemställa

II. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:402 och 11:488, såvitt
här vore i fråga,

a) besluta att studerande, som avlagt
akademisk och därmed jämförlig
primärexamen, skulle — med bibehållande
av rätt till statlig kreditgaranti
— från och med den 1 januari 1962

erhålla examenspremium i enlighet med
vad reservanterna förordat;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning i de avseenden,
som av reservanterna angivits;

III. att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:402 och 11:488,
såvitt här vore i fråga, till Naturastipendier
åt studerande vid universiteten
in. fl. läroanstalter för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 12 000 000
kronor;

IV. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:402 och 11:488, såvitt
här vore i fråga, till Examenspremier
åt studerande, som avlagt primärexainen
vid universitet, högskola eller därmed
jämförlig läroanstalt, för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000
kronor.

1 b) av herr Larsson i Hedenäset, utan
angivet yrkande.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

PALM (h):

Herr talman! Det sägs av utskottet i
detta ärende med hänvisning till studiesociala
utredningen att det förslag som
framlagts i vår motion inte bör föranleda
någon åtgärd. Med samma rätt skulle man
kunna säga detta om regeringens förslag
beträffande den 25-procentiga avskrivningen.
Jag anser således, att den reservation
som här föreligger av herr Birke
m. fl. bör kunna vinna beaktande.

Det skulle vara frestande att som bakgrund
tala om vilka låneformer som
finns, men jag skall visligen akta mig
för att göra det. Jag skall i stället gå
rakt på den fråga, som beröres i reservationen,
nämligen frågan om ett ersättande
av naturastipendier åt studerande
med ett annat system, generella examenspremier
i kombination med skatteavdragsrätt
för kvarvarande studiekostnader.
På den punkten föreligger således

172 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.
Naturastipendier åt studerande vid universiteten m. fl. läroanstalter

två motioner, en av herr Björkman m. fl.
som rör avdragsrätten och en som avser
just naturastipendiernas ersättande med
examenspremier.

Varför motionärerna och reservanterna
vill ha bort naturastipendierna är lätt
att med några ord förklara. De är behovsprövade
och utgår för närvarande
till 47 procent av ny inskrivna studerande.
Prövningen är i viss mån godtycklig
och delar upp de studerande
efter föräldrarnas inkomster. Det är
ingalunda säkert att en föräldrainkomst
på 20 000 kronor — eller i vissa fall
därutöver — utesluter behovet av lån
hos vederbörande studerande.

Denna motion, som angriper naturastipendierna,
vill ge kreditgaranterade
lån åt alla och vill således möjliggöra för
alla att studera. Den vill därefter ge en
examenspremie efter avlagd examen med
2 000 kronor per år enligt beräknad normal
studietid, ett belopp som kan användas
för nedskrivning av lånebeloppet.
För återstående lån skulle finnas möjlighet
till avdragsrätt vid beskattning.

Med detta system skulle åtskilligt vinnas.
Det blir ingen godtycklig gränsdragning
för de studerande. Systemet medför,
skulle jag förmoda, en gynnsam inverkan
på skattemoralen, som inte mår
bra av trösklar. Examenspremierna
skulle utgå efter prestationer. Ingen
studiekontroll skulle bli erforderlig, vilket
lätt bleve fallet om man ökade stipendieringen.
Studiekontrollen ligger i
examens avläggande. Systemet är enkelt.
Det ger en generell examenspremie, samma
lån åt alla, avdragsrätt vid beskattning.
Kostnaderna skall jag inte fördjupa
mig i. De blir blygsamma i början och
beräknas senare av förklarliga skäl väsentligt
stiga och väntas under 1960-talets
senare hälft uppgå till 70 miljoner kronor.

Det kan sägas, att ett ökat stipendiesystera
av generell typ kommer att bli
dyrare och att ansökningarna om räntefria
lån i mycket stor utsträckning också
kommer att stiga. Det system som före -

slås av reservanterna är emellertid studiestimulerande,
ansvarsfostrande och
en garanti för studiernas frihet. Det sistnämnda
är inte minst väsentligt.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till reservation nr 1 a)
av herr Birke m. fl.

Fröken OLSSON (s):

Herr talman! Jag antar att kammaren
vid denna timme på dygnet inte är särskilt
benägen för en stor debatt om dessa
frågor, som vi har diskuterat ganska
många gånger tidigare. Jag skall därför
med talmannens tillåtelse ta samtliga reservationer
i klump. Jag vill bara påpeka
att vi har en studiesocial utredning,
som skall granska alla dessa problem, och
vi har en skatteutredning, som skall
granska våra skatteregler. Det finns väl
därför skäl att låta dessa utredningar
slutföra sitt arbete. Departementschefen
har ansett att de som nu slutar sina studier
inte kan vänta på dessa utredningar.
De kommer dock nu att få ett rejält
handtag, vilket väl alla är överens om.
När det förslag, som nu föreligger, är
genomfört, bör vi kunna avvakta det resultat
som dessa båda utredningar kommer
till, innan vi tar ställning till alla
de förslag som lägges fram i de olika
reservationerna och motionerna.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag på samtliga
punkter.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets berörda
hemställan med den ändring däri, som
föranleddes av bifall till den vid punkten
fogade reservationen 1 a); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Palm begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 173

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån

statsutskottets hemställan i punkten
3 ro) i utskottets utlåtande nr 131, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
utskottets berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till reservationen 1 a) av herr Birke
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Palm begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
oinröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgåvos 164 ja och 29 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna 4 och 5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 6

Åtgärder för avskrivning av vissa
studielån

Kung], Maj:t hade i propositionen nr
55, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 17 februari 1961,
föreslagit riksdagen att

a) godkänna av departementschefen
förordade grunder för avskrivning av
kapitalskuld å lån med statlig kreditgaranti
åt den som avlagt akademisk
eller därmed jämförlig examen, å garantilån
till studerande, å garantilån åt
flyktingstudenter, å lån med statlig
kreditgaranti åt den som genomgått polisskola
samt å lån från statens låne -

fond för universitetsstudier och allmänna
studielånefonden ävensom å lån för
studier från värnpliktslånefonden;

b) till Kostnader för avskrivning av
vissa studielån med statlig kreditgaranti
för budgetåret 1961/62 under åttonde
huvudtiteln anvisades ett förslagsanslag
av 22 000 000 kronor;

c) medgiva, att den under förslagsanslaget
Garantilånenämnden: Avlö ningar

upptagna anslagsposten Avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal
finge budgetåren 1960/61 och
1961/62 överskridas i den utsträckning,
som fordras i anledning av avskrivningssystemets
införande.

Kungl. Maj :ts förslag i propositionen
nr 55 hade sammanfattats på följande
sätt:

I propositionen framlägges förslag
om stöd fr. o. m. den 1 juli 1961 åt de
studieskuldsatta genom avskrivning av
25 c/c av kapitalskulden å studielån med
statlig kreditgaranti samt å lån från
statens lånefond för universitetsstudier
och allmänna studielånefonden ävensom
å lån för studier från värnpliktslånefonden.
Ifrågavarande avskrivning förutsättes
äga rum vid första amorteringstillfället
efter det att systemet trätt
i kraft. Avskrivningen föreslås omfatta
för budgetåret 1961/62 den då befintliga
skulden i fråga om såväl lån, vilka börjat
amorteras före den 1 juli 1961, som
lån vilka börjat amorteras under nämnda
budgetår. Fr. o. m. budgetåret 1962/63
skall enligt förslaget avskrivningen omfatta
lån, som börjar amorteras under
respektive budgetår. Kreditinstitut, som
utlämnat studielån med statlig kreditgaranti,
förutsättes bli ersatta för det
avskrivna lånebeloppet genom utbetalning
från det under åttonde huvudtiteln
upptagna anslaget till kostnader för avskrivning
av vissa studielån med statlig
kreditgaranti. För ifrågavarande ändamål
äskas för budgetåret 1961/62 ett
förslagsanslag av 22 miljoner kronor.
Garantilånenämnden föreslås bli den
myndighet, som i första hand skall sva -

174 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån

ra för centrala åtgärder i samband med
förslagets genomförande. Kostnaderna
för avskrivning av studielån ur de berörda
statliga lånefonderna — 15 miljoner
kronor budgetåret 1961/62 — förutsattes
bli debiterade respektive fond. För
den minskning av inflytande amorteringar,
som avskrivningen medför, bör
fonderna enligt förslaget successivt
kompenseras genom en motsvarande
ökning av investeringsanslagen till dem.
Under kapitalbudgeten erfordras dock
nästa budgetår ingen medelsanvisning
för detta ändamål.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Eric Carlsson och Nils-Eric Gustafsson
(I: 566) och den andra inom
andra kammaren av herrar Larsson i
Hedenäset och Fålldin (II: 673);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Ernst Olsson (1:567) och den
andra inom andra kammaren av herr
Svensson i Stenkyrka m. fl. (11:672),
i vilka hemställts, att riksdagen vid sin
behandling av propositionen nr 55 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

I. att äldre studieskuld måtte kunna
överföras i s. k. akademikerlån och
berättiga till avskrivning på de villkor
som skulle ha gällt om överföring begärts
på sedvanligt sätt efter studiernas
avslutande,

II. om prövning och förslag till nästa
års riksdag rörande frågan om en sådan
fördelning av avskrivningarna, att
dessa i större utsträckning komme låntagarna
till del under tiden närmast efter
studiernas avslutande, samt

III. att frågan om ett studiefinansieringssystem,
som i enlighet med motionen
baserats på lån samt avskrivning
av i propositionen nämnd art, måtte utredas; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av

herr Svenirigsson (1:568) och den
andra inom andra kammaren av herr
Björkman och fröken W etterström
(11:676), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte 1) avslå de i propositionen
nr 55 förordade grunderna för generell
avskrivning av vissa studielån samt 2)
till Kostnader för avskrivning av vissa
studielån med statlig kreditgaranti för
budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
150 000 kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Hedblom m. fl. (1:569) och
den andra inom andra kammaren av
herr Helén m. fl. (II: 674), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte i samband
med behandlingen av Kungl. Maj :ts
proposition nr 55 1) uttala att det föreslagna
systemet för avskrivning av viss
del av vissa slag av studieskulder antoges
såsom ett provisorium, i avvaktan
på de förslag som kunde väntas bli
framlagda med anledning av pågående
utredning rörande de studiesociala åtgärderna
ävensom i avvaktan på av motionärerna
angiven överarbetning av
1950 års skattelagssakkunnigas förslag
till avdragsrätt för studiekostnader,
samt 2) i övrigt beakta vad som anförts
i fråga om det i propositionen föreslagna
avskrivningsförfarandet.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:568 och 11:676
samt 1:569 och 11:674, förstnämnda
bägge motioner såvitt här vore i fråga,
godkänna av departementschefen förordade
grunder för avskrivning av kapitalskuld
å lån med statlig kreditgaranti
åt den som avlagt akademisk eller därmed
jämförlig examen, å garantilån till
studerande, å garantilån åt flyktingstudenter,
å lån med statlig kreditgaranti
åt den som genomgått polisskola samt
å lån från statens lånefond för universitetsstudier
och allmänna studielåne -

Nr 24 175

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån

fonden ävensom å lån för studier från
värnpliktslånefonden;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:568 och 11:676, i vad
de avsåge medelsanvisningen, till Kostnader
för avskrivning av vissa studielån
med statlig kreditgaranti för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
22 000 000 kronor;

III. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:568 och 11:676, såvitt
här vore i fråga, medgiva, att den under
förslagsanslaget Garantilånenämnden:
Avlöningar upptagna anslagsposten
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
finge budgetåren 1960/61 och
1961/62 överskridas i den utsträckning,
som fordrades i anledning av avskrivningssystemets
införande;

IV. att motionerna 1:566 och 11:673
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

V. att motionerna 1:567 och 11:672
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

I motiveringen anförde utskottet bland
annat följande:

Avskrivningssystemet får, såsom departementschefen
framhållit, sin främsta
betydelse för de akademiker, som nu
amorterar eller just skall börja amortera
sina studieskulder men som inte haft
tillgång till stipendier i samma utsträckning
som dagens och morgondagens
studentgenerationer kommer att få. Vid
en ytterligare utökning i någon form
av stipendieringen, utöver den som beslöts
av 1960 års riksdag, måste avskrivningssystemets
betydelse uppenbarligen
komma att minska. Med hänsyn härtill
bör denna stödform enligt utskottets
mening i första hand ses som en
kompletterande åtgärd i avvaktan på
statsmakternas ställningstagande till de
förslag, som studiesociala utredningen
kan komma att framlägga. Frågan om

avskrivningssystemets inplacering bland
de studiesociala åtgärderna bör enligt
utskottet ånyo övervägas i samband med
att ställning tages till dessa åtgärders
framtida utformning. Antalet legitima
låneansökningar och antalet beviljade
lån med statlig kreditgaranti torde komma
att öka genom den föreslagna reformen.
Detta bör likväl enligt utskottets
mening icke leda till någon förändring
av hittills tillämpade normer för lånegivningen.
Ett obehörigt utnyttjande av
lånemöjligheterna måste emellertid såvitt
möjligt förhindras. Utskottet förutsätter
att Kungl. Maj :t med särskild
uppmärksamhet följer den utveckling
på lånegivningens område, som blir en
följd av det nya systemet.

Med hänsyn till utskottets sålunda uttalade
uppfattning angående avskrivningssystemets
framtida ställning synes
enligt utskottets mening vad i motionerna
I: 569 och II: 674 yrkats om att förslaget
måtte antagas såsom ett provisorium
få anses i huvudsak tillgodosett,
varför motionerna icke torde böra till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vad angår motionerna 1:567 och
11:672 får utskottet framhålla följande.
Gällande bestämmelser rörande s. k.
akademikerlån hindrar inte garantilånenämnden
att, därest förutsättningar
för beviljande av statlig kreditgaranti
i övrigt föreligger, bevilja dylik garanti
åt en sökande oavsett när han avslutar
sina studier. Amorteringsvillkoren
för såväl garantilån till studerande som
räntefria .studielån är vidare så utformade,
att låntagaren i regel är befriad från
amortering de närmaste två åren efter
avlagd examen. Ytterligare anstånd med
amorteringarna kan därefter beviljas,
om särskilda skäl därtill föreligger.
Studiesociala utredningen har att såsom
ovan framhållits bl. a. pröva hur
avvägningen mellan lån och stipendier
på lämpligaste sätt bör ske. Utskottet
vill i anslutning härtill understryka angelägenheten
av att man därvid eftersträvar
en lösning, innebärande all nu -

176 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån

varande former för lån av olika slag
ersättes av endast en låneform. En
dubblering av likartade stödåtgärder
synes över huvud taget böra undvikas.

På grund av vad sålunda anförts torde
de i motionerna I: 567 och II: 672 gjorda
yrkandena icke böra till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Reservationer hade avgivits

2 a) av herrar Birke, Kaijser, Staxäng
och Nilsson i Göingegården, vilka ansett
att utskottets hemställan under I) j
bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, med bifall till
motionerna 1:568 och 11:676, såvitt
här är i fråga, avslå ej mindre Kungl.
Maj:ts förslag beträffande grunder för (
avskrivning av vissa studielån än även j
motionerna I: 569 och II: 674;»

2 b) av herrar Boman, Axel Johannes ]
Andersson, Per Jacobsson, M''edén, Helén
och Nelander, vilka ansett att utskottets
hemställan under I) bort ha (
följande lydelse:

»I. att riksdagen må, i anledning av 1
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med bi- j
fall till motionerna 1:569 och 11:674
samt med avslag å motionerna 1:568
och 11:676, sistnämnda bägge motioner f
såvitt här är i fråga, besluta att de av j
departementschefen förordade grunderna
för avskrivning av kapitalskuld å j
lån med statlig kreditgaranti åt den som (
avlagt akademisk eller därmed jämförlig
examen, å garantilån till studerande, t
å garantilån åt flyktingstudenter, å lån s
med statlig kreditgaranti åt den som (
genomgått polisskola samt å lån från £
statens lånefond för universitetsstudier s
och allmänna studielånefonden även- j
som å lån för studier från värnplikts- (
lånefonden skall antagas såsom ett pro- t
visoriurn i avvaktan på statsmakternas i
ställningstagande till dels förslag från t
studiesociala utredningen, dels ock
överarbetat förslag från 1950 års skat- r
telagssakkunniga rörande avdragsrätt s
för studickostnader;» j 2

c) av herrar Birke, Kaijser, Staxäng r

och Nilsson i Göingegården, vilka under
förutsättning av bifall till den med
2 a) betecknade reservationen ansett att
utskottets hemställan under II) och III)
bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 568 och II: 676, i vad
de avser medelsanvisningen, till Kostnader
för avskrivning av vissa studielån
med statlig kreditgaranti för budgetåret
1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
150 000 kronor;

III. att riksdagen må, med bifall till
motionerna I: 568 och II: 676, såvitt här
är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag
om överskridande av anslagsposten Avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal
under förslagsanslaget Garantilånenämnden:
Avlöningar;»

2 d) av herrar Nils Theodor Larsson,
Thorsten Larsson, Svensson i Stenkyrka
och Larsson i Hedenäset, vilka ansett,

dels att ovan intagna del av utskottets
yttrande bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Avskrivningssystemet får, såsom departementschefen
framhållit, i nuläget
sin främsta betydelse för de akademiker,
som amorterar eller just skall börja
amortera sina studieskulder. Självfallet
kommer det också att få eu stor betydelse
för dem som nu sätter sig i skuld
på grund av studier och inom en relativt
nära framtid kommer att amortera
studieskulder. Då det är angeläget att
de, som nu och i framtiden ådrar sig
studieskulder, inte får villkoren för dessa
försämrade utan kan förlita sig på den
lättnad i skuldbördan som avskrivningen
innebär finner utskottet sig icke böra
tillstyrka vad i motionerna 1:569 och
II: 674 yrkats om att förslaget måtte antagas
som ett provisorium.

Härav följer att avskrivningssystemet
ändrar förutsättningarna för den
studiesociala utredningen, som får att
behandla frågan om avskrivningssystemets
inplacering bland de studiesociala

Nr 24 177

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån

åtgärderna i framtiden. Härvid bör förenklingar
i stödsystemet eftersträvas. Såsom
framhållits i motionerna I: 567 och
11:672 innefattar stödsystemet nu flera
olika låneformer och — genom införande
av avskrivningen — även två direkta
stödformer, nämligen naturastipendierna
och avskrivningen. Det är
önskvärt att stödsystemet utvecklas på
sådant sätt att det kommer att omfatta
endast en form för lånestöd och en form
för direktstöd. Kombinationen lån och
avskrivning bör sålunda eftersträvas vid
utredningsarbetet. Utskottet tillstyrker
således bifall till ifrågavarande yrkande
i motionerna I: 567 och II: 672. Med
anledning av vad i dessa motioner anförts
om räntefria studielån vill utskottet
framhålla att motionernas syfte i
detta avseende torde kunna tillgodoses
även genom avskrivningens omfattning
och utformning.

I motionerna har även yrkats att avskrivningen
skulle utformas på sådant
sätt att en större lättnad erhålles i amorteringen
under åren närmast efter avslutade
studier, emedan behovet av lättnad
då i allmänhet är störst. I anledning
härav vill utskottet framhålla, att amorteringsvillkoren
för såväl garantilån till
studerande som räntefria studielån är
så utformade, att låntagaren i regel är
befriad från amortering de närmaste två
åren efter avlagd examen. Utskottet förutsätter
att behovet av ytterligare lättnad
under åren närmast efter avslutade
studier uppmärksammas av studiesociala
utredningen vid ställningstagandet till
avskrivningens framtida utformning och
ställning.

Med anledning av det likaledes i motionerna
1:567 och 11:672 framförda
yrkandet om att äldre studieskuld må
kunna överföras i s. k. akademikerlån
vill utskottet framhålla att gällande bestämmelser
rörande akademikerlan inte
hindrar garantilånenämnden att, därest
förutsättningar för beviljande av statlig
kreditgaranti i övrigt föreligger, bevilja
dylik garanti oavsett när han avslutat

sina studier. Utskottet förutsätter att
någon ändring härutinnan ej föranledes
genom införandet av avskrivningen och
att de i motionerna berörda studieskuldsatta
således beredes möjlighet att få
del av densamma.

Utskottet delar sålunda de i motionerna
1:567 och 11:672 framförda meningarna
och hemställer med anledning
härav att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet
anfört.»

dels ock att utskottet under V) bort
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 567 och II: 672,
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad i reservationen anförts.

Sedan punkten föredragits meddelade
herr talmannen, att debatten rörande
densamma finge omfatta även bevillningsutskottets
betänkande nr 57, i anledning
av väckta motioner angående
avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd
samt för amortering a\
studieskuld, in. m., men att yrkanden
beträffande nämnda betänkande skulle
framställas först sedan detsamma föredragits.

Härefter anförde:

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! När Fyrisån en gång
höll på att svämma över och studenterna
samlades för att rädda Järnbron
utbrast dåvarande polismästare Raab
i sin förtvivlan: »Mina herrar! Finns
det någon som har en båtshake på
sig?» Jag har en känsla av att det fordras
mer än eu båtshake för att stå emot
strömvirvlarna i kammaren just nu.
Inte desto mindre måste jag tala i två
minuter om den båtshake som finansminister
Sträng slungade ut i valrörelsen
1960 till den studerande ungdomen
i tro att han därmed skulle kunna lösa
det stora problem som riksdagen vid
många tillfällen diskuterat, nämligen
om rätta sättet att skapa ett tillfredsställande
stöd från det allmännas sida

12 — Andra kammarens protokoll 1901. Nr 21

178 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån

för den ungdom som haft dryga kostnader
för sin långa utbildning.

Riksdagen har varit överens om att
något måste göras. Vi har i enighet begärt
tillsättande av den studiesociala
utredningen. Vi vet att den arbetar,
men inte desto mindre är det nödvändigt
för riksdagen att i avvaktan på resultatet
av dess arbete ge besked om
riksdagen godtar den avskrivningsuppläggning
som finansministern föreslagit Från

vår sida har vi godtagit denna
25-procentiga avskrivning som en provisorisk
åtgärd, avsedd att skapa rättvisa
för de årgångar studerande, som
inte har kunnat tillgodogöra sig de nu
gällande stödåtgärderna. Vi är emellertid
av den bestämda uppfattningen att
man för framtidens studerande måste
nå fram till en kombination av studiestipendier
och lån, parad med avdragsrätt
för periodiska understöd som vederbörandes
föräldrar betalar, medan
rättvisa mot dem som slutat sina studier
skapas genom statsgarantier för upptagna
studielån plus avdragsrätt för
amortering av studieskulder.

När vi accepterar dagens förslag, beror
det på att det har fått karaktär av
provisorium. Statsutskottet har också
godtagit den tankegången, även om det
formellt avstyrker vår motion. Jag vill
emellertid peka på de allvarliga riskerna
av denna ensidiga inriktning av det statliga
stödet till avskrivningssidan. Redan
under innevarande läsår har det enligt
vad jag erfarit visat sig vid statsstipendienämndernas
arbete, att studerande,
som tidigare under flera år klarat
sin studiefinansiering på annat sätt, nu
bar sökt sådana lån som nu blir avskrivningsberättigade,
ofta på stora belopp.
Det är inte egendomligt att de gör
det. Både för de studerande och för deras
föräldrar är det uppenbarligen billigare
att få en kredit på 6 000 kronor,
när återbetalningsskyldigheten begränsar
sig till 4 500 kronor än att föräldrarna
lägger ut samma belopp i varje

fall så länge avdragsskyldighet saknas
för periodiska understöd. Mot den bakgrunden
är det angeläget att den studiesociala
utredningen snarast kan
lägga fram ett förslag som ger en mera
tillfredsställande lösning på längre sikt.

Jag ber härmed, herr talman, att få
yrka bifall till den reservation nr 2 b)
av herr Boman m. fl. som är knuten
till statsutskottets utlåtande nr 131.

Fröken OLSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Sjutton år tror jag visst
att det var sedan frågan om studiekostnaderna
första gången togs upp i
riksdagen. De debatter som ägt rum i
denna fråga på grund av motioner och
interpellationer under årens lopp fyller
åtskilliga spaltmeter i riksdagens protokoll.
Frågan har som en boll kastats
från den ena utredningen till den andra.
För det mesta har den varit ute på
vänsterflygeln med en och annan stickare
in mot centern.

Förmodligen anser sig regeringen nu
ha nått det avgörande segermålet med
proposition nr 55 om avskrivning av
vissa studielån, och den långa matchen
skulle därmed vara avgjord.

Propositionens förslag står inte i
överensstämmelse med vad riksdagen
tidigare uttalat sig för. Sedan finansministern
i kväll rott öresundspropositionen
i hamn drog han sig tillbaka
till skattefria vatten. Det är också
symptomatiskt för den frågas öde, som
vi nu behandlar. Jag tänker ingalunda
föredra katalogen på denna skattefrågas
långa smärtsamma vandring, Jag
vill endast erinra om att bevillningsutskottet
såväl 1952 som 1955 och 1956
uttalade sig för att förslag snarast borde
föreläggas riksdagen om studiekostnadernas
behandling i beskattningshänseende.

Nr 24 179

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån

Kungl. Maj :ts proposition har ingenting
gemensamt med skattefrågan. Den
senaste av de många utredningar som
framlagts — den av 1950 års skattelagssakkunniga
i början av år 1960
presenterade -— förordade avdragsrätt
vid beskattningen, knuten till amorteringar
på lån. Förslaget sändes ut på
remiss och tillstyrktes av det överväldigande
flertalet remissinstanser — drygt
50 av ett 60-tal.

Alternativt uttalade sig de sakkunniga
för direkta statsbidrag, men denna
lösning låg inte inom ramen för deras
uppdrag och blev icke utredd. Den linjen
stannade emellertid finansministern
för. En promemoria upprättades
i finansdepartementet, men denna sändes
inte ut på remiss. Den vidarebefordrades
till ecklesiastikdepartementet,
och därmed ansåg sig herr Sträng
skild från skattemålet. Remissvaren
beträffande skattelagssakkunnigas förslag
ägnas endast ett par rader i propositionen.
Däremot återges några fler
rader ur yttranden av ett fåtal reservanter
inom ett par remissinstanser,
vilka uttalat sig för bidragslinjen. 1
stället för att vara ett förslag om studiekostnaders
behandling i skattehänseende,
vilket bevillningsutskottet och
riksdagen flera gånger uttalat sig för,
blev detta en fråga om statsbidrag till
vissa kategorier av studieskuldsatta.

Frågan om studiekostnadernas behandling
i beskattningshänseende borde
enligt vår uppfattning särskiljas
från de rent studiesociala frågorna om
bidrag och stipendier. Kungl. Maj:ts
förslag leder till orättvisor just därför
att det anknyter till studieskulderna i
stället för till studiekostnaderna.

Förslaget har allvarliga brister som
jag, herr talman, skulle vilja sammanfatta
i några punkter. Med hänsyn till
den sena tidpunkten skall jag dock inskränka
mig till att hänvisa till den utförliga
motivering som återfinns i motion
nr 676 i denna kammare. De orättvisor,
som vi där redovisat, skulle ha

kunnat undgås, om man i stället valt det
system som i motionen förordas och
alltså anknutit avdragsrätten till studiekostnaderna.
Vårt förslag innebär att
de studerande, oavsett hur de finansierar
sina studier — om det sker genom
eget arbete, med privata lån eller med
egna medel — skulle medges rätt till
avdrag för ett belopp av 3 000 kronor
för varje studieår av en på normal tid
avlagd examen. En sådan avdragsrätt
skulle på ett bättre sätt än regeringsförslaget
stimulera de studerande att
fullfölja sina studier, och den skulle
gynna dem som är flitiga och sparsamma.

Vi för vår del har inte kunnat finna
annat än att propositionen innebär en
dålig lösning av en viktig fråga. Därför
har vi inte kunnat ansluta oss till
propositionen, utan yrkar avslag på
denna.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationerna nr 2 a) och
2 c) av herr Birke m. fl. Jag kommer
senare att yrka bifall även till den reservation
i denna fråga som fogats till
bevillningsutskottets betänkande nr 57.

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Liksom föregående talare
vill jag ta hänsyn till den sena
timmen. Jag skall därför inskränka mig
till att yrka bifall till reservation nr
2 d) av herr Nils Theodor Larsson
in. fl.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Beträffande folkpartiets
syn på den skattemässiga behandlingen
av studiekostnaderna kan jag
hänvisa till vad herr Helén nyss anförde.
Det finns emellertid ytterligare
en fråga upptagen i bevillningsutskottets
betänkande nr 57 som jag skulle
vilja uppehålla mig vid. Den gäller beskattningen
av studerandes ferieinkomster.

180 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån

Om vi t. ex. tänker oss att en studerande,
som bor i Stockholm, under
ferierna lyckas få en inkomst på något
över 3 000 kronor, har kan möjlighet
att få ortsavdrag på 2 000 kronor, men
han måste ta upp till beskattning ett
belopp på 1 000 kronor, trots att han
givetvis inte har någon skatteförmåga
alls. Det som han tjänar under sina
ferier räcker inte på långt när för att
täcka levnadskostnaderna under året.

I en motion från folkpartiet har vi
begärt att studerande med ferieinkomster
skall få räkna sig till godo den möjlighet
som eljest finns att erhålla avdrag
för nedsatt skatteförmåga. Det kan
de inte nu, tv det sägs i förordningarna
att taxeringsmyndigheterna har möjlighet
att medge sådant extra avdrag för
nedsatt skatteförmåga endast under förutsättning
att vederbörande antingen
haft nedsatt arbetsförmåga, varit långvarigt
och oförvållat arbetslös eller haft
stor försörjningsbörda eller någon annan
därmed jämförlig omständighet
förelegat.

Nu har skattelagsakkunniga lagt fram
ett förslag om att bedrivande av studier
skall av taxeringsmyndigheterna
kunna betraktas som en omständighet
som möjliggör avdrag för nedsatt skatteförmåga
eller med andra ord att den
studerande skall kunna åberopa nedsatt
skatteförmåga vid sin deklaration
av ferieinkomster. Tyvärr har finansministern
inte tagit upp detta förslag i
propositionen.

Till bevillningsutskottet har kommit
in en vädjan från Sveriges förenade
studentkårer om att utskottet måtte
tillstyrka denna hemställan om möjlighet
till extra avdrag. Herr talman! När
det föreligger ett förslag från en skatteutredning
och när vi alla måste inse
att detta är en mycket skälig begäran,
borde det vara möjligt att bifalla denna
genom att rösta för den reservation
som finns fogad till bevillningsutskottets
betänkande och som jag senare
kommer att yrka bifall till.

Herr KRISTENSON i Göteborg (s):

Herr talman! Under alla de år som
denna fråga diskuterats har riksdagen
varit enig om att de studerande behöver
få hjälp i någon form. Den oenighet som
funnits har gällt formen för denna hjälp.
Nu har det framlagts en proposition,
som går ut på dels att stipendierna skall
ökas, dels att de studerande skall beträffande
studieskulderna få möjlighet
till en direkt avskrivning med 25 procent
plus räntekostnaderna. Detta förslag
innebär större fördelar och kommer
ett större antal studerande till goda
än det förslag om avdragsrätt som
framförts motionsvägen. Om riksdagen
skulle bifalla motionerna och fatta beslut
om avdragsrätt för studieskulder,
skulle man bryta mot en av principerna
för beskattningen i vårt land, nändigen
att avdrag icke får ske för amortering
av skulder.

En del av remissinstanserna har också
sagt ifrån att det skulle uppstå svåröverskådliga
konsekvenser, om man gåve
sig in på något sådant. Professor
Carsten Welinder framhåller i ett särskilt
yttrande följande: »Om man i skattelagstiftningen
inför principen att avdag
får göras för detta slag av amortering,
har man tagit ett steg som kan
få svåröverskådliga konsekvenser. Det
är icke blott akademiker som kan känna
skuldamorteringar som en börda,
vilken minskar deras skatteförmåga.»

När det gäller förslaget om att inkomst,
som studerande skaffar sig under
ferierna, skulle vara skattefri, så
har utskottet i sitt utlåtande hänvisat till
att det i proposition nr 150 har gjorts
ett uttalande om att det bör ske en höjning
av ortsavdragen. Även bevillningsutskottets
majoritet har i sin skrivning
understrukit att detta är en av de mest
angelägna reformerna inom beskattningsområdet.

Man kan nog, herr Gustafson i Göteborg,
räkna med att de allra flesta studerande
kommer att få nytta av en sådan
reform och att deras inkomster

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 181

Åtgärder för avskrivning av vissa studielån

därigenom kommer att undandragas
från beskattning.

Herr talman! Jag kommer senare att
yrka bifall till bevillningsutskottets betänkande
nr 57.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! För de studerande, som
under den närmaste framtiden kommer
att skaffa sig inkomster under ferierna,
är det föga tröst att få reda på att frågan
eventuellt kommer att lösas om några
år genom att ortsavdragen höjes med
ett belopp som vi nu inte känner till.

Jag vill upprepa att det har av skattelagssakkunniga
framlagts ett förslag i
denna fråga vilket är skäligt och välmotiverat.
Därför tycker jag att kammaren
inte bör tveka att redan nu uttala
sig för att de studerande får möjlighet
till viss skattefrihet för sina ferieinkomster.

överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till den vid punkten fogade
reservationen 2 a) av herr Birke in. fl.;
samt 3:o) bifall till den vid punkten fogade
reservationen 2 b) av herr Boman
in. fl.; och fann herr talmannen den
förstnämnda propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Helén
begärde likväl votering, i anledning varav
herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo upptog de
båda återstående propositionerna, av
vilka herr talmannen nu fann den under
2:o) angivna hava flertalets mening för
sig. Beträffande kontrapropositionen begärde
dock herr Helén votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen
angående punkten 6:o) mom. I) i statsutskottets
utlåtande nr 131 antager det

förslag, som innefattas i den av herr
Birke m. fl. avgivna, med 2 a) betecknade
reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till
kontraproposition i nämnda votering
antagit reservationen 2 b) av herr Boman
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 37 ja och 43 nej,
varjämte 115 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 3:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given varsel
följande voteringsproposition uppläst
och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten 6:o)
mom. I) i utskottets utlåtande nr 131,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
2 b) av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnde
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för japropositionen.
Herr Helén begärde emel -

182 Nr 24 Fredagen den 26 maj 1961 em.

Avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd samt för amortering av studieskuld,
m. m.

lertid rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat anställdes.
Därvid avgåvos 123 ja och 44 nej, varjämte
27 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II—IV

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. V

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid punkten
fogade reservationen 2 d); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Svensson i Stenkyrka begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
6:o) mom. V) i utskottets utlåtande nr
131, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
2 d) av herr Nils Theodor Larsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet avkammarens
ledamöter röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets
hemställan.

§ 9

Avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd
samt för amortering av
studieskuld, m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 57, i anledning av väckta

motioner angående avdragsrätt vid beskattningen
för studieunderstöd samt
för amortering av studieskuld, m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, avutskottet
till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de vid riksdagens början väckta,
likalydande motionerna I: 146 av herrar
Hedblom och Hilding samt II: 169 av
herrar Helén och Gustafson i Göteborg,
vari hemställts »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om proposition rörande avdragsrätt
vid beskattningen för studieunderstöd
senast till 1961 års riksdags
höstsession»;

2) de vid riksdagens början väckta,
likalydande motionerna 1:464 av herr
Ragnar liergh in. fl. och II: 538 av herr
Rjörkman in. fl., vari hemställts »dels
att riksdagen måtte för sin del besluta
sådana ändringar i kommunalskattelagen
att avdragsrätt medgives för studiekostnader
enligt i motionerna uppdragna
riktlinjer; dels att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför
erforderliga författningsändringar»;
ävensom

3) de i anledning av- propositionen nr
55, vilken proposition hänvisats till behandling
av statsutskottet, väckta likalydande
motionerna I: 570 av herr Hedblom
in. fl. och 11:675 av herr Helén
m. fl., v-ari hemställts, »att riksdagen i
samband med behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 55 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla

1. att förslag om avdragsrätt för amortering
av studieskuld förelägges riksdagen
efter i motionerna 1:569 och
11:674 angiven överarbetning av 1950
års skattelagssakkunnigas utredning
(SOU 1960:6) samt

2. att förslag till skattefrihet för studerandes
ferieinkomster förelägges
riksdagen i enlighet med 1950 års skattelagssakkunnigas
förenämnda utredning».

Nr 24 183

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd samt för amortering av studie

skuld, m. m.

Utskottet hemställde,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:146
av herrar Hedblom och Hilding samt
11:169 av herrar Helén och Gustafson
i Göteborg,

2) de likalydande motionerna 1:464
av herr Ragnar Bergh m. fl. och II: 538
av herr Björkman m. fl., ävensom

3) de likalydande motionerna 1:570
av herr Hedblom m. fl. och 11:675 av
herr Helén m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Hagberg, Söderquist,
Yngve Nilsson, Kronstrancl, Nilsson i
Svalöv, Gustafson i Göteborg, Christenson
i Malmö och Björkman, vilka —
med åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 146 och II: 169
— ansett att utskottet under punkten
1) bort hemställa, att riksdagen med bifall
till de likalydande motionerna I: 146
av herrar Hedblom och Hilding och
11:169 av herrar Helén och Gustafson
i Göteborg i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte begära att proposition rörande
avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt
studieunderstöd snarast förelädes
riksdagen.

II) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson,
Nilsson i Svalöv och Björkman, vilka ansett,
att utskottet i anledning av de likalydande
motionerna I: 464 av herr Ragnar
Bergh m. fl. och 11:538 av herr
Björkman m. fl. bort hemställa under
punkten 2), att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att
Kungl. Maj :t måtte förelägga innevarande
års höstriksdag förslag till sådana
ändringar i kommunalskattelagen att
avdragsrätt medgåves för studiekostnader
enligt i motionerna uppdragna riktlinjer.

III) av herrar Söderquist, Kronstrand,
Gustafson i Göteborg och Christenson
i Malmö, vilka ansett att utskottet under

punkten 3) bort hemställa, att riksdagen
med bifall till motionerna I: 570 av herr
Hedblom m. fl. och II: 675 av herr Helén
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära

dels att förslag om avdragsrätt för
amortering av studieskuld förelädes
riksdagen efter i ovannämnda motioner
angiven överarbetning av 1950 års skattelagssakkunnigas
utredning,

dels att förslag till skattefrihet för
studerandes ferieinkomster förelädes
riksdagen i enlighet med 1950 års skattelagssakkunnigas
utredning.

IV) beträffande skattefrihet för studerandes
ferieinkomster, av herrar Hagberg,
Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv
och Björkman, utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen II).

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationerna I) och III).

Herr KRISTENSON i Göteborg (s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten 1

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen I); och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punk -

184 Nr 24 Fredagen den 26 maj 1961 em.

Avdragsrätt vid beskattningen för studieunderstöd samt för amortering av studieskuld,
m. m.

ten 1) i utskottets betänkande nr 57,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
I) av herr Hagberg in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 125 ja och 70 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen II); och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
2) i utskottets betänkande nr 57,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
II) av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropo -

sitionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet avkammarens
ledamöter röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 3

Såvitt nvsåge avdragsrätt för amortering
av studieskuld

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen III) i motsvarande
del; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Gustafson i
Göteborg begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
3) i utskottets betänkande nr 57, såvitt
avser avdragsrätt för amortering av
studieskuld, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
III) av herr Söderquist m. fl. i
motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 124 ja och 41 nej, varjämte
30 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Nr 24 185

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Anmälan i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om organisationen
för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning m. m.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Såvitt avsåge skattefrihet för studerandes
ferieinkomster

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
3) i utskottets betänkande nr 57,
såvitt avser skattefrihet för studerandes
ferieinkomster, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
III) av herr Söderquist m. fl. i
motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
oinröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 120 ja och 44 nej, varjämte
31 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 10

Föredrogos vart för sig statsutskottets
utlåtanden och memorial:

nr 132, i anledning av väckta motioner
om statsanslag till forskning om medicinska
medel för familjeplanering,

nr 134, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1960/61, i vad propositionen avser
avskrivning av nya kapitalinvesteringar
in. m., jämte i ämnet väckta motioner,

nr 135, i anledning av Kungl. Maj:ts i

statsverkspropositionen gjorda framställning
om avsättning av kommunalskattemedel
till budgetutjämningsfonden
för budgetåret 1961/62, samt

nr 136, angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1961/62.

Kammaren biföll vad utskottet i
nämnda utlåtanden och memorial hemställt.

§ 11

Anmälan i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om organisationen
för undervisning och vård av barn med
komplicerad utvecklingshämning m. m.

Föredrogs statsutskottets memorial nr
139, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om organisationen
för undervisning och vård av barn med
komplicerad utvecklingshämning m. m.

Sedan utskottets anmälan föredragits
anförde

Herr PETTERSON i Degerfors (s):

Herr talman! Det memorial vi nu skall
besluta om gäller förläggningen av ett
hem för utvecklingshämmade barn, och
där har kamrarna fattat olika beslut.
Detta är ett typiskt fall av sådana ärenden
som bör bli föremål för sammanjämkning.

Vi, som står för den reservation som
segrade i denna kammare vid ärendets
behandling, anser att en sammanjämkning
hade varit möjlig, och vi var först
beredda att ställa ett annat yrkande i
utskottet än det som nu föreligger. Vi

186 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Ändring i förordningen ang. stämpelavgiften

har emellertid avstått därifrån. Skälet
härtill är att experterna har tolkat kamrarnas
skiljaktiga beslut i denna fråga
på det sättet att riksdagen inte har uttalat
sig om förläggningsorten, vilket
ger Kungl. Maj:t fria händer när det
gäller hemmets förläggning. Inför denna
tolkning och med vetskap om inrikesministerns
positiva inställning att för
de utvecklingshämmade barnens egen
skull få frågan löst utan tidsutdräkt
har vi avstått från att framlägga ett
annat förslag. Det viktiga för oss är att
frågan inte förhalas. För vårdklientelets
skull hoppas jag att statsrådet driver
detta ärende så fort som ske kan.

Herr talman! Jag har icke något yrkande.

Vidare yttrades ej.

Memorialet lades till handlingarna.

§ 12

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
140, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
om anslag för budgetåret 1961/62 till
avskrivning av nya kapitalinvesteringar
jämte i ämnet väckta motioner.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 13

Ändring i förordningen ang. stämpelavgiften Föredrogs

bevillningsutskottets betänkande
nr 59, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändring i förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften jämte i ämnet väckt
motion.

I en den 23 mars 1961 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 143, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om ändring

i förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften.

Till behandling i detta sammanhang
hade utskottet jämväl upptagit den vid
riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade motionen
11:560 av herr Gustafsson i Skellefteå,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
i motionen angivna höjningar av
stämpelavgifterna och i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om motsvarande
ändringar i expeditionslösenförordningen
samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till erforderlig författningsändring.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 143, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om ändring
i förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;
samt

2) att motionen 11:560 av herr Gustafsson
i Skellefteå om höjning av stämpelavgifter
och expeditionslösen icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Spelz, Yngve Nilsson, Kronstrand, Kollberg,
Gustafson i Göteborg, Magnusson
i Borås och Björkman, vilka, under åberopande
av innehållet i motionen II: 560,
ansett att utskottet bort antaga den förevarande
propositionen med de ytterligare
ändringar i stämpelförordningen
som yrkats i motionen, och att utskottet
således bort hemställa,

att riksdagen — med uttalande att förevarande
proposition nr 143 icke kunnat
oförändrad antagas och i anledning
av motionen II: 560 av herr Gustafsson
i Skellefteå — måtte
1) antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om ändring i
förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften med
den ändring att 3 § erhölle i reservationen
angiven lydelse;

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 187

Ändring i förordningen ang. stämpelavgiften

2) antaga i reservationen intaget förslag
till förordning angående ändrad
lydelse av 2 § förordningen den 30 juni
1943 (nr 424) angående kommissionärsavgift
i domsagorna och vattendomstolarna; 3)

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om motsvarande ändringar i expeditionslösenförordningen.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr KOLLBERG (fp):

Herr talman! I förevarande utskottsbetänkande
behandlas bl. a. motion nr
560 i denna kammare, i vilken framhålles
att stämpelförordningen och expeditionslösenförordningen
är föråldrade
och att avgifterna inte täcker statsverkets
kostnader för de expeditioner det
här är fråga om. Den avgiftshöjning som
därför föreslås i motionen skulle ge
en inkomsthöjning på något över 5 miljoner
kronor per år.

Utskottets majoritet har avstyrkt motionen
med den numera vanliga motiveringen
att utredning pågår. Men
även om utredningen skulle bli färdig
om någon månad, vilket är troligt, kommer
det säkerligen att dröja ett, kanske
två år innan det beslutas att nya avgifter
skall träda i kraft. Under sådana
förhållanden föreslår motionärerna att
stämpelavgifterna underkastas en provisorisk
höjning, eftersom det är onödigt
att statsverket under denna tid avstår
från en inkomsthöjning på 5 å 10
miljoner kronor.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herr Spetz
m. fl.

Herr ALLARD (s):

Herr talman! Den 1953 tillsatta utredningen
för översyn av lösen- och stämpelförordningen
beräknas komma med
sitt förslag i början av juli månad. Riksdagen
kan sålunda emotse förslag till
en ny definitiv förordning inom den
närmaste tiden. Att under sådana för -

hållanden besluta om det provisorium
som reservationen innebär anser utskottet
inte lämpligt.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Kollberg begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 59, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
av herr Spetz m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Kollberg begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
122 ja och 63 nej, varjämte 2 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 14

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 41, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om förfarandet i anmärknings -

188 Nr 24

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Ändring i lagen om polisväsendet i riket

mål, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15

Ändring i lagen om polisväsendet i riket

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 42, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 6 juni 1925 (nr
170) om polisväsendet i riket.

Genom en den 3 mars 1961 dagtecknad,
till lagutskott hänvisad proposition,
nr 89, vilken behandlats av första lagutskottet,
hade Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet för inrikesärenden
föreslagit riksdagen att antaga framlagt
förslag till lag angående ändring i lagen
den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet
i riket.

Utskottet hemställde, att förevarande
proposition, nr 89, måtte av riksdagen
bifallas.

Reservation hade avgivits av herrar
Ferdinand Xilsson och Johansson i
Dockered, vilka ansett att utskottet bort
hemställa dels att förevarande proposition,
nr 89, måtte av riksdagen avslås,
dels att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om framläggande
vid 1962 års riksdag av förslag avseende
omorganisation av polisväsendet i
riket, varvid kostnaderna härför helt
övertages av staten.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr JOHANSSON i Dockered (ep):

Herr talman! Vid behandlingen av
detta ärende vill jag med hänsyn till
den sena timmen endast anföra, att jag
tycker det är oriktigt att riksdagen medverkar
till en princip, som gör att alla
rättigheter skalas bort från kommunerna
utan att kostnaderna jämsides
därmed övertages av staten. Jag hänvisar
till reservationen, som i långa

stycken kunnat förses med samma text
som utskottsmajoritetens skrivning. Jag
vill härmed yrka bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen.

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Johansson
i Dockered begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
första lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 42, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herrar Ferdinand Nilsson och Johansson
i Dockered.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets
hemställan.

§ 16

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 43, i anledning av väckt motion
om åtgärder med anledning av att de
nordiska ländernas straffskalor icke
överensstämma.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 24 189

Fredagen den 26 maj 1961 em.

§ 17

Tillägg till 4 § instruktionen för riksdagens
ombudsmän

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 44, i anledning av väckta motioner
om visst tillägg till 4 § instruktionen
för riksdagens ombudsmän.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr WACHTMEISTER (h):

Herr talman! Bland ärendena i MO:s
ämbetsberättelse i år var det framför
allt ett, som hade tilldragit sig allmänt
intresse.

MO hade uttalat att en regementschef
i visst fall felat av oförstånd och ovarsamhet
men att det vid ombudsmannens
erinran finge bero. Häri ville regementschefen
ej finna sig utan begärde
att få sitt handlingssätt prövat inför
domstol, något som MO dock ej ville
gå med på.

I detta sammanhang anförde MO att
en motion till 1957 års riksdag om rätt
att inför första lagutskottet anföra besvär
över ombudsmans anmärkning hade
avstyrkts av utskottet med den i
mitt tycke fullt riktiga motiveringen att
det ej syntes lämpligt att som besvärsinstans
införa ett riksdagsutskott. Utskottet
hade vidare framhållit, att det
självfallet vore envar obetaget att fästa
första lagutskottets uppmärksamhet
på förment felaktigt avgörande av ombudsman
och att en sådan framställning
beaktades av utskottet vid dess årliga
granskning av ombudsmännens ämbetsförvaltning.

Det MO-ärende, som jag åsyftar, är
ett slående exempel på hur befogad herr
Wiklunds motion är, men jag har mycket
svårt att förstå utskottets ställningstagande.
Det förefaller som om man till
varje pris ville slå vakt om ämbetets
prestige, men jag fruktar att verkan
blir den rakt motsatta.

Det gäller att se till, att MO-ämbetet
bland krigsmaktens befäl bemöts med
respekt ocli förtroende. Under bered -

skapsåren spolierades detta förtroendekapital
i skrämmande stor utsträckning
på grund av att alltför många anmälningar
då tillkom av ren kverulans och
nog enligt befälets åsikt alltför ofta
handlades enbart efter paragrafernas lydelse
och i lugn och ombonad skrivbordsmiljö
utan nämnvärd hänsyn till
de pressande arbetsförhållandena ute på
trupp.

I stort sett har väl nu krigsårens ressentiment
försvunnit, men vi måste likväl
hålla i minnet, att MO-ämbetets hela
konstruktion är ensidig, bara riktad
mot förmännen. Ombudsmannens tjänsteutövning
är med andra ord ytterligt
ömtålig, och skall inte respekten för
ämbetet totalt förstöras, så att föremålen
för uppmärksamheten mer eller
mindre berättigat känna sig som martyrer,
är det angeläget att undvika sådana
episoder som att en klandrad
tjänsteman ej tillåtes få sin sak domstolsmässigt
prövad.

Utskottet avfärdar motionen med ett
uttalande att tjänsteman, som begärt att
bli ställd under åtal, också i regel åtalats.
I regel, ja, men det är en klen
tröst för de andra, som funnit sig oskyldigt
prickade. Och den där rätten att
fästa första lagutskottets uppmärksamhet
på ett förment felaktigt avgörande
av militieombudsmannen, är inte mycket
värd ty dels har ett annat utskotts
sätt att granska höga förtroendemäns
sätt att sköta sitt fögderi skapat den
uppfattningen, att alla utskott bara handlar
efter rent partipolitiska grunder, dels
kommer utskottets beaktande av klagomålen
för sent — det dröjer ju kanske
ytterligare ett helt år — och då är det
obehagligt, att saken skall rivas upp
igen.

Visserligen är — som anföres i utskottets
recit — ombudsman endast
åklagare utan någon vare sig disciplinär
eller annan domsrätt, och hans erinran
innebär icke en disciplinär åtgärd.
Men det kan nu inte hjälpas att
ett uttalande, där en tjänstemans handlingssätt
klart stämplas som felaktigt,

190 Nr 24 Fredagen den 26 maj 1961 em.

Tillägg till 4 § instruktionen för riksdagens ombudsmän

låt vara utan åtal, framstår både för
den som gjorts till föremål för erinran,
och för allmänheten som en fällande
dom. Vi vet ju alla med vilka stora rubriker
pressen slår upp sådana här saker,
ibland t. o. m. innan den berörda
personen själv fått kännedom om
ombudsmannens beslut. Ett eventuellt
frikännande sätts med petitstil -— det
är ju inte lika intressant och säljer inga
extra lösnummer.

Jag tycker inte att det verkar som
om utskottet gjort några allvarligare
försök att se saken nerifrån, ur dens
synpunkt som anser sig oskyldigt prickad
men fått sin begäran om åtal avslagen.
Han har givetvis begärt åtalet
just för att få sin sak absolut oväldigt
prövad av domstol med erfarna jurister.
En anmälan till ett riksdagsutskott
är ju inte alls detsamma, och med all
respekt för första lagutskottets och dess
juristers kompetens kan jag inte finna
denna politiska instans vara någon domstol.

Så länge ombudsman i mål, som han
ej anser böra föranleda åtal, låter bero
vid vad i saken förekommit, är allt
gott och väl, men när han dessutom
ger uttryck för sin subjektiva åsikt och
börjar gradera förseelserna, då har han,
som bara skulle vara åklagare, de facto
upphöjt sig till domare. Detta kan knappast
anses vara någon god praxis, men
om den godtas, måste såvitt jag kan
se, den s. k. brottslingen ha möjligheter
till försvar inför domstol.

Att man inte är främmande för åtgärden
att på begäran av den som berörts
av anmärkning, anställa åtal framgick
för övrigt samma dag som i riksdagen
MO:s ämbetsberättelse behandlades,
då man i pressen kunde läsa, att
vid ett regemente såväl regementschefen
som auditören bestrede, att de gjort
sig skyldiga till något fel i ett särskilt
avseende, varför MO beslutat låta domstol
pröva saken.

I ett fall låter alltså MO på begäran
väcka åtal, i ett annat avslår han så -

dan begäran. Jag förstår så väl det militära
befäl, som på så sätt tycker sig
utlämnat åt rena godtycket, och jag kan
inte förstå annat, än att det både för
ombudsmannaämbetets prestige och för
ombudsmannens personliga del vore
bättre, om han vore skyldig att på begäran
av klandrad tjänsteman låta väcka
åtal. Jag har, herr talman, här bara
berört MO, men saken gäller i princip
i lika hög grad JO.

Av formella skäl är jag förhindrad att
här ställa ett yrkande om bifall till motionen
av herr Wiklund i Stockholm.
Jag har bara med dessa ord velat uttrycka
den förhoppningen att första lagutskottet
i fortsättningen skall beakta
dessa frågor med större hänsynstagande
till de klandrade tjänstemännens
rättsskydd än till ombudsmännens
praxis.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Som motionär känner
jag behov av att bara med några få
ord beklaga, att en så viktig rättssäkerhetsfråga
som den i min motion upptagna
så här mitt i natten av naturliga
skäl inte kan bli föremål för en mera
ingående diskussion.

Jag avstår från särskilt yrkande.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 18

Föredrogos vart för sig

tredje lagutskottets utlåtanden och
memorial:

nr 26, i anledning av motioner om vissa
ändringar i den för Kopparbergs, län
gällande särlagstiftningen på fastighetsrättens
område,

nr 27, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till nya
författningsbestämmelser rörande tillverkning
av och handel med fodermedel
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner,
samt

Fredagen den 26 maj 1961 em.

Nr 24 191

nr 28, angående uppskov med behandlingen
av vissa utskottet tilldelade ärenden;
ävensom

jordbruksutskottets memorial nr 33,
angående uppskov med behandlingen av
vissa till jordbruksutskottet hänvisade
ärenden.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden och memorial hemställt.

§ 19

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets memorial:
nr 138, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden,

nr 142, angående tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1960/61, och
nr 143, angående statsregleringen för
budgetåret 1961/62;

andra lagutskottets memorial nr 53,
föranlett av kamrarnas skiljaktiga beslut
vid behandlingen av andra lagutskottets
utlåtande i anledning av väckt motion
om viss komplettering av barnmorskereglementet;
samt

jordbruksutskottets memorial nr 35,
angående uppskov med behandlingen av
visst utskottet tilldelat ärende.

§ 20

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från första lagutskottet:
nr 315, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag ur
kyrkofonden in. m.; och

nr 318, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 11 § lagen den 10

maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å
motorfordon; samt

från andra lagutskottet:
nr 319, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 41 § sjömanslagen,
dels ock i ämnet väckta motioner;

nr 320, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag om återföring
av vissa enligt lagen om allmän sjukförsäkring
m. m. fonderade medel;

nr 321, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen den
28 september 1951 (nr 648); och

nr 322, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om statsmonopol
på tillverkning av tobaksvaror,
m. m., i vad propositionen hänvisats
till lagutskott.

§ 21

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Underteckad anhåller härigenom om
ledighet från riksdagsgöromålen under
tiden 29—31 maj 1961 i och för deltagande
i den Europeiska transportministerkonferensen,
som under denna tid
sammanträder i Wien.

Stockholm den 26 maj 1961

Gösta Skoglund

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 22

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.37 på natten.

In fidem

Sune K. Johansson

192 Nr 24

Lördagen den 27 maj 1961

Lördagen den 27 maj

Kl. 10.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 20 innevarande
maj.

§ 2

Svar på interpellation ang. tillskapande
av ytterligare sysselsättningsmöjligheter
i Hälsingland

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Nilsson i Gävle
har frågat om regeringen på grundval
av de senaste siffrorna rörande befolkningsutflyttningen
från Norrland och
då speciellt den starka avflyttningen
från landskapet Hälsingland, bär för avsikt
att vidtaga några åtgärder i syfte
att skapa ökad sysselsättning, exempelvis
genom statliga industrier.

Den utveckling som berörs i interpellationen
får ses mot bakgrund av de
näringsstrukturella förhållandena. Enligt
folkräkningen 1950 var jord- och
skogsbrukets andel av den förvärvsarbetande
befolkningen större i norrlandslänen
än i riket som helhet. Det
mest markanta draget i de senaste årtiondenas
sysselsättningsutveckling har
varit, att antalet förvärvsarbetande har
minskat just inom dessa näringar. I
Gävleborgs län har denna minskning
under de senaste åren relativt sett inte
varit större än i hela landet. I stort
sett har den kompenserats av en motsvarande
expansion av stadsnäringarna
i länet.

Samtidigt har emellertid en förskjutning
i fråga om folkmängden skett
mellan olika regioner i Hälsingland. I
hudiksvalls- och bollnäsregionerna och
framför allt i ljusdalsregionen har
folkmängden minskat. Däremot har den
ökat i söderhamnsregionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin
rådgivningsverksamhet i lokaliseringsfrågor
uppmärksamheten särskilt riktad
på regioner med folkminskning. Erfarenheterna
visar att företagen helst
söker sig till orter, som erbjuder goda
förhållanden för företagare och anställda
då det gäller samhälleliga anordningar
av olika slag. Centralorterna
i Hälsinglands olika regioner är relativt
väl utrustade i dessa avseenden.
Det kan i detta sammanhang nämnas
att det från hösten 1961 inrättas ett
gymnasium i Ljusdal.

Arbetsmarknadsstyrelsen har gjort en
undersökning om nyetableringar inom
den egentliga industrien under perioden
1946—1959. Undersökningen omfattar
företag som hade minst 25 anställda
år 1959. Den visar att i Gävleborgs
län har under perioden etablerats
25 sådana företag med sammanlagt
2 700 anställda. 14 av dessa företag
—- med 1 250 anställda —■ fanns i
Hälsingland. De största var Telefon AB
L. M. Ericsson i Söderhamn, som nu
har ca 700 anställda, och ASEA i Bollnäs
med ca 150 anställda. Genom kommersiell
och teknisk rådgivning samt
genom lån och kreditgarantier har länets
företagareförening medverkat till
att tillföra landsdelen nya företag och
till att förstärka de äldre. Föreningen
har under 1950-talet till företagare i
Hälsingland beviljat 181 lån på sammanlagt
drygt 3 milj. kr.

Nr 24 193

Lördagen den 27 maj 1961

tillskapande av ytterligare sysselsättningsmöjligheter

Svar på interpellation ang.
i Hälsingland

Det aktuella läget på arbetsmarknaden
i Gävleborgs län utmärkes av god
sysselsättning inom flertalet yrkesområden
och brist på yrkesutbildad arbetskraft
inom industrien. En stegrad
efterfrågan på arbetskraft förväntas under
den närmaste tiden. Strävandena att
stödja en utbyggnad och differentiering
av näringslivet särskilt i de delar av
länet, som tenderar att sacka efter i
utvecklingen, kommer att fortsätta enligt
hittills tillämpade riktlinjer.

Vidare anförde:

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag her att få tacka herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
för svaret på min interpellation.
Jag vill gärna hörja där statsrådet
slutade, där han säger: »Strävandena
att stödja en utbyggnad och differentiering
av näringslivet särskilt i de delar
av länet, som tenderar att sacka efter
i utvecklingen, kommer att fortsätta enligt
hittills tillämpade riktlinjer.»

De hittills tillämpade riktlinjerna har,
som jag angivit i min interpellation,
resulterat i en uppseendeväckande stark
befolkningsutflyttning. Under ungefär
samma tidpunkt som socialministern
uppger att 25 nya företag etablerats
inom länet — varav 14 i Hälsingland

_har befolkningens antal minskat med

cirka 13 000 personer just i detta landskap.
De hittills tillämpade riktlinjerna
har minskat invånarantalet i Järvsö
kommun med 15 procent under de senaste
10 åren. Under samma tidrymd
har Delsbo minskat med 13,8 procent,
Gnarp med 13,3 procent och Los med
12,8 procent. Ljusdalsområdet har på
de sista tio åren minskat sin befolkning
med inte mindre än 3 781 personer.
Detta är några exempel. Med dessa
siffror för ögonen säger socialministern
att vi skall fortsätta som hittills.

Ett sådant svar kan varken jag eller
befolkningen i Hälsingland vara nöjda
med.

tö Andra kammarens protokoll 19111. \''r

När jag i eu interpellation söker göra
socialministern uppmärksam på tendensen
i befolkningsutvecklingen i landskapet
Hälsingland och önskar aktualisera
motåtgärder för att hejda befolkningsutflyttningen,
svarar socialministern
med att hänvisa till att i det aktuella
läget råder det god sysselsättning
inom flertalet yrkesområden och att
man kan förvänta en stegrad efterfrågan
på arbetskraft.

Detta är egentligen inget svar på
frågan. När 13 000 personer flyttar från
landskapet är detta ett uttryck för att
tillräckligt med sysselsättningsmöjligheter
saknas inom landskapet.

Med all aktning för arbetsmarknadsstyrelsens
skrivbords- och utredningsarbeten
är det på sin plats erinra om
att när man första gången gjorde upp
planerna på regioner fanns det i ljusdalsområdet
cirka 32 000 personer. Nu
är man nere i cirka 27 000 personer.
Men detta tycks inte beröra socialministern
nämnvärt. Han säger bara att
vi skall fortsätta som hittills. Får man
uppfatta detta så, att regeringen anser
befolkningsutvecklingen inom detL
landskap som naturlig?

Jag hade annars väntat mig att socialministern
liksom jag och hälsingarna
skulle känna en viss oro över denna
utveckling och exempelvis skulle ha
försökt finna någon utväg för att hejda
den starka befolkningsutflyttningen
från landskapet.

Jag vill i detta sammanhang erinra
om att det i Hälsingland finns gott om
malmfyndigheter. Jag har här en uppgift
från bergmästaren i Falun. Det
finns för närvarande inte mindre än
415 mutscdlar registrerade, och 1 343
ansökningar om mutscdlar ligger under
behandling hos bergmästaren i Falun.
Det bar under många år varit diskussioner
uppe i Hälsingland, huruvida det
finns malmfyndigheter som är värda att
beurbetu. Det är oerhört svårt att få en
exakt uppgift, huruvida de provhorr -

194 Nr 24

Lördagen de

Svar pa interpellation ang. tillskapande

i Hälsingland

ningar som företagits givit ett gott resultat.

Enligt gruvlagen äger staten rätt till
s. k. kronoandel i fyndigheter som upptäckts
efter år 1938. Här finns det en
chans för staten att medverka till dels
ett klarläggande om fyndigheternas
storlek och värde, dels att, därest det
skulle visa sig lönande med gruvdrift,
skapa nya goda sysselsättningar inom
landskapet.

Att behovet härav är starkt framgår
också av lantbruksnämndens utredningar
rörande jordbrukets bärkraft
inom länet. Sålunda uppges drygt 40
procent av länets brukningsdelar vara
icke bärkraftiga. Detta betyder att arbetskraften
inom jordbruket i hastig
takt söker sig till andra yrkesområden.
Medvetandet om detta måste väl förbjuda
oss att enbart se till dagens läge.
Det måste krävas av oss alla att se på
problemet med perspektiv och möta utvecklingen
med långsiktiga planer och
verkligen anstränga oss att finna nya
sysselsättningsobjekt. Detta är desto
viktigare som just de hittillsvarande
riktlinjerna visat sig icke vara helt tillfredsställande.

När det gällt Norrbottens län har såväl
regeringen som riksdagen i flera
lall visat en mycket god förståelse för
sådana här problem. Befolkningen liksom
kommunerna och deras organ i
Hälsingland önskar komma i åtnjutande
av samma förståelse för sina problem.
När det enskilda näringslivet liksom
bolagen icke önskar eller mäktar lösa
de uppkomna problemen, anser jag mig
i full rätt att begära av regeringen att
den ger sitt stöd till de krav vi reser.

I mitt tack till statsrådet för svaret på
interpellationen inrymmer jag också
den försäkran att vi icke är nöjda med
den nuvarande situationen, att vi kommer
tillbaka med våra krav och att vi
är last beslutna att inte ge upp förrän
bryggande sysselsättning skapats och
befolkn in gsu t flyttningen stoppats.

27 mai 1901

av ytterligare sysselsättningsmöjligheter

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:

Herr talman! Jag medger gärna att
jag inte delar herr Nilssons konservativa
syn på dessa ting. Självklart är att
det måste ske en omflyttning av befolkningen
i vårt land med hänsyn till de
förändrade förhållandena inom näringslivet
med hänsyn till den strukturella
utvecklingen och med hänsyn till de
nya marknaderna i Europa. Om vi
skulle ha konserverat arbetskraften vid
jordbruket och vid de orter där befolkningen
fanns för låt oss säga 30 år sedan,
herr Nilsson, så skulle Sverige ha
varit ett underutvecklat land nu.

Det finns exempel på stater — jag
tänker då främst på dem som befinner
sig i öster — där man mycket mera
planmässigt genomfört befolkningsomflyttningar
som är väldiga i jämförelse
med dem vi har här hemma. Detta anses
av många vara föredömligt, därför
att det ger möjlighet till en industriell
utveckling som gör att dessa stater tror
sig ha mycket bättre förutsättningar att
kunna konkurrera med de västliga, mera
privatkapitalistiskt och liberalistiskt
präglade staterna. Detta är anledningen
till, herr Nilsson, att jag inte ser det
som i och för sig så anmärkningsvärt
att det sker en omflyttning från jordbruket
till industrien exempelvis.

Jag brukar alltid säga att man på
grund av måhända vissa jordbruksromantiska
föreställningar inbillar sig att
ungdomarna skall bo kvar och ta i arv
de brukningsdelar som deras fäder haft.
Fäderna kan möjligtvis finna sig i de
ekonomiska förhållanden som de lever
under, men jag är ganska övertygad
om att ungdomen med alla rätt inte
finner sig i dem. Det sker en omställning
ibland från textilindustrien till
metallindustrien. Vad innebär det? Jo,
det innebär att en textilarbetare som
blir metallarbetare får en löneförhöjning
på mellan 3 000 och 4 000 kronor
om året. Det är klart att detta skall ske.

Nr 21 195

Lördagen den 27 mai 1961

Svar på interpellation ang. tillskapande

i Hälsingland

Min uppfattning är sålunda inte den
att de människor som i dag bor i Norrbotten
skall förbli där och att de som
bor i Hälsingland skall förbli där, lika
litet som jag skulle tro att lierr Nilsson
menar att de människor som bor på
rena landsbygden i Hälsingland skall
förbli där och inte om möjligt flytta
och bosätta sig i industriorter.

Jag har i mitt svar påpekat att arbetsmarknadsstyrelsen
med de hittills
tillämpade principerna siktar på att
försöka få företag att förläggas till regioner
med folkminskning. Man gör sålunda
försök, i den mån det är förnuftigt
ur företagsekonomiska synpunkter
som man inte kan bortse från. Läget är
ju för Hälsinglands vidkommande att vi
har arbetskraftsbrist. Det innebär väl
att man i varje fall i närvarande stund
inte kan säga att förhållandena är prekära.
.lag skulle tro att de hälsingar som
flyttat till andra delar av Sverige och
skaffat sig fin sysselsättning med någorlunda
hygglig lön inte är beredda
att fara tillbaka till jordbruket i Hälsingland,
om detta ger dem vida sämre
bärgning än de för närvarande har.
Min mening är att man med förnuftiga
lokaliseringspolitiska åtgärder bör försöka
hjälpa vissa kommuner som på
grund av omflyttningarna kan råka i
ett särskilt dåligt läge. Strävandena härför
tar sig bl. a. det uttrycket att vi nu
kommer att göra en ny kommunindelningsreform
med vilken vi skall försöka
att klara ut dessa problem.

Men samtidigt vill jag säga alt jag
inte, som jag påpekade inledningsvis,
kan ansluta mig till den konservativa
syn, som herr Nilsson gav uttryck åt
och som tycktes peka i den riktningen,
att människor, som nu genom vissa
omständigheter bor inom ett visst område,
skall förbli där även i fortsättningen.
Om vi i det nuvarande läget
med den starka utveckling som nu äger
rum på alla områden, och med den
hårda konkurrens som vi kan vänta i

av ytterligare sysselsättningsmöjligheter

Europa, skulle handla enligt de principerna
— ja, då tror jag att det för
Sverige som helhet betraktat skulle bli
ganska olyckligt.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag är angelägen att betona,
att jag ingalunda är anhängare av
någon konservativ lösning.

Beträffande befolkningsutvecklingen i
landet som helhet och inte minst i Gävleborgs
län har jag full förståelse för
statsrådets synpunkter. Vi vill inte
tvinga någon att bo kvar i Hälsingland,
som kan finna bättre utkomstförhållanden
någon annanstans. Inte heller vill
vi, att småbrukarna skall stanna kvar
på sina icke bärkraftiga jordbruk.

Socialministern och jag torde i princip
vara överens. Vad som skiljer oss
åt är, hur och var åtgärderna skall sättas
in. Det är inte alls länge sedan vi
här hade fallet Törc uppe till behandling.
Då yttrade man sig ungefär så, att
Töre kommun har givit sin tribut till
rörligheten på arbetsmarknaden. Riksdagen
och regeringen var då också inställda
på att göra en kraftansträngning
för att skapa nya sysselsättningsförhållanden
för befolkningen inom Töre kommun.

Man kan alltså inte tillåta stora delar
av ett landskap att minska sin befolkning
i sådan hastig takt, att kommunerna
inte klarar sin ekonomi, att det över
huvud taget trasslar till sig för kommunerna
och att skattesatsen närmar sig
20 kronor. Det är klart att för de kvarvarande
människorna — och framför
allt för dem, som kommit upp i medelåldern,
har bott länge på platsen och
skaffat sig eget hem eller dylikt — är
det inte så lätt att flytta, det vet socialministern.
Och man hyser nu en allvarlig
oro. främst i Bollnäs, Ljusdal och
norra Hälsingland, för hur detta problem
skall lösas.

När jag antydde vissa malmfyndigheter
— som naturligtvis inte är obe -

196 Nr 2i Lördagen den 27 maj 1961

Svur på interpellation i anledning av planerad nedläggning av träsliperiet vid Tegcfors
fabrik i Järpen

kanta för socialministern — menade jag
att man måhända skulle kunna tjäna på
att närmare studera dessa fyndigheter.
Kanske man rent av skulle kunna få till
stånd eu vinstgivande gruvdrift i Hälsingland
och behålla befolkningen kvar
där uppe.

Vi torde vara eniga på en punkt, nämligen
att detta vackra landskap skall
leva vidare och blomstra och att vi skall
försöka att behålla befolkningen kvar
där uppe och ge den utkomstmöjligheter.
Jag tror således att vi i princip i
stort sett tänker på samma sätt, men
det råder en skillnad när det gäller uppfattningen
om i vilken takt utflyttningen
och rörligheten skall få förekomma.
I det fallet önskar jag naturligtvis som
representant för Gävleborgs län att kraftiga
åtgärder skall vidtas för att stoppa
denna icke önskvärda befolkningsutveckling
i landskapet.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:

Herr talman! Med den modifiering av
herr Nilssons ståndpunkt som kom till
uttryck i hans senaste anförande finner
jag att det kanske egentligen inte iir så
stor skillnad mellan hans och min mening.
Om han genom sin interpellation
och framför allt genom sitt senaste anförande
syftar till att man skall lindra
verkningarna av för snabba folkomflyttningar,
är vi överens. Regeringen bär
ju visat detta i fallet Töre, såsom påvisades
nyss. I nästa interpellationssvar
kommer jag att ge uttryck åt en liknande
inställning, som går ut på att jag anser
att vissa kommuner på grund av
företagsnedläggelser kan drabbas så hårt
att man har anledning att ingripa. Allmänt
och principiellt kan man inte utgå
ifrån det som herr Nilsson gav uttryck
åt i sitt förra anförande, nämligen att
man skall säga: En befolkningsminskning
får inte förekomma i någon de! av
landet.

Det faktum att befolkningen under ett
visst antal år har minskat med 13 000
personer i länet kan jag som hälsingepatriot
måhända finna beklagligt, men
om jag ser på saken i stort — och vi får
väl ända betrakta Sverige som en enhet
—har det säkert varit både nödvändigt
och nyttigt med denna befolkningsomflyttning.
För den skull behöver den
emellertid inte leda till att det blir en
befolkningsuttunning i Hälsingland, som
blir förödande för bygden. Den risken
finns inte, anser jag, och med de åtgärder,
som man från regeringens och arbetsmarknadsmyndigheternas
sida vidtar,
försöker man också förhindra en
utveckling som innebär att människorna
genom snabba förändringar skulle
drabbas alltför hårt av den tekniska
revolution som vi för närvarande upplever
i världen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på interpellation i anledning av
planerad nedläggning av träsliperiet vid
Tegefors fabrik i Järpen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Nilsson i Östersund
har frågat om jag uppmärksammat
de sociala skadeverkningar som nedläggningen
av Tegeforsfabriken i Järpen
kommer att få såväl för de anställda
som för Undersåkers kommun och Jämtlands
län samt om jag är villig att lämna
en redogörelse för de åtgärder som
planeras från statsmakternas sida i syfte
att i första hand söka få någon annan
industri till platsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen gav i augusti
1957 Marma-Långrörs AB tillstånd att ta
i anspråk 7,3 milj. kronor, som bolaget
då hade avsatt till investeringsfond för
rörelse, för uppförande av ett permanent
träsliperi i Järpen. Kostnaden för

Lördagen fli n 27 -maj 1001

Nr 24

1(17

Svar på interpellation i anledning av planerad nedläggning av trftsliipeniet vid lege
fors fabrik i Järpen

(>tt sådant sliperi hade beräknats till ca
8 milj. kronor. Innan bindande åtaganden
träffades för att inrätta ett permanent
träsliperi skulle bl. a. kvaliteten
hos produkten i ett provisoriskt sliperi
studeras. Av det nu meddelade besilutet
att nedlägga driften framgår, att företaget
inte utnyttjat eller ämnar utnyttja
det nämnda tillståndet angående investeringsfonden.

Produktionen vid det provisoriska sliperiet
uppgår till 9 000 ton slipmassa
per år. Företaget har uppgivit, att denna
produktion medför en årlig förlust
av 3 milj. kronor. En fördubblad produktion
skulle enligt företaget förutsätta
nyinvesteringar på 8 milj. kronor
men ändå medföra förluster på 2,2 milj.
kronor per år. Då man inte anser sig
kunna förvänta bättre utsikter för överskådlig
framtid sfinner företaget det inte
vara ekonomiskt försvarbart att inrätta
ett permanent sliperi.

För närvarande är 96 personer anställda
vid Tegefors verk. 34 av -dessa
uppnår pensionsåldern eller avses få
förtidspension. 10 torde bli erbjudna
anställning vid Tegefors skogsförvaltning
och 52 vid bolagets övriga anläggningar,
huvudsakligen Marma-Verken
och Vallvik d Gävleborgs län — här blir
det alltså fråga om inflyttningar till
Gävleborgs län, herr Nilsson! Trots att
det råder stor efterfrågan på arbetskraft
i landet och trots de erbjudanden som
givits den berörda arbetskraft en är nedläggningen
allvarlig ur lokal synpunkt.
Med tanke på ortens ställning som centralort
inom ett förhållandevis stort område
är det angeläget att någon bärkraftig
industri kan lokaliseras dit.

Vid sammanträde i Järpen den 21
april 1901 beslöts att utöver en lokal
avvecklingskommitté även tillsätta ett
sumarbetsorgan på länsplanet med uppgift
främst att ägna sig åt nvetableringsfrågan.
Såväl företagareföreningen d länet
som arbetsmarknadsmyndigheterna
är engagerade i ärendet. Framhållas bör

också att bolaget förklarat sig berett att
samverka med kommunen för att få ny
industri till Järpen. Förhandlingar pågår
mellan myndigheterna ocli enskilda
intressenter i fråga om möjligheterna
att tillföra Järpen något nytt företag.

Huruvida .särskilda insatser från statens
sida bör komma i fråga för att tillföra
Järpen annan industriell verksamhet
är det ännu för tidigt att bedöma.
Erinras bör emellertid om de möjligheter
som finnes till statligt kreditstöd i
form av lånegaranti eller som hantverks-
och industrilån, varvid dock i
allmänhet fordras ett inte obetydligt
engagemang även från enskilt håll. Av
betydelse i detta sammanhang är också
de möjligheter som arbetsmarknadsorganen
har att medverka till utbildning och
omskolning av erforderlig personal. Jag
följer utvecklingen med uppmärksamhet.

Vidare anförde

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
för svaret på min interpellation
rörande nedläggning av slipmassafabriken
i Tegefors i Järpen. Även jag vill
fästa kammarens uppmärksamhet på att
det här gäller en förflyttning av arbetskraften
från Jämtland till Hälsingland.

Att interpellationssvaret är tämligen
magert beror väl, såvitt jag kan förstå,
på att förhandlingur om att få en annan
industri till platsen pågår och på
att regeringen vill avvakta resultatet av
dessa förhandlingar innan den definitivt
tar ställning till frågan. Jag är medveten
om att det i dagens situation inte
tjänar så mycket titt att orda om de senaste
tio årens utveckling där uppe i
Tegefors. Korsnäs AB, som numera står
som iigare till fabriken, har givit ett bestämt
besked om att tillverkningen av
slipmassa skall upphöra den 1 mars
nästa år och att fabriken skall liiggas
ned och därmed basta. Det torde inte

1J8 Nr 24 Lördagen den 27 maj 1961

Svar på interpellation i anledning av planerad nedläggning av träsliperiet vid Tegefors
fabrik i Järpen

vara någonting att göra åt denna nedläggning.

Låt mig bara få erinra om att när
Marma-Långrör köpte fabriken 1958 bedömdes
framtidsutsikterna som ganska
goda från företagsledningens sida. Drygt
150 man hade anställning där, nya investeringar
planerades och även ifrån
kommunens sida gjorde man omfattande
investeringar med tanke på att fabriksdriften
skulle fortsätta och troligen
även expandera i framtiden. Av någon
anledning, som torde vara förborgad,
fullföljdes inte företagsledningens
investeringsplaner. De kommunala myndigheterna
fick i stället ett brådstörtat
meddelande år 1957 om att driften skulle
läggas om till slipmassatillverkning
och att arbetsstyrkan skulle reduceras
till ett 90-tal anställda.

Som framgår av interpellationssvaret
fick Marma-Långrör vid denna tidpunkt
tillstånd att ta i anspråk 7,3 miljoner
kronor ur sin investeringsfond. Förutsättningen
var emellertid att träsliperiet
gjordes permanent. Erbjudandet utnyttjades
inte. Sliperiet blev ett provisorium
i stället. Trots alla lugnande besked
som under den gångna tioårsperioden
utfärdats av bolaget, står vi nu inför
det mycket bittra faktum att den
sista etappen i en, såvitt jag förstår,
planerad utradering av Tegeforsfabriken
inom kort kommer att fullbordas.
Då blir det här som på många andra
håll samhället som får rycka in och försöka
reda ut härvan. Jag har personligen
haft tillfälle att under en lång
följd av år följa utvecklingen i Tegefors
verk — jag vill dock inskjuta att möjligheterna
för en utomstående till insyn
i ett privat företag är skäligen ringa.
Jag har bara en enda gång — kanske
med hjälp av list — lyckats ta mig innanför
fabriksanläggningens staket.

Det har varit mycket svårt att få
några informationer därifrån, och jag
har ställt mig frågan om det inte vore
befogat att möjlighet funnes att få litet

mera insyn i de privata företagen. Samhället
gör ju investeringar och privata
människor planerar för framtiden, medan
företagen gör upp sina beräkningar
för framtiden, som kanske går stick
i stäv mot planerna på annat håll. Då
kan man helt plötsligt hamna i en situation
med väl utbyggd service, där
de enskilda har skaffat sig egna hem
och räknat med en trygg framtid på
platsen, varefter ett företag kanske helt
resolut meddelar, att dess drift kommer
att upphöra. Företagets anställda
kanske då ställs inför tvånget att flytta
till andra platser i landet.

Så mycket kan jag i alla fall säga
att reaktionen mot bolagets handlande
är mycket stark däruppe. Av de anställda
befinner sig flertalet i 50-årsåldern
och däröver, en stor del av dem
har egna fastigheter och följaktligen
svårt att utnyttja det erbjudande om
förflyttning till bolagets anläggningar
i Hälsingland som företagsledningen
har lämnat. På kommunalkontoret har
man räknat ut att skatteunderlaget kommer
att sjunka med 6 procent, om de
anställda flyttar ut från denna kommun
som redan har en ganska stark
utflyttning och hög kommunal utdebitering.
På dessa punkter företer detta
fall vissa likheter med törefallet, som
vi diskuterade för en tid sedan.

Nu är det visserligen sant att bolaget
kommer att pensionera den allra äldsta
arbetskraften. Men jag förmodar att
de pensionsförmåner som erbjuds fordrar
ett inkomsttillskott från något arbete,
om inte standarden skall sjunka
alltför kraftigt. Det torde bli ganska
svårt att uppbringa arbetstillfällen i
en skogskommun för den överåriga arbetskraft,
som det här är fråga om.
Det är över huvud taget svårt att placera
arbetskraft som är i 50-årsåldern,
även om det finns tillgång till industri
på orten.

Nu är läget det, att det finns intressenter
som vill övertaga fabriksloka -

Lördagen den 27 maj 1961

Nr 24 199

Svar på

lerna och starta tillverkning av en annan
produkt uppe i Järpen. Såvitt jag
vet är det fråga om erkänt driftiga företagare,
som inte brukar ge sig på
några osäkra projekt. Till fabriksfastigheten
är knuten ett visst kvantum frikraft
och prisreducerad kraft, som lågt
räknat torde kunna värderas till
500 000 kronor per år. Mycket beror
på om intressenterna kan komma över
dessa förmåner på skäliga villkor. Ägarna
av fabriken har just i dagarna ineddelat
att de är villiga att förhandla om
en överlåtelse av fabrikslokalerna, och
det är ju ett steg i rätt riktning. Som
ägare till fabriken står nu inte längre
Marma-Långrör — det har helt plötsligt
över en natt blivit en ny ägare,
nämligen Korsnäs AB — och det är
alltså från den partens sida som man
nu hoppas på goda förhandlingsvillkor.

Förutsättningarna att driva industriell
verksamhet vid Tegefors måste
betecknas som ganska goda. Järpen är
en naturlig centralort för västra Jämtland,
samhället är väl utbyggt, har goda
kommunikationer, en ständigt isfri
hamn på norska sidan samt genom företagets
nedläggning god tillgång på
arbetskraft. Till detta kommer att starka
sociala skäl föreligger för att staten
engagerar sig när det gäller kapitalanskaffningen
för en ny industri och
att den låneansökan som ligger hos
handelsdepartementet behandlas med
största välvilja. Ingen är betjänt av att
en industri startas som går omkull om
några år, men om man har en tillverkning
på hand som man tror blir bärkraftig,
så får ju inte det hela stupa
på kapitalbrist, särskilt när det gäller
en landsända som, trots att den exporterar
så mycket råvaror, ändå är så
fattig på kapital.

Jag hade väntat att socialministern
skulle ha sagt något om utflyttningen
från Jämtlands län i stort sett. Jag vill
i den frågan deklarera att det för mig
iir naturligt att människorna flyttar på
sig. Man skall inte med några konstla -

interpellation ang. viss försäkringsform

de medel försöka binda dem kvar i fattigdomen.
Men vad beträffar detta län
är inte frågeställningen denna. Frågan
är i stället snarast, om vi skall totalt
avfolka detta område eller om vi har
intresse av att det bor människor däruppe.

För närvarande pågår en länsutredning.
Vi räknar med att den snart skall
vara färdig med sitt arbete, och vi avvaktar
resultatet av den utredningen
med mycket stort intresse. Jag kan väl
också säga, att vi vill göra det förbehållet,
att vi, när den utredningen är klar,
kommer att besvära regeringen med
fortsatta uppvaktningar, varvid vi tar
upp utflyttningen från Jämtlands län
till ordentligt resonemang.

Den tilltänkta ersättningsindustrien,
som beräknas kunna sysselsätta 30—35
man i början, utgör naturligtvis ingen
definitiv lösning på de problem som
jag här berört. Men den kan betraktas
som en god början för att i första omgången
klara tryggheten för en del av
den friställda arbetskraften och deras
familjer. Det gäller därför i första hand
att inrikta sig på denna. Jag vet att
socialministern och även handelsministern
delar min uppfattning att problemet
är mycket allvarligt ur länets
och befolkningens synpunkt och att
samhället måste stödja alla försök att
få en ny industri till platsen. Jag kan
också försäkra att människorna däruppe
följer denna fråga med allra
största uppmärksamhet och hoppas på
statens medverkan i en positiv lösning.

Jag tackar socialministern än en gång
för svaret och återkommer troligen i
annat sammanhang till denna fråga.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. viss försäkringsform Chefen

för handelsdepartementet,
herr statsrådet LANGE, erhöll på begäran
ordet för att besvara herr Lund -

200 Nr 24

I.ördagcn den> 27 maj 4901

Svar på interpellation ang. visa försäkringsform

bergs interpellation angående visa försäkringsform.

Svaret hade före sammanträdet i stencilerad
form tillställts kammarens ledamöter,
och herr statsrådet Lange lämnade
nu endast en kort sammanfattning
av dess innehåll, i vilken efter en
redogörelse för de framställda frågorna
anfördes följande:

Herr Lundbergs, interpellation innehåller,
, under hänvisning till ett speciellt
försäkrings fali, påståenden om
grava missförhållanden, inom visst slag
av livförsäkring. Med anledning därav
har inom försäkringsinspektionen verkställts
en ingående undersökning av de
påtalade förhållandena. Resultatet härav
liar jämte inspektionens synpunkter redovisats
i en till mig överlämnad, skrivelse.
Av denna framgår, att interpellationen
grundats på oriktiga uppgifter om
det aktuella fallet och missuppfattningar
om innebörden av den försäkringstyp
det här är fråga om. De frågor som
herr Lundberg riktar till mig bygger
följaktligen på felaktiga, förutsättningar.

Med hänsyn härtill har jag låtit pa
grundval av försäkringsinspektionens
skrivelse utarbeta eu redogörelse som
utdelats t ill kammarens ledamöter. Eftersom
försäkringsinspektionen anmärkningsvärt
nog redan givit offentlighet
åt det material, som under hand, tillställts
mig, ser jag icke någon anledning
att uppta kammarens tid med att här
närmare referera redogörelsen. .lag vill
inskränka; mig till att hänvisa till del
tillrättaläggande av de i. interpeUaLionen
lämnade uppgifterna, som redogörelsen
innehåller. Med detta torde, herr talman,
interpellationen få anses besvarad.

Det inom kammaren utdelade svaret
var av följande lydelse:

Herr talman! Herr Lundberg har i
en med kammarens tillstånd framställd
interpellation frågat mig:

1. Om jag uppmärksammat att försäkringsbolag
utan föräldrarnas vetskap
hk a. kan nyttja barn som för -

säkringsobjekt utan att barnen får någon
som helst nytta eller trygghet'' av
försäkringen förrän efter att de fyllt
90 år, och om detta kan anses som god
affärssed utan skada för försäkringsverksamheten; 2.

Om man kan förutsätta att statsrådet
kommer att taga ett initiativ för
att stävja och rätta till denna försäkringsform,
och om det finns möjligheter
att ålägga bolag att för dessa försäkringar
återbetala den betalade försäkringspremien
med ränta; samt

3. Om jag anser att det såväl från de
försäkrades skyddssynpunkt som med
tanke på försäkringsrörelsens renommé
är nödvändigt att utöka tillsynsmyndigheternas
insyn och befogenheter
gentemot bolagen.

De av herr Lundberg påtalade försäkringsformerna
är samtliga att hänföra
under livförsäkring. Sådan försäkring
intar enligt vår försäkringslagstiftning
en särställning med'' speciella
garantier till skydd för försäkringstagarna.
Livförsäkring får sålundå icke
drivas annat än efter försäkringstekniska
grunder, som fastställts av Kungl.
Måj :t eller försäkringsinspektionen.
Grunderna reglerar bl. a. beräkningen
av försäkringspremier, försäkringstagarnas
rätt till återköp och fribrev,
samt återbäring av överskott till försäkringstagarna.
Allå uppkommande
överskott-, som inte tas i anspråk för
att konsolidera rörelsen, skall i princip
återbäras till försäkringstagarna.
Vidare må nämnas, att rätten till utdelning
på aktier i livförsäkringsbolagen
är begränsad. Livförsäkringsrörelsen
kan därför sägas drivas helt för
försäkringstagarnas räkning.

De av herr Lundberg påtalade förhållandena
har föranlett- en- ingående
undersökning genom försäkringsinspektionen.
Därvid har följande framkommit.

Beträffande den av Liv-Thule meddelade
ursprungliga försäkringen mot
engångspretnie uppgives i interpellatio -

Nr 24 201

Lördagen den 27 maj 1961

Svar på interpellation ang. viss försäkringsform

nen, att försäkringstagaren, i det föl -

jande kallad X, haft att erlägga en
premie av 100 000 kronor samt att X,
när försäkringen några år senare återköptes,
utfick ett belopp, som med
några tusenlappar understeg engångspremien.
Uppgiften är felaktig. Engångspremien
för ifrågavarande försäkring
var 85 056 kronor. Försäkringsinspektionen
har kontrollerat, att premien
för försäkringen beräknats riktigt
enligt de för Liv-Thule av Kungl.
Maj :t fastställda grunderna. Vid återköpstillfället
utbetalades återköpsvärdet
jämte slutåterbäring till ett belopp
av 94 597 kronor. Tages därjämte hänsyn
till att X under försäkringstiden
erhållit kontant återbäring om sammanlagt
3 289 kronor kommer värdet av utbetalade
belopp, räknat vid återköpstillfället,
att uppgå till över 98 000 kronor
och med mer än 13 000 kronor
överstiga engångspremien. Försäkringsinspektionen
har kontrollerat, att återköpsvärde
och återbäringsbelopp beräknats
riktigt enligt de för bolaget
fastställda grunderna.

Påståendet beträffande de tre av X
tecknade barnförsäkringarna, att barnen
icke får någon som helst nytta eller
trygghet av försäkringen förrän efter
fyllda 90 år, är en missuppfattning. Sedan
barnen uppnått myndig ålder kan
de fritt disponera sina försäkringar. Om
de önskar kan de återköpa dem utan
restriktioner, de kan belåna försäkringarna
eller ändra dem på sätt de finner
lämpligt inom ramen för bolagets riskåtagande.
De kan också behålla dem
i oförändrad form om de föredrager att
bevara det betydande riskskydd de representerar.

Beträffande beräkningen av återköpsviirde
gäller i fråga om barnförsäkringar
av denna typ stränga begränsningsreglcr
enligt försäkringsbolagets grunder.
Inbetalas engångspremier på försäkringar
av denna typ är återköpsvär -

särskilda spärregler som införts i livförsäkringsbolagens
grunder för återköp
och belåning av vissa slag av försäkringar.
Reglerna utgör ett led i den reglering,
som med riksdagens medverkan
genomförts i syfte att motverka att livförsäkring
utnyttjas för beredande av
obehöriga skattelättnader. Genom spärrregler
av detta slag hindras i väsentlig
omfattning skatteflykt via transaktioner
med omedelbart återbelånade premier
för kapitalförsäkring. Enligt inspektionens
uppfattning måste denna reglering
eller någon annan med motsvarande
syfte bestå för att främja sunda
ackvisitionsförhållanden inom livförsäkringen,
såvida icke problemet i stället
löses genom ändringar i skattelagstiftningen.

Begär försäkringstagaren i början av
försäkringstiden utbetalning på en kapitalförsäkring
med engångspremie av
det förhållandevis obetydliga återköpsvärdet,
betyder icke detta att återstoden
av pengarna frånhändes försäkringstagaren.
Det tekniska återköpsvärde,
som enligt begränsningsreglerna icke
utbetalas, kvarstår för försäkringstagarens
räkning i bolaget med sitt fribrevsvärde.
Inga pengar berövas försäkringstagaren,
de bindes och frigöres efter
viss plan.

Beträffande tillkomsten av de aktuella
försäkringarna anför inspektionen följande.
Den ursprungliga kapitalförsäkringen
tecknades den 1 juli 1950. Det
troliga är att denna försäkring i huvudsak
tillkommit som en följd av de
för livförsäkringar förmånliga bestämmelser
som fanns intagna i förordningen
om kvarlåtenskapsskatt. För utnyttjande
av dessa förmåner tecknades pa
sin tid många försäkringar. I det aktuella
fallet medförde försäkringen även
skatteförmåner vad gäller inkomstskatt
och förmögenhetsskatt. Någon belåning
på försäkringen har enligt uppgift icke
förekommit. Vid 1958 års riksdag upp k

vårlåten.skapsskatte förord ningsamtidigt
som bestämmelserna om

dena i början av försäkringstiden myc- hävdes
ket små. Detta sammanhänger med de eu
14 _Andra kammarens protokoll 1961. Nr 24

202 Nr 24

Lördagen den 27 maj 1961

Svar på interpellation ang. viss försäkringsform

arvsskatt ändrades. De försäkringar som
tidigare tillkommit med utgångspunkt
huvudsakligen från bestämmelserna i
förordningen om kvarlåtenskapsskatt
kom nu i ett helt nytt läge. Situationen
ledde till att försäkringarna ofta ändrades
eller återköptes sedan de förlorat
sin attraktion.

Diskussionerna mellan X och Liv-Thules
representant beträffande hur man
skulle förfara med pengarna på den ursprungliga
försäkringen ledde fram till
tecknandet av tre livstidsförsäkringar
mot engångspremie på tre barnbarns liv.
Försäkringarna utställdes med de försäkrade
barnbarnen som försäkringstagare
och ägare.

Enligt de upplysningar försäkringsinspektionen
fått från Liv-Thule skulle
det ha varit en klar önskan från X:s sida
att ge barnbarnen vissa gåvor med
förbigående av vissa anförvanter. Inspektionen
kan givetvis icke rekonstruera
vad som förevarit mellan X och Thules
representant. Icke heller kan inspektionen
verifiera uttalanden om X:s motiv
eller hans förhållande till familjens
medlemmar. Inspektionen kan endast
konstatera, att om det är riktigt, att X
önskade ge barnbarnen gåvor med en
till en början begränsad förfoganderätt,
detta givetvis kan ske även i annan
form än försäkring. X kunde på annat
sätt ha lämnat en penninggåva med villkor
att förfoganderätten på visst sätt
skulle vara inskränkt. Därigenom skulle
för övrigt samma skatteförmåner uppkomma
som vid val av försäkring.

Det förhållandet att grunder fastställts
för ifrågavarande barnförsäkringar innebär
inte någon generell positiv värdering
av försäkringarna. Tvärtom är
enligt inspektionens mening i många
fall exempelvis försäkringar på föräldrarnas
liv att föredraga framför vissa
typer av barnförsäkringar. Inspektionen
stödjer därför sådana strävanden, vilka
går ut på att ge företräde åt försäkringsformer
som är mera lämpliga ur familjeskyddssynpunkt.
Emellertid kan vissa

typer av barnförsäkringar vara lämpliga,
särskilt som komplettering till annat
försäkringsskydd. Något generellt binder
uppställs därför icke mot att teckna
barnförsäkringar.

Försäkringsinspektionen tillägger att
allmänt sett det icke kan anses olämpligt,
att förmögna personer ger barn
gåvor i form av färdigbetalda livförsäkringar
på barnens liv, när familjens
ekonomi i övrigt är välordnad. Barnen
får därvid försäkringar, som de kanske
själva vid vuxen ålder icke kunnat teckna
om hälsotillståndet försämrats. De får
fulla förfoganderätten över försäkringar
na vid myndig ålder. Den aktuella transaktionen
innebar, att en tidigare försäkring,
som tecknats utan något egentligt
försäkringssyfte och som ansetts ha
spelat ut sin roll som placeringsform,
ersatts med tre försäkringar med starkt,
långsiktigt skyddsmoment. Svaret på
frågan om detta i föreliggande fall var
den mest ändamålsenliga transaktionen
beror av en mängd omständigheter
utanför inspektionens bedömande.

I interpellationen nämnes, att försäkringarna
tecknats utan dotterns vetskap
och att X uppmanats av ombudet
att lägga in försäkringarna i ett kuvert
och skriva på detsamma att det icke
fick öppnas förrän fyra år efter X:s död.
Denna transaktion kom emellertid icke
till stånd. Ombudet har på förfrågan
uppgivit, att som ett led i affären —
med hänsyn till X:s önskan om att vissa
anförvanter icke skulle få kännedom
om försäkringarna förrän så sent som
möjligt — förslag framkom att försäkringarna
skulle inläggas i ett kuvert med
påskrift att det icke fick öppnas förrän
både X och hans hustru avlidit. Till
detta anför försäkringsinspektionen, att
hade transaktionen kommit till stånd —
vilket den icke gjorde — så hade detta
kunnat medföra ett uppskjutande i tiden
av erläggandet av gåvoskatt.

Vidare anförde:

Nr 24 203

Lördagen den 27 maj 1961

Svar på

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! När jag den 28 april
framställde min interpellation till handelsministern,
kunde väl varken statsrådet
eller jag tro, att jag i dag — denna
lugna dag i riksdagen — skulle vara
i den penibla situationen, att när jag
framför ett tack till statsrådet för den
akt, som i går och i dag i koncentrat
kommit mig och övriga kammarledamöter
till del, jag faktiskt inte vet om svaret
skall betraktas som ett svar eller
som ett referat. I varje fall har vi fått
uppleva den unika situationen, att svaret
blev publicerat redan den 9 maj och
har mångfaldigats av försäkringsföretaget
eller försäkringsinspektionen och
tillställts press och andra. Att jag då
själv inte tillställdes svaret får väl tillskrivas
den orsaken, att även ett som
man brukar säga »perfekt skött företag»
kan råka ut för en olyckshändelse i
distributionen.

Att tjänste- och ämbetsverk vill regera
kan man väl med mycket god vilja förstå.
Däremot är det allvarligare, om försäkringsinspektionen
och försäkringsföretagen
som det vill synas har gemensamt
kansli och tjänstemännen upphöjer
sig till statsråds like och ställföreträdare
i stället för att vara objektiva rådgivare
och en remissinstans i frågor och uppgifter
som de är satta att sköta. Även
om jag kan ha förståelse för att staten
i vissa situationer är tvungen skapa institutioner
för att klara befordringsfrågor
för en del tjänstemän, måste jag
ifrågasätta lämpligheten av att behålla
institutioner som för att klara eu remissfråga
saknar personal, kompetent
att själv klara en uppgift, utan måste anlita
hjälp hos främmande instanser, vilka
givetvis på grund av sin upphovsrätt
även distribuerar och publicerar sitt
opus. Detta opus måste väl vara ett
konstnärligt skapande, när det av ett så
fult motiv kan bli en så vacker beskrivning.

Jag hoppas och förutsätter att de ansvariga
i en sådan institution tar kon -

interpellation ang. viss försäkringsform

sekvenserna av sitt handlande på det
enda sätt som jag anser att de kan göra
det — nämligen att de försvinner. I
varje fall hoppas jag att i framtiden
slippa råka ut för att, om jag med riksdagens
godkännande framställer en fråga
till ett statsråd, få läsa svaret i en
tidning utan att jag vare sig fått del av
svaret eller haft möjlighet att gå i svaromål
vid den aktuella tidpunkten. Varken
statsrådet eller riksdagsmännen har
behov av eller önskan om att bli ställda
under förmynderskap av denna kvalitet.

Förfarandet i detta ärende tvingar
mig till ett utförligt svaromål. Om jag
kan räkna på samma välvilja från TT
och tidningarna som ett stort försäkringsbolag
och alltså få mina synpunkter
återgivna återstår att se. Intressena
kan vara olika fördelade.

Låt mig först ta upp det som försäkringsinspektionen
tycks ha gjort till en
huvudfråga och krampaktigt hakat sig
fast vid, nämligen 74-åringens försäkring
och återköp. I min interpellation
säger jag uttryckligen ifrån att siffrorna
i detta fall är vad jag fått uppgift om
och att jag inte har originalhandlingen,
d. v. s. försäkringsbrevet. Jag kan därför
godtaga uppgiften att den engångspremie
som erlades den 1 juli 1950 kan
vara 85 056 kronor. Vid det aktuella tillfället,
då bolagets representant uppsökte
den sjuke gamlingen och efter tre besök
övertalade honom att återköpa försäkringen,
representerade icke premien
den summan, utan i och med att återköpet
av försäkringen gjordes blev det
en vanlig banktransaktion. Om man har
en så låg ränta som 4 procent, kan herr
statsrådet räkna ut vad ränta på ränta
gör på 85 000 kronor. Han kommer till
en summa som ligger mellan 115 000
och 120 000 kronor.

I och med att detta återköp skedde
återstod naturligtvis ingen som helst
försäkringsrisk för fiiretaget. Eftersom
man nu kunde förutsätta att den sjuke
gamlingen relativt snart skulle do —
han gjorde det inom cirka ett år — är

204 Nr 24

Lördagen den 27 maj 1961

Svar på interpellation ang. viss försäkringsform

det självklart att även detta förhållande
representerade värden.

Jag vill därför säga att det är riktigt
att min siffra är för lag. Bolaget
tjänade mycket mer än vad jag påstod
eller vad de anhöriga trodde att de
gjorde. Men eftersom inte detta är huvudfrågan
ur min synpunkt, har jag
inte någon som helst anledning att —
då jag saknar huvudhandlingen, försäkringsbrevet
— gå in på denna fråga
i detta sammanhang.

Däremot måste jag förvåna mig över
att inspektionen är nöjd. Det var givetvis
här fråga om en gammal man
och förlusten för honom kan ju vara
någonting, som kan bedömas olika i
detta sammanhang. Däremot måste jag
säga mig att det ar anmärkningsvärt,
att försäkringsinspektionen och bolaget
saknar vetskap om att försäkringsbolagen
— alltså alla försäkringsbolag, i
varje fall de enskilda -— har en gemensam
överenskommelse om att provision
å tecknad försäkring ej erhålles, om
återköp sker av livförsäkring i eget eller
annat bolag. I det första aktuella
fallet hade fältmannen bort föreslå, om
han iakttagit god affärs- och kundservice,
att 74-åringens förmånstagarförord
i hans försäkring hade givits till
barnbarnen. Då hade försäkringsbeloppet
vid gamlingens död ograverat passerat
förbi dottern och blivit barnens
egendom. Eftersom Thule-mannen enligt
annonser kan allt om försäkringar och
allmänheten kan lita på honom, skulle
ett sådant förfarande ha överensstämt
med vad god affärssed förutsätter även
inom försäkringsbranschen. Detta bolags
skryt om sin service rimmar inte
i det aktuella fallet.

Kunden råddes av Thule-mannen att
handla så, att han gav vinning åt denne
— vilket blev till förfång för kunden,
ja, även bolaget, som fick betala
Provision trots återköp genom att försäkringen
indirekt tecknades på annan
person. Att provisionen är betydligt
större än som i promemorian från bo -

laget refererats till pressen torde väl
inte ens kunna undgå försäkringsinspektionen.
Men i detta fall gällde det
eu sjuk gamling, och i affärer kan man
ju handla ur laglig synpunkt på ett sätt
som i andra sammanhang skulle bedömas
som allvarligt.

Emellertid är det barnens försäkringsbrev
som för mig är det centrala.
Försäkringsinspektionen och en del tidningar
förkunnar med stolthet att siffrorna
i interpellationcn är felaktiga.
Låt mig påpeka att alla de citerade siffrorna
har jag hämtat ur de akter, som
i målet förekommit! Och om de är felaktiga,
får jag beklaga att jag verkligen
trodde att man kunde lita på dem,
ty annars kan man fråga sig vad man
skall kunna lita på i fråga om avtal.

Den situation, som i denna fråga uppstått,
tvingar mig att läsa in en del akter
ordagant, även om tidsnöd gör att
jag inte kan göra det med alla. Jag
vill säga att jag har överlämnat fotostatkopior
till stenograferna och att
även herr statsrådet fått ta del av fotostatkopiorna.
Jag skall be att själv
få använda en del av själva originalhandlingarna.

I detta fall är originalhandlingen försäkringsbrevet.
Vad står nu i försäkringsbrevet?
Jo, det står så här: »Försäkringsbrev
nr 580 914. Livförsäkringsaktiebolaget
Thule meddelar härmed
följande kapitalförsäkring.»

Vidare står så här, »Den försäkrade»
— och så står namnet — »födelsedag
17.11 1954, försäkringsbelopp efter uppnådd
tio års ålder: Sjuttiofemtusenfemhundrasex
(75 506) kronor» — för försäkringstidens
slut anges endast streck.

Vidare står: »Förmånstagare: Den
försäkrades moder och syskon; om modern
icke lever, inträda syskonen i hennes
rätt. I avlidet syskons ställe inträda
dess bröstarvingar.»

Vidare står: »Premie erlägges en gång
för alla med kr 25 000» — man har
alltså antedaterat försäkringen från den
1 december 1958. Eftersom jag nu har

Lördagen den 27 maj 1961

Nr 24 205

Svar på

kvitton på försäkringsbeloppet, skall jag
erkänna att kvittona är utskrivna 1959,
men jag har alla tre kvittona med mig
här.

Sedan står det i brevet: »Försäkringsbeloppet
utbetalas vid den försäkrades
frånfälle. Vid dödsfall före tio års ålder
utfaller ett försäkringsbelopp uppgående
för varje helt kvartal av den
uppnådda åldern till 2 Va % av det ovan
angivna försäkringsbeloppet dock minst
till försäkringens återköpsvärde.

Återbäring och belopp som i övrigt
tillkommer försäkringen gottgöres genom
förhöjning av utgående försäkringsbelopp.

Belopp som utfaller vid den försäkrades
död tillfaller insatt förmånstagare.
— Ändring eller återkallelse av förmånstagareförordnande
påtecknas i regel
icke försäkringsbrevet utan härom
utfärdas särskilt tillägg. Förmånstagareförordnandet
förfaller om försäkringen
överlåtes.

För försäkringen gälla de försäkringsvillkor,
som äro intagna i detta försäkringsbrev,
ävensom de grunder för bolagets
livförsäkringsverksamhet, som
äro eller kunna bliva stadfästa av Kungl.
Maj:t, samt stadgandena i lagen om försäkringsavtal
och allmän lag i övrigt.»

Och så har man skrivit till följande
med skrivmaskin: »Om den försäkrade
upplever 90 års ålder, kan försäkringsbeloppet
efter därom gjord framställning,
utbetalas när som helst därefter.

Försäkringens återköpsvärde är under
15 år från det försäkringen togs reducerat
på sätt som anges i bolagets
grunder. Enligt dessa grunder gäller vidare
att försäkringen kan belånas hos
bolaget endast inom ramen för tillgängligt
återköpsvärde, varjämte under 3 år
från det försäkringen togs särskilda inskränkningar
i belåningsrätten gälla.»

Detta är undertecknat: »Livförsäkringsaktiebolaget
Thule», varefter följer
två oläsliga namn.

Längst ner på brevet står: »Skattekategori
K».

interpellation ang. viss försäkringsform

Denna försäkring togs utan att barnens
föräldrar visste om det, och den
gamle mannen uppmanades att lägga in
försäkringsbrevet i bankfack och skriva
på kuvertet att det skulle ligga där
under fyra år. På grund av en olyckshändelse
blev detta inte gjort, utan brevet
kom i föräldrarnas händer, och de
blev ganska upprörda och skrev till bolaget
och ville ha detta avtal hävt och
få handlingarna tillbaka. Då fick de
följande brev från bolaget som — efter
uppräkning av försäkringarna — lyder
på följande sätt:

»Med anledning av Ert brev den 7
februari varmed vi samtidigt mottog
ovanstående försäkringsbrev, får vi
meddela följande.

Försäkringarna är engångsbetalda
försäkringar med engångspremier på
vardera 25 000 kr. som erlades av barnens
morfar. Försäkringarna är att betrakta
som en gåva till barnen eftersom
varje barn äger sin försäkring. Rent
principiellt gäller att omyndig tillkommande
medel enligt föräldrabalken icke
får disponeras utan överförmyndares
tillstånd.

Alldeles oavsett ovannämnda bestämmelse
föreligger för dessa tre försäkringar
av försäkringstekniska skäl hinder
för Er att förfoga över värdena.
Som framgår av försäkringsbreven är
försäkringarnas återköpsvärde under 15
år från det försäkringarna togs begränsade
på sätt som anges i bolagets grunder.
Enligt dessa bolagets grunder kan
under de första 15 åren icke återköpas
större del av försäkringen än vad som
skulle kunnat utbetalas om premiebetalningstiden
varit bestämd att pågå till
de försäkrades 45-årsålder. Detta innebär
att försäkring nr 580.915 f. n. saknar
disponibelt återköpsvärde medan
motsvarande värde för försäkring nr

580.914 uppgår till 220 kr. och för försäkring
nr 580.916 till 17 kr.

Då sålunda återköp enligt ovan icke
är genomförbart på det sätt som Ni

206 Nr 24

Lördagen den 27 maj 1961

Srar på interpellation ang. viss försäkringsform

tänkt Er återsänder vi härmed försäkringsbreven
i oförändrat skick.»

Brevet slutar: »Högaktningsfullt Thulebolagen»
— och så följer två oläsliga
namn.

Sedan skrev de försäkrade barnens
föräldrar och protesterade igen. De ville
ha reda på vad återköpsvärdet skulle
bli vid två angivna tillfällen. De fick
följande svar:

»Med anledning av Ert brev den 27.2
översänder vi härmed fotokopior av de
avsnitt i bolagets grunder som anger
de begränsningsregler som enligt anteckning
på försäkringsbreven gäller för
dessa tre försäkringar. Bestämmelserna
återfinns under punkt 1.1.1.2. I sista
stycket av nämnda punkt anges ett visst
undantag som emellertid icke är tilllämpligt
för någon av ovan angivna
försäkringar som alla tre på grund av
engångsbetalningen är av utmätningsbar
karaktär. (En av förutsättningarna
för att en försäkring skall vara utmätningsfri
är att premiebetalningstiden är
minst 10 år.)

Under punkt 1.1.2 anges på vilket
sätt kvarstående värde gottgöres efter
ett återköp under de 15 första åren.

Som framgår av texten under punkt
1.1.3 kan i vissa speciella fall en särskild
nämnd — Svenska Livförsäkringsbolags
Skattenämnd — medge avsteg
från den generella begränsningsregeln.
För en prövning hos nämnden fordras
emellertid mycket starka skäl och en
så noggrann och utförlig redogörelse
som möjligt beträffande de omständigheter
som av Er vill åberopas.

Försäkringarnas disponibla återköpsvärden
efter 10 resp. 15 år utgör:

Försäkring Återköpsvärde

nr per 1.12.1968 per 1.12.1973

580.914 5 766 kr. 28 168 kr.

580.915 4 950 kr. 27 836 kr.

580.916 5 321 kr. 27 999 kr.

Värdena gäller under förutsättning att
nuvarande beräkningsgrunder icke ändras.
Vid återköp tillkommer återbäring

om vars storlek vi ej på förhand kan uttala
oss.»

Brevet är undertecknat på sedvanligt
sätt.

Bestämmelser som gäller dessa förhål
landen bör naturligtvis skrivas så, att
människor skall kunna förstå dem. Jag
skulle vilja läsa upp vad som står i
den åberopade punkten 1.1.1.2, och jag
skulle vilja ha en tolkning av den bestämmelsen.
Jag har visat den för en hel
del olika personer, tidningsmän t. ex., ja,
även statsråd, jurister och försäkringsmän,
och bett att få ett uttalande om hur
försäkringsbrevet skall tolkas på denna
punkt men ingen har kunnat tolka det.
Jag förstår att det nu finns möjligheter
att få det tolkat.

Jag börjar med att läsa upp vad som
står i punkten 1.1.1.1: »För försäkring
som meddelats under tiden 1/3 1953—
14/10 1957 är återköpsvärdet under 10 år
från försäkringens tecknande ej högre
än det tekniska återköpsvärde som skulle
gälla om premiebetalning oavsett försäkringstidens
längd skolat fullgöras helårligen
med jämn fördelning på 15 år.»
I nästa punkt, 1.1.1.2, står det: »Vid försäkring
å ett liv, som meddelats fr. o. m.
den 15/10 1957, begränsas med nedan
nämnt undantag återköpsvärdet under 15
år från försäkringens tecknande till det
tekniska återköpsvärde som skulle gälla
för en livstidsförsäkring (sammansatt
kapitalförsäkring till 90 år), för vilken
premiebetalningen skolat fullgöras helårligen
med jämn fördelning intill åldern
45 år, dock minst under 15 år. Härvid
skall livstidsförsäkringens belopp sättas
lika med kvoten mellan den engångspremie
som erlagts eller skulle ha erlagts
för den del av försäkringen, för vilken
premien beräknats med dödsfallsdödlighet,
och engångspremien för en sammansatt
kapitalförsäkring å 1 kr., vilken
upphör vid den tidigaste tidpunkt då utbetalning
för livsfall kan förekomma på
grund av nyssnämnda del av försäkringen,
dock senast då den försäkrade
uppnår 90 års ålder.»

Nr 24 207

Lördagen den 27 maj 1961

Svar på

Detta är enkla regler men jag måste,
herr talman, erkänna att jag har väldigt
svårt att räkna ut vad de innebär, och
det skulle vara intressant att få veta det.

En tidning konstaterar, att mina siffror
alla är felaktiga. Om nu alla siffror
i dessa akter som jag har citerat är felaktiga,
låt mig då få fråga herr statsrådet,
om han kan upplysa mig om hur
exempelvis en överförmyndare skall
ställa sig vid en bedömning av det juridiska
innehållet i avtalet.

Låt mig först få ställa frågan: Vid vilken
ålder får barnen själva, alltså de
försäkrade, ut de angivn^ 75 506 kronorna.
Får de det vid 21 års ålder, vid 40
eller 50 års ålder? Eller får de det först
vid 90 års ålder?

Och om något av barnen gifter sig vid
exempelvis 17—18 års ålder och får ett
barn samt dör vid 19 års ålder, vem är
förmånstagare!! enligt detta brev? Är det
hustrun, barnet till den försäkrade eller
den försäkrades moder som är förmånstagare? Skall

försäkringen upptas som tillgång
som hör till de omyndiga barnen
eller som en tillgång som skall påföras
modern?

Får jag även ett bestämt besked av
statsrådet — jag vet nämligen inte, om
han bara har citerat eller om han har
instämt när han har yttrat sig om detta
— om det verkligen är att anse som god
affärssed och försvarbart, att två ekonomiska
intressenter, utan att som här
skett tillfråga de omyndigas föräldrar,
kan använda barn som försäkringsobjekt?
Behövs det inte friskintyg i en sådan
situation? Skulle exempelvis statsrådet,
om han blev använd som försäkringsobjekt
utan att vara tillfrågad därom,
anse att detta var i sin ordning.
Detta även om förmånstagarbestämmelserna
uteslöt varje risk, naturligtvis, för
att han skulle komma i åtnjutande av förmånen.

Anser även statsrådet att försäkringsavtal,
tillkomna under liknande förhållanden,
kan anses vara i överensstäm -

interpellation ang. viss försäkringsform

melse med god affärssed? Om dessa principer
tillämpades inom handel och industri,
skulle statsrådet då anse dem
vara riktiga? Jag har en innerlig förhoppning
att dessa principer inte i någon
större utsträckning skall smyga sig
in i handeln och industrien och jag skulle
vilja ställa den frågan till herr statsrådet
om han, i fall det vore så olyckligt
att så skedde, inte skulle bli tvungen att
ingripa med statliga medel för att stävja
det hela.

Det är givet att det är intressant att få
svar på en sådan här interpellation. Jag
hade dock helst sett att svaret kommit
från rätt håll.

Låt mig ställa ännu en fråga. Enligt
svaret är det inte meningen att någon
skall skinnas. Antag nu — som fadern
gjort vid undersökningen av denna fråga
— att ett av barnen skulle do i dag. Hur
mycket får då förmånstagaren ut av försäkringen?
Man har då denna 2,5-procentsregel
att gå efter. Om nu fadern
räknat rätt skulle han av de 25 000 kronor
som inbetalats få ut 17 865 kronor.
Men 7 135 kronor plus räntan — vart har
dessa pengar tagit vägen? År det en
trygghetsförsäkring, som man anser vara
rimlig?

Nu görs det i det stencilerade svaret
en hel del påståenden — jag vet inte om
det är försäkringsinspektionen eller företaget
som skrivit det. Man säger där, att
»grunderna reglerar bl. a. beräkningen av
försäkringspremier» m. in. — »Alla uppkommande
överskott, som inte tas i anspråk
för att konsolidera rörelsen, skall
i princip återbäras till försäkringstagarna.
Vidare må nämnas, att rätten till utdelning
på aktier i livförsäkringsbolagen
är begränsad.» Sedan tillägger man:
»Livförsäkringsrörelsen kan därför sägas
drivas helt för försäkringstagarnas räkning».
Denna princip delar jag naturligtvis.
Men kan man i det aktuella fallet
säga — det finns flera liknande fall —
att man klarat den uppgift man har föresatt
sig?

Det sägs sedan, att försäkringsinspek -

208 Nr 24

Lördagen den 27 maj 1961

Svar på interpellation ang. viss försäkringsform

tionen kontrollerat det hela. Ja, i varje
fall vill inte jag ha en sådan kontroll i
ett företag där jag skulle sitta i styrelsen.
Det skulle kännas mycket osäkert för
styrelsen.

Vidare säger man även följande: »Enligt
inspektionens uppfattning måste
denna reglering eller någon annan med
motsvarande syfte bestå för att främja
sunda ackvisitionsförliållanden inom livförsäkringen».
Jag måste tolka det så,
att man anser att sunda principer verkligen
tillämpats i detta fall. Man gör här
även en del utläggningar som jag givetvis
skulle kunna resonera om, men det finns
ingen anledning att göra det nu.

Skall man ha kontrollerande organ, så
skall de även fylla sin uppgift. I punkt
3 i min interpellation har jag frågat, om
statsrådet anser, att det såväl från de försäkrades
skyddssynpunkt som av omtanke
om försäkringsrörelsens renommé
är nödvändigt att utöka tillsynsmyndigheternas
insyn och befogenheter gentemot
bolagen. Efter vad som nu förekommit
vill jag själv svara nej på den
frågan. Vi behöver ingen försäkringsinspektion.
Eftersom detta nu är en sysselsättningsinstitution
och vi har fullt
upp med arbete på andra håll kanske vi
skulle kunna använda arbetskraften för
något vettigare ändamål.

Herr talman! Jag har tagit upp denna
fråga därför att man måste se till att
människor som icke själva kan värna
sig får det skydd som lag och rättsuppfattning
förutsätter. Handelsdepartementets
chef har enligt min mening anledning
att titta på frågan en gång till. Jag
hoppas att samma malör inte skall inträffa
även då, så att herr statsrådet och
jag kommer i efterhand och svaret ges
av underordnade tjänstemän och distribueras
ut över land och folk med stora
rubriker.

Ingen är gladare än jag när statsrådet
säger att detta försäkringsbrev är felaktigt
och att det som anges i det icke
gäller. Jag frågar emellertid: Vilka pap -

per skall i så fall en försäkringstagare
gå till hland alla handlingar sedan föräldrarna
fått vetskap om försäkringen
genom att fadern dog? Hur skall man
veta vad ett försäkringsbrev egentligen
innehåller?

Jag är mycket tacksam om jag får den
upplysning som jag behöver för att rätt
tolka principen och innehållet i akter,
som jag av olika omständigheter inte
bara får syssla med teoretiskt utan jämväl
har skyldighet att pröva därför att
jag är ålagd att företräda vissa intressen,
som jag oavsett vem saken gäller kommer
att hävda till dess andra lagar och
förordningar kommer till.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag är mycket ledsen att
behöva ta till orda igen i denna debatt.
För att herr Lundberg inte skall få något
annat intryck vill jag betona, att svaret
givetvis är mitt eget och har utarbetats
på mitt uppdrag efter det att jag inhämtat
vissa uppgifter från vederbörande
myndighet. Det är inte fråga om ett
referat i andra delar än detta uttryckligen
står angivet i svaret.

Inte en enda av de sifferuppgifter,
på vilka herr Lundberg har grundat sina
ganska grava anklagelser gentemot ett
visst försäkringsföretag, har visat sig
vara riktigt. När jag ändå valde att besvara
hans interpellation i den form
som blev fallet gjorde jag det därför
ait jag inte ville försätta honom i en
ännu pinsammare situation än den han
råkat in i genom att framlägga en interpellation
så sällsynt fylld av missförstånd
och misstag. Nu tvingas jag
emellertid att på någon punkt exemplifiera
halten av de uppgifter, som herr
Lundberg har anfört och som finns angivna
i den redogörelse som sammanställts
inom departementet på grundval
av upplysningar inhämtade av en ansvarig
myndighet.

Herr Lundberg påstår — och upprepar
det i sitt inlägg här, om jag förstod

Lördagen den 27 maj 1961

Nr 24 209

Svar på interpellation ang. viss försäkringsform

honom rätt — att en person erlagt en
engångspremie för en försäkring på
100 000 kronor och endast fått ut en
mycket ringa del av detta belopp. I
själva verket är denna uppgift helt felaktig.
Engångspremien för försäkringen
på 100 000 kronor var något över 85 000
kronor. Om man räknar in de återbäringar
som vederbörande erhållit, fick
han när han lyfte försäkringen före sitt
dödsfall — det var en dödsfallsförsäkring
— 98 000 kronor eller sålunda
13 000 kronor mer än han erlagt i engångspremie.
Jag har bara velat anföra
detta som ett av de många exemplen
på felaktiga uppgifter i herr Lundbergs
interpellation.

Det är mänskligt att begå misstag, herr
Lundberg, och att göra sig skyldig till
missförstånd; det kan en riksdagsman
göra och även ett statsråd. Det hade
dock varit naturligt att herr Lundberg,
om han ansåg de förhållanden som här
har påtalats vara anmärkningsvärda, hade
vänt sig till den myndighet, som har
skyldighet att kontrollera att försäkringsrörelsen
här i landet bedrivs i enlighet
med de principer och efter de
lagar och förordningar som statsmakterna
har fastställt. Den vägen har han
inte valt; i stället har han trätt fram offentligt
och utan närmare kontroll framkastat
påståenden och grava beskyllningar.

Jag fann det själv en smula anmärkningsvärt
— och det har jag sagt i mitt
korta interpellationssvar — att försäkringsinspektionen
valde att offentliggöra
de uppgifter som jag hade begärt
skulle tillställas mig under hand, men
jag ser nu ett bättre försvar för dess
beteende efter de anklagelser som herr
Lundberg riktat mot detta ämbetsverk.

Jag vill också framhålla, att försäkringsinspektionen,
herr Lundberg, inte
har tillkommit för att hjälpa mig att
besvara herr Lundbergs interpellationer
utan har fått sig en bestämd uppgift anförtrodd.
Jag har inte funnit någon som
helst anledning att klaga på det sätt,

på vilket den fullföljer och sköter sina
uppgifter.

Låt mig, herr talman, sluta med att
påpeka, att det hade varit klädsamt om
herr Lundberg erkänt, att de uppgifter
han lämnat här i kammaren har varit
antingen felaktiga eller grundade på av
honom gjorda missförstånd. Då hade
denna debatt varit över. Jag är tveksam
om jag över huvud taget skall fortsätta
att delta i den, sedan jag givit ett ganska
utförligt svar som kammarens ledamöter
haft möjlighet att ta del av men som
herr Lundberg — jag beklagar det —
tydligen inte förstått.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Herr statsrådet sade att
han var ledsen, och det är jag också.
Jag är ledsen för att jag tvingats framställa
denna interpellation. Men det hade
varit lämpligare, att statsrådet svarat
på de konkreta frågor det här gäller.
Det har varken herr statsrådet eller försäkringsinspektionen
gjort, och det finner
jag ganska anmärkningsvärt.

Handelsministern kunde t. ex. ha förklarat
vad detta försäkringsbrev innehåller.
Jag övervägde att ta in en fotostatkopia
av brevet i min interpellation
men stannade för att det var lämpligare
att göra ett referat. I dag ångrar
jag dock att jag inte tog in en sådan kopia,
ty det är innehållet i detta brev
som herr statsrådet borde ha givit besked
om. Jag förstår emellertid att han
inte har kunnat det, och den saken är
nu ingenting att göra åt. Men jag vill
fråga herr statsrådet: Vart tog de övriga
pengarna vägen?

Jag tycker att herr statsrådet i fortsättningen
inte bör förvalta sitt pund
på det sättet, att man får ett intryck av
att vederbörande inte följer utvecklingen
i samhället på detta område så som
borde ske.

Jag förstår mer än väl, att statsrådet
inte vill fortsätta denna diskussion,
men om jag bara får svar här på de
konkreta frågorna, så är jag nöjd.

210 Nr 24

Lördagen den 27 maj 1961

Svar på interpellation ang. viss försäkringsform

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! I det interpellationssvar
jag lämnat har jag besvarat alla
av herr Lundberg framställda frågor,
och jag anser mig inte böra upptaga
kammarens tid med att upprepa svaren
ännu en gång.

Herr Lundberg fortsätter emellertid
att komma med anklagelser, men om han
vägrar att tro på de faktiska uppgifter,
som jag har lämnat och som grundar
sig på den redogörelse jag fått från ett
ansvarigt ämbetsverk, så kan jag inte
göra något åt den saken. Jag tänker
inte fortsätta diskussionen med herr
Lundberg på denna punkt.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara fråga:
År då dessa handlingar, som jag har
citerat och som bolaget självt har skrivit
en nullitet? Är de det, så kan jag
förstå statsrådet. Men eftersom detta är
originalhandlingar, så bör de ju vara
riktiga, och då undrar man om inte
statsrådet borde ha kontrollerat de uppgifter
han fått litet bättre. Tyvärr har
jag själv endast fått försäkringsinspektionens
uppgifter i sammandrag och har
ansett det under min värdighet att inhämta
dem från ämbetsverket. De uppgifter
som lämnats i pressen och på andra
håll jävar dock inte en enda siffra
i de handlingar som bolaget lämnat till
de försäkrade.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag anser det omöjligt
för oss att här i kammaren diskutera
enskilda handlingar, som utgör kontrakt
mellan ett visst försäkringsbolag och
vissa försäkringstagare. Därför har jag
inte svarat på varje detalj i herr Lundbergs
anförande. Men handlingarna har
i sin helhet varit kända för försäkringsinspektionen,
och de slutsatser som herr
Lundberg har dragit av dem har besva -

rats och bemötts i det interpellationssvar
jag lämnat.

Herr WEDÉN (fp):

Herr talman! Efter den rad av våldsamma
angrepp på försäkringsinspektionens
befattningshavare som herr Lundberg
här gjort anser jag det vara nödvändigt
att säga några ord i anslutning
till handelsministerns anförande.

Då vill jag först framhålla, att det enligt
min mycket bestämda mening saknas
varje anledning att neddimensionera
de bedömningar försäkringsinspektionen
i sitt yttrande har gjort av herr
Lundbergs uppgifter i interpellationen.
Det är ett ganska enastående förhållande,
att trots att försäkringsinspektionen
efter ingående undersökning
framhållit, att det inte alls förhåller sig
så, att försäkringstagaren X gjort någon
förlust på den ursprungliga försäkringen
med engångspremie och försäkringsföretaget
följaktligen inte gjort motsvarande
vinst, står herr Lundberg ändå
här i talarstolen och upprepar, att försäkringsföretagets
vinst är ännu större
än vad som uppgivits i interpellationen.
Jag får säga, herr talman, att detta är
ett mycket säreget påstående, som förtjänar
att bestämt tillbakavisas, för att
inte säga brännmärkas.

Försäkringsinspektionen har karakteriserat
herr Lundbergs uppgifter som
grovt felaktiga. Handelsministern har
använt uttrycket felaktiga. Jag förmodar
att handelsministern och jag är överens
om att herr Lundbergs uppgifter tidigare
och i denna interpellationsdebatt
har varit grovt felaktiga.

Vidare har försäkringsinspektionen
karakteriserat herr Lundbergs beskrivning
av förhållandena omkring barnförsäkringarna
som grov missuppfattning.
Handelsministern har nöjt sig med uttrycket
missuppfattning. Efter herr
Lundbergs uppträdande i denna debatt
står det även i det fallet klart, att försäkringsinspektionen
har givit sitt yttrande
en korrekt form.

Lördagen den
Svar på

Herr talman! Herr Lundberg lägger
stor vikt vid att människor, som själva
inte kan värna sin rätt enligt lagen, måste
ha någon som gör det åt dem, och
på den punkten instämmer jag med herr
Lundberg. De uppgifter och handlingar,
som herr Lundberg har nämnt i sin interpellation
och som han i så stor utsträckning
har offentliggjort och låtit
införa i kammarens protokoll, har han
emellertid efter vad det synes och enligt
vad han själv säger, erhållit i sin
egenskap av överförmyndare. Handlingar
som man erhåller i sin egenskap av
överförmyndare får enligt lagen — med
undantag för särskilt förbehåll som
inte är relevant här — inte offentliggöras
förrän efter lång tid. Jag tycker att
herr Lundberg just i nämnda egenskap
skulle ha tänkt på rättsskyddet, vilket
han säger sig vara så angelägen att
värna i andra avseenden. Av den som
är angelägen att hävda rättsskyddet
borde man ha anledning, herr talman,
att vänta sig att han särskilt som överförmyndare
skulle visa någon sans och
något mått av gott omdöme och inte.
att han skulle gä till offentligheten med
en sådan sak på det sätt som herr Lundberg
här har gjort.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Låt mig först säga, att
dessa handlingar icke står under mitt
överförmyndarskap utan överlämnats
till mig helt privat. Den tidpunkt kommer
dock givetvis, när de kommer till
mig i min egenskap av överförmyndare,
och då måste jag få upplysning
om vilka värden som verkligen ligger
i dessa papper.

Herr Wedén och andra kan prata
strunt. Det behöver vi inte fästa något
avseende vid. När jag från början tog
upp detta ärende med både försäkringsmän
och andra personer, fick jag
höra att jag väl måste begripa att detta
skulle komma att blåsa upp en storm,
på samma sätt som när riksdagsman

27 maj 1961 Nr 24 211

interpellation ang. viss försäkringsform

Hermansson på sin tid — hans son
sitter i regeringen nu — tog upp försäkringsfrågor
till debatt. Jag måste
säga, att det som hittills har förekommit
i denna fråga för mig endast verkar
som en västanvind.

Jag vill fråga herr Wedén, var felet
ligger i mitt resonemang. Jag har räknat
ut vad de 85 000 kronorna var värda,
när man tog bort risken. Jag har
gjort min beräkning efter 4 procents
ränta, men man skulle även kunna räkna
med den ränta som utgår på kapitalsamlingsräkning,
nämligen 4,75 procent,
och då kan herr Wedén räkna
ut vad försäkringen skulle vara värd.
Det var från denna synpunkt en god
affär. Jag har för min del inte ansett
denna fråga vara huvudfrågan, särskilt
då jag saknar tillgång till försäkringsbrevet.
Det var förspelet till det hela,
men epilogen är viktigare för mig.

Om de handlingar jag har här framför
mig lämnar felaktiga upplysningar,
då frågar man sig var de riktiga uppgifterna
finns. »Vad är sanning?», lär
någon ha sagt tidigare i ett sådant här
sammanhang. Interpellationssvaret innehåller
ju bara allmänt hållna uppgifter.
Man har med stor frenesi i denna
debatt hakat sig fast vid det som rör
den äldre mannen, och det förstår jag
mer än väl. Man borde väl dock ha utgått
ifrån de pengar, som utbetalades
vid den tidpunkt då han blev övertalad
att återta sin försäkring, eftersom försäkringsaffärcn
då faktiskt övergick till
att bli en ren banktransaktion. Om man
jämför hur pengarna skulle ha vuxit,
om de vid detta tillfälle satts in på
kapitalsamlingsräkning, kan kammarens
ledamöter själva räkna ut, hur
mycket det skulle bli per år och hur
mycket försäkringstagarna förlorade i
detta sammanhang.

Försök att bortse från att vissa intressenter
här ligger bakom och svara
i stället på mina frågor! Det finns inte
en tillstymmelse till svar i försäkringsinspektionens
rapport i denna fråga.

212 Nr 24

Lördagen den 27 maj 1961
Svar på interpellation ang. övergång till femdagarsvecka i skolorna

Att endast sätta ihop en rapport är ju
en lätt sak.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag vill bara göra ett
litet tillägg till vad jag sagt förut. Herr
Lundberg nöjer sig inte med att blott
och bart citera ur originalhandlingar
— i detta fall är det som jag redan sagt
ett minst sagt tvivelaktigt tillvägagångssätt
redan det — utan han drar på
grundval av nämnda handlingar också
vissa bestämda slutsatser rörande värdet
av de försäkringar det här är fråga
om och de möjligheter att disponera
dessa som kan föreligga. Det framgår
av interpellationssvaret, att dessa slutsatser
är helt felaktiga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5

Svar på interpellation ang. övergång till
femdagarsvecka i skolorna

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd har herr Lindkvist frågat, dels
om jag anser erfarenheterna av den
försöksverksamhet med femdagarsvecka,
som läsåret 1959/60 bedrivits i ett
mindre antal kommuner, vara av den
karaktären att en väsentlig utbyggnad
av denna verksamhet kan förväntas för
kommande läsår, dels om jag är beredd
3tt — i den händelse försöksverksamheten
ger positiva erfarenheter — medverka
till att, i likhet med vad som nu
sker i näringslivet, femdagarsvecka
även genomföres i skolorna samt, om
så skulle vara fallet, när övergången
till femdagarsvecka i skolorna kan beräknas
börja.

Med anledning härav får jag anföra
följande.

Försöksverksamheten med femdagarsvecka
i skolorna började läsåret

1958/59 i två kommuner. Läsåret
1959/60 omfattade verksamheten sju
kommuner och innevarande läsår pågår
den i tio kommuner. Sex av dessa
kommuner har endast obligatoriskt
skolväsende; i fyra av dem prövas femdagarsveckan
hela läsåret medan den
i de två andra är begränsad till tolv
resp. tio veckor under vår- och höstmånaderna.
I de fyra övriga kommunerna
finns även högre allmänna läroverk.
I dessa kommuner är femdagarsläsningen
begränsad till åtta veckor i
början och slutet av läsåret.

Beträffande erfarenheterna från skilda
synpunkter av verksamheten under
1959/60 får jag hänvisa till den utförliga
redogörelse, som lämnats i Aktuellt
från skolöverstyrelsen 1961:12. Som
allmänt omdöme framhålles från alla
berörda håll, att försöket i stort sett
utfallit till belåtenhet och att man önskar
fortsätta på den inslagna vägen
för att därigenom vinna ytterligare erfarenhet.

För egen del vill jag som allmän princip
framhålla, att initiativet till en förkortning
av arbetsveckan givetvis bör
ligga hos arbetsmarknaden och att det
bör ankomma på skolan att anpassa
sig till produktionslivets arbetstidsförändringar
så, att de vinster som erhålles
därigenom kan utnyttjas även för
de familjer som har barn i skolåldern.
Femdagarsveckan inom arbetslivet är
ännu så länge väsentligen begränsad till
sommarhalvåret och berör därför i huvudsak
de delar av läsåret som infaller
i början av höstterminen och slutet av
vårterminen.

De hittills vunna erfarenheterna av
försöksverksamheten med femdagarsvecka
i skolorna är mycket begränsade
men de synes dock tyda på att det
bör finnas tillräckliga möjligheter att
utan minskning av studiemålets omfattning,
utan förlängning av skolarbetsdagen
och utan förlängning av läsåret
kompensera åtminstone det tidsbortfall,
som följer med en till höst -

Lördagen den 27 maj 1961

Nr 24 213

Svar på interpellation ang

och vårmånaderna begränsad femdagars
arbetsvecka i skolorna.

Innan definitiv ståndpunkt tas till
frågan, efter vilka vägar skolarbetets
nödvändiga anpassning till den allmänna
arbetstidsförkortningen i samhället
skall ske, bör enligt min mening försöksverksamheten
med femdagarsvecka
i skolorna utsträckas till betydligt flera
kommuner, så att ett bredare och
mera differentierat bedömningsunderlag
erhålles såväl beträffande skolans
egna iakttagelser som beträffande föräldrarnas
önskemål och erfarenheter.
Utökningen bör i första band avse femdagars
skolvecka under den varma årstiden,
alltså i huvudsak månaderna september,
maj och juni. Det är vidare
angeläget, att i denna försöksverksamhet
också inlemmas ett större antal tätorter
med rikt differentierat näringsliv
och omfattande serviceverksamhet.

Någon bestämd tidpunkt då skolväsendet
generellt skulle kunna övergå
till fem dagars arbetsvecka kan enligt
min mening således inte anges för närvarande.
Därest femdagarsvecka i större
utsträckning införes på arbetsmarknaden,
bör skolarbetet successivt anpassas
härtill. Tills vidare bör detta,
såsom framgår av vad jag nyss framhållit,
ske inom försöksverksamhetens
ram. Det synes emellertid önskvärt, att
man söker komma fram till vissa centralt
utfärdade anvisningar för denna
försöksverksamhet, inom ramen för vilka
det sedan bör kunna överlåtas till
vederbörande skolstyrelse att i samråd
med övriga lokala intressenter i frågan
bestämma, huruvida försök med
femdagarsvecka i skolorna bör ske.

Därmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat interpellationen.

Vidare anförde

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! .lag vill tacka statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
för svaret på min interpella -

övergång till femdagarsvecka i skolorna

tion. Svaret är mycket positivt och
konstruktivt, vilket jag noterar med
stor tillfredsställelse.

Av svaret framgår, att den hittillsvarande
försöksverksamheten i stort sett
utfallit till belåtenhet och att man vill
fortsätta på den inslagna vägen för
att vinna ytterligare erfarenhet. Den
begränsade försöksverksamheten tyder
också på att det finns utrymme för
femdagarsvecka i skolorna utan minskning
av studiemålets omfattning och
utan förlängning av skolarbetsdagen
eller skolarbetsåret. Statsrådet Edenman
utgår då ifrån att femdagarsveckan
i skolorna i första hand skall avse
vissa vår- och höstmånader. Någon bestämd
tidpunkt för genomförandet av
en generell femdagarsvecka i skolorna
kan statsrådet inte ange — jag förmodar
att detta blir avhängigt dels av
den väsentligt utökade försöksverksamheten
och dels av anpassningen till
näringslivets mera allmänna gradvisa
övergång till fem dagars arbetsvecka.

Olika grupper av anställda har under
senare år fått lediga lördagar -—
som regel har dessa förlagts till våren,
sommaren och hösten. För familjer
med barn i skolåldern medför det givetvis
olägenheter, att barnens skolgång
på dessa lördagar lägger hinder i
vägen för ett fullt utnyttjande av veckohelgen.
Man kan med skäl anta, att
den ökade fritiden ger familjerna möjligheter
till att resa, att tillbringa ledigheten
i fritidsbostäder eller att företaga
andra arrangemang för familjen.
Föräldrar och barn bör så långt det är
möjligt ges tillfälle att tillbringa mera
fritid tillsammans. Frågan har ju också
uppmärksammats av såväl enskilda
som av olika organisationer — jag
erinrar mig att Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund (SSU) uppvaktat
statsrådet Edenman i denna angelägenhet
för några månader sedan.

Svaret ger således vid handen, att
skolorna på basis av ytterligare erfarenhet
från utökad försöksverksamhet

214 Nr 24

Lördagen den 27 maj 1961

Svar på interpellation ang. övergång till femdagarsvecka i skolorna

kommer att anpassa sig efter näringslivets
förändringar och i takt därmed
— i första hand periodiskt — övergå
till fem dagars skolvecka. Jag har redan
betygat min tacksamhet för det välvilliga
och tillmötesgående svaret. Jag kan
försäkra att denna tacksamhet delas av
många barnfamiljer ute i landet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
memorial nr 138, 142 och
143, andra lagutskottets memorial nr 53
samt jordbruksutskottets memorial nr
35.

§ 7

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Jag hemställer att bland två gånger
bordlagda ärenden på föredragningslistan
för måndagen den 29 maj dels
bankoutskottets utlåtande nr 29, bevillningsutskottets
betänkanden nr 63, 62
och 60 samt statsutskottets utlåtande nr
141 i angiven ordning uppföres främst,
dels statsutskottets memorial nr 143
uppföres sist.

Denna hemställan bifölls.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.46.

In fidem

Sune K. Johansson

IOUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SI
105131